Regeringens proposition
1999/2000:95

Vissa socialförsäkringsfrågor

Prop.

1999/2000:95

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 16 mars 2000

Göran Persson

Ingela Thalén

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att sådana dagar där den anställde skulle haft rätt
till sjuklön, men i stället haft kostnader för resor till och från arbetet vilka
ersatts av arbetsgivaren, skall anses motsvara sjuklönedagar när sjuk-
periodens längd fastställs.

Vidare föreslås att i de fall det inte kan utredas hur den försäkrade
skulle ha förvärvsarbetat under de första fjorton dagarna i en sjukperiod,
men det kan antas att förvärvsarbete skulle ha utförts, skall tim- eller dag-
beräknad sjukpenning utges i förhållande till hur mycket den försäkrade
har arbetat under viss tid som föregått sjukdomsfallet.

Bestämmelserna som reglerar de allmänna försäkringskassornas verk-
samhet kompletteras och förtydligas dels genom att Försäkringsmedi-
cinska centrum ges en uttrycklig möjlighet att bedriva forskning, dels
genom att det införs en uttrycklig regel om försäkringskassornas ansvar
att beakta de krav som ställs på verksamheten av hänsyn till jämställd-
heten mellan män och kvinnor samt integrationspolitiken.

Härutöver föreslås en följdändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare samt rättelser i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård samt i socialförsäkringslagen (1999:799).

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000 utom ändringen som
avser socialförsäkringslagen (1999:799), vilken föreslås träda i kraft den
1 januari 2001.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 95

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:95

1    Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3

2   Lagtext...............................................................................................4

2.1      Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring.................................................................4

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1397) om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring...............8

2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om

ersättning till smittbärare.....................................................9

2.4     Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för närståendevård........................10

2.5      Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799).........................................................................11

3   Ärendet och dess beredning.............................................................12

4   Ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m..............13

4.1     Beräkning av sjukperiodens längd....................................13

4.2      Rätt till sjukpenning i vissa fall för personer som

saknar anställning..............................................................14

4.3     Vissa ändringar avseende de allmänna

försäkringskassorna...........................................................18

4.4     Några rättelser...................................................................20

5   Författningskommentar....................................................................20

5.1      Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring........................................................20

5.2     Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1397)

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.......21

5.3      Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:225) om

ersättning till smittbärare...................................................21

5.4     Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för närståendevård........................21

5.5      Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799).........................................................................22

Rättsdatablad............................................................................................23

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000..........24

1        Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1999:1397) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

4. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,

5. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799).

Prop. 1999/2000:95

Lagtext

Prop. 1999/2000:95

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 och 10 §§ samt 18 kap. 2 och 9 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.
2

För dagar i en sjukperiod gäller, om inte annat följer av 10 - 10 b §§,

1. att sjukpenning inte utges för den första dagen, och

2. att hel sjukpenning för de därpå följande dagarna utgör för dag
80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad
med 365. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal.

Som sjukperiod anses tid, under
vilken en försäkrad i oavbruten
följd lider av sjukdom som avses i
7 § eller har rätt till sjukpenning
enligt 7 b § eller rehabiliterings-
penning enligt 22 kap. 7 §. Upp-
kommer för den försäkrade rätt till
sjukpenning enligt kapitlet i ome-
delbar anslutning till en sjuklöne-
period enligt lagen (1991:1047)
om sjuklön, skall sjukperioden
enligt denna lag anses omfatta
också sjuklöneperioden.

Som sjukperiod anses tid, under
vilken en försäkrad i oavbruten
följd lider av sjukdom som avses i
7 § eller har rätt till sjukpenning
enligt 7 b § eller rehabiliterings-
penning enligt 22 kap. 7 §. Upp-
kommer för den försäkrade rätt till
sjukpenning enligt kapitlet i ome-
delbar anslutning till en sjuklöne-
period enligt lagen (1991:1047)
om sjuklön, skall sjukperioden
enligt denna lag anses omfatta
också sjuklöneperioden. Motsva-
rande skall gälla för dag då ar-
betsgivaren i stället för sjuklön har
utgett ersättning till den försäk-
rade för resor till och från arbetet.

Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukpe-
riod avslutats skall bestämmelserna i första stycket samt 4 a och 10 a §§
tillämpas som om den senare sjukperioden utgör en fortsättning på den
tidigare sjukperioden.

Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestämmel-
serna i första stycket 1 eller 10 a § första stycket 1 för sammanlagt tio
dagar under de senaste tolv månaderna utges sjukpenning för dag som
avses i första stycket 1 med 80 procent av den sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365.

' Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1997:562.

10 §3

För de första 14 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar
mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsätt-
ning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade varit
sjuk. För en försäkrad som avses i 5 § tredje stycket 1 eller 3, femte eller
sjunde stycket skall vad som har sagts nu gälla även för tid efter de första
14 dagarna av sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a och 10 b §§
tillämpas.

Om det inte kan utredas hur den
försäkrade skulle ha förvärvs-
arbetat under sjukperiodens första
14 dagar, får sjukpenning utges
efter vad som kan anses skäligt
med ledning av hur den försäkrade
har förvärvsarbetat före sjukperio-
den, om det kan antas att den för-
säkrade skulle ha förvärvsarbetat i
motsvarande omfattning under de
första 14 dagarna i sjukperioden.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär semester-
lön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan be-
gära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte
räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller
undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudie-
stöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller ersättning till deltagare i
teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är
anställda inom utbildningsväsendet.

18 kap.
4

Den allmänna försäkringskassan skall

1. utreda och besluta i ärenden som enligt denna lag eller annan för-
fattning skall skötas av försäkringskassan,

2. svara för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas lik-
formigt och rättvist,

3. vidta åtgärder för att förebygga och minska ohälsa i syfte att minska
de långa sjukperioderna samt aktivt arbeta med rehabilitering enligt vad
som närmare anges i 22 kap.,

4. lämna hjälp vid handhavandet av annan verksamhet enligt vad rege-
ringen bestämmer, samt

5. lämna hjälp åt en myndighet som har hand om arbetslöshetsförsäk-
ringen eller åt ett sådant lokalt organ som avses i 1 kap. 2 §.

Prop. 1999/2000:95

3 Senaste lydelse 1998:547.
“Senaste lydelse 1999:377.

1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 95

Försäkringskassan far träffa överenskommelse med kommun, landsting
och länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en effektivare

Prop. 1999/2000:95

användning av tillgängliga resurser.

Försäkringskassan far inte utöva
någon annan verksamhet än som
avses i första och andra styckena.
Den eller de försäkringskassor som
regeringen bestämmer far dock
genomföra försäkringsmedicinska
utredningar och utredningar om
arbetslivsinriktad rehabilitering för
alla försäkringskassor. Regeringen,
eller den myndighet regeringen
bestämmer, far också föreskriva att
det hos en eller flera försäkrings-
kassor skall finnas gemensamma
enheter för alla försäkringskassor
för vissa ärenden eller frågor.

Försäkringskassan far inte utöva
någon annan verksamhet än som
avses i första och andra styckena.
Den eller de försäkringskassor som
regeringen bestämmer får dock
genomföra försäkringsmedicinska
utredningar och utredningar om
arbetslivsinriktad rehabilitering för
alla försäkringskassor samt be-
driva därmed sammanhängande
forskning. Regeringen, eller den
myndighet regeringen bestämmer,
far också föreskriva att det hos en
eller flera försäkringskassor skall
finnas gemensamma enheter för
alla försäkringskassor för vissa
ärenden eller frågor

5

Styrelsen skall ansvara för att verksamheten bedrivs författningsenligt,
effektivt och i överensstämmelse med syftet för verksamheten.

Styrelsen skall

1. hushålla väl med statens och andra offentliga medel och därvid se
till att de mål som regeringen, eller den myndighet regeringen bestäm-
mer, ställt upp för användandet av medlen följs,

2. verka för samarbete med andra offentliga myndigheter och på annat
sätt ta till vara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet,

3. fortlöpande följa upp och pröva den egna verksamheten och
konsekvenserna av de författningsföreskrifter och särskilda beslut som
rör verksamheten samt vidta de åtgärder som behövs,

4. beakta de krav som ställs på
verksamheten av hänsyn till total-
försvaret, regionalpolitiken och
miljöpolitiken,

4. beakta de krav som ställs på
verksamheten av hänsyn till total-
försvaret, regionalpolitiken, miljö-
politiken, jämställdheten mellan
kvinnor och män samt integra-
tionspolitiken,

5. se till att allmänheten och andra i kontakten med den allmänna för-

säkringskassan får ett bra bemötande och att kontakten underlättas genom
en god service och tillgänglighet samt genom information,

6. se till att handlingar i ärenden hos den allmänna försäkringskassan
hanteras och förvaras så, att den som är obehörig inte far tillgång till
dem, samt

Senaste lydelse 1998:87.

7. fastställa organisation, ansvarsordning och beslutsordning för verk-
samheten.

Prop. 1999/2000:95

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1397) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1397) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 kap.

10 §

För de första 14 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar
mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förut-
sättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade
varit sjuk. För en försäkrad som avses i 5 § tredje stycket 1 eller 3, femte
eller sjunde stycket skall vad som har sagts nu gälla även för tid efter de
första 14 dagarna av sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a och
10 b §§ tillämpas.

Om det inte kan utredas hur den
försäkrade skulle ha förvärvs-
arbetat under sjukperiodens första
14 dagar, får sjukpenning utges
efter vad som kan anses skäligt
med ledning av hur den försäkrade
har förvärvsarbetat före sjukperio-
den, om det kan antas att den för-
säkrade skulle ha förvärvsarbetat i
motsvarande omfattning under de
första 14 dagarna i sjukperioden.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär semester-
lön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan be-
gära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte
räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3. ledighet under tid då den försäkrade uppbär ersättning till deltagare i
teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är
anställda inom utbildningsväsendet.

Prop. 1999/2000:95

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:95

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I fråga om smittbärarpenning
tillämpas även följande föreskrifter
i lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, nämligen

3 kap. 3 § om ersättning när för-
tidspension utges m.m.,

3 kap. 6 § om anmälan av in-
komstförhållanden m.m.,

3 kap. 10 § andra stycket om tid
som skall jämställas med tid för
förvärvsarbete,

3 kap. 15 § första stycket a)—d)
samt andra och tredje styckena om
ersättning vid tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt m.m.,

3 kap. 16 § om arbetsgivarin-
träde,

3 kap. 17 § om indragning eller
nedsättning av ersättning.

I fråga om den som uppbär smittbärarpenning tillämpas även före-
skrifterna om åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 §§ lagen om
allmän försäkring.

9§‘

I fråga om smittbärarpenning
tillämpas även följande föreskrifter
i lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, nämligen

3 kap. 3 § om ersättning när för-
tidspension utges m.m.,

3 kap. 6 § om anmälan av in-
komstförhållanden m.m.,

3 kap. 10 § tredje stycket om tid
som skall jämställas med tid för
förvärvsarbete,

3 kap. 15 § första stycket a) d)
samt andra och tredje styckena om
ersättning vid tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt m.m.,

3 kap. 16 § om arbetsgivarin-
träde,

3 kap. 17 § om indragning eller
nedsättning av ersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Senaste lydelse 1994:2075.

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1988:1465) om ersättning och le-
dighet för närståendevård skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:95

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§‘

Utan hinder av föreskrifterna i 8 § första stycket beräknas ersättning
enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring

1. när någon skall uppbära ersättning för tid då annars havande-
skapspenning, föräldrapenning eller
uppburits, och

2. i fall som avses i 3 kap. 10 c §
första stycket 1 och 3 samt andra
stycket lagen om allmän försäk-
ring.

rehabiliteringspenning skulle ha

2. i fall som avses i 3 kap. 10 c §
första stycket 1 samt andra stycket
lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

1 Senaste lydelse 1991:1980.

10

2.5 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen Prop. 1999/2000:95
(1999:799)

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till socialförsäkringslagen (1999:799) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

3. Har arbete upphört under pe-
rioden oktober - december år 2000
skall efterskyddstiden i 2 kap. 6 §
andra stycket räknas från lagens
ikraftträdande.

Föreslagen lydelse

3. Har arbete upphört under pe-
rioden oktober - december år 2000
skall efterskyddstiden i 3 kap. 6 §
andra stycket räknas från lagens
ikraftträdande.

11

Ärendet och dess beredning

Regeringen föreslår att i de fall en arbetsgivare utgett ersättning för de
kostnader en anställd har haft för resor till och från arbetet, för en eller
flera dagar, och där den anställde annars skulle ha varit berättigad till
sjuklön, skall en sådan dag anses motsvara en sjuklönedag när sjuk-
periodens längd beräknas. Ärendet har beretts i samråd med Riksförsäk-
ringsverket.

Sjukpenning under de första 14 dagarna i en sjukperiod utges enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) i princip endast under
förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller
hon inte hade varit sjuk. För vissa grupper försäkrade där det inte kan
utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under de första
fjorton dagarna i en sjukperiod, men det kan antas att förvärvsarbete
skulle ha utförts, förekommer vissa skillnader i tillämpningen av
nuvarande regler.

Uredningen (S 1996:06) om översyn av inkomstbegreppen inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) tog i sitt betänkande
(SOU 1997:85) upp den nu aktuella frågan, vilken senare även har be-
rörts i departementspromemorian Beräkningsunderlag för dagersättning -
sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). I betänkandet föreslogs
inte några lagändringar i frågan utan i stället ansågs en smidigare
tillämpning av reglerna vara tillräckligt. I departementspromemorian
föreslogs dock lagändringar. Betänkandet och promemorian har remiss-
behandlats. Remissyttrandena samt remissammanställningarna finns till-
gängliga på Socialdepartementet (dnr S97/4928/F och S1999/4431/SF).
Mot bakgrund av en dom som numera föreligger från Kammarrätten i
Stockholm (mål nr 377-1998) är det regeringens uppfattning att ett för-
tydligande i den nu aktuella frågan bör ske genom lagstiftning.

Riksdagens beslut att godkänna förslagen i propositionen Försäkrings-
medicinska utredningar, m.m. (prop. 1998/99:76 bet. 1998/99:SfU8,
rskr. 1998/99:232) har bland annat inneburit att försäkringsmedicinska
centrum (FMC) har inrättats i Tranås och Nynäshamn, samt att för-
säkringskassan i Östergötlands län har getts i uppdrag att vara huvudman
för verksamheten. Avsikten enligt propositionen var att FMC även skulle
bedriva forskning inom sitt ansvarsområde. Detta kom dock inte till
uttryck i lagtexten vilket har uppmärksammats av organisations-
kommittén (S 1999:03) med uppdrag att förbereda inrättandet av FMC,
bland annat i betänkandet från utredningen (SOU 2000:5). Regeringen
föreslår därför, efter beredning med bland annat Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna, ett förtydligande i denna del.

Reglerna avseende de allmänna försäkringskassornas ansvar och befo-
genheter omarbetades i samband med riksdagens ställningstagande till
proposition Socialförsäkringens administration, m.m. (prop. 1997/98:41,
bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Beslutet innebar bland annat ett
klargörande om att styrningen av försäkringskassorna huvudsakligen
skulle likna styrningen av statlig verksamhet, trots att försäkrings-
kassorna inte inordnats i den statliga förvaltningsstrukturen. Detta inne-
bär att ändringar avseende styrningen av t.ex. statliga myndigheter även
bör få ett genomslag avseende försäkringskassorna. Därmed föreslås,

Prop. 1999/2000:95

12

efter beredning med bland annat Riksförsäkringsverket och de allmänna Prop. 1999/2000:95
försäkringskassorna, att bestämmelser om jämställdhet mellan kvinnor
och män och om integrationspolitiken fors in i de styrande reglerna for
försäkringskassorna. Detta ligger bl.a. i linje med ambitionerna i den av
riksdagen antagna integrationspolitiska propositionen (prop. 1997/98:16,
bet. 1997/98 :SfU6, rskr. 1997/98:68).

4 Ändringar i lagen (1962:381) om allmän
försäkring, m.m.

4.1 Beräkning av sjukperiodens längd

Regeringens förslag: I de fall en arbetsgivare utgett ersättning for de
kostnader en anställd har haft for resor till och från arbetet, for en eller
flera dagar, och där den anställde annars skulle ha varit berättigad till
sjuklön, skall en sådan dag anses motsvara en sjuklönedag när sjuk-
periodens längd beräknas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) får - for att underlätta återgång
till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall - i stället för den sjukpenning
som annars skulle ha utgetts, skälig ersättning utges för den försäkrades
merutgifter för resor till och från arbetet. Merutgiftema skall därvid ha
uppkommit på grund av att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter ho-
nom eller henne att utnyttja det färdsätt som han eller hon normalt
använder for sådana resor. Någon motsvarande regel finns inte for den tid
som omfattas av reglerna om sjuklön (sjuklöneperiod), dvs. de första
fjorton dagarna i ett sjukfall. Det kan dock enligt vad regeringen erfarit
förekomma att vissa arbetsgivare utger ersättning för de kostnader den
anställde har för att resa till och från arbetet i stället för att utge sjuklön
till denne.

Sjuklöneperioden omfattar den första dag en arbetstagares arbetsför-
måga är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå följande tretton kalen-
derdagarna i sjukperioden. Enligt 7 § lagen (1991:1047) om sjuklön bör-
jar inte en sjuklöneperiod om inte arbetstagaren avhåller sig från arbete åt
arbetsgivaren. När sjuklöneperioden löpt ut övergår ansvaret till för-
säkringskassan, som utger sjukpenning i de fall den försäkrade uppfyller
rätten till ersättning.

I de fall en arbetsgivare - for en eller flera dagar - utger ersättning for
t.ex. taxiresor i stället for att utge sjuklön till den anställde under
”sjuklöneperioden”, samtidigt som arbetstagarens behov av taxiresor
även fortsättningsvis föreligger efter denna period, får detta till följd att
försäkringskassan inte kan överta ansvaret efter det att sjukperioden på-
gått under fjorton dagar. Anledningen är att någon sjuklöneperiod inte
anses börja att löpa om inte arbetstagaren avhåller sig från arbete.

Riksförsäkringsverket har uppmärksammat Socialdepartementet på
dessa förhållanden och har föreslagit att reglerna förtydligas.

13

Regeringen anser i likhet med vad Riksförsäkringsverket anfört att så- Prop. 1999/2000:95
dana dagar där den anställde skulle haft rätt till sjuklön, men i stället haft
kostnader för resor till och från arbetet vilka ersatts av arbetsgivaren,
skall anses motsvara sjuklönedagar och därmed beaktas vad avser beräk-
ningen av sjukperiodens längd.

Enligt nuvarande regler skall arbetsgivaren anmäla de sjukdomsfall
som har gett en arbetstagare hos honom eller henne rätt till sjuklön under
sjuklöneperioden, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter
sjuklöneperiodens utgång. Eftersom förutsättningen för att försäkrings-
kassan skall överta ansvaret är att arbetstagaren har haft rätt till sjuklön -
inte att sjuklön har betalats ut - anser regeringen att arbetsgivarens an-
mälningsskyldighet ryms inom gällande lagstiftning även i samband med
ärenden där den anställde skulle haft rätt till sjuklön, men i stället haft
kostnader för resor till och från arbetet för en eller flera dagar, vilka er-
satts av arbetsgivaren. Regeringen gör följaktligen den bedömningen att
någon ändring i lagen om sjuklön inte är nödvändig.

Under år 1999 utgick ersättning enligt AFL för resor till och från arbe-
tet i stället för sjukpenning till ca 15 miljoner kronor i hela landet. Rege-
ringens förslag innebär att dessa kostnader kan beräknas öka med ca
100 000 - 200 000 kronor per år.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

4.2 Rätt till sjukpenning i vissa fall för personer som
saknar anställning

Regeringens förslag: I de fall det inte kan utredas hur den försäkrade
skulle ha förvärvsarbetat under de första fjorton dagarna i en sjukpe-
riod, men det kan antas att förvärvsarbete skulle ha utförts, skall tim-
eller dagberäknad sjukpenning utges efter vad som kan anses skäligt
med ledning av hur den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperio-
den.

Promemorians förslag: En projektgrupp inom Socialdepartementet
har i en departementspromemoria Beräkningsunderlag för dagersättning
- sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) föreslagit att, i de fall
det inte kan utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under de
första fjorton dagarna i en sjukperiod, men det kan antas att förvärvs-
arbete skulle ha utförts, tim- eller dagberäknad sjukpenning skall utges
som om den försäkrade skulle ha arbetat i jämförlig omfattning som
under de fjorton dagarna som föregått bedömningstidpunkten, om han
eller hon inte hade blivit sjuk.

Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har antingen till-
styrkt eller inte kommenterat förslaget även om viss kritik förekommer.
Riksförsäkringsverket anser att ändring i första hand bör göras i sjuklöne-
lagen så att arbetsgivarens skyldighet att betala sjuklön tydliggörs. Om
utredningens förslag genomförs medför det ökade kostnader för försäk-
ringen vilket också borde innebära att arbetsgivaravgifterna höjs i mot-
svarande mån.

14

Kammarätten i Göteborg har inga invändningar mot förslaget men an-
ger att en enhetlig rättstillämpning kan företas redan inom ramen för nu-
varande lagstiftning. Försäkringsanställdas förbund tillstyrker att dag-
för-dag-anställda skall ha rätt till sjukpenning om de inte har rätt till
sjuklön. Förbundet påpekar dock att sjuklönelagen medförde lägre arbets-
givaravgifter. Förslaget medför ökade kostnader för försäkringen varför
arbetsgivaravgifterna bör höjas i motsvarande mån. Landsorganisationen
i Sverige är positiv till förslaget men anser att arbetsgivaravgiften måste
justeras om förslaget genomförs. Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO) anser att arbetets omfattning de 14 dagar som föregår bedöm-
ningstidpunkten är ett missvisande mått. För personer med arbetstiden
koncentrerad till vissa perioder kan ett sådant beräkningssätt bli helt
missvisande. TCO anser i stället att perioden skall vara minst en, kanske
tre månader.

Bakgrund: Sedan år 1992 utges sjuklön enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön (SjLL) i stället för sjukpenning till de flesta arbetstagare. Sjuk-
lönen utges för lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren
under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall går miste om till följd
av nedsättningen av arbetsförmågan. Det innebär att denna grupp vid
sjukdom från arbetsgivaren far den ersättning som är anpassad till det
faktiska inkomstbortfallet. Sjuklön betalas dock enligt SjLL som regel
inte för den första dagen (karensdag).

Sjukpenning under de första 14 dagarna i en sjukperiod utges enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) endast under förutsättning
att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade
varit sjuk, dvs. sjukpenningen tim- eller dagberäknas. Sjukpenning beta-
las dock enligt AFL som regel inte för den första dagen (karensdag).

Vissa grupper försäkrade - vilka enligt SjLL inte har rätt till sjuklön
från arbetsgivaren - far fortfarande tim- eller dagberäknad sjukpenning
enligt AFL. Det gäller främst uppdragstagare och tillfälligt anställda, s.k.
intermittent- eller dag-för-dag-anställda.

Kalenderdagsberäknad sjukpenning utges om den försäkrade är arbets-
lös och anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen samt beredd att
anta erbjudet arbete i en omfattning som motsvarar den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten.

Personer som är anställda dag-för-dag eller anställda för en kortare tid
än en månad söker många gånger under tiden mellan anställningarna inte
arbete och är därmed inte anmälda som arbetssökande hos arbetsför-
medlingen. I dessa ärenden har försäkringskassorna oftast att tillämpa
reglerna om tim- eller dagberäknad sjukpenning. Tillämpningen av reglerna
varierar mellan försäkringskassorna enligt en rapport (dnr S96/6041/F) från
Riksförsäkringsverket (RFV). Vissa försäkringskassor har inte betalat ut
sjukpenning, medan andra har gjort det.

De försäkringskassor som inte har betalat ut sjukpenning har motiverat
detta med att sjukpenning under de första 14 dagarna i sjukperioden
endast betalas ut om den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han
eller hon inte blivit sjuk. Även om det är troligt att den försäkrade skulle
ha arbetat under dessa första 14 dagar saknas det i många fall en överens-
kommelse om arbete. Följden har blivit att den enskilde inte anses ha haft
rätt till ersättning i form av sjukpenning.

Prop. 1999/2000:95

15

De försäkringskassor som betalat ut sjukpenning under de första Prop. 1999/2000:95
14 dagarna har utrett hur mycket den försäkrade arbetat per vecka ynder
en viss period, t.ex. under de senaste månaderna eller längre tid tillbaka.
Försäkringskassan har sedan använt detta genomsnittliga värde för att
fastställa för hur många dagar per vecka sjukpenning kan utges under
sjukperiodens första 14 dagar. De försäkringskassor som betalat ut sjuk-
penning har motiverat sina beslut med stöd i ett uttalande av departe-
mentschefen i den proposition om förbättrad kompensation vid korttids-
sjukdom och vid tillfällig vård av barn (prop. 1986/87:69 s. 33 f.) som
föregick införandet av tim- eller dagberäknad sjukpenning år 1987.

Tidigare utredningar

Utredningen (S 1996:06) om översyn av inkomstbegreppen inom bi-
drags- och socialförsäkringssystemen (SOU 1997:85) diskuterade om det
är möjligt att ändra kvalifikationsvillkoren i sjuklönelagen så att en ar-
betsgivare blir skyldig att utge sjuklön till en arbetstagare som inte an-
ställs annat än för en eller några dagar i taget men under en viss period
får lön i viss omfattning, om arbetstagaren blir sjuk i anslutning till ar-
betsperioden. En sådan regel kan - enligt utredningen - sägas ansluta till
de uttalanden vid sjuklönelagens införande som pekade på arbetsgivarnas
ökade ansvar för de anställdas arbetsmiljö och hälsa som ett viktigt skäl
för att införa en sjuklöneperiod. En fördel med sjuklön även för dessa
grupper är att beräkningen av ersättningen inom sjuklönelagens ram
skulle kunna regleras i avtal mellan arbetsgivare- och arbetstagar-
organisationer med kännedom om de lokala förhållandena och därigenom
så nära som möjligt anpassas till dessa. Utredningen stannade dock för att
inte föreslå att det i sjuklönelagen förs in regler som kan strida mot eller
konkurrera med lagen om anställningsskydd.

Utredningen gjorde vidare den bedömningen att det inte är lämpligt att
införa några särregler i AFL för dag-för-dag-anställda. Med utgångspunkt
i arbetsförhållandena, t.ex. den senaste månaden, bör försäkringskassorna
kunna fastställa en genomsnittlig arbetstid per vecka. Detta genomsnitt-
liga värde kan användas för att bedöma hur många dagar per vecka sjuk-
penning skall utges under sjukperiodens första 14 dagar i de fall det inte
går att fastställa hur den försäkrade skulle ha arbetat om han eller hon
inte hade blivit sjuk. Utredningen föreslog därför inte någon förändring i
AFL:s regler. Enligt utredningen borde i stället en smidigare tillämpning
av reglerna kunna göras.

RFV delade inte utredningens uppfattning. Enligt verkets mening
borde dessa personer inte få ersättning från den allmänna försäkringen
från sjukperiodens början. Det rör sig t.ex. om personer som om inte
varje dag så i varje fall med relativt jämna mellanrum är anställda av
samma arbetsgivare. Verket ansåg att dessa personer rimligtvis i likhet
med andra arbetstagare i inledningen av sjukperioden borde omfattas av
SjLL:s regler.

Beträffande utredningens förslag ansåg RFV inte detta förenligt med
nuvarande regler i 3 kap. 10 § AFL. Enligt RFV:s mening borde i stället
sjuklönelagen kompletteras så att arbetstagaren får rätt till sjuklön enligt
en sådan genomsnittsberäkning. Skall sjukpenning utges till dag-för-dag-

16

anställda i enlighet med den av utredningen föreslagna modellen ansåg Prop. 1999/2000:95
RFV till skillnad från utredningen att AFL:s regler måste ändras.

Kammarrätten i Stockholm har numera i en dom den 9 november 1999
(mål nr 377-1998) - i enlighet med vad RFV yrkat - fastställt att en inter-
mittent anställd person inte har rätt till sjukpenning under de första fjor-
ton dagarna i en sjukperiod. Kammarrätten har därmed upphävt en tidi-
gare meddelad dom från Länsrätten i Stockholms län (Ö 6358-97), vilken
innebar att den försäkrade hade rätt till sjukpenning i enlighet med vad
som sagts i den ovan nämnda propositionen 1986/87:69 s. 34.

Skälen för regeringens förslag: Som redovisats ovan saknar försäk-
rade med korta anställningar och tillfälliga uppdrag ett säkert försäk-
ringsskydd för de första fjorton dagarna av en sjukperiod. Det är många
gånger svårt att i dessa fall klarlägga i vilken omfattning arbete skulle ha
utförts om den försäkrade inte hade blivit sjuk. Den försäkrade kan därför
komma att bli utan ersättning.

Ovanstående gäller i första hand de dag-för-dag-anställda som arbetar
så regelbundet att de inte har behov av att anmäla sig som arbetssökande
hos arbetsförmedlingen. För den som är helt eller delvis arbetslös och
arbetssökande utges kalenderdagsberäknad sjukpenning om han eller hon
inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av sjukdom.

Som ovan nämnts har en projektgrupp inom Socialdepartementet i en
departementspromemoria Beräkningsunderlag för dagersättning - sjuk-
penning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) i maj 1999 föreslagit att, i
de fall det inte kan utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat
under de första fjorton dagarna i en sjukperiod, men det kan antas att för-
värvsarbete skulle ha utförts, tim- eller dagberäknad sjukpenning skall
utges som om den försäkrade skulle ha arbetat i jämförlig omfattning som
under de fjorton dagarna som föregått bedömningstidpunkten, om han
eller hon inte hade blivit sjuk. Mot bakgrund av den dom som numera
föreligger från Kammarrätten i Stockholm är det regeringens uppfattning
att den nu aktuella frågan bör lösas lagstiftningsvägen.

Regeringen anser i likhet med vad Utredningen om översyn av
inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen föreslog,
att det i sjuklönelagen inte skall föras in regler som kan strida mot eller
konkurrera med lagen om anställningsskydd. En ändring bör i stället ske i
AFL:s regler.

Regeringen föreslår därför att i de fall det inte kan utredas hur den för-
säkrade skulle ha förvärvsarbetat under de första fjorton dagarna i en
sjukperiod, men det kan antas att förvärvsarbete skulle ha utförts, skall
tim- eller dagberäknad sjukpenning utges efter vad som kan antas skäligt
med ledning av hur han eller hon har förvärvsarbetat före sjukperioden.

Regeringen anser vidare att det nu föreslagna förtydligandet endast be-
höver göras inom sjukförsäkringssystemet. Vad avser tillfällig föräldra-
penning m.fl. dagersättningar kan enligt nuvarande regelsystem ersätt-
ning i nu aktuella situationer utges.

Kostnaden för regeländringen är svår att beräkna. Med tanke på de re-
lativt fa ärenden som uppmärksammats kan en rimlig uppskattning vara
1-2 miljoner kronor per år inom sjukpenningförsäkringen.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

17

4.3

Vissa ändringar avseende de allmänna
försäkringskassorna

Regeringens förslag: Försäkringsmedicinska centrum ges även for-
mell möjlighet att bedriva forskning inom sitt ansvarsområde i enlig-
het med tidigare ställningstagande. Försäkringskassornas ansvar att
beakta de krav som ställs på verksamheten av hänsyn till jämställdhe-
ten mellan män och kvinnor samt integrationspolitiken tydliggörs.

Skälen för regeringens förslag:

Försäkringsmedicinska centrum

Försäkringsmedicinska centrum (FMC) som började sin verksamhet den
1 januari 2000 har till uppgift att tillhandahålla försäkringsmedicinska
utredningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar som efter-
frågas av samtliga försäkringskassor. FMC finns för närvarande i Tranås
och Nynäshamn. Huvudmannaskapet för FMC innehas av försäkrings-
kassan i Östergötlands län. FMC planerar att inom kommande år även
etablera en enhet till den västra delen av landet samt eventuellt till något
eller några av norrlandslänen. Regionaliseringen av verksamheten inom
FMC ligger i linje med intentionerna i den antagna propositionen.

I propositionen som låg till grund för bildandet av FMC Försäkrings-
medicinska utredningar, m.m. (prop. 1998/99:76) fördes också resone-
mang kring forskningen inom det försäkringsmedicinska området. Rege-
ringen anförde att forskningen i anslutning till FMC skall ges förutsätt-
ningar för utveckling samt att ett program för framtida satsningar bör
utarbetas. Regeringen beslutade därefter om direktiv till en organisa-
tionskommitté (S 1999:03) med uppdrag att förbereda inrättandet av
FMC. Kommittén antog namnet FMC-utredningen. Utredningen fick
bland annat i uppdrag att initiera åtgärder som ökar förutsättningarna för
forskning i anslutning till FMC. FMC-utredningen har i enlighet med
sina direktiv utarbetat ett program som underlag för forskningsinriktning,
tagit initiativ till utvecklat samarbete med olika etablerade universitets-
institutioner samt beräknat behovet av ekonomiskt stöd. FMC-utred-
ningen har i en skrivelse till regeringen den 12 augusti 1999 samt i be-
tänkandet Försäkringsmedicinskt centrum - utredningar i socialförsäk-
ringens tjänst (SOU 2000:5) redogjort för forskningens inriktning och
organisation.

I betänkandet redogör FMC-utredningen för sina allmänna utgångs-
punkter och anger en övergripande forskningsinriktning. Forskningen bör
enligt utredningen inriktas på behovet av kunskap om långtidssjuk-
skrivna, medicinsk praxis och försäkringsrelaterade bedömningar samt
medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering. En basresurs bestående
av forskare och forskningssekreterare kommer att finnas inom FMC. För
att stödja kunskapsuppbyggnaden inom området samt för att säkerställa
den vetenskapliga kvalitén i de forskningsprojekt som bedöms kunna
starta kommer ett vetenskapligt råd att bildas inom FMC. Avsikten är att
vissa basresurser, om så erfordras, skall finansieras via folkpensione-
ringsfonden samt att forskningsprojekten finansieras genom medel från

Prop. 1999/2000:95

18

forskningsfonder och forskningsråd m.m. FMC-utredningen har vidare
bedömt att kostnaden för basresurserna inledningsvis kommer att uppgå
till 2 mkr per år. FMC har för år 2000, i enlighet med vad regeringen
anförde i budgetpropositionen för år 2000, tillförts medel från folkpen-
sioneringsfonden för att utgöra ett ekonomiskt stöd till verksamheten vid
FMC under uppbyggnadsskedet samt till forskningsverksamheten. FMC-
utredningen har i sitt betänkande också föreslagit att verksamheten ges
formell möjlighet att bedriva forskning.

Riksdagens beslut om att inrätta FMC föranledde också vissa regeländ-
ringar.

AFL kompletterades med en bestämmelse som innebar att försäkrings-
kassan fick rätt att bedriva verksamhet med försäkringsmedicinska utred-
ningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar. Vidare fick re-
geringen bemyndigande att besluta om vilken eller vilka försäkrings-
kassor som skall få i uppdrag att genomföra dessa utredningar. En
komplettering bör nu också göras i de aktuella bestämmelserna av inne-
börd att den allmänna försäkringskassa som är huvudman för FMC även
far bedriva forskning inom området. Detta var utgångspunkten för försla-
gen i prop. 1998/99:76 om Försäkringsmedicinska utredningar m.m. men
kom inte till uttryck i något författningsförslag.

Försäkringskassornas ansvar

Bestämmelser som reglerar de allmänna försäkringskassornas verksamhet
finns i 18 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Där regle-
ras bland annat frågor om försäkringskassans uppgifter, ansvar och orga-
nisation.

Mot bakgrund av att socialförsäkringarna är nationella och enhetliga,
finansieras också de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader
via statliga medel. Regeringen har därav också ett berättigat behov av att
säkerställa och garantera den statliga styrningen av verksamheten.
Verksförordningen (1995:1322), som tillämpas på myndigheter under
regeringen, är därför även till stor del en förebild för styrningen av de
allmänna försäkringskassorna. Detta avser bland annat bestämmelser om
försäkringskassans ledning samt styrelsens ansvar och uppgifter. Därav
följer att om kompletteringar görs av de relevanta bestämmelserna i
verksförordningen, bör detta även återspeglas i reglerna för de allmänna
försäkringskassorna.

I december 1997 antog riksdagen den integrationspolitiska propositio-
nen, Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integ-
rationspolitik (prop. 1997/98:16, bet. 1997/98:SfU6, rskr. 1997/98:68).
Regeringen anförde i propositionen att mångfalden i samhället skall vara
utgångspunkt för politikens utformning inom alla samhällsområden samt
att mångfalden bör genomsyra arbetslivet och att staten har ett särskilt
ansvar som föredöme i detta avseende. Även i den förvaltningspolitiska
propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136,
bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294) anförde regeringen att myndig-
heterna bör beakta den kvalitets- och kompetenshöjning som kan uppnås
genom ökad etnisk och kulturell mångfald. Regeringen har mot bakgrund
av den beslutade inriktningen och målen för integrationspolitiken,

Prop. 1999/2000:95

19

beslutat om olika åtgärder för utformningen och genomförandet av
politiken. Verksförordningen har bland annat kompletterats i detta av-
seende. Motsvarande bestämmelse bör därför införas även för försäk-
ringskassorna.

I verksförordningen finns det också bestämmelser om myndighetens
ansvar att beakta de krav som ställs på verksamheten av hänsyn till jäm-
ställdheten mellan män och kvinnor. Motsvarande bestämmelse saknas
för försäkringskassorna. Av samma skäl som redovisats ovan bör regler
om jämställdhet även avse de allmänna försäkringskassorna.

Ändringarna i detta avsnitt föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Försla-
gen har inga finansiella effekter.

4.4 Några rättelser

Prop. 1999/2000:95

Regeringens förslag: Rättelser av hänvisningar görs dels i lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och dels i
övergångsbestämmelserna till socialförsäkringslagen (1999:799).

5       Författningskommentar

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

3 kap.

4§

Ändringen innebär att sjukperioden även skall omfatta dag då arbetsgiva-
ren i stället för sjuklön utgivit ersättning till den försäkrade för resor till
och från arbetet.

10 §

Ändringen innebär att ett nytt andra stycke införs i förtydligande syfte för
det fall det inte kan utredas hur den försäkrade skulle ha arbetat under de
första 14 dagarna av en sjukperiod om han eller hon inte hade blivit sjuk.
Paragrafen i dess nuvarande lydelse kan tolkas så att den förhindrar att
sjukpenning utges om det inte är klarlagt hur den försäkrade skulle ha
arbetat under den ifrågavarande tiden. Det nu föreslagna tillägget innebär
att det klart anges att arbetstiden och dess förläggning under tiden som
föregått sjukperioden skall läggas till grund för beräkning av ersättningen
under de första ijorton dagama. Bestämmelsen far användas om det inte
kan utredas hur den försäkrade skulle ha arbetat men det kan antas att
detta skulle ha skett i ungefär samma omfattning som under jämförelse-
tiden.

20

18 kap.

I andra stycket föreskrivs att den eller de försäkringskassor som skall
genomföra försäkringsmedicinska utredningar och utredningar om arbets-
livsinriktad rehabilitering för alla försäkringskassor även far bedriva
därmed sammanhängande forskning.

I andra stycket föreskrivs vad försäkringskassans styrelse ansvarar för.
Den ändring som har gjorts anger att styrelsen i sitt arbete skall beakta
jämställdheten mellan kvinnor och män samt integrationspolitiken.

5.2      Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1397) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap.

10 §

Det nya andra stycket i 3 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring måste också införas i paragrafens lydelse enligt lagen (1999:1397)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

5.3      Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare

Ändringen är en följdändring föranledd av att ett nytt andra stycke till-
kommit i 3 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Prop. 1999/2000:95

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård

Ändringen innebär en rättelse och att någon hänvisning inte längre görs
till 3 kap. 10 c § första stycket 3.

21

5.5 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Ändringen i punkten 3 är en rättelse av en felaktig hänvisning. Den
aktuella efterskyddstiden regleras i 3 kap. 6 § andra stycket socialforsäk-
ringslagen (1999:799). Hänvisningen har ändrats till detta lagrum.

Prop. 1999/2000:95

22

Rättsdatablad

Prop. 1999/2000:95

Författningsrubrik

Bestämmelser som      Celexnummer for

infor, ändrar, upp-       bakomliggande EG-

häver eller upprepar     regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän

18 kap. 2 §

försäkring

23

Socialdepartmentet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm

Föredragande: Ingela Thalén

Prop. 1999/2000:95

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:95 Vissa socialförsäkrings-
frågor.

Eländers Gotab 59887, Stockholm 2000

24