I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposi-
tionen (1999/2000:139) En rättvisare och tydligare arbetslöshetsför-
säkring samt motioner väckta med anledning av detta förslag. I betän-
kandet behandlas även motioner från allmänna motionstiden hösten 1999
respektive hösten 2000.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med vissa tillägg och juste-
ringar.
För att få rätt till arbetslöshetsersättning skall den arbetssökande
medverka till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med
arbetsförmedlingen. Under de första 100 ersättningsdagarna har den
arbetssökande rätt att begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbe-
ten inom sitt yrke och till närområdet. Därefter skall han eller hon
utvidga sökområdet både yrkesmässigt och geografiskt.
De nuvarande reglerna vad gäller villkoren för att kvalificera sig för
arbetslöshetsersättning bibehålls i huvudsak. I likhet med vad som
gäller i dag kommer det att krävas förvärvsarbete för att kvalificera
sig för ersättning. Som förvärvsarbete räknas liksom för närvarande
även anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga arbets-
givare och anställning inom Samhall AB. Utskottet föreslår att även
anställningar som arbetsgivaren finansierat med anställningsstöd skall
kunna kvalificera till arbetslöshetsersättning. Detta skall dock inte
gälla vid stödformen särskilt anställningsstöd.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att även tid under vilken
sökanden har uppburit föräldrapenning eller fullgjort totalför-
svarsplikt skall kunna kvalificera för arbetslöshetsersättning, dock
sammanlagt högst två månader.
Utskottet tillstyrker också förslaget att det s.k. återkvalificerings-
villkoret slopas. Ersättningsperioden blir längst 300 ersättningsdagar
för alla oavsett ålder. En ersättningsperiod kan dock bli förlängd med
högst 300 dagar utan att den arbetssökande behöver uppfylla ett nytt
arbetsvillkor. Ersättningsdagar i en tidigare ersättningsperiod räknas
inte av vid beviljande av en ny ersättningsperiod.
Den högsta inkomstrelaterade dagpenningen får bestämmas till ett högre
belopp under de första 100 dagarna av en ersättningsperiod. Om stats-
finanserna tillåter det kommer ersättningsnivåerna att höjas stegvis
under de närmaste åren.
Sanktionsreglerna ändras så att den som avvisar lämpligt arbete utan
godtagbart skäl eller genom sitt uppträdande förhindrar anställning,
får sin dagpenning nedsatt med 25 % under 40 ersättningsdagar. Inträf-
far samma sak en andra gång blir dagpenningen nedsatt med 50 % under
40 nya ersättningsdagar. Händer det vid ett tredje tillfälle under
samma period upphör ersättningen helt.
Utskottet tillstyrker även vissa ändringar vad gäller reglerna för
medlemskap i arbetslöshetskassa.
Förslagen innebär ändringar av lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.
Med hänsyn till det förberedelsearbete som AMS behöver med anledning
av förslagen föreslår utskottet att lagändringarna träder i kraft
måndagen den 5 februari 2001, dvs. ungefär en månad senare än vad
regeringen föreslagit.
Utöver dessa lagändringar föreslås att en arbetssökande som är eller
riskerar att bli långtidsinskriven inom 27 månader skall erbjudas en
heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin. Även deltidsar-
betslösa skall omfattas av dessa regler.
Utskottet konstaterar att det sedan en tid pågår försök där arbetslösa
ansöker om arbetslöshetsersättning på elektronisk väg. Enligt arbets-
marknadsutskottet bör regeringen utreda regelverket kring sådana elek-
troniska ansökningar och föreslå de lagändringar som kan krävas för
att metoden skall kunna användas i full skala.
I ärendet har det avgivits ett antal reservationer och särskilda ytt-
randen.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet biträder propositionen
i vissa delar men hänvisar till sina alternativa förslag om utformning
arbetslöshetsförsäkring.
Moderaterna anser att det bör införas en allmän och obligatorisk för-
säkring som administreras av staten. Den enskilde skall under en över-
gångstid erhålla ersättning för inkomstbortfall. Ersättningsnivån
skall vara 75 % av den arbetslöses tidigare inkomst och ersättningsti-
den skall vara begränsad, dvs. det skall införas en s.k. bortre paren-
tes. Egenfinansieringen bör öka. Moderaterna motsätter sig förslagen
om ändrade sanktionsregler, förlängning av ersättningsperioden och
tidsgräns inom aktivitetsgarantin. Moderaterna reserverar sig också
mot utskottets förslag att förvärvsarbete med vissa anställningsstöd
skall kvalificera till arbetslöshetsersättning med hänvisning till att
förslaget inte blivit tillräckligt berett.
Kristdemokraterna förordar att det införs en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Ersättningsnivå bör vara 80 % av den tidigare
inkomsten. Det skall inte införas någon bortre parentes. Kristdemokra-
terna anser att finansieringssystemet bör förändras och att egenfinan-
sieringen bör öka.
Centerpartiet yrkar avslag på propositionen och hänvisar till sin
uppfattning om hur arbetslöshetsförsäkringen bör se ut. Partiet före-
slår att ersättningstidens längd skall vara maximalt 600 ersättnings-
dagar. Ersättningsnivån skall vara 80 % av den arbetslöses tidigare
inkomst under de första 200 ersättningsdagarna. Därefter bör ersätt-
ningen successivt trappas ned. Utförsäkrade personer skall kunna få
någon annan form av ersättning som är lägre än arbetslöshetsersätt-
ningen.
Folkpartiet anser att arbetslöshetsförsäkringen bör utformas som en
omställningsförsäkring med en tidsbegränsad inkomstrelaterad ersätt-
ning. Ersättningen skall motsvara 80 % av den tidigare inkomsten för
att sedan successivt trappas ned. Det bör införas någon form av efter-
skydd för dem som blir utförsäkrade.
I en gemensam reservation motsätter sig Moderaterna, Kristdemokraterna
och Folkpartiet förslaget om sökområde med hänvisning till att regeln
kan leda till att den arbetssökandes tid i arbetslöshet förlängs.
Moderaterna och Kristdemokraterna motsätter sig i en gemensam reserva-
tion förslaget om förhöjd dagpenning.
När det gäller företagares rätt till arbetslöshetsersättning föreslås
i en fyrpartireservation (m, kd, c, fp) att det tillsätts en parlamen-
tarisk utredning som ser över frågan.
Propositionen
1999/2000:139 vari yrkas
1. att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,
2. att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
3. att riksdagen dels godkänner vad regeringen föreslår om tidpunkten
för att erbjuda heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin.
Regeringens förslag till författningsändringar i punkterna 1 och 2
redovisas i bilagorna 1 och 2.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1999/2000:139
2000/01:A1 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. Riksdagen avslår proposition 1999/2000:139 En rättvisare och tydli-
gare arbetslöshetsförsäkring.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utformningen av arbetslöshetsersättningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om yrkesmässig eller geografisk rörlighet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tydligare utformning av riktlinjer för innehåll i aktivi-
tetsgarantin.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utökade möjligheter att erhålla arbetslöshetsersättning vid
högre studier.
2000/01:A2 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om a-kassans utformning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en uppföljning av de individuella handlingspla-
nerna.
3. Riksdagen avslår förslaget om att sökområdet skall begränsas under
de första 100 dagarnas arbetslöshet.
2000/01:A3 av Jan Björkman och Karin Olsson (s) vari yrkas att riksda-
gen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen.
2000/01:A4 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kulturarbets-
marknadens särart.
2000/01:A5 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kraven på arbetslöshetsförsäkringen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsför-
säkring.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en allmän
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regel-, kontroll- och sanktionssystemen i arbetslöshetsför-
säkringen.
5. Riksdagen avslår regeringens förslag om begränsat sökområde under
de första 100 ersättningsdagarna i enlighet med vad som anförs i mo-
tionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nedsättning av dagpenningen.
7. Riksdagen avslår regeringens förslag om ersättningsperioden och
förlängning av perioden i enlighet med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen avslår regeringens förslag om ersättnings- och kompensa-
tionsnivåer i enlighet med vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen avslår regeringens förslag om aktivitetsgaranti i enlig-
het med vad som anförs i motionen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999
1999/2000:A204 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
politikerarvoden och a-kassa.
1999/2000:A208 av Britt-Marie Lindkvist och Christina Nenes (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av beräkning av dagpenning i arbetslös-
hetsförsäkringen.
1999/2000:A216 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Henrik Westman (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av anpassning av ALF till utvecklingen
inom IT-området.
1999/2000:A219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen begär att regeringen kommer med förslag som tar bort
könsdiskriminerande inslag i arbetslöshetsförsäkringen enligt vad i
motionen anförts,
1999/2000:A220 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-
tionen anförts om att utreda sökaktiviteten och åtgärder för att öka
den,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring att också mildare sanktio-
ner än fullständig avstängning från ersättning skall kunna utdömas i
enlighet med vad som i anförts motionen,
1999/2000:A224 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av ersättningsvillkoren från arbetslöshetskassan
för nyföretagare.
1999/2000:A243 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utred-
ning av familjehemmens ekonomiska trygghet och arbetsrättsliga ställ-
ning.
1999/2000:A250 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om behovet av att utreda eventuella samband mellan uppsäg-
ning på egen begäran och behov av ersättning från a-kassa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om behovet av att utreda inlåsningseffekter på arbetsmark-
naden i stort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om behovet av att utreda vilka specifika inlåsningseffek-
ter som den förlängda avstängningsperioden från a-kassan har på ar-
betsmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om behovet av att analysera hur trygghetssystemen skall
kunna anpassas till en flexibel arbetsmarknad.
1999/2000:A255 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny arbetslös-
hetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om överhoppningsbar tid för studier i arbetslöshetsförsäk-
ringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om överhoppningsbar tid för vård av sjukt eller handikap-
pat barn i arbetslöshetsförsäkringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om översyn av sanktionsåtgärder mot utbetalning av a-
kassa,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om en översyn av lagen angående företagares rätt till a-
kassa,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om översyn av lagen om kooperativa delägares rätt till a-
kassa,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-
tionen anförts om att säkerställa familjehemsförälders rätt till a-
kassa,
1999/2000:A265 av Jan Björkman (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning
av utbetalningsansvar.
1999/2000:A273 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekono-
misk trygghet för arbetslösa.
1999/2000:A282 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om fristående, fackligt anknutna arbetslöshetskassor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om införande av en bortre parentes i arbetslöshetsförsäk-
ringen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om egenfinansieringen i arbetslöshetsförsäkringen,
1999/2000:N212 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om a-kasseersättning,
1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-
tionen anförts om kombinationssysselsättning,
1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en reformering av
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
1999/2000:Ub499 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari yrkas
23. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 16 § lagen om arbets-
löshetsförsäkring (1997:238) att studenterna som annars uppfyller
kraven för arbetslöshetsersättning också skall ha rätt till sådan
under ferier,
Motioner väckta under allmänna motionstiden 2000
2000/01:A221 av Ulla-Britt Hagström och Rosita Runegrund (kd) vari
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
uppdraget som fosterförälder bör betraktas som förvärvsarbete.
2000/01:A229 av Bengt Silfverstrand och Hans Hoff (s) vari yrkas att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämlika regler för a-kasseersättning till studerande.
2000/01:A246 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) vari yrkas att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning bör tillsättas för att belysa villkoren för
företagares rätt till arbetslöshetsersättning.
2000/01:A250 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
åtgärder för att stimulera till ökat nyföretagande.
2000/01:A251 av Berit Adolfsson och Anita Sidén (m) vari yrkas att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vara fosterföräldrar skall kunna räknas som en anställ-
ning.
2000/01:A252 av Helena Höij och Inger Strömbom (kd) vari yrkas
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de olika konkurrensvillkor som gäller för privata beman-
ningsföretag jämfört med kommuner och arbetsförmedlingar,
2000/01:A259 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen till-
kännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om över-
hoppningsbar tid i samband med vård av svårt sjukt barn.
2000/01:A271 av Carina Ohlsson och Monica Green (s) vari yrkas att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetslöshetsersättningen.
2000/01:A272 av Jan Björkman och Karin Olsson (s) vari yrkas att riks-
dagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att se över arbetslöshetsförsäkringens regelverk kring försäkran
att inte återuppta studier.
2000/01:A276 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksda-
gen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av en översyn av reglerna för användandet av a-kassemedel.
2000/01:A279 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. Riksdagen beslutar om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäk-
ring att gälla fr.o.m. den 1 januari 2001.
2. Riksdagen beslutar att höja egenfinansieringen i a-kassan fr.o.m.
den 1 januari 2001.
3. Riksdagen avslår regeringens förslag om begränsningar i sökandet
efter arbete de första hundra dagarna av en arbetslöshetsperiod.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att underlätta inträde i arbetslöshetsförsäkringen.
5. Riksdagen avslår regeringens förslag om höjd a-kasseersättning
under de första hundra dagarna av en arbetslöshetsperiod.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av enhetliga regelsystem i privata och offentliga
bemanningsföretag vad gäller a-kasseregler.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av lagen beträffande företagares rätt till a-
kassa.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om familjehemsförälders rätt till a-kassa.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tilläggsdirektiv till utredningen om ny tillsynsmyndighet.
2000/01:A285 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
utvärdering av reglerna för inträde i a-kassan.
2000/01:A290 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om diskriminerande regler i arbetslöshetsförsäkringen.
2000/01:A296 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso Stafilidis (v) vari
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att AMS bör ges i uppdrag att i samråd med berörda
konstnärsorganisationer utforma närmare föreskrifter för hur a-
kassereglerna inom kulturarbetsmarknadens område skall tillämpas.
2000/01:A297 av Jan Björkman och Karin Olsson (s) vari yrkas att riks-
dagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att anpassa reglerna för uppehåll mellan studier till
dagens verklighet beträffande utbildningar.
2000/01:A298 av Jan Björkman (s) vari yrkas att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att aktualisera
frågan om samordning av utbetalningsrutiner hos arbetslöshetskassan
respektive ALFA-kassan.
2000/01:A299 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen utreder möjligheterna för renskötande samer att erhålla
a-kassa.
2000/01:Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om överetablering.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motio-
nen anförs om konstnärerna och arbetsmarknadsstödet.
2000/01:N388 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari yrkas
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vilka nya regler för att beräkna soloföretagares arbetslös-
hetsersättning som bör införas.
2000/01:Ub479 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari yrkas
10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
16 § lagen om arbetslöshetsförsäkring (1997:238) så att studenter som
annars uppfyller kraven på arbetslöshetsersättning också får rätt till
denna ersättning under ferier.
2000/01:Sk732 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (m) vari
yrkas
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regler på arbetsmarknaden.
Utskottet
1. Ärendets beredning m.m.
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition
1999/2000:139 En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring och
med anledning av den väckta motioner. Propositionen innehåller förslag
till ändringar av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF)
och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Regeringens förslag och
bedömningar bygger huvudsakligen på överväganden och förslag från tre
utredningar; en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet med uppdrag att
göra en översyn av arbetslöshetsförsäkringen, benämnd ALF-gruppen (Ds
1999:58), Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbets-
löshetsersättningen, benämnd DELTA-utredningen (SOU 1999:27), respek-
tive en utredning inom det dåvarande Arbetsmarknadsdepartementet med
uppdrag att belysa frågan om en indexering av dagpenningnivåerna i
arbetslöshetsförsäkringen, benämnd Index-gruppen (Ds 1999:10). I be-
tänkandet behandlas även motioner från allmänna motionstiden hösten
1999 och hösten 2000.
Kulturutskottet har avgivit yttrande. Detta återfinns i bilaga 4.
Under ärendets beredning har utskottet uppvaktats av företrädare för
Småföretagarnas arbetslöshetskassa, Säljarnas arbetslöshetskassa,
Petroleumhandlarnas arbetslöshetskassa och Svensk Handels och Arbets-
givarnas arbetslöshetskassa. Utskottet har också mottagit ett antal
skrivelser i ärendet, däribland från Konstnärliga och litterära yrkes-
utövares samarbetsnämnd (KLYS).
De motioner som är väckta med anledning av propositionen och under den
allmänna motionstiden hösten 2000, dvs. under riksmötet 2000/01 anges
i det följande utan årtal. Övriga motioner, som är väckta under
riksmötet 1999/2000, anges med årtal.
Inledningsvis lämnas en kort beskrivning av dagens ersättningssystem.
Arbetslöshetsförsäkringen i korthet
Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare och företagare.
Den består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring.
För att vara berättigad till ersättning från inkomstbortfallsförsäk-
ringen skall den arbetslöse ha varit medlem i en arbetslöshetskassa i
minst tolv månader (medlemsvillkor). Vidare krävs att den arbetslöse
under en viss period utfört en viss mängd förvärvsarbete (arbetsvill-
kor) samt att han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande
(grundvillkor).
Arbetslösa som uppfyller arbets- och grundvillkoren men inte medlem-
svillkoret har rätt till ersättning från grundförsäkringen. Sådan
ersättning kan även lämnas till den som i stället för arbetsvillkoret
uppfyller ett s.k. studerandevillkor.
Arbetslöshetsersättning utges under längst 300 dagar (ersättningsperi-
od). Om den försäkrade har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut
är perioden i stället 450 dagar. Ersättningen upphör vid utgången av
månaden före den försäkrade fyller 65 år.
Om ersättningsperioden gått till ända, men ett nytt arbetsvillkor har
uppfyllts under perioden, har den försäkrade rätt till ytterligare en
ersättningsperiod. Arbetsvillkoret kan vid bestämmandet av en ny er-
sättningsperiod även grundas på s.k. med arbete jämställd tid, t.ex.
deltagande i olika arbetsmarknadspolitiska program.
Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen lämnas i form av dagpen-
ning, dvs. ett per dag beräknat belopp. När det gäller inkomstbort-
fallsförsäkringen lämnas dagpenning med 80 % av den försäkrades tidi-
gare dagsförtjänst, dock lägst 240 kr. Högsta dagpenning är 580 kr.
För arbetslösa som bara är berättigade till ersättning från grundför-
säkringen är dagpenningen alltid 240 kr vid heltid.
2. Allmänna frågor m.m.
Propositionen
Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring,
vars syfte bl.a. är att ge inkomsttrygghet i samband med arbetslöshet.
Av historiska skäl har arbetslöshetsförsäkringen nära band till de
fackliga organisationerna och vissa företagarorganisationer. Arbets-
löshetsförsäkringen administreras av 39 arbetslöshetskassor med av-
gränsade verksamhetsområden som omfattar en eller flera branscher. En
av kassorna, ALFA-kassan, som inrättades när det tidigare kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS) upphörde den 1 januari 1998, har ett verk-
samhetsområde som omfattar hela arbetsmarknaden.
Statsbidrag lämnas för den utbetalda ersättningen. Arbetslöshetskas-
sorna betalar en finansieringsavgift till staten som för närvarande
täcker ca 8 % av den utbetalade ersättningen. Kostnaderna för finansi-
eringsavgiften och kassornas egen administration täcks genom medlems-
avgifter.
Täckningsgraden i försäkringen är hög. I slutet av år 1999 uppgick
antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna till ca 3,8 miljoner, vilket
motsvarade 88 % av arbetskraften.
Under 1990-talets massarbetslöshet utsattes arbetslöshetsförsäkringen
för utomordentligt stora påfrestningar. Den öppna arbetslösheten, som
år 1997 uppgick till 8 % av arbetskraften, sjunker. Samtidigt har
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska programmen reducerats.
Denna utveckling har ägt rum utan några inflationstendenser. Enligt
regeringens bedömning finns det fortfarande en inte obetydlig kapaci-
tet som kan utnyttjas innan några påtagliga överhettningstendenser
behöver uppstå. Detta kräver en väl fungerande arbetsmarknad, som
präglas av
att arbetsutbudet stimuleras såväl ekonomiskt som värderingsmässigt
och att hinder för förvärvsarbete undanröjs,
att arbetskraften har en hög och relevant kompetens,
en lönebildning som håller den genomsnittliga löneökningstakten inom
det samhällsekonomiska utrymmet och ger utrymme för förändring i rela-
tivlöner som speglar utbud och efterfrågan på delarbetsmarknader,
en väl fungerande matchning av arbetssökande och lediga arbeten, bl.a.
genom en effektiv sökprocess, platsförmedling och informationssprid-
ning,
en hög rörlighet mellan delarbetsmarknader, samt
att den könsuppdelade arbetsmarknaden bryts så att såväl kvinnors som
mäns kapacitet tas till vara.
Arbetslöshetsförsäkringen skall utformas utifrån två centrala utgångs-
punkter. Den ena är att arbetslöshetsförsäkringen skall vara förenlig
med arbetsmarknadspolitikens mål om en väl fungerande arbetsmarknad.
Den andra är att försäkringen skall förstärka välfärden och rättvisan
i samhället genom att ge en solidariskt finansierad inkomsttrygghet
för den som blir arbetslös.
Regeringen anser att en god arbetslöshetsförsäkring bör uppfylla föl-
jande krav:
Den skall främja den ekonomiska effektiviteten. Försäkringen skall
utformas så att den är förenlig med en väl fungerande arbetsmarknad.
Söktiden för en arbetslös skall vara avpassad så att hon eller han
fortast möjligt kommer i lämpligt arbete. En effektiv sökprocess är
också avgörande för arbetsgivarens möjligheter att hålla uppe och öka
produktionen.
Den skall vara en försäkring. Den skall ge en trygghet i omställningen
genom att förhindra en alltför drastisk försämring av levnadsvillkoren
och ge ekonomiska möjligheter att söka nytt arbete under en rimlig
tid.
Den skall vara rättvis. Den arbetslöse skall inte behöva ta mycket
lågt betalda arbeten. Försäkringen skall också vara solidariskt finan-
sierad, dvs. försäkringsskyddet skall inte i någon större omfattning
vara beroende av risken för att bli arbetslös. Försäkringen skall
också vara utformad så att den främjar jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Den skall präglas av legitimitet och rättssäkerhet i tillämpningen. De
krav som ställs på den arbetslöse skall uppfattas som rimliga och väl
avvägda. Kraven skall vara lika för alla i samma situation.
Enligt regeringens mening skall kompensationsnivån i arbetslöshetsför-
säkringen vara hög av välfärdsskäl och rättviseskäl. Detta förutsätter
att reglerna är tydliga och tillämpas på ett konsekvent sätt.
Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen fungerar bristfälligt i vissa
avseenden. Det finns stora variationer i tillämpningen av regelsystem-
et mellan arbetsförmedlingarna. Detta rättssäkerhetsproblem har blivit
allt tydligare och riskerar att äventyra försäkringens legitimitet.
Det förekommer att försäkringen utnyttjas på ett inte avsett sätt. Den
har kommit att användas som en inkomstutfyllnad. Möjligheten till
återkvalificering för nya ersättningsperioder genom deltagande i ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder har medfört att dessa åtgärder i stor
utsträckning har använts för dem som riskerar att bli utförsäkrade.
Detta var försvarbart under 1990-talets massarbetslöshet. Med nya
aktivitetsgarantin kommer stödet till långtidsarbetslösa att få en
effektivare utformning. Värdet av arbetslöshetsförsäkringen har också
gröpts ur de senaste åren. Allt färre har ett inkomstrelaterat skydd i
egentlig mening.
För att minska arbetslösheten krävs aktiv medverka inte bara från de
arbetslösa utan också från arbetsgivarna. Det är viktigt att även
arbetsgivarna tar ansvar för de anställdas kompetensutveckling. Ar-
betsgivarna måste också ta till vara den kompetens och erfarenhet som
personer med utländsk bakgrund har. Detsamma gäller den äldre arbets-
kraften. En annan utsatt grupp på arbetsmarknaden är de arbetshandi-
kappade. Dessa måste ges samma möjlighet att delta i arbetslivet som
övriga arbetssökande.
Syftet med förslagen i propositionen är att effektivisera sökprocessen
och stärka arbetslöshetsförsäkringens legitimitet. Förslagen innebär
bl.a. att de arbetslösa får möjlighet att delta i kvalitativt bättre
program, att de får fler timmar hos arbetsförmedlingen, att det införs
ömsesidigt upprättade handlingsplaner av hög kvalitet, att de krav som
gäller för att aktivt söka arbete blir tydligare och tillämpas på ett
likformigt sätt och att tillsynen över arbetsförmedlingarna och ar-
betslöshetskassorna stärks.
Motioner
Moderaterna hävdar i kommittémotion A5 att det för närvarande är 400
000 färre sysselsatta jämfört med år 1990 trots att den arbetsföra
befolkningen har ökat med ca 200 000 personer under samma tid. Det
behöver därför skapas mer än en halv miljon nya arbeten för att man
skall komma upp i samma sysselsättningskvot som gällde för tio år
sedan. Till detta kommer att näringslivet får allt svårare att rekry-
tera personal. Samtidigt är över 55 000 långtidsarbetslösa.
Moderaterna anser att det mot denna bakgrund är nödvändigt att såväl
arbetsmarknadspolitiken som arbetslöshetsförsäkringen verkligen under-
stöder en arbetslinje. Detta är inte fallet anser Moderaterna. I stäl-
let är arbetsmarknadspolitiken inriktad på volymåtgärder i syfte att
återkvalificera arbetslösa till nya ersättningsperioder.
Moderaterna anser vidare att arbetslöshetsförsäkringen alltmer har
kommit att anta formen av en sorts medborgarlön för "insiders" på
arbetsmarknaden. Ersättningsberoende perioder av arbetslöshet kan
varvas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder på ett sådant sätt att
arbetslöshetsförsäkringen blivit en permanent försörjningskälla för
många. Samtidigt finns det en halv miljon "outsiders" som står utanför
arbetskraften.
Moderaterna har ingen invändning mot de fyra olika krav som regeringen
ställer på en god arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen uppfyller
enligt Moderaterna dock inte dessa krav.
Den ekonomiska effektiviteten motverkas av att arbetslöshetsförsäk-
ringen förlorat sin karaktär av omställningsförsäkring. För att återge
försäkringen denna karaktär krävs någon form av tidsmässig begräns-
ning. Det skulle förstärka försäkringstagarnas incitament att söka och
ta jobb och därmed förkorta arbetslöshetstiderna. Försäkringen motver-
kar en sund lönebildning och bidrar i stället till att hålla reserva-
tionslönerna uppe. Den enskilde blir mindre benägen att acceptera de
arbeten som erbjuds. Vidare förlängs söktiderna och rörligheten mins-
kar. Höga reservationslöner bidrar också till att den strukturella
arbetslösheten ökar. Arbeten med heltidslöner som är lägre än reserva-
tionslönen slås ut.
De försäkringsmässiga sambanden är svaga. Arbetslöshetsförsäkringen är
till mer än 90 % finansierad med skattemedel samtidigt som den i hu-
vudsak är administrerad av arbetslöshetskassor som är direkt knutna
till de fackliga organisationerna. Detta innebär i realiteten att
försäkringen fungerar som ett rekryteringsbidrag till de fackliga
organisationerna. Moderaterna förordar i stället en allmän försäkring
som omfattar alla och administreras av staten. Det försäkringsmässiga
sambandet förstärkts genom högre egenfinansiering. Härigenom under-
stöds också en sund lönebildning.
Moderaterna anser att försäkringen inte är rättvis eftersom reserva-
tionslönerna hålls uppe. Det omöjliggör för stora grupper att ens
komma in på arbetsmarknaden.
Arbetslöshetsförsäkringens legitimitet skadas dels av att den inte är
en omställningsförsäkring, dels av att verksamheten, som nästan är
helt skattefinansierad, inte administreras av staten. Till följd av
att regeringen inte vill införa en bortre gräns i försäkringen har den
enskildes ansvar gjorts otydligt. Detta har även lett till incita-
mentsproblem som framtvingar olika system för krav, kontroller och
sanktioner. Dessa system är resurskrävande och medför att arbetsför-
medlarna får en olycklig dubbelroll; de skall utgöra stöd och hjälp
för de arbetssökande samtidigt som de skall vara kontrollanter. Enligt
Moderaterna skulle en tydlig omställningsförsäkring med en bortre
gräns innebära att man kan slopa huvuddelen av nuvarande regel-, kon-
troll- och sanktionssystem. Rättssäkerheten skulle därmed öka. (yrk.
1-4)
Även i två motioner från allmänna motionstiden 1999 framför Moderater-
na krav på förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. I kommittémotion
1999/2000:A282 ställs krav på en reformering av arbetslöshetsförsäk-
ringen som innebär att den skall vara allmän och administreras av
staten. Vidare föreslås att det införs en bortre parentes i försäk-
ringen och att egenfinansieringen ökar (yrk. 4-6). Motsvarande krav
framställs i partimotion 1999/2000:Sk692 (yrk. 26).
Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A279 att arbetslöshetsför-
säkringen är ett viktigt och nödvändigt inslag i det svenska välfärds-
systemet. Vid en period av arbetslöshet skall den arbetslöse ha kvar
ett ekonomiskt stöd under den tid han söker nytt arbete. Arbetslös-
hetsförsäkringen skall fungera som en omställningsförsäkring där inci-
tamenten att ta nytt arbete är stora. Den skall ge en grundtrygghet så
länge man står till arbetsmarknadens förfogande. De individuella hand-
lingsplanerna är ett viktigt och nödvändigt instrument och skall sti-
mulera aktivt arbetssökande, kompetensförstärkning och rörlighet så
att passiva perioder blir mycket tillfälliga. Det måste vara mer lön-
samt att ta korta och tillfälliga arbeten än att låta bli. Kristdemo-
kraterna anser att det bör införas en allmän obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring fr.o.m. den 1 januari 2001 (yrk. 1) som betalas solida-
riskt av alla. Den nya arbetslöshetsförsäkringen bör bygga på en ökad
egenfinansiering (yrk. 2). Det nuvarande finansieringssystemet som
innebär att avgiften är helt oberoende av arbetslöshetens nivå leder
till att det saknas incitament för kassorna och deras huvudmän att
hålla nere arbetslösheten. Genom en högre egenfinansiering uppnås ett
bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. Egenfinansiering-
en bör vara en tredjedel av kostnaderna för arbetslöshetsersättningen.
Den enskilde kompenseras genom högre grundavdrag.
I kommittémotion 1999/2000:A255 från den allmänna motionstiden 1999
framför Kristdemokraterna liknande krav på förändringar av arbetslös-
hetsförsäkringen (yrk. 3).
Centerpartiet poängterar i kommittémotion A1 att arbetslöshetsförsäk-
ringen är en omställningsförsäkring för den som hunnit kvalificera sig
och inte en långsiktig försörjningsmöjlighet. Det är därför viktig att
den som hamnar i arbetslöshet snabbt kommer tillbaka in på arbetsmark-
naden.
Centerpartiet anser att hela propositionen bör avslås (yrk. 1). I
stället förordar partiet en annan utformning av arbetslöshetsförsäk-
ringen. Försäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en
försörjningskälla. Den bör utformas så att ersättningsnivån är 80 % de
första 200 dagarna för att sedan successivt trappas ned. Ersättnings-
dagarna skall vara maximalt 600. Det skall inte vara möjligt att mer
än en gång återkvalificera sig till en ny ersättningsperiod genom
deltagande i arbetsmarknadspolitiska program. Även utförsäkrade skall
få ersättning, men på en lägre nivå än ersättningen från arbetslös-
hetsförsäkringen. Denna ersättning skall dock inte sänkas på grund av
besparingar och fastighetsinnehav. Småföretagarnas möjligheter att få
arbetslöshetsersättning måste förbättras (yrk. 2).
Centerpartiet förklarar i en partimotion 1999/2000:N214 från allmänna
motionstiden 1999 att arbetslöshetsförsäkringen bör utformas så att
inte deltidsanställda missgynnas (yrk. 22).
Enligt kommittémotion A2 är en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring
en frihetsfråga för Folkpartiet. Den enskildes trygghet och rörlighe-
ten på arbetsmarknaden gynnas av att det finns ett försäkringsskydd.
Därför behövs det enligt Folkpartiet en arbetslöshetsförsäkring som
omfattar alla på arbetsmarknaden. Partiet förordar att arbetslöshets-
försäkringen utformas som en omställningsförsäkring med tidsbegränsad
ersättning baserad på inkomstbortfall. Ersättningen skall vara 80 % av
inkomstbortfallet för att sedan successivt trappas ned. Ersättningsni-
vån skall motsvara nivåerna i övriga socialförsäkringssystem. Delta-
gande i arbetsmarknadspolitiska program skall bara kunna återkvalifi-
cera en gång. För utförsäkrade som står till arbetsmarknadens förfo-
gande bör det finnas ett efterskydd på en lägre nivå än arbetslöshet-
sersättningen. Denna ersättning skall inte sänkas på grund av den
enskildes besparingar eller fastighetsinnehav (yrk. 1).
Margareta Israelsson m.fl. (s) vill i motion A276 ha en översyn av
reglerna för användandet av "a-kassemedel". Motionärerna vill att
deltagande i vissa organisationer, t.ex. Frivillig Ideell Arbetsin-
sats, skall vara kvalificerande för arbetslöshetsersättning.
Hans Karlsson m.fl. (s) föreslår i en motion från allmänna motionsti-
den 1999, 1999/2000:A273, att det görs en översyn av arbetslöshetsför-
säkringen i syfte att anpassa den till en förändrad arbetsmarknad.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tar först upp Centerpartiets yrkande om avslag på proposi-
tionen i motion A1 (yrk. 1). Partiet utvecklar inte närmare grunden
för sitt avslagsyrkande, men i motionen framförs ett antal synpunkter
på hur försäkringen borde utformas som avviker från vad som nu gäller
eller från vad som föreslås i propositionen. Utskottet, som inte fin-
ner skäl att avslå propositionen, återkommer i det följande till några
av de synpunkter på försäkringen som motionen innehåller. Yrkandet om
avslag på propositionen avstyrks av utskottet.
Utskottet går nu över till några övergripande synpunkter på arbetslös-
hetsförsäkringen.
Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta den enskilde för
inkomstförlust vid arbetslöshet under en omställningsperiod fram till
ett nytt arbete. Det samhälleliga stödet till arbetslöshetsförsäkring-
en syftar bl.a. till att stärka arbetslinjen i arbetsmarknadspoliti-
ken. Med det förstås att den arbetslöse så fort som möjligt skall
övergå i reguljärt arbete. Arbetslöshetsförsäkringen har alltid varit
avsedd att vara en omställningsförsäkring. I detta ligger att den inte
är någon yrkesförsäkring. Ersättningsperioderna har varit relativt
korta.
Arbetslöshetsförsäkringen får inte bli en permanent försörjningsin-
rättning, varken på heltid eller som kontinuerlig inkomstutfyllnad
under längre perioder. Den skall inte heller användas för att subven-
tionera olika branscher, eftersom det kan leda till att det uppstår
oacceptabla snedvridningar i konkurrensförhållandena mellan företag.
Försäkringen bör inte heller användas för att finansiera verksamheter,
som i och för sig kan framstå som angelägna, men som samhället i öv-
rigt inte klarar av att finansiera.
Det förslag som regeringen presenterar innebär en fortsättning på det
förändringsarbete som påbörjades våren 2000 när riksdagen antog rege-
ringens proposition Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och
tillväxt (prop. 1999/2000:98). Genom införandet av aktivitetsgarantin
förbättrades möjligheterna för långtidsinskrivna att komma tillbaka
till den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslinjen stärktes samtidigt
som rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet motverkades.
Kravet på att aktivt söka lämpligt arbete har förtydligats.
Genom de nu aktuella förslagen kommer ytterligare förbättringar av
sökprocessen att genomföras och arbetslinjen stärkas. Försäkringen
blir rättvisare samtidigt som legitimiteten förstärks. Både den en-
skildes och arbetsförmedlingens ansvar kommer att bli tydligare.
En vanlig uppfattning är att rätten till arbetslöshetsersättning borde
tidsbegränsas, dvs. att det borde införas någon form av "bortre paren-
tes". Införandet av en sådan gräns skulle dock kunna medföra allvarli-
ga konsekvenser för den enskilde. Regeringens förslag innebär att den
s.k. rundgången motverkas samtidigt som arbetslinjen stärks. Genom
aktivitetsgarantin kommer stora insatser att riktas mot den enskilde
för att få honom eller henne tillbaka till den reguljära arbetsmarkna-
den samtidigt som den enskilde får en försörjning.
En annan kritik som riktas mot nuvarande system är att det administre-
ras av arbetslöshetskassor som har nära anknytning till olika intres-
seorganisationer vilket bl.a. lett till att många personer kommit att
stå utanför arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet ansluter sig inte
till denna kritik. Enligt utskottets mening har sambandet mellan ar-
betslöshetskassorna och de fackliga organisationerna inneburit ett
starkt fackligt engagemang i utvecklingen av arbetslöshetsförsäkring-
en. De fackliga organisationernas inflytande över arbetslöshetskassor-
na har inneburit att nödvändiga strukturomvandlingar inom arbetsmark-
naden har underlättats. Man har kunnat acceptera rationaliseringar
eftersom den ekonomiska tryggheten för arbetstagarna har varit säkrad.
Bildandet av ALFA-kassan har också lett till att de grupper som valt
att stå utanför de fackligt anknutna arbetslöshetskassorna getts en
möjlighet att omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen. Med denna
möjlighet kan arbetslöshetsförsäkringen numera anses vara en allmän
försäkring. Enligt utskottets bedömning finns det därför inget skäl
att ändra den nuvarande administrationen och omforma försäkringen till
ett rent statlig system.
Avslutningsvis kan utskottet konstatera att det framförs flera krav på
ändrad finansiering av arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet anser att
den nuvarande finansieringsmodellen är en bra avvägning mellan den
enskildes och statens insats.
Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom de
förändringsförslag som framförs i ovanstående motioner. Motionerna
1999/2000:A255 yrkande 3 (kd), 1999/2000:A273 (s), 1999/2000:A282
yrkandena 4-6 (m), A1 yrkande 2 (c), A2 yrkande 1 (fp), A5 yrkandena
1-4 (m), A276 (s), A279 yrkandena 1-2 (kd), 1999/2000:N214 yrkande 22
(c) och 1999/2000:Sk692 yrkande 26 (m) avstyrks.
3. Ett ömsesidigt ansvar
3.1 Handlingsplan
Propositionen
Regeringen konstaterar att det sedan ett antal år tillbaka gäller att
arbetsförmedlingen skall utarbeta individuella handlingsplaner för de
arbetssökande som är eller riskerar att bli arbetslösa. Riksdagen har
beslutat att de individuella handlingsplanerna skall vidareutvecklas
till ömsesidiga handlingsplaner och omfatta alla arbetssökande. De
skall upprättas inom tre månader från tidpunkten från anmälan vid
arbetsförmedlingen. Planerna skall ange de arbetssökandes skyldigheter
samt de planerade aktiviteter som dessa behöver delta i för att öka
möjligheterna att komma ur arbetslösheten. Regeringen kommer att före-
skriva att AMS skall utfärda föreskrifter om handlingsplanernas ut-
formning.
Regeringen anser att de individuella handlingsplanerna inte skall ha
karaktären av egentliga sökkontrakt eftersom detta kan förorsaka miss-
uppfattningar om den juridiska innebörden i handlingsplanerna. Hand-
lingsplanerna skall innehålla dels kraven på sökaktivitet enligt
grundvillkoren, dels aktuella sökområden och en bedömning av vad som
är lämpligt arbete eller lämplig arbetsmarknadspolitisk insats utifrån
den arbetssökandes förutsättningar. Hänsyn skall tas till de villkor
som råder på den arbetsmarknad som den arbetssökande är utbildad för
eller etablerad inom. Skälet är att arbetsmarknadssituationen varierar
på grund av olika arbetsmarknaders och branschers speciella förhållan-
den. Detta gäller enligt regeringen särskilt kulturarbetare. Arbets-
förmedlingen skall också kontinuerligt tillsammans med den arbetssö-
kande följa upp handlingsplanen.
En förutsättning för att handlingsplanerna skall bli effektiva är
enligt regeringen att de arbetssökande medverkar och aktivt deltar i
framtagandet av sådana. Regeringen föreslår därför att detta skall
utgöra ett grundvillkor för rätt till ersättning. En arbetssökande som
underlåter att medverka till att en individuell handlingsplan upprät-
tas kan inte anses uppfylla de grundläggande villkoren i arbetslös-
hetsförsäkringen och bör inte ha rätt till arbetslöshetsersättning så
länge han eller hon inte medverkar till detta. I propositionen före-
slås en ändring i 9 § ALF i enlighet med detta.
Motioner
Både Moderaterna och Kristdemokraterna tillstyrker i kommittémotioner-
na A5 respektive A279 regeringens förslag i dessa delar.
Moderaterna påpekar att man tidigare framhållit vikten av att vidare-
utveckla de individuella handlingsplanerna. De borde kunna fungera
bättre som ett instrument i matchningsarbetet och samtidigt tydliggöra
både den arbetssökandes och arbetsförmedlingens åtagande.
Kristdemokraterna konstaterar att partiet sedan länge hävdat att den
individuella handlingsplanen måste vara ett aktivt redskap för såväl
arbetssökande som arbetsförmedling.
I kommittémotion Kr230 anser Moderaterna att arbetsmarknadspolitiska
åtgärder riktade mot kulturområdet bör vända sig endast till etablera-
de konstnärer (yrk. 1). I samma motion framhåller Moderaterna att
konstnärer som inte kan försörja sig på sitt konstnärskap bör - precis
som alla andra arbetstagare eller företagare - byta yrke (yrk. 12).
Folkpartiet anser i kommittémotion A2 att grundtanken med handlings-
planerna är bra. Partiet framhåller dock att handlingsplanen inte får
bli en papperskonstruktion som inte används. Planen bör därför utvär-
deras efter en tids användning (yrk. 2).
I motion A3 (delvis) förespråkar Jan Björkman och Karin Olsson (båda
s) en mjuk övergång mellan gamla och nya regler för att underlätta en
omställning främst för dessa som varit arbetslösa länge.
Från den allmänna motionstiden 1999 finns en motion 1999/2000:A216 av
Marietta de Pourbaix-Lundin och Henrik Westman (båda m). De anser att
grundvillkoren för rätt till ersättning enligt 9 § ALF bör anpassas
till verkligheten och utvecklingen inom IT-området.
Charlotta L Bjälkebring och Tasso Stafilidis (båda v) anser i motion
A296 att AMS bör ges i uppdrag att i samråd med berörda konstnärsorga-
nisationer utforma närmare föreskrifter om hur arbetslöshetsförsäk-
ringsreglerna skall tillämpas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har under en rad av år betonat vikten av individuella hand-
lingsplaner, senast i samband med behandlingen av den arbetsmarknads-
politiska propositionen 1999/2000:98.
I betänkande 1999/2000:AU7 konstaterades att bakgrunden till utskot-
tets positiva syn på handlingsplanerna givetvis är övertygelsen om att
en realistisk, tydlig och konkret handlingsplan som används aktivt
samt fortlöpande hålls aktuell är ett verksamt instrument när det
gäller att gå från arbetslöshet till arbete på den reguljära arbets-
marknaden. Att den enskilde aktivt deltar i utarbetande och aktualise-
ring av en handlingsplan bör rimligen öka hans eller hennes förutsätt-
ningar att få arbete. Utvecklade handlingsplaner kan således bli ett
centralt hjälpmedel för att förbättra resultatet i platsförmedlingsar-
betet och för att motverka rundgången. Vid tidpunkten för utskottets
behandling gällde enligt förordningen (1987:405) om den arbetsmark-
nadspolitiska verksamheten att arbetsförmedlingen och den arbetssökan-
de skulle upprätta en individuell handlingsplan om denne riskerade
långtidsarbetslöshet. Utskottet ansåg att ambitionsnivån borde höjas
ytterligare och föreslog att det borde upprättas en ömsesidig hand-
lingsplan för samtliga arbetssökande, inte bara för dem som riskerar
långtidsarbetslöshet.
Numera regleras detta i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknads-
politiska verksamheten. Av förordningens 6 § framgår att länsarbets-
nämnden i samråd med den som söker arbete skall upprätta en individu-
ell handlingsplan där den arbetssökandes skyldigheter och planerade
aktiviteter anges. Planen skall upprättas inom tre månader från det
att den enskilde anmäler sig som arbetssökande hos den offentliga
arbetsförmedlingen.
I regleringsbrevet för år 2000 har regeringen gett AMS i uppdrag att
fortsätta att utveckla handlingsplanerna till att bli ett centralt
hjälpmedel för att förbättra platsförmedlingsarbetet. AMS skulle se-
nast i augusti 2000 redovisa omfattningen av och kvaliteten på de
individuella handlingsplanerna och vilka åtgärder som vidtagits för
att höja kvaliteten.
AMS har lämnat en redovisning av uppdraget. Under rubriken
"Sammanfattning av AMS åtgärder och resultat" anges följande.
"Efter överenskommelse mellan AMS verksledning och länsarbetsdirektö-
rerna i augusti 1999 har följande åtgärder vidtagits för att förbättra
kvaliteten i de individuella handlingsplanerna:
en gemensam kvalitetsstandard för innehållet i en "jobbsökarplan" som
alla arbetsförmedlingar skall följa och som skall vara upprättad se-
nast 3 månader efter inskrivning vid förmedlingen
metodstöd och datorstött utbildningsprogram för arbetsförmedlare
medverkan för kvalitetsansvariga vid varje länsarbetsnämnd
medverkan från AMS i chefskonferenser och utbildningsaktiviteter
redovisningskrav för länsarbetsnämnderna till AMS om arbetet med att
få genomslag för kvalitetsstandarden och följa upp kvaliteten
dialogträffar mellan AMS och länen för att utveckla länens eget upp-
följningsarbete
särskild granskning av jobbsökarplaner i aktivitetsgarantin.
Förbättrad kvalitet har redan konstaterats för handlingsplaner som
upprättats under våren 2000 i form av större delaktighet i planeringen
för arbetssökande, tydligare ansvarsfördelning mellan den sökande och
förmedlingen och bättre kvalitet i innehållet i dokumentationen av de
individuella handlingsplanerna/jobbsökarplanerna."
Utskottet vill ytterligare en gång betona vikten av att utvecklingsar-
betet av handlingsplanerna fortsätter. Väl fungerande handlingsplaner
är ett viktigt instrument för att komma till rätta med den höga ar-
betslöshet som trots allt kvarstår. En handlingsplan måste vara ömse-
sidig. Detta innebär att arbetsförmedlingen och den arbetssökande
gemensamt har ett ansvar för att en sådan plan upprättas och för att
den på bästa sätt tar till vara den arbetssökandes möjligheter att få
ett arbete. Den arbetssökandes egna initiativ skall ges stort utrymme.
Syftet med den individuella handlingsplanen är att den skall underlät-
ta sökprocessen och att utgöra ett hjälpmedel för både den arbetssö-
kande och arbetsförmedlingen. En väsentlig förutsättning för att hand-
lingsplanerna skall bli effektiva är den enskildes aktiva medverkan.
Utskottet delar därför regeringens åsikt att kravet på den enskildes
medverkan bör utgöra ett grundvillkor för rätten till arbetslöshetser-
sättning. Detta innebär att den enskilde inte kan få någon ersättning
i det fall att han eller hon underlåter att medverka till att en indi-
viduell handlingsplan upprättas.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet regeringens förslag
i denna del. Förslaget innebär en ändring i 9 § ALF. Utskottet åter-
kommer nedan till frågan om antagande av lagförslaget.
Folkpartiet har framfört kravet att handlingsplanerna utvärderas efter
en tids användning. Utskottet kan konstatera att det av den ovan refe-
rerade redovisningen från AMS framgår att styrelsen kommit överens med
länsarbetsnämnderna om att de även i fortsättningen två gånger om året
skall redovisa hur utvecklingsarbetet fortskrider. Utskottet utgår
från att regeringen även i fortsättningen kommer att följa denna ut-
veckling. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A2
yrkande 2 (fp) i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd genom
vad utskottet har anfört.
Som framgår ovan framförs i två motioner, A296 och Kr230, synpunkter
vad gäller kulturarbetarna och deras villkor på arbetsmarknaden. Även
om motionerna inte bara avser förslaget om handlingsplaner har utskot-
tet valt att behandla dem i detta sammanhang.
Utskottet har senast våren 2000 i betänkande 1999/2000:AU7 kommit in
på frågor om kulturarbetares villkor på arbetsmarknaden. I betänkandet
påpekade utskottet att kulturarbetarna har en mycket speciell arbets-
marknad. Antalet tillsvidareanställningar är mycket begränsat. I stäl-
let dominerar tidsbegränsade anställningar och kortare uppdrag. Många
kulturarbetare har långa perioder under vilka de är inskrivna vid
arbetsförmedlingen, och de är också beroende av stöd i form av arbets-
löshetsersättningar eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta
förhållande innebär att stora delar av kulturområdet är starkt beroen-
de av hur arbetsmarknadspolitiken utformas.
Utskottet är tveksamt till om detta är en tillfredsställande ordning.
Det finns en risk för att arbetsmarknadspolitikens mål inte överens-
stämmer med de mål som ställs upp inom andra politikområden. Arbets-
marknadspolitikens främsta uppgifter är att förmedla arbete till ar-
betslösa och arbetskraft till företagen, att öka de arbetslösas kun-
skaper och att stödja dem som har svårt att få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.
I motion Kr230 föreslås att endast etablerade konstnärer skall kunna
anvisas arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vidare framförs att konstnä-
rer som inte kan försörja sig på sitt konstnärskap måste byta yrke
precis som alla andra.
Kulturutskottet har i sitt yttrande pekat på att regeringen, för att
komma till rätta med den rådande obalansen och överetableringen på
kulturarbetsmarknaden och för att begränsa de oetablerade konstnärer-
nas tillgång till såväl aktiva som passiva arbetsmarknadsåtgärder med
inriktning på denna marknad, fastställt vissa kriterier som måste
uppfyllas för att en arbetssökande skall kunna erhålla arbetsmarknads-
politiska insatser. Dessa regler har enligt yttrandet inte tillämpats
på avsett sätt. AMS har följt upp regeringens beslut i tre rapporter.
Av slutrapporten som lämnades i augusti i år framgår att andelen oe-
tablerade som deltar i program inriktade mot kulturarbetsmarknaden är
relativt hög. För att undvika att oetablerade ungdomar med arbetsför-
medlingens hjälp försöker etablera sig på kulturarbetsmarknaden måste
enligt AMS en närmare samverkan ske mellan regionansvariga Af Kultur
Media och ansvariga bakom de kommunala initiativen inom kulturområdet.
Kulturutskottet ansluter sig till AMS bedömning i rapporten att det är
angeläget att andelen oetablerade kulturarbetssökande i program inrik-
tade mot kulturområdet minskar, framför allt med hänsyn till att det
totalt sett handlar om ansenliga resurser som används på ett enligt
AMS uppfattning felaktigt sätt.
Med hänvisning till vad som redovisats ovan anser kulturutskottet att
motionen Kr230 får anses i viss mån tillgodosedd, varför några utta-
landen från riksdagens sida inte kan anses nödvändiga. Kulturutskottet
avstyrker därför motionsyrkandena.
Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan uppfattning än den kulturut-
skottet framfört. Utskottet avstyrker därför motion Kr230 yrkandena 1
och 12 (m).
Utskottet övergår nu till det krav som framställs i motion A296 om att
AMS skall samråda med berörda konstnärsorganisationer när föreskrifter
utfärdas. Detta krav tar bl.a. sikte på utformandet av den individuel-
la handlingsplanen och sökområdet.
Regeringen har i skilda sammanhang pekat på nödvändigheten av att
beakta kulturarbetarnas villkor. Utskottet har ingen annan uppfattning
än regeringen men vill ändå betona vikten av arbetslöshetsförsäkring-
ens roll som omställningsförsäkring.
Av Kulturutskottets yttrande framgår att man har inhämtat att AMS, på
förslag från Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd
(KLYS), har för avsikt att tillsätta en arbetsgrupp i vilken berörda
konstnärsorganisationer inom AMS Kulturarbetsdelegation skall ingå.
Arbetsgruppen skall under AMS generaldirektör se över föreskrifterna
när det gäller arbetslöshetsförsäkringen med tanke på deras tillämp-
ning på kulturarbetsmarknaden.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att föreskriftsrätten när
det gäller arbetslöshetsförsäkringen tillkommer regeringen och AMS
exklusivt. Givetvis kan AMS i detta arbete inhämta yttranden och syn-
punkter från berörda organisationer. Som framgår av redovisningen ovan
har AMS för avsikt att göra det.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A296 (v).
När det sedan gäller de synpunkter som framförs i motion A3 vill ut-
skottet hänvisa till vad som sagts tidigare om att utgångspunkten
måste vara individens behov när man utformar handlingsplanerna. Även
om den arbetssökande utgått från vad som gällt tidigare måste han
eller hon vara beredd på att det kommer att ställas krav på deltagande
i olika former av insatser, allt i syfte att underlätta återinträde på
den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet avstyrker därför motion A3
delvis (s).
Slutligen behandlar utskottet det krav som framställs i motion
1999/2000:A216 (m) om att grundvillkoren för rätt till ersättning
enligt 9 § ALF behöver anpassas till verkligheten och utvecklingen
inom IT-området. Enligt utskottets uppfattning måste en avvägning
göras från fall till fall. Givetvis innebär den nya tekniken, som
motionärerna påpekar, en ökad möjlighet för den enskilde att arbeta
från hemmet. Utskottet utgår från att det med handlingsplaner kommer
att vara möjligt att med utgångspunkt i den enskildes förutsättningar
göra en bedömning av om han eller hon kan anses stå till arbetsmarkna-
dens förfogande eller inte. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet motionen i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad
utskottet har anfört.
3.2. Sökområde
Propositionen
Enligt 11 § ALF skall erbjudet arbete anses som lämpligt om det inom
ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den
sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållan-
den. Exempel på förutsättningar för arbetet är sådana förhållanden som
yrkesvana, utbildning och kompetens. Exempel på andra personliga för-
hållanden är ålder, hälsa och lokal bundenhet av familjeskäl. Ett
arbete är inte olämpligt enbart av det skälet att det inte överens-
stämmer med den arbetslöses utbildning eller yrkesverksamhet. Riktlin-
jer för vad som skall anses vara lämpligt arbete har utarbetats i
praxis. Reglerna har kommit att tillämpas så att en arbetssökande
normalt först söker arbete inom det egna närområdet. Senare utvidgas
sökområdet yrkesmässigt och geografiskt.
Regeringen slår fast att arbetslöshetsförsäkringen inte är en yrkes-
försäkring. Ju längre arbetslösheten varar, desto större bör kraven
vara på yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med hänsyn till de bety-
dande strukturella förändringarna på arbetsmarknaden bör rimlig hänsyn
tas till de särskilda behov som kan finnas för grupper med projektan-
ställningar m.m. Detta gäller bl.a. kulturarbetsmarknaden.
Regeringen, som anser att det finns skäl att differentiera kraven på
arbetssökandet under ersättningsperioden, föreslår att det införs en
regel som innebär att den arbetssökande ges ett rådrum under en period
för att anpassa sig till den nya situationen. Enligt förslaget får den
arbetssökande under de första 100 ersättningsdagarna i en ersättning-
speriod begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbeten inom sitt
yrke och i närområdet. Tiden motsvarar drygt fem månaders obruten
arbetslöshet. Därefter skall den arbetssökande vidga sitt sökområde
såväl yrkesmässigt som geografiskt. Med vidgning geografiskt avses
huvudsakligen pendling. Förutsättningarna skall framgå av den indivi-
duella handlingsplanen. Syftet är inte att den arbetssökande skall
tvingas byta yrke om rimliga möjligheter finns till utkomst inom yr-
ket. Om ett arbete på annan ort betraktas som lämpligt för den arbets-
sökande kan det medföra att han eller hon måste flytta. Man skall dock
ta skälig hänsyn till personliga förhållanden som ålder, hälsa och
lokal bundenhet av familjeskäl. Man skall vid den yrkesmässiga och
geografiska utvidgningen även ta rimlig hänsyn till att en arbetssö-
kande genom regelbundna uppdrag eller anställningar kan visa sig vara
förankrad inom ett yrke som han eller hon är utbildad till eller etab-
lerad inom. Detta gäller särskilt kulturarbetare.
I det fall en arbetssökande påbörjar en ny ersättningsperiod i direkt
anslutning till en föregående period bör kravet på yrkesmässig och
geografisk utvidgning av sökområdet fortsätta att gälla. Detsamma
gäller om den arbetssökande medgivits förlängning av ersättningsperio-
den. För att en arbetssökande skall ha rätt till ett nytt begränsat
sökområde krävs att tolv månader har gått sedan han eller hon senast
fick ersättning.
Motioner
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet avstyrker regeringens
förslag vad gäller sökområde.
Moderaterna motiverar i kommittémotion A5 (yrk. 5) sitt avslagsyrkande
med att det inte behövs några regler av det slag som regeringen före-
slår med den tydliga tidsgräns i arbetslöshetsförsäkringen som partiet
förordar. Moderaterna hänvisar också till att AMS avstyrker förslaget.
Kristdemokraterna konstaterar i kommittémotion A279 (yrk. 3) att ar-
betslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Den arbetssökan-
de skall sträva efter att så snabbt som möjligt få ett nytt arbete.
I kommittémotion A2 framför Folkpartiet att 100 dagar är en lång tid
och att de arbetslösa redan från början bör ha hårda krav på sig att
söka jobb. Det kan dock vara nödvändigt med undantagsbestämmelser för
vissa speciella yrkesgrupper (yrk. 3).
Centerpartiet anser enligt kommittémotion A1 att det är för liten
rörlighet på arbetsmarknaden både geografiskt, där rörligheten är
ensidig in mot storstäderna, och yrkesmässigt, där alltför många inte
byter till ett yrke med större efterfrågan. Det är enligt motionen
viktigt att trygghetssystemen utformas så att människor tillåts växa
och inte blir fastlåsta i gamla strukturer. Centerpartiet kan tänka
sig att ställa sig bakom regeringens förslag om begränsning av sökom-
råde under förutsättning att den arbetslöse enbart kan välja ett av
alternativen och inte båda i kombination. Om båda kan väljas tappar
den arbetslöse tempo i omställningsarbetet (yrk. 3).
I en partimotion 1999/2000:A220 från den allmänna motionstiden 1999
föreslår Centerpartiet att det tillsätts en utredning om varför sökak-
tiviteten är låg och vilka åtgärder som kan vidtas för att öka den
(yrk. 19).
Utskottets ställningstagande
Som utskottet påpekat tidigare i detta betänkande är arbetslöshetsför-
säkringen en omställningsförsäkring vars huvudsakliga syfte är att
ersätta den enskilde för inkomstförlust vid arbetslöshet under en
omställningsperiod fram till ett nytt arbete. Utskottet har också
påpekat att arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring som riktar sig
till individen, dvs. den skall inte användas som någon form av före-
tags- eller branschsubvention eller för att finansiera sådan verksam-
het som i och för sig är behjärtansvärd, men som samhället i övrigt
inte klarar av att finansiera. Utgångspunkten vid utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen är alltså den enskildes förhållanden.
Genom den utveckling som pågår kommer den enskilde att ges en större
möjlighet till insatser som är anpassade för honom eller henne. Samti-
digt har det gjorts tydligt vilka krav som ställs på den enskilde för
rätt till arbetslöshetsersättning. Det förslag regeringen nu lägger
fram innebär enligt utskottets åsikt att sökprocessen blir tydligare.
Genom de föreslagna lagreglerna bör det bli enklare att uppnå likfor-
mighet i tillämpningen.
Utskottet delar regeringens syn att det är rimligt att den enskilde
under de första 100 dagarna, vilket motsvarar ca 5 månaders arbetslös-
het, får ett visst rådrum för att anpassa sig till den nya situatio-
nen. Att bli arbetslös är omskakande för de flesta. Det kan innebära
stora förändringar både för den drabbade och hans eller hennes familj
och för den nära omgivningen i övrigt.
Under 100-dagarsperioden skall den individuella handlingsplanen utar-
betas för att vara färdig inom 3 månader efter arbetslöshetens inträ-
de. Efter en tids arbetslöshet är det, som regeringen uttalat, natur-
ligt att den arbetssökande utvidgar sitt arbetssökande både yrkesmäs-
sigt och geografiskt. Detta innebär att sökanden dels skall vara be-
redd att pendla, dels söka alla de arbeten som kan anses vara lämpliga
för honom eller henne.
I likhet med regeringen vill utskottet betona att syftet inte är att
den arbetssökande skall tvingas att byta yrke om det finns rimliga
möjligheter till utkomst inom yrket. Om det finns arbete på annan ort
som betraktas som lämpligt för den arbetssökande kan det medföra att
han eller hon måste flytta. Regeringen har emellertid också poängterat
att man i detta sammanhang måste ta skälig hänsyn till personliga
förhållanden som ålder, hälsa och lokal bundenhet på grund av familje-
förhållanden. Rimlig hänsyn skall som nämnts också tas till att en
arbetssökande kan vara förankrad inom det yrke som han eller hon är
utbildad till eller etablerad inom genom regelbundna uppdrag eller
anställningar. Detta gäller särskilt kulturarbetare. Utskottet instäm-
mer även i dessa synpunkter. Däremot vill utskottet betona att ut-
gångspunkten måste vara att ju längre en person är arbetslös, desto
svagare anknytning får han eller hon normalt anses ha till sitt tidi-
gare yrke. Utskottet vill också klargöra att reglerna inte får tilläm-
pas på det sättet att vissa grupper i praktiken får en form av yrkes-
försäkring.
Med hänsyn till det ovan anförda ställer sig utskottet bakom regering-
ens förslag i denna del. Motionerna A2 yrkande 3 (fp), A5 yrkande 5
(m) och A279 yrkande 3 (kd) bör därför avslås. Utskottet är inte hel-
ler berett att föreslå några tillkännagivanden med anledning av vad
som anförts i motionerna 1999/2000:A220 yrkande 19 (c) och A1 yrkande
3 (c) varför också de bör avslås.
3.3. Nedsättning av dagpenning
Propositionen
Sanktionsregler återfinns i 43-46 §§ ALF. Av dessa regler följer att
en sökande kan stängas av från ersättning i fyra olika fall, nämligen
om han eller hon lämnat sitt arbete utan giltig anledning, har skilts
från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, har avvisat ett
erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl eller om han eller hon,
utan att uttryckligen ha avvisat ett sådant arbete, ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen har orsakat att anställningen inte har kom-
mit till stånd.
Regeringen ser det som en självklarhet att det, i likhet med i andra
försäkringssystem, skall finnas regler som begränsar ersättningsrätten
i det fall att den försäkrade själv orsakar försäkringsfallet.
Avstängningsreglerna skall också medverka till att den arbetssökande
snabbt kan återgå till arbetsmarknaden. De skall även förhindra att
försäkringen utnyttjas i onödan. Avstängningsreglerna skall dessutom
motverka att redan anställda försätter sig i en arbetslöshetssituation
innan de har fått ett nytt arbete.
Regeringen konstaterar att sanktionsreglerna successivt har skärpts.
Effektiviteten i dessa skärpningar har alltmer kommit att ifrågasät-
tas. Allt färre meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt lämnas från
arbetsförmedlingarna till arbetslöshetskassorna. Detta har tolkats som
att alltfler arbetsförmedlare tvekar att använda reglerna eftersom det
får stora ekonomiska konsekvenser för den enskilde. Tveksamheten att
ifrågasätta ersättningsrätten varierar från arbetsförmedling till
arbetsförmedling, vilket regeringen anser är otillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt.
Regeringen anser därför att det finns starka skäl att överväga om
avstängningsreglerna bör reformeras i syfte att dels stärka den en-
skildes rättssäkerhet, dels underlätta den arbetssökandes återgång
till arbetsmarknaden. Regeringen föreslår att avstängningsreglerna
ändras i en riktning som bättre överensstämmer med det ursprungliga
syftet. En förändring bör endast avse situationer där det finns möj-
lighet för arbetsförmedlingen att aktivt bidra till en lösning på den
arbetssökandes arbetslöshetssituation.
Regeringen föreslår därför att sanktionen för den som har avvisat ett
erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl eller som, utan att
uttryckligen ha avvisat sådant arbete, ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen har vållat att anställning inte kommit till stånd, skall
vara en tidsbegränsad nedsättning av dagpenningen när det är fråga om
ett eller två tillfällen inom samma ersättningsperiod. Är det fråga om
ett tredje tillfälle inom samma ersättningsperiod bör en strängare
bedömning göras.
Nedsättningen bör vid det första tillfället inte vara större än att
den sökande i princip kan försörja sig på den resterande dagpenningen
utan kompletterande utfyllnad från andra samhälleliga ersättningssys-
tem. En nedsättning med 25 % bedömer regeringen som rimlig. Vid en
andra förseelse bör nedsättningen vara 50 %. Vid en tredje förseelse
inom samma ersättningsperiod skall den sökande inte ha rätt till er-
sättning förrän han eller hon uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. Rege-
ringen anser att tiderna med nedsatt dagpenning, till skillnad från
vad som nu gäller, skall vara enhetliga oavsett den förväntade varak-
tigheten på arbetet. Vid både första och andra tillfället skall ned-
sättningstiden vara 40 ersättningsdagar. Nedsättningstiden begränsas
även till 180 kalenderdagar från den dag då nedsättningstiden inled-
des. I nedsättningstiden räknas endast in de dagar då dagpenning läm-
nas.
I de två andra fallen av avstängningssituationer, dvs. då den sökande
har lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller har skilts från
arbetet på grund av otillbörligt uppförande, anser regeringen att det
inte bör ske någon förändring när det är fråga om enstaka tillfällen.
Detta motiveras med att arbetsförmedlingen i dessa fall har mycket små
möjligheter att påverka situationen. Enligt regeringen är det här dock
lika viktigt med rättssäkerhet och likabehandling. Om en arbetssökande
i dessa fall upprepar sitt beteende inom samma ersättningsperiod bör
motsvarande gälla som i nedsättningsfallen.
Regeringen föreslår att ändringarna av sanktionsreglerna även skall
gälla för deltagare i arbetsmarknadspolitiska program för vilka akti-
vitetsstöd lämnas.
Motioner
Enligt Moderaterna i kommittémotion A5 innebär de redovisade förslagen
en uppmjukning av det formella regelsystem som i dag inte tillämpas av
arbetsförmedlingar och arbetslöshetskassor. I förhållande till det
faktiska regelsystemet innebär förslaget däremot en skärpning. Modera-
terna anser att den här typen av sanktioner inte är nödvändiga i en
uttalad omställningsförsäkring enligt partiets modell där försäkrings-
tiden är begränsad och den enskildes eget ansvar är tydligt. Med hän-
visning till att partiet förordar en bortre parentes i arbetslöshets-
försäkringen anser motionärerna att förslaget bör avslås (yrk. 6).
Kristdemokraterna tillstyrker i kommittémotion A279 förslaget i denna
del. Utformningen av det nuvarande sanktionssystemet har lett till att
det inte har använts. Det har upplevts som alltför strängt av många
arbetsförmedlare.
I en kommittémotion 1999/2000:A255 från allmänna motionstiden 1999
föreslår Kristdemokraterna en översyn av sanktionsreglerna (yrk. 7).
Även Folkpartiet ställer sig i kommittémotion A2 bakom förslaget.
I en partimotion 1999/2000:A220 från allmänna motionstiden 1999 begär
Centerpartiet att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring-
ar av ALF som innebär att det införs mildare sanktionsregler som al-
ternativ till fullständig avstängning (yrk. 20).
Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) anser i motion A3 (delvis) att
den enskilde inte bör drabbas av några sanktioner i det fall då han
eller hon har nekat att ta ett arbete vid en arbetsplats som saknar
kollektivavtal.
Barbro Feltzing (mp) tar i en motion 1999/2000:A250 från allmänna
motionstiden 1999 upp frågor som har beröring med sanktionsreglerna.
Enligt motionären bygger de förändringar som genomfördes för ett par
år sedan på föreställningen att de som lämnar en anställning utan att
ha försörjningen ordnad på annat sätt hamnar i ett långvarigt beroende
av arbetslöshetsersättning. Vidare kan de nuvarande reglerna leda till
inlåsningseffekter. Barbro Feltzing föreslår därför att man utreder
eventuella samband mellan en uppsägning på egen begäran och behov av
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen (yrk. 1) samt vilka specifi-
ka inlåsningseffekter som den förlängda avstängningsperioden har på
arbetsmarknaden (yrk. 3). Vidare anser hon att det bör göras en utred-
ning av inlåsningseffekter på arbetsmarknaden i stort (yrk. 2) samt en
analys av hur trygghetssystemen skall kunna anpassas till en flexibel
arbetsmarknad (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens syn att arbetslöshetsförsäkringen i likhet
med vad som gäller för andra försäkringssystem måste ha regler om
begränsning av rätten till ersättning om den försäkrade själv orsakar
försäkringsfall. Denna princip är viktig att upprätthålla inte minst
mot bakgrund av att arbetslöshetsförsäkringen är solidariskt finansie-
rad. Det är viktigt för dess legitimitet att missbruk motverkas. Mot
detta skall ställas att det finns fall när man måste acceptera att den
försäkrade orsakar en arbetslöshetssituation. Som exempel kan nämnas
att en försäkrad lämnar sin anställning därför att han eller hon inte
fått ut någon lön eller behandlats kränkande.
En särskild fråga är hur kraftiga sanktionsreglerna skall vara. Allt-
för stränga sanktionsregler t.ex. mot den som självmant lämnar en
anställning kan leda till inlåsningseffekter och motverka rörligheten
på arbetsmarknaden. Stränga sanktionsregler kan också innebära att man
inte alls tillämpar dem eftersom den enskilde skulle drabbas mycket
hårt ekonomiskt. Alltför milda sanktionsregler kan å andra sidan leda
till att man ifrågasätter försäkringens legitimitet.
Det finns tecken som tyder på att många uppfattar sanktionsreglerna
som alltför stränga, både vad gäller det fallet att en person har sagt
upp sig på egen begäran och det fallet att en arbetssökande har avvi-
sat ett lämpligt arbete. I det förstnämnda fallet kan sanktionsregler-
nas utformning ha lett till att arbetstagare, som av personliga skäl
velat lämna en anställning, avstått från att göra det på grund av det
ekonomiska avbräck han eller hon skulle drabbas av. En vanlig före-
ställning är att arbetstagare som lämnar sin anställning utan att ha
något nytt arbete riskerar att bli långtidsarbetslösa. Enligt utskot-
tets mening finns det inte något belägg för detta. Det finns också
tecken som tyder på att tillämpningen av sanktionsreglerna skiljer sig
åt i olika delar av landet. En sådan utveckling är inte önskvärd. De
sanktionsregler som avser att någon har avvisat ett lämpligt arbete
eller genom sitt uppträdande orsakat att anställning inte har kommit
till stånd kan leda till att sökprocessen försämras.
Utskottet delar regeringens åsikt att sanktionsreglerna bör ändras i
de si tuationer när den enskilde är aktuell vid arbetsförmedlingen,
dvs. när ett arbete avvisats eller en anställning inte har kommit till
stånd (nuvarande 43 § punkterna 3 och 4). Genom den föreslagna diffe-
rentieringen kommer inte den enskilde att drabbas så hårt vid det
första nedsättningstillfället. På det sättet undviks också att arbets-
förmedlingen redan från början tvingas fatta ett för den enskilde
alltför strängt beslut. Samtidigt innebär åtgärden en markering gente-
mot den enskilde att beteendet inte accepteras. De individuella hand-
lingsplanerna har i detta sammanhang en mycket viktig funktion att
fylla. Den arbetssökande skall genom planen få klart för sig vad som
är lämpligt arbete och vilka krav som ställs på honom eller henne. Ett
beslut om nedsättning bör därför inte komma som en överraskning.
Utskottet ansluter sig också till regeringens förslag att motsvarande
regler bör gälla för de arbetsmarknadspolitiska program för vilka
aktivitetsstöd lämnas.
Utskottet ställer sig alltså bakom förslaget om att införa en möjlig-
het till nedsättning av dagpenningen. Detta innebär att det kommer att
finnas två parallella sanktionssystem med olika regler beroende på
vilken situation de skall täcka. I de fall sanktionen är en följd av
att den enskilde lämnat ett arbete eller skilts från det har arbets-
förmedlingen ingen eller mycket liten möjlighet att påverka den en-
skilde. I avstängningsfallen däremot har arbetsförmedlingen större
möjlighet att påverka.
I motion A3 föreslås att den enskilde inte bör drabbas av några sank-
tioner i det fall då han eller hon har nekat att ta ett arbete vid en
arbetsplats som saknar kollektivavtal. Utskottet vill i denna del
hänvisa till reglerna i 11 § ALF om lämpligt arbete. Ett erbjudet
arbete skall anses som lämpligt om anställningsförmånerna är förenliga
med de förmåner som arbetstagare får som anställda enligt kollektivav-
tal eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till
de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifika-
tioner får vid jämförliga företag. Förslaget i motionen skulle innebä-
ra en förändring av dessa regler. Utskottet är inte berett att föreslå
någon sådan förändring. Motion A3 delvis (s) avstyrks därför.
Med hänvisning till det ovan anförda ställer sig utskottet bakom rege-
ringens förslag i denna del, som innebär en ny paragraf 45 a § och
ändringar i de nuvarande 44-46 §§ ALF. Motion A5 yrkande 6 (m) av-
styrks.
Vad gäller de krav på ytterligare utredningar som framförts i olika
motioner kan utskottet konstatera att flertalet av dessa har framförts
hösten 1999, dvs. långt innan regeringens förslag presenterades för
riksdagen. Utskottet är inte berett att föreslå några ytterligare
utredningar när de gäller dessa frågor. Utskottet utgår från att rege-
ringen kommer att följa utvecklingen inom detta område - som sägs i
propositionen kommer regeringen också att löpande utvärdera effekten
av de föreslagna förändringarna. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 1999/2000:A220 yrkande 20 (c), 1999/2000:A250
yrkandena 1-4 (mp) och 1999/2000:A255 yrkande 7 (kd).
4 Kvalificeringsregler
4.1 Ett enhetligt arbetsvillkor m.m.
Propositionen
I den nuvarande regleringen görs en uppdelning av vad som kvalificerar
till en första ersättningsperiod och vad som kan ge rätt till ytterli-
gare ersättningsperioder. För att kvalificera sig till den första
ersättningsperioden krävs att den enskilde utfört en viss mängd för-
värvsarbete, ett arbetsvillkor. Enligt huvudregeln krävs att den ar-
betslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshe-
tens inträde skall ha förvärvsarbetat under minst sex månader. Endast
månad då förvärvsarbete har utförts under minst 70 timmar får räknas
in. Det alternativa arbetsvillkoret innebär att sökanden skall ha
förvärvsarbetat i minst 450 timmar under en sammanhängande tid av sex
kalendermånader och utfört arbetet under minst 45 timmar under var och
en av dessa månader inom ramtiden på 12 månader. Som kvalificerande
förvärvsarbete räknas anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare och anställning inom Samhall AB. Däremot kva-
lificerar inte arbete som finansieras med anställningsstöd.
Kvalificerande för ytterligare ersättningsperioder är bl.a. deltagande
i olika former av arbetsmarknadspolitiska program.
Regeringen föreslår nu en viss ändring vad gäller kvalificeringsreg-
lerna till en första ersättningsperiod. Enligt förslaget skall, i den
mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret, tid då den sökande
har fullgjort totalförsvarsplikt eller uppburit föräldrapenning jäm-
ställas med förvärvsarbete, dock tillsammans högst två kalendermåna-
der. Regeringen föreslår att det införs en ny bestämmelse, 13 a § i
ALF.
När det sedan gäller återkvalificeringsreglerna konstaterar regeringen
att många arbetsmarknadspolitiska åtgärder har använts till att till-
försäkra den arbetslöse fortsatt försörjning. Läget på arbetsmarknaden
har nu avsevärt förbättrats. Det s.k. volymmålet för de arbetsmark-
nadspolitiska aktiviteterna har slopats och inriktningen är nu att
prioritera kvalitativa aktiviteter, såsom yrkesinriktad arbetsmark-
nadsubildning, som bedöms snabbare leda till reguljärt arbete. För dem
som under en längre tid inte har kunnat få reguljärt arbete kommer det
att finnas en aktivitetsgaranti. Regeringen anser därför att behovet
av arbetsmarknadspolitiska insatser som kvalificerar för ny ersätt-
ningsrätt minskar.
Med hänsyn till att regeringen anser att arbetslöshetsförsäkringens
karaktär av omställningsförsäkring bör stärkas föreslås att tid när
den arbetssökande deltagit i arbetsmarknadspolitiska program inte
längre skall vara återkvalificerande. Inte heller anställningar finan-
sierade med anställningsstöd skall vara kvalificerande. Däremot skall
sådan tid vara överhoppningsbar vid bestämmandet av ramtiden. Tiden
föreslås bli överhoppningsbar såväl när det gäller beräkningen av
ramtiden i samband med att arbetsvillkoret prövas, 17 § ALF, som vid
prövningen vid återknytning till de pågående ersättningsperiod, 23 §
ALF.
Vidare föreslås att 14 § andra stycket ALF upphävs.
Motioner
Moderaterna förklarar i kommittémotion A5 att de delar uppfattningen
att endast reguljärt arbete skall få tillgodoräknas vid uppfyllandet
av arbetsvillkoret i försäkringen. De anser också att det är bra att
arbetsmarknadspolitiska program används till det de är avsedda för och
inte till att återkvalificera för nya ersättningsperioder. Moderaterna
tillstyrker därför regeringens förslag i dessa delar.
Kristdemokraterna konstaterar i kommittémotion A279 att "den främre
parentesen" kommer att bestå i regeringens förslag. Partiet anser att
man bör utreda möjligheten att mildra arbetsvillkoret för dem som
endast gör anspråk på grundersättning (yrk. 4).
I motion A4 framför Ewa Larsson (mp) att hon ser positivt på att rege-
ringen i propositionen uttryckt att rimlig hänsyn skall tas till de
speciella förhållanden som råder inom kulturarbetsmarknaden. Hon utgår
från att detta hänsynstagande även gäller anställningar med anställ-
ningsstöd.
Utskottets ställningstagande
Rätten till arbetslöshetsersättning under en första ersättningsperiod
bör enligt utskottet bygga på en fast förankring på arbetsmarknaden.
För att en sökande skall anses ha fast förankring måste det krävas att
han eller hon har förvärvsarbetat reguljärt i en viss omfattning.
Vilken omfattningen skall vara är en svår avvägning. Ett för lågt krav
innebär en svag förankring på arbetsmarknaden medan ett alltför högt
krav skulle utesluta stora arbetstagargrupper från försäkringsskydd.
Det skulle även försvåra för deltidsarbetande att omfattas av försäk-
ringen.
Enligt utskottets mening är dagens arbetsvillkor förhållandevis väl
avvägt. Det innebär rimliga krav på sökandens anknytning till arbets-
marknaden utan att det får till effekt att stora grupper ställs utan-
för försäkringen. Samtidigt upprätthålls kravet på den fasta förank-
ringen. Genom arbetsvillkorets utformning, som enligt huvudregeln
innebär 70 timmars arbete per månad, underlättas för deltidsarbetande
att erhålla arbetslöshetsersättning. Det alternativa arbetsvillkoret
innebär att grupper som har god anknytning till arbetsmarknaden men
som arbetar oregelbundet ges möjlighet att kvalificera sig för ersätt-
ning.
Regeringens förslag innebär ingen förändring i detta avseende. Däremot
införs en möjlighet att till viss del uppfylla arbetsvillkoret med
hjälp av föräldraledighet eller totalförsvarsplikt. Utskottet återkom-
mer till detta förslag nedan.
Utskottet kan ha förståelse för de synpunkter Kristdemokraterna fram-
för. I propositionen konstateras att många människor inte i dag kan få
del av det ekonomiska skydd vid arbetslöshet som arbetslöshetsförsäk-
ringen ger. Det gäller bl.a. nytillträdande på arbetsmarknaden, kort-
tidsanställda, invandrare och andra utsatta grupper. Det har därför
påbörjats ett arbete inom Regeringskansliet med att kartlägga dessa
grupper och analysera varför de står utan försäkringsskydd och, om det
statsfinansiella läget medger det, hur skyddet skulle kunna förbättras
inom ramen för försäkringssystemet. Utskottet är därför inte berett
att föreslå något tillkännagivande på det sätt Kristdemokraterna före-
slår. Motion A279 yrkande 4 (kd) bör därför avslås.
En fråga som har uppkommit vid utskottets behandling av ärendet är
vilka anställningar som skall betraktas som förvärvsarbete vid bestäm-
mande av ersättningsrätten till en första ersättningsperiod. Enligt
nuvarande regler räknas som förvärvsarbete även anställning med löne-
bidrag, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) och anställ-
ning inom Samhall AB. Däremot räknas inte arbete som utförs i anställ-
ningar med anställningsstöd enligt förordningen (1997:1275) om an-
ställningsstöd.
För närvarande finns flera olika former av anställningsstöd. Utskottet
har i sin tidigare behandling av dessa stöd brukat indela dem i fyra
olika kategorier.
Allmänt anställningsstöd som får lämnas vid anställning av en person
som är långtidsarbetslös och som under minst tolv månader omedelbart
före anvisningen varit anmäld som arbetssökande på den offentliga
arbetsförmedlingen.
Förstärkt anställningsstöd som får anvisas en person som sedan 24
månader antingen varit arbetslös eller har deltagit i ett arbetmark-
nadspolitiskt program och som omedelbart före anvisningen i minst 24
månader varit anmäld som arbetssökande på den offentliga arbetsförmed-
lingen.
Utökat förstärkt anställningsstöd som får anvisas en person som sedan
48 månader antingen varit arbetslös eller har deltagit i ett arbets-
marknadspolitiskt program och som omedelbart före anvisningen i minst
48 månader varit anmäld som arbetssökande på den offentliga arbetsför-
medlingen.
Särskilt anställningsstöd som får anvisas en person som fyllt 57 år
och som sedan 24 månader antingen varit arbetslös eller deltagit i ett
arbetsmarknadspolitiskt program och som omedelbart före anvisningen
under samma tid varit anmäld som arbetssökande på den offentliga ar-
betsförmedlingen samt tagit del av aktivitetsgarantin under minst tre
månader.
De förstärkta anställningsstöden behandlas i den ovannämnda förord-
ningen i ett sammanhang. I AMS veckostatistik betecknas dessa som
förstärkt anställningsstöd (för 2-årsinskrivna) respektive förstärkt
anställningsstöd (för 4-årsinskrivna).
Syftet med anställningsstöd är att underlätta för arbetslösa med långa
eller mycket långa inskrivningstider på arbetsförmedlingen att få en
anställning. Anställningsstöd skall stimulera arbetsgivare att tidiga-
relägga sina rekryteringar. Anställningsstöd får lämnas till både
privat och offentlig arbetsgivare och anställningen kan vara en tills-
vidare-, prov- eller visstidsanställning. Stöd får inte lämnas till
arbetsgivare som senare än nio månader före den aktuella anställningen
sagt upp anställda på grund av arbetsbrist.
Den anställde skall ha lön och andra anställningsförmåner enligt kol-
lektivavtal eller förmåner som är likvärdiga med förmåner enligt kol-
lektivavtal i branschen.
Till skillnad från övriga anställningsstöd omfattas inte anställningar
med särskilt anställningsstöd av anställningsskyddslagen.
Som framgår av ovanstående redogörelse innebär en anställning med
anställningsstöd att den enskilde i huvudsak har samma förhållanden
som övriga anställda vid arbetsplatsen. Det måste därför framstå som
märkligt för honom eller henne att det utförda arbetet inte kvalifice-
rar för arbetslöshetsersättning på grund av att anställningen delvis
är finansierad genom statligt stöd, samtidigt som andra anställningar
som också är offentligt finansierade är kvalificerande, t.ex. anställ-
ningar med lönebidrag och anställningar i Samhall AB. Utskottet anser
därför att det finns starka skäl för att även arbete i en anställning
med anställningsstöd skall kvalificera för arbetslöshetsersättning.
Detta bör gälla det allmänna anställningsstödet och de två formerna av
förstärkt anställningsstöd. Det särskilda anställningsstödet avviker
dock från de övriga stödformerna. Detta stöd riktar sig till äldre
arbetslösa som har särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Anvisningarna görs inom ramen för aktivitetsgarantin, och avsikten är
att den enskilde skall återgå till aktivitetsgarantin för det fall att
han eller hon inte har fått något reguljärt arbete efter anställning-
en. Detta följer av att en anställning med anställningsstöd till
skillnad från de övriga stödformerna inte är återkvalificerande för
nya ersättningsperioder. Till detta kommer, som tidigare påpekats, att
anställningar med särskilt anställningsstöd inte omfattas av anställ-
ningsskyddslagen.
Utskottet föreslår därför att anställningar som finansieras med an-
ställningsstöd, med undantag för anställningar som finansieras med
särskilt anställningsstöd, skall vara kvalificerande för en första
ersättningsperiod.
Utskottet vill poängtera att avsikten i första hand är att skapa en-
hetliga kvalificeringsregler så att den enskildes ersättningsrätt inte
är beroende av hur anställningen finansieras. Man kan dock inte bortse
från risken att det huvudsakliga syftet med anställningsstödet är att
den enskilde skall kvalificera sig för nya ersättningsperioder och
inte att anvisningen skall övergå i en reguljär anställning. Denna
risk kan vara särskilt påtaglig när det offentliga är arbetsgivare
eller har ett medbestämmande över verksamheten. För att motverka detta
är det viktigt att man vid beslut om anställningsstöd ställer sådana
krav på arbetsgivarna att man försäkrar sig om att anställningen nor-
malt leder till att den enskilde får ett reguljärt arbete. En lösning
skulle kunna vara att utforma särskilda regler för anvisningar till de
offentliga arbetsgivarna.
Utskottet utgår från att regeringen beaktar dessa synpunkter. Den
föreslagna förändringen innebär att utgifterna för arbetslöshetsför-
säkringen kommer att öka. Hur stor denna kostnad kommer att bli är
svår att fastställa. Med hänsyn till det allt bättre arbetsmarknadslä-
get anser utskottet att kostnadsökningen bör kunna uppvägas av minska-
de utgifter på grund av lägre arbetslöshet.
Med hänsyn till det ovan anförda föreslår utskottet att bestämmelsen i
14 § i berörda delar ges ha följande lydelse.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvsarbete
1. som arbetsgivaren finansierat med särskilt anställningsstöd enligt
förordningen (1997:1275) om anställningsstöd, eller - - -
På grund av den föreslagna förändringen av kvalifikationsreglerna bör
även ramtidsbestämmelserna få en annan utformning. Det finns inte
längre skäl till att förvärvsarbete i de anställningar som blir kvali-
ficerande skall vara överhoppningsbar tid. Följden blir att endast tid
under vilken den arbetssökande haft anställning finansierad med sär-
skilt anställningsstöd skall anses som överhoppningsbar i fortsätt-
ningen. Utskottet föreslår därför att 17 § i berörd del bör ha följan-
de lydelse.
När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte heller tid då den
sökande
- - -
6. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med särskilt
anställningsstöd enligt förordningen (1997:1275) om anställningsstöd,
eller - - -
Utskottet övergår nu till att behandla den del av förslaget som rör
möjligheten att uppfylla arbetsvillkoret med hjälp av föräldraledighet
eller totalförsvarsplikt. Utskottet har ingen invändning i sak mot
förslaget. Under ärendets behandling i utskottet har dock en fråga
uppkommit om utformningen av lagtexten. Enligt förslaget införs en ny
bestämmelse, 13 a §. I andra stycket återfinns en närmare reglering av
hur det s.k. alternativa arbetsvillkoret skall beräknas i dessa fall.
Av propositionen framgår att sökanden, förutom att uppfylla det gene-
rella kravet på 450 timmars kvalificerande tid, skall ha haft för-
värvsarbete utöver föräldraledigheten eller totalförsvarsplikten i
minst 300 timmar under minst 4 av de 6 sammanhängande kalendermånader
som det alternativa arbetsvillkoret förutsätter. Enligt utskottets
mening bör det inte ställas krav på att de högst två månader då sökan-
den kan kvalificera sig med totalförsvarsplikt eller föräldrapenning-
förmåner i sin helhet avser sådant. Det bör också vara möjligt att
tillgodoräkna sig högst två månader som består av en kombination av
förvärvsarbete och totalförsvarsplikt eller föräldrapenningförmåner.
Vid tillämpning av det alternativa arbetsvillkoret i 12 § första
stycket 2 bör, som regeringen föreslår, ett krav dock vara att minst
45 timmar med förvärvsarbete, totalförsvarsplikt eller föräldrapen-
ningförmåner belöper på vardera månaden.
För att tydliggöra innebörden förordar utskottet att 13 a § får föl-
jande lydelse.
I den mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret jämställs med
förvärvsarbete även tid då den sökande har fullgjort tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapen-
ningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock tillsam-
mans under högst två kalendermånader.
Vid tillämpning, i fall som avses i första stycket, av 12 § första
stycket 2 skall minst 300 av de där angivna 450 timmarna avse för-
värvsarbete under minst 4 kalendermånader som har utförts med minst 45
timmar under var och en av dessa månader. Under var och en av de åter-
stående högst 2 månaderna skall sökanden ha utfört förvärvsarbete,
fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring under tid som motsvarar minst 45 timmar.
Lagförslag i enlighet med det som anförts ovan läggs fram i utskottets
hemställan.
Regeringens övriga förslag i denna del, som innebär att återkvalifice-
ringsvillkoret slopas, att reglerna för överhoppningsbar tid ändras
och att bestämmelsen i 14 § andra stycket tas bort, tillstyrks av
utskottet. Utskottet återkommer till frågan om antagande av lagänd-
ringarna nedan.
Vad slutligen gäller de synpunkter som framförs i motion A4 (mp) om de
speciella förhållandena inom kulturarbetsmarknaden anser utskottet att
motionären får anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört. Motion
avstyrks därför.
4.2 Överhoppningsbar tid i övrigt
Propositionen
Regeringen föreslår, utöver det som redovisats under avsnitt 4.1, att
tid då hel närståendepenning uppburits inte skall räknas när ramtiden
bestäms i samband med prövning av arbetsvillkoret. Vidare föreslås att
den tid som får hoppas över vid beräkning av ramtiden begränsas till
sju år.
Motioner
Kristdemokraterna tillstyrker i kommittémotion A279 förslaget att tid
med hel närståendepenning skall få hoppas över.
I en motion, 1999/2000:A255 från allmänna motionstiden 1999, påpekar
partiet att den överhoppningsbara tiden vid vård av sjukt eller handi-
kappat barn begränsas till två år. Partiet anser att vård av barn
skall vara överhoppningsbar oavsett tidsperiod (yrk. 5).
Håkan Juholt m.fl. (s) anser i motion A259 att tid i samband med vård
av svårt sjukt barn då föräldern uppbär vårdbidrag bör vara överhopp-
ningsbar.
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag innebär i korthet dels att tid då hel närstående-
penning uppburits skall vara överhoppningsbar, dels att ramtiden be-
gränsas till sju år.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte är förenligt med
försäkringens syfte att en arbetssökande skall kunna vara borta från
arbetsmarknaden under en mycket lång tid och ändå vara berättigad till
ersättning. En begränsning av ramtiden innebär att kravet på anknyt-
ning till arbetsmarknaden upprätthålls bättre samtidigt som administ-
rationen underlättas. Detta måste särskilt beaktas när man bestämmer
vilka hinder att utföra arbete som skall godtas som överhoppningsbar
tid. Som regeringen påpekat i propositionen utgår hel närståendepen-
ning under begränsad tid varför en arbetssökandes anknytning till
arbetsmarknaden inte kan anses upphöra till följd av sådan.
När det sedan gäller motion A259 (s) kan utskottet känna sympati för
de synpunkter som förs fram och som innebär att tid under vilken den
sökande uppburit vårdbidrag skall vara överhoppningsbar. Utskottet kan
notera att rätten att få vårdbidrag inte utesluts av förvärvsinkoms-
ter. Utskottet är dock inte berett att i nuläget föreslå några ytter-
ligare förändringar av reglerna om överhoppningsbar tid. Motionen
avstyrks därför. Av detta följer att utskottet inte heller kan ställa
sig bakom motion A255 yrkande 5 (kd).
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag i dessa delar och
återkommer nedan till frågan om antagandet av lagförslagen.
4.3 Studerandes ersättningsrätt
Propositionen
Enligt dagens regler omfattas inte alla ungdomar av möjligheten att
kvalificera sig för ersättning enligt det s.k. studerandevillkoret.
Detta villkor, som regleras i 18 § ALF, innebär att en sökande är
berättigad till ersättning enligt grundförsäkringen om han eller hon
har stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den
offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat i minst 90 kalen-
derdagar under en ramtid av 10 månader i anslutning till att en ut-
bildning på heltid avslutats som omfattat minst ett läsår och som
berättigat till studiesocialt stöd. Eftersom ersättning från grundför-
säkringen lämnas tidigast den dag den arbetslöse fyller 20 år innebär
nuvarande regler att yngre arbetssökande inte kan erhålla sådan er-
sättning.
Regeringen föreslår nu att detta villkor ändras och att ramtiden för-
längs så att villkoret kan uppfyllas vid 20 års ålder av den som har
avslutat sin utbildning genom att ha fullföljt treårigt gymnasium före
20-årsdagen.
Motioner
I flera motioner behandlas frågor om studerandes villkor i arbetslös-
hetsförsäkringen. Ingen av motionärerna ställer sig avvisande till
regeringens förslag i denna del eller framställer några ändringsyrkan-
den.
I kommittémotion 1999/2000:A255 från den allmänna motionstiden 1999
anser Kristdemokraterna att studier inte skall behöva vara avslutade
för att man skall vara berättigad till arbetslöshetsersättning, förut-
satt att kraven i övrigt är uppfyllda (yrk. 4). Motsvarande synpunkt
framför partiet i kommittémotion A279, dock utan att särskilt yrka
det.
Centerpartiet framför i kommittémotion A1 att studenters möjlighet att
kvalificera sig för arbetslöshetsersättning måste förbättras (yrk. 5).
Partiet kräver i en kommittémotion, 1999/2000:Ub499, att 16 § ALF
ändras så att studenter som annars uppfyller kraven för arbetslöshet-
sersättning också skall ha rätt till sådan under ferier (yrk. 23).
Motsvarande krav framställs i kommittémotion Ub479 (yrk. 10).
I motion A229 efterlyser Bengt Silfverstrand och Hans Hoff (båda s)
jämlika regler för arbetslöshetsersättning till studerande.
Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) föreslår i motion A272 en över-
syn av arbetslöshetsförsäkringens regler om sökandens försäkran att
inte återuppta studier. Samma motionärer föreslår i motion A297 att
reglerna om uppehåll mellan studier bör anpassas till den verklighet
som råder vid utbildning.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av motionsredogörelsen framförs flera ståndpunkter som rör
studerandes rätt till arbetslöshetsersättning. En iakttagelse är att
flertalet av de krav som framförs grundas på det förhållandet att
studerande ofta har svårt få någon ekonomisk ersättning under studie-
uppehåll och ferier. Detta beror till stor del på utformningen av de
ersättningssystem som finns vid studier.
Den grundläggande tanken med arbetslöshetsförsäkringen är som tidigare
påpekats att den skall ge den enskilde rätt till ekonomisk ersättning
under en omställningsperiod. Detta innebär att den sökande måste stå
till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka lämpligt arbete.
Enligt utskottets mening överensstämmer inte dessa krav med den situa-
tion många studerande befinner sig i. Avbrotten i studierna är till-
fälliga och görs ofta mellan olika perioder av studier. Frågan om
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen måste ses mot den ovan an-
givna bakgrunden. Utskottet ser för närvarande inget skäl att utvidga
ersättningsmöjligheten inom arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet vill
dock peka på att arbetsmarknadens krav på utbildning kommer att öka.
Skulle det visa sig att många personer undviker att studera på grund
av ersättningssystemens utformning är det viktigt att en översyn av
ersättningsfrågan genomförs. Utskottet utgår från att regeringen kom-
mer att noggrant följa utvecklingen inom detta område.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A1 yrkande
5 (c), A229 (s), A272 (s) och A297 (s), 1999/2000:A255 yrkande 4 (kd),
1999/2000:Ub499 yrkande 23 (c) och Ub479 yrkande 10 (c).
Vad sedan gäller regeringens förslag om en förlängning av ramtiden för
studerande kan konstateras att det inte har väckts någon motion med
anledning av regeringens förslag i denna del. Utskottet som inte har
någon erinran mot förslaget i denna del återkommer nedan till frågan
om antagande av lagförslaget.
5 Ersättningsperiodens längd
Propositionen
När det gäller frågan om vilket antal ersättningsdagar som bör utgå
konstaterar regeringen att de flesta arbetslösa får arbete efter en
kortare tids arbetslöshet. Skälet till att de äldre arbetslösa har
rätt till en längre ersättningsperiod är att erfarenheten har visat
att det kan ta längre tid för dessa att finna ett nytt arbete.
Genom införandet av aktivitetsgarantin och det särskilda anställnings-
stödet finns det enligt regeringen goda möjligheter för de äldre ar-
betslösa att behålla sin förankring på arbetsmarknaden. Det finns inte
längre samma behov att ha kvar den längre ersättningsperioden. Rege-
ringen föreslår att varje ersättningsperiod skall ge rätt till ersätt-
ning under längst 300 ersättningsdagar.
Vidare anser regeringen att en prövning skall göras om sökanden upp-
fyller ett nytt arbetsvillkor först när en ersättningsperiod gått till
ända. Skulle så vara fallet lämnas en ny ersättningsperiod. Om den
sökande inte uppfyller villkoren för en ny ersättningsperiod bör det
finnas möjlighet till förlängning av perioden. Möjligheten till för-
längning av ersättningsperioden bör avse högst 300 ersättningsdagar.
Arbetslöshetskassan beslutar om förlängning efter förslag från arbets-
förmedlingen. Förmedlingens förslag skall bygga på en bedömning inom
ramen för den individuella handlingsplanen om vad som är effektivast
för att uppnå målet att den sökande åter kommer i arbete. Vid denna
bedömning skall man utgå från den arbetssökandes risk att bli lång-
tidsinskriven.
Den s.k. avräkningsregeln slopas. Den följer av 23 § ALF och innebär
att den nya ersättningsperioden skall räknas från inträdet av den
arbetslöshet då den sökande uppfyllde det arbetsvillkor som ligger
till grund för den nya perioden. Den nya regeln innebär att ersätt-
ningsdagar i en äldre ersättningsperiod inte längre skall räknas av
vid beviljande av en ny ersättningsperiod. Alla nya ersättningsperio-
der skall i enlighet med nuvarande regler inledas med en karens.
Motion
Moderaterna hävdar i kommittémotion A5 att förslaget om att förlänga
ersättningsperiodens längd innebär en möjlighet till evig ersättning.
Detta motverkar systemets karaktär som omställningsförsäkring. Försla-
get avstyrks därför (yrk. 7).
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag om att ta bort återkvalificeringsreglerna innebär
som tidigare påpekats en radikal förändring av arbetslöshetsförsäk-
ringen. Genom förändringen kommer det inte längre vara möjligt att
under längre perioder varva öppen arbetslöshet med deltagande i olika
former av arbetsmarknadspolitiska insatser. Det kommer att finnas en
klart markerad tidsgräns för ersättningsrätten för dem som inte har
förvärvsarbetat efter att ha blivit arbetslösa. För att undvika att
arbetssökande står utan försörjning efter ersättningsperiodens utgång
och för att förbättra möjligheterna att återkomma i reguljärt arbete
kommer de berörda att omfattas av det nya arbetsmarknadspolitiska
programmet aktivitetsgaranti.
För att den enskilde skall få en reell möjlighet till omställning
måste det ges en tillräckligt lång tid under vilken han eller hon kan
delta i olika former av insatser. I detta ligger även att det måste
ingå perioder under vilka den enskilde kan vara öppet arbetslös samti-
digt som han eller hon söker arbete. Enligt utskottets mening får inte
denna period vara alltför kort utan den bör sträcka sig över ett antal
år. Med slopandet av återkvalificeringsreglerna skulle denna period i
vissa fall kunna bli alltför kort, dvs. endast 300 ersättningsdagar.
En möjlighet till förlängning på det sätt regeringen föreslår skulle
däremot innebära att den enskilde kunde ges en tillräckligt lång om-
ställningsperiod. Av effektivitetsskäl bör det dock krävas att man
inför olika kontrollfunktioner. En sådan viktig kontrollfunktion har
utformningen och uppföljningen av de individuella handlingsplanerna.
Detta är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Utöver dessa
handlingsplaner bör det därför införas ytterligare en kontrollfunktion
på det sätt som regeringen föreslagit, dvs. att arbetslöshetskassan
efter 300 ersättningsdagar efter förslag av arbetsförmedlingen skall
fatta besluta om eventuell förlängning. Härigenom görs en ordentlig
genomgång av vilka åtgärder som krävs för att den enskilde skall kunna
erhålla ett reguljärt arbete och om det finns risk för att han eller
hon skall bli långtidsinskriven. Vidare bibehålls strukturen i system-
et.
När det sedan gäller frågan om att slopa de särskilda reglerna om
förlängd ersättningsperiod för äldre arbetslösa biträder utskottet
regeringens förslag i denna del.
Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom regering-
ens förslag vad gäller möjligheten att förlänga ersättningsperioden,
vilket regleras i 22 § första stycket ALF. Motion A5 yrkande 7 (m)
avstyrks därför.
Avslutningsvis ställer sig utskottet bakom förslaget om att en ny
ersättningsperiod skall räknas från den tidpunkt när den tidigare
perioden löper ut. Utskottet återkommer till antagande av lagförsla-
get.
6 Ersättnings- och kompensationsnivåer
Propositionen
I propositionen konstateras att sedan 1992 har grundbeloppet och den
högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjts endast margi-
nellt. Detsamma gäller för den lägsta och högsta nivån på utbildnings-
bidragen, numera aktivitetsstöden. Storleken på den högsta dagpenning-
en återspeglar inte löneutvecklingen under denna period. Detta har
lett till att man alltmer har kommit att ifrågasätta om försäkringen
är att betrakta som en inkomstbortfallsförsäkring. Inom flera av-
talsområden på arbetsmarknaden finns nu långtgående planer på att
införa kompletterande privata försäkringslösningar. Enligt regeringen
kan denna utveckling minska viljan att finansiera den allmänna arbets-
löshetsförsäkringen och hota försäkringens legitimitet.
Regeringen anser därför att det är ytterst angeläget att inleda en
utveckling för att återställa värdet av den lägsta och högsta nivån på
ersättningen och motverka försäkringslösningar som endast de mer väl-
beställda på arbetsmarknaden har råd med. Regeringen avser därför,
under förutsättning att det statsfinansiella läget så tillåter, att i
två steg höja den högsta dagpenningen under de första 100 ersättnings-
dagarna fr. o. m. den 1 juli 2001 respektive den 1 januari 2002. I
samband med detta avser regeringen att också höja grundbeloppet. Höj-
ningarna sker om förslagen i propositionen genomförs. Regeringen avser
att följa upp och utvärdera de i propositionen framlagda förslagens
effekter inför en eventuell förändring. För att möjliggöra en kommande
höjning föreslås en ny regel i 25 § andra stycket ALF.
Regeln innebär att sökande kan få en förhöjd dagpenning de första 100
dagarna i en ersättningsperiod. Detta motsvarar ca fem månaders ar-
betslöshet. Sökande som uppfyller ett nytt arbetsvillkor under pågåen-
de ersättningsperiod och därefter beviljas en ny ersättningsperiod
blir åter berättigad till en förhöjd dagpenning under de första 100
dagarna i den nya ersättningsperioden. En sökande som beviljas en
förlängning av ersättningsperioden bör däremot inte vara berättigad
till förhöjd dagpenning.
En sökande som får arbetslöshetsersättning samtidigt som regelbundet
deltidsarbete utförs bör ha rätt till förhöjd dagpenning. En viss
skillnad bör dock gälla i fråga om varaktighet i tid. För denna grupp
bör förhöjd dagpenning utgå längst under 20 kalenderveckor från det
att ersättning i kombination med deltidsarbetet började lämnas.
För den som deltar i arbetsmarknadspolitiskt program eller utbildning
som berättigar till aktivitetsstöd eller särskilt utbildningsbidrag
bör enligt regeringens bedömning det sammanlagda antalet ersättnings-
dagar med förhöjd dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen eller med
förhöjt aktivitetsstöd eller förhöjt särskilt utbildningsbidrag uppgå
till högst 100 dagar.
Kompensationsnivån bör enligt regeringen även i fortsättningen vara 80
% av den arbetslöses tidigare normalinkomst.
I stället för en indexering av ersättningsnivåerna skall en årlig
prövning göras utifrån vad som är statsfinansiellt möjligt. De bedöm-
ningar som Medlingsinstitutet gör av löneutvecklingen skall därvid
beaktas.
Motioner
Både Moderaterna och Kristdemokraterna anser att förslaget i denna del
bör avslås.
Moderaterna förordar i kommittémotion A5 att arbetslöshetsförsäkringen
skall omfatta 300 ersättningsdagar med 75 % kompensationsnivå. Eventu-
ellt bör denna ersättning successivt trappas ned. Frågan är dock inte
tillräckligt utredd (yrk. 8).
Även Kristdemokraterna hänvisar i kommittémotion A279 till en alterna-
tiv ersättningsmodell. Ersättningsnivån bör det första året vara 80 %
av den lön man hade vid inträdet i arbetslöshetsförsäkringen. Därefter
kan den ersättningsgrundande inkomsten beräknas som 80 % på 24 måna-
ders basis. Omräkningen skall förslagsvis ske varje kvartal (yrk. 5).
Folkpartiet anser i kommittémotion A2 att ersättningen först bör vara
80 % av den tidigare inkomsten för att sedan successivt sänkas. Rege-
ringens förslag ligger enligt Folkpartiet i fas med vad partiet anser.
Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) anser i motion A3 (delvis) att
det är angeläget att när de samhällsekonomiska förutsättningarna med-
ger höja "taket" för dagpenningen så att den kommer i nivå med sjuk-
penningen. Vidare anser de att man bör undersöka möjligheten att höja
ersättningen totalt och inte bara under de första 100 dagarna.
Utskottets ställningstagande
Som regeringen konstaterat har ersättningsnivåerna i arbetslöshetsför-
säkringen endast höjts marginellt under 1990-talet. De återspeglar
inte den löneutveckling som skett under perioden. Skälet har varit det
ekonomiskt ansträngda läge som Sverige har befunnit sig i under stora
delar av detta årtionde. Detta har lett till att alltfler ersättnings-
berättigade "slår i taket", dvs. erhåller en lägre ersättning än 80 %
av den tidigare inkomsten. Denna utveckling innebär enligt utskottets
mening att arbetslöshetsförsäkringen i allt mindre grad kan betraktas
som en inkomstbortfallsersättning. Snarare finns det en risk att ar-
betslöshetsförsäkringen kan komma att betraktas som en form av grund-
försäkring om inte ersättningsnivåerna höjs. Dessa farhågor besannas i
viss mån av det faktum att man inom vissa avtalsområden infört komp-
letterande privata försäkringslösningar. Sådana försäkringar erbjuds
numera bl.a. till Saco:s medlemmar. Även TCO har enligt uppgift långt-
gående planer på att utforma försäkringslösningar för medlemmarna.
Till detta kommer att det finns en risk för att viljan att vara med
och finansiera försäkringen minskar. Enligt utskottet är det angeläget
att så snart som möjligt höja ersättningsnivåerna i försäkringen.
Utskottet biträder därför regeringens förslag om att det skall vara
möjligt att lämna ett förhöjt dagpenningbelopp under de första 100
ersättningsdagarna i ersättningsperioden, f.n. dock med högst 80 % av
den ersättningsgrundande inkomsten. På det sättet återställs en del av
arbetslöshetsförsäkringens karaktär av inkomstbortfallsförsäkring.
Även om regeringens förslag i denna del endast innebär att nuvarande
regler i arbetslöshetsförsäkringen ändras så att det blir möjligt med
differentierade ersättningsnivåer kan utskottet notera att regeringen
har för avsikt att genomföra höjningar av högsta dagpenning som skall
gälla dels fr.o.m. den 1 juli 2001, dels fr.o.m. 1 januari 2002. Rege-
ringen avser också att i samband med dessa höjningar höja grundbelop-
pet. För detta belopp föreslås dock ingen differentiering. En förut-
sättning för höjningarna är att det statsfinansiella läget tillåter
det. Utskottet har ingen erinran mot detta förbehåll men vill samti-
digt betona vikten av att höjningarna genomförs.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag i denna del och av-
styrker motionerna A5 yrkande 8 (m) och A279 yrkande 5 (kd).
När det sedan gäller de krav som framställs i motion A3 om ytterligare
höjningar av ersättningsnivåerna vill utskottet poängtera att det är
viktigt med en kontinuerlig höjning av dessa nivåer. Utskottet vill i
dag inte närmare ta ställning till hur detta bör genomföras utöver de
förslag som utskottet nyss ställt sig bakom. Enligt utskottets mening
måste på sikt sådana förändringar genomföras att arbetslöshetsförsäk-
ringens roll som inkomstbortfallsförsäkring ytterligare stärks. Ut-
skottet avstyrker motion A3 delvis (s) i den mån motionen inte kan
anses tillgodosedd genom vad utskottet har anfört.
7 Aktivitetsgaranti
Bakgrund
Regeringen beslutade den 10 februari 2000 att det skulle startas ett
pilotprojekt för personer som har svårt att få ett arbete och gav AMS
i uppdrag att utforma och genomföra denna aktivitet.
I propositionen Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och
tillväxt (prop. 1999/2000:98) föreslog regeringen att en aktivitetsga-
ranti skulle införas i hela landet fr.o.m. den 1 augusti 2000. Riksda-
gen biföll detta förslag.
Målgruppen för aktiviteten är personer som är 20 år eller äldre och
som är eller riskerar att bli långtidsinskrivna. De skall stå till
arbetsmarknadens förfogande. Åtgärden skall pågå så länge det är ar-
betsmarknadspolitiskt motiverat. Inom ramen för aktivitetsgarantin
skall den individuella handlingsplanen och åtgärderna omprövas.
Aktiviteten skall bygga på den handlingsplan som upprättats i samråd
med den arbetslöse. Basen i aktivitetsgarantin skall bestå av jobbsö-
karaktiviteter. Verksamheten skall bedrivas i grupper om 10-15 delta-
gare. Deltagare i aktivitetsgarantin erhåller aktivitetsstöd. För
aktivitetsgarantin gäller de vanliga reglerna i arbetslöshetsförsäk-
ringen. Det innebär bl.a. att deltagande i aktivitetsgarantin kan vara
återkvalificerande och att avstängningsreglerna är tillämpliga.
Propositionen
Inledningsvis konstateras att de föreslagna reglerna om nedsättning av
dagpenningen även kommer att omfatta aktivitetsgarantin. Regeringen
aviserar dock att man fortsatt kommer att överväga hur reglerna för
rätt till arbetslöshetsersättning skall förhålla sig till aktivitets-
garantin.
Regeringen konstaterar att det i proposition 1999/2000:98 inte fanns
något angivet om när en person som uppbär arbetslöshetsersättning
senast skall erbjudas en plats inom ramen för aktivitetsgarantin.
Regeringen anser nu att en sådan tidsgräns bör införas (propositionens
förslag p. 3). En arbetssökande som har fyllt 20 år och som är eller
riskerar att bli långtidsinskriven skall senast inom 27 månader från
arbetslöshetens inträde erbjudas en heltidsaktivitet inom ramen för
aktivitetsgarantin. Detta motsvarar ca 600 ersättningsdagar för den
som är kontinuerligt arbetslös. En arbetssökande skall kunna anvisas
till aktivitetsgarantin när som helst under ersättningsperioden. En
arbetssökande skall också kunna få en plats inom ramen för aktivitets-
garantin sedan ersättningsperioden och förlängningen på som mest 300
ersättningsdagar passerats.
Motioner
I kommittémotion A5 anser Moderaterna att det finns en risk för att
garantin i praktiken blir ytterligare en i raden av arbetsmarknadspo-
litiska volymåtgärder. Enligt Moderaterna är det inte motiverat att
införa tidsgränser. Förslaget avstyrks därför (yrk. 9).
Centerpartiet påstår i kommittémotion A1 att det råder står osäkerhet
ute på de lokala arbetsförmedlingarna om vad denna aktivitet skall
innehålla. Regeringen bör därför uppdra åt AMS att utarbeta riktlinjer
som är anpassningsbara till lokal nivå för att undanröja osäkerheten
vid de lokala arbetsförmedlingarna om vad detta program skall innehål-
la (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande
I samband med behandlingen av regeringens förslag i proposition
1999/2000:98 konstaterade utskottet att antalet långtidsinskrivna vid
arbetsförmedlingen ökat dramatiskt under 1990-talet och att kulmen
nåddes 1997 då antalet var 130 000 (bet. 1999/2000:AU7). Vid behand-
lingen av propositionen i våras var antalet 63 000 personer. Utskottet
konstaterade vidare att i gruppen långtidsinskrivna är personer med
låg utbildning eller med arbetshandikapp samt äldre överrepresentera-
de. Utskottet såg allvarligt på utvecklingen och ansåg att det var
viktigt att åtgärder vidtogs för att komma till rätta med detta pro-
blem. Enligt utskottet var det särskilt angeläget att utnyttja den
mycket goda utvecklingen inom svensk ekonomi och det förbättrade ar-
betsmarknadsläget för att undvika att dessa personer permanent skulle
slås ut från arbetsmarknaden.
Enligt utskottet krävdes åtgärder för att motverka den s.k. rundgången
och stärka den enskildes möjligheter att komma in på den reguljära
arbetsmarknaden. Den föreslagna aktivitetsgarantin ansågs som en åt-
gärd som skulle kunna anpassas efter den enskildes förutsättningar och
motverka långtidsinskrivningar.
Utskottet kan konstatera att antalet långtidsinskrivna ytterligare har
minskat. För närvarande (november 2000) finns det ca 52 700 långtids-
inskrivna personer utan arbete. Aktivitetsgarantin omfattar ca 20 000
personer.
Utskottet delar inte Moderaternas uppfattning att aktivitetsgarantin
riskerar att i praktiken bli en i raden av volymåtgärder. Aktivitets-
garantin bygger på den mycket väsentliga förutsättningen att den skall
anpassas till individen. Detta innebär att insatserna inom ramen för
garantin kan skilja sig väsentligt åt från person till person. Syftet
är således inte att låta stora grupper ägna sig åt samma form av akti-
viteter. Till detta kommer att stora resurser kommer att läggas på de
grupper av arbetslösa som har svårast att komma in på den reguljära
arbetsmarknaden. Det förslag som nu läggs att en enskild skall erbju-
das en aktivitet senast 27 månader från arbetslöshetens inträde skall
enligt utskottets uppfattning tolkas som en trygghet för den enskilde.
På det sättet vet den arbetssökande att han eller hon kommer att vara
tillförsäkrad en aktivitet när ersättningsperioden i arbetslöshetsför-
säkringen går till ända. Det kan påpekas att det inte är nödvändigt
att invänta denna tidpunkt för att aktivitetsgaranti skall bli aktu-
ellt. Detta kan ske när som helst under en period av arbetslöshet om
man bedömer att sökanden riskerar att bli långtidsinskriven. Med hän-
syn till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag samt
avstyrker motion A5 yrkande 9 (m).
När det sedan gäller Centerpartiets synpunkter om att det råder stor
osäkerhet ute på det lokala arbetsförmedlingarna om vad denna aktivi-
tet skall innehålla och att det därför bör utarbetas riktlinjer är
följande att säga. Utskottet ansluter sig inte till denna beskrivning.
Aktivitetsgarantin är fortfarande inne i ett uppbyggnadsskede och det
är förklarligt om man på olika håll i landet hunnit olika långt med
att förverkliga intentionerna i garantin. AMS följer dock noga utveck-
lingen och dess Programenhet har också tillsatt en projektgrupp som
har fått i uppdrag att i nära samarbete med länen arbeta vidare med
ett antal utvecklingsområden som bedömts som strategiska utifrån del-
rapporten efter pilotprojekten. Enligt de signaler utskottet har fått
finns många framgångsrika projekt som kan fungera som goda exempel.
Ett viktigt moment i garantin är att den skall anpassas efter indivi-
dens behov. Arbetet skall ske i nära samverkan med stat, kommuner,
företag och arbetsmarknadens parter. En viktig uppgift inom ramen för
detta samarbete är att gemensamt utarbeta och förankra lokala mål för
verksamheten och att följa upp och utveckla aktiviteterna. Utskottet
förutsätter att även regeringen noga följer utvecklingen.
Med hänsyn till det ovan anförda är utskottet inte berett att göra
något tillkännagivande med anledning av motion A1 yrkande 4 (c) varför
den avstyrks.
Avslutningsvis vill utskottet erinra om att riksdagen på förslag av
utskottet i samband med behandlingen av proposition 1999/2000:98 gjor-
de ett tillkännagivande som bl.a. innebar att det skulle vara möjligt
att inom ramen för aktivitetsgarantin anvisa arbetslösa reguljära
studier (se bet. 1999/2000:AU7 s. 32). Utskottet kan nu notera att
regeringen har vidtagit erforderliga åtgärder med anledning av detta
tillkännagivande. Genom en ändring i 30 § förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program ges nu en möjlighet för deltagare inom
aktivitetsgarantin att med bibehållet aktivitetsstöd delta i utbild-
ning inom det reguljära utbildningsväsendet. Utbildningen får avse
förberedande insatser på grundskole- eller gymnasienivå och får mot-
svara längst 6 månaders heltidsstudier.
8 Ändring i lagen om arbetslöshetskassor
8.1 Inträdeskraven
Propositionen
Av 34 § lagen om arbetslöshetskassor framgår att var och en har rätt
att bli medlem som uppfyller villkoren i kassans stadgar och arbetar
inom kassans verksamhetsområde. Däremot har den som redan är medlem i
en annan kassa eller har fyllt 64 år inte rätt till medlemskap. Vidare
krävs en viss anknytning till arbetsmarknaden. För att erhålla medlem-
skap krävs att sökanden under en sammanhängande period av fem veckor
under minst fyra veckor har förvärvsarbetat i minst 17 timmar per
vecka.
Det nuvarande systemet innebär att kassan först måste ta emot en anmä-
lan om inträde och därefter kontrollera att den som sökt inträde fak-
tiskt utfört erforderligt antal arbetstimmar fördelade på fyra av de
fem senaste arbetsveckorna. När regeln infördes den 1 januari 1998
vållade den vissa tillämpningsproblem bl.a. för yrkesgrupper inom
kulturområdet. Dessa problem har nu åtgärdats.
Förslag har nu framförts om att ändra medlemsvillkoret. Regeringen
anser att det är viktigt att det finns en tydlig anknytning till ar-
betsmarknaden för att medlemskap i kassan skall vara möjligt. Enligt
regeringen är de nuvarande reglerna väl avvägda och bör därför inte
ändras. Däremot föreslår regeringen att det bör införas en regel som
slår fast att inträdet i arbetslöshetskassan skall anses ha skett
första dagen i den kalendermånad i vilken sådant förvärvsarbete som
utgör villkor för medlemskap påbörjades.
Vidare föreslås att det införs en regel som innebär att den som redan
är medlem i en arbetslöshetskassa skall kunna byta till en annan kassa
inom vars verksamhetsområde medlemmen arbetar utan att på nytt uppfyl-
la det s.k. medlemsvillkoret.
Motion
Enligt Susanne Eberstein m.fl. (s) har förändringarna av arbetsvillko-
ret som trädde i kraft 1998 försvårat för nya sökande att bli fullvär-
diga medlemmar. Detta kan i sin tur påverka den framtida utvecklingen
av vissa näringsgrenar. Motionärerna föreslår därför i motion A285 att
det bör genomföras en utvärdering av reglerna för att bli medlem i en
arbetslöshetskassa.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens åsikt att ett rimligt krav för att kunna
bli medlem i en arbetslöshetskassa är att det finns en tydlig anknyt-
ning till arbetsmarknaden. I likhet med regeringen anser utskottet att
nuvarande regler är väl avvägda. Som tidigare påpekats har det inom
Regeringskansliet påbörjats ett arbete som syftar till att kartlägga
varför vissa grupper, t.ex. nytillträdande på arbetsmarknaden, kort-
tidsanställda och invandrare, står utanför arbetslöshetsförsäkringen
och hur skyddet för dem skulle kunna förbättras.
Med hänsyn till det ovan anförda är utskottet inte berett att ställa
sig bakom det förslag som framförs i motion A285 (s), som alltså av-
styrks. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om tidpunkten
för inträde som medlem samt om en medlems rätt att byta arbetslöshets-
kassa utan att uppfylla ett nytt medlemsvillkor. Propositionen i denna
del bör bifallas. Utskottet återkommer nedan till antagandet av lag-
förslagen.
8.2 Utträde ur arbetslöshetskassan på grund av bristande betalning
m.m.
Propositionen
Av 45 § lagen om arbetslöshetskassor framgår att en medlem skall anses
ha utträtt ur en arbetslöshetskassa om han eller hon inte vid utgången
av andra månaden efter den tid på vilken en medlemsavgift eller ett
särskilt uttaxerat belopp belöper inte har betalat avgiften eller
beloppet till kassan och inte heller har anmält ett förhållande för
vilket befrielse från betalningsskyldighet grundas. Av lagen framgår
inte uttryckligen att kassan skall fatta ett beslut när en medlem
anses ha utträtt ur kassan. JO har i ett beslut uttalat sig i frågan
och ansett att en arbetslöshetskassa är skyldig att meddela ett form-
ligt beslut, dvs. ett skriftligt beslut, när en medlem anses ha ut-
trätt ur kassan till följd av försummad avgiftsbetalning (se
1998/99:JO1).
Regeringen föreslår därför att kassan skall fatta beslut om utträdet
och omgående informera den enskilde om beslutet ifall en arbetslös-
hetskassa anser att en medlem utträtt ur kassan på grund av bristande
betalning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som kan konstatera att det inte har väckts någon motion med
anledning av regeringens förslag i denna del, har ingen erinran mot
förslaget. Utskottet återkommer nedan till frågan om antagande av
lagförslaget som finns i bilaga 2 till detta betänkande.
8.3 Information vid arbetsförmedlingarna
Propositionen
Den inledningsvis nämnda arbetsgruppen inom Näringsdepartementet, ALF-
gruppen, föreslog att arbetslöshetskassorna skulle ges rätt att under
sekretess ta del av arbetsförmedlingens daganteckningar. Utskottet kan
notera att regeringen inte delar denna uppfattning. Regeringen anser
att noggranna meddelanden med relevant underlag från arbetsförmedling-
arna bör vara tillräckliga för arbetslöshetskassornas bedömning.
9 Aviserade utredningar
9.1 Tillsynen över arbetslöshetskassorna och arbetsförmedlingarna
Propositionen
Enligt regeringen är det mot bakgrund av de stora belopp som betalas
ut till de arbetslösa viktigt med tydliga regler och att dessa följs
och tillämpas på ett rättvist och likartat sätt. För att åstadkomma
detta krävs en väl fungerande tillsynsverksamhet. Eftersom ansvaret
för att de arbetssökande uppfyller villkoren enligt arbetslöshetsför-
säkringen åvilar både arbetsförmedlingarna och arbetslöshetskassorna
anser regeringen att tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen bör omfat-
ta både verksamheten i arbetslöshetskassorna och den uppföljning som
sker av arbetsförmedlingarnas arbete i förhållande till den som gör
anspråk på ersättning. Genom att organisatoriskt hålla samman tillsy-
nen över arbetslöshetsförsäkringen och samtidigt ge tillsynen en mer
fristående ställning främjas likabehandlingen av de arbetssökande.
Regeringen kommer därför att utreda utformningen av och arbetsuppgif-
terna för en från Arbetsmarknadsverket fristående myndighet som skall
utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna och över arbetsförmedlingens
arbete med frågor som rör arbetslöshetskassorna.
Motion
Kristdemokraterna föreslår i kommittémotion A279 att det av regeringen
aviserade utredningsuppdraget kompletteras med uppgiften att också
utreda alternativa organisations- och tillsynsmodeller samt konsekven-
serna av att bryta kopplingarna mellan fackliga organisationer och
arbetslöshetskassorna (yrk. 9).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är angeläget med en
väl fungerande tillsynsverksamhet. Genom en sådan tillförsäkras den
enskilde ett effektivt och rättvist ersättningssystem. Som regeringen
mycket riktigt har anmärkt finns det ett delat ansvar mellan arbets-
förmedlingarna och arbetslöshetskassorna för att arbetssökandena upp-
fyller villkoren för ersättning. Det är därför naturligt att tillsynen
måste omfatta båda dessa organisationer för att bli effektiv och att
tillsynen organisatoriskt hålls samman. För att tillförsäkra till-
synsmyndigheten oberoende är det viktigt att den får en självständig
ställning. Utskottet delar inte Kristdemokraternas synpunkt att man
även bör utreda konsekvenserna av att bryta kopplingarna mellan fack-
liga organisationer och arbetslöshetskassor. Som utskottet framfört
inledningsvis bör den nuvarande administrationen bibehållas. Det finns
därför ingen anledning att utreda denna fråga.
Sammanfattningsvis har utskottet ingen erinran mot hur regeringen har
för avsikt att utreda denna fråga och avstyrker därför motion A279
yrkande 9 (kd).
9.2 Trygghetsförsäkring
Propositionen
Regeringen aviserar att det kommer att tillsättas en utredning för att
undersöka möjligheterna att genom en trygghetsförsäkring stärka och
stödja den enskilde i omställningen till ett nytt arbete. Utredningen
skall pröva möjligheterna att lägga ett större ansvar för omställning-
en på arbetsgivarna och att stärka kvaliteten hos de försäkringar som
erbjuds.
10 Lagfrågor m.m.
Som framgått ovan har utskottet i huvudsak ställt sig bakom regering-
ens förslag som med några smärre redaktionella ändringar m.m. åter-
finns i bilagorna 1 och 2. De av utskottet föreslagna avvikelserna i
förhållande till propositionen framgår av bilaga 3 till betänkandet.
När det gäller övergångs- och ikraftträdandebestämmelserna föreslås i
propositionen följande.
Ändringarna i ALF och i lagen om arbetslöshetskassor föreslås träda i
kraft den 1 januari 2001. I fråga om reglerna för återkvalificering
föreslås en särskild övergångsbestämmelse. Enligt regeringen är det
skäligt att en sökande som vid ikraftträdandet uppfyllt ett arbets-
villkor enligt 19 § ges en rimlig möjlighet att anpassa sig till den
nya situationen. Övergångsbestämmelsen skall dock inte omfatta tid med
föräldrapenning eller totalförsvarsplikt.
En sökande som vid ikraftträdandet uppfyller ett återkvalificerings-
villkor skall kunna ansöka om en ny ersättningsperiod och beräkna
dagpenningen för denna ersättningsperioden enligt äldre regler t.o.m.
den 31 mars 2001.
När det gäller ersättningsperiodens längd föreslås att äldre bestäm-
melser skall gälla för den som före ikraftträdandet har fyllt 57 år
och har rätt till ersättning på grund av en pågående ersättningsperi-
od. En förlängning skall dock avse längst 300 ersättningsdagar.
Utskottet kan konstatera att propositionen överlämnades till riksdagen
den 21 juni 2000. Motionstiden med anledning av propositionen gick ut
den 4 oktober, dvs. en dag innan den allmänna motionstiden gick till
ända. Eftersom riksdagen kommer att besluta i ärendet först under
december månad är det enligt utskottets mening inte rimligt att lagen
träder i kraft redan vid årsskiftet. Hänsyn måste bl.a. tas till AMS
möjligheter att utfärda föreskrifter med anledning av de föreslagna
ändringarna. Utskottet föreslår därför att ikraftträdandet, som bör
ske en måndag, senareläggs till den 5 februari 2001.
Motsvarande senareläggning av ikraftträdandet bör också göras vad
gäller förslaget till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslös-
hetskassor.
Förslag i enlighet med detta läggs fram i utskottets hemställan.
11 Övriga frågor
11.1 Diverse frågor om ersättningsrätt m.m.
Motioner
I en partimotion 1999/2000:A219 från den allmänna motionstiden 1999
pekar Vänsterpartiet på att det finns könsdiskriminerande inslag i
arbetslöshetsförsäkringen. Som exempel nämns att fast anställda som
arbetar deltid bara erhåller ersättning under en ersättningsperiod.
Bestämmelserna i fråga drabbar oftast kvinnor eftersom de utgör majo-
riteten av de deltidsarbetslösa. Regeringen bör därför få i uppdrag
att ta bort könsdiskriminerande inslag i arbetslöshetsförsäkringen
(yrk. 2).
Carina Ohlsson och Monica Green (båda s) hävdar i motion A271 att
deltidsarbetslösa i vissa fall kan förlora sin ersättningsrätt om de
tar ett arbete med högre sysselsättningsgrad.
I motion 1999/2000:A208 som väckts under allmänna motionstiden 1999
pekar Britt-Marie Lindkvist och Christina Nenes (båda s) på att det
bör göras en översyn av beräkningen av dagpenning. I motionen lämnas
exempel på hur två relativt likartade situationer ändå kan innebära
stora skillnader i ersättningsnivåer.
Kerstin-Maria Stalin (mp) hävdar i motion 1999/2000:A204 från allmänna
motionstiden 1999 att det råder osäkerhet om rätten för politiker att
erhålla arbetslöshetsersättning i kombination med arvoden för politis-
ka uppdrag. Motionären efterlyser därför ett tydligare regelverk vad
gäller politikers arvode och rätten till arbetslöshetsersättning.
Jan Björkman (s) anser i motion A298 att man bör samordna utbetal-
ningsrutinerna vad gäller arbetslöshetsersättning och ersättning vid
deltagande i arbetsmarknadsutbildning.
Motsvarande yrkande har motionären framställt i motion 1999/2000: A265
från allmänna motionstiden 1999.
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis vill utskottet behandla de synpunkter Vänsterpartiet
fört fram om deltidsarbetslösas ersättningsrätt. Enligt utskottets
mening är det angeläget att ansträngningar i första hand görs för att
bereda dessa personer möjlighet att arbeta på heltid. Deltidsarbetslö-
sa har också rätt att få aktivitetsgaranti. Som framgår av propositio-
nen kommer regeringen att ge AMS i uppdrag att kartlägga vilka arbets-
givare som har en stor andel deltidsarbetare och som inte erbjuder
önskad arbetstid. AMS skall sedan ha överläggningar med dessa arbets-
givare i syfte att förmå dem att organisera sitt arbete på ett sådant
sätt att oönskade deltidsarbeten i möjligaste mån undviks.
Utskottet vill i detta sammanhang även peka på att man i den s.k.
Vårdkommissionen, dvs. regeringen tillsammans med Svenska kommunför-
bundet, Landstingsförbundet, Svenska kommunalarbetarförbundet, Vård-
förbundet och SACO, enats om att deltidsarbetslösheten bland vård- och
omsorgspersonal skall halveras. Regeringen avser att kalla parterna
till ett möte i december 2000 i syfte att låta göra en gemensam utvär-
dering av i vilken utsträckning det skett en förskjutning från tim-
och deltidsanställningar till heltidsanställningar.
Enligt utskottets mening är de pågående insatserna ett viktigt led i
arbetet med att bereda deltidsarbetslösa möjlighet att arbeta heltid.
Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande följer denna fråga.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion 1999/2000:A219
yrkande 2 (v) i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad
utskottet anfört.
Utskottet övergår nu till att behandla motionerna A271,
1999/2000:A208, 1999/2000:A204 som samtliga tar upp olika frågor som
rör tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen. Den förstnämnda motio-
nen tar upp deltidsarbetslösas rätt till ersättning och den andra rör
dagpenningberäkningen. Enligt vad utskottet har erfarit är tillämp-
ningen i dessa fall inte enhetlig. När det gäller frågan om deltidsan-
ställdas ersättningsrätt är det AMS uppfattning att ersättning skall
utgå, men det finns exempel på kassor som är av annan uppfattning. När
det gäller frågan om beräkningen av dagpenning håller AMS på med en
översyn av sina föreskrifter.
Praxis i fråga om politikers rätt till ersättning varierar från kassa
till kassa. Detta beror på att det är oklart om arvoden skall berätti-
ga till arbetslöshetsersättning. AMS har i ett meddelande (nr 17/1995)
lämnat viss vägledning i detta hänseende. Enligt meddelandet kvalifi-
cerar arvoden som utgår för förtroendeuppdrag på heltid till arbets-
löshetsersättning. Enstaka förtroendeuppdrag kvalificerar inte enligt
detta meddelande.
Utskottet anser att dessa exempel visar på behovet av att det sker en
kontinuerlig uppföljning av reglernas tillämpning. Utskottet vill dock
betona att man i varje enskilt fall måste beakta de särskilda omstän-
digheter som kan finnas. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskot-
tet motionerna 1999/2000:A204 (mp), 1999/2000:A208 (s) och A271 (s).
När det slutligen gäller kravet på samordning av utbetalningsrutinerna
vad gäller arbetslöshetsersättning och ersättning vid deltagande i
arbetsmarknadsutbildning har utskottet underhand fått information om
att frågan för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Utskottet
vill inte föregripa denna beredning och är därför inte berett att
föreslå något tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker därför
motionerna 1999/2000:A265 och A298 (s).
11.2 Företagare
Bakgrund
I samband med 1997 års ändringar i arbetslöshetsförsäkringen genomför-
des förbättringar för företagare. En förändring rörde kriteriet för
när en företagare skall anses som arbetslös. Den innebar att en före-
tagare skall anses som arbetslös när den personliga verksamheten i
rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha upphört annat än till-
fälligt. Detta innebär att prövningen av om företagaren har upphört
med verksamheten skall göras mot bakgrund av samtliga omständigheter i
ärendet. Enstaka omständigheter, såsom en kvarvarande skyldighet att
vara registrerad för mervärdesskatt eller innehav av F-skattesedel,
får inte vara avgörande för om en företagare skall anses vara arbets-
lös. Inte heller det förhållandet att en företagare, som har sin pri-
vatbostad på samma fastighet som rörelsen eller i anslutning till
denna, bor kvar på näringsfastigheten efter den definitiva nedlägg-
ningen av rörelsen, bör i sig innebära att arbetslöshetsersättning
inte kan utgå. Det är även möjligt för en företagare som blivit ar-
betslös att under vissa förhållandena hyra ut lokaler eller arrendera
mark. Begreppet "samlad bedömning" innebär också att man kan beakta en
medlems roll i ett kooperativ eller en ekonomisk förening. Endast
innehavet av ett förtroendeuppdrag eller tillhörigheten till ett ko-
operativ eller en förening bör inte vara avgörande för den enskildes
möjlighet att erhålla ersättning. Det väsentliga vid bedömningen är
medlemmens funktion och inflytande samt ekonomiska engagemang i och
beroende av kooperativet eller föreningen och om detta hindrar perso-
nen i fråga från att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Vidare infördes en möjlighet för företagare att betraktas som arbets-
lös vid ett tillfälligt uppehåll i en och samma verksamhet. Uppehållet
får dock inte till någon del vara av säsongskaraktär. Ersättningsrät-
ten är begränsad till ett avbrott. Under uppehållet får det inte be-
drivas någon verksamhet. Den försäkrade måste anmäla sig som arbetslös
och stå till arbetsmarknadens förfogande. I likhet med när verksamhe-
ten avvecklas definitivt skall företagaren i dessa situationer kunna
hyra ut lokaler eller arrendera ut mark.
Vid bestämmande av företagarnas dagpenning är huvudregeln att den
skall beräknas på ett genomsnitt av inkomsterna från rörelsen under de
senaste tre åren, exklusive avvecklingsåret, före arbetslöshetens
inträde.
Om företagaren har bedrivit verksamhet kortare tid än tolv månader och
innan dess varaktigt haft anställning som arbetstagare kan dagsför-
tjänsten, om det är till fördel för henne eller honom, beräknas på
grundval av inkomsten som anställd.
Motioner
I en rad motioner framförs olika synpunkter och förslag som rör före-
tagarnas ersättningsrätt.
Flera motioner tar upp frågan om att tillsätta en utredning för att se
över företagarnas arbetslöshetsersättning.
Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion A279 att de nuvarande reg-
lerna i arbetslöshetsförsäkringen främst är inriktade på arbetstagare.
Frågan om företagares ställning i arbetslöshetsförsäkringen är kompli-
cerad och måste snabbt ses över i syfte att ge grundtrygghet också
till egenföretagare. Särskilt bör jordbrukares situation uppmärksam-
mas. Även kraven för att erhålla arbetslöshetsersättning måste se
över. Reglerna om rätt till ersättning för delägare i kooperativ måste
förtydligas. Kristdemokraterna föreslår därför att det tillsätts en
utredning med detta uppdrag (yrk. 7).
Motsvarande krav framställde partiet under den allmänna motionstiden
1999 i kommittémotion 1999/2000:A255 (yrk. 8 och 9).
Även Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) föreslår i motion A246
att det tillsätts en utredning som skall belysa villkoren för företa-
gares rätt till arbetslöshetsersättning.
I motion 1999/2000:A224 från allmänna motionstiden 1999 framställer
Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda s) krav på översyn av ersätt-
ningsvillkoren för nyföretagare.
Miljöpartiet behandlar i partimotion N388 frågor om de s.k. soloföre-
tagarnas rätt till arbetslöshetsersättning. Enligt Miljöpartiet är
soloföretagare mycket utsatta i händelse av arbetslöshet. Detta beror
på att trygghetssystemen från början utformades utifrån den anställde
lönearbetarens behov. Miljöpartiet pekar i motionen på en del områden
där det krävs förändringar. Detta gäller bl.a. det förhållandet att en
företagare till skillnad från en vanlig arbetstagare inte kan växla
mellan aktivt arbete och arbetslöshetsersättning. Vidare bör återbe-
talningsreglerna ändras. Beräkningsgrunderna för dagpenningen måste
ändras så att de utgår från en längre tidsperiod. Slutligen måste
företagarens rätt till deltidsersättning lösas (yrk. 3).
I motion A250 av Per-Erik Granström m.fl. (s) föreslås att regeringen
i sitt fortsatta arbete med företagarfrågor ser över problematiken med
ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen och stöd till start av
näringsverksamhet.
Barbro Feltzing (mp) föreslår i motion A299 att man bör utreda möjlig-
heterna för renskötande samer att kunna erhålla arbetslöshetsersätt-
ning.
Kenneth Johansson hävdar i motion 1999/2000:N212 från den allmänna
motionstiden 1999 att den praktiska tillämpningen av arbetslöshetsför-
säkringen innebär att vissa medlemmar i arbets- eller personalkoopera-
tiv inte erhåller någon ersättning (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att stimulera företagan-
det. Ett väl utvecklat företagande leder till fler arbetstillfällen
och därigenom minskad arbetslöshet. För att underlätta företagandet
har det under de senaste åren vidtagits en rad åtgärder.
En åtgärd som ofta diskuterats i detta sammanhang är företagarnas
möjligheter att erhålla arbetslöshetsersättning. Ersättningsrätten har
alltid varit omdiskuterad. Skäl som anförts emot ersättningsrätt är
att det är svårt att kontrollera om företagaren verkligen står till
arbetsmarknadens förfogande. En alltför generös ersättningsrätt bli
ett slags subvention och kan indirekt leda till att andra företag
drabbas. Skäl som anförts för ersättningsrätt är att företagarna i
likhet med andra grupper behöver ekonomisk trygghet.
Som framgår av bakgrundsbeskrivningen genomfördes 1998 en förbättring-
ar för företagare. Dessa förändringar var principiellt mycket viktiga
och innebar en väsentlig förbättring av företagares rätt till ersätt-
ning. Ändringarna var enligt utskottets mening en bra avvägning mellan
de olika intressen som gör sig gällande. Genom kriteriet "samlad be-
dömning" har en mer nyanserad bedömning av ersättningsrätten möjlig-
gjorts. Vidare innebär möjligheten att ha ett tillfälligt uppehåll i
rörelsen att risken för kapitalförstörning minskar samtidigt som det
blir lättare att återuppta verksamheten. Den nya beräkningen av dag-
penningens storlek innebär att fler personer törs starta nya företag.
Lagändringarna har nu varit i kraft i snart tre år. Utskottet kan
notera att det framförts synpunkter på de nya reglerna och på deras
tillämpning. Krav ställs på förbättringar. I flera motioner har också
framförts krav på en utredning för att se över dessa frågor.
Utskottet kan notera att regeringen i propositionen har uppmärksammat
företagarnas rätt till arbetslöshetsersättning. Regeringen påpekar att
det sker stora förändringar vad gäller nyföretagande vilket ställer
nya krav på alla sociala försäkringssystem inklusive arbetslöshetsför-
säkringen. Regeringen avser därför att analysera dessa förändringar.
Vidare uppges det att regeringen kommer att följa utvecklingen av de
nya anställningsformerna i gränslandet egenföretagande och anställ-
ning. Enligt vad utskottet har erfarit har det inom Regeringskansliet
tillsatts en analysgrupp.
Utskottet, som till viss del kan dela de synpunkter som förts fram i
vissa motioner, förutsätter att denna analysgrupp följer utvecklingen
av företagarnas rätt till arbetslöshetsersättning i syfte att få ett
underlag för fortsatta bedömningar av om det krävs några förändringar
som bidrar till att företagande inte motverkas. Det är särskilt vik-
tigt att följa hur reglerna i arbetslöshetsförsäkringen tillämpas så
att en enhetlig tillämpning uppnås. Det är också viktigt att i samman-
hanget väga in det kooperativa företagandet. Utskottet utgår från att
analysgruppen även överväger behovet av en utredning som ser över
reglerna om arbetslöshetsersättning för företagare.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:A224 (s), 1999/2000:A255 yrkandena 8 och 9 (kd), A246 (c, m,
kd, fp), A250 (s), A279 yrkande 7 (kd), A299 (mp), N388 yrkande 3 (mp)
och 1999/2000:N212 yrkande 1 (c) i den mån de inte kan anses tillgodo-
sedda genom vad utskottet har anfört.
11.3 Bemanningsföretag
Motioner
Frågor om ersättningsrätten för anställda vid bemanningsföretag tas
upp i flera motioner.
Moderaterna förordar i kommittémotion A290 en översyn av reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen i syfte att åstadkomma en likabehandling
oavsett i vilken typ av företag man arbetar (yrk. 3). Enligt nuvarande
regler betraktas anställda vid bemanningsföretag alltid som heltids-
anställda. De kan därför inte få någon arbetslöshetsersättning för den
deltid under vilken de är arbetslösa.
I kommittémotion A279 framför Kristdemokraterna motsvarande synpunkter
som Moderaterna. De påpekar att ersättningsreglerna för anställda vid
bemanningsföretag är olika beroende på om företaget är offentligt
eller privat. Partiet efterlyser därför enhetliga regelsystem i priva-
ta och offentliga bemanningsföretag (yrk. 6).
Helena Höij och Inger Strömbom (båda kd) anser i motion A252 att re-
gelverket i arbetslöshetsförsäkringen för de privata bemanningsföreta-
gen är diskriminerande (yrk. 1).
I motion Sk732 konstaterar Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder
(båda m) att arbetskraftsbehov till följd av svängningar inom turist-
branschen bör kunna tillgodoses genom bemanningsföretag. Det bör vara
möjligt för anställda vid dessa företag att erhålla arbetslöshetser-
sättning (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande
I samband med utskottets behandling av förslaget till den nuvarande
lagen om arbetslöshetsförsäkring behandlade utskottet ett antal motio-
ner som rörde ersättningsrätten för anställda i uthyrningsföretag
(1996/97:AU13 s. 48 ff.). I sitt ställningstagande lämnade utskottet
en utförlig redovisning av de ersättningsregler som gäller för dessa
arbetstagare. I betänkandet anfördes följande.
I ett meddelande den 27 februari 1996 förklarade AMS (nr 5/1996) att
man ansåg att anställda vid uthyrningsföretag inte var ersättningsbe-
rättigade. Meddelandet var föranlett av att AMS hade uppmärksammat att
en del arbetslöshetskassor hade olika tillämpning avseende rätten till
arbetslöshetsersättning för arbetstagare som var anställda i uthyr-
ningsföretag.
Den uppfattning som AMS gav till känna överensstämde med den rätts-
praxis som finns inom detta område. Av ett flertal avgöranden i För-
säkringsöverdomstolen framgår att domstolen har funnit att en person
som vid återkommande tillfällen anlitats av ett personaluthyrningsfö-
retag skall anses vara tillsvidareanställd vid företaget i den omfatt-
ning som svarar mot personens arbetsutbud. Detta gäller oavsett hur
anställningsavtalet i det enskilda fallet är utformat.
Denna praxis är fortfarande vägledande vid bedömningen av ersättnings-
rätten. Utskottet kan konstatera att det numera inom flera avtalsområ-
den finns kollektivavtal som innebär att anställda vid bemanningsföre-
tag är garanterade en viss lön även om de inte får något uppdrag.
I samband med utskottets behandling av budgetpropositionen för år 2000
tog utskottet upp frågor som rörde uthyrnings- och bemanningsföretag
(bet. 1999/2000:AU1). Utskottet pekade där på att verksamheten vid
uthyrningsföretag väcker en rad frågor. På förslag av utskottet gjorde
riksdagen ett tillkännagivande med innebörd att det bör ske en förut-
sättningslös översyn av denna verksamhet.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer det vid Regeringskansliet att
tillsättas en arbetsgrupp som skall göra denna översyn. I gruppen
skall företrädare för arbetsmarknadens parter ingå. Utskottet utgår
från att gruppen i sin översyn även kommer att beakta frågor som rör
arbetslöshetsersättningen. Med hänsyn till det anförda avstyrker ut-
skottet motionerna A252 yrkande 1 (kd), A279 yrkande 6 (kd), A290
yrkande 3 (m) och Sk732 yrkande 4 (m).
11.4 Familjehem m.m.
Motioner
I kommittémotion A279 konstaterar Kristdemokraterna att en familje-
hemsförälder som regel inte kan erhålla arbetslöshetsersättning. Par-
tiet anser att arbetstagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen bör
ändras så att även denna grupp kan erhålla ersättning (yrk. 8).
Motsvarande yrkande framställer Kristdemokraterna i kommittémotion
1999/2000:A255 (yrk. 10) som väckts under allmänna motionstiden 1999.
I motionerna A221 respektive A251 framför Ulla-Britt Hagström och
Rosita Runegrund (båda kd) respektive Berit Adolfsson och Anita Sidén
(båda m) kravet att fosterföräldrar skall likställas med anställda och
därigenom kunna bli berättigade till arbetslöshetsersättning.
Även Hans Karlsson (s) anser att familjehemsföräldrarnas ekonomiska
trygghet och arbetsrättsliga ställning bör stärkas och föreslår i
motion 1999/2000:A243 från allmänna motionstiden 1999 att dessa frågor
utreds.
Utskottets ställningstagande
Även frågan om familjehemsföräldrars rätt till arbetslöshetsersättning
har behandlats i flera tidigare betänkanden (se bl.a. 1997/98:AU5 och
1998/99:AU7). Senaste gången var våren 1999.
Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden
tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård
och omvårdnad. Enligt hittillsvarande praxis kan en person i egenskap
av familjehemsförälder eller fosterhemsförälder inte erhålla medlem-
skap i en arbetslöshetskassa. Inte heller har det arbete som han eller
hon utför ansetts tillgodoräkningsbart i arbetsvillkoret. Tiden i
arbetet har inte heller ansetts vara s.k. överhoppningsbar tid.
Utskottet har vid sin behandling av frågan inte velat föreslå någon
förändring. Även om utskottet kan ha förståelse för de synpunkter som
lämnats av motionärerna är utskottet inte heller i nuläget berett att
föreslå någon förändring. Utskottet vill dock peka på att i den upp-
följning som regeringen skall genomföra vad gäller utvecklingen av
anställningsformerna i gränslandet mellan egenföretagande och anställ-
ning, bör det vara möjligt att överväga problematiken vad gäller er-
sättningsrätten för dem som erhåller arvoden och inte betraktas som
anställda. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:A243 (s), 1999/2000:A255 yrkande 10 (kd), A221 (kd), A251
(m) och A279 yrkande 8 (kd).
11.5 "Elektroniska kassakort"
När en arbetslös skall ansöka om arbetslöshetsersättning skall det ske
skriftligen enligt 47 § ALF. Till ansökan skall sökanden bifoga ett
intyg av arbetsgivaren om den sökandes arbetsförhållanden samt de
uppgifter i övrigt som behövs för bedömandet av ersättningsrätten. Av
23 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring framgår att
ansökan skall göras på den blankett som fastställts av AMS. Denna
blankett brukar kallas kassakort.
Handläggningen vid arbetslöshetskassorna är således skriftlig. Sedan
någon tid tillbaka pågår det olika former av försöksverksamhet där
sökanden gör sin ansökan på elektronisk väg.
Som exempel kan nämnas att Akademikernas arbetslöshetskassa (AEA) i
april 1999 startat en projektverksamhet som innebär att sökanden er-
bjuds att göra sin ansökan på ett s.k. e-kassakort. Ett e-kassakort är
en elektronisk blankett som sänds in till AEA via Internet. All per-
sonlig information som den sökande skickar via nätet är krypterad, och
endast den som har en personlig kod kan hämta och lämna uppgifter via
e-kassakort. De uppgifter den sökande lämnar måste bekräftas med en
elektronisk signatur för att AEA skall kunna ta emot e-kassakortet.
För att kunna använda sig av e-kassakort måste sökanden teckna ett
användaravtal.
Ett annat exempel är den försöksverksamhet som bedrivs av Kommunalar-
betarnas arbetslöshetskassa och som innebär att ett antal medlemmar
skall kunna deklarera sin arbetslöshet per telefon, s.k. telekassa-
kort. Försöket startade i april 2000 och skall pågå till den 31 decem-
ber 2001. Systemet fungerar så att den arbetslöse kassamedlemmen ring-
er ett 020-nummer. Medlemmen anger sitt personnummer och den personli-
ga PIN-kod som han eller hon har erhållit tidigare. Därefter lämnar
sökanden uppgifter genom att svara på ett antal frågor. Innan en med-
lem kan använda sig av systemet måste ett skriftligt avtal träffas med
arbetslöshetskassan.
Enligt vad utskottet har erfarit har dessa försök fallit väl ut. En
effekt av de nya ansökningsförfarandena är bl.a. att antalet ofull-
ständiga ansökningar har minskat kraftigt. Det finns nu intresse hos
flera arbetslöshetskassor att få börja med liknande verksamhet. Ut-
skottet anser att denna verksamhet bör uppmuntras. Det blir lättare
för den enskilde att söka ersättning samtidigt som arbetslöshetskas-
sornas verksamhet kan utvecklas och bli effektivare. Utskottet vill
dock betona att det är angeläget att systemen utformas på ett rättssä-
kert och tillförlitligt sätt.
En fråga som har uppkommit är om system av detta slag överensstämmer
med det krav på skriftlighet som finns i ALF. Enligt vad utskottet har
erfarit har denna fråga inte utretts. Enligt uppgift pågår det inte
heller något sådant arbete inom Regeringskansliet.
Utskottet anser att det är angeläget att verksamheten med olika former
av elektroniska ansökningar utvecklas. Det är därför av största vikt
att det görs en översyn av regelverket kring arbetslöshetsersättningen
i syfte att underlätta och effektivisera arbetslöshetskassornas verk-
samhet genom användandet av elektroniska ansökningar. Utskottet anser
att regeringen skyndsamt bör göra en sådan översyn och, om så erford-
ras, föreslå nödvändiga lagändringar. Vad utskottet har anfört bör ges
regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionen 2000/01:A1 yrkande 1,
res. 1 (c)
2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A255 yrkande 3,
1999/2000:A273, 1999/2000:A282 yrkandena 4-6, 2000/01:A1 yrkande 2,
2000/01:A2 yrkande 1, 2000/01:A5 yrkandena 1-4,
2000/01:A276, 2000/01:A279 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Sk692 yrkande
26 samt 1999/2000:N214 yrkande 22,
res. 2 (m)
res. 3 (kd)
res. 4 (c)
res. 5 (fp)
3. beträffande uppföljning av handlingsplaner
att riksdagen avslår motion 2000/01:A2 yrkande 2,
res. 6 (fp)
4. beträffande arbetsmarknadspolitiska insatser på kulturområdet
m.m.
att riksdagen avslår motion 2000/01:Kr230 yrkandena 1 och 12,
5. beträffande uppföljning av föreskrifter
att riksdagen avslår motion 2000/01:A296,
6. beträffande mjuk övergång mellan gamla och nya regler
att riksdagen avslår motion 2000/01:A3 i motsvarande del,
7. beträffande anpassning av grundvillkoret
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A216,
8. beträffande förslaget om sökområde
att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande
del och med avslag på motionerna 2000/01:A2 yrkande 3, 2000/01:A5
yrkande 5 och 2000/01:A279 yrkande 3 antar det av regeringen enligt
bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 9 a §,
res. 7 (m, kd, fp)
9. beträffande sökaktivitet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A220 yrkande 19 och
2000/01:A1 yrkande 3,
res. 8 (c)
10. beträffande utformningen av sanktionsreglerna
att riksdagen avslår motion 2000/01:A3 i motsvarande del,
11. beträffande nedsättning av dagpenning m.m.
att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande
del och med avslag på motion 2000/01:A5 yrkande 6 antar det av rege-
ringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 43-45, 45 a och 46
§§,
res. 9 (m)
12. beträffande utredning om sanktionsregler m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A220 yrkande 20,
1999/2000:A250 yrkandena 1-4 och 1999/2000:A255 yrkande 7,
13. beträffande främre parentesen
att riksdagen avslår motion 2000/01:A279 yrkande 4,
res. 10 (kd, c)
14. beträffande arbetsvillkor och anställningsstöd m.m.
att riksdagen att riksdagen med anledning av propositionens yrkande
1 i motsvarande del antar det av utskottet enligt bilaga 3 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring såvitt avser 14 och 17 §§,
res. 11 (m)
15. beträffande alternativt arbetsvillkor
att riksdagen att riksdagen med anledning av propositionens yrkande
1 i motsvarande del antar det av utskottet enligt bilaga 3 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring såvitt avser 13 a §
16. beträffande anställningsstöd och kulturarbetare
att riksdagen avslår motion 2000/01:A4,
17. beträffande tid med vårdbidrag
att riksdagen avslår motion 2000/01:A259,
18. beträffande vård av sjukt barn
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A255 yrkande 5,
res. 12 (kd)
19. beträffande studerandes ersättningsrätt
att riksdagen att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A255 yrkande
4, 2000/01:A1 yrkande 5, 2000/01:A229, 2000/01:A272, 2000/01:A297,
1999/2000:Ub499 yrkande 23 och 2000/01:Ub479 yrkande 10,
res. 13 (kd)
res. 14 (c)
20. beträffande förlängning av ersättningsperioden
att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande
del och med avslag på motion 2000/01:A5 yrkande 7 antar det av rege-
ringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 22 § första styck-
et,
res. 15 (m)
21. beträffande förhöjd dagpenning
att riksdagen att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1
i motsvarande del och med avslag på motionerna 2000/01:A5 yrkande 8
och 2000/01:A279 yrkande 5 antar det av regeringen enligt bilaga 1
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbets-
löshetsförsäkring såvitt avser 25 §,
res. 16 (m, kd)
22. beträffande ytterligare höjning av dagpenningnivån
att riksdagen avslår motion 2000/01:A3 i motsvarande del,
res. 17 (m) - motiv.
23. beträffande tidsgränser för aktivitetsgarantin
att riksdagen med bifall till propositionens punkt 3 och med avslag
på motion 2000/01:A5 yrkande 9 godkänner det som regeringen föreslagit
i fråga om tidpunkten för att erbjuda heltidsaktivitet inom ramen för
aktivitetsgarantin,
res. 18 (m)
24. beträffande riktlinjer för aktivitetsgarantin
att riksdagen avslår motion 2000/01:A1 yrkande 4,
res. 19 (c)
25. beträffande utredning om medlemsvillkor m.m.
att riksdagen avslår motion 2000/01:A285,
26. beträffande utredning om tillsynsverksamhet
att riksdagen avslår motion 2000/01:A279 yrkande 9,
res. 20 (m, kd)
27. beträffande lagförslagen i övrigt, ikraftträdande m.m.
att riksdagen
dels med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande del antar
det av utskottet enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om änd-
ring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
dels beslutar att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna samt
ingressen till förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha den lydelse som framgår av bilaga 3,
dels med anledning av propositionens yrkande 2 antar det enligt bilaga
2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:239) om ar-
betslöshetskassor med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen
skall ha följande lydelse: "Denna lag träder i kraft den 5 februari
2001.",
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A219 yrkande 2,
res. 21 (m) - motiv.
29. beträffande tillämpningsfrågor i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A204, 1999/2000:A208 och
2000/01:A271,
30. beträffande samordning av utbetalningsrutiner
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A265 och 2000/01:A298,
31. beträffande utredning om företagares ersättningsrätt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A224, 1999/2000:A255 yr-
kandena 8 och 9, 2000/01:A246, 2000/01:A250, 2000/01:A279 yrkande 7,
2000/01:A299, 1999/2000:N212 yrkande 1 samt 2000/01:N388 yrkande 3,
res. 22 (m, kd, c, fp)
32. beträffande anställda i bemanningsföretag
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:A252 yrkande 1, 2000/01:A279
yrkande 6, 2000/01:A290 yrkande 3 och 2000/01:Sk732 yrkande 4,
res. 23 (m, kd)
33. beträffande familjehem
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A243, 1999/2000:A255 yr-
kande 10, 2000/01:A221, 2000/01:A251 och 2000/01:A279 yrkande 8,
res. 24 (kd)
34. beträffande översyn med anledning av elektroniska ansökning-
ar
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskot-
tet anfört om en översyn av regelverket med anledning av användandet
av elektroniska ansökningar.
Stockholm den 7 december 2000
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
I beslutet har deltagit: Sven-Erik Österberg (s), Hans Andersson (v),
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Mar-
tin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder
(m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld Jansson
(v), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Barbro Feltzing (mp),
Magnus Jacobsson (kd) och Runar Patriksson (fp).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1) (c)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna
frågor m.m. som börjar med "Utskottet tar" och slutar med "av utskot-
tet" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skall arbetslöshetsförsäkringen vara en om-
ställningsförsäkring för de personer uppfyller vissa kvalifikations-
krav. Den får inte bli en långsiktig försörjningskälla för de arbets-
lösa och det är viktigt att arbetslösa så snabbt som möjligt kommer
tillbaka in på arbetsmarknaden. I detta sammanhang har arbetslöshets-
försäkringens utformning en viktig funktion att fylla. Utskottet anser
att regeringens förslag inte uppfyller det krav som bör ställas på en
väl fungerande omställningsförsäkring. Utskottet återkommer i reserva-
tion 4 till hur den enligt utskottets mening bör utformas. Med hänsyn
till det anförda anser utskottet i likhet med Centerpartiet i motion
A1 yrkande 1 att propositionen bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A1 yrkande 1 avslår pro-
positionen,
2. Införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
m.m. (mom. 2) (m)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg
(alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna
frågor m.m. som börjar med "Utskottet går" och slutar med "(m) av-
styrks" bort ha följande lydelse:
För närvarande saknas det minst 300 000 jobb för att lika många skall
ha ett arbete i dag som för tio år sedan. Och då har ändå den arbets-
föra befolkningen ökat med ca 100 000 personer sedan dess. Jämfört med
1990 har vi ca 135 000 fler öppet arbetslösa och ca 80 000 fler i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Socialdemokraterna har medvetet exkluderat alltfler människor i ar-
betsför ålder från arbetskraften och därmed också från "officiell"
arbetslöshet. Följaktligen är det i dag 1,25 miljoner individer (400
000 fler än för tio år sedan) i arbetsför ålder som överhuvudtaget
inte räknas in i det statistiska begreppet "arbetskraft".
Utskottet kan således inte dela regeringens och stödpartiernas för-
tjusning över framgången för de senaste årens utpräglade statistikpo-
litik. Det var visserligen "bara" 4 % öppet arbetslösa i septem-
ber/oktober. Men det uppsatta målet nåddes framför allt genom en våld-
sam expansion av de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Trots en brin-
nande högkonjunktur trycktes ytterligare ca 50 000 människor ut i
olika AMS-åtgärder under de sista tre månaderna.
Sammanfattningsvis framstår arbetsmarknadsläget som fortsatt allvar-
ligt. Det är ca 4 % öppet arbetslösa. Därtill kommer ca 3 % arbetslösa
som utsätts för AGA och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ytter-
ligare ca 1 % återfinns inom det s.k. kunskapslyftet och den totala
arbetslösheten uppgår därmed i verkligheten till drygt 9 %. Därutöver
finns ytterligare ca 2-3 % s.k. latent arbetssökande som över huvud
taget inte syns i statistiken. Det är människor som kan arbeta och
vill arbeta. Men eftersom de av olika skäl inte aktivt söker arbete så
har de "bortdefinierats" från arbetskraften.
I näringslivet ökar svårigheterna att rekrytera personal. Samtidigt är
över 55 000 människor långtidsarbetslösa. För denna grupp ljusnar
läget endast långsamt. Med nuvarande takt skulle det teoretiskt dröja
20 år innan dagens alla långtidsarbetslösa åter är i arbete.
Mot denna bakgrund är det nödvändigt att såväl arbetsmarknadspolitiken
som arbetslöshetsförsäkringen verkligen understöder en arbetslinje. Så
är inte fallet. I stället har arbetsmarknadspolitiken i hög grad varit
inriktad på volymåtgärder i syfte att kvalificera arbetslösa för nya
ersättningsperioder i försäkringen, snarare än för nya arbeten.
Avsikten med arbetslöshetsförsäkringen är att skydda människor som
drabbas av ofrivillig arbetslöshet från stora inkomstbortfall. Därige-
nom skall den arbetslöse under en omställningstid ges möjlighet att
söka andra jobb eller utbilda sig för nya. I stället har arbetslös-
hetsförsäkringen alltmer kommit att anta formen av en sorts medborgar-
lön för "insiders" på arbetsmarknaden. Ersättningsberättigade perioder
av arbetslöshet varvas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder i en ut-
sträckning som har gjort arbetslöshetsförsäkringen till en permanent
försörjningskälla för många. Samtidigt finns det en halv miljon
"outsiders", vilket motsvarar 12 % av arbetskraften, som står helt
utanför arbetslöshetsförsäkringen. Särskilt drabbade är ungdomar och
invandrare.
I propositionen anges fyra olika krav som regeringen vill ställa på en
god arbetslöshetsförsäkring. Utskottet, som inte har någon invändning
mot kraven som sådana, anser att den nuvarande arbetslöshetsförsäk-
ringen inte uppfyller dessa krav. Inte heller innebär de föreslagna
förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen att kraven uppnås.
När det gäller kravet på att försäkringen skall främja den ekonomiska
effektiviteten anser utskottet att effektiviteten i samhällsekonomin
motverkas av att arbetslöshetsförsäkringen har förlorat sin karaktär
av omställningsförsäkring. För att återge försäkringen karaktären av
en omställningsförsäkring krävs att det införs någon form av tidsmäs-
sig begränsning (en s.k. bortre parentes). En tidsbegränsning skulle
förstärka försäkringstagarnas incitament att söka och ta jobb och
därmed förkorta arbetslöshetstiderna.
Med nuvarande utformning bidrar arbetslöshetsförsäkringen inte till
att främja en sund lönebildning. I stället bidrar den till att hålla
uppe reservationslönerna, dvs. den lönenivå som krävs för att en indi-
vid skall uppfatta det som mer lönsamt att arbeta jämfört med att inte
arbeta. Det gör att den enskilde blir mindre benägen att acceptera de
arbeten som erbjuds. Söktiderna när den arbetslöse letar arbete för-
längs och rörligheten minskar, både mellan olika lokala arbetsmarkna-
der och mellan olika branscher eller yrken.
Höga reservationslöner bidrar till att öka den strukturella arbetslös-
heten. Arbeten med heltidslöner som understiger reservationslönen slås
ut från arbetsmarknaden. Ju högre reservationslönerna är, desto svåra-
re blir det att komma in på arbetsmarknaden utan att besitta en hög
kompetens.
Vad sedan gäller de försäkringsmässiga sambanden i arbetslöshetsför-
säkringen kan utskottet konstatera att dessa är svaga. I nuläget är
arbetslöshetsförsäkringen till mer än 90 % finansierad med skatteme-
del. Samtidigt administreras den i huvudsak av arbetslöshetskassor som
är direkt knutna till de fackliga organisationerna. Det är visserligen
möjligt att vara medlem i en arbetslöshetskassa utan att samtidigt
vara medlem i fackförening. I realiteten är emellertid arbetslöshets-
kassorna och fackföreningarna sammankopplade och konstruktionen fram-
står som ett sorts rekryteringsbidrag till dessa föreningar. Utskottet
delar Moderaternas ståndpunkt att det är orimligt att en arbetslös-
hetsförsäkring som har så totalt dominerande offentliga inslag skall
administreras av andra.
I stället för den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen bör det införas
en allmän försäkring som omfattar alla. Administrationen bör skötas av
det allmänna. Vidare bör de försäkringsmässiga sambanden förstärkas
genom höjd egenfinansiering. Härigenom understöds också en sund löne-
bildning.
Vidare konstateras i propositionen att en arbetslöshetsförsäkring
måste vara rättvis. I propositionen beskrivs det som rättvist att
arbetslöshetsförsäkringen håller reservationslönerna uppe. Utskottet
delar inte detta synsätt. Enligt utskottets mening kan en arbetslös-
hetsförsäkring inte anses som rättvis när den omöjliggör för stora
grupper av människor att ens komma in på arbetsmarknaden. Däremot
instämmer utskottet i att arbetslöshetsförsäkringen bör vara solida-
riskt finansierad i den meningen att försäkringspremierna inte skall
relateras till risken för att man skall bli arbetslös.
Slutligen slås i propositionen fast att arbetslöshetsförsäkringen
skall präglas av legitimitet och rättssäkerhet i tillämpningen. Enligt
utskottets mening är det två omständigheter som särskilt skadar ar-
betslöshetsförsäkringens legitimitet. Den ena är att försäkringen inte
fungerar som den var tänkt, dvs. att den har tappat sin karaktär av
omställningsförsäkring. Den andra är det faktum att en nästan helt
skattefinansierad verksamhet inte administreras av staten.
Även rättssäkerheten vid tillämpningen brister. Genom att det inte
finns någon tidsgräns vad gäller ersättningsrätten har den enskildes
eget ansvar blivit otydligt. För att i någon mån upprätthålla ar-
betslinjen tvingas regeringen därför att införa olika sanktionsregler
och krav på sökaktiviteter, byte av bostadsort och yrke etc. Inte
sällan har arbetsförmedlarna upplevt sanktionssystemet som så hårt att
man underlåtit att tillämpa det.
De förslag till förändringar av sanktionsreglerna som nu framläggs
innebär en uppmjukning jämfört med det formella regelsystem som gäller
i dag - men som inte tillämpas i praktiken. I praktiken är det emel-
lertid fråga om en betydande skärpning.
Utskottet menar, i likhet med Moderaterna, att man i stället bör infö-
ra en tydlig omställningsförsäkring. Då läggs ett ökat ansvar på den
enskilde försäkringstagaren och då kan man också slopa huvuddelen av
regel-, kontroll- och sanktionssystemen. Det skulle innebära en bety-
dande ökning av rättssäkerheten i tillämpningen. Det skulle också
innebära att arbetsförmedlarna slapp agera poliser gentemot de arbets-
lösa och i stället kunde koncentrera sig på att ge dessa hjälp och
biträde.
Utskottet anser i likhet med Moderaterna att arbetslöshetsförsäkringen
måste reformeras. Det bör införas en allmän obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring. Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen skall
skötas av staten. Den enskilde skall under en övergångstid erhålla
ersättning för inkomstbortfall. Ersättningsnivån bör vara 75 % av den
arbetslöses tidigare inkomst och en bortre parentes bör införas. Häri-
genom blir den enskildes ansvar tydligare. Egenfinansieringen bör
samtidigt öka.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen tillkänna. Utskottet till-
styrker därmed motionerna A5 yrkandena 1-4 (m), 1999/2000:A282 yrkan-
dena 4-6 (m) och 1999/2000:Sk692 yrkande 26 (m). Motionerna A1 yrkande
2 (c), A2 yrkande 1 (fp), A276 (s), A279 yrkandena 1 och 2 (kd),
1999/2000:A255 yrkande 3 (kd), 1999/2000:A273 (s) och 1999/2000:N214
yrkande 22 (c) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda
genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshets-
försäkring m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A282 yrkandena 4-
6, 2000/01:A5 yrkandena 1-4 och 1999/2000:Sk692 yrkande 26 samt med
avslag på motionerna 1999/2000:A255 yrkande 3, 1999/2000:A273,
2000/01:A1 yrkande 2, 2000/01:A2 yrkande 1, 2000/01:A276, 2000/01:A279
yrkandena 1 och 2 samt 1999/2000:N214 yrkande 22 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
m.m. (mom. 2) (kd)
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna
frågor m.m. som börjar med "Utskottet går" och slutar med "(m) av-
styrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att arbetslöshetsför-
säkringen är ett viktigt och nödvändigt inslag i det svenska välfärds-
systemet. Vid en period av arbetslöshet skall den arbetslöse ha kvar
ett ekonomiskt stöd under den tid han eller hon söker ett nytt arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen skall fungera som en omställningsförsäkring
där incitamenten att ta ett nytt arbete är stora. Försäkringen skall
även ge grundtrygghet så länge man aktivt står till arbetsmarknadens
förfogande. Det måste alltid vara mer lönsamt att ta ett kort, till-
fälligt arbete än att låta bli. Man måste sträva efter att minska
marginaleffekterna när personer går från arbetslöshet till arbete
eller från deltidsarbete till heltidsarbete.
Det bör införas en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som
betalas solidariskt av alla. Den skall till skillnad från dagens för-
säkring omfatta alla förvärvsarbetande som har en anknytning till
arbetsmarknaden. I slutet av 1999 var 3,8 miljoner personer anslutna
till arbetslöshetskassorna, vilket motsvarar 88 % av arbetskraften.
Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att det även i fortsätt-
ningen finns en från parterna på arbetsmarknaden fristående kassa.
Försäkringen måste utformas på ett sådant sätt att allt arbete oavsett
anställningsform lönar sig. Reglerna skall vara enkla och överblickba-
ra och anpassas efter dagens arbetsmarknad. Kraven för att kunna om-
fattas av arbetslöshetsförsäkringen bör mildras. Ersättningsnivån bör
vara 80 % av den arbetslöses tidigare inkomst vid arbetslöshetens
inträde. Det bör vara möjligt att höja sin ersättning under pågående
ersättningsperiod genom att arbeta. Det bör inte införas någon bortre
parentes i försäkringen. Enligt utskottets uppfattning skall arbets-
marknadspolitiken vara ett statligt ansvar.
Det nuvarande finansieringssystemet måste förändras. I dag motsvarar
de försäkrades medlemsavgifter endast 10 % av utgifterna för arbets-
löshetsförsäkringen. Avgiften är helt oberoende av arbetslöshetens
nivå, och därmed saknas incitament för kassorna och deras huvudmän att
hålla arbetslösheten nere. Genom en högre grad av avgiftsfinansiering
uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. En
viktigt åtgärd är därför att successivt öka egenfinansieringen i ar-
betslöshetsförsäkringen. Avsikten är att ökad arbetslöshet som följer
av dålig lönebildning ökar kostnaden för den enskilde. På samma sätt
sjunker avgiften när arbetslösheten sjunker. Egenfinansieringen bör
motsvara en tredjedel av de totala utgifterna för arbetslöshetsförsäk-
ringen. Den enskilde skall kompenseras genom en generell höjning av
grundavdraget.
Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker där-
med motionerna A279 yrkandena 1 och 2 (kd) och 1999/2000:A255 yrkande
3 (kd). Motionerna A1 yrkande 2 (c), A2 yrkande 1 (fp), A5 yrkandena
1-4 (m), A276 (s), 1999/2000:A273 (s), 1999/2000:A273 (s),
1999/2000:A282 yrkandena 4-6 (m), 1999/2000:N214 yrkande 22 (c) och
1999/2000:Sk692 yrkande 26 (m) avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshets-
försäkring m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A255 yrkande 3 och
2000/01:A279 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna
1999/2000:A273, 1999/2000:A282 yrkandena 4-6, 2000/01:A1 yrkande 2,
2000/01:A2 yrkande 1, 2000/01:A5 yrkandena 1-4, 2000/01:A276,
1999/2000:Sk692 yrkande 26 och 1999/2000:N214 yrkande 22 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
m.m. (mom. 2) (c)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna
frågor m.m. som börjar med "Utskottet går" och slutar med "(m) av-
styrks" bort ha följande lydelse:
Som framgår av reservation 1 anser utskottet att arbetslöshetsförsäk-
ringen bör få en annan utformning. Enligt utskottets mening bör er-
sättningsnivån motsvara 80 % av den arbetslöses tidigare inkomst under
de första 200 ersättningsdagarna. Därefter bör ersättningarna succes-
sivt trappas ned. Ersättningsdagarna skall maximalt vara 600. Den
högsta dagpenningnivån bör ändras så att den motsvarar ersättningsni-
våerna i övriga socialförsäkringar. Det skall inte heller vara möjligt
att mer än en gång återkvalificera sig till en ny ersättningsperiod
genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska program. Utförsäkrade bör
få en ersättningsnivå som är lägre än ersättningen från arbetslöshets-
försäkringen. Denna ersättning skall inte sänkas på grund av egna
besparingar eller fastighetsinnehav. Vidare bör småföretagarens möj-
ligheter att få arbetslöshetsersättning förbättras. Utskottet anser
att regeringens hållning i denna fråga är otillfredsställande. Enligt
utskottet bör man i högre grad beakta intentionerna i utredningen om
företagares rätt till ersättning från arbetslöshets- och socialförsäk-
ringen, SOU 1998:34, för att därigenom i större utsträckning stimulera
fler att starta företag. Det är också viktigt att arbetslöshetsförsäk-
ringen utformas så att den i högre grad tar hänsyn till att många
kombinerar anställning med företagande.
Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
därmed motionerna A1 yrkande 2 (c) och 1999/2000:N214 yrkande 22 (c).
Motionerna A2 yrkande 1 (fp), A5 yrkandena 1-4 (m), A276 (s), A279
yrkandena 1 och 2 (kd), 1999/2000:A255 yrkande 3 (kd), 1999/2000:A273
(s), 1999/2000:A282 yrkandena 4-6 (m) och 1999/2000:Sk692 yrkande 26
(m) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad ut-
skottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshets-
försäkring m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A1 yrkande 2 och
1999/2000:N214 yrkande 22 samt med avslag på motionerna 1999/2000:A255
yrkande 3, 1999/2000:A273, 1999/2000:A282 yrkandena 4-6, 2000/01:A2
yrkande 1, 2000/01:A5 yrkandena 1-4, 2000/01:A276, 2000/01:A279 yrkan-
dena 1 och 2 samt 1999/2000:Sk692 yrkande 26 som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört,
5. Införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
m.m. (mom. 2) (fp)
Runar Patriksson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna
frågor m.m. som börjar med "Utskottet går" och slutar med "(m) av-
styrks" bort ha följande lydelse:
Den enskildes trygghet och rörligheten på arbetsmarknaden gynnas av
att det finns ett försäkringsskydd vid tillfällig arbetslöshet. Ut-
skottet delar därför Folkpartiets åsikt att det behövs en arbetslös-
hetsförsäkring som omfattar alla på arbetsmarknaden och ger tillfäl-
ligt inkomstskydd då en arbetslös söker ny anställning.
Enligt utskottets mening bör arbetslöshetsförsäkringen utformas som en
omställningsförsäkring där en tidsbegränsad ersättning baserad på
inkomstbortfall utgår till alla som arbetat länge nog för att kvalifi-
cera sig. Ersättningen skall inledningsvis motsvara 80 % av inkomst-
bortfallet för att successivt trappas ned. Ersättningsnivån skall
motsvara nivåerna i övriga socialförsäkringssystem. Den inkomstrelate-
rade ersättningen bör vara tidsbegränsad. Deltagande i arbetsmarknads-
politiska program skall bara kunna återkvalificera en gång. För ar-
betslösa som trots allt blir utförsäkrade bör det finns ett efterskydd
på en nivå som är lägre än arbetslöshetsersättningen. Denna ersättning
skall till skillnad från socialförsäkringarna inte sänkas på grund av
den enskildes besparingar eller fastighetsinnehav.
Det anförda bör ges regeringen tillkänna. Utskottet tillstyrker därmed
motion A2 yrkande 1 (fp). Motionerna A1 yrkande 2 (c), A5 yrkandena 1-
4 (m), A276 (s), A279 yrkandena 1 och 2 (kd), 1999/2000:A255 yrkande 3
(kd), 1999/2000:A273 (s), 1999/2000:A282 yrkandena 4-6 (m),
1999/2000:N214 yrkande 22 (c) och 1999/2000:Sk692 yrkande 26 (m) av-
styrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshets-
försäkring m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A2 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1999/2000:A255 yrkande 3, 1999/2000:A273,
1999/2000:A282 yrkandena 4-6, 2000/01:A1 yrkande 2, 2000/01:A5 yrkan-
dena 1-4, 2000/01:A276, 2000/01:A279 yrkandena 1 och 2,
1999/2000:Sk692 yrkande 26 samt 1999/2000:N214 yrkande 22 som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Uppföljning av handlingsplaner (mom. 3) (fp)
Runar Patriksson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under avsnitt 3.1
Handlingsplan som börjar med "Folkpartiet har" och slutar med "har
anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att handlingsplanerna inte
bara får bli en "papperskonstruktion" som inte används. Enligt utskot-
tets mening bör det därför genomföras en utvärdering av dessa planer
efter en tids användning. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen
till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A2 yrkande 2 (fp).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande uppföljning av handlingsplaner
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A2 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Förslaget om sökområde (mom. 8) (m, kd, fp)
Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Lars-
son (kd), Christel Anderberg (m), Magnus Jacobsson (kd) och Runar
Patriksson (fp) anser.
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2 Sökom-
råde som börjar med "Som utskottet" och slutar med "därför avslås"
bort ha följande lydelse:
Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring, vilket innebär
att syftet med försäkringen är att ersätta den arbetslöse för inkomst-
förlust under en omställningsperiod fram till ett nytt arbete. En
viktig förutsättning för arbetslöshetsförsäkringens funktion är att
den enskilde strävar efter att så snabbt som möjligt få ett nytt arbe-
te så att tiden i arbetslöshet inte blir för lång. Regeringens förslag
motverkar detta. Det finns en uppenbar risk att förslaget kommer att
leda till att tiden i arbetslöshet blir längre. Även AMS har i sitt
remissvar över utredningsförslaget påtalat att det finns en risk för
en sådan utveckling. Enligt utskottet är en sådan utveckling inte
önskvärd. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna
A2 yrkande 3 (fp), A5 yrkande 5 (m) och A279 yrkande 3 (kd) samt före-
slår att regeringens förslag i denna del avslås.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande förslaget om sökområde
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:A2 yrkande 3,
2000/01:A5 yrkande 5 och 2000/01:A279 yrkande 3 avslår det av rege-
ringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 9 a §,
8. Sökaktivitet m.m. (mom. 9) (c)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2 Sökom-
råde som börjar med "Som utskottet" och slutar med "av yrkesförsäk-
ring" samt sista meningen i sista stycket bort ha följande lydelse:
Att som arbetslös aktivt söka arbete eller delta i utbildning är vik-
tigt för att snabbt kunna återinträda på arbetsmarknaden. Utskottet
delar Centerpartiets uppfattning att det är för lite rörlighet både
geografiskt, där rörligheten är ensidig in mot storstäderna, och yr-
kesmässigt, där alltför många inte byter till ett yrke där efterfrågan
är större.
Rörlighetens betydelse har även framkommit i såväl den regionalpoli-
tiska utredningens slutsatser som i NUTEK:s rapport Arbetskraftens
rörlighet - ett smörjmedel för tillväxt. Åtgärder för att stimulera
rörlighet på arbetsmarknaden bör enligt dessa prioriteras. En sådan
åtgärd är att höja reseavdraget.
Enligt utskottets mening är det viktigt att trygghetssystemen utformas
så att människor tillåts att växa och inte låses fast i gamla struktu-
rer. Utskottet anser att det, när det gäller förslaget om begränsning
av sökområde, bara bör vara möjligt att kunna välja ett av alternati-
ven avseende rörlighet, inte båda i kombination. Som förslaget nu är
utformat finns det en risk för att arbetslösa tappar tempo i omställ-
ningsarbetet. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därför motionerna A1 yrkande 3 (c) och
1999/2000:A220 yrkande 19 (c).
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande sökaktivitet m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A220 yrkande 19
och 2000/01:A1 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Nedsättning av dagpenning m.m. (mom. 11) (m)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg
(alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Ned-
sättning av dagpenning som börjar med "Det finns" och slutar med "att
påverka " och fortsätter med "Med hänvisning" och slutar med "(m)
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär enligt utskottets mening en uppmjukning av
det formella regelsystem som i dag inte tillämpas av arbetsförmedling-
ar och arbetslöshetskassor. I förhållande till hur det nuvarande sank-
tionssystemet faktiskt har tillämpats innebär förslaget en skärpning.
Enligt utskottets uppfattning är den här typen av sanktioner inte
nödvändiga i en uttalad omställningsförsäkring där försäkringstiden är
begränsad och den enskildes eget ansvar är tydligt. Eftersom utskottet
delar Moderaternas åsikt att det bör införas en s.k. bortre parentes
som begränsar ersättningstidens längd anser utskottet att regeringens
förslag bör avslås.
Med hänsyn till det ovan anförda tillstyrker utskottet motion A5 yr-
kande 6 (m) och föreslår att propositionen i motsvarande del avslås.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande nedsättning av dagpenning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A5 yrkande 6 avslår det
av regeringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 43-45, 45 a
och 46 §§,
10. Främre parentesen (mom. 13) (kd, c)
Margareta Andersson (c), Maria Larsson (kd) och Magnus Jacobsson (kd)
anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Ett
enhetligt arbetsvillkor som börjar med "Rätten till" och slutar med
"därför avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att bara hälften av de ungdomar som är ar-
betslösa är berättigade till arbetslöshetsersättning. I Stockholm
finns det ca 8 000 arbetslösa som inte är berättigade till arbetslös-
hetsersättning utan tvingas att leva på socialbidrag. Under 1990-
talets höga arbetslöshet har många personer kommit att inte omfattas
av något ersättningssystem. Framför allt rör det sig om personer med
dåliga kunskaper i svenska språket och liten arbetslivserfarenhet.
Vidare saknar många av dem som inte är berättigade till arbetslöshet-
sersättning kontakt med arbetsförmedlingen. Enligt utskottets mening
är det viktigt att bollandet mellan statligt arbetsmarknadsansvar och
kommunalt försörjningsansvar upphör.
För att undvika att en permanent underklass etableras behövs en betyd-
ligt mer flexibel arbetsrätt som gör det lättare att gå in på och ut
från arbetsmarknaden. Om denna förändring kombineras med ett enklare
sätt att kvalificera sig för arbetslöshetsersättning minskar otrygghe-
ten för alla, även för de yngre.
Utskottet delar de synpunkter som framförs i motion A279 om att kvali-
fikationskraven i arbetslöshetsförsäkringen är alltför krångligt ut-
formade och innehåller många olika begränsande komponenter. Som exem-
pel kan nämnas att det krävs ett viss antal arbetade timmar per månad
för att den arbetslöse skall anses vara ersättningsberättigad. Detta
missgynnar bl.a. dem som har säsongs-, projekt- eller deltidsarbete.
Systemet innebär också att det är en nackdel att bryta en arbetslös-
hetsperiod för att ta en kortare anställning.
Utskottet anser därför att de nuvarande kvalifikationsreglerna bör
ersättas med en annan och enklare beräkningsgrund. Eftersom arbetslös-
hetsförsäkringen enligt utskottets uppfattning bör vara obligatorisk
bör även medlemsvillkoret tas bort.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker därför motion A279 yrkande 4 (kd).
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande främre parentesen
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A279 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Arbetsvillkor och anställningsstöd m.m. (mom. 14) (m)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg
(alla m) anser
Utskottets majoritet har tagit ett initiativ till ändringar i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring som innebär att anställningar
som finansieras med anställningsstöd, med undantag för anställningar
som finansieras med särskilt anställningsstöd, skall vara kvalifice-
rande för en första ersättningsperiod. Vi har i tidigare riksdagsbe-
handling motsatt oss införandet av de olika anställningsstöden. Enligt
vår uppfattning är det i och för sig en rimlig ståndpunkt att allt
arbete - oavsett hur det finansieras - skall behandlas lika när det
gäller frågan om en arbetslös skall anses ha uppfyllt arbetsvillkoret
eller inte. Däremot är det inte rimligt att fatta ett sådant beslut
utan beredning och utan underlag. Inte heller har förslagets finansi-
ella konsekvenser analyserats eller redovisats. Mot den här bakgrunden
borde inte utskottet ha tagit detta initiativ. Det bör i stället an-
komma på regeringen att återkomma till riksdagen i frågan. Detta
innebär
dels av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Ett enhetligt ar-
betsvillkor m.m. som börjar med "Som framgår av" och slutar med "eller
- - -" bort utgå.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande arbetsvillkor och anställningsstöd m.m.
att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande
del antar det av regeringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt
avser 14 och 17 §§,
12. Vård av sjukt barn (mom. 18) (kd)
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Över-
hoppningsbar tid i övrigt som börjar med "Av detta" och slutar med "5
(kd)" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att när det gäller bestämmandet av ramtiden
och vad som skall räknas som överhoppningsbar tid begränsas den tid
under vilken sökande vårdar sjukt handikappat barn av en tvåårsregel.
Enligt utskottet bör denna regel tas bort så att vård av sjukt barn
skall betraktas som överhoppningsbar tid oavsett hur länge vården har
pågått. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med
hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion 1999/2000:A255
yrkande 5 (kd).
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande vård av sjukt barn
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A255 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Studerandes ersättningsrätt (mom. 19) (kd)
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.3 Stude-
randes ersättningsrätt som börjar med "Som framgår" och slutar med
"yrkande 10 (c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att studier bör betrak-
tas som överhoppningsbar tid i proportion till omfattningen av tiden.
Enligt utskottet bör inte, som är fallet i dag, krävas att studier
skall vara avslutade för att sökanden skall ha rätt till arbetslöshet-
sersättning under förutsättning att han eller hon uppfyller övriga
krav.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker motion 1999/2000:A255 yrkande 4 (kd). Motionerna A1 yrkan-
de 5 (c), A229 (s), A272 (s), A297 (s), 1999/2000:Ub499 yrkande 23 (c)
och Ub479 yrkande 10 (c) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgo-
dosedda genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande studerandes ersättningsrätt
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A255 yrkande 4
samt med avslag på motionerna 2000/01:A1 yrkande 5, 2000/01:A229,
2000/01:A272, 2000/01:A297, 1999/2000:Ub499 yrkande 23 och
2000/01:Ub479 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. Studerandes ersättningsrätt (mom. 19) (c)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.3 Stude-
randes ersättningsrätt som börjar med "Som framgår" och slutar med
"yrkande 10 (c)" bort ha följande lydelse:
Situationen för studenter som kvalificerat sig till a-kassan måste
förbättras. Den karens på tre månader som införts för studenter drab-
bar många med försörjningsansvar, och de riskerar att ställas utan
ersättning över huvud taget. Detta får bl.a. till följd att studenter
avstår från att under sin sommarledighet aktivt söka jobb. Utskottet
delar därför Centerpartiets ståndpunkt att reglerna i dessa fall bör
ändras. Vidare anser utskottet att den förändring som genomfördes i
samband med att den nuvarande lagen om arbetslöshetsförsäkring inför-
des och som innebar att studerande inte kan få arbetslöshetsersättning
under ferierna bör ändras. Förändringen har inneburit stora påfrest-
ningar framför allt för äldre studerande med försörjningsansvar. Det
har förekommit att studerande har tvingats att avbryta sina studier
för att åter få rätt till ersättning. Enligt utskottets mening bör 16
§ ALF ändras så att det åter blir möjligt för studerande att erhålla
arbetslöshetsersättning under ferierna.
Det anförda, som innebär att motionerna A1 yrkande 5 (c),
1999/2000:Ub499 yrkande 23 (c) och Ub479 yrkande 10 (c) tillstyrks,
bör ges regeringen till känna. Motionerna A229 (s), A272 (s), A297 (s)
och 1999/2000:A255 yrkande 4 (kd) avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande studerandes ersättningsrätt
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A1 yrkande 5,
1999/2000:Ub499 yrkande 23 och 2000/01:Ub479 yrkande 10 samt med av-
slag på motionerna 1999/2000:A255 yrkande 4, 2000/01:A229,
2000/01:A272 och 2000/01:A297 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
15. Förlängning av ersättningsperioden (mom. 20) (m)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg
(alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5 Ersätt-
ningsperiodens längd som börjar med "Regeringens förslag" och slutar
med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär, som Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU) påpekat, en möjlighet för den enskilde att kunna
erhålla "evig" ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Enligt ut-
skottet är detta förslag raka motsatsen till de åtgärder som borde
vidtas för att betona systemets karaktär av omställningsförsäkring.
Utskottet biträder därför motion A5 yrkande 7 (m) och föreslår att
regeringens förslag i denna del avslås.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande förlängning av ersättningsperioden
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A5 yrkande 7 avslår det
av regeringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 22 § första
stycket,
16. Förhöjd dagpenning (mom. 21) (m, kd)
Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Lars-
son (kd), Christel Anderberg (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 6 Ersätt-
nings- och kompensationsnivåer som börjar med "Snarare finns" och
slutar med "yrkande 5 (kd)" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär att en korttidsarbetslös får en högre
ersättning än den som är arbetslös under en längre tid. Utskottet
utesluter inte att det kan finnas skäl att införa någon form av suc-
cessiv nedtrappning av ersättningsnivåerna. Innan en sådan förändring
genomförs krävs, som Riksrevisionsverket påpekat, ytterligare bered-
ning av frågan. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att man
i det arbetet bör utgå från att nuvarande lägsta respektive högsta
dagpenningnivå skall bestå. I stället bör inkomstskatterna sänkas
rejält för alla. Därigenom minskas marginaleffekterna vid övergång
från arbetslöshet till arbete.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A5 yrkan-
de 8 (m) och A279 yrkande 5 (kd) samt avstyrker regeringens förslag i
denna del.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande förhöjd dagpenning
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:A5 yrkande 8 och
2000/01:A279 yrkande 5 avslår det av regeringen enligt bilaga 1 fram-
lagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslös-
hetsförsäkring såvitt avser 25 §,
17. Ytterligare höjning av dagpenningnivån (mom. 22, motiveringen) (m)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg
(alla m) anser att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 6
Ersättnings- och kompensationsnivåer som börjar med "När det" och
slutar med "har anfört" bort ha följande lydelse:
Det finns skäl som talar för att ersättningsnivåerna bör vara desamma
i olika socialförsäkringssystem som har till syfte att skydda den
enskilde mot inkomstbortfall. Så är inte fallet i dag då påtagliga
skillnader föreligger mellan t. ex. arbetslöshetsförsäkring, sjukför-
säkring och föräldraförsäkring. Utskottet finner det dock inte påkal-
lat att nu göra några uttalanden om framtida kompensationsnivåer,
varför motion A3 (s) avstyrks i motsvarande del.
18. Tidsgränser för aktivitetsgarantin (mom. 23) (m)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg
(alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 7 Aktivi-
tetsgaranti som börjar med "I samband" och slutar med "yrkande 9 (m)"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det viktigt att arbetslösa så snabbt som
möjligt antingen kommer ut på riktiga arbetsplatser eller i en fokuse-
rad arbetsmarknadsutbildning. I den danska kommunen Farum har man
utfäst sig att erbjuda alla arbetslösa någon form av arbete inom 48
timmar efter anmälan. Regeringens förslag framstår därför som en minst
sagt blygsam målsättning.
Tanken bakom aktivitetsgarantin - att de långtidsarbetslösa skulle få
en bättre och mer målinriktad service - framstod som ett rimligt för-
hållningssätt från arbetsförmedlingarna gentemot de arbetslösa. Till-
lämpningen så här långt indikerar dock att det i praktiken bara är
fråga om ytterligare en i raden av arbetsmarknadspolitiska volymåtgär-
der. Utskottet anser därför i likhet med motion A5 yrkande 9 (m) att
regeringens förslag i denna del bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande tidsgränser för aktivitetsgarantin
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A5 yrkande 9 avslår pro-
positionens punkt 3,
19. Riktlinjer för aktivitetsgarantin (mom. 24) (c)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 7 Aktivi-
tetsgaranti som börjar med "När det" och slutar med "den avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Den 1 augusti 2000 infördes programmet aktivitetsgarantin. Trots att
det har gått en relativt lång tid sedan programmet infördes råder det
fortfarande en stor osäkerhet ute på de lokala arbetsförmedlingarna om
vad aktiviteten skall innehålla. Utskottet delar därför Centerpartiets
uppfattning att regeringen för att undanröja denna osäkerhet snarast
bör ge AMS i uppdrag att utarbeta riktlinjer som är anpassade till
lokal nivå. Det anförda, som innebär att motion A1 yrkande 4 (c) till-
styrks, bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande riktlinjer för aktivitetsgarantin
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A1 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Utredning om tillsynsverksamhet (mom. 26) (m, kd)
Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Lars-
son (kd), Christel Anderberg (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 9.1 Tillsynen över
arbetslöshetskassorna och arbetsförmedlingarna bort ha följande lydel-
se:
Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen har en mycket speciell
utformning. Den sköts av från staten fristående arbetslöshetskassor
som i de allra flesta fall har stark anknytning till olika fackliga
organisationer. Kassornas beslut är att betrakta som myndighetsutöv-
ning och deras verksamhet bekostas nästan helt med statliga medel.
Under hösten 1999 presenterades två utredningar som genomförts av
Statskontoret respektive Riksrevisionsverket (RRV). I båda utredning-
arna ifrågasätts dagens system. RRV anser att arbetslöshetskassornas
privaträttsliga ställning utgör ett hinder för en effektiv tillsyn.
Statskontoret pekar i sin utredning på att statsbidragen inte är ut-
formade på ett sådant sätt att de stimulerar till en god hushållning
med skattebetalarnas pengar. En annan brist som Statskontoret pekar på
är att statens möjlighet till insyn i arbetslöshetskassornas verksam-
het via den styrelseledamot som staten utser har förfelats.
Statskontoret föreslår bl.a. att statsbidraget ändras så att kassorna
får ekonomiska incitament att agera striktare och att AMS tilldelas
resurser för en effektivare tillsyn av arbetslöshetskassorna och ges
möjlighet att vidta sanktionsåtgärder mot dessa. RRV anser bl.a. att
AMS måste bli aktivare i sin utvärderings- och tillsynsroll och före-
slår att RRV ges befogenhet att även granska arbetslöshetskassorna.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion A279 att rege-
ringen i sin utredning även bör se över alternativa organisations- och
tillsynsmodeller. Kopplingen mellan arbetslöshetskassorna och de fack-
liga organisationerna bör brytas. Vad utskottet har anfört bör ges
regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet motion
A279 yrkande 9 (kd).
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande utredning om tillsynsverksamhet
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A279 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg
(alla m) anser att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt
11.1 Diverse frågor om ersättningsrätt m.m. som börjar med
"Inledningsvis vill" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följan-
de lydelse:
Deltidsarbetslösheten är trots det förbättrade konjunkturläget allt-
jämt mycket hög. De åtgärder som regeringen har vidtagit har inte lett
till att deltidsarbetslösheten har minskat i någon nämnvärd utsträck-
ning. Som avskräckande exempel kan nämnas statsrådet Sahlins s.k.
Vårdkommission som skulle halvera deltidsarbetslösheten inom vård och
omsorg på ett år. Dessa försök har havererat och kommissionen är inte
ens i närheten av de proklamerade målen.
Utskottet anser att det är viktigt att deltidsarbetande som önskar
utöka sin arbetstid ges möjlighet till detta. Detta är emellertid
inte främst en fråga om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen,
varför motion 1999/2000:A219 yrkande 2 (v) avstyrks.
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Magnus Ja-
cobsson (kd) och Runar Patriksson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 11.2 Före-
tagare som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "har anfört" bort
ha följande lydelse:
Ett grundläggande problem med den nuvarande regleringen vad gäller
företagares rätt till arbetslöshetsersättning är att det saknas vägle-
dande förarbetsuttalanden i väsentliga delar. Detta har fått till
följd att arbetslösa företagare har bedömts olika beroende på vilken
arbetslöshetskassa som beslutat i ärendet. Till detta kommer att det
saknas rättspraxis som kan ge en nöjaktig vägledning. Det kan noteras
att det enligt den utredning som föregick regeringens förslag borde
tillsättas en utredning som skulle klargöra villkoren för företagares
rätt till ersättning vid arbetslöshet.
Utskottet kan konstatera att regeringen inte har följt detta förslag.
I stället har regeringen i propositionen påpekat att det sker stora
förändringar vad gäller nyföretagande, vilket ställer stora krav på
alla sociala försäkringssystem inklusive arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen har därför för avsikt att analysera dessa förändringar.
Enligt utskottets mening är detta inte tillräckligt. I stället bör det
tillsättas en parlamentarisk utredning som ser över företagares er-
sättningsrätt. Vid denna översyn bör man även överväga ersättningsrät-
ten för jordbrukare och delägare i kooperativ samt möjligheten att
låta ett företag vara vilande mer än en gång.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anför-
da tillstyrker utskottet motionerna A246 (c, m, kd, fp), A279 yrkande
7 (kd), 1999/2000:A255 yrkandena 8 och 9 och 1999/2000:N212 yrkande 1
(c). Motionerna A250 (s), A299 (mp), N388 yrkande 3 (mp) och
1999/2000:A224 (s) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda
genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande utredning om företagares ersättningsrätt
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A255 yrkandena 8
och 9, 2000/01:A246, 2000/01:A279 yrkande 7 och 1999/2000:N212 yrkande
1 samt med avslag på motionerna 1999/2000:A224, 2000/01:A250,
2000/01:A299 och 2000/01:N388 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
23. Anställda i bemanningsföretag (mom. 32) (m, kd)
Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Lars-
son (kd), Christel Anderberg (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 11.3 Bemanningsföretag
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att reglerna i arbetslöshetsförsäkringen
diskriminerar privata bemanningsföretag dels i förhållande till andra
slags företag, dels i förhållande till offentligt organiserade beman-
ningsföretag, t.ex. arbetscentrum.
Enligt nuvarande regler skall en anställd i ett bemanningsföretag
anses vara tillsvidareanställd i den omfattning som svarar mot medlem-
mens arbetsutbud oavsett hur anställningsförhållandet benämns i an-
ställningsavtalet. Den som är deltidsanställd vid ett bemanningsföre-
tag kan på grund av detta inte få någon arbetslöshetsersättning under
den tid under vilken vederbörande är arbetslös. Det kan däremot den
som är deltidsanställd i ett annat slags företag få. Detsamma gäller
den som arbetar på ett offentligt organiserat bemanningsföretag.
Vidare kan en arbetslös inte acceptera korta erbjudanden om arbete
från bemanningsföretag utan att riskera sin ersättningsrätt. Skälet
till detta är att anställda vid bemanningsföretag till skillnad från
anställda vid andra slags företag inte får någon ersättning under
arbetslösa perioder mellan olika uppdrag.
Enligt utskottets uppfattning är dessa skillnader otillfredsställande
och innebär att bemanningsföretagen och deras anställda diskrimineras.
Utskottet anser därför att det bör göras en översyn av regelsystemet i
syfte att åstadkomma likabehandling oavsett vilket slags företag man
arbetar hos.
Detta bör ges regeringen till känna. Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motionerna A252 yrkande 1 (kd), A279 yrkande 6
(kd), A290 yrkande 3 (m) och Sk732 yrkande 4 (m).
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande anställda i bemanningsföretag
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A252 yrkande 1,
2000/01:A279 yrkande 6, 2000/01:A290 yrkande 3 och 2000/01:Sk732 yr-
kande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Familjehem (mom. 33) (kd)
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser
dels att utskottets dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
11.4 Familjehem m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att familjehemsföräldrars rätt till ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen bör säkerställas. Arbetstagarbegreppet bör
innefatta även familjehemsföräldrar och ersättning från arbetslöshets-
kassa bör möjliggöras. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen
till känna. Utskottet tillstyrker därför motionerna A221 (kd), A279
yrkande 8 (kd) och 1999/2000:A255 yrkande 10 (kd) samt avstyrker mo-
tionerna A251 (m) och 1999/2000:A243 (s) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande familjehem
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A255 yrkande 10,
2000/01:A221 och 2000/01:A279 yrkande 8 samt med avslag på motionerna
1999/2000:A243 och 2000/01:A251 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Anställningsstöd (kd)
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anför.
Som framgår av utskottets ställningstagande finns det för närvarande
fyra olika former av anställningsstöd. Dessa har tillkommit inom lop-
pet av ett år. Det är i och för sig är positivt att regeringen och
dess stödpartier har insett att sänkta arbetskraftskostnader kan öka
sysselsättningen, men vi anser att det är viktigt att en åtgärd får
verka fullt ut och inte störas av ständiga regelförändringar. De stän-
diga förändringarna har enligt vår uppfattning inte bidragit till att
regelverket förenklats. De har istället försvårat överblickbarheten
såväl för den arbetssökande som för arbetsförmedlingens personal. Det
är högst olyckligt med en sådan ryckighet från regeringens sida. När
regeringen nu inför olika regler för återkvalificering till a-kassa
utifrån olika sorters anställningsstöd kompliceras regelverket ytter-
ligare. Kristdemokraterna menar att det då hade varit ett ypperligt
tillfälle att samordna och förenkla istället. Vidare anser vi att det
är orimligt med så höga subventioner under en så lång tid som två år
som det utökade särskilda anställningsstödet innebär. Det riskerar att
skapa en osund konkurrenssituation.
Bilaga
Propositionens lagförslag avseende lagen om arbetslöshetsförsäkring
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslös-
hetsförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:238) om arbets-
löshetsför-säkring1
dels att 19 och 30 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 9, 14, 16-18, 22, 23, 25, 43-46 §§ samt rubriken
närmast före 46 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9 a,
13 a, 17 a och 45 a §§, samt närmast före 45 a § en ny ru-
brik, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §2
Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som
1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en
arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i
genomsnitt minst 17 timmar i veckan,
2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för
vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshets-
kassan,
3. är anmälda som 3. är anmälda som
arbetssö- kande hos den arbetssö- kande hos den
offentliga ar- offentliga ar-
betsförmedlingen i den ord- betsförmedlingen i den ord-
ning som föreskrivs av ning som föreskrivs av
rege- ringen eller den rege- ringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen
bestämmer, och bestämmer,
4. medverkar till att en in-
dividuell handlingsplan upp-
rättas i samråd med den
of- fentliga
arbetsförmedlingen, och
4. aktivt söker ett 5. aktivt söker ett
lämpligt arbete men inte lämpligt arbete men inte
kan få ett sådant kan få ett sådant
arbete. arbete.
9 a §
Under de första 100
ersätt- ningsdagarna i en
ersättning- speriod får
en sökande be- gränsa
sig till att söka
lämpliga arbeten inom sitt
yrke och i närområdet.
Det- samma gäller vid ny
arbets- löshet, om tolv
månader för- flutit
sedan den sökande se- nast
fick ersättning och er-
sättningsperioden inte har
löpt ut.
Möjligheten att begränsa
sö- kandet under de
första 100 dagarna
gäller dock inte om en
sökande påbörjar en
ny ersättningsperiod i
direkt anslutning till den
föregåen- de perioden.
1Senaste lydelse 2000:627
2Senaste lydelse 2000:627
13 a §
I den mån det behövs
för att uppfylla
arbetsvillkoret av- ses med
förvärvsarbete även
tid då den sökande har
full- gjort tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om
total- försvarsplikt eller
fått för-
äldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
dock tillsammans under
högst två
kalendermåna- der.
Vid tillämpning av 12 §
förs- ta stycket 2 skall
den sökan- de haft
förvärvsarbete, som inte
avser tjänstgöring en-
ligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller
för-
äldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i
minst 300 tim- mar under en
sammanhängande tid av 6
kalendermånader.
Sökanden skall ha utfört
ar- betet under minst 45
timmar under var och en av
dessa månader.
14 §3
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvs-
arbete
1. som arbetsgivaren finansierat med stöd av förordningen
(1997:1275) om anställningsstöd, eller
2. som bedrivits med stöd av bestämmelserna om stöd till
start av näringsverksamhet enligt förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program.
Detta gäller dock inte om den
sökande när det i första
stycket nämnda arbetet påbör-
jades uppfyllde arbetsvillko-
ret med annat förvärvsarbete
enligt 12-13 §§.
16 §4
När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte den tid då
den sökande varit hindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. avslutad heltidsutbildning som den sökande har avslutat
efter fyllda
25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbe-
te på heltid i minst 5 månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av
adoptivbarn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsme-
delslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av livsmedelslagen,
3Senaste lydelse 2000:627
4Senaste lydelse 2000:627
7. utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med
sin make eller maka vid dennes arbete i utlandet under förut-
sättning att makens eller makans arbetsgivare har sitt säte i
Sverige och att lönen utbetalas från Sverige, varvid med make
eller maka jämställs person med vilken den sökande sammanbor
under förhållanden som liknar makars, eller
8. deltagande i ungdomsgaran- 8. vård av närstående
tin enligt förordningen när hel ersättning
(2000:634) om arbetsmarknads- lämnats enligt lagen
politiska program. (1988:1465) om ersätt- ning
och ledighet för
närstå- endevård.
17 §5
När ramtid skall När ramtid skall
bestämmas enligt 12 § bestämmas enligt 12 §
räknas inte hel- ler tid räknas inte hel- ler tid
då den sökande fått då den sökande
föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om 1. fått
allmän försäkring föräldrapenningförmån
eller varit hind- rad att enligt lagen (1962:381) om
arbeta på grund av allmän försäkring,
1. tjänstgöring enligt 2. varit hindrad att arbeta
lagen (1994:1809) om på grund av
totalför- svarsplikt, tjänstgöring en- ligt
lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning, 3. varit hindrad att arbeta
ar-betspraktik, datortekverk- på grund av deltagande i
samhet och arbetslivsinriktad ar- betsmark-nadsutbildning
rehabilitering, eller annan utbild-ning inom
ramen för ett arbets-
marknadspolitiskt program,
ar-betspraktik, aktivitetsga-
rantin, ungdomsgarantin, da-
tortekverksamhet, arbets-
livsinriktad rehabilitering
eller projekt med arbetsmark-
nadspolitisk inriktning en-
ligt förordningen
(2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska
program.
3. utbildning för vilken 4. varit hindrad att arbeta
ut- bildningsbidrag lämnas på grund av utbildning
enligt förordningen för vilken
(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag läm- nas
utbildningsbidrag, eller enligt förordningen
(1996:1654) om särskilt ut-
bildningsbidrag, eller
4. deltagande i verksamhet 5. varit hindrad att arbeta
där ersättning enligt 3 på grund av deltagande i
a § har lämnats, i den verksamhet där
mån tiden inte ersättning enligt 3 a §
jämställs enligt vad som har lämnats,
följer av 19 §.
6. utfört
förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med
stöd av förordningen
(1997:1275) om
anställnings- stöd,
eller
5Senaste lydelse 2000:627
7. utfört
förvärvsarbete som
bedrivits med stöd av
bestäm- melserna om stöd
till start av
näringsverksamhet enligt
förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska pro-
gram.
Tid som enligt 13 a § har
jämställts med
förvärvsarbete skall
dock räknas in i ramti-
den.
17 a §
Tid som enligt 16, 17 eller 23
§§ inte skall räknas
in i ramtiden får omfatta
högst sju år.
18 §
Sökande är berättigade till ersättning enligt grundförsäk-
ringen utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret, om de stått till
arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den of-
fentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat i minst 90
kalenderdagar under en ramtid av 10 månader i anslutning till
att de avslutat en utbildning på heltid som omfattar minst
ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd. När
ramtiden bestäms räknas inte in den tid då sökandena har
varit hindrade att stå till arbetsmarknadens förfogande på
grund av sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt, havandeskap, vård av eget barn som inte
har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i 2 år efter barnets
ankomst i familjen.
För en sökande som
avslutat sin utbildning genom
att fullfölja en treårig
gymna- sieutbildning och är
under 20 år efter att
ramtiden om 10 månader i
första stycket för-
flutit förlängs dock
ramtiden till den dag den
sökande fyl- ler 20 år.
22 §6
Ersättning lämnas under Ersättning lämnas under
längst 300 dagar längst 300 dagar
(ersättning- speriod). Om (ersättning- speriod).
den sökande har fyllt 57 När ersättningspe-
år före ersättning- rioden löpt ut kan den
speriodens slut är perioden för- längas med
i stället 450 dagar. längst 300 dagar, om
sökanden då inte
uppfyller ett nytt
arbetsvillkor och inte heller
enligt arbetsför- medlingen
bör erbjudas akti- vitet i
aktivitetsgarantin enligt
förordningen (2000:634) om
arbetsmarknads- politiska
program.
6Senaste lydelse 1998:1783.
I ersättningsperioden I ersättningsperioden
räknas inte in dagar under räknas inte in dagar under
vilka den sökande har vilka den sökande har
anvisats ett of- fentligt anvisats ett of- fentligt
tillfälligt arbete för tillfälligt arbete för
äldre arbetslösa, verk- äldre arbetslösa, verk-
samhet enligt lagen om kommu- samhet i ungdomsgarantin en-
ners ansvar för ungdomar ligt förordningen
mel- lan 20 och 24 år eller (2000:634) om
verk- samhet där arbetsmarknadspolitiska
ersättning enligt 3 a § program eller verksamhet
lämnas i enlighet med där ersättning enligt 3
föreskrifter som har medde- a § läm- nas i enlighet
lats av regeringen. med föreskrif- ter som har
meddelats av re- geringen.
Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshets-
kassa har fått ersättning från en annan arbetslöshetskassa,
räknas ersättningsdagar i den andra kassan in i ersättning-
sperioden.
Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den
månad då den arbetslöse fyller 65 år.
23 §
Om arbetslösheten upphör Om arbetslösheten upphör
före före
ersättningsperiodens slut, ersättningsperiodens slut,
har den sökande rätt har den sökande rätt
till ersättning under det till ersättning under det
återstå- ende antalet återstå- ende antalet
dagar av perio- den vid ny dagar av perio- den vid ny
arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om
den sökande då inte upp- den sökande då inte upp-
fyller arbets- och karens- fyller arbets- och karens-
villkoren. Vad som nu har villkoren. Vad som nu har
sagts gäller dock inte om sagts gäller dock inte om
en sammanhängande tid av 12 en sammanhängande tid av 12
må- nader har förflutit må- nader har förflutit
sedan den sökande senast sedan den sökande senast
fick ersätt- ning. I fick ersätt- ning. I
sådan tid räknas inte in sådan tid räknas inte in
tid då den sökande varit tid som anges i 16 och 17
hindrad att arbeta på grund §§.
av någon av de orsaker som
anges i 16 och 17 §§.
Om ersättningsperioden har Om ersättningsperioden har
löpt ut men den sökande löpt ut men den sökande
under perioden på nytt under perioden på nytt
uppfyllt arbetsvillkoret uppfyllt arbetsvillkoret
lämnas er- sättning lämnas er- sättning
under ytterligare en under ytterligare en
ersättningsperiod. Då ersättningsperiod. Då
skall dock karensvillkoret skall dock karensvillkoret
på nytt uppfyllas. Den nya på nytt uppfyllas. Den nya
ersätt- ningsperioden ersätt- ningsperioden
räknas från inträdet räknas från den tidpunkt
av den arbetslöshet då när den tidigare perioden
den sökande uppfyllde det löper ut.
arbetsvillkor som ligger till
grund för den nya perioden.
25 §
Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas med ett
belopp per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster
(dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning).
Dagpenning i form av inkom- Dagpenning i form av inkom-
strelaterad ersättning strelaterad ersättning
lämnas med högst det lämnas med högst det
belopp som re- geringen belopp som re- geringen
fastställer och lägst fastställer och lägst
det belopp som bestäms det belopp som bestäms
enligt 24 § andra stycket, enligt 24 § andra stycket,
om inte annat följer av om inte annat följer av
denna lag. denna lag. Dagpenningen kan
under de första 100 dagarna
i en ersättningsperiod
lämnas med en högre
dagpenning än under
resterande dagar. Den
högsta dagpenningen kan
begränsas i tiden för
personer som utför
deltidsarbete.
43 §
Den sökande skall stängas av från rätt till ersättning under
tid som anges i 44 §, om den sökande
1. lämnat sitt arbete utan 1. lämnat sitt arbete utan
giltig anledning, giltig anledning, eller
2. skilts från arbetet 2. skilts från arbetet
på grund av otillbörligt på grund av otillbörligt
uppfö- rande, uppfö- rande.
3. avvisat ett erbjudet
lämp- ligt arbete utan
godtagbart skäl, eller
4. utan att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete
ändå genom sitt
uppträdande uppen- barligen
vållat att anställ- ning
inte kommit till stånd.
44 §
Är det sannolikt att ett arbete som avses i 43 § skulle ha
varat högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller
mer än 10 dagar, utgör avstängningstiden
- 10, 20 respektive 45 ersättningsdagar vid avstängning en-
ligt 43 § 1,
och
- 20, 40 respektive 60 er- - 20, 40 respektive 60 er-
sättningsdagar vid sättningsdagar vid
avstäng- ning enligt 43 avstäng- ning enligt 43
§ 2-4. § 2.
I avstängningstiden räknas in bara dagar för vilka karenstid
skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats,
om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den
sökande har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängnings-
tiden får dock inte överstiga
- 28, 56 respektive 112 kalenderdagar vid avstängning enligt
43 § 1, och
- 56, 112 respektive 168 ka- - 56, 112 respektive 168 ka-
lenderdagar vid avstängning lenderdagar vid avstängning
enligt 43 § 2-4. enligt 43 § 2.
45 §
Inträffar under avstängningstiden sådant förhållande som
avses i 43 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med
bestämmelserna i 44 §, om inte den nya avstängningstiden ryms
inom den löpande avstängningstiden.
Är det uppenbart att den En sökande som har
sö- kande inte vill anta stängts av från
lämpligt arbete, såsom ersättning två gånger
när den sökande vid inom samma
upprepade tillfällen an- ersättningsperiod på
tingen har avvisat erbjudet grund av att han eller hon har
sådant arbete utan lämnat sitt arbete utan
godtagbart skäl eller giltig anledning eller skilts
lämnat sitt arbete utan från arbetet på grund av
giltig anledning, skall den otillbörligt uppförande
sökande vara avstängd har, om sådant
till dess han eller hon ut- förhållande inträf-
fört sådant far en tredje gång inom
förvärvsarbete som samma ersättningsperiod,
enligt 12 och 13 §§ inte rätt till
får tillgodoräknas ersättning förrän han
för uppfyllan- de av eller hon därefter på
arbetsvillkoret under 80 nytt uppfyllt ett
dagar. arbetsvillkor.
Avstängningstiden skall räknas från den dag då det förhållan-
de som anges i 43 § inträffat.
Nedsättning av ersättning
45 a §
Dagpenningen sätts ned med
25 procent i 40
ersättningsdagar
(nedsättningstid) inom er-
sättningsperioden, om en
sö- kande har
1. avvisat ett erbjudet
lämp- ligt arbete utan
godtagbart skäl, eller
2. utan att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete
ändå genom sitt
uppträdande uppen- barligen
har vållat att an-
ställning inte kommit till
stånd. Om det under
ersätt- ningsperioden en
andra gång inträffar
sådant förhållande
som anges i första stycket
skall den sökandes
dagpenning sättas ned med
50 procent i ytterligare 40
ersättningsda- gar inom
ersättningsperioden.
Inträffar under
ersättning- sperioden en
tredje gång så- dant
förhållande som anges i
första stycket, har den
sö- kande inte rätt till
ersätt- ning förrän
han eller hon därefter
på nytt uppfyllt ett
arbetsvillkor.
Nedsättningstiden räknas
från den dag då
sådant förhållande
som anges i första stycket
inträffat. Inträffar
under nedsättningstiden
sådant för- hållande
som föranleder ny
nedsättningstid räknas
den nedsättningstiden
från ut- gången av den
föregående ned-
sättningstiden.
Inträffar under
avstängningstid sådant
förhållande som
föranleder
nedsättningstid räknas
ned- sättningstiden från
utgången av
avstängningstiden.
Den tid inom vilken
nedsätt- ning av
dagpenningen skall göras
får inte överstiga 180
kalenderdagar från den dag
då nedsättningstiden
inleddes.
Gemensam bestämmelse om avstängning och nedsättning
46 §
Bestämmelserna i 43 § Bestämmelserna i 43 §
1-3 om arbete skall samt 45 a § första
tillämpas i frå- ga om stycket 1 om arbe- te skall
arbetsmarknadspolitiska tillämpas i fråga om
åtgärder som arbetsmarknadspolitiska pro-
berättigar till gram för vilka
utbildningsbidrag och utbild- aktivitetsstöd lämnas
ningar för vilka enligt förordningen
utbildnings- bidrag lämnas (1996:1100) om
enligt förord- ningen aktivitetsstöd och
(1996:1654) om sär- skilt utbildningar för vilka
utbildningsbidrag. Be- utbildningsbidrag lämnas
stämmelserna i 44 och 45 en- ligt förordningen
§§ skall därvid (1996:1654) om särskilt
gälla i tillämp- liga utbildningsbi- drag.
delar. Bestämmelserna i 44, 45 och
45 a §§ skall därvid
gäl- la i tillämpliga
delar.
_____________________________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Bestämmelserna i 19 § punkterna 1-3, 5-6 och 30 § gäller dock
fortfarande för sökande som vid ikraftträdandet uppfyllt villkoren och
ansöker om ersättning senast den 31 mars 2001.
3. Bestämmelsen om ersättningsperiodens längd i 22 § skall dock gälla
i dess äldre lydelse för den som före ikraftträdandet har fyllt 57 år
och har
rätt till ersättning på grund av en pågående ersättningsperiod.
Propositionens lagförslag avseende lagen om arbetslöshetskassor
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:239) om arbetslöshetskas-
sor,
dels att 34 och 87 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 34 a och 47 a
§§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
34 §
Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en
som uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom
kassans verksamhetsområde. Medlemskap får dock beviljas
endast den som under en sammanhängande period av fem veckor
under minst fyra veckor har förvärvsarbetat i genomsnitt
minst 17 timmar per vecka och fortfarande arbetar i minst
denna omfattning. Rätt att bli medlem har inte den som
1. är medlem i en annan arbetslöshetskassa, eller
2. har fyllt 64 år.
Rätt att bli medlem har även den som till följd av att han
eller hon uppfyller studerandevillkoret enligt lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring är berättigad till
ersättning enligt grundförsäkringen och som utbildat sig för
arbete i yrkeskategori eller bransch inom kassans verksam-
hetsområde.
När medlemskap i
arbetslös- hetskassan
beviljas anses inträdet i
kassan ha skett första
dagen i den kalender- månad
när förvärvsarbete
en- ligt första stycket
påbörja- des, dock
tidigast första dagen i den
kalendermånad när
ansökan om medlemskap gjor-
des.
34 a §
Den som är medlem i en ar-
betslöshetskassa och
för- värvsarbetar inom
en annan kassas
verksamhetsområde be-
höver inte på nytt ha
för- värvsarbetat den
tid som fö- reskrivs i 34
§ första styck- et
för att ha rätt att bli
medlem i den andra kassan.
47 a §
Anser arbetslöshetskassan
att en medlem trätt ut ur
kassan på grund av
bristande betal- ning enligt
45 § skall kassan fatta
beslut om utträdet. Det
skall anges i beslutet från
och med vilken dag medlemmen
anses ha utträtt. Beslutet
skall omgående sändas
till den enskilde.
87 §
För den kompletterande kassan gäller i övrigt bestämmelserna
i denna lag med följande undantag.
Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 5 § första stycket 2
om kassans verksamhetsområde, bestämmelsen i 3 § om minsta
antal medlemmar, bestämmelsen i 8 § om att registrering i
vissa fall får vägras samt bestämmelserna i 82-84 §§ om fu-
sion gäller inte.
Bestämmelserna i 3 §, 5 Bestämmelserna i 3 §, 5
§ första stycket 12, § första stycket 12,
34-47 §§ samt 60 § om 34-47 a §§ samt 60 §
medlemskap, med- om medlemskap, med-
lemsförteckning, medlemsav- lemsförteckning,
gift m.m., i 48 § om medlemsav- gift m.m., i 48
finansi- eringsavgift, och i § om finansi- eringsavgift,
95-97 §§ och 111-115 och i 95-97 §§ och
§§ om överklagan- de, 111-115 §§ om
omprövning och ändring överklagan- de,
gäller för de anslutna i omprövning och ändring
stället för medlemmarna. gäller för de anslutna i
Vad som sägs i 31 och 61 stället för medlemmarna.
§§ om medlem gäller Vad som sägs i 31 och 61
även den som är ansluten §§ om medlem gäller
till den komplette- rande även den som är ansluten
arbetslöshetskassan. till den komplette- rande
arbetslöshetskassan.
I stället för vad som sägs i 17 § tredje stycket gäller för
den kompletterande arbetslöshetskassan följande. Till styrel-
seledamot får utses medlemmar, förtroendevalda eller an-
ställda i de organisationer som är medlemmar i föreningen.
Styrelseledamöterna får inte vara styrelseledamöter, kassafö-
reståndare eller ombud vid föreningsstämma i en annan arbets-
löshetskassa.
Bestämmelserna i 51-54 §§ om val av ombud och valda ombud
gäller i den kompletterande arbetslöshetskassan på motsvaran-
de sätt ombud som utses av medlemsorganisationerna. För såda-
na ombud gäller vad som i tredje stycket sägs om styrelsele-
damot i den kompletterande kassan.
____________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Utskottets lagförslag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring
dels att 19 och 30 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 19 § skall utgå,
dels att 9, 14, 16-18, 22, 23, 25, 43-46 §§ samt rubriken närmast före
46 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9 a, 13 a, 17
a och 45 a §§, samt närmast före 45 a § en ny rubrik, av följande
lydelse.
13 a §
Regeringens förslag Utskottets förslag
I den mån det behövs I den mån det behövs
för att uppfylla för att uppfylla
arbetsvillkoret av- ses med arbetsvillkoret jäm-
förvärvsarbete även ställs med
tid då den sökande har förvärvsarbete även
full- gjort tjänstgöring tid då den sökande har
enligt lagen (1994:1809) om fullgjort tjänstgöring
total- försvarsplikt eller enligt lagen (1994:1809) om
fått för- total- försvarsplikt eller
äldrapenningförmån fått för-
enligt lagen (1962:381) om äldrapenningförmån
allmän försäkring, enligt lagen (1962:381) om
dock tillsammans under allmän försäkring,
högst två dock tillsammans under
kalendermåna- der. högst två
kalendermåna- der.
Vid tillämpning av 12 § Vid tillämpning, i fall som
förs- ta stycket 2 skall avses i första stycket, av
den sökan- de haft 12 § första stycket 2
förvärvsarbete, som inte skall minst 300 av de där
avser tjänstgöring en- angivna 450 timmarna avse
ligt lagen (1994:1809) om förvärvsar- bete under
totalförsvarsplikt eller minst 4 kalender- månader
för- som har utförts med minst
äldrapenningförmån 45 timmar under var och en av
enligt lagen (1962:381) om dessa månader. Under var
allmän försäkring, i och en av de återstående
minst 300 tim- mar under en högst 2 månaderna skall
sammanhängande tid av 6 sö- kanden ha utfört
kalendermånader. förvärvsar- bete,
Sökanden skall ha utfört fullgjort tjänstgöring
ar- betet under minst 45 enligt lagen (1994:1809) om
timmar under var och en av totalförsvarsplikt eller
dessa månader. fått
föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring
under tid som motsvarar minst
45 tim- mar.
14 §
Regeringens förslag Utskottets förslag
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvs-
arbete
1. som arbetsgivaren finansi- 1. som arbetsgivaren finansi-
erat med stöd av erat med särskilt
förordningen (1997:1275) om anställ- ningsstöd
anställnings- stöd, enligt förordningen
eller (1997:1275) om
anställnings- stöd,
eller
2. som bedrivits med stöd av bestämmelserna om stöd till
start av näringsverksamhet enligt förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program.
Nuvarande lydelse Utskottets
förslag=Regeringens
Detta gäller dock inte om
den sökande när det i
första stycket nämnda
arbetet påbör- jades
uppfyllde arbetsvillko- ret
med annat förvärvsarbete
enligt 12-13 §§.
17 §
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
=Regeringens
När ramtid skall När ramtid skall
bestämmas enligt 12 § bestämmas enligt 12 §
räknas inte hel- ler tid räknas inte hel- ler tid
då den sökande fått då den sökande
föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om 1. fått
allmän försäkring föräldrapenningförmån
eller varit hind- rad att enligt lagen (1962:381) om
arbeta på grund av allmän försäkring,
1. tjänstgöring enligt 2. varit hindrad att arbeta
lagen (1994:1809) om på grund av
totalför- svarsplikt, tjänstgöring en- ligt
lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning, 3. varit hindrad att arbeta
ar-betspraktik, datortekverk- på grund av deltagande i
samhet och arbetslivsinriktad ar- betsmark-nadsutbildning
rehabilitering, eller annan utbild-ning inom
ramen för ett arbets-
marknadspolitiskt program,
ar-betspraktik, aktivitetsga-
rantin, ungdomsgarantin, da-
tortekverksamhet, arbets-
livsinriktad rehabilitering
eller projekt med arbetsmark-
nadspolitisk inriktning en-
ligt förordningen
(2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska
program,
3. utbildning för vilken 4. varit hindrad att arbeta
ut- bildningsbidrag lämnas på grund av utbildning
enligt förordningen för vilken
(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag läm- nas
utbildningsbidrag, eller enligt förordningen
(1996:1654) om särskilt ut-
bildningsbidrag, eller
4. deltagande i verksamhet 5. varit hindrad att arbeta
där ersättning enligt 3 på grund av deltagande i
a § har lämnats, i den verksamhet där
mån tiden inte ersättning enligt 3 a §
jämställs enligt vad som har lämnats,
följer av 19 §.
Regeringens förslag Utskottets förslag
6. utfört 6. utfört
förvärvsarbete som förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med arbetsgivaren finansierat med
stöd av förordningen särskilt
(1997:1275) om anställningsstöd enligt
anställnings- stöd, förordningen (1997:1275) om
eller anställnings- stöd,
eller
Nuvarande lydelse Utskottets förslag =
Regeringens
7. utfört
förvärvsarbete som
bedrivits med stöd av
bestäm- melserna om stöd
till start av
näringsverksamhet enligt
förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska pro-
gram.
Tid som enligt 13 a § har
jämställts med
förvärvsarbete skall
dock räknas in i ramti-
den.
___________________
1. Denna lag träder i kraft den 5 februari 2001.
2. Bestämmelserna i 19 § punkterna 1-3, 5 och 6 samt 30 § gäller dock
fortfarande för sökande som vid ikraftträdandet uppfyllt villkoren och
ansöker om ersättning senast den 31 mars 2001.
3. Bestämmelsen om ersättningsperiodens längd i 22 § skall dock gälla
i dess äldre lydelse för den som före ikraftträdande har fyllt 57 år
och har rätt till ersättning på grund av en pågående ersättningsperi-
od.
Kulturutskottets yttrande
2000/01:KrU1y
En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring
Till arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet har den 3 oktober 2000 beslutat att bereda
kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1999/2000:139 En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring
jämte eventuella motioner.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över
dels propositionen, framför allt avsnitten 6.2 Handlingsplanen och
rätten till arbetslöshetsersättning, 6.3 Sökområde och 7.1 Ett enhet-
ligt arbetsvillkor,
dels motion 2000/01:A4.
Kulturutskottet har beslutat att i detta yttrande behandla även motio-
nerna 2000/01:A296 och Kr230 yrkandena 1 och 12 som väckts under den
allmänna motionstiden år 2000.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen har angett huvuddragen i sina förslag på följande sätt:
Under de första 100 ersättningsdagarna får den arbetssökande begränsa
sitt arbetssökande såväl yrkesmässigt som geografiskt.
För att ha rätt till ersättning skall den arbetssökande medverka till
att en individuell handlingsplan upprättas.
Arbetsvillkoret ändras. I arbetsvillkoret räknas endast in reguljärt
arbete. Som sådant arbete räknas även anställning med lönebidrag,
skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare och anställning inom Sam-
hall AB samt tillsammans högst två månader då sökanden uppburit för-
äldrapenning eller fullgjort totalförsvarsplikt.
Återkvalificeringsvillkoret slopas.
Studerandevillkoret görs rättvisare genom att tidpunkten för sökandens
födelse inte på samma sätt som för närvarande påverkar ersättningsrät-
ten.
Ersättningsperioden blir enhetligt längst 300 ersättningsdagar för
alla oavsett ålder.
En möjlighet till en förlängd ersättningsperiod om längst 300 ersätt-
ningsdagar utan att uppfylla ett nytt arbetsvillkor införs.
Ersättningsdagar i en äldre ersättningsperiod räknas inte av vid be-
viljande av en ny ersättningsperiod.
Den högsta inkomstrelaterade dagpenningen får bestämmas till ett högre
belopp under de första 100 dagarna av en ersättningsperiod.
Den som är eller riskerar att bli långtidsinskriven skall senast inom
27 månader erbjudas en heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsga-
rantin. Detsamma gäller den som deltidsarbetar och önskar ytterligare
arbetstid.
Sanktionsreglerna ändras.
Medlemskap i en arbetslöshetskassa räknas från den första dagen i den
månad under vilken tillgodoräkningsbart förvärvsarbete har utförts och
ansökan om medlemskap gjorts.
Den som anses ha utträtt ur en arbetslöshetskassa på grund av bristan-
de betalning skall skriftligen meddelas detta.
Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Vissa över-
gångsbestämmelser föreslås också.
Kulturutskottets ställningstagande
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över de delar av propositio-
nen och motionerna som särskilt berör kulturarbetsmarknaden.
Etablerade och oetablerade konstnärer
Kulturarbetsmarknadens struktur skiljer sig i viktiga avseenden från
vad som är normalt på arbetsmarknaden. Antalet tillsvidareanställning-
ar är mycket begränsat. Vad som i stället kännetecknar den konstnärli-
ga arbetsmarknaden är tidsbegränsade anställningar och kortare upp-
drag. Det gör att flertalet inom dessa yrkesgrupper har återkommande
perioder av arbetslöshet eller inkomstlöshet.
I syfte att komma till rätta med den rådande obalansen och överetable-
ringen på kulturarbetsmarknaden och för att begränsa de oetablerade
konstnärernas tillgång till såväl aktiva som passiva arbetsmarknadsåt-
gärder med inriktning på denna marknad har regeringen fastställt vissa
kriterier som måste uppfyllas för att en arbetssökande skall erhålla
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med inriktning mot kulturarbetsmark-
naden, se bilaga.
Tillämpas de av regeringen fastställda kriterierna på sätt som avsetts
borde följden bli att i stort sett endast etablerade konstnärer får
tillgång till arbetsmarknadspolitiska åtgärder med inriktning på kul-
turarbetsmarknaden. Så har emellertid inte blivit fallet. Arbetsmark-
nadsstyrelsen (AMS) har följt upp regeringens beslut i tre rapporter.
Slutrapporten, som lämnades i augusti i år, visar att andelen oetable-
rade som deltar i program inriktade mot kulturarbetsmarknaden fortfa-
rande är relativt hög; i maj år 2000 var andelen oetablerade 21 pro-
cent av samtliga kulturarbetssökande i program vid vanliga arbetsför-
medlingar. Räknas även program initierade av Arbetsförmedlingen Kultur
Media (Af Kultur Media) in uppgår andelen till 15 %.
En förklaring till att andelen oetablerade konstnärer inte minskat mer
kan enligt AMS vara att de oetablerade ur varje enskild arbetsförmed-
lings perspektiv utgör en liten grupp av alla arbetssökande. AMS pekar
i sin uppföljningsrapport också på att en analys har visat att det vid
samtliga undersökningstillfällen varit ungdomsprogram inriktade mot
kulturarbetsmarknaden som innehåller högst andel oetablerade arbetssö-
kande. För att undvika att oetablerade ungdomar med arbetsförmedling-
ens hjälp försöker etablera sig på kulturarbetsmarknaden måste det
enligt AMS komma till stånd en närmare samverkan mellan regionansvari-
ga Af Kultur Media och ansvariga bakom de kommunala initiativen inom
kulturområdet.
I motion Kr230 (m), som väckts under allmänna motionstiden och inte
med anledning av propositionen, föreslår motionärerna att
arbetsmarknadspolitiska åtgärder inriktade på kulturområdet bör vända
sig endast till etablerade konstnärer (yrkande 1). I samma motion
framhåller motionärerna att konstnärer som inte kan försörja sig på
sitt konstnärskap bör - precis som alla andra arbetstagare eller
företagare - byta yrke (yrkande 12).
Utskottet ansluter sig till AMS bedömning i rapporten att det är
angeläget att andelen oetablerade kulturarbetssökande i program
inriktade mot kulturområdet minskar, framför allt med hänsyn till att
det totalt sett handlar om ansenliga resurser som används på ett,
enligt AMS uppfattning, felaktigt sätt.
Motionen får, med hänsyn till vad som redovisats ovan om regeringens
beslut om kriterier för arbetsmarknadspolitiska insatser och om AMS
uppföljning och bedömning av behovet av fortsatta åtgärder, anses i
viss mån tillgodosedd, varför några uttalanden från riksdagens sida
inte är nödvändiga. Motionsyrkandena avstyrks därför av utskottet.
Utskottet vill i sammanhanget påminna om att riksdagen i samband med
behandlingen av 1996 års kulturpolitiska proposition (1996/97:3)
ställt sig bakom den i propositionen föreslagna inriktningen av
statens insatser för konstnärerna. Detta innebär att målet är att
sådana villkor skall skapas för de professionella konstnärerna att de
kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt
arbete. Som ett led i strävandena att nå detta mål har ersättningarna
till konstnärerna förstärkts vid flera tillfällen och
stimulansåtgärder inriktade på konstnärernas arbetsmarknad genomförts.
Individuell handlingsplan m.m.
I propositionen föreslår regeringen att den arbetssökande - för att ha
rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen - skall medverka
till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den
offentliga arbetsförmedlingen. Handlingsplanen skall innehålla dels
kraven på sökaktivitet enligt de grundvillkor, som finns angivna i 9 §
lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, dels aktuella sökområden,
geografiska och yrkesmässiga, och en bedömning av vad som är lämpligt
arbete eller lämplig arbetsmarknadspolitisk insats utifrån den
arbetssökandes förutsättningar.
I propositionen uppges att hänsyn skall tas till de villkor som råder
på den arbetsmarknad som den arbetssökande är utbildad för eller
etablerad inom. Skälet är enligt regeringen att
arbetsmarknadssituationen varierar på grund av olika arbetsmarknaders
och branschers speciella förhållanden. Detta gäller enligt regeringen
exempelvis för kulturarbetare.
Regeringen föreslår vidare att den arbetssökande under de första 100
ersättningsdagarna i en ersättningsperiod får begränsa sitt
arbetssökande till lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet,
för att därefter, inom ramen för den individuella handlingsplanen,
vidga sitt sökområde såväl yrkesmässigt som geografiskt.
När det gäller den yrkesmässiga och geografiska utvidgningen förordas
i propositionen att rimlig hänsyn skall tas till arbetssökande som
genom regelbundna uppdrag eller anställningar visat sig vara
förankrade inom det yrke han eller hon är utbildad till eller
etablerad inom. Även här åsyftas enligt regeringen särskilt
kulturarbetare. Regeringen påpekar också att rimlig hänsyn bör tas
till de särskilda behov som kan gälla för grupper med
projektanställningar och andra tillfälliga anställningar och osäkra
anställningsförhållanden eller andra speciella anställningsförhål-
landen, liksom till villkor som gäller för personer som har upprepade
perioder av arbetslöshet. Även denna uppräkning gäller enligt
regeringen bl.a. för kulturarbetsmarknaden.
Enligt propositionen kommer regeringen att föreskriva att AMS skall ut-
färda föreskrifter såväl om handlingsplanernas utformning och innehåll
som hur uppföljningen av handlingsplanerna skall ske. AMS skall härvid
enligt regeringen beakta de särskilda villkor som gäller för olika
grupper på arbetsmarknaden.
Utskottet anser i likhet med regeringen att en individuell
handlingsplan skall upprättas i varje enskilt fall. Genom regeringens
förslag effektiviseras sökarbetet genom att det bl.a. tydliggörs vilka
möjligheter som finns för den arbetssökande men också vilka krav som
kan ställas på den arbetssökande av arbetsförmedlingen. Mot bakgrund
av de uttalanden regeringen gör i propositionen förutsätter utskottet
att AMS vid utfärdandet av föreskrifterna till handlingsplanen tar
stor hänsyn till de etablerade konstnärernas speciella förutsättningar
och till de villkor som råder på deras arbetsmarknad. Utskottet utgår
vidare från att AMS vid utarbetandet av föreskrifterna samråder med
berörda konstnärsorganisationer. Utskottet återkommer härtill nedan.
Kvalificeringsregler
Regeringen föreslår att tid då den sökande har fullgjort totalför-
svarsplikt eller uppburit föräldarpenning, dock tillsammans högst två
kalendermånader, jämställs med förvärvsarbete i den mån det behövs för
att uppfylla arbetsvillkoret. Detta gäller såväl i fråga om första som
senare ersättningsperioder.
Enligt regeringen bör däremot inte arbete med anställningsstöd, där
statsbidrag lämnas till arbetsgivaren, jämställas med reguljärt
arbete. Regeringen anser att det inte finns något skäl att särskilja
arbete med anställningsstöd från andra arbetsmarknadspolitiska
insatser. Sådant arbete bör därför enligt regeringen inte
återkvalificera vare sig till en första ersättningsperiod eller till
nya perioder med arbetslöshetsersättning.
Motionären bakom motion A4 (mp) ser positivt på att regeringen i
propositionen uttryckt att rimlig hänsyn skall tas till de speciella
förhållanden som råder på kulturarbetsmarknaden och utgår från att
detta hänsynstagande gäller även anställningar med anställningsstöd.
Enligt motionären utgör dessa anställningar själva grunden i många
kulturarbetares arbetsliv.
Ett förhållandevis stort antal kvalificerade och etablerade
konstnärer, särskilt inom bildområdet, har arbete med
anställningsstöd. Utskottet kan förutse att det skulle leda till
betydande svårigheter för dessa konstnärer att kvalificera sig för en
ny ersättningsperiod om arbete med anställningsstöd inte skulle komma
att jämställas med reguljära anställningar.
Utskottet förutsätter - i linje med motionärens önskemål - att dessa
synpunkter beaktas när arbetsmarknadsutskottet och riksdagen tar ställ-
ning till regeringens förslag. Motionen får anses tillgodosedd och av-
styrks därför.
Övrigt
Motionärerna bakom motion A296 (v) föreslår att AMS skall ges i
uppdrag att i samråd med berörda konstnärsorganisationer utforma
närmare föreskrifter om hur a-kassereglerna inom
kulturarbetsmarknadens område skall tillämpas.
Utskottet har inhämtat att AMS, på förslag från Konstnärliga och
Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), har för avsikt att
tillsätta en arbetsgrupp vari skall ingå berörda
konstnärsorganisationer inom AMS Kulturarbetsdelegation. Arbetsgruppen
skall under ledning av AMS generaldirektör se över föreskrifterna på
a-kasseområdet med tanke på deras tillämpning på
kulturarbetsmarknaden.
Utskottet förutsätter att det samråd med berörda
konstnärsorganisationer som motionärerna efterlyser sker inom ramen
för gruppens arbete. Utskottet utgår vidare från att AMS senare i sitt
uppföljningsarbete, i samråd med berörda konstnärsorganisationer,
kontrollerar att de intentioner som uttryckts i propositionen
beträffande kulturarbetarna har uppfyllts. Motion A296 (v) får med
dessa uttalanden anses tillgodosedd. Den avstyrks.
Stockholm den 26 oktober 2000
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke Gustavsson (s),
Elisabeth Fleetwood (m), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén
(m), Eva Arvidsson (s), Jan Backman (m), Paavo Vallius (s), Lars
Wegendal (s), Ewa Larsson (mp), Birgitta Sellén (c), Lennart Kollmats
(fp), Hillevi Larsson (s), Anne-Katrine Dunker (m), Christina
Pettersson (s), Willy Söderdahl (v) och Gunilla Tjernberg (kd).
Koncept Bilaga
Regeringsbeslut
1998-12-22 N1999/3743/8
Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsstyrelsen
171 99 SOLNA
Arbetsmarknadsenheten
Katarina Sjölander
Telefon 51363, rör 415
Fastställande av avgränsningskriterier för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder på kulturarbetsmarknaden
Regeringens beslut
Regeringen beslutar att de avgränsningskriterier, som finns
förtecknade i bilaga till detta dokument, skall gälla vid bedömningen
av placeringen av arbetssökande till kulturarbetsmarknaden i åtgärder.
Ärendet
Regeringen gjorde i propositionen (1997/98:87) om konstnärernas
villkor bedömningen att åtgärder bör vidtas för att begränsa de
oetablerade konstnärernas tillgång till såväl aktiva som passiva
arbetsmarknadsåtgärder med riktning mot kulturarbetsmarknaden i syfte
att komma till rätta med den rådande obalansen och överetableringen på
denna marknad. Därvid informerades riksdagen om regeringens avsikt att
ge AMS i uppdrag att vidta sådana åtgärder.
Regeringen beslutade den 3 december 1998 med anledning därav om ett
särskilt uppdrag till AMS i syfte att fullfölja och utvärdera
regeringens ambitioner i detta avseende. En del av regeringens uppdrag
till AMS har varit att delta i en av regeringen initierad arbetsgrupp
bestående av företrädare för Finansdepartementet,
Arbetsmarknadsdepartementet, Kulturdepartementet, Statens kulturråd
och Konstnärsnämnden. Arbetsgruppens uppgift har varit att förse
regeringen med underlag avseende avgränsningskriterier för vilka som
skall ha möjlighet att erhålla arbetsmarknadspolitiska åtgärder med
riktning mot kulturarbets-marknaden. Arbetsgruppens underlag ligger
till grund för detta beslut. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares
Samarbetsnämnd har under beredningen av ärendet beretts tillfälle att
lämna synpunkter på avgränsningskriterierna.
På regeringens vägnar
Björn Rosengren
Katarina Sjölander
Kopia till
Finansdepartementet, Fi/Ba
Kulturdepartementet
Statens kulturråd
Konstnärsnämnden
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)
Bilaga till regeringsbeslut A98/00/A
Fastställande av avgränsningskriterier för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder på kulturarbetsmarknaden
Övergripande kriterier
Innan en övergripande arbetsmarknadspolitisk bedömning av förväntade
effekter av insatt åtgärd görs skall arbetsförmedlingen vid
upprättandet av den individuella handlingsplanen beakta att
åtgärder ej får utgöra förutsättning för verksamhetens drift eller
vara av en sådan omfattning att undanträngningseffekter uppstår,
åtgärder ej får bidra till nyetableringar inom kulturområdet,
samråd skall ske med Af Kultur Media,
samråd skall ske med berörda konstnärsorganisationer,
åtgärd skall vara i samklang med de kulturpolitiska målen.
Övriga kriterier
För att en arbetssökande skall erhålla arbetsmarknadspolitisk åtgärd
med riktning mot kulturarbetsmarknaden skall man vid
förmedlingskontoret göra en bedömning om den sökande är etablerad på
denna marknad utifrån följande kriterier.
För samtliga konstnärsgrupper gäller följande:
- den sökande skall ha fullgjort en för yrket lämplig högre
konstnärlig utbildning.
Saknar den sökande högre konstnärlig utbildning, eller har mer än fem
år förflutit sedan avslutad utbildning, skall följande gälla.
Bild- och formkonstnärer (ex. skulptör, målare, fotograf,
konstgrafiker, formgivare, konsthantverkare):
Den sökande skall under tre åren av de senaste fem åren ha uppfyllt
ett flertal av nedanstående kriterier:
- erhållit statligt, kommunalt, landstingskommunalt eller annat
enskilt
konstnärsstipendium eller
- erhållit uppdrag om offentlig utsmyckning eller
- deltagit i utställning på konstmuseum eller konsthall eller
- inköpts av offentligt finansierat museum, Statens konstråd eller
annan
offentlig institution eller
- på annat sätt påvisat att den sökande är etablerad på den
konstnärliga
arbetsmarknaden.
Scen- och filmkonstnärer (ex. koreografer, dansare, skådespelare,
regissörer):
Sökande inom denna grupp skall under de senaste tre åren huvudsakligen
ha ägnat sin yrkesverksamma tid åt yrket genom återkommande
professionella engagemang och andra aktiviteter som påvisar att den
sökande är etablerad inom yrkesområdet.
Tonkonstnärer (ex. kompositörer, tonsättare, utövande musiker och
sångare inom klassisk och underhållnings musik).
Sökande inom denna grupp skall under de senaste tre åren huvudsakligen
ha ägnat sin yrkesverksamma tid åt yrket genom återkommande
professionella engagemang och andra aktiviteter som påvisar att den
sökande är etablerad inom yrkesområdet.
Övriga konstnärer (ex. författare och dramatiker):
Sökande inom denna grupp skall under de senaste tre åren har ägnat
sin yrkesverksamma tid åt yrket genom återkommande aktiviteter som
påvisar att den sökande är etablerad inom yrkesområdet.