Regeringens proposition
1999/2000:9

Vissa punktskatte- och tullfrågor, m.m.

Prop.
1999/2000:9

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 oktober 1999

Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att regeringen i fråga om viss fartygslinje skall få
medge undantag från de begränsningar som enligt lagen om
proviantering av fartyg och luftfartyg gäller för den skattefria
försäljningen ombord på färjor i trafik mellan Sverige och Norge.
Vissa ändringar i bestämmelserna om förenklat ledsagardokument
föreslås i lagarna om alkohol- och tobaksskatt. Syftet med ändringarna är
att kunna tillämpa ett förenklat förfarande för näringsidkare som
regelmässigt transporterar beskattade varor via Sverige eller något annat
EU-land.
Vidare föreslås att straffbestämmelsen i fordonsskattelagen ändras så
att det vid utdömande av ansvar för brukande av oskattat fordon skall
krävas att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet.
Ett EU-direktiv om kvalitetskrav på bensin och dieselolja genomförs i
svensk lagstiftning fr.o.m. den 1 januari 2000. Detta föranleder vissa
justeringar av det befintliga miljöklassystemet. I samband därmed införs
en ny miljöklass på bensin som oljebolagen har åtagit sig att introducera
på marknaden så att den finns tillgänglig till kommande årsskifte. De
differentierade skattesatser som har samband med dessa miljöklasser
justeras. Lagen om skatt på energi ändras så att omärkt, tjock
eldningsolja beskattas på samma sätt som dieselolja när den används för
drift av motordrivna fordon.
Det föreslås också att enhetliga energiskattesatser för gasol, metan och
naturgas införs i lagen om skatt på energi. Syftet är att dessa bränslen
skall beskattas på samma sätt oberoende av användning.
Den övergångsvis gällande begränsningsregeln avseende koldioxid-
skatteuttaget för den energiintensiva tillverkningsindustrin, den s.k. 1,2-
procentsregeln, föreslås gälla ytterligare ett år.
I propositionen föreslås att i lagen (1999:673) om skatt på avfall införs
en avdragsrätt för biobränsleaskor med viss halt av radioaktivt cesium.
Vidare föreslås att den dröjsmålsränta som tas ut vid för sen betalning
av tull och annan skatt och avgift som tas ut för varor vid import skall
beräknas enligt bestämmelserna i 19 kap. 8 § skattebetalningslagen
(1997:483) i stället för enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift.
Ett förtydligande föreslås vad gäller möjligheten att utan skatte-
konsekvenser överföra en pensionsförsäkrings värde till en annan
pensionsförsäkring. En justering föreslås också i lagen (1998:1600) om
beskattningen vid överlåtelser till underpris när det gäller ombildning av
sparbanker.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 6
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt 8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt 9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen 10
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen 12
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter 14
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg 15
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall 16
2.9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327) 18
2.10 Förslag till lag om ändring i miljöbalken 20
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 26
2.12 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550) 31
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift 32
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:604) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 33
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1600) om
beskattningen vid överlåtelser till underpris 38
2.16 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:000) 39
3 Ärendet och dess beredning 41
4 Förenklat förfarande för näringsidkare som transporterar
beskattade varor via Sverige 45
5 Privatinförsellagen anpassas till att taxfreeförsäljningen inom
EU har upphört 47
6 Skattefri försäljning ombord på färjor i trafik mellan Sverige
och Norge 48
7 Ändringar i fordonsskattelagen 49
7.1 Straffbestämmelsen i fordonsskattelagen 49
7.2 Provkörning av fordon vid tillsyn enligt
produktsäkerhetslagen och haveriundersökning 50
8 Nya kvalitetskrav och justerade miljöklasser på bensin och
dieselbränslen 51
8.1 Bakgrund 51
8.1.1 Europaparlamentets och rådets direktiv
98/70/EG om kvaliteten på bensin och
dieselbränslen och om ändring av rådets
direktiv 93/12/EEG 51
8.1.2 Gällande svensk bränslelagstiftning 53
8.2 Anpassning av miljöklassystemet för bensin och
dieselolja till nya EU-regler 53
9 Skattesatsjusteringar för de olika miljöklasserna på bensin och
dieselolja 56
10 Beskattning av eldningsolja som används för fordonsdrift 57
11 Enhetlig energiskatt för gasol, metan och naturgas oavsett
användningsområde 58
12 Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende företag i kalk-
och cement- branscherna m.m. 61
13 Befrielse från avfallsskatt för cesiumhaltiga askor 62
14 Dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull 66
14.1 Bakgrund 66
14.2 Beräkningen av dröjsmålsräntan 68
14.3 Eftergift av dröjsmålsränta 69
15 Övriga frågor 70
15.1 Överföring av en pensionsförsäkrings värde till en
annan pensionsförsäkring 70
15.2 Undantag från uttagsbeskattning vid ombildning av
sparbank till bankaktiebolag 72
16 Finansiella effekter 73
17 Författningskommentar 75
17.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter 75
17.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt 75
17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt 75
17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen 75
17.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen 76
17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter 76
17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg 76
17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall 77
17.9 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327) 77
17.10 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 77
17.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 78
17.12 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550) 79
17.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift 80
17.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:604) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 80
17.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1600) om
beskattningen vid överlåtelser till underpris 80
17.16 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:000) 80
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian om beskattningen av gasol, metan och
naturgas 82
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian om befrielse från avfallsskatt för
cesiumhaltiga askor 83
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 84
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 105
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1999 110
Rättsdatablad 111

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter
2. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
4. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen,
5. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
6. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av
transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,
7. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och
luftfartyg,
8. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall,
9. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
10. lag om ändring i miljöbalken,
11. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
12 lag om ändring i tullagen (1994:1550),
13 lag om ändring i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift,
14. lag om ändring i lagen (1999:604) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
15. lag om ändring i lagen (1998:1600) om beskattningen vid
överlåtelser till underpris,
16. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:000).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap 2 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift,
fordonsskatt, växtförädlingsavgift,
tillfällig förmögenhetsskatt,
miljöavgift och skatt på
alkoholdrycker och tobaksvaror
enligt vad som föreskrivs i lagen
(1972:435) om överlastavgift,
vägtrafikskattelagen (1973:601),
utsädeslagen (1976:298) och lagen
(1986:1225) om tillfällig
förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och
pensionsstiftelser,
fordonsskattelagen (1988:327),
lagen (1990:613) om miljöavgift
på utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion samt lagen
(1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen.
Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift,
fordonsskatt, växtförädlingsavgift,
tillfällig förmögenhetsskatt,
miljöavgift och skatt på
alkoholdrycker och tobaksvaror
enligt vad som föreskrivs i lagen
(1972:435) om överlastavgift,
vägtrafikskattelagen (1973:601),
utsädeslagen (1976:298) och lagen
(1986:1225) om tillfällig
förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och
pensionsstiftelser,
fordonsskattelagen (1988:327),
lagen (1990:613) om miljöavgift
på utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion samt lagen
(1994:1565) om beskattning av
viss privatinförsel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 26 a § skall upphöra att gälla,
dels att 26 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

26 §
När skattepliktiga varor för
vilka skatt enligt denna lag har
tagits ut skall levereras till ett
annat EG-land, skall den som
ansvarar för transporten upprätta
ett förenklat ledsagardokument.
Ledsagardokumentet skall åtfölja
varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 28 §.
Den som ansvarar för en
transport av beskattade varor skall
upprätta ett förenklat
ledsagardokument
1. vid transport till en
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokument
som avses i första stycket skall
åtfölja varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 28 §.
Förfarandet med ett förenklat
ledsagardokument enligt första
stycket 2 får ersättas av andra
förenklade förfaranden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 25 a § skall upphöra att gälla,
dels att 25 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

25 §
När skattepliktiga varor för
vilka skatt enligt denna lag har
tagits ut skall levereras till ett
annat EG-land, skall den som
ansvarar för transporten upprätta
ett förenklat ledsagardokument.
Ledsagardokumentet skall åtfölja
varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 27 §.
Den som ansvarar för en
transport av beskattade varor skall
upprätta ett förenklat
ledsagardokument
1. vid transport till en
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokument
som avses i första stycket skall
åtfölja varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 27 §.
Förfarandet med ett förenklat
ledsagardokument enligt första
stycket 2 får ersättas av andra
förenklade förfaranden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
För resande som
är bosatt i annat land än
Sverige, eller
är bosatt i Sverige och där
inresan sker med luftfartyg i
yrkesmässig trafik eller
utlandsvistelsen har varat längre
än 20 timmar eller där varorna
beskattats i annat land som är
medlem i Europeiska unionen,
skall skatt enligt 1 § inte tas ut
till den del införseln uppgår till
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
För tobaksvara skall skatt,
oavsett vad som anges i första
stycket, inte tas ut till den del
införseln uppgår till högst 40
cigaretter eller 20 cigarrer eller
cigariller eller 100 gram röktobak.
Skatt enligt 1 § skall inte tas ut
till den del införseln uppgår till
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in
spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen
(1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att
föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).
Vad som enligt denna paragraf
gäller för resande som är bosatt i
Sverige skall även gälla den som
utför arbete på det fartyg eller
luftfartyg som inresan sker med,
även om denne är bosatt i annat
land.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas
enligt lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror
från land som är medlem i
Europeiska unionen,
2. varor som skall beskattas
enligt lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv-eller
nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och
liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4 6 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738),
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av
åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i
övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,
13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel
och utförsel av barnpornografi,
14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor.

7 §
För kontroll av att
anmälningsskyldigheten enligt
denna lag, eller att
deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror
från ett land som är medlem i
Europeiska unionen, fullgjorts
riktigt och fullständigt, samt för
kontroll av att gällande villkor för
in- eller utförsel av sådana varor
som anges i 3 § 1 och 3 14
uppfyllts, får en tulltjänsteman
undersöka
För kontroll av att
anmälningsskyldigheten enligt
denna lag, eller att
deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av viss privatinförsel, fullgjorts
riktigt och fullständigt, samt för
kontroll av att gällande villkor för
in- eller utförsel av sådana varor
som anges i 3 § 1 och 3 14
uppfyllts, får en tulltjänsteman
undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett
annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första
stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende
kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1998:506) om punktskatte-
kontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral-
oljeprodukter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
5 §
Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt
eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt för en enligt 4 § omhändertagen
alkohol- eller tobaksvara, skall Tullverket besluta om skatten på varan.
Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda lagar.
Saknas tillräckliga uppgifter för
att fastställa skatten får denna tas
ut med ett belopp som framgår av
1 § lagen (1994:1565) om beskatt-
ning av privatinförsel av alkohol-
drycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska
unionen.
Saknas tillräckliga uppgifter för
att fastställa skatten får denna tas
ut med ett belopp som framgår av
1 § lagen (1994:1565) om beskatt-
ning av viss privatinförsel.
Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas
av ett beskattningsbeslut enligt lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter som fattades innan varorna omhändertogs.
Är den skattskyldige inte känd, eller har han inte betalat skatten trots
anmaning därom, skall mottagaren ges tillfälle att lösa ut en vara som
omhändertagits enligt 4 § genom att betala ett belopp som motsvarar
skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:446) om proviantering av
fartyg och luftfartyg att 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 §
Proviantering med obeskattade
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror får inte avse
spritdrycker, vin eller starköl på
fartygslinje mellan svensk hamn
från norska gränsen i norr till och
med Lysekil i söder och norsk
hamn från och med Risör i väster
till svenska gränsen i öster.

Proviantering med obeskattade
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror för försäljning
ombord får inte avse spritdrycker,
vin eller starköl på fartygslinje
mellan svensk hamn från norska
gränsen i norr till och med Lysekil
i söder och norsk hamn från och
med Risör i väster till svenska
gränsen i öster.
På en sådan fartygslinje får obeskattad försäljning inte överstiga 20
cigaretter eller 10 cigariller eller cigarrer eller 50 gram andra tobaksvaror
per passagerare.

Regeringen får medge undantag
från bestämmelserna i första och
andra styckena i fråga om viss
fartygslinje.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Den nya lydelsen av 6 § första stycket skall dock tillämpas för tid
från och med den 1 juli 1999.
3. Undantag som regeringen medger enligt 6 § tredje stycket får
omfatta tid från och med den 1 juli 1999.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1999:673) om skatt på avfall
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 §
I en deklaration som avser avfallsskatt får avdrag göras för skatt på
1. avfall som
a) förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte
heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,
b) använts för driften av anläggningen,
c) använts för konstruktionsarbeten inom anläggningen eller för att där
åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring,
2. förorenad jord från marksanering,
3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,
4. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,
5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips
deponeras,
6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på
grund av verksamhet vid Falu koppargruva,
7. asbesthaltigt avfall,
8. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av
järnmalmspellets,
9. grönlutslam från kausticeringsprocesser,
10. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av
returpapper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,
11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och
natriumfosfat,
12. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,
13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,
14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,
15. slagger från metallurgiska processer,
16. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och
råjärn,
17. oljehaltigt glödskalsslam,
18. metallhydroxidslam,
19. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid
framställning av koppar, zink och bly,
20. katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från
framställning av aluminium,
21. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av
ferrolegeringar,
22. gjuterisand,
23. avfall från rensprocessen vid
upparbetning av återvunnet glas.
23. avfall från rensprocessen vid
upparbetning av återvunnet glas,

24. biobränsleaska, vars halt av
cesium-137 uppgår till minst fem
kilobecquerel per kilogram och
som förts in till en avfallsanlägg-
ning som uppfyller de krav som
Statens strålskyddsinstitut fastlagt
för deponering av sådan aska.
Avdrag enligt första stycket 1 c får dock inte göras för skatt på avfall
som använts för mellantäckning.

Vid fastställandet av halten
cesium-137 enligt första stycket 24
skall askans torrvikt användas.

2.9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)
Härigenom föreskrivs att 5, 79 och 81 §§ fordonsskattelagen
(1988:327) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

5 §
Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatten beräknas.
Skattevikten utgör för
personbil, motorcykel, traktor
eller motorredskap
tjänstevikten
buss, lastbil, tung terrängvagn
eller annan släpvagn än
påhängsvagn
totalvikten, dock högst den
bruttovikt med vilken fordonet får
föras på väg som hänförs till
bärighetsklass 1 enligt 106 §
vägtrafikkungörelsen (1972:603)
påhängsvagn
den del av fordonets totalvikt
som vilar på dess fasta axel eller
fasta axlar, dock högst den
bruttovikt med vilken fordonet får
föras på väg som hänförs till
bärighetsklass 1 enligt 106 §
vägtrafikkungörelsen.
Kan en buss, lastbil, tung terrängvagn eller släpvagn förses med två
eller flera olika karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som
ger högst totalvikt för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med
anordning för påhängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets
totalvikt med sådan anordning.

Föreslagen lydelse

5 §
Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatten beräknas.
Skattevikten utgör för
personbil, motorcykel, traktor
eller motorredskap
tjänstevikten
buss, lastbil, tung terrängvagn
eller annan släpvagn än
påhängsvagn
totalvikten, dock högst den
bruttovikt med vilken fordonet får
föras på väg som hänförs till
bärighetsklass 1 enligt 4 kap. 11 §
trafikförordningen (1998:1276)
påhängsvagn
den del av fordonets totalvikt
som vilar på dess fasta axel eller
fasta axlar, dock högst den
bruttovikt med vilken fordonet får
föras på väg som hänförs till
bärighetsklass 1 enligt 4 kap. 11 §
trafikförordningen.
Kan en buss, lastbil, tung terrängvagn eller släpvagn förses med två
eller flera olika karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som
ger högst totalvikt för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med
anordning för påhängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets
totalvikt med sådan anordning.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

79 §
Brukas ett fordon i strid mot
64 § sedan fordonets
registreringsskyltar har tagits om
hand enligt 78 §, döms ägaren till
böter eller fängelse i högst sex
månader.

Till samma straff döms ägaren
till ett avställt fordon som brukas,
om fordonets registreringsskyltar
har tagits om hand enligt 78 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för
fordonet enligt 64 § om fordonet
hade varit skattepliktigt.
Brukas ett fordon på annat sätt i
strid mot 64 §, döms ägaren till
penningböter.
Om ägaren visar att han
iakttagit vad som ankommit på
honom för att hindra att fordonet
brukades, är han fri från ansvar.
En ägare av ett fordon som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
brukar fordonet eller låter det
brukas i strid mot 64 § sedan
fordonets registreringsskyltar har
tagits om hand enligt 78 §, döms
till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Första stycket gäller även när
ett avställt fordon brukas, om
fordonets registreringsskyltar har
tagits om hand enligt 78 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för
fordonet enligt 64 § om fordonet
hade varit skattepliktigt.
En ägare av ett fordon som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
brukar fordonet eller låter det
brukas på annat sätt i strid mot 64
§, döms till penningböter.

81 §
Bestämmelserna i 79 § första-
tredje styckena gäller även föraren,
om han kände till att fordonet inte
fick brukas. Detta gäller dock inte
när fordonet provkörs vid
besiktning eller inspektion enligt
35 § fordonskungörelsen
(1972:595).
Bestämmelserna i 79 § gäller
även föraren, om han kände till att
fordonet inte fick brukas. Detta
gäller dock inte när fordonet
provkörs vid besiktning,
inspektion, tillsyn eller
haveriundersökning enligt 35 §
fordonskungörelsen (1972:595).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.10 Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken
dels att bilagan till balken skall upphöra att gälla,
dels att 14 kap. 22 § och 29 kap. 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas två nya bilagor, bilaga 1 och 2, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

14 kap.
22 §
Bensin som är avsedd för
motordrift eller uppvärmning och
som innehåller högst 0,013 gram
bly per liter vid 15ºC skall av den
som tillverkar eller yrkesmässigt
till Sverige för in sådan bensin
delas in i och tillhandahållas i de
miljöklasser som anges i bilaga till
denna balk.
Bensin som är avsedd för
motordrift eller uppvärmning skall
av den som tillverkar eller
yrkesmässigt till Sverige för in
sådan bensin delas in i och
tillhandahållas i de miljöklasser
som anges i bilaga 1 till denna
balk. Bensin som är avsedd för
motordrift och som omfattas av nr
2710 00 27, 2710 00 29, 2710 00
32, 2710 00 34 eller 2710 00 36 i
Kombinerade nomenklaturen (KN-
nr) enligt förordningen (EEG)
2658/87, men som inte uppfyller
miljöspecifikationerna i miljöklass
2, får inte saluföras.
Dieselbrännolja och fotogen,
med undantag för flygfotogen, som
är avsedd för motordrift skall av
den som tillverkar eller
yrkesmässigt till Sverige för in
sådana motorbränslen delas in i
och tillhandahållas i de
miljöklasser som anges i bilaga 2
till denna balk. Dieselbrännolja
som omfattas av nr 2710 00 66 i
Kombinerade nomenklaturen (KN-
nr) enligt förordningen (EEG)
2658/87 och som är avsedd att
användas i sådana motorfordon
som avses i direktiv 70/220/EEG
och 88/77/EEG, men som inte
uppfyller miljöspecifikationerna för
miljöklass 3, får inte saluföras.

29 kap.
8 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller
av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrift för totalförsvaret meddelad med stöd av 1 kap. 5 §, om
överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelse har föreskrivits
är straffbelagd,
2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar
i rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 § andra eller tredje stycket,
3. förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom
biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 §,
4. föreskrifter som behövs för särskilt skydd för djur eller växter enligt
7 kap. 12 §,
5. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad eller vidta
annan åtgärd i strid mot 7 kap. 16 §,
6. föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde
meddelade med stöd av 7 kap. 20 §,
7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade
med stöd av 7 kap. 22 §,
8. interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 § första stycket,
9. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade
med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,
10. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att
sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 3 §,
11. föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § genom att ta sådan
befattning med djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter av djur eller
växter som strider mot en sådan föreskrift eller mot ett villkor i beslut i
enskilt fall,
12. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten
m.m. meddelade med stöd av 9 kap. 4 §,
13. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet
meddelade med stöd av 9 kap. 5 §,
14. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna
beträffande miljöriskområde enligt 10 kap. 12 §,
15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 17 §
första stycket eller 20 § första stycket eller 21 § första stycket,
16. förbud att påbörja en verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje stycket,
17. förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket,
18. särskilda föreskrifter om utredning och försiktighetsmått vid
genteknisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 8 eller 11 §,
19. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap.
18 § andra stycket,
20. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 19 §
första stycket,
21. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller
införsel av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 §,

21 a. förbud att saluföra bensin
eller dieselbrännolja enligt 14 kap.
22 §,
22. föreskrifter i fråga om hantering, införsel eller utförsel av kemiska
produkter eller biotekniska organismer meddelade med stöd av 14 kap.
24 §,
23. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk produkt eller
bioteknisk organism enligt 14 kap. 25 §,
24. förbud mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15 kap.
31 §,
25. skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt rådets
förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import
av vissa farliga kemikalier, senast ändrat genom kommissionens
förordning (EG) nr 237/97 av den 27 juni 1997 eller att lämna uppgifter
enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om
bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen,
26. förbud eller skyldighet att lämna uppgifter enligt rådets förordning
(EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet,
27. bestämmelser om transport och därigenom transporterar avfall i
strid mot rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om
övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från
Europeiska gemenskapen, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr
120/97 av den 20 januari 1997,
28. en bestämmelse eller mot villkor i beslut i enskilt fall som
meddelats med stöd av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9
december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom
kontroll av handeln med dem, senast ändrat genom rådets förordning
(EG) nr 938/97 av den 26 maj 1997 såvitt avser import till Sverige,
export och reexport från Sverige, handel med artificiellt förökade växter,
transport och transitering eller köp, försäljning och annan kommersiell
åtgärd.
För försök till brott mot första stycket 24 döms till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om ansvar kan
ådömas enligt 1 eller 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Bilaga 1 till miljöbalken
Miljöklasser för bensin Bilaga 1
Krav
Miljöklass 1
Motorbensin
Miljöklass 1
Alkylatbensin
Miljöklass 2
Researchoktantal, lägst
95

95
Motoroktantal, lägst
85

85
Ångtryck enligt Reid, högst
kilopascal
70a/95b
65
70a/95b
Ångtryck enligt Reid, lägst
kilopascal
45a/65b
50

Destillation:
Förångat vid 70ºC, volymhalt
procent

15 42

Förångat vid 100ºC, lägst
volymhalt procent
47a/50b
46c
46
Förångat vid 100ºC, högst
volymhalt procent

72c

Förångat vid 150ºC, lägst
volymhalt procent
75

75
Förångat vid 180ºC, lägst
volymhalt procent

95

Slutkokpunkt, högst ºC
205
200

Olefiner, högst volymhalt procent
13,0
0,5
18,0d
Aromater, högst volymhalt procent
42,0
0,5
42,0
Bensen, högst volymhalt procent
1,0
0,1
1,0
Cykloalkaner, högst volymhalt
procent

0,5

n-Hexan, högst volymhalt procent

0,5

Syre, högst masshalt procent
2,7

2,7
Oxygenater:

Metanol, högst volymhalt
procent, stabiliseringsmedel måste
tillsättas
3

3
Etanol, högst volymhalt procent,
stabiliseringsmedel kan vara
nödvändigt
5

5
Isopropylalkohol, högst
volymhalt procent
10

10
Tertiär-butylalkohol, högst
volymhalt procent
7

7
Isobutylalkolhol, högst
volymhalt procent
10

10
Etrar som innehåller fem eller
flera kolatomer per molekyl, högst
volymhalt procent

15

15
Andra oxygenatere, högst
volymhalt procent
10

10
Svavel, högst
milligram per kilogram
50
50
150
Bly, högst gram per liter
0,005
0,002
0,005
Fosfor
Inte mätbar

Densitet vid 15ºC,
kilogram per kubikmeter

680 720

Bensin i miljöklass 1 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för
insugnings- respektive insprutningsventiler. Bensin i miljöklass 1 avsedd för
fordon med katalytisk avgasrening får ej innehålla askbildande ämnen.

aAvser tiden fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 31 augusti i X-,Y-, Z-, AC- och
BD-län samt
fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 september för övriga län. För övrig tid än den
som anges
här eller under b är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95
och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.

bAvser tiden fr.o.m. den 16 oktober t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och
BD-län samt
fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 15 mars för övriga län. För övrig tid än den
som anges
här eller under a är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95
och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.

cOm temperaturökningen i intervallet 45 72 procent förångat understiger tio
grader C
gäller i stället att T50-värdet (temperaturen vid volymhalten 50 procent
förångat) skall
ligga mellan 90ºC och 105ºC.

dMed undantag för blyfri bensin regular (ett minsta motoroktantal [MON] på 81
och ett
minsta researchoktantal [RON] på 91) för vilken olefinhalten skall vara en
volymhalt på
högst 21 procent. Dessa gränsvärden hindrar inte att blyfri bensin med lägre
oktantal än
vad som anges i denna bilaga får saluföras.

eAndra primära alkoholer och etrar, vilkas destillationsslutkokpunkt inte
överstiger den
destillationsslutkokpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana
saknas, i
industriella specifikationer för motorbränslen.

Bilaga 2 till miljöbalken
Miljöklasser för dieselolja Bilaga 2
Krav
Miljöklass 1
Miljöklass 2
Miljöklass 3
Cetanindex, lägst
50
47

Cetantal, lägst
51a
51a
51
Densitet vid 15ºC, lägst kilogram
per kubikmeter
800
800

Densitet vid 15ºC, högst kilogram
per kubikmeter
820
820
845
Destillation:
begynnelsekokpunkt, lägst C
vid 95 procent destillat, högst C

180
285

180
295

360
Aromatiska kolväten, högst
volymhalt procent
5
20

Polycykliska aromatiska kolväten,
högst volymhalt procent

Inte mätbarb

0,1b

Polycykliska aromatiska kolväten,
högst masshalt procent

11c
Svavel, högst
milligram per kilogram
10
50
350

a Gäller dieselbrännoljor som omfattas av nr 2710 00 66 i Kombinerade
nomenklaturen
(KN-nr) enligt förordningen (EEG) 2658/87.
b Enligt Svensk Standard 15 51 16.
c Enligt IP 391.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 2 kap. 6 § och 6 kap 8 a § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 1 § och 6 kap. 8 § skall ha följande
lydelse,
dels att punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1997:479) om
ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

2 kap.
1 §

Nuvarande lydelse

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp

Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för

a) miljöklass 2
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter

b) miljöklass 3

3 kr 68 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 54 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1

4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller ger
mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350 C,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350 C,
tillhörig

miljöklass 1
1 614 kr per m3
1 058 kr per m3
2 672 kr per m3

miljöklass 2
1 840 kr per m3
1 058 kr per m3
2 898 kr per m3

miljöklass 3
2 138 kr per m3
1 058 kr per m3
3 196 kr per m3
4.
ur 2711 12 11
2711 19 00
Gasol som används för

a) drift av motordrivet
fordon, fartyg eller
luftfartyg
1 kr 01 öre
per liter
56 öre
per liter
1 kr 57 öre
per liter

b) annat ändamål än som
avses under a
145 kr per
1 000 kg
1 112 kr per
1 000 kg
1 257 kr per
1 000 kg
5.
ur 2711 29 00
Metan som används för

a) drift av motordrivet
fordon, fartyg eller
luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som
avses under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00,
2711 21 00
Naturgas som används
för

a) drift av motordrivet
fordon, fartyg eller
luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som
avses under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702
eller 2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg

Föreslagen lydelse

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp

Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för

a) miljöklass 1
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter

b) miljöklass 2

3 kr 64 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 50 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1

4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller ger
mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350 C,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350 C,
tillhörig

miljöklass 1
1 624 kr per m3
1 058 kr per m3
2 682 kr per m3

miljöklass 2
1 750 kr per m3
1 058 kr per m3
2 808 kr per m3

miljöklass 3 eller inte
tillhör någon miljöklass
2 048 kr per m3
1 058 kr per m3
3 106 kr per m3
4.
ur 2711 12 11
2711 19 00
Gasol
145 kr per
1 000 kg
1 112 kr per
1 000 kg
1 257 kr per
1 000 kg
5.
ur 2711 29 00
Metan
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00,
2711 21 00
Naturgas
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702
eller 2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt
12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.
För kalenderåret 1999 och
efterföljande kalenderår skall de i
första stycket angivna
skattebeloppen räknas om enligt
10 §.
För kalenderåret 2001 och
efterföljande kalenderår skall de i
första stycket angivna
skattebeloppen räknas om enligt
10 §.

5 §
Till miljöklass 1 hör oljor som
beskattas enligt 1 § första stycket 3
b och som har ett kokintervall
(destillationsintervall) av olika
bredd mellan 180 och 285 C vid
95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per
kubikmeter vid 15 C och
innehåller högst 0,001 viktprocent
svavel och högst 5 volymprocent
aromatiska kolväten. Sådana oljor
får inte innehålla klart mätbara
polycykliska aromatiska kolväten
och måttet på den naturliga
tändvilligheten (cetanindex) får
inte understiga 50.
Till miljöklass 2 hör andra oljor
än sådana som avses i första
stycket och som beskattas enligt
1 § första stycket 3 b, om de har
ett destillationsintervall av olika
bredd mellan 180 och 295 C vid
95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per
kubikmeter vid 15 C och
innehåller högst 0,005 viktprocent
svavel och högst 20 volymprocent
aromatiska kolväten. Halten
polycykliska aromatiska kolväten
får inte överstiga 0,1
volymprocent och cetanindex får
inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor
som beskattas enligt 1 § första
stycket 3 b.
Kraven för miljöklass 1 och 2
för bränslen som beskattas enligt
1 § första stycket 1 anges i bilaga
1 till miljöbalken.
Kraven för miljöklass 1, 2 och 3
för dieselolja som beskattas enligt
1 § första stycket 3 b anges i
bilaga 2 till miljöbalken. Dessa
krav tillämpas även för andra
bränslen som beskattas enligt
nämnda lagrum.

4 kap.
1 §
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som avses i 1 3 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall
användas för annat än privat ändamål,
5. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje
land,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall
betalas med högre belopp, och
8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som
anges i 11 §.
Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken
fartygstillstånd meddelats enligt
fiskelagen (1993:787), när båten
används för privat ändamål.

Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål,
b) i båt för vilken
fartygstillstånd meddelats enligt
fiskelagen (1993:787), när båten
används för privat ändamål, eller
c) i motordrivet fordon i de fall
bränslet ger mindre än 85
volymprocent destillat vid 350ºC .
Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet
kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om
bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget
eller luftfartyget under transporten, eller
2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten
av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över
bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av skatten.

6 kap.
8 §
Den som ansvarar för
transporten av beskattat bränsle
enligt 1 kap. 3 a § till en mottagare
i ett annat EG-land skall upprätta
ett förenklat ledsagardokument.
Ledsagardokumentet skall följa
bränslet under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid distansförsäljning enligt 9 §.
Den som ansvarar för en
transport av beskattat bränsle som
avses i 1 kap. 3 a § skall upprätta
ett förenklat ledsagardokument,
1. vid transport till en
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokument
som avses i första stycket skall
följa bränslet under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid distansförsäljning enligt 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

2.12 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1994:1550)
dels att ordet dröjsmålsavgift i 33, 39 och 106 §§ skall bytas ut mot
dröjsmålsränta ,
dels att 30 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

30 §
Om tull inte betalas inom före-
skriven tid, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift.

Vad som föreskrivs i tullag-
stiftningen om tull tillämpas även
beträffande dröjsmålsavgift enligt
första stycket.
Bestämmelserna om dröjsmåls-
ränta och befrielse från dröjsmåls-
ränta i artikel 232 i förordningen
(EEG) nr 2913/92 tillämpas även
på annan skatt än tull och avgift
som skall tas ut för varor vid
import.
Dröjsmålsräntan skall beräknas
på det sätt som anges i 19 kap. 8 §
skattebetalningslagen (1997:483).
Dröjsmålsräntan är minst
100 kronor. Om det ursprungligen
obetalda beloppet är mindre än
100 kronor, får dröjsmålsränta
dock endast tas ut med
motsvarande belopp.
Vad som föreskrivs i tullag-
stiftningen om tull tillämpas även
beträffande dröjsmålsränta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall
dock gälla beträffande dröjsmålsavgift som beslutats av Tullverket före
ikraftträdandet.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift
Härigenom föreskrivs att 1 och 7 §§ lagen (1997:484) om dröjsmåls-
avgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Den som är betalningsskyldig
för skatt, tull, avgift eller ränta och
som inte i rätt tid och på rätt sätt
fullgör betalningsskyldigheten
skall, i de fall det särskilt före-
skrivs, betala en avgift (dröjsmåls-
avgift) enligt de grunder som
anges i denna lag.
Den som är betalningsskyldig
för skatt, avgift eller ränta och som
inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör
betalningsskyldigheten skall, i de
fall det särskilt föreskrivs, betala
en avgift (dröjsmålsavgift) enligt
de grunder som anges i denna lag.

7 §
Ett beslut om dröjsmålsavgift
får överklagas på det sätt som
gäller för överklagande av beslut
om den skatt, tull, avgift eller ränta
som föranlett dröjsmålsavgiften.
Ett beslut om dröjsmålsavgift
får överklagas på det sätt som
gäller för överklagande av beslut
om den skatt, avgift eller ränta
som föranlett dröjsmålsavgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall
dock gälla beträffande dröjsmålsavgift som beslutats av Tullverket före
ikraftträdandet.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:604) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse enligt lagen (1999:604)
om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1999:604) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 31 §
1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av
försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,
som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av
pensionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till
pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarför-
ordnande, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till
make eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarför-
ordnande samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels
kapital hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts till för-
säkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag
eller överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte
avser pensionsförsäkring enligt denna lag.
Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevande-
pension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras
vidare, om inte annat följer av sjuttonde stycket, att försäkringen med-
delats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skatt-
skyldighet föreligger enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel respektive lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med
försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om
sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänste-
pensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med
tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara
för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås
också pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den
anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för
vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela
avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans
make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efter-
levandepension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet
insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skatte-
myndigheten medge att dödsboet efter skattskyldig som bedrivit närings-
verksamhet i Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension.
Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den
efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i
samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande
gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk
person.
Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning
får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt
lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får
skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.
Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under
den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den
första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensions-
belopp.
För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt
planen. Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pen-
sionsplan avses emellertid även
- pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pen-
sionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med mot-
svarande uppgifter, dock i fråga om avsättning i balansräkning endast i
förening med kreditförsäkring,
- pensionsutfästelser för vilka kommunal eller statlig borgen eller
liknande garanti tecknats, samt
- pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som på arbets-
tagarsidan godkänts av sådan organisation som enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagar-
organisation.
Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende
ålderspension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den
försäkrade, vara förmånstagare.
Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så
länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga.
Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet
träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående
stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make,
varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade
varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå
som om den avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till
förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista
meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och
får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå
med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med
stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efter-
levandes livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades
död med följande undantag:
1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, får
upphöra när denne ingår nytt äktenskap.
2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra
vid sistnämnda tidpunkt.
3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år
påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.
4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på
sådan persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen
upphöra senast när barnet fyller 20 år.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får
endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt
nionde och tionde styckena.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensions-
försäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom inne-
hålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte
heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter,
som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan
föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som
är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller
efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.
Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i
denna lag ske,
1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett
oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen
inte har betalats senare än 10 år före återköpet, eller
2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.
Om det i annat fall än som avses i föregående stycke finns synnerliga
skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringsavtalet och
försäkringstekniska riktlinjer, får återköp medges av skattemyndigheten.
Bestämmelserna i förevarande lag hindrar inte heller
1. återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkrings-
tagarens tillgodohavande, eller
2. en överföring av hela för-
säkringens värde direkt till en
pensionsförsäkring som försäk-
ringstagaren tecknar hos samma
eller annan försäkringsgivare med
samma person som försäkrad.
Överföringen skall i så fall inte
anses som ett belopp som enligt
första stycket utgår på grund av
pensionsförsäkring och inte heller
som en betalning av avgift för
pensionsförsäkring.
2. en överföring av hela
pensionsförsäkringens värde direkt
till en pensionsförsäkring som
meddelats i en här i landet
bedriven försäkringsrörelse för
vilken skattskyldighet föreligger
enligt lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
respektive lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och som
försäkringstagaren tecknar i
samband med överföringen hos
samma eller annan för-
säkringsgivare med samma person
som försäkrad. Överföringen skall
i så fall inte anses som ett belopp
som enligt första stycket utgår på
grund av pensionsförsäkring och
inte heller som en betalning av
avgift för pensionsförsäkring.
Försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk- eller efterlevande-
pension och som har meddelats i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs
från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring, om den
försäkrade var bosatt utomlands när avtalet ingicks och där medgavs
avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för inbetalda premier.
Detsamma gäller försäkring av nämnda slag som arbetsgivare betalt
premier för under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete i
utlandet utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid
beskattningen i detta land. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den
försäkrades huvudsakliga förvärvsverksamhet. Skattemyndigheten får,
om särskilda skäl finns i annat fall än som avses i detta stycke, medge att
försäkring meddelad i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast
driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring. Om en för-
säkring beskattats som pensionsförsäkring med stöd av detta stycke, kan
försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensions-
försäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring
svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av
försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring
får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet
vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av
försäkring som huvudförsäkringen.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av
arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten
om att försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till
denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller
efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med
annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande
belopp, bortses i fråga om försäkring enligt 2 kap. 3 b § första stycket
klass 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) från sådana förändringar av
beloppen som föranleds av kursutvecklingen på fondandelarna.
Beslut som skattemyndighet meddelat avseende medgivande enligt
tredje, fjärde, sextonde eller sjuttonde stycket av denna anvisningspunkt
får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 2000 och tillämpas första
gången vid 2001 års taxering. Vad
som sägs i de nya föreskrifterna
om försäkringsavtalet och försäk-
ringstekniska riktlinjer gäller
under åren 2000 och 2001 i stället
försäkringstekniska grunder när
försäkringsgivaren tillämpar punk-
ten 2 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1999:600) om ändring i
försäkringsrörelselagen
(1982:713).
Denna lag träder i kraft den 31
december 1999 och tillämpas för-
sta gången vid 2001 års taxering.
Vad som sägs i de nya före-
skrifterna om försäkringsavtalet
och försäkringstekniska riktlinjer
gäller under åren 2000 och 2001 i
stället försäkringstekniska grunder
när försäkringsgivaren tillämpar
punkten 2 av övergångsbestäm-
melserna till lagen (1999:600) om
ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713).

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1600) om
beskattningen vid överlåtelser till underpris
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1998:1600) om beskattningen vid
överlåtelser till underpris skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

18 §
Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, eller ett
handelsbolag.
En svensk stiftelse eller en
svensk ideell förening får inte vara
förvärvare. En ideell förening som
är skattskyldig för all sin
verksamhet får dock förvärva en
tillgång från en annan ideell
förening.
En svensk stiftelse eller en
svensk ideell förening får inte vara
förvärvare. En stiftelse får dock
vid ombildning av sparbank till
bankaktiebolag enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619)
förvärva aktier i bankaktiebolaget.
Vidare får en ideell förening som
är skattskyldig för all sin
verksamhet förvärva en tillgång
från en annan ideell förening.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1999.

2.16 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:000)
Härigenom föreskrivs att 23 kap. 14 § och 58 kap. 18 §
inkomstskattelagen (1999:000) skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1999/2000:2
Föreslagen lydelse

23 kap.
14 §
Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, eller ett
svenskt handelsbolag.
En svensk stiftelse eller en
svensk ideell förening får inte vara
förvärvare. En förening som inte
omfattas av undantag från
skattskyldighet i 7 kap. får dock
förvärva en tillgång från en annan
ideell förening.
En svensk stiftelse eller en
svensk ideell förening får inte vara
förvärvare. En stiftelse får dock
vid ombildning av sparbank till
bankaktiebolag enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619)
förvärva aktier i bankaktiebolaget.
Vidare får en förening som inte
omfattas av undantag från
skattskyldighet i 7 kap. förvärva
en tillgång från en annan ideell
förening.

58 kap.
18 §
En pensionsförsäkring får återköpas trots bestämmelserna i detta
kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av
prisbasbeloppet. Återköp får också ske om
1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp,
2. försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagar-
förordnande, och
3. premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren.
Om det i andra fall finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske
enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer, får återköp
medges av skattemyndigheten.
Bestämmelserna i detta kapitel
hindrar inte återbetalning enligt 13
kap. 4 § äktenskapsbalken av för-
säkringstagarens tillgodohavande.
De hindrar inte heller en över-
föring av hela försäkringens värde
direkt till en pensionsförsäkring
som försäkringstagaren tecknar
hos samma eller annan försäk-
ringsgivare med samma person
som försäkrad. Överföringen skall
i så fall inte anses som pension
enligt 10 kap. 5 § första stycket 4
och inte heller som en betalning av
premier för pensionsförsäkring.
Bestämmelserna i detta kapitel
hindrar inte återbetalning enligt 13
kap. 4 § äktenskapsbalken av för-
säkringstagarens tillgodohavande.
De hindrar inte heller en över-
föring av hela pensionsförsäk-
ringens värde direkt till en annan
pensionsförsäkring än som avses i
5 § om försäkringstagaren tecknar
den i samband med överföringen
hos samma eller annan för-
säkringsgivare med samma person
som försäkrad. Överföringen skall
i så fall inte anses som pension
enligt 10 kap. 5 § första stycket 4
och inte heller som en betalning av
premier för pensionsförsäkring.

3 Ärendet och dess beredning
Frågor med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU har upphört
Den 1 juli 1999 upphörde den skattefria försäljningen vid resor inom EU.
I samband därmed trädde en rad lagändringar i kraft vars syfte var att
anpassa lagen (1994:1563) om tobaksskatt (tobaksskattelagen), lagen
(1994:1564) om alkoholskatt (alkoholskattelagen) och
mervärdesskattelagen (1994:200) till den nya situationen. Utöver dessa
ändringar infördes en ny lag (1999:445) om exportbutiker och en ny lag
(1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg
(provianteringslagen). Förslagen lades fram i prop. 1998/99:86 Ändrade
skatteregler med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör. I
propositionen uttalade regeringen att den avsåg att överväga möjligheten
att ingå bilaterala överenskommelser med andra EU-länder om
förenklade förfaranden för näringsidkare som regelbundet och ofta
transporterar varor mellan två orter i ett EU-land via ett annat EU-land
(s. 65). Därefter har Danmark och Storbritannien kontaktat
Finansdepartementet och uttryckt önskemål om att träffa sådana
överenskommelser. Mot den bakgrunden föreslås vissa ändringar i
tobaksskattelagen och alkoholskattelagen i syfte att möjliggöra
överenskommelser om förenklade förfaranden.
Med anledning av att Tullverket har påpekat att regeringen enligt
provianteringslagen, till skillnad från tidigare lagstiftning, saknar
möjlighet att medge dispens från de begränsningar som gäller för den
skattefria försäljningen ombord på färjor i trafik mellan Sverige och
Norge tar regeringen upp även denna fråga.
Dessutom föreslås vissa justeringar i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen) med
anledning av att den skattefria försäljningen vid resor inom EU har
upphört.
Förslagen har utformats i samråd med Riksskatteverket och Tullverket,
som inte har haft något att invända i sak.
Fordonsskatt
Den 1 juli 1994 ändrades 1 kap. 2 § brottsbalken på så sätt att stadgandet
om att i balken beskriven gärning skall, om inte annat sägs, anses som
brott endast om den begås uppsåtligen görs generellt tillämpligt, dvs.
även specialstraffrätten omfattas av detta stadgande.
I en övergångsbestämmelse anges att lagändringen skall tillämpas på
samtliga straffbestämmelser i annan lag eller författning än brottsbalken
först från och med den 1 juli 1999. Eftersom giltighetstiden för den
nämnda övergångsbestämmelsen numera löpt ut tar regeringen upp
frågan om det vid utdömande av ansvar för brukande av obeskattat
fordon enligt 79 § fordonsskattelagen (1988:327) skall krävas uppsåt
eller om det även bör utdömas ansvar vid oaktsamhet.
Vägverket har i en skrivelse till Kommunikationsdepartementet påtalat
att verket inte har rätt att provköra fordon vid haveristudier eller
marknadskontroller enligt EU:s produktdirektiv om fordonet inte får
brukas enligt fordonsskattelagen på grund av obetald skatt. Vägverket har
föreslagit att fordonsskattelagen skall ändras så att det blir tillåtet att
bruka ett fordon, trots att brukandeförbud gäller, vid tillsyn enligt
produktsäkerhetslagen och haveriundersökning. I propositionen föreslår
regeringen en sådan ändring.
Förslaget om ändring i fordonsskattelagen har utarbetats i samråd med
Riksskatteverket och Vägverket samt vad gäller ändringen i
straffbestämmelsen även Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen.
Energiskatt
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG (EGT L 350
28.12.1998 s. 58, Celex 398 L 0070) om kvaliteten på bensin och
dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG skall
genomföras i svensk lagstiftning genom ändringar i miljöbalken.
Direktivet har föregåtts av ett omfattande arbete inom det s.k. Auto/oil-
programmet som syftar till skärpningar av avgasutsläppen från
motorfordon och kvaliteten på bensin och dieselbränslen. Direktivet
medför vidare att det befintliga miljöklassystemet för bensin och
dieselolja behöver justeras. Dessutom införs en ny miljöklass på bensin
som är ett resultat av överläggningar mellan Naturvårdsverket och
Svenska Petroleum Institutet (SPI) som initierades av ett uppdrag till
Naturvårdsverket i regeringens regleringsbrev i december 1996. Verket
rapporterade uppdraget i januari 1998 (dnr M98/56/7).
Förslaget om att beskatta tjock eldningsolja som används för
fordonsdrift har föranletts av en skrivelse från Riksskatteverket den 22
februari 1999. Skrivelsen har remitterats till Tullverket och SPI.
Tullverket hade inte någon erinran mot förslaget att utvidga
tillämpningsområdet för lagen om skatt på energi. SPI ansåg att en
märkning av eldningsoljan inte var motiverad och hade ett förslag till
teknisk lösning.
Skattelättnader för naturgas som drivmedel tillämpas i dag genom s.k.
pilotprojektsdispenser, som efter ansökan meddelats de skattskyldiga i
särskilda regeringsbeslut med stöd av 2 kap. 12 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi, LSE. Tre företag, som svarar för i princip all distribution
av naturgas som drivmedel i Sverige, har för perioden 1995 - 1999 på
detta sätt beviljats nedsättning av energiskatten till en nivå som 1995
motsvarade den energiskatt som gällde för naturgas som användes för
uppvärmningsändamål. För de efterföljande åren har skattesatsen
justerats i förhållande till konsumentprisindex. Vid beredning av
bolagens förnyade ansökningar om pilotprojektsdispenser för kommande
perioder har behovet av en mer långsiktig och permanent skattelösning
för naturgasens del uppmärksammats. Dessa synpunkter gör sig gällande
även för gasol och metan.
Mot bakgrund av de förhållanden som redogjorts för ovan har inom
Finansdepartementet utarbetats en promemoria om införandet av enhet-
liga energiskattesatser för gasol, metan och naturgas. Promemorians
lagförslag är detsamma som regeringens. Promemorian har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1.
En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi1999/1215).
Cementa AB och Svenska Kalkföreningen har i separata framställ-
ningar till regeringen den 16 resp. 23 februari 1999 hemställt att
giltigheten av den i dag övergångsvis gällande begränsningsregeln för
koldioxidskatteuttaget inom den energiintensiva tillverkningsindustrin,
den s.k. 1,2-procentsregeln, förlängs med åtminstone tre år.
Lagförslagen om ändringar i miljöbalken och lagen om skatt på energi
har under hand beretts med Riksskatteverket, SPI och Naturvårdsverket.
Hänsyn till deras synpunkter har tagits i det slutliga förslaget.
Avfallsskatt
Riksdagen har beslutat att en ny lag om skatt på avfall skall träda i kraft
den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:84, bet. 1998/99:SkU20, rskr.
1998/99:258, SFS 1999:673). Regeringen hade i propositionen bedömt
att skatt borde tas ut även på biobränsleaska med hög halt av radioaktivt
cesium. Skatteutskottet ansåg dock vid sin behandling att det borde
finnas en möjlighet att göra avdrag för cesiumhaltig aska och föreslog att
regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser
detta syfte. Riksdagen gav genom sitt beslut i den delen regeringen detta
till känna.
En promemoria om befrielse från avfallsskatt för cesiumhaltiga askor
har utarbetats inom Finansdepartementet. Promemorians lagförslag är i
allt väsentligt detsamma som regeringens. I promemorian föreslås att
avfallsskatt inte skall tas ut på biobränsleaska, som innehåller minst 5
kilobecquerel cesium-137 per kilogram aska och som förts in till en
avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut
beslutat för att deponering av sådan aska skall få ske där. Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi1999/2332).
Dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull
Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 december 1996
tillkallade det statsråd som har ansvar för tullväsendet en särskild
utredare med uppdrag att göra en översyn av den tullagstiftning som
faller inom Finansdepartementets ansvarsområde (dir. 1996:103).
Utredningen, som antog namnet Tullagsutredningen (Fi 1997:03), har
avlämnat delbetänkandet SOU 1998:127 Tullagens överklaganderegler
m.m. vid en omorganisation av Tullverket i oktober 1998 samt slut-
betänkandet SOU 1999:54 En ny tullag i maj 1999.
Enligt artikel 232 i rådets förordning (EEG) 2913/92 av den 12 oktober
1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen),
skall dröjsmålsränta debiteras när tullbeloppet inte har betalats inom
föreskriven tid. I 30 § tullagen (1994:1550) anges, att om tull inte betalas
inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484)
om dröjsmålsavgift. Generaltullstyrelsen föreslog i en framställning till
regeringen den 3 juli 1997 bl.a. att 30 § tullagen skulle ändras på så sätt
att en kostnadsränta som beräknas enligt 19 kap. 8 § första meningen
skattebetalningslagen (1997:483) skall tas ut i stället för dröjsmålsavgift
enligt lagen om dröjsmålsavgift vid för sen betalning av tull och annan
skatt eller avgift som tas ut enligt tullagstiftningen. Styrelsen anförde
bl.a. att tillämpningen av räntesatserna i 2 § lagen om dröjsmålsavgift
ibland leder till oskäligt höga dröjsmålsavgifter, särskilt vid korta
dröjsmål. Styrelsen föreslog också att bestämmelser skulle införas som
ger styrelsen möjlighet att medge befrielse från kostnadsränta beträffande
annan skatt än tull och avgift som tas ut på varor vid införsel om det
finns synnerliga skäl. Regeringen överlämnade genom beslut den 16
oktober 1997 (Dnr Fi98/1418) ärendet till Tullagsutredningen.
Tullagsutredning har behandlat Generaltullstyrelsens framställning i
sitt slutbetänkande. Utredningen föreslår att det i den nya tullagen tas in
en bestämmelse av vilken det framgår dels att betämmelserna om
dröjsmålsränta i artikel 232 gäller även beträffande annan skatt som tas
ut vid import, dels att dröjsmålsränta skall beräknas enligt 19 kap. 8 §
skattebetalningslagen.
Tullagsutredningens slutbetänkande har under sommaren remitterats
till ett stort antal remissinstanser. Med hänsyn till omfattningen av
lagstiftningsärendet kommer proposition kunna lämnas tidigast under
våren 2000. Frågorna om dröjsmålsränta har ansetts vara av sådan natur
att de bör behandlas redan nu i höst.
Övriga frågor
Ett förtydligande föreslås i kommunalskattelagen (1928:370) och i den
av regeringen i prop. 1999/2000:2 föreslagna inkomstskattelagen vad
gäller möjligheten att göra överföringar mellan pensionsförsäkringar.
Vidare föreslås en justering i lagen (1998:1600) om beskattningen vid
överlåtelser till underpris respektive i 23 kap. om underprisöverlåtelser i
den föreslagna inkomstskattelagen. Justeringen innebär att reglerna också
skall tillämpas i fråga om stiftelser vid ombildning av sparbanker till
bankaktiebolag.
Förslagen har upprättats inom Finansdepartementet och synpunkter på
dessa förslag har under hand inhämtats från Riksskatteverket.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 23 september 1999 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 4. Regeringens lagförslag har utformats i enlighet med vad
Lagrådet förordat.
Skyldigheten att betala dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull och
möjligheterna till eftergift av räntan framgår av artikel 232 i tullkodexen.
De föreslagna ändringarna av de svenska bestämmelserna om
dröjsmålsränta innebär i sak endast att grunden för beräkning av räntan
ändras. Den bestämmelse som enligt föreslaget skall ligga till grund för
beräkningen av dröjsmålsräntan, 19 kap. 8 § skattebetalningslagen, har
redan granskats av Lagrådet under arbetet med utformningen av
skattebetalningslagen. Regeringen finner därför att den aktuella frågan
om dröjsmålsränta är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande i
denna fråga skulle sakna betydelse. Övriga föreslagna lagändringar är av
sådan lagteknisk enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Något yttrande har därför inte inhämtats beträffande nyss
nämnda lagförslag.
4 Förenklat förfarande för näringsidkare som
transporterar beskattade varor via Sverige
Regeringens förslag: Förfarandet med ett förenklat
ledsagardokument för nationella transporter via andra EU-länder får
ersättas av andra förenklade förfaranden.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1998/99:86 Ändrade
skatteregler med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör
redogjorde regeringen för hur gällande skatteregler bör tolkas om
alkohol- och tobaksvaror säljs ombord på fartyg och luftfartyg. I korthet
innebär tolkningen att för varor som tas ombord i Sverige utgår svensk
skatt. För varor som tas ombord i ett annat medlemsland gäller det
landets skatt. Om varorna i det senare fallet säljs på svenskt territorium
skall svensk skatt tas ut men om sådan försäljning inte sker utlöses ingen
beskattning i Sverige. Sistnämnda slutsats bygger på en tolkning av
artikel 7 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om
allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning
och övervakning av sådana varor (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex
392L0012), det s.k. cirkulationsdirektivet.
Färjerederier och flygbolag som vill undvika att betala svensk
punktskatt för varor som tagits ombord i ett annat EU-land måste alltså
upphöra med försäljningen innan fartyget når svenskt territorium. Även
om försäljning inte sker i destinationslandet innebär förflyttningen av
varorna ett krav på att ledsagardokument skall upprättas. Av punkten 7 i
artikel 7 i cirkulationsdirektivet framgår nämligen att när
punktskattepliktiga varor som redan frisläppts för konsumtion i en
medlemsstat skall flyttas till en bestämmelseort i samma medlemsstat via
en annan medlemsstats territorium skall de åtföljas av ett förenklat
ledsagardokument. I punkten 8 finns ytterligare krav för sådana
leveranser.
Emellertid finns i punkten 9 en möjlighet att underlätta hanteringen i
nu angivna fall. Där föreskrivs att om punktskattepliktiga varor ofta och
regelbundet flyttas på det sätt som anges i punkten 7 kan
medlemsstaterna, genom bilaterala avtal, tillåta förenklingar som avviker
från punkterna 7 och 8. I prop. 1998/99:86 Ändrade skatteregler med
anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör uttalade
regeringen att den avsåg att överväga denna möjlighet och ta kontakt med
i vart fall de medlemsländer dit en mer omfattande trafik förekommer för
att diskutera sådana avtal. Hittills har kontakter tagits med Danmark och
Storbritannien. Båda dessa länder har uttryckt önskemål om att ingå
bilaterala avtal om förenklingar som avviker från kravet på förenklat
ledsagardokument vid nationella transporter via ett annat EU-land.
Enligt 26 a § lagen om tobaksskatt och 25 a § lagen om alkoholskatt
skall transporter av beskattade varor till en svensk ort via ett annat EU-
land åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. Bestämmelserna är
endast tillämpliga i fall varorna har beskattats i Sverige. Lagarna om
alkohol- och tobaksskatt uppställer alltså inga krav på att varor som t.ex.
beskattats i Danmark och som därefter transporteras mellan två danska
orter via Sverige skall åtföljas av ett förenklat ledsagardokument.
För att Sverige skall kunna ingå bilaterala överenskommelser om
förenklingar i enlighet med punkten 9 i artikel 7 cirkulationsdirektivet
måste det finnas regler som gör det möjligt för berörda näringsidkare att
använda andra förfaranden än förfarandet med förenklat
ledsagardokument. Lagrådet har anfört att det inte behövs något
uttryckligt bemyndigande från riksdagen för att regeringen skall kunna
meddela föreskrifter om förenklade ledsagardokument. Regeringen delar
denna bedömning. I lagarna om tobaksskatt och alkoholskatt finns dock
uttryckliga regler om förenklat ledsagardokument. Eftersom lag endast
får ändras genom lag måste i lagarna finnas uttryckliga regler om
möjligheten att använda andra förfaranden än det i lagarna föreskrivna. I
enlighet med vad Lagrådet anfört föreslår därför regeringen att det i
aktuella lagar tas in bestämmelser om att vid nationella transporter via
andra EU-länder får förfarandet med förenklat ledsagardokument ersättas
av andra förenklade förfaranden.
Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen (RF) är behörigheten att ingå
internationella överenskommelser förbehållen regeringen. Som framgår
av 10 kap. 2 § RF krävs i vissa fall att riksdagen godkänner en
överenskommelse. Fordras exempelvis en lagändring eller anslagsbeslut
för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt
överenskommelsen, måste regeringen inhämta riksdagens godkännande.
Dessutom krävs att riksdagen godkänner överenskommelser av större
vikt, även om de inte förutsätter någon åtgärd inom riksdagens
behörighetsområde.
Genom att förfarandet med förenklat ledsagardokument föreslås få
ersättas med andra förenklade förfaranden vad gäller nationella
transporter via andra EU-länder krävs ingen lagändring för att Sverige
skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt en sådan överenskommelse
som avses i artikel 7.9 i cirkulationsdirektivet. Något anslagsbeslut krävs
inte heller för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt en
sådan överenskommelse. Med hänsyn till det nu sagda och till att fråga
inte är om överenskommelser av större vikt krävs inte riksdagens
godkännande. När så är fallet kan regeringen enligt 10 kap. 3 § RF
uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå internationella
överenskommelser. Regeringen har för avsikt att uppdra åt
Riksskatteverket att ingå nu aktuella överenskommelser.
Som tidigare nämnts uppställer lagarna om alkohol- och tobaksskatt
inga krav på förenklat ledsagardokument när varor, som beskattats i ett
annat EU-land, transporteras till en ort i detta land via Sverige. Det kan
t.ex. röra sig om ett färjerederi som provianterar varor i Tyskland och
säljer dessa på en färjelinje mellan Sverige och Tyskland. I sådana fall
tas inte svensk punktskatt ut om rederierna väljer att stoppa försäljningen
innan färjan når svenskt territorium, vilket rederierna förmodligen gör
eftersom de tyska punktskatterna är betydligt lägre än de svenska. När
varor regelbundet transporteras via Sverige på nu angivet sätt skulle
kontrollen av att inga varor säljs på svenskt territorium underlättas om
beskattningsmyndigheten hade uppgift om vilka aktörer som
transporterar varor via Sverige. I lagrådsremissen föreslogs därför att
regeringen skulle bemyndigas att meddela föreskrifter om
anmälningsskyldighet för den som transporterar varor, som beskattats i
ett annat EU-land, till en ort i detta land via Sverige. Lagrådet har dock
anfört att eftersom anmälningsskyldigheten inte är sanktionerad kan
regeringen besluta om dylika föreskrifter utan bemyndigande från
riksdagen. Regeringen delar denna bedömning. Regeringen kommer
alltså att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i nu aktuella fall
eller överlåta åt Riksskatteverket att meddela föreskrifter i ämnet.
Förslagen föranleder ändringar i 26 § lagen om tobaksskatt och i 25 §
lagen om alkoholskatt. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den
1 januari 2000.
5 Privatinförsellagen anpassas till att
taxfreeförsäljningen inom EU har upphört
Regeringens förslag: Lagen om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen anpassas till att taxfreeförsäljningen inom EU upphörde den 1
juli 1999.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1999 upphörde
taxfreeförsäljningen inom EU. Det innebär att det inte längre är möjligt
att köpa alkoholdrycker och tobaksvaror utan skatt vid resor till andra
EU-länder. I 2 § lagen om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen (privatinförsellagen) görs skillnad mellan personer som är
bosatta i Sverige och personer som inte är det. För att personer som är
bosatta i Sverige skall få föra in varor som köpts skattefritt krävs
antingen att inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller att
utlandsvistelsen har varat längre än 20 timmar. Några sådana
begränsningar finns inte för personer som är bosatta utanför Sverige.
Syfte med nuvarande ordning är att begränsa svenskars möjlighet att
handla taxfree vid kortare utlandsresor med fartyg. Sedan den 1 juli 1999
kan dock den som reser till Sverige från ett annat EU-land inte förvärva
obeskattade varor. Den skillnad som görs i privatinförsellagen mellan
personer som är bosatta i Sverige och personer som inte är det har alltså
spelat ut sin roll och bör därför tas bort. Detta uppnås genom en ändring i
2 § andra stycket privatinförsellagen.
Enligt privatinförsellagen skall vad som gäller för person som är bosatt
i Sverige även gälla den som utför arbete på det fartyg eller luftfartyg
som inresan sker med, även om denne är bosatt i ett annat land. Eftersom
skillnaden tas bort mellan personer som är bosatta i Sverige och personer
som inte är det bör även denna bestämmelse utgå.
För tydlighetens skull bör nämnas att eftersom Åland inte tillhör EG:s
skatteområde kan skattefri försäljning fortfarande ske ombord på resor
mellan Sverige och Åland (se prop. 1998/99:86 s. 36). För den som varit
på Åland gäller dock lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import
(se 1 kap. 3 §). När det gäller alkoholdrycker och tobaksvaror framgår av
3 kap. 8 § nämnda lag att frihet från skatt kan medges en resande som är
bosatt i Sverige endast om inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig
trafik eller om utlandsvistelsen varit längre än 20 timmar eller om
varorna beskattats i Åland. Dessa begränsningar kommer alltså även i
fortsättningen att gälla för personer som kommer till Sverige från Åland.
De nu föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
6 Skattefri försäljning ombord på färjor i trafik
mellan Sverige och Norge
Regeringens förslag: Regeringen ges befogenhet att i fråga om viss
fartygslinje medge undantag från de begränsningar som gäller för den
skattefria försäljningen ombord på färjor i trafik mellan Sverige och
Norge.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1998/99:86 Ändrade
skatteregler med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör
bedömde regeringen att den nordiska provianteringsöverenskommelsen
har spelat ut sin roll när det gäller att begränsa den skattefria
försäljningen på resor mellan å ena sidan Sverige och Danmark och å
andra sidan Sverige och Finland och att överenskommelsen därför på sikt
bör sägas upp. Däremot ansåg regeringen att överenskommelsen
fortfarande har aktualitet när det gäller fartygstrafiken till Norge. De
begränsningar i förhållande till Norge som följer av överenskommelsen
fördes därför över från förordningen (1994:1694) om viss proviantering
m.m. till den nya lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg (se
prop. 1998/99:86, s. 76-77)
Den nordiska provianteringsöverenskommelsen (NPÖ) mellan
Danmark, Finland, Norge och Sverige har gällt sedan år 1969. Vilka
obeskattade varor som får provianteras i syfte att försäljas från kiosker
eller liknande försäljningsställen ombord regleras i artikel 3 och beror på
om det är fråga om en kort eller lång rutt. Till korta rutter räknas rutter i
Öresund och vissa rutter mellan Sverige och Norge. På korta rutter får
proviantering endast ske med tobaksvaror, choklad och konfektyrer. På
andra rutter kan spritdrycker med en alkoholhalt av högst 60
volymprocent, vin, öl, tobaksvaror, cigarrettpapper, choklad- och
konfektyrvaror och parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel
provianteras. Dessa begränsningar finns sedan den 1 juli 1999 i 6 § lagen
om proviantering av fartyg och luftfartyg.
Enligt förordningen om viss proviantering m.m. fick regeringen medge
dispens från de begränsningar som gäller för korta rutter mellan Sverige
och Norge. Det finns ingen färjelinje mellan Sverige och Norge som
meddelats dispens enligt provianteringsförordningen. Däremot finns det
ett beslut från 1987 i vilket regeringen medger att färjelinjen Sandefjord-
Strömstad behandlas som en lång rutt enligt artikel 3 i NPÖ.
Övergångsbestämmelserna till provianteringsförordningen kan tolkas på
så sätt att beslutet skall fortsätta att gälla som ett medgivande om
undantag från begränsningarna i provianteringsförordningen.
Den nya lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg innehåller
emellertid ingen befogenhet för regeringen att medge undantag från de
begränsningar som enligt 6 § nämnda lag gäller för korta rutter mellan
Sverige och Norge. Beslutet från 1987 förhandlades fram tillsammans
med Norge, dvs. även den norska regeringen har i ett beslut från samma
år medgett undantag från de begränsningar som följer av NPÖ. Mot den
bakgrunden är det inte lämpligt att Sverige ensidigt väljer att avskaffa
möjligheten att få dispens från begränsningarna för korta rutter. Det kan i
och för sig finnas skäl att ta kontakt med Norge för att diskutera den
framtida utformningen av provianteringsbestämmelserna för trafiken
mellan länderna. I avvaktan på resultatet av sådana diskussioner bör dock
regeringen i likhet med vad som tidigare gällt få befogenhet att medge
dispens från begränsningarna för korta rutter. En bestämmelse härom bör
därför införas i 6 § lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg.
Eftersom dispens bör kunna medges från och med den 1 juli 1999 bör det
i övergångsbestämmelserna föreskrivas att dispenser som regeringen
meddelar får omfatta tid från och med nämnda datum.
7 Ändringar i fordonsskattelagen
7.1 Straffbestämmelsen i fordonsskattelagen
Regeringens förslag: För att ansvar skall kunna utdömas om ett
fordon brukats utan att fordonsskatten betalats skall krävas att det
föreligger uppsåt eller oaktsamhet.

Skälen för regeringens förslag: För att ansvar skall kunna utdömas
för en straffbar gärning krävs en beskrivning av gärningsmannens
förhållande till gärningen. En gärning kan utföras med vetskap om att
detta är straffbart. I sådana fall föreligger uppsåt. Vid åtskilliga brott
krävs det emellertid inte uppsåt utan det räcker med att gärningsmannen
har varit oaktsam. Vid strikt ansvar kan ansvar utdömas även om varken
uppsåt eller oaktsamhet skulle föreligga.
I avsnitt 3 ovan anförs att det i 1 kap. 2 § brottsbalken numera
presumeras att det krävs uppsåt för att kunna utdöma ansvar även i
specialstraffrätten. För det fall lagstiftaren vill att oaktsamhet skall vara
tillräckligt för att ansvar skall kunna utdömas i en specialstraffrättslig
bestämmelse måste således detta särskilt anges i straffbestämmelsen.
I 79 § fordonsskattelagen anges att för det fall ett fordon brukas utan
att skatten betalats kan ansvar utdömas och en påföljd ges i form av böter
eller fängelse. Det anges emellertid inte om det krävs uppsåt eller
oaktsamhet för att kunna utdöma ansvar. Bestämmelsen har närmast
tillämpats som om strikt ansvar förelegat. Straffbestämmelsen i 79 §
fordonsskattelagen bör utformas i enlighet med de nya principerna som
framgår av 1 kap. 2 § brottsbalken. Det finns dock inte skäl att avvika i
någon större utsträckning från den tidigare tillämpningen av
straffbestämmelsen. Ett krav på uppsåt för att ansvar skall kunna
utdömas får således anses vara för högt ställt. Regeringen anser att
ansvar vid brukande av obeskattat fordon skall kunna utdömas även vid
oaktsamhet. För att ansvar skall kunna utdömas om ett fordon brukats
utan att fordonsskatten betalats skall därför krävas att det föreligger
uppsåt eller oaktsamhet.
I fjärde stycket i 79 § fordonsskattelagen anges att om ägaren visar att
han iakttagit vad som ankommer på honom för att hindra att fordonet
brukas, är han fri från ansvar. Detta stycke skall ses i ljuset av att ansvar,
innan detta stycke tillkom, utdömdes oavsett förhållandena i det enskilda
fallet. Fjärde stycket infördes för att undvika oskäliga resultat med ett
strikt ansvar. Eftersom ansvaret inte längre skall vara strikt, kan stycket
således utgå.
Någon särskild övergångsbestämmelse föreslås inte. Enligt allmänna
straffrättsliga principer gäller i huvudsak att straff skall bestämmas efter
den lag som gällde när gärningen företogs. Om en annan lag gäller när
dom meddelas skall den nya lagen tillämpas, om den leder till lindrigare
straff.
7.2 Provkörning av fordon vid tillsyn enligt
produktsäkerhetslagen och haveriundersökning
Regeringens förslag: I fordonsskattelagen införs en bestämmelse
som tillåter att ett fordon provkörs vid tillsyn enligt
produktsäkerhetslagen (1988:1604) och haveriundersökning trots att
brukandeförbud gäller för fordonet på grund av obetald skatt.

Skälen för regeringens förslag: I 35 § fordonskungörelsen
(1972:595) föreskrivs att fordon i vissa fall får provköras trots att hinder
mot fordonets brukande föreligger enligt den kungörelsen,
bilregisterkungörelsen (1972:599) eller bilavgasförordningen
(1991:1481).
Enligt 81 § fordonsskattelagen skall under vissa omständigheter
föraren av ett fordon, som brukas trots att brukandeförbud gäller för
fordonet på grund av obetald skatt, dömas till ansvar. I lagrummet finns
dock ett undantag från ansvar när fordonet provkörs vid besiktning eller
inspektion enligt 35 § fordonskungörelsen.
Inom Vägverket utförs sedan en tid tillbaka haveristudier efter svårare
trafikolyckor. I dessa studier ingår bl.a. att utföra tekniska
undersökningar av fordon som har varit inblandade i olyckorna. I vissa
fall kan det därvid vara nödvändigt att provköra fordonet.
Vägverket utövar även tillsyn enligt produktsäkerhetslagen, s.k.
marknadskontroll, såvitt avser fordon och utrustning till dessa. För att
kunna utföra dessa kontroller på bästa sätt kan ett fordon behöva
provköras.
För närvarande medger inte fordonskungörelsen och
fordonsskattelagen att provkörning i nu nämnda syften sker av fordon
beträffande vilka brukandeförbud föreligger. Enligt regeringens mening
är detta inte en tillfredsställande ordning. Regeringen föreslår därför att
81 § fordonsskattelagen ändras så att provkörning av ett fordon för vilket
brukandeförbud på grund av obetald skatt föreligger, medges i samband
med haveriundersökningar och tillsynsverksamhet enligt
produktsäkerhetslagen.
Regeringen har för avsikt att samtidigt som en eventuell ändring i
enlighet med det nu redovisade förslaget utfärdas göra erforderliga
ändringar i 35 § fordonskungörelsen.
8 Nya kvalitetskrav och justerade miljöklasser
på bensin och dieselbränslen
8.1 Bakgrund
8.1.1 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om
kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av
rådets direktiv 93/12/EEG
I juni 1996 presenterade EG-kommissionen för Europaparlamentet och
rådet ett förslag till direktiv som reglerar kvaliteten på bensin och diesel-
olja (KOM(96)248 slutlig). Förslaget ingick i det s.k. Auto/oil-
programmet som avser sammanlagt fem direktiv. Auto/oil-programmet
syftar till att dels genom skärpningar av avgasutsläppen i motorfordon,
dels genom att ställa kvalitetskrav på fordonsbränslen, uppnå de av EU
uppställda målen för luftkvalitet i storstäder.
I juni 1997 fattade rådet beslut om innehållet i kommissionens förslag
avseende kvalitetskrav på fordonsbränslen. Europaparlamentets
uppfattning avvek från rådets beslut, varvid förlikningsdiskussioner
inleddes. Dessa avslutades den 29 juni 1998 och direktivförslaget antogs
slutligen av rådet den 17 september 1998.
Sverige var under hela förhandlingsprocessen drivande för att
kvalitetskraven i direktivet skulle skärpas, särskilt avseende svavelhalten.
Detta arbete resulterade i skärpta krav på svavelhalten i bensin från och
med år 2000 och ytterligare skärpta krav på svavelhalterna från och med
år 2005. De bränslen som redan i dag används i Sverige för motorfordon
uppfyller dock mer långtgående kvalitetskrav än vad direktivet
föreskriver.
Enligt direktivets definition av bensin omfattar detta begrepp alla
flyktiga mineraloljor som är avsedda för användning i
förbränningsmotorer med styrd tändning för framdrivning av fordon och
som omfattas av nummer 2710 00 27, 2710 00 29, 2710 00 32,
2710 00 34 och 2710 00 36 i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt
förordningen (EEG) 2658/87. Direktivet avser med dieselbränslen
gasoljor som omfattas av KN-nr 2710 00 66 och som används för sådana
motorfordon som avses i direktiv 70/220/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftförorening genom
avgaser från motorfordon samt direktiv 88/77/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga
föroreningar från dieselmotorer som används i fordon.
Bestämmelserna i direktiv 98/70/EG skall tillämpas i samtliga
medlemsländer från och med den 1 januari år 2000. Från och med
nämnda dag måste den bensin och dieselbrännolja som används i
motorfordon och som saluförs åtminstone uppfylla direktivets bindande
kravnivåer i enlighet med bilaga I respektive II i direktivet. En ytterligare
skärpning införs från och med den 1 januari 2005 i enlighet med bilaga
III och IV. Direktivet medger dock medlemsstaterna att redan från och
med den 1 januari år 2000 tillåta försäljning av bensin och diesel som
uppfyller de strängare miljökraven enligt specifikationerna i bilaga III
respektive IV.
Direktiv 98/70/EG tillåter medlemsstaterna att för dieselbrännoljor
som används i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg
(s.k. arbetsmaskiner) och i jordbrukstraktorer kräva samma högsta
tillåtna svavelhalt som fastställts i direktiv 98/70/EG eller den svavelhalt
som fastställts för dieselbränslen i direktiv 93/12/EEG.
Direktivet innehåller ett förbud mot försäljning av blyad motorbensin
från den 1 januari 2000. För användning i äldre fordon av karakteristiskt
slag finns möjlighet för medlemsstaterna att tillåta försäljning av blyad
bensin i mindre mängd och för distribution via särskilda intressegrupper.
Medlemsstaterna har under vissa förutsättningar möjlighet att ansöka
hos kommissionen om undantag från förbudet mot försäljning av blyad
bensin och införande av kraven på svavelhalter i bensin och dieselbränn-
olja.
Medlemsstaterna får kräva användning av bränslen med striktare
miljöspecifikationer än direktivet anger inom bestämda områden för
delar av eller hela fordonsparken. Ansökan sker hos kommissionen enligt
den ordning direktivet föreskriver och skall vara motiverad av miljö-
eller hälsoskäl.
De obligatoriska kraven i bilaga III och IV kommer att kompletteras
med andra miljöspecifikationer som utarbetas av kommissionen och som
skall överlämnas till rådet och Europaparlamentet senast den 31
december 1999.
8.1.2 Gällande svensk bränslelagstiftning
Grundläggande bestämmelser om bränslen finns för närvarande i
miljöbalken (1998:808). I 14 kap. 22 § miljöbalken stadgas att bensin
som används som motorbränsle skall delas in i miljöklasser enligt en
bilaga till balken. Före den 1 januari 1999 återfanns motsvarande
bestämmelse i 6 a § lagen (1985:426) om kemiska produkter.
Miljöbalken omfattar även den reglering som tidigare återfanns i lagen
(1976:1054) om svavelhaltigt bränsle.
Enligt 14 kap. 21 § miljöbalken har regeringen rätt att meddela
föreskrifter om bränslen beträffande kvalitet och egenskaper,
förbränning, handel, överlåtelse eller införsel om det behövs för att
motverka utsläpp i luften av ämnen som kan vara farliga för människors
hälsa eller miljön. Bestämmelsen är straffsanktionerad genom 29 kap. 8 §
21 miljöbalken, vari stadgas att den som med uppsåt eller av oaktsamhet
bryter mot föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller
införsel av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 § döms till böter
eller fängelse i högst två år.
Bensin delas in i miljöklass 2 och 3 enligt bilagan till miljöbalken. För
miljöklass 2 finns två kategorier av bensin för fordon med eller utan
katalytisk avgasrening. Dieselolja delas in i tre miljöklasser vilket
framgår av lagen (1994:1776) om skatt på energi. Miljöklasserna för
bensin och dieselolja är kopplade till differentierade skatter enligt lagen
om skatt på energi.
Detaljerade bestämmelser om svavelhalt i olika bränslen finns i
förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle. I 6 § den förordningen
finns bl.a. en bestämmelse om högsta tillåtna svavelhalt i dieselbrännolja
som används till motorfordon. Beträffande tillsyn gäller från den 1
januari 1999 förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken.
Naturvårdsverket har det centrala tillsynsansvaret och meddelar
ytterligare föreskrifter om verkställigheten enligt förordningen om
svavelhaltigt bränsle.
I förordningen (1985:838) om motorbensin finns bestämmelser om
högsta tillåtna halt av blyföreningar i bensin, vilket innebär att det i
praktiken råder förbud mot blyad bensin i Sverige. Naturvårdsverket har
enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken det centrala
tillsynsansvaret och meddelar ytterligare föreskrifter för verkställigheten
enligt förordningen om motorbensin.
8.2 Anpassning av miljöklassystemet för bensin och
dieselolja till nya EU-regler
Regeringens förslag: Miljöbalkens regler om bensin och dess
indelning i miljöklasser anpassas till kraven i rådets direktiv 98/70 EG
om kvaliteten på bensin och dieselbränslen. Direktivets förbud mot
försäljning av blyad bensin införs och sanktioneras genom en
straffbestämmelse. Vidare införs en miljöklass 1 bensin med högre
kvalitetskrav än vad direktivet föreskriver. De obligatoriska kraven
för dieselbrännoljor införs i en ny bilaga 2 till miljöbalken.

Skälen för regeringens förslag: Miljöbalken innehåller i dag regler
om bensin och dess indelning i miljöklasser. Genom Auto/oildirektivet
införs obligatoriska kravnivåer som kommer att utgöra en del av det
svenska miljöklassystemet. Det är därför naturligt att införa direktivets
krav för bensin i miljöbalkens nuvarande bilaga. Vad gäller dieselbränn-
olja finns bestämmelserna om miljöklassindelning för närvarande i lagen
om skatt på energi där dessa enbart kopplats till skattesatser. För att
uppnå ett enhetligt och samlat miljöklassystem för såväl bensin som
dieselbrännolja bör de obligatoriska kraven för dieselbrännolja i stället
framgå av miljöbalkens regelsystem. Av dessa skäl samt för att uppnå en
heltäckande överensstämmelse med det skattepliktiga området i lagen om
skatt på energi föreslås därför vissa ändringar i 14 kap. 22 § miljöbalken.
Vidare föreslås en uppdatering av nuvarande bilaga och införande av en
ny bilaga 2, innehållande miljöklasserna för dieselbrännolja.
Den föreslagna bilaga 1 till miljöbalken anger det nya
miljöklassystemet för bensin. Direktivets krav införs i miljöklass 2 som
lägsta tillåtna kravnivå vid försäljning av bensin. Dessa krav innebär
förbättringar jämfört med nuvarande krav för miljöklass 2-bensin. En
helt ny miljöklass införs, miljöklass 1, som innehåller högre kvalitetskrav
än vad direktivet föreskriver. Miljöklass 1 utgörs av ett frivilligt åtagande
från svensk oljeindustri om att införa bensin med en betydligt lägre
svavelhalt och en lägre olefinhalt än vad direktivet kräver. Svavelhalten i
miljöklass 1 motsvarar direktivets krav för år 2005. Regeringen gav i
Naturvårdsverkets regleringsbrev i december 1996 verket i uppdrag att i
överläggningar med oljebranschen komma överens om ett frivilligt
åtagande avseende introduktion av en bättre bensinkvalitet än miljöklass
2. Rapportering av uppdraget skedde den 7 januari 1998 (dnr. M98/56/7).
Överläggningarna resulterade i att Svenska Petroleum Institutets (SPI:s)
medlemsföretag åtog sig att ersätta nuvarande miljöklass 2-bensin i hela
landet under hösten 1998 med miljöklass 1 bensin.
Genom proposition 1998/99:22 Sekretess för vissa uppgifter hos
uppdragsmyndigheter m.m. infördes nya övergångsperioder för växlingar
i ångtrycket mellan vinter- och sommarbensin. Övergångsperioderna för
Svealand och Götaland ändras nu därför att det visat sig kunna
uppkomma vissa tekniska problem med nuvarande tidsperioder. Samma
övergångsperioder bör gälla även för miljöklass 2-bensin. Det saknas
anledning att för miljöklass 2 tillämpa annan reglering av ångtrycket för
vinter- och sommarbensin. Vad gäller alkylatbensin kommer den även i
fortsättningen att regleras i en särskild tabell som tillhör miljöklass 1. En
mindre justering av värdet på volymhalten förångat bränsle vid 100oC
införs för att nå överensstämmelse med det värde direktivet föreskriver.
Vidare införs ett gränsvärde för högsta tillåtna volymhalt för
cykloalkaner som överensstämmer med Svensk Standard för alkylat (SS
15 54 61 Motorbränslen Specialbensin för motordrivna arbetsredskap).
Av den föreslagna ändringen i 14 kap. 22 § första stycket miljöbalken
följer att miljömässigt sämre bensin än sådan som uppfyller kraven enligt
miljöklass 2 i bilaga 1 inte får saluföras. Detta innebär samtidigt att
direktivets förbud mot försäljning av blyad bensin införs, vilket inte
innebär någon praktisk skillnad från gällande svensk reglering.
I det till Lagrådet remitterade lagförslaget saknades en bestämmelse
om sanktion för det fall förbudet mot saluförande av bensin som inte
uppfyller direktivets krav överträds. I sitt yttrande har Lagrådet föreslagit
att en straffbestämmelse tas in i lagen. Lagrådet har motiverat detta med
att bestämmelsen i 14 kap. 21 § miljöbalken som ger regeringen rätt att
meddela föreskrifter i fråga om bränslen avseende bl.a. bränslets kvalitet
och överlåtelse är straffsanktionerad genom 29 kap. 8 § 21. miljöbalken
och att det skulle vara egendomligt om regeringens föreskrifter om
bränslen skulle vara straffsanktionerade men inte det direkt i lagen
intagna saluförbudet. Regeringen ansluter sig till lagrådets bedömning.
En straffbestämmelse vid överträdelse av saluförbudet i 14 kap 22 § bör
därför införas i 29 kap. 8 § miljöbalken.
Bilaga 2 anger det nya miljöklassystemet för dieselbrännolja. Miljö-
klass 1 och 2 kvarstår oförändrade. De enda ändringar som införs är
direktivets måttenhet för svavel i syfte att uppnå enhetlighet med miljö-
klass 3. Måttenheten för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) ändras
inte i miljöklass 1 och 2 till den som används i direktivet och som införs i
miljöklass 3. Mätmetoderna och definitionen är olika och en omräkning
kan inte göras. Direktivets obligatoriska kravnivå motsvarar miljöklass 3.
Med hänsyn till de mer långtgående svenska miljökrav som även
fortsättningsvis kommer att ställas på dieselbrännolja i miljöklass 1 och 2
möter Sverige redan genom miljöklass 2 direktivets krav på svavelhalt
för år 2005.
Skyldigheten i 14 kap 22 § miljöbalken att indela bensin i miljöklasser
bör utvidgas även till dieselbränslen och fotogen avsedd för motordrift
med undantag för flygfotogen. I paragrafen bör införas ett förbud mot att
saluföra sådan dieselbrännolja avsedd för motordrift som omfattas av
direktivet och som inte uppfyller kraven i miljöklass 3. På motsvarande
sätt som beträffande bensin uppfylls härmed direktivets krav på förbud
mot försäljning av dieselbränslen som inte uppfyller de fastställda
miljöspecifikationerna. Genom den föreslagna ändringen av 29 kap. 8 §
miljöbalken kommer detta förbud att straffsanktioneras på samma sätt
som beträffande bensin. Förslagen kommer också att innebära
förordningsändringar i förordningen (1985:838) om motorbensin och
förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle.
Det har inte bedömts nödvändigt för Sveriges del att utnyttja de
undantag från förbudet mot blyad bensin som tillhandahålls i direktivet.
Redan enligt dagens regler råder i praktiken ett förbud mot blyad bensin i
Sverige och något behov av sådana undantag har inte framkommit. Inte
heller möjligheten att kräva användning av bränslen med striktare
miljöspecifikationer inom bestämda geografiska områden bedöms bli
aktuell för Sveriges del eftersom lika stränga miljöklasser bör gälla både
i storstäder och på landsbygden. Med hänsyn till oljeindustrins frivilliga
åtagande att redan i dag införa bensin som uppfyller kraven i miljöklass 1
kommer i praktiken bensinen i Sverige att uppfylla striktare
miljöspecifikationer än inom den övriga gemenskapen.
Förslagen föranleder ändringar i 14 kap. 22 § och 29 kap. 8 §
miljöbalken. Vidare upphävs bilagan till balken samtidigt som det införs
två nya bilagor, bilaga 1 och 2.
9 Skattesatsjusteringar för de olika
miljöklasserna på bensin och dieselolja
Regeringens förslag: Skattesatsskillnaden mellan de två
miljöklasserna på bensin minskas från sju till tre öre per liter för att
uppnå en närmare överensstämmelse med skillnaden i
tillverkningskostnader. För dieselolja av miljöklass 2 och 3 sänks
skattesatserna av samma skäl med nio öre per liter. För att
skattesänkningen för dessa miljöklasser inte skall påverka
skatteinkomsterna höjs skatten på dieselolja av miljöklass 1 med ett
öre per liter.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande finns det endast
bensin av miljöklass 2 på den svenska marknaden. Oljebolagen har åtagit
sig att introducera en ny bensinkvalitet som uppfyller de nya
miljöklass 1-kraven så att den har ersatt miljöklass 2 redan vid
kommande årsskifte. Det finns då ingen anledning att ändra den
nuvarande skattesatsen för den bensin som finns på marknaden när den
nya miljöklassen ersätter den gamla. Det finns därför skäl att anta att
denna förändring inte kommer att få några budgeteffekter av betydelse.
Merkostnaderna för tillverkning av den förbättrade bensinkvaliteten
varierar mellan 0 och 5 öre per liter enligt oljebolagens beräkningar.
Denna variation beror på att ombyggnadskostnaderna påverkas av
olikheter i raffinaderiernas befintliga tekniska utrustning. För att behålla
styrningen mot den bättre miljöklassen bör skattesatsen för den nya
miljöklass 2 vara några ören högre per liter och om möjligt i nivå med
merkostnaderna. Regeringen föreslår därför att skattesatsen för
miljöklass 2-bensin sätts tre öre högre per liter än miljöklass 1. Dagens
skatteskillnad mellan miljöklasserna är sju öre per liter.
För dieselolja svarar miljöklass 1, som är den bästa kvaliteten, för
90 % av försäljningen, miljöklass 2 säljs inte alls och således svarar
miljöklass 3 för 10 %. Försäljningsuppgifterna avser år 1998.
Oljebolagen har påpekat att dagens skatteskillnad mellan miljöklass 1
och 3 är större än skillnaden i tillverkningskostnader och att det är
motiverat att närma dessa skillnader till varandra. Merkostnaden för att
tillverka miljöklass 1 jämfört med miljöklass 3 varierar enligt uppgift
mellan 30 och 40 öre per liter. Skatteskillnaden är i dag 52 öre per liter.
Det kan därför finnas skäl att minska denna skillnad. Om skillnaden blir
för liten finns det dock en risk för att försäljningen av miljöklass 3 ökar
vilket inte är önskvärt. En minskning av skillnaden med 10 öre per liter
bör inte öka försäljningen av dieselolja av miljöklass 3. Regeringen anser
att den nuvarande skatteskillnaden mellan miljöklass 1 och 3 bör minska
och bli av samma storleksordning som skillnaden i tillverkningskostnad.
En lämplig avvägning bör kunna vara en sänkning med tio öre per liter.
En motsvarande sänkning för miljöklass 2 görs samtidigt, men torde
sakna betydelse därför att det är osannolikt att denna kvalitet på nytt
uppträder på marknaden. Regeringen föreslår därför att skattesatserna för
dieselolja av miljöklass 2 och 3 sänks med nio öre per liter. För att
kompensera det skattebortfall som därigenom kan beräknas uppstå
föreslår regeringen att skattesatsen för dieselolja av miljöklass 1 höjs
med ett öre per liter. Därigenom minskar skillnaden med tio öre per liter.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 och 5 §§ lagen om skatt på
energi. Dessutom medför det att 2 kap 6 § kan upphävas.
Den rättsliga grunden för differentiering av skattesatserna för bensin
och dieselolja utgörs av ett rådsbeslut (rådets beslut 97/425/EG, EGT nr
L 182, 10.7.1997, s22) om tillåtelse för medlemsstaterna att avvika från
mineraloljedirektivet (direktiv 92/81 och 82/EEG). Såvitt avser bensin
löper undantaget ut vid 1999 års utgång om inte rådet på förslag från
kommissionen innan dess fattar enhälligt beslut om förlängning. För
dieselolja gäller istället att undantaget automatiskt förlängs för påföljande
tvåårsperiod om inte rådet fattar enhälligt beslut om ändring innan dess.
En översyn av de s.k. 8.4-undantagen pågår inom kommissionen.
Regeringen återkommer med förslag för det fall grunden för de svenska
skattedifferentieringarna ändras genom EU-beslut.
10 Beskattning av eldningsolja som används för
fordonsdrift
Regeringens förslag: Lagen om skatt på energi ändras så att omärkt,
tjock eldningsolja beskattas på samma sätt som dieselolja när den
används för drift av motordrivna fordon.

Bakgrunden till regeringens förslag: Riksskatteverket har i en
skrivelse till Finansdepartementet den 22 februari 1999 hemställt att
lagen om skatt på energi ändras så att lågbeskattad, omärkt tjock
eldningsolja inte kan användas för fordonsdrift utan att den högbeskattas.
Bakgrunden är att det vid skattekontroll har uppmärksammats att ett
företag i södra Sverige säljer en speciellt anpassad tjock eldningsolja för
fordonsdrift och att de nuvarande bestämmelserna inte medger att skatt
tas ut efter den högre skattesats som annars gäller för sådan användning.
Den aktuella oljan har varit föremål för klassificering av Tullverket och
bedömts vara hänförlig till KN-nr 2710 00 74. Oljan uppges innehålla
tillsats av rapsmetylester, RME.
Riksskatteverkets skrivelse har remitterats till Tullverket och Svenska
Petroleum Institutet. Tullverket har inte något att erinra mot
Riksskatteverkets förslag till utökning av lagens tillämpningsområde.
Svenska Petroleum Institutet anser att det är kostsamt och inte särskilt
meningsfullt att färga produkter som rimligtvis inte kan användas i
dieselmotorer för fordonsdrift. Såvitt institutet kan finna är den enklaste
åtgärden att i lagen ändra destillationsgränsen från 85 % vid 350ºC till
85 % vid 400ºC. Detta leder dock till en avvikelse i förhållande till
tulltaxans destillationsgräns för tjockoljor.
Skälen för regeringens förslag: När lagen om skatt på energi infördes
behandlades frågan om behovet av att märka tjocka eldningsoljor för att
kunna kontrollera att de inte användes för motorfordonsdrift. (prop.
1994/95:54 s. 87). Det ansågs då att dessa ofta mörka, tjocka oljor inte
lämpade sig för fordonsdrift och de undantogs därför från
märkningskravet. De förbuds- och avgiftsbestämmelser som infördes för
lågbeskattade, märkta oljor blev då inte tillämpliga för de omärkta, tjocka
oljorna. Inte heller infördes några regler som gjorde det möjligt att vid
fordonsdrift ta ut skattesatsskillnaden mellan låg- och högbeskattad olja.
För att undanröja möjligheten till skatteplanering bör den som säljer
eller förbrukar tjock eldningsolja för fordonsdrift blir skattskyldig och
därmed skyldig att betala den skatteskillnad som finns mellan hög- och
lågbeskattad olja. Regeringen anser att dessa ändringar bör kunna få
avsedd effekt och att det, som Svenska Petroleum Institutet framhåller,
inte är särskilt meningsfullt att märka tjockoljor som normalt inte kan
används i fordonsmotorer. Regeringen anser vidare att de föreslagna
åtgärderna är att föredra framför att ändra destillationsgränsen 85 %
destillat från 350ºC till 400ºC därför att det då skulle uppkomma en ny
gränsdragning inom KN-nr 2710 00 74 vilket bör undvikas.
Förslaget föranleder ändringar i 4 kap. 1 § lagen om skatt på energi.
11 Enhetlig energiskatt för gasol, metan och
naturgas oavsett användningsområde
Regeringens förslag: Dagens reglering med differentierade energi-
skattesatser för gasol, metan och naturgas slopas. I stället införs enhet-
liga energiskattesatser som motsvarar den nivå som i dag tas ut för
respektive bränsle när det används för uppvärmning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksskatteverket, Statens energimyndighet, Väg-
verket, Svenska Gasföreningen och Sydgas AB tillstyrker förslaget. AB
Volvo och SAAB lämnar promemorians förslag om enhetliga energi-
skattesatser utan erinran, men anser den skattehöjning förslaget innebär
vara olycklig. Svenska Petroleum Institutet är av uppfattningen att de
föreslagna skattesatserna borde tidsbegränsas samt anmärker att förslaget
inte synes ligga i linje med Skatteväxlingskommitténs modell. Natur-
vårdsverket anför att skattesatserna långsiktigt inte torde kunna ligga på
de föreslagna nivåerna, men att större skatteskillnader än vad som
motsvarar miljöfördelarna kan vara rimliga under ett övergångsskede.
Kommunikationsforskningsberedningen anför att en grundläggande
princip i svensk transportpolitik är att kostnaderna för de externa effekter
trafiken orsakar skall internaliseras i transportkostnaderna samt att, innan
beslut fattas om energiskatten, en bedömning bör göras av vad en
implementering av denna princip skulle innebära. Svenska
Bioenergiföreningen avstyrker förslaget.
Bakgrunden till regeringens förslag: Lagen (1994:1776) om skatt på
energi, LSE, trädde i kraft i samband med Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen den 1 januari 1995. Genom lagen genomfördes
rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av
strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT nr L 316, 31.10.1992,
s. 12, Celex 392L0081), det s.k. mineraloljedirektivet, ändrat genom
rådets direktiv 94/74/EG (EGT nr L 365, 31.12.1994, s. 46, Celex
394L0074), samt rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om
tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (EGT nr L 316,
31.10.1992, s. 19, Celex 392L0082), det s.k. skattesatsdirektivet.
I skattesatsdirektivet föreskrivs minimiskattenivåer för punktskatt på
mineraloljor. För gasol och metan anges minimiskatten vid drivmedels-
användning till 100 ecu per 1 000 kg. För uppvärmning är minimi-
skattesatsen 0. Gasol och metan är definitionsmässigt mineralolje-
produkter, medan någon direkt reglering för naturgas inte finns i
direktivet. Av artikel 1.3 i mineraloljedirektivet följer dock att alla
produkter som är avsedda att användas som motorbränsle skall beskattas.
Den skattesats som uttas skall då vara den som gäller för motsvarande
motorbränsle. Naturgas består till övervägande del av metan, varför det
faller sig naturligt att skattemässigt behandla naturgas på samma sätt som
metan. Den svenska beskattningen är också i dag utformad på detta sätt.
Enligt gemenskapsrätten skall således Sverige ta ut punktskatt på
gasol, metan och naturgas med minst 100 ecu per 1 000 kg då bränslena
används som drivmedel och med minst 0 ecu per 1 000 kg då de används
för uppvärmning. Minimiskattesatsen för gasol som drivmedel är således
928 kr per 1 000 kg (1 ecu = 1 euro = 9,28 kr ). För naturgas och metan
motsvarar minimiskattesatsen för drivmedelsanvändning 656 kr per
1 000 m3, vilket är den mängdenhet som i LSE används för dessa
bränslen.
Den i LSE angivna energiskattesatsen för gasol är 1 kr 01 öre per liter -
vilket motsvarar 2 020 kr per 1 000 kg - för drivmedelsanvändning och
145 kr per 1 000 kg för annan användning. Med annan användning avses
drift av stationära motorer och uppvärmning. Den koldioxidskatt som tas
ut är 56 öre per liter för drivmedelsanvändning och 1 112 kr per 1 000 kg
för annan användning. Dessa båda skattesatser är i princip likvärdiga.
Koldioxidskatten skall vara lika hög vare sig bränslet används som
drivmedel eller för uppvärmning. De i LSE angivna energiskattesatserna
för naturgas och metan är 1 678 kr per 1 000 m3 för
drivmedelsanvändning respektive 241 kr per 1 000 m3 för annan
användning. Den koldioxidskatt som tas ut är i båda fallen 792 kr per
1 000 m3.
Med stöd av 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 § LSE har regeringen i
förordningen (1998:1626) om fastställande av omräknade belopp för
energiskatt och koldioxidskatt för år 1999 justerat skattesatserna. De för
år 1999 i praktiken gällande energiskattesatserna för naturgas och metan
är 1 663 kr per 1 000 m3 för drivmedelsanvändning respektive 239 kr per
1 000 m3 för annan användning. Koldioxidskattesatsen är i bägge fallen
785 kr per 1 000 m3. Den sammanlagda punktskatt som tas ut för gasol,
metan och naturgas, såväl för drivmedelsanvändning som för annan
användning, överstiger således med god marginal gällande minimiskatte-
nivåer.
I artikel 8.2 d i mineraloljedirektivet stadgas att medlemsstaterna i
fråga om pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga
produkter, särskilt när det gäller bränslen från förnybara källor, kan
tillämpa skattebefrielse eller skattereduktion för punktskatten på
mineraloljor eller andra produkter som är underkastade
skattemyndigheternas kontroll. Denna regel har införlivats med svensk
rätt genom 2 kap. 12 § LSE. Redan i förarbetena till lagen (se prop.
1994/95:54 s. 59) angavs, med syftning på pilotprojektsbestämmelsen, att
introduktionen av naturgas som drivmedel inte skulle komma att störas
eftersom möjligheten att ge skattelättnader skulle komma att omfatta hela
den verksamhet som bedrevs inom området.
Regeringen har med stöd av den s.k. pilotprojektsbestämmelsen för
perioden 1995 - 1999 beviljat nedsättning av energiskatten på naturgas
för drivmedelsanvändning till en nivå som 1995 motsvarade
energiskatten för uppvärmning. Skattesatsen har för de aktuella åren
justerats med hänsyn till utvecklingen av konsumentprisindex. Denna
justering har utgått från 1995 års energiskattesats, vilket fått till följd att
höjningar av skattebeloppen i LSE för naturgas inte fått genomslag i den
energiskattesats som i praktiken tillämpas för all fordonsanvändning av
naturgas med stöd av pilotprojektsbestämmelsen. Den energiskattesats
som för pilotprojektens del gäller för 1999 uppgår till 191 kr per 1 000
m3. Den energiskattesats som för uppvärmningsändamål tillämpas för
1999 uppgår till 239 kr per 1 000 m3. Regeringen har inte haft att ta
ställning till någon ansökan om pilotprojektsdispens avseende metan eller
gasol, varför de i författningstexten angivna skattesatserna också är de i
praktiken gällande.
Underhandskontakter mellan Finansdepartementet och de företag som
innehar pilotprojektsdispens avseende naturgas har utvisat att den
sammanlagda mängd naturgas som förbrukats som drivmedel i dessa
projekt år 1997 uppgick till ca 7 000 000 m3. Enligt uppgift från
bilbranschen finns i Sverige i dag omkring 1 100 fordon som drivs med
naturgas. Branschen räknar med att siffran skall stiga till omkring 15 000
fordon år 2005.
Enligt uppgift från Svenska Gasföreningen finns det i dag i stort sett
ingen marknad för gasol som drivmedel. Den marknad, som
distributörerna av propan i dag är intresserade av, är företrädesvis
marknaden för bilflottor i tätortstrafik.
Skälen för regeringens förslag: Gasol, metan och naturgas är
visserligen fossila bränslen, men har i förhållande till andra fossila
bränslen vissa miljöfördelar - såsom lägre koldioxidemissioner - som gör
bränslena intressanta som ett alternativ till konventionella drivmedel.
Framför allt naturgas som drivmedel röner ett allt större intresse. Den
svenska naturgasanvändningen på fordonssidan är visserligen i dag
alltjämt blygsam, sett i förhållande till den totala
drivmedelsförbrukningen. Det är dock av vikt att energibeskattningen för
naturgasens del utformas på ett sådant sätt att den fortsatta
introduktionen av detta bränsle inte försvåras, utan att förutsättningar ges
för fortsatt utveckling på området.
Regeringen anser mot den angivna bakgrunden att det är angeläget att
skapa goda förutsättningar i form av långsiktiga och stabila skatteregler
för naturgasens del. I stället för att ge skattelättnader med tillämpning av
pilotprojektsbestämmelsen, bör därför den särskilda energiskattesatsen
för drivmedelsanvändning i LSE slopas. Energiskattesatsen för naturgas
föreslås således sättas till en och samma nivå, oavsett användnings-
område. Denna nivå bör utgöras av den som i dag tas ut när naturgas
används för uppvärmning. Motsvarande bör gälla för metan.
Den nu gällande energiskattesatsen för naturgas och metan uppgår till
239 kr per 1 000 m3. Sammantaget med koldioxidskatten överstiger den
nivån gällande minimiskattenivå enligt skattesatsdirektivet. Som bl.a.
framkommit vid underhandskontakter mellan Finansdepartementet och
tjänstemän vid kommissionen innehåller inte heller i övrigt
gemenskapsrätten bestämmelser som skulle lägga hinder i vägen för att
tillämpa en och samma skattesats för naturgas för uppvärmning
respektive drivmedelsanvändning.
Den föreslagna åtgärden innebär, för dagens innehavare av pilot-
projektsdispens avseende naturgas, en höjning av den sammanlagda
energi- och koldioxidskatten med knappt fem procent. Denna höjning
bedöms inte nämnvärt påverka förutsättningarna för den fortsatta intro-
duktionen i Sverige av naturgas som drivmedel.
Det resonemang som ovan förts beträffande naturgas och metan gör sig
i stort också gällande för gasol. De miljömässiga skillnaderna mellan
naturgas och gasol är minimala. Det finns således skäl att även för gasol
införa en enhetlig energiskattesats och därvid låta skattenivån motsvara
den som i dag gäller för uppvärmning.
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Eftersom gällande pilotprojektsdispenser för naturgas upphör vid
utgången av år 1999, kan därför en naturlig övergång till det nya
systemet ske.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 § LSE.
12 Begränsning av koldioxidskatteuttaget
avseende företag i kalk- och cement-
branscherna m.m.
Regeringens förslag: Den i dag övergångsvis gällande begränsnings-
regeln avseende kalk- och cementbranscherna m.m., den s.k. 1,2-pro-
centsregeln, förlängs ytterligare ett år.

Bakgrunden till regeringens förslag: Möjlighet till skattenedsättning
för den energiintensiva tillverkningsindustrin har i olika former funnits
sedan 1950-talet. Från 1974 och fram till den 1 juli 1997 utformades
nedsättningsreglerna som en takregel, där ett företags kostnader för
energi
skatter begränsades till en bestämd procent av saluvärdet. Från och med
1993 har procentsatsen varit 1,2 %.
1992 års energiskattereform innebar att för tillverkningsindustrin
slopades den allmänna energiskatten på bränslen och el samtidigt som
koldioxidskatten, vid bränsleförbrukning inom dessa sektorer,
reducerades till 25 % av den generella nivån. Härigenom minskade
betydelsen av nedsättningssystemet. Övergångsvis behölls dock en
möjlighet till ytterligare nedsättning av koldioxidskatten (1,2-
procentsregeln). Avsikten var att nedsättningssystemet skulle avskaffas
helt och hållet år 1995.
I samband med att lagen (1994:1776) om skatt på energi trädde i kraft
den 1 januari 1995 förlängdes 1,2-procentsregeln tills vidare. Den
begränsades till att endast gälla företag som tillverkar andra mineraliska
ämnen än metaller, dvs. cement, glas och kalk. Fr.o.m. den 1 juli 1995
skedde en ytterligare begränsning, genom att mineraloljeprodukter
uteslöts från tillämpningen. Detta var en följd av att de tidigare reglerna
var oförenliga med mineraloljedirektivet. Efter lagändringen kom 1,2-
procentsregeln främst att avse kolbränslen och naturgas.
Den 1 juli 1997 höjdes skatteuttaget för tillverkningsindustrin till 50 %
av koldioxidskattenivån. En särskild nedsättningsregel infördes för att
begränsa effekterna för den energiintensiva industrin, den s.k. 0,8-
procentsregeln. I prop. 1996/97:29 uttalades emellertid att det trots den
föreslagna lägre nivån, som åstadkoms genom den nya 0,8-procents-
regeln, fanns vissa företag inom framför allt cement- och
kalkbranscherna som skulle få en skattebelastning som allvarligt hotade
den bedrivna verksamheten. I syfte att lindra övergången till en högre
skattenivå samt att ge dessa företag en möjlighet att anpassa sig efter de
nya reglerna, föreslogs därför att bestämmelsen om nedsättning av
koldioxidskatten för den del av skattebelastningen som översteg 1,2 % av
försäljningsvärdet skulle behållas fram till den 1 januari 2000. Riksdagen
beslutade i enlighet härmed.
Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att energi- och
koldioxidbeskattningen har en utformning som ger goda förutsättningar
för den svenska industrin att konkurrera internationellt. I avvaktan på den
pågående energiskatteöversynen bör 1,2-procentsregeln förlängas
ytterligare ett år.
Den föreslagna ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
13 Befrielse från avfallsskatt för cesiumhaltiga
askor
Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte tas ut på biobränsleaska,
som innehåller minst fem kilobecquerel cesium-137 per kilogram aska
(torrvikt) och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de
krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan
aska.

Promemorians förslag: Stämmer i allt väsentligt överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket, Länsstyrel-
sen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i
Västernorrlands län, Gävle kommun, Sundsvalls kommun, Skogsindustri-
erna, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Sveriges Industriförbund, Skogs-
styrelsen och Ragn-Sells AB tillstyrker promemorians förslag. Sundsvalls
kommun påpekar dock att det föreligger problem med mätmetoder.
Statens energimyndighet konstaterar att kunskapen om vad som händer
med cesium-137 i marken efter återföring av biobränsleaskor med hög
koncentration av cesium för närvarande är bristfällig och motsätter sig
därför inte att biobränsleaskor med hög koncentration av cesium-137
undantas från avfallsskatt till dess kunskapsbristerna undanröjts. Svenska
Kraftverksföreningen anser att principerna för mätning av cesium-
innehållet i den aska som skall deponeras skall ha klarlagts innan lagen
träder i kraft samt att gränsen för skattebefrielse bör sättas med sådan
marginal i förhållande till 5 kBq per kg att Statens strålskyddsinstituts
princip om säker strålmiljö kan säkerställas.
Riksskatteverket och Naturvårdsverket avstyrker förslaget. Som skäl
framför dessa båda myndigheter bl.a. att förslaget endast berör en mycket
liten del av den totala mängden biobränsleaska och att en skattebefrielse
skulle kunna leda till betydande kontrollsvårigheter. Naturvårdsverket
anför vidare att om samma synsätt applicerades även på andra avfallsslag
och andra miljöfarliga ämnen, skulle avfallsskatten kunna bli ett mycket
komplicerat och kostsamt administrativt system.
Bakgrunden till regeringens förslag: Den totala bruttoenergitill-
förseln i Sverige uppgick år 1996 till 485 TWh. Härav svarade träd-
bränslen för 74 TWh, eller ca 15 %. Trädbränslen används huvudsakligen
för värmeproduktion dels inom industrin, dels i fjärrvärmeverk. Årligen
uppkommer ca 300 000 ton biobränsleaska, varav enligt uppskattning
från Statens strålskyddsinstitut (SSI) 110 000 ton finns tillgänglig för att
lägga på deponi eller för askåterföring.
Vid biobränsleeldning är träddelar det vanligaste bränslet. Det består
av en blandning av bark, kvistar, barr eller löv och ved. En vanlig form
av träddelar som används som bränsle är GROT (grenar och toppar), som
lämnas kvar på avverkningsplatserna efter att träden fällts och stamveden
förts bort till skogsindustrin.
Till följd av radioaktivt nedfall kan växtmaterial, som används som
biobränsle vid energiutvinning, innehålla ökade koncentrationer av radio-
aktivt cesium, dvs. cesium-137. För Sveriges del gäller detta särskilt i de
delar av landet som fick mest nedfall efter Tjernobylolyckan, men i
någon grad också i andra delar av landet till följd av kärnvapenproven på
1960-talet. Cesium-137 koncentreras i restprodukterna efter förbränning.
Spridning av dessa restprodukter i omgivningen kan skapa ansamlingar
av koncentrerad aktivitet.
Mängden cesium-137 i biobränslet är beroende av bl.a. geografisk
fördelning av det ursprungliga nedfallet, jordarts- och markförhållanden,
vegetationstyp, ålder och stamtäthet. Ungefär 80 % av mängden cesium-
137 i naturen finns i de översta jordlagren samt i buskar och sly. Genom
avverkning av skog kommer därför endast mellan 5 och 20 % av det
cesium som finns på det avverkade skogsområdet att föras bort. Skogs-
avverkning ger alltså enbart en mycket marginell effekt på cesiuminne-
hållet i skogsekosystemet.
Cesiet som har tagits upp i bl.a. träd koncentreras efter förbränning i
t.ex. värmeverk i restprodukterna i form av kondensvatten och aska.
Askan kan deponeras eller återföras till skogen som vitaliseringsgödning.
Eftersom askan innehåller höga koncentrationer av cesium är det dock
olämpligt att den återförs till skogen.
Riksdagen beslutade i juni 1999 att en ny lag om skatt på avfall skall
träda i kraft den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:84, bet. 1998/99:SkU20,
rskr. 1998/99:258, SFS 1999:673). Avfallsskatt skall tas ut med 250 kr
per ton på avfall som deponeras.
Regeringen hade i propositionen bedömt att biobränsleaskor med hög
cesiumhalt inte borde befrias från skatt (se prop. 1998/99:84 s. 67 f.).
Regeringen hade härvid anfört följande: Eftersom det inte finns något
alternativt omhändertagande som kan främjas genom avfallsskatten,
skulle det vara önskvärt att de askor, vars egenskaper inte ryms inom
SSI:s policy, undantas från beskattning. Ett sådant undantag kommer
dock att medföra betydande kontrollproblem. Dessutom rör det sig om
mycket små volymer i förhållande till den totala mängden biobränsle-
askor, enligt uppgifter från SSI 750 - 3000 ton per år. Mot den bak-
grunden är det inte rimligt att undanta dessa askor.
Vid riksdagsbehandlingen beredde skatteutskottet miljö- och jord-
bruksutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen jämte
följdmotioner. Miljö- och jordbruksutskottet yttrade, så vitt nu är av
intresse, följande (bet. 1998/99:MJU2y s. 18): Som anförs i motion
Sk26 (s) kan växtmaterial som används som biobränsle innehålla
radioaktivt cesium, främst till följd av Tjernobylolyckan. Därvid ger
eldning med biobränsle från den förorenade skogsmarken en möjlighet
att föra bort cesium från skogen. Det innebär att marken renas på ett
snabbare sätt än som följer av den naturliga avklingningen som sker i
naturen i samband med sönderfallet av de radioaktiva atomkärnorna. Om
askan från sådan förbränning beläggs med deponiskatt finns en risk att
skog som påverkats av cesiumnedfall inte avverkas eller kommer till
användning för energiändamål. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att det bör finnas en möjlighet att göra avdrag för cesiumhaltig aska.
Frågan om hur detta lagtekniskt skall lösas är bl.a. beroende av det arbete
som pågår inom Strålskyddsinstitutet såvitt avser förutsättningarna för
återföring av cesiumhaltiga askor till skogen. Utskottet föreslår därför att
regeringen återkommer till riksdagen med förslag i enlighet med
synpunkterna i motion Sk26. Detta bör med anledningen av motionen ges
regeringen till känna . Skatteutskottet anslöt sig till miljö- och
jordbruksutskottets uppfattning (bet. 1998/99:SkU20 s. 12). Riksdagen
beslutade i enlighet med vad utskottet anfört.
Skälen för regeringens förslag: Biobränsleaskor, som innehåller en
halt av 5 kBq eller mer cesium-137 per kg aska (torrvikt), härefter
benämnda cesiumaskor, skall enligt punkt 3 i SSI:s policy av den 22
februari 1999 deponeras på deponier som är särskilt iordningställda för
detta ändamål. Sådan aska skall således inte komma i fråga för
askåterföring på skogsmark, förrän Cs-137 avklingat och halten sjunkit
till mindre än 5 kBq per kg (torrvikt). Som regeringen tidigare uttalat (se
prop. 1998/99:84 s. 68) finns det inte något alternativ till deponering för
dessa askor, vilket talar för skattebefrielse.
En förutsättning för att skattebefrielse skall kunna införas bör dock
vara att skattefriheten åstadkoms på ett sådant sätt att missbruk i
möjligaste mån stävjas och att beskattningsmyndigheten ges rimliga
möjligheter att bedriva kontrollverksamhet. Mängderna cesiumaska är i
dag tämligen begränsade. Enligt SSI:s beräkningar uppgår de till mellan
750 och 3 000 ton per år. Det motsvarar avfallsskatteintäkter på mellan
187 500 och 750 000 kr per år. Den totala mängden biobränsleaska i
landet beräknas dock uppgå till en mångdubbelt större volym, nämligen
runt 300 000 ton. Risk finns att även annan biobränsleaska än cesiumaska
kan komma att redovisas under en skattefri post. Det är mot den
bakgrunden viktigt att en skattefrihet för cesiumaska omgärdas av sådana
regler att riskerna för sådant skattefusk begränsas. Dessa synpunkter
delas, som framgått ovan, av Riksskatteverket och Naturvårdsverket och
dessa remissinstanser har mot den bakgrunden avstyrkt promemorians
förslag.
I samråd med Naturvårdsverket arbetar för närvarande SSI med att ta
fram krav på de deponier där omhändertagande skall ske av den aska som
enligt institutets policy skall deponeras. Enligt uppgift beräknas detta
arbete vara klart under hösten 1999. Vad som är av särskilt intresse är att
lakvattenhanteringen på deponierna sköts på ett ändamålsenligt sätt,
eftersom cesium-137 är mycket vattenlösligt. Deponering av cesiumaska
beräknas huvudsakligen ske på ett mindre antal avfallsanläggningar i
Gävle- och Sundsvallsområdena.
Om skattebefrielse skall införas bör, som skatteutskottet funnit, denna
åstadkommas genom avdrag i skattedeklarationen och inte genom att den
aktuella askan undantas från skatteplikt.
Den som bedriver verksamheten på en avfallsanläggning är skyldig att
för beskattningsmyndigheten visa att han har rätt att göra avdrag för
skatt. Detta innebär att det skulle åligga den skattskyldige att visa att
cesiumhalten i den mängd avfall som omfattas av avdragsyrkandet
uppgår till minst 5 kBq per kg. Det är av detta skäl betydelsefullt att det
är möjlig att mäta cesiumhalten på ett såväl tillförlitligt som inte alltför
kostsamt sätt. Sådan mätning kan i dag endast ske vid laboratorieanalys
och till en kostnad av ca 1 000 kr per prov. SSI arbetar dock med att ta
fram en metod som gör det möjligt att på plats kunna mäta cesiumhalten
på ett enkelt och betydligt billigare sätt. Denna metod beräknas vara
färdigutvecklad under hösten 1999.
Mängden cesiumaska är förhållandevis liten. Med hänsyn härtill samt
till vad som framkommit om möjliga kontrollåtgärder gör regeringen
numera den bedömningen att det bör finnas möjligheter att minska
riskerna för skattefusk i det aktuella fallet. Regeringen finner därför skäl
att föreslå en ändring i lagen om skatt på avfall som innebär skattefrihet
för cesiumaskor. Mängden avfall som kommer att omfattas av det
aktuella avdraget bör dock noga följas upp och om mer omfattande
missbruk sker bör förutsättningarna för skattebefrielse analyseras på nytt.
Riksskatteverket bör i samråd med SSI utfärda närmare anvisningar i
form av föreskrifter eller rekommendationer om förfarandet vid mätning
av cesiumhalten i askan.
Förslaget föranleder att en ny punkt 24 införs i 10 § första stycket
lagen om skatt på avfall. Vidare införs ett nytt tredje stycke i nämnda
paragraf. Ändringen bör träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen
börjar tillämpas, dvs. den 1 januari 2000.
14 Dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull
14.1 Bakgrund
I artikel 232.1 b i tullkodexen stadgas att dröjsmålsränta skall debiteras
utöver tullbeloppet om detta inte har betalats inom föreskriven tid.
Räntesatsen för dröjsmålsräntan får vara högre än räntesatsen för
kreditränta. Den får däremot inte vara lägre än denna räntesats. I artikel
232.2 i samma förordning stadgas att tullmyndigheterna får avstå från att
kräva dröjsmålsränta om det på grund av gäldenärens situation är
sannolikt att det skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala
svårigheter, om beloppet inte överstiger en nivå som fastställs enligt
kommittéförfarandet eller om tullen betalas inom fem dagar efter
utgången av den föreskrivna tidsfristen för betalning. Enligt 30 § första
stycket i den svenska tullagen skall, om tull inte betalas inom föreskriven
tid, dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.
Enligt 30 § andra stycket tullagen skall vad som föreskrivs i
tullagstiftningen om tull tillämpas även beträffande dröjsmålsavgift
enligt första stycket. Av 1 och 10 §§ tullagen framgår att bestämmelsen
om dröjsmålsavgift gäller också då annan skatt än tull eller avgift som tas
ut för varor vid import inte betalas inom föreskriven tid.
Enligt 1 § lagen om dröjsmålsavgift skall, i de fall det särskilt
föreskrivs, den som är betalningsskyldig för skatt, tull, avgift eller ränta
och som inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten,
betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder som anges i lagen.
Av 2 § samma lag framgår att dröjsmålsavgift normalt tas ut med
1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då
beloppet skall betalas (förfallomånaden),
2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter
förfallomånaden,
3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter
förfallomånaden,
4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad
ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter
förfallomånaden.
Dröjsmålsavgift tas dock ut med två procent på belopp som betalas
inom tio dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats.
Dröjsmålsavgiften är minst 100 kr. Om det ursprungligen obetalade
beloppet är mindre än 100 kr, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med
motsvarande belopp.
I 6 § lagen om dröjsmålsavgift finns en bestämmelse om befrielse från
avgift. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat
om avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift.
I författningskommentaren till 30 § tullagen anfördes bl.a. att de
gällande reglerna om dröjsmålsavgift uppfyllde de krav som ställs i
artikel 232 på en dröjsmålsränta, varför de borde behållas. Vidare angavs
att det inte i förslaget fanns med någon bestämmelse om att
tullmyndigheten skulle få medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift om det fanns särskilda skäl,
eftersom möjligheterna till och villkoren för befrielse från dröjsmålsränta
anges i artikel 232.2 i tullkodexen och det inte syntes finnas utrymme för
några särskilda skäl utöver dem som anges där.
Generaltullstyrelsen har i den framställning som överlämnades till
Tullagsutredningen föreslagit att 30 § tullagen skall ändras på så sätt att
en kostnadsränta som beräknas enligt 19 kap. 8 § första meningen
skattebetalningslagen skall tas ut i stället för dröjsmålsavgift enligt lagen
om dröjsmålsavgift vid för sen betalning av tull och annan skatt eller
avgift som tas ut enligt tullagstiftningen. Generaltullstyrelsen anför i
huvudsak följande. Tillämpningen av räntesatserna i 2 § lagen om
dröjsmålsavgift leder ibland till att oskäligt höga dröjsmålsavgifter tas ut.
Särskilt vid korta dröjsmål upplevs avgiften som betungande av
företagen. Vidare kommer i och med att skattebetalningslagen träder i
kraft den avgift, eller ränta, som tas ut vid för sen betalning av
mervärdesskatt vid omsättning inom landet att beräknas på ett annat sätt
än den avgift som tas ut vid för sen betalning av mervärdesskatt vid
import, vilken betalas i samma ordning som tull. För den tull och annan
skatt eller avgift som tas ut för varor vid införsel och som betalas till
tullmyndighet bör gälla samma ränte- eller avgiftssystem vid för sen
betalning som för den mervärdesskatt som skall erläggas vid omsättning
inom landet. Detta gäller även bestämmelserna om befrielse från
dröjsmålsavgift. Generaltullstyrelsen kan enligt den nuvarande svenska
lagstiftningen inte fatta beslut om befrielse beträffande annan skatt eller
avgift. Generaltullstyrelsen bör kunna medge befrielse från
dröjsmålsavgift vid för sen betalning till tullmyndighet av andra skatter
än tull samt avgifter, exempelvis mervärdesskatt, på samma grunder som
gäller för sent erlagd mervärdesskatt på omsättning inom landet.
14.2 Beräkningen av dröjsmålsräntan
Regeringens förslag: Dröjsmålsräntan beräknas enligt 19 kap. 8 §
skattebetalningslagen. Bestämmelsen i 30 § tullagen utformas så att
det tydligt framgår att den grundläggande bestämmelsen om
dröjsmålsränta i artikel 232 i tullkodexen skall tillämpas även
beträffande annan skatt än tull och avgift som tas ut för varor vid
import. Räntan tas ut med minst 100 kr, utom i fall då det
ursprungligen obetalda beloppet inte uppgår till 100 kr; då tas räntan
ut med motsvarande belopp.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att förslaget är
lovvärt och synes, förutom fördelen att dröjsmålsränta kommer att
beräknas lika inom tull- och skattelagstiftningen, ge rimligare konse-
kvenser för de tullskyldiga än det nuvarande systemet. Länsrätten drar
också slutsatsen att den föreslagna ordningen också kan leda till att
antalet mål om dröjsmålsränta minskar vid länsrätterna.
Kommerskollegium tillstyrker förslaget då påföljderna vid försenad
betalning därigenom blir mer rimliga än som kan bli fallet enligt de
hittillsvarande reglerna. Sveriges Industriförbund välkomnar förslaget,
även om förbundet anser att räntesatsen, basränta plus 15 procentenheter,
är onödigt hög. Förbundet menar att förändringen är angelägen och
därför bör genomföras skyndsamt. Svenska Handelskammarförbundet
välkomnar förslaget, då förbundet anser att dröjsmålsavgiften som den
beräknas i nuvarande tullag måste beskrivas som oskäligt hög och
betungande för företagen. Även Kammarrätten i Stockholm, Inspektionen
för strategiska produkter, Svensk Handel, Sveriges Redareförening,
Sveriges Transportindustriförbund och TULL-KUST tillstyrker förslaget.
Statskontoret har inget att erinra mot förslaget i sig, men efterlyser ett
förslag till finansiering. Riksrevisionsverket motsätter sig i och för sig
inte förslaget, men påpekar att det inte framgår av betänkandet hur en
förändring eventuellt skulle påverka incitamenten att betala i tid och
anför bl.a. följande. Dessa [incitament] kan i förlängningen också
påverka både förutsättningarna för Tullverkets administration och
tidpunkten för uppbördens leverans till statskassan och EU. Därför
efterlyses ett resonemang om hur konstruktionen av systemet och hur
dröjsmålsräntans föreslagna nivå inverkar på betalningsincitamenten och
de kostnader dessa medför. Övriga remissinstanser har inget att invända
mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: De nu gällande bestämmelserna om
dröjsmålsavgift kan som Generaltullstyrelsen framfört leda till oskäligt
höga avgifter, särskilt vid korta dröjsmål. Som exempel kan nämnas att
två dagars försening av betalningen av ett tullbelopp på 50 000 kr kan
leda till 1 000 kr i dröjsmålsavgift. Dessa höga avgifter vid korta
dröjsmål upplevs som mycket betungande av de berörda företagen,
särskilt småföretagen. En ränta som beräknas enligt 19 kap. 8 §
skattebetalningslagen framstår som betydligt mer rimlig; enligt det
lagrummet beräknas räntan efter en räntesats som motsvarar basräntan
plus 15 procentenheter. Basräntan motsvarar, enligt 19 kap. 3 §
skattebetalningslagen, den räntesats som gäller för sexmånaders
statsskuldväxlar. I dag är basräntan tre procent. I det nyss nämnda
exemplet skulle med en sådan beräkning och ett gränsbelopp på 100 kr
dröjsmålsräntan i stället uppgå till 100 kr. Till detta kommer, som
utredningen anför, fördelen med att dröjsmålsräntan vid för sen betalning
av tull och annan skatt och avgift vid import skulle komma att beräknas
enligt samma bestämmelser som kostnadsräntan vid för sen betalning av
exempelvis mervärdesskatt vid omsättning inom landet. En ytterligare
fördel är att det är både enklare och tydligare att ha en enhetligt
beräknad, löpande ränta än den nuvarande dröjsmålsavgiften. Vidare
innebär, som påpekas i förarbetena till skattebetalningslagen (prop.
1996/97:100, del 1, s. 346), den omständigheten att kostnaden inte ökar
trappstegsvis utan är direkt knuten till antalet dagar som betalningen är
försenad ett incitament för den betalningsskyldige att göra sina
inbetalningar så snart som möjligt; påtryckningen på den
betalningsskyldige att betala är densamma över tiden. Det bör påpekas att
dröjsmålsräntan även om beräkningsgrunden ändras på föreslaget sätt
kommer att vara en kännbar sanktion.
Eftersom den grundläggande bestämmelsen om dröjsmålsränta finns i
artikel 232 i tullkodexen, bör bestämmelsen i tullagen såvitt avser tull
endast reglera det sätt på vilket dröjsmålsräntan skall beräknas. När det
gäller de andra skatterna och avgifterna bör i paragrafen anges att
bestämmelserna i artikel 232 skall tillämpas även beträffande dem.
14.3 Eftergift av dröjsmålsränta
Regeringens förslag: Någon särskild eftergiftsbestämmelse införs
inte i tullagen. I stället utformas bestämmelsen om dröjsmålsränta i
30 § tullagen så, att det framgår att eftergiftsbestämmelsen i artikel
232.2 i tullkodexen också gäller beträffande annan skatt än tull och
avgifter.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anser att det vore
önskvärt att lagen på ett bättre sätt tydliggör den enskildes rätt. Förbundet
anför i huvudsak följande. Det är lovvärt att det på ett tydligt sätt anges i
lagen att den svenska tullagstiftningen i första hand består av
bestämmelserna i tullkodexen och tillämpningskodexen. Genom den
parallella tillämpningen av EG-normerna och den interna svenska
lagstiftningen i form av lagar, förordningar och tullförfattningar uppstår
emellertid ett synnerligen komplicerat regelverk. Det borde därför tydligt
markeras att det i EG-regelverket också finns ett antal regler som syftar
till att ta till vara den enskildes rätt. I övrigt har ingen remissinstans
något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 232.2 i tullkodexen innehåller
en eftergiftsbestämmelse som är direkt tillämplig såvitt avser tull. Något
utrymme för ytterligare, nationella eftergiftsbestämmelser finns inte vad
gäller tull. Det framstår som mest praktiskt att eftergiftsbestämmelsen i
tullkodexen också görs tillämplig beträffande de andra skatterna och
avgifterna som tas ut för varor vid import. Genom den av utredningen
föreslagna lydelsen av 30 § tullagen blir visserligen hela artikel 232, och
således också eftergiftsbestämmelsen i andra punkten, tillämplig på
annan skatt och avgift. Som advokatsamfundet påpekat kan det dock
finnas ett värde i att det tydligt framgår av 30 § tullagen att det även finns
bestämmelser om eftergift i den bakomliggande EG-rättsliga
bestämmelsen. Paragrafen bör därför innehålla en hänvisning till
bestämmelserna om dröjsmålsränta och befrielse från dröjsmålsränta i
artikel 232. Det kan tilläggas att de krav som denna
eftergiftsbestämmelse uppställer för att eftergift skall medges torde ligga
på samma nivå som de synnerliga skäl som krävs för att befrielse från
kostnadsränta skall medges enligt 19 kap. 11 § skattebetalningslagen.
15 Övriga frågor
15.1 Överföring av en pensionsförsäkrings värde till en
annan pensionsförsäkring
Regeringens förslag: Möjligheten att utan skattekonsekvenser
överföra en pensionsförsäkrings värde till en annan pensionsför-
säkring skall uttryckligen endast gälla om överföringen görs till en
pensionsförsäkring som har meddelats i en svensk försäkringsrörelse
eller en utländsk försäkringsrörelse som bedrivs från fast driftställe i
Sverige.

Skälen för regeringens förslag: Livförsäkringar delas upp i två grupper
vid inkomstbeskattningen. För kapitalförsäkringar medges inte avdrag
för de inbetalda premierna och utfallande belopp beskattas inte. För
pensionsförsäkringar däremot är premierna avdragsgilla och utfallande
belopp beskattas. De regler som karaktäriserar och avgränsar de olika
försäkringsslagen finns i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunal-
skattelagen (1928:370), KL. Livförsäkringar som inte uppfyller villkoren
för det långsiktiga pensionssparandet hänförs till gruppen kapitalför-
säkringar.
Ett grundläggande villkor för att en försäkring skall vara pensions-
försäkring är att den meddelats i en svensk försäkringsrörelse eller en
utländsk försäkringsrörelse med fast driftställe i Sverige. Därmed avses
både en verksamhet som drivs av en inhemsk försäkringsgivare och i en
utländsk försäkringsgivares filial i Sverige. Det innebär att försäkringar
som meddelats i en försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast
driftställe i Sverige som huvudregel är kapitalförsäkringar. Under vissa
förutsättningar kan dock utländska försäkringar anses som pensions-
försäkringar. De krav som uppställs framgår av sjuttonde stycket av
anvisningspunkten. I syfte att underlätta arbetskraftens rörlighet över
gränserna har i detta stycke, vid sidan av den befintliga
dispensmöjligheten, införts bestämmelser (prop. 1995/96:231, bet.
1996/97:SkU4, SFS 1996:1240) som innebär att vissa utländska för-
säkringar med pensions-ändamål skall anses som pensionsförsäkringar
om de har tecknats under bosättning eller förvärvsarbete utomlands.
Ett annat krav på pensionsförsäkringar är att de inte får återköpas annat
än i vissa undantagsfall. Denna återköpsbegränsning avser att säkerställa
pensionsförsäkringens karaktär av långsiktigt pensionssparande.
För att tillgodose konkurrensen och valfriheten på livförsäkrings-
området har riksdagen dock beslutat att det i inkomstskattereglerna skall
godtas att värdet av en pensionsförsäkring får föras över direkt till en
annan pensionsförsäkring med samma person som försäkrad utan hinder
av inskränkningarna för återköp av pensionsförsäkringar (prop.
1998/99:87, bet.1998/99:FiU28, SFS 1999:604). Ändringen innebär att
överföringen inte skall utgöra en skattepliktig intäkt och inte heller
medföra avdragsrätt för pensionsspararen. De nya bestämmelserna träder
i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års
taxering.
Fråga har uppkommit om en överföring som här avses också skulle
kunna ske till en sådan utländsk försäkring som enligt sjuttonde stycket
av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL anses som en pensionsför-
säkring.
I sistnämnda proposition uppställs en rad krav på försäkringen för att
överföring skall få ske. En förutsättning är att det nya avtalet kan ses som
en direkt fortsättning av det gamla livförsäkringsavtalet. Den nya för-
säkringen skall vara av motsvarande slag som den tidigare försäkringen
och försäkringens behållning skall överföras direkt från den gamla för-
säkringsgivaren till den nya. Det anges att det åligger den försäkrings-
givare med vilken avtal ursprungligen har träffats att kontrollera att det
föreligger ett avtal som uppfyller de krav som gäller för att försäkringen
skall anses som en pensionsförsäkring innan försäkringens värde över-
förs.
För att utländska försäkringar skall anses som pensionsförsäkringar
förutsätts i sjuttonde stycket av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL att
en rad omständigheter som är knutna till den försäkrade individen före-
ligger. Utgångspunkten har varit att denna bedömning skall göras av
skattemyndigheten. Som framgår av det tidigare sagda överlämnas
genom det av riksdagen nyligen antagna förslaget i prop. 1998/99:87
bedömningen av om det nya försäkringsavtalet uppfyller kraven för att
anses som pensionsförsäkring till den ursprungliga försäkringsgivaren.
Någon möjlighet till rättelse om denna försäkringsgivare gör en felaktig
bedömning finns inte. En felaktig bedömning kan få mycket långtgående
negativa konsekvenser för försäkringstagaren. En sådan ordning
förutsätter därför att det nya avtalet i sig uppfyller kraven för att vara en
pensionsförsäkring. Av nämnda proposition framgår vidare att syftet med
att tillåta en överföring mellan försäkringar har varit att uppnå samma
möjlighet till överföring som redan gäller för det individuella
pensionssparandet i banker och andra värdepappersinstitut. Sådana pen-
sionssparavtal kan flyttas mellan pensionssparinstitut utan att erhållna
skatteförmåner förloras. I sådana fall förutsätts dock att kontot förs av ett
svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige.
Mot denna bakgrund anser regeringen att den nya bestämmelsen bör
förtydligas så att det klart framgår att en överföring endast kan ske till en
försäkring som har meddelats i en svensk försäkringsrörelse eller en
utländsk försäkringsrörelse som bedrivs från fast driftställe i Sverige.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL
och i 58 kap. 18 § i den av regeringen i prop. 1999/2000:2 föreslagna
inkomstskattelagen.
15.2 Undantag från uttagsbeskattning vid ombildning av
sparbank till bankaktiebolag
Regeringens förslag: Ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619) av en sparbank till ett bankaktiebolag skall inte föranleda
uttagsbeskattning. Reglerna i lagen (1998:1600) om beskattningen vid
överlåtelser till underpris skall vara tillämpliga på ett sådant
förfarande.

Skälen för regeringens förslag: Den nu gällande sparbankslagen
(1987:619) infördes 1987. När lagen infördes fanns inga möjligheter för
en sparbank att byta associationsform. Det hade bl.a. sin grund i att
sparbankerna inte har någon ägare och att det därför var svårt att hitta en
lämplig ordning för ombildning. Problemet löstes år 1991 och nya regler
för ombildning infördes (prop. 1990/91:136, bet. 1990/91:NU34, SFS
1991:371). Enligt 8 kap. 1 § sparbankslagen skall en ombildning från
sparbank till bankaktiebolag ske enligt följande. Sedan
sparbanksstämman fattat beslut om att sparbanken skall ombildas till
aktiebolag skall sparbankernas tillgångar och skulder föras över till ett
särskilt bildat eller redan etablerat bankaktiebolag. Sparbanken får som
ersättning aktier i bankaktiebolaget. Sparbanken skall sedan, utan
ersättning, föra över aktierna till en av sparbanken instiftad eller befintlig
stiftelse vars huvudsakliga ändamål skall vara att främja sparsamhet i
Sverige. Sparbanken är upplöst när åtgärderna registrerats. Stiftelsen kan
i sin tur överlåta aktierna i bankaktiebolaget till ett holdingbolag mot
betalning i nyemitterade aktier.
I prop. 1990/91:136 s. 24 f. diskuteras bl.a. skattekonsekvenserna av en
sådan ombildning. Föredragande statsrådet konstaterade att enligt då
gällande regler för uttagsbeskattning i punkt 1 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370, KL) skall uttagsbeskattning ske om
tillgångar som ingår i en näringsverksamhet överlåts till ett pris som
understiger marknadsvärdet. Om särskilda skäl förelåg kunde dock
uttagsbeskattning underlåtas. Särskilda skäl kunde enligt praxis finnas
vid vissa företagsombildningar. Föredragande statsrådet ansåg därför att
särskilda skäl mot uttagsbeskattning förelåg i den nu aktuella
ombildningssituationen. Han konstaterade vidare, såvitt fortfarande är av
intresse, att skattskyldighet för gåvoskatt inte torde föranledas av
ifrågavarande transaktioner men att stämpelskatt kommer i fråga för
fastigheter som förs över från sparbanken till sparbanksaktiebolaget
enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.
1992 års företagsskatteutredning har sett över skattereglerna vid
omstruktureringar. I sitt slutbetänkande Omstruktureringar och
beskattning (SOU 1998:1) föreslog utredningen att den praxis som
utbildats om när uttagsbeskattning inte skulle ske skulle ersättas av en
konkret lagreglering i en ny lag om underprisöverlåtelser. Omarbetade
uttagsbeskattningsregler skulle tas in i punkterna 1 a och 1 b av
anvisningarna till 22 § KL. Utredningens förslag har lagts till grund för
lagstiftning (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99SkU5, SFS 1600 1606).
Bestämmelserna gäller för överlåtelser som skett efter ikraftträdandet den
1 januari 1999.
I lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris,
UPL, finns regler om undantag från uttagsbeskattning. Om UPL är
tillämplig utlöser en överlåtelse av en tillgång mot en ersättning som
motsvarar högst det skattemässiga värdet inte några
beskattningskonsekvenser. Överlåtaren anses i sådana fall ha avyttrat
tillgången till det skattemässiga värdet vilket också motsvarar
förvärvarens anskaffningsvärde.
För att UPL skall vara tillämplig krävs att ett antal villkor är uppfyllda,
t.ex. när det gäller underskott hos förvärvaren, kvalificerade andelar osv.
Om ett villkor inte är uppfyllt skall i stället för UPL reglerna om
uttagsbeskattning i punkterna 1 a och 1 b av anvisningarna till 22 § KL
tillämpas.
Av 18 § andra stycket framgår att ett villkor för att UPL skall vara
tillämplig är att förvärvaren inte är en svensk stiftelse. Ombildningar som
sker enligt 8 kap. sparbankslagen omfattas sålunda inte av reglerna i UPL
såvitt avser överlåtelser av aktierna i bankaktiebolaget till en stiftelse.
Uttagsbeskattning kommer sannolikt att avsevärt försvåra eller
omöjliggöra en ombildning av en sparbank. Detta har aldrig varit
lagstiftarens avsikt när UPL infördes. Bestämmelserna i 18 § UPL bör
därför kompletteras så att ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen
omfattas av lagen. Den nu föreslagna justeringen som uteslutande kan
vara till fördel för de skattskyldiga bör gälla med retroaktiv verkan från
ingången av år 1999.
UPL föreslås upphävas den i januari 2000 och ersättas av 23 kap. i den
föreslagna inkomstskattelagen (1999:000, IL) i propositionen om ny
inkomstskattelag (prop. 1999/2000:2). IL föreslås träda i kraft den 1
januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.
Motsvarande justering bör därför också göras i 23 kap. 14 § andra stycket
IL.
16 Finansiella effekter
Förslaget i avsnitt 4 om att ge regeringen befogenhet att meddela
föreskrifter om förenklade förfaranden för den som regelbundet och ofta
transporterar beskattade varor via något annat EU-land kommer
förmodligen på sikt att leda till minskade administrationskostnader för de
aktörer som väljer att använda sig av förfarandet. Även
beskattningsmyndighetens administrationskostnader kan komma att
minska något till följd av förslaget. Däremot påverkar inte förslaget
intäkterna från alkohol- eller tobaksskatten.
Den lagtekniska justering i privatinförsellagen som föreslås i avsnitt 5
förväntas inte leda till minskade skatteintäkter.
I avsnitt 6 föreslås dels att ett förtydligande görs beträffande de
begränsningar som gäller för den skattefria försäljningen ombord på
färjor i trafik mellan Sverige och Norge, dels att regeringen skall få
medge undantag från nämnda begränsningar. Regeringen kommer alltså i
fråga om viss fartygslinje att kunna besluta att skattefri försäljning får
ske ombord. Ett sådant beslut skulle i och för sig kunna leda till
minskade intäkter från alkohol- och tobaksskatten. Det är dock inte
möjligt att nu bedöma hur ett sådant beslut skulle påverka
skatteintäkternas storlek. Det är emellertid sannolikt att intäkterna endast
kommer att påverkas högst marginellt.
De skattesatsjusteringar som föreslås i avsnitt 9 för bensin och diesel-
olja är utformade för att vara neutrala med avseende på budgeteffekter.
Förslaget i avsnitt 11 om enhetliga energiskatter för gasol, metan och
naturgas bedöms inte ha några nämnvärda statsfinansiella effekter.
Den förlängning av den s.k. 1,2-procentsregeln på ett år som föreslås i
avsnitt 12 innebär att den relativt obetydliga ökning av skatteintäkterna,
som regelns upphörande skulle ha medfört, uteblir under år 2000.
Förslaget i kapitel 13 om avdragsrätt för cesiumaskor kommer att
innebära försumbara skatteintäktsbortfall.
Dröjsmålsavgifterna vid för sen betalning av tull och annan skatt eller
avgift som tas ut för varor vid import uppgick under år 1997 till ca 30,2
miljoner kronor och under år 1998 till ca 40,9 miljoner kronor.
Förslaget att dröjsmålsräntan skall beräknas på samma sätt som
kostnadsräntan vid för sen betalning enligt 19 kap. 8 §
skattebetalningslagen i stället för enligt lagen om dröjsmålsavgift innebär
att dröjsmålsränta kommer att tas ut med lägre belopp än i dag, särskilt
vad gäller kortare dröjsmål. Förslaget innebär således en
inkomstminskning. Tullagsutredningen har, för att ge ett begrepp om
relationen mellan dröjsmålsavgiften och den föreslagna dröjsmålsräntan,
gjort en beräkning på grundval av de fall där dröjsmålsavgift utgick
under det första halvåret 1997. Enligt utredningens beräkningar skulle
inkomsten av dröjsmåls- ränta bli ca 20 miljoner kronor lägre per år om
räntan beräknats enligt skattebetalningslagens regler. Detta avspeglar
dock, som nyss sagts, förhållandena under 1997. Det är svårt att
förutsäga effekterna av förslaget, särskilt i ljuset av de pågående arbetena
inom Tullverket med förenkling av procedurer och förbättrad information
som i det långa loppet torde kunna förväntas medföra bl.a. färre
betalningsdröjsmål.
De ekonomiska konsekvenser som förslaget i avsnitt 14.2 om
ombildning av sparbanker innebär har tagits i beaktande när
regeländringarna för omstruktureringar infördes år 1998 (prop.
1998/99:15 s. 268 f.).
Några finansiella effekter av övriga förslag kan inte förutses.
Sammanfattningsvis anser regeringen att förslagen inte medför några
statsfinansiella konsekvenser.
17 Författningskommentar
17.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter
1 kap.
2 §
Ändringen är föranledd av att det i prop. 1998/99:127 föreslås att lagen
om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från
land som är medlem i Europeiska unionen skall byta namn till lag om
beskattning av viss privatinförsel.
17.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
26 §
Bestämmelsen i första stycket 2 har flyttats över till förevarande paragraf
från 26 a §. Övriga bestämmelser i 26 a § flyttas över till förordningen
(1994:1613) om tobaksskatt. I ett nytt andra stycke föreskrivs i fråga om
nationella transporter via andra EU-länder att förfarandet med förenklat
ledsagardokument får ersättas med andra förenklade förfaranden. Skälen
härför redovisas i avsnitt 4. Övriga ändringar i förevarande paragraf är av
redaktionell karaktär.
17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
25 §
Bestämmelsen i första stycket 2 har flyttats över till förevarande paragraf
från 25 a §. Övriga bestämmelser i 25 a § flyttas över till förordningen
(1994:1614) om alkoholskatt. I ett nytt andra stycke föreskrivs i fråga om
nationella transporter via andra EU-länder att förfarandet med förenklat
ledsagardokument får ersättas med andra förenklade förfaranden. Skälen
härför redovisas i avsnitt 4. Övriga ändringar i förevarande paragraf är av
redaktionell karaktär.
17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
2 §
Ändringen i första stycket innebär att den skillnad som görs i lagen
mellan personer som är bosatta i Sverige och personer som inte är det tas
bort. Eftersom taxfreeförsäljningen inom EU har upphört finns det inte
längre skäl att ha olika regler för dessa två personkategorier (se vidare
avsnitt 5). Den som reser till Sverige från ett annat EU-land kan numera
endast köpa beskattade varor. I sådana fall skall skatt tas ut i fall
införseln överstiger i paragrafen angivna kvantiteter. Detta gäller oavsett
var personen i fråga har sitt hemvist.
Bestämmelsen i nuvarande andra stycket utgör ett undantag från den
s.k. 20-timmarsregeln i första stycket. Undantaget gäller endast för
tobaksvaror och kan endast tillämpas i fråga om varor som köpts utan
skatt. Den s.k. 20-timmarsregeln gäller endast för personer bosatta i
Sverige. Eftersom olika regler inte längre skall gälla för personer som är
bosatta i Sverige och personer som inte är det tas andra stycket bort.
Enligt nuvarande fjärde stycket jämställs ombordanställda utan hemvist
i Sverige med personer som är bosatta här. Eftersom olika regler inte
längre skall gälla för personer som är bosatta i Sverige och personer som
inte är det kommer bestämmelsen att förlora sin betydelse. Fjärde stycket
föreslås därför utgå.
17.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen
3 och 7 §§
Ändringarna är föranledda av att det i prop. 1998/99:127 föreslås att
lagen om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen skall byta
namn till lag om beskattning av viss privatinförsel.
17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter
3 kap.
5 §
Ändringen är föranledd av att det i prop. 1998/99:127 föreslås att lagen
om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från
land som är medlem i Europeiska unionen skall byta namn till lag om
beskattning av viss privatinförsel.
17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg
6 §
Ändringen i första stycket görs för att förtydliga att begränsningarna i
stycket endast gäller proviantering för försäljning ombord.
Genom det nya andra stycket ges regeringen befogenhet att medge
undantag från begränsningarna i första och andra styckena i fråga om
viss fartygslinje. Skälen härför redovisas i avsnitt 6.
17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall

10 §
I första stycket införs en ny punkt 24. Enligt denna får, i en deklaration
som avser avfallsskatt, avdrag göras för biobränsleaska, vars halt av
cesium-137 uppgår till minst fem kilobecquerel per kilogram och som
förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens
strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska.
I det nya tredje stycket anges att, vid fastställandet av en
biobränsleaskas nivå av radioaktivitet, askans torrvikt skall användas.
Detta beror på att gränsvärdet fem kilobecquerel per kilogram, som tagits
fram av Statens strålskyddsinstitut, utgår från torrvikten. För att avdrag
enligt första stycket 24 skall medges skall således halten av cesium-137 i
askan vara minst fem kilobecquerel per kilogram torrsubstans. Sedan det
fastställts att en askas nivå av radioaktivitet uppnår gränsvärdet, omfattar
dock avdragsrätten även askans vatteninnehåll.
17.9 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)
5 §
Ändringen är föranledd av att vägtrafikkungörelsen (1972:603) upphört
att gälla och ersatts av trafikförordningen (1998:1276).

79 §
Ändringen innebär att det vid utdömande av ansvar för brukande av
obeskattat fordon skall krävas att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet.

81 §
I paragrafen görs dels en ändring som innebär att det blir tillåtet att ett
fordon provkörs vid tillsyn enligt produktsäkerhetslagen, dels en ändring
som är föranledd av att fjärde stycket i 79 § föreslås utgå.
17.10 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
14 kap.
22 §
Paragrafens första stycke reglerar, i likhet med dess nuvarande lydelse,
skyldigheten att indela bensin avsedd för motordrift eller uppvärmning i
miljöklasser. På samma sätt som tidigare hänvisas till en bilaga för
kvalitetskraven för de olika miljöklasserna. Den andra meningen i
paragrafens första stycke är ny och innebär att bensin av det slag som
omfattas av direktivet men som inte uppfyller miljöspecifikationerna i
miljöklass 2 inte får saluföras. Detta medför att blyhaltig bensin i
enlighet med direktivets krav inte får saluföras, vilket för Sveriges del
inte innebär någon ändring jämfört med vad som är förhållandet i dag.
Paragrafens andra stycke är nytt och innebär en skyldighet att indela
dieselbrännolja och fotogen som är avsedd för motordrift i miljöklasser.
Undantag har skett för flygfotogen därför att det inte finns förutsättningar
att föra in sådan fotogen i miljöklassystemet. På motsvarande sätt som
för bensin hänvisas till en bilaga för kvalitetskraven för de olika miljö-
klasserna. I det andra styckets andra mening anges att dieselbrännoljor av
det slag som omfattas av direktivet men som inte uppfyller
miljöspecifikationerna för miljöklass 3 inte får saluföras. För
avgränsningen av de dieselbrännoljor som omfattas av saluförbudet har
direktivets definition valts, eftersom direktivet inte definierar berörda
motorfordon på samma sätt som begreppet motorfordon i den svenska
fordonskungörelsen och en uppräkning direkt i lagtexten av alla berörda
fordonsslag har bedömts som alltför utrymmeskrävande.

29 kap.
8 §
Paragrafen innehåller straffbestämmelser för överträdelse av en rad
bestämmelser i miljöbalken. Straffet är i samtliga fall böter eller fängelse
i högst två år. Den nya punkt 21 a i första stycket innebär att denna
straffsanktion blir tillämplig vid överträdelse av förbudet att saluföra
bensin eller dieselbrännolja enligt 14 kap. 22 §. Paragrafen är utformad
på inrådan av lagrådet.
17.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
2 kap.
1 §
I första stycket införs i punkten 1 a den nya miljöklass 1-bensinen
samtidigt som miljöklass 2-bensinen flyttas till punkten 1 b och
miljöklass 3 slopas. I punkten 2 återfinns bensin som inte uppfyller
miljöklasskraven. I punkterna 4-6 införs de nya enhetliga
energiskattesatserna för gasol, metan respektive naturgas.
I tredje stycket ändras startåret för indexomräkningen av
skattesatserna.

5 §
I paragrafens första stycke hänvisas till den nya bilaga 1 till miljöbalken
som innehåller miljöklasskraven för bensin. Det är självfallet så att
miljöklass 1-bränsle som också uppfyller kraven i miljöklass 2 skall
beskattas enligt den lägsta skattesatsen. I lagens äldre lydelse återfanns
bestämmelserna om bensin i 6 § som nu upphävs.
I paragrafen andra stycke hänvisas till den nya bilaga 2 till miljöbalken
som innehåller miljöklasskraven för dieselolja. Krav har nu också införts
i miljöklass 3 som tidigare saknade sådana krav. Eftersom miljöklass 3-
kraven inte är obligatoriska för dieseloljor generellt utan endast för
användning i vissa fordonsslag fordras det att också bränslen som inte
uppfyller miljöklasskraven blir beskattade i miljöklass 3. Av styckets
andra mening följer att miljöklasskraven även skall tillämpas vid
bestämmandet av energiskattesats för andra bränslen än dieselolja som i
skattehänseende behandlas som högbeskattad olja. Avsikten är att
härigenom uppnå en heltäckande överensstämmelse mellan
miljöklasskraven och det skattepliktiga området enligt lagen om skatt på
energi. I likhet med bensin skall dieselolja som uppfyller kraven i flera
miljöklasser beskattas enligt den lägsta skattesatsen.

4 kap.
1 §
I paragrafens andra stycke kompletteras uppräkningen av de som blir
skattskyldiga därför att de har använt obeskattat eller lågbeskattat
bränsle. Skälet till att motordrivna fordon också skall ingå i
uppräkningen framgår av motiveringarna i kapitel 10. Bestämmelsen har
endast gjorts tillämplig på tjock olja. Om bestämmelsen också omfattade
märkt olja skulle alla fordonsägare som ertappas med att olovligt köra på
sådan olja bli skattskyldiga. För dessa bör det liksom för närvarande vara
tillräckligt med det befintliga sanktionssystemet.

6 kap.
8 §
I syfte att upprätthålla en enhetlig lagstiftning för de harmoniserade
punktskatterna görs motsvarande redaktionella ändringar i förevarande
paragraf som i 26 § lagen om tobaksskatt respektive 25 § lagen om
alkoholskatt.
Bestämmelsen i första stycket 2 har med vissa redaktionella ändringar
flyttats över från 6 kap. 8 a §. Övriga bestämmelser i nämnda paragraf
flyttas över till förordningen (1994:1784) om skatt på energi.
17.12 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)
30 §
När det gäller tull finns den grundläggande bestämmelsen om
dröjsmålsränta i artikel 232 i tullkodexen. Den enda komplettering som
behövs i nationell rätt är en bestämmelse om beräkningen av
dröjsmålsräntan. Bestämmelsen om dröjsmålsränta är emellertid avsedd
att omfatta även de andra skatter och avgifter som tas ut för varor vid
import. Därför anges i första stycket att bestämmelserna om
dröjsmålsränta och befrielse från dröjsmålsränta i artikel 232 i
tullkodexen även tillämpas på sådan annan skatt och avgift. I andra
stycket följer så bestämmelsen om beräkningen av dröjsmålsräntan;
beräkningen skall ske på det sätt som anges i 19 kap. 8 §
skattebetalningslagen.
Paragrafen innehåller inte någon särskild eftergiftsbestämmelse,
eftersom artikel 232.2 innehåller en sådan som är direkt tillämplig
beträffande tull och som även blir tillämplig beträffande de andra
skatterna och avgifterna genom bestämmelsen i paragrafens första
stycke.
17.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift
1 och 7 §§
Ordet tull har med anledning av de föreslagna ändringarna i
bestämmelserna om dröjsmålsränta i tullagen tagits bort.
17.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:604) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Anvisningarna till 31 §

Punkt 1
Ändringen är ett förtydligande som innebär att det uttryckligen framgår
att överföringen endast kan ske till en försäkring som meddelats i en
svensk försäkringsrörelse eller en utländsk försäkringsrörelse som
bedrivs från fast driftställe i Sverige och att den nya försäkringen skall
tecknas i samband med överföringen. Ikraftträdandebestämmelserna änd-
ras med anledning av att den nya inkomstskattelagen föreslås träda i kraft
och kommunalskattelagen bli upphävd den 1 januari 2000 (prop.
1999/2000:2).
17.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1600) om
beskattningen vid överlåtelser till underpris
18 §
Lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris skall
gälla vid ombildning av sparbank till bankaktiebolag, om förvärvaren är
en sådan stiftelse som avses i 8 kap. sparbankslagen (1987:619). En
andra mening med denna innebörd har därför lagts till i andra stycket.
17.16 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:000)
23 kap.
14 §
Bestämmelserna i 23 kap. om underprisöverlåtelser skall gälla vid
ombildning av sparbank till bankaktiebolag om förvärvaren är en sådan
stiftelse som avses i 8 kap. sparbankslagen (1987:619). En andra mening
med denna innebörd har därför lagts till i andra stycket.

58 kap.
18 §
Ändringen är ett förtydligande som innebär att det uttryckligen framgår
att överföringen endast kan ske till en försäkring som meddelats i en
svensk försäkringsrörelse eller en utländsk försäkringsrörelse som
bedrivs från fast driftställe i Sverige och att den nya försäkringen skall
tecknas i samband med överföringen.

Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian om beskattningen av gasol, metan och
naturgas
Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Riksskatteverket, Statens energimyndighet, Kommunikationsforsknings-
beredningen, Naturvårdsverket, Vägverket, Svenska Gasföreningen,
Svenska Petroleum Institutet, Göteborg Energi AB, Lunds Energi AB,
Sydgas AB, Helsingborgs Energi AB, Vattenfall Naturgas AB, AB
Volvo, SAAB och Svenska Bioenergiföreningen.

Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian om befrielse från avfallsskatt för
cesiumhaltiga askor
Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Riksskatteverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens energi-
myndighet, Statens strålskyddsinstitut, Skogsstyrelsen, Naturvårds-
verket, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorr-
lands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Gävle kommun, Sundsvalls
kommun, Sandvikens kommun, Härnösands kommun, Sveriges lant-
bruksuniversitet, Svenska Renhållningsverksföreningen, Ragn-Sells AB,
WMI Sellbergs AB, Skogsindustrierna, Svenska Fjärrvärmeföreningen,
Svenska Kraftverksföreningen, Naturskyddsföreningen, Svenska Bio-
energiföreningen, Sveriges Industriförbund, Sågverkens Riksförbund,
Återvinningsindustrierna.

Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt att
26 och 26 a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

26 §
När skattepliktiga varor för
vilka skatt enligt denna lag har
tagits ut skall levereras till ett
annat EG-land, skall den som
ansvarar för transporten upprätta
ett förenklat ledsagardokument.
Ledsagardokumentet skall åtfölja
varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 28 §.
Den som ansvarar för en
transport av beskattade varor skall
upprätta ett förenklat
ledsagardokument
1. vid transport till en
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokumentet
som avses i första stycket skall
åtfölja varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 28 §.
Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande
Riksskatteverket får föreskriva att
förfarandet med ett förenklat
ledsagardokument enligt första
stycket 2 får ersättas av andra
förenklade förfaranden.

26 a §
Bestämmelserna i 26 § om
förenklat ledsagardokument
tillämpas även vid transport av
beskattade varor mellan två
svenska orter, om transporten sker
via ett annat EG-land.
Den som ansvarar för transport
enligt första stycket skall, innan
transporten påbörjas, anmäla
varorna till
beskattningsmyndigheten.
Den som tar emot varor som
transporterats enligt första stycket
skall senast 15 dagar efter
utgången av den kalendermånad
under vilken han tagit emot
varorna till
beskattningsmyndigheten lämna en
bekräftelse på detta.
Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande
Riksskatteverket får föreskriva om
anmälningsskyldighet för den som
transporterar varor, som
beskattats i ett annat EG-land, till
en ort i detta EG-land via Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
att 25 och 25 a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

25 §
När skattepliktiga varor för
vilka skatt enligt denna lag har
tagits ut skall levereras till ett
annat EG-land, skall den som
ansvarar för transporten upprätta
ett förenklat ledsagardokument.
Ledsagardokumentet skall åtfölja
varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 27 §.
Den som ansvarar för en
transport av beskattade varor skall
upprätta ett förenklat
ledsagardokument
1. vid transport till en
näringsidkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokumentet
som avses i första stycket skall
åtfölja varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen
föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 27 §.
Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande
Riksskatteverket får föreskriva att
förfarandet med ett förenklat
ledsagardokument enligt första
stycket 2 får ersättas av andra
förenklade förfaranden.

25 a §
Bestämmelserna i 25 § om
förenklat ledsagardokument
tillämpas även vid transport av
beskattade varor mellan två
svenska orter, om transporten sker
via ett annat EG-land.
Den som ansvarar för transport
enligt första stycket skall, innan
transporten påbörjas, anmäla
varorna till
beskattningsmyndigheten.
Den som tar emot varor som
transporterats enligt första stycket
skall senast 15 dagar efter
utgången av den kalendermånad
under vilken han tagit emot
varorna till
beskattningsmyndigheten lämna en
bekräftelse på detta.
Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande
Riksskatteverket får föreskriva om
anmälningsskyldighet för den som
transporterar varor, som
beskattats i ett annat EG-land, till
en ort i detta EG-land via Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
För resande som
är bosatt i annat land än
Sverige, eller
är bosatt i Sverige och där
inresan sker med luftfartyg i
yrkesmässig trafik eller
utlandsvistelsen har varat längre
än 20 timmar eller där varorna
beskattats i annat land som är
medlem i Europeiska unionen,
skall skatt enligt 1 § inte tas ut
till den del införseln uppgår till
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
För tobaksvara skall skatt,
oavsett vad som anges i första
stycket, inte tas ut till den del
införseln uppgår till högst 40
cigaretter eller 20 cigarrer eller
cigariller eller 100 gram röktobak.
Skatt enligt 1 § skall inte tas ut
till den del införseln uppgår till
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in
spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen
(1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att
föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).
Vad som enligt denna paragraf
gäller för resande som är bosatt i
Sverige skall även gälla den som
utför arbete på det fartyg eller
luftfartyg som inresan sker med,
även om denne är bosatt i annat
land.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:446) om proviantering av
fartyg och luftfartyg att 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 §
Proviantering med obeskattade
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror får inte avse
spritdrycker, vin eller starköl på
fartygslinje mellan svensk hamn
från norska gränsen i norr till och
med Lysekil i söder och norsk
hamn från och med Risör i väster
till svenska gränsen i öster.

Proviantering med obeskattade
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror för försäljning
ombord får inte avse spritdrycker,
vin eller starköl på fartygslinje
mellan svensk hamn från norska
gränsen i norr till och med Lysekil
i söder och norsk hamn från och
med Risör i väster till svenska
gränsen i öster.
På en sådan fartygslinje får obeskattad försäljning inte överstiga 20
cigaretter eller 10 cigariller eller cigarrer eller 50 gram andra tobaksvaror
per passagerare.

Regeringen får medge undantag
från bestämmelserna i första och
andra styckena i fråga om viss
fartygslinje.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 juli 1999.

5 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)
Härigenom föreskrivs att 79 § fordonsskattelagen (1988:327) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

79 §
Brukas ett fordon i strid mot
64 § sedan fordonets
registreringsskyltar har tagits om
hand enligt 78 §, döms ägaren till
böter eller fängelse i högst sex
månader.
Till samma straff döms ägaren
till ett avställt fordon som brukas,
om fordonets registreringsskyltar
har tagits om hand enligt 78 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för
fordonet enligt 64 § om fordonet
hade varit skattepliktigt.
Brukas ett fordon på annat sätt i
strid mot 64 §, döms ägaren till
penningböter.
Om ägaren visar att han
iakttagit vad som ankommit på
honom för att hindra att fordonet
brukades, är han fri från ansvar.
En ägare av ett fordon som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
brukar fordonet eller låter det
brukas i strid mot 64 § sedan
fordonets registreringsskyltar har
tagits om hand enligt 78 §, döms
till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Första stycket gäller även när
ett avställt fordon brukas, om
fordonets registreringsskyltar har
tagits om hand enligt 78 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för
fordonet enligt 64 § om fordonet
hade varit skattepliktigt.
En ägare av ett fordon som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
brukar fordonet eller låter det
brukas på annat sätt i strid mot 64
§, döms till penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

6 Förslag till lag om ändring i miljöbalken (1998:808)
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken (1998:808)
dels att bilagan till balken skall upphöra att gälla,
dels att 14 kap. 22 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas två nya bilagor, bilaga 1 och 2, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

14 kap.
22 §
Bensin som är avsedd för
motordrift eller uppvärmning och
som innehåller högst 0,013 gram
bly per liter vid 15ºC skall av den
som tillverkar eller yrkesmässigt
till Sverige för in sådan bensin
delas in i och tillhandahållas i de
miljöklasser som anges i bilaga till
denna balk.
Bensin som är avsedd för
motordrift eller uppvärmning skall
av den som tillverkar eller
yrkesmässigt till Sverige för in
sådan bensin delas in i och
tillhandahållas i de miljöklasser
som anges i bilaga 1 till denna
balk. Bensin som är avsedd för
motordrift och som omfattas av nr
2710 00 27, 2710 00 29, 2710 00
32, 2710 00 34 eller 2710 00 36 i
Kombinerade nomenklaturen (KN-
nr) enligt förordningen (EEG)
2658/87, men som inte uppfyller
miljöspecifikationerna i miljöklass
2, får inte saluföras.
Dieselbrännolja och fotogen,
med undantag för flygfotogen, som
är avsedd för motordrift skall av
den som tillverkar eller
yrkesmässigt till Sverige för in
sådana motorbränslen delas in i
och tillhandahållas i de
miljöklasser som anges i bilaga 2
till denna balk. Dieselbrännolja
som omfattas av nr 2710 00 66 i
kombinerade nomenklaturen (KN-
nr) enligt förordningen (EEG)
2658/87 och som är avsedd att
användas i sådana motorfordon
som avses i direktiv 70/220/EEG
och 88/77/EEG, men som inte
uppfyller miljöspecifikationerna för
miljöklass 3, får inte saluföras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

Bilaga 1 till miljöbalken
Miljöklasser för bensin Bilaga 1
Krav
Miljöklass 1
Motorbensin
Miljöklass 1
Alkylatbensin
Miljöklass 2
Researchoktantal, lägst
95

95
Motoroktantal, lägst
85

85
Ångtryck enligt Reid, högst
kilopascal
70a/95b
65
70a/95b
Ångtryck enligt Reid, lägst
kilopascal
45a/65b
50

Destillation:
Förångat vid 70ºC, volymhalt
procent

15 42

Förångat vid 100ºC, lägst
volymhalt procent
47a/50b
46c
46
Förångat vid 100ºC, högst
volymhalt procent

72c

Förångat vid 150ºC, lägst
volymhalt procent
75

75
Förångat vid 180ºC, lägst
volymhalt procent

95

Slutkokpunkt, högst ºC
205
200

Olefiner, högst volymhalt procent
13,0
0,5
18,0d
Aromater, högst volymhalt procent
42,0
0,5
42,0
Bensen, högst volymhalt procent
1,0
0,1
1,0
Cykloalkaner, högst volymhalt
procent

0,5

n-Hexan, högst volymhalt procent

0,5

Syre, högst masshalt procent
2,7

2,7
Oxygenater:

Metanol, högst volymhalt
procent, stabiliseringsmedel måste
tillsättas
3

3
Etanol, högst volymhalt procent,
stabiliseringsmedel kan vara
nödvändigt
5

5
Isopropylalkohol, högst
volymhalt procent
10

10
Tertiär-butylalkohol, högst
volymhalt procent
7

7
Isobutylalkolhol, högst
volymhalt procent
10

10
Etrar som innehåller fem eller
flera kolatomer per molekyl, högst
volymhalt procent

15

15
Andra oxygenatere, högst
volymhalt procent
10

10
Svavel, högst
milligram per kilogram
50
50
150
Bly, högst gram per liter
0,005
0,002
0,005
Fosfor
Inte mätbar

Densitet vid 15ºC,
kilogram per kubikmeter

680 720

Bensin i miljöklass 1 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för
insugnings- respektive insprutningsventiler. Bensin i miljöklass 1 avsedd för
fordon med katalytisk avgasrening får ej innehålla askbildande ämnen.

aAvser tiden fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 31 augusti i X-,Y-, Z-, AC- och
BD-län samt
fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 september för övriga län. För övrig tid än den
som anges
här eller under b är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95
och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.

bAvser tiden fr.o.m. den 16 oktober t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och
BD-län samt
fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 15 mars för övriga län. För övrig tid än den
som anges
här eller under a är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95
och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.

cOm temperaturökningen i intervallet 45 72 procent förångat understiger tio
grader C
gäller i stället att T50-värdet (temperaturen vid volymhalten 50 procent
förångat) skall
ligga mellan 90ºC och 105ºC.

dMed undantag för blyfri bensin regular (ett minsta motoroktantal [MON] på 81
och ett
minsta researchoktantal [RON] på 91) för vilken olefinhalten skall vara en
volymhalt på
högst 21 procent. Dessa gränsvärden hindrar inte att blyfri bensin med lägre
oktantal än
vad som anges i denna bilaga får saluföras.

eAndra primära alkoholer och etrar, vilkas destillationsslutkokpunkt inte
överstiger den
destillationsslutkokpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana
saknas, i
industriella specifikationer för motorbränslen.

Bilaga 2 till miljöbalken
Miljöklasser för dieselolja Bilaga 2
Krav
Miljöklass 1
Miljöklass 2
Miljöklass 3
Cetanindex, lägst
50
47

Cetantal, lägst
51a
51a
51
Densitet vid 15ºC, lägst kilogram
per kubikmeter
800
800

Densitet vid 15ºC, högst kilogram
per kubikmeter
820
820
845
Destillation:
begynnelsekokpunkt, lägst C
vid 95 procent destillat, högst C

180
285

180
295

360
Aromatiska kolväten, högst
volymhalt procent
5
20

Polycykliska aromatiska kolväten,
högst volymhalt procent

Inte mätbarb

0,1b

Polycykliska aromatiska kolväten,
högst masshalt procent

11c
Svavel, högst
milligram per kilogram
10
50
350

a Gäller dieselbrännoljor som omfattas av nr 2710 00 66 i Kombinerade
nomenklaturen
(KN-nr) enligt förordningen (EEG) 2658/87.
b Enligt Svensk Standard 15 51 16.
c Enligt IP 391.

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 2 kap. 1, 5 och 6 §§ och 4 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två bilagor, bilaga 1 och 2, av följande
lydelse.

2 kap.
1 §

Nuvarande lydelse

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp

Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för

a) miljöklass 2
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter

b) miljöklass 3

3 kr 68 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 54 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1

4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller ger
mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350oC,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350o C,
tillhörig

miljöklass 1
1 614 kr per m3
1 058 kr per m3
2 672 kr per m3

miljöklass 2
1 840 kr per m3
1 058 kr per m3
2 898 kr per m3

miljöklass 3
2 138 kr per m3
1 058 kr per m3
3 196 kr per m3
4.
ur 2711 12 11
2711 19 00
Gasol som används för

a) drift av motordrivet
fordon, fartyg eller
luftfartyg
1 kr 01 öre
per liter
56 öre
per liter
1 kr 57 öre
per liter

b) annat ändamål än som
avses under a
145 kr per
1 000 m3
1 112 kr per
1 000 m3
1 257 kr per
1 000 m3
5.
ur 2711 29 00
Metan som används för

a) drift av motordrivet
fordon, fartyg eller
luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som
avses under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00,
2711 21 00
Naturgas som används
för

a) drift av motordrivet
fordon, fartyg eller
luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som
avses under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702
eller 2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg

Föreslagen lydelse

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp

Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för

a) miljöklass 1
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter

b) miljöklass 2

3 kr 64 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 50 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1

4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller ger
mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350oC,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350o C,
tillhörig

miljöklass 1
1 624 kr per m3
1 058 kr per m3
2 682 kr per m3

miljöklass 2
1 750 kr per m3
1 058 kr per m3
2 808 kr per m3

miljöklass 3 eller inte
tillhör någon miljöklass
2 048 kr per m3
1 058 kr per m3
3 106 kr per m3
4.
ur 2711 12 11
2711 19 00
Gasol som används för

a) drift av motordrivet
fordon, fartyg eller
luftfartyg
1 kr 01 öre
per liter
56 öre
per liter
1 kr 57 öre
per liter

b) annat ändamål än som
avses under a
145 kr per
1 000 m3
1 112 kr per
1 000 m3
1 257 kr per
1 000 m3
5.
ur 2711 29 00
Metan som används för

a) drift av motordrivet
fordon, fartyg eller
luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som
avses under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00,
2711 21 00
Naturgas som används
för

a) drift av motordrivet
fordon, fartyg eller
luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som
avses under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702
eller 2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt
12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.
För kalenderåret 1999 och
efterföljande kalenderår skall de i
första stycket angivna
skattebeloppen räknas om enligt
10 §.
För kalenderåret 2001 och
efterföljande kalenderår skall de i
första stycket angivna
skattebeloppen räknas om enligt
10 §.

5 §
Till miljöklass 1 hör oljor som
beskattas enligt 1 § första stycket 3
b och som har ett kokintervall
(destillationsintervall) av olika
bredd mellan 180 och 285 C vid
95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per
kubikmeter vid 15 C och
innehåller högst 0,001 viktprocent
svavel och högst 5 volymprocent
aromatiska kolväten. Sådana oljor
får inte innehålla klart mätbara
polycykliska aromatiska kolväten
och måttet på den naturliga
tändvilligheten (cetanindex) får
inte understiga 50.
Till miljöklass 2 hör andra oljor
än sådana som avses i första
stycket och som beskattas enligt
1 § första stycket 3 b, om de har
ett destillationsintervall av olika
bredd mellan 180 och 295 C vid
95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per
kubikmeter vid 15 C och
innehåller högst 0,005 viktprocent
svavel och högst 20 volymprocent
aromatiska kolväten. Halten
polycykliska aromatiska kolväten
får inte överstiga 0,1
volymprocent och cetanindex får
inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor
som beskattas enligt 1 § första
stycket 3 b.
Kraven för miljöklass 1, 2 och 3
för dieselolja som beskattas enligt
1 § första stycket 3 b anges i
bilaga 2. Dessa krav tillämpas
även för andra bränslen som
beskattas enligt nämnda lagrum.

6 §
Kraven för miljöklass 2 och 3
för bränslen som beskattas enligt
1 § första stycket 1 anges i bilagan
till miljöbalken.
Kraven för miljöklass 1 och 2
för bränslen som beskattas enligt
1 § första stycket 1 anges i bilaga
1.

4 kap.
1 §
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som avses i 1 3 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall
användas för annat än privat ändamål,
5. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje
land,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall
betalas med högre belopp, och
8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som
anges i 11 §.
Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken
fartygstillstånd meddelats enligt
fiskelagen (1993:787), när båten
används för privat ändamål.

Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål,
b) i båt för vilken
fartygstillstånd meddelats enligt
fiskelagen (1993:787), när båten
används för privat ändamål, eller
c) i motordrivet fordon i de fall
bränslet ger mindre än 85
volymprocent destillat vid 350ºC .
Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet
kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om
bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget
eller luftfartyget under transporten, eller
2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten
av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över
bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

Bilaga 1 till lagen (1994:1776) om skatt på energi
Miljöklasser för bensin Bilaga 1
Krav
Miljöklass 1
Motorbensin
Miljöklass 1
Alkylatbensin
Miljöklass 2
Researchoktantal, lägst
95

95
Motoroktantal, lägst
85

85
Ångtryck enligt Reid, högst
kilopascal
70a/95b
65
70a/95b
Ångtryck enligt Reid, lägst
kilopascal
45a/65b
50

Destillation:
Förångat vid 70ºC, volymhalt
procent

15 42

Förångat vid 100ºC, lägst
volymhalt procent
47a/50b
46c
46
Förångat vid 100ºC, högst
volymhalt procent

72c

Förångat vid 150oC, lägst
volymhalt procent
75

75
Förångat vid 180ºC, lägst
volymhalt procent

95

Slutkokpunkt, högst ºC
205
200

Olefiner, högst volymhalt procent
13,0
0,5
18,0d
Aromater, högst volymhalt procent
42,0
0,5
42,0
Bensen, högst volymhalt procent
1,0
0,1
1,0
Cykloalkaner, högst volymhalt
procent

0,5

n-Hexan, högst volymhalt procent

0,5

Syre, högst masshalt procent
2,7

2,7
Oxygenater:

Metanol, högst volymhalt
procent, stabiliseringsmedel måste
tillsättas
3

3
Etanol, högst volymhalt procent,
stabiliseringsmedel kan vara
nödvändigt
5

5
Isopropylalkohol, högst
volymhalt procent
10

10
Tertiär-butylalkohol, högst
volymhalt procent
7

7
Isobutylalkolhol, högst
volymhalt procent
10

10
Etrar som innehåller fem eller
flera kolatomer per molekyl, högst
volymhalt procent
15

15
Andra oxygenatere, högst
volymhalt procent
10

10
Svavel, högst
milligram per kilogram
50
50
150
Bly, högst gram per liter
0,005
0,002
0,005
Fosfor
Inte mätbar

Densitet vid 15ºC,
kilogram per kubikmeter

680 720

Bensin i miljöklass 1 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för
insugnings- respektive insprutningsventiler. Bensin i miljöklass 1 avsedd för
fordon med katalytisk avgasrening får ej innehålla askbildande ämnen.

aAvser tiden fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 31 augusti i X-,Y-, Z-, AC- och
BD-län samt
fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 september för övriga län. För övrig tid än den
som anges
här eller under b är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95
och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.

bAvser tiden fr.o.m. den 16 oktober t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och
BD-län samt
fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 15 mars för övriga län. För övrig tid än den
som anges
här eller under a är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8ºC högst 95
och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100ºC, lägst 47 procents volymhalt.

cOm temperaturökningen i intervallet 45 72 procent förångat understiger tio
grader C
gäller i stället att T50-värdet (temperaturen vid volymhalten 50 procent
förångat) skall ligga
mellan 90ºC och 105ºC.

dMed undantag för blyfri bensin regular (ett minsta motoroktantal [MON] på 81
och ett
minsta researchoktantal [RON] på 91) för vilken olefinhalten skall vara en
volymhalt på
högst 21 procent. Dessa gränsvärden hindrar inte att blyfri bensin med lägre
oktantal än
vad som anges i denna bilaga får saluföras.

eAndra primära alkoholer och etrar, vilkas destillationsslutkokpunkt inte
överstiger den
destillationsslutkokpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana
saknas, i
industriella specifikationer för motorbränslen.

Bilaga 2 till lagen (1994:1776) om skatt på energi
Miljöklasser för dieselolja Bilaga 2
Krav
Miljöklass 1
Miljöklass 2
Miljöklass 3
Cetanindex, lägst
50
47

Cetantal, lägst
51a
51a
51
Densitet vid 15ºC, lägst kilogram per
kubikmeter
800
800

Densitet vid 15ºC, högst kilogram
per kubikmeter
820
820
845
Destillation:
begynnelsekokpunkt, lägst C
vid 95 procent destillat, högst C

180
285

180
295

360
Aromatiska kolväten, högst
volymhalt procent
5
20

Polycykliska aromatiska kolväten,
högst volymhalt procent

Inte mätbarb

0,1b

Polycykliska aromatiska kolväten,
högst masshalt procent

11c
Svavel, högst
milligram per kilogram
10
50
350

aGäller dieselbrännoljor som omfattas av nr 2710 00 66 i Kombinerade
nomenklaturen
(KN-nr) enligt förordningen (EEG) 2658/87.
b Enligt Svensk Standard 15 51 16.
c Enligt IP 391.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-10-05

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 23 september 1999 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privat-
införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
4. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg
och luftfartyg,
5. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
6. lag om ändring i miljöbalken,
7. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Petter
Classon, hovrättsassessorn Mikael Ekelund och sakkunnige Lars
Lundholm.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om tobaksskatt
26 §
Ett av förslagen innebär att i 26 § förs in ett nytt tredje stycke av följande
lydelse: "Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
Riksskatteverket får föreskriva att förfarandet med ett förenklat
ledsagardokument enligt första stycket 2 får ersättas av andra förenklade
förfaranden." Vid föredragningen inför Lagrådet anfördes att den
föreslagna delegationen hade stöd i 8 kap. 7 § första stycket 3
regeringsformen ("in- eller utförsel av varor").
Användandet av ledsagardokument är ett EG-rättsligt krav och syftar
till att underlätta skattekontrollen (prop. 1994/95:56 s. 97). Återbetalning
av skatt sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in bl.a. ett
av mottagaren undertecknat och återsänt exemplar av det förenklade
ledsagardokumentet (29 § tredje stycket lagen om tobaksskatt). Med
hänsyn till ledsagardokumentets funktion torde det naturligaste vara att
hänföra reglerna om sådant dokument till föreskrifterna om förfarandet
vid uttagande av tobaksskatt.
Till föreskrifter om skatt räknas inte bara de materiella reglerna utan
också de regler som avser grunderna för taxerings- och
uppbördsförfarandet (prop. 1973:90 s. 302). Kravet på upprättande av
ledsagardokument är knappast av det slag att det kan anses tillhöra
"grunderna" för lagens uppbördsförfarande. Regeringsformens
föreskrifter om skattelags beslutande är därför inte tillämpliga i fallet.
I 8 kap. regeringsformen finns inte någon regel som uttryckligen avser
föreskrifter om förfarandet hos myndighet. Reglerna i 8 kap. 13 § anses
dock utgöra ett stöd för att regeringen äger besluta dylika föreskrifter.
Regeringen kan göra detta som verkställighetsföreskrifter eller som ett
utflöde av den s.k. restkompetensen (jfr Strömberg, Normgivnings-
makten enligt 1974 års regeringsform, 2 u. 1989, s. 168 f.). Något
uttryckligt bemyndigande i lagen om tobaksskatt för att regeringen skall
kunna utnyttja dessa möjligheter är inte erforderligt.
I lagen om tobaksskatt finns uttryckliga regler om förenklat ledsagar-
dokument. Av det föreslagna bemyndigandet i tredje stycket av 26 §
framgår att dessa regler kan komma att ändras genom föreskrifter av
lägre valör. Eftersom lag endast får ändras genom lag (8 kap. 17 §
regeringsformen), måste i lagen finnas en uttrycklig regel om
möjligheten att använda andra förfaranden än det i lagen föreskrivna. På
grund av det anförda bör det föreslagna tredje stycket ersättas med en
bestämmelse av förslagsvis följande lydelse: "Förfarandet med ett
förenklat led-sagardokument enligt första stycket 2 får ersättas av andra
förenklade förfaranden."

26 a §
De föreslagna ändringarna i paragrafen innefattar bl.a. att regeln om
anmälningsskyldighet i andra stycket upphävs och ersätts av ett
bemyndigande. Anmälningsskyldigheten torde utgöra en del av
förfarandet. Den är inte sanktionerad och kan därför inte hänföras till
något förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Som ovan
utvecklats, äger rege-ringen med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen
antingen som verkställighetsföreskrifter eller som ett utflöde av
restkompetensen besluta för-faranderegler på skatterättens område som
inte avser grunderna för taxerings- och uppbördsförfarandet. Det
föreslagna bemyndigandet är således inte erforderligt. Förevarande
paragraf bör därför upphävas. Detta föranleder en ändring även av
ingressen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om alkoholskatt
25 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 26 § lagen om tobaksskatt.

25 a §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 26 a § lagen om tobaks-
skatt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om proviantering av fartyg
och luftfartyg
Övergångsbestämmelsen

Enligt övergångsbestämmelsen skall de nya bestämmelserna tillämpas
för tid från och med den 1 juli 1999. Avsikten med övergångs-
bestämmelsen är att regeringens beslut om undantag enligt det före-
slagna tredje stycket i 6 § skall kunna avse tid från och med den angivna
tidpunkten. Detta kommer emellertid inte till klart uttryck i
bestämmelsen. Lagrådet föreslår därför att övergångsbestämmelsen får
följande lydelse: "Undantag som regeringen medger enligt 6 § tredje
stycket får omfatta tid från och med den 1 juli 1999."
Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
14 kap. 22 §
Paragrafen har genom hänvisningar till olika KN-nr och EG-direktiv
blivit svårbegriplig. Det kan synas beklagligt att föreskrifter i en av
balkarna i Sveriges rikes lag inte kan uttryckas enkelt och klart.
Bestämmelsen skulle emellertid bli ohanterligt lång, om innebörden av
de olika hänvisningarna skulle anges i klartext. Förslaget har utformats
för att EG-direktivet om kvaliteten på bensin och dieselbränslen skall
överföras till svensk lag på ett tillräckligt klart och precist sätt. Detta får
godtas. Liknande hänvisningar finns för övrigt redan i de bestämmelser
om ansvar för överträdelse av EG-förordningar som finns intagna i 29
kap. 8 § 25-28.
Paragrafen innehåller förbud mot saluförande av bränslen som inte
uppfyller miljöspecifikationerna för miljöklass 2 för bensin eller
miljöklass 3 för dieselolja. Enligt EG-direktivet skall medlemsstaterna
"säkerställa" att sådant saluförande inte kan ske. I lagrådsremissen
diskuteras inte hur förbudet skall sanktioneras. Däremot upplyses att
bestämmelsen i 14 kap. 21 §, som ger regeringen rätt att meddela
föreskrifter i fråga om bränslen avseende bl.a. bränslets kvalitet och
överlåtelse, är straffsanktionerad genom 29 kap. 8 § 21. Sistnämnda
ansvarsbestämmelse kan inte tillämpas vid överträdelse av det föreslagna
saluförbudet i förevarande paragraf och nuvarande lydelse av paragrafen,
motsvarande första stycket första meningen, är inte straffsanktionerad.
Det skulle vara egendomligt om rege-ringens föreskrifter om bränslen
skulle vara straffsanktionerade men däremot inte det direkt i lagen
intagna saluförbudet i fråga om vissa bränslen. Lagrådet föreslår att en
straffbestämmelse tas in i 29 kap. 8 §.

29 kap. 8 §
I enlighet med vad nyss anförts förordar Lagrådet att i första stycket i
paragrafen införs en ny punkt, 21 a, med följande lydelse:
"21 a. förbud att saluföra bensin eller dieselbrännolja enligt 14 kap. 22
§,".
Förslaget föranleder en ändring även av ingressen.

Övergångsbestämmelsen

Denna överensstämmer med motsvarande övergångsbestämmelse i
förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på energi. Där har den sin
givna innebörd enligt skatterätten och är dessutom nödvändig för att
tillgodose förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § andra
stycket regeringsformen. Det är däremot oklart vad en sådan
bestämmelse betyder i förevarande sammanhang. Under föredragningen
har angetts att den exempelvis skulle kunna medge att bränsle som finns i
lager före ikraftträdandet skulle kunna få saluföras även därefter. Detta
låter sig emellertid inte utläsas av bestämmelsen och om så vore fallet
skulle en sådan reglering vara svår att kontrollera. Dessutom har upplysts
att sådana bränslen som enligt den föreslagna lydelsen inte får saluföras
redan har försvunnit från marknaden. Den föreslagna
övergångsbestämmelsen synes alltså inte fylla någon praktisk funktion.
Lagrådet föreslår att den får utgå. Om, som Lagrådet nyss föreslagit,
saluförbudet straffsanktioneras, medför 5 § lagen om införande av
brottsbalken att ett saluförande före ikraftträdandet förblir osanktionerat.
Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på energi
2 kap. 5 och 6 §§ samt bilagorna
I lagrådsremissen föreslås att likalydande bilagor beträffande miljö-
klasser för bensin respektive dieselolja skall tas in i miljöbalken och i
förevarande lag. Av hävd anses det i lagstiftningsarbetet att samma
föreskrift inte får tas in i två olika lagrum (s.k. dubblyr). Även bortsett
från att den som känner till detta måste tro att det finns några skillnader
mellan bilagorna medför en sådan lagstiftningsteknik dubbelarbete och
framför allt risken för att bestämmelserna skall få skilda lydelser vid
ändringar i ettdera lagkomplexet. Det påstådda värdet av att
miljöklassbilagorna lätt finns tillgängliga i anslutning till respektive
lagstiftning synes ringa, eftersom det dels är normalt att mer än en lag
måste beaktas i olika tillämpningsfrågor, dels förevarande bestämmelser
riktar sig till ett litet antal specialister. Lagrådet avstyrker en sådan
oprövad lagteknisk nyhet.
Föreskrifter om bränslens indelning i miljöklasser synes ha sin
naturliga placering i miljöbalken. De föreslagna bilagorna bör därför utgå
ur förevarande lag. I stället bör här en hänvisning göras till bilagorna i
miljöbalken såsom nu sker i 6 §. Bestämmelserna i 5 och 6 §§, som redan
med förslagets utgångspunkter borde ha fått byta plats, kan lämpligen
sammanföras till en paragraf, 5 §, av förslagsvis följande lydelse:
"Kraven för miljöklass 1 och 2 för bränslen som beskattas enligt 1 §
första stycket 1 anges i bilaga 1 till miljöbalken.
Kraven för miljöklass 1, 2 och 3 för dieselolja som beskattas enligt 1 §
första stycket 3 b anges i bilaga 2 till miljöbalken. Dessa krav tillämpas
även för andra bränslen som beskattas enligt nämnda lagrum."
6 § kan därmed upphävas.
Lagrådets förslag föranleder ändringar även av ingressen.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1999

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:9 Vissa punktskatte- och
tullfrågor, m.m.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om ändring i
miljöbalken

398L0070

1 Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:127.
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin
och
dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350,
28.12.1998,
s.58, Celex 398L0070).
Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1999/2000:1.
Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1998/99:127.
Kurs per den 1 oktober 1998 (EGT nr C 303, 2.10.1998, s. 1)
Statens strålskyddsinstitut Dnr 822/504/99
1 Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:127.
Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1999/2000:1.
Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1998/99:127.

Prop. 1999/2000:9

5

1

Prop. 1999/2000:9
Bilaga 1

Prop. 1999/2000:9
Bilaga 2

Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3

110

110

Prop. 1999/2000:9
Bilaga 4

Prop. 1999/2000:9