I proposition 2000/01:50 Kreditupplysningslagen och
dataskyddsdirektivet föreslår regeringen att
riksdagen antar det förslag till ändringar i
kreditupplysningslagen (1973:1173) som lagts fram i
propositionen. Regeringens förslag återges i bilaga
1 och lagförslaget i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har fyra motioner
väckts. I detta sammanhang behandlar utskottet även
fem motioner som väckts under den allmänna
motionstiden år 2000. Förslagen i motionerna återges
i bilaga 1.
Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet
tillfälle att avge yttrande över de förslag i
propositionen jämte motioner som rör dess
beredningsområde. Konstitutionsutskottet har avgett
yttrande, 2000/01:KU10y, som återfinns i bilaga 3
till betänkandet.
Utskottet anordnade den 15 februari 2001 en
offentlig utfrågning om problem i
kreditupplysningsverksamheten med företrädare för
Justitiedepartementet, Datainspektionen,
Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, UC AB
och Dun & Bradstreet Sverige AB. Protokoll från
utfrågningen finns i bilaga 4.
Under beredningen av propositionen har utskottet mottagit
skrivelser från bl.a. Svenska Bankföreningen, UC AB,
Dun & Bradstreet Sverige AB och Swedish Content
Providers Association, Svenska Kreditföreningen i
Stockholm samt Finansbolagens Förening.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens
förslag i proposition 2000/01:50 till ändringar i
kreditupplysningslagen (1973:1173).
Förslagen i propositionen syftar i första hand
till att anpassa kreditupplysningslagen till EG:s
dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen
(1998:204). Lagändringarna ger förstärkningar i den
enskildes integritetsskydd. De innebär bl.a. att i
kreditupplysningsverksamhet får uppgifter om fysiska
personer samlas in endast för
kreditupplysningsändamål, att personuppgiftslagens
grundläggande krav på behandling av personuppgifter
skall gälla också i kreditupplysningsverksamhet samt
att bestämmelserna om begränsningar för behandling
av känsliga uppgifter anpassas till direktivet och
personuppgiftslagen.
I propositionen gör regeringen vidare bedömningen
att uppgifter också i fortsättningen bör få
behandlas utan att den enskilde har gett sitt
samtycke till behandlingen, och det föreslås en
uttrycklig bestämmelse om detta. Regeringen tar även
upp frågan om användning av s.k. flödesinformation i
kreditupplysningar avseende näringsidkare.
Regeringen gör bedömningen att
kreditupplysningslagen inte bör ändras för att
möjliggöra en ökad användning av sådana uppgifter.
I betänkandet behandlar utskottet också fyra
motioner som väckts med anledning av propositionen
och fem motioner som väckts under den allmänna
motionstiden år 2000.
Propositionens förslag till lagändringar var
avsedda att träda i kraft den 1 april 2001.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms
till den 1 juni 2001. Utskottet förordar att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad utskottet anfört om att regeringen inom EU bör
ta initiativ att ändra dataskyddsdirektivet. Med
delvis bifall till fem motionsyrkanden förordar
utskottet vidare att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad utskottet anfört
beträffande kreditupplysningar om mindre belopp.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
I betänkandet finns åtta reservationer och två
särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 2000/01:50 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i
kreditupplysningslagen (1973:1173).
Följdmotioner
I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade
motionsyrkanden i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.
2000/01:Fi11 av Per Landgren m.fl. (kd)
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
i kreditupplysningslagstiftningen för fysiska och
juridiska personer i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
regeringen noggrant följer vad som blir följderna
från integritetssynpunkt av att förbud mot
behandling av uppgifter om att någon varit
föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen
m.m. inte längre kommer att råda.
2.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att uppgift
om att ansökan om betalningsföreläggande lämnats
in skall kompletteras med uppgift om svarandens
inställning.
4.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att det även
för juridisk person bör anges varifrån uppgift
som används vid kreditupplysning hämtats.
6.
2000/01:Fi13 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
Riksdagen beslutar att avslå förslaget om att upphäva
kreditupplysningslagens allmänna förbud mot
behandling av uppgifter om att någon har varit
föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen eller
lagen om stöd och service till funktionshindrade.
2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samtliga
felaktiga uppgifter som tagits in i en
kreditupplysning skall rättas eller kompletteras.
·
· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla som
finns i KFM:s register skall få en underrättelse
om detta.
·
· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte behöva
kvarstå i KFM:s register långt efter det att en
skuld är slutbetald.
·
· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om när
betalningsföreläggande mellan näringsidkare skall
lämnas till UC.
·
· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den som
lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift
om att mål om betalningsföreläggande har inletts
skall ange om svaranden har bestritt ansökan.
·
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:Fi701 av Inger Lundberg (s)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om betalningsanmärkningar och
kreditupplysningar.
2000/01:Fi702 av Per Rosengren m.fl. (v)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beloppsgräns för
registrering i upplysningsregister.
2.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tidsgräns för
utlämnande av uppgifter gällande mindre
betalningsanmärkningar.
4.
2000/01:Fi703 av Tanja Linderborg m.fl. (v)
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av kreditupplysningslagen så att den
bättre stämmer överens med skuldsaneringslagens
intentioner enligt vad i motionen anförs.
2000/01:Fi704 av Tanja Linderborg m.fl. (v)
Riksdagen begär att regeringen ger Finansinspektionen i uppdrag
att utfärda närmare föreskrifter för kreditgivning
så att kreditvärdiga konsumenter inte drabbas av
kreditinstitutens godtycke.
2000/01:Fi705 av Carl Fredrik Graf (m)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att alla som
finns i KFM:s register skall få en underrättelse
om detta.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att inte
behöva kvarstå i KFM:s register långt efter det
att en skuld är slutbetald.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om när
betalningsföreläggande mellan näringsidkare skall
lämnas till UC.
Utskottets överväganden
Bakgrund
Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller regler
för den yrkesmässigt bedrivna
kreditupplysningsverksamheten. Lagen syftar i första
hand till att undanröja riskerna för att
kreditupplysningar medför otillbörligt intrång i de
omfrågades personliga integritet eller leder till
skada genom oriktiga eller missvisande uppgifter.
Samtidigt är lagen avsedd att bidra till en
effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet.
Med kreditupplysningar avses uppgifter, omdömen
eller råd som lämnas till ledning för bedömning av
någons kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt
i ekonomiskt hänseende. Kreditupplysningslagen
gäller för kreditupplysningar avseende såväl fysiska
som juridiska personer. Sådan
kreditupplysningsverksamhet som omfattas av lagen
får, med vissa undantag, bedrivas endast efter
tillstånd av Datainspektionen. Lagen ställer upp
vissa grundläggande krav på hur verksamheten skall
bedrivas.
Kreditupplysningar avseende fysiska personer utgör
som regel person- uppgifter. För behandling av
personuppgifter finns en generell reglering i
dataskyddsdirektivet, vilket har genomförts i svensk
rätt i personuppgiftslagen (1998:204). För
kreditupplysningsverksamhet gäller alltså både
kreditupplysningslagen och personuppgiftslagen.
Grundläggande krav m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
inte ändra bestämmelserna i 5 §
kreditupplysningslagen med allmänna krav på
kreditupplysningsverksamhet. Utskottet
tillstyrker också förslaget om att för
behandling av personuppgifter som omfattas av
personuppgiftslagen skall de grundläggande
kraven på behandling i den lagen gälla.
Vidare tillstyrks förslaget att i
kreditupplysningsverksamhet skall uppgifter
även i fortsättningen få behandlas utan
samtycke av den registrerade.
Propositionen
Regeringen anser att kreditupplysningslagen inte bör
innehålla en heltäckande reglering, utan även
personuppgiftslagen bör vara tillämplig i
kreditupplysningsverksamhet. Regeringen gör
bedömningen att när kreditupplysningslagen anpassas
till personuppgiftslagen och dataskyddsdirektivet
bör utgångspunkten vara att lagen skall innehålla de
bestämmelser om behandling av personuppgifter som
avviker från personuppgiftslagen. Även om
kreditupplysningslagen alltså inte skall innehålla
en fullständig reglering bör ändå eftersträvas att
lagen reglerar de frågor som är av särskild
betydelse för kreditupplysningsverksamhet.
De allmänna kraven för hur
kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas finns i 5
§ kreditupplysningslagen. I paragrafen föreskrivs
att verksamheten skall bedrivas så att den inte
leder till otillbörligt intrång i personlig
integritet genom innehållet i de uppgifter som
förmedlas eller på annat sätt eller till att
oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller
lämnas ut. Till aktsamhetskraven i 5 § knyts en
skadeståndssanktion i 21 §.
I 9 § personuppgiftslagen anges en rad
grundläggande krav på hur personuppgifter skall
behandlas. Uppgifterna måste t.ex. vara adekvata och
relevanta i förhållande till ändamålet med
behandlingen och fler uppgifter får inte behandlas
än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med
behandlingen.
Regeringen föreslår att bestämmelserna i 5 §
kreditupplysningslagen med allmänna krav på
kreditupplysningsverksamhet inte ändras. Kraven i 9
§ personuppgiftslagen bör gälla för sådan behandling
av personuppgifter i kreditupplysningsverksamhet som
omfattas av personuppgiftslagen, dvs. automatiserad
behandling och viss strukturerad manuell behandling.
Vidare föreslår regeringen att det i 5 §
kreditupplysningslagen skall föreskrivas att
uppgifter om fysiska personer får samlas in endast
för kreditupplysningsändamål. Bestämmelser om
datasäkerhet för uppgifter om juridiska personer
förs in i 5 §.
Enligt personuppgiftslagen får personuppgifter
normalt behandlas bara om den registrerade har
lämnat sitt samtycke till behandlingen (10 §). I
lagen anges emellertid vissa situationer då
behandling får ske utan samtycke. Det gäller om
behandlingen är nödvändig bl.a. för att en
arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna
utföras (10 § d) eller för att ett ändamål som rör
ett berättigat intresse hos den
personuppgiftsansvarige eller hos tredje man skall
kunna tillgodoses (10 § f). I det sistnämnda fallet
krävs dessutom att intresset väger tyngre än den
registrerades intresse av skydd mot kränkning av den
personliga integriteten. Bestämmelserna motsvarar
artikel 7 i direktivet.
Kreditupplysningslagen innehåller inte något krav
på samtycke för att personuppgifter skall få
behandlas i kreditupplysningsverksamhet. Lagen ger
inte heller den enskilde möjlighet att motsätta sig
viss behandling eller utlämnande av vissa uppgifter.
Regeringen anser att det finns ett allmänt intresse
att kreditupplysningsverksamhet kan bedrivas
effektivt. Om möjligheten att behandla uppgifter i
varje enskilt fall var beroende av att ett samtycke
hade lämnats, skulle effektiviteten allvarligt
hämmas och fördyringar uppkomma. Som regel kan det
förutsättas att en person som t.ex. söker kredit
eller förutser behovet av en kredit går med på att
uppgifter om honom eller henne behandlas.
Ett krav på samtycke för att uppgifter om fysiska
personer skall få behandlas i
kreditupplysningsverksamhet skulle alltså medföra
problem, inte bara för kreditupplysningsföretagen
utan också för andra näringsidkare och för enskilda.
Mot detta måste ställas den enskildes intresse av
integritetsskydd. Därvid skall dock beaktas att de
uppgifter som behandlas i
kreditupplysningsverksamhet som regel kommer från
offentliga register och att utlämnandet av
uppgifterna till tredje man är reglerat i
kreditupplysningslagen.
Regeringen anser att den ordning som gäller i dag,
dvs. att personuppgifter bör få behandlas i
kreditupplysningsverksamhet utan att den som
uppgiften avser har lämnat sitt samtycke till
behandlingen, är ändamålsenlig. Regeringen gör
bedömningen att direktivet medger att den gällande
regleringen behålls.
Regeringen föreslår alltså att i
kreditupplysningsverksamhet skall uppgifter även i
fortsättningen få behandlas utan samtycke av den
registrerade. Den registrerade kan inte heller
motsätta sig viss behandling av uppgifter eller
utlämnande av vissa uppgifter.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Känsliga uppgifter m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
uppgifter om hälsa och medlemskap i
fackförening inte får behandlas i
kreditupplysningsverksamhet. Utskottet
tillstyrker också regeringens förslag att det
nuvarande förbudet i kreditupplysningslagen
mot behandling av uppgifter om åtgärder
enligt främst det socialrättsliga
regelsystemet tas bort. Utskottet förutsätter
dock att regeringen kommer att följa
utvecklingen av den sistnämnda ändringen
mycket noggrant och föreslår att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening
vad utskottet anfört om att regeringen inom
EU bör ta initiativ att ändra
dataskyddsdirektivet. Motionerna avstyrks.
Jämför reservation 1 (m, fp) och 2 (c).
Propositionen
I 6 § kreditupplysningslagen finns bestämmelser om
känsliga uppgifter. Enligt bestämmelserna får
uppgifter om en persons ras, etniska ursprung,
politiska uppfattning, religiösa eller filosofiska
övertygelse eller sexualliv inte samlas in, lagras
eller lämnas ut i kreditupplysningsverksamhet.
Uppgifter om sjukdom, hälsotillstånd eller liknande
får samlas in, lagras eller lämnas ut endast med
Datainspektionens medgivande. Detsamma gäller
uppgifter om att någon misstänks eller har dömts för
brott eller har avtjänat straff eller undergått
någon påföljd för brott eller har varit föremål för
någon åtgärd med stöd av socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1991:1128)
om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård, lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade, 11-14 §§
polislagen (1983:387), lagen (1976:511) om
omhändertagande av berusade personer m.m. eller
utlänningslagen (1989:529). Datainspektionen får
lämna medgivande endast om det finns synnerliga
skäl.
Regeringen anser att begränsningar för
behandlingen av känsliga uppgifter utgör
bestämmelser av sådan vikt för
kreditupplysningsverksamhet att de även i
fortsättningen bör finnas i kreditupplysningslagen.
Det gäller även uppgifter om brottmålsdomar m.m.
Bestämmelserna i 6 § kreditupplysnings- lagen om
känsliga uppgifter överensstämmer dock inte helt med
direktivets krav. Till skillnad från direktivet
finns inte något allmänt förbud mot behandling av
uppgifter om hälsa. I stället gäller att sådana
uppgifter får behandlas om Datainspektionen har
lämnat sitt medgivande. Inte heller innehåller 6 §
någon begränsning för uppgifter om medlemskap i
fackförening. I direktivet finns inte något förbud
för behandling av uppgifter om sociala och liknande
åtgärder. Bestämmelsen om brottmålsdomar m.m. i 6 §
kreditupplysningslagen skiljer sig också från
motsvarande reglering i personuppgiftslagen och
direktivet.
Regeringen föreslår att 6 § kreditupplysningslagen
ändras så att uppgifter om hälsa och om medlemskap i
fackförening inte i något fall skall få behandlas i
kreditupplysningsverksamhet. Vidare föreslås att
bestämmelsen i 6 § om brottmålsdomar m.m. bör
anpassas till personuppgiftslagen och direktivet. I
propositionen redovisas att regeringen i annat
sammanhang kommer att återkomma till
Bulvanutredningens förslag om möjligheter att i
kreditupplysningssammanhang meddela uppgifter om
domar eller godkända strafförelägganden avseende
ekonomisk brottslighet.
Regeringen övergår härefter till att behandla
frågan om behandling av uppgifter om att någon varit
föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen och
vissa andra lagar. Enligt 6 § kreditupplysningslagen
får uppgifter om att någon varit föremål för
åtgärder enligt socialtjänstlagen och vissa andra
lagar samlas in, lagras eller lämnas ut endast med
Datainspektionens medgivande. Direktivet innehåller
bestämmelser om förbud mot behandling när det gäller
vissa särskilda kategorier av uppgifter. Direktivet
innehåller dock inte något förbud mot att behandla
uppgifter om sociala och liknande åtgärder. Eftersom
direktivet är ett harmoniseringsdirektiv medger det
inte att medlemsstaterna föreskriver förbud mot
behandling av andra kategorier av uppgifter än de
som räknas upp i direktivet. Enligt regeringen är
det alltså inte möjligt att införa ett absolut
förbud mot behandling av uppgifter om att någon har
varit föremål för en åtgärd med stöd av
socialtjänstlagen, lagen med särskilda bestämmelser
om vård av unga m.fl. lagar. Det går inte heller att
ha kvar det allmänna förbudet i 6 §
kreditupplysningslagen vad gäller sådana uppgifter.
Regeringen föreslår därför att förbudet upphävs.
I propositionen redovisas att Lagrådet har
framhållit att ett upphävande av förbudet innebär en
försvagning av den enskildes integritetsskydd.
Lagrådet har uttalat att beslut enligt
socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade kan komma att innehålla
viktig information från kreditvärderingssynpunkt och
att det inte kommer att finnas någon direkt
tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna
om behandlingen släpps fri.
Regeringen anför i propositionen att de aktuella
uppgifterna i stor utsträckning är sekretessbelagda
hos socialnämnderna. Socialnämnden lämnar normalt
inte ut uppgifter om t.ex. socialbidrag. (Enligt 7
kap. 4 § sekretesslagen gäller inom socialtjänsten
sekretess för uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men. Sekretess för personuppgifter
i personregister regleras i 7 kap. 16 §
sekretesslagen.) Det torde dock i allmänhet inte
möta något hinder för ett kreditupplysningsföretag
att få tillgång till förvaltningsdomstolarnas
avgöranden i de fall socialnämndens beslut
överklagas. Enligt regeringens bedömning lär de
aktuella uppgifterna emellertid sällan ha någon
självständig betydelse i
kreditupplysningssammanhang. En kreditgivare kan som
regel få tillräckliga uppgifter om den omfrågades
kreditvärdighet utan att uppgifter om åtgärder
enligt t.ex. socialtjänstlagen behöver anges.
Regeringen anser att det mot den bakgrunden kan
ifrågasättas om kraven på t.ex. nödvändighet,
adekvans och relevans alls är uppfyllda. Är dessa
grundläggande krav inte uppfyllda får uppgifterna
inte behandlas. I vissa fall kan dessutom andra
bestämmelser göra att en sådan uppgift inte får
behandlas eller att den får behandlas först efter
medgivande. Att någon har varit föremål för en
åtgärd enligt de angivna lagarna kan ibland utgöra
en uppgift om administrativt frihetsberövande, t.ex.
en uppgift om omhändertagande enligt lagen med
särskilda bestämmelser om vård av unga eller en
uppgift om förvar enligt utlänningslagen. I så fall
får uppgiften inte behandlas utan Datainspektionens
medgivande. En åtgärd enligt den sociala
lagstiftningen kan ibland anses utgöra en uppgift om
hälsa, t.ex. om insatser enligt lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade eller om
missbruksvård enligt socialtjänstlagen. En sådan
uppgift får över huvud taget inte behandlas. I
propositionen anges att regeringen kommer att på
lämpligt sätt följa utvecklingen.
Motionerna
I motion Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1
accepterar motionärerna regeringens förslag att
uppgifter om hälsa och medlemskap i fackförening
inte skall få behandlas. Vad beträffar det nu
gällande förbudet mot behandling av uppgifter om att
någon varit föremål för åtgärder enligt
socialtjänstlagen och vissa andra lagar föreslår
regeringen att förbudet upphävs. Motionärerna anser
det mycket angeläget att integritetsaspekterna
bevakas och de vill därför ytterligare poängtera
vikten av att regeringen mycket noga följer
utvecklingen i dessa avseenden.
I motion Fi13 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) motsätter
sig motionärerna regeringens förslag att förbudet
mot att samla in, lagra eller lämna ut uppgifter om
att någon varit föremål för åtgärder enligt
socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade skall upphävas.
Motionärerna anser att denna försvagning av enskilda
människors integritetsskydd är felaktig ur ett
mänskligt perspektiv och dessutom omotiverad med
hänsyn till dataskyddsdirektivet. Enligt
motionärerna strider regeringens förslag mot de
punkter som medlemsstaterna skall beakta vid
införandet av dataskyddsdirektivet. Motionärerna
anser att riksdagen bör besluta om att uppgifter om
att någon varit föremål för åtgärder enligt
socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service
till funktionshindrade endast skall få behandlas
efter Datainspektionens medgivande.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt gällande regler i 6 § kreditupplysningslagen
får uppgifter om att någon varit föremål för
åtgärder enligt socialtjänstlagen och vissa andra
lagar samlas in, lagras eller lämnas ut endast med
Datainspektionens medgivande. Dataskyddsdirektivet
innehåller bestämmelser om förbud mot behandling när
det gäller vissa särskilda kategorier av uppgifter.
Som redovisats ovan innehåller direktivet inte något
förbud mot att behandla uppgifter om sociala och
liknande åtgärder.
I dataskyddsdirektivet finns ingen regel om att
direktivet utgör ett s.k. minimidirektiv, dvs. ett
direktiv som syftar till att harmoniseringen av
medlemsstaternas lagstiftning endast skall uppnå en
viss miniminivå. Med hänsyn till hur
dataskyddsdirektivets bestämmelser är formulerade
anser utskottet att det framgår att direktivet i
stället utgör ett s.k. harmoniseringsdirektiv, dvs.
ett direktiv som syftar till att harmoniseringen av
medlemsstaternas lagstiftning skall avse direktivets
bestämmelser i dess helhet. Eftersom direktivet är
ett harmoniseringsdirektiv medger det inte att
medlemsstaterna föreskriver förbud mot behandling av
andra kategorier av uppgifter än de som räknas upp i
direktivet. Det är alltså inte möjligt att införa
ett absolut förbud mot behandling av uppgifter om
att någon har varit föremål för en åtgärd med stöd
av socialtjänstlagen, lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga m.fl. lagar. Det går
inte heller att ha kvar det allmänna förbudet i 6 §
kreditupplysningslagen vad gäller sådana uppgifter.
Mot denna bakgrund tillstyrker finansutskottet,
liksom konstitutionsutskottet, regeringens förslag
att förbudet upphävs. Motion Fi13 (c) avstyrks.
Utskottet anser i likhet med Lagrådet att ett
upphävande av förbudet mot behandling av uppgifter
om att någon varit föremål för en åtgärd med stöd av
socialtjänstlagen och vissa andra lagar innebär en
försvagning av den enskildes integritetsskydd.
Lagrådet har uttalat att beslut enligt
socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade kan komma att innehålla
viktig information från kreditvärderingssynpunkt och
att det inte kommer att finnas någon direkt
tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna
om behandlingen släpps fri.
I propositionen anför regeringen att de aktuella
uppgifterna i stor utsträckning är sekretessbelagda
hos socialnämnderna. Regeringen gör bedömningen att
de aktuella uppgifterna sällan lär ha någon
självständig betydelse i kreditupplysningssammanhang
och att det därför kan ifrågasättas om kraven på
t.ex. nödvändighet, adekvans och relevans över huvud
taget är uppfyllda. Är dessa grundläggande krav inte
uppfyllda får uppgifterna inte behandlas. Regeringen
anför vidare att andra bestämmelser kan göra att en
uppgift om att någon varit föremål för åtgärder
enligt socialtjänstlagen och vissa andra lagar inte
får behandlas eller att den får behandlas först
efter samtycke. Som exempel nämns att någon varit
föremål för åtgärd enligt de angivna lagarna kan
ibland utgöra uppgift om administrativt
frihetsberövande eller uppgift om hälsa. I
propositionen redovisas att regeringen avser att på
lämpligt sätt följa utvecklingen. Vid
finansutskottets offentliga utfrågning den 15
februari 2001 uttalade företrädare för
Datainspektionen att inspektionen kommer att följa
utvecklingen mycket noggrant. Företrädare för
Justitiedepartementet uttalade att en möjlig åtgärd
är att inom EU ta initiativ för att ändra
dataskyddsdirektivet i detta avseende. Utskottet
anser för sin del det angeläget att regeringen
vidtar nödvändiga förberedelser för att inom EU ta
initiativ att ändra dataskyddsdirektivet och
föreslår att riksdagen tillkännager detta för
regeringen som sin mening. I övrigt utgår utskottet
från att regeringen kommer att följa utvecklingen
mycket noggrant och om det därvid visar sig att
uppgifter om att någon varit föremål för åtgärder
enligt socialtjänstlagen och vissa andra lagar
kommer att förekomma i kreditupplysningar,
förutsätter utskottet att regeringen bevakar att
detta inte leder till otillbörliga
integritetsintrång. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Fi12 (fp) yrkande 1.
Gallring
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
en allmän gallringsbestämmelse införs som
innebär att uppgifter om fysiska personer
skall gallras när det inte längre är
nödvändigt att bevara uppgifterna med hänsyn
till ändamålet med behandlingen. Utskottet
tillstyrker också regeringens förslag att den
s.k. treårsregeln behålls men ges en något
annorlunda utformning. Motionerna avstyrks.
Jämför reservation 3 (m, c).
Propositionen
Bestämmelserna om gallring i
kreditupplysningsverksamhet finns i dag i 8 §
kreditupplysningslagen. Där anges att
kreditupplysningar om fysiska personer som inte är
näringsidkare inte får innehålla uppgifter om
omständigheter eller förhållanden som är av
betydelse för bedömningen av personens
vederhäftighet i ekonomiskt hänseende om tre år
förflutit från utgången av det år då omständigheten
inträffade eller förhållandet upphörde
(treårsregeln). Uppgifter som inte får lämnas ut
skall gallras ur register som används i
kreditupplysningsverksamhet. Gallringen skall göras
så snart det kan ske och i vart fall innan en
upplysning lämnas om den som uppgiften avser.
Treårsregeln omfattar inte uppgifter om fysiska
personer som är näringsidkare.
Regeringen anser att gallring av uppgifter i
kreditupplysningsverksamhet även i fortsättningen
bör regleras av kreditupplysningslagen. Enligt
regeringen är treårsregeln tydlig och har fungerat
väl. Treårsregeln avviker dock från direktivet och
personuppgiftslagen, eftersom den bara gäller för
privatpersoner och inte omfattar de fysiska personer
som är näringsidkare. Enligt sin lydelse sträcker
sig direktivets och personuppgiftslagens
gallringsregel dessutom längre än treårsregeln genom
att föreskriva att uppgifter alltid skall gallras så
snart det inte längre är nödvändigt att lagra dem,
vilket kan vara inom en kortare tid än tre år. Mot
denna bakgrund föreslår regeringen att en allmän
gallringsbestämmelse införs som innebär att
uppgifter om fysiska personer skall gallras när det
inte längre är nödvändigt att bevara uppgifterna med
hänsyn till ändamålet med registret. Den nuvarande
regeln om att kreditupplysningar om privatpersoner
inte får innehålla uppgifter som är äldre än tre år
behålls (den s.k. treårsregeln) men ges en något
annorlunda utformning. Beträffande treårsregeln
föreslår regeringen att när det gäller fysiska
personer som inte är näringsidkare, skall en uppgift
gallras senast när tre år har förflutit från
utgången av året då den omständighet inträffade
eller det förhållande upphörde som avses med
uppgiften.
I propositionen redovisas att en fråga som kommit
upp är hur länge en uppgift om skuldsanering bör
kvarstå innan den gallras ur
kreditupplysningsregister. Med de förslag som läggs
fram i denna proposition kommer den att kvarstå som
längst tre år efter det år då skuldsaneringen
avslutades. Frågan kommer att behandlas i en
kommande departementspromemoria om skuldsanering.
Motionerna
I motion Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 3
i denna del och motion Fi705 av Carl Fredrik Graf
(m) yrkande 2 i denna del anser motionärerna att
tidsperioden efter det att en skuld är betald till
dess att uppgiften stryks ur kronofogdemyndighetens
register bör kortas ned. I dag stryks uppgiften ur
registret tre år efter det att skulden är betald för
fysiska personer och fem år efter det att skulden är
betald för juridiska personer. Motionärerna anser
att detta i vissa fall kan vara en orimligt lång
tid. En skötsam person eller ett välskött företag
som, kanske av misstag, vid ett enstaka tillfälle
hamnar i registret för en mindre skuld har svårt att
bli struken ur registren. Om tiden för att finnas
kvar i registret kortas kan det även tjäna som
incitament för gäldenären att snabbt betala sina
skulder.
I motion Fi703 av Tanja Linderborg m.fl. (v)
anförs att skuldsanering riktar sig till enskilda
personer som har dragit på sig så stora personliga
skulder att det saknas en reell möjlighet att genom
eget arbete betala tillbaka dessa. Tanken med
skuldsaneringslagen är att den skall vara
rehabiliterande. Skuldsaneringen är tidsbegränsad
och den syftar till att gäldenären definitivt skall
avveckla sin skuldbörda. Enligt
kreditupplysningslagen får en kreditupplysning bl.a.
innehålla uppgifter om betalningsförsummelser som
har lett till inledande av skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen. Enligt 8 §
kreditupplysningslagen skall uppgifter om
privatpersoners ekonomiska förhållanden gallras
senast tre år efter utgången av det år då
förhållandena upphörde, dvs. skuldsaneringen
avslutades. Motionärerna anser inte att det är
rimligt att en person som har tagit sig igenom en
skuldsanering skall belastas med uppgifter om detta
i en kreditupplysning.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet anför att det inte finns
någon slutlig tidsgräns för när uppgifter senast
skall gallras för fysiska personer som är
näringsidkare. Detsamma gäller uppgifter om
juridiska personer. Enligt utskottets mening saknas
det anledning att i detta hänseende behandla
uppgifter om fysiska personer som är näringsidkare
och juridiska personer på ett annat sätt än
uppgifter om privatpersoner. Konstitutionsutskottet
anser därför att det med tillstyrkande av vad som
anförs i motion 2000/01:Fi14 (yrkande 3) bör införas
en generellt gällande treårsregel. Detta bör ges
regeringen till känna.
Den allmänna gallringsbestämmelsen i 8 §
kreditupplysningslagen innebär enligt regeringens
förslag att gallring skall ske när det inte längre
är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till
ändamålet med registret. I skälen för sitt förslag
anför regeringen dock att den allmänna
gallringsbestämmelsen, till skillnad från
gallringsregeln i personuppgiftslagen och
dataskyddsdirektivet, inte bör vara begränsad till
sådana uppgifter som behandlas automatiserat eller
ingår i ett manuellt register som är sökbart utifrån
särskilda kriterier. Enligt regeringen bör
bestämmelsen i stället omfatta alla uppgifter.
Enligt konstitutionsutskottets mening kan
regeringens förslag till lagtext emellertid ge
intryck av att gallringsskyldigheten är begränsad
till uppgifter i registret. Konstitutionsutskottet
föreslår därför att ordet "registret" i 8 § första
stycket byts ut mot ordet "behandlingen".
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att
en allmän gallringsbestämmelse införs som innebär
att uppgifter om fysiska personer skall gallras när
det inte längre är nödvändigt att bevara uppgifterna
med hänsyn till ändamålet med registret. Utskottet
tillstyrker även regeringens förslag om utformningen
av den s.k. treårsregeln. Liksom
konstitutionsutskottet anser finansutskottet att
ordet "registret" i 8 § första stycket skall bytas
ut mot ordet "behandlingen".
Konstitutionsutskottet har föreslagit att
treårsregeln skall ges generell tillämplighet, dvs.
att den även skall gälla för kreditupplysningar om
näringsidkare, och att detta bör ges regeringen till
känna.
Den s.k. treårsregeln gäller i dag endast för
fysiska personer som inte är näringsidkare. I
förarbetena till kreditupplysningslagen (prop.
1973:155 s. 99 f.) uttalas att man bör göra skillnad
mellan kreditupplysningar om privatpersoner och
företagsupplysningar. Behovet av skydd för den
kreditsökande gör sig mindre starkt gällande när
kreditupplysningen avser ett företag. Vidare uttalas
att med hänsyn till den stora vikt kreditgivningen
har inom näringslivet är det i stället av största
vikt att de kreditupplysningar som avser företag är
så uttömmande som möjligt för att man därmed skall
undvika kreditförluster.
Kreditupplysningsutredningen (SOU 1993:110) har
också övervägt denna fråga. Enligt utredningen fanns
det inte skäl att införa några lagregler om
användningen av äldre uppgifter beträffande
juridiska personer. Utredningen anförde (s. 173) att
det emellertid ligger i sakens natur att det även i
fråga om juridiska personer kan finnas anledning att
gallra ut uppgifter om förhållanden som ligger
alltför långt tillbaka i tiden, så att innehållet i
kreditupplysningsföretagens upplysningar inte blir
missvisande.
Utskottet har inhämtat att Datainspektionen har
meddelat vissa föreskrifter för UC AB och Dun &
Bradstreet Sverige AB som gäller gallring av
uppgifter om näringsidkare. En uppgift om att en
juridisk person har varit föremål för ansökan om
konkurs eller betalningsföreläggande skall gallras
efter 24 månader. Andra uppgifter om
betalningsförsummelser respektive uppgifter om
lämnade kreditupplysningar skall gallras efter 60
månader. De fem senaste årens bokslut får redovisas.
Vad gäller fysiska personer som är näringsidkare så
har Datainspektionen utfärdat föreskrifter för UC AB
och Dun & Bradstreet Sverige AB som innebär att
uppgifter om fysiska personer som är näringsidkare
skall gallras på samma sätt som uppgifter om fysiska
personer som inte är näringsidkare Datainspektionens
föreskrifter grundar sig på åtaganden som
kreditupplysningsföretagen gjort vid sin beskrivning
av hur de avser att bedriva sin verksamhet. För nya
kreditupplysningsföretag finns inga
gallringsföreskrifter. De nya företagen har ännu
inte funnits i fem år. Företrädare för
Datainspektionen har uppgett att om det skulle
medföra problem att dessa företag inte har några
gallringsföreskrifter så kommer Datainspektionen att
överväga att införa generella föreskrifter.
Svenska Bankföreningen, UC AB, Dun & Bradstreet
Sverige AB och Swedish Content Providers Association
m.fl. har i skrivelser till utskottet redovisat
vilka konsekvenser ett genomförande av
konstitutionsutskottets förslag om en generell
treårsregel skulle få. Av skrivelserna framgår bl.a.
att kreditgivarnas möjligheter till korrekta
kreditbedömningar försämras, att den riskprognos som
kreditupplysningsföretagen i dag åsätter företagen
kommer att bli mindre tillförlitlig samt att
möjligheterna för kreditinstitut att bestämma
nödvändiga kapitaltäckningsnivåer enligt
Baselkommitténs och EU:s riktlinjer begränsas.
Konstitutionsutskottets förslag att treårsregeln
skall ges generell tillämplighet innebär enligt
finansutskottet att kvaliteten i kreditupplysningar
om näringsidkare försämras, vilket i sin tur leder
till att kreditupplysningsverksamheten påverkas
negativt. Vid utskottets offentliga utfrågning den
15 februari 2001 uttalade företrädare för
Finansinspektionen att Baselkommitténs förslag till
nya kapitaltäckningsregler förutsätter att
instituten har tillgång till tidsserier om minst tre
år. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
de nuvarande reglerna för näringsidkare återspeglar
en bra balans mellan intresset av en effektivt
fungerande kreditupplysningsverksamhet och intresset
av skydd för den personliga integriteten. Utskottet
anser således inte att det finns skäl att förkorta
gallringstiderna för näringsidkare. Finansutskottet
avstyrker konstitutionsutskottets förslag om ett
tillkännagivande om att treårsregeln bör ges
generell tillämplighet. Utskottet avstyrker
motionerna Fi14 (m) yrkande 3 i denna del och Fi705
(m) yrkande 2 i denna del. Med anledning av vad som
anförs i dessa motioner vill utskottet även hänvisa
till finansutskottets ställningstagande under
rubriken Kreditupplysningar om mindre belopp.
Den fråga som tas upp i motion Fi703 (v), nämligen
hur länge en uppgift om skuldsanering bör kvarstå
innan den gallras ur kreditupplysningsregister,
bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Frågan
kommer att behandlas i en kommande
departementspromemoria om skuldsanering. Utskottet
anser inte att detta arbete bör föregripas. Motion
Fi703 (v) avstyrks.
Information till den registrerade
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
bestämmelserna om registerbesked och
kreditupplysningskopia behålls i
kreditupplysningslagen men anpassas till
direktivet och personuppgiftslagen. Förslaget
innebär att informationsskyldigheten utökas.
Fysiska personer har rätt att en gång per år
få ett registerbesked gratis. Motionerna
avstyrks. Jämför reservation 4 (fp).
Propositionen
För kreditupplysningsverksamhet regleras den
registrerades rätt till information efter begäran i
10 § kreditupplysningslagen. Bestämmelserna innebär
att den registrerade har rätt att mot skälig avgift
få skriftligt besked om huruvida det finns uppgifter
lagrade och vad de i så fall har för innehåll
(registerbesked). Enligt 11 § skall upplysningar
lämnas om de uppgifter, omdömen och råd som
kreditupplysningen innehållit och om vem som har
begärt upplysningen (kreditupplysningskopia).
Att den enskilde får information om vilka
upplysningar som lämnas ut och till vem de lämnas är
värdefullt av flera skäl, bl.a. för att det ger den
enskilde möjlighet att kontrollera att de uppgifter
som lämnas är korrekta, adekvata och relevanta.
Informationsreglerna utgör en av grundvalarna för
kreditupplysningslagen. Regeringen anser att
informationsskyldigheten även i fortsättningen bör
regleras av kreditupplysningslagen och inte av
personuppgiftslagen.
Regeringen anser att bestämmelserna i 10 och 11 §§
kreditupplysningslagen dock bör ändras så att de
säkert uppfyller direktivets krav på
informationsskyldighet. Ändringarna bör göras efter
mönster av motsvarande bestämmelser i
personuppgiftslagen. Sålunda bör i 10 § anges att
ett registerbesked skall innehålla information om
vilka uppgifter som behandlas, varifrån uppgifter om
en fysisk person har hämtats, för vilket ändamål
behandlingen görs och till vilka mottagare uppgifter
lämnas. I 11 § bör anges att en
kreditupplysningskopia skall innehålla information
om vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten,
för vilket ändamål behandlingen görs, vilken
möjlighet som finns att få felaktiga uppgifter
rättade, vilka uppgifter, omdömen och råd som
upplysningen innehåller och vem som begärt
upplysningen. Liksom i dag bör juridiska personer ha
samma rätt till registerbesked och handelsbolag och
kommanditbolag dessutom ha samma rätt till
kreditupplysningskopia som fysiska personer har (jfr
prop. 1996/97:65 och bet. 1996/97: FiU23).
Skyldigheten att i registerbesked ange varifrån
uppgifter har hämtats bör dock inte heller i
fortsättningen gälla för uppgifter om juridiska
personer.
För att enskildas rätt till registerbesked inte
skall försämras bör det i kreditupplysningslagen
föreskrivas att fysiska personer har rätt att en
gång per år få ett registerbesked gratis. Därutöver
bör var och en, liksom i dag, ha rätt att få
registerbesked mot skälig avgift. En begäran om
registerbesked som avser en fysisk person skall
göras skriftligen och vara egenhändigt undertecknad.
Motionerna
I motion Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3
anser motionärerna att det i
informationsskyldigheten även till juridiska
personer skall anges varifrån uppgifterna hämtats.
Om denna uppgift även finns i informationen till
juridiska personer kan felaktigheter lättare
upptäckas och rättas. Detta skulle medföra en
effektivare kreditupplysningsverksamhet.
I motion Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande
2 och motion Fi705 av Carl Fredrik Graf (m) yrkande
1 anför motionärerna att det för närvarande är så
att en gäldenär tillställs en avi på hela sin skuld
i de fall mer än ett år förflutit från senaste
avisering/påminnelse i ett mål om den totala skulden
i målet uppgår till 100 kr. En person kan alltså
finnas registrerad med en skuld i
kronofogdemyndigheternas register utan att känna
till det. Motionärerna anser att alla som finns i
kronofogdemyndigheternas register, oavsett skuldens
storlek, skall få en underrättelse om detta.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
För kreditupplysningsverksamhet regleras den
registrerades rätt till information efter begäran i
10 § kreditupplysningslagen. Regeringens förslag
innebär bl.a. att fysiska personer skall ha rätt att
en gång per kalenderår få ett registerbesked gratis.
Därutöver bör var och en, liksom i dag, ha rätt att
få registerbesked mot skälig avgift. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag.
Motionärerna i motion Fi12 (fp) yrkande 3 har
föreslagit att även juridiska personer skall få
uppgift om varifrån uppgifterna hämtats för att
felaktigheter därigenom lättare skall kunna
upptäckas och rättas. Som redovisas i nästföljande
avsnitt har kreditupplysningsföretagen en
undersöknings- och korrigeringsskyldighet samt en
underrättelseskyldighet. Kreditupplysningsföretagens
skyldigheter gäller för såväl fysiska som juridiska
personer. I motsats till motionärerna anser
utskottet att det väsentliga är att
kreditupplysningsföretagen har en skyldighet att
rätta felaktiga uppgifter. Varifrån uppgifterna
hämtas är av mindre betydelse. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motion Fi12 (fp) yrkande 3.
Motionärerna i motionerna Fi14 (m) yrkande 2 och
Fi705 (m) yrkande 1 framför synpunkter på
kronofogdemyndigheternas påminnelserutiner. Enligt
uppgift från Finansdepartementet har
kronofogdemyndigheten en påminnelserutin som innebär
att en påminnelse årligen skickas till gäldenärer
som har en total skuld i ett allmänt mål som uppgår
till minst 100 kr. Motsvarande rutin finns inte i
enskilda mål, men det är inte heller aktuellt där
eftersom sådana mål redovisas tillbaka till sökanden
senast efter ett år. Riksskatteverket har gjort en
framställan till Finansdepartementet med förslag om
att små restbelopp upp till 25 kr skall kunna
efterges. Framställan har remissbehandlats. Ett
antal remissinstanser har föreslagit en högre
beloppsgräns. Någon remissinstans har föreslagit en
beloppsgräns på 100 kr eftersom det beloppet är
nedre gräns för påminnelserutinen. Riksskatteverkets
framställan bereds för närvarande i
Finansdepartementet. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Fi14 (m) yrkande 2 och Fi705
(m) yrkande 1. Med anledning av vad som anförs i
dessa motioner vill finansutskottet även hänvisa
till sitt ställningstagande under rubriken
Kreditupplysningar om mindre belopp.
Rättelse
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
bestämmelserna om rättelse av uppgifter skall
omfatta inte endast felaktiga och missvisande
uppgifter utan även uppgifter som annars har
behandlats i strid med lagen t.ex. en känslig
uppgift som har lagrats trots att det inte är
tillåtet. Motionen avstyrks. Jämför
reservation 5 (m).
Propositionen
Frågan om rättelse av uppgifter i
kreditupplysningsverksamhet regleras i 12 §
kreditupplysningslagen. Bestämmelserna innebär dels
en undersöknings- och korrigeringsskyldighet, dels
en underrättelseskyldighet för den som driver
kreditupplysningsverksamhet.
Regeringen anser att bestämmelser om rättelse är
så viktiga för kreditupplysningsverksamhet att de
även i fortsättningen bör finnas i kreditupplys-
ningslagen. Bestämmelserna i 12 §
kreditupplysningslagen uppfyller i stort sett
direktivets krav men bör i ett avseende anpassas
till direktivet och personuppgiftslagen.
Bestämmelserna i 12 § reglerar inte frågan hur en
registrerad skall få en uppgift utplånad som i och
för sig är korrekt men som ändå inte får behandlas
enligt kreditupplysningslagen, t.ex. en uppgift om
hälsa, medlemskap i fackförening eller någon annan
uppgift som över huvud taget inte får behandlas.
Bestämmelserna bör därför ändras så att de omfattar
inte bara oriktiga och missvisande uppgifter utan
även gäller uppgifter som annars har behandlats i
strid med lagen, t.ex. en känslig uppgift som har
lagrats trots att det inte är tillåtet.
Motionen
I motion Fi14 av Gunnar Hökmark (m.fl.) (m) yrkande
1 anser motionärerna att regeringens förslag är ett
steg i rätt riktning men att det inte är
tillräckligt. Enligt propositionen inkluderas inte
uppgifter som visserligen är felaktiga men som
samtidigt av kreditupplysningsföretagen anses sakna
betydelse för en bedömning av vederbörandes
vederhäftighet i ekonomiskt hänseende. Motionärerna
anser att samtliga felaktiga uppgifter som tagits in
i en kreditupplysning skall rättas eller
kompletteras och skickas till alla som under den
senaste tolvmånadersperioden fått del av
uppgifterna, när den enskilde så önskar.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser att det är av väsentligt
intresse såväl för de enskilda som för kreditgivarna
att den information som förmedlas i
kreditupplysningar är korrekt. Utöver den betydelse
som detta har för kreditgivningen tillkommer för den
enskildes del att en felaktig eller missvisande
kreditupplysning kan utgöra en allvarlig
integritetskränkning.
Frågan om rättelse av uppgifter i
kreditupplysningsverksamhet regleras i 12 §
kreditupplysningslagen. Förekommer anledning till
misstanke att en uppgift i kreditupplysning som
lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller
i register som används i kreditupplysningsverksamhet
är oriktig eller missvisande, skall den som bedriver
verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder
för att utreda förhållandet. Regeringen föreslår att
bestämmelsen bör ändras så att den omfattar inte
bara oriktiga och missvisande uppgifter utan även
uppgifter som annars har behandlats i strid med
lagen. Visar det sig att uppgiften är oriktig eller
missvisande, eller att den annars har behandlats i
strid med lagen, skall den, om den förekommer i
register, rättas, kompletteras eller uteslutas ur
registret. Rättelse eller komplettering skall så
snart det kan ske tillställas var och en som under
den senaste tolvmånadersperioden fått del av
uppgiften.
Som ett allmänt undantag från rättelse- och
underrättelseskyldigheten föreskrivs att det inte
föreligger någon sådan skyldighet, om den felaktiga
eller missvisande uppgiften saknar betydelse,
typiskt sett, för bedömningen av vederbörandes
vederhäftighet i ekonomiskt hänseende. I förarbetena
till kreditupplysningslagen (prop. 1973:155 s. 114
f.) uttalas att med undantaget avses att det inte
föreligger någon rättelse- eller
underrättelseskyldighet för identifieringsuppgifter
eller dylikt. I förarbetena uttalas vidare att det
givetvis, åtminstone såvitt gäller uppgift i
register, i många fall kan vara lämpligt att
kreditupplysningsföretagen även rättar
identifieringsuppgifter och dylikt.
Utskottet anser att undantaget från rättelse- och
underrättelseskyldigheten är rimligt och att det
inte innebär något avkall på kravet att
informationen i kreditupplysningar skall vara
korrekt. Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker motion Fi14 (m)
yrkande 1.
Flödesinformation
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning att det
inte finns skäl att ändra
kreditupplysningslagen för att möjliggöra en
ökad användning av uppgifter om
näringsidkare. I ett antal motioner föreslås
att en uppgift i en kreditupplysning
beträffande näringsidkare om att ansökan om
betalningsföreläggande har ingivits skall
kompletteras med uppgift om svarandens
inställning. Motionerna avstyrks med
hänvisning till pågående beredningsarbete
inom Justitiedepartementet. Jämför
reservation 6 (m, fp).
Propositionen
I olika sammanhang har kritik framförts mot att
Datainspektionen vid tillämpning av 5 §
kreditupplysningslagen i flera fall inte tillåtit
användning av uppgifter om vidtagna inkassoåtgärder
eller uppgifter ur företags kundreskontra (s.k.
flödesinformation) i kreditupplysningar om
näringsidkare. Kritiken kom fram även i samband med
behandlingen av den senaste propositionen med
förslag till ändringar i kreditupplysningslagen
(prop. 1996/97:65, bet. 1996/97:FiU23). Med
anledning av kritiken gav regeringen i uppdrag åt
Datainspektionen att utreda vilka uppgifter om
näringsidkare som bör få användas i
kreditupplysningar. Datainspektionen skulle bedöma
förutsättningarna för en ökad tillgång till
uppgifter om näringsidkare i kreditupplysningar och
väga behovet mot främst riskerna för att missvisande
eller oriktiga uppgifter används i
kreditupplysningssammanhang. De uppgifter som avsågs
var huvudsakligen uppgifter om inkassoåtgärder
vidtagna av företag och information ur företags
kundreskontror. I sin rapport till regeringen anser
Datainspektionen att det inte finns skäl till några
lagändringar.
Regeringen konstaterar att det är viktigt att
kreditupplysningar baseras på ett så fylligt
underlag som möjligt. Det måste självfallet
eftersträvas att den information som lämnas är
korrekt och rättvisande, men det får inom
företagssektorn accepteras att kreditupplysningarna
innehåller uppgifter som är behäftade med en viss
osäkerhet. I kreditupplysningslagen har således inte
ställts upp några särskilda begränsningar i
möjligheten att använda uppgifter om
betalningsförsummelser och kreditmissbruk
beträffande näringsidkare. Exempelvis kan uppgifter
om ansökningar om betalningsförelägganden användas.
När det gäller just flödesinformation är det dock
viktigt att hålla i minnet att informationen som
regel grundar sig på ensidiga påståenden. Av
Datainspektionens rapport framgår att sådan
information ofta är oriktig eller missvisande, bl.a.
på grund av felaktig gäldenärsidentifikation och
administrativa misstag.
Kraven i 5 § kreditupplysningslagen och 9 §
personuppgiftslagen ger, enligt regeringen, goda
garantier för att uppgifter i kreditupplysningar
håller en acceptabel kvalitet och grundas på ett
tillräckligt stort och representativt urval. Med
hänvisning till det anförda gör regeringen
bedömningen att det inte finns skäl att ändra
kreditupplysningslagen för att möjliggöra ökad
användning av uppgifter om näringsidkare.
Motionerna
I motion Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 4
och motion Fi705 av Carl Fredrik Graf (m) yrkande 3
anser motionärerna att uppgifter om ansökningar om
betalningsföreläggande inte bör få förekomma i
kreditupplysningar om näringsidkare. Enligt
motionärerna bör samma regler gälla för
näringsidkare som för privatpersoner. I motion Fi12
av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och motion
Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 5 anser
motionärerna att det bör införas en bestämmelse om
att den som lämnar en kreditupplysning om en
näringsidkare med uppgift om att mål om
betalningsföreläggande har inletts skall ange om
svaranden har bestritt ansökan. Motionärerna i
motion Fi14 (m) yrkande 5 anför att problemen med
s.k. annonsskojeri blivit allt större. Vissa företag
försöker tilltvinga sig betalning genom hot om att
den påstådda kunden annars kommer att hamna i
Justitia med en anmärkning om att ansökan om
betalningsföreläggande har ingivits.
Konstitutionsutskottets yttrande
Beträffande vad som anförs i motionerna om att det i
kreditupplysning om näringsidkare skall framgå
huruvida denne har bestritt en ansökan om
betalningsföreläggande uttalar
konstitutionsutskottet att det inte kan vara
ändamålsenligt för en väl fungerande
kreditupplysningsverksamhet att gällande reglering
utnyttjas för andra syften än att samla information
om någons vederhäftighet i kredithänseende. Vid
finansutskottets offentliga utfrågning den 15
februari 2001 om problem i
kreditupplysningsverksamheten framkom att man inom
Regeringskansliet arbetar med att ta fram ett
beredningsunderlag för att belysa de frågor som tas
upp i de nämnda motionerna. Enligt utskottets mening
finns det även i fråga om näringsidkare ett behov av
att i detta sammanhang uttrycka vad som utgör
relevant och därmed tillåten information i en
kreditupplysning. En uppgift i en kreditupplysning
om att ansökan om betalningsföreläggande har gjorts
beträffande en näringsidkare bör kompletteras med
dennes inställning till ansökan, om vederbörande har
uttryckt en sådan.
Finansutskottets ställningstagande
Som redovisas i propositionen har kritik i olika
sammanhang framförts mot att Datainspektionen vid
tillämpningen av 5 § kreditupplysningslagen i flera
fall inte tillåtit användning av uppgifter om
vidtagna inkassoåtgärder eller uppgifter ur företags
kundreskontra (s.k. flödesinformation) i
kreditupplysningar om näringsidkare. Kritik
framfördes även vid behandlingen av den senaste
propositionen med förslag till ändringar i
kreditupplysningslagen (prop. 1996/97:65, bet.
1996/97:FiU23).
Flödesinformationen grundar sig i regel på
ensidiga påståenden. Sådana uppgifter är ofta
oriktiga eller missvisande, bl.a. på grund av
felaktig gäldenärsidentifikation och administrativa
misstag. På grund av det anförda delar utskottet
regeringens bedömning att det inte finns skäl att
ändra kreditupplysningslagen för att möjliggöra en
ökad användning av uppgifter om näringsidkare.
Motionärerna anser att en uppgift i en
kreditupplysning beträffande näringsidkare om att
ansökan om betalningsföreläggande har ingivits skall
kompletteras med uppgift om svarandes inställning.
Motionärerna hävdar också att problemen med s.k.
annonsskojeri blivit allt större.
Utskottet anser att det är väsentligt att
överväganden görs om vilka uppgifter som skall få
förekomma i kreditupplysningar om näringsidkare. I
propositionen redovisas att de problem som är
förenade med att kreditupplysningar om näringsidkare
får innehålla uppgifter med viss osäkerhet övervägs
inom Regeringskansliet. Vid finansutskottets
offentliga utfrågning den 15 februari 2001 om
problem i kreditupplysningsverksamheten framkom att
man inom Regeringskansliet arbetar med att ta fram
ett beredningsunderlag för att belysa de frågor som
tas upp i de aktuella motionerna. Vid utfrågningen
redovisade företrädare för Datainspektionen att ett
svenskt kreditupplysningsföretag i
kreditupplysningar om näringsidkare redan i dag
redovisar svarandens inställning till ingivna
ansökningar om betalningsföreläggande.
Datainspektionen har inte haft något att invända mot
detta.
Utskottet anser att det är mycket olyckligt om
regelverket utnyttjas av annonsskojare på det sätt
som påstås i motionerna. Det är därför angeläget att
få belyst hur omfattande detta problem är. Inom
Regeringskansliet pågår ett beredningsarbete
beträffande de frågor som tas upp i motionerna.
Utskottet anser därför inte att det finns skäl att
föreslå att regeringen vidtar någon åtgärd med
anledning av motionerna. Utskottet avstyrker därför
motionerna Fi12 (fp) yrkande 2, Fi14 (m) yrkandena 4
och 5 samt Fi705 (m) yrkande 3.
Lagförslaget i övrigt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med
den ändringen att tidpunkten för
ikraftträdandet bestäms till den 1 juni 2001.
Propositionen
Regeringen föreslår att lagändringarna skall träda i
kraft den 1 april 2001. En klargörande
övergångsbestämmelse föreslås också.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms
till den 1 juni 2001.
Övriga frågor
Kreditupplysningar om mindre belopp
m.m.
Utskottets förslag i korthet
I ett antal motioner tar motionärerna upp de
problem för den enskilde som är förenade med
att kreditupplysningar innehåller uppgifter
om enstaka mindre betalningsförsummelser.
Utskottet föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen vad utskottet anfört i denna
fråga. Förslaget innebär att riksdagen delvis
bifaller fem motionsyrkanden. Jämför
reservation 7 (v, mp).
Motionerna
I motion Fi11 av Per Landgren m.fl. (kd) anser
motionärerna att enstaka och/eller mindre
försummelser med rimliga förklaringar och
förmildrande omständigheter leder till orimligt
hårda följder för den enskilde, och därmed förfelar
lagstiftningen sitt verkliga ändamål. Motionärerna
anser att kreditupplysningslagstiftningen bör ändras
för såväl fysiska som juridiska personer så att
konsekvenserna av enstaka eller mindre
betalningsanmärkningar står i rimlig proportion till
försummelsen.
I motion Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande
3 i denna del och motion Fi705 av Carl Fredrik Graf
(m) yrkande 2 i denna del föreslås att det bör
införas ett system som innebär att den som häftar i
skuld för mindre belopp och vid enstaka tillfällen
skall strykas ur kronofogdemyndighetens register
redan kort tid efter det att en skuld reglerats.
I motion Fi701 av Inger Lundberg (s) anför
motionären att det finns skäl att se över hur
systemet med betalningsanmärkningar fungerar vid
enstaka försummelser och effekterna av det nuvarande
systemet för medborgare och företag som vid något
tillfälle får en betalningsanmärkning.
I motion Fi702 av Per Rosengren m.fl. (v) anförs
att registrering i olika upplysningsregister ofta
får stora konsekvenser för den registrerade. Det är
inte ovanligt att personer hamnar i
upplysningsregister på grund av en liten skatteskuld
som betalas för sent. En sådan registrering får
stora negativa konsekvenser för den drabbade.
Motionärerna anser att ett sätt att komma till rätta
med detta problem är att införa en beloppsgräns på
t.ex. 3 000-5 000 kr. I dag lämnas uppgifter om
betalningsanmärkningar ut som är upp till tre år
gamla oberoende av storlek. Detta innebär att även
en liten skuld kan få orimliga konsekvenser ända upp
till tre år efter förseelsen. Motionärerna anser att
när det gäller mindre belopp så bör treårsregeln
kortas ned så att uppgifterna inte lämnas ut efter
18 månader. Detta bör gälla för belopp upp till 15
000-20 000 kr.
I motion Fi704 av Tanja Linderborg m.fl. (v)
anförs att en ung man eller kvinna kan ha dragit på
sig en betalningsanmärkning under studietiden eller
under en arbetslöshetsperiod och därefter nekas lån
när han/hon fått ett fast arbete och har en stabil
betalningsförmåga. Motionärerna anser att det är
viktigt att varje kreditsökande behandlas
individuellt så att kreditgivaren vid
kreditprövningen utgår från den aktuella
betalningsförmågan och ser informationen i
kreditupplysningsregistren som en av flera faktorer
som tas med i bedömningen. Nuvarande regler för
kreditgivning är inte tillräckliga utan behöver
kompletteras med närmare föreskrifter om hur den
individuella handläggningen bör utföras av
kreditgivarna. Motionärerna anser att regeringen bör
uppmanas att ge Finansinspektionen i uppdrag att
utfärda sådana föreskrifter.
Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att
uppgifter i en kreditupplysning om en
betalningsförsening kan få mycket stora konsekvenser
för den enskilde. En sådan uppgift kan i hög grad
påverka den enskildes vardagliga valfrihet, t.ex.
att hyra bostad, att byta telefonoperatör eller att
byta elleverantör. Utskottet anser därför att det i
vissa fall inte är lämpligt från integritetssynpunkt
att kreditupplysningar får innehålla uppgifter om
enstaka mindre betalningsförseningar. Det gäller
framför allt de fall där rättelse inte kan ske, men
där omständigheterna är sådana att det är olyckligt
att uppgiften finns med i en kreditupplysning. Det
är i många fall fråga om förstagångsgäldenärer och
det rör sig ofta om små belopp. Många gånger är det
också fråga om direkt verkställbara
offentligrättsliga fordringar. I vissa fall kan en
betalningsförsening bero antingen på omständigheter
som gäldenären inte rådde över eller på missförstånd
från gäldenärens sida. Anledningen till
betalningsförsummelsen behöver alltså inte vara
gäldenärens bristande betalningsvilja eller
betalningsförmåga.
I proposition 2000/01:33 Behandling av
personuppgifter inom skatt, tull och exekution
föreslår regeringen att det ovan redovisade
problemet bör lösas genom att uppgifterna omfattas
av sekretess. För uppgifter i mål som är pågående
finns enligt regeringens mening inte skäl att låta
uppgifterna omfattas av sekretess. Sekretess bör i
princip gälla först i och med att betalning sker och
målet därigenom är avslutat. Om en skuld betalas
innan kronofogdemyndigheten fattat beslut om
utmätning eller konstaterat att gäldenären saknar
utmätningsbara tillgångar kommer sekretess att gälla
för samtliga uppgifter om gäldenären. I
propositionen anförs att en fördel med att uppgifter
om förpliktelser inte får användas för
kreditupplysningsverksamhet när ett mål är avslutat
är att det skapar incitament för gäldenären att
betala innan kronofogdemyndigheten behöver vidta
någon åtgärd utöver att underrätta gäldenären om att
målet registrerats. Enligt regeringen är det dock
väsentligt för att kreditupplysningsverksamheten
skall fungera effektivt att
kreditupplysingsföretagen får reda på om en person
vid upprepade tillfällen inte betalat sina skulder.
Om en person inom viss tid blir föremål för flera
ansökningar om verkställighet bör även uppgifter om
skulder som är betalda få användas i
kreditupplysningsverksamheten. Undantag bör därför
göras från den föreslagna bestämmelsen om sekretess
så att uppgifter i dessa fall får lämnas ut och
användas av kreditupplysningsföretagen. Enligt
regeringens mening får uppgifter om tidigare skulder
anses vara nödvändiga, adekvata och relevanta när
ansökan om verkställighet görs i mer än ett fall
under en tvåårsperiod. Har detta inträffat skall
uppgifterna om förpliktelserna i fråga därefter inte
omfattas av det nu föreslagna sekretesskyddet.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober
2001. Propositionen är remitterad till
skatteutskottet.
Utskottet anser inte att det är nödvändigt att
kreditupplysningar om fysiska personer innehåller
uppgifter om enstaka mindre betalningsförsummelser.
Om kreditupplysningar om fysiska personer inte
innehåller sådana uppgifter kan man undvika att
uppgifterna leder till orimliga konsekvenser för den
enskilde. Regeringens förslag i proposition
2000/01:33 syftar till att komma till rätta med
detta problem. Om det skulle visa sig att
regeringens förslag i nämnda proposition inte är
tillräckligt anser utskottet att regeringen bör
överväga andra metoder för att förhindra
kreditupplysningsföretagen att i kreditupplysningar
lämna information om enstaka mindre
betalningsförsummelser. Enligt utskottet bör det
övervägas att för fysiska personer införa en
beloppsgräns för vilka skulder som får finnas med i
en kreditupplysning. En beloppsgräns kan vara knuten
till varje enskild skuld eller till det sammanlagda
skuldbeloppet på mindre skulder. Ett alternativ kan
också vara en gräns knuten till antalet mindre
betalningsförsummelser. Utskottet anser även att det
bör övervägas att införa kortare gallringstider för
fysiska personers mindre betalningsförsummelser. Det
kan vidare inte uteslutas att effektivare
påminnelserutiner hos myndigheterna skulle kunna
bidra till att minska antalet
betalningsförsummelser. Utskottet anser därför att
regeringen även bör gå igenom myndigheternas
påminnelserutiner. I sammanhanget vill utskottet
också uppmärksamma att varje begäran om
kreditupplysning registreras av
kreditupplysningsföretagen, och de s.k.
omfrågeuppgifterna används därefter som
kreditupplysningsinformation. Enligt utskottet bör
regeringen även se över hur
kreditupplysningsföretagen använder
omfrågeuppgifterna och överväga om
omfrågeuppgifterna skall anses vara nödvändiga,
adekvata och relevanta.
För att kreditupplysningsverksamheten skall
fungera effektivt är det dock väsentligt att
kreditupplysningsföretagen får redovisa om en person
genom sitt beteende visar bristande betalningsvilja
eller betalningsförmåga. En avvägning måste alltså
göras mellan hänsynen till den personliga
integriteten och intresset av en effektiv
kreditupplysningsverksamhet. Utskottet anser att
regeringen vid denna avvägning bör beakta vad
utskottet anfört om att enstaka mindre
betalningsförsummelser inte får leda till orimliga
konsekvenser för den enskilde.
Vad utskottet anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Detta innebär att
riksdagen delvis bifaller motionerna Fi11 (kd), Fi14
(m) yrkande 3 i denna del, Fi701 (s), Fi702 (v) och
Fi705 (m) yrkande 2 i denna del.
Vad gäller det som framförs i motion Fi704 (v)
vill utskottet anföra följande. Enligt 2 kap. 13 §
bankrörelselagen (1987:617) och 3 kap. 8 § lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet får kredit
beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan
förväntas fullgöra låneförbindelsen. Enligt 5 §
konsumentkreditlagen skall näringsidkaren i sitt
förhållande till konsumenten iaktta god
kreditgivningssed och därvid ta till vara
konsumentens intressen med tillbörlig omsorg. Av
Finansinspektionens allmänna råd om krediter i
konsumentförhållanden (FFFS 2000:2) framgår att vid
kreditprövningen skall bedömningen av sökandens
återbetalningsförmåga göras utifrån dennes
inkomster, utgifter och skuldförhållanden (inklusive
borgensåtaganden). Vid utskottets offentliga
utfrågning den 15 februari 2001 underströk
företrädare för Svenska Bankföreningen att bankerna
alltid skall göra en individuell kreditprövning. Med
det anförda avstyrker utskottet motion Fi704 (v).
Kreditupplysningskopia och
beställaruppgift
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör bedömningen att gällande
bestämmelser beträffande
kreditupplysningskopia och beställaruppgift
inte bör ändras. Jämför reservation 8 (m).
Gällande bestämmelser
Enligt 11 § kreditupplysningslagen skall, när en
kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, till
den som avses med kreditupplysningen samtidigt och
kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om de
uppgifter, omdömen och råd som upplysningen
innehåller rörande honom och om vem som har begärt
upplysningen. Detsamma gäller när en
kreditupplysning lämnas om ett handelsbolag eller
kommanditbolag.
Tidigare riksdagsbehandling
Under våren 1997 behandlade finansutskottet en
proposition angående vissa föreslagna ändringar i
kreditupplysningslagen (prop. 1996/97:65, bet. FiU23
och FiU26, rskr. 214).
I propositionen föreslogs att alla fysiska
personer skulle få rätt att i en
kreditupplysningskopia inte bara få besked om vilka
faktiska uppgifter som lämnats om dem utan också
vilka omdömen och råd som har lämnats samt vem som
har begärt kreditupplysningen, s.k.
beställaruppgift.
Utskottet tillstyrkte regeringens förslag. Med
anledning av en motion förordade utskottet att
även handelsbolag och kommanditbolag skulle ha
rätt till kreditupplysningskopia och
beställaruppgift. Utskottet föreslog att aktuell
bestämmelse skulle ändras i enlighet härmed.
Ändringen trädde i kraft den 1 oktober 1997.
Utskottet motiverade sitt ställningstagande
enligt följande:
Beträffande juridiska personer anser regeringen
att det med hänsyn till
integritetsskyddsintressen inte finns något behov
av att låta den omfrågade få besked om att en
kreditupplysning lämnats och om innehållet i
denna. Juridiska personer föreslås inte få någon
rätt till vare sig en kreditupplysningskopia
eller en beställaruppgift.
En sådan ordning skulle medföra ökade kostnader
för kreditupplysningsföretagen. Företrädare för
de två största kreditupplysningsföretagen och
Svenska Bankföreningen har hävdat att en vidgad
plikt att lämna kreditupplysningskopior eller
beställaruppgifter är förenad med ytterligare
nackdelar, bl.a. skulle färre kreditupplysningar
komma att beställas och möjligheten att erbjuda
kreditupplysningar via cd-rom begränsas.
Finansutskottet anser att det får förutsättas
att även juridiska personer kan ha ett behov av
att få veta vilka kreditupplysningsuppgifter som
har lämnats om dem och vem som har beställt
uppgifterna. Det kan för juridiska personer lika
väl som för enskilda näringsidkare vara viktigt
att snabbt kunna rätta felaktiga eller
missvisande uppgifter direkt hos beställaren. Som
anförs i motion Fi40 (v) gör sig detta särskilt
starkt gällande beträffande handelsbolag och
kommanditbolag. Konsekvenserna av en felaktig
kreditupplysning kan i dessa fall skada inte bara
bolaget utan även ägarna som privatpersoner.
Finansutskottet anser att fördelarna för
handelsbolag och kommanditbolag av att ha en rätt
till kreditupplysningskopia och beställaruppgift
är större än de negativa effekterna som
uppkommer. Finansutskottet förordar, med
anledning av motion Fi40 (v), att 11 § skall
erhålla den lydelse som framgår av bilaga 3.
Motion Fi41 (c) yrkande 3 avstyrks i den del den
inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu
förordat.
Konstitutionsutskottets yttrande
Utskottet konstaterar att rätten att erhålla
kreditupplysningskopia och s.k. beställaruppgift vid
föregående lagstiftningsärende utvidgades till att
på samma sätt som för privatpersoner också gälla
fysiska personer som är näringsidkare samt
handelsbolag och kommanditbolag. Enligt
konstitutionsutskottets mening har de positiva
effekter som en sådan rätt skulle medföra också för
övriga juridiska personer en sådan tyngd i
förhållande till de eventuella nackdelar som kan
uppstå att en sådan rätt nu bör införas.
Finansutskottets ställningstagande
Konstitutionsutskottet har föreslagit att rätten att
erhålla kreditupplysningskopia och s.k.
beställaruppgift skall utvidgas till att gälla alla
juridiska personer.
Svenska Bankföreningen, UC AB, Dun & Bradstreet
Sverige AB, Swedish Content Providers Association
m.fl. har i skrivelser till utskottet anfört att
förslaget skulle leda till mycket negativa
konsekvenser för kreditupplysingsverksamheten främst
avseende aktiebolag. I skrivelsen anförs att
konsekvenserna av förslaget bl.a. skulle bli att
färre upplysningar kommer att beställas, att
kreditbevakningar och analyser av kunder blir
betydligt dyrare, att utländska företag i princip
kommer att upphöra med att beställa upplysningar om
svenska företag, att kunderna tvingas anlita sämre
upplysningsalternativ samt att Sverige blir det enda
landet i Europa med en sådan för näringslivet mycket
belastande lagstiftning.
Även i denna fråga måste en avvägning göras mellan
intresset av skydd för den personliga integriteten
och intresset av en väl fungerande
kreditupplysningsverksamhet som i sin tur är en
förutsättning för en väl fungerande företagsamhet.
Utskottet anser att kreditupplysningsverksamheten
avseende aktiebolag allvarligt skulle påverkas av
konstitutionsutskottets förslag. Finansutskottet
anser att det inom näringslivet kan finnas ett
berättigat intresse av att vara anonym vid begäran
om kreditupplysningar avseende aktiebolag. I
sammanhanget kan nämnas att kreditupplysningar om
fysiska personer enligt 9 § kreditupplysningslagen
inte får lämnas ut annat än om beställaren har ett
legitimt behov av kreditupplysning. Någon
motsvarande begränsning finns inte för
kreditupplysningar om näringsidkare. Mot bakgrund av
det anförda anser utskottet att den gällande
ordningen representerar en rimlig avvägning mellan
intresset av skydd för den personliga integriteten
och intresset av en väl fungerande
kreditupplysningsverksamhet. Finansutskottet anser
således inte att de gällande reglerna bör ändras.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under Utskottets överväganden
föreslår utskottet att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Grundläggande krav m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)
såvitt avser 5 §. Därmed bifaller riksdagen
regeringens förslag i denna del.
2. Känsliga uppgifter m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)
såvitt avser 6 § samt tillkännager för regeringen
som sin mening vad utskottet anfört om att
regeringen inom EU bör ta initiativ att ändra
dataskyddsdirektivet. Därmed bifaller riksdagen
regeringens förslag i denna del och avslår
motionerna 2000/01:Fi12 yrkande 1 och
2000/01:Fi13.
Reservation 1 (m, fp)
Reservation 2 (c)
3. Gallring
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)
såvitt avser 8 § med den ändringen i paragrafens
första stycke att ordet "registret" byts ut mot
ordet "behandlingen". Därmed bifaller riksdagen
delvis regeringens förslag i denna del och avslår
motionerna 2000/01:Fi14 yrkande 3 i denna del,
2000/01:Fi703 och 2000/01:Fi705 yrkande 2 i denna
del.
Reservation 3 (m, c)
4. Information till den registrerade
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)
såvitt avser 10 och 11 §§. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i denna del och
avslår motionerna 2000/01:Fi12 yrkande 3,
2000/01:Fi14 yrkande 2 och 2000/01:Fi705 yrkande
1.
Reservation 4 (fp)
5. Rättelse
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)
såvitt avser 12 §. Därmed bifaller riksdagen
regeringens förslag i denna del och avslår motion
2000/01:Fi14 yrkande 1.
Reservation 5 (m)
6. Flödesinformation
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fi12
yrkande 2, 2000/01:Fi14 yrkandena 4 och 5 samt
2000/01:Fi705 yrkande 3.
Reservation 6 (m, fp)
7. Lagförslaget i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), i
den mån lagförslaget inte omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan, med den ändringen att
tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till
den 1 juni 2001.
8. Kreditupplysningar om mindre belopp
m.m.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om kreditupplysningar
om mindre belopp. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2000/01:Fi11, 2000/01:Fi14
yrkande 3 i denna del, 2000/01:Fi701,
2000/01:Fi702 och 2000/01:Fi705 yrkande 2 i denna
del samt avslår motion 2000/01:Fi704.
Reservation 7 (v, mp)
9. Kreditupplysningskopia och
beställaruppgift
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.
Reservation 8 (m) - motiv.
Stockholm den 20 mars 2001
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan
Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Anna Åkerhielm (m), Kjell Nordström (s), Per
Landgren (kd), Gunnar Axén (m), Yvonne Ruwaida (mp),
Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich
(s) och Marie Engström (v).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Känsliga uppgifter m.m. (punkt 2) (m, fp)
av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Gunnar Axén (m) och Karin Pilsäter
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplys- ningslagen (1973:1173)
såvitt avser 6 § samt tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i reservation 1.
Därmed bifaller riksdagen regeringens förslag i
denna del. Vidare bifaller riksdagen delvis motion
2000/01: Fi12 yrkande 1 och avslår motion
2000/01:Fi13.
Ställningstagande
I dataskyddsdirektivet finns ingen regel om att
direktivet utgör ett s.k. minimidirektiv, dvs. ett
direktiv som syftar till att harmoniseringen av
medlemsstaternas lagstiftning endast skall uppnå en
viss miniminivå. Med hänsyn till hur
dataskyddsdirektivets bestämmelser är formulerade
anser vi att det framgår att direktivet i stället
utgör ett s.k. harmoniseringsdirektiv, dvs. ett
direktiv som syftar till att harmoniseringen av
medlemsstaternas lagstiftning skall avse direktivets
bestämmelser i dess helhet. Eftersom direktivet är
ett harmoniseringsdirektiv medger det inte att
medlemsstaterna föreskriver förbud mot behandling av
andra kategorier av uppgifter än de som räknas upp i
direktivet. Det är alltså inte möjligt att införa
ett absolut förbud mot behandling av uppgifter om
att någon har varit föremål för en åtgärd med stöd
av socialtjänstlagen, lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga m.fl. lagar. Det går
inte heller att ha kvar det allmänna förbudet i 6 §
kreditupplysningslagen vad gäller sådana uppgifter.
Mot denna bakgrund tillstyrker vi, liksom
konstitutionsutskottet, regeringens förslag att
förbudet upphävs. Motion Fi13 (c) avstyrks.
Vi anser i likhet med Lagrådet att ett upphävande
av förbudet mot behandling av uppgifter om att någon
varit föremål för en åtgärd med stöd av
socialtjänstlagen och vissa andra lagar innebär en
försvagning av den enskildes integritetsskydd.
Lagrådet har uttalat att beslut enligt
socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade kan komma att innehålla
viktig information från kreditvärderingssynpunkt och
att det inte kommer att finnas någon direkt
tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna
om behandlingen släpps fri. Mot denna bakgrund anser
vi att det är mycket angeläget att regeringen utan
dröjsmål vidtar nödvändiga förberedelser för att
inom EU snarast ta initiativ att ändra
dataskyddsdirektivet. I övrigt utgår vi från att
regeringen kommer att följa utvecklingen mycket
noggrant, och om det därvid visar sig att uppgifter
om att någon varit föremål för åtgärder enligt
socialtjänstlagen och vissa andra lagar kommer att
förekomma i kreditupplysningar förutsätter vi att
regeringen bevakar att detta inte leder till
otillbörliga integritetsintrång.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi har
framfört om känsliga personuppgifter.
Riksdagen bifaller därmed delvis motion Fi12
(fp) yrkande 1.
2. Känsliga uppgifter m.m. (punkt 2) (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen avslår regeringens förslag i denna
del. Därmed bifaller riksdagen motion 2000/01:Fi13
och avslår motion 2000/01:Fi12 yrkande 1.
Ställningstagande
Jag anser att punkt 9 i ingressen till
dataskyddsdirektivet innebär en möjlighet för
medlemsstaterna att föreskriva förbud mot behandling
av också andra kategorier av personuppgifter än de
som enligt direktivet skall omfattas av sådant
förbud. Enligt min mening utgör direktivets
bestämmelser således inget hinder mot att behålla
det nu gällande förbudet mot behandling av uppgifter
om att någon har varit föremål för åtgärder enligt
socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade. För att enskilda
människors integritetsskydd inte skall försvagas bör
detta förbud behållas.
Jag föreslår alltså att riksdagen avslår
regeringens förslag i denna del. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi13 och avslår motion
2000/01:Fi12 yrkande 1.
3. Gallring (punkt 3) (m, c)
av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Gunnar Axén (m) och Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplys- ningslagen (1973:1173)
såvitt avser 8 § med den ändringen i paragrafens
första stycke att ordet "registret" byts ut mot
ordet "behandlingen" samt tillkännager för
regeringen vad som framförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen delvis regeringens förslag i
denna del, motionerna 2000/01:Fi14 yrkande 3 i denna
del och 2000/01:Fi705 yrkande 2 i denna del samt
avslår motion 2000/01:Fi703.
Ställningstagande
Vi tillstyrker regeringens förslag att en allmän
gallringsbestämmelse införs som innebär att
uppgifter om fysiska personer skall gallras när det
inte längre är nödvändigt att bevara uppgifterna med
hänsyn till ändamålet med registret. Det finns inte
någon slutlig tidsgräns för när uppgifter senast
skall gallras för fysiska personer som är
näringsidkare. Detsamma gäller uppgifter om
juridiska personer. Enligt vår mening saknas det
anledning att i detta hänseende behandla uppgifter
om fysiska personer som är näringsidkare och
juridiska personer på ett annat sätt än uppgifter om
privatpersoner. Vi anser därför att det bör införas
en generellt gällande treårsregel. Liksom
konstitutionsutskottet anser vi att ordet
"registret" i 8 § första stycket
kreditupplysningslagen skall bytas ut mot ordet
"behandlingen".
Vi föreslår alltså att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi har framfört om
gallring. Detta innebär att riksdagen delvis
bifaller regeringens förslag i denna del, motionerna
Fi14 (m) yrkande 3 i denna del och Fi705 (m) yrkande
2 i denna del samt avslår motion Fi703 (v).
4. Information till den registrerade (punkt 4)
(fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplys- ningslagen (1973:1173)
såvitt avser 10 och 11 §§ samt tillkännager för
regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 4. Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i denna del och motion 2000/01:Fi12
yrkande 3 samt avslår motionerna 2000/01:Fi14
yrkande 2 och 2000/01:Fi705 yrkan- de 1.
Ställningstagande
För kreditupplysningsverksamhet regleras den
registrerades rätt till information efter begäran i
10 § kreditupplysningslagen. Regeringens förslag
innebär bl.a. att fysiska personer skall ha rätt att
en gång per kalenderår få ett registerbesked gratis.
Därutöver bör var och en, liksom i dag, ha rätt att
få registerbesked mot skälig avgift. Jag tillstyrker
regeringens förslag.
När det gäller vad som anförs i motion Fi12 (fp)
yrkande 3 om att också juridiska personer skall ha
rätt att få veta varifrån uppgifter har hämtats
anser jag att en sådan rätt, förutom att motverka
att felaktiga eller missvisande uppgifter leder till
skada för de registrerade, också skulle kunna bidra
till en mer effektiv kreditupplysningsverksamhet.
Enligt min mening bör därför juridiska personer
också ha en sådan rätt. Jag föreslår att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad jag
har framfört om juridiska personers rätt att få veta
varifrån uppgifter har hämtats. Detta innebär att
riksdagen bifaller motion Fi12 (fp) yrkande 3 samt
avslår motionerna Fi14 (m) yrkande 2 och Fi705 (m)
yrkande 1.
5. Rättelse (punkt 5) (m)
av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m) och Gunnar Axén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kreditupplys- ningslagen (1973:1173)
såvitt avser 12 § samt tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i reservation 5.
Därmed bifaller riksdagen regeringens förslag i
denna del och motion 2000/01:Fi14 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att regeringens förslag är ett steg i rätt
riktning men att det inte är tillräckligt. Enligt
propositionen inkluderas inte uppgifter som
visserligen är felaktiga men som samtidigt av
kreditupplysningsföretagen anses sakna betydelse för
en bedömning av vederbörandes vederhäftighet i
ekonomiskt hänseende. Vi anser att samtliga
felaktiga uppgifter som tagits in i en
kreditupplysning skall rättas eller kompletteras och
skickas till alla som under den senaste
tolvmånadersperioden fått del av uppgifterna, när
den enskilde så önskar.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi har framfört om
rättelse. Detta innebär att riksdagen bifaller
regeringens förslag i denna del och motion Fi14 (m)
yrkande 1.
6. Flödesinformation (punkt 6) (m, fp)
av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Gunnar Axén (m) och Karin Pilsäter
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 6. Riksdagen
bifaller därmed delvis motionerna 2000/01:Fi12
yrkande 2, 2000/01:Fi14 yrkandena 4 och 5 samt
2000/01:Fi705 yrkande 3.
Ställningstagande
Flödesinformationen grundar sig i regel på ensidiga
påståenden. Sådana uppgifter är ofta oriktiga eller
missvisande, bl.a. på grund av felaktig gäldenärs-
identifikation och administrativa misstag. Vi delar
regeringens bedömning att det inte finns skäl att
ändra kreditupplysningslagen för att möjliggöra en
ökad användning av uppgifter om näringsidkare.
I sammanhanget vill vi ta upp problemen med att
s.k. annonsskojeri blivit allt större. Vissa företag
försöker tilltvinga sig betalning genom hot om att
den påstådda kunden annars kommer att hamna i
Justitia med en anmärkning om att ansökan om
betalningsföreläggande har ingivits. Vi anser därför
att det bör införas en bestämmelse om att den som
lämnar en kreditupplysning om en näringsidkare med
uppgift om att mål om betalningsföreläggande har
inletts skall ange svarandens inställning till
ansökan. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi har framfört. Detta
innebär att riksdagen delvis bifaller motionerna
Fi12 (fp) yrkande 2, Fi14 (m) yrkandena 4 och 5 samt
Fi705 (m) yrkande 3.
7. Kreditupplysningar om mindre belopp m.m.
(punkt 8) (v, mp)
av Johan Lönnroth (v), Yvonne Ruwaida (mp) och
Marie Engström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 7. Därmed
bifaller riksdagen delvis motion 2000/01:Fi702 och
avslår motionerna 2000/01:Fi11, 2000/01:Fi14 yrkande
3 i denna del, 2000/01:Fi701, 2000/01:Fi704 och
2000/01:Fi705 yrkande 2 i denna del.
Ställningstagande
Vi anser att uppgifter i en kreditupplysning om en
betalningsförsening kan få mycket stora konsekvenser
för den enskilde. En sådan uppgift kan i hög grad
påverka den enskildes vardagliga valfrihet, t.ex.
att hyra bostad, att byta telefonoperatör eller att
byta elleverantör. Vi anser därför att det i vissa
fall inte är lämpligt från integritetssynpunkt att
kreditupplysningar får innehålla uppgifter om
enstaka mindre betalningsförseningar. Det gäller
framför allt de fall där rättelse inte kan ske, men
där omständigheterna är sådana att det är olyckligt
att uppgiften finns med i en kreditupplysning. Det
är i många fall fråga om förstagångsgäldenärer och
det rör sig ofta om små belopp. Många gånger är det
också fråga om direkt verkställbara
offentligrättsliga fordringar. I vissa fall kan en
betalningsförsening bero antingen på omständigheter
som gäldenären inte rådde över eller på missförstånd
från gäldenärens sida. Anledningen till
betalningsförsummelsen behöver alltså inte vara
gäldenärens bristande betalningsvilja eller
betalningsförmåga.
I proposition 2000/01:33 Behandling av
personuppgifter inom skatt, tull och exekution
föreslår regeringen att det ovan redovisade
problemet bör lösas genom att uppgifterna omfattas
av sekretess. Vi anser att förslaget i nämnda
proposition är ett steg i rätt riktning men enligt
vår mening är det inte tillräckligt för att komma
till rätta med problemet att kreditupplysningar
innehåller uppgifter om enstaka mindre
betalningsförsummelser. Vi anser att regeringen bör
överväga att införa en beloppsgräns. Vi anser också
att regeringen bör överväga att förkorta
gallringstiderna för mindre betalningsförsummelser.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen vad vi har framfört om kreditupplysningar
om mindre belopp. Detta innebär att riksdagen delvis
bifaller motion Fi702 (v) samt avslår motionerna
Fi11 (kd), Fi14 (m) yrkande 3 i denna del, Fi701
(s), Fi704 (v) och Fi705 (m) yrkande 2 i denna del.
8. Kreditupplysningskopia och beställaruppgift
(punkt 9, motiveringen) (m)
av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m) och Gunnar Axén (m).
Ställningstagande
Rätten att erhålla kreditupplysningskopia och s.k.
beställaruppgift utvidgades vid föregående
lagstiftningsärende till att på samma sätt som för
privatpersoner också gälla fysiska personer som är
näringsidkare samt handelsbolag och kommanditbolag.
I likhet med vad konstitutionsutskottet förordat
anser vi att alla juridiska personer skall ha rätt
till kreditupplysningskopia och beställaruppgift. Vi
avser att i annat sammanhang lämna förslag i
enlighet med konstitutionsutskottets förslag
eftersom det nu inte varit möjligt. Vi bedömer att
det ur integritetssynpunkt är angeläget att även
alla juridiska personer, inte minst mindre företag,
skall erhålla kopia på lämnade kreditupplysningar
och då även kunna förvissa sig om deras riktighet.
Enligt uppgift från företagarorganisationer är det
ett starkt önskemål från företagare att alla
juridiska personer skall få rätt till
kreditupplysningskopia och beställaruppgift.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Känsliga uppgifter m.m. (mom. 2) (v, mp)
av Johan Lönnroth (v), Yvonne Ruwaida (mp) och
Marie Engström (v):
Vi anser att det är mycket olyckligt att
dataskyddsdirektivet inte gör det möjligt att
behålla förbudet i 6 § kreditupplysningslagen mot
behandling av uppgifter om att någon varit föremål
för en åtgärd med stöd av socialtjänstlagen och
vissa andra lagar. Vi anser liksom Lagrådet att ett
upphävande av förbudet mot behandling av uppgifter
om att någon varit föremål för en åtgärd med stöd av
socialtjänstlagen och vissa andra lagar innebär en
försvagning av den enskildes integritetsskydd.
Lagrådet har uttalat att beslut enligt
socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade kan komma att innehålla
viktig information från kreditvärderingssynpunkt och
att det inte kommer att finnas någon direkt
tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna
om behandlingen släpps fri. Vi tycker att det är bra
att utskottet utgår från att regeringen kommer att
följa utvecklingen mycket noggrant. Vi tycker också
att det är bra att utskottet föreslagit att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad utskottet anfört om att regeringen inom EU bör
ta initiativ att ändra dataskyddsdirektivet i det
aktuella avseendet.
2. Kreditupplysningar om mindre belopp m.m.
(mom. 8) (v)
av Johan Lönnroth (v) och Marie Engström (v):
Regeringens förslag i proposition 2000/01:33 som har
betydelse för detta ärende, förslaget till ändring i
9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100), innebär en
skärpning av sekretessen. Vi instämmer i vad
Lagrådet uttalat att det är önskvärt att i något
sammanhang en samlad bedömning görs av utvecklingen
på sekretessens område, så att Sverige inte
avlägsnar sig från den offentlighetsprincip som
landet med sådan skärpa förfäktar i internationella
sammanhang. Offentlighets- och sekretesskommittén
(dir. 1998:32) skall göra en allmän översyn av
sekretesslagen. Vi anser att det är bra och viktigt
att en sådan översyn görs.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i
kreditupplysningslagen (1973:1173)
Bilaga 3
Konstitutionsutskottets yttrande
2000/01:KU10y
Kreditupplysningslagen och
dataskyddsdirektivet
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 16 januari 2001 beslutat att
bereda konstitutionsutskottet tillfälle att avge
yttrande över proposition 2000/01:50
Kreditupplysningslagen och dataskyddsdirektivet med
motioner i de delar som berör
konstitutionsutskottets beredningsområde. Fyra
motioner har lämnats med anledning av propositionen.
Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande
frågor om tillåten uppgift i kreditupplysning,
behandling av känsliga uppgifter m.m., gallring,
information till den registrerade i form av
registerbesked respektive kreditupplysningskopia
samt rättelse av uppgifter.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i
kreditupplysningslagen (1973:1173). Förslagen syftar
i första hand till att anpassa
kreditupplysningslagen till EG:s dataskyddsdirektiv
och personuppgiftslagen (1998:204). Regeringen anför
att lagändringarna ger förstärkningar i den
enskildes integritetsskydd. De innebär bl.a.
följande.
- I kreditupplysningsverksamhet får uppgifter om
fysiska personer samlas in endast för
kreditupplysningsändamål.
- Personuppgiftslagens grundläggande krav på
behandling av personuppgifter skall gälla också i
kreditupplysningsverksamhet.
- Bestämmelserna om begränsningar för behandling
av känsliga uppgifter anpassas till EG:s
dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen.
- Skyldigheten att informera i registerbesked och
kreditupplysningskopior utökas.
- En allmän bestämmelse om gallring av uppgifter
införs.
- Bestämmelse om rättelse av uppgifter skall
omfatta inte endast felaktiga och missvisande
uppgifter utan även uppgifter som annars har
behandlats i strid med lagen.
Vidare görs i propositionen bedömningen att
uppgifter också i fortsättningen bör få behandlas
utan att den enskilde har gett sitt samtycke till
behandlingen, och det föreslås en uttrycklig
bestämmelse om detta.
Vissa aktuella frågor som rör
kreditupplysningsverksamhet behandlas inte i
propositionen. En sådan fråga gäller de problem som
är förenade med att kreditupplysningar om
näringsidkare får innehålla uppgifter som till viss
del är osäkra. Dessa frågor övervägs inom
Regeringskansliet.
De förslag till lagändringar som läggs fram i
propositionen föreslås träda i kraft den 1 april
2001.
Nuvarande reglering av
kreditupplysningsverksamhet
För kreditupplysningsverksamhet gäller såväl
kreditupplysningslagen (1973:1173) som
personuppgiftslagen (1998:204).
Kreditupplysningslagen omfattar
kreditupplysningsverksamhet som innebär att någon,
utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar mot
ersättning eller som ett led i näringsverksamhet.
Lagen gäller också annan
kreditupplysningsverksamhet, om den är av större
omfattning.
Med kreditupplysning avses enligt
kreditupplysningslagen uppgifter, omdömen eller råd
som lämnas till ledning för bedömning av någon
annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt
i ekonomiskt hänseende.
Kreditupplysningslagen gäller för upplysningar om
såväl fysiska som juridiska personer. Lagen ställer
upp vissa grundläggande krav på hur
kreditupplysningverksamhet skall bedrivas. Särskilda
och strängare regler gäller för känsliga uppgifter,
t.ex. uppgifter om etniskt ursprung, brott eller
hälsa.
I kreditupplysningslagen görs också i många regler
skillnad på om det är fråga om uppgifter om
privatpersoner eller om näringsidkare. Ett sådant
exempel är bestämmelserna om vad som är tillåten
uppgift i en kreditupplysning. Beträffande
näringsidkare ställs inte upp några särskilda
begränsningar i möjligheten att använda uppgifter om
betalningsförsummelser och kreditmissbruk.
Anledningen till detta är att behovet av skydd för
den kreditsökande har ansetts göra sig mindre starkt
gällande när kreditupplysningen rör ett företag. Med
hänsyn till den stora vikt som kreditupplysningar
har för kreditgivningen inom näringslivet har man
ansett det angeläget att upplysningarna om företag
är så uttömmande som möjligt. Därför har det inom
företagssektorn fått accepteras att
kreditupplysningar kan innehålla uppgifter som är
behäftade med ett visst mått av osäkerhet
(prop.1973:155 s. 89 och 97).
Kreditupplysningsverksamhet får, med vissa
undantag, bedrivas endast efter tillstånd av
Datainspektionen. Datainspektionen utövar tillsyn
över efterlevnaden av kreditupplysningslagen.
I kreditupplysningslagen finns bestämmelser om
straff och skadestånd. Datainspektionen har också
möjlighet att förelägga vite.
En generell reglering för behandling av
personuppgifter finns i personuppgiftslagen. Genom
denna lag, som trädde i kraft den 24 oktober 1998,
ersattes datalagen (1973:289) och genomfördes i
svensk lagstiftning Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd
för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter (dataskyddsdirektivet). I samband med att
personuppgiftslagen infördes framhöll regeringen att
ett stort antal författningar, t.ex.
kreditupplysningslagen, måste anpassas till
direktivet och till den nya lagen. Detta arbete
skulle beredas vidare inom Regeringskansliet (prop.
1997/98:44 s. 29).
Personuppgiftslagen gäller enbart uppgifter om
fysiska personer. Kreditupplysningar som avser
fysiska personer utgör i regel personuppgifter i
person-uppgiftslagens mening. Även denna lag kan
därför vara tillämplig på
kreditupplysningverksamhet. Den gäller dock inte all
behandling av personuppgifter, utan omfattar helt
eller delvis automatiserad behandling samt
behandling i manuella register.
Vid behandling av personuppgifter skall enligt
personuppgiftslagen vissa grundläggande krav följas.
I likhet med kreditupplysninglagen gäller strängare
regler för känsliga uppgifter. Allmänt gäller som
utgångspunkt för behandling av personuppgifter att
den registrerade skall ha gett sitt samtycke till
behandlingen.
Till skillnad från kreditupplysningslagen
innehåller personuppgiftslagen inte något allmänt
krav på tillstånd innan personuppgifter får
behandlas. I stället bygger regleringen på
anmälningsskyldighet, som är förenad med tämligen
vittgående undantag. För särskilt
integritetskänsliga behandlingar finns dock
bestämmelser om obligatorisk anmälan för
förhandskontroll.
I personuppgiftslagen finns bestämmelser om straff
och skadestånd. Vidare kan tillsynsmyndigheten
besluta om vitesföreläggande. Datainspektionen är
tillsynsmyndighet enligt lagen (2 §
personuppgiftsförordningen [1998:1191]).
Tillåten uppgift i kreditupplysning
Gällande bestämmelser
Enligt 5 § kreditupplysningslagen skall
kreditupplysningsverksamhet bedrivas så att den inte
leder till otillbörligt intrång i personlig
integritet genom innehållet i de upplysningar som
förmedlas eller på annat sätt eller till att
oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller
lämnas ut.
När det gäller kreditupplysningar om fysiska
personer som inte är näringsidkare föreskrivs i 7 §
första stycket att sådana upplysningar inte får
innehålla uppgifter om andra betalningsförsummelser
än sådana som
1. har slagits fast genom en domstols eller en
annan myndighets avgörande eller åtgärd eller
2. har lett till inledande av skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen (1994:334) eller till
betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord.
Den nu aktuella propositionen
Bestämmelserna i 5 § kreditupplysningslagen med
allmänna krav på kreditupplysningsverksamhet bör
enligt regeringens förslag inte ändras. För sådan
behandling av personuppgifter som omfattas av
personuppgiftslagen skall dock de grundläggande
kraven i den lagen gälla. Vidare föreslår regeringen
att det skall föreskrivas att uppgifter om fysiska
personer får samlas in endast för
kreditupplysningsändamål. Bestämmelser om
datasäkerhet för uppgifter om juridiska personer
föreslås också föras in i 5 §.
Motionerna
I motion 2000/01:Fi11 av Per Landgren m.fl. (kd)
anförs att det är av mycket stor vikt för såväl
fysiska som juridiska personer att uppgifterna i
kreditupplysningsföretagens register är riktiga och
inte missvisande. Det är dock av lika stor vikt att
konsekvenserna står i rimlig proportion till
försummelserna. Enligt motionärerna har den sänkta
och schablonartade gränsen för
betalningsanmärkningar hos kreditupplysningföretagen
lett till en kraftig ökning av ansökningar om
rättelse. Enstaka och/eller mindre försummelser med
rimliga förklaringar och förmildrande omständigheter
leder för närvarande till orimligt hårda följder för
den enskilde och därmed förfelar lagstiftningen sitt
verkliga ändamål. Motionärerna anser att regeringen
därför bör återkomma till riksdagen med förslag om
hur kreditupplysningslagstiftningen kan ändras för
såväl fysiska som juridiska personer så att
konsekvenserna av enstaka eller mindre
betalningsanmärkningar står i rimlig proportion till
försummelserna.
I motion 2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
anförs att även näringsidkare bör ges rätt att ta
ställning till ett betalningsföreläggande innan
denna hamnar hos Upplysningscentralen. Motionärerna
påpekar att denna rätt i dag endast är förbehållen
privatpersoner. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 4).
I samma motion anförs vidare att problem med s.k.
annonsskojerier har blivit allt större på senare år.
Vissa företag försöker tilltvinga sig betalning
genom hot om att den påstådda kunden annars kommer
att hamna i Justitia med en anmärkning om att
ansökan om betalningsföreläggande har getts in.
Någon uppgift om vilken inställning svaranden har
till ansökan anges i regel inte i
kreditupplysningen. I syfte att göra
kreditinformationen tydligare bör enligt
motionärerna en bestämmelse införas om att den som
lämnar en kreditupplysning som innehåller uppgift om
att mål om betalningsföreläggande har inletts skall
ange om svaranden har bestritt ansökan. Detta bör
ges regeringen till känna (yrkande 5).
Även i motion 2000/01:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkas att det bör ges regeringen tillkänna att
den som lämnar en kreditupplysning som innehåller
uppgift om att mål om betalningsföreläggande har
inletts skall ange om svaranden bestritt ansökan
(yrkande 2).
Proposition 2000/01:33 om behandling av
personuppgifter inom skatt, tull och exekution
I proposition 2000/01:33 Behandling av
personuppgifter inom skatt, tull och exekution, som
rör bl.a. ny författningsreglering för behandling av
person-uppgifter inom kronofogdemyndigheternas
verksamhet, föreslår regeringen att sekretessen
skall stärkas för den exekutiva verksamheten genom
att det nuvarande raka skaderekvisitet ersätts av
ett omvänt skaderekvisit. Sekretess föreslås därmed
gälla i mål eller ärende angående utsökning och
indrivning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436)
om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
eller honom närstående lider skada eller men. Enligt
förslaget skall sekretessen dock inte gälla uppgift
om förpliktelse som avses med den sökta
verkställigheten i ett pågående mål och inte heller
beslut i ett mål eller ärende. Uppgifter om
förpliktelse i ett avslutat mål skall heller inte
omfattas av sekretess om den enskilde har
ytterligare mål eller ärende registrerat hos
kronofogdemyndigheten och uppgiften inte är äldre än
två år.
Vidare föreslår regeringen att motsvarande
sekretess skall gälla, i en myndighets verksamhet
som avser förande eller uttag ur utsöknings- och
indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:000) om
behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas
verksamhet, för uppgifter som har tillförts
databasen.
Regeringen föreslår också att ett
kreditupplysningsföretag som har hämtat in en
uppgift om förpliktelse i ett pågående mål från
kronfogdemyndigheternas utsöknings- eller
indrivningsdatabas skall gallra uppgiften, när den
inte längre omfattas av undantaget från sekretess.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att det i
vissa fall inte är lämpligt från integritetssynpunkt
att uppgifter om t.ex. en betalningsförsening är
allmänt tillgängliga hos kronofogdemyndigheterna.
Det gäller framför allt de fall där rättelse inte
kan ske, men där omständigheterna är sådana att det
är olyckligt att uppgiften lämnas ut. Regeringen
påpekar att det många gånger är fråga om
förstagångsgäldenärer och att det ofta rör sig om
små belopp. Många gånger är det också fråga om
direkt verkställbara offentligrättsliga fordringar.
Regeringen konstaterar att det finns olika metoder
för att hindra att uppgifter, när det inte är
önskvärt, lämnas ut till exempelvis
kreditupplysningsföretag. Som exempel nämns gallring
eller blockering av uppgifterna. Regeringen anför
att det dock finns nackdelar med dessa metoder.
Problemet bör i stället lösas genom att uppgifterna
omfattas av sekretess. För uppgifter i mål som är
pågående finns dock enligt regeringens mening inte
skäl att låta uppgifterna omfattas av sekretess.
Sekretess bör i princip gälla först i och med att
betalning sker och målet därigenom är avslutat.
Regeringen anför vidare att uppgifterna om att en
person är registrerad hos kronofogdemyndigheterna
dock i vissa fall har ett sådant allmänt intresse
att det kan finnas skäl att göra undantag från den
föreslagna sekretessen för uppgifter i ett avslutat
mål. Enligt regeringens mening måste en avvägning
göras mellan hänsynen till den personliga
integriteten och intresset av en effektiv
kreditupplysningsverksamhet. Regeringen anser att
övervägande skäl talar för att om en person vid ett
enstaka tillfälle registreras hos
kronofogdemyndigheten bör sekretess gälla för
uppgiften. Uppgiften bör därmed inte få användas för
kreditupplysning när skulden har betalats. Om
däremot ansökan om verkställighet görs i mer än ett
fall under en tvåårsperiod får enligt regeringens
mening uppgifter om tidigare skulder anses vara
nödvändiga, adekvata och relevanta för
kreditupplysningsverksamhet. Uppgifterna om
förpliktelserna i fråga bör efter att detta
inträffat inte omfattas av det föreslagna
sekretesskyddet.
Vidare framhåller regeringen att ett av ändamålen
med förslaget om att införa sekretess i mål som inte
längre pågår är att enskilda i vissa fall skall
skyddas mot att uppgifter om dem hos
kronofogdemyndigheterna görs allmänt tillgängliga.
För att förslaget i det avseendet skall få den
avsedda effekten bör de aktuella uppgifterna enligt
regeringens mening inte längre få användas i
kreditupplysningsverksamhet. Regeringen anser därför
att uppgifter som efter att de har lämnats till ett
kreditupplysningsföretag inte längre är undantagna
från sekretess skall gallras hos företaget.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det för
såväl enskilda som kreditgivare finns ett behov av
en effektiv kreditupplysningsverksamhet. Sådan
verksamhet får dock inte medföra otillbörliga
intrång i den personliga integriteten eller skada på
grund av att felaktiga eller missvisande uppgifter
sprids. En rimlig avvägning mellan nämnda intressen
måste därför avspeglas i reglerna i
kreditupplysningslagen. Utskottet konstaterar att
regeringens förslag till ändring av 5 § nämnda lag
innebär en ytterligare förstärkning av
integritetsskyddet och tillstyrker förslaget.
I motion 2000/01:Fi11 anförs att konsekvenserna av
enstaka och mindre betalningsanmärkningar måste stå
i rimlig proportion till försummelserna. Som
redovisats ovan föreslår regeringen i proposition
2000/01:33 ändrade bestämmelser för sekretess inom
exekutionsväsendet. De föreslagna ändringarna
innebär bl.a. att uppgifter om enskilds personliga
och ekonomiska förhållanden, t.ex. om en
betalningsförsening, som huvudregel inte kommer att
lämnas ut till kreditupplysningsföretag när den
aktuella skulden har betalats. Som förutsättning
gäller att det skall vara fråga om en enstaka
förseelse. I samma proposition föreslår regeringen
också en ändring i kreditupplysnings-lagen som
innebär att uppgifter, som efter att de lämnats till
kreditupplysningsföretag inte längre är undantagna
från nämnda sekretess, skall gallras hos företaget.
Enligt utskottets mening synes vad som anförs i
motion 2000/01:Fi11 därmed i huvudsak vara
tillgodosett vad avser fysiska personer. Motionen
avstyrks i övrigt.
När det gäller vad som anförs i motionerna Fi12
(yrkande 2) och Fi14 (yrkandena 4 och 5) om att det
i kreditupplysning om näringsidkare skall framgå
huruvida denne har bestritt en ansökan om
betalningsföreläggande, vill utskottet framhålla att
det inte kan vara ändamålsenligt för en väl
fungerande kreditupplysningsverksamhet att gällande
reglering utnyttjas för andra syften än att samla
information om någons vederhäftighet i
kredithänseende. Vid finansutskottets offentliga
utfrågning den 15 februari 2001 om problem i
kreditupplysningsverksamheten framkom att man inom
Regeringskansliet arbetar med att ta fram ett
beredningsunderlag för att belysa de frågor som tas
upp i de nämnda motionerna. Enligt utskottets mening
finns det även i fråga om näringsidkare ett behov av
att i detta sammanhang uttrycka vad som utgör
relevant och därmed tillåten information i en
kreditupplysning. En uppgift i en kreditupplysning
om att ansökan om betalningsföreläggande har gjorts
beträffande en näringsidkare bör kompletteras med
dennes inställning till ansökan, om vederbörande har
uttryckt en sådan.
Känsliga uppgifter m.m.
Bakgrund
Kreditupplysningslagen
I 6 § första stycket kreditupplysningslagen sägs att
uppgifter om en persons ras, etniska ursprung,
politiska uppfattning, religiösa eller filosofiska
övertygelse eller sexualliv inte får samlas in,
lagras eller lämnas ut i
kreditupplysningsverksamhet.
Vidare sägs i andra stycket att uppgifter om
sjukdom, hälsotillstånd eller liknande inte utan
medgivande av Datainspektionen får samlas in, lagras
eller lämnas ut i kreditupplysningsverksamhet.
Detsamma gäller uppgifter om att någon misstänks
eller har dömts för brott eller har avtjänat straff
eller undergått någon annan påföljd för brott eller
har varit föremål för någon åtgärd enligt
socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, 11-14 §§ polislagen (1984:387),
lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer m.m. eller utlänningslagen (1989:529).
Datainspektionen får enligt tredje stycket lämna
medgivande endast om det finns synnerliga skäl.
Dataskyddsdirektivet
Enligt artikel 8.1 i dataskyddsdirektivet gäller som
huvudregel att medlemsstaterna skall förbjuda
behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller
etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller
filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening
samt uppgifter som rör hälsa och sexualliv.
I artikel 8.5 sägs att behandling av uppgifter om
lagöverträdelser, brottmålsdomar eller
säkerhetsåtgärder får utföras endast under kontroll
av en myndighet eller - om lämpliga skyddsåtgärder
finns i nationell lag - med förbehåll för de
ändringar som medlemsstaterna kan tillåta med stöd
av nationella bestämmelser som innehåller lämpliga
och specifika skyddsåtgärder. Ett fullständigt
register över brottmålsdomar får dock föras endast
under kontroll av en myndighet.
Personuppgiftslagen
Bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5
dataskyddsdirektivet har sin motsvarighet i 13 §
respektive 21 § personuppgiftslagen.
Propositionen
Regeringen föreslår att uppgift om hälsa och
medlemskap i fackförening inte skall få behandlas i
kreditupplysningsverksamhet. Vidare föreslås att de
särskilda reglerna i kreditupplysningslagen om
behandling av uppgifter om åtgärder enligt främst
det socialrättsliga regelsystemet tas bort.
Möjligheten att behandla uppgifter om brott m.m.
föreslås också anpassas till dataskyddsdirektivet
och personuppgiftslagen.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att
begränsningar för behandlingen av känsliga uppgifter
utgör bestämmelser av sådan vikt för
kreditupplysningsverksamhet att de även i
fortsättningen bör finnas i kreditupplysningslagen.
Det gäller även uppgifter om brottmålsdomar m.m.
Regeringen konstaterar att bestämmelserna i 6 §
kreditupplysningslagen om känsliga uppgifter inte är
helt i samklang med direktivets bestämmelser. Till
skillnad från direktivet finns inte något allmänt
förbud mot behandling av uppgifter om hälsa. Inte
heller innehåller 6 § någon begränsning för
uppgifter om medlemskap i fackförening. Vidare finns
i direktivet inte förbud mot behandling av uppgifter
om åtgärder enligt socialtjänstlagen och liknande.
Därutöver skiljer sig bestämmelsen om brottmålsdomar
m.m. i 6 § från motsvarande reglering i
dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen.
När det gäller uppgift om åtgärd enligt
socialtjänstlagen m.m. anför regeringen att
dataskyddsdirektivet är ett harmoniseringsdirektiv
och inte medger att medlemsstaterna föreskriver
förbud mot behandling av andra kategorier av
personuppgifter än dem i artikel 8. Det är enligt
regeringen alltså inte möjligt att införa ett
absolut förbud mot behandling av uppgifter om att
någon har varit föremål för en åtgärd med stöd av
socialtjänstlagen, lagen med särskilda bestämmelser
om vård av unga m.fl. lagar. Regeringen anför att
det inte heller går att ha kvar det allmänna
förbudet i 6 § kreditupplysningslagen i vad gäller
sådana uppgifter. Regeringen föreslår därför att
förbudet upphävs.
Regeringen påpekar att Lagrådet har framhållit att
ett upphävande av förbudet innebär en försvagning av
den enskildes integritetsskydd och att det inte
kommer att finnas någon direkt tillbakahållande
faktor i hanteringen av uppgifterna om behandlingen
släpps fri.
Regeringen anför att de aktuella uppgifterna dock
i stor utsträckning är sekretessbelagda hos
socialnämnderna. Visserligen torde det i allmänhet
inte möta något hinder för ett
kreditupplysningsföretag att få tillgång till
förvaltningsdomstolarnas avgöranden i de fall
socialnämndens beslut överklagas. Enligt regeringens
bedömning lär de aktuella uppgifterna emellertid
sällan ha någon självständig betydelse i
kreditupplysningssammanhang. En kreditgivare kan som
regel få tillräckliga uppgifter om den omfrågades
kreditvärdighet utan att uppgifter om åtgärder
enligt t.ex. socialtjänstlagen behöver anges. Det
kan enligt regeringens uppfattning mot den
bakgrunden ifrågasättas om kraven på t.ex.
nödvändighet, adekvans och relevans är uppfyllda.
Regeringen påpekar att uppgifterna inte får
behandlas om dessa grundläggande krav inte är
uppfyllda. I vissa fall kan dessutom andra
bestämmelser göra att en sådan uppgift inte får
behandlas eller att den får behandlas först efter
medgivande. Vidare anför regeringen att den
omständigheten att någon har varit föremål för
åtgärd enligt någon av de angivna lagarna ibland kan
utgöra en uppgift om administrativt
frihetsberövande. I så fall skall uppgiften enligt
regeringens förslag inte få behandlas utan
Datainspektionens medgivande. Regeringen påpekar
också att en åtgärd enligt den sociala
lagstiftningen ibland kan anses utgöra en uppgift om
hälsa. En sådan uppgift får över huvud taget inte
behandlas.
Regeringen anför att den på lämpligt sätt kommer
att följa utvecklingen.
Motionerna
I motion 2000/01:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
anförs att det framgår att regeringen inte känner
sig övertygad om att upphävandet av förbudet mot
behandling av uppgifter om åtgärder enligt
socialtjänstlagen och vissa andra lagar inte kan
leda till integritetsproblem, eftersom man säger sig
vilja på lämpligt sätt följa utvecklingen.
Motionärerna anser det mycket angeläget att
integritetsaspekterna bevakas och vill därför
ytterligare poängtera vikten av att regeringen
mycket noga följer utvecklingen i dessa avseenden.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1).
I motion 2000/01:Fi13 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
anförs att förslaget att upphäva förbudet mot
behandling av uppgifter om att någon varit föremål
för åtgärder med stöd av socialtjänstlagen eller
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade innebär en försvagning av enskilda
människors inte-gritetsskydd. Denna försvagning är
enligt motionärerna felaktig ur ett mänskligt
perspektiv och dessutom omotiverad med hänsyn till
dataskyddsdirektivet. Enligt motionärerna framgår av
punkt 9 i ingressen till dataskyddsdirektivet att
det finns möjligheter för medlemsstaterna att
föreskriva förbud mot behandling av även andra
kategorier av personuppgifter än de som enligt
direktivet skall omfattas av förbud. Motionärerna
anser att riksdagen bör avslå förslaget om att
upphäva kreditupplysningslagens allmänna förbud mot
behandling av uppgifter om att någon har varit
föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen eller
lagen om stöd och service till funktionshindrade.
Utskottets ställningstagande
I dataskyddsdirektivet saknas en uttrycklig regel om
att direktivet utgör ett s.k. minimidirektiv, dvs.
som syftar till att harmoniseringen av
medlemsstaternas lagstiftning endast skall uppnå en
viss miniminivå. Som dataskyddsdirektivets
bestämmelser är formulerade framgår att direktivet i
stället utgör ett s.k. harmoniseringsdirektiv, dvs.
där harmoniseringen av medlemsstaternas lagstiftning
skall avse direktivets bestämmelser i dess helhet.
Undantag från ett sådant direktivs bestämmelser är
endast tillåtna om det uttryckligen framgår av
direktivets bestämmelser. När det gäller behandling
av känsliga per-sonuppgifter innehåller
dataskyddsdirektivet en uttömmande uppräkning av de
kategorier av personuppgifter för vilka
medlemsstaterna skall meddela förbud mot behandling.
Uppgifter om åtgärder enligt socialtjänstlagen,
lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga
m.fl. lagar finns inte med i denna uppräkning.
Direktivet saknar bestämmelser om att
medlemsstaterna därutöver medges utrymme att
förbjuda behandling av ytterligare kategorier av
personuppgifter. Utskottet delar således regeringens
och Lagrådets uppfattning att dataskyddsdirektivet
inte torde möjliggöra att uppgifter om åtgärder
enligt socialtjänstlagen och vissa andra lagar får
behålla sitt nuvarande skydd enligt
kreditupplysningslagen. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag när det gäller behandling av
känsliga uppgifter m.m. och avstyrker motion
2000/01:Fi13.
Uppgifter om åtgärder enligt socialtjänstlagen och
vissa andra lagar får i dag samlas in, lagras eller
lämnas ut i kreditupplysningsverksamhet endast om
Datainspektionen har medgett det. Enligt uppgift
från Datainspektionen förekommer inte sådana
uppgifter i kreditupplysningsverksamhet i dag.
Datainspektionen har heller aldrig prövat någon
begäran om medgivande till en sådan behandling.
Utskottet anser att det är av stor vikt att
regeringen noggrant följer upp om de ändringar i
kreditupplysningslagen som nu föreslås medför att
uppgifter om åtgärder enligt socialtjänstlagen och
vissa andra lagar kommer att förekomma i
kreditupplysningsverksamhet och därmed i
kreditupplysningar. Om en sådan utveckling kan
skönjas, bör man i uppföljningen noggrant bevaka att
detta inte leder till otillbörliga
integritetsintrång. I sådant fall måste åtgärder
genast vidtas. Vid finansutskottets offentliga
utfrågning den 15 februari 2001 uttalades från
Regeringskansliets sida att en möjlig åtgärd är att
inom EU ta initiativ för att ändra
dataskyddsdirektivet i detta avseende. Enligt
utskottets mening är det av stor vikt att
överväganden redan nu görs av vilka åtgärder som
kan och bör komma i fråga. Utskottet utgår från att
en sådan uppföljning som nu framhållits sker. Något
tillkännagivande till regeringen behövs enligt
utskottets mening inte. Motion 2000/01:Fi12 (yrkande
1) avstyrks därmed.
Gallring
Gällande bestämmelser
Kreditupplysningslagen
Enligt 8 § kreditupplysningslagen får
kreditupplysningar om fysiska personer som inte är
näringsidkare inte innehålla uppgifter om
omständigheter eller förhållanden som är av
betydelse för bedömningen av en persons
vederhäftighet i ekonomiskt hänseende, om tre år
förflutit från utgången av det år då omständigheten
inträffade eller förhållandet upphörde. Uppgifter
som inte får lämnas ut skall efter den angivna tiden
gallras ut ur register som används i
kreditupplysningsverksamhet. Gallring skall göras så
snart det kan ske och i vart fall innan en
upplysning lämnas om den som uppgiften avser.
Dataskyddsdirektivet
I artikel 6.1 e dataskyddsdirektivet sägs bl.a. att
medlemsstaterna skall föreskriva att personuppgifter
förvaras på ett sätt som förhindrar identifiering av
den registrerade under en längre tid än vad som är
nödvändigt för de ändamål för vilka uppgifterna
samlades in eller för vilka de senare behandlades.
Personuppgiftslagen
Vad som föreskrivs i artikel 6.1 e)
dataskyddsdirektivet har genomförts i 9 § första
stycket i) personuppgiftslagen. Enligt denna
bestämmelse får person-uppgifter inte bevaras under
längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till
ändamålen med behandlingen.
Propositionen
Regeringen föreslår att en allmän
gallringsbestämmelse införs i kreditupplysningslagen
som innebär att uppgifter om fysiska personer skall
gallras när det inte längre är nödvändigt att bevara
uppgifterna med hänsyn till ändamålet med registret.
Den nuvarande regeln om att kreditupplysningar om
privatpersoner inte får innehålla uppgifter som är
äldre än tre år föreslås behållas, men ges en något
annorlunda utformning.
Motionen
I motion 2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
anförs att tidsperioden efter det att en skuld är
betald tills det att uppgiften stryks ur
kronofogdemyndighets register bör kortas ned. I dag
stryks uppgiften tre år efter det att skulden är
betald för fysiska personer och fem år efter det att
skulden är betald för juridiska personer. Detta bör
ges regeringen till känna (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att regeringens förslag att
införa en allmän gallringsbestämmelse när det gäller
uppgifter om fysiska personer innebär att sådana
uppgifter skall gallras när det inte längre är
nödvändigt att bevara uppgiften för det ändamål som
ett register används. För fysiska personer som inte
är näringsidkare skall en sådan uppgift dock gallras
senast när uppgiften är tre år gammal. Den
föreslagna allmänna gallringsbestämmelsen innebär
således att kreditupplysningsföretagen kan vara
skyldiga att gallra uppgifter om sådana fysiska
personer inom kortare tid än tre år. Vad som anförs
i motion 2000/01:Fi14 (yrkande 3) synes därmed vara
till viss del tillgodosett genom regeringens
förslag.
Regeringens förslag om en allmän gallringsregel i
kreditupplysningslagen gäller också fysiska personer
som är näringsidkare. Förslaget innebär således för
denna grupp en begränsning så till vida att
uppgifter skall gallras när det inte längre är
nödvändigt att bevara uppgifterna med hänsyn till
ändamålet med registret. Någon slutlig tidsgräns för
när uppgifter senast skall gallras finns dock inte
för denna grupp. Detsamma gäller uppgifter om
juridiska personer. Enligt utskottets mening saknas
det anledning att i detta hänseende behandla
uppgifter om fysiska personer som är näringsidkare
och juridiska personer på ett annat sätt än
uppgifter om privatpersoner. Utskottet anser därför
att det, med tillstyrkande av vad som anförs i
motion 2000/01:Fi14 (yrkande 3), bör införas en
generellt gällande treårsregel. Detta bör ges
regeringen till känna.
Den allmänna gallringsbestämmelsen i 8 §
kreditupplysningslagen innebär enligt regeringens
förslag att gallring skall ske när det inte längre
är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till
ändamålet med registret. I skälen för sitt förslag
anför regeringen dock att den allmänna
gallringsbestämmelsen, till skillnad från
gallringsregeln i personuppgiftslagen och
dataskyddsdirektivet, inte bör vara begränsad till
sådana uppgifter som behandlas automatiserat eller
ingår i ett manuellt register som är sökbart utifrån
särskilda kriterier. Regeringen anser att
bestämmelsen i stället bör omfatta alla uppgifter.
Enligt utskottets mening kan regeringens förslag
till lagtext emellertid ge intryck av att
gallringsskyldigheten är begränsad till uppgifter i
registret. Utskottet föreslår därför att ordet
"registret" i 8 § första stycket byts ut mot ordet
"behandlingen".
Information till den registrerade genom
registerbesked
Gällande bestämmelser
Kreditupplysningslagen
Enligt 10 § kreditupplysningslagen har var och en
rätt att mot skälig avgift hos den som bedriver
kreditupplysningsverksamhet få skriftligt besked om
huruvida det i verksamheten finns uppgifter lagrade
om honom och, om det finns sådana uppgifter, vad de
har för innehåll (registerbesked).
Dataskyddsdirektivet
I artiklarna 10 och 11 i dataskyddsdirektivet finns
bestämmelser om information till den registrerade,
såväl då uppgifter har samlats in från denne som
från någon annan. Enligt dessa bestämmelser skall
sådan information innehålla a) uppgift om den
registeransvariges och dennes eventuelle
företrädares identitet, b) ändamålen med den
behandling för vilken uppgifterna är avsedda samt c)
all ytterligare information som är nödvändig för att
tillförsäkra den registrerade en korrekt behandling,
exempelvis information om mottagarna eller de
kategorier som mottar uppgifterna.
Enligt artikel 12 a skall medlemsstaterna
säkerställa att varje registrerad har rätt att från
den registeransvarige utan hinder och med rimliga
tidsintervall samt utan större tidsutdräkt eller
kostnader få bekräftelse på om uppgifter som rör
honom eller henne behandlas eller inte. Information
skall också lämnas om ändamålen med behandlingen, de
berörda uppgiftskategorierna, mottagarna eller till
vilka kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas
ut, vilka uppgifter som behandlas och varifrån
uppgifterna kommer.
Personuppgiftslagen m.m.
I 23-26 §§ personuppgiftslagen finns bestämmelser
med motsvarande innehåll som artiklarna 10-12 i
dataskyddsdirektivet.
Datainspektionen får enligt 13 §
personuppgiftsförordningen (1998:1191) i fråga om
automatiserad behandling av personuppgifter meddela
närmare föreskrifter om vilken information som skall
lämnas till den registrerade och hur informationen
skall lämnas.
Propositionen
Regeringen föreslår att bestämmelserna om
registerbesked behålls i kreditupplysningslagen men
anpassas till direktivet och personuppgiftslagen.
Förslaget innebär att informationsskyldigheten ökas.
Fysiska personer skall ha rätt att en gång per år få
ett registerbesked gratis. Vidare skall en begäran
om registerbesked som avser en fysisk person göras
skriftligen och vara egenhändigt undertecknad.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att
informationsreglerna utgör en av grundvalarna för
kreditupplysningslagen. Informationsskyldigheten bör
enligt regeringens mening även i fortsättningen
regleras i kreditupplysnings-lagen och inte i
personuppgiftslagen. Regeringen anför att
bestämmelserna i 10 § kreditupplysningslagen dock
bör ändras så att de säkert uppfyller direktivets
krav på informationsskyldighet. Ändringarna bör
göras efter mönster av motsvarande bestämmelser i
personuppgiftslagen. Enligt regeringen bör liksom i
dag juridiska personer ha samma rätt till
registerbesked. Skyldigheten att i registerbesked
ange varifrån uppgifterna har hämtats bör enligt
regeringens mening dock inte heller i fortsättningen
gälla för uppgifter om juridiska personer.
Motionerna
I motion 2000/01:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
anförs att det är uppenbart att felaktigheter
lättare kan upptäckas och rättas om det även i
informationen till en juridisk person anges varifrån
en uppgift hämtats. Detta skulle ge en effektivare
kreditupplysning. Enligt motionärerna bör
kreditupplysningslagen ändras i detta avseende.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 3).
I motion 2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
anförs att alla som ingår i kronofogdemyndighets
register skall informeras om att så är fallet.
Enligt gällande lag är det endast de som har en
skuld som uppgår till minst 100 kr som erhåller
information om att skuld kvarstår. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag innebär att skyldigheten att
lämna information i form av registerbesked anpassas
till dataskyddsdirektivet. Gentemot fysiska personer
innebär detta en utökad informationsskyldighet.
Däremot innebär förslagen inte några ändringar när
det gäller juridiska personers rätt till
registerbesked enligt 10 § kreditupplysningslagen.
Gällande bestämmelser innebär dock en ovillkorlig
rätt för var och en att mot skälig avgift få
skriftligt besked huruvida det finns uppgifter
lagrade om vederbörande och, om det finns sådana
uppgifter, vad de har för innehåll. Vad som anförs i
motion 2000/01:Fi14 (yrkande 2) torde enligt
utskottets mening därmed vara tillgodosett genom
gällande regler. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker nämnda motion i aktuell del.
När det gäller vad som anförs i motion Fi12
(yrkande 3) om att också juridiska personer skall ha
rätt att få veta varifrån uppgifter har hämtats,
anser utskottet - från de synpunkter utskottet har
att företräda - att det är tillräckligt att
regeringen nu i enlighet med dataskyddsdirektivets
bestämmelser inför en sådan rätt för fysiska
personer. Motionen avstyrks därför i denna del.
Information till den registrerade i form av
kreditupplysningskopia
Gällande bestämmelser
Kreditupplysningslagen
I 11 § första stycket sägs att, när en
kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut,
skall till den som avses med upplysningen samtidigt
och kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande
om de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen
innehållit och om vem som har begärt upplysningen
(kreditupplysningskopia).
Enligt andra stycket gäller detsamma
kreditupplysning om handelsbolag eller
kommanditbolag.
Dataskyddsdirektivet
I likhet med vad som har redovisats ovan är
innehållet i artiklarna 10 och 11 i
dataskyddsdirektivet av betydelse för vilken
information som skall lämnas till fysiska personer i
kreditupplysningskopia.
Personuppgiftslagen
I personuppgiftslagen har framför allt genom 24 och
25 §§ genomförts de bestämmelser i
dataskyddsdirektivet som är av betydelse för den
information som skall lämnas i samband med
kreditupplysningskopia.
Propositionen
Regeringen föreslår att bestämmelserna om
kreditupplysningskopia behålls i
kreditupplysningslagen, men anpassas till direktivet
och personuppgiftslagen. Förslaget innebär att
informationsskyldigheten ökas.
I propositionen redovisar regeringen sitt förslag
till en utökad informationsskyldighet för
kreditupplysningsföretagen när det gäller
registerbesked och kreditupplysningskopior i ett
sammanhang. Skälen till de föreslagna ändringarna
framgår därför av redovisningen i föregående
avsnitt. När det särskilt gäller rätten till
kreditupplysningskopia anför regeringen att
handelsbolag och kommanditbolag bör liksom i dag ha
samma rätt till kreditupplysningskopia som fysiska
personer har ( jfr prop. 1996/97:65 och bet.
1996/97:FiU23).
Tidigare riksdagsbehandling
Bestämmelserna om skyldighet att lämna
kreditupplysningskopia i 11 § kreditupplysningslagen
ändrades 1997. I enlighet med regeringens förslag
(prop. 1996/97:65) infördes en rätt för alla fysiska
personer - även näringsidkare och därmed jämställda
personer - att få besked om vilka faktiska uppgifter
som lämnats om dem, om vilka omdömen och råd som
lämnats och om vem som begärt kreditupplysningen
(beställaruppgift). På förslag från finansutskottet
beslutade riksdagen att motsvarande rätt skall gälla
också när kreditupplysningsuppgift lämnas om ett
handelsbolag eller kommanditbolag (bet.
1996/97:FiU23 och 27, rskr. 274).
I samband med propositionen behandlades i
riksdagen också motioner som gällde näringsidkares
och juridiska personers rätt till
kreditupplysningskopia och s.k. beställaruppgift.
Finansutskottet konstaterade att regeringen ansåg
att det med hänsyn till integritetsskyddsintressen
inte fanns något behov beträffande juridiska
personer att låta den omfrågade få besked om att en
kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna.
Juridiska personer föreslogs inte få någon rätt till
vare sig en kreditupplysningskopia eller en
beställaruppgift. Utskottet anförde att en sådan
ordning skulle medföra ökade kostnader för
kreditupplysningsföretagen. Vidare påpekade
utskottet att det också hade påtalats att en vidgad
plikt var förenad med ytterligare nackdelar; bl.a.
skulle färre kreditupplysningar komma att beställas
och möjligheten att erbjuda kreditupplysningar via
cd-rom begränsas.
Finansutskottet ansåg att det fick förutsättas att
även juridiska personer kan ha ett behov av att få
veta vilka kreditupplysningar som har lämnats om dem
och vem som har beställt uppgifterna. Det kunde för
juridiska personer lika väl som för enskilda
näringsidkare vara viktigt att snabbt kunna rätta
felaktiga eller missvisande uppgifter direkt hos
beställaren. Detta gjorde sig enligt utskottet
särskilt starkt gällande beträffande handelsbolag
och kommanditbolag. Konsekvenserna av en felaktig
kreditupplysning kunde i dessa fall skada inte bara
bolaget utan även ägarna som privatpersoner.
Finansutskottet ansåg att fördelarna för
handelsbolag och kommanditbolag att ha rätt till
kreditupplysningskopia och beställaruppgift var
större än de negativa effekter som kunde uppkomma.
Utskottet avstyrkte därmed en motion, i den del den
inte kunde anses tillgodosedd med det utskottet
förordat, med yrkande om att juridiska personer
skulle ha rätt till kreditupplysningskopia.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att rätten att erhålla
kreditupplysningskopia och s.k. beställaruppgift vid
föregående lagstiftningsärende utvidgades till att
på samma sätt som för privatpersoner också gälla
fysiska personer som är näringsidkare samt
handelsbolag och kommanditbolag. Enligt utskottets
mening har de positiva effekter som en sådan rätt
skulle medföra också för övriga juridiska personer
en sådan tyngd i förhållande till de eventuella
nackdelar som kan uppstå, att en sådan rätt nu bör
införas.
Rättelse
Gällande bestämmelser
Kreditupplysningslagen
Förekommer anledning till misstanke att en uppgift i
kreditupplysning som lämnats under den senaste
tolvmånadersperioden eller i register som används i
kreditupplysningsverksamhet är oriktig eller
missvisande, skall enligt 12 § första stycket
kreditupplysningslagen den som bedriver verksamheten
utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda
förhållandet.
Visar uppgiften sig vara oriktig eller
missvisande, skall den enligt andra stycket, om den
förekommer i register, rättas, kompletteras eller
uteslutas ur registret. Har uppgiften tagits in i en
kreditupplysning som lämnats på annat sätt än som
avses i tryckfrihetsförordningen (TF) eller
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), skall rättelse
eller komplettering så snart det kan ske tillställas
var och en som under den senaste
tolvmånadersperioden har fått del av uppgiften. Har
uppgiften under den senaste tolvmånadersperioden
lämnats i periodisk skrift eller i en
kreditupplysningsverksamhet som bedrivs genom
återkommande offentliggöranden enligt YGL, skall
rättelse eller komplettering så snart det kan ske
införas i ett följande nummer av skriften eller
motsvarande form av offentliggörande enligt YGL. Om
uppgiften uppenbarligen saknar betydelse för
bedömningen av vederbörandes vederhäftighet i
ekonomiskt hänseende, gäller dock inte vad som sägs
i andra stycket.
Vidare sägs i tredje stycket att om en fråga om
rättelse eller liknande åtgärd har tagits upp efter
framställning från den som uppgiften avser, skall
denne kostnadsfritt underrättas om huruvida sådan
åtgärd vidtagits.
Dataskyddsdirektivet
Enligt artikel 12 b skall medlemsstaterna
säkerställa att varje registrerad har rätt att från
den registeransvarige i förekommande fall få sådana
uppgifter som inte behandlats i enlighet med
bestämmelserna i direktivet rättade, utplånade eller
blockerade, särskilt om dessa är ofullständiga eller
felaktiga.
Vidare sägs i artikel 12 c att den registrerade har
rätt att få genomfört att en tredje man till vilka
sådana uppgifter utlämnats underrättas om varje
rättelse, utplåning eller blockering som utförts i
enlighet med punkt b), om detta inte visar sig vara
omöjligt eller innebär en oproportionerligt stor
ansträngning.
Personuppgiftslagen
I 28 § personuppgiftslagen finns bestämmelser med
motsvarande innehåll som artikel 12 punkterna b) och
c) i dataskyddsdirektivet.
Propositionen
Regeringen föreslår att bestämmelserna om rättelse
av uppgifter skall omfatta inte endast felaktiga
eller missvisande uppgifter utan även uppgifter som
annars har behandlats i strid med
kreditupplysningslagen.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att
bestämmelser om rättelse är så viktiga för
kreditupplysningsverksamhet att de även i
fortsättningen bör finnas i kreditupplysningslagen.
Regeringen konstaterar att bestämmelserna i 12 § i
stort sett uppfyller dataskyddsdirektivets krav. De
bör dock i ett avseende anpassas till direktivet och
personuppgiftslagen. Regeringen påpekar att 12 §
täcker rättelse av felaktiga uppgifter men inte
själva behandlingen av uppgifterna. Bestämmelserna
reglerar sålunda inte frågan om hur en registrerad
skall få en uppgift utplånad som i och för sig är
korrekt men som ändå inte får behandlas enligt
kreditupplysningslagen, t.ex. en uppgift om hälsa,
medlemskap i fackförening eller någon annan uppgift
som över huvud taget inte får behandlas. Enligt
regeringen bör därför bestämmelserna i 12 § ändras
så att de omfattar inte bara oriktiga eller
missvisande uppgifter, utan i likhet med 28 §
personuppgiftslagen även uppgifter som annars har
behandlats i strid med lagen.
Motionen
I motion 2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
anförs att regeringens förslag om ändring av 12 §
kreditupplysningslagen är ett steg i rätt riktning,
men inte tillräckligt. Motionärerna påpekar att
skyldigheten att vidta rättelse inte inkluderar
uppgifter som är felaktiga, men som samtidigt av
kreditupplysningsföretagen anses sakna betydelse för
en bedömning av vederbörandes vederhäftighet i
ekonomiskt hänseende. Enligt motionärerna är det den
regi-strerades uppfattning som skall vara avgörande.
Denne har rätt att kräva att alla uppgifter skall
vara riktiga och sanningsenliga. Sålunda bör
samtliga felaktiga uppgifter som tagits in i en
kreditupplysning rättas eller kompletteras och
tillställas alla dem som under den senaste
tolvmånadersperioden fått del av uppgifterna, när
den enskilde så önskar. Motionärerna anför att detta
bör ges regeringen till känna (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla att det är av väsentligt
intresse för såväl enskilda som kreditgivare att den
information som förmedlas i kreditupplysningar är
korrekt. Gällande bestämmelser innebär ett krav på
kreditföretagen att, om det finns anledning att
misstänka att en uppgift i kreditupplysning som
lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller
i kreditupplysningsregister är oriktig eller
missvisande, utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder
för att utreda förhållandet. Av förarbetena framgår
att det vid tillämpningen av denna regel är
likgiltigt på vad sätt misstanke om felaktighet osv.
har uppstått (prop. 1973:155 s. 114). Utskottet
konstaterar att gällande bestämmelser således
innebär möjlighet för t.ex. den registrerade att
påkalla en utredning av huruvida en uppgift är
oriktig eller missvisande. Regeringens förslag
innebär att detsamma skall gälla i fråga om uppgift
som misstänks annars ha behandlats i strid med
lagen. Visar sig uppgiften vara oriktig eller
missvisande eller annars ha behandlats i strid med
lagen skall den rättas, kompletteras eller uteslutas
ur registret. Rättelse eller komplettering skall
också tillställas var och en som under den senaste
tolvmånadersperioden har fått del av uppgiften.
Undantaget från skyldigheten att vidta rättelse m.m.
och lämna meddelande om rättelse, vilket regeringen
inte föreslår någon ändring i, tar enligt
förarbetena sikte på identifieringsuppgifter och
liknande (a. prop. s. 114 f.). Utskottet anser att
detta undantag har getts en rimlig utformning och
inte innebär något avkall på kravet att
kreditupplysningarna skall innehålla korrekt
information. Mot denna bakgrund tillstyrker
utskottet regeringens förslag i denna del och
avstyrker motion 2000/01:Fi14 (yrkande 1).
Stockholm den 20 februari 2001
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Per Unckel (m),
Göran Magnusson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kenneth
Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Mats Berglind (s), Inger
René (m), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Kenth Högström
(s), Mats Einarsson (v), Björn
von der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp),
Åsa Torstensson (c), Helena
Bargholtz (fp), Britt-Marie
Lindkvist (s) och Per-Samuel
Nisser (m).
Avvikande meningar
1. Känsliga uppgifter, m.m.
Åsa Torstensson (c) anser att
konstitutionsutskottets yttrande under rubriken
Känsliga uppgifter, m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet gör, i enlighet med vad som anförs
motion 2000/01:Fi13, bedömningen att punkt 9 i
ingressen till dataskyddsdirektivet innebär en
möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva förbud
mot behandling av också andra kategorier av
personuppgifter än de som enligt direktivet skall
omfattas av sådant förbud. Enligt utskottets mening
utgör direktivets bestämmelser således inget hinder
mot att behålla det nu gällande förbudet mot
behandling av uppgifter om att någon har varit
föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen eller
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. För att enskilda människors
integritetsskydd inte skall försvagas bör detta
förbud behållas. Utskottet avstyrker därför, med
bifall till motion 2000/01:Fi13, regeringens förslag
i denna del. Förslaget till ändringar i 6 §
tillstyrks i övrigt.
2. Information till den registrerade
genom registerbesked
Per Unckel, Inger René, Nils Fredrik Aurelius och
Per-Samuel Nisser (alla m) anser att
konstitutionsutskottets yttrande under rubriken
Information till den registrerade genom
registerbesked som på s. 14 börjar med "Regeringens
förslag" och slutar med "aktuell del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att gällande bestämmelser
visserligen innebär en rätt för samtliga
registrerade att mot skälig avgift få s.k.
registerbesked. Regeringens förslag om att utöka
informationsskyldigheten till att omfatta också en
rätt att en gång per år få ett registerbesked gratis
gäller dock endast fysiska personer. Enligt
utskottets mening bör en sådan rätt också omfatta
juridiska personer. Detta bör ges regeringen till
känna. Utskottet tillstyrker således vad som anförs
i motion 2000/01:Fi14 (yrkande 2).
3. Information till den registrerade
genom registerbesked
Helena Bargholtz (fp) anser att
konstitutionsutskottets yttrande under rubriken
Information till den registrerade genom
registerbesked som på s. 14 börjar med "När det"
och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
När det gäller vad som anförs i motion Fi12
(yrkande 3) om att också juridiska personer skall ha
rätt att få veta varifrån uppgifter har hämtats vill
utskottet framhålla att en sådan rätt, förutom att
motverka att felaktiga eller missvisande uppgifter
leder till skada för de registrerade, också skulle
kunna bidra till en mer effektiv
kreditupplysningsverksamhet. Enligt utskottets
mening bör därför juridiska personer också ha en
sådan rätt. Detta bör, med tillstyrkande av nämnda
motion, ges regeringen till känna.
4. Information till den registrerade
i form av kreditupplysningskopia
Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser att
konstitutionsutskottets yttrande under rubriken
Information till den registrerade i form av
kreditupplysningskopia bort ha följande lydelse:
Till skillnad från vad som enligt 9 §
kreditupplysningslagen gäller kreditupplysningar om
privatpersoner, ställer lagen inte upp något krav på
att det skall finnas legitima skäl vid beställning
av kreditupplysningar om näringsidkare. Om rätten
att få kreditupplysningskopia med s.k.
beställaruppgift utsträcks till att gälla samtliga
juridiska personer, finns enligt utskottets mening
en risk för att detta medför att den som har ett
legitimt intresse av att såväl begära
kreditupplysning som att vara anonym i
fortsättningen inte kommer att begära
kreditupplysning. Rätten att erhålla
kreditupplysning med s.k. beställaruppgift bör
därför inte utvidgas i förhållande till vad som
gäller i dag.
Bilaga 4
Finansutskottets offentliga utfrågning
om problem i
kreditupplysningsverksamheten
Tid: Torsdagen den 15 februari 2001 kl. 09.00-11.35
Avdelningschef Kerstin af Jochnick,
Finansinspektionen
VD Ulla Lundquist, Svenska Bankföreningen
VD Tommy Bisander, UC AB
Bolagsjurist Tomas Jalling, Dun & Bradstreet
Deltagande ledamöter
Jan Bergqvist (s) ordförande
Mats Odell (kd) vice ordförande
Gunnar Hökmark (m)
Bengt Silfverstrand (s)
Lisbet Calner (s)
Lennart Hedquist (m)
Sonia Karlsson (s)
Fredrik Reinfeldt (m)
Carin Lundberg (s)
Per Landgren (kd)
Anna Åkerhielm (m)
Karin Pilsäter (fp)
Hans Hoff (s)
Marie Engström (v)
Protokoll från finansutskottets offentliga
utfrågning om problem i
kreditupplysningsverksamheten den 15 februari 2001
Ordföranden: Då ber jag att få hälsa er alla
välkomna till finansutskottets utfrågning om problem
i kreditupplysningsverksamheten. Särskilt välkomna
säger vi till våra inbjudna gäster som kommer från
Justitiedepartementet, Datainspektionen,
Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och de
två kreditupplysningsföretagen UC AB och Dun &
Bradstreet.
Ordet upplysning har en positiv och ljus klang,
man jag är inte säker på att alla uppfattar att
ordet kreditupplysning har samma ljusa och positiva
klang. En del kanske t.o.m. upplever det som om det
kan vara något hotfullt och rentav skrämmande. Vi
vet att syftet med kreditupplysning är gott. Det
handlar om att skapa trygghet och säkerhet i
affärslivet och i ekonomiska relationer mellan
människor, men det måste också till omsorg och
hänsynstagande så att kreditupplysningen inte får
orimliga konsekvenser för företag eller enskilda
individer. Det kan handla om konkurser och
personliga tragedier.
I finansutskottet har vi nu påbörjat behandlingen
av regeringens proposition om
kreditupplysningslagen, och dessutom har vi ett
antal motioner som behandlar
kreditupplysningsfrågor. Därför har vi sett det som
naturligt att i samband med det inbjuda ett stort
antal kunniga personer att informera oss om dessa
frågor.
Vi ska ge våra gäster möjlighet att inleda. Jag
hoppas att ni kan göra relativt korta inledningar
under den närmaste timmen, så att vi får tid över
till frågor från ledamöterna. Jag vill be
statssekreterare Kristina Rennerstedt att börja.
Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Tack för det!
Jag är väldigt glad över att få komma hit. När vi
förberedde denna hearing på Justitiedepartementet
konstaterade vi att frågan om kreditupplysning nog
är den fråga på civilrättens område där vi har mest
kontakter med allmänheten. Det är väldigt många som
ringer, och frågan berör väldigt många.
Jag ska försöka hålla mig kort, men jag vill ändå
ge några utgångspunkter för hur vi arbetar, även om
de är välkända. Kreditupplysningslagen är ett
regelverk som innefattar en avvägning mellan två
sinsemellan stridande intressen, nämligen intresset
av att undanröja riskerna för att kreditupplysningar
medför ett otillbörligt intrång i människors
integritet och intresset av att bidra till en väl
fungerande kreditupplysningsverksamhet som i sin tur
är en förutsättning för en väl fungerande
företagsamhet. Det är ingen tvekan om att företagare
har ett legitimt och berättigat intresse av att få
tillgång till sådana uppgifter som gör att det är
möjligt att bedöma risken för att en motpart inte
följer sina skyldigheter. Det är också så att små
företag - det är välkänt - kan hamna i trångmål om
deras kunder inte betalar i tid. Jag vill säga att
en ordentlig kreditprövning också är till fördel för
den enskilde konsumenten, som genom en sådan
ordentlig kreditprövning kan hindras att
överskuldsätta sig. Men för lagstiftaren gäller det
att balansera intresset av en ordentlig
kreditprövning mot integritetsintresset.
Den proposition som jag inte ska tala om nu, men
som behandlas av finansutskottet, handlar om att man
stärker eller i vart fall förtydligar den enskildes
integritetsskydd. Jag vill nämna det som jag vill
framhålla som viktigt i den nya lagstiftningen. Man
pekar på och förtydligar att uppgifterna i
kreditupplysningsverksamhet ska vara adekvata,
relevanta och nödvändiga.
Sedan finns det också ett förslag som har
diskuterats som kan sägas gå i motsatt riktning,
även om vi argumenterar för att det inte är så. Det
gäller att man ska få lämna uppgifter om att någon
har varit föremål för vård enligt socialtjänsten,
men det tänkte jag inte gå in på nu. Jag har utgått
från att dagens diskussion inte handlar om det.
De frågor som inte behandlas i propositionen är de
frågor som ofta diskuteras och som handlar om
enstaka eller smärre betalningsförsummelser. Den
kritik som vi får höra, och det som människor ofta
ringer till oss om, går ut på att enstaka
försummelser som gäller små belopp leder till
betalningsanmärkningar. Frågan om hur man reglerar
det är frågan om hur man balanserar dessa motstående
intressen mot varandra. Den lagstiftning vi har i
dag vilar på bilden av att det är av intresse för en
kreditgivare att också få veta om en företagare
eller en person gör sig skyldig till upprepade
betalningsförseelser, även om de är små. Jag
sammanfattar detta.
När det gäller enstaka betalningsförsummelser har
regeringen lagt fram ett förslag via
Finansdepartementet som går ut på att man ska kunna
stärka sekretesskyddet, dvs. att en enstaka
betalningsförsummelse där gäldenären gör rätt för
sig innan ärendet har gått till utslag inte ska
behöva registreras.
När det gäller frågan om smärre
betalningsförsummelser har vi kommit till den
uppfattningen att den balans som vi i dag har i
lagstiftningen är rimlig. Där har vi heller inga
planer på att göra några förändringar.
När det gäller några frågor som vi har uppe till
behandling i departementet kan jag säga att en fråga
som gäller skuldsanering har diskuterats mycket. Det
är frågan om hur länge en uppgift om skuldsanering
ska stå kvar i ett kreditupplysningsregister. I dag
står en sådan uppgift kvar, som ni säkert vet, i tre
år efter det att saneringen har avslutats. Det är en
fråga som många människor har vänt sig till oss om,
och vi kommer att fundera över om det finns skäl att
modifiera det. Det kommer att komma en
departementspromemoria från Justitiedepartementet
som också kommer att behandla andra frågor som har
med skuldsanering att göra.
En annan fråga som har föranlett många
diskussioner är frågan om de problem som är förenade
med att kreditupplysningar om näringsidkare får
innehålla uppgifter som är förenade med en viss
osäkerhet, t.ex. ansökningar om
betalningsförelägganden. När det gäller
privatpersoner är det inte något problem, för där är
det så att skulden ska ha slagits fast genom en dom
eller genom ett utslag. När det gäller
privatpersoner får en uppgift om att en ansökan om
betalningsföreläggande har gjorts inte lämnas ut,
men när det gäller företagssektorn har man ansett
att man får acceptera att kreditupplysningar
innehåller upplysningar som är förenade med viss
osäkerhet.
Det här kan leda till problem. Vi vet bl.a. att
det finns personer som ägnar sig åt
annonsbedrägerier och som utgår från just det
faktumet att folk är så bekymrade över eller rädda
för att hamna i kreditupplysningsregister att de
betalar en räkning trots att de är fullt medvetna om
att kravet är oseriöst. Den frågan kommer vi att ta
upp i departementspromemorian om skuldsanering, som
jag sade. Det finns olika sätt att lösa det. Ni har
sett att Riksskatteverket har tagit upp frågan i
sitt remissvar. De har föreslagit att man skulle
införa regler om att ansökningar om
betalningsförelägganden mot företag skulle få
förmedlas bara om det hade kommit in minst tre
ansökningar under de senaste tolv månaderna. Det är
ett sätt, men vi ska fundera också över om det finns
andra sätt.
En fråga som också kan komma att aktualiseras i
framtiden gäller kreditupplysningar på cd-romskivor
och de risker från integritetssynpunkt som det kan
innebära. Det är ingen tvekan om att cd-romskivor
innehåller en stor mängd information om personer,
och de ger helt andra praktiska möjligheter än de
kataloger som har använts. Skivorna rymmer väldigt
mycket mer information utan att de är vare sig svåra
att distribuera eller dyra att köpa. Dessutom är en
cd-romskiva mycket lätt att söka på, och den är mer
användarvänlig. Vad vi funderar över är om det inte
för framtiden finns ett behov av att se över vad den
nya tekniken innebär för integritetsskyddet på
kreditupplysningsområdet. Det kanske finns skäl att
överväga om det finns behov att stärka skyddet för
den enskilde.
Som vi har sett det är det allmänt så att
kreditupplysningsverksamheten fungerar bra, men det
finns några problem som vi har pekat på och som vi
vill fundera vidare över. Det är klart att denna
lagstiftning, som jag inledde med, är en avvägning
mellan två motstående intressen. Den vilar på en
kompromiss. Var balanspunkten ska ligga kan man
säkert överväga från tid till annan.
Med det tänkte jag låta mig nöja. Jag har med mig
Göran Lambertz, som är rättschef på
Justitiedepartementet och kan svara på alla frågor
som är mera tekniska och intressanta.
Ordföranden: Tack för denna inledning. Hans-Olof
Lindblom är dataråd från Datainspektionen. Varsågod!
Dataråd Hans-Olof Lindblom: Herr ordförande!
Utskottsledamöter! I slutet av förra sommaren skrevs
det en hel del i massmedierna om att det förekommer
många fel i kreditupplysningsföretagens register och
att dessa företag vägrar att rätta uppgifter. Det
handlade då framför allt om uppgifter som
kreditupplysningsföretagen får från de register som
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna
ansvarar för.
Datainspektionen inledde under förra året ett
inspektionsprojekt tillsammans med
Finansinspektionen som tar sikte just på dessa
frågor. Detta projekt undersöker i vilken
utsträckning det finns oriktiga eller missvisande
uppgifter i kreditupplysningsregistren och hur
kreditupplysningsuppgifter används av kreditgivarna.
Dessa inspektioner har varit väldigt omfattande. En
rapport beräknas bli klar under våren 2001.
Som alla här känner till samlar
kreditupplysningsföretagen in uppgifter om företags
ekonomiska förhållanden och om enskilda personers
både personliga och ekonomiska förhållanden. En
väsentlig del av den informationen hämtas från
offentliga källor och register. Det innebär att en
mängd uppgifter om bl.a. fysiska personer med eller
utan anknytning till näringsverksamhet behandlas och
sprids ut i samhället. Ett förhållande som gäller i
dag är att alla personer över 15 år finns
registrerade hos de största
kreditupplysningsföretagen, och det oavsett om de
har någon betalningsanmärkning eller inte.
Denna lagstiftning är främst en
integritetsskyddslagstiftning, men lagen ska också
bidra till en effektivt fungerande
kreditupplysningsverksamhet. Det är precis som
Kristina Rennerstedt säger om den balans som måste
finnas mellan integriteten och effektiviteten i
denna verksamhet. Det är just den balansen som
Datainspektionen försöker sträva efter. Det är inte
alltid en lätt uppgift, särskilt som
kreditupplysningsverksamhet handlar om att lämna
underlag för bedömning av så känsliga saker som just
enskilda människors betalningsförmåga.
Som huvudregel får sådan verksamhet i dag - som
alla här känner till - bedrivas endast efter
särskilt tillstånd av just Datainspektionen. Det
finns för närvarande omkring 20 företag som har ett
sådant tillstånd, men marknaden domineras av ett
mindre antal stora företag som också är
representerade här. Alla företag på detta område har
haft inspektionsbesök av Datainspektionen under
förra året.
Sedan tänkte jag tala lite om våra erfarenheter
från denna tillsynsverksamhet just med tanke på vad
denna offentliga hearing ska handla om, dvs. problem
i kreditupplysningsverksamheten. Jag har övergår nu
till några av Datainspektionens erfarenheter från
tillsynsverksamheten.
Klagomålen på kreditupplysningsverksamheten har
ökat med drygt 40 % sedan början av 1990-talet. När
det gäller framförda klagomål har vi en statistik
som säger att antalet under förra året uppgick till
125. Jag kan säga att Hans Kärnlöf, som också är med
från Datainspektionen, har lite närmare uppgifter om
denna statistik om någon är intresserad. I många
fall leder dessa klagomål till att Datainspektionen
inleder en närmare tillsyn.
Vad handlar då klagomålen om?
Legitimt behov kan man säga är en rubrik. En
bestämmelse i kreditupplysningslagen är, som alla
känner till, att kreditupplysningar om
privatpersoner bara får lämnas ut om beställaren -
den som begär upplysningen - har ett legitimt behov
av upplysningen. Det ska föreligga eller förberedas
ett affärsavtal eller ett hyresavtal som gör det
nödvändigt att göra en riskbedömning av ekonomisk
art. Att ta en kreditupplysning på sin granne av ren
nyfikenhet är däremot inte ett legitimt behov i
lagens mening. Just påståendet att kreditupplysning
har tagits utan ett legitimt behov är ett av våra
vanligaste klagomål.
Om vår utredning av klagomålet visar att det
saknats ett legitimt behov kräver vi att
kreditupplysningsföretaget går igenom gällande
regler med sin kund. Vanligtvis sker
kreditupplysningsverksamhet online, så den som
lämnar ut uppgifterna har ingen direkt möjlighet att
kontrollera legitimiteten. Det är beställaren som
själv ska se till att följa reglerna. I dessa fall
blir det ofta så att vi säger till företaget att det
måste gå igenom reglerna med dem som de
tillhandahåller kreditupplysningarna för.
Varje gång det begärs en kreditupplysning på en
person registrerar kreditupplysningsföretaget
dessutom detta som en s.k. omfrågeuppgift. Därför
ser vi till att kreditupplysningsföretaget genast
stryker denna "omfrågning", eftersom den var inte
korrekt från början.
Bestämmelserna om legitimt behov gäller inte för
företagsupplysningar, dvs. upplysningar om juridiska
personer och upplysningar om fysiska personer i
egenskap av näringsidkare eller som är
näringsanknutna. Det förekommer även klagomål om att
företagsupplysning har tagits på någon som inte
anser sig vara näringsidkare eller näringsanknuten.
En annan typ av klagomål gäller själva
betalningsanmärkningarna. En stor del av svenska
folkets betalningsanmärkningar gäller skatter och
avgifter som olika myndigheter låtit restföra hos
kronofogdemyndigheterna i det s.k.
utsökningsregistret, som många insatta kallar REX.
Häri ingår även restföring av mindre belopp,
exempelvis felparkeringsavgifter och TV-avgifter. En
kategori av klagomål som vi har hos Datainspektionen
gäller just att betalningsanmärkningar på några
hundra kronor stoppar en kreditansökan. Inspektionen
kan inte göra något åt att kreditföretaget inte vill
ge kunden ett lån, men om det görs gällande att
uppgifterna i kreditupplysningen är direkt
missvisande eller felaktiga kan det bli fråga om att
vi tittar lite närmare på detta och att vi då öppnar
tillsyn. Några av just dessa frågor är med i det
pågående projekt som Datainspektionen har
tillsammans med Finansinspektionen. Hur är det med
detta? Innehåller kreditupplysningsregistren en
massa felaktiga och missvisande uppgifter, eller hur
ligger det till?
Ibland klagas det också på att
betalningsanmärkningar finns kvar i
kreditupplysningsregistren trots att skulden är
betald. Det är inget fel att uppgiften finns kvar
men klagomålen tyder på att det upplevs som fel.
Jag nämnde tidigare omfrågningsuppgifter. Varje
begäran om kreditupplysning registreras ju av
kreditupplysningsföretaget, och de s.k.
omfrågningsuppgifterna redovisas. En del klagomål
handlar just om att omfrågningsuppgifter används som
kreditupplysningsinformation. Vad vi får höra då
visar att det ibland upplevs som en missvisande
uppgift.
Gallringsreglerna i den nuvarande
kreditupplysningslagen säger att uppgiften om att
privatpersoners ekonomiska förhållanden ska gallras
ut ur kreditupplysningsregistren senast tre år efter
utgången av det år då en betalningsanmärkning
noterats. Det innebär att gallringen kan ske vid
årsskiften och att den tid betalningsanmärkning får
finnas kvar i ett kreditupplysningsregister i
praktiken kan variera från tre år och upp till
närmare fyra år. Vi har en del klagomål som rör
detta. Det visar att det upplevs som orättvist att
en betalningsanmärkning som noterats i december tas
bort efter tre år, medan en anmärkning som noterats
i januari tas bort först efter nästan fyra år.
Sedan har vi - det nämnde Kristina Rennerstedt -
det som regeringen avser att titta närmare på. Det
är förhållandet mellan kreditupplysningslagens
bestämmelser och bestämmelserna i
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Den 1 januari 1999
utökade man yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområde till att omfatta även tekniska
upptagningar, t.ex. cd-romskivor som är avsedda för
spridning till allmänheten. En bok med exempelvis
kreditupplysningsinformation som ges ut endast i
form av en cd-romskiva omfattas sålunda sedan
årsskiftet 1999 av denna grundlagsreglering under de
förutsättningar som närmare anges i dessa
bestämmelser vad gäller spridningsvillkor och
liknande. Detta har bl.a. inneburit att
Datainspektionen har ansett sig förhindrad att
meddela villkor om användning av
kreditupplysningsuppgifter som tillhandahålls via
cd-romskivor. Avgränsning mellan
kreditupplysningslagen och den grundlagsskyddade
tryck- och yttrandefriheten är komplicerad och kan
som vi ser det få ökad aktualitet genom ny IT-
användning.
Jag vill informera om att Datainspektionens
styrelse under mars månad ska ta ställning till ett
ärende där ett kreditupplysningsföretag lämnar ut
kreditupplysningar till en sluten användarkrets via
Internet. Detta företag gör gällande att det är
fråga om ett offentliggörande av kreditupplysningar
som faller under grundlagsskyddet i YGL, dvs.
yttrandefrihetsgrundlagen. En viktig sak i
kreditupplysningslagens skyddsbestämmelser är att
man lämnar en omfrågningskopia, dvs. en s.k.
kreditupplysningskopia så fort man har lämnat en
kreditupplysning. Några sådana omfrågningskopior
till de omfrågade lämnas inte när det gäller detta
företags tillhandahållande via Internet, och i
informationen till kunder anges att det inte behövs
något legitimt behov för att ställa en fråga.
Datainspektionen har förstått att även andra
kreditupplysningsföretag av konkurrenshänsyn kan
komma att agera på samma sätt som detta företag om
det visar sig att tillvägagångssättet inte omfattas
av kreditupplysningslagens skyddsregler.
Detta är ett icke avgjort ärende hos
Datainspektionen. Som jag sade ska Datainspektionens
styrelse pröva detta under mars månad.
Tack så mycket!
Ordföranden: Tack! Kerstin af Jochnick är
avdelningschef på Finansinspektionen. Varsågod!
Avdelningschef Kerstin af Jochnick: Tack för det.
Jag har några bilder som jag tänkte visa. Vi har
delat ut papperskopior.
Kreditupplysningar är en viktig del i den
verksamhet som de institut bedriver som står under
vår tillsyn. Finansinspektionen har inget ansvar för
uppföljningen av kreditupplysningslagen, men mot
bakgrund av den diskussion som fanns i pressen under
sommaren år 2000 tyckte vi att det fanns skäl att
initiera denna utredning tillsammans med
Datainspektionen och titta närmare på huruvida
uppgifter i register från de institut som står under
vår tillsyn är korrekta. Vi vill också veta hur
banker och andra kreditinstitut använder sig av
dessa uppgifter.
Jag visar den första bilden över målen för
Finansinspektionen just för att relatera varför vi
tycker att det är en viktig fråga. Vår uppgift är ju
att värna om stabiliteten i det finansiella systemet
och att se till att det fungerar effektivt och att
vi har ett gott konsumentskydd. I det första målet
om stabilitet ligger just att se till att de
enskilda företagen kan bedöma sina risker på ett
korrekt sätt och att man har tillräckligt med
kapital som står i relation till de risker som man
tar på sig. Det är just i bedömningen av riskerna
som korrekta kreditupplysningar är så viktiga.
Den andra delen i vårt uppdrag gäller
konsumentskyddet. Finansinspektionen handlägger inte
enskilda kund- eller konsumentärenden, men vi tycker
att det är viktigt att det finns en övergripande
policy för kundfrågor i våra institut. Som Kristina
Rennerstedt nämnde är det en svår avvägning mellan
institutens behov av uppgifter i kreditprövningen
och värnandet om den personliga integriteten.
När det gäller konsumentskyddet är det oerhört
viktigt att kunden känner att det är rätt
information som instituten använder sig av och att
kunden får god information om detta.
Jag börjar med den första delen -
kreditupplysningar. De kreditupplysningar som banker
och andra kreditinstitut använder sig av används på
många olika sätt i deras verksamhet. De används i
själva kreditprövningen som en mycket viktig del.
Det finns ett krav i bankrörelselagen att banken
måste se till att kunden har en god
återbetalningsförmåga innan man fattar beslut om att
lämna krediten. I det ligger att man ska se till att
kunden har ekonomiska förutsättningar. Om kunden
skulle ha många betalningsanmärkningar innebär det
att kunden kanske inte uppvisar en betalningsvilja
när det gäller att betala igen krediter. Det måste
också vägas in i ett beslut om kredit.
När det gäller prissättning av kredit är det så
här: Ju högre kreditrisk en kund har, desto högre
blir räntan. I det sammanhanget är det också väldigt
viktigt att banken har en god insikt i vilken risk
man tar på sig när man lämnar krediter.
Det sista vi talar om är kapitalallokering. Vi har
någonting som kallas kapitaltäckningsregler, och
bankerna måste avsätta ett visst kapital i
förhållande till de risker man tar. Det är samma sak
här. De beror på hur risken ser ut och hur stor den
är. Ju högre risk, desto mer kapital måste man
avsätta för det området.
Här kan man se att detta är av godo både för
banken och för kunden. Ju bättre information - ju
mer relevant, korrekt och jämförbar information -
som banken har vid kreditgivningstillfället, desto
bättre både för banken och kunden. Det finns kunder
som kanske inte bör ha krediter, och då är det bra
att banken har tillräckligt med information vid
kreditprövningstillfället för att kunna avgöra
detta.
Jag vill här också nämna att det sannolikt kommer
nya kapitalteckningsregler. Baselkommittén för
banktillsyn presenterade förslag om nya regler under
januari månad, och kommissionen har samtidigt
presenterat ett motsvarande förslag.
De beräknas kunna vara införda inom EU under år
2004, så det ligger långt fram i tiden. De nya
reglerna är mer riskkänsliga, och tanken är att de
mer skall ta större hänsyn till de risker som
institutet tar på sig. Det kräver å andra sidan att
institutet kan bedöma och riskklassa de enskilda
riskerna betydligt bättre än vad man i dagsläget kan
göra. I det sammanhanget kommer kreditupplysningar
av den typ som svenska kreditupplysningsföretag i
dag kan lämna att ha en stor betydelse.
När det sedan gäller konsumentskyddet är det ju ur
vår aspekt viktigt att se till att den information
om kunder som bankerna använder är korrekt och att
man inte brukar informationen på ett felaktigt sätt.
Vi tror också att det kanske är viktigt att man
förbättrar informationen till kunderna. Det råder i
dagsläget okunnighet på marknaden om vad en
betalningsanmärkning och en anmälan om
betalningsinställelse eller betalningsförsummelse
är. Därvidlag tror jag att man kan göra
förbättringar.
Den andra punkt som vi har tagit upp är att kunder
bör ha tillgång till vissa bastjänster. Bankerna har
ju monopol på bankinlåning, och därmed är man
skyldig att hålla ett inlåningskonto för en kund.
Med den utveckling mot hög transaktionsintensitet
som äger rum i vårt samhälle kan man fråga sig om
det för normalkunden räcker med att ha ett
inlåningskonto. Kanske behöver han också ha vissa
andra tjänster för att fungera normalt i vårt
samhälle. Jag återkommer till det.
I den utredning som vi bedriver tillsammans med
Datainspektionen har vi uppmärksammat några
frågeställningar som jag här vill redovisa men som
vi inte har kommit till punkt med. Hans-Olof
Lindblom nämnde tidigare att vi hoppas kunna
presentera en rapport under mars månad. Den första
frågan gäller Datainspektionen. En kärnfråga i det
här arbetet är om informationsunderlaget i
personupplysningar är korrekta och relevanta.
Bör begreppet betalningsanmärkning definieras
tydligare? Det finns definierat i lagstiftning, men
vi har haft en enkät ute bland institut och
konsumentvägledare, och vi har förstått att det inte
är allmänt känt. Man vet inte alltid riktigt vad som
ingår i detta begrepp. Det finns också andra begrepp
som är relaterade till kreditupplysningar som man
kanske bör fundera över.
Jag kommer tillbaka till frågan om
transaktionskonto och betaltjänster. Bankerna är
skyldiga att tillhandahålla ett inlåningskonto. Det
finns andra länder i Europa där de också har en
lagstad skyldighet att tillhandahålla
transaktionskonto med vissa betalningstjänster. Man
kan överväga huruvida bankerna borde tillhandahålla
sådana tjänster som är ganska riskfria för banken,
t.ex. gireringstjänsten.
Den fjärde punkt som jag vill nämna - den har
tidigare tagits upp av Kristina Rennerstedt - gäller
skuldsaneringslagen. Man är registrerad under den
femårsperiod som man har en skuldsaneringsplan, och
därefter ska man enligt kreditupplysningslagen
finnas kvar i de här registren under ytterligare
tre år. Man kan fundera över om det verkligen är
rimligt att man ska vara registrerad under så lång
tid.
Vad gäller skuldsaneringslagen har Konsumentverket
under år 2000 givit ut rapporten Omprövning av
skuldsaneringsbeslut. I den rapporten redovisas att
de personer som har blivit föremål för skuldsanering
ofta har svårt att få tillgång till
gireringstjänster. Vi tycker att man kanske borde
överväga att i samband med att det görs en
skuldsaneringsplan för en person också se till att
kunden har möjlighet att göra gireringar för att
betala sina räkningar på ett effektivt och billigt
sätt. Det bör hjälpa dessa kunder.
Ordföranden: Tack så mycket. Därefter går ordet till
Tommy Bisander som är VD för UC AB.
Direktör Tommy Bisander: Jag tackar för att vi har
fått komma hit. Jag vill inledningsvis säga en sak
för att undvika missförstånd. Man berörde här
tidigare kreditupplysningsföretag som lämnar ut
upplysningar via Internet vid sidan av
kreditupplysningslagen. Inget av de företag som är
företrädda här beter sig på det sättet.
Jag ska ägna mina tio minuter framför allt åt att
beskriva den roll som jag tycker att ett
kreditupplysningsföretag ska spela. Jag ska lite
grann beröra vad vi menar med relevant information i
kreditupplysningssammanhang - vad någon kallade
adekvat information - och även beröra de
konsekvenser som kan uppstå om vi inte längre får
tillgång till den information som vi anser vara
relevant.
Som vi ser det ska ett kreditupplysningsföretag
framför allt hjälpa en kreditgivare att fatta lite
säkrare kreditbeslut. Det är väl i och för sig en
självklarhet att det inte är vi som fattar
kreditbesluten och att det inte heller är
kreditupplysningsföretagen som i slutändan värderar
den information som vi själva tillhandhåller. Det
gör alltid kreditgivaren.
Frågan om säkrare kreditbeslut kan illustreras på
det här sättet.
När jag som kreditgivare lämnar en kredit gör jag
det naturligtvis i förhoppningen om att göra en god
affär och tjäna pengar på krediten. Det kan gälla
att sälja en vara där krediten är en förutsättning
för genomförandet av affären. Man kan också säga att
kredittagaren räknar med att göra någon form av
vinst. Han kan få en kredit som möjliggör köpet av
bostadsrätten eller drömkåken.
Men om jag beviljar krediten löper jag också en
risk att förlora hela eller delar av denna, att göra
en kreditförlust. På motsvarande sätt löper jag som
kredittagare en risk för överskuldsättning och
skuldsanering, att tvingas leva på existensminimum
och allt annat elände som det innebär att man inte
kan fullfölja ett åtagande.
Om jag å andra sidan som kreditgivare avslår en
kredit gör jag det naturligtvis på grundval av en
riskbedömning. Jag bedömer att risken att göra en
dålig affär är för hög. Samtidigt löper jag
naturligtvis också risken att missa en bra affär.
Jag agerar ju för att göra affärer och tjäna pengar.
Man kan säga att det finns bara ett sätt att undvika
kreditförluster, och det är att inte lämna kredit,
och bara ett sätt att undvika att missa en affär,
nämligen att lämna kredit till alla. De två fel som
vi ska hjälpa en kreditgivare att undvika är som
kommunicerande kärl. Om jag stramar åt min
kreditgivning för att minska förlusterna kommer jag
också att missa alltfler affärer och vice versa.
Det är också så att kostnaden för en kreditförlust
är många gånger högre än kostnaden för att missa en
bra affär, om jag inte har enorma marginaler. Som
regel är kreditförlusten betydligt större. Det
innebär att en kreditgivare faktiskt kan bete sig
rationellt om han säger nej till ett antal affärer,
om han därmed är förvissad om att undvika en enda
kreditförlust. Detta kan möjligtvis också i
slutändan återspegla en kredittagares intresse. Jag
tror att det elände som följer av att man inte kan
följa upp ett åtagande som regel är betydligt större
än lyckan av att få en kredit.
Vad vi gör för att försöka minska felen hos
kreditgivarna är framför allt att lämna information
som ska vara korrekt, aktuell och relevant. Jag
återkommer senare till vad vi menar med relevant
information. En kreditgivare har ofta tillgång även
till annan information. Det kan var information som
den kreditsökande själv har lämnat i ansökan eller
tidigare erfarenhet från kredittagaren. Man kan väl
rent schablonmässigt säga att ju större krediten är
och ju mer professionell kreditgivaren är, desto mer
information har man tillgång till och desto mer
omfattande blir analysen.
Det är inte bara genom att lämna information som
vi kan hjälpa kreditgivarna, utan vi kan också
hjälpa till vid riskbedömningen - värdera och lägga
samman information eller försöka komma fram till
sannolikheten för att den här personen kommer att
kunna återbetala lånet eller för att företaget
kommer på obestånd. För detta använder vi statistisk
analys och statistiskt modellbygge. UC har ett
tiotal personer som enbart arbetar med detta.
Vi kan övergå till att se på vad som är relevant
information. Med relevant information menar vi
information som kan förutskicka risken eller
avsaknaden av risk att en person får
betalningsproblem. Bägge staplarna visar läget i
vissa situationer vid ingången av år 2000. Den blå
stapeln visar de personer som då hade den lägsta
inkomsten, och den grå stapeln visar på motsvarande
sätt de 10 % som hade den högsta inkomsten. Höjden
på stapeln anger hur stor andel av de här personerna
som fick betalningsanmärkning under år 2000. Det är
alltså ett tecken på prognosvärdet. Indexet visar
rikssnittet 100.
Vi kan av bilden se att personer med låg inkomst
löper en nästan dubbelt så stor risk som
riksgenomsnittet att drabbas av
betalningsanmärkningar. Personer med höga inkomster
löper bara en tredjedel av riksgenomsnittets risk.
Skillnaden är 6:1. Det innebär föga förvånansvärt
att inkomsten är en relevant uppgift i samband med
kreditbedömningar. Den kan förutskicka en persons
framtida betalningsproblem.
Inkomstdelen är här densamma som tidigare. Vi kan
nu i stället titta på betalningsanmärkningar på
lägre belopp. Definitionen av dessa gäller personer
som enbart har betalningsanmärkningar under 500 kr.
Uppgifterna gäller fortfarande ingången av år 2000.
Vi kan se att de personer som vid ingången av år
2000 enbart hade anmärkningar under 500 kr under år
2000 drabbades av ytterligare betalningsanmärkningar
nästan tre gånger så ofta som riksgenomsnittet.
Detta är den ena intressanta observationen. Den
andra gäller den gröna stapeln, som anger sådana som
helt saknar betalningsanmärkningar. För dem är
risken bara en fjärdedel av riksgenomsnittet.
Skillnaden mellan den röda och den gröna stapeln
uppgår till 10:1. Det är ganska uppenbart att
anmärkningar på lägre belopp är en relevant uppgift
i kreditupplysningssammanhang. Det kan faktiskt
hävdas att den är betydligt mer relevant än
inkomsten.
I motioner och i debatten i massmedier diskuteras
möjligheten att begränsa den information som vi kan
tillhandahålla. Det blir naturligtvis så att om det
införs begränsningar på relevant information, kommer
personer som i dag inte får kredit att få kredit. En
del kommer att klara av att återbetala krediten,
medan andra inte kommer att göra det - de kommer att
överskuldsätta sig.
Det andra som det här kommer att medföra är att
andra personer som i dag faktiskt får kredit i
framtiden inte kommer att få det. Det beror på att
uppgifter om betalningsanmärkningar säger någonting
om risken med de personer som har anmärkningar. De
säger faktiskt också någonting om risken med dem som
saknar anmärkningar. Tar vi bort den här
informationen kommer vi inte att kunna identifiera
vare sig de goda eller de dåliga riskerna i samma
omfattning som i dag, och det kommer att innebära
att vissa personer inte får krediter. Eftersom
kreditförlusterna kommer att öka innebär detta också
en ökad restriktivitet från kreditgivarna, vilket
också kommer att innebära att man kommer att säga
nej till krediter som man inte säger nej till i dag.
Man ska veta att detta också kommer att medföra
att våra kreditgivare, våra kunder och leverantörer
i större utsträckning än i dag kommer att vända sig
direkt till de offentliga registren. Enligt en
uppgift som jag har sett men inte kan bekräfta
lämnar man från kronofogdarna ut över en miljon
upplysningar. Det är upplysningar som går helt vid
sidan av de skyddsregler som finns i
kreditupplysningslagen, utan att det krävs något
legitimt skäl, utan att någon vet att man tittar i
registren och utan att en missvisande uppgift ens
behöver korrigeras.
Vi kan inte säga att en betalningsanmärkning i
alla lägen återspeglar betalningsovilja eller
betalningsoförmåga. Det är klart att det finns
betalningsanmärkningar som har kommit till stånd
oförskyllt såtillvida att man inte har betalat sin
skatt i tid. Fortfarande är förfallodagen
intressant. Samtidigt bör man för det första skilja
mellan olika typer av betalningsanmärkningar. Vi kan
se på hur ett vanligt företag som man är skyldigt
pengar måste bete sig. När förfallodagen, sista
dagen för betalning, har passerats skickar företaget
ut en påminnelse, som regel åtföljd av ytterligare
en påminnelse. Om det därefter inte har fått betalt
lämnas ärendet till ett inkassoföretag, som skickar
ut ett inkassokrav. Om det fortfarande inte blir
någon reaktion från personen i fråga går ärendet
över till kronofogden, som delger denne detta.
Personen har då möjlighet att bestrida att
fordringen är korrekt. Underlåter personen det
registreras en betalningsanmärkning.
Att det här skulle vara fråga om slarv har jag
väldigt svårt att förstå. Däremot förhåller det sig
något annorlunda när det gäller myndigheters
restföring av en skatt. Där räcker det ibland med en
eller två påminnelser för att en skatt ska
restföras, och de påminnelserna är inte alltid
utformade på det mest pedagogiska sättet. Vi menar
att om man ska komma åt det här problemet och
försöka urskilja de betalningsanmärkningar som
kanske inte återspeglar betalningsovilja och
betalningsoförmåga, bör man förbättra
påminnelserutinerna hos myndigheterna.
Ordföranden: Tack! Sista inledningen går till Ulla
Lundquist som är vd för Svenska Bankföreningen.
Direktör Ulla Lundquist: Bankernas
utlåningsverksamhet styrs av den lagstiftning som
riksdag och regering har beslutat om. Denna
lagstiftning har tillkommit för att skydda både
kredittagaren och kreditgivaren. Jag skulle vilja
illustrera hur omfattande krav som ställs på
bankerna i detta hänseende genom att visa några
overheadbilder.
Det finns bestämmelser dels i bankrörelselagen,
dels i konsumentkreditlagen, och Finansinspektionen
har utfärdat allmänna råd om krediter i
konsumentförhållanden. Vid kreditgivning ställs krav
på att bankerna gör en allsidig kreditprövning. Det
ska då hämtas in en kreditupplysning från UC eller
något annat kreditupplysningsföretag. Man ska se att
det finns en återbetalningsförmåga, och det ska
ställas säkerheter. Banken ska beakta risk för
överskuldsättning.
Den styrande bestämmelsen i bankrörelselagen är 2
kap. 13 §. Enligt den får en kredit beviljas endast
om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra
låneförbindelsen. Det innebär att det ska finnas en
dokumenterad återbetalningsförmåga. Dessutom krävs
det i normalfallet säkerhet i form av lös eller fast
egendom eller borgen. Man kan avstå från säkerhet i
de fall där det inte behövs, och det är när det är
fråga om krediter till staten, någon känd företagare
eller mindre masskrediter.
I konsumentkreditlagen finns det krav på att
näringsidkaren i sin kreditgivning ska iaktta god
kreditgivningssed och ta hänsyn till konsumentens
intressen. Finansinspektionens allmänna råd,
slutligen, utgår från att det är angeläget att
privatpersoner inte skuldsätter sig på ett sätt som
är alltför långtgående med hänsyn till inkomster och
övriga ekonomiska förhållanden. Bankerna förutsätts
ha en kreditinstruktion tillgänglig för
verksamheten. I den sägs att man vid kreditgivningen
ska beakta att kreditprövning ska göras även om
säkerheter ställs, att den ska syfta till att
uppskatta kredittagarens framtida betalningsförmåga,
grundat på skriftligt underlag eller uppgifter i
datamedier. En sedvanlig kreditupplysning från UC
ska alltid inhämtas, och en bedömning ska göras av
sökandens återbetalningsförmåga utifrån inkomster,
tillgångar, utgifter och skuldförhållanden. Man ska
också väga in borgensåtaganden.
Det är alltså en ganska omfattande reglering som
styr verksamheten. Bankerna måste vara oerhört
noggranna i sin kreditbedömning, eftersom det till
stor del är insättarnas medel som man handskas med.
Bankkrisen gav faktiskt exempel på att bankerna inte
alltid följde formalia som de skulle göra och kanske
inte heller hade de rutiner som krävdes i
situationen. Man har därför nu successivt skärpt
rutinerna. Detta har också lett till att
kreditförlusterna i hög grad har minskat. Det kommer
kredittagarna till godo genom att de får lägre
kostnader för sina krediter.
Utgångspunkten för bankerna är givetvis att de har
ett stort intresse av att låna ut pengar både till
fysiska personer och till företag som bedöms som
kreditvärdiga. Om en kreditupplysning skulle visa
att kreditvärdighet inte föreligger, ser marknaden
det som en missad affär, men man måste alltid väga
in att all kreditgivning kräver kapitaltäckning i
banken, vilket Kerstin af Jochnick var inne på, och
att det medför en viss kostnad i verksamheten.
Bankerna använder den kreditupplysning som vi får
från UC som ett medel för att kvalitetssäkra sin
kreditgivning. Med kreditupplysningen som instrument
kan kreditprövning göras på ett effektivt och
billigt sätt, och den möjliggör för konsumenten att
snabbt få besked om krediten kan beviljas eller
inte. Kreditupplysningen ger företagen ett
faktaunderlag och ett statistiskt instrument för att
analysera betalningsförmågan och betalningsviljan,
vilket Tommy Bisander var inne på. Man kan därmed
lättare göra en korrekt kreditbedömning och motverka
överskuldsättning hos konsumenten eller företaget.
Kreditgivning under 100 000 kr sker oftast inte
hos banken. Om en kund är hos ett företag som ONOFF
- ett kreditvaruföretag - är det oftast finansbolag
som beviljar krediten. Det kan ske genom ett in-
house-finansbolag som företaget själv äger eller
genom något fristående finansbolag. Kreditinstitutet
har ofta ett scoringsystem som ligger till grund för
kreditgivningen, där man har vägt in företagets
risk- och affärsstrategi. När man gör den här
scoringen på platsen medan kunden väntar vid kassan
kan den innebära att en rekommendation ges att
bevilja en kredit, eller att inte bevilja krediten.
Om man får nej på plats kan det ofta vara så att det
finns ett par betalningsanmärkningar registrerade
eller väldigt många omfrågningar på personen.
Man kan samtidigt säga att om resultatet är
negativt behöver det inte vara själva UC-
upplysningen som sådan som är skulden till detta.
Det är det kreditgivande företaget som har att
bestämma hur man ska tillämpa informationen från UC.
Det kan ju bortse från betalningsanmärkningar om de
är på mindre belopp och om de är gamla. Vi tycker
ändå att informationen som sådan bör innehålla så
fullständiga uppgifter som möjligt, och sedan får
varje företag bestämma hur man ska tolka och
tillämpa den här informationen.
Vid större kreditgivning som sker hos banken och som
avser belopp över 100 000 kr blir det en dialog
mellan banken och kunden. Banken tar in ett UC och
tar in en ansökan där kunden får återge sina
inkomstförhållanden, tillgångar och skulder och sin
försörjningsbörda. Sedan väger man ihop alla dessa
omständigheter. Om det då finns en anmärkning hos UC
kan banken bortse från den. Man kan fråga kunden hur
det kommer sig att den har fått en viss anmärkning
och bortse från den. Även vid lägre krediter som ges
från företag finns det möjlighet för en kund som
blir nekad en kredit att komma tillbaka till
företaget, få en förklaring till varför man inte
fick den och räta ut situationen.
Ordföranden: Vi tackar Ulla Lundquist och öppnar nu
för frågor. Först är det Bengt Silfverstrand.
Bengt Silfverstrand (s): Herr ordförande! Jag vill
uppehålla mig vid den uppmärksamhet som har kommit
kreditupplysningsverksamheten till del i medierna.
Det fördes förra sommaren rätt mycket diskussion om
denna, och den diskussionen har också fortsatt. Det
handlar om att tusentals svenskar har drabbats när
kreditupplysningsföretag har lämnat felaktiga eller
irrelevanta uppgifter om deras ekonomi. Vi kan också
konstatera att kraven på rättelse av sådana
uppgifter i kronofogdens register har ökat
dramatiskt. Det rörde sig tidigare om kanske något
hundratal ansökningar per år. Enligt den senaste
tillgängliga uppgiften, som jag har fått från
Riksskatteverket, skulle det röra sig om närmare
5 000 sådana ansökningar under 1999. I en fjärdedel
av de här fallen har klagomålen lett till ändrade
uppgifter.
Detta tyder på att det finns kvalitetsbrister i
registren. Ändå fortsätter uppenbarligen marknaden
för kreditupplysningar att växa mycket kraftigt.
Trots högkonjunkturen har antalet personer med
betalningsanmärkningar ökat under hela 90-talet. Jag
har en uppgift om att 650 000 personer som fyllt 16
år, dvs. nästan 9 %, i dag är registrerade hos
kreditupplysningsföretag.
Anledningen till den kraftiga uppgången av antalet
betalningsanmärkningar torde hänga samman med att
den nedre gränsen för vad som kan ge
betalningsanmärkningar sänkts från 2 500 kr till 100
kr. Huruvida den uppgiften är korrekt kan ni kanske
kommentera.
Kreditupplysningsföretagen har enligt uppgift
t.o.m. bestämt att det numera räcker att en
kreditupplysning över huvud taget begärs för att
kreditvärdighetsbetyget ska sänkas. Den som t.ex.
byter telefonoperatör, skaffar sig nya konton eller
kundkort eller av någon annan anledning råkar ut
för en kreditupplysning riskerar då att få sin
kreditvärdighet nedvärderad och därmed självfallet
få minskade möjligheter till lån.
Upplysningscentralens verkställande direktör Tommy
Bisander kommenterade det här i Dagens Nyheter den 5
augusti. Jag citerar ur vad Dagens Nyheter då skrev
- ni kan kommentera huruvida det är korrekt:
"I alla system så är det ju alltid någon som blir
drabbad. Alla, både branschen och myndigheter,
verkar i dag hålla med om att problemen är för små
för att det ska vara värt kostnaden att rätta till
dem "
Är det ett riktigt påstående att
kreditupplysningsföretagen bestämt att det räcker
med att en kreditupplysning begärts för att
kreditvärdighetsbetyget ska sänkas, och är det
rimligt att det förhåller sig på det sättet?
Min andra fråga är om det är riktigt och rimligt att
det de facto finns en beloppsgräns som ligger så
lågt som vid 100 kr.
Direktör Tommy Bisander: Den ena frågan var om vi
använder uppgifter om tidigare beställda
kreditupplysningar i samband med kreditprövningen.
Det är riktigt. Vad gäller om det är rimligt talade
vi tidigare om avvägningen mellan riskbedömningen
och den personliga integriteten. Detta har knäckts
på det sättet att många uppgifter om tidigare
förfrågningar är en uppgift som har betydelse när
man ska bedöma en persons framtida
betalningsförmåga. Jag kan illustrera detta utifrån
de undersökningar som vi har gjort.
Det ska också sägas att uppgifter om tidigare
förfrågningar, i varje fall enligt vad vi känner
till, inte i sig innebär att en person nekas en
kredit. Om personen däremot redan tidigare är svag
vad gäller inkomst och andra uppgifter, kan det vara
en uppgift som har betydelse.
Den här bilden visar situationen vid ingången av år
2000. Stapelns höjd återspeglar den andel som får
betalningsanmärkningar. Vi kan se de 10 % som har
den lägsta inkomsten och de 10 % som har den högsta
inkomsten och även de 10 % som har flest
omfrågningar hos UC och de 10 % som har minst
omfrågningar hos UC. Vi ser att den informationen
har viss betydelse i samband med riskbedömningen,
och ur den synpunkten är uppgiften relevant. Som jag
sagt vägs den här informationen samman med annan
information, som inkomster, personliga skulder och
innehav av fastighet, till en samlad riskbedömning.
Bengt Silfverstrand (s): Frågan gällde om man blir
nedgraderad ur kreditvärdighetssynpunkt enbart
därför att man blir föremål för en upplysning.
Direktör Tommy Bisander: Nej det är inte riktigt.
Som jag sagt är det en av flera faktorer som man
väger samman. Att man enbart på grund av många
förfrågningar skulle bli nekad kredit känner jag
inte till. Däremot påverkas kreditvärdigheten, som
jag sagt, av detta tillsammans med inkomst och
skuldförhållanden. Att detta är rimligt tycker jag
framgick av den statistik som jag visade. Det lästes
upp ett citat från DN. Det är inte rätt citerat från
den artikeln. Jag kan väl också kommentera det. Vi
lämnar ut knappt 20 000 personupplysningar om dagen,
och därmed går också 20 000 kopior ut. Vi
korrigerar, utifrån hänvändelse från allmänheten, en
à två stycken om dagen. Det tror jag också
återspeglar lite grann av kvaliteten i
kreditupplysningsregistren.
Bolagsjurist Tomas Jalling: Jag kanske ska säga det,
Tommy, att det är väl ingen av oss som ägnar oss åt
kreditvärdering av konsumenter, privatpersoner,
egentligen. Det som Tommy och någon annan talat om,
credit scoring, är alltså verktyg som vi i och för
sig kan tillhandahålla eller som kreditgivaren själv
har för att göra sin riskbedömning. Vi värderar inte
personer och sätter omdömen. Det gör inte
kreditupplysningsföretagen.
Bengt Silfverstrand (s): Herr ordförande! Jag har
också en annan fråga som jag vill rikta direkt till
statssekreterare Kristina Rennerstedt. Det gäller
den enskildes integritet och rättsskydd. Jag är
väldigt klar över att förslaget till ny lag på det
hela taget innebär klara förstärkningar av den
enskildes integritet, men på en punkt innebär det en
uppenbar försvagning. Det gäller de personer som
blir föremål för beslut enligt socialtjänstlagen.
Lagrådet anser - och det finns också en motion till
utskottet om detta - att det verkligen är ett stort
problem som kan innebära svåra situationer för
enskilda människor. Även om det finns ett
sekretesskydd i socialtjänstlagen kan man, när man
kommer upp till förvaltningsdomstol, komma åt de
uppgifterna.
Lagrådet uttalar t.ex. att beslut enligt
socialtjänstlagen, lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade, kan komma att innehålla
viktig information från kreditvärderingssynpunkt och
att det inte kommer att finnas någon
tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna
om de släpps fria.
Motionärerna går ett steg längre. Regeringen
åberopar de här harmoniseringsdirektiven och säger
att Sverige måste följa dem. När det gäller
dataskyddsdirektivet säger motionärerna att det där
tydligt framgår att direktivets införande i den
nationella lagstiftningen inte är avsett att
försvaga det nuvarande integritetsskyddet. Då vill
jag fråga Kristina Rennerstedt om regeringen inte
känner oro över detta ingrepp i den personliga
integriteten och vad det närmare innebär att man på
lämpligt sätt ska följa utvecklingen.
Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Som Bengt
Silfverstrand påpekade har det handlat om att införa
ett harmoniseringsdirektiv. Där anges väldigt
tydligt vilka uppgifter som man får reglera. Det har
inte varit möjligt att behålla undantaget för de här
uppgifterna. Samtidigt har vi bedömt att man inte
ska överdriva oron för detta, eftersom det finns en
massa andra faktorer som talar i riktning mot att
man kan behålla integritetsskyddet. Frågan om
huruvida uppgiften är relevant t.ex. gör sig inte
minst starkt gällande. Det gäller också frågan om
hur uppgifterna ska hamna i registret. Men som vi
också säger är det självklart att detta är en fråga
som vi får följa noga. Det lär vara en viktig
uppgift inte minst för Datainspektionen att följa
rättstillämpningen. Tanken har ju varit att
åstadkomma ett förstärkt integritetsskydd. Vi har
gjort den samlade bedömningen att riskerna med att
man på det här viset skulle undergräva tilltron till
den personliga integriteten inte är så stora som det
kan se ut i förstone. Men man måste självfallet var
vaksam när det gäller tillämpningen.
Dataråd Hans-Olof Lindblom: Vi har förståelse för
att det är frågan om en harmonisering här. Vår
erfarenhet är att uppgifter om liknande förhållanden
inte har förekommit i den här verksamheten tidigare.
Vi har aldrig haft att pröva någon sådan ansökan
heller. Men vi kommer naturligtvis att följa detta
väldigt noga.
Lennart Hedquist (m): Herr ordförande! Jag tyckte
att det var intressant, men också belysande, att
höra av Kristina Rennerstedt att kontakten med
allmänheten kring de här frågorna är så pass
omfattande. Mot den bakgrunden tycker jag kanske att
det är lite anmärkningsvärt att regeringen inte har
berett ärendet färdigt innan man lade fram den här
propositionen. Vi hade ett annat ärende i
finansutskottet häromdagen som vi också upplevde
inte var färdigberett, utan det finns en rad
utestående frågor.
Jag tolkade Kristina Rennerstedt så att det var
väldigt många samtal till Justitiedepartementet
kring småbelopp som är restförda hos
kronofogdemyndigheten som rör obetald skatt under
100 kr. Det är väl också en hel del obetalda
parkeringsavgifter som hamnar där. Ibland rör det
sig väl om enstaka sådana belopp. Det är där
allmänhetens irritation finns. Man hamnar väldigt
lätt i kronofogdens register. Tommy Bisander angav
ju just att de statliga myndigheterna, ofta till
skillnad från privata företag, har en ganska
ofullständig information som gör att många av
misstag hamnar hos kronofogdemyndigheten för
småbelopp.
Ända sedan den allmänna motionstiden har vi haft
en rad förslag för att komma till rätta med de här
problemen. Riksskatteverket har ju också i en
skrivelse till regeringen angett att man skulle ha
en gräns som skulle kunna ligga under 100 kr i
stället för dagens 25 kr. Vi har också förslaget om
att man alltid ska få veta om man är registrerad i
kronofogdemyndighetens register även när det gäller
belopp under 100 kr.
Här finns det nu upplysningar om att de här
frågorna bereds av Finansdepartementet. Men jag
tycker att de frågorna onekligen i hög grad hör
samman med det här ärendet om
kreditupplysningsverksamheten. Det är uppenbart att
det här föreligger ett tryck från vanligt folk att
få ett besked från regeringen. Där mörkar man alltså
genom att inte lämna något sådant.
Ytterligare en fråga som inte tas upp i
propositionen är frågan om de problem som är
förenade med kreditupplysningar kring näringsidkare
och vad de får innehålla. Även där anger man att den
frågan övervägs inom Regeringskansliet. Min fråga är
då av vilken anledning man inte kunde lägga på en
rem och även ha samråd med Finansdepartementet så
att den här propositionen hade kunnat klara ut även
dessa frågetecken.
Sedan skulle jag gärna också vilja ställa en fråga
till Tommy Bisander med utgångspunkt i den här
bilden som visade kreditrisken kring människor som
hade betalningsanmärkningar under 500 kr. Hur mycket
skulle den bilden ändras om man lade gränsen vid
t.ex. 100 kr för betalningsanmärkningar som
kreditupplysningsföretagen kan få via
kronofogdemyndigheten? Blir det någon tydlig
skillnad då? Ökar kreditrisken om man skulle rensa
ut enstaka och smärre betalningsanmärkningar som
kanske i viss utsträckning har tillkommit av
misstag?
Av de bilder som Tommy Bisander visade kunde man få
det intrycket att ganska många får krediter trots
att man har betydande betalningsanmärkningar. Man
kunde få fram en statistik på sannolikheten för
ytterligare betalningsanmärkningar om man redan hade
betalningsanmärkningar. För att få fram den
statistiken måste man ju rimligen ha gett kredit.
Jag skulle närmast vilja ställa frågan: Hur vanligt
är det att kreditgivarna fortfarande ger krediter
trots förekomsten av omfattande
betalningsanmärkningar?
Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Det är alltid
bättre om man kan åstadkomma alla förändringar på en
gång när man har diskuterat dem. Men den proposition
som riksdagen nu behandlar handlar ju om att man ska
implementera det direktiv som finns på området. Där
har vi försökt att följa den tidsgräns som finns
även om vi kanske inte har lyckats fullt ut.
Vi har den uppdelningen i Regeringskansliet att
det är Finansdepartementet som hanterar sina
register. Det ligger en proposition hos riksdagen
som tar upp frågan om enstaka
betalningsförsummelser, något som berör en del av de
frågor som har ställts till oss i
Justitiedepartementet. Det är alltså det förslag som
innebär att man inte ska behöva anteckna att en
enskild person vid ett tillfälle har gjort en
betalningsförsummelse.
När det gäller de frågor som jag nämnde som vi
inte har tagit upp, nämligen frågan om tiden vid
skuldsanering och hur man ska hantera frågorna om
ansökningar om betalningsföreläggande, har vi inte
haft något beredningsunderlag på området. Men i
anslutning till att vi nu håller på att arbeta med
en utvärdering och uppföljning av
skuldsaneringslagen har vi tyckt att det är lämpligt
att också ta upp de här frågorna. Det gör att vi nu
håller på och skaffar oss ett beredningsunderlag för
att kunna gå vidare med de frågor som tas upp här.
Det innebär att i den proposition som behandlas nu
har vi implementerat EG-direktivet.
Finansdepartementet har föreslagit förändringen i
registret när det gäller de frågor som
Finansdepartementet svarar för. I de frågor som
hänger samman med kreditupplysning, skuldsanering
och anteckningar om ansökningar om
betalningsföreläggande arbetar vi nu för att skaffa
oss det beredningsunderlag som behövs för att vi ska
kunna återkomma till riksdagen.
Direktör Tommy Bisander: När det gäller detta med
beloppsgränser registrerar vi betalningsanmärkningar
ned till 100 kr. Tidigare hade vi lite olika
beloppsgränser, 2 000 kr för skatter och 500 kr för
enskilda mål. Vi tror inte att det är något bra sätt
att införa någon form av beloppsgränser för att
försöka begränsa och få bort anmärkningar som beror
på slarv. Vi tror att man måste gå på helt andra
grunder. Vi har 660 000 personer eller 9 % som har
anmärkningar. 72 % av dem har fler än en anmärkning.
60 % har fler än två anmärkningar. 40 % har fler än
fem anmärkningar. En person har i genomsnitt tio och
en halv betalningsanmärkningar. Jag har väldigt
svårt att se att det här upprepade mönstret som
väldigt många personer har skulle bero på slarv.
Om vi pratar om mindre betalningsanmärkningar är det
214 000 som har anmärkningar på lägre belopp än
500 kr. 76 % av dem har även betalningsanmärkningar
över 2 000 kr. I 28 % av fallen föregår en liten
anmärkning en stor anmärkning. De personer som
enbart hade betalningsanmärkningar lägre än 500 kr
vid ingången av år 2000 förekom 14 gånger oftare med
skulder hos kronofogden efter utgången av 2000 än
personer som saknar betalningsanmärkning. Jag säger
inte att det inte förekommer att man drar på sig
betalningsanmärkningar på grund av slarv, det gör
man säkert, men den vanligaste orsaken till att man
får en betalningsanmärkning är faktiskt att man
antingen är betalningsoförmögen eller saknar
betalningsvilja.
Lennart Hedquist (m): Jag har en kompletterande
fråga. Hur vanligt är det att kreditgivarna ger
krediter till personer trots att det föreligger
kanske betydande antal betalningsanmärkningar? Jag
förstår att ni inte har ansvar för det, men ni
lägger ju ändå märke till i vilken utsträckning det
förekommer.
Jag är ju inte så hemma på området, men man får
onekligen det intrycket utifrån reaktioner från
allmänheten att förekomsten av t.ex. restförd skatt
på några tiotals kronor skulle kunna leda till en
registrerad anmärkning. Jag förstår att det kommer
sig av att man går direkt på kronofogdemyndighetens
register i så fall med de rutiner som
Riksskatteverket hittills har tvingats ha.
Jag är inte uppmärksammad på att den här beredningen
från Riksskatteverkets framställan i
Finansdepartementet faktiskt har lett till ett
förslag till riksdagen, men det är kanske ett
förbiseende från min sida. I den promemoria som vi
har fått från vårt kansli står det att denna
framställan för närvarande bereds i
Finansdepartementet. Jag tycker nog att om man på
Justitiedepartementet upplever att man har kontakt
med allmänheten i de här frågorna borde man ha haft
en samberedning inom regeringen. Då hade man kunnat
klara ut den fråga som uppenbarligen upplevs som
viktig av människor.
Direktör Tommy Bisander: Det slutliga beslutet -
vilket kreditbeslut man fattar - vet vi långt ifrån
alltid. Egentligen vet vi det ganska sällan. Vi
lämnar ju ut informationen och gör en riskbedömning.
Men som jag sade är det kreditgivaren som gör den
här bedömningen.
Direktör Ulla Lundquist: Jag har inte heller så
omfattande uppgifter, men jag har fått viss
information från en av de större bankerna. Om det
gäller en kredit som är missbrukad hos banken, om
man har övertrasserat ett konto eller låtit bli att
betala amorteringar på ett lån, och det finns en
missbruksrapportering på den kunden, får man normalt
inte en ny kredit. Men man kan göra undantag efter
en individuell prövning. Jag förmodar att detsamma
gäller om anmärkningen i registret kommer från en
kredit utifrån eller en betalningsanmärkning på
grund av parkeringsbot som är på ett lägre belopp.
Individuella prövningar görs ofta i banken.
Bolagsjurist Tomas Jalling: Informationen används ju
på olika sätt av olika kreditgivare. Det beror helt
enkelt på hur riskbenägen man är. Det finns
kreditgivare och andra som är beredda att låna ut
pengar eller bevilja en fakturakredit fast det finns
ett visst antal anmärkningar. Andra är mer
försiktiga. Det finns egentligen inget entydigt svar
på det heller.
Marie Engström (v): Herr ordförande! Jag vill vända
mig till Kristina Rennerstedt med den första frågan,
och även till andra i panelen. Kristina Rennerstedt
pratade om hur viktigt det är med jämvikten mellan
två komponenter, nämligen den personliga
integriteten och en väl fungerande kreditmarknad. Om
man målar upp ett scenario där man t.ex. höjer
beloppsgränserna vid kreditupplysningar samtidigt
som man snävar in tiden som uppgiften ska finnas
kvar i registren, kanske halverar tiden från tre
till ett och ett halvt år, hur skulle det påverka
det jämviktsläge som vi hela tiden försöker
eftersträva? Jag ser gärna att andra också
kommenterar det scenariot.
Sedan skulle jag vilja haka på den fråga som Bengt
Silfverstrand tog upp om de människor som blivit
föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen. I
svaret till Bengt Silfverstrand sade Kristina
Rennerstedt att vi inte får överdriva oron, men att
vi naturligtvis ska följa upp frågan. Om det nu ändå
finns anledning till oro är min fråga: Vad gör vi
då? Det är ju ett EU-direktiv som implementeras. Har
vi några möjligheter att göra några förändringar?
Till sist skulle jag vilja vända mig till Tommy
Bisander. Du sade vid något tillfälle att det kanske
inte är beloppsgränser utan andra kriterier som
många gånger kan bli viktigare. Du har visat bilder
på att inkomstnivån är av betydelse, även om
betalningsanmärkningarna i de fallen var på väldigt
små belopp. Jag skulle vilja fråga dig: Tycker inte
du att det är integritetskränkande att som
låginkomsttagare i någon mening vara en potentiell
risk på kreditmarknaden? Kriteriet måste ju vara om
jag sköter mina betalningar eller inte, och inte
vilken inkomstnivå jag har. Man kan ju vara en dålig
betalare även om man har höga inkomster.
Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Mot bakgrund
av de uppgifter som vi har utgår jag ifrån att
svaret på den första frågan blir att om man höjer
beloppsgränsen blir systemet lite mindre effektivt
och ger lite ökad integritet. Var balanspunkten ska
ligga är en fråga för riksdagen att ta ställning
till. Med utgångspunkt i de uppgifter vi har om
uppgifternas relevans betyder väl en ändring av
beloppsgränsen att man byter balanspunkt mellan
effektiviteten och integriteten.
När det gäller förändringen som innebär att man
tar bort förbudet mot att socialtjänstuppgifter kan
komma in i registret, är det ju så att de här
uppgifterna som regel är sekretessbelagda till en
början, och därför ska de inte finnas i registret.
Men vi har ändå sagt att det finns skäl att följa
utvecklingen. Om det skulle visa sig att våra
antaganden är felaktiga utgår jag ifrån att det är
en självklarhet att vi får verka för att ändra
direktivet. Vi har gjort den bedömningen att man bör
kunna klara detta utan problem.
Låt mig också lägga till något när det gäller den
fråga som togs upp tidigare om alla våra
telefonsamtal. Det handlar kanske inte så förfärligt
mycket om själva regelverket, utan det handlar om
människor som tycker att de har hamnat i en
situation som de inte hade önskat sig beroende på
att de här uppgifterna används på ett sätt som de
tycker är orättvist. Det är egentligen en
tillämpningsfråga. Vad som är rätt eller fel i den
frågan är inte Justitiedepartementets sak att
bedöma. Det handlar väl om det som både Ulla
Lundquist och Tommy Bisander tar upp, nämligen att
uppgifterna måste användas och tillämpas på ett
individuellt sätt. De människor som hör av sig till
oss är många gånger de som tycker att det kanske
inte alls är en individuell prövning. De tycker att
det har skett formalistiskt. Men det är inte en
fråga för Justitiedepartementet.
Avdelningschef Kerstin af Jochnick: Jag vill
kommentera den första frågan som gäller den här
balansgången mellan kreditprövning och integritet.
Det är precis som Kristina Rennerstedt säger att
höjer man beloppsgränsen minskar förutsägbarheten i
kreditprövningsprocessen. Det är genuint svårt att
säga var den här gränsen ska gå. Man måste nog
verkligen fundera över om gränsen ska gå vid 100 kr
eller 500 kr. Man måste överväga hur långt ned man
kan gå när det gäller gränsen för den personliga
integriteten.
Men när det gäller hur länge uppgifterna ligger kvar
vill jag säga att om vi ser till de nya
kapitaltäckningsreglerna som vi ser framför oss
förutsätter de att instituten kan ha tidsserier på
minst tre år för att kunna riskklassa de krediter
som man har i sina portföljer. Det innebär att om
man skulle korta tiden som uppgifterna finns i
registren skulle man sannolikt inte kunna använda de
svenska företagens register vid tillämpningen av det
framtida regelverket.
Direktör Tommy Bisander: Vi vill ju alla att en
betalningsanmärkning ska återspegla faktisk
betalningsovilja eller betalningsoförmåga i högsta
möjliga utsträckning. I den mån den inte gör det ska
naturligtvis inte den typen av
betalningsanmärkningar registreras. Vi anser inte
att beloppet är ett bra kriterium för att kunna
särskilja de här betalningsanmärkningarna. Det
problem som kan finnas finns på de restförda
skatterna och avgifterna. I så fall är det
påminnelserutinerna hos myndigheterna som måste
förbättras så att inte en person är omedveten om när
han ska betala en avgift. Vi ska ändå veta att en
restförd skatt är förfallen. Personen i fråga har
fått en eller ett par påminnelser. Men det här kan
naturligtvis göras bättre.
Jag tror att den andra frågan gällde detta om en
person som har låg inkomst alltid är en högre risk.
Om vi tittar rent statistiskt och enbart på den
uppgiften är det ganska klart att en person med låg
inkomst har en lägre betalningsförmåga än en person
med hög inkomst, på samma sätt som en person med en
hög skuldbörda, om vi bara tittar på den
informationen, har en sämre möjlighet att ikläda sig
krediter. Men jag tror att jag också sade det att
vad vi hjälper kreditgivaren med, och vad
kreditgivaren också har att göra, är att väga samman
en rad olika uppgifter - inkomst, tidigare tagna
upplysningar, förekomst av betalningsanmärkningar
och skuldbörda - till ett slutligt omdöme.
Direktör Ulla Lundquist: Jag vill bara upprepa det
jag sade tidigare. De bestämmelser om kreditgivning
som finns i lagstiftningen och i allmänna råd hos
Finansinspektionen är till för att skydda både
kredittagaren och kreditgivaren. Kreditgivaren ska
skyddas mot förluster i sin kreditutlåning,
kredittagaren ska skyddas mot en överskuldsättning,
dvs. för många lån som man inte klarar av att betala
tillbaka. Det viktiga är ändå att den information
som man grundar kreditbeslutet på är så fullständig
som möjligt. Men sedan gäller det att tolka och
analysera den här informationen och tillämpa den på
ett rimligt sätt. Det tror jag att banker är ganska
bra på, men det gäller att det får genomslag
överallt i samhället - att man förstår att tolka och
tillämpa den här informationen som man får på ett
rimligt sätt.
Marie Engström (v): Jag har några korta kommentarer.
Kristina Rennerstedt beskriver också hur många
människor som ringer till departementet och är
upprörda. Då kan man också ta in frågan om
lagstiftningens legitimitet hos medborgarna. Det är
ju viktigt att man känner att lagstiftningen är
rättvis. Någon annan här tog ju upp
konsumentperspektivet. Hur ska vi få fatt på t.ex.
annonsskojarna om vi har en lagstiftning som gör att
människor i någon mening är så rädda för att hamna i
register att de i ren rädsla betalar de här
räkningarna? Det får man ju också väga in.
Sedan blir jag ändå inte klok på Tommy Bisanders
svar. Är inkomstnivån en relevant information eller
inte?
Direktör Tommy Bisander: Först vill jag bara
kommentera detta med annonsskojare. Det har ju varit
uppe tidigare också. Det gäller ansökan om
betalningsföreläggande på juridiska personer. Jag
kan bara tala för UC. Vi registrerar inte ansökan om
betalningsföreläggande om den har inlämnats av
företag som förekommer på SAF:s svarta lista över
annonsskojare. Jag kan väl också säga att det
faktiska problemet är något överdrivet. Detta var
någonting som vi införde i början av år 2000. Då
gick vi också igenom vårt register. Jag tror att vi
har 52 000 ansökningar om betalningsförelägganden
registrerade. Det förekom 70 ansökningar från de här
företagen. Det är naturligtvis illa nog, men vi ska
se det i proportion till det andra.
Svaret på frågan om inkomst är en relevant uppgift i
själva kreditprövningssammanhanget är ja. Inkomst är
en relevant uppgift när man ska pröva en kredit.
Bolagsjurist Tomas Jallingt: Avvägningen mellan
integriteten och effektiviteten är inte lätt. Jag
tycker att man ska komma ihåg två saker. Vi jobbar
uteslutande med offentlig information som alltså är
tillgänglig för envar hos källorna. Vissa av
källorna, t.ex. RSV, ägnar sig också aktivt åt att
sprida den i dag.
Dessutom finns den här viktiga bestämmelsen som
Hans-Olof Lindblom var inne på om legitimt skäl,
dvs. att det krävs ett legitimt skäl för att man ska
få beställa en upplysning om en privatperson. Och
det krävs att denna person själv närmar sig en
kreditgivare eller någon annan och säger: Jag vill
ha en tjänst, jag vill köpa en vara. Först då får
kreditgivaren gå in och beställa en upplysning. Jag
tycker att detta är en viktig sak att ha med sig när
man diskuterar denna avvägning.
Mats Odell (kd): Mycket av debatten här i dag och
det som allmänheten intresserar sig för och de
klagomål som kommer till företagen och departementet
handlar ju om dessa mindre belopp vid enstaka
tillfällen. Det har också lett till att det här i
riksdagen har väckts ett antal motioner som vi har
att behandla i finansutskottet på temat att mindre
belopp vid enstaka tillfällen bör strykas så fort
skulden har betalts osv.
Då är min fråga till er som representerar
kreditmarknaden: Vad skulle det få för effekter om
dessa motionskrav bifölls, om uppgifter om dessa
mindre belopp inte lämnades ut? Vilka andra
parametrar skulle då väga tyngre? Är det inkomst?
Alltså, vilka effekter skulle det enligt er
uppfattning få på marknaden om dessa motionskrav
bifölls?
Den andra frågan handlar om en uppgift som någon
lämnade, nämligen att alla över 15 år i dag är
registrerade hos dessa företag. I 5 §
kreditupplysningslagen föreskrivs det att uppgifter
om fysiska personer får samlas in endast för
kreditupplysningsändamål. Och det låter ju fett, om
man säger så, att alla över 15 år redan är aktuella
för detta.
Direktör Ulla Lundquist: Om betalningsanmärkningar
på mindre belopp inte skulle finnas registrerade och
bankerna fortfarande har krav på en väldigt ingående
och omfattande kreditprövning skulle man muntligen
tvingas komplettera dessa uppgifter. Man kanske
skulle vara tvungen att fråga kunden hur det är i
övrigt, om han eller hon har någon
betalningsanmärkning på mindre belopp, för att
förvissa sig om att man inte har att göra med en
kund som inte kommer att kunna betala tillbaka
lånet. Det är klart att om man ska övergå till
manuell hantering så kostar det pengar för bankerna.
Följden skulle kunna bli att
handläggningskostnaderna för en kredit ökar, och
dessa kostnader slår ju tillbaka på kunden.
Nu när man har säkra system där alla uppgifter finns
behöver man inte komplettera med särskilda förhör av
kunden. Jag tror att en annan hantering kan höja
kostnaden för krediter. Dessutom: Om man har en viss
osäkerhet vid kreditgivningen kan det också leda
till att man måste ta en högre ersättning för
krediten, alltså en högre ränta kanske, en
riskpremie. Det kanske är att hårdra detta. Men om
man ska peka ut i vilken riktning det kan gå så är
det kanske åt det hållet i alla fall.
Direktör Tommy Bisander: Om man stryper
betalningsanmärkningar på lägre belopp så kommer det
inte att gå att kompensera fullt ut eller ens
tillnärmelsevis. Det kommer alltså att innebära att
vi får mindre förmåga att peka ut både de goda
riskerna och de sämre riskerna i detta sammanhang.
Det kommer att leda till att vissa personer kommer
att få en kredit och kommer att klara av den. Andra
personer kommer inte att klara av krediten, och det
blir en överskuldsättning. Men det kommer också att
innebära att personer som i dag får kredit inte
kommer att få kredit i framtiden i och med att vi då
inte kommer att ha samma förmåga att identifiera dem
med lägre risk om denna information tas bort. Men
sedan är det naturligtvis på det sättet att om man
tar bort en uppgift så kan den till en del
kompenseras av annan information som är relevant.
Det är ingen tvekan om det. Det kan vara inkomster,
tidigare tagna upplysningar, skuldernas storlek. Men
det kan man göra långtifrån fullt ut. Sedan tror jag
faktiskt inte att kreditgivarna, som jag nämnde,
kommer att få ett ärligt svar om de ställer frågan
om personen i fråga har betalningsanmärkningar. Men
det må så vara, därför att jag tror faktiskt att
kreditgivarna, leverantörerna eller kunderna i
större utsträckning än hittills kommer att vända sig
direkt till myndigheterna, till
kronofogdemyndigheten, och hämta informationen där.
Och då har man knappast vunnit någonting med tanke
på att man då går helt vid sidan av
kreditupplysningslagens skyddsregler.
Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Jag vet inte
om det ställdes en fråga till mig, men jag kanske
ändå kan förhindra att det uppstår eventuella
missför- stånd.
När det gäller enstaka betalningsförsummelser så
finns det i denna proposition 2000/01:33 ett förslag
om att en enstaka betalningsförsummelse som en
privatperson har gjort inte ska behöva registreras
om den enskilde har betalat sin skuld innan
kronofogdemyndigheterna har fattat något beslut. Och
denna proposition har framlagts i riksdagen.
När det gäller frågan om ansökningar om
betalningsförelägganden har vi i departementet
uppmärksammat just de olägenheter som har tagits upp
här, att människor är rädda för att bestrida
fordringar som de borde bestrida därför att de inte
vill hamna i ett register. Det gör att vi tycker att
det finns väldigt starka skäl att man analyserar hur
man ska hantera den frågan. Det kommer vi att göra.
Riksskatteverket yttrade sig om det och kom med ett
förslag. Men det förslaget var inte så berett att
det kunde läggas till grund för lagstiftning, och
det är detta som vi ska titta vidare på nu.
Man kan ändå påpeka att vad som sägs i den
proposition som riksdagen nu behandlar är att vi
kräver att det ska finnas ett
kreditupplysningsändamål i framtiden. Så tydlig är
inte lagen i dag.
Mats Odell (kd): Jag tycker att det finns ett visst
mått av motsägelse i detta. Å ena sidan konstateras
det att människor är så oerhört rädda för att hamna
i register att de gör nästan vad som helst för att
slippa det. De betalar skulder som de aldrig har
hört talas om att de har. Å andra sidan betalar de
inte 100 kr till kronofogden. Någonstans tycker jag
att man borde reda ut detta. Antingen finns det en
stark korrelation mellan att personer som inte
betalar 75 eller 100 kr till kronofogden har svag
betalningsvilja och svag betalningsförmåga, och då
är det ju en viktig uppgift, och då borde man inte
ta bort den. Då räddar man ju människor så att säga
från fördärvet om man har kvar den. Då blir det
inkomst och annat som tar över. Jag tycker inte att
jag fick något riktigt svar på min första fråga: Vad
är det som händer? Blir det egentligen bara
människor med höga inkomster som då kommer att få
krediter om detta försvinner? Är det slutsatsen av
det som Tommy Bisander säger?
Direktör Tommy Bisander: Nej, det som jag sade var
att om man gör denna typ av statistiska analyser
visar det sig att om man tar bort
betalningsanmärkningar så kommer naturligtvis andra
variabler till viss del att stärkas. Så är det ju
alltid. Vilka variabler det är har jag ingen
möjlighet att säga. Först måste vi i så fall göra en
analys. Men om det är inkomsten eller något annat,
det vet jag inte.
Sonia Karlsson (s): Vi kommer alla att beröra just
den här frågan. Och skälet är väl att dessa frågor
har tagits upp i många motioner. Jag har också fått
många brev och telefonsamtal som gäller både denna
nedre gräns på 100 kr och att en
betalningsanmärkning ligger kvar tre och ända upp
till fyra år när man ändå har betalat sin skuld.
Jag vill vända mig till Tommy Bisander och andra.
Jag undrar om den nedre gränsen måste vara 100 kr.
1998 var ju, såvitt jag förstår, den nedre gränsen
omkring 2 000 kr och ned till 500 kr.
Då är min fråga: Skulle det ta bort
förutsebarheten om man gick upp till 500 kr igen som
nedre gräns? Ett av skälen är just att
betalningsanmärkningen ligger kvar. Om man bara har
en eller två skulder under 500 kr och får en
betalningsanmärkning så ligger
betalningsanmärkningen kvar under tre-fyra år. Det
påverkar den enskilde på ett sådant sätt att hon
eller han kanske inte får teckna hyreskontrakt, inte
kan få telefon eller t.o.m. inte kan få hyra en
släpvagn för att forsla saker. Då kan man undra om
det är rimligt att så låga belopp slår tillbaka så
pass mycket.
Jag skulle också vilja ställa en följdfråga till
panelen. När det gäller att en betalningsanmärkning
kan ligga kvar tre-fyra år oavsett om det handlar om
500, 50 000 eller 100 000 kr så undrar jag: Borde
det inte finnas någon skillnad?
Det är bra att man ser över frågan om
skuldsanering och hur länge en uppgift ska ligga
kvar.
Jag har fått ett brev från en person som i och för
sig inte har haft skuldsanering utan så att säga en
privat uppgörelse med kronofogden som under ett
antal år har gjort avdrag från a-kassa och liknande.
Nu efter sex år har han äntligen blivit fri från
skulden. Men betalningsanmärkningen kommer att ligga
kvar tre-fyra år till. Då är min fråga: Kommer man
att se över även detta när man ser över frågan om
skuldsanering?
Direktör Tommy Bisander: Det som jag försökte peka
var att betalningsanmärkningar på mindre belopp, i
detta fall under 500 kr, har ett prognosvärde och en
förmåga att särskilja de högre riskerna från de
lägre riskerna. Då kommer vi återigen in på
avvägningen mellan effektiviteten i kreditgivningen
och den personliga integriteten. Det är en sådan
avvägning som man får göra. Men det är ingen tvekan
om att om vi tar bort informationen så försämras
möjligheterna att göra kreditbedömningar och
riskbedömningar.
Direktör Ulla Lundquist: Dessa småbelopp har
betydelse främst vid snabbkrediter, t.ex. om någon
ska köpa en vara i ett varuhus. Då lämnar personen i
fråga sitt personnummer. Sedan kontrollerar butiken
detta med sitt finansbolag. Då kan det så att säga
plinga ut ett nej till krediten därför att det finns
betalningsanmärkningar. Det kan i och för sig vara
små anmärkningar.
Såvitt jag har förstått så går det att reda upp
detta genom att man övergår till en manuell
hantering, men man kanske inte får krediten direkt i
butiken, utan man måste få kontakt med kreditgivaren
för att manuellt belysa hur det förhåller sig. Men
det kan kanske vara en fördel.
Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Svaret på
frågan är ja. Den fråga som Sonia Karlsson ställde
kommer att tas upp i departementspromemorian.
Sonia Karlsson (s): Jag vill också ta upp dessa
omfrågningar, som Tommy Bisander sade var en
relevant uppgift. Det kommer att innebära att ännu
fler kommer att hamna i dessa register, eftersom vi
nu har ett samhälle där konkurrensen ökar och där
människor uppmanas att byta telefonbolag ofta, osv.
Vi här i riksdagen fick nyligen nya telefoner. Man
hade då frågat efter vår kreditvärdighet. Nu inser
man att det är omöjligt att byta telefon en gång
till, därför att man då får en prick till, och sedan
är man alltså inte kreditvärdig. Detta är alltså
bara ett exempel. Jag tycker att man verkligen borde
fundera över detta, att om andra ställer en fråga om
mig själv skulle kunna göra att jag inte är
kreditvärdig.
Om denna balansgång mellan integritet och
effektivitet verkligen ligger mellan en nedre gräns
på 100 kr eller på 500 kr, vilket jag verkligen
betvivlar, så menar jag att man absolut måste se
över detta och se till att betalningsanmärkningar
som har orsakats av dessa små belopp inte ska få
ligga kvar tre-fyra år. Jag tycker att det är
orimligt.
Direktör Tommy Bisander: För att en upplysning ska
få tas ska det föreligga ett legitimt skäl, vilket
vi var inne på tidigare. Och i de allra flesta fall
är det alltså fråga om att man har sökt ett lån.
Flertalet fall handlar om detta. Det handlar
antingen om ett lån som man har fått eller ett som
man inte har fått. Det är inte heller så att ett
fåtal förfrågningar i sig innebär att man inte får
en kredit - det försökte jag också säga - utan detta
är en av de faktorer som man väger in i själva
kreditbedömningen. Och det är klart att många
förfrågningar ihop med en svag inkomst och en stor
skuldbörda kan ju vara det som fäller avgörandet i
själva kreditbeslutet eller i riskbedömningen.
Jag försökte också säga att det som man har inriktat
sig på när det gäller betalningsanmärkningar i fråga
om låga belopp, tror jag, är att de inte skulle
återspegla en betalningsoförmåga eller en
betalningsovilja. Det är därför som man vill komma
åt den typen av betalningsanmärkningar. Jag tror
inte att det är den rätta vägen att försöka rensa ut
de betalningsanmärkningar som faktiskt inte
återspeglar en betalningsoförmåga. I så fall tror
jag att man får gå andra vägar.
Karin Pilsäter (fp): Jag skulle lite grann vilja
följa upp det som vi just har talat om. Anser ni att
de som använder kreditupplysningarna förmår att
särskilja den låginkomsttagare som har många
anmärkningar på småbelopp och som har det på grund
av att man inte sköter sin ekonomi och gör lite för
stora utfästelser och för vilken det görs många
omfrågningar därför att man springer från ställe
till ställe och får nej från den person som har en
låg inkomst, som har hamnat lite på sned, fått några
anmärkningar och går till budgetrådgivaren i
kommunen och efter det försöker byta sin dyra
telefon mot en billigare, sin dyra elleverantör mot
en billigare, sin dyra kontokredit mot en billigare,
osv.? När den person som försöker ändra på detta
sedan går för att kanske skaffa sig ett kort i någon
matvarubutik där man får ränta på pengarna, vilket
man inte får på bankkontot, kommer han eller hon då
att få nej därför att han eller hon har försökt räta
upp sin ekonomi men inte kan skiljas ut från dem som
inte kan sköta sin ekonomi? Det är min första fråga.
Sedan skulle jag vilja ställa en fråga som ofta
gäller småföretagare. Det sades, såvitt jag förstår,
att upplysningscentralen inte lämnar ut uppgifter om
ansökan om betalningsföreläggande om man har
bestritt den. Anser ni att det skulle vara tekniskt
svårt att lämna ut uppgifter om att svaranden
faktiskt har bestritt det hela tillsammans med
uppgiften om att det finns en ansökan - det handlar
ju inte bara om annonsskojare, det kan vara många
saker som gör att man betalar fast man egentligen
inte vill på grund av att man är rädd för detta -
och att också lämna uppgifter till juridiska
personer om varifrån uppgifterna kommer, så att det
skulle göra det lättare att rätta till dem?
Direktör Tommy Bisander: Den första frågan gällde,
om jag förstod den rätt, personer som ser identiska
ut i våra register. Karin Pilsäter räknade upp
personer med låg inkomst, betalningsanmärkningar på
mindre belopp och många förfrågningar men i övrigt
olika bakgrund. Men vi kan inte skilja på dessa
personer. Om informationen ser likadan ut i våra
register så kan ju inte vi särskilja de två
grupperna. Däremot har ju kreditgivaren andra
möjligheter, precis som Ulla Lundquist var inne på.
En bank kan ju ta reda på omständigheterna och
bakgrunden till denna information.
Den andra frågan gällde möjligheten att redovisa om
en ansökan är bestridd. Det är någonting som vi
faktiskt kommer att titta på, och vi kommer att
redovisa om ansökan är bestridd eller, som det också
heter, återkallad.
Direktör Ulla Lundquist: Om man inte skulle få
kredit på grund av man hade blivit omfrågad så
skulle jag ha anledning att känna mig nervös,
eftersom jag har säkert tio omfrågningar på mig som
chef för ett företag där man beställer
telefonabonnemang lite då och då. Men så illa ska
det nog inte vara, utan om en person är omfrågad
flera gånger ska det inte innebära stopp för
kreditgivning utan däremot en signal om att man
behöver göra en noggrannare kreditprövning, i alla
fall i bank.
Bolagsjurist Tomas Jalling: När vi talar om stopp
vid kreditgivning tror jag att vi ska tänka lite mer
på hur denna information används. Att man har många
anmärkningar eller många omfrågningar kanske inte
betyder att man absolut inte kan få t.ex. ett
mobiltelefoniabonnemang, utan att man kanske kan få
ett abonnemang men måste betala ett förskott eller
liknande. Jag tror att man måste nyansera detta lite
grann. Det finns många sätt att tillämpa denna
information ute hos kreditgivarna och andra.
Karin Pilsäter (fp): Hela denna diskussion visar ju
att det handlar väldigt mycket om tillämpningen och
att då skjuta in sig på hur regelverket tillämpas av
dem som förmedlar informationen kanske inte alltid
är det bästa. Men vad vi måste fundera på är ju
vilket regelverk som ska finnas. Jag skulle vilja
höra om ni på myndighetssidan har några kommentarer
till dessa frågeställningar om att lämna ut uppgift
om var uppgift hämtas och uppgift om bestridande
osv. Jag undrar också om ni har några kommentarer om
att man på olika sätt ska kunna förbättra
informationen om hur sådana här uppgifter används.
Vad är ett betalningsföreläggande? Vad händer om jag
inte betalar? Ska man t.ex. ålägga kreditgivarna att
ge en tydligare information än de gör i dag till
sina kunder vad ett betalningsföreläggande innebär,
osv.?
Avdelningschef Kerstin af Jochnick: Jag tror att
detta huvudsakligen är en datainspektionsfråga. Men
jag kan möjligen svara på den sista delen av frågan
som gällde information. I den enkät som vi gjorde
till institut och konsumentvägledare kunde vi se att
det finns ett behov av mer information. Jag tror att
man kan uppmana kreditgivarna att vara tydligare mot
sina kunder om vad det innebär att man tar en
kreditupplysning och hur man använder den
information som finns i kreditupplysningen.
Dataråd Hans-Olof Lindblom: Jag tror att Hans
Kärnlöf som är närmast ansvarig för
kreditupplysningarna svarar på detta.
Avdelningsdirektör Hans Kärnlöf: Jag kan säga att
just uppgift om att ansökan om
betalningsföreläggande är bestridd och hänskjuten
osv. inhämtar ett av Sveriges
kreditupplysningsföretag redan i dag. Det har man
begärt hos Datainspektionen, och vi hade inget att
invända mot det. Men det är inte något av de två
företag som finns här i dag. Det kan man alltså
givetvis få registrera i sina register.
Gunnar Hökmark (m): Jag har först en fråga med
anledning av vad som sades här tidigare av Tommy
Bisander när det gäller myndigheters
betalningspåminnelser i relation till privata
aktörers. Jag vill fråga Kristina Rennerstedt om det
finns tydliga regler för hur myndigheter ska sköta
sina betalningspåminnelser och informationen om
konsekvenserna när man inte betalar. Många gånger
kanske någon glider in i något slags parkeringsbot.
Man överklagar kanske, och sedan blir det en
glidande skala, och det handlar mer om slarv än att
betalningsvilja eller betalningsförmåga saknas.
Däremot verkar det som om det går väldigt snabbt att
få olika betalningsanmärkningar när man inte har
skött en betalningspåminnelse från en myndighet. Jag
skulle vilja veta om den reflexionen kan göras.
Sedan vill jag ställa en fråga som har varit uppe
tidigare. Den handlar om förbud mot behandling av
uppgifter om de har varit föremål för
socialtjänstlagen. Det hävdas då i promemorian och
från Lagrådet att detta är ett ganska allvarligt
intrång i integriteten. Det är egentligen inte bara
ett intrång i integriteten, utan det har också
ganska betydande sociala effekter, eftersom väldigt
många hanteringar i dag är beroende av
kreditupplysning. Det kan gälla hyreskontrakt,
telefonabonnemang eller betalningsmedel på olika
sätt.
Det konstateras också i promemorian att detta
egentligen inte har någon självständig betydelse för
kreditprövningen. Det anses inte att det bör ha det
i alla fall.
Det hänvisas till dataskyddsdirektivet. Jag skulle
vilja veta mer exakt vad i dataskyddsdirektivet som
gör att man inte kan ha ett sådant förbud. Såvitt
jag kan se står det i dataskyddsdirektivet rätt
mycket om den typen av uppgiftsbehandling som ska
förbjudas och också om de krav som måste finnas på
samtycken. Jag kan inte se att det finns ett förbud
mot att den här typen av uppgifter också förbjuds i
behandlingen. Men om man nu kan finna detta
någonstans i dataskyddsdirektivet, vilket jag inte
har funnit, vilka andra överväganden har man gjort i
departementet när det gäller hur man ska kunna
skydda den här typen av uppgifter? Sverige har ju en
mer långtgående offentlighet i sådana här frågor än
de andra medlemsländerna. Det skulle finnas en
möjlighet att om man vill skydda den här typen av
uppgift inom ramen för andra lagar.
Jag skulle alltså vilja ha svar på den första
reflexionen om myndigheters rutiner och information
kring myndigheters betalningspåminnelser men också
på frågorna om socialtjänstlagen. Var explicit är
det förbjudet att förbjuda behandlingen av uppgifter
inom socialtjänstlagen, och vilka andra överväganden
har ni i så fall gjort för att skydda den typen av
uppgifter?
Rättschef Göran Lambertz: Vi i
Justitiedepartementet är inte så hemma på den första
frågan. Såvitt jag kan förstå är det två olika
frågor. Den ena frågan är: Vad får man göra enligt
sekretesslagen? Är det sekretess kring uppgifter
eller inte? Den frågan får man ju bedöma från
situation till situation. Sekretesslagen ser ut som
den gör med bedömningar i en mängd olika situationer
om vad det bör vara sekretess kring. Om man ser ett
behov så får man titta på det utifrån
sekretesslagssynpunkt. Men om jag förstod Gunnar
Hökmark rätt så handlar det även om rutiner för
betalningspåminnelser hos myndigheterna. Och där
måste jag passa. Jag kan inte säga någonting klokt
om den saken helt enkelt.
När det gäller dataskyddsdirektivet är bedömningen
att eftersom det inte finns någon regel i direktivet
om att det är ett minimidirektiv i ett visst
hänseende är det ett harmoniseringsdirektiv. Annars
brukar man ha en särskild regel i direktiven om att
man får avvika i någon riktning. Men det finns
ingenting sådant här. Det är vår bedömning, och det
är nog alla andra EU-länders bedömning också, och
det är även Lagrådets bedömning som framhölls här
tidigare. Därmed kommer också, tror jag, svaret på
följdfrågan som Gunnar Hökmark ställde, om man
övervägde att på något annat sätt skydda dessa
uppgifter, att bli: Ja, men det går inte inom denna
ram. Det går inte, enligt vår bedömning, att i
kreditupplysningslagen ha kvar detta förbud.
Som Kristina Rennerstedt tidigare sade är detta den
fråga som vi har känt oss bekymrade över i detta
lagstiftningsarbete, och det är en fråga som man
absolut behöver se över, och man kanske behöver ta
initiativ i den på Europanivå.
Gunnar Hökmark (m): När det gäller den första
frågan, om myndigheters betalningspåminnelser och
rutiner för detta, så tycker jag att det vore bra om
departementet tog och tittade på den för att känna
sig mer hemma i fråga om detta, eftersom det i
högsta grad har att göra med människors
rättssäkerhet i förhållande till uppgifter och
problem som vi behandlar här. Betalningspåminnelser
från myndigheter spelar en stor roll i det som sedan
leder till betalningsanmärkningar. Jag tycker att
det finns alla skäl att faktiskt ta den frågan på
allvar.
När det gäller dataskyddsdirektivet vilar
Lagrådets bedömning på att man egentligen accepterar
regeringens bedömning, såvitt jag kan begripa när
jag har läst Lagrådets yttrande. Det är alltså ingen
självständig prövning som Lagrådet gör. När jag har
tittat på detta har jag inte kunnat utröna att
Lagrådet självt har analyserat frågan, utan man
köper så att säga det som sägs i regeringens
agerande i denna fråga.
Oavsett om det är fråga om minimidirektiv eller
harmoniseringsdirektiv så står det i direktivet vad
man får förbjuda, vilka uppgifter som man ska
förbjuda hantering av. Det står också att det måste
finnas ett antal grundläggande kvaliteter när det
gäller behandlingen av personuppgifter, t.ex. att
den registrerade otvetydigt har lämnat sitt
samtycke, vilket det i denna fråga inte senare görs
ett undantag från. Det står alltså inte någonstans,
såvitt jag kan se, att den här typen av uppgifter är
så tvingande att man ska medge undantag från
samtycke eller de andra stränga krav som finns.
Med all respekt för det svar som jag fick så gav det
mig inte många klara besked om var i direktivet som
det framgår att man inte får ha denna typ av förbud.
Jag är medveten om att jag lite grann ställer
kunskapsfrågor för min egen del. Men eftersom jag
har tittat på detta och inte har kunnat se var det
finns ett förbud för Sverige att ha ett förbud mot
denna behandling, så tycker jag att departementet
för klarhets skull också måste redovisa var detta
förbud finns.
Rättschef Göran Lambertz: När jag säger att jag
måste passa när det gäller frågan om
betalningspåminnelser så är det i min egenskap av
rättschef för civilrätt. Såvitt jag kan se är frågan
i vad mån myndigheterna ska agera si eller så
beträffande betalningspåminnelser egentligen en
förvaltningsrättslig fråga eller en fråga om
lämplighet för myndigheterna hur de agerar. Det
känns så att säga inte som min fråga. Jag tror inte
att det är Justitiedepartementets fråga. I och för
sig har vi förvaltningslagen så att säga hos oss,
men det är inte mitt område. Det är bara därför som
jag passar när det gäller den frågan. Men det är
mycket möjligt att det finns anledning att göra
någonting.
När det gäller frågan om direktivet är svaret helt
enkelt det som jag gav, att när det inte finns
uttryckliga undantagsmöjligheter från de regler som
anges så är det att tolka som att det är dessa
regler som gäller, och då ska de gälla harmoniserat
inom EU. Om det är minimidirektiv så anges det
explicit. Det tror jag är svaret. Lagrådet har ju
hållit med oss. Huruvida Lagrådet har gjort en egen
bedömning eller inte vet jag inte. Men jag vet hur
det är att föredra i Lagrådet, och där funderar man
lite grann fram och tillbaka och tittar på
regeringens överväganden och funderar på om det
finns någonting annat att dra in i bilden, och sedan
gör man sin bedömning. Här har Lagrådet gjort
bedömningen att det är riktigt, och då tror jag att
man har anledning att lita på att det är så Lagrådet
tycker.
Gunnar Hökmark (m): Herr ordförande! Om det inte är
inom Lambertz avdelning som det här hör hemma så bör
det höra hemma någonstans inom regeringen. Eftersom
jag möjligtvis någon gång har dragit i
statssekreterarens fläta när vi gick i samma klass
för längesedan kan jag ställa frågan till henne. Är
statssekreteraren och regeringen beredda att göra
något åt detta så att inte problemet byggs upp av
att det inte ligger på någons bord utan att faktiskt
regeringen tar ett ansvar för detta? RSV har riktat
en framställan om just det. Därför tycker jag att
det kunde vara bra om Kristina Rennerstedt svarade
på frågan om det inte finns skäl att strama upp
rutinerna.
När det gäller den andra frågan tycker jag inte
att det låter betryggande att hänvisa till att
Lagrådet möjligtvis har funderat fram och tillbaka,
och att regeringen också har gjort det. Fortfarande
finns det ju ingenting som säger att man inte kan
utnyttja det faktum att det är en grundläggande
regel att den registrerade otvetydigt ska ha lämnat
sitt samtycke.
Det är också så, om man har den hållning som nu
redovisades, och det skulle jag också vilja att
Kristina Rennerstedt svarade på, att Sverige är det
land i västvärlden som har flest registrerade
uppgifter av olika slag rörande enskilda människor.
Jag kan lämna det öppet om det är någon som slår
oss, men vi ligger otvetydigt i toppen i detta
avseende. Om de uttryckliga förbud mot registrering
av uppgifter som finns inom ett begränsat område,
något som har varit aktuellt i flertalet EU-länder,
innebär att vi inte kan ha strama regler inom andra
områden, där vi har mycket mer registrerad
information om medborgarna, så är det väldigt
allvarligt.
I så fall innebär det här dataskyddsdirektivet en
försvagning snarare än en förstärkning. Det innebär
möjligtvis en förstärkning inom det explicita område
som vi i dag har behandlat, men inte när det gäller
den bredare bit som handlar om andra frågor än
kreditupplysning. Jag ser som sagt inte att det i
dataskyddsdirektivet framgår att man måste göra
undantag för det faktum att en enskild ska lämna
samtycke. Jag skulle vilja ställa den frågan till
Kristina Rennerstedt.
Statssekreterare Kristina Rennerstedt: När det
gäller frågorna om företagens rutiner för
påminnelser om betalning och annat ska jag ta med
mig det här hem. Det är på det viset att vi har en
uppdelning i Regeringskansliet, och jag är ledsen
att behöva säga att dessa frågor inte heller hamnar
inom det område som jag arbetar med. Men jag ska
absolut ta med mig frågorna hem. Jag ska återkomma
med svar från dem som bättre kan svara på frågorna
omkring huruvida det behövs en uppstramning. Det
kanske jag kan få återkomma med.
När det gäller den andra frågan är jag lite osäker
på om jag har förstått rätt. Vi har gjort
bedömningen att det inte finns någon möjlighet att
tillämpa direktivet på ett sådant sätt att man kan
ha det här förbudet. Gunnar Hökmark frågar efter
vilken grund vi har för det. Den beskrivningen har
Göran Lambertz lämnat, och jag tror inte att jag kan
lämna någon ytterligare upplysning om saken. Men jag
vet inte om det kanske gällde något som jag inte
förstod. Då kanske du kan hjälpa mig med det, Göran!
Rättschef Göran Lambertz: Jag kan försöka. Jag
uppfattar det så att Gunnar Hökmark gled över till
en annan fråga. Först handlar det om huruvida det är
ett harmoniseringsdirektiv eller inte. Sedan späder
Gunnar Hökmark på med att det också krävs samtycke
enligt direktivet. Det är ju en annan fråga. Den
frågan behandlas i propositionen på s. 19 och
framåt. Där är regeringens bedömning att
kreditupplysning är en verksamhet där direktivet ger
stöd för att det inte krävs samtycke av den
enskilde. Det tror jag är en rätt säker bedömning.
Det finns två olika bestämmelser i direktivet som
man kan hänvisa till, och Lagrådet har såvitt jag
minns inte ifrågasatt det. Jo, det har de förresten
på en punkt när jag tänker efter. Men de godkänner
regeringens samlade bedömning i frågan.
Gunnar Hökmark (m): Vi kommer kanske inte längre.
Jag noterar att jag inte tycker att det blir någon
konkret beskrivning av vari förbudet för Sverige i
den här delen finns. Jag pekade på detta med kravet
på samtycke. Det är självfallet att
kreditupplysningen som sådan ligger till grund för
hela den diskussion vi har. Det behövs
kreditupplysning, och det anses vara något rimligt
att man inte behöver den enskildes samtycke. Men det
behöver inte innebära att vi har ett förbud mot
vissa delar av dessa uppgifter som inte finns i
andra länder och att vi inte kan ha stramare krav än
vad andra länder har - eller ha stramare krav för
den typ av uppgifter som andra länder inte har
offentligt.
Rättschef Göran Lambertz: Svaret är helt enkelt det
som jag har givit två gånger. EG-rätten säger att om
ett direktiv ser ut på visst sätt, utan möjligheter
till undantag från reglerna, är det ett
harmoniseringsdirektiv. Då ska den nationella rätten
se ut på samma sätt som direktivet. Annars ska det
finnas undantagsmöjligheter, som det gör i t.ex.
konsumentskyddsdirektiv. Det är svaret på frågan.
Per Landgren (kd): Man kan försöka strukturera det
här problemkomplexet under kategorierna mål och
medel, som i och för sig kan variera mellan de olika
aktörerna. Då framkommer det tydligt att målet från,
låt oss säga, statsmakternas synpunkt förutom det
gemensamma bästa, det övergripande målet, omtalades
av Kerstin som stabilitet, effektivitet och
konsumentskydd. Medel för detta är, som jag
uppfattade det, bl.a. laglig reglering där man t.ex.
skyddar integriteten. Från kreditmarknadsinstitutens
sida anlitar man kreditupplysningsverksamhet för att
minimera kreditrisker. De två sakerna, att skydda
integritet och att minimera kreditrisker, beskrevs
av Kristina som intressen. Man kan också se dem som
medel för att uppfylla de här målen.
Då kan man tänka sig att de här medlen bildar ett
nät som blir för finmaskigt i den meningen att det
fångar upp i alla fall tre stycken fall som jag har
tecknat upp, det kan säkert finnas fler, som kanske
inte borde ha fångats upp. Det rör sig först om
personer med rimliga skäl eller förmildrande
omständigheter som trots detta hamnar i register. De
här rimliga skälen eller förmildrande
omständigheterna skulle t.ex. kunna vara att det är
enstaka händelser, inte i och för sig att det rör
sig om beloppsgränser, för det kan ju vara
godtyckligt, men att det finns goda skäl till att en
betalning inte har skett. Det kan vara att
betalningspåminnelser av olika skäl inte når fram.
Det kan bero på utlandsvistelser, slarv med
adressändringar eller sådana saker.
Det är ändå en typ av skäl som gör att vi vanliga
människor av kött och blod uppfattar att rättvisan
blir en form av högsta orättvisa. Jag fick ett
exempel draget för mig från RSV, från en av
experterna där. Han berättade om en snabbt beslutad
gallring som hade föranletts av en sammanblandning
av tillhandadatum och poststämpeldatum. Jag tror att
det gällde restskatt. Det handlar alltså om personer
där det finns rimliga skäl eller förmildrande
omständigheter.
Sedan har vi också personer, en andra kategori,
som har ändrats till sin karaktär, i sin
inställning, eller vad man nu ska säga, och som nu
har fått betalningsvilja efter att tidigare inte ha
haft det. En tredje kategori är personer vilkas
situation har ändrats så att de nu har en
betalningsförmåga. I de fallen kan tre år upplevas
som hårt och som ett nedklubbande slag mot dem som
har börjat på en ny väg.
Jag har fått bilden att det för
kreditmarknadsföretag ofta är en tidsfråga, alltså
inte för upplysningsföretagen men för
kreditmarknadsföretagen. Det här med personliga
undersökningar och att man tränger djupare i
enskilda fall kostar pengar. Det kostar tid. Ändå är
det precis detta som behövs för att de människor som
har fångats i det här alltför finmaskiga nätet och
upplever sig som orättvist behandlade ska få
rättelse snabbt. Det kan gå flera år innan de får
möjlighet att ordna sin situation vad gäller allt
med lägenheter, hus eller vad det nu kan vara.
Då är min fråga: Vad kan man göra för att ändå klara
ut de här kategorierna av personer? De är många, och
de har uppenbarligen blivit fler medan kriterierna
har blivit hårdare. Kreditföretagen vill kanske inte
göra de här personundersökningarna. Det kan hända
att bl.a. Ulla Lundquist har kommentarer till detta.
Sedan har jag bara ytterligare en bifråga. Det
gäller ett nytt problem: ungdomar och mobiltelefoni.
Det rings en del i unga år, och man har kanske ingen
känsla för att saker och ting kostar pengar. Man har
mindre känsla för det i alla fall. Hur ser ni på ett
sådant problem, och hur tänker ni er att det kan
tacklas?
Direktör Ulla Lundquist, Svenska Bankföreningen: Som
jag har sagt tidigare är det så att om det finns
registrerade betalningsanmärkningar som är på lägre
belopp och det finns förmildrande omständigheter så
kommer banken att ta hänsyn till detta när
kreditgivningen sker i bank. Det ska alltså inte ha
en avgörande betydelse. Sedan sade jag att det rent
generellt kan innebära ökade kostnader om man inte
skulle ha en väldigt ingående kreditupplysning som
tar med alla anmärkningar. Det gör ju ändå att man
litar på vad som blivit registrerat i upplysningen.
Man behöver inte gå vidare. Men om man skulle ta
bort de här mindre beloppen ur kreditupplysningen
skulle bankerna rent generellt vara tvungna att
kanske komplettera den enklare kreditbedömningen med
en mer ingående prövning, med utfrågning osv. Jag
tror att det skulle innebära ökade kostnader om man
gick i den riktningen.
Det här med att man får nej gäller oftast
snabbkrediterna. Det är där man får nej om det finns
betalningsanmärkningar, som jag sade. Scoring-
systemen ger utslaget att man inte ska bevilja en
kredit på plats, på stället, i samma ögonblick som
man står i kassan och ska köpa en vara på kredit.
Där måste man övergå till en mer manuell hantering.
Man kan ju begära att få en förklaring av företaget,
om det t.ex. är ett finansbolag som varuhuset har
anlitat, till varför man har fått nej. Sedan kan man
reda upp det här och visa på de förmildrande
omständigheterna. Det är bara det att krediterna
inte kan beviljas med snabbhet. Det kanske är till
fördel för alla inblandade.
Per Landgren (kd): Vi har relativt många kontakter
med människor. Jag har ett fall framför mig som
direkt säger att det inte fungerar så som Ulla
Lundquist säger utan att det är blankt nej och inget
vidare intresse av att göra en personlig
undersökning. Det kan gälla lån till Visakort och
sådana saker. Det är inte banken intresserad av att
göra. Det är blankt nej. Det är uppgifter som vi
får, som jag får.
Direktör Ulla Lundquist: Det är kanske inte de
uppgifter jag har fått när jag har pratat med
bankerna om det här. Jag vet inte vilka speciella
omständigheter som har funnits i de fall som du
refererar till, men normalt brukar banken titta på
förmildrande omständigheter och gå igenom det här
tillsammans med den kreditsökande personen eller
företaget.
Per Landgren (kd): Jag skulle i och för sig kunna ge
dig hela fallet, alltihop.
Direktör Tommy Bisander: Det kan ju i de här fallen
också vara så att betalningsanmärkningen och annat
gjorde att banken faktiskt bedömde att personen inte
var kreditvärdig och inte skulle ha
betalningsförmåga. Vi får alltid höra om en
betalningsanmärkning i det enskilda fallet: Jag fick
inte kredit. Jag hade klarat av den här krediten,
men jag fick den inte för jag hade några enskilda
betalningsanmärkningar. Men det vet vi faktiskt
ingenting om. Vi har ju pekat på den här statistiken
och kan påvisa att personer som har
betalningsanmärkningar ofta inte klarar detta eller
ådrar sig nya betalningsproblem.
Per Landgren (kd): Jag förstår ju resonemanget men
det finns enskilda fall där människor helt enkelt
drabbas på ett sätt som inte stämmer överens med
målet för hela den här verksamheten. Medlen slår
alltså på något sätt orättvist.
Direktör Tommy Bisander: Sedan var det några andra
frågeställningar som var uppe. Det var det här med
förmildrande omständigheter. Det är ju reglerat i
lagen såtillvida att vi naturligtvis är skyldiga att
gallra en uppgift om den är felaktig. Detsamma
gäller om den bedöms som missvisande. Här finns det
relativt detaljerade regler som har utarbetats av
Datainspektionen i samarbete med branschen.
Carin Lundberg (s): Herr ordförande! Jag vill
fortsätta en diskussion som har varit uppe tidigare.
Jag har också en ny fråga. Jag undrar om det här med
omfrågningar, som ger en lägre rating. Ni säger att
då krävs det en noggrannare kreditprövning. Det kan
krävas förskott eller något sådant om man får nej i
kassan när man tänker köpa en ny tvättmaskin. Det
gäller snabbkrediter och sådant. Som jag uppfattar
det strider det här mot andra strävanden vi har. Vi
ska öka konkurrensen och valfriheten. Vi ska försöka
stärka konsumenternas ställning och se till att de
använder sina pengar på bästa sätt. Om folk går runt
och frågar om olika saker och får en prick - det
blir omfrågningar, det blir en noggrannare
kreditprövning och sådant - så tycker jag inte att
det var det som var meningen.
Då kommer jag också till den andra frågan, som
också har varit uppe här. Det gäller detta med hur
man får en betalningsanmärkning. Vi har ju hört att
det gäller att man har låg lön. Då sköter man sig
inte utan får upprepade anmärkningar. Man kan
ifrågasätta både betalningsviljan och förmågan att
betala. Sedan har vi också den rädsla som finns. Jag
tror säkert att alla vi som sitter här och frågar
kan intyga den rädsla som vi har. Vi vill inte bli
utsatta för några betalningsanmärkningar. Vi är inte
oförmögna att betala och vi är inte heller normalt
sett väldigt slarviga. Däremot är vi borta mycket,
och vi får vansinnigt mycket post. Då händer det, i
alla fall har det hänt mig, att jag på något sätt
sorterar bort räkningar. Då har jag upplevt det som
Gunnar Hökmark var inne på, nämligen det här med
rutinerna vid påminnelse.
Jag upplever att det har skett en förändring under
senare år. Man får en påminnelse: Om du inte betalar
inom sju dagar så... Det är inte så att man får en
påminnelse och sedan en till och sedan överlämnas
det och ska övervägas. Det är pang på. Det gör att
man inte har chansen till någon typ av diskussion
eller överklagande. Om man är borta på ett
tjänsteärende kan det hända att man oförskyllt råkar
ut för en betalningsanmärkning. Jag undrar om ni
tycker detsamma, att rutinerna har snävats in, och
om ni tycker att det behövs någon typ av reglering
för att åtgärda det här. Eller har det något att
göra med tillämpningen av de regler som finns?
Den tredje fråga jag har rör det här med de
relevanta uppgifter som krävs. Det var det här med
låg lön, upprepade små anmärkningar och
betalningsvilja. När jag pratar om det här och ser
på statistiken får jag en aning om att det handlar
om att sila myggor och svälja elefanter eftersom det
är mycket små belopp och sådant. Då kommer jag in på
det här med ekonomisk brottslighet. Ekonomiska
brottslingar har inte, kanske man kan säga,
betalningsviljan. De är ute efter andra saker. Där
har Bulvanutredningen föreslagit att
kreditupplysningsföretagen ska ges möjlighet att
förmedla uppgifter om lagakraftvunna domar och
godkända strafförelägganden. I propositionen säger
man att man överväger det här. Därför undrar jag om
panelen kan uttrycka någon uppfattning om
utredningens förslag på den här punkten. Kan
regeringen säga något om läget och kan någon annan
ge mig en uppfattning om vad man tycker om sådana
här uppgifter?
Direktör Tommy Bisander: Först och främst är det ju
på det sättet att om jag går runt och undersöker
villkoren för att få en kredit, var jag kan få bästa
erbjudandet, jag tror att det var det som det här
ledde till, ställs det inget krav på
kreditupplysning. Det finns inget legitimt skäl om
jag inte söker kredit. Det är alltså inte så att om
jag går runt och undersöker bästa villkor åker jag
på en mängd prickar. Så uppfattade jag att
frågeställningen var, men så är inte fallet.
Sedan var det fråga om huruvida jag får
betalningsanmärkning för att jag har låg lön. Nej,
det var inte det jag påstod. Jag påstod att personer
med låg lön rent allmänt har en sämre
betalningsförmåga än personer med hög lön. Jag sade
också att man naturligtvis väger samman en mängd
olika faktorer. Tittar vi enbart på lön har jag
naturligtvis en sämre betalningsförmåga med en lägre
lön, om allting annat är lika, än med en högre lön.
På samma sätt har jag en sämre betalningsförmåga med
en hög skuld än med en låg skuld.
Det är också så att man inte vill få
betalningsanmärkningar. Men man kan faktiskt säga
att man får inte en betalningsanmärkning, nu pratar
jag om fysiska personer i det här fallet, utan att
man har möjlighet att betala. Man passerar ju en
förfallodag, och man erhåller ett antal påminnelser.
Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Det var väl
åtminstone en fråga som riktades till mig. Det var
frågan om Bulvanutredningens förslag.
Bulvanutredningen har föreslagit att man skulle ge
kreditupplysningsföretag möjlighet att förmedla
uppgifter om domar som gäller ekobrott. Den frågan
har regeringen ännu inte tagit ställning till, men
återigen handlar det om att finna en balanspunkt.
Väger intrånget i den personliga integriteten jämnt
med intresset att åstadkomma en god kreditgivning?
Då kan man rent preliminärt konstatera att det är en
väldigt integritetskränkande åtgärd att låta
kreditupplysningsföretagen förmedla uppgifter ur
polisens belastningsregister, inte minst med tanke
på omfattningen av de förfrågningar som görs. Då ska
effektivitetsintresset väga väldigt tungt. Utan att
föregripa vad regeringen kommer fram till kan man
säga att det finns väldigt många invändningar mot
att det här skulle vara ett verkligt effektivt sätt.
Det kanske finns andra vägar att åstadkomma samma
typ av effektivitet.
När det gäller den andra frågan, den om
omfrågningar, kan det väl ändå finnas skäl att
påpeka att personuppgiftslagens regler om att en
uppgift ska vara adekvat, relevant och nödvändig för
att få registreras nu kommer att gälla för
kreditupplysning. Huruvida uppgifter om omfrågningar
uppfyller det kravet skulle jag inte våga uttala mig
om. Det blir väl en fråga för rättstillämpningen,
och inte minst för kreditupplysningsföretagen, att
bedöma.
Carin Lundberg (s): Jag tycker att det är bra att
det här med omfrågningar kommer upp. Jag har nog
faktiskt den uppfattningen att om man ska byta
telefonbolag eller elleverantör ställs det
kreditupplysningsfrågor. Då får man ett streck, och
det skulle på sitt sätt försämra ens rating. Jag
tycker att det är ett problem för konsumenterna. Det
begränsar deras möjlighet till valfrihet och till
att använda sig av konkurrensen på marknaden.
Direktör Tommy Bisander: Ja, det är helt klart att
när man byter telefon- abonnemang, elleverantör
osv. ställs det ibland, men långt ifrån alltid, krav
på kreditupplysning. Det vill jag inte alls förneka.
Som jag också sade är frågor en av flera parametrar
som man väger in i kreditbedömningen. Jag känner i
alla fall inte till att någon får ett avslag på en
kredit enbart för att man har många förfrågningar.
Däremot väger man, som jag sade, ihop det här med
inkomster, skulder osv.
Bolagsjurist Tomas Jalling: Det är precis som Tommy
säger. Dessutom är det så att kreditgivarna
naturligtvis också har observerat det här, alltså
att det kommer fler och fler förfrågningar. Den här
riktningen, avvägningen som Tommy Bisander pratar
om, kommer kanske i allt större utsträckning, man
vet inte än, att leda till att man inte fäster lika
stor vikt vid de här förfrågningarna. Det är ju
dynamiskt hur man värderar den här informationen.
Det förändras över tiden.
Direktör Ulla Lundquist: Jag delar den
uppfattningen. Bankerna tycker att det är bra att
det finns så fullödiga uppgifter som möjligt, men
det gäller att kunna tillämpa dem, alltså hantera
informationen om dessa uppgifter, på ett rimligt
sätt. Det är väl också en träningssak. Det kanske
kommer att ändra sig över tiden hur man värderar
informationen. Det är bra att man fäster
uppmärksamheten på att det kan bli stopp i
kreditgivningen på grund av mindre anmärkningar som
egentligen saknar betydelse. Det tror jag att
kreditgivarna måste väga in och förstå.
Sedan gällde det frågan om domar om ekonomisk
brottslighet och om de ska förekomma i registret
eller inte. Vi från Bankföreningens sida är väldigt
angelägna om att få den här lagändringen så fort som
möjligt. Vi är besvikna över att det har tagit så
lång tid. Här rör det sig om folk som för sin
näringsverksamhet, som de påstår, söker kredit på
ganska stora belopp. Om det då förekommer ekonomisk
brottslighet kan bankerna verkligen göra stora
förluster. Det är konstigt att man kan registrera
småanmärkningar, parkeringsböter och andra saker,
men inte de viktiga sakerna som handlar om
information om ekonomisk brottslighet där man
faktiskt också har en lagakraftvunnen dom. Det
tycker vi är väldigt konstigt. Vi tycker att den
ändringen av lagen borde göras snarast möjligt.
Lisbet Calner: (s): Herr ordförande! Först skulle
jag vilja slå fast att betalningstransaktioner och
penningförmedling är viktiga instrument för att ett
samhälle ska fungera över huvud taget. Det är väl
ett av skälen till att vi har utfrågningen i dag att
vi tycker att det är mycket viktiga frågor såväl för
de enskilda människorna som för myndigheter och
näringsliv, som ju är beroende av att det här
fungerar. Jag är övertygad om att vi alla vill att
de instrument som vi nu försöker vässa ska spela i
harmoni mellan de motstridiga intressen som Kristina
Rennerstedt talade om här. Vi kräver att det ska
vara effektiva system som inte medför alltför stora
kostnader. Det tenderar de att göra i dag bl.a. på
grund av att vi är många som fortfarande envisas med
att betala våra räkningar "på papper", som det
uttrycktes i TV i går.
I många sammanhang har det förts fram förslag om
ett medborgarkonto som skulle underlätta för
myndigheter att göra sina utbetalningar till
medborgarna. Jag hoppas också att det skulle vara
till fromma för medborgarna. Vad man kan tänka sig
där är väl t.ex. barnbidrag, skatteåterbäring,
pensioner och studielån. I dag är bankerna, som
Kerstin af Jochnick talade om för oss, skyldiga att
ta emot inlåning. Men man kan enligt de regler som
finns neka transaktionskonton om
betalningsanmärkningar föreligger eller har funnits
under de tre, eller som vi har hört i dag t.o.m.
fyra, senaste åren.
Det förekommer många felaktigheter. Jag läste i
ett tidningsurklipp från förra året att tusentals
svenskar drabbas när kreditupplysningsföretagen
förmedlar felaktiga uppgifter. Det är klart att man
som konsument, som bankkund, blir orolig. Man undrar
över det här. Finansinspektionen och departementet
funderar just nu på om man kanske skulle ändra
banklagstiftningen så att bankerna också måste
tillhandahålla dessa transaktionskonton.
Jag har en fråga som har samband med just
medborgarkonton. Är det något man resonerar om? Ja,
sade Kerstin af Jochnick förut. Men departementet
och Bankföreningen har kanske synpunkter på det
också. Detta är inget problem i dag, men jag tycker
att det kan vara bra i diskussionen om
medborgarkonton om man kan undvika problemen i
framtiden till fromma för de enskilda människorna.
Konsumentintresset när det gäller de här frågorna
har ju blivit allt större. Det har vi hört i
diskussionen här i dag. Det ser vi också i
tidningarnas insändarspalter och i brevskörden till
oss riksdagsledamöter. Innebär inte ett införande av
medborgarkonton helt enkelt att banklagstiftningen
måste ändras?
Avdelningschef Kerstin av Jochnick: Frågan om
medborgarkonto är något som näringsministern tog upp
i samband med ett tal. Jag känner inte till
omständigheterna bakom det. Vi har inte sett något
förslag till hur det skulle hanteras. Jag kan tyvärr
inte kommentera den delen. Finansdepartementet
håller på att se över den svenska
banklagstiftningen. Just frågan om inlåning och
bankernas monopol på inlåning kommer absolut upp i
samband med den utredningen.
Lisbet Calner (s): Jag ställde frågan om
medborgarkonton i och med att du talade om
transaktionskonton. Jag sitter i Riksgäldens
styrelse. Där diskuterar vi frågorna. Det pågår på
många olika ställen. Jag ville lite grann försöka
införa att tänka på problemen innan det har blivit
problem.
Lennart Hedquist (m): Får jag ställa en fråga för
egen kunskap? Den gäller omfrågningar. I och med att
det finns ett antal kreditupplysningsföretag kunde
det vara av visst intresse att veta i vilken
utsträckning kreditupplysningsföretagen ger
upplysning till varandra om omfrågningar, så att man
eventuellt aggregerar omfrågningar i olika företag.
Direktör Tommy Bisander: Vad jag känner till sker
det inget sådant utbyte mellan
kreditupplysningsföretagen.
Ordföranden: Då ber vi att få tacka er som har
kommit hit och medverkat och givit oss information.
Jag är övertygad om att finansutskottet kommer att
ha stor nytta av informationen när vi fortsätter vår
behandling av kreditupplysningsfrågorna. Jag vill
också tacka alla andra som har visat intresse och
deltagit i den här utfrågningen. Inte minst vill jag
rikta ett tack till er, om ni fortfarande är kvar,
som har följt utfrågningen via riksdagens talsvar.
Tack ska ni ha. Utfrågningen är avslutad.