Prop.
1999/2000:88
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 mars 2000
Göran Persson
Mona Sahlin
(Näringsdepartementet)
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar (föreningslagen). Ändringarna innebär främst att en förening
som inte själv i huvudsak bedriver ekonomisk verksamhet men vars
medlemmar deltar i sådan ekonomisk verksamhet som bedrivs av en eller
flera andra ekonomiska föreningar skall utgöra en ekonomisk förening,
s.k. medlemsfrämjande förening. En av förutsättningarna för detta är att
föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de
andra ekonomiska föreningarna. Vidare föreslås att vid bedömning enligt
de redan gällande bestämmelserna av om en förening är ekonomisk
förening skall, utöver föreningens egna medlemmar, beaktas även med-
lemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den först-
nämnda föreningen.
I propositionen föreslås också ändringar i inkomstskattelagen
(1999:1229). Ändringarna där innebär att en kooperativ förening vid
beräkningen av avdragsutrymmet för sådan kooperativ utdelning som är
skattefri hos mottagaren far beakta även samhandeln med andra än med-
lemmar och att avdragsrätten för insatsutdelning begränsas. Vidare före-
slås bl.a. regler för att förhindra att medlemsfrämjande föreningar etab-
leras av skatteplaneringsskäl.
Ändringarna i föreningslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 88
Prop. 1999/2000:88
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Författningsförslag............................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar.......................................................4
2.2 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)........................................................................6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter................................9
3 Ärendet och dess beredning............................................................10
4 Registrering av medlemsfrämjande föreningar...............................11
4.1 Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.................11
4.1.1 Bedömningsunderlag......................................11
4.1.2 Överväganden och förslag..............................15
4.2 Skattefrågor......................................................................22
5 Konsekvensanalys...........................................................................27
6 Ikraftträdande..................................................................................29
7 Författningskommentar...................................................................29
7.1 Lagen om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar..........................................................................29
7.2 Lagen om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)......32
7.3 Lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter........................................................33
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian.........................................34
Bilaga 2 Promemorians lagförslag.......................................................38
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna......................................42
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................................43
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................................................51
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000.........53
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
2. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Prop. 1999/2000:88
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 11 kap. 4 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas eko-
nomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna
deltar
1. som konsumenter eller andra förbrukare,
2. som leverantörer,
3. med egen arbetsinsats,
4. genom att begagna föreningens tjänster, eller
5. på annat liknande sätt.
Vid bedömning av om förutsätt-
ningarna enligt första stycket är
uppfyllda skall, utöver föreningens
egna medlemmar, beaktas även
medlemmarna i en annan ekono-
misk förening som är medlem i den
förstnämnda föreningen.
Vidare skall en förening anses
som ekonomisk förening, om
1. föreningen har till ändamål
att främja medlemmarnas ekono-
miska intressen genom att verka
för att de deltar på det sätt som
anges i första stycket i ekonomisk
verksamhet som en eller flera
andra föreningar bedriver,
2. föreningens tillgångar till
övervägande del består av andelar
i den eller de andra föreningarna,
och
3. den eller de andra förening-
arna enligt första stycket utgör
ekonomiska föreningar.
En ekonomisk förenings verksamhet får bedrivas i ett av föreningen
helägt dotterföretag.
För en ekonomisk förening är utmärkande att den uppfyller särskilda
villkor i fråga om rätten till medlemskap, rösträtt och överskottsutdel-
ning. Om detta föreskrivs i 3, 7 och 10 kap.
Prop. 1999/2000:88
Senaste lydelse 1997:914.
4§
Rätten skall förordna att föreningen skall träda i likvidation, om
1. likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna,
2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom
föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 §,
Prop. 1999/2000:88
3. föreningen saknar till registret
anmäld behörig styrelse eller verk-
ställande direktör som skall finnas
enligt denna lag, eller
4. föreningens verksamhet drivs
på ett sätt som uppenbarligen inte
motsvarar de förutsättningar under
vilka registrering har skett.
3. föreningen saknar till registret
anmäld behörig styrelse eller verk-
ställande direktör som skall finnas
enligt denna lag,
4. föreningens verksamhet drivs
på ett sätt som uppenbarligen inte
motsvarar de förutsättningar under
vilka registrering har skett, eller
5. föreningen har sådant ända-
mål som avses i 1 kap. 1 § tredje
stycket och föreningens tillgångar
enligt balansräkningen för när-
mast föregående räkenskapsår till
övervägande del består av annat
än andelar i den eller de andra
ekonomiska föreningarna.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att lik-
vidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första in-
stans.
Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av
registreringsmyndigheten eller, i fall som avses i 1-3, på ansökan av
styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, föreningsmedlem
eller innehavare av förlagsandel. I de fall som avses i första stycket 2
eller 3 prövas frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt
kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Föreskrifterna i 11 kap. 4 §
skall dock tillämpas i sin äldre lydelse till utgången av juni 2003.
2. Intill utgången av juni 2003 skall en förening som vid lagens ikraft-
trädande var registrerad som ekonomisk förening och som har ett sådant
ändamål som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket anses som ekonomisk före-
ning även om den inte uppfyller i 1 kap. 1 § tredje stycket angivet krav på
att föreningens tillgångar till övervägande del skall bestå av andelar i den
eller de andra ekonomiska föreningarna.
3. En förening som utgör en ekonomisk förening enbart på grund av
bestämmelserna i 1 kap. 1 § andra eller tredje stycket och som vid ikraft-
trädandet inte registrerats far intill utgången av år 2000 förvärva rättig-
heter och skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndig-
heter trots att registrering inte har skett.
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 2 kap. 1 §, 24 kap. 14 och 19 §§ samt 39 kap. 22 och 23 §§
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 39 kap. 21a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till
hur vissa begrepp och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner
och förklaringar också i andra kapitel.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck
samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan
angivna paragrafer:
Prop. 1999/2000:88
marknadsnoterad delägarrätt
eller fordringsrätt i 48 kap. 5 §
näringsbidrag i 29 kap. 2 och
3 §§
marknadsnoterad delägarrätt
eller fordringsrätt i 48 kap. 5 §
medlemsfrämjande förening i
39 kap. 21 a §
näringsbidrag i 29 kap. 2 och
3 §§
Med förvaltningsföretag avses
ett sådant svenskt aktiebolag eller
en sådan svensk ekonomisk före-
ning som förvaltar värdepapper
eller liknande tillgångar och som i
övrigt varken direkt eller indirekt
bedriver näringsverksamhet i mer
än betydlig omfattning. Invest-
mentföretag anses inte som för-
valtningsföretag.
Bestämmelsen i 15 § gäller inte
för sådan utdelning på förlagsin-
satser som den utdelande koope-
rativa föreningen skall dra av en-
ligt 39 kap. 23 §.
14 §
Med förvaltningsföretag avses
ett sådant svenskt aktiebolag eller
en sådan svensk ekonomisk före-
ning som förvaltar värdepapper
eller liknande tillgångar och som i
övrigt varken direkt eller indirekt
bedriver näringsverksamhet i mer
än obetydlig omfattning. Invest-
mentföretag och medlems-
främjande föreningar anses inte
som förvaltningsföretag.
19 §
Om den kooperativa föreningen
skall dra av utdelningen enligt 39
kap. 23 § gäller inte bestämmel-
serna i 15 § för utdelning på för-
lagsinsatser eller utdelning som
den medlemsfrämjande föreningen
får från den kooperativa före- Prop. 1999/2000:88
ningen.
21 a §
Med medlemsfrämjande före-
ning avses en kooperativ förening
som uppfyller kraven i 1 kap. 1 §
tredje stycket lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar.
22 §
Utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten av den koope-
rativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till
gjorda köp eller försäljningar skall dras av.
Om föreningen har medlemmar
som far sådan utdelning som enligt
42 kap. 14 § inte skall tas upp hos
dem och det inte är fråga om bara
enstaka sådana medlemmar, får
utdelningen dras av med högst ett
belopp som motsvarar 80 procent
av statslåneräntan vid utgången av
november andra året före taxe-
ringsåret multiplicerat med sum-
man av medlemmarnas omsättning
med föreningen.
Utdelning som en kooperativ
förening lämnar i förhållande till
inbetalda insatser enligt lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar skall dras av. I fråga om
andra insatser än förlagsinsatser
gäller detta dock inte till den del
utdelningen enligt 24 kap.
13-18 §§ inte skall tas upp av
mottagaren. Om den del som inte
skall tas upp av mottagaren uppgår
till högst tio procent av
utdelningen, skall dock hela
utdelningen dras av.
Om föreningen har medlemmar
som far sådan utdelning som enligt
42 kap. 14 § inte skall tas upp hos
dem och det inte är fråga om bara
enstaka sådana medlemmar, far
utdelningen dras av med högst ett
belopp som motsvarar 80 procent
av statslåneräntan vid utgången av
november andra året före taxe-
ringsåret multiplicerat med sum-
man av medlemmarnas omsättning
med föreningen. Vid beräkningen
av medlemmarnas omsättning med
föreningen medräknas även med-
lemmarna i en medlemsfrämjande
förening som har andelar i den
utdelande föreningen.
23§
Utdelning som en kooperativ
förening lämnar i förhållande till
inbetalda insatser enligt lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar skall dras av. I fråga om
andra insatser än förlagsinsatser
gäller detta dock inte till den del
utdelningen enligt 24 kap.
13-18 §§ inte skall tas upp av
mottagaren. Om den del som inte
skall tas upp av mottagaren uppgår
till högst tio procent av
utdelningen, skall dock hela
utdelningen dras av. En
medlemsfrämjande förening får
bara dra av utdelning om före-
ningen har ett stort antal medlem- Prop. 1999/2000:88
mar och bara till den del före-
ningen för samma beskattningsår
själv tagit emot utdelning på in-
betalda insatser.
Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa
föreningar, skall utdelningen på förlagsinsatser dras av även om central-
organisationen inte är kooperativ enligt 21 §.
Är en ekonomisk förening ett förvaltningsföretag, far utdelning inte
dras av till den del den enligt 24 kap. 13 § föranlett att utdelning som
föreningen har tagit emot inte skall tas upp.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall införas en ny paragraf, 2 kap. 25 a §, samt
närmast före 2 kap. 25 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Särskilda bestämmelser för eko-
nomiskaföreningar
25 a §
En ekonomisk förening skall i
självdeklarationen ange om den är
en ekonomisk förening enligt
1 kap. 1 § första stycket lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar eller tredje stycket i samma
paragraf.
Prop. 1999/2000:88
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas första gången vid
2002 års taxering.
Den 13 april 1994 biföll riksdagen näringsutskottets hemställan om ett
uttalande till regeringen om att de kooperativa företagen skulle behandlas
likvärdigt med andra företag (bet. 1993/94:NU15, rskr. 1993/94:222).
Regeringen beslutade den 22 december 1994 att tillkalla en särskild ut-
redare med uppgift att utreda om de kooperativa företagsformerna var
missgynnade i jämförelse med andra företagsformer och, om så var fallet,
föreslå de ändringar i lagar och andra författningar som skulle behövas
för att uppnå likvärdighet mellan de olika företagsformerna. Uppdraget
redovisades i februari 1996 av Företagskooperativa utredningen i be-
tänkandet Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU 1996:31). Utred-
ningen föreslog i sitt betänkande bl.a. att en förening skulle kunna regist-
reras som ekonomisk förening utan att själv bedriva affärsverksamhet
som dess medlemmar deltog i (samhandel), under förutsättning bl.a. att
föreningen hade till syfte att främja medlemmarnas samhandel med en
annan ekonomisk förening. Den första föreningens verksamhet blev där-
med endast allmänt medlemsfrämjande (s.k. medlemsfrämjande före-
ning). För att genomföra detta föreslog utredningen ändring i lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Utredningen
föreslog vidare vissa följdändringar i skattelagstiftningen.
I prop. 1996/97:163 Den kooperativa företagsformen redovisade rege-
ringen sina ställningstaganden till utredningens förslag. Regeringen ansåg
att det då inte farms skäl för att medge registrering av medlemsfrämjande
föreningar men tilläde att frågan eventuellt skulle komma att tas upp till
vidare diskussion i Kooperativa rådet.
Kooperativa Förbundet (KF) och Konsument Stockholm (KF m.fl.)
hemställde den 7 december 1998 i linje med det nämnda utredningsför-
slaget om ändringar i föreningslagen, samt då gällande kommunalskatte-
lag (1928:370) och lag (1947:576) om statlig inkomstskatt.
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet med representanter för
Näringsdepartementet, Finansdepartementet och Justitiedepartementet
utredde, med utgångspunkt i den gjorda framställningen, frågan om
registrering av medlemsfrämjande föreningar och redovisade sina över-
väganden och förslag i promemorian Medlemsfrämjande föreningar. En
sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagför-
slag finns i bilaga 2.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena är till-
gänglig i detta lagstiftningsärende (dnrN/1999/8527/NL).
Under beredningen i Regeringskansliet har underhandskontakter före-
kommit med Patent- och registreringsverket, Kooperativa Förbundet och
Lantbrukarnas Riksförbund.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 10 februari 2000 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Prop. 1999/2000:88
10
Lagrådet har, utan forändring i sak, föreslagit att de nya bestämmel-
serna i 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen ges en annan redaktionell
utformning. Vidare har Lagrådet föreslagit ett tillägg till den nya punkten
5 i 11 kap. 4 §. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag i dessa
delar.
I fråga om övriga förslag, som avser skatteområdet, har Lagrådet på
anförda skäl ansett att det bör övervägas att låta de nya reglerna träda i
kraft först den 1 januari 2001. Denna fråga behandlar regeringen i avsnitt
4.2. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
I förhållande till de remitterade lagförslagen har därutöver vissa redak-
tionella ändringar gjorts.
Bakgrund
De kooperativa företagens ställning och situation har under senare år vid
flera tillfallen behandlats av riksdagen och regeringen samt i det offent-
liga utredningsväsendet. För en utförlig bakgrundsbeskrivning till de
kooperativa frågorna hänvisas till Kooperationsutredningens skilda be-
tänkanden, bl.a. Kooperationen i Sverige (SOU 1979:62) och Koopera-
tiva föreningar (SOU 1984:9), samt till det i avsnitt 3 nämnda betänkan-
det av Företagskooperativa utredningen.
Kooperativ samverkan i ekonomiska föreningar har starka traditioner i
svenskt näringsliv. De grenar av svensk kooperation som är mest om-
fattande är konsumentkooperationen, lantbrukskooperationen och bo-
stadskooperationen. Konsumentkooperationen består av konsumentföre-
ningar, OK-föreningar och Kooperativa förbundet, KF.
I fråga om organisationsformen har den historiskt betingade strukturen
och organisationen styrts av den gamla s.k. originära modellen. Denna
modell innebär för t.ex. konsumentkooperationen att en lokalt förankrad
konsumentförening, en primärförening, äger och driver affärsverksam-
heten (butikerna) samt äger andelar i KF som är sekundärförening. KF
har såsom centralorganisation traditionellt svarat för varuanskaffhing och
annat stöd till primärföreningen enligt den s.k. federativa principen.
Utvecklingstendenserna
På senare år har det vuxit fram ett behov av att organisera kooperativ
verksamhet i nya strukturer där bl.a. ägandet och verksamheten skiljs åt i
olika juridiska personer. Omstrukturering har skett eller pågår i flera av
de kooperativa branscherna, f.n. med tyngdpunkten i konsumentkoopera-
tionen. Det finns många skilda och delvis samverkande orsaker till denna
process. Särskilt har nämnts (jfr prop. 1996/97:163, s. 22) olika statliga
Prop. 1999/2000:88
11
avregleringar, ökat konkurrenstryck samt Sveriges medlemskap i EU. Av
speciell betydelse har varit det behov som konsumentkooperationen har
upplevt av att skapa en mer effektiv verksamhet, dvs. att uppnå stor-
skalighets- och synergieffekter för att öka sin konkurrenskraft gentemot
andra aktörer på marknaden, samtidigt som den lokala förankringen be-
varas.
Omstruktureringen innebär att primärföreningen överför affärsverk-
samhet till sekundärföreningen, dvs. att det sker en koncentration av
samhandeln till centralorganisationen och/eller dess helägda dotterföre-
tag. Större delen av föreningarnas affärsverksamhet har nu inom ramen
för KF-koncemen på detta sätt samordnats med centralorganisationens
tidigare partihandels- och industriverksamhet. Genom att primärföre-
ningama på detta sätt överför kooperativ affärsverksamhet till KF har
förutsättningar skapats för ett integrerat arbetssätt med detaljhandeln som
den styrande kraften i affärsorganisationen. Den traditionella uppdel-
ningen i partihandel och detaljhandel har således i viss utsträckning över-
getts, och KF har i betydande omfattning utvecklat en helt integrerad
detaljhandel efter internationella förebilder. Detta har betecknats som en
viktig förnyelse inom svensk dagligvaruhandel.
Denna omstrukturering innebär en förändrad rollfördelning inom kon-
sumentkooperationen. De konsumentföreningar som strukturerat om sin
organisation svarar som tidigare för medlemsverksamheten och för rela-
tionerna till medlemmarna. De individuella medlemmarna är anslutna till
dessa primärföreningar som mottagit deras insatskapital. Föreningarna
och deras medlemmar utövar sitt inflytande över affärsverksamheten via
ägandet i KF. Denna organisationsform kan benämnas som fördelnings-
modellen.
Modellen innebär därmed en fördelningsform i vilken medlemsverk-
samheten, relationerna till medlemmarna och ägandet till andelar i
sekundärföreningen ligger i primärföreningen. Affärsverksamheten ut-
övas i sekundärföreningen i vilken den medlemsfrämjande primärföre-
ningen alltså är medlem och med vilken medlemmarna i primärföre-
ningen bedriver samhandeln.
Gällande rätt
Föreningslagen reglerar den verksamhet som bedrivs i en ekonomisk
förening. Karaktäristiskt för den ekonomiska föreningen är enligt 1 kap.
1 § föreningslagen att den har till syfte att främja medlemmarnas ekono-
miska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna
deltar som konsumenter eller andra förbrukare, som leverantörer eller
med egen arbetsinsats eller genom att begagna föreningens tjänster eller
på annat liknande sätt (samhandel). Medlemmarna äger och finansierar
organisationen samt tillgodogör sig resultatet av dess verksamhet i för-
hållande till vars och ens deltagande. De nu nämnda kriterierna kan
sammanfattas som kravet att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
- ändamålskravet, kravet på ekonomisk verksamhet av angivet slag -
verksamhetskravet, samt kravet på medlemmarnas deltagande - det
kooperativa kravet.
Prop. 1999/2000:88
12
En ekonomisk förening kan, vid sidan av vad som är ekonomisk verk-
samhet av det slag som anges i 1 kap. 1 § föreningslagen
(basverksamheten), till viss del utöva också annan form av verksamhet.
Enligt lagens förarbeten skall dock föreningen i huvudsak framträda som
en förening i vilken medlemmarna deltar på sätt som anges i 1 kap. 1 §
första stycket 1-5 - vad som kan kallas huvudsaklighetskravet. Härmed
torde enligt registreringspraxis i associationsrättslig mening förstås mer
än hälften. Föreningsformen är inte avsedd för ren kapitalplacering, och
kravet på att det skall förekomma en basverksamhet av detta slag innebär
att en gräns dras mot en vanlig kapitalsammanslutning, men också mot
verksamhet som bör bedrivas i den ideella föreningens form.
En förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekono-
miska intressen genom ekonomisk verksamhet som inte är kooperativ kan
inte registreras som ekonomisk förening. Det är vidare endast en förening
som själv bedriver kooperativ verksamhet som kan registreras som en
ekonomisk förening. Både en primärförenings och en sekundärförenings
affärsverksamhet kan dock med stöd av 1 kap. 1 § andra stycket före-
ningslagen bedrivas i ett av föreningen helägt dotterföretag. Moderföre-
ningen och dotterföretaget utgör därvid tillsammans en koncern. En före-
ning som ändrar inriktning, och inte längre huvudsakligen bedriver sam-
handel med medlemmarna, torde till följd av bestämmelserna i 11 kap.
4 § 4 föreningslagen få upplösas.
Föreningslagens utgångspunkt är alltså, med undantag för ett av före-
ningen helägt dotterföretag, att den ekonomiska verksamheten bedrivs av
och befinner sig inom den juridiska person som en registrerad ekonomisk
primärförening utgör och som medlemmarna förutsätts bedriva sam-
handel med.
Medlemsfrämjande föreningar som uppstått på grund av den tidigare
beskrivna omstruktureringen inom framför allt konsumentkooperationen,
torde därmed inte uppfylla de krav som följer av föreningslagen. Visser-
ligen har de medlemsfrämjande föreningarna till ändamål att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen men detta görs på annat sätt än
genom sådan ekonomisk verksamhet, svarande mot huvudsaklighets-
kravet, som den själv bedriver och som medlemmarna deltar i. En annan
följd av omstruktureringen kan bli att den huvudsakliga verksamheten
inom sekundärföreningen inte längre är samhandel med sekundärföre-
ningens medlemmar utan samhandel med de medlemsfrämjande före-
ningarnas egna medlemmar. I så fall torde inte heller sekundärföreningen
uppfylla de krav som följer av 1 kap. 1 § föreningslagen.
Tidigare ställningstaganden
Företagskooperativa utredningen fann att kooperationen i huvudsak hade
samma arbetsvillkor som andra företagsformer, men att en del regler inte
var anpassade till de särskilda förhållanden som var förknippade med
kooperativt företagande. Bland annat framhölls det behov som uppstått
av att organisera arbetet efter fördelningsmodellen. I sådant syfte föreslog
utredningen att det i 1 kap. 1 § föreningslagen skulle införas en bestäm-
melse av innebörd att en ekonomisk förenings verksamhet kunde be-
drivas i föreningen eller i ett av föreningen helägt dotterföretag.
Prop. 1999/2000:88
13
Utredningen föreslog vidare att en förening skulle fa registreras som eko-
nomisk förening även om den inte bedrev samhandel med medlemmarna,
under förutsättning att föreningen hade till syfte att främja medlemmar-
nas samhandel med en annan ekonomisk förening och att föreningens
tillgångar uteslutande eller så gott som uteslutande bestod av andelar i
den andra ekonomiska föreningen.
För att underlätta övergången till den nya organisationsstrukturen var
det enligt utredningens uppfattning väsentligt att tillgångarna utan be-
skattning kunde tillskjutas som medlemsinsats till den ekonomiska före-
ningen i vilken den kooperativa samhandeln med medlemmarna bedrevs.
För att omstruktureringar inte skulle leda till beskattning hos den över-
låtande föreningen krävdes att uttagsbeskattning ej skedde.
Utredningen redovisade då gällande skattebestämmelser som innebar
att uttagsbeskattning kunde underlåtas om det förelåg särskilda skäl. Den
ansåg, mot bakgrund av att syftet med bestämmelsen var att underlätta
omstruktureringar inom näringslivet och av den praxis som förelåg, att
mycket talade för att uttagsbeskattning inte aktualiserades beträffande
medlemsfrämjande föreningar. Med hänsyn till vikten av att de aktuella
organisationsförändringarna kunde komma till stånd föreslog dock utred-
ningen att det skulle införas bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen (1928:370), av innebörd att uttagsbeskattning
inte skulle ske om en ekonomisk förening som insatskapital i en annan
ekonomisk förening tillsköt tillgångar och efter tillskottet uteslutande
eller så gott som uteslutande endast innehade egendom i form av andelar
i den andra ekonomiska föreningen.
I prop. 1996/97:163 Den kooperativa företagsformen redovisade rege-
ringen sina ställningstaganden till Företagskooperativa utredningens för-
slag. Enligt regeringens mening medförde utvecklingen, samt det förhål-
landet att det var oklart om en förening kunde bedriva hela sin koopera-
tiva verksamhet i ett dotterföretag utan att förlora sin rättsliga status som
ekonomisk förening, att en viss anpassning av föreningslagen borde
göras.
Regeringen fann att det borde vara möjligt för en ekonomisk förening
att ha en organisation där ägandet och den kooperativa verksamheten
kunde läggas i olika juridiska personer utan att föreningen därvid för-
lorade sin rättsliga status som ekonomisk förening. Regeringens förslag
innebar att en förening som bedrev hela sin kooperativa verksamhet i ett
av föreningen helägt dotterföretag skulle kunna registreras som ekono-
misk förening. Som nämnts förklarade sig regeringen däremot anse att
det då inte fanns skäl för att utvidga förutsättningarna för registrering
ytterligare.
Konsumentkooperationens framställan
KF och Konsument Stockholm (KF m.fl.) föreslår i sin framställan att
registrering av medlemsfrämjande föreningar skall möjliggöras. Vidare
föreslås ändringar i skattelagstiftningen.
Man pekar bl.a. på den strukturomvandling som beskrivits tidigare
samt uttalar att det från kooperativ synpunkt framstår som särskilt viktigt
att denna strukturförändring kan ske under hänsynstagande till koopera-
Prop. 1999/2000:88
14
tionens lokala förankring. Vidare framhålls bl.a. följande. Det måste ses
som en fördel även från allmän demokratisk synpunkt om medlemmarna i
en ekonomisk förening fortfarande kan samhandla med föreningen trots
att affärsorganisationen integrerats. Dagens regelsystem för organisering
av kooperativ företagsamhet är mot denna bakgrund alltför snävt utfor-
mat för att företagen skall kunna möta marknadskrav på ett effektivt sätt.
Lagstiftningen bör inte hindra en utveckling i enlighet med fördelnings-
modellen. För att åstadkomma detta måste lagstiftningen anpassas och
kodifiera den praxis som till följd av pågående omstrukturering numera
tillämpas så att även föreningar som inte själva bedriver samhandel med
sina medlemmar kan utgöra ekonomiska föreningar. Syftet med de före-
slagna ändringarna är att öppna för möjligheten att strukturera en och
samma kooperativa verksamhet i två led med totalt sett samma medlem-
mar. Härvid är det dock tillräckligt att föreningens tillgångar till huvud-
saklig del är placerade i den förening i vilken den kooperativa verksam-
heten bedrivs.
Regeringens förslag: Definitionen av ekonomisk förening i lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) utvidgas i två
avseenden.
Vid bedömningen av om en förening är ekonomisk förening enligt 1
kap. 1 § första stycket föreningslagen skall, utöver föreningens egna
medlemmar, beaktas även medlemmarna i en annan ekonomisk
förening som är medlem i den förstnämnda föreningen.
Vidare skall en förening anses som ekonomisk förening om den har
till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att
verka för att de deltar på det sätt som anges i 1 kap. 1 § första stycket
föreningslagen i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra
föreningar bedriver. Föreningens tillgångar skall därvid till
övervägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna,
och dessa skall utgöra ekonomiska föreningar enligt första stycket.
En ny likvidationsgrund införs i 11 kap. 4 § föreningslagen.
Prop. 1999/2000:88
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. Arbetsgruppen har dock inte lämnat något förslag om att vid be-
dömningen av om en förening är ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 §
första stycket föreningslagen skall, utöver föreningens egna medlemmar,
beaktas även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är med-
lem i den förstnämnda föreningen.
Remissinstansernas synpunkter: Nästan samtliga remissinstanser
som har yttrat sig tillstyrker eller har inget att erinra mot huvudinrikt-
ningen i det förslag som lämnats av arbetsgruppen. Kammarrätten i
Stockholm anser dock att förslaget utgör ett stort principiellt avsteg från
den kooperativa grundtanken om medlemmarnas inflytande över verk-
samheten, att det nya huvudsaklighetskravet inte kan härledas från det
kooperativa huvudsaklighetskravet samt att förslaget kan medföra en
utvidgad möjlighet för ekonomiska föreningar att bedriva annan verk-
15
samhet än kooperativ. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i och for
sig inget att erinra mot förslaget men anser att frågan om hur en ekono-
misk förening skall få organisera sin verksamhet bör behandlas i ett större
sammanhang med en grundlig genomgång av tänkbara ägarförhållanden
och ett samlat förslag till vilka lagändringar som krävs i detta hänseende.
Hovrätten framhåller vidare att begreppet ”medlemsfrämjande före-
ningar” är ett missvisande uttryck eftersom alla ekonomiska föreningar
har till syfte att främja sina medlemmars intressen samt att begreppet
”huvudsaklig del” inte förekommer tidigare i lagtexten utan har antagits
med stöd av förarbeten. Patent- och registreringsverket anser att det är
ovisst om lydelsen i 11 kap. 4 § första stycket 4 föreningslagen kan tolkas
så att den omfattar ett krav på hur föreningens tillgångar är placerade.
Lantbrukarnas Riksförbund pekar på behovet av att klargöra att sekun-
därföreningar kan ha såväl rörelsedrivande kooperativa föreningar som
medlemsfrämjande föreningar som medlemmar.
Skälen för regeringen förslag: Regeringen bedömer att den nya
arbetsfördelningen inom den kooperativa föreningsrörelsen - överförande
av affärsverksamhet till federativ nivå - leder till betydande effektivitets-
vinster och kostnadsbesparingar. Dessa effektivitetssträvanden är som
sådana befogade från ekonomiska utgångspunkter genom sin nytta för
medlemmarna. Även från samhällsekonomiska utgångspunkter, också
tillväxtperspektivet, är det i sig angeläget att strukturella och organisato-
riska förbättringar av detta slag kan vidtas föreningsrättsligt, om bärande
skäl finns i övrigt.
En medlemsfrämjande förening uppfyller dock formellt sett inte verk-
samhetskravet och det kooperativa kravet, eftersom den inte själv be-
driver affärsverksamhet som medlemmarna kan delta i enligt de koopera-
tiva krav som följer av 1 kap. 1 § föreningslagen. Som en följd av detta
kan den inte heller uppfylla huvudsaklighetskravet, dvs. kravet att före-
ningen i huvudsak skall framträda som en förening i vilken medlem-
marna deltar på sätt som anges i 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen.
En medlemsfrämjande förening torde som nämnts tidigare därmed inte
svara mot de krav som följer av 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen
på vad som är en ekonomisk förening.
Finns det alternativa organisationsformer?
Till en början väcks frågan om det finns någon annan organisationsform
än ekonomisk förening som är lämpad för en medlemsfrämjande före-
ning.
Den alternativa organisationsformen ideell förening framstår som
främmande till sin natur när det gäller medlemsfrämjande föreningar,
med hänsyn till det ekonomiska grundsyfte som utmärker sådana före-
ningar och den samhandel som deras medlemmar bedriver med en annan
ekonomisk förening i vilken affärsverksamheten ingår. Inte heller associ-
ationsformen bolag är naturlig för den rent medlemsfrämjande verksam-
heten, med dess starkt kooperativa ändamål och inriktning.
De nämnda organisationsformerna är således av anförda skäl inte
ägnade att nyttjas av en medlemsfrämjande förening. Därmed framträder
till följd av de eftersträvade effektivitetsvinsterna enligt regeringens be-
Prop. 1999/2000:88
16
dömning ett betydande ekonomiskt behov för framför allt den Prop. 1999/2000:88
konsumentkooperativa föreningsrörelsen av att inom sig, och som ett led
i den samlade organisationen, fa inrymma medlemsfrämjande föreningar
som på klar rättslig grund kan vara registrerade som ekonomiska före-
ningar.
Finns det hinder mot enföreningsrättslig anpassning?
I frågan om en föreningsrättslig anpassning bör följande synpunkter an-
läggas.
Genom bestämmelsen i det nuvarande andra stycket i 1 kap. 1 § före-
ningslagen är det redan tillåtet att affärsverksamheten bedrivs i ett av den
ekonomiska föreningen helägt dotterföretag, dvs. en annan juridisk per-
son. Det är således möjligt för en ekonomisk förening att ha en organisa-
tion där ägandet och den kooperativa verksamheten läggs i olika juridiska
personer utan att föreningen förlorar sin rättsliga status som ekonomisk
förening. Riksdagen har alltså i detta sammanhang godtagit att
moderföreningen formellt inte svarar mot verksamhetskravet, det koope-
rativa kravet och huvudsaklighetskravet. Inte heller kan kontrollen från
medlemmarnas sida utövas på samma direkta sätt som när affärsverksam-
heten bedrivs inne i moderföreningen. Villkoret är dock att verksamheten
bedrivs i ett dotterföretag som i sin helhet ägs av moderföreningen.
Huruvida föreningens verksamhet i huvudsak är kooperativ avgörs med
utgångspunkt i föreningens och dotterföretagets samlade verksamhet. Om
föreningen själv inte bedriver någon verksamhet, måste således dotter-
företagets verksamhet i huvudsak vara kooperativ.
Till grund för antagandet att en medlemsfrämjande förening inte upp-
fyller de krav som följer av 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen ligger
att denna förening bedöms isolerat. Ser man emellertid till primärföre-
ningens ändamål och kopplar samman detta med sekundärföreningens
affärsverksamhet i vilken den förra föreningens medlemmar deltar, blir i
stället den totala bilden i väsentliga avseenden en annan. Oavsett den
formella placeringen av affärsverksamheten syftar totaliteten till och ut-
gör en organisation för att, genom ekonomisk verksamhet som primär-
föreningens medlemmar genom samhandel deltar i, främja deras ekono-
miska intressen. Organisationen - sedd i sin helhet - har den kooperativa
verksamhetens karakteristiska egenskaper och den kooperativa formens
egen identitet. Den samlade organisationen svarar därvid mot de krav
som ställs på en ekonomisk förening.
I ett läge där affärsverksamheten befinner sig i en annan förening eller i
ett dotterföretag kan dock den demokratiska kontrollen från medlemmar-
nas sida inte utövas på samma direkta och avgörande sätt som när verk-
samheten bedrivs inne i primärföreningen. Mot detta far emellertid ställas
att, om man för att behålla nuvarande demokratiska kontroll vidhåller
konstruktionen att affärsverksamheten skall bedrivas i primärföreningen,
det skapas ett bestående marknadsmässigt underläge. Kooperationen kan
ju därmed inte tillgodogöra sig storskalighets- och synergieffekter såsom
dess konkurrenter för vilka samma krav inte gäller. Vidare far primär-
föreningen en mot insatsen svarande andel i sekundärföreningen samt är
garanterad ett ägarinflytande och rösträtt. Till detta kommer slutligen att in
2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 88
- eftersom de båda föreningarna ingår i samma kooperationsform - de
gemensamma principerna synes kunna vara verksamma for att tjäna de
ekonomiska intressena hos primärföreningens medlemmar.
Det nu anförda talar enligt regeringens mening med styrka for att fore-
ningsrättsligt godta en medlemsfrämjande förening som ekonomisk före-
ning. Att så skulle ske föreslog också Företagskooperativa utredningen.
Regeringen anser det vidare angeläget att olika associationsformer så
långt som möjligt ges likvärdiga verksamhetsvillkor. Till stöd för att
godta medlemsfrämjande föreningar kan också åberopas Företagskoope-
rativa utredningens redovisade synsätt, att respektive organisation i
demokratisk ordning borde fa bestämma arbetsfördelningen mellan
primärföreningar och förbund. Liknande synpunkter har även fram-
kommit vid remissbehandlingen av det förslag som lämnats av arbets-
gruppen. Regeringen anser att argumentet om självbestämmande i fråga
om att organisera arbetsfördelningen i sig har en saklig tyngd.
En samlad bedömning
Vid en samlad bedömning finner regeringen att det inte bör föreligga
något foreningsrättsligt hinder mot fördelningsmodellen med dess effek-
tivitetsvinster. En lagändring bör därför göras som slår fast att en med-
lemsfrämjande förening är en ekonomisk förening. Den kooperativa före-
ningsrörelsen ges härigenom möjlighet att ha en organisation där ägandet
och den kooperativa verksamheten kan läggas i olika juridiska personer
utan att primärföreningen förlorar sin rättsliga status som ekonomisk
förening. Syftet är alltså att öppna för möjligheten att strukturera en och
samma kooperativa verksamhet i två led med totalt sett samma med-
lemmar.
Ett särskilt tillgångskrav
Det är inte meningen att totalt sett utvidga möjligheten att inom ramen
for ekonomiska föreningar bedriva annan än kooperativ verksamhet.
Gränsen därvidlag dras enligt gällande rätt av det huvudsaklighetskrav
som följer av föreningslagens förarbeten och som tidigare redovisats.
Kravet gäller generellt for verksamheten - något särskilt villkor som en-
bart avser kapitalanvändningen, dvs. tillgångarnas art, finns inte i lagen
eller dess förarbeten. På denna punkt föreslog dock Företagskooperativa
utredningen som nämnts att for medlemsfrämjande föreningar skulle en-
ligt 1 kap. 1 § föreningslagen gälla ett speciellt krav, nämligen att före-
ningens tillgångar uteslutande eller så gott som uteslutande skulle bestå i
andelar i den eller de andra föreningarna. Syftet var att dra en gräns mot
egentligen kapitalforvaltande ideella föreningar (SOU 1996:31 s. 303).
KF m.fl. har i sin framställan invänt mot det av utredningen föreslagna
kravet och uttalat att det bör vara tillräckligt att kräva att den medlems-
främjande föreningens tillgångar huvudsakligen, dvs. till mer än hälften,
består av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna.
Regeringen delar uppfattningen att det bör ställas som villkor for
registrering av en medlemsfrämjande förening att dess tillgångar i viss
Prop. 1999/2000:88
18
omfattning består av andelar i den andra föreningen. När det gäller frågan
om andelsinnehavets storlek bör man enligt regeringens mening beakta
att gällande rätt innebär att en ekonomisk förening, som uppfyller det i
förarbetena angivna huvudsaklighetskravet i fråga om affärsverksam-
heten, i övrigt kan ha tillgångar i form av ren kapitalplacering, t.ex. aktier
i fristående bolag. Övergår primärföreningen till att bli en medlems-
främjande förening - vilket innebär att föreningen inte uppfyller det sist-
nämnda huvudsaklighetskravet - skall enligt arbetsgruppens förslag i
stället inträda ett krav på att dess tillgångar till huvudsaklig del består i
andelar i sekundärföreningen, dvs vad som kan kallas ett tillgångskrav.
Vad som är huvudsaklighetskravet enligt förarbetena till 1 kap. 1 § första
stycket föreningslagen avser således föreningens samlade verksamhet,
medan tillgångskravet som arbetsgruppen föreslagit avser tillgångarnas
beskaffenhet.
Tillgångskravet har alltså inte till uppgift att avgöra frågan huruvida en
förenings verksamhet till huvudsaklig del utgörs av samhandel med
medlemmarna utan är i stället avsett att säkerställa en tillräcklig grad av
samband mellan primärföreningen och sekundärföreningen i ett läge när
affärsverksamhet förs över till den senare.
En remissinstans har påpekat att det finns i vart fall en nackdel med att
låta placeringen av en ekonomisk förenings tillgångar vara avgörande,
eftersom föreningens status till följd av förändringar av värdet på före-
ningens kapitalplaceringar kan ändras från år till år utan att någon föränd-
ring skett i föreningens verksamhet. Regeringen kan här konstatera att
denna nackdel finns redan nu fast den inte framgår av lagtexten utan av
registreringspraxis och doktrin.
Skiftet från huvudsaklighetskravet till ett tillgångskrav när det gäller
medlemsfrämjande föreningar kan leda till att en viss primärförening
överför all sin affärsverksamhet till sekundärföreningen och i övrigt har
tillgångar som, enligt arbetsgruppens förslag, dels - till huvudsaklig del -
består av andelar i sistnämnda förening, dels - till återstående del - utgör
ren kapitalplacering. Den invändning mot att tillåta detta som en remiss-
instans fört fram synes grundad på synsättet att det härigenom finns risk
för att primärföreningama huvudsakligen ägnar sig åt annat än verksam-
het av kooperativt slag.
I det förut angivna exemplet är det visserligen så att primärföreningen
uteslutande har tillgångar i form av andelar i sekundärföreningen samt
aktier i fristående bolag och att primärföreningen i den meningen endast
bedriver kapitalförvaltning. Detta synsätt är dock enligt regeringens
mening alltför snävt. Man måste nämligen i sammanhanget beakta att
innehavet av andelar i sekundärföreningen är en naturlig kooperativ upp-
gift eftersom den avser kapital som arbetar kooperativt, konstituerar
primärföreningens medlemskap i sekundärföreningen och är en del av det
demokratiska inflytandet i den totala verksamheten för tillgodoseende av
gemensamma ekonomiska intressen. Innehavet av dessa andelar kan så-
ledes inte anses som en ren kapitalplacering utan har en långt viktigare
funktion som är klart kooperativ. Härvid ingår i bilden att primärföre-
ningens medlemmar efter överförandet av affärsverksamheten förutsätts
bedriva samhandeln med den sekundärförening som deras primärförening
är medlem i. Det sagda visar den kooperativa betydelsen av primärföre-
Prop. 1999/2000:88
19
ningens andelsinnehav i sekundärföreningen och utmärker därmed en
avgörande skillnad mot rena kapitalplaceringar. Till detta kommer att
primärföreningen har till uppgift att verka för att dess medlemmar be-
driver samhandel med sekundärföreningen. Primärföreningens andels-
innehav är därmed ett nödvändigt inslag i dess verksamhet för att främja
sina medlemmars ekonomiska intressen.
Regeringen kan inte se några vägande skäl för att i detta läge ställa upp
en starkare restriktion i fråga om en medlemsfrämjande förenings
kapitalplacering än vad som motsvarar det huvudsaklighetskrav som
skulle ha gällt om affärsverksamheten hade bedrivits inne i nämnda före-
ning. Ett tillgångskrav på samma nivå bör i stället gälla. En medlems-
främjande förenings kapital bör därför enligt regeringens förslag till
övervägande del, dvs. till mer än hälften, arbeta i den förening som med-
lemmarna i primärföreningen bedriver samhandel med. Det skall härvid
erinras om att användningen av det fria utrymme som därmed lämnas för
annan kapitalplacering än andelsinnehav i sekundärföreningen styrs av
primärföreningens huvuduppgift att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen.
För att säkerställa att en medlemsfrämjande förenings kapital alltid till
mer än hälften arbetar i sekundärföreningen föreslår regeringen att en ny
likvidationsgrund införs i 11 kap. 4 § föreningslagen. För det fall en
medlemsfrämjande förenings tillgångar enligt balansräkningen för när-
mast föregående räkenskapsår till övervägande del består av annat än
andelar i sekundärföreningen skall rätten förordna att föreningen skall
träda i likvidation.
Den nya bestämmelsen om medlemsfrämjande föreningar
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det i 1 kap. 1 § förenings-
lagen skall införas en ny bestämmelse, placerad som tredje stycke. I
denna skall föreskrivas att såsom ekonomisk förening skall anses en före-
ning som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i första stycket i
ekonomisk verksamhet som en eller flera andra ekonomiska föreningar
bedriver. Föreningens tillgångar skall därvid till övervägande del bestå av
andelar i den eller de andra föreningarna, och dessa skall utgöra ekono-
miska föreningar enligt första stycket.
Sekundärföreningarna och föreningslagens bestämmelser
Såväl Företagskooperativa utredningen som den arbetsgrupp som har ut-
arbetat den remitterade promemorian torde ha utgått från att sekundär-
föreningar av det slag som i dag förekommer inom de kooperativa rörel-
serna skall förbli ekonomiska föreningar enligt föreningslagens nu-
varande bestämmelser i 1 kap. 1 § första stycket även sedan regler införts
om medlemsfrämjande föreningar. Att detta är en lämplig ordning torde
inte heller vara kontroversiellt. Vid remissbehandlingen av de två utred-
ningsförslagen har sålunda inte getts uttryck för någon avvikande upp-
fattning. Såsom ovan har nämnts kan emellertid omstruktureringen av
Prop. 1999/2000:88
20
den kooperativa rörelsen fa till följd att den huvudsakliga verksamheten
inom en sekundärförening inte längre består av samhandel med just
sekundärföreningens medlemmar. Detta torde innebära att inte heller
sekundärföreningama alltid uppfyller de krav som följer av 1 kap. 1 §
första stycket föreningslagen.
Enligt regeringens mening är det därför lämpligt att - såsom Lant-
brukarnas Riksförbund har varit inne på - i lagen slå fast att en sekun-
därförening är ekonomisk förening även om den ekonomiska verksamhet
som den bedriver är inriktad på samhandel med de medlemsfrämjande
föreningarnas medlemmar i en så stor omfattning att sekundärföreningen
inte uppfyller det huvudsaklighetskrav som följer av förarbetena till
1 kap. 1 § första stycket föreningslagen. Den utvidgning av
föreningslagens definition av begreppet ekonomisk förening som detta
nödvändiggör bör f.n. inriktas på föreningar som har någon eller några
ekonomiska föreningar som medlemmar. Den nya bestämmelsen bör ha
den innebörden att man vid bedömningen av om förutsättningarna enligt
1 kap. 1 § första stycket är uppfyllda skall, utöver föreningens egna
medlemmar, beakta även medlemmarna i en annan ekonomisk förening
som är medlem i den förstnämnda föreningen. Också en förening som
huvudsakligen ägnar sig åt samhandel med den nämnda medlemsföre-
ningens medlemmar kommer därmed att utgöra en ekonomisk förening.
Den nu föreslagna ordningen innebär att en sekundärförening som har
exempelvis endast ideella föreningar som medlemmar och som sam-
handlar bara med dessa föreningars medlemmar inte är en ekonomisk
förening enligt de nya reglerna. Det kan diskuteras om det är ändamåls-
enligt att låta sekundärföreningar där de medlemsfrämjande föreningarna
är ideella föreningar falla utanför den nya definitionen av begreppet eko-
nomisk förening. Det saknas emellertid beredningsunderlag för att nu
närmare bedöma behovet och lämpligheten av mera vittgående lagänd-
ringar samtidigt som det är angeläget att genomföra den nu aktuella
reformen som skall tillgodose ett konkret behov. Frågan om sekundär-
föreningar vars medlemmar endast är ideella föreningar och som sam-
handlar bara med dessa föreningars medlemmar bör godtas som ekono-
miska föreningar kan därför inte tas upp nu utan far behandlas i ett senare
sammanhang.
Den nya bestämmelsen om sekundärföreningar
Föreskrifterna om sekundärföreningar bör placeras i ett nytt andra stycke
i 1 kap. 1 § föreningslagen. Där bör anges att vid bedömning av om för-
utsättningarna enligt första stycket är uppfyllda skall, utöver föreningens
egna medlemmar, beaktas även medlemmarna i en annan ekonomisk
förening som är medlem i den förstnämnda föreningen.
Prop. 1999/2000:88
*>
Särskilda frågor
De föreslagna ändringarna i föreningslagen föranleder överväganden av
skatterättslig art. Dessa redovisas i avsnitt 4.2.
21
Bestämmelserna bedöms inte begränsa räckvidden av de föreskrifter i Prop. 1999/2000:88
34 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring som definierar vad som
avses med begreppet företagare i den lagen.
Regeringens forslag: En kooperativ förening far vid beräkningen av
avdragsutrymmet for sådan kooperativ utdelning som är skattefri hos
mottagaren beakta även samhandeln med medlemmarna i medlems-
främjande föreningar som äger andelar i den utdelande föreningen.
Endast sådana medlemsfrämjande föreningar som har ett stort antal
medlemmar har rätt till avdrag för insatsutdelning. Avdrag medges
endast i den utsträckning föreningen under samma beskattningsår själv
mottagit insatsutdelning.
Medlemsfrämjande föreningar skall inte anses vara förvaltnings-
företag.
Medlemsfrämjande föreningar skall beskattas för insatsutdelning
från en kooperativ förening även om andelarna är näringsbetingade.
En ekonomisk förening skall i självdeklarationen ange om den är en
ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första eller tredje stycket lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen).
Arbetsgruppens förslag: Enligt arbetsgruppens förslag var avdrags-
rätten för insatsränta inte beroende av att den medlemsfrämjande före-
ningen hade ett visst antal medlemmar. Arbetsgruppen lämnade inte
heller några förslag med avseende på den medlemsfrämjande föreningen i
förhållande till förvaltningsföretag och reglerna om utdelning på närings-
betingade andelar. Arbetsgruppens promemoria innehöll vidare inget för-
slag om uppgiftsskyldighet.
Remissinstansernas synpunkter: Riksskatteverket (RSV) instämmer i
förslaget att inte införa någon uttrycklig bestämmelse om underlåten ut-
tagsbeskattning for fall där en primärförening skjuter till tillgångar till
underpris till en sekundärförening. En särreglering för kooperativa före-
ningar kan innebära skattefördelar mot vilka förenklings- och rättviseskäl
talar. Enligt RSV öppnar definitionen av medlemsfrämjande föreningar
möjligheter att i betydande omfattning bedriva annan än kooperativ verk-
samhet, t.ex. kapitalförvaltning. Det bör därför, i vart fall skattemässigt,
krävas att företagets tillgångar i form av andelar i andra ekonomiska
föreningen uppgår till så stor andel av föreningens tillgångar att de ute-
slutande eller så gott som uteslutande består av andelar i de andra eko-
nomiska föreningarna. RSV föreslår vidare att det för att underlätta be-
dömningen av avdragsrätten for insatsränta införs en uppgiftsskyldighet
med avseende på om föreningen är en ekonomisk förening enligt 1 kap.
1 § första eller, enligt arbetsgruppens förslag, andra stycket
föreningslagen. Enligt Kooperativa förbundet (KF) och Kooperativa
institutet (Koopi) behövs en uttrycklig undantagsbestämmelse i fråga om
uttagsbeskattning for att möjliggöra omstruktureringar inom
22
konsumentkooperationen. KF uppger att det finns betydande Prop. 1999/2000:88
ackumulerade underskott inom koncernen.
Skälen för regeringens förslag: Ekonomiska föreningar beskattas i
huvudsak som aktiebolag. Huvudregeln är att de är skattskyldiga för all
inkomst. De beskattas enbart statligt. Skattesatsen är 28 procent av den
beskattningsbara inkomsten. All inkomst hänförs till inkomstslaget
näringsverksamhet. Inkomstberäkningen görs enligt de generella reglerna
för bolagsbeskattningen. Vinst hos ekonomiska föreningar skall i princip
dubbelbeskattas, dvs. först skall föreningen betala skatt för sin vinst och
därefter skall andelsägaren betala skatt på den vinstutdelning som före-
ningen lämnar. För kooperativa ekonomiska föreningar finns dock sådana
lättnader i skattelagstiftningen att de i realiteten kan sägas vara enkelbe-
skattade. Enkelbeskattning åstadkoms genom att föreningen har dels av-
dragsrätt för s.k. kooperativ utdelning, dvs. återbäring eller efterlikvider
på medlemmarnas köp eller försäljningar, dels avdragsrätt för insatsut-
delning och för utdelning på förlagsinsatser. Det kan tilläggas att koope-
rativ utdelning, i den mån utdelningen endast innebär inbesparade lev-
nadskostnader, är helt skattefri [42 kap. 14 § inkomstskattelagen
(1999:1229), IL], För medlemmar i producentkooperationen utgör koope-
rativ utdelning skattepliktig inkomst i näringsverksamhet.
Omstrukturering och beskattning
I KF:s m.fl. nämnda framställan begärs att det införs en bestämmelse om
att uttagsbeskattning inte skall ske om en ekonomisk förening som in-
satskapital i en eller flera andra ekonomiska föreningar tillskjuter till-
gångar och föreningens tillgångar efter tillskottet till mer än häften består
av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna.
Uttag av en tillgång skall i princip behandlas som om tillgången av-
yttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Enligt den intill
utgången av 1998 gällande bestämmelsen i punkt 1 fjärde stycket av an-
visningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skulle uttagsbe-
skattning inte ske, om särskilda skäl talade mot det. Undantaget gjorde
det möjligt att underlåta uttagsbeskattning i omstruktureringsfall. Enligt
den praxis som utbildats i anslutning till bestämmelsen gällde följande
villkor.
1. Det skulle föreligga ett starkt ägarsamband mellan överlåtaren och
förvärv aren.
2. Överlåtelsen skulle kunna uppfattas som ett led i en av organisatoriska
skäl betingad ändring av företagsstrukturen.
3. Överlåtelsen fick inte direkt eller indirekt medföra någon otillbörlig
skatteförmån.
4. Skattemässiga omsättningstillgångar fick inte till följd av överlåtelsen
skifta karaktär till skattemässiga anläggningstillgångar.
Möjligheterna att underlåta uttagsbeskattning vid omstruktureringar
reglerades genom lagstiftning hösten 1998 i lagen (1998:1600) om be-
skattningen vid överlåtelser till underpris. Lagen trädde i kraft den
1 januari 1999 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, rskr. 1998/99:67).
23
Bestämmelserna har förts över till 23 kap. IL. Där anges under vilka för-
utsättningar en underprisöverlåtelse kan genomföras utan uttagsbeskatt-
ning.
Av de krav som tidigare uppställts i praxis återstår endast villkoret att
underprisöverlåtelsen inte far medföra någon otillbörlig skatteförmån.
Kravet uppställs inte uttryckligen utan endast implicit. Bestämmelserna
är utformade så att de skall förhindra kringgående av centrala delar i
skattesystemet. En sådan del är systemet för resultatutjämning mellan
olika företag. En underprisöverlåtelse är således inte möjlig utan uttags-
beskattning, om koncembidragsrätt saknas och förvärvaren har rätt till
underskottsavdrag. Det skall vidare inte vara möjligt att kringgå de sär-
skilda skattereglerna för aktiva delägare i famansföretag, de s.k. 3:12-
reglema (57 kap. IL), som syftar till att inkomst i ett famansföretag, som
beror på att ägaren arbetat i företaget, skall beskattas som arbetsinkomst
och inte som kapitalinkomst. Inte heller systemen för beskattning av
kapitalvinst och för lättnad i beskattningen av ägare till onoterade företag
(43 kap. IL) skall kunna kringgås.
Bestämmelserna om underprisöverlåtelser är ett av de regelsystem som
står till buds vid omstruktureringar av företag. Andelsbyten, fusioner och
verksamhetsavyttringar är t.ex. också tänkbara vägar om man vill om-
strukturera verksamheten. Det är emellertid framför allt underprisöver-
låtelser som är av intresse vid de nu aktuella omstruktureringarna.
Omstruktureringsreglema trädde i kraft för lite drygt ett år sedan. Vid
riksdagsbehandlingen rådde det (bet. 1998/99:SkU5 s. 8 ff.) i princip
enighet om att intresset av att förhindra att otillbörliga skatteförmåner
uppnås genom överlåtelser till underpris motiverar de aktuella bestäm-
melserna. Enligt regeringens uppfattning är det inte lämpligt att införa en
uttrycklig undantagsbestämmelse som tar sikte på omstruktureringar av
konsumentkooperationen i IL. Särlösningar är problematiska och kan,
som RSV påtalar, innebära skattefördelar mot vilka bl.a. rättviseskäl
talar. Inte minst av neutralitetsskäl är det viktigt att försöka upprätthålla
en likformig beskattning.
Avdrag för kooperativ utdelning
En ekonomisk förening kan enligt föreningslagen bedriva såväl koopera-
tiv som icke kooperativ verksamhet. Som nämnts tidigare uppställs dock i
praxis för registrering som ekonomisk förening villkoret att föreningen i
huvudsak skall bedriva kooperativ verksamhet. Med huvudsaklighets-
kravet torde enligt registreringspraxis i associationsrättslig mening för-
stås mer än hälften. Den kooperativa verksamheten kan bedrivas i hel-
ägda dotterföretag.
Överskottsutdelning kan lämnas i form av gottgörelse, nämligen
genom att föreningen gottskriver medlemmarna överskottet som före-
ningens skuld till medlemmarna, eller genom att föreningen lämnar
vinstutdelning enligt fastställd balansräkning. Utdelning i form av efter-
likvider och återbäringar brukar kallas kooperativ utdelning oavsett om
det utgår i form av gottgörelse eller utdelning. Vinstutdelning som utgår i
förhållande till insatskapitalets storlek brukar kallas insatsränta eller in-
satsutdelning.
Prop. 1999/2000:88
24
Rätten till avdrag för s.k. kooperativ utdelning regleras i 39 kap. 22 §
IL. Enligt paragrafens första stycke skall utdelning som en kooperativ
förening lämnar av vinsten av den kooperativa verksamheten i form av
rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar dras
av. Begreppen rabatt och pristillägg motsvarar föreningslagens återbäring
och efterlikvid. Bestämmelsen har funnits ända sedan år 1920 (prop.
1920:191). Tidigare stod det uttryckligen i lagtexten att föreningen fick
avdrag för utdelning till sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller
inte. Denna upplysning ansågs överflödig och togs bort år 1984 (se prop.
1983/84:84 s. 194).
Avdrag medges med högst ett belopp motsvarande 80 procent av
statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret
multiplicerad med medlemmarnas omsättning med föreningen. Skälen för
avdragsbegränsningen framgår av prop. 1996/97:163 s. 39 f., nämligen
att vinsten till den del som den utgör inbesparing av levnadskostnaderna
är helt skattefri och att det bl.a. av statsfinansiella skäl är viktigt att det
skattefria området inte utvidgas genom missbruk av reglerna. Att be-
gränsningen lagts på föreningsnivå och inte - som Företagskooperativa
utredningen föreslog - på medlemsnivå beror på att en begränsning på
medlemsnivå bedömdes bli ett komplicerat inslag i beskattningen för
medlemmarna och dessutom medföra betydande merarbete och administ-
rativa kostnader för skatteförvaltningen.
Avdragsbegränsningen medför som påpekas i framställningen att KF
inte i något fall kan lämna kooperativ utdelning i form av återbäring till
konsumenter med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen. Det beror på att
konsumenterna inte är medlemmar i den sekundärförening (KF) där sam-
handeln sker utan i primärföreningen (den medlemsfrämjande före-
ningen, t.ex. Konsument Stockholm). Enligt regeringens uppfattning är
det rimligt att vid beräkningen av sekundärföreningens avdragsutrymme
för kooperativ utdelning räkna in omsättningen med primärföreningens
medlemmar. Till medlemmarnas omsättning med sekundärföreningen
räknas även deras omsättning med den föreningens helägda dotterföretag
(jfr nu gällande lydelse av 1 kap. 1 § andra stycket föreningslagen).
Avdrag för insatsutdelning
En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som läm-
nas i förhållande till inbetalda insatser (insatsutdelning). När den tidigare
gällande begränsningen i föreningslagen av möjligheten att lämna insats-
utdelning slopades (prop. 1996/97:163, bet. 1997/98:LU3, rskr.
1997/98:28, SFS 1997:914) övervägde regeringen om det skulle införas
någon särskild begränsning i skattelagstiftningen. För de producent-
kooperativa föreningarnas del bedömdes detta vara obehövligt. Inkoms-
ten blir föremål för en tillräcklig beskattning, eftersom medlemmen be-
skattas i inkomstslaget näringsverksamhet för såväl kooperativ utdelning
som insatsutdelning och utdelning på förlagsinsatser. För de konsument-
kooperativa föreningarnas del infördes den ovan beskrivna begräns-
ningen avseende kooperativ utdelning. Vinstutdelning i form av
insatsränta eller ränta på förlagsinsatser är i princip skattepliktig inkomst
antingen i inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital för mottagaren.
Prop. 1999/2000:88
25
KF m.fl. föreslår att det skall införas en avdragsbegränsning för insats-
utdelning som en medlemsfrämjande förening lämnar. Syftet är att bara
sådant kapital som arbetar direkt i den kooperativa verksamheten skall
enkelbeskattas. Detta skall enligt förslaget åstadkommas genom att en
medlemsfrämjande förening endast medges avdrag för insatsutdelning i
motsvarande mån som föreningen mottagit utdelning på insatskapital som
är placerat i den förening med vilken den medlemsfrämjande föreningens
medlemmar samhandlar.
RSV påtalar i sitt remissyttrande att det finns en risk för vissa problem
från beskattningssynpunkt om den föreslagna ändringen av förenings-
lagen genomförs. Om det skulle räcka att föreningens tillgångar ”till
huvudsaklig del”, dvs. till mer än hälften, utgörs av andelar i andra eko-
nomiska föreningar, öppnas möjlighet att vid sidan härav i betydande
omfattning bedriva annan än kooperativ verksamhet. Sådan verksamhet
kan vara t.ex. annan kapitalförvaltning än innehav av andelar i en eko-
nomisk förening. Detta är enligt RSV:s uppfattning inte önskvärt och det
bör, i vart fall skattemässigt, krävas att företagets tillgångar i form av
andelar i andra ekonomiska föreningar uppgår till så stor andel av före-
ningens tillgångar att de uteslutande eller så gott som uteslutande består
av andelar i de andra ekonomiska föreningarna.
För kooperativa ekonomiska föreningar finns det såsom inledningsvis
redovisats sådana lättnader i skattelagstiftningen att de i realiteten kan
sägas vara enkelbeskattade. Mot den bakgrunden kan det befaras att den
ekonomiska föreningen kan komma att användas i ett för associations-
formen helt främmande syfte för att uppnå skattelättnader. Enligt rege-
ringens uppfattning är det därför nödvändigt med begränsningar som
minskar utrymmet för missbruk av regelsystemet. En viktig utgångspunkt
när sådana regler utformas är att de medlemsfrämjande föreningarnas
primära uppgift är att svara för medlemsverksamheten och för relatio-
nerna till medlemmarna. Affärsverksamheten förutsätts bedrivas av den
s.k. sekundärföreningen och dess dotterföretag. Det finns emellertid som
nämnts ovan ett betydande utrymme för den medlemsfrämjande före-
ningen att bedriva egen icke kooperativ verksamhet.
Den av KF m.fl. föreslagna begränsningsregeln är enligt regeringens
mening inte tillräcklig för att förhindra att avkastningen av icke koopera-
tiv verksamhet enkelbeskattas. Regeln begränsar emellertid den med-
lemsfrämjande föreningens möjligheter att med avdragsrätt dela ut
vinster som har uppkommit i icke kooperativ verksamhet som föreningen
bedriver och den bör därför införas. Regeringen anser dock att det i vissa
avseenden behövs kompletterande bestämmelser.
Enligt RSV:s uppfattning bör det i skatterättsligt hänseende krävas att
de medlemsfrämjande föreningarnas tillgångar ”uteslutande eller så gott
som uteslutande” skall bestå av tillgångar i andra ekonomiska föreningar.
Enligt regeringens uppfattning vore det inte lämpligt. Begrepp, t.ex.
medlemsfrämjande förening, som har betydelse för såväl den förenings-
rättsliga som skatterättsliga lagstiftningen bör så långt som möjligt ges
samma innebörd. Regeringen föreslår i stället en kompletterande be-
gränsningsregel som tar sikte på att den medlemsfrämjande föreningen
typiskt sett är en organisation som har ett betydande antal medlemmar.
Begränsningen bör formuleras så att endast sådana medlemsfrämjande
Prop. 1999/2000:88
26
föreningar som har ett stort antal medlemmar medges avdrag för insats-
ränta. Uttrycket ”stort antal” används i definitionen av investmentföretag
(39 kap. 15 § IL, tidigare 2 § 10 mom. tredje stycket lagen om statlig
inkomstskatt). Den omständigheten att något exakt mått på vad som för-
stås med ”ett stort antal” inte uttryckligen har angetts i lagtexten synes
inte ha orsakat påtagliga tillämpningssvårigheter. Frågan har prövats i två
rättsfall, RÅ 1969 Fi 1484 och R78 1:61. I det sistnämnda fallet ansågs
kravet på ägarspridning vara uppfyllt. Bolaget skulle efter nyemission
komma att ägas av 740 delvis närstående personer.
De medlemsfrämjande föreningarna skall inte vara att anse som s.k.
förvaltningsföretag, dvs. företag som förvaltar värdepapper eller likartad
lös egendom och därutöver inte (direkt eller indirekt) i mer än obetydlig
omfattning bedriver annan verksamhet. För förvaltningsföretag gäller
särskilda utdelningsregler innebärande bl.a. att sådana företag är skatt-
skyldiga endast för utdelning som inte vidareutdelas. Två regelsystem
avseende utdelning kan med andra ord bli aktuella för medlemsfrämjande
föreningar. För att undvika osäkerhet och regelkonflikter bör det slås fast
att medlemsfrämjande föreningar inte skall anses vara förvaltningsföre-
tag. Slutligen bör inte reglerna om skattefrihet för utdelning på närings-
betingade andelar gälla för sådan utdelning som tas emot från koopera-
tiva föreningar som har rätt till avdrag för utdelningen enligt 39 kap. 23 §
IL.
Skattemyndighetens bedömning av avdragsrätten skulle, som RSV på-
pekar, underlättas om en uppgiftsskyldighet innebärande att föreningen
åläggs att ange om den är en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första
eller tredje stycket infördes. En sådan regel bör därför införas i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Lagrådet
Enligt Lagrådets mening kan det inte uteslutas att de föreslagna ändring-
arna i ikraftträdandelagen kan ha oförutsedda retroaktiva effekter. Det
finns dessutom skäl att framhålla att ändringarna i fråga endast kommer
att gälla ett halvår. Lagrådet anser därför att det bör övervägas att låta de
nya skattereglerna träda i kraft först den 1 januari 2001 med tillämpning
fr.o.m. 2002 års taxering.
Enligt regeringens uppfattning bör det faktiska ikraftträdandet av de
nya reglerna uppskjutas till den 1 januari 2001. Som Lagrådet anför
skulle de föreslagna ändringarna i ikraftträdandelagen endast komma att
gälla i ett halvår. Regeringen har dessutom inhämtat att KF inte har något
intresse av att reglerna träder i kraft redan vid halvårsskiftet 2000.
Förslaget att skapa en uttrycklig rättslig grund i 1 kap. 1 § tredje stycket
föreningslagen för registrering av medlemsfrämjande föreningar kan inte
Prop. 1999/2000:88
27
bedömas direkt eller indirekt medföra ökade kostnader eller skapa upp-
gifter av nytt slag för det allmänna. Inte heller betungas företagen eller
andra enskilda. Detsamma gäller det förslag avseende en särskild bedöm-
ningsgrund i fråga om sekundärföreningar som är intaget som andra
stycke i samma paragraf. Att sådana grunder införs stödjer den omvand-
ling som skett i kooperationens struktur och organisation och som kan
komma att fortsätta. Eftersom denna omvandling skapar effektivitets-
vinster och synergieffekter, är lagändringen positiv för medlemmarna
genom att öka deras ekonomiska nytta. Den ökade effektiviteten m.m. är
som sådan positiv också sett ur samhällsekonomisk synvinkel, även i ett
tillväxtperspektiv. Lagändringarna främjar vidare konkurrensen, till nytta
för samhällsekonomin och konsumenterna.
Som framgår av avsnitt 4.2 har kooperativa ekonomiska föreningar redan
en särställning jämfört med övriga associationsformer. Kapitalöverföring
från förening till medlem kan till skillnad från exempelvis aktiebolag ske
enkelbeskattat som insatsutdelning. Därutöver kan ekonomiska före-
ningar finansiera en del av verksamheten genom ränte- och skattefria
krediter från medlemmarna. Denna möjlighet uppkommer genom att
medlemmarna betalar ett för högt pris på varorna under året som sedan
justeras ner med kooperativ utdelning efter påföljande årsbokslut. Detta
minskar föreningarnas kortfristiga kapitalbehov.
Regeringens förslag angående insatsutdelning är principiellt sett en be-
gränsning. Eftersom primärföreningamas verksamhet i regel är liten och
deras tillskott till insatsutdelningen därmed är litet blir effekten dock för-
sumbar.
Enligt regeringens förslag utvidgas möjligheten till kooperativ utdel-
ning till att gälla även mellan sekundärförening och medlem i primär-
förening. Samtliga kooperativa ekonomiska föreningarna kan emellertid
även föra ut kapital till medlemmarna obeskattat som rabatt. Föreningens
handläggning av överföringen är inte likadan för de olika metoderna men
de skattemässiga effekterna är desamma. Det är därför mindre troligt att
föreningarnas beteende kommer att påverkas inom överskådlig tid.
Föreningarna har under de senare åren gjort insatsutdelning varje år
trots att de haft möjligheten att göra kooperativ utdelning istället vilket
åtminstone skattemässigt är att föredra. Det finns heller inget ackumule-
rat kapital som kan föranleda ökade kapitalutflöden som i och med rege-
ringens förslag skulle undgå beskattning. För övrigt gäller att kooperativ
utdelning är begränsad till 80 procent av statslåneräntan multiplicerad
med omsättningen med medlemmarna. Slutsatsen är att det inte utifrån
historiska data går att förutse några offentligfinansiella effekter.
Några offentligfinansiella effekter på grund av ändringen av definitio-
nen av förvaltningsföretag i 24 kap. 14 § inkomstskattelagen bedöms inte
uppkomma.
Prop. 1999/2000:88
28
Regeringen bedömer att de föreslagna reglerna inte har negativa effekter
av betydelse för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga
eller villkor i övrigt. Någon särskild konsekvensanalys i detta avseende är
därför inte påkallad.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
1§
Författningsändringarna har redaktionellt i huvudsak getts den utform-
ning som Lagrådet har föreslagit.
I paragrafen har införts ett nytt andra stycke som tar sikte på s.k.
sekundärföreningar, dvs. föreningar där medlemmarna utgörs av andra
föreningar (primärföreningar). Av den nya bestämmelsen följer att man
vid bedömning av om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda
skall, utöver föreningens egna medlemmar, beakta även medlemmarna i
en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda före-
ningen.
I begreppet ”beakta” ligger att medlemmarna skall tas med i beräk-
ningen såväl när det gäller ändamål som när det gäller samhandelns om-
fattning. Detta innebär att en sekundärförening kan vara att anse som
ekonomisk förening också när den huvudsakligen är inriktad på att främja
primärföreningamas medlemmars intressen och den ekonomiska verk-
samheten består i samhandel med primärföreningamas medlemmar (se
avsnitt 4.1.2). Det kan även röra sig om sekundärföreningens samhandel
med såväl primärföreningamas medlemmar som sina egna medlemmar.
Därvid är den sammanlagda samhandelns omfattning avgörande vid be-
dömningen av om huvudsaklighetskravet enligt förarbetena till första
stycket är uppfyllt. Förutsättningen är dock att medlemsföreningen är en
ekonomisk förening. Har sekundärföreningen som medlemmar såväl
ekonomiska föreningar som ideella föreningar beaktas endast medlem-
marna i de primärföreningar som är ekonomiska föreningar.
I paragrafen har vidare införts ett nytt tredje stycke vari ges särskilda
bestämmelser om s.k. medlemsfrämjande föreningar. I den allmänna
motiveringen redovisas skälen för att en sådan förening skall vara att anse
som ekonomisk förening (se avsnitt 4.1.2).
Det nya tredje stycket tar framför allt sikte på den situationen att en
förening (en primärförening) överför hela sin affärsverksamhet till en
Prop. 1999/2000:88
29
eller flera andra föreningar (sekundärförening). Tredje stycket täcker Prop. 1999/2000:88
emellertid även den situationen att primärföreningen överför så mycket
av sin affärsverksamhet till sekundärföreningen att den kvarvarande
verksamheten inte längre svarar mot det huvudsaklighetskrav avseende
affärsverksamheten som uppställs i förarbetena till första stycket (se av-
snitt 4.1.1). En ytterligare situation är att primärföreningen redan från
bildandet inte bedriver någon egen affärsverksamhet utan endast främjar
sina medlemmars ekonomiska intressen genom att verka för medlemmar-
nas deltagande i en eller flera andra föreningars ekonomiska verksamhet
(sekundärförening). I de nu nämnda situationerna kan en förening inte
utgöra en ekonomisk förening enligt de förutsättningar som gäller till
följd av bestämmelsen i paragrafens första stycke. Om vissa villkor enligt
det nya tredje stycket är uppfyllda, kan dock föreningen i stället vara att
anse som ekonomisk förening enligt sistnämnda stycke.
Det första villkoret är att primärföreningen ”har till ändamål att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar på
det sätt som anges i första stycket i ekonomisk verksamhet som en eller
flera andra ekonomiska föreningar bedriver”. I orden ”främja medlem-
marnas ekonomiska intressen” ligger att primärföreningens verksamhet
måste vara inriktad på att gynna dess medlemmar ekonomiskt, t.ex.
genom att verksamheten bidrar till att medlemmarna kan ta del av eko-
nomiska fördelar som samhandel med sekundärföreningen kan ge. I be-
greppet ”verka för” inbegrips att föreningen måste främja medlemmarnas
samhandel med sekundärföreningen aktivt, t.ex. genom att stödja sam-
handeln ekonomiskt eller genom att förmedla erbjudanden om samhandel
till medlemmarna. Samhandeln med sekundärföreningen skall vara av
något av de slag som framgår av första stycket 1-5.
Det andra villkoret är att föreningen uppfyller ett visst tillgångskrav.
Kravet uttrycks så, att ”föreningens tillgångar till övervägande del består
av andelar i den eller de andra föreningarna”, som föreningens medlem-
mar således bedriver samhandel med. Med ”övervägande del” förstås mer
än hälften. Begreppet andel omfattar både insatskapital och förlags-
kapital. I det fall en förening är moderförening i en koncern enligt 1 kap.
4 § är det hela koncernens kapital som skall utgöra grund för beräk-
ningen. Vid beräkningen av den kooperativa andelen av tillgångarna i
den medlemsfrämjande föreningen är beräkningsgrunden summan av
föreningskoncemens andelar i den förening som bedriver samhandel med
medlemmarna i förhållande till summan av föreningskoncemens till-
gångar, allt till bokförda värden. I anslutning till vad som uttalats av en
remissinstans bör framhållas att det i det nya tredje stycket till 1 kap. 1 §
uppställda tillgångskravet avseende tillgångarnas beskaffenhet - näm-
ligen att primärföreningens tillgångar till övervägande del består av
andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna - inte ersätter det
huvudsaklighetskrav rörande primärföreningens verksamhet som följer
av förarbetena till 1 kap. 1 § första stycket. Sistnämnda krav kvarstår
orubbat. Det nya tredje stycket är i stället skrivet för situationen att
huvudsaklighetskravet som följer av förarbetsuttalandet till första stycket
inte är uppfyllt. Då gäller i stället tillgångskravet enligt det nya tredje
stycket.
30
Det tredje villkoret är att den eller de andra föreningarna som primär-
föreningens medlemmar bedriver samhandel med enligt första stycket är
ekonomiska föreningar. Detta innebär bl.a. att sekundärföreningen måste
klara det huvudsaklighetskrav avseende sin kooperativa affärsverksamhet
som uttrycks i förarbetena till första stycket. Vid bedömningen av detta
enligt första stycket tillämpas även andra stycket i förekommande fall.
Av det nu anförda följer den begränsningen att sekundärföreningen
inte i sig får vara en medlemsfrämjande förening enligt tredje stycket. En
annan sak är att sekundärföreningens verksamhet får bedrivas i ett av
föreningen helägt dotterföretag, vilket anges i de redan gällande bestäm-
melser som är intagna i 1 kap. 1 § föreningslagen och som till följd av de
nya andra och tredje styckena är placerade som paragrafens fjärde stycke.
Begränsningen motiveras av att det i förarbetena till första stycket upp-
ställda huvudsaklighetskravet i fråga om affärsverksamheten vid något
tillfälle måste vara uppfyllt och av att det därvid inte är lämpligt att tillåta
en seriebildning av endast medlemsfrämjande föreningar.
Bedriver sekundärföreningen affärsverksamhet i ett av föreningen
helägt dotterföretag avgörs, som nämnts i avsnitt 4.1, frågan huruvida
föreningens verksamhet i huvudsak är kooperativ med utgångspunkt i
sekundärföreningens och dotterföretagets samlade verksamhet (prop.
1996/97:163 s. 41). I propositionen anges vidare att om föreningen inte
själv bedriver någon kooperativ verksamhet dotterföretagets verksamhet
således måste vara i huvudsak kooperativ.
Det deltagande som avses med tredje stycket kan omfatta såväl del-
tagande i en som i flera sekundärföreningars ekonomiska verksamhet.
Uppdelningar av detta slag kan bero på att sekundärföreningama sinse-
mellan bedriver skilda slag av kooperativ verksamhet, exempelvis inom
olika branscher. Primärföreningsmedlemmamas deltagande i sekundär-
föreningens ekonomiska verksamhet förutsätter vidare inte att dessa är
medlemmar även i sekundärföreningen. Det räcker med att medlemmarna
har möjlighet att delta i samhandel med sekundärföreningen.
Som framgår av det anförda kan en sekundärförening ha såväl rörelse-
drivande kooperativa föreningar som medlemsfrämjande föreningar som
medlemmar.
4§
I paragrafen har införts en ny likvidationsgrund. Bestämmelsen innebär
att, om en medlemsfrämjande förenings tillgångar enligt balansräkningen
för närmast föregående räkenskapsår till övervägande del består av annat
än andelar i sekundärföreningen, rätten skall på anmälan av registre-
ringsmyndigheten förordna att föreningen skall träda i likvidation.
Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 4.1.2.
I bestämmelsernas första punkt anges att lagen träder i kraft den 1 juli
2000. Föreskrifterna i 11 kap. 4 § skall dock tillämpas i sin äldre lydelse
till utgången av juni 2003.
Prop. 1999/2000:88
31
I fråga om tillgångskravet i 1 kap. 1 § tredje stycket föreningslagen är
det befogat med en övergångstid för de föreningar som behöver vidta
åtgärder för att svara mot vad som krävs. En treårig sådan tid framstår
som rimlig. Av dessa skäl anges i andra punkten att intill utgången av
juni 2003 en förening som vid lagens ikraftträdande var registrerad som
ekonomisk förening och som har ett sådant ändamål som anges i 1 kap.
1 § tredje stycket skall anses som ekonomisk förening även om den inte
uppfyller i 1 kap. 1 § tredje stycket angivet krav på att föreningens till-
gångar till övervägande del skall bestå av andelar i den eller de andra
ekonomiska föreningarna.
Det kan inte uteslutas att det vid ikraftträdandet förekommer oregistre-
rade föreningar som motsvarar kriterierna för en ekonomisk förening i de
nya andra och tredje styckena i 1 kap. 1 §. Som regel torde sådana före-
ningar hittills ha varit att anse som ideella föreningar och har då under
vissa förutsättningar haft rättskapacitet, trots att de inte har varit registre-
rade. Såsom ekonomiska föreningar far de emellertid rättskapacitet först i
och med registreringen. För att förhindra att föreningarna i och med
ikrafträdandet förlorar sin rättskapacitet har det i tredje punkten tagits in
en bestämmelse om att de behåller rättskapaciteten i upp till ett halvår,
trots att de inte är registrerade.
1§
I paragrafen finns en lista med begrepp, termer och uttryck som finns i
inkomstskattelagen (19991229). Om en term eller ett uttryck används i
mer än två sammanhang med samma innebörd, bör termen eller uttrycket
finnas med i listan (jfr prop. 1999/2000:2, Del 2, s. 18). Termen
”medlemsfrämjande förening” har därför lagts till.
70
Ändringen innebär att en medlemsfrämjande förening inte kan vara ett
förvaltningsföretag. Ändringen är motiverad av önskemålet att undvika
regelkonflikter.
79 J
Ändringen innebär att en medlemsfrämjande förening alltid beskattas för
insatsutdelning från en kooperativ förening.
21 a §
Paragrafen är ny och innehåller en definition av begreppet medlems-
främjande förening.
22 och 23 §§
Motiven för ändringarna framgår av avsnitt 4.2.
Prop. 1999/2000:88
32
25 a §
I propositionen föreslås en avdragsbegränsning för insatsränta när det
gäller sådana föreningar som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar. En bestämmelse om
uppgiftsskyldighet behövs för att underlätta skatteförvaltningens
bedömning av avdragsrätten.
Prop. 1999/2000:88
33
3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 88
Arbetsgruppens uppgift har varit att utreda frågan om registrering skall
medges enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
(föreningslagen) av s.k. medlemsfrämjande föreningar. Dessa bedriver
inte själva eller till huvudsaklig del affärsverksamhet men deras med-
lemmar deltar i kooperativ verksamhet som bedrivs av annan ekonomisk
förening.
Kooperativ samverkan har starka traditioner i svenskt näringsliv. De
grenar av svensk kooperation som är mest omfattande är främst kon-
sumentkooperationen, lantbrukskooperationen och bostadskooperationen.
Konsumentkooperationen består av konsumentföreningar, OK-fÖre-
ningar och Kooperativa förbundet, KF. I fråga om organisationsformen
förekommer fortfarande den gamla s.k. originära modellen med en lokalt
förankrad konsumentförening, primärförening. Modellen innebär att kon-
sumentföreningen äger och driver affärsverksamheten (butikerna). Före-
ningen äger i sin tur andelar i KF som är sekundär förening. KF har där-
vid traditionellt svarat för varuanskaffning och annat stöd till primärfore-
ningen. Under de senare åren har dock en rad primärföreningar överfört
sin affärsverksamhet till KF och för närvarande drivs övervägande delar
av konsumentkooperationens detaljhandel i KF-koncemen, således inom
ramen för sekundärföreningen. Detta innebär att ägandet och den koope-
rativa verksamheten skiljs åt i skilda juridiska personer. Syftet med denna
omvandling är främst att skapa effektivitetsvinster genom storskalighets-
effekter och synergifördelar, och att möjliggöra nog stora samt bärkraf-
tiga investeringar for att uppnå detta. Grundläggande for denna utveck-
ling får anses vara behovet av att öka konkurrenskraften gentemot andra
aktörer på marknaden.
Omstruktureringen innebär en förändrad rollfördelning inom kon-
sumentkooperationen. De konsumentföreningar som strukturerat om sin
organisation svarar som tidigare för medlemsverksamheten och for rela-
tionerna till medlemmarna. Individuellt är medlemmarna anslutna till
dessa primärföreningar som mottagit deras insatskapital. Affärsverksam-
heten bedrivs i betydande omfattning av KF direkt, eller indirekt genom
dotterbolag till KF. Föreningarna och deras medlemmar utövar sitt in-
flytande över affärsverksamheten via ägandet i KF. Den nya organisa-
tionsformen innebär en fördelningsform i vilken medlemsverksamheten,
relationerna till medlemmarna och ägandet till andelar i sekundärföre-
ningen ligger i primärföreningen. I denna modell utövas affärsverksam-
heten direkt eller indirekt i sekundärföreningen i vilken primärföreningen
är medlem och med vilken medlemmarna i primärföreningen bedriver
samhandeln. Den nämnda organisationsformen kan kallas for fördel-
ningsmodellen.
I betänkandet Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU 1996:31)
redovisade Företagskooperativa utredningen sin syn på frågan om regist-
rering av medlemsfrämjande föreningar. Dess bedömning var att då
gällande rätt torde innebära att en förening som ändrade inriktning och
inte längre huvudsakligen bedrev samhandel med medlemmarna skulle
upplösas; jfr 11 kap. 4 § 4. föreningslagen. Utredningen ansåg emellertid
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 1
34
att lagstiftningen inte borde hindra en utveckling med övergång till för-
delningsmodellen. För att åstadkomma detta måste lagstiftningen ändras
så att även föreningar som inte själva bedrev samhandel med sina med-
lemmar fick registreras som ekonomiska föreningar. Utredningen före-
slog att en förening skulle fa registreras som ekonomisk förening även
om den inte bedrev samhandel med medlemmarna, under förutsättning att
föreningen hade till syfte att främja medlemmarnas samhandel med en
eller flera andra ekonomiska föreningar och föreningens tillgångar ute-
slutande eller så gott som uteslutande bestod av andelar i den eller de
andra ekonomiska föreningarna.
Ytterligare framhöll utredningen att det i ett flertal av de ekonomiska
föreningar som inte längre bedrev samhandel med medlemmarna, men
som skulle kunna fortsätta sin kooperativa verksamhet inom ramen för en
sådan medlemsfrämjande ekonomisk förening som utredningen lämnade
förslag om, fanns betydande tillgångar i form av aktier eller fastigheter.
För att underlätta övergången till den nya organisationsstrukturen var det
enligt utredningens uppfattning väsentligt att tillgångarna utan beskatt-
ning kunde tillskjutas som medlemsinsats till den ekonomiska föreningen
i vilken den kooperativa samhandeln med medlemmarna bedrevs. Utred-
ningen föreslog lagändringar i detta syfte.
Förslaget om registrering av medlemsfrämjande föreningar vann en
ganska bred direkt anslutning vid remissbehandlingen. Inte någon av-
styrkte förslagets huvudinriktning. Regeringens ställningstagande innebar
att en förening som bedrev hela sin kooperativa verksamhet i ett av före-
ningen helägt dotterföretag skulle kunna registreras som ekonomisk före-
ning. Däremot förklarade sig regeringen anse att det då inte fanns skäl för
att utvidga förutsättningarna för registrering ytterligare, dvs. beträffande
medlemsfrämjande föreningar. Därvid tilläde regeringen att frågan
eventuellt skulle komma att tas upp till diskussion i Kooperativa rådet.
KF m.fl. har i framställning den 7 december 1998 föreslagit att regist-
rering av medlemsfrämjande förening skall möjliggöras genom tillägg i
1 kap. 1 § föreningslagen. Vidare omfattar förslaget ändringar i skattelag-
stiftningen som innebär
att det införs en uttrycklig bestämmelse om att uttagsbeskattning inte
skall ske om en ekonomisk förening som insatskapital i en eller flera
andra ekonomiska föreningar tillskjuter tillgångar och föreningens till-
gångar efter tillskottet till huvudsaklig del består av andelar i den eller de
andra ekonomiska föreningarna,
att en kooperativ förening vid beräkningen av avdragsutrymmet för
sådan kooperativ utdelning som är skattefri hos mottagaren far beakta
även samhandeln med andra än medlemmar, och
att avdragsrätten för insatsränta begränsas.
Arbetsgruppen bedömer att de effektivitetssträvanden som utgör grun-
den för de aktuella omstruktureringarna är befogade från ekonomiska
utgångspunkter och är till nytta för medlemmarna. Om den ändrade roll-
fördelning som utvecklingen tvingat fram kan bedömas som godtagbar
från föreningsrättsliga utgångspunkter, bör rättslig klarhet skapas om att
det är möjligt att ha en organisation där ägandet och den kooperativa
verksamheten kan läggas i olika föreningar, utan att primärföreningen
därmed förlorar sin juridiska status som ekonomisk förening. I så fall bör
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 1
35
den rättsliga oklarheten undanröjas genom ett förtydligande av 1 kap. 1 §
föreningslagen.
Karaktäristiskt för begreppet ekonomisk förening är att den har till
syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom i huvudsak
ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar. En medlems-
främjande förening uppfyller formellt inte dessa krav, eftersom den inte
själv bedriver affärsverksamhet som medlemmarna kan delta i. Ser man
emellertid till primärföreningens ändamål och kopplar samman detta med
sekundärföreningens verksamhet i vilken den förra föreningens med-
lemmar deltar är den totala bilden i väsentliga avseenden en annan. Oav-
sett den formella placeringen av affärsverksamheten syftar totaliteten till,
och utgör en organisation för, att genom ekonomisk verksamhet som
primärföreningens medlemmar deltar i genom samhandel främja deras
ekonomiska intressen. Organisationen - sedd i sin helhet - kan uppfylla
samtliga krav som ställs på en ekonomisk förening. Medlemmarna i
primärföreningen kan dock inte utöva kontroll över affärsverksamheten
på samma direkta sätt som när verksamheten bedrivs inne i primärföre-
ningen. Mot detta far ställas bl.a. de mycket betydande ekonomiska för-
delar som tudelningen skapar för dem.
De ytterligare omständigheter som arbetsgruppen främst funnit
vägande kan kort sammanställas på följande sätt: Det är angeläget att
föreningsrörelsen kan vidta strukturella och organisatoriska förändringar
av det aktuella slaget. För den medlemsfrämjande verksamheten ter sig
associationsformen ideell förening eller bolag inte naturlig. Ett för före-
ningsrörelsen betydande behov har framträtt av att inom sig, och som ett
led i den samlade organisationen, fa inrymma medlemsfrämjande före-
ningar som på uttrycklig rättslig grund kan vara registrerade som ekono-
miska föreningar. Argument som anförts om rätten till självbestämmande
i fråga om att organisera arbetsfördelningen har vidare en saklig tyngd.
Det är också angeläget att olika associationsformer så långt möjligt ges
likvärdiga verksamhetsvillkor. Till detta kommer att statsmakterna redan
tagit ett viktigt principiellt första steg i denna fråga genom införandet av
dotterföretagsregeln som grundas just på en helhetssyn och tar sin ut-
gångspunkt i den samlade verksamhetens art (jfr prop. 1996/97:163 s.
41).
De nu redovisade argumenten för att genomföra en reform med den
huvudinriktning som Företagskooperativa utredningen enhälligt föreslog
har, sammantagna, enligt arbetsgruppens mening en betydande styrka. I
ett läge av detta slag, och med den belysning frågan har fatt genom
arbetsgruppens arbete, kan gruppen inte urskilja betänkligheter av sådan
art som bör hindra en reform på denna punkt. Arbetsgruppen anser därför
att en ändring bör göras i 1 kap. 1 § föreningslagen så att det skapas en
klar rättslig grund för att kunna registrera en medlemsfrämjande förening
som ekonomisk förening, dvs. att rättsligt acceptera fördelningsmodellen
fullt ut.
I fråga om den närmare utformningen delar arbetsgruppen inte Före-
tagskooperativa utredningens bedömning att det bör gälla ett krav på att
den medlemsfrämjande föreningens tillgångar uteslutande eller så gott
som uteslutande består i andelar i den eller de andra ekonomiska före-
ningarna. Gruppen kan inte se vägande skäl för att ställa upp en starkare
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 1
36
restriktion i fråga om just en medlemsfrämjande förening än som skulle
ha gällt om affärsverksamheten hade bedrivits inne i nämnda förening.
Utredningsförslaget skulle vidare skapa negativa ekonomiska effekter för
medlemsfrämjande föreningar utan att för den skull föra med sig någon
fördel från allmän synpunkt.
Arbetsgruppen föreslår mot denna bakgrund att det i 1 kap. 1 § före-
ningslagen förs in en ny bestämmelse. I denna föreskrivs att en
ekonomisk förening även far ha till ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom deras deltagande på sätt som anges i första
stycket 1-5 i en eller flera andra ekonomiska föreningars ekonomiska
verksamhet, om föreningens tillgångar till huvudsaklig del består av
andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna.
Nya bestämmelser om uttagsbeskattning började gälla den 1 januari
1999. Arbetsgruppen bedömer att det är möjligt att med stöd av de nya
reglerna omstrukturera kooperativ verksamhet utan att det uppkommer
omedelbara skattekonsekvenser. Den eventuella osäkerhet som kan före-
ligga i det enskilda fallet motiverar enligt gruppens mening inte att det i
en lagstiftning som nyligen börjat gälla, och som avses ha generell räck-
vidd, införs särskilda regler för företagsomstruktureringar just i fråga om
ekonomiska föreningar.
Arbetsgruppen anser att det är motiverat att ändra 2 § 8 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt på sådant sätt att en sekundärförening
kan fa göra avdrag för kooperativ utdelning till medlemmar i en förening
som i sin tur är medlem i den först nämnda föreningen. Till medlemmar-
nas omsättning med sekundärföreningen räknas även deras omsättning
med föreningens helägda dotterföretag.
Slutligen gäller det förslaget om en avdragsbegränsning för insatsut-
delning. Syftet är att endast sådant kapital som arbetar direkt i den koope-
rativa verksamheten skall enkelbeskattas. Detta skall åstadkommas
genom att en medlemsfrämjande förening endast medges avdrag för in-
satsränta i motsvarande mån som föreningen mottagit utdelning på in-
satskapital som är placerat i den förening med vilken den medlems-
främjande föreningens medlemmar samhandlar.
En ekonomisk förening kan bedriva såväl kooperativ som icke koope-
rativ verksamhet. Avdragsrätten för insatsränta är inte begränsad till
vinsten av den kooperativa verksamheten. Insatsutdelning till en med-
lemsfrämjande förening, som sedan kan slussas vidare till föreningens
medlemmar, kan således vara finansierad av icke kooperativ verksamhet.
Avdragsbegränsningens betydelse ligger emellertid inte här utan i att den
avskär den medlemsfrämjande föreningens möjligheter att med av drags-
rätt dela ut vinster som har uppkommit i icke kooperativ verksamhet som
föreningen bedriver. Enligt arbetsgruppens mening kan det vara befogat
att införa en avdragsbegränsning.
Enligt arbetsgruppens förslag träder lagändringarna i kraft den 1 april
2000.
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 1
37
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas eko-
nomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna
deltar
1. som konsumenter eller andra förbrukare,
2. som leverantörer,
3. med egen arbetsinsats,
4. genom att begagna föreningens tjänster, eller
5. på annat liknande sätt.
En ekonomisk förening får även
ha till ändamål att främja med-
lemmarnas ekonomiska intressen
genom deras deltagande på sätt
som anges i första stycket 1—5 i en
eller flera andra ekonomiska före-
ningars ekonomiska verksamhet,
om föreningens tillgångar till
huvudsaklig del består av andelar
i den eller de andra ekonomiska
föreningarna.
En ekonomisk förenings verksamhet far bedrivas i ett av föreningen
helägt dotterföretag.
För en ekonomisk förening är utmärkande att den uppfyller särskilda
villkor i fråga om rätten till medlemskap, rösträtt och överskottsutdel-
ning. Om detta föreskrivs i 3, 7 och 10 kap.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.
2. En ekonomisk förening med ett ändamål som anges i 1 kap. 1 §
andra stycket och som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller där angivet
krav på att föreningens tillgångar till huvudsaklig del skall bestå av
andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna skall senast den
1 april 2003 uppfylla kravet.
Senaste lydelse 1997:914
38
Härigenom föreskrivs att 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt2 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 2
8 mom3 Har en kooperativ före-
ning av vinsten av den kooperativa
verksamheten lämnat rabatt eller
pristillägg i förhållande till gjorda
köp eller försäljningar, medges
avdrag för denna utdelning. Om en
förening har medlemmar som far
skattefri utdelning enligt 3 §
7 mom. första stycket och det inte
är fråga om endast enstaka sådana
medlemmar, medges föreningen
avdrag med högst ett belopp mot-
svarande 80 procent av statslåne-
räntan vid utgången av november
andra året före taxeringsåret mul-
tiplicerad med summan av med-
lemmarnas omsättning med före-
ningen.
En kooperativ förening har
också rätt till avdrag för utdelning
som lämnas i förhållande till in-
betalda insatser enligt lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar. I fråga om andra insatser
än förlagsinsatser medges emel-
lertid inte avdrag till den del det
utdelade beloppet tillfaller någon
som enligt 7 § 8 mom. inte är
2§
8 mom. Har en kooperativ före-
ning av vinsten av den kooperativa
verksamheten lämnat rabatt eller
pristillägg i förhållande till gjorda
köp eller försäljningar, medges
avdrag för denna utdelning. Om en
förening har medlemmar som får
skattefri utdelning enligt 3 §
7 mom. första stycket och det inte
är fråga om endast enstaka sådana
medlemmar, medges föreningen
avdrag med högst ett belopp mot-
svarande 80 procent av statslåne-
räntan vid utgången av november
andra året före taxeringsåret mul-
tiplicerad med summan av med-
lemmarnas omsättning med före-
ningen. Vid beräkningen av med-
lemmarnas omsättning med före-
ningen räknas även medlem i
sådan ekonomisk förening som
avses i 1 kap. 1 § andra stycket
lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar, om den föreningen
äger andelar i den kooperativa
föreningen som medlem.
En kooperativ förening har
också rätt till avdrag för utdelning
som lämnas i förhållande till in-
betalda insatser enligt lagen om
ekonomiska föreningar. I fråga om
andra insatser än förlagsinsatser
medges emellertid inte avdrag till
den del det utdelade beloppet till-
faller någon som enligt 7 § 8 mom.
inte är skattskyldig för utdel-
ningen. Avser denna del av utdel-
2 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770
3 Senaste lydelse 1997:856
39
skattskyldig för utdelningen. Avser
denna del av utdelningen högst
10 procent av utdelningen på annat
än förlagsinsatser är dock utdel-
ningen i sin helhet avdragsgill.
ningen högst 10 procent av utdel-
ningen på annat än förlagsinsatser
är dock utdelningen i sin helhet
avdragsgill. För sådan ekonomisk
förening som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket lagen om ekono-
miska föreningar medges avdrag
endast i den mån föreningen under
samma beskattningsår själv mot-
tagit utdelning på inbetalda in-
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 2
satser.
Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt centralorganisation för
kooperativa föreningar, har centralorganisationen, även om den inte är
kooperativ enligt åttonde - tionde styckena nedan, rätt till avdrag för ut-
delning på förlagsinsatser. Är föreningen ett förvaltningsföretag enligt
7 § 8 mom. andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med
den del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt
nämnda stycke.
Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen
hänför sig till.
Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för av-
drag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt
formulär som Riksskatteverket fastställer.
Sparbank far göra avdrag för bidrag till Sparbankernas säkerhetskassa.
Sparbankernas säkerhetskassa far göra avdrag för utdelning till spar-
bankerna.
En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom
kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika
rösträtt.
För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den en-
ligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar, utan
också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en, som
är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna
verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut
och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra till
förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omstän-
digheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva in-
trädesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter nu
nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess egen-
skap av öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan den
som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som
medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter genom
föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande
köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas med-
lemskap - i en stor förening, som säljer till utomstående, är det omöjligt
att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle vara önsk-
värda som medlemmar - så bör föreningen för att anses såsom öppen ha
skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med medlem, det
vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som medlem er-
håller.
40
Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna,
även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av
centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas
såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en central-
organisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess
förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas med-
lemsantal.
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 april 2000 och tillämpas första gången
vid taxeringen år 2001.
4 Riksdagen 1999/2000. I saml. Nr 88
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 3
1. Hovrätten över Blekinge och Skåne
2. Kammarrätten i Stockholm
3. Riksskatteverket (RSV)
4. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
5. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)
6. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
7. Konkurrensverket
8. Patent- och registreringsverket (PRV)
9. Konsumentverket (KO)
10. Länsstyrelsen i Jönköpings län
11. Länsstyrelsen i Jämtlands län
12. Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva
13. Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)
14. Föreningen Kooperativa Utvecklingen i Sverige
15. Föreningen Kooperativa Studier
16. Företagarnas Riksorganisation (FR)
17. HSB Riksförbund (HSB)
18. Industriförbundet
19. Kooperativa Institutet (Koopi)
20. Kooperativa Förbundet (KF)
21. Landsorganisationen i Sverige (LO)
22. Landstingsförbundet
23. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)
24. Skogsägarnas Riksförbund
25. Svenska Kommunförbundet
26. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)
27. Sveriges Advokatsamfund
28. Sveriges Akademikers centralorganisation (SACO)
29. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
30. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)
42
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 11 kap. 4 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
i r
En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas eko-
nomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna
deltar
1. som konsumenter eller andra förbrukare,
2. som leverantörer,
3. med egen arbetsinsats,
4. genom att begagna föreningens tjänster, eller
5. på annat liknande sätt.
Vid tillämpningen av första
stycket på en förening som har en
eller flera andra ekonomiska före-
ningar som medlemmar skall de
som är medlemmar i den eller de
andra föreningarna anses som
föreningens medlemmar.
Såsom ekonomisk förening anses
även en förening som har till
ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom att
verka för att de deltar såsom anges
i första stycket i den ekonomiska
verksamhet som en eller flera
andra ekonomiska föreningar en-
ligt första stycket bedriver, om
föreningens tillgångar till över-
vägande del består av andelar i
den eller de andra föreningarna.
En ekonomisk förenings verksamhet får bedrivas i ett av föreningen
helägt dotterföretag.
För en ekonomisk förening är utmärkande att den uppfyller särskilda
villkor i fråga om rätten till medlemskap, rösträtt och överskottsutdel-
ning. Om detta föreskrivs i 3, 7 och 10 kap.
Senaste lydelse 1997:914.
43
4§
Rätten skall förordna att föreningen skall träda i likvidation, om
1. likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna,
2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom
föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 §,
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 4
3. föreningen saknar till registret
anmäld behörig styrelse eller verk-
ställande direktör som skall finnas
enligt denna lag, eller
4. föreningens verksamhet drivs
på ett sätt som uppenbarligen inte
motsvarar de förutsättningar under
vilka registrering har skett.
3. föreningen saknar till registret
anmäld behörig styrelse eller verk-
ställande direktör som skall finnas
enligt denna lag,
4. föreningens verksamhet drivs
på ett sätt som uppenbarligen inte
motsvarar de förutsättningar under
vilka registrering har skett, eller
5. föreningen har sådant ända-
mål som avses i 1 kap. 1 § tredje
stycket och föreningens tillgångar
inte till övervägande del består av
andelar i den eller de andra eko-
nomiska föreningarna.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att lik-
vidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första in-
stans.
Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av
registreringsmyndigheten eller, i fall som avses i 1-3, på ansökan av
styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, föreningsmedlem
eller innehavare av förlagsandel. I de fall som avses i första stycket 2
eller 3 prövas frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt
kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Intill utgången av juni 2003 skall en förening som vid lagens ikraft-
trädande var registrerad som ekonomisk förening och som har ett sådant
ändamål som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket anses som ekonomisk före-
ning även om den inte uppfyller i 1 kap. 1 § tredje stycket angivet krav på
att föreningens tillgångar till övervägande del skall bestå av andelar i den
eller de andra ekonomiska föreningarna.
3. 11 kap. 4 § skall tillämpas i sin äldre lydelse intill utgången av juni
2003.
4. En förening som utgör en ekonomisk förening enbart på grund av
bestämmelserna i 1 kap. 1 § andra eller tredje stycket och som vid ikraft-
trädandet inte registrerats får intill utgången av år 2000 förvärva rättig-
heter och skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndig-
heter trots att registrering inte har skett.
44
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 2 kap. 1 §, 24 kap. 14 och 19 §§ samt 39 kap. 22 och 23 §§
skall ha följande lydelse,
dels att det i 39 kap. skall införas en ny paragraf, 21 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till
hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner
och förklaringar också i andra kapitel.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck
samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan
angivna paragrafer:
marknadsnoterad delägarrätt marknadsnoterad delägarrätt
eller fordringsrätt i 48 kap. 5 § eller fordringsrätt i 48 kap. 5 §
medlemsfrämjande förening i
39 kap. 21 a §
näringsbidrag i 29 kap. 2 och näringsbidrag i 29 kap. 2 och
3 §§ 3 §§
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 4
Med förvaltningsföretag avses
ett sådant svenskt aktiebolag eller
en sådan svensk ekonomisk före-
ning som förvaltar värdepapper
eller liknande tillgångar och som i
övrigt varken direkt eller indirekt
bedriver näringsverksamhet i mer
än obetydlig omfattning. Invest-
mentföretag anses inte som för-
valtningsföretag.
Bestämmelsen i 15 § gäller inte
för sådan utdelning på förlags-
insatser som den utdelande koope-
rativa föreningen skall dra av en-
ligt 39 kap. 23 §.
14 §
Med förvaltningsföretag avses
ett sådant svenskt aktiebolag eller
en sådan svensk ekonomisk före-
ning som förvaltar värdepapper
eller liknande tillgångar och som i
övrigt varken direkt eller indirekt
bedriver näringsverksamhet i mer
än obetydlig omfattning. Invest-
mentföretag och medlems-
främjande föreningar anses inte
som förvaltningsföretag.
19 §
Om den kooperativa föreningen
skall dra av utdelningen enligt
39 kap. 23 § gäller inte be-
stämmelserna i 15 § för utdelning
-påförlagsinsatser, och
— som den medlemsfrämjande
föreningen får från den koopera-
tiva föreningen.
45
21a§
Med medlemsfrämjande före-
ning avses en kooperativ förening
enligt 1 kap. 1 § tredje stycket
lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar.
22 §
Utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten av den koope-
rativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till
gjorda köp eller försäljningar skall dras av.
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 4
Om föreningen har medlemmar
som far sådan utdelning som enligt
42 kap. 14 § inte skall tas upp hos
dem och det inte är fråga om bara
enstaka sådana medlemmar, far
utdelningen dras av med högst ett
belopp som motsvarar 80 procent
av statslåneräntan vid utgången av
november andra året före taxe-
ringsåret multiplicerat med sum-
man av medlemmarnas omsättning
med föreningen.
Utdelning som en kooperativ
förening lämnar i förhållande till
inbetalda insatser enligt lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar skall dras av. I fråga om
andra insatser än förlagsinsatser
gäller detta dock inte till den del
utdelningen enligt 24 kap. 13-
18 §§ inte skall tas upp av mot-
tagaren. Om den del som inte skall
tas upp av mottagaren uppgår till
högst tio procent av utdelningen,
skall dock hela utdelningen dras
av.
Om föreningen har medlemmar
som får sådan utdelning som enligt
42 kap. 14 § inte skall tas upp hos
dem och det inte är fråga om bara
enstaka sådana medlemmar, får
utdelningen dras av med högst ett
belopp som motsvarar 80 procent
av statslåneräntan vid utgången av
november andra året före taxe-
ringsåret multiplicerat med sum-
man av medlemmarnas omsättning
med föreningen. Vid beräkningen
av medlemmarnas omsättning med
föreningen räknas även en medlem
i en medlemsfrämjande förening
som har andelar i den kooperativa
föreningen som medlem.
>§
Utdelning som en kooperativ
förening lämnar i förhållande till
inbetalda insatser enligt lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar skall dras av. I fråga om
andra insatser än förlagsinsatser
gäller detta dock inte till den del
utdelningen enligt 24 kap. 13-
18 §§ inte skall tas upp av mot-
tagaren. Om den del som inte skall
tas upp av mottagaren uppgår till
högst tio procent av utdelningen,
skall dock hela utdelningen dras
av. En medlemsfrämjande förening
får bara dra av utdelning om före-
ningen har ett stort antal med-
lemmar och bara till den del före-
ningen för samma beskattningsår
46
tagit emot utdelning på inbetalda
insatser.
Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa
föreningar, skall utdelningen på förlagsinsatser dras av även om
centralorganisationen inte är kooperativ enligt 21.
Är en ekonomisk förening ett förvaltningsföretag, far utdelning inte
dras av till den del den enligt 24 kap. 13 § föranlett att utdelning som
föreningen har tagit emot inte skall tas upp.
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
47
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1999:123O)3 om ikraftträdande av
inkomstskattelagen (1999:1229) skall inforas fyra nya paragrafer, 5 kap.
9-12 §§, samt närmast fore 5 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
Kooperativa föreningar
9§
Vid tillämpningen av 2 § 8 mom.
första stycket i den upphävda
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt för vid beräkning av
avdragsutrymmet även omsätt-
ningen med medlemmarna i en
sådan ekonomisk förening som
avses i 1 kap. 1 § tredje stycket
lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar beaktas om den före-
ningen är medlem i den koopera-
tiva föreningen.
10 §
Vid tillämpningen av 2 § 8 mom.
andra stycket i den upphävda
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt medges en sådan eko-
nomisk förening som avses i 1 kap.
1 § tredje stycket lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar avdrag
endast om föreningen har ett stort
antal medlemmar och endast i den
utsträckning föreningen under
samma beskattningsår själv mot-
tagit utdelning på inbetalda in-
satser.
11 §
Vid tillämpningen av den upp-
hävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt anses inte en sådan
ekonomisk förening som avses i
1 kap. 1 § tredje stycket lagen
3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:38.
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 4
48
(1987:667) om ekonomiska före- Prop. 1999/2000:88
ningar som förvaltningsföretag. Bilaga 4
12 §
Vid tillämpningen av 7 § 8 mom.
tredje stycket av den upphävda
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt är en sådan ekonomisk
förening som avses i 1 kap. 1 §
tredje stycket lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar inte
frikallad från skattskyldighet för
utdelning som föreningen för från
en ekonomisk förening om den
utdelande föreningen har rätt till
avdrag för utdelningen enligt 2 §
8 mom. andra stycket i den först
nämnda lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas vid 2001 års
taxering.
49
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall införas en ny paragraf, 2 kap. 25 a §, samt
närmast före 2 kap. 25 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Särskilda bestämmelser för eko-
nomiska föreningar
25 a §
En ekonomisk förening skall i
självdeklarationen ange om den är
en ekonomisk förening enligt 1 kap
1 § första eller enligt tredje stycket
lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar.
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas första gången vid
2001 års taxering.
50
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-06
Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.
Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 2000 (Näringsdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
2. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
3. lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomst-
skattelagen (1999:1229),
4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Staffan
Sandström och kammarrättsassessorn Lena Lagercrantz.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar
De nya bestämmelserna i 1 kap. 1 § bör ges en mindre svårförståelig
utformning. Lagrådet föreslår att de nya andra och tredje styckena ges
följande lydelse.
”Vid bedömning av om förutsättningarna enligt första stycket är upp-
fyllda i fråga om en förening skall beaktas även medlemmar i en annan
ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen.
Vidare skall en förening anses som ekonomisk förening, om
1. föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i första
stycket i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra föreningar be-
driver,
2. föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den
eller de andra föreningarna, och
3. den eller de andra föreningarna enligt första stycket utgör ekono-
miska föreningar.”
I den nya punkten 5 i 77 kap. 4 § bör anges att likvidationsanledning är
att föreningens tillgångar enligt balansräkningen för närmast föregående
räkenskapsår till övervägande del inte består av andelar i den eller de
andra ekonomiska föreningarna.
Övriga lagförslag
Av lagen om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) framgår
att vissa genom inkomstskattelagen upphävda lagar, bl.a. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, skall tillämpas vid 2001 års taxering.
Fr.o.m. 2002 års taxering tillämpas inkomstskattelagen. I lagrådsremissen
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 5
51
föreslås vissa ändringar i såväl inkomstskattelagen som ikraftträdande-
lagen, samtliga med ikraftträdande den 1 juli 2000. Ändringarna i ikraft-
trädandelagen skall enligt remissen tillämpas vid 2001 års taxering.
De föreslagna ändringarna i ikraftträdandelagen gäller bl.a. förutsätt-
ningarna for rätt till avdrag för utdelning och skattskyldighet for utdel-
ning. De gäller visserligen formellt en ny typ av rättssubjekt, dvs. s.k.
medlemsfrämjande föreningar. Vid lagrådsforedragningen har dock upp-
lysts att sådana redan finns i praktiken. Mot den bakgrunden uppkommer
frågan om konsekvenserna av att skattereglerna ändras under beskatt-
ningsåret, dvs. den 1 juli 2000. Denna fråga har inte belysts i remissen.
Enligt Lagrådets mening kan inte uteslutas att ändringarna kan ha oförut-
sedda retroaktiva effekter. Det finns dessutom skäl att framhålla att änd-
ringarna i fråga endast kommer att gälla ett halvår. Lagrådet anser därför
att det bör övervägas att låta de nya skattereglerna träda i kraft först den 1
januari 2001 med tillämpning fr.o.m. 2002 års taxering. Vid sådant för-
hållande erfordras inga ändringar i ikraftträdandelagen.
Prop. 1999/2000:88
Bilaga 5
52
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden,
Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm
Föredragande: statsrådet Sahlin
Prop. 1999/2000:88
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:88 Registrering av medlems-
främjande föreningar.
53
Eländers Gotab 59886, Stockholm 2000