Prop.
1999/2000:87
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 9 mars 2000
Göran Persson
Björn Rosengren
(N äringsdepartementet)
I propositionen föreslås en ändring i föräldraledighetslagen (1995:584).
Lagändringen genomför bestämmelsen i artikel 8.2 i Europeiska gemen-
skapernas råds direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet
och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har
fött barn eller ammar. Ändringen innebär att två veckor skall vara obli-
gatoriska av den i föräldraledighetslagen föreskrivna mammaledigheten
om minst sju veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och
sju veckor efter förlossningen, förutsatt att arbetstagaren inte är ledig på
annan grund under den ifrågavarande tvåveckorsperioden.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2000.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 87
Prop. 1999/2000:87
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584)......4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................5
4 Gällande rätt......................................................................................6
4.1 Direktivet............................................................................6
4.2 Föräldraledighetslagen........................................................6
5 Genomförande av bestämmelsen om obligatorisk mammaledighet.. 7
6 Ikraftträdande....................................................................................9
7 Författningskommentar.....................................................................9
Bilaga 1 Rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om
åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen
för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller
ammar....................................................................................10
Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian.........................................18
Bilaga 3 Promemorians lagförslag.......................................................19
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................................20
B i 1 aga 5 L agrådets yttrande.................................................................21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 20000.........22
person upp lånet som intäkt av näringsverksamhet och delägare som är fysisk
person som intäkt av tjänst.
Den särskilda regeln i punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna till 32 § KL
om beskattning av räntefria eller ränteförmånliga lån som lämnats till före-
tagsledare eller företagsledare närstående person avskaffas liksom den
korresponderande uttagsbeskattningsregeln i 2 § 13 mom. SEL. Förekom-
mande ränteförmåner beskattas enligt de allmänna reglerna i punkt 10 av
anvisningarna till 32 § KL.
Den särskilda regeln i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §
KL om beskattning av nedskrivning av lån som lämnats till företagsledare
eller företagsledare närstående person avskaffas liksom avdragsförbudet i 2 §
13 mom. SEL. Liksom hittills föranleder nedskrivning av ett lån, som deläga-
ren beskattats för vid lånets beviljande, inte någon ytterligare beskattning.
Nedskrivning av ett sådant lån från ett fåmansföretag till en delägare som
inte föranlett beskattning skall behandlas enligt allmänna regler.
Den särskilda regeln i 2 § 13 mom. tredje stycket SEL om tidpunkten för
fåmansföretags avdrag för tantiem avskaffas. Allmänna regler skall gälla,
vilket innebär att avdrag medges det år då utgiften enligt god redovisnings-
sed tas upp i räkenskaperna.
Den särskilda regeln i punkt 2 av anvisningarna till 21 § KL om beskatt-
ning i inkomstslaget näringsverksamhet när en delägare i ett fåmansföretag
avyttrar hyresrätt, patenträtt eller liknande rättighet avskaffas. De allmänna
reglema skall tillämpas. I de fall då avyttringen inte enligt de allmänna reg-
lerna skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet innebär det att
eventuell vinst beskattas som inkomst av tjänst (hobbyverksamhet) eller
inkomst av kapital (reavinst).
Den särskilda begränsningen för fåmansföretags respektive fåmansägt
handelsbolags rätt till avdrag för medel som avsatts till personalstiftelse i
punkt 20 a andra stycket av anvisningarna till 23 § KL slopas. Det kommer
således inte längre att krävas att sådana företag sysselsätter minst 30 års-
arbetskrafter för att rätt till avdrag skall föreligga.
Lagförslagen finns i bilaga till betänkandet.
1999/2000:Skl2 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskap att
återinföra stoppregler för att förhindra sammanblandning av privatekonomi
och näringsverksamhet.
1999/2000:Skl3 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att de särskilda reglema i punkt 13 av anvis-
ningarna till 32 § KL om lön till make och barn i fåmansföretag och fåmans-
ägt handelsbolag slopas i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att de särskilda reglema i punkt 15 av anvis-
ningarna till 32 § KL om förbjudna lån i fåmansföretag slopas i enlighet med
vad som anförts i motionen,
1999/2000:SkU5
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ändrade
regler i SIL 12 och 12 a-e § i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att undantaget avseende fåmansföretagare och
dennes närstående i 32 § 3 h mom. första stycket KL slopas i enlighet med
vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att ikraftträdandet av förändringarna i lagstift-
ningen rörande stoppreglema skall vara den 1 januari 1999 i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1999/2000:Skl4 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av stoppreglema vad gäller inkomstfördelning
mellan makar i fåmansbolag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskild skattebehandling av förbjudna lån enligt aktiebolags-
lagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av särbehandlingen av dem som är verksamma i
fåmansbolag såvitt avser skattefrihet för utbildning m.m. vid personalav-
veckling.
1999/2000:Skl5 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa stoppregeln gällande inkomstfördelning
inom familjen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar avskaffa stoppregeln gällande förbjudna lån i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avskaffa stoppregeln gällande beskattning av för-
måner i samband med personalavveckling i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar av fåmans-
bolagens skattesituation i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förenklingar av fåmans-
bolagsreglema i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000: Sk 16 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att slopa den särskilda regeln om lön till make i
fåmansföretag,
2. att riksdagen beslutar slopa de särskilda reglema om lön till barn i
fåmansföretag,
3. att riksdagen beslutar om bättre skattevillkor för fåmansbolag i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Sk326 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för beskattning av
utdelning och realisationsvinst i fåmansbolag i enlighet med vad som anförts
i motionen,
1999/2000:SkU5
1999/2000
SkU5
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om slopade stoppregler för fåmans-
ägda företag och föreslår en följdändring i underprislagen. Motionerna
avstyrks.
Vid betänkandet fogas sex reservationer (m, v, kd, c, fp).
Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i proposition 1999/2000:15 att
riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumule-
rad inkomst,
4. lag om ändring i lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten,
5. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:000).
I propositionen föreslås att de allra flesta av de särskilda regler som tar sikte
på transaktioner mellan fåmansägda företag och deras ägare (de s.k. stopp-
reglerna) skall upphävas. Vidare föreslås ändringar och förtydliganden av de
definitioner av fåmansföretag, fåmansägda handelsbolag, företagsledare och
ägare som finns i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370), KL. Dessutom föreslås en kompletterande bestämmelse om att
förbjudna lån skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet hos juridiska
personer.
Definitionen av fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag ändras så att
det av lagtexten framgår hur många delägare/personer som konstituerar ett
sådant företag/handelsbolag samt att en person och hans närstående anses
utgöra en person vid bedömningen av antalet ägare. Vidare föreslås att ut-
ländska juridiska personer som är jämförliga med svenska aktiebolag och
ekonomiska föreningar respektive handelsbolag skall kunna utgöra fåmans-
företag respektive fåmansägda handelsbolag, om övriga förutsättningar för
detta är uppfyllda.
Definitionen av företagsledare ändras så att det av lagtexten framgår att det
väsentliga inflytandet i företaget eller handelsbolaget inte enbart kan utövas
1 Riksdagen 1999/2000. 6 samt. SkU5
genom aktie- och andelsinnehav utan även måste utövas genom ställningen i
företaget.
Definitionen av ägare ändras till att avse delägare och justeras så att in-
skränkningen av den till att avse vissa särskilt angivna stycken i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § KL tas bort. Definitionen skall i stället gälla generellt.
Stoppregeln avseende anskaffning av egendom för företagsledarens eller
dennes närstående privata bruk i punkt 14 första stycket av anvisningarna till
32 § KL upphävs liksom avdragsförbudet i 2 § 13 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, SIL. Beskattning skall ske enligt de allmänna reg-
lema om förmånsbeskattning.
Stoppreglema avseende försäljning av egendom till överpris till ett få-
mansföretag respektive utköp till underpris från ett fåmansföretag (de s.k.
felprisreglema) i punkt 14 andra respektive fjärde styckena av anvisningarna
till 32 § KL avskaffas. Det innebär att avdragsförbudet respektive uttagsbe-
skattningen i 2 § 13 mom. SIL, upphävs. Beskattning skall ske enligt de
allmänna reglema. Förmånen av överpriset beskattas som inkomst av tjänst
eller inkomst av kapital. Förvärv till underpris beskattas som inkomst av
tjänst eller utdelning.
Även stoppregeln avseende handelsbolagsdelägares utköp av fastigheter i
punkt 14 fjärde stycket av anvisningarna till 32 § KL upphävs liksom av-
dragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL. Om handelsbolag överlåter privatbostad till
underpris till en delägare skall beskattning ske som om överlåtelsen skett till
marknadsvärde. Förslaget tas in som ett nytt 10 a mom. i 25 § SIL (privat-
bostadsfastighet) respektive ett nytt 9 a mom. i 26 § SIL (bostadsrätt).
Stoppregeln avseende införsäljning av onyttig egendom till ett fåmans-
företag i punkt 14 tredje stycket av anvisningarna till 32 § KL upphävs lik-
som avdragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL. En sådan införsäljning kommer att
behandlas enligt de allmänna bestämmelserna om reavinstberäkning. Om
överlåtelsen skett till överpris utlöses löne- eller utdelningsbeskattning. Om
den onyttiga egendomen fortfarande nyttjas privat av säljaren gäller de all-
männa reglema om förmånsbeskattning.
Stoppregeln avseende företagsledares uthyrning av privatbostad till företa-
get i punkt 14 femte stycket av anvisningarna till 32 § KL avskaffas. Det
korresponderande avdragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL slopas också. Beskatt-
ning skall ske enligt de allmänna reglema om upplåtelse av privatbostad i 3 §
3 mom. tredje och fjärde styckena SIL. Avdragsbegränsningen i fjärde
stycket som gäller vid upplåtelse till den skattskyldiges eller honom när-
stående arbetsgivare (skäligt avdrag) utvidgas till att gälla vid upplåtelse till
ett företag som ingår i samma intressegemenskap som sådan arbetsgivare.
Detsamma skall gälla vid upplåtelse till handelsbolag av delägare i bolaget.
Vid uthyrning till överpris utgör skillnaden mellan erlagt belopp och mark-
nadsmässig ersättning lön eller kontantuttag.
En ny bestämmelse om att lån som lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktie-
bolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m. till en annan juridisk person än dödsbo skall tas upp
som intäkt av näringsverksamhet förs in som ett nytt moment i 2 § SIL.
Beträffande lån som lämnats till handelsbolag tar delägare som är juridisk
1999/2000:SkU5
Prop. 1999/2000:87
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i föräldraledighetslagen (1995:584).
Prop. 1999/2000:87
Härigenom föreskrivs1 att 4 § föräldraledighetslagen (1995:584) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En kvinnlig arbetstagare har rätt
till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en samman-
hängande tid av minst sju veckor
före den beräknade tidpunkten för
förlossningen och sju veckor efter
förlossningen. Hon har också rätt
att vara ledig för att amma barnet.
En kvinnlig arbetstagare har rätt
till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en samman-
hängande tid av minst sju veckor
före den beräknade tidpunkten för
förlossningen och sju veckor efter
förlossningen. Om hon inte är le-
dig på annan grund skall två veck-
or av denna mammaledighet vara
obligatoriska under tiden före eller
efter förlossningen.
Arbetstagaren har också rätt att
vara ledig för att amma barnet.
Mammaledighet behöver inte vara förenad med att föräldrapenning
betalas ut. Vid ledighet för att amma barnet gäller inte 10-15 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.
1 Jfr rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder for att förbättra säker-
het och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller
ammar (EGT L 348, 28.11.1992, s. 1, Celex 392L0085).
Prop. 1999/2000:87
Rådet antog den 19 oktober 1992 direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att
förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gra-
vida, nyligen har fött barn eller ammar. Direktivet finns i bilaga 1. I arti-
kel 8.2 i direktivet föreskrivs en obligatorisk mammaledighet om minst
två veckor.
Europeiska kommissionen överlämnade först den 30 december 1998 en
formell underrättelse och sedan den 6 augusti 1999 ett motiverat yttrande
till Sverige i fråga om genomförandet av artikel 8.2 i direktivet. Kommis-
sionen anförde att den obligatoriska mammaledighet som föreskrivs i
artikel 8.2 inte har genomförts i svensk rätt, vilket innebär att svensk lag
strider mot direktivet.
Regeringen svarade kommissionen, i anledning av det motiverade ytt-
randet, den 30 september 1999 då regeringen sammanfattningsvis förkla-
rade sig beredd att ta initiativ till att införa två veckors obligatorisk
mammaledighet i svensk lag.
I en departementspromemoria som upprättats inom Näringsdeparte-
mentet, Obligatorisk mammaledighet, Ds 1999:76, föreslås att det i för-
äldraledighetslagen (1995:584) införs två veckors obligatorisk mamma-
ledighet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2 och pro-
memorians lagförslag finns i bilaga 3.
Promemorian sändes den 17 december 1999 tillsammans med en in-
bjudan till ett remissammanträde till Stockholms tingsrätt, Statskontoret,
Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen, Rådet för arbetslivsforsk-
ning, Arbetsdomstolen, ILO-kommittén, Jämställdhetsombudsmannen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Lands-
tingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Landsorganisationen i Sve-
rige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Cent-
ralorganisation, Sveriges Advokatsamfund och Försäkringskasseförbun-
det. Remissammanträdet hölls den 17 januari 2000. Vid remissamman-
trädet var närvarande Stockholms tingsrätt, Riksförsäkringsverket, Ar-
betsgivarverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Arbe-
tarskyddsstyrelsen, Arbetsdomstolen, ILO-kommittén, Svenska arbetsgi-
vareföreningen, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,
Tjänstemännens Centralorganisation, Försäkringskasseförbundet och Lä-
rarnas Riksförbund. Skriftliga remissyttranden samt protokoll från re-
misssammanträdet finns att tillgå i Näringsdepartementet (dnr
EUN1999/13260/ARM).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 10 februari 2000 att inhämta Lagrådets yttran-
de över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 87
Prop. 1999/2000:87
4.1 Direktivet
Av ingressen till direktivet framgår att gravida arbetstagare och arbetsta-
gare som nyligen fött barn eller ammar i flera avseenden utgör en särskilt
utsatt riskgrupp. Direktivet innehåller bestämmelser som förpliktar med-
lemsstaterna att vidta åtgärder till skydd för dessa arbetstagares säkerhet
och hälsa. Direktivet, som är ett minimidirektiv, föreskriver huvudsakli-
gen följande. Vissa slag av arbetsuppgifter kan medföra en särskild risk
för att gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen fött barn eller
ammar kan komma att exponeras för farliga agenser, arbetsprocesser eller
arbetsförhållanden. Dessa risker måste följaktligen bedömas, och resul-
tatet meddelas till de kvinnliga arbetstagarna eller deras representanter.
Gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen fött barn eller ammar
far inte utföra arbetsuppgifter som kan äventyra deras säkerhet och hälsa.
Sådana arbetstagare skall inte kunna åläggas nattarbete.
Det råder ett förbud mot uppsägning av skäl som hänger samman med
dessa arbetstagares tillstånd. De åtgärder som medlemsstaterna vidtar
måste vidare vara förbundna med bibehållna rättigheter enligt anställ-
ningsavtalet, inklusive bibehållen lön eller skälig ersättning.
Artikel 8.1 föreskriver att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åt-
gärder för att säkerställa att arbetstagarna i fråga är berättigade till sam-
manhängande barnledighet under minst 14 veckor under tiden före eller
efter förlossningen enligt nationell lagstiftning eller praxis. Av artikel 8.2
framgår att av denna ledighet skall minst två veckor vara obligatoriska
under tiden före eller efter förlossningen enligt nationell lagstiftning eller
praxis.
Enligt slutbestämmelserna skulle direktivet vara genomfört i medlems-
staterna senast den 19 oktober 1994. Enligt kommissionens mening har
Sverige inte genomfört artikel 8.2 i direktivet.
4.2 Föräldraledighetslagen
Föräldraledighetslagen (1995:584) tillkom som ett resultat av dels en
modernisering av den gamla lagen (1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn m.m., dels en anpassning av de svenska reglema till direktiv
92/85/EEG.
Kvinnliga arbetstagare hade enligt den gamla lagen rätt till hel ledighet
i samband med barns födelse under minst sex veckor före den beräknade
tidpunkten för förlossningen och sex veckor efter förlossningen. För att
uttryckligen uppfylla direktivets krav i artikel 8.1 på sammanhängande
ledighet under minst 14 veckor under tiden före den beräknade tidpunk-
ten för förlossningen eller efter förlossningen, förlängdes rätten till ledig-
het till minst sju veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen
och sju veckor efter förlossningen. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli
1995 och finns i 4 § första stycket föräldraledighetslagen.
När det gällde direktivets krav i artikel 8.2 på obligatorisk mammale- Prop. 1999/2000:87
dighet i samband med förlossning ansågs i förarbetena till föräldraledig-
hetslagen (prop. 1994/95:207 sid. 24 f), att det inte fanns skäl att införa
en regel om obligatorisk mammaledighet. Ställningstagandet motiverades
på följande sätt. Utredningen om ledighetslagstiftningen (SOU 1994:41)
hade under sitt arbete inte funnit något som tydde på att problem förelåg
för gravida arbetstagare eller arbetstagare som nyligen fött bam eller som
ammade att fa ledighet. Det hade inte heller tidigare i lagstiftningsarbetet
framförts något allmänt krav på obligatorisk ledighet i samband med
barns födelse. Föräldraledighetslagen tillerkände arbetstagarna rätt till
ledighet enligt där närmare angivna regler och det hade inte framkommit
något som tydde på att detta regelverk inte fungerade på avsett sätt. Där-
för var det för svenska förhållanden främmande och omotiverat med en
regel om obligatorisk ledighet. Ungefär 98 procent av alla kvinnliga ar-
betstagare som fött bam var lediga i anslutning till förlossningen och öv-
riga antogs vara sjukskrivna. Det fanns sålunda en svensk praxis som
innebar att kvinnliga arbetstagare som nyligen fött bam verkligen utnytt-
jade den rätt till ledighet som lagstiftaren tillerkände dem, varför svensk
nationell lagstiftning i förening med praxis redan uppfyllde direktivets
krav i denna del.
Någon bestämmelse om obligatorisk mammaledighet motsvarande ar-
tikel 8.2 i direktivet finns således inte i föräldraledighetslagen.
Regeringens förslag: Om en kvinnlig arbetstagare inte är ledig på
annan grund skall två veckor av den mammaledighet som anges i för-
äldraledighetslagen vara obligatoriska under tiden före eller efter för-
lossningen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorian har dock inte beaktat att den kvinnliga arbetstaga-
ren kan vara ledig i samband med förlossningen på annan grund än för-
äldraledighet.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig till-
styrker eller har inget att erinra mot promemorians förslag. Flera av re-
missinstanserna anser att Sverige i praktiken lever upp till direktivets
regel eftersom de flesta mammor är lediga minst två veckor i samband
med förlossningen, varför någon obligatorisk mammaledighet enligt di-
rektivet inte är nödvändig i Sverige. Svenska arbetsgivareföreningen
motsätter sig att förslaget genomförs eftersom den anser att direktivet är
genomfört i praxis och att Sverige ytterst bör låta EG-domstolen pröva
frågan om Sverige har genomfört direktivet eller ej. Såvitt avser regelns
utformning påpekar flera remissinstanser att en kvinnlig arbetstagare kan
vara ledig i samband med förlossningen på annan grund än föräldraledig-
het och menar att om kvinnan t.ex. är sjukskriven eller tar ut semester i
stället för föräldraledighet uppfyller hon direktivets krav på ledighet i
sak, varför hon inte skall tvingas ta ut föräldraledighet. Stockholms tings-
rätt anser att med hänsyn till att direktivet är ett arbetsmiljödirektiv med
bestämmelser om skydd för kvinnliga arbetstagare borde den obligatoris-
ka ledigheten regleras i arbetsmiljölagen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 8.2 i direktivet skall
medlemsstaterna föreskriva en obligatorisk mammaledighet i minst två
veckor under tiden före eller efter förlossningen. Kommissionen har i det
motiverade yttrandet anfört att två veckors obligatorisk barnledighet är
nödvändig för modems och barnets hälsa och säkerhet, och för att säker-
ställa att kvinnor inte tvingas att arbeta in i det sista, eller återvända till
arbetet alltför tidigt. Kommissionen har vidare anfört att genom bestäm-
melsen garanteras också att kvinnor som själva vill arbeta tills gravidite-
ten är mycket framskriden, eller vill återvända till arbetet mycket snart,
av hälsoskäl måste ta en ledighet på minst två veckor.
Den svenska föräldraledighetslagstiftningen är rättighetsbaserad och är
ingen tvångslagstiftning. Sverige har en generös föräldraledighetslag-
stiffning. I princip varje kvinnlig arbetstagare i Sverige är mammaledig i
samband med sitt barns födelse under en längre period än två veckor.
Därtill kommer att även fader har rätt till ledighet med ersättning under
tio dagar i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen,
biträda i hemmet eller vårda bam. Eftersom fader i Sverige utnyttjar den-
na ledighet i stor omfattning, gynnas både barnets och modems hälsa.
Kvinnor och män i Sverige tar ansvar för sin och sitt barns hälsa och rät-
ten till ledighet i samband med förlossning har full acceptans i svenskt
samhällsliv.
För att uttryckligen genomföra direktivets regel om obligatorisk ledig-
het anser dock regeringen att en sådan regel bör införas i svensk rätt. Med
hänsyn till att direktivets bestämmelse i artikel 8.1 om barnledighet är
genomförd i föräldraledighetslagen anser regeringen att genomförandet
av obligatoriet i artikel 8.2 också skall ske i denna lag. Artikeln genom-
förs enklast genom ett tillägg i bestämmelsen om mammaledighet i 4 §
första stycket. Som flera av remissinstanserna påpekat måste det avgö-
rande vara att den kvinnliga arbetstagaren är ledig i samband med för-
lossningen och det kan knappast spela någon roll vad för slags ledighet
det är fråga om. Hon kan exempelvis ta ut semester, nyttja havande-
skapspenning, vara sjukskriven eller om hon är lärare ha ferier. Den
kvinna som är ledig i två veckor under den tid om sammanlagt 14 veckor
som 4 § första stycket föreskriver bör anses uppfylla direktivets krav på
ledighet i sak. Det är alltså bara för det fall den kvinnliga arbetstagaren
inte är ledig på annan grund som det bör föreskrivas att av den stadgade
mammaledigheten i 4 § första stycket skall två veckor vara obligatoriska.
När det gäller förläggningen av de två obligatoriska veckorna går det inte
att entydigt utläsa av artikeln om den kvinnliga arbetstagaren är skyidig
att vara mammaledig i direkt anslutning till tidpunkten för förlossningen.
Därför har artikelns formulering ”under tiden före eller efter förlossnin-
gen” valts i lagtexten.
Prop. 1999/2000:87
Prop. 1999/2000:87
Lagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2000.
4§
Bestämmelsen har behandlats i föregående avsnitt.
Första stycket har tillförts en regel om två veckors obligatorisk mam-
maledighet. Av rätten till 14 veckors mammaledighet skall kvinnan ta ut
två veckors ledighet före eller efter förlossningen. Denna skyldighet gäl-
ler dock inte om den kvinnliga arbetstagaren är ledig på annan grund,
t.ex. semester eller sjukskrivning, under den ifrågavarande perioden. Vis-
sa redaktionella ändringar har därutöver gjorts.
Bilaga 1
Prop. 1999/2000:87
RÅDETS DIREKTIV 92/85/EEG
av den 19 oktober 1992
om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare
som är gravida, nyligen har fött bam eller ammar (tionde särdirektivet
enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel
118a i detta,
med beaktande av kommissionens förslag, som lämnats
efter samråd med Rådgivande kommittén för
arbetarskyddsfrågor1,
i samarbete med Europaparlamentet2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande3, och
med beaktande av följande:
Enligt artikel 118a i fördraget skall rådet genom direktiv
anta minimikrav, främst i fråga om arbetsmiljön, i syfte att
förbättra arbetstagarnas säkerhet och hälsa.
Detta direktiv skall inte kunna åberopas som stöd för
någon försämring av den skyddsnivå som redan uppnåtts
i vissa medlemsstater, eftersom medlemsstaterna enligt
fördraget är förpliktigade att främja förbättringar av
villkoren inom detta område och att harmonisera dessa
villkor med bibehållen skyddsnivå.
Enligt artikel 118a i fördraget får dessa direktiv inte
medföra sådana administrativa, finansiella och rättsliga
hinder som försvårar etablering och utveckling av små
och medelstora företag.
EGT nr C 25,1.2.1991, s. 9.
2 EGT nr C19,28.1.1991, s. 177, och
EGT nr C150,15.6.1992, s. 99.
3 EGT nr C 41,18.2.1991, s. 29.
i EGT nr C 281,9.11.1990, s. 3, och
10
392L0085/S
Nr L348/
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
28.11.92
Bilaga 1-------------
Prop. 1999/2000:87
Enligt beslut 74/325/EEG4, senast ändrat genom
Anslutningsakten för Spanien och Portugal, skall
kommissionen samråda med Rådgivande kommittén för
arbetarskyddsfrågor, då den utarbetar förslag inom detta
område.
I den sociala stadga som stats- och regeringscheferna i
elva medlemsstater antog vid Europeiska rådets
sammanträde i Strasbourg den 9 december 1989 fastställs
följande, i synnerhet i artikel 19:
"Varje arbetstagare skall ha tillfredsställande hälso-
och säkerhetsförhållanden på sin arbetsplats.
Lämpliga åtgärder skall vidtas för att med
bibehållen skyddsnivå uppnå ytterligare
harmonisering inom detta område."
Kommissionens åtgärdsprogram för att genomföra den
sociala stadgan syftar bland annat till att rådet skall anta
ett direktiv om skydd för gravida kvinnliga arbetstagare.
Enligt artikel 15 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12
juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av
arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet5 skall särskilt
utsatta riskgrupper skyddas mot de faror som speciellt
berör dem.
Gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har
fött bam eller som ammar måste i flera avseenden anses
vara en
4 EGT nr L185,9.7.1974, s. 15.
5 EGT nr L183,29.6.1989, s. 1.
särskilt utsatt riskgrupp, och åtgärder måste vidtas till
skydd för deras säkerhet och hälsa.
Detta skydd av säkerhet och hälsa för gravida
arbetstagare och arbetstagare som nyligen har fött bam
eller som ammar får inte leda till någon ogynnsam
behandling av kvinnor på arbetsmarknaden eller stå i
strid med direktiven om lika behandling för kvinnor och
män.
Vissa slag av arbetsuppgifter kan medföra en särskild risk
för att gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen
har fött bam eller som ammar kan komma att exponeras
för farliga agenser, arbetsprocesser eller
arbetsförhållanden. Dessa risker måste följaktligen
bedömas, och resultatet av denna bedömning måste
meddelas till de kvinnliga arbetstagarna eller deras
representanter.
Vidare bör åtgärder vidtas till skydd för dessa
arbetstagare, om resultatet av denna bedömning är att
risker föreligger för kvinnliga arbetstagare.
Gravida arbetstagare och arbetstagare som ammar får inte
utföra arbetsuppgifter som har visats medföra risk för
exponering för vissa särskilt farliga agens eller som
medför arbetsförhållanden, som kan äventyra deras
säkerhet och hälsa.
Bestämmelser bör införas om att gravida arbetstagare och
arbetstagare som nyligen har fött bam eller som ammar
inte skall kunna åläggas nattarbete, då hänsynen till deras
säkerhet och hälsa kräver detta.
För gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har
fött bam eller som ammar krävs med hänsyn till deras
särskilda känslighet en rättighet till minst 14
sammanhängande veckors barnledighet, före eller efter
förlossningen, samt en obligatorisk barnledighet på minst
två veckor före eller efter förlossningen.
Risken för att gravida arbetstagare och arbetstagare som
nyligen har fött bam eller som ammar kan sägas upp av
skäl som sammanhänger med deras tillstånd kan ha
skadliga effekter på dessa arbetstagares fysiska och
psykiska hälsa. Det bör därför föreskrivas om förbud mot
uppsägning på sådana grunder.
Åtgärder för att organisera arbetet med hänsyn till
hälsoskydd för gravida arbetstagare och arbetstagare som
nyligen har fött bam eller som ammar skulle vara
verkningslösa, om de inte vore förbundna med bibehållna
rättigheter enligt anställningsavtalet, inklusive bibehållen
lön eller skälig ersättning.
11
392L0085/S
28.11.92
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 348/
Även åtgärder beträffande barnledighet skulle vara
verkningslösa,
om de inte vore förbundna med
rättigheter enligt anställningsavtalet, inklusive bibehållen
lön eller skälig ersättning.
bibehållna
Uttrycket "skälig ersättning" i samband med barnledighet
skall betraktas som en teknisk utgångspunkt för att
fastställa en lägsta skyddsnivå och får under inga
omständigheter ges innebörden att graviditet skulle
kunna jämställas med sjukdom.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVSNITT I
SYFTE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte
11. Detta direktiv, som är det tionde särdirektivet enligt
artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG, har till syfte att
åtgärder skall införas som främjar säkerhet och hälsa på
arbetsplatsen för gravida arbetstagare och arbetstagare
som nyligen har fött bam eller som ammar.
2. Bestämmelserna i direktiv 89/391/EEG skall, med
undantag av artikel 2.2 i detta, tillämpas fullt ut inom hela
det område som avses i punkt 1 utan att det påverkar
tillämpningen av de strängare eller mer detaljerade
bestämmelserna i detta direktiv.
3. Detta direktiv får inte leda till en sänkning av
skyddsnivån för gravida arbetstagare och arbetstagare
som nyligen har fött bam eller som ammar i förhållande
till den skyddsnivå som råder i den enskilda
medlemsstaten den dag detta direktiv antas.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
a) gravid arbetstagare: gravid arbetstagare, som
underrättar arbetsgivaren om sitt tillstånd enligt
nationell lagstiftning eller praxis,
b) arbetstagare som nyligen har fött bam: arbetstagare
som nyligen har fött bam enligt definitionen i
nationell lagstiftning eller praxis och som
underrättar arbetsgivaren om sitt tillstånd enligt
nationell lagstiftning eller praxis,
c) arbetstagare som ammar: arbetstagare som ammar
enligt definitionen i nationell lagstiftning eller praxis
392L0085/S
Nr L 348/
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
28.11.92
och som underrättar arbetsgivaren om sitt tillstånd
enligt nationell lagstiftning eller praxis.
AVSNITT n
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 3
Riktlinjer
1. Kommissionen skall, i samråd med
medlemsstaterna och med biträde av Rådgivande
kommittén för arbetarskyddsfrågor, utarbeta riktlinjer för
bedömning av kemiska, fysikaliska och biologiska
agenser samt industriprocesser som anses medföra risker
för säkerhet och hälsa för de arbetstagare som avses i
artikel 2.
Dessa riktlinjer skall även omfatta arbetsröreiser och
arbetsställningar, psykisk och fysisk uttröttning och andra
former av psykiska och fysiska påfrestningar i samband
med de arbetsuppgifter som utförs av de arbetstagare som
avses i artikel 2.
2. De riktlinjer som avses i punkt 1 skall vara
vägledande vid den bedömning som avses i artikel 4.1.
Medlemsstaterna skall därför informera samtliga
arbetsgivare och samtliga kvinnliga arbetstagare eller
deras representanter inom respektive medlemsstat om
dessa riktlinjer.
Artikel 4
Bedömning och information
1. Arbetsgivaren skall bedöma arten, graden och
varaktigheten av den exponering som arbetstagare enligt
definitionen i artikel 2 utsätts för inom företaget eller
verksamheten i fråga om samtliga arbetsuppgifter som
kan medföra särskild risk för exponering för agenser,
processer eller arbetsförhållanden enligt den icke-
uttömmande förteckningen i bilaga 1. Bedömningen får
göras självständigt eller med hjälp av utomstående
sakkunniga inom området skyddsåtgärder och
förebyggande åtgärder enligt artikel 7 i direktiv
89/391/EEG och skall ske i syfte att
— bedöma vaije risk för säkerhet och hälsa och varje
möjlig inverkan på graviditet eller amning för
arbetstagare enligt definitionen i artikel 2,
— avgöra vilka åtgärder som bör vidtas.
2. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 10 i
direktiv 89/391/EEG, skall information om resultaten av
den bedömning, som avses i punkt 1, och om samtliga
åtgärder, som skall vidtas med avseende på säkerhet och
28.11.92
392L0085/S
hälsa i arbetet, lämnas till arbetstagare enligt definitionen
i artikel 2 och till arbetstagare som kan antas befinna sig i
något av de tillstånd som avses i artikel 2 inom företaget
eller verksamheten i fråga eller dessas representanter.
Artikel5
Åtgärder med anledning av resultatet av bedömningen
1. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 6 i
direktiv 89/391/EEG, skall arbetsgivaren, om resultatet
av den bedömning som avses i artikel 4.1 visar på risk för
säkerhet och hälsa eller inverkan på graviditet eller
amning för någon arbetstagare enligt definitionen i artikel
2, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att denna
risk undanröjs genom en tillfällig ändring av
arbetsförhållandena eller arbetstiden för arbetstagaren i
fråga.
2. Om det av tekniska eller andra objektiva skäl inte är
möjligt att ändra arbetstagarens arbetsförhållanden eller
arbetstid, eller om detta inte rimligen kan krävas av klart
redovisade skäl, skall arbetsgivaren vidta nödvändiga
åtgärder för att ge arbetstagaren i fråga andra
arbetsuppgifter.
3. Om det av tekniska eller andra objektiva skäl inte är
möjligt att ge arbetstagaren andra arbetsuppgifter, eller
om detta inte rimligen kan krävas av klart redovisade
skäl, skall arbetstagaren i fråga beviljas ledighet enligt
nationell lagstiftning eller praxis under så lång tid som
detta är nödvändigt för att skydda hennes säkerhet och
hälsa.
4. Bestämmelserna i denna artikel skall med
vederbörliga ändringar tillämpas även i det fall då en
arbetstagare som utför en arbetsuppgift som är förbjuden
enligt artikel 6 blir gravid eller börjar amma och
underrättar sin arbetsgivare om detta.
Artikel 6
Fall då exponering är förbjuden
Utöver vad som följer av allmänna bestämmelser om
arbetarskydd, särskilt sådana som avser gränsvärden för
exponering i arbetet
1. får gravida arbetstagare enligt definitionen i artikel
2 a inte under några omständigheter åläggas att
utföra arbetsuppgifter som enligt bedömningen
medför risk för exponering för agenser eller
arbetsförhållanden som kan äventyra säkerhet och
hälsa enligt förteckningen i avsnitt A i bilaga 2,
2. får arbetstagare som ammar enligt definitionen i
artikel 2 c inte under några omständigheter åläggas
att utföra arbetsuppgifter som enligt bedömningen
medför risk för exponering för agenser eller
arbetsförhållanden som kan äventyra säkerhet och
hälsa enligt förteckningen i avsnitt B i bilaga 2.
Artikel 7
392L0085/S
Nr L 348/
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
28.11.92
Prop. 1999/2000:87
Nattarbete
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder
för att säkerställa att de arbetstagare som avses i artikel 2
inte åläggs nattarbete under graviditetstiden och en
period efter förlossningen som skall fastställas av den
nationella arbetarskyddsmyndigheten, under
förutsättning att arbetstagaren i fråga kan uppvisa ett
läkarintyg enligt det förfarande som respektive
medlemsstat har fastställt som styrker att detta är
nödvändigt med hänsyn till hennes säkerhet och hälsa.
2. De åtgärder som avses i punkt 1 skall ge möjlighet,
enligt nationell lagstiftning eller praxis, till
a) övergång till arbete på dagtid, eller
b) arbetsledighet eller förlängd barnledighet, om en
sådan arbetstidsändring inte är möjlig av tekniska
eller andra objektiva skäl eller inte rimligen kan
krävas av klart redovisade skäl.
Förbud mot uppsägning
För att garantera att de arbetstagare som avses i artikel 2
skall kunna åtnjuta de rättigheter till skydd av säkerhet
och hälsa som erkänns i denna artikel fastställs följande:
Artikel 8
Barnledighet
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder
för att säkerställa att de arbetstagare som avses i artikel 2
är berättigade till sammanhängande barnledighet under
minst 14 veckor under tiden före eller efter förlossningen
enligt nationell lagstiftning eller praxis.
2. Av den barnledighet som föreskrivs i punkt 1 skall
minst två veckor vara obligatoriska under tiden före eller
efter förlossningen enligt nationell lagstiftning eller
praxis.
Artikel 9
Ledighet för mödravårdsundersökningar
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att gravida arbetstagare enligt definitionen i
artikel 2 a enligt nationell lagstiftning eller praxis är
berättigade till ledighet utan förlust av lön för att
genomgå mödravårdsundersökningar, om dessa
undersökningar måste ske på arbetstid.
Artikel 10
15
28.11.92
392L0085/S
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder
för att förhindra att sådana arbetstagare som avses i
1.
artikel 2 sägs upp under tiden från böljan av
graviditeten och till utgången av den barnledighet
som avses i artikel 8.1, om detta inte sker i
undantagsfall av skäl som inte sammanhänger med
deras tillstånd och som enligt nationell lagstiftning
eller praxis utgör tillräcklig grund för uppsägning,
samt i tillämpliga fall, den behöriga myndigheten
har lämnat sitt medgivande.
2. Om en arbetstagare enligt definitionen i artikel 2,
sägs upp under den tid som avses i punkt 1, skall
arbetsgivaren lämna en uttömmande skriftlig
motivering till detta.
3. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder
för att skydda sådana arbetstagare som avses i
punkt 2 från följderna av uppsägningar som är
otillåtna enligt punkt 1.
villkor för rätt till sådana förmåner som fastställs i
nationell lagstiftning.
Artikelll
Arbetstagarnas rättigheter
För att garantera att de arbetstagare som avses i artikel 2
skall kunna åtnjuta de rättigheter till skydd av säkerhet
och hälsa som erkänns i denna artikel fastställs följande:
1. I de fall som avses i artikel 5-7 skall de rättigheter
som följer av anställningsavtalet, även i fråga om
bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning,
säkerställas i nationell lagstiftning eller praxis för
sådana arbetstagare som avses i artikel 2.
2. I det fall som avses i artikel 8 skall följande
säkerställas:
a) Rättigheter enligt anställningsavtal, utöver dem
som avses i punkt b, för arbetstagare enligt
definitionen i artikel 2.
b) Bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning för
arbetstagare enligt definitionen i artikel 2.
3. Den ersättning som avses i punkt 2 b skall anses
skälig om den garanterar minst samma inkomst
som arbetstagaren i fråga skulle ha uppburit vid
arbetsuppehåll av hälsoskäl, med förbehåll för
eventuellt tak för ersättningen som fastställts i
nationell lagstiftning.
4. Medlemsstaterna får ställa som villkor för den rätt
till lön eller ersättning som avses i punkterna 1 och 2
b ställa att arbetstagaren i fråga skall uppfylla de
16
392L0085/S
Nr L 348/
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
28.11.92
Det får under inga omständigheter ställas som
villkor att arbetstagaren skall ha varit anställd viss
tid som överstiger tolv månader omedelbart före
den förväntade förlossningstiden.
Artikel 12
Försvar av rättigheter
Medlemsstaterna skall i sina nationella rättssystem införa
de bestämmelser som är nödvändiga för att ge samtliga
arbetstagare, som anser att deras rättigheter åsidosatts
genom att de skyldigheter som följer av detta direktiv inte
har iakttagits, möjlighet att få sina krav prövade i domstol
eller genom hänvändelse till andra behöriga myndigheter
enligt nationell lagstiftning eller praxis.
Artikel 13
Ändringar av bilagorna
1. Rent tekniska ändringar av bilaga 1 till följd av
teknisk utveckling, förändringar av internationella regler
eller specifikationer och av nya rön inom det område som
omfattas av detta direktiv skall antas enligt det förfarande
som fastställs i artikel 17 i direktiv 89/391/EEG.
2. Bilaga 2 får endast ändras enligt det förfarande som
fastställs i artikel 118a i fördraget
Artikel 14
Slutbestämmelser
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast två år efter det att det har antagits eller,
senast två år efter antagandet av detta direktiv, säkerställa
att arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal har
infört sådana bestämmelser som erfordras, varvid
medlemsstaterna skall införa de bestämmelser som krävs
för att vid varje tidpunkt kunna garantera de resultat som
föreskrivs i detta direktiv. De skall genast underrätta
kommissionen om detta.
2. När en medlemsstat antar bestämmelser till följd av
punkt 1 skall dessa innehålla en hänvisning till detta
direktiv
eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.
Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras
skall varje medlemsstat själv utfärda.
3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning
som de antar, eller redan har antagit, inom det område
som omfattas av detta direktiv.
4. Medlemsstaterna skall vart femte år lämna till
kommissionen en rapport om tillämpningen av
bestämmelserna i detta direktiv, i vilken även de
synpunkter som framförts av arbetsmarknadens parter
skall ingå.
Medlemsstaterna skall dock lämna den första rapporten
till kommissionen om tillämpningen av bestämmelserna i
detta direktiv tillsammans med de synpunkter som
framförts av arbetsmarknadens parter fyra år efter det att
detta direktiv har antagits.
Kommissionen skall underrätta Europaparlamentet,
rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och
Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor om detta.
5. Kommissionen skall regelbundet till
Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala
kommittén lämna en rapport om tillämpningen av detta
direktiv med beaktande av punkt 1-3.
6. Rådet skall ta upp detta direktiv till förnyad
prövning på grundval av en utvärdering som bygger på
de rapporter som avses i punkt 4 andra stycket och, om
behov skulle föreligga, på grundval av ett förslag som
kommissionen skall lämna senast fem år efter det att detta
direktiv antagits.
Artikel 15
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 19 oktober 1992.
På rådets vägnar
D. CURRY
Ordförande
Den 19 oktober 1992 antog Europeiska gemenskapernas råd direktiv
92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplat-
sen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött bam eller ammar. I
artikel 8.1 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta nödvän-
diga åtgärder för att säkerställa att gravida arbetstagare samt arbetstagare
som nyligen har fött bam eller ammar är berättigade till sammanhängan-
de barnledighet under minst 14 veckor under tiden före eller efter för-
lossningen enligt nationell lagstiftning eller praxis. Av artikel 8.2 framgår
vidare att av denna barnledighet skall minst två veckor vara obligatoriska
under tiden före eller efter förlossningen enligt nationell lagstiftning eller
praxis. Direktivet har i allt väsentligt genomförts i svensk rätt genom för-
äldraledighetslagen (1995:584). Någon sådan obligatorisk ledighet som
stadgas i artikel 8.2 i direktivet finns dock inte i svensk lag.
Europeiska kommissionen anser att Sverige inte uppfyllt sina skyldig-
heter enligt artikel 8.2 i direktivet, eftersom Sverige inte föreskrivit minst
två veckors obligatorisk mammaledighet i den nationella lagstiftningen.
I promemorian föreslås en ändring i föräldraledighetslagen som ge-
nomför bestämmelsen i artikel 8.2 i direktivet. Lagändringen innebär att
två veckor skall vara obligatoriska av den i föräldraledighetslagen före-
skrivna mammaledigheten om minst sju veckor före den beräknade tid-
punkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
Bilaga 2
Prop. 1999/2000:87
18
Härigenom föreskrivs1 att 4 § föräldraledighetslagen (1995:584) skall ha
följande lydelse.
Bilaga 3
Prop. 1999/2000:87
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
En kvinnlig arbetstagare har rätt
till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en samman-
hängande tid av minst sju veckor
före den beräknade tidpunkten för
förlossningen och sju veckor efter
förlossningen. Hon har också rätt
att vara ledig för att amma bar-
net.Mammaledighet behöver inte
vara förenad med att föräldrapen-
ning betalas ut.Vid ledighet för att
amma barnet gäller inte 10-15 §§.
En kvinnlig arbetstagare har rätt
till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en samman-
hängande tid av minst sju veckor
före den beräknade tidpunkten för
förlossningen och sju veckor efter
förlossningen. Av denna ledighet
skall två veckor vara obligatoriska
under tiden före eller efter förloss-
ningen.
En kvinnlig arbetstagare har
också rätt att vara ledig för att
amma bamet.Mammaledighet be-
höver inte vara förenad med att
föräldrapenning betalas ut. Vid
ledighet för att amma barnet gäller
inte 10-15 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
' Jfr rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder for att förbättra säker-
het och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligan har fött bam eller
ammar (EGT L 348, 28.11.1992, s. 1, Celex 392L0085).
19
Bilaga 4
Prop. 1999/2000:87
Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584)
Härigenom föreskrivs1 att 4 § föräldraledighetslagen (1995:584) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En kvinnlig arbetstagare har rätt
till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en samman-
hängande tid av minst sju veckor
före den beräknade tidpunkten för
förlossningen och sju veckor efter
förlossningen. Hon har också rätt
att vara ledig för att amma barnet.
4§
En kvinnlig arbetstagare har rätt
till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en samman-
hängande tid av minst sju veckor
före den beräknade tidpunkten för
förlossningen och sju veckor efter
förlossningen. Om hon inte är le-
dig på annan grund skall två veck-
or av denna mammaledighet vara
obligatoriska under tiden före eller
efter förlossningen.
Arbetstagaren har också rätt att
vara ledig för att amma barnet.
Mammaledighet behöver inte vara förenad med att föräldrapenning
betalas ut. Vid ledighet för att amma barnet gäller inte 10-15 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
1 Jfr rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder for att förbättra säker-
het och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött bam eller
ammar (EGT L 348, 28.11.1992, s. 1, Celex 392L0085).
20
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-22
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 2000 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i föräldraledighetslagen (1995:584).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Helga Hullmann.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Bilaga 5
Prop. 1999/2000:87
21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 20000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Thalén, Winberg, Lindh, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Mes-
sing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Rosengren
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:87 Obligatorisk mammale-
dighet
22
2.5 Lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:000)
Härigenom föreskrivs att 56 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen
(1999:000)14 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
56 kap.
1999/2000:SkU5
Bilaga
Vid bedömningen av om ett fö-
retag är ett fåmansföretag skall
sådana delägare som är fysiska
personer och ingår i samma krets
av närstående räknas som en per-
son. Detsamma gäller vid bedöm-
ningen av om ett handelsbolag är
ett fåmanshandelsbolag i fråga om
fysiska personer som genom inne-
hav av andelar eller på liknande
sätt har ett bestämmande inflytan-
de i handelsbolaget.
Med delägare i fåmansföretag
eller fåmanshandelsbolag avses
den som, direkt eller indirekt, äger
eller på liknande sätt innehar an-
delar i företaget.
Med företagsledare i ett få-
mansföretag eller ett fåmanshan-
delsbolag avses den eller de fysis-
ka personer som genom eget eller
närståendes innehav av andelar
och sin ställning i företaget har ett
väsentligt inflytande i företaget.
När det gäller företag som avses i
2 § första stycket 2 och 4 § första
stycket 2 anses som företagsledare
den som har den faktiska bestäm-
manderätten över en viss verk-
samhet och självständigt kan för-
foga över dess resultat.
5§
Vid bedömningen av om ett fö-
retag är ett fåmansföretag enligt
2 § 1 eller ett fåmanshandelsbolag
enligt 4 § 1 skall en person och
hans närstående (närståendekrets)
anses som en fysisk person. Pröv-
ningen skall göras med utgångs-
punkt från den äldste personen
och därefter i fallande åldersord-
ning. En person som inräknats i en
närståendekrets skall inte medräk-
nas i någon ytterligare krets.
§
Med delägare i fåmansföretag
eller fåmanshandelsbolag avses
den som, direkt eller indirekt, äger
eller på liknande sätt innehar an-
delar i företaget.
Med företagsledare i ett få-
mansföretag eller ett fåmanshan-
delsbolag avses den eller de fysis-
ka personer som genom eget eller
närståendes innehav av andelar
och sin ställning i företaget har ett
väsentligt inflytande i företaget.
När det gäller företag som avses i
2 § 2 och 4 § 2 anses som före-
tagsledare den som har den faktis-
ka bestämmanderätten över en viss
verksamhet och självständigt kan
förfoga över dess resultat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
14 Lydelse enligt regeringens proposition 1999/2000:2.
39
1999/2000:SkU5
Sammanfattning.........................................................................................1
Propositionen.............................................................................................1
Motioner väckta med anledning av propositionen.....................................3
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999.................................4
Utskottet....................................................................................................5
Slopade stoppregler...............................................................................5
Inkomstfördelning i familjen................................................................7
Förbjudna lån........................................................................................7
Personalavveckling...............................................................................8
Ikraftträdandet av slopade stoppregler..................................................9
Fördelning av inkomst mellan tjänst och kapital i fåmansföretag.......10
Övriga frågor.......................................................................................11
Hemställan..........................................................................................12
Reservationer...........................................................................................14
1. Slopade stoppregler (mom. 1) - v...................................................14
2. Inkomstfördelning i familjen (mom. 2) - m, kd, c, fp.....................14
3. Förbjudna lån (mom. 3 och mom. 8 i motsvarande del) - m, kd,
fp.........................................................................................................15
4. Personalavveckling (mom. 4) - m, kd, fp.......................................16
5. Fördelning av inkomst mellan tjänst och kapital i fåmansföretag
(mom. 6) - m, kd, fp...........................................................................17
6. Fördelning av inkomst mellan tjänst och kapital i fåmansföretag
(mom. 6) - c........................................................................................18
Bilaga, propositionens lagtext..................................................................19
Eländers Gotab 59580, Stockholm 1999
40
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1601) om
uppskov med beskattningen vid andelsbyten
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1998:1601) om uppskov med be-
skattningen vid andelsbyten skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1999/2OOO:SkU5
Bilaga
5§
Som villkor för uppskov gäller följande:
1. Är säljaren en fysisk person, skall han ha sitt egentliga bo och hem-
vist i Sverige eller stadigvarande vistas här.
2. Det köpande företaget skall vara en juridisk person av något av föl-
jande slag:
a. ett svenskt aktiebolag,
b. ett sådant utländskt bolag som anges i 16 § 2 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt eller
c. ett utländskt företag som är hemmahörande i en stat som är medlem
i Europeiska gemenskapen och som uppfyller villkoren i artikel 3 leden a
och c i det av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna
direktivet om en gemensam ordning för beskattning avseende fusioner,
fissioner, överföringar av tillgångar och andelsbyten, som berör bolag
från olika medlemsstater, i direktivets lydelse den 1 januari 1995
(90/434/EEG).
3. Avser avyttringen en sådan
kvalificerad andel som anges i 3 §
12 a mom. lagen om statlig in-
komstskatt och äger säljaren ome-
delbart efter avyttringen - ensam
eller tillsammans med sådana när-
3. Avser avyttringen en sådan
kvalificerad andel som anges i 3 §
12 a mom. lagen om statlig in-
komstskatt och äger säljaren ome-
delbart efter avyttringen - ensam
eller tillsammans med sådana när-
stående som anges i punkt 14
trettonde stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) - direkt eller indirekt
andelar i det köpande företaget
med minst en fjärdedel av rösteta-
let för samtliga andelar i företaget,
gäller följande. Det köpande före-
tagets verksamhet skall till huvud-
saklig del bestå av rörelse eller
direkt eller indirekt innehav av
andelar i dotterföretag som till
huvudsaklig del bedriver rörelse.
Med rörelse avses annan verksam-
het än innehav av kontanta medel
eller värdepapper. Med dotterfö-
stående som anges i punkt 14
sjunde stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) - direkt eller indirekt
andelar i det köpande företaget
med minst en fjärdedel av rösteta-
let för samtliga andelar i företaget,
gäller följande. Det köpande före-
tagets verksamhet skall till huvud-
saklig del bestå av rörelse eller
direkt eller indirekt innehav av
andelar i dotterföretag som till
huvudsaklig del bedriver rörelse.
Med rörelse avses annan verksam-
het än innehav av kontanta medel
eller värdepapper. Med dotterfö-
37
retag avses ett företag i vilket det
köpande företaget direkt eller indi-
rekt äger andelar med mer än
hälften av röstetalet för samtliga
andelar i företaget. En andel skall
inte anses som kvalificerad om
retag avses ett företag i vilket det
köpande företaget direkt eller indi-
rekt äger andelar med mer än
hälften av röstetalet för samtliga
andelar i företaget. En andel skall
inte anses som kvalificerad om
1999/2000: SkU5
Bilaga
bestämmelserna i 3 § 12 b mom.
lagen om statlig inkomstskatt inte
skall tillämpas på grund av be-
stämmelserna i 3 § 12 e mom. den
lagen.
bestämmelserna i 3 § 12 b mom.
lagen om statlig inkomstskatt inte
skall tillämpas på grund av be-
stämmelserna i 3 § 12 e mom. den
lagen.
4. Det överlåtna företaget skall vara en sådan juridisk person som an-
ges i 2 eller en svensk ekonomisk förening.
5. Vid utgången av det kalenderår då avyttringen sker skall det köpan-
de företaget inneha andelar i det överlåtna företaget med ett sammanlagt
röstetal som överstiger hälften av röstetalet för samtliga andelar i det
överlåtna företaget. Har särskilda skäl medfört att det köpande företaget
avyttrat andelar i det överlåtna företaget efter andelsbytet, är det dock
tillräckligt att ett sådant innehav har förelegat vid någon tidpunkt efter
andelsbytet under det nämnda kalenderåret. Villkoret i denna punkt till-
lämpas inte vid fusion eller fission.
6. En skattepliktig realisationsvinst skall ha uppkommit. Har den avytt-
rade andelen utgjort lagertillgång hos säljaren, krävs i stället att ersätt-
ningen överstiger det värde på andelen som gäller vid beskattningen.
7. Om ersättning i pengar har utgått, skall den skattepliktiga realisa-
tionsvinsten överstiga denna del av ersättningen. Har den avyttrade an-
delen utgjort lagertillgång hos säljaren, krävs i stället att skillnaden mel-
lan hela ersättningen och det skattemässiga värdet av andelen överstiger
ersättningen i pengar.
Denna lag träder i kraft den 31 december 1999.
38
Eländers Gotab 59856, Stockholm 2000