Prop.
1999/2000:9
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 oktober 1999
Göran Persson
Bosse Ringholm
(F inansdepartementet)
I propositionen föreslås att regeringen i fråga om viss fartygslinje skall få
medge undantag från de begränsningar som enligt lagen om proviante-
ring av fartyg och luftfartyg gäller för den skattefria försäljningen om-
bord på färjor i trafik mellan Sverige och Norge.
Vissa ändringar i bestämmelserna om förenklat ledsagardokument fö-
reslås i lagarna om alkohol- och tobaksskatt. Syftet med ändringarna är
att kunna tillämpa ett förenklat förfarande för näringsidkare som regel-
mässigt transporterar beskattade varor via Sverige eller något annat EU-
land.
Vidare föreslås att straffbestämmelsen i fordonsskattelagen ändras så
att det vid utdömande av ansvar för brukande av oskattat fordon skall
krävas att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet.
Ett EU-direktiv om kvalitetskrav på bensin och dieselolja genomförs i
svensk lagstiftning fr.o.m. den 1 januari 2000. Detta föranleder vissa
justeringar av det befintliga miljöklassystemet. I samband därmed införs
en ny miljöklass på bensin som oljebolagen har åtagit sig att introducera
på marknaden så att den finns tillgänglig till kommande årsskifte. De
differentierade skattesatser som har samband med dessa miljöklasser
justeras. Lagen om skatt på energi ändras så att omärkt, tjock eld-
ningsolja beskattas på samma sätt som dieselolja när den används för
drift av motordrivna fordon.
Det föreslås också att enhetliga energiskattesatser för gasol, metan och
naturgas införs i lagen om skatt på energi. Syftet är att dessa bränslen
skall beskattas på samma sätt oberoende av användning.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 9
Rättelse: S. 11-30 Text flyttad. Till 6 kap. Tillkommit: övergångsbestämmelser
Den övergångsvis gällande begränsningsregeln avseende koldioxid-
skatteuttaget för den energiintensiva tillverkningsindustrin, den s.k. 1,2-
procentsregeln, föreslås gälla ytterligare ett år.
I propositionen föreslås att i lagen (1999:673) om skatt på avfall införs
en avdragsrätt för biobränsleaskor med viss halt av radioaktivt cesium.
Vidare föreslås att den dröjsmålsränta som tas ut vid för sen betalning
av tull och annan skatt och avgift som tas ut för varor vid import skall
beräknas enligt bestämmelserna i 19 kap. 8 § skattebetalningslagen
(1997:483) i stället för enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift.
Ett förtydligande föreslås vad gäller möjligheten att utan skatte-
konsekvenser överföra en pensionsförsäkrings värde till en annan pen-
sionsförsäkring. En justering föreslås också i lagen (1998:1600) om be-
skattningen vid överlåtelser till underpris när det gäller ombildning av
sparbanker.
Prop. 1999/2000:9
Prop. 1999/2000:9
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6
2 Lagtext...............................................................................................7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter..............................7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt..........................................................................8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.........................................................................9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen..............................................................................10
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen................................11
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.......13
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg...............................14
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall....................................................................15
2.9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327).........................................................................17
2.10 Förslag till lag om ändring i miljöbalken.........................19
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi...................................................................25
2.12 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)...........31
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift.................................................................32
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:604) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370).....................33
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1600) om
beskattningen vid överlåtelser till underpris.....................38
2.16 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:000).........................................................................39
3 Ärendet och dess beredning............................................................41
4 Förenklat förfarande för näringsidkare som transporterar
beskattade varor via Sverige...........................................................45
5 Privatinförsellagen anpassas till att taxfreeförsäljningen inom
EU har upphört................................................................................47
6 Skattefri försäljning ombord på färjor i trafik mellan Sverige
och Norge........................................................................................48
7 Ändringar i fordonsskattelagen.......................................................49
7.1 Straffbestämmelsen i fordonsskattelagen.........................49
7.2 Provkörning av fordon vid tillsyn enligt
produktsäkerhetslagen och haveriundersökning...............50
8 Nya kvalitetskrav och justerade miljöklasser på bensin och
dieselbränslen..................................................................................51
8.1 Bakgrund...........................................................................51
8.1.1 Europaparlamentets och rådets direktiv
98/70/EG om kvaliteten på bensin och
dieselbränslen och om ändring av rådets
direktiv 93/12/EEG.........................................51
8.1.2 Gällande svensk bränslelagstiftning...............53
8.2 Anpassning av miljöklassystemet for bensin och
dieselolja till nya EU-regler..............................................53
9 Skattesatsjusteringar for de olika miljöklasserna på bensin och
dieselolja..........................................................................................56
10 Beskattning av eldningsolja som används for fordonsdrift.............57
11 Enhetlig energiskatt för gasol, metan och naturgas oavsett
användningsområde.........................................................................58
12 Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende foretag i kalk-
och cementbranschema m.m...........................................................61
13 Befrielse från avfallsskatt for cesiumhaltiga askor.........................62
14 Dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull...................................66
14.1 Bakgrund...........................................................................66
14.2 Beräkningen av dröjsmålsräntan.......................................68
14.3 Eftergift av dröjsmålsränta...............................................69
15 Övriga frågor...................................................................................70
15.1 Överföring av en pensionsförsäkrings värde till en
annan pensionsförsäkring.................................................70
15.2 Undantag från uttagsbeskattning vid ombildning av
sparbank till bankaktiebolag.............................................72
16 Finansiella effekter..........................................................................73
17 F örfattningskommentar...................................................................75
17.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter............................75
17.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt........................................................................75
17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.......................................................................75
Prop. 1999/2000:9
17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen..............................................................................75
17.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen................................76
17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkohol varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.......76
17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg...............................76
17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall....................................................................77
17.9 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327).........................................................................77
17.10 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken.......................77
17.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi...................................................................78
17.12 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)........79
17.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift.................................................................80
17.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:604) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370).....................80
17.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1600) om
beskattningen vid överlåtelser till underpris.....................80
17.16 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:000).........................................................................80
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian om beskattningen av gasol, metan och
naturgas.................................................................................82
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian om befrielse från avfallsskatt för
cesiumhaltiga askor...............................................................83
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................................................84
Bilaga 4 Lagrådets yttrande...............................................................105
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1999.....110
Rättsdatablad.........................................................................................111
Prop. 1999/2000:9
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter
2. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
4. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinforsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen,
5. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
6. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av trans-
porter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,
7. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och
luftfartyg,
8. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall,
9. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
10. lag om ändring i miljöbalken,
11. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
12 lag om ändring i tullagen (1994:1550),
13 lag om ändring i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift,
14. lag om ändring i lagen (1999:604) om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
15. lag om ändring i lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlå-
telser till underpris,
16. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:000).
Prop. 1999/2000:9
Prop. 1999/2000:9
Regeringen har följande förslag till lagtext
Härigenom föreskrivs att 1 kap 2 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift,
fordonsskatt, växtförädlingsavgift,
tillfällig förmögenhetsskatt, miljö-
avgift och skatt på alkoholdrycker
och tobaksvaror enligt vad som
föreskrivs i lagen (1972:435) om
överlastavgift, vägtrafikskattela-
gen (1973:601), utsädeslagen
(1976:298) och lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsfö-
reningar och pensionsstiftelser,
fordonsskattelagen (1988:327),
lagen (1990:613) om miljöavgift
på utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion samt lagen
(1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen.
2§
Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift,
fordonsskatt, växtförädlingsavgift,
tillfällig förmögenhetsskatt, miljö-
avgift och skatt på alkoholdrycker
och tobaksvaror enligt vad som
föreskrivs i lagen (1972:435) om
överlastavgift, vägtrafikskattela-
gen (1973:601), utsädeslagen
(1976:298) och lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsfö-
reningar och pensionsstiftelser,
fordonsskattelagen (1988:327),
lagen (1990:613) om miljöavgift
på utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion samt lagen
(1994:1565) om beskattning av
viss privatinförsel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 26 a § skall upphöra att gälla,
dels att 26 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:9
När skattepliktiga varor för vil-
ka skatt enligt denna lag har tagits
ut skall levereras till ett annat EG-
land, skall den som ansvarar för
transporten upprätta ett förenklat
ledsagardokument. Ledsagardo-
kumentet skall åtfölja varorna un-
der transporten i enlighet med vad
regeringen föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 28 §.
26 §
Den som ansvarar för en trans-
port av beskattade varor skall
upprätta ett förenklat ledsagardo-
kument
1. vid transport till en närings-
idkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokument
som avses i första stycket skall
åtfölja varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen före-
skriver. Sådant ledsagardokument
krävs dock inte vid försäljning
som avses i 28 §.
Förfarandet med ett förenklat
ledsagardokument enligt första
stycket 2 får ersättas av andra
förenklade förfaranden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 25 a § skall upphöra att gälla,
dels att 25 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:9
När skattepliktiga varor för vil-
ka skatt enligt denna lag har tagits
ut skall levereras till ett annat EG-
land, skall den som ansvarar för
transporten upprätta ett förenklat
ledsagardokument. Ledsagardo-
kumentet skall åtfölja varorna un-
der transporten i enlighet med vad
regeringen föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 27 §.
25 §
Den som ansvarar för en trans-
port av beskattade varor skall
upprätta ett förenklat ledsagardo-
kument
1. vid transport till en närings-
idkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokument
som avses i första stycket skall
åtfölja varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen före-
skriver. Sådant ledsagardokument
krävs dock inte vid försäljning
som avses i 27 §.
Förfarandet med ett förenklat
ledsagardokument enligt första
stycket 2 för ersättas av andra
förenklade förfaranden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
Prop. 1999/2000:9
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen
skall ha följande lydelse.
Skatt enligt 1 § skall inte tas ut till
den del införseln uppgår till högst föl-
jande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3.15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§1
För resande som
är bosatt i annat land än Sverige,
eller
är bosatt i Sverige och där inresan
sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik
eller utlandsvistelsen har varat längre
än 20 timmar eller där varorna be-
skattats i annat land som är medlem i
Europeiska unionen,
skall skatt enligt 1 § inte tas ut till
den del införseln uppgår till högst föl-
jande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
För tobaksvara skall skatt, oavsett
vad som anges i första stycket, inte tas
ut till den del införseln uppgår till
högst 40 cigaretter eller 20 cigarrer
eller cigariller eller 100 gram rökto-
bak.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin
och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). En bestämmelse
om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 §
tobakslagen (1993:581).
Vad som enligt denna paragraf gäl-
ler för resande som är bosatt i Sverige
skall även gälla den som utför arbete
på det fartyg eller luftfartyg som inre-
san sker med, även om denne är bosatt
i annat land.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:127.
10
Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas en-
ligt lagen (1994:1565) om beskatt-
ning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från
land som är medlem i Europeiska
unionen,
2. varor som skall beskattas en-
ligt lagen (1994:1565) om beskatt-
ning av viss privatinförsel,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv-eller nit-
handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-
turminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), tek-
nisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försälj-
ning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen
i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, far, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i öv-
rigt gäller för införseln inte är uppfyllda,
13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel
och utförsel av barnpornografi,
14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor.
7§
För kontroll av att anmälnings- För kontroll av att anmälnings-
skyldigheten enligt denna lag, eller skyldigheten enligt denna lag, eller
11
att deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av viss privatinförsel, fullgjorts
riktigt och fullständigt, samt för
kontroll av att gällande villkor för
in- eller utförsel av sådana varor
som anges i 3 § 1 och 3-14 upp-
fyllts, får en tulltjänsteman under-
söka
att deklarationsskyldigheten enligt
lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdryck-
er och tobaksvaror från ett land
som är medlem i Europeiska unio-
nen, fullgjorts riktigt och fullstän-
digt, samt för kontroll av att gäl-
lande villkor för in- eller utförsel
av sådana varor som anges i 3 § 1
och 3-14 uppfyllts, far en
tulltjänsteman undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett
Prop. 1999/2000:9
annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första
stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisi-
tation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
12
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1998:506) om punktskatte-
kontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral-
oljeprodukter skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5§
Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt
eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt för en enligt 4 § omhändertagen
alkohol- eller tobaksvara, skall Tullverket besluta om skatten på varan.
Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda lagar.
Saknas tillräckliga uppgifter för
att fastställa skatten far denna tas
ut med ett belopp som framgår av
1 § lagen (1994:1565) om beskatt-
ning av privatinförsel tzv alkohol-
drycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unio-
Saknas tillräckliga uppgifter för
att fastställa skatten far denna tas
ut med ett belopp som framgår av
1 § lagen (1994:1565) om beskatt-
ning av viss privatinförsel.
nen.
Beslut enligt första stycket far inte fattas om varorna i fråga omfattas
av ett beskattningsbeslut enligt lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter som fattades innan varorna omhändertogs.
Är den skattskyldige inte känd, eller har han inte betalat skatten trots
anmaning därom, skall mottagaren ges tillfälle att lösa ut en vara som
omhändertagits enligt 4 § genom att betala ett belopp som motsvarar
skatten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
13
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:446) om proviantering av
fartyg och luftfartyg att 6 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Proviantering med obeskattade
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror far inte avse
spritdrycker, vin eller starköl på
fartygslinje mellan svensk hamn
från norska gränsen i norr till och
med Lysekil i söder och norsk
hamn från och med Risör i väster
6§
Proviantering med obeskattade
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror för försäljning
ombord far inte avse spritdrycker,
vin eller starköl på fartygslinje
mellan svensk hamn från norska
gränsen i norr till och med Lysekil
i söder och norsk hamn från och
till svenska gränsen i öster. med Risör i väster till svenska
gränsen i öster.
På en sådan fartygslinje far obeskattad försäljning inte överstiga 20 ci-
garetter eller 10 cigariller eller cigarrer eller 50 gram andra tobaksvaror
per passagerare.
Regeringen far medge undantag
från bestämmelserna i första och
andra styckena i fråga om viss
fartygslinje.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Den nya lydelsen av 6 § första stycket skall dock tillämpas för tid
från och med den 1 juli 1999.
3. Undantag som regeringen medger enligt 6 § tredje stycket far om-
fatta tid från och med den 1 juli 1999.
14
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1999:673) om skatt på avfall
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
I en deklaration som avser avfallsskatt far avdrag göras for skatt på
1. avfall som
a) förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte
heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,
b) använts för driften av anläggningen,
c) använts for konstruktionsarbeten inom anläggningen eller for att där
åstadkomma en milj osäker deponering eller förvaring,
2. förorenad jord från marksanering,
3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,
4. avfall från sanering av upplag for farligt avfall,
5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips depone-
ras,
6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på
grund av verksamhet vid Falu koppargruva,
7. asbesthaltigt avfall,
8. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av
jämmalmspellets,
9. grönlutslam från kausticeringsprocesser,
10. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av retur-
papper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,
11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och nat-
riumfosfat,
12. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,
13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,
14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,
15. slagger från metallurgiska processer,
16. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och
råjärn,
17. oljehaltigt glödskalsslam,
18. metallhydroxidslam,
19. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid fram-
ställning av koppar, zink och bly,
20. katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från fram-
ställning av aluminium,
21. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferro-
legeringar,
22. gjuterisand,
23. avfall från rensprocessen vid 23. avfall från rensprocessen vid
upparbetning av återvunnet glas. upparbetning av återvunnet glas,
24. biobränsleaska, vars halt av
Prop. 1999/2000:9
15
cesium-137 uppgår till minst fem
kilobecquerel per kilogram och
som förts in till en avfallsanlägg-
ning som uppfyller de krav som
Statens strålskyddsinstitut fastlagt
för deponering av sådan aska.
Avdrag enligt första stycket 1 c får dock inte göras för skatt på avfall
som använts för mellantäckning.
Vid fastställandet av halten ce-
sium-137 enligt första stycket 24
skall askans torrvikt användas.
Prop. 1999/2000:9
16
Prop. 1999/2000:9
Härigenom föreskrivs att 5, 79 och 81
(1988:327) skall ha följande lydelse.
§§ fordonsskattelagen
Nuvarande lydelse
5§
Med skattevikt avses den vikt efter
Skattevikten utgör för
personbil, motorcykel, traktor
eller motorredskap
buss, lastbil, tung terrängvagn
eller annan släpvagn än påhängs-
vagn
påhängsvagn
vilken fordonsskatten beräknas.
tjänstevikten
totalvikten, dock högst den
bruttovikt med vilken fordonet får
föras på väg som hänförs till bä-
righetsklass 1 enligt 106 § vägtra-
fikkungörelsen (1972:603)
den del av fordonets totalvikt
som vilar på dess fasta axel eller
fasta axlar, dock högst den brutto-
vikt med vilken fordonet far föras
på väg som hänförs till bärighets-
klass 1 enligt 106 § vägtrafikkun-
görelsen.
Kan en buss, lastbil, tung terrängvagn eller släpvagn förses med två
eller flera olika karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som
ger högst totalvikt för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med
anordning för påhängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets
totalvikt med sådan anordning.
Föreslagen lydelse
5§
Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatten beräknas.
Skattevikten utgör för
personbil, motorcykel, traktor
eller motorredskap
buss, lastbil, tung terrängvagn
eller annan släpvagn än påhängs-
vagn
påhängsvagn
tjänstevikten
totalvikten, dock högst den
bruttovikt med vilken fordonet får
föras på väg som hänförs till bä-
righetsklass 1 enligt 4 kap. 11 §
trafikförordningen (1998:1276)
den del av fordonets totalvikt
som vilar på dess fasta axel eller
fasta axlar, dock högst den brutto-
vikt med vilken fordonet får föras
på väg som hänförs till bärighets-
klass 1 enligt 4 kap. 11 § trafikför-
17
ordningen.
Kan en buss, lastbil, tung terrängvagn eller släpvagn förses med två
eller flera olika karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som
ger högst totalvikt för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med
anordning för påhängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets
totalvikt med sådan anordning.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:9
Brukas ett fordon i strid mot
64 § sedan fordonets registrerings-
skyltar har tagits om hand enligt
78 §, döms ägaren till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Till samma straff döms ägaren
till ett avställt fordon som brukas,
om fordonets registreringsskyltar
har tagits om hand enligt 78 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för
fordonet enligt 64 § om fordonet
hade varit skattepliktigt.
Brukas ett fordon på annat sätt i
strid mot 64 §, döms ägaren till
penningböter.
Om ägaren visar att han iaktta-
git vad som ankommit på honom
för att hindra att fordonet bruka-
des, är han fri från ansvar.
79 §
En ägare av ett fordon som upp-
såt ligen eller av o akt samhet bru-
kar fordonet eller låter det brukas
i strid mot 64 § sedan fordonets
registreringsskyltar har tagits om
hand enligt 78 §, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Första stycket gäller även när
ett avställt fordon brukas, om for-
donets registreringsskyltar har
tagits om hand enligt 78 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för
fordonet enligt 64 § om fordonet
hade varit skattepliktigt.
En ägare av ett fordon som upp-
såt ligen eller av oakt samhet bru-
kar fordonet eller låter det brukas
på annat sätt i strid mot 64 §, döms
till penningböter.
Bestämmelserna i 79 § första-
tredje styckena gäller även föraren,
om han kände till att fordonet inte
fick brukas. Detta gäller dock inte
när fordonet provkörs vid besikt-
ning eller inspektion enligt 35 §
fordonskungörelsen (1972:595).
81 §
Bestämmelserna i 79 § gäller
även föraren, om han kände till att
fordonet inte fick brukas. Detta
gäller dock inte när fordonet prov-
körs vid besiktning, inspektion,
tillsyn eller haveriundersökning
enligt 35 § fordonskungörelsen
(1972:595).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
18
Härigenom föreskrivs1 i fråga om miljöbalken
dels att bilagan till balken skall upphöra att gälla,
dels att 14 kap. 22 § och 29 kap. 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas två nya bilagor, bilaga 1 och 2, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §
Prop. 1999/2000:9
Bensin som är avsedd för motor-
drift eller uppvärmning och som
innehåller högst 0,013 gram bly
per liter vid 15°C skall av den som
tillverkar eller yrkesmässigt till
Sverige för in sådan bensin delas in
i och tillhandahållas i de miljöklas-
ser som anges i bilaga till denna
balk.
Bensin som är avsedd för motor-
drift eller uppvärmning skall av
den som tillverkar eller yrkesmäs-
sigt till Sverige för in sådan bensin
delas in i och tillhandahållas i de
miljöklasser som anges i bilaga 1
till denna balk. Bensin som är av-
sedd för motordrift och som om-
fattas av nr 2710 00 27, 2710 00
29, 2710 00 32, 2710 00 34 eller
2710 00 36 i Kombinerade nomen-
klaturen (KN-nr) enligt förord-
ningen (EEG) 2658/87, men som
inte uppfyller miljöspecifikationer-
na i miljöklass 2, får inte saluföras.
Dieselbrännolja och fotogen,
med undantag för flygfotogen, som
är avsedd för motordrifi skall av
den som tillverkar eller yrkesmäs-
sigt till Sverige för in sådana mo-
torbränslen delas in i och tillhan-
dahållas i de miljöklasser som an-
ges i bilaga 2 till denna balk. Die-
selbrännolja som omfattas av nr
2710 00 66 i Kombinerade nomen-
klaturen (KN-nr) enligt förord-
ningen (EEG) 2658/87 och som är
avsedd att användas i sådana mo-
torfordon som avses i direktiv
70/220/EEG och 88/77/EEG, men
som inte uppfyller miljöspecifika-
tionerna för miljöklass 3, får inte
saluföras.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och diesel-
bränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, s.58,
Celex 398L0070).
19
29 kap.
8§
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller
av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrift för totalförsvaret meddelad med stöd av 1 kap. 5 §, om
överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelse har föreskrivits
är straffbelagd,
2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar
i rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 § andra eller tredje stycket,
3. förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom biotop-
skyddsområde enligt 7 kap. 11 §,
4. föreskrifter som behövs för särskilt skydd för diur eller växter enligt
7 kap. 12 §,
5. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad eller vidta
annan åtgärd i strid mot 7 kap. 16 §,
6. föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde medde-
lade med stöd av 7 kap. 20 §,
7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade
med stöd av 7 kap. 22 §,
8. interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 § första stycket,
9. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade
med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,
10. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att
sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 3 §,
11. föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § genom att ta sådan
befattning med djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter av djur eller
växter som strider mot en sådan föreskrift eller mot ett villkor i beslut i
enskilt fall,
12. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten
m.m. meddelade med stöd av 9 kap. 4 §,
13. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet med-
delade med stöd av 9 kap. 5 §,
14. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna be-
träffande miljöriskområde enligt 10 kap. 12 §,
15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 17 §
första stycket eller 20 § första stycket eller 21 § första stycket,
16. förbud att påbörja en verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje stycket,
17. förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket,
18. särskilda föreskrifter om utredning och försiktighetsmått vid gen-
teknisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 8 eller 11 §,
19. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap.
18 § andra stycket,
20. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 19 §
första stycket,
21. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller inför-
sel av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 §,
Prop. 1999/2000:9
20
21 a. förbud att saluföra bensin Prop. 1999/2000:9
eller dieselbrännolja enligt 14 kap.
22 §,
22. föreskrifter i fråga om hantering, införsel eller utförsel av kemiska
produkter eller biotekniska organismer meddelade med stöd av 14 kap.
24 §,
23. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk produkt eller biotek-
nisk organism enligt 14 kap. 25 §,
24. förbud mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15 kap.
31 §,
25. skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt rådets för-
ordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av
vissa farliga kemikalier, senast ändrat genom kommissionens förordning
(EG) nr 237/97 av den 27 juni 1997 eller att lämna uppgifter enligt rådets
förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och
kontroll av risker med existerande ämnen,
26. förbud eller skyldighet att lämna uppgifter enligt rådets förordning
(EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet,
27. bestämmelser om transport och därigenom transporterar avfall i
strid mot rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om
övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Euro-
peiska gemenskapen, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr
120/97 av den 20 januari 1997,
28. en bestämmelse eller mot villkor i beslut i enskilt fall som medde-
lats med stöd av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december
1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av
handeln med dem, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 938/97
av den 26 maj 1997 såvitt avser import till Sverige, export och reexport
från Sverige, handel med artificiellt förökade växter, transport och tran-
sitering eller köp, försäljning och annan kommersiell åtgärd.
För försök till brott mot första stycket 24 döms till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om ansvar kan
ådömas enligt 1 eller 2 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
21
Prop. 1999/2000:9
|
Miljöklasser för bensin |
Bilaga 1 | ||
|
Krav |
Miljöklass 1 |
Miljöklass 1 Alkylatbensin |
Miljöklass 2 |
|
Researchoktantal, lägst |
95 |
- |
95 |
|
Motoroktantal, lägst |
85 |
— |
85 |
|
Ångtryck enligt Reid, högst |
70a/95b |
65 |
70a/95b |
|
Ängtryck enligt Reid, lägst Destillation: |
45a/65b |
50 | |
|
- Förångat vid 70°C, volymhalt |
— |
15-42 |
- |
|
- Förångat vid 100°C, lägst |
47a/50b |
46c |
46 |
|
- Förångat vid 100°C, högst |
- |
72c |
— |
|
- Förångat vid 150°C, lägst |
75 |
- |
75 |
|
-Förångatvid 180°C, lägst |
95 |
— | |
|
Slutkokpunkt, högst °C |
205 |
200 |
- |
|
Olefiner, högst volymhalt procent |
13,0 |
0,5 |
18,0d |
|
Aromater, högst volymhalt procent |
42,0 |
0,5 |
42,0 |
|
Bensen, högst volymhalt procent |
1,0 |
0,1 |
1,0 |
|
Cykloalkaner, högst volymhalt |
0,5 |
- | |
|
n-Hexan, högst volymhalt procent |
- |
0,5 |
- |
|
Syre, högst masshalt procent Oxygenater: |
2,7 |
2,7 | |
|
- Metanol, högst volymhalt |
3 |
3 | |
|
- Etanol, högst volymhalt procent, |
5 |
5 | |
|
- Isopropylalkohol, högst |
10 |
- |
10 |
|
- Tertiär-butylalkohol, högst |
7 |
— |
7 |
|
- Isobutylalkolhol, högst - Etrar som innehåller fem eller |
10 |
10 | |
|
flera kolatomer per molekyl, högst |
15 |
— |
15 |
|
Andra oxygenater6, högst |
10 |
- |
10 |
|
Svavel, högst |
50 |
50 |
150 |
|
Bly, högst gram per liter |
0,005 |
0,002 |
0,005 |
|
Fosfor |
Inte mätbar |
- |
- |
|
Densitet vid 15°C, |
- |
680-720 |
— |
22
Bensin i miljöklass 1 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för
insugnings- respektive insprutningsventiler. Bensin i miljöklass 1 avsedd för for-
don med katalytisk avgasrening far ej innehålla askbildande ämnen.
Prop. 1999/2000:9
‘Avser tiden fr.o.m. den 16 maj to.m. den 31 augusti i X-,Y-, Z-, AC- och BD-län samt
fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 september för övriga län. För övrig tid än den som anges
här eller under b är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8°C högst 95 och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100°C, lägst 47 procents volymhalt.
6Avser tiden fr.o.m. den 16 oktober t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och BD-län samt
fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 15 mars för övriga län. För övrig tid än den som anges
här eller under a är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8°C högst 95 och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100°C, lägst 47 procents volymhalt.
cOm temperaturökningen i intervallet 45-72 procent förångat understiger tio grader C gäl-
ler i stället att T50-värdet (temperaturen vid volymhalten 50 procent förångat) skall ligga
mellan 90°C och 105°C.
dMed undantag för blyfri bensin regular (ett minsta motoroktantal [MON] på 81 och ett
minsta researchoktantal [RON] på 91) för vilken olefmhalten skall vara en volymhalt på
högst 21 procent. Dessa gränsvärden hindrar inte att blyfri bensin med lägre oktantal än
vad som anges i denna bilaga får saluföras.
'Andra primära alkoholer och etrar, vilkas destillationsslutkokpunkt inte överstiger den
destillationsslutkokpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana saknas, i
industriella specifikationer för motorbränslen.
23
Prop. 1999/2000:9
|
Krav |
Miljöklass 1 |
Miljöklass 2 |
Miljöklass 3 |
|
Cetanindex, lägst |
50 |
47 |
- |
|
Cetantal, lägst |
51a |
51a |
51 |
|
Densitet vid 15°C, lägst kilogram |
800 |
800 |
- |
|
Densitet vid 15°C, högst kilogram Destillation: |
820 |
820 |
845 |
|
- begynnelsekokpunkt, lägst °C |
180 |
180 |
- |
|
- vid 95 procent destillat, högst °C |
285 |
295 |
360 |
|
Aromatiska kolväten, högst Polycykliska aromatiska kolväten, |
5 |
20 | |
|
högst volymhalt procent |
Inte mätbarb |
0,1b |
- |
|
högst masshalt procent |
- |
- |
11c |
|
Svavel, högst |
10 |
50 |
350 |
a Gäller dieselbrännoljor som omfattas av nr 2710 00 66 i Kombinerade nomenklaturen
(KN-nr) enligt förordningen (EEG) 2658/87.
b Enligt Svensk Standard 15 51 16.
'Enligt IP 391.
24
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 2 kap. 6 § och 6 kap 8 a § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 1 § och 6 kap. 8 § skall ha följande
lydelse,
dels att punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1997:479) om
ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.
1§2
Nuvarande lydelse
|
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra | ||||
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | ||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | ||
|
1. 2710 00 26, |
Bensin som | |||
|
2710 00 27, 2710 00 29 |
uppfyller krav för | |||
|
2710 00 32 |
a) miljöklass 2 |
3 kr 61 öre |
86 öre |
4 kr 47 öre |
|
per liter |
per liter |
per liter | ||
|
b) miljöklass 3 |
3 kr 68 öre |
86 öre |
4 kr 54 öre | |
|
per liter |
per liter |
per liter | ||
|
2. 2710 00 26, |
Annan bensin |
4 kr 27 öre |
86 öre |
5 kr 13 öre |
|
2710 00 34 |
än som avses |
per liter |
per liter |
per liter |
|
eller 2710 00 36 |
under 1 | |||
|
3. 2710 00 51, |
Eldningsolja, | |||
|
2710 00 55, |
dieselbrännolja, | |||
|
2710 00 69 |
fotogen, m.m. | |||
|
eller 2710 00 74- |
som | |||
|
2710 00 78 |
a) har försetts med |
743 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
1 801 kr per m3 |
|
volymprocent destillat b) inte har försetts med |
1 614 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
2 672 kr per m3 | |
|
miljöklass 2 |
1 840 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
2 898 kr per m3 | |
|
miljöklass 3 |
2 138 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
3 196 kr per m3 | |
|
4. ur 2711 12 11- |
Gasol som används för | |||
|
2711 19 00 |
a) drift av motordrivet |
1 kr 01 öre |
56 öre |
1 kr 57 öre |
|
fordon, fartyg eller luft- |
per liter |
per liter |
per liter | |
Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1999/2000:1.
25
yörfyg
b) annat ändamål än som
avses under a
|
5. |
ur 2711 29 00 |
Metan som används för a) drift av motordrivet b) annat ändamål än som |
|
6. |
2711 11 00, 2711 21 00 |
Naturgas som används a) drift av motordrivet b) annat ändamål än som |
|
7. |
2701,2702 eller 2704 |
Kolbränslen |
|
8. |
2713 11 00- |
Petroleumkoks |
2713 12 00
|
145 kr per |
1 112 kr per |
1 257 kr per |
|
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg |
|
1 678 kr per |
792 kr per |
2 470 kr per |
|
1 000 ml |
1 000 ml |
1000 ml |
|
241 kr per |
792 kr per |
1 033 kr per |
|
1 000 ml |
1 000 nd |
I 000 ml |
|
1 678 kr per |
792 kr per |
2 470 kr per |
|
1 000 ml |
1 000 ml |
1 000 ml |
|
241 kr per |
792 kr per |
1 033 kr per |
|
1 000 ml |
1 000 ml |
1 000 ml |
|
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per |
|
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg |
|
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per |
|
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg |
Prop. 1999/2000:9
Föreslagen lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp_____________________________________
______________________________________________Energiskatt_______Koldioxidskatt Summa skatt
1. 2710 00 26, Bensinsom
2710 00 27, uppfyller krav för
2710 00 29
eller
2710 00 32
|
a) miljöklass 1 |
3 kr 61 öre |
86 öre |
4 kr 47 öre | |
|
per liter |
per liter |
per liter | ||
|
b) miljöklass 2 |
3 kr 64 öre |
86 öre |
4 kr 50 öre | |
|
per liter |
per liter |
per liter | ||
|
2. 2710 00 26, |
Annan bensin |
4 kr 27 öre |
86 öre |
5 kr 13 öre |
|
2710 00 34 |
än som avses |
per liter |
per liter |
per liter |
|
eller 2710 00 36 |
under 1 | |||
|
3. 2710 00 51, |
Eldningsolja, | |||
|
2710 00 55, |
dieselbrännolja, | |||
|
2710 00 69 |
fotogen, m.m. | |||
|
eller 2710 00 74 — |
som | |||
|
2710 00 78 |
a) har försetts med |
743 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
1 801 kr per m3 |
|
volymprocent destillat b) inte har försetts med |
1 624 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
2 682 kr per m3 | |
|
miljöklass 2 |
1 750 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
2 808 kr per m3 | |
|
miljöklass 3 eller inte |
2 048 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
3 106 kr per m3 |
tillhör någon miljöklass
26
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | |||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | |||
|
4. |
ur 2711 12 11- |
Gasol |
145 kr per |
1 112 kr per |
1 257 kr per |
|
2711 19 00 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | ||
|
5. |
ur 2711 29 00 |
Metan |
241 kr per |
792 kr per |
1 033 kr per |
|
1 000 nd |
1 000 nd |
1 000 nd | |||
|
6. |
2711 11 00, |
Naturgas |
241 kr per |
792 kr per |
1 033 kr per |
|
2711 21 00 |
1 000 nd |
lOOOnd |
1 000 nd | ||
|
7. |
2701, 2702 |
Kolbränslen |
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per |
|
eller 2704 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | ||
|
8. |
2713 11 00- |
Petroleumkoks |
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per |
|
2713 12 00 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | ||
Prop. 1999/2000:9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt
12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets oli-
ka användningssätt.
För kalenderåret 1999 och efter- För kalenderåret 2001 och efter-
följande kalenderår skall de i
första stycket angivna skattebe-
loppen räknas om enligt 10 §.
Till miljöklass 1 hör oljor som
beskattas enligt 1 § första stycket 3
b och som har ett kokintervall
(destillationsintervall) av olika
bredd mellan 180 och 285°C vid
95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per
kubikmeter vid 15°C och innehål-
ler högst 0,001 viktprocent svavel
och högst 5 volymprocent aroma-
tiska kolväten. Sådana oljor för
inte innehålla klart mätbara poly-
cykliska aromatiska kolväten och
måttet på den naturliga tändvillig-
heten (cetanindex) för inte under-
stiga 50.
Till miljöklass 2 hör andra oljor
än sådana som avses i första
stycket och som beskattas enligt
1 § första stycket 3 b, om de har
ett destillationsintervall av olika
bredd mellan 180 och 295°C vid
95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per
kubikmeter vid 15°C och innehål-
ler högst 0,005 viktprocent svavel
följande kalenderår skall de i
första stycket angivna skattebe-
loppen räknas om enligt 10 §.
5§
Kraven för miljöklass 1 och 2
för bränslen som beskattas enligt
1 § första stycket 1 anges i bilaga
1 till miljöbalken.
Kraven för miljöklass 1, 2 och 3
för dieselolja som beskattas enligt
1 § första stycket 3 b anges i bila-
ga 2 till miljöbalken. Dessa krav
tillämpas även för andra bränslen
som beskattas enligt nämnda lag-
rum.
27
och högst 20 volymprocent aro-
matiska kolväten. Halten polycyk-
liska aromatiska kolväten får inte
överstiga 0,1 volymprocent och
cetanindex far inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor
som beskattas enligt 1 § första
stycket 3 b.
Prop. 1999/2000:9
1 §3
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som avses i 1-3 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall använ-
das för annat än privat ändamål,
5. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje
land,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall beta-
las med högre belopp, och
8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som
anges i 11 §.
Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats en-
ligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstill-
stånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för
privat ändamål.
Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats en-
ligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål,
b) i båt för vilken fartygstill-
stånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för
privat ändamål, eller
c) i motordrivet fordon i de fall
bränslet ger mindre än 85 vo-
lymprocent destillat vid 350°C.
Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige
3 Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1998/99:127.
28
1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopp-
lad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om
bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget
eller luftfartyget under transporten, eller
2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten
av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över
bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet for betalning av skatten.
Prop. 1999/2000:9
Den som ansvarar for transpor-
ten av beskattat bränsle enligt 1
kap. 3 a § till en mottagare i ett
annat EG-land skall upprätta ett
förenklat ledsagardokument. Led-
sagardokumentet skall följa
bränslet under transporten i enlig-
het med vad regeringen föreskri-
ver. Sådant ledsagardokument
krävs dock inte vid distansförsälj-
ning enligt 9 §.
8§
Den som ansvarar för en trans-
port av beskattat bränsle som avses
i 1 kap. 3 a § skall upprätta ett för-
enklat ledsagardokument,
1. vid transport till en närings-
idkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokument
som avses i första stycket skall
följa bränslet under transporten i
enlighet med vad regeringen före-
skriver. Sådant ledsagardokument
krävs dock inte vid distansförsälj-
ning enligt 9 §.
Nuvarande lydelse
För tid fram till den 1 januari
2000 medger beskattningsmyndig-
heten efter ansökan, utöver vad
som framgår av den nya lydelsen
av 9 kap. 9 §, att vid industriell
framställning av produkter av and-
ra mineraliska ämnen än metaller
koldioxidskatten på annat bränsle
än sådant som beskattas som mi-
neraloljeprodukt och som förbru-
kats för annat ändamål än drift av
motordrivna fordon tas ut med
sådant belopp att skatten för den
som bedriver framställningen inte
överstiger 1,2 procent av de fram-
Föreslagen lydelse
För tid fram till den 1 januari
2001 medger beskattningsmyndig-
heten efter ansökan, utöver vad
som framgår av den nya lydelsen
av 9 kap. 9 §, att vid industriell
framställning av produkter av and-
ra mineraliska ämnen än metaller
koldioxidskatten på annat bränsle
än sådant som beskattas som mi-
neraloljeprodukt och som förbru-
kats för annat ändamål än drift av
motordrivna fordon tas ut med
sådant belopp att skatten för den
som bedriver framställningen inte
överstiger 1,2 procent av de fram-
29
ställda produkternas försäljnings- ställda produkternas försäljnings- Prop. 1999/2000:9
värde. värde.
Ansökan om nedsättning enligt första stycket skall omfatta en period
om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter kalenderårets utgång.
Bestämmelserna i 9 kap. 9 a och b §§ lagen (1994:1776) om skatt på
energi tillämpas även på sådan nedsättning som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
30
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1994:1550)
dels att ordet ”dröjsmålsavgift” i 33, 39 och 106 §§ skall bytas ut mot
”dröjsmålsränta”,
dels att 30 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:9
Om tull inte betalas inom före-
skriven tid, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift.
Vad som föreskrivs i tullag-
stiftningen om tull tillämpas även
beträffande dröjsmålsavgift enligt
första stycket.
30 §
Bestämmelserna om dröjsmåls-
ränta och befrielse från dröjsmåls-
ränta i artikel 232 i förordningen
(EEG) nr 2913/92 tillämpas även
på annan skatt än tull och avgift
som skall tas ut för varor vid im-
port.
Dröjsmålsräntan skall beräknas
på det sätt som anges i 19 kap. 8 §
skattebetalningslagen (1997:483).
Dröjsmålsräntan är minst
100 kronor. Om det ursprungligen
obetalda beloppet är mindre än
100 kronor, får dröjsmålsränta
dock endast tas ut med motsva-
rande belopp.
Vad som föreskrivs i tullag-
stiftningen om tull tillämpas även
beträffande dröjsmålsränta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall
dock gälla beträffande dröjsmålsavgift som beslutats av Tullverket före
ikraftträdandet.
31
Härigenom föreskrivs att 1 och '
avgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Den som är betalningsskyldig
för skatt, tull, avgift eller ränta och
som inte i rätt tid och på rätt sätt
fullgör betalningsskyldigheten
skall, i de fall det särskilt före-
skrivs, betala en avgift (dröjsmåls-
avgift) enligt de grunder som an-
ges i denna lag.
Ett beslut om dröjsmålsavgift
får överklagas på det sätt som
gäller för överklagande av beslut
om den skatt, tull, avgift eller ränta
som föranlett dröj smålsavgiften.
§§ lagen (1997:484) om dröjsmåls-
Föreslagen lydelse
1§
Den som är betalningsskyldig
för skatt, avgift eller ränta och som
inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör
betalningsskyldigheten skall, i de
fall det särskilt föreskrivs, betala
en avgift (dröjsmålsavgift) enligt
de grunder som anges i denna lag.
7§
Ett beslut om dröjsmålsavgift
far överklagas på det sätt som
gäller för överklagande av beslut
om den skatt, avgift eller ränta
som föranlett dröjsmålsavgiften.
Prop. 1999/2000:9
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall
dock gälla beträffande dröjsmålsavgift som beslutats av Tullverket före
ikraftträdandet.
Eländers Gotab, Stockholm 1999
32
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) i dess lydelse enligt lagen (1999:604) om änd-
ring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelsema till lagen (1999:604)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 31 §
1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av för-
säkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,
som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pen-
sionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till
pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarför-
ordnande, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till
make eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarför-
ordnande samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels
kapital hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts till för-
säkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag
eller överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte
avser pensionsförsäkring enligt denna lag.
Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevande-
pension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras
vidare, om inte annat följer av sjuttonde stycket, att försäkringen med-
delats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skatt-
skyldighet föreligger enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel respektive lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med
försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om sjuk-
pension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänste-
pensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med
tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara
för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås
också pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den
anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för
vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela
avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans
make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efter-
levandepension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet
insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skatte-
myndigheten medge att dödsboet efter skattskyldig som bedrivit närings-
verksamhet i Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension.
Prop. 1999/2000:9
33
2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 9
Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterle-
vande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i sam-
band med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande
gäller om den avlidne drivit verksamheten genom formedling av juridisk
person.
Ålderspension far inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning
får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt
lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, far
skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.
Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under
den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den
första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfalle eller med stigande pensions-
belopp.
För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfasts enligt pla-
nen. Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pen-
sionsplan avses emellertid även
- pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pen-
sionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med mot-
svarande uppgifter, dock i fråga om avsättning i balansräkning endast i
förening med kreditförsäkring,
- pensionsutfästelser för vilka kommunal eller statlig borgen eller lik-
nande garanti tecknats, samt
- pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som på arbets-
tagarsidan godkänts av sådan organisation som enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagar-
organisation.
Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålder-
spension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäk-
rade, vara förmånstagare.
Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så
länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjuk-
pension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades.
I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, var-
med i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit
gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension far utgå
som om den avlidne varit försäkrad, eller
Prop. 1999/2000:9
34
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till för-
mån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen,
varvid pension far utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension far utgå högst så länge den efterlevande lever och
far under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå
med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfalle eller med sti-
gande pensionsbelopp. Efterlevandepension far under den efterlevandes
livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades död med
följande undantag:
1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, far
upphöra när denne ingår nytt äktenskap.
2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra
vid sistnämnda tidpunkt.
3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbör-
jats, far pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.
4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på så-
dan persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen upphöra
senast när barnet fyller 20 år.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension far
endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt ni-
onde och tionde styckena.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensions-
försäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom inne-
hålla villkor att försäkringen inte far pantsättas eller belånas och inte
heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter,
som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan
föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som
är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
Under den försäkrades livstid far pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller
efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.
Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i
denna lag ske,
1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett
oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen
inte har betalats senare än 10 år före återköpet, eller
2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.
Om det i annat fall än som avses i föregående stycke finns synnerliga
skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringsavtalet och försäk-
ringstekniska riktlinjer, får återköp medges av skattemyndigheten. Be-
stämmelserna i förevarande lag hindrar inte heller
Prop. 1999/2000:9
35
1. återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkrings-
tagarens tillgodohavande, eller
2. en överföring av hela för-
säkringens värde direkt till en pen-
sionsförsäkring som försäkrings-
tagaren tecknar hos samma eller
annan
samma person som försäkrad.
Överföringen skall i så fall inte
anses som ett belopp som enligt
första stycket utgår på grund av
pensionsförsäkring och inte heller
som en betalning av avgift för
pensionsförsäkring.
försäkringsgivare med
Prop. 1999/2000:9
2. en överföring av hela pen-
sionsförsäkringens värde direkt till
en pensionsförsäkring som med-
delats i en här i landet bedriven
försäkringsrörelse för vilken skatt-
skyldighet föreligger enligt lagen
(1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel respektive lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och som försäkringstagaren teck-
nar i samband med överföringen
hos samma eller annan för-
säkringsgivare med samma person
som försäkrad. Överföringen skall
i så fall inte anses som ett belopp
som enligt första stycket utgår på
grund av pensionsförsäkring och
inte heller som en betalning av
avgift för pensionsförsäkring.
Försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk- eller efterlevande-
pension och som har meddelats i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs
från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring, om den
försäkrade var bosatt utomlands när avtalet ingicks och där medgavs av-
drag, skattereduktion eller liknande skattelättnad for inbetalda premier.
Detsamma gäller försäkring av nämnda slag som arbetsgivare betalt pre-
mier för under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete i utlandet
utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskatt-
ningen i detta land. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades
huvudsakliga förvärvsverksamhet. Skattemyndigheten far, om särskilda
skäl finns i annat fall än som avses i detta stycke, medge att försäkring
meddelad i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast driftställe i
Sverige skall anses som pensionsförsäkring. Om en försäkring beskattats
som pensionsförsäkring med stöd av detta stycke, kan försäkringen inte
övergå till kapitalförsäkring.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensions-
försäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring
svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av
försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring
får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet
vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäk-
ring som huvudförsäkringen.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst fordras, att premier for försäkringen skall betalas av arbetsgi-
varen. Vidare fordras att anmälan görs till forsäkringsanstalten om att
försäkringen har tagits i samband med tjänst.
36
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till
denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller
efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med an-
nat än samma belopp vid varje utbetalningstillfalle eller med stigande
belopp, bortses i fråga om forsäkring enligt 2 kap. 3 b § första stycket
klass 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) från sådana förändringar av
beloppen som föranleds av kursutvecklingen på fondandelarna.
Beslut som skattemyndighet meddelat avseende medgivande enligt
tredje, fjärde, sextonde eller sjuttonde stycket av denna anvisningspunkt
får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut far inte
överklagas.
Prop. 1999/2000:9
Denna lag träder i kraft den 1
januari 2000 och tillämpas första
gången vid 2001 års taxering. Vad
som sägs i de nya föreskrifterna
om försäkringsavtalet och försäk-
ringstekniska riktlinjer gäller un-
der åren 2000 och 2001 i stället
försäkringstekniska grunder när
försäkringsgivaren tillämpar punk-
ten 2 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1999:600) om ändring i
försäkringsrörelselagen
(1982:713).
Denna lag träder i kraft den 31
december 1999 och tillämpas för-
sta gången vid 2001 års taxering.
Vad som sägs i de nya före-
skrifterna om försäkringsavtalet
och försäkringstekniska riktlinjer
gäller under åren 2000 och 2001 i
stället försäkringstekniska grunder
när försäkringsgivaren tillämpar
punkten 2 av övergångsbestäm-
melserna till lagen (1999:600) om
ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713).
37
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1998:1600) om beskattningen vid
överlåtelser till underpris skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18
Överlåtaren och förvärvaren skall
delsbolag.
En svensk stiftelse eller en
svensk ideell förening får inte vara
förvärvare. En ideell förening som
är skattskyldig för all sin verk-
samhet får dock förvärva en till-
gång från en annan ideell förening.
vara en fysisk person, eller ett han-
En svensk stiftelse eller en
svensk ideell förening får inte vara
förvärvare. En stiftelse får dock
vid ombildning av sparbank till
bankaktiebolag enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) för-
värva aktier i bankaktiebolaget.
Vidare får en ideell förening som
är skattskyldig för all sin verk-
samhet förvärva en tillgång från en
annan ideell förening.
Denna lag träder i kraft den 31 december 1999.
38
Härigenom föreskrivs att 23 kap. 14 § och 58 kap. 18 § inkomstskat-
telagen (1999:000) skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1999/2000:2 Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:9
U §
Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, eller ett
svenskt handelsbolag.
En svensk stiftelse eller en
svensk ideell förening far inte vara
förvärvare. En förening som inte
omfattas av undantag från skatt-
skyldighet i 7 kap. får dock för-
värva en tillgång från en annan
ideell förening.
En svensk stiftelse eller en
svensk ideell förening far inte vara
förvärvare. En stiftelse far dock
vid ombildning av sparbank till
bankaktiebolag enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) för-
värva aktier i bankaktiebolaget.
Vidare far en förening som inte
omfattas av undantag från skatt-
skyldighet i 7 kap. förvärva en
tillgång från en annan ideell före-
ning.
18 §
En pensionsförsäkring far återköpas trots bestämmelserna i detta kapi-
tel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av pris-
basbeloppet. Återköp far också ske om
1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp,
2. försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagar-
förordnande, och
3. premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren.
Om det i andra fall finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske
enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer, får återköp
medges av skattemyndigheten.
Bestämmelserna i detta kapitel
hindrar inte återbetalning enligt 13
kap. 4 § äktenskapsbalken av för-
säkringstagarens tillgodohavande.
De hindrar inte heller en över-
föring av hela försäkringens värde
direkt till en pensionsförsäkring
som försäkringstagaren tecknar
hos samma eller annan försäk-
ringsgivare med samma person
som försäkrad. Överföringen skall
i så fall inte anses som pension
Bestämmelserna i detta kapitel
hindrar inte återbetalning enligt 13
kap. 4 § äktenskapsbalken av för-
säkringstagarens tillgodohavande.
De hindrar inte heller en över-
föring av hela pensionsförsäk-
ringens värde direkt till en annan
pensionsförsäkring än som avses i
5 § om försäkringstagaren tecknar
den i samband med överföringen
hos samma eller annan för-
säkringsgivare med samma person
39
enligt 10 kap. 5 § första stycket 4
och inte heller som en betalning av
premier för pensionsförsäkring.
som försäkrad. Överföringen skall Prop. 1999/2000:9
i så fall inte anses som pension
enligt 10 kap. 5 § första stycket 4
och inte heller som en betalning av
premier för pensionsförsäkring.
40
Frågor med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU har upphört
Den 1 juli 1999 upphörde den skattefria försäljningen vid resor inom EU.
I samband därmed trädde en rad lagändringar i kraft vars syfte var att
anpassa lagen (1994:1563) om tobaksskatt (tobaksskattelagen), lagen
(1994:1564) om alkoholskatt (alkoholskattelagen) och mervärdesskatte-
lagen (1994:200) till den nya situationen. Utöver dessa ändringar inför-
des en ny lag (1999:445) om exportbutiker och en ny lag (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg (provianteringslagen). Förslagen
lades fram i prop. 1998/99:86 Ändrade skatteregler med anledning av att
taxfreeförsäljningen inom EU upphör. I propositionen uttalade regering-
en att den avsåg att överväga möjligheten att ingå bilaterala överens-
kommelser med andra EU-länder om förenklade förfaranden för nä-
ringsidkare som regelbundet och ofta transporterar varor mellan två orter
i ett EU-land via ett annat EU-land (s. 65). Därefter har Danmark och
Storbritannien kontaktat Finansdepartementet och uttryckt önskemål om
att träffa sådana överenskommelser. Mot den bakgrunden föreslås vissa
ändringar i tobaksskattelagen och alkoholskattelagen i syfte att möjliggö-
ra överenskommelser om förenklade förfaranden.
Med anledning av att Tullverket har påpekat att regeringen enligt pro-
vianteringslagen, till skillnad från tidigare lagstiftning, saknar möjlighet
att medge dispens från de begränsningar som gäller för den skattefria
försäljningen ombord på färjor i trafik mellan Sverige och Norge tar re-
geringen upp även denna fråga.
Dessutom föreslås vissa justeringar i lagen (1994:1565) om beskatt-
ning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som
är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen) med anledning av
att den skattefria försäljningen vid resor inom EU har upphört.
Förslagen har utformats i samråd med Riksskatteverket och Tullverket,
som inte har haft något att invända i sak.
Fordonsskatt
Den 1 juli 1994 ändrades 1 kap. 2 § brottsbalken på så sätt att stadgandet
om att i balken beskriven gärning skall, om inte annat sägs, anses som
brott endast om den begås uppsåtligen görs generellt tillämpligt, dvs.
även specialstraffrätten omfattas av detta stadgande.
I en övergångsbestämmelse anges att lagändringen skall tillämpas på
samtliga straffbestämmelser i annan lag eller författning än brottsbalken
först från och med den 1 juli 1999. Eftersom giltighetstiden för den
nämnda övergångsbestämmelsen numera löpt ut tar regeringen upp frå-
gan om det vid utdömande av ansvar för brukande av obeskattat fordon
enligt 79 § fordonsskattelagen (1988:327) skall krävas uppsåt eller om
det även bör utdömas ansvar vid oaktsamhet.
Vägverket har i en skrivelse till Kommunikationsdepartementet påtalat
att verket inte har rätt att provköra fordon vid haveristudier eller mark-
nadskontroller enligt EU:s produktdirektiv om fordonet inte far brukas
Prop. 1999/2000:9
41
enligt fordonsskattelagen på grund av obetald skatt. Vägverket har före-
slagit att fordonsskattelagen skall ändras så att det blir tillåtet att bruka
ett fordon, trots att brukandeförbud gäller, vid tillsyn enligt produktsä-
kerhetslagen och haveriundersökning. I propositionen föreslår regeringen
en sådan ändring.
Förslaget om ändring i fordonsskattelagen har utarbetats i samråd med
Riksskatteverket och Vägverket samt vad gäller ändringen i straffbe-
stämmelsen även Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen.
Energiskatt
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG (EGT L 350
28.12.1998 s. 58, Celex 398 L 0070) om kvaliteten på bensin och diesel-
bränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG skall genomföras
i svensk lagstiftning genom ändringar i miljöbalken. Direktivet har före-
gåtts av ett omfattande arbete inom det s.k. Auto/oil-programmet som
syftar till skärpningar av avgasutsläppen från motorfordon och kvaliteten
på bensin och dieselbränslen. Direktivet medför vidare att det befintliga
miljöklassystemet för bensin och dieselolja behöver justeras. Dessutom
införs en ny miljöklass på bensin som är ett resultat av överläggningar
mellan Naturvårdsverket och Svenska Petroleum Institutet (SPI) som
initierades av ett uppdrag till Naturvårdsverket i regeringens reglerings-
brev i december 1996. Verket rapporterade uppdraget i januari 1998 (dnr
M98/56/7).
Förslaget om att beskatta tjock eldningsolja som används för fordons-
drift har föranletts av en skrivelse från Riksskatteverket den 22 februari
1999. Skrivelsen har remitterats till Tullverket och SPI. Tullverket hade
inte någon erinran mot förslaget att utvidga tillämpningsområdet för la-
gen om skatt på energi. SPI ansåg att en märkning av eldningsoljan inte
var motiverad och hade ett förslag till teknisk lösning.
Skattelättnader för naturgas som drivmedel tillämpas i dag genom s.k.
pilotprojektsdispenser, som efter ansökan meddelats de skattskyldiga i
särskilda regeringsbeslut med stöd av 2 kap. 12 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi, LSE. Tre företag, som svarar för i princip all distribution
av naturgas som drivmedel i Sverige, har för perioden 1995 - 1999 på
detta sätt beviljats nedsättning av energiskatten till en nivå som 1995
motsvarade den energiskatt som gällde för naturgas som användes för
uppvärmningsändamål. För de efterföljande åren har skattesatsen juste-
rats i förhållande till konsumentprisindex. Vid beredning av bolagens
förnyade ansökningar om pilotprojektsdispenser för kommande perioder
har behovet av en mer långsiktig och permanent skattelösning för natur-
gasens del uppmärksammats. Dessa synpunkter gör sig gällande även för
gasol och metan.
Mot bakgrund av de förhållanden som redogjorts för ovan har inom
Finansdepartementet utarbetats en promemoria om införandet av enhet-
liga energiskattesatser för gasol, metan och naturgas. Promemorians lag-
förslag är detsamma som regeringens. Promemorian har remissbehand-
lats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. En samman-
Prop. 1999/2000:9
42
ställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet
(dnr Fil999/1215).
Cementa AB och Svenska Kalkföreningen har i separata framställ-
ningar till regeringen den 16 resp. 23 februari 1999 hemställt att giltig-
heten av den i dag övergångsvis gällande begränsningsregeln för koldi-
oxidskatteuttaget inom den energiintensiva tillverkningsindustrin, den
s.k. 1,2-procentsregeln, förlängs med åtminstone tre år.
Lagförslagen om ändringar i miljöbalken och lagen om skatt på energi
har under hand beretts med Riksskatteverket, SPI och Naturvårdsverket.
Hänsyn till deras synpunkter har tagits i det slutliga förslaget.
Avfallsskatt
Riksdagen har beslutat att en ny lag om skatt på avfall skall träda i kraft
den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:84, bet. 1998/99:SkU20, rskr.
1998/99:258, SFS 1999:673). Regeringen hade i propositionen bedömt
att skatt borde tas ut även på biobränsleaska med hög halt av radioaktivt
cesium. Skatteutskottet ansåg dock vid sin behandling att det borde fin-
nas en möjlighet att göra avdrag för cesiumhaltig aska och föreslog att
regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser
detta syfte. Riksdagen gav genom sitt beslut i den delen regeringen detta
till känna.
En promemoria om befrielse från avfallsskatt för cesiumhaltiga askor
har utarbetats inom Finansdepartementet. Promemorians lagförslag är i
allt väsentligt detsamma som regeringens. I promemorian föreslås att
avfallsskatt inte skall tas ut på biobränsleaska, som innehåller minst 5
kilobecquerel cesium-137 per kilogram aska och som förts in till en av-
fallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut
beslutat för att deponering av sådan aska skall fa ske där. Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bila-
ga 2. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Fi-
nansdepartementet (dnr Fil 999/2332).
Dröjsmålsränta vidför sen betalning av tull
Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 december 1996 tillkalla-
de det statsråd som har ansvar för tullväsendet en särskild utredare med
uppdrag att göra en översyn av den tullagstiftning som faller inom Fi-
nansdepartementets ansvarsområde (dir. 1996:103). Utredningen, som
antog namnet Tullagsutredningen (Fi 1997:03), har avlämnat delbetän-
kandet SOU 1998:127 Tullagens överklaganderegler m.m. vid en omor-
ganisation av Tullverket i oktober 1998 samt slut- betänkandet SOU
1999:54 En ny tullag i maj 1999.
Enligt artikel 232 i rådets förordning (EEG) 2913/92 av den 12 oktober
1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen),
skall dröjsmålsränta debiteras när tullbeloppet inte har betalats inom fö-
reskriven tid. I 30 § tullagen (1994:1550) anges, att om tull inte betalas
inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484)
Prop. 1999/2000:9
43
om dröjsmålsavgift. Generaltullstyrelsen föreslog i en framställning till
regeringen den 3 juli 1997 bl.a. att 30 § tullagen skulle ändras på så sätt
att en kostnadsränta som beräknas enligt 19 kap. 8 § första meningen
skattebetalningslagen (1997:483) skall tas ut i stället för dröjsmålsavgift
enligt lagen om dröjsmålsavgift vid för sen betalning av tull och annan
skatt eller avgift som tas ut enligt tullagstiftningen. Styrelsen anförde
bl.a. att tillämpningen av räntesatserna i 2 § lagen om dröjsmålsavgift
ibland leder till oskäligt höga dröjsmålsavgifter, särskilt vid korta dröjs-
mål. Styrelsen föreslog också att bestämmelser skulle införas som ger
styrelsen möjlighet att medge befrielse från kostnadsränta beträffande
annan skatt än tull och avgift som tas ut på varor vid införsel om det
finns synnerliga skäl. Regeringen överlämnade genom beslut den 16 ok-
tober 1997 (Dnr Fi98/1418) ärendet till Tullagsutredningen.
Tullagsutredning har behandlat Generaltullstyrelsens framställning i
sitt slutbetänkande. Utredningen föreslår att det i den nya tullagen tas in
en bestämmelse av vilken det framgår dels att betämmelsema om dröjs-
målsränta i artikel 232 gäller även beträffande annan skatt som tas ut vid
import, dels att dröjsmålsränta skall beräknas enligt 19 kap. 8 § skatte-
betalningslagen.
Tullagsutredningens slutbetänkande har under sommaren remitterats
till ett stort antal remissinstanser. Med hänsyn till omfattningen av lag-
stiftningsärendet kommer proposition kunna lämnas tidigast under våren
2000. Frågorna om dröjsmålsränta har ansetts vara av sådan natur att de
bör behandlas redan nu i höst.
Övriga frågor
Ett förtydligande föreslås i kommunalskattelagen (1928:370) och i den
av regeringen i prop. 1999/2000:2 föreslagna inkomstskattelagen vad
gäller möjligheten att göra överföringar mellan pensionsförsäkringar.
Vidare föreslås en justering i lagen (1998:1600) om beskattningen vid
överlåtelser till underpris respektive i 23 kap. om underprisöverlåtelser i
den föreslagna inkomstskattelagen. Justeringen innebär att reglerna också
skall tillämpas i fråga om stiftelser vid ombildning av sparbanker till
bankaktiebolag.
Förslagen har upprättats inom Finansdepartementet och synpunkter på
dessa förslag har under hand inhämtats från Riksskatteverket.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 23 september 1999 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 4. Regeringens lagförslag har utformats i enlighet med vad Lagrå-
det förordat.
Skyldigheten att betala dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull och
möjligheterna till eftergift av räntan framgår av artikel 232 i tullkodexen.
De föreslagna ändringarna av de svenska bestämmelserna om dröjsmåls-
ränta innebär i sak endast att grunden för beräkning av räntan ändras.
Prop. 1999/2000:9
44
Den bestämmelse som enligt föreslaget skall ligga till grund för beräk-
ningen av dröjsmålsräntan, 19 kap. 8 § skattebetalningslagen, har redan
granskats av Lagrådet under arbetet med utformningen av skattebetal-
ningslagen. Regeringen finner därför att den aktuella frågan om dröjs-
målsränta är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande i denna fråga
skulle sakna betydelse. Övriga föreslagna lagändringar är av sådan lag-
teknisk enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Något yttrande har därför inte inhämtats beträffande nyss nämnda lagför-
slag.
Prop. 1999/2000:9
Regeringens förslag: Förfarandet med ett förenklat ledsagardoku-
ment för nationella transporter via andra EU-länder far ersättas av
andra förenklade förfaranden.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1998/99:86 Ändrade skatte-
regler med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör redo-
gjorde regeringen för hur gällande skatteregler bör tolkas om alkohol-
och tobaksvaror säljs ombord på fartyg och luftfartyg. I korthet innebär
tolkningen att för varor som tas ombord i Sverige utgår svensk skatt. För
varor som tas ombord i ett annat medlemsland gäller det landets skatt.
Om varorna i det senare fallet säljs på svenskt territorium skall svensk
skatt tas ut men om sådan försäljning inte sker utlöses ingen beskattning i
Sverige. Sistnämnda slutsats bygger på en tolkning av artikel 7 i rådets
direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av
sådana varor (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k.
cirkulationsdirektivet.
Färjerederier och flygbolag som vill undvika att betala svensk punkt-
skatt för varor som tagits ombord i ett annat EU-land måste alltså upphö-
ra med försäljningen innan fartyget når svenskt territorium. Även om
försäljning inte sker i destinationslandet innebär förflyttningen av varor-
na ett krav på att ledsagardokument skall upprättas. Av punkten 7 i arti-
kel 7 i cirkulationsdirektivet framgår nämligen att när punktskattepliktiga
varor som redan frisläppts för konsumtion i en medlemsstat skall flyttas
till en bestämmelseort i samma medlemsstat via en annan medlemsstats
territorium skall de åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. I punkten
8 finns ytterligare krav för sådana leveranser.
Emellertid finns i punkten 9 en möjlighet att underlätta hanteringen i
nu angivna fall. Där föreskrivs att om punktskattepliktiga varor ofta och
regelbundet flyttas på det sätt som anges i punkten 7 kan medlemsstater-
na, genom bilaterala avtal, tillåta förenklingar som avviker från punkter-
na 7 och 8.1 prop. 1998/99:86 Ändrade skatteregler med anledning av att
taxfreeförsäljningen inom EU upphör uttalade regeringen att den avsåg
45
att överväga denna möjlighet och ta kontakt med i vart fall de medlems-
länder dit en mer omfattande trafik förekommer för att diskutera sådana
avtal. Hittills har kontakter tagits med Danmark och Storbritannien. Båda
dessa länder har uttryckt önskemål om att ingå bilaterala avtal om för-
enklingar som avviker från kravet på förenklat ledsagardokument vid
nationella transporter via ett annat EU-land.
Enligt 26 a § lagen om tobaksskatt och 25 a § lagen om alkoholskatt
skall transporter av beskattade varor till en svensk ort via ett annat EU-
land åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. Bestämmelserna är en-
dast tillämpliga i fall varorna har beskattats i Sverige. Lagarna om alko-
hol- och tobaksskatt uppställer alltså inga krav på att varor som t.ex. be-
skattats i Danmark och som därefter transporteras mellan två danska or-
ter via Sverige skall åtföljas av ett förenklat ledsagardokument.
För att Sverige skall kunna ingå bilaterala överenskommelser om för-
enklingar i enlighet med punkten 9 i artikel 7 cirkulationsdirektivet måste
det finnas regler som gör det möjligt för berörda näringsidkare att använ-
da andra förfaranden än förfarandet med förenklat ledsagardokument.
Lagrådet har anfört att det inte behövs något uttryckligt bemyndigande
från riksdagen för att regeringen skall kunna meddela föreskrifter om
förenklade ledsagardokument. Regeringen delar denna bedömning. I la-
garna om tobaksskatt och alkoholskatt finns dock uttryckliga regler om
förenklat ledsagardokument. Eftersom lag endast far ändras genom lag
måste i lagarna finnas uttryckliga regler om möjligheten att använda and-
ra förfaranden än det i lagarna föreskrivna. I enlighet med vad Lagrådet
anfört föreslår därför regeringen att det i aktuella lagar tas in bestämmel-
ser om att vid nationella transporter via andra EU-länder far förfarandet
med förenklat ledsagardokument ersättas av andra förenklade förfaran-
den.
Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen (RF) är behörigheten att ingå inter-
nationella överenskommelser förbehållen regeringen. Som framgår av
10 kap. 2 § RF krävs i vissa fall att riksdagen godkänner en överens-
kommelse. Fordras exempelvis en lagändring eller anslagsbeslut för att
Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt överenskommelsen,
måste regeringen inhämta riksdagens godkännande. Dessutom krävs att
riksdagen godkänner överenskommelser av större vikt, även om de inte
förutsätter någon åtgärd inom riksdagens behörighetsområde.
Genom att förfarandet med förenklat ledsagardokument föreslås få er-
sättas med andra förenklade förfaranden vad gäller nationella transporter
via andra EU-länder krävs ingen lagändring för att Sverige skall kunna
fullgöra sina åtaganden enligt en sådan överenskommelse som avses i
artikel 7.9 i cirkulationsdirektivet. Något anslagsbeslut krävs inte heller
för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt en sådan över-
enskommelse. Med hänsyn till det nu sagda och till att fråga inte är om
överenskommelser av större vikt krävs inte riksdagens godkännande. När
så är fallet kan regeringen enligt 10 kap. 3 § RF uppdra åt en förvaltning-
smyndighet att ingå internationella överenskommelser. Regeringen har
för avsikt att uppdra åt Riksskatteverket att ingå nu aktuella överens-
kommelser.
Prop. 1999/2000:9
46
Som tidigare nämnts uppställer lagarna om alkohol- och tobaksskatt
inga krav på förenklat ledsagardokument när varor, som beskattats i ett
annat EU-land, transporteras till en ort i detta land via Sverige. Det kan
t.ex. röra sig om ett färjerederi som provianterar varor i Tyskland och
säljer dessa på en färjelinje mellan Sverige och Tyskland. I sådana fall
tas inte svensk punktskatt ut om rederierna väljer att stoppa försäljningen
innan farjan når svenskt territorium, vilket rederierna förmodligen gör
eftersom de tyska punktskatterna är betydligt lägre än de svenska. När
varor regelbundet transporteras via Sverige på nu angivet sätt skulle
kontrollen av att inga varor säljs på svenskt territorium underlättas om
beskattningsmyndigheten hade uppgift om vilka aktörer som transporte-
rar varor via Sverige. I lagrådsremissen föreslogs därför att regeringen
skulle bemyndigas att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för
den som transporterar varor, som beskattats i ett annat EU-land, till en ort
i detta land via Sverige. Lagrådet har dock anfört att eftersom anmäl-
ningsskyldigheten inte är sanktionerad kan regeringen besluta om dylika
föreskrifter utan bemyndigande från riksdagen. Regeringen delar denna
bedömning. Regeringen kommer alltså att meddela föreskrifter om an-
mälningsskyldighet i nu aktuella fall eller överlåta åt Riksskatteverket att
meddela föreskrifter i ämnet.
Förslagen föranleder ändringar i 26 § lagen om tobaksskatt och i 25 §
lagen om alkoholskatt. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den
1 januari 2000.
Prop. 1999/2000:9
Regeringens förslag: Lagen om beskattning av privatinförsel av al-
koholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen anpassas till att taxfreeförsäljningen inom EU upphörde den 1
juli 1999.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1999 upphörde taxfreeför-
säljningen inom EU. Det innebär att det inte längre är möjligt att köpa
alkoholdrycker och tobaksvaror utan skatt vid resor till andra EU-länder.
I 2 § lagen om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och to-
baksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen
(privatinförsellagen) görs skillnad mellan personer som är bosatta i Sve-
rige och personer som inte är det. För att personer som är bosatta i Sveri-
ge skall få föra in varor som köpts skattefritt krävs antingen att inresan
sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller att utlandsvistelsen har var-
at längre än 20 timmar. Några sådana begränsningar finns inte för perso-
ner som är bosatta utanför Sverige. Syfte med nuvarande ordning är att
begränsa svenskars möjlighet att handla taxfree vid kortare utlandsresor
med fartyg. Sedan den 1 juli 1999 kan dock den som reser till Sverige
från ett annat EU-land inte förvärva obeskattade varor. Den skillnad som
47
görs i privatinförsellagen mellan personer som är bosatta i Sverige och
personer som inte är det har alltså spelat ut sin roll och bör därför tas
bort. Detta uppnås genom en ändring i 2 § andra stycket privatinförsella-
gen.
Enligt privatinförsellagen skall vad som gäller för person som är bosatt
i Sverige även gälla den som utför arbete på det fartyg eller luftfartyg
som inresan sker med, även om denne är bosatt i ett annat land. Eftersom
skillnaden tas bort mellan personer som är bosatta i Sverige och personer
som inte är det bör även denna bestämmelse utgå.
För tydlighetens skull bör nämnas att eftersom Åland inte tillhör EG:s
skatteområde kan skattefri försäljning fortfarande ske ombord på resor
mellan Sverige och Åland (se prop. 1998/99:86 s. 36). För den som varit
på Åland gäller dock lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import
(se 1 kap. 3 §). När det gäller alkoholdrycker och tobaksvaror framgår av
3 kap. 8 § nämnda lag att frihet från skatt kan medges en resande som är
bosatt i Sverige endast om inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig tra-
fik eller om utlandsvistelsen varit längre än 20 timmar eller om varorna
beskattats i Åland. Dessa begränsningar kommer alltså även i fortsätt-
ningen att gälla för personer som kommer till Sverige från Åland.
De nu föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Regeringens förslag: Regeringen ges befogenhet att i fråga om viss
fartygslinje medge undantag från de begränsningar som gäller för den
skattefria försäljningen ombord på färjor i trafik mellan Sverige och
Norge.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1998/99:86 Ändrade skatte-
regler med anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör be-
dömde regeringen att den nordiska provianteringsöverenskommelsen har
spelat ut sin roll när det gäller att begränsa den skattefria försäljningen på
resor mellan å ena sidan Sverige och Danmark och å andra sidan Sverige
och Finland och att överenskommelsen därför på sikt bör sägas upp. Där-
emot ansåg regeringen att överenskommelsen fortfarande har aktualitet
när det gäller fartygstrafiken till Norge. De begränsningar i förhållande
till Norge som följer av överenskommelsen fördes därför över från för-
ordningen (1994:1694) om viss proviantering m.m. till den nya lagen om
proviantering av fartyg och luftfartyg (se prop. 1998/99:86, s. 76-77)
Den nordiska provianteringsöverenskommelsen (NPÖ) mellan Dan-
mark, Finland, Norge och Sverige har gällt sedan år 1969. Vilka obe-
skattade varor som far provianteras i syfte att försäljas från kiosker eller
liknande försäljningsställen ombord regleras i artikel 3 och beror på om
det är fråga om en kort eller lång rutt. Till korta rutter räknas rutter i Öre-
sund och vissa rutter mellan Sverige och Norge. På korta rutter får provi-
Prop. 1999/2000:9
48
antering endast ske med tobaksvaror, choklad och konfektyrer. På andra Prop. 1999/2000:9
rutter kan spritdrycker med en alkoholhalt av högst 60 volymprocent,
vin, öl, tobaksvaror, cigarrettpapper, choklad- och konfektyrvaror och
parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel provianteras. Dessa be-
gränsningar finns sedan den 1 juli 1999 i 6 § lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg.
Enligt förordningen om viss proviantering m.m. fick regeringen medge
dispens från de begränsningar som gäller for korta rutter mellan Sverige
och Norge. Det finns ingen färjelinje mellan Sverige och Norge som
meddelats dispens enligt provianteringsforordningen. Däremot finns det
ett beslut från 1987 i vilket regeringen medger att färjelinjen Sandefjord-
Strömstad behandlas som en lång rutt enligt artikel 3 i NPÖ. Övergångs-
bestämmelserna till provianteringsforordningen kan tolkas på så sätt att
beslutet skall fortsätta att gälla som ett medgivande om undantag från
begränsningarna i provianteringsforordningen.
Den nya lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg innehåller
emellertid ingen befogenhet for regeringen att medge undantag från de
begränsningar som enligt 6 § nämnda lag gäller for korta rutter mellan
Sverige och Norge. Beslutet från 1987 förhandlades fram tillsammans
med Norge, dvs. även den norska regeringen har i ett beslut från samma
år medgett undantag från de begränsningar som följer av NPÖ. Mot den
bakgrunden är det inte lämpligt att Sverige ensidigt väljer att avskaffa
möjligheten att få dispens från begränsningarna för korta rutter. Det kan i
och för sig finnas skäl att ta kontakt med Norge för att diskutera den
framtida utformningen av provianteringsbestämmelsema för trafiken
mellan länderna. I avvaktan på resultatet av sådana diskussioner bör dock
regeringen i likhet med vad som tidigare gällt fa befogenhet att medge
dispens från begränsningarna för korta rutter. En bestämmelse härom bör
därför införas i 6 § lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg. Ef-
tersom dispens bör kunna medges från och med den 1 juli 1999 bör det i
övergångsbestämmelserna föreskrivas att dispenser som regeringen med-
delar far omfatta tid från och med nämnda datum.
Regeringens förslag: För att ansvar skall kunna utdömas om ett for-
don brukats utan att fordonsskatten betalats skall krävas att det före-
ligger uppsåt eller oaktsamhet.
Skälen för regeringens förslag: För att ansvar skall kunna utdömas
för en straffbar gärning krävs en beskrivning av gärningsmannens för-
hållande till gärningen. En gärning kan utföras med vetskap om att detta
är straffbart. I sådana fall föreligger uppsåt. Vid åtskilliga brott krävs det
emellertid inte uppsåt utan det räcker med att gärningsmannen har varit
49
oaktsam. Vid strikt ansvar kan ansvar utdömas även om varken uppsåt
eller oaktsamhet skulle föreligga.
I avsnitt 3 ovan anförs att det i 1 kap. 2 § brottsbalken numera presu-
meras att det krävs uppsåt för att kunna utdöma ansvar även i special-
straffrätten. För det fall lagstiftaren vill att oaktsamhet skall vara tillräck-
ligt för att ansvar skall kunna utdömas i en specialstraffrättslig bestäm-
melse måste således detta särskilt anges i straffbestämmelsen.
I 79 § fordonsskattelagen anges att för det fall ett fordon brukas utan
att skatten betalats kan ansvar utdömas och en påföljd ges i form av böter
eller fängelse. Det anges emellertid inte om det krävs uppsåt eller oakt-
samhet för att kunna utdöma ansvar. Bestämmelsen har närmast tilläm-
pats som om strikt ansvar förelegat. Straffbestämmelsen i 79 § fordons-
skattelagen bör utformas i enlighet med de nya principerna som framgår
av 1 kap. 2 § brottsbalken. Det finns dock inte skäl att avvika i någon
större utsträckning från den tidigare tillämpningen av straffbestämmel-
sen. Ett krav på uppsåt för att ansvar skall kunna utdömas far således
anses vara för högt ställt. Regeringen anser att ansvar vid brukande av
obeskattat fordon skall kunna utdömas även vid oaktsamhet. För att an-
svar skall kunna utdömas om ett fordon brukats utan att fordonsskatten
betalats skall därför krävas att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet.
I fjärde stycket i 79 § fordonsskattelagen anges att om ägaren visar att
han iakttagit vad som ankommer på honom för att hindra att fordonet
brukas, är han fri från ansvar. Detta stycke skall ses i ljuset av att ansvar,
innan detta stycke tillkom, utdömdes oavsett förhållandena i det enskilda
fallet. Fjärde stycket infördes för att undvika oskäliga resultat med ett
strikt ansvar. Eftersom ansvaret inte längre skall vara strikt, kan stycket
således utgå.
Någon särskild övergångsbestämmelse föreslås inte. Enligt allmänna
straffrättsliga principer gäller i huvudsak att straff skall bestämmas efter
den lag som gällde när gärningen företogs. Om en annan lag gäller när
dom meddelas skall den nya lagen tillämpas, om den leder till lindrigare
straff.
Regeringens förslag: I fordonsskattelagen införs en bestämmelse
som tillåter att ett fordon provkörs vid tillsyn enligt produktsäker-
hetslagen (1988:1604) och haveriundersökning trots att brukandeför-
bud gäller för fordonet på grund av obetald skatt.
Skälen för regeringens förslag: I 35 § fordonskungörelsen
(1972:595) föreskrivs att fordon i vissa fall far provköras trots att hinder
mot fordonets brukande föreligger enligt den kungörelsen, bilregister-
kungörelsen (1972:599) eller bilavgasförordningen (1991:1481).
Enligt 81 § fordonsskattelagen skall under vissa omständigheter föra-
ren av ett fordon, som brukas trots att brukandeförbud gäller för fordonet
Prop. 1999/2000:9
50
på grund av obetald skatt, dömas till ansvar. I lagrummet finns dock ett
undantag från ansvar när fordonet provkörs vid besiktning eller inspek-
tion enligt 35 § fordonskungörelsen.
Inom Vägverket utförs sedan en tid tillbaka haveristudier efter svårare
trafikolyckor. I dessa studier ingår bl.a. att utföra tekniska undersökning-
ar av fordon som har varit inblandade i olyckorna. I vissa fall kan det
därvid vara nödvändigt att provköra fordonet.
Vägverket utövar även tillsyn enligt produktsäkerhetslagen, s.k. mark-
nadskontroll, såvitt avser fordon och utrustning till dessa. För att kunna
utföra dessa kontroller på bästa sätt kan ett fordon behöva provköras.
För närvarande medger inte fordonskungörelsen och fordonsskattela-
gen att provkörning i nu nämnda syften sker av fordon beträffande vilka
brukandeförbud föreligger. Enligt regeringens mening är detta inte en
tillfredsställande ordning. Regeringen föreslår därför att 81 § fordons-
skattelagen ändras så att provkörning av ett fordon för vilket brukande-
förbud på grund av obetald skatt föreligger, medges i samband med have-
riundersökningar och tillsynsverksamhet enligt produktsäkerhetslagen.
Regeringen har för avsikt att samtidigt som en eventuell ändring i en-
lighet med det nu redovisade förslaget utfärdas göra erforderliga änd-
ringar i 35 § fordonskungörelsen.
I juni 1996 presenterade EG-kommissionen för Europaparlamentet och
rådet ett förslag till direktiv som reglerar kvaliteten på bensin och diesel-
olja (KOM(96)248 slutlig). Förslaget ingick i det s.k. Auto/oil-
programmet som avser sammanlagt fem direktiv. Auto/oil-programmet
syftar till att dels genom skärpningar av avgasutsläppen i motorfordon,
dels genom att ställa kvalitetskrav på fordonsbränslen, uppnå de av EU
uppställda målen för luftkvalitet i storstäder.
I juni 1997 fattade rådet beslut om innehållet i kommissionens förslag
avseende kvalitetskrav på fordonsbränslen. Europaparlamentets uppfatt-
ning avvek från rådets beslut, varvid förlikningsdiskussioner inleddes.
Dessa avslutades den 29 juni 1998 och direktivförslaget antogs slutligen
av rådet den 17 september 1998.
Sverige var under hela förhandlingsprocessen drivande för att kvali-
tetskraven i direktivet skulle skärpas, särskilt avseende svavelhalten.
Detta arbete resulterade i skärpta krav på svavelhalten i bensin från och
med år 2000 och ytterligare skärpta krav på svavelhaltema från och med
år 2005. De bränslen som redan i dag används i Sverige för motorfordon
Prop. 1999/2000:9
51
uppfyller dock mer långtgående kvalitetskrav än vad direktivet föreskri-
ver.
Enligt direktivets definition av bensin omfattar detta begrepp alla flyk-
tiga mineraloljor som är avsedda för användning i förbränningsmotorer
med styrd tändning för framdrivning av fordon och som omfattas av
nummer 2710 00 27, 2710 00 29, 2710 00 32, 2710 00 34 och 2710 00 36
i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt förordningen (EEG)
2658/87. Direktivet avser med dieselbränslen gasoljor som omfattas av
KN-nr 2710 00 66 och som används för sådana motorfordon som avses i
direktiv 70/220/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon samt
direktiv 88/77/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som
används i fordon.
Bestämmelserna i direktiv 98/70/EG skall tillämpas i samtliga med-
lemsländer från och med den 1 januari år 2000. Från och med nämnda
dag måste den bensin och dieselbrännolja som används i motorfordon
och som saluförs åtminstone uppfylla direktivets bindande kravnivåer i
enlighet med bilaga I respektive II i direktivet. En ytterligare skärpning
införs från och med den 1 januari 2005 i enlighet med bilaga III och IV.
Direktivet medger dock medlemsstaterna att redan från och med den 1
januari år 2000 tillåta försäljning av bensin och diesel som uppfyller de
strängare miljökraven enligt specifikationerna i bilaga III respektive IV.
Direktiv 98/70/EG tillåter medlemsstaterna att för dieselbrännoljor
som används i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg
(s.k. arbetsmaskiner) och i jordbrukstraktorer kräva samma högsta tillåt-
na svavelhalt som fastställts i direktiv 98/70/EG eller den svavelhalt som
fastställts för dieselbränslen i direktiv 93/12/EEG.
Direktivet innehåller ett förbud mot försäljning av blyad motorbensin
från den 1 januari 2000. För användning i äldre fordon av karakteristiskt
slag finns möjlighet för medlemsstaterna att tillåta försäljning av blyad
bensin i mindre mängd och för distribution via särskilda intressegrupper.
Medlemsstaterna har under vissa förutsättningar möjlighet att ansöka
hos kommissionen om undantag från förbudet mot försäljning av blyad
bensin och införande av kraven på svavelhalter i bensin och dieselbränn-
olja.
Medlemsstaterna far kräva användning av bränslen med striktare mil-
jöspecifikationer än direktivet anger inom bestämda områden för delar av
eller hela fordonsparken. Ansökan sker hos kommissionen enligt den
ordning direktivet föreskriver och skall vara motiverad av miljö- eller
hälsoskäl.
De obligatoriska kraven i bilaga III och IV kommer att kompletteras
med andra miljöspecifikationer som utarbetas av kommissionen och som
skall överlämnas till rådet och Europaparlamentet senast den 31 decem-
ber 1999.
Prop. 1999/2000:9
52
Prop. 1999/2000:9
Grundläggande bestämmelser om bränslen finns för närvarande i miljö-
balken (1998:808). I 14 kap. 22 § miljöbalken stadgas att bensin som
används som motorbränsle skall delas in i miljöklasser enligt en bilaga
till balken. Före den 1 januari 1999 återfanns motsvarande bestämmelse i
6 a § lagen (1985:426) om kemiska produkter. Miljöbalken omfattar även
den reglering som tidigare återfanns i lagen (1976:1054) om svavelhaltigt
bränsle.
Enligt 14 kap. 21 § miljöbalken har regeringen rätt att meddela före-
skrifter om bränslen beträffande kvalitet och egenskaper, förbränning,
handel, överlåtelse eller införsel om det behövs för att motverka utsläpp i
luften av ämnen som kan vara farliga för människors hälsa eller miljön.
Bestämmelsen är straffsanktionerad genom 29 kap. 8 § 21 miljöbalken,
vari stadgas att den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot före-
skrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller införsel av
bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 § döms till böter eller fängel-
se i högst två år.
Bensin delas in i miljöklass 2 och 3 enligt bilagan till miljöbalken. För
miljöklass 2 finns två kategorier av bensin för fordon med eller utan ka-
talytisk avgasrening. Dieselolja delas in i tre miljöklasser vilket framgår
av lagen (1994:1776) om skatt på energi. Miljöklasserna för bensin och
dieselolja är kopplade till differentierade skatter enligt lagen om skatt på
energi.
Detaljerade bestämmelser om svavelhalt i olika bränslen finns i för-
ordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle. I 6 § den förordningen
finns bl.a. en bestämmelse om högsta tillåtna svavelhalt i dieselbrännolja
som används till motorfordon. Beträffande tillsyn gäller från den 1 janua-
ri 1999 förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Natur-
vårdsverket har det centrala tillsynsansvaret och meddelar ytterligare
föreskrifter om verkställigheten enligt förordningen om svavelhaltigt
bränsle.
I förordningen (1985:838) om motorbensin finns bestämmelser om
högsta tillåtna halt av blyföreningar i bensin, vilket innebär att det i
praktiken råder förbud mot blyad bensin i Sverige. Naturvårdsverket har
enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken det centrala
tillsynsansvaret och meddelar ytterligare föreskrifter för verkställigheten
enligt förordningen om motorbensin.
Regeringens förslag: Miljöbalkens regler om bensin och dess indel-
ning i miljöklasser anpassas till kraven i rådets direktiv 98/70 EG om
kvaliteten på bensin och dieselbränslen. Direktivets förbud mot för-
säljning av blyad bensin införs och sanktioneras genom en straffbe-
stämmelse. Vidare införs en miljöklass 1 bensin med högre kvalitets-
53
krav än vad direktivet föreskriver. De obligatoriska kraven for diesel-
brännoljor införs i en ny bilaga 2 till miljöbalken.
Prop. 1999/2000:9
Skälen för regeringens förslag: Miljöbalken innehåller i dag regler
om bensin och dess indelning i miljöklasser. Genom Auto/oildirektivet
införs obligatoriska kravnivåer som kommer att utgöra en del av det
svenska miljöklassystemet. Det är därför naturligt att införa direktivets
krav för bensin i miljöbalkens nuvarande bilaga. Vad gäller dieselbränn-
olja finns bestämmelserna om miljöklassindelning för närvarande i lagen
om skatt på energi där dessa enbart kopplats till skattesatser. För att upp-
nå ett enhetligt och samlat miljöklassystem för såväl bensin som diesel-
brännolja bör de obligatoriska kraven för dieselbrännolja i stället framgå
av miljöbalkens regelsystem. Av dessa skäl samt för att uppnå en hel-
täckande överensstämmelse med det skattepliktiga området i lagen om
skatt på energi föreslås därför vissa ändringar i 14 kap. 22 § miljöbalken.
Vidare föreslås en uppdatering av nuvarande bilaga och införande av en
ny bilaga 2, innehållande miljöklasserna för dieselbrännolja.
Den föreslagna bilaga 1 till miljöbalken anger det nya miljöklassyste-
met för bensin. Direktivets krav införs i miljöklass 2 som lägsta tillåtna
kravnivå vid försäljning av bensin. Dessa krav innebär förbättringar jäm-
fört med nuvarande krav för miljöklass 2-bensin. En helt ny miljöklass
införs, miljöklass 1, som innehåller högre kvalitetskrav än vad direktivet
föreskriver. Miljöklass 1 utgörs av ett frivilligt åtagande från svensk ol-
jeindustri om att införa bensin med en betydligt lägre svavelhalt och en
lägre olefinhalt än vad direktivet kräver. Svavelhalten i miljöklass 1 mot-
svarar direktivets krav för år 2005. Regeringen gav i Naturvårdsverkets
regleringsbrev i december 1996 verket i uppdrag att i överläggningar
med oljebranschen komma överens om ett frivilligt åtagande avseende
introduktion av en bättre bensinkvalitet än miljöklass 2. Rapportering av
uppdraget skedde den 7 januari 1998 (dnr. M98/56/7). Överläggningarna
resulterade i att Svenska Petroleum Institutets (SPI:s) medlemsföretag
åtog sig att ersätta nuvarande miljöklass 2-bensin i hela landet under
hösten 1998 med miljöklass 1 bensin.
Genom proposition 1998/99:22 Sekretess för vissa uppgifter hos upp-
dragsmyndigheter m.m. infördes nya övergångsperioder för växlingar i
ångtrycket mellan vinter- och sommarbensin. Övergångsperioderna för
Svealand och Götaland ändras nu därför att det visat sig kunna uppkom-
ma vissa tekniska problem med nuvarande tidsperioder. Samma över-
gångsperioder bör gälla även för miljöklass 2-bensin. Det saknas anled-
ning att för miljöklass 2 tillämpa annan reglering av ångtrycket för vin-
ter- och sommarbensin. Vad gäller alkylatbensin kommer den även i fort-
sättningen att regleras i en särskild tabell som tillhör miljöklass 1. En
mindre justering av värdet på volymhalten förångat bränsle vid 100°C
införs för att nå överensstämmelse med det värde direktivet föreskriver.
Vidare införs ett gränsvärde för högsta tillåtna volymhalt för cykloalka-
ner som överensstämmer med Svensk Standard för alkylat (SS 15 54 61
Motorbränslen - Specialbensin för motordrivna arbetsredskap).
54
Av den föreslagna ändringen i 14 kap. 22 § första stycket miljöbalken
följer att miljömässigt sämre bensin än sådan som uppfyller kraven enligt
miljöklass 2 i bilaga 1 inte far saluföras. Detta innebär samtidigt att di-
rektivets förbud mot försäljning av blyad bensin införs, vilket inte inne-
bär någon praktisk skillnad från gällande svensk reglering.
I det till Lagrådet remitterade lagförslaget saknades en bestämmelse
om sanktion för det fall förbudet mot saluförande av bensin som inte
uppfyller direktivets krav överträds. I sitt yttrande har Lagrådet föreslagit
att en straffbestämmelse tas in i lagen. Lagrådet har motiverat detta med
att bestämmelsen i 14 kap. 21 § miljöbalken som ger regeringen rätt att
meddela föreskrifter i fråga om bränslen avseende bl.a. bränslets kvalitet
och överlåtelse är straffsanktionerad genom 29 kap. 8 § 21. miljöbalken
och att det skulle vara egendomligt om regeringens föreskrifter om
bränslen skulle vara straffsanktionerade men inte det direkt i lagen intag-
na saluförbudet. Regeringen ansluter sig till lagrådets bedömning. En
straffbestämmelse vid överträdelse av saluförbudet i 14 kap 22 § bör där-
för införas i 29 kap. 8 § miljöbalken.
Bilaga 2 anger det nya miljöklassystemet för dieselbrännolja. Miljö-
klass 1 och 2 kvarstår oförändrade. De enda ändringar som införs är di-
rektivets måttenhet för svavel i syfte att uppnå enhetlighet med miljö-
klass 3. Måttenheten för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) ändras
inte i miljöklass 1 och 2 till den som används i direktivet och som införs i
miljöklass 3. Mätmetoderna och definitionen är olika och en omräkning
kan inte göras. Direktivets obligatoriska kravnivå motsvarar miljöklass 3.
Med hänsyn till de mer långtgående svenska miljökrav som även fort-
sättningsvis kommer att ställas på dieselbrännolja i miljöklass 1 och 2
möter Sverige redan genom miljöklass 2 direktivets krav på svavelhalt
för år 2005.
Skyldigheten i 14 kap 22 § miljöbalken att indela bensin i miljöklasser
bör utvidgas även till dieselbränslen och fotogen avsedd för motordrift
med undantag för flygfotogen. I paragrafen bör införas ett förbud mot att
saluföra sådan dieselbrännolja avsedd för motordrift som omfattas av
direktivet och som inte uppfyller kraven i miljöklass 3. På motsvarande
sätt som beträffande bensin uppfylls härmed direktivets krav på förbud
mot försäljning av dieselbränslen som inte uppfyller de fastställda mil-
jöspecifikationema. Genom den föreslagna ändringen av 29 kap. 8 §
miljöbalken kommer detta förbud att straffsanktioneras på samma sätt
som beträffande bensin. Förslagen kommer också att innebära förord-
ningsändringar i förordningen (1985:838) om motorbensin och förord-
ningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle.
Det har inte bedömts nödvändigt för Sveriges del att utnyttja de un-
dantag från förbudet mot blyad bensin som tillhandahålls i direktivet.
Redan enligt dagens regler råder i praktiken ett förbud mot blyad bensin i
Sverige och något behov av sådana undantag har inte framkommit. Inte
heller möjligheten att kräva användning av bränslen med striktare mil-
jöspecifikationer inom bestämda geografiska områden bedöms bli aktuell
för Sveriges del eftersom lika stränga miljöklasser bör gälla både i stor-
städer och på landsbygden. Med hänsyn till oljeindustrins frivilliga åta-
gande att redan i dag införa bensin som uppfyller kraven i miljöklass 1
Prop. 1999/2000:9
55
kommer i praktiken bensinen i Sverige att uppfylla striktare miljöspecifi-
kationer än inom den övriga gemenskapen.
Förslagen föranleder ändringar i 14 kap. 22 § och 29 kap. 8 § miljöbal-
ken. Vidare upphävs bilagan till balken samtidigt som det införs två nya
bilagor, bilaga 1 och 2.
Prop. 1999/2000:9
Regeringens förslag: Skattesatsskillnaden mellan de två miljöklas-
serna på bensin minskas från sju till tre öre per liter för att uppnå en
närmare överensstämmelse med skillnaden i tillverkningskostnader.
För dieselolja av miljöklass 2 och 3 sänks skattesatserna av samma
skäl med nio öre per liter. För att skattesänkningen för dessa miljö-
klasser inte skall påverka skatteinkomsterna höjs skatten på dieselolja
av miljöklass 1 med ett öre per liter.
Skälen för regeringens förslag: För närvarande finns det endast ben-
sin av miljöklass 2 på den svenska marknaden. Oljebolagen har åtagit sig
att introducera en ny bensinkvalitet som uppfyller de nya miljöklass 1-
kraven så att den har ersatt miljöklass 2 redan vid kommande årsskifte.
Det finns då ingen anledning att ändra den nuvarande skattesatsen för
den bensin som finns på marknaden när den nya miljöklassen ersätter den
gamla. Det finns därför skäl att anta att denna förändring inte kommer att
fa några budgeteffekter av betydelse.
Merkostnaderna för tillverkning av den förbättrade bensinkvaliteten
varierar mellan 0 och 5 öre per liter enligt oljebolagens beräkningar.
Denna variation beror på att ombyggnadskostnadema påverkas av olik-
heter i raffinaderiernas befintliga tekniska utrustning. För att behålla
styrningen mot den bättre miljöklassen bör skattesatsen för den nya mil-
jöklass 2 vara några ören högre per liter och om möjligt i nivå med mer-
kostnaderna. Regeringen föreslår därför att skattesatsen för miljöklass 2-
bensin sätts tre öre högre per liter än miljöklass 1. Dagens skatteskillnad
mellan miljöklasserna är sju öre per liter.
För dieselolja svarar miljöklass 1, som är den bästa kvaliteten, för
90 % av försäljningen, miljöklass 2 säljs inte alls och således svarar mil-
jöklass 3 för 10 %. Försäljningsuppgiftema avser år 1998. Oljebolagen
har påpekat att dagens skatteskillnad mellan miljöklass 1 och 3 är större
än skillnaden i tillverkningskostnader och att det är motiverat att närma
dessa skillnader till varandra. Merkostnaden för att tillverka miljöklass 1
jämfört med miljöklass 3 varierar enligt uppgift mellan 30 och 40 öre per
liter. Skatteskillnaden är i dag 52 öre per liter. Det kan därför finnas skäl
att minska denna skillnad. Om skillnaden blir för liten finns det dock en
risk för att försäljningen av miljöklass 3 ökar vilket inte är önskvärt. En
minskning av skillnaden med 10 öre per liter bör inte öka försäljningen
av dieselolja av miljöklass 3. Regeringen anser att den nuvarande skat-
56
teskillnaden mellan miljöklass 1 och 3 bör minska och bli av samma
storleksordning som skillnaden i tillverkningskostnad. En lämplig av-
vägning bör kunna vara en sänkning med tio öre per liter. En motsvaran-
de sänkning för miljöklass 2 görs samtidigt, men torde sakna betydelse
därför att det är osannolikt att denna kvalitet på nytt uppträder på mark-
naden. Regeringen föreslår därför att skattesatserna för dieselolja av
miljöklass 2 och 3 sänks med nio öre per liter. För att kompensera det
skattebortfall som därigenom kan beräknas uppstå föreslår regeringen att
skattesatsen för dieselolja av miljöklass 1 höjs med ett öre per liter. Däri-
genom minskar skillnaden med tio öre per liter.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 och 5 §§ lagen om skatt på
energi. Dessutom medför det att 2 kap 6 § kan upphävas.
Den rättsliga grunden för differentiering av skattesatserna för bensin
och dieselolja utgörs av ett rådsbeslut (rådets beslut 97/425/EG, EGT nr
L 182, 10.7.1997, s22) om tillåtelse för medlemsstaterna att avvika från
mineraloljedirektivet (direktiv 92/81 och 82/EEG). Såvitt avser bensin
löper undantaget ut vid 1999 års utgång om inte rådet på förslag från
kommissionen innan dess fattar enhälligt beslut om förlängning. För die-
selolja gäller istället att undantaget automatiskt förlängs för påföljande
tvåårsperiod om inte rådet fattar enhälligt beslut om ändring innan dess.
En översyn av de s.k. 8.4-undantagen pågår inom kommissionen. Rege-
ringen återkommer med förslag för det fall grunden för de svenska skat-
tedifferentieringarna ändras genom EU-beslut.
Regeringens förslag: Lagen om skatt på energi ändras så att omärkt,
tjock eldningsolja beskattas på samma sätt som dieselolja när den an-
vänds för drift av motordrivna fordon.
Prop. 1999/2000:9
Bakgrunden till regeringens förslag: Riksskatteverket har i en skri-
velse till Finansdepartementet den 22 februari 1999 hemställt att lagen
om skatt på energi ändras så att lågbeskattad, omärkt tjock eldningsolja
inte kan användas för fordonsdrift utan att den högbeskattas. Bakgrunden
är att det vid skattekontroll har uppmärksammats att ett företag i södra
Sverige säljer en speciellt anpassad tjock eldningsolja för fordonsdrift
och att de nuvarande bestämmelserna inte medger att skatt tas ut efter
den högre skattesats som annars gäller för sådan användning. Den aktu-
ella oljan har varit föremål för klassificering av Tullverket och bedömts
vara hänförlig till KN-nr 2710 00 74. Oljan uppges innehålla tillsats av
rapsmetylester, RME.
Riksskatteverkets skrivelse har remitterats till Tullverket och Svenska
Petroleum Institutet. Tullverket har inte något att erinra mot Riksskatte-
verkets förslag till utökning av lagens tillämpningsområde. Svenska Pet-
roleum Institutet anser att det är kostsamt och inte särskilt meningsfullt
57
att färga produkter som rimligtvis inte kan användas i dieselmotorer för
fordonsdrift. Såvitt institutet kan finna är den enklaste åtgärden att i lagen
ändra destillationsgränsen från 85 % vid 350°C till 85 % vid 400°C. Detta
leder dock till en avvikelse i förhållande till tulltaxans destillationsgräns
för tjockoljor.
Skälen för regeringens förslag: När lagen om skatt på energi infördes
behandlades frågan om behovet av att märka tjocka eldningsoljor för att
kunna kontrollera att de inte användes för motorfordonsdrift. (prop.
1994/95:54 s. 87). Det ansågs då att dessa ofta mörka, tjocka oljor inte
lämpade sig för fordonsdrift och de undantogs därför från märkningskra-
vet. De förbuds- och avgiftsbestämmelser som infördes för lågbeskatta-
de, märkta oljor blev då inte tillämpliga för de omärkta, tjocka oljorna.
Inte heller infördes några regler som gjorde det möjligt att vid fordons-
drift ta ut skattesatsskillnaden mellan låg- och högbeskattad olja.
För att undanröja möjligheten till skatteplanering bör den som säljer
eller förbrukar tjock eldningsolja för fordonsdrift blir skattskyldig och
därmed skyldig att betala den skatteskillnad som finns mellan hög- och
lågbeskattad olja. Regeringen anser att dessa ändringar bör kunna få av-
sedd effekt och att det, som Svenska Petroleum Institutet framhåller, inte
är särskilt meningsfullt att märka tjockoljor som normalt inte kan an-
vänds i fordonsmotorer. Regeringen anser vidare att de föreslagna åtgär-
derna är att föredra framför att ändra destillationsgränsen 85 % destillat
från 350°C till 400°C därför att det då skulle uppkomma en ny gräns-
dragning inom KN-nr 2710 00 74 vilket bör undvikas.
Förslaget föranleder ändringar i 4 kap. 1 § lagen om skatt på energi.
Regeringens förslag: Dagens reglering med differentierade energi-
skattesatser för gasol, metan och naturgas slopas. I stället införs enhet-
liga energiskattesatser som motsvarar den nivå som i dag tas ut för re-
spektive bränsle när det används för uppvärmning.
Prop. 1999/2000:9
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksskatteverket, Statens energimyndighet, Väg-
verket, Svenska Gasföreningen och Sydgas AB tillstyrker förslaget. AB
Volvo och SAAB lämnar promemorians förslag om enhetliga energi-
skattesatser utan erinran, men anser den skattehöjning förslaget innebär
vara olycklig. Svenska Petroleum Institutet är av uppfattningen att de
föreslagna skattesatserna borde tidsbegränsas samt anmärker att förslaget
inte synes ligga i linje med Skatteväxlingskommitténs modell. Natur-
vårdsverket anför att skattesatserna långsiktigt inte torde kunna ligga på
de föreslagna nivåerna, men att större skatteskillnader än vad som mot-
svarar miljöfördelarna kan vara rimliga under ett övergångsskede. Kom-
munikationsforskningsberedningen anför att en grundläggande princip i
58
svensk transportpolitik är att kostnaderna för de externa effekter trafiken
orsakar skall intemaliseras i transportkostnaderna samt att, innan beslut
fattas om energiskatten, en bedömning bör göras av vad en implemente-
ring av denna princip skulle innebära. Svenska Bioenergiföreningen av-
styrker förslaget.
Bakgrunden till regeringens förslag: Lagen (1994:1776) om skatt på
energi, LSE, trädde i kraft i samband med Sveriges medlemskap i Euro-
peiska unionen den 1 januari 1995. Genom lagen genomfördes rådets
direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av struk-
turerna för punktskatter på mineraloljor (EGT nr L 316, 31.10.1992, s.
12, Celex 392L0081), det s.k. mineraloljedirektivet, ändrat genom rådets
direktiv 94/74/EG (EGT nr L 365, 31.12.1994, s. 46, Celex 394L0074),
samt rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning
av punktskattesatser för mineraloljor (EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 19,
Celex 392L0082), det s.k. skattesatsdirektivet.
I skattesatsdirektivet föreskrivs minimiskattenivåer för punktskatt på
mineraloljor. För gasol och metan anges minimiskatten vid drivmedels-
användning till 100 ecu per 1 000 kg. För uppvärmning är minimi-
skattesatsen 0. Gasol och metan är definitionsmässigt mineralolje-
produkter, medan någon direkt reglering för naturgas inte finns i direkti-
vet. Av artikel 1.3 i mineraloljedirektivet följer dock att alla produkter
som är avsedda att användas som motorbränsle skall beskattas. Den
skattesats som uttas skall då vara den som gäller för motsvarande motor-
bränsle. Naturgas består till övervägande del av metan, varför det faller
sig naturligt att skattemässigt behandla naturgas på samma sätt som me-
tan. Den svenska beskattningen är också i dag utformad på detta sätt.
Enligt gemenskapsrätten skall således Sverige ta ut punktskatt på ga-
sol, metan och naturgas med minst 100 ecu per 1 000 kg då bränslena
används som drivmedel och med minst 0 ecu per 1 000 kg då de används
för uppvärmning. Minimiskattesatsen för gasol som drivmedel är således
928 kr per 1 000 kg (1 ecu = 1 euro = 9,28 kr4). För naturgas och metan
motsvarar minimiskattesatsen för drivmedelsanvändning 656 kr per
1 000 m3, vilket är den mängdenhet som i LSE används för dessa bräns-
len.
Den i LSE angivna energiskattesatsen för gasol är 1 kr 01 öre per liter -
vilket motsvarar 2 020 kr per 1 000 kg - för drivmedelsanvändning och
145 kr per 1 000 kg för annan användning. Med annan användning avses
drift av stationära motorer och uppvärmning. Den koldioxidskatt som tas
ut är 56 öre per liter för drivmedelsanvändning och 1 112 kr per 1 000 kg
för annan användning. Dessa båda skattesatser är i princip likvärdiga.
Koldioxidskatten skall vara lika hög vare sig bränslet används som driv-
medel eller för uppvärmning. De i LSE angivna energiskattesatsema för
naturgas och metan är 1 678 kr per 1 000 m3 för drivmedelsanvändning
respektive 241 kr per 1 000 m3 för annan användning. Den koldioxidskatt
som tas ut är i båda fallen 792 kr per 1 000 m3.
Med stöd av 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 § LSE har regeringen i
förordningen (1998:1626) om fastställande av omräknade belopp för
Prop. 1999/2000:9
4 Kurs per den 1 oktober 1998 (EGT nr C 303, 2.10.1998, s. 1)
59
energiskatt och koldioxidskatt för år 1999 justerat skattesatserna. De för
år 1999 i praktiken gällande energiskattesatsema för naturgas och metan
är 1 663 kr per 1 000 m3 för drivmedelsanvändning respektive 239 kr per
1 000 m3 för annan användning. Koldioxidskattesatsen är i bägge fallen
785 kr per 1 000 m3. Den sammanlagda punktskatt som tas ut för gasol,
metan och naturgas, såväl för drivmedelsanvändning som för annan an-
vändning, överstiger således med god marginal gällande minimiskatte-
nivåer.
I artikel 8.2 d i mineraloljedirektivet stadgas att medlemsstaterna i frå-
ga om pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter,
särskilt när det gäller bränslen från fömybara källor, kan tillämpa skatte-
befrielse eller skattereduktion för punktskatten på mineraloljor eller and-
ra produkter som är underkastade skattemyndigheternas kontroll. Denna
regel har införlivats med svensk rätt genom 2 kap. 12 § LSE. Redan i
förarbetena till lagen (se prop. 1994/95:54 s. 59) angavs, med syftning på
pilotprojektsbestämmelsen, att introduktionen av naturgas som drivmedel
inte skulle komma att störas eftersom möjligheten att ge skattelättnader
skulle komma att omfatta hela den verksamhet som bedrevs inom områ-
det.
Regeringen har med stöd av den s.k. pilotprojektsbestämmelsen för pe-
rioden 1995 - 1999 beviljat nedsättning av energiskatten på naturgas för
drivmedelsanvändning till en nivå som 1995 motsvarade energiskatten
för uppvärmning. Skattesatsen har för de aktuella åren justerats med hän-
syn till utvecklingen av konsumentprisindex. Denna justering har utgått
från 1995 års energiskattesats, vilket fatt till följd att höjningar av skatte-
beloppen i LSE för naturgas inte fatt genomslag i den energiskattesats
som i praktiken tillämpas för all fordonsanvändning av naturgas med
stöd av pilotprojektsbestämmelsen. Den energiskattesats som för pilot-
projektens del gäller för 1999 uppgår till 191 kr per 1 000 m3. Den ener-
giskattesats som för uppvärmningsändamål tillämpas för 1999 uppgår till
239 kr per 1 000 m3. Regeringen har inte haft att ta ställning till någon
ansökan om pilotprojektsdispens avseende metan eller gasol, varför de i
författningstexten angivna skattesatserna också är de i praktiken gällan-
de.
Underhandskontakter mellan Finansdepartementet och de företag som
innehar pilotprojektsdispens avseende naturgas har utvisat att den sam-
manlagda mängd naturgas som förbrukats som drivmedel i dessa projekt
år 1997 uppgick till ca 7 000 000 m3. Enligt uppgift från bilbranschen
finns i Sverige i dag omkring 1 100 fordon som drivs med naturgas.
Branschen räknar med att siffran skall stiga till omkring 15 000 fordon år
2005.
Enligt uppgift från Svenska Gasföreningen finns det i dag i stort sett
ingen marknad för gasol som drivmedel. Den marknad, som distributö-
rerna av propån i dag är intresserade av, är företrädesvis marknaden för
bilflottor i tätortstrafik.
Skälen för regeringens förslag: Gasol, metan och naturgas är visser-
ligen fossila bränslen, men har i förhållande till andra fossila bränslen
vissa miljöfördelar - såsom lägre koldioxidemissioner - som gör bränsle-
na intressanta som ett alternativ till konventionella drivmedel. Framför
Prop. 1999/2000:9
60
allt naturgas som drivmedel röner ett allt större intresse. Den svenska
naturgasanvändningen på fordonssidan är visserligen i dag alltjämt blyg-
sam, sett i forhållande till den totala drivmedelsförbrukningen. Det är
dock av vikt att energibeskattningen för naturgasens del utformas på ett
sådant sätt att den fortsatta introduktionen av detta bränsle inte försvåras,
utan att förutsättningar ges för fortsatt utveckling på området.
Regeringen anser mot den angivna bakgrunden att det är angeläget att
skapa goda förutsättningar i form av långsiktiga och stabila skatteregler
för naturgasens del. I stället för att ge skattelättnader med tillämpning av
pilotprojektsbestämmelsen, bör därför den särskilda energiskattesatsen
for drivmedelsanvändning i LSE slopas. Energiskattesatsen för naturgas
föreslås således sättas till en och samma nivå, oavsett användnings-
område. Denna nivå bör utgöras av den som i dag tas ut när naturgas an-
vänds for uppvärmning. Motsvarande bör gälla for metan.
Den nu gällande energiskattesatsen for naturgas och metan uppgår till
239 kr per 1 000 m3. Sammantaget med koldioxidskatten överstiger den
nivån gällande minimiskattenivå enligt skattesatsdirektivet. Som bl.a.
framkommit vid underhandskontakter mellan Finansdepartementet och
tjänstemän vid kommissionen innehåller inte heller i övrigt gemenskaps-
rätten bestämmelser som skulle lägga hinder i vägen för att tillämpa en
och samma skattesats for naturgas för uppvärmning respektive drivme-
delsanvändning.
Den föreslagna åtgärden innebär, för dagens innehavare av pilot-
projektsdispens avseende naturgas, en höjning av den sammanlagda
energi- och koldioxidskatten med knappt fem procent. Denna höjning
bedöms inte nämnvärt påverka förutsättningarna för den fortsatta intro-
duktionen i Sverige av naturgas som drivmedel.
Det resonemang som ovan förts beträffande naturgas och metan gör sig
i stort också gällande för gasol. De miljömässiga skillnaderna mellan
naturgas och gasol är minimala. Det finns således skäl att även för gasol
införa en enhetlig energiskattesats och därvid låta skattenivån motsvara
den som i dag gäller för uppvärmning.
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Eftersom gällande pilotprojektsdispenser for naturgas upphör vid utgång-
en av år 1999, kan därför en naturlig övergång till det nya systemet ske.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 § LSE.
Prop. 1999/2000:9
Regeringens förslag: Den i dag övergångsvis gällande begränsnings-
regeln avseende kalk- och cementbranschema m.m., den s.k. 1,2-pro-
centsregeln, förlängs ytterligare ett år.
61
Bakgrunden till regeringens förslag: Möjlighet till skattenedsättning
för den energiintensiva tillverkningsindustrin har i olika former funnits
sedan 1950-talet. Från 1974 och fram till den 1 juli 1997 utformades ned-
sättningsreglema som en takregel, där ett företags kostnader för energi
skatter begränsades till en bestämd procent av saluvärdet. Från och med
1993 har procentsatsen varit 1,2 %.
1992 års energiskattereform innebar att för tillverkningsindustrin slo-
pades den allmänna energiskatten på bränslen och el samtidigt som kol-
dioxidskatten, vid bränsleförbrukning inom dessa sektorer, reducerades
till 25 % av den generella nivån. Härigenom minskade betydelsen av
nedsättningssystemet. Övergångsvis behölls dock en möjlighet till ytter-
ligare nedsättning av koldioxidskatten (1,2-procentsregeln). Avsikten var
att nedsättningssystemet skulle avskaffas helt och hållet år 1995.
I samband med att lagen (1994:1776) om skatt på energi trädde i kraft
den 1 januari 1995 förlängdes 1,2-procentsregeln tills vidare. Den be-
gränsades till att endast gälla företag som tillverkar andra mineraliska
ämnen än metaller, dvs. cement, glas och kalk. Fr.o.m. den 1 juli 1995
skedde en ytterligare begränsning, genom att mineraloljeprodukter ute-
slöts från tillämpningen. Detta var en följd av att de tidigare reglerna var
oförenliga med mineraloljedirektivet. Efter lagändringen kom 1,2-
procentsregeln främst att avse kolbränslen och naturgas.
Den 1 juli 1997 höjdes skatteuttaget för tillverkningsindustrin till 50 %
av koldioxidskattenivån. En särskild nedsättningsregel infördes för att
begränsa effekterna för den energiintensiva industrin, den s.k. 0,8-
procentsregeln. I prop. 1996/97:29 uttalades emellertid att det trots den
föreslagna lägre nivån, som åstadkoms genom den nya 0,8-procents-
regeln, fanns vissa företag inom framför allt cement- och kalkbranscher-
na som skulle fa en skattebelastning som allvarligt hotade den bedrivna
verksamheten. I syfte att lindra övergången till en högre skattenivå samt
att ge dessa företag en möjlighet att anpassa sig efter de nya reglerna,
föreslogs därför att bestämmelsen om nedsättning av koldioxidskatten för
den del av skattebelastningen som översteg 1,2 % av försäljningsvärdet
skulle behållas fram till den 1 januari 2000. Riksdagen beslutade i enlig-
het härmed.
Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att energi- och koldi-
oxidbeskattningen har en utformning som ger goda förutsättningar för
den svenska industrin att konkurrera internationellt. I avvaktan på den
pågående energiskatteöversynen bör 1,2-procentsregeln förlängas ytterli-
gare ett år.
Den föreslagna ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Prop. 1999/2000:9
Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte tas ut på biobränsleaska,
som innehåller minst fem kilobecquerel cesium-137 per kilogram aska
62
(torrvikt) och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de
krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan
aska.
Prop. 1999/2000:9
Promemorians förslag: Stämmer i allt väsentligt överens med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket, Länsstyrel-
sen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i
Västernorrlands län, Gävle kommun, Sundsvalls kommun, Skogsindustri-
erna, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Sveriges Industriförbund, Skogs-
styrelsen och Ragn-Sells AB tillstyrker promemorians förslag. Sundsvalls
kommun påpekar dock att det föreligger problem med mätmetoder.
Statens energimyndighet konstaterar att kunskapen om vad som händer
med cesium-137 i marken efter återföring av biobränsleaskor med hög
koncentration av cesium för närvarande är bristfällig och motsätter sig
därför inte att biobränsleaskor med hög koncentration av cesium-137
undantas från avfallsskatt till dess kunskapsbristema undanröjts. Svenska
Kraftverksföreningen anser att principerna för mätning av cesium-
innehållet i den aska som skall deponeras skall ha klarlagts innan lagen
träder i kraft samt att gränsen för skattebefrielse bör sättas med sådan
marginal i förhållande till 5 kBq per kg att Statens strålskyddsinstituts
princip om säker strålmiljö kan säkerställas.
Riksskatteverket och Naturvårdsverket avstyrker förslaget. Som skäl
framför dessa båda myndigheter bl.a. att förslaget endast berör en mycket
liten del av den totala mängden biobränsleaska och att en skattebefrielse
skulle kunna leda till betydande kontrollsvårigheter. Naturvårdsverket
anför vidare att om samma synsätt applicerades även på andra avfallsslag
och andra miljöfarliga ämnen, skulle avfallsskatten kunna bli ett mycket
komplicerat och kostsamt administrativt system.
Bakgrunden till regeringens förslag: Den totala bruttoenergitill-
förseln i Sverige uppgick år 1996 till 485 TWh. Härav svarade träd-
bränslen för 74 TWh, eller ca 15 %. Trädbränslen används huvudsakligen
för värmeproduktion dels inom industrin, dels i fjärrvärmeverk. Ärligen
uppkommer ca 300 000 ton biobränsleaska, varav enligt uppskattning
från Statens strålskyddsinstitut (SSI) 110 000 ton finns tillgänglig för att
lägga på deponi eller för askåterföring.
Vid biobränsleeldning är träddelar det vanligaste bränslet. Det består
av en blandning av bark, kvistar, barr eller löv och ved. En vanlig form
av träddelar som används som bränsle är GROT (grenar och toppar), som
lämnas kvar på avverkningsplatsema efter att träden fällts och stamveden
förts bort till skogsindustrin.
Till följd av radioaktivt nedfall kan växtmaterial, som används som
biobränsle vid energiutvinning, innehålla ökade koncentrationer av radio-
aktivt cesium, dvs. cesium-137. För Sveriges del gäller detta särskilt i de
delar av landet som fick mest nedfall efter Tjemobylolyckan, men i nå-
gon grad också i andra delar av landet till följd av kärnvapenproven på
1960-talet. Cesium-137 koncentreras i restprodukterna efter förbränning.
63
Spridning av dessa restprodukter i omgivningen kan skapa ansamlingar
av koncentrerad aktivitet.
Mängden cesium-137 i biobränslet är beroende av bl.a. geografisk för-
delning av det ursprungliga nedfallet, jordarts- och markförhållanden,
vegetationstyp, ålder och stamtäthet. Ungefar 80 % av mängden cesium-
137 i naturen finns i de översta jordlagren samt i buskar och sly. Genom
avverkning av skog kommer därför endast mellan 5 och 20 % av det ce-
sium som finns på det avverkade skogsområdet att föras bort. Skogs-
avverkning ger alltså enbart en mycket marginell effekt på cesiuminne-
hållet i skogsekosystemet.
Cesiet som har tagits upp i bl.a. träd koncentreras efter förbränning i
t.ex. värmeverk i restprodukterna i form av kondensvatten och aska. As-
kan kan deponeras eller återföras till skogen som vitaliseringsgödning.
Eftersom askan innehåller höga koncentrationer av cesium är det dock
olämpligt att den återförs till skogen.
Riksdagen beslutade i juni 1999 att en ny lag om skatt på avfall skall
träda i kraft den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:84, bet. 1998/99:SkU20,
rskr. 1998/99:258, SFS 1999:673). Avfallsskatt skall tas ut med 250 kr
per ton på avfall som deponeras.
Regeringen hade i propositionen bedömt att biobränsleaskor med hög
cesiumhalt inte borde befrias från skatt (se prop. 1998/99:84 s. 67 f.).
Regeringen hade härvid anfört följande: ”Eftersom det inte finns något
alternativt omhändertagande som kan främjas genom avfallsskatten,
skulle det vara önskvärt att de askor, vars egenskaper inte ryms inom
SSI:s policy, undantas från beskattning. Ett sådant undantag kommer
dock att medföra betydande kontrollproblem. Dessutom rör det sig om
mycket små volymer i förhållande till den totala mängden biobränsle-
askor, enligt uppgifter från SSI 750 - 3000 ton per år. Mot den bak-
grunden är det inte rimligt att undanta dessa askor.”
Vid riksdagsbehandlingen beredde skatteutskottet miljö- och jord-
bruksutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen jämte
följ dmotioner. Miljö- och jordbruksutskottet yttrade, så vitt nu är av in-
tresse, följande (bet. 1998/99:MJU2y s. 18): ”Som anförs i motion Sk26
(s) kan växtmaterial som används som biobränsle innehålla radioaktivt
cesium, främst till följd av Tjemobylolyckan. Därvid ger eldning med
biobränsle från den förorenade skogsmarken en möjlighet att föra bort
cesium från skogen. Det innebär att marken renas på ett snabbare sätt än
som följer av den naturliga avklingningen som sker i naturen i samband
med sönderfallet av de radioaktiva atomkärnorna. Om askan från sådan
förbränning beläggs med deponiskatt finns en risk att skog som påverkats
av cesiumnedfall inte avverkas eller kommer till användning för ener-
giändamål. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bör finnas
en möjlighet att göra avdrag för cesiumhaltig aska. Frågan om hur detta
lagtekniskt skall lösas är bl.a. beroende av det arbete som pågår inom
Strålskyddsinstitutet såvitt avser förutsättningarna för återföring av cesi-
umhaltiga askor till skogen. Utskottet föreslår därför att regeringen åter-
kommer till riksdagen med förslag i enlighet med synpunkterna i motion
Sk26. Detta bör med anledningen av motionen ges regeringen till känna”.
Skatteutskottet anslöt sig till miljö- och jordbruksutskottets uppfattning
Prop. 1999/2000:9
64
(bet. 1998/99:SkU20 s. 12). Riksdagen beslutade i enlighet med vad ut-
skottet anfört.
Skälen för regeringens förslag: Biobränsleaskor, som innehåller en
halt av 5 kBq eller mer cesium-137 per kg aska (torrvikt), härefter be-
nämnda cesiumaskor, skall enligt punkt 3 i SSI:s policy5 av den 22 febru-
ari 1999 deponeras på deponier som är särskilt iordningställda för detta
ändamål. Sådan aska skall således inte komma i fråga för askåterföring
på skogsmark, förrän Cs-137 avklingat och halten sjunkit till mindre än 5
kBq per kg (torrvikt). Som regeringen tidigare uttalat (se prop.
1998/99:84 s. 68) finns det inte något alternativ till deponering för dessa
askor, vilket talar för skattebefrielse.
En förutsättning för att skattebefrielse skall kunna införas bör dock va-
ra att skattefriheten åstadkoms på ett sådant sätt att missbruk i möjligaste
mån stävjas och att beskattningsmyndigheten ges rimliga möjligheter att
bedriva kontrollverksamhet. Mängderna cesiumaska är i dag tämligen
begränsade. Enligt SSI:s beräkningar uppgår de till mellan 750 och 3 000
ton per år. Det motsvarar avfallsskatteintäkter på mellan 187 500 och
750 000 kr per år. Den totala mängden biobränsleaska i landet beräknas
dock uppgå till en mångdubbelt större volym, nämligen runt 300 000 ton.
Risk finns att även annan biobränsleaska än cesiumaska kan komma att
redovisas under en skattefri post. Det är mot den bakgrunden viktigt att
en skattefrihet för cesiumaska omgärdas av sådana regler att riskerna för
sådant skattefusk begränsas. Dessa synpunkter delas, som framgått ovan,
av Riksskatteverket och Naturvårdsverket och dessa remissinstanser har
mot den bakgrunden avstyrkt promemorians förslag.
I samråd med Naturvårdsverket arbetar för närvarande SSI med att ta
fram krav på de deponier där omhändertagande skall ske av den aska som
enligt institutets policy skall deponeras. Enligt uppgift beräknas detta
arbete vara klart under hösten 1999. Vad som är av särskilt intresse är att
lakvattenhanteringen på deponiema sköts på ett ändamålsenligt sätt, ef-
tersom cesium-137 är mycket vattenlösligt. Deponering av cesiumaska
beräknas huvudsakligen ske på ett mindre antal avfallsanläggningar i
Gävle- och Sundsvallsområdena.
Om skattebefrielse skall införas bör, som skatteutskottet funnit, denna
åstadkommas genom avdrag i skattedeklarationen och inte genom att den
aktuella askan undantas från skatteplikt.
Den som bedriver verksamheten på en avfallsanläggning är skyldig att
för beskattningsmyndigheten visa att han har rätt att göra avdrag för
skatt. Detta innebär att det skulle åligga den skattskyldige att visa att ce-
siumhalten i den mängd avfall som omfattas av avdragsyrkandet uppgår
till minst 5 kBq per kg. Det är av detta skäl betydelsefullt att det är möj-
lig att mäta cesiumhalten på ett såväl tillförlitligt som inte alltför kost-
samt sätt. Sådan mätning kan i dag endast ske vid laboratorieanalys och
till en kostnad av ca 1 000 kr per prov. SSI arbetar dock med att ta fram
en metod som gör det möjligt att på plats kunna mäta cesiumhalten på ett
enkelt och betydligt billigare sätt. Denna metod beräknas vara färdigut-
vecklad under hösten 1999.
5 Statens strålskyddsinstitut Dnr 822/504/99
Prop. 1999/2000:9
65
3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 9
Mängden cesiumaska är förhållandevis liten. Med hänsyn härtill samt
till vad som framkommit om möjliga kontrollåtgärder gör regeringen
numera den bedömningen att det bör finnas möjligheter att minska ris-
kerna för skattefusk i det aktuella fallet. Regeringen finner därför skäl att
föreslå en ändring i lagen om skatt på avfall som innebär skattefrihet för
cesiumaskor. Mängden avfall som kommer att omfattas av det aktuella
avdraget bör dock noga följas upp och om mer omfattande missbruk sker
bör förutsättningarna för skattebefrielse analyseras på nytt.
Riksskatteverket bör i samråd med SSI utfärda närmare anvisningar i
form av föreskrifter eller rekommendationer om förfarandet vid mätning
av cesiumhalten i askan.
Förslaget föranleder att en ny punkt 24 införs i 10 § första stycket la-
gen om skatt på avfall. Vidare införs ett nytt tredje stycke i nämnda para-
graf. Ändringen bör träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen börjar
tillämpas, dvs. den 1 januari 2000.
Prop. 1999/2000:9
I artikel 232.1 b i tullkodexen stadgas att dröjsmålsränta skall debiteras
utöver tullbeloppet om detta inte har betalats inom föreskriven tid. Rän-
tesatsen för dröjsmålsräntan får vara högre än räntesatsen för kreditränta.
Den far däremot inte vara lägre än denna räntesats. I artikel 232.2 i sam-
ma förordning stadgas att tullmyndigheterna får avstå från att kräva
dröjsmålsränta om det på grund av gäldenärens situation är sannolikt att
det skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter, om
beloppet inte överstiger en nivå som fastställs enligt kommittéförfarandet
eller om tullen betalas inom fem dagar efter utgången av den föreskrivna
tidsfristen för betalning. Enligt 30 § första stycket i den svenska tullagen
skall, om tull inte betalas inom föreskriven tid, dröjsmålsavgift tas ut
enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Enligt 30 § andra stycket
tullagen skall vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas
även beträffande dröjsmålsavgift enligt första stycket. Av 1 och 10 §§
tullagen framgår att bestämmelsen om dröjsmålsavgift gäller också då
annan skatt än tull eller avgift som tas ut för varor vid import inte betalas
inom föreskriven tid.
Enligt 1 § lagen om dröjsmålsavgift skall, i de fall det särskilt före-
skrivs, den som är betalningsskyldig för skatt, tull, avgift eller ränta och
som inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten, betala en
avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder som anges i lagen.
Av 2 § samma lag framgår att dröjsmålsavgift normalt tas ut med
1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då
beloppet skall betalas (förfallomånaden),
2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter för-
fallomånaden,
66
3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter för-
fallomånaden,
4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad ytter-
ligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter för-
fallomånaden.
Dröjsmålsavgift tas dock ut med två procent på belopp som betalas in-
om tio dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats. Dröjsmålsav-
giften är minst 100 kr. Om det ursprungligen obetalade beloppet är mind-
re än 100 kr, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med motsvarande
belopp.
I 6 § lagen om dröjsmålsavgift finns en bestämmelse om befrielse från
avgift. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat
om avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldig-
heten att betala dröjsmålsavgift.
I författningskommentaren till 30 § tullagen anfördes bl.a. att de gäl-
lande reglerna om dröjsmålsavgift uppfyllde de krav som ställs i artikel
232 på en dröjsmålsränta, varför de borde behållas. Vidare angavs att det
inte i förslaget fanns med någon bestämmelse om att tullmyndigheten
skulle få medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala
dröjsmålsavgift om det fanns särskilda skäl, eftersom möjligheterna till
och villkoren för befrielse från dröjsmålsränta anges i artikel 232.2 i
tullkodexen och det inte syntes finnas utrymme för några särskilda skäl
utöver dem som anges där.
Generaltullstyrelsen har i den framställning som överlämnades till
Tullagsutredningen föreslagit att 30 § tullagen skall ändras på så sätt att
en kostnadsränta som beräknas enligt 19 kap. 8 § första meningen skatte-
betalningslagen skall tas ut i stället för dröjsmålsavgift enligt lagen om
dröjsmålsavgift vid för sen betalning av tull och annan skatt eller avgift
som tas ut enligt tullagstiftningen. Generaltullstyrelsen anför i huvudsak
följande. Tillämpningen av räntesatserna i 2 § lagen om dröjsmålsavgift
leder ibland till att oskäligt höga dröjsmålsavgifter tas ut. Särskilt vid
korta dröjsmål upplevs avgiften som betungande av företagen. Vidare
kommer i och med att skattebetalningslagen träder i kraft den avgift, eller
ränta, som tas ut vid för sen betalning av mervärdesskatt vid omsättning
inom landet att beräknas på ett annat sätt än den avgift som tas ut vid för
sen betalning av mervärdesskatt vid import, vilken betalas i samma ord-
ning som tull. För den tull och annan skatt eller avgift som tas ut för va-
ror vid införsel och som betalas till tullmyndighet bör gälla samma ränte-
eller avgiftssystem vid för sen betalning som för den mervärdesskatt som
skall erläggas vid omsättning inom landet. Detta gäller även bestämmel-
serna om befrielse från dröjsmålsavgift. Generaltullstyrelsen kan enligt
den nuvarande svenska lagstiftningen inte fatta beslut om befrielse be-
träffande annan skatt eller avgift. Generaltullstyrelsen bör kunna medge
befrielse från dröjsmålsavgift vid för sen betalning till tullmyndighet av
andra skatter än tull samt avgifter, exempelvis mervärdesskatt, på samma
grunder som gäller för sent erlagd mervärdesskatt på omsättning inom
landet.
Prop. 1999/2000:9
67
Prop. 1999/2000:9
Regeringens förslag: Dröjsmålsräntan beräknas enligt 19 kap. 8 §
skattebetalningslagen. Bestämmelsen i 30 § tullagen utformas så att
det tydligt framgår att den grundläggande bestämmelsen om dröjs-
målsränta i artikel 232 i tullkodexen skall tillämpas även beträffande
annan skatt än tull och avgift som tas ut för varor vid import. Räntan
tas ut med minst 100 kr, utom i fall då det ursprungligen obetalda be-
loppet inte uppgår till 100 kr; då tas räntan ut med motsvarande be-
lopp.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att förslaget är
lovvärt och synes, förutom fördelen att dröjsmålsränta kommer att be-
räknas lika inom tull- och skattelagstiftningen, ge rimligare konse- kven-
ser för de tullskyldiga än det nuvarande systemet. Länsrätten drar också
slutsatsen att den föreslagna ordningen också kan leda till att antalet mål
om dröjsmålsränta minskar vid länsrätterna. Kommerskollegium tillstyr-
ker förslaget då påföljderna vid försenad betalning därigenom blir mer
rimliga än som kan bli fallet enligt de hittillsvarande reglerna. Sveriges
Industriförbund välkomnar förslaget, även om förbundet anser att ränte-
satsen, basränta plus 15 procentenheter, är onödigt hög. Förbundet menar
att förändringen är angelägen och därför bör genomföras skyndsamt.
Svenska Handelskammarförbundet välkomnar förslaget, då förbundet
anser att dröjsmålsavgiften som den beräknas i nuvarande tullag måste
beskrivas som oskäligt hög och betungande för företagen. Även Kam-
marrätten i Stockholm, Inspektionen för strategiska produkter, Svensk
Handel, Sveriges Redareförening, Sveriges Transportindustriförbund och
TULL-KUST tillstyrker förslaget. Statskontoret har inget att erinra mot
förslaget i sig, men efterlyser ett förslag till finansiering. Riksrevi-
sionsverket motsätter sig i och för sig inte förslaget, men påpekar att det
inte framgår av betänkandet hur en förändring eventuellt skulle påverka
incitamenten att betala i tid och anför bl.a. följande. Dessa [incitament]
kan i förlängningen också påverka både förutsättningarna för Tullverkets
administration och tidpunkten för uppbördens leverans till statskassan
och EU. Därför efterlyses ett resonemang om hur konstruktionen av sys-
temet och hur dröjsmälsräntans föreslagna nivå inverkar på betalningsin-
citamenten och de kostnader dessa medför. Övriga remissinstanser har
inget att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: De nu gällande bestämmelserna om
dröjsmålsavgift kan som Generaltullstyrelsen framfört leda till oskäligt
höga avgifter, särskilt vid korta dröjsmål. Som exempel kan nämnas att
två dagars försening av betalningen av ett tullbelopp på 50 000 kr kan
leda till 1 000 kr i dröjsmålsavgift. Dessa höga avgifter vid korta dröjs-
mål upplevs som mycket betungande av de berörda företagen, särskilt
småföretagen. En ränta som beräknas enligt 19 kap. 8 § skattebetalning-
slagen framstår som betydligt mer rimlig; enligt det lagrummet beräknas
räntan efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter.
68
Basräntan motsvarar, enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen, den ränte-
sats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar. I dag är basräntan tre
procent. I det nyss nämnda exemplet skulle med en sådan beräkning -
och ett gränsbelopp på 100 kr - dröjsmålsräntan i stället uppgå till 100
kr. Till detta kommer, som utredningen anför, fördelen med att dröjs-
målsräntan vid för sen betalning av tull och annan skatt och avgift vid
import skulle komma att beräknas enligt samma bestämmelser som kost-
nadsräntan vid för sen betalning av exempelvis mervärdesskatt vid om-
sättning inom landet. En ytterligare fördel är att det är både enklare och
tydligare att ha en enhetligt beräknad, löpande ränta än den nuvarande
dröjsmålsavgiften. Vidare innebär, som påpekas i förarbetena till skatte-
betalningslagen (prop. 1996/97:100, del 1, s. 346), den omständigheten
att kostnaden inte ökar trappstegsvis utan är direkt knuten till antalet da-
gar som betalningen är försenad ett incitament för den betalningsskyldige
att göra sina inbetalningar så snart som möjligt; påtryckningen på den
betalningsskyldige att betala är densamma över tiden. Det bör påpekas att
dröjsmålsräntan även om beräkningsgrunden ändras på föreslaget sätt
kommer att vara en kännbar sanktion.
Eftersom den grundläggande bestämmelsen om dröjsmålsränta finns i
artikel 232 i tullkodexen, bör bestämmelsen i tullagen såvitt avser tull
endast reglera det sätt på vilket dröjsmålsräntan skall beräknas. När det
gäller de andra skatterna och avgifterna bör i paragrafen anges att be-
stämmelserna i artikel 232 skall tillämpas även beträffande dem.
Prop. 1999/2000:9
Regeringens förslag: Någon särskild eftergiftsbestämmelse införs
inte i tullagen. I stället utformas bestämmelsen om dröjsmålsränta i
30 § tullagen så, att det framgår att eftergiftsbestämmelsen i artikel
232.2 i tullkodexen också gäller beträffande annan skatt än tull och
avgifter.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anser att det vore önsk-
värt att lagen på ett bättre sätt tydliggör den enskildes rätt. Förbundet
anför i huvudsak följande. Det är lovvärt att det på ett tydligt sätt anges i
lagen att den svenska tullagstiftningen i första hand består av bestämmel-
serna i tullkodexen och tillämpningskodexen. Genom den parallella till-
lämpningen av EG-normema och den interna svenska lagstiftningen i
form av lagar, förordningar och tullförfattningar uppstår emellertid ett
synnerligen komplicerat regelverk. Det borde därför tydligt markeras att
det i EG-regelverket också finns ett antal regler som syftar till att ta till
vara den enskildes rätt. I övrigt har ingen remissinstans något att invända
mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 232.2 i tullkodexen innehåller
en eftergiftsbestämmelse som är direkt tillämplig såvitt avser tull. Något
69
utrymme for ytterligare, nationella efitergiftsbestämmelser finns inte vad
gäller tull. Det framstår som mest praktiskt att eftergiftsbestämmelsen i
tullkodexen också görs tillämplig beträffande de andra skatterna och av-
gifterna som tas ut för varor vid import. Genom den av utredningen före-
slagna lydelsen av 30 § tullagen blir visserligen hela artikel 232, och så-
ledes också eftergiftsbestämmelsen i andra punkten, tillämplig på annan
skatt och avgift. Som advokatsamfundet påpekat kan det dock finnas ett
värde i att det tydligt framgår av 30 § tullagen att det även finns bestäm-
melser om eftergift i den bakomliggande EG-rättsliga bestämmelsen.
Paragrafen bör därför innehålla en hänvisning till bestämmelserna om
dröjsmålsränta och befrielse från dröjsmålsränta i artikel 232. — Det kan
tilläggas att de krav som denna eftergiftsbestämmelse uppställer för att
eftergift skall medges torde ligga på samma nivå som de ”synnerliga
skäl” som krävs för att befrielse från kostnadsränta skall medges enligt
19 kap. 11 § skattebetalningslagen.
Prop. 1999/2000:9
Regeringens förslag: Möjligheten att utan skattekonsekvenser över-
föra en pensionsförsäkrings värde till en annan pensionsförsäkring
skall uttryckligen endast gälla om överföringen görs till en pensions-
försäkring som har meddelats i en svensk försäkringsrörelse eller en
utländsk försäkringsrörelse som bedrivs från fast driftställe i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: Livförsäkringar delas upp i två grupper
vid inkomstbeskattningen. För kapitalförsäkringar medges inte avdrag
för de inbetalda premiema och utfallande belopp beskattas inte. För pen-
sionsförsäkringar däremot är premiema avdragsgilla och utfallande be-
lopp beskattas. De regler som karaktäriserar och avgränsar de olika för-
säkringsslagen finns i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunal-
skattelagen (1928:370), KL. Livförsäkringar som inte uppfyller villkoren
för det långsiktiga pensionssparandet hänförs till gruppen kapitalför-
säkringar.
Ett grundläggande villkor för att en försäkring skall vara pensions-
försäkring är att den meddelats i en svensk försäkringsrörelse eller en
utländsk försäkringsrörelse med fast driftställe i Sverige. Därmed avses
både en verksamhet som drivs av en inhemsk försäkringsgivare och i en
utländsk försäkringsgivares filial i Sverige. Det innebär att försäkringar
som meddelats i en försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast drift-
ställe i Sverige som huvudregel är kapitalförsäkringar. Under vissa förut-
sättningar kan dock utländska försäkringar anses som pensionsförsäk-
ringar. De krav som uppställs framgår av sjuttonde stycket av anvis-
ningspunkten. I syfte att underlätta arbetskraftens rörlighet över gränser-
70
na har i detta stycke, vid sidan av den befintliga dispensmöjligheten, in-
förts bestämmelser (prop. 1995/96:231, bet. 1996/97:SkU4, SFS
1996:1240) som innebär att vissa utländska försäkringar med pensions-
ändamål skall anses som pensionsförsäkringar om de har tecknats under
bosättning eller förvärvsarbete utomlands.
Ett annat krav på pensionsförsäkringar är att de inte får återköpas annat
än i vissa undantagsfall. Denna återköpsbegränsning avser att säkerställa
pensionsförsäkringens karaktär av långsiktigt pensionssparande.
För att tillgodose konkurrensen och valfriheten på livförsäkrings-
området har riksdagen dock beslutat att det i inkomstskattereglema skall
godtas att värdet av en pensionsförsäkring far föras över direkt till en
annan pensionsförsäkring med samma person som försäkrad utan hinder
av inskränkningarna för återköp av pensionsförsäkringar (prop.
1998/99:87, bet.l998/99:FiU28, SFS 1999:604). Ändringen innebär att
överföringen inte skall utgöra en skattepliktig intäkt och inte heller med-
föra avdragsrätt för pensionsspararen. De nya bestämmelserna träder i
kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxe-
ring.
Fråga har uppkommit om en överföring som här avses också skulle
kunna ske till en sådan utländsk försäkring som enligt sjuttonde stycket
av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL anses som en pensionsför-
säkring.
I sistnämnda proposition uppställs en rad krav på försäkringen för att
överföring skall få ske. En förutsättning är att det nya avtalet kan ses som
en direkt fortsättning av det gamla livförsäkringsavtalet. Den nya för-
säkringen skall vara av motsvarande slag som den tidigare försäkringen
och försäkringens behållning skall överföras direkt från den gamla för-
säkringsgivaren till den nya. Det anges att det åligger den försäkrings-
givare med vilken avtal ursprungligen har träffats att kontrollera att det
föreligger ett avtal som uppfyller de krav som gäller för att försäkringen
skall anses som en pensionsförsäkring innan försäkringens värde över-
förs.
För att utländska försäkringar skall anses som pensionsförsäkringar
förutsätts i sjuttonde stycket av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL att
en rad omständigheter som är knutna till den försäkrade individen före-
ligger. Utgångspunkten har varit att denna bedömning skall göras av
skattemyndigheten. Som framgår av det tidigare sagda överlämnas ge-
nom det av riksdagen nyligen antagna förslaget i prop. 1998/99:87 be-
dömningen av om det nya försäkringsavtalet uppfyller kraven för att an-
ses som pensionsförsäkring till den ursprungliga försäkringsgivaren. Nå-
gon möjlighet till rättelse om denna försäkringsgivare gör en felaktig
bedömning finns inte. En felaktig bedömning kan få mycket långtgående
negativa konsekvenser för försäkringstagaren. En sådan ordning förut-
sätter därför att det nya avtalet i sig uppfyller kraven för att vara en pen-
sionsförsäkring. Av nämnda proposition framgår vidare att syftet med att
tillåta en överföring mellan försäkringar har varit att uppnå samma möj-
lighet till överföring som redan gäller för det individuella pensionsspa-
randet i banker och andra värdepappersinstitut. Sådana pensionssparavtal
kan flyttas mellan pensionssparinstitut utan att erhållna skatteförmåner
Prop. 1999/2000:9
71
förloras. I sådana fall förutsätts dock att kontot förs av ett svenskt pen-
sionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige. Mot denna
bakgrund anser regeringen att den nya bestämmelsen bör förtydligas så
att det klart framgår att en överföring endast kan ske till en försäkring
som har meddelats i en svensk försäkringsrörelse eller en utländsk för-
säkringsrörelse som bedrivs från fast driftställe i Sverige.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL
och i 58 kap. 18 § i den av regeringen i prop. 1999/2000:2 föreslagna
inkomstskattelagen.
Prop. 1999/2000:9
Regeringens förslag: Ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619) av en sparbank till ett bankaktiebolag skall inte föranleda
uttagsbeskattning. Reglerna i lagen (1998:1600) om beskattningen vid
överlåtelser till underpris skall vara tillämpliga på ett sådant förfaran-
de.
Skälen för regeringens förslag: Den nu gällande sparbankslagen
(1987:619) infördes 1987. När lagen infördes fanns inga möjligheter för
en sparbank att byta associationsform. Det hade bl.a. sin grund i att spar-
bankerna inte har någon ägare och att det därför var svårt att hitta en
lämplig ordning för ombildning. Problemet löstes år 1991 och nya regler
för ombildning infördes (prop. 1990/91:136, bet. 1990/9LNU34, SFS
1991:371). Enligt 8 kap. 1 § sparbankslagen skall en ombildning från
sparbank till bankaktiebolag ske enligt följande. Sedan sparbanksstäm-
man fattat beslut om att sparbanken skall ombildas till aktiebolag skall
sparbankernas tillgångar och skulder föras över till ett särskilt bildat eller
redan etablerat bankaktiebolag. Sparbanken får som ersättning aktier i
bankaktiebolaget. Sparbanken skall sedan, utan ersättning, föra över akti-
erna till en av sparbanken instiftad eller befintlig stiftelse vars huvudsak-
liga ändamål skall vara att främja sparsamhet i Sverige. Sparbanken är
upplöst när åtgärderna registrerats. Stiftelsen kan i sin tur överlåta aktier-
na i bankaktiebolaget till ett holdingbolag mot betalning i nyemitterade
aktier.
I prop. 1990/91:136 s. 24 f. diskuteras bl.a. skattekonsekvenserna av en
sådan ombildning. Föredragande statsrådet konstaterade att enligt då
gällande regler för uttagsbeskattning i punkt 1 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370, KL) skall uttagsbeskattning ske om
tillgångar som ingår i en näringsverksamhet överlåts till ett pris som un-
derstiger marknadsvärdet. Om särskilda skäl förelåg kunde dock uttags-
beskattning underlåtas. Särskilda skäl kunde enligt praxis finnas vid vissa
företagsombildningar. Föredragande statsrådet ansåg därför att särskilda
skäl mot uttagsbeskattning förelåg i den nu aktuella ombildningssituatio-
nen. Han konstaterade vidare, såvitt fortfarande är av intresse, att skatt-
skyldighet för gåvoskatt inte torde föranledas av ifrågavarande transak-
72
tioner men att stämpelskatt kommer i fråga för fastigheter som förs över
från sparbanken till sparbanksaktiebolaget enligt lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.
1992 års företagsskatteutredning har sett över skattereglerna vid om-
struktureringar. I sitt slutbetänkande Omstruktureringar och beskattning
(SOU 1998:1) föreslog utredningen att den praxis som utbildats om när
uttagsbeskattning inte skulle ske skulle ersättas av en konkret lagregle-
ring i en ny lag om underprisöverlåtelser. Omarbetade uttagsbeskatt-
ningsregler skulle tas in i punkterna 1 a och 1 b av anvisningarna till 22 §
KL. Utredningens förslag har lagts till grund för lagstiftning (prop.
1998/99:15, bet. 1998/99SkU5, SFS 1600-1606). Bestämmelserna gäller
för överlåtelser som skett efter ikraftträdandet den 1 januari 1999.
I lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris,
UPL, finns regler om undantag från uttagsbeskattning. Om UPL är till-
lämplig utlöser en överlåtelse av en tillgång mot en ersättning som mot-
svarar högst det skattemässiga värdet inte några beskattningskonsekven-
ser. Överlåtaren anses i sådana fall ha avyttrat tillgången till det skatte-
mässiga värdet vilket också motsvarar förvärvarens anskaffningsvärde.
För att UPL skall vara tillämplig krävs att ett antal villkor är uppfyllda,
t.ex. när det gäller underskott hos förvärvaren, kvalificerade andelar osv.
Om ett villkor inte är uppfyllt skall i stället för UPL reglerna om uttags-
beskattning i punkterna 1 a och 1 b av anvisningarna till 22 § KL tilläm-
pas.
Av 18 § andra stycket framgår att ett villkor för att UPL skall vara till-
lämplig är att förvärvaren inte är en svensk stiftelse. Ombildningar som
sker enligt 8 kap. sparbankslagen omfattas sålunda inte av reglerna i UPL
såvitt avser överlåtelser av aktierna i bankaktiebolaget till en stiftelse.
Uttagsbeskattning kommer sannolikt att avsevärt försvåra eller omöj-
liggöra en ombildning av en sparbank. Detta har aldrig varit lagstiftarens
avsikt när UPL infördes. Bestämmelserna i 18 § UPL bör därför komp-
letteras så att ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen omfattas av la-
gen. Den nu föreslagna justeringen som uteslutande kan vara till fördel
för de skattskyldiga bör gälla med retroaktiv verkan från ingången av år
1999.
UPL föreslås upphävas den i januari 2000 och ersättas av 23 kap. i den
föreslagna inkomstskattelagen (1999:000, IL) i propositionen om ny in-
komstskattelag (prop. 1999/2000:2). IL föreslås träda i kraft den 1 janua-
ri 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. Motsvarande
justering bör därför också göras i 23 kap. 14 § andra stycket IL.
Prop. 1999/2000:9
Förslaget i avsnitt 4 om att ge regeringen befogenhet att meddela före-
skrifter om förenklade förfaranden för den som regelbundet och ofta
transporterar beskattade varor via något annat EU-land kommer förmod-
ligen på sikt att leda till minskade administrationskostnader för de aktö-
rer som väljer att använda sig av förfarandet. Även beskattningsmyndig-
73
hetens administrationskostnader kan komma att minska något till följd av
förslaget. Däremot påverkar inte förslaget intäkterna från alkohol- eller
tobaksskatten.
Den lagtekniska justering i privatinförsellagen som föreslås i avsnitt 5
förväntas inte leda till minskade skatteintäkter.
I avsnitt 6 föreslås dels att ett förtydligande görs beträffande de be-
gränsningar som gäller för den skattefria försäljningen ombord på färjor i
trafik mellan Sverige och Norge, dels att regeringen skall fa medge un-
dantag från nämnda begränsningar. Regeringen kommer alltså i fråga om
viss fartygslinje att kunna besluta att skattefri försäljning får ske ombord.
Ett sådant beslut skulle i och för sig kunna leda till minskade intäkter
från alkohol- och tobaksskatten. Det är dock inte möjligt att nu bedöma
hur ett sådant beslut skulle påverka skatteintäkternas storlek. Det är
emellertid sannolikt att intäkterna endast kommer att påverkas högst
marginellt.
De skattesatsjusteringar som föreslås i avsnitt 9 för bensin och diesel-
olja är utformade för att vara neutrala med avseende på budgeteffekter.
Förslaget i avsnitt 11 om enhetliga energiskatter för gasol, metan och
naturgas bedöms inte ha några nämnvärda statsfinansiella effekter.
Den förlängning av den s.k. 1,2-procentsregeln på ett år som föreslås i
avsnitt 12 innebär att den relativt obetydliga ökning av skatteintäkterna,
som regelns upphörande skulle ha medfört, uteblir under år 2000.
Förslaget i kapitel 13 om avdragsrätt för cesiumaskor kommer att in-
nebära försumbara skatteintäktsbortfall.
Dröjsmålsavgifterna vid för sen betalning av tull och annan skatt eller
avgift som tas ut för varor vid import uppgick under år 1997 till ca 30,2
miljoner kronor och under år 1998 till ca 40,9 miljoner kronor.
Förslaget att dröjsmålsräntan skall beräknas på samma sätt som kost-
nadsräntan vid för sen betalning enligt 19 kap. 8 § skattebetalningslagen i
stället för enligt lagen om dröjsmålsavgift innebär att dröjsmålsränta
kommer att tas ut med lägre belopp än i dag, särskilt vad gäller kortare
dröjsmål. Förslaget innebär således en inkomstminskning. Tullagsutred-
ningen har, för att ge ett begrepp om relationen mellan dröjsmålsavgiften
och den föreslagna dröjsmålsräntan, gjort en beräkning på grundval av de
fall där dröjsmålsavgift utgick under det första halvåret 1997. Enligt ut-
redningens beräkningar skulle inkomsten av dröjsmåls- ränta bli ca 20
miljoner kronor lägre per år om räntan beräknats enligt skattebetalning-
slagens regler. Detta avspeglar dock, som nyss sagts, förhållandena under
1997. Det är svårt att förutsäga effekterna av förslaget, särskilt i ljuset av
de pågående arbetena inom Tullverket med förenkling av procedurer och
förbättrad information som i det långa loppet torde kunna förväntas med-
föra bl.a. farre betalningsdröjsmål.
De ekonomiska konsekvenser som förslaget i avsnitt 14.2 om ombild-
ning av sparbanker innebär har tagits i beaktande när regeländringarna
för omstruktureringar infördes år 1998 (prop. 1998/99:15 s. 268 f.).
Några finansiella effekter av övriga förslag kan inte förutses.
Sammanfattningsvis anser regeringen att förslagen inte medför några
statsfinansiella konsekvenser.
Prop. 1999/2000:9
74
Prop. 1999/2000:9
17.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter
2§
Ändringen är föranledd av att det i prop. 1998/99:127 föreslås att lagen
om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från
land som är medlem i Europeiska unionen skall byta namn till lag om
beskattning av viss privatinförsel.
17.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
26 £
Bestämmelsen i första stycket 2 har flyttats över till förevarande paragraf
från 26 a §. Övriga bestämmelser i 26 a § flyttas över till förordningen
(1994:1613) om tobaksskatt. I ett nytt andra stycke föreskrivs i fråga om
nationella transporter via andra EU-länder att förfarandet med förenklat
ledsagardokument far ersättas med andra förenklade förfaranden. Skälen
härför redovisas i avsnitt 4. Övriga ändringar i förevarande paragraf är av
redaktionell karaktär.
17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
25 §
Bestämmelsen i första stycket 2 har flyttats över till förevarande paragraf
från 25 a §. Övriga bestämmelser i 25 a § flyttas över till förordningen
(1994:1614) om alkoholskatt. I ett nytt andra stycke föreskrivs i fråga om
nationella transporter via andra EU-länder att förfarandet med förenklat
ledsagardokument får ersättas med andra förenklade förfaranden. Skälen
härför redovisas i avsnitt 4. Övriga ändringar i förevarande paragraf är av
redaktionell karaktär.
17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
2_§
Ändringen i första stycket innebär att den skillnad som görs i lagen mel-
lan personer som är bosatta i Sverige och personer som inte är det tas
bort. Eftersom taxfreeförsäljningen inom EU har upphört finns det inte
75
längre skäl att ha olika regler för dessa två personkategorier (se vidare
avsnitt 5). Den som reser till Sverige från ett annat EU-land kan numera
endast köpa beskattade varor. I sådana fall skall skatt tas ut i fall inför-
seln överstiger i paragrafen angivna kvantiteter. Detta gäller oavsett var
personen i fråga har sitt hemvist.
Bestämmelsen i nuvarande andra stycket utgör ett undantag från den
s.k. 20-timmarsregeln i första stycket. Undantaget gäller endast för to-
baksvaror och kan endast tillämpas i fråga om varor som köpts utan skatt.
Den s.k. 20-timmarsregeln gäller endast för personer bosatta i Sverige.
Eftersom olika regler inte längre skall gälla för personer som är bosatta i
Sverige och personer som inte är det tas andra stycket bort.
Enligt nuvarande fjärde stycket jämställs ombordanställda utan hemvist
i Sverige med personer som är bosatta här. Eftersom olika regler inte
längre skall gälla för personer som är bosatta i Sverige och personer som
inte är det kommer bestämmelsen att förlora sin betydelse. Fjärde stycket
föreslås därför utgå.
17.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen
5 och 7
Ändringarna är föranledda av att det i prop. 1998/99:127 föreslås att la-
gen om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror
från land som är medlem i Europeiska unionen skall byta namn till lag
om beskattning av viss privatinförsel.
17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol-
varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter
5/
Ändringen är föranledd av att det i prop. 1998/99:127 föreslås att lagen
om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från
land som är medlem i Europeiska unionen skall byta namn till lag om
beskattning av viss privatinförsel.
17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg
6§
Ändringen i första stycket görs för att förtydliga att begränsningarna i
stycket endast gäller proviantering för försäljning ombord.
Prop. 1999/2000:9
76
Genom det nya andra stycket ges regeringen befogenhet att medge un-
dantag från begränsningarna i första och andra styckena i fråga om viss
fartygslinje. Skälen härför redovisas i avsnitt 6.
10 §
I första stycket införs en ny punkt 24. Enligt denna far, i en deklaration
som avser avfallsskatt, avdrag göras för biobränsleaska, vars halt av ce-
sium-137 uppgår till minst fem kilobecquerel per kilogram och som förts
in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strål-
skyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska.
I det nya tredje stycket anges att, vid fastställandet av en biobränsleas-
kas nivå av radioaktivitet, askans torrvikt skall användas. Detta beror på
att gränsvärdet fem kilobecquerel per kilogram, som tagits fram av Sta-
tens strålskyddsinstitut, utgår från torrvikten. För att avdrag enligt första
stycket 24 skall medges skall således halten av cesium-137 i askan vara
minst fem kilobecquerel per kilogram torrsubstans. Sedan det fastställts
att en askas nivå av radioaktivitet uppnår gränsvärdet, omfattar dock av-
dragsrätten även askans vatteninnehåll.
5§
Ändringen är föranledd av att vägtrafikkungörelsen (1972:603) upphört
att gälla och ersatts av trafikförordningen (1998:1276).
79$
Ändringen innebär att det vid utdömande av ansvar för brukande av obe-
skattat fordon skall krävas att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet.
57$
I paragrafen görs dels en ändring som innebär att det blir tillåtet att ett
fordon provkörs vid tillsyn enligt produktsäkerhetslagen, dels en ändring
som är föranledd av att fjärde stycket i 79 § föreslås utgå.
22 §
Paragrafens första stycke reglerar, i likhet med dess nuvarande lydelse,
skyldigheten att indela bensin avsedd för motordrifit eller uppvärmning i
miljöklasser. På samma sätt som tidigare hänvisas till en bilaga för kva-
Prop. 1999/2000:9
77
litetskraven for de olika miljöklasserna. Den andra meningen i paragra-
fens första stycke är ny och innebär att bensin av det slag som omfattas
av direktivet men som inte uppfyller miljöspecifikationema i miljöklass 2
inte far saluföras. Detta medför att blyhaltig bensin i enlighet med direk-
tivets krav inte far saluföras, vilket för Sveriges del inte innebär någon
ändring jämfört med vad som är förhållandet i dag.
Paragrafens andra stycke är nytt och innebär en skyldighet att indela
dieselbrännolja och fotogen som är avsedd för motordrift i miljöklasser.
Undantag har skett för flygfotogen därför att det inte finns förutsättningar
att föra in sådan fotogen i miljöklassystemet. På motsvarande sätt som
för bensin hänvisas till en bilaga för kvalitetskraven för de olika miljö-
klasserna. I det andra styckets andra mening anges att dieselbrännoljor av
det slag som omfattas av direktivet men som inte uppfyller miljöspecifi-
kationema för miljöklass 3 inte far saluföras. För avgränsningen av de
dieselbrännoljor som omfattas av saluförbudet har direktivets definition
valts, eftersom direktivet inte definierar berörda motorfordon på samma
sätt som begreppet motorfordon i den svenska fordonskungörelsen och
en uppräkning direkt i lagtexten av alla berörda fordonsslag har bedömts
som alltför utrymmeskrävande.
8§
Paragrafen innehåller straffbestämmelser för överträdelse av en rad be-
stämmelser i miljöbalken. Straffet är i samtliga fall böter eller fängelse i
högst två år. Den nya punkt 21 a i första stycket innebär att denna straff-
sanktion blir tillämplig vid överträdelse av förbudet att saluföra bensin
eller dieselbrännolja enligt 14 kap. 22 §. Paragrafen är utformad på inrå-
dan av lagrådet.
1§
I första stycket införs i punkten 1 a den nya miljöklass 1-bensinen samti-
digt som miljöklass 2-bensinen flyttas till punkten 1 b och miljöklass 3
slopas. I punkten 2 återfinns bensin som inte uppfyller miljöklasskraven.
I punkterna 4-6 införs de nya enhetliga energiskattesatsema för gasol,
metan respektive naturgas.
I tredje stycket ändras startåret för indexomräkningen av skattesatser-
na.
5§
I paragrafens första stycke hänvisas till den nya bilaga 1 till miljöbalken
som innehåller miljöklasskraven för bensin. Det är självfallet så att mil-
jöklass 1-bränsle som också uppfyller kraven i miljöklass 2 skall beskat-
tas enligt den lägsta skattesatsen. I lagens äldre lydelse återfanns be-
stämmelserna om bensin i 6 § som nu upphävs.
Prop. 1999/2000:9
78
I paragrafen andra stycke hänvisas till den nya bilaga 2 till miljöbalken
som innehåller miljöklasskraven för dieselolja. Krav har nu också inforts
i miljöklass 3 som tidigare saknade sådana krav. Eftersom miljöklass 3-
kraven inte är obligatoriska för dieseloljor generellt utan endast för an-
vändning i vissa fordonsslag fordras det att också bränslen som inte upp-
fyller miljöklasskraven blir beskattade i miljöklass 3. Av styckets andra
mening följer att miljöklasskraven även skall tillämpas vid bestämmandet
av energiskattesats för andra bränslen än dieselolja som i skattehänseen-
de behandlas som högbeskattad olja. Avsikten är att härigenom uppnå en
heltäckande överensstämmelse mellan miljöklasskraven och det skatte-
pliktiga området enligt lagen om skatt på energi. I likhet med bensin skall
dieselolja som uppfyller kraven i flera miljöklasser beskattas enligt den
lägsta skattesatsen.
1§
I paragrafens andra stycke kompletteras uppräkningen av de som blir
skattskyldiga därför att de har använt obeskattat eller lågbeskattat bräns-
le. Skälet till att motordrivna fordon också skall ingå i uppräkningen
framgår av motiveringarna i kapitel 10. Bestämmelsen har endast gjorts
tillämplig på tjock olja. Om bestämmelsen också omfattade märkt olja
skulle alla fordonsägare som ertappas med att olovligt köra på sådan olja
bli skattskyldiga. För dessa bör det liksom för närvarande vara tillräckligt
med det befintliga sanktionssystemet.
8§
I syfte att upprätthålla en enhetlig lagstiftning för de harmoniserade
punktskatterna görs motsvarande redaktionella ändringar i förevarande
paragraf som i 26 § lagen om tobaksskatt respektive 25 § lagen om alko-
holskatt.
Bestämmelsen i första stycket 2 har med vissa redaktionella ändringar
flyttats över från 6 kap. 8 a §. Övriga bestämmelser i nämnda paragraf
flyttas över till förordningen (1994:1784) om skatt på energi.
30 §
När det gäller tull finns den grundläggande bestämmelsen om dröjsmåls-
ränta i artikel 232 i tullkodexen. Den enda komplettering som behövs i
nationell rätt är en bestämmelse om beräkningen av dröjsmålsräntan. Be-
stämmelsen om dröjsmålsränta är emellertid avsedd att omfatta även de
andra skatter och avgifter som tas ut för varor vid import. Därför anges i
första stycket att bestämmelserna om dröjsmålsränta och befrielse från
dröjsmålsränta i artikel 232 i tullkodexen även tillämpas på sådan annan
skatt och avgift. I andra stycket följer så bestämmelsen om beräkningen
av dröjsmålsräntan; beräkningen skall ske på det sätt som anges i 19 kap.
8 § skattebetalningslagen.
Prop. 1999/2000:9
79
Paragrafen innehåller inte någon särskild eftergiftsbestämmelse, efter-
som artikel 232.2 innehåller en sådan som är direkt tillämplig beträffande
tull och som även blir tillämplig beträffande de andra skatterna och av-
gifterna genom bestämmelsen i paragrafens första stycke.
7 och 7
Ordet ”tull” har med anledning av de föreslagna ändringarna i bestäm-
melserna om dröjsmålsränta i tullagen tagits bort.
Punkt 1
Ändringen är ett förtydligande som innebär att det uttryckligen framgår
att överföringen endast kan ske till en försäkring som meddelats i en
svensk försäkringsrörelse eller en utländsk försäkringsrörelse som be-
drivs från fast driftställe i Sverige och att den nya försäkringen skall
tecknas i samband med överföringen. Ikraftträdandebestämmelsema änd-
ras med anledning av att den nya inkomstskattelagen föreslås träda i kraft
och kommunalskattelagen bli upphävd den 1 januari 2000 (prop.
1999/2000:2).
Lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris skall
gälla vid ombildning av sparbank till bankaktiebolag, om förvärvaren är
en sådan stiftelse som avses i 8 kap. sparbankslagen (1987:619). En and-
ra mening med denna innebörd har därför lagts till i andra stycket.
Bestämmelserna i 23 kap. om underprisöverlåtelser skall gälla vid om-
bildning av sparbank till bankaktiebolag om förvärvaren är en sådan
stiftelse som avses i 8 kap. sparbankslagen (1987:619). En andra mening
med denna innebörd har därför lagts till i andra stycket.
Prop. 1999/2000:9
80
Prop. 1999/2000:9
Ändringen är ett förtydligande som innebär att det uttryckligen framgår
att överföringen endast kan ske till en försäkring som meddelats i en
svensk försäkringsrörelse eller en utländsk försäkringsrörelse som be-
drivs från fast driftställe i Sverige och att den nya försäkringen skall
tecknas i samband med överföringen.
81
Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Riksskatteverket, Statens energimyndighet, Kommunikationsforsknings-
beredningen, Naturvårdsverket, Vägverket, Svenska Gasföreningen,
Svenska Petroleum Institutet, Göteborg Energi AB, Lunds Energi AB,
Sydgas AB, Helsingborgs Energi AB, Vattenfall Naturgas AB, AB Vol-
vo, SAAB och Svenska Bioenergiföreningen.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 1
82
Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Riksskatteverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens energi-
myndighet, Statens strålskyddsinstitut, Skogsstyrelsen, Naturvårds-
verket, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västemorr-
lands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Gävle kommun, Sundsvalls
kommun, Sandvikens kommun, Härnösands kommun, Sveriges lant-
bruksuniversitet, Svenska Renhållningsverksföreningen, Ragn-Sells AB,
WMI Sellbergs AB, Skogsindustrierna, Svenska Fjärrvärmeföreningen,
Svenska Kraftverksföreningen, Naturskyddsföreningen, Svenska Bio-
energiföreningen, Sveriges Industriförbund, Sågverkens Riksförbund,
Återvinnings industrierna.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 2
83
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt att
26 och 26 a §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
När skattepliktiga varor för vil-
ka skatt enligt denna lag har tagits
ut skall levereras till ett annat EG-
land, skall den som ansvarar för
transporten upprätta ett förenklat
ledsagardokument. Ledsagardo-
kumentet skall åtfölja varorna un-
der transporten i enlighet med vad
regeringen föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 28 §.
26 §
Den som ansvarar för en trans-
port av beskattade varor skall
upprätta ett förenklat ledsagardo-
kument
1. vid transport till en närings-
idkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokumentet
som avses i första stycket skall
åtfölja varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen före-
skriver. Sådant ledsagardokument
krävs dock inte vid försäljning
som avses i 28 §.
Regeringen eller efter regering-
ens bemyndigande Riksskattever-
ket far föreskriva att förfarandet
med ett förenklat ledsagardoku-
ment enligt första stycket 2 far
ersättas av andra förenklade för-
faranden.
26a§
Regeringen eller efter regering-
ens bemyndigande Riksskattever-
ket får föreskriva om anmälnings-
skyldighet för den som transporte-
rar varor, som beskattats i ett an-
nat EG-land, till en ort i detta EG-
land via Sverige.
Bestämmelserna i 26 § om för-
enklat ledsagardokument tillämpas
även vid transport av beskattade
varor mellan två svenska orter, om
transporten sker via ett annat EG-
land.
Den som ansvarar för transport
enligt första stycket skall, innan
transporten påbörjas, anmäla va-
rorna till beskattningsmyndighe-
ten.
Den som tar emot varor som
84
transporterats enligt första stycket
skall senast 15 dagar efter ut-
gången av den kalendermånad
under vilken han tagit emot varor-
na till beskattningsmyndigheten
lämna en bekräftelse på detta.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
85
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
att 25 och 25 a §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
När skattepliktiga varor for vil-
ka skatt enligt denna lag har tagits
ut skall levereras till ett annat EG-
land, skall den som ansvarar för
transporten upprätta ett förenklat
ledsagardokument. Ledsagardo-
kumentet skall åtfölja varorna un-
der transporten i enlighet med vad
regeringen föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 27 §.
25 §
Den som ansvarar för en trans-
port av beskattade varor skall
upprätta ett förenklat ledsagardo-
kument
1. vid transport till en närings-
idkare i ett annat EG-land,
2. vid transport till en svensk ort
via ett annat EG-land.
Förenklat ledsagardokumentet
som avses i första stycket skall
åtfölja varorna under transporten i
enlighet med vad regeringen före-
skriver. Sådant ledsagardokument
krävs dock inte vid försäljning
som avses i 27 §.
Regeringen eller efter regering-
ens bemyndigande Riksskattever-
ket får föreskriva att förfarandet
med ett förenklat ledsagardoku-
ment enligt första stycket 2 får
ersättas av andra förenklade för-
faranden.
25 a §
Regeringen eller efter regering-
ens bemyndigande Riksskattever-
ket får föreskriva om anmälnings-
skyldighet för den som transporte-
rar varor, som beskattats i ett an-
nat EG-land, till en ort i detta EG-
land via Sverige.
Bestämmelserna i 25 § om för-
enklat ledsagardokument tillämpas
även vid transport av beskattade
varor mellan två svenska orter, om
transporten sker via ett annat EG-
land.
Den som ansvarar för transport
enligt första stycket skall, innan
transporten påbörjas, anmäla va-
rorna till beskattningsmyndighe-
ten.
Den som tar emot varor som
transporterats enligt första stycket
skall senast 15 dagar efter ut-
gången av den kalendermånad
under vilken han tagit emot varor-
86
|
na till beskattningsmyndigheten |
Prop. 1999/2000:9 Bilaga 3 |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
87
Föreslagen lydelse
2 §'
Skatt enligt 1 § skall inte tas ut
till den del införseln uppgår till
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av pri-
vatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
För resande som
är bosatt i annat land än Sveri-
ge, eller
är bosatt i Sverige och där inre-
san sker med luftfartyg i yrkes-
mässig trafik eller utlandsvistelsen
har varat längre än 20 timmar
eller där varorna beskattats i an-
nat land som är medlem i Europe-
iska unionen,
skall skatt enligt 1 § inte tas ut
till den del införseln uppgår till
högst följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3.15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
För tobaksvara skall skatt, oav-
sett vad som anges i första stycket,
inte tas ut till den del införseln
uppgår till högst 40 cigaretter el-
ler 20 cigarrer eller cigariller el-
ler 100 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in sprit-
drycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen
(1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att
föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).
Vad som enligt denna paragraf
gäller för resande som är bosatt i
Sverige skall även gälla den som
utför arbete på det fartyg eller
Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:127.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
88
|
luftfartyg som inresan sker med, |
Prop. 1999/2000:9 Bilaga 3 |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
89
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:446) om proviantering av
fartyg och luftfartyg att 6 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Proviantering med obeskattade
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror får inte avse
spritdrycker, vin eller starköl på
fartygslinje mellan svensk hamn
från norska gränsen i norr till och
med Lysekil i söder och norsk
hamn från och med Risör i väster
6§
Proviantering med obeskattade
gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror för försäljning
ombord får inte avse spritdrycker,
vin eller starköl på fartygslinje
mellan svensk hamn från norska
gränsen i norr till och med Lysekil
i söder och norsk hamn från och
till svenska gränsen i öster. med Risör i väster till svenska
gränsen i öster.
På en sådan fartygslinje får obeskattad försäljning inte överstiga 20 ci-
garetter eller 10 cigariller eller cigarrer eller 50 gram andra tobaksvaror
per passagerare.
Regeringen får medge undantag
från bestämmelserna i första och
andra styckena i fråga om viss
fartygslinje.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 juli 1999.
90
Härigenom föreskrivs att 79 § fordonsskattelagen (1988:327) skall ha
följande lydelse.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Brukas ett fordon i strid mot
64 § sedan fordonets registrerings-
skyltar har tagits om hand enligt
78 §, döms ägaren till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Till samma straff döms ägaren
till ett avställt fordon som brukas,
om fordonets registreringsskyltar
har tagits om hand enligt 78 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för
fordonet enligt 64 § om fordonet
hade varit skattepliktigt.
Brukas ett fordon på annat sätt i
strid mot 64 §, döms ägaren till
penningböter.
Om ägaren visar att han iaktta-
git vad som ankommit på honom
för att hindra att fordonet bruka-
des, är han fri från ansvar.
Föreslagen lydelse
19%
En ägare av ett fordon som upp-
såtligen eller av oaktsamhet bru-
kar fordonet eller låter det brukas
i strid mot 64 § sedan fordonets
registreringsskyltar har tagits om
hand enligt 78 §, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Första stycket gäller även när
ett avställt fordon brukas, om for-
donets registreringsskyltar har
tagits om hand enligt 78 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för
fordonet enligt 64 § om fordonet
hade varit skattepliktigt.
En ägare av ett fordon som upp-
såtligen eller av oaktsamhet bru-
kar fordonet eller låter det brukas
på annat sätt i strid mot 64 §, döms
till penningböter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
91
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken (1998:808)
dels att bilagan till balken skall upphöra att gälla,
dels att 14 kap. 22 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas två nya bilagor, bilaga 1 och 2, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
Bensin som är avsedd för motor-
drift eller uppvärmning och som
innehåller högst 0,013 gram bly
per liter vid 15°C skall av den som
tillverkar eller yrkesmässigt till
Sverige för in sådan bensin delas in
i och tillhandahållas i de miljöklas-
ser som anges i bilaga till denna
balk.
Bensin som är avsedd för motor-
drift eller uppvärmning skall av
den som tillverkar eller yrkesmäs-
sigt till Sverige för in sådan bensin
delas in i och tillhandahållas i de
miljöklasser som anges i bilaga 1
till denna balk. Bensin som är av-
sedd för motordrift och som om-
fattas av nr 2710 00 27, 2710 00
29, 2710 00 32, 2710 00 34 eller
2710 00 36 i Kombinerade nomen-
klaturen (KN-nr) enligt förord-
ningen (EEG) 2658/87, men som
inte uppfyller miljöspecifikationer-
na i miljöklass 2, får inte saluföras.
Dieselbrännolja och fotogen,
med undantag för flygfotogen, som
är avsedd för motordrift skall av
den som tillverkar eller yrkesmäs-
sigt till Sverige for in sådana mo-
torbränslen delas in i och tillhan-
dahållas i de miljöklasser som an-
ges i bilaga 2 till denna balk. Die-
selbrännolja som omfattas av nr
2710 00 66 i kombinerade nomen-
klaturen (KN-nr) enligt forord-
ningen (EEG) 2658/87 och som är
avsedd att användas i sådana mo-
torfordon som avses i direktiv
70/220/EEG och 88/77/EEG, men
som inte uppfyller miljöspecifika-
tionerna för miljöklass 3, får inte
saluföras.
92
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller Prop. 1999/2000:9
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- Bilaga 3
trädandet.
93
|
Miljöklasser för bensin |
Bilaga 1 | ||
|
Krav |
Miljöklass 1 |
Miljöklass 1 Alkylatbensin |
Miljöklass 2 |
|
Researchoktantal, lägst |
95 |
- |
95 |
|
Motoroktantal, lägst |
85 |
- |
85 |
|
Ångtryck enligt Reid, högst |
70a/95b |
65 |
70a/95b |
|
Ångtryck enligt Reid, lägst Destillation: |
45a/65b |
50 | |
|
- Förångat vid 70°C, volymhalt |
— |
15-42 |
- |
|
- Förångat vid 100°C, lägst |
47a/50t> |
46® |
46 |
|
- Förångat vid 100°C, högst |
72c |
- | |
|
- Förångat vid 150°C, lägst |
75 |
— |
75 |
|
- Förångat vid 180°C, lägst |
— |
95 |
— |
|
Slutkokpunkt, högst °C |
205 |
200 |
- |
|
Olefiner, högst volymhalt procent |
13,0 |
0,5 |
18,0d |
|
Aromater, högst volymhalt procent |
42,0 |
0,5 |
42,0 |
|
Bensen, högst volymhalt procent |
1,0 |
0,1 |
1,0 |
|
Cykloalkaner, högst volymhalt |
0,5 |
— | |
|
n-Hexan, högst volymhalt procent |
- |
0,5 |
- |
|
Syre, högst masshalt procent Oxygenater: |
2,7 |
— |
2,7 |
|
- Metanol, högst volymhalt |
3 |
3 | |
|
- Etanol, högst volymhalt procent, |
5 |
5 | |
|
- Isopropylalkohol, högst |
10 |
10 | |
|
- Tertiär-butylalkohol, högst |
7 |
— |
7 |
|
- Isobutylalkolhol, högst - Etrar som innehåller fem eller |
10 |
10 | |
|
flera kolatomer per molekyl, högst |
15 |
— |
15 |
|
Andra oxygenater®, högst |
10 |
— |
10 |
|
Svavel, högst |
50 |
50 |
150 |
|
Bly, högst gram per liter |
0,005 |
0,002 |
0,005 |
|
Fosfor |
Inte mätbar |
- |
- |
|
Densitet vid 15°C, |
- |
680-720 |
— |
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
94
Bensin i miljöklass 1 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för
insugnings- respektive insprutningsventiler. Bensin i miljöklass 1 avsedd för for-
don med katalytisk avgasrening får ej innehålla askbildande ämnen.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
“Avser tiden fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 31 augusti i X-,Y-, Z-, AC- och BD-län samt
fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 september för övriga län. För övrig tid än den som anges
här eller under b är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8°C högst 95 och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100°C, lägst 47 procents volymhalt.
bAvser tiden fr.o.m. den 16 oktober t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och BD-län samt
fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 15 mars för övriga län. För övrig tid än den som anges
här eller under a är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8°C högst 95 och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100°C, lägst 47 procents volymhalt.
'Om temperaturökningen i intervallet 45-72 procent förångat understiger tio grader C gäl-
ler i stället att T50-värdet (temperaturen vid volymhalten 50 procent förångat) skall ligga
mellan 90°C och 105°C.
dMed undantag för blyfri bensin regular (ett minsta motoroktantal [MON] på 81 och ett
minsta researchoktantal [RON] på 91) för vilken olefinhalten skall vara en volymhalt på
högst 21 procent. Dessa gränsvärden hindrar inte att blyfri bensin med lägre oktantal än
vad som anges i denna bilaga får saluföras.
'Andra primära alkoholer och etrar, vilkas destillationsslutkokpunkt inte överstiger den
destillationsslutkokpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana saknas, i
industriella specifikationer för motorbränslen.
95
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
|
Krav |
Miljöklass 1 |
Miljöklass 2 |
Miljöklass 3 |
|
Cetanindex, lägst |
50 |
47 |
- |
|
Cetantal, lägst |
51» |
51» |
51 |
|
Densitet vid 15°C, lägst kilogram |
800 |
800 |
- |
|
Densitet vid 15°C, högst kilogram Destillation: |
820 |
820 |
845 |
|
- begynnelsekokpunkt, lägst °C |
180 |
180 |
- |
|
- vid 95 procent destillat, högst °C |
285 |
295 |
360 |
|
Aromatiska kolväten, högst Polycykliska aromatiska kolväten, |
5 |
20 | |
|
högst volymhalt procent |
Inte mätbar*’ |
0,1b |
— |
|
högst masshalt procent |
- |
- |
11c |
|
Svavel, högst |
10 |
50 |
350 |
* Gäller dieselbrännoljor som omfattas av nr 2710 00 66 i Kombinerade nomenklaturen
(KN-nr) enligt förordningen (EEG) 2658/87.
b Enligt Svensk Standard 15 5116.
‘Enligt IP 391.
96
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 2 kap. 1, 5 och 6 §§ och 4 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två bilagor, bilaga 1 och 2, av följande
lydelse.
1 §6
Nuvarande lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | |||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | |||
|
1. |
2710 00 26, |
Bensin som | |||
|
2710 00 27, 2710 00 29 |
uppfyller krav för | ||||
|
2710 00 32 |
a) miljöklass 2 |
3 kr 61 öre |
86 öre |
4 År 47 öre | |
|
per liter |
per liter |
per liter | |||
|
b) miljöklass 3 |
3 kr 68 öre |
86 öre |
4 kr 54 öre | ||
|
per liter |
per liter |
per liter | |||
|
2. |
2710 00 26, |
Annan bensin |
4 kr 27 öre |
86 öre |
5 kr 13 öre |
|
2710 00 34 |
än som avses |
per liter |
per liter |
per liter | |
|
eller 2710 00 36 |
under 1 | ||||
|
3. |
2710 00 51, |
Eldningsolja, | |||
|
2710 00 55, |
dieselbrännolja, | ||||
|
2710 00 69 |
fotogen, m.m. | ||||
|
eller 2710 00 74- |
som | ||||
|
2710 00 78 |
a) har försetts med |
743 kr per m5 |
1 058 kr per m3 |
1 801 kr per m3 | |
|
volymprocent destillat b) inte har försetts med |
1 614 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
2 672 kr per m! | ||
|
miljöklass 2 |
1 840 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
2 898 kr per m! | ||
|
miljöklass 3 |
2 138 kr per m3 |
1 058 kr per m3 |
3 196 kr per m3 | ||
|
4. |
ur 2711 12 11- |
Gasol som används för | |||
|
2711 19 00 |
a) drift av motordrivet |
1 kr 01 öre |
56 öre |
1 kr 57 öre | |
|
fordon, fartyg eller luft- |
per liter |
per liter |
per liter | ||
|
fartyg b) annat ändamål än som |
145 kr per |
1 112 kr per |
1 257 kr per | ||
6 Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1999/2000:1.
97
4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 9
|
avses under a |
1 000 m’ |
1 000 m’ |
1 000 m’ |
Prop. 1999/2000:9 | |
|
5. ur 2711 29 00 |
Metan som används för | ||||
|
a) drift av motordrivet |
1 678 kr per |
792 kr per |
2 470 kr per | ||
|
fordon, fartyg eller luft- |
1 000 m’ |
1 000 m’ |
1 000 m’ | ||
|
fartyg | |||||
|
b) annat ändamål än som |
241 kr per |
792 kr per |
1 033 kr per | ||
|
avses under a |
1 000 m’ |
1 000 m’ |
1 000 m’ | ||
|
6. 2711 11 00, |
Naturgas som används | ||||
|
2711 21 00 |
för | ||||
|
a) drift av motordrivet |
1 678 kr per |
792 kr per |
2 470 kr per | ||
|
fordon, fartyg eller luft- |
1 000 m’ |
1 000 m’ |
1 000 m’ | ||
|
fartyg | |||||
|
b) annat ändamål än som |
241 kr per |
792 kr per |
1 033 kr per | ||
|
avses under a |
1 000 m’ |
1 000 m’ |
1 000 m’ | ||
|
7. 2701, 2702 |
Kolbränslen |
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per | |
|
eller 2704 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | ||
|
8. 2713 11 00- |
Petroleumkoks |
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per | |
|
2713 12 00 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg |
Föreslagen lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
1
2.
3.
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | ||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | ||
|
2710 00 26, |
Bensin som | |||
|
2710 00 27, |
uppfyller krav för | |||
|
2710 00 29 | ||||
|
eller | ||||
|
2710 00 32 | ||||
|
a) miljöklass 1 |
3 kr 61 öre |
86 öre |
4 kr 47 öre | |
|
per liter |
per liter |
per liter | ||
|
b) miljöklass 2 |
3 kr 64 öre |
86 öre |
4 kr 50 öre | |
|
per liter |
per liter |
per liter | ||
|
!. 2710 00 26, |
Annan bensin |
4 kr 27 öre |
86 öre |
5 kr 13 öre |
|
2710 00 34 |
än som avses |
per liter |
per liter |
per liter |
|
eller |
under 1 | |||
|
2710 00 36 | ||||
|
1. 2710 00 51, |
Eldningsolja, | |||
|
2710 00 55, |
dieselbrännolja, | |||
|
2710 00 69 |
fotogen, m.m. | |||
|
eller |
som | |||
|
2710 00 74- | ||||
|
2710 00 78 | ||||
|
a) har försetts med |
743 kr per m3 |
1 058 kr per m’ |
1 801 kr per m’ | |
4.
märkämnen eller ger
mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350°C,
b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350° C,
tillhörig
miljöklass 1
miljöklass 2
miljöklass 3 eller inte
tillhör någon miljöklass
Gasol som används för
1 624 kr per m3
1 750 kr per m3
2 048 kr per m3
1 058 kr per m3
1 058 kr per m3
1 058 kr per m3
2 682 kr per m3
2 808 kr per m3
3 106 kr per m3
98
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | |||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | |||
|
a) drift av motordrivet |
1 kr 01 öre |
56 öre |
1 kr 57 öre | ||
|
fordon, fartyg eller luft- |
per liter |
per liter |
per liter | ||
|
b) annat ändamål än som |
145 kr per |
1 112 kr per |
1 257 kr per | ||
|
avses under a |
1 000 m3 |
1 000 m3 |
1 000 m3 | ||
|
5. |
ur 2711 29 00 |
Metan som används för |
1 678 kr per |
792 kr per |
2 470 kr per |
|
fordon, fartyg eller luft- |
1 000 m3 |
1 000 m3 |
1 000 m3 | ||
|
b) annat ändamål än som |
241 kr per |
792 kr per |
1 033 kr per | ||
|
avses under a |
1 000 m3 |
1 000 m3 |
1 000 m3 | ||
|
6. |
2711 11 00, |
Naturgas som används | |||
|
2711 21 00 |
för a) drift av motordrivet |
1 678 kr per |
792 kr per |
2 470 kr per | |
|
fordon, fartyg eller luft- |
1 000 m3 |
1 000 m3 |
1 000 m3 | ||
|
b) annat ändamål än som |
241 kr per |
792 kr per |
1 033 kr per | ||
|
avses under a |
1 000 m3 |
1 000 m3 |
1 000 m3 | ||
|
7. |
2701, 2702 |
Kolbränslen |
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per |
|
eller 2704 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | ||
|
8. |
2713 11 00- |
Petroleumkoks |
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per |
|
2713 12 00 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | ||
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt
12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets oli-
ka användningssätt.
För kalenderåret 1999 och efter-
följande kalenderår skall de i
första stycket angivna skattebe-
loppen räknas om enligt 10 §.
Till miljöklass 1 hör oljor som
beskattas enligt 1 § första stycket 3
b och som har ett kokintervall
(destillationsintervall) av olika
bredd mellan 180 och 285°C vid
95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per
kubikmeter vid 15°C och innehål-
ler högst 0,001 viktprocent svavel
och högst 5 volymprocent aroma-
tiska kolväten. Sådana oljor får
inte innehålla klart mätbara poly-
cykliska aromatiska kolväten och
måttet på den naturliga tändvillig-
heten (cetanindex) får inte under-
stiga 50.
Till miljöklass 2 hör andra oljor
För kalenderåret 2001 och efter-
följande kalenderår skall de i
första stycket angivna skattebe-
loppen räknas om enligt 10 §.
5§
Kraven för miljöklass 1, 2 och 3
för dieselolja som beskattas enligt
1 § första stycket 3 b anges i bila-
ga 2. Dessa krav tillämpas även
för andra bränslen som beskattas
enligt nämnda lagrum.
99
än sådana som avses i första
stycket och som beskattas enligt
1 § första stycket 3 b, om de har
ett destillationsintervall av olika
bredd mellan 180 och 295°C vid
95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per
kubikmeter vid 15°C och innehål-
ler högst 0,005 viktprocent svavel
och högst 20 volymprocent aro-
matiska kolväten. Halten polycyk-
liska aromatiska kolväten får inte
överstiga 0,1 volymprocent och
cetanindex får inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor
som beskattas enligt 1 § första
stycket 3 b.
Kraven för miljöklass 2 och 3
för bränslen som beskattas enligt
1 § första stycket 1 anges i bilagan
till miljöbalken.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
6§
Kraven för miljöklass 1 och 2
för bränslen som beskattas enligt
1 § första stycket 1 anges i bilaga
1.
1 §’
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som avses i 1-3 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall använ-
das för annat än privat ändamål,
5. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje
land,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall beta-
las med högre belopp, och
8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som
anges i 11 §.
Vad som sägs i första stycket 7 Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle tillämpas även i fråga om bränsle
’ Denna paragraf föreslås också ändrad i proposition 1998/99:127.
100
for vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats en-
ligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats en-
ligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstill-
stånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för
privat ändamål.
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål,
b) i båt för vilken fartygstill-
stånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för
privat ändamål, eller
c) i motordrivet fordon i de fall
bränslet ger mindre än 85 vo-
lymprocent destillat vid 350°C.
Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopp-
lad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om
bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget
eller luftfartyget under transporten, eller
2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten
av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över
bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av skatten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
101
|
Miljöklasser för bensin |
Bilaga 1 | ||
|
Krav |
Miljöklass 1 |
Miljöklass 1 Alkylatbensin |
Miljöklass 2 |
|
Researchoktantal, lägst |
95 |
- |
95 |
|
Motoroktantal, lägst |
85 |
- |
85 |
|
Ångtryck enligt Reid, högst |
70a/95b |
65 |
70a/95b |
|
Ångtryck enligt Reid, lägst Destillation: |
45a/65b |
50 | |
|
- Förångat vid 70°C, volymhalt |
— |
15-42 |
- |
|
-Förångat vid 100°C, lägst |
47a/50b |
46c |
46 |
|
- Förångat vid 100°C, högst |
72c |
- | |
|
- Förångat vid 150oC, lägst |
75 |
- |
75 |
|
- Förångat vid 180°C, lägst |
95 |
— | |
|
Slutkokpunkt, högst °C |
205 |
200 |
- |
|
Olefiner, högst volymhalt procent |
13,0 |
0,5 |
18,0d |
|
Aromater, högst volymhalt procent |
42,0 |
0,5 |
42,0 |
|
Bensen, högst volymhalt procent |
1,0 |
0,1 |
1,0 |
|
Cykloalkaner, högst volymhalt |
- |
0,5 |
— |
|
n-Hexan, högst volymhalt procent |
- |
0,5 |
- |
|
Syre, högst masshalt procent Oxygenater: |
2,7 |
2,7 | |
|
- Metanol, högst volymhalt pro- |
3 |
3 | |
|
- Etanol, högst volymhalt procent, |
5 |
5 | |
|
- Isopropylalkohol, högst |
10 |
- |
10 |
|
- Tertiär-butylalkohol, högst |
7 |
7 | |
|
- Isobutylalkolhol, högst |
10 |
— |
10 |
|
- Etrar som innehåller fem eller |
15 |
15 | |
|
Andra oxygenater6, högst |
10 |
— |
10 |
|
Svavel, högst |
50 |
50 |
150 |
|
Bly, högst gram per liter |
0,005 |
0,002 |
0,005 |
|
Fosfor |
Inte mätbar |
- |
- |
|
Densitet vid 15°C, |
— |
680-720 |
— |
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
102
Bensin i miljöklass 1 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för
insugnings- respektive insprutningsventiler. Bensin i miljöklass 1 avsedd för for-
don med katalytisk avgasrening får ej innehålla askbildande ämnen.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
•Avser tiden fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 31 augusti i X-,Y-, Z-, AC- och BD-län samt
fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 september för övriga län. För övrig tid än den som anges
här eller under b är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8°C högst 95 och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100°C, lägst 47 procents volymhalt.
bAvser tiden fr.o.m. den 16 oktober t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och BD-län samt
fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 15 mars för övriga län. För övrig tid än den som anges
här eller under a är följande gränsvärden tillåtna: Ångtryck vid 37,8°C högst 95 och lägst
45 kilopascal samt Förångat vid 100°C, lägst 47 procents volymhalt.
cOm temperaturökningen i intervallet 45-72 procent förångat understiger tio grader C gäl-
ler i stället att T50-värdet (temperaturen vid volymhalten 50 procent förångat) skall ligga
mellan 90°C och 105°C.
dMed undantag för blyfri bensin regular (ett minsta motoroktantal [MON] på 81 och ett
minsta researchoktantal [RON] på 91) för vilken olefinhalten skall vara en volymhalt på
högst 21 procent. Dessa gränsvärden hindrar inte att blyfri bensin med lägre oktantal än
vad som anges i denna bilaga får saluföras.
eAndra primära alkoholer och etrar, vilkas destillationsslutkokpunkt inte överstiger den
destillationsslutkokpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana saknas, i
industriella specifikationer för motorbränslen.
103
|
Miljöklasser för dieselolja |
Bilaga 2 | ||
|
Krav |
Miljöklass 1 |
Miljöklass 2 |
Miljöklass 3 |
|
Cetanindex, lägst |
50 |
47 |
- |
|
Cetantal, lägst |
51» |
5ia |
51 |
|
Densitet vid 15°C, lägst kilogram per |
800 |
800 |
- |
|
kubikmeter | |||
|
Densitet vid 15°C, högst kilogram |
820 |
820 |
845 |
|
per kubikmeter | |||
|
Destillation: | |||
|
- begynnelsekokpunkt, lägst °C |
180 |
180 |
- |
|
- vid 95 procent destillat, högst °C |
285 |
295 |
360 |
|
Aromatiska kolväten, högst |
5 |
20 |
- |
|
volymhalt procent | |||
|
Polycykliska aromatiska kolväten, | |||
|
högst volymhalt procent |
Inte mätbar® |
0,1b |
- |
|
Polycykliska aromatiska kolväten, | |||
|
högst masshalt procent |
- |
- |
110 |
|
Svavel, högst |
10 |
50 |
350 |
|
milligram per kilogram | |||
|
•Gäller dieselbrännoljor som omfattas av |
nr 2710 00 66 |
i Kombinerade nomenklaturen | |
(KN-nr) enligt förordningen (EEG) 2658/87.
b Enligt Svensk Standard 15 51 16.
‘Enligt IP 391.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 3
104
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-10-05
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 23 september 1999 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privat-
införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
4. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg
och luftfartyg,
5. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
6. lag om ändring i miljöbalken,
7. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Petter
Classon, hovrättsassessorn Mikael Ekelund och sakkunnige Lars Lund-
holm.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
26 §
Ett av förslagen innebär att i 26 § förs in ett nytt tredje stycke av följande
lydelse: "Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Riksskatte-
verket far föreskriva att förfarandet med ett förenklat ledsagardokument
enligt första stycket 2 far ersättas av andra förenklade förfaranden." Vid
föredragningen inför Lagrådet anfördes att den föreslagna delegationen
hade stöd i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen ("in- eller utförsel
av varor").
Användandet av ledsagardokument är ett EG-rättsligt krav och syftar
till att underlätta skattekontrollen (prop. 1994/95:56 s. 97). Återbetalning
av skatt sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in bl.a. ett
av mottagaren undertecknat och återsänt exemplar av det förenklade led-
sagardokumentet (29 § tredje stycket lagen om tobaksskatt). Med hänsyn
till ledsagardokumentets funktion torde det naturligaste vara att hänföra
reglerna om sådant dokument till föreskrifterna om förfarandet vid utta-
gande av tobaksskatt.
Till föreskrifter om skatt räknas inte bara de materiella reglerna utan
också de regler som avser grunderna för taxerings- och uppbördsförfa-
randet (prop. 1973:90 s. 302). Kravet på upprättande av ledsagardoku-
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 4
105
ment är knappast av det slag att det kan anses tillhöra "grunderna" för
lagens uppbördsförfarande. Regeringsformens föreskrifter om skattelags
beslutande är därför inte tillämpliga i fallet.
I 8 kap. regeringsformen finns inte någon regel som uttryckligen avser
föreskrifter om förfarandet hos myndighet. Reglerna i 8 kap. 13 § anses
dock utgöra ett stöd för att regeringen äger besluta dylika föreskrifter.
Regeringen kan göra detta som verkställighetsföreskrifter eller som ett
utflöde av den s.k. restkompetensen (jfr Strömberg, Normgivnings-
makten enligt 1974 års regeringsform, 2 u. 1989, s. 168 f.). Något ut-
tryckligt bemyndigande i lagen om tobaksskatt för att regeringen skall
kunna utnyttja dessa möjligheter är inte erforderligt.
I lagen om tobaksskatt finns uttryckliga regler om förenklat ledsagar-
dokument. Av det föreslagna bemyndigandet i tredje stycket av 26 §
framgår att dessa regler kan komma att ändras genom föreskrifter av läg-
re valör. Eftersom lag endast får ändras genom lag (8 kap. 17 § rege-
ringsformen), måste i lagen finnas en uttrycklig regel om möjligheten att
använda andra förfaranden än det i lagen föreskrivna. På grund av det
anförda bör det föreslagna tredje stycket ersättas med en bestämmelse av
förslagsvis följande lydelse: "Förfarandet med ett förenklat led-
sagardokument enligt första stycket 2 får ersättas av andra förenklade
förfaranden."
26a§
De föreslagna ändringarna i paragrafen innefattar bl.a. att regeln om an-
mälningsskyldighet i andra stycket upphävs och ersätts av ett bemyndi-
gande. Anmälningsskyldigheten torde utgöra en del av förfarandet. Den
är inte sanktionerad och kan därför inte hänföras till något förhållande
som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Som ovan utvecklats, äger rege-
ringen med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen antingen som verkstäl-
lighetsföreskrifter eller som ett utflöde av restkompetensen besluta för-
faranderegler på skatterättens område som inte avser grunderna för tax-
erings- och uppbördsförfarandet. Det föreslagna bemyndigandet är såle-
des inte erforderligt. Förevarande paragraf bör därför upphävas. Detta
föranleder en ändring även av ingressen.
25 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 26 § lagen om tobaksskatt.
25 a §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 26 a § lagen om tobaks-
skatt.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 4
106
Övergångsbestämmelsen
Enligt övergångsbestämmelsen skall de nya bestämmelserna tillämpas
för tid från och med den 1 juli 1999. Avsikten med övergångs-
bestämmelsen är att regeringens beslut om undantag enligt det före-
slagna tredje stycket i 6 § skall kunna avse tid från och med den angivna
tidpunkten. Detta kommer emellertid inte till klart uttryck i bestämmel-
sen. Lagrådet föreslår därför att övergångsbestämmelsen får följande
lydelse: "Undantag som regeringen medger enligt 6 § tredje stycket far
omfatta tid från och med den 1 juli 1999."
14 kap. 22 §
Paragrafen har genom hänvisningar till olika KN-nr och EG-direktiv bli-
vit svårbegriplig. Det kan synas beklagligt att föreskrifter i en av balkar-
na i Sveriges rikes lag inte kan uttryckas enkelt och klart. Bestämmelsen
skulle emellertid bli ohanterligt lång, om innebörden av de olika hänvis-
ningarna skulle anges i klartext. Förslaget har utformats för att EG-
direktivet om kvaliteten på bensin och dieselbränslen skall överföras till
svensk lag på ett tillräckligt klart och precist sätt. Detta får godtas. Lik-
nande hänvisningar finns för övrigt redan i de bestämmelser om ansvar
för överträdelse av EG-förordningar som finns intagna i 29 kap. 8 § 25-
28.
Paragrafen innehåller förbud mot saluförande av bränslen som inte
uppfyller miljöspecifikationema för miljöklass 2 för bensin eller miljök-
lass 3 för dieselolja. Enligt EG-direktivet skall medlemsstaterna
"säkerställa" att sådant saluförande inte kan ske. I lagrådsremissen dis-
kuteras inte hur förbudet skall sanktioneras. Däremot upplyses att be-
stämmelsen i 14 kap. 21 §, som ger regeringen rätt att meddela före-
skrifter i fråga om bränslen avseende bl.a. bränslets kvalitet och överlå-
telse, är straffsanktionerad genom 29 kap. 8 § 21. Sistnämnda ansvarsbe-
stämmelse kan inte tillämpas vid överträdelse av det föreslagna saluför-
budet i förevarande paragraf och nuvarande lydelse av paragrafen, mot-
svarande första stycket första meningen, är inte straffsanktionerad. Det
skulle vara egendomligt om rege-ringens föreskrifter om bränslen skulle
vara straffsanktionerade men däremot inte det direkt i lagen intagna salu-
förbudet i fråga om vissa bränslen. Lagrådet föreslår att en straffbestäm-
melse tas in i 29 kap. 8 §.
29 kap. 8 §
I enlighet med vad nyss anförts förordar Lagrådet att i första stycket i
paragrafen införs en ny punkt, 21 a, med följande lydelse:
"21 a. förbud att saluföra bensin eller dieselbrännolja enligt 14 kap. 22
§,"•
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 4
107
Förslaget föranleder en ändring även av ingressen.
Övergångsbestämmelsen
Denna överensstämmer med motsvarande övergångsbestämmelse i för-
slaget till lag om ändring i lagen om skatt på energi. Där har den sin giv-
na innebörd enligt skatterätten och är dessutom nödvändig för att tillgo-
dose förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § andra stycket
regeringsformen. Det är däremot oklart vad en sådan bestämmelse bety-
der i förevarande sammanhang. Under föredragningen har angetts att den
exempelvis skulle kunna medge att bränsle som finns i lager före ikraft-
trädandet skulle kunna fa saluföras även därefter. Detta låter sig emeller-
tid inte utläsas av bestämmelsen och om så vore fallet skulle en sådan
reglering vara svår att kontrollera. Dessutom har upplysts att sådana
bränslen som enligt den föreslagna lydelsen inte far saluföras redan har
försvunnit från marknaden. Den föreslagna övergångsbestämmelsen sy-
nes alltså inte fylla någon praktisk funktion. Lagrådet föreslår att den får
utgå. Om, som Lagrådet nyss föreslagit, saluförbudet straffsanktioneras,
medför 5 § lagen om införande av brottsbalken att ett saluförande före
ikraftträdandet förblir osanktionerat.
2 kap. 5 och 6 §§ samt bilagorna
I lagrådsremissen föreslås att likalydande bilagor beträffande miljö-
klasser för bensin respektive dieselolja skall tas in i miljöbalken och i
förevarande lag. Av hävd anses det i lagstiftningsarbetet att samma före-
skrift inte far tas in i två olika lagrum (s.k. dubblyr). Även bortsett från
att den som känner till detta måste tro att det finns några skillnader mel-
lan bilagorna medför en sådan lagstiftningsteknik dubbelarbete och fram-
för allt risken för att bestämmelserna skall fa skilda lydelser vid ändring-
ar i ettdera lagkomplexet. Det påstådda värdet av att miljöklassbilagoma
lätt finns tillgängliga i anslutning till respektive lagstiftning synes ringa,
eftersom det dels är normalt att mer än en lag måste beaktas i olika
tillämpningsfrågor, dels förevarande bestämmelser riktar sig till ett litet
antal specialister. Lagrådet avstyrker en sådan oprövad lagteknisk nyhet.
Föreskrifter om bränslens indelning i miljöklasser synes ha sin naturli-
ga placering i miljöbalken. De föreslagna bilagorna bör därför utgå ur
förevarande lag. I stället bör här en hänvisning göras till bilagorna i mil-
jöbalken såsom nu sker i 6 §. Bestämmelserna i 5 och 6 §§, som redan
med förslagets utgångspunkter borde ha fatt byta plats, kan lämpligen
sammanföras till en paragraf, 5 §, av förslagsvis följande lydelse:
"Kraven för miljöklass 1 och 2 för bränslen som beskattas enligt 1 §
första stycket 1 anges i bilaga 1 till miljöbalken.
Kraven för miljöklass 1, 2 och 3 för dieselolja som beskattas enligt 1 §
första stycket 3 b anges i bilaga 2 till miljöbalken. Dessa krav tillämpas
även för andra bränslen som beskattas enligt nämnda lagrum."
6 § kan därmed upphävas.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 4
108
Lagrådets förslag föranleder ändringar även av ingressen.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1999/2000:9
Bilaga 4
109
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1999
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Frei-
valds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon,
Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Ringholm
Prop. 1999/2000:9
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:9 Vissa punktskatte- och tull-
frågor, m.m.
110
Prop. 1999/2000:9
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i |
398L0070 |
111
Eländers Gotab 59099, Stockholm 1999