Finansutskottets betänkande
2000/01:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, m.m.

Innehåll

2000/01
FiU20
(prop. 2000/01:100, skr. 2000/01:101)




Redogörelse för ärendet








Bakgrund






Ärendet och dess beredning




I detta betänkande behandlar utskottet


dels  proposition  2000/01:100  2001  års
ekonomiska vårproposition om förslag till
riktlinjer  för den ekonomiska politiken,
utgiftstak, m.m. punkterna 1-5,


dels  regeringens  skrivelse  2000/01:101
Årsredovisning för staten 2000,


dels de motioner som väckts med anledning
av ärendena enligt förteckningen i bilaga
1.
Övriga yrkanden i proposition 2000/01:100
samt övriga motioner väckta med anledning
av     propositionen     behandlas      i
finansutskottets betänkande 2000/01:FiU27
Tilläggsbudget 1 för budgetåret 2001  med
undantag  för  motionerna 2000/01:Fi17  i
vad  avser yrkande 17, 2000/01:Fi19 i vad
avser yrkande 12 samt 2000/01:Fi20 i  vad
avser   yrkande   26  som   behandlas   i
finansutskottets betänkande 2000/01:FiU29
Utvecklingen inom den kommunala sektorn.


Regeringens och oppositionens
budgetförslag  2002-2004


En sammanställning av regeringens förslag
till  budgetåtgärder för åren 2002-  2004
redovisade i proposition 2000/01:100 samt
parti- och kommittémotioner som väckts  i
anslutning till dem återfinns i bilaga  2
till betänkandet.


Utgiftstak och utgiftsramar 2002-2004


En    tabell    över    utgiftstak    och
utgiftsramar    för    åren     2002-2004
föreslagna      av      regering      och
oppositionspartier återfinns i  bilaga  3
till betänkandet.


Yttranden från andra utskott (proposition
100)


Yttranden över vårpropositionens  förslag
jämte  motioner  i  de  delar  som  berör
respektive utskotts beredningsområde  har
inkommit från


- konstitutionsutskottet (2000/01:KU14y),


- skatteutskottet (2000/01:SkU5y),


- justitieutskottet (2000/01:JuU3y),


- utrikesutskottet (2000/01:UU2y),


- försvarsutskottet (2000/01:FöU6y),


-              socialförsäkringsutskottet
(2000/01:SfU5y),


- socialutskottet (2000/01:SoU4y),


-    kulturutskottet    (protokollsutdrag
2000/01:25),


- utbildningsutskottet (2000/01:UbU4y),


- trafikutskottet (2000/01:TU1y),


-     miljö-    och    jordbruksutskottet
(2000/01:MJU1y),


- näringsutskottet (2000/01:NU3y),


-  arbetsmarknadsutskottet (2000/01:AU2y)
och


- bostadsutskottet (2000/01:BoU5y).


Yttrandena återfinns i bilagorna  4-17  i
del 2 av betänkandet.


Yttranden från andra utskott (skrivelse
101)


Yttranden över årsredovisningen jämte  en
motion  i  de delar som berör  respektive
utskotts  beredningsområde  har  inkommit
från


- konstitutionsutskottet (2000/01:KU14y),


- utrikesutskottet (2000/01:UU2y),


-  arbetsmarknadsutskottet (2000/01:AU2y)
och


- Riksdagens revisorer.


Yttrandena återfinns i bilagorna 4, 7, 16
och 18 i del 2 av betänkandet.


Skatteutskottet,       justitieutskottet,
försvarsutskottet,
socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet,         kulturutskottet,
utbildningsutskottet,    trafikutskottet,
miljö-       och      jordbruksutskottet,
näringsutskottet   samt  bostadsutskottet
har beslutat att inte avge något yttrande
i ärendet.


Utfrågning


Finansutskottet  anordnade  den  5  april
2001    en   offentlig   utfrågning    om
lönebildningen     med    generaldirektör
Susanne   Ackum  Agell,  Institutet   för
arbetsmarknadspolitisk forskning  (IFAU),
generaldirektör     Ingemar      Hansson,
Konjunkturinstitutet                (KI),
generaldirektör     Anders     Lindström,
Medlingsinstitutet,  och  Lars  Calmfors,
professor  och  chef för  Institutet  för
Internationell Ekonomi.


Protokoll från utfrågningen återfinns  i
bilaga 19 i del 2 av betänkandet.


Inkomna skrivelser


Skrivelser  i  ärendet har inkommit  från
bl.a.  Småhusägare  mot  boendeskatt   om
fastighetsskatten       och       Svenska
Kommunförbundet.


Sammanfattning
Inledning


Finansutskottet behandlar  i  betänkandet
regeringens  förslag  i  den   ekonomiska
vårpropositionen.  I propositionen  läggs
förslag  fram om utgiftstak  t.o.m.  2004
och    en   preliminär   fördelning    av
statsutgifterna  på olika utgiftsområden.
Fördelningen skall utgöra riktlinjer  för
regeringens    fortsatta    arbete    med
budgetpropositionen   som   kommer    att
presenteras   den   20   september.   Som
underlag  för sitt ställningstagande  har
finansutskottet  berett samtliga  berörda
utskott  tillfälle  att  yttra  sig  över
förslagen. Yttrandena redovisas i  del  2
av betänkandet.


Förslagen  i  vårpropositionen   avseende
tilläggsbudgeten   för   innevarande   år
behandlar    utskottet    i    betänkande
2000/01:FiU27.




Den ekonomiska politiken




Sverige    står    starkt    trots     en
internationell avmattning i ekonomin.  De
offentliga  finanserna  visar  överskott,
den  offentliga bruttoskulden sjunker och
den  offentliga  nettoskulden  är  borta,
inflationen   är  låg  och   de   svenska
räntorna ligger på ungefär samma nivå som
i  Tyskland. Dessutom är överskottet i de
samlade affärerna med utlandet högt.


Förutsatt    att   nedgången    i    den
internationella     konjunkturen     inte
kraftigt  fördjupas  kommer  den  svenska
ekonomin att växa med mellan 2 % och 3  %
under   de   närmaste   åren.   Det    är
visserligen en lägre tillväxttakt  än  de
senaste  åren,  men  ändå  en  hög   nivå
jämfört   med   ekonomins  genomsnittliga
tillväxt under de senaste decennierna.


Sysselsättningen i den svenska  ekonomin
ökade  under förra året med i  genomsnitt
91  000  personer - den största uppgången
sedan  mitten av 1970-talet. Under  förra
året uppfylldes målet om en halvering  av
den  öppna arbetslösheten till 4 %. Trots
den  svagare internationella konjunkturen
har  sysselsättningen fortsatt att  stiga
kraftigt under vintern och våren.


Utmaningen är att Sverige på nytt  skall
närma   sig   en   situation   med   full
sysselsättning. Kraften riktas nu mot att
sysselsättningsmålet skall nås, dvs.  att
80 % av den vuxna befolkningen skall vara
reguljärt sysselsatta 2004. Uppgiften  är
därför  att  understödja och förlänga  de
senaste årens mycket goda utveckling. Den
ekonomiska politiken inriktas på fortsatt
starka   offentliga  finanser   och   låg
inflation  för  att  Sverige  även  skall
klara  de  långsiktiga  utmaningarna  som
ställs  till  följd av  den  demografiska
utvecklingen.    Ekonomins    långsiktiga
produktionsförmåga skall höjas genom  att
lediga  arbetskraftsresurser mobiliseras,
konkurrensen   befrämjas  och   betydande
satsningar   görs   i   utbildning    och
kompetensutveckling.      Näringsklimatet
skall vara gott. För att tillväxten skall
bli  långsiktigt hållbar måste den  också
komma  alla  till  del. Det  innebär  att
rättvisan  skall stärkas genom  en  aktiv
fördelningspolitik och genom åtgärder som
förbättrar  utvecklingsmöjligheterna  för
alla  medborgare. Tillväxt  och  rättvisa
går enligt utskottets mening hand i hand.
Utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart
samhälle   kräver  också   en   ekologisk
omställning.   En  god   miljö   och   en
ekologiskt hållbar utveckling är  ett  av
den ekonomiska politikens viktigaste mål.
Ett     nytt    antal    åtgärder     och
resursförstärkningar föreslås för att öka
den hållbara utvecklingen.


Situationen    under   1990-talet    med
nedskärningar och skattehöjningar för att
häva  den ekonomiska krisen är förbi.  De
senaste  årens höga tillväxt  har  skapat
utrymme  för  ett antal rättvisereformer.
Men  fortfarande  finns stora  utmaningar
kvar   vad   gäller   fördelnings-    och
jämställdhetspolitik  samt  integrations-
och   regionalpolitik.   Levnadsvillkoren
skall fortsätta att förbättras och som en
följd        av        detta        skall
socialbidragsberoendet  halveras   mellan
1999  och  2004. De reformer som tidigare
presenterats  skall förverkligas.  Barnen
och   ungdomarna  står  i   centrum   för
politiken.  En mycket stor satsning  görs
på  skolan  och  en bred  familjepolitisk
reform    genomförs   stegvis.   Maxtaxan
genomförs,  föräldraförsäkringen   utökas
och     ersättningen    vid    de    s.k.
garantidagarna    höjs.     Barn     till
arbetssökande     ges      rätt      till
förskoleverksamhet  och  resurserna  till
vården  och omsorgen utökas. Till exempel
tillförs tandvården ytterligare medel och
satsningar görs för att minska  köer  och
förbättra tillgängligheten i vården.


En  rad  andra åtgärder vidtas  för  att
förbättra  arbetsmarknaden,  utbildningen
och   för   att   ytterligare   förbättra
företagens  tillväxtbetingelser  och  öka
tillväxten      i      hela      Sverige.
Infrastrukturen  skall   förbättras   och
byggas  ut.  Ett  program  för  att   öka
sysselsättningen  bland   människor   med
invandrarbakgrund              genomförs.
Pensionärernas  ekonomi  förbättras   och
ytterligare resurser avsätts bl.a.  genom
en   höjning   av  bostadstillägget   och
införandet  av ett s.k. förbehållsbelopp.
Arbetsskadeförsäkringen  reformeras   och
golvet         och        taket         i
arbetslöshetsförsäkringen    höjs.    Den
generella  välfärden  skall  bevaras  och
utvecklas     ytterligare.    Ytterligare
satsningar  görs för att öka konkurrensen
och  effektiviteten på  marknaderna.  För
att  motverka den känsla av otrygghet som
många  upplever  får rättsväsendet  ökade
resurser. En del av rättvisepolitiken  är
att   visa   internationell  solidaritet.
Därför höjs biståndet ytterligare.




Budgetpolitiken




Förbättringen av de offentliga finanserna
har  i år resulterat i att den offentliga
sektorns  nettoskuld eliminerats.  Värdet
av  de samlade offentliga tillgångarna är
alltså  nu  åter  större  än  de  samlade
offentliga  skulderna.  Vid  årets   slut
väntas nettoförmögenheten motsvara 3,5  %
av  BNP för att därefter successivt  växa
till drygt 9 % 2004.


Även     den     offentliga     sektorns
bruttoskuld minskar nu snabbt. Förra året
sjönk bruttoskulden under nivån 60  %  av
BNP,  vilket  innebär att Sverige  numera
uppfyller   skuldkriteriet  enligt   EU:s
Maastrichtvillkor.          Bruttoskulden
fortsätter att minska ned mot 47 % av BNP
vid utgången av 2004.


Som  mål för budgetpolitiken gäller  att
de  långsiktiga finanserna skall  uppvisa
ett  överskott på i genomsnitt 2 % av BNP
sett  över  en  konjunkturcykel.  De  för
respektive  år uppställda saldomålen  har
varje  år hittills överträffats med  bred
marginal, och fram t.o.m. 2000 har  detta
överskjutande   sparande   uppgått   till
sammanlagt ungefär 132 miljarder kronor.


För  innevarande  år gäller  som  delmål
att  överskottet skall motsvara 2,5 %  av
BNP  och för 2002 och 2003 skall det vara
2,0   %.   Utskottet  delar   regeringens
uppfattning att målen för de båda  senare
åren  inte bör ändras samt att målet  för
2004  preliminärt  bör anges  till  samma
nivå.    Regeringen    avser    att     i
budgetpropositionen för respektive år  ta
ställning  till om dessa mål  kan  behöva
omprövas       med      hänsyn       till
konjunkturutvecklingen.


Utgiftstaken  för 2002-2003  bör  enligt
regeringen  tills vidare  ligga  fast  på
nivåerna  814  och 844 miljarder  kronor.
Utskottet   delar  denna  bedömning   och
tillstyrker även regeringens förslag till
statligt utgiftstak för 2004 på nivån 877
miljarder kronor.


Utskottet  tillstyrker  även  i   övrigt
regeringens  förslag till  inriktning  av
budgetpolitiken. Bakom denna politik står
gemensamt             Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
De    tre   partierna   är   överens   om
inriktningen av den ekonomiska  politiken
och    budgetpolitiken.    Genom    detta
samarbete  bekräftas  att  det  finns  en
politisk   majoritet  för  en   ekonomisk
politik   som   är   inriktad   på   full
sysselsättning,  prisstabilitet  och  ett
offentligt överskott på i genomsnitt 2  %
av BNP sett över en konjunkturcykel.




Övriga frågor




I betänkandet behandlas, med anledning av
ett  antal motioner, även riktlinjer  för
skattepolitiken.


Utskottet    behandlar    därutöver    i
betänkandet   regeringens  skrivelse   om
Årsredovisning  för staten  2000.  I  det
sammanhanget   behandlar   utskottet   en
motion och föreslår att riksdagen gör ett
tillkännagivande till regeringen  om  den
könsuppdelade statistiken.


I     betänkandet    finns    det     15
reservationer, varav en gemensam  för  de
fyra    oppositionspartierna    om    den
ekonomiska  politiken, och  ett  särskilt
yttrande.




Följdmotioner med anledning av
proposition 100


I  betänkandet behandlar utskottet  nedan
uppräknade   motionsyrkanden   i    vilka
föreslås  att  riksdagen fattar  följande
beslut.


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m)


1.         Riksdagen beslutar godkänna de
allmänna    riktlinjerna     för     den
ekonomiska politiken i enlighet med  vad
som anförs i motionen.


2.               Riksdagen      godkänner
beräkningen av de offentliga  utgifterna
och        fastställer       preliminärt
utgiftstaket för den offentliga  sektorn
till  1 125 miljarder kronor år 2002,  1
095  miljarder  kronor 2003  och  1  112
miljarder  kronor 2004  i  enlighet  med
vad som anförs i motionen.


3.               Riksdagen      godkänner
utgiftstaket   för   staten    inklusive
ålderspensionssystemet  vid   sidan   av
statsbudgeten till 847 miljarder  kronor
år  2002, 859 miljarder kronor 2003  och
873  miljarder  kronor 2004  i  enlighet
med vad som anförs i motionen.


4.          Riksdagen beslutar fastställa
ett  långsiktigt  mål  om  balans  i  de
offentliga    finanserna     över     en
konjunkturcykel i enlighet med  vad  som
anförs i motionen (6.4).


5.            Riksdagen   godkänner   den
preliminära  fördelningen av  utgifterna
på  utgiftsområden för åren 2002-2004  i
enlighet med vad som anförs i motionen.


6.          Riksdagen  beslutar  godkänna
riktlinjerna    för   budgetarbetet    i
enlighet  med vad som anförs i  motionen
(kap. 9).


7.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen   anförs  om  en  politik   för
företagsamhet   och  bättre   fungerande
arbetsmarknad (7:2).


8.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen  anförs  om  deltagande  i  det
europeiska valutasamarbetet (6:10).


9.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen       anförs       om        en
inkomstskattereform (7:3).


10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
skola och högre utbildning (7:4).


11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet    av    en   ny   och    bättre
sjukvårdspolitik (7:5).


12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
äldreomsorgen (7:6).


13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
en socialförsäkringsreform (7:7).


14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
en förbättrad infrastruktur (7:8).


15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet  av  en  politik  som  gör   det
lättare  att  förena arbete  och  familj
(7:9).


16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
den  offentliga sektorns ansvar för sina
kärnuppgifter (8:1).


2000/01:Fi18 av Alf Svensson m.fl. (kd)


1.            Riksdagen   godkänner    de
allmänna  riktlinjer för den  ekonomiska
politiken      som     Kristdemokraterna
förordar (avsnitt 6.1).


2.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen  som  sin  mening   vad   som
anförs  i  motionen om fyra områden  för
ekonomiska          strukturförändringar
(avsnitt 6.2).


3.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen  som  sin  mening   vad   som
anförs   i  motionen  om  EMU-samarbetet
(avsnitt 6.3).


4.         Riksdagen begär att regeringen
lägger    fram    förslag    till    ett
kompletterande  budgetmål  om  balans  i
statens  finansiella  sparande  över  en
konjunkturcykel   samt   en   långsiktig
inkomst-  och utgiftsstrategi i enlighet
med  vad  som anförs i motionen (avsnitt
7.1.2, 7.1.3).


5.            Riksdagen   godkänner    de
prioriterade         områden         för
budgetpolitiken  som  anges  i  motionen
som     riktlinje    för     regeringens
budgetarbete (avsnitt 8.1-8.7).


6.              Riksdagen     fastställer
utgiftstaket   för   staten    inklusive
ålderspensionssystemet  vid   sidan   av
statsbudgeten  för  år  2002  till   802
miljarder kronor, för år 2003  till  824
miljarder  kronor och för år  2004  till
853 miljarder kronor.


7.            Riksdagen   godkänner   den
preliminära fördelningen av utgifter  på
utgiftsområden   för   åren    2002-2004
enligt  tabell  11.1 som  riktlinje  för
regeringens budgetarbete.


8.               Riksdagen      godkänner
beräkningen av de offentliga  utgifterna
för åren 2002 2004 (tabell 11.2).


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl. (c)


1.            Riksdagen   godkänner    de
allmänna  riktlinjer för den  ekonomiska
politiken  som  Centerpartiet   förordat
(avsnitt 4).


2.              Riksdagen     fastställer
utgiftstaket   för   staten    inklusive
ålderspensionssystemet  vid   sidan   av
statsbudgeten till 821 miljarder  kronor
2002,  810  miljarder kronor  2003  samt
830   miljarder  kronor  2004   (avsnitt
5.1.1).


3.               Riksdagen      godkänner
beräkningen av de offentliga  utgifterna
för åren 2002-2004 (avsnitt 5.1.2).


4.            Riksdagen   godkänner   den
preliminära  fördelningen av  utgifterna
på  utgiftsområden  för  åren  2002-2004
enligt avsnitt 5.2.


5.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen   anförs   om  skattepolitikens
inriktning   åren   2002-2004   (avsnitt
6.1).


6.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen  anförs  om  utförsäljning   av
statlig egendom (avsnitt 6.2).


7.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen  anförs om utbildning  (avsnitt
4.2.1).


8.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen   anförs   om   kommunikationer
(avsnitt 4.2.3).


9.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen  anförs om företagande (avsnitt
4.2.4).


10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
arbetsliv (avsnitt 4.2.5).


11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
hälsa (avsnitt 4.2.6).


13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
familjepolitik (avsnitt 4.2.8).


14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
rättstrygghet (avsnitt 4.2.9).


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp)


1.         Riksdagen beslutar godkänna de
allmänna  riktlinjer för den  ekonomiska
politiken i enlighet med vad som  anförs
i motionen.


2.          Riksdagen  fastställer  målen
för    finansiellt   sparande   i    den
offentliga  sektorn i enlighet  med  vad
som anförs i motionen.


3.              Riksdagen     fastställer
utgiftstaket   för   staten    inklusive
ålderpensionssystemet   vid   sidan   av
statsbudgeten  för  år  2004  till   886
miljarder kronor.


4.            Riksdagen   godkänner   den
preliminära  fördelningen av  utgifterna
på  utgiftsområden  för  åren  2002-2004
som  redovisas i motionen som riktlinjer
för   regeringens  budgetarbete  (tabell
A).


5.               Riksdagen      godkänner
beräkningen av de offentliga  utgifterna
för  åren 2002-2004 i enlighet  med  vad
som anförs i motionen.


6.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen   anförs   om  skattepolitikens
inriktning.


7.           Riksdagen  godkänner  vad  i
motionen  anförs om genomförande  av  en
inkomstskattereform.


8.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen    anförs   om   lättnader    i
beskattningen      av       företagande,
riskkapital,   arbete,   sparande    och
investeringar.


9.           Riksdagen  godkänner  vad  i
motionen  anförs om genomförande  av  en
företagarreform.


10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
förenklingar   och   avregleringar   för
företagare.


11.  Riksdagen godkänner vad  i  motionen
anförs    om    genomförande    av    en
socialförsäkringsreform.


12.  Riksdagen  begär  att  regeringen  i
budgetpropositionen    för    år    2002
presenterar  förslag till  höjda  tak  i
sjukförsäkringen                     och
föräldraförsäkringen till 10 basbelopp.


13.  Riksdagen godkänner vad  i  motionen
anförs  om  genomförande av en kunskaps-
och utbildningsreform.


14.  Riksdagen godkänner vad  i  motionen
anförs    om    genomförande    av    en
infrastrukturreform.


15.  Riksdagen godkänner vad  i  motionen
anförs    om    genomförande    av    en
globaliseringsreform.


16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
frihandel.


17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
deltagande      i     det     europeiska
valutasamarbetet.


18. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
klimatstrategin.


19.  Riksdagen godkänner vad  i  motionen
anförs    om    genomförande    av    en
arbetsmarknads- och integrationsreform.


20. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet    av   ökad   integration    av
invandrare.


21.  Riksdagen godkänner vad  i  motionen
anförs    om    genomförande    av    en
jämställdhetsreform.


22. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet  av avreglering inom vården  och
skolan.


23. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet       av      en      reformerad
familjepolitik.


25. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
försäljning av statliga företag.


2000/01:Fi26 av Carl Fredrik  Graf  m.fl.
(m)


Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
skattepolitikens inriktning.


2000/01:Fi33 av Bo Lundgren m.fl. (m)


Riksdagen beslutar att arbetet omedelbart
inleds  för att förändra familjepolitiken
på  ett  sätt  som är mera  rättvist  och
inriktat  på att stödja familjernas  egna
val  i  enlighet  med vad  som  anförs  i
motionen.




Följdmotion med anledning av skrivelse
101




2000/01:Fi34 av Siv Holma m.fl. (v)


1.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen   anförs  om  att   könsuppdela
statistiken i statens årsredovisning.


2.           Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som  sin   mening   vad   i
motionen   anförs   om   att   integrera
resultat       från       myndigheternas
jämställdhetsarbete      i       statens
årsredovisning.


3.         Riksdagen   tillkännager   för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs     om     att     tillföra     en
jämställdhetsbilaga     till      statens
årsredovisning.


Utskottets överväganden
1 Den ekonomiska politiken


1.1      Den internationella utvecklingen
1.2


1.1.1 Lägre tillväxt i världsekonomin


Tillväxttakten i världsekonomin sjunker i
år,  efter  en  historiskt  sett  kraftig
uppgång  i fjol på omkring 4,7 %  då  den
ekonomiska aktiviteten ökade starkt i  så
gott  som alla regioner i världen.  I  år
sjunker tillväxttakten i Förenta staterna
markant  och nedgången sprider  sig  till
övriga  delar  av världen.  Framför  allt
påverkas de länder i Asien och Sydamerika
som  har ett högt exportberoende och  där
en   stor  andel  av  exporten  går  till
Förenta  staterna. Även  i  EU  försvagas
tillväxten,  men effekterna  på  EU  blir
inte   så   stora  eftersom  EU-ländernas
handel  med Förenta staterna är  relativt
liten, räknad som andel av BNP.


Sammantaget    bedömer   regeringen    i
vårpropositionen att BNP i världen  i  år
stiger  med  3,3  %.  Det  är  nästan  en
procentenhet  lägre  än  vad   regeringen
förväntade   sig  i  budgetpropositionen.
Tillväxten  i år blir dock högre  än  vad
den  var  vid den senaste internationella
konjunkturnedgången  1997/98.  Då  bidrog
Asienkrisen   till   att   tillväxten   i
världsekonomin  under  1998   begränsades
till 2,6 %. Regeringen räknar med att det
sker  en  återhämtning i Förenta staterna
och världsekonomin under 2002, bl.a. till
följd      av      vårens      omfattande
räntesänkningar      och      en      del
finanspolitiska stimulansåtgärder.  Nästa
år  bedöms BNP i världen stiga med 3,8 %.
För  åren  2003 och 2004 väntas uppgången
bli 3,9 % per år.


DIAGRAM 1. TILLVäXTEN I OLIKA DELAR AV
VäRLDEN


BNP-tillväxt i procent




Den  lägre tillväxten i Förenta  staterna
och en svagare utveckling i övriga Norden
och    Tyskland,   de   tre    viktigaste
marknaderna      för     den      svenska
exportindustrin, betyder  att  utsikterna
för   den   svenska  exporten   försämras
påtagligt  i  år  jämfört  med  i   fjol.
Regeringen     gör    bedömningen     att
världsmarknadstillväxten för den  svenska
exporten nästan halveras, från omkring 11
%  i fjol till omkring 6 % i år. Nästa år
väntas den stiga med nästan 7 % .


TABELL 1. TILLVäXT, INFLATION OCH
ARBETSLöSHET I VäRLDSEKONOMIN






1.1.2 Snabb konjunkturnedgång i Förenta
staterna


I  fjol steg BNP i Förenta staterna med 5
%.  Det  var det tionde året av  hög  och
stabil   tillväxt  sedan  den  ekonomiska
uppgången  tog  fart i  början  av  1991,
strax efter att det s.k. Kuwaitkriget tog
slut.


Under  senare  delen  av  förra  året
försvagades   aktiviteten    i    Förenta
staternas  ekonomi kraftigt. Konsumtionen
dämpades  i takt med fallande  kurser  på
aktiebörserna  och en  lägre  tillväxt  i
sysselsättningen i förhållande  till  den
kraftiga  ökningen under 1999  och  2000.
Samtidigt  justerade hushållen  ned  sina
förväntningar    om    den     ekonomiska
framtiden.    I   industrin   försvagades
konjunkturen  snabbt. Produktionen  i  de
s.k.   traditionella  industribranscherna
minskade, medan den tidigare extremt höga
tillväxten    i    den    högteknologiska
industrin (t.ex. produktionen av datorer,
halvledare,      kommunikationsutrustning
etc.) dämpades högst betydligt. Sjunkande
vinstförväntningar   och   den    svagare
produktionen   bidrog   även   till   att
investeringarna i näringslivet minskade i
slutet   av   förra  året,   den   första
minskning  som noterats sedan  mitten  av
1995.   Investeringarna  har   varit   en
avgörande  motor bakom Förenta  staternas
expansion under 1990-talet.


Konjunkturen har fortsatt att  försvagas
hittills i år, även om det skett en  viss
stabilisering under det första kvartalet.
Regeringen bedömer i vårpropositionen att
BNP-tillväxten sjunker från fjolårets 5 %
till 1,7 % i år. Det kan jämföras med att
regeringen i budgetpropositionen  räknade
med  en  tillväxt i år på 3 %. Det  visar
att  den  väntade  dämpningen  i  Förenta
staterna   kom  snabbare  och  blev   mer
omfattande än vad regeringen räknade  med
så sent som i höstas.


De  räntesänkningar  som  centralbanken,
Federal Reserve, vidtog i början av  året
plus   att  regeringen  räknar  med  fler
sänkningar  under våren och sommaren  gör
att  det sker en viss återhämtning i  den
inhemska  efterfrågan i Förenta  staterna
mot  slutet av året och under 2002. Denna
utveckling  understödjs  också   av   att
finanspolitiken väntas bli  mer  expansiv
framöver.  Sammantaget räknar  regeringen
med  att Förenta staternas BNP stiger med
3,1  % 2002 för att öka med 3,5 % per  år
under perioden 2003-2004. Osäkerheten  är
dock    mycket   stor.   Avgörande    för
konjunkturen   är  bl.a.  hur   hushållen
väljer att agera och hur de senaste årens
kraftigt  ökade  produktivitet  utvecklas
när  expansionen  i  den  högteknologiska
industrin   avtar.   Olika    risker    i
bedömningen av Förenta staternas  ekonomi
behandlas  nedan  i bl.a.  avsnitt  1.1.6
Stor  osäkerhet om utvecklingen i Förenta
staterna.


1.1.3 Svagare industrikonjunktur i Europa


En  hög  export  och en  kraftig  inhemsk
efterfrågan  gjorde att BNP i euroområdet
under   förra  året  steg  med   3,4   %.
Historiskt  sett är det en  hög  tillväxt
för euroländerna.


Regeringen   räknar  i  vårpropositionen
med  att tillväxttakten sjunker  i  år  i
takt    med   att   den   internationella
konjunkturavmattningen             dämpar
exportefterfrågan.  Utfallet   under   de
första månaderna i år visar också  på  en
tydlig  dämpning  i industrikonjunkturen,
och då framför allt i exportindustrin.


Trots  den  svagare industrikonjunkturen
bedöms den inhemska efterfrågan fortsätta
att  öka  i ganska god takt. En  fortsatt
stigande  sysselsättning, ökade inkomster
och   det   faktum   att   hushållen    i
euroområdet   fortfarande   är   relativt
optimistiska     om    den     ekonomiska
utvecklingen    gör    att     hushållens
konsumtion  utvecklas  gynnsamt.   Vidare
stimuleras  investeringarna av  låga  och
sjunkande räntor.


Till  följd av bl.a. stigande oljepriser
och  effekter av eurons försvagning under
1999  och början av 2000 steg inflationen
i    euroområdet   under   förra    året.
Skillnaden   i   inflationstakt    mellan
länderna    är    dock    mycket    stor.
Inflationstakten  sjunker   framöver   på
grund av bl.a. konjunkturnedgången och en
mer   stabil  utveckling  av  oljepriset.
Detta  ger  enligt regeringens  bedömning
den  europeiska centralbanken,  ECB,  ett
utrymme  att sänka sin styrränta för  att
stimulera  den  ekonomiska aktiviteten  i
euroområdet.


Som   framgår   av   tabell   1   räknar
regeringen  med att BNP i  euroområdet  i
genomsnitt stiger med 2,7 % både 2001 och
2002.  Under 2003 och 2004 ökar  BNP  med
2,5  %  respektive 2,6 %.   Skillnaden  i
tillväxt mellan euroländerna stiger något
i  år,  efter att ha minskat under  förra
året. I Frankrike väntas tillväxten i  år
bli  knappt  3  %, medan den  i  Tyskland
begränsas   till   2  %.   Den   inhemska
efterfrågan i Tyskland väntas bli svagare
än i de flesta andra EMU-länder.


Vid  sidan  av  Tyskland  är  de  övriga
nordiska länderna - Danmark, Finland  och
Norge  -  de  viktigaste  marknaderna   i
Europa  för  den svenska exportindustrin.
Efterfrågan   i   den   norska   ekonomin
dämpades i slutet av förra året, och  den
relativt  höga  norska räntenivån  håller
tillbaka  konsumtionen även i  år.  Under
nästa   år  återhämtar  sig  den  privata
konsumtionen  och  investeringarna  något
och  regeringen  bedömer  att  BNP  i  år
stiger   med  1,6  %  och  1,8  %   2002.
Tillväxttakten  i  Finland  sjunker  från
fjolårets  rekordtillväxt på 5,7  %  till
4,2 % i år till följd av bl.a. en svagare
export.  Finländarna är dock  fortfarande
optimistiska om den ekonomiska framtiden,
vilket  tyder på en fortsatt hög  inhemsk
konsumtion. I Danmark avtar effekterna av
de    senaste   årens   åtstramning    av
finanspolitiken, vilket  ökar  hushållens
realinkomster. Detta i kombination med en
mycket  låg  arbetslöshet  gör  att   den
danska  privata konsumtionen  stiger.  En
svag  export  håller  dock  tillbaka  den
samlade   tillväxttakten.  Danmarks   BNP
stiger i år med 2,1 % och under nästa  år
med  2,2  %, efter en uppgång i  fjol  på
nästan 3 %.


Den                      internationella
konjunkturförsvagningen    dämpar    även
tillväxten i den brittiska ekonomin. Till
detta  kan läggas en hög kurs på  pundet,
vilket ytterligare bidrar till att  dämpa
utsikterna     för     den      brittiska
exportindustrin.   Storbritanniens    BNP
stiger  med 2,7 % respektive 2,6 %  under
2001   och   2002,   enligt   regeringens
bedömning.


Som    framgår   av   diagram   2    har
arbetslösheten  i  EU  sjunkit  med   3-4
procentenheter de senaste tre  åren,  och
regeringen räknar med en fortsatt nedgång
framöver.       Samtidigt       förväntas
arbetslösheten  i Förenta staterna  komma
att  öka.  Detta innebär att  de  senaste
årens   stora   skillnad  i  arbetslöshet
mellan   Europa   och  Förenta   staterna
minskar  högst  betydligt.  År  1997  var
arbetslösheten   i   Europa    drygt    6
procentenheter   högre   än   i   Förenta
staterna.  År  2004 väntas skillnaden  ha
sjunkit till omkring 2 procentenheter.


Regeringens  bedömning av EU-konjunkturen
bygger  på  att genomslaget i  Europa  av
konjunkturförsvagningen     i     Förenta
staterna blir relativt begränsat, framför
allt vad gäller hushållen och den privata
konsumtionen. De negativa effekterna  kan
bli  större  än  väntat  med  en  svagare
europeisk  tillväxt som  följd.  Å  andra
sidan  kan sysselsättningen i EU-länderna
stiga  betydligt  mer än  vad  regeringen
kalkylerar  med, vilket skulle  förbättra
utsikterna  för  EU:s  ekonomi  under  de
närmaste åren.


Diagram  2. Arbetslösheten i euroområdet,
EU och Förenta staterna




Källa: Finansdepartementet


1.1.4 Tillväxten i Japan sjunker
ytterligare


Den   redan  låga  tillväxttakten  i  den
japanska   ekonomin  sjunker  ytterligare
under  de  närmaste  åren.  Den  japanska
exportindustrin  drabbas  hårt   av   den
svagare  efterfrågan i  Förenta  staterna
och de övriga länderna i Asien.


Detta  förvärrar Japans redan allvarliga
ekonomiska läge, eftersom exporten  varit
den  japanska ekonomins främsta drivmotor
under  de  senaste åren. Trots omfattande
finanspolitiska stimulansåtgärder och  en
räntenivå   som  i  praktiken   är   noll
fortsätter    den    inhemska    japanska
efterfrågan   att   vara   mycket   svag.
Samtidigt  har  utrymmet för  ytterligare
åtgärder  för  att  få fart  på  ekonomin
drastiskt   minskat  genom   den   snabbt
stigande     skuldsättningen.      Japans
offentliga bruttoskuld är nu den högsta i
OECD-området.


Enligt    regeringens    bedömning     i
vårpropositionen stiger Japans BNP  i  år
med  endast en halv procent, för att växa
med  i  genomsnitt 1,5  %  per  år  under
perioden 2002-2004. Den med japanska mått
mätt   höga  arbetslösheten  kommer   att
förbli    hög,   eftersom   behovet    av
personalrationaliseringar i den  japanska
företagssektorn  fortfarande  är   stort.
Detta    talar   även   för    en    svag
inkomstutveckling för  hushållen  och  en
fortsatt svag japansk konsumtion.


De   exportberoende  länderna  i   övriga
Asien,  t.ex. Sydkorea, Taiwan,  Malaysia
och Singapore, har drabbats relativt hårt
av   konjunkturförsämringen   i   Förenta
staterna. Det ekonomiska utfallet för  de
senaste  månaderna  visar  på  en  tydlig
avmattning  i  framför allt  exporten  av
högteknologiska produkter.  Tillväxten  i
dessa  länder  kommer enligt  regeringens
bedömning  att bli betydligt lägre  i  år
och  nästa  år jämfört med den historiskt
höga tillväxt som noterades i regionen  i
fjol.  Effekterna på de stora ekonomierna
i Kina och Indien bedöms dock inte bli så
omfattande,  eftersom deras utrikeshandel
i  relation till den övriga ekonomin inte
är så omfattande.


1.1.5 Högt oljepris håller ryska ekonomin
uppe


Höga oljepriser och en mycket låg kurs på
den ryska rubeln var de främsta orsakerna
till  att den ryska ekonomin i fjol växte
med  över  7  %.  Tillväxttakten  sjunker
något   under  de  närmaste   åren,   men
regeringen gör bedömningen att  Rysslands
BNP  stiger med 4,5 % både 2001 och 2002,
bl.a.  på grund av att oljepriset  väntas
ligga  kvar på en relativt hög  nivå.  En
fortsatt hög tillväxt kräver dock att den
ryska     regeringen     genomför      de
strukturreformer som aviserats.


I   slutet  av  förra  året  och   under
inledningen av innevarande år försvagades
den  inhemska  efterfrågan i  den  polska
ekonomin   påtagligt,   vilket    dämpade
tillväxttakten.   Sänkta   räntor,    ett
fortsatt     inflöde     av     utländska
direktinvesteringar  och  en  hög  export
bidrar   dock   till  att  tillväxttakten
stiger  på  nytt mot slutet av  året  och
under  nästa  år.  Tillväxten  i  de  tre
baltiska länderna, Estland, Lettland  och
Litauen, blev i fjol i genomsnitt drygt 4
%.  Förutsatt att konjunkturen i EU  inte
försämras  kraftigt ligger tillväxttakten
kvar på ungefär samma nivå i år, för  att
stiga ytterligare något nästa år.


1.1.6 Stor osäkerhet om utvecklingen i
Förenta staterna


Sammanfattningsvis räknar regeringen  med
att  den  internationella  tillväxttakten
sjunker  relativt kraftigt i  år  jämfört
med förra årets höga tillväxt. Den snabba
konjunkturförsvagningen     i     Förenta
staterna sprider sig till övriga delar av
världen,   då   framför  allt   till   de
exportberoende länderna i Asien.  Även  i
EU försämras konjunkturen, men effekterna
av  nedgången i Förenta staterna blir mer
begränsade.  I takt med att  bl.a.  redan
genomförda och förväntade räntesänkningar
får    effekt    på   konsumtionen    och
investeringarna  sker en  återhämtning  i
världsekonomin  mot slutet  av  året  och
under nästa år.


Det  finns  flera risker och osäkerheter
i   bedömningen  av  den  internationella
utvecklingen. Den främsta risken  är  att
avmattningen  i  Förenta  staterna   blir
kraftigare  och  mer  utdragen   än   vad
regeringen räknar med i vårpropositionen.
De  senaste  årens  expansion  i  Förenta
staternas  ekonomi  har  bl.a.  skett  på
bekostnad av ett historiskt lågt sparande
i  hushållssektorn  och  ett  rekordstort
underskott i bytesbalansen. Å  ena  sidan
kan   en   oväntat  kraftig   uppgång   i
arbetslösheten eller fortsatta  nedgångar
på  aktiebörserna leda till att hushållen
ökar  sitt  sparande  betydligt  mer   än
förväntat. Det skulle i sin tur betyda en
mycket  svagare utveckling av den privata
konsumtionen.  I ett sådant  läge  skulle
nedgången   i  konjunkturen   kunna   bli
betydligt      mer     dramatisk      och
spridningseffekter till övriga  delar  av
världen mer omfattande. Å andra sidan kan
återhämtningen  i Förenta staterna  komma
snabbare   än  beräknat  om  de  positiva
effekterna   av  de  senaste   månadernas
räntesänkningar  blir  större   och   mer
genomgripande  än  vad  de   flesta   för
tillfället räknar med. Då skulle också de
negativa      effekterna      på      den
internationella konjunkturen bli mindre.


1.3      Den ekonomiska utvecklingen i
Sverige
1.4
1.2.1 Den internationella avmattningen
sänker tillväxttakten


I  fjol ökade den samlade produktionen  i
Sverige  med  3,6  %, enligt  Statistiska
centralbyråns (SCB:s) första  preliminära
beräkning  av  utfallet  för  2000.   Det
innebär att Sveriges BNP under de senaste
tre  åren stigit med i genomsnitt  3,8  %
per    år.   Under   denna   period   har
sysselsättningen stigit med i  genomsnitt
2  %  per  år  samtidigt  som  den  öppna
arbetslösheten i enlighet med regeringens
mål sjunkit till omkring 4 %. Inflationen
har varit låg och stabil, och motorn i de
senaste årens expansion har framför  allt
varit  en  stigande inhemsk  efterfrågan,
med  en  kraftigt ökad hushållskonsumtion
och omfattande investeringar.


Det  statistiska utfallet för slutet  av
2000  och början av 2001 visar emellertid
att den snabbt försvagade internationella
efterfrågan  nu  får  genomslag   i   den
svenska   konjunkturen.  Exporttillväxten
har  mattats av högst betydligt samtidigt
som   exportindustrins  orderingång   och
produktion  stagnerat. De  senaste  årens
kraftiga  ökning i hushållens  konsumtion
har   dämpats  något  under  vintern  och
våren.  Som  framgår av  diagram  3   har
också både hushållen


DIAGRAM 3. HUSHåLLENS OCH FöRETAGENS
FRAMTIDSFöRVäNTNINGAR 1




1  Skillnaden mellan andelen positiva och
negativa


Källa: Statistiska centralbyrån


och  företagen under de senaste månaderna
justerat  ned sina förväntningar  om  den
ekonomiska   framtiden från  de  tidigare
mycket  höga nivåerna. Trots den  svagare
konjunkturen        har        emellertid
sysselsättningen fortsatt att  stiga  och
arbetslösheten gått ned ytterligare under
de senaste månaderna.


Den     internationella     avmattningen
riskerar   att  få  större  genomslag   i
Sverige  än i de flesta andra EU-länderna
bl.a.   eftersom  tillväxttakten  sjunker
extra  mycket  i  flera  för  svensk  del
mycket  viktiga  länder och  marknader  -
t.ex.  Förenta staterna, Tyskland och  de
nordiska  länderna.  Dessutom  berör   en
betydande     del    av     den     lägre
internationella efterfrågan teleprodukter
och   andra   högteknologiska  produkter,
vilket  är  det  produktområde  som   har
svarat  för  en  stor del av  de  senaste
årens   stora  svenska  exportframgångar.
Sveriges  BNP stiger i år med 2,7  %  och
med  2,6 % under 2002, enligt regeringens
bedömning i vårpropositionen. För 2001 är
det   en   nedjustering  med   nästan   1
procentenhet   jämfört  med   regeringens
bedömning i budgetpropositionen. För 2002
är   det   en   upprevidering   med   0,5
procentenheter, vilket bl.a. beror på att
regeringen  räknar med en återhämtning  i
världsekonomin mot slutet  av  i  år  och
under 2002.


TABELL 2. BIDRAG TILL TILLVäXTEN 1






Som   framgår  av  tabell  2  kommer  den
privata  konsumtionen att  fortsätta  att
vara  motorn i den svenska ekonomin under
de  närmaste  åren. Hushållens  inkomster
stiger  starkt,  och  trots  det  senaste
årets   nedgång   i   aktiepriserna    är
hushållens förmögenhetsställning alltjämt
god.   Den   svagare   konjunkturen   och
hushållens  minskade  optimism   om   den
ekonomiska   framtiden   gör   dock   att
regeringen  räknar med  att  hushållen  i
högre  omfattning än tidigare väljer  att
öka  sitt finansiella sparande i  stället
för  att konsumera. Hushållens konsumtion
stiger med i genomsnitt 2,3 % per  år  de
närmaste    åren,   enligt    regeringens
bedömning,  efter en uppgång  de  senaste
tre  åren på i genomsnitt 3,2 %  per  år.
Även  investeringarna kommer att  ge  ett
väsentligt  bidrag  till  tillväxten   de
närmaste   åren,  bl.a.  till  följd   av
utbyggnaden    av   den    s.k.    tredje
generationens    mobiltelefonnät.     Den
svagare  internationella efterfrågan  gör
att  den svenska exporttillväxten dämpas.
En  svagare export och en svagare inhemsk
efterfrågan  innebär samtidigt  att  även
tillväxten     i    importen     sjunker.
Sammantaget   betyder  dock   detta   att
utrikeshandelns    bidrag    till    BNP-
tillväxten  minskar  under  de   närmaste
åren.


Trots     konjunkturnedgången    betyder
regeringens   bedömning  att   tillväxten
under  de  närmaste två åren ändå  kommer
att  ligga  en bra bit över  den  svenska
ekonomins genomsnittstillväxt på runt 2 %
under  de senaste 30 åren. Samtidigt  har
risken   för   överhettning  i   ekonomin
minskat. Sysselsättningen kommer inte att
öka  lika  snabbt  som den  gjorde  under
perioden  1998-2000, och  det  s.k.  BNP-
gapet, dvs. skillnaden mellan faktisk och
potentiell produktion, kommer att  slutas
först 2002. I budgetpropositionen räknade
regeringen   med  att  BNP-gapet   skulle
slutas  under  2001.  Lediga  resurser  i
ekonomin  och  en lägre tillväxttakt  gör
att  inflationen förblir låg.  Regeringen
räknar  med  att inflationen mätt  enligt
konsumentprisindex,  KPI,  i   genomsnitt
stiger med 1,5 % i år och 1,6 % 2002. Det
är  under Riksbankens inflationsmål på  2
%.


I  det  s.k. huvudscenariot kalkylerar
regeringen med att BNP-tillväxten sjunker
till  2,3  %  respektive 2,1 %  2003  och
2004.   Det  är  visserligen   en   högre
tillväxt   än   den   svenska   ekonomins
långsiktiga tillväxttrend, men tillväxten
är   inte   tillräckligt  hög   för   att
riksdagens         och        regeringens
sysselsättningsmål         om          en
sysselsättningsgrad för personer i åldern
20-64  år på 80 % 2004 utan vidare kommer
att uppnås. Med de antaganden som görs  i
huvudscenariot                     skulle
sysselsättningsgraden      för      dessa
åldersgrupper uppgå till 78,5 % år  2004.
Regeringen  redovisar i  vårpropositionen
två  alternativa utvecklingsscenarier för
perioden  fram  till  2004  -  det   s.k.
högtillväxtalternativet som  utgår  ifrån
att sysselsättningsmålet nås 2004 och det
s.k.   lågtillväxtalternativet  i  vilket
konjunkturnedgången antas bli djupare  än
i  huvudscenariot. De bägge  alternativen
redovisas   mer  utförligt  nedan   under
avsnittet   Alternativa   kalkyler    för
utvecklingen fram till 2004.


1.2.2 Prognosförutsättningar och
nyckeltal


Regeringens  prognos  i  vårpropositionen
bygger  på  den  information  som   fanns
tillgänglig  t.o.m.  den  5  april  2001.
Bedömningarna  baseras på  underlag  från
SCB,  OECD och Konjunkturinstitutet (KI).
En  viktig förutsättning som antas är att
de   avtalsmässiga   löneökningarna   och
löneglidningen hålls tillbaka så  att  de
totala  lönekostnadsökningarna i ekonomin
begränsas till 3,5 % per år. En annan  är
att  kronans  värde antas stiga  relativt
kraftigt  under  de  närmaste  åren.  Som
redovisades   ovan   utgår   kalkylen   i
huvudscenariot  för  åren  2003-2004  och
från  att BNP-gapet sluts under 2002  och
att  tillväxten  därefter  i  stort  sett
följer den normala tillväxttrenden.  BNP-
tillväxten under dessa år väntas dock bli
några tiondelar högre än trenden eftersom
en  neddragning  av  antalet  personer  i
arbetsmarknadspolitiska program  och  ett
minskat  antal  platser i  Kunskapslyftet
ökar   de   tillgängliga   resurserna   i
ekonomin   och   begränsar   risken   för
vverhettning.


I    tabellerna   3   och   4   redovisas
förutsättningarna för och  nyckeltalen  i
regeringens  prognoser  och  kalkyler.  I
punkterna    nedan    sammanfattas     de
viktigaste   förutsättningarna   och   de
viktigaste    skillnaderna     mot     de
bedömningar  som  regeringen   gjorde   i
budgetpropositionen för 2001.


·          Den   snabba  avmattningen   i
Förenta   staterna   leder   till   att
tillväxten i världsekonomin i  år  blir
nästan  1  procentenhet  lägre  än  vad
regeringen    kalkylerade     med     i
budgetpropositionen.
·
·        Avmattningen innebär också lägre
internationella räntor. Centralbankerna
sänker sina styrräntor mer och snabbare
än väntat, vilket bl.a. får till effekt
att    både   de   korta   och    långa
marknadsräntorna blir lägre både i år och
under nästa år jämfört med bedömningen i
budgetpropositionen.
·
·         Sedan halvårsskiftet i fjol har
kronan   försvagats  kraftigt   på   de
internationella      valutamarknaderna.
Regeringen räknar med att kronans värde
stiger  framöver jämfört  med  de  låga
nivåer  som  noterats under de  senaste
månaderna. I år förväntas kronans värde
enligt det s.k. TCW-indexet ligga på  i
genomsnitt 127 (ju högre indexvärde desto
svagare  krona). Under nästa år  stiger
kronans  värde  till i  genomsnitt  124
enligt TCW-index. Det är en svagare krona
jämfört med det genomsnitt på 122 år 2001
och   120,5   år  2002  som  regeringen
förväntade sig i budgetpropositionen.
·


TABELL 3. PROGNOSFöRUTSäTTNINGAR
2001-2004




·         Konjunkturnedgången gör att  de
senaste           årens            höga
sysselsättningstillväxt         dämpas.
Regeringen räknar med en uppgång i år på
i genomsnitt 1,6 % eller 65 000 personer,
efter en ökning på 2,2 % per år både 1999
och 2000. Att genomsnittet för 2001 ändå
blir  relativt högt beror bl.a. på  den
snabba sysselsättningsuppgången i slutet
av  2000,  vilken fick till effekt  att
sysselsättningen redan då var betydligt
högre än årsgenomsnittet för 2000. Nästa
år  ökar sysselsättningen med 0,7 % för
att öka med i genomsnitt knappt 0,4 % per
år åren 2003 och 2004.
·


ÄVEN OM TILLVäXTTAKTEN I DEN SVENSKA
EKONOMIN SJUNKER BEDöMS öVERSKOTTET
I DE OFFENTLIGA FINANSERNA (FöRE
DEN S.K. BUDGETTEKNISKA
öVERFöRINGEN) öVERSTIGA DET
BUDGETPOLITISKA MåLET OM ETT
öVERSKOTT På 2 % AV BNP VARJE åR
UNDER PERIODEN 2001-2004. I åR
BEDöMS öVERSKOTTET BLI 3,6 % AV
BNP, VILKET KAN JäMFöRAS MED
REGERINGENS BEDöMNING I
BUDGETPROPOSITIONEN OM ETT
öVERSKOTT 2001 På 3,5 %. NäSTA åR
BLIR öVERSKOTTET 3,1 % AV BNP, MOT
FöRVäNTAT 3,3 % AV BNP I
BUDGETPROPOSITIONEN. ÅREN 2003 OCH
2004 RäKNAR REGERINGEN MED ETT
öVERSKOTT På 3,1 % RESPEKTIVE 3,6 %
AV BNP.








TABELL 4. NYCKELTAL 2000-2004






1.2.3 Försörjningsbalansen


Under      förutsättning     att      den
internationella konjunkturnedgången  inte
kraftigt fördjupas och att den ekonomiska
aktiviteten i världsekonomin  stiger  mot
slutet av i år växer Sveriges BNP  med  i
genomsnitt  2,65  %  per  år   under   de
närmaste  två  åren,  enligt  regeringens
bedömning.  Det  är drygt 1  procentenhet
lägre  än  vad svensk ekonomi  har  vuxit
under de tre senaste åren, men ändå högre
än genomsnittstillväxten under de senaste
30   åren.  Regeringen  räknar  med   att
Sverige under de närmaste åren kommer ned
i    ungefär   samma   tillväxttakt   som
genomsnittet bland EU-länderna. Under  de
senaste tre åren har Sveriges BNP  stigit
med ungefär 1 procentenhet mer per år  än
genomsnittet i EU.


De  olika delarna av försörjningsbalansen
utvecklar    sig    enligt    regeringens
bedömning på följande sätt (se  tabell  6
nedan):


·          Bland   annat  dämpningen   av
konsumtionstillväxten under de  senaste
månaderna och en avtagande optimism bland
hushållen om den ekonomiska framtiden gör
att  konsumtionen framöver inte  stiger
lika starkt som under perioden 1998-2000.
De  grundläggande förutsättningarna för
hög hushållskonsumtion finns dock kvar -
kraftigt stigande inkomster, en fortsatt
god  förmögenhetsställning trots  lägre
aktiekurser  och en förhållandevis  hög
optimism   om   den   egna   ekonomiska
framtiden.  Enligt regeringen  är  dock
osäkerheten relativt stor. En kraftigare
nedgång i konjunkturen än beräknat eller
ett  utvidgat fall på aktiebörserna kan
leda    till   en   betydligt   svagare
konsumtionstillväxt än vad som ligger i
prognoserna.
·


TABELL 5. FöRSöRJNINGSBALANSEN 2000-2004






·        Till följd av avmattningen i den
internationella    efterfrågan     har
regeringen,    i   förhållande    till
budgetpropositionen, även justerat ned
prognoserna  för den svenska  exporten
2001. Nu bedöms exporten av varor  och
tjänster  stiga med  6,4  %  i  år.  I
budgetpropositionen väntades en tillväxt
på 7,7 %.
·
·         I  fjol byggde bl.a. industrin
och varuhandeln upp sina lager kraftigt,
vilket bidrog till att öka BNP med 0,6
procentenheter.    Försämringen     av
konjunkturen och den svagare konsumtionen
mot  slutet av förra året innebär  att
företagen ofrivilligt tvingades  hålla
kvar höga lager som i stället avvecklas i
år. Lageravvecklingen drar ned årets BNP-
tillväxt med 0,2 procentenheter.
·


1.2.4 Svagare internationell efterfrågan
dämpar svensk export


Den   höga   internationella  efterfrågan
gjorde att den svenska varuexporten förra
året  steg  med  nära 11 %.  Exporten  av
teleprodukter fortsatte att öka  kraftigt
samtidigt  som exporten även ökade  i  så
gott  som alla övriga delar av industrin,
t.ex.  järn-  och stålindustrin,  maskin-
och  motorfordonsindustrin. Framför  allt
steg  den  svenska exporten till  Förenta
staterna,    Japan   och   de    tidigare
krisdrabbade marknaderna i Asien.


Den  snabba internationella avmattningen
i slutet av förra året och början av i år
gör  att  regeringen  i  vårpropositionen
räknar  med att tillväxten i den  svenska
varuexporten nära nog halveras 2001, till
6,4  %.  Som framgår av diagram  4  visar
också  den ekonomiska statistiken  på  en
tydlig  avmattning vid  slutet  av  förra
året.     Enligt    Konjunkturinstitutets
barometrar    har   orderingången    från
exportmarknaderna   försämrats   kraftigt
samtidigt som företagens missnöje med den
innestående  orderstocken  vuxit.  Enligt
SCB:s utrikeshandelsstatistik försvagades
exporten   tydligt   under   det    sista
kvartalet   i  fjol.  Denna   trend   har
fortsatt under inledningen av 2001.


DIAGRAM 4. VARUEXPORTEN OCH INDUSTRINS
ORDERINGåNG FRåN EXPORTMARK-
NADERNA




Anm:  Statistiken över varuexporten avser
tre månaders glidande medelvärde.


Källa: Finansdepartementet


Vid  sidan av avmattningen i USA, som  är
Sveriges   näst   största  exportmarknad,
drabbas  den  svenska  exporten   av   en
förväntad  tydlig försvagning i  Tyskland
och  en relativt sett svag efterfrågan  i
de  övriga nordiska länderna. Dessutom är
nedgången     i    den    internationella
efterfrågetillväxten  extra  kraftig  för
högteknologiska       produkter       och
telekommunikationsprodukter,   dvs.    de
områden som svarat för en ganska stor del
av     de     senaste    årens    svenska
exportframgångar. Detta uppvägs till viss
del  av  att exportföretagen har  en  god
konkurrenssituation, bl.a. till följd  av
den låga kronkursen.


I   takt  med  att  den  internationella
ekonomiska aktiviteten stiger på nytt mot
slutet  av året och under nästa  år  ökar
efterfrågan på svenska exportprodukter. I
uppgångsfasen ökar efterfrågan på insats-
och  investeringsvaror extra starkt.  Det
är   en   utveckling  som  gynnar  svensk
exportindustri. Återhämtningen  förväntas
även innebära en stigande efterfrågan  på
telekommunikationsutrustning.
Sammanfattningsvis räknar regeringen  med
att varuexporten nästa år ökar med 6,7 %.
I   den  bedömningen  ingår  en  relativt
kraftig förstärkning av kronans värde  på
den internationella valutamarknaden.


1.2.5 De senaste årens kraftiga
sysselsättningsökning avtar


Som  framgår av diagrammen 5, 6 och 7 har
läget   på  den  svenska  arbetsmarknaden
förbättrats  markant  under  de   senaste
åren.   Mellan   1997   och   2000   steg
sysselsättningen  med  omkring  236   000
personer   samtidigt   som   den    öppna
arbetslösheten  sjönk   från   8   %   av
arbetskraften  till i  genomsnitt  4,7  %
under       2000,      enligt       SCB:s
arbetskraftsundersökningar (AKU). Antalet
arbetade  timmar har under  samma  period
stigit  något  långsammare,  bl.a.   till
följd av en ökad sjukfrånvaro. Mot slutet
av 2000 var den öppna arbetslösheten nere
under  4  %. Sysselsättningen  har  under
perioden  framför  allt  ökat  inom   den
privata tjänstesektorn, men även inom den
kommunala sektorn.


DIAGRAM 5. SYSSELSäTTNINGEN 1995-MARS
2001




Källa: Statistiska centralbyrån


Trots  den  internationella  avmattningen
fortsatte   sysselsättningen  att   stiga
kraftigt  mot  slutet av förra  året  och
under  de  första månaderna i  år.  Under
perioden  september  2000-februari   2001
steg  antalet  sysselsatta  med  130  000
personer  jämfört med samma  period  året
innan. En sådan stor ökning under  en  6-
månadersperiod    har    tidigare    inte
förekommit   enligt  SCB:s  AKU-statistik
(siffrorna   är  emellertid   svårtolkade
eftersom AKU-statistiken skiljer sig från
andra källor vad gäller utvecklingen  mot
slutet   av   2000.  Enligt  SCB:s   s.k.
kortperiodiska   sysselsättningsstatistik
avtog  sysselsättningsökningen mot slutet
av förra året.)


Konjunkturnedgången   och   en   svagare
efterfrågan både i utlandet och i Sverige
talar emellertid för att de senaste årens
mycket    höga    sysselsättningstillväxt
mattas av under det kommande året.  Denna
bild      förstärks     av      flertalet
framåtblickande indikatorer. Till exempel
har  antalet nyanmälda lediga platser vid
landets arbetsförmedlingar minskat  något
jämfört  med tidigare. Antalet  nyanmälda
lediga platser har historiskt sett  varit
en     tillförlitlig     indikator     på
sysselsättningsutvecklingen   under    de
kommande sex till tolv månaderna.  Vidare
framgår   det   av  Konjunkturinstitutets
olika barometrar att företagen under  det
senaste halvåret justerat ned sina planer
på  nyanställningar samtidigt som antalet
varsel om uppsägningar inom framför  allt
tillverkningsindustrin     har     stigit
kraftigt   under  de  senaste  månaderna.
Uppgången i antalet varsel sker dock från
en mycket låg nivå.


DIAGRAM 6. DEN öPPNA ARBETSLöSHETEN
1995-MARS 2001




Källa: Statistiska centralbyrån


Regeringen    gör    i   vårpropositionen
bedömningen  att  sysselsättningen  i  år
stiger  med i genomsnitt 1,6 %, eller  65
000  personer, mot en uppgång i  fjol  på
2,2  % eller 91 000 personer. Det innebär
en  tydlig  avmattning  i  sysselsättning
under    loppet    av    i    år.     Att
genomsnittssiffran ändå blir relativt hög
beror     bl.a.     på     den     snabba
sysselsättningsuppgången  i   slutet   av
förra  året  vilken fick till effekt  att
sysselsättningen då var  betydligt  högre
än  årsgenomsnittet för 2000.   Nästa  år
ökar sysselsättningen med 0,7 %, eller 28
000  personer.  Regeringen räknar  vidare
med  att utbudet av arbetskraft ökar  med
0,8  %  i  år  och  0,4 % 2002.  Eftersom
utbudet    väntas    öka    mindre     än
sysselsättningen   sjunker   den    öppna
arbetslösheten från 4,7 % 2000 till 3,9 %
i  genomsnitt i år och 3,7 % i genomsnitt
under   2002.  Under  perioden  2003-2004
bedöms  neddragningar av antalet personer
i   det  s.k.  Kunskaplyftet  och  i   de
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska   programmen   ge
möjlighet att öka sysselsättningen med  i
genomsnitt  0,35  %  per  år.  Den  öppna
arbetslösheten väntas dock  stiga  något.
Anledningen är bl.a. att det dröjer innan
alla  som  kommer  ut på  arbetsmarknaden
till   följd  av  neddragningar  i  t.ex.
Kunskapslyftet           och           de
arbetsmarknadspolitiska  programmen   får
jobb.


Riksdagens   och  regeringens   mål   för
sysselsättningen          är          att
sysselsättningsgraden  i  ekonomin,  dvs.
antalet sysselsatta i åldern 20-64  år  i
procent    av   befolkningen   i    samma
åldersgrupp,  skall stiga till  80  %  år
2004.  Som  framgår  av  diagram  7   har
sysselsättningsgraden  stigit  under   de
senaste  åren till en nivå  i  början  av
2001   på   omkring  78  %.   Regeringens
prognoser    i   vårpropositionen    över
sysselsättning    och   arbetskraftsutbud
innebär  att  sysselsättningsgraden


DIAGRAM 7. SYSSELSäTTNINGSGRAD ENLIGT
DEFINITIONEN I REGERINGENS
SYSSELSäTTNINGSMåL 1995-MARS 2001




Källa: Statistiska centralbyrån


stiger  till 78,5 % 2004. Det  innebär  i
sin  tur  att  sysselsättningsmålet  inte
skulle  uppfyllas. Det fattas omkring  80
000  jobb för att målet skall infrias.  I
en  alternativ kalkyl för den  ekonomiska
utvecklingen   under  de  närmaste   åren
redovisar  regeringen vad som  krävs  för
att målet om en sysselsättningsgrad på 80
% 2004 skall nås. Kalkylen, som går under
benämningen      högtillväxtalternativet,
redovisas     nedan    under    avsnittet
Alternativa   kalkyler  för  utvecklingen
fram  till  2004.  För  att  målet  skall
uppfyllas  krävs, vid sidan av  en  högre
tillväxt,   att  utbudet  av  arbetskraft
ökar.


Regeringen  anger i vårpropositionen  ett
antal   osäkerheter  i   bedömningen   av
arbetsmarknadsutvecklingen  de   närmaste
åren. Exempel på osäkerheter är storleken
på  arbetskraftspotentialen i den svenska
ekonomin  och pris- och löneutvecklingen.
De   senaste  årens  kraftiga  ökning  av
sysselsättningen har skett samtidigt  som
löneökningarna   varit    måttliga    och
inflationen och inflationsförväntningarna
varit    låga.   Å   ena   sidan   kanske
arbetsmarknaden   och  lönebildningen   i
ekonomin   fungerar   bättre    än    vad
regeringen antagit i sin huvudprognos. Om
så   är  fallet  skulle  sysselsättningen
kunna  öka snabbare än förväntat. Å andra
sidan  kan lönerna framöver stiga mer  än
förväntat, vilket skulle betyda en  lägre
tillväxt   i   sysselsättningen.   Enligt
regeringen   är  det  också   svårt   att
överblicka konsekvenserna av den  senaste
tidens   nedgång   i  informations-   och
kommunikationstekniksektorn. Denna sektor
har  svarat  för en ganska  stor  del  av
sysselsättningsökningen de senaste  åren.
Att  döma av utvecklingen hittills är  de
direkta   sysselsättningseffekterna    av
dämpningen  i  t.ex. teleproduktindustrin
relativt   marginella.  Däremot   är   de
indirekta effekterna, i form av t.ex.  en
lägre  inhemsk efterfrågan,  svårare  att
fånga in och uppskatta.


TABELL 6. NYCKELTAL FöR ARBETSMARKNADEN


Årlig procentuell förändring




1.2.6 Alternativa kalkyler för
utvecklingen fram till 2004


I  vårpropositionen redovisar  regeringen
två   alternativa   scenarier   för   den
ekonomiska     utvecklingen      perioden
2001-2004        -        det        s.k.
lågtillväxtalternativet  och   det   s.k.
högtillväxtalternativet.                I
lågtillväxtalternativet     antas     att
nedgången   i   konjunkturen   under   de
närmaste  två  åren  blir  betydlig   mer
omfattande  än i huvudalternativet,  både
internationellt   och   i   Sverige.    I
högtillväxtalternativet  antas  att   den
svenska ekonomins kraftiga uppgång  under
de  senaste åren fortsätter och  att  BNP
under hela perioden stiger snabbare än  i
huvudalternativet. De olika alternativens
effekter    på   den   svenska   ekonomin
redovisas nedan.


Lågtillväxtalternativet




I DETTA ALTERNATIV ANTAS ATT AVMATTNINGEN
I FöRENTA STATERNA BLIR DJUPARE OCH
BREDARE äN VAD SOM FöRUTSES I
HUVUDALTERNATIVET. TILLVäXTTAKTEN
SJUNKER TILL 0 % I åR OCH DRYGT 1 %
NäSTA åR. NEDGåNGEN I DE S.K.
INFORMATIONS- OCH
KOMMUNIKATIONSTEKNIKSEKTORERNA (IKT-
SEKTORERNA) ANTAS BLI OMFATTANDE.
DE SENASTE åRENS HöGA
PRODUKTIVITETSTILLVäXT I FöRENTA
STATERNAS EKONOMI BEDöMS VARA AV
öVERGåENDE KARAKTäR, VILKET
TILLSAMMANS MED EN KRAFTIG
FöRSVAGNING AV IKT-SEKTORERNA GER
FORTSATT FALLANDE KURSER På
AKTIEBöRSERNA. DET LEDER I SIN TUR
BL.A. TILL ATT HUSHåLLEN BLIR MER
PESSIMISTISKA OM FRAMTIDEN OCH ATT
KONSUMTIONEN DäMPAS YTTERLIGARE.
FöRSVAGNINGEN MOTVERKAS TILL VISS
DEL AV ATT CENTRALBANKEN ANTAS
SäNKA STYRRäNTAN RELATIVT KRAFTIGT,
OCH DEN EKONOMISKA AKTIVITETEN
BöRJAR På NYTT STIGA UNDER 2003 OCH
2004. NEDGåNGEN I FöRENTA STATERNA
FöRVäNTAS I BETYDLIGT HöGRE
OMFATTNING äN I HUVUDALTERNATIVET
SPRIDA SIG TILL öVRIGA DELAR AV
VäRLDEN.








TABELL 7. NYCKELTAL FöR DET S.K.
LåGTILLVäXTALTERNATIVET




Som  framgår av tabell 8 blir  effekterna
på  den svenska ekonomin omfattande.  Den
svenska  industrin drabbas  hårt  av  den
svagare    internationella   efterfrågan.
Världsmarknadstillväxten    för    svensk
export   begränsas   till   drygt   4   %
respektive  drygt 3 % 2001 och  2002.  De
senaste           årens          kraftiga
sysselsättningsuppgång  i   den   svenska
ekonomin  bryts.  Arbetslösheten   börjar
stiga  redan i år och det s.k.  BNP-gapet
ökar,  dvs.  resursutnyttjandet  minskar.
BNP  stiger med 1,2 % i år och med endast
0,3  %  2002. När aktiviteten i  ekonomin
tar   fart  2003  och  2004  stiger   BNP
snabbare  än  i  huvudalternativet,   men
återhämtningen efter nedgången i  år  och
under  2002  är inte avslutad  2004  utan
väntas  pågå även de kommande åren,  dvs.
2005   och  framåt.  Sammantaget  innebär
lågtillväxtalternativet att BNP  år  2004
är    ungefär    3   %   lägre    än    i
huvudalternativet         och         att
sysselsättningsgraden  2004  uppgår  till
76,5  %  i  stället  för  78,5  %  som  i
huvudalternativet.


Den   lägre   tillväxten  gör   att   de
offentliga finanserna försämras  relativt
kraftigt  jämfört  med huvudalternativet.
De offentliga finanserna väntas ändå visa
överskott  på omkring 1,5 % av  BNP.  Den
kommunala  ekonomin  försvagas  och   den
kommunala konsumtionen dämpas.


Högtillväxtalternativet


Detta   alternativ   utgår   ifrån    att
sysselsättningsmålet   nås,   dvs.    att
sysselsättningsgraden  för   personer   i
åldern 20-64 år uppgår till 80 % år 2004.
Jämfört med huvudalternativet innebär det
att   sysselsättningen  behöver  öka  med
ytterligare omkring 80 000 personer.


För    att    det   skall   förverkligas
förutsätts   att  BNP  varje   år   under
perioden  2001-2004  stiger  mer   än   i
huvudalternativet.  Samtidigt  förutsätts
att utbudet av arbetskraft blir betydligt
större  än i huvudalternativet  samt  att
sysselsättningen  kan  stiga   utan   att
inflations- och lönetrycket ökar. Antalet
deltagare  i  Kunskapslyftet  och  i   de
arbetsmarknadspolitiska programmen  antas
vara     betydligt     färre     än     i
huvudalternativet samtidigt som  personer
utanför     arbetskraften    i     större
utsträckning  stimulerats till  att  söka
arbete.


Den   öppna  arbetslösheten  sjunker   i
högtillväxtalternativet till 3,2 %  nästa
år  och ligger kvar på den nivån perioden
ut.  Den högre efterfrågan i ekonomin och
den   högre  inkomstnivån  gör   att   de
offentliga finanserna stärks. Jämfört med
huvudalternativet ökar överskottet  i  de
offentliga  finanserna med  i  genomsnitt
drygt   0,5  %  per  år  under   perioden
2001-2004.


TABELL 8. NYCKELTAL FöR DET S.K.
HöGTILLVäXTALTERNATIVET






1.2.7 Ny information efter det att
regeringens prognos färdigställts


Sedan    regeringen    avslutade     sitt
budgetarbete    har    ny     information
presenterats  om både den internationella
och den svenska konjunkturutvecklingen.


En    del    av   den   senaste   tidens
statistikflöde   från  Förenta   staterna
bekräftar   bilden  av  att  utvecklingen
stabiliserats   en   del   under   första
kvartalet   i   år  efter  den   kraftiga
avmattningen  i  slutet  av  förra  året.
Enligt preliminära uppgifter från Förenta
staternas  handelsdepartement  steg   BNP
under  första kvartalet i år med  2  %  i
årstakt  jämfört  med sista  kvartalet  i
fjol.  Det  kan jämföras med  en  uppgång
under det fjärde kvartalet 2000 på 1 %  i
årstakt.  Hushållens konsumtion steg  med
3,1  % i årstakt, jämfört med 2,8 % under
det  fjärde kvartalet. Investeringarna  i
näringslivet ökade under första kvartalet
med 1,6 % i årstakt, bl.a. till följd  av
en     relativt    stark    uppgång     i
bostadsinvesteringarna.   Under    fjärde
kvartalet  2000  sjönk investeringarna  i
näringslivet   med  0,9  %   i   årstakt.
Preliminär  statistik  visar   dock   att
produktiviteten i näringslivet, som varit
en  av  motorerna  bakom  den  ekonomiska
expansionen under de senaste åren,  sjönk
med  0,1 % under första kvartalet jämfört
med kvartalet innan. Det är första gången
på  sex  år  som produktiviteten  sjunker
under  ett  enskilt kvartal.  Under  2000
steg produktiviteten med i genomsnitt 3,4
% per kvartal.


Inköpschefernas index,  det  s.k.  NAPM,
vilket   är   ett   konjunkturindex   för
industrisektorn,  tyder   även   på   att
nedgången i industrikonjunkturen bromsats
upp något de senaste månaderna. Nivån  på
index  steg  under både mars  och  april,
till   ett   värde  i  april   på   43,2.
Fortfarande ligger emellertid index under
50-strecket,   vilket   tyder   på    att
produktionen fortsätter att sjunka. NAPM-
index  har  legat under 50 sedan  augusti
2000.


Ökningen  av sysselsättningen i  Förenta
staterna  har dämpats märkbart under  det
senaste   året.  Under  mars  och   april
minskade t.o.m. sysselsättningen,  enligt
uppgifter                            från
Arbetsmarknadsdepartementet.   I    april
sjönk   sysselsättningen  med   223   000
personer,   vilket  är  den   kraftigaste
nedgången  under en enskild  månad  sedan
april   1991.  En  stor  del  av  nedgång
förklaras  av att antalet anställda  inom
industrin     och     i      de      s.k.
bemanningsföretagen    minskat    snabbt.
Samtidigt har arbetslösheten fortsatt att
stiga till en nivå i april på 4,5 %.


Nya    uppgifter   visar    också    att
hushållens  förtroende för det  nuvarande
och  framtida  ekonomiska läget  minskade
relativt  kraftigt  i  april,  från   ett
indexvärde i mars på 116,9 till  109,2  i
april.  Det  kan  vara indikation  på  en
svagare  konsumtion  framöver,   men   ny
statistik  visar  att konsumtionen  ökade
oväntat starkt i april jämfört med mars.


I   mars   gick  inflationstakten,   för
första gången sedan april i fjol, under 3-
procentsnivån.    Nedgången     förklaras
framför  allt  av sjunkande  energi-  och
oljepriser.


Sedan   regeringen   färdigställde   sin
prognos     har     Förenta     staternas
centralbank,   Federal   Reserve,   sänkt
styrräntan vid två tillfällen. Den första
sänkningen på 0,5 procentenheter  gjordes
i mitten av april och den andra, även den
på  0,5  procentenheter, gjordes i mitten
av    maj.    Sänkningen   i   maj    var
centralbankens fjärde räntesänkning sedan
perioden  med räntesänkningar startade  i
början  av  januari i år, och  styrräntan
låg  i  mitten av maj på 4 %, den  lägsta
nivån   på   sju  år.  Federal   Reserves
sänkningar  har följts av den  europeiska
centralbanken, ECB, som i början  av  maj
sänkte sin styrränta för euroområdet  med
0,25 procentenheter till 4,5 %. Även Bank
of  England  sänkte i början av  maj  sin
styrränta  med  0,25 procentenheter  till
5,25 %.


Den  senaste  statistiken  från  EU  och
euroområdet  är blandad. EG-kommissionens
barometer    för    april    visar    att
industrikonjunkturen  i   både   EU   och
euroområdet försvagats ytterligare  under
den  senaste tiden. Enligt företagen  har
orderingången  försämrats  samtidigt  som
förväntningarna    om    den     framtida
produktionen skruvats ned. Till  skillnad
från tidigare visar aprilbarometern på en
bred  nedgång i den meningen att så  gott
som  samtliga länder visar på en  svagare
utveckling.  Detta  bekräftas  också   av
utfallet  i Europas inköpschefsindex  för
april,  det s.k. Reuters PMI,   i  vilket
indexsiffran föll under 50. Det indikerar
en  recession i den europeiska industrin.
I  aprilsiffran gick också alla de  stora
euroländerna  under 50-nivån,  dvs.  även
Frankrike      där      dämpningen      i
industrikonjunkturen    hittills    varit
relativt svag.


De  senaste  uppgifterna  från  Tyskland
tyder    på    en   mycket   svag    tysk
industrikonjunktur. Såväl produktion  som
orderingång  sjönk kraftigt i  mars,  och
både  inköpschefsindex och det s.k.  IFO-
index,  vilket  är en barometer  för  den
tyska industrins förväntningar, indikerar
en   fortsatt  konjunkturförsvagning.   I
början   av  maj  reviderade  den   tyska
regeringen ned sina tillväxtprognoser för
2001  och 2002. Regeringen räknar nu  med
att Tysklands BNP stiger med 2 % i år och
2,25   %   nästa  år,  vilket   är   0,75
procentenheter  lägre  än  i  regeringens
förra prognos.


EG-kommissionens barometrar  visar  dock
att  de  europeiska hushållens förtroende
för     den    ekonomiska    utvecklingen
fortfarande  är högt. En förklaring  till
detta     kan    vara    den    sjunkande
arbetslösheten.  Enligt  Eurostat   sjönk
arbetslösheten i EU i mars  till  8,4  %,
efter  att  ha  legat på 8,5  %  sedan  i
oktober i fjol.


Nedgången   i   den  japanska   ekonomin
fortsätter.   De   japanska    företagens
framtidstro  minskade  kraftigt  i  mars,
enligt    den   japanska   centralbankens
senaste  rapport,  den  s.k.  Tankan.  En
förklaring    till    företagens    ökade
pessimism är de senaste månadernas  svaga
japanska export.


En   internationell  ljuspunkt  är   att
aktiekurserna   på   de   flesta   större
börserna  stigit en del sedan bottennivån
i  början av april i år. Samtidigt har de
internationella       obligationsräntorna
stigit något de senaste månaderna, vilket
kan tyda på stigande förväntningar om  en
återhämtning i världskonjunkturen.


Även  den  svenska  industrikonjunkturen
fortsätter  att  försämras,  visar  t.ex.
konjunkturinstitutets    barometer    för
första kvartalet i år som publicerades  i
slutet  av  april 2001. Enligt barometern
sjönk tillverkningsindustrins orderingång
från   framför   allt  utlandsmarknaderna
mycket  påtagligt under årets första  tre
månader. Ordertillströmningen försämrades
i  så  gott  som  alla delbranscher,  men
kraftigast var nedgången inom teleprodukt-
och  motorfordonsindustrin.  Produktionen
stagnerade   och   kapacitetsutnyttjandet
sjönk.   Även  på  detta  område   svarar
teleprodukt-   och  motorfordonsindustrin
för de svagaste siffrorna. Den ökning  av
sysselsättningen  som   noterades   under
förra  året  har stannat av, och  andelen
företag  som  anger brist på  arbetskraft
som  största hindret för ökad  produktion
har  minskat.  Missnöjet med orderstocken
är  omfattande samtidigt som företagen är
pessimistiska  om utvecklingen  under  de
närmaste     månaderna.     KI:s     s.k.
konfidensindikator,      som      speglar
företagens konjunkturförväntningar, sjönk
ytterligare  i  april och  ligger  nu  på
samma nivå som vid årsskiftet 1998/99, då
bl.a.   kriserna  i  Asien  och  Ryssland
kraftigt  drog  ned  den  internationella
industrikonjunkturen.    Undantaget    är
byggindustrin. Byggföretagen redovisar en
god  tillväxt samtidigt som de  förväntar
sig   fortsatt  stark  utveckling   under
resten av året.


I   tjänstesektorn  är  konjunkturbilden
lite  mer  splittrad.  De  branscher  som
ligger  nära industrin, som t.ex. handeln
med motorfordon och åkerier, redovisar en
svagare    efterfrågan    under    första
kvartalet,     medan    branscher     som
dagligvaruhandeln,   datakonsulter    och
uppdragsverksamhet     anger     fortsatt
tillväxt.


En  positiv indikator, som kan vara
ett tidigt tecken på en återhämtning inom
industrin,  är  att inköpschefsindex  för
Sverige  steg i april, till en nivå  över
50.  Uppgången är dock relativt  blygsam,
och  fler  mätningar behövs  för  att  en
uppgång  skall kunna fastställas. Framför
allt  var  det  en  ökad orderingång  som
förbättrade index i april.


De  senaste uppgifterna från  SCB  visar
att  den  svenska  inflationstakten  steg
kraftigt  under mars och april.  I  april
steg  konsumentpriserna med 0,9 % jämfört
med  mars,  vilket gav en  inflationstakt
under  de senaste 12 månaderna på 2,8  %.
Det  är första gången sedan 1995 som  den
svenska   inflationstakten  mätt   enligt
konsumentprisindex (KPI) ligger över 2  %
för en enskild månad. Höjda bensinpriser,
dyrare  kläder  och  skor  samt  el   och
hyreshöjningar stod för större  delen  av
uppgången  under  april. Inflationstakten
mätt     enligt     det     underliggande
inflationsmåttet,       UND1X,        det
inflationsmått    som   Riksbanken    för
närvarande  använder vid utformningen  av
penningpolitiken, uppgick  i  april  till
2,9 %.


Sysselsättningen   fortsatte   att   öka
under   mars  och  april,  enligt   SCB:s
arbetskraftsundersökning  AKU.  I   april
steg   sysselsättningen   med   115   000
personer  eller 2,8 % jämfört  med  april
2000. Den öppna arbetslösheten sjönk till
3,7  %  av arbetskraften. Det är  40  000
färre arbetslösa jämfört med april i fjol
då  andelen öppet arbetslösa uppgick till
4,7 %.


De  svenska hushållens förväntningar  på
den svenska ekonomins och arbetslöshetens
utveckling  föll relativt kraftigt  under
april,   enligt  SCB:s  undersökning   av
hushållens inköpsplaner, den s.k. Hippen.
När  det  gäller  synen på arbetslösheten
sjönk  det s.k. nettotalet, dvs.  andelen
positiva minus andelen negativa,  till  -
27.    I   mars   var   nettotalet    -4.
Förväntningarna om den svenska  ekonomins
utveckling föll från ett nettotal i  mars
på -10 till ett nettotal i april på -20.


Hushållens  förväntningar  på  den  egna
ekonomins  utveckling låg  dock  i  april
kvar  på  ungefär samma nivå som i  mars.
Förväntningarna påden egna  ekonomin  har
sjunkit  under de senaste månaderna,  men
historiskt  sett är de svenska  hushållen
fortfarande optimistiska om hur den  egna
ekonomin utvecklas det kommande året.


Kronans  värde enligt TCW-index låg  vid
handelns slut den 30 maj 2001 på 135,09.


I  sin  nya  arbetsmarknadsprognos,  som
presenterades i slutet av maj, räknar AMS
med  att sysselsättningen fortsätter  att
öka  kraftigt. Antalet sysselsatta bedöms
i år stiga med 94 000 personer. Det är en
kraftigare  uppgång än  i  fjol  och  den
högsta ökningen i sysselsättningen på  26
år. Den öppna arbetslösheten sjunker till
i genomsnitt 4 % 2001. Nästa år förväntar
sig AMS att sysselsättningen ökar med  37
000    personer   och   att   den   öppna
arbetslösheten går ned ytterligare,  till
i genomsnitt 3,9 %.


1.2.8 Finansutskottets syn på
vårpropositionens och partimotionernas
konjunkturbedömningar


Utskottet delar regeringens  bedömning
att   de   senaste  årens   mycket   höga
tillväxttakt   i  den  svenska   ekonomin
sjunker    under   de   kommande    åren.
Industrikonjunkturen    försvagas,    och
exporten  av  varor och  tjänster  dämpas
till   följd   av  avmattningen   i   den
internationella  konjunkturen..  Även  de
senaste   årens   kraftiga   tillväxt   i
hushållens konsumtion dämpas något,  till
följd  av bl.a. den svagare konjunkturen,
en  lägre tillväxt i sysselsättningen och
en  minskad optimism i hushållssektorn om
den ekonomiska framtiden. En mycket stark
ökning    av    inkomsterna    och    ett
förhållandevis  högt  företroende   bland
hushållen    om   den   egna   ekonomiska
utvecklingen  gör  att  tillväxttakten  i
hushållskonsumtionen ändå blir hög sett i
ett längre historiskt perspektiv.


Den  internationella konjunkturnedgången
sedan slutet av förra året leder till  en
svagare     efterfrågan    av     svenska
exportprodukter.      Den      ekonomiska
aktiviteten   i  Förenta   staterna   har
dämpats   påtagligt,  även  om  en   viss
stabilisering  skett  under  de   senaste
månaderna. Försvagningen har  i  sin  tur
spridit  sig till andra stora och viktiga
marknader  för  den  svenska  exporten  -
Japan, övriga Asien och de stora länderna
i EU, framför allt Tyskland. Utvecklingen
de  senaste  månaderna  visar  också  att
efterfrågan t.ex. inom informations-  och
kommunikationsteknikområdena      avtagit
betydligt. Det är områden som svarat  för
en  stor del av Sveriges exportframgångar
under  de senaste åren. Sammantaget talar
detta  för  en  svagare  export  framöver
jämfört med den mycket kraftiga uppgången
i fjol. KI:s senaste konjunkturbarometrar
visar   också   på   en   mycket   tydlig
försvagning      av      den      svenska
industrikonjunkturen och då främst  i  de
exportinriktade  delarna  av   industrin.
Orderingången   dämpas   påtagligt    och
tillväxten     i     produktionen     och
sysselsättningen går ned.


Den    senaste   tidens   omfattande
räntesänkningar  i framför  allt  Förenta
staterna kan bidra till att det  sker  en
viss  återhämtning i den  internationella
efterfrågan mot slutet av i år och  under
nästa  år.  Avmattningen i världsekonomin
skulle därmed inte bli lika djup som  den
blev  i  samband  med  bl.a.  Asienkrisen
1998/99.


Trots   den  svagare  konjunkturen   har
sysselsättningen  i den svenska  ekonomin
fortsatt  att  stiga  under  de   senaste
månaderna  samtidigt  som  arbetslösheten
gått  ned.  I  takt med att  den  svagare
konjunkturen får genomslag i olika  delar
av ekonomin kommer sannolikt den kraftiga
uppgången  i sysselsättningen  att  avta.
Regeringens bedömning tyder dock  på  att
den  öppna arbetslösheten ligger kvar  på
nivån strax under 4 %.


Samtidigt  kan utskottet konstatera  att
förutsättningar  för  en   fortsatt   låg
inflation  i  den  svenska  ekonomin   är
gynnsamma.  En  svagare tillväxt  jämfört
med de senaste årens kraftiga BNP-uppgång
innebär  minskat  pristryck  och  minskad
risk  för  överhettning i olika delar  av
ekonomin. Dessutom tyder resultaten  från
avtalsrörelsen  på att de  löneavtal  som
slutits  ligger på en måttlig  nivå.  Ett
oroande  tecken är emellertid de  senaste
månadernas       kraftigt        stigande
inflationstakt.  En  del   av   uppgången
förefaller   dock  vara   av   tillfällig
karaktär.


I  partimotionerna görs inga  allvarliga
invändningar  mot  den  konjunkturprognos
för  2001  och  2002  som  presenteras  i
vårpropositionen. Samtliga partier  pekar
emellertid på den stora osäkerheten i den
internationella utvecklingen och riskerna
för    att   nedgången   blir   betydligt
kraftigare  och  att tillväxten  i  t.ex.
Förenta  staterna och EU  blir  lägre  än
väntat.   I   motion   Fi17   (m)   anför
motionärerna   att   flertalet   av    de
prognoser  som  gjorts  tagit  fasta   på
möjligheterna  i stället för  riskerna  i
den  internationella utvecklingen.  Trots
avmattningen   är  de  flesta   prognoser
relativt  optimistiska.  De  risker   som
finns  gör  dock att risken  för  bakslag
måste    betraktas   som   stor,   enligt
motionärerna.


"Till  detta kommer att det för  Sverige
finns  särskilda  skäl att  ta  ekonomins
varningssignaler        på        allvar.
Erfarenheterna säger oss att Sverige ofta
drabbas    extra   hårt    vid    globala
konjunkturavmattningar",          skriver
motionärerna.


I  motion Fi18 (kd) skriver motionärerna
att  det  just  nu finns en  mycket  stor
osäkerhet  om  huruvida nedgången  i  den
svenska  industrikonjunkturen  är  en  v-
formad  svacka eller om det är en djupare
tillbakagång  som blir mer  varaktig  och
påfrestande.   Om   konjunkturen   vänder
snabbt  i Förenta staterna och de svenska
exportföretagens  orderstockar  fylls  på
kan  nuvarande  tillbakagång  bli  mycket
tillfällig.


"Om  däremot  de svenska exportföretagen
tvingas  friställa  mer  personal  kommer
samhällets kostnader snabbt att öka."


Folkpartiet menar i motion Fi20 att  den
ekonomiska politiken bör inriktas på  att
konjunkturnedgången blir mer utdragen.


Centerpartiet   anser   att   det    mot
bakgrund    av   osäkerheten    om    den
internationella      utvecklingen      är
anmärkningsvärt    att    regeringen    i
vårpropositionen  har  skrivit  upp  sina
prognoser av tillväxten för 2002 och 2003
jämfört med de bedömningar som gjordes  i
budgetpropositionen.


"Alla   konjunkturbedömare   har   under
motsvarande tidsperiod skrivit  ner  sina
tillväxtförväntningar  för  de   närmaste
åren", skriver motionärerna.


Utskottet    vill    erinra    om    att
upprevidering av tillväxten för 2002  och
i viss mån för 2003 hänger samman med att
regeringen i sin grundprognos räknar  med
en     viss    återhämtning     i     den
internationella efterfrågan  i  takt  med
att lager avvecklas under första halvåret
i   år  och  att  vårens  räntesänkningar
börjar   få   effekt  på  den  ekonomiska
aktiviteten.   Att  aktiviteten   i   den
svenska  ekonomin i år blir något svagare
än  vad  som antogs i budgetpropositionen
innebär    dessutom   att   risken    för
överhettning och resursbrist i ekonomin i
år  och  under  nästa år har  begränsats,
vilket  ökar möjligheterna till en  högre
tillväxttakt  2002 utan  att  inflationen
tar  fart. I budgetpropositionen  bedömde
regeringen att BNP 2002 skulle stiga  med
2,1   %.   Övriga  svenska  prognosmakare
räknade  vid  ungefär samma tidpunkt  med
att  BNP  under 2002 i genomsnitt  skulle
stiga   med   3,2   %,   dvs.   en   dryg
procentenhet   mer  än   vad   regeringen
förväntade sig. I vårpropositionen räknar
regeringen med en uppgång 2002 på 2,6  %.
Övriga prognosmakare förväntar sig nu  en
BNP-ökning  på  i genomsnitt  3  %  2002.
Avståndet  mellan regeringen  och  övriga
prognosmakare har krympt något under  det
senaste  halvåret, men regeringen  räknar
fortfarande med att BNP-tillväxten  nästa
år  blir lägre än vad andra prognosmakare
i genomsnitt förutser.


Under  förutsättning att avmattningen  i
Förenta  staterna,  EU  och  den   övriga
internationella ekonomin  inte  fördjupas
under  våren och sommaren stiger Sveriges
BNP under de närmaste åren med mellan 2 %
och   3  %  per  år.  Det  är  lägre   än
tillväxttakten under de senaste tre  åren
på   i genomsnitt 3,8 %, men högre än vad
svensk ekonomi vuxit i genomsnitt  i  ett
lite  längre historiskt perspektiv. Trots
den lägre tillväxten kommer de offentliga
finanserna att visa stora överskott.


Utskottet   kan  dock,  i   likhet   med
regeringen i vårpropositionen, konstatera
att  osäkerheten  om den  internationella
utvecklingen  är stor. Till  exempel  kan
arbetslösheten  i Förenta staterna  stiga
mer   än   förväntat  och   kurserna   på
aktiebörserna   sjunka  ytterligare.   En
sådan  utveckling skulle  sannolikt  leda
till   en  betydligt  lägre  tillväxt   i
Förenta   staterna  och  större  negativa
spridningseffekter till övriga  delar  av
världsekonomin.




1.3 Inriktningen av den allmänna
ekonomiska politiken




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen  godkänner  det  förslag  till
allmänna  riktlinjer för den  ekonomiska
politiken  som  regeringen  redovisar  i
vårpropositionen.  Förslaget  bygger  på
en         överenskommelse        mellan
Socialdemokraterna,  Vänsterpartiet  och
Miljöpartiet de gröna. Riksdagen  avslår
motsvarande förslag i motionerna.


Jämför reservation 1 (m, kd, c, fp).


1.3.1 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken


Sverige    står    starkt    inför     en
internationell      avmattning.       Den
makroekonomiska  grunden  är  stabil.  De
offentliga  finanserna  visar  överskott,
den  offentliga bruttoskulden sjunker och
den  offentliga  nettoskulden  är  borta,
inflationen  är  låg,  och   de   svenska
räntorna ligger på ungefär samma nivå som
i  Tyskland. Dessutom är överskottet i de
samlade affärerna med utlandet högt.


Förutsatt    att   nedgången    i    den
internationella     konjunkturen     inte
kraftigt  fördjupas  kommer  den  svenska
ekonomin att växa med mellan 2 % och 3  %
under   de   närmaste   åren.   Det    är
visserligen   en  lägre  tillväxttakt   i
förhållande   till   de   senaste   årens
kraftiga  uppgång men ändå  en  hög  nivå
jämfört   med   ekonomins  genomsnittliga
tillväxt under de senaste decennierna.


Sysselsättningen i den svenska  ekonomin
ökade  under förra året med i  genomsnitt
91  000  personer - den största uppgången
sedan  mitten av 1970-talet. Under  förra
året uppfylldes målet om en halvering  av
den  öppna arbetslösheten till 4 %. Trots
den                       internationella
konjunkturförsvagningen och  nedgången  i
den svenska tillväxttakten mot slutet  av
förra  året har sysselsättningen fortsatt
att  stiga  kraftigt  under  vintern  och
våren.


Den  stora utmaningen är att Sverige  på
nytt  skall  närma sig en  situation  med
full   sysselsättning.  Alla   människors
vilja  till  arbete skall tas till  vara.
Kraften     riktas     nu     mot     att
sysselsättningsmålet skall nås, dvs.  att
80 % av den vuxna befolkningen skall vara
reguljärt  sysselsatt 2004. Uppgiften  är
därför  att  understödja och förlänga  de
senaste årens mycket goda utveckling. Den
ekonomiska politiken inriktas på fortsatt
starka   offentliga  finanser   och   låg
inflation  för  att  Sverige  även  skall
klara  de  långsiktiga  utmaningarna  som
ställs  till  följd av  den  demografiska
utvecklingen.   Den   svenska   ekonomins
långsiktiga   produktionsförmåga    skall
höjas        genom       att       lediga
arbetskraftsresurser         mobiliseras,
konkurrensen   befrämjas  och   betydande
satsningar   görs   i   utbildning    och
kompetensutveckling.      Näringsklimatet
skall    vara    gott    med    gynnsamma
förutsättningar  för  nya   företag   att
etableras och befintliga företag att växa
och expandera.


För    att    tillväxten    skall    bli
långsiktigt hållbar måste den också komma
alla  till del. Det innebär att rättvisan
skall     stärkas    genom    en    aktiv
fördelningspolitik och genom åtgärder som
förbättrar  utvecklingsmöjligheterna  för
alla medborgare oavsett kön, etnisk eller
kulturell tillhörighet eller var i landet
man bor. Tillväxt och rättvisa går enligt
utskottets mening hand i hand.  I  dagens
värld   med  snabba  förändringar  behövs
trygga  och rättvist behandlade människor
som  vågar utbilda sig och som vågar anta
nya utmaningar.


Situationen    under   1990-talet    med
nedskärningar och skattehöjningar för att
häva  den ekonomiska krisen är förbi.  De
senaste  årens höga tillväxt  har  skapat
utrymme  för  ett antal rättvisereformer.
Men  fortfarande finns stora fördelnings-
och  regionalpolitiska  utmaningar  kvar.
Levnadsvillkoren  skall   fortsätta   att
förbättras,  och som en  följd  av  detta
skall    antalet    socialbidragsberoende
halveras   mellan  1999  och   2004.   De
reformer som tidigare presenterats  skall
förverkligas.


Barnen  och  ungdomarna står  i  centrum
för  politiken. En mycket  stor  satsning
görs   på   skolan   och   studiebidraget
förstärks. En bred familjepolitisk reform
genomförs stegvis bl.a. i syfte  att  öka
rättvisan,    arbetskraftsutbudet     och
sysselsättningen.       Maxtaxan        i
förskoleverksamheten                  och
skolbarnsomsorgen              genomförs,
föräldraförsäkringen      utökas      och
ersättningen  vid de s.k.  garantidagarna
höjs  enligt  förslag i vårpropositionen.
Barn  till  arbetssökande ges  rätt  till
förskoleverksamhet, och  resurserna  till
vården   och  omsorgen  prioriteras   och
utökas.  Till exempel tillförs tandvården
ytterligare resurser, och satsningar görs
för   att   minska  köer  och   förbättra
tillgängligheten i vården.


En  rad  andra åtgärder vidtas  för  att
förbättra  arbetsmarknaden,  utbildningen
och   för   att   ytterligare   förbättra
företagens  tillväxtbetingelser  och  öka
tillväxten      i      hela      Sverige.
Infrastrukturen  skall   förbättras   och
byggas  ut.  Ett  program  för  att   öka
sysselsättningen  bland   människor   med
invandrarbakgrund              genomförs.
Pensionärernas  ekonomi  förbättras   och
ytterligare    resurser     avsätts     i
vårpropositionen, bl.a. genom en  höjning
av                      bostadstillägget.
Arbetsskadeförsäkringen  reformeras   och
golvet         och        taket         i
arbetslöshetsförsäkringen    höjs.    Den
generella  välfärden  skall  bevaras  och
utvecklas ytterligare.


Utvecklingen    mot   ett    långsiktigt
hållbart   samhälle   kräver   också   en
ekologisk  omställning.  Målet   är   att
Sverige  inom en generation skall ställas
om  till  ett samhälle med en  ekologiskt
hållbar  utveckling. En  långsiktig  grön
skatteväxling genomförs, och en rad andra
olika  insatser vidtas för att öka takten
i   omställningen.  Flera  nya   åtgärder
föreslås i vårpropositionen.


Att    den    svenska     lönebildningen
fungerar väl är enligt utskottets  mening
av  avgörande betydelse för  en  fortsatt
hög tillväxt och stigande sysselsättning.
Det   är   väsentligt  att  de  nominella
löneökningarna förblir måttliga  även  om
sysselsättningen  fortsätter  att  stiga.
Åtgärder   vidtas   för   att   förbättra
lönebildningen  och minska  riskerna  för
flaskhalsar    och    överhettning     på
arbetsmarknaden.  Ytterligare  satsningar
görs   för   att  öka  konkurrensen   och
effektiviteten  på marknaderna.  För  att
motverka den känsla av ökad otrygghet som
många  upplever  får rättsväsendet  ökade
resurser. En del av rättvisepolitiken  är
att   visa   internationell  solidaritet.
Därför höjs biståndet ytterligare.


Utskottet          noterar           med
tillfredsställelse                    att
budgetpropositionen    bygger    på    en
överenskommelse                    mellan
Socialdemokraterna,  Vänsterpartiet   och
Miljöpartiet  de  gröna.  Samarbetet  rör
ekonomi,     sysselsättning,    rättvisa,
jämställdhet          och          miljö.
Samarbetspartierna       står       bakom
riktlinjerna    för    den     ekonomiska
politiken,  budgetpolitiken, utgiftstaken
och tilläggsbudgeten för 2001. Samarbetet
visar att det finns en politisk majoritet
för  en ekonomisk politik som är inriktad
på  full  sysselsättning, ett  offentligt
överskott   om  2  %  av  BNP   över   en
konjunkturcykel och prisstabilitet.


1.3.2 Partimotionernas förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken


I  Moderata samlingspartiets motion  Fi17
anförs  att  det faktum att vi  under  de
senaste trettio åren halkat ned rejält  i
den  internationella välfärdslistan visar
att  det  finns  omfattande  strukturella
brister    i    den   svenska   ekonomin.
Avregleringarna i början av 1990-talet är
en  viktig faktor bakom de senaste  årens
höga    tillväxttakt,   men    när    den
socialdemokratiska regeringen  tillträdde
hösten  1994  avstannade reformprocessen.
Det  har  fått till effekt att Sverige  i
pågående konjunkturavmattning präglas  av
den  högsta arbetslösheten någonsin i ett
sådant     läge,     utflyttning      och
utförsäljning av arbetskraft och företag,
brist på arbetskraft i vissa regioner och
en  stor  segregation i ekonomin.  Enligt
motionärerna  är också de  senaste  årens
sysselsättningsökning till  stor  del  en
bubbla   eftersom   sjukfrånvaron    ökat
kraftigt  under  samma  tid.  Regeringens
brist    på    reformer    betyder    att
tillväxtpotentialen   i    den    svenska
ekonomin  inte  ökat tillräckligt  mycket
för    att    förhindra    en    fortsatt
eftersläpning. Regeringen räknar också  i
vårpropositionen   med    att    Sveriges
tillväxt  under de närmaste  åren  kommer
att  vara  lägre än omvärldens.  För  att
bryta   eftersläpningen   måste,   enligt
motionärerna, utbudsreformeringen av  den
svenska    ekonomin    återupptas     och
intensifieras.   De  stora   strukturella
problemen med stor konjunkturkänslighet i
statsfinanserna,   hög    utgifts-    och
skattekvot   samt  stora  politikerstyrda
monopol  måste  åtgärdas.  Detta  ställer
bl.a.  krav på en politik för företagande
och   på   reformer  på  arbetsmarknaden.
Bättre  förutsättningar för  kreativitet,
företagsamhet och möjlighet att  leva  på
sin  lön skapas enligt motionärerna bl.a.
genom  sänkta  och  slopade  skatter   på
företagande,  arbete och  sparande.  Till
exempel  bör inkomstskatterna  reformeras
och sänkas, dubbelbeskattningen på aktier
och  förmögenhetsskatten  slopas  och  en
avveckling av fastighetsskatten påbörjas.
Skatten  på  hushållsnära  tjänster   och
skatten  på bensin och diesel bör  sänkas
samtidigt  som beskattningen av  optioner
bör förändras. Totalt föreslås i motionen
skattesänkningar under  de  kommande  tre
åren  på  110  miljarder  kronor.  Vidare
måste   företagskrånglet  minskas   genom
färre   och  enklare  regler.  Den   s.k.
Simplexgruppens  förslag bör  genomföras.
Utbildningspolitiken måste läggas om  och
forskningen  förstärkas.  Kompetenskonton
bör   införas   för  att  uppmuntra   ett
livslångt                        lärande.
Arbetsmarknadspolitiken  bör   reformeras
med   sikte   på  att  skapa  en   större
flexibilitet,  och arbetsrätten  bör  ses
över    och    göras   mer   individuell.
Konkurrenstrycket i ekonomin  måste  ökas
genom reformeringar och avregleringar  av
t.ex.  bostadsmarknaden, vården, omsorgen
och   utbildningen.  Hyressättningen   på
bostadsmarknaden    måste     bli     mer
marknadsmässig   för   att   t.ex.    öka
rörligheten på arbetsmarknaden.  För  att
öka     konkurrensen,     den     privata
företagsamheten   och   amorteringen   av
statsskulden   bör  också   de   statliga
företagen  privatiseras  i  en  betydligt
snabbare  takt  än vad regeringen  räknar
med.  Sveriges  behov  av  utbyggda   och
förbättrade  vägar  är  stort.  Som   ett
första  steg i en upprustning av vägnätet
föreslår  motionärerna att  13  miljarder
kronor  utöver regeringens förslag anslås
under  de  närmaste  åren.  Friheten  och
mångfalden i samhället bör ökas genom att
t.ex.  en  nationell hälsoförsäkring,  en
skolpeng  och  en äldrepeng  införs.  Det
första    steget    i   den    nationella
hälsoförsäkringen bör vara att införa  en
nationell vårdgaranti. Ersättningsnivån i
sjukförsäkringen bör sänkas till 75 %  av
den sjukpenninggrundande inkomsten och en
andra   karensdag   den   åttonde   dagen
införas. De offentliga utgifternas  andel
av  ekonomin måste sänkas för att  minska
statsfinansernas    konjunkturkänslighet,
öka    medborgarnas   frihet   och    öka
konkurrensen.  Besparingar  i  slutet  av
perioden motsvarande 69 miljarder  kronor
netto  presenteras  i motionen.  För  att
förbättra    barnfamiljernas   ekonomiska
situation och öka deras valfrihet bör ett
barnomsorgskonto  med   avdragsrätt   för
styrkta   barnomsorgskostnader  och   ett
grundavdrag  på  15  000  kr   per   barn
införas. Motionärerna avvisar regeringens
förslag   till   maxtaxa.  De   kommunala
verksamheterna   måste    fokuseras    på
kärnverksamheterna så att medborgarna får
ut   mer  av  varje  skattekrona,  vilket
enligt   motionärerna   underlättas    av
införandet av en skolpeng och  en  allmän
hälsoförsäkring. En översyn  bör  snarast
göras  för  att bl.a. minska  kommunernas
obligatoriska åtaganden. Verksamheter bör
avregleras  och utsättas för  konkurrens.
Enligt   motionärerna  bör  statsbidragen
till  kommunerna  sänkas något,  eftersom
kommunernas  skatteinkomster  nu   stiger
snabbt.  Kommunernas  ekonomiska  problem
löses bäst genom en politik som ökar  den
allmänna tillväxten. Euron bör införas så
snart  som  möjligt, och det  långsiktiga
målet för budgetpolitiken bör vara att de
offentliga finanserna skall vara i balans
vver       konjunkturcykeln.       Enligt
motionärerna  bör inte sparandet  i  PPM-
delen  av  pensionssystemet  omfattas  av
balansmålet   eftersom   det    är    ett
privaträttsligt sparande. I  stället  för
ett   högt   offentligt   sparande   förs
sparandet  därmed över till  den  privata
sektorn.  Lägre utgifts- och skattekvoter
minskar enligt motionärerna behovet av en
offentlig   förmögenhetsuppbyggnad   över
konjunkturcykeln  (yrkandena  1,  7   och
10-16).   I  motion Fi33 av  Bo  Lundgren
m.fl.  (m) anförs att det omedelbart  bör
göras en total översyn av familjestödet i
syfte    att    stärka   varje    familjs
möjligheter att forma livet som man själv
vill.


I  Kristdemokraternas motion Fi18  anförs
att   regeringen   i  budgetpropositionen
ägnar    föga    politisk    kraft     åt
företagsklimatet  och   de   strukturella
problem som gjort att Sverige sedan 1970-
talet  halkat  långt ned i OECD-ländernas
välståndslista.   Regeringen   och   dess
stödpartier  klarar inte av  att  hantera
globaliseringen  av  ekonomin.  Trots  de
senaste  årens mycket goda konjunktur  är
den   totala  arbetslösheten   hög,   det
svenska   näringslivet  säljs   ut   till
utländska  ägare och en dåligt fungerande
arbetsmarknad hotar att förvärra  den  nu
snabbt  vikande konjunkturen och  öka  på
Sveriges  eftersläpning mot övriga  OECD-
länder.    Regeringen   gör    också    i
vårpropositionen  bedömningen   att   den
svenska tillväxttakten under den kommande
treårsperioden blir sämre än den i  såväl
Norden    som   EU.   Det   är,    enligt
motionärerna, nu hög tid att  rätta  till
strukturfelen  i  den  svenska  ekonomin.
Rekordhögt skattetryck och inkomstprövade
bidrag och avgifter gör att det lönar sig
dåligt  att  arbeta. Arbetsmarknaden  och
lönebildningen  fungerar  dåligt,  och  i
stora  delar  av ekonomin är konkurrensen
svag.   För   att  öka  sysselsättningen,
minska    arbetslösheten    och    trygga
välfärden     föreslås     bl.a.      att
inkomstskatten    sänks     i     vanliga
inkomstlägen     genom     höjning     av
grundavdraget  och genom skattereduktion.
Arbetsgivaravgifterna   sänks,   och   en
femtioprocentig    skattereduktion     på
hushållens  köp av tjänster  i  det  egna
hemmet  införs.  Vidare bör  rimliga  och
rättvisa      konkurrensvillkor       för
jordbruket,  åkeri- och  transportsektorn
skapas.   Förmögenhetsskatten   avvecklas
stegvis,  och  regeringens värnskatt  bör
avskaffas.     Dessutom     bör     t.ex.
dubbelbeskattningen                    på
utdelningsinkomster     avskaffas     och
fastighetsskatten   sänkas.   Sammantaget
förslås    skattesänkningar   under    de
kommande tre åren på omkring 66 miljarder
kronor.   Arbetsmarknadens  funktionssätt
måste  förbättras för att minska riskerna
för    arbetskraftsbrist   och   stigande
inflationstryck.      Villkoren       för
lönebildningen bör förbättras genom t.ex.
en   högre  egenfinansiering  i   en   ny
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, och
regler  i  lönebildningen bör skapas  som
främjar   dynamik  och   flexibilitet   i
lönesättningen.        De       nuvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna  måste
ses   över   och  regelverket  förenklas.
Konkurrensen   måste   öka   inom   t.ex.
detaljhandeln,   byggsektorn   och    den
offentliga   sektorn.   För    att    öka
effektiviteten  i  vården  och   omsorgen
anser motionärerna att konkurrensen skall
öka   genom   att  bl.a.   fler   privata
initiativ       tillåts.      Kvarvarande
konkurrenshämmande  regleringar   i   den
privata   sektorn   bör   avvecklas.   De
regelförenklingar                     som
Småföretagsdelegationen   föreslår    bör
snarast  genomföras.  Motionärerna  anför
vidare    att    regeringens    okänsliga
budgetsanering  har varit  förödande  för
enskilda  människor, bl.a. pensionärerna.
Motionärerna  föreslår därför  att  bl.a.
pensionstillskottet                 höjs,
inkomstprövningen av änkepensionen slopas
och    att   omställningspensionen    för
efterlevande  återställs.  Pensionärernas
situation    förbättras    också    genom
grundavdragshöjningen.  Kristdemokraterna
kritiserar   regeringen  för   valet   av
samarbetspartier.   Vänsterpartiet    och
Miljöpartiet  är  av  tradition  negativa
till   ekonomisk  tillväxt,   och   deras
inflytande  över regeringspolitiken  ökar
ytterligare  osäkerheten  om  regeringens
ekonomiska  kurs och regeringens  förmåga
att    göra    någonting   åt   ekonomins
grundläggande    strukturella    problem.
Familjepolitiken bör reformeras bl.a. för
att  öka  valfriheten inom  barnomsorgen.
Avdragsrätt          för          styrkta
barnomsorgskostnader       samt       ett
barnomsorgskonto bör införas. Regeringens
förslag till maxtaxa avvisas. Vidare  bör
familjernas situation stärkas  genom  att
bl.a. garantinivån i föräldraförsäkringen
höjs  mer än vad regeringen föreslår  och
att  en statlig skattereduktion för varje
barn   upp  till  16  år  införs.  Enligt
motionärerna          bör           också
socialförsäkringssystemen reformeras  och
utvecklas  mer mot fonderade system.  För
att  se över marginaleffekterna i skatte-
och socialförsäkringssystemen bör det ske
överläggningar mellan de fem partier  som
står  bakom  pensionsreformen.  För   att
minska                   statsfinansernas
konjunkturkänslighet   bör   statsskulden
avbetalas  i  en  snabbare  takt  än  vad
regeringen föreslår, bl.a. genom att fler
statliga  företag  säljs  ut.  En   sådan
utförsäljning  motiveras  också  av   att
staten    måste   renodla    sin    roll.
Motionärerna vill ersätta överskottsmålet
i  de  offentliga finanserna med ett  mål
för  statens  finanser  (yrkandena  1,  2
delvis och 5).


I  Centerpartiets motion Fi19 anförs  att
de  senaste årens snabba tillväxt  är  på
väg  att avta och att Sverige är  på  väg
att klyvas både socialt och regionalt.  I
vårpropositionen skriver  regeringen  att
svensk  ekonomi  är  i  gott  skick,  men
enligt  motionärerna  stämmer  inte   den
beskrivningen.   Många   människor    och
regioner   står  i  dag  vid   sidan   av
utvecklingen genom att de t.ex. inte  får
tillgång  till arbetsmarknaden.  Bidrags-
och  skattesystemen låser  in  dem  i  en
fattigdomsfälla,  och regioner  får  inte
möjligheter  att utvecklas på  likvärdiga
villkor eller efter egna förutsättningar.
Regeringen   har  gjort   ett   politiskt
dubbelfel  under  de högkonjunkturår  som
passerat.   Dels   har  regeringen   inte
förmått  att  driva  igenom  strukturella
förändringar som gör svensk  ekonomi  mer
robust    och    mindre    känslig    för
internationella    konjunktursvängningar,
dels  har  regeringen inte  förmått  göra
alla   delaktiga   i   utvecklingen.    I
vårpropositionen finns inte heller  några
åtgärder  som tar tag i dessa  allvarliga
strukturella problem.


Den    ekonomiska   politikens   främsta
uppgift är enligt motionärerna att  skapa
framtidstro  för  människor  och  företag
över  hela  landet. Den svenska  modellen
med    världens   högsta   skatter    och
offentliga utgifter har hämmat tillväxten
och  välfärden i Sverige under de senaste
trettio åren. Enligt Centerpartiet bör en
viktig   inriktning  av  den   ekonomiska
politiken  vara  att  långsiktigt   sänka
såväl skatternas som utgifternas andel av
BNP   ned   till  samma  nivåer   som   i
jämförbara   OECD-länder.   I    motionen
presenteras ett antal reformer inom olika
områden för att höja sysselsättningen och
minska  arbetslösheten i hela landet  och
minska  både  de  regionala  och  sociala
klyftorna. Några av dessa områden är:


·           Skolan    och    den    högre
utbildningen. Skolan ges kraftigt ökade
resurser under de närmaste åren. Pengarna
skall  gå direkt till kommunerna vilket
innebär att kommunerna kan öka kvaliteten
på   utbildningen  samt  anställa  fler
medarbetare i skolorna. Forskningen måste
förstärkas vid framför allt de mindre och
medelstora       högskolorna        och
studiemedelssystemet bör förbättras genom
att principen hälften bidrag och hälften
lån etableras.
·
·          Skattesystemet.  Skatteförslag
presenteras som skall stimulera  arbete
och  kunskap  och  stärka  människornas
ställning   på   arbetsmarknaden   samt
uppmuntra   företagande.   En    reform
genomförs där inkomstskatten sänks  för
framför allt medel- och låginkomstagare
genom en skatterabatt på 10 000 kr, lika
för alla, och en extra skatterabatt  på
10    800   kr   för   arbetsinkomster.
Grundavdraget och skattereduktionen för
egenavgifter slopas. Vidare sänks skatten
på   boende  genom  att  frysningen  av
taxeringsvärdena     återställs     och
skattesatserna      justeras       ned.
Fastighetsskatten      sänks      sedan
ytterligare. Förmögenhetsskatten slopas
stegvis,  och  en  skattereduktion   på
hushållstjänster  införs.  Reseavdraget
höjs till 20 kr per mil.
·
·                            Företagande.
Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att
sänkas   och  regelverket   som   omger
företagandet  måste förenklas.  Arbetet
inom   den  s.k.  Simplexenheten  måste
intensifieras, och målet bör  vara  att
befintligt regelverk skall minska med 25
% fram till 2004. Det svenska jordbrukets
konkurrenskraft måste förstärkas  genom
bl.a. att den s.k. ryggsäcken lyfts av,
och motionärerna föreslår ett system med
individuella    kompetenskonton     där
avsättningarna   gynnas  skattemässigt.
Vidare bör de s.k. fåmansföretagsreglerna
avskaffas.
·
·         Arbetsmarknaden. För att få ned
arbetslösheten                    måste
arbetsmarknadspolitiken   förnyas   och
decentraliseras för att bl.a. minska den
sociala  och  regionala  klyvningen   i
samhället.  En  utbildningsgaranti  bör
införas, volymåtgärderna bör fasas ut och
större vikt bör läggas på yrkesinriktade
utbildningar.    Vidare    bör     s.k.
övergångsarbetsmarknader  inrättas.  På
dessa marknader skall arbetskraften vara
billigare   genom  en   återföring   av
arbetsgivaravgifterna. Motionärerna  är
kritiska  till regeringens förslag  att
höja taket i arbetslöshetsförsäkringen.
Dessa resurser borde i stället användas
för att få arbetslösa i arbete. Dessutom
bör arbetslöshetsförsäkringens karaktär
av  omställningsförsäkring  göras  ännu
tydligare genom en successiv avtrappning
av ersättningsnivån.
·
·               Regionalpolitik       och
kommunikationer. För att  hela  Sverige
skall  utvecklas föreslås en omfattande
satsning på kommunikationer, främst för
drift   och  underhåll  av   väg-   och
järnvägsnätet. Dessutom bör en  digital
allemansrätt införas som  gör  att  den
digitala infrastrukturen kommer alla till
del. Regeringens program för utbyggnad av
bredband skapar en digital klyfta genom
att den inte kommer alla till del.
·
Motionärerna vill vidare införa en  vård-
och   hjälpmedelsgaranti  och  anser  att
vården  och omsorgen behöver fler privata
och  kooperativa driftsformer.   Dessutom
föreslås            ett             antal
rehabiliteringsinsatser.   Efter   motion
från Centerpartiet har riksdagen beslutat
att regeringen i höst skall lägga förslag
om  bättre  förutsättningar till  utbyggd
finansiell         samordning          av
rehabiliteringen.   Motionärer    förslår
också att bl.a. arbetsgivarinträdet i den
offentliga sektorn bör förlängas till två
månader.  Familjepolitiken  bör   förnyas
genom bl.a. ett barnomsorgskonto och rätt
till   avdrag  för  barnomsorgskostnader.
Dessutom      bör     garantinivån      i
föräldrapenningen höjas betydligt mer  än
vad  regeringen  föreslår  samtidigt  som
motionärerna avvisar regeringens  förslag
till  maxtaxa  i  barnomsorgen.  Det  bör
också införas en etableringsfrihet för ny
barnomsorg,  vilket  ökar  friheten   och
mångfalden.     Rättstryggheten     måste
förbättras, genom bl.a. förstärkningar av
det   brottsförebyggande  arbetet,   fler
poliser  behövs  och  tingsrätterna   bör
behållas.  Enligt motionärerna  bör  inte
staten äga aktier i börsföretag utan  det
ägande    som    finns   bör   avvecklas.
Försäljningen  av statlig verksamhet  bör
under de kommande tre åren uppgå till  50
miljarder  kronor mer än de försäljningar
som  regeringen planerat för vart och ett
av  åren. Till exempel bör återstoden  av
Telia AB, AB Vin och Sprit och Vasakronan
säljas ut (yrkandena 1, 6-11 och 13-14).


I  Folkpartiet liberalernas  motion  Fi20
konstateras  att trots de  senaste  årens
höga   tillväxttal  har  inte  de   stora
strukturella  problemen  i  den   svenska
ekonomin  försvunnit. De svaga sidorna  i
den    svenska   ekonomin   finns   kvar:
Företagsklimatet är dåligt, skatterna och
de  offentliga utgifterna  är  för  höga,
arbetsmarknaden     är     för     rigid,
näringsverksamheten   är   omgärdad   med
alltför  många  regler  och  alternativen
inom     t.ex.    vård,     skola     och
arbetsförmedling  är  för  få.  För   att
åtgärda dessa svagheter och t.ex.  minska
den           svenska           ekonomins
konjunkturkänslighet,  öka   utbudet   av
arbetskraft  och  öka antalet  företagare
och  företag  med  verksamhet  i  Sverige
presenterar  motionärerna  systemreformer
inom  ett  antal områden. För att  hindra
att  den pågående avmattningen i ekonomin
blir  långvarig  och djup bör  reformerna
genomföras  snabbt. Några  av  reformerna
presenteras i punkterna nedan.


·                Skattereform.         En
inkomstskattereform genomförs med sänkta
marginalskatter, slopat övre skikt i den
statliga inkomstbeskattningen, höjd bryt
punkt,  grundavdrag  utan  avtrappning,
förvärvsavdrag  och en generell  skatte
reduktion. Som ett led i att  reformera
familjepolitiken  bör   barnfamiljernas
marginaleffekter  minskas   genom   att
generella   utökningar  av   barnstödet
utformas som en skattereduktion på 1 200
kr  år  2002 som höjs till 2 400 kr  år
2004. Vidare bör avdrag för barnomsorgs
kostnader  upp till 50 000  kr  medges.
Hushållstjänster får en skattereduktion
på 50 %. Sparande underlättas genom att
förmögenhetsskatten sänks och slopas på
sikt.  Ett  första steg är en avskaffad
sambeskattning  och   en   höjning   av
fribeloppet.  Fastighetsskatten   sänks
genom att taxeringsvärdena fortsätter att
vara frysta med skattesatsen 1,2 %  för
småhus och 0,7 % för flerbostadshus. Den
nuvarande     fastighetsskatten     bör
avskaffas. Pensionssparandet underlättas
genom  att avdragsrätten höjs till  1,5
basbelopp. Principerna från 1990/91 års
skattereform - hälften kvar och att  de
allra    flesta   bara   skall   betala
kommunalskatt - skall återupprättas.
·
·         Företagarreform. För att  skapa
fler    företagare   och   jobb   måste
företagsskatterna sänkas, antalet regler
för  att driva företag bör minskas  och
förenklas  samtidigt  som  konkurrensen
måste  öka bl.a. genom att statlig  och
kommunal bolagsverksamhet privatiseras.
Dubbelskatten  på  aktier  bör  slopas,
arbetsgivaravgifterna i  tjänstesektorn
sänkas,  de  s.k.  fåmansbolagsreglerna
förenklas   och  sociala  avgifter   på
vinstandelar avskaffas.
·
·               Arbetsmarknads-       och
integrationsreform.                 AMS
arbetsförmedlingar bör läggas  ned  och
andra    alternativ,   t.ex.    privata
bemanningsföretag  och   specialiserade
förmedlingar, släppas fram. Vidare bör en
s.k. omställningspeng och en jobbgaranti
införas.
·
·         Socialförsäkringsreform. Dagens
socialförsäkringar bör omvandlas till tre
obligatoriska  och från statens  budget
fristående försäkringar. I försäkringarna
skall det råda raka rör mellan avgifter
och  förmåner. Enligt motionärerna  bör
taket  i sjuk- och föräldraförsäkringen
höjas 2002.
·
·              En      kunskaps-      och
utbildningsreform.  En   rad   åtgärder
föreslås för att förbättra skolan,  öka
kvaliteten  inom högskolan  och  större
resurser bör avsättas till forskning och
individuell kompetensutveckling. För att
stimulera  läsandet bör bl.a. bokmomsen
sänkas.
·
·                    Infrastrukturreform.
Motionärerna föreslår en kraftig satsning
på  väginvesteringar och  vägunderhåll.
Dessutom  måste staten främja en  snabb
utbyggnad av elektroniska kommunikationer
genom   en   tydlig  och  teknikneutral
lagstiftning och genom ett större ansvar
för    IT-utbildning.   Vidare    måste
bostadspolitiken förnyas för att  bl.a.
bostadsbristen i tillväxtområdena skall
kunna byggas bort. Bostadsmarknaden är i
dag  en av de främsta flaskhalsarna mot
tillväxt. Förutom sänkt fastighetsskatt
bör     bl.a.    hyressättningssystemet
utvecklas och regelverket förenklas.
·
·          Globaliseringsreform.  Sverige
behöver internationaliseras. Bland annat
måste EU-politiken bli aktivare, Sverige
bör  bli medlem i EMU, engagemanget för
frihandel   måste  bli   starkare   och
biståndet bör höjas.
·
·         Jämställdhetsreform.  Den  mest
prioriterade uppgiften är att  avskaffa
löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
Det  bör enligt motionärerna ske  bl.a.
genom att de offentliga monopolen  inom
t.ex.  skolan  och  vården  bryts  upp.
Förutom avskaffande av sambeskattningen i
förmögenhetsbeskattningen   bör    även
reseavdrag för resa till och från dagis
införas.
·
För  att effektivisera kommunverksamheten
bör    uppgifterna   koncentreras    till
kärnverksamheterna, vilket bl.a.  innebär
att  kommunala  bolag bör  säljas  ut.  I
princip  bör  all  verksamhet  inom   den
offentliga    sektorn   som    inte    är
myndighetsutövning vara konkurrensutsatt.
Vården och skolan bör avregleras. För att
förhindra  växthuseffekten  föreslås   en
klimatstrategi  som bl.a.  innehåller  en
europeisk miniminivå för koldioxidskatten
och   ett   införande   av   handel   med
utsläppsrätter.  Motionärerna  anser  att
det   bör  finnas  ett  överskott  i   de
offentliga finanserna motsvarande 2 %  av
BNP      över     en     konjunkturcykel.
Överskottsmålet    kräver    dock     att
överskotten   är   högre   än   2   %   i
högkonjunktur.   På   denna   punkt   har
regeringen inte haft någon klar  politik,
enligt motionärerna. Överskottet bör vara
2,5  %  2002.  För  att stärka  ekonomins
position  inför  nästa lågkonjunktur  bör
statsskulden   avbetalas  snabbare.   Det
skall bl.a. ske genom en utförsäljning av
statliga  företag. Staten  bör  endast  i
undantagsfall driva företag (yrkandena 1,
10-11, 13-16, 18-23 och 25).


1.3.3 Finansutskottets ställningstagande
till partimotionernas förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken


Utskottet  kan med glädje konstatera  att
läget   på  den  svenska  arbetsmarknaden
förbättrats markant. Sysselsättningen har
ökat  mycket kraftigt samtidigt som  både
den  öppna  och den totala arbetslösheten
sjunkit  rejält. Sedan sommaren 1997  har
sysselsättningen i säsongsrensade siffror
stigit med omkring 320 000 personer,  och
den öppna arbetslösheten har gått ned med
drygt  4 procentenheter. Trots den  sämre
internationella   konjunkturen   och   en
svagare  svensk  industrikonjunktur   har
sysselsättningen fortsatt att öka  starkt
under    vintern   och   våren.    Enligt
Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste
s.k.  arbetskraftsundersökning (AKU)  var
4  201  000 personer sysselsatta i  april
2001,  vilket  är 115 000 personer  eller
2,8  %  fler  än i april 2000.  Samtidigt
sjönk den öppna arbetslösheten från 4,7 %
i april 2000 till 3,7 % i april 2001.


Den öppna arbetslösheten nådde 4 %-målet
i höstas


Målet   om  en  halvering  av  den  öppna
arbetslösheten  till  4  %  år  2000  som
regering  och  riksdag  satte  upp   1996
nåddes i oktober 2000. Efter att ha legat
några  tiondelar under 4 % under de sista
månaderna   i   fjol   steg   den   öppna
arbetslösheten i januari och  februari  i
år  över 4 %. Under mars och april  i  år
har   den   på   nytt   gått   under   4-
procentsnivån.


Samtidigt   som  detta  är   en   mycket
uppmuntrande  utveckling  vill  utskottet
framhålla  att  arbetsmarknadsstatistiken
även  visar att skillnaderna mellan olika
regioner  i Sverige är mycket stora.  Det
totala  s.k.  obalanstalet, dvs.  andelen
öppet arbetslösa plus andelen personer  i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program,  uppgick
i  hela  riket till 6,6 % i  april  i  år
enligt   Arbetsmarknadsstyrelsens   (AMS)
uppgifter.  I Stockholms län var  siffran
3,1 % medan den i Norrbottens län uppgick
till  13,9  %.  Ett  positivt  inslag  är
emellertid  att såväl den öppna  som  den
totala  arbetslösheten under det  senaste
året sjunkit i alla län och att nedgången
i  den totala arbetslösheten var störst i
Jämtlands län och Västernorrlands län. En
annan uppgift som visar att det inte bara
är  storstadsområdena som fått del av den
förbättrade arbetsmarknaden är att det  i
april förra året enbart var fyra län  som
uppvisade en öppen arbetslöshet  under  4
%. I april i år hade siffran ökat till 11
län, dvs. mer än hälften av Sveriges  län
har i dagsläget en öppen arbetslöshet som
understiger  4  %, även  om  skillnaderna
inom länen kan vara stora.


Även sysselsättningsmålet utvecklas
gynnsamt men ...


SCB:s   undersökningar  visar  att   även
riksdagens    och    regeringens     s.k.
sysselsättningsmål  utvecklas  väl,  dvs.
att  antalet sysselsatta i åldrarna 20-64
år  som  andel  av befolkningen  i  samma
åldersgrupp skall uppgå till 80 % 2004. I
april i år var sysselsättningsgraden  för
denna    åldersgrupp   78,4   %,   enligt
säsongsrensade  siffror.   Det   är   1,4
procentenheter          högre          än
sysselsättningsgraden i april i fjol.


Utskottet  kan dock konstatera  att  det
finns   tecken  på  att  sysselsättningen
framöver inte kommer att öka lika  snabbt
som den gjort under de senaste åren. Till
exempel   dämpas  tillväxten  i  ekonomin
bl.a.   till   följd   av   den   svagare
internationella konjunkturen, och antalet
nyanmälda     lediga     platser     till
arbetsförmedlingarna  har  minskat  något
under   de   senaste  månaderna.   Vidare
framgår  av Konjunkturinstitutets  (KI:s)
senaste   barometrar  att   företagen   i
industrin     och     de     industrinära
tjänstenäringarna räknar med  en  minskad
sysselsättning framöver. Företagen uppger
vidare att de tidigare svårigheterna  med
att  rekrytera  lämplig personal  avtagit
markant  under vintern och  våren  -  den
brist på arbetskraft som var tydlig under
förra  året har minskat bl.a.  genom  ett
minskat  behov i företagen. AMS statistik
visar   också  att  antalet   varsel   om
uppsägningar   ökat  under   de   senaste
månaderna.  Uppgången sker dock  från  en
mycket  låg  nivå. Till dessa statistiska
indikatorer kan emellertid läggas att AMS
i  sin senaste arbetsmarknadsprognos från
mitten    av   maj   räknar    med    att
sysselsättningen i år stiger med hela  94
000 personer eller 2,3 % - dvs. en större
ökning än i fjol och den högsta uppgången
i   sysselsättningen  sedan   1975.   AMS
förutser  dock  en markant  avmattning  i
tillväxten  under  2002. Sysselsättningen
väntas då öka med 0,9 %.


... det krävs insatser för att målet
skall nås


För att öka förutsättningarna för att  nå
målet om en sysselsättningsgrad på  80  %
är det enligt utskottets mening angeläget
att  åtgärder vidtas inom en rad områden.
Utbudet av arbetskraft måste öka och  den
svenska arbetsmarknadens sätt att fungera
måste    förbättras    ytterligare.     I
traditionell                       svensk
arbetsmarknadspolitisk     anda     måste
arbetslinjen,  som numera  kan  betraktas
som   en   arbets-   och  kompetenslinje,
hävdas.  Matchningen mellan arbetssökande
och  lediga  platser måste effektiviseras
ytterligare  så att sysselsättningen  kan
fortsätta     att    öka     utan     att
inflationsdrivande  och  tillväxthämmande
flaskhalsar                      uppstår.
Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste  i
ännu högre grad inriktas på att förhindra
bristsituationer  och   förmedla   lediga
jobb.  Vakanstiderna  måste  kortas   och
långtidsarbetslösheten           minskas.
Förmedlingarna    måste     dock     även
fortsättningsvis prioritera personer  som
är         långtidsarbetslösa         och
långtidsinskrivna.  Stora  ansträngningar
måste      göras     för     att      öka
sysselsättningsgraden bland t.ex.  äldre,
funktionshindrade    och     utomnordiska
grupper.


Arbetsmarknadspolitiken läggs om


Till  skillnad  mot  vad  som  hävdas   i
partimotionerna kan utskottet  konstatera
att  arbetsmarknadspolitiken har en klart
tillväxtfrämjande inriktning.  Volymmålen
har tagits bort och inslagen av matchning
och   utbildning  har  ökat  markant.   I
regeringens      regleringsbrev      till
Arbetsmarknadsverket för 2001  anges  att
målen  för arbetsmarknadspolitiken  bl.a.
skall  vara att vakanstiderna för  lediga
platser   och   arbetslöshetstiden    för
arbetssökande skall hållas  nere.  Vidare
skall  antalet  långtidsinskrivna  minska
kontinuerligt under året och vara  mindre
än  40  000 personer mot slutet av  året.
Kompetenshöjande åtgärder skall sättas in
för  dem som har svårast att komma in  på
arbetsmarknaden.  Ett  konkret  mål   som
redovisas  är  att andelen  personer  som
fått   arbete  90  dagar  efter  avslutad
arbetsmarknadsutbildning   i   genomsnitt
skall  uppgå  till minst 70  %.  Dessutom
skall  minst  57  000  arbetshandikappade
personer per månad ha lämpligt arbete.


Åtgärderna inriktas i allt högre  grad
mot  sektorer  där brist  på  arbetskraft
bedöms  uppkomma.  Till  exempel  har  en
bristyrkesutbildning för redan  anställda
införts som en försöksverksamhet, och ett
förstärkt  anställningsstöd  har  införts
för   att   öka   de   långtidsinskrivnas
möjligheter att få ett reguljärt  arbete.
Utskottet  vill i anslutning  till  detta
nämna       att       det      förstärkta
anställningsstödet för personer som varit
inskrivna i arbetsförmedlingen under  två
år  i  september omfattade drygt  11  000
personer. Vidare kan utskottet notera att
det  pågår  ett  löpande arbete  med  att
förenkla    det   arbetsmarknadspolitiska
regelverket.  En följd av dessa  åtgärder
är   att  regeringen  i  vårpropositionen
bedömer  att  antalet  deltagare   i   de
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska programmen  i  år
minskar   till  i  genomsnitt   107   000
personer, vilket är 8 000 personer  färre
än  vad regeringen bedömde i samband  med
budgetpropositionen.  Antalet   deltagare
väntas fortsätta minska efter 2001,  till
i genomsnitt 77 000 personer 2004.


Som  följd  av förra vårens  proposition
om             omläggningen            av
arbetsmarknadspolitiken    (1999/2000:98)
infördes  i  höstas  en aktivitetsgaranti
för  personer som är eller löper risk att
bli långtidsarbetslösa. Antalet deltagare
i aktivitetsgarantin uppgick i april i år
till  nästan  30  000 personer.  För  att
stoppa   risken   för   rundgång   mellan
aktivitetsgarantin och öppen arbetslöshet
föreslår  regeringen  i  vårpropositionen
nya  regler som enligt planen skall träda
i   kraft   vid   årsskiftet.   Riksdagen
beslutade  också i höstas om en  relativt
omfattande         reformering         av
arbetslöshetsförsäkringen.  Reformeringen
innebar bl.a. att försäkringens roll  som
omställningsförsäkring     förtydligades.
Kraven  på  den  arbetslöse tydliggjordes
samtidigt  som  rättssäkerheten  för  den
enskilde förstärktes. Vidare utökades det
s.k.  förstärkta anställningsstödet,  och
anslaget   för  särskilda  åtgärder   för
arbetshandikappade höjdes.


Regeringen  förslår  i  vårpropositionen
ett  antal  nya  åtgärder  för  att  höja
arbetsutbudet,  öka sysselsättningen  och
förbättra  tillväxtmöjligheterna  i  alla
delar  av landet. Bland annat permanentas
fr.o.m. 2002 de extra 700 miljoner kronor
som  Arbetsmarknadsverket de senaste åren
använt   för   tillfällig  personal   vid
arbetsförmedlingarna.      Förstärkningen
skall  bl.a.  användas för att  förbättra
kvaliteten      i     aktivitetsgarantin,
kontakterna  med  arbetsgivarna  och   de
individuella handlingsplanerna.  För  att
minska    deltidsarbetslösheten   avsätts
under  perioden  2002-2004  100  miljoner
kronor.   Regeringen  anger  vidare   att
marginaleffekter  för  förtidspensionärer
bör  reduceras  och att  övergången  från
s.k.      lönebidragsanställning     till
osubventionerad     anställning     skall
påskyndas  så att fler arbetshandikappade
får     möjlighet     komma     ut     på
arbetsmarknaden.  För  att  bl.a.  minska
tendenserna    till    flaskhalsar    och
arbetskraftsbrist  i  storstadsregionerna
föreslår   regeringen  ett  tidsbegränsat
investeringsbidrag    för     att     öka
produktionen av främst små och medelstora
hyreslägenheter.


Till    insatserna    för    att     öka
arbetskraftsutbudet och  minska  riskerna
för  inflationsdrivande flaskhalsar skall
enligt utskottets mening också läggas  de
reformer och de medel som satsas  på  att
effektivisera  och öka  utbildningen  och
kompetensutvecklingen. Dessutom genomförs
under perioden 2001-2003 ett program  för
att   öka   invandrarnas  deltagande   på
arbetsmarknaden.  Bland  annat  förstärks
den   kompletterande   utbildningen   för
arbetslösa   invandrare   med    utländsk
utbildning      inom      hälso-      och
sjukvårdsområdet.  Vidare  genomförs   en
kompletterande  utbildning  för  personer
med utländsk utbildning inom lärarområdet
och  inom teknik och naturvetenskap.  Den
s.k.     valideringen     av     utländsk
yrkeskompetens   har  utökats,   och   en
försöksverksamhet     med      alternativ
platsförmedling  för  invandrare  prövas.
Ytterligare     åtgärder      är      att
Högskoleverket   fått   i   uppdrag   att
analysera hur högskolans utbildningsutbud
bättre   skall   kunna   anpassas    till
arbetsmarknadens behov. Enligt utskottets
mening   bidrar  också  den   maxtaxa   i
barnomsorgen  som införs  vid  årsskiftet
och de skattesänkningar för särskilt låg-
och   medelinkomsttagare  som  genomförts
under  2000 och 2001 till att öka utbudet
av arbetskraft.


I   anslutning   till  diskussionen   om
arbetsmarknadspolitiken  vill   utskottet
med  kraft avvisa förslaget i Folkpartiet
liberalernas motion Fi20 om att lägga ned
större delen AMS för att i stället  lägga
ut  bl.a. jobbförmedlingsverksamheten  på
t.ex.        privata        vinstdrivande
bemanningsföretag.  En   sådan   drastisk
förändring  skulle  allvarligt   försämra
situationen  för  många  arbetslösa.  Den
skulle  på  ett orimligt sätt slå  sönder
den  svenska arbetsmarknadspolitiken  och
bl.a.  riskera att lämna stora  delar  av
landet   utan  det  stöd   som   en   väl
fungerande förmedlingsverksamhet utgör.


Innan   utskottet   övergår   till   att
diskutera  lönebildningen vill  utskottet
också kommentera det påstående som görs i
Moderata samlingspartiets motion Fi17  om
att   de   senaste   årens   ökning    av
sysselsättningen  är en  bubbla  eftersom
sjukfrånvaron ökat kraftigt  under  samma
tid.


Enligt   utskottets  meningen   är   det
oroande   att  sjukfrånvaron   ökar   och
utskottet  diskuterar i kommande  avsnitt
olika   åtgärder  för  att  bryta   detta
mönster  och  öka hälsan  i  arbetslivet.
Däremot   är  beskrivningen  i   Moderata
samlingspartiets       motion        helt
vilseledande. Sysselsättningen har  sedan
1997 stigit med i genomsnitt 6 %. Antalet
arbetade  timmar har under  samma  period
stigit  med 5,6 % och antalet personer  i
arbete (dvs. sysselsatta exklusive de som
varit  frånvarande hela veckan) har  ökat
med  4,4  %. Att antalet arbetade  timmar
ökade  mer än antalet personer  i  arbete
beror  bl.a.  på  ökad  övertid  och  att
andelen  personer  som  vanligen   jobbar
35-40  timmar  i  veckan stigit  kraftigt
under de senaste åren.


Lönebildningen spelar stor roll för
tillväxten och sysselsättningen


Om sysselsättningsmålet skall kunna nås
och  tillväxten fortsätta  att  utvecklas
positivt är det enligt utskottets  mening
av  avgörande betydelse att  den  svenska
lönebildningen  fungerar  väl   och   att
löneökningarna   i   alla   sektorer   av
ekonomin ligger på en rimlig nivå. Om  de
totala  lönekostnaderna ökar snabbare  än
produktiviteten  riskerar   den   svenska
ekonomin     att     hamna      i      en
överhettningssituation    med    stigande
inflation,    räntehöjningar,     svagare
tillväxt och ökad arbetslöshet som följd.
I   ett   sådant  läge  äventyras   också
utrymmet   för   framtida  reformer   och
skattesänkningar.


Utskottet  vill i sammanhanget framhålla
att  de  grundläggande  förutsättningarna
för en bra fungerande svensk lönebildning
ändå  är  relativt goda. Förtroendet  för
låginflationspolitiken  bland   ekonomins
olika aktörer är hög, vilket innebär  att
risken    minskat   för   att    avtalade
löneökningar  skall  gröpas  ur   av   en
kraftig   och  okontrollerad   inflation.
Löntagarna  har  också under  de  senaste
åren       fått      historiskt      höga
reallöneökningar trots att  de  nominella
lönepåslagen   varit   måttfulla.   Sedan
mitten   av  1990-talet  har  reallönerna
stigit med i genomsnitt ungefär 4  %  per
år.  Det  kan  jämföras med  utvecklingen
under  1980-talet  då reallönerna  var  i
stort  sett oförändrade samtidigt som  de
nominella löneökningarna ökade dubbelt så
mycket  som i slutet av 1990-talet.  Till
det     kommer    att    företagen    och
arbetsgivarna  i  dag  är   medvetna   om
svårigheterna  att vältra  över  stigande
lönekostnader på konsumenterna. Utskottet
kan   i   det   här   sammanhanget   även
konstatera       att      lönebildningens
institutionella omgivning har  förändrats
en  hel  del under de senaste åren.  Inom
t.ex. industrin och inom delar av handeln
har  nya samarbetsavtal tecknats. Avtalen
utgör     den     ram     inom     vilken
avtalsförhandlingarna bedrivs. Vidare har
Medlingsinstitutet    inrättats,     vars
uppgift är att understödja avtalsparterna
i  deras strävan att uppnå både en stabil
reallöneutveckling  och  en   snabb   och
uthållig uppgång i sysselsättningen.


En   viktig   och  avgörande   test   av
lönebildningen  är den avtalsrörelse  som
pågått under vintern och våren. I och med
att  avtalet  på  det  kommunala  området
undertecknades i början av maj  i  år  är
avtalen i hamn inom i stort sett samtliga
avtalsområden.  Utskottet kan  konstatera
att  förhandlingarna har klarats av  utan
allvarligare konflikter och att de flesta
avtalen  är  fleråriga. Enligt utskottets
mening  tyder  också  det  mesta  på  att
nivåerna  i avtalen är rimliga  och  inom
ramen   för   vad  som  krävs   för   att
inflationen   skall   förbli   låg    och
sysselsättningen  skall  kunna  fortsätta
att   öka.  Detta  är  enligt  utskottets
mening en mycket gynnsam utveckling bl.a.
med tanke på att avtalen slutits under en
period  med  hög  tillväxt  och  kraftigt
stigande  sysselsättning. Utskottet  vill
emellertid  peka på att det  inte  räcker
med   måttliga   avtal  utan   att   även
löneglidningen  måste  hålla   sig   inom
relativt  snäva  gränser.  Även   om   en
svagare  konjunktur minskat riskerna  för
överhettning    på   vissa    delar    av
arbetsmarknaden  finns  fortfarande   ett
starkt  tryck uppåt på lönerna för  vissa
eftertraktade grupper och i  de  snabbast
växande storstadsregionerna. Detta kan få
till  effekt att löneglidningen  framöver
ökar  mer  än vad som ingår  i  de  olika
avtalen på arbetsmarknaden.


Arbetsrätten


När   det  gäller  arbetsrätten  är   det
utskottets  principiella uppfattning  att
det   i   många  fall  finns   överdrivna
föreställningar  om  att  förändringar  i
arbetsrättslagstiftningen    skulle    ge
betydande  effekter  på  tillväxten   och
sysselsättningen. Utskottets  uppfattning
styrks också av en studie av arbetsrätten
i  olika OECD-länder som OECD publicerade
i   Employment  Outlook  sommaren   1999.
Enligt   OECD   visar   jämförelsen   att
arbetsrättens utformning har  inga  eller
endast  begränsade effekter på den totala
sysselsättningen    och    den     totala
arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan
utformningen   av  arbetsrätten,   enligt
OECD, i viss mån påverka den demografiska
sammansättningen  av  arbetslösheten  och
sysselsättningen, t.ex. att en viss grupp
av   människor  i  högre  grad  än  andra
drabbas   av   arbetslöshet   om    t.ex.
arbetsrätten   är  kraftigt   reglerande.
Enligt   OECD   är  dock   den   effekten
statistiskt sett osäker.


Företagen och globaliseringen


Innan  utskottet går in på frågorna kring
konkurrens   och   företagsklimat    vill
utskottet kort kommentera diskussionen  i
bl.a.  motion  Fi18 (kd) om försäljningar
av   företag  till  utlandet   och   ökat
utlandsägande. Statistiska uppgifter från
olika centralbanker och andra finansiella
organisationer  visar att  det  pågår  en
omfattande  globalisering av ägandet  och
en   internationell   omstrukturering   i
näringslivets   olika   branscher.   Både
ingående och utgående direktinvesteringar
och  s.k. portföljinvesteringar har  ökat
mycket  kraftigt  under de  senaste  åren
jämfört med tidigare under 1990-talet och
under 1980-talet.


Enligt  utskottets  meningen  är  det
utomordentligt        viktigt         att
globaliseringens    och     det     ökade
utlandsägandets  effekter  på   ekonomin,
näringslivet  och  sysselsättningen  noga
analyseras.  Frågan  är  emellertid  inte
unik  för Sverige. Runt om i både  Europa
och   övriga  industrivärlden  pågår   en
intensiv  debatt  om  utländska  förvärv,
företagsutflyttningar,   sammanslagningar
och    företagsklimat.    Debatten     är
emellertid ofta osaklig och behäftad  med
undergångstoner. Enligt utskottets mening
finns   det  mycket  som  tyder  på   att
utländska  investeringar  i  Sverige  kan
spela  en viktig roll för utvecklingen  i
svensk ekonomi. I många fall tillför  nya
internationella  ägare nytt  kapital,  ny
kompetens och nya förutsättningar för  en
ökad expansion.


Bilden  av  en  ödesmättad utförsäljning
av svenska företag måste kompletteras med
att   även   svenska   företag   i   stor
utsträckning köper utländska företag  för
att  stärka  sin ställning och kompetens.
Riksbankens     betalningsbalansstatistik
visar  att  svenska företag  under  förra
året direktinvesterade i utlandet för 362
miljarder  kronor.  Under  samma   period
köpte  utländska företag svenska  företag
för   204   miljarder  kronor.   I   fjol
investerade   alltså   svenska    företag
betydligt mer i utlandet än vad utländska
företag  gjorde i Sverige. Samma resultat
får  man om tidsperioden förlängs.  Under
perioden 1993-2000 gjorde svenska företag
direktinvesteringar i utlandet för  drygt
1  000  miljarder kronor, medan utländska
företag  direktinvesterade i Sverige  för
omkring  830  miljarder kronor  (i  dessa
siffror  har  för  1999  fusionen  mellan
Astra  och  Zeneca rensats bort  eftersom
Astras  innehav i Zeneca är  bokfört  som
ett portföljinnehav medan Zenecas innehav
i      Astra     betraktas     som     en
direktinvestering).


Utskottet vill i anslutning till  frågan
om    globaliseringen   erinra   om   att
regeringen   tillsatt  en  utredning   om
internationaliseringens   betydelse   för
svenska skattebaser och Sveriges framtida
skattestruktur.   Enligt   planen   skall
utredningen        presentera        sitt
slutbetänkande i mars 2002.


Sverige - en av världens främsta IT-
nationer


Utlandets kraftigt stigande intresse  för
Sverige,  svenska  företag  och   svenskt
näringsliv beror till en del på  Sveriges
framgångar inom den kraftigt expanderande
IT-sektorn.      Vid       sidan       av
direktinvesteringar i svenska  IT-företag
sker  ett  betydande inflöde av utländska
investeringar och kapital när det  gäller
forskning och utveckling inom IT. Även om
den   internationella  informations-  och
kommunikationsindustrin  för   tillfället
karaktäriseras av kraftig avmattning  och
omstrukturering kommer IT-sektorn att  få
stor   betydelse  för  Sverige  och   den
svenska tillväxten framöver.


Helt  avgörande för Sverige, den svenska
tillväxten  och sysselsättningen  är  att
Sveriges  konkurrenskraft  är   hög   och
företagsklimatet gott. Till skillnad  mot
vad  som  hävdas i partimotionerna  anser
utskottet att det grundläggande  klimatet
för   företagande,  expansion  och  högre
sysselsättning är mycket gott.


De  offentliga finanserna har  sanerats,
vilket  har  gett en stabil  och  hållbar
makroekonomisk  situation.  Räntorna  har
sjunkit kraftigt både i förhållande  till
tidigare   under  1990-talet   och   till
räntenivåerna under 1970- och 1980-talen.
Under  det  senaste  året  har  också  de
svenska   obligationsräntorna  legat   på
ungefär   samma   nivå   som   de   tyska
obligationsräntorna.  Under  den  senaste
tidens    turbulens   på   valuta-    och
räntemarknaderna  har  dock  de   svenska
obligationsräntorna legat några tiondelar
över  de tyska. Det kan jämföras med  ett
räntegap  mot Tyskland sommaren  1994  på
mellan 4 och 5 procentenheter. Innebörden
av   denna  utveckling  är  att   svenska
företag  och  hushåll kan finansiera  sig
till  ungefär samma kostnad som de  tyska
kan.   Det   stimulerar  både  företagens
investeringar    och     den     inhemska
efterfrågan.


En  annan mycket viktig del i tillväxts-
och  företagsklimatet är att  inflationen
fallit kraftigt under senare år, till  en
nivå   som   understigit   den   i   våra
viktigaste  konkurrentländer.   Samtidigt
har  löneökningarna under de senaste åren
varit  måttliga, trots en historiskt  hög
tillväxttakt   och  att  sysselsättningen
sedan  sommaren 1997 stigit  med  omkring
320  000  personer. Bland  annat  som  en
följd  av denna utveckling har de svenska
företagen  under  de  senaste  8-9   åren
markant    ökat    sina    andelar     på
världsmarknaden   samtidigt   som    icke
konjunkturkänsliga      kunskapsintensiva
branscher  ökat  sina andelar  av  svensk
export.  Som utskottet redovisat tidigare
är    det    av   avgörande   vikt    att
lönekostnadsökningarna  i   den   svenska
ekonomin   förblir   måttliga   för   att
konkurrenskraften skall kunna bevaras och
sysselsättningen stiga ytterligare.


Konkurrensklimatet förbättras


Utskottet    konstaterar    vidare    att
konkurrensen        och         ekonomins
tillväxtvillkor har förbättrats under det
senaste    decenniet.   Vid   sidan    av
omläggningen     av     pensions-     och
skattesystemen  och förändringen  av  den
statliga  budgetprocessen har  ett  antal
åtgärder   vidtagits  för  att  förbättra
konkurrensklimatet  på   varumarknaderna.
Regleringarna  på el- och telemarknaderna
har    helt   eller   delvis   avskaffats
samtidigt        som        en         ny
konkurrenslagstiftning  införts.   Vidare
har  inrikesflyget, järnvägstransporterna
och den långväga busstrafiken öppnats för
konkurrens.  Den offentliga upphandlingen
har  reglerats i en ny lag, och  ett  råd
för  konkurrens  på lika  villkor  mellan
privat    och   offentlig   sektor    har
inrättats.   För   att   förstärka    det
konkurrensbefrämjande     arbetet     har
Konkurrensverket fr.o.m. i  år  tillförts
ytterligare 5 miljoner kronor.  I  slutet
av  förra  året beslutade också riksdagen
om  ny  inriktning av konkurrenspolitiken
för   att  understödja  en  fortsatt  hög
tillväxt   och   en   fortsatt   stigande
sysselsättning.   Den  nya   inriktningen
innebär  bl.a.  att  konsumentnytta   och
konsumentperspektivet sätts i fokus  samt
att  övervakningen  av  konkurrensen   på
olika marknader effektiviseras.


Utskottet   vill   i   anslutning   till
diskussionen om strukturella förändringar
erinra om att processen mot en integrerad
finansmarknad i EU tog ett betydande steg
framåt  vid  Europeiska  rådets  möte   i
Stockholm i mars. Genom att en resolution
antogs      om     åtskillnad      mellan
ramlagstiftning                       och
tillämpningsföreskrifter               på
värdepappersmarknaden    kan    processen
snabbas  på. Det är en viktig  utveckling
som  i förlängningen ökar tillväxten  och
sysselsättningen i EU. Vidare kan  nämnas
att det inom EU även pågår en process med
att öppna el- och gasmarknaderna samt att
öka   konkurrensen  på   transport-   och
postområdena.


Sverige - en framstående kunskapsnation


Enligt  utskottets mening är den  svenska
företagsbeskattningen     som      helhet
konkurrenskraftig  i ett  internationellt
perspektiv.  Utbildnings-  och   kunskaps
nivån  hos  den svenska arbetskraften  är
hög   och   ökar  ytterligare  genom   de
satsningar  på kunskap och kompetens  som
regeringen   vidtar  i  alla   delar   av
utbildningssystemet.    Sverige     skall
konkurrera  med kompetens och välutbildad
arbetskraft.   Utgångspunkten   är    att
Sverige även i fortsättningen skall  vara
en  framstående kunskapsnation. I samband
med    budgetpropositionen    för    2001
beslutade  därför riksdagen  om  kraftigt
utökade   resurser  till  skolan.   Under
perioden 2001-2006 skall skolan tillföras
17,5   miljarder  kronor.  I  år   stiger
resurserna med 0,5 miljarder kronor,  och
därefter ökar tilldelningen med 1 miljard
kronor   per  år  fram  tills   nivån   5
miljarder  kronor  nås. Expansionen  inom
högskolan    fortsätter    och    antalet
utbildningsplatser stiger med omkring 100
000 mellan 1997 och 2003. Utbyggnaden har
hittills    varit    koncentrerad    till
naturvetenskapliga  och  tekniska  ämnen,
men  nu  sker  successivt  en  breddning.
Regeringen     föreslår      också      i
vårpropositionen ökade resurser  för  att
höja kvaliteten på grundutbildningen inom
humaniora,    teologi,    juridik     och
samhällsvetenskap. Det långsiktiga  målet
är att 50 % av en årskull skall ha börjat
på    högskolan   vid   25   års   ålder.
Studiestödet  reformeras  och   bidragets
andel   av   studiemedlen  höjs   fr.o.m.
halvårsskiftet i år från 27,8 % till 34,5
%  av  totalbeloppet. Från och  med  2003
införs även ett nytt vuxenstudiestöd. Det
nya   stödet   skall  bl.a.  riktas   mot
personer  som är eller riskerar  att  bli
arbetslösa.   Den   tidigare    aviserade
satsningen  på  forskning fortsätter.  De
statliga anslagen till grundforskning och
forskarutbildning ökar  med  närmare  1,3
miljarder kronor fram till 2003.


Enligt   utskottets  mening  finns   det
också  anledning att påpeka att en viktig
del  i näringsklimatet är det faktum  att
Sveriges  inhemska efterfrågan  nu  växer
starkt  efter  en  svag utveckling  under
nästan     hela    1990-talet.     Enligt
regeringens  bedömning kommer  också  den
inhemska  efterfrågan att  fortsätta  att
vara  drivkraften i den svenska ekonomin,
även  om  tillväxttakten sjunker  en  del
under   de  närmaste  åren.  Det   gynnar
speciellt  de mindre företagen  som  till
stor del är inriktade på hemmamarknaden.


Regelverket för företagen


I   bl.a.   Centerpartiets  motion   Fi19
föreslås   att  de  regelverk  som   styr
företagen  måste minskas. Utskottet  vill
med  anledning av detta framhålla  att  i
den   offensiv för uthållig tillväxt  och
ökad sysselsättning som regeringen första
gången  presenterade  i  vårpropositionen
1998, och som löpande följts upp i de vår-
och  budgetpropositioner som presenterats
sedan   dess,   spelar  företagande   och
småföretagande en avgörande roll.  Därför
har   riksdagen  under  de  senaste  åren
beslutat  om  en  rad  förbättringar  för
företagen  och  då framför  allt  för  de
mindre företagen. Exempelvis har enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
fått regler som är mer likvärdiga dem som
gäller   för  aktiebolag.  För  nystartad
enskild  näringsverksamhet har  möjlighet
införts  att  kvitta underskott  i  aktiv
näringsverksamhet  mot  tjänsteinkomster.
Dessutom       har      lättnader       i
ägarbeskattningen    för    ägare    till
onoterade      aktiebolag     genomförts.
Arbetsgivaravgifterna har reducerats  för
att  särskilt gynna de mindre  företagen.
Reglerna     för    skattetillägg     vid
periodiseringsfel i momsredovisningen har
lindrats.           Vidare            har
reserveringsmöjligheterna  för   enskilda
näringsidkare och handelsbolag förstärkts
ytterligare.     Avdragsreglerna      för
pensionskostnader,    beskattningen    av
personaloptioner   och    avdraget    för
pensionssparande       för       enskilda
näringsidkare       har       förenklats.
Informationen  kring  nyföretagande   och
stödet  till  kooperativ  utveckling  har
utökats. Villkoren för avsättningar  till
periodiseringsfonder   har   förbättrats.
Beskattningen av utländska  experter  har
lättats.  Dröjsmålsavgiften vid betalning
av tull har sänkts, och kupongskatten för
utdelning på näringsbetingade aktier till
utländska ägare har avskaffats. Flertalet
av     de    s.k.    stoppreglerna    för
fåmansföretag  har tagits  bort,  och  de
s.k.     3:12-reglerna    som    reglerar
beskattning av utdelning och reavinst  på
aktier  i  fåmansföretag är  föremål  för
översyn.  Sedan  i  fjol  är  det   också
tillåtet  för  företag  att  under  vissa
förutsättningar   köpa   tillbaka    egna
aktier.  För att säkerställa och utveckla
tillgången   på  kunskap  och   kompetens
vidareutvecklas        teknik-        och
kunskapsöverföring från  bl.a.  högskolor
till    små   och   medelstora   företag.
Fullständig  kvittningsrätt  har  införts
för  reavinster på onoterade  aktier  mot
förluster     på     noterade     aktier.
Kvittningsbegränsningen för  vinster  och
förluster på marknadsnoterade blandfonder
har  slopats  samtidigt som  reglerna  om
schablonavdrag         för          ökade
levnadsomkostnader  har  förenklats   och
förbättrats. I vårpropositionen  föreslår
regeringen  också ytterligare  satsningar
på   åtgärder   som  främjar  kooperativt
företagande.   Vidare   föreslås    ökade
resurser för att understödja kvinnors och
invandrares företagande. Från och  med  i
oktober    införs    också    ett    nytt
sjöfartsstöd.


Förenkling av regelverket


När  det  gäller Småföretagsdelegationens
förslag  till åtgärder för att  förbättra
för småföretagen vill utskottet erinra om
den    avstämning    av    arbetet    med
regelförenklingar     som      regeringen
redovisade  till  näringsutskottet  förra
våren. I promemorian anger regeringen att
omkring  75  % av de 83 enskilda  förslag
som  Småföretagsdelegationen  lämnat   är
viktiga  och i någon form bör genomföras.
Drygt   40   %  av  förslagen  är   redan
genomförda  eller på väg att  genomföras.
Ytterligare  drygt  30  %  av   förslagen
utreds       eller      bereds       inom
Näringsdepartementet.


I  början av sommaren förra året lämnade
också  regeringen  en  redogörelse   till
riksdagen   om   förenklingsarbetet   med
särskild inriktning på småföretagen (skr.
1999/2000:148).  I skrivelsen  anges  att
det  övergripande målet är att  förbättra
småföretagens      arbetsförutsättningar,
konkurrensförmåga och  villkor  i  övrigt
för    att   öka   sysselsättningen   och
tillväxten.   Ett  viktigt  delmål,   som
regeringen  sätter upp, är  att  inom  en
treårsperiod  tydligt minska regelverkens
administrativa  börda  för  småföretagen.
Målet   skall  löpande  följas  upp   och
resultaten   redovisas   för   riksdagen.
Förutom   detta  redovisas  i  skrivelsen
bl.a.   hur   myndigheterna  under   1999
tillämpat   förordningen   om    särskild
konsekvensanalys av reglers effekter  för
småföretagens   villkor.   Arbetet    med
regelförenklingar drivs  bl.a.  inom  den
s.k.          simplexenheten           på
Näringsdepartementet.        Prioriterade
uppgifter  under  2001 är  utbildning  om
bl.a.  simplexförordningen för tjänstemän
i  Regeringskansliet och  på  myndigheter
och  i  utredningsväsendet. Vidare  skall
det  befintliga regelverket ses över inom
framför     allt    skatteområdet     och
arbetsrätts- och miljölagstiftningen.


Tillväxt i hela Sverige


Som  utskottet  påpekat tidigare  är  det
viktigt  att  konstatera att  de  senaste
årens     kraftiga     tillväxt-      och
sysselsättningsökning   inte   är   jämnt
fördelad  i  landet.  I  många  län   och
kommuner brottas man med utflyttning  och
en  svag arbetsmarknad, medan det i andra
regioner    snarare   råder   brist    på
arbetskraft  och inflyttningen  är  stor.
Denna   situation  är  enligt  utskottets
mening   ett   allvarligt  hot   mot   en
balanserad regional utveckling  i  landet
och  i  förlängningen  ett  hot  mot  den
samlade tillväxten och sysselsättningen.


Ett   viktigt   mål  i  den   ekonomiska
politiken   och  i  näringspolitiken   är
därför  att  hela  Sverige  skall   växa.
Staten  har  ett övergripande ansvar  för
utvecklingen i hela landet samtidigt  som
det  även krävs aktiva lokala insatser  i
alla   delar  av  landet  för  att  skapa
förutsättningar  för högre  tillväxt  och
ökad  sysselsättning. Genom det kommunala
utjämningssystemet  sker  en  långtgående
utjämning    av    skatteinkomster    och
strukturellt    betingade   merkostnader.
Därigenom ökar förutsättningarna för alla
kommuner och landsting i landet att kunna
erbjuda sina invånare en bra vård, omsorg
och skola.


Inriktningen  av  regionalpolitiken   är
att  skapa  förutsättningar  för  hållbar
ekonomisk    tillväxt,    rättvisa    och
valfrihet,      så     att     likvärdiga
levnadsvillkor skapas för  medborgarna  i
hela    riket.   Decentraliseringen    av
högskolan,   insatser   för    att    öka
underhåll, bärighet och rekonstruktion av
vägar  och  järnvägar, satsningarna  inom
infrastrukturen,  som  t.ex.  Botniabanan
och  förbättringen av Ådalsbanan, och  de
senaste  årens stora bidragsökningar  för
att  säkra  en god kvalitet inom  skolan,
vården  och  omsorgen  är  några  av   de
åtgärder   som  vidtas  för   att   skapa
förbättrade möjligheter runt om i landet.


Utskottet   vill  i  anslutningen   till
detta   erinra   om  att   regeringen   i
vårpropositionen anger att den avser  att
till hösten presentera en proposition  om
regionalpolitiken.  Propositionen  kommer
bl.a.  att  bygga  på  de  förslag   till
inriktning     och     utformning      av
regionalpolitiken         som         den
regionalpolitiska kommittén  presenterade
i höstas.


Utbyggnad av infrastrukturen


Av avgörande betydelse för tillväxten och
näringslivets utveckling i olika delar av
landet är att det finns en väl fungerande
infrastruktur   av   bl.a.   vägar    och
järnvägar.     Regeringen     anger     i
vårpropositionen att det finns  anledning
att       öka       ambitionen       inom
infrastrukturområdet.               Denna
ambitionshöjning skall  redovisas  i  den
infrastrukturproposition som  läggs  fram
för  riksdagen  i  höst. I  propositionen
skall  regeringen bl.a. redovisa sin  syn
på  hur  infrastrukturen för  transporter
skall  utvecklas  under de  kommande  tio
åren. Regeringen anger vidare att en  del
åtgärder bör vidtas i närtid, dvs.  innan
nästa  s.k.  planeringsperiod  träder   i
kraft.


En  annan åtgärd för att ge hela Sverige
utvecklingsmöjligheter  är  den  pågående
utbyggnaden     av    IT-infrastrukturen.
Centerpartiet  påstår i motion  Fi19  att
utbyggnaden  skapar  en  digital   klyfta
genom att den inte kommer alla till  del.
Enligt   utskottets  uppfattning  stämmer
inte   den   beskrivningen  överens   med
verkligheten. Ett mycket viktigt inslag i
IT-satsningen   är  nämligen   att   även
hushåll  och företag i glesbygd skall  få
tillgång  till snabb dataöverföring  till
en  rimlig  kostnad. Sammantaget  innebär
utbyggnaden  en satsning  på  omkring  17
miljarder  kronor under en fyraårsperiod,
inklusive   satsningar   som   görs    av
marknadens    olika    aktörer.    Enligt
utskottets   mening  är  utbyggnaden   av
infrastrukturen inom IT-området en mycket
viktig  del  i ambitionen att ytterligare
stärka  Sveriges  ställning  som  en   av
världens ledande IT-nationer. Dessutom är
utbyggnaden    viktig   för    att    öka
utvecklingskraften i alla delar  av  vårt
avlånga land. Utskottet vill här passa på
att  nämna  att regeringen för närvarande
bereder  den  s.k.  Bredbandsutredningens
förslag             om              vilka
transportnätsförbindelser     som     bör
prioriteras     av     regional-      och
näringspolitiska skäl.


Utskottet  vill  i  detta  sammanhang
också   erinra   om  de  regionala   s.k.
tillväxtavtalen.  I  samtliga   län   har
företrädare   för  statliga  myndigheter,
kommuner,       landsting,      regionala
självstyrelseorgan,              företag,
arbetsmarknadens                  parter,
utbildningsväsendet   och   många   andra
arbetat  fram gemensamma förslag  om  hur
länets tillväxt och sysselsättning  skall
kunna      öka.      Näringsdepartementet
presenterade  nyligen en  utvärdering  av
tillväxtavtalens   utveckling    hittills
under   rubriken  Det  första  året   (Ds
2001:15).  De  viktigaste slutsatserna  i
rapporten  är  bl.a.  att  avtalen   ökat
medvetenheten om den regionala och lokala
näringslivsmiljöns     betydelse      för
företagens    konkurrenskraft.     Vidare
framgår  att  de regionala  nätverken  av
offentliga                       aktörer,
näringslivsrepresentanter             och
kommunaltjänstemän stärkts under avtalens
utarbetande. Enligt utskottets mening  är
tillväxtavtalen  en  viktig  process  som
driver   på   den  lokala  och  regionala
mobiliseringen  för en  bättre  ekonomisk
utveckling.


För utvecklingen inom olika regioner  är
det  också  viktigt att  länen  fullt  ut
utnyttjar    de   resurser   från    EU:s
strukturfonder som ställs  till  Sveriges
förfogande.  Till  sist  vill   utskottet
också    peka    på   de   s.k.    lokala
utvecklingsavtalen som nu tecknas  mellan
staten  och  vissa storstadskommuner  för
att  öka tillväxten i storstadsregionerna
och minska segregationen. Merparten av  2
miljarder kronor som tidigare avsatts för
detta  ändamål  har nu  fördelats  ut  på
olika kommuner.


Sänkta inkomstskatter


När  det  gäller skatterna vill utskottet
framhålla att regeringen under  2000  och
2001  tagit  de två första  stegen  i  en
inkomstskattereform   för    att    sänka
skatterna  för  framför  allt  låg-   och
medelinkomsttagare. Bland  annat  har  en
skattereduktion  införts som  kompenserar
för  50  % av de egenavgifter som tas  ut
för     att     finansiera    det     nya
ålderspensionssystemet.   Samtidigt   har
skiktgränsen   för  statlig  inkomstskatt
höjts  så att andelen skattebetalare  som
betalar  statsskatt sjunkit till  omkring
16  %. Skattesänkningarna bidrar till att
minska   de   marginaleffekter   som   är
särskilt    kännbara   för    låg-    och
medelinkomsttagare. Det leder i  sin  tur
till   att  arbetskraftsutbudet   stiger,
vilket är en nödvändig utveckling  om  vi
skall  kunna bibehålla och förstärka  den
kraftiga   uppgången   i   den    svenska
ekonomin.   Som   framgår   ovan    under
avsnittet  om  regelverken för  företagen
har  även  en  rad  skattesänkningar  som
riktar   sig  mot  företagen  genomförts.
Regeringen  anger i vårpropositionen  att
den   avser   att   i   anslutning   till
budgetpropositionen göra en bedömning  av
om   det   finns  ett  samhällsekonomiskt
utrymme  för ytterligare skattesänkningar
på förvärvsinkomster 2002 och framåt.


Utskottet  delar regeringens uppfattning
i vårpropositionen att nivån på skatterna
bl.a.  bestäms  av  vilka  välfärds-  och
fördelningspolitiska ambitioner man  har.
Enligt  utskottets  mening  riskerar   de
mycket  omfattande  skattesänkningar  som
föreslås       i      bl.a.      Moderata
samlingspartiets  motion  Fi17  att  leda
till   stora  nedskärningar   av   viktig
offentlig   verksamhet.   Dessutom   ökar
risken  för  instabila statsfinanser.  En
sådan  utveckling kommer  att  få  starkt
negativa  konsekvenser  för  den  svenska
välfärden.


Fastighetsskatten


Fastighetsskatten  är  enligt  utskottets
mening   ett   exempel   på   en   viktig
inkomstkälla för staten. Den ger  ungefär
23  miljarder kronor per år,  pengar  som
bidrar till att finansiera den gemensamma
välfärden. Uttaget av fastighetsskatt har
begränsats  under de senaste  åren  genom
att  uppjusteringar  av  taxeringsvärdena
frysts samtidigt som skattesatsen sänkts.
I  år  släpps den frysta taxeringen,  och
taxeringsvärdena   kommer    att    stiga
kraftigt     i     de     områden     där
fastighetspriserna  ökat  mest.  För  att
minska  effekterna  av  denna  utveckling
beslutade  riksdagen  att  fr.o.m.  i  år
sänka  skattesatsen på småhus från 1,5  %
till  1,2  % och skattesatsen på hyreshus
från  1,2  % till 0,7 %. Det innebär  att
statens  inkomster från fastighetsskatten
i  år blir desamma som under 2000. Vidare
blir  resultatet att ungefär  hälften  av
alla  svenskar  får lägre fastighetsskatt
medan  den andra hälften får högre skatt,
ibland  kraftigt  höjd  skatt.  För   att
undvika  att låginkomsttagare som  bor  i
attraktiva  områden drabbas  presenterade
regeringen  i  början  av  mars  2001  en
begränsningsregel   som    skall    gälla
retroaktivt  från  den  1  januari  2001.
Begränsningsregeln  innebär   bl.a.   att
hushåll i normala inkomstlägen inte skall
behöva betala mer än 5 % av sin inkomst i
fastighetsskatt.   Förslaget    är    för
närvarande ute på remiss, och proposition
lämnas inom kort till riksdagen.


Ett ekologiskt hållbart Sverige


En  god  miljö och en ekologiskt  hållbar
utveckling  är  enligt utskottets  mening
ett    av   den   ekonomiska   politikens
viktigaste  mål. Sverige skall  vara  ett
mönsterland  för  en  ekologiskt  hållbar
utveckling.  I  budgetpropositionen   för
2001  tog regeringen ett ytterligare steg
i en grön skatteväxling, samtidigt som en
strategi   för   den   fortsatta    gröna
skatteväxlingen presenterades. Vidare har
under  de senaste åren ett antal åtgärder
och  resursförstärkningar  vidtagits  för
att öka den hållbara utvecklingen.


I  vårpropositionen föreslår  regeringen
en  rad åtgärder för att öka takten i den
ekologiska omställningen av Sverige. Till
följd   av   de  förslag  som   finns   i
propositionen  om  de svenska  miljömålen
(prop.  2000/01:130), som  lämnades  till
riksdagen i början av maj 2001, förstärks
resurserna  inom  miljöområdet  med   1,5
miljarder    kronor.   Dessutom    utökas
satsningarna  på marksanering,  biologisk
mångfald     och     biotopskydd.     Ett
klimatinvesteringsprogram  inrättas   och
tillförs  400  miljoner kronor  2004  för
stöd  till  investeringar som leder  till
minskade koldioxidutsläpp och som främjar
energihushållning. En djurskyddsmyndighet
införs,  och  Statens livsmedelsverk  får
ökade    resurser   för    kontroll    av
genmanipulerade  livsmedel  och  resurser
avsätts  för  att främja  användandet  av
ekologiska livsmedel.


Utskottet  vill i anslutning till  detta
också hänvisa till de gröna nyckeltal som
sedan   1999  redovisas  i  budget-   och
vårpropositionerna.  Nyckeltalen  är  ett
komplement     till     de     ekonomiska
nyckeltalen,   och   i   vårpropositionen
redovisas nyckeltal för energianvändning,
försurning,        övergödning        och
klimatpåverkan.   Enligt   planen   skall
regeringen   till   hösten    lägga    en
propositionen  som bl.a. skall  innehålla
nya    mål    för   de   klimatpåverkande
utsläppen.  Utskottet vill i sammanhanget
också   erinra   om  att   regeringen   i
vårpropositionen anger att den avser  att
diskutera     med     företrädare     för
jordbruksnäringen och EU-kommissionen  om
hur  de  s.k. gödselskatterna - skatt  på
bekämpningsmedel     och     kväve      i
handelsgödsel  -  skall  återföras   till
näringen.


Reformering av barn- och familjepolitiken


När   det  gäller  familjepolitiken  vill
utskottet  erinra  om  att  regeringen  i
vårpropositionen fortsätter den  stegvisa
reformeringen  av  familjepolitiken   som
första      gången      framfördes      i
vårpropositionen för 2000. Utgångspunkten
är  att  Sverige skall vara ett land  där
alla   barn  och  ungdomar  får  en   bra
uppväxt.


Vid    årsskiftet   höjdes   barn-   och
studiebidragen  med  100  kr  i  månaden.
Samtidigt  höjdes  flerbarnstilläggen   i
motsvarande    mån    och    det     s.k.
adoptionsstödet. Från och med den 1  juli
2001  ges  barn  till arbetssökande  rätt
till     barnomsorg    och    de     s.k.
kontaktdagarna    i    den    tillfälliga
föräldrapenningen  återinförs.  Nästa  år
införs  en  maxtaxa  i  barnomsorgen  och
kommunerna  tillförs även medel  för  att
kvalitetssäkra  barnomsorgen.   Samtidigt
förlängs  föräldraförsäkringen   med   en
månad  och  inom ramen för den  förlängda
föräldraförsäkringen  införs  ytterligare
en  s.k.  pappa- och mammamånad. Dessutom
införs rätt till barnomsorg för barn till
föräldrar som är föräldralediga med yngre
syskon. År 2003 införs en allmän förskola
för 4- och 5-åringar.


I  vårpropositionen föreslår  regeringen
att  garantinivån  i föräldraförsäkringen
löpande höjs till en nivå på 180  kr  per
dag  2004.  Vidare  ges  förslag  om  att
studiebidraget fr.o.m. 2003  utgår  under
10  månader i stället för som i dag under
9   månader.  Dessutom  skall  barn  till
asylsökande   och  barn   som   beviljats
tidsbegränsat  uppehållstillstånd  ges  i
stort    sett    samma   tillgång    till
förskoleverksamhet,  skolbarnsomsorg  och
utbildning som barn bosatta i Sverige.


Sammantaget  innebär  dessa   satsningar
att  tillskotten  till barnfamiljerna  år
2004  uppgår  till omkring  10  miljarder
kronor.


Den generella välfärden skall bevaras och
utvecklas


Den generella välfärdspolitiken är enligt
utskottets  mening  en  avgörande  del  i
politiken  för  tillväxt,  rättvisa   och
jämställdhet.   En   generellt    upplagd
välfärdspolitik minskar klyftorna  mellan
olika  grupper i samhället.  Social-  och
arbetsförsäkringarna ger trygghet när  en
person  drabbats av t.ex.  sjukdom  eller
arbetsskada samtidigt som försäkringarnas
koppling  till förvärvsarbete  uppmuntrar
till ett högt arbetskraftsdeltagande  och
arbetskraftsutbud.


Till     följd     av    de     kraftiga
reallönehöjningarna under de senaste åren
har  antalet personer som får  ersättning
med  80 % av inkomsten vid sjukdom  eller
föräldraledighet minskat. I  år  beräknas
36  %  av  alla  heltidsarbetande  ha  en
inkomst på över 7,5 basbelopp, vilket  är
den        övre        gränsen        för
ersättningsberättigad inkomst.  Utskottet
delar regeringens uppfattning att det  är
angeläget att se över ersättningsnivåerna
i  försäkringssystemen för att bevara och
utveckla den generella välfärden.  Därför
anger    också   regeringen    också    i
vårpropositionen  att   den   avser   att
återkomma       till       frågan       i
budgetpropositionen för 2002.


Vidare     anger     regeringen      att
ersättningen  i arbetslöshetskassan  höjs
redan fr.o.m. den 1 juli i år. Den högsta
dagpenningen  höjs med 100  kr  under  de
första   hundra  dagarna  samtidigt   som
golvet, dvs. den lägsta ersättningsnivån,
höjs  från  240 kr till 270  kr.  Om  det
statsfinansiella  läget  tillåter   skall
ersättningen i arbetslöshetskassan  höjas
ytterligare   nästa  år.  Som   utskottet
redovisat  tidigare  föreslår  regeringen
också       att      garantinivån       i
föräldraförsäkringen höjs från  nuvarande
60 kr per dag till 120 kr per dag fr.o.m.
årsskiftet.  Nivån höjs sedan ytterligare
till  150 kr per dag 2003 och 180 kr  per
dag 2004.


Ohälsan i arbetslivet måste åtgärdas


De     senaste    åren    har     antalet
sjukskrivningar ökat kraftigt.  Speciellt
stor  är ökningen av sjukskrivningar  för
kvinnor  som  arbetar  i  den  offentliga
sektorn.  Enligt  utskottets  mening   är
detta  en utveckling som måste brytas.  I
december  i  fjol tillsattes en  särskild
utredare  med  uppgift  att  utarbeta  en
handlingsplan  för  att  öka   hälsan   i
arbetslivet.  Enligt  uppgift  skall  ett
delbetänkande läggas fram i juni i år och
en slutredovisning ske i december 2001. I
Regeringskansliet pågår för närvarande en
beredning  av  olika  åtgärder  för   att
minska   sjukskrivningarna  och  ohälsan,
bl.a.  i  samarbete med  arbetsmarknadens
parter och de offentliga arbetsgivarna. I
vårpropositionen föreslås bl.a.  att  100
miljoner  kronor avsätts för att motverka
långtidssjukskrivningar  och   underlätta
återgång till arbete. Vidare föreslås att
arbetsskadeförsäkringen  reformeras   och
tillförs en halv miljard kronor 2002  och
en  miljard  kronor per år fr.o.m.  2003.
Det  finns en omfattande kritik  mot  att
dagens  regelsystem  gör  det  svårt  för
bl.a.  kvinnor  att få sina  arbetsskador
erkända.  Reformen  skall  därför   bl.a.
innehålla  en förändring av bevisreglerna
för  arbetsskadeersättning. Förslag  till
förändringar   lämnas   till    riksdagen
senare.


Privatisering och avreglering


När det gäller frågor om förändringar  av
de   svenska   socialförsäkringarna   och
avregleringar   och  privatiseringar   av
t.ex.  vård- och omsorgssektorerna   vill
utskottet erinra om att principerna om en
solidariskt   finansierad  och   rättvist
fördelad  sjukvård är några  av  de  mest
centrala   inslagen   i   den   generella
välfärdspolitiken.   Det   finns   enligt
utskottet  heller  inga  belägg  för  att
Sverige   skulle  vinna  på  att   överge
skattefinansieringen      av      vården.
Internationella    erfarenheter     tyder
tvärtom   på  att  de  skattefinansierade
hälso-   och  sjukvårdssystemen  fungerar
bättre   i   t.ex.   jämställdhets-   och
fördelningspolitiskt     avseende      än
försäkringsfinansierade system.


Enligt    utskottets    mening    skulle
förslagen      i      t.ex.      Moderata
samlingspartiets    motion    Fi17    och
Folkpartiet liberalernas motion  Fi20  om
omfattande       avregleringar        och
privatiseringar   i  den   statliga   och
kommunala  sektorn leda till en dramatisk
förändring      av     de      offentliga
verksamheterna. Följden skulle  sannolikt
bli  en  mycket  instabil situation  till
skada för medborgarna. Effektiviteten och
produktiviteten   inom   t.ex.    vården,
omsorgen och skolan skulle drabbas  hårt.
I bl.a. motion Fi17 föreslås också mycket
stora    skattesänkningar   genom   bl.a.
sänkningar      av     den      kommunala
utdebiteringen.   Det    är    utskottets
övertygelse att skattesänkningar av denna
omfattning oundvikligen leder till  stora
nedskärningar  av  viktig  och  angelägen
offentlig verksamhet. Dessutom får  stora
skattesänkningar av den  här  typen  helt
oacceptabla      jämställdhets-       och
fördelningspolitiska        konsekvenser.
Skadorna   på   den   svenska   generella
välfärden     skulle    bli    betydande.
Utskottets  uppfattning  är  vidare   att
skattesänkningar av detta slag  kan  leda
till instabila statsfinanser med negativa
effekter på både företagsklimatet och den
ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna  av
den      snabba      försämringen      av
statsfinanserna  i början  av  1990-talet
avskräcker.


Offentliga bidrag bidrar till en jämnare
fördelning


Utskottet vill i detta sammanhang peka på
den  studie av fördelningen av offentliga
bidrag  till barnomsorg, utbildning  samt
hälso-  och  sjukvård som  redovisades  i
budgetpropositionen för 2000 (1999/2000:1
bil. 4). Undersökningen visar tydligt att
de   resurser   som   fördelas   via   de
offentliga  verksamheterna  klart  bidrar
till  en  jämnare fördelning i samhället.
Framför  allt  blir  omfördelningen  över
livet   tydlig  när  effekterna   av   de
subventionerade   offentliga   tjänsterna
undersöks. Till exempel beräknas personer
i  85-årsåldern få vård och omsorg för  i
genomsnitt  103 000 kr per  år.  Ungdomar
erhåller  ca 20 000 kr per år i  form  av
främst utbildning, medan personer  i  55-
årsåldern   endast  utnyttjar  offentliga
tjänster  för 13 000 kr. När  det  gäller
subventioner av utbildning visar  studien
att   snedrekryteringen  till  den  högre
utbildningen  fortfarande  är  betydande.
Subventionerna   till  högskolan   gynnar
framför  allt barn till högutbildade  och
tjänstemän. Däremot har klyftan i antalet
utbildningsår  mellan  olika  grupper   i
samhället  minskat  markant  de   senaste
åren.   Andra  resultat  är   t.ex.   att
barnfamiljer och pensionärer  gynnas  och
att   subventionerna  påtagligt   minskar
inkomstspridningen. Personer med relativt
låg ekonomisk standard erhåller mer, både
i  absoluta  och relativa termer,  än  de
välbeställda. Vidare gynnas  kvinnor  mer
än män av den offentliga tjänstesektorn.


Ökade resurser till vården, skolan och
omsorgen


Den    omfattande   saneringen   av    de
offentliga   finanserna  har   under   de
senaste    åren   skapat   utrymme    för
satsningar  på  att  öka  resurserna  och
förbättra kvaliteten inom skolan,  vården
och  omsorgen  av  barn  och  gamla.  Den
starka  inkomstutvecklingen i den svenska
ekonomin     innebär     dessutom     att
skatteintäkterna i den kommunala  sektorn
ökat  markant under de senaste åren,  och
som framgår av regeringens beräkningar  i
vårpropositionen kommer de att  fortsätta
att öka framöver.


I  år  är resursöverföringen från staten
till    kommuner   och   landsting   25,8
miljarder   kronor  högre   jämfört   med
situationen   1996.   Enligt   utskottets
mening  är det nödvändigt att kommunernas
och    landstingens   ekonomi   förstärks
ytterligare. Behoven inom vården,  skolan
och  omsorgen är fortfarande stora.  Inom
ramen  för  försvarsuppgörelsen  görs  en
särskild  satsning på vård och omsorg  om
totalt   ca  8  miljarder  kronor   under
perioden  2002-2004. Av  medlen  skall  1
miljard     kronor    utbetalas     2002,
3  miljarder kronor 2003 och 4  miljarder
kronor  2004.  Till  detta  skall   sedan
läggas  den kraftiga satsning  på  skolan
under  perioden 2001-2006 om totalt  17,5
miljarder  kronor som utskottet redovisat
tidigare.  Nästa år tillförs  skolan  0,5
miljarder   kronor  och   därefter   ökar
tilldelningen med 1 miljard kronor per år
fram till 2006. De kommuner som har svårt
att nå ekonomisk balans tillförs 2002 och
2003  resurser motsvarande 1,3  miljarder
kronor.


I  vårpropositionen  förslår  regeringen
ytterligare  ett  särskilt  bidrag   till
kommuner      och      landsting      med
befolkningsminskningar  om   totalt   400
miljoner  kronor  åren  2003  och   2004.
Vidare avsätts ytterligare 1,25 miljarder
kronor  per  år fr.o.m nästa år  för  att
korta     väntetider    och     förbättra
tillgängligheten inom sjukvården.  Vidare
överförs 400 miljoner kronor av  de  s.k.
Dagmarpengarna    till    de    generella
statsbidragen för landstingen.


Sammantaget  innebär detta  att  kommun-
och  landstingssektorn år  2004  tillförs
drygt  32  miljarder kronor  jämfört  med
1996,  i vilka ingår 0,5 miljarder kronor
2001  och  2002  för kvalitetssäkring  av
barnomsorgen  för de kommuner  som  inför
maxtaxan.  Ovanpå  detta  tillkommer   de
resurser som regeringen satsar inom ramen
för   en  familjepolitisk  reform;  t.ex.
erhåller  de  kommuner som inför  maxtaxa
statsbidrag.  Utskottet  vill   i   detta
sammanhang  också erinra om att  det  vid
sidan  av  dessa resursstärkande åtgärder
görs  en  mängd satsningar  för  att  öka
kvaliteten och effektiviteten inom  t.ex.
skolan  och vården. Till exempel föreslås
i  vårpropositionen  en  förstärkning  av
tandvårdsstödet  och att  ett  nationellt
förbehållsbelopp                  införs.
Förbehållsbeloppet är den  lägsta  summan
pengar  som  t.ex.  en  pensionär   eller
handikappad skall ha kvar att leva på när
omsorgsavgiften är betald. Utskottet vill
även    peka   på   att   regeringen    i
budgetpropositionen för  2002  avser  att
komma med förslag om ett nytt system  för
de  kommunala momsavdragen. Målsättningen
är  att  ett  nytt system skall  träda  i
kraft den 1 januari 2002, och den lösning
som  övervägs  är att staten  finansierar
systemet  samtidigt  som  nivån   på   de
generella  bidragen till  kommunerna  och
landstingen reduceras.


Behovet av offentlig och kommunal
verksamhet växer


Som tydligt framgår av t.ex. kapitel 12 i
vårpropositionens  bilaga  1   fortsätter
behoven   av   offentlig   och   kommunal
verksamhet att öka starkt framöver, bl.a.
till    följd    av   den    demografiska
utvecklingen  och den allt högre  andelen
äldre i befolkningen. Detta ställer stora
krav   på  en  väl  fungerande  offentlig
sektor  med  starka och sunda  offentliga
finanser.  Därtill krävs en god ekonomisk
tillväxt och en ökad sysselsättning. Till
följd  av  den  höga tillväxten  och  den
stigande     sysselsättningen      bedöms
kommunernas        och       landstingens
skatteinkomster  öka   med   omkring   75
miljarder    kronor    under     perioden
2001-2004.  Detta visar enligt utskottets
mening  på vikten av att åtgärder  vidtas
så  att de senaste årens höga tillväxt  i
den svenska ekonomin blir uthållig.


Vid   sidan  av  detta  är  det   enligt
utskottets  mening också  mycket  viktigt
att  de  resurser som redan finns  i  den
kommunala  sektorn används mer effektivt.
Den      pågående     omdaningen      och
effektiviseringen   av   den    kommunala
verksamheten  måste  fortsätta,  även  om
statsbidragen    till   kommunerna    och
skatteintäkterna ökar.


Pensionärerna och pensionerna


I Kristdemokraternas motion Fi18 hävdas
att  regeringens okänsliga budgetsanering
drabbat   pensionärerna  hårt.  Utskottet
vill   med  anledning  av  detta   anföra
följande. Regeringen gjorde tidigt  klart
att   när   statsfinanserna  stärks   och
ekonomin  börjar  växa skall  situationen
först   förbättras  för  de   grupper   i
samhället som drabbats extra hårt  av  de
svåra       tiderna.       Redan        i
budgetpropositionen  för  1999   föreslog
regeringen   därför  en  förbättring   av
pensionärernas  ekonomi  med  omkring   4
miljarder    kronor.    Det    reducerade
prisbasbeloppet för pensionärer  ersattes
fr.o.m. 1999 av det fulla prisbasbeloppet
samtidigt   som   bostadstillägget   till
pensionerna höjdes för att gynna de sämst
ställda pensionärerna. I förra årets vår-
och     budgetpropositioner     fortsatte
satsningen        på       pensionärerna.
Bostadstillägget   och   det    särskilda
bostadstillägget    höjdes    ytterligare
samtidigt  som  den tidigare  tillfälliga
höjningen      av     pensionstillskottet
permanentades.    Vidare    höjdes    det
särskilda grundavdraget för pensionärer i
inkomstbeskattning.


Regeringen  föreslår i  vårpropositionen
att    bostadstillägget   justeras    upp
ytterligare.   Vidare   bör   ett    s.k.
äldreförsörjningsstöd      för      äldre
invandrare  införas.  Stödet  skall  utgå
till  äldre invandrare som inte uppfyller
det     s.k.    bosättningskravet     för
folkpension  och därför  i  dagsläget  är
hänvisade  till  socialbidrag   för   sin
försörjning.   Som  utskottet   redovisat
tidigare  föreslår regeringen  också  att
det   införs  ett  förbehållsbelopp  inom
äldreomsorgen.


Utskottet  vill  i  sammanhanget   också
peka på att de satsningar som nu görs och
planeras inom vården och omsorgen  är  av
utomordentligt stor betydelse, inte minst
för  äldre och pensionärer. Till  exempel
gynnas   framför   allt   de   äldre   av
förbättringen av tandvårdsstödet och  den
ytterligare  förstärkning av  stödet  som
föreslås    i    vårpropositionen.    Som
redovisades    ovan,    under    rubriken
Offentliga bidrag bidrar till en  jämnare
fördelning,  går  en  stor  del   av   de
offentliga  tjänsterna  inom  vården  och
omsorgen   till  personer  i   de   högre
åldersgrupperna.


Saneringen av de offentliga finanserna
och demografin


Utskottet   har   vid  flera   tillfällen
behandlat budgetkonsolideringens effekter
på  fördelningen  i samhället  (senast  i
bet.  2000/01:  FiU1). Enligt  utskottets
uppfattning   fanns   det   inte    något
alternativ   till   saneringen   av    de
offentliga finanserna. Den var  nödvändig
för att återställa förtroendet för svensk
ekonomi  och  få ned de höga  räntor  som
allvarligt dämpade tillväxtkraften,  inte
minst   i   de   mindre  och   medelstora
företagen.  Den var också  nödvändig  för
att  säkra  den  framtida välfärden.  Som
utskottet redovisat tidigare står Sverige
inför  en stor demografisk utmaning genom
att  andelen  äldre i befolkningen  ökar.
För  att  klara  av den  påfrestning  som
detta   kommer   att   innebära   på   de
offentliga   sy-     stemen   krävs   ett
överskott   i  de  offentliga  finanserna
under de närmaste åren.


Enligt  utskottets mening är  det  också
viktigt  att  inse att  de  senaste  åren
kraftiga  uppgång i den svenska  ekonomin
till  en  ganska stor del  beror  på  det
faktum  att  Sverige nu  har  sanerat  de
offentliga  finanserna och etablerat  ett
överskott. En symboliskt viktig  händelse
och   ett  tydligt  bevis  för  den   här
utvecklingen  är,  som  utskottet   nämnt
tidigare,   att  nivån  på   de   svenska
obligationsräntorna  under  det   senaste
året  legat på ungefär samma nivå som  de
tyska obligationsräntorna.


Överskottsmålet i de offentliga
finanserna


I   motion  Fi20  kritiserar  Folkpartiet
liberalerna  regeringen för att  inte  ha
någon   klar   politik  när  det   gäller
överskottet  i de offentliga  finanserna.
Överskottet borde vara minst 2,5 % av BNP
2002  för att skapa en buffert för  sämre
tider, enligt motionärerna.


Som  utskottet  framhållit  tidigare  är
sunda   offentliga  finanser  ett  mycket
viktigt ekonomiskt politiskt mål för  att
bl.a.   säkra  en  god  välfärd,   minska
klyftorna    och   klara   de    framtida
påfrestningarna   till   följd   av    de
demografiska  förändringarna.   Utskottet
vill   i   sammanhanget  erinra  om   att
budgetpolitiken styrs av två övergripande
mål: de sammantagna offentliga finanserna
skall  visa ett överskott på 2 %  av  BNP
över  en konjunkturcykel, och de statliga
utgifterna skall hållas inom de  uppsatta
utgiftstaken.


I   samband   med  1997  års  ekonomiska
vårproposition fastställdes målen för  de
offentliga  finanserna fram t.o.m.  2001.
Till     följd     av    den     pågående
konsolideringen av statsfinanserna och de
då  relativt svaga ekonomiska  utsikterna
beslutades om en infasning av  målet  för
att dämpa eventuella negativa effekter på
samhällsekonomin.  För  1998  skulle   de
offentliga finanserna vara i balans.  För
1999  bestämdes  att  överskottet  skulle
uppgå  till 0,5 % av BNP. Åren  2000  och
2001 skulle överskottet uppgå till 1,5  %
respektive 2 % av BNP. I anslutning  till
budgetpropositionen   för   1999   höjdes
ambitionen,  och  målet för  2000  höjdes
från  tidigare 1,5 % till 2 % av  BNP.  I
samband med budgetpropositionen för  2001
bestämdes att överskottet för 2001 skulle
vara 2,5 %.


Utskottet    kan   konstatera    att
erfarenheten  hittills av de  preciserade
budgetmålen är mycket god. Målen har utan
svårighet uppnåtts och även överskridits.
År  1998  visade de offentliga finanserna
ett  överskott på 2,1 % av BNP  och  1999
blev överskottet 1,7 % av BNP, vilket  är
2,1  respektive  1,2 procentenheter  över
målet  för respektive år. I fjol  uppgick
överskottet till 4,1 % jämfört med  målet
på 2,0 %. I år väntas, enligt prognoserna
i  vårpropositionen, ett överskott på 3,6
% jämfört med målet på 2,5 %. Sammantaget
har  de  offentliga finanserna  under  de
senaste  fyra  åren, 2001 inräknat,  gett
ett  överskottet utöver de uppsatta målen
på 6,5 procentenheter.


Denna   framgångsrika   utveckling   har
bidragit   till   att  pressa   ned   den
offentliga  skulden, sänka  räntenivån  i
samhället      och      därmed       även
räntekostnaderna i budgeten. Detta har  i
sin  tur  bl.a.  skapat  utrymme  för  de
senaste      årens     satsningar      på
sysselsättningen,  vården,   skolan   och
omsorgen och de nya reformer som föreslås
i  vårpropositionen.  Det  är  utskottets
övertygelse att förutsättningarna för att
nå målen skulle ha varit mycket sämre med
de budgetalternativ som t.ex. Folkpartiet
liberalerna presenterat för den  aktuella
perioden.


Utskottet  vill i anslutning till  denna
diskussion  erinra  om  att   målet   för
överskottet för 2002 är 2 % av  BNP,  men
att  regeringen i vårpropositionen  anger
att målet kommer att prövas i samband med
att   budgetpropositionen   lämnas   till
riksdagen i höst.


Ett Sverige för alla


I  utskottets betänkande med anledning av
budgetpropositionen       för        2001
(2000/01:FiU1)  behandlades   den   stora
fördelningspolitiska utmaning som  ligger
i  att  minska klyftorna i samhället  och
antalet  personer som är marginaliserade.
Enligt  utskottets mening  ger  ekonomisk
tillväxt bättre förutsättningar för  ökad
rättvisa.  Tillväxten i  sig  är  däremot
ingen garanti för rättvisa, utan för  att
minska  klyftorna  i samhället  krävs  en
aktiv  politik  för rättvisa.  Målet  bör
vara  att  människors livsval inte  skall
begränsas  av  bakgrund eller  kön.  Alla
skall  ha  samma rätt och möjlighet  till
vård, utbildning och omsorg. Vidare måste
alla  former  av diskriminering  upphöra.
Invandrare, flyktingar och de som bott  i
Sverige  i  många generationer skall  ges
likartade möjligheter i livet.


Även om mycket återstår att göra har  de
senaste  årens tillväxt gjort det möjligt
att  vidta åtgärder inom en rad  områden;
t.ex.  har initiativ tagits för  att  öka
förutsättningarna  för   en   långsiktigt
hållbar    integration.    Inom     bl.a.
arbetsmarknads-   och  utbildningsområdet
pågår  en rad olika insatser för att  öka
invandrarnas  möjligheter  att  delta   i
arbetslivet.   Olika  fördelningsanalyser
visar  att  barnfamiljer och då  särskilt
ensamstående   föräldrar,  ungdomar   och
invandrare fortfarande har det  sämre  nu
än   i  början  av  1990-talet.  En   rad
åtgärder  har vidtagits för att förbättra
situationen   för   dessa   grupper   och
ytterligare     förslag     lämnas      i
vårpropositionen. Andra studier visar att
det  finns strukturella faktorer som  gör
att   vissa  samhällsgrupper  har  större
tillgång  än andra till utbildning,  höga
inkomster  och  en god  välfärd.  Det  är
t.ex. fortfarande betydligt vanligare att
barn  till föräldrar med högre utbildning
studerar   vidare,  än  att   barn   till
föräldrar med lägre utbildning  gör  det.
Det  är  bl.a.  i  detta  perspektiv  som
regeringens  satsningar  på  ökat   antal
platser  på  högskolor  och  universitet,
Kunskapslyftet    och   ett    reformerat
studiemedelssystem skall ses.


Studier  som bl.a. regeringen  genomfört
visar att lönespridningen i Sverige ökade
något  under  senare delen av  1990-talet
efter att ha minskat sedan mitten av 1970-
talet.   Till  följd  av  den  ekonomiska
krisen    i    början    av    1990-talet
marginaliserades  vissa   grupper.   Till
exempel  har  antalet  människor  som  är
långtidsarbetslösa,  långtidssjuka  eller
beroende  av  socialbidrag  under   långa
tider  ökat. För att motverka detta måste
bl.a.  marginaleffekter  av  olika   slag
minskas  så att det bättre lönar sig  att
studera och arbeta. Därmed minskar risken
för     att    människor    fastnar     i
socialbidragsberoende                 och
långtidsarbetslöshet.  Beslutet  om   att
införa maxtaxa i förskoleverksamheten och
barnomsorgen är ett exempel  på  åtgärder
som     bidrar     till    att     minska
marginaleffekterna.      Sänkning      av
marginalskatterna genom höjningen  av  de
nedre     skiktgränsen    för     statlig
inkomstskatt     och    den     påbörjade
kompenseringen av egenavgifterna är andra
exempel.   Till  följd  av  förslagen   i
budgetpropositionen  för  2001   och   de
ytterligare   förslag  som   framförs   i
vårpropositionen  sänks  också   marginal
effekterna i de familjepolitiska stöden.


I    vårpropositionen    redovisas    en
genomgång   av   fördelningsprofilen   av
förslagen  om  maxtaxa, förändringarna  i
föräldra-  och arbetslöshetsförsäkringen,
förbättrat       studiebidrag,       höjt
bostadstillägg   för   pensionärer    och
försörjningsstödet för äldre  invandrare.
Förslagen  har  sammantagna  en   gynnsam
fördelningsprofil och gynnar framför allt
låg-   och  medelinkomsttagare.  Dessutom
gynnas   kvinnor   mer   än   männen   av
förslagen.


OECD:s BNP-statistik


Moderata       samlingspartiet        och
Kristdemokraterna    använder    i    den
politiska argumentationen något de kallar
för OECD:s tillväxt- eller välfärdslista.
Vad  det handlar om är den statistik  som
OECD           sammanställer           av
köpkraftskorrigerade  BNP-uppgifter   per
capita.   Sverige   har,   enligt   t.ex.
Moderata  samlingspartiets  motion  Fi17,
halkat ned från en 4:e plats i början  av
1970-talet till en 22:a plats i slutet av
1990-talet.


Som   utskottet  påpekat  vid   tidigare
behandlingar  (senast  i  bet.   2000/01:
FiU1)  är OECD:s statistik så osäker  att
man bör vara mycket försiktig med att dra
alltför    långtgående   slutsatser    av
uppgifterna. Möjligheten till jämförelser
mellan   länderna  är  mycket  begränsad,
enligt   bl.a.  OECD:s  egna   uppgifter.
Dessutom  har  måttet stora  brister  som
mått på den ekonomiska välfärden.


Även   valet   av   tidsperiod   är   av
avgörande   betydelse   för   resultatet.
Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd (AER) har
i  en rapport (nr 5 2000) visat att om  i
stället  1947  används som utgångsår  och
1997 som slutår och BNP per innevånare  i
eldrarna    15-64    år    används    som
välfärdsmått blir resultatet  en  allmän,
mycket  kraftig  utjämning  mellan  OECD-
länderna.  Sveriges placeringar  ändrades
under  perioden från plats sex till plats
åtta. Samtidigt ökade Sveriges nivå  från
nästan  60 % till nästan 80 % av  Förenta
staternas nivå.


Utskottet  kan  konstatera  att   svensk
ekonomi  tappat i relativ position  under
framför  allt två perioder de senaste  30
åren  - under andra hälften av 1970-talet
och  i  början av 1990-talet. Den absolut
största  nedgången kom i början av  1990-
talet då Sveriges BNP föll samtidigt  som
flera  andra länder fortsatte att  ha  en
positiv tillväxt.


Sveriges relativa  position förbättras


De  senaste åren har emellertid  Sveriges
tillväxt  varit  högre än genomsnittet  i
såväl   OECD   som  EU,   samtidigt   som
inflationen varit en av de lägsta i  indu
strivärlden.  Detta innebär att  Sveriges
relativa    position   har   förbättrats.
Utskottet  vill  erinra om  att  en  hög,
uthållig ekonomisk tillväxt är en  viktig
del  av  regeringens ekonomiska  politik.
Det  bör  också tilläggas att  tillväxten
skall vara ekologiskt hållbar.


Utskottet vill i sammanhanget  passa  på
att kort redogöra för en vidareutveckling
av    den    köpkraftskorrigerade    BNP-
statistiken   som   EU:s  statistikorgan,
Eurostat,  tar fram. Eurostat  har  bl.a.
undersökt     den    köpkraftskorrigerade
produktionsnivån för olika regioner  inom
EU-länderna  under  perioden   1994-1996.
Resultatet   visar  på  en  ganska   stor
skillnad mellan de fattigaste och rikaste
regionerna   i  flertalet   länder.   Den
största spridningen finns enligt Eurostat
i  Tyskland  (inklusive östra  Tyskland),
där   skillnaden  i  BNP   per   invånare
(köpkraftskorrigerat)     mellan      den
fattigaste  och  den  rikaste  delen   av
landet    uppgick   till   omkring    140
indexenheter. Näst störst var spridningen
i   Österrike   (drygt  95  indexenheters
skillnad),  följt  av Belgien  (drygt  90
indexenheter),       Frankrike        (80
indexenheter)  och  Italien  (omkring  75
indexenheter). Enligt Eurostats uppgifter
är  Sverige  det land som har den  minsta
spridningen   mellan   olika    regioner.
Skillnaden  mellan den region  med  lägst
BNP  per capita och den med högst BNP per
capita    uppgick   till    ungefär    30
indexenheter.  I likhet med  OECD:s  BNP-
mått   är   även  Eurostats   beräkningar
behäftade med stora statistiska  problem.
Men enligt utskottets mening kan man ändå
dra  följande,  för svenskt  vidkommande,
viktiga  slutsats: de regionala klyftorna
i   Sverige   förefaller  vara  betydligt
mindre än i flertalet övriga länder i EU.


Utskottet   vill   i  likhet   med   vid
tidigare behandlingar också erinra om att
det  finns andra undersökningar  som  kan
komplettera OECD:s mått och därmed  bidra
till   att   fördjupa   diskussionen   om
ekonomisk  välfärd. En sådan undersökning
är  den  rapport  om  utvecklingsnivån  i
världen   som   FN:s   utvecklings-   och
biståndsorgan, UNDP, publicerar varje år.
En    annan   intressant   rapport,   där
perspektivet   visserligen    är    något
snävare,  är  ESO:s  (Expertgruppen   för
studier i offentlig ekonomi) undersökning
med  titeln  "Med många  mått  mätt"  (Ds
2000:23).    Rapporten   är    en    s.k.
benchmarkstudie    över    Sverige    och
innehåller  en jämförelse mellan  Sverige
och   andra   länder   när   det   gäller
utvecklingen      i      tolv       olika
samhällssektorer     -      makroekonomi,
arbetsmarknad, näringsliv, utrikeshandel,
investeringar,    skatter,    utbildning,
forskning,   IT-sektorn,   infrastruktur,
hälso-            och           sjukvård,
socialförsäkringssektorn,
fördelningspolitik   samt   miljö-    och
energifrågor.  Sveriges position  jämfört
med      förhållandena     i     Danmark,
Nederländerna,    Tyskland,    Frankrike,
Storbritannien,   USA   och   Japan   har
undersökts   för   totalt    155    olika
indikatorer. Siffrorna avser framför allt
1998,  men  i  vissa  fall  är  dock  det
statistiska underlaget äldre.  Kortfattat
visar  resultaten i rapporten att Sverige
totalt  sett klarar sig bra. I 67  av  de
155 indikatorerna placerar sig Sverige på
första  eller andra plats. När det gäller
sektorer   som   hälso-   och   sjukvård,
socialförsäkringar, inkomstfördelning och
IT-sektorn     ligger    Sverige     till
övervägande delen över den genomsnittliga
nivån i undersökningen.


En  annan undersökning, där perspektivet
är  ännu  något snävare och framför  allt
behandlar  närings- och företagsklimatet,
är     den    jämförande    studie     av
näringspolitiken som Näringsdepartementet
publicerar. Årets rapport Benchmarking av
näringspolitiken 2001 (DS2001:20) gör  en
bedömningen   av   Sveriges    utveckling
jämfört  med andra OECD-länder vad  avser
indikatorer    inom    t.ex.     områdena
fungerande    marknader   och    effektiv
konkurrens,         tillväxt-         och
innovationsorienterad        FoU-politik,
kompetensutveckling    i    näringslivet,
arbetsmarknad,      lönebildning      och
transportförsörjning.  I  korthet   visar
resultaten att Sverige hamnar på den övre
tredjedelen i rangordningen i 27 av de 45
olika  indikatorer som undersökts. Endast
i  tre  fall placerar sig Sverige  i  den
tredjedel  av länder som har  den  sämsta
utvecklingen. Jämfört med den studie  som
gjordes  i  fjol  har Sverige  förbättrat
sin   position  i  14  indikatorer  medan
positionen försämrats i 5 indikatorer.


Jämställdhet


Centrala  mål i den ekonomiska  politiken
är  rättvisa och jämställdhet. Även om vi
i    Sverige   har   kommit   långt   med
jämställdheten mellan män och  kvinnor  i
jämförelse  med  andra  länder,  återstår
mycket   att   göra.  Vårt  samhälle   är
fortfarande   till  stora   delar   styrt
utifrån  manliga  normer. Arbetsmarknaden
är   alltjämt  mycket  könsuppdelad   och
kvinnors  arbete är ofta lägre  värderat.
Kvinnor   har  sämre  karriärmöjligheter,
sämre lön och mindre makt som en följd av
att  de  är kvinnor. För att bryta  detta
maktmönster    måste   den   övergripande
ekonomiska   politiken   få   ett    ännu
tydligare genusperspektiv än i dag.


Välfärden  och jämställdheten är  intimt
förknippade med varandra. Det är inte  en
slump  att  länder  som  Danmark,  Norge,
Finland och Sverige är mer jämställda  än
de   flesta  andra  länder.  Det  är  den
utbyggda generella välfärden och den höga
förvärvsfrekvensen för  kvinnor  som  har
gett möjligheter till detta.


Kvinnors  och mäns lika värde  och  rätt
till  egen  försörjning  skall  vara   en
självklarhet  i Sverige. En egen  inkomst
är    förutsättningen   för   fria    och
självständiga val i vardagen.  Det  skall
aldrig  accepteras att kvinnors kunskaper
och    erfarenheter    värderas    lägre.
Politiken måste därför med kraft inriktas
på kvinnors rätt till arbete med rättvisa
löner,  en  väl utbyggd gemensam  sektor,
kvinnofrid  samt en strategi för  att  få
jämställdhet  på  alla områden  och  fler
kvinnor på olika beslutsnivåer.


De   reformer  som  utskottet  redovisat
ovan,  som  t.ex. den stegvis reformerade
barn-  och familjepolitiken, satsningarna
på  skola, vård och omsorg och programmen
för  att öka sysselsättningen och  minska
arbetslösheten,  är  väsentliga  steg   i
utvecklingen  mot en större rättvisa  och
ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.
En avgörande del i jämställdhetspolitiken
är  att motverka löneskillnader på  grund
av  kön. Utskottet vill i anslutning till
detta  bl.a.  erinra om att  riksdagen  i
fjol   beslutade  om  en   skärpning   av
jämställdhetslagen.  Den  nya  lagen   är
tydligare   och   skall   mer   effektivt
motverka    att    lön    sätts     efter
könstillhörighet    på    den     svenska
arbetsmarknaden.


Utskottet  vill  också  erinra  om   att
regeringens  utgångspunkt i jämställdhets
arbetet  är  att såväl den politiska  som
den      verkställande      delen      av
regeringsarbetet skall genomsyras av  ett
jämställdhetsperspektiv.   Till   exempel
gäller att olika förhållanden och villkor
för  kvinnor  och män skall  synliggöras,
att  varje  fråga  skall  prövas  ur  ett
jämställdhetsperspektiv      och      att
konsekvenserna  av hur  förändringar  kan
tänkas utfalla för kvinnor respektive män
skall analyseras.


Utskottet  vill  i  sammanhanget   också
erinra  om  att  det inför  varje  viktig
regelförändring     i     skatte-     och
transfereringssystemet                  i
Regeringskansliet genomförs en analys  av
de olika åtgärdernas fördelningseffekter.
I   frågor  som  rör  budgeten  och   den
ekonomiska  politiken arbetar  regeringen
med könsperspektivet på flera olika plan.
Sedan   1999   har  en  arbetsgrupp   med
representanter    från    bl.a.     olika
departement  och myndigheter arbetat  med
att  ta  fram metoder för att könsuppdela
uppgifter   för   ett  antal   anslag   i
budgeten.    I   samband    därmed    har
Statistiska centralbyrån (SCB)  tillförts
ökade resurser för att ta fram nödvändigt
statistiskt  underlag för  könsuppdelning
av  anslag. I startgroparna ligger nu ett
projekt inom Näringsdepartementet om  att
integrera könsperspektivet i den statliga
budgetprocessen.  Projektet  skall   pågå
under  2001  och  syftet  är  bl.a.   att
utarbeta  förslag till struktur  för  det
fortsatta     jämställdhetsarbetet      i
budgetprocessen, att visa hur en koppling
kan   göras   mellan  mål,   budget   och
resultatredovisning samt att utveckla  en
strategi  för uppföljning och utvärdering
av jämställdhetspolitiken.


Utskottet    vill    understryka     att
jämställdhet  berör alla samhällsområden.
Jämställdhet  handlar  om  rättvisa   och
fördelning  av  ekonomisk  och   politisk
makt.  Det handlar om demokrati,  om  att
värdera  kvinnor och män lika. Därför  är
det  också  viktigt att genusperspektivet
blir  en  naturlig del i  budgetprocessen
och   i  finansplanen.  För  att  nå  ett
solidariskt,   rättvist   och   jämställt
samhälle  är  det nödvändigt  att  det  i
beslutsunderlagen                   finns
konsekvensanalyser      utifrån       ett
genusperspektiv.


Utskottet  anser sammanfattningsvis  att
jämställdhet  är  en  fråga  med   högsta
prioritet.  Mycket  återstår  att   göra.
Utskottet  ser positivt på att regeringen
arbetar  med att på olika sätt  införliva
könsperspektivet i budgetprocessen och  i
den  ekonomiska  politiken  samt  att   i
vvrigt utveckla jämställdhetsarbetet.


(s), (v) och (mp) i samarbete


Utskottet                   tillbakavisar
Kristdemokraternas angrepp i motion  Fi18
på  Vänsterpartiet  och  Miljöpartiet  de
gröna.  En  redovisning av  resultaten  i
ekonomin   duger   bra   som   svar    på
Kristdemokraternas attack: Tillväxten har
varit  historiskt  hög under  de  senaste
åren,  sysselsättningen  stiger  kraftigt
och  arbetslösheten sjunker,  inflationen
och  räntenivåerna är låga, de offentliga
finanserna och bytesbalansen visar  stora
överskott  och medborgarnas realinkomster
stiger starkt.


Regeringens      och      de       bägge
samarbetspartiernas  mål  är  att   under
mandatperioden försöka skapa en  så  stor
uppslutning  som möjligt för  en  politik
för  full  sysselsättning.  Som  tidigare
berör  samarbetet i vårpropositionen  fem
områden    -   ekonomi,   sysselsättning,
rättvisa, jämställdhet och miljö.  Enligt
utskottets   mening  ger  samarbetet   en
signal  till omvärlden att det  finns  en
politisk   majoritet  för  en   ekonomisk
politik   som   är   inriktad   på   full
sysselsättning,  rättvis fördelning,  ett
offentligt överskott om 2 % av  BNP  över
en  konjunkturcykel  och  prisstabilitet.
Samarbetspartierna       står       bakom
riktlinjerna    för    den     ekonomiska
politiken,  budgetpolitiken, utgiftstaken
i tilläggsbudgeten för 2001.


Med  hänvisning till vad som anförts ovan
avstyrker    utskottet    förslagen     i
motionerna Fi17 (m) yrkandena  1,  7  och
10-16,  Fi18 (kd) yrkandena 1,  2  delvis
och  5,  Fi19 (c) yrkandena 1,  6-11  och
13-14,  Fi20 (fp) yrkandena  1,  10,  11,
13-16, 18-23 och 25 samt Fi33 (m).






1.4 Den ekonomiska och monetära unionen




Utskottets förslag i korthet


Enligt  utskottets  meningen  finns  det
ingen  anledning att nu ompröva tidigare
beslut  om  att  inte  införa  euron   i
Sverige.    Utskottet    delar     också
regeringens        uppfattning         i
budgetpropositionen att  ett  eventuellt
svenskt  deltagande i EMU måste  ha  ett
brett  folkligt stöd, och frågan  därför
skall  prövas  av svenska  folket  i  en
folkomröstning.  Därmed  är   det   inte
heller   aktuellt  att   delta   i   det
europeiska växelkurssamarbetet ERM2.


Jämför  reservationerna 2  (m,  kd,  fp)
och 3 (c).


Motionerna


I  motion  Fi17 av Bo Lundgren m.fl.  (m)
framhålls att svenskt företagande behöver
en stabil valuta. En växande osäkerhet om
den  svenska  kronan  försvårar  för   de
mindre och medelstora företagen som söker
vinna  nya  marknader utanför landet.  En
ekonomisk  politik som följs av sjunkande
kronvärde    urholkar    välfärden    och
snedvrider  förutsättningarna  för   nytt
företagande  till  förmån  för  de  stora
företag som genom sänkt kronkurs får ökad
konkurrenskraft.  Mot denna  bakgrund  är
det av yttersta vikt att Sverige tar full
del   i   samarbetet  om  den  gemensamma
valutan.  Euron bör snarast  möjligt  bli
svensk   valuta,   enligt   motionärerna.
Sverige  bör därför snarast fatta  beslut
om  fullt  deltagande i valutasamarbetet.
Omedelbart  efter  ett  positivt   beslut
skall Sverige inträda i ERM2 (yrkande 8).


I  motion Fi18 av Alf Svensson m.fl. (kd)
anförs  att  Sverige  bör  delta  i  EMU-
samarbetet  fullt  ut.  Vidare   bör   en
folkomröstning                genomföras.
Folkomröstningen    bör    föregås     av
överläggningar   mellan    ledarna    för
samtliga riksdagspartier. Av tidsskäl  är
det   ej   möjligt   att   genomföra   en
folkomröstning i år. Mycket talar därför,
enligt    motionärerna,   för   att    en
folkomröstning bör vänta till efter valet
2002.  Det  bör också i en folkomröstning
endast  finnas två alternativ -  ja  till
deltagande  i EMU och nej till deltagande
i   EMU.  En  förhandling  om  en  svensk
anslutning till ERM2 bör tas upp  snarast
efter det att svenska folket sagt ja till
EMU  -  detta för att minska tiden mellan
ansökan  och  fullt  deltagande   i   EMU
(yrkande 3).


I  motion  Fi20 av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp)  framhålls  att  ett  EMU-medlemskap
ökar  förutsättningarna för  en  god  och
stabil  svensk tillväxt. Priserna sjunker
som en följd av ökade prisjämförelser och
därmed   ökad  konkurrens.   Det   tjänar
svenska  konsumenter på,  liksom  svenska
företag  och deras anställda. Sammantaget
ökar  det  svenska  välståndet,  och  mer
resurser  blir  tillgängliga  för   såväl
privat    konsumtion    som    offentligt
finansierad   vård,  skola  och   omsorg.
Vidare  får  Sverige  genom  medlemskapet
insyn  och beslutsrätt i bl.a.  det  s.k.
Eurorådet  och  i ECB.  Ett  av  de  mest
uppmärksammade   besluten    om    svensk
ekonomisk  politik  under  senare  år  är
regeringspartiets  principiella  ja  till
EMU.  Men inte heller i vårpropositionens
finansplan nämns detta. Sveriges regering
har  alltså  ännu inte åstadkommit  någon
officiell  avsiktsförklaring om  var  den
står  i frågan om Sverige och EMU. Enligt
motionärerna är det viktigt att  Sveriges
riksdag  fastställer  en  tidtabell   för
inträdet i EMU:s s.k. tredje fas. Det bör
ske  i  fem  steg.  Regeringen  avger  en
skriftlig     avsiktsförklaring      till
riksdagen   där   dess  EMU-politik   och
tidtabell    redovisas.   En    nationell
övergångsplan görs upp och  genomförs  så
snabbt som möjligt. En folkomröstning  om
EMU  bör  genomföras så snart som möjligt
efter   valet  2002.  Efter  ett   ja   i
folkomröstningen tas en  förhandling  upp
med  euroländerna  om svenskt  inträde  i
ERM2, och Sverige bör sikta på att gå med
i  EMU  inom 18 månader efter  ett  ja  i
folkomröstningen,   dvs.   under   första
halvåret 2003 (yrkande 17).


Finansutskottets ställningstagande


I  slutet av 1997 beslutade riksdagen att
Sverige    inte   skulle   införa    EU:s
gemensamma  valuta, euron, när  den  s.k.
tredje   etappen  av  EMU  inleddes   den
1  januari  1999 (prop. 1997/98:25,  bet.
1997/98:FiU9, rskr. 1997/98:75).


Riksdagen   beslutade   samtidigt    att
Sverige  bör hålla dörren öppen  för  ett
eventuellt    framtida    deltagande    i
valutaunionen,  och  om  det  efter   den
1   januari  1999  bedöms  lämpligt   att
Sverige deltar, skall frågan underställas
svenska folket för prövning.


Enligt   utskottets  mening  finns   det
ingen  anledning att nu ompröva  beslutet
från  1997 att Sverige inte skall  införa
euron.    Utskottet   delar   regeringens
uppfattning  i vårpropositionen  att  ett
beslut om ett svenskt deltagande i valuta
unionen måste ha ett brett folkligt  stöd
och  att frågan därför skall underställas
svenska   folket  för   prövning   i   en
folkomröstning.  Utskottet  delar   också
regeringens  uppfattning  att   det   för
närvarande  inte heller är  aktuellt  att
delta        i       det       europeiska
växelkurssamarbetet ERM2.


Utskottet  vill i anslutning till  detta
erinra  om  att  regeringen  tillsatt  en
kommitté    om   stabiliseringspolitikens
förutsättningar    vid    ett     svenskt
deltagande  i valutaunionen.  Utredningen
analyserar  bl.a.  finanspolitikens  roll
och finanspolitikens olika instrument.  I
sammanhanget analyseras också behovet  av
och  konsekvenserna av s.k. buffertfonder
av den typ som finns i Finland. Kommittén
påbörjade sitt arbete i slutet  av  förra
året,   och   enligt  planen  skall   ett
slutbetänkande presenteras  i  slutet  av
2001.


Med  anledning  av vad som  anförts  ovan
avstyrker utskottet motionerna  Fi17  (m)
yrkande  8, Fi18 (kd) yrkande 3 och  Fi20
(fp) yrkande 17.




2 Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak för staten






2.1 Budgetutvecklingen


De   tidigare  stora  underskotten  i  de
offentliga finanserna övergick 1998 i  en
period med stabila överskott. Under  1998
och  1999 låg detta överskott på  i  runt
tal 40 miljarder kronor. Förra året ökade
det  till  85 miljarder kronor,  och  för
innevarande  år väntas överskottet  komma
att  uppgå till 79 miljarder kronor.  Det
motsvarar  för dessa båda senare  år  4,1
respektive  3,6  %  av  BNP,  vilket   är
väsentligt mer än de målsatta överskotten
på  2,0  respektive 2,5 % av BNP. Det  är
också  väsentligt mer än vad man  räknade
med   för  ett  år  sedan.  Förbättringen
jämfört  med  kalkylerna  i  förra  årets
vårproposition förklaras framför allt  av
att  statens  finanser -  och  då  främst
statens    skatteinkomster    -    blivit
väsentligt  bättre än  vad  man  tidigare
antagit.  Statens  skatteinkomster  under
2000   beräknas  nu  bli  673   miljarder
kronor, vilket är 26 miljarder kronor mer
än  man  räknade med för  ett  år  sedan.
Denna förbättring förklaras bl.a. av  att
inkomsterna   från  reavinstbeskattningen
blev större än man tidigare antagit.  För
2001  väntas  nu  statens skatteinkomster
bli  något större än i motsvarande kalkyl
för  ett  år  sedan, trots att  riksdagen
under  mellantiden  beslutat  om  en  rad
skattesänkningar, däribland sänkt statlig
inkomstskatt, skattereduktion för  allmän
pensionsavgift och sänkt fastighets-  och
förmögenhetsskatt. Det  innebär  att  den
underliggande         ökningen         av
skatteinkomsterna   tämligen   väl    har
kompenserat för dessa skattesänkningar.


Som  mål för budgetpolitiken gäller  för
2002  och  2003  att  överskottet  i   de
offentliga   finanserna  skall   motsvara
minst  2  %  av  BNP. I  vårpropositionen
föreslås  att  samma överskottsmål  tills
vidare   skall  gälla  även   för   2004.
Regeringen framhåller emellertid att  den
framtida    konjunktursituationen     kan
medföra  att dessa mål behöver  omprövas,
vilket  i  så  fall kommer  att  göras  i
budgetpropositionen för respektive år.  I
budgetpropositionen   för   2002   kommer
regeringen också att redovisa  hur  nästa
års överskott skall disponeras.


Med   nu   givna  skatteregler   sjunker
skattekvoten under 2001 och 2002  vardera
året med ungefär en procentenhet varefter
den  väntas  stabilisera sig på  en  nivå
strax under 51 % av BNP.


På  motsvarande sätt sjunker under dessa
båda   år   utgiftskvoten  med  en   halv
procentenhet  per år och  antas  därefter
plana ut till omkring 53 % av BNP.


Förbättringen    av    de     offentliga
finanserna har i år resulterat i att  den
offentliga       sektorns      nettoskuld
eliminerats.   Värdet   av   de   samlade
offentliga tillgångarna är alltså nu åter
större    än    de   samlade   offentliga
skulderna.   Vid   årets   slut    väntas
nettoförmögenheten motsvara 3,5 % av  BNP
för  att  därefter successivt  växa  till
drygt 9 % 2004.


Även     den     offentliga     sektorns
bruttoskuld minskar nu snabbt. Förra året
understeg  bruttoskulden  60  %  av  BNP,
vilket   innebär   att   Sverige   numera
uppfyller   skuldkriteriet  enligt   EU:s
Maastrichtvillkor.          Bruttoskulden
fortsätter att minska ner mot 47 % av BNP
vid utgången av 2004.


Statsbudgeten  uppvisade förra  året  ett
överskott  på  102 miljarder  kronor.  En
bidragande orsak till den höga nivån  var
inkomsterna från försäljningen av  aktier
i  Telia AB och en större överföring från
AP-fonden.   I  år  beräknas  överskottet
uppgå  till 69 miljarder kronor,  och  på
motsvarande   sätt  är  detta   överskott
föranlett  av bl.a. en större  överföring
från    AP-fonden   och    en    planerad
försäljning av statliga bolag.


Med  de  i  vårpropositionen  redovisade
förslagen förutses statsbudgeten under de
närmaste  tre  åren ge ett  överskott  på
mellan   9   och  19  miljarder   kronor.
Samtidigt  räknar  emellertid  regeringen
med  att  överskottet  i  den  offentliga
sektorn  under  samma period  kommer  att
motsvara  3,1, 3,1 respektive  3,6  %  av
BNP,   dvs.   mer   än   de   preliminärt
föreslagna  överskottsmålen   på   2   %.
Regeringen  har  därför i  sina  kalkyler
förutsatt   att  ett  belopp  motsvarande
dessa   överskjutande   överskott   skall
tillföras  hushållen  och  att  detta  på
sedvanligt  sätt  skall  ske   genom   en
avräkning mot statsbudgeten. Om man  även
rensar  bort  effekten  av  olika  större
engångsåtgärder får man fram bilden av en
mer        beständig,       underliggande
budgetutveckling. Omfattningen  av  dessa
engångsåtgärder   är    under    perioden
1999-2004  betydande, främst beroende  på
de  stora överföringar som görs från  AP-
fonden   till   statsbudgeten   som   ett
resultat  av  pensionsuppgörelsen.  Under
den   aktuella  sexårsperioden   beräknas
engångseffekterna uppgå  till  drygt  300
miljarder  kronor, varav drygt 160  avser
överföringar från AP-fonden  och  135  är
inkomster  från försäljning  av  statliga
bolag.


Engångseffekternas  betydelse  för   det
redovisade   budgetsaldot   framgår    av
efterföljande sammanställning som  bygger
på uppgifter ur vårpropositionen.


Tabell 9. Statsbudgetens underliggande
saldo efter överföring till hushållen
samt efter justering för större
engångseffekter 1999-2004


Miljarder kronor
19 20 20 20  20 20
99 00 01 02  03 04


Statsbudgetens saldo  +8 +1 +6 +9  +1 +1
2 02  9      3  9
Beräkningsteknisk      -  -  -  -   -  -
överföring       till          26  26 40
hushållen
Statsbudgetens  saldo +8 +1 +6  -   -  -
(efter beräknings-     2 02  9 17  13 21


teknisk    överföring
till hushållen)


Större                +7 +8 +7 +2  +2 +1
engångseffekter        2  8  9  4   9  9
varav Försäljning  av +1 +7 +1 +1  +1 +1
statliga bolag m.m.       4  5  5   5  5
Alectas  -  - +8  -   -  -
utdelning          av
överskottsmedel
Överföring +4 +4 +4 +9  +1 +4
från AP-fonden         5  5  6      4
Överföring  -  - +1  -   -  -
från Riksbanken              0
+2  -  -  -   -  -
Premiepensionsmedel,   6 31
netto
Underliggande         +1 +1  -  -   -  -
budgetsaldo            0  4 10 40  41 39




Som    framgår   av   tabellen   beräknar
regeringen att statsbudgeten i  år  skall
uppvisa  ett överskott på 69,1  miljarder
kronor.  För 2002 förutses ett underskott
på   16,7  miljarder  kronor  efter   den
beräkningstekniska   överföringen    till
hushållen.


Riksdagen    har    efter    det     att
vårpropositionen   presenterades   fattat
beslut om Riksbankens inleveranser  under
2001  (2000/01:FiU23). Riksdagen godkände
i  det sammanhanget riksbanksfullmäktiges
förslag  om  en  extra inleverans  på  20
miljarder  kronor  utöver  den  reguljära
inleveransen på 8,2 miljarder  kronor.  I
vårpropositionen    har    denna    extra
inleverans  beaktats på så sätt  att  man
antagit   att   hälften  av  överföringen
kommer  att  bestå av likvida  medel  som
levereras  in på inkomsttitel  medan  den
andra  hälften kommer att  ha  formen  av
statspapper  som  skrivs  av  direkt  mot
statsskulden.    Riksdagen     har     på
fullmäktiges  förslag  beslutat  att  den
extra  inleveransen 2001 i huvudsak skall
ha formen av statspapper. Det innebär att
det    av    regeringen   prognostiserade
överskottet på 69,1 miljarder kronor 2001
bör minskas till 59,1 miljarder kronor.


Riksdagen   har   också   beslutat   att
Riksbanken nästa år skall göra  en  extra
inleverans  på  i  storleksordningen   20
miljarder kronor. Detta beslut är däremot
inte   beaktat  i  vårpropositionen   och
korrigerat  för  denna inleverans  kommer
2002      års      budgetsaldo      efter
beräkningsteknisk överföring, att  vändas
i  ett  mindre överskott på 3,3 miljarder
kronor.


Riksgäldskontoret har den  21  maj  2001
redovisat   en   prognos   över   statens
lånebehov och finansiering 2001 och 2002.
I    den    förutses   en   mer   gynnsam
budgetutveckling än regeringen antagit  i
vårpropositionen.  I  stället   för   ett
korrigerat   budgetöverskott   på    59,1
miljarder   kronor  under   2001   räknar
Riksgäldskontoret  med  att   överskottet
detta  år  skall uppgå till 86  miljarder
kronor.   Och   för   nästa   år   väntas
överskottet   uppgå  till  48   miljarder
kronor  i  stället  för  det  korrigerade
överskottet på 3,3 miljarder kronor.


Regeringen kommer senare att redovisa  på
vilket  sätt  man avser att  utnyttja  de
medel  som under åren 2002-2004 satts  av
som  en beräkningsteknisk överföring till
hushållen.  Redovisningsmetoden   innebär
emellertid  i princip att ett lika  stort
resurstillskott  kommer   att   tillföras
hushållssektorn  antingen   i   form   av
skattesänkningar  eller  i  form  av  nya
statliga    utgiftsåtaganden.   Fastlagda
utgiftstak   för  staten  utgör   då   en
restriktion  för  hur  stor  del  av  det
överskjutande   överskottet    som    kan
omvandlas till nya utgiftsåtaganden,  och
i  princip  kan de nya utgifterna  aldrig
överstiga   budgeteringsmarginalen    för
respektive   år.  Gör   de   det   kommer
utgiftstaket     inte      att      kunna
upprätthållas.  Resterande  del  av   det
överskjutande överskottet kan  i  princip
endast     tillföras    hushållen     som
skattesänkningar. Förutsatt att  regering
och    riksdag   alltså   inte   omprövar
överskottsmålet för de närmaste tre  åren
blir  fördelningen  mellan  möjliga   nya
utgiftsåtaganden och skattesänkningar  då
som följer.


Tabell 10.  Den beräkningstekniska
överföringens fördelning på nya utgifter
och skattesänkningar 2002-2004


Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04


Överskott                   som 25 25 39
beräkningstekniskt    tillförts ,9 ,6 ,9
hushållen
varav Maximalt utrymme för  nya 2, 4, 15
utgifter                         3  1 ,8
(=budgeteringsmarginal)
Teoretiskt    utrymme     för 23 21 24
skattesänkningar                ,6 ,5 ,1




2.2 Mål för budgetpolitiken




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen bör inte ompröva det  tidigare
fastlagda  målet  för  sparandet  i  den
offentliga sektorn på i genomsnitt  2  %
av  BNP  sett  över  en konjunkturcykel.
Som  delmål för 2004 bör gälla  att  det
finansiella  sparandet i den  offentliga
sektorn   i   enlighet  med  regeringens
förslag skall vara 2,0 % av BNP.


De   i  sammanhanget  väckta  motionerna
avstyrks.


Jämför  reservationerna 4  (m),  5  (kd)
och 6 (fp).


Riksdagen  har lagt fast ett  långsiktigt
mål  för finanspolitiken som innebär  att
de  offentliga  finanserna skall  uppvisa
ett  överskott på i genomsnitt 2 % av BNP
sett  över en konjunkturcykel. Som delmål
gäller  att  överskottet  skall  motsvara
2,5  %  2001  samt 2,0 % under  2002  och
2003.


De  som  mål  angivna överskotten  skall
användas   för  att  öka  den  offentliga
nettoförmögenheten.


Riksdagen  lägger varje  år  också  fast
ett  utgiftstak för de närmaste tre åren,
vilket  sätter  en gräns  för  hur  stora
utgifter  som  staten  kan  dra  på  sig.
Utgiftstaket  omfattar dels de  egentliga
utgifterna  på  statsbudgeten   exklusive
statsskuldsräntor,  dels  utgifterna  för
ålderspensionssystemet   vid   sidan   av
statsbudgeten.    Dessutom    ingår     i
utgiftstaket en budgeteringsmarginal.


Enligt  tidigare  riksdagsbeslut   skall
utgiftstaket  för staten uppgå  till  789
miljarder  kronor  2001  samt  till   814
respektive  844 miljarder kronor  för  de
därpå följande åren.


Vårpropositionen


Regeringen  anser att det är  av  central
betydelse   med  ett  överskott   i   den
offentliga sektorns finanser. Räntebördan
kan  då  begränsas  och förutsättningarna
för    att    behålla    de    offentliga
välfärdsystemen förbättras i ett läge  då
samhället  under de närmaste  decennierna
kommer  att bestå av alltfler  äldre  och
allt färre i yrkesverksam ålder. Dessutom
föreskrivs     i     Stabilitets-     och
tillväxtpakten  att  underskottet  i   de
offentliga  finanserna  inte   får   vara
större än 3 % av BNP, och mot denna gräns
behövs  en säkerhetsmarginal för  att  de
offentliga   budgetarnas   stabiliserande
effekt  skall kunna verka fullt ut  i  en
lågkonjunktur.


Vilket  överskott som är lämpligt  varje
enskilt  år  är framför allt beroende  av
konjunkturläget, påpekar regeringen. I en
högkonjunktur,  när  BNP  överstiger  den
långsiktigt   hållbara  produktionsnivån,
skall  överskotten överstiga 2 % av  BNP.
Det    motsatta   bör    gälla    i    en
lågkonjunktur.


I     budgetpropositionen    för    2001
föreslogs att överskottsmålet  för  i  år
skulle  motsvara 2,5 % av BNP, vilket  är
en    halv    procentenhet    högre    än
genomsnittsmålet. Den högre nivån  ansågs
motiverad   eftersom  en   alltför   stor
nedgång  av överskottet mellan  2000  och
2001  skulle kunna ge en sådan  stimulans
att  ekonomin  överhettades och  priserna
pressades upp. Osäkerheten kring utfallet
av  lönerörelsen  under  2001  föranledde
också en viss försiktighet.


Regeringen  föreslår nu att de  tidigare
fastställda överskottsmålen för 2002  och
2003  skall kompletteras med ett mål  för
2004 som likaledes bör motsvara 2,0 %  av
BNP.   Beroende   på   hur   konjunkturen
utvecklas  kan dessa mål behöva omprövas,
framhåller  regeringen. Det kommer  i  så
fall att göras i budgetpropositionen  för
respektive år.


Utgiftstaket   för   2004   bör    enligt
regeringens mening ha en sådan  nivå  att
de  takbegränsade utgifterna kan öka mätt
i  fast  penningvärde och att  det  finns
utrymme  för  de reformer för  utveckling
och    rättvisa    som   presenteras    i
propositionen.  Dessutom bör  det  finnas
utrymme  för en budgeteringsmarginal  som
kan  fånga  upp osäkerheten i främst  den
makroekonomiska utvecklingen.


Regeringen  föreslår mot denna  bakgrund
att utgiftstaket för 2004 fastställs till
877   miljarder  kronor.  Den  föreslagna
nivån  är en avvägning mellan behovet  av
skattesänkningar   och    utrymmet    för
utgiftsreformer   detta    år,    skriver
regeringen.  Utrymme  skapas   för   både
utgiftsökningar    och   skattesänkningar
samtidigt  som  den  offentliga  sektorns
nettoställning stärks.


Regeringens    förslag    innebär    att
utgiftstaket ökar med 33 miljarder kronor
jämfört med 2003, vilket är något mer  än
tidigare    år.   I   fast   penningvärde
motsvarar  det en ökning med 1,7  %.  Den
föreslagna   nivån  innebär  vidare   att
utgiftskvoten för den offentliga  sektorn
och utgiftstaket mätt som andel av BNP  i
princip   kommer  att  vara   oförändrade
mellan 2003 och 2004.


I   propositionen  föreslår   regeringen
också att de tidigare nivåerna på utgifts
taken  för  2002  och 2003  tills  vidare
skall   behållas.  Med   tanke   på   att
förutsättningarna ändras kan det dock bli
aktuellt   att   senare   göra   tekniska
justeringar  av  utgiftstaken.  När   man
tidigare   har   gjort  sådana   tekniska
justeringar  har det varit  motiverat  av
omständigheter som inte haft någon effekt
på utgifterna för den offentliga sektorn,
men väl för de takbegränsade utgifterna.


Enligt   regeringen   bör   utgiftstaken
framöver  inte  sättas  på  en  nivå  som
innebär   att   utgiftskvoten   för   den
offentliga  sektorn  växer  trendmässigt.
Konsekvensberäkningar av  den  offentliga
sektorns utgifter visar nämligen att  den
demografiska   utvecklingen,    med    en
åldrande  befolkning, kan komma att  leda
till  en växande utgiftskvot efter  2010.
Utrymmet   för   utgiftsreformer   kommer
därför  att  vara  begränsat  under   den
senare   delen  av  decenniet,  om   inte
skatterna   åter  höjs  eller  omfattande
besparingar  genomförs  för  att  undvika
underskott     när    det    demografiska
utgiftstrycket ökar. Detta bör  avspeglas
i  den  framtida  nivån  på  de  statliga
utgiftstaken, anser regeringen.


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   föreslår   i
motion  Fi17 att de offentliga finanserna
skall    vara    i   balans    över    en
konjunkturcykel   (yrkande   4).    Detta
balansmål  bör  enligt motionärerna  inte
omfatta  det enskilda sparande  som  sker
inom    PPM-delen   av   pensionssystemet
eftersom   det   är  ett  privaträttsligt
sparande. Om det finansiella sparandet  i
Premiepensionsmyndigheten   räknas   bort
från  regeringens överskottsmål motsvarar
regeringens  förslag i realiteten  knappt
1  %  under  de  kommande  åren,  skriver
motionärerna.


Oavsett  om PPM räknas in i målet  eller
ej,    anser   motionärerna    att    det
finansiella överskottet bör vara högre än
vad  regeringen  angett.  Det  är  enligt
deras  mening motiverat såväl med  hänsyn
till  konjunkturen som till  att  det  är
angeläget     att    nu    pressa     ner
räntekostnaderna.  För motionärernas  del
innebär det i praktiken ett överskott  på
drygt  1  % av BNP exklusive PPM,  vilket
enligt   deras  mening  svarar  väl   mot
partiets     mål    om    balans     över
konjunkturcykeln.


Moderata  samlingspartiet anser dessutom
att    utgiftstaket   för   staten    bör
fastställas till nivåer som för  de  båda
närmaste   åren  överstiger   regeringens
förslag  med  33 respektive 15  miljarder
kronor.  För  2004  bör taket  understiga
regeringens   förslag  med  4   miljarder
kronor.  Partiets förslag till utgiftstak
för  den  offentliga sektorn  understiger
under de tre åren regeringens med 29, 116
respektive 147 miljarder kronor.


Kristdemokraterna  framhåller  i   motion
Fi18 att regeringens långsiktiga mål  för
det   offentliga  sparandet   visserligen
motsvarar 2 % av BNP, men att mer än hela
detta       sparande       ligger       i
ålderspensionssystemet     under     åren
framöver. Ett överskottsmål på  2  %  ger
alltså   inte   en   ökad   buffert   för
statsfinanserna   2002   och    framöver,
påpekar  motionärerna som anser  att  man
bör  komplettera  och  senare  eventuellt
ersätta  nuvarande överskottsmål  för  de
offentliga  finanserna  med  ett  mål  om
balans  i  statens finansiella  sparande.
Regeringen  bör återkomma till  riksdagen
med  förslag om ett sådant kompletterande
budgetmål och i vilken takt det kan fasas
in (yrkande 4).


Kristdemokraternas     förslag      till
utgiftstak för åren 2002-2004 understiger
regeringens  med  12,  20  respektive  24
miljarder kronor.


Centerpartiet ställer sig i  motion  Fi19
bakom     regeringens    förslag     till
överskottsmål  för 2002-2004  med  hänsyn
till     osäkerheten    i     regeringens
budgetprognoser.


Partiets  förslag  till  utgiftstak  för
2002   överstiger   regeringens   med   7
miljarder  kronor.  För  2003  och   2004
understiger  det regeringens förslag  med
34 respektive 47 miljarder kronor.


Folkpartiet liberalerna erinrar i  motion
Fi20 om att partiet accepterat tanken  på
att  det skall finnas ett överskott i  de
offentliga finanserna på i genomsnitt 2 %
av  BNP sett över en konjunkturcykel. Det
måste  i så fall innebära att överskotten
är  större i en högkonjunktur för att man
skall  kunna  godta  försämringar  i   en
lågkonjunktur,  påpekar motionärerna  som
anser  att  regeringen inte har  en  klar
politik i detta avseende. För 2002  anser
motionärerna  att det kan  vara  lämpligt
med  ett överskott på närmare 2,5 %, dvs.
samma nivå som gäller för innevarande år.
För   2003   och  2004  bör   överskotten
motsvara  2,3 respektive 2,5  %  av  BNP.
Osäkerheten  om dessa mål är  dock  stor.
Ett   sämre   utfall   kan   godtas    om
konjunkturen    blir   tydligt    svagare
(yrkande 2).


Folkpartiets  förslag  till   utgiftstak
överstiger  för  de  tre  närmaste   åren
regeringens   med  13,  9  respektive   9
miljarder kronor.


Finansutskottets ställningstagande


Budgetpolitiken  har  under   senare   år
inriktats  mot  ett antal fleråriga  mål,
som  har  det gemensamt att de är tydliga
och   lätta   att  i  efterhand   avläsa.
Hittills  uppnådda mål  har  överträffats
med  bred  marginal.  Överskottet  i   de
offentliga   finanserna   beräknas   2001
motsvara  3,6 % av BNP, dvs.  det  kommer
att  ligga klart över målet på 2,5 %, och
för kommande år visar prognoserna att  de
offentliga    finanserna    kommer    att
utvecklas så gynnsamt att överskottsmålet
på  2  %  kommer att överträffas  med  40
miljarder kronor 2004. Även för 2002  och
2003    väntas    överskottsmålet     bli
överträffat  men  då  med  25   miljarder
kronor respektive år.


Folkpartiet kritiserar regeringen för att
den  för åren framöver nöjer sig med  ett
överskott på 2,0 % fastän det då borde ha
varit högre för att genomsnittet över  en
konjunkturcykel  skall  kunna  nå   denna
nivå.  För  egen del föreslår Folkpartiet
för   de   kommande  åren   överskottsmål
motsvarande  2,5  % av  BNP  eller  nivån
strax därunder.


Utskottet   vill  med  anledning   härav
erinra  om att överskottsmål för enskilda
år   hittills   har  lagts   fast   eller
föreslagits  för perioden  1999-2004  och
under  vart och ett av dessa sex  år  har
eller  väntas  dessa  mål  antingen   bli
uppnådda  eller överträffade.  Även  1997
och  1998 var överskottet över saldomålen
betryggande.  Det  framgår  av   följande
sammanställning.


Tabell 11.  Finansiellt sparande i den
offentliga sektorn 1997-2004


Målsatta respektive beräknade finansiella
överskott
19 19 19 20 20 20 20 20
97 98 99 00 01 02 03 04


Beräknat finansiellt  - 39 34 84 78 45 47 49
sparande i mdkr¹     29 ,4 ,0 ,7 ,5 ,2 ,2 ,3
,5
Beräknat finansiellt  - 2, 1, 4, 3, 2, 2, 2,
sparande i % av BNP¹ 1,  1  7  1 6  0  0  0
6
Målsatt  finansiellt  - 0, 0, 2, 2, 2, 2, 2,
sparande i % av BNP  3,  0  5  0 5  0  0  0
0
Överskjutande
finansiellt sparande
i % av BNP           +1 +2 +1 +2 +1 ±0 ±0 ±0
,4 ,1 ,2 ,1 ,1 ,0 ,0 ,0


¹      Finansiellt     sparande     efter
beräkningsteknisk överföring 2002-2004.


För  2002-2004  beräknas det  finansiella
sparandet  motsvara 3,1,  3,1  respektive
3,6  %  av  BNP,  men  det  överskjutande
överskottet   under  dessa   år   har   i
regeringens  kalkyler tills vidare  satts
av  som  en  beräkningsteknisk överföring
till  hushållen, vilket förklarar  varför
det   finansiella  sparandet   då   exakt
motsvarar  de  målsatta nivåerna.  Enligt
tidigare   fastlagda   principer    ämnar
regeringen    ta    i    anspråk    denna
beräkningstekniska     överföring     för
skattesänkningar        eller         nya
utgiftsåtaganden      som      tillfaller
hushållen.  Men  även om så  sker  kommer
överskottet  i  de offentliga  finanserna
under  åren  1998-2004 att  ha  varit  så
stort  att  det  med råge överstiger  den
målsatta genomsnittsnivån på 2 % under en
sammanhängande  sjuårsperiod,   dvs.   en
period  som kan sägas motsvara en  normal
konjunkturcykel.


Fram  till  och  med 2000 har  fastlagda
saldomål överträffats med sammanlagt  132
miljarder kronor.


Enligt     utskottets     mening     bör
finanspolitiken utformas  på  ett  sådant
sätt  att det uppställda genomsnittsmålet
uppnås.  Utvecklingen  sedan  1998  visar
enligt  utskottets  mening  att  den   av
regeringen valda uppläggningen har  varit
väl  avvägd. Regeringen har dessutom  för
avsikt att i kommande budgetpropositioner
göra     en    förnyad    prövning     av
överskottsmålet  för  respektive  år   på
grundval  av  det  säkrare  underlag  för
konjunkturbedömningen  som  man  då   har
tillgång  till. Utskottet  finner  därför
inte  skäl  att  tillstyrka  Folkpartiets
förslag  om högre överskottsmål för  åren
2002-2004.


Kristdemokraterna anser att nuvarande mål
om ett genomsnittligt överskott på 2 %  i
de     offentliga    finanserna     skall
kompletteras   och   senare    eventuellt
ersättas av ett mål med krav på balans  i
statens finansiella sparande sett över en
konjunkturcykel. Ett sådant balansmål för
staten   blir   enligt  partiets   mening
liktydigt med ambitionen att statsskulden
inte skall öka över tiden ens i nominella
termer.


Utskottet   vill  med  anledning   härav
erinra  om  att  nuvarande  överskottsmål
omfattar de tre offentliga delsektorerna,
dvs.    staten,    ålderspensionssystemet
(inkomstpension  och premiepension)  samt
kommunsektorn  (kommuner och  landsting).
Överskotten   är   i   det   sammanhanget
definierade i enlighet med det  regelverk
för   nationalräkenskaper   som   används
allmänt i internationella sammanhang  och
som  Sverige som medlem i EU är  skyldigt
att           följa,           Europeiska
nationalräkenskapssystemet, ESA95. Det är
också  detta  regelverk som  ligger  till
grund    för   EU:s   Stabilitets-    och
tillväxtpakt    genom   vilken    Sverige
förbundit  sig  att hålla  de  offentliga
finanserna nära balans eller i  överskott
och   inte   annat  än  i   exceptionella
situationer tillåta större underskott  än
3   %   av   BNP.  Skuldkriteriet  enligt
Maastrichtvillkoren utgår  dessutom  från
den offentliga sektorns bruttoskuld.


Som   motionärerna  själva  påpekar  har
ålderspensionssystemet              genom
pensionsreformen fått en  mer  fristående
ställning, men definitionsmässigt är  det
fortfarande  en  del  av  den  offentliga
sektorn, och det går inte att bortse från
vare  sig  den  eller  kommunsektorn  när
finanspolitiken utformas.


Med   ålderspensionsreformen   har   det
skett  en  medveten  omfördelning  i  det
offentliga  sparandet  från  staten  till
ålderspensionssystemet  vilket  motiveras
av  de kommande stora pensionsavgångarna.
När  pensionsreformen är fullt  genomförd
kommer statsfinanserna att försvagas  med
ca  60  miljarder kronor per år. För  att
delvis    motverka   denna    försvagning
överfördes  45  miljarder kronor  per  år
från  AP-fonden till statsbudgeten  under
1999 och 2000. Under 2001 har ytterligare
en överföring ägt rum bestående av stats-
och    bostadsobligationer    till    ett
marknadsvärde av 155 miljarder kronor.


Fördelningen mellan de olika  sektorerna
framgår av efterföljande tabell.


Tabell 12.  Fördelningen av finansiellt
sparande i den offentliga sektorn
2000-2004


Löpande priser i % av BNP
20 20  20 20 20
00 01  02 03 04


Staten              före +1 +7  +0 +0 +0
beräkningsteknisk        ,3 ,9  ,3 ,1 ,6
överföring
Staten             efter +1 +7   -  -  -
beräkningsteknisk        ,3 ,9  0, 1, 1,
överföring                       8  0  0
Ålderspensionssystemet   +2  -  +2 +3 +3
,7 4,  ,7 ,0 ,0
6
Kommunsektorn            +0 +0  +0 +0  -
,1 ,3  ,1 ,0 0,
0
Summa  offentlig  sektor +4 +3  +3 +3 +3
före överföring          ,1 ,6  ,1 ,1 ,6


Under  det  kommande decenniet byggs  det
alltså    upp    en   förmögenhet    inom
ålderspensionssystemet,   samtidigt   som
statsskulden  fortsätter att  minska  som
andel  av  BNP. På medellång sikt  kommer
statsskulden, AP-fonden och  det  samlade
sparandet  i  premiepensionssystemet  att
utvecklas på följande sätt.




Diagram 8. Utvecklingen av skulder och
tillgångar i offentlig sektor 1999-2007




Källa: Konjunkturinstitutet


I  takt  med att pensionsavgångarna  ökar
kommer sparandet i ålderspensionssystemet
att   sjunka,  och  skall  i  det   läget
överskottsmålet kunna upprätthållas måste
statens  finansiella sparande förstärkas,
dvs.   skatter   måste  höjas   och/eller
utgifter     måste    sänkas.     Statens
finansiella  sparande kan  alltså  i  ett
sådant  läge  inte bedömas isolerat  utan
måste  bedömas i skenet av förändringarna
i    ålderspensionssystemet.   Av   denna
anledning   är  det  inte  lämpligt   att
ersätta  nuvarande överskottsmål med  ett
mål  som avser endast statens finansiella
sparande.  Mot  en  sådan  lösning  talar
också    de   internationella   åtaganden
Sverige har.


Med  ett  balanskrav  för  kommunsektorn
och  de  prognostiserade  överskotten   i
ålderspensionssystemet,    skulle     ett
kompletterande     överskotts-      eller
balansmål  för staten innebära att  målet
för   den   offentliga  sektorns  samlade
överskott skulle behöva sättas till minst
3  %  av BNP de närmaste åren. Detta vore
mycket  ambitiöst jämfört  med  flertalet
andra   EU-länder.   Ett   kompletterande
balansmål    för   statens    finansiella
sparande  skulle således  leda  till  att
finanspolitiken    fick    en    stramare
inriktning under de närmaste åren, vilket
i  sin tur skulle påskynda den offentliga
sektorns förmögenhetsuppbyggnad och skapa
bättre möjligheter för det offentliga att
klara   framtida  påfrestningar.   Omvänt
skulle     emellertid     en     stramare
finanspolitik  också  kunna   utgöra   en
hämsko  för  den  ekonomiska  tillväxten,
vilket   i   sin   tur  skulle   försvaga
statsfinanserna.   Utskottet  ser  därför
ingen  anledning  att  förorda  en  sådan
inriktning på politiken.


Moderata  samlingspartiet  föreslår   att
budgetpolitiken  skall  inriktas  på  att
uppnå  balans i de offentliga  finanserna
sett   över  en  konjunkturcykel.  Balans
kravet bör inte omfatta det sparande  som
är  knutet till Premiepensionsmyndigheten
eftersom    det,   enligt   motionärernas
mening, är ett privaträttsligt sparande.


Genom   att   i  anslutning  till   sitt
tidigare  framförda balansmål  hävda  att
PPM-sparandet inte längre skall  inräknas
i   de   offentliga  finanserna,  frångår
Moderata   samlingspartiet  sin  tidigare
uppfattning  i frågan och  närmar  sig  i
praktiken  nu  den linje  som  regeringen
förespråkar.  Vad  motionärerna  faktiskt
föreslår  är att nivån på det finansiella
sparandet   i   den  offentliga   sektorn
långsiktigt skall höjas till ca 1,2 %  av
BNP, dvs. till en nivå som motsvarar PPM-
sparandet.


Till   saken  hör  emellertid  att  EU:s
statistikorgan Eurostat har beslutat  att
pensionsmedlen  i  premiepensionssystemet
skall räknas in i den offentliga sektorn.
Något  avsteg  av det slag  som  Moderata
samlingspartiet  förespråkar  är  således
inte    aktuellt.    Enligt    Europeiska
nationalräkenskapssystemet skall nämligen
enheter   som   uppfyller  följande   två
villkor     räknas    in    i     sektorn
socialförsäkring, dvs. i  den  offentliga
sektorn.


1.           Om   det   enligt   lag   är
obligatoriskt     för     grupper     av
befolkningen att delta i systemet.


2.          Om  staten  är  ansvarig  för
styrningen   av   systemet   genom   att
bestämma    avgifter    och    förmåner,
oberoende    av   statens    roll    som
övervakare   (t.ex.  Finansinspektionens
roll       som       övervakare       av
försäkringsbolagen).


Sammanfattningsvis  anser  utskottet  att
det  inte  är  motiverat att ompröva  det
tidigare fastlagda målet för sparandet  i
den  offentliga sektorn på  i  genomsnitt
2 % sett över en konjunkturcykel.


Med   dessa   motiveringar   tillstyrker
utskottet  regeringens förslag till  nivå
på   det  finansiella  sparandet  i   den
offentliga sektorn för 2004 på 2,0  %  av
BNP  (punkt  2) och avstyrker  motionerna
Fi17  (m) yrkande 4, Fi18 (kd) yrkande  4
samt Fi20 (fp) yrkande 2.


Till  frågan  om  nivån på  utgiftstaket
för   staten  återkommer  utskottet  till
längre fram i betänkandet.


2.3 Budgetpolitikens inriktning


Utskottets delförslag i korthet


Riksdagen  bifaller regeringens  förslag
till  inriktning av budgetpolitiken  och
avslår  därmed  de  alternativa  förslag
som  redovisas  i motionerna  Fi17  (m),
Fi18 (kd), Fi19 (c) och Fi20 (fp).


De  formella beslut som direkt hör  ihop
med  detta  ställningstagande  behandlar
utskottet  i  efterföljande avsnitt  2.4
och 3.


Jämför reservationerna 7 (m), 8 (kd),  9
(c) och 10 (fp).


2.3.1 Trepartiöverenskommelse om
budgetpolitiken


Av    budgetpropositionen   framgår   att
regeringen   under   mandatperioden   har
försökt skapa största möjliga uppslutning
kring en politik för full sysselsättning.
Arbetsmarknadens  parter  har  en  viktig
roll i detta sammanhang.


Den  ekonomiska vårpropositionen  bygger
på    en   överenskommelse   mellan   den
socialdemokratiska            regeringen,
Vänsterpartiet  och  Miljöpartiet,  vilka
står    bakom   riktlinjerna   för    den
ekonomiska   politiken,  budgetpolitiken,
utgiftstaken  och  tilläggsbudgeten   för
2001.


Samarbetet   mellan  de  tre   partierna
berör     fem    områden    -    ekonomi,
sysselsättning,  rättvisa,   jämställdhet
och  miljö - och innefattar både konkreta
förslag  och  åtaganden inför  framtiden.
Enligt   propositionen  bekräftas   genom
detta samarbete att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är
inriktad    på    full    sysselsättning,
prisstabilitet  och ett överskott  i  den
offentliga   sektorns   finanser   på   i
genomsnitt  2  %  av  BNP  sett  över  en
konjunkturcykel.  Denna  politik   syftar
dessutom till jämlikhet, jämställdhet och
ekologisk hållbarhet.




2.3.2 De politiska alternativen




Vårpropositionen


Nivån    på    de   tidigare    fastlagda
utgiftstaken för 2002 och 2003 bör enligt
regeringen ligga fast. Dock kan  det  bli
aktuellt   att  tekniskt  anpassa   dessa
nivåer     med    hänsyn     till     nya
förutsättningar som eventuellt tillkommer
senare. När man tidigare har gjort sådana
tekniska   justeringar  har   det   varit
motiverat av omständigheter som inte haft
någon   effekt  på  utgifterna  för   den
offentliga   sektor,  men  väl   för   de
takbegränsade utgifterna.


För   2004   föreslår   regeringen   ett
utgiftstak   på  877  miljarder   kronor,
vilket är 33 miljarder kronor mer än året
innan.    Denna   ökning    ger    enligt
propositionen utrymme för de reformer för
utveckling och rättvisa som presenteras i
propositionen. De nya satsningarna uppgår
under  de  tre närmaste åren till  8,  11
respektive  17 miljarder kronor  och  har
sin  tyngdpunkt i reformer som  rör  vård
och   hälsa,  arbetsliv,  miljö,  socialt
utsatta samt internationellt bistånd.


Satsningarna fördelar sig under  de  tre
närmaste åren på följande sätt.


Tabell 13.  Regeringens satsning på
reformer 2002-2004


Nettoförsvagning   av    de    offentliga
finanserna i miljoner kronor
200  200  200
2    3    4


Internationell   32   32    1
solidaritet               857
Socialt           1    2    2
utsatta         344  495  581
Miljö           538  511    2
966
Djurskydd        18   30   35
Kultur          120  120  120
Arbetsliv         1    2    2
650  150  150
Vård och hälsa    3    4    4
196  096  996
Investeringsbi  100  600  600
drag      till
bostäder
Övrigt            1    1    2
350  080  105
Summa reformer    8   11   17
348  114  410
varav             7    9   16
utgiftsökninga  048  814  110
r
inkomstminskni    1    1    1
ngar            300  300  300


Inom   området  vård  och  hälsa   satsar
regeringen 1,25 miljarder kronor per år i
ökade   statsbidrag  till  kommuner   och
landsting      för     att      förbättra
tillgängligheten  i  sjukvården.   Vidare
skall statens ersättning till landstingen
för  läkemedel  utgå  i  nya  former  som
väntas    dämpa    de   snabbt    växande
kostnaderna    för    läkemedelsförmånen.
Övergångsvis  leder  reformen  till   att
statens utgifter för läkemedel successivt
ökar   under   de  närmaste   åren,   men
regeringen räknar med att det nya avtalet
med  Landstingsförbundet skall kunna leda
till  att  den nuvarande kostnadsökningen
halveras.  Reformen beräknas  2004  kosta
3,5  miljarder  kronor.  Dessutom  satsar
regeringen  fr.o.m. nästa år  ytterligare
0,2     miljarder    kronor     på     en
tandvårdsreform.    Inklusive    tidigare
beslutade        höjningar         kommer
tandvårdsstödet i och med det att ha ökat
med 0,7 miljarder kronor 2003. Regeringen
vill  också  avdela 0,1 miljarder  kronor
per  år  för en försöksverksamhet  avsedd
att motverka långtidssjukskrivningar.


På      arbetsmarknadsområdet     kommer
regeringen   att   besluta    om    höjda
ersättningsnivåer                       i
arbetslöshetsförsäkringen      och      i
aktivitetsstödet fr.o.m. den 1 juli 2001.
Satsningen  beräknas kosta 0,5  miljarder
kronor  per  år. Lägsta ersättningsnivån,
grundbeloppet,  höjs från  240  till  270
kr/dag   under  hela  ersättningsperioden
medan  den  högsta ersättningsnivån  höjs
från  580 till 680 kr/dag under de första
100   dagarna  av  en  ersättningsperiod.
Regeringen      vill     också      ändra
arbetsskadeförsäkringen och luckra upp de
nuvarande reglerna som gör det svårt  att
bevisa att en viss sjukdom eller skada är
en arbetsskada. Denna reform väntas fullt
genomförd   öka   utgifterna   med    1,0
miljarder kronor per år. Vidare  tillförs
Arbetsmarknadsverket    permanent     0,7
miljarder kronor per år för att förbättra
arbetsgivarkontakterna samt kvaliteten  i
aktivitetsgarantin  och  de  individuella
handlingsplanerna.  En   del   av   denna
satsning skall också användas för att  ge
personer   med   utländsk   bakgrund   en
starkare ställning på arbetsmarknaden.


På  miljöområdet  görs  nya  satsningar,
framför  allt  2004  då  ytterligare  3,0
miljarder kronor fördelas på en rad olika
områden,   däribland  ett   nytt   klimat
investeringsprogram,   marksanering   och
Hållbara  Sverige. Satsningar görs  också
på   radonsanering,  miljövårdsforskning,
biologisk mångfald och nyckelbiotoper.


Riksdagen  har  tidigare  beslutat   att
biståndsramens   andel   av   BNI   skall
motsvara 0,74 % 2002 och 0,81 % 2003.  Nu
föreslår  regeringen att ramen höjs  till
0,86  %  av BNI 2004. Därutöver  tillförs
biståndet 0,2 miljarder kronor.


För  att  bistå de socialt  utsatta  har
regeringen avsatt ökade resurser för  att
bl.a.  förbättra  bostadstillägget   till
pensionärer,  införa ett förbehållsbelopp
i  äldreomsorgen, dvs.  ange  ett  lägsta
belopp  som en pensionär alltid skall  ha
kvar att leva på när äldreomsorgsavgiften
är  betald. Regeringen skall också införa
ett    äldreförsörjningsstöd    för    de
invandrare som inte har bott tillräckligt
länge   i   Sverige  för   att   uppfylla
bosättningskravet för svensk folkpension.
Ökade  resurser satsas också  på  hemlösa
samt på asylsökande barns skolgång och på
vården  av  ungdomar som är omhändertagna
av  Statens institutionsstyrelse. För att
minska     deltidsarbetslösheten     vill
regeringen  under  de tre  närmaste  åren
avdela  0,1 miljarder kronor per år.  Den
lägsta         ersättningsnivån         i
föräldraförsäkringen   skall   successivt
höjas under de kommande tre åren från  60
kr/dag  till  120,  150  respektive   180
kr/dag.


Regeringen  har  också  för  avsikt  att
föreslå  att studiebidraget till gymnasie
studerande  mellan 16 och 20 år  förlängs
från   nuvarande  nio  till  tio  månader
fr.o.m.  2003, att polisväsendet tillförs
0,6  miljarder kronor 2004 för att  kunna
anställa fler poliser, att de närmare 0,4
miljarder kronor som staten varje år  tar
in  i  form  av skatt på bekämpningsmedel
och  skatt på kväve i handelsgödsel skall
återföras   till   jordbruksnäringen    i
lämplig  form samt att ett nytt redarstöd
för   svensk   sjöfart  i  internationell
trafik införs, vilket beräknas uppgå till
1,3  miljarder kronor per år; ett  belopp
som  kommer att krediteras arbetsgivarnas
skattekonton    och    alltså     belasta
statsbudgetens inkomstsida.  Vidare  vill
regeringen   införa  ett  stöd   på   2,5
miljarder   kronor  för   att   stimulera
bostadsbyggandet    i     områden     med
bostadsbrist      samt      satsa      på
transportinfrastruktur, på  kommuner  som
drabbas  av befolkningsminskning,  på  en
förstärkning av Regeringskansliet samt på
en utbyggd skattekontroll.


Sammantaget   väntas  således   de   nya
reformer som redovisas i vårpropositionen
leda  till  en  nettobelastning  med  8,3
miljarder kronor 2002, med 11,1 miljarder
kronor 2003 och med 17,4 miljarder kronor
2004.


Trots  detta räknar regeringen  med  att
den   offentliga   sektorns   finansiella
sparande  kommer  att  utvecklas  på  ett
sådant      sätt      att      uppställda
budgetpolitiska mål inte bara uppnås utan
för de närmaste åren även överträffas. Av
den i propositionen lämnade redovisningen
framgår  att  överskotten väntas  bli  av
följande storlek.




Tabell 14.  Regeringens finansiella
sparande i offentlig sektor 2001-2004




Miljarder kronor
200  200  200  200
1    2    3    4


Inkomster        +1   +1   +1   +1
247  280  336  395
,3   ,6   ,2   ,3
Utgifter         -1   -1   -1   -1
168  209  263  306
,8   ,5   ,4   ,0
Finansiellt     +78  +71  +72  +89
sparande         ,5   ,1   ,8   ,2
Finansiellt     +3,  +3,  +3,  +3,
sparande i % av   6   1¹   1¹   6¹
BNP
Målsatt         +2,  +2,  +2,  +2,
överskott  i  %   5    0    0    0
av BNP


¹  Härav har regeringen för avsikt att ta
i anspråk 1,1 procentenheter 2002 och
2003
samt 1,6 procentenheter 2004 för en
överföring till hushållen.


Regeringens  nu redovisade inriktning  av
budgetpolitiken       väntas       enligt
propositionen  få  följande   effekt   på
statsbudgeten under de närmaste tre åren.




Tabell 15.  Statens lånebehov 2001-2004


Miljarder kronor
20  20 200  200
01  02   3    4


Inkomster              +7  +7 +74  781
35  27 8,7   ,1
,3  ,7
Utgifter        exkl.   -   -   -  700
statsskuldsräntor      64  66 687   ,7
1,  1,  ,4
1   2
Statsskuldsräntor       -   -   -    -
m.m.                   66  60 53,  56,
,0  ,4   8    7
Netto                  +2  +6 +7,  +23
8,  ,1   5   ,7
2
Riksgäldskontorets      -   -   -    -
nettoutlåning          5,  5, 8,0  8,2
5   6
Överföring  från  AP-  +4  +8 +13  +3,
fonden                 6,  ,7  ,7    9
4
Statsbudgetens saldo
före
beräkningsteknisk      +6  +9 +13  +19
överföring             9,  ,2  ,1   ,4
1
Beräkningsteknisk       -   -   -    -
överföring                 25 25,  39,
,9   6    9
Amortering/ökning (-)  +6   -   -    -
av statsskulden        9,  16 12,  20,
1  ,7   5    5


Vid  utformningen  av sitt  budgetförslag
har  regeringen  förutsatt  att  tidigare
beslutade  utgiftstak för 2002  och  2003
skall   ligga  fast.  För  2004  föreslår
regeringen   ett   utgiftstak   på    877
miljarder  kronor.  För  de  tre  närmast
efterföljande  åren har därigenom  de  av
regeringen     föreslagna    utgiftstaken
följande sammansättning.




Tabell 16.  Regeringens utgiftstak för
staten 2002-2004


Miljarder kronor
20  20  20
02  03  04


Summa  utgiftsområden  exkl. 65  68  69
Statsskuldsräntor            7,  4,  7,
7   4   7
Minskning                 av 3,  3,  3,
anslagsbehållningar           5   0   0
Ålderspensionssystemet       15  15  16
utanför statsbudgeten        0,  2,  0,
5   5   5
Summa takbegränsade utgifter 81  83  86
1,  9,  1,
7   9   2
Budgeteringsmarginal         2,  4,  15
3   1  ,8
Utgiftstak                   81  84  87
4,  4,  7,
0   0   0




Motionerna




Moderata   samlingspartiet  redovisar   i
motion  Fi17 en budgetpolitik  som  utgår
från fem överordnade mål. De innebär  att
partiet  med  sina  förslag  vill   lägga
grunden  för en långsiktigt god  tillväxt
och  ett  ökat  välstånd  för  alla.  Den
offentliga sektorn skall dessutom vara  i
balans  över  en  konjunkturcykel  på  en
lägre utgifts- och skattenivå och med  en
fallande   skuldkvot.  Alla   skall   ges
möjlighet  att växa och förverkliga  sina
ambitioner.  Valfriheten skall  ökas  och
människor  skall åter ges  kontroll  över
sin    tillvaro.   Det   allmänna   skall
slutligen    också    prioritera     sina
kärnuppgifter  så  att  man   återställer
förtroendet för att åtaganden  som  måste
vara gemensamma kan fullföljas.


Den   skattepolitik  som   redovisas   i
motionen    är    avsedd    att    minska
bidragsberoendet         och          öka
förutsättningarna    för    arbete    och
företagande. Skattesänkningarna motsvaras
huvudsakligen   av  minskade   offentliga
utgifter    och   har   i    övrigt    en
utbudsstimulerande            inriktning.
Skattetrycket  bör  enligt   motionärerna
sänkas   ner  mot  nivåer  som  motsvarar
genomsnittet   för   OECD-länderna.   För
perioden    fram   till   2004    innebär
motionärernas  förslag att  utgifts-  och
skattekvoterna sjunker med 3 respektive 5
procentenheter jämfört med regeringens.


Motionärerna     är    kritiska     till
regeringens     överskottsmål.      Stora
offentliga  överskott i dag  räcker  inte
för  att säkra välfärden för morgondagens
pensionärer,    påpekar   de.    Framtida
pensioner och löner kommer inte att kunna
vara högre än det välstånd som skapas vid
varje givet tillfälle i framtiden. Därför
måste  en offensiv reformpolitik gå  före
en överbeskattning av det svenska folket.
Stabilitet  i  de  offentliga  finanserna
uppnås genom en stram utgiftspolitik  som
ger  balans  i  de offentliga  finanserna
över     en    konjunkturcykel,     lägre
utgiftskvot  samt  en minskad  skuldkvot.
Därmed    uppnås   också    en    minskad
konjunkturkänslighet.


Det     av     motionärerna    förordade
balansmålet   bör  inte  omfatta   sådant
sparande  som  förekommer i PPM-delen  av
pensionssystemet  eftersom  det  är   ett
privaträttsligt  sparande.  Givet   detta
balansmål     bör    vi    i    nuvarande
högkonjunktur ha ett överskott  på  drygt
1 % av BNP, exklusive PPM.


Moderata  samlingspartiets förslag  till
skattesänkningar  uppgår  under  de   tre
närmaste åren till 53, 86 respektive  110
miljarder  kronor och inriktas främst  på
inkomstbeskattningen.  Skattesänkningarna
uppges  leda  till  ett radikalt  minskat
behov  av bidrag och transfereringar  för
hushåll med arbetsinkomster, vilket i sin
tur   minskar  kommunernas  utgifter  för
socialbidrag.  De  skattesänkningar   som
riktar     sig     till     låg-      och
medelinkomsttagare  är  enligt   motionen
väsentligt       större       än       de
utgiftsminskningar      som      påverkar
hushållens köpkraft.


Inkomstskatten  skall sänkas  genom  ett
kraftigt  höjt grundavdrag som  under  de
tre   närmaste  åren  skall  uppgå   till
34  000, 34 000 respektive 36 000 kr  men
som  senare skall höjas till 50  000  kr.
Partiet   vill   därutöver   införa   ett
förvärvsavdrag    vid   beräkningen    av
kommunal inkomstskatt. Åren 2002 och 2003
skall detta förvärvsavdrag uppgå till 8 %
men  skall därefter höjas till 10  %  för
att  senare  uppgå till 15 %. Värnskatten
skall slopas och uttaget av statlig skatt
successivt  sänkas till 15  %  fram  till
2004.  I förlängningen skall den statliga
inkomstbeskattningen   helt    avskaffas.
Barnfamiljer skall fr.o.m. 2002 ges  rätt
till  ett  särskilt grundavdrag  vid  den
kommunala  beskattningen. Avdraget  skall
uppgå  till  15 000 kr per  barn  och  är
tänkt  att  komplettera  barnbidraget  på
dagens  nivå. Dessutom införs  rätt  till
avdrag  för  styrkta barnomsorgskostnader
samt  en  skattereduktion  på  50  %  för
hushållens köp av tjänster. Avdraget  för
resor   till   och  från  arbetet   skall
förbättras  samtidigt  som  bensin-   och
dieselskatten sänks. Vidare skall  avdrag
för  pensionssparande åter få  göras  med
ett basbelopp.


Regeringens         förslag         till
begränsningsregel                     vid
fastighetsbeskattningen    avvisas     av
motionärerna. De vill i stället  på  sikt
avskaffa fastighetsskatten. I ett  första
steg  skall  man  återgå  till  1997  års
taxeringsvärden och enbart beskatta halva
markvärdet.   Skattesatsen   skall    för
innevarande  år  sättas till  1,0  %  för
småhus  och  0,7  %  för  flerbostadshus.
Därefter  skall  uttaget  av  skatt   för
småhus successivt trappas ner till 0,8  %
2004.       Dubbelbeskattningen        av
utdelningsvinster  skall  avvecklas   och
förmögenhetsskatten    stegvis    slopas.
Statens   inkomster   från   skatten   på
handelsgödsel  skall inte som  regeringen
aviserat  återföras till jordbrukssektorn
utan helt avskaffas. Vidare skall skatten
på  diesel  för  jord-  och  skogsbrukets
arbetsredskap sänkas.


De      moderata      skattesänkningarna
finansieras genom besparingar  som  under
de  närmaste tre åren uppgår  till  netto
27, 57 respektive 69 miljarder kronor.


Till  en  del  leder besparingarna  till
att  kostnaderna för hushållen ökar.  Det
sker    genom   högre   egenavgift   till
arbetslöshetsförsäkringen,   genom    att
kostnaderna  för  trafikolycksfall   förs
över       på      den      obligatoriska
trafikförsäkringen, genom att ytterligare
en  karensdag  införs i  sjukförsäkringen
samt  genom att ersättningsnivån i  sjuk-
och        föräldraförsäkringen       och
arbetslöshetsförsäkringen åter sätts till
75    %.   Den   lägre   ersättningsnivån
motiveras  av  de inkomstskattesänkningar
som motionärerna samtidigt föreslår.


Motionärerna   vill   emellertid   också
minska företagsstödet, sänka partistödet,
slopa    presstödet    samt    åstadkomma
besparingar genom att behålla kärnkraften
och      bedriva      en      effektivare
arbetsmarknadspolitik.
Utvecklingsbiståndet  bör  enligt   deras
mening  begränsas,  och  vidare  vill  de
begränsa   bidragen  till   kommunsektorn
eftersom   skatteintäkterna  väntas   öka
kraftigt.   Med  en  ökad   satsning   på
rehabilitering räknar de  också  med  att
under   de  närmaste  åren  kunna  minska
utgifterna   med   2,  4   respektive   5
miljarder kronor.


Regeringens  aviserade höjning  av  golv
och  tak i arbetslöshetsförsäkringen  bör
enligt    motionärernas    mening    inte
genomföras. De vill i stället  införa  en
allmän          och          obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring     som      inte
administreras av facket.


Motionärerna  avvisar också  regeringens
förslag om en allmän förskola och maxtaxa
i  barnomsorgen  och vill  i  stället  ge
barnfamiljerna  ökade  avdragsmöjligheter
samt   införa   ett  nytt   stöd   kallat
barnomsorgskonto.


Ökade resurser skall dessutom satsas  på
stödet  till  handikappade  och  för  att
återställa änkepensionerna. Även den  del
av  folkpensionen  som hölls  inne  under
åren  1993-1998 bör återställas. För  att
få   bort   vårdköerna  vill  Moderaterna
införa   en  nationell  vårdgaranti   och
senare      även      en     obligatorisk
hälsoförsäkring  som  följer   patienten.
Denna försäkring är tänkt att ersätta den
nuvarande landstingsskattens finansiering
av sjukvården. Partiet motsätter sig inte
den uppgörelse som staten nyligen träffat
med        Landstingsförbundet         om
läkemedelskostnaderna   men   anser   att
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen i
sin   helhet  bör  tas  över  av  staten.
Apoteksmonopolet bör dessutom  avvecklas,
och  man  bör  även  i ökad  utsträckning
använda  sig  av  generisk  förskrivning,
dvs.   satsa   mer   på  likvärdiga   men
billigare   alternativa   läkemedel.   En
frivillig    läkemedelsförsäkring     bör
införas, och för dem som väljer  att  stå
utanför   denna  skall  det  finnas   ett
likviditetsskydd.


Motionärerna anser att staten  skall  ta
över kostnaderna för skolväsendet fr.o.m.
2003.  Det sker med hjälp av en nationell
skolpeng  som går direkt till skolan  och
som  uppgår till sammanlagt 60  miljarder
kronor.  Eftersom denna kostnad lyfts  av
kommunerna    minskar   motionärerna    i
enlighet  med finansieringsprincipen  det
generella    kommunbidraget    med    ett
motsvarande belopp.


Moderata samlingspartiet föreslår  också
att  ytterligare två stiftelseuniversitet
skall bildas och att man skall satsa  mer
på  grundforskning  och forskarutbildning
liksom på väginvesteringar och försvaret.


Under   de   närmaste  tre   åren   vill
motionärerna privatisera statliga företag
för   sammanlagt  drygt   200   miljarder
kronor. Deras avsikt är att under de  tre
närmaste åren sälja statliga företag  för
80,  45  respektive 45  miljarder  kronor
utöver   de   av   regeringen   planerade
försäljningarna  på 15  miljarder  kronor
per  år.  De  inkomster detta  ger  skall
huvudsakligen användas till  en  snabbare
amortering av statsskulden men också till
investeringar  i infrastruktur  och  till
vissa andra utgifter av engångskaraktär.


De      finansiella     effekter     som
motionärernas   förslag   har   på    den
konsoliderade  offentliga   sektorn   kan
utifrån    de   i   motionen   redovisade
uppgifterna sammanfattas på följande sätt
för de kommande tre åren.


Tabell 17.  Moderaternas finansiella
sparande i offentlig sektor 2002-2004


Miljarder kronor




¹    Beräkningsteknisk   överföring    är
liktydigt med överskottet utöver  målsatt
sparande. Angivna belopp visar hur  stort
utrymme som teoretiskt finns tillgängligt
för  överföringar till hushållssektorn  i
form   av   skattesänkningar  eller   nya
utgiftsåtaganden  vid  de  nu  redovisade
prognosförutsättningarna. Beloppen  skall
inte  ses  som  ett givet  reformutrymme.
Regeringen  kan  nämligen senare  föreslå
att   de   för   respektive  år   angivna
överskottsmålen motsvarande 2  %  av  BNP
skall            anpassas            till
konjunkturutvecklingen.   Nivåerna    kan
också  påverkas  av  den  makroekonomiska
utvecklingen.     Erfarenheterna     från
tidigare  år visar dessutom att det  inte
är säkert att hela utrymmet tas i anspråk
för en överföring till hushållen.


Moderata     samlingspartiet      avvisar
användningen  av en budgeteringsmarginal.
Om  man till de moderata besparingarna på
statsbudgetens  utgifter lägger  effekten
av  detta ställningstagande får man  fram
nivån  på  det av motionärerna  förordade
utgiftstaket för staten.




Tabell 18.  Moderaternas utgiftstak för
staten 2002-2004


Miljarder kronor
20   20  20
02   03  04


Regeringens  förslag 81   84  87
till utgiftstak      4,   4,  7,
0    0   0
Föreslagen ökning av +3   +1  +1
takbegränsade        4,   8,  1,
utgifter              9    5   5
Slopad                -    -   -
budgeteringsmarginal 2,   4,  15
3    1  ,8
Moderaternas förslag 84   85  87
till utgiftstak      6,   8,  2,
6    4   7


Moderata  samlingspartiet  föreslår   att
staten    skall   ta   över   kommunernas
kostnader  för skolan. Förslaget  innebär
att  kommunerna fr.o.m. 2003  kommer  att
avlastas en utgift på 60 miljarder kronor
samtidigt     som     belastningen     på
utgiftsområde    16    Utbildning     och
universitetsforskning   ökar   med    ett
ungefär      lika      stort      belopp.
Omfördelningens  effekt på  statsbudgeten
neutraliseras  genom  att  de   generella
statsbidragen till kommunerna minskas med
ett  motsvarande belopp  i  enlighet  med
finansieringsprincipen.          Moderata
samlingspartiet föreslår därutöver  flera
åtgärder  som  får effekt på  kommunernas
ekonomi,     inte    minst     en     rad
skattesänkningar.  Även  dessa   åtgärder
regleras       i       enlighet       med
finansieringsprincipen över statsbidragen
till  kommunerna  och  medför  att  dessa
bidrag  höjs  med  närmare  87  miljarder
kronor      2004.      De      föreslagna
kommunalskattesänkningarna  höjer  alltså
nivån    på   Moderata   samlingspartiets
förslag  till utgiftstak för  staten  men
har ingen effekt på utgiftstaket för hela
den   offentliga  sektorn.   Skillnaderna
mellan   Moderata  samlingspartiets   och
regeringens  budgetalternativ  framkommer
därför  tydligare i utgiftstaket för  den
offentliga sektorn.




Tabell 19.  Moderaternas utgiftstak för
offentlig sektor 2002-2004


Miljarder kronor
20  20  20
02  03  04


Regeringens förslag  till   1   1   1
utgiftstak                 15  21  26
4   1   0
M:s avvikande nivå på det  +3  +1  -4
statliga utgiftstaket       2   4
M:s  avvikande  nivå  för  ±0  ±0  ±0
kommunsektorn
M:s  avvikande  justering   -   -   -
av   nivån  för   interna  61  13  14
transaktioner                   0   3
Moderaternas   utgiftstak   1   1   1
för offentlig sektor       12  09  11
5   5   3
Avvikelse från regeringen   -   -   -
29  11  14
6   7




Kristdemokraterna uppger  i  motion  Fi18
att  partiet  har  utformat  sitt  budget
alternativ   på  ett  sådant   sätt   att
förutsättningarna för tillväxt  varaktigt
förbättras.  Det  åstadkommer  man  genom
strukturella    reformer    och     genom
strategiska skattesänkningar  på  arbete,
sparande och företagande.




Jämfört  med dagens regler sänker  under
de  tre  närmaste åren Kristdemokraternas
skatteförslag uttaget av skatt med  netto
33, 53 respektive 66 miljarder kronor.


Partiet      vill      genomföra      en
inkomstskattereform   som   både   sänker
skattetrycket         och         minskar
marginaleffekterna.   Grundavdraget   vid
statlig  och  kommunal beskattning  skall
höjas  till  20  000 kr, dvs.  i  princip
fördubblas fr.o.m. 2002. Höjningen  skall
omfatta alla inkomsttagare, således  även
pensionärer,   och   beräknas    ge    en
skattesänkning med 250 kr per månad under
2002. Den innebär också att man kan tjäna
20 000 kr per år innan man behöver betala
kommunalskatt,   jämfört    med    dagens
motsvarande  nivå  på 10  000  kr.  Grund
avdragshöjningen skall  utformas  som  en
statlig  skattereduktion,  vilket  medför
att  förslaget inte har någon  effekt  på
kommunernas inkomster.


I    motionen   föreslås    också    att
låginkomsttagare     skall     få      en
skattereduktion på 3 600 kr per år.  Full
skattereduktion    skall     utgå     för
pensionsgrundande  inkomster   upp   till
135  000 kr, varefter reduktionen trappas
av  för att helt upphöra vid inkomster på
245 000 kr.


Från  och  med  2002  vill  motionärerna
också  slopa den nuvarande kompensationen
för  egenavgiften och ersätta den med ett
förvärvsavdrag    vid    den    kommunala
beskattningen. Förvärvsavdraget skall  få
göras  på  arbetsinkomster upp till  8,07
förhöjda  prisbasbelopp,  dvs.  upp  till
övre  gränsen  för uttag  av  egenavgift.
Under   de   tre  närmaste   åren   skall
förvärvsavdraget motsvara  6,4  %,  7  %,
respektive   10   %  av  inkomsten.   Ett
förvärvsavdrag  som  enbart  gäller   för
inkomst  av  tjänst ökar behållningen  av
att  arbeta  jämfört med att  uppbära  a-
kasseersättning,  påpekar   motionärerna.
Förvärvsavdraget skall  utformas  som  en
statlig  skattereduktion,  vilket  medför
att  inte heller detta förslag får  någon
effekt på kommunernas inkomster.


En    särskild   skattereduktion   skall
dessutom  införas för hushållens  köp  av
tjänster  motsvarande 50 %  av  kostnaden
upp till 50 000 kr/år.


Kristdemokraterna  vill   fr.o.m.   2003
också  införa  en statlig skattereduktion
på 900 kr per barn och år, ett belopp som
2004 höjs till 1 500 kr per barn och år.


Värnskatten  skall  enligt  motionärerna
avskaffas och den nedre gränsen för  rätt
till  reseavdrag sänkas från 7  000  till
5 000 kr. Avdrag för pensionssparande bör
successivt höjas till ett helt basbelopp.


Vidare   bör   förmögenhetsskatten   och
dubbelbeskattningen    fasas    ut     ur
skattesystemet, och till en del bör detta
skattebortfall  kompenseras   genom   att
bolagsskatten höjs från 28 till 30  %  av
nettovinsten.


I    motionen   föreslås    också    att
arbetsgivaravgifterna  nästa   år   skall
sänkas    med   10   procentenheter    på
lönesummor upp till 900 000 kr.  Dessutom
skall   jordbrukets  s.k.  skatteryggsäck
lyftas  av. Dieselskatten för  jord-  och
skogsbruk  bör sänkas till  53  öre/liter
och   skatten  på  miljödiesel  generellt
sänkas  för  att ge åkerinäringen  bättre
konkurrensvillkor.


Taxeringsvärdena                     vid
fastighetsbeskattningen    bör     enligt
motionärerna  frysas  på  den  nivå   som
gällde     2000,    och    uttaget     av
fastighetsskatt bör vara 1,2 % för småhus
och  1,0 % för flerfamiljshus. Till grund
för  skatteberäkningen bör dessutom ligga
endast  en  tredjedel av markvärdet  över
150 000 kr.


Kristdemokraterna   vill   också   sänka
fordonsskatten   kraftigt,   men    detta
förslag  är  direkt kopplat  till  en  av
partiet      föreslagen      obligatorisk
trafikolycksfallsförsäkring  som   väntas
bidra   till  att  sjukförsäkringen   kan
avlastas betydande belopp för kostnaderna
för    personskador   i    samband    med
trafikolyckor.


De  föreslagna skattesänkningarna  skall
finansieras genom minskade utgifter som i
Kristdemokraternas  budgetalternativ  för
de  närmaste tre åren uppgår  till  netto
15,  27  respektive 28 miljarder  kronor.
Dessa   nettobelopp   rymmer   både   nya
utgiftsåtaganden  och besparingar.  Under
åren 2002-2004 uppgår bruttobesparingarna
till   32,  46  respektive  52  miljarder
kronor,  medan  utgiftsökningarna   under
samma  period uppgår till brutto  17,  19
respektive   23   miljarder   kronor.   I
finansieringen    ingår     också     att
Kristdemokraterna   avvisar   regeringens
användning av den s.k. beräkningstekniska
överföringen till hushållen 2002-2004.


Till  de  förbättringar som motionärerna
prioriterar    hör    enhetstaxa     inom
äldrevården, fler nya vårdplatser och  en
minskning  av  långa vårdköer.  Man  vill
också   satsa   mer   på  rehabilitering,
tandvård och stöd till anhörigvård.


För   de   pensionärer  som  har   lägst
pension   bör   man  enligt  motionärerna
temporärt  höja  pensionstillskottet  med
200 kr per månad under 2002 i avvaktan på
att  det nya pensionssystemet skall träda
i  full  kraft  året därpå. Enligt  deras
mening bör dessutom inkomstprövningen för
änkepension     helt      slopas      och
omställningspensionen  återställas   från
sex till tolv månader.


Småbarnsfamiljer       får        enligt
Kristdemokraterna   inte    någon    ökad
valfrihet  med regeringens  förslag  till
maxtaxereform.  Partiet  avvisar   därför
detta förslag och förordar gemensamt  med
övriga  borgerliga partier i stället  att
man  nästa  år inför ett barnomsorgskonto
på  totalt  40 000 kr per barn som  fyllt
ett  år.  Den  av  regeringen  föreslagna
höjningen     av    garantibeloppet     i
föräldraförsäkringen   är   otillräcklig,
anser  motionärerna  som  för  egen   del
föreslår att nivån höjs från nuvarande 60
till 150 kr per dag 2002 och till 200  kr
per dag från 2004. De anser också att det
nya  barnomsorgskontot bör kombineras med
avdragsrätt          för          styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50  000  kr
per  år  samt  att bostadsbidraget  skall
förbättras    för   de   sämst    ställda
barnfamiljerna.


Utvecklingsbiståndet   bör   under    de
närmaste tre åren räknas upp så  att  det
motsvarar 0,92 % av BNI 2004.


Under   de   närmaste  tre   åren   vill
motionärerna avdela 8,5 miljarder  kronor
mer  än vad regeringen har föreslagit för
nyinvesteringar och underhåll  av  främst
vägar men också järnvägar. En stor del av
detta  belopp är tänkt att användas  till
s.k. skuggtullar för PPP-projekt (Public-
Private  Partnership),  och  motionärerna
räknar   därför  med  att   de   faktiska
investeringarna blir avsevärt  större  än
de anslagna beloppen.


Regeringens  satsning  på  rättsväsendet
och skattekontroll är enligt motionärerna
otillräcklig.   De   tillför    i    sitt
budgetalternativ    därför    ytterligare
resurser till polis, åklagare, domstolar,
kriminalvård, tull och skattemyndigheter.


Exempel  på  hur de nya åtagandena  samt
skattesänkningarna avses bli finansierade
är att införa ytterligare en karensdag  i
sjukförsäkringen  kompletterat  med   ett
högriskskydd  på tio dagar  per  år,  att
fastställa    den    sjukpenninggrundande
inkomsten        i       sjuk-        och
föräldraförsäkringen på  grundval  av  de
två senaste årens genomsnittsinkomst, att
införa         en         helt         ny
rehabiliteringsförsäkring den 1 juli 2002
och       att      höja      medlemmarnas
egenfinansiering                       av
arbetslöshetsförsäkringen  till   33   %.
Utbyggnaden  av  högskolan   bör   enligt
motionärerna göras i en något långsammare
och mer realistisk takt. De avvisar också
regeringens  förslag  om  en  ökning   av
anslagen  till  Regeringskansliet  liksom
ytterligare    satsningar    på    lokala
investeringsprogram.  Dessutom  vill   de
spara  på  en  rad  myndighetsanslag  och
avskaffa   flyttningsbidraget  samt   det
företagsstöd  som lämnas inom  ramen  för
Östersjömiljarden.  Deras  satsningar  på
rehabilitering       och       förbättrad
skatteindrivning  förutsätts   också   ge
utdelning  och  bidra till finansieringen
av det egna budgetalternativet.


Kristdemokraterna räknar också  med  att
en  av dem förordad ökad utförsäljning av
statliga  företag  skall  kunna  användas
till    en    snabbare   amortering    av
statsskulden, vilket minskar belastningen
på  statsskuldsräntorna. Partiet har  för
avsikt    att    under    den    kommande
treårsperioden sälja ut statliga  företag
för 80, 45 respektive 45 miljarder kronor
per år utöver vad regeringen planerar.


Den     finansiella     effekten      av
Kristdemokraternas förslag kan utifrån de
i    motionen    redovisade   uppgifterna
sammanfattas på följande sätt.


Tabell 20.  Kristdemokraternas
finansiella sparande i offentlig sektor
2002-2004


Miljarder kronor




¹  Se fotnot i anslutning till tabell 17


Kristdemokraternas      förslag      till
utgiftstak    för    de    tre    närmast
efterföljande    åren    avviker     från
regeringens på följande sätt.




Tabell 21.  Kristdemokraternas utgiftstak
för staten 2002-2004


Belopp i miljarder kronor
20 200  200
02   3    4


Regeringens     förslag  81 844  877
till utgiftstak          4,  ,0   ,0
0
Föreslagen minskning av   -   -    -
takbegränsade utgifter   12 21,  19,
,4   1    6
Ändrad                   +0 +1,    -
budgeteringsmarginal     ,4   1  4,4
Kristdemokraternas       80 824  853
förslag till utgiftstak  2,  ,0   ,0
0


Kristdemokraternas      förslag      till
utgiftstak  för  den  offentliga  sektorn
avviker   från  regeringens  på  följande
sätt.




Tabell 22.  Kristdemokraternas utgiftstak
för offentlig sektor 2002-2004


Miljarder kronor
20  20  20
02  03  04


Regeringens förslag  till   1   1   1
utgiftstak                 15  21  26
4   1   0
Kd:s  avvikande  nivå  på   -   -   -
det statliga utgiftstaket  12  20  24
Kd:s  avvikande nivå  för  +3  +1  -1
kommunsektorn
Kd:s  avvikande justering  ±0  ±0  ±0
av   nivån  för   interna
transaktioner
Kristdemokraternas          1   1   1
utgiftstak för  offentlig  14  19  23
sektor                      5   2   5
Avvikelse från regeringen   -   -   -
29  19  20




Centerpartiet  uppger i motion  Fi19  att
det   övergripande  målet  för   partiets
budgetalternativ  är att  överbrygga  den
sociala   och  regionala  klyvningen   av
landet.  För att tillgodose detta  satsar
partiet  på  tre  områden,  nämligen   på
skolan,        kommunikationer        och
skattesänkningar.




Centerpartiet vill fram till 2003 i  två
steg   genomföra  en  inkomstskattereform
avsedd    att    minska    dagens    höga
marginaleffekter     för     låg-     och
medelinkomsttagare. I första steget  vill
man  nästa  år  höja  grundavdraget  till
20  000  kr, slopa skattereduktionen  för
pensionsavgiften  samt  återinföra   full
avdragsrätt  för denna avgift.  Detta  år
vill  man också införa en skattereduktion
-  i  motionen kallad skatterabatt -  för
dem som har arbetsinkomst. Skatterabatten
skall kunna utgå med högst 10 800 kr  och
skall  för inkomster upp till 108 000  kr
motsvara  10 % av förvärvsinkomsten.  Vid
högre  årsinkomster upp till 180  000  kr
skall       skatterabatten       motsvara
maxbeloppet. Den trappas därefter ned och
skall  vid  årsinkomster på  288  000  kr
eller  högre  motsvara halva maxbeloppet,
dvs. 5 400 kr.


I  andra steget av skattereformen  skall
det   höjda   grundavdraget   2003   helt
ersättas  av  en  rak skattereduktion  på
10  000  kr  som  kommer alla  till  del,
oavsett  om  inkomsten kommer  från  lön,
företagsinkomst,   a-kassa,   sjukpenning
eller pension.


I  motionen förordas också att nuvarande
nedsättning     av    arbetsgivaravgifter
utökas.    Enligt    motionärerna     bör
nedsättningen  vara 10 procentenheter  på
lönesummor  upp  till 2 miljoner  kronor.
Nedsättningen    skall     gälla     även
egenföretagare upp till en  lönesumma  på
300 000 kr.


Fastighetsskatten  bör  sänkas.  I   ett
första  steg  bör  man  återgå  till   de
tidigare      frusna     taxeringsvärdena
samtidigt som man sänker uttaget av skatt
till  1,2  %  för småhus och  1,1  %  för
flerbostadshus. För att lindra effekterna
av  höga marknadsvärden i områden som  är
attraktiva    för    fritidsboende    bör
åtskillnad  göras mellan  permanent-  och
fritidsboende.


Därutöver  har Centerpartiet för  avsikt
att  under  de kommande åren föreslå  att
förmögenhetsskatten successivt slopas och
att   man   i  ett  första  steg  snarast
avskaffar sambeskattningen. Avdraget  för
arbetsresor  bör höjas från nuvarande  16
till  20 kr per mil, och svenskt jordbruk
bör   ges  samma  konkurrensvillkor   som
gäller   i  vår  omvärld,  vilket  enligt
motionärerna  innebär  att  de  särskilda
energiskatter  som  belastar   jordbruket
skall lyftas av. Centerpartiet vill också
slopa   återstående   skatteregler    för
fåmansföretag   samt  behålla   nuvarande
skattebefrielse för biobränslen.


Gemensamt   med  de  övriga   borgerliga
partierna föreslår Centerpartiet dessutom
att man skall införa dels avdragsrätt för
styrkta  barnomsorgskostnader,  dels   en
skattereduktion  motsvarande  50   %   av
arbetskostnaden för hushållstjänster. Som
mest  skall  denna skattereduktion  kunna
uppgå till 25 000 kr per hushåll och år.


Centerpartiet   har   för   avsikt   att
precisera sina skatteförslag i anslutning
till  budgetpropositionen  för  2002  och
redovisar  därför nu inga beräkningar  av
skatteförslagens       effekter        på
statsbudgeten.


I  motionen  ses kunskap  och  livslångt
lärande  som  avgörande  för  tillväxten.
Centerpartiet  slår  också  vakt  om  det
kommunala  självstyret  och  vill  därför
avveckla  det  specialdestinerade  bidrag
till  personalförstärkningar inom  skolan
som   riksdagen  fattade  beslut   om   i
anslutning  till budgetpropositionen  för
2001  och som under de tre närmaste  åren
uppgår   till  sammanlagt  7,5  miljarder
kronor. I stället vill motionärerna satsa
på  grundskolan med ett generellt  bidrag
och   avdelar   för  detta  ändamål   2,6
miljarder  kronor 2002 och 3,6  miljarder
kronor  under  vart och ett  av  de  båda
efterföljande  åren, dvs. sammanlagt  9,8
miljarder  kronor.  En bättre  fungerande
grundskola är enligt partiets mening  det
enskilt   viktigaste   steget   för    en
gymnasieskola  där fler  elever  kan  bli
godkända   och   behöriga   till    högre
utbildning.


Studiemedelssystemet  skall   reformeras
så  att det utgår med lika delar lån  och
bidrag. Dessutom skall fribeloppet  höjas
till två basbelopp.


Motionärerna   vill  också   satsa   2,2
miljarder kronor per år mer än regeringen
på  kommunikationer, främst för drift och
underhåll    av   vägnätet.    Fungerande
kommunikationer    är    avgörande    för
möjligheten för företagande och boende  i
hela  landet,  påpekar  motionärerna.   I
motionen föreslås också satsningar på  en
digital    infrastruktur    som    skapar
likvärdiga      förutsättningar       för
datakommunikation i hela landet.


På   familjepolitikens  område  föreslår
Centerpartiet   gemensamt   med    övriga
borgerliga  partier att man skall  införa
ett system med barnomsorgskonto på 40 000
kr   som  ett  alternativ  till  den   av
regeringen   föreslagna  maxtaxereformen.
Partiet vill dessutom höja garantinivån i
föräldrapenningen från  60  till  200  kr
redan 2002.


På    arbetsmarknadspolitikens    område
föreslås       att      en       generell
utbildningsgaranti införs. Garantin skall
säkerställa att de som tidigare inte fått
någon  utbildning  upp till  gymnasienivå
ges  möjlighet till detta.  Partiet  vill
också  fasa  ut  volymåtgärder  från  den
arbetsmarknadspolitiska arsenalen för att
i    stället    satsa   på   meningsfulla
yrkesinriktade   utbildningar.   Dessutom
vill man inrätta övergångsarbetsmarknader
för människor som har svårt att komma  in
på   den  reguljära  arbetsmarknaden.  På
övergångsarbetsmarknaderna          skall
arbetskraften  vara billigare  genom  att
arbetsgivaravgifterna sätts ned.


Motionärerna   är  kritiska   till   att
regeringen ännu inte har redovisat  något
förslag  om individuella kompetenskonton.
Själva   förordar  de  ett   system   där
insättningar gynnas skattemässigt och där
man      kan     spara     till      egen
kompetensutveckling,     eventuellt     i
samarbete med arbetsgivaren. Staten bör i
ett sådant system kunna skjuta till medel
till  konton  för personer som  har  låga
löner  och  saknar  möjlighet  att   göra
avsättningar.


Centerpartiet   vill  sammanföra   olika
typer     av     försörjningsstöd     vid
arbetslöshet    på    utgiftsområde    13
Arbetsmarknad.    Detta    ger     enligt
motionärerna   en   klarare    och    mer
överskådlig   bild  över  arbetslöshetens
kostnader     samtidigt     som     ökade
samordningsvinster  kan  göras   och   en
större   rättvisa   uppnås.   Regeringens
planer    på   att   höja   golvet    för
arbetslöshetsersättningen    godtas    av
motionärerna, däremot inte den tilltänkta
höjningen   av  taket  för  ersättningen.
Centerpartiet          anser          att
arbetslöshetsförsäkringens  karaktär   av
omställningsförsäkring     bör      göras
tydligare.  Ersättningen skall  utgå  med
80  %  av  inkomsten men  bara  under  de
första   200   dagarna.   Därefter    bör
ersättningen minska och efter en  maximal
ersättningsperiod på 600 dagar  skall  en
lägre permanent ersättning utgå.


I   motionen  föreslås  att  polis   och
kriminalvård samt internationellt bistånd
skall tilldelas ökade resurser.


Motionärerna  vill på olika  sätt  också
förbättra  insatserna för rehabilitering.
Det  skall  ske genom att den finansiella
samordningen   påskyndas   och    utökas.
Dessutom skall arbetsgivarinträdet utökas
till    två    månader   för   offentliga
arbetsgivare,  vilka i gengäld  skall  få
sänkta    arbetsgivaravgifter.   Avsikten
härmed är att markera att det inte  skall
löna  sig att skjuta över kostnaderna  på
annan     part.    Vidare    skall     en
rehabiliteringsutredning       genomföras
senast  efter fyra månaders sjukskrivning
då  också sjukpenningen skall övergå i en
mer  förmånlig rehabiliteringsersättning.
Passivt stöd ersätts på så sätt av aktiva
åtgärder och ett stöd som den enskilde  i
hög  grad kan påverka. Motionärerna  vill
slutligen  också införa en ny,  nationell
vårdgaranti med rätt till behandling inom
tre  månader. Kan inte vården innan  dess
ges  vid närmaste sjukhus skall patienten
kunna   välja  sjukhus  i  hela   landet.
Vårdgarantin  skall kompletteras  med  en
hjälpmedelsgaranti.


Motionärerna  räknar  med   att   aktiva
åtgärder av detta slag skall kunna minska
utgifterna för sjukpenning under  de  tre
närmaste åren med 2,5, 4,5 respektive 6,5
miljarder kronor.


I  motionen avvisas regeringens  förslag
till  höjning  av  bostadstillägget   för
pensionärer.  Detta  bidrag  bör  tvärtom
sänkas   och  i  stället  bör  man   höja
pensionstillskottet för 2002  med  6  000
kr.


De       i      motionen      föreslagna
skattesänkningarna        och         nya
utgiftsåtagandena     förutsätts      bli
finansierade    genom    besparingar    i
Arbetsmarknadsstyrelsens   administration
samt   arbetsmarknadspolitiska   åtgärder
liksom   i   förvaltningsanslagen    till
Regeringskansliet och en rad  myndigheter
på  såväl utgiftsområde 2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning som utgiftsområde 8
Invandrare  och flyktingar. Centerpartiet
motsätter  sig  också att  medel  anvisas
till  lokala investeringsprogram.  Likaså
väntas      partiets     satsning      på
rehabilitering  bidra till finansieringen
genom  minskad  belastning på  utgifterna
för  sjukpenning. Dessa  utgifter  liksom
utgifterna    för    föräldraförsäkringen
kommer  också  att minska till  följd  av
förslaget  att  den  sjukpenninggrundande
inkomsten  (SGI)  skall  beräknas  på  de
försäkrades   historiska   inkomst.    De
föreslagna    skattesänkningarna     samt
höjningen      av      garantinivå      i
föräldraförsäkringen                höjer
barnfamiljernas inkomster, vilket  väntas
minska behovet av bostadstillägg.


Centerpartiet vill att försäljningen  av
statlig verksamhet under de kommande  tre
åren  skall  ligga  på  en  50  miljarder
kronor högre nivå än regeringen planerat.
Eftersom  regeringens  försäljningsplaner
uppgår  till 15 miljarder kronor  per  år
innebär  det  att motionärerna  under  de
närmaste  tre  åren  vill  sälja  statlig
verksamhet  för sammanlagt 195  miljarder
kronor.   I  första  hand  vill   partiet
avyttra   Vin  &  Sprit  AB,  Vasakronan,
Luftfartsverket, resterande  aktieinnehav
i    Assi    Domän   och   Nordea    samt
Apoteksbolaget.


Försäljningsinkomsterna  skall  användas
till   att  amortera  statsskulden,   och
motionärerna      räknar      i      sitt
budgetalternativ    med     att     dessa
amorteringar  under de tre närmaste  åren
skall  kunna uppgå till 59, 56 respektive
52 miljarder kronor.


Utifrån  de  uppgifter som  redovisas  i
motionen     kan    den    effekt     som
Centerpartiets budgetförslag har  på  den
offentliga sektorns finanser sammanfattas
på  följande  sätt. Det bör  noteras  att
Centerpartiet endast angett  en  ram  för
sina  skattesänkningar. Någon fullständig
redovisning  av  partiets  förslag   till
inkomstförändringar   lämnas    inte    i
motionen.


De     finansiella     effekterna     av
Centerpartiets förslag kan med ledning av
motionärernas  uppgifter sammanfattas  på
följande sätt.


Tabell 23.  Centerpartiets finansiella
sparande i offentlig sektor 2002-2004


Miljarder kronor


¹  Se fotnot i anslutning till tabell 17


Nivån  på  det av motionärerna föreslagna
utgiftstaket  för  staten  under  de  tre
närmast  efterföljande åren avviker  från
regeringens förslag på följande sätt.




Tabell 24.  Centerpartiets utgiftstak för
staten 2002-2004


Miljarder kronor
20   20  20
02   03  04


Regeringens  förslag 81   84  87
till utgiftstak      4,   4,  7,
0    0   0
Föreslagen   ändring +6    -  -3
av     takbegränsade ,7   33  9,
utgifter                  ,6   1
Ändrad               +0    -   -
budgeteringsmarginal ,3   0,  7,
4   9
Centerpartiets       82   81  83
förslag         till 1,   0,  0,
utgiftstak            0    0   0


Centerpartiets  förslag  till  utgiftstak
för  den offentliga sektorn avviker  från
regeringens på följande sätt.




Tabell 25.  Centerpartiets utgiftstak för
offentlig sektor 2002-2004


Miljarder kronor
20  20  20
02  03  04


Regeringens förslag  till   1   1   1
utgiftstak                 15  21  26
4   1   0
C:s avvikande nivå på det  +7   -   -
statliga utgiftstaket          34  47
C:s  avvikande  nivå  för  ±0  ±0  ±0
kommunsektorn
C:s  avvikande  justering   -  +1  +1
av   nivån  för   interna  24   0   2
transaktioner
Centerpartiets utgiftstak   1   1   1
för offentlig sektor       13  18  22
7   7   5
Avvikelse från regeringen   -   -   -
17  24  35




Folkpartiet  liberalerna  slår  i  motion
Fi20 fast att dagens svenska skatte-  och
utgiftstryck   måste   minska   och   att
skattetrycket      under      innevarande
mandatperiod måste komma ner till en nivå
klart under 50 % av BNP.




Motionärerna   vill   återupprätta    de
grundläggande  principerna för  1990-1991
års  skattereform, nämligen att flertalet
skattskyldiga  skall ha en  marginalskatt
på  högst 30 % och att marginalskatten  i
övrigt skall begränsas till högst 50 %. I
detta  syfte  vill de under den  närmaste
treårsperioden        genomföra        en
inkomstskattereform      som       sänker
marginalskatten  genom slopad  värnskatt,
höjd  nedre  gräns för uttag  av  statlig
skatt, ett nytt förvärvsavdrag på 5 % och
ett  grundavdrag som inte  trappas  av  i
inkomstlägen  mellan  ca  150   000   och
200  000  kr.  För att ytterligare  sänka
inkomstskatten  vill de därutöver  införa
en skattereduktion lika för alla på 3 000
kr    per    person   och    år.    Denna
skattereduktion  skall   även   tillfalla
pensionärer. När treårsperioden  är  slut
vill motionärerna gå vidare med fortsatta
inkomstskattesänkningar  i   former   som
uppmuntrar    till   ökat    arbetsutbud,
utbildning och risktagande.


Barnfamiljernas  marginaleffekter  skall
därutöver minskas med 20 % genom att  man
2002    begränsar    det   inkomstprövade
bostadsbidraget med 600 kr per  barn  och
år och då i stället ger alla barnfamiljer
en  skattereduktion på 1 200 kr per  barn
och   år.  Såväl  skattereduktionen   som
minskningen   av  bostadsbidraget   skall
senare fördubblas.


Gemensamt   med  de  övriga   borgerliga
partierna  vill Folkpartiet också  införa
avdragsrätt          för          styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50  000  kr
per år. Avdrag skall dessutom kunna göras
för    den    högre    egenavgift    till
arbetslöshetsförsäkringen     motsvarande
ungefär  en tredjedel av kostnaderna  som
partiet  föreslår  att  löntagarna  skall
betala.


Kostnaderna          för           dessa
inkomstskattesänkningar    beräknas     i
motionen   uppgå   till   sammanlagt   64
miljarder   kronor   2004.   Folkpartiets
inkomstskattereform är  emellertid  tänkt
att   ersätta  den  skattereduktion   som
infördes   2000   och  som   utgår   till
löntagare     som    kompensation     för
egenavgiften  till  pensionsförsäkringen.
Netto  begränsar  sig därför  kostnaderna
för reformen till ca 42 miljarder kronor.


I    motionen   föreslås    också    att
förmögenhetsskatten sänks för att  i  ett
senare  skede helt slopas. Nästa  år  bör
fastighetsskatten beräknas på de tidigare
frusna  taxeringsvärdena och då utgå  med
1,2   %   för  småhus  och  0,7   %   för
flerfamiljshus.  I ett senare  skede  bör
den   avskaffas  i  sin  nuvarande  form,
likformighet     mellan    boendeformerna
upprättas    och    avdragsrätten     för
låneräntor behållas.


Vidare   vill   Folkpartiet   göra   det
möjligt   att   finansiera  studier   med
förtida uttag av pensionssparande. Sådana
uttag skall också kunna göras av dem  som
vill  starta  eget.  I motionen  föreslås
därför     att     avdragsrätten      för
pensionssparande höjs från 0,5  till  1,5
basbelopp.


Motionärerna    vill     också     slopa
dubbelbeskattningen   på   aktiesparande,
förenkla  fåmansbolagsreglerna  samt   ta
bort    de    sociala    avgifterna    på
vinstandelar.


Arbetsgivaravgifterna               inom
tjänstesektorn bör under de närmaste  tre
åren   sänkas  med  2,  4  respektive   5
procentenheter. Folkpartiets  långsiktiga
mål  är  att helt avskaffa skattedelen  i
arbetsgivaravgifterna. Partiet vill också
införa en skattereduktion på 50 % fr.o.m.
nästa  år för arbetskostnader på hushålls
tjänster.


Mervärdesskatten på böcker  bör  stegvis
sänkas till 6 % och en miljöskatt införas
på sopförbränning.


Folkpartiet   vill  att  enprocentsmålet
för   utvecklingssamarbetet   skall    ha
återställts  inom fem år och  sätter  för
detta  ändamål av ytterligare  sammanlagt
3,7  miljarder kronor under  de  närmaste
tre åren.


I   motionen   förordas  en  långsammare
utbyggnadstakt  av  högskoleutbildningen,
vilket  frigör resurser som  motionärerna
använder för att förbättra kvaliteten och
lärartätheten i grundutbildningen, främst
inom humaniora och samhällsvetenskap. Den
fria    och    obundna   grundforskningen
tillförs 500 miljoner kronor årligen  och
studiemedlen räknas upp med  200  kr  per
månad för alla studerande.


Motionärerna vill riva upp  beslutet  om
maxtaxereformen  liksom   den   beslutade
förlängningen   av  föräldraförsäkringen.
Gemensamt  med övriga borgerliga  partier
föreslår Folkpartiet i stället ett system
med  barnkonton på 40 000 kr per barn som
kan   användas  av  familjen  för  valfri
barnomsorgsform      kombinerat       med
avdragsrätt          för          styrkta
barnomsorgskostnader.


Redan  nästa  år bör taket i  sjuk-  och
föräldraförsäkringen   höjas   till   tio
basbelopp,  anser Folkpartiet.  Inkomster
upp till drygt 30 000 kr per månad skulle
då    komma   att   omfattas   av   dessa
försäkringar. Partiet vill  också  införa
en nationell vårdgaranti.


Motionärerna  drar även  upp  riktlinjer
för       en       framtida,       större
socialförsäkringsreform som  de  vill  få
till   stånd  och  som  skall   innefatta
nuvarande  pensionsförsäkring   samt   en
reformerad       sjukförsäkring       och
arbetslöshetsförsäkring.      De      tre
försäkringarna  skall vara  obligatoriska
och  fristående  från statsbudgeten,  och
det  skall vara raka rör mellan  avgifter
och  förmåner. Försäkringarnas  oberoende
av   statsbudgeten  skall  tryggas  genom
fristående fonder.


En    satsning   görs   också   på    en
tillgänglighetsreform  för   handikappade
med  ett särskilt stimulansbidrag för att
öka   tillgängligheten  i  byggnader  och
kollektivtrafik. En miljard kronor per år
avsätts för detta ändamål.


Staten  bör enligt motionärerna helt  ta
över           kostnaderna            för
assistansersättningen från kommunerna och
samtidigt återställa de inskränkningar  i
rätten   till  personlig  assistans   som
regeringen   infört.   De   vill    också
återställa änkepensionerna till  tidigare
nivå  och utsträcka den tid under  vilken
omställningspension kan  utgå  till  tolv
månader.


Vägnätet   behöver   rustas   upp    och
motionärerna   avsätter   långsiktigt   1
miljard  kronor per år för  vägarna.  För
att   komma  till  rätta  med  de   akuta
vägproblemen vill de nästa år  avsätta  2
miljarder kronor.


De   föreslagna  skattesänkningarna  och
nya  utgiftsåtagandena finansieras  genom
besparingar,   genom   att    delar    av
regeringens skatteförslag avvisas,  genom
att    verksamheter    lyfts    ut     ur
statsbudgeten  samt genom satsningar  som
ger utdelning i form av minskade utgifter
eller ökade inkomster.


Presstödet   bör   enligt   motionärerna
begränsas  kraftigt liksom anslaget  till
Regeringskansliet.  I  motionen  föreslås
att  dessa båda anslag minskas med  ca  1
miljard kronor.


Skattemyndigheterna,             tullen,
flyktingmottagningen                  och
försäkringskassorna      föreslås      få
ytterligare    resurser,     vilket     i
Folkpartiets  budgetförslag   väntas   ge
utdelning i form av ökade skatteinkomster
samt       lägre       utgifter       för
flyktingmottagning och rehabilitering.


Arbetslöshetsförsäkringen  föreslås  bli
obligatorisk  och  mer  försäkringsmässig
genom  att de försäkrade själva får svara
för ungefär en tredjedel av kostnaderna.


AMS  är  enligt motionärerna ineffektivt
och bör därför läggas ner i sin nuvarande
form  för  att  ge plats  åt  bättre  och
effektivare                   alternativ.
Arbetsförmedlingen och  yrkesutbildningen
bör privatiseras eller överföras på andra
aktörer  som  privata  bemanningsföretag,
specialiserade  arbetsförmedlingar   samt
utbildningsföretag,      komvux       och
folkhögskolor.  Motionärerna  vill  också
införa en omställningspeng som - beroende
på vilket innehåll den får - kan användas
av  den  arbetslöse för att välja  vilken
arbetsförmedling       eller       vilken
utbildningsanordnare han eller  hon  vill
utnyttja.


Motionärerna   räknar  med   att   deras
förslag   till   ändrad   inriktning   av
arbetsmarknadspolitiken    skall    kunna
minska  utgifterna  på statsbudgeten  med
närmare 15 miljarder kronor per år  under
de  närmaste tre åren. Av denna besparing
hänför  sig  ungefär 9  miljarder  kronor
till  förslaget  om att öka  egenavgiften
till  arbetslöshetsförsäkringen och ca  6
miljarder  till  minskad  byråkrati   och
lägre åtgärdsvolym.


I    motionen   förordas    också    att
sjukförsäkringens      kostnader      för
trafikolycksfall   förs   över   på   den
obligatoriska trafikförsäkringen.  Enligt
motionärerna avlastas statsbudgeten då en
utgift på närmare 4 miljarder kronor  som
i stället påförs bilismen.


Utgifterna  för räntebidrag  bör  enligt
motionärerna  minskas  genom   en   extra
avtrappning  av  den garanterade  räntan.
Dessutom   avvisar  de  såväl  befintliga
lokala  investeringsprogram som  det  nya
investeringsstöd för bostadsbyggande  som
regeringen  redovisar i vårpropositionen.
Genom    partiets   ökade    stöd    till
barnfamiljer  räknar  motionärerna  också
med  att  behovet av bostadsbidrag  skall
minska.


Stora   besparingar  kan  enligt   deras
mening  också göras genom att på nytt  ta
Barsebäck    1    i    drift     eftersom
avvecklingskostnader  då  bortfaller  och
större  delen  av  åtgärdsprogrammet   på
energiområdet kan slopas.


Besparingar  kan också  göras  genom  en
ökad  satsning på rehabilitering,  vilket
leder   till   minskade   kostnader   för
sjukförsäkringen. Folkpartiet redovisar i
sin   motion   ett  samlat  program   mot
långtidsfrånvaron   med   satsningar   på
rehabilitering   och   samverkan   mellan
aktörer  genom FINSAM. Dessutom vill  man
införa   en  rehabiliteringsgaranti   som
säkerställer            att            en
rehabiliteringsutredning  genomförs  inom
en   månad   efter  det  att  behov   har
konstaterats. Krav skall också ställas på
de    sjukskrivna    att    medverka    i
rehabiliteringen. Gör de inte det,  skall
de få nedsatt ersättning.


Vidare  föreslås  att  inga  ytterligare
medel  skall  anvisas till  kommunakuten,
bredbandsutbyggnad och till den särskilda
storstadssatsningen. Besparingar  på  1,5
miljarder kronor per år görs också  genom
en  lägre  investeringstakt i  Banverket.
Dessutom  skall volymen på Kunskapslyftet
nästa  år  begränsas  med  4,7  miljarder
kronor  då  också  omfattningen  på   det
selektiva företagsstödet skall  dras  ner
med drygt 2 miljarder kronor per år.


Motionärerna  framhåller  att  de   står
bakom den s.k. finansieringsprincipen och
reglerar   därför  de  kommunalekonomiska
effekterna  av  sina  förslag   mot   det
generella statsbidraget till kommuner.


Folkpartiet  anser att staten  i  endast
ett   fåtal  undantagsfall  skall   driva
företag.  I motionen föreslås därför  att
statligt  ägda  bolag för sammanlagt  170
miljarder kronor mer än regeringen räknar
med  skall  säljas ut under den  närmaste
treårsperioden.  Försäljningen  bör   ske
successivt, men bör i första hand omfatta
sådana    företag   som   Telia,   Merita
Nordbanken,  Vasakronan och  Assi  Domän.
Försäljningsinkomsterna  skall   användas
för   att   påskynda  amorteringarna   av
statsskulden, och motionärerna räknar för
egen   del  med  att  statsskuldsräntorna
under de tre närmaste åren till följd  av
detta   skall   minska   med   1,7,   4,1
respektive   5,5   miljarder   kronor   i
jämförelse med regeringens politik.


De     finansiella     effekterna     av
Folkpartiets budgetalternativ kan utifrån
de   i  motionen  redovisade  uppgifterna
sammanfattas på följande sätt.


Tabell 26.  Folkpartiets finansiella
sparande i offentlig sektor 2002-2004


Miljarder kronor




¹  Se fotnot i anslutning till tabell 17


Nivån  på  det av motionärerna föreslagna
utgiftstaket  för  staten  under  de  tre
närmast  efterföljande åren avviker  från
regeringens  förslag  på  följande  sätt.
Utgiftstaket  är  därvid  framräknat   på
följande sätt.


Tabell 27.  Folkpartiets utgiftstak för
staten 2002-2004


Miljarder kronor
20   20  20
02   03  04


Regeringens  förslag 81   84  87
till utgiftstak      4,   4,  7,
0    0   0
Föreslagen ökning av +5   +3  +7
takbegränsade        ,6   ,0  ,9
utgifter
Ändrad               +7   +6  +1
budgeteringsmarginal ,4   ,0  ,1
Folkpartiets förslag 82   85  86
till utgiftstak      7,   3,  6,
0    0   0


Folkpartiets förslag till utgiftstak  för
den   offentliga  sektorn  avviker   från
regeringens på följande sätt.




Tabell 28.  Folkpartiets utgiftstak för
offentlig sektor 2002-2004


Miljarder kronor
20  20  20
02  03  04


Regeringens förslag  till   1   1   1
utgiftstak                 15  21  26
4   1   0
Folkpartiets   utgiftstak   1   1   1
för offentlig sektor       13  18  22
4   4   3
Avvikelse från regeringen   -   -   -
20  27  37




2.3.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen




De  offentliga finanserna har på några få
år  genomgått  en remarkabel förbättring.
Den      konsoliderade      bruttoskulden
motsvarade 75 % av BNP i slutet  av  1997
och väntas nästa år ha sjunkit till 50  %
av BNP.


Förra   året  uppvisade  den  offentliga
sektorn  ett överskott på 4,1 %  av  BNP.
Detta  överskott  sjunker  nu  något  men
kommer,    trots    den   internationella
konjunkturavmattningen,  fortfarande  att
överstiga  3  %  av BNP såväl  i  år  som
följande  år.  De  stora överskotten  har
medfört  att  den offentliga nettoskulden
nu  eliminerats och från  och  med  i  år
ersatts av en nettoförmögenhet som snabbt
ökar i omfattning.


Preliminärt   föreslår  regeringen   att
överskottsmålet för vart och  ett  av  de
tre  efterföljande åren skall uppgå  till
2 % av BNP. Det innebär att en del av det
prognostiserade överskottet  under  dessa
år  kan  tas  i anspråk för reformer  som
kommer hushållssektorn till del. Eftersom
utgiftstaken  sätter  en  gräns  för  nya
utgiftsåtaganden kommer dessa reformer  i
första   hand   att  avse  åtgärder   som
påverkar statsbudgetens inkomstsida.


Under  de  tre  närmast  följande   åren
förutses    ett   mindre   överskott    i
statsbudgeten, men eftersom  det  möjliga
reformutrymmet  varje  år  är  större  än
dessa överskott skulle statsbudgeten, när
dessa reformer är genomförda, uppvisa ett
mindre underskott, motsvarande 1 % av BNP
eller  strax  därunder. Samtidigt  kommer
kommunsektorn  att vara i balans,  vilket
innebär  att  mer  än hela  det  målsatta
överskottet    kommer   att    ligga    i
ålderspensionssystemet.             Denna
förskjutning  av  sparandet  från  staten
till  ålderspensionssystemet är en  följd
av pensionsuppgörelsen och har tillkommit
för  att få ett mer robust pensionssystem
som    kan   möta   det   växande   antal
pensionsavgångar som förutses mot  slutet
av  detta  decennium. Då  kommer  andelen
äldre att öka, vilket leder till stigande
utgifter för såväl pensioner som vård och
omsorg,     samtidigt     som     andelen
förvärvsarbetande  blir  mindre.  Det  är
därför    viktigt   att   de   offentliga
finanserna är starka och har ett så stort
överskott   att   de   kan   möta    även
påfrestningar av detta slag.


Så  länge  det är fråga om underskott  i
statsbudgeten  av  begränsad  omfattning,
utgör  de enligt utskottets mening  ingen
fara. Dessutom har utvecklingen under  de
gångna åren visat att uppställda saldomål
hittills överträffats med råge varje  år.
Att så kan bli fallet även nästa år tyder
Riksgäldskontorets  nyligen   publicerade
budgetprognos  på.  Enligt   den   väntas
nämligen  statsbudgeten  då  gå  med  ett
överskott på närmare 50 miljarder kronor.


Det     är    dock    nödvändigt     att
budgetpolitiken utformas  på  ett  sådant
sätt      att     långsiktigt     stabila
statsfinanser  kan  upprätthållas.  Sunda
offentliga  finanser är en  förutsättning
för  en  hög  och uthållig  tillväxt  och
sysselsättning.


Enligt  utskottets mening bör synpunkter
som    dessa   bilda   utgångspunkt   för
utskottets   prövning   av    de    olika
budgetalternativen.


Utgiftstaken  för 2002  och  2003  uppgår
enligt  tidigare riksdagsbeslut till  814
respektive   844  miljarder   kronor.   I
propositionen  föreslår  regeringen   att
dessa nivåer tills vidare skall behållas.
Dessutom    föreslår    regeringen    att
utgiftstaket  för 2004 skall  fastställas
till    877   miljarder   kronor.   Bakom
regeringens    förslag     står     också
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.


Moderata  samlingspartiet  föreslår  ett
utgiftstak som i början av perioden är 33
miljarder kronor högre än regeringens men
som    sista   året   något   understiger
regeringens    förslag.   Att    Moderata
samlingspartiet  med sina  många  förslag
till  utgiftsbegränsningar hamnar på  ett
utgiftstak  som  så  kraftigt  överstiger
regeringens  beror huvudsakligen  på  den
avräkning  som görs gentemot  kommunerna.
Moderata samlingspartiet föreslår  mycket
omfattande  skattesänkningar   varav   en
betydande del direkt påverkar kommunernas
inkomster.      I      det       moderata
budgetalternativet kompenseras kommunerna
för    detta    bortfall   genom    höjda
statsbidrag,  vilket höjer  nivån  på  de
statliga  utgifterna  och  därmed   också
nivån  på  det  statliga  utgiftstaket  i
motsvarande  grad.  Nivåhöjningarna  slår
däremot  inte igenom på utgiftstaket  för
den  samlade  offentliga sektorn,  vilket
också framgår av tabell 19 som visar  att
Moderata  samlingspartiets förslag  under
de    närmaste   tre   åren   understiger
regeringens  med 29, 116  respektive  147
miljarder kronor.


Även    Folkpartiets    budgetalternativ
innehåller  skatteförslag som får  effekt
på kommunernas inkomster, vilket regleras
genom  höjda  statsbidrag. Detta  är  den
främsta  anledningen till att även  detta
parti har högre utgiftstak än regeringen.


Centerpartiets       inkomstskattereform
leder   på  motsvarande  sätt  till   att
kommunernas skatteinkomster minskar,  men
bara  första  året då kompensation  också
utgår  i  form  av  förhöjt  statsbidrag.
Efterföljande    år   bortfaller    denna
kompensation,  vilket  förklarar   varför
partiets   förslag  till  utgiftstak   då
minskar kraftigt.


Kristdemokraternas förslag ligger  under
de  tre åren på en 12-24 miljarder kronor
lägre nivå än regeringens främst beroende
på   att   partiet  valt  att  kompensera
kommunernas   skattebortfall   genom   en
avräkning mot statsbudgetens inkomstsida.


De   olika   alternativen   framgår   av
följande diagram.


DIAGRAM 9. REGERINGENS OCH
OPPOSITIONSPARTIERNAS UTGIFTSTAK
FöR STATEN 2002-2004


Källa: Finansutskottet


Moderata  samlingspartiet  vill  begränsa
den  offentliga  sektorns  inkomster  och
utgifter  och lägger i detta  syfte  fram
förslag     till    mycket     omfattande
skattesänkningar,  vilka  förutsätts  bli
finansierade         med         kraftiga
utgiftsnedskärningar samt  med  delar  av
det  överskott  som nu  uppkommer  i  den
offentliga sektorn.


I     motionen     beräknas     partiets
skattesänkningar under 2002 leda till ett
inkomstbortfall  för  den   konsoliderade
offentliga   sektorn  på   53   miljarder
kronor,     medan    utgiftsminskningarna
begränsar  sig till 27 miljarder  kronor.
Mot periodens slut får skattesänkningarna
fullt  genomslag och uppgår då  till  110
miljarder   kronor.  Utgiftsminskningarna
uppgår emellertid samma år till endast 69
miljarder  kronor,  och  således   vidgas
gapet    mellan   skattesänkningar    och
besparingar  över tiden. Mellanskillnaden
vill  Moderata samlingspartiet finansiera
dels  genom  att  tillgodoräkna  sig   en
ränteeffekt  av sina långtgående  förslag
till  försäljning  av  statliga  företag,
dels genom att ta i anspråk de medel  som
i   vårpropositionen  förts  upp  som  en
beräkningsteknisk     överföring     till
hushållen.   Därigenom  kan   Moderaterna
redovisa  ett  något  större  finansiellt
överskott  i  den offentliga  sektorn  än
regeringen. Det bättre resultatet grundas
emellertid    helt   på   de   föreslagna
privatiseringarna.       Utan       dessa
privatiseringsinkomster, som  i  huvudsak
används  för  amortering av statsskulden,
bortfaller  ränteeffekten  och   Moderata
samlingspartiet  får  enbart   av   denna
anledning en svagare finansiell ställning
än    regeringen.   Dessutom   krävs   en
betydande försäljning av statlig  egendom
för   att   uppnå  de  räntevinster   man
tillgodoräknar  sig,  en  försäljning  av
sådan   omfattning  som  aldrig  tidigare
förekommit.    Moderata   samlingspartiet
förutsätter nämligen att det  skall  vara
möjligt   att  genomföra  så  långtgående
privatiseringar   att  inkomsterna   från
försäljningarna kan öka med 95  miljarder
kronor  redan nästa år. Detta  trots  att
man      varken      redovisar      någon
privatiseringsplan  eller   något   annat
underlag  som  grund  för  sitt  förslag.
Eftersom     företagsförsäljningar      i
allmänhet     kräver    ett    omfattande
förberedelsearbete  och  dessutom   måste
anpassas i tiden för att ge god utdelning
framstår     Moderata    samlingspartiets
budgetalternativ  i  denna  del  mer  som
önsketänkande  än  som  ett   realistiskt
underbyggt  förslag. Risken är  stor  att
man   på  detta  sätt  skulle  sälja   ut
värdefulla   tillgångar   till   kraftiga
underpriser.


Helt   överskuggande  i   det   moderata
budgetalternativet är att skatterna måste
sänkas. Även om övriga oppositionspartier
också    föreslår   mycket    långtgående
skattesänkningar  skiljer  sig   Moderata
samlingspartiet  markant  från  dessa.  I
motionen   förespråkas  sänkta   statliga
skatter    och    statligt   finansierade
kommunalskattesänkningar  på   sammanlagt
110  miljarder  kronor 2004.  På  tre  år
skall  alltså  skatterna sänkas  med  ett
belopp som motsvarar 11 % av statens  och
kommunernas samlade skatteinkomster.


Genom   att  växla  lägre  skatter   mot
mindre   bidrag  och  subventioner   vill
motionärerna, som de uttrycker det,  göra
det  möjligt att leva på sin lön. Men med
detta   synsätt   blundar   de   för   de
omfördelande  effekter  som  skatter  och
bidrag har. Särskilt påtagligt blir detta
när partiet inte längre nöjer sig med att
föreslå  att  den s.k. värnskatten  skall
avskaffas  utan dessutom kräver  att  den
statliga   inkomstbeskattningen   i   sin
helhet  skall  tas  bort.  Med  hjälp  av
skatter     och    bidrag     sker     en
inkomstutjämning  mellan  individer  till
förmån  för de sämst ställda i samhället.
Skatter  och bidrag har för den  enskilde
också  en  inkomstutjämnande effekt  över
tiden,  och genom denna omfördelning  får
medborgarna samhällets stöd i  de  skeden
av    livet    då    de    inte    aktivt
förvärvsarbetar  på  grund  av   studier,
sjukdom,  arbetslöshet, ålderdom  osv.  I
motsats till motionärerna anser utskottet
att  skattesystemets utformning har  stor
betydelse för fördelningspolitiken. Skatt
efter   bärkraft   är  en   grundläggande
princip     i    ett    välfärdssamhälle.
Skattepolitiken   är  rätt   använd   ett
viktigt    verktyg   för    att    minska
klassklyftorna  i  samhället.   Även   de
offentliga välfärdsutgifterna  kan  bidra
till minskade inkomstskillnader.


Enligt  utskottets mening kan man alltså
inte  byta  ut minskade eller  avskaffade
bidrag   mot   sänkta  skatter   på   det
lättvindiga sätt Moderata samlingspartiet
gör. Det som Moderaterna framställer  som
ett enkelt statsfinansiellt nollsummespel
kan  få mycket långtgående återverkningar
för  de  enskilda  individerna.  Särskilt
påtagligt       blir       detta       då
skattesänkningarna  i  stor  utsträckning
förutsätts    bli   finansierade    genom
minskade  transfereringar och besparingar
i sådana trygghetssystem som a-kassa samt
sjuk- och föräldraförsäkringen.


Av  de  moderata besparingsförslagen  på
netto 27 miljarder kronor 2002 riktar sig
en  mycket betydande del mot olika  typer
av  transfereringssystem. Så  t.ex.  vill
Moderata samlingspartiet inte bara  sänka
ersättningsnivån från 80 till  75  %  för
sjukpenning-  och  föräldraförsäkringarna
samt    arbetslöshetsförsäkringen.    Man
motsätter sig också de i vårpropositionen
anmälda  höjningarna av golv  och  tak  i
arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom  vill
partiet                      tidsbegränsa
arbetslöshetsförsäkringen   samt   införa
ytterligare      en      karensdag      i
sjukförsäkringen. Besparingar skall också
göras  i sådana transfereringssystem  som
förtidspensioner,   underhållsstöd    och
bostadsbidrag.


Att   införa   en  andra   karensdag   i
sjukförsäkringen leder enligt  utskottets
mening  bara det till ökade påfrestningar
för   redan  utsatta  grupper  och  dessa
påfrestningar  blir  i  än   högre   grad
märkbara  om  åtgärden  på  moderat   vis
kombineras med en sänkt ersättningsnivå.


Skattesänkningar finansierade  på  detta
sätt  ger enligt finansutskottets  mening
upphov      till     starkt      negativa
fördelningspolitiska     effekter.     De
medborgare  som  är  i  störst  behov  av
samhällets  stöd är de som i första  hand
tvingas  bidra till finansieringen  genom
uteblivna   eller  försämrade   förmåner.
Samtidigt får de själva begränsat  utbyte
av  de sänkta skatterna på grund av  låga
inkomster.


Därtill   kommer   att   några   av   de
besparingar  partiet  tillgodoräknar  sig
uppnår man till priset av att medborgarna
tvingas   betala   obligatoriska   försäk
ringspremier,  som för den  enskilde  har
stora  likheter  med en skatt.  Så  t.ex.
räknar  Moderata samlingspartiet med  att
kunna spara 4 miljarder kronor genom  att
från statsbudgeten lyfta ut kostnader för
sjukskrivningar      förorsakade       av
trafikolycksfall  för   att   i   stället
bekosta    dem    via   en   obligatorisk
trafikskadeförsäkring   vid   sidan    av
statsbudgeten.  Detta  leder   självklart
till    en    minskad    belastning    på
statsbudgeten,  men  de  skattesänkningar
det ger utrymme för torde inte uppväga de
ökade   försäkringspremier  den  enskilde
bilisten får betala. Hur dessutom  en  så
genomgripande  förändring   skall   kunna
genomföras  redan nästa år anges  inte  i
motionen. På snarlikt sätt vill  Moderata
samlingspartiet göra stora besparingar  i
läkemedelsförmånen                    och
arbetslöshetsförsäkringen  genom  att   i
stället  låta dessa kostnader finansieras
via  försäkringspremier som den  enskilde
får betala.


Moderata   samlingspartiet  vill   också
begränsa   kommunernas  handlingsutrymme.
Kommunsektorns  utgifter väntas  i  fasta
priser  öka med ungefär 1 % per år  under
2001-2004. Moderaterna ser detta  som  en
mycket  påtaglig höjning av  utgiftsnivån
och  befarar  att  den höga  utgiftsnivån
skall  bli  bestående  och  därmed  också
bidra  till  att  ett alldeles  för  högt
skattetryck  permanentas. Utnyttjas  inte
möjligheten att sänka skatten  finns  det
risk  för  att produktivitetsutvecklingen
helt  avstannar  i kommunsektorn,  hävdar
motionärerna.  På lösa grunder  påstås  i
motionen att kommunerna kommer att få  en
bättre produktivitetstillväxt med moderat
politik,     vilket     skulle     minska
kommunsektorns kostnader med  närmare  10
miljarder  kronor  2004.  Hur  detta   är
möjligt  anges  dock  inte.  Med  moderat
politik  kommer enligt motionärerna  även
kommunernas  socialbidragskostnader   att
minska  med  4  miljarder  kronor   2004.
Moderata  samlingspartiet utgår  nämligen
från  att  de moderata skattesänkningarna
skall  minska  behovet av socialbidrag  i
denna  omfattning.  Med  hänvisning  till
dessa   och  andra  lika  löst   grundade
antaganden  om  kostnadsminskningar   för
kommunerna   föreslår  motionärerna   att
nivån på det generella statsbidraget till
kommunerna skall minskas med 14 miljarder
kronor  2004.  Denna minskning  genomförs
trots  att kommunernas finanser då väntas
gå   med   underskott.  Det   är   därför
uppenbart   att   ett  kraftigt   minskat
statsbidrag   kommer  att   tvinga   fram
besparingar    och    nedskärningar     i
kommunerna. Det som i motionen kläs i ord
som  "bättre  produktivitetstillväxt"  är
alltså,   som  utskottet   ser   det,   i
praktiken   inget   annat   än   hårdhänt
framtvingade      nedskärningar       och
avskedanden.


Moderata  samlingspartiet motsätter  sig
helt       användningen       av       en
budgeteringsmarginal   och   anser    att
regeringen  i stället bör återkomma  till
riksdagen varje gång utgiftstaket  är  på
väg            att           överskridas.
Budgeteringsmarginalen påverkar  nämligen
budgetdisciplinen     negativt,     anser
motionärerna.


Genom     att     kategoriskt     avvisa
användningen  av  en budgeteringsmarginal
kan      motionärerna     uppvisa     ett
budgetförslag med ett lägre utgiftstak än
annars.  Allvarligare än så är emellertid
att  motionärernas uppfattning  svårligen
låter  sig  förenas med de anslagsvillkor
som     gäller    för    ramanslag    och
reservationsanslag. Myndigheterna  har  i
det nya budgetsystemet givits en tämligen
stor  frihet  att fördela  sina  utgifter
över  tiden. Ramanslag som inte utnyttjas
fullt   ut   ett  år  kan   sparas   till
efterföljande år. På motsvarande sätt kan
en  myndighet  använda  tidigare  sparade
anslagsmedel  som komplement  till  årets
anslag   för  att  finansiera  en  större
utgift.  Myndigheter har också  möjlighet
att   inom   vissa   gränser   låna    av
efterföljande     års      anslag      om
medelstilldelningen  ett  visst   år   är
otillräcklig.


Motionärernas lösning kan  inte  förenas
med  de  villkor som gäller för ramanslag
och   reservationsanslag.  Myndigheternas
rätt   att  självständigt  fördela   sina
utgifter över tiden går inte att  inordna
i ett stelbent ramsystem av moderat slag,
eftersom   det  inte  ger   utrymme   för
förskjutningar.   Varje   minskning    av
anslagssparandet   som   överstiger   den
beräknade        förbrukningen         av
anslagsbehållningarna leder ju  till  att
de   samlade   utgifterna  ökar,   vilket
automatiskt  skulle  få  till  följd  att
utgiftstaket  överskrids,  hur  obetydlig
ökning  det än är fråga om. Det  framstår
inte    som    rimligt   att    riksdagen
återkommande  skall behöva  ta  ställning
till  varje  liten  förändring  av  detta
slag.


Av   de  skäl  som  här  redovisats  kan
utskottet inte ställa sig bakom  Moderata
samlingspartiets förslag till  inriktning
av budgetpolitiken.


Kristdemokraterna är starkt kritiska till
det       av      regeringen      använda
överskottsmålet,   eftersom   överskotten
under  åren framöver uppkommer  i  ålders
pensionssystemet     och      inte      i
statsfinanserna. För egen  del  redovisar
de  ett  budgetalternativ som  sägs  vara
inriktat  på  att  åstadkomma  såväl  ett
bättre finansiellt sparande i staten  som
en  snabbare avbetalning av statsskulden.
Men         det         kristdemokratiska
budgetalternativet är behäftat med sådana
brister  att det inte leder till  stabila
statsfinanser.    Den    minskning     av
statsskulden  som  redovisas  åstadkommer
man   uteslutande  genom  att  sälja   ut
statliga  företag  i  samma  orealistiska
omfattning  som  Moderata samlingspartiet
föreslår,  dvs.  för 95 miljarder  kronor
redan   2002.   Utan  dessa  tillkommande
försäljningsinkomster                 kan
Kristdemokraterna inte tillgodoräkna  sig
lägre  ränteutgifter och kommer då  under
perioden  2002-2004  att  få  ett   sämre
samlat finansiellt sparande för staten än
regeringen.


I          det         kristdemokratiska
budgetalternativet   är   första    årets
försäljningsinkomster      inte      bara
orealistiskt  höga.  Motionärerna   tycks
också  utgå ifrån att försäljningarna  är
så  väl förberedda att de med kort varsel
skall kunna genomföras redan i början  av
nästa  år.  I motionen tillgodoräknar  de
sig   nämligen  för  detta  år   minskade
utgifter  för statsskuldsräntor  med  2,4
miljarder kronor. Deras iver att  påbörja
försäljningen  tidigt  på  året  har   nu
uppenbarligen  också  stegrats,  eftersom
samma  motionärer så sent  som  i  höstas
nöjde  sig med att redovisa en räntevinst
på  1,2 miljarder kronor för en lika stor
försäljningsvolym efterföljande år. Redan
då ifrågasatte utskottet trovärdigheten i
detta  antagande, och när nu motionärerna
fördubblat sitt bud framstår denna kritik
som   än  mer  berättigad.  En  så   stor
räntevinst  som 2,4 miljarder kronor  kan
man  nämligen  i princip  bara  uppnå  om
minst    hälften   av   de   tillkommande
försäljningsinkomsterna   har   tillförts
statsbudgeten  senast under  våren  nästa
år. Skulle man forcera en försäljning  på
detta  vis  riskerar man att slumpa  bort
värdefulla   gemensamma  tillgångar   med
stora förluster för skattebetalarna.


Motionärerna  hävdar  också   att   både
inkomster  och  utgifter i  deras  budget
alternativ  är  lägre  än  i  regeringens
alternativ.     Det     kristdemokratiska
budgetförslaget   sägs   därför    minska
statsfinansernas konjunkturkänslighet.


Inte   heller   i  detta  avseende   kan
utskottet dela motionärernas uppfattning.
Visserligen  redovisar  motionärerna  ett
förslag  till statsbudget vars omslutning
är  lägre  än regeringens, men den  lägre
omslutningen  förklaras  främst  av   att
motionärerna   valt   att   nettoredovisa
merparten   av  sina  överföringar   till
kommunsektorn  som  en  negativ  post  på
statsbudgetens inkomstsida.


Kristdemokraterna     presenterar      i
motionen  ett antal förslag som  indirekt
får mycket långtgående återverkningar  på
kommunernas   ekonomi.  I  enlighet   med
finansieringsprincipen  skall  kommunerna
kompenseras för sådana förändringar,  och
normalt   görs   detta  mot   ramanslaget
Generellt  statsbidrag till kommuner  och
landsting    som   finns    uppfört    på
utgiftsområde  25  Allmänna  bidrag  till
kommuner.  Av en reglering på  sammanlagt
42,2 miljarder kronor 2002 har emellertid
Kristdemokraterna   valt   att   redovisa
endast  knappt  0,3 miljarder  kronor  på
detta   sätt.  Resterande  42   miljarder
kronor   redovisas  som  en   utgift   på
statsbudgetens inkomstsida. År  2004  har
denna  avräkning  mot inkomsttiteln  ökat
till  60  miljarder  kronor  och  i   det
kristdemokratiska      budgetalternativet
kommer  statsbudgetens omslutning då  att
minska lika mycket.


Om   Kristdemokraterna  i  stället  hade
följt   gängse   praxis   och   redovisat
samtliga överföringar till kommunerna  på
utgiftsområde 25, skulle partiets ram för
detta  utgiftsområde liksom taket för  de
statliga utgifterna behövt höjas  med  60
miljarder   kronor   2004.    Nivån    på
Kristdemokraternas  statliga   utgiftstak
skulle  då ha hamnat betydligt över  inte
bara      övriga      oppositionspartiers
motsvarande  tak utan också 36  miljarder
kronor över regeringens.


Enligt   utskottets   mening   är    det
angeläget att man på olika sätt  försöker
komma  till  rätta  med  statsfinansernas
konjunkturkänslighet.  Men  detta  uppnås
verkligen inte genom att man i stor skala
börjar    nettoredovisa   utgifter    mot
inkomster och på grundval av en på  detta
sätt minskad budgetomslutning hävdar  att
statsfinansernas     konjunkturkänslighet
kommer att avta.


Utskottet     har    tidigare     starkt
kritiserat  Kristdemokraterna  för  detta
förfarande. Det var förra året i  samband
med     utskottets     behandling      av
budgetpropositionen  för  2001.  Kritiken
omfattade   då  även  Centerpartiet   och
Folkpartiet  som  på snarlikt  sätt  hade
valt att reglera en betydande del av sina
överföringar  till kommunsektorn  mot  en
inkomsttitel.  Utskottet   framhöll   att
förfarandet    stred   mot   budgetlagens
(1996:1059)  föreskrifter om att  statens
inkomster  och  utgifter skall  redovisas
brutto          på         statsbudgeten.
Bruttoredovisningskravet är  dessutom  en
av  de  grundläggande principer  som  har
genomsyrat    budgetbehandlingen    under
senare år. Utan en bruttoredovisning blir
budgetförslagen   inte   lika    tydliga.
Genomlysningen  av budgeten,  eller  dess
transparens, försämras. Så t.ex. går  det
inte  att  av  budgeten utläsa  hur  stor
omfattning kommunöverföringarna har om de
nettoredovisas mot en inkomsttitel.


Centerpartiet  och  Folkpartiet  har   i
sina  nu  framlagda budgetförslag beaktat
utskottets  kritik  och  redovisar   sina
överföringar  till kommunsektorn  på  ett
korrekt   sätt  över  utgiftsområde   25.
Därmed  är Kristdemokraterna nu det  enda
parti  som i det här avseendet framhärdar
i  att  bryta  mot budgetlagens  krav  på
bruttoredovisning. Till saken hör att  de
fyra  oppositionspartierna gemensamt vill
återställa  full  avdragsrätt   för   den
allmänna  pensionsavgiften  samt   införa
rätt     till    avdrag    för    styrkta
barnomsorgskostnader. Kompensationen till
kommunerna  för det skattebortfall  detta
ger   upphov  till  uppgår  till  ca   11
miljarder   kronor   och   redovisas   av
Moderata  samlingspartiet,  Centerpartiet
och  Folkpartiet på ett korrekt  sätt  på
utgiftsområde    25.    Kristdemokraterna
däremot  har även beträffande dessa  båda
förslag     valt     att    nettoredovisa
kommunkompensationen  mot  statsbudgetens
inkomster.  Trots två i övrigt  identiska
förslag  får Kristdemokraterna  därigenom
en  budgetomslutning  som  i  förhållande
till    de   andra   oppositionspartierna
skenbart är ca 11 miljarder kronor lägre.


Kristdemokraternas     förslag      till
skattesänkningar  uppgår  nästa  år  till
närmare   33   miljarder   kronor   medan
besparingarna begränsar sig till drygt 12
miljarder     kronor.    Mellanskillnaden
finansieras   främst   med   tre   större
besparingar  som förutsätts  kunna  komma
till stånd redan nästa år.


Det  är  för det första den nyss  nämnda
försäljningen  av  statliga  företag  som
skall      minska     utgifterna      för
statsskuldsräntor.


I  likhet  med  Moderata samlingspartiet
och          Folkpartiet         föreslår
Kristdemokraterna  för  det   andra   att
kostnaderna  för  trafikolycksfall   inte
längre     skall     finansieras     över
sjukförsäkringen     utan     via     den
obligatoriska   trafikförsäkringen    vid
sidan  av  statsbudgeten. Det  skall  ske
redan   nästa  år.  Trafikanterna   skall
delvis    kompenseras   för   de    ökade
försäkringspremierna      genom       att
fordonsskatten  sänks  med   ett   belopp
motsvarande   ungefär  en  tredjedel   av
besparingen, men i övrigt är det  de  som
genom  obligatoriska avgifter får  ta  på
sig kostnaden för denna budgetavlastning.
Trots  sänkt fordonsskatt kommer  de  att
drabbas   av  ökade  kostnader.  Dessutom
kräver   ett   förslag   av   denna   art
rimligtvis    ett    visst    mått     av
förberedelser  och anpassning  innan  det
kan  omsättas i praktisk tillämpning. Men
motionärerna räknar uppenbarligen med att
detta  skall kunna lösas till  början  av
nästa    år    eftersom   de    i    sitt
budgetalternativ  utgår  från   att   det
offentliga   skall   kunna   avlastas   4
miljarder  kronor i utgifter redan  nästa
år.


Samma  verklighetsfrämmande  övertro  på
den     egna    politikens    möjligheter
framskymtar  i Kristdemokraternas  tredje
större besparingsförslag, som går  ut  på
att  statens bidrag till a-kassorna skall
kunna  begränsas  mycket  kraftigt  redan
2002  genom att medlemmarnas egenavgifter
till    kassorna   höjs   i   motsvarande
utsträckning.  I  detta  syfte   föreslår
partiet    att   en   ny,   allmän    och
obligatorisk      arbetslöshetsförsäkring
införs     med     en    egenfinansiering
motsvarande  en tredjedel av kostnaderna.
Den nya försäkringen kommer därigenom att
avlasta  statsbudgeten  mycket  betydande
belopp.  Ytterligare  besparingar  uppnås
genom vissa förenklingar av regelsystemen
för de arbetsmarknadspolitiska programmen
samt  genom att antalet åtgärder minskar,
bl.a.      slopas     flyttningsbidraget.
Därutöver  förutsätter man att utgifterna
för arbetslöshetsförsäkringen också skall
kunna   minskas   med  hänsyn   till   de
gynnsamma effekter som Kristdemokraternas
förslag      till      tillväxt-      och
företagsfrämjande åtgärder sägs ge upphov
till.


Sammantaget   leder   detta   till   att
Kristdemokraterna räknar  med  att  redan
2002   kunna   minska   utgifterna   inom
utgiftsområde   13   Arbetsmarknad    med
närmare  9 miljarder kronor. Av  motionen
framgår   däremot  inte  hur   ett   vagt
formulerat  a-kasseförslag  skall   kunna
omsättas  i  praktisk  tillämpning  redan
nästa  år, inte heller vilket eller vilka
inslag  i Kristdemokraternas politik  som
på  så  kort  tid väntas ge  upphov  till
dessa    mycket    betydande    dynamiska
effekter.  Utskottet anser för  egen  del
att  det  inte  är möjligt att  på  detta
sätt,   och  redan  nästa  år,   begränsa
utgifterna  för arbetslöshetsersättningen
i   den   omfattning   som   motionärerna
föreslår.


I   Kristdemokraternas  budgetalternativ
för  2002 bärs alltså lejonparten  av  de
föreslagna  utgiftsminskningarna  upp  av
tre   mycket   osäkra   besparingar   som
tillsammans  förutsätts  kunna   ge   ett
tillskott  på  drygt 15 miljarder  kronor
redan nästa år.


Budgetalternativet   utmärks   även    i
övrigt    av    en    svagt    underbyggd
finansiering. Regeländringar  som  syftar
till  att öka utgifter och minska skatter
är  sålunda  tämligen  väl  specificerade
medan  regeländringar avsedda att  minska
utgifter  eller  öka  inkomster  ofta  är
mycket otydliga.


Så  t.ex.  för motionärerna  fram  flera
tydligt  redovisade och  väl  preciserade
förslag  till skattesänkningar, vilka  är
fullt  möjliga  att genomföra  redan  vid
årsskiftet.   Bland  annat   gäller   det
partiets   förslag   till   höjning    av
grundavdraget  liksom  förslaget  om  ett
nytt    förvärvsavdrag.   Dessa    skarpt
formulerade  skattesänkningar  förutsätts
alltså  redan  nästa år bli  finansierade
genom vagt formulerade besparingar som  i
några   fall   dessutom   framstår    som
ogenomförbara i praktiken.


Därtill    kommer    den    av     bl.a.
Kristdemokraterna  förespråkade   metoden
att   -  i  likhet  med  kostnaderna  för
trafikolycksfall - lyfta ut  verksamheter
ur   statsbudgeten  för  att  i   stället
finansiera dem vid sidan av den.  Följden
härav  blir  att  flera  av  de  utlovade
skattesänkningarna omedelbart kommer  att
ätas upp av ökade obligatoriska avgifter.


Av   de  skäl  som  här  redovisats  kan
utskottet    inte   ställa   sig    bakom
Kristdemokraternas      förslag      till
inriktning av budgetpolitiken.


Centerpartiet  redovisade  i   anslutning
till   förra  årets  vårproposition   ett
budgetalternativ   med   en    helt    ny
inriktning. Skattesänkningsförslagen  var
mer  omfattande än tidigare och nivån  på
de  av  partiet  redovisade  utgiftstaken
avvek mer än någon gång tidigare från vad
regeringen    hade   föreslagit.    Samma
uppläggning   präglar  det  förslag   som
partiet   nu  redovisar.  I  det   ligger
förslaget till utgiftstak för 2004 på  en
nivå som är 47 miljarder kronor lägre  än
regeringens.  Inget annat parti  föreslår
ett  så lågt utgiftstak för detta år. Det
är  framför  allt två inslag  i  partiets
budgetalternativ  som   förklarar   denna
avvikelse.


För   det   första  vill   Centerpartiet
halvera   den  budgeteringsmarginal   som
regeringen  satt av för 2004, vilket  får
till   följd   att  nivån   på   partiets
utgiftstak sjunker med lika mycket, eller
med 8 miljarder kronor.


För     det     andra    får    partiets
inkomstskatteförslag  mycket  långtgående
återverkningar  på  utgiftstaket  fr.o.m.
2003. För 2002 föreslår motionärerna  att
grundavdraget  höjs till 20  000  kr  för
alla samt att full avdragsrätt återinförs
för           egenavgiften           till
ålderspensionssystemet.  Förslagen  leder
till   att   kommunernas  skatteinkomster
minskar  med 22 miljarder kronor,  och  i
enlighet    med    finansieringsprincipen
kompenseras  de för detta genom  en  lika
stor  höjning av statsbidragen. Detta  år
ligger  Centerpartiets  kommunregleringar
på    grovt   räknat   samma   nivå   som
Folkpartiets,  och  de  båda   partiernas
förslag   till  utgiftstak   för   staten
avviker inte heller nämnvärt.1 Skillnaden
gentemot  regeringen och  övriga  partier
framträder   först  åren   därefter   (se
diagram 9) och beror på att Centerpartiet
föreslår  att det höjda grundavdraget  då
skall  slopas helt och i stället ersättas
av      en      statligt      finansierad
skattereduktion på 10 000  kr  för  alla.
Slopas  grundavdraget kommer  kommunernas
skatteinkomster att öka, och  i  enlighet
med    finansieringsprincipen    reglerar
Centerpartiet  detta  genom  att   minska
statsbidragen  med  15  miljarder  kronor
2004.  Beaktar  man  även  Centerpartiets
övriga  förslag  till  korrigeringar   av
kommunbidragen ligger partiet 2002 på  en
kommunbidragsnivå  som  är  25  miljarder
kronor över regeringens nivå men som 2004
är  drygt  12 miljarder kronor  lägre  än
regeringens.   Detta   skifte   förklarar
närmare 40 miljarder kronor av skillnaden
mot övriga utgiftstak 2004.


I  sin  motion har Centerpartiet avstått
från   att   i   detalj  redovisa   vilka
skattesänkningar man vill genomföra under
de närmaste åren. Det kommer man att göra
i  anslutning  till  budgetpropositionen.
Motionärerna uppger dock att  de  i  sitt
budgetförslag  har  skapat  utrymme   för
skattesänkningar   på   minst   27,    53
respektive  68  miljarder  kronor   under
perioden 2002-2004.


Med     skattesänkningar    av     denna
omfattning kan Centerpartiet under de tre
närmaste      åren      redovisa      ett
budgetöverskott  på 50  miljarder  kronor
per  år.  Varje års överskott  bärs  dock
helt upp av de företagsförsäljningar  som
partiet vill genomföra och som under vart
och   ett   av   åren   skall   överstiga
regeringens försäljningsplaner  med  just
50   miljarder  kronor  per   år.   Dessa
extraordinära  inkomster  skall  användas
för amortering av statsskulden och i sitt
budgetalternativ har motionärerna  därför
också  tillgodoräknat sig en  ränteeffekt
av      detta.      Skulle     emellertid
försäljningsinkomsterna falla bort kommer
även  ränteeffekten  att  göra  det,  och
motionärerna    får   då    en    svagare
budgetutveckling än regeringen.  År  2004
blir  deras budgetsaldo i så fall  ca  10
miljarder kronor sämre än regeringens.


Mot  denna  bakgrund  kan  det  ha  sitt
intresse   att   närmare   granska    hur
Centerpartiet   i   övrigt   avser    att
finansiera   sina   utgiftsökningar   och
tilltänkta skattesänkningar. Av  motionen
framgår  att det skall ske dels  med  den
reserv   som   regeringen   satt   av   i
vårpropositionen   som  beräkningsteknisk
överföring  till hushållen, dels  med  de
besparingar som redovisas i motionen.


Centerpartiets       förslag        till
utgiftsminskningar uppgår  under  de  tre
närmaste  åren  till  netto  ca   7,   34
respektive 39 miljarder kronor.


För  2002 föreslår man ett antal  större
besparingar  på sammanlagt  22  miljarder
kronor. Ungefär halva detta belopp hänför
sig  till  olika  arbetsmarknadspolitiska
insatser   och  stöd  medan   närmare   6
miljarder  kronor avser besparingar  inom
utgiftsområde 10 Ekonomisk  trygghet  vid
sjukdom  och handikapp. Dessutom  avvisar
motionärerna  regeringens  maxtaxereform.
Olika   stödformer  föreslås  också   bli
avvecklade,  såsom  de specialdestinerade
bidragen till skolan, stödet till  lokala
investeringsprogram   samt    regeringens
satsning på IT-infrastruktur.


De  mycket  omfattande besparingarna  på
arbetsmarknadspolitikens   område   berör
utgiftsområdena   13-15,   mellan   vilka
motionärerna     omfördelar     betydande
anslagsbelopp  och räknar med  att  redan
nästa år kunna begränsa medelsbehovet  på
dessa  tre utgiftsområden med närmare  11
miljarder kronor. Det motsvarar 12  %  av
de     samlade    anslagen    på    dessa
utgiftsområden. Finansutskottet välkomnar
alla  nya  initiativ som kan  bringa  ned
arbetslösheten men har svårt att  se  att
de  lösningar som motionärerna  redovisar
skulle kunna ge de stora vinster som  man
vill  tillskriva sina förslag.  Och  utan
dem  försvagas  partiets budgetalternativ
ytterligare.


Enligt  den redovisning partiet  lämnade
i anslutning till budgetpropositionen för
i år skall första årets stora besparingar
på arbetsmarknadspolitikens område uppnås
genom   att  a-kasseavgiften  höjs  efter
hand,   genom  att  kontrollen   av   att
regelverket  för  arbetslöshetsersättning
följs,     genom     att    arbetslöshets
ersättningen sänks till 70  %  efter  200
dagars  ersättning och genom att partiets
förslag   har   så  gynnsam   effekt   på
arbetsmarknadspolitikens område.


Enbart    den    senare   omständigheten
förutsattes i partiets redovisning från i
höstas   kunna  minska  belastningen   på
försörjningsstödet med 6 miljarder kronor
redan  första året. Hur detta är  möjligt
redovisades inte då, än mindre nu.


Den   svagt  underbyggda  finansieringen
framträder  också  i  partiets  krav   på
skärpt  kontroll. Genom att i sin  motion
uteslutande skriva att man vill  få  till
stånd  en  bättre kontroll av regelverket
för  arbetslöshetsersättningen anser  sig
motionärerna   kunna  tillgodoräkna   sig
besparingar   i   miljardklassen.   Några
regeländringar eller resurstillskott  som
bär   upp  denna  besparing  finns  inte.
Tvärtom    föreslår   motionärerna    att
anslaget  till  den myndighet  som  skall
svara för kontrollen skärs ned kraftigt.


Omfördelningen    av    anslag    mellan
utgiftsområdena   13-15    motiveras    i
motionen av att man då får en klarare och
mer  överskådlig  bild av arbetslöshetens
kostnader   om   försörjningsstöden   vid
arbetslöshet       samordnas        under
utgiftsområde 13. Man kan då  också  göra
ökade  samordningsvinster  och  uppnå  en
större   rättvisa.  Några  regeländringar
eller  förslag  till  hur  de  samordnade
stödformerna  skall  användas   redovisas
inte,    men    likväl   förväntar    sig
motionärerna att man mycket snabbt  skall
kunna    göra   effektivitetsvinster    i
miljardklassen   till  följd   av   denna
åtgärd. Utskottet har för egen del  svårt
att  se  hur något som i praktiken endast
är    en   omflyttning   av   anslag   på
statsbudgeten skall kunna ge upphov  till
besparingar av denna omfattning.


De   gjorda  omfördelningarna  försämrar
däremot  överblicken  över  motionärernas
förslag  och  omöjliggör  dessutom   alla
jämförelser   på  aggregerad   nivå   med
regeringens          och           övriga
oppositionspartiers  förslag   på   dessa
utgiftsområden.  Ett av syftena  med  den
nuvarande indelningen i utgiftsområden är
just  att  man  snabbt och  enkelt  skall
kunna    få   en   bild   av   partiernas
prioriteringar  mellan  olika   politiskt
relevanta   områden.  Denna  fördel   går
emellertid helt förlorad om man i  likhet
med  Centerpartiet  i stor  skala  börjar
omfördela mellan olika utgiftsområden.


Det  är  också  värt att notera  att  de
föreslagna utgiftsminskningarna på de tre
utgiftsområdena   inte   främst    gäller
administrationskostnader utan avser olika
typer av bidrag till hushållen som alltså
kommer  att  få  minskat  stöd  i   denna
omfattning.  Det är också  uppenbart  att
detta   drabbar  grupper  som  inte   kan
förväntas ha stora reserver att  försörja
sig  på. Motionärerna har inte heller  på
ett  trovärdigt  sätt visat  att  de  som
drabbas skulle få sin försörjning tryggad
på annat sätt.


På  utgiftsområde 10 vill  Centerpartiet
bl.a.  förlänga  arbetsgivarinträdet  för
offentliga arbetsgivare till två månader.
Förlängningen skall växlas  mot  en  lika
stor  nedsättning  av arbetsgivaravgiften
för dessa arbetsgivare. För detta förslag
tillgodoräknar   sig   motionärerna    en
besparing på 3,3 miljarder kronor per år.
Trots   att   denna  konkret   redovisade
besparing  är  direkt  kopplad  till   en
nedsättning  av  arbetsgivaravgifter  har
Centerpartiet  i  det  redovisade  budget
alternativet inte belastat sig för  detta
inkomstbortfall.   Om  motionärerna   har
avstått  från att göra det i avvaktan  på
höstens  preciseringar av skatteförslagen
borde man också ha avstått från att  föra
upp någon besparing.


Slutligen    noterar    utskottet    att
Centerpartiet  föreslår  en  satsning  på
skolan  med inriktning på grundskolan.  I
motionen uppges att denna satsning uppgår
till  totalt  9,8 miljarder kronor  under
perioden.  Vad  som  inte  nämns  i   det
sammanhanget  är  att  partiet  samtidigt
avvecklar      den      satsning       på
kvalitetshöjande insatser  i  skolan  som
riksdagen  förra året fattade  beslut  om
och  som uppgår till 7,5 miljarder kronor
under  samma treårsperiod. Centerpartiets
skolsatsning  inskränker  sig  därför   i
praktiken  till sammanlagt 2,3  miljarder
kronor  under treårsperioden. Den innebär
dessutom att det nuvarande stödet, som är
särskilt inriktat på insatser i skolan, i
huvudsak skulle omvandlas till en höjning
av   det  generella  statsbidraget   till
kommuner  och  landsting, dvs.  till  ett
bidrag som kommunerna fritt förfogar över
och  som kan användas även till annat  än
skolsatsningar.


Utskottet   instämmer  i   motionärernas
uppfattning  att  det är  nödvändigt  att
kommande  skattesänkningar  genomförs  på
ett  sådant sätt och i sådan takt att  de
offentliga finanserna fortfarande  förmår
att garantera vår gemensamma välfärd. Det
måste  som  utskottet ser  det  då  också
innebära   att  skattesänkningarna   inte
tillåts      urholka     statsfinanserna.
Motionärernas            budgetalternativ
tillgodoser enligt utskottets mening inte
det  kravet.  Utskottet kan  därför  inte
ställa  sig bakom Centerpartiets  förslag
till inriktning av budgetpolitiken.


Folkpartiet  liberalerna  vill   avveckla
nuvarande kompensation för egenavgifterna
och     föreslår     i     stället     en
inkomstskattereform  som  utgår  från  de
principer som låg till grund för 1991 års
skattereform  och  som  fullt   genomförd
efter  tre år beräknas kosta 42 miljarder
kronor.  Enligt  denna skall  uttaget  av
statlig  skatt begränsas till  20  %  och
brytpunkten höjas till drygt 300 000  kr,
dvs.  till den nivå där egenavgifter inte
längre  utgår. Vidare skall  ett  allmänt
förvärvsavdrag  på  5  %   införas   samt
avtrappningen av grundavdraget ändras  så
att  de marginaleffekter som den s.k. LO-
puckeln   ger   upphov  till   undanröjs.
Därutöver föreslås en skattereduktion  på
3   000   kr   per  år  lika   för   alla
skattskyldiga, även pensionärer.


Utöver   dessa   inkomstskattesänkningar
skall      barnfamiljerna      få      en
skattereduktion på 1 200 kr  per  år  och
barn  i kombination med begränsningen  av
det    inkomstprövade    bostadsbidraget,
eftersom detta bidrag enligt Folkpartiets
resonemang   ger  upphov  till   negativa
marginaleffekter   för    barnfamiljerna.
Samtidigt  skall avdragsrätt för  styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50  000  kr
per   år  införas.  Tillsammans  med  ett
system  med barnkonton på 40 000  kr  per
barn    skall   dessa   förslag   ersätta
maxtaxereformen   och  förlängningen   av
föräldraförsäkringen.


Enligt  finansutskottets mening  är  det
önskvärt   att  på  olika  sätt   försöka
begränsa  negativa  marginaleffekter  för
barnfamiljerna. Det måste dock ske på ett
fördelningspolitiskt   bättre   sätt   än
Folkpartiet     föreslår.     Regeringens
maxtaxereform       kommer        däremot
verkningsfullt   att   bidra   till   att
marginaleffekterna för alla  barnfamiljer
kan  begränsas. Samtidigt medför maxtaxan
att  principerna  bakom prissättningen  i
den kommunala barnomsorgen blir tydligare
och att priserna på detta område blir mer
jämförbara mellan kommunerna.


Folkpartiets     övriga    skatteförslag
syftar  till  att främja  tillkomsten  av
arbete genom sänkta arbetsgivaravgifter i
den   privata  tjänstesektorn  och  sänkt
skatt     för     arbetskostnader      på
hushållstjänster.  Motionärerna  föreslår
dessutom   att  förmögenhetsskatten   och
dubbelbeskattningen   på    aktiesparande
avskaffas.


Sammantaget  uppgår  de  av  Folkpartiet
föreslagna  skattesänkningarna  och   nya
utgiftsåtagandena till  ca  92  miljarder
kronor     2004.    Budgetförsvagningarna
föreslås  bli finansierade med  de  medel
som  i  vårpropositionen satts av som  en
beräkningsteknisk     överföring     till
hushållen.  Dessutom skall finansieringen
ske       genom      besparingar      och
effektiviseringar,  genom  att  delar  av
regeringens  skatteförslag  avvisas  samt
genom   att  verksamheter  lyfts  ut   ur
statsbudgeten   för   att    i    stället
finansieras  vid sidan av den.  Så  t.ex.
föreslår  Folkpartiet liksom  Moderaterna
och Kristdemokraterna att kostnaderna för
trafikolycksfall skall  föras  över  från
statsbudgeten   till  den   obligatoriska
trafikförsäkringen. Självklart minskar en
sådan     åtgärd     belastningen      på
statsbudgeten, men för den enskilde leder
de  höjda  försäkringspremierna samtidigt
till   att   värdet  av   de   föreslagna
skattesänkningarna urholkas. På  snarlikt
sätt     föreslår    motionärerna     att
statsbudgeten skall avlastas  en  del  av
kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen
genom  att arbetstagarna själva  får  stå
för  ungefär  en tredjedel av kostnaderna
genom   höjda  egenavgifter.   Även   det
urholkar    värdet   av   de   föreslagna
skattesänkningarna.


Motionärerna räknar också med att  kunna
göra  besparingar  genom  en  långsammare
utbyggnad     av    järnvägsnätet     och
högskoleutbildningen, genom att  avskaffa
de       särskilda      medlen       till
storstadssatsningen   och    genom    att
eterställa  reaktordriften  i  Barsebäcks
kärnkraftverk. Dessutom har de för avsikt
att  2002  sälja  ut statliga  företag  i
samma    orealistiska   omfattning    som
Moderaterna     och     Kristdemokraterna
föreslår,  dvs. för 95 miljarder  kronor,
vilket  förutsätts minska utgifterna  för
statsskuldsräntor.


Några  av  motionärernas  förslag   till
budgetförstärkningar   är   tydliga   och
innebär att verksamheter avvecklas  eller
att  regler ändras på ett sådant sätt att
det   verkligen  resulterar  i  en  klart
avläsbar  besparing. Till  dessa  förslag
hör   ett  avskaffat  stöd  till   lokala
investeringsprogram,               slopad
bredbandsutbyggnad  samt  nedläggning  av
den  s.k. kommunakuten, dvs. de särskilda
medel  som regeringen förfogar  över  för
insatser i vissa kommuner.


Andra  förslag  är mer  svårbedömda  och
utgår  från  förutsättningen att  den  av
Folkpartiet  förordade politiken  har  så
gynnsamma återverkningar på ekonomin  att
utgifterna kan minskas på olika  områden.
Så   förväntas  t.ex.  att  relativt  små
resurstillskott till skattemyndigheterna,
tullen,     flyktingmottagningen      och
försäkringskassorna ger utdelning i  form
av   ökade  skatteinkomster  samt   lägre
utgifter      för     flyktingmottagning,
långtidssjukskrivningar               och
rehabilitering    på    sammanlagt    2,5
miljarder kronor redan 2002.


Utskottet  anser  att  effektiviseringar
på  dessa områden är mycket angelägna men
finner  det  för egen del osannolikt  att
resurssatsningarna  enligt  motionärernas
förslag  skall kunna ge ett så stort  och
snabbt   budgetmässigt  utbyte.  Eftersom
allmänna     rättssäkerhetskrav     måste
upprätthållas  kan  det  dröja  några  år
innan  t.ex. effekterna av en  förbättrad
skattekontroll  kan  avläsas  i  form  av
påtagligt     ökade     inkomster      på
statsbudgeten.   Även    den    nuvarande
omfattningen   av  rehabiliteringsbehoven
gör  det  föga  troligt att  Folkpartiets
program    mot    långtidsfrånvaro    med
satsningar  på rehabilitering  skulle  ge
direkta   besparingar  på  detta  område.
Enligt  utskottets mening är den uppgivna
besparingseffekten       under       alla
omständigheter så osäker att den inte kan
ligga   till  grund  för  att  finansiera
varaktiga  budgetförsvagningar   i   stor
skala.


Folkpartiet     förordar      en      ny
arbetsmarknadspolitik    som,     förutom
insatser  för  ökad  integration,   skall
innefatta   en   obligatorisk   och   mer
försäkringsmässig arbetslöshetsförsäkring
utanför  statsbudgeten. Enligt  förslaget
skall     AMS    läggas    ned,     medan
arbetsförmedlingen och  yrkesutbildningen
privatiseras.  Volymen för Kunskapslyftet
skall    dessutom   begränsas   och    en
omställningspeng införas.


Den     av    motionärerna    föreslagna
lösningen kan svårligen förenas med målen
för    en   allmän   trygghetsförsäkring.
Privatiseringen       av       väsentliga
verksamheter inom arbetsmarknadspolitiken
leder    med   stor   sannolikhet    till
snedvriden    behandling     av     olika
yrkesgrupper  och  olika  regioner.  Även
vissa       befolkningsgrupper      såsom
invandrare,  kvinnor  och  personer  nära
pensionsålder   riskerar   att   med   en
privatiserad arbetsförmedling få en klart
försvagad  ställning på  arbetsmarknaden.
Den      oklara      utformningen      av
omställningspengen antyder också att  det
kan bli svårt för arbetssökande utan egna
medel att få chansen att utveckla sig och
förbereda  sig  för  ett  nytt  arbete  i
enlighet med arbetsmarknadens behov.  Det
ter   sig   dessutom  föga  troligt   att
framväxten  av privata aktörer  på  detta
område skulle ske tillräckligt snabbt för
att  motverka att arbetslösa passiviseras
i en öppen arbetslöshet.


Utskottet   har   svårt   att   se   att
Folkpartiets          förslag          på
arbetsmarknadspolitikens område inklusive
partiets   förslag  till  omläggning   av
arbetslöshetsförsäkringen kan generera en
besparing på ca 15 miljarder kronor redan
nästa år.


Enligt  utskottets  mening  visar  dessa
exempel  att  det  finns  anledning   att
ifrågasätta       trovärdigheten        i
finansieringen  av  Folkpartiets  förslag
till     skattesänkningar     och     nya
utgiftsåtaganden.  Flera   av   de   mest
betydelsefulla  besparingsförslagen   har
inte den styrka och varaktighet som krävs
för en ansvarsfull budgetpolitik.


Med  hänsyn  härtill kan finansutskottet
inte   ställa   sig  bakom   Folkpartiets
förslag till budgetalternativ.


Sammanfattningsvis anser utskottet alltså
att de förslag till alternativ inriktning
av   budgetpolitiken  som  redovisas   av
Moderata                 samlingspartiet,
Kristdemokraterna,   Centerpartiet    och
Folkpartiet liberalerna inte  bör  läggas
till   grund  för  riksdagens  beslut   i
frågan.


Gemensamt för de fyra partierna  är  att
de      alla      föreslår     omfattande
skattesänkningar. Längst i det  avseendet
går  Moderata samlingspartiet som  i  sin
strävan   att   minska   den   offentliga
sektorns   omslutning   föreslår   mycket
långtgående          skatte-          och
utgiftsminskningar,  vilka  i   betydande
utsträckning omfördelar resurser till  de
redan  välbeställda och gröper ur sociala
trygghetssystem på ett sätt som  inte  är
fördelningspolitiskt godtagbart.


Även   Kristdemokraterna,  Centerpartiet
och Folkpartiet liberalerna lägger i sina
motioner fram budgetalternativ med delvis
samma        inriktning.        Betydande
skattesänkningar      förutsätts      bli
finansierade  genom utgiftsbegränsningar,
men som utskottet visat är den föreslagna
finansieringen  i  flera  fall  så   löst
underbyggd   att  den  inte   kan   bilda
underlag  för  en  ansvarsfullt  utformad
statsbudget.


Moderata                samlingspartiet,
Kristdemokraterna     och     Folkpartiet
liberalerna har som ett gemensamt förslag
att  man skall föra över kostnaderna  för
trafikskadade från sjukförsäkringen  till
den  obligatoriska trafikförsäkringen och
att  detta  skall  kunna  ske  redan  vid
årsskiftet  2001/02. Omläggningen  väntas
enligt  motionärernas uppskattning minska
statsbudgetens utgifter med grovt  räknat
4  miljarder  kronor. Inget av  partierna
redovisar   emellertid   något    konkret
förslag  till  hur  detta  tekniskt   och
administrativt skall kunna lösas  på  den
korta tid som återstår tills förändringen
skall vara fullt genomförd, än mindre hur
det     skall     vara    möjligt     för
försäkringsbolagen  att   bryta   löpande
försäkringsavtal för att kunna ta  ut  de
avgiftshöjningar som krävs. Dessa partier
anser  att  det är viktigt att  satsa  på
rehabilitering    för    att    få    ned
sjukskrivningskostnaderna   men   bortser
uppenbarligen          från           att
försäkringskassornas      ansvar      för
samordning      och      tillsyn       av
rehabiliteringsverksamheten        skulle
försvåras  om trafikskador på detta  sätt
lyfts  ur  den allmänna försäkringen.  De
tre  partierna anvisar därmed en  osäker,
tekniskt  och administrativt  komplicerad
samt  i  praktiken  knappast  genomförbar
finansiering för sina förslag.


Moderata                samlingspartiet,
Kristdemokraterna,   Centerpartiet    och
Folkpartiet     föreslår     alla     att
egenavgiften                         till
arbetslöshetsförsäkringen skall höjas och
tillgodoräknar  sina budgetalternativ  en
besparingseffekt  för detta  redan  nästa
år.   Hur   höjningarna  skall   regleras
gentemot a-kassorna som måste ges  rimlig
tid   att   vid   sina   årliga   stämmor
fastställa      nya       nivåer       på
medlemsavgifterna  framgår   inte,   inte
heller    hur   avgiftshöjningen    skall
fördelas  mellan a-kassor vars  medlemmar
har   låg  respektive  hög  arbetslöshet.
Trots  dessa  oklarheter räknar  de  fyra
partierna med att det skall vara  möjligt
att  genomföra  höjningen  nästa  år  och
tillgodoräknar  sig  i  varierande   grad
besparingseffekter  i miljardklassen  för
detta.  Även  i  detta fall  anvisar  man
alltså  en finansiering som inte ter  sig
möjlig  att  uppnå  i angiven  omfattning
under åtminstone de båda närmaste åren.


Till  detta kommer att de fyra partierna
tillgodoräknar      sig       ytterligare
mångmiljardbesparingar på utgiftsområdena
13  Arbetsmarknad  och 14  Arbetsliv  för
utgifter         förknippade          med
arbetslöshetsersättning               och
arbetsmarknadspolitik. De flesta av dessa
förslag  är emellertid så vaga  till  sin
karaktär      att      de      redovisade
besparingseffekterna  framstår  mer   som
förhoppningar    än    som    realistiskt
underbyggda förslag.


Exempel   som   dessa   visar   att    i
oppositionspartiernas    budgetalternativ
har      tämligen     väl     preciserade
skattesänkningsförslag  en   finansiering
som i flera fall är ofullständig eller så
osäker   att   statsfinanserna   återigen
snabbt skulle kunna försvagas.


Finansutskottet har av dessa  skäl  inte
kunnat  ställa  sig bakom  deras  förslag
till uppläggning av budgetpolitiken.


Den  förda politiken har under senare  år
resulterat i att de offentliga finanserna
snabbt  förbättrats.  Väldiga  underskott
har  vänts  i stora överskott som  snabbt
minskat   de   skulder   det   offentliga
tidigare dragit på sig. Utvecklingen  har
gått   så   snabbt  att  den   offentliga
sektorns nettoskuld nu är helt utraderad.
Under   förra  mandatperioden  genomförde
regeringen         ett         omfattande
konsolideringsprogram  med   vars   hjälp
balansen  i den offentliga sektorn  kunde
återställas  på  ett fördelningspolitiskt
godtagbart  sätt. Med sitt  nu  framlagda
förslag      till      inriktning      av
budgetpolitiken och utgifter för  de  tre
närmaste åren fullföljer regeringen denna
politik.


Vårpropositionen        stöds         av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de  gröna
som  träffat en överenskommelse  med  den
socialdemokratiska    regeringen.     Den
innebär  att  tre  riksdagspartier   står
bakom  riktlinjerna  för  den  ekonomiska
politiken,  budgetpolitiken, utgiftstaken
och  tilläggsbudgeten för 2001. Utskottet
noterar  med tillfredsställelse  att  det
alltså  finns  en  bred enighet  i  dessa
frågor,  vilket ger stadga och  utgör  en
god   grund   för   en  fortsatt   stabil
utveckling.


Samarbetet    mellan   regeringspartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de  gröna
berör   fem  områden,  nämligen  ekonomi,
sysselsättning,  rättvisa,   jämställdhet
och   miljö.  Såsom  också  framhålls   i
propositionen   bekräftas   genom   detta
samarbete  att  det  finns  en   politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är
inriktad    på    full    sysselsättning,
prisstabilitet    och   ett    offentligt
överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett
över en konjunkturcykel. Politiken syftar
också  till  jämlikhet, jämställdhet  och
ekologisk hållbarhet.


Balansen   i  de  offentliga  finanserna
återställdes  redan  1998  och   för   de
närmast  följande åren förutses så  stora
överskott att uppställda saldomål  kommer
att  överträffas med bred  marginal.  Det
gäller   även   för   2001   trots    att
balansmålet för detta år höjts till 2,5 %
av BNP.


Regeringen  föreslår i  vårpropositionen
att      de      tidigare     fastställda
överskottsmålen för 2002 och  2003  skall
kompletteras  med ett mål  för  2004  som
likaledes  bör  motsvara 2,0  %  av  BNP.
Beroende  på  hur konjunkturen  utvecklas
kan emellertid dessa mål behöva omprövas,
framhåller  regeringen. Det kommer  i  så
fall att göras i budgetpropositionen  för
respektive år.


Förutsatt   att   dessa  saldomål   inte
omprövas kommer alltså överskotten i  den
offentliga  sektorn under  2002-2004  att
bli  större  än  den  för  respektive  år
målsatta  nivån.  Ett belopp  motsvarande
det  överskjutande överskottet  skall  då
enligt    tidigare   gjorda    uttalanden
överföras  till  hushållen  antingen  som
skattesänkningar    eller     som     nya
utgiftsåtaganden. Eftersom  några  sådana
beslut ännu inte fattats har man valt att
i  vårpropositionens kalkyler  ta  hänsyn
till    denna    eventuellt   förestående
överföring  genom att helt enkelt  minska
det för varje år framräknade budgetsaldot
med  ett belopp motsvarande överföringen.
Görs  det framkommer under 2002-2004  ett
mindre underskott på statsbudgeten. Givet
dessa   förutsättningar   kommer   alltså
statsskulden  inte  att  kunna  amorteras
under  de tre efterföljande åren men  den
kommer att fortsätta att minska mätt  som
andel av BNP från 51,1 % 2001 till 46,3 %
2004.  Utvecklingen  kan  dock  bli   mer
gynnsam  och det finns också  tecken  som
tyder    på    detta.   Så   t.ex.    har
Riksgäldskontoret  nyligen  redovisat  en
prognos över statens lånebehov, och i den
förutses att statsbudgeten skall  ge  ett
överskott på uppemot 50 miljarder  kronor
2002   även  sedan  hänsyn  tagits   till
tillkommande   skattesänkningar   på   20
miljarder kronor.


Som   utskottet  tidigare   visat   bärs
statsbudgetens  saldo under  1999-2003  i
betydande utsträckning upp av engångsvisa
tillskott från genomförda eller planerade
företagsförsäljningar      samt      från
överföringar från AP-fonden föranledda av
pensionsreformen. Av en  i  propositionen
redovisad sammanställning (tabell 4.15 s.
77)  framgår att utan dessa extraordinära
tillskott   skulle  budgeten   ha   visat
underskott  på  10-41  miljarder   kronor
under  samtliga år utom 1999 och 2000  då
mindre  överskott  på  10  respektive  14
miljarder kronor framkom.


Även  om alltså budgetutvecklingen under
de  närmaste  åren inte  ter  sig  direkt
oroväckande,  bör enligt finansutskottets
mening     nivån     på    statsbudgetens
underliggande saldo ses som en  markering
av  att det ännu inte finns anledning att
ge   avkall   på  kravet  på   en   stram
budgetprövning.


Sammanlagt  14  utskott har  yttrat  sig
över   vårpropositionens   förslag   till
utgiftsramar och de motioner  som  väckts
med   anledning   av   propositionen.   I
samtliga yttranden tillstyrks regeringens
förslag till fördelningen av utgifter  på
utgiftsområden under 2002-2004.


Finansutskottet   anser   att   den   av
regeringen  föreslagna uppläggningen  ger
budgetpolitiken  en  riktig   inriktning.
Regeringens förslag är även i övrigt  väl
avvägda   och   bör,  enligt   utskottets
mening,  därför  ligga  till  grund   för
budgetpolitikens  inriktning  under  åren
2002-2004.


I    närmast    efterföljande    avsnitt
återkommer  utskottet  till  de  formella
förslag    till    beslut    som    detta
ställningstagande föranleder i  fråga  om
utgiftstak  (2.4), preliminär  fördelning
av   utgifter   på  utgiftsområden   åren
2000-2004  (3) samt beräkning av  skatter
och övriga inkomster m.m. (4).




2.4 Utgiftstak för staten




Utskottets delförslag i korthet


Riksdagen     fastställer    regeringens
förslag  till utgiftstak för staten  för
2002-2004   samt  godkänner  regeringens
beräkning  av  de offentliga  utgifterna
för 2002-2004.


De   i  sammanhanget  väckta  motionerna
avstyrks.


Övriga  delar av detta förslag behandlar
utskottet i avsnitten 2.3 och 3.


Jämför  reservationerna 9 (m), 10  (kd),
11 (c) och 12 (fp).


2.4.1 Utgiftstak för staten


Det    statliga   utgiftstaket   omfattar
utgifterna  på  statsbudgeten   exklusive
statsskuldsräntor  samt  utgifterna   för
ålderspensionssystemet   vid   sidan   av
statsbudgeten.    Dessutom    ingår    en
ofinansierad budgeteringsmarginal.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen   (avsnitt   4.1.1)
föreslås   att  de  tidigare  fastställda
nivåerna på utgiftstaket för staten  2002
och  2003 på 814 respektive 844 miljarder
kronor   kvarstår.  Regeringen   föreslår
vidare   att   utgiftstaket   för    2004
fastställs  till  877  miljarder   kronor
(punkt 3).


Regeringen  aviserar  dessutom  att  det
kan     finnas    skäl    att     föreslå
beräkningstekniska     justeringar     av
utgiftstaket  med  anledning  av   de   i
vårpropositionen beräknade förändringarna
av  det kommunala utjämningssystemet samt
regeringens   förslag  i  skattepolitiska
frågor  i samband med budgetpropositionen
för   2002.   Regeringen  vill   behandla
eventuella beräkningstekniska justeringar
i  ett  sammanhang och avser  därför  att
återkomma  med  en  samlad  bedömning   i
budgetpropositionen.


Motionerna


Av  den tidigare redogörelsen framgår att
samtliga fyra oppositionspartier förordar
andra  nivåer  på utgiftstaket.  Formella
förslag  för  de  tre  åren  framförs  av
Moderata  samlingspartiet i  motion  Fi17
(yrkande  3), Kristdemokraterna i  motion
Fi18  (yrkande 6), Centerpartiet i motion
Fi19   (yrkande   2)   samt   Folkpartiet
liberalerna i motion Fi20 (yrkande 3).


De  olika partiernas förslag framgår  av
efterföljande sammanställning.


Tabell 29.  Förslag till utgiftstak för
staten 2002-2004


Miljoner kronor


År               Oppositionspartiernas
förslag   till  alternativa
nivåer


Nivå    Mode  Kris          Folkpa
enlig   rata  tdem   Cent   rtiet
t     saml  o-     er-
ings- krat          libera
reger   part  erna          lerna
ingen   iet          part
iet


20  814,    +32        -   +7,0  +13
02     0     ,6    12,0          ,0
20  844,    +14        -      -  +9,
03     0     ,4    20,0   34,0    0
20  877,      -        -      -  +9,
04     0    4,3    24,0   47,0    0


Finansutskottets ställningstagande




Finansutskottet har i föregående  avsnitt
(2.3.3)   ställt  sig  bakom  regeringens
förslag      till      inriktning      av
budgetpolitiken    och    därmed    också
regeringens  förslag till utgiftstak  för
staten.    Finansutskottet    tillstyrker
således  propositionens  punkt   3   samt
avstyrker de förslag till utgiftstak  för
staten som framförs i motionerna Fi17 (m)
yrkande 3, Fi18 (kd) yrkande 6, Fi19  (c)
yrkande 2 samt Fi20 (fp) yrkande 3.


Regeringen   aviserar  i  den  ekonomiska
vårpropositionen  (s.  61)  att  det  kan
finnas  ett  behov att  göra  en  teknisk
justering      av     utgiftstaket      i
budgetpropositionen för 2002.  Regeringen
nämner  att  en ökning av omslutningen  i
utjämningssystemet      och      kommande
skatteförslag  i budgetpropositionen  för
2002  kan  komma  att föranleda  tekniska
justeringar.   Regeringen    vill    dock
behandla   eventuella   justeringar    av
utgiftstaket i ett sammanhang  och  avser
därför   att  återkomma  med  en   samlad
bedömning   i   budgetpropositionen.   En
utgångspunkt   för  regeringen   är   att
utgiftstaket    efter    den     tekniska
justeringen  bör  utgöra  en  lika  stram
restriktion  för den offentliga  sektorns
konsoliderade  utgifter  som  det  gjorde
innan  förutsättningarna  som  föranledde
justeringen förändrades.


Utgiftstaket har tekniskt justerats  vid
flera tillfällen. I samband med 2000  års
ekonomiska     vårproposition      höjdes
utgiftstaket för 2001 och 2002 dels  till
följd av ett ökat EU-återflöde, dels till
följd  av införandet av pensionsrätt  för
studier    och   totalförsvarsplikt.    I
budgetpropositionen  för   2001   sänktes
sedan utgiftstaket när statsbidraget till
kommunsektorn minskade som en  effekt  av
vissa skatteförändringar.


Några  precisa regler för  när  tekniska
justeringar  av  utgiftstaket  bör  göras
finns  inte.  Den princip som  har  varit
vägledande   är   dock   att   väsentliga
utgiftsförändringar som  inte  har  någon
effekt    på    utgifterna    för     den
konsoliderade offentliga sektorn, men som
ändå    påverkar    storleken    på    de
takbegränsade utgifterna, kan motivera en
teknisk justering.


Alla  tekniska justeringar som  hittills
gjorts   har   motiverats  med   liknande
resonemang. För att undvika ett  ständigt
ändrande  av  utgiftstaket har  dock  små
förändringar   som   i   princip   kunnat
motivera  tekniska justeringar ändå  inte
föranlett justeringar.


Finansutskottet anser  att  det  är  bra
för      såväl     trovärdigheten     som
begripligheten i systemet med  utgiftstak
att antalet tekniska justeringar görs vid
så  få  tillfällen som möjligt. Utskottet
ser  därför positivt på att regeringen  i
budgetpropositionen  återkommer  med   en
samlad bedömning av de olika motiven  för
tekniska justeringar.


2.4.2 Beräkning av utgifterna för den
offentliga sektorn


Utgiftstaket  för den offentliga  sektorn
erhålls  genom  att en  beräkning  av  de
samlade  kommunala utgifterna läggs  till
utgiftstaket  för staten.  I  beräkningen
görs  avdrag  för  interna  transaktioner
mellan  staten  och  kommunsektorn   samt
mellan  staten och ålderspensionssystemet
vid  sidan  av  statsbudgeten.  Nivån  på
detta  utgiftstak är således en  funktion
av det utgiftstak som gäller för staten.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen   (avsnitt   4.1.2)
redovisar regeringen att utgiftstaket för
den  offentliga  sektorn  2002  och  2003
beräknas  bli  7 respektive 11  miljarder
kronor  högre  jämfört med beräkningar  i
budgetpropositionen  för  2001.  Ökningen
förklaras     av    att    kommunsektorns
konsumtion  nu  bedöms bli högre  jämfört
med    tidigare   prognoser.   Regeringen
föreslår  vidare att riksdagen  godkänner
beräkningen  av de offentliga  utgifterna
för åren 2002-2004 (punkt 5). Beräkningen
framgår av efterföljande tabell.


Tabell 30.  Regeringens förslag till
beräkning av utgiftstaket för den
offentliga
sektorn 2002-2004


Miljoner kronor
20  20  20
02  03  04
Utgiftstak för staten    81  84  87
inkl.                     4   4   7
ålderspensionssystemet
Den kommunala sektorn    52  54  56
4   4   4
Interna transaktioner     -   -   -
18  17  18
4   7   1
Summa offentlig sektor    1   1   1
15  21  26
4   1   0
Procent av BNP           51  51  51
,1  ,3  ,1


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anser i  motion
Fi17   att  riksdagen  i  stället   skall
godkänna partiets förslag till utgiftstak
för  den  offentliga sektorn  som  väntas
leda till att de takbegränsade utgifterna
för  den offentliga sektorn minskar  till
45   %   2004.  För  perioden   2002-2004
föreslår  motionärerna  att  taket  skall
uppgå till 1 125, 1 095 respektive 1  112
miljarder kronor (yrkande 2).


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18   att  riksdagen  i  stället   skall
godkänna  detta  partis beräkning  av  de
offentliga utgifterna för åren  2002-2004
(yrkande   8).   Motionärernas    förslag
innebär   att  ett  större  utrymme   för
kommunsektorn kombineras med förslag till
lägre  utgiftstak för staten. De  interna
transaktionerna  mellan stat  och  kommun
antas    netto    vara   oförändrade    i
förhållande  till  regeringens   förslag.
Enligt  de  beräkningar som  redovisas  i
motionen  blir  taket för den  offentliga
sektorn  1  145, 1 192 respektive  1  235
miljarder kronor för perioden 2002-2004.


Centerpartiet  föreslår  i  motion  Fi19
att   riksdagen  skall  godkänna  den   i
motionen  redovisade  beräkningen  av  de
offentliga utgifterna för åren  2002-2004
(yrkande   3).  Den  offentliga  sektorns
utgifter    beräknas   i   Centerpartiets
budgetförslag  vara  lägre  jämfört   med
regeringens   kalkyler  till   följd   av
partiets inkomstskatteförslag som  sänker
nivån  på  utgiftstaket för  staten  samt
interna  transaktioner  mellan  stat  och
kommun.  I  motionen  anges  nivåerna  på
taket  för  den offentliga  sektorn  till
1  137,  1 187 respektive 1 225 miljarder
kronor för perioden 2002-2004.


Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion  Fi20  att de beräkningar  för  de
offentliga utgifterna för åren  2002-2004
som  redovisas i motionen skall godkännas
av  riksdagen  (yrkande 5).  Motionärerna
anger   nivåerna   på   taket   för   den
offentliga  sektorn till 1 134  miljarder
kronor  för  år  2002,  1  184  miljarder
kronor år 2003 och 1 223 miljarder kronor
år 2004.


Tabell 31.  Oppositionspartiernas
förslag till beräkning av
utgiftstaket för den offentliga sektorn
2002-2004


Avvikelser  i jämförelse med  regeringens
förslag


Miljoner kronor
20   20  20
02   03  04
Moderata         -    -   -
samlingspartiet 29   11  14
6   8
Kristdemokrater -9    -   -
na                   19  25
Centerpartiet    -    -   -
17   24  35
Folkpartiet      -    -   -
liberalerna     20   27  37


Finansutskottets ställningstagande


Med   hänvisning   till   vad   utskottet
tidigare framhållit tillstyrker utskottet
regeringens förslag till beräkning av  de
offentliga    utgifterna    (punkt    5).
Utskottet  avstyrker  därmed  de  förslag
till    alternativ   beräkning   av    de
offentliga utgifterna och utgiftstak  för
den  offentliga  sektorn som  framförs  i
motionerna Fi17 (m) yrkande 2, Fi18  (kd)
yrkande  8, Fi19 (c) yrkande 3 samt  Fi20
(fp) yrkande 5.




3. Preliminär fördelning av utgifter på
utgiftsområden åren 2002-2004




Vårpropositionen


Regeringen  föreslår  att  statsbudgetens
utgifter  för åren 2002-2004  preliminärt
fördelas  på utgiftsområden på  det  sätt
som  framgår  av propositionen  (se  även
tabell i avsnitt 3.29).


Motionerna


Fyra  partier  avvisar regeringsförslaget
och  förordar  i stället sina  respektive
partiers  förslag till utgiftsfördelning.
Sådana    alternativa    förslag     till
preliminär  fördelning av  utgifterna  på
utgiftsområden åren 2002-2004 framförs av


-          Moderata   samlingspartiet   i
motion Fi17 (yrkandena 5 och 6),
-
-         Kristdemokraterna i motion Fi18
(yrkande 7),
-
-          Centerpartiet  i  motion  Fi19
(yrkande 4),
-
-        Folkpartiet liberalerna i motion
Fi20 (yrkandena 4 och 12).
-
I    tabeller   i   bilaga   2    återges
oppositionspartiernas    förslag     till
avvikelser från regeringens fördelning.


Övriga utskotts yttranden


Alla  berörda utskott har yttrat sig över
förslaget  till preliminära  utgiftsramar
för   åren  2002-2004.  Samtliga  utskott
tillstyrker   regeringens  förslag   till
preliminär  fördelning av  utgifterna  på
utgiftsområden och avstyrker  motsvarande
motionsyrkanden.  Till   yttrandena   har
oppositionspartierna   fogat    avvikande
meningar  med  alternativa  förslag  till
ramnivåer.   Dessa  alternativa   förslag
överensstämmer  med vad respektive  parti
fört   fram  i  sina  motioner   om   den
ekonomiska politiken.


Närmast     följer     en     redovisning
utgiftsområde   för   utgiftsområde    av
förslagen   i  vårpropositionen   och   i
motionerna   samt   fackutskottens    och
finansutskottets  ställningstagande  till
dessa  förslag. I avsnitt 3.29  återfinns
en  samlad redovisning av regeringens och
finansutskottets förslag till  preliminär
fördelning      av     utgifterna      på
utgiftsområden för åren 2002-2004.


3.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse


Utgiftsområdet   omfattar  verksamheterna
statschefen,    riksdagen    och     dess
myndigheter,     regeringen,     centrala
myndigheter samt mediefrågor.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  5   738
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisas att utgiftsområdet ökar med 258
miljoner   kronor   2002   jämfört    med
budgetpropositionen.  Ökningen  förklaras
av  ny  pris- och löneomräkning samt  att
regeringen  avser  att  öka  medlen  till
Regeringskansliet med 160 miljoner kronor
år  2002.  För åren 2003 och  2004  avser
regeringen   att   öka   anslaget    till
Regeringskansliet med 240 miljoner kronor
respektive    340    miljoner     kronor.
Regeringen  föreslår vidare att  anslaget
för   utrikesförvaltningen  flyttas  från
utgiftsområde 5 till utgiftsområde 1. För
att   skapa   en   möjlighet   till    en
effektivare     resursanvändning     inom
Regeringskansliet                   skall
förvaltningsanslaget                  för
Regeringskansliet                     och
förvaltningsanslaget                  för
utrikesförvaltningen slås samman  fr.o.m.
den 1 januari 2002.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
under åren 2002-2004 redovisas i följande
tabell.


Förslag  till  ram  för  utgiftsområde  1
Rikets styrelse


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     5      -    -297   -770  -920
02   394    791
20     5     -1    -377   -776  -925
03   355    200
20     5     -1    -477   -770    -1
04   646    368                  025


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   föreslår   i
motion  Fi17  att  både  partistödet  och
presstödet      avvecklas     successivt.
Regeringskansliet  bör  inte  byggas   ut
såsom regeringen föreslår och medlen  som
Regeringskansliet disponerar  till  följd
av  ordförandeskapet i EU  bör  avvecklas
helt.  Vidare  föreslås att  en  särskild
upplysningskampanj om kommunismens  brott
mot mänskligheten bör genomföras.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18  att anslaget till Regeringskansliet
skall  minska med 210 miljoner kronor  år
2002, 290 miljoner kronor år 2003 och med
390   miljoner  kronor  år  2004.  Vidare
föreslås  att medlen till presstödet  och
Datainspektionen      skall      minskas.
Regeringens  förslag att flytta  anslaget
för       utrikesförvaltningen       från
utgiftsområde  5  till  utgiftsområde   1
avvisas.


Centerpartiet  anför i motion  Fi19  att
kostnaderna     borde     minska     inom
Regeringskansliet     efter      Sveriges
ordförandetid   i   EU.   Det   är   även
nödvändigt   med  allmänna   besparingar.
Anslaget  för  Regeringskansliet  minskas
därför  med 770 miljoner kronor år  2002,
776  miljoner  kronor  år  2003  och  776
miljoner kronor år 2004.


Folkpartiet liberalerna motsätter  sig  i
motion    Fi20    att    anslaget    till
Regeringskansliet skall  öka.  Presstödet
och   partistödet  bedöms  vidare   kunna
minska  i  förhållande  till  regeringens
förslag.  Regeringens förslag att  flytta
anslaget  för  utrikesförvaltningen  från
utgiftsområde  5  till  utgiftsområde   1
avvisas.


Konstitutionsutskottet


Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (KU14y) regeringens förslag till
ramnivåer  för budgetåren 2002-2004  samt
avstyrker    motsvarande    förslag     i
motionerna.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
ramnivåer för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande




Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens                      förslag.
Konstitutionsutskottet  har   från   sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag  till  ramar för utgiftsområde  1
Rikets styrelse.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar  för utgiftsområde 1 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning


Utgiftsområdet   omfattar    ett    antal
centrala        myndigheter,        bl.a.
Riksrevisionsverket,
Ekonomistyrningsverket,    Statskontoret,
Statistiska                 centralbyrån,
Konjunkturinstitutet,  Riksgäldskontoret,
Kammarkollegiet, Statens  kvalitets-  och
kompetensråd,   Statens   fastighetsverk,
Fortifikationsverket, Finansinspektionen,
Insättningsgarantinämnden             och
Premiepensionsmyndigheten.  Vidare  ingår
vissa kostnader för statens upplåning och
låneförvaltning,     vissa      särskilda
finansierings- och garantiåtaganden  samt
Riksdagens revisorer.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet uppgå till ca  1  435
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisas  att  regeringen  föreslår  att
anslagen    1:1    stabsuppgifter     vid
Arbetsgivarverket   och   1:2    statliga
tjänstepensioner m.m. under utgiftsområde
14  flyttas till utgiftsområde  2.  Detta
föranleder          ändringar          av
tilläggsbestämmelserna                  i
riksdagsordningen. Frågan om  ändring  av
riksdagsordningen        bereds        av
konstitutionsutskottet.             Under
förutsättning  att  riksdagen   godkänner
förslagen innebär detta att den beräknade
ramen för utgiftsområde 2 ökar med 7  383
miljoner  kronor för 2002.  Utgiftsområde
14 minskar med motsvarande belopp.


I      följande     tabell     redovisas
utgiftsramarna   enligt  vårpropositionen
och motionerna.


Förslag  till  ram  för  utgiftsområde  2
Samhällsekonomi och finansförvaltning


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     1    129      63    100    78
02   367
20     1     81     114    100    12
03   328
20     1     93     145    100    10
04   333


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   föreslår   i
motion Fi17 en minskning av ramen.  Inför
den    kommande    sammanslagningen    av
Riksrevisionsverket    och     Riksdagens
revisorer första halvåret 2003 fullföljer
motionärerna en successiv neddragning  av
anslaget   till   Riksdagens   revisorer.
Statistiska  centralbyråns uppgifter  bör
begränsas     och     fokuseras      samt
avgiftsfinansieras    i    högre    grad.
Genomförandet    av    en    folk-    och
bostadsräkning   avvisas.   Nämnden   för
offentlig upphandling bör slås samman med
Konkurrensverket  till en  ny  myndighet,
Konkurrens-    och    upphandlingsverket.
Anslaget   till  Nämnden  för   offentlig
upphandling  kan  därför minskas.  Enligt
motionärerna  bör Statens kvalitets-  och
kompetensråd  avvecklas  varför  anslaget
kan halveras.


Kristdemokraterna anser  i  motion  Fi18
att  ramen  kan minskas genom besparingar
och     sammanslagningar     av     vissa
myndighetsfunktioner under utgiftsområdet
som i dag överlappar varandra.


Centerpartiet förespråkar i motion  Fi19
sänkt     ram     för     utgiftsområdet.
Motionärerna  anser att  besparingar  kan
göras inom myndigheternas administration.


Folkpartiet liberalerna motsätter sig  i
motion    Fi20   att   en    folk-    och
bostadsräkning genomförs.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens   förslag.   Förslaget    att
överföra  anslagen till Arbetsgivarverket
och   SPV  från  utgiftsområde  14   till
utgiftsområde   2   har   finansutskottet
tillstyrkt  i  ett yttrande (FiU4y)  till
konstitutionsutskottet.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar  för utgiftsområde 2 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.3 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och
uppbörd


Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  6   529
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisar    regeringen   att   beräknade
resurser för utgiftsområdet år 2002  ökar
med  297 miljoner kronor jämfört med  den
beräknade ramen i budgetpropositionen för
2001.  Ökningen  förklaras  dels  av  ett
tillskott på 175 miljoner kronor för  att
återställa skattekontrollen till 1997 års
nivå,  dels ett tillskott på 10  miljoner
kronor  för  att  höja  effektiviteten  i
tullverksamheten.   Dessutom   ökar    de
beräknade  resurserna  med  112  miljoner
kronor   till  följd  av  ny  pris-   och
löneomräkning.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
under    åren   20022004   redovisas    i
efterföljande tabell.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet uppgå till ca  6  529
miljoner kronor.


Förslag  till  ram  för  utgiftsområde  3
Skatteförvaltning och uppbörd


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     6    -35    +110      0   +75
02   635
20     6    -35    +110      0   +75
03   765
20     6    -35    +110      0   +75
04   902


Motionerna


Moderata  samlingspartiet  framhåller   i
motion    Fi17    att   smugglingen    av
cigaretter, alkohol, narkotika och  vapen
har ökat kraftigt de senaste åren. Tullen
bör  därför få större resurser  för  ökad
kontroll. Skatteförvaltningens verksamhet
anses samtidigt kunna rationaliseras till
följd   av   motionärernas  skatteförslag
varför  anslaget till skatteförvaltningen
och  hela  ramen  för utgiftsområdet  bör
minska.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18  ökade  medel för att  effektivisera
skattekontrollen i syfte att  minska  den
svarta    sektorns    omfattning.    Även
Tullverket föreslås få ökade resurser för
att  förstärka kontroll och spaning kring
illegal  införsel  av  narkotika,  vapen,
alkohol,  tobak  och andra skattepliktiga
varor.


Centerpartiet förordar i motion Fi19  en
oförändrad ram för utgiftsområdet jämfört
med regeringens förslag.


Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion    Fi20   ökade   resurser    till
skattemyndigheterna för  ett  intensivare
granskningsarbete.  Även  tullen  bör  få
ökade  resurser  till  insatser  mot  den
illegala   införseln   av   alkohol   och
narkotika.


Skatteutskottets yttrande


Skatteutskottet   tillstyrker   i    sitt
yttrande (SkU5y) regeringens förslag till
ramar  för  utgiftsområdet och  avstyrker
motionerna i motsvarande delar.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,  Kristdemokraterna  samt
Folkpartiet  liberalerna biträder  i  var
sin   avvikande  mening  sina  respektive
partiers förslag.


Finansutskottets yttrande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet (avsnitten 2.3.3  och  2.4.1)
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning och förslagen
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Skatteutskottet  har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens förslag till utgiftsramar för
utgiftsområde  3  Skatteförvaltning   och
uppbörd.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar   för   utgiftsområdet   för   åren
2002-2004.   Motionernas   förslag   till
alternativa  ramar  avstyrks.   Utskottet
återkommer i avsnitt 3.29 med  en  samlad
redovisning av utgifternas fördelning  på
utgiftsområden.


3.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet


Utgiftsområdet     omfattar      polisen,
åklagarväsendet,        domstolsväsendet,
rättshjälpen,             kriminalvården,
exekutionsväsendet,    Brottsförebyggande
rådet,              Rättsmedicinalverket,
Gentekniknämnden                      och
Brottsoffermyndigheten.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet uppgå till ca 24  592
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisar   regeringen  att   från   2002
minskas     beräknade    resurser     för
utgiftsområdet till följd av ny pris- och
löneomräkning.   På   grund   av    vissa
oklarheter  i samband med beräkningen  av
pris-  och löneomräkningen för  2002  och
2003 kommer regeringen att återkomma  med
en  slutlig  bedömning om  resursnivån  i
samband  med  budgetpropositionen.  Detta
för  att säkerställa att fler poliser kan
anställas  och  målen för  polisväsendets
utveckling uppnås. Rättsväsendet tillförs
600  miljoner  kronor  för  2004.  Medlen
skall    användas   till   en    fortsatt
förstärkning   av   polisen.   Mål    och
prioriteringar  för rättsväsendet  ligger
fast.


Regeringen  föreslår  att  ansvaret  för
anslaget 3:1 Kronofogdemyndigheterna  med
tillhörande    frågor    flyttas     till
utgiftsområde   3.   Frågan    föranleder
ändringar  av  tilläggsbestämmelserna   i
riksdagsordningen    och    bereds     av
konstitutionsutskottet.             Under
förutsättning  att  riksdagen   godkänner
förslagen   innebär   detta    att    den
beräknande ramen för utgiftsområde 3 ökar
med  1  395  miljoner  kronor  för  2002.
Utgiftsområde  4 minskar med  motsvarande
belopp.


I      följande     tabell     redovisas
utgiftsramarna   enligt  vårpropositionen
och motionerna.


Förslag  till  ram  för  utgiftsområde  4
Rättsväsendet


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    24      1       1    320   482
02   905    113     000
20    25      1       1    510   482
03   494    242     000
20    26    622       1    410   282
04   620            000


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anser i  motion
Fi17 att polisen är i behov av omedelbara
resurstillskott. Även kriminalvården är i
stort   behov  av  ytterligare  resurser.
Partiet   avsätter  närmare  3  miljarder
kronor    mer    än    regeringen    till
rättsväsendet    under    den    kommande
treårsperioden. De ökade resurserna skall
bl.a.   användas  för  att  öka   antalet
poliser  och att renodla den uniformerade
personalens arbetsuppgifter.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18 under den kommande treårsperioden  3
miljarder  kronor mer än regeringen  till
rättsväsendet. Medlen skall i första hand
användas för att säkerställa och utveckla
polisens   verksamhet  och  öka   antalet
poliser.    Även   åklagarväsendet    bör
förstärkas.  Läget inom  domstolsväsendet
är      också      allvarligt      varför
domstolsväsendet  bör förstärkas.  Takten
för     avverkningen    av    mål     vid
kammarrätterna   och  i   Regeringsrätten
måste  öka. Kriminalvården och det lokala
brottsförebyggande  arbetet   bör   också
tillföras ytterligare medel.


Centerpartiet förordar i motion Fi19  en
höjning av ramen. Satsningar bör i första
hand     göras    på    polisen.     Även
kriminalvården  måste förstärkas.  Vidare
bör de små tingsrätterna bevaras.


Folkpartiet liberalerna anser  i  motion
Fi20  att  rättsväsendet måste förstärkas
permanent.  Satsningar bör i första  hand
göras   på  polisen,  bl.a.  bör  antalet
utbildningsplatser för poliser öka.  Även
åklagarväsendet    och   domstolsväsendet
behöver   förstärkas.   Vidare   föreslår
motionärerna en förstärkning av  anslaget
till    brottsofferjourerna,    inklusive
vittnesstöd.  Även möjligheterna  att  få
rättshjälp måste utökas.


Justitieutskottets yttrande


Justitieutskottet  tillstyrker   i   sitt
yttrande (JuU3y) regeringens förslag  och
avstyrker motionerna.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens   förslag.  Justitieutskottet
har  från  sina utgångspunkter tillstyrkt
regeringens   förslag  till   ramar   för
utgiftsområde 4 Rättsväsendet.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar  för utgiftsområde 4 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning
och internationell samverkan


Utgiftsområdet                   omfattar
förvaltningskostnader                 för
Utrikesdepartementet, bidrag  till  vissa
internationella           organisationer,
fredsfrämjande  verksamhet,   information
om  Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska      frågor       samt
Europainformation.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  2   989
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
förklarar regeringen att till följd av ny
pris-  och  löneomräkning ökar  beräknade
resurser  för utgiftsområdet år 2002  med
20  miljoner kronor i jämförelse med  den
beräknade ramen i budgetpropositionen för
2001.


Regeringen  föreslår  en  sammanslagning
av         Regeringskansliets         och
Utrikesdepartementets  förvaltningsanslag
från  den 1 januari 2002, i enlighet  med
det    förslag    som    aviserades     i
budgetpropositionen  för  2000.  Anslaget
för  utrikesförvaltningen flyttas  enligt
dessa  planer från utgiftsområde  5  till
utgiftsområde   1,   vilket    föranleder
ändringar   i  tilläggsbestämmelserna   i
riksdagsordningen   4.6.1,   4.6.6    och
5.12.1.  Regeringen avser att  i  samband
med    budgetpropositionen    för    2002
återkomma  med förslag till ändringar  av
ramen  för utgiftsområdet till  följd  av
den    föreslagna   förändringen.   Under
förutsättning  att  riksdagen   godkänner
förslaget innebär detta att den beräknade
ramen  för utgiftsområdet minskar  med  1
814 miljoner kronor för 2002.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
ramnivå  för  utgiftsområdet  under  åren
20022004 redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för  utgiftsområde  5
Utrikesförvaltning och internationell


samverkan


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     2      -     +35      0   +25
02   901    112
20     2      -     +35      0   +25
03   941    115
20     2      -     +35      0   +25
04   984    115


Motionerna


Moderata  samlingspartiet  förespråkar  i
motion   Fi17   ökad  svensk  diplomatisk
närvaro     i     hela     Europa     och
Medelhavsområdet samt i de utomeuropeiska
industriländerna. Med anledning av  detta
föreslås en förstärkning av anslaget  för
utrikesförvaltningen, i vilken ingår även
en  ökning  av de medel som  ställs  till
ambassadernas förfogande för främjande av
svenskt  näringsliv  utomlands.  Anslaget
Fredsfrämjande verksamhet bör föras  över
till  utgiftsområde 7.  Vidare  motsätter
sig   motionärerna  en   nedläggning   av
ambassaderna  i Beirut, Lima,  Tunis  och
vid Heliga stolen.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18 ökade anslag inom utgiftsområdet för
att   bevara   Sveriges   ambassader    i
Tunisien,  Peru,  Heliga stolen,  Libanon
och    Kuwait    samt    upprätta    fler
beskickningar  i Öst- och  Centraleuropa.
Motionärerna    motsätter    sig    också
regeringens  förslag att flytta  anslaget
för       utrikesförvaltningen       från
utgiftsområde 5 till utgiftsområde 1.


Den   av  Centerpartiet  i  motion  Fi19
föreslagna  ramnivån stämmer överens  med
regeringens  förslag. I  motionen  anförs
att det inom ramen borde vara möjligt att
genom   omprioriteringar  finansiera   de
utlandsmyndigheter som enligt  regeringen
skall läggas ned.


Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion    Fi20    ökade    anslag     för
utrikesförvaltningen  för  att  rädda  de
nedläggningshotade ambassaderna i  Tunis,
Lima,  Beirut  och  vid   Heliga  stolen.
Motionärerna  motsätter  sig  regeringens
förslag   om   ändring  av  ändamål   och
verksamheter  inom  utgiftsområde  1  och
utgiftsområde 5.


Utrikesutskottets yttrande


Utrikesutskottet   tillstyrker   i   sitt
yttrande (UU2y) regeringens förslag  till
ramar  för  utgiftsområdet och  avstyrker
motionerna i motsvarande delar.


I  var  sin avvikande mening tillstyrker
företrädarna         för         Moderata
samlingspartiet,  Kristdemokraterna  samt
Folkpartiet liberalerna sina  förslag  om
ramarna  för utgiftsområdet. Företrädarna
för       Moderata       samlingspartiet,
Kristdemokraterna,   Centerpartiet   samt
Folkpartiet  liberalerna lägger  dessutom
inom  ramen  för utskottets yttrande  ett
gemensamt särskilt yttrande angående  den
svenska   utrikesrepresentationen.   Även
företrädarna  för  Vänsterpartiet  lägger
inom  ramen  för utskottets yttrande  ett
särskilt         yttrande        angående
utrikesrepresentationen.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet (avsnitten 2.3.3  och  2.4.1)
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning och förslagen
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Utrikesutskottet har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens förslag till utgiftsramar för
utgiftsområde  5  Utrikesförvaltning  och
internationell samverkan.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar   för   utgiftsområdet   för   åren
2002-2004.   Motionernas   förslag   till
alternativa  ramar  avstyrks.   Utskottet
återkommer i avsnitt 3.29 med  en  samlad
redovisning av utgifternas fördelning  på
utgiftsområden.


3.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar


Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom
det   militära   och  civila   försvaret,
Kustbevakningen,  Statens  räddningsverk,
Sprängämnesinspektionen,   nämnder   samt
stödverksamhet till det militära och  det
civila försvaret. I utgiftsområdet  ingår
även     internationell    fredsfrämjande
verksamhet   med  svensk  militär   trupp
utomlands.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  46  003
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I  vårpropositionen (avsnitt  6.6)  anför
regeringen  att  riksdagens  beslut   med
anledning av proposition 1999/2000:30 Det
nya  försvaret innebär att totalförsvaret
ominriktas  mot  ett  insatsförsvar.  Det
försvarspolitiska   beslutet   för   åren
20022004  skall  fattas av  statsmakterna
under   hösten  2001.  Regeringen   anger
dessutom      att     den      nationella
krishanteringens  framtida  utformning  i
huvudsak  kommer  att  redovisas   i   en
proposition under våren 2002.


Regeringen  aviserar  också  att  den  i
budgetpropositionen   för   2002    avser
föreslå en sammanslagning av de nuvarande
anslagen   för   förbandsverksamhet   och
beredskap  samt  fredsfrämjande  insatser
för  att  skapa en större flexibilitet  i
planeringen    och    användningen     av
resurserna.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
ramnivå  för  utgiftsområdet  under  åren
20022004 redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för  utgiftsområde  6
Totalförsvar


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    45     +1     +50      0     0
02   804    673
20    44     +1     +50      0     0
03   751    649
20    44     +2     +50      0     0
04   764    629


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   förordar   i
motion  Fi17  att försvaret utvecklas  på
samma  nivå  som  under  de  två  senaste
försvarsbesluten.  Motionärerna   avvisar
regeringens planer på att slå samman  två
anslag inom utgiftsområdet och föreslår i
stället  att  anslaget för fredsfrämjande
insatser förs till utgiftsområde 7.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18  en höjning av utgiftsramen  med  50
miljoner  kronor.  Vidare  motsätter  sig
motionärerna   regeringens   förslag   om
sammanslagningen  av  två   anslag   inom
utgiftsområdet. I motionen  föreslås  att
Kustbevakningens resurser  förstärks  för
att  långsiktigt kunna möta utökade  krav
på       internationell       verksamhet,
gränskontroll och miljöskydd till sjöss.


Centerpartiet    (motion    Fi19)    och
Folkpartiet  liberalerna  (motion   Fi20)
avviker  inte från regeringens  beräknade
ram för utgiftsområdet.


Försvarsutskottets yttrande


Försvarsutskottet  tillstyrker   i   sitt
yttrande (FöU6y) regeringens förslag till
ramar  för  åren 2002-2004 och  avstyrker
motsvarande    förslag   i    motionerna.
Försvarsutskottet anser att riksdagen bör
ta  ställning  till  sammanslagningen  av
anslagen  inom utgiftsområdet och  därmed
eventuella nya finansieringsprinciper för
utlandsinsatserna  först  när  regeringen
slutligt redovisar sina överväganden  och
förslag i frågan.


I  var  sin  avvikande  mening  biträder
företrädarna för Moderata samlingspartiet
och   Kristdemokraterna   sina   partiers
respektive   förslag   till    ram    för
utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet  delar försvarsutskottets
uppfattning   att   riksdagen   bör    ta
ställning  till  frågan om sammanslagning
av   anslagen  inom  utgiftsområdet   och
därmed    sammanhängande    frågor     om
finansieringsprinciper                för
utlandsinsatser när regeringen  redovisar
sitt       slutliga       förslag       i
budgetpropositionen.      Tidigare      i
betänkandet (avsnitten 2.3.3  och  2.4.1)
har finansutskottet redovisat sin samlade
bedömning  av budgetpolitikens inriktning
och  förslagen till utgiftstak och därvid
tillstyrkt      regeringens      förslag.
Försvarsutskottet    har    från     sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag     till     utgiftsramar     för
utgiftsområde 6 Totalförsvar.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar   för   utgiftsområdet   för   åren
2002-2004.   Motionernas   förslag   till
alternativa  ramar  avstyrks.   Utskottet
återkommer i avsnitt 3.29 med  en  samlad
redovisning av utgifternas fördelning  på
utgiftsområden.


3.7 Utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd


Utgiftsområdet  omfattar  internationellt
utvecklingssamarbete  och  samarbete  med
länder i Central- och Östeuropa.


De      totala      utgifterna      inom
utgiftsområdet  år  2001  beräknas  uppgå
till 16 483 miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisar  regeringen  att  biståndsramen
för  2002  uppgår till  0,74  %  av  BNI,
vilket med nuvarande BNI-prognos beräknas
till  16,6  miljarder kronor.  Ramen  för
2003 uppgår till 0,81 % av BNI, medan för
2004 föreslås en höjning av biståndsramen
till  0,86  % av BNI. Därutöver  tillförs
biståndet 200 miljoner kronor. Regeringen
har  ambitionen  att Sverige  åter  skall
uppnå  enprocentsmålet för biståndet  när
de statsfinansiella förutsättningarna för
detta föreligger.


Från    biståndsramen   avräknas   vissa
asylkostnader, medel för EU:s  gemensamma
bistånd,     vissa     FN-bidrag     samt
administration.  Dessa  avräkningar   för
2002  har ökat med 195 miljoner kronor  i
jämförelse  med  den  beräknade  ramen  i
budgetpropositionen  för   2001,   vilket
minskar     beräknade    resurser     för
biståndsanslaget   i   motsvarande   mån.
Regeringen  föreslår  dessutom  ett  nytt
program  för samarbetet med Central-  och
Östeuropa, vilket omfattar 600 respektive
900    miljoner   kronor   för   perioden
2002-2003. Därefter övergår programmet  i
ett  permanent  anslag  på  400  miljoner
kronor för 2004.


I      följande     tabell     redovisas
budgetpropositionens   och    motionernas
förslag till utgiftsramar.


Förslag  till  ram  för  utgiftsområde  7
Internationellt bistånd


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    15     -1    +600   +950    +1
02   375    292                  570
20    18     -3    +700   +225  +938
03   037    674
20    19     -4      +1      0    +1
04   780    689     400          226


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anser i  motion
Fi17 att Sveriges bistånd skall fokuseras
på   låginkomstländerna  i   Afrika   där
problemen  med massfattigdom  är  störst.
Resursöverföringar till  statsmakter  som
hindrar  sitt folks utveckling eller  som
bedriver krig måste avvecklas. Ökat  stöd
skall      ges      till     ansvarsfulla
skuldavskrivningar. Motionärerna föreslår
dessutom  att en samlad post för Sveriges
fredsbevarande  verksamhet  skapas   inom
utgiftsområdet.  Vidare  anförs  att  den
s.k.  Östersjömiljarden bör upplösas  och
medel  tillföras  det ordinarie  anslaget
Samarbete med Central- och Östeuropa.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18   ökade  resurser  inom   både   det
humanitära   och  det  säkerhetsfrämjande
området,  för  globala miljöprojekt,  för
att   stärka   respekten  för   mänskliga
rättigheter     och    demokrati,     för
fattigdomsbekämpning       samt       för
hälsoforskning.  Biståndsnivån   föreslås
öka ytterligare för att år 2004 nå 0,92 %
av BNI.


Centerpartiet  välkomnar i  motion  Fi19
den   ökning  av  biståndet  som   enligt
vårpropositionen sker framför allt  under
2004,    men    anser    samtidigt    att
enprocentsmålet skall återupprättas i  en
jämnare  takt  än  vad  som  föreslås  av
regeringen.   Motionärerna  föreslår   en
ökning  av biståndsramen till 0,78  %  av
BNI  år  2002 och till 0,82 % av  BNI  år
2003.  Biståndsramen  för  2004  föreslås
ligga  på 0,86 % av BNI, vilket är  samma
nivå som i regeringens förslag.


Folkpartiet   liberalerna   förordar   i
motion  Fi20 att målet för biståndet  bör
återställas till en procent av BNI. Ramen
för    utgiftsområdet   föreslås    höjas
successivt  under perioden  2002-2004  så
att  enprocentsmålet  kan  nås  under  en
femårsperiod.


Utrikesutskottets yttrande


Utrikesutskottet   tillstyrker   i   sitt
yttrande (UU2y) regeringens förslag  till
ramar  för  utgiftsområdet och  avstyrker
motionerna i motsvarande delar.


I  var  sin avvikande mening tillstyrker
företrädarna         för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet      samt       Folkpartiet
liberalerna  sina förslag om ramarna  för
utgiftsområdet.     Företrädarna      för
Folkpartiet  liberalerna lägger  dessutom
inom  ramen  för utskottets yttrande  ett
särskilt yttrande angående frihandel.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet (avsnitten 2.3.3  och  2.4.1)
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning och förslagen
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Utrikesutskottet har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens förslag till utgiftsramar för
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar   för   utgiftsområdet   för   åren
2002-2004.   Motionernas   förslag   till
alternativa  ramar  avstyrks.   Utskottet
återkommer i avsnitt 3.29 med  en  samlad
redovisning av utgifternas fördelning  på
utgiftsområden.


3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar


Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik
med   frågor   rörande   flyktingpolitik,
invandringen till Sverige, mottagande  av
asylsökande  och  utlänningars  rätt  att
vistas  i  Sverige  samt  internationellt
samarbete   på   det  migrationspolitiska
området.


Utgiftsområdet      omfattar       också
integrationspolitik  med  frågor  rörande
invandrares   introduktion   i   Sverige,
ersättning till kommunerna för mottagande
av   flyktingar,  åtgärder   mot   etnisk
diskriminering, främlingsfientlighet  och
rasism   samt  insatser  för  att  främja
utvecklingen  i  utsatta  bostadsområden.
Från  och  med  budgetåret 2000  omfattar
utgiftsområdet    även    insatser    för
nationella minoriteter.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  4   988
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisas  att  beräknade  resurser   för
utgiftsområdet  ökar  med  144   miljoner
kronor  för 2002 och 133 miljoner  kronor
för 2003 jämfört med de beräknade ramarna
i     budgetpropositionen    för    2001.
Förändringen  förklaras huvudsakligen  av
att  utgiftsområdet tillförs 40  miljoner
kronor  2002 och 50 miljoner kronor  från
2003  för asylsökande barns tillgång till
förskoleverksamhet,  skolbarnsomsorg  och
utbildning  på  i huvudsak samma  villkor
som  gäller  för barn som  är  bosatta  i
landet.


Det   antirasistiska  arbetet  förstärks
och  10  miljoner kronor beräknas fr.o.m.
2002   för   detta.   Vidare   fortsätter
regeringens  arbete  för  att   förstärka
rättssäkerheten i utlänningsärenden.


Riksdagen    har   tillkännagivit    för
regeringen  att regeringen i samband  med
2001  års ekonomiska vårproposition  2001
bör  redovisa  ett  sätt  att  möjliggöra
flexiblare  utnyttjande  av  anslagen  på
migrationsområdet. Regeringen  anser  att
det nu inte finns behov av att lägga fram
förslag   till  särskilda  åtgärder   med
anledning av detta tillkännagivande.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för  utgiftsområde  8
Invandrare och flyktingar


Belopp i miljoner kronor


År   Propo  Oppositionspartiernas
si-    avvikelser              från
propositionens ram
tione
n      Mode   Krist         Folkpar
rata   demo-  Cen    tiet
saml   krate  ter-
ings-  rna
part                 liberal
iet                  erna
par
tie
t


20       4                    -   -490
02   827    -130    -43    450
20       4                        -966
03   850    -244    -297   -56
5
20       4                          -1
04   330    -14     -69    -33    183
5


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anser i  motion
Fi17  att Migrationsverkets resurser  bör
förstärkas   med   50   miljoner   utöver
regeringens         ökning.          Även
utlänningsnämndens budget bör förstärkas.
Vidare förordas att man i stället för att
anslå   mer   budgetmedel  till   utsatta
bostadsområden  prövar andra  möjligheter
såsom      avreglering      av      bl.a.
bostadsmarknaden   och   arbetsmarknaden,
vilket enligt motionärerna kommer att öka
den   sociala  rörligheten  och   påverka
integrationsarbetet positivt.  Sammanlagt
räknar  motionärerna med att utgiftsramen
kan sänkas de närmaste åren.


Kristdemokraterna avvisar i motion  Fi18
regeringens  förslag till förlängning  av
satsningen   på  utsatta  bostadsområden.
Vidare    föreslår    motionärerna     en
nedläggning  av  Integrationsverket  från
den  1 juni 2002. Vissa uppgifter övertas
av   Migrationsverket,  ombudsmannen  för
etnisk        diskriminering         samt
Riksförsäkringsverket.


Centerpartiet  anser i motion  Fi19  att
Sverige  skall  ha en öppen  och  generös
flyktingpolitik. Motionärerna  anser  att
det    finns   utrymme   för   att   göra
besparingar      i      Migrationsverkets
administration.   Vidare   förordas   att
Utlänningsnämnden   avvecklas   och   att
asylärendena        överförs         till
förvaltningsdomstolarna.


Folkpartiet liberalerna anser  i  motion
Fi20  att  kostnaderna för  asylpolitiken
kan minska bl.a. genom ökade insatser  på
handläggning. Grundbulten för integration
dr   enligt   motionärerna  makten   över
vardagen genom jobb och egen försörjning.


Socialförsäkringsutskottets yttrande


Socialförsäkringsutskottet ställer sig  i
sitt  yttrande (SfU5y) bakom  de  förslag
och bedömningar som ligger till grund för
regeringens förslag till utgiftsramar för
utgiftsområde     8    Invandrare     och
flyktingar.       Vidare      förutsätter
socialförsäkringsutskottet     i     sitt
yttrande      att      regeringen       i
budgetpropositionen för  2003  preciserar
grunderna      för      arbetet       och
medelsförsörjningen  för  den   planerade
förlängningen   av   storstadssatsningen.
Socialförsäkringsutskottet  föreslår  att
finansutskottet  tillstyrker  regeringens
förslag  till utgiftsramar för budgetåren
2002, 2003 och 2004.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens                      förslag.
Socialförsäkringsutskottet har från  sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag  till  ramar för utgiftsområde  8
invandrare och flyktingar.


Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområde 8 för 2002-2004.
Motionernas förslag till alternativa
ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.




3.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg


Utgiftsområdet   omfattar  verksamheterna
hälsovård,  sjukvård och  social  omsorg.
Statens utgifter för utgiftsområdet utgör
en  mindre  del av de samlade  offentliga
utgifterna  för hälso- och  sjukvård  och
social  omsorg. Huvudansvaret  för  dessa
verksamheter  ligger  hos  kommuner   och
landsting.   Statens   stöd   till    den
kommunala  sektorn  utgår  till   största
delen   från  utgiftsområde  25  Allmänna
bidrag till kommuner.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  29  850
miljoner kronor.


Vårpropositionen




I  vårpropositionen (avsnitt  6.6)  anges
att staten och Landstingsförbundet nu  är
överens  om  en  ny  modell  för  statens
ersättning    till    landstingen     för
läkemedelsförmånens kostnader. Till följd
av överenskommelsen utökas ramarna med  1
663  miljoner kronor för år 2002,  2  563
miljoner  kronor för år 2003  och  3  463
miljoner kronor för år 2004.


För  att förbättra tillgängligheten till
behandlingar  inom hälso- och  sjukvården
tillförs utgiftsområde 25 ett belopp om 1
250 miljoner kronor från och med år 2002.
En förutsättning för att erhålla medel är
att  detta  regleras i ett  avtal  mellan
staten  och Landstingsförbundet. Anslaget
för  bidrag till hälso- och sjukvård,  de
s.k.  Dagmarmedlen, bedöms  kunna  minska
med 450 miljoner kronor och till viss del
användas  för  att ytterligare  förstärka
det    generella    statsbidraget    till
landstingen.


Från  och  med år 2002 avser  regeringen
tillföra   tandvården   ytterligare   200
miljoner kronor.


Vidare   avser   regeringen   att    öka
anslagen           till           Statens
institutionsstyrelse                  och
Folkhälsoinstitutet.              Statens
institutionsstyrelse     beräknas      få
ytterligare  20 miljoner kronor  år  2002
och  därefter 30 miljoner kronor per  år.
Folkhälsoinstitutet tillförs 30  miljoner
kronor  per  år  under åren  2002-2004  i
syfte    att   förstärka   arbetet    med
tobaksprevention.


Försöksverksamheten  med  insatser   för
hemlösa  förlängs till  år  2004.  Totalt
avsätts  10  miljoner kronor per  år  för
detta  ändamål.  Vidare avser  regeringen
att  stödja  alternativ  medicin  med   3
miljoner kronor årligen fram till och med
2004.


I  syfte  att  förbättra den  ekonomiska
situationen      för      äldre-      och
funktionshindrade aviserar regeringen att
ett   förbehållsbelopp   i   äldre-   och
handikappomsorgen skall införas från  och
med      den     1     januari      2002.
Förbehållsbeloppet är det  lägsta  belopp
som  en person skall ha kvar att leva  på
när   äldreomsorgsavgiften   är   betald.
Förslaget  innebär att  kommunerna  måste
kompenseras     vilket     görs     under
utgiftsområde 25. Regeringen avser  också
att återkomma med förslag som innebär att
ett  äldreförsörjningsstöd  inrättas  för
personer  över  65 år som inte  uppfyller
bosättningskravet i pensionssystemet.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
under åren 2002-2004 redovisas i följande
tabell.


Förslag  till  ram  för  utgiftsområde  9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    31      -    +153   +245    +3
02   793    240                  670
20    34     -2    +153   +225    +3
03   285    906                  610
20    35     -5     +53   +225    +3
04   907    455                  530


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   föreslår   i
motion Fi17 att en vårdgaranti införs och
att  medel avsätts för detta ändamål.  På
längre   sikt   skall   en   obligatorisk
hälsoförsäkring    införas.    Det     av
regeringen  föreslagna  stödet  för   att
förbättra    tillgängligheten    avvisas.
Motionärerna    vill    att    de    s.k.
Dagmarmedlen   bibehålls.   Det   samlade
stödet  till de funktionshindrade,  bl.a.
assistansstödet,      föreslås       öka.
Motionärerna         föreslår         att
apoteksmonopolet      avvecklas,      att
kostnadsansvaret  för  läkemedelsförmånen
tas  över  av staten och att en frivillig
läkemedelsförsäkring    införs.    Vidare
föreslås  Folkhälsoinstitutet läggas  ner
senast år 2003.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18         att        sjuk-         och
tandvårdsförsäkringarna   på   sikt   bör
samordnas.  Till dess att det  har  skett
bör    tandvårdsförsäkringen    tillföras
medel.    Motionärerna    avvisar     att
landstingen skall ansöka om medel för att
minska    vårdköerna    som    regeringen
föreslagit. Medlen skall utgå  till  alla
landsting          enligt          gängse
fördelningsprinciper. Motionärerna  anser
vidare   att   ytterligare  medel   skall
avsättas till bilstödet och till en extra
satsning    på    stimulansbidrag    till
kommunernas arbete med anhörigvårdare.


Centerpartiet avvisar i motion Fi19  det
av regeringen föreslagna tillskottet till
hälso-   och   sjukvården.  Centerpartiet
avsätter   i   stället   medel   för   en
vårdgaranti. Motionärerna anser  att  ett
system    med    hemservicecheckar    för
pensionärshushåll skall införas  och  att
bilstödet   skall  höjas.   Centerpartiet
föreslår  också att en satsning  görs  på
ett   nationellt  hälsonät  som  gör  det
möjligt  för  verksamma inom  hälso-  och
sjukvården  att kommunicera med  varandra
för  konsultation och utbildning.  Vidare
föreslås    en   allmän   besparing    på
myndigheternas administration.


Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion   Fi20   en   satsning    på    en
tillgänglighetsreform  för  handikappade.
Ett    stimulansbidrag   för   att    öka
tillgängligheten    i    byggnader    och
kollektivtrafik bör införas. Motionärerna
vill  återinföra ett statligt ansvar  för
kostnaderna för assistansersättning  från
kommunerna.  Vidare föreslås  ytterligare
satsningar  på  tandvården samt  insatser
mot  alkohol  och narkotika. Motionärerna
föreslår lägre utgifter för läkemedel  än
vad regeringen anger.


Socialutskottets yttrande


Socialutskottet   tillstyrker   i    sitt
yttrande (SoU4y) regeringens förslag till
ramnivåer  för budgetåren 2002-2004  samt
avstyrker    motsvarande    förslag     i
motionerna.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
ramnivåer för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Socialutskottet  har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens   förslag  till   ramar   för
utgiftsområde 9 Hälsovård,  sjukvård  och
social omsorg.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar  för utgiftsområde 9 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp


Utgiftsområdet       omfattar        dels
transfereringar   med   anknytning   till
sjukdom  och  handikapp, dels kostnaderna
för    socialförsäkringsadministrationen,
dvs.    Riksförsäkringsverket   och    de
allmänna  försäkringskassorna. Förmånerna
ges   i   form  av  dagersättning   såsom
sjukpenning,    rehabiliteringsersättning
och    närståendepenning.   Sedan    1999
redovisas även utgifterna för ATP i  form
av                        förtidspension,
arbetsskadeersättningar    m.m.     under
utgiftsområdet.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
för  år 2001 beräknas uppgå till 106  744
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I vårpropositionen (avsnitt 6.6) meddelar
regeringen     att     resurserna     för
utgiftsområdet från 2002 kommer att  ökas
med ca 6 209 miljoner kronor för 2002 och
10   853  miljoner  kronor  för  2003   i
jämförelse  med  de beräknade  ramarna  i
budgetpropositionen för  2001.  För  2001
visar   prognosen  att  utgifterna   inom
utgiftsområdet  ökar med 4  794  miljoner
kronor,   varav  merparten  av   ökningen
härrör från anslaget till sjukpenning och
rehabilitering   m.m.   Ökningen    beror
huvudsakligen   på  att   antagandet   om
sjuktalet  och antalet förtidspensionärer
har höjts.


Regeringen  avser att föreslå  riksdagen
att   arbetsskadeförsäkringen  reformeras
vilket  beräknas  medföra utgiftsökningar
med högst 500 miljoner kronor 2002 och en
varaktig årlig utgiftsökning på  högst  1
000  miljoner kronor från och  med  2003.
Regeringen  har  också  för  avsikt   att
föreslå  att 100 miljoner kronor tillförs
utgiftsområdet för försöksverksamhet  för
att motverka långtidssjukskrivningar.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  10
Ekonomisk   trygghet  vid   sjukdom   och
handikapp


Belopp i miljoner kronor


År   Propo  Oppositionspartiernas
si-    avvikelser              från
propositionens ram
tione
n      Mode   Kris   Cen    Folkpar
rata   tdem   ter-   tiet
saml   o-
ings-  krat
part   erna   par    liberal
iet           tie    erna
t
-
20   110     -13     -5    -5      -3
02   711     268    990   740     910
20   117     -19     -7    -8      -8
03   738     639    285   070     095
20   120     -24     -9    -9     -11
04   821     570    475   900     640


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anser i  motion
Fi17   att   de  ökade  sjukskrivningarna
avspeglar  en växande ohälsa och  att  de
har  en allvarlig social baksida.  I  ett
förslag    på   åtta   punkter   föreslår
motionärerna   bl.a.  att  en   nationell
vårdgaranti införs, att sjukskrivningarna
handhas på ett medicinskt genomtänkt sätt
samt  att  ytterligare en miljard  kronor
anslås  till försäkringskassorna.  Vidare
anser      motionärerna     att     deras
skattesänkningar  får  till   följd   att
försäkringsersättningen kan  sänkas  till
75  %  av  SGI och att en andra karensdag
kan införas den åttonde dagen.


Kristdemokraterna anser i motion Fi18 att
anslaget  till rehabilitering bör  höjas,
eftersom resurser som satsas betalar  sig
mångdubbelt  tillbaka.  Vidare   föreslår
motionärerna  att sjukförsäkringen  skall
innehålla   två   karensdagar   med   ett
högriskskydd på tio dagar per år.


Centerpartiet föreslår i motion Fi19  en
rad  åtgärder  för  att  människor  skall
kunna  komma  tillbaka  till  arbetslivet
efter   en   längre  tids  sjukskrivning.
Motionärerna    föreslår    bl.a.     att
Rehabutredningens förslag genomförs. Till
detta  anslår motionärerna 2 600,  2  700
respektive 2 900 miljoner kronor  per  år
under perioden 2002-2004.


Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion  Fi20  att trafikförsäkringen  tar
över        vissa        trafikrelaterade
sjukpenningkostnader vilket  antas  hålla
tillbaka  utgifterna. Folkpartiet  har  i
sin  motion också föreslagit (yrkande 12)
att  taken  bör  höjas i sjukförsäkringen
och föräldraförsäkringen.


Socialförsäkringsutskottets yttrande


Socialförsäkringsutskottet ställer sig  i
sitt  yttrande (SfU5y) bakom  de  förslag
och bedömningar som ligger till grund för
regeringens förslag till utgiftsramar för
utgiftsområde 10 Ekonomisk  trygghet  vid
sjukdom           och          handikapp.
Socialförsäkringsutskottet  föreslår  att
finansutskottet  tillstyrker  regeringens
förslag  till utgiftsramar för budgetåren
2002,  2003 och 2004 och avstyrker därmed
motionerna.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottes ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens                      förslag.
Socialförsäkringsutskottet har från  sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag  till ramar för utgiftsområde  10
Ekonomisk   trygghet  vid   sjukdom   och
handikapp.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 10 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  liksom motion F20 (fp) yrkande  12
avstyrks. Utskottet återkommer i  avsnitt
3.29   med   en  samlad  redovisning   av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom


Utgiftsområdet omfattar folkpension  till
ålderspensionärer som inte har rätt  till
tilläggspension  (ATP),  folkpension  och
ATP   i   form   av  efterlevandepension,
pensionstillskott       såväl        till
ålderspension          som           till
efterlevandepension, bostadstillägg  till
pensionärer (BTP) samt delpension.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  33  774
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I vårpropositionen (avsnitt 6.6) beräknas
att  resurser för utgiftsområdet för 2002
ökas  med 91 miljoner kronor i jämförelse
med     den     beräknade     ramen     i
budgetpropositionen  för  2001.  Ökningen
beror  i  huvudsak  på att  160  miljoner
kronor        föreslås        tillskjutas
utgiftsområdet med anledning av förslaget
om  en  höjning av bostadstillägget  till
pensionärer.    Samtidigt    nedrevideras
prognoserna varför nettoeffekten blir  91
miljoner  kronor. Vidare avser regeringen
att  i  en särskild proposition ändra  på
det förhållandet att äldre invandrare som
inte   uppfyller  bosättningskravet   för
svensk  folkpension i  dag  är  hänvisade
till socialbidrag för sin försörjning. En
stor del av de ökade kostnader som därmed
uppstår  motsvaras av minskade  kostnader
för   socialbidrag  till  gruppen   äldre
invandrare.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom


Belopp i miljoner kronor


År   Propo  Oppositionspartiernas
si-    avvikelser              från
propositionens ram
tione
n      Mode   Kris
rata   tdem    Cent  Folkpar
saml   o-      er-   tiet
ings-  krat
part   erna
iet
part  liberal
iet   erna


20      33  +180     +1           +970
02   241            920    +790
20      51  +580     +1             +1
03   615            213    +380    210
20      51  +880     +1             +1
04   201            320    +380    350


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   föreslår   i
motion   Fi17  att  de  pensionärer   som
1993-1998  fick sin pension  sänkt  skall
kompenseras. Motionärerna vill också  att
inkomstprövningen av änkepensionen  skall
upphöra  och anser att taket i  BTP  inte
bör höjas.


Kristdemokraterna anser  i  motion  Fi18
att        omställningsperioden         i
efterlevandepensionen   skall   förlängas
från  sex  till tolv månader i  ett  steg
från år 2003 och att inkomstprövningen av
änkepensionen      skall       avskaffas.
Motionärerna     vill      också      att
fritidsfastighet  inte   skall   ingå   i
inkomstprövningen för bostadstillägg. För
att   förbättra  för  de  sämst   ställda
pensionärerna  föreslår Kristdemokraterna
ett  pensionstillägg med 200 kr per månad
år 2002.


Centerpartiet  föreslår  i  motion  Fi19
att    bostadstillägget   skall   ersätta
boendekostnader upp till 4 000 kr med  80
%      av      kostnaden     och      att
pensionstillskottet för 2002 höjs  med  6
000 kr. Vidare anser motionärerna att när
det  nya pensionssystemet träder i  kraft
2003   bör   grundpensionen   höjas   med
ytterligare 3 000 kr.


Folkpartiet liberalerna anser  i  motion
Fi20   att   löftena  om  en   återställd
änkepension  kan infrias och  att   tiden
för  omställningspension  bör  utsträckas
till tolv månader.


Socialförsäkringsutskottets yttrande


Socialförsäkringsutskottet ställer sig  i
sitt  yttrande (SfU5y) bakom  de  förslag
och bedömningar som ligger till grund för
regeringens förslag till utgiftsramar för
utgiftsområde 11 Ekonomisk  trygghet  vid
ålderdom.      Socialförsäkringsutskottet
föreslår  att finansutskottet tillstyrker
regeringens förslag till utgiftsramar för
budgetåren 2002, 2003 och 2004.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens                      förslag.
Socialförsäkringsutskottet har från  sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag  till ramar för utgiftsområde  11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 11 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn


Utgiftsområdet      omfattar      statens
ekonomiska    stöd   till    barnfamiljer
(förutom  bostadsbidraget  som  återfinns
under utgiftsområde 18 och studiebidragen
som  återfinns  under utgiftsområde  15).
Stödet  utgörs  av  allmänna  barnbidrag,
föräldraförsäkringen            inklusive
havandeskapspenning,      underhållsstöd,
bidrag till kostnader för internationella
adoptioner, folkpension och ATP i form av
barnpension samt vårdbidrag till familjer
med handikappade barn.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
för  2001  beräknas  uppgå  till  47  986
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I vårpropositionen (avsnitt 6.6) meddelar
regeringen  att  de beräknade  resurserna
för utgiftsområdet kommer att öka med 714
miljoner kronor för 2002 och 862 miljoner
kronor  för  2003  i  jämförelse  med  de
beräknade  ramarna  i budgetpropositionen
för   2001.  Ökningarna  förklaras   till
större   delen  av  högre  utgifter   för
föräldraförsäkringen.


Regeringen  avser att höja  garantinivån
i föräldraförsäkringen med 60 kr till 120
kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2002 och
höja  garantinivån till 150 kr  2003  och
till  180 kr per dag fr.o.m. 2004. Vidare
avser    regeringen    att    se     över
ersättningsnivåerna                     i
socialförsäkringssystemet  och  återkomma
till frågan i budgetpropositionen.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    49      -    +641     +1    +2
02   645    158            520   400
20    51     +8    +301     +1    +1
03   619                   410   945
20    52    -92    +451     +1    +1
04   529                   300   920


Motionerna


I    motion    Fi17   föreslår   Moderata
samlingspartiet     (tillsammans      med
Kristdemokraterna,   Centerpartiet    och
Folkpartiet)     att     ett     särskilt
barnomsorgskonto  inrättas  för  barn   i
förskoleåldern från och med den 1 januari
2002. Barnomsorgskontot skall vara 40 000
kr per barn med en begränsning av uttaget
på   maximalt   20   000   kr   per   år.
Motionärerna  föreslår  vidare   att   en
avdragsrätt på 50 000 kr per barn och  år
i  den kommunala beskattningen införs för
styrkta barnomsorgskostnader.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18       att       garantinivån       i
föräldraförsäkringen höjs i två steg till
200   kr  per  dag  år  2004.  Från  2002
föreslås  att nivån blir 150 kr per  dag.
Vidare  föreslår  motionärerna  ett  nytt
beräkningssätt för SGI, vilket leder till
att  kostnaderna för föräldraförsäkringen
kommer att minska.


Centerpartiet  föreslår  i  motion  Fi19
att  grundnivån i föräldrapenningen  höjs
från  60 kr till 200 kr per dag under  de
första 390 dagarna. Motionärerna föreslår
vidare   att   den   sjukpenninggrundande
inkomsten  grundas på historisk  inkomst,
vilket   leder   till  en  minskning   av
utgifterna  med  710 miljoner  kronor  år
2002.


Folkpartiet liberalerna anser  i  motion
Fi20   att   en  jämlik  arbetsfördelning
stimuleras    av    förslaget    om    en
mamma/pappamånad  med  högre  ersättning.
Vidare har motionärerna beräknat utrymmet
för höjt tak i föräldraförsäkringen redan
från 2002.


Socialförsäkringsutskottets yttrande


Socialförsäkringsutskottet ställer sig  i
sitt  yttrande (SfU5y) bakom  de  förslag
och bedömningar som ligger till grund för
regeringens förslag till utgiftsramar för
utgiftsområde 12 Ekonomisk  trygghet  för
familjer            och             barn.
Socialförsäkringsutskottet  föreslår  att
finansutskottet  tillstyrker  regeringens
förslag  till utgiftsramar för budgetåren
2002, 2003 och 2004.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens                      förslag.
Socialförsäkringsutskottet har från  sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag  till ramar för utgiftsområde  12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 12 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.13 Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad


Utgiftsområdet                   omfattar
arbetsmarknadspolitiska  program,  bidrag
till             arbetslöshetsersättning,
lönegarantiersättning, särskilda insatser
för         arbetshandikappade        och
platsförmedling. Utgiftsområdet  omfattar
vidare bl.a. Samhall AB:s verksamhet  och
Arbetsmarknadsverket.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet uppgå till ca 59  775
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen   (avsnitt    6.6.)
redovisar   regeringen  att   ramen   för
utgiftsområdet år 2002 minskas med 2  330
miljoner  kronor och för 2003 med  1  508
miljoner  kronor  i  jämförelse  med   de
beräknade  ramarna  i budgetpropositionen
för  2001.  Förändringarna i  förhållande
till    budgetpropositionen   för    2001
förklaras  främst  av  lägre  volymer   i
arbetsmarknadspolitiska program.


Regeringen       avser       att       i
budgetpropositionen  för  2002  återkomma
med  ett  förslag  att  de  700  miljoner
kronor   som   AMV   fått   använda   för
tillfälliga        personalförstärkningar
permanent  överförs för  personalresurser
vid    arbetsförmedlingen,   varav    165
miljoner skall utnyttjas för att särskilt
stärka ställningen på arbetsmarknaden för
personer     med    utländsk    bakgrund.
Försöksverksamheten Kulturarvs  IT  pågår
under  åren  1999-2001. Verksamheten  har
nyligen utvärderats och regeringen  avser
att  i  budgetpropositionen  föreslå   en
förlängning av verksamheten till utgången
av   2002.  Regeringen  avser  att  ändra
sysselsättningskravet  för   Samhall   AB
innevarande  år  på grund  av  försämrade
marknadsförutsättningar. För  att  minska
deltidsarbetslösheten avsätter regeringen
100  miljoner kronor för ettvart av  åren
2002-2004.


Regeringen avser att höja de lägsta  och
högsta             nivåerna             i
arbetslöshetsersättningen   fr.o.m.   den
1  juli  2001.  Den  högsta  ersättningen
under   de  första  100  dagarna  av   en
ersättningsperiod höjs från  580  kr  per
dag  till 680 kr per dag. Samtidigt  höjs
grundbeloppet från 240 kr  per  dag  till
270     kr    per    dag    under    hela
ersättningsperioden. Motsvarande  höjning
kommer   att   ske  av  aktivitetsstödet.
Finansieringen sker i huvudsak  genom  de
regelförändringar som genomfördes  den  5
februari 2001 (prop. 1999/2000:139,  bet.
AU5,   rskr.   102).   Från   2002    har
500     miljoner     kronor     tillförts
utgiftsområdet för att delvis  finansiera
dessa    höjningar.   Nästa   år    skall
ersättningen     i     a-kassan     höjas
ytterligare, under förutsättning att  det
statsfinansiella läget tillåter det.


I      följande     tabell     redovisas
utgiftsramarna   enligt  vårpropositionen
och motionerna.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  13
Arbetsmarknad


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    59      5       8     29    14
02   199    197     810    689   435
20    59     17      10     33    15
03   959    293     730    384   005
20    59     26      10     33    14
04   593    585     530    518   455


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   föreslår   i
motion  Fi17  att arbetsmarknadspolitiken
skall koncentreras och effektiviseras. De
åtgärder  som genomförs skall  leda  till
konkreta  resultat. Motionärerna föreslår
därför    att   arbetslöshetsförsäkringen
skall   reformeras.  Enligt  motionärerna
skall   arbetslöshetsförsäkringen    vara
allmän  och obligatorisk samt utgöra  ett
statligt  åtagande.  Försäkringen   skall
inte     administreras    av     fackliga
organisationer. Arbetslöshetsförsäkringen
skall        fungera        som        en
omställningsförsäkring.      Försäkringen
skall   ge  tydliga  signaler  till   den
enskilde    att   söka   och    acceptera
erbjudanden  om  nytt  arbete   och   den
enskilde  skall  ta ett ökat  ansvar  för
finansieringen. Motionärerna anser att en
rimlig  ersättningsnivå är 75  %  av  den
tidigare inkomsten. Motionärerna aviserar
att  de  till hösten kommer att återkomma
med     ett     samlat     förslag     om
arbetslöshetsförsäkringen. I avvaktan  på
detta  avvisar  motionärerna  regeringens
förslag   om   ändrade  ersättningsnivåer
fr.o.m. den 1 juli 2001.


Kristdemokraterna bedömer i motion  Fi18
att  partiets  samlade förslag  om  ökade
resurser  för  fler tjänster  inom  vård,
omsorg och skola samt kraftfulla företags-
och tillväxtfrämjande åtgärder leder till
att  trycket på arbetslöshetsförsäkringen
kan minska. Motionärerna föreslår att det
bör  införas  en allmän och  obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring     i      vilken
självfinansieringsgraden höjs till 33  %.
Vidare    föreslås   vissa   strukturella
förändringar  i  arbetsvillkoret  för  a-
kassan,   vilket  leder   till   minskade
utgifter.    Regelverken   måste    också
förändras  så att eventuella  hinder  för
att ta ett arbete undanröjs. Motionärerna
anser  vidare  att regelsystemen  för  de
arbetsmarknadspolitiska programmen  måste
förenklas  och antalet åtgärder  minskas.
Flyttningsbidrag bör avskaffas.


Centerpartiet förordar i motion Fi19  en
minskning  av  ramen. Motionärerna  anser
att  de  kostnader som är  kopplade  till
försörjningsstödet  skall  samlas   under
utgiftsområde  13 medan övriga  kostnader
skall  samlas  under  utgiftsområde   14.
Härigenom  skapas  en  klarare  och   mer
överskådlig   bild   av   arbetslöshetens
kostnader.    Enligt   motionärerna    är
arbetslöshetsförsäkringen              en
omställningsförsäkring  varför   det   är
viktigt  att  åtgärder  vid  arbetslöshet
sätts   in  från  första  dagen.   Vidare
föreslår  motionärerna att  golvet  i  a-
kassan höjs med 30 kr och att motsvarande
höjning görs i aktivitetsstödet. Taket  i
a-kassan bibehålls på nuvarande nivå.


Folkpartiet liberalerna anför  i  motion
Fi20    att    partiet   vill   reformera
arbetsmarknadspolitiken bl.a.  genom  att
mindre  resurser ges till  AMS  samtidigt
som  effektiviteten ökar. I  den  rådande
högkonjunkturen  bör omfattningen  av  de
arbetsmarknadspolitiska        åtgärderna
minska.      Vidare     föreslås      att
arbetslöshetsförsäkringen  reformeras  så
att   egenavgiften  blir  högre  och   de
offentliga utgifterna lägre. Den enskilde
skall  kompenseras för den högre avgiften
genom sänkt skatt.


Arbetsmarknadsutskottets yttrande


Arbetsmarknadsutskottet   tillstyrker   i
sitt  yttrande (AU2y) regeringens förslag
och avstyrker motionerna.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens                      förslag.
Arbetsmarknadsutskottet  har  från   sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag   till  ramar  för  utgiftsområde
13 Arbetsmarknad.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 13 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.14 Utgiftsområde 14 Arbetsliv


Utgiftsområdet   omfattar   frågor   inom
arbetsmiljö,                  arbetsrätt,
arbetsorganisation,            arbetstid,
lönebildning,      jämställdhet       och
diskriminering,     relationen     mellan
arbetstagaren   och  arbetsgivaren   samt
statliga               arbetsgivarfrågor.
Utgiftsområdet   omfattar    ett    antal
myndigheter   bl.a.  Arbetarskyddsverket,
Arbetslivsinstitutet                  och
Medlingsinstitutet.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet uppgå till ca  8  735
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisar   regeringen  att   från   2002
minskas     beräknade    resurser     för
utgiftsområdet med 10 miljoner  kronor  i
jämförelse  med  den  beräknade  ramen  i
budgetpropositionen  för  2001.  För  att
politikområdet  Effektiv statsförvaltning
skall  kunna  utgöra en  helhet  föreslår
regeringen att ansvaret för anslagen  1:1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket  och
1:2  Statliga tjänstepensioner  m.m.  med
tillhörande    frågor    flyttas     till
utgiftsområde   2   Samhällsekonomi   och
finansförvaltning.   Frågan    föranleder
ändringar  av  tilläggsbestämmelserna   i
riksdagsordningen    och    bereds     av
konstitutionsutskottet.             Under
förutsättning  att  riksdagen   godkänner
förslaget innebär detta att den beräknade
ramen för utgiftsområde 14 minskar med  7
383  miljoner kronor från 8 456  miljoner
kronor  2002; utgiftsområde  2  ökar  med
motsvarande belopp.


I      följande     tabell     redovisas
utgiftsramarna   enligt  vårpropositionen
och motionerna.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  14
Arbetsliv


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     8    146     136     21    25
02   456                   424
20     8    230     146     22    25
03   425                   197
20     8    335     146     22    25
04   445                   155


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   föreslår   i
motion  Fi17 att kostnaderna för  admini-
strationen      av      den      statliga
arbetsmarknadspolitiken   m.m.   minskas.
Vidare    bör    alla    ombudsmän    mot
diskriminering  samlas  i  en   myndighet
under         detta        utgiftsområde.
Medlingsinstitutets     uppgifter     bör
begränsas.


Kristdemokraterna  förordar   i   motion
Fi18  besparingar  på  Arbetsmiljöverket,
Arbetslivsinstitutet                  och
Medlingsinstitutet.


Centerpartiet föreslår i motion Fi19  en
ökning   av  ramen.  Inom  utgiftsområdet
anser motionärerna att alla kostnader som
berör  arbetsliv, kostnader  för  köp  av
arbetsmarknadspolitiska         åtgärder,
administration   och   förvaltning    bör
samlas.  På  detta sätt visas kostnaderna
för arbetslösheten på ett tydligare sätt.
Motionärerna  motsätter  sig  regeringens
aviserade           förslag            om
personalförstärkningar               inom
Arbetsmarknadsverket.


Folkpartiet liberalerna anser  i  motion
Fi20  att  en  minskning  bör  göras   av
anslagen till organisationer.


Arbetsmarknadsutskottets yttrande


Arbetsmarknadsutskottet   tillstyrker   i
sitt  yttrande (AU2y) regeringens förslag
och avstyrker motionerna.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens                      förslag.
Arbetsmarknadsutskottet  har  från   sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag   till  ramar  för  utgiftsområde
14 Arbetsliv.


Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområde 14 för 2002-2004.
Motionernas förslag till alternativa
ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.




3.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd


Utgiftsområdet omfattar statens  utgifter
för    finansiering   av    studier    på
gymnasienivå, vuxenstudier samt högskola.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
för  år  2001 beräknas uppgå till 19  572
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisar   regeringen  att   ramen   för
utgiftsområdet för 2002 minskas med 1 872
kr och för 2003 med 1 340 miljoner kronor
i  jämförelse med de beräknade ramarna  i
budgetpropositionen för 2001. Jämfört med
budgetpropositionen för  2001  görs  även
ett   lägre   antagande  om   ränta   och
prisbasbelopp   vilket    medför    lägre
utgifter      för      studiemedelsräntor
respektive studiemedel. Från och med 2003
beräknas  ökade utgifter med 300 miljoner
kronor  till  följd av att studiebidraget
till   gymnasiestuderande  föreslås  utgå
under  tio  månader  mot  nuvarande   nio
månader. Från och med 2003 beräknas  även
resurser  inom  utgiftsområdet  för   ett
nytt,  obeskattat  vuxenstudiestöd.   Det
särskilda    utbildningsbidraget    (UBS)
avvecklas.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
under   åren   2002-2004   redovisas    i
efterföljande tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  15
Studiestöd


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    22     -1    -766   -384    -2
02   493    026                  140
20    23      -    -332   +237    -1
03   387    462                  840
20    24      -    +654   +237    -1
04   092    515                  830


Motionerna


Moderata samlingspartiet avvisar i motion
Fi17 förslaget om en "kommunalisering" av
Kunskapslyftet och anser  i  stället  att
uppgifter  som i dag ryms inom ramen  för
kunskapslyftsprojektet    snabbare    bör
integreras      i      den      kommunala
vuxenutbildningen   och   i   kommunernas
ansvar. Vidare vill motionärerna tillföra
medel  för  fortsatt  utbyggnad  av   den
kvalificerade yrkesutbildningen.


Kristdemokraterna anger  i  motion  Fi18
att  utbyggnaden av högskolan skall  vara
jämn  och  långsiktig,  med  totalt  sett
något  lägre antal platser än regeringens
förslag.     Därmed     skapas     enligt
motionärerna  bl.a. ett utrymme  för  ett
förbättrat studiestöd.


Centerpartiet  anser i motion  Fi19  att
den  sociala snedrekryteringen  till  den
högre    utbildningen    måste    brytas.
Motionärerna         föreslår         ett
studiestödssystem       som       minskar
skuldbördan, är lättöverskådligt och  med
tydliga subventioner. Bidrag och lån  bör
enligt  motionärerna utgöra 50 %  vardera
av totalbeloppet. Finansiering sker bl.a.
genom    att   nya   resurser    tillförs
utgiftsområdet.


Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion  Fi20  ett  nytt studiestödssystem
samt    en    ändrad   finansiering    av
vuxenstudiestödet.   Ramen   kan   därför
sättas  lägre  än  vad regeringen  räknat
med.


Utbildningsutskottets yttrande


Utbildningsutskottet ställer sig  i  sitt
yttrande    (UbU4y)   bakom   regeringens
förslag  till dels ändringar  i  tidigare
beslutade   utgiftsramar  för  budgetåret
2002  och  2003, dels ny  ram  för  2004.
Utbildningsutskottet     föreslår     att
finansutskottet  tillstyrker  regeringens
förslag  till utgiftsramar för budgetåren
2002, 2003 och 2004.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Utbildningsutskottet
har  från  sina utgångspunkter tillstyrkt
regeringens   förslag  till   ramar   för
utgiftsområde 15 Studiestöd.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 15 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning


Utgiftsområdet   omfattar    skola    och
barnomsorg, vuxenutbildning, kvalificerad
yrkesutbildning,  högskoleutbildning  och
forskning samt centrala myndigheter  inom
Utbildningsdepartementets ansvarsområde.


Det      totala      utgifterna      för
utgiftsområdet  för 2001  beräknas  uppgå
till 34 215 miljoner kronor.


Vårpropositionen


I vårpropositionen (avsnitt 6.6) meddelar
regeringen att finansieringen av de ökade
kostnaderna för de lagstadgade delarna av
maxtaxereformen sker genom  att  resurser
från  UO16  omfördelas till det generella
statsbidraget till kommuner UO25.  Vidare
föreslår regeringen att skyldigheten  för
kommunerna att tillhandahålla  plats  för
barn  till  arbetslösa skall gälla  redan
fr.o.m. den 1 juli 2001.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  16
Utbildning och universitetsforskning


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    41     -2      -6    - 4   - 4
02   739    044     091    755   550
20    42    +54     - 7     -5    -4
03   970    753     143    755   150
20    44    +55      -8     -6    -4
04   743    155     171    755   150


Motionerna


Moderata samlingspartiet avvisar i motion
Fi17   maxtaxereformen  och  föreslår   i
stället    ett   barnomsorgskonto    samt
avdragsrätt          för          styrkta
barnomsorgskostnader. Enligt motionärerna
bör  stödet till barnomsorgen i  så  stor
utsträckning som möjligt gå  direkt  till
barnfamiljerna. Vidare anser motionärerna
att  fördelningen av platser i  högskolan
skall  baseras på utbildningens  kvalitet
och studenternas val av lärosäte, inte av
regionalpolitiska målsättningar.


Kristdemokraterna avvisar i motion  Fi18
regeringens   förslag  om  maxtaxa   inom
barnomsorgen. Motionärerna  föreslår  att
lärosätena   ges  möjlighet   att   sälja
utbildningsplatser till  utlänningar  för
att    få   ytterligare   resurser   till
kvalitetssatsningar samt att  en  del  av
den  akademiska  högskolans  nya  platser
satsas  inom yrkeshögskolan (kvalificerad
yrkesutbildning).


Centerpartiet   vill   i   motion   Fi19
genomföra    en   särskild   skolsatsning
innefattande   program   för   läs-   och
skrivutveckling   samt   matematik,   ett
kvalitetsinstitut och utbildningsinsatser
riktade mot skolledare och skolpolitiker.
Vidare   vill  motionärerna  öka  antalet
platser     för     den     kvalificerade
yrkesutbildningen.  I  motionen  föreslås
också    att    medel   för   regeringens
skolsatsning överförs från UO 16 till  Uo
25 Allmänna bidrag till kommunerna.


Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion Fi20 att regeringens maxtaxereform
ersätts med ett allmänt barnkonto och att
Kunskapslyftet   bör   få    en    mindre
omfattning. Motionärerna anser vidare att
ökade   satsningar   på   forskning    är
genomförbara        samtidigt         med
kvalitetshöjande      åtgärder       inom
grundutbildningen    då     dessa     kan
finansieras inom området.


Utbildningsutskottets yttrande


Utbildningsutskottet ställer sig  i  sitt
yttrande  (UbU4y)  bakom de  förslag  och
bedömningar  som ligger  till  grund  för
regeringens förslag till utgiftsramar för
utgiftsområde    16    Utbildning     och
universitetsforskning.
Utbildningsutskottet     föreslår     att
finansutskottet  tillstyrker  regeringens
förslag  till utgiftsramar för budgetåren
2002, 2003 och 2004.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Utbildningsutskottet
har  från  sina utgångspunkter tillstyrkt
regeringens   förslag  till   ramar   för
utgiftsområde    16    Utbildning     och
universitetsforskning.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 16 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid


Utgiftsområdet omfattar frågor om teater,
dans,   musik,   bibliotek,   litteratur,
kulturtidskrifter,   bild    och    form,
konsthantverk,  ersättningar  och  bidrag
till     konstnärer,     film,     arkiv,
kulturmiljö, arkitektur, formgivning  och
design,  museer och utställningar,  vissa
medier   (se  vidare  utgiftsområde   1),
forskning  inom kultur- och  medieområdet
samt   stöd   till  trossamfund.   Vidare
omfattar  utgiftsområdet  folkbildningen,
dvs.  bidrag  till  folkhögskolorna   och
studieförbunden,       bidrag        till
kontakttolkutbildningen    samt     vissa
handikappåtgärder.         Utgiftsområdet
omfattar slutligen ungdoms-, folkrörelse-
, frilufts- och idrottsfrågor.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  7   877
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I vårpropositionen (avsnitt 6.6) beräknar
regeringen  att ytterligare 120  miljoner
kronor  tillförs  utgiftsområdet  fr.o.m.
2002.  Av  dessa medel kommer 40 miljoner
kronor  att  användas för ökade  insatser
för  kulturmiljövård.  Regeringen  kommer
att  återkomma i budgetpropositionen  med
den  närmare fördelningen av tillskottet.
Av  de  120 miljoner kronorna finansieras
24  miljoner kronor från utgiftsområde 1.
Vidare  beräknas utgiftsområdet  öka  med
19,3 miljoner kronor som kompensation för
den  ökade löneskatten till följd av  att
premieuttaget   för  tjänstepension   och
tjänstegrupplivförsäkring    har    ökat.
Ramen  för utgiftsområdet beräknas  också
minska med 44 miljoner kronor till  följd
av  ny  pris- och löneomräkning  samt  en
minskad  inleverans från Fastighetsverket
till statsbudgeten. Regeringen anser  att
kostnadsbaserade hyror skall tillämpas  i
stället  för marknadsanpassade hyror  för
fem   äldre  byggnader  som  i  hög  grad
formats    för   sitt   ändamål.    Dessa
fastigheter   är   Operans,    Dramatens,
Nationalmuseums,          Naturhistoriska
riksmuseets   och   Historiska    museets
huvudbyggnader. Åtgärden beräknas  minska
hyreskostnaden med 19,1 miljoner  kronor.
I  övrigt  är  regeringen är  beredd  att
under  åren  2002 t.o.m. 2004 bidra  till
finansieringen av de initialkostnader som
uppstår  om  det  permanenta  sätet   för
Världsantidopningsbyrån  (WADA)  förläggs
till Stockholm.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
under åren 2002-2004 redovisas i följande
tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  17
Kultur, medier, trossamfund och fritid


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     8     -1     +50   +100   +40
02   061    556
20     8     -1     +50   +290   +40
03   167    556
20     8     -1     +50   +290   +40
04   353    556


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   föreslår   i
motion  Fi17  att  en  kulturfond   skall
byggas   upp  av  tillskott   från   både
offentlig     och     privat      sektor.
Inledningsvis bör staten tillföra  fonden
120 miljoner kronor per år. Anslagen till
statens   kulturråd   och   till   allmän
kulturverksamhet kan därför minskas. Även
anslaget  till Ungdomsstyrelsen  föreslås
minska   och   anslaget   till   allmänna
samlingslokaler tas bort. Efter  det  att
de  regionala institutionerna har  byggts
ut   kan   anslagen   till   Riksteatern,
Rikskonserter och Riksutställningar också
minskas.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18  flera  satsningar på den  regionala
kulturen,  de  fria  grupperna   och   de
kulturella       mötesplatserna.       En
extrasatsning på museerna föreslås också.


Centerpartiet  redovisar i  motion  Fi19
att   det   vill  genomföra  en  särskild
satsning  på ung kultur där medlen  skall
användas till ungdomarnas egna projekt.


Folkpartiet liberalerna anser  i  motion
Fi20   att   medel   skall   föras   från
Riksteatern,      Rikskonserter       och
Riksutställningar till  regional  kultur.
Statens institutioner bör få medel så att
de  klarar  sin verksamhet men  sponsring
bör också uppmuntras.


Kulturutskottet


Kulturutskottet   tillstyrker    i    ett
protokollsutdrag regeringens förslag till
ramnivåer  för budgetåren 2002-2004  samt
avstyrker    motsvarande    förslag     i
motionerna.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
ramnivåer för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Kulturutskottet  har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens   förslag  till   preliminära
utgiftsramar för utgiftsområde 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 17 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande


Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg-  och
bostadsväsendet,   geotekniska    frågor,
länsstyrelserna,     lantmäteriverksamhet
samt stöd till ekologisk omställning  och
utveckling.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet uppgå till ca 11  089
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisar    regeringen   att   beräknade
resurser  för utgiftsområdet minskar  med
720  miljoner  kronor för  2002  och  241
miljoner kronor för 2003 jämfört  med  de
beräknade  ramarna  i budgetpropositionen
för  2001.  Förändringen  2002  förklaras
huvudsakligen   av  att  utgifterna   för
bostadsbidrag  och  räntebidrag  beräknas
minska.   Utgiftsområdesramen   förändras
också  till  följd  av att  100  miljoner
kronor  beräknas tillföras utgiftsområdet
2002  och  600 miljoner kronor från  2003
för  stöd  till  bostadsbyggande.  Medlen
avser ett femårigt investeringsbidrag för
byggande av hyreslägenheter i områden med
bostadsbrist.     Regeringen     beräknar
tillföra   utgiftsområdet   13   miljoner
kronor  2002 och 26 miljoner kronor  från
2003  för  åtgärder mot radon i bostäder.
År  2004 beräknar regeringen att tillföra
400  miljoner  kronor till utgiftsområdet
för  stöd till investeringar som  minskar
klimatpåverkande   utsläpp.    Regeringen
avser att under hösten 2001 överlämna  en
proposition  till riksdagen  med  förslag
till  en  svensk klimatstrategi, där  den
närmare          inriktningen          på
investeringsstödet       kommer       att
presenteras.


I      följande     tabell     redovisas
utgiftsramarna   enligt  vårpropositionen
och motionerna.




Förslag  till  ram  för utgiftsområde  18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande




Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    10      2     756      1     1
02   292    014            600   914
20    10      2       1      2     2
03   373    421     331    100   138
20    10      1     792      1     2
04   003    898            700   380


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anser i  motion
Fi17    att    skatternas    andel     av
boendekostnaderna      måste      sänkas.
Bostadsbidragen  bör  renodlas  för   att
endast  gå till barnfamiljer och på  sikt
växlas  mot  sänkt  skatt.  Genom   sänkt
skattetryck,   konkurrens   samt    vissa
regelförenklingar kan ett  ökat  byggande
skapas  även  på lång sikt.  Motionärerna
avvisar     regeringens    förslag     om
investeringsbidrag   för   nybyggnad   av
hyreslägenheter.   Stödet   till   lokala
investeringsprogram     för     ekologisk
hållbarhet      och      bidrag      till
bostadsinvesteringar     som      främjar
ekologisk  hållbarhet  avskaffas.  Anslag
till  redan  beviljade  projekt  kvarstår
dock.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18      vissa      förbättringar      i
bostadsbidraget.    Vissa     besparingar
föreslås genom att räntebidragen  trappas
av    snabbare.   Motionärerna    avvisar
regeringens förslag om investeringsbidrag
för  nybyggnad  av  hyreslägenheter.   De
lokala     investeringsprogrammen     bör
avvecklas   i   snabbare  takt   än   vad
regeringen  aviserat och inga ytterligare
medel    skall   avsättas   för    lokala
investeringsprogram. Satsningar bör göras
på        förbättrad        inomhusmiljö,
allergisanering  av bostäder  och  skolor
m.m.


Centerpartiet  avvisar  i  motion   Fi19
regeringens förslag om investeringsbidrag
för nybyggnad av hyreslägenheter. Behovet
av  bostadsbidrag minskar genom  partiets
olika förslag om stöd till barnfamiljer i
annan   form.   Beträffande   de   lokala
investeringsprogrammen anser motionärerna
att  ingångna avtal skall fullföljas  men
att de återstående medlen bör användas på
ett  för  miljö  och  sysselsättning  mer
kostnadseffektivt  sätt.  Anslaget   till
klimatpolitiska investeringsprogram  förs
över till utgiftsområde 20.


Folkpartiet liberalerna säger  i  motion
Fi20  nej  till  regeringens  förslag  om
investeringsbidrag   för   nybyggnad   av
hyreslägenheter.        De         lokala
investeringsprogrammen   bör   avskaffas.
Utgifterna   för  räntebidrag  begränsas.
Genom    partiets   ökade    stöd    till
barnfamiljer kan bostadsbidragen minskas.
Ett  visst  ökat utrymme som  kan  skapas
genom      mindre     byråkrati      inom
utgiftsområdet  bör  användas  till  fler
studentbostäder.


Bostadsutskottets yttrande


Bostadsutskottet   tillstyrker   i   sitt
yttrande (BoU5y) regeringens förslag  och
avstyrker motionerna.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Bostadsutskottet har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens   förslag  till   ramar   för
utgiftsområde    18    Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 18 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling


Utgiftsområdet   omfattar   bl.a.   olika
former  av regionalpolitiska företagsstöd
och   medel   som   länsstyrelserna   och
självstyrelseorganen  samt  Närings-  och
teknikutvecklingsverket förfogar över för
regional projektverksamhet samt en del av
medfinansieringen         av         EG:s
strukturfondsprogram. Vidare  ingår  även
medel   för   utbetalningar   från   EG:s
regionalfond     samt      medel      för
Glesbygdsverket och Statens institut  för
regionalforskning.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet uppgå till ca  3  549
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I  vårpropositionen (avsnitt  6.6)  anför
regeringen  att  i  jämförelse  med   den
beräknade ramen i budgetpropositionen för
2001  är  resurserna oförändrade.  En  av
regeringen     tillsatt    parlamentarisk
kommitté,  med uppgift att lämna  förslag
om    den   framtida   inriktningen   och
utformningen     av      den      svenska
regionalpolitiken, lämnade  under  hösten
2000  sitt  slutbetänkande, SOU  2000:87,
Regionalpolitiska            utredningens
slutbetänkande.      Betänkandet      har
remissbehandlats,  och  regeringen  avser
att   lägga   fram  en  proposition   för
riksdagen under hösten 2001.


I      följande     tabell     redovisas
utgiftsramarna   enligt  vårpropositionen
och motionerna.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  19
Regional utjämning och utveckling


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     3    250     250    150   950
02   351
20     3    500     450    153   750
03   451
20     3    900       0    200   950
04   451


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   förordar   i
motion   Fi17  en  minskning  av   ramen.
Motionärerna  anför  att   det   av   den
Regionalpolitiska            utredningens
slutbetänkande  bl.a.  framgår   att   de
selektiva stödformerna i sig ger negativa
effekter  samt  att de  hanteras  på  ett
sådant  sätt  att de verkar konserverande
och  utgör ett hinder för utveckling. Mot
denna  bakgrund  anser  motionärerna  att
effekterna  av de selektiva  stödformerna
är   sådana   att   en   besparing   inom
utgiftsområdet är angelägen.


Kristdemokraterna  redovisar  i   motion
Fi18  att  ett centralt mål för  partiets
regionalpolitik     är     att      skapa
förutsättningar   för   en    livskraftig
utveckling i hela landet för människor  i
alla  åldrar  och  med arbetsmöjligheter,
god  service, bra miljö och  rik  kultur.
Regionalpolitiken kan inte ses  isolerad,
och    därför    måste    den    statliga
sektorspolitiken   ta   regionalpolitiska
hänsyn. Motionärerna avvisar vissa  delar
av regeringens IT-satsning.


Centerpartiet  anser i motion  Fi19  att
regeringens  satsning på IT-infrastruktur
bör  finansieras på annat sätt. Härigenom
frigörs   medel   som   tillsammans   med
ytterligare  tillskott bör användas  till
att  hämta  hem en större andel  av  EU:s
strukturfonder.  Enligt motionärerna  bör
en   översyn   göras   av   projekt   som
finansierats   med   medel   från    EU:s
strukturfonder.  Det  skapar  finansiella
problem  när projektmedlen betalas  ut  i
efterskott   när   projekten   redan   är
genomförda.


Folkpartiet  liberalerna  förespråkar  i
motion   Fi20   att  de   av   regeringen
föreslagna  bredbandsstöden  skall  utgå.
Även  den traditionella regionalpolitiken
kan krympas något.


Näringsutskottets yttrande


Näringsutskottet   tillstyrker   i   sitt
yttrande   (NU3y)  regeringens   förslag.
Företrädarna         för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
tillstyrker   sina  partiers   respektive
förslag.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Näringsutskottet har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens   förslag  till   ramar   för
utgiftsområde  19 Regional utjämning  och
utveckling.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 19 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård


Utgiftsområdet  omfattar  frågor  rörande
biologisk    mångfald   och    naturvård,
sanering  och återställning av förorenade
områden,     vatten-    och     luftvård,
avfallsfrågor,  miljöskydd,  miljö-   och
kretsloppsforskning,   kemikaliekontroll,
strålskydd  och säkerhetsfrågor  kopplade
till   kärnkraften  samt  internationellt
miljösamarbete.


För   år   2001   beräknas   de   totala
utgifterna på utgiftsområdet till  2  295
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I  vårpropositionen (avsnitt  6.6)  anges
att regeringen avser att under våren 2001
överlämna  en proposition till  riksdagen
baserad       på       förslag       från
Miljömålskommitténs betänkande Framtidens
miljö   -  allas  ansvar  (SOU  2000:52).
Proposition 2000/01:130 Svenska  miljömål
-     delmål     och    åtgärdsstrategier
presenterades den 3 maj 2001. De insatser
som  kommer  att föreslås i propositionen
bedöms   medföra  behov  av   ytterligare
förstärkningar av utgiftsområdet.  Därför
föreslår  regeringen  att  utgiftsområdet
tillförs 405 miljoner kronor 2002 och 355
miljoner  kronor 2003. För 2004  tillförs
ytterligare 910 miljoner kronor utöver de
tidigare  satsningar om ca 1 170 miljoner
kronor. Regeringen aviserar dessutom  att
budgetpropositionen för 2002  kommer  att
innehålla ett förslag om överföring av en
del   medel  för  miljömålsarbetet   från
utgiftsområde     20      till      andra
utgiftsområden.


Därutöver  föreslås  att  anslaget   för
Sveriges  meteorologiska och hydrologiska
institut  under utgiftsområde 22  flyttas
till  utgiftsområde 20, vilket föranleder
ändring   i   tilläggsbestämmelserna    i
riksdagsordningen  4.6.12   och   4.6.13.
Under    förutsättning   att    riksdagen
godkänner förslaget innebär detta att den
beräknade  ramen för utgiftsområdet  ökar
med 207 miljoner kronor fr.o.m. 2002.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
ramnivå  för  utgiftsområdet  under  åren
20022004 redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  20
Allmän miljö- och naturvård


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     2    +80     +50   +227  +100
02   802      0
20     2      -     +50   +278  -150
03   937    200
20     3     -1     +50   +400  -650
04   847    325


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anser i  motion
Fi17  att  det är orimligt att  riksdagen
skall   ta   ställning  till  regeringens
förslag   till   kraftiga   ökningar   av
anslagen  för klimat- och miljömålsarbete
samt    sanering   utan   tillgång   till
propositioner    som   skall    precisera
politiken.  Förslaget om  anslagsökningar
för  sanering  bör avslås, samtidigt  som
regeringen  för  riksdagen  bör  redovisa
planer,  åtgärder och resultat  av  redan
genomförda             saneringsinsatser.
Motionärerna föreslår vidare att en  fond
för   bevarande  av  biologisk   mångfald
bildas.  Fonden bör tillföras  1  miljard
kronor och vara öppen för donationer.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18  ytterligare  förstärkning  av   den
ökade      resurstilldelningen     enligt
regeringens proposition för miljöarbetet.
Motionärerna   betonar   vikten   av   en
sammanhållen    syn    på    sjö-     och
skogskalkning.   Därför   föreslås    att
kalkningsanslaget ökas  samt  att  anslag
för  skogskalkning förs  in  under  detta
utgiftsområde.


I  Centerpartiets motion  Fi19  föreslås
att   klimatpolitiska  program   inrättas
redan  under 2002 och 2003. Dessa program
bör  fokusera  främst på miljönyttan  och
skall  inte  bindas upp med krav  på  att
generera  arbetstillfällen.  Motionärerna
anser   att   en  del  av  anslaget   för
biologisk  mångfald  skall  användas  för
ytterligare   medel  till   marksanering.
Därutöver   föreslås  en  uppräkning   av
anslaget   till   ideella  organisationer
verksamma      inom      natur-       och
kulturmiljöområdet.


Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion Fi20 ytterligare resurser för  att
bevara    den    biologiska   mångfalden.
Motionärerna accepterar inte  regeringens
åtgärder på området.


Miljö- och jordbruksutskottets yttrande


Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker
i   sitt   yttrande  (MJU1y)  regeringens
förslag till ramar för utgiftsområdet och
avstyrker    motsvarande    förslag     i
motionerna.


Moderata                samlingspartiet,
Kristdemokraterna,   Centerpartiet   samt
Folkpartiet  liberalerna biträder  i  var
sin   avvikande   mening  sina   partiers
respektive  förslag  till  ramnivåer  för
utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet (avsnitten 2.3.3  och  2.4.1)
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning och förslagen
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens    förslag.    Miljö-     och
jordbruksutskottet    har    från    sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag     till     utgiftsramar     för
utgiftsområde   20  Allmän   miljö-   och
naturvård.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar   för   utgiftsområdet   för   åren
2002-2004.   Motionernas   förslag   till
alternativa  ramar  avstyrks.   Utskottet
återkommer i avsnitt 3.29 med  en  samlad
redovisning av utgifternas fördelning  på
utgiftsområden.


3.21 Utgiftsområde 21 Energi


Utgiftsområdet  omfattar   insatser   för
omställning     och     utveckling     av
energisystemet  samt  insatser  för   att
främja    utvecklingen    av    effektiva
energimarknader.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet uppgå till ca  2  289
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I  vårpropositionen (avsnitt  6.6)  anför
regeringen att en målmedveten satsning på
utveckling  av förnybar, miljövänlig  och
konkurrenskraftig energi är en  väsentlig
del    i    regeringens   energipolitiska
strategi.  Det  långsiktiga  arbetet   är
inriktat  på  att  främja energiforskning
och  introduktion av ny  energiteknik.  I
dessa   utvecklingsskeden   är   statliga
insatser  som mest kostnadseffektiva  när
det gäller att snabbt få ut ny teknik  på
marknaden. Inom ramen för dessa  insatser
avser     regeringen    att    prioritera
demonstration   av   elproduktion    från
vindkraft och biogas som drivmedel.


År  2002  ökas  beräknade  resurser  för
utgiftsområdet med 48 miljoner  kronor  i
jämförelse  med  den  beräknade  ramen  i
budgetpropositionen för 2001.  Även  2003
och 2004 ökas de beräknade resurserna med
26   respektive  20  miljoner  kronor   i
jämförelse  med  de beräknade  ramarna  i
budgetpropositionen  för  2001.  Ökningen
beror  på  pris- och löneomräkning  varav
huvuddelen  rör en teknisk  justering  av
anslaget   35:11  Ersättning  för   vissa
kostnader vid avveckling av en reaktor  i
Barsebäcksverket  i  enlighet  med  avtal
från   1999.   Anslaget   uppräknas   med
nettoprisindex från basåret 1999.


I      följande     tabell     redovisas
utgiftsramarna   enligt  vårpropositionen
och motionerna.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  21
Energi


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     2    637     225    100     1
02   132                         370
20     1    105     200    450   840
03   352
20     1    105     200    350   805
04   372


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anför i  motion
Fi17     att    regeringens    omfattande
satsningar                             på
energiomställningsprogrammet   inte   har
gett  avsedd effekt. Trots detta har  den
förtida   avvecklingen   av   säker   och
miljövänlig  svensk  kärnkraft   inletts.
Motionärerna    avvisar    den    förtida
kärnkraftsavvecklingen      och       den
bidragspolitik  som  den  fört  med  sig.
Samtidigt betonar motionärerna vikten  av
att upprätthålla energiforskningen.


Kristdemokraterna anser  i  motion  Fi18
att  kärnkraften skall avvecklas  i  takt
med  att  förnybara energislag kan  fasas
in.    Satsningar   på   forskning    och
utveckling  av alternativa energislag  är
mycket      angelägna.      Delar      av
omställningsprogrammet  har  gett   litet
resultat  varför motionärerna  anser  att
medlen   i   stället  skall   satsas   på
energieffektivisering och  på  att  finna
metoder  att  öka el- och värmeproduktion
baserad på förnybara energislag.


Centerpartiet  står i motion  Fi19  fast
vid    den   energiöverenskommelse    med
regeringen  som gäller till  utgången  av
2002.    Motionärerna    föreslår     att
ytterligare    medel   skall    tillföras
energiforskningen.


Folkpartiet liberalerna anser  i  motion
Fi20         att         de         olika
energiomställningsprogrammen kan avslutas
snabbare   än   regeringen  räknat   med.
Motionärerna vill att Barsebäck 1 på nytt
skall tas i drift. Därmed undviker staten
kostnader  för avvecklingen. Motionärerna
anser  vidare att medel bör avsättas  för
stöd     till    åtgärder    som    höjer
kärnsäkerheten i Östeuropa.


Näringsutskottets yttrande


Näringsutskottet   tillstyrker   i   sitt
yttrande   (NU3y)  regeringens   förslag.
Företrädarna         för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
tillstyrker   sina  partiers   respektive
förslag.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Näringsutskottet har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens   förslag  till   ramar   för
utgiftsområde 21 Energi.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 21 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer


Utgiftsområdet   omfattar  verksamheterna
investeringar i samt drift och  underhåll
av vägar och järnvägar samt även sjöfart,
luftfart,    post,   telekommunikationer,
forskning         och        övergripande
informationsteknikfrågor.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  24  657
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I vårpropositionen (avsnitt 6.6) meddelar
regeringen   att   säkerställandet    och
underhållet av nuvarande infrastruktur är
av hög prioritet inom området. Regeringen
kommer  därför  i höst att presentera  en
proposition            om             hur
transportinfrastrukturen skall  utvecklas
under    den   kommande   tioårsperioden.
Regeringen anser att det finns ett  behov
av         ambitionshöjningar        inom
infrastrukturområdet och att detta  skall
komma     till    uttryck    i    höstens
inriktningsproposition.   Vidare    anser
regeringen  att  dessa ambitionshöjningar
kan     ske     redan     innan     nästa
planeringsperiod träder i kraft.


Utgiftsområdesramen     fr.o.m.     2002
påverkas av förslaget om en utvidgning av
sjöfartsstödet     (prop.     2000/01:127
Sjöfartsstöd). Detta stöd  skall  införas
så  snart som möjligt, dock senast den  1
januari  2002. Regeringen har vidare  för
avsikt att förlänga avtalet mellan staten
och  Posten AB till den 31 december  2001
samt    att    överföra    ärenden     om
väderlekstjänsten till  utgiftsområde  20
Allmän    miljö-   och   naturvård.    En
konsekvens  av förslaget är att  anslaget
34:1  Bidrag till Sveriges meteorologiska
och     hydrologiska    institut    under
utgiftsområde     22     flyttas     till
utgiftsområde 20.


I  följande  tabell redovisas  förslagen
till   preliminära  utgiftsramar   enligt
vårpropositionen och partimotionerna.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  22
Kommunikationer


Belopp i miljoner kronor


År   Propo  Oppositionspartiernas
si-    avvikelser              från
propositionens ram
tione
n      Mode   Kris
rata   tdem   Cent   Folkpar
saml   o-     er-    tiet
ings-  krat
part   erna
iet
part   liberal
iet    erna


20      24          +2     +2
02   967    +465    000    165   +300
20      25   +4     +2     +2     -650
03   913     465    000    211
20      26   +5     +4     +2     -650
04   180     465    500    230




Motionerna


Moderata  samlingspartiet anser i  motion
Fi17   att   regeringens   förslag   till
utgiftsnivåer får till följd att inga nya
vägar kan komma till stånd, och det inger
inget hopp om att ytterligare medel skall
kunna    tillföras   i    den    utlovade
infrastrukturpropositionen.  Motionärerna
föreslår   att  anslagen  ökas   med   13
miljarder  kronor  för  att  påbörja  ett
särskilt    vägutbyggnadsprogram.     Mot
bakgrund av den bekymmersamma situationen
i  Stockholmsområdet bör en del av  dessa
medel utnyttjas för investeringar där.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18  en  storsatsning på det  nu  snabbt
förfallande  väg- och järnvägsnätet.  För
nyinvesteringar    och    reinvesteringar
avsätter   motionärerna   8,5   miljarder
kronor mer än vad regeringen föreslår.


Centerpartiet framhåller i  motion  Fi19
att         misshushållningen          av
infrastrukturkapitalet   måste   upphöra.
Utöver   regeringens   förslag   avsätter
motionärerna  därför  sammanlagt  6   606
miljoner kronor till utgiftsområdet under
perioden 2002-2004.


Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion  Fi20 att 1 miljard kronor per  år
avsätts  för vägarna. Motionärerna  anser
också  att  Banverkets investeringar  kan
bedrivas i en något långsammare takt.


Trafikutskottets yttrande


Trafikutskottet  ställer   sig   i   sitt
yttrande  (TU1y)  bakom  de  förslag  och
bedömningar  som ligger  till  grund  för
regeringens förslag till utgiftsramar för
utgiftsområde     22     Kommunikationer.
Trafikutskottet erinrar om att regeringen
i   höst   kommer   att   presentera   en
proposition            om             hur
transportinfrastrukturen skall  utvecklas
under den kommande tioårsperioden. Enligt
trafikutskottets mening bör den  kommande
propositionen om transportinfrastrukturen
avvaktas.    Trafikutskottet     föreslår
således  att  finansutskottet tillstyrker
regeringens förslag till utgiftsramar för
budgetåren 2002, 2003 och 2004.


Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening  sina
partiers    respektive    förslag    till
preliminära ramar för utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Trafikutskottet  har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens   förslag  till   ramar   för
utgiftsområde 22 Kommunikationer.


Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområde 22 för 2002-2004.
Motionernas förslag till alternativa
ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.




3.23 Utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar


Utgiftsområdet  omfattar   jordbruk   och
trädgårdsnäring,    fiske,     rennäring,
djurskydd        och       djurhälsovård,
livsmedelskontroll, viss  utbildning  och
forskning samt skogsnäring.


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år  2001  beräknas uppgå till ca  13  954
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I  vårpropositionen (avsnitt  6.6)  anges
att beräknade resurser för utgiftsområdet
år  2002  ökar med 429 miljoner kronor  i
jämförelse  med  den  beräknade  ramen  i
budgetpropositionen  för  2001.  Ökningen
förklaras huvudsakligen av att regeringen
föreslår   att   gödselskatterna    skall
återföras  till jordbruksnäringen  på  ca
380 miljoner kronor årligen fr.o.m. 2002.
Återföringens  form kommer att  bestämmas
efter fortsatta diskussioner med näringen
och EU-kommissionen.


Därutöver       föreslår      regeringen
resursförstärkningar     till      bättre
biotopskydd       inom       skogsbruket,
kompetensförstärkning                 och
verksamhetsutveckling  i   ArtDatabanken,
utveckling         av         alternativa
försöksdjurmetoder  samt  förbättring  av
kunskapen  om  genmodifierade  livsmedel.
Tillkommande medel beräknas dessutom  för
en ny djurskyddsmyndighet.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
ramnivå  för  utgiftsområdet  under  åren
20022004 redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande


näringar


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20    14      -    +548   +697  -446
02   312    395
20    14      -    +268   +686  -446
03   406    406
20    14      -     +48   +686  -446
04   287    406


Motionerna


Moderata   samlingspartiet   förordar   i
motion Fi17 att ökade anslag till Statens
livsmedelsverk bör användas i arbetet med
livsmedelssäkerheten utan att vara bundna
enligt  regeringens förslag. Motionärerna
anser att ansvaret för djurskyddsfrågorna
skall   ligga  kvar  på  Jordbruksverket.
Anslaget     till    Livsmedelsekonomiska
institutet kan samtidigt halveras år 2002
för  att  sedan fasas ut. Vidare föreslås
en     satsning    på    forskning     om
miljöeffekterna     av      konventionell
respektive    ekologisk    odling.    Ett
införande av reglerad jakt på säl  bedöms
dessutom   kunna  minska  anslagen   till
ersättningar för viltskador.


Kristdemokraterna anser  i  motion  Fi18
att    återförandet   av    skatten    på
handelsgödsel   till   jordbruket   måste
genomföras.  Därutöver vill  motionärerna
tillskjuta jordbruket resurser  till  ett
omfattande       åtgärdsprogram       för
landsbygdens    miljö    och    struktur.
Förenklade  regelverk  föreslås  för  att
minska  medelsbehov  för  Jordbruksverket
liksom       en      reformering       av
distriktsveterinärorganisationen.   Extra
resurser  förespråkas för återupprättande
av       skördeskadeersättningen      och
avbytartjänsten   samt   till   särskilda
åtgärder för Norrlandsjordbruket.


Centerpartiet framhåller i  motion  Fi19
behovet  av  en  bättre politik  för  den
svenska          jordbruks-           och
livsmedelsnäringen.    Ökade     resurser
föreslås     till     förbättringar     i
ersättningsreglerna vid  epizootiutbrott,
program för småskalig livsmedelsförädling
och    mobila    slakterier,    förstärkt
forskning   kring  ekologiskt   lantbruk,
forskning     och     utveckling     inom
livsmedelssektorn samt förbättringar  för
trädgårdsnäringen.


Även  Folkpartiet liberalerna  satsar  i
motion   Fi20   på  åtgärder   för   ökat
djurskydd     och     miljöförbättringar.
Återföringen  av  gödselskatterna   skall
enligt  motionärerna inte  ske  i  de  av
regeringen föreslagna formerna, utan  mer
generella  åtgärder för småföretagen  bör
utarbetas.


Miljö- och jordbruksutskottets yttrande


Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker
i   sitt   yttrande  (MJU1y)  regeringens
förslag till ramar för utgiftsområdet och
avstyrker    motsvarande    förslag     i
motionerna.


Moderata                samlingspartiet,
Kristdemokraterna,   Centerpartiet   samt
Folkpartiet  liberalerna biträder  i  var
sin   avvikande   mening  sina   partiers
respektive  förslag  till  ramnivåer  för
utgiftsområdet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet (avsnitten 2.3.3  och  2.4.1)
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning och förslagen
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens    förslag.    Miljö-     och
jordbruksutskottet    har    från    sina
utgångspunkter   tillstyrkt   regeringens
förslag     till     utgiftsramar     för
utgiftsområde  23  Jord-  och  skogsbruk,
fiske med anslutande näringar.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar   för   utgiftsområdet   för   åren
2002-2004.   Motionernas   förslag   till
alternativa  ramar  avstyrks.   Utskottet
återkommer i avsnitt 3.29 med  en  samlad
redovisning av utgifternas fördelning  på
utgiftsområden.


3.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv


Utgiftsområdet   omfattar  verksamheterna
näringspolitik,               teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor,  teknisk
forskning  och utveckling, utrikeshandel,
export     och     investeringsfrämjande,
konsumentfrågor och övriga åtaganden.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet uppgå till ca  3  689
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisar   regeringen   att   den    har
genomfört en omstrukturering av  centrala
myndighetsfunktioner                 inom
näringslivsområdet. De nya  myndigheterna
är   Verket   för  näringslivsutveckling,
Institutet för tillväxtpolitiska  studier
och    Verket    för   innovationssystem.
Regeringen  planerar att  lägga  fram  en
konsumentpolitisk     proposition     för
riksdagen  under  våren 2001.  Regeringen
planerar  att tillföra Konsumentverket  5
miljoner  kronor årligen för  att  främja
ekologisk livsmedelsanvändning.  Dessutom
avsätts     för     Lokala    kooperativa
utvecklingscentra ytterligare 5  miljoner
kronor 2002, 10 miljoner kronor för  2003
och   15   miljoner  kronor   för   2004.
Regeringen  planerar också  insatser  för
att   främja   kvinnors  och  invandrares
företagande. Den närmare fördelningen  av
dessa  medel  kommer att  specificeras  i
budgetpropositionen för 2002. Genom den i
Näringsdepartementet  särskilda   enheten
för               regelförenklingsarbete,
Simplexenheten,  skall   insatserna   för
förenkling  och genomarbetade regler  för
småföretag fortsätta och intensifieras.


I      följande     tabell     redovisas
utgiftsramarna   enligt  vårpropositionen
och motionerna.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  24
Näringsliv


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20     3    329     310    510   259
02   278
20     3    289     270    300   209
03   256
20     3     99     280    250    59
04   309


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anför i  motion
Fi17 att en förutsättning för att Sverige
skall få ett bättre företagsklimat är att
konkurrenssituationen    blir     bättre,
avregleringsarbetet          prioriteras,
arbetsmarknads-    och    företagslagarna
ändras, utbildningssituationen förbättras
och  skatterna sänks. Motionärerna  anser
vidare att staten, kommuner och landsting
skall    koncentrera    sig    på     sin
kärnverksamhet och i större  utsträckning
konkurrensutsätta    och    knoppa     av
verksamheter. Konkurrensverkets uppgifter
är  mycket  viktiga och  verket  tillförs
därför ytterligare medel.


Kristdemokraterna  förordar   i   motion
Fi18 generella åtgärder för att förbättra
företagsklimatet  i ställer  för  riktade
stödåtgärder  till  vissa   företag   och
regioner. Näringsklimatet måste  inriktas
på    att   identifiera   och   undanröja
existerande  hinder för  att  starta  och
utveckla  företag. Motionärerna  föreslår
besparingar  på  vissa myndigheter  under
utgiftsområdet. Konkurrensverket bör dock
tillföras   ökade  resurser.   Programmet
beträffande  den  s.k.  Östersjömiljarden
avvisas.


Centerpartiet hävdar i motion  Fi19  att
en ökad samordning mellan myndigheter och
verk  som  handhar  näringslivsfrågor  är
nödvändig. I kombination med ett  enklare
och  mer  överskådligt regelverk  kan  en
högre     effektivitet     uppnås.      I
förlängningen leder detta till ett bättre
företagsklimat  i  Sverige.  Motionärerna
avser  att till hösten presentera förslag
om hur en ökad samordning kan genomföras.


Folkpartiet liberalerna satsar i  motion
Fi20    medel    på   konkurrensfrämjande
åtgärder. Den s.k. Östersjömiljarden  bör
återkallas.


Näringsutskottets yttrande


Näringsutskottet   tillstyrker   i   sitt
yttrande   (NU3y)  regeringens   förslag.
Företrädarna         för         Moderata
samlingspartiet,       Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
tillstyrker   sina  partiers   respektive
förslag.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Näringsutskottet har
från   sina   utgångspunkter   tillstyrkt
regeringens   förslag  till   ramar   för
utgiftsområde 24 Näringsliv.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 24 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner


Utgiftsområdet  omfattar   merparten   av
statens   bidrag   till   kommuner    och
landsting.


För  2001  beräknas de totala utgifterna
för  utgiftsområdet  uppgå  till  98  911
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisas  att  ramen för  utgiftsområdet
ökar  med 880 miljoner kronor år  2002  i
relation  till  den  ram  för  2002   som
beräknades   i  budgetpropositionen   för
2001.  Regeringen föreslår  förbättringar
av  tillgängligheten till behandling inom
sjukvården och höjer därför det generella
statsbidraget med 1 250 miljoner  kronor,
vilket   åren   2002  och   2003   delvis
finansieras av att Bidrag till  särskilda
insatser  i vissa kommuner och  landsting
sänks  med 500 miljoner kronor. Från  och
med  år 2002 tillförs utgiftsområdet  650
miljoner kronor med anledning av  förslag
om  förbehållsbelopp inom  äldreomsorgen.
Statsbidraget  till  kommunerna  påverkas
också   av  vissa  omfördelningar  mellan
utgiftsområden. Reformen om maxtaxa  inom
barnomsorgen  föranleder omfördelning  av
resurser från utgiftsområde 16 Utbildning
och       universitetsforskning      till
utgiftsområde  25  Allmänna  bidrag  till
kommunerna,    samtidigt   som    statens
övertagande av vårdhögskolorna från  2002
föranleder   omfördelningar   i   motsatt
riktning.   Sammantaget   innebär   dessa
omfördelningar     att     ramen      för
utgiftsområde 25 sänks med  920  miljoner
kronor  2002  och höjs med  280  miljoner
kronor  2003 och 2004. Från och med  2002
överförs dessutom 400 miljoner av de s.k.
Dagmarpengarna   från   utgiftsområde   9
Hälsovård,  sjukvård  och  social  omsorg
till  det  generella  statsbidraget  till
landstingen.


Till    följd   av   reformeringen    av
förtidspensionssystemet ökar  kommunernas
skatteunderlag.   För  att   neutralisera
detta        enligt       den        s.k.
finansieringsprincipen  sänks  ramen  för
utgiftsområdet med 2 800 miljoner  kronor
fr.o.m. 2003.


Den   kraftiga  minskningen   av   ramen
mellan   2002   och   2003,   som    även
redovisades  i  budgetpropositionen   för
2002 (prop. 2000/01:1), beror på att  det
särskilda        grundavdraget        för
folkpensionärer, SGA, avskaffas i samband
med   reformeringen   av   det   allmänna
pensionssystemet.             Kommunernas
skatteinkomster  beräknas  då   öka   med
ca   9   500   miljoner  kronor,   varför
statsbidraget   sänks   med   motsvarande
belopp.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas förslag till  ramar
för  utgiftsområdet under åren  2002-2004
redovisas i följande tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  25
Allmänna bidrag till kommuner


Belopp i miljoner kronor


År  Propo  Oppositionspartiernas
si-   avvikelser             från
propositionens ram


tione
n      Mode   Kris          Folkpa
rata   tdem   Cent   rtiet
saml   o-     er-    libera
ings-  krat          lerna
part   erna
iet           part
iet


20   100    +60           +25    +29
02   218    094    +4     040    423
221
20    90     +7            -9    +31
03   861    123    +1     350    875
626
20    92    +16           -12    +40
04   951    875   +954    150    705


Motionerna


Moderata  samlingspartiet  anser  i   sin
motion    Fi17    att    den    kommunala
verksamheten  bör  koncentreras  till  de
viktigaste uppgifterna. Avregleringar och
förändrade ansvarsförhållanden  behövs  i
kommunsektorn, inte minst för att  stärka
den  kommunala  demokratin.  Motionärerna
anser vidare att statsbidragen kan sänkas
eftersom kommunernas skatteintäkter  ökar
kraftigt  samt att den s.k.  kommunakuten
bör   avskaffas.  Partiets  förslag  till
ramar   för   utgiftsområdet  överskrider
regeringens. Detta beror på att  Moderata
samlingspartiets   skatteförslag   sänker
kommunernas    skatteintäkter,     vilket
kompenseras    genom   en    ökning    av
statsbidragen.


Kristdemokraterna anser  i  motion  Fi18
att  kommunsektorn behöver ett  tillskott
utöver regeringens förslag. För att täcka
sin   högre   ambitionsnivå   beträffande
antalet  vårdplatser och göra det möjligt
för kommunerna att införa enhetstaxa inom
äldreomsorgen  föreslår motionärerna  att
de  generella statsbidragen höjs med 4,5,
3,5  respektive 2,5 miljarder kronor åren
2002-2004. Kristdemokraterna föreslår  en
rad   åtgärder   som  får   effekter   på
kommunernas   ekonomi.   Dessa   effekter
neutraliseras  enligt motionärerna  genom
statsbidragen till kommunerna.


Centerpartiet  föreslår  i  sin   motion
Fi19   en  satsning  på  skolan   med   2
miljarder  kronor 2002  och  3  miljarder
kronor per år 2003 och 2004. Partiet slår
vakt  om  det  kommunala självstyret  och
avvisar    regeringens    detaljreglerade
specialdestineringar.      Skolsatsningen
skall  därför  göras  via  det  generella
statsbidraget. Centern föreslår också att
en vårdgaranti införs 2002. Motionärernas
skatteförslag   påverkar   kommunsektorn,
vilket neutraliseras genom att ramen  för
utgiftsområdet korrigeras.  För  Centerns
del   innebär   detta   att   kommunernas
skatteintäkter ökar så att  statsbidragen
kan sänkas i motsvarande mån.


Folkpartiet liberalerna säger  i  motion
Fi20   att   man  i  huvudsak  accepterar
regeringens   förslag  till   utgiftsram.
Motionärerna          anser           att
assistansersättningen skall tas  över  av
staten  samt  att  den s.k.  kommunakuten
skall   avskaffas.  Båda  dessa   förslag
motiverar    en   sänkning   av    ramen.
Motionärernas   förslag   till   ram   är
betydligt  högre  än regeringens,  vilket
beror på att kommunerna kompenseras genom
bidrag  för det skattebortfall som följer
av motionärernas förslag.


Finansutskottets ställningstagande


Att  direkt jämföra oppositionspartiernas
ramar avseende bidrag till kommunerna kan
bli  missvisande eftersom den övervägande
delen    av    förändringarna    gentemot
regeringens   förslag   beror   på    att
kommunerna kompenseras för effekterna  av
respektive      partis     skatteförslag.
Effekterna   är   av  mycket   varierande
storlek  och går dessutom åt olika  håll.
Centerpartiet       sänker        således
statsbidragen både 2003 och 2004 för  att
neutralisera  att grundavdraget  föreslås
avskaffas. Skatteförslagen från  Moderata
samlingspartiet      och      Folkpartiet
liberalerna  leder  till  inkomstbortfall
för    kommunerna,    vilket    partierna
kompenserar genom att höja statsbidragen.
Kristdemokraterna     redovisar      inte
effekterna av sina skatteförslag på samma
sätt. I stället nettoredovisas väsentliga
delar av Kristdemokraternas skatteförslag
på    statsbudgetens   inkomstsida.    Om
Kristdemokraterna  i  likhet  med  övriga
partier hade kompenserat kommunerna genom
att  justera statsbidragen, skulle  ramen
ha  behövt höjas med 43, 49 respektive 60
miljarder    kronor    åren    2002-2004.
Utgiftstaket  skulle då  behöva  höjas  i
motsvarande mån.


En  mer  rättvisande  bild  av  bidragen
till  kommuner framträder när  effekterna
av  skatteneutraliseringarna tas bort. En
sådan   beräkning  visar   att   Moderata
samlingspartiet       föreslår        att
statsbidragen är i stort sett oförändrade
2002  men  sänks med ca 9  respektive  12
miljarder    kronor   2003   och    2004.
Kristdemokraternas  förslag  innebär  att
statsbidragen  höjs med  i  genomsnitt  3
miljarder    kronor    per     år     och
Centerpartiets  ramar  innebär  också  en
höjning med ca 3 miljarder kronor per år.
Folkpartiet  föreslår  ramar   som   åren
2002-2004  är  drygt 3,  4  respektive  5
miljarder kronor lägre än regeringens.


Finansutskottet    har    tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar för utgiftsområde 25 för 2002-2004.
Motionernas   förslag  till   alternativa
ramar  avstyrks. Utskottet  återkommer  i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m.


Utgiftsområdet  omfattar   utgifter   för
räntor   på   statsskulden,   oförutsedda
utgifter      samt     Riksgäldskontorets
provisionskostnader   i    samband    med
upplåning och skuldförvaltning.


För   år   2001   beräknas   de   totala
utgifterna på utgiftsområdet till 65  976
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I vårpropositionen (avsnitt 6.6) meddelar
regeringen  att  ränteutgifterna  fr.o.m.
2001   beräknas   minska  kraftigt.   Den
viktigaste    förklaringen    till    att
ränteutgifterna   minskar    med    24-36
miljarder  kronor kommande  år  är  lägre
statsskuld, återköp av obligationslån med
höga  kupongräntor under 2000 samt  stora
kursförluster 2000.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
under   åren   2002-2003   redovisas    i
efterföljande tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  26
Statsskuldsräntor m.m.


Belopp i miljoner kronor


År   Propo  Oppositionspartiernas
si-    avvikelser              från
propositionens ram
tione
n      Mode   Kris     Cen   Folkp
rata   tdem     ter-  artie
saml   o-             t
ings-  krat
part   erna     par
iet             tie   liber
t     alern
a


20      60   -2      -2     -1      -1
02   423     005    395     250    700
20      53   -5      -6     -4      -4
03   791     130    087     375    100
20      56   -7      -8     -6      -5
04   692     380    427     875    500


Motionerna


Moderata  samlingspartiet anser i  motion
Fi17  att statsskulden kan amorteras  ner
ytterligare.  Motionärerna  föreslår  att
privatiseringar  av statliga  företag  på
drygt 200 miljarder kronor bör genomföras
under  perioden 2002-2004.  Vidare  anser
motionärerna    att    Riksgäldskontorets
upplåningsverksamhet kan  effektiviseras,
varför dess anslag bör minskas.


Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi18  en  ökad utförsäljning av  statliga
företag   med   80,  45   respektive   45
miljarder kronor mer än regeringen räknar
med  för  åren 2002-2004. Vidare beräknar
motionärerna  att  statens  inkomster  av
aktier kommer att minska med 620 miljoner
kronor  år  2002, 2,1 miljoner kronor  år
2003 och 8 427 miljoner kronor år 2004.


Centerpartiet  anser i motion  Fi19  att
försäljningen av statlig verksamhet varje
år bör vara 50 miljarder kronor större än
vad   regeringen  har  planerat.   Enligt
motionärerna  innebär detta  att  statens
ränteutgifter,    i    jämförelse     med
regeringens förslag, minskar  med  1  250
miljoner  kronor år 2002, 4 375  miljoner
kronor  år 2003 och 6 875 miljoner kronor
år 2004.


Folkpartiet   liberalerna   beräknar   i
motion  Fi20 att det innehav av  statliga
företag   som   bör  vara  aktuellt   för
försäljning  motsvarar ett  marknadsvärde
om     ca     300    miljarder    kronor.
Försäljningsintäkterna     bör     enligt
motionärerna  användas  för  att   minska
statsskulden,  vilket  leder   till   att
räntebetalningarna minskar.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag. Utskottet  har  även
avvisat   partiernas  förslag  om   ökade
försäljningar av statliga företag.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar  för  utgiftsområde  26  för   åren
2002-2004.   Motionernas   förslag   till
alternativa  ramar  avstyrks.   Utskottet
återkommer i avsnitt 3.29 med  en  samlad
redovisning av utgifternas fördelning  på
utgiftsområden.


3.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till
Europeiska gemenskapen


Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till
Europeiska  gemenskapens allmänna  budget
(EU-budgeten).


De  totala utgifterna för utgiftsområdet
år   2001  beräknas  uppgå  till  23  407
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I  vårpropositionen (avsnitt  6.6)  anges
att  avgiften beräknas på grundval av EU-
budgeten   för   2001,   uppräknad    med
utgiftsutvecklingen      enligt       det
finansiella  perspektivet och  antaganden
om den ekonomiska utvecklingen. Beräknade
resurser för 2002 ökar för utgiftsområdet
med  146 miljoner kronor i jämförelse med
den beräknade ramen i budgetpropositionen
för  2001,  främst  beroende  på  ändrade
antaganden      om     den     ekonomiska
utvecklingen. Vidare meddelar  regeringen
att  beräkningen av resursbehovet  kommer
att  revideras  i budgetpropositionen  på
grundval    av   kommissionens    förslag
avseende  EU-budgeten för 2002, inklusive
reviderade   avgiftsbaser  för   samtliga
medlemsstater.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
under åren 2002-2004 redovisas i följande
tabell.


Förslag  till  ram  för utgiftsområde  27
Avgiften till Europeiska gemenskapen


Belopp i miljoner kronor


År   Propo  Oppositionspartiernas
si-    avvikelser              från
propositionens ram
tione
n      Mode   Kris           Folkpa
rata   tdem    Cen    rtiet
saml   o-      ter-
ings-  krat
part   erna           libera
iet                   lerna
par
tie
t


20      23                           0
02   779      0      0      0
20      24                           0
03   210      0      0      0
20      24                           0
04   281      0      0      0
Som  framgår  av tabellen  har  inget  av
oppositionspartierna   föreslagit   någon
annan ram än regeringens.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet i avsnitten 2.3.3  och  2.4.1
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar  för  utgiftsområde  27  för   åren
2002-2004. Utskottet återkommer i avsnitt
3.29   med   en  samlad  redovisning   av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.28 Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten


Utgiftsområdet  omfattar ålderspension  i
form av allmän tilläggspension (ATP)  och
ålderspension i form av folkpension  till
pensionärer  som även uppbär ATP.  Vidare
ingår     fr.o.m.     2001     reformerad
tilläggspension,    inkomstpension    och
premiepension.


För   år   2001   beräknas   de   totala
utgifterna på utgiftsområdet till 144 725
miljoner kronor.


Vårpropositionen


I    vårpropositionen    (avsnitt    6.6)
redovisas     att     utgifterna      för
elderspensionerna  ökar  årligen.   Detta
beror dels på att den genomsnittliga ATP-
nivån   trendmässigt  stiger,   dels   på
indexeringen av pensionerna som styrs  av
förändringar  i  prisbasbeloppet  (t.o.m.
2001)    respektive    inkomstbasbeloppet
(fr.o.m.   2002).   Regeringen   meddelar
vidare    att   kostnaderna    för    den
bosättningsbaserade  folkpensionen   till
pensionärer som också uppbär ATP från  år
2003   förs  från  ålderspensionssystemet
till      garantipensionsanslaget      på
utgiftsområde  11.  Denna  överföring  av
kostnader  uppgår till ca  7,5  miljarder
kronor.


Propositionens                       och
oppositionspartiernas    förslag     till
preliminär   ramnivå  för  utgiftsområdet
under   åren   2002-2004   redovisas    i
efterföljande tabell.


Förslag        till        ram        för
ålderspensionssystemet   vid   sidan   av
statsbudgeten


Belopp i miljoner kronor


År    Prop  Oppositionspartiernas
osi-  avvikelser              från
propositionens ram
tion
en    Mode   Kris           Folkp
rata   tdem    Cent   artie
saml   o-      er-    t
ings-  krat
part   erna
iet                   liber
part   alern
iet    a


20    150                            0
02    486     0      0      0
20    152                            0
03    476     0      0      0
20    160                            0
04    474     0      0      0


Socialförsäkringsutskottes yttrande


Socialförsäkringsutskottet  har  i   sitt
yttrande  (SfU5y) inte något  att  erinra
mot     regeringens    beräkningar    för
ålderspensionssystemet   vid   sidan   av
statsbudgeten för budgetåren 2002-2004.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet    har     tidigare     i
betänkandet  i avsnitten 2.3.3  och  3.29
redovisat   sin  samlade   bedömning   av
budgetpolitikens inriktning  och  förslag
till  utgiftstak  och  därvid  tillstyrkt
regeringens förslag.


Finansutskottet   tillstyrker    således
propositionens  förslag till  preliminära
ramar  för  utgiftsområde  28  för   åren
2002-2004. Utskottet återkommer i avsnitt
3.29   med   en  samlad  redovisning   av
utgifternas fördelning på utgiftsområden.


3.29 Samlad redovisning av utgifterna på
utgiftsområden åren 2002-2004




Finansutskottets ställningstagande


En   konsekvens  av  utskottets  tidigare
ställningstagande till de  olika  budget-
alternativen  (avsnitt  2.3.3)  och  till
fackutskottens   ställningstagande   till
utgiftsramar (avsnitten 3.1-3.28) är  att
utskottet  biträder  regeringens  förslag
till preliminär fördelning av utgifter på
utgiftsområden.


Utskottet tillstyrker således yrkande  4
i  propositionen. De motionsyrkanden  som
är  aktuella i detta sammanhang avstyrks.
Det  gäller Fi17 (m) yrkandena 5  och  6,
Fi18  (kd) yrkande 7, Fi19 (c) yrkande  4
samt Fi20 (fp) yrkandena 4 och 12.


Utskottets   förslag   till   preliminär
fördelning      av     utgifterna      på
utgiftsområden  m.m. för  åren  2002-2004
blir   därmed  som  framgår  av  följande
tabell.






4 Skatter och övriga inkomster






4.1       Utvecklingen av statens
inkomster
4.2


Vårpropositionen


Statsbudgetens   inkomster   består    av
skatter   och   avgifter   samt    övriga
inkomster.  Skatter och  avgifter  svarar
normalt  för  ca 90 % av inkomsterna  och
kan  grovt delas upp i skatt på  inkomst,
egendom,   varor   och   tjänster    samt
socialavgifter.  I skatter  och  avgifter
ingår  även kommunernas utjämningsavgift,
vilken    dock    helt    motsvaras    av
utjämningsbidraget till kommunsektorn.


De  övriga inkomsterna utgörs i huvudsak
dels    av    inkomster   från    statens
verksamhet,     exempelvis    Riksbankens
inlevererade  överskott,  överskott  från
Svenska  Spel och utdelningar av  statens
aktier,    dels    av   inkomster    från
försäljning  av  statlig egendom,  främst
aktier och dels av bidrag från Europeiska
unionen.


Skatteinkomsterna    på     statsbudgeten
redovisas  kassamässigt,  dvs.   budgeten
visar  betalningsflödena.  Skatterna   på
statsbudgeten  för  ett  visst   år   kan
hänföras   till  flera  olika  inkomstår,
vilket  försvårar analysen av inkomsterna
både   vad   gäller   deras   nivå    och
förändring.


Tabell   33.   Statsbudgetens   inkomster
2000-2004


Miljarder kronor
200  2001  2002 2003  2004
0
Skatter m.m.  672  660,  661, 682,  715,
,8     8     7    4     2
Övriga        127  74,5  66,0 66,3  66,0
inkomster      ,2
Totala        800  735,  727, 748,  781,
inkomster      ,0     3     7    7     1


Under    perioden   2000-2004    beräknas
statsbudgetens skatteinkomster öka med 42
miljarder  kronor. Mellan 2000  och  2001
beräknas   skatteinkomsterna   emellertid
minska  med  12 miljarder kronor,  vilket
främst förklaras av skatteändringar  till
följd  av inkomstskattereformen men också
av      stora     slutregleringar      av
kommunalskattemedel. Ökningen med  endast
1  miljard kronor 2002 beror dels på  att
skatten    på    Alectas,    f.d.    SPP,
överskottsmedel antas betalas under 2001,
dels på stora kommunala slutregleringar.


Statsbudgetens  övriga inkomster  uppgår
2000  till  127  miljarder  kronor.   För
resterande  år  ligger  nivån  på  övriga
inkomster  kring  70  miljarder   kronor.
Inkomsterna  2000  utgörs  till   största
delen av extraordinära inkomster på grund
av  delförsäljningen av Telia men även av
en  stor engångsutdelning om 11 miljarder
kronor    från   förvaltningsaktiebolaget
Stattum.    Under   perioden    2001-2004
budgeteras   60   miljarder   kronor    i
försäljningsinkomster,  vilket  motsvarar
15 miljarder kronor per år.


I jämförelse med budgetpropositionen för
2001 beräknas statsbudgetens
skatteinkomster bli högre de två första
åren under perioden men lägre åren därpå.
En snabbare ökning av lönesumman i
förhållande till bedömningarna i
budgetpropositionen för 2000 ökar de
statliga skatteinkomsterna samtliga år.
För 2000 och 2001 förklaras ökningen även
av större beräknade reavinstskatter. Åren
2002 och 2003 förklaras de minskade
skatteinkomsterna i huvudsak av lägre
mervärdesskatt till följd av en
nedrevidering av hushållens
konsumtionsutgifter. Minskningen år 2003
påverkas också av beräknat lägre
skatteinkomster från juridiska personer
samt en större slutreglering av skatter
till kommunsektorn.


Tabell 34. Statsbudgetens inkomster
2000-2003. Avvikelse från
budgetpropositionen för 2001


Miljarder kronor
2000  2001  2002  2003
Skatter m.m.      19,5   9,6  -3,9  -9,2
Övriga            -1,1   8,5  -0,2   1,6
inkomster
Totala            18,4  18,1  -4,1  -7,6
inkomster


I  vårpropositionens beräkning av  övriga
inkomster   har  regeringen   gjort   ett
särskilt antagande beträffande den  extra
inleveransen  år  2001  om  20  miljarder
kronor  från  Riksbanken  till  följd  av
bankens överkapitalisering. I beräkningen
antas  hälften av överföringen  bestå  av
likvida   medel   som   inlevereras    på
inkomsttitel  medan  den  andra   hälften
antas bestå av statspapper som skrivs  av
mot statsskulden. Riksdagen beslutade  om
Riksbankens   inleverans    under    2001
(2000/01:FiU23)     efter     det     att
vårpropositionen presenterats.  Riksdagen
godkände riksbanksfullmäktiges förslag om
en   extra  inleverans  om  20  miljarder
kronor.   Riksdagsbeslutet   innebär    i
enlighet med fullmäktiges förslag att den
extra  inleveransen år  2001  i  huvudsak
skall  ske  med  statspapper.  Mot  denna
bakgrund kommer nivån på övriga inkomster
inte  alls  eller endast  obetydligt  att
påverkas av inleveransen och således  bli
lägre  än  vad  regeringen har  beräknat.
Även nästa år har riksdagen beslutat  att
Riksbanken skall göra en extra inleverans
på storleksordningen 20 miljarder kronor.
Detta   beslut   har  inte   beaktats   i
vårpropositionen,  vilket   innebär   att
nivån  på övriga inkomster 2002 sannolikt
kommer  att  öka väsentligt  då  det  kan
antas  att  denna inleverans  i  huvudsak
kommer att bestå av likvida medel.


Efter   det  att  vårpropositionen   har
presenterats  har också Riksgäldskontoret
den  21  maj  redovisat en  prognos  över
statens  lånebehov och finansiering  2001
och  2002.  I den förutses en mycket  mer
gynnsam budgetutveckling för båda åren än
vad regeringen antagit.




4.3       Skattepolitikens allmänna
inriktning
4.4
Utskottets förslag i korthet


Utskottet  avstyrker  de  motionsförslag
beträffande skattepolitikens  inriktning
som     lagts    fram    av     Moderata
samlingspartiet,      Kristdemokraterna,
Centerpartiet      och       Folkpartiet
liberalerna.


Jämför reservationerna 11 (m), 12  (kd),
13 (c) och 14 (fp).


Vårpropositionen


I  vårpropositionen redovisar  regeringen
riktlinjer för skattepolitiken som en del
av   riktlinjerna  för   den   ekonomiska
politiken (avsnitt 1.7). Riktlinjerna för
skattepolitiken  behandlas  också  i  ett
särskilt avsnitt om skattefrågor (avsnitt
7).


Regeringen anför att skatternas  främsta
syfte är att finansiera välfärden och att
skatterna  måste  vara relativt  höga  om
alla  skall kunna erbjudas en bra  skola,
vård   och   omsorg.   Det   är   ytterst
medborgarnas  vilja  att  betala  för  en
gemensam     välfärd    som     bestämmer
skattenivån.  Riskerna med  ofinansierade
skattesänkningar   och    utgiftsökningar
framgår enligt vad som anförs tydligt  av
utvecklingen under början av 1990-talet.


Utformningen   av   skattesystemet   har
enligt vad som anförs stor betydelse  och
det är härvid ur rättvisesynpunkt rimligt
att  den  som har större inkomster  också
bidrar  med en högre andel av sin inkomst
i  skatt.  Skatt  efter  bärkraft  är  en
grundläggande     princip      i      ett
välfärdssamhälle.    Rätt    använd    är
skattepolitiken ett viktigt  verktyg  för
att minska klassklyftorna i samhället.


Regeringen    pekar   också    på    att
skattepolitiken  också kan  användas  som
styrmedel. Gröna skatter på t.ex.  energi
kan  snabba  på omställningen av  Sverige
till  ett  ekologiskt hållbart  samhälle.
Den  fortsatta gröna skatteväxlingen  med
en    höjning   av   de   miljörelaterade
punktskatterna   och   en   sänkning   av
skatterna  på arbete förstärker politiken
på miljöområdet.


Därutöver  måste  skattesystemet  enligt
vad  som  anförs kontinuerligt analyseras
och  utvärderas utifrån hur  skatterna  i
kombination        med         offentliga
trygghetssystem påverkar människors olika
val  i livet. Med en utveckling där  allt
färre   i   aktiv  ålder  skall  försörja
alltfler pensionärer är det t.ex. viktigt
att  analysera hur människors  vilja  att
arbeta, spara och utbilda sig påverkas av
skatter och bidrag.


I  propositionen anförs vidare  att  den
fortgående internationaliseringen ställer
det    svenska    skattesystemet    inför
betydande utmaningar. Kunskaperna om  hur
de svenska skattebaserna påverkas är dock
låga  och  behöver förbättras. Regeringen
har  därför tillsatt en utredning för att
analysera         internationaliseringens
betydelse för olika skattebaser. Inom  EU
bedrivs  vidare  ett  samarbete  för  att
undvika  skadlig skattekonkurrens  mellan
länderna,  och  en första överenskommelse
har  träffats  om att alla  medlemsländer
skall   ta   ut  källskatt  eller   lämna
upplysning        om       EU-medborgares
banktillgodohavanden.   Under    Sveriges
ordförandeskap  har  EU  också   påbörjat
förhandlingar med andra länder utanför EU
om  åtgärder för att undvika skatteflykt.
Detta  visar enligt vad regeringen  anför
att   en   del   av  de  utmaningar   som
internationaliseringen medför  kan  lösas
genom samarbete med andra länder.


En   inkomstskattereform  har  påbörjats
under mandatperioden och syftar till  att
sänka    skatterna    för    låg-     och
medelinkomsttagare. Två steg  har  tagits
genom att en skattereduktion införts  som
kompenserar  för  50 % av egenavgifterna.
Förutom  en ökad köpkraft för medborgarna
bidrar denna reform enligt vad som anförs
till  att  minska  marginalskatterna  och
därmed  stimulera till ett ökat utbud  av
arbete.    Regeringen   avser    att    i
budgetpropositionen hösten 2001  göra  en
bedömning   av   det   samhällsekonomiska
utrymmet    för   sänkta    skatter    på
förvärvsinkomster för 2002 och framåt.


Fastighetsskatten  ger  intäkter  på  23
miljarder  kronor  som  bidrar  till  att
finansiera    välfärden.    Uttaget    av
fastighetsskatt  har  de   senaste   åren
begränsats  genom  en  rad  beslut,   och
taxeringsvärdena  har  i  princip   varit
oförändrade   sedan  1997.   Skattesatsen
sänktes  dessutom 1998 från  1,7  %  till
1,5  %.  För bostadshyreshusens  del  har
skattesatsen   sänkts  ytterligare   till
1,2  %  under år 2000. På senare  år  har
priserna  på  villor och  andra  bostäder
ökat  kraftigt på många håll  i  Sverige.
Till     följd     av    detta     kommer
taxeringsvärdena att stiga kraftigt i  de
områden där huspriserna stigit mest.  För
att   minska   effekterna  av   de   höga
taxeringsvärdena  har riksdagen  beslutat
sänka  skatten på småhus från 1,5 %  till
1,2 % och skatten på hyreshus till 0,7 %.
De  sänkta skattesatserna gör att statens
inkomster  av fastighetsskatten  år  2001
ligger  kvar på samma nivå som  år  2000.
Resultatet  blir  enligt  vad  regeringen
anför  att  ungefär hälften av svenskarna
får  lägre skatt under det att den  andra
hälften  får höjd skatt. För att  undvika
att  personer med låg inkomst som  bor  i
attraktiva områden skall drabbas  har  en
begränsningsregel  aviserats.   Förslaget
innebär    att    hushåll    i    normala
inkomstlägen inte skall behöva betala mer
än  5 % av sin inkomst i fastighetsskatt.
Förslaget  avses  gälla retroaktivt  från
den 1 januari 2001.


Slutligen  anför  regeringen   att   den
aviserade  utredningen om en  översyn  av
trafikbeskattningen med förtur skall göra
en    översyn    av   beskattningen    av
arbetsmaskiner.


Motionerna


I  Moderata  samlingspartiets partimotion
Fi17  (yrkande  9) av Bo  Lundgren  m.fl.
anförs    att   det   är   viktigt    att
inkomstskatten  sänks, särskilt  för  dem
som   i   dag  har  låga  inkomster.   En
reformering  av inkomstbeskattningen  bör
därför  innehålla ett grundavdrag på  upp
till  36 000 kr för alla, ett grundavdrag
för  varje  barn  på 15 000  kr  och  ett
förvärvsavdrag    vid    den    kommunala
taxeringen  på  10  %  av  den   taxerade
inkomsten.  Den  statliga  inkomstskatten
avvecklas successivt och uppgår till  20,
18   och   15   %   åren  2002-2004.   En
avdragsrätt          för          styrkta
barnomsorgskostnader  införs   och   ökar
föräldrarnas  valmöjlighet.  Skatten   på
kapital       sänks       genom       att
förmögenhetsskatten avskaffas och skatten
på        aktieutdelningar        slopas.
Fastighetsskatten    tas     bort     och
avvecklingen inleds med en återgång  till
tidigare  taxeringsvärden parallellt  med
att  skattesatserna sänks och  markvärdet
halveras. Bensin- och dieselskatten sänks
med  70 öre per liter inklusive moms  för
att  underlätta för alla som är  beroende
av  bilen, och reseavdraget höjs till  20
kr  per  mil.  Företagsbeskattningen  bör
enligt   motionärerna  utformas  så   att
företagande och investeringar  i  Sverige
stimuleras   och  så  att   det   svenska
företagsklimatet  kan hävda  sig  ur  ett
internationellt perspektiv.  Den  slopade
skatten    på    aktieutdelningar     och
förmögenhet  och  avvecklingen   av   den
statliga  inkomstskatten är  viktiga  för
företagen.  Vidare bör  beskattningen  av
optioner   förändras   och   skatten   på
hushållsnära tjänster halveras  genom  en
skattereduktion. Förenklingar  bör  också
genomföras     enligt     Simplexgruppens
förslag,  och det bör enligt motionärerna
bli    lättare   att   få   F-skattsedel.
Ytterligare skatteförändringar som  ingår
i motionärernas riktlinjer är höjt avdrag
för  pensionsförsäkringar, sänkta skatter
för    jordbruket,   sänkt    skatt    på
kärnkraftsel,   lägre   beskattning    av
royalty,  slopad  reklamskatt  och   höjd
tidningsmoms samt slopad expertskatt.


I  kommittémotionen Fi26 av Carl Fredrik
Graf  m.fl.  (m)  anför motionärerna  att
skattetrycket  måste sänkas  så  att  den
ekonomiska  tillväxten ökar och  Sveriges
konkurrenskraft förbättras. Såväl skatten
på kapital som skatten på inkomster måste
sänkas   om   Sverige  skall  klara   den
internationella             konkurrensen.
Inkomstskatten    sänks    genom    höjda
grundavdrag,    förvärvsavdrag,    slopad
statlig inkomstskatt och grundavdrag  för
barn. Förmögenhetsskatten avvecklas,  och
det första steget är att sambeskattningen
slopas  omedelbart och  fribeloppet  höjs
till  1,5  miljoner  kronor.  Skatten  på
aktieutdelningar  slopas   liksom   3:12-
reglerna. Pensionssparandet höjs till ett
basbelopp och skatten på kapitalinkomster
sänks  till en internationellt  godtagbar
nivå. Fastighetskatten avskaffas och  som
ett    första   steg   skall   1997   års
taxeringsvärden eller senare lägre  värde
gälla  vid  beskattningen.  Procentsatsen
sänks  successivt  och  halva  markvärdet
används   för  att  minska  de  regionala
skillnaderna.         Vidare          bör
mervärdesskattereglerna ses över  så  att
det  blir  konkurrensneutralt såväl  inom
landet        som        internationellt.
Energiskatterna  bör enligt  motionärerna
vara   energineutrala  och   tas   ut   i
konsumentledet under det att miljöskatter
bör    tas    ut    i   produktionsledet.
Regelverket  måste samordnas på  EU-nivå.
Eftersom  Sverige är ett land  med  stora
geografiska   avstånd   är   det   enligt
motionärerna  viktigt  att  bensin-   och
dieselskatterna   sänks.   Alkohol-   och
tobaksskatterna bör snabbare än  hittills
anpassas till de kvoter som gäller mellan
EU-länderna.  Detta kräver  en  successiv
sänkning av skattesatserna.


I  Kristdemokraternas  partimotion  Fi18
(yrkande 2 delvis) av Alf Svensson  m.fl.
anförs att skattetrycket måste sänkas och
marginaleffekterna      minskas.       En
inkomstskattereform  genomförs  med   ett
rakt grundavdrag på 20 000 kr, bibehållen
särskild  skattereduktion som  höjs  från
1  320  kr  till 3 600 kr och en  statlig
skattereduktion   (förvärvsavdrag)    mot
kommunalskatten på 6,4 %, 7 % och 10 % av
den  taxerade  inkomsten åren  2002-2004.
Det   övre   skiktet   i   den   statliga
inkomstskatteskalan            avskaffas.
Barnfamiljerna  får  en  avdragsrätt  för
styrkta  barnomsorgskostnader på maximalt
50   000   kr  per  år  och  en   statlig
skattereduktion på 75 kr år 2003 och  125
kr   år  2004  per  barn  och  månad.  En
skattereduktion på 50 % för  hushållsnära
tjänster  införs.  På  längre  sikt   bör
marginaleffekterna minskas ytterligare  i
både  skatte- och transfereringssystemen.
Vidare   bör   företagandet  ges   bättre
förutsättningar  och rörliga  skattebaser
säkras      genom      avveckling      av
förmögenhetsskatten   och   skatten    på
aktieutdelningar   och    genom    sänkta
arbetsgivaravgifter   och    löneskatter.
Vissa   näringar   som   jordbruket   och
åkerinäringen bör få anpassade regler  så
att  de  inte har högre skatter än övriga
EU.  Jordbruket  bör  få  en  fullständig
elskattesänkning  och  en   sänkning   av
dieselskatten  till  53  öre  per  liter.
Åkeri-  och  transportsektorn  får  sänkt
dieselskatt. Bokmomsen sänks  till  6  %,
fordonsskatten och skatten på miljövänlig
alkylatbensin   sänks.  Fastighetsskatten
sänks  genom att taxeringsvärdena  fryses
på  2000  års nivå och genom att  skatten
beräknas   enbart  på  en  tredjedel   av
markvärdet  över 150 000 kr. Gränsen  för
reseavdraget  sänks  till   5   000   kr.
Avdragsrätten  för pensionssparande  höjs
till    ett    basbelopp.    Individuella
utbildningskonton införs den 1 juli 2002.
Royaltyinkomster     från     patenterade
uppfinningar  skattebefrias  två  år  och
beskattas sedan under inkomst av kapital.


I    Centerpartiets   partimotion   Fi19
(yrkande 5) av Agne Hansson m.fl.  anförs
att  skattetrycket långsiktigt bör sänkas
till  OECD-nivå med hjälp  av  tillväxten
och  återhållsamhet  i utgiftsåtagandena.
Sverige  bör vara inriktat på ett  skatte
tryck som motsvarar uttaget i länderna  i
det   nordeuropeiska  välfärdsbältet   på
40-50 % av BNP. Ett lägre skattetryck med
regler  som  stimulerar till  arbete  och
kunskap  ökar människors självbestämmande
och tillväxten i ekonomin. Inkomstskatten
bör  sänkas  för framför allt medel-  och
låginkomsttagare genom en skatterabatt på
10  000  kr, lika för alla, och en  extra
skatterabatt   på   10   800    kr    för
arbetsinkomster.    Grundavdraget     och
skattereduktionen    för     egenavgifter
slopas. Arbetsgivaravgifterna bör sänkas.
Skatten  på boende bör sänkas  genom  att
frysningen       av      taxeringsvärdena
återställs, och skattesatserna sänks till
1,2   %   för  småhus  och  1,1   %   för
flerbostadshus.   Fastighetsskatten   bör
sedan  sänkas  successivt.  Effekterna  i
attraktiva  fritidsområden  bör   lindras
genom  att man skiljer på permanentboende
och    fritidsboende   vid    taxeringen.
Ytterligare  förändringar är ett  stegvis
slopande av förmögenhetsskatten,  slopade
fåmansföretagarregler, en skattereduktion
på    hushållsnära    tjänster,    slopad
uttagsskatt    på   fastighetsförvaltare,
avlyft   av   jordbrukets  energiskatter,
fortsatt  skattebefrielse för biobränslen
och höjt reseavdrag till 20 kr per mil.


I  Folkpartiet liberalernas  partimotion
Fi20 av Lars Leijonborg m.fl. anförs  att
skattetrycket måste sänkas  eftersom  det
inte  är  förenligt med en  dynamisk  och
växande  ekonomi.  Internationaliseringen
ökar    kraven    på   konkurrenskraftiga
villkor.  Under innevarande  mandatperiod
skall   skattetrycket  klart   understiga
50  %.  En  inkomstskattereform genomförs
med  sänkta marginalskatter, slopat  övre
skikt        i        den        statliga
inkomstbeskattningen,   höjd   brytpunkt,
grundavdrag       utan       avtrappning,
förvärvsavdrag  och  en  generell  skatte
reduktion.                Barnfamiljernas
marginaleffekter   minskas   genom    att
generella    utökningar   av   barnstödet
utformas som en skattereduktion på 1  200
kr  år  2002 som höjs till 2  400  kr  år
2004.    Vidare   medges    avdrag    för
barnomsorgskostnader upp till 50 000  kr.
Hushållstjänster  får en  skattereduktion
på  50 %. Sparande underlättas genom  att
förmögenhetsskatten sänks och  slopas  på
sikt.  Ett  första steg är  en  avskaffad
sambeskattning   och   en   höjning    av
fribeloppet  till  2,1  miljoner  kronor.
Fastighetsskatten   sänks    genom    att
taxeringsvärdena  fortsätter   att   vara
frysta  med skattesatsen 1,2 % för småhus
och   0,7   %  för  flerbostadshus.   Den
nuvarande      fastighetsskatten      bör
avskaffas.  Pensionssparandet underlättas
vidare genom att avdragsrätten höjs  till
1,5  basbelopp.  Risktagande  ges  bättre
villkor.   Skatten   på  aktieutdelningar
slopas,   fåmansbolagsreglerna  förenklas
genom   att  medelinkomsten  i  branschen
beskattas   som  arbetsinkomst,   sociala
avgifter   på  vinstandelar  slopas   och
arbetsgivaravgifterna       sänks       i
tjänstesektorn.    Mervärdesskatten    på
böcker  sänks stegvis till 6 %. En  skatt
på   förbränning  av  sopor  införs   och
skattereduktionen                     för
bredbandsinstallation             avvisas
(yrkande 6). En inkomstskattereform genom
förs.  Det  övre skiktet i  den  statliga
inkomstskatten avskaffas och  brytpunkten
höjs   till   gränsen  för   uttaget   av
egenavgifter.      Avtrappningen       av
grundavdraget över 100 000 kr slopas. Ett
förvärvsavdrag om 5 % av inkomsten införs
och  alla får en skattereduktion på 3 000
kr.  Skattereduktionen för pensionsavgift
slopas   (yrkande  7).   I   ett   samlat
reformarbete     för      ett      bättre
företagsklimat        är         följande
skatteförändringar viktiga:  En  sänkning
av     arbetsgivaravgifterna    med     5
procentenheter     i     den      privata
tjänstesektorn.    Skattereduktion    för
hushållstjänster. Slopat övre skikt i den
statliga   inkomstskatteskalan.    Slopad
skatt    på   aktieutdelningar.   Enklare
fåmansbolagsregler.  Sänkt  och  på  sikt
avskaffad   förmögenhetsskatt.    Slopade
sociala    avgifter   på    vinstandelar.
Lättnader  i  beskattningen av  optioner.
Höjt    avdrag    för    pensions-    och
kompetenssparande.             Avskaffade
skattetillägg  vid  periodiseringsfel   i
momsredovisningen. Inbetalning  av  skatt
på  skattekonto på förfallodagen (yrkande
8). En företagarreform bör genomföras och
innebär  bl.a. följande förändringar  för
att  minska krånglet för företagarna.  En
förenklad  deklaration införs.  Alla  som
vill och inte har näringsförbud skall  få
F-skattsedel.  Inbetalning   av   sociala
avgifter och skatt bör kunna ske  utifrån
den  lön  som  faktiskt  har  tagits  ut.
Servicecheckar   gör   det   enkelt   för
privatpersoner att betala för tjänster  i
hushållet (yrkande 9).


Skatteutskottets yttrande


Skatteutskottet  anför  i  sitt  yttrande
(SkU5y)   att   skattesystemets   främsta
uppgift  är  att  på  ett  varaktigt  och
stabilt  sätt finansiera olika gemensamma
åtaganden    och   att    utrymmet    för
skattesänkningar hela tiden måste bedömas
utifrån  medborgarnas  önskemål   om   en
offentligt  finansierad  välfärd  och  de
uppsatta   budgetpolitiska   målen.    En
varaktig finansiering förutsätter  enligt
vad  utskottet  anför  att  skatteuttaget
baseras  på  uthålliga och kontrollerbara
skattebaser.


Vidare  anförs  att Sverige  har  större
och  mer  generellt utformade, offentligt
finansierade  välfärdssystem   än   många
andra  länder och att detta  innebär  att
kraven   på  gemensam  finansiering   via
beskattningen internationellt sett  också
är  större.  Den  svenska  ekonomin  blir
också  alltmer  öppen i förhållande  till
omvärlden,   och   detta   påverkar    de
underliggande  skattebaserna.   Utskottet
ser  därför  positivt på  att  regeringen
tillsatt  en  utredning med  uppgift  att
analysera      hur      den       svenska
skattestrukturen  skall  utformas  i   en
värld  med internationaliserade marknader
för       varor,       tjänster       och
produktionsfaktorer och anser,  i  likhet
med regeringen, att inriktningen bör vara
att  den  svenska skattestrukturen  skall
utformas på ett sätt som gör det  möjligt
att     bevara    de    välfärdspolitiska
ambitionerna på dagens nivå.


När  det  gäller  den  år  2000  inledda
inkomstskattereformen               anför
skatteutskottet  att  den   innebär   att
marginalskatter   och  genomsnittsskatter
sänks  på  ett förhållandevis  likformigt
sätt  för  personer med  inkomster  under
taket  för uttag av allmän pensionsavgift
och   att  de  sänkta  marginalskatterna,
tillsammans med maxtaxereformen, gör  att
förutsättningarna    för    arbetsutbudet
förbättras.    Enligt    skatteutskottets
mening bör den påbörjade reformeringen av
inkomstbeskattningen     fortsätta     om
utvecklingen  av  statsfinanserna  medger
det.


Skatteutskottet tar också upp  förslagen
från   olika  håll  om  att  skatten   på
aktieutdelning     slopas.      Utskottet
konstaterar    att   Sverige    har    en
internationellt   sett  konkurrenskraftig
bolagsbeskattning och att  den  skatt  på
kapitalinkomster   som    tas    ut    av
individerna   bygger   på   en    uttalad
likformighetsprincip. Det är  enligt  vad
utskottet  anför angeläget att  ha  samma
skatteuttag    för    olika    slag    av
kapitalinkomster: räntor, utdelningar och
kapitalvinster.      Ett       oenhetligt
skatteuttag     skapar     risker     för
inkomstomvandling av  det  slag  som  var
mycket    frekvent    före    1990    års
skattereform.  I detta perspektiv  skulle
en  isolerad  lättnad i beskattningen  av
avkastningen   på   aktieplaceringar    -
exempelvis    genom   skattefrihet    för
utdelningsinkomster  och  genom  partiell
skattelättnad för kapitalvinster  av  det
slag  som  gällde  1994  -  innebära   en
subventionering   av   visst   slag    av
sparande.  För  den lilla öppna  ekonomin
skulle detta enligt utskottets mening ske
med   högst   begränsade   effekter    på
investeringar och sysselsättning.


När  det gäller fastighetsskatten är det
enligt skatteutskottets mening väsentligt
att   taxeringsvärdena  nu  åter  speglar
fastigheternas    marknadsvärden,     och
utskottet  anser att en begränsningsregel
med      lämplig      utformning      har
förutsättningar att skapa  en  grund  för
ett     rimligt    utfall    även     för
fastighetsägare  med låga  inkomster  som
bor i attraktiva områden.


Utskottet    tar    också    upp     den
skatteväxlingsstrategi som riksdagen lagt
fast  under  hösten 2000 och noterar  det
utredningsarbete som pågår med  bl.a.  en
översyn  av  systemet  för  energi-   och
koldioxidskatten utifrån den principskiss
som           presenterades            av
Skatteväxlingskommittén samt arbetet  med
en  kartläggning av alternativa former av
nedsättningar av skatteuttaget. Utskottet
anför att utvecklingen inom EU kommer att
bli  betydelsefull för Sveriges  framtida
möjligheter  att tillämpa differentierade
system  och  har  ingen erinran  mot  att
regeringen   avser  att  återkomma   till
frågan  om  omfattning och inriktning  av
etgärder  för  2002 i budgetpropositionen
för 2002.


Skatteutskottet  ställer  sig  bakom  de
riktlinjer   för   skattepolitiken    som
regeringen  redovisat  och  avstyrker  de
aktuella motionsyrkandena.


Moderata                samlingspartiet,
Kristdemokraterna,   Centerpartiet    och
Folkpartiet  liberalerna har i  avvikande
meningar  tillstyrkt de egna riktlinjerna
för skattepolitiken.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet  kan i  år  liksom  under
tidigare  år konstatera att motionärernas
förslag  har  en inriktning som  ger  ett
mycket  kraftigt bortfall av skatte-  och
avgiftsinkomster.   Om   dessa    förslag
genomförs     skulle     skatte-      och
avgiftsinkomsterna år 2004 vara mellan 66
och  110 miljarder kronor lägre än enligt
de    beräkningar   som   redovisas    av
regeringen   på  grundval  av   beslutade
regler   och  framlagda  förslag  (tabell
4.3).


Tabell       35.       Förslag       till
skatteförändringar i partimotionerna




Belopp i miljarder kronor


År     Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens förslag


Moder     Kris             Folkp
ata       tdem     Cent    artie
o-       er-     t
samli     krat             liber
ngs-      erna             alern
part    a
parti              iet
et


20        -           -        -       -
02     53,        32,7     27,1    52,
2                           9
20        -           -        -       -
03     85,        52,7     53,4    65,
9                           3
20        -           -        -       -
04     109        66,2     67,9    81,
,5                           3


Förslagen   vittnar   enligt   utskottets
mening  om att motionärerna har en  annan
inriktning  än regeringen när det  gäller
möjligheterna att bibehålla och förstärka
välfärden.    Motionärerna   argumenterar
också för att den gemensamma sektorn  bör
minskas   eftersom  den   med   nuvarande
omfattning  skulle  inverka  negativt  på
möjligheten  att bedriva en  framgångsrik
ekonomisk politik.


Enligt finansutskottets mening utgör  en
välfärdspolitik   som    ger    människor
trygghet  och möjligheter till utveckling
en  god  grund för ett stigande välstånd,
både  för den enskilde individen och  för
samhället som helhet. Sveriges ekonomi är
också  i gott skick och står stark  inför
de  påfrestningar som kan  komma  som  en
följd   av  en  eventuell  internationell
avmattning  och  den  utmaning  som   den
väntade demografiska utvecklingen  utgör.
Det  utgiftstak som regeringen föreslagit
för  2004 innebär att det skapas  utrymme
för      både     utgiftsökningar     och
skattesänkningar   samtidigt   som    den
offentliga  skulden  amorteras.  Utrymmet
för  skattesänkningar  måste  hela  tiden
bedömas   mot  bakgrund  av  medborgarnas
önskemål  om  en  offentligt  finansierad
välfärd  och  de uppsatta budgetpolitiska
målen.


I   förhållande   till   omvärlden   har
Sverige  höga  skatter som  en  följd  av
större   och   mer  generellt  utformade,
offentligt  finansierade  välfärdssystem.
Samtidigt   blir  den  svenska   ekonomin
alltmer   öppen   i   förhållande    till
omvärlden. Detta gäller sedan  länge  för
varumarknaden. Under senare decennier har
dock en motsvarande utveckling skett även
på       tjänste-,      arbets-       och
kapitalmarknaderna.  Utvecklingen  kommer
att    förstärkas   under   de   närmaste
decennierna,   och   detta   innebär   en
utmaning för skattepolitiken.


Ett  problem i sammanhanget är  att  det
inte  finns något enkelt sätt att jämföra
skattesystem i olika länder  för  att  på
det sättet få en exakt beskrivning av  de
anpassningskrav     som     den     ökade
internationella rörligheten  medför.  Som
regeringen redovisar i propositionen  ger
jämförelser  av  skatteuttaget  ställt  i
relation  till  BNP  inte  någon   större
vägledning,    eftersom   länderna    har
utformat    sina   transfererings-    och
skattesystem efter olika principer. Också
mer     grundläggande    skillnader     i
förutsättningarna        som        olika
åldersstruktur  kan göra  det  svårt  att
göra   rimliga  jämförelser.  Även  efter
korrigering för sådana faktorer finns det
dock kvar en skillnad mellan Sverige  och
andra   länder,  och  den  utmaning   som
Sverige  ställs  inför  kvarstår  därför.
Frågan     är     hur     den     svenska
skattestrukturen  skall  utformas  i   en
värld  med internationaliserade marknader
för       varor,       tjänster       och
produktionsfaktorer  samtidigt   som   de
välfärdspolitiska ambitionerna bevaras på
dagens nivå.


För  att  analysera dessa frågor arbetar
sedan     hösten    2000     den     s.k.
Skattebasutredningen   (dir.    2000:51).
Utredningen  kommer bl.a.  att  analysera
förskjutningar  och  rörlighet   hos   de
svenska  skattebaserna under  de  senaste
decennierna.  Man har även engagerat  ett
antal  utländska  experter  för  att   få
underlag    för    en    framtidsinriktad
bedömning. Utredningen beräknas vara klar
under första kvartalet 2002.


Utskottet  anser i likhet med regeringen
att  internationaliseringen och  de  krav
som    den   ställer   på   det   svenska
skattesystemet  bör ses som  en  utmaning
och  att  inriktningen bör vara  att  den
svenska  skattestrukturen skall  utformas
på  ett  sätt  som  gör det  möjligt  att
bevara  de välfärdspolitiska ambitionerna
på  dagens  nivå.  Utskottet  ser  därför
positivt  på att en utredning  med  denna
inriktning tillsatts. Utskottet  är  inte
berett  att, som flera motionärer, direkt
dra  slutsatsen  att  olika  skatter   så
snabbt  som  möjligt  bör  slopas   eller
sänkas kraftigt.


När   det   gäller   beskattningen    av
förvärvsinkomster  innebär  den   inkomst
skattereform  som  inleddes  år  2000  en
gradvis  utbyggd kompensation för  allmän
pensionsavgift   och  en   minskning   av
antalet skattskyldiga som betalar statlig
skatt    på   förvärvsinkomster.    Fullt
genomförd  skulle reformen  innebära  att
85    %    av   de   skattskyldiga    med
förvärvsinkomster   enbart   kommer   att
betala kommunalskatt medan resterande del
därutöver betalar statlig inkomstskatt på
inkomster   över  en  viss   gräns.   Den
genomsnittliga kommunalskatten  motsvarar
ungefär         skattesatsen          för
kapitalinkomster, vilket var ett  uttalat
önskemål   för   1990  års  skattereform.
Kompensationen  för allmän pensionsavgift
innebär    att    marginalskatter     och
genomsnittsskatter    sänks    på     ett
förhållandevis   likformigt   sätt    för
personer  med inkomster under  taket  för
uttag  av  allmän pensionsavgift,  vilket
ger         ett        tillfredsställande
fördelningspolitiskt              utfall.
Uppflyttningen av den nedre  skiktgränsen
för  statlig inkomstskatt bidrar till att
sänka  marginaleffekterna i  det  berörda
inkomstskiktet.


Enligt  utskottets mening förstärker  de
sänkta marginalskatterna arbetslinjen och
förbättrar,        tillsammans        med
maxtaxereformen,  förutsättningarna   för
arbetsutbudet.  Detta är  angeläget  inte
minst    i    nuvarande   situation    på
arbetsmarknaden. Efter en fullt genomförd
inkomstskattereform       kommer       de
skattemässiga  villkoren för  arbete  att
vara   bättre  än  för  tio   år   sedan.
Reformens effekter på arbetsutbudet är en
av  de  faktorer  som skall  beaktas  när
regeringen  i  höst  tar  ställning  till
inkomstskattereformens      fortsättning.
Liksom tidigare gäller att fortsatta steg
också blir beroende av utvecklingen av de
offentliga  finanserna och  den  allmänna
ekonomiska utvecklingen.


Det  framtida  skatteuttaget  på  arbete
kommer   också   att  påverkas   av   det
fortsatta   genomförandet   av   den    i
budgetpropositionen för år 2001  presente
rade strategin för grön skatteväxling som
skall   genomföras  under  den   kommande
tioårsperioden.   Riksdagen   har   redan
fattat   viktiga   konkreta   beslut   om
skatteväxling, senast finansierades bl.a.
en  höjning av grundavdraget för alla med
1 200 kr genom höjda energiskatter.


Enligt   utskottets   mening   bör   den
påbörjade        reformeringen         av
inkomstbeskattningen     fortsätta     om
utvecklingen  av  statsfinanserna  medger
det.


Flera  motionärer föreslår  att  skatten
på  aktieutdelning slopas. När det gäller
den  svenska bolagsbeskattningen är denna
internationellt   sett  konkurrenskraftig
genom kombinationen av låg skattesats och
förhållandevis                   generösa
reserveringsregler. Den del av skatten på
kapitalinkomster   som    tas    ut    av
individerna   bygger   på   en    uttalad
likformighetsprincip.  Det  är  angeläget
att  ha samma skatteuttag för olika  slag
av  kapitalinkomster: räntor, utdelningar
och    kapitalvinster.   Ett   oenhetligt
skatteuttag     skapar     risker     för
inkomstomvandling av  det  slag  som  var
mycket    vanligt    före    1990     års
skattereform.  I detta perspektiv  skulle
en  isolerad  lättnad i beskattningen  av
avkastningen   på   aktieplaceringar    -
exempelvis    genom   skattefrihet    för
utdelningsinkomster  och  genom  partiell
skattelättnad för kapitalvinster  av  det
slag  som  gällde  1994  -  innebära   en
snedvridande subventionering av ett visst
slag  av  sparande. För den  lilla  öppna
ekonomin  skulle  detta  ske  med   högst
begränsade effekter på investeringar  och
sysselsättning samtidigt som  aktieägarna
skulle            få            betydande
inkomstförstärkningar.


När  det  gäller  fastighetsskatten  har
motionärerna i allmänhet begärt  att  den
frysning  av taxeringsvärden  som  gällde
fram  till  årsskiftet skall återställas.
Fastighetsskatten       baseras        på
taxeringsvärden        som        speglar
fastigheternas    marknadsvärden.     Det
omräkningsförfarande som infördes år 1996
syftade   till   att   uppnå    en    mer
kontinuerlig        anpassning         av
taxeringsvärdena  till   förändringar   i
fastigheternas marknadsvärden.  Delvis  i
avvaktan     på     de    förslag     som
Fastighetstaxeringsutredningen        och
Fastighetsbeskattningskommittén    skulle
komma att lägga fram har detta förfarande
inte  tillämpats, och detta har lett till
att  taxeringsvärdena alltmer kommit  att
avvika     från    marknadsvärdena.     I
budgetpropositionen för 2001 ansåg därför
regeringen     att     frysningen      av
taxeringsvärdena borde upphöra fr.o.m. år
2001. Eftersom taxeringsvärdena har varit
oförändrade  under  flera  år  resulterar
detta    i    kraftiga    höjningar    av
taxeringsvärdena på många håll.  För  att
begränsa effekterna av dessa höjningar av
skatteuttaget har riksdagen  beslutat  om
en  sänkning av fastighetsskatten fr.o.m.
år  2001  för  både småhus och  hyreshus.
Därtill    genomfördes    höjningar    av
fribeloppet i förmögenhetsbeskattningen.


Uttaget   av  fastighetsskatt   kan   ge
upphov  till problem för vissa fastighets
ägare.  Det gäller framför allt en mindre
grupp  hushåll  som trots låga  inkomster
äger  och  är bosatta i småhus  med  höga
taxeringsvärden.   I  Finansdepartementet
har  utarbetats  en  promemoria  med  ett
förslag  till  en  begränsningsregel  för
fastighetsskatten  genom  skattereduktion
som   innebär  att  hushåll  med   normal
inkomst och förmögenhet inte skall betala
mer än 5 % av inkomsten i fastighetsskatt
för  sin permanentbostad. Avsikten är att
en    begränsningsregel    skall    gälla
retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001.


Enligt   utskottets   mening   är    det
väsentligt att taxeringsvärdena  nu  åter
speglar   fastigheternas  marknadsvärden,
och   utskottet  anser  att  en   begräns
ningsregel  med  lämplig  utformning  har
förutsättningar att skapa  en  grund  för
ett     rimligt    utfall    även     för
fastighetsägare  med låga  inkomster  som
bor i attraktiva områden.


Den      skatteväxlingsstrategi      som
utskottet  nämnt och som  riksdagen  lagt
fast  under  hösten 2000 skall genomföras
under en period av tio år och kräver  att
ställning       tas      till       olika
gränsdragningsfrågor.  Som  en   del   av
strategin    -   och   som   en    viktig
förutsättning för dess fulla genomförande
-  genomför därför regeringen en  översyn
av     systemet    för    energi-     och
koldioxidskatten utifrån den principskiss
som           presenterades            av
Skatteväxlingskommittén.    Ett     antal
utredningar  kommer också att  börja  ett
arbete,  bl.a. med alternativa former  av
nedsättningar   av   skatteuttaget.   För
Sveriges    framtida   möjligheter    att
tillämpa  differentierade  system  kommer
utvecklingen    inom    EU    att     bli
betydelsefull.   I   avvaktan   på    det
aviserade utredningsarbetet med anledning
av  den  fortsatta skatteväxlingen kommer
regeringen      att      återkomma      i
budgetpropositionen för 2002 till  frågan
om  omfattning och inriktning av åtgärder
för 2002.


Enligt  utskottets mening är  den  gröna
skatteväxlingen med dess  stimulans  till
miljöansvar  och  energieffektivitet  ett
viktigt  instrument när  det  gäller  att
utveckla   Sverige  till  ett  ekologiskt
hållbart samhälle.


Med  det  anförda,  och  med  hänvisning
till    vad    skatteutskottet    anfört,
avstyrker finansutskottet motionerna Fi17
(m)  yrkande  9,  Fi18  (kd)  yrkande   2
delvis,  Fi19  (c) yrkande 5,  Fi20  (fp)
yrkandena 6-9 och Fi26 (m).




5 Ekonomisk styrning och statlig
redovisning






5.1      Årsredovisning för staten
5.2
Utskottets förslag i korthet


Utskottet   föreslår   att   regeringens
skrivelse   2000/01:101   Årsredovisning
för staten läggs till handlingarna.


Regeringens skrivelse 2000/01:101


Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten
skall  regeringen så snart  som  möjligt,
dock senast nio månader efter budgetårets
utgång,   lämna  en  årsredovisning   för
staten till riksdagen. Enligt lagen skall
årsredovisningen                innehålla
resultaträkning,    balansräkning     och
finansieringsanalys  samt  det   slutliga
utfallet  på statsbudgetens inkomsttitlar
och   anslag.  Lagen  stadgar  också  att
regeringen  är redovisningsskyldig  inför
riksdagen  för statens medel  och  övriga
tillgångar   som  står  till  regeringens
disposition.     Redovisningsskyldigheten
omfattar även den verksamhet som  bedrivs
av staten samt statens skulder och övriga
ekonomiska förpliktelser.


I   regeringens  skrivelse   2000/01:101
lämnar regeringen en redogörelse för  det
ekonomiska  utfallet i staten  för  2000.
Skrivelsen    omfattar   resultaträkning,
balansräkning   och   finansieringsanalys
samt    det    slutliga    utfallet    på
statsbudgetens inkomsttitlar  och  anslag
under  året. Vidare lämnas en redogörelse
för  statliga garantier samt för avgifter
och   bidrag  från  EU.  Vissa  generella
iakttagelser som Riksrevisionsverket  har
gjort    under    året   redovisas    och
kommenteras i skrivelsen. Myndigheter som
har    fått    revisionsberättelse    med
invändning   omnämns   och   skälen   för
invändningarna   anges.  Årsredovisningen
innehåller    också   ett   avsnitt    om
utvecklingen av den ekonomiska styrningen
i staten.


Det    är    nu   fjärde   gången    som
återrapporteringen till riksdagen sker  i
en    separat    skrivelse.   Motsvarande
redogörelse   har  tidigare   lämnats   i
budgetpropositionen. Årsredovisningen för
staten överlämnades till riksdagen den 17
april  2001, dvs. vid samma tidpunkt  som
den ekonomiska vårpropositionen.


Garantier




Riksdagens revisorers yttrande


Angående   garantierna  anför  Riksdagens
revisorer    i    sitt    yttrande    att
redovisningen  har utvecklats  betydligt,
bl.a.   med   bättre   förklaringar    av
grundläggande begrepp och med  tidsserier
över     hur    garantiåtagandena     har
utvecklats.  Revisorerna  anför  att  det
även  i  övrigt  finns  klara  analytiska
förbättringar,  bl.a.  i   form   av   en
diskussion  kring  riskerna   att   olika
garantier   måste  infrias   och   vilken
beredskap    staten   har   för    detta.
Revisorerna   skriver   vidare   att   de
statliga garantierna är en viktig del  av
statens  åtaganden för framtiden och  att
det   är  viktigt  att  arbetet  med  att
utveckla  hanteringen av  detta  åtagande
fortsätter.


Utrikesutskottets yttrande


I     sitt    yttrande    (UU2y)    anför
utrikesutskottet       följande        om
redovisningen av garantier.


Inom   ramen   för  sitt   arbete   med
uppföljning    och   utvärdering    har
utskottet   inlett  en  granskning   av
statens  garantiåtaganden  inom   Sidas
område.  Utskottet  har  därvid   bl.a.
funnit   att   regeringens  information
till  riksdagen  om statliga  garantier
kunde           förbättras.           I
budgetpropositionen  för  1997   (prop.
1996/97:1),     där      den      "nya"
garantimodellen   (jfr   här    aktuell
skrivelse  s.  85)  beskrivs   tämligen
detaljerat,  föreslås att  "information
skall   lämnas   i  budgetpropositionen
omfattande                garantiramar,
garantiutfästelser,          garanterad
kapitalskuld,     antal      garantier,
utgifter  och  inkomster. Vidare  skall
information   lämnas  om  verksamhetens
intäkter         och         kostnader,
garantireservens      storlek       och
förändring  samt  förväntade  kostnader
och         riskbedömningar.          I
vårpropositionen       bör       lämnas
information  om  förändringar  avseende
riskbedömningar   och  garantireservens
storlek."


Enligt   utskottets   uppfattning   bör
motsvarande    uppgifter    också,    i
tillämpliga    delar,   återfinnas    i
årsredovisningen för staten. Med  tanke
på   statsbudgetens  konstruktion   och
riksdagens   arbetsformer   bör   också
redovisningen  vara nerbruten  så,  att
garantiverksamheten vid var och  en  av
de  garantigivande myndigheterna - RGK,
Statens             bostadskreditnämnd,
Exportkreditnämnden,      Sida      och
Insättningsgarantinämnden  -  går   att
följa.




Utskottet  kan  finna anledning  att  i
annat    sammanhang   återkomma    även
beträffande andra aspekter  av  statens
garantiåtaganden inom Sidas område.




Finansutskottets ställningstagande


Vid  behandlingen av årsredovisningen för
1999   välkomnade   finansutskottet   att
redovisningen av de statliga  garantierna
förbättrats jämfört med tidigare år. Även
i årsredovisningen för 2000 ges en fyllig
redovisning. Regeringen rapporterar  till
riksdagen om de statliga garantierna  vid
tre  tillfällen  per år, i  samband  vår-
respektive budgetpropositionerna  samt  i
årsredovisningen.    Det    kan    enligt
utskottets   mening   övervägas    vilket
innehåll  denna rapportering bör  ha  vid
respektive tillfälle.


I  årsredovisningen anför regeringen att
garantimodellen    innebär    krav     på
kostnadstäckning,  och  risken  i   varje
garantiåtagande eller grupp av  åtaganden
skall  beräknas.  Utifrån  detta  bestäms
sedan  en  avgift  för  garantin.  I  den
utsträckning garantitagaren inte  behöver
betala  denna avgift är det fråga  om  en
subvention som skall belasta anslag.  Det
vore   önskvärt   att  det   framgår   av
redovisningen   i   vilken   utsträckning
sådana subventioner förekommer.


Biståndsramen




Utrikesutskottets yttrande


Beträffande       redovisningen        av
biståndsramen  anför  utrikesutskottet  i
sitt yttrande (UU2y):


Enligt   utskottets   uppfattning    är
skrivelsen ett värdefullt underlag  för
riksdagsutskottens      arbete      med
uppföljning  och utvärdering,  särskilt
i  de  delar som har att göra  med  mål
och  resultatstyrning.  Det  är  därför
angeläget  att uppfyllandet av  de  mål
som  riksdagen  fastlägger  inom  ramen
för    budgetprocessen   avspeglas    i
skrivelsen.  Utskottet har  tidigare  i
sitt   yttrande   1999/2000:UU6y   till
finansutskottet tagit upp denna  aspekt
vad  avser måluppfyllelsen av det  s.k.
procentmålet   inom  utgiftsområde   7.
Utskottet anförde därvid följande:


En central fråga inom utgiftsområde  7
är    den   s.k.   biståndsramen   för
internationellt  utvecklingssamarbete,
vars  omfattning (uttryckt  i  procent
av  prognosticerad BNI), efter yrkande
i     budgetpropositionen,     årligen
fastställs av riksdagen. Detta  faktum
jämte  den  politiska vikt  som  fästs
vid  frågan gör att det vore  önskvärt
att  regeringen  i årsredovisning  för
staten       redovisade       utfallet
beträffande     biståndsramen.      Av
intresse      att     erfara      vore
biståndsramens utfall i absoluta  tal,
i  procent av prognosticerad BNI och i
procent av verklig BNI.


Såvitt  utskottet kan  finna  redovisas
de     av     utskottet    efterfrågade
uppgifterna   inte   i   här    aktuell
skrivelse.   Utskottet  finner   därför
anledning  att  upprepa  sina  tidigare
synpunkter.




Finansutskottets ställningstagande




5.3      I skrivelsens kapitel 4 görs en
relativt detaljerad genomgång av
statsbudgetens utgifter 2000.
Redovisningen är uppdelad i
utgiftsområden och under respektive
utgiftsområde tas de väsentligaste
anslagen upp. Avgränsningen av
biståndsramen sammanfaller dock inte med
anslagen. Inte desto mindre är
biståndsramen den avgränsning som används
för viktiga mål inom biståndspolitiken,
och den tillmäts ett stort politiskt
intresse. I budgetpropositionen framgår
förhållandet mellan anslagen inom
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
och biståndsramen. Finansutskottet delar
utrikesutskottets uppfattning att det
vore värdefullt om årsredovisningen
innehöll en redovisning av utfallet för
biståndsramen.
5.4
5.5       Könsuppdelad statistik
5.6


Utskottets förslag i korthet


Mot  bakgrund av att jämställdhetsfrågan
är  en  högt prioriterad fråga  föreslår
utskottet   ett   tillkännagivande    om
könsuppdelad    statistik.     Riksdagen
bifaller därmed delvis motion Fi34 (v).


Jämför reservation 15 (m, kd, c, fp).


Motionen


I  motion  Fi34  av Siv Holma  m.fl.  (v)
begärs   ett  tillkännagivande  om   köns
uppdelning      av     statistiken      i
årsredovisningen för staten (yrkande  1).
I  motionen  anförs  att  den  nationella
handlingsplan  för jämställdhetspolitiken
som  riksdagen  antog  1994  inte  lämnat
några   spår   i  regeringens   skrivelse
2000/01:101  Årsredovisning  för   staten
2000.     Motionärerna     anför      att
handlingsplanen innebär att alla  förslag
och   beslut  måste  analyseras  ur   ett
jämställdhetsperspektiv  och  anser   att
t.ex. utgifter för socialförsäkringar och
arbetslöshetsersättning        innehåller
uppenbara    könsaspekter.   Motionärerna
anser   att  den  fråga  som  genomgående
behöver   ställas   i   framtagandet   av
könsrelaterad statistik, också i  statens
årsredovisning,  är:  "Går  det  här  att
könsuppdela?". Om det går att könsuppdela
statistiken  är  det enligt  motionärerna
sällan det finns någon anledning att inte
göra det.


I     samma     motion    begärs     ett
tillkännagivande   om    att    integrera
resultat        från       myndigheternas
jämställdhetsarbete       i       statens
årsredovisning (yrkande 2).  Motionärerna
anför  att  årsredovisningen måste  kunna
användas som underlag för utformningen av
den framtida myndighetsutövningen. Därför
måste        målformuleringarna         i
regleringsbreven  förtydligas  och  göras
mätbara.   Det   är   nödvändigt,   anser
motionärerna,  att de allmänna  målen  om
jämställdhet konkretiseras och följs upp.


Vidare   anför  motionärerna   att   det
behövs     en     särskild    kommenterad
jämställdhetsbilaga     till      statens
årsredovisning  (yrkande  3).  En   sådan
bilaga   bör  innehålla  statistik   över
statens  förhållande till  de  ekonomiska
skillnaderna    mellan    könen:    olika
skatteintäkters   fördelning    på    män
respektive  kvinnor och  fördelningen  av
utgifterna  för t.ex. socialförsäkringar,
a-kassa och studiemedel.


Utrikesutskottets yttrande


Utrikesutskottet anför  i  sitt  yttrande
(UU2y)  att  man som sin allmänna  mening
vill anföra att det är angeläget att köns-
och  jämställdhetsaspekter,  där  så   är
meningsfullt,     beaktas     också     i
redovisningssammanhang. Utrikesutskottet,
som  tidigare  genomfört uppföljning  och
utvärdering                   beträffande
jämställdhetsfrågor  inom   sitt   område
vill, utan att ta ställning i formfrågan,
understryka  vikten av  att  riksdagen  i
lämplig    form   får    del    av    hur
jämställdhetsarbetet utvecklas.


Arbetsmarknadsutskottets yttrande


Arbetsmarknadsutskottet  anför   i   sitt
yttrande  (AU2y)  att Riksrevisionsverket
(RRV) på regeringens uppdrag har granskat
hur  jämställdhetsaspekten mellan kvinnor
och   män  har  kommit  till  uttryck   i
regeringens      regleringsbrev      till
myndigheterna  budgetåret  1999  och   på
vilket   sätt   myndigheterna   i    sina
årsredovisningar har återrapporterat  det
externa  jämställdhetsarbetet i  enlighet
med regeringens direktiv, dvs. det arbete
i  vilket  myndigheten  skall  verka  för
jämställdhet    inom    sin    respektive
samhällssektor.  Myndigheternas   interna
jämställdhetsarbete  omfattades  inte  av
RRV:s    uppdrag,   dvs.   arbetet    med
jämställdhetsplaner  och  andra  åtgärder
enligt   jämställdhetslagen.  RRV  skulle
vidare  analysera utvecklingen som  skett
mellan åren 1997 och 1999 och lägga  fram
förslag till möjliga förändringar.


Resultatet    av    granskningen     har
redovisats i rapporten Jämställdhet - hur
styr regeringen?, RRV 2000:17.


I  rapporten  slås fast att  hälften  av
alla  myndigheter saknar  någon  form  av
eterrapporteringskrav när det gäller  det
externa      jämställdhetsarbetet       i
regleringsbreven för år 1999.  Bland  dem
som har återrapporteringskrav finns flera
myndigheter      som      anser       att
jämställdhetsperspektivet     inte     är
relevant  med  hänsyn till  verksamhetens
art.  Kopplingen  mellan de  övergripande
jämställdhetspolitiska     målen      och
målformuleringarna i regleringsbreven  är
otydlig.   Både   målformuleringar    och
återrapporteringskrav är  mycket  allmänt
hållna.   RRV   anser   att   regeringens
jämställdhetsstrategi behöver förtydligas
för  att  fungera effektivt som  bas  för
styrningen  av myndigheterna.  Regeringen
bör  enligt  RRV exempelvis föra  in  och
klargöra det jämställdhetsperspektiv  som
man  bl.a.  har  enats om  inom  EU.  RRV
föreslår  också att regeringen  utnyttjar
möjligheten  att  mer  långsiktigt  styra
myndigheterna  mot ett sådant  arbetssätt
genom ett tillägg i verksförordningen.


Enligt  vad arbetsmarknadsutskottet  har
erfarit  används rapporten  som  underlag
för det utvecklingsarbete som en särskild
arbetsgrupp    för   metodutveckling    i
jämställdhetsarbetet                 inom
Regeringskansliet    bedriver.    Gruppen
kommer att redovisa sina slutsatser någon
gång efter sommaren 2001.


Enligt  arbetsmarknadsutskottets  mening
är RRV:s synpunkter mycket värdefulla och
visar  på nödvändigheten av att precisera
kraven    på    jämställdhetsarbete     i
myndigheternas  regleringsbrev  och   att
införa   krav  på  återrapportering.   En
förändring  i den riktning RRV  pekar  på
skulle   väsentligt   bidra   till    att
jämställdhetsarbetet        förbättrades.
Arbetsmarknadsutskottet anser därför  att
det  är viktigt att arbetsgruppen i  sitt
fortsatta arbete beaktar RRV:s synpunkter
och  lämnar förslag till förändringar som
ligger   i   linje  med   dessa   tankar.
Utskottet förutsätter att regeringen  kan
utveckla arbetet i enlighet med detta.


Konstitutionsutskottets yttrande


Konstitutionsutskottet   anför   i   sitt
yttrande   (KU14y)   att   det   är    en
grundläggande  princip i  regeringsformen
att  det allmänna skall tillförsäkra  män
och kvinnor lika rättigheter. Redan härav
följer att alla beslut bör analyseras  ur
jämställdhetsperspektiv innan de  fattas.
Konstitutionsutskottet    har    tidigare
uttalat    att    det   förutsätts    att
regeringen, när så är påkallat, redovisar
könsuppdelad  statistik  för   riksdagen.
Även   i  arbetet  med  uppföljning   och
utvärdering  av  beslut  inom  samhällets
olika  områden är det nödvändigt  att  så
långt     som     möjligt     väga     in
jämställdhetsperspektiv.
Konstitutionsutskottet anför att det  för
närvarande   pågår   ett   projekt   inom
Näringsdepartementet  som  bl.a.   syftar
till  att visa hur en koppling kan  göras
mellan       mål,       budget        och
resultatredovisning   samt    till    att
utveckla en strategi för uppföljning  och
utvärdering   av  jämställdhetspolitiken,
och  utskottet förutsätter att de  frågor
som  tas  upp i motionen övervägs  i  det
sammanhanget.      Konstitutionsutskottet
anser  att  motion 2000/01:Fi34  (v)  bör
avstyrkas.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet   vill  understryka   att
jämställdhetsfrågan  är  en   fråga   med
högsta  prioritet. Det är  angeläget  att
köns-    och    jämställdhetsperspektivet
genomsyrar regeringens arbete.


Frågan  om  könsuppdelad  statistik  har
behandlats tidigare av utskottet,  senast
i   betänkande  2000/01:FiU2.   Utskottet
gjorde  där  en översiktlig genomgång  av
det  omfattande  jämställdhetsarbete  som
pågår  inom regeringen. Utskottet anförde
då bl.a. följande:


...    regeringens    utgångspunkt    i
jämställdhetsarbetet är att  såväl  den
politiska  som den verkställande  delen
av  regeringsarbetet  skall  genomsyras
av  ett  jämställdhetsperspektiv.  Till
exempel  gäller att olika  förhållanden
och  villkor för kvinnor och män  skall
synliggöras,  att  varje  fråga   skall
prövas  ur  ett jämställdhetsperspektiv
och    att   konsekvenserna   av    hur
förändringar  kan  tänkas  utfalla  för
kvinnor     respektive    män     skall
analyseras.    Inför    varje    viktig
regelförändring    i    skatte-     och
transfereringssystemet        genomförs
analyser   av   de  olika   åtgärdernas
fördelningseffekter.      Beräkningarna
omfattar  t.ex.  utfallet  för  kvinnor
respektive   män  samt   hur   åtgärden
sammantaget                    påverkar
inkomstspridningen.          Resultaten
redovisas           löpande           i
utredningsbetänkanden,    propositioner
och skrivelser.


I      samma      betänkande      anförde
finansutskottet vidare:


Sedan 1994 publiceras som bilagor  till
vår-      och     budgetpropositionerna
redovisningar   av   olika   typer   av
fördelningseffekter,     som      t.ex.
fördelningseffekterna av saneringen  av
de   offentliga  finanserna,   regional
inkomstfördelning, fördelning  när  det
gäller    utnyttjandet   av   offentlig
service    och    tjänster    etc.    I
budgetpropositionen för 2001  behandlas
i  bilaga 4 den ur välfärdssynpunkt  så
viktiga   fördelningen   av   offentlig
produktion, arbete i hemmet och  fritid
samt  hur hushållen anpassar sig  efter
olika    regelförändringar.   Utskottet
vill  i  anslutning  till  detta  också
erinra  om  att  det i vårpropositionen
för  2000 bilaga 3 finns en redovisning
av  hur  utvecklingen  av  arbetet  med
fördelningsanalyser                 och
fördelningsstatistik fortskrider.


Utskottet   nämnde  vid  samma  tillfälle
utöver ovanstående också ett projekt inom
Näringsdepartementet som syftar till  att
integrera       könsperspektivet        i
budgetprocessen  och  att  SCB  tillförts
ökade resurser för att ta fram nödvändigt
statistiskt  underlag för  könsuppdelning
av anslag.


Finansutskottet ser mycket  positivt  på
det  omfattande arbete som pågår med  att
på  olika  sätt integrera dessa frågor  i
den ekonomiska politiken.


Arbetsmarknadsutskottet  anför  i   sitt
yttrande att RRV i rapporten Jämställdhet
- hur styr regeringen?, RRV 2000:17, slår
fast  att  hälften  av  alla  myndigheter
saknar        någon        form        av
återrapporteringskrav när det gäller  det
externa      jämställdhetsarbetet       i
regleringsbreven för år 1999. RRV skriver
vidare    att   kopplingen   mellan    de
övergripande jämställdhetspolitiska målen
och målformuleringarna i regleringsbreven
är  otydlig och att både målformuleringar
och   återrapporteringskrav   är   mycket
allmänt hållna. RRV anser att regeringens
jämställdhetsstrategi behöver förtydligas
för  att  fungera effektivt som  bas  för
styrningen av myndigheterna.


Finansutskottet                    delar
arbetsmarknadsutskottets  syn  att  RRV:s
synpunkter är värdefulla. Finansutskottet
anser         i        likhet         med
arbetsmarknadsutskottet   att   det    är
nödvändigt  att  i högre  grad  precisera
kraven    på    jämställdhetsarbetet    i
myndigheternas  regleringsbrev  och   att
införa    mer    omfattande    krav    på
återrapportering.


Finansutskottet  vill  framhålla  vikten
av  att dessa frågor förs framåt med  all
kraft,   och  att  såväl  den   praktiska
utformningen  av  könsuppdelad  statistik
som    preciseringen    av    kraven    i
myndigheternas  regleringsbrev  ges   ett
tydligt och uppföljningsbart innehåll.


5.7      Vad utskottet här anfört bör
riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening. Därmed tillstyrker utskottet
delvis motion Fi34 (v).
5.8
5.9      Indelning i politikområden samt
mål- och resultatstyrning
5.10
Bakgrund


Finansutskottet har de senaste  åren  vid
behandlingen  av  vårpropositionen  tagit
upp  olika generella frågor om  mål-  och
resultatstyrning   sett   ur   riksdagens
synvinkel.  Utskottet har  vid  upprepade
tillfällen  (jfr  bet. 1998/99:FiU20  och
1999/2000:FiU20) slagit  fast  att  målen
för     en    verksamhet    måste    vara
välformulerade,        mätbara        och
uppföljningsbara         för          att
resultatstyrningen skall bli  meningsfull
och  målen skall kunna ställas i relation
till  kostnaderna. Det är också av  värde
om  målen uttrycks i sådana termer att de
kan   bilda  utgångspunkt  för  politiska
prioriteringar  och  diskussioner.  Målen
bör  således  inte vara  för  vagt  eller
allmänt  formulerade. I Regeringskansliet
pågår  ett  omfattande  arbete  med   att
utveckla   mål-  och  resultatstyrningen.
Utskottet   har   tidigare   ställt   sig
positivt  till  att man  i  detta  arbete
tagit  ett  samlat  grepp  om  målfrågor.
Utskottet har också välkomnat att  man  i
detta sammanhang arbetar med att utveckla
strategier     för    uppföljning     och
utvärdering av statlig verksamhet.


Utskottet   har   tidigare   (jfr   bet.
1998/99:FiU20  och 1999/2000:FiU20)  även
uttalat   att  utvecklingsarbetet   borde
bedrivas  enligt  vissa  riktlinjer   som
preciserades i tio punkter:


1. Verksamhetsmålen bör formuleras på ett
sådant sätt att de är möjliga att  följa
upp.


2.   Resultatinformationen   skall   vara
relevant   i   förhållande    till    de
uppställda    målen.    Resultat     och
utveckling bör i större utsträckning  än
hittills    redovisas   i   kvantitativa
termer  med  hjälp av indikatorer  eller
nyckeltal.


3. Regeringens redovisning till riksdagen
skall   ha   sådan  kvalitet   att   mål
uppfyllelsen kan bedömas av riksdagen.


4.    Redovisningen   skall   i    större
utsträckning än hittills avse  resultat,
och  i  mindre grad aktiviteter av typen
vidtagna    åtgärder   eller    pågående
utredningar.


5.    Redovisningen    skall    i    ökad
utsträckning,  inte  minst   beträffande
statliga      insatser      som       är
sektorsövergripande,  avse  verksamheter
och         i        mindre         grad
myndighetsprestationer.


6.          Kopplingen  mellan   uppnådda
resultat   och  föreslagna  anslag   bör
förbättras         samtidigt         som
anslagsberäkningarna      bör      göras
tydligare och redovisas för riksdagen.


7.            Grundläggande    är     att
resultatanalysen  är  faktabaserad   och
inriktad  på  att bedöma föregående  års
resultat  i  förhållande till uppställda
mål.  En  tydlig åtskillnad skall  göras
mellan  å  ena sidan resultatinformation
och  resultatanalys samt å  andra  sidan
regeringens resultatbedömning.


8.         För  att  förbättra kopplingen
mellan  måluppfyllelse och förslag  till
budget   bör   motiven  för  regeringens
bedömning    och    slutsatser    framgå
tydligt.


9.         Redovisningens omfång bör vara
bättre   anpassat   till   de   statliga
resursinsatsernas  omfattning  och  till
områdets   politiska   intresse.   Detta
innebär att budgetpropositionens  totala
omfång kan få öka.


10.   Dialogen   mellan   riksdagen   och
regeringen    bör    fortsätta.     Från
riksdagens  och  utskottens   sida   bör
utgiftsområdesvisa  diskussioner   föras
som    tar   upp   såväl   brister   och
förtjänster     i     den     föregående
budgetpropositionen   som    krav    och
förväntningar        på         kommande
budgetpropositioner.  Det  bör  vara  en
gemensam  ambition  för  riksdagen   och
regeringen   att  ytterligare   utveckla
resultatstyrningen   mot    en    budget
fokuserad på resultat.


Som  ett  led i arbetet med att förbättra
mål-     och    resultatstyrningen     av
myndigheternas   verksamhet   presenterar
regeringen i budgetpropositionen för 2001
(prop. 2000/01:1) en helt ny indelning av
statsbudgeten.     Den    hittillsvarande
grupperingen av statsbudgetens anslag  på
27  utgiftsområden har kompletterats  med
en indelning där anslagen fördelats på 47
politikområden.                       Med
politikområdesindelningen vill regeringen
få  till stånd en bättre koppling  mellan
mål, kostnader och resultat.


Indelningen    i   politikområden    var
resultatet  av ett särskilt projekt  inom
Finansdepartementet benämnt  målöversynen
(eller   tvåårsöversynen).   Syftet   med
översynen  var  att skapa förutsättningar
för    bättre   mål   inom   ramen    för
resultatstyrningen.     Upphovet     till
projektet var bl.a. de krav som riksdagen
har  ställt  på  bättre målformuleringar.
Från regeringens sida har man bedömt  att
förutsättningarna för att nå  detta  ökar
med  en  verksamhetsindelad  statsbudget,
och det är i det ljuset som indelningen i
politikområden bör ses.


När      finansutskottet     kommenterade
införandet   av   politikområden   byggde
ställningstagandet  på   yttranden   från
flera   av   utskotten.  I  sitt   budget
betänkande (bet. 2000/01:FiU1 s. 277  och
278)    skrev   utskottet    bl.a.    att
indelningen  i  politikområden   kan   ge
förutsättningar för bättre mål inom ramen
för     resultatstyrningen.     Samtidigt
betonade emellertid utskottet att det  är
nödvändigt att regeringen i det fortsatta
utvecklingsarbetet beaktar konsekvenserna
för    riksdagen    av   indelningen    i
politikområden.   Bland    annat    skrev
utskottet   att   det  förhållandet   att
politikområdesindelningen   skär    genom
såväl    utgiftsområdesindelningen    som
utskottsindelningen väcker en rad frågor.
En  konsekvens av detta är  att  mål  och
resurser  i  vissa fall  inte  bereds  av
samma utskott. Givet att det skall finnas
ett  samband  mellan  målformulering  och
resurstilldelning  är  detta  förhållande
enligt       finansutskottets      mening
otillfredsställande.


Vidare konstaterade finansutskottet  att
politikområdena   varierar   kraftigt   i
storlek. Politikområdet Minoritetspolitik
är  minst (0,008 mdkr) och Ersättning för
arbetsoförmåga  är  störst  (102   mdkr).
Frågan  är om det är jämförbara storheter
utifrån vilka det går att föra en  rimlig
prioriteringsdiskussion.              Som
finansutskottet   såg   det   finns   det
anledning att minska skillnaden mellan de
minsta och de största politikområdena.


Även   antalet  anslag  varierar  mellan
politikområdena.   Det   minsta   antalet
anslag  inom  ett utgiftsområde  är  ett.
Även i detta avseende ansåg utskottet att
det fanns möjlighet till förändringar.


Finansutskottet ansåg att  på  sikt  bör
politik-  och utgiftsområdena  bringas  i
större  överensstämmelse.  Det  kan   ske
genom att utgiftsområdena helt ersätts av
politikområden som kommer att ligga  till
grund  för  rambeslutet  i  riksdagen  på
hösten,  vilket  i  så  fall  kräver  att
antalet  politikområden  blir  väsentligt
mindre.  I  annat fall, menade utskottet,
får    politikområdena   inordnas   under
utgiftsområdena på ett sådant sätt att de
inte   skär  över  flera  utgiftsområden,
något    som   sannolikt   kräver   vissa
förändringar av anslagens hemtillhörighet
i        utgiftsområden       och       i
utskottsorganisationen.


Vid  sidan av finansutskottet tog  flera
andra utskott i yttranden och betänkanden
upp     olika     aspekter     av     hur
politikområdesindelningen  påverkat   bud
getberedningen   på   deras    respektive
beredningsområde.


I  vårpropositionen föreslår  regeringen
ett   antal  överflyttningar  av   anslag
mellan  utgiftsområden i syfte att minska
antalet  skärningar mellan politikområden
och  utgiftsområden. Regeringen redovisar
i  vårpropositionen  vad  finansutskottet
uttalade      med      anledning       av
budgetpropositionen   för   2001    (bet.
2000/01:FiU1).    Den    konsekvens    av
politikområdesindelningen             som
finansutskottet  lyfter   fram   i   sitt
betänkande  (som  redovisats   ovan)   är
enligt regeringen otillfredsställande för
såväl  regeringen som riksdagen. I  syfte
att  anpassa indelningen i politikområden
till   riksdagens   arbetsformer   lämnar
därför  regeringen  i  ett  första   steg
förslag  om  ändringar  av  ändamål   och
verksamheter som skall innefattas i vissa
utgiftsområden.   Förslagen    föranleder
ändringar  av  tilläggsbestämmelserna   i
riksdagsordningen    och    bereds     av
konstitutionsutskottet.


Det   bör   nämnas  att  inom   riksdagen
bedriver   utskotten   ett   arbete   med
uppföljnings- och utvärderingsfrågor. Som
exempel     kan    nämnas    att     inom
finansutskottet,       justitieutskottet,
lagutskottet  och näringsutskottet  finns
särskilda beredningsgrupper bestående  av
ledamöter som har till uppgift att bevaka
uppföljnings- och utvärderingsfrågor inom
utskottens  respektive beredningsområden.
Inom  finansutskottet har  en  fallstudie
nyligen  avslutats i vilken  man  närmare
studerat Finansinspektionens verksamhet.


Finansutskottets ställningstagande


Finansutskottet har i ett  yttrande  till
konstitutionsutskottet            (FiU4y)
beträffande   regeringens    förslag    i
vårpropositionen om att ett antal  anslag
skall   flyttas   mellan   utgiftsområden
föreslagit   att   konstitutionsutskottet
skall   tillstyrka  regeringens  förslag.
Beträffande  indelningen i politikområden
har finansutskottet uttalat (s. 5 f.) att
som    utskottet   tidigare    framhållit
(2000/01:FiU1,    FiU2)    skapar     det
förhållandet                          att
politikområdesindelningen   skär   igenom
såväl    utgiftsområdesindelningen    som
utskottsindelningen  en   del   praktiska
problem  i riksdagsarbetet. En konsekvens
av detta blir att mål och resurser kommer
att  beredas av olika utskott. Givet  att
det   finns   ett   samband   mellan   de
formulerade målen och resurstilldelningen
är  detta otillfredsställande. Utskottets
uppfattning    är   att   politik-    och
utgiftsområdena  bör  bringas  i   större
överensstämmelse  med varandra.  Det  kan
antingen  ske  genom att  utgiftsområdena
helt   ersätts  av  politikområden  eller
genom  att politikområdena inordnas under
utgiftsområdena på ett sådant sätt att de
inte   skär  över  flera  utgiftsområden.
Utskottet  anser att utgiftsområdena  bör
behållas.    Utgiftsområdena    har    en
omfattning   och  storlek  som   är   väl
anpassad för riksdagens rambeslutsmodell.
De  har  också  haft den stabilitet  över
tiden  som  är  nödvändig  för  att   den
flerårscykel      som      budgeteringen,
uppföljningen  och  utvärderingen   utgör
skall  kunna fungera. Utskottets slutsats
är  således att politikområdena i största
möjliga  utsträckning bör inordnas  under
utgiftsområdena.   Det    kräver    vissa
förändringar av anslagens hemtillhörighet
i        utgiftsområden       och       i
utskottsorganisationen.


Finansutskottet konstaterar i  yttrandet
att  utskottet är medvetet om  att  vissa
sektorsövergripande  politikområden,  som
t.ex.   forskningspolitik,  inte   enkelt
låter sig inordnas i utgiftsområdena. Det
kan   därför  inte  uteslutas  att  dessa
frågor måste hanteras i särskild ordning.


Finansutskottet konstaterade vidare  att
politikområdena   varierar   kraftigt   i
storlek, och frågan uppkommer om  det  är
jämförbara  storheter utifrån  vilka  det
går      att      föra     en      rimlig
prioriteringsdiskussion.   Politikområden
bör därför inte göras alltför små, varken
vad  gäller belopp eller antal anslag.  I
några fall bör man överväga om de inte  i
stället     bör     göras     om     till
verksamhetsområden       under        ett
politikområde. Det skulle i  så  fall  få
till följd att antalet politikområden kan
minskas.


Finansutskottet   förutsätter   att   det
revideringsarbete  som   nu   inletts   i
vårpropositionen   fortsätter   med   den
inriktning  som utskottet här  redovisat.
Förutsättningarna att  nå  ett  både  för
riksdagen  och  regeringen gott  resultat
underlättas  om arbetet sker i  samarbete
med    berörda   utskott.    Frågor    av
övergripande  karaktär bör kunna  stämmas
av     under     arbetets    gång     med
Riksdagskommittén  som  uttalat  att  den
avser att fortsätta sitt arbete bl.a. med
politikområdenas     konsekvenser     för
riksdagen  som  (tillsammans  med   andra
förändringar) kan komma att få  betydelse
för         rambeslutsmodellen        och
utskottsindelningen  (förs.   2000/01:RS1
kap. 9).


Avslutningsvis kan finansutskottet  nämna
att    en   redovisning   av   Europeiska
revisionsrättens  rapporter  kommer   att
lämnas i budgetpropositionen för 2002.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1.Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (avsnitten
1.1-1.3)


Riksdagen   godkänner   de   allmänna
riktlinjer     för    den    ekonomiska
politiken  som regeringen förordar  och
tillkännager    för   regeringen    vad
utskottet anfört (avsnitt 1.3).  Därmed
bifaller      riksdagen     proposition
2000/01:100    2001   års    ekonomiska
vårproposition,  punkt  1,  och  avslår
motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 1, 7 och 10-16, 2000/01:Fi18
av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena
1, 2  (i denna del) och 5,


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkandena 1, 6-11, 13 och 14,


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp)  yrkandena 1, 10, 11, 13-16, 18-23
och 25 samt


2000/01:Fi33   av  Bo  Lundgren   m.fl.
(m)..


Reservation 1 (m, kd, c, fp)


2.Den ekonomiska och monetära
unionen (avsnitt 1.4)


Riksdagen avslår motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 8,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 3 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 17.


Reservation 2 (m, kd, fp)


Reservation 3 (c) - motiv.


3. Mål för budgetpolitiken
(avsnitt 2.2)


Riksdagen fastställer målet  för  det
finansiella sparandet i den  offentliga
sektorn     till     2,0      %      av
bruttonationalprodukten  för  år   2004
(avsnitt    2.2).    Därmed    bifaller
riksdagen    proposition    2000/01:100
punkt 2 och avslår motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 4,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 4 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 2.


Reservation 4 (m)


Reservation 5 (kd)


Reservation 6 (fp)


4. Budgetpolitikens inriktning 2002-2004 (avsnitten 2.3, 2.4 och 3)


a)  Utgiftstak  för  staten  (avsnitt
2.4.1)


Riksdagen fastställer utgiftstaket  för
staten                        inklusive
ålderspensionssystemet  vid  sidan   av
statsbudgeten  för  år  2004  till  877
miljarder   kronor.   Därmed   bifaller
riksdagen    proposition    2000/01:100
punkt 3 och avslår motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 3,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 6,


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkande 2 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 3.


b) Beräkning av utgifter för den offentliga sektorn (avsnitt 2.4.2)


Riksdagen    godkänner    regeringens
förslag    till   beräkning    av    de
offentliga    utgifterna    för    åren
2002-2004.  Därmed  bifaller  riksdagen
proposition  2000/01:100  punkt  5  och
avslår motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 2,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 8,


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkande 3 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 5.


c) Fördelning av utgifterna på  utgiftsområden (avsnitt 3)


Riksdagen    godkänner    regeringens
förslag  till preliminär fördelning  av
utgifterna på utgiftsområden  för  åren
2002-2004   enligt   tabell    x    som
riktlinje        för        regeringens
budgetarbete.      Därmed      bifaller
riksdagen    proposition    2000/01:100
punkt 4 och avslår motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkandena 5 och 6,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 7,


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkande 4 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkandena 4 och 12.


Reservation 7 (m)


Reservation 8 (kd)


Reservation 9 (c)


Reservation 10 (fp)


5. Skattepolitikens inriktning(avsnitt 4.2)


Riksdagen avslår motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 9,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 2 (i denna del),


2000/01:Fi19  av Agne  Hansson  m.fl.
(c) yrkande 5,


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkandena 6-9 och


2000/01:Fi26   av  Carl  Fredrik   Graf
m.fl. (m).


Reservation 11 (m)


Reservation 12 (kd)


Reservation 13 (c)


Reservation 14 (fp)




6. Årsredovisning för staten 2000 (avsnitt 5.1)


Riksdagen      lägger       skrivelse
2000/01:101 Årsredovisning  för  staten
2000 till handlingarna.


7. Könsuppdelad statistik (avsnitt 5.2)


Riksdagen      tillkännager       för
regeringen    som   sin   mening    vad
utskottet    anfört   om   könsuppdelad
statistik.  Därmed  bifaller  riksdagen
delvis   motion  2000/01:Fi34  av   Siv
Holma m.fl. (v).


Reservation 15 (m, kd, c, fp)




Stockholm den 31 maj 2001




På finansutskottets vägnar




Jan Bergqvist




Följande   ledamöter  har   deltagit   i
beslutet:  Jan Bergqvist (s), Mats  Odell
(kd),    Gunnar   Hökmark   (m),    Bengt
Silfverstrand  (s),  Lisbet  Calner  (s),
Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s),
Anna  Åkerhielm (m), Carin Lundberg  (s),
Siv  Holma (v), Per Landgren (kd), Gunnar
Axén  (m), Yvonne Ruwaida (mp),  Lena  Ek
(c), Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich
(s) och Lars Bäckström (v).


Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken
anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.




1.Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken (avsnitten 1.1-1.3)
(punkt 1) (m, kd, c, fp)


av  Mats  Odell  (kd),  Gunnar  Hökmark
(m),   Lennart   Hedquist   (m),   Anna
Åkerhielm   (m),  Per  Landgren   (kd),
Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och  Karin
Pilsäter (fp).


Förslag till riksdagsbeslut


Vi     anser    att    förslaget     till
riksdagsbeslut  under punkt  1  borde  ha
följande lydelse:


1.         Riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad   som
framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna
2.
2000/01:Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 1, 7 och 10-16, 2000/01:Fi18
av Alf Svensson m..fl. (kd) yrkandena 1,
2 i denna del och 5, 2000/01:Fi19 av Agne
Hansson m.fl. (c) yrkandena 1, 6-11 och
13-14,


2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 1, 10, 11, 13-16, 18-23
och 25 samt


2000/01:Fi33  av Bo Lundgren m.fl. (m).


Ställningstagande






Inledning






Scenen    håller   på   att    förändras.
Tillväxten  i omvärlden blir långsammare.
Det   gäller   både  i  den   amerikanska
ekonomin  och  i den europeiska.  Sverige
kan    inte   längre   räkna   med    den
internationella  draghjälp  som  vi  haft
under  de senaste fyra till fem åren.  Nu
prövas  vad som händer när svensk ekonomi
måste  stå på egna ben i en världsekonomi
präglad av global konkurrens.


Regeringen  står passiv både  inför  den
avmattning  som nu är på  väg  -  med  de
problem   den  kan  medföra  -   och   de
grundläggande strukturproblem  som  leder
till  en  hög  arbetslöshet och  fortsatt
svensk  eftersläpning. Våra fyra  partier
står  för  en  offensiv  reformpolitik  i
stället       för      den      defensiva
anpassningspolitik som inom område  efter
område       kommit      att       prägla
vänsterkoalitionens   sätt    att    möta
verkligheten och dess utmaningar. Vi vill
föra   en   politik  som   snabbare   och
effektivare    leder    Sverige     förbi
konjunkturproblemen  och  som   har   sin
tyngdpunkt  i åtgärder mot de långsiktiga
utmaningarna.


En  hög  och jämn tillväxt är  nödvändig
för  att svensk ekonomi ska klara  av  de
problem    landet    står    inför.    En
tillväxtstimulerande politik är avgörande
för   framtidens  välstånd  och  Sveriges
ställning som välfärdsnation. Regeringens
ambitioner  och politik kommer  att  leda
till  en  fortsatt eftersläpning gentemot
andra   länder   och   därmed   till   en
urholkning   av  den  svenska  välfärden.
Enligt    vårpropositionen   nöjer    sig
regeringen   med   att  den   långsiktigt
uthålliga tillväxten är 2 % per år. Detta
är  inte acceptabelt. Det räcker inte för
att  klara  den demografiska  utmaningen.
Regeringens låga ambitionsnivå kommer att
försvaga Sveriges ställning i den globala
ekonomin  och  kommer dessutom  att  leda
till en fortsatt hög arbetslöshet.


Vi   sätter  målet  högre  än  så.   Vår
ambition  är  att  Sverige  skall   komma
tillbaka  till  en tätposition  bland  de
utvecklade  länderna. Eftersom tillväxten
bland övriga jämförbara länder kommer att
bli  långsiktigt högre än under  tidigare
decennier  ställs därmed  kraven  på  den
svenska  ekonomins förmåga till  tillväxt
högre.


Därför måste reformer nu genomföras  som
höjer den svenska ekonomins förmåga  till
långsiktigt uthållig tillväxt  till  3  %
per  år.  Våra  förslag syftar  till  att
förändra och vidga förutsättningarna  för
företagande,  arbetsmarknad,   konkurrens
och produktivitet och enskilda människors
verksamhet och valfrihet i syfte att göra
detta  möjligt,  och vi  är  beredda  att
fullfölja  reformpolitiken  för  att   nå
detta   mål.   Det   innebär   att    den
genomsnittliga  tillväxt   Sverige   haft
under konjunkturuppgången de senaste fyra
till  fem åren skall  permanentas för  en
längre period. Denna tillväxt måste också
vara socialt och ekologiskt hållbar.


Svensk  ekonomi  står  inför  ett   antal
utmaningar på några års sikt som gör  det
nödvändigt  att den ekonomiska  politiken
har  denna inriktning och detta mål.  Det
krävs  både god tillväxt och en förändrad
politik för att lösa framtidsproblemen.


Globaliseringen  är  en  sådan  utmaning.
Sveriges  välstånd bygger sedan decennier
på att vi har en internationellt inriktad
ekonomi.  Vi  kan inte avskärma  oss,  vi
måste  möta  utmaningen.  Globaliseringen
skärper    konkurrensen   men    erbjuder
samtidigt stora möjligheter både för  oss
och  den  fattiga delen  av  världen.  En
förutsättning  är att de  internationella
finansiella    institutionerna     lyckas
utveckla  den  finansiella strukturen  så
att den motsvarar högt ställda krav. Till
skillnad   från   regeringen   och   dess
stödpartier  som  inte har  något  samlat
sätt  att  möta  globaliseringen  är   vi
beredda  att använda den som  en  positiv
kraft  till vår och de fattiga  ländernas
fördel.


En  åldrande  befolkning  kan  leda  till
ekonomiska problem om ett antal år. Färre
måste  försörja alltfler.  För  att  möta
dessa svårigheter måste vi redan nu lägga
om   politiken  för  att  stimulera  till
arbete,          börja          reformera
socialförsäkringarna och  prioritera  vad
som   skall   vara  uppgifter   för   det
offentliga  och vad andra kan  sköta.  Vi
har   ett   antal   år   på   oss   innan
svårigheterna blir tydligt märkbara.  Det
är  ansvarslöst  att som  regeringen  gör
blunda  för  detta och  bara  utlova  nya
utgifter, nya offentliga åtaganden.


En  stor utmaning under de kommande  åren
är  att  bryta den sociala och  regionala
tudelningen av Sverige. Vi är  övertygade
om  att människor både kan och vill bidra
till   det  gemensamma.  Politiken  måste
inkludera hela landet och alla människor.
Det är bättre att ge människor, orter och
regioner möjlighet att växa av egen kraft
än   att  göra  dem  beroende  av   olika
bidragssystem.


Det  är vår fasta övertygelse att en god
tillväxt   minskar   den   sociala    och
regionala   tudelningen,  den   gör   det
lättare   för  alla  att  komma   in   på
arbetsmarknaden, den gör det lättare  att
klara befolkningsförändringen.


Nyckeln  till  en framgångsrik  tillväxt
ligger  i  en  stark företagsamhet.  Utan
växande företag kan våra ambitioner  inte
infrias. Företagandet och dess villkor är
regeringens blinda fläck. Regeringen  har
under ett antal år haft chansen att lägga
grunden  för  en stark företagsamhet  men
den möjligheten har regeringen försuttit.
Nu minskar företagandet.


Vi  vill  genom ett antal  åtgärder  och
förenklingar på skatte- och regelområdena
ge  företagandet och företagarna en stark
stimulans  och  lägger  därför  fram  ett
batteri     av    åtgärder    som     ger
förutsättningar   för   en   helt   annan
expansion av företagandet.


Samtidigt har vår politik vidare mål  än
så. Våra skatte- och avregleringsåtgärder
syftar  till  att ge den enskilde  större
valmöjligheter  och mer självbestämmande,
en  bättre välfärd, fler livschanser  och
ökad  livskvalitet. Det måste gå att leva
på  sin lön. Den enskilde måste känna att
ansträngning  ger  lön  för  mödan.   Det
gäller  såväl  arbete  och  studier   som
risktagande.


Ett  viktigt led i arbetet  på  att  öka
individens  valmöjligheter  är   att   ge
kvinnor  och  män lika möjligheter.  Makt
och    möjlighet    att    påverka    sin
livssituation  och  ekonomiska  situation
ska  inte  vara  beroende  av  kön.  Både
kvinnor   och   män   måste   få    ökade
möjligheter   att   bestämma   över   sin
arbetssituation.


Välfärdspolitiken måste  reformeras  med
ökad  mångfald  och större valfrihet.  En
avmonopolisering  öppnar  nya  arbetsfält
inom  hittills kvinnodominerade  områden.
En  ny  välfärdspolitik leder  till  ökad
jämställdhet.


Det  är  inte acceptabelt att  så  stora
grupper   står   utanför  samhälls-   och
arbetslivet. Det gäller bl.a.  invandrare
som  inte  kunnat komma in i det  svenska
samhället.


Politiken måste spänna över breda  fält.
Ökad konkurrens håller nere priserna  och
ger  mer  för  pengarna. EU-medlemskapets
fördelar måste utnyttjas.




De stora utmaningarna




Att möta globaliseringen


Människor, kapital och företag rör sig  i
dag  snabbt över nationsgränser och söker
sig  dit  där förutsättningarna  framstår
som  mest  gynnsamma. Uppgiften  för  den
ekonomiska politiken i vid mening är  att
förse  företag  och  hushåll  med  sådana
förutsättningar att vi i Sverige kan möta
de    utmaningar    som   globaliseringen
innebär.    Den   tekniska   utvecklingen
tillsammans     med    den    finansiella
integration  som  följt av  avregleringar
har  förändrat förutsättningarna både för
företagande   och  för   den   ekonomiska
politiken. Globaliseringen förstärker och
fördjupar  kontakterna  mellan  människor
världen   över.   Genom   globaliseringen
sprids  upplevelser, kultur,  värderingar
och  kunskap. Alltfler människor  kan  ta
del  av nya upplevelser och möten.  Detta
innebär   stora   nya   möjligheter   för
människor,    regioner    och     länder.
Globaliseringen  har  härigenom  bidragit
till  att  demokratisera  det  ekonomiska
livet.


Både  företagsekonomiska och  ekonomisk-
politiska  beslut sker nu under  en  mera
öppen  granskning än tidigare. De  testas
mot     kriterierna    i     en     öppen
marknadsekonomi.     Demokrati,     öppna
ekonomier  och  modern  teknik  ger   nya
möjligheter   att   bekämpa   några    av
mänsklighetens stora gissel -  fattigdom,
analfabetism,        sjukdomar        och
svältkatastrofer. Det  är  ett  gemensamt
ansvar att ta till vara dessa möjligheter
och inte låta kortsiktiga intressen styra
utvecklingen.  Vi  bejakar  globalisering
och frihandel och vill samtidigt medverka
till att forma goda spelregler till skydd
för  människor  och miljö.  En  av  2000-
talets   stora  utmaningar  är   att   ge
globaliseringen  ett  mänskligt  ansikte,
att  låta  alla  vara  delaktiga  och  få
skörda dess frukter.


Vi  har i Sverige under decennier dragit
nytta  av  vår export och internationella
inriktning.  Därför kan vi rimligen  inte
neka andra länder som t.ex. vill öka  sin
utrikeshandel samma möjligheter.  Sverige
bör   därför   i   olika  internationella
sammanhang, främst inom EU, verka för  en
ökad    öppenhet   och   nedrivande    av
handelshinder  av  olika  slag.  Särskild
hänsyn   bör   tas  till  de   fattigaste
ländernas intressen.


En   följd  av  globaliseringen  är  att
skattebaserna  blir alltmer  rörliga.  En
förutsättning för det öppna samhället  är
att människor, företag och kapital i allt
högre   grad   kommer  att  kunna   välja
lokalisering.    Att     denna     ökande
internationalisering ännu inte lett  till
stora  flyttströmmar är inte ett argument
mot  att denna fråga måste tas på största
allvar.  Särskilt utsatta för  konkurrens
är   kapitalskatter,  inkomstskatter  för
människor med internationellt efterfrågad
kompetens  och  vissa  punktskatter.  Ett
oroande tecken är att Sverige sedan flera
år    tillbaka    i    tiden    har    en
nettoutflyttning     av      kvalificerad
arbetskraft,  vilket  utan  tvekan  måste
tillskrivas den låga utbildningspremien.


Sverige    behöver   ha   skatte-    och
välfärdssystem som är konkurrenskraftiga.
Det  är bara genom en god tillväxt i  den
privata sektorn som det offentliga kan få
in  skatteinkomster. Det innebär krav  på
hårdare prioritering i fråga om vilka  de
offentliga  åtagandena  skall  vara   och
vilka    skatter   som   kan   finansiera
offentliga utgifter.




Att klara befolkningsutvecklingen




En   stor   utmaning  för   Sverige   och
flertalet utvecklade mogna industriländer
är   den  demografiska  utvecklingen.   I
korthet  består denna av låga  födelsetal
och  en ökande andel äldre personer. Allt
färre  i förvärvsarbetande åldrar  kommer
att  försörja alltfler som inte  befinner
sig   i  förvärvslivet.  På  sikt  kommer
försörjningsbördan    för   personer    i
förvärvsaktiv ålder att öka med 45 % inom
EU.


Den  senaste  långtidsutredningen  pekar
visserligen   på   att   befolkningen   i
förvärvsåldrarna   ökar    under    detta
decennium  men  antalet  arbetade  timmar
kommer   snart  att  börja   minska.   En
tvingande    lagstiftning   om    kortare
arbetstid skulle göra detta akut. Sverige
har  ett visst försteg i förhållande till
de   flesta  av  EU-länderna  genom   att
pensionssystemet reformerats  och  gjorts
mera   flexibelt   i   förhållande   till
samhällsekonomi      och      demografisk
utveckling.


Den  avgörande uppgiften är att föra  en
politik  så  att  utvecklingen  mot   ett
minskat   arbetskraftsutbud  kan  brytas.
Fler  behöver arbeta längre för att  inte
skattebördan     på     den     arbetande
generationen  skall bli orimlig.  Med  en
politik som stimulerar tillväxt och  ökat
arbetsutbud bland fler kan de problem som
förskjutningar i åldersstrukturen  medför
lättare mötas.


Långtidsutredningen   räknar   med   att
under  de närmaste 30 åren kommer  enbart
de av demografin beroende kostnaderna att
öka  med 21 % för sjukvården och med inte
mindre  än 60 % för äldreomsorg.  Det  är
uppenbart    att   detta   ställer    den
ekonomiska  politiken i vid mening  inför
stora utmaningar. Utredningen pekar också
på att alla möjligheter bör utnyttjas för
att  öka  produktiviteten i de offentligt
finansierade   verksamheterna   och   att
förbättringar  kan  nås  via  alternativa
driftsformer,   dvs.  i   praktiken   den
politik som våra fyra partier förordar.


Hade  välfärdslösningarna fått  en  mera
flexibel  lösning hade inte beroendet  av
de  offentliga finanserna varit så stort.
Pensionsöverenskommelsen utgör  ett  sätt
att  angripa  frågan. Genom att  det  nya
pensionssystemet  gjorts  mera  flexibelt
gentemot  de ekonomiska förutsättningarna
kan det lättare möta de påfrestningar som
förändringar i demografin kan  komma  att
innebära.  Övriga offentliga  system  som
kommer  att  påverkas av den demografiska
utvecklingen  bör noga granskas  i  syfte
att    öka    flexibiliteten   och    den
långsiktiga  hållbarheten.  De  principer
som   legat   bakom   reformeringen    av
pensionssystemet bör vara vägledande.


Vidare     visar     de     demografiska
förändringarna att det bara är  en  stark
bas  i form av ett vitalt näringsliv  och
en  hög  nivå på sysselsättningen  i  den
privata   sektorn  som   kan   bära   upp
välfärdssystemen. Det är bara den privata
sektorn,   dvs.   främst   den    privata
sysselsättningen  och  konsumtionen,  som
kan   vara   skattebaser  för  offentligt
finansierade åtaganden.


Den  viktigaste politiska  åtgärden  för
att klara välfärdsåtaganden är därför att
ge  näringslivet och företagandet så goda
förutsättningar   som   möjligt.    Detta
innebär  färre regleringar och  rimligare
skattenivåer.




Att öka sysselsättningen




Trots  konjunkturuppgången är den  totala
arbetslösheten  alldeles  för  hög.   Den
svenska  arbetsmarknaden har  inte  visat
sig  flexibel nog att ta till  vara  hela
arbetskraftsutbudet.      Den      totala
arbetslösheten   i    form    av    öppen
arbetslöshet  och  AMS-åtgärder  är   när
konjunkturen nu vänder nedåt  fortfarande
ca  7  %. Sverige har inte lyckats bättre
än   EU-länderna  i  genomsnitt  i  detta
avseende.  Sedan mitten av  90-talet  har
arbetslösheten  minskat i  ungefär  samma
takt  som  i övriga EU-länder. 1995  hade
sju   EU-länder  lägre  arbetslöshet   än
Sverige.  För närvarande har  fortfarande
sju   EU-länder  lägre  arbetslöshet   än
Sverige.


Inte     heller    när    det     gäller
sysselsättningen    har    den    svenska
politiken lyckats bättre än EU-länderna i
genomsnitt. Sedan mitten av 90-talet  har
samtliga  EU-länders  sysselsättningsgrad
ökat  medan  den minskat i  Sverige.  Som
framgår av nedanstående diagram har 11 av
de   15   EU-länderna  haft  en  snabbare
sysselsättningsökning  än  Sverige.  Både
arbetslöshet och sysselsättning har långt
kvar till de nivåer som rådde i slutet av
80-talet.


SYSSELSäTTNINGSöKNING 1995-2000


Procentuell förändring




Källor: Eurostat och kommissionen


Dessutom  är inte alla de som registreras
som  sysselsatta  i arbete.  Ökningen  av
antalet   sysselsatta  med  ca  235   000
personer  sedan 1997 stannar  vid  knappt
150  000 om man tar hänsyn till hur många
som  faktiskt  är i arbete  och  inte  är
frånvarande  från arbetet, exempelvis  på
grund av sjukdom.


I  AMS-åtgärder eller öppen arbetslöshet
befinner  sig  för  närvarande  300   000
personer  eller  ca 7 % av arbetskraften.
Läggs  härtill  de latent  arbetssökande,
dvs.  personer  som velat och  kunnat  ta
arbete,  stiger antalet till ca  440  000
personer,  dvs.  10  % av  arbetskraften.
Utöver denna arbetskraftspotential  finns
dessutom 260 000 personer som har  arbete
men som skulle vilja arbeta mera.


Det   finns  en  tendens  till  att   de
arbetsmarknadspolitiska        åtgärderna
kontinuerligt läggs på allt högre nivåer.
För  varje lågkonjunktur ligger nivån  på
de   arbetsmarknadspolitiska   åtgärderna
allt högre (se nedanstående diagram).


KONJUNKTURBEROENDE AMS-åTGäRDER 1965-2000


Procent av arbetskraften




Källor: AMS och SCB


Regeringen          använder           de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på ett
felaktigt  sätt. I stället för att  tjäna
som ett smörjmedel i ekonomin, att matcha
arbetssökande  och arbetsgivare  och  att
göra arbetssökande bättre förberedda  för
en föränderlig arbetsmarknad, har de fått
tjäna    som    ett   sätt   att    dölja
arbetslöshet.  Det är  uppenbart  att  de
under senare tid använts som ett sätt att
siffermässigt uppnå målet för  den  öppna
arbetslösheten.


Arbetsmarknadspolitiken          behöver
reformeras om den skall kunna fylla  sina
primära uppgifter. Enskilda arbetssökande
måste  uppleva  att de  utbildningar  och
andra  åtgärder som sätts in är relevanta
och   har  hög  kvalitet.  Vidare   måste
arbetsmarknaden  i vid mening  avregleras
mera  om det skall vara möjligt att uppnå
den    höga    sysselsättningsnivå    som
människor önskar sig och som är nödvändig
av demografiska skäl.


Att minska sjukfrånvaron


Ett   av   de  mer  akuta  problemen   på
arbetsmarknaden           och           i
socialförsäkringssystemet är de  kraftigt
ökande   sjukskrivningarna.  De   senaste
årens  utveckling  är  mycket  allvarlig,
dels   eftersom   långvarig   ohälsa    i
arbetslivet    ökar,    dels     eftersom
kostnaderna  skenar. Utgifterna  beräknas
öka  från 13,8 miljarder kronor  år  1997
till 36,7 miljarder kronor i år, dvs.  en
ökning  med  165 % på fyra år. Regeringen
har  medvetet  och  utan  några  argument
underbudgeterat denna kostnad de  senaste
åren.  I  år beräknas sjukpenning betalas
ut för 88,3 miljoner dagar, en ökning med
112 % jämfört med 1997. Dessa 88 miljoner
ersatta  sjukdagar motsvarar ca  340  000
helårsarbeten.


Att  minska  antalet sjukskrivningsdagar
är  därför  en  av de viktigaste  sociala
utmaningar  som  bör prägla  de  kommande
årens  politik. Därigenom kan  personligt
lidande  minska och hälsoläget förbättras
samtidigt  som  företagens  och   statens
utgifter  kan  minska. Dessutom  kan  det
faktiska arbetsutbudet stärkas.


UTGIFTSUTVECKLINGEN FöR SJUKPENNING
1997-2004


Miljarder kronor




Anm.: Exklusive statlig
ålderspensionsavgift.


Källor: ESV och prop. 2000/01:100


Om  regeringens prognos är riktig för hur
sjukpenningen kommer att öka fram till år
2004,  innebär  det  att  kostnaden   för
sjukpenning har ökat med 226 %  sedan  år
1997.  Samtidigt  väntas kostnaderna  för
förtidspensioneringar öka till  följd  av
att    även    antalet    personer    som
förtidspensioneras  fortsätter  att  öka.
Det  är uppenbart att regeringen inte har
kontroll  över utvecklingen. I  avsnittet
Den   ökade  sjukfrånvaron  måste  brytas
nedan  redovisar  vi  vilka  åtgärder  vi
anser behöver vidtas omedelbart och i det
längre perspektivet.




Att minska den regionala och sociala
tudelningen




Arbetslöshet   och   det    faktum    att
tillväxten  är  högre  i  vissa   områden
riskerar  att klyva landet, både  socialt
och  regionalt. Detta kan bara  förändras
genom  en  högre tillväxt som är socialt,
ekonomiskt  och  ekologiskt  hållbar.  Om
fler   arbetar  och  bidrar   till   ökad
tillväxt  växer det mer på  alla  håll  i
landet.  Också  av sociala  skäl  är  det
bättre  att människor, orter och regioner
får  ökade möjligheter att växa  av  egen
kraft   än   att   de   blir   permanenta
bidragstagare.


Den   regionala  tudelningen  av  landet
visar         sig         bl.a.         i
befolkningsförändringar. I 200 av landets
289  kommuner  minskar  befolkningen.  Av
nedanstående    tabell    framgår     att
befolkningen har minskat i glesbygd medan
tätorterna   och  landsbygden  däromkring
haft ökande eller oförändrad befolkning.


Befolkningsförändring 1990-1998
Förändring
Glesbygden                -5,5 %
Tätortsnära         0,5 %
landsbygd
Tätorter                    4,1 %
Källa: Glesbygdsverket


Bland    tätorterna   är   det   särskilt
storstäderna och universitetsorterna  som
expanderat  medan bilden i övriga  landet
är     mångtydig.    Klart     är     att
förutsättningarna   för   tillväxt    och
utveckling inte är tillräckligt  goda   i
de  regioner som har låg skattekraft  och
drabbats   av  utflyttning.   Även   inom
regioner  och  kommuner  finns  betydande
skillnader    i    skattekraft     vilket
återspeglar  den  sociala  segregationen.
Det    måste   finnas   generellt    goda
förutsättningar    för    tillväxt    och
utveckling i hela landet.


En  politik  som  har möjlighet  att  få
effekt   på  den  regionala  utvecklingen
måste  spänna  över flera  områden,  inte
främst traditionell regionalpolitik.  Det
handlar  bl.a.  om att  vidga  de  lokala
arbetsmarknaderna   -   en    nyckelfråga
härvidlag är förkortade restider  -  samt
att      skapa      bättre     fungerande
arbetsmarknader i fler delar  av  landet.
En  generell  politik som stimulerar  och
underlättar företagande är bra  också  ur
regional  synvinkel.  Försörjningen   med
riskkapital är ett generellt problem  för
nyföretagande. I glesbygden är detta  ett
avgörande   problem.  En  utredning   bör
tillsättas  om  hur förutsättningarna  på
kreditmarknadsområdet  i   glesbygd   kan
förbättras.


En   annan  tudelning  av  det   svenska
samhället     sker     efter      sociala
skiljelinjer.  Detta  märks   tydligt   i
områden  som  domineras av människor  med
invandrarbakgrund. Därför uppfattas  ofta
den   sociala  tudelningen  som   etnisk.
Invandrare     och     människor      med
invandrarbakgrund      har      uppenbara
svårigheter    att    komma     in     på
arbetsmarknaden.                    Medan
sysselsättningsgraden våren 2000  låg  på
72,3  % bland svenska medborgare var  den
bara 42,7 % bland invandrare från icke-EU-
länder.   Arbetslösheten   låg   på   5,1
respektive 22 %.


Även  här  är  arbetsmarknadslagarna  en
del   av   problemet.  En  mer   flexibel
lagstiftning, flexiblare lönebildning och
aktiva åtgärder mot diskriminering skulle
underlätta  för  dessa  grupper  att   få
arbete  och  kunna försörja  sig  själva.
Svenskundervisningen    behöver     också
förbättras. Försörjningen blir med dagens
system    oftast   en   kombination    av
socialbidrag  och  bostadsbidrag,   vilka
bägge är inkomstrelaterade. I kombination
med  skattesystemet är det  mycket  svårt
för   dessa   människor   att   öka   sin
ekonomiska standard genom arbete.  Dagens
långa     väntetider    för    att     få
uppehållstillstånd måste också  kortas så
att människor inte av detta skäl hamnar i
passivitet och försörjningsberoende.


För  att  få  en förändring  till  stånd
måste  den politiska prioriteringen  vara
att    möjliggöra    ett    inträde    på
arbetsmarknaden  så  tidigt  som  möjligt
samtidigt   som   skattesystemet    måste
stimulera till arbete. För att  lösa  upp
fattigdomsfällorna  måste  människor  ges
möjlighet att leva på sin lön.




Att skapa en jämställd arbetsmarknad




Eftersom  den  svenska arbetsmarknaden  i
långt  högre  grad än i andra  länder  är
könsuppdelad har den offentliga  sektorns
problem    blivit    ett    hinder    för
jämställdhet.  Det är kvinnor  som  genom
sina    yrkesval   och   den   offentliga
monopoliseringen - i synnerhet  av  vård-
och omsorgssektorerna - drabbats av sämre
arbetsmiljö   och  sämre   arbetsvillkor.
Monopoliseringen innebär att  kvinnor  är
utlämnade  till en enda arbetsgivare  med
allt   vad   det  innebär  av   krav   på
anpassning,   sämre  löneutveckling   och
mindre personligt inflytande.


Så  länge kvinnor som arbetar inom vård,
omsorg,  utbildning och service inte  ges
möjlighet  att  förverkliga  sina   idéer
utanför  de  offentliga monopolen  hämmas
mycken  skaparkraft.  Det  är  inte  bara
jämställdhetsfientligt, det är ett  stort
resursslöseri.


Skillnader    visar    sig    också    i
sjukfrånvaron.  Det är  främst  inom  den
offentliga  sektorn som de senaste  årens
ökning  av  långtidsfrånvaron  ägt   rum,
särskilt    bland   kvinnor.   Offentliga
arbetsplatser är ofta stora och  anonyma.
De är regelstyrda och lämnar lite utrymme
för   de   anställda  att   påverka   och
förändra.




Att skapa en modern infrastruktur




För  att den svenska ekonomin skall kunna
utnyttja hela sin potential krävs en  väl
fungerande    infrastruktur,    i     vid
bemärkelse.  Infrastrukturen,  såväl  den
"hårda" - i form av vägar och järnvägar -
som  den  "mjuka" - i form av god  social
service  och utbildning - är  av  central
betydelse för hela landets utveckling.


Utbildningen


I  ett  samhälle  där  kunskaper  är  den
viktigaste    grunden    för    ekonomisk
utveckling   är   lika   tillgång    till
utbildning  en  avgörande  rättvisefråga.
Utbildning  är  den viktigaste  och  mest
långsiktiga   vägen   till   social   och
regional  utjämning. Det  är  därför  ett
allvarligt  problem att  utbildningsnivån
vad gäller högre utbildning i Sverige  är
lägre   än  i  flera  jämförbara  länder.
Andelen           högskole-           och
universitetsutbildade bland  dagens  unga
är lägre än bland 40-talistgenerationens.
Sverige  behöver en skola  i  världsklass
för  att  bli  en ledande kunskapsnation,
vilket  i sin tur är nödvändigt  för  att
tillhöra  de  mest  framstående  när  det
gäller   välfärd  och  välstånd.  Kunskap
betyder  också att den enskilde individen
får  ett ökat självbestämmande över  sitt
liv.


Stora  insatser behöver göras  både  för
att  stärka grunden för vidare utbildning
och  livslångt lärande genom  insatser  i
grundskolan    och     för     att     ge
förutsättningar     för      återkommande
utbildning   och  kompetensutveckling   i
arbetslivet.


En skola som ger tillräckliga kunskaper


I  dag lämnar var fjärde elev grundskolan
utan godkända och tillräckliga kunskaper.
Bland  kommunerna varierar andelen elever
som  inte når målen från 3 % till  42  %.
Trots regeringens utfästelser om att  man
"konsekvent   prioriterar  skolan   sedan
1994"  så  har  inte  utvecklingen  vänt,
tvärtom.


Skolpolitiken  måste  nu   fokusera   på
skolans huvuduppgift - att garantera  att
eleverna   får   tillräckliga  kunskaper.
Därför  måste  ökad vikt  läggas  vid  de
viktigaste kunskaperna, att läsa,  skriva
och räkna och vid att tidigt upptäcka och
åtgärda inlärningsproblem. För att  skapa
möjlighet att möta alla elevers behov  är
våra  partier öppna för olika pedagogiker
och välkomnar en mångfald av skolhuvudmän
i  form  av  friskolor på  olika  nivåer.
Elevers  och  föräldrars  val  bör  styra
resurstilldelningen till skolorna.


En   bättre  fungerande  grundskola   är
mycket   viktigt   för   att   skapa   en
gymnasieskola  där fler  elever  kan  bli
godkända   och   behöriga   till    högre
utbildning.  Det  handlar  både  om   att
grundligt    reformera   den    nuvarande
gymnasieskolan  och att  komplettera  med
fler  vägar. Därför bör försöken  med  en
lärlingsutbildning  inom  gymnasieskolans
ram permanentas och utvecklas.


Vi  slår vakt om det offentligas  ansvar
för   en  väl  fungerande  skola  i  hela
landet.   Ett   fortsatt  decentraliserat
ansvar  för  skolan  måste  förenas   med
tydlig  utvärdering och mätning  för  att
trygga likvärdigheten och allas rätt till
kunskaper.


Högre utbildning och forskning


Tillgängligheten  till  högre  utbildning
och forskning är avgörande för samhällets
utveckling och för tillväxt och livskraft
i   hela   landet.  Utbyggnaden  av   den
decentraliserade  högre utbildningen  har
visat  sig  vara  en av få  faktorer  som
motverkat den sociala snedrekryteringen.


Den  kraftiga  utbyggnaden av  högskolan
behöver nu kompletteras med insatser  för
att  stärka en fri och obunden  forskning
vid      landets     högre     lärosäten.
Utgångspunkten för fördelningen mellan de
forskande   institutionerna  skall   vara
forskningens  kvalitet. Alla  universitet
och  högskolor  skall  ha  möjlighet  att
kunna   konkurrera  om   offentliga   och
privata  forskningsmedel.  Särskild  vikt
måste     läggas    vid    att     stärka
grundforskningen.  Ett  första  steg  bör
vara  att  i budgetpropositionen  årligen
presentera en samlad forskningsbudget som
ger  en  bild  av  hur forskningsresurser
fördelas och används.


Det livslånga lärandet


Utbildning  blir i det moderna  samhället
alltmer  en färskvara. Teknisk utveckling
och alltmer kvalificerade arbetsuppgifter
innebär  att  en utbildning  snabbt  blir
föråldrad.  Ett  fungerande  system   för
livslångt    lärande,   omskolning    och
vidareutbildning   är   med   andra   ord
avgörande  såväl  för enskilda  människor
som annars riskerar att marginaliseras på
den   moderna  arbetsmarknaden  som   för
samhället   som   helhet.   Att    införa
individuella      utbildnings-      eller
kompetenskonton,   dit   löntagare    och
arbetsgivare  kan  avsätta   pengar   för
kompetensutveckling, är ett annat exempel
på  hur man på ett mer individuellt  sätt
kan   stimulera  människors kontinuerliga
kompetensutveckling i arbetslivet.


En  viktig  del i ett fungerande  system
för livslångt lärande är att utveckla och
skapa     fler    platser    inom     KY-
utbildningarna.


Kommunikationer


Särskild  uppmärksamhet bör  i  dagsläget
dgnas  åt  vägnätet.  Det  krävs  en  väl
avvägd   balans   mellan  järnvägs-   och
väginvesteringar.   I  dagsläget  behöver
betydande   insatser   göras   för    att
förbättra   vägnätet.   Regeringen    har
utlovat   en   infrastrukturreform    men
avsätter inte några ytterligare medel för
detta    i    den    nyligen    framlagda
vårpropositionen.   Nedanstående  diagram
visar att underhållet på vägnätet minskat
under  den socialdemokratiska regeringens
tid.


Kollektivtrafiken är viktig  men  mycket
ofta  är  vägtrafik det enda  realistiska
fysiska     kommunikationsmedlet      för
människor  och gods. Samtidigt  förfaller
det  svenska vägnätet med stora kostnader
som  följd för människor och företag.  Vi
accepterar      i      motsats       till
vänsterkoalitionen    inte    en    sådan
utveckling.  Mer resurser  måste  skjutas
till    för   att   garantera   vägnätets
standard.        Eftersläpningen        i
vägunderhållet  måste successivt  arbetas
bort.   Ökade  insatser  för  att  trygga
underhåll  och bärighet är  en  avgörande
faktor för möjlighet till tillväxt i hela
landet.


Vägnätet   måste   också   byggas    ut.
Säkerhet   och   tillförlitlighet   måste
prioriteras.  Det gäller såväl  de  stora
genomsfartslederna och kringfarterna runt
våra  städer som de regionala och  lokala
vägnäten. Människor är beroende av bilen,
men  också av en god miljö. Forskning och
utveckling av ny teknik och nya drivmedel
är därför av yttersta vikt.


Drift och underhåll av vägnätet


Miljoner kronor, 1999 års priser




Insatser behöver omgående göras  för  att
reparera       de      socialdemokratiska
försummelserna. Våra partier är eniga  om
att   det   behövs  större  insatser   än
regeringen   avdelat   för   drift    och
underhåll samt investeringar i vägnätet.


Bostäderna


En   förutsättning  för  tillväxt  är  en
fungerande       bostadsmarknad.        I
storstadsområdena   blir   bostadsbristen
alltmer   akut.   Bristen   på   bostäder
riskerar  därmed att bli  ett  allvarligt
tillväxthinder.   Bostadsbyggandet    har
börjat  öka men från en mycket låg  nivå.
Parallellt   avfolkas   landsbygden   med
efterlämnade bostadsöverskott som  följd.
Offentliga  medel används  för  att  riva
bostäder    och   därmed    hålla    uppe
hyresnivåerna    i    det     kvarvarande
beståndet.


Även  om  bygglov  m.m.  är  frågor  som
avgörs  lokalt krävs ett antal nationella
åtgärder  för  att  råda  bot  på  dagens
problem;    t.ex.   bör   reglerna    för
planprocessen ändras så att  den  snabbas
upp   och   görs  enklare.   Den   svarta
marknaden   för   reparation,   om-   och
tillbyggnader  av bostäder skulle  minska
kraftigt    genom   det   förslag    till
skattereduktion på denna typ av  tjänster
som    vi    föreslagit.    Den    totala
beskattningen av boende måste ned.  Sänkt
fastighetsskatt är ett viktigt steg.


Byggkostnaderna  är   höga   i   Sverige
jämfört  med i andra länder. En anledning
är      bristande      konkurrens       i
byggmaterielsektorn.      Bristen      på
byggarbetare  i  tillväxtområdena  bidrar
också till ett högt kostnadsläge.


Ett    annorlunda   hyressättningssystem
måste    till    vid   nyproduktion    av
hyresrätter.   Även   hyrorna    i    det
befintliga    beståndet   måste    bättre
anpassas   till  hushållens   värderingar
genom  att  lägesfaktorn tillåts  få  ett
större genomslag samtidigt som befintliga
kontrakt     skyddas.     Förutom     att
nyproduktionen    skulle    öka    skulle
svarthandeln med hyreskontrakt motverkas.


I    syfte   att   öka   mångfalden   på
bostadsmarknaden bör s.k.  ägarlägenheter
möjliggöras som boendeform. Riksdagen har
gett  regeringen i uppdrag att  återkomma
med  förslag,  vilket hittills  inte  har
skett.   Ytterligare  en  möjlighet   att
förbättra bostads- och byggsituationen  i
framför  allt storstäderna är att tillåta
s.k.  tredimensionell fastighetsbildning.
Det   innebär  enklare  möjligheter   att
juridiskt avgränsa en och samma fastighet
för   olika   användningsområden.   Olika
byggherrar skulle enklare kunna  samverka
om byggprojekt.




Att möta konjunkturen och klara
statsfinanserna




En  avgörande fråga för Sveriges  ekonomi
är  om  de relativt höga tillväxttal  som
uppmätts    under    senare     år     är
tillfälligheter eller om de tyder på  att
något  mera  fundamentalt inträffat.  Ett
första    test   kommer   nu   när    den
internationella konjunkturen mattas av.


Eftersom     de    svenska    offentliga
finanserna är särskilt konjunkturkänsliga
kommer  ett  av  de  första  tecknen   på
problem      att     vara      försämrade
statsfinanser.


Det     har    tidigare    sagts    från
regeringshåll att satsningar nu kan göras
"med egna pengar - inte lånade". Frånsett
att regeringen inte i egentlig mening har
några  "egna" pengar alls, var  detta  en
mycket    snabbt   övergående    sanning.
Regeringen räknar enligt vårpropositionen
med  att låna pengar för att betala  sina
nya     utgifter    och     därmed    öka
statsskulden. Som framgår av nedanstående
tabell    kommer    statsskulden     över
treårsperioden   att    öka    i    samma
storleksordning  som  de  nya  utgifterna
(statsskulden med 35 miljarder kronor och
utgifterna  med  39  miljarder   kronor).
Eftersom  statens  lånebehov  är   direkt
kopplat till statsbudgetens saldo, skulle
statsskulden  inte ha ökat  utan  de  nya
utgifterna  eller om de hade finansierats
genom motsvarande utgiftsminskningar.


NYA AV REGERINGEN BESLUTADE
UTGIFTSöKNINGAR


Miljarder kronor
2002  2003  2004
Budgetpropositionen 2001  2,1   4,5
(hösten 2000)
Vårpropositionen    2001  7,0   9,8  16,1
(våren 2001)
Summa utgiftsökningar     9,1  14,3  16,1
Ökad  statsskuld  enligt  8,4   6,9  19,4
vårpropositionen


En  hög utgiftskvot, dvs. höga offentliga
utgifter  i  förhållande  till  BNP,  har
under  mycket  lång  tid  varit  ett   av
Sveriges     allvarligaste     ekonomiska
problem.   Tillsammans   med    en    hög
skattekvot  gör detta att  de  offentliga
finanserna är starkt  konjunkturkänsliga.
Lägre  tillväxt ger lägre skatteintäkter,
samtidigt   som   de   konjunkturberoende
utgifterna  ökar.  Tillsammans  med  höga
icke-konjunkturberoende utgifter  innebär
det   att   de  totala  utgifterna   lätt
överstiger  intäkterna.  Resultatet  blir
stora  underskott  i statsfinanserna  när
konjunkturen viker. En tumregel säger att
1  procentenhet lägre BNP leder till  att
den   offentliga  sektorns  sparande  som
andel  av  BNP  blir 0,75  procentenheter
lägre.


Höga   offentliga  utgifter   och   stor
offentlig sektor tränger också  undan  en
expansion  av den privata sektorn.  Trots
de  senaste årens högkonjunktur  har  den
s.k.  marknadsförsörjningen - den del  av
hushållens  försörjning som  kommer  från
löner i privata företag - inte kommit upp
till  över 50 %. Det innebär att  hälften
av   hushållens  inkomster   således   är
skattefinansierade,  vilket  torde   vara
unikt i ett internationellt perspektiv.


NEDANSTåENDE DIAGRAM VISAR HUR DE
OFFENTLIGA TRANSFERERINGARNA SEDAN
LåNG TID öKAT SNABBARE äN BNP,
VILKET INNEBURIT SåVäL öKAD
KONJUNKTURKäNSLIGHET SOM SUCCESSIVT
MINSKAT UTRYMME FöR ANNAN
VERKSAMHET. DE OFFENTLIGA
UTGIFTERNA KAN SåLEDES MINSKA UTAN
ATT DET BEHöVER Gå UT öVER
VERKSAMHETER SOM T.EX. SKOLAN OCH
OMSORGEN.


BNP OCH TRANSFERERINGARNA TILL HUSHåLLEN


Löpande priser




Utgiftskvoten har fallit under de senaste
åren - högre BNP har skymt det faktum att
utgifterna ökat i nominella termer -  men
enligt       vårpropositionen      kommer
utgiftskvoten de kommande åren att  plana
ut  kring 53 % av BNP. Att Sverige, efter
flera år av god tillväxt, fortfarande har
en   utgiftskvot  på   över   50   %   är
oroväckande och innebär att ekonomin står
lika       sårbar       inför       denna
konjunkturavmattning som tidigare.


OFFENTLIGA UTGIFTER SOM ANDEL AV BNP
2000   2001   2002   2003   2004
55,4 % 54,0 % 53,5 % 53,5 % 53,0 %
Källa: Vårpropositionen


Sverige  har världens högsta skattetryck,
uttryckt som skatternas andel av BNP.  Så
höga   skatter   hämmar  den   ekonomiska
tillväxten, minskar människors  valfrihet
och    självbestämmande,   ger   skadliga
skattekilar      och      ett      dåligt
företagsklimat. Sverige har även världens
högsta   inkomstskatter  för   låg-   och
medelinkomsttagare.  Det  gör  att  många
människor  inte kan leva på sin  lön  och
gör  dem  beroende  av  olika  former  av
bidrag   för   att  klara  sin   ekonomi.
Samtidigt  skapar detta i sig  också  ett
offentligt utgiftstryck.


Att  sänka  skatterna är den  vanligaste
rekommendationen   från   internationella
organisationer  som  OECD  och  IMF,  när
svensk  ekonomi analyseras. I den  årliga
rapporten  från Invest in  Sweden  Agency
(ISA)  om utländska investerares  syn  på
företagsklimatet i Sverige kommer  alltid
sänkta   inkomstskatter  högst   upp   på
önskelistan.  Även  EU:s  finansministrar
har uppmanat Sverige att sänka skatterna,
vilket     är     anmärkningsvärt,     då
finansminister   Bosse    Ringholm    för
tillfället   är   ordförande   för   EU:s
finansministerråd.




SKATTETRYCKET I OLIKA LäNDER


Procent av BNP


Källa: OECD (2000)






Det ekonomiska läget




Reformer, omvärldskonjunktur och
återhämtning bakom uppgången


De  senaste  åren  har  Sverige  haft  en
utifrån    svenska    förhållanden    hög
ekonomisk   tillväxt.  Denna   ekonomiska
utveckling  är  inte  självklar.  Vi  har
dragit   nytta   av   en   internationell
högkonjunktur  och  av  den  reform-  och
låginflationspolitik  som  grundlades   i
början   av   1990-talet.  Avregleringar,
valfrihetsreformer  och  den  finansiella
stabilitet     som     uppnåtts     genom
saneringspolitiken,    en    självständig
riksbank med uttalat inflationsmål och EU-
medlemskapet  har  sammantaget   bidragit
till den höga tillväxten.


Den  borgerliga fyrpartiregeringen  lade
i  början av 1990-talet grunden till  den
positiva utvecklingen genom avregleringar
och privatiseringar, bl.a. inom tele-, el-
och    transportmarknaderna   samt   inom
sjukvård          och         barnomsorg.
Socialdemokraternas   inställning    till
dessa  reformer kännetecknades av  aktivt
motstånd     och,    ibland,    motvillig
acceptans.   I   opposition   kritiserade
Socialdemokraterna                  också
fyrpartiregeringens     saneringsprogram.
Resultatet  av den dåvarande  regeringens
politik  blev att utvecklingen, både  vad
gäller  tillväxten  och  underskottet   i
statens finanser, vände 1993.


De   senaste   årens  höga  tillväxt   i
Sverige   är  till  stor  del  också   en
återhämtning   från   lågkonjunkturen   i
början   av   1990-talet.  Det   kraftiga
inhemska efterfrågebortfallet skapade ett
starkt efterfrågetryck när den ekonomiska
utvecklingen  väl  vände.   Stora  lediga
resurser gjorde uppgången möjlig.




Konjunkturuppgången har dolt
reformbehovet




Den   socialdemokratiska  regeringen  har
under  de  senaste åren  låtit  den  goda
konjunkturen  dölja det  faktum  att  den
svenska  ekonomin fortfarande är i  stort
behov     av    strukturella    reformer.
Regeringen har i stället slagit in på  en
politik   som   i   mångt   och    mycket
kännetecknas  av en återgång  till  1980-
talets  utgiftspolitik, dvs. den  politik
som låg bakom 1990-talskrisen. Tillväxten
har under denna period till största delen
tillfallit den offentliga sektorn.


I  regeringens vårproposition finns inte
heller  någonting som tyder på att  denna
politik  är  på  väg att brytas,  snarare
tvärtom.  Genom  att successivt  höja  de
statliga   utgiftstaken  har   regeringen
skapat      utrymme     för     fortsatta
utgiftsökningar de kommande åren.


"Det  går  bra  för Sverige"  har  varit
regeringens   återkommande   slogan    de
senaste    åren.   Uppenbarligen    anser
regeringen att det går så bra för Sverige
att   inga   förändringar   behövs,   men
ingenting kan vara mera fel.




Mörkare konjunkturutsikter




Utvecklingen i slutet av förra året och
första  halvan  av  innevarande  år   har
kännetecknats    av   en    konjunkturell
avmattning.   Även  om   alla   prognoser
präglas   av   stor   osäkerhet    verkar
flertalet    bedömare    hittills    vara
inriktade   på   en  tämligen   kortvarig
konjunkturavmattning. För nästa år  pekar
prognoserna på att tillväxten  i  Sverige
på    nytt   är   uppe   kring    3    %.
Konjunkturinstitutet  (KI)   tror  på  en
tillväxt på 3,1 % nästa år.  Bakom  dessa
tämligen optimistiska prognoser ligger en
förmodan om att tillväxten i USA tar fart
redan i slutet av innevarande år.


Det  finns i och för sig möjligheter att
avmattningen    blir    kortvarig.    Den
amerikanska centralbanken Federal Reserve
(FED)        har       reagerat        på
avmattningssignalerna  och   dragit   ned
kortränteläget  till den lägsta  nivån  i
USA  på sju år. Detta har bl.a. lett till
ett   mer  positivt  börsklimat  i   USA.
Tillsammans         med         aviserade
skattesänkningar kan det  bidra  till  en
konsumtionsökning, vilket kan stärka  den
amerikanska ekonomin.


Samtidigt   som   det   finns   positiva
faktorer   som  talar  för  en  kortvarig
avmattning  finns  det negativa  faktorer
som    talar   för   en   mer    utdragen
konjunkturnedgång.   Risken   finns   att
effekterna      av      den       lättare
penningpolitiken i USA  dröjer,  och  att
dessa  effekter  inte syns  förrän  under
nästa   år.   Ytterligare  en  riskfaktor
ligger i den amerikanska konsumtionen. En
förutsättning för att konsumtionen  skall
förbli  hög,  vilket  i  sin  tur  är  en
förutsättning    för     en     kortvarig
avmattning, är att sparandet, som  fallit
de  senaste åren, förblir lågt. Ett  ökat
sparande, vilket kan bli fallet på  grund
av    det    osäkrare    läget,    skulle
otvivelaktigt  slå hårt mot  konsumtionen
och tillväxten.


Vidare   finns  risken  att  den  starka
produktivitetsutvecklingen trots allt  är
på  väg  att klinga av. Det skulle  i  så
fall både innebära en lägre tillväxt  och
problem   för  centralbanken  att   sänka
räntan     ytterligare.    En     vikande
riskkapitalmarknad, som FED pekat på  som
ett  motiv till sina räntesänkningar,  är
en   faktor  som  i  förlängningen  torde
verka negativt på produktiviteten.


Det   finns   också   tecken   till   en
kraftigare avmattning i Europa  än  många
hittills  räknat med. Specifika  inhemska
risker  i  Sverige  saknas  inte  heller.
Konsumentpriserna  har  stigit   relativt
kraftigt  de  senaste  månaderna,  och  i
april   låg   inflationen   klart    över
Riksbankens   mål.  Det  kan  omöjliggöra
stimulerande räntesänkningar. Än  är  det
också   för   tidigt  att   bedöma   hela
omfattningen     av      krisen      inom
telekomsektorn mer, än att det kommer att
slå   mot  den  inhemska  tillväxten  och
sysselsättningen.


Blir  dessa hotbilder verklighet  kommer
konjunkturutvecklingen bli sämre  än  vad
flertalet bedömare i dag förutspår,  både
vad  gäller  utvecklingen  i  USA  och  i
Sverige.




Avmattningen synliggör reformbehov




När  prognoser  och konjunkturindikatorer
nu  pekar  mot  en ekonomisk  avmattning,
både  internationellt och i Sverige, blir
de inhemska reformbehoven tydliga.


Redan  i inledningen av denna avmattning
syns    med    all   önskvärd   tydlighet
svagheterna  i den svenska  ekonomin.  En
svaghet är att Sverige  efter en relativt
lång  högkonjunktur har  en  arbetslöshet
som  är  högre  än  vi  någonsin  haft  i
motsvarande situation.


Sverige går således än en gång in  i  en
period   av   lägre  tillväxt   med   hög
arbetslöshet  samt även hög utgifts-  och
skattekvot. Risken är därmed uppenbar att
vi   som   tidigare  kommer  att  drabbas
hårdare  av  en  konjunkturavmattning  än
flertalet  andra  länder,  och  att   den
ekonomiska  eftersläpningen  kommer   att
fortsätta.


TILL OCH MED I REGERINGENS EGNA
TILLVäXTANTAGANDEN FöRUTSPåS EN
FORTSATT EFTERSLäPNING. INOM NåGRA
åR FöRMODAS SVERIGE ENLIGT
VåRPROPOSITIONEN äVEN HALKA EFTER
SåVäL öVRIGA NORDISKA LäNDER SOM EU
VAD GäLLER BNP-TILLVäXT. REGERINGEN
UPPSKATTAR SVERIGES LåNGSIKTIGA
HåLLBARA TILLVäXTTAKT TILL 2 %. ATT
FöRUTSPå EN LäGRE SVENSK TILLVäXT
äN I OMVäRLDEN, OCH SAMTIDIGT INTE
FöRESLå NåGRA STRUKTURELLA REFORMER
I SYFTE ATT HöJA DEN LåNGSIKTIGA
TILLVäXTPOTENTIALEN, äR EN ALLTFöR
LåG AMBITIONSNIVå.


SVERIGE HALKAR EFTER - REGERINGENS
TILLVäXTPROGNOS




Källa: Vårpropositionen, bilaga 1


Lägre tillväxt än omvärlden har gjort att
Sverige sedan 30 år tillbaka halkat efter
rejält i välfärdsligan,  räknat i BNP per
capita.   Uppenbarligen  har   regeringen
ingen ambition att vi skall förbättra vår
position.




BNP PER CAPITA - RANGORDNING UTTRYCKT I
AMERIKANSKA DOLLAR (KöPKRAFTSJUSTERAT),
(1998)




Placer Land        Placer  Land
ing                ing
1      Luxemburg   16      Australien
2      USA         17      Frankrike
3      Schweiz     18      Hongkong
4      Norge       19      Finland
5      Singapore   20      Italien
6      Brunei      21      Storbritannie
n
7      Island      22      Sverige
8      Danmark     23      Förenade
Arab.
9      Belgien     24      Irland
10     Japan       25      Cypern
11     Österrike   26      Israel
12     Malta       27      Nya Zeeland
13     Kanada      28      Spanien
14     Nederländer 29      Portugal
na
15     Tyskland    30      Slovenien
Källa: Världsbanken (2000)


Ytterligare  ett uttryck för strukturella
svagheter  i den svenska ekonomin  är  de
senaste  månadernas kraftiga  försvagning
av   den  svenska  kronan.  Även  om  den
senaste    tidens    växelkursförsvagning
förklaras av konjunkturella faktorer  och
finansiella  flöden är  det  viktigt  att
påpeka  att  försvagningen sker  från  en
redan  låg  nivå. Då den  senaste  tidens
växelkursförändringar         är       en
fortsättning på en långsiktig trend,  där
kronan  försvagas  gentemot  valutorna  i
våra viktigaste konkurrentländer, är  det
uppenbart att strukturella faktorer utgör
de bakomliggande orsakerna. De eventuella
kortsiktigt  positiva  effekterna  av  en
svag  växelkurs  - stärkt konkurrenskraft
för  våra exportbolag - skall ställas mot
de långsiktigt negativa effekterna att de
reella  värdena  i  den svenska  ekonomin
urholkas,  något  som märks  för  vanliga
löntagare  vid  semestrar  utomlands  och
syns direkt i bensinpriset då de tankar.




Den ekonomiska politiken






Överordnade mål


De  överordnade målen för vår  inriktning
av den ekonomiska politiken är att:


Lägga   grunden   för   att   höja    den
långsiktigt   hållbara  tillväxten   till
åtminstone tre procent per år och  därmed
skapa ett ökande välstånd för alla.


Slå    vakt   om   den   statsfinansiella
stabiliteten genom lägre utgifter,  lägre
skattetryck, sänkt skuldkvot och  minskad
statsskuld.


Förbättrad     konkurrenskraft      genom
reformerad        lönebildning        och
konkurrenskraftiga      skatte-       och
utgiftsnivåer.


Skapa  goda förutsättningar för att  alla
skall  kunna  växa  och förverkliga  sina
ambitioner  och  på så  sätt  minska  den
regionala och sociala tudelningen.


Öka  valfriheten och säkra både mäns  och
kvinnors    kontroll   över   den    egna
tillvaron.




Ökat utbud av arbete och ökat företagande




Den   ekonomiska  politiken  skall   vara
utbudsinriktad   och   syfta   till   att
underlätta  för  ökade investeringar  och
ökat  företagande. Ett bra företagsklimat
leder  till att fler företag startas  och
växer.    Endast   på   så    sätt    kan
sysselsättningen  öka  och  den   sociala
tryggheten  ökas.  Skattepolitiken  skall
uppmuntra  till arbete och motverka  både
fattigdomsfällor och tröskeleffekter  för
inträde  på  arbetsmarknaden.  Det  skall
löna sig med utbildning. En rätt utformad
politik  leder till att fler vill  arbeta
en längre del av sitt liv och underlättar
att arbeta mer under de delar av livet då
det  passar dem bäst. Arbetsrätten  skall
göra   det  lätt  att  anställa  och   ha
anställda.  Både  socialförsäkringar  och
arbetslöshetsförsäkringar   skall    vara
utformade   för   att   underlätta    för
människor att arbeta när de vill.


Målet  för politiken är att öka Sveriges
långsiktiga            tillväxtpotential.
Arbetslösheten  skall  pressas  ned   och
sysselsättningen öka utan att inflationen
tar fart.


Öka arbetsutbudet


En  nyckelfråga för att öka tillväxten är
att mer arbete blir utfört. Genom att öka
incitamenten för att arbeta mer än i  dag
kan  detta  åstadkommas. Det finns  flera
olika  men samverkande åtgärder  som  kan
vidtas  för  att öka arbetskraftsutbudet.
Det  gäller främst arbetstidsregleringen,
skattesystemet,  regler  för  invandrares
inträde     på    arbetsmarknaden     och
arbetsmarknadspolitiken. Hinder är  också
den   dåliga  infrastrukturen   och   den
stelbenta familjepolitiken.


Öppnare arbetsmarknad


Den svenska arbetsmarknaden fungerar inte
som  den  borde.  Efter   vad  som  måste
betecknas  som  en  högkonjunktur  enligt
svenska   förhållanden  står  fortfarande
ungefär  en halv miljon människor utanför
ordinarie  arbetsmarknad.  Arbetslösheten
kostar fortfarande de offentliga kassorna
över   60   miljarder  kronor.  Det   kan
beskrivas som att vi har den gamla tidens
arbetsmarknad  i den nya  tiden.  Det  är
också  ett  symtom  på  den  sociala  och
regionala uppdelningen av Sverige.


Bristerna       i       arbetsmarknadens
funktionssätt har bidragit till ett antal
problem:  dåligt fungerande lönebildning,
höga   barriärer  för  nytillträde   till
arbetsmarknaden,  som  medför  risk   för
bestående        utanförskap,         och
arbetsrättsliga  regleringar  som  skapar
problem,  inte  minst  för  småföretagen.
Något är fel när brist på arbetskraft och
hög arbetslöshet existerar sida vid sida.


Rörligheten  mellan  olika  jobb   skall
kunna vara stor. Som löntagare skall  man
kunna  välja  mellan  olika  arbetsgivare
även  om man arbetar med sjukvård, omsorg
och undervisning. Yrken som traditionellt
är  kvinnodominerade  skall  också  kunna
erbjuda     möjligheter     till      bra
löneutveckling och företagande.


En    viktig   del   i   en   fungerande
arbetsmarknad  är  att  det   måste   bli
lättare  att  förena familj  och  arbete.
Genom vårt förslag om barnomsorgskonto  i
kombination  med  etableringsfrihet   och
avdragsrätt          för          styrkta
barnomsorgskostnader kan föräldrar  finna
den  barnomsorg  som  passar  just  deras
vardag, vilket är viktigt inte minst från
ett   jämställdhetsperspektiv.  Om   inte
barnomsorgen  fungerar väl  är  det  inte
praktiskt möjligt att uppnå ett jämställt
arbetsliv.


Ny arbetslagstiftning ger ökat inflytande
över arbetstiderna - nej till
centraldirigerad arbetstidsförkortning


Arbetsmarknadslagstiftningen måste  medge
flexibilitet   för  anställda   och   för
arbetsgivare. Det kan till exempel  gälla
frågor om arbetstidens längd och arbetets
förläggning. En ökad individualisering av
arbetstiden   är   både   önskvärd    och
nödvändig. Mer makt för den enskilde över
arbetstid  och  arbetsliv  är  också   en
viktig kvinnofråga eftersom kvinnor i dag
bär ett större ansvar för att arbets- och
familjeliv skall fungera. Efter en  sådan
reform  blir det lättare för dem  som  så
önskar    att   minska   sin   arbetstid.
Möjligheterna    förstärks    genom    de
skattesänkningar   vi  föreslår.   Därmed
avvisar    vi    en   allmän   lagstadgad
arbetstidsförkortning.


Fördelarna  med  större inflytande  över
sitt    arbete   är   inte    bara    att
arbetsutbudet  kan öka på  frivillig  väg
utan  leder  på sikt också till  en  ökad
tillfredsställelse och mindre stress.


Bryt segregationen


Grunden  för integration är att människor
har  makt  över  sin  vardag  genom  egen
försörjning. Den missriktade politik  som
förhindrat  och förbjudit  människor  att
ens   söka   arbete  har  berövat   många
nyanlända  människor  deras  självkänsla,
vilket  lett  till utanförskap  från  det
svenska  samhället.  Många människor  har
aldrig fått en chans att utöva sitt  yrke
på  den  svenska arbetsmarknaden.  På  så
sätt    har    också   Sverige   berövats
värdefulla erfarenheter. Andra invandrare
har  hållits  borta från  arbetsmarknaden
därför att de fastnat i bidragsfällan.


Avgörande  för  integrationen   är   att
arbetsmarknaden    öppnas     upp     för
invandrare.   Lägre  skatt   på   arbete,
minskade   marginaleffekter  och   bättre
villkor   för  småföretagande  är   också
viktiga    åtgärder   för   att    minska
segregationen.


Ny arbetsmarknadspolitik och effektivare
förmedling av arbete


Arbetsmarknadspolitiken  skall  stimulera
till  arbete. Även skattepolitiken  måste
utformas så att arbete premieras. För att
råda  bot på lokal arbetslöshet måste  de
regioner inom vilka man naturligen  söker
arbete  bli  större, bl.a.  genom  bättre
villkor och möjligheter att arbetspendla.
Förmedlingen   av   arbete   måste    bli
effektivare.   Privata  bemanningsföretag
har  visat  att  det  går  att  få  också
grupper  som bedömts som svårplacerade  i
arbete.  Dessa företag borde få spela  en
större  roll vad gäller arbetsförmedling.
De    nuvarande   arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna måste också ses över, och  där
bör   en  friare  individuell  användning
övervägas.


Arbetslöshetsförsäkringen            bör
moderniseras.   En  allmän   obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som  till  större
del än i dag finansieras med egenavgifter
bör  införas. Därigenom får den  enskilde
ett  verkligt  val  när  det  gäller  den
fackliga tillhörigheten och hur man  vill
ordna arbetslöshetsförsäkringen.




Sänkta skatter för individer




Såväl   skatternas  storlek   som   deras
utformning  är  styrande  för  människors
beteende   och  för  ekonomins  funktion.
Viljan  att arbeta mer, att förkovra  sig
och   att   ta   mer   ansvarsfulla   och
välbetalda  arbeten styrs i hög  grad  av
skatterna på arbete.


Sänkt inkomstskatt för alla


Skatterna  på  arbete måste  sänkas.  Med
sänkt     skatt    på    arbete    stärks
tillväxtkraften   i   ekonomin   så   att
sysselsättningen kan öka  i  Sverige  och
den   fortfarande  alltför  höga   totala
arbetslösheten pressas tillbaka utan  att
detta  leder till överhettning. Hög skatt
på  arbete leder till en sämre fungerande
arbetsmarknad:   mindre   arbete,   färre
arbetstillfällen  och större  risker  för
flaskhalsar i expansionstider. Med  sänkt
skatt  på arbete kan fler  leva  på  egen
lön   så   att  behovet  av  bidrag   och
offentliga   subventioner  minskar.   Ett
skattesystem  som främjar  kunskaps-  och
kompetensuppbyggnad   ger    en    bättre
fungerande arbetsmarknad.


Arbete   måste  löna  sig  bättre,   och
människor  skall kunna leva på  sin  lön.
Sänkningar av inkomstskatten måste  göras
med hänsyn till den rådande konjunkturen.
Strukturellt   riktiga  sänkningar   ökar
arbetskraftsutbudet och motverkar  risken
för överhettning.


Ett  gemensamt  drag i de  skatteförslag
våra   partier  lägger  fram  är   sänkta
marginaleffekter och betydande  lättnader
genom    höjda   grundavdrag    och/eller
skattereduktioner. Detta betyder mest för
de   lägre  inkomsterna.  Därigenom  ökar
möjligheterna för fler att kunna leva  på
sin lön och komma ut ur bidragsberoende.


Att  höga  marginaleffekter har negativa
effekter        på       arbetsmarknadens
funktionssätt var en viktig  utgångspunkt
för  den förra skattereformen. Det  måste
vara   en   strävan   att   inledningsvis
återvända  till  dess  inriktning:  30  %
respektive  50  %  i  marginalskatt.  Det
förutsätter att inkomstskatten sänks  för
alla      inkomsttagare      så       att
nettoinkomsterna         ökar         och
marginaleffekterna sjunker. I en fortsatt
process  av  sänkta skatter  ner  mot  de
nivåer som präglar jämförbara OECD-länder
måste inriktningen både vara att slå vakt
om  låginkomsttagares förutsättningar att
försörja  sig på sitt arbete och  på  att
värna Sveriges konkurrenskraft vad gäller
företagande och kunskap.


Sänkt fastighetsskatt


Efter omräkningen av taxeringsvärdena har
det blivit uppenbart att den höga skatten
på  boende  i  främst storstadsregionerna
men   även  i  vissa  attraktiva  områden
blivit  så   hög  att den är  ett  reellt
problem  för  alltfler. Boendeskatter  på
mer  än  3  000  kr per  månad  är  ingen
ovanlighet i dag.


Fastighetsskatten  medför  att   boendet
blir  dyrare, att människor  kan  tvingas
flytta  och  att  färre  bostäder  byggs.
Konstruktionen  av  fastighetsskatten  är
orimlig  och  den  bör  därför  på   sikt
avskaffas.    Fastighetsskatten     skall
omedelbart  sänkas  för  alla  typer   av
bostäder,     bl.a.     genom      frysta
taxeringsvärden.




Bättre företagsklimat




Företagsklimatet   i   Sverige    behöver
förbättras.   Det   gäller    både    för
företagaren och för  företagandet. I  dag
präglas    klimatet   av   misstro    som
manifesteras i höga skatter,  hinder  och
regleringar.    Detta    måste    ändras.
Företagandet måste ges bättre villkor  så
att  såväl  sysselsättning som  ekonomisk
tillväxt kan öka.


Skatterna   på   företagande   och    på
företagare är höga i Sverige. Det  medför
en  sämre konkurrenssituation jämfört med
andra länder där skatterna på företag  är
lägre.    Fåmansföretag    är    särskilt
diskriminerade.


Lägre skatt på företagande


Det  krävs  ett  antal åtgärder  för  att
minska       skattebelastningen        på
företagandet. En sådan åtgärd kan vara en
sänkning  av  arbetsgivaravgifterna.   En
annan sådan åtgärd kan vara  att avskaffa
dubbelbeskattningen. Dubbelbeskattningens
utformning   gynnar  dessutom   utländskt
ägande    på   bekostnad   av    svenskt.
Dubbelbeskattningen  på   utdelning   bör
därför avskaffas.


Successivt avskaffad förmögenhetsskatt


Förmögenhetsskatten har negativ effekt på
företagande och tillväxt och har inte ens
de    effekter   på   fördelningen    som
regeringen  använt  som  argument.  Vissa
miljardärer får skattebefrielse för  sina
aktieinnehav, medan vanliga familjer  som
kanske  bott  länge i och  amorterat  ner
lånen   på   sina  hus  kan  drabbas   av
förmögenhetsskatt    fullt    ut.     Med
regeringens höjda taxeringsvärden  kommer
än fler att drabbas av förmögenhetsskatt.


Enligt       vår       mening        bör
förmögenhetsskatten avskaffas successivt.
Sambeskattningen  ger  orimliga  effekter
från   jämställdhetssynpunkt  och   skall
därför avskaffas omedelbart.


Enklare och rimligare beskattning av
fåmansbolag


Dagens     skatteregler    är    särskilt
ogynnsamma för växande mindre företag. De
små    fåmansbolagens   situation   måste
underlättas     genom      en      bättre
skattesituation. Den utredning som skulle
se  över de s.k. 3:12-reglerna har kommit
i   gång  alldeles  för  sent  och  måste
snarast    bli    klar.   De    nuvarande
diskriminerande reglerna måste ändras  så
att    avkastning   utöver   en    rimlig
arbetsinkomst        beskattas        som
kapitalinkomst.  Delägare  i  fåmansbolag
som  överlåtit sitt företag mot betalning
i     aktier    har    som    följd    av
kursutvecklingen     tvingats      betala
inkomstskatt på del av försäljningssumman
trots att aktievärdena nästan utraderats.
Det  är en av många orimliga konsekvenser
av fåmansbolagsreglerna.


Lägre skatt på vinstandelar och översyn
av optionsbeskattningen


I  syfte  att  bl.a.  stimulera  till  en
bättre  fungerande lönebildning  bör  den
särskilda   löneskatten   avskaffas    på
vinstandelar  som en arbetsgivare  lämnar
till    en   vinstandelsstiftelse   eller
motsvarande.    På   så    sätt    stärks
incitamenten  för att arbeta  effektivare
för  företagets målsättningar, genom  att
alla  kan vara med och dela på den  vinst
som     uppstår.    Risken     för     en
inflationsdrivande    löneutveckling    i
expanderande   branscher   minskar.   Ett
stabilare     samband     mellan     ökad
arbetsproduktivitet   och    löneökningar
uppnås.


För   att   underlätta  för  företag   i
kunskapsintensiva branscher  att  behålla
sin  personal utges ofta olika  typer  av
optioner.  Den  svenska beskattningen  av
optioner  bör  ses över. Inriktningen  av
översynen  skall  vara  att  den  svenska
beskattningen  av  optioner  skall   vara
internationellt konkurrenskraftig.


Miljödriven utveckling


Den miljödrivna utvecklingen inrymmer  en
betydande potential, både för miljön  och
den    ekonomiska    tillväxten.    Denna
potential    måste   tas    till    vara.
Tillväxttakten  för denna marknad  ligger
på 5-20 % per år. En internationalisering
av  det  miljöanpassade näringslivet  kan
leda  till  ökad försäljning  av  svenska
tjänster    och   produkter    med    hög
miljöprestanda.   Genom   att   stimulera
nätverksbildning  mellan  små  och  stora
miljödrivande    företag,    myndigheter,
högskolor  och universitet, bransch-  och
miljöorganisationer kan nätverk  som  kan
agera  på utlandsmarknaden utvecklas.  En
ökad    export    av   miljöteknik    och
miljökunnande   skulle på  ett  påtagligt
sätt  bidra till att höja den långsiktigt
hållbara tillväxten i Sverige.


Staten skall inte vara företagare


Staten  skall  svara  för  de  lagar  och
förordningar  som  reglerar  relationerna
mellan  företag verksamma i  Sverige  och
mellan företag och det offentliga. Staten
skall  inte  själv, annat än i  speciella
undantagsfall,  vara ägare.  Ett  enskilt
företagande   är  en  förutsättning   för
rättvis  konkurrens  och  en  kommersiell
utveckling  av  starka och  självständiga
företag.


Staten  skall  bestämma spelreglerna  på
marknaden, inte själv vara en spelare  på
planen.  Med  staten  som  ägare  blandas
företagets   intressen   med    politiska
överväganden.  De  företag  som   nu   är
statliga  skulle fungera bättre  med  ett
mer spritt privat ägande. Det kapital som
finns uppbundet i en rad statliga företag
skulle göra större nytta på annat håll.


Då  inkomster av utförsäljningar  är  av
engångskaraktär bör de användas  för  att
betala  av  på  statsskulden  som  i  dag
uppgår till ca 1 100 miljarder kronor. De
utförsäljningar  och den  avbetalning  av
statsskulden vi föreslår gör att  statens
räntekostnader,   en   av   de    största
utgiftsposterna   i  statsbudgeten,   kan
minskas  kraftigt. Företag som  under  de
kommande  åren  kan  komma  i  fråga  för
privatisering  eller försäljning  av  det
statliga innehavet är t.ex.:


Telia AB,


Nordea AB,


OM Gruppen AB,


Civitas Holding AB (Vasakronan),


Assi Domän AB,


SAS Sverige AB,


LKAB,


Apoteket AB


AB Vin & Sprit


m. fl.


Den    exakta   tidpunkten   för    olika
försäljningar  och privatiseringar  skall
för    samtliga   företag   avvägas   mot
konjunktur och marknad.


Minskad statsskuld


Genom  privatisering av statliga  företag
kan  amorteringar genomföras som  pressar
ned  statsskulden ytterligare. Vi  räknar
med  att  i  dag  kunna avyttra  statliga
företag för 150-170 miljarder kronor  mer
än   regeringen  över  en  flerårsperiod.
Genom  en  minskad skuldkvot  minskas  de
offentliga     finansernas      sårbarhet
samtidigt   som  utrymmet   för   privata
investeringar blir större.  Den  statliga
skuldkvoten bör ned under 40 % fram  till
2004.


Mindre krångel


Företagandet  omgärdas  i  dag  av  många
regler och lagar. Förutom sund konkurrens
och  ett skattesystem som stimulerar till
arbete och företagande är enkla regler av
väsentlig    vikt    för     att     gott
företagsklimat. Regelverket har vuxit  de
senaste åren. Detta är ett tydligt tecken
på    att    regeringen   inte    förstår
företagandets   villkor.    För    främst
småföretagen  är  regelverket   en   tung
administrativ börda.


Ett   antal  krångelregler  som  hindrar
tillväxt och nya jobb bör därför tas bort
omgående.        Småföretagsdelegationens
förslag  bör i allt väsentligt genomföras
snarast.


Den svarta ekonomin


Ett  allvarligt  problem  är  den  svarta
ekonomins utbredning och omfattning.  Den
kan  uppgå till så mycket som 4 % av  BNP
eller  i  dagsläget motsvarande  över  80
miljarder  kronor vilket skulle  innebära
ett  årligt skattebortfall på  mellan  20
och 40 miljarder kronor.


Den  svarta  sektorn  innebär  betydande
problem  för  seriösa företag  som  redan
finns  och  verkar på den vita marknaden.
Vart  femte företag drabbas av konkurrens
från   den  svarta  sektorn,  i  en   del
branscher betydligt fler. Det leder  till
att  seriösa  företagare  har  svårt  att
konkurrera.


Dagens  skatte- och regeltryck  riskerar
att   leda   till  en  än  mer   urholkad
skattemoral.   Detta   är   ett    mycket
allvarligt    problem.   Ett   fungerande
rättssamhälle     bygger      på      att
lagstiftningen är förankrad i  människors
rättsuppfattning så att man av egen kraft
och vilja lyder lagarna.


Det  är  därför  enligt  vår  mening  en
viktig   politisk   uppgift   att   ändra
skattesystemet så att människor kan  leva
på  sin  lön, att snabbt minska  skadliga
skattekilar    och   allmänt    förbättra
incitamenten att köpa och sälja varor och
tjänster vitt och lagligt.




Lättare förena familj och arbete




I  ett  levande och vitalt samhälle måste
alla, såväl kvinnor som män, få möjlighet
att växa som människor. Grundläggande  är
att  barnens behov av omsorg och trygghet
tillgodoses. För föräldrar  måste  det  i
sin   tur   vara   möjligt   att   förena
yrkesambitioner och ansvar för  familjen.
Det    ställer   bl.a.   krav    på    en
familjepolitik som anpassar sig  till  de
enskilda  människornas önskemål och  till
familjernas     olika     behov.     Inom
barnomsorgen måste därför finnas  utrymme
för många olika alternativ.


Ett  ökat  utbud av tjänster som  riktar
sig  till  hushåll  kan  avlasta  en  del
hushållsarbete  och ge utrymme  för  ökad
tid med familjen.


Valfrihet i barnomsorgen


Våra  partier  har format  ett  gemensamt
alternativ        till        regeringens
maxtaxepolitik.  Vårt  förslag  tar   sin
utgångspunkt  i  barnens  och   familjens
behov   och   omfattar  alla  barn.   Där
regeringens maxtaxa styr och ställer  och
tvingar  föräldrarna att  välja  en  viss
form  av barnomsorg vill vi i stället  ge
självbestämmande till föräldrarna. De har
bäst  möjlighet att avgöra  hur  tid  och
resurser skall fördelas.


Vårt    gemensamma    förslag    stärker
småbarnsföräldrarnas - såväl kvinnors som
mäns - ställning på arbetsmarknaden genom
att     ge    större    möjlighet    till
flexibilitet. Det blir lättare  att  dela
på ansvaret för barnen.


Vi   anser  att  en  ökad  kvalitet  och
valfrihet  i barnomsorgen bäst uppnås  om
ekonomiskt    stöd   går   direkt    till
föräldrarna i stället för till  kommunen.
Vår  politik för barnomsorgen  innehåller
tre förslag:


Barnomsorgskonto. Omfattar alla barn  och
ger   föräldrarna  möjlighet  att   välja
barnomsorg,  minska sin  arbetstid  eller
stanna  hemma  under en  del  av  barnens
uppväxt.


Avdragsrätt          för          styrkta
barnomsorgskostnader.  Föräldrarna  skall
ha   rätt  att  fritt  välja  barnomsorg.
Styrkta  barnomsorgskostnader skall  vara
avdragsgilla     i     den      kommunala
beskattningen.


Etableringsfrihet  för   ny   barnomsorg.
Garanterar  mångfald och ger  valfriheten
ett reellt innehåll.


Med   våra  förslag  kommer  föräldrarnas
önskemål  att  spela  huvudrollen.  Exakt
vilka   nya   alternativ,  tjänster   och
verksamheter som kommer att växa fram går
inte  att säga i förväg med tanke på  den
dynamik förslagen leder till.


Lättare hinna med vardagen - inför
skattereduktion för hushållstjänster


Det  höga  svenska skattetrycket  drabbar
särskilt  de verksamheter där  det  finns
"gråa"    eller   "svarta"    alternativ.
Tjänster riktade mot hushållen utgör  ett
sådant      exempel.     Många     sådana
arbetsuppgifter utförs i dag  i  form  av
"gör-det-själv"  eller  svart.  Att  köpa
sådana  tjänster med full skattebörda  är
förbehållet de rika, eller dem som kan få
någon annan att betala.


Flera undersökningar visar att många  är
stressade  i dagens arbetsliv.  Ändå  har
svensken  en av industrivärldens kortaste
årsarbetstider. En del av förklaringen är
att  skattetrycket gör det  omöjligt  att
köpa  tjänster  som  skulle  kunna  lätta
bördan,   t.ex.   för  småbarnsföräldrar.
Stressen i arbetslivet skulle minska  och
det  skulle bli lättare för både  kvinnor
och   män  att  kombinera  arbetsliv  och
ansvar för barnen.


Vi  har tidigare presenterat förslag som
ändrar  på detta. För tjänster utförda  i
hemmet  skall en skattelättnad  utgå  som
halverar      det      vita       priset.
Skattereduktionen    på    50    %    för
hushållstjänster  utförda  i   det   egna
hemmet utgår ända upp till 25 000 kr  per
år  och hushåll. Förslaget kan liknas vid
ett  väsentligt utvidgat s.k. ROT-avdrag.
Förslaget leder till att svarta jobb blir
vita,  till att valfriheten för hushållen
liksom jämställdheten ökar.




Avreglering för bättre välfärd och
dynamiskt företagande




Människor skall få välja själva


Konkurrens på lika villkor är  det  bästa
verktyget      för     att     tillgodose
konsumenternas efterfrågan  och  hushålla
med begränsade resurser.


Det  som  varit  mest märkbart  för  den
enskilde konsumenten under senare  år  är
avregleringarna  på  finans-,   el-   och
telemarknaderna, åtgärder som lockat fram
en  mångfald av nya tjänster och  pressat
priserna.  Dessa  förändringar  mötte  då
starkt  socialdemokratiskt  motstånd  men
förefaller nu vara allmänt accepterade.


Utvecklingen   på  tele-  och   IT-sidan
visar  att  det är när avregleringar  tar
fart  som helt nya utvecklingar kan  ske,
utvecklingar  som ingen  kunnat  förutse.
Distansutbildning, distansdiagnostik  och
-behandling     är     några     exempel.
Användningsområdena kommer att  förändras
i  takt  med  den dynamik  som  utvecklas
genom  ny  teknik, ökad  konkurrens,  nya
tjänsteformer och nya aktörer. Det ligger
i sakens natur att det i dag inte går att
förutse    vilka   nya   tjänster    till
medborgarnas glädje som en större  frihet
och mångfald skulle leda till.


I  framtiden  kommer det  sannolikt  att
råda stor efterfrågan på tjänster där det
offentliga  i  dag  i  hög  grad  har  en
monopolställning:    utbildning,    vård,
omsorg m.m. Renodlad myndighetsverksamhet
är svår att tänka sig i annan regi än den
offentliga.  Men betydande delar  av  den
verksamhet  som finansieras  med  skatter
produceras  också  i  offentliga  monopol
vilket  inte  alls  är  nödvändigt.  Våra
partier   eftersträvar  en   mångfald   i
produktionen  som är mycket väl  förenlig
med  strävanden att tjänsterna skall vara
trygga  och  tillgängliga för  alla  till
rimlig   kostnad.  Privata   monopol   är
självfallet          inte          heller
eftersträvansvärda.


Den   socialdemokratiska   oviljan   att
tillåta andra producenter leder till  att
medborgarna får en sämre välfärd  än  vad
som annars skulle kunna vara fallet.


Förutom  att  konsumenterna  får  bättre
tjänster  när det finns flera producenter
är detta också gynnsamt för de anställda.
Olika   undersökningar  nu  senast   från
Kommunalarbetareförbundet har visat på en
större    arbetstillfredsställelse    och
bättre  lön när den anställde fått  flera
arbetsgivare att välja emellan. En större
arbetstillfredsställelse     bland     de
anställda   kommer  även  patienter   och
elever till godo.


En  näraliggande fråga är förekomsten av
offentliga  bolag.  Ett  privat  företag,
kanske oftast ett småföretag, kan inte på
likvärdiga  villkor  konkurrera  med  ett
kommunalt  bolag.  Det finns  exempel  på
kommunala  bolag som använt  sin  gynnade
ställning   till  att  slå   ut   normalt
fungerande privata företag.


Konkurrensen svag i Sverige - men bättre
med EU-medlemskapet


Den    dåligt   fungerande   eller   helt
obefintliga    konkurrensen    inom    de
offentliga  tjänsternas  område  är   det
största  konkurrensproblemet  i  Sverige.
Men även för övriga varor och tjänster är
konkurrensen  för svag. Prisnivån  ligger
fortfarande  drygt 15 % över  motsvarande
nivå  bland  OECD-länderna. En  anledning
till   de  höga  priserna  är  vårt  höga
skattetryck  som medför att  priserna  är
högre  här. Det har dock skett en relativ
förbättring   under   1990-talet   vilket
hänger   ihop  med  de  ovan   redovisade
avregleringsåtgärderna   samt    troligen
också med EU-medlemskapet.


Konkurrensverket pekar   i  sin  rapport
om   EU-medlemskapet   på   de   positiva
effekter   detta  haft  för  de   svenska
konsumenterna.     Som     framgår     av
nedanstående  tabell har  det  skett  ett
närmande  av  den svenska  prisnivån  mot
övriga länder sedan EU-medlemskapet.


PRISNIVåN I SVERIGE OCH OECD 1995-1999


Index OECD = 100
1999
1995  1996  1997  1998
Sverige     125   131   125   123    117
Källor: Konkurrensverket och OECD


Konkurrensverkets  undersökningar   visar
att det finns en rad konkurrenshinder.  I
en  stor rapport föreslog verket  en  rad
åtgärder  som spände över förändringar  i
konkurrenslagstiftning                och
regelreformering  till renare  spelregler
mellan privata och offentliga aktörer.


Åtgärder för bättre konkurrens


En bättre konkurrenspolitik i kombination
med  avregleringar och  ökad  upphandling
inom  offentlig sektor kan på  sikt  leda
till avsevärda kostnadsminskningar för de
offentliga  budgetarna.  Den  sammanlagda
offentliga   upphandlingsvolymen   uppgår
till  ca  400  miljarder per  år,  vilket
motsvarar  ca 20 % av värdet av  BNP.  En
effektiv  upphandling kan verksamt  bidra
till    besparingar   i   de   offentliga
utgifterna.


·         Kommunallagen bör ändras så att
det blir lättare att få prövat i domstol
om kommunal näringsverksamhet strider mot
lagen.
·
·         Kommunallagen bör  ses  över  i
syfte  att göra det lättare för företag
att överklaga kommunala beslut om stöd i
olika former till företag. Besluten bör
också kunna prövas i domstol.
·
·         Kvarvarande  konkurrenshämmande
regleringar  i den privata sektorn  bör
identifieras       och       avvecklas.
Småföretagsdelegationens   lista   över
åtgärder bör snarast genomföras fullt ut.
·
·         Konkurrensverket bör  få  ökade
resurser  och  en  mer  fristående  och
framträdande  roll  än   i   dag.   Nya
regeringsförslag bör granskas utifrån ett
konkurrensperspektiv.
·
·          Konsumentombudsmannen  bör   i
samarbete   med   Konkurrensverket   få
förstärkta   uppgifter  i   syfte   att
uppmärksamma sektorer eller branscher med
bristande konkurrens.
·
·         De offentliga resurserna bör  i
större  utsträckning  än  i  dag  följa
individernas    fria     val.     Stora
upphandlingar bör delas i flera order så
att även mindre företag har en chans att
vara med i budgivningen.
·
·         Upphandlingsreglerna bör ändras
så   att   det  klargörs  under   vilka
förutsättningar miljökrav får ställas vid
offentlig upphandling. Vi anser att det
bör vara möjligt att ställa krav på att
produkter som köps in uppfyller kriterier
för miljömärkning.
·
·        Det är viktigt att
regelförenklingar görs i offentliga
upphandlingar under tröskelvärdena. Det
skall bli lättare för små och medelstora
företag att delta.
·


Mångfald förnyar välfärden - öppna för
företagande inom vård, skola och
utbildning


För  många  av de tjänster som i  Sverige
ligger  inom  den  offentliga  sektorn  -
främst inom kommuner och landsting - ökar
behov  och efterfrågan i industrivärlden.
En   förklaring   till   detta   är   att
efterfrågan på välfärdstjänster ökar  när
människors  inkomster ökar, en  annan  är
att  åldersstrukturen påverkar  intresset
för fler välfärdstjänster.


Det   finns  en  bred  enighet  om   att
vården,   omsorgen   och   skolan   skall
finansieras  kollektivt. Det  är  viktigt
att  de  resurser som avsätts  för  dessa
ändamål används så bra som möjligt,  dvs.
att användarna får ut så mycket nytta som
möjligt för varje använd krona.


Erfarenheten  visar att när  möjligheten
öppnas   för   andra  än   kommunen   att
producera      välfärdstjänster      ökar
mångfalden och välfärden. Välfärd handlar
inte    om   att   en   viss    typ    av
standardiserade      tjänster       skall
tillhandahållas utan om att den enskildes
efterfrågan  skall tillgodoses  på  bästa
sätt.     Av   samma   skäl    som    att
försörjningen  av  välfärdstjänster  inte
kan  rationaliseras  på  samma  sätt  som
industriproduktion  bör  de  inte  heller
produceras i en enda enhetlig form. Valet
mellan      olika     producenter      av
välfärdstjänster, det må  vara  enskilda,
företag, kooperativ eller det offentliga,
bör   därför   även  med   en   kollektiv
finansiering så långt möjligt  överlämnas
till den enskilde individen.


Ett  tydligt exempel är skolområdet  där
det   offentliga  ekonomiska  stödet  kan
följa  eleven,  t.ex.  från  en  kommunal
skola till en friskola eller mellan olika
kommunala skolor. Denna princip bör kunna
användas  på flera områden, även  om  den
politiska  processen att avgöra  vem  som
skall  vara kvalificerad att  få  del  av
den,     t.ex.    inom    äldre-    eller
handikappomsorg, kan vara svårare än inom
skolområdet.


Ett   led   i   den   socialdemokratiska
politiken   är  emellertid   att   hindra
mångfald och att hindra andra än kommuner
och landsting att tillhandahålla tjänster
på dessa områden.


Socialdemokraterna  har,  med  stöd   av
Vänsterpartiet     och      Miljöpartiet,
lagstiftat  mot försäljning av offentligt
ägda  sjukhus  vilket leder till  minskad
mångfald.  Det motverkar också  ett  ökat
kvinnligt  företagande inom sektorer  där
kvinnor   har   en  stark  ställning   på
arbetsmarknaden och hög kompetens.


Förbudslagen  är  inte sakligt  grundad.
Det   finns  inga  indikationer  på   att
regeringens farhågor skulle  ha  fog  för
sig.   Genomgångar   av   internationella
erfarenheter  visar  att  om   konkurrens
råder   finns   det  inte  några   större
skillnader  i  kvalitet och  effektivitet
mellan vinstdrivande företag, non profit-
företag  och offentliga producenter.  Det
finns  dock  en viss tendens  till  högre
effektivitet  hos vinstdrivande  företag.
Den  erfarenhet  som  finns  av  detta  i
Sverige   är   att  den  ersättning   som
Stockholms  läns landsting  betalar  till
det  privatägda S:t Görans sjukhus är  ca
10  % lägre per utförd prestation än  den
som    landstinget   betalar   till    de
landstingsägda sjukhusen.  Samtidigt  har
S:t  Göran högst andel nöjda patienter  i
regionen.  Även  för Simrishamns  sjukhus
gäller   att  ersättningen  från   Skånes
landsting   är  ca  10  %   lägre   efter
privatiseringen.


I  stället  för  att  slå  vakt  om  det
offentliga  ägandet  borde  verksamhetens
innehåll   och  möjligheterna   för   den
enskilde vara det primära intresset.  Det
bör  inte  sättas  upp hinder  för  vissa
verksamhetsformer  - bolag  kan  vara  en
lämplig    form   i   vissa   sammanhang,
kooperativ  eller andra former  kan  vara
mera   lämpliga   i   andra   sammanhang.
Ändamålsenligheten bör vara avgörande.


En  viktig  fråga  är  utvärderingen  av
olika       offentligt       finansierade
välfärdstjänster.  Så långt  möjligt  bör
brukarna    ha   möjlighet   att    välja
producent.   Men   många   gånger   måste
politikerna ta ställning, t.ex.  när  det
gäller    att    formulera    krav    och
uppföljningsmetoder                   vid
entreprenadupphandling.  De  problem  med
t.ex. privata vårdhem som förekommit  har
oftast  haft att göra med att kommunen  i
fråga  inte gjort förutsättningarna klara
för  sig  och den man anlitat. Kommunerna
bör  utveckla  sin förmåga att  i  förväg
ställa   krav   och  i  efterhand   kunna
utvärdera    de   tjänster   som    olika
producenter  erbjuder så  att  kvaliteten
skall kunna garanteras.


En öppnare arbetsmarknad också för
kvinnor


De  erfarenheter som finns på de  områden
där  flera producenter tillåtits och  där
tidigare  offentliga  verksamheter   gått
över i annan ägo visar i många fall på en
betydligt  större tillfredsställelse  och
arbetsglädje hos de anställda.


En  mångfald arbetsgivare och konkurrens
om  personalen  är det bästa  sättet  att
åstadkomma  bättre  löner  för  de  många
kvinnor i yrken med lång utbildning som i
dag   är  underbetalda  -  det  ger  fler
karriärvägar och möjligheter att arbeta i
bättre arbetsorganisationer.


Motståndet  mot öppenhet drabbar  främst
kvinnor    därigenom    att    huvuddelen
anställda inom dessa områden är  kvinnor.
Genom  monopoliseringen i offentlig  regi
nekas  de möjlighet att pröva nya  idéer,
nya    metoder    och    andra,    mindre
byråkratiska organisationsformer. Det  är
betydande  välfärdsförluster som  uppstår
härigenom, dels genom att de som  behöver
tjänster får färre valmöjligheter och ett
utbud  av tjänster som på ett sämre  sätt
passar  den  enskildes behov, dels  genom
att   de   anställda   inte   får   pröva
möjligheten att ta ett större ansvar. Det
har         visat         sig         att
långtidssjukskrivningarna  ökar  kraftigt
för   främst  kvinnor  i  den  offentliga
sektorn.


Starka och självständiga kommuner


Med  tanke  på den roll som kommuner  och
landsting  hittills  har  haft  när   det
gäller  vård,  skola och omsorg  framstår
vikten  av  mångfald och  förnyelse  inom
dessa  verksamheter  som  väsentlig.  Med
utgångspunkt i det kommunala  självstyret
bör   förtroendevalda  i   kommuner   och
landsting  ha  frihet att  finansiera  de
verksamheter som de har ansvar för.   Men
det  är  inte  bara resursernas  storlek,
utan  även  deras  användning  som  avgör
resultat och kvalitet.


Tillväxt  och  ökad  sysselsättning   är
avgörande för att den kommunala  ekonomin
skall  utvecklas positivt  och  ge  ökade
resurser.   Det  är  bara  den   del   av
tillväxten    som    beror     på     att
sysselsättningen, i arbetade timmar, ökar
som   skapar  ett  växande  utrymme   för
kommunal  verksamhet. Då ökar kommunernas
skatteinkomster utan att kostnaderna ökar
i motsvarande grad.


Det  bästa sättet att stärka kommunernas
ekonomi och skapa utrymme för god service
och lägre skatter är därför att ha en god
tillväxt och ökad sysselsättning som  ger
fler skattebetalare.


Trots  att statsbidragen inte utgör  den
huvudsakliga      finansieringen       av
kommunernas       verksamheter        har
statsbidragen   och   deras    utformning
betydelse för den kommunala ekonomin. Det
är  därför oroväckande att regeringen  på
område  efter område kringgår kommunernas
egna  prioriteringar med olika  typer  av
riktade    statsbidrag.     En    alltmer
framväxande   centralism   urholkar   det
kommunala  självstyret och  riskerar  att
minska  de enskilda människornas intresse
för   att  engagera  sig  i  den   lokala
politiken.


Strukturförändringar      har      varit
nödvändiga bl.a. som en följd av  att  en
betydande   del  av  saneringen   av   de
offentliga  finanserna  skedde  via   den
kommunala    verksamheten.   Dessa    har
underlättats  av att statsbidragssystemet
1993  i  grunden  omarbetades  genom  att
specialdestinerade    statsbidrag     med
detaljreglering ersattes  av  statsbidrag
utan  detaljregleringar om hur  de  skall
användas. Syftet med att ge statsbidragen
i  en "påse" till kommunerna var att  öka
kommunpolitikernas  möjligheter  att   ta
till vara de lokala förutsättningarna och
använda  resurserna effektivare. Systemet
med  statsbidrag utan detaljreglering har
varit  framgångsrikt då det verksamt  har
bidragit     till    att    effektivisera
kommunernas verksamhet. Det är  också  ur
demokratisk    synvinkel   betydelsefullt
genom att lokala politiska prioriteringar
och  val  av  verksamhetsinriktning  blir
tydliga för den enskilde kommuninvånaren.


Regeringen   verkar   dock   att    inte
uppskatta  vare  sig  demokratiska  eller
ekonomiskt  rationella  aspekter  av  ett
statsbidragssystem                   utan
detaljregleringar.  Floran   av   riktade
bidrag   blir  alltmer  omfattande.   Det
handlar   om   bidrag  till  kommuner   i
ekonomiska    svårigheter    eller    med
storstadsproblem, bidrag  till  kommunala
bostadsbolag    med    dålig     ekonomi,
åldersrelaterade   bidrag   till   skolan
vården            och           omsorgen,
kvalitetssäkringsbidrag  till   förskolan
och  statsbidrag till landsting som  inte
själva klarat av att korta sina vårdköer.
Det  tydligaste  och  mest  omdiskuterade
exemplet  är ändå regeringens förslag  om
maxtaxa    i    barnomsorgen.    Maxtaxan
inskränker  enskilda familjers  valfrihet
genom  att  göra  en  barnomsorgsform  så
gynnad att andra alternativ kvävs.


Regeringens     underfinansiering     av
maxtaxan  pekar på ett tydligt  behov  av
att                    institutionalisera
finansieringsprincipen  genom  att  lägga
fast          arbetsformer         mellan
Regeringskansliet                     och
kommun/landstingsförbund,    där    varje
proposition   som   berör   kommunsektorn
beräkningstekniskt     studeras     innan
propositionen läggs till riksdagen.


Det  är  mycket  viktigt att  kommunerna
ges  den  frihet som krävs för att  kunna
fortsätta   ett   förändringsarbete   som
innebär  att medborgarna kan få  mer  för
varje   skattekrona.  Statsbidragen   bör
utformas   så   att   de   ger    rimliga
möjligheter   för  kommuner   med   olika
förutsättningar att bedriva en verksamhet
med   god   standard.  En  annan   viktig
förutsättning   för  att   kommuner   och
landsting   i   hela  landet   skall   ha
likvärdiga förutsättningar att bedriva en
god  verksamhet  är  ett  väl  fungerande
utjämningssystem.


Utjämningen skall omfatta alla  kommuner
på  likvärdiga  grunder.  Systemet  skall
inte   kompensera   för   skillnader    i
servicenivå,   kvalitet,  avgiftssättning
och   effektivitet,   utan   baseras   på
mätbara,  och för kommunerna  opåverkbara
faktorer,    som    mäter    strukturella
kostnadsskillnader.   Utjämningssystemets
nuvarande  tekniska  konstruktion   leder
dock  till  oönskade effekter, exempelvis
negativa  marginaleffekter till följd  av
de     länsvisa    skattesatserna     och
kompensationsgradens    nivå.    I    ett
reformerat   system  måste   denna   s.k.
pomperipossaeffekt  avskaffas,   då   den
upplevs som orättfärdig och inkräktar  på
det     kommunala     självstyret.     De
förändringar  i  utjämningssystemet   som
behöver  vidtas  skall grundas  på  vunna
erfarenheter   och   behandlas    i    en
parlamentariskt                sammansatt
utvärdering/beredning.


Vi  har  en  annan syn på  de  kommunala
verksamheterna    och    den    kommunala
självstyrelsen än Socialdemokraterna.  Vi
vill  föra  en  politik för självständiga
och  starka kommuner. Genom avregleringar
och  konkurrensutsättning i förening  med
tydlig  prioritering  av  kärnuppgifterna
finns goda möjligheter att uppnå detta.




En socialförsäkringsreform




Bakgrund


Dagens  socialförsäkringssystem, bortsett
från  det  nya pensionssystemet, uppvisar
brister i många avseenden. De är för  det
första inte tillräckligt robusta för  att
skapa  den ekonomiska trygghet som är  en
viktig del i ett välfärdssamhälle.  Denna
brist   beror   både  på  politiska   och
demografiska faktorer. Sedan 1990 har  ca
600      regeländringar     gjorts      i
socialförsäkringssystemet. Det säger  sig
självt   att   system   som   regelbundet
förändras   i  så  hög  grad   inte   kan
betraktas som robusta eller förutsägbara.


Därtill    kommer    den    demografiska
utvecklingen    och   en    mer    rörlig
arbetsmarknad  framöver att  ställa  helt
nya  krav på socialförsäkringarna.  Bland
annat   beräknas   den  s.k.   ekonomiska
försörjningskvoten  mellan  år  2000  och
2030 öka från 1,17 till 1,40. Det innebär
att  100  sysselsatta personer  försörjer
140 icke sysselsatta personer förutom sig
själva  år 2030, jämfört med 117 personer
år  2000.  Detta  är  en  mycket  kraftig
försämring      av     den     ekonomiska
försörjningskvoten.     De      regionala
obalanserna    riskerar     också     att
förstärkas.  Detta ställer de  offentliga
utgiftssystemen,    och    inte     minst
socialförsäkringarna,     inför     svåra
uppgifter.


Sveriges befolkning 1970-2030


Tusental personer
Förändri Förändrin
ng        g
2000 1970-200
0 2000-2030
0-19 år        2047      -78      -22
20-64 år       5208      474      -97
Över 64 år     1531      417      718
Totalt         8786      813      598
Källa: SCB


Långtidsutredningen                   och
Konjunkturinstitutet visar dock  att  det
under de närmaste åren, ungefär fram till
2010,  kommer att vara en lättnad  i  det
ekonomiska          trycket          från
befolkningsutvecklingen. Detta ger oss en
möjlighet   att   ändra   de   offentliga
systemen  så att de blir mera långsiktigt
hållbara.  Utan  förändringar  kommer  de
offentliga utgifterna att utvecklas som i
nedanstående diagram. Risken är  då  stor
att   panikartade  åtgärder  kommer   att
vidtas, vilket naturligtvis på inget sätt
är bra.


Offentliga utgifter exklusive räntor




Socialförsäkringssystemet  är   för   det
andra     inte    heller    översiktligt.
Socialförsäkringarna omfattar ett  50-tal
olika ersättningstyper. Dessa regleras  i
ett  20-tal olika lagar och administreras
av  ett  tiotal olika huvudmän.  Detta  i
kombination med den komplexitet som finns
i    vissa   system   och   de   ständiga
förändringar som görs i systemen  innebär
att det i princip är omöjligt för vanliga
medborgare att förstå och ha tilltro till
systemen.     Legitimiteten    undergrävs
därför,  vilket  i  sig  delvis  förfelar
syftet       med       de      offentliga
försäkringssystemen.


För    det    tredje    kan    systemets
effektivitet   och  träffsäkerhet   också
ifrågasättas. Drygt 350 miljarder  kronor
omfördelas till en administrativ  kostnad
av  ca  6 miljarder kronor årligen. Detta
kan förvisso anses vara en låg kostnad  i
förhållande till de belopp som  fördelas,
men dessutom kostar fusk, överutnyttjande
och  systembrister sannolikt mellan 5 och
7 miljarder kronor varje år (RRV1995:32).
De generella systemen omfattar inte alla.


Det  finns  således ett stort  behov  av
att            reformera           dagens
socialförsäkringssystem. Det behövs  till
att  börja  med en samordning,  renodling
och    förenkling.   På   den    framtida
arbetsmarknaden  kommer  behoven  att   i
många avseenden vara annorlunda än i dag.
Vi  kan  redan  nu  se  detta  genom  att
andelen   fasta  arbeten   minskat.   Nya
anställningsformer, behov  av  att  växla
mellan  att vara företagare och anställd,
behov  av att både män och kvinnor  skall
kunna  förena  familjeliv  och  yrkesliv,
behovet  av  avbrott  för  studier  under
arbetslivet m.m. skapar i flera avseenden
nya   förutsättningar  och  krav  på  hur
arbetsmarknadens   institutioner    skall
fungera.    Socialförsäkringarna    måste
därför förändras med sikte även på detta.


Utgångspunkter och principer för en
reformering


Befintliga         prognoser         över
befolkningsutvecklingen visar, som nämnts
ovan,   att   trycket  på  de  offentliga
finanserna  förbättras  något  under   de
närmaste    åren.    Det    är     därför
utomordentligt viktigt att  denna  period
utnyttjas  för att reformera systemen  så
att  de är bättre skickade att svara  för
viktiga  välfärdsuppgifter  i  framtiden,
när befolkningsutvecklingen medför större
påfrestningar     på    de     offentliga
finanserna.


De  principer som bör ligga  till  grund
för   dessa   förändringar  återfinns   i
betydande grad i den reformering som  med
bred    politisk   enighet   gjorts    av
pensionssystemet.


·          För   att   stärka   systemens
legitimitet handlar det bl.a. om att få
en ökad koppling mellan vad den enskilde
betalar respektive vad han eller hon har
rätt till, eller får ut, i förmån.
·
·             Socialförsäkringsförmånerna
måste  lättare kunna följa den enskilde
individen. Inte minst på en mer  rörlig
och internationaliserad arbetsmarknad är
detta viktigt.
·
·        Systemen måste vara utformade så
att de klarar olika typer av demografiska
förändringar utan att behöva  förändras
genom nya politiska beslut.
·


Systemen måste ha goda incitament
inbyggda som stimulerar till arbete och
inte leder till överutnyttjande.




Den ökade sjukfrånvaron måste brytas


Ett   av   de   mer  akuta  problemen   i
socialförsäkringssystemet är, som  visats
i    avsnitt   2.4,   utvecklingen    för
sjukförsäkringen.


Den  ökande  ohälsan i  arbetslivet  är,
förutom  det  lidande  som  drabbar   den
enskilde, ett växande strukturproblem  på
arbetsmarknaden. Det är främst  anställda
inom  offentliga sektorn som är drabbade.
Skillnaderna  mellan  könen  vad   gäller
antalet sjukskrivningar ökar.


Kostnaden   för  sjukpenning    beräknas
till år 2004 öka med 226 % jämfört med år
1997.  Samtidigt  väntas kostnaderna  för
förtidspensioneringar öka till  följd  av
att    även    antalet    personer    som
förtidspensioneras  fortsätter  att  öka.
Det  är uppenbart att regeringen inte har
kontroll över utvecklingen.


Riksförsäkringsverkets s.k. 4 september-
undersökning visar att 47 % av de som var
sjukskrivna denna dag var anställda  inom
den   offentliga   sektorn.   Det   skall
jämföras med att sektorn omfattar ca 31 %
av  arbetsmarknaden. Uppenbart är att  de
offentliga arbetsgivarna, generellt sett,
har  svårigheter att skapa en arbetsmiljö
som förebygger stress och minskar ohälsa.
Detta drabbar främst kvinnor.


Det     är    främst    de    långvariga
sjukskrivningarna  som  ökar.  Regeringen
har  hittills bara försökt möta de  ökade
problemen  med  utredningar.  Utredningar
kan  behövas  för  att förändra  på  lång
sikt,  men många åtgärder som ger  snabba
resultat  går  att  göra  redan  nu.   En
utredning  (Rehabilitering  till  arbete,
SOU 2000:78) gjord av Gerhard Larsson  är
redan klar och visar på en rad brister  i
nuvarande system:


·         Mer än en miljon individer  har
övervägt att av hälsoskäl förändra  sin
arbetssituation.
·
·        Sjukfrånvaron ökar kraftigt.
·
·          Många   sjukskrivna  har   ett
rehabiliteringsbehov      som      inte
tillgodoses.
·
·         Utbudet  av  rehabilitering  är
otillräckligt och ojämnt fördelat.
·
·          Väntetider   inom   sjukvården
försenar rehabilitering.
·
·         Arbetsgivaren  behöver  stöd  i
rehabiliteringsarbetet.
·
·        Rehabiliteringsansvaret delas av
fem  parallella sektorer som  alla  har
olika    mål,    medel    och    ansvar
(arbetsgivaren, hälso- och  sjukvården,
kommunens                 socialtjänst,
arbetsförmedlingen                  och
försäkringskassan).
·
·        De längre sjukfallen innebär att
arbetsgivaren skjuter över  kostnaderna
från den egna verksamheten till staten.
Samtidigt   är   det  på   den   lokala
arbetsplatsen som det finns möjlighet att
förebygga  ohälsa. En bra  arbetsgivare
förhindrar stress och ohälsa, och därför
skall   bra  och  lyhörda  arbetsgivare
premieras.
·
·             Att      minska     antalet
sjukskrivningsdagar är därför en av  de
viktigaste sociala åtgärderna  som  bör
prägla   de  kommande  årens   politik.
Därigenom kan personligt lidande minska
och hälsoläget förbättras samtidigt som
företagens  och  statens  utgifter  kan
minska.
·
·          En   möjlighet  att  förbättra
situationen är att i hela landet tillåta
finansiell      samordning       mellan
försäkringskassorna och sjukvården. Det
skulle innebära att försäkringskassorna
kunde bekosta sjukvårdsinsatser för att
snabbt få resultat som skulle hålla nere
långtidssjukskrivningar. I de områden där
detta  varit  möjligt  på  försök   har
besparingarna visat sig vara avsevärda.
Ett tillämpande i hela landet skulle ha
positiva verkningar både på kostnaderna
och  inte  minst på enskilda människors
liv.  Detta  skulle  i  dagsläget  vara
utomordentligt angeläget med hänsyn till
de    skenande   sjukförsäkrings-   och
förtidspensionskostnaderna.
Försäkringskassorna  bör  också   kunna
bekosta      specialistvård     utanför
landstingssektorn   för   att    minska
väntetiderna.
·
·         En  finansiell  samordning  och
ökad        självständighet         för
försäkringskassorna kombinerat  med  en
nationell vårdgaranti som garanterar att
en rehabiliterings- eller sjukvårdsinsats
utförs   inom  en  given   tid   skulle
väsentligt förbättra hälsoläget, stärka
arbetsutbudet och minska de  offentliga
kostnaderna.
·
·         För att snabbt kunna bryta  den
negativa       utvecklingen       genom
rehabiliteringsinsatser behövs även extra
resurser för bl.a. försäkringskassorna.
·
·           En   stärkt   utbildning    i
försäkringsmedicin skulle också i vissa
fall kunna korta sjukskrivningstiderna.
·
·          Det  förebyggande  arbetet  på
arbetsplatserna  måste  ges  en   högre
prioritet.  Detta gäller  särskilt  där
offentlig   sektor   är   arbetsgivare.
Möjligheten   att  påverka   den   egna
arbetssituationen  har   en   avgörande
betydelse  för  hälsoläget  och  vilken
stress man upplever. Just på denna punkt
är stora delar av den offentliga sektorn
en  dålig förebild genom sina stela och
hierarkiska strukturer.
·
På   lite   längre   sikt   behöver   mer
genomgripande  förändringar   genomföras.
Utgångspunkter  för en större  förändring
av          rehabiliteringen          och
korttidssjukvården  bör  bl.a.  vara  att
individen sätts i centrum, till  skillnad
från  dagens  system där det  snarast  är
byråkratin som står i centrum. Vidare bör
det  vara  en offentlig instans  som  man
vänder sig till och som har hela ansvaret
för   rehabiliteringen.  De  förebyggande
insatserna  bör  stärkas och  utbudet  av
rehabiliteringsresurser   behöver    öka.
Likaså måste likvärdiga möjligheter  till
rehabilitering  över  landet  och  mellan
olika  grupper garanteras samt  tydligare
drivkrafter  för en snabb och  kvalitativ
rehabilitering skapas.


Vi  föreslår  att riksdagen  tillkännager
för  regeringen som sin mening vad vi här
framfört  om inriktningen av den allmänna
ekonomiska   politiken.  Vi   tillstyrker
därmed   delvis   motionerna   Fi17   (m)
yrkandena  1,  7  och  10-16,  Fi18  (kd)
yrkandena  1, 2 delvis och  5,  Fi19  (c)
yrkandena  1, 6-11 och 13-14,  Fi20  (fp)
yrkandena 1, 10, 11, 13-16, 18-23 och  25
samt Fi33 (m).


2.Den ekonomiska och monetära unionen
(avsnitt 1.4) (punkt 2) (m, kd, fp)


av  Mats  Odell  (kd),  Gunnar  Hökmark
(m),   Lennart   Hedquist   (m),   Anna
Åkerhielm   (m),  Per  Landgren   (kd),
Gunnar  Axén  (m)  och  Karin  Pilsäter
(fp).


Förslag till riksdagsbeslut


Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 2 borde ha följande lydelse:


Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs i reservation
2.   Därmed  bifaller  riksdagen   delvis
motionerna


2000/01:Fi17  av  Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 8,


2000/01:Fi18 av Alf Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 3 och


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 17.


Ställningstagande


Vi  anser att svenskt företagande behöver
en stabil valuta. Den växande osäkerheten
om den svenska kronan försvårar bl.a. för
mindre  och medelstora företag att  vinna
marknader utomlands. En ekonomisk politik
som  följs av ett sjunkande värde på  den
svenska  kronan  urholkar  välfärden  och
snedvrider  förutsättningarna  för   nytt
företagande.  Vi anser att euron  snarast
möjligt  bör  bli svensk valuta.  Sverige
bör   därför   så  snart   som   möjligt,
lämpligen efter en folkomröstning,  fatta
beslut   om  fullt  deltagande   i   EU:s
valutasamarbete.  Omedelbart  efter   ett
positivt  beslut  bör Sverige  inträda  i
ERM2.


Vi  föreslår  att riksdagen  tillkännager
för  regeringen  som sin  mening  vad  vi
anfört om att Sverige snarast möjligt tar
full  del  i samarbetet om den gemensamma
valutan.  Vi  tillstyrker  därmed  delvis
motionerna  2000/01:Fi17 (m)  yrkande  8,
2000/01:Fi18   (kd)   yrkande    3    och
2000/01:Fi20 (fp) yrkande 17.


3.Den ekonomiska och monetära unionen
(avsnitt 1.4) (punkt 2, motiveringen)
(c)


av Lena Ek (c).


Ställningstagande


Jag     anser     att    finansutskottets
ställningstagande under avsnitt  1.4  Den
ekonomiska och monetära unionen borde  ha
följande lydelse:


För  stabiliteten och tillväxten i EU och
övriga  Europa är det av vitalt  intresse
att  valutaunionen blir en framgång.  EMU
kommer i hög grad att påverka Sverige och
den  svenska ekonomin oavsett om  Sverige
deltar eller inte.


Enligt    min    mening   bör    Sverige
emellertid inte delta i EMU:s s.k. tredje
etapp,   eftersom  nackdelarna  med   ett
svenskt  deltagande överväger fördelarna.
EMU  är inte i första hand ett ekonomiskt
projekt   utan   EMU  är  ett   politiskt
projekt. Därtill kommer att EMU är ett av
EU:s  mest tydliga överstatliga  projekt,
vilket      minskar      medlemsstaternas
ekonomiska   inflytande  och   ekonomiska
flexibilitet. Vidare begränsas värdet  av
den gemensamma penningpolitiken i unionen
av   det   faktum   att  medlemsstaternas
ekonomier  ser olika ut och att  länderna
befinner  sig  i  olika  konjunkturfaser.
Enligt  min uppfattning kommer också  den
gemensamma penningpolitiken att med  stor
sannolikhet  tvinga fram mer av  gemensam
finanspolitik i unionen.


Sverige   bör   utifrån   en   trovärdig
ekonomisk politik stå starkt utanför EMU.
Med   sunda  statsfinanser,  en  fortsatt
rörlig    men   stabil   växelkurs,    en
penningpolitik   som   styrs    av    ett
inflationsmål,    en    reformering    av
arbetsmarknaden    och    ett    gynnsamt
företagsklimat        skapas         goda
förutsättningar  för ekonomisk  tillväxt,
hållbar  utveckling och en möjlighet  för
Sverige att stå utanför EMU.


Vi    bör   noga   följa   valutaunionens
utveckling    och   återkommande    pröva
argumenten  för och emot  ett  inträde  i
EMU. Sveriges långsiktiga relationer till
EMU    bör    värderas   utifrån    vunna
erfarenheter.   Om  en  riksdagsmajoritet
avser  att  aktualisera ett medlemskap  i
EMU  är  det min och Centerns uppfattning
att frågan skall avgöras av medborgarna i
en folkomröstning.


Enligt min mening bör riksdagen således
avslå motionerna Fi17 (m) yrkande 8,
Fi18 (kd) yrkande 3 och Fi20 (fp)
yrkande 17.




4.Mål för budgetpolitiken (avsnitt 2.2)
(punkt 3) (m)


av  Gunnar  Hökmark, Lennart  Hedquist,
Anna  Åkerhielm och Gunnar  Axén  (alla
m).


Förslag till riksdagsbeslut


Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 3 borde ha följande lydelse:


Riksdagen fastställer att det långsiktiga
målet för det finansiella sparandet skall
vara  att  uppnå balans i den  offentliga
sektorn  över en konjunkturcykel.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Fi17 av
Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 4 och


avslår  proposition 2000/01:100  punkt  2
samt motionerna


2000/01:Fi18 av Alf Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 4 och


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 2.


Ställningstagande


I  likhet  med  Moderata  samlingspartiet
anser  vi  att budgetarbetet bör inriktas
på  att  uppnå  balans  i  de  offentliga
finanserna  sett över en konjunkturcykel.
Riksdagen  har  som långsiktigt  mål  för
budgetpolitiken  lagt fast  ett  krav  på
överskott i de offentliga finanserna på i
genomsnitt   2   %   av   BNP   över   en
konjunkturcykel. Enligt  vår  mening  går
ett  sådant  mål utöver de  krav  som  de
offentliga finansernas stabilitet ställer
och    leder    till    ett    offentligt
översparande  på  bekostnad  av   enskilt
sparande    och    de   tillväxtinriktade
reformer  som  Sverige  behöver  för  att
kunna uppnå en långsiktigt hög och stabil
tillväxt.  Sverige  skall  ha  ett   ökat
privat  sparande, inte en ökad  kollektiv
kapitalbildning.


Det  av oss förespråkade balansmålet bör
inte  omfatta  sådant sparande  som  sker
inom PPM-delen av pensionssystemet. Vi är
medvetna   om   att  EU:s  statistikorgan
Eurostat klassificerat detta sparande som
offentligt,  men i grunden  fungerar  det
som   ett  privaträttsligt  sparande  och
uppfattas  också på det sättet av  gemene
man.   Detta  sparande  bör  därför  inte
räknas     in     i    riktvärdet     för
budgetpolitiken. Om man  i  enlighet  med
detta          synsätt         exkluderar
premiepensionssparandet från  regeringens
överskottsmål skulle detta  i  realiteten
motsvara knappt 1 % under kommande år.


I  nuvarande konjunkturläge innebär vårt
mål  överskott i de offentliga finanserna
under  de kommande åren. Sådana överskott
bidrar  också  till  att  den  offentliga
skuldkvoten   minskas   och   räntebördan
begränsas.


Oavsett    om    premiepensionssparandet
räknas  in  i  målet eller  ej,  bör  det
finansiella överskottet enligt vår mening
mot  denna  bakgrund vara  högre  än  vad
regeringen  har  angett för  de  kommande
åren.  För egen del anser vi att det  bör
uppgå  till  drygt 1 % av  BNP  exklusive
premiepensionsdelen. Ett sådant överskott
svarar  väl  mot vårt mål om balans  över
konjunkturcykeln.


Därmed  tillstyrker vi motion Fi17  (m)
yrkande  4  och avstyrker propositionen
(punkt  2)  samt motionerna  Fi18  (kd)
yrkande 4 och Fi20 (fp) yrkande 2.


Mål för budgetpolitiken (avsnitt 2.2)
(punkt 3) (kd)


av  Mats Odell och Per Landgren (båda
kd).


Förslag till riksdagsbeslut


Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 3 borde ha följande lydelse:


Riksdagen tillkännager som sin mening att
regeringen dels bör lägga fram förslag om
ett kompletterande budgetmål om balans  i
statens finansiella sparande sett över en
konjunkturcykel,   dels   bör   fullfölja
arbetet med den långsiktiga inkomst-  och
utgiftsstrategi, LINUS, som påbörjades  i
Finansdepartementet   under   den   förre
finansministerns     ledning.      Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Fi18 av
Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 4 och


avslår  proposition 2000/01:100  punkt  2
samt


motionerna 2000/01:Fi17 av Bo Lundgren
m.fl. (m) yrkande 4 och 2000/01:Fi20 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2.


Ställningstagande


Som   vi   påpekar  i  Kristdemokraternas
motion  Fi18  ligger  överskotten  i  den
offentliga  sektorn under  åren  framöver
helt   i   ålderspensionssystemet   medan
statsbudgeten    går   med    underskott.
Nuvarande  budgetpolitiska  överskottsmål
ger   därför   inte  någon   buffert   åt
statsfinanserna som det ursprungligen var
tänkt.   Regeringens  avsikt   att   göra
statsfinanserna    mer    stabila     för
konjunktursvängningar  har  alltså   helt
misslyckats.


För   oss   kristdemokrater   är   sunda
statsfinanser  av central  betydelse  för
den ekonomiska politiken. Vi anser därför
att   det   behövs   ett   kompletterande
budgetmål    för   statens    finansiella
sparande.   Regeringen  bör  med   hänsyn
härtill  återkomma  till  riksdagen   med
förslag  om ett kompletterande  budgetmål
om  balans i statens finansiella sparande
över en konjunkturcykel. Regeringen bör i
det sammanhanget också lämna förslag om i
vilken takt ett sådant mål bör fasas in.


Under  sin  tid  som statsråd  tog  före
detta    finansministern   Erik   Åsbrink
initiativ   till  ett   arbete   med   en
långsiktig  inkomst- och utgiftsstrategi,
LINUS.  Erik  Åsbrink  hann  dock  aldrig
slutföra  detta  arbete. En  strategi  av
detta  slag behövs emellertid om  Sverige
skall  klara  den  dubbla  utmaning   som
följer      av     dels      en      ökad
internationalisering,      dels       den
demografiska                utvecklingen.
Internationaliseringen    tvingar    fram
skattesänkningar, medan den  demografiska
utvecklingen  snarare  ställer   krav   i
motsatt  riktning. Regeringen bör  därför
anmodas att fullfölja detta arbete.


Därmed  tillstyrker vi motion Fi18  (kd)
yrkande  4  och  avstyrker propositionens
förslag  samt motionerna Fi17 (m) yrkande
4 och Fi20 (fp) yrkande 2.


6.Mål för budgetpolitiken (avsnitt 2.2)
(punkt 3) (fp)


av Karin Pilsäter (fp).


Förslag till riksdagsbeslut


Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 3 borde ha följande lydelse:


3.   Riksdagen fastställer målet för  det
finansiella  sparandet i  den  offentliga
sektorn  till  2,5  % av  BNP  för  2002.
Därmed    bifaller    riksdagen    motion
2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 2 och


avslår  proposition 2000/01:100  punkt  2
samt motionerna


2000/01:Fi17  av  Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 4 och


2000/01:Fi18 av Alf Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 4.


Ställningstagande


Jag  tillstyrker Folkpartiet liberalernas
förslag  att  målet för  det  finansiella
sparandet  i  den offentliga sektorn  bör
sättas  högre  än de 2,0  %  av  BNP  som
föreslås   i   vårpropositionen.    Sedan
tidigare   står  Folkpartiet  bakom   det
långsiktiga målet om ett överskott  i  de
offentliga finanserna på i genomsnitt 2 %
av  BNP  sett  över  en  konjunkturcykel.
Skall  genomsnittet kunna ligga på  denna
nivå  är  det enligt min mening  tämligen
självklart att överskottsmålet  bör  vara
högre  i  en högkonjunktur för att  kunna
väga    upp   en   lägre   nivå   i    en
lågkonjunktur.   I   denna   fråga    har
regeringen   aldrig   haft   någon   klar
politik.


Folkpartiet anser att det i  likhet  med
vad som gäller för i år kan vara lämpligt
med  ett överskott på 2,5 % av BNP  under
2002.   För   åren  2003  och   2004   är
osäkerheten      större.      I      vårt
budgetalternativ överstiger för dessa  år
det         finansiella         sparandet
genomsnittsnivån 2 % av BNP. Om så behövs
för  att möta en konjunkturavmattning  är
vi  emellertid beredda att  minska  detta
sparande.  Våra  angivna överskottsnivåer
för  2003 och 2004 skall därför inte  ses
som målsättningar.


Jag   tillstyrker  således  motion  Fi20
(fp)  yrkande 2 och avstyrker regeringens
förslag  samt motionerna Fi17 (m) yrkande
4 samt Fi18 (kd) yrkande 4.


7.Budgetpolitikens inriktning 2002-2004
(avsnitten 2.3, 2.4 och 3) (punkt 4)
(m)


av  Gunnar  Hökmark, Lennart  Hedquist,
Anna  Åkerhielm och Gunnar  Axén  (alla
m).


Förslag till riksdagsbeslut


Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 4 borde ha följande lydelse:


a) Utgiftstak för staten (avsnitt 2.4.1)


Riksdagen  fastställer  utgiftstaket  för
staten  inklusive  ålderspensionssystemet
vid  sidan av statsbudgeten för 2002-2004
till  847,  859 respektive 873  miljarder
kronor. Därmed bifaller riksdagen  motion
2000/01:Fi17  av  Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 3 och


avslår  proposition 2000/01:100  punkt  3
samt motionerna


2000/01:Fi18 av Alf Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 6,


2000/01:Fi19  av Agne Hansson  m.fl.  (c)
yrkande 2 och


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 3.


b) Beräkning av utgifter för den
offentliga sektorn (avsnitt 2.4.2)


Riksdagen       godkänner        Moderata
samlingspartiets    beräkning    av    de
offentliga utgifterna för åren 2002-2004.
Därmed    bifaller    riksdagen    motion
2000/01:Fi17  av  Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 2


och  avslår proposition 2000/01:100 punkt
5 samt motionerna


2000/01:Fi18 av Alf Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 8,


2000/01:Fi19  av Agne Hansson  m.fl.  (c)
yrkande 3 och


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 5.


c) Fördelning av utgifterna på
utgiftsområden


Riksdagen  godkänner, som riktlinjer  för
regeringens    budgetarbete,     Moderata
samlingspartiets förslag till  preliminär
fördelning      av     utgifterna      på
utgiftsområden för åren 2002-2004  enligt
efterföljande  tabell.  Därmed   bifaller
riksdagen  motion  2000/01:Fi17   av   Bo
Lundgren m.fl. (m) yrkandena 5 och 6,


och  avslår proposition 2000/01:100 punkt
4 samt motionerna


2000/01:Fi18 av Alf Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 7,


2000/01:Fi19  av Agne Hansson  m.fl.  (c)
yrkande 4 och


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkandena 4 och 12.




Ställningstagande




Trots   att  regeringen  räknar  med   en
fortsatt ekonomisk eftersläpning gentemot
omvärlden  föreslår man inga strukturella
reformer, bara nya utgiftsåtaganden.  Men
det  är  just  strukturella reformer  som
Sverige   är  i  behov  av,  inte   ökade
offentliga  utgifter och  ökad  offentlig
makt   på   medborgarnas  bekostnad.   Vi
behöver  reformer  som ökar  medborgarnas
valfrihet  och självbestämmande  och  som
skapar förutsättningar för framväxten  av
nya företag. Vi behöver reformer som ökar
den  långsiktiga tillväxtpotentialen  och
som  gör  ekonomin  stark  nog  att  möta
sådana   nya  utmaningar  som   en   ökad
globalisering     och     en     kommande
internationell   avmattningsperiod.    Vi
behöver  slutligen  också  reformer   som
tillgodoser   de   krav   på    ekonomins
funktionssätt   som   den    demografiska
utvecklingen ställer. Men av  allt  detta
syns      ingenting     i     regeringens
vårproposition.


I    stället    sker   motsatsen.    Med
vårpropositionen   ökar   de   offentliga
utgifterna   i  ett  läge   när   Sverige
fortfarande  har  en  av  världens   mest
konjunkturkänsliga   statsfinanser.   Den
offentliga  utgiftskvoten  är  inte  bara
högst inom OECD utan ligger så mycket som
15   %  över  genomsnittet  bland  OECD:s
medlemsländer. Till detta kommer  att  de
utgiftsökningar   som    regeringen    nu
föreslår    är    så    omfattande    att
statsbudgeten  väntas gå  med  underskott
under de kommande åren. Bortser man  från
de  beräknade engångseffekterna visar det
sig att det underliggande underskottet är
dubbelt  så  stort, närmare 40 miljarder.
Att    statsbudgeten   mitt   under    en
högkonjunktur       uppvisar        stora
underliggande   underskott   visar    att
regeringen  inte  har den  kontroll  över
statsfinanserna  som den hävdar.  Tvärtom
tyder    de    kommande   årens    snabba
utgiftsökningar   och  kraftigt   krympta
budgeteringsmarginaler på att  regeringen
på  grund av yttre och inre tryck  är  på
väg  att  förlora  denna kontroll.  Detta
intryck förstärks av att regeringen redan
nu        har       börjat       inteckna
budgeteringsmarginalen  för   2004.   Den
budgeteringsmarginal  som  föreslås   för
detta år uppgår nämligen till endast 15,8
miljarder kronor, vilket motsvarar 1,8  %
av  de  takbegränsade utgifterna. Det  är
mindre än vad som någon gång tidigare har
fastställts  för det tillkommande  tredje
året.


Med   en  sådan  utveckling  finns   det
enligt  vår mening stor risk för  att  de
offentliga finanserna återigen kommer att
drabbas  hårt  när  konjunkturen   vänder
nedåt.    De    offentliga    finansernas
sårbarhet  måste  minska  för   att   den
privata    sektorn   skall   få    bättre
förutsättningar för tillväxt över  tiden.
Genom  att den offentliga sektorn  lägger
beslag  på  en så stor del av  resurserna
blir  också den privata sektorns  förmåga
att    erbjuda    nya    arbetstillfällen
otillräcklig.


Utveckling  mot ständigt ökade  utgifter
och  skatter måste brytas. Det  krävs  en
radikal  politik  som ger  förnyelse  och
svarar  mot dagens krav - en politik  som
bygger    på   respekten   för   enskilda
människors  kunskap och förmåga  och  den
dynamik   som   frigörs   i   ett   öppet
samhällsklimat. Reformer som  öppnar  för
enskilda   människors   val   och   deras
kontroll  över  den  egna  vardagen   ger
Sverige större möjligheter i framtiden.


En   sådan  ekonomisk  politik,  med  en
tydlig    utbudsinriktning    och     med
återhållsamhet  med offentliga  utgifter,
kan  förena en varaktig hög tillväxt  med
låg  inflation  och sund  löneutveckling.
Arbetsmarknaden   behöver   moderniseras,
avregleringar genomföras, skatter  sänkas
och de offentliga utgifterna minskas.


Moderata  samlingspartiet  redovisar  en
politik  med  en  sådan inriktning.  Vårt
parti  föreslår i motion Fi17  ett  antal
strukturella   reformer    som    främjar
tillkomsten  av nya arbeten och  som  gör
det möjligt för folk att leva på sin egen
lön.


Enligt  vår  mening bör  budgetpolitiken
utformas   på   det  sätt  som   Moderata
samlingspartiet   föreslår.   Medborgarna
måste  få  valfrihet och rätt att  själva
bestämma  om sin trygghet. Lägre  skatter
och  lägre  utgifter i  stat  och  kommun
betyder  större frihet för  enskilda  och
familjer  att själva välja. Det  ger  dem
större möjlighet att prioritera och forma
sin   framtid,  vilket  i   sig   är   en
utveckling värd att sträva efter.


Såsom  närmare utvecklas i den  moderata
motionen anser vi att budgetpolitiken bör
ges  en  sådan  inriktning  att  man  når
balans på en lägre nivå. Vårt mål är  att
de  offentliga finanserna  skall  vara  i
balans över en konjunkturcykel.


Det    är   vår   uppfattning   att    i
bedömningen  av de offentliga finansernas
överskott            bör             inte
premiepensionssparandet ingå eftersom det
i   praktiken   är   ett  privaträttsligt
sparande.   Det  faktum  att   regeringen
verkar räkna med premiepensionsmedlen som
en  buffert  för de offentliga finanserna
ger  ett  intryck av att  man  också  kan
tänka sig att ta i anspråk pensionärernas
pengar. Det är ett förhållningssätt  till
de  pengar som enskilda människor  sparar
som  är högst anmärkningsvärt, inte minst
mot  bakgrund av att regeringen nu  låter
statens  budgetunderskott  växa  för   de
kommande åren.


Det    faktum    att   den    gemensamma
europeiska  statistiken  inkluderar  även
den  typ  av  obligatoriskt sparande  som
premiepensionsmedlen utgör, behöver  inte
innebära  att man också lägger  det  till
grund för den faktiska bedömningen av  de
offentliga     finansernas    stabilitet.
Antingen  avser  regeringen  att   ta   i
anspråk  dessa medel eller så  lurar  man
sig   själv   i  sin  bedömning   av   de
offentliga      finansernas      faktiska
överskott.   Det  är  ett  slarvigt   och
cyniskt sätt att hantera en viktig fråga.


Genom  att  i  den  samlade  bedömningen
exkludera PPM-medlen ges inte bara en mer
rättvisande   bild   av   de   offentliga
finansernas  överskott  utan  också   mer
relevanta    och    tydliga    krav    på
budgetpolitikens  inriktning  oavsett  om
man vill ha ett överskott i de offentliga
finanserna över konjunkturcykeln eller om
man   som   vi   vill  ha  de  offentliga
finanserna   i   balans.  Förutsatt   att
regeringen respekterar att PPM-medlen  är
de  framtida pensionärernas och inte  det
offentligas    pengar   är    regeringens
överskottsmål över konjunkturcykeln  bara
drygt  1 %. Vårt mål om att de offentliga
finanserna,  exklusive PPM-medlen,  skall
vara i balans över konjunkturcykeln leder
till en stramare budgethantering. För  de
kommande   åren  bedömer  vi  att   detta
ställer  de  krav  på  överskott  som  vi
redovisat.


Är  de  offentliga finanserna  i  balans
kommer   även   statsskulden   att   vara
oförändrad i nominella termer,  men  mätt
som andel av BNP kommer den att sjunka  i
takt  med  att BNP växer. Minskningen  av
statsskulden   bör  därutöver   påskyndas
genom  försäljning  av statliga  företag.
Givet  ett  sådant  balansmål  bör  vi  i
nuvarande  konjunkturtopp ha överskott  i
de offentliga finanserna.


Våra  förslag  leder till  att  utgifts-
och  skattekvoterna kommer att sjunka med
ytterligare 3 respektive 5 procentenheter
fram  till  2004 jämfört med  regeringens
alternativ.  Med  vår politik  kommer  då
dessutom  den konsoliderade bruttoskulden
att  understiga  40 % av BNP,  vilket  är
närmare   7   procentenheter   lägre   än
regeringen räknar med för egen del.


Som   närmare  utvecklas  i  vår  motion
föreslår  vi utgiftsminskningar  som  för
2002  uppgår  till netto  27,3  miljarder
kronor  och för 2003 och 2004  till  57,0
respektive 68,8 miljarder kronor.


Tillsammans  med lägre statsskuldsräntor
och  det  utrymme  som  finns  uppfört  i
vårpropositionen som en beräkningsteknisk
överföring   ger  besparingarna   i   det
moderata  budgetalternativet utrymme  för
sänkta  skatter med 53,2 miljarder kronor
2002,  86,0  miljarder  kronor  2003  och
109,5 miljarder kronor 2004.


I  ett  medellångt  perspektiv  bör  man
inrikta  sig på att sänka skatterna  till
en  nivå som motsvarar genomsnittet bland
våra viktigaste konkurrentländer. Det  är
en  förutsättning för att  Sverige  i  en
global  ekonomi  skall ha konkurrenskraft
om  företagande  och kunskap  och  därmed
kunna slå vakt om välfärden.


Vi    moderater   föreslår    omfattande
skattesänkningar   avsedda   att   främja
tillväxten, ökad social trygghet, minskat
bidragsberoende     och     att     skapa
förutsättningar  för  nya  arbeten.  Våra
förslag   kan   ses  som  en  långtgående
växling från subventioner och bidrag till
skattesänkningar som särskilt inriktas på
de    breda   grupperna   av   låg-   och
medelinkomsttagare.


Det  är  framför  allt vanliga  familjer
med låga och medelstora inkomster som har
behov av skattesänkningar, och enligt vår
mening är det därför naturligt att man  -
såsom Moderata samlingspartiet förordar -
i   första   hand   sänker   skatten   på
arbetsinkomster för dessa grupper,  bland
vilka barnfamiljerna är särskilt utsatta.
Men  även  andra skatter, som  också  har
stor     betydelse    för    låg-     och
medelinkomsttagare, bör enligt vår mening
sänkas  betydligt  under  åren  framöver,
inte  minst fastighetsskatten och skatten
på  bensin och diesel. Uppenbart  är  att
regeringen   i   stället   för   att   ge
medborgarna   en   ökad   kontroll   över
välfärden  tänker sig att den  offentliga
makten  skall lägga beslag på  en  större
del  av  den  ekonomiska  tillväxten.  De
ökade   skatteinkomster  som   regeringen
räknar   med   under  de  kommande   åren
tillfaller  stat och kommun på  bekostnad
av      framför     allt     låg-     och
medelinkomsttagarnas sociala trygghet.


Risken   för  att  regeringen  med   sin
politik kommer att tvingas höja skatterna
för     låg-    och    medelinkomsttagare
ytterligare, alltmedan man gör  särskilda
undantag för vissa höginkomsttagargrupper
och  mycket förmögna, riskerar inte  bara
att leda till en ökad orättfärdighet utan
också till växande social otrygghet.  Den
ökande  skattebelastning som skett  genom
fastighetsskattens utveckling under 1990-
talet visar på detta.


Regeringens     ovilja     att     sänka
skattesatserna,    förutom    för     små
marginella    grupper    av     utländska
höginkomsttagare     och     miljardärer,
riskerar  att  genom rörliga  skattebaser
leda  till  ett betydande skattebortfall.
Det  skattebortfallet motsvaras  inte  av
att    de   enskilda   medborgarna    vid
skattesänkningar  får  mer  pengar   kvar
efter  skatt  utan kommer att  leda  till
plötsliga   beslut  om  besparingar   och
minskade  transfereringar. På  det  viset
riskerar    regeringens    skatte-    och
utgiftspolitik  leda till  att  låg-  och
medelinkomsttagare   får    både    högre
skattebelastning  och lägre  bidrag  till
skillnad  från en offensiv reformstrategi
där minskade bidrag uppvägs av väsentligt
större skattesänkningar.


I    det   moderata   budgetalternativet
fördelas skattesänkningarna 2004  så  att
23   miljarder  kronor  används  för  att
minska   skatten   på   företagande   och
kapitalbildning, medan hela 86  miljarder
kronor,  eller  närmare fyra  femtedelar,
avser  lägre skatt på arbete, familj  och
boende.


Tyngdpunkten   i  våra  skattesänkningar
ligger  på  låg-  och  medelinkomsttagare
samtidigt   som   vi  gör   Sverige   mer
konkurrenskraftigt i fråga om företagande
och  kunskap. Skattesänkningar  utformade
på  detta  sätt skapar enligt vår  mening
större trygghet för enskilda och familjer
samtidigt    som   Sveriges   långsiktiga
tillväxtförutsättningar stärks.


När  vi  utformat våra besparingsförslag
har  vi särskilt eftersträvat att undanta
de grupper som har svårt att tillgodogöra
sig  skattesänkningarna. Tvärtom föreslår
vi  betydande förbättringar i förhållande
till  regeringens förslag för  exempelvis
handikappade    och    pensionärer.    Vi
moderater  föreslår  inte  heller   några
besparingar    som    berör     sjukvård,
äldreomsorg   eller   undervisningen    i
grundskola och gymnasium.


I  stället innebär besparingarna att man
skall   återgå   till  den  75-procentiga
ersättningsnivå som användes fram  t.o.m.
1997  inom socialförsäkringssystemen  och
arbetslöshetsförsäkringen   samt   införa
ytterligare      en      karensdag      i
sjukförsäkringen. Dessa besparingar anser
vi  oss  kunna göra eftersom den enskilde
med  våra förslag kompenseras genom lägre
skatter         på        ersättningarna.
Arbetslöshetsförsäkringen  bör   dessutom
omvandlas  till en omställningsförsäkring
med     ökad     egenfinansiering     för
medlemmarna. I avvaktan på att  det  sker
motsätter   vi   oss  de  av   regeringen
aviserade höjningarna av golv och  tak  i
arbetslöshetsförsäkringen.


Utgiftsminskningar       bör       också
åstadkommas  genom minskat  företagsstöd,
minskade  bidrag till organisationer  och
politiska partier, en snabbare avveckling
av bostadssubventionerna, slopat presstöd
samt     slopat    stöd    till    lokala
investeringsprogram,          effektivare
rehabilitering och besparingar  inom  den
statliga administrationen.


Såsom  framgår av den moderata  motionen
anser   vi   att   sådana   grundläggande
samhällsfunktioner       som        t.ex.
rättsväsendet    bör   tillföras    ökade
resurser    i   förhållande   till    vad
regeringen  föreslagit.  Vi  vill   också
satsa     mer     på    väginvesteringar,
assistansersättning   åt    handikappade,
miljö,  försvar  och  fr.o.m.  2002   ett
barnomsorgskonto som tillsammans med  ett
grundavdrag på 15 000 kr per barn och ett
avdrag  för  styrkta barnomsorgskostnader
utgör  vårt  alternativ till  regeringens
maxtaxa.


Staten  bör  också genomföra  omfattande
avregleringar    och    konkurrensutsätta
kommunala verksamheter, som även i övrigt
bör effektiviseras och rationaliseras för
att  medborgarna skall få valuta för sina
skattepengar.  Vi moderater  föreslår  en
omfattande        avreglering         och
konkurrensutsättning     av      kommunal
verksamhet. Vi anser också att en översyn
av  vilka  uppgifter en kommun  skall  få
ägna sig åt bör göras.


Det   inomkommunala   utjämningssystemet
måste  enligt  vår mening  ha  avskaffats
senast  vid utgången av 2003, då det  bör
ersättas   av   ett   nytt   system   som
stimulerar  till ekonomisk  tillväxt  och
samtidigt  ger tillräckliga  bidrag  till
kommuner  och  landsting med otillräcklig
skattekraft.


Statsbidragen bör i avvaktan härpå  inte
höjas  ytterligare  för  kommunerna.   De
minskade kostnader för kommunsektorn  som
vår  politik ger upphov till är tvärt  om
så  betydande att vi för de kommande åren
föreslår  en  minskning av nivån  på  det
generella   statsbidraget.    En    sådan
sänkning  är också motiverad  med  hänsyn
till  att skatteintäkterna nu ökar snabbt
för kommunerna.


De   utgiftsminskningar  som  följer  av
våra     besparingsförslag    och     den
kompensation vi tillför kommunsektorn för
våra  skatteförslag  innebär  sammantagna
att  utgiftstaket  för  staten  under  de
kommande  tre  budgetåren  bör  bestämmas
till    847   miljarder   kronor    2002,
859    miljarder    kronor    2003    och
873   miljarder  kronor  2004.  Att  våra
förslag   till  utgiftstak   för   staten
överstiger  regeringens  2002  och   2003
sammanhänger  med  de ökade  kommunbidrag
som   krävs  för  att  neutralisera  våra
skatteförslag. Ser man till  utgiftstaket
för    hela   den   offentliga    sektorn
bortfaller dessa neutraliseringseffekter,
och  då  får vi väsentligt lägre utgifter
än  vad  regeringen  räknar  med  i  sitt
budgetförslag.  Vårt utgiftstak  för  den
offentliga       sektorn      understiger
regeringens  med 29, 116  respektive  147
miljarder kronor 2002-2004.


Vid  beräkningen av utgiftstaket har  vi
inte           inkluderat           någon
budgeteringsmarginal     eftersom     den
påverkar  budgetdisciplinen negativt.  De
ramanslag    som   bestäms   för    olika
utgiftsområden  skall vara  så  utformade
att   de  ger  myndigheter  en  betydande
frihet  att lösa sina uppgifter.  Det  är
uppenbart   att  regeringen   nu,   genom
budgeteringsmarginalen,          använder
utgiftstaken   som   mål   för   hur   de
offentliga  utgifterna skall utvecklas  i
stället  för  som  en begränsning  av  de
statliga utgifternas utveckling. Det  har
lett  till  att  de  statliga  utgifterna
exklusive ränteutgifterna nu växer mycket
snabbt.


Om   de  föreslagna  taken  för  statens
utgifter  under  de  närmaste  tre   åren
behöver   överskridas,   får   regeringen
återkomma   till   riksdagen    med    en
förklaring  och  ett  förslag   till   de
besparingar   som  krävs  för   att   det
ursprungligen  fastställda  taket   skall
kunna upprätthållas.


Den  finansiella  effekten  av  Moderata
samlingspartiets   budgetalternativ   kan
sammanfattas på det sätt som  framgår  av
efterföljande tabell. Den visar  att  med
vårt  budgetalternativ  kommer  sparandet
att  ligga  på  en nivå som med  marginal
överstiger även de av regeringen  använda
budgetmålen de kommande tre åren.


Som    vi   tidigare   framhållit    bör
budgetarbetet ha en sådan inriktning  att
man   uppnår   balans  i  de   offentliga
finanserna  sett över en konjunkturcykel.
I  nuvarande konjunkturläge innebär detta
att man under några år bör ha överskott i
budgeten  för att därefter kunna  tillåta
sig underskott i nästa lågkonjunktur. Det
moderata   alternativet  är  utformat   i
enlighet med detta synsätt.


Finansiellt  sparande i den konsoliderade
offentliga    sektorn    med     Moderata
samlingspartiets budgetalternativ


Miljarder kronor
200 200 200
2   3   4


Finansiellt  sparande   enligt 45, 47, 49,
vårpropositionen                 2   2   3
Moderata besparingar           +27 +57 +68
,3  ,0  ,8
Moderata skattesänkningar        -   -   -
53, 86, 109
2   0  ,5
Ränteeffekt     av      större +2, +5, +7,
privatiseringar än regeringens   0   1   4
Utnyttjande av reserv avsatt i
BP    som    beräkningsteknisk
överföring för 2002-2004       +25 +25 +39
,9  ,6  ,9
Finansiellt    sparande    med 47, 48, 55,
Moderaternas budgetalternativ    2   9   9
-     i    förhållande    till +2, +1, +6,
regeringens budgetmål            0   7   6


Vi   vill  under  de  närmaste  tre  åren
privatisera statliga företag för  80,  45
respektive  45  miljarder kronor  per  år
utöver  regeringens  planer.  Det   extra
utrymme som detta ger skall användas till
en  snabbare  amortering av statsskulden.
Med  tanke på de privatiseringar som även
regeringen har sagt sig vilja göra är det
uppenbart   att   detta  är   realistiska
belopp, inte minst sedan man nu sagt  sig
vilja  minska den statliga ägarandelen  i
Telia till 10 %.


Våra   besparingsförslag  har  en  sådan
inriktning att de grupper som  har  svårt
att  tillgodogöra  sig skattesänkningarna
är  undantagna från partiets besparingar.
Tvärtom     föreslår     vi     betydande
förbättringar    i    förhållande    till
regeringens   förslag   för    exempelvis
handikappade och pensionärer.  Vi  finner
det    anmärkningsvärt   att   regeringen
förbiser dessa grupper samtidigt som  man
i gengäld ökar på kostnaderna för statlig
administration med betydande belopp.


Sammanfattningsvis anser vi således  att
Moderata  samlingspartiets  förslag  till
inriktning   av  budgetpolitiken   liksom
partiets förslag till utgiftstak för åren
2002-2004   bör  ligga  till  grund   för
budgetpolitiken.  Det  innebär   att   vi
tillstyrker   de   i  motion   Fi17   (m)
föreslagna nivåerna för utgiftstaket  för
staten  för  åren 2002-2004 (yrkande  3),
liksom vårt förslag till beräkning av  de
offentliga   utgifterna  (yrkandena   2).
Vidare     tillstyrker    vi     Moderata
samlingspartiets förslag till  inriktning
av  budgetpolitiken  (yrkande  6)  liksom
fördelningen     av      utgifter      på
utgiftsområden     i     enlighet     med
efterföljande tabell (yrkande 5).


Regeringens  förslag  i  berörda   delar
avstyrks liksom de övriga motioner som är
aktuella i detta sammanhang.


Moderata  samlingspartiets  förslag  till
utgiftsramar för 2002-2004


Miljarder kronor


Förändringar    i    förhållande     till
regeringens förslag






8.Budgetpolitikens inriktning 2002-2004
(avsnitten 2.3, 2.4 och 3) (punkt 4)
(kd)


av  Mats  Odell och Per Landgren  (båda
kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi     anser    att    förslaget     till
riksdagsbeslut  under punkt  4  borde  ha
följande lydelse:




5. Budgetpolitikens inriktning 2002-2004


a)   Utgiftstak  för  staten   (avsnitt
2.4.1)


Riksdagen fastställer utgiftstaket  för
staten                        inklusive
ålderspensionssystemet  vid  sidan   av
statsbudgeten  för  år  2002  till  802
miljarder  kronor, för  2003  till  824
miljarder kronor och för 2004 till  853
miljarder   kronor.   Därmed   bifaller
riksdagen  motion 2000/01:Fi18  av  Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkande 6,


och   avslår   proposition  2000/01:100
punkt 3 samt motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 3,


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkande 2 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 3.


b) Beräkning av utgifter för den
offentliga sektorn (avsnitt 2.4.2)


Riksdagen  godkänner Kristdemokraternas
förslag    till   beräkning    av    de
offentliga    utgifterna    för    åren
2002-2004.  Därmed  bifaller  riksdagen
motion  2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson
m.fl. (kd) yrkande 8,


och   avslår   proposition  2000/01:100
punkt 5 samt motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 2,


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkande 3 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 5.


c) Fördelning av utgifterna på
utgiftsområden


Riksdagen godkänner, som riktlinje  för
regeringens               budgetarbete,
Kristdemokraternas     förslag     till
preliminär fördelning av utgifterna  på
utgiftsområden   för   åren   2002-2004
enligt   efterföljande  tabell.  Därmed
bifaller  riksdagen motion 2000/01:Fi18
av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 7,


och   avslår   proposition  2000/01:100
punkt 4 samt motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkandena 5 och 6


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkande 4 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkandena 4 och 12.


Ställningstagande


Vi  ställer  oss bakom Kristdemokraternas
budgetalternativ som presenteras i motion
Fi18.  Enligt  vår  mening  bör  de   sju
områden   som   Kristdemokraterna    vill
prioritera    styra    inriktningen    på
budgetarbetet.  Således  är  det   enligt
utskottet  av största vikt med satsningar
enligt    följande   sju   punkter;    en
tillväxtpolitik   för   nya   jobb,    en
skattepolitik där alla får behålla mer av
sin     egen     lön,    en    reformerad
familjepolitik,     bättre     pensioner,
förbättringar inom vården,  omsorgen  och
skolan,  ett  återupprättat  rättsväsende
samt upprustad infrastruktur.


Grundbulten      i      kristdemokratisk
ekonomisk politik är att stabila och goda
villkor för fler och växande företag  och
därigenom  öka  sysselsättningen,  minska
arbetslösheten   och  trygga   välfärden.
Detta   åstadkoms  genom  en   balanserad
finanspolitik  för sunda statsfinanser  i
kombination med strukturella åtgärder som
förbättrar  ekonomins  funktionssätt  och
avlägsnar  de  seglivade  bromsmekanismer
som  i  mer  än  30  år underminerat  den
svenska  ekonomins  utvecklingskraft  och
bäddat    för    dagens    höga    totala
arbetslöshet och brister i välfärden.  Vi
anser  att en omläggning snarast  behöver
genomföras      av     egendoms-      och
kapitalbeskattningen. Förmögenhetsskatten
bör   fasas  ut  ur  det  svenska  skatte
systemet  liksom  dubbelbeskattningen  på
investeringar och risksparande.  För  att
delvis finansiera detta föreslås en något
höjd   bolagsskatt,   dvs.   skatten   på
företagens       faktiska        vinster.
Arbetsgivaravgifterna bör sänkas  med  10
procentenheter på lönesummor upp till 900
000 kr per år.


Inkomstskatten     för     låg-      och
medelinkomsttagare bör sänkas  genom  att
grundavdraget    vid    den     kommunala
beskattningen höjs kraftigt. Vi  föreslår
en   inkomstskattereform  i  fyra  delar.
Bland    annat    föreslås    ett    höjt
grundavdrag,    vilket    även     kommer
pensionärerna   till  del.   Den   totala
skattesänkningen blir för de flesta  runt
300 kr per månad eller ca 3 600 kr för år
2002.     Värnskatten     bör     slopas.
Boendeskatterna  bör  sänkas   genom   en
varaktig återgång till, och frysning  av,
taxeringsvärdena  på   2000   års   nivå.
Sammantaget      vill      vi       sänka
fastighetsskatteuttaget på flerfamiljshus
(hyreshus  och  och  bostadsrätter)   och
egnahem  (villor) med drygt  5  miljarder
kronor.  Enligt  vår  mening  bör   också
förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg.
För  att delvis finansiera detta föreslås
höjd bolagsskatt till 30 %.


Inom    det   skattepolitiska    området
föreslår  vi vidare att avdragsrätten  på
pensionssparande successivt höjs till ett
helt   basbelopp  per  år  samt  att   en
avdragsrätt  för sparande på individuella
utbildningskonton  genomförs.  Vi   anser
också att reseavdraget för resor till och
från  jobbet skall sänkas från 7 000 till
5  000  kronor  och att  en  50-procentig
skattereduktion  införs  för  de  privata
hushållens  köp av tjänster  i  det  egna
hemmet (inkl. ROT-tjänster).


På  familjeområdet föreslås  bl.a.  höjd
garantinivå  i föräldraförsäkringen  från
dagens 60 kr per dag till 150 kr per  dag
från     2002,    införande    av     ett
barnomsorgskonto på totalt 40 000 kr  per
barn som fyllt ett år, en avdragsrätt för
samtliga styrkta barnomsorgskostnader  på
maximalt  50 000 kr per år samt införande
av  en  statlig skattereduktion för varje
barn upp till 16 år.


För  att  förbättra för de sämst ställda
pensionärerna   bör   pensionstillskottet
höjas  med 200 kr per månad år  2002.  År
2003  träder  det  nya pensionsystemet  i
kraft     vad     gäller     den      nya
garantipensionen.  Samtliga   pensionärer
kommer  då att betala skatt i det vanliga
skattesystemet.  Från  och  med  år  2003
kommer det föreslagna höjda grundavdraget
m.a.o.   att   omfatta  hela   pensionärs
kollektivet,  vilket  gör  att  även   de
pensionärer som har lägst pension  kommer
att  få  sänkt skatt med ca  250  kr  per
månad.  Utskottet anser  också  att  hela
inkomstprövningen av bostadstillägget bör
slopas och att omställningspensionen  för
efterlevande  återställs  från  sex  till
tolv    månader.    Vidare    bör    inte
inkomstprövningen    av    bostadstillägg
innehålla fritidsfastigheter.


Kommunsektorn bör tillföras  ytterligare
resurser  för  att  täcka  in  den  högre
ambitionsnivå som Kristdemokraterna  har,
bl.a. vad gäller antalet vårdplatser  och
möjligheten  för  kommunerna  att  införa
enhetstaxa i äldreomsorgen. Anslaget till
bilstöd  bör ökas med 20 miljoner  kronor
per  år  under åren 2002-2004. Sjuk-  och
tandvårdsförsäkringen   bör    på    sikt
samordnas.  För  detta  ändamål  bör   en
utredning    skyndsamt   tillsättas.    I
avvaktan   på  denna  utredning  tillförs
anslaget 100 miljoner kronor per år under
åren 2002-2004.


En   förstärkning  av  rättsväsendet  är
enligt vår mening en prioriterad uppgift.
Vi  anser att särskilt polisens situation
måste   förändras.  Till  skillnad   från
regeringen vill Kristdemokraterna att det
skall  finnas 19 000 poliser år 2006  och
att närpoliskontoren skall hållas öppna i
betydligt större utsträckning än  i  dag.
Vi  anser också att skattekontrollen  bör
effektiviseras     och     tullkontrollen
skärpas.     Vidare    delar    utskottet
Kristdemokraternas    uppfattning     att
antalet  häktesplatser  och  platser  för
sluten  ungdomsvård måste  öka  samt  att
resurser      måste     avsättas      för
påverkansprogram,                    fler
motivationsavdelningar och  förberedelser
för utslussning inom kriminalvården.


Omfattande satsningar behöver göras  för
att rädda den snabbt förfallande väg- och
järnvägsinfrastrukturen. Utskottet  delar
Kristdemokraternas    uppfattning     att
satsningar   på   8,5  miljarder   kronor
behöver     avsättas,     främst      för
väginvesteringar       den       närmaste
treårsperioden.


Det  svenska biståndet bör öka avsevärt.
Därför  anser  vi  att  ytterligare   2,7
miljarder   kronor  bör   anvisas   under
perioden  2002-2004,  för  att  år   2004
avsätta 0,92 % av BNI.


Vi      anser      att      den      nya
rehabiliteringsförsäkring som föreslås  i
SOU  2000:78 i alla väsentliga  huvuddrag
bör  genomföras från den 1 juli 2002,  då
varje  krona  satsad på rehabilitering  i
längden ger minst nio kronor tillbaka. Vi
föreslår   också   att   ersättning   för
personskadekostnader   i   samband    med
trafikolyckor        överförs        till
trafikförsäkringen  samt  att  en   andra
karensdag införs inom sjukförsäkringen.


En  viktig strukturreform för  bl.a.  en
bättre      lönebildning     är      ökad
finansieringsgrad   i   en   allmän   och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring  med
en   egenavgift  som  täcker  33   %   av
kostnaderna.  Detta  leder  till  markant
sänkta  kostnader  inom utgiftsområde  13
Ekonomisk  trygghet vid arbetslöshet.  Vi
tillstyrker  Kristdemokraternas   samlade
förslag   om  ökade  resurser  för   fler
tjänster inom vård, omsorg och skola samt
företags- och tillväxtfrämjande åtgärder,
vilka   leder   till   att   trycket   på
arbetslöshetsförsäkringen   kan    minska
något.


Vi   anser  att  regelsystemen  för   de
arbetsmarknadspolitiska  programmen   bör
förenklas   och   att  antalet   åtgärder
minskar.  I likhet med Kristdemokraternas
förslag  kan  ramen för utgiftsområde  13
Arbetsmarknad minskas med ca 10 miljarder
kronor  per  år under perioden 2002-2004.
Ett  nytt system med utbildningskonto bör
införas  med möjlighet att avsätta  medel
för investeringar i utbildning i enlighet
med Kristdemokraternas förslag.


Dagens   studiefinansieringssystem   har
stora    brister.   Vi    förordar    ett
studiefinansieringssystem  som   omfattar
studerande    såväl   på   högskola,    i
vuxenutbildning  som på ungdomsgymnasiet.
Den planerade utbyggnadstakten av antalet
platser  för vuxenstudier och i högskolan
bör  vara något lägre för att undvika  en
försämrad utbildningskvalitet.  I  likhet
med    Kristdemokraterna    avvisar    vi
regeringens   förslag  om  maxtaxa   inom
barnomsorgen   liksom  den  centralstyrda
skolsatsning  som  regeringen  budgeterat
för.


Genom  privatisering av statliga företag
kan     statsskulden    amorteras     ner
ytterligare. Vi föreslår därför  en  ökad
utförsäljning  med  80,   45   resp.   45
miljarder kronor mer än regeringen räknar
med för perioden 2002-2004.


I  följande  tabell visas  vårt  förslag
till  fördelning  på  utgiftsområden  för
2002-2004.  Vårt  förslag  överensstämmer
med  det  av Kristdemokraterna  i  motion
Fi18 framlagda förslaget.


Utskottets och Kristdemokraternas förslag
till utgiftsramar för 2002-2004


Förändringar    i    förhållande     till
utskottets förslag


Miljoner kronor




Vi ställer oss bakom Kristdemokraternas i
motion   Fi18   framförda  förslag   till
inriktning   av   budgetpolitiken.    Det
innebär  att vi också ställer  oss  bakom
Kristdemokraternas      förslag      till
utgiftstak  liksom partiets förslag  till
preliminär  fördelning av  utgifterna  på
utgiftsområden.


Vi  föreslår  således  att  utgiftstaket
för  staten fastställs till 802 miljarder
kronor  för  år 2002, till 824  miljarder
kronor  år  2003 och till  853  miljarder
kronor  år  2004.  Utgiftstaket  för  den
offentliga  sektorn bör beräknas  till  1
145,  1  192  respektive 1 235  miljarder
kronor för åren 2002-2004.


Med hänvisning till vad vi här anfört bör
riksdagen bifalla motion Fi18 (kd)
yrkandena 5-8 avseende
budgetpolitikens inriktning, beräkning
av offentliga utgifter, utgiftstak för
staten samt den preliminära
beräkningen för samtliga
utgiftsområden som riktlinje för
regeringens budgetarbete.
Propositionen i motsvarande delar
avstyrks liksom samtliga övriga här
aktuella motionsyrkanden.




9.Budgetpolitikens inriktning 2002-2004
(avsnitten 2.3, 2.4 och 3) (punkt 4)
(c)


av  Lena Ek (c).


Förslag till riksdagsbeslut


Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 4 borde ha följande lydelse:


5. Budgetpolitikens inriktning 2002-2004


a)   Utgiftstak  för  staten   (avsnitt
2.4.1)


Riksdagen fastställer utgiftstaket  för
staten                        inklusive
ålderspensionssystemet  vid  sidan   av
statsbudgeten  för  år  2002  till  821
miljarder  kronor, för  2003  till  810
miljarder kronor och för 2004 till  830
miljarder   kronor.   Därmed   bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi19  av  Agne
Hansson m.fl. (c) yrkande 2


och   avslår   proposition  2000/01:100
punkt 3 samt motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 3,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 6 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 3.


b) Beräkning av utgifter för den
offentliga sektorn (avsnitt 2.4.2)


Riksdagen    godkänner   Centerpartiets
förslag    till   beräkning    av    de
offentliga    utgifterna    för    åren
2002-2004.  Därmed  bifaller  riksdagen
motion  2000/01:Fi19  av  Agne  Hansson
m.fl. (c) yrkande 3


och   avslår   proposition  2000/01:100
punkt 5 samt motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 2,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 8 och


2000/01:Fi20  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkande 5.


c) Fördelning av utgifterna på
utgiftsområden


Riksdagen godkänner, som riktlinje  för
regeringens               budgetarbete,
Centerpartiets förslag till  preliminär
fördelning     av     utgifterna     på
utgiftsområden   för   åren   2002-2004
enligt   efterföljande  tabell.  Därmed
bifaller  riksdagen motion 2000/01:Fi19
av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 4


och   avslår   proposition  2000/01:100
punkt 4 samt motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkandena 5 och 6


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 7 och


2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 4 och 12.




Ställningstagande


De senaste årens snabba tillväxt i svensk
ekonomi  är  på väg att avta. Den  styrka
som  funnits  i svensk ekonomi  under  de
senaste åren är en direkt följd av  1990-
talets           övergång            till
låginflationspolitik,  avregleringar  och
budgetsanering. Centerpartiet  har  tagit
ett  stort  politiskt ansvar  under  hela
denna    period.   Orsaken    till    att
utvecklingen i ekonomin nu dämpas är dels
kopplad   till  internationell  påverkan,
dels  avsaknaden av reformer som  stärker
ekonomin. Statens budgetpolitik under  de
kommande åren bör, i enlighet med vad som
föreslås  i  Centerpartiets motion  Fi19,
inriktas   på   att  sänka   skattetryck,
utgiftskvot  och låneskuld samtidigt  som
statens  utgifter hålls realt oförändrade
för     att     minska     statsbudgetens
konjunkturkänslighet.   Skattetryck   och
utgifternas    andel   av    BNP    måste
långsiktigt sänkas till samma nivåer  som
i  jämförbara OECD-länder. Det är nu  hög
tid att skapa reformer som lägger grunden
för en socialt, ekonomiskt och ekologiskt
hållbar utveckling.


Den  utveckling vi har  i  dag  är  inte
hållbar, framför allt beroende på att  de
sociala och regionala klyftorna ökar. Den
sociala  klyvningen är en förlust  främst
för  enskilda  människor, men  också  för
samhället  eftersom  färre  tillåts   att
bidra  till  tillväxt  och  välfärd   och
alltfler ställs utanför möjligheterna att
ta  del av tillväxten. Även hela regioner
har  fått  stå vid sidan av när  ekonomin
vuxit, för att de inte givits möjligheter
att  utvecklas på likvärdiga villkor  och
efter egna förutsättningar. Centerpartiet
föreslår att stora satsningar görs på tre
områden,     nämligen     på      skolan,
kommunikationer   och   skattesänkningar.
Genom  att  lägga grunden för tillväxt  i
hela  landet  skapas förutsättningar  för
att   samla  landet  såväl  socialt   som
regionalt.


Kunskap   och   livslångt   lärande   är
avgörande för tillväxten. Stora  insatser
måste   göras   i  grundskolan   så   att
elevernas rätt till kunskaper garanteras.
Sammanlagt  8  miljarder kronor  tillförs
det    generella    statsbidraget    till
kommunerna under åren 2002-2004  i  syfte
att förändra skolan så att fokus läggs på
att   kunskapsmålen  uppnås  snarare   än
antalet  år eleven tillbringar i  skolan.
Utöver denna  satsning bör även särskilda
satsningar  på  program  för   läs-   och
skrivutveckling samt matematik genomföras
och   ett   fristående  kvalitetsinstitut
inrättas   för  att  stärka   kommunernas
arbete      med      granskning       och
kvalitetsutveckling.  För  detta  ändamål
avsätts totalt 1,8 miljarder kronor under
åren 2002-2004.


Tillgängligheten  till högre  utbildning
måste   öka.   Studiemedelssystemet   bör
därför reformeras. Studiemedel skall utgå
med  lika delar bidrag och lån inom ramen
för   ett   oförändrat   totalbelopp.   I
förening med Centerpartiets skatteförslag
och  ett höjt fribelopp kommer detta  att
leda  till att lånebördan ej blir så stor
under studietiden.


Jag  anser i likhet med vad som föreslås
i   Centerns  partimotion  Fi19  att  ett
system  för  individuella kompetenskonton
snarast  måste  införas där  insättningar
skall  gynnas  skattemässigt.  Det  skall
vara  möjligt att själv spara  till  egen
kompetensutveckling,     eventuellt     i
samarbete med arbetsgivaren. Staten bör i
ett sådant system kunna skjuta till medel
till  konton  för personer som  har  låga
löner  och  saknar  möjlighet  att   göra
avsättningar.


Skattesystemet  måste gynna  arbete  och
kunskap,  stärka människors ställning  på
arbetsmarknaden  samt  ge  möjlighet  att
försörja  sig på sin lön. Det skall  löna
sig  för människor som är bidragsberoende
att  ta ett arbete. Jag anser därför  att
inkomstbeskattningen måste  reformeras  i
denna    riktning.    Tyngdpunkten    för
skattesänkningarna skall  ligga  på  låg-
och   medelinkomsttagare.   Centerpartiet
föreslår     också     fortsatt     sänkt
fastighetsskatt så att människor har  råd
att bo. Syftet med våra skatteförslag  är
att     de     skall    öka    människors
självbestämmande över sin vardag.


För    att    underlätta    företagandet
föreslår  vi  även  skattelättnader   för
företag.  Centerpartiet  förordar  sänkta
arbetsgivaravgifter   främst   för    små
företag.    Vi   vill   även   underlätta
kapitalbildningen genom sänkt, och  sedan
avskaffad,  förmögenhetsskatt samt  genom
att stimulera regionala riskkapitalbolag.
Enligt  min  mening måste också  reglerna
för  små  företag förenklas.  Vidare  bör
svenskt      jordbruk      ges      samma
konkurrensvillkor  som   gäller   i   vår
omvärld;  bl.a.  skall kostnaden  för  de
särskilda energiskatterna lyftas bort.


För  att  åstadkomma  livskraft  i  hela
landet  är  en  av grundförutsättningarna
väl fungerande kommunikationer och en väl
underhållen infrastruktur. I enlighet med
Centerpartiets      förslag       avsätts
ytterligare 2,2 miljarder kronor  per  år
för kommunikationer, främst för drift och
underhåll  av  vägnätet.  Även  den   nya
tekniska infrastrukturen måste komma alla
till  del  så att en digital allemansrätt
skapas.


Centerpartiet anser att fler människor i
landet  måste ges möjlighet  att  arbeta.
Det  är  nu under högkonjunktur människor
måste    komma    i   arbete    så    att
förutsättningar  för  uthållig   tillväxt
skapas. Med Centerpartiets förslag om  en
utbildningsgaranti  kan   människor   ges
grundläggande  förutsättningar  för   att
själva   kunna   ta   ansvar   för    sin
kompetensutveckling och konkurrenskraft i
arbetslivet.  Garantin skall  syfta  till
att   ge   alla,   både  arbetslösa   och
förvärvsarbetande,     möjlighet      att
komplettera  en tidigare kort  utbildning
upp till motsvarande gymnasienivå. Vidare
bör övergångsarbetsmarknader inrättas. På
dessa arbetsmarknader skall arbetskraften
vara  billigare  genom en  återföring  av
arbetsgivaravgifter.  Slutligen  bör   en
samordning      av     försörjningsstöden
genomföras.  Att  som  i  dag  dela   upp
försörjningsstödet   på    flera    olika
utgiftsområden  gör  systemet   stelbent.
Genom att föra över ansvaret för samtliga
försörjningsstöd  vid  arbetslöshet  till
utgiftsområde   13   uppnås   en   bättre
samordning  och  större flexibilitet  med
ett bättre utfall som följd.


Arbetslöshetsförsäkringen     är      en
omställningsförsäkring. Detta  bör  göras
tydligare  genom en successiv avtrappning
av   ersättningsnivån.  Ersättningen  bör
vara  80  %  av inkomsten de  första  200
dagarna,  för  att sedan minska.  Maximal
ersättningsperiod  bör  vara  600   dagar
varefter  en  lägre permanent  ersättning
utgår. Centerpartiet anser att golvet i a-
kassan  och aktivitetsstödet skall  höjas
till 270 kr respektive 173 kr. Taket i a-
kassa skall däremot bibehålls på en  nivå
av maximalt 580 kr.


Centerpartiets  förslag  om   ett   nytt
familjestöd     i     form     av     ett
barnomsorgskonto  lika för  alla,  avdrag
för styrkta barnomsorgskostnader samt  en
skattereform  som  sänker  skatterna  för
människor  med låga och normala inkomster
ger  barnfamiljer större  förutsättningar
att  förena  familj  med  förvärvsarbete.
Familjepolitiken skall utgå från  barnens
och  familjernas behov. Familjerna  skall
få   lika  möjligheter,  men  lösningarna
behöver  inte vara likadana.  Föräldrarna
skall  ha  rätt  att  välja.  Enligt  min
mening    bör    även    grundnivån     i
föräldraförsäkringen  höjas  från  60  kr
till  200 kr per dag under de första  360
dagarna  redan  från och  med  nästa  år.
Centerpartiet stödjer också den  allmänna
förskolan.


De ökade kostnaderna för sjukskrivningar
måste  hejdas.  Det  är  anställda   inom
offentliga  sektorn, särskilt medelålders
kvinnor,   som   är   hårdast   drabbade.
Centerpartiet har i sin motion  redovisat
flera    åtgärder   för   att   förbättra
insatserna för rehabilitering. Detta  kan
ske    genom    att    den    finansiella
samordningen påskyndas och utökas. Bättre
samordning   mellan  främst  hälso-   och
sjukvård,      socialförsäkring       och
socialtjänst  bidrar till  bättre  hälsa.
Dessutom   skall  arbetsgivarinträdet   i
sjukförsäkringen      för      offentliga
arbetsgivare  utökas  till  två  månader,
samtidigt    som    en    sänkning     av
arbetsgivaravgiften  genomförs  för   att
kompensera   den  ökade   kostnaden.   De
offentliga  arbetsgivarna  får  härigenom
ett      incitament     att     förbättra
arbetsplatsens utformning.  Vidare  skall
en   rehabiliteringsutredning  genomföras
senast  efter fyra månaders sjukskrivning
då  också sjukpenningen skall övergå i en
mer  förmånlig rehabiliteringsersättning.
Passivt stöd ersätts på så sätt av aktiva
åtgärder och ett stöd som den enskilde  i
hög  grad  kan påverka. Dessa  satsningar
kommer  att leda till minskade  kostnader
för  sjukpenning de tre närmaste åren med
2,5, 4,5 respektive 6,5 miljarder kronor.


Centerpartiet vill också införa en ny,
nationell   vårdgaranti  med  rätt   till
behandling  inom  tre månader.  Kan  inte
vården   innan  dess  ges  vid   närmaste
sjukhus   skall  patienten  kunna   välja
sjukhus i hela landet. Vårdgarantin skall
kompletteras  med  en hjälpmedelsgaranti.
Vidare  föreslår  vi  att  pensionärernas
behov av daglig service skall tillgodoses
genom  ett  system  med hemservicecheckar
för pensionärshushållen.


För  att alla skall kunna känna trygghet
krävs  att vi minskar brottsligheten  och
ökar   det   brottsförebyggande  arbetet.
Detta  kräver en resursförstärkning  inom
polisen och kriminalvården. Framför  allt
behövs  det  fler närpoliser.  Det  skall
finnas  poliser i tjänst  dygnet  runt  i
alla kommuner.


Vissa  statliga företag bör  säljas  och
inkomsterna   bör   användas   till   att
amortera  statsskulden. Försäljningen  av
statlig  verksamhet de kommande tre  åren
bör  uppgå  till 50 miljarder kronor  mer
per år än de försäljningar som regeringen
har  planerat. Statsskulden kommer därmed
att  kunna  sjunka avsevärt snabbare  som
andel  av BNP än med regeringens politik.
Därmed  kommer också utrymme att frigöras
som  kan användas antingen för offentliga
utgifter eller för sänkta skatter.


Centerpartiet  anser att  Sverige  skall
öka  sitt  engagemang för  internationell
rättvisa    och    anser    därför    att
biståndsmålet på en procent av BNI  skall
återupprättas i en jämnare  takt  än  vad
som nu sker.


Jag  föreslår att riksdagen ställer  sig
bakom Centerpartiets förslag till nivå på
utgiftstaket  för  staten  under  de  tre
närmast   följande   åren.   Taken    bör
fastställas till 821 miljarder kronor  år
2002,  810 miljarder kronor år  2003  och
830  miljarder kronor 2004.  Utgiftstaket
för  2002 är 7 miljarder kronor högre  än
det  tak  som regeringen föreslår,  medan
utgiftstaken  för 2003 och  2004   är  34
respektive 47 miljarder kronor  lägre  än
de tak regeringen föreslår.


I  följande  tabell visas  Centerpartiets
förslag      till      fördelning      på
utgiftsområden.  Detta  bör  enligt   min
mening  ligga  till grund för  riksdagens
beslut om fördelningen åren 2002-2004.


Centerpartiets förslag till  utgiftsramar
m.m. för 2002-2004


Förändringar    i    förhållande     till
utskottets förslag


Miljoner kronor




Jag  ställer mig således bakom de förslag
som framförs i Centerpartiets partimotion
Fi19  yrkandena  2-4  och  föreslår   att
riksdagen         bifaller         nämnda
motionsyrkanden.  Vidare  anser  jag  att
riksdagen bör avslå regeringens förslag i
berörda delar samt övriga motionsyrkanden
som är aktuella i detta sammanhang.


10.        Budgetpolitikens inriktning
2002-2004 (avsnitten 2.3, 2.4 och 3)
(punkt 4) (fp)


av Karin Pilsäter (fp).


Förslag till riksdagsbeslut


Jag     anser    att    förslaget    till
riksdagsbeslut  under punkt  4  borde  ha
följande lydelse:


4. Budgetpolitikens inriktning 2002-2004


a) Utgiftstak för staten (avsnitt 2.4.1)


Riksdagen fastställer utgiftstaket  för
staten    inklusive   ålderspensionssy-
stemet  vid sidan av statsbudgeten  för
år  2002 till 827 miljarder kronor, för
2003 till 853 miljarder kronor och  för
2004  till 886 miljarder kronor. Därmed
bifaller  riksdagen motion 2000/01:Fi20
av  Lars  Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
3


och   avslår   proposition  2000/01:100
punkt 3 samt motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 3,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 6 och


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkande 2.


b) Beräkning av utgifter för den
offentliga sektorn (avsnitt 2.4.2)


Riksdagen     godkänner     Folkpartiet
liberalernas förslag till beräkning  av
de   offentliga  utgifterna  för   åren
2002-2004.  Därmed  bifaller  riksdagen
motion  2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 5


och   avslår   proposition  2000/01:100
punkt 5 samt motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 2,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 8 och


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkande 3.


c) Fördelning av utgifterna på
utgiftsområden


Riksdagen godkänner, som riktlinje  för
regeringens  budgetarbete,  Folkpartiet
liberalernas  förslag  till  preliminär
fördelning     av     utgifterna     på
utgiftsområden   för   åren   2002-2004
enligt   efterföljande  tabell.  Därmed
bifaller  riksdagen motion 2000/01:Fi20
av    Lars   Leijonborg   m.fl.    (fp)
yrkandena 4 och 12


och   avslår   proposition  2000/01:100
punkt 4 samt motionerna


2000/01:Fi17 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkandena 5 och 6,


2000/01:Fi18  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kd) yrkande 7 och


2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.  (c)
yrkande 4.


Ställningstagande


Sverige      har      världens       mest
konjunkturkänsliga  offentliga  finanser.
Även om det skett förändringar under  90-
talet   som   minskat  budgetens   starka
konjunkturberoende är  detta  fortfarande
stort.  En sund finanspolitik bör  därför
snabbt  skapa  ett  utrymme  så  att   de
försämringar som konjunkturen kan  orsaka
i  budgeten kan mötas på ett ansvarsfullt
sätt.  Detta  kräver, enligt min  mening,
långsiktig  återhållsamhet med offentliga
åtaganden. För att få ett starkt samhälle
gäller  det  att inte göra så  många  som
möjligt   beroende  av   den   offentliga
ekonomin  utan  i stället ge  människorna
förutsättningar att själva välja och  att
själva    kunna    påverka    den    egna
situationen.   I   den   avmattning   som
ekonomin   nu  är  inne  i   gäller   att
systemreformer som genomförs  snabbt  kan
göra   nedgången  mindre  långvarig   och
mindre  djup.  Jag anser att Folkpartiets
reformpolitik som redovisas i motion Fi20
innehåller  den starkaste  strategin  för
långsiktigt hållbar tillväxt.


Folkpartiet  föreslår  dels  ett   antal
avreglerings-   och  skatteåtgärder   som
skapar    förutsättningar   för    bättre
tillväxt  och  större motståndskraft  mot
konjunkturavmattningar, dels åtgärder som
koncentrerar  de offentliga  satsningarna
på  de  verkligt viktiga och prioriterade
behoven.  En  sådan  politik  leder  till
starkare offentliga finanser jämfört  med
vad     regeringen     presenterar      i
vårpropositionen.


Överskottet  i de offentliga  finanserna
ger  möjlighet till att skapa en  buffert
mot  försämringar i lågkonjunkturen.  För
att   målet   om  ett  överskott   i   de
offentliga finanserna på 2 % av BNP  över
en  konjunkturcykel  skall  nås  krävs  i
rådande  konjunkturläge större överskott.
I  Folkpartiets motion Fi20 föreslås  ett
överskott om närmare 2,5 % av BNP per  år
under  de  närmaste  tre  åren,  även  om
osäkerheten  över  konjunkturutvecklingen
under  denna  period  för  närvarande  är
stor.   En   sämre   utveckling   av   de
offentliga   finanserna  kan   emellertid
accepteras  endast  om konjunkturen  blir
tydligt svagare.


Den  förväntade ekonomiska  avmattningen
samt  de  kommande demografiskt betingade
utgiftsökningarna  i statsfinanserna  gör
det  särskilt angeläget att redan  i  dag
sänka  nivån på statsskulden. Enligt  min
mening  bör avbetalningen på statsskulden
vara   större  än  regeringen   föreslår.
Folkpartiets  program för försäljning  av
statliga företag, som ett led i strategin
för större rörelsefrihet i den ekonomiska
politiken,  bringar ned statsskulden  och
minskar statens räntebörda.


Skattepolitiken


Dagens  svenska skattetryck måste  sänkas
eftersom  det  inte är förenligt  med  en
dynamisk   och   växande   ekonomi.   Den
tilltagande  internationaliseringen  ökar
kraven     på     att     Sverige     får
konkurrenskraftiga  villkor  för  företag
och     människor.    Den    demografiska
utmaningen är att det goda, att människor
blir  allt äldre, kan balanseras  av  ett
ökat  arbetsutbud och robust finansiering
av   välfärdstjänsterna.   Jämställdheten
kräver  att skatten på arbete  sänks  och
att  det  blir mera möjligt att kombinera
förvärvsarbete     med     familjeansvar.
Integration, att släppa in de utestängda,
kräver  bland mycket annat att  den  höga
skatten   på  lägre  inkomster   minskas.
Människor måste få bestämma mycket mer  i
sina egna liv, sänkt skatt på arbete  och
sänkta marginal- och tröskeleffekter ökar
möjligheterna att var och  en  själv  kan
påverka sin situation.


Mot  denna  bakgrund anser  jag  att  en
skattereform  skall genomföras  under  en
treårsperiod, med de viktiga huvudsyftena
att minska de skadliga marginaleffekterna
vid  inkomstbeskattningen samt att  sänka
de  skatter som är mest skadliga för jobb
och  företagande.  Riksdagen  bör  därför
godkänna Folkpartiets inkomstskattereform
där   de  grundläggande  principerna  för
1990/91  års  skattereform återupprättas.
Detta  innebär att de allra flesta enbart
skall   betala  kommunalskatt   och   att
marginalskatten skall begränsas  till  50
%,  "hälften  kvar". Detta  uppnås  genom
avskaffad  värnskatt, höjd brytpunkt  för
den    statliga    inkomstskatten    samt
borttagande av den s.k. LO-puckeln,  dvs.
att   det  förhöjda  grundavdraget   inte
trappas  av.  I reformen ingår  också  en
skattereduktion  på  3  000  kronor   per
person  lika för alla, ett förvärvsavdrag
om  5 % av inkomsten samt avdragsrätt för
försäkringsavgifter  till  a-kassan   och
återställd        avdragsrätt         för
pensionsavgiften.


Marginaleffekterna   för    barnfamiljer
minskas            såväl            genom
inkomstskattesänkningar som genom växling
av  delar  av inkomstprövat bostadsbidrag
mot  generellt  barnstöd  i  form  av  en
skattereduktion på 1 200 kr  per  år  och
barn.    Skattereduktionen    bör     öka
successivt  till 2 400 kr per barn  2004.
Dessutom  bör  avdragsrätt  för   styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50  000  kr
per   år   införas  vid  sidan   om   ett
barnomsorgskonto om 40 000 kr  per  barn.
Därmed   kan   den   statligt   beslutade
maxtaxan avskaffas.


Folkpartiet  föreslår fler  förslag  som
enligt  min  mening är mycket  angelägna.
Förmögenhetsskatten måste sänkas  och  på
sikt  helt slopas då denna skatt ter  sig
alltmer  omöjlig i en internationaliserad
värld.  Fastighetsskatten måste avskaffas
i   sin   nuvarande  form  för   att   få
boendekostnaderna mer överkomliga,  medan
likformighet      mellan     boendeformer
upprättas    och    avdragsrätten     för
låneräntor  bibehålls. I avvaktan  på  en
grundläggande       reformering        av
fastighetsbeskattningen               bör
taxeringsvärdena  fortsatt  vara  frysta.
För  att få fler och växande företag  bör
arbetsgivaravgifterna  i   tjänstesektorn
sänkas,        skattelättnader        för
hushållstjänster       införas        och
dubbelbeskattningen   av    aktiesparande
slopas.  Fåmansbolagsreglerna  (de   s.k.
3:12-reglerna)  bör  samtidigt  förenklas
och   sociala  avgifter  på  vinstandelar
slopas. I konsekvens med Folkpartiets syn
på  vinstandelar bör optionsbeskattningen
ses   över   med   sikte   på   att    en
skattelättnad skall kunna ges.


Utgiftsramarna


Socialförsäkringarna  spelar  en   viktig
roll  för medborgarnas trygghet  och  för
samhällsekonomin.  Jag  anser   att   ett
system          med         obligatoriska
socialförsäkringar  också  ur   ekonomisk
synvinkel  är överlägset ett  system  där
medborgarna    måste   tillgodose    sina
trygghetsbehov genom tillkommande privata
lösningar.         Rätt         utformade
socialförsäkringar bidrar till tillväxten
och   till  en  väl  fungerande  ekonomi.
Därför  bör  en  ny  trygghetsförsäkring,
baserad på tydliga principer, byggas upp.
Dagens  socialförsäkringar  bör  utformas
som  tre riktiga försäkringar: en  allmän
pensionsförsäkring,       en       allmän
sjukförsäkring     och     en      allmän
arbetslöshetsförsäkring. Alla tre bör bli
obligatoriska och fristående från statens
budget.  Kopplingen mellan  avgifter  och
förmåner blir därmed tydligare.  För  att
ersättningen på 80 % av löneinkomsten för
de  sjuka eller föräldralediga skall vara
en  rimlig avvägning mellan trygghet  och
uppmuntran att arbeta, måste taket i sjuk-
och  föräldraförsäkringen dessutom  höjas
till 10 prisbasbelopp redan från 2002.


Sjukförsäkringen bör reformeras  så  att
färre   blir  långtidssjukskrivna   eller
förtidspensionerade.  Med  fokus  på   de
långa    sjukfallen,   storsatsning    på
rehabilitering,                 förstärkt
företagshälsovård samt åtgärder för  ökat
självbestämmande på arbetsplatsen kan  de
ökande     mänskliga    och    ekonomiska
kostnader,  som  ligger  i  de   skenande
sjuktalen, enligt min mening hejdas.


Arbetslöshetsförsäkringen  skall  vidare
vara   en   omställningsförsäkring    för
personer     med     anknytning      till
arbetsmarknaden.    Den    skall     vara
tidsbegränsad  och bör  kompletteras  med
ett  nytt  skydd  för  utförsäkrade.  Den
svenska   arbetsmarknadspolitiken   måste
samtidigt  genomgå en radikal  omläggning
för  att fler skall få chans att etablera
sig  på  arbetsmarknaden  och  därmed  få
möjlighet   att  försörja   sig   själva.
Arbetsmarknadsstyrelsen  AMS  bör  läggas
ner  och  ersättas av privata bemannings-
och        utbildningsföretag        samt
specialiserade arbetsförmedlingar för att
effektivisera    "servicefunktionen"    i
arbetsmarknadspolitiken.               En
omställningspeng bör införas för  att  ge
den   arbetslöse  mer   makt   över   sin
situation.  För långtidsarbetslösa  skall
gälla en jobbgaranti.


För   att   skapa   en   mer   jämställd
arbetsmarknad    vill   Folkpartiet    ge
kvinnorna   mer  makt  över  arbetslivet.
Detta kan uppnås genom att, vid sidan  om
partiets        skatteförslag         för
barnfamiljerna,  verkställa   en   modern
arbetstidsreform.  Arbetstidslagstiftning
och  semesterlag bör förändras så att det
ges   bättre  möjligheter  att  i  avtal,
centralt,   lokalt  och   enskilt   kunna
påverka  sin  arbetstid både  vad  gäller
längd  och förläggning. En viktig uppgift
för  jämställdhetspolitiken är också  att
göra    det    möjligt,    lönsamt    och
meningsfullt   för   fler   kvinnor   att
genomföra sina företagarplaner inom  alla
delar  av ekonomin. Riksdagen bör  enligt
min  mening ansluta sig till Folkpartiets
förslag  om en företagarreform med  flera
långtgående  förenklingar  och  lättnader
beträffande registrering av nya  företag,
uppgiftslämnande samt skatteregler.  Även
åtgärder  för  att förbättra  kontakterna
mellan  företagare  och  myndigheter  bör
införas.


För  Folkpartiet  är  skolan  samhällets
viktigaste  medel  för att  ge  människor
jämlika livschanser. Målet för en liberal
skolpolitik är att utveckla en skola  där
kvaliteten   och  den  enskilda   elevens
utveckling  står i centrum och  där  alla
har   goda   möjligheter  att  utvecklas.
Folkpartiet vill införa en särskild yrkes
examen,   en   lärlingsexamen   och    en
studentexamen    för    behörighet    för
högskolan. En så kallad gymnasiebank  bör
inrättas för att möjliggöra komplettering
av  uteblivna  gymnasiestudier  senare  i
livet.   Genom  fler  karriärmöjligheter,
möjligheter   att  studera  och   forska,
lärarlegitimation och  höjda  löner  vill
Folkpartiet  också återskapa  läraryrkets
status.  Ett  rättvist  studiestödssystem
behövs  för  att alla som vill  skall  få
möjlighet att studera på högskolan  eller
komplettera  grundskola och gymnasieskola
som  vuxen.  Jag anser att riksdagen  bör
tillstyrka   Folkpartiets   förslag   att
totalbeloppet i studiestödssystemet skall
höjas med 200 kr i månaden, samtidigt som
fribeloppsgränsen   för    extrainkomster
skrivs  upp.  Alla  vuxenstuderande   bör
vidare    omfattas   av   det    allmänna
studiestödssystemet, där  möjlighet  till
högre   bidragsdel   skall   finnas   vid
gymnasiestudier     och     grundläggande
studier.


Grundforskningen   vid   landets   högre
lärosäten    bör   enligt   min    mening
förstärkas  och  fler  nya  tjänster  för
doktorander  och  nydisputerade  forskare
inrättas.  En  minskad utbyggnadstakt  av
högskolan     ger    möjligheter     till
ytterligare  insatser  för   att   stärka
kvaliteten  i  grundutbildningen,  främst
inom   humaniora  och  samhällsvetenskap.
Samtidigt  måste  en  ökad  satsning   på
litteratur och läsande i skolorna  och  i
hemmen   ske  genom  sänkt  bokmoms   och
bibehållna    selektiva     stöd     till
litteratur. Presstödet bör däremot  kunna
skäras   ner   kraftigt.   Kultur-    och
samhällsliv   förmedlas   också    mycket
framgångsrikt,   inte  minst   för   unga
människor,  via elektroniska medier.  Jag
motsätter  mig  mot  denna  bakgrund   en
höjning av TV-avgifterna och vill på sikt
avskaffa dessa helt. I stället skall  ett
nytt  finansieringssystem byggas upp  med
hjälp av public service-fonder.


Ytterligare   förutsättningar   för   en
positiv    utveckling   är    förbättrade
infrastrukturinsatser. Höjda  anslag  för
väginvesteringar  behövs  för  att   lösa
trafikproblemen   i   storstadsregionerna
samt  säkra  standarden  i  de  regionala
kommunikationsnäten.  Bredbandssatsningen
bör    omedelbart   avbrytas    så    att
näringslivet  kan avgöra den teknologiska
inriktningen  i  utbyggnaden  av  IT-nät.
Bostadsbyggandet     måste      samtidigt
utvecklas  i mer marknadsmässig  riktning
med  lägre kostnader, högre rörlighet och
större  konkurrens. Därför bör de  lokala
investeringsprogrammen         avskaffas,
räntebidragen  minskas och  de  kommunala
bostadsbolagen säljas.


Jag  anser  att det också  är  angeläget
att     Sverige    och     den     övriga
industrialiserade världen  möjliggör  för
fler  människor på jorden att få  del  av
globaliseringens fördelar. Avreglering av
jordbrukspolitiken, satsning på frihandel
och  finansiell stabilitet är av  största
vikt. Biståndet bör höjas med drygt 3 700
miljoner    kronor   utöver   regeringens
förslag åren 2002-2004, vilket medför att
den  totala biståndsramen når 0,81,  0,85
respektive  0,92 % av BNI  under  de  tre
åren.   Den   av  Folkpartiet  föreslagna
ökningstaken  av  biståndet  innebär  att
enprocentsmålet kommer att  kunna  uppnås
inom en femårsperiod, dvs. år 2005.


Sammantaget   innebär   det   att    jag
förordar    att    riksdagen    godkänner
Folkpartiets   förslag  till   preliminär
fördelning      av     utgifterna      på
utgiftsområden för åren 2002-2004.


Utskottets  och Folkpartiet  liberalernas
förslag till utgiftsramar för 2002-2004


Förändringar i relation till  regeringens
förslag till utgiftsramar


Miljoner kronor




Sammanfattningsvis anser jag således  att
Folkpartiet  liberalernas i  motion  Fi20
redovisade  förslag  till  inriktning  av
budgetpolitiken bör ligga till grund  för
budgetpolitikens     utformning     under
kommande  år.  Det innebär att  riksdagen
bör  bifalla motionen Fi20 (fp) yrkandena
3-5 och 12.


Jag  avstyrker  regeringens  förslag   i
berörda  delar liksom de övriga  motioner
som är aktuella i detta sammanhang.




11. Skattepolitikens inriktning (avsnitt
4.2) (punkt 5) (m)


av  Gunnar  Hökmark, Lennart  Hedquist,
Anna  Åkerhielm och Gunnar  Axén  (alla
m).


Förslag till riksdagsbeslut


Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 5 borde ha följande lydelse:


5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  framförs   i
reservation 11. Därmed bifaller riksdagen
motionerna


2000/01:Fi17  av  Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 9 och


2000/01:Fi26 av Carl Fredrik  Graf  m.fl.
(m) och avslår motionerna


2000/01:Fi18 av Alf Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 2 i denna del,


2000/01:Fi19  av Agne Hansson  m.fl.  (c)
yrkande 5 och


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkandena 6-9.


Ställningstagande


I  Sverige uppgår skattetrycket till över
50 % av BNP. Det innebär att över hälften
av  medborgarnas  samlade  inkomster  går
till    den    offentliga   sektorn.    I
motsvarande  mån  förlorar  de   enskilda
medborgarna kontrollen över välfärden med
konsekvenser i form av minskat personligt
handlingsutrymme, bristande kontroll över
den   egna  vardagen  och  ett  betydande
beroende  till den politiska  makten  när
det  gäller den egna välfärden. För många
människor  innebär skatten att  det  inte
går  att leva på den egna lönen samtidigt
som  skattebelastningen gör att det  inte
tillräckligt lönar sig att arbeta.


En  stor  del  av välfärden kontrolleras
inom    ramen    för   stora   offentliga
välfärdssystem där den enskildes önskemål
och   behov  spelar mindre roll  och  den
politiska   maktens  syn   på   välfärden
dominerar.  Ett  resultat  av  detta   är
storskaliga offentliga välfärdssystem och
planekonomisk  styrning  som  lämnar  ett
alltför  litet utrymme för den  enskildes
valfrihet och företagsamhet.


Den  höga  skattebelastningen  motverkar
arbete   och   företagande   och    leder
därigenom          till         betydande
välfärdsförluster,  inte  bara  för   den
enskilde  utan även för samhället  i  sin
helhet. De som främst drabbas är  de  som
har   minst   marginaler   i   den   egna
hushållsekonomin.   De   höga   skatterna
innebär  inte  bara att  företagande  och
arbete  i  Sverige har en internationellt
unikt hög skattebelastning utan också att
låg-  och medelinkomsttagare får  alltför
lite   kvar   efter   skatt,    med    de
konsekvenser  detta har för  den  sociala
tryggheten.


Det    är    därför   av   grundläggande
principiella  skäl en överordnad  uppgift
att  sänka skattetrycket. Det leder  till
en  större social trygghet för dem som  i
dag  får alltför lite kvar för att  kunna
leva  på  sin  lön och minskar  därigenom
bidragsberoende.  Ett  sänkt  skattetryck
skapar    större   frihet   och    bättre
förutsättningar    för    de     enskilda
medborgarna att forma sin vardag och sina
liv  efter egna värderingar och önskemål.
Genom  sänkta skatter får medborgarna  en
större  kontroll över välfärden  och  ett
större  ansvar  för  den  egna  vardagen.
Utrymmet   för  företagande  och   arbete
vidgas.   Sveriges   konkurrenskraft   om
kunskap och företagande stärks.


Skattesystemets utformning  måste  bidra
till  en ökad ekonomisk tillväxt och till
att  Sveriges konkurrenskraft förbättras.
Det   får   inte  motverka  företag   och
företagande,        utbildning        och
ansvarstagande,     investeringar     och
risktagande.


Internationaliseringen ställer  krav  på
hur  skatter och välfärdssystem skall  se
ut  för  att vara effektiva. Sverige  har
ett  i  förhållande till  omvärlden  högt
generellt  skattetryck och till  skillnad
från  flera  konkurrentländer  väsentligt
större  offentliga utgifter som  till  en
betydande  del  utgörs av transfereringar
för  att kompensera för de höga skatterna
och  som  till en alltför liten  del  tar
sikte   på  de  grundläggande  offentliga
uppgifterna  och de välfärdstjänster  som
är offentligt finansierade.


En  högskattepolitik kommer i  en  öppen
ekonomi med rörliga skattebaser att  leda
till  betydande välfärdsförluster i  form
av  urholkade skattebaser och utflyttning
av     sparande     och    investeringar,
företagande,  forskning och högutbildade.
Finansiellt      kapital,     välutbildad
arbetskraft samt vissa varor och tjänster
är speciellt utsatta för det höga svenska
skattetrycket vilket redan  i  dag  leder
till    ett   nettoutflöde   av    sådana
tillgånger.  Höga skattesatser  är  i  en
öppen  ekonomi inte liktydigt med stabila
skatteinkomster. Tvärtom riskerar de  att
urholka  skattebaserna  och  därmed  inte
bara de offentliga skatteinkomsterna utan
också välfärden som sådan.


En  politik  för  sänkta  skatter  måste
syfta till att öka den sociala tryggheten
och  till  en  ökad tillväxtkraft  i  den
svenska  ekonomin.  Det  är  viktigt  att
sänka  inkomstskatten, särskilt  för  dem
som  har  låga  inkomster.  Beskattningen
måste utformas så att arbetskraftsutbudet
ökar och att arbete alltid lönar sig. Den
som  utbildar sig skall veta att  en  bra
utbildning också skall löna sig och  inte
motverkas genom hög beskattning. För  att
göra  det möjligt för fler att kunna leva
på  sin lön lägger vi fram en rad förslag
om   bl.a.  en  inkomstskattereform   som
genomförs i flera steg.


Det  långsiktiga målet är att  de  första
50  000  kronorna man tjänar  skall  vara
skattefria genom ett höjt grundavdrag.


Därtill  kommer  ett  förvärvsavdrag   på
15 %, som stimulerar till arbete.


Den     statliga    skatten     avvecklas
successivt, vilket gör att det lönar  sig
bättre att utbilda sig.


För att inkomstskatten bättre skall svara
mot  försörjningsbördan införs ett  extra
grundavdrag på 15 000 kr per barn och år.


Under  åren 2002-2004 vill vi påbörja  en
inkomstskattepolitisk  reform  med  denna
inriktning. Vi börjar med att  öka  grund
avdraget  till  som  mest  36   000   kr,
samtidigt som ett förvärvsavdrag på 10  %
införs,  liksom barnavdrag på 15  000  kr
per  barn och år. Värnskatten slopas. Den
statliga inkomstskatten sänks från  20  %
till 15 % och gränsen för uttaget höjs.


Möjligheten  att  spara  till  sin   egen
pension förstärks genom att avdraget  för
sparande  i pensionsförsäkring höjs  till
ett basbelopp.


Som   ett   led   i   en  familjepolitisk
valfrihetsreform  införs  en  avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader upp till
50 000 kr.


En    skattereduktion   på   50   %   för
hushållstjänster  underlättar  för  yrkes
arbetande  att ägna sin fritid åt  familj
och barn.


Bensin-  och dieselskatten sänks  med  70
öre  per  liter inklusive  moms  för  att
underlätta  för alla som är  beroende  av
bilen, och reseavdraget höjs till  20  kr
per mil.


Företagsbeskattningen måste  utformas  så
att   företagande  och  investeringar   i
Sverige  stimuleras. Det måste  löna  sig
att  äga och driva företag, att investera
och att ta risker.


De  svenska skattereglerna för  sparande
är  ogynnsamma.  Speciellt  ogynnsamt  är
enskilt  ägande  av  företag  i  form  av
aktier,  som  beskattas  högre  än  såväl
svenskt   institutionellt   ägande    som
utländskt  ägande.  På  ett  sparande   i
aktier kan svenska hushåll få betala 62 %
i  skatt,  medan  svenska  pensionsfonder
betalar 37 % och utländska ägare 28 %  på
samma  investering  (Henreksson/Jakobsson
mars   2001).  En  genomsnittlig  enskild
svensk  aktieägare betalar mer än dubbelt
så  hög  ägarskatt som en som lever  inom
övriga EU eller OECD.


Nuvarande   höga   kapitalinkomstskatter
medför  att  riskkapitalet  minskar   och
därmed          hotas         tillväxten.
Kapitaltillförseln    till    små     och
medelstora företag blir mindre än vad den
annars  skulle ha varit. Nya företag  som
startas  kring nya affärsidéer får  svårt
att  växa sig stora i Sverige jämfört med
många   andra  länder.  I  stället   köps
företagen  upp av utländska  investerare,
som   kan  räkna  hem  affären  betydligt
lättare  än svenska intressenter beroende
på  olika  skattenivåer.  På  detta  sätt
drivs  ägandet av svenska företag  ut  ur
landet.     Entreprenörer    med     goda
affärsidéer  har  flyttat  utomlands   på
grund  av  skattetrycket,  vilket  är   i
högsta  grad  negativt  för  det  svenska
folkhushållet.  Ett  antal  skatter   som
snedvrider   konkurrensen   för   svenska
företag  sänks eller slopas  och  beskatt
ningen av ägande och kapital minskas.


Dubbelbeskattningen       av       bolags
vinstutdelningar slopas.


Förmögenhetsskatten avvecklas successivt.


Skatterna     sänks    på     jordbrukets
produktionsmedel.


Skatten på kärnkraftsel sänks med 0,5 öre
per kWh.


Beskattningen av royalty sänks.


Slopad  reklamskatt växlas mot höjd  moms
på tidningar.


De  s.k.  3:12-reglerna som diskriminerar
fåmansbolagsägare slopas.


Fastighetsskatten  är  en  skatt  på   en
fiktiv      avkastning     på      husets
taxeringsvärde utan någon  koppling  till
en  verklig inkomst. Skatten drabbar alla
boendeformer          i          Sverige.
Bostadsrättsföreningar betalar  skatt  på
värdet  av  fastigheten. För  hyresrätter
gäller  i  regel att cirka en  månadshyra
per   år   utgörs   av   fastighetsskatt.
Fastighetsskatten  för  småhus   varierar
starkt och skattens storlek beror  i  hög
grad på var fastigheten är belägen.


Skattesystemet  skall  vara   begripligt
för  den som betalar skatt och det  skall
vara   stabilt  så  att  inte   plötsliga
förändringar   urholkar   enskildas   och
familjers  ekonomi.  Dagens  system   för
uttag  av fastighetsskatt uppfyller  inte
dessa grundläggande krav. Skulle dessutom
en  s.k.  begränsningsregel införas  blir
systemet      än     mer     komplicerat,
oöverskådligt och godtyckligt.


När   taxeringsvärdena,  som  i  princip
varit  frysta  sedan 1997, höjs  år  2001
innebär detta att många boende drabbas av
rejält  höjda taxeringsvärden och  därmed
också   kraftigt   höjd  fastighetsskatt.
Många  fler  boende än i dag  kommer  att
hamna     över     den     gräns      där
förmögenhetsskatt  tas  ut.   Dessa   för
hållanden kommer i särskilt hög grad  att
drabba de boende i tillväxtområdena  samt
boende    med    låga    inkomster    och
färdigbetalda  lån,  dvs.  många   pensio
närer.  Denna  utveckling  är  dock  bara
början.   Taxeringsvärdena   kommer   att
fortsätta     öka    inte     minst     i
tillväxtområden.  Fastighetsskatten   kan
därmed sägas ha blivit en specialskatt på
tillväxt.     Fastighetsskatten     skall
avskaffas.


För  att  folk skall ha råd att  bo  kvar
måste  som  ett  första  steg  1997   års
taxeringsvärden   även   fortsättningsvis
gälla för beskattningen. I de områden där
prisutvecklingen   lett    till    sänkta
taxeringsvärden  skall dock  dessa  lägre
värden    gälla.    Procentsatsen     för
fastighetsskatten sänks sedan successivt.
För  2001 sätts den till 1,0 % för småhus
och  0,7  % för flerbostadshus.  För  att
minska  de regionala skillnaderna används
endast  halva  markvärdet som  grund  för
beskattning.


Förmögenhetsskatten      skall      också
avvecklas. Ett första steg tas genom  att
sambeskattningen    slopas    omedelbart,
samtidigt som fribeloppet per person höjs
till 1,5 miljoner kronor.


Genom  att  såväl  fastighetsskatten  som
förmögenhetsskatten successivt  avvecklas
ges de boende betydligt bättre ekonomiska
förutsättningar för sitt boende. Detta är
en  betydligt bättre väg att  gå  än  att
lappa  och  laga  i ett skattesystem  som
bygger  på  felaktig och orättvis  grund.
Det    behövs   därför   inga   särskilda
begränsningsregler eller motsvarande.


Utöver   redovisade   förslag   är   det
angeläget  att  gå vidare med  skattesänk
ningar   inom   flera  andra   delar   av
skattepolitiken.        Skatten        på
kapitalinkomster  bör  successivt  sänkas
till  en internationellt godtagbar  nivå.
Vidare    bör   lättnader    införas    i
beskattningen av optioner.


Mervärdesskatten bör enligt  vår  mening
ses över i syfte att se till att den blir
konkurrensneutral   inom   Sverige    och
internationellt.


Den  svenska  energibeskattningen  är  i
dag   ett  lapptäcke  med  undantag   och
nedsättningsregler,    och    ett    nytt
energiskattesystem behöver utarbetas. Som
riktlinjer  för  arbetet  bör  gälla  att
energibeskattningen      skall       vara
energineutral     under      det      att
miljöskatterna        skall        spegla
miljöbelastningen. Energiskatt skall  tas
ut  i  konsumentledet och miljöskatter  i
produktionsledet.     Slutligen     måste
regelverket  och  principerna  för  detta
samordnas på EU-nivå.


Införselkvoterna för alkohol  och  tobak
bör  anpassas till EU:s regler i snabbare
takt  än  hittills. Anpassningen gör  det
nödvändigt  att kraftigt  sänka  de  höga
svenska alkoholskattesatserna.


Vi  föreslår  att riksdagen tillkännager
för  regeringen  som sin  mening  vad  vi
anfört      om      inriktningen       av
skattepolitiken. Vi tillstyrker  Moderata
samlingspartiets  förslag  i   motionerna
Fi17  (m) yrkande 9 och Fi26 (m).  Övriga
motionsyrkanden avstyrks.


12.  Skattepolitikens inriktning (avsnitt
4.2) (punkt 5) (kd)


av  Mats  Odell och Per Landgren  (båda
kd).


Förslag till riksdagsbeslut


Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 5 borde ha följande lydelse:


5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  framförs   i
reservation 12. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:Fi18 av Alf Svensson m.fl.
(kd)  yrkande  2 i denna del  och  avslår
motionerna


2000/01:Fi17  av  Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 9,


2000/01:Fi19  av Agne Hansson  m.fl.  (c)
yrkande 5,


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkandena 6-9 och


2000/01:Fi26 av Carl Fredrik  Graf  m.fl.
(m).


Ställningstagande


Vi  ser det som en viktig och prioriterad
uppgift  att skapa en skattestruktur  som
gör  att  fler kan klara sig på sin  egen
lön  och  inte tvingas vara  beroende  av
bidrag för att få hushållsekonomin att gå
ihop.  Detta är inte ett rimligt  system.
Sänkta         inkomstskatter         för
låginkomsttagare är en fråga om värdighet
och respekt för enskilda personer. Det är
också  helt avgörande för att  bryta  det
bidragsberoende   som    alltför    många
människor  har  fastnat  i.  Med   sänkta
inkomstskatter kommer framför  allt  fler
låginkomsttagare få möjlighet att påverka
och  få kontroll över sin egen ekonomiska
situation.  Vi föreslår en  rad  åtgärder
som gör att inkomsttagare får behålla  en
större del av sin egen lön och därmed får
möjlighet  att  påverka och  få  kontroll
över sin egen ekonomiska situation.


Grundavdraget    höjs    kraftigt     vid
beräkningen av den kommunala och statliga
inkomstskatten. Inkomstskatten sänks  för
alla med sammanlagt 15,2 miljarder kronor
nästa  år  genom att ett rakt grundavdrag
på 20 000 kr införs.


En  skattereduktion för  låginkomsttagare
på  totalt 3 600 kr per person och år  på
pensionsgrundande inkomster (300  kr  per
månad).    Liksom   för   den   särskilda
skattereduktion som finns i dag  föreslår
vi   full  reduktion  för  personer   med
inkomster  upp  till 135 000  kr  och  en
avtrappning så att reduktionen upphör vid
inkomster på 245 000 kr.


En   generell   statlig   skattereduktion
(förvärvsavdrag)  mot kommunalskatten  på
inkomster     av    anställning     eller
näringsverksamhet motsvarande  6,4  %  av
inkomsten år 2002, 7 % år 2003 och  10  %
år  2004.  Förutom att ge  hushållen  ett
ökat ekonomiskt utrymme minskas därigenom
marginaleffekterna.


·        Regeringens värnskatt avskaffas.
Den  är  ett  brott  mot  de  principer
Socialdemokraterna själva var med om att
lägga fast i skattereformen 1990/91  om
att ingen skall betala mer än 50 % av en
inkomstökning i skatt. Viktiga motiv för
att inte ha extra hög statlig skatt  på
högre inkomster är också att utbildning
med medföljande studieskulder måste löna
sig. Om svenska studenter utbildar sig i
Sverige,  bör inte skattesystemet  leda
till att de sedan flyttar utomlands. Det
är  en  framtidsinvestering att ha  ett
skattesystem som gör att utbildning lönar
sig.
·
·         De skattemässiga fördelarna för
hushållen att spara förbättras genom en
successiv höjning av avdragsrätten  för
pensionssparande till ett basbelopp.
·
·         En avdragsrätt för insättningar
på individuella utbildningskonton införs
från halvårsskiftet år 2002.
·
·         Vi sänker boendeskatterna genom
en varaktig återgång till, och frysning
av,  taxeringsvärdena på 2000 års nivå.
Skatten beräknas enbart på en tredjedel
av markvärdet överstigande 150 000 kr för
att  avskaffa de orimliga effekter  som
exempelvis  drabbat  dem  som   bor   i
skärgårdsområden.   Sammantaget   sänks
fastighetsskatteuttaget på flerfamiljshus
(hyreshus och bostadsrätter) och egnahem
(villor) med drygt 5 miljarder kronor.
·
·         Gränsen  för  reseavdraget  för
resor  till och från jobbet sänks  från
7  000  till 5 000 kr. Det innebär  att
resekostnader på ytterligare 2  000  kr
blir avdragsgilla jämfört med i dag.
·
En      avdragsrätt      för      styrkta
barnomsorgskostnader på maximalt  50  000
kr  per  år införs. Avdragsrätten  gäller
alla barn mellan 1 och 6 år.


En  statlig  skattereduktion  införs  för
varje  barn  upp  till  16  år.  År  2003
föreslås  den uppgå till 75 kr  per  barn
och  månad och år 2004 höjs den till  125
kr per barn och månad.


Grundbulten i kristdemokratisk  ekonomisk
politik  är  att  ge  stabila  och   goda
villkor för fler och växande företag  och
därigenom  öka  sysselsättningen,  minska
arbetslösheten   och  trygga   välfärden.
Detta   åstadkoms  genom  en   balanserad
finanspolitik  för sunda statsfinanser  i
kombination med strukturella åtgärder som
förbättrar  ekonomins  funktionssätt  och
avlägsnar  de  seglivade  bromsmekanismer
som  i  mer  än  30  år underminerat  den
svenska  ekonomins  utvecklingskraft  och
bäddat    för    dagens    höga    totala
arbetslöshet och brister i välfärden.


De  senaste årens utveckling  har  visat
på   svårigheterna  att  bibehålla  förmö
genhetsbeskattningen.  Anledningen   står
främst  att  finna i den  ökande  interna
tionaliseringen som gör det omöjligt  för
Sverige  att i det långa loppet bibehålla
ett  skattetryck som avsevärt  överstiger
omvärldens. Förmögenhetsbeskattningen som
tidigare     kunnat     motiveras      av
fördelningspolitiska skäl får i dag  helt
andra  effekter än de tänkta.  Detta  har
tydliggjorts  bl.a. genom att  regeringen
befriat  huvudägarna  i  aktiebolag  från
förmögenhetsskatt       medan       t.ex.
normalinkomsttagare  som  råkar  ha  sitt
egnahem  beläget i ett attraktivt  område
till   följd   av   de   kraftigt   höjda
taxeringsvärdena  tvingas  betala   förmö
genhetsskatt.   Förmögenhetsbeskattningen
bygger ofta på fiktiva värden, vilket kan
ge      fördelningspolitiskt     orimliga
effekter.  Till  exempel  tvingas   många
småhusägare   att   utöver    den    höga
fastighetsskatten     betala     förmögen
hetsskatt.    Detta   trots    att    den
förmögenhet  som är bunden i  fastigheten
inte  går att omsätta till inkomster  med
mindre än att bostaden säljs.


Utformningen          av          dagens
förmögenhetsskatt  är  orimlig  också   i
andra avseenden. För den händelse att ett
gift  par  tillsammans har en förmögenhet
som  överstiger 1,5 miljoner kronor skall
förmögenhetsskatt   betalas.    Om    ett
sammanboende    par    har    motsvarande
förmögenhet   skall   de   däremot   inte
sambeskattas, eftersom de var och en  kan
ha  nettotillgångar på  1  miljon  kronor
innan   skatten  börjar  tas  ut.   Detta
innebär  alltså att äktenskapet  i  detta
avseende  ekonomiskt  straffbeskattas   i
förhållande till ett samboförhållande.


Vi   anser  att  en  omläggning  snarast
behöver   genomföras  av  egendoms-   och
kapitalbeskattningen. Förmögenhetsskatten
bör   fasas  ut  ur  det  svenska  skatte
systemet  liksom  dubbelbeskattningen  på
investeringar och risksparande.  För  att
delvis finansiera detta föreslås en något
höjd   bolagsskatt,   dvs.   skatten   på
företagens  faktiska  vinster.   Vi   gör
bedömningen  att  den nuvarande  förmögen
hetsskatten  i kombination med  nuvarande
dubbelbeskattning   är   väsentligt   mer
skadlig       för      ekonomin       och
utvecklingskraften i  vårt  land  än  den
höjning av bolagsskatten som vi föreslår.
Höjningen innebär att bolagsskatten,  som
jämte  den  i Finland är Europas  lägsta,
ökar  från  28 till 30 % av nettovinsten.
På så sätt sker beskattningen på faktiska
intäkter, inte på fiktiva värden som  vid
förmögenhetsbeskattningen.


De    flesta   av   de   förslag    till
förändringar    i   skattesystemet    som
föreslås    har    viktiga   strukturella
effekter  för att förbättra  den  svenska
ekonomins funktionssätt.


Dubbelbeskattningen                    på
utdelningsinkomster   från   risksparande
(aktier) avvecklas.


Förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg.
År   2002  avskaffas  sambeskattning   av
förmögenhet,      år      2003      sänks
förmögenhetsskattesatsen till 0,5  %  och
2004  avvecklas  den helt.  Den  återgång
till  2000  års fastighetstaxeringsvärden
som också föreslås i motionen innebär  en
ytterligare          sänkning          av
förmögenhetsskatteuttaget.    För     att
finansiera     detta    föreslås     höjd
bolagsskatt till 30 %.


Arbetsgivaravgifterna   sänks   med    10
procentenheter på lönesummor upp till 900
000 kr.


Tjänstesektorn  ges helt nya  möjligheter
att    växa    genom   en    50-procentig
skattereduktion för de privata hushållens
köp   av  tjänster  i  det  egna  hemmet.
Förslaget  kan beskrivas som att  det  av
Socialdemokraterna    avvecklade     ROT-
systemet   i   stället  permanentas   och
utvidgas  rejält, så att det vita  priset
vid  hushållens köp av tjänster i  hemmet
halveras  direkt vid köpet. Tjänster  för
upp  till 50 000 kr per år kan köpas  med
en  50-procentig skattereduktion, som  då
alltså uppgår till maximalt 25 000 kr per
hushåll och år.


·         En  kraftfull satsning görs för
att skapa rimliga och rättvisa konkurrens
villkor      för     jordbruksnäringen.
Utgångspunkten för de förändringar  som
föreslås är den statliga utredningen En
livsmedelsstrategi  för  Sverige   (SOU
1997:167).   Hela   jordbrukets    s.k.
skatteryggsäck lyfts av genom de förslag
som Kristdemokraterna presenterar.
·
·         Konkurrensvillkoren för  åkeri-
och transportsektorn föreslås också för
bättras genom gynnsammare skatteregler i
form av sänkt dieselskatt.
·
·              Royaltyinkomster      från
patenterade  uppfinningar skattebefrias
under två år och beskattas därefter som
inkomst av kapital.
·
Bokmomsen  sänks till 6 %, fordonsskatten
sänks    och   skatten   på   miljövänlig
alkylatbensin sänks.


Insikten   har  funnits  länge   om   att
skattesystemet tillsammans med  behovsprö
vade  bidrag och inkomstprövade  avgifter
skapar   orimliga  marginaleffekter   för
stora  grupper. Vi anser att  de  partier
som  tillsammans genomfört den omfattande
pensionsreformen också gemensamt bör söka
finna  en  bred  och långsiktigt  hållbar
lösning på de skadliga marginaleffekterna
i  skatte- och socialförsäkringssystemet.
På  kort  sikt förbättras läget genom  de
åtgärder  som  vi föreslår. Höjningen  av
grundavdraget till minst 20  000  kr  kan
eventuellt  inledas med en  upptrappning.
En   sådan   upptrappning  skulle   kunna
reducera  marginaleffekten  för  taxerade
inkomster mellan 0 och 100 000 kr med  ca
3   procentenheter.  Vårt  förvärvsavdrag
uppgår till 10 % av inkomsten och minskar
marginalskatten  för alla  förvärvsaktiva
låg- och medelinkomsttagare. En avskaffad
värnskatt reducerar marginaleffekten  med
5  procentenheter för inkomster över  den
högre  brytpunkten. Vårt  förslag  om  en
skattereduktion  på 50 %  för  hushållens
köp  av  tjänster eliminerar nästan  hela
den   extra  skattekil  som  uppstår  när
extern  arbetskraft  anlitas  med   redan
skattade pengar. Samtidigt kan den svarta
sektorn  trängas tillbaka, när  det  blir
möjligt  att både köpa och sälja  privata
hushållstjänster både vitt och lagligt.


Vi  föreslår  att riksdagen tillkännager
för  regeringen  som sin mening  vad  som
anförts      om      inriktningen      av
skattepolitiken  och  tillstyrker  därmed
Kristdemokraternas partimotion Fi18  (kd)
yrkande  2  i  denna del. Övriga  motions
yrkanden avstyrks.


13.  Skattepolitikens inriktning (avsnitt
4.2) (punkt 5) (c)


av Lena Ek (c).


Förslag till riksdagsbeslut


Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 5 borde ha följande lydelse:


5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  framförs   i
reservation 13. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl.
(c) yrkande 5 och avslår motionerna


2000/01:Fi17  av  Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 9,


2000/01:Fi18 av Alf Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 2 i denna del,


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkandena 6-9 och


2000/01:Fi26 av Carl Fredrik  Graf  m.fl.
(m).


Ställningstagande


Centerpartiets  politik syftar  till  att
låta var och en växa som människa och  ha
möjlighet  att förverkliga sina  drömmar.
Det  förutsätter att människor såväl  har
frihet som känner trygghet, att man  både
är  fri  att pröva sina vingar och  vågar
göra  det  utan  att  riskera  allt.  Det
övergripande  målet för  de  tre  år  som
vårbudgeten  omfattar måste vara  att  ge
människor  förutsättningar  att  utveckla
sig  själva  och  sin  bygd  så  att  den
sociala   och  regionala  klyvningen   av
landet  kan  brytas. Det  förutsätter  en
socialt,    ekonomiskt   och   ekologiskt
hållbar utveckling, där alla är delaktiga
och  skapar resurserna. Genom delaktighet
fördelas  också överskottet och  resurser
skapas för att värna dem som bäst behöver
det.


Centerpartiets      alternativ      till
regeringens vårbudget innehåller en genom
gripande  skattereform där den viktigaste
delen  är  sänkt skatt för människor  med
låga  och normala inkomster. Till år 2004
frigör  vi  ett  utrymme  om  knappt   68
miljarder kronor för sänkta skatter. Till
detta  har  vi  en lång rad  förslag  med
inriktning  på  en  långsiktigt  uthållig
tillväxt:


Företagande  måste  uppmuntras.   Främst
småföretagare  måste ges  enklare  regler
och      sänkta      arbetsgivaravgifter.
Centerpartiet vill underlätta kapitalbild
ningen  genom sänkt, och sedan avskaffad,
förmögenhetsskatt    samt    genom    att
stimulera   regionala   riskkapitalbolag.
Sänkt  skatt på arbete stimulerar tjänste
företag.    Miljö    skall    vara     en
tillväxtfaktor   genom   satsningar    på
teknisk    förnyelse   och   export    av
miljövänlig teknik.


Inkomstskatterna bör sänkas så att  fler
kan  leva på sin lön. Centerpartiet  vill
sänka  inkomstskatten underifrån för  att
bryta       bidragsberoende,       minska
marginaleffekter i låga inkomstskikt  och
göra  det lönsamt att arbeta. Vi föreslår
fortsatt  sänkt  fastighetsskatt  så  att
människor har råd att bo.


Mot   bakgrund  av  osäkerheten   i   de
prognoser   som   regeringens   vårbudget
bygger  på  avstår vi från  att  i  denna
budget  ställa ut preciserade  löften  om
skattesänkningar.      Förutsatt      att
prognoserna    håller    innebär     vårt
budgetförslag  att  utrymme  skapas   för
skattesänkningar  om  minst  27,1,   53,4
respektive 67,9 miljarder under  perioden
2002   till  2004.  Vi  återkommer   till
detaljredovisningen av våra skatteförslag
i  budgetpropositionen för 2002. För  oss
handlar  det om att ta ansvar  och  kunna
stå för vad vi lovar.


Sverige  har både höga skatter och  höga
offentliga  utgifter, vilket  har  dämpat
såväl     ekonomisk     tillväxt      som
välfärdsutvecklingen under de senaste tre
decennierna. Höga skatter och  omfattande
transfereringar    gör     de     svenska
statsfinanserna                   väldigt
konjunkturkänsliga,  men   framför   allt
innebär det att människor i hög grad blir
beroende  av olika former av  bidrag  för
att  klara  sin  ekonomi.  Centerpartiets
inriktning   är  att  långsiktigt   sänka
skattetrycket  och utgifternas  andel  av
BNP  ned till samma nivåer som jämförbara
OECD-länder har. Med hjälp av  tillväxten
i  ekonomin och återhållsamhet i  statens
utgiftsåtaganden     kan     vi     sänka
skattetrycket och utgiftskvoten, men ändå
låta    statens   utgifter   vara   realt
oförändrade.  Det är dock nödvändigt  att
skattesänkningen sker på ett sådant  sätt
och  i  en  sådan takt att de  offentliga
finanserna  fortfarande förmår  garantera
vår  gemensamma välfärd. Skattesänkningen
måste  också uppfattas som rättvis  genom
att  människor  med  låga  inkomster  får
störst sänkning.


Centerpartiet  anser att  vi  bör  lämna
den  svenska modellen med världens högsta
skatter  och  offentliga utgifter  och  i
stället låta Sverige bli ett land  i  det
nordeuropeiska    välfärdsbältet.     Det
innebär  fortsatt trygghet och  offentlig
välfärd  genom  lägre skatter  och  lägre
offentliga  utgifter, men också  att  det
ges  ett större utrymme för människor och
företag att växa och utvecklas. Vi vill i
den      fortsatta     processen      med
skattesänkningar jämföra oss med och  dra
lärdom  av  nordeuropeiska välfärdsländer
som  Danmark, Norge, Finland, Belgien och
Holland, som alla har ett skattetryck  på
mellan 40 och 50 % av BNP.


Både   skattetryck  och  fördelning   av
skatter  vid  ett  visst skatteuttag  har
stor  betydelse i såväl politiken  som  i
praktiken.  Det samlade skatteintaget  är
avgörande  för  hur stor  den  offentliga
sektorn   kan   vara,   men   ett    högt
skattetryck   kan   också    hämma    den
ekonomiska     tillväxten.      Ekonomins
utveckling  är  dynamisk  och   politiska
beslut  kan  därför  inte  bara   se   på
skattesystemet,  offentlig   sektor   och
ekonomin  i ett statiskt perspektiv.  Ett
lägre skattetryck, där skattesystemet  är
utformat  för  att stimulera  arbete  och
kunskap  samt stärka människors ställning
på arbetsmarknaden, ökar såväl människors
självbestämmande   som    tillväxten    i
ekonomin.  Det  innebär  att   både   den
materiella   välfärden   och   människors
välbefinnande i övrigt ökar. Ett  viktigt
syfte     med    Centerpartiets     olika
skatteförslag   är   därför    att    öka
människors  självbestämmande.  Att  kunna
överblicka  och påverka, att ha  så  stor
kontroll   som  möjligt  över  sin   egen
tillvaro   är   en   förutsättning    för
välbefinnande, kreativitet, trygghet  och
livskvalitet.


Det  går  att hitta goda skäl  till  att
sänka  så  gott  som alla skatter  i  det
svenska  skattesystemet - på  samma  sätt
som  det går att hitta goda skäl att inte
sänka  alla skatter, åtminstone  inte  på
samma   gång.   Kort   sagt   kräver   en
ansvarsfull       ekonomisk       politik
prioriteringar. Centerpartiet har  aktivt
medverkat  till  att sanera  den  svenska
ekonomin. Det var ett tung period för  de
människor  som  fick vara  med  och  bära
bördorna  under saneringen. Vi vill  inte
gå igenom en sådan period igen och kommer
därför  inte att medverka till  vare  sig
utgiftsökningar   eller  skattesänkningar
som     underminerar    de     offentliga
finanserna. Den nödvändiga sänkningen  av
skattetrycket  måste ske  på  ett  sådant
sätt  att de offentliga finanserna förmår
garantera    vår   gemensamma    välfärd,
samtidigt   som  tillväxten  i   ekonomin
stimuleras    och    människors     själv
bestämmande ökar. Centerpartiet har  valt
att  prioritera  de  skattesänkningar  vi
föreslår  efter  de behov  vi  ser,  inte
efter den röststyrka som intresseorganisa
tioner           framför            olika
skattesänkningsförslag med.


Centerpartiet   anser   att   den   mest
omfattande  och betydelsefulla skattesänk
ning  som  bör  genomföras är  att  sänka
inkomstskatten, framför allt för låg- och
medelinkomsttagare.  Vårt  förslag   till
inkomstskattereform har som främsta syfte
att minska de höga marginaleffekterna som
finns för låg- och medelinkomsttagare med
dagens  skatte- och bidragssystem. Därmed
kan  fler  försörja sig  själva  och  sin
familj  på egna inkomster och på så  sätt
öka sitt självbestämmande.


Förslaget innebär fullt genomfört 2003 en
skatterabatt på 10 000 kr, lika för alla,
samt    en    extra   skatterabatt    för
arbetsinkomster,  en  förvärvsrabatt,  om
maximalt 10 800 kr. Grundavdraget  slopas
helt      och     egenavgifterna     till
pensionssystemet kompenseras inte  enligt
regeringens modell. Egenavgifterna  skall
i stället vara avdragsgilla.


Centerpartiet    har   tidigare    aktivt
medverkat   till  att  sänka  arbetsgivar
avgifterna.  För  att  stimulera  framför
allt   små  företag  att  utvecklas   och
upprätthålla   och  öka  sysselsättningen
föreslår   Centerpartiet  att   nuvarande
nedsättning    av   arbetsgivaravgifterna
utökas.   Nedsättningen   bör   vara   10
procentenheter på lönesummor upp  till  2
miljoner. Nedsättningen skall gälla  även
egenföretagare upp till en  lönesumma  på
300 000 kr.


Skatten  på boende bör sänkas  genom  att
beslutet   att   slopa   frysningen    av
taxeringsvärdena    för    småhus     och
bostadshyreshus  rivs upp  samtidigt  som
skattesatserna  sätts  till  1,2  %   för
småhus och till 1,1 % för flerbostadshus.
Fastighetsskatten bör sedan fortsätta att
sänkas   successivt.   För   att   lindra
effekterna   av  höga  marknadsvärden   i
områden   attraktiva  för  fritidsboende,
t.ex.  skärgården,  bör  man  skilja   på
fastighetstaxeringen för  permanentboende
och fritidsboende.


Därutöver    avser   Centerpartiet    att
aktualisera följande skattesänkningar:


Förmögenhetsskatten bör  stegvis  slopas.
Första   steget  är  att  snarast   slopa
sambeskattningen.


Slopa återstående fåmansföretagsregler.


Inför  en skattereduktion på hushållsnära
tjänster.


Slopa           den           uttagsskatt
fastighetsförvaltare  betalar   på   egen
arbetskraft.


Lyft  av  den  ryggsäck  som  jordbrukets
energiskatter utgör.


Fortsatt skattebefrielse för biobränslen.


Höjt reseavdrag till 20 kr per mil.


Det är vidare viktigt att de resurser som
avsatts  för  ett kompetenskonto  snarast
sätts   i  arbete  genom  ett  fungerande
system.   Det   bör   vara   individuella
kompetenskonton  där insättningar  gynnas
skattemässigt. Staten bör ikläda  sig  en
utjämnande   roll  genom  att  tillskjuta
medel för personer som har låga löner och
saknar  möjlighet att göra  avsättningar.
Kontona bör vara öppna för egenföretagare
genom speciella regler.


Ett  gott  företagsklimat  kräver  enkla
regler,  och arbetet inom Simplexenhetens
verksamhet   måste  enligt   min   mening
intensifieras   och  klara  målsättningar
sättas  upp. Att enbart hindra tillflödet
av  nya  regler är inte tillräckligt.  En
tydlig    målsättning   bör   vara    att
befintligt  regelverk  skall  minska  med
25 % till 2004.


En  ny  familjepolitik innebär bl.a.  en
avdragsrätt   för   styrkta   barnomsorgs
kostnader om max 50 000 kr.


Jag föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som
anförts om inriktningen av
skattepolitiken. Jag tillstyrker
därmed Centerns partimotion Fi19 (c)
yrkande 5. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.


14.        Skattepolitikens inriktning
(avsnitt 4.2) (punkt 5) (fp)


av Karin Pilsäter (fp).


Förslag till riksdagsbeslut


Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 5 borde ha följande lydelse:


5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  framförs   i
reservation 14. Därmed bifaller riksdagen
motion


2000/01:Fi20  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) yrkandena 6-9 och avslår motionerna


2000/01:Fi17  av  Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 9,


2000/01:Fi18 av Alf Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 2 i denna del,


2000/01:Fi19  av Agne Hansson  m.fl.  (c)
yrkande 5 och


2000/01:Fi26 av Carl Fredrik  Graf  m.fl.
(m).


Ställningstagande


Dagens   svenska  skattetryck   är   inte
förenligt  med  en dynamisk  och  växande
ekonomi  och  måste  därför  sänkas.  Den
tilltagande  internationaliseringen  ökar
kraven på konkurrenskraftiga villkor  för
företag  och  människor och hänsyn  måste
vid   jämförelser  tas  inte  bara   till
skattenivån  utan också till  vad  medbor
garna  får  ut  av  skatterna.  För   den
svenska politiken är naturligtvis skatte-
och   utgiftsnivåerna  i  övriga  EU   av
särskilt  stor  betydelse,  och  det   är
härvid  ett faktum att Sverige på  område
efter    område   toppar   listan    över
skattesatser och att detta summerar  till
ett  skattetryck som klart överstiger det
i andra länder i vår omgivning.


I  Sverige måste därför både skatte- och
utgiftstrycket       minska,       liksom
ansträngningarna  öka  att  se  till  att
medborgarna  får  mer valuta  för  skatte
pengarna.  Under innevarande mandatperiod
skall skattetrycket klart understiga 50 %
av  BNP. Därefter skall både skatte-  och
utgiftstrycket  fortsätta   att   minska.
Skatteinkomsternas storlek  bestäms  inte
bara  av  skattesatser. Betydande  energi
måste    läggas   på   att   skapa    ett
skattesystem  som gynnar en  växande  och
dynamisk  ekonomi.  I  grunden   är   det
nämligen  detsamma  som  en  ekonomi  med
växande     skattebaser.    Med     breda
skattebaser   kan  gemensamma   åtaganden
finansieras med lägre beskattning.


Den    demografiska    utvecklingen    i
kombination   med  internationaliseringen
innebär   att   vi   står   inför   stora
utmaningar.        Hur        födelsetal,
medellivslängd och folkhälsa  kommer  att
utvecklas  framöver vet vi inte,  men  de
faktorerna   är   mycket  avgörande   för
välfärdsutvecklingen. Så mycket är  klart
att de demografiska utmaningarna inte kan
lösas         med        skattehöjningar.
Internationalisering skulle i flera  fall
behöva  mötas  med skattesänkningar,  men
för   ett   parti  som  Folkpartiet   med
långtgående   ambitioner   på   en    god
utbildning  och  vård finns  naturligtvis
restriktioner.  Desto viktigare  blir  då
att   se  till  att  människor  verkligen
upplever  att skattesystemet har  en  god
utformning och att de får valuta för sina
skattepengar genom kvalitet och valfrihet
i      de     offentligt     finansierade
verksamheterna.


Vi  tycker att det är bra att man sänker
inkomstskatterna men att man har valt  en
form som inte tillräckligt tar itu med de
strukturella        problemen         med
marginalskatterna.    Dessutom    innebär
förändringen   att   avdragsrätten    för
pensionsavgifterna successivt  tas  bort.
För   såväl   egenavgiften   som   arbets
givaravgiften gäller att skatt  inte  tas
ut  på avgiften när den erläggs utan  att
det   är   den  framtida  pensionen   som
skattebeläggs. Regeringens begränsning av
denna avdragsrätt är i sak ett brott  mot
denna   princip,  och  dessutom  är   det
anmärkningsvärt att detta steg  tas  utan
att    samråd    med   partierna    bakom
pensionsreformen  har skett.  Folkpartiet
anser  att  regeringens argumentation  om
"kompensation   för  egenavgifterna"   är
märklig. Vi tycker det är bra att vi fått
ett        system       med       synliga
försäkringsavgifter i stället för anonyma
skatter.     Det     löntagarna     skall
"kompenseras" för är ju att skatterna  är
för     höga.    Det    är    bra     med
inkomstskattesänkningar.          Metoden
majoriteten  valt är dock  inte  bra.  Vi
återför därför dessa och lägger ett annat
förslag  till en omfattande  reform  vars
huvuddrag  för de närmaste  tre  åren  är
följande.


Vi   föreslår   att   de   grundläggande
principerna för 1990/91 års skattereform,
nämligen "hälften kvar", och att de allra
flesta  bara  skall betala kommunalskatt,
återupprättas.   Vi   vill    koncentrera
skatteförändringarna på de  för  tillväxt
och jobb mest skadliga inslagen, nämligen
marginalskatterna, och vi vill uppnå  den
grundläggande principen, nämligen att  de
flesta  bara skall betala 30 %  i  skatt,
och  att  de  med  höga  inkomster  skall
betala  50  % på de högre inkomstdelarna.
Marginaleffekterna  minskas  såväl  genom
inkomstskattesänkningar som genom växling
av    inkomstprövat   bostadsbidrag   mot
generellt barnstöd.


Brytpunkten  bör höjas upp  till  gränsen
för  egenavgifterna  (308  200)  för  att
undvika att, som i dag sker, personer som
betalar  både  statlig  skatt  och   egen
avgifter får marginaleffekter om ca 55 %.


Den  s.k.  LO-puckeln  bör  avskaffas.  I
inkomstlägen  mellan  ca  150   000   och
200  000 kr finns en marginaleffekt genom
att    grundavdraget   avtrappas.   Denna
avtrappning   bör  successivt   avskaffas
vilket        leder        till        en
marginalskattesänkning   för    betydande
grupper.


Den  s.k. värnskatten avskaffas.  Den  är
ett   brott   mot   skattereformen.   Vår
förändring sänker marginalskatten  med  5
procentenheter     i     de      aktuella
inkomstskikten.


Förvärvsavdrag  om  5  %   av   inkomsten
införs, vilket sänker skatten och gör det
mera  lönsamt att arbeta även  vid  lägre
inkomster.


En  skattereduktion, lika för alla, skall
införas  för att garantera att  alla  får
del    av   en   skattesänkning.    Denna
skattereduktion bör till en  början  vara
3  000 kr per person. Denna tillfaller då
även pensionärer.


Försäkringsavgifterna till a-kassan  blir
avdragsgilla,      avdragsrätten      för
pensionsavgiften återställs.


För   att  betona  att  barnstödet  skall
innebära  att hänsyn i beskattningen  tas
till    den    extra    försörjningsbörda
föräldrar har, vill vi att utökningen  av
barnstödet     sker     i     form     av
skattereduktion.


Barnstödet föreslås utgå med 1 200 kr per
år  för 2002 för att successivt öka  till
2 400 kr 2004, kombinerat med att den del
av  bostadsbidraget som i praktiken utgör
ett rent inkomstprövat barnbidrag trappas
ned  med  först 50 och sedan 100  kr  per
barn  och  månad. Genom denna  förändring
kommer bortåt 20 000 bidragsmottagare  ut
ur  fattigdomsfällan  och  slipper  20  %
extra   marginaleffekt,   detta   i    de
inkomstlägen där maxtaxan inte får  någon
större betydelse.


Avdragsrätt          för          styrkta
barnomsorgskostnader upp till ett  belopp
av   50   000  kr  införs.  Detta  sänker
kostnaden för barnomsorg med en tredjedel
och   gör   det  lättare  att  vitt   och
hederligt komplettera med andra former av
barntillsyn.


En      rejäl      skattelättnad      för
hushållstjänster införs och  innebär  att
det  vita priset på hushållstjänster  kan
halveras.    Med   detta   förslag    kan
tjänsterna  bli  tillgängliga  också  för
hushåll med normala inkomster och  svarta
jobb, som tyvärr är vanligt förekommande,
bli vita.


Förmögenhetsskatten måste sänkas för  att
på   sikt   helt  slopas.  I   en   inter
nationaliserad värld ter sig denna  skatt
alltmer  omöjlig. I dag  är  det  vanliga
småhusägare och aktiesparare som  betalar
denna  specialskatt för "de rika",  medan
17  av  18  börsmiljardärer  får  kraftig
nedsättning  av skatten. Vi  föreslår  nu
avskaffad   sambeskattning    och    höjt
fribelopp till 2,1 miljoner kronor.


Fastighetsskatten   sänks.   För    många
människor  är det huvudsakliga  sparandet
lagt  i  boendet. Fastighetsskatt  och  i
många  fall  förmögenhetsskatt  gör   att
detta  blir  orimligt högt beskattat  och
boendekostnaderna  oöverkomliga.   Dagens
beskattningsform     är      oacceptabel.
Folkpartiet   anser  att  sänkningen   av
fastighetsbeskattningen skall ske stegvis
och   inledas  omgående.  Den   nuvarande
fastighetsskatten avskaffas, likformighet
mellan    boendeformer   upprättas    och
avdragsrätten för låneräntor bibehålls.


Riksdagens majoritet beslutade  i  höstas
att    släppa    frysningen    av    taxe
ringsvärdena. Detta kommer att leda  till
en fastighetsskattechock i stora delar av
landet  för  boende  i  både  småhus  och
lägenheter.  Detta  är  oacceptabelt.   I
avvaktan  på en grundläggande reformering
bör taxeringsvärdena fortsatt vara frysta
vid skattesatserna 1,2 % för enfamiljshus
och   0,7  %  för  flerfamiljshus.  Detta
betyder  att 5,5 miljarder kronor avsätts
för fastighetsskattesänkning.


Höj      avdragsrätten     för     privat
pensionssparande.  Privat  sparande   ger
trygghet  åt individen och är  en  viktig
förutsättning   för  en  väl   fungerande
riskkapitalmarknad. Med ett ökande  behov
av  återkommande  kompetensutveckling  är
ett  sparande som kan användas bl.a.  för
detta  ändamål  viktigt.  Vi  anser   att
avdragsrätten  för  pensionssparande  bör
höjas  från nuvarande ett halvt till  ett
och ett halvt basbelopp.


Dubbelskatten   på  aktiesparande   måste
slopas.   Det  är  en  av  de  viktigaste
åtgärderna för att långsiktigt  förbättra
tillgången  på  riskvilligt  kapital  för
småföretagen. På senare tid  har  utbudet
av riskkapital ökat, särskilt för företag
inom  IT-  och telekombranscherna,  något
som för många visat sig lättflyktigt. Det
gäller  att  långsiktigt säkra tillgången
till  riskkapital och det även  i  mindre
företag.


Vi  föreslår  en successiv avveckling  av
dubbelskatten på aktieutdelningar.


Fåmansbolagsreglerna   (de   s.k.   3:12-
reglerna)   måste   förenklas.   Det   är
otillfredsställande att frågan begravts i
en  utredning som knappast kan leda  till
någon  förändring  förrän  år  2003.   Vi
föreslår     att     fåmansbolagsreglerna
reformeras  så att ett belopp motsvarande
en     medelinkomst     beskattas     som
arbetsinkomst, resterande som inkomst  av
kapital.


Slopa sociala avgifter på vinstandelar. I
Folkpartiet  ser vi positivt på  systemen
med  andel i vinst. Vi tror att det  ökar
förståelsen för företagandets villkor och
höjer   motivationen  och   trivseln   på
arbetsplatserna. I ett läge där  stressen
på   arbetsmarknaden  tycks  öka  är  det
angeläget   med   åtgärder    som    ökar
medarbetarnas medinflytande.


Många     moderna    företags     största
kapitaltillgång  ligger i  de  anställdas
kunnande.  För att företaget skall  kunna
behålla denna tillgång är det en väg  att
bereda  dem  ägande  i  företaget,  t.ex.
genom personaloptioner. I konsekvens  med
vår     syn    på    vinstandelar     bör
optionsbeskattningen ses över  med  sikte
på att en skattelättnad skall kunna ges.


Arbetsgivaravgiften  sänks   med   2,   4
respektive  5  procentenheter  i  tjänste
sektorn   under   treårsperioden.    Vårt
långsiktiga  mål  är  att  helt  ta  bort
arbetsgivaravgifternas   skattedel.    Vi
prioriterar  att börja sänkningen  i  den
del  av  näringslivet som är mest känslig
för    arbetskraftskostnader   och    som
därigenom kan få störst betydelse för ett
växande  småföretagande,  särskilt  i  de
branscher där många kvinnor är verksamma,
och genom våra förslag till att bryta  de
offentliga   monopolen  kan  deras   före
tagande gynnas. Genom att det blir  lägre
arbetskostnad  i arbetsintensiva  tjänste
sektorer   får  fler  arbete  i   privata
företag.


I  Sverige behöver en blivande företagare
kontakta  ett  stort  antal  myndigheter.
Rader  av blanketter skall fyllas  i  och
ofta  får företagaren ringa till myndighe
ten  på  rätt telefontid för att  försöka
hitta   personen   som   kan   förtydliga
blanketten.  För att minska krånglet  för
företagarna  kan bl.a. följande  åtgärder
genomföras omgående.


En  förenklad deklaration för  företagare
införs.


Alla  som vill och inte har näringsförbud
skall få F-skattsedel.


F-skattsedeln bör kunna förenklas så  att
inbetalning av sociala avgifter och skatt
kan  ske utifrån den lön som faktiskt har
tagits ut.


Servicecheckar   gör   det   enkelt   för
privatpersoner att betala för tjänster  i
hushållet.


Ytterligare förslag som är viktiga som en
del  i  ett samlat reformarbete  för  ett
bättre     företagsklimat    och     fler
småföretagare är avskaffade skattetillägg
vid          periodiseringsfel          i
momsredovisningen,   en   återgång   till
möjligheten  att  betala  in   skatt   på
skattekonto    på    förfallodagen    och
generösare  möjligheter till  avdrag  för
företagare med hemmet som arbetsplats.


I  övrigt bör mervärdesskatten på böcker
sänkas stegvis till 6 % och en miljöskatt
på sopförbränning införas.


Jag  föreslår  att riksdagen tillkännager
för  regeringen  som sin mening  vad  som
anförts      om      inriktningen      av
skattepolitiken  och  tillstyrker  därmed
Folkpartiet liberalernas partimotion Fi20
(fp)      yrkandena      6-9.      Övriga
motionsyrkanden avstyrks.


15.        Könsuppdelad statistik
(avsnitt 5.2) (punkt 7) (m, kd, c, fp)


av  Mats  Odell  (kd),  Gunnar  Hökmark
(m),   Lennart   Hedquist   (m),   Anna
Åkerhielm   (m),  Per  Landgren   (kd),
Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och  Karin
Pilsäter (fp).


Förslag till riksdagsbeslut


Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 7 borde ha följande lydelse:


Riksdagen  avslår motion 2000/01:Fi34  av
Siv Holma m.fl. (v).


Ställningstagande


Finansutskottet   vill  understryka   att
jämställdhetsfrågan är en fråga av högsta
prioritet. Det är angeläget att köns- och
jämställdhetsperspektivet      genomsyrar
regeringens arbete.


Vi  anser det viktigt att på olika  sätt
integrera  jämställdhetspolitiken  i  den
ekonomiska politiken. Att varje  individ,
oavsett    kön,   skall   ha   likvärdiga
möjligheter    till   arbete,    inkomst,
företagande  och  makt  över   sin   egen
ekonomi  och  livssituation  kräver   att
också  ett könsperspektiv genomsyrar  den
ekonomiska     politiken.    Könsuppdelad
statistik   är   därvidlag   en    viktig
informationskälla som underlag för analys
och  beslut.  Det är dock en  felsyn  att
använda  könsuppdelad statistik  statiskt
för  att  beräkna hur olika åtgärder  och
förändringar   påverkar    kvinnor    som
kollektiv och män som kollektiv, i  syfte
att  lägga förslag som leder till att det
går   att  uppnå  statistiskt  likvärdiga
resultat. Detta är ett synsätt som  leder
till   att   rådande   samhällsstrukturer
konserveras.  Det  främsta   syftet   med
könsuppdelad  statistik är  att  visa  på
systematiska  skillnader så  att  orsaken
till  sådana  skillnader kan identifieras
och åtgärdas.


Det är vår uppfattning att olikheten  är
större mellan individer än mellan kvinnor
som   grupp   och  män  som  grupp.   Att
identifiera  och förändra  de  strukturer
som  leder till att kvinnor och  män  ges
villkor   utifrån   könstillhörighet   är
därför den stora jämställdhetsutmaningen.
Den  könsuppdelade  statistiken  ger  oss
exempelvis  information  om  att  kvinnor
generellt  har  lägre löner  och  kortare
medelarbetstid än män, liksom att de  har
högre  ohälsotal. Det är orsakerna  bakom
detta  som måste identifieras, analyseras
och åtgärdas.


Arbetsmarknadsutskottet  anför  i   sitt
yttrande att RRV i rapporten Jämställdhet
V hur styr regeringen? (RRV 2000:17) slår
fast  att  hälften  av  alla  myndigheter
saknar        någon        form        av
återrapporteringskrav när det gäller  det
externa      jämställdhetsarbetet       i
regleringsbreven för år 1999. RRV skriver
vidare    att   kopplingen   mellan    de
övergripande jämställdhetspolitiska målen
och målformuleringarna i regleringsbreven
är  otydlig och att både målformuleringar
och   återrapporteringskrav   är   mycket
allmänt hållna. RRV anser att regeringens
jämställdhetsstrategi behöver förtydligas
för  att  fungera effektivt som  bas  för
styrningen av myndigheterna.


En   sådan   jämställdhetsstrategi   bör
främst  bestå i att integrera  jämställd-
hetsarbetet  i  alla  politikområden  med
syfte  att undanröja orsakerna  till  att
kvinnor och män har olika möjligheter och
villkor, grundat på könstillhörighet.


Vi  vill  framhålla vikten av att  dessa
frågor förs framåt med all kraft, och att
såväl   den  praktiska  utformningen   av
könsuppdelad  statistik som preciseringen
av kraven i myndigheternas regleringsbrev
ges   ett  tydligt  och  uppföljningsbart
innehåll.


Vad   vi  här  anfört  innebär  att   vi
avstyrker motion Fi34 (v).


Särskilt yttrande


Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilda yttrande.
I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1.         Mål för budgetpolitiken (c)


av Lena Ek (c).


I  vårbudgeten  föreslår  regeringen  att
målet   för   den   offentliga   sektorns
sparande för 2004 skall sättas till 2,0 %
av  BNP, dvs. samma nivå som sen tidigare
gäller   för  2002  och  2003.   Eftersom
vårpropositionens  prognoser  är   mycket
osäkra har även Centerpartiet ansett  det
motiverat  att  tills  vidare  utgå  från
denna  nivå på överskottsmålet  för  åren
2002-2004. Liksom regeringen kommer vi  i
anslutning  till budgetpropositionen  att
för vart och ett av dessa år ta ställning
till vilken målnivå som bör gälla för det
närmast  efterföljande  året  samt  vilka
skattesänkningar som vi då skall förorda.


I  avvaktan  på detta redovisar  vi  ett
budgetalternativ  som  är   starkare   än
regeringens.  Nivån  på  det  finansiella
sparandet i den offentliga sektorn uppgår
med  Centerpartiets förslag  till  mellan
2,5 och 2,8 % av BNP under de tre närmast
följande åren.






Bilaga 1


Förteckning över behandlade förslag


Vårpropositionen 2001


I   proposition  2000/01:100   2001   års
ekonomiska    vårproposition     föreslår
regeringen (Finansdepartementet)


Såvitt avser den ekonomiska politiken och
utgiftstaket




1.  att  riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer  för den ekonomiska  politiken
som regeringen förordar (kapitel 1),


2.  att riksdagen fastställer målet  för
det    finansiella   sparandet   i    den
offentliga  sektorn till 2,0  procent  av
bruttonationalprodukten   för   år   2004
(avsnitt 4.1.3),


3.     att     riksdagen     fastställer
utgiftstaket    för   staten    inklusive
ålderspensionssystemet   vid   sidan   av
statsbudgeten  för  år  2004   till   877
miljarder kronor (avsnitt 4.1.1),


4.    att   riksdagen   godkänner    den
preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2002-2004  enligt
tabell  6.5 som riktlinje för regeringens
budgetarbete,


5.    godkänner   beräkningen   av    de
offentliga utgifterna för åren  2002-2004
(avsnitt 4.1.2).




Regeringens skrivelse 101 Årsredovisning
för staten




I   regeringens   skrivelse   2000/01:101
lämnar regeringen en redogörelse för  det
ekonomiska  utfallet i staten  budgetåret
2000.


Bilaga 2
Budgetförslag redovisade eller aviserade i


2001 års vårproposition


Katalog över regeringens samt Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas förslag till budgetåtgärder
för åren 2002-2004


redovisade i proposition 100 samt övriga
riksdagspartiers syn på förslagen




Inledning




Den ekonomiska vårpropositionen bygger på
en     överenskommelse     mellan     den
socialdemokratiska            regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Dessa partier står bakom riktlinjerna för
den         ekonomiska         politiken,
budgetpolitiken,  utgiftstaken  och  till
äggsbudgeten för 2001.


Samarbetet  berör fem områden -  ekonomi,
sysselsättning,  rättvisa,   jämställdhet
och  miljö - och innefattar både konkreta
förslag  och  åtaganden inför  framtiden.
Genom  detta  samarbete bekräftas  enligt
propositionen att det finns  en  politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är
inriktad  på full sysselsättning  och  på
ett offentligt överskott på 2 % av BNP  i
genomsnitt  över en konjunkturcykel  samt
på  prisstabilitet. Denna politik  syftar
också  till  jämlikhet, jämställdhet  och
ekologisk hållbarhet.


Målet  för  budgetpolitiken är  dels  att
långsiktigt etablera ett överskott  i  de
offentliga    finanserna,    vilket     i
genomsnitt skall motsvara 2 % av BNP sett
över  en konjunkturcykel, dels att  hålla
utgifterna inom de utgiftstak  som  lagts
fast för de tre efterföljande åren.


Målet  för  den ekonomiska  politiken  är
full  sysselsättning  och  ökat  välstånd
genom  en god och uthållig tillväxt.  Som
delmål  angav  regeringen  1997  att  den
öppna arbetslösheten skulle ha reducerats
till  4 % under 2000. Detta delmål nåddes
i slutet av 2000. Ett annat delmål är att
andelen  reguljärt sysselsatta mellan  20
och  64 år skall ha ökat till minst 80  %
2004. Sysselsättningen väntas stiga  till
78,4 % 2002, och enligt regeringen ligger
målet  för  2004 inom räckhåll,  men  det
förutsätter att den ekonomiska  politiken
med   all   kraft  riktas  in  mot   full
sysselsättning.


På  efterföljande sidor redovisas de  nya
reformförslag    som    förs    fram    i
vårpropositionen.   I   sammanställningen
återges  översiktligt också några förslag
i   fem   propositioner  vilka   påverkar
statsbudgetens      utgiftsramar      för
efterföljande år. Förslagen  återfinns  i
propositionerna 71 om nytt huvudmannaskap
för   vårdhögskoleutbildningar,   72   om
vuxnas   lärande   och  utvecklingen   av
vuxenutbildningen, 96  om  sjukersättning
och  aktivitetsersättning i  stället  för
förtidspension,   119   om    Europa    i
omvandling           -           Sveriges
utvecklingssamarbete  med  Central-   och
Östeuropa samt 127 om sjöfartsstöd..


Redovisningen    följer    statsbudgetens
uppställning.    Först     återges     in
komstförslag,   därefter   utgiftsförslag
grupperade    utgiftsområdesvis.    Varje
utgiftsområde inleds med en översikt  som
visar  hur stora utgifter regeringen  och
oppositionspartierna   preliminärt   vill
avdela   för  utgiftsområdet   under   de
kommande  tre åren. Oppositionspartiernas
syn  på  dessa nivåer återges i  form  av
avvikelser   från   regeringens   förslag
respektive år.


Liksom   utgiftstaket  läggs  preliminära
ramar  för  utgiftsområden  fast  för  de
närmaste  tre åren. En för ett  visst  år
preliminärt  fastställd utgiftsområdesram
omprövas emellertid successivt med hänsyn
till  bl.a.  den ekonomiska  utvecklingen
och    nytillkomna    reformförslag.    I
sammanställningen redovisas i  anslutning
till  varje utgiftsområde hur regeringens
beräkning  av  den  för  ett   visst   år
fastställda preliminära ramen för området
har  förändrats i jämförelse med beräknin
garna i tidigare budgetpropositioner.


I   anslutning  till  varje   förslag   i
vårpropositionen görs en hänvisning  till
aktuell  sida  i propositionen  liksom  i
förekommande     fall    till     aktuell
förslagspunkt. Sammanställningen omfattar
inte de förslag


som  framförs på tilläggsbudget för  2001
såvida  inte förslagen har mer  bestående
effekt  och  påverkar även  efterföljande
års budgetar.


I   anslutning  till  respektive  förslag
återges  kortfattat oppositionspartiernas
uppfattning som den kommit till uttryck i
de  motioner som väckts med anledning  av
vårpropositionen. Huvudregeln  har  varit
att  samtliga  förslag som förts  upp  av
motionärerna  som formella  yrkanden  har
beaktats.   Har  emellertid  motionärerna
endast kommenterat regeringens förslag  i
vårpropositionen    är    även     sådana
kommentarer  återgivna i anslutning  till
propositionens förslag. Likaså  redovisas
översiktligt  sådana  från  propositionen
fristående   förslag  som  förklarar   de
större  avvikelser som  respektive  parti
har    från    regeringens    preliminärt
föreslagna  ramar för de  27  utgiftsområ
dena.      Förslag      framförda      av
oppositionspartierna i form  av  yrkanden
utan  direkt  koppling till  förslagen  i
propositionen redovisas partivis  sist  i
katalogen.


Ett  Ja  eller  Nej  i  sammanställningen
markerar att partiet tagit ställning till
förslaget  antingen  i  motivtexten  till
motionen  eller i motionens förslag  till
riksdagsbeslut. Ett streck (---) markerar
att   partiet  inte  kommenterat  frågan,
vilket  i allmänhet innebär att förslaget
godtagits.


Redovisningen   av  oppositionspartiernas
uppfattning  grundas på de  parti-  eller
kommittémotioner som väckts i ärendet. De
motioner


som  beaktats  i  denna  katalog  är  för
Moderata  samlingspartiets  del  följande
sex motioner
Fi17 av Bo Lundgren   Fi26     av    Carl
m.fl.                 Fredrik Graf m.fl.


Fi21     av    Knut   Fi28  av Per Unckel
Billing m.fl.         m.fl.


Fi24 av Bo Lundgren   Fi33 av Bo Lundgren
m.fl.                 m.fl.
för Kristdemokraternas del två motionerna


Fi18 av Alf Svensson m.fl. och


Fi29 av Mats Odell m.fl.


för  Centerpartiets del  motion  Fi19  av
Agne Hansson m.fl.


för  Folkpartiets del motion Fi20 av Lars
Leijonborg m.fl.


De   sidhänvisningar   som   görs   till
motionerna  avser de tryckta  versionerna
av  motionerna. Några av motionerna ingår
i häften med flera motioner. I dessa fall
avser    sidhänvisningen   motionshäftets
sidnumrering.    Sammanställningen    har
granskats      och      godkänts       av
Regeringskansliet   och   av   respektive
parti.








Bilaga 3






Utgiftstak och utgiftsramar


för åren 2002-2004


föreslagna av regeringen och


övriga riksdagspartier










Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
utgiftsramar för 2002


Miljonrer          kronor,         avvikelse          från          regeringens
förslag


















Regeringens och oppositionspartiernas
förslag till utgiftsramar för 2003


Miljonrer                 kronor,                avvikelse                 från
regeringens förslag


















Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
utgiftsramar för 2004


Miljonrer          kronor,         avvikelse          från          regeringens
förslag








_______________________________
1   För  2002 föreslår Centerpartiet  att
ramen   för  utgiftsområde  25  Allmänna
bidrag  till kommuner skall öka  med  25
miljarder kronor jämfört med regeringens
förslag. Folkpartiet föreslår en ram som
är   ytterligare  4,4  miljarder  kronor
högre.    För    samma    år    föreslår
Centerpartiet ett utgiftstak  som  är  7
miljarder  kronor högre än  regeringens.
Folkpartiets ram överstiger  regeringens
med ytterligare 6 miljarder kronor.