Regeringens proposition
1999/2000:86

Ett informationssamhälle för alla

Prop.
1999/2000:86

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 28 mars 2000

Göran Persson
Björn Rosengren
(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås mål, inriktning och prioritering av områden för
IT-politiken. Vidare föreslås en ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
en ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd samt en ansvars-
fördelning vad gäller informationssäkerhetsarbetet.
Informationstekniken präglas av snabbhet och gränslöshet. Utveck-
lingen påverkar oss alla och förändrar våra levnadsvillkor. 1996 års IT-
proposition innehöll bl.a. förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett
handlingsprogram och prioriterade statliga uppgifter. Dessa har följts upp
och avrapporterats åren 1997 och 1998. En tredje uppföljning ingår nu
som en bilaga till föreliggande proposition. Regeringen anser att tidigare
angivna grundläggande mål kan ligga kvar men att de behöver utvecklas
och preciseras. Det gäller också de prioriterade åtgärdsområdena.
Mot bakgrund av att Sverige redan är en ledande IT-nation bör
ambitionen vara att Sverige som första land blir ett informationssamhälle
tillgängligt för alla. För att uppnå detta krävs målmedvetna insatser inom
varje politikområde. Regeringens strävan är att IT-politiken skall bidra
till ökad måluppfyllelse av de allmänna politiska målen och föreslår en
inriktning som skall vara vägledande.
Regeringen föreslår vidare att statens insatser främst ska prioritera tre
uppgifter. Dessa är: tilliten till IT, kompetensen att använda IT samt till-
gänglighet till informationssamhällets tjänster.
För att underlätta en utbyggnad av IT-infrastrukturen med hög över-
föringskapacitet i befintliga ledningsnät och kanalisationer föreslås änd-
ringar i ledningsrättslagen (1973:1144). Ledningsrättslagen ger möjlighet
att efter ett förrättningsförfarande bevilja rätt att på någon annans mark
dra fram och begagna ledningar (ledningsrätt). I lagen föreslås några nya
bestämmelser som bl.a. innebär att den som erhållit ledningsrätt för
elektrisk starkströmsledning för vilken koncession krävs eller för stark-
strömsledning som behövs för teleledning ska ha rätt att, utan nytt förätt-
ningsförfarande, utnyttja befintligt utrymme för att dra fram och begagna
vissa andra ledningar som kan utnyttjas för bl.a. IT-ändamål. De nya be-
stämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
Propositionen innehåller dessutom inriktning för statens åtaganden vad
avser IT-infrastrukturen. Inriktningen avser omfattningen av stöd till
utbyggnad i glesbygd och kommande utformning av stöd till kommuner
för att möjliggöra abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i
glest bebyggda områden genom lokala transport- och accessnät samt
skattereduktion för abonnenter för anslutning till kommunikationsnät
med hög överföringskapacitet.
I propositionen ingår också ett förslag om ändring i lagen (1982:80)
om anställningsskydd. Förslaget innebär att enbart den omständigheten
att en arbetstagare har sin arbetsplats i bostaden inte skall medföra att
arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Lagändringen föreslås träda i
kraft den 1 augusti 2000.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 6
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144) 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd 9
3 Ärendet och dess beredning 10
4 Utgångspunkter för IT-politiken 13
4.1 Utvecklingen mot informationssamhället 13
4.2 Sverige som IT-nation 14
4.2.1 Ett internationellt perspektiv på Sverige 14
4.2.2 Den svenska IT-användningen i arbete och
hem 15
4.3 IT:s betydelse på några viktiga områden 16
4.3.1 IT, sysselsättning och tillväxt 16
4.3.2 IT och livskvalitet 17
4.3.3 IT och demokrati 18
4.3.4 IT och massmedierna 19
4.4 IT-politiken 19
4.4.1 Vidtagna IT-politiska åtgärder 19
4.4.2 Utgångspunkter för en IT-politik för
framtiden 22
5 Mål, handlingsprogram och lagförslag 24
5.1 Det IT-politiska målet 24
5.2 IT-politikens inriktning 25
5.2.1 Förslag om IT-politikens inriktning 25
5.2.2 Prioriterade uppgifter för staten 31
5.2.3 Ett handlingsprogram för statens insatser 32
5.3 Tillit till IT 35
5.3.1 Allmän inriktning 35
5.3.2 Informationssäkerhet 35
5.3.3 Åtgärder inom prioriterade
informationssäkerhetsområden 44
5.3.4 Export av kryptoprodukter 49
5.4 Kompetens 49
5.4.1 Statliga insatser 49
5.4.2 Bakgrund 51
5.4.3 Skolväsendet 54
5.4.4 IT och vuxenutbildning 58
5.4.5 Kompetensutveckling i arbetslivet 60
5.4.6 IT vid universitet och högskolor 63
5.4.7 Elektronik och IT-baserad industri 66
5.4.8 Ett kompetenscentrum för Internetteknik 67
5.4.9 IT-forskningen inom EU 68
5.5 Tillgänglighet 69
5.5.1 Inledning 69
5.5.2 Allmänt om teknisk infrastruktur 70
5.5.3 Förslag till ändring i ledningsrättslagen 71
5.5.4 Ett nationellt IT-infrastrukturprogram 77
5.5.5 Informationsteknikens betydelse för regional
utveckling och utjämning 86
5.5.6 Övriga insatser för den tekniska
infrastrukturen 89
5.5.7 Samhällets informationsförsörjning 94
5.5.8 Statistik om informations- och
kommunikationsteknik 96
5.6 Användningen av IT 97
5.6.1 IT för demokrati 97
5.6.2 Staten som föregångare inom IT-användning 100
5.6.3 Elektronisk handel 103
5.6.4 Hälso- och sjukvård, stöd och service samt
socialförsäkring 112
5.6.5 Konvergensen mellan tele-, data- och
medieverksamhet 115
5.6.6 Skydd av barn från skadligt innehåll 117
5.6.7 Marksänd digital-TV 119
5.6.8 IT i arbetslivet 120
5.6.9 Ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd 122
5.6.10 IT-användningen och en ekologiskt hållbar
utveckling 126
5.7 Ändring av årlig redovisning 128
6 Börsintroduktion av Telia AB 129
7 Ekonomiska konsekvenser 130
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 131
9 Författningskommentar 131
9.1 Lag om ändring i ledningsrättslagen 131
9.2 Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd 133
Bilaga 1 Redogörelse för utvecklingen efter 1996 års IT-proposition 134
Bilaga 2 Sammanfattning av Statskontorets rapport Svenska delen av
Internet (1997:18) 214
Bilaga 3 Sammanfattning av Statskontorets rapport Sammanhållen
strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18) 216
Bilaga 4 IT-infrastrukturutredningens förslag till ändring i
ledningsrättslagen 219
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser 220
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 222
Bilaga 7 Lagrådets yttrande 224
Bilaga 8 Distansarbetsutredningens lagförslag 225
Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser 226
Bilaga 10 Lagrådets yttrande 227
Bilaga 11 Ordförklaringar och förkortningar 228
Bilaga 12 Tekniska begrepp inom IT-infrastrukturområdet 232
Bilaga 13 Statistik 245
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars 2000 272

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
2. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
dels godkänner vad regeringen föreslår om
3. IT-politiskt mål (avsnitt 5.1),
4. IT-politikens inriktning (avsnitt 5.2.1),
5. prioriterade uppgifter (avsnitt 5.2.2),
6. ansvarsfördelning vad gäller informationssäkerhetsarbetet
(avsnitt 5.3).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144)
Härigenom föreskrivs att det i ledningsrättslagen (1973:1144) skall
införas tre nya paragrafer, 3 a, 13 d och 29 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 a §
Ledningsrätt som avser sådan
ledning som anges i 2 § första
stycket 2 ger ledningens inne-
havare rätt att inom det utrymme
som har upplåtits för ledningen
dra fram och begagna även
sådana ledningar som anges i 2 §
första stycket 1.
Ledningens innehavare får dra
fram ledning med stöd av första
stycket tidigast två veckor efter det
att fastighetens ägare underrättats
om när arbetet skall påbörjas.
Underrättelse skall anses ha skett
när meddelandet sänts med brev
till fastighetsägaren under dennes
adress.

13 d §
I fråga om ersättning för skada
och intrång på grund av att
ledningen dras fram och begagnas
med stöd av 3 a § skall be-
stämmelserna i 4 kap. expropria-
tionslagen (1972:719) tillämpas.
Vid tillämpningen av 3 § i samma
kapitel skall den tid om tio år som
där anges räknas från den dag då
fastighetsägaren underrättats om
när arbetet skulle påbörjas.

29 a §
Bestämmelserna i 5 och 6 kap.
expropriationslagen (1972:719)
skall tillämpas i fråga om
ersättning enligt 13 d §.
I fråga om rättegångskostnader
gäller vad som sägs i 16 kap. 14 §
andra och tredje stycket, 17 kap.
3 § andra stycket och 18 kap. 2 §
andra stycket fastighetsbild-
ningslagen (1970:988) om rätte-
gångskostnader i mål om inlösen-
ersättning.

____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha följande lydelse.

22 §

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta
följande turordningsregler.
Har arbetsgivaren flera drifts-
enheter, fastställs en turordning för
varje enhet för sig. Om arbets-
givaren är eller brukar vara bunden
av kollektivavtal, fastställs en
särskild turordning för varje av-
talsområde. Finns det i ett sådant
fall flera driftsenheter på samma
ort, skall inom en arbets-
tagarorganisations avtalsområde
fastställas en gemensam turord-
ning för samtliga enheter på orten,
om organisationen begär det senast
vid förhandlingar enligt 29 §.
Har arbetsgivaren flera
driftsenheter, fastställs en tur-
ordning för varje enhet för sig.
Enbart den omständigheten att en
arbetstagare har sin arbetsplats i
sin bostad medför inte att den
arbetsplatsen utgör en egen
driftsenhet. Om arbetsgivaren är
eller brukar vara bunden av
kollektivavtal, fastställs en särskild
turordning för varje avtalsområde.
Finns det i ett sådant fall flera
driftsenheter på samma ort, skall
inom en arbetstagarorganisations
avtalsområde fastställas en
gemensam turordning för samtliga
enheter på orten, om organisa-
tionen begär det senast vid för-
handlingar enligt 29 §.
Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i varje
arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren.
Arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbets-
tagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre
ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas
fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde
enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för
det fortsatta arbetet.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000

3 Ärendet och dess beredning
Sedan år 1994 har regeringen haft en kommission för analys av
informationsteknikens påverkan på samhällsutvecklingen, IT
kommissionen. Kommissionen genomför analyser och pekar på framtida
möjligheter inom IT-området samt främjar en bred användning av
informationsteknik. Arbetet är långsiktigt. IT kommissionen arbetar i
nätverk, s.k. observatorier som bildats för prioriterade områden:
Demokrati och medborgarskap, Informationssäkerhet, IT-rättsliga frågor,
IT-infrastruktur, Kunskap och kompetens samt Tillväxt. Uppdraget
sträcker sig till den 30 maj 2003.
Regeringen lämnade våren 1996 propositionen Åtgärder för att bredda
och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125)
till riksdagen. Det är den som avses när i det följande talas om 1996 års
IT-proposition. Förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett handlings-
program och prioriterade uppgifter lades fram. Riksdagen godkände
regeringens förslag och gav också regeringen till känna vad
trafikutskottet anfört om att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna inom IT-
användningen borde uppmärksammas tydligare och att regeringen borde
återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi för detta arbete
(bet. 1995/96:TU 19, rskr.1995/96:282). Riksdagen gav även regeringen
tillkänna att den parlamentariska förankringen skulle stärkas genom en
årlig rapportering till riksdagen av utvecklingen inom IT-området.
Regeringen har hittills lämnat två skrivelser till riksdagen
(skr 1997/1998:19, bet. 1997/98:TU7 samt skr. 1998/99:2,
bet. 1998/99:TU4). I föreliggande proposition lämnas den begärda
skrivelsen i form av en redogörelse för utvecklingen samt uppföljning av
de mål som tidigare satts upp inom IT-området i bilaga 1.
I propositionen föreslås ett nytt mål, inriktning samt prioriterade
uppgifter för IT-politiken. Under propositionsarbetet har flera
myndigheter bl.a. Statskontoret, Post- och telestyrelsen (PTS), Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Statens institut för
kommunikationsanalys (SIKA) under hand getts tillfälle att komma med
synpunkter på förslagen. De har lämnat vissa synpunkter men inte haft
något att invända mot förslagen i stort.
Regeringen uppdrog genom beslut den 26 september 1996 åt
Statskontoret att utreda den svenska delen av Internet innefattande en
beskrivning av Internet, att göra en analys av framtida krav och komma
med förslag till åtgärder. Statskontoret skulle undersöka behovet av och
förutsättningarna för att öka säkerheten och användbarheten i den
svenska delen av Internet. Uppdraget redovisades för regeringen den
1 oktober 1997. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 2.
Rapporten innehåller inga lagförslag.
Vidare uppdrog regeringen den 25 september 1997 åt Statskontoret att
ta fram en sammanhållen strategi som skulle precisera statens ansvar och
ange hur säkerhetsarbetet kunde inordnas i det nationella handlings-
programmet för IT samt hur arbetet med IT-säkerhetsfrågorna borde
organiseras och fördelas mellan olika statliga myndigheter. Statskontoret
lämnade sin rapport Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet
den 24 juni 1998. Rapporten innehåller inga lagförslag. En samman-
fattning av rapporten finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats.
En sammanställning över remissvaren finns tillgängligt i Närings-
departementet (dnr N1999/504/ITFoU).
Regeringen uppdrog den 2 juli 1997 åt en särskild utredare att utreda
behovet av förutsättningarna för, samt konsekvenserna av en samordning
av lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig radiokommunikation
och televerksamhet med utgångspunkt i att lagstiftningen bör underlätta
utvecklingen av elektroniska informationstjänster och ta tillvara
medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på
sådana tjänster. Utredaren skulle också bedöma om det behövs ytterligare
lagstiftning för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald
inom området för elektroniska informationstjänster samt för att motverka
skadliga konkurrensbegränsningar. Utredningen antog namnet
Konvergensutredningen. Uppdraget redovisades i april 1999 i
betänkandet (SOU 1999:55) Konvergens och förändring. Samordning av
lagstiftningen för medie- och telesektorerna. Betänkandet har remiss-
behandlats. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i
Kulturdepartementet (dnr. Ku1999/1683).
Ledningsrättslagen
Regeringen beslutade den 23 juli 1998 att tillsätta en särskild utredare
med uppdrag att utreda tillgången till avancerad informations- och
kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalt och socialt
perspektiv. Utredaren skulle presentera förslag till hur staten i samverkan
med näringsliv och teleoperatörer skulle kunna uppnå god regional och
social täckning av sådan infrastruktur (dir. 1998:61). Utredaren lämnade
den 11 juni 1999 sitt betänkande Bredband för tillväxt i hela landet
(SOU 1999:85). IT-infrastrukturutredningen föreslog vissa ändringar i
ledningsrättslagen (1973:1144) bl.a. för att underlätta utbyggnaden av
ledningar med hög överföringskapacitet.
I denna proposition tar regeringen endast upp den förslagna ändringen
i ledningsrättslagen (1973:1144) som gör det möjligt att utan nytt
förrättningsförfarande kunna utnyttja ledningsrätt för starkström även för
ledning för telekommunikation. Utredningens övriga författningsförslag
bereds inom Regeringskansliet.
Utredningens lagförslag i den delen finns i bilaga 4. Betänkandet har
remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Närings-
departementet (dnr N1999/8354/ITFoU).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 februari 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslaget
utan erinran.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Vissa redaktionella ändringar har
gjorts i lagtexten i förhållade till lagrådsremissen
Turordning vid distansarbete
Regeringen bemyndigade den 5 juni 1997 chefen för Arbetsmarknads-
departementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över
regleringen av distansarbete. Med stöd av detta bemyndigande för-
ordnades den 26 juni 1997 en särskild utredare. Utredarens uppgift var
bl.a. att belysa förekomsten av olika former av distansarbete, de
konsekvenser som sådant arbete kan ha för arbetsförhållandena, den yttre
miljön och i andra avseenden samt klarlägga de hinder lagstiftningen kan
innebära för att införa och genomföra distansarbete samt behovet av
skydd för den enskilde. Den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen,
arbetsmiljölagen, arbetstidslagen, jämställdhetslagen, lagstiftningen om
ansvar och ersättning för skada på person eller egendom samt
socialförsäkringslagstiftningen skulle ingå i översynen, liksom annan
lagstiftning som kan ha betydelse för införandet och utförandet av
distansarbete. Utredaren skulle slutligen föreslå de ändringar eller
kompletteringar av lagstiftningen som erfordrades. Utredaren (under
namnet distansarbetsutredningen) lämnade i september 1998 sitt
betänkande Distansarbete (SOU 1998:115). Betänkandet innehåller en
belysning av olika aspekter på distansarbetet samt en beskrivning av
svårigheterna att beräkna omfattningen av distansarbete, bl.a. med
hänsyn till att det saknas en enhetlig definition av begreppet. Enligt
Statistiska centralbyråns Arbetskraftundersökning 1998 förlägger
emellertid 9 procent av samtliga arbetstagare eller 300 000 personer i
Sverige sitt arbete till hemmet regelbundet. Betänkandet innehåller vidare
en redovisning av vilka regler som gäller och behovet av förändrad
reglering genom lagstiftning eller avtal.
I betänkandet lämnas två lagförslag. Det ena lagförslaget avser en
ändring av turordningsreglerna i 22 § lagen (1982:80) om anställnings-
skydd (anställningskyddslagen) medan det andra avser en ändring i
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) beträffande
avdrag för bostadskostnad. Utredaren lämnar vidare förslag om
försöksverksamhet, information och forskning om distansarbete samt om
kartläggning av utlokaliserad verksamhet. Utredaren redovisar dessutom
till hjälp för parterna i distansarbetsförhållanden en checklista över frågor
som bör beaktas i avtal och överenskommelser om distansarbete.
Regeringen tar här upp förslaget till ändring av anställningsskydds-
lagen. Övriga förslag kommer att beredas vidare i Regeringskansliet.
Distansarbetsutredningens förslag till ändring av anställningsskydds-
lagen finns i bilaga 8. Betänkandet har remissbehandlats och en för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N1999/1419/ARM).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 2 mars 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag likalydande med det som finns i propositionen.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Lagrådet har lämnat förslaget utan
erinran.

4 Utgångspunkter för IT-politiken
Sverige är en av världens mest framstående IT-nationer med bl.a. en
stark industriell bas, hög användning av informationsteknik (IT) både
inom offentlig och privat sektor samt en stark expansion av företag inom
IT-sektorn. Sverige är t.ex. världsledande inom trådlös kommunikation
och Internetanvändning. Bakgrunden till detta är bl.a. svenska traditioner
inom tekniskt systembyggande. Sverige har en lång ingenjörs- och
innovationstradition inom telekommunikationsområdet. En förklaring är
den breda användningen av IT och snabbheten hos stora grupper i
samhället att acceptera den tekniska utvecklingen, bl.a. stimulerad av
personaldatorreformen år 1998. Andra bakomliggande förklaringar är det
pågående kunskapslyftet, den sedan gammalt väl utbyggda teleinfra-
strukturen, den internationellt sett tidiga liberaliseringen av tele-
marknaden och det faktum att svenska universitet anslöt sig till Internet
långt före resten av Europa. Den svenska traditionen med pragmatisk
samverkan mellan stat och näringsliv är också en viktig framgångsfaktor.
Sveriges ställning som tidig användare av avancerad teknik ger goda
förutsättningar för framtiden.
4.1 Utvecklingen mot informationssamhället
Samhället står i dag mitt uppe i en samhällsomvandling som går under
namn som den digitala revolutionen eller IT-revolutionen . Motorn i
processen är informationstekniken, IT. Informationstekniken represen-
terar en ny basteknik, precis som en gång elektriciteten och bensinmotorn
i industrialismens barndom. Snart kommer informationstekniken att
finnas representerad överallt i samhället, informationssamhället .
Informationstekniken präglas av snabbhet, växelverkan och gränslös-
het. Tid och rum spelar allt mindre roll. Människor kan lättare kontakta
varandra. Gamla arbeten och branscher försvinner, samtidigt som nya
uppstår. Information flödar fritt i nästan obegränsad omfattning.
Informationstekniken förändrar vår verklighet, hastigt och dramatiskt.
Denna utveckling kommer att beröra och påverka oss alla. Villkoren för
företagande, arbetsliv, kultur, utbildning och politik förändras i det in-
formationssamhälle som nu är under framväxt.
Vad är IT?
Begreppet IT har mycket snabbt blivit en självklar del av vårt
vardagsspråk. Ändå är det långtifrån självklart eller entydigt vad det står
för. I Trafikutskottets betänkande (bet. 1995/96:TU19) gjordes följande
definition: Informationsteknik, IT, är ett samlingsbegrepp för olika
tekniker som används för att skapa, lagra, bearbeta, överföra och
presentera ljud, text och bild. IT gör denna hantering möjlig oberoende
av mängden information och geografiska avstånd. Sammansmältningen
av tele-, data- och medieområdena har lett till att begreppet IT numera
omfattar all datorbaserad hantering av information. Begreppet
informations- och kunskapssamhället används vidare som en benämning
på en vidareutveckling av industrisamhället där information och kunskap
utgör en allt viktigare resurs för att skapa nationellt välstånd.
Denna proposition kommer i första hand att följa denna definition, i
vilken även digital kommunikationsteknik ingår. IT kan sägas vara ett
stort tekniskt system för informationshantering och kommunikation i vid
mening, som bygger på en sammansmältning av olika tekniker och äldre
infrastrukturer, främst datorn och telesystemet samt TV- och annan
medieteknik. Men det är viktigt att vara klar över att IT och
informationssamhället inte bara är en integration av datorer, medieteknik
och telesystem i snävt teknisk mening, utan också ett sociotekniskt
system där ägandeform, organisation och regelverk i hög grad avgör
utvecklingen. Det krävs människor och organisationer som bygger, driver
och utnyttjar systemen, och det krävs rättsliga och ekonomiska villkor
som reglerar dem. Med andra ord spelar sociala, kulturella, politiska och
ekonomiska faktorer en avgörande roll för informationsteknikens
utveckling.
Det engelska begreppet för IT är Information Technology, eftersom
technology även betyder teknik. Detta begrepp översätts här till
informationsteknik, inte informationsteknologi som normalt sett
betecknar vetenskapen om informationsteknik. I bilaga 11 finns ord-
förklaringar och i bilaga 12 beskrivs några begrepp inom IT-
infrastrukturområdet.
4.2 Sverige som IT-nation
4.2.1 Ett internationellt perspektiv på Sverige
I Sverige går utvecklingen mycket snabbt inom IT-området. Vi har en
stark och snabbt växande IT-sektor och en jämförelsevis intensiv
användning av IT i mer traditionella näringar. Sverige är bland världens
ledande nationer vad gäller antal telefonlinjer, mobiltelefoner, datorer
och Internetabonnemang per invånare (se även bilaga 13 med statistik).
Den svenska telemarknaden var en av de första inom EU att konkurrens-
utsättas, vilket innebar att Sverige utgjorde en utmärkt testmarknad. Nära
160 teleoperatörer har till Post- och telestyrelsen anmält att de bedriver
televerksamhet enligt telelagen. Det område som fått mest upp-
märksamhet det senaste året rör utvecklingen av ny teknik för att
använda Internet över de mobila näten. Här är Sverige i absolut
världsklass. Detta är glädjande och betyder att Sverige har goda
möjligheter att även fortsättningsvis vara bland de ledande länderna i
världen när det gäller IT-utveckling. Det sker ett betydande inflöde av
utländska investeringar till Sverige avseende forskning och utveckling
(FoU) på IT-området. Flera av världens största IT- och telekom-
munikationsföretag har nyligen valt att förlägga forskningsintensiv
verksamhet till Sverige. Sådana företag är t.ex. Microsoft, Nokia, Intel
och IBM.
Det förekommer en rad olika indikatorer på vad som utgör en ledande
IT-nation och det finns många internationella jämförelser på IT-
området. Ett lands IT-mognad mäts inte bara med förekomsten av
infrastruktur och hårdvara av olika slag utan också i attityder och
beteendeförändringar hos företag och hushåll. Sverige är en ledande IT-
nation på många områden, men inte alla.
Analysföretaget IDC (International Data Corporation) publicerar
årligen en global analys av informationssamhällets utveckling, ett s.k.
World Times Information Society Index (ISI). Enligt den senaste under-
sökningen, som presenterades i februari i år, är Sverige inte bara ledande
i Europa utan har även passerat USA som IT-nation. Den främsta driv-
kraften bakom de svenska framgångarna anges vara personalköpen av pc,
som har ökat pc-användningen och kunnandet i Sverige. Efter Sverige
och USA kommer Finland, Norge och Danmark.
Sett till informationsteknikens andel av BNP har Sverige den näst
högsta i världen efter USA. Vidare var Sverige OECD:s fjärde största
exportör av kommunikationsutrustning år 1997 och när det gäller export
av program hamnade Sverige på en tionde plats samma år.
Internet växer globalt sett snabbare än vad något annat informations-
tekniskt verktyg gjort tidigare. Mängden överförd information på Internet
fördubblas var hundrade dag. Med hänsyn till antalet användare och
andelen Internetanvändare av befolkningen är tre länder eller regioner
ledande i Europa, nämligen Storbritannien, Tyskland och de nordiska
länderna, enligt en rapport från Sveriges Tekniska Attachéer. Enligt
andra uppgifter är Sverige det land i Europa där procentuellt sett flest
invånare använder Internet. I jämförelse med USA ligger Sverige och
övriga nordiska länder bra till. I Norden är Internetanvändningen i nivå
med den nordamerikanska. Ett stort antal undersökningar visar att
elektronisk handel, närmare bestämt konsumenthandel över Internet, för
närvarande är mest utbredd i Nordamerika men även här är Sverige
tillsammans med de övriga nordiska länderna ledande i Europa.
4.2.2 Den svenska IT-användningen i arbete och hem
Undersökningar visar att 60 70 procent av sysselsatta i Sverige har
tillgång till datorer på arbetet. Enligt Statskontoret hade 89 procent av de
sysselsatta i statlig verksamhet och 78 procent i landstingen tillgång till
dator på arbetsplatsen våren 1998. I kommuner och i enskild sektor var
andelen betydligt mindre, ca 60 procent.
Antalet människor med tillgång till dator i hemmet har under 80- och
90 talen ökat markant i Sverige, från tre procent av den vuxna
befolkningen år 1985 till drygt hälften i dag.
År 1998 infördes möjligheten att skattefritt kunna använda en av
arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning för privat bruk. Förut-
sättningen för skattefriheten är att förmånen väsentligen riktar sig till
hela den stadigvarande personalen på arbetsplatsen. Reformen har fått
stort genomslag. Mellan åren 1997 och 1998 har andelen anställda som
har tillgång till dator i hemmet ökat från 48 till 67 procent, vilket är den
högsta årliga ökningstakten sedan år 1994. Fortfarande finns det
skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Bland LO-
medlemmarna var 1998 andelen som hade tillgång till dator i hemmet
51 procent, medan motsvarande andelar för TCO-medlemmarna var
76 procent och för SACO-medlemmarna 84 procent. Dessa skillnader
medför också att datortillgången i hemmet är mindre för vissa barn och
ungdomar än andra.
Användningen av dator och Internet varierar med etnisk tillhörighet,
kön, ålder och med inkomst- och bostadsförhållanden. Fler kvinnor än
män saknar helt erfarenhet av dator- och Internetanvändning.
Användningen sjunker kraftigt med stigande ålder och är högre för
höginkomsttagare än låginkomsttagare. Högutbildade har betydligt mer
datorerfarenhet än lågutbildade. Storstadsinvånare använder dator och
Internet mer än glesbygdsbefolkningen.
Ett tecken på att den nya tekniken inte sprider sig i jämn takt i
samhället är att invandrare som grupp använder IT i mindre utsträckning
än andra grupper.
Tendenser till ökade klyftor mellan olika gruppers teknikanvändning är
allvarliga ur flera aspekter, t.ex. när det gäller möjligheterna att ta del av
information, kultur och samhällsinformation eller att starta företag och
söka arbeten. Det innebär också att obalanser i tillgången till information
riskerar att förstärkas och att ett utanförskap i samhällslivet befästs (se
bilaga 13, med statistik om IT-användningen).
4.3 IT:s betydelse på några viktiga områden
Nedan beskrivs några områden för vilka IT har en genomgripande
betydelse. Detta hindrar givetvis inte att IT har stor betydelse även på
andra områden.
4.3.1 IT, sysselsättning och tillväxt
Informationsteknikens potential börjar nu realiseras i form av ökad
produktivitet och högre tillväxttakt. Alltfler studier visar på positiva
effekter. En OECD- studie visar att i genomsnitt kan 18 procent av till-
växten i G7 länderna mellan 1990 och 1996 förklaras av IT-
investeringar. IT:s effekt på tillväxten har ökat kraftigt. Åren 1985 1990
berodde enbart 7 procent av tillväxten på IT-investeringar. I genomsnitt
kan enligt studien 20 procent av ökningen i ländernas arbetsproduktivitet
1990 1996 förklaras av investeringar i IT.
Övergången till informationssamhället kommer tveklöst att medföra
stora förändringar både i vardagen och i arbetslivet. Att ny teknik leder
till att vissa arbeten eller yrkeskategorier rationaliseras bort är det ingen
tvekan om. Oftast är rationaliseringar själva syftet med ny teknik. På lång
sikt behöver detta inte leda till ökad arbetslöshet. Historiskt sett har
tekniska förändringar som inneburit att arbetstillfällen försvunnit också
inneburit nya arbetstillfällen och högre inkomster. Ekonomins
kompensationsmekanismer tenderar att skapa nya jobb i den takt som de
gamla försvinner. Den ökade IT-användningens effekt på syssel-
sättningen, och därmed även den ekonomiska tillväxten, är beroende av
hur väl dessa mekanismer fungerar.
Vid övergången till IT ersätts exempelvis olika yrkesgrupper med IT-
specialister. Samtidigt kan IT leda till ökad produktivitet och därmed till
att priset på slutprodukter sänks. Om detta resulterar i en ökad
konsumtion kan sysselsättningsminskningen motverkas. Vidare kan en
inkomsteffekt uppkomma. Rationaliseringarna resulterar i ökad lön eller
vinst. Detta leder till en ökad efterfrågan någonstans i ekonomin, vilket i
sin tur bidrar till ökad sysselsättning. Slutligen kan den nya tekniken
skapa arbetstillfällen genom att lägga grunden för en ny verksamhet, t.ex.
dataindustri, och nya typer av tjänster.
Inga empiriska observationer stöder antagandet att introduktionen av
IT leder till en bestående arbetslöshet. Att t.ex. USA, Kanada och Japan
kan uppvisa bättre sysselsättningsläge än de flesta europeiska länder kan
inte förklaras med att dessa i mindre utsträckning skulle använda sig av
IT som rationaliserar bort arbetstillfällen. Tvärtom så har dessa länder en
relativt hög IT-mognad. Dessutom har de europeiska länder som har
kommit längst vid genomförandet av IT också en tendens att ha en lägre
arbetslöshet. Tillgången till en effektiv IT-infrastruktur kan exempelvis
vara en viktig faktor för sysselsättningen.
Den snabba introduktionen av IT i alla samhällets sektorer kan dock
medföra en omställningsperiod där vissa ställs utanför arbetsmarknaden.
För att motverka detta kan utbildning behövas som kompletterar och
breddar kompetensen för att uppfylla de krav som informationssamhället
ställer.
Ungdomsgenerationen beskrivs ofta som en IT-generation. Den har
ofta ett stort försprång gentemot den äldre generationen när det gäller den
moderna informationstekniken.
4.3.2 IT och livskvalitet
För många människor med funktionshinder kan utvecklingen inom IT-
området innebära ökade möjligheter att kommunicera med andra. Att
nära följa och ta del av hälso- och sjukvård, utbildning, kultur, samhälls-
debatt och underhållning kan höja livskvaliteten väsentligt för många
som annars skulle ha svårt att ta del av samhällets tjänster och aktiviteter.
Många barn med funktionshinder kan t.ex. om de har tillgång till datorer
med bra program och styrhjälpmedel leka som andra barn. Vid datorn
kan elever i skolan också arbeta i sin egen takt och på sin egen nivå vilket
kan stärka självkänslan.
En väl utvecklad och tillgänglig teknik kan också underlätta för äldre
och för personer med funktionshinder att kunna bo kvar i sin bostad.
Anhöriga kan med hjälp av sådan teknik få bättre stöd, kunskaper och
information om vårdbehov och stödinsatser. Den enskilde och anhöriga
kan få en bättre trygghet genom en bättre medicinsk övervakning t.ex.
vid avancerad hemsjukvård.
4.3.3 IT och demokrati
Utvecklingen av Internet öppnar nya möjligheter för insyn och dialog,
direktdemokrati och medborgarkontroll. Informationstekniken öppnar
helt nya vägar för medborgare eller grupper av medborgare att sluta sig
samman. Mycket talar för att förmågan att söka och hitta information i
olika elektroniska medier, framför allt på Internet, kommer att vara en
viktig faktor för demokratin i framtidens samhälle.
De flesta myndigheter, kommuner och landsting har på senare år
etablerat sig på Internet och erbjuder en kontaktyta för människor och
företag. På en del webbplatser har mötesplatser skapats genom
elektroniska konferenser, där det är möjligt att föra en dialog med andra
medborgare och med de förtroendevalda. Lagstiftningen utgör en av
hörnstenarna för ett ordnat och organiserat samhällsliv. Regeringen har
här beslutat att det skall byggas upp ett nytt system på Internet där var
och en har gratis tillgång till innehållet i lagar och andra grundläggande
rättskällor.
Det börjar också bli vanligare att åtminstone de ledande politikerna
presenteras på kommunens och landstingets webbplats. Det är redan
regel att förtroendevalda har en egen e-postadress på samma sätt som de
har ett telefonnummer.
Dessa nya forum för demokratisk dialog kan innebära att informations-
mängden och antalet kontakter rent allmänt kommer att öka. För de
politiskt förtroendevalda bör denna form av dialog med enskilda, företag
och organisationer kunna innebära en positiv och krävande förändring av
politikerrollen.
I ett antal kommuner och landsting eller regioner pågår ett utvecklings-
arbete som syftar till att komplettera traditionella mötesformer med nya
nätverksbaserade arenor med stöd av IT. Genom dessa nätverk kan
medborgarna, deras organisationer, partier, folkrörelser och studie-
förbund gratis eller till en mycket låg kostnad föra dialoger. Information
kan spridas om lokala händelser, gula sidor till företag, kommunal
information m.m. Dessa nätverk gör det möjligt att skapa virtuella torg
där medborgare, förtroendevalda, organisationer och studieförbund kan
mötas. Dialogen på dessa torg kan förändra de enskilda människornas
möjlighet till inflytande men också politikerrollen och de politiska
partiernas sätt att arbeta. Information kan snabbt sökas och finnas som
sedan kan användas för att påverka eller agera på olika sätt.
Frågan är om dessa nätverk också kan få sådana som inte tidigare har
engagerat sig i politiska frågor att informera sig, delta i diskussioner och
därefter manifestera sin åsikt. Erfarenheterna är ännu ganska begränsade,
såväl i Sverige som internationellt, av hur IT kan användas för att skapa
diskussionsforum som främjar den demokratiska dialogen mellan
förtroendevalda och medborgare.
4.3.4 IT och massmedierna
Massmedierna spelar en central roll i vår moderna demokrati. Mass-
medierna bidrar till den gemensamma kunskap som är en förutsättning
för att vi skall kunna leva och verka tillsammans.
IT-utvecklingen innebär att möjligheterna att sprida och komma åt
information radikalt förbättras. Därmed förändras förutsättningarna för
massmedierna. De traditionellt strikta gränserna mellan olika medie-
former, och mellan massmedier å ena sidan och IT och datakommunika-
tion å den andra, är i dag på väg att upplösas. Förståelsen av massmedier
som i huvudsak liktydigt med press, radio och TV räcker inte längre till
för att täcka den allt större mångfalden av medieformer. Olika
massmedier kan numera rymmas inom en och samma distributionskanal.
Utbyggnaden av den tekniska IT-infrastrukturen är därför betydelsefull
även ur ett mediepolitiskt perspektiv.
Statens åtgärder inom massmedieområdet syftar till att stödja medierna
i deras viktiga demokratiska uppgifter. Politiska ställningstaganden inför
utbyggnaden av IT-infrastrukturen måste baseras även på målsättningar
som yttrandefrihet, tillgänglighet, mångfald och valfrihet. Det är
angeläget att se till att IT-utvecklingen inte resulterar i att informations-
klyftorna förstärks eller att förutsättningarna för massmedierna att
fullgöra sina demokratiska uppgifter försvagas.
IT-utvecklingen får också betydelse för tillämpningen av den
lagstiftning som reglerar dessa områden. I synnerhet rör detta
yttrandefrihetsgrundlagen, radio- och TV-lagen samt telelagen. En och
samma tjänst kan i dag täckas av olika regelverk, ibland samtidigt, enbart
beroende på vilket medium eller vilken distributionskanal som används,
eller på vilket sätt mottagaren tar del av tjänsten. Den tekniska
utvecklingen ger också upphov till nya tjänster och medieformer som kan
vara svåra att sortera in i gällande regelsystem.
En viktig uppgift för regeringen under de närmaste åren är därför
arbetet med att samordna lagstiftningen på tele- och medieområdena.
4.4 IT-politiken
4.4.1 Vidtagna IT-politiska åtgärder
Ovan har regeringens IT-politik exemplifierats med förändrade
skatteregler som ledde till en kraftig expansion av anställdas tillgång till
dator i hemmet. Regeringen har de senaste åren även i övrigt vidtagit en
mängd åtgärder för att ge gynnsamma förutsättningar för användningen
av IT. De prioriterade uppgifterna för staten som fördes fram i 1996 års
IT-proposition låg inom tre områden:
- rättsordningen,
- utbildningen och
- samhällets informationsförsörjning.

Vad avser rättsliga regler har integritetsskyddet stärkts vid behandling
av personuppgifter inom telekommunikationsområdet samt vid data-
kommunikation. Sverige deltar i arbetet på internationella regler för att
underlätta elektronisk handel. En ny bokföringslag har införts för att
kunna tillämpas oberoende av vilken teknik som används vid bokföring.
Även andra åtgärder för att öka informationssäkerheten har vidtagits och
ett utvecklingsarbete pågår exempelvis för ett säkrare Internet i Sverige.
Regeringen har i januari 2000 föreslagit riksdagen vissa ändringar i
telelagen (1993:597) i propositionen Ökad konkurrens på mobiltele-
marknaden. Förslaget innebär att operatörer med egna mobila telenät blir
skyldiga att upplåta nätkapacitet för mobila teletjänster. Syftet är att öka
konkurrensen, mångfalden och valfriheten på mobiltelemarknaden vilket
bör leda till lägre priser för användarna. Vidare har de regler som har
betydelse för möjligheten till distansarbete setts över av Distans-
utredningen. Ett av förslagen från utredningen behandlas i denna
proposition.
Inom utbildningsområdet pågår en kraftig satsning på IT på alla nivåer.
En nationell satsning görs på IT i skolan (ITiS). Satsningen består främst
av kompetensutveckling av lärare samt ett särskilt statsbidrag för att
förbättra skolornas anslutningar till Internet. Inom kunskapslyftet är
grundläggande datakunskap det i särklass största ämnet. Inom den
kvalificerade yrkesutbildningen finns åtskilliga yrkesutbildningar inom
IT-området. Högskolesektorn genomgår en kraftig expansion. Mellan år
1997 och år 2002 ökas antalet högskoleplatser med 89 000 platser över
hela landet. Examination av civilingenjörer ökade under 1990 talet med
30 procent. Inslagen av IT och möjligheten att välja inriktning mot IT har
blivit mycket vanliga inom många högskoleutbildningar. T.ex. har
Högskolan i Karlskrona/Ronneby med drygt 3000 studenter en tydlig
inriktning mot IT och KTH bygger upp ett IT-universitet i Kista. Genom
universitetsdatanätet SUNET har samtliga universitet och högskolor
förbindelser med kapaciteten 155 Mbit/s.
Enligt Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) genomgång av
forskningsprojekt inom IT-området har forskningsråd, sektorsorgan och
stiftelser mellan åren 1995 97 satsat 3,2 miljarder kronor i 2100 projekt,
dvs. ca 1 miljard kronor per år. Största finansiär var NUTEK som stod
för 40 procent. Merparten av projekten avsåg informationsteknik,
elektronik samt data- och systemvetenskap.
Det är viktigt att se Sverige som en del av en global marknad även när
det gäller tillgången till kompetens. Konkreta åtgärder vidtas därför av
regeringen för att göra det mer attraktivt för utländska studenter,
forskare, specialister m.m. att studera och arbeta i Sverige. Regeringen
har presenterat ett förslag om en särskild beskattning av utländska
nyckelpersoner, som anmälts till EG kommissionen. Förslaget innebär
att skatten sänks under tre år för utländska medborgare som arbetar i
Sverige under en begränsad tid inom bl.a. tekniskt avancerad och
forskningsintensiv verksamhet. Om kommissionen godkänner förslaget
skulle de nya bestämmelserna kunna träda i kraft fr.o.m. 1 januari 2001.
Vidare har regeringen tillsatt en utredning om rekrytering av utländska
studenter till Sverige (dir. 1999:100) med uppgift att utreda förut-
sättningarna för att i Sverige öka antalet studerande från andra länder,
särskilt utanför EES. I uppdraget ingår även att utreda hur informationen
i utlandet om svenska utbildningar fungerar.
Inom det tredje området, samhällets informationsförsörjning (som en
del av IT-infrastrukturen), kan nämnas det nya offentliga rätts-
informationssystemet som beslutades år 1999. Vidare har en enhetlig
princip införts för myndigheternas uttag av avgifter för data i elektronisk
form. Vad gäller utbyggnad av den tekniska infrastrukturen kan nämnas
att det under perioden skett en kraftig utveckling av stomnäten, bl.a. med
fiberoptik. Vidare har digitala TV-sändningar över marknätet inletts.
Bland IT:s användningsområden kan nämnas statliga insatser på skol-
och kulturområdena. En annan viktig insats är det statliga stödet till
museers och biblioteks fasta uppkoppling mot universitetdatanätet
SUNET.
IT-sektorn har blivit en av de största och den snabbast växande sektorn
i den industrialiserade delen av världen. I Sverige finns exempelvis
omkring 600 företag för utveckling av programvaror (källa: Information
Society Show, ISA, januari 2000). Deras försäljning har mer än
fördubblats mellan år 1997 och 1998 och förmodligen även mellan åren
1998 och 1999. Svenska företag har internationellt sett en ledande
ställning inom delområden som resursplaneringssystem, program för
bank- och finanssektorn, informationssäkerhet, program för hälso- och
läkemedelssektorn, konsulttjänster för Internet och nya medier. Inom
denna sektor skapas nya arbetstillfällen, nya möjligheter, nya produkter
och nya tjänster. För en nation kan en stark position i denna sektor vara
avgörande för att skapa en framtid med god ekonomisk tillväxt och hög
sysselsättning. Kunskap, kreativitet och mångfald är nyckelfaktorer för
framgång i informationsåldern. Regeringen arbetar aktivt med att
profilera Sverige som en ledande IT- och Internetnation bl.a. genom
export- och investeringsfrämjande åtgärder. Initiativ har därför tagits för
att stärka olika aktörers kontaktnätverk inom branschen, att genomföra
aktiva informationskampanjer i Sverige och utomlands samt för att höja
IT-kompetensen inom hela Utrikesförvaltningen. Arbetet sker i nära
samarbete med myndigheter, organisationer och företag inom IT- och
telekommunikationssektorn. Att verka för att ett europeiskt IT-institut får
sin placering i Sverige är i linje med dessa initiativ, liksom att Sverige
aktivt tar del i arbetet på EU-nivå i IT-relaterade frågor.
4.4.2 Utgångspunkter för en IT-politik för framtiden
Denna proposition innebär en vidareutveckling av den politik på olika
IT-områden som lades fast av riksdagen år 1996 (prop 1995/96:125,
bet.1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Motivet till en förnyad, bred
genomgång av IT-politikens olika områden är den oerhört snabba
tekniska utvecklingen de senaste åren som skapat helt nya förutsättningar
för användningen av IT. Av 1996 års IT-proposition framgår att använd-
ningen av IT skulle stimuleras genom att så många som möjligt skulle få
kunskap om IT och att detta skulle ske på ett sätt som befrämjade
kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Vidare skulle IT-politiken främja
Sveriges konkurrenskraft, öka kunskap, demokrati och rättvisa, främja
jämställdheten, utveckla välfärdssamhället i olika avseenden, t.ex. under
hänsynstagande till grupper med särskilda behov, samt öka effektiviteten
i offentlig förvaltning. Insatser på tre områden prioriterades,
rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning.
Utfallet av dessa mål behandlas i bilaga 1.
I huvudsak bör dessa allmänna mål bedömas som giltiga även i fort-
sättningen, inte minst målet att bredda och utveckla IT-användningen.
Regeringen anser dock att det finns skäl att göra några justeringar och
kompletteringar föranledda av den hårdnande internationella konkurren-
sen samt den oerhört snabba utvecklingen på IT-området, en utveckling
som bara delvis var känd 1996. Vidare bör målformuleringarna utvecklas
så att de blir lättare att utvärdera, kvalitativt och kvantitativt.
Några aspekter har fått ökad vikt i debatten sedan 1996 års proposition
och bör beaktas i den nya inriktningen:
Den kraftiga ökningen av antalet persondatorer och mobiltelefoner gör
att det blir alltmer angeläget att dessa och andra IT-utrustningar inordnas
under sunda kretsloppsprinciper. En annan miljöaspekt är att IT
förbättrar möjligheterna att åstadkomma miljöförbättringar t.ex. genom
intelligenta transporter och miljöövervakning.
Om utvecklingen av den nya tekniska infrastrukturen helt styrs av
marknaden, riskerar detta att missgynna landets glesare befolkade delar.
Dessa aspekter bör därför föras in i de nya målformuleringarna för IT-
politiken.
Politiken måste i ökande grad ta hänsyn till frågor om etnisk mångfald
och integration. Vilket också kan ha betydelse för IT-politiken, t.ex. i
vilken grad informationssamhället integrerar eller stänger ute vissa
grupper.
Även de prioriterade områdena bör preciseras något i förhållande till
1996 års IT-proposition. Vad gäller rättsordningen bör syftet markeras.
Informationssamhället bygger på användarnas förtroende för den nya
tekniken. Exempelvis bygger förutsättningarna för att utveckla
elektronisk handel i hög grad på den tillit till säkerheten som köpare och
säljare känner på denna framväxande marknad. För att främja tilliten bör
lagstiftningsåtgärder och åtgärder i syfte att underlätta branschöver-
enskommelser prioriteras.
Vad gäller utbildningen bör begreppet vidgas i riktning mot ett
uppmärksammande av individernas kompetens att utnyttja teknikens
potential. Kompetensen är ett resultat av utbildningsinsatser i skola,
arbetsliv och av det praktiska utnyttjandet av IT. Personaldatorreformen
medförde att stora grupper nu har tillgång till dator i hemmet. Detta
skapar goda förutsättningar för att utveckla IT-kompetensen hos den
stora allmänheten, samtidigt som behovet av mer specialiserad IT-
kompetens måste uppmärksammas om Sverige även i fortsättningen skall
kunna dra full nytta av IT i den internationella konkurrensen.
Samhällets informationsförsörjning är en del av infrastrukturen inom
IT-området. En annan del är den tekniska infrastrukturen. Båda delarna
syftar till att säkerställa tillgänglighet. Situationen har ändrats något
sedan den tidigare IT-propositionen konstaterade att de fysiska
kommunikationsnätverken var väl utbyggda i Sverige. Den hastiga
utvecklingen av Internet och en väntad expansion av kapacitetskrävande
kommunikationstjänster har visserligen lett till en omfattande utbyggnad
bl.a. av stomnäten men också till behov av ytterligare utbyggnad. Denna
kommer i första hand att ske genom marknadens försorg, men i de
glesast befolkade delarna av landet även bl.a. genom vissa insatser inom
regionalpolitikens ram. Med ökad teknisk och ekonomisk tillgänglighet
ökar kraven på enklare åtkomst till bl.a. offentlig information och bättre
informationstjänster.
Regeringen återkommer med förslag till nytt mål, inriktning och
prioriterade uppgifter i kapitel 5.
Grundläggande för en IT-politik för framtiden måste vara insikten om
IT:s allt större genomslag på allt fler områden. Utvecklingen på IT-om-
rådet och användningen av den nya tekniken skapar möjligheter till till-
växt, förbättrad välfärd, ökad kunskap och fördjupad demokrati. Detta
positiva utfall är dock inte givet. Tekniken inrymmer flera möjliga fram-
tider. En mörkare framtidsbild domineras av risker och problem som
utanförskap och utslagning, hot om nya sociala klyftor, kommersialise-
ring och förytligande av kulturella värden.
IT-politikens uppgift är att arbeta utifrån olika framtidsbilder och att
föreslå åtgärder som kan maximera möjligheterna och minimera
problemen.
IT handlar inte enbart om datorer, fiberoptiska kablar eller data-
program, utan även om människor, kunskaper, kommunikation och
kultur. Möjligheterna finns bland människor som funderar över teknikens
potentialer. Satsning på IT måste därför innebära satsning på människor
och att skapa möjligheter för uppbyggnad av kunskap och kompetens.
Genom att även i fortsättningen vidmakthålla och utveckla kompetens
samt skapa tillit och tillgänglighet skapas förutsättningar för både bredd
och kvalitet i det svenska informationssamhället. Bred IT-användning
och spetsanvändning behöver inte stå i motsatsställning till varandra. I
själva verket behöver Sverige både spets och bredd i IT-utvecklingen.
Inte bara välutbildade människor eller stora företag skall kunna använda
informationstekniken. Alla skall ha kompetens nog att tillgodogöra sig
dess nytta, ha tillit att våga använda informationstekniken samt att i
praktiken ha såväl fysisk som ekonomisk tillgång till nät med hög
överföringskapacitet. En bred användning är inte bara till fördel för dem
som därmed inkluderas i informationssamhället, utan bredden har också
stor betydelse för att en mer kvalificerad IT användning skall utvecklas.
IT politiken är i grunden inte ett tekniskt utan ett demokratiskt projekt
som handlar om att ge alla människor tillgång till den nya teknikens
möjligheter. Sverige är redan en av de ledande IT nationerna i världen.
Målet bör nu vara att Sverige skall bli det första landet som gör
informationssamhället tillgängligt för alla.

5 Mål, handlingsprogram och lagförslag
5.1 Det IT-politiska målet
Regeringens förslag: Det IT-politiska målet skall vara att Sverige
som första land blir ett informationssamhälle för alla.

Skälen för regeringens förslag: I 1996 års IT-proposition
(prop.1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) framhöll
regeringen att den nationella IT-strategin skulle ta sikte på att övergången
till informations- och kunskapssamhället skulle omfatta nationen i dess
helhet och att alla medborgare skulle kunna dra nytta av IT:s möjligheter.
Denna inriktning bör specificeras och formuleras som ett tydligt mål för
IT-politiken. Informationssamhället är globalt och genomtränger numera
alla samhällssektorer. För att ett land skall kunna hävda sig
internationellt krävs numera en framskjuten position på IT-området.
Sverige har redan i dag lyckats uppnå ställningen som en av världens
ledande IT-nationer. I 1999 års regeringsförklaring angavs målet att
Sverige skall vara en ledande IT-nation. Målet bör nu sättas ett steg
högre. Sverige skall sträva efter att som första nation bli ett
informationssamhälle för alla, varmed avses en bred IT-kompetens i
samhället och ett starkt förtroende för användandet av denna teknik, med
målet att lyckas med detta före andra länder.
Det finns en spänning i IT-politiken mellan å ena sidan de krav som
måste uppfyllas för teknisk och ekonomisk utveckling i en IT-bransch
som utvecklas blixtsnabbt i en global konkurrensmiljö, å andra sidan den
breddsatsning som krävs i IT-politiken för att alla skall kunna ta del av
informationssamhället. Kunskaper som förr endast fanns hos ett fåtal kan
nu göras tillgängliga och utnyttjas av alla. Målformuleringen bygger på
övertygelsen att breddsatsning är den enda hållbara grunden för att
Sverige långsiktigt skall kunna hävda sig i den internationella
konkurrensen.
Statens ansvar är att se till att förutsättningarna för utvecklingen är
goda och att de hinder som försvårar förverkligandet av detta mål
avlägsnas. Statens ansvar är också att bevaka att inte kriminella och
andra nedbrytande krafter får genomslag genom den nya tekniken.
5.2 IT-politikens inriktning
5.2.1 Förslag om IT-politikens inriktning
För att främja det ovan angivna målet för IT-politiken krävs mål-
medvetna insatser inom varje politikområde. Dessa insatser sker
naturligtvis inte för IT-politikens skull. IT är ett redskap som kan under-
lätta uppnåendet av målen inom ett antal politikområden. En framstående
ställning i det internationella informationssamhället underlättar genom-
förandet av angelägna politiska mål.
Innebörden av regeringens allmänpolitiska mål för de närmaste åren är:
sunda finanser och stabila priser,
tillväxt, fler arbetstillfällen och lägre arbetslöshet,
att Sverige skall vara en ledande kunskapsnation och en framstående
forskningsnation,
att stärka trygghet, rättvisa och välfärd,
att kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora
miljöproblemen är lösta,
att hela Sverige skall växa,
att uppnå större delaktighet i den demokratiska processen samt
trygghet och rättssäkerhet.
Regeringens strävan är att IT-politiken under de närmaste två åren i
väsentlig grad skall bidra till ökad uppfyllelse av de ovan nämnda
allmänna politiska målen.

Regeringens förslag: Vägledande inriktning för IT-politiken skall
vara att främja
tillväxt genom att:
- öka den svenska IT-sektorns internationella konkurrenskraft,
- bidra till nya marknader, fler jobb och ökad produktivitet i hela
samhället genom användningen av IT,
- öka den elektroniska handeln.
sysselsättning genom att:
- öka anställbarheten genom att ge IT-utbildning med hög kvalitet på
alla nivåer.
regional utveckling genom att:
- bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom
en bra IT-infrastruktur.
demokrati och rättvisa genom att:
- öka allas möjlighet till information om offentlig verksamhet och
delaktighet i politiska beslutsprocesser, både i Sverige och i övrigt
inom EU genom användningen av IT,
- bidra till ett aktivare medborgarskap genom att IT skapar nya
möjligheter att använda yttrandefriheten,
- att tillvarata IT:s möjligheter att bevara och utveckla kultur,
kulturarv och språk i Sverige,
- inte otillbörligt kränka människors integritet när IT används.
livskvalitet genom att:
- öka individernas välfärd genom användningen av IT i vardags- och
arbetslivet,
- höja utsatta gruppers livskvalitet genom användningen av IT.
jämställdhet och mångfald genom att:
- öka alla människors förutsättningar att utnyttja informations-
teknikens möjligheter oberoende av kön, ålder, etnisk bakgrund
och eventuella funktionshinder,
- bidra till att sammansättningen av IT-specialister motsvarar
befolkningen med avseende på kön och etnisk bakgrund.
en effektiv offentlig förvaltning genom att:
- låta den offentliga förvaltningen bli en föregångare i användningen
av IT,
- bidra till att elektronisk kommunikation sker på ett säkert sätt
mellan myndigheter, människor och företag.
ett hållbart samhälle genom att:
- använda IT för att främja en ekologisk hållbar utveckling,
- bidra till att minska transporters miljö- och hälsopåverkan genom
användning av IT,
- inordna IT-utrustningen i ett hållbart kretslopp.
Nedan beskrivs skälen till den angivna inriktningen inom de olika
politikområdena.
IT för tillväxt
Den föreslagna inriktningen innebär att den svenska IT-sektorn skall öka
sin internationella konkurrenskraft, att strategisk användning av IT skall
ge förutsättningar för nya marknader, fler jobb och ökad produktivitet i
hela samhället, samt att den elektroniska handeln skall öka.
Skälen för regeringens förslag: IT-sektorn är en sektor med hög
tillväxtpotential. En resursomvandling i ekonomin, från mindre
produktiva sektorer med en svagare efterfrågetillväxt till IT-sektorn,
kommer att ge en ökad tillväxt. En bred IT-kunskap leder också till att
andra sektorer kan öka sin IT-användning vilket ger ökade möjligheter
till tillväxt. Genom ökad konkurrenskraft kan Sverige bli ett attraktivt
land för utländska investeringar och utländsk kompetens på IT-området.
Småföretagens skalnackdelar, dvs. nackdelar på grund av begränsade
resurser, kan tänkas minska genom en ökad IT-användning.
De tre ovannämnda delinriktningarna inom tillväxtpolitiken är en
precisering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-proposition som
innebar att IT:s möjligheter skulle utnyttjas på ett aktivt sätt som bidrar
till att skapa tillväxt och sysselsättning och stärker Sveriges
konkurrenskraft. De nya formuleringarna understryker sambandet mellan
IT- politiken och tillväxten samt markerar ännu starkare än tidigare
vikten av elektronisk handel.
2 IT för sysselsättning
Den föreslagna inriktningen innebär att anställbarheten skall ökas genom
IT-utbildning med hög kvalitet på alla nivåer.
Skälen för regeringens bedömning: Inriktningen av sysselsättnings-
politiken är en precisering av motsvarande formulering i 1996 års IT-
proposition om att IT:s möjligheter skulle utnyttjas på ett aktivt sätt för
att skapa sysselsättning. Där framhölls även vikten av att värna allas
möjligheter och tillgång till information så att IT kunde bli ett medel för
ökad kunskap och kunskapsutveckling. Den nu föreslagna formuleringen
kopplar effekterna på sysselsättningen till tillgången på högkvalitativ IT-
utbildning i utbildningsväsendet. Regeringen har också i 1999 års
regeringsförklaring framhållit att Sverige skall vara en ledande kunskaps-
nation.
Kompetensfrågorna på IT-området har alltmer visat sig vara en
nyckelfråga för bredden och nyttan i användandet. Den tekniska
utvecklingen som följer av informationstekniken har medfört att
kunskapsbaserade verksamheter har fått ökad betydelse. Utbildnings-
systemet måste kunna utveckla de kunskaper som revolutionen inom
informationstekniken kräver. Alla medarbetare behöver kunna arbeta
självständigt med information, vilket förutsätter goda kunskaper i
åtminstone svenska, engelska, matematik och IT.
Bakgrunden till betydelsen av kompetensutveckling är att IT inte bara
ger stora möjligheter för framtiden utan också innebär en stor
strukturomvandling i arbetslivet. Det finns risker att en snabb
introduktion av IT i alla samhällets sektorer kan medföra en lång om-
ställningsperiod. Andelen låginkomsttagare som i hemmet har tillgång
till persondator är fortfarande väsentligt lägre än motsvarande andel av
personer med högre inkomster vilket kan förstärka ett handikapp på
arbetsmarknaden. Risken att stora grupper ställs utanför arbetsmarknaden
kan inte accepteras. Kraftfulla insatser för kompetensutveckling kan
minska denna risk.
3 IT för regional utveckling
Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall bidra till att skapa
förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en bra IT-infrastruktur.
Skälen för regeringens förslag: IT har en potential att minska
betydelsen av avståndsskillnader genom att tekniken underlättar
informationsöverföring och kontakter. Om människor och företag i hela
Sverige får goda förutsättningar att utnyttja den nya teknikens
möjligheter kan detta bidra till att förutsättningar för regional utveckling
och utjämning främjas. Människor i glesbefolkade delar av landet kan
med hjälp av IT ta del av service, kultur och handel för att aktivt söka
och få information i kontakter med myndigheter och företag.
Staten har ett ansvar för att en fungerande IT-infrastruktur finns
tillgänglig i hela landet. IT:s betydelse för tillväxten har påpekats ovan
och genom den föreslagna inriktningen framhålls vikten av att denna
effekt kommer hela landet till godo. IT-politikens regionala dimension
kommenterades inte i 1996 års IT-propositions allmänna inriktnings-
formuleringar.
4 IT för demokrati och rättvisa
Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall öka allas möjlighet till
information om offentlig verksamhet och delaktighet i politiska
beslutsprocesser, både i Sverige och inom EU, att IT skall skapa nya
möjligheter att utnyttja yttrandefriheten och bidra till ett mera levande
medborgarskap bl.a. genom god tillgång till en mångsidig nyhets-
rapportering och samhällsdebatt, att IT:s möjligheter för att bevara,
sprida och utveckla kultur, kulturarv, språk och identitet skall tillvaratas
samt att människors integritet inte otillbörligt skall kränkas när IT
utnyttjas.
Skälen för regeringens förslag: Inriktningen är en precisering och
komplettering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-proposition.
De tidigare formuleringarna innebar en strategi för att värna allas lika
möjligheter så att IT kunde bli ett medel för demokrati och rättvisa, att
skapa bred tillgång till information för bl.a. ökad delaktighet samt för att
bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i en allt mer
gränslös värld. Genom de nya formuleringarna framhävs särskilt värdet
av IT i samband med stärkandet av yttrandefrihet, av insyn även inom
EU samt av att IT inte otillbörligt får kränka integriteten. Inriktningen
innefattar inte bara det svenska språket och kulturen utan föreslås oavsett
kultur, språk och identitet som förekommer i Sverige.
IT kan göra det lättare att ta kontakt med politiker, att ta del av
besluten och underlättar därmed för alla att informera sig och påverka
den politiska processen. Människor kan med hjälp av IT samarbeta med
t.ex. grupper i det egna landet eller andra länder i samhällsfrågor och ha
mötesplatser på nätet. Genom utvecklingen av IT och Internet har det
blivit möjligt att sprida information ur olika offentliga databaser.
Information från dessa kan därmed bli enkelt åtkomlig för stora grupper
såväl inom som utom den offentliga förvaltningen. Det är angeläget att
enskilda får en god insyn i samhället och resultatet av det arbete som
utförs i förvaltningen. Att ha väl fungerande system för information om
innehållet i våra rättskällor (rättsinformation) och andra grundläggande
fakta från den offentliga sektorn är därför betydelsefullt bl.a. av
demokratiska skäl.
Statens åtgärder inom kultur- och medieområdet har som främsta syfte
att värna yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald. Med den snabba
sammansmältningen av medie-, data- och telekommunikationsområdena
måste det traditionella mediebegreppet utvidgas. Detta innebär bl.a. att
även IT-politiken måste beakta att tillgången till en mångsidig
nyhetsrapportering och samhällsdebatt skall säkerställas. Utbyggnaden
av den tekniska IT-infrastrukturen är därför i hög grad också en kultur-
och mediepolitisk fråga.
Genom IT kan tillgängligheten till kulturen och kulturarvet öka och
göras oberoende av tid och rum. Detta innebär att delaktigheten kan ökas
och att den mångfald och variation som finns inom landet synliggörs.
Genom kunskap om mångfald skapas förutsättningar för ökad respekt
och förståelse för olika människors kultur och kulturarv.
IT kan på grund av sin effektivitet när det gäller omfattning och
spridning av information, innebära risker för otillbörlig integritets-
kränkning. Det är viktigt att minimera dessa risker.
5 IT för livskvalitet
Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall användas på ett sådant
sätt i vardags- och arbetslivet att individernas välfärd tryggas samt att IT
också skall vara ett redskap för att höja utsatta gruppers livskvalitet.
Skälen för regeringens förslag: Inriktningen att höja livskvaliteten
motsvarar 1996 års IT-propositions strävan att utnyttja IT för att utveckla
välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet, samt att också
använda IT för att stödja grupper med särskilda behov av särskilda
åtgärder, t.ex. funktionshindrade och äldre. Den nya inriktningen betonar
tydligare IT:s möjligheter att nå ut överallt där enskilda individer behöver
tekniken och att den kan anpassas till de särskilda krav som utsatta
grupper ställer.
IT kan t.ex. användas för att äldre skall kunna bo kvar hemma längre,
och för att ge stöd och arbetsmarknadstillträde åt personer med
funktionshinder. IT kan underlätta även för boende i glesbygd.
Informationsteknikens betydelsen för sjukvården, bl.a. telemedicinska
tillämpningar, kan bli stor. Människors kontakter med myndigheter och
företag kan också förenklas genom IT-användning. Elektronisk handel
och Internetanvändning i övrigt gör att individen själv i större
utsträckning kan planera sin tid och t.ex. inte blir begränsad till myndig-
heters och företags öppettider.
6 IT för jämställdhet och mångfald
Den föreslagna inriktningen innebär att jämställdhet och mångfald
främjas genom att öka alla männniskors förutsättningar att utnyttja
informationsteknikens möjligheter oberoende av kön, ålder, etnisk
bakgrund och eventuella funktionshinder samt att sammansättningen av
IT-specialister bör bättre motsvara befolkningen med avseende på kön
och etnisk bakgrund.
Skälen för regeringens förslag: Inriktningen avseende jämställdhet är
en precisering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-proposition
om att IT-strategin skulle utnyttja såväl kvinnors som mäns erfarenheter
och kompetens i IT-utvecklingen. För att fullt ut kunna utnyttja Sveriges
potential på IT-området får inte människors tillträde till växande sektorer
av ekonomin hindras av invanda mönster, som begränsar individers
utbildnings- och yrkesval. Att tendensen till könsbundna studieval bryts
är en förutsättning för att kvinnor och män skall engageras i IT-samhället
på lika villkor. Ett särskilt råd för jämställdhetsfrågor som rör transport-
och IT-tjänster har inrättats (dir. 1999:83) med uppgift att behandla
frågor bl.a. om utbildning, kompetens och rekrytering.
Vad gäller kravet på mångfald har regeringen också i 1999 års
regeringsförklaring framhållit att Sverige skall vara en nation i mångfald,
varmed menas etnisk, religiös, språklig och kulturell mångfald. All form
av diskriminering hämmar utvecklingen. Även här gäller att människors
tillträde till växande sektorer av ekonomin inte får hindras av invanda
mönster och fördomar som begränsar individers utbildnings- och
yrkesval. Alla måste kunna ta del av informationssamhället.
För personer med funktionshinder förutsätter detta att IT-systemen är
tillgängliga och användbara.
7 IT för en effektiv offentlig förvaltning
Den föreslagna inriktningen innebär att den offentliga förvaltningen skall
vara en föregångare i användningen av IT bl.a. genom att elektronisk
kommunikation sker på ett säkert sätt mellan myndigheter, människor
och företag.
Skälen för regeringens förslag: Inriktningen av IT i förvaltningen är
en konkretisering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-
proposition om att IT skulle användas för att öka effektiviteten och
kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till medborgare
och företag. Regeringen angav också i 1999 års regeringsförklaring att de
offentliga myndigheterna skall vara föregångare i användandet av den
nya tekniken.
Med hjälp av IT kan information lämnas och tas emot på ett smidigt
sätt, bl.a. kan deklarationer och ansökningar göras via nätet. Inriktningen
bör vara att all den information individer och företag behöver få från, och
lämna till myndigheter bör finnas tillgänglig elektroniskt. En
förutsättning är att detta kan ske på ett säkert och lättillgängligt sätt och
då även med hänsyn till tillgänglighet för personer med funktionshinder.
Statlig förvaltning har av tradition legat i täten i användandet av IT, en
inriktning som skall gälla även i framtiden.
8 IT för ett hållbart samhälle
Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall användas för att främja
en ekologiskt hållbar utveckling, att datorer och annan IT-utrustning skall
inordnas i ett hållbart kretslopp och att IT skall bidra till att minska
transporters miljö- och hälsopåverkan.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen angav i 1999 års
regeringsförklaring att Sverige skall vara en nation i ekologisk balans.
Regeringen anser att detta också skall inbegripa IT. Det är en
komplettering av 1996 års IT-proposition som på denna punkt saknade en
övergripande inriktningsformulering.
Riksdagen har lagt fast övergripande miljömål. Med ny, resurseffektiv
teknik och andra tekniska landvinningar kan välfärd och välstånd byggas
upp utan att man samtidigt tär på miljön. Produktion av IT-produkter
medför miljöproblem i olika led från uttag av naturresurser, utsläpp vid
produktion, energiförbrukning, kemikalieanvändning, skrotning etc. Ett
arbete för att minska denna negativa effekt av själva varorna pågår.
Informationstekniken har möjlighet att bidra till en ekologiskt hållbar
samhällsutveckling. Detta förutsätter att IT-tillämpningarna planeras med
miljömålen i åtanke. Om IT-tillämpningar som distansarbete, styrning av
energiförbrukning, transportinformatik, dosering av kemikalier samt
analys av miljökonsekvenser används så kan de bidra till att minska
miljöpåverkan och resursförbrukning i samhället. Arbetet med att mäta
och analysera miljöproblem och konsekvenser för natur- och
kulturmiljön kan underlättas, effektiviseras, samordnas och spridas till en
stor mängd människor med hjälp av IT. IT möjliggör också ökad
effektivisering, styrning och ersättning av transporter.
5.2.2 Prioriterade uppgifter för staten
Regeringens förslag: När det bl.a. gäller regelsystem, utbildning och
infrastruktur skall staten prioritera att öka
- tilliten till IT,
- kompetensen att använda IT samt
- tillgängligheten till informationssamhällets tjänster
i syfte att skapa ett informationssamhälle för alla i enlighet med den
föreslagna inriktningen av IT-politiken.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen kan påverka IT-
användningen genom att verka för att öka människors kompetens inom
IT-området, förbättra informationsteknikens tillgänglighet, och genom
åtgärder som ökar användarnas tillit till den nya tekniken. De tre
områdena kan ses som regeringens huvudsakliga arbetsfält inom IT-
politiken.
Inriktningen av dessa mål bestäms av det IT-politiska målet om ett
informationssamhälle för alla. Tillit till IT skall inte förutsätta hög
teknisk kompetens eller dyr utrustning utan förtroende för att använda IT
för kommunikation, handel och höjd livskvalitet skall kunna skapas hos
alla användare. Kompetensen skall ökas inte bara hos ett fåtal specialister
utan en grundkompetens att utnyttja och förstå tekniken skall finnas hos
alla. Tillgänglighet skall inte bara finnas i de delar av Sverige som
attraherar marknadens aktörer utan i alla delar av landet.
Om Sverige skall hålla jämna steg med andra framstående IT-länder
måste höga och mycket speciella krav ställas på arbetskraft,
kapitaltillgång, datormognad och andra förutsättningar för ett gott
företagsklimat.
För att underlätta uppföljningen och utvärderingen av det IT-politiska
målet och IT-politikens inriktning är det viktigt att följa upp det arbete
som pågår på olika områden samt påskynda utvecklingen av indikatorer
inom de områden som är relevanta. En kontinuerlig uppföljning kan visa
om politiska åtgärder behöver ökas. En förbättrad IT-statistik är av stor
vikt för att utvärdering av måluppfyllelsen skall kunna ske.
Vid Europeiska Rådets möte i Helsingfors 10 11 december år 1999
presenterade Kommissionen ett initiativ på IT-området, eEurope Ett
informationssamhälle för alla (KOM(1999) 687 slutlig). Regeringen
ställer sig bakom initiativet. En handlingsplan kommer att antas vid
Europeiska Rådets möte 19 och 20 juni år 2000. Det är dock regeringens
uppfattning att initiativet behöver understödjas på ett mer aktivt sätt.
Därför har regeringen tagit fram ett förslag till att inrätta en EU
myndighet på IT-området för att understödja IT-utvecklingen inom EU
med utgångspunkt i eEurope.
5.2.3 Ett handlingsprogram för statens insatser
För att konkretisera de åtgärder som staten bör vidta, presenteras nedan
under de tre rubrikerna tillit, kompetens och tillgänglighet ett handlings-
program uppbyggt på ett antal insatser och konkreta handlingslinjer där
regeringen avser att arbeta vidare under den närmaste tiden. I
handlingsprogrammet redovisas även insatser inom några användnings-
områden. Inom många områden ankommer det på regeringen att fatta
beslut om åtgärder för att nå de politiska målen. Åtgärderna i handlings-
programmet ligger i många delar helt i linje med det ovannämnda
eEurope-dokumentet. Presentationen sker för överskådlighetens skull i
form av en kort inledande sammanfattning följd av en utförligare
redovisning i avsnitt 5.3 5.6.
Insatser för att öka tilliten till IT
Regeringens insatser syftar till bättre generella förutsättningar för
informationssäkerhetsarbetet. De beskrivs närmare i avsnitt 5.3 Tillit till
IT.
För den närmaste framtiden har regeringen valt att prioritera tre
områden: skydd mot informationsoperationer, ett säkrare Internet samt
elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik. Regeringen föreslår
också att riksdagen skall slå fast ansvarsfördelningen för informations-
säkerhetsarbetet.
Bland åtgärderna kan nämnas:
Att främja att den svenska delen av Internet skall kunna drivas
oberoende av funktioner utomlands.
Att tillhandahålla en säker och korrekt nationell tidsangivelse för
Internet via riksmätplatsen för tid och frekvens.
Att ta initiativ till en bred samverkan mellan de viktigaste aktörerna på
leverantörs- och användarsidan i syfte att få till stånd en samsyn om hur
man kan stimulera och utveckla en gemensam infrastruktur för
elektroniska signaturer, t.ex. genom en lösning baserad på s.k. smarta
kort.
Att på grundval av betänkandet Ds 1999:73 under våren 2000 föreslå
riksdagen en lag om elektroniska signaturer med syfte att underlätta
användningen av sådana.
Insatser för att öka IT-kompetensen
Regeringens insatser för att öka IT-kunskaperna beskrivs närmare i
avsnitt 5.4 Kompetens.
Bland åtgärderna kan nämnas:
Fortsätta den särskilda satsningen på IT i skolan (ITiS) under åren
2000 2001. Skolverket skall medverka till utveckling av IT:s användning
i skolan.
Satsning för att öka IT-kompetensen i småföretag bör genomföras
under en tvåårsperiod med start år 2001.
Kvinnors användning av IT kartläggs.
Ökning av antalet högskoleplatser över hela landet med 20 000 år 2000
och drygt 10 000 för vart och ett av åren 2001 och 2002. Tyngdpunkten
skall ligga inom det naturvetenskapliga och tekniska området.
KTH gör en satsning på ett IT-universitet i Kista.
Behovet av kompetens på IT-området har ökat kraftigt, t.ex. inom
området nätutbyggnad och IP-teknik. Högskolorna bör beakta detta i
dimensioneringen av utbildningen av IT-specialister av olika slag.
Resursförstärkning för utbyggnad av ett kluster med inriktning mot
kiselteknik.
Etablering av ett kompetenscentrum för Internetteknik med delvis
virtuell struktur inom högskolesektorn.
Insatser för ökad kompetensutveckling i arbetslivet.
Insatser för att öka tillgängligheten
Insatser för att öka tillgängligheten beskrivs närmare i avsnitt 5.5
Tillgänglighet.
Bland åtgärderna kan nämnas:
Förslag om ändring i ledningsrättslagen så att utbyggnad av infra-
struktur för kommunikation med hög överföringskapacitet underlättas.
Förslag till nationellt IT-infrastrukturprogram.
Ett kommersiellt stomnät som avses nå alla Sveriges kommun-
huvudorter.
Ett statligt stöd för de regionala ledningsförbindelser som prioriteras av
regional- och näringspolitiska skäl och som under de närmaste fem åren
inte bedöms komma till stånd på helt kommersiella grunder.
Ett statligt stöd till kommuner för att möjliggöra abonnentanslutning
med hög överföringskapacitet i glest bebyggda områden.
Skattelättnad för att stimulera anslutning till nät med hög överförings-
kapacitet.
Frågan om tillgång till accessnät genom lagstiftning bereds i
Regeringskansliet.
Utredning om åtgärder för att förebygga risker för lokal mono-
polisering av fastighetsnät för bredbandsanslutning.
Försöksverksamhet för bredband till funktionshindrade inleds med att
en förstudie genomförs.
En strategi utformas för att effektivisera och underlätta tillhanda-
hållandet av den offentliga informationen och utvecklingen av
elektroniska informationstjänster.
En samlad redovisning av statistik om information- och kommunika-
tionsteknik inom ramen för den officiella statistiken.
Insatser inom några användningsområden
Insatser inom några användningsområden beskrivs närmare i avsnitt 5.6
Användningen av IT.
Bland åtgärderna har nämnts:
Utveckling av s.k. 24 timmarsmyndigheter, som är elektroniskt till-
gängliga för informationsgivning och elektronisk självbetjäning dygnet
runt,
Åtgärder för att snabbt få till stånd för statsförvaltningen gemensamma
säkerhetslösningar som innefattar system för hantering av elektroniska
signaturer. Regeringen bedömer att arbetet måste intensifieras och har
därför uppdragit åt Riksskatteverket att i samverkan med
Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt Statskontoret
föreslå hur ansvaret för utfärdande och administration av certifikat och
elektroniska signaturer bör organiseras inom statsförvaltningen,
Ett förslag till hur EU-direktivet om elektronisk handel skall införlivas
i svensk lagstiftning skall utarbetas. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen i dessa frågor,
Regeringen skall verka för ökad information och ökat förtroende hos
konsumenter och små och medelstora företag för användande av
elektronisk handel,
En nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården,
inklusive användning av IT, skall upprättas,
En samarbetsgrupp inom Regeringskansliet och med medverkan från
kommun- och landstingsförbunden bör etableras för att vidareutveckla de
nationella förutsättningarna för en breddad användning av telemedicin,
Försök bör göras i olika typer av boendemiljöer för att öka
medborgarnas insyn och delaktighet i politiska beslutsprocesser,
Lagstiftningen bör samordnas inom tele-, data- och massmedie-
områdena,
Frågan om fortsatt utbyggnad av marksänd digital-TV skall avgöras av
riksdagen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga,
Lagen om anställningsskydd ändras så att anställningstryggheten blir
oberoende av var den distansarbetande arbetstagaren bor i förhållande till
huvudarbetsplatsen,
En särskild delegation tillsätts för att kartlägga hur IT-tillämpningar i
högre grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och främja en
hållbar utveckling,
Staten skall vara ett föredöme i att ställa tillgänglighets- och miljökrav
vid IT-upphandling i överensstämmelse med EG-rätten,
Börsintroduktion av Telia syftar till att ge företaget ännu större
möjligheter att utveckla sitt utbud av nät och tjänster.
5.3 Tillit till IT
5.3.1 Allmän inriktning
Regeringens bedömning: Regler och system på IT-området bör vara
sådana att de skapar förtroende genom att vara
- säkra, förutsägbara och teknikneutrala,
- internationella,
- skydda individens integritet.

Skälen för regeringens bedömning: Samhället är i dag betydligt mer
sårbart än tidigare. De öppna kommunikationsstandardernas snabba
utveckling har inneburit att gårdagens system med stordatorer i stor
utsträckning ersatts av distribuerade system för persondatorer i nätverk.
Detta har medfört en högre grad av informationsutbyte inom och framför
allt mellan organisationer. Nya tjänster växer fram genom Internet.
Sammankopplingen av kommunikation mellan system ökar exponeringen
av den information som hanteras. Detta för med sig att hoten mot
systemen ändrar karaktär. Bristande säkerhet kan medföra störningar i
informationshantering och informationsutbytet.
Företagens IT-användning och IT-sektorns utveckling är viktiga
faktorer för en ökad tillväxt i Sverige. Användningen och utvecklingen
får inte begränsas av brister i lagstiftning som medför minskad vilja att
investera i och utveckla IT. Exempelvis patentskydd och säkerhet är två
viktiga områden där en tydlig lagstiftning är av vikt. Individens skydd är
också viktigt, både för individen som konsument och för individen som
samhällsmedborgare.
Den osäkerhet som många människor i dag upplever inför IT hindrar
en effektiv användning. Osäkerheten rör dels integritetsfrågor, dels den
ekonomiska sidan. Om individer exempelvis skall våga göra elektroniska
affärer måste konsumentskyddet vara likvärdigt med det som gäller vid
traditionell handel. Dessutom måste betalningen vara trygg och smidig.
Den personliga integriteten måste också skyddas då myndigheter och
företag använder datoriserade system i allt större utsträckning, gällande
t.ex. socialförsäkring och sjukjournaler. Därför behövs en tydlig lag-
stiftning i dessa frågor.
5.3.2 Informationssäkerhet
Begrepp och definitioner
Det finns olika begrepp som beskriver säkerhet kring elektronisk
informationshantering. Informationssäkerhet, som är det övergripande
begreppet, omfattar IT-säkerhet (traditionell datasäkerhet) och admini-
strativ säkerhet som är relaterad till hantering av information i olika
verksamheter.
Begreppet IT-säkerhet används för att beskriva skydd av information i
informationsbehandlande tekniska system. IT-säkerhet kan delas upp i
ADB-säkerhet (bearbetning och lagring) och kommunikationssäkerhet.
Administrativ säkerhet avser regler för personal, säkerhetsklassifice-
ring av information m.m.
Fortsättningsvis kommer huvudsakligen det vidare begreppet
informationssäkerhet att användas. I följande avsnitt behandlas även
ämnesområdet informationsoperationer. Informationsoperationer är
samlade och samordnade åtgärder i fred, kris och krig till stöd för
politiska eller militära mål genom att påverka eller utnyttja motståndares
eller annan utländsk aktörs information och informationssystem. Det kan
ske genom att utnyttja egen information och egna informationssystem
samtidigt som dessa också måste skyddas. Ett viktigt inslag är att
påverka beslutsprocesser och beslutsfattande.
Det finns både offensiva och defensiva informationsoperationer. De
genomförs i politiska, ekonomiska och militära sammanhang. Exempel
på informationsoperationer är t.ex. informationskrigföring, massmedie-
manipulation, psykologisk krigföring och underrättelseverksamhet.
Defensiva informationsoperationer är samordnade och samlade åtgär-
der i fred, kris och krig avseende policy, operationer, personal och teknik
för att skydda och försvara information, informationssystem och förmåga
till rationellt beslutsfattande. I följande avsnitt behandlas främst skyddet
mot informationsoperationer.
Informationssäkerhetsarbetet
Regeringens förslag: Ansvaret för informationssäkerheten skall även
fortsättningsvis ligga hos de myndigheter, företag och organisationer som
har det normala verksamhetsansvaret.
Regeringens bedömning: För den närmaste framtiden bör tre
områden prioriteras: skydd mot informationsoperationer, ett säkrare
Internet samt elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik. En
tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet och skydd mot
informationskrigföring bör utformas.

Bakgrund till regeringens förslag: Riksdagen gav med anledning av
1996 års IT-proposition regeringen tillkänna sin syn på behovet av ett
mer samlande och samordnande ansvar för IT-säkerhetsfrågorna än för
närvarande (bet. 1995/96:TU:19, rskr. 1995/96:282). I det sammanhanget
skulle behovet av att koordinera Sveriges medverkan i det internationella
IT-säkerhetsarbetet beaktas. Riksdagen ansåg vidare att regeringen skulle
återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi på IT-säkerhets-
området, där regeringen preciserar statens ansvar och anger hur
säkerhetsarbetet inordnas i det nationella handlingsprogrammet för IT
samt hur säkerhetsarbetet bör organiseras.
Regeringen beslutade den 25 september 1997 att uppdra åt
Statskontoret att ta fram en sammanhållen strategi som preciserar statens
ansvar och anger hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella
handlingsprogrammet för IT samt hur arbetet med IT-säkerhetsfrågor bör
organiseras och fördelas mellan olika statliga myndigheter.
Regeringens syn på arbetet har breddats från IT-säkerhet till
informationssäkerhet och informationsoperationer. Utvecklingen under
de senaste åren redovisas närmare i bilaga 1.
Under år 1999 har regeringen behandlat informationsoperationer och
informationssäkerhet i propositionerna Förändrad-omvärld omdanat
försvar (prop. 1998/99:74) och Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30).
Flera pågående utredningar och uppdrag berör informationssäkerhets-
området och överväger om åtgärder behövs. Några av dessa utredningar
och uppdrag redovisas nedan.
Av regeringen tillsatta utredningar
Kommissionen för analys av informationsteknikens påverkan på
samhällsutvecklingen (IT-kommissionen, dir. 1998:38) skall bistå
regeringen i dess arbete med IT-frågor genom att ge råd och föreslå
konkreta åtgärder samt medverka till att information sprids till
allmänheten. IT-kommissionen har inrättat ett observatorium för
informationssäkerhet vars främsta uppgifter är dels att peka ut problemen
och föreslå åtgärder till regeringen, dels att sprida information om vikten
av informationssäkerhet.
Den 17 september 1998 beslutade regeringen att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att utreda hur domännamn skall behandlas inom
den svenska delen av Internet (dir. 1998:71). Utredningen skall granska
och utvärdera hur domännamn under huvuddomänen .se behandlas i dag.
Utredningen skall bl.a. beakta utvecklingen av funktioner för att
säkerställa informationskvaliteten i domännamnssystemet (DNS) samt
föreslå åtgärder för att påskynda införandet av Secure DNS, en standard
för säker hantering av domännamnsinformation, för toppdomänen .se.
Utredningen skall redovisa sina slutsatser under våren 2000.
Regeringen har i juni 1999 beslutat om direktiv för en särskild utredare
med uppgift att lämna förslag till principer för att åstadkomma en
förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för civilt försvar och
beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (dir. 1999:63).
Utredaren skall, efter analys av nuvarande ansvars- och rollfördelning,
föreslå hur utformningen av en tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet
och skydd mot informationskrigföring bör utformas. Utredningen skall
redovisa sina slutsatser under våren 2001.
Av regeringen beslutade uppdrag
Regeringen har överlämnat två lägesrapporter beträffande omställnings-
arbetet inför år 2000 till riksdagen, en i november 1998 (skr. 1998/99:40,
bet 1998/99:TU4, rskr. 1998/99:149) och en i maj 1999
(skr. 1998/99:111, bet. 1999/2000:TU3, rskr. 1999/2000:18).
Näringsministern redovisade läget inför skiftet till år 2000 inför
riksdagen den 30 november 1999. Inga stora felfunktioner i infra-
strukturen som kan hänföras till omställningen har rapporterats. 2000-
delegationen lämnar inom kort en slutlig redovisning av sitt uppdrag.
Regeringen beslutade den 4 november 1999 att ge Riksrevisionsverket
(RRV) i uppdrag att granska den statliga förvaltningens insatser för att
säkerställa den statliga verksamheten och viktiga samhällsfunktioner i
samband med IT-omställningen inför år 2000. Uppdraget skall redovisas
den 30 juni 2000.
Post- och telestyrelsen (PTS) har genom en ändring i myndighetens
instruktion från och med den 1 november 1999 bl.a. till uppgift att följa
utvecklingen av säkerheten vid elektronisk informationshantering. PTS
har fått flera uppdrag inom informationssäkerhetsområdet.
Regeringen beslutade således den 25 november 1999 att uppdra till
PTS att utreda förutsättningarna för att inrätta en särskild funktion för IT-
incidenthantering. En IT-incidenthanteringsfunktion syftar till att
motverka angrepp på informations- och kommunikationstekniska system
och infrastrukturer. PTS skall bl.a. föreslå lämplig ansvarsfördelning
mellan aktörerna, klarlägga behov av samarbete och kanaler för
informationsförmedling m.m. för en sektorsövergripande funktion för IT-
incidenthantering. Uppdraget skall redovisas den 1 september 2000.
Regeringen beslutade vidare den 9 december 1999 i regleringsbrevet
för PTS att myndigheten skall utreda hur den svenska delen av Internet
skall kunna drivas oberoende av funktioner utomlands bl.a. vägvals-
register, domännamnssystemet och enhetlig nationell tid och hur
oberoendet skall kunna kontrolleras. Behovet av en testmiljö för detta
ändamål, testmiljöns innehåll och inriktning skall också prövas. PTS
skall särskilt uppmärksamma vilka möjligheter telelagen ger att ställa
krav på teleoperatörerna inom detta område. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 maj 2000.
IT-kommissionen och Statskontoret har, var för sig, under våren 1999
inkommit med förslag om organisation för hantering av certifikat och
krypteringsnycklar i Sverige. Dessa frågor bereds inom Regerings-
kansliet och som en del i detta arbete har regeringen givit Statskontoret i
uppdrag att utreda behoven av åtgärder för att tillgodose kraven på säker
elektronisk överföring av dokument och meddelanden till, från och inom
statsförvaltningen. Statskontoret har i februari 2000 lämnat in första
redovisning av detta uppdrag i rapporten Säker kommunikation i
statsförvaltningen.
I december 1996 tillsatte regeringen en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet om informationskrigföring (Ag IW, Fö 1997:A) med
uppdrag att följa utvecklingen av hot och risker inom området
informationskrigföring. I gruppens uppgifter ingår också att sprida
kunskap om vad informationskrigföring innebär, komma med förslag till
ansvarsfördelning samt föreslå riktlinjer för en strategi på området.
Arbetsgruppen har hittills lämnat två rapporter till regeringen. Förslagen
från gruppen har behandlats i propositionen Förändrad omvärld
omdanat försvar (prop. 1998/99:74).
Arbetsgruppen har bl.a. pekat på att ett viktigt inslag i arbetet med att
minska sårbarheten i informationssystem är aktiv IT-kontroll. Aktiv IT-
kontroll innebär att kvalificerade IT-säkerhetsexperter tillåts undersöka
informationssystem i syfte att finna sårbarheter. Arbetssättet har visat sig
fungera väl när det gäller att bl.a. identifiera allvarlig sårbarhet i
komplexa informationssystem och nätverk.
Regeringen överväger att genomföra en sådan övningsverksamhet som
redovisats ovan. De närmare formerna skall emellertid prövas ytterligare.
Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 2000 avseende
Försvarsmakten, uppdragit åt Försvarsmakten att genomföra en
förberedande övning för att öka säkerheten i samhällsviktiga
informationssystem. Försvarsmakten skall vidare redovisa ett förslag till
en metod för hur aktiv IT-kontroll kan bedrivas i informationssystem av
samhällsviktig karaktär.
I regleringsbrevet för 1998 fick ÖCB i uppdrag att, i samråd med
berörda funktionsansvariga myndigheter och Försvarsmakten, redovisa i
vilken utsträckning sårbarheten hos den civila infrastrukturen kan be-
dömas vara gränssättande för totalförsvarsförmågan under vissa
antaganden. Denna utredning, har uppmärksammat de inbördes
beroenden som finns mellan el, tele- och IT-system. Mot bakgrund av
detta betonar ÖCB vikten av att denna konvergens beaktas i en framtida
utbyggnad av kommunikationsvägarna, eftersom dessa kommer att bli av
största betydelse för den civila beredskapen. ÖCB redovisade uppdraget
den 16 mars 2000. Ärendet bereds för närvarande inom Regerings-
kansliet.
Statskontorets rapport: Den 24 juni 1998 överlämnade Statskontoret
rapporten Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18). I
denna har Statskontoret formulerat övergripande mål, roller och ansvars-
fördelning för informationssäkerhetsarbetet.
Rapporten överensstämmer till vissa delar med regeringens förslag.
Några områden som Statskontoret har lämnat förslag inom är emellertid
föremål för andra utredningar.
Det övergripande ansvaret för informationsförsörjningen i alla viktiga
samhällsfunktioner bör enligt Statskontorets ytterst ligga på regeringen
och det statsråd som har ansvaret för IT-frågorna. Det övergripande
ansvaret för statens egen informationsförsörjning bör ligga på det statsråd
som har ansvaret för den statliga förvaltningsstrukturen.
För att möjliggöra en bred samverkan i informationssäkerhetsfrågor på
hög nivå föreslår Statskontoret att ett rådgivande organ knyts till
regeringen med företrädare för alla delar av samhället.
Det verkställande ansvaret inom säkerhetsområdet bör åvila de
myndigheter som var och en inom sitt område har ett delansvar.
Statskontoret föreslår att Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) får i
uppdrag att koordinera detta arbete.
Enligt rapporten skall ÖCB även få ansvar för en samordnad
incidentrapportering för statsförvaltningens IT-system.
I rapporten skriver Statskontoret att det finns brister i samordningen av
Sveriges deltagande i det internationella arbetet kring informations-
säkerhet.
Den ökande användningen av Internet föranleder Statskontoret att ta
med Internet i strategin och föreslå åtgärder för den svenska delen av
Internet.
Remissinstanserna: Statskontorets rapport remissbehandlades under
hösten 1998. Remissinstanserna är överlag positiva till rapporten.
Flertalet anser att det är angeläget med en strategi på området. Flera
remissinstanser anser att elektroniska signaturer och kryptering borde ha
behandlats utförligare i rapporten. Remissyttrandena finns samlade i
Näringsdepartementets ärende med dnr N1999/504/ITFoU.
Få remissinstanser har kommenterat förslaget till hur arbetet skall
bedrivas inom regeringen. Länsrätten i Stockholms län menar att ansvaret
bör samlas på så få händer som möjligt, t.ex. en samordningsfunktion
inom Statsrådsberedningen. Försvarsmakten vill att en särskild IT-
säkerhetsminister utses, utöver det statsråd som har ansvar för IT-
frågorna, så att dessa frågor inte skapar intressekonflikter.
Några remissinstanser har kommenterat rapportens förslag om ett
rådgivande organ knutet till regeringen. Länsrätten i Stockholms län vill
placera organet i Statsrådsberedningen. Post- och telestyrelsen, IT-
kommissionen, Svenska Kommunförbundet och IT-företagen är positiva
till förslaget. En instans, 2000-delegationen, anser att ett rådgivande
organ riskerar att missuppfattas om det inte får en klar och tydlig uppgift.
De remissinstanser som har kommenterat principen om myndig-
heternas ansvar är positiva till denna.
Vad gäller det internationella arbetet framför några remissinstanser att
uppdelningen mellan olika myndigheter måste vara tydlig.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen anser
med anledning av den snabba utvecklingen inom området att IT-
säkerheten måste ses i ett större sammanhang. IT-säkerheten är en viktig
del i samhällets skydd mot intrång i fredstid, informationsoperationer och
informationskrigföring. IT-säkerhet kan därför inte behandlas som en
enskild fråga. I den ekonomi som nu utvecklas är tilliten till information
och informationssystem viktig för tillväxt och konkurrenskraft. I takt
med att behovet och värdet av information ökar i både, näringslivet och i
den offentliga sektorn, ökar behovet av att skydda informationen.
Det är nödvändigt med ett fortsatt och fördjupat arbete kring frågor
som rör skyddet mot informationsoperationer, informationssäkerhet och
IT-säkerhet. Regeringen har tidigare konstaterat att frågan om samhällets
sårbarhet i detta hänseende är av stor säkerhetspolitisk betydelse.
Regeringens insatser på informationssäkerhetsområdet skall inriktas på
att skapa förtroende för den nya tekniken genom att bidra till bättre
generella förutsättningar för informationssäkerhetsarbetet. Vidare skall
Sverige spela en aktiv roll i det internationella arbetet inom området.
Arbetet med att organisera ett mer samlande och samordnande ansvar för
informationssäkerhetsfrågor.
Regeringen har i propositionen Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30)
konstaterat att informationssäkerhetsarbetet måste ske hos de
myndigheter, företag och organisationer som har det normala
verksamhetsansvaret. Att respektive myndighet vidtar åtgärder för att
säkerställa detta faller därmed inom ramen för det departements ansvars-
område till vilket myndigheten etc. lyder.
Sedan riksdagen begärde att regeringen ytterligare skulle samla och
samordna arbetet inom IT-säkerhetsområdet (prop. 1995/96:125,
bet.1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) har frågan breddats och flera
utredningar har belyst området. Såväl arbetsgruppen om informations-
krigföring och Statskontoret har i sina rapporter understrukit vikten av en
bättre samordning av IT-säkerhetsarbetet och skyddet mot informations-
krigföring.
Regeringen delar utredningarnas bedömningar att samordningen
behöver förbättras. Frågan om vad samordningsansvaret bör omfatta, och
hur det skall organiseras, behandlas inom ramen för en utredning om det
civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred. Som tidigare har redovisats har regeringen beslutat om direktiv
(dir. 1999:63) för en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till
principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller
planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred.
Utredaren skall bl.a., efter analys av nuvarande ansvars- och roll-
fördelning, föreslå hur utformningen av en tvärsektoriell samordning för
IT-säkerhet och skydd mot informationskrigföring bör utformas. Det är
naturligt att i detta samarbete beakta frågan om Sveriges medverkan i det
internationella arbetet inom området.
Vad gäller frågan om incidentrapportering behandlade regeringen den i
Förändrad omvärld omdanat försvar (prop. 1998/99:74) och i Det nya
försvaret (prop.1999/2000:34). Som tidigare nämnts beslutade regeringen
den 25 november 1999 att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att utreda
förutsättningarna för att inrätta en särskild funktion för IT-
incidenthantering, inklusive incidentrapportering.
Regeringen fäster stor vikt vid de internationella frågorna i
informationssäkerhetsarbetet. Sverige skall även i framtiden ha en aktiv
roll i det internationella arbetet med dessa frågor.
Ett omfattande arbete pågår inom näringslivet, hos vissa myndigheter
och inom sjukvården när det gäller införande och användning av den
internationella informationssäkerhetsstandarden (SS 62 77 99) för att
trygga en säker informationshantering. Detta frivilliga arbete bedöms få
stor betydelse i framtiden. Inom området informationsoperationer finns
det anledning att delta i den internationella utvecklingen och samarbetet.
Ansvarsfördelning
I dag ingår IT-system eller ett beroende av IT-system i nästan all
verksamhet i samhället. Arbetet med IT-omställningen inför år 2000 har
tydligt visat detta. I dagens samhälle är det i princip omöjligt att urskilja
informationssystem och därmed informationssäkerheten ur den dagliga
verksamheten.
Vad gäller verksamhetsansvar, att varje myndighet ansvarar för den
egna verksamhetens informationssäkerhet, finner regeringen att
Statskontorets förslag är vad som gäller för närvarande och ser ingen
anledning att ändra detta. Varje myndighet har ett självständigt
förvaltningsansvar. Detta ansvar framgår av myndighetens instruktion
och verksförordningen. Förvaltningsansvaret innebär bl.a. enligt verks-
förordningen 6 och 7 §§ att myndighetens chef ansvarar för att
myndighetens verksamhet bedrivs på ett betryggande sätt och i enlighet
med gällande författningar. Med detta avses bl.a. att informations-
hanteringen skall ske på ett betryggande sätt och med god intern kontroll
enligt bokföringsförordningens 20 §.
Utöver detta uppmärksammas informationssäkerhetsfrågorna alltmer
både i totalförsvarsplanering och när det gäller beredskapen för svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Staten ställer krav på myndigheter som skall kunna bedriva verksamhet
under höjd beredskap genom beredskapsförordningen. Detta innebär att
myndigheterna måste ha fungerande system även i fred.
Informationssäkerhetsarbetet i det nationella handlingsprogrammet
Utvecklingen inom informationssäkerhetsområdet går mycket fort. Det är
samtidigt mycket viktigt att det existerar ett förtroende i samhället för
informationsteknikens användning. Det är viktigt att skapa bättre
generella förutsättningar för informationssäkerhetsarbetet.
För den närmaste framtiden har regeringen valt att i det nationella
handlingsprogrammet (se avsnitt 5.2) prioritera tre områden: skydd mot
informationsoperationer, ett säkrare Internet samt elektroniska signaturer
och annan säkerhetsteknik. Regeringen kommer även fortsättningsvis att
följa utvecklingen inom området och vid behov prioritera nya eller andra
områden i informationssäkerhetsarbetet. Nedan motiveras valet av de tre
områdena.
Skydd mot informationsoperationer
Regeringens arbete med informationssäkerhet bör bl.a. syfta till att öka
skyddet mot informationsoperationer.
Det är nödvändigt med ett fortsatt och fördjupat arbete kring frågor
som rör skyddet mot informationsoperationer, informationssäkerhet och
IT-säkerhet. Gränsdragningen mellan vad som är att betrakta som
åtgärder för att motstå informationskrigföring (eller andra informations-
operationer) och åtgärder för att öka IT-säkerheten är enligt regeringen
diffus. Utvecklingen inom området informationskrigföring ställer ökade
krav på den grundläggande IT-säkerheten i samhället.
Det är viktigt för Sverige att aktivt stödja internationella avtal och
regler inom detta område som snabbt internationaliseras. Informations-
operationer och informationskrigföring har bl.a. behandlats i
Förenta nationerna, en G8-kommitté och i EU:s ministerråd.
Regeringen vill betona att arbetet som sker i Sverige för att öka
grundsäkerheten i samhällsviktiga IT-system, för att minska riskerna och
effekterna av såväl IT-incidenter som mer allvarliga informations-
attacker, har hög prioritet. Den internationella utvecklingen inom detta
område och arbetet med IT-omställningen inför år 2000 har tydligt visat
att frågan berör hela samhället.
Ett säkrare Internet
Regeringens arbete skall bidra till ett säkrare Internet. Regeringen anser
att ett säkrare Internet skulle innebära en snabb och effektiv höjning av
säkerheten för många aktörer i samhället. Detta behandlas mera i ett
följande avsnitt.
Under de senaste åren har användningen av Internet ökat mycket
kraftigt. Stora grupper av användare har blivit beroende av Internet som
kommunikations- och informationsväg. Informationsutbytet mellan
myndigheter, företag och medborgare ökar dramatiskt. Myndigheter och
företag använder i allt större utsträckning elektroniska tjänster och
Internet för tjänster och förmedling av information. Alltfler hushåll
använder Internet för att kommunicera med varandra, med myndigheter,
med sina arbetsplatser och med företag. Regeringen menar att en säker
infrastruktur för Internet utgör en viktig del i arbetet med samhällets
informationssäkerhet.
I propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst
(prop. 1997/98:136) uttalade regeringen att den tekniska infrastrukturen
för statsförvaltningens kommunikation med medborgare och företag bör
bygga på Internet. Inom ramen för Internet bör myndigheterna utveckla
tjänster som förenklar kontakterna med och samspelet mellan
medborgare, företag och offentlig förvaltning. Myndigheter bör använda
kommunikation baserad på Internetstandarder mot medborgare och
företag, därför att tekniken uppfyller de krav som kan ställas på en öppen
kommunikationsarkitektur. Genom att använda system som bygger på
Internet åstadkoms en enhetlig miljö för samverkan, utveckling, drift och
säkerhet.
Elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik
Med den ökande kommunikationen ökar exponeringen av den
information som hanteras. Hoten mot informationssystemen och kraven
på säkerheten i dessa ökar och ändrar karaktär. Brister i säkerheten kan
medföra allvarliga störningar. Sårbarheten i samhället ökar och
konsekvenserna av störningar tenderar att bli allt allvarligare, om inte
säkerhetsarbetet tas på allvar och håller jämn takt med den ökande
användningen av IT. Säkerhetstänkande måste blir en självklarhet för var
och en.
Den ökade användningen av elektronisk kommunikation innebär krav
på system som medger säker identifiering, att ett meddelande inte har
förändrats under överföringen, samt att man skall kunna skydda
information från insyn. För att uppnå detta kan olika former av
krypteringsteknik användas. Området brukar delas upp i kryptering som
används för att hålla information skyddad från insyn och kryptering som
görs för att skapa en elektronisk signatur eller för säker identifiering av
parterna i en kommunikationssituation, t.ex. en användare av ett
datasystem, en webbplats eller avsändare av ett e-postmeddelande. Bägge
dessa funktioner medför ökad säkerhet och bidrar till att tillit skapas till
kommunikationssystemen.
Elektronisk kommunikation, t.ex. över Internet, innebär nya affärs-
möjligheter och nya arbetssätt. Handel, myndighetsinformation, bank-
och försäkringskontakter, ansökningar till myndigheter m.m. måste
fungera på ett tillförlitligt sätt. Regeringen uttalade i propositionen Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) att offentlig
förvaltning bör vara ett föredöme som IT-användare och att den skall
bidra till en öppen och säker elektronisk infrastruktur. Arbetet för att
skapa säker kommunikation i statsförvaltningen bör ha som mål att även
skapa lösningar för samhället som helhet. Staten kan främja denna
utveckling genom att i ökad utsträckning acceptera elektroniska
signaturer. Det handlar härvid dels om att visa exempel på
användningsområden och tillämpningar, dels om att visa att man litar på
tekniken. Staten kan också skapa förutsättningar för en ökad användning
av säkerhetsteknik genom att undanröja eventuella legala hinder. Det är
viktigt att den offentliga förvaltningen med gemensamma ansträngningar
börjar använda system för säker elektronisk kommunikation och driver
på denna utveckling i samhället. Regeringen anser att användning av
krypteringsteknik för att åstadkomma säkra elektroniska kommunika-
tioner utgör en viktig del av arbetet för att förbättra samhällets
informationssäkerhet.
Regeringen återkommer till åtgärder inom detta område nedan i
avsnittet Åtgärder för att främja elektronisk kommunikation (under
5.3.3).
5.3.3 Åtgärder inom prioriterade
informationssäkerhetsområden
Åtgärder för ett säkrare Internet
Regeringens bedömning: Utvecklingen inom Internet har stor
betydelse för utvecklingen av kommunikation och nya tjänster, för
allmänheten och inom privat och offentlig sektor. I det fortsatta
arbetet med informationssäkerhet bör staten bl.a. vidta åtgärder som
leder till ett säkrare och stabilare Internet t.ex. genom att
- verka för att den svenska delen av Internet bör kunna drivas
oberoende av funktioner utomlands,
- tillhandahålla en säker och korrekt nationell tidsangivelse för
Internet via riksmätplatser för tid och frekvens,
- stärka Sveriges roll i det internationella Internetsamarbetet och
förbättra förutsättningarna för den svenska delen av Internet.

Statskontorets rapport: Statskontoret föreslår att följande områden
bör vara prioriterade för att höja säkerheten på Internet: införande av
vägvalsregister (routingregister), införande av säker domänuppslagning
(Secure DNS) och tillgång till enhetlig nationell tid via protokollet
Network Time Protocol (NTP).
Remissinstanserna: De remissvar som tar upp förslaget om ett säkrare
Internet är positiva till Statskontorets åtgärdsförslag.

Skälen för regeringens bedömning
Oberoende drift av den svenska delen av Internet
Regeringen anser att ökad driftsäkerhet ger tilltro i användningen av
Internet. Regeringen vill därför verka för att den svenska delen av
Internet skall kunna drivas oberoende av funktioner utomlands.
Funktioner som underlättar trafikhanteringen t.ex. vägvalsregister och
domännamnssystemet är viktiga för att nätet skall fungera på ett effektivt
sätt. Det är också angeläget att se över möjligheterna att kunna
kontrollera att driften av den svenska delen av Internet verkligen blir
oberoende. Som tidigare nämnts skall Post- och telestyrelsen utreda
dessa frågor.
Sedan Statskontoret lämnade sin rapport har det skett en positiv
utveckling avseende vägvalsregister. Flera svenska Internetoperatörer har
skapat vägvalsregister för sin trafik. Dessa register finns och underhålls i
Sverige.
Tillgång till enhetlig nationell tidsangivelse på Internet
I många sammanhang där Internet används, t.ex. elektroniska affärer
krävs ofta tillgång till korrekt tid. Det kan också vara av stor vikt att alla
inblandade system har tillgång till samma tidsangivelse. I annat fall kan
ett informationsutbyte gå fel, avbrytas eller inte tas om hand på ett
korrekt sätt. Detta gäller t.ex. vid tidsstämpling av olika typer av
information, från skrivdatum i filer till elektroniska signaturer,
krypteringsnycklar och poster i loggdatabaser för uppföljning. Att på
förhand veta tidssignalens kvalitet och noggrannhet har ett stort värde i
säkerhetshänseende.
Internetoperatörernas tillgång till en säker och internationellt spårbar
tidhållning i Sverige med mycket hög och väl dokumenterad kvalitet är
en viktig gemensam resurs som staten bör tillhandahålla, i likhet med vad
som gäller för tillhandahållande av mätnormaler och distribution
(kalibrering) av andra fysikaliska mätstorheter, f.n. ett 40 tal inom t.ex.
massa (det s.k. rikskilot) längd, volym, tryck, el, temperatur, strålning
etc.
Den tidhållning som i dag erbjuds i landet för Internet har till stora
delar byggts upp av företaget Svensk TeleUtveckling &
ProduktInnovation AB (STUPI AB) och drivs med projektmedel från
staten via universitetsnätet Swedish University Network (SUNET).
Någon långsiktig finansiering föreligger inte, men den är tillräcklig för
innevarande års drift.
Regeringen anser att tidhållningen på Internet långsiktigt bör
tillhandahållas med spårbarhet från riksmätplatsen för tid och frekvens
vid helstatliga AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) i
Borås och i deras regi. Tillgång till nationell och internationellt spårbar
tid hämtas via tidsservrar som är anslutna till Internet med hjälp av t.ex.
Network Time Protocol (NTP). SP har sedan flera år en forsknings- och
utvecklingsverksamhet bl.a. inom tid och tidhållning och förfogar över
atomklockor som deltar i beräkningen av den koordinerade
världstidsskalan (UTC).
Av säkerhetsskäl bör det därutöver finnas något enklare atomklockor
på minst fyra Internetknutpunkter i Sverige. Dess lokalisering har
fastställts i samråd med bl.a. PTS. Om nätet, av något skäl, skulle bli
segmenterat finns därigenom ändå en tillgänglig nationell tid. SP har
sedan 1998 drivit ett projekt för att ordna en tidstjänst distribuerad till
knutpunkterna av den svenska delen av Internet som leder till flera
tidsservrar placerade vid SP och vid Internetknutpunkterna. Vid
tidsservrar på dessa platser ska Internetoperatörerna också kunna hämta
sin tidhållning.
Projektet har givit förutsättningar att bygga upp en kompetens och
verksamhet inom området. Möjlighet till forskning och utveckling samt
samordning med annan metrologisk (mätteknisk) kompetens hos SP har
också visat på nya utvecklingsområden och resultat i det samarbete som
pågår med STUPI AB och SUNET.
Kostnaden för att upprätthålla en nationell tidhållning för Internet
beräknas av SP till ca 2 miljoner kronor per år, där omkring hälften avser
anskaffning och underhåll av mätteknisk utrustning. Regeringen
återkommer till riksdagen med förslag om finansiering i budget-
propositionen för år 2001. Teknisk tillsyn bör, i likhet med vad som sker
för SP:s övriga metrologiska verksamhet och enligt gällande avtal med
staten, utövas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
(SWEDAC).
Internationellt arbete
Regeringen menar att det är angeläget att fortsätta ett aktivt svenskt
deltagande inom det internationella samarbete kring Internet för att
främja och utveckla användningen av nätet.
I dag har Sverige en fördelaktig position i det internationella arbetet
med Internet. Internetanvändningen i Sverige är hög. Utvecklingen av
nya företag, produkter och tjänster som är kopplade till Internet är stark.
Ett exempel på Sveriges roll i Internetsamarbetet är domännamns-
systemet (DNS) som sköter adressering på Internet. En av tretton (och
den första utanför Nordamerika) huvudservrarna för DNS finns sedan år
1989 i Stockholm.
Sverige deltar i uppbyggandet av Internets säkerhet och tillförlitlighet.
Arbetet görs av Internet Corporation for Assigned Names and Numbers
(ICANN). ICANN är en organisation som bl.a. skall främja Internets
stabilitet.
Sverige deltar i arbetet genom den rådgivande kommittén
Governmental Advisory Committee to the ICANN (GAC).
Kommitténs uppgift är att vara rådgivare till ICANN i frågor som rör
statsangelägenheter. Det gäller särskilt där ICANN:s policy kan komma i
beröring med nationell lag eller med internationella fördrag och
överenskommelser. Kommittén kommer att höras inför varje förslag av
vikt som kan påverka driften av Internet.
Åtgärder för att främja elektronisk kommunikation
Regeringens bedömning: Betryggande säkerhetsfunktioner baserade på
krypteringsteknik och elektroniska signaturer måste utvecklas och göra
allmänt tillgängliga i samhället så att förutsättningar skapas för ökad
elektronisk kommunikation och elektronisk handel.
Vidare bör lagstiftningen ses över och onödiga formkrav som
förhindrar användning av elektroniska signaturer tas bort.
En bred samverkan mellan de viktigaste aktörerna på leverantörs- och
användarsidan inleds i syfte att få till stånd en samsyn om hur man kan
stimulera och utveckla en gemensam infrastruktur för elektroniska
signaturer, t.ex. genom en lösning baserad på s.k. smarta kort.

Skälen för regeringens bedömning: Ökad elektronisk kommunika-
tion över öppna nät kan innebära stora rationaliseringsvinster för företag
och myndigheter samt underlätta medborgarnas kontakter med dessa.
Regeringen välkomnar en bred användning av kryptografi.
Krypteringsteknik för elektroniska signaturer och skydd mot insyn ger
ökad säkerhet och bidrar till att tillit skapas till kommunikations-
systemen. Sådan tillit väntas också leda till en ökad utbredning av den
elektroniska handeln. Regeringen kommer att vidta nödvändiga åtgärder
för att se till att sådant förtroende för elektroniska signaturer skapas så att
användningen kan få stor utbredning i samhället som helhet. Sverige har
en unik kompetens på området elektroniska signaturer och krypterings-
teknik. Det är viktigt att se till att vi på bästa sätt tar hand om och
förvaltar denna kompetens genom att snarast omsätta den i praktiska
lösningar. Regeringen ser också vikten av att det finns klara regler på
området för att användningen av elektroniska signaturer skall kunna
stödja den elektroniska handeln på önskat sätt.
Legala hinder mot användning av elektroniska signaturer
I Sverige finns det inom civilrätten få krav på skriftlighet eller namn-
teckning vilket betyder att det i stor utsträckning redan är tillåtet att
använda elektroniska signaturer i stället för traditionell underskrift. Inom
förvaltningsrättens område förekommer däremot ofta krav på egenhändig
namnunderskrift som i vissa fall utesluter användandet av elektroniska
signaturer. För att se till att onödiga formkrav tas bort krävs en
omfattande inventering av varande regelverk och en bedömning av vilka
ändringar som är motiverade med beaktande av de syften som ligger
bakom respektive formkrav. Regeringen kommer därför att områdesvis
se över formkraven och vidta de förändringar som nödvändiga för att
ersätta den traditionella hanteringen av fysiska dokument med
elektronisk kommunikation.
I syfte att inom den Europeiska unionen underlätta användningen av
elektroniska signaturer antogs i december 1999 Europaparlamentets och
rådets direktiv 99/93/EG om ett gemenskapsramverk för elektroniska
signaturer. I betänkandet Ds 1999:73 Elektroniska signaturer föreslås att
man i en ny lag inför begreppet kvalificerade certifikat som skall ges
särskilda juridiska verkningar. Den som utfärdar sådana kvalificerade
certifikat skall kunna göras ansvarig gentemot den som förlitat sig på
certifikatet. Vidare föreslås att det inrättas en tillsynsmyndighet som
skall utöva tillsyn över dem som utfärdar kvalificerade certifikat.
Regeringen kommer att överlämna en proposition till riksdagen under
våren 2000 med förslag till ny lag om elektroniska signaturer.
Bidrag till säker kommunikation
Som nämns nedan pågår ett stort antal projekt både inom offentlig och
privat sektor för att testa införandet av smarta kort och annan teknik för
säker identifikation och kommunikation. Regeringen ser det som ett
viktigt steg att se till att användningen av ny säkerhetsteknik stimuleras
för att få ökad utbredning och därmed även öka tilliten till systemen.
Regeringen kommer att ta initiativ till en bredare samverkan mellan olika
aktörer på marknaden i syfte att få till stånd en samsyn om hur man kan
stimulera och utveckla infrastrukturen för elektroniska signaturer. Det är
härvid viktigt att sträva mot en teknikneutral utveckling som följer
internationella standarder. En utgångspunkt skall vara att medborgarnas
och företagarnas behov av säkerhetslösningar tillgodoses till lägsta
möjliga kostnader.
Staten som föregångare
Som beskrivs närmare nedan i avsnitt 5.6.2 skall den statliga förvalt-
ningen vara en föregångare på IT-området. Regeringen har lämnat ett
uppdrag till Riksskatteverket att utforma åtgärder för att möjliggöra
användningen av elektroniska signaturer inom olika områden inom den
offentliga sektorn och skapa en funktion med samlat ansvar för
certifikathantering inom statsförvaltningen. De projekt som för
närvarande pågår för att införa lösningar som möjliggör elektronisk
kommunikation med myndigheter och användning av elektroniska
signaturer skall ske i samarbete med olika grupper i näringslivet för att
säkerställa att man inom den offentliga sektorn väljer lösningar som går
att använda och bygga vidare på för näringslivet.
5.3.4 Export av kryptoprodukter
I en skrivelse till riksdagen om kryptografi (skr. 1998/99:116) har
regeringen redovisat sin uppfattning när det gäller export av
kryptoprodukter. I den svenska tillämpningen av de internationella regler,
som regeringen åtagit sig att följa, sker fortlöpande lättnader av teknisk
och administrativ natur för att underlätta exporten av svenska
kryptoprodukter. Sverige verkar aktivt för att påskynda utvecklingen mot
fri handel med kryptoprodukter inom i första hand EU.
Andra kryptoprodukter kan efter ansökan och prövning få globala
licenser, vilka berättigar till utförsel under tillståndets giltighetstid vilket

enligt praxis är två år. ISP överväger dock att börja tillämpa längre
giltighetstider i vissa fall.
I skrivelsen om kryptografi (skr. 1998/99:116) beskriver regeringen
bl.a. sin uppfattning när det gäller vissa aspekter på användningen i
Sverige av kryptografi vid överföring och lagring av information i
elektronisk form samt när det gäller export av kryptoprodukter.
Regeringen välkomnar en bred användning av kryptografi. Det ökar
tilliten till kommunikationssystemen och stärker informationsfriheten.
Det är därför också viktigt att användarna får god tillgång till säkra
kryptosystem, svenska eller importerade, så att de själva kan välja teknik.
5.4 Kompetens
5.4.1 Statliga insatser
Regeringens bedömning: Skolan bör ge alla en grundläggande
kompetens för att använda IT i vardags- och yrkeslivet. IT-kompetensen
bör vara tillräcklig för att tillgodose arbetstagarnas behov av att hålla
jämna steg med strukturomvandlingen, för att stärka deras ställning på
arbetsmarknaden och för att arbetsgivarna skall få tillgång till en
kompetent arbetskraft. Vidare behövs specialiserad IT-kompetens för
forskning och utveckling.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen genomför en stor
satsning på IT i skolan ITiS under treårsperioden 1999 2001.
Regeringens satsning på vuxenutbildning och kunskapslyftet har bl.a.
inneburit att nya och flexibla arbetsformer börjat användas, däribland
distansutbildning. Även den allmänna IT-kompetensen har höjts tack
vara kunskapslyftet och vuxenutbildningen.
Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) har en
stark koppling till arbetslivet. Inom KY finns ett antal utbildningar med
inriktning mot IT. Regeringen kommer senare i år att återkomma till
riksdagen med förslag om hur kvalificerad yrkesutbildning skall bedrivas
på sikt. Utbildningsväsendet förändrar sin organisation och pedagogik
med den nya tekniken. Detta har betydelse även för den nya
lärarutbildningen.
Högskolan genomgår en kraftig expansion. Mellan åren 1997 och 2002
har resurser till 89 000 nya platser tillförts området. Tyngdpunkten i
utbyggnaden ligger inom det naturvetenskapliga och tekniska området.
Examinationen av civilingenjörer har under 1990 talet ökat med
30 procent. Den fortsatta utbyggnaden av högskolan innebär att
regeringen räknar med att antalet examina i civilingenjörsutbildningar
bör kunna uppgå till ca 4 300 per år för treårsperioden 2003 2005.
Antalet högskoleingenjörer ökar också mycket kraftigt. Dessutom har
antalet personer som deltar i IT-utbildningar vid sidan om de traditionella
ingenjörsutbildningarna ökat betydligt. Till det kommer att inslagen av
IT och möjligheten att välja inriktningar mot IT blivit mycket vanliga
inom många högskoleutbildningar. Flera lärosäten förändrar dessutom
kraftigt sitt utbud så att utbildningar med IT-inriktning ges större
utrymme.
För att Sverige skall kunna få en fortsatt tillväxt av nya IT-företag
krävs uthålliga satsningar på forskning inom IT-området både på grund-
läggande nivå och i nära samverkan med industrin. Forskarutbildningen
inom IT måste öka både för att möjliggöra rekrytering av disputerade
lärare till de nya IT-utbildningarna inom högskolan men också för att
möta den växande efterfrågan inom industrin.
Det svenska universitetsdatornätet SUNET har haft en avgörande
betydelse för Internets starka ställning i Sverige. Genom SUNET har de
svenska universiteten och högskolorna fått Internetanslutningar med
mycket hög kapacitet både inom och utom landet. Som ett av få nätverk
utanför USA deltar SUNET i forskning kring framtidens Internet,
Internet 2. SUNET har således inneburit att IT-användning inom
högskoleutbildningarna ökat generellt. På senare tid har också detta
kommit att omfatta områdena humaniora och samhällsvetenskap. En
annan effekt är att utbudet av distansutbildning via Internet ökar.
För att möjliggöra för olika målgrupper, t.ex. skolor, företag,
myndigheter, studenter och forskarsamhälle, att snabbt hitta information
kring den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor driver
Högskoleverket sedan oktober 1998 söktjänsten Safari (Spridning av
forskningsinformation till allmänheten över Internet). Omfattningen av
projektet har redan gjort Sverige unikt när det gäller strävan att nå ut med
forskning till allmänheten. Regeringen ser det som angeläget att berörda
myndigheter fortsätter att utveckla detta sätt att sprida information om
pågående forskningsverksamhet i Sverige till olika målgrupper så att
dessa på ett snabbt och enkelt sätt hittar den information de behöver.
Vidare ser regeringen positivt på att allt fler avhandlingar görs
tillgängliga i fulltext på Internet.
Nya produkter, industrier och marknader uppstår i takt med
utvecklingen inom informationstekniken och användningsområden som
vi tidigare inte kunnat föreställa oss blir vardag i takt med att nya varor
och tjänster introduceras. Kunskap behövs för att alla skall kunna ta del
av det ökade utbud av möjligheter som IT-utvecklingen innebär. Det
behövs en bred IT-kompetens hos medborgarna när det gäller t.ex.
informationssökning, myndighetskontakter och konsumtion. Det behövs
vidare en IT-kompetens för yrkeslivet som stärker den enskilde
arbetstagarens möjligheter att anpassa sig till den strukturomvandling
och det föränderliga arbetsliv som IT-utvecklingen för med sig. Slutligen
behöver det svenska näringslivet, förutom en bred IT-kompetens hos
arbetstagarna, s.k. specialiserad IT-kompetens för t.ex. forskning och
utveckling.
IT-utbildning ges på flera nivåer: i skolan, på högskolan och i
arbetslivet. I skolans uppdrag ingår att ge utbildning på medborgarnivån,
dvs. kunskaper som behövs för det vardagliga livet, t.ex. att använda
Internet för att skaffa samhällsinformation, att använda betalningssystem
och att som medborgare kunna delta i ett demokratiskt samhällsliv. Inom
högskolan utbildas de studerande inom IT-området på såväl en allmän
nivå som på en hög specialistnivå som t.ex. LAN-tekniker, system-
tekniker och dataingenjör. I arbetslivet är det av vikt att varje
befattningshavare skall kunna använda IT för att kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter.
Kompetensuppbyggnad är ett av regeringens prioriterade områden för
att främja en god och bred användning av IT i samhället.
Utbildningssystemet och forskningsvärlden utgör viktiga strategiska
instrument, men även arbetslivet kan ses som en leverantör av IT-
kompetens genom den kontinuerliga kompetensutveckling som sker i
arbetslivet. Det är angeläget att alla resurser som finns inom
kompetensområdet mobiliseras för att tillgodose de kunskapsbehov som
medborgare har liksom den kunskap som yrkesanvändaren och
arbetslivet efterfrågar.
5.4.2 Bakgrund
En stort behov av IT-kompetens
IT-politik handlar framförallt om människor, deras attityder, färdigheter
och möjligheter. Regelsystem och infrastruktur är också viktiga, men det
är människor som fyller dem med innehåll. Därför finns det skäl att här
särskilt behandla några viktiga kompetensfrågor.
Den omvandling som ekonomin genomgår har konsekvenser för
näringslivets behov av IT-kompetens, både den breda IT-kompetensen
och den specialiserade IT-kompetensen samt i verksamheter för
forskning och utveckling. Central är också den företagsledande
kompetensen att anpassa arbetsorganisationer och produktionsprocesser
så att IT:s potential tas tillvara på ett effektivt sätt.
Även samhälls- och arbetslivet utanför den egentliga IT-branschen
genomgår stora strukturförändringar. Utbildningskraven stiger generellt
och i dag krävs vanligen en gymnasieutbildning för att komma in på
arbetsmarknaden och för allt fler jobb krävs högskoleutbildning. IT-
kunskaper efterfrågas allt mer och får allt större betydelse på hela
arbetsmarknaden.
För den enskilde individen ger IT ett ökat utbud av möjligheter men
också krav på större rörlighet och föränderlighet. Möjligheter till
kompetensutveckling och ett livslångt lärande innebär att arbetskraften
står bättre rustad inför den strukturomvandling som IT-utvecklingen för
med sig.
En bred IT-kompetens behövs för att ta till vara de möjligheter IT ger.
Det kan röra sig om att t.ex. kunna söka samhällsinformation via Internet,
använda betalningssystem, vara delaktig i förenings- och organisationsliv
eller på annat sätt delta i en demokratisk beslutsprocess. Begrepp som
t.ex. medieläskunnighet uttrycker vikten av att förstå syftet med relevanta
program och att utan större introduktion kunna använda ett flertal
applikationer. Det handlar om alla individers förmåga att dra nytta av
både traditionella metoder och ny teknik för att skaffa information,
kommunicera och uttrycka sig själv. En bred IT-kompetens förutsätter
inte bara grundläggande IT-färdigheter utan också tillräckliga kunskaper
i svenska, engelska och matematik.
Högre IT-utbildningar
Av en rapport från Högskoleverket (Högskoleutbildade tillgång och
efterfrågan, november 1999) framgår att IT-utbildning kan omfatta inte
bara tekniska utbildningar, utan också tvärvetenskapliga utbildningar
med IT-inslag och IT-relaterade kursmoment inom traditionella
utbildningar.
En genomgång av programutbudet vid svenska universitet och
högskolor hösten 1999 visar att högre utbildning i informationsteknik
befinner sig i utveckling och svårligen låter sig fångas in av en
sammanfattande definition. Verket har därför valt att beskriva
utbildningsutbudet inom IT dels i tekniska utbildningar, dels i
tvärvetenskapliga utbildningar, som för att fånga efterfrågan från
arbetsmarknaden, infört olika IT-moment i sina utbildningar.
Det finns 137 tekniska IT-utbildningar spridda över 25 svenska
lärosäten och 45 tvärvetenskapliga IT-utbildningar vid 22 lärosäten. Värt
att notera är att bland de tekniska utbildningarna finns ett stort antal
utbildningsprogram som leder fram till en fördjupning på kandidat- eller
magisternivå. Dessa utbildningar kan ses som de nyare högskolornas svar
på arbetsmarknadens krav. Debatten om behovet av IT-utbildade
fokuseras dock fortfarande i stor utsträckning kring civilingenjörer och
högskoleingenjörer. En bidragande orsak till detta kan vara att antagna
och examinerade från dessa utbildningar är lättare att fånga med statistik.
De tvärvetenskapliga IT-utbildningarna är goda exempel på hur
universitet och högskolor har mött kraven på bredare tvärvetenskapliga
utbildningar eller utbildningsriktade mot helt nya yrkesgrupper. Det är av
vikt att påpeka att de studerande i den svenska högskolan, vid sidan om
det ovan beskrivna programutbudet, har möjligheter att själva sätta
samman en IT-utbildning genom att välja ur högskolans kursutbud.
Inom de ramar som riksdag och regering ger högskolorna finns stor
frihet att ändra utbildningsutbudet. I den kraftiga expansionen av
högskoleutbildningen är tyngdpunkten mot naturvetenskap och teknik. I
budgetpropositionen för år 2000 betonas behovet av utbildning inom IT-
området.
Enligt Högskoleverket har således högskolor och universitet varit
lyhörda för arbetsmarknadens behov och samhällsintresset av en ökad
utbildning med inriktning mot IT. Trots detta möter inte utbudet
efterfrågan. Det finns flera orsaker till att utbudet av IT-utbildning inte
ökat ännu kraftigare än det faktiskt har. Eftersom efterfrågan på djup IT-
kompetens är så hög har många högskolor haft svårt att rekrytera
personal. Högskoleutbildningar kräver, för att möta kvalitets kraven
noggranna förberedelser och goda resurser, inte minst i form av lärare,
innan de inrättas. Tillgången på disputerade inom området är låg, vilket
bl.a. beror på att IT-området är en relativt nyetablerad vetenskaplig
disciplin.
Sammanlagt har de svenska lärosätena ställt 9 200 platser för IT-
utbildning till studenternas förfogande hösten 1999, med drygt
två sökande per plats.
Högskoleverket redovisar att antalet examinerade behöver öka inom i
stort sett alla IT-utbildningar. Den ovan beskrivna expansionen av den
högre utbildningen på 1990 talet kommer att bidra till att fler
examineras.
Efterfrågan på IT-utbildade
En bred och allmän IT-kompetens för IT-användningen i vardagen är
nödvändig, liksom en grundläggande IT-kompetens för arbetslivet. Dessa
kompetensbehov är dock svåra att kvantifiera vilket gör de sammanlagda
effekterna på sysselsättningen av IT-utvecklingen svårbedömda.
Industrins behov av högskoleutbildade är stort. Resultat från SCB:s
arbetskraftsbarometer år 1999 visar att civil- och högskoleingenjörer
inom flertalet ämnesområden är mycket eftersökta på arbetsmarknaden.
Exempelvis råder stor brist på yrkeserfarna högskole- och civilingenjörer
inom datateknik. I SCB-rapporten Trender och prognoser 98 konstateras
att vi får räkna med en stor brist på personer med IT-utbildning. Vad
gäller programmerare och systemerare gör SCB bedömningen att
efterfrågan på personer med IT som huvudämne kommer att överstiga
tillgången. SCB hävdar att andra grupper av högskoleutbildade med
betydande inslag av IT-utbildning i sin examen, exempelvis samhälls-
och beteendevetare, i ökad utsträckning kommer att arbeta med IT. När
det gäller civilingenjörer förutser SCB att den nuvarande bristen kommer
att ha försvunnit år 2010 under förutsättning att man har lyckats fylla alla
utbildningsplatser och behålla nuvarande examinationsgrad.
De flesta bedömare är överens om att det nu råder brist på
högutbildade inom IT, i alla branscher såväl som i IT-branschen. Bristen
på arbetskraft och kompetens inom IT-sektorn bör dock inte ses endast
som en nationell fråga. Rekrytering av arbetskraft och studenter krävs i
allt större utsträckning även från utlandet. Mot denna bakgrund måste
Sverige erbjuda attraktiva villkor för denna typ av nyckelpersoner.
Regeringen arbetar för närvarande med konkreta förslag med denna
inriktning.
Andelen kvinnor med IT-utbildning är låg
Redan på förskolenivå och vidare på grund- och gymnasieskolenivå
grundläggs kunskaper och föreställningar om nyttan av IT och IT-
kunskaper. På dessa nivåer grundläggs förmodligen även skillnader i
pojkars och flickors förhållningssätt till IT, vilket leder till skilda
utbildnings- och yrkesval. I förlängningen påverkas därmed graden av
jämställdhet i samhället när det gäller tillgången till och användningen av
IT. Kvinnornas andel av IT-specialisterna och av de sysselsatta inom IT-
branschen är oroväckande låg.
Totalt har 40 138 personer examinerats från en grundutbildning på
högskolenivå inom IT under perioden 1977/78 1997/98, varav endast
drygt en femtedel är kvinnor (22 procent). Under mitten av 1980 talet
var andelen kvinnor som examinerades från någon grundutbildning inom
IT-området nästan 30 procent. Under mitten av 1990 talet sjönk andelen
till ca 17 19 procent. Läsåret 1997/98 förbättrades läget något, då
andelen kvinnor uppgick till drygt 21 procent. Det finns också skillnader
mellan unga män (16 24 år) och unga kvinnors dagliga datoranvändning.
Ungefär hälften av unga män använder datorn dagligen, medan
motsvarande siffra för unga kvinnor är endast cirka en tredjedel.
Könsfördelningen i IT-branschen är sned och utvecklingen går åt fel
håll. Andelen kvinnor i branschen har minskat under 1990 talet, från
34 procent kvinnor år 1990 till 30 procent år 1996 (enligt NUTEK).
Samhället går miste om en viktig potential då andelen kvinnor med
längre IT-utbildningar minskar och om andelen kvinnor i IT-branschen är
låg. Ur ett tillväxtperspektiv är det angeläget att alla resurser och
begåvningar kommer till användning och att företagen har det bästa
urvalet av arbetskraft och den mest produktivitetshöjande kompetensen.
Om värderingar, tradition etc. hindrar att begåvning och lämplighet avgör
kvinnors utbildnings- och yrkesval finns det samhällsekonomiska vinster
att hämta om denna utveckling kan brytas.
5.4.3 Skolväsendet
Regeringens bedömning: Regeringens uppdrag till Skolverket att
ansvara för och utveckla skoldatanätet och ett nationellt resurscentrum
för läromedia bör fortsätta som en del av det ordinarie arbetet. Det bör
också utvecklas för att svara mot den ökade efterfrågan som följer av
satsningen på IT i skolan. Myndigheter och intressenter bör samverka
kring hur IT kan användas i skolan.
Regeringen avser att i en proposition till riksdagen före sommaren
återkomma till frågan om den nya teknikens betydelse för
lärarutbildningen.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen överlämnade våren
1998 skrivelsen Lärandets verktyg nationellt program för IT i skolan
(skr.1997/98:176) till riksdagen. Delegationen för IT i skolan (ITiS)
tillsattes för att planera och genomföra den nationella satsning på IT i
skolan där landets alla kommuner erbjuds möjligheten att delta.
Satsningen genomförs under tre år, 1999 2001, i form av ett skol-
utvecklingsprojekt, för att utveckla användningen av IT som ett
pedagogiskt verktyg, som omfattar ungdomsskolan och innebär
kompetensutveckling av 60 000 lärare i arbetslag, vilket motsvarar cirka
40 procent av alla lärare vilka också får disponera multimediedator. Efter
avklarad utbildning får deltagande lärare ett IT-certifikat. Satsningen
omfattar även statsbidrag för förbättring av skolors tillgänglighet till
Internet, e-postadresser till alla lärare och elever, stöd för de svenska och
europeiska skoldatanäten samt särskilda insatser för elever med
funktionshinder. En förutsättning för det statliga stödet är att de
deltagande kommunerna utarbetar en IT-plan för skolan.
Sammantaget innebär denna satsning att skolans IT-utveckling nu
övergår från en kvantitativ till en kvalitativ fas. Insatserna skall
medverka till att skolan bättre kan ta tillvara de möjligheter den nya
tekniken ger för elevers lärande och lokal skolutveckling. Skolan tillförs
inte enbart mer teknik utan framför allt kvalitativa pedagogiska verktyg,
som ger goda möjligheter att i enlighet med läroplanernas övergripande
mål utveckla undervisningen mot ett mer elevaktivt arbetssätt, som bl.a.
stärker elevens förmåga till eget kunskapssökande, kritiskt värderande
och eget ställningstagande. IT som läromedel, med sin specifika
egenskap att kombinera text, ljud och bild, ger eleven möjlighet att i
samma media söka information, kommunicera och producera. Skolan och
klassrummet kan öppnas mot omvärlden.
Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) betonar att barns utveckling och
lärande kan främjas genom att skapa och kommunicera med hjälp av
olika uttrycksformer. Multimedier och informationsteknik kan användas i
såväl skapande processer som i tillämpning i förskolan. Ett mål som
eleverna skall uppnå i grundskolan är att kunna använda IT som ett
verktyg för kunskapssökande och lärande. Utbildningen i gymnasie-
skolan och den gymnasiala vuxenutbildningen skall ge en grund för ett
livslångt lärande och en beredskap för förändringar i arbets- och
samhällsliv. Därutöver finns särskilda IT-mål för vart och ett av
gymnasieskolans nationella program. Liksom i den obligatoriska skolan
har rektor ett särskilt ansvar för att arbetsmiljön utformas så att eleverna
får tillgång till handledning och läromedel av god kvalitet samt andra
hjälpmedel för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, bl.a.
bibliotek, datorer och andra tekniska hjälpmedel.
De svenska och europeiska skoldatanäten
Sedan 1992 har Skolverket i uppdrag att främja utvecklingen och
genomförandet av den nationella datapolitiken på skolans område.
Uppdraget har varit formulerat på något olika sätt över tid, men
huvudinriktningen har varit densamma. Som en del av detta uppdrag har
Skolverket haft att utveckla och driva ett nationellt skoldatanät, att bygga
upp ett nätverksbaserat resurscentrum för IT-baserade läromedel och
utvärdera användningen av IT i skolan.
Den övergripande uppgiften för Skoldatanätet och resurscentrat för
multimedia är att utveckla IT-användningen i skolan. De skall fungera
som vägledning för lärare i arbetet med att integrera IT i undervisningen,
dels genom egna tjänster och dels genom att vara en guide till relevanta
webbresurser för skolans arbete. Det nätbaserade resurscentret skall
särskilt främja och stimulera framväxten av kunskaper om IT-baserade
läromedel läromedier och hur dessa kan användas i undervisningen.
Det europeiska skoldatanätet (EUN), som tillkommit på svenskt
initiativ, är ett Internetbaserat nätverk av nationella och andra skoldata-
nätverk med tjänster som gratis ställs till förfogande för skolor, lärare,
elever och allmänhet. Syftet är att underlätta samarbete mellan skolor i
Europa, att erbjuda ett utbud av pedagogiskt innehåll eller undervisnings-
tjänster samt möjligheter till lärarutveckling.
Syftet är också att öka nyttan och värdet av innehållet i de nationella
nätverken samt att höja kvaliteten och dela kostnaderna för tjänster som
alla kan dra nytta av. Målet för EUN är således att stimulera användning
av informationsteknik i europeiska skolor. Delegationen för IT i skolan
har avsatt särskilda medel för att stödja och påskynda utvecklingen av det
europeiska skoldatanätet.
Utveckling av uppdraget till Skolverket
Att utveckla användning av IT i skolan som ett pedagogiskt verktyg är en
process som tar tid. Intresset hos lärare och elever ökar i takt med att
deras kompetens på området höjs och tillgängligheten ökar. Dagens
ungdom växer upp med en kunskapsförmedling där ljud, bild och text
överförs via bl.a. kabel-TV, CD, video och Internet. IT-utvecklingen gör
det allt mer uppenbart att man lär även utanför skolan skolan har inte
längre monopol på lärandet. Om inte skolan kan följa med i utvecklingen
och integrera IT i undervisningen och om metoderna för kunskaps-
sökande i skolan och utanför skolan blir alltför olika, finns risk att skolan
hamnar i en legitimitetskris. När IT:s olika tillämpningar genomsyrar
snart sagt varje del av arbetsliv och vardag, måste de unga självfallet
förberedas genom att den nya tekniken används i skolans arbete. IT ger
nya möjligheter till kommunikation med det övriga samhället och elever
stimuleras till att söka information och inleda en dialog med andra. För
att utveckla arbetssätt som stödjer och ger kompetens för livslångt
lärande behöver skolan utveckla såväl arbetssätt som arbetsorganisation.
Därför är det viktigt att i lärarutbildningen beakta möjligheterna med IT i
utbildningssystemet, t.ex. elektronisk kommunikation mellan lärare och
elev, liksom konsekvenserna av att eleven skall söka, välja, strukturera
och bearbeta information till kunskap.
Enligt regeringens bedömning är det nödvändigt att en utveckling sker
av IT som informationskälla och ett verktyg för kunskapsuppbyggnad.
Härvid är det viktigt att IT-användningen stödjer en ökad måluppfyllelse
av läroplanens mål och blir ett pedagogiskt verktyg för lärande.
Samtidigt som det finns oändliga möjligheter att skaffa sig information
på Internet är det viktigt att hitta den information som är relevant för
undervisningen, vilket kan vara svårt i den snabbt växande
informationsmängden.
Utvecklingen inom utbildningsområdet på Internet går mot en allt
starkare betoning av de kommunikativa aspekterna. Denna utveckling går
hand i hand med en förbättrad infrastruktur för IT och tillgång till snabba
förbindelser och bredband.
För att svara mot de behov och förväntningar som den pågående
satsningen på IT i skolan ger upphov till är det nödvändigt att ytterligare
steg tas för att stimulera och stödja användningen av IT i lärande-
processen och i den lokala skolutvecklingen. Regeringen avser därför att
se över uppdraget till Skolverket i syfte att precisera det fortsatta arbetet
med att driva Skoldatanätet och att utveckla det nationella resurs-
centrumet för utveckling och användning av läromedier. Det bör omfatta
att från nationella utgångspunkter utveckla och stimulera såväl innehåll
som tjänster och tillämpningar. Detta kan ske parallellt och bygga vidare
på arbetet med den pågående satsningen via Delegationen för IT i skolan.
När skolan förändras och utvecklas i en allt snabbare takt blir skolans och
lärarnas behov av stöd och information om IT såväl bredare som djupare.
Detta behov blir allt svårare att tillgodose utan en bred samverkan med
parter som har skolan som primärt intressefält. För att tillgodose skolans
behov av stöd och information bör Skolverket få i uppdrag att utreda hur
myndigheter och andra intressenter via informationsplatsen Skoldatanätet
kan samverka, såväl innehållsmässigt som tekniskt, kring hur
information om informationsteknikens möjligheter kan användas i skolan
som pedagogiskt och organisatoriskt verktyg för utveckling och ökad
måluppfyllelse. Statens Skolverk bör också få i uppdrag att dokumentera
och utforska de nya teknikernas betydelse för skolans arbetsorganisation
och lärande.
Det upprättas allt fler grupper som frivilligt sluter sig samman för att
lära av varandra eller komplettera sin egen kompetens med andras
kunnande (s.k. learning communites). Denna utveckling bör stimuleras
och den ökade andelen inhemska och internationella samarbetsprojekt
mellan skolor som använder de svenska och europeiska skoldatanäten,
utgör en lovande start. Såväl enskilda skolor som kommunala
resurscentra och lärarutbildningar bör på detta sätt i ökad utsträckning
kunna komplettera och berika sitt eget kunnande och utbud. Regeringen
avser att i en proposition till riksdagen under senvåren återkomma till
frågan om den nya teknikens betydelse för lärarutbildningen.
Ett nationellt resurscentrum för multimediebaserade läromedel
Skolverkets virtuella resurscentrums (Multimediabyrån) möjlighet till
distanspublicering och samarbete över nätet via verkets Projekthotell
pekar på Internet som en viktig framtida läranderesurs och samarbets-
arena.
IT erbjuder möjligheter att utveckla läromedel i nya former, som för-
djupar och stödjer förståelse samt inlärning och därmed kan komplettera
mer traditionella läromedel. För närvarande tillkommer dock mycket få
multimediebaserade läromedel. Läromedelssidan behöver utvecklas. I
Skolverket pågår ett arbete att analysera läromedelssituationen och hur
den kan förbättras.
Utbildningsutbud i ett livslångt lärande
I ett samhälle där kunskapsutvecklingen i ett livslångt lärande är en
nyckeltillgång är information och tillgänglighet till vad som erbjuds en
nödvändig förutsättning. I dag är det mycket svårt att få en kvalitets-
mässigt och innehållsmässigt samlad bild över utbildningsutbudet.
Regeringen uppdrog hösten 1999 åt Högskoleverket att i samråd med
Skolverket utveckla redovisningen av det utbud av kompetensutveckling
av lärare som finns. Utbudet skall presenteras på ett enhetligt sätt. I en
förstudie, avrapporterad i januari 2000, föreslås att Skolverket ges det
samordnade ansvaret. Genom att samordna ansvaret för en samlad och
strukturerad information om lärares kompetensutveckling blir det möjligt
att skapa en informationsinfrastruktur som kan utgöra ett nav för
mäklartjänster mellan skolor och olika aktörer för lärares kompetens-
utveckling.
Regeringen bedömer att det finns behov av en infrastruktur för en
samlad information om hela det offentliga utbildningsutbudet. En sam-
ordning som inte bara ger en nationell helhetslösning för lärares/skolors
behov av presentation av utbud kompetensutveckling, utan även möjlig-
heter för samtida medborgare i ett livslångt lärande att få överblick över
nationellt utbud av utbildningar/kurser från olika utbildningsanordnare
inom ungdomsskolan och offentligt finansierad utbildning som står under
statligt tillsyn.
Regeringen ser det som ett strategiskt uppdrag för Skolverket att fort-
sätta utvecklingen av en samlad information om utbildningsutbudet avse-
ende lärares kompetensutveckling.
5.4.4 IT och vuxenutbildning
Det är viktigt att alla medborgare kan få insikt i och kunskaper om
tekniken och hur den på olika sätt kan påverka privat-, samhälls- och
arbetslivet. En av vuxenutbildningens viktiga uppgifter är att erbjuda
medborgarna möjlighet till kompetensutveckling inom IT-området inte
minst ur demokratiskt, jämställdhets- och arbetsmarknadsperspektiv.
Många vuxna har dessutom behov av en flexibel inlärningssituation. En
av grunderna för vuxenutbildningen är att kompensera eleverna för en
ofullständig ungdomsutbildning. Regeringens satsning på kunskapslyftet
syftar bl.a. till att reformera vuxenutbildningen, t.ex. genom att utveckla
arbetsformerna. I detta sammanhang spelar IT en stor roll som
pedagogiskt redskap. Med hjälp av IT är det möjligt att erbjuda en
närmast individuell utbildning efter den enskildes eller små gruppers
speciella behov.
Vuxna dyslektiker och andra vuxna funktionshindrade har speciella
behov. För dessa målgrupper kan användningen av IT som ett
pedagogiskt hjälpmedel underlätta inlärningen.
Vuxenutbildningen, inklusive folkbildningen
Den kommunala vuxenutbildningens vänder sig främst till de vuxna, som
saknar den baskompetens som arbetslivet förutsätter. I dag erbjuder
vuxenutbildningen ett brett fält av utbildningar inom olika områden och
på olika nivåer. Framtidens vuxenutbildning ställer allt högre krav på
ökad flexibilitet och tillgänglighet. Arbetsmetoder och arbetsformer bör
vidareutvecklas för att underlätta vuxnas lärande. IT kan här användas
som ett pedagogiskt redskap.
Den kommunala vuxenutbildningen har ett stort utbud av kurser med
IT-inriktning på olika nivåer. De flesta är kurser som ligger på
datakörkortsnivå. Mer kvalificerad datautbildning erbjuds i form av
påbyggnadsutbildningar inom kommunal vuxenutbildning och inom
kvalificerad yrkesutbildning.
En särskild grupp har tillsatts inom Utbildningsdepartementet för att
leda en projektverksamhet i syfte att utveckla metoder och funktioner i
distansutbildning.
Med sin deltagarstyrda verksamhet och gruppbaserade pedagogik ger
folkbildningen en god grund för utvecklandet av ett kritiskt förhållnings-
sätt till den information som är tillgänglig via den nya tekniken.
Folkbildningen har också möjlighet att via sin verksamhet fördjupa den
demokratiska diskussion om den svenska IT-utvecklingen. Även inom
folkbildningen erbjuds kurser i IT.
IT-stödd distansutbildning
År 1999 inrättades Distansutbildningsmyndigheten (Distum) som skall
främja utvecklingen och användningen av IT-stödd distansutbildning
främst inom högskolan och folkbildningen. Distum skall bl.a. fördela
medel till och på annat sätt stödja och följa upp projekt som syftar till att
utveckla IT-stödd distansutbildning. Distum skall också följa den IT-
stödda distansutbildningens utveckling och upprätta en nätburen
informationscentral för denna utbildning.
Det svenska skolsystemet är ett av de mest datortäta i världen och
andelen datorer med Internetuppkoppling är jämförelsevis mycket hög.
Samtidigt som datamognaden och användandet av Internet i de svenska
skolorna måste sägas vara väl utbrett kan också stor skillnader mellan
olika skolor i olika kommuner påvisas. Internetanvändningen går i vissa
skolor mot allt mer avancerade former, samtidigt som andra knappast
börjat ännu. IT-stödd distansutbildning kan för många vara det enda
sättet att få en viss utbildning. Den öppnar också möjligheter till studier
oberoende av nationsgränser. Det är av stor vikt att Sverige tar vara på
den kompetens och resurser i övrigt som finns på detta område. Flera
parter bör ta ett ansvar som motorer i utvecklingen av distans-
utbildningen i Sverige. Förutom Distansutbildningsmyndigheten, gäller
detta ansvar även för universitet och högskolor, kommunala och enskilda
utbildningsanordnare, Statens skolor för vuxna samt för folkhögskolor,
högskolor och studieförbund. Distansutbildningsmyndighetens insatser är
viktiga för att på nationell nivå främja utvecklingen och användningen av
en distansutbildning som grundas på informations- och kommunika-
tionsteknik inom högskolan och folkbildningen. Regeringen avser att
återkomma till frågan om utveckling av distansutbildningen. Regeringen
har nyligen fastställt en förordning om försöksverksamhet med
distansundervisning i gymnasieskolan.
Utvecklingen av IT-stödd distansutbildning på olika utbildningsnivåer
är ett stort och resurskrävande arbete. Internationellt sett har flera med
Sverige jämförbara länder redan tidigare inrättat särskilda myndigheter
för att främja IT-stödd distansutbildning. Sverige som är ett geografiskt
stort och glesbefolkat land, är mer än många andra länder inom EU
beroende av att använda tillgängliga resurser på distansutbildnings-
området på ett optimalt sätt. Med det tilltagande intresset för att rekrytera
studenter över gränserna och för att utveckla samarbetet mellan lärosäten
i olika länder följer krav på att studenter skall kunna ta del av kurser där
respektive högskola har särskild hög kompetens. Informationstekniken är
på väg att spränga gränserna för den traditionella utbildnings-
organisationen. Det finns i dag Internetbaserade universitet och kurser
som erbjuds över hela världen; ibland ger de tillgång till spetskompetens.
Genom IT-stödd distansutbildningsteknik inom högskolan kan sålunda
utbildningar bedrivas med samtidiga deltagare från olika länder.
5.4.5 Kompetensutveckling i arbetslivet
I dag blir tillämpad kunskap i allt snabbare takt inaktuell till följd av en
accelererande utveckling, inte minst inom de tekniska områdena.
Förmåga att ta till sig och omsätta ny kunskap blir avgörande för
individernas utveckling, anställbarhet och trygghet samt företagens
konkurrens- och utvecklingskraft. Det livslånga lärandet är därmed ett
gemensamt intresse för den enskilde individen, arbetsmarknadens parter
och staten.
Statens roll för att stödja det livslånga lärandet är framförallt att skapa
strukturer i utbildningsväsendet som tydliggör utbud och möjligheter.
Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken har en viktig uppgift i att rusta
den enskilde utifrån efterfrågan på arbetsmarknaden.
Två typer av kunskapsinhämtning blir allt mer aktuella, förebyggande
och akut. Med förebyggande kunskapsinhämtning menas att man
successivt höjer sin allmänna kunskapsnivå och därigenom följer med i
den allmänna utvecklingen. Med akut kunskapsinhämtning menas
omedelbara behov av kunskaper som då man till exempel ställts inför en
arbetsuppgift som ögonblickligen kräver nya kunskaper. Behoven
kommer att behöva mötas med ett varierat utbud av bl. a. kortkurser och
individuell handledning. Både akut och förebyggande kunskaps-
inhämtning kommer att vara nödvändigt för människor i framtiden och
IT kommer att vara en viktig teknik för att göra detta möjligt.
I utbildningsprocesser har vi en stark tradition att tänka i planerade
kurser. Det livslånga lärandet och integrationsprocesserna kommer
emellertid att ställa nya krav på utbildningsanordnare, där flexibilitet och
omedelbarhet är ledorden. Universiteten och högskolorna ställs inför nya
utmaningar om man, inom ramen för såväl utbildning, forskning som den
tredje uppgiften, skall kunna spela en roll i samband med behoven av
kunskapsinhämtning för människor i olika åldrar och i olika situationer.
Den tredje uppgiften kommer dessutom genom en utvecklad kontakt och
kommunikation med det omgivande samhället att vara ett nödvändigt
redskap för att kunna följa och möta behovet av utbildning och lärande.
Dessa frågeställningar bör ytterligare belysas för att utröna vilka hinder
och möjligheter som finns för utvecklingen av den högre utbildningens
roll i det livslånga lärandet.
Ett råd för jämställdhetsfrågor som rör transport- och IT-tjänster (dir.
1999:83) har inrättats. Rådet skall senast den 1 juli 2000 lämna en
särskild redovisning i frågor som avser jämställdhet och IT-tjänster.
Rådets uppdrag skall vara avslutat senast den 30 juni 2001.
IT-kompetens i småföretag
Regeringens bedömning: En satsning för att öka IT-kompetensen i
småföretag bör genomföras under en tvåårsperiod med start 2001, där
informationssatsningar riktat mot småföretag samt företagsbesök bör
vara centrala delar.

Skälen för regeringens bedömning: Bristen på IT-kompetens hos
småföretag har uppmärksammats i flera sammanhang, bl.a. av företrädare
för näringslivet som pekar på dessa nya förutsättningar för företagen. De
mindre företagen är inte lika benägna att ta till sig nya informations-
tekniska lösningar och nya arbetsformer som de större företagen. I många
fall beror detta på en brist på kunskap om hur IT praktiskt kan användas i
verksamheten. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att medel avsätts
till en nationell satsning för att öka IT-kompetensen i småföretag.
Effekten av satsningen blir att företaget får förutsättningar att utveckla
både företaget och de anställda. Satsningen inleds med en riksomfattande
informationskampanj och seminarier riktade mot småföretag. Kampanjen
kommer att ske i samarbete med både regionala och lokala aktörer,
däribland företrädare för näringslivet. Detta följs sedan upp med konkreta
företagsbesök, som hjälper företaget att identifiera företagens IT-behov
och utvecklingsmöjligheter. Syftet är att visa på informationsteknikens
möjligheter samt motivera småföretag att höja sin IT-kompetens.
Arbetsmarknadsutbildningen
Det är viktigt att bristen på arbetskraft inte blir en hämmande faktor för
sysselsättningen. Här har arbetsmarknadsutbildningen en viktig roll att
spela för att motverka flaskhalsar, dvs. att bristen på arbetskraft hämmar
företagens tillväxt. Till skillnad från det reguljära utbildningssystemet
som i första hand skall tillgodose individens behov av kompetens-
utveckling, skall arbetsmarknadsutbildningen främst fokusera på
arbetsgivarens behov av utbildad arbetskraft.
Den snabba IT-utvecklingen på arbetsmarknaden ställer stora krav på
arbetsmarknadsutbildningen. Den måste ständigt förnyas och anpassas
både på yrkesanvändarnivå och specialistnivå. Efterfrågan som i dag
finns på IT-specialister kan till viss del mötas med att öka antalet elever i
utbildningen men det finns skilda meningar om huruvida arbets-
marknadsutbildningen kan ta på sig uppgiften att korrigera för behov som
arbetsgivaren i flera fall anser kräver kompetens på högskolenivå. Men
för att höja kvaliteten och närma sig de krav arbetsgivaren ställer på
arbetskraften är det sedan januari 1999 tillåtet att inom arbetsmarknads-
utbildningens ram upphandla kursplatser på högskolan i syfte att
komplettera redan förvärvade kunskaper. Det ger ytterligare handlings-
medel för Arbetsmarknadsverket, men utbudet av arbetskraft på
högskolenivå påverkas trots allt marginellt av dessa arbetsmarknads-
utbildningar. Det nationella IT-programmet (SwIT) som avslutas i
mars 2000 arbetar enbart med yrkesutbildningar mot IT-marknaden och
deras erfarenheter stämmer väl överens med arbetsmarknads-
utbildningens synsätt hur man skall arbeta för att nå bästa effekt.
Arbetsmarknadsutbildningen och även det nationella IT-programmets
(SwIT) möjligheter att avhjälpa flaskhalsar på IT-specialistnivå
förutsätter ett nära samarbete med arbetsgivaren för att kunna svara
direkt mot deras kompetensbehov. Ett ytterligare villkor, är att
arbetsgivaren har en strategi för återkommande kompetensutveckling, så
att arbetstagaren inte riskerar att kunskapsmässigt komma efter och
därmed slås ut från arbetsmarknaden när tekniken förändras.
Är dessa förutsättningar tillgodosedda kan arbetsmarknadsutbildningen
utgöra ett komplement till annan utbildning för att avhjälpa den brist som
uppstått på IT-specialister.
En arbetsgrupp är tillsatt på Näringsdepartementet som bl.a. skall
analysera hur arbetsmarknadsutbildningen kan effektiviseras ytterligare
för att möta de krav som näringslivet ställer på yrkesutbildat arbetskraft
såväl inom IT-sektorn som övriga arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall
lämna en slutrapport senast den 30 april år 2000.
I syfte att snabbt motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden får
arbetsmarknadsutbildningar på försök under år 2000 riktas även till redan
anställda.
Genom att stimulera till ökad kompetens hos redan anställda går det
snabbare att tillgodose arbetsgivarens kompetensbehov än vad som är
möjligt med arbetsmarknadsutbildningen i sin nuvarande utformning.
Stimulera till ökat lärande i arbetslivet
Regeringen stimulerar till ett ökat lärande i arbetslivet genom olika
satsningar. För att satsningarna skall kunna anpassas till företagens och
individernas specifika behov är de framförallt av generell karaktär, dvs.
inte inriktade mot ett specifikt kunskapsområde. Därmed avgör företaget,
organisationen eller individen själv vilka satsningar som är mest
angelägna utifrån ett specifikt behov. Ett exempel är Socialfondens mål 3
för perioden 2000 2006 som bl.a. skall stimulera till kompetens-
utveckling av redan anställda. Regeringen har även föreslagit att avsätta
särskilda medel för att stimulera individuell kontinuerlig kompetens-
utveckling. Även denna satsning avser en generell satsning för
kompetensutveckling där IT-kompetens bör vara en naturlig och viktig
del.
Behovet av kompetensutveckling och ständig förbättring är väsentligt
för såväl små som stora företag. Bristen på tid utgör dock ofta ett hinder
för kompetensutveckling av anställda inom små och medelstora företag.
IT kan vara ett bra verktyg och distansutbildning en lösning som bidrar
till att undanröja detta hinder. Behov finns att utveckla olika modeller
och former för kompetensutveckling av anställda inom små och
medelstora företag.
Inom ramen för bland annat olika EU-projekt pågår sådan försöks-
verksamhet inom flera kommuner och regioner. Även de av regeringen
initierade Tillväxtavtalen visar på ett brett engagemang för kompetens-
utveckling. Det är angeläget att erfarenheterna från dessa olika projekt
sprids till övriga kommuner.
5.4.6 IT vid universitet och högskolor
Allmänt om IT i grundutbildningen
Regeringens bedömning: Alla universitet och högskolor bör ha en
strategi och handlingsplan för det samlade IT-arbetet. Alla som studerar
inom högre utbildning bör ha möjlighet att ingående lära sig nyttja IT
som ett medel för inlärning och för t.ex. kritisk informationssökning,
kommunikation och simulering. Det är viktigt att de försök att utveckla
pedagogiken med hjälp av IT som pågår stimuleras och utvärderas.
Andelen utbildade inom olika IT-utbildningar bör öka liksom andelen
kvinnliga högskoleutbildade inom IT-området. Arbetet med att utveckla
distanskurser tillgängliga via Internet måste påskyndas.

Skälen för regeringens bedömning: Svenska universitet och
högskolor använder IT i ökande grad i grundutbildningen. Det är därför
angeläget att universitet och högskolor fortsätter att utveckla
användningen av IT. Ytterst handlar det om att uppnå olika effektmål,
dvs. att:
öka tillgängligheten i tid och rum för utbildning på högskolenivå,
öka variationen av möjliga vägar till utbildning,
skapa mer tid för själva inlärningen,
höja kvaliteten i utbildningen.
Alla universitet och högskolor skall ha en tydlig strategi och
handlingsplan för det samlade IT-arbetet. Av handlingsplanen bör det
även framgå hur arbetet med att höja datormognaden hos studenter och
personal bedrivs.
Det är viktigt att universitet och högskolor tar ett fortsatt ansvar för att
förmedla kunskaper om hur IT kan användas som ett centralt verktyg för
aktiv inlärning och problemlösning. Alla som studerar inom högre
utbildning skall därför få möjlighet att ingående lära sig nyttja IT för
inlärning och för t.ex. kritisk informationssökning, kommunikation och
simulering. IT bör därför användas så att den stöder lärarens roll som
handledare och kunskapsförmedlare, stöder studentens inlärning samt
utvecklar studentens förmåga att söka och värdera information. Den bör
också användas i syfte att underlätta kontakt och interaktion mellan
studenter och lärare.
Det är viktigt att dels de försök som pågår med att utveckla
pedagogiken med hjälp av IT utvärderas, dels att nya initiativ stimuleras
och dels att kunskap om framgångsrika projekt sprids.
Regeringen ser därför mycket positivt på de utbildningar som i hög
grad försöker integrera IT i olika moment.
Högskolans grundutbildning utgör ett brett spektrum av utbildning vad
avser flera dimensioner som längd, form, innehåll, mål, osv. Oavsett
utbildning bör alla studenter öka sina allmänna IT-kunskaper. Detta kan
ske i form av exempelvis fördjupning av IT-kunskaperna på specifika IT-
kurser och program eller genom att öka dimensioneringen av specifika
IT-kurser och program.
Varje högskola har själv att besluta om vilka utbildningar man skall
erbjuda och hur de skall utformas inom ramen för de mål och riktlinjer
som beslutats av riksdagen. För närvarande pågår uppbyggnaden av ett
IT-universitet vid KTH. Detta ligger helt i linje med hur högskolorna
själva kan anpassa sitt utbildningsutbud i riktning mot områden där
behovet av välutbildad arbetskraft bedöms öka.
Högskoleutbildning i nätbyggande och IP-teknik
Regeringens bedömning: Behovet av kompetens inom området
nätbyggnad och IP-teknik har ökat kraftigt de senaste åren. Högskolorna
bör beakta detta vid dimensioneringen av utbildningen av IT-specialister
av olika slag, t.ex. inom området nätutbyggnad och IP-teknik.

Statskontorets rapport: I rapporten Svenska delen av Internet
(Statskontoret, 1997, dnr 360/96 5) framhålls att intresset för Internet,
från såväl offentlig sektor som näringsliv, har medfört att det råder stor
brist på kompetent personal. Statskontoret föreslog att regeringen snarast
borde låta göra en detaljerad kartläggning över vilka utbildningsområden
som skall vara prioriterade på kort sikt inom högskoleväsendet rörande
teknisk kompetens för utbyggnad av stora IP-nät (IP=Internet Protocol),
för att så snabbt som möjligt fylla upp bristerna på kompetent personal.
Avsaknaden av eller ofullständiga kunskaper om IP-tekniken är ett av de
allvarligare hoten mot den tekniska infrastrukturen. Svårigheten att hitta
kompetent personal går ut över expansionen av Internet och nät-
byggandet och har allvarliga konsekvenser bl.a. för kvaliteten på den
service som tillhandahålls av operatörerna. För kommuner som satsar i
egna nätlösningar är detta en allvarlig fråga.
IT-infrastrukturutredningen: I IT-infrastrukturutredningens be-
tänkande (SOU 1999:85) anges att Svenska kommunförbundet räknar
med att det finns något hundratal IT-experter i Sverige men att det
förmodligen skulle behövas mer än 1 000. Statsmakterna borde därför
satsa på kvalificerad utbildning på detta område.
Remissinstanserna: IT kommissionen, IT Blekinge, SUNET, The
Swedish Chapter of the Internet Society (ISOC SE) m.fl. framhåller
kompetensbristen. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och
Borlänge kommun föreslår ett försörjningsprogram för eftergymnasial
kvalificerad IT-utbildning.
Skäl för regeringens bedömning: Det finns en allmän uppfattning att
den ovan beskrivna bristsituationen inte har förbättrats under de sista
åren utan snarare ökat. Kompetens att utveckla och driva stora IP-nät är
en knapp resurs i Sverige. Det pågår en utveckling av utbildning i nät-
byggande och IP-teknik inom högskolan, men regeringen anser att det
ännu inte är av tillräcklig omfattning och att högskolorna även
fortsättningsvis bör beakta detta i dimensioneringen av denna utbildning.
IT-forskning i Sverige
Sveriges utgifter för forskning och utveckling uppgick till 67 miljarder
kronor år 1997 eller närmare 4 procent av BNP vilket är bland det högsta
i världen. Drygt två tredjedelar av dessa utgifter finansierades av
näringslivet medan en fjärdedel finansierades av offentlig sektor.
Elektronikindustrin stod för en femtedel, 11 miljarder kronor, av
näringslivets FoU-utgifter. Inom elektronikindustrin dominerar FoU
inom telekommunikationsområdet. Av svenskt näringslivs FoU-satningar
år 1997 gick 10 miljarder till programrelaterad FoU. För industri-
företagen genomfördes de största satsningarna inom teleprodukt-,
precisionsinstrument- och transportmedelsindustrin.
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sammanställt den
forskning inom formationsteknologin som finansierats av forskningsråd,
sektorsorgan och stiftelser mellan åren 1995 97. Under denna period
uppgick finansieringen till ca 1 miljard kronor per år. Största finansiär
var NUTEK. Även EU utgör en viktig finansiär för forskning inom
informationsteknologin.
Framtida utvecklingsområden
Projektet Teknisk framsyn genomförs av Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA), Industriförbundet, NUTEK och Strategiska stiftelsen. Projektet
syftar till att peka på betydelsefull teknikutveckling på 10 års sikt. En av
åtta paneler har som tema informations- och kommunikations-
systemteknik. I sin redovisning har panelen pekat ut framtida
utvecklingsområden inom IT, bl. a. kombinationen mellan mobil teknik
och Internet, säkerhet och integritet, gränssnittet mellan människa och
dator samt mötet mellan den tekniska och biologiska världen, särskilt
molekylär elektronik.
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK stiftelsen, har
under 1999 genomfört en förstudie kring upplevelseindustrin, Blandade
upplevelser . I förstudien pekas bl.a. på behovet av insatser inom
kompetensutveckling och forskning. KK stiftelsen kommer att under en
femårsperiod satsa 50 60 miljoner kronor på bl.a. kvalificerad vidare-
utbildning och kreativa mötesplatser för upplevelseindustrin.
Behov av insatser inom IT-forskning
Utvecklingen på IT-området går mycket snabbt. Nya satsningar och
omprioriteringar är nödvändiga för att kunna följa utvecklingen. Nedan
anges insatser inom IT-forskning och utveckling som regeringen redan
nu tar initiativ till.
Regeringen avser att återkomma till dessa frågor i en forsknings-
proposition under hösten år 2000. Vidare kan nämnas proposition
1999/2000:71 Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken samt
proposition 1999/2000:81 Forskning för framtiden en ny organisation
för forskningsfinansiering. I dessa föreslås en ny myndighet för
forskning och utveckling. Den nya myndigheten får som en angelägen
uppgift att kraftsamla, utveckla och fokusera på insatser inom IT-
området.
5.4.7 Elektronik och IT-baserad industri
Regeringens bedömning: Det finns ett behov av en ny nationell strategi
inom mikroelektronik, elektronik- och närliggande IT-områden. En sådan
strategi bör genomföras genom kraftsamlingar i ett antal nya kluster
(grupper av institutioner och företag). Regeringen har i ett första steg
beslutat att stödja utbyggnad av ett kluster med inriktning mot
kiselteknik. Principerna för uppbyggnad och samverkan inom nämnda
kluster bör utgöra en modell för övriga föreslagna satsningar.

NUTEK, Delegationen för utländska investeringar i Sverige (ISA),
Stiftelsen för Strategisk Forskning och Stiftelsen för kunskaps- och
kompetensutveckling (KK stiftelsen) har gemensamt föreslagit en ny
nationell strategi inom mikroelektronik, elektronik och närliggande IT-
områden. Syftet är att stärka basen för svensk industri inom IT och
elektronikområdena. I strategin anges som tillväxtmål att Sverige inom
tio år skall ha en export av IT- och elektronikrelaterade produkter som är
minst lika stor i förhållande till världsmarknaden för IT och elektronik
som Sveriges andel av den totala världshandeln.
NUTEK m.fl. har gemensamt funnit att den föreslagna strategin kräver
nya samverkansformer inom ett antal nya kluster. Inom varje sådant
kluster kan näringslivets FoU i samverkan med såväl industriforsknings-
institut som med universitetens och högskolornas utbildning och
forskning koncentreras mot strategiska delområden. Ett enskilt kluster
avses verka inom ett specifikt funktionsområde, förutsatt att nationell
kraftsamling kan åstadkommas i sådan grad att även internationella
företag och gästforskare söker sig till respektive kluster.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är av
stor vikt att sverigebaserad IT- och elektronikindustri, förutom att vara
ledande utvecklare och användare av avancerad teknologi, också kan
säkerställa en internationellt konkurrenskraftig förmåga att producera
avancerade system och produkter. En satsning behöver göras inom
strategiskt viktiga områden för att få fram viktiga forskningsresultat och
forskare med spetskompetens för högskolans, institutens och
näringslivets behov. Viktiga behov finns bl.a. inom system- och
programvaruutvecklingsteknik samt komponenttekniker med tonvikt på
producerbarhet. Satsningen på tillämpningar avser såväl traditionella
områden, där Sverige redan är industriellt starkt, som nya områden med
stark utveckling och tillväxt, där Sverige bedöms ha goda förutsättningar
att skapa nya företag, produkter och tjänster.
En första resursförstärkning inom kiselteknik har nyligen gjorts enligt
regeringens beslut 9 mars 2000 med syftet att stärka de svenska för-
utsättningarna för att tillämpa framtidens teknik på kisel- och
kretskonstruktion. Klustret skall omfatta dels ett nytt institut i
Norrköping vilket tillförs ett engångsbelopp på 25 miljoner kronor dels
berörda delar av det svenska näringslivet inklusive såväl stora som
mindre företag liksom internationella företag och gästforskare.
Universiteten i Lund, Linköping och Stockholm samt KTH tillförs
sammanlagt 100 miljoner kronor under perioden 2000 t.o.m. 2005 för
forskning inom området.
5.4.8 Ett kompetenscentrum för Internetteknik
Regeringens bedömning: Ett kompetenscentrum för Internetteknik
etableras inom högskolesektorn. Centrumets uppgifter bör främst vara att
bedriva forskning och utveckling inom Internetområdet. Kompetens-
centrumet bör etableras i anslutning till den IT-satsning som Kungliga
Tekniska högskolan (KTH) påbörjat i Kista.

Skäl för regeringens bedömning: För att Internet skall kunna
utvecklas på ett stabilt, öppet och funktionssäkert sätt där tekniken är
tillgänglig för alla samhällsgrupper är det nödvändigt att skapa
förutsättningar för en långsiktig och medveten kunskapsuppbyggnad. Allt
fler verksamheter förutsätter att Internet fungerar och kraven höjs därför
på driftssäkerhet, informationssäkerhet och stabilitet. Som bl.a. framgår
av IT-infrastrukturutredningens betänkande (SOU 1999:85) är
kompetens att utveckla och driva stora nät en knapp resurs i Sverige.
För att möta behovet av forskning och utveckling inrättas ett
kompetenscentrum för Internetteknik inom högskolesektorn. För detta
ändamål avsätter regeringen sammanlagt 20 miljoner kronor under tre år,
dvs. knappt 7 miljoner kronor per år. Regeringen har erfarit att en
utredning om ett kompetenscentrum har genomförts vid KTH vilken i
huvudsak bör ligga till grund för etableringen av centrumet. Eftersom
kompetensen inom Internetteknik är relativt spridd nationellt bör det
övervägas om centrumet kan ges en delvis virtuell struktur. Kopplingen
till EU:s forskningsprogram bör betonas.
KTH:s IT-universitet i Kista
Kungl. Tekniska högskolan (KTH) har påbörjat en satsning att etablera
ett IT-universitet i Kista, där verksamheten skall vara inriktad mot
informationssamhällets infrastruktur och präglas av en helhetssyn på
informationssystem med starka kopplingar både mellan olika tekniska
discipliner och till nya industriella tillämpningar. Inom IT-området utgör
Kista en unik miljö för kompetens- och kunskapsutveckling. Här finns
redan i dag en miljö med företag, forskningsinstitut samt högre
utbildning och forskning. För närvarande finns cirka 5 000 studenter i
Kista. Utbildning bedrivs inom traditionella civilingenjörsprogram
(KTH), högskoleingenjörsprogram (KTH), data- och systemvetenskapligt
program (Stockholms universitet) samt inom enstaka kurser och vidare-
utbildningskurser. Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000
beräknat medel för nya permanenta platser vid KTH åren 2000 2002. Av
dessa beräknas KTH avsätta ungefär hälften eller 1 275 platser
(helårsstudenter) för IT-satsningen i Kista.
Vid KTH Kista bedrivs i dag forskning inom flera områden från
mikroelektronik till IT-tjänster. Forskningen omfattar cirka 200 forskare
och ungefär lika många forskarstuderande. KTH:s forskningsprofil för
Kistasatsningen beskrivs som inriktad mot IT-samhällets infrastruktur
och är tänkt att spänna från system och tillämpningar via
kommunikationssystem och programvaruteknik till implementering i
hårdvara och komponentfysik.
5.4.9 IT-forskningen inom EU
Regeringens bedömning: Det svenska deltagandet i EU:s femte
ramprogram inom delprogrammet för IT bör öka.

Skälen för regeringens bedömning: Det nu påbörjade femte
ramprogrammet innebär för IT och elektronikområdet en fortsatt
utveckling mot satsningar inom strategiskt viktiga användningsområden.
Tidigare satsningar var mer inriktade på grundläggande kunskaper och på
att europeisk industri skulle hämta in det amerikanska försprånget inom
viktiga områden. Det strategiska målet i det femte ramprogrammet är att
förverkliga informationssamhällets möjligheter för Europa genom att
påskynda framväxten och säkerställa att behoven hos individer och
företag tillfredsställs.
Satsningarna sker inom fyra områden (s.k. Key Actions):
System och tjänster för medborgaren med satsningar på hälsovård,
hjälpmedel för individer med speciella behov, särskilt handikappade
och äldre, administrativa hjälpmedel, miljö, transporter, turism,
Nya metoder i arbetsliv och handel; distansarbete och mobilt arbete,
ledningssystem för leverantörer, konsumenter samt informations-
säkerhet,
Multimediainnehåll och hjälpmedel; interaktiva medier, utbildning,
språkteknik samt åtkomst, analys och hantering av information,
Grundläggande tekniker och infrastrukturer, med forskning inom
kommunikationsteknik, programutveckling, realtidssystem, mobil-
telefoni, bildhantering m.m.
Ett ökat forskningssamarbete med andra europeiska parter bör
uppmuntras, bl.a. med syftet att identifiera eventuella kompetensbrister
som Sverige har i förhållande till andra EU-länder. Därför skall strategier
för ett ökat EU-deltagande tas fram i de pågående nationella programmen
och integreras i nya satsningar.
EU:s forskningsprogram utgör en viktig kontaktlänk för svenska
forskare till internationell forskning och ett högt svenskt deltagande i
programmet är eftersträvansvärt. Hittills har det svenska utnyttjandet av
programmet legat på en alltför låg nivå och deltagandet bör därför öka.
5.5 Tillgänglighet
5.5.1 Inledning
IT-infrastrukturen består av två huvuddelar, en teknisk hård del, t.ex.
fysiska ledningar och utrustning och en logisk, mjuk, del som innehåller
program, standarder, grundläggande informationsbaser, gemensamma
tjänster av olika slag.

Regeringens bedömning: Hushåll och företag i alla delar av Sverige
bör inom de närmaste åren få tillgång till IT-infrastruktur med hög
överföringskapacitet. Detta skall i första hand ske i marknadens regi.
Staten har dock ett övergripande ansvar att se till att IT-infrastruktur
med hög överföringskapacitet finns tillgänglig i hela landet.
Konkurrens, låga priser och en snabb utveckling främjas av att ett
stort antal operatörer och IT-företag har möjlighet att nyttja näten.
Konkurrensneutralitet och mångfald på näten skall främjas genom
statliga insatser och regler. Den teknik som skulle kunna överbrygga
avstånden i landet får inte på grund av stora skillnader i tillgänglighet,
taxor och kapacitet bli ytterligare en klyfta mellan storstad och
glesbygd. Ett nationellt infrastrukturprogram bör upprättas.
I infrastrukturen ingår också databaser och tjänster för vars
allmänna tillgänglighet staten har ett särskilt ansvar. En nationell
strategi bör utvecklas för samhällets informationsförsörjning.

Skälen för regeringens bedömning: Genom IT-utvecklingen växer
helt nya varor och tjänster fram. En väl utvecklad IT-infrastruktur gör att
avståndet mellan bostadsort och arbetsplats minskar i betydelse. Den
snabba produktutvecklingen, de lägre priserna och produktivitets-
höjningarna som skapas av den nya tekniken kan positivt påverka
möjligheterna att förena en snabb ökning av sysselsättningen med en låg
inflation. Denna samhällsomvandling skapar stora möjligheter men också
risker för nya klyftor.
Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för att behoven av IT-
infrastruktur, både när det gäller teknik och andra delar, tillgodoses i hela
landet. En väl utbyggd IT-infrastruktur främjar en konkurrenskraftig IT-
industri och användningen av IT i företag, offentlig förvaltning, skola
och hushåll. För att underlätta utbyggnad av nät med hög överförings-
kapacitet föreslås nedan en ändring av ledningsrättslagen.
Staten har en roll när det gäller förutsättningarna för IT-kommunika-
tion. Det i den följande texten nämnda uppdraget till Svenska Kraftnät är
ett exempel på ett statligt åtagande som syftar till att alla kommuner får
tillgång till en för alla operatörer tillgänglig bredbandsförbindelse. Ett
annat exempel är regeringens beslut (oktober 1999, skr. 1999/2000:33)
om utvecklingsprogram för vissa orter som drabbas av förbands-
nedläggningar innebärande att regeringen inom gällande budgetramar
avsatt medel under en treårsperiod för projekt inom Sollefteå,
Härnösands och Kramfors kommuner som stöd bl.a. för byggandet av ett
inomkommunalt transportnät för bredbandskommunikation i Sollefteå.
Den tekniska infrastrukturen samt IT-infrastrukturutredningens
betänkande Bredband för tillväxt i hela landet (SOU 1999:85) behandlas
i avsnitt 5.5.2 5.5.6.
Regeringen anser vidare att en nationell strategi för samhällets
informationsförsörjning bör utvecklas. Den s.k. mjuka infrastrukturen
behandlas i avsnitt 5.5.7 5.5.8.
5.5.2 Allmänt om teknisk infrastruktur
Bredband
Begreppet bredband används allmänt utan att innebörden är klart
definierad. Någon officiellt fastställd definition finns inte. Bredband är
egentligen en beskrivning av hög överföringskapacitet av tele- och data-
kommunikation. IT-infrastrukturutredningen definierade bredband som
överföringskapacitet för tele- och datakommunikation om minst
2 Megabits per sekund (Mbit/s) i riktning såväl till som från användaren.
En sådan kapacitet i nätet närmast abonnenten, det s.k. accessnätet, är så
hög att både mottagande och sändning kan ske av rörliga bilder med god
kvalitet. De flesta av dagens accessformer uppnår inte en
överföringskapacitet om 2 Mbit/s i båda riktningarna, men det är inte
självklart vilken eller vilka accessmetoder som kommer att dominera i
framtiden. Vissa av dagens accessnät har hög bandbredd i riktning mot
användaren men inte lika hög i riktningen från denne. Den tekniska
utvecklingen ökar kontinuerligt kapaciteten i dagens accessnät och olika
typer av accessnät med hög överföringskapacitet har börjat byggas ut i
fastigheter. I bilaga 12 behandlas bl.a. olika accessmetoder för att nå
Internet.
En ökad efterfrågan på kapacitet i accessnätet kommer även att leda
till ökad efterfrågan på kapacitet i övriga delar av nätet. En viktig
utgångspunkt är därför att betydligt högre överföringskapacitet än vad
som i allmänhet förekommer i dag kommer att krävas i framtiden, dels
beroende på kraftigt ökande trafikvolymer och antal användare och dels
beroende på nya tjänster som kräver högre kapacitet i näten.
Tillgången på IT-infrastruktur
IT-infrastrukturen har byggts ut kraftigt de senaste åren genom
modernisering av telefoninätet, kabel-TV-nätet, fibernät i Affärsverket
Svenska kraftnäts och Banverkets regi och de kommunala stadsnäten
samt i privat regi. Mobiltelefonin är under stark utveckling. Dessutom
byggs ett marksänt digitalt TV-nät ut. Efterfrågan på nya och utökade
tjänster ställer krav på en kontinuerlig utbyggnad av kapaciteten i
infrastrukturen om inte flaskhalsar skall uppstå. Den totala trafikvolymen
i Sverige kan enligt beräkningar av IT-infrastrukturutredningen komma
att öka med 1 000 gånger inom sex år, om accessnätet får
bredbandskapacitet.
Enligt utredningen sker emellertid den marknadsstyrda nätut-
byggnaden framför allt i tätbebyggda delar av landet, som endast
omfattar ungefär 70 procent av landets befolkning, och utbudet är därför i
varierande grad begränsat. Sverige har en geografisk särprägel med
mycket större glesbygd än de flesta av EU:s länder. För att de nya
tjänsterna skall kunna tillhandahållas i hela landet till rimliga priser krävs
inte minst en geografisk tillgänglighet av ledning med bredbands-
kapacitet. Det krävs också att sådana ledningar och kapacitet i dessa
tillhandahålls kommersiellt, att näten är tekniskt samstämmiga som ger
möjlighet till sammanhängande och rikstäckande nät samt att priserna är
sådana att t.ex. stora avstånd inte är ett avgörande hinder för att utnyttja
ledningen.
5.5.3 Förslag till ändring i ledningsrättslagen
Nuvarande bestämmelser
Ledningsrättslagen
Syftet med ledningsrättslagen (1973:1144) är att säkerställa rätt att dra
fram och bibehålla ledningar över annans mark. Den som för ledning vill
utnyttja utrymme inom fastighet kan få rätt till detta, s.k. ledningsrätt
(1 §). Ledningar kan även dras fram med stöd av servitut och
nyttjanderättsavtal.
Ledningsrättslagens tillämpningsområde är begränsat med hänsyn till
olika ledningars beskaffenhet och ändamål. Lagen tillämpas bl.a. på
teleledning som ingår i telekommunikationssystem för allmänt ändamål
samt allmän svagströmsledning för signalering, fjärrmanövrering,
dataöverföring eller liknande ändamål (2 § första stycket 1). Även
elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras eller som
behövs för sådana ledningar som avses i första punkten omfattas av
lagens tillämpningsområde (2 § första stycket 2). I begreppet ledning
ingår även anordningar som transformatorer, pumpstationer och andra
tillbehör som behövs för ledningen (3 §). På begäran av ledningens
innehavare kan förordnas att ledningsrätt skall höra till
ledningsrättsinnehavarens fastighet (1 §). Jordabalkens regler om
fastighetstillbehör blir då tillämpliga. Överlåtelse av ledning är giltig
endast om överlåtelsen omfattar även ledningsrätten (35 §).
Ledningsrätt får inte upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses
på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild
synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den (6 §). Detta
gäller inte om det i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en
ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens genom-
förandetid (6 a §). Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller
områdesbestämmelser får som regel en ledningsrätt inte upplåtas i strid
mot planen eller bestämmelserna (8 §).
Mark eller annat utrymme för ledning får tas i anspråk på fastighet om
det inte orsakar synnerligt men för fastigheten (12 §). Även om
synnerligt men uppkommer är fastighet skyldig att avstå utrymme om
ledningen är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt eller om
ledningen enligt beslut av koncessionsmyndighet skall dras fram över
fastigheten. Om ägaren begär det skall fastigheten inlösas. I fråga om
ersättning för upplåtelse, inlösen samt skada skall expropriationslagen
(1972:719) tillämpas. Ledningsrättslagen skall inte tillämpas beträffande
ersättning för skada eller intrång som uppkommit efter förrättningen och
som inte har kunnat förutses vid denna (13 b §).
Ledningsrättsfråga upptas efter ansökan eller vid fastighetsreglering
(15 §). I fråga om förrättningen skall regler i 4 kap. och 6 kap. fastighets-
bildningslagen (1970:988) tillämpas. Lantmäterimyndigheten skall, om
inte något hinder finns mot upplåtelsen, meddela ledningsbeslut (22 §).
Ett ledningsbeslut skall bl.a. innehålla uppgift om det utrymme som
upplåtes för ledningen och den tid inom vilken ledningen skall vara
utförd (22 §). Enligt huvudprincipen skall ledningens innehavare svara
för förrättningskostnaderna (27 §). I fråga om fullföljd av talan mot
beslut av lantmäterimyndigheten skall bestämmelserna i 16 18 kap.
fastighetsbildningslagen (1970:988) om rättegången i fastighets-
bildningsmål tillämpas. I fråga om rättegångskostnader i ledningsrättsmål
skall därvid i mål om inlösenersättning sakägare som avstår mark få
ersättning för sina kostnader oberoende av utgången i målet (29 § och
16 kap. 14 § andra stycket fastighetsbildningslagen). För det fall att talan
som fullföljts av sakägare ogillas kan domstolen dels förordna att han
skall bära sina egna kostnader om han har inlett rättegången utan
tillräckliga skäl och dels förplikta honom att ersätta motpartens kostnader
om rättegången uppenbart inletts utan skälig grund (16 kap. 4 § tredje
stycket fastighetsbildningslagen och 15 kap. 6 § plan- och bygglagen).
För det fall att ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan
uppkommer sedan ledningsrättsfråga slutligt avgjorts kan denna prövas
vid ny förrättning (33 §). En ledningsrätt kan då ändras, upphävas och
om det sker med anledning av upphävandet, upplåtas. Ledningens
innehavare är berättigad till ersättning för skada som åsamkas honom på
grund av sådan åtgärd.
Expropriationslagen
Enligt expropriationslagen (1972:719) får fastighet, som tillhör annan än
staten, tas i anspråk genom expropriation med äganderätt, nyttjanderätt
eller servitutsrätt (1 kap. 1 §). Genom expropriation får även särskild rätt
till fastighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan
än staten. I lagen förstås med särskild rätt till fastighet nyttjanderätt,
servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande (se vidare 1 kap. 2 §).
Bestämmelserna om fastighet äger motsvarande tillämpning i fråga om
byggnad eller annan anläggning på annans mark (1 kap. 2 andra stycket).
Expropriation får ske för att bereda utrymme för anläggning som
tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan
kommunikation (2 kap. 2 §). Expropriation får även ske för att tillgodose
allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller
likartad nyttighet. Om en ledning för sådan nyttighet skall ingå i
ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av
ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även
om allmänt behov av ledningen inte finns (2 kap. 3 §). Ett
expropriationstillstånd skall inte meddelas om ändamålet lämpligen bör
tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från
allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas
genom den (2 kap. 12 §).
För fastighet som exproprieras i sin helhet skall betalas löseskilling
med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del
av fastighet skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar
den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom
expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren skall även sådan
skada ersättas (4 kap. 1 §). Löseskilling skall bestämmas så att sådan
ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum
de senaste tio åren före ansökningen om expropriation, dock högst
femton år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo
endast i den mån det blir utrett att den beror på annat än förväntningar
om ändring i markens tillåtna användningssätt. Värderingen skall ske
med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om
fastigheten dessförinnan har tillträtt eller övergått på den exproprierande,
när tillträdet eller övergången skedde (4 kap. 3 §).
Förslag till ändring i ledningsrättslagen
Regeringens förslag: Den som har ledningsrätt som avser utrymme
antingen för elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras,
eller för elektrisk starkströmsledning som ingår i telekommunikations-
system för allmänt ändamål eller i allmän svagströmsledning, skall ha
rätt att dra fram och begagna både teleledningar för allmänt ändamål och
allmänna svagströmsledningar för signalering m.m. inom det utrymmet.
För detta behövs ingen ny förrättning. Den kompletterande ledningen får
dras fram tidigast två veckor efter det att ledningens innehavare
underrättat fastighetsägaren om när arbetet skall påbörjas. Underrättelse
skall anses ha skett när ledningens innehavare sänt meddelandet med
brev till fastighetsägaren.
Frågan om eventuell ersättning för skada och intrång skall prövas i
fastighetsdomstol enligt bestämmelserna om expropriationsersättning.
Vid beräkning av fastighetens värde skall den ökning som ägt rum de
senaste tio åren från det att fastighetsägaren underrättades om att den
kompletterande ledningen skulle dras fram, tillgodoräknas endast i den
utsträckning det blir utrett att ökningen beror på annat än förväntningar
om ändring i markens tillåtna användningssätt. När det gäller ersättning
skall bestämmelserna i expropriationslagen tillämpas. Vid fördelning av
rättegångskostnader skall bestämmelserna om rättegångskostnader i mål
om inlösenersättning i fastighetsbildningslagen tillämpas.

Utredningens förslag: Överensstämmer till viss del med regeringens.
Utredningen föreslog också att det i 10 § skulle läggas till att en
upplåtelse för teleledning som ingår i telekommunikationssystem för
allmänt ändamål alltid skall anses vara till övervägande nytta från allmän
synpunkt.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget, t.ex.
Svea hovrätt, Vattenfall AB och Stokab. Lantmäteriverket tillstyrker
förslaget och anser att det är en ytterst begränsad ökning av intrånget om
en fiberoptisk ledning hängs upp i en befintlig starkströmsledning och att
det är orimligt att kräva att det hålls ny förrättning för detta. Affärsverket
svenska kraftnät tillstyrker och anser att det bör komma till uttryck i
lagtexten dels att ytterligare ersättning inte skall utgå för rätten vid
utnyttjandet av befintlig ledningsrätt, dels att telekommunikationssystem
för allmänt ändamål enligt 2 § första stycket 1 ledningsrättslagen även
skall omfatta optokabel alternativt bredband. Kommunförbundet
tillstyrker och anser att ändringen bör förenas med en översyn av lagens
ersättningsbestämmelser. Kammarrätten i Stockholm invänder att
innebörden av begreppet utrymme skulle kunna behöva anges närmare
samt pekat på oklarhet beträffande förhållandet mellan den föreslagna
bestämmelsen och att meddelade ledningsrättsbeslut enligt 22 §
ledningsrättslagen skall innehålla den tid inom vilken ledningen skall
vara utförd. Slutligen anser kammarrätten att rätten till ersättning borde
regleras i lagen. Malmö tingsrätt avstyrker och invänder att förslaget
avviker från ledningsrättslagens systematik eftersom det varken fordras
ny förrättning eller samtycke från fastighetsägaren och att förslaget har
retroaktiv verkan. Malmö tingsrätt menar vidare att ledningsrätts-
innehavaren förutsätts själv bedöma om villkoren för upplåtelse av
ledningsrätt är uppfyllda vilket innebär att tillämpningen hamnar på
ledningsrättsinnehavaren. IT kommissionen pekar på nödvändigheten av
att ytterligare belysa behov av förändringar i bl.a. ledningsrätten.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det är av
avgörande betydelse för att Sverige skall kunna behålla en ledande
ställning på IT-området att IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet
kan erhålla en stor spridning. Detta är av stor betydelse för bl.a. tillväxten
i Sveriges ekonomi. Det är också viktigt att denna utveckling kan ske i
någorlunda samma takt över hela landet.
För att möjliggöra att de nya tjänsterna skall kunna tillhandahållas i
hela landet är det nödvändigt att vidta åtgärder som stimulerar
utbyggnaden av nät med hög överföringskapacitet. Detta skulle, enligt
regeringens uppfattning, kunna ske t.ex. genom en utbyggnad i det
befintliga elektriska stamnätet och i regionala elnät. Affärsverket svenska
kraftnät och regionala nätbolag har nämligen ledningsgator med
starkströmsledningar, för vilka det i allmänhet finns ledningsrätt, som når
samtliga huvudorter i landets kommuner och många andra tätorter. Dessa
elnät skulle kunna användas för att bygga ut IT-infrastrukturen genom att
i dessa befintliga nät dra fram fiberoptiska ledningar. För att kunna dra
fram och begagna ledning på annans mark krävs emellertid i dag ett
förrättningsförfarande enligt ledningsrättslagen, för det fall civilrättsliga
avtal inte används. Ett förrättningsförfarande kan dock vara resurs-
krävande både i tid och pengar. Det finns alltså skäl att se över
möjligheterna att lagstiftningsvägen försöka åstadkomma ett enklare sätt
utan att för den skull inkräkta på enskilda intressen. För att det skall vara
möjligt krävs att ledningsrättslagen ändras. Förslaget innebär att tre nya
paragrafer införs i lagen med materiella och processuella bestämmelser.
Innebörden av förslaget är att den som innehar ledningsrätt för
starkströmsledning med koncession eller för starkströmsledning som
försörjer telekommunikationssystem för allmänt ändamål m.m. skall få
rätt att, i befintligt ledningsrättsutrymme, även dra fram och använda
teleledningar, t.ex. fiberoptiska ledningar. Detta skall kunna ske utan nytt
förrättningsförfarande för varje fastighet där det redan finns ledningsrätt
för starkströmsledning.
Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen är emellertid varje medborgares
egendom tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det
allmänna eller någon enskild genom expropriation eller annat sådant för-
fogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller
byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna
intressen. Enligt förarbetena (SOU 1993:40, Del A, s. 90 och
prop. 1993/94:117, s. 15 f) kan t.ex. samhällets behov av mark för
bostäder och gator och andra kommunikationsleder anses vara angelägna
allmänna intressen. Även Europakonventionens egendomsskydd
tillförsäkrar varje fysisk och juridisk person rätt till respekt för sin
egendom och bygger på att det görs en avvägning mellan allmänna och
enskilda intressen samt att rimlig balans däremellan uppnås.
Regeringen anser att om en starkströmsledning har dragits fram över
annans mark med stöd av ledningsrätt och denna starkströmsledning i ett
senare skede kompletteras med en eller flera svagströmsledningar som
teleledningar, medför detta som regel inte något ytterligare intrång i
fastighetsägarens rätt. Ett betydande intrång för fastighetsägaren har
redan skett i och med framdragandet av starkströmsledningen.
Framdragandet av ytterligare teleledningar och fiberoptiska ledningar har
därför mycket liten betydelse. Enligt regeringens uppfattning är däremot
en sådan komplettering av väsentlig betydelse från allmän synpunkt då
utbyggnaden av ett allmänt tillgängligt telenät med kapacitet för tjänster
som kräver hög bandbredd är ett angeläget intresse.
Enligt regeringen bör därför en sådan komplettering i befintligt
ledningsrättsutrymme kunna tillåtas utan ny förrättning med hänsyn till
de kostnader och den tidsutdräkt som är förenade med att genomföra ett
nytt förrättningsförfarande i förhållande till frågans ringa betydelse för
berörda fastighetsägare. Den kompletterande ledningen bör dock få dras
fram tidigast två veckor efter det att ledningens innehavare underrättat
fastighetsägaren om när arbetet skall påbörjas. Ledningens innehavare
bör anses ha fullgjort sin skyldighet att underrätta fastighetsägaren när
meddelande sänts med brev till fastighetsägarens adress.
Om en fastighetsägare trots allt anser att en kompletterande ledning
medför ytterligare intrång skall han ha rätt att få frågan om ytterligare
ersättning prövad i fastighetsdomstol. Ersättningens storlek skall
bedömas på samma sätt som vid en ledningsförrättning, således enligt
expropriationsrättsliga regler vilket innebär en prövning om fastighetens
värde minskat till följd av att t.ex. fiberoptiska ledningar dragits fram i
befintligt ledningsrättsutrymme. Ytterligare ersättning för intrång torde
bli aktuell endast i undantagsfall när det är frågan om luftledningar. Även
beträffande frågor om ersättning för t.ex. skada på mark som kan
uppkomma i samband med framdragning skall bestämmelserna i
expropriationslagen tillämpas.
Syftet med förslaget är, som tidigare nämnts, att stimulera
utbyggnaden av IT-infrastruktur. För att förslaget skall få avsedd verkan
bör de nya bestämmelserna även omfatta redan upplåtna ledningsrätter
för starkströmsledning. Utbyggnad av nät med hög överföringskapacitet
är dock ett mycket angeläget allmänt intresse för hela landet och dess
utveckling samtidigt som framdragandet av kompletterande ledningar
endast kan anses ha ringa betydelse för fastighetsägaren i förhållande till
det men som tidigare orsakats genom framdragandet av starkströms-
ledningen. Genom förslaget tillförsäkras dessutom fastighetsägaren en
rätt att få frågan om ytterligare ersättning prövad i domstol. Mot denna
bakgrund anser regeringen att det finns balans mellan allmänna och
enskilda intressen och att förslaget, trots viss retroaktiv verkan, kan
godtas med hänsyn till 2 kap. 18 § regeringsformen och Europa-
konventionens egendomsskydd.
Ansvaret för fastighetsägarens rättegångskostnader, vid en eventuell
prövning av ytterligare ersättning, bör därvid fördelas på samma sätt som
i dag gäller när en fråga om ledningsrätt prövas i domstol. Det innebär att
fastighetsägaren som huvudregel skall få ersättning för sina kostnader
oberoende av målets utgång. Domstolen kan dock förordna att fastighets-
ägaren skall bära sina egna kostnader om domstolen finner att han inlett
rättegången utan tillräckliga skäl. Om en rättegång uppenbart inletts utan
skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att ersätta
motparten dennes rättegångskostnader.
Överlåtelse av ledning för vilken ledningsrätt upplåtits är giltig endast
om överlåtelsen omfattar även ledningsrätten. Detta innebär att någon
separat överlåtelse av t.ex. en fiberoptisk ledning i en ledningsgata för
starkströmsledning inte kan ske med hänsyn till att ledningsrätten inte
kan separeras från ledningen. För att en ledningsrätt skall upphöra krävs
förrättning enligt 33 § ledningsrättslagen. Detta gäller även om
koncessionen för starkströmsledningen har upphört.
Enligt 10 § ledningsrättslagen får ledningsrätt överhuvudtaget inte
upplåtas om någon olägenhet av betydelse uppkommer för allmänt
intresse. Detta gäller dock inte när upplåtelsen är till övervägande nytta
från allmän synpunkt. Innebörden av den av utredningen föreslagna
ändringen i 10 § ledningsrättslagen är att en upplåtelse för teleledning för
allmänt ändamål skall anses vara till övervägande nytta från allmän
synpunkt sett utifrån helheten av ett landsomfattande tele-
kommunikationssystem som har kapacitet för bredband, om inte
särskilda förhållanden föreligger. Något behov av en sådan bestämmelse
för att genomföra utbyggnaden av IT-infrastruktur finns enligt
regeringens uppfattning inte då redan nu gällande paragraf torde ge
utrymme för en sådan tolkning. Utveckling av den tekniska
infrastrukturen.
5.5.4 Ett nationellt IT-infrastrukturprogram
Regeringens bedömning: Ett nationellt infrastrukturprogram, som
omfattar hela infrastrukturen på IT-området bör skapas.
Programmet bör i första hand vara vägledande och underlätta en
utbyggnad i marknadens regi. Programmet bör innehålla förslag till
regler och riktlinjer som garanterar säkerheten och framkomligheten.
Staten bör ha ett övergripande ansvar för säkerheten i den tekniska
infrastrukturen. Staten bör inte i detalj peka ut tekniska lösningar.
Kommuner bör få möjlighet att ansöka om stöd för att ordna
abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i glest bebyggda
områden. Stödet bör avse anslutning till fastigheter där sådan skulle
bli avsevärt dyrare för abonnenten än i normala fall. Stödet bör prövas
utifrån bl.a. regional- och näringspolitiska grunder och det bör endast
täcka en mindre del av utgiften för anslutningen

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. Utredningen föreslog också att överläggningar skulle inledas
med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet om att
kommuner och landsting, frivilligt, skulle åta sig att upprätta program för
försörjning av infrastruktur för bredbandskommunikation inom sina
gränser.

Remissinstanserna
Nationellt IT-infrastrukturprogram
Synen på behov och inriktning av ett nationellt strukturprogram präglas
av remissinstansens allmänna syn på behovet av statliga insatser för att
tillgodose behovet av infrastruktur. Stokab avstyrker exempelvis ett
nationell strukturprogram ett sådant anses onödigt eftersom Stokab
anser att utbyggnad av ett heltäckande fibernät skall ske under en
gemensam huvudman.
IT-företagen och Ericsson, vill slå vakt om den fria marknaden och
avstyrker av detta skäl ett strukturprogram. Telia är tveksamt till statens,
landstingens och kommunernas föreslagna roll som detaljplanerare av
IT-infrastruktur.
Ett stort antal remissinstanser tillstyrker det föreslagna struktur-
programmet, t.ex. Landstingsförbundet, PTS och Industriförbundet.
Statskontoret menar att till programmet även bör kopplas ett regelverk
som gör att ledningar som tillkommer enligt strukturprogrammet blir
tillgängliga för alla på ett konkurrensneutralt sätt till kostnadsbaserade
priser .
Några remissinstanser betonar vissa punkter i programmet. Tele 2
anser det angeläget att staten omgående i samråd med privata intressenter
identifierar väsentliga knutpunkter i det nationella stomnätet. Telenordia
tillstyrker att ett nationellt strukturprogram som skall definiera lokala och
regionala knutpunkter och kanalisation som alla operatörer, inklusive
Telia och andra statliga eller kommunala aktörer, är skyldiga att följa.
Några remissinstanser, t.ex. Svenska Kommunförbundet, STUNS och
Mälardalsrådet betonar programmets vägledande roll som t.ex. ett
viktigt incitament för aktörerna på marknaden. Ekonomistyrningsverket
menar att programmet inte får uppfattas som en styrning, eftersom det i
sådana fall kan uppfattas som inte konkurrensneutralt.
Kommunala försörjningsprogram
Synen på kommunala försörjningsprogram präglas av remissinstansens
allmänna uppfattning om vilket ansvar kommunerna egentligen bör ha.
De remissinstanser som hävdar ett starkt statligt ansvar för nät-
utbyggnaden, även utöver stomnät, tonar ner kommunernas ansvar.
Stokab ifrågasätter om man centralt behöver driva fram lokala
handlingsprogram eftersom kommunerna kommit olika långt. LRF menar
att utredningens förslag om kommunalt försörjningsansvar riskerar att
permanenta de obalanser som redan råder mellan olika delar av landet.
Samma invändning har Högskolan i Karlskrona/Ronneby och IT
Blekinge som menar att försiktighet måste iakttas när ansvaret för
utbyggnad överlåts till kommunerna då de kanske inte delar samma
vision.
Även andra invändningar framförs mot kommunala försörjnings-
program. RRV menar att det finns risker med att ge ett ansvar för det
lokala nätet till kommunerna, bl.a. för att kompetensen i kommunerna är
begränsad, att flera kommuner själva är operatörer och att kommunen
kanske inte är den lämpligaste geografiska enheten. Statens institut för
regionalforskning, SIR, menar att det kommunala försörjningsansvaret
kan behöva lyftas till den regionala nivån, dvs. länsstyrelserna och de
regionala självstyrelseorganen.
Några tillstyrker förslaget om frivilliga kommunala försörjnings-
program, t.ex. Glesbygdsverket och IT-företagen. Landstingsförbundet är
positivt till överläggningar med Svenska Kommunförbundet i denna
fråga. Förbundet framhåller att sådana program i flera regioner kan
bygga på strategiplaner som redan utarbetats.
Ett antal remissinstanser, t.ex. Länsstyrelsen i Västra Götalands län
och SEKO vill dessutom göra de kommunala programmen mer eller
mindre obligatoriska eller koppla dem som villkor för statligt stöd.
Borlänge kommun menar att det är naturligt att tänka sig att ansvaret för
planering av utbyggnaden av IT-infrastrukturen sammanförs med
kommunens övriga planeringsverksamhet. Malmö kommun vill att
kommunerna ska ha en ägarliknande kontroll över accessnäten och nöjer
sig därmed inte med frivilligt upprättade program. Tele 2 anser att
kommuner bör åläggas skyldighet att upprätta program för bredbands-
försörjning till vägledning för eventuellt eget men också för andras
nätbyggande.
Några, tex. Svenska Kommunförbundet, Sandvikens och Ovanåkers
kommuner, Sollefteå kommun och STUNS anser att arbetet med att ta
fram program skall ges statligt stöd.

Skälen för regeringens bedömning
Behovet av en nationell helhetsbild
Det finns behov av ett nationellt infrastrukturprogram för att skapa en
helhetsbild av behovet av IT-infrastrukturen samt att ge underlag till
principer för ansvarsfördelningen mellan staten och övriga aktörer. En
viktig utgångspunkt är att programmet i första hand ska vara vägledande
och underlätta en utbyggnad i marknadens regi, samtidigt som grund-
läggande krav att åstadkomma en tekniskt sammanhängande helhet
uppfylls.
Regeringen har därför beslutat uppdra (Dir. 2000:04) åt en särskild
utredare att överväga dessa frågor, liksom också de organisatoriska
formerna för en fortsatt statlig medverkan. Utredaren skall som ett av
underlagen för sina bedömningar använda kommuners och landstings
prioriteringar av ledningsbehoven. Länsstyrelserna och de regionala
självstyrelseorganen har i regleringsbrev respektive villkorsbeslut för
år 2000 fått i uppdrag att lämna de underlag rörande bedömning av
framtida IT-infrastruktur som utredaren begär. Där det finns samarbets-
organisationer som redan har gjort eller inlett arbete på regionala
infrastrukturprogram, bör utredaren samråda även med dessa. Även
information och bedömningar från andra aktörer kan ge ett värdefullt
bidrag.
Utredaren skall också föreslå under vilka former staten bör medverka i
nätutbyggnaden i första hand för att stimulera den kommersiella
utbyggnaden, exempelvis genom upphandling, långivning eller genom att
staten går in som hel eller delvis nätägare. Av direktiven framgår att
också möjligheten att med stöd av tillståndsvillkor enligt 15 § telelagen
erhålla tillgång till erforderlig öppen ledning skall utredas. I 15 §
telelagen finns en bestämmelse om vilka villkor som får knytas till ett
tillstånd att bedriva televerksamhet. Ett sådant villkor är att, med
beaktande av tillgänglig kapacitet, tillhandahålla nätkapacitet åt den som
efterfrågar sådan. En viktig förutsättning i detta sammanhang är att både
Sveriges och EU:s regler beaktas samt att ledningarna blir tillgängliga på
konkurrensneutrala villkor.
Utredaren har därför även fått i uppdrag att försöka klarlägga i vilken
utsträckning det redan finns lämplig kanalisation för ledningsdragning, i
marken eller luften, bl.a. med kommuners och berörda myndigheters
hjälp.
Programmet skall behandla även andra förutsättningar som kan kräva
statens medverkan och som behövs för att underlätta en utbyggnad av ett
bredbandsnät. Programmet bör även innehålla förslag till regler och
riktlinjer som garanterar säkerheten och framkomligheten i ett
landsomfattande nät. I den mån detta faller inom det område som regleras
genom telelagen bör tillsynsmyndigheten göras uppmärksam på
eventuella regleringsbehov som framkommer i utredningen.
Programarbetet förutsätter medverkan från kommuner och landsting.
Dessa antas av eget intresse utforma lokala och regionala försörjnings-
program, som kan användas som ett av underlagen för det nationella
programmet.
Det regionala nätet
Det föreslagna infrastrukturprogrammet gäller hela landet. Utredningen
avgränsade ett eventuellt statligt stödåtagande till de glesare befolkade
delarna av Sverige med totalt omkring 30 procent av befolkningen, vilket
i stort sett omfattar området utanför kommunernas huvudorter.
Regeringen delar delvis denna bedömning men ytterligare avgränsningar
måste dock göras. Många mindre orter som t.ex. ligger i närheten av
större orter kan komma att få transportnät genom marknadens försorg.
De mer glesbefolkade delarna finns inte enbart inom de delar av landet
som uppfyller villkoren för regionalpolitisk stödgivning till företag.
Eventuellt stöd till investeringar i ledning som ingår i en nationell
infrastrukturpolitik kommer därför inte att följa samma regler som
regionalpolitiskt stöd till företag. Ett IT-stöd skulle kunna vara en del av
en kombinerad infrastruktur och regionalpolitik.
Transportnätet förväntas i stor utsträckning förverkligas av
marknadens och andra icke statliga aktörer. Det är därför viktigt att
osäkerhet om statens intentioner inte hämmar andra aktörers
investeringsvilja. Utredaren bör göra en bedömning av de transport-
nätsförbindelser som bör prioriteras av regional- och näringspolitiska
skäl och som inte bedöms komma till stånd under de närmaste fem åren
på helt kommersiella grunder. För statligt stöd till dessa nät har för åren
2000 2004 reserverats 2,625 miljarder kronor.
I ett av alternativen enligt direktivet bör bara sådana sträckor ingå där
lämplig IT infrastruktur helt saknas. Ett annat alternativ är att prioritera
orter som har ett stort inslag av företag som för sin verksamhet är
beroende av IT kommunikation.
Utredarens prioriteringsuppgift omfattar inte accessnätet, t.ex.
fastighetsnät, dvs. nät inom exempelvis ett bostadshus eller en
fabriksanläggning. Därmed har också en gräns dragits gentemot stöd till
fastighetsägare, företag och andra slutanvändare. Transportnätet
förutsätter accessnät som når abonnenterna, varför de båda delarna har ett
starkt samband. I de kommunala programmen kommer bl.a. att behöva
uppmärksammas hur man når fram till accessnäten med kanalisation.
Inom regionalpolitiken finns redan olika former av företagsstöd.
Lokala transport- och accessnät
Den delen av transportnätet som ovan beskrivits som ett regionalt nät är
avsett att stimulera förbindelser mellan orter i kommunen där marknaden
inte bedöms tillgodose behoven. För att abonnenterna skall kunna
komma ut på det riksomfattande nätet krävs ett s.k. accessnät. Detta är
kostnadskrävande och nätinvesteringen per abonnent blir högre i
glesbygd eftersom antalet abonnenter blir färre och avstånden längre.
På samma sätt som när det gäller det regionala nätet kan det finnas
delar av accessnätet som inte bedöms komma till stånd på kommersiella
grunder. En kommun kan av näringspolitiska eller andra skäl välja att
prioritera utbyggnad av accessnätet i vissa delar av kommunen. För att
underlätta en utbyggnad också i gles bygd bör en kommun kunna få
möjlighet att söka om stöd för att ordna anslutning med hög
överföringskapacitet. Stödet bör avse fastigheter där anslutning skulle bli
avsevärt dyrare för abonnenterna än i normala fall.
Stödet bör förenas med villkor. Sådana villkor kan vara att nätet skall
kunna hyras av alla operatörer och att priserna är rimliga och enhetliga
inom kommunen. Vidare skall det finnas ett lokalt försörjningsprogram.
Ansökningarna från kommunerna skall prövas utifrån ovannämnda
villkor och regional- och näringspolitiska grunder.
Det bör framhållas att kommunala initiativ vad gäller utbyggnad av
accessnät är ett frivilligt åtagande för kommunerna. Det statliga stödet
bör täcka endast en mindre del av utgiften. Slutligen bör villkoren för
stödet vara så utformade att kommunerna redan vid sitt beslut om en
eventuell utbyggnad ha rimliga möjligheter att bedöma möjligheterna att
få del av stödet.
Regeringen kommer att ge utredningen om infrastrukturprogram för
bredbandskommunkation (Dir. 2000:04) tilläggsdirektiv att lägga fram
ett förslag om utformningen av kriterier och organisation för detta stöd.
Utredningen skall också analysera den kommunala likställighetsprincipen
för att undvika att kommunen gynnar vissa grupper framför andra samt
stödets förenlighet med EG:s statsstödsregler. Vidare skall utredningen
lämna förslag på hur den totala ramen om 3,2 miljarder kronor skall
fördelas mellan stöd till kommunerna och skattelättnad för
bredbandsanslutning enligt nedan samt formerna för utbetalning av det
kommunala stödet. Avsikten är att stödet skall börja gälla den 1 juli 2000
och att utbetalningar kan börja ske efter den 1 januari 2001.

Skattelättnad för bredbandsanslutning
Regeringens bedömning: En skattelättnad bör övervägas för fysiska
och juridiska personer som haft utgifter för en anslutning för
datakommunikation som innebär en väsentlig kapacitetshöjning i
förhållande till överföringskapaciteten i det normala telefonnätet.
Skattelättnaden, som bör kunna utformas som en skattereduktion, bör
avse anslutningsutgifter över ett visst belopp och motsvara en mindre
del av utgiften. Frågan bör utredas med inriktning på att ny
lagstiftning skall kunna träda i kraft den 1 januari 2001.

Remissinstanserna: Vid remissbehandlingen av betänkandet
Bredband för tillväxt i hela landet (1999:85) har några remissinstanser
berört frågan om behovet av att stimulera utbyggnaden av accessnäten.
IT Norrbotten anser att en skattereduktion kan vara ett lämpligt sätt. Det
skulle kunna bidra till att även villaområden kan få bredbandsaccess
samtidigt som det framhålls att man dock måste vara öppen för många
olika tekniker i accessnätet. Även Centrum för Distansöverbryggande
Teknik (CDT vid Luleå Tekniska Högskola) förordar en skattereduktion
eller någon annan form av stimulans för utbyggnaden av accessnät. Både
Telia och SABO menar att ett stöd kan behöva ges till slutanvändaren för
att åstadkomma en lokal utbyggnad av ny IT-infrastruktur med
bredbandskapacitet, särskilt i glesbygdsområden. Föreningen PROMISE
(Producenter av Interaktiva Medier i Sverige) föreslår att
infrastrukturaktörerna skall få ett bidrag (i form av ett räntefritt lån på
20 år) med 20 000 kronor per hushåll i de delar av landet som av IT-
infrastrukturutredningen betecknas som ointressanta för den
kommersiella utbyggnaden.
Skäl för regeringens bedömning: I likhet med flera remissinstanser
bedömer regeringen att det finns ett behov av en viss stimulans till
bredbandsanslutning av de hushåll som finns utanför tätorterna.
Stimulansen bör lämpligen kunna ges som en skattelättnad i form av en
skattereduktion. Därmed undviks även effekter på det kommunala
skatteunderlaget. Skattereduktionen bör riktas mot de anslutningar som
är avsevärt mer kostnadskrävande än i normala fall. Ett sätt att göra det är
att skattereduktion enbart ges för anslutningsutgifter som överstiger ett
visst belopp och att den utgör en relativt låg andel av den totala
kostnaden. Skattelättnaden skall tillsammans med det kommunala stödet
till accessnät uppgå till 3,2 miljarder kronor. Utredningen om
infrastrukturprogram för bredbandskommunikation (Dir 2000:04) skall
lämna förslag till fördelningen av stödet mellan de två stödformerna och
hur stödet kan begränsas till totalt 3,2 miljarder kronor.
Det är viktigt att skattereduktionen kan utformas så att den är enkel att
tillämpa av skatteförvaltningen och lätt att administrera. Regeringen
avser att utreda den närmare utformningen av skattereduktionen och
förelägga riksdagen ett lagförslag. Lagen bör träda i kraft den
1 januari 2001 och skattereduktionen bör medges första gången vid
taxeringen 2002.
Statens ansvar för säkerhet och regler
Utredningens förslag: Överenstämmer med regeringens bedömning
angående att säkerhetsfrågor av olika slag måste uppmärksammas
särskilt vid uppbyggnad av nya nät med många ägare och operatörer
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig om denna
fråga betonar samtliga statens ansvar, t.ex. IT kommissionen,
Statskontoret, PTS, SIKA, STUNS (Samverkan mellan universiteten i
Uppsala, näringsliv och samhälle), Kommunförbundet, Landstings-
förbundet och Stadsnätsföreningen.
Skälen för regeringens bedömning: Staten skall ha ett övergripande
ansvar för säkerheten i den tekniska infrastrukturen i allmänt tillgängliga
telenät. En stor del av de regler som ska tillämpas för att näten skall
fungera har utvecklats inom branschen. Staten måste dock, i takt med att
IT-infrastrukturen blir en alltmer betydelsefull del av samhället, ytterst
garantera att den kan fungera på ett tillförlitligt sätt. Staten kan främja
genom lagar och regler samt genom att stimulera bransch i
säkerhetsfrågor. Att främja säkerheten är en naturlig statlig roll, som
dock måste finna former som passar branschens speciella karaktär. Post-
och telestyrelsen (PTS) har särskilt analyserat telelagen för att klarlägga
dess tillämpning på Internettrafiken (Post- och telestyrelsen: Telelagen
och Internet, rapport 8 oktober 1999). Vad gäller säkerhet konstaterar
PTS att telelagens regler om god funktion och säkerhet i näten också
gäller för Internetoperatörerna. Som tidigare nämnts skall PTS utreda
vilka krav som telelagen ger möjlighet att ställa på operatörerna för att
kunna upprätthålla driften av den svenska delen av Internet utan att vara
beroende av funktioner i utlandet.
Teknikneutralitet
Utredningens förslag: Att staten inte i detalj skall peka ut tekniska
lösningar överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: LO, Telia och Ericsson instämmer.
KFB vill starkt understryka statens teknikneutralitet, beroende på såväl
den tekniska osäkerheten som att användarnas preferenser inte kan
förutses.
Statskontoret och REK (Riksföreningen för Elektronisk Kunskaps
överföring) anser att staten bör upprätthålla neutralitet mellan
tekniklösningar men när det gäller stomnätet mellan kommunernas
huvudorter finns det emellertid goda skäl för att staten tar ställning för ett
fibernät.
SIKA instämmer med kravet på statlig teknikneutralitet men om de
föreslagna programmen skall ge vägledning för konfigurationer av
ledningar och kanalisation är det enligt SIKA svårt att se hur synpunkter
på teknikval kan undvikas.
Några remissinstanser bl.a. Luleå tekniska högskola, Svenska
Stadsnätsföreningen, IT kommissionen och STOKAB framhåller valet av
fibernät som det självklara tekniska valet.
KK stiftelsen och IT kommissionen anser att ställning för IP-tekniken
skall tas.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 1996 års IT-proposition
bör statsmakterna inte låsa fast sig i bestämda uppfattningar om
teknikval. Detta krav kan, som några remissinstanser framhållit, vara
svårt att upprätthålla strikt, allteftersom statliga instanser blir alltmer
involverade i ställningstaganden av olika slag som rör de nya teknikerna.
Det är dock viktigt att hålla fast vid denna strävan till neutralitet,
eftersom det är omöjligt att med säkerhet hävda att t.o.m. de tekniska
lösningar som i dag anses särskilt tillförlitliga inför framtiden, verkligen
kommer att förbli de bästa på längre sikt. Vidare kan den konkreta
tekniken komma att variera beroende på lokala och speciella
förutsättningar.
För förbindelsen från slutanvändaren, accessnätet och delar av detta,
t.ex. fastighetsnät, dvs. nät inom exempelvis ett bostadshus, finns många
tekniska lösningar. Det går inte i dag att säga hur hushållens och
företagens IT-användning kommer att utvecklas på längre sikt. Det är
därför naturligt att staten inte förordar den ena eller andra tekniska
lösningen för accessnäten. Under förutsättning att den grundläggande
infrastrukturen har tillräcklig kapacitet, säkerhet och flexibilitet, går det
att välja nya lösningar för accessnäten den dag då användarnas behov
kräver det och den tekniska utvecklingen medger det. Utan att frångå
kravet på teknikneutralitet, är det viktigt att staten genom sina åtgärder
främjar möjligheterna att välja långsiktigt hållbara infrastrukturlösningar
förutsättningar.
Ett stomnät till alla landets kommuner
Regeringens bedömning: Ett stomnät bör skapas med hög överförings-
kapacitet till alla kommuner. Tillgängligheten i nätet skall vara hög så att
konkurrens, låga priser och en snabb utveckling främjas av att ett stort
antal aktörer har möjlighet att nyttja nätet. Konkurrens skall skapa
förutsättningar för låga och så långt möjligt avståndsoberoende priser i
hela landet. Det ska vara möjligt för alla tjänsteleverantörer som så
önskar att få tillgång till ledningen och huvudorterna i alla kommuner bör
nås.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
bedömning. Utredaren föreslog att staten skulle ta initiativ till att
samordna kommunerna inför byggandet av ett stomnät med öppen
bredbandsledning bl.a. mellan alla kommuners huvudorter. Utredaren
föreslog även bildandet av ett statligt marknadsbolag enbart för IT-
infrastruktur, SweNet AB, som skulle få möjlighet att utnyttja ledning
och kanalisation hos i första hand Svenska kraftnät och, om möjligt,
Banverket, Vägverket och Vattenfallsbolagen. Motivet var att förbättra
utbudet av öppen IT-infrastruktur.
Remissinstanserna: Remissvaren ger ett starkt stöd för en
uppbyggnad av ett rikstäckande, öppet och operatörsoberoende
bredbandsnät eller stomnät. Samtliga intresseorganisationer och
regionala, lokala organ anser att utbyggnaden av ett rikstäckande
bredbandsnät eller stomnät är angelägen. Industriförbundet framhåller
behovet av ett stomnät och anser att ett strukturprogram omgående
måste upprättas för hur ett stomnät med bredbandskapacitet skall
förbinda Sveriges kommuner.
Vidare tillstyrker exempelvis PTS, Statskontoret, Glesbygdsverket,
Länsstyrelserna i Gävleborgs län och Norrbottens län, Svenska
Kommunförbundet. Konkurrensverket förordar konkurrenslinjer om att
låta marknaden svara för investeringar i olika slags nät. Några stöd för att
föregripa en, konkurrenslösning har inte redovisats av utredaren.
Nätbolagen är mer tveksamma och majoriteten avstyrker förslaget i
utredningens form. Svenska kraftnät, Sydkraft och Vattenfall AB hänvisar
till nätbolagens samarbete kring uppbyggnaden av optokabel på
befintliga kraftledningar. Banverket anser att utredningen fokuserar för
mycket på möjligheten till uthyrning av svart fiber och framför att
Banverkets nät är efterfrågestyrt, vilket innebär att den tillgängliga
kapaciteten ökar i takt med efterfrågan. Även Telia påpekar att nätet är
efterfrågestyrt. Ett fåtal nätbolag och myndigheter tar inte ställning till
bredbandsutbyggnad överhuvudtaget.
Stödet för idén med SweNet AB är störst på regional och lokal nivå.
Direkt berörda organisationer som Svenska kraftnät, Sydkraft och
Vattenfall avstyrker förslaget och menar att ett gemensamt ägt bolag är
ett mera realistiskt alternativ. Telia avstyrker förslaget med motiveringen
att det rubbar marknadsförutsättningarna. Svenska kommunförbundet
anser att kommunerna bör ges möjlighet att vända sig till såväl privata
som olika statliga aktörer på marknaden. Ett synpunkt som framförs i
flera av remissvaren är ett mer fristående SweNet AB.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt IT-infrastruktur-
utredningen råder brist på ledning med hög överföringskapacitet för
uthyrning till operatörer. Det finns ett behov av en högre
överföringskapacitet i näten på grund av den snabba IT-utvecklingen. I
dag är utbudet av sådana nät inte tillräckligt för att möta efterfrågan.
Enligt utredningen skulle ett ökat utbud av ledning med
bredbandskapacitet kunna pressa priser och öka konkurrensen på
marknaden. Därmed skulle utvecklingen och expansionen av IT-
användningen gynnas. Sedan betänkandet lämnats till regeringen har
marknadssituationen ändrats såtillvida att Telia nu förklarat sig berett att
upplåta ledning i fibernätet alternativt, då tillgång till separata fiberpar
inte medges, våglängder på fibernät mellan olika orter. Förfrågningar till
Telia om möjlighet och avgifter för att tillhandahålla såväl ledning i
fibernätet och våglängder har emellertid visat att Telias utbud är
begränsat. Utbudet av ledning ökar för närvarande kraftigt särskilt i de
tätbefolkade delarna av landet, dock gäller det i huvudsak på stora stråk i
stomnät, medan tillgången fortfarande är mycket begränsad i andra delar
av landet. Om utbudet av ledning ökade även i de glest befolkade delarna
av landet, skulle priset på ledning kunna pressas vilket i sin tur skulle
gynna konkurrens bland operatörerna och därmed också gynna
utvecklingen och expansionen av IT-användning.
För att få klarhet i de kommersiella förutsättningarna för ett initiativ i
direkt anslutning till det statsägda nätet gav regeringen den
14 oktober 1999 i uppdrag till affärsverket Svenska kraftnät att utreda de
kommersiella förutsättningarna för uthyrning av öppen ledning samt
ökad datatransmissionskapacitet på marknaden genom en accelererad
utbyggnad av optokabel på i första hand stamnätet för starkströms-
ledningar. Genom att en eller flera optofiberkablar placeras på redan
existerande stolpar, skulle dessa kunna utnyttjas på ett sätt som kan sänka
investeringskostnaden i jämförelse med att gräva ner kablar. Svenska
kraftnät har bildat ett bolag för ändamålet. Investeringen finansieras på
marknadsmässiga grunder.
Regeringens uppfattning, som också tidigare redovisats i
budgetpropositionen (1999/2000:1, utg.omr. 22), är att det första steget i
utvecklingen mot en tillgänglig infrastruktur med hög överförings-
kapacitet tas genom utbyggnad av ett stomnät för bredbands-
kommunikation mellan landets alla kommuner på marknadsmässiga
villkor. Svenska kraftnäts uppdrag är att erbjuda svart fiber på
marknadsmässiga villkor. Ett sådant nät utgör början av utvecklingen
mot en högre kapacitet i nätet som helhet. Remissbehandlingen visar att
det finns ett starkt stöd för ett utbyggt stomnät för bredbands-
kommunikation. Några remissinstanser har dock en avvikande
uppfattning. Det ankommer på regeringen att fatta nödvändiga beslut.
Investeringskostnader för ett nationellt optofibernät som når fram till
varje kommunhuvudort har beräknats till ca 2,5 miljarder kronor.
5.5.5 Informationsteknikens betydelse för regional utveckling
och utjämning
Regeringens bedömning: Tillgång till modern informationsteknik till
konkurrenskraftiga priser bör finnas för att näringslivet i hela landet
skall kunna utvecklas så att det bidrar till den ekonomiska tillväxten.
För att hela Sverige skall leva och utvecklas bör även företag i
regionalpolitiskt prioriterade regioner snabbt få tillgång till denna
teknik så att de kan konkurrera på mer likvärdiga villkor med företag i
övriga landet. I detta syfte bör särskilda åtgärder vidtas, bl.a. för att
stimulera utbyggnaden av transportnätet i dessa områden.

Skälen för regeringens bedömning: Sveriges ekonomi växer för
närvarande mycket snabbt. För att denna utveckling skall kunna fortsätta
är tillgång till modern informationsteknik till konkurrenskraftiga priser
för företag i hela Sverige av avgörande betydelse.
Den nuvarande tillväxten är dock ojämnt fördelad över landet. Detta
gäller även verksamheter inom informationstekniken. Dess snabba
utveckling har hittills framförallt lett till ökad sysselsättning i
storstadsregionerna. Det finns dock många exempel på framgångsrika
verksamheter i branschen i olika delar av landet. Informationstekniken
rymmer således möjligheter att undvika oacceptabla regionala skillnader.
En ojämnt fördelad tillväxt kan på sikt också påverka den totala
tillväxten negativt. En mer balanserad regional utveckling i dessa
avseenden innebär fördelar för hela landet, alltifrån glesbygd till
storstäder.
Regeringen har därför bl.a. tillsatt en utredning om den framtida
regionalpolitiken (N 1999:01). Den har i uppgift att utarbeta en strategi
för regional balans och föreslå vilka medel som kan behövas för att
uppnå detta mål. I direktiven till utredningen nämns den accelererande
utvecklingen av informationstekniken som en väsentlig förändring i
förutsättningarna att bedriva regionalpolitik i Sverige.
Regeringen bedömer det som avgörande för näringslivets framtida
utveckling i regionalpolitiskt prioriterade regioner att den nya tekniken
kan spridas så att även företag i dessa områden kan delta i den fortsatta
utvecklingen och tillgodogöra sig de kostnadsfördelar som den medför
för både tillverknings- och tjänsteföretag.
Som tidigare nämnts bedöms en sådan spridning också kunna komma
till stånd på marknadsmässiga villkor i större delen av landet. Samtidigt
finns det risk att denna utveckling inte når ut tillräckligt snabbt till delar
av de regionalpolitiskt prioriterade områdena för att i tid motverka de
ökade regionala obalanserna. Den teknik som skulle kunna överbrygga
avstånden i landet får inte på grund av stora skillnader i tillgänglighet,
taxor och kapacitet bli ytterligare en klyfta mellan storstad och glesbygd.
Med regionalpolitiskt prioriterade regioner avses i första hand områden
i främst norra och västra Sverige, men även i Småland, som omfattas av
de nationella stödområdena A och B för vissa företagsstöd och/eller av
EG:s strukturfonders mål 1 eller mål 2-områden. Härtill kommer gles-
och landsbygdsområden, med delvis andra förutsättningar och problem,
som finns även i andra delar av landet.
Den nya tekniken innebär en stor utvecklingspotential för näringslivet i
områden med långa avstånd till större marknader genom att den kan
överbrygga avstånd och även möjliggöra olika former av distansarbete.
Hittills har dock de största sysselsättningseffekterna uppstått i tillväxt-
orter. På många håll i landet har dock olika former av teleföretag som
tillhandahåller avståndsoberoende tjänster etablerats, bl.a. med hjälp av
regionalpolitiska företagsstöd.
Hittills har merkostnaderna för företag i de från regionalpolitisk syn-
punkt mest utsatta områdena, på grund av långa avstånd till marknader,
sämre servicegrad än i övriga landet, svårt att erhålla kvalificerad
personal, etc., delvis kompenserats med bl.a. nedsatta socialavgifter.
Regeringen bedömer, att det för utvecklingen av nuvarande och ett
lönsamt framtida näringsliv i dessa områden, är viktigare att företagen
snabbt tillförsäkras tillgång till ett transportnät för den moderna
informationstekniken och nättjänster på konkurrenskraftiga villkor, än att
de erhåller den generella kompensation som nedsatta socialavgifter
hittills inneburit. Inte i några delar av Sverige kan ett framtida näringsliv
konkurrera med omvärlden med låga arbetskraftskostnader. Både varor
och tjänster måste ges ett sådant kunskapsinnehåll att de kan bära upp
välfärdssamhället.
Sedan Sverige blev medlem i den Europeiska unionen måste också alla
företagsstöd anpassas till statsstödsreglerna i fördraget om upprättande
av den Europeiska gemenskapen. EG kommissionen, till vilken
medlemsländerna bl.a. delegerat befogenheten att utfärda riktlinjer och
att övervaka att dessa följs, beaktar inte alltid, enligt regeringens
uppfattning, de särskilda regionalpolitiska problem som Sverige har i
jämförelse med andra medlemsländer.
EG kommissionen har bl.a. inte godkänt stödformen nedsatta social-
avgifter trots att förhandlingarna om detta fortsatt efter att riksdagen
beslutat om betydande inskränkningar i dess omfattning. Regeringen har
därför tvingats att från den 1 januari 2000 tills vidare se till att stöd-
formen inte tillämpas. I annat fall kan de företag som kommer i
åtnjutande av nedsättningen bli återbetalningsskyldiga. Kommissionen
har dessutom nyligen inlett s.k. formellt granskningsförfarande gentemot
Sverige beträffande stödformen.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte är försvarligt att
längre vänta på att stödformen nedsatta socialavgifter eventuellt skall
komma att godkännas av EG kommissionen i en oviss framtid och i
mycket inskränkt omfattning. De regionalpolitiska medel som frigörs
avser regeringen i stället föreslå riksdagen skall användas för att på andra
sätt förbättra förutsättningarna för näringslivet i de regionalpolitiskt mest
utsatta områdena, dvs. i huvudsak de områden som tidigare haft nedsatta
socialavgifter.
Ett användningsområde är att delvis finansiera den utbyggnad av det
transportnät för informationsteknik som just beskrivits i den mån det inte
kan ske på kommersiella grunder.
Bl.a. härigenom bedömer regeringen att goda förutsättningar i form av
teknisk infrastruktur kommer att skapas för företag i dessa områden.
Nästa viktiga steg är att företagen på olika sätt kan tillämpa tekniken för
att uppnå de fördelar som den bedöms kunna medföra. Många aktiviteter
pågår redan över hela landet för att främja användningen i t.ex.
småföretag. Närings- och teknikutvecklingsverket gör för närvarande en
inventering av dessa aktiviteter och avser att till halvårsskiftet kunna
lämna förslag som gynnar denna utveckling.
Ett ytterligare användningsområde för de nämnda regionalpolitiska
medlen kan således vara att på olika sätt särskilt främja användningen av
tekniken i företag i främst de områden där de hittills haft nedsatta
socialavgifter. Detta kan också komma att vara av betydelse för
exempelvis vissa av de orter för vilka regeringen nu genomför ett särskilt
omställningsprogram på grund av förändringar inom försvarsmakten.
Även andra regionalpolitiska medel avses användas i detta syfte.
Den regionalpolitiska utredningen kan också senare förväntas komma
med förslag till åtgärder som är värdefulla för näringslivet i dessa
områden.
För anslutning för datakommunikation kan även företag i viss
utsträckning erhålla skattereduktion i enlighet med vad som tidigare
sagts.
För följdinvesteringar i företagen, t.ex. i maskiner utrustade med
avancerad informationsteknik, som bedöms lönsamma och inte komma
till stånd utan statligt stöd finns i de regionalpolitiskt prioriterade
områdena redan nu möjligheter för att erhålla stöd i form av t.ex.
regionalt utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd eller småföretagsstöd.
Företrädesvis företag inom tjänstesektorn kan erhålla sysselsättnings-
bidrag i samband med att de expanderar eller lokaliserar ny verksamhet
inom stora delar av de nationella stödområdena A och B. Sistnämnda
stödform har på senare tid bl.a. medverkat till en snabb expansion av
teleföretag som tillhandahåller olika former av kvalificerade tjänster i
dessa stödområden.
Ett snabbt utbyggt transportnät för informationstjänster över hela
landet, ett bidrag till finansiering av anslutningar till detta nät för vissa
företag och hushåll, en fungerande konkurrens som främjar likvärdiga
villkor för utnyttjande i hela landet, bedömer regeringen samman-
fattningsvis vara de mest effektiva åtgärder som nu kan vidtas för att
skapa goda förutsättningar för att näringslivet i hela landet skall
utvecklas och bidra till fortsatt ekonomisk tillväxt. För att hela Sverige
skall leva och utvecklas är det motiverat att vidta särskilda åtgärder för
att företag i de regionalpolitiskt mest utsatta delarna av landet skall få
tillgång till tekniken och för att främja användningen denna.
I detta avsnitt har främst behandlats förutsättningarna för näringslivet i
regionalpolitiskt prioriterade områden att skapa förutsättningar för håll-
bar ekonomisk tillväxt. Regionalpolitiken har också som mål att skapa
likvärdiga levnadsvillkor för medborgarna i hela riket. Förslaget om stöd
till lokala transport- och accessnät samt skattelättnad för bredbands-
anslutning är ett led i denna del av politiken.
5.5.6 Övriga insatser för den tekniska infrastrukturen
Tillgång till accessnät
Post- och telestyrelsen (PTS) har i september 1999 lämnat förslag till
ändringar i telelagen (1993:597) för att möjliggöra åtkomst till vissa
accessnät. Förslaget innebär att tillståndshavare enligt telelagen som är
anmälda till Europeiska kommissionen på grund av att de har ett
betydande inflytande på den svenska marknaden genom tillståndsvillkor
skall kunna ges skyldighet att ge tillgång till sitt accessnät på rimlig
begäran. Skyldigheten skall gälla på likvärdiga villkor och ersättningen
för upplåtelsen skall grunda sig på kostnaderna. Rätten att få tillgång till
accessnätet avses gälla för teleoperatörer som tillhandahåller teletjänster
inom ett allmänt tillgängligt telenät. I dagsläget är det endast Telia AB
som uppfyller kraven för att åläggas denna skyldighet.
Avsikten med förslaget är att främja konkurrensen på tjänster och
produkter inom accessnätet. Sedan telelagens tillkomst år 1993 har
konkurrensen utvecklats mycket positivt på vissa delar av telemarknaden
såsom internationell telefoni och mobiltelefoni. T.ex. finns för
närvarande ca 160 till PTS anmälda teleoperatörer. Andra delar av
telemarknaden har inte blivit föremål för samma starka konkurrens. Det
avser framförallt produkter och tjänster som i hög grad är beroende av
tillgången till ett accessnät, såsom lokal telefoni, abonnemang, ISDN
anslutning och bredbandsaccess.
Accessnätet står för merparten av de totala nätkostnaderna. Tillgången
till ett accessnät är av avgörande betydelse för att möjliggöra för en
operatör att kunna tillhandahålla produkter och tjänster i accessnätet och
därmed öka konkurrensen på området. Detta kan ske antingen genom
nyutbyggnad av accessnät, uthyrning av Telias accessnät eller
utnyttjande av befintliga alternativa accessnät.
Enligt en konsultation som PTS genomförde sommaren 1999 ansåg
aktörerna på marknaden att något alternativt accessnät för framförallt
hushållskunderna som kunde konkurrera med Telias accessnät inte skulle
finnas inom överskådlig framtid.
För utvecklingen av konkurrensen beträffande produkter och tjänster
såsom lokal telefoni, abonnemang, ISDN anslutning och ADSL
anslutning är således tillgång till accessnät av avgörande betydelse.
Beträffande bredbandsaccess kan det dessutom antas att utvecklingen av
tjänsten ur teknisk synvinkel, t.ex. avseende ADSL teknik, främjas om
konkurrens skapas i operatörsledet liksom utbudet av tjänsten snabbt kan
förväntas öka. Detta bör i sin tur komma konsumenterna till del i form av
lägre priser.
Kommissionen har i sitt meddelande Mot ett nytt regelverk för
infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster,
KOM(1999)539, beträffande konkurrensen i lokala nät (dvs. accessnät)
angett att brådskande åtgärder krävs för att öka konkurrensen inom de
lokala näten. Det framhålls att nationella tillsynsmyndigheter i många
medlemsstater håller på att införa krav på att monopoloperatörerna skall
göra sina lokala nät tillgängliga för konkurrerande tjänsteleverantörer.
Kommissionen välkomnar detta och anser att gemenskapen inte kan
vänta på att lagstiftning skall antas inom detta område. Kommissionen
kommer i stället att använda sig av rekommendationer och, i särskilda
fall, sina befogenheter enligt konkurrensreglerna i Romfördraget för att
uppmuntra en uppdelning av anslutningarna för lokala nät i hela EU.
I ett yttrande den 17 februari 2000 över kommissionens ovannämnda
meddelande ställde sig regeringen positiv till förslaget och angav att
tillgången till ett accessnät är av avgörande betydelse för att som operatör
kunna tillhandahålla produkter och tjänster i accessnätet och därmed öka
konkurrensen inom detta segment. Hänvisning gjordes till lagförslaget
om tillgång till accessnät.
Inom kommissionen har Generaldirektoratet Informationssamhället
tagit fram ett arbetsdokument som underlag för en rekommendation och
som f.n. är utsänt för konsultation. Rekommendationen förväntas antas i
april 2000. Den föreslagna rekommendationen skall också sättas i
samband med Kommissionens initiativ eEurope i vilket angivits att
åtkomst till tidigare monopoloperatörers accessnät som målsättning skall
finnas tillgängligt redan december 2000.
Inför fusionen med Telenor gjorde Telia ett åtagande i förhållande till
kommissionen att öppna sitt accessnät. I och med att fusionen inte
genomfördes gäller dock inte längre åtagandet. Telia har emellertid
förklarat att bolaget ändå avser att leva upp till åtagandet genom att
öppna sitt accessnät. Allmänt gällde att Telias åtagande var mer detaljerat
än PTS förslag. Motsvarande kan antas gälla ett frivilligt erbjudande från
Telias sida. PTS förslag anger i stället riktlinjer och bemyndiganden för
PTS att genom föreskrifter förtydliga skyldigheter när det gäller t.ex.
tekniska lösningar, samlokalisering och kostnadsmodell.
Ett utnyttjande av tillgång till accessnät fordrar i vissa fall
investeringar t.ex. i form av anslutningsledningar till och utrustning i de
lokalstationer som accessnätet utgår ifrån. En lagreglering om tillgång till
accessnät ger aktörerna på marknaden klara spelregler som bildar
förutsättning för långsiktiga investeringar på ett sätt som inte torde kunna
säkerställas om aktörerna hänvisas till att endast förlita sig på avtal som
med all sannolikhet kommer att innehålla tidsbegränsningar.
Starka skäl talar därför för att tillgång till accessnät görs möjlig och att
detta skall ske genom lagstiftning. Den senaste tidens tekniska utveckling
har emellertid inneburit att radio- och TV-tjänster samt andra tjänster
som kräver hög överföringskapacitet, t.ex kommunikation via Internet,
kan förmedlas även genom telenätet. Detta innebär att vissa
bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen aktualiseras även när det gäller
telenät. Bestämmelsen i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen innebär att
varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända
radioprogram genom tråd. Det kan inte uteslutas att en skyldighet att ge
tillgång till sitt accessnät innebär en begränsning av denna grundlagsfästa
rätt för nätinnehavaren. Frågans förhållande till yttrandefrihets-
grundlagen måste därför övervägas innan något förslag till lagstiftning
kan presenteras.
Risker för lokal monopolisering
IT-infrastrukturutredningen konstaterade att risker för monopolisering
kunde komma att uppträda, men utredde inte denna fråga närmare utan
föreslog en ny utredning inom detta område. Remissinstanserna bl.a.
Hyresgästernas Riksförbund framhåller kraftfullt risken för monopol i de
nya accessnät som nu växer fram. Man hänvisar till parallellen med
kabel TV näten, som man föreslår skall öppnas för konkurrens. Även
Konsumentverket påpekar samma risker för monopolisering.
Utvecklingen av de nya fastighetsnäten för bredbandskommunikation
har gått oerhört snabbt alltsedan 1999. En undersökning från Hyres-
gästernas Riksförbund (december 1999) visar att 138 bostadsföretag
fattat beslut eller kommer att fatta beslut inom 6 månader om utbyggnad
av fastighetsnät. I 81 av dessa företag kommer hyresgästerna inte att få
välja operatör. Man kan därför befara att det finns stora risker för lokal
monopolisering. Riskerna för monopolisering blir mindre om användarna
kan välja mellan såväl olika operatörer som accesstekniker, t.ex. via
kabel TV nät eller trådlös överföring, men i många bostadsområden
kommer sådana möjligheter att saknas. Risker för lokal monopolisering
är viktiga att förebygga. Regeringen har därför uppdragit åt PTS att
utreda frågan och därvid också belysa fastighetsägarens ansvar för
anläggning av fastighetsnät.
Tillgänglighet för funktionshindrade
Regeringens bedömning: En försöksverksamhet för personer med
funktionshinder bör inledas när det gäller möjligheterna till förbättrade
levnadsvillkor med hjälp av produkter och tjänster som kräver hög
överföringskapacitet inom telekommunikationsområdet. Formerna för en
sådan försöksverksamhet bör utredas. Fortsatta insatser bör göras för
utveckling och kompetensutveckling då det gäller IT för funktions-
hindrade.

Utredningens förslag: överensstämmer i stort med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Bl.a. Svenska Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, SEKO och IT företagen tillstyrker förslaget utan vidare
kommentarer. PTS ställer sig positiv till att medverka i uppläggningen av
försöksverksamheten. Hjälpmedelsinstitutet tillstyrker förslaget, är berett
att åta sig ansvaret för försöksverksamheten och vill i samråd med PTS
och Socialstyrelsen utreda formerna för försöksverksamheten. Institutet
vill även inkludera personer med funktionshinder i glesbygd.
Synskadades Riksförbund tillstyrker förslaget, även om man anser att
bredband inte är det viktigaste inslaget för att stödja de synskadade.
Förbundet kräver en nationell IT-strategi för synskadade, innebärande
bl.a. att de synskadades datorhjälpmedel måste fungera tillsammans med
de operativsystem, gränssnitt och applikations-program etc. som ingår i
IT-infrastrukturen.
Statskontoret tar inte ställning till försöksverksamheten utan anser att
en kalkyl och en finansieringsmodell krävs innan några försök startas.
Skälen för regeringens bedömning: Den pågående utbyggnaden av
bredbandsnät och utvecklingen av tjänster som kräver hög nätkapacitet
kan ge ökade möjligheter för personer med funktionshinder att utnyttja
informationstekniken på ett effektivt och smidigt sätt. Personer med
funktionshinder skall ha tillgång till och kunna använda de IT-system
som byggs upp. Särskilda lösningar för personer med funktionshinder
skall så långt som möjligt undvikas. IT-systemen skall vara så flexibelt
utformade att de går att utnyttja av så många som möjligt och med
samma utrustning som andra. Den offentliga sektorn bör vara ett
föredöme och kunna ställa krav på tillgänglighet och användbarhet vid
upphandling av IT-system.
Det finns ett stort antal personer med olika funktionshinder där hjälp-
medel i form av rätt datorutrustning och tjänster som kräver anslutning
med hög nätkapacitet skulle kunna underlätta vardagen och innebära
både höjd livskvalitet för den enskilde och sänkta kostnader för
kommunala och andra stödinsatser. Med bredband kan det t.ex. bli
naturligt med telefonsamtal på teckenspråk genom att kvaliteten i
bildtelefonin blir bättre. Personer med rörelsehinder kan snabbare få
information om tillgängliga platser och tjänster av olika slag. Nya
tjänster och tillämpningar kan bidra till att överbrygga
kommunikationsklyftor mellan personer med funktionshinder och andra.
Samtidigt finns en risk för att nya kommunikationsmönster och ny
teknik kan innebära att personer med funktionshinder ställs utanför
utvecklingen och således inte har möjligheter att ta del av de positiva
effekterna som t.ex. tjänster som kräver hög kapacitet i näten kan
medföra. Nya tjänster och avancerade produkter inom IT-området måste
därför göras tillgängliga och användbara för alla. En generell
tillgänglighet är samhällsekonomiskt lönsam och bör eftersträvas. En
satsning från statens sida bör på olika sätt innehålla åtgärder som säker-
ställer en sådan utveckling.
Mot bakgrund av ovanstående och av resultatet av den utvärdering av
telekommunikationsområdet med inriktning mot funktionshindrades
behov som föreslogs i proposition (1995/96:86) Funktionshindrades
tillgång till teletjänster gör regeringen bedömningen att det är viktigt att
behoven hos personer med funktionshinder beaktas tidigt i en satsning
inom bredbandsområdet. Regeringen har inom ramen för den år 1998
beslutade handlingsplanen för äldrepolitiken beslutat om medel för olika
satsningar inom IT-området. Regeringen stöder också det av
Hjälpmedelsinstitutet föreslagna IT-programmet och har avsatt
60 miljoner kronor för finansiering av programmet. Detta program är i
gång och bedrivs i nära samarbete med användargrupper och avser bl.a.
ett försök med nya IT-tillämpningar, utveckling, anpassning och
utvärdering av IT-baserade produkter och tjänster liksom utveckling av
kompetens hos brukarna och inom handikapprörelsen. Det är angeläget
att komplettera dessa insatser med att få kunskap om vilka som skulle
kunna ha nytta av bredband, vilka praktiska och tekniska förutsättningar
som måste vara uppfyllda, vilka speciella anpassningar som måste göras,
vilken utrustning som kan behövas, vilket IT-stöd som kan behövas samt
vilka extra kostnader som kan uppkomma för den enskilde. Regeringen
avser därför att utreda förutsättningarna för hur en försöksverksamhet
med denna inriktning kan läggas upp. Pågående forskningsprojekt vid
PTS för en samhällsekonomisk utvärdering av tjänster för personer med
funktionshinder bör kunna användas som utvärderingsmetod för att
bedöma värdet av lämnade stöd.
Ett internationellt arbete pågår med syfte att skapa tillgänglighet till
Internet för personer med funktionshinder. Initiativet, Web Accessiblity
Iniative, är knuten till det generella utvecklingsarbete av Internet som
genomförs av World Wide Web Consortium, W3C. Tillgänglighets-
arbetet stöds ekonomiskt av regeringarna i USA och Canada, av EU
kommissionen, samt av några av de största IT-företagen. Sverige bör
aktivt delta i detta initiativ.
I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (prop.
1999/2000:79) behandlas en rad frågor vad gäller tillgänglighet för
personer med funktionshinder, och en särskild utredning aviseras i denna
proposition som bland annat ska se på IT-området.
5.5.7 Samhällets informationsförsörjning
Regeringens bedömning: En strategi bör utformas för att effektivisera
och underlätta tillgängligheten till den offentliga informationen och för
att stimulera utveckling av elektroniska informationstjänster.

Skälen för regeringens bedömning: Offentlig information efterfrågas
i ökande utsträckning i elektronisk form av både medborgare och
näringsliv. Sverige har en lång erfarenhet av breda och grundläggande
elektroniska tjänster. Det finns ett antal databaser med grundläggande
information som fungerar i samverkan mellan näringsliv och förvaltning.
Det finns också en tradition av samarbete för att utveckla samhällets
informationsförsörjning. Satsningar på nya tjänster som bygger på
elektronisk information görs nu i offentlig förvaltning, i näringslivet och
i samhället i övrigt. Att ha väl fungerande system för information om
grundläggande fakta från den offentliga sektorn är betydelsefullt i flera
avseenden. För det första är det, av demokratiska skäl angeläget att
enskilda får en god insyn i samhället och de produkter som är resultatet
av det arbete som bedrivits inom den offentliga förvaltningen. För det
andra har en väl fungerande informationsspridning stor betydelse för
effektiviteten i den offentliga förvaltningen självt. Att göra grund-
läggande information från den offentliga sektorn tillgänglig är också en
betydelsefull faktor för tillväxt och välfärden.
Bedömningar utomlands och i Sverige tyder på att närmare hälften av
dagens elektroniska informationsmarknad baseras på material från
offentliga källor.
Utvecklingen av informationstekniken innebär att praktiskt taget all
offentlig information kommer att vara elektroniskt producerad, lagrad
och distribuerad för att effektivisera den offentliga verksamheten.
Särkostnader för att ta fram och leverera information till medborgare och
företag blir i det läget små. Riksdagen har redan tidigare tagit ställning
till statens roll på informationsområdet genom bl.a. beslut om en
nationell IT-strategi (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr.
1995/96:282) och beslut om förvaltningspolitiken (prop. 1997/98:136,
bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Regeringen fortsätter arbetet
med att skapa tydliga regler för samhällets informationsförsörjning, för
att bättre utnyttja befintliga informationskällor samt eventuellt skapa nya
tjänster.
Av den grundläggande informationen som finns i samhället har
rättsinformationen i många avseenden en särställning. Lagar,
förordningar och andra föreskrifter utgör en av hörnstenarna för ett
ordnat och organiserat samhällsliv. De reglerar det offentligas
verksamhet och förhållandet mellan det offentliga och det enskilda
inbördes. Rättsordningen bygger på principen att medborgarna skall
känna till de föreskrifter som har beslutats och kungjorts. För att
underlätta för allmänheten att skaffa sig information om vilka regler som
gäller har regeringen beslutat att det skall byggas upp ett nytt offentligt
rättsinformationssystem som skall vara tillgängligt via Internet. Det nya
systemet regleras av rättsinformationsförordningen (1999:175), som
trädde i kraft den 1 maj 1999. Systemet genomförs i olika etapper. I en
första etapp blir all information som skall ingå i systemet sökbar via den
gemensamma ingångssidan på Internet. I en andra etapp integreras den
samlade informationsmängden så att det går att söka i olika rättskällor
med en samlad sökning.
När det gäller övrig grundläggande information behöver flera frågor en
lösning. Det gäller t.ex. omfattningen av det offentliga åtagandet för
grundläggande offentliga informationen, omfattning av samverkan och
samspel med olika intressenter, krav på kvalitet, standardisering m.m.
Oklarheter i dessa sammanhang hindrar utvecklingen på området.
Samhällets informationsförsörjning har varit föremål för omfattande
utredningar under de senaste tio åren. Senast har en arbetsgrupp i
Regeringskansliet gjort en inventering och analys av det hittillsvarande
arbetet vilket kommer att redovisas i promemorian Samhällets
grundläggande information (kommande Ds). Det framgår bl.a. att
frågeställningarna kan fördelas på en rad delområden av skiftande
karaktär inom vilka det behövs ökad tydlighet beträffande det offentliga
åtagandet. De avser frågor kring uppbyggnad, förvaltning och
tillhandahållande. De omfattar såväl villkoren för spridning av samhällets
grundläggande information som frågor om samverkan, informations-
kvalitet, prissättning och finansiering. En särskild fråga för att underlätta
effektiv sökning är att utveckla information om tillgänglig information,
så kallad metadata. De innefattar beskrivande uppgifter både om enskilda
dokument eller andra objekt, som databaskataloger för att kunna hitta i
informationsmängden. En annan fråga är inrättandet av en enhetlig
terminologi för att underlätta utbyte av uppgifter mellan de elektroniska
systemen.
För att de elektroniska informationsvägarna och tjänsterna i den
offentliga verksamheten ska få den förväntade funktionen av snabbhet,
kvalitet och tillförlitlighet, behövs vissa grundläggande gemensamma
regler. Regeringen avser därför att påskynda den systematiska och
långsiktiga uppbyggnaden av regler och riktlinjer som kan vara
sammanhållande för det offentliga agerandet när det gäller att
elektroniskt förse samhället med grundläggande offentlig information.
En annan viktig förutsättning för att materialet skall bli lätt tillgänglig
är att det finns enkla ingångar s.k. portaler till den offentliga
informationen. Tjänsten Sverige Direkt, som startades i januari 1997 är
sådan gemensam ickekommersiell ingångssida till den offentliga sektorn.
Från denna sida kan en besökare länka sig till hemsidorna för alla statliga
myndigheter, samtliga landsting och regionerna Skåne och Västra
Götaland samt samtliga kommuner. Från SverigeDirekts hemsida kan
man också gå till Samhällsguiden och till ett antal andra offentliga
Internet-nätverk. Behovet av en portal som inkörsport till offentlig sektor
och med koppling till olika specialtjänster, t.ex. ingångar för att
underlätta sökning för företagare och andra användargrupper, kommer att
öka i takt med att allt mera information produceras och publiceras i
elektronisk form. Regeringen kommer därför att göra särskilda satsningar
på att utveckla SverigeDirekts sökmöjligheter. Regeringen har vidare gett
NUTEK i uppdrag (N1999/12595/NL) att underlätta för företagare att
söka information bl.a. genom att skapa en elektronisk sökväg till relevant
företagsinformation.
Regeringens uppfattning är att offentlig information måste hålla hög
kvalitet. Portalen SverigeDirekt bör därför användas för kvalitetssäkring
av den information som är kopplad till portalen.
Sammanfattningsvis skapar Sverige en bra grund för nya tjänster och
tillväxt i framtiden genom målmedvetna satsningar på utveckling och
tillhandahållande av offentlig information. I offentlig sektor pågår en
utveckling av medborgar- och företagsnära förvaltning som kan erbjuda
bl.a. dygnetrunttjänster, integrerade tjänster i olika livs- och affärs-
situationer samt en i övrigt snabbare och mer kundanpassad service.
Näringslivet ges tillgång till offentliga bastjänster och annan service som
bl.a. underlättar övergången till elektronisk affärsverksamhet. Ur
demokratisk synvinkel är de elektroniska informationskällorna viktiga
och ger medborgarna en förstärkt och mer ingående insyn och kontroll av
myndigheterna. I dessa sammanhang bör nämnas den betydelse som en
ordnad adresstruktur har för elektronisk handel och annan elektronisk
kommunikation. Post- och telestyrelsen har i uppdrag att utreda en
samlad katalogfunktion för teleadresser, vari också e-postadresser kan
ingå.
5.5.8 Statistik om informations- och kommunikationsteknik
Regeringens bedömning: Statistik om informations- och kommunika-
tionsteknik bör ingå i den officiella statistiken och publiceras
regelbundet. I ett första steg kommer en samlad redovisning av befintlig
statistik publiceras vid två tillfällen, under år 2001 2003, i avvaktan på
underlag om den långsiktiga inriktningen för informations- och
kommunikationsteknikstatistiken.

Skälen för regeringens bedömning: Behovet av överblick över
statistik om informations- och kommunikationsteknik (IKT) i Sverige är
stort. Behov finns både inom den offentliga och privata sektorn..
Utvecklingen inom IT-området påverkar alla delar av samhället och
omfattar allt från människors och företags IT-användning till effekter på
samhällsutvecklingen. Tillgången till statistik är av stor vikt t.ex. för
regeringens uppföljning av den IT-politiska inriktingen.
Det finns i dag ingen samlad svensk ITK statistik att tillgå. En
offentligt beställd och producerad statistik samt annan kvalitets-
deklarerad statistik bör därför göras tillgänglig. Statens institut för
kommunikationsanalys (SIKA) har regeringens uppdrag att utreda
uppbyggnaden av ett system för statistik om IKT (K98/2096/1). I
uppdraget ingår att ge förslag på hur statistiken skall göras tillgänglig.
Inom ramen för uppdraget sker en kontinuerlig bevakning och
dokumentation av den IKT statistik som i dag tas fram. Detta sker bl.a. i
samverkan med bland annat NUTEK och SCB med ansvar inom
området. SIKA har i regleringsbrev för år 2000 givits i uppdrag att senast
i maj år 2001 ta fram en publikation som med hjälp av statistik samlat
redovisar utveckling och nuläge avseende IKT. Regeringen anser att
samlad statistik bör publiceras regelbundet och att ovannämnda
publikation i ett första steg ges ut vid två tillfällen. Regeringen avser att
senare ta ställning till den långsiktiga omfattningen och ansvars-
fördelningen av officiell statistik på IKT-området när redovisningen av
uppdraget rörande uppbyggnaden föreligger.
5.6 Användningen av IT
5.6.1 IT för demokrati
Regeringens bedömning: Försök bör genomföras i olika typer av
boendemiljöer för att med IT-stöd öka medborgarnas insyn och
delaktighet i demokratiska beslutsprocesser.

Skälen för regeringens bedömning: I framtidsdebatten brukar
informationstekniken tillskrivas förmågan att lösa många av de problem
som det moderna samhället skapat. Ett stort antal positiva effekter för
samhället har mer eller mindre regelmässigt tagits för givna. Bland
sådana effekter hör fördjupad demokrati och ökad medborgerlig insyn till
de mera framträdande. Såväl i Demokratiutredningens arbete som i den
senaste eftervalsdebatten har dessa möjligheter framhållits.
Det saknas dock kunskaper inom området IT och demokrati. Många
informationsprocesser i samhället har utvecklats radikalt med stöd av IT.
Men folkstyret är ett undantag. Ännu så länge saknas större erfarenhet,
både i Sverige eller internationellt, av hur IT kan användas för att skapa
mötesplatser och diskussionsforum som främjar den demokratiska
dialogen.
Vår praktiska kunskap om vad som ibland kallas digital demokrati,
cyberdemokrati eller teledemokrati är fortfarande blygsam. I detta
sammanhang är det viktigt att betona att informationsteknikens
demokratiska potential naturligtvis är beroende av vilken teknik som
avses samt vad vi menar med demokrati. IT, liksom demokrati, är ett
brett och mångtydigt begrepp, och preciseringar krävs om debatten ska
bli meningsfull.
Regeringen vill här fästa uppmärksamheten på behovet av ytterligare
kunskap om informationstekniken som ett demokratiskt redskap. Sådan
kunskap kan bara fås genom praktiska försök. Det är därför angeläget att
det snarast tas initiativ som syftar till att testa IT-stödd demokrati i
praktiken under förhållanden som tillåter att nya kunskap och
erfarenheter kan vinnas. Sådana försök kan t.ex. utformas enligt följande:
en relativt stor skala (kommundel eller större bostadsområde),
en längre tidsrymd (4 5 år),
ett brett spektrum av möjligheter (såväl information och diskussion
som direkt demokratiskt handlande),
ett underifrånperspektiv (medborgarna och invånarna i centrum,
snarare än politiker och tjänstemän).
Initiativ i denna riktning skulle tillföra värdefull och för den fortsatta
debatten om demokratins framtid nödvändig kunskap. Regeringen avser
därför att inleda ett utvecklingsarbete om IT och demokrati. Syftet är att
via ett antal pilotkommuner få svenska och internationella erfarenheter
av hur IT kan användas för att skapa demokratiska mötesplatser och
diskussionsforum som främjar dialogen mellan medborgare och de
förtroendevalda.
Tillsammans med Svenska kommunförbundet och Landstings-
förbundet kommer ett nätverk att skapas, som dels kan fungera som
mötesplats där deltagarna kan utbyta erfarenheter av hur olika politiska
områden kan stödjas med IT och hur detta kan göras, dels kan stödja
utformningen av IT-strategier inom området.
Det finns i dag olika tekniker som syftar till att folkets röst kan höras
på annat sätt än genom traditionella kanaler. Så kallade medborgar-
paneler har prövats i mindre skala i några länder. Det innebär att grupper
av medborgare väljs ut med avseende på kön, ålder, inkomst, utbildning
m.fl. viktiga faktorer så att den motsvarar befolkningen som helhet.
Grupperna informeras utförligt om en sakfråga eller ett samhällsproblem.
Den får möjlighet till diskussion och eftertanke, varefter dess
medlemmar genom en röstningsprocedur redovisar sina slutsatser.
Syftet med det utvecklingsarbete som kommer att inledas i några
kommuner och landsting är bl.a. att utveckla metoder där mötesgrupper
kan utbyta mer eller mindre modererade åsikter med IT-stöd så att de kan
fungera som ett konstruktivt komplement till andra demokratiska kanaler.
Regeringen beslutade vid sitt sammanträde den 25 november 1999 att
tillsätta en kommitté med uppdrag att föreslå åtgärder för att säkra den
medborgerliga insynen och deltagandet i den kommunala demokratin.
Kommittén skall bl.a. kartlägga vilket praktiskt stöd de förtroendevalda
har i sitt arbete och vad som kan behövas i framtiden, t.ex. arbetsverktyg
i form av IT-stöd. Kommittén skall också studera erfarenheterna i de
försök som gjorts i arbetet med s.k. medborgarpaneler och utifrån detta
föra en diskussion om hur dessa kan användas i större utsträckning. I
detta arbete skall också vissa internationella jämförelser göras.
Dessa frågor har också behandlats av Demokratiutredningen som
lämnade sitt betänkande i mitten av februari år 2000.
Utredningen föreslår att en statlig och kommunal politik i första hand
bör inrikta sig på att utveckla tekniker och metoder för en deltagar-
demokrati med IT-stöd. Den nya informationstekniken har en potential
när det gäller att vidga medborgarnas möjligheter att delta i och påverka
problemformuleringar och diskussionerna före beslut i folkvalda
församlingar. Det bör därför prövas om och i vilken utsträckning den nya
informationstekniken kan stimulera ett politiskt intresse och deltagande.
Det finns emellertid allvarliga brister i den grundläggande tillgången
till det medium som med säkerhet kommer allt bli allt viktigare för
demokratin i framtiden. Dessa brister har samband med faktorer som
kön, ålder, socialgrupp, utbildningsnivå, bostadsort, etnicitet etc. LO
rapporten Datorn och Internet från juni 1999 visar att andelen LO
medlemmar med hemdator var 51 procent. Bland TCO- och SACO
medlemmar var datortillgången i hemmet 76 respektive 84 procent. Ett
stort antal svenskar, framför allt bland LO-grupperna, kan alltså inte
utnyttja informationsteknikens möjligheter. Om inte alla medborgare har
tillgång till den nya tekniken, eller inte kan använda den, blir det svårt att
tala om en fullvärdig demokrati. Hamnar vissa grupper utanför
samhällsutvecklingen och den politiska debatten finns det en fara för
ökad segregation och för att en permanent informationsunderklass växer
fram. Många hushåll saknar dock fortfarande tillgång till dator och
Internetuppkoppling.
Många faktorer samverkar till att invandrare som grupp är eftersatta
när det gäller jämlika och jämställda levnadsvillkor i det svenska
samhället. En sådan faktor är tillgången till samhällsinformation.
Problemet kan yttra sig i att det är svårare för invandrare att ta del av
information från myndigheter, institutioner och organisationer. Bristande
kunskaper i svenska språket är en av orsakerna; utbildning och
ekonomiska resurser är andra. Konsekvensen av att flertalet offentliga
webbplatser bara publiceras på svenska är att de med sämre kunskaper,
inte kan ta del av samhällsinformationen lika lätt som andra. Detta kan
dock undvikas om statliga och kommunala myndigheter uppmuntras att
informera även på andra språk än svenska.
Storstadspolitiken syftar till att ge storstadsregionerna goda förut-
sättningar för en långsiktigt hållbar tillväxt samt att bryta den sociala och
etniska segregationen i storstadsregionerna och att verka för jämlika och
jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare.
Eftersom boendedialog och s.k. underifrånperspektiv som metodik i
storstadsarbetet har lyfts fram av riksdag och regering
(prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34) gäller det att
hitta olika strukturer för detta. IT kan vara en sådan. Det krävs dock
insatser för att eftersatta grupper i dessa områden ska öka sin användning
av IT och kunna ta tillvara IT:s möjligheter. En utveckling av denna
metodik genom IT kan skapa en ny demokratisk infrastruktur för
medborgares engagemang och delaktighet.
Ett aktivt arbete för att öka datortillgången och utjämna tendenserna
till ökande klyftor fordras om alla skall få tillträde till informations-
samhället och dess möjligheter. Men att undvika informationsklyftor är
också i hög grad en fråga om förbättrad utbildning, framför allt till
grupper som annars har svårt att tillgodogöra sig samhällets utbild-
ningsutbud. Utan kunskap om hur datorer och programvara fungerar och
används kan inte ens den mest sofistikerade tekniska infrastruktur
motverka ett demokratiskt underskott. På detta område har inte minst
folkbildningens organisationer en stor uppgift framför sig.
Sist men inte minst är informationsteknikens möjligheter att bidra till
fördjupad demokrati en fråga om informationstillgång. IT har en
potential att vidga tillgången till offentlig information, öka medborgarnas
insyn i myndigheternas verksamhet, och därmed bidra både till en ökad
yttrandefrihet och en mera levande demokrati. Regeringen anser att
denna potential skall utvecklas.
5.6.2 Staten som föregångare inom IT-användning
IT-användningen i statsförvaltningen
Regeringens bedömning: Den statliga förvaltningen bör vara ett
föredöme som aktiv användare av informationsteknik i den egna
verksamheten och i samverkan med företag och medborgare.
Arbetet med att utveckla myndigheternas IT-användning fortsätter
därför i enlighet med de riktlinjer som regeringen angett i
prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst.
Utvecklingen av s.k. 24 timmarsmyndigheter som är elektroniskt
tillgängliga för informationshämtande och ärendehantering bör
stimuleras. För att öka tilliten hos dem som skall utnyttja den nya
tekniken bör hög säkerhet garanteras i den elektroniska
kommunikationen mellan myndigheter, företag och medborgare. Det
är angeläget att snabbt få till stånd för statsförvaltningen
gemensamma säkerhetslösningar som innefattar system för hantering
av elektroniska signaturer. Regeringen har därför uppdragit åt
Riksskatteverket att i samverkan med Riksförsäkringsverket, Patent-
och registreringsverket samt Statskontoret, utveckla användningen av
certifikat och elektroniska signaturer.

Skälen för regeringens bedömning
Ökad tillgänglighet genom elektronisk information och service dygnet runt
Regeringen har i prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas
tjänst understrukit vikten av att utveckla myndigheternas service
gentemot såväl enskilda medborgare som företag. Målet är att statliga
myndigheter skall vara tillgängliga och tillmötesgående, kunna deklarera
vilka tjänster som erbjuds och i vilka former detta sker, ge enskilda
medborgare och företag tillfälle till dialog och möjlighet att lämna
synpunkter på den verksamhet de berörs samt medge insyn i och kontroll
av myndighetens verksamhet. Myndigheter skall fästa stor vikt vid att
tillgodose kraven från medborgare med särskilda behov, t. ex. funktions-
hindrade.
Medborgare och företag bör kunna hämta information, ställa frågor
och uträtta ärenden när det passar dem oberoende av tid och geografisk
belägenhet. Som ett komplement till manuella tjänster bör myndigheterna
också erbjuda elektroniska tjänster med möjlighet till självbetjäning, s.k.
elektronisk förvaltning. S.k. portaler, bland annat formade utifrån livs-
och affärssituationer, underlättar tillgängligheten. En sådan icke
kommersiell statlig portal är SverigeDirekt som är en ingång till
elektroniska tjänster inom hela det offentliga området. För att underlätta
för grupper som i dag inte har tillgång till informationstekniken bör
myndigheter också utveckla sina tjänster via avancerad radio, tv och
telefoni. Medborgare och företag bör i det enskilda ärendet, med
beaktande av integritets- och säkerhetsaspekter, så långt det är rimligt
inte behöva ta kontakt med mer än en myndighet.
En ökad tillgänglighet innebär ett enkelt sätt att få information om
myndigheten och dess regelverk samt tillgång till interaktiva tjänster.
Den innebär också bättre möjligheter till insyn i myndigheternas verks-
amhet och till utkrävande av ansvar, samt bättre tillgång till
grundläggande samhällsinformation.
24-timmarsmyndighet har kommit att bli ett vägledande begrepp för
tillgänglighet och tillmötesgående med stöd av IT. För att ge upp-
märksamhet åt de myndigheter som aktivt arbetar för att göra sig mer
tillgängliga elektroniskt och stimulera de myndigheter som ännu inte
kommit så långt i arbetet vill regeringen ge begreppet 24-timmars-
myndighet en tydlig innebörd. Regeringen har uppdragit åt Statskontoret
att ta fram ett förslag till kriterier som bör vara uppfyllda för att
benämnas 24-timmarsmyndighet.
Ökad tillit genom system för säker elektronisk kommunikation med
myndigheterna
Statliga myndigheter bör enligt prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i
medborgarnas tjänst använda säker överföring av dokument och
meddelanden i den öppna IT-infrastruktur, som bygger på Internet.
Informationsutbytet mellan myndigheter, medborgare och företag ställer
krav på gemensamma säkerhetsregler och standardiserade lösningar.
Som ett led i arbetet med att åstadkomma denna säkerhet har
Statskontoret under våren 1999 tillsammans med Riksskatteverket och
Riksförsäkringsverket upphandlat en gemensam teknisk lösning för
standardiserad överföring av information mellan myndigheter och mellan
myndigheter och företag eller privatpersoner. Systemet kallas för
Spridnings- och hämtningssystemet, SHS.
Statliga myndigheter som i sin kommunikation med allmänhet och
företag använder öppna nät, t.ex. Internet, behöver öka säkerheten genom
att identifiera de kommunicerande parterna och hålla informationen
insynsskyddad. Det senare kan ske genom kryptering. För att identifiera
kommunicerande parter behövs elektroniska signaturer. Elektroniska
signaturer kan ersätta egenhändig namnunderskrift där så är lämpligt.
Statskontoret har i upphandling av aktiva kort för tjänstebruk tecknat
avtal med Posten och Telia om utfärdande av aktiva kort och certifikat
för anställda i offentlig sektor. Certifikattjänster kan också tillhandahållas
av banker eller andra företag. Enskilda arbetsgivare kan utfärda nycklar
och certifikat för sina anställda.
Regeringen uppdrog mot den bakgrunden åt Statskontoret att i
samverkan med Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket, Patent- och
registreringsverket, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknads-
styrelsen och Lantmäteriet förslå åtgärder för att tillgodose kraven på
säker elektronisk överföring av dokument och meddelanden till, från och
inom statsförvaltningen. I uppdraget ingick att utreda vilka olika typer av
certifikat och övriga tjänster rörande kryptonycklar som behövs i
statsförvaltningen.
Statskontoret har i en rapport till regeringen den 1 februari 2000
redovisat en första etapp av utredningsarbetet. Ett antal myndigheter har i
samrådsyttranden i allt väsentligt ställt sig bakom de förslag som
Statskontoret lämnar om inriktningen på det fortsatta arbetet.
Av Statskontorets rapport framgår att behoven av säker elektronisk
kommunikation inom statsförvaltningen ökar i takt med att allt flera
statliga myndigheter ser möjligheter att förbättra sin service och
effektivisera sin verksamhet genom elektroniskt informationsutbyte och
elektroniska tjänster av olika slag till medborgare och företag.
Inom vissa områden finns redan i dag väl fungerande system för
elektronisk dokumenthantering. Det gäller bl.a. inom tull- och skatte-
administrationen där informationsutbytet med företagen i stor
utsträckning sker elektroniskt. En utveckling av elektroniska tjänster som
kan förenkla kontakterna med såväl företag som medborgare pågår eller
planeras i många myndigheter.
Inom Riksförsäkringsverket skall ett nytt IT-stöd och en ökad grad av
självbetjäning medverka till att öka service och tillgänglighet, förkorta
handläggningstiderna, öka kvaliteten i besluten och minska resurs-
behoven vid de allmänna försäkringskassorna. I det utvecklingsarbete
som pågår överväger verket förutsättningarna för att ge allmänheten
möjlighet att via Internet sköta sina kontakter med försäkringskassorna i
frågor som rör bl. a. sjuk- och föräldraförsäkring.
Inom Riksskatteverket pågår ett motsvarande arbete som bl. a. inriktar
sig på att företagen skall lämna sina månatliga deklarationer elektroniskt.
Inom ramen för sitt ansvar för folkbokföringen och det centrala
aviseringsregistret planerar verket också att enskilda i framtiden skall
kunna göra flyttningsanmälan elektroniskt.
Tillsammans med Patent- och registreringsverket bedriver
Riksskatteverket ett projekt för att möjliggöra elektronisk kommunika-
tion vid start av nya företag. Patent- och registreringsverket strävar
därutöver inom alla sina verksamhetsområden efter att snarast införa
elektronisk invigning av ansökningar (patentmönster, varumärken, namn,
bolag etc).
Behoven av och förutsättningarna för en ökad elektronisk
kommunikation övervägs även inom en rad andra myndigheter och olika
utvecklingsprojekt pågår inom bl.a. Lantmäteriverket, Centrala
studiestödsnämnden och Arbetsmarknadsstyrelsen.
Utvecklingen av elektronisk förvaltning förutsätter väl fungerande
system för att garantera att hanteringen sker korrekt och säkert. En
avgörande fråga är därför att få till stånd de gemensamma
säkerhetsfunktioner som krävs för att den statliga förvaltningen fullt ut
skall kunna utnyttja de möjligheter som den elektroniska
kommunikationen och dokumenthanteringen ger.
Statskontoret har i sin rapport analyserat vilka säkerhetsfunktioner som
behövs i olika sammanhang. Den tekniska lösning som Statskontoret i
enlighet med sitt uppdrag har utgått ifrån bygger på krypteringsteknik
och elektroniska signaturer. I sådana system ingår certifikat och andra
tjänster för hantering av de kryptonycklar som används. Statskontoret har
analyserat vilka krav som bör ställas på de elektroniska signaturerna och
certifikatutfärdarna.
I sin rapport har Statskontoret också övervägt olika vägar att tillgodose
statsförvaltningens behov av certifikat och tjänster. Enligt Statskontorets
bedömning behövs särskilda insatser för att skapa en gemensam funktion
med ansvar för utfärdande och hantering av nyckelcertifikat och
elektroniska signaturer i statsförvaltningen. Statskontoret föreslår att
regeringen uppdrar åt Riksskatteverket att i samarbete med
Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt Statskontoret
utforma en sådan funktion.
Det är enligt regeringens bedömning angeläget att snabbt få till stånd
för statsförvaltningen gemensamma säkerhetslösningar. Regeringen har
därför den 2 mars 2000, i enlighet med Statskontorets förslag, uppdragit
åt Riksskatteverket att i samverkan med ovan nämnda myndigheter
utreda och lämna förslag om hur man i statsförvaltningen bör organisera
ansvaret för en säker hanteringen av elektroniska signaturer. I uppdraget
ingår att precisera vilka uppgifter som bör ligga på den som har det
sammanhållande ansvaret för certifikathanteringen och överväga om
någon särskild författningsreglering behövs. Förslag till finansiering skall
redovisas. Möjligheterna till samverkan med banker och andra aktörer,
såsom Posten, Telia och leverantörer av elektroniska id-kort för
tjänstebruk skall tas tillvara.
I uppdraget ingår vidare att klargöra ansvars- och rollfördelningen
mellan olika aktörer, vad gäller bl.a. beställar respektive utförar-
funktioner, och överväga förutsättningarna för Riksskatteverket eller
någon av de övriga i uppdraget nämnda myndigheterna att ha ett
sammanhållande ansvar för certifikathanteringen inom statsförvalt-
ningen. Det bör slutligen prövas om det finns lösningar som kan tas i
bruk och testas redan under utredningstiden och som kan ge erfarenheter
för myndigheternas fortsatta arbete med att utveckla sina elektroniska
tjänster. De olika säkerhetsnivåer som inledningsvis behöver tillgodoses
bör därför fastställas utifrån de behov och planer som nu föreligger vid
myndigheterna. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 2000.
5.6.3 Elektronisk handel
Regeringens bedömning: Elektronisk handel är ett viktigt medel för
att öka tillväxten. Den elektroniska handeln är global och
utvecklingen på området sker mycket snabbt. Statens roll bör vara att
följa utvecklingen samt att vid behov införa lagreglering på de
områden där det visar sig behövas. I de fall reglering är nödvändig bör
den vara internationellt baserad och teknikoberoende.
Informationen kring och förtroendet för elektronisk handel vad
gäller konsumenter och små och medelstora företag bör öka.
Regeringen kommer att verka för detta.
Vad är elektronisk handel?
I regeringens skrivelse, (1997/98:190) Elektronisk handel, framhålls att
elektronisk handel inte är något entydigt begrepp. Det är en översättning
av det engelska begreppet electronic commerce där commerce har en
vidare betydelse än ordet handel , vilket på engelska snarast motsvaras
av trade . Ordet handel för tanken till köp och försäljning av varor och
tjänster. Med elektronisk handel avses emellertid en rad olika tjänster och
former av affärskommunikation över nätet. Därför väljer man ibland att i
stället tala om elektronisk affärsverksamhet eller elektronisk
affärskommunikation.
I skrivelsen valde regeringen att använda begreppet elektronisk handel
och att ge begreppet en vid innebörd så att det inbegriper alla situationer
där parter utväxlar affärsinformation via olika former av tele-
kommunikation och där minst en part har ett ekonomiskt intresse av
kommunikationen. Denna definition är fortfarande aktuell och kommer
därför att ligga till grund för det fortsatta arbetet, med den ändringen att
begreppet telekommunikation ändras till elektronisk kommunikation.
En annan viktig utgångspunkt för den fortsatta diskussionen är att
elektronisk handel i de flesta avseenden inte skiljer sig från traditionell
handel. Det innebär att i stort sett alla de regler och förutsättningar som
finns på marknaden i dag även gäller då handeln sker på elektronisk väg.
Det som skapar osäkerhet gentemot dagens etablerade system och
regelverk är det faktum att handeln är opersonlig. Den sker på en global
och gränslös marknad och genom mycket snabba transaktioner. Därför
kan det i vissa fall krävas anpassning och förtydligande av gällande
regelverk.
Skälen för regeringens bedömning: I skrivelsen (1997/98:190)
Elektronisk handel, ansåg regeringen att förutsättningar bör skapas för en
bred användning av elektronisk handel i syfte att främja sysselsättning
och tillväxt. Vidare angavs att denna utveckling bör komma alla grupper
och alla delar av landet till del och att eventuella negativa
omställningseffekter skall minimeras. Eftersom elektronisk handel är
global till sin natur ansågs det angeläget att i största möjliga utsträckning
nå överenskommelser på internationell nivå vad avser regler och villkor
för elektronisk handel.
Vidare ansåg regeringen att utvecklingen av den elektroniska handeln
primärt bör drivas av marknadens aktörer och att reglering endast skall
tillgripas när branschstandarder och avtal inte anses vara tillräckliga
åtgärder.
Statens uppgift ansågs vara att i internationell samverkan och i samspel
med näringslivet och berörda aktörer verka för ett effektivt regelverk, en
samordning av offentliga aktiviteter samt för en tillgänglig och säker
infrastruktur.
Dessa mål är alltjämt aktuella. Vissa av dem behandlas under andra av-
snitt i propositionen (se särskilt avsnitt 5.3.3 om elektroniska signaturer).
Inriktning på det fortsatta arbetet
Statens roll är att se till att den elektroniska handeln kan utvecklas med
hänsyn tagen till såväl företag som konsumenters intressen. Utvecklingen
på området sker mycket snabbt och effekterna av hindrande nationella
regler som försvårar och komplicerar situationen bör undvikas. Genom
att noggrant följa utvecklingen skall regeringen kunna ingripa snabbt om
hinder visar sig uppstå.
När det gäller elektronisk handel inom den offentliga sektorn avser
regeringen att ta en mer aktiv roll (se avsnitt 5.3.3 och 5.6.2) Europeiska
Kommissionen har lanserat initiativet eEurope (se avsnitt 5.2.2).
Statens övergripande mål bör vara att tillvarata de tillväxtmöjligheter
som skapas genom elektronisk handel, genom att främja utvecklingen
och användningen av denna. Elektronisk handel berör en rad olika
regleringsområden vilket ställer stora krav på samordning över
områdesgränserna. Regeringen har därför en viktig roll i att samordna de
offentliga aktiviteterna och att utveckla en samlad politik för elektronisk
handel. Regeringen bör vidare verka för att reglering som berör området
skall vara teknikoberoende. Utvecklingen av tillämpningar och tjänster
bör emellertid även fortsättningsvis drivas av marknaden. Regeringen bör
uppmuntra marknadens parter att finna lösningar som stimulerar till en
ökad användning av elektronisk handel samt främjar tillgänglighet och
tillit. Elektronisk handel är global och de regler som styr den elektroniska
handeln bör ha en global förankring. Global elektronisk handel innefattar
även möjligheter för u-länderna varför det är av vikt att även dessa
länders intressen tas tillvara. Regeringen avser att aktivt arbeta bl.a.
genom EU för internationella regler och överenskommelser som
stimulerar och främjar utvecklingen av den elektroniska handeln och
samtidigt bevaka att det inte uppstår hinder för den fortsatta
utvecklingen. EU:s externa handelspolitik behöver anpassas för att
tillgodose de krav som informationssamhället ställer i ett internationellt
perspektiv. Detta arbete befinner sig ännu i ett inledningsskede. Sverige
går i täten bland medlemsländerna. Sverige verkar t.ex. för att
Världshandelsorganisationens (WTOs) regelverk skall anpassas till den
internationella e-handelns krav. Kommande WTO-förhandlingar om
villkoren för tjänstehandel bör användas för samma ändamål. WTO:s
avtal om tullfrihet för IT-produkter bör utvecklas och vidgas. EU:s regler
för införande av s.k. anti-dumpningstullar bör användas på ett sätt som
inte skadar IT-sektorn. WTO:s avtal om handelsrelaterade immaterial-
rättsliga villkor bör ses över ur IT-synvinkel. Slutligen bör WTO bidra
till att medlemsländerna i högre grad kan övergå till modern
informationsteknik i stället för omoderna, tidskrävande och byråkratiska
tullprocedurer.
Den offentliga sektorn har en viktig roll som föregångare och gott
exempel. Regeringen vill därför, som nämnts i tidigare avsnitt, öka takten
i arbetet med att få den offentliga sektorn att övergå till att handla och
kommunicera elektroniskt. Tillämpningar och system som styr
kommunikationen via Internet måste fungera på ett säkert och tillförlitligt
sätt.
Ökad information och stöd till konsumenterna så att ett starkt
konsumentskydd upprätthålls är ett led i främjandet av elektronisk handel
för konsumenter.
De stora fördelarna med att handla elektroniskt torde emellertid finnas
inom området elektronisk handel mellan företag och organisationer. I en
undersökning gjord av den amerikanska investmentbanken Goldman,
Sachs & Co förutspås volymerna inom den s.k. business to business
handeln över Internet uppgå till 1 500 miljarder USD år 2004. Även
inom offentlig sektor finns det en stor besparingspotential exempelvis
Västmanlands läns landsting som för närvarande är i slutfasen på ett
projekt som skall effektivisera de administrativa rutinerna inom hälso-
och sjukvården samt tandvården. Genom att övergå till elektronisk
kommunikation kan upphandlingsprocessen från beställning till faktura
effektiviseras och stora summor sparas. Dessa pengar kan i stället
användas för att förbättra vården. Övergången till elektronisk
kommunikation innebar 1999 en besparing på 11 miljoner kronor för
Västmanlands läns landsting.
Luleå kommun har sparat mellan 80 100 kronor per faktura genom att
övergå till elektronisk fakturahantering. Tidigare tog det runt 60 minuter
att behandla en faktura manuellt vilket gav en hanteringskostnad på cirka
200 kronor per faktura. Numera har hanteringstiden minskat till 30 40
minuter, vilket ger en hanteringskostnad på ca 100 120 kronor per
faktura.
En viktig fråga är också att verka för att små och medelstora företag
enkelt kan erhålla information om möjligheterna och förutsättningarna
för att bedriva elektronisk handel. En annan prioriterad fråga för
regeringen är att se över den nationella lagstiftning som berörs av
direktivet som behandlar elektronisk handel (se nedan).
Internationella regelverk
I regeringens skrivelse om elektronisk handel (skr. 1997/98:190) sades
att de nationella regelverken bör vara i samklang med motsvarande
internationella regelverk. Harmonisering av regelverken är fortfarande i
högsta grad aktuellt.
Det är viktigt att delta i det internationella arbetet för att kunna påverka
utvecklingen. Nationella regler som inte har någon motsvarighet i andra
länder kommer på detta område endast att kunna tillämpas på företeelser
inom landet medan aktiviteter med ursprung i andra länder svårligen kan
styras med inhemsk lagstiftning. I den mån nationell reglering är
nödvändig måste den balanseras mot den utveckling som sker på
internationell nivå för att inte försämra konkurrensen för svenska företag.
Det gäller samtidigt att inte genomförda eller planerade åtgärder på
viktiga områden som t.ex. konsument- och miljöskydd går förlorade, utan
att detta arbete på ett effektivt sätt förankras på internationell nivå.
En nationell särreglering utan internationell förankring riskerar
dessutom att lägga hinder i vägen för svenska företag. Regeringen avser
att fortsätta arbetet inom EU och andra internationella organisationer
såsom OECD, FN och WTO för att få fram enhetliga regler för den
elektroniska handeln. Dagens teknik för elektronisk kommunikation
skapar reella förutsättningar för att uppnå EU:s mål för fri rörlighet av
varor, tjänster, kapital och personer. Sverige ligger långt framme inom IT
och elektronisk handel och bör därför ha relativt goda möjligheter att
påverka utvecklingen genom att dela med sig av erfarenheter. Effekterna
av hindrande nationella regler som försvårar eller komplicerar situationen
får därmed snabbt genomslag.
En viktig fråga som i dag diskuteras i olika internationella forum är
principen om vilket lands lag som skall anses vara tillämplig vid
gränsöverskridande elektronisk handel.
För att inte gå miste om de fördelar som elektronisk handel innebär för
bl.a. konsumenter och företag är det viktigt att göra en avvägning mellan
olika intressen när det gäller att bestämma vilket lands lag som skall
tillämpas. Det gäller också att på det internationella planet finna och
etablera klara och begripliga regler, inbegripet enkla och billiga
tvistlösningsförfaranden utanför domstol, som kan göra frågan om
tillämplig lag mindre relevant. I det internationella samarbete där olika
instrument utarbetas avseende dessa frågor avser regeringen att noga
uppmärksamma de särskilda problem som uppkommer i samband med
elektronisk handel. Regeringen skall verka för balanserade tillämpningar
som är till fördel för såväl företag som konsumenter.
Internationell undersökning av elektronisk handel
WPIE (Working Party on the Information Economy, en arbetsgrupp
inom OECD) har tagit initiativ till en undersökning av den elektroniska
handelns effekter på företag i deltagarländerna. Regeringen har gett
NUTEK i uppdrag att genomföra den svenska delen av undersökningen.
Undersökningen skall ske på företag som ligger långt framme inom
elektronisk handel inom några utvalda sektorer. Avsikten med
undersökningen är att finna faktorer som förklarar vad som gör att vissa
företag blivit framgångsrika inom elektronisk handel och att kunna
jämföra olika branscher och länder med varandra.
Självreglering
Branschöverenskommelser och etiska regler kan ha fördelar framför
traditionell lagstiftning då sådana lättare kan anpassas till den snabba
tekniska utvecklingen. I svensk grundlag ställs vissa krav på lagstiftning.
Detta hindrar emellertid inte att icke bindande föreskrifter kan användas
på flera områden.
Svensk konsumentreglering som till stor del bygger på
generalklausuler uttryckta som god marknadsföringssed , god
kreditgivningssed , oskäliga avtalsvillkor etc. Dessa allmänna
generalklausuler kompletteras av riktlinjer och överenskommelser som i
många fall ingåtts efter samarbete mellan Konsumentverket och
företrädare för näringslivet.
Regeringen ställer sig i huvudsak positiv till ökad användning av
branschöverenskommelser och etiska regler s.k. självreglering, se t.ex.
regeringens skrivelse 1997/98:190. Samtidigt måste hänsyn till särskilda
förhållanden på den aktuella marknaden alltid beaktas. För att åstad-
komma balans mellan flexibilitet och rättssäkerhet bör man lagstifta om
grundläggande rättigheter och skyldigheter samt där det av
konstitutionella skäl är möjligt, använda självreglering för att nå
underliggande delmål. En balans mellan reglering och självreglering
torde kunna nås genom att viktiga och övergripande mål regleras medan
mer detaljerade och underordnade frågor kan bli föremål för själv-
reglering. Regeringen avser att i det internationella samarbetet närmare
undersöka möjligheterna att främja självreglering.
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om elektronisk
handel
Den 18 november 1998 presenterade Europeiska kommissionen ett
förslag till direktiv om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets
tjänster, särskilt om elektronisk handel, på den inre marknaden
(direktivet om elektronisk handel). Förslaget överlämnades formellt till
ministerrådet vid årsskiftet 1998/99. Förslaget är omfattande och
komplext. Det berör en rad områden som civilrätt, marknadsrätt,
processrätt och straffrätt. Direktivet föreslås reglera vad som kallas
informationssamhällets tjänster. Med det avses förenklat uttryckt
varje aktivitet på Internet med någon ekonomisk innebörd. En viktig del
av förslaget utgörs av att ursprungslandsprincipen skall gälla som
utgångspunkt för informationssamhällets tjänster. Denna princip innebär
två saker. För det första en skyldighet för varje medlemsstat att se till att
tjänsteleverantörer som är etablerade i det egna landet lever upp till de
krav som följer av nationell lagstiftning och gemenskapsrätten. För det
andra innebär principen att ingen medlemsstat får vidta åtgärder för att
hindra en informationssamhällets tjänst som lagligt tillhandahålls av en
tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat. Det skall dock
betonas i sammanhanget att direktivförslaget inte ger nya regler på den
internationella privaträttens område.
Direktivförslaget innehåller också regler om vilken information en
tjänsteleverantör skall tillhandahålla, både om sig själv och sin
verksamhet, om hur avtal ingås och om de varor och tjänster som denne
tillhandahåller. Tjänsteleverantörer skall också se till att bekräftelse på en
beställning skickas elektroniskt till beställaren. Enligt förslaget skall
medlemsstaterna också se till att det är tillåtet att sluta avtal i elektronisk
form.
En viktig del av förslaget är reglerna om mellanhändernas ansvars-
frihet. Enligt dessa regler får medlemsstaterna inte ålägga mellanhänder
straff- eller skadeståndsrättsligt ansvar för sådan information som de inte
själva kan kontrollera. Dessa ansvarsfrihetsregler skall gälla för sådan
information som enbart vidarebefordras, eller cachas (cachning innebär
tillfällig automatisk mellanlagring) samt för vissa lagringstjänster.
Medlemsstaterna får inte heller ålägga mellanhänderna en generell
övervakningsskyldighet för information som de vidarebefordrar eller
lagrar.
Slutligen innehåller direktivförslaget en uppmaning till medlems-
staterna att se till att informationssamhället tjänster kan bli föremål för
effektiva rättsliga medel och att det skall finnas möjlighet att slita tvister
utanför domstol, bl.a. med hjälp av elektronisk kommunikation.
Förslaget har behandlats i rådets arbetsgrupp för ekonomiska frågor
och en gemensam ståndpunkt fattades den 28 februari 2000. Förslaget
förväntas antas slutligt av parlamentet och rådet under första halvåret år
2000.
Direktivet om elektronisk handel är ett viktigt steg för att öppna den
europeiska marknaden för svenska företag som avser att bedriva
elektronisk handel. Regeringen ser därför genomförandet av direktivet
som en av de viktigaste åtgärderna för att främja den elektroniska
handeln i Sverige under kommande år. Regeringen har tillsatt en särskild
arbetsgrupp inom Regeringskansliet för att se över vilken lagstiftning
som kan komma att behöva ändras med anledning av direktivets
genomförande och avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor.
Skatter och avgifter
Elektronisk handel bidrar till välfärdsvinster och andra positiva effekter i
olika avseenden. Det är därför viktigt att förutsättningarna är sådana att
dessa positiva effekter kan realiseras. Den gränsöverskridande handeln
kan emellertid även bidra till att öka skattebasernas rörlighet. När det
gäller elektronisk handel kan detta få betydande konsekvenser eftersom
handeln berör såväl skattebaserna för finansiellt kapital som för varor
och tjänster (mervärdesskatt), vilka båda är av betydande omfattning. I
förlängningen kan detta innebära att det svenska skatteuttaget minskas
genom att skattebaser rör sig från Sverige, som på vissa områden har
relativt höga skatter, till länder med låga eller inga skatter alls.
Konkurrensförhållandena mellan olika företag påverkas också av att
mervärdesskattesatsen varierar i olika länder. En annan orsak till att
skatteuttaget kan minska är om kontrollmöjligheter inte tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt.
Skattebasernas rörlighet är inget nytt fenomen, men de senaste
decenniernas internationalisering av den svenska ekonomin samt
tillväxten av elektronisk handel har accelererat utvecklingen. Mot denna
bakgrund är det angeläget att vara uppmärksam på vilka områden, i vilket
tidsperspektiv och i vilken omfattning den elektroniska handeln kan
komma att öka. Regeringen följer därför löpande denna fråga.
Vad gäller reglerna för beskattningen så skall nuvarande skatteregler
tillämpas även vid elektronisk handel. Det är dock angeläget att de regler
som tillämpas fungerar även på ett internationellt plan. Det pågår därför
ett arbete både inom EU och OECD med att anpassa beskattnings-
principerna till den handel som den nya tekniken medför. Arbetet inom
båda organisationerna utgår ifrån de principer som antogs dels av EU:s
ministerråd i juli 1998, dels vid OECD:s ministerkonferens i Ottawa i
oktober 1998. Principerna motsvarar i stort varandra och kan samman-
fattas enligt följande: Inga nya skatter skall införas nu utan de som finns
skall anpassas, beskattningen skall präglas av neutralitet och ske där
konsumtionen sker, förfarandet skall vara enkelt för skattskyldiga och
myndigheter. Arbetet inom EU förväntas leda till att kommissionen
under första halvåret 2000 lämnar ett förslag till vissa ändringar i det
gemensamma mervärdesskattedirektivet.
Effektivare upphandling under tröskelvärdena
Upphandlingskommittén lämnade under hösten 1999 delbetänkandet
SOU 1999:139 Effektivare offentlig upphandling för fortsatt välfärd,
trygghet och tillväxt. Utredningen har sett över tillsynen över offentlig
upphandling och lämnar förslag på hur den kan förbättras. Bl.a. lämnas
förslag på hur tillsynsfunktionen skall utvecklas och ges större tyngd.
Nuvarande konstruktion med en nämnd föreslås upphöra och funktionen
skall i stället slås samman med Konkurrensverket som ombildas till en ny
myndighet. Utredningen lämnar även förslag på hur reglerna för
upphandling under de s.k. tröskelvärdena effektiviseras. Tröskelvärde är
den beloppsgräns över vilken en offentlig upphandling måste ske i
enlighet med EU:s regelverk. Vid upphandling under tröskelvärdena har
de enskilda länderna större frihet att besluta hur upphandling skall gå till.
Dessutom har Statskontoret på uppdrag av regeringen sett över
möjligheterna till elektronisk upphandling under tröskelvärdena samt att
inom ramen för gemenskapsrätten utarbeta de författningsförslag om
behövs. I sin rapport (1999:39) föreslår Statskontoret att en uttrycklig
bestämmelse införs i lagen (SFS 1992:1528) om offentlig upphandling
att det skall vara möjligt för upphandlande enheter att ta emot
elektroniska anbud, men att anbudsgivare inte skall kunna kräva att få
lämna anbud elektroniskt. Vidare föreslås att en elektronisk signatur
jämställs med ett egenhändigt undertecknande samt att upphandlande
enheter utarbetar lämpliga rutiner för elektronisk upphandling. Därefter
avser regeringen att ta ställning till förslagen.
Elektronisk upphandling över tröskelvärdena
Offentlig upphandling över tröskelvärdena regleras inom EU.
Kommissionen skissar nu på ett förslag som jämställer elektroniska
anbud med pappersbaserade anbud, och ger upphandlande enheter
möjlighet att själva avgöra om man vill genomföra en upphandling
elektroniskt. Detta innebär att det kommer att bli gemensamma regler
inom hela EES-området, vilket bl.a. innebär att det blir enklare för
företag att utöva verksamhet utanför sitt eget lands gränser. I dag ligger
det avgörandet hos de enskilda medlemsstaterna. Sverige bör därför
stödja detta arbete och verka för att så snabbt som möjligt få en
förändring till stånd, som möjliggör elektronisk upphandling oberoende
av värdet på det som upphandlas.
Marknadsföring på Internet
Regeringen anser att det för den elektroniska handelns utveckling är av
stor vikt att konsumenterna har förtroende för denna form av handel och
att de ges chans att upptäcka de möjligheter som den elektroniska
handeln erbjuder t.ex. i form av större utbud och bättre möjligheter att
jämföra priser.
De företag som marknadsför sig via en webbplats på Internet når, vare
sig det är deras avsikt eller ej, användare i hela världen. Fråga uppstår då
om vilket lands offentligrättsliga regler som skall tillämpas på sådan
försäljning och marknadsföring. Konsumentens möjligheter att känna till
vilka rättigheter och skyldigheter denne har i olika länder är mycket
begränsade och det är svårt för konsumenterna att söka rättelse i ett annat
land. Samtidigt har säljare och tjänsteleverantörer ofta inte heller några
praktiska möjligheter att känna till vilka lagar och regler som gäller i
varje enskilt land. En alltför bred tillämpning av destinationslandets lag
innebär ett stort osäkerhetsmoment för säljare och tjänsteleverantörer,
vilket kan medföra att övergången till elektronisk handel begränsas eller
försenas främst vad gäller små- och medelstora företag. Samtidigt är det
viktigt för effektiva riktade marknadsföringsåtgärder att marknadsförarna
i syfte att lyckas med sina kampanjer anpassar och skräddarsyr sin
marknadsföring till förhållandena på de marknader där de agerar eller
avser att agera för avsättning av sina varor eller tjänster. För att inte
hämma utvecklingen av de fördelar som elektronisk handel innebär för
både konsumenter och företag är det viktigt att nå en balans mellan
konsumenters och näringsidkares intressen i den mån de går isär. I sista
hand gäller emellertid huvudregeln att frågan om tillämplig
offentligrättslig lag avgörs efter den bedömning som kan göras enligt
varje lands internationella rätt.
I den av regeringen nyligen beslutade propositionen 1999/2000:40
Obeställd reklam m.m. diskuteras för närvarande frågan om under vilka
förutsättningar e-postreklam skall tillåtas.
Utredningen Konsumenterna och IT en utredning om datorer, handel
och marknadsföring
I betänkandet Konsumenter och IT en utveckling om datorer, handel-
och marknadsföring (SOU 1999:106) har de speciella problem av främst
marknadsrättslig natur som konsumenten kan ställas inför i samband med
elektronisk kommunikation i informationssamhället kartlagts. De frågor
som behandlats rör t.ex. personlig integritet, skyddsbehov för särskilt
utsatta konsumentgrupper och möjligheten att undanbe sig reklam via e-
post.
Utredningen har inte haft till uppgift att lämna något lagförslag. I
betänkandet framhålls att handeln på Internet befinner sig i ett upp-
byggnadsskede och i dag utgör en tämligen begränsad del av den totala
handeln. Utredningen menade vidare att anonymiteten på Internet kan
vara ett problem och föreslår därför att regler om information i samband
med konsumentförsäkringar och konsumentkrediter, som återfinns i
konsumentförsäkringslagen och konsumentkreditlagen, ses över. Många
av de frågor som tas upp i betänkandet behandlas även i direktivet om
elektronisk handel (se ovan).
5.6.4 Hälso- och sjukvård, stöd och service samt
socialförsäkring
Regeringens bedömning: En utökad satsning bör göras på att med hjälp
av IT-stöd utveckla och förnya hälso- och sjukvården.
En förstärkt samverkan mellan olika vårdnivåer och vårdgivare bör
eftersträvas för att möjliggöra ett effektivt informationsutbyte.
En nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården,
vari behandlas även användningen av IT i vården bör tillskapas. (Arbete
med en sådan plan pågår inom Regeringskansliet).
Socialförsäkringens administration bör effektiviseras genom en fortsatt
utveckling av IT-stöd som medför serviceförbättringar, bl.a. genom att
handläggningstider förkortas och kvaliteten i beslutsunderlagen ökas.

Skälen för regeringens bedömning

Hälso- och sjukvård
Regeringens mål är att stärka trygghet, rättvisa och välfärd.
Livskvaliteten skall förbättras. Som ett led i detta skall bl.a. vård och
omsorg utvecklas. IT-utvecklingen kan bidra till detta. Regeringen
stödjer därför på olika sätt att användningen av IT i samhället och inte
minst inom offentlig verksamhet sker på ett sådant sätt att uppsatta mål
kan uppnås.
En långsiktig satsning pågår för att stärka patientens ställning inom
svensk hälso- och sjukvård. Därvid betonas behovet av att förbättra
vårdens tillgänglighet och att öka patientens inflytande och delaktighet.
Tillgången till information är en avgörande förutsättning för patientens
möjligheter att utöva självbestämmande i vården. Ett aktivt utvecklings-
arbete för att finna nya vägar för patientinformation har påbörjats. På
nationell, regional och lokal nivå utvecklas allt fler informationssystem
för patientinformation. Där finns bl.a. information om hälsa, sjukdomar,
funktionshinder, behandlingsmetoder, läkemedel, hjälpmedel, egenvård
och patienträtt. Den ökade tillgången till information och den ökade
komplexiteten medför också ett ökat behov av hjälp att hitta den önskade
informationen. För att informationen skall nå ut till patienter, anhöriga,
vårdpersonal etc. behövs organisatoriska enheter på lokal nivå med
kompetens att utnyttja systemen. I detta syfte har patientinformations-
centraler byggts upp på många håll i landet.
Inom ramen för den s.k. Dagmaröverenskommelsen har medel anvisats
som stöd för IT-utvecklingen i hälso- och sjukvården. Syftet är att stärka
samspelet mellan olika vårdnivåer och vårdgivare, vilket bedöms kräva
en ökad och bättre samverkande användning av IT. Gemensamma synsätt
och standarder bör etableras och tillämpas. En gemensam infrastruktur
eller plattform för IT i hälso- och sjukvården bör införas för att möjlig-
göra ett effektivt informationsutbyte. Fortsatta överväganden kommer att
ske beträffande hur det ovan angivna samspelet kan stärkas. Med ett
utvecklat IT-stöd kan vården arbeta på ett nytt och mer effektivt sätt. Det
kan t.ex. gälla förbättrade kommunikationshjälpmedel men även bättre
hjälpmedel för att kvalitetssäkra vårdinsatser och effektivt kunna
analysera mätningar och prov. Nära kopplat till detta är behovet av
vidareutveckling av de administrativa stödsystemen. Bl.a. bör bedömning
av vårdbehov och resursinsatser underlättas.
En nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården
håller på att utarbetas inom regeringskansliet. I planen, som beräknas
kunna redovisas för riksdagen före sommaren år 2000, avses även frågor
som rör utvecklingen av IT-verksamheten inom hälso- och sjukvården
behandlas.
Telemedicin innebär överföring av medicinsk information via telenätet
eller via andra elektroniska kommunikationsmedel. Tekniken kan
användas för konsultationer, övervakning, diagnostik, utbildning och
kvalitetssäkring. Exempelvis kan konferenser och rådfrågningar hållas på
distans mellan distriktsläkare och specialister vid sjukhus, varvid bilder
m.m. kan överföras och användas som stöd vid rådfrågningen. Vid
ambulanstransport kan t.ex. EKG föras över till mottagande sjukhus så
att läkarna kan få en bild av patientens tillstånd redan före patientens
ankomst till sjukhuset. Telemedicin kan även användas för att underlätta
provtagning m.m. Så kan t.ex. en patient som vårdas i hemmet via dator
och telefon kopplas till vårdcentral eller sjukhus och prov som patienten
själv tar överföras till centralen eller sjukhuset.
Telemedicin bedöms kunna medföra stora möjligheter att effektivisera
hälso- och sjukvården. Förutom kostnadsbesparingar bör det vara möjligt
att förbättra kvaliteten, tillgängligheten och servicen för patienterna,
eftersom bl.a. nyttjande av specialistkunskap kan förenklas för att ge
snabbare diagnos och behandling samtidigt som arbetsformer m.m. kan
effektiviseras. Telemedicin bör således ses som ett viktigt verktyg för
verksamhets- och strukturutveckling i sjukvården.
För att åstadkomma en snabbare utveckling inom telemedicinområdet i
Sverige bör redan pågående insatser inom hälso- och sjukvårdsområdet
koordineras med gemensamma nationella utvecklingsinsatser. Som grund
för detta arbete finns ett behov av en analys av nuläget beträffande
telemedicinens utveckling i Sverige, inklusive gjorda utvärderingar.
Regeringen gör bedömningen att det är angeläget att förutsättningarna för
en nationellt breddad användning av telemedicin klargörs. För att
åstadkomma detta avser regeringen att inrätta en arbetsgrupp med
företrädare för bl.a. Socialdepartementet och Näringsdepartementet och
med medverkan av Landstingsförbundet och Svenska Kommun-
förbundet.
Stöd och service
IT och arbetsuppgifter inom IT-området kan öppna nya möjligheter för
personer med funktionshinder på arbetsmarknaden. Detta gäller bl.a.
under förutsättning av att utbildningar för IT-kompetens är tillgängliga
oavsett funktionshinder av olika slag. Det är också viktigt att lärar-
kompetensen och IT-utrustningen i skolorna anpassas så att elever med
funktionshinder får adekvat IT-utbildning.
Hittills har tillgänglighet till IT-området för personer med funktions-
hinder i hög utsträckning handlat om hjälpmedel och teknikstöd. Staten
har därvid stött metod- och utvecklingsarbete på området. Det är
emellertid regeringens bestämda uppfattning att funktionshindrade
personers möjligheter att utnyttja den nya tekniken inte får innebära att
en rad särskilda lösningar och stödformer måste skapas för att göra detta
möjligt, lösningar som ofta är betydligt dyrare än en satsning på generell
tillgänglighet. Särskilda lösningar och hjälpmedel skall vara komplement
när den generella anpassningen inte räcker. Inte heller skall frågan om
tillgänglighet till IT-området för personer med funktionshinder ses enbart
som ett socialpolitiskt ansvar utan som ett ansvar för myndigheter och
marknadens aktörer på området. Åtgärder bör därför i högre utsträckning
än för närvarande inriktas på att åstadkomma en bättre generell
tillgänglighet till informationssamhället. Informationssamhällets
produkter och tjänster måste kunna användas av alla oavsett kön, ålder,
etnisk och social bakgrund, funktionshinder, utbildning eller bostadsort.
Detta synsätt ligger helt i linje med de handikappolitiska målen och
regeringens förslag till inriktning av handikappolitiken som regeringen
presenterar för riksdagen i särskild proposition.
Det finns emellertid områden där nya kommunikationsmönster och
tekniker kan innebära att personer med funktionshinder utestängs från
utvecklingen och inte har möjlighet att ta del av de positiva effekter som
för andra kan innebära en snabbare och säkrare kommunikation med
omvärlden. Samtidigt kan en sådan teknik innebära stora fördelar för
många funktionshindrade personer och också ha socialpolitisk betydelse.
Regeringen har därför tidigare i denna proposition aviserat sin avsikt att
låta utreda dessa frågor.
Inom ramen för det s.k. Äldreprojektet och med koppling till bl.a. de
insatser som sker inom Hjälpmedelsinstitutets IT-program avser
regeringen att följa och stimulera insatser som rör funktionshindrade och
äldre. Därvid kommer också uppmärksamhet att ägnas åt frågor som rör
integritet och valfrihet. En avvägning måste alltid ske mellan vad som är
tekniskt möjligt och mänskligt önskvärt. Utgångspunkten vid ut-
vecklingen bör vara vad som behövs och inte vad som kan göras.
Socialförsäkring
Inom socialförsäkringens administration finns ett stort behov av
modernisering av IT-stödet. Riksförsäkringsverket har som ansvarig
systemägare för de gemensamma systemen ett särskilt ansvar för
utvecklingsarbetet. Riksförsäkringsverket har i samband med
budgetunderlaget för åren 2000 2002 presenterat ett samlat utvecklings-
program för att i grunden modernisera socialförsäkringens administration
fram till år 2005. En viktig del av programmet är att huvuddelen av
ärendehandläggningen skall ges nytt IT-stöd som skall medverka till att
förkorta handläggningstiderna och förbättra kvaliteten i försäkrings-
kassornas beslutsunderlag.
Regeringen har i budgetpropositionen 1999/2000 framhållit att
förändringar i enlighet med verkets planer bör ske i väl definierade och
avgränsade utvecklingssteg där kostnader och förväntade effekter noga
kan bedömas som grund för regeringens ställningstagande samt att
Riksförsäkringsverket bör ge en uttömmande beskrivning och
kostnadsberäkning av läget i utvecklingsarbetet och vilka krav som
därvid ställs på finansiering. Riksförsäkringsverket kommer också att
redovisa förslag till författningsändringar som erfordras för att
programmet skall kunna genomföras.
Som ett stöd för regeringens ställningstaganden har regeringen gett
Statskontoret i uppdrag att granska utvecklingsarbetet och redovisa sina
iakttagelser och bedömningar. Regeringen avser att behandla dessa
frågor bl.a. i samband med budgetpropositionen för år 2001.
5.6.5 Konvergensen mellan tele-, data- och medieverksamhet
Regeringens bedömning: Konvergensen mellan datorer, tele-
kommunikationer och massmedier innebär att ställningstaganden av
betydelse för dessa områden bör utgå från ett brett synsätt där bl.a.
telepolitiska, IT-politiska och mediepolitiska målsättningar kan beaktas.
Ett närmare samarbete har inletts i syfte att förstärka samordningen inom
Regeringskansliet i arbetet med dessa frågor.

Konvergensutredningen: Det fortsatta arbetet bör samordnas inom
ramen för en departementsövergripande beredning.
Remissinstanserna: Utredningens förslag om en departements-
övergripande beredning stöds av den övervägande delen av remiss-
instanserna.
Skälen för regeringens bedömning: Den s.k. konvergensen, samman-
smältningen mellan datorteknik, telekommunikationer och medier, är en
av de starkaste förändringskrafterna i informationssamhället och den
faktor som i grunden ger innehåll åt begreppet IT. Konvergensen ger
upphov till nya tjänster och produkter, som skapar utveckling och tillväxt
och driver fram allt snabbare digitala kommunikationer. Dagens intresse
för bredbandsförbindelser är bl.a. en effekt av konvergensen kring
Internettekniken (IP). Såväl den komplexa och mångdimensionella
konvergensprocessen i sig som den mera praktiska frågan om utbyggnad
av den tekniska IT-infrastrukturen skapar behov av politiskt nytänkande.
IT-infrastruktur ses ofta som en rent teknisk fråga. Debatten domineras
av olika överföringstekniker och deras respektive för- och nackadelar.
Vad ett framtida bredbandsnät ska innehålla diskuteras mera sällan. Men
teknik och innehåll hänger ihop. Bredband är i grunden bara en digital
distributionskanal för vad som i hög grad består av olika former av
medier och kommunikationstjänster. Bredband är därmed ett exempel på
vad som kallas nätkonvergens. Begreppet innebär att tidigare åtskilda
nätverk för distribution av teletjänster och medieinnehåll nu integreras
och med stöd av Internetteknik blir bärare av varandras tjänster. Det mest
uppenbara resultatet av nätkonvergensen är att allt flera tele- och
medietjänster har blivit tillgängliga via Internet. Internet tonar i dag fram
som ett framtida allnät, en transportör av information som kan förmedlas
trådlöst lika väl som via olika slag av trådförbindelser.
Nätkonvergensen möjliggör också en sammansmältning av olika
kommunikationstjänster och medieformer, s.k. tjänstekonvergens.
Informationstjänster som tidigare varit bundna till ett visst medium kan
nu förmedlas via andra medier och kombineras till helt nya tjänster.
De politiska och juridiska effekterna av konvergensen visar sig genom
att det blir allt svårare att skilja mellan de tidigare klart avgränsade data-,
tele- och medieområdena. Därmed förändras inte bara möjligheten för
nuvarande regelverk att fylla sin uppgift; de förutsättningar som en gång
styrde utformningen av den gällande tele- och mediepolitiken påverkas
också.
Konvergensutredningen konstaterade i betänkandet Konvergens och
förändring (SOU 1999:55) att tillämpningen av nuvarande lagstiftning
inom medie- och teleområdet kan leda till olika slag av tolknings-
problem. Samma tjänstetyp och samma innehåll kan regleras på olika sätt
beroende på vad som förmedlas, på vilket sätt förmedlingen sker, vilken
mottagarutrustning som används och vilket subjekt som tillhandahåller
tjänsten. Telelagen respektive yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och
TV-lagen kan vidare vara både växelvis och samtidigt tillämpliga inom
ramen för samma tjänsteutbud och även inom vad mottagaren kan
uppfatta som en och samma tjänst. Det blir också allt svårare att dra en
gräns mellan frekvensanvändning av betydelse för yttrande- och
informationsfriheterna och annan frekvensanvändning. Slutligen är det
oklart hur begrepp, definitioner och avgränsningar skall tolkas respektive
tillämpas.
Utredningens slutsats är att den aktuella lagstiftningen behöver
samordnas. Detta gäller framför allt relationen mellan å ena sidan tele-
lagen och å den andra yttrandefrihetsgrundlagen radio- och TV-lagen.
Detta arbete måste relateras till det arbete som bedrivs inom EU och som
har till syfte att lägga en gemensam grund för behandlingen av
konvergensfrågorna inom unionen. Utredningen anser vidare att det finns
särskilda skäl att närmare utreda vilka krav konvergensutvecklingen
ställer på utformningen, omfattningen och finansieringen av public
service i framtiden och med vilka verkningsmedel detta skall
åstadkommas samt i vilken utsträckning elektroniska medier kan
omfattas av presstödet och vilka behov av förändringar i
presstödsförordningen detta kan medföra. Utredningen föreslår att det
fortsatta arbetet samordnas inom ramen för en departements-
överskridande beredning, eventuellt med parlamentariskt inslag.
Beredningens uppgift bör utifrån ett övergripande perspektiv och rådande
politiska målsättningar bl.a. vara att utarbeta underlag för val av
samordningsstrategi och genomförandeplan, där bl.a. arbetet inom
pågående utredningar och inom EU beaktas.
Den tekniska utvecklingen har gjort att det inte längre går att dra klara
gränser mellan de system eller nätverk som är avsedda för individuell
elektronisk kommunikation och motsvarande system eller nätverk för
massmedier. Det innebär att olika politikområden, t.ex. telepolitik, IT-
politik och mediepolitik, tenderar att flyta samman och att det blir
tydligare att åtgärder inom ett område kan få stora konsekvenser inom ett
annat område.
Konvergensutvecklingen innebär inte att de målsättningar som är
centrala inom de olika politikområdena blir mindre angelägna. Det gäller
t.ex. ambitionen att värna yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald
inom massmedieområdet. Däremot kan utvecklingen medföra att behovet
av politiska åtgärder förändras. Vissa åtgärder som har varit nödvändiga i
en tidigare teknisk situation kan bli överflödiga, samtidigt som
utvecklingen kan skapa behov av nya åtgärder för att se till att viktiga
värden inte åsidosätts.
De frågor som konvergensutredningen uppmärksammade behandlas
för närvarande i olika sammanhang. Bl.a. förbereder Europeiska
kommissionen förslag till nytt regelverk för elektronisk kommunikation
och tillhörande tjänster, Kommittén om mediegrundlagarna (Ju 1999:01)
analyserar behovet av och förutsättningarna för en mer teknikberoende
grundlagsreglering av yttrandefriheten. En särskild utredare
(Ku 1999:08) skall lägga fram ett brett underlag inför beredningen av de
villkor som skall gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa
tillståndsperiod. Presstödsnämnden har fått i uppdrag att bedöma vilka
effekter presstödet haft samt utveckla metoderna för att analysera dags-
pressens utveckling och det framtida behovet av presstöd, bl.a.
kopplingen mellan presstödet och nya elektroniska medier.
Det är inte nu möjligt att förutse alla konsekvenser av konvergens-
utvecklingen. Det ligger i sakens natur att vi först så småningom kommer
att bli medvetna om utvecklingens följder. Därför är det viktigt att arbetet
inom Regeringskansliet är organiserat på sådant sätt att det är möjligt att
ta hänsyn till målsättningar inom olika politikområden i samband med
ställningstaganden som får betydelse för informationsförsörjningen i
samhället. Ett närmare samarbete mellan Justitiedepartementet,
Kulturdepartementet och Näringsdepartementet har inletts i syfte att
förstärka samordningen av arbetet med dessa frågor.
5.6.6 Skydd av barn från skadligt innehåll
Regeringens bedömning: Samhällets intresse av att skydda barn från
skadligt innehåll i nya informationsbärande medier, bl.a. Internet,
måste tryggas. Regeringen skall utöver nationella åtgärder aktivt delta
i det internationella arbetet för att skapa ett gott skydd för barn i en
globaliserad medievärld.

Skälen till regeringens bedömning: Internet erbjuder barn och unga
nya möjligheter att skaffa kunskap, roa och förströ sig, knyta kontakter
och utbyta erfarenheter med jämnåriga i andra delar av landet och övriga
världen. Genom Internet öppnas ett fönster mot all världens information
och kontakter, direkt från barnkammaren och klassrummet.
I takt med att tillgången till Internet växer ökar också risken för att
barn exponeras för olagligt material och material som utan att vara
illegalt ändå kan vara olämpligt och skadligt för yngre personer. Av
avgörande betydelse för den framtida tilliten till Internet är att föräldrar,
all personal inom förskola, skola och fritidsverksamhet och andra vuxna
har möjlighet att skydda barn från olagligt och skadligt innehåll som t.ex.
kan ta sig uttryck i våldsspel, pornografi och rasistisk propaganda.
Ansvaret vilar dels på staten genom lagstiftningen som sätter ramarna,
dels på branschernas egna kompletterande system för självreglering. Av
stor betydelse är också att forskning och kunskap tas fram och att
information om hur Internet kan användas på ett barnsäkert sätt når ut till
föräldrar och pedagogisk personal m.fl.
Sverige deltar i internationellt samarbete på området, bland annat inom
EU. Under år 1998 antog ministerrådet dels en rekommendation om
skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten i audiovisuella
tjänster och informationstjänster1, dels en handlingsplan för att främja en
säkrare användning av Internet2 .
Rekommendationen, vars effekter skall utvärderas under år 2000,
omfattar alla audiovisuella tjänster och informationstjänster som görs
tillgängliga för allmänheten, oavsett spridningssätt. Det rör t.ex. tjänster
via Internet men även radio- och TV-sändningar. Medlemsstaterna
rekommenderas bl.a. att främja inrättandet på frivillig grund av själv-
reglerande nationella system. Våldsskildringsrådet, som är en kommitté
under Kulturdepartementet, ansvarar för att informera branscherna om
rekommendationens innehåll, följa branschernas självreglerande arbete
och fungera som deras stöd och samtalspartner i frågor som rör skydd av
barn i media. Insatserna riktar sig även mot datorspelsbranschen vars
organisationen Multimedia, Dator och TV-spel (MDTS) till julhandeln år
1999 som en direkt följd av rekommendationen införde en gemensam
märkning med åldersgräns av spelprodukter med våldsinslag.
Även handlingsplanen syftar till att främja branschens självreglering.
Under fyra år har 25 miljoner euro avsatts för branschprojekt som syftar
till bättre övervakning av innehållet på Internet, bl.a. genom s.k. hot-
lines, och utvecklandet och spridandet av filtreringsverktyg som ger
föräldrar och all personal inom friskola, skola och fritidsverksamhet
möjlighet att välja bort innehåll som anses olämpligt för barn.
Rekommendationen och handlingsplanen följdes under år 1999 upp av
två separata rådsslutsatser av EU:s ministerråd om självregleringens roll
inom nya medietjänster och behovet av att skydda barn från skadligt
innehåll vid framväxten av digital distributionsteknik. Det senare
omfattar såväl digital television som Internet och interaktiva tjänster som
blir tillgängliga via de digitala TV-mottagarna.
Att självreglering förespråkas som komplement till regelverket i dessa
och andra internationella dokument har delvis att göra med den snabba
tekniska utvecklingen. Detaljerade regler stiftade i dag kan vara
föråldrade redan inom ett par år. Branschregler är snabbare att inrätta och
ändra utifrån de nya behov utvecklingen skapar. Nationell lagstiftning är
inte heller tillräcklig när det gäller ett globalt medium som Internet. De
som vill använda Internet för att sprida olagligt eller skadligt innehåll
kommer lätt förbi svenska regler och myndigheter genom att flytta
materialet till datorsystem placerat utomlands.
Lagstiftningen sätter givetvis ramarna. I Sverige finns särskild
lagstiftning som innebär att den som tillhandahåller s.k. elektroniska
anslagstavlor har skyldighet att hindra spridning av exempelvis
barnpornografi, rasistisk propaganda och olaga våldsskildring samt ha
rimlig uppsikt över de tjänster som erbjuds.
Informations- och medvetandegörande insatser är också mycket
viktiga. Sådana bedrivs i dag inom bland annat Våldsskildringsrådet och
the UNESCO International Clearinghouse on Children and Violence on
the Screen vars verksamhet är placerad vid Göteborgs universitet med
finansiering av den svenska regeringen. Ett annat exempel är
informationskampanjen InternetAction som frivilligorganisationen
ECPAT Sverige, KK stiftelsen och Skolverket genomfört i skolor runt
om i landet med syftet att göra barn och ungdomar medvetna om de
risker som är förknippade med användningen av Internet.
5.6.7 Marksänd digital-TV
Regeringens bedömning: Frågan om fortsatt utbyggnad av marksänd
digital-TV skall avgöras av riksdagen (prop. 1996/97:67,
bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178). Det är för tidigt att nu uttala sig
om den framtida utbyggnadstakten eller hur länge sändningar skall pågå
parallellt med både analog och digital teknik. Strävandena att förse alla
delar av Sverige med goda IT-förbindelser spelar också en viktig roll.

Skälen för regeringens bedömning: De analoga marksändningarna är
i dag det enda distributionssättet för TV som når hela befolkningen.
Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio når 99,8 procent och
TV4 når 98 procent av de svenska hushållen. Genom satellit- och kabel-
tekniken har sedan mitten av 1980 talet delar av Sveriges befolkning fått
tillgång till ett stort antal TV-kanaler. Utbyggnaden av kabelnäten har
emellertid stannat av. För närvarande torde ca. en tredjedel av
befolkningen vara hänvisade enbart till marksänd TV.
På samma sätt som andra slag av elektronisk kommunikation har
televisionen under de senaste åren gått över från analog till digital teknik
inom programproduktionen. När det gäller distributionstekniken är
övergången från analog till digital teknik ännu inte fullbordad. Vissa
satellitsändningar sker digitalt medan andra fortfarande använder analog
teknik. Några kabel-TV-företag har börjat digitalisera delar av utbudet.
Digital marksänd TV kan i dag tas emot av ungefär hälften av Sveriges
befolkning.
Digitaltekniken har fördelar i jämförelse med analog sändningsteknik.
Den viktigaste är att radiofrekvenserna kan utnyttjas mer effektivt. Vid
marksändningar kan minst fem programkanaler sändas inom ett
frekvensutrymme som med analog teknik endast rymmer en kanal.
Därigenom kan frekvensutrymme också frigöras för olika slag av
tjänster. En annan fördel är att de digitala signalerna kan bära olika slag
av tjänster. Samma infrastruktur som används för t.ex. television kan
också användas för att ge tillgång till andra kommunikationstjänster,
framför allt i glesbygden.
Riksdagen beslutade våren 1997 att digital marksänd TV skulle införas
i flera steg. Den första etappen varar till utgången av år 2002 och
omfattar fem sändningsområden. En förutsättning för verksamheten är att
programföretagen samarbetar inom samma tekniska system så att hela
publiken skall kunna få tillgång till samtliga program med en och samma
mottagarutrustning. Den parlamentariska digital-TV-kommittén har i
uppdrag att följa och utvärdera sändningarna under den första etappen.
Efter vissa inledande svårigheter och fördröjningar har systemet för
digitala marksändningar nu kommit på plats. Sändningarna omfattar för
närvarande fjorton eller femton programkanaler. Under våren 2000 skall
ytterligare tre kanaler börja sändas och till hösten väntas minst 18 kanaler
sändas digitalt i marknätet. Uthyrning av avkodare pågår sedan
november 1999. Antalet abonnenter ökar för närvarande med nära 1 000 i
veckan.
5.6.8 IT i arbetslivet
Informationsteknikens betydelse för arbetsförhållandena
Regeringens bedömning: Informationstekniken förändrar på ett
genomgripande sätt sättet att arbeta. Det skapar nya arbeten och
möjligheter till förändring av nuvarande arbeten. Det ger möjlighet till
nya arbetssätt och nya arbetsorganisationer. Det skapar också nya
möjligheter för utsatta grupper.
Utvecklingen av IT-samhället måste samtidigt bygga på trygghet
och säkerhet för den enskilde individen. Ett lyckat införande av ny
teknik förutsätter att den enskildes behov av skydd för såväl den
personliga integriteten som hälsa och säkerhet och socialt skydd
tillgodoses. Dessutom krävs en kontinuerlig kompetensutveckling i
samband med införande och användning av informationsteknik. De
arbetsmiljöproblem, t.ex. stress och utbrändhet, som kan följa i
teknikens spår behöver uppmärksammas.
Dessa frågor liksom behovet av och de eventuella formerna för en
trepartssamverkan mellan staten och arbetsmarknadens parter när det
gäller införandet av ny teknik i arbetslivet bör övervägas inom ramen
för den arbetsgrupp som har tillsatts inom Regeringskansliet för
åtgärder på arbetsmiljöområdet.

Skälen för regeringens bedömning: Teknik, arbetsorganisation och
arbetets innehåll är grundläggande faktorer för utformningen av
arbetsmiljön i vid bemärkelse. Införande av IT i arbetet medför oftast
konsekvenser för arbetets organisation och innehåll. Den fysiska
arbetssituationen, arbetssätt samt styrningen och ledningen av arbetet
förändras på ett mer eller mindre genomgripande sätt. IT förändrar
dessutom möjligheterna att utföra arbetet utan att vara bunden i tid och
rum. Arbetet kan t.ex. utföras som distansarbete i hemmet eller på annan
plats på avstånd från en mer traditionell arbetsplats.
IT har en potential för att skapa en flexibel arbetsorganisation som
gynnar ett decentraliserat arbetssätt, ökat självbestämmande och en ökad
kvalifikationsgrad i arbetet. Informationstekniken ställer samtidigt krav
på kunskaper inte bara för dess direkta användning utan också för att
kunna utnyttja den information som den är bärare av. De snabba
förändringarna av teknik och kunskaper gör att många utbildningar
snabbt blir föråldrade. Som belysts på annan plats i propositionen finns
det därför behov av kontinuerlig kompetensutveckling. Tillgång till såväl
tekniken som informationen blir avgörande såväl för den enskildes
arbetssituation som verksamhetens effektivitet.
IT ger således möjlighet att öka kvalifikationsgraden, kunskaps-
innehållet och handlingsutrymmet i arbetet. Hur arbetsuppgifterna och
arbetsplatserna utformas är emellertid avgörande för om och hur dessa
möjligheter kan utnyttjas. Det snabba informationsflödet och de stora
informationsmängder som hanteras, intensiv kommunikation genom
elektronisk post m.m. innebär i sig stressfaktorer som kan innebära
hälsoproblem. Den snabba utvecklingen av informationstekniken som
sådan och den intensiva konkurrens som gäller inom IT-industrin är
faktorer som skapar en speciellt utsatt situation för dem som arbetar där.
Vidare kan de rationaliseringar och andra förändringar av verk-
samheten som ofta hänger samman med införande av IT innebära att den
fysiska och psykiska belastningen ökar. Undersökningar tyder också på
att antalet arbetstagare i allmänhet som upplever att de har fått större
inflytande i sina arbeten inte har ökat i den utsträckning som kunde ha
förväntats. I många fall kan en ökad arbetstakt vara en del av
förklaringen till detta. Utformningen av datorarbetsplatsen från bl.a.
ergonomisk synpunkt sett har vidare stor betydelse för just den fysiska
och psykiska belastningen i arbetet.
Med stöd av arbetsmiljölagen har Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat
föreskrifter (AFS 1998:5) om arbete vid bildskärm. Föreskrifterna
behandlar såväl datorarbetsplatsens fysiska utformning som hur arbetet
är organiserat. De ställer bl.a. upp krav på programmens och systemens
utformning samt anger begränsningar i möjligheterna att utföra
kvantitativ och kvalitativ kontroll av arbetsinsatsen genom datasystemet
(se vidare om kontrollfrågorna under avsnittet om skyddet av den
personliga integriteten i arbetslivet).
När det gäller frågor om arbetsbetingad ohälsa till följd av stress och
andra organisatoriska och sociala faktorer, som ökat kraftigt under de
senaste åren, har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet nyligen tillsatts
på regeringens uppdrag för att analysera utvecklingen av den angivna
ohälsan och presentera en handlingsplan för åtgärder på arbetsmiljö-
området. Frågor om arbetssituationen inom IT-sektorn kommer att kunna
tas upp i arbetsgruppens arbete. I gruppens arbete skall vidare tas upp
arbetsmarknadsparternas roll i arbetsmiljöarbetet. I det sammanhanget
bör behovet av och de eventuella formerna för en trepartssamverkan
mellan staten och arbetsmarknadens parter övervägas när det gäller
införandet av ny teknik i arbetslivet. Frågor som kan vara aktuella för
samverkan är t.ex. samråd och inflytande i samband med teknik-
förändringar samt kompetensutveckling.
Skyddet av den personliga integriteten i arbetslivet
Regeringen beslutade i september 1999 att tillkalla en särskild utredare
för att se över behovet av lagstiftning eller andra åtgärder för att stärka
skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet (dir. 1999:73).
I översynen skall det i första hand ingå frågor om användning av
drogtester och andra medicinska kontroller samt frågor om användning
av persondatorer, elektronisk post (e-post) och Internet i arbetet. Även
andra integritetsfrågor som kommer upp under utredningsarbetets gång
och där skyddet för den personliga integriteten i arbetslivet kan vara
allvarligt hotat skall tas upp av utredaren. Behovet av skydd för arbets-
sökande skall särskilt belysas. Utredningsuppdraget skall redovisas
senast den 1 april 2001.
Bakgrunden till utredningen är bl.a. att användningen av persondatorer
samt e-post och Internet i arbetet ger upphov till en hel del nya frågor när
det gäller kontrollen och skyddet av den personliga integriteten i arbetet.
Den utveckling som skett sedan frågorna om datatekniken och den
personliga integriteten i arbetslivet senast sågs över (se bl.a. rapporten
Datatekniken och den personliga integriteten i arbetet en kartläggning,
Ds 1989:24) gör det motiverat att se över integritetsskyddet vid
användning av datatekniken i arbetslivet med särskild tonvikt på
användning av persondatorer, e-post och Internet.
5.6.9 Ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
Regeringens förslag: Enbart den omständigheten att en arbetstagare
har sin arbetsplats i sin bostad skall inte medföra att den arbetsplatsen
utgör en egen driftsenhet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget
att erinra mot förslaget. Landsorganisationen i Sverige tillstyrker i och
för sig förslaget men föreslår att 22 § anställningsskyddslagen i stället
uttryckligen skall ange att arbetstagare som i sin helhet utför arbete från
bostaden skall hänföras till den driftsenhet denne organisatoriskt tillhör.
Arbetslivsinstitutet avstyrker förslaget och menar att utredningens förslag
inte är nödvändigt. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges
Industriförbund (Industriförbundet) avstyrker förslaget under hänvisning
till dels att utredningen funnit att anställda distansarbetande som arbetar i
eller i närheten av sina hem har samma arbetsrättsliga ställning som
andra arbetstagare, dels att förslaget inte föregåtts av en noggrann analys
av dess påverkan på den distansarbetande eller arbetsgivarens övriga
medarbetare. Vidare hänvisar SAF och Industriförbundet till att
lagförslaget även är tillämpligt på arbetstagare som inte distansarbetar.
Bakgrunden till regeringens förslag: Vid uppsägning på grund av
arbetsbrist sker som huvudregel inte någon överprövning av de
företagsekonomiska bedömningar som lagts till grund för arbetsgivarens
beslut. Kärnan i anställningsskyddet vid uppsägningar på grund av
arbetsbrist återfinns i stället i anställningsskyddslagens turordningsregler
som innebär att arbetsgivaren i dessa situationer inte fritt får välja vilka
arbetstagare som skall sägas upp.
Anställningsskyddslagens turordningsregler i 22 § bygger på principen
först in sist ut, således att den arbetstagare som anställts först skall sägas
upp sist. Härutöver gäller att en turordning fastställs för varje driftsenhet.
Om en arbetstagare endast kan beredas fortsatt anställning genom att
omplaceras gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att
arbetstagaren skall ha tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.
Om en arbetsgivare har flera driftsenheter på samma ort skall
driftsenheterna på begäran av den lokala fackföreningen läggas samman
till en turordningskrets. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av
kollektivavtal fastställs en turordningskrets för varje avtalsområde. Det
leder normalt till att arbetare och tjänstemän utgör separata
turordningskretsar. Är arbetsgivaren inte bunden av kollektivavtal bildar
hela driftsenheten en turordningskrets.
Anställningsskyddslagens driftsenhetsbegrepp bygger i princip på ett
geografiskt synsätt. I motiven till 1974 års anställningsskyddslag anges
beträffande den närmare innebörden av begreppet driftsenhet att därmed
avses i princip sådan del av ett företag som är belägen inom en och
samma byggnad eller inom ett och samma inhägnade område, dvs.
fabrik, butik, restaurang osv. (prop. 1973:129 s. 260). Arbetsdomstolen
har i några fall prövat frågan om driftsenhetsbegreppets innebörd (AD
1988 nr 32, 1988 nr 100, 1993 nr 99 och 1994 nr 85). I alla de fall som
varit föremål för arbetsdomstolens prövning har domstolen tillämpat ett
geografiskt synsätt. I ett fall har emellertid arbetsdomstolen ifrågasatt om
det alltid är möjligt att upprätthålla ett geografiskt synsätt (AD 1988 nr
100).
En annan faktor som har betydelse i sammanhanget är ortsbegreppet i
22 §. Driftsenheter som är belägna på samma ort skall om en
fackförening begär det läggas samman till en turordningskrets. En
arbetstagare som arbetar på distans från bostaden, där bostaden är
belägen på samma ort som huvudarbetsplatsen, kan således om
fackföreningen begär att driftsenheterna skall läggas samman hänföras
till en större turordningskrets. Med ort avses i första hand en plats som
utgör en från en annan plats helt skild befolknings- och bebyggelse-
koncentration i geografisk bemärkelse. Har det funnits skog eller
obebyggda områden mellan två koncentrationer har arbetsdomstolen
bedömt att det varit fråga om två skilda orter (AD 1984 nr 4, 1984 nr 50
och 1993 nr 99). När det är fråga om större befolknings- och bebyggelse-
koncentrationer, såsom i Storstockholmsområdet utgör kommunen den
yttersta gränsen för vad som kan betecknas som en och samma ort
(AD 1993 nr 99). Liksom fallet är med driftsenhetsbreppet bygger
således även ortsbegreppet på ett geografiskt och inte ett organisatoriskt
synsätt.
Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att stärka anställnings-
skyddet för dem som väljer att distansarbeta från hemmet. En otrygghet i
detta avseende kan innebära ett hinder för införande av distansarbete. Det
är viktigt att anpassa anställningsskyddet till förändrade betingelser i
arbetslivet.
Regeringen anser att det geografiska synsätt som såväl
anställningsskyddslagens driftsenhetsbegrepp som ortsbegrepp bygger på
kan leda till otillfredsställande konsekvenser för de distansarbetandes
anställningsskydd. Enligt distansarbetsutredningen är det oklart hur
driftsenhetsbegreppet i 22 § anställningsskyddslagen skall tolkas
beträffande arbetstagare som arbetar heltid på distans vilket leder till att
dessa arbetstagares anställningsskydd riskerar att allvarligt försämras.
Det är visserligen möjligt att genom kollektivavtal komma till rätta med
de problem som kan uppkomma vid tillämpningen av anställnings-
skyddslagens turordningsregler vid distansarbete. Alla arbetsgivare är
emellertid inte bundna av kollektivavtal och fackföreningar kan ha svårt
att få gehör för en kollektivavtalsreglering på detta område med hänsyn
till att en arbetsgivare normalt inte har något att vinna på en sådan
lösning. Regeringen anser därför att lagstiftningsåtgärder bör vidtas.
Utredningen har identifierat olika kategorier av distansarbetande. Den
vanligaste formen av distansarbete är att en anställd arbetar någon eller
några dagar i veckan på en annan plats än huvudarbetsplatsen, i normal-
fallet bostaden. I dessa fall har arbetstagaren till väsentlig del sin
arbetsplats förlagd till huvudarbetsplatsen och kan därigenom inte anses
utgöra en egen turordningskrets. Om en arbetstagare arbetar större delen
av sin arbetstid på distans bör inte heller detta leda till slutsatsen att
denne inte tillhör huvudarbetsplatsens driftsenhet. Det bör nämligen
räcka att den anställde har en fast anknytning till huvudarbetsplatsen för
att han eller hon skall anses tillhöra huvudarbetsplatsens driftsenhet. Att
arbetstagaren arbetar vid huvudarbetsplatsen t.ex. en dag per vecka eller
har ett eget arbetsrum på huvudarbetsplatsen bör vara fullt tillräckligt för
att en sådan fast anknytning skall anses finnas. En annan grupp av
distansarbetare är däremot de som arbetar heltid från sin bostad eller
annan lokal. Utredningen har funnit att även om denna grupp för
närvarande är relativt liten finns det tecken på att gruppen kan komma att
öka.
Verksamheten vid s.k. telekontor (call centers) vilka företrädesvis är
bemannade av kvinnor kan utvecklas till distansarbete från bostaden.
Denna typ av verksamhet består normalt i att service av olika slag lämnas
per telefon. Det kan vara fråga om IT-stöd, telefonförsäljning, marknads-
undersökningar och telefonförsäljning. Med modern informations-
teknologi kan denna typ av verksamhet med fördel utföras från
respektive arbetstagares hem. Som utredningen konstaterat kan
personalen i en verksamhet av den beskrivna typen organisatoriskt
tillhöra en huvudarbetsplats men vara placerad till exempel i hemmet.
Med ett geografiskt bestämt driftsenhetsbegrepp kan en arbetsgivare efter
förhandlingar som skall föregå ett uppsägningsbeslut ensidigt bestämma
vilken eller vilka driftsenheter som skall läggas ned med den effekten att
principen om sist in först ut helt sätts ur spel.
I vissa fall kan flera arbetstagares bostäder och därmed driftsenheter
vara belägna på samma ort. Om arbetstagarnas fackförening i ett sådant
fall begär att driftsenheterna läggs samman gäller principen om sist in
först ut för de berörda arbetstagarna. Detsamma gäller för arbetstagare
som arbetar helt på distans men som är organisatoriskt knutna till en
huvudarbetsplats på samma ort som deras bostad är belägen och där
övriga arbetstagare är verksamma på huvudarbetsplatsen. För arbets-
tagare som distansarbetar på heltid från sin bostad belägen på en annan
ort än huvudarbetsplatsen finns inte någon möjlighet enligt gällande
regler att lägga samman driftsenheterna. Anställningsskyddet blir då
beroende av var den distansarbetande arbetstagaren bor i förhållande till
huvudarbetsplatsen. Regeringen anser att det är otillfredsställande att
sådana slumpmässiga faktorer skall vara styrande för anställningsskyddet
för de distansarbetande.
Vidare har utredningen, som nämnts, funnit att företrädesvis kvinnor är
sysselsatta i vissa av de verksamheter som kan organiseras som sådant
distansarbete som i sin helhet utförs från bostaden. Flera skäl talar för att
utredningens förslag skall genomföras. Det är angeläget att skapa en
likvärdig trygghet i anställningen för alla distansarbetande och
därigenom också undanröja ett onödigt hinder för införande av
distansarbete. Även jämställdhetskäl innebär ett starkt motiv för att
genomföra denna förstärkning av anställningsskyddet. Enbart den
omständigheten att arbetet utförs från hemmet skall alltså inte leda till att
arbetstagaren utgör en egen driftsenhet. Genom den föreslagna regeln
förstärks anställningsskyddet för distansarbetande.
SAF och Industriförbundet har avstyrkt förslaget, bl.a. därför att den av
utredningen föreslagna lagändringen omfattar arbetstagare utöver dem
som distansarbetar. Regeringen anser att detta i och för sig inte behöver
vara någon nackdel. Frågan om tillämpningsområdet är intimt förknippad
med hur man vill definiera distansarbete. Utredningen har funnit att det
inte finns någon enhetlig definition på distansarbete. Emellertid
definieras distansarbete ofta som förvärvsarbete som helt eller till någon
del förläggs till bostaden eller annan plats än den ordinarie arbetsplatsen.
Avsikten med lagändringen är att undanröja den oklarhet som råder för
de arbetstagare som har hela sin arbetstid förlagd till bostaden, eller som
utgår från bostaden i de fall arbete utförs på annan plats, utan någon fast
anknytning till huvudarbetsplatsen eller någon annan arbetsplats. I vissa
fall kan detta leda till att lagändringen blir tillämplig på arbetstagare vars
arbetsförhållanden måhända inte alla gånger skulle betecknas som
distansarbete. Regeringen gör den bedömningen att den lämpligaste
avgränsningen för den nya regelns tillämpningsområde är det
organisatoriska samband som finns mellan bostaden och huvud-
arbetsplatsen, i de fall arbetstagaren utför arbete i bostaden. Ett annat sätt
att avgränsa tillämpningsområdet skulle vara att försöka definiera
distansarbete. Som anmärkts tidigare finns det inte någon entydig
definition på distansarbete och ett försök att definiera distansarbete i
syfte att avgränsa den föreslagna regelns tillämpningsområde skulle
motverka en önskvärd flexibilitet. Enligt regeringens bedömning
framstår det därför som lämpligare att anknyta till det organisatoriska
sambandet. Som nämnts ovan har även Arbetsdomstolen i något fall
ifrågasatt om det alltid är möjligt att upprätthålla ett geografiskt synsätt.
Meningen är således att den föreslagna lagändringen inte skall utgöra
något hinder för en rättsutveckling i den riktningen.
En fråga som aktualiseras i sammanhanget är vilka kriterier som skall
tillämpas för att fastställa till vilken driftsenhet en arbetstagare som
arbetar i bostaden hör. Enligt regeringens bedömning kommer många
gånger det utslagsgivande att vara om de olika arbetsplatserna skall ses
som en sammanhållen enhet med hänsyn till hur verksamheten i det
enskilda fallet faktiskt är organiserad. Det avgörande kommer då att vara
huruvida arbetstagaren skall ses som organisatoriskt självständig eller
inte. Finns det inte någon anknytning till någon annan driftsenhet kan
arbetstagaren många gånger hänföras till en egen driftsenhet.
5.6.10 IT-användningen och en ekologiskt hållbar utveckling
Regeringens bedömning: Regeringen anser att ett mer samlat grepp
bör tas kring frågorna om IT och miljö. Regeringen kommer därför att
tillsätta en särskild delegation för att kartlägga hur IT-tillämpningar i
högre grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och främja en
hållbar utveckling.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i 1999 års
regeringsförklaring framfört att Sverige skall bygga vidare på den
styrkeposition Sverige har som föregångsland i omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Med ny, resurseffektiv teknik och andra
tekniska landvinningar skall välfärd och välstånd byggas upp utan att tära
på miljön. IT kan bli ett effektivt redskap i arbetet att uppnå
miljökvalitetsmålen och för omställningen till det ekologiskt hållbara
samhället. Olika aktörer bör stimuleras till att arbeta för att IT-
tillämpningar i högre grad utnyttjas i syfte att minska miljöpåverkan och
främja en hållbar utveckling. Arbetet med att ta fram styrmedel som kan
medverka till att IT-användningen blir ett medel för att skynda på
utvecklingen av nya samhällstrukturer och levnadsmönster som tär
mindre på resurser och miljö bör påskyndas. Exempel på hur skilda
verksamheter kan bedrivas på ett miljömässigt bättre sätt med hjälp av IT
har redovisats av IT kommissionen i betänkandet IT och miljö (SOU
1996:178). I betänkandet berördes också de negativa konsekvenser för
miljön som IT-användningen i vissa fall kan medföra. Det är angeläget
att miljöaspekterna även fortsättningsvis beaktas inom de i rapporten
upptagna områdena.
IT-användningen ger stora möjligheter att motverka dagens miljö-
problem och medverka till att de nationella miljömålen kan nås. IT-
användningen kan leda till nya samhällstrukturer och levnadsmönster
som tär mindre på resurser och miljö.
Det är viktigt att hänsyn tas till miljöaspekterna så tidigt som möjligt
när IT-tillämpningarna planeras. IT-utvecklingen kan annars innebära
ökad belastning på miljön. Datorer behöver t.ex. kunna uppgraderas i
högre grad, så att de inte behöver bytas ut i samma snabba takt som i dag.
Regeringen anser att ett producentansvar för elektriska och elektroniska
produkter kan bidra till en sådan utveckling av produkter.
Exempel på där IT redan finns och där IT skulle kunna utnyttjas mer i
miljöns tjänst och för att miljökvalitetsmålen skall uppnås har bl.a.
redovisats av Naturvårdsverket i rapporten IT och de nationella miljö-
kvalitetsmålen (rapport 5022) från september 1999.
En väl fungerande IT-infrastruktur är en viktig förutsättning för att IT-
användningen skall kunna medverka till omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle. Samhället kan skapa förutsättningar för denna
utvecklingen även när det gäller exempelvis nya arbets- och
verksamhetsformer. Med tidig integrering av miljöaspekterna i offentlig
planering kan goda förutsättningar skapas för att IT-tillämpningar skall
kunna bidra till minskad energi- och resursförbrukning.
Införande av distansarbete eller video- och telekonferenser kan inne-
bära miljömässiga och ekonomiska vinster såväl för samhället som för
det enskilda företaget och dess anställda, vilket bör uppmärksammas.
Tillverkare av IT-utrustning och telekommunikationsbolag bör upp-
muntras att utforma sitt produkt- och tjänsteutbud så att miljöhänsyn
integreras i produktens hela livscykel.
För att underlätta för hushållen att ta ett ökat miljöansvar gav
regeringen i mars 1999 Konsumentverket i uppdrag att inrätta en
webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation. Information bör även
fortsättningsvis göras tillgänglig för konsumenterna om produkters
miljöpåverkan och hur produkter kan användas på ett miljöanpassat sätt.
Vidare är marknadens aktörer viktiga kanaler för spridning av miljö-
information.
Förutom enskilda konsumenter bör också myndigheter, företag och
andra organisationer uppmuntras att ställa miljökrav vid IT-upphandling.
Staten bör härvidlag vara ett föredöme. Statskontoret ställer t.ex. redan i
dag omfattande miljökrav i sina ramavtalsupphandlingar av IT-produkter.
Det pågår inom EU ett arbete med att ta fram ett tolkningsmeddelande
om miljökrav vid offentlig upphandling. Reglerna för upphandling följer
av EG-direktiv och medlemsstater kan endast ställa krav som
överensstämmer med EG-rätten.
Regeringen anser att en dialog med IT-branschen och andra aktörer om
dessa frågor kan skapa förutsättningar för en snabbare integration av
miljöfrågorna i IT-arbetet. Miljövårdsberedningen (JO 1968:A) för en
sådan dialog med näringslivet inom området e-handel, Framtida handel
transporter av och försörjningskanaler för livsmedel. Regeringen anser
dock att ett mer samlat grepp bör tas kring frågorna om IT och miljö och
kommer därför att tillsätta en särskild delegation för att kartlägga hur IT-
tillämpningar i högre grad kan utnyttjas i syfte att minska miljöpåverkan
och främja en hållbar utveckling.
Redan i dag finns exempel på hur IT används men skulle kunna
utnyttjas mer i miljöns tjänst. Elektronisk styrning och övervakning vid
energiproduktion och andra processer för att minska utsläppen av
föroreningar. Elektroniska styrsystem i fordon för att optimera bränsle-
förbrukningen. IT i transportinformationen för att göra trafikflödena
smidigare och minska förbrukningen av bränslen. Distansarbete, bild-
och telekonferenser för att minska transporter och utsläppen till luften.
5.7 Ändring av årlig redovisning
Riksdagen gav i samband med behandlingen av prop. 1995/96:125
regeringen till känna att den parlamentariska förankringen skulle stärkas
genom att regeringen årligen borde återkomma till riksdagen med en
skrivelse som redovisade utvecklingen på IT-området
(bet 1995/96:TU19, rskr.1995/96:282). Regeringen har därefter lämnat
två sådana skrivelser (skr. 1997/1998:19, bet. 1997/98:TU7,
skr. 1998/99:2, bet. 1998/99:TU4). I föreliggande proposition lämnas en
motsvarande redovisning i bilaga 1.
Regeringen avser att även i fortsättningen hålla riksdagen fortlöpande
underrättad om utvecklingen på IT-området. Erfarenheten har emellertid
visat att en obligatorisk årlig skrivelse knappast är den lämpligaste
formen för detta. IT-politiken aktualiserar många nya och ofta tekniskt
komplicerade frågor. Den griper in över alla politikområden, vilket får
till följd att redovisningar i ett sammanhang över hela det IT-politiska
fältet blir mycket omfattande och resurskrävande samtidigt som det blir
svårt att ge tillräckligt konkret och uttömmande information på varje
område.
Enligt regeringens bedömning är en bättre ordning att den
parlamentariska förankringen tillgodoses genom att regeringen i olika
propositioner eller i annan lämplig form utan krav på en särskild årlig IT-
skrivelse håller riksdagen fortlöpande orienterad om utvecklingen. Om
inte riksdagen har annan uppfattning, kommer regeringen i fortsättningen
inte att avlämna någon allmän IT-politisk skrivelse annat än om särskilda
skäl motiverar det.
6 Börsintroduktion av Telia AB
Regeringen kommer i dag att lämna en proposition om börsintroduktion
av Telia. I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att
minska statens ägande i Telia.
I propositionen redogörs för att telekommunikationsmarknaden under
de senaste åren har genomgått grundläggande förändringar vilka på ett
mycket påtagligt sätt påverkat Telia. De fem senaste åren har inneburit
betydligt större förändringar än någonsin tidigare i koncernens historia.
Telia har i en skrivelser den 28 januari och den 6 mars 2000 redovisat
huvudinriktningen i bolagets affärsstrategi. Sammanfattningsvis kommer
den framtida verksamhetsinriktning att koncentreras mot ett antal
kärnområden såväl geografiskt som verksamhetsmässigt. De fyra
satsningsområderna är mobil kommunikation, internationell IP carrier
och en snabb bredbandsutbyggnad i Sverige samt nya bredbandstjänster
för privatpersoner och nya tjänster för mindre företag. Kapitalbehoven är
mycket betydande och utbyggnaden genererar omfattande utvecklings-
arbete i Sverige och stora investeringar i nät både i Sverige och
utomlands. Investeringarna sker i Sverige i första hand i egen regi medan
investeringarna utomlands till en del sker genom förvärv.
Telia bör enligt förslaget i propositionen ges långsiktiga och stabila
verksamhetsförutsättningar som ger bolaget samma förutsättningar som
konkurrenter har. Det förslag som läggs innebär att Telia ges möjligheter
att utvecklas som operatör på samma villkor som övriga aktörer på
marknaden.
Telia är den största operatören på den svenska telemarknaden. Sverige
har en framskjuten position på området för teleterminalutrustning och
nätutrustning. Sverige ligger också framme på dataområdet inom
programvaruproduktion. Vilka satsningar Telia gör för att tillhandahålla
nya tjänster och produkter får därför stor betydelse för den svenska IT-
utvecklingen. Den del av industrin som tillverkar tele- och IT-utrustning
kan även fortsättningsvis få starka utvecklingsincitament genom Telias
utveckling. Kvalificerade arbetsplatser kan etableras över hela landet om
Telia kan fullfölja en expansiv strategi. För att Telia även i framtiden
skall kunna vara ett konkurrenskraftigt företag, som kan utveckla sin
verksamhet och bidra till att göra den svenska telemarknaden fram-
gångsrik bör Telia få verksamhetsförutsättningar som överensstämmer
med konkurrenternas och möjlighet att på kapitalmarknaden skaffa
kapital samt genom delägarskap med andra telebolag skapa konkurrens-
kraftiga enheter. Om den svenska IT-sektorn skall kunna öka sin
internationella konkurrenskraft är det viktigt att den svenska telesektorn
ligger i framkant i fråga om teknik och tjänsteutbud. En börsintroduktion
av Telia kan antas öka incitamenten för att utveckla verksamheten i
konkurrens med andra operatörer. Detta ger en direkt effekt på utbud av
tjänster och produkter till konsumenterna på den svenska telemarknaden,
men kan även leda till snabbare forskning och utveckling i Sverige på IT-
området i stort. Detta kan i sin tur leda till exportframgångar på IT-
området som skapar förutsättningar för tillväxt.
7 Ekonomiska konsekvenser
Regeringen har, som tidigare redovisats, tillsatt en särskild utredare med
uppdrag att utarbeta ett förslag till ett nationellt IT-infrastrukturprogram.
Förslaget skall i första hand vara vägledande för att underlätta en
utbyggnad av transportnätet i marknadens regi. Dessutom skall utredaren
lämna förslag till prioriteringar mellan vilka orter det bör finnas
ledningsförbindelser som inte bedöms komma till stånd på kommersiella
grunder. I samband härmed skall utredaren även bedöma vad en eventuell
statlig medfinansiering av dessa förbindelser kan komma att kosta inom
den ram som regeringen avser att ställa till förfogande enligt nedan.
Regeringen beräknar att sammanlagt 2 625 miljoner kronor under åren
2000 2004 kommer att stå till förfogande för att inom ramen för det
nationella IT-infrastrukturprogrammet ge stöd till den utbyggnad av
regionala transportnät m.m. som inte kommer till stånd på kommersiella
grunder.
Detta stöd föreslås finansieras genom bl.a. omfördelningar inom
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (800 miljoner kronor),
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling (1 500 miljoner
kronor), varav en del avses användas som medfinansiering av EG:s
strukturfondsprogram, samt utgiftsområde 22 Kommunikationer,
(50 miljoner kronor).
Inom arbetsmarknadspolitiken avses en omfördelning ske från arbets-
marknadspolitiska åtgärder, inom regionalpolitiken, huvudsakligen en
minskning av befintligt anslagssparande och minskat anslag för nedsatta
sociala avgifter samt inom kommunikationspolitiken likaledes genom
minskning av anslagssparande.
Härtill kommer medel som inom de nämnda strukturfondsprogrammen
beräknas komma att användas för informationsteknisk infrastruktur.
Inom mål 1-programmen uppgår de inom ovan nämnda tidsperiod till
ca 275 miljoner kronor. Dessa medel skall kompletteras med offentlig
medfinansiering med samma belopp inom målområde 1 från bl.a.
kommuner och länsstyrelser. Programmen för mål 2 är ännu inte klara
men även inom dessa kommer säkerligen behovet av informationsteknisk
infrastruktur att uppmärksammas och offentlig medfinansiering att
behöva ställas till förfogande. Användningen av dessa medel utgår från
de program som utarbetats regionalt och som fastställs av EG-
kommissionen.
Regeringen överväger också ett stöd till kommuner för att möjliggöra
abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i glest bebyggda
områden genom lokala transport- och accessnät. (Se avsnitt 5.5.4).
Regeringen överväger vidare en särskild skattelättnad för utgifter för
anslutning för datakommunikation som innebär en väsentlig kapacitets-
höjning i förhållande till överföringskapaciteten i det normala telefon-
nätet. (Se avsnitt 5.5.4). Det sammanlagda beloppet för stödet till
kommuner och skattelättnaden motsvarar 3 200 miljoner kronor.
Summan av dessa belopp för utbyggnad av IT-infrastrukturen uppgår
således till 5 825 miljoner kronor.
Investeringskostnader för ett nationellt optofibernät som når fram till
varje kommunhuvudort har beräknats till ca 2 500 miljoner kronor (se
avsnitt 5.5.4). Svenska Kraftnäts investering i ett nationellt optokabelnät
beräknas finansieras på marknadsmässiga villkor.
Övriga finansieringsbehov, t.ex. av utredning och försöksverksamhet
kring funktionshindrades tillgång till IT-infrastrukturen, bildande av ett
Internetcentrum, publicering av en mer heltäckande IT-statistik, och IT-
kompetens för småföretagare avses till största delen finansieras från
anslag inom utgiftsområde 22 Kommunikationer.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med de närmare förslag
som föranleds av ovan nämnda åtgärder senast i samband med
budgetpropositionen för år 2001.
Förslaget beträffande ändringarna i ledningsrättslagen innebär att
någon förrättning inte skall hållas för det fall att en ledningsrätts-
innehavare vill dra fram kompletterande ledning i befintligt utrymme.
Några förrättningskostnader uppkommer därmed inte i anledning av den
nya ledningen. En fastighetsägare kan dock få frågan om ytterligare
ersättning prövad i fastighetsdomstol. I dagsläget gör regeringen
bedömningen att förslaget kommer att påverka mål- och ärende-
hanteringen för domstolarna i ytterst begränsad omfattning. Förslaget
bedöms därför inte nämnvärt påverka domstolarnas resursbehov.
Förslaget kommer att främja utbyggnaden av IT-infrastrukturen med
bredbandskapacitet och bör därför få positiva ekonomiska effekter för
näringslivet och samhällsutvecklingen.
Förslaget avseende ändringen i anställningsskyddslagen bedöms inte
medföra några andra direkta ekonomiska konsekvenser än de som redan i
dag uppkommer för en arbetsgivare vid en omorganisation.
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De nya bestämmelserna i ledningsrättslagen bör träda i kraft den
1 juli 2000. Av lagtextens utformning följer att de nya bestämmelserna
även skall tillämpas beträffande ledningsrätter för starkströmsledningar
vilka upplåtits före ikraftträdandet.
Den nya bestämmelsen i anställningsskyddslagen bör träda i kraft den
1 augusti 2000. Bestämmelsen skall tillämpas på uppsägningar som sker
efter ikraftträdandet.
9 Författningskommentar
9.1 Lag om ändring i ledningsrättslagen
3 a §
Paragrafen är ny. Den som har erhållit ledningsrätt för elektrisk
starkströmsledning för vilken koncession fordras eller ledningsrätt för
elektrisk starkströmsledning som ingår i telekommunikationssystem eller
i allmän svagströmsledning, skall ha rätt att utnyttja utrymmet, utan nytt
förrättningsförfarande, för att dra fram och begagna teleledningar som
ingår i telekommunikationssystem för allmänt ändamål, t.ex. fiberoptiska
ledningar, och även allmän svagströmsledning för signalering,
fjärrmanövrering, dataöverföring eller liknade ändamål. Någon ny
ledningsrätt skapas inte utan den befintliga ledningsrätten skall anses
omfatta även dessa nya ledningar.
Rätten att dra fram ledning med stöd av 3 a § gäller endast den som har
ledningsrätt för utrymme för starkströmsledning. Som en konsekvens av
detta får ledningar dras fram med stöd av 3 a § endast i samma utrymme
som den befintliga starkströmsledningen och inom ramen för vad som
anges beträffande hur utrymmet skall utnyttjas t.ex. att ledningen skall
vara luftburen eller nedgrävd. Rätten att dra fram den kompletterande
ledningen omfattas inte av det ursprungliga ledningsbeslutet utan
bestäms genom lag. Detta innebär att t.ex. den begränsning i tid för
utförandet som anges i det ursprungliga ledningsbeslutet inte gäller den
kompletterande ledningen.
Den kompletterande ledningen får dras fram tidigast två veckor efter
det att ledningens innehavare underrättat fastighetsägaren om när han har
för avsikt att påbörja ledningsdragningen. En sådan underrättelse till
fastighetsägaren kan ske formlöst, t.ex. per brev eller via telefonkontakt.
Underrättelse skall dock anses ha skett när ledningens innehavare sänt
meddelandet med brev till fastighetsägarens postadress.
13 d §
Paragrafen är ny. Frågan om eventuell ytterligare ersättning på grund av
framdragning och begagnande av utrymmet för befintlig ledningsrätt
eller på grund av annan skada t.ex. på mark eller annan egendom prövas i
fastighetsdomstol enligt 4 kap. expropriationslagen. Kapitlet innehåller
bestämmelser om expropriationsersättning för det fall att fastighet eller
del av fastighet blir föremål för expropriation varvid inlösenersättning
med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde skall betalas
alternativt intrångsersättning som motsvarar minskningen av fastighetens
värde. Dessutom finns bestämmelser om ersättning för det fall att skada
uppkommer i övrigt.
Vid bestämmande av fastighetens marknadsvärde skall, för det fall
ledning dras fram och begagnas med stöd av 3 a §, en ökning av
fastighetens marknadsvärde beaktas endast i den utsträckning det blir
utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens
tillåtna användningssätt. Tiden för ökningen räknas i sådana fall från
dagen tio år före det att fastighetsägaren underrättats om när ledningen
skulle dras fram.
29 a §
Paragrafen är ny. I fråga om ersättning skall bestämmelserna i 5 6 kap.
expropriationslagen om rättegången i expropriationsmål m.m. och om
betalning av expropriationsersättning m.m. tillämpas varvid prövning
skall ske i fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.
Vid fördelning av rättegångskostnader skall dock bestämmelserna i
16 18 kap. fastighetsbildningslagen om rättegångskostnader i mål om
inlösenersättning tillämpas.
Ikraftträdandebestämmelser
Regeringen föreslår att förslaget träder i kraft den 1 juli 2000. Av
lagtextens utformning följer att de nya bestämmelserna även skall till-
ämpas beträffande redan upplåtna ledningsrätter för starkströmsledning.
9.2 Lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd
22 §
I första stycket har införts en regel som anger att enbart den
omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats i sin bostad inte
skall medföra att den arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet vid
uppsägning på grund av arbetsbrist. Avsikten är inte att generellt införa
ett organisatoriskt driftsenhetsbegrepp. Avgörande kommer ofta att vara
om olika arbetsplatser skall ses som en sammanhållen enhet utifrån hur
verksamheten är organiserad och hur arbetet bedrivs. I detta sammanhang
kan sådana faktorer som varifrån arbetsledningen utövas och till vilken
enhet som arbetstagaren rapporterar ha stor betydelse. Det måste dock
finnas en viss intensitet i kontakterna mellan huvudarbetsplatsen och
enheten för att de skall utgöra en gemensam driftsenhet. Det förhållandet
att en viss arbetstagare tidigare har arbetat på en viss arbetsplats kan tala
för att arbetstagaren skall anses höra till denna. Det avgörande är
huruvida arbetstagaren skall ses som organisatoriskt självständig eller
inte. Finns det ingen anknytning till någon annan driftsenhet kan
arbetstagaren många gånger hänföras till en egen driftsenhet. Tillägget
utesluter således inte att arbetstagare som arbetar i sin bostad hänförs till
en egen driftsenhet.
Tillägget omfattar enligt sin ordalydelse bara arbetstagare som arbetar i
sin bostad och inte sådana som arbetar på distans från någon annan lokal.
Ikraftträdandebestämmelser
Regeringen föreslår att förslaget träder i kraft den 1 augusti 2000.
Förslaget innebär att den nya bestämmelsen skall tillämpas på
uppsägningar som sker efter ikraftträdandet.

Redogörelse för utvecklingen efter 1996 års IT-
proposition

Allmänna mål och prioriteringar 135
Delmål för IT-politiken 135
Prioriterade statliga uppgifter 140
Regler som skapar tillit till informationssamhället 140
Integritetsskydd, immaterialrätt, telelagstiftning 140
Integritetsskyddet har stärkts 141
IT-kommissionens rättsliga observatorium 147
Informationssäkerhet 147
Kompetens inom IT-området 156
Skolväsendet 156
IT i högre utbildning, forskning och bibliotek 164
IT-forskning i Sverige 165
Tillgänglighet och samhällets informationsförsörjning 170
Teknisk infrastruktur 170
Grundläggande informationstjänster 175
Statistik om IT 182
IT och språket 186
Några av IT:s användningsområden 189
Allmänt om IT inom näringslivet 189
Elektronisk handel 191
Konsumentfrågor 196
Den offentliga sektorns IT-användning 196
Arbetsmarknad 200
Personaldatorer 203
Miljöanpassning 203
IT inom kultur-, medie -och ungdomsområdena 204
IT inom hälso- och sjukvård, social omsorg samt
socialförsäkring 209

Allmänna mål och prioriteringar
Regeringen lämnade våren 1996 propositionen Åtgärder för att bredda
och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125)
till riksdagen. Förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett handlings-
program och prioriterade uppgifter lades fram. Riksdagen godkände
regeringens förslag (bet. 1995/96:TU 19, rskr. 1995/96:282). Riksdagen
gav regeringen tillkänna att den parlamentariska förankringen skulle stär-
kas genom en årlig rapportering till riksdagen av utvecklingen inom IT-
området. Regeringen har hittills lämnat två skrivelser till riksdagen (skr.
1997/1998:19, bet. 1997/98:TU7 samt skr 1998/99:2, bet. 1998/99:TU4)
I föreliggande proposition lämnas den begärda rapporteringen i denna
bilaga. I texten anges målformuleringar ur den tidigare IT-propositionen,
här benämnd 1996 års IT-proposition,. samt en sammanfattning av hur
målet uppfyllts och något om det som hänt i frågan.
I detta avsnitt behandlas riksdagens beslut om mål och prioriterade
uppgifter. Avsnittet inleds med ett utdrag om trafikutskottets betänkande
(1995/96:TU19) som sammanfattar utskottets allmänna syn på IT-
politiken:
Utskottet konstaterar att det råder en betydande samsyn om
informationsteknikens möjligheter att påverka samhällsutvecklingen i
positiv riktning. Informationstekniken påverkar vår produktionsförmåga
och vårt levnadsmönster liksom demokratiska värden som medborgarnas
möjligheter till insyn och deltagande i samhällsutvecklingen. Utskottet
framhåller vikten av att informationstekniken används i sådana former att
samhällsutvecklingen främjas och att risker för regionala obalanser,
försämrat integritetsskydd, ökad sårbarhet och kunskapsmässiga
skillnader mellan olika grupper i samhället motverkas.
För att stärka den parlamentariska förankringen anser utskottet att
riksdagen bör ge regeringen till känna att den årligen bör återkomma till
riksdagen med en skrivelse som redovisar utvecklingen på IT-området.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till mål och prioriterade
uppgifter för en nationell IT-strategi och framhåller vikten av att det
redovisade handlingsprogrammet genomförs snabbt och kraftfullt.
Utskottet förutsätter att målen för IT-användningen kommer att vidare-
utvecklas och förtydligas. Riksdagen föreslås ge regeringen till känna att
säkerhets- och sårbarhetsfrågor inom IT-användningen bör uppmärk-
sammas tydligare och att regeringen bör återkomma till riksdagen med en
utvecklad strategi för detta arbete.
Eftersom utskottet tillstyrkte regeringens mål och prioriteringar
(med en precisering vad gäller säkerhetsfrågorna) och riksdagen därefter
biföll utskottets förslag utgår utvärderingen i det följande från
propositionstexten.
Delmål för IT-politiken
I 1996 års IT-proposition formuleras åtta övergripande IT-politiska mål
som nedan mycket kortfattat utvärderas.
De åtta övergripande målen för IT-politiken avser effekter, det vill
säga förändringar i samhället som helhet, som kan hänföras specifikt till
prestationer inom IT-politikområdet. Såväl uppföljningar som ut-
värderingar av sådana samband är generellt mycket vanskliga, om man
syftar till att fastställa eller påvisa orsakssamband. Därtill kommer att IT-
politiken utvecklas och förverkligas i ett komplicerat samspel mellan stat
och marknad. Även om man begränsar sig till den IT-politik där
statsmakterna har ansvar verkar dessa genom ett flertal myndigheter,
något som gör orsakssamband än otydligare. Det som går att göra är att
följa särskilda indikatorer samt göra allmänna bedömningar.

Mål 1 för en nationell IT-strategi var att utnyttja IT:s möjligheter på ett
aktivt sätt, som skulle bidra till att skapa tillväxt och sysselsättning och
stärka Sveriges konkurrenskraft.
Att bedöma i vilken mån förändringar i tillväxt, sysselsättning och
konkurrenskraft kan hänföras till IT-utvecklingen är svårt. Statistik som
belyser denna fråga finns i bilaga 13. IT-sektorns utveckling kan ge en
uppfattning om IT-utvecklingens betydelse för den svenska ekonomin
men det är viktigt att hålla i minnet att informationstekniken förändrar
förutsättningarna även i andra sektorer. En stark tillväxt inom IT-sektorn
medför att arbetskraft och kapital förflyttas till denna sektor från mer
traditionella näringar. Detta medför en stagnation i vissa sektorer till
förmån för IT-sektorn. Därmed inte sagt att det är ett nollsummespel.
Positiva effekter på tillväxten kan förväntas av en strukturomvandling
där resurser förflyttas från lågproduktiva sektorer till högproduktiva
kunskapsintensiva sektorer.
Att IT har haft positiva effekter på Sveriges konkurrenskraft kan man
dock med stor säkerhet fastslå. Sveriges framstående ställning inom
informations- och kommunikationsindustrin har tveklöst gynnat
konkurrenskraften. Troligen har även den internationellt sett för-
hållandevis intensiva användningen av informationstekniken inom övrig
varu- och tjänsteindustri gynnat konkurrenskraften. En positiv utveckling
inom IT-sektorn har även betydelse för näringslivet i stort genom
kompetensspridning och användning av avancerad teknik. Det innebär
också att Sverige utgör en attraktiv miljö för inhemska och utländska
kunskapsintensiva företag.
Regeringens IT kommission har inrättat ett s.k. Tillväxtobservatorium.
Detta skall studera de nya förutsättningar för tillväxt och sysselsättning
som nu skapas eller bör skapas. Observatoriet skall undersöka vad som
kan hämma eller gynna tillväxten samt vilka tjänster och teknik-
tillämpningar som kommer att vara efterfrågade i framtiden.

Mål 2 var att värna allas lika möjligheter så att IT skulle kunna bli ett
medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa.
Detta mål kan bedömas utifrån två perspektiv tillgång till IT och
relevanta myndigheters utbud av tjänster som avser kunskap, demokrati
och rättvisa.
Andel med tillgång till dator någonstans, på arbetet eller i hemmet, i
åldrarna 15 84 år har ökat från 58 till 68 procent åren 1996 till 1998. Det
skatteavdrag som infördes under år 1998 för personaldatorer kan ha
bidragit till ökningar. Fördelningen avseende olika grupper ojämn. Män
har större tillgång än kvinnor, yngre har större tillgång än äldre.
Högutbildade och grupper med hög inkomst har störst tillgång. Andelen
med tillgång till dator i hemmet låg 1998 på 31 procent. Fördelningen
mellan olika grupper när det gäller tillgång till Internet visar samma
mönster som för dem med dator.
Erfarenhet av att arbeta med dator är också en viktig faktor för
uppnående av detta och andra mål. Siffrorna visar en mycket hög
erfarenhetsnivå bland unga och åldersgrupper upp till 55 år. I äldre
grupper är erfarenheten betydligt mindre och avtagande. Se tabell nedan.

Ålder (år)
15 24
25 34
35 44
45 54
55 64
65 74
75 84
Alla
Använt dator
någon gång (%)
99
96
92
86
65
30
9
75
Av dem som
använt dator:
Skrivit text på
datorn någon
gång (%)

100

98

98

95

94

90

40

96
Varit ute på
Internet (%)
92
83
72
65
53
19
18
72
Skickat e-post
någon gång (%)
75
65
58
58
45
14
9
59

Tabell. Individens erfarenhet av datorer m.m. (procent), hösten 1998.
Källa: SIKA:s kommunikationsundersökning (KOM98).

Det finns ett stort utbud t.ex. via Internet och olika program som kan
förmedla kunskap i de mest skilda frågor. Inte minst Svenska
universitetsdatanätet (SUNET) har bidragit till detta. Samtliga högskolor
har i dag egna webbplatser med användbar information för medborgaren.
Såväl riksdag, regering, som landsting och kommuner har webbplatser på
Internet med information. Den som vill orientera sig i de aktuella
politiska frågorna har här stora möjligheter till såväl bredd som
fördjupning. Förutsättningar för fördjupning av demokrati kan skapas
genom lättillgänglig information och direkt kontakt mellan medborgare
och beslutsfattare. De flesta myndigheter har i dag webbsidor med såväl
service som lättillgänglig information.
En sammanfattande bedömning är att vad gäller myndigheternas
insatser har mål 2, nåtts i stor utsträckning och att det även kan hänföras
till insatser från statsmakter och statliga myndigheter. Däremot är det
svårare att bedöma om allas lika möjligheter därmed har kunnat värnas i
tillräcklig omfattning. Där saknas ännu utvärderingar.

Mål 3 var att såväl kvinnors som mäns erfarenheter och kompetens i IT-
utvecklingen skulle utnyttjas.
Av texten i övrigt framgick innebörden av med målformuleringen var
att motverka att användningen av IT i hög grad domineras av män, vilket
var en effekt av och bidrog till att upprätthålla en könsuppdelad
arbetsmarknad. IT borde i stället göras till en angelägenhet för alla,
innebärande att så många som möjligt, både kvinnor och män skulle få
god kunskap om IT och att därmed kreativitet, tillväxt och sysselsättning
skulle främjas.
Av utvärderingar framgår att andelen kvinnliga IT-specialister ligger
lågt. Endast drygt en femtedel av de examinerade på högre IT-
utbildningar är kvinnor i minoritet. Kvinnors användning av informa-
tions- och kommunikationstjänster på arbetet ligger också lägre än för
män (för närmare redovisning se bilaga 13). Kvinnors erfarenheter
utnyttjas således inte tillräckligt. Det finns också skillnader när det gäller
kvinnors och mäns IT-användning. Det är en större andel bland männen
som har erfarenhet av dator- och Internetanvändning, än bland
kvinnorna.

Mål 4 var att IT skulle utnyttjas för att utveckla välfärdssamhället och
öka medborgarnas livskvalitet.
Beträffande IT:s bidrag till välfärdssamhället måste detta ställas mot
välfärdssamhällets utveckling för att man sedan skall kunna bedöma vad
just IT betytt. Har IT kunnat bidra till att öka effektiviteten på
välfärdspolitikens olika områden eller lindra de negativa verkningarna av
de åtstramningar som förekommit? Kunskapen om detta är bristfällig. IT
har väsentligen bidragit till att öka tillgängligheten av välfärdspolitikens
myndigheter, t.ex. genom användningen inom arbetsmarknadsverket för
att öka sysselsättningen. Erfarenhetsutbytet mellan olika myndigheter har
förbättrats med IT. På andra områden har användningen av IT inte varit
lika påtaglig, t.ex. vid rehabilitering av långtidssjukskrivna.
Medborgarnas livskvalitet borde ha ökat Detta som en följd av att
mål 1 i stor utsträckning har uppfyllts, nämligen IT:s bidrag till tillväxt,
sysselsättning och Sveriges konkurrenskraft. Denna effekt är av stor
betydelse för livskvaliteten för befolkningen. Vidare har den breda
tillgången till Internet inneburit att möjligheterna att informera sig om det
man själv anser vara livskvalitet ökats, liksom möjligheterna att beställa
varor och tjänster på en global marknad.

Mål 5 handlade om att IT skulle användas för att stödja grupper med
särskilda behov.
Åtgärder under denna rubrik har vidtagits, t.ex. genom IT-programmet
vid Hjälpmedelsinstitutet med inriktning på funktionshindrade. Det är
dock för tidigt att dra några slutsatser om effekter av detta program.

Mål 6 var att skapa bred tillgång till information för ökad delaktighet och
kunskapsutveckling.
Detta mål kan till stor del anses uppfyllt sammanhängande med utfallet
av mål 2. Beträffande tillgång till kunskap har till exempel SUNET och
satsaningar på IT:skolan (ITiS) substantiellt bidragit till att målet nåtts.
Vidare har vissa legala förutsättningar skapats för en bred tillgång till
information, även om fler steg i denna riktning måste tas. I vilken
utsträckning den ökade legala tillgängligheten men också andra former
av ökad tillgänglighet lett till ökad delaktighet och kunskapsutveckling är
svårare att bedöma.
Den 1 januari 1999 fördes termen tekniska upptagningar in i
yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1997/98:43 samt bet. 1997/98:KU19
och 1998/99:KU4). Detta har stor betydelse för yttrandefrihets-
grundlagens tillämplighet på nya medier. Tekniska upptagningar utgör i
detta sammanhang en samlingsterm för upptagningar som innehåller text,
stillbilder, rörliga bilder eller ljud och som kan läsas avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Sedan våren 1999
gör emellertid en parlamentarisk kommitté, Mediegrundlagsutredningen
(dir. 1999:8), en översyn av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-
grundlagen för att bl.a. analysera behovet av och förutsättningarna för en
ännu mer teknikoberoende grundlagsreglering. Kommittén skall föreslå
de grundlagsändringar och andra lagändringar som den finner motiverade
och redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2000.

Mål 7 innebar att det svenska språket och kulturen skulle bevaras och
utvecklas i en allt mer gränslös värld.
Vid en bedömning av utfallet kan man konstatera att ökad
internationalisering, EU-inträdet och den ökande IT-användningen
påverkar det svenska språket. Internationaliseringen hotar bl.a. att slå ut
sådana centrala delar av språkstandarden som bruket av å, ä och ö.
Informationstekniken har inneburit att textframställningen ökar och att
den sker snabbt på bekostnad av språklig granskning.
Samhällsutvecklingen aktualiserar nya språkvårdsinsatser samtidigt
som behovet av språkvårdens mer traditionella arbete ökar. Svenska
språknämnden tog år 1998 på regeringens uppdrag fram ett handlings-
program för att främja det svenska språket. Vissa av de konkreta åtgärder
som föreslås har redan vidtagits. Språknämndens anslag höjdes år 1999
med 500 000 kronor. De utökade resurserna används till att möta det
stora behovet av språklig rådgivning och textgranskning samt till
bevakning av det svenska språkets utveckling vid ökande
internationalisering och IT-användning. Språknämnden granskar bl.a.
datorprogram som ger språkstöd i form av stavnings- och avstavnings-
kontroll.
Övriga åtgärder inom kulturområdet, bl.a. digitalisering av kulturarvet
och inrättandet av Kulturnät Sverige, bör ha bidragit till att öka
tillgängligheten till kulturen och kulturarvet.

Mål 8, slutligen, gällde användandet av IT för att öka effektiviteten och
kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till medborgare
och företag.
IT har utan tvekan förbättrat förutsättningarna för en ökad effektivitet
och kvalitet. Inte minst förvaltningens redovisningssystemet har
förbättras. Många rutiner har förenklats genom IT-lösningar. Det saknas
dock heltäckande goda mått för att följa upp den offentliga sektorns
effektivitet och kvalitet. Resultaten för effektiviteten som helhet varierar
sannolikt mellan olika myndigheter, bl.a. därför att IT också förutsätter
investeringar och förändringar i organisation och bemanning.
Beträffande servicen till medborgare och företag har IT haft stor
betydelse. Många myndigheters webbplatser ger god service till låg
kostnad. Blanketter kan t.ex. på ett enkelt sätt beställas denna väg.
Prioriterade statliga uppgifter
I 1996 års IT-proposition föreslogs att staten skulle prioritera uppgifter
inom tre områden i syfte att främja utvecklingen av informations- och
kunskapssamhället i enlighet med de ovan beskrivna målen för den
övergripande nationella IT-strategin. Dessa uppgifter var:
rättsordningen,
utbildningen och
samhällets informationsförsörjning.
De tre områdena behandlas nedan men under följande beteckningar:
rättsordningen behandlas under regler som skapar tillit till informa-
tionssamhället,
utbildningen behandlas under kompetens inom IT-området
samhällets informationsförsörjning behandlas under tillgänglighet och
samhällets informationsförsörjning.
Vidare redovisas utvecklingen under rubriken Några av IT:s använd-
ningsområden
Regler som skapar tillit till informationssamhället
Enligt 1996 års IT-proposition var en genomgripande reformering av
lagstiftningen nödvändig för att informationssamhället skulle få en reell
innebörd. Det gällde att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att
bibehålla och förstärka idealet om ett rättssamhälle och att inrymma
informationssamhällets verksamhetsformer i lagstiftningen utan att för
den skull rucka på de grundläggande värderingarna för rättssamhället.
Nedan anges de viktigaste målformuleringarna på ett antal juridiska
områden och vad som hänt sedan år 1996.
Integritetsskydd, immaterialrätt, telelagstiftning
Regeringen angav i 1996 års IT-propositionen att den IT-anknutna
uvecklingen måste påskyndas. Målet var att genomföra författnings-
ändringar inom prioriterade områden inom tre år. Prioriterade områden
var integritetsskyddet, regelverk för elektronisk dokumenthantering i
offentlig förvaltning, upphovsrätt, regleringen av distansarbete samt
telelagen.
Ett antal lagar har sedan dess successivt ändrats för att uppnå de
telepolitiska målen och för att följa utvecklingen inom EG-rätten. Dessa
ändringar redovisas nedan.
Integritetsskyddet har stärkts
Regeringen beslutade i september 1999 att tillkalla en särskild utredare
för att se över behovet av lagstiftning eller andra åtgärder för att stärka
skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet (dir. 1999:73).
I översynen skall det i första hand ingå frågor om användning av
drogtester och andra medicinska kontroller samt frågor om användning
av persondatorer, elektronisk post (e-post) och Internet i arbetet. Även
andra integritetsfrågor som kommer upp under utredningsarbetets gång
och där skyddet för den personliga integriteten i arbetslivet kan vara
allvarligt hotat skall tas upp av utredaren. Behovet av skydd för
arbetssökande skall särskilt belysas. Utredningsuppdraget skall redovisas
senast den 1 april 2001.
Bakgrunden till utredningen är bl.a. att användningen av persondatorer
samt e-post och Internet i arbetet ger upphov till en hel del nya frågor när
det gäller kontrollen och skyddet av den personliga integriteten i arbetet.
Den utveckling som skett sedan frågorna om datatekniken och den
personliga integriteten i arbetslivet senast sågs över (se bl.a. rapporten
Datatekniken och den personliga integriteten i arbetet en kartläggning,
Ds 1989:24) gör det motiverat att se över integritetsskyddet vid
användning av datatekniken i arbetslivet med särskild tonvikt på
användning av persondatorer, e-post och Internet.
För att stärka integritetsskyddet har det införts bestämmelser om
behandling av personuppgifter inom telekommunikationsområdet i
telelagen (1993:597). Bl.a. skall teleoperatören utplåna eller avidentifiera
uppgifter som angår särskilda telemeddelanden efter samtalets slut eller
när meddelandet nått mottagaren. Bestämmelser om rättelse och skade-
ståndsskyldighet vid överträdelse av dessa föreskrifter har införts. Vidare
har regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Post- och tele-
styrelsen fått rätt att meddela närmare föreskrifter om bl.a. nummer-
presentation, vidarekoppling och kataloguppgifter. Bestämmelserna
kompletterar och preciserar personuppgiftslagen på detta område.
Genom denna reglering, som trädde i kraft den 1 juli 1999,
genomfördes EG:s direktiv om teledataskydd (97/66/EG). Syftet med
direktivet är att genom en harmonisering av medlemsstaternas
bestämmelser om behandling av personuppgifter säkerställa en likvärdig
nivå på integritetsskyddet. Direktivet skall vidare säkerställa fri rörlighet
inom gemenskapen för personuppgifter inom telekommunikations-
området och för teleutrustning och teletjänster. Till skillnad från
dataskyddsdirektivet är bestämmelserna i teledataskyddsdirektivet även
avsedda att skydda berättigade intressen hos abonnenter som är juridiska
personer.
Vidtagna åtgärder för elektronisk handel
OECD har tagit på sig en mycket aktiv roll när det gäller elektronisk
handel. I november 1998 arrangerades en internationell konferens i
Ottawa där även Sverige deltog. Vid konferensen identifierades ett antal
frågor som bör prioriteras i det fortsatta arbetet mot en gemensam policy,
bl.a. konsumentskydd och skatter. OECD-arbete drivs vidare inom ramen
för bl.a. Committee for Information Computer and Communication
Policy (ICCP) och Committee on Fiscal Affairs.
I december 1999 beslöt OECD att antaga riktlinjer för
konsumentskydd i samband med elektronisk handel.
Sverige har deltagit i arbetet att inom FN:s handelsrättskommission
(UNCITRAL) ta fram en modellag om rättsliga aspekter på elektronisk
handel. Modellen grundar sig på principen om s.k. funktionell
ekvivalens, dvs. att när IT-system fyller samma funktioner som pappers-
mediet skall utgångspunkten vara att elektroniska medier inte bör
diskrimineras utan ges samma rättsverkan som pappersdokument.
Sverige deltar också i det arbete inom UNCITRAL som syftar till att ta
fram modellregler för elektroniska signaturer, detta arbete förväntas bli
klart under år 2000.
Inom Världshandelsorganisationen (WTO) behandlas de rent handels-
politiska aspekterna av elektronisk handel. Dessa behandlas också bl.a. i
EU:s kommitté för varor respektive tjänster och i OECD:s handels-
kommitté. Gränsdragningen kring vad som är handelspolitik är dock svår
då handeln över nätet påverkas av arbetet i många övriga internationella
organisationer. I sammanhanget kan nämnas de förhandlingar som är på
väg att slutföras mellan EU och USA om säkerställande av person-
uppgiftsskydd vid datatrafik, frågor som inte saknar handelspolitiska
aspekter.
Vid WTO:s ministermöte i Genève den 18 20 maj 1998 nåddes
enighet om att inrätta ett arbetsprogram för att utreda handelsrelaterade
problem i samband med elektronisk handel. Man enades också om ett
stand still -åtagande på tullområdet, dvs. under den tid som
diskussionen om elektronisk handel pågår i WTO förband sig
medlemsländerna att inte införa några nya tullar på elektronisk handel.
Arbetsprogrammet inleddes i september samma år. Arbetsprogrammet
har inte lyckats föra diskussionerna framåt nämnvärt. I synnerhet många
u-länder har visat tveksamhet till att för tidigt dra slutsatser. Den kanske
största knäckfrågan gäller hur man skall karakterisera det som levereras
via nätet; är det en vara, en tjänst eller något där emellan?
Slutligen kan Global Business Dialog (GBD) nämnas som är, en
beredningsgrupp på hög nivå bestående av representanter för näringslivet
som samlats på initiativ av den förre kommissionären Bangemann för att
stimulera utvecklingen av elektronisk handel.
Ändring i Upphovsrättslagen
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
(upphovsrättslagen) ger upphovsmän en viss ensamrätt (upphovsrätt) till
sina verk. Den ursprungliga upphovsrätten till ett verk tillkommer den
som har skapat ett konstnärligt eller litterärt verk. I lagen finns även
bestämmelser om skydd för vissa prestationer som inte kan betecknas
som verk men som ändå har ett tydligt samband med litterär eller
konstnärlig verksamhet, s.k. närstående rättigheter.
Genom den digitala teknikens utveckling har nya produkter och
tjänster skapats, som innehåller upphovsrättsligt skyddade verk och
närstående rättighetshavares prestationer. Tekniken har medfört att
skyddat material numera kan kopieras snabbt och billigt. Materialet kan
också med minimal tidsåtgång spridas till ett stort antal personer i olika
länder. Detta kan givetvis innebära stora möjligheter för den rättighets-
havare som använder sig av den nya tekniken. Den digitala tekniken
medför emellertid också problem i form av svårigheter att kontrollera att
det skyddade materialet inte kopieras och sprids obehörigen. Vidare
uppkommer nya rättsliga tolkningsfrågor, t.ex. vad som egentligen är att
betrakta som framställning av ett exemplar vid utnyttjande av digital
teknik.
Utvecklingen inom upphovsrättsområdet såvitt gäller IT-anknutna
frågor har redovisats i regeringens skrivelse till riksdagen i juli 1998
angående elektronisk handel (skr. 1997/98:190). Det lagförslag som
därefter föreslogs i departementspromemorian Ny skyddsåtgärd vid
immaterialrättsintrång (Ds 1998:24) har lett till en ändring i bl.a.
upphovsrättslagen. Genom lagändringen, som trädde i kraft den
1 januari 1999, har en ny skyddsåtgärd, intrångsundersökning, införts.
Åtgärden innebär att en upphovsrättsinnehavare, t.ex. en rättighetshavare
till ett datorprogram, i ett civilrättsligt förfarande kan begära att det görs
en undersökning för att säkra bevis hos någon som på goda grunder
misstänks ha gjort ett intrång i upphovsrätten. Allmän domstol kan
besluta om intrångsundersökning om det skäligen kan antas att någon har
gjort intrång i upphovsrätten. Undersökningen genomförs av
kronofogdemyndigheten. Den utökade möjlighet till bevissäkring som
rättighetshavarna har fått genom lagändringen kan förväntas förbättra
möjligheterna att beivra t.ex. obehörig kopieringsverksamhet av dator-
program.
I syfte att på ett internationellt plan modernisera upphovsrätten och
anpassa den till informationssamhällets behov anordnade World
Intellectual Property Organization (WIPO) i december 1996 en diplomat-
konferens. Konferensen resulterade i två fördrag, WIPO Copyright
Treaty (WCT) och WIPO Performances and Phonograms Treaty
(WPPT). Sverige och övriga medlemsstater i EU har undertecknat, men
ännu inte ratificerat fördragen.
Inom EU pågår ett arbete med ett direktivförslag om harmonisering av
vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informations-
samhället. Det ursprungliga förslaget lades fram i december 1997
(KOM (97) 628 slutlig) och ett reviderat förslag kom i maj 1999
(KOM (99) 250 slutlig). Förslaget syftar dels till att införliva WIPO-
fördragen på ett samordnat sätt inom EU dels till att ytterligare
harmonisera upphovsrätten och närstående rättigheter. Det berör bl.a.
frågor om digital kopiering och tillgängliggörande av skyddade verk i
datornätverk. Det är osäkert när direktivarbetet kan beräknas vara
avslutat. En uppskattning är att ett antaget direktiv kan föreligga tidigast
under hösten år 2000.
Vad gäller en mer övergripande översyn av den svenska upphovsrätts-
lagen kommer en sådan att ske så snart direktivförslaget om upphovs-
rätten i informationssamhället antagits.
Kodade tjänster
Regeringen överlämnade i januari 2000 propositionen Utökat skydd för
kodade tjänster (prop. 1999/2000:49) till riksdagen. I propositionen läggs
det fram förslag till en ny lag om förbud beträffande viss avkodnings-
utrustning bl.a. för att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets och
rådets direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det rättsliga
skyddet för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång.
Förslaget innebär att reglerna om avkodningsutrustning som ger
obehörig tillgång till radio- och TV-sändningar skärps. Även
informationssamhällets tjänster föreslås omfattas av den nya lagen. Med
avkodningsutrustning avses all utrustning eller programvara som
utformats eller anpassats för att göra en tjänst som omfattas av lagen
tillgänglig i tolkningsbar form. Förslaget innebär att i stort sett all
kommersiell hantering av sådan utrustning utan tjänsteleverantörens
godkännande kriminaliseras.
Reglering av distansarbete
I juni 1997 tillkallade regeringen en särskild utredare för att se över den
lagstiftning som berör distansarbete. Utredarens uppgift var bl.a. att
belysa förekomsten av olika former av distansarbete, de konsekvenser
som sådant arbete kan ha för arbetsförhållandena, den yttre miljön och i
andra avseenden samt klarlägga de hinder lagstiftningen kan innebära för
att införa och genomföra distansarbete samt behovet av skydd för den
enskilde. Den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen, arbetsmiljölagen,
arbetstidslagen, jämställdhetslagen, lagstiftningen om ansvar och
ersättning för skada på person eller egendom samt socialförsäkrings-
lagstiftningen skulle ingå i översynen, liksom annan lagstiftning som kan
ha betydelse för införandet och utförandet av distansarbete. Utredaren
skulle slutligen föreslå de ändringar eller kompletteringar av
lagstiftningen som erfordrades.
I september 1998 överlämnade utredaren betänkandet Distansarbete
(SOU 1998:115). Det innehåller en belysning av olika aspekter på
distansarbetet samt en beskrivning av svårigheterna att beräkna
omfattningen av distansarbete, bl.a. med hänsyn till att det saknas en
enhetlig definition av begreppet. Enligt SCB:s AKU-undersökning 1998
förlägger emellertid 9 procent av samtliga arbetstagare eller 300 000
personer i Sverige sitt arbete till hemmet regelbundet. Betänkandet
innehåller vidare en redovisning av vilka regler som gäller och behovet
av förändrad reglering genom lagstiftning eller avtal.
I betänkandet lämnas två lagförslag. Det ena förslaget avser en ändring
av 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, såvitt avser
driftsenhetsbegreppet vid arbete i bostaden. Det andra förslaget avser en
ändring i anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) såvitt
avser avdrag för bostadskostnad. Utredaren lämnar vidare förslag om
försöksverksamhet, information och forskning om distansarbete samt om
kartläggning av utlokaliserad verksamhet. Utredaren redovisar dessutom
till hjälp för parterna i distansarbetsförhållanden en checklista över frågor
som bör beaktas i avtal och överenskommelser om distansarbete.
Telelagen
Den 1 juli 1997 trädde vissa ändringar av telelagen i kraft, som syftade
till att bättre uppnå de telepolitiska målen och till att anpassa lag-
stiftningen till den framväxande regleringen inom EG. De telepolitiska
målen förtydligades genom att det i lagen angavs att telefonitjänsten skall
tillhandahållas till ett rimligt pris och att alla skall få tillgång till
teletjänster på likvärdiga villkor. Telelagens regler om tillståndsplikt
kompletterades med regler om anmälningsplikt för alla operatörer, även
de med verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om samtrafik
skärptes och hårdare krav ställdes på operatörer med ett betydande
inflytande på marknaden, t.ex. vad gäller kostnadsredovisning.
I februari 1998 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv
98/10/EG om tillhandahållande av öppna nätverk för taltelefoni och
samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt
miljö (taltelefonidirektivet). Direktivet ersatte det tidigare direktivet
95/62/EG. Syftet med direktivet är att säkerställa tillgången till fasta
allmänt tillgängliga telefonitjänster av god kvalitet inom hela gemen-
skapen och att fastställa det utbud av tjänster till överkomliga priser som
alla användare skall ha tillgång till (s.k. samhällsomfattande tjänster).
Telelagen har från och med den 1 juli 1999 ändrats för att
överensstämma med direktivet. Bl.a. har det införts regler om vad
abonnemangsavtal skall innehålla och om förfarandet vid avstängning av
abonnemang.
Den 1 juli 1999 trädde även vissa regler om nummerportabilitet och
förval i kraft. Med nummerportabilitet avses att en abonnent skall kunna
behålla sitt telefonnummer när denne byter teleoperatör. Det infördes en
skyldighet för teleoperatörer som tillhandahåller teletjänster i det fasta
telenätet eller digital mobiltelefoni att införa funktioner i telenäten som
medger att telefonnummer kan lämnas över till en annan teleoperatör om
abonnenten begär det. Med förval avses att abonnenten skall ha möjlighet
att, efter överenskommelse med valfri teleoperatör, få sina utgående
samtal för en viss tjänst automatiskt kopplade via denne operatörs
telenät. Tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänster i det fasta
telenätet eller digital mobiltelefoni skall se till att abonnenterna har
möjlighet att genom förval välja de tjänster som erbjuds av sam-
trafikerande teleoperatörer.
Regeringen har i syfte att öka konkurrensen och mångfalden på
mobiltelemarknaden i januari år 2000 förelagt riksdagen propositionen
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden (prop. 1999/2000:57). I den
föreslås att operatörer som innehar klient för mobila teletjänster skall
tillgodose en begäran om att på marknadsmässiga villkor upplåta ledig
kapacitet i nätet.
Lag om radio- och teleterminalsutrustning
Regeringen överlämnade den 20 januari 2000 en proposition om en ny
lag om radio- och teleterminalutrustning m.m. (prop. 1999/2000:51).
Genom lagförslaget genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv
1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning och om
ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse. Lagen inne-
håller regler om bl.a. mobiltelefoner och modem och sådana produkters
användning, utsläppande och fria rörlighet på marknaden. Genom den
nya lagen minskas omfattningen av de egenskapskrav som ställs på
produkterna och procedurerna för bedömningen av överensstämmelse
med dessa krav förenklas. Lagen föreslås träda i kraft den 8 april 2000,
då direktivet skall börja tillämpas i medlemsstaterna.
Skyddet av personuppgifter
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda
personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria
flödet av sådana uppgifter antogs den 24 oktober 1995. Efter beslut av
regeringen den 15 juni 1995 tillkallades en parlamentariskt sammansatt
kommitté med uppgift att bland annat göra en total revision av datalagen
och analysera på vilket sätt EG-direktivet om personuppgifter skulle
genomföras i svensk lagstiftning. Kommittén antog namnet
Datalagskommittén. Den 2 april 1997 avgav kommittén betänkandet
Integritet-Offentlighet-Informationsteknik (SOU 1997:39).
Datalagskommittén föreslog att datalagen skulle ersättas av en ny lag
och personuppgiftslagen (1998:204) trädde i kraft den 24 oktober 1998. I
samband med ikraftträdandet möttes lagens regler om överföring av
personuppgifter till tredje land av kritik. Reglerna ansågs medföra en
oönskad begränsning av möjligheten att använda sig av modern
informationsteknik, som t.ex. elektronisk post eller elektroniska
anslagstavlor. Flera exempel nämndes i debatten där en tillämpning av
personuppgiftslagens regler ansågs leda till orimliga resultat eftersom
uppgifterna bedömdes vara harmlösa i den meningen att en spridning av
uppgifterna inte borde kunna leda till någon integritetskränkning.
Detta ledde till en lagändring 1 januari 2000 (prop. 1999/2000:11).
Numera är överföring inte längre är förbjuden till länder som har en
adekvat nivå för skyddet av personuppgifter. Vidare har ringa fall av
överträdelser av personuppgiftslagen avkriminaliserats. Ändringarna är
nu genomförda och har trätt i kraft den 1 januari 2000.
Ny bokföringslag
Den nya bokföringslagen (prop. 1998/99:130 trädde i kraft 1 januari
2000 reglerar bl.a. kretsen av bokföringsskyldiga, räkenskapsår, löpande
bokföring, avslutande av den löpande bokföringen och arkivering av
räkenskapsinformation.
Lagen syftar till att tillgodose behovet av skydd för det bokförings-
skyldiga företagets borgenärer och det allmänna samt företagets ägare,
medlemmar och anställda. Den är utformad som en ramlag och skall
kunna tillämpas oberoende av vilken teknik som används vid
bokföringen.
I lagen används uttrycket räkenskapsinformation som beteckning för
vissa i bokföringen förekommande sammanställningar av information.
Räkenskapsinformation skall bevaras i vanlig läsbar form, i format som
kan läsas med förstoringshjälpmedel eller i annan form som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas med tekniskt hjälpmedel. Kravet
på att varannan länk i bokföringskedjan skall vara i vanlig läsbar form
(den s.k. varannanlänksprincipen) är borttagen.
IT-kommissionens rättsliga observatorium
I 1996 års IT-proposition framhölls att ett mål var att finna effektiva
former för en kontinuerlig rättslig uppföljning av den snabba
utvecklingen på IT-området.
Inom IT-kommissionen har ett IT-rättsligt observatorium bildats. Dess
inledande arbete beskrevs i regeringens skrivelse till Riksdagen
1998/99:2, avsnitt 4.1.10. Observatoriet har inom ramen för av IT-
kommissionen prioriterade områden att självständigt ta upp de ämnen
som Observatoriet finner anledning att belysa. Arbetet sker genom
nätverk bestående av experter på olika rättsområden och även på vissa
angränsande områden, t.ex. teknikutveckling, samt av jurister och andra
inom företag, organisationer och myndigheter. Totalt omfattar nätverket
nu närmare 130 personer. Seminarier och hearingar anordnas, ibland i
samarbete med andra intressenter t.ex. Stiftelsen för rättsinformation och
Nätverk för Europarättsforskning. Resultaten av Observatoriets projekt
redovisas bl.a. i en särskild skriftserie. Projekt som bedrivs eller bedrivits
är t.ex. rättspolitik på IT-området, dvs. grundläggande frågor rörande IT
och rättsordningen, ny associationsrätt, konsumenträttigheter i
informationssamhället, åtgärder mot s.k. spam (massutskick av e-post-
meddelanden med reklam till personer som inte har begärt dem), e-post
på arbetsplatsen samt digital straffrätt och straffprocessrätt.
Informationssäkerhet
Ett säkrare och stabilare Internet i Sverige
I 1996 års IT-proposition framhölls det att det var angeläget att, med
bibehållande av Internets öppna karaktär, öka uthålligheten i den
organisation av gemensamma, konkurrensneutrala funktioner som
krävdes för administrationen och utvecklingen av nätet. Syftet var också
att minska nätets sårbarhet för störningar samt att undersöka för-
utsättningarna att öka användbarheten genom ett regelverk som är
tekniskt sunt avseende bl.a. namn- och adressplan, utveckling av
vägvalsregister, administration av säkerhetsnycklar samt utveckling av en
nationell sökstruktur. Avsikten var också att i detta arbete bygga vidare
på den delvis unika kompetens på området som utvecklats i Sverige.
Sammanfattningsvis var syftet att minska nätets sårbarhet för
störningar samt att undersöka förutsättningarna att öka användbarheten
genom ett regelverk som är tekniskt sunt. I det följande redogörs för
utvecklingen på säkerhetsområdet.
Adresseringssystemet på Internet
Adresseringssystemet på Internet är viktigt för säker funktion av Internet.
För att en adress på Internet skall kunna användas till att hitta rätt dator
på nätet, måste det finnas en översättningsfunktion som omvandlar
domännamnet (t.ex. regeringen.se) till en adress som anger var på nätet
datorn finns (t.ex. IP-numret 194.52.220.6). På så vis kan information
skickas rätt över Internet.
Det distribuerade system som i dag fungerar som översättare mellan
domännamn och nätadresser kallas domännamnssystemet (DNS). Många
har möjlighet att göra ändringar i DNS, vilket medför risker, eftersom
falska uppgifter öppnar möjligheter för obehöriga att styra om trafik,
avlyssna eller förvanska information och störa transaktioner.
Det har nu utvecklats en standard för säker hantering av domännamns-
information Secure DNS (DNSSEC). Den statliga Domännamns-
utredningen (K 1998:09) skall beakta utvecklingen av funktioner för att
säkerställa informationskvaliteten i DNS samt föreslå åtgärder för att
påskynda införandet av Secure DNS för toppdomänen .se. Utredningen
skall att redovisa sina slutsatser under våren 2000.
Oberoende drift av den svenska delen av Internet
Post- och telestyrelsen (PTS) har fått i uppdrag att utreda hur den
svenska delen av Internet skall kunna drivas oberoende av funktioner
utomlands (bl.a. vägvalsregister, domännamnssystemet och enhetlig
nationell tidsangivelse) och hur detta skall kunna kontrolleras. Behovet
av en testmiljö för detta ändamål, testmiljöns innehåll och inriktning
skall också prövas. PTS skall särskilt uppmärksamma vilka krav som
telelagen ger möjlighet att ställa på teleoperatörena inom detta område.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 2000.
Knutpunkterna för den svenska delen av Internet placeras i skyddade
anläggningar som PTS har låtit bygga på olika orter. Olika Internet-
operatörers nät kopplas ihop i dessa knutpunkter där även DNS-servrar,
tidgivningsservrar och andra gemensamma servrar placeras.
De bergskyddade anläggningarna är fullträffskyddade mot precisions-
styrda robotar och bomber. De har skydd mot EMP (elektromagnetisk
puls från kärnvapen), HPM (högeffekt pulsad mikrovågsstrålning),
stridsgas och brand. De har eget kylsystem, egen reservkraft och är
anslutna till flera transmissionsnät.
PTS för en dialog med NetNod Internet Exchange i Sverige AB (som
ansvarar för knutpunkterna) och teleoperatörerna om deras tekniska
utveckling och hur näten bör förbättras av beredskapsskäl. PTS
upphandlar åtgärder för att minska sårbarheten mot såväl fysisk
bekämpning som IT-angrepp i fred och i krig. Flera knutpunkter kan
anordnas när Internet och bredbandsnät utvecklas.
Lagstiftning och regler som underlättar informationsutbyte
Enligt 1996 års IT-proposition kunde IT-utvecklingen inte bara vila på
teknisk utbyggnad av infrastrukturen. Den tekniska utvecklingen skulle
kompletteras med lagstiftning och regler som underlättade informations-
utbytet. Utvecklingen måste ske stegvis och styras av användarnas
behov. Nedan beskrivs utvecklingen för några säkerhetsfrågor inom
området.
Den svenska toppdomänen .se
Det är ett samhällsintresse att den svenska delen av Internet fungerar väl.
Det är därför viktigt att domännamn i Sverige handhas på ett sätt som
garanterar god tillgänglighet hos Internetsystemet. Den statliga
Domännamnsutredningen (K 1998:09) skall granska och utvärdera hur
domännamn under huvuddomänen .se behandlas i dag. Vid granskningen
skall utredaren undersöka hur domännamnsinnehavarnas och andra
användares behov av effektivitet, rättssäkerhet, teknisk funktionalitet,
driftsäkerhet och kostnadseffektivitet tillgodoses. Den enskilde
användarens behov skall särskilt beaktas. Även behovet av skydd för
vissa personnamn, firmanamn, varumärken eller andra immateriella
rättigheter vid tilldelningen av domännamn skall beaktas. Därvid ingår
dock inte att överväga materiella ändringar i gällande bestämmelser. Om
analysen ger anledning till det, skall utredaren lämna de författnings-
förslag som behövs. Utredaren skall redovisa sina resultat under
våren 2000.
Elektroniska signaturer
Elektronisk handel och annan elektronisk kommunikation kommer, i allt
större utsträckning, att bedrivas mellan parter som inte är kända för
varandra. Kraven på säker identifiering av motparten liksom kraven på
skydd mot insyn i meddelanden kommer därför att växa. För att uppnå
säker elektronisk kommunikation används olika former av krypterings-
teknik. Det är vanligt att skilja på kryptering som görs för att skydda
innehållet i ett meddelande från insyn och kryptering som görs för att
skapa en s.k. digital signatur. En digital signatur säkerställer avsändarens
identitet och skyddar ett dokument mot förvanskning. För att markera att
man inte vill binda sig till den teknik som för närvarande används för att
framställa signaturer används inom EU i stället det mer teknikneutrala
begreppet elektronisk signatur. I fortsättningen används genomgående
detta begrepp.
Inom Regeringskansliet har arbetet med att utforma regler för att
främja användningen av elektroniska signaturer och bidra till dess,
rättsliga erkännande bedrivits under flera år. Detta arbete sker med
beaktande av internationellt regleringsarbete, särskilt EG-direktivet om
elektroniska signaturer. Frågan om elektroniska signaturer och regler
som underlättar dess, användande har behandlats i departements-
promemorian Digitala signaturer en teknisk och juridisk översikt (Ds
1998:14). Promemorian har legat till grund för svenska ståndpunkter i
arbetet med Europeiska kommissionens förslag till direktiv om
elektroniska signaturer. Den 30 november 1999 antogs Europaparla-
mentets och rådets direktiv om ett gemenskapsramverk för elektroniska
signaturer EG/99/93. Direktivet syftar till att främja användandet av
elektroniska signaturer och bidra till deras rättsliga erkännande. Det är
avsett att fastställa ett rättsligt ramverk för elektroniska signaturer och
vissa certifikattjänster för att säkerställa en väl fungerande inre marknad.
Inom Näringsdepartementet har det utarbetats ett förslag till hur en
svensk reglering om elektroniska signaturer skall se ut (Ds 1999:73).
Utgångspunkten för den svenska regleringen är att skapa stabila
spelregler för användare av elektroniska signaturer. Regleringen skall
vara teknikneutral och öppen för den tekniska utvecklingen på området.
Direktivets regel om elektroniska signaturers rättsliga verkan kommer
inte att påverka svensk rätt nämnvärt, eftersom svensk rättsskipning
bygger på principen om fri bevisprövning. Detta innebär att när en
domare skall bedöma och värdera bevisningen är denne obunden av
lagregler. Det finns således ingen begränsning i svensk rätt om att
åberopa eller beakta elektroniska signaturer eller andra IT-tillämpningar
som bevisning i en domstolsprocess. En proposition om elektroniska
signaturer planeras att föreläggas riksdagen i maj 2000 och en lag om
elektroniska signaturer skulle kunna träda i kraft den 1 januari år 2001.
Ökad medvetenhet om sårbarhet och ökad säkerhet i IT-tillämpningar
Enligt 1996 års IT-proposition skulle användningen av IT breddas och
utvecklas genom att medvetenheten ökades om sårbarhet i olika IT-
tillämpningar och att den faktiska säkerheten höjdes. Vidare skulle
kunskapen ökas om hur man skyddar sig mot olovlig verksamhet. Nedan
kommenteras hur arbetet har bedrivits på några områden.
Förberedelsearbetet inför skiftet till år 2000
Regeringen har prioriterat förberedelsearbetet inför skiftet till år 2000.
Regeringen beslutade att tillkalla en särskild delegation för att behandla
frågor rörande omställningen av datorer och system vars funktioner
måste ses över inför år 2000 (dir. 1998:10). En delrapport lämnades till
regeringen den 1 oktober 1999 och en slutrapport kommer att lämnas den
31 mars 2000.
Regeringen har överlämnat två lägesrapporter beträffande omställ-
ningsarbetet till riksdagen, en i november 1998 (skr. 1998/99:40, bet
1998/99:TU4, rskr. 1998/99:149) och en i maj 1999 (skr. 1998/99:111,
bet. 1999/2000:TU3, rskr. 1999/2000:18). Slutligen redovisades läget
inför skiftet till år 2000 till riksdagen muntligen av näringsministern den
30 november 1999. Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att ett
omfattande arbete lagts ned av aktörerna samt att årsskiftet passerades
utan allvarliga störningar i samhället.
Statskontorets arbete
Statskontoret skall stödja myndigheterna inom IT- och teleområdet, så att
en enhetlig, säker och stabil elektronisk infrastruktur utvecklas inom det
statliga området samt att villkoren förbättras och kostnaderna sänks för
myndigheterna. Följande aktiviteter har genomförts:
Det har skett en vidareutveckling och testverksamhet vad gäller
användning av aktiva (smarta) kort inom offentliga sektorn, bl.a. genom
Statskontorets upphandling av aktiva kort med tillhörande krypterings-
och certifikattjänster. Korten används vid inloggning i den egna
organisationens IT-system, för säker kommunikation inom organisa-
tionen eller med omvärlden, för elektronisk signering i verksamheten
m.m.
Vidare pågår arbete vid Statskontoret och andra myndigheter vad
gäller utveckling av ett spridnings- och hämtningssystem (SHS) för
effektivt och säkert informationsutbyte mellan myndigheter och andra
organisationer samt mellan myndigheter och allmänheten. SHS är en
generell dokumenttransportör mellan olika verksamhetssystem. Genom
en gemensam standard för informationsutbytet kan effektiviteten ökas
samtidigt som kostnaderna minskas. Dessutom förenklas informations-
utbytet mellan medborgare, företag och offentlig sektor.
Statskontoret har publicerat Handbok i IT-säkerhet. Handboken ger en
allmän introduktion till området IT-säkerhet och informationssäkerhet
samt råd avseende policy, ansvar och organisation av säkerhetsarbetet
samt anvisningar för genomförande av skyddsåtgärder. Den är avsedd att
användas av såväl större som mindre organisationer inom den offentliga
sektorn och näringslivet.
Det pågår också ett annat handboksprojekt, Handbok för CIRT, mellan
Svenska Arbetsgivareföreningen, Rikspolisstyrelsen och Statskontoret.
CIRT står för Computer Incident Response Team och handboken inne-
håller råd för hantering av IT-relaterade incidenter (tillbud och olyckor).
Målgruppen utgörs av organisationer inom den offentliga sektorn samt
näringslivet och handbokens syfte är att öka dessa organisationers
förmåga att agera effektivt vid incidenter.
Ledningsystem för informationssäkerhetet
Ett projekt med deltagare från såväl industriföretag, säkerhetskonsulter
och IT-revisorer som Statskontoret och SAF/Näringslivets säkerhets-
delegation har under år 1999 resulterat i den nya svenska standarden
SS 62 77 99, Ledningssystem för informationssäkerhet. Det är en direkt
översättning en brittisk standard.
Standarden är inriktad på alla former av informationshantering, oavsett
om den är IT-stödd eller inte. Standarden berör tre olika områden,
tillgänglighet (att behöriga användare har tillgång till informationen),
riktighet (att informationen är korrekt) och sekretess (att obehöriga inte
kommer åt informationen). Standarden kan användas som grund för
tredjepartscertifiering av företags ledningssystem för informations-
säkerhet, men den kan också användas som grund för självutvärdering.
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) har
utarbetat en ordning för ackreditering (kontroll av kontrollörer) av
certifieringsorgan inom område. Inom kort kommer den första
ackrediteringen att ske.
I arbetet med att inleda pilotcertifieringar deltar ett 30-tal intressenter
som representerar företag, myndigheter och organisationer. Sju företag
och en myndighet arbetar för närvarande med målsättningen att bli
certifierade under första hälften av år 2000.
Certifiering mot standarden för informationssäkerhet bedöms av
SWEDAC få mycket stor betydelse i framtiden, t.o.m. lika stor som för
ISO 9000 (kvalitetsledningssystem), både inom svenskt näringsliv och
offentlig förvaltning. Det är ett frivilligt sätt att visa att man arbetar
medvetet med dessa säkerhetsfrågor. Certifieringen beräknas också att få
en central roll inom området elektroniska signaturer då certifikatutfärdare
kommer att behöva visa sin kompetens och oberoende. Detta sker genom
att de ackrediterade certifieringsorganen gör löpande bedömningar av
deras organisation och verksamhet mot kraven i SS 62 77 99
Sverige medverkar i det internationella samarbetet kring ISO/IEC
standarden IS 15408 Evaluation Criteria for IT Security genom
Försvarets Materielverk och Försvarsmakten. Det är en standard för
säkerhetscertifiering av IT-system och IT-produkter. Till skillnad från
SS 62 77 99 är detta en produktcertifiering, dvs. avser IT-säkerheten hos
enstaka produkter och tekniska system. Detta är av speciellt intresse för
samhällskritiska tillämpningar och för inbyggd datorutrustning och
program i sådana system.
Kryptografi
IT-kommissionen och Statskontoret har, var för sig, under våren 1999
inkommit med ett förslag om organisation för hantering av certifikat och
krypteringsnycklar i Sverige. Dessa frågor bereds inom Regerings-
kansliet. Som en del i detta arbete har regeringen givit Statskontoret i
uppdrag att utreda behoven av åtgärder för att tillgodose kraven på säker
elektronisk överföring av dokument och meddelanden till, från och inom
statsförvaltningen. Statskontoret skall utreda vilka olika typer av
certifikat och övriga tjänster rörande kryptonycklar för olika ändamål
som behövs i myndigheternas verksamhet.
Statskontoret skall redovisa vilka krav som bör ställas på de olika
certifikaten och tjänsterna och därvid beakta det arbete som pågår inom
EU med ett direktiv om elektroniska signaturer. Arbetet bedrivs, i
enlighet med uppdraget, tillsammans med sex myndigheter som har stora
behov av att utveckla elektroniska tjänster, nämligen Riksskatteverket,
Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Centrala studiestöds-
nämnden, Patent- och registreringsverket och Lantmäteriverket.
Rapporten (Infrastruktur för säker elektronisk överföring till, från och
inom statsförvaltningen), rapport 2000:7, har överlämnats till regeringen
i februari 2000.
Inom näringslivet pågår en omfattande utveckling av kryptoprogram
för civil användning.
Telekommunikationer
Inom telekommunikationsområdet har Post- och telestyrelsen (PTS)
initierat två projekt för att förbättra skyddet mot IT-angrepp. Det första
handlar om intrångsanalyser och det andra är ett tvåårigt projekt med
rapporter om intrångsincidenter från teleoperatörerna.
PTS har initierat intrångsanalyser med hjälp av s.k. aktiv IT-kontroll
hos teleoperatörerna. En grupp med kvalificerade IT-säkerhetsexperter
har fått i uppdrag att pröva om det går att utifrån, via telenät, ta sig in i
teleoperatörens styr- och övervakningsnät. Efterföljande analyser skall
leda till att åtgärder vidtas för att försvåra intrång. PTS delfinansierar
analyserna av beredskapsskäl. PTS får del av resultaten av
intrångsanalyserna och de motåtgärder som teleoperatören vidtar av
kommersiella skäl. Skyddsåtgärder mot fientliga angrepp i större skala
analyseras. Preliminärt kan sägas att analyserna har givit underlag för
åtgärder som vidtagits av berörda operatörer.
PTS avser att starta ett projekt som försöksvis under cirka två år skall
ta emot rapporter om intrångsincidenter från teleoperatörerna, för att
analysera dem och informera andra operatörer om hur angreppsmetoder
förändras och på vilket sätt skydd och motåtgärder kan åstadkommas.
Vad gäller telekommunikationssäkerhet inom totalförsvaret har
Försvarsmakten uppgiften att leda och samordna totalförsvarets signal-
skyddstjänst. Denna verksamhet har varit mycket framgångsrik.
Det finns kryptosystem, godkända för att skydda text-, fax-, tal- och
datameddelanden med försvarssekretess, inom mer än fyrtio centrala
totalförsvarsmyndigheter och många av deras regionala och lokala
enheter. System används även av försvarsindustrin och i internationellt
arbete. Hos varje användare leds och utförs signalskyddsverksamheten av
utbildad personal. Ett lätthanterligt system för starkt skydd av elektronisk
post saknas dock fortfarande, huvudsakligen beroende på brister i
datasäkerheten. Inte heller har system för kryptering av mobiltelefon-
samtal på ett för totalförsvarets behov säkert sätt anskaffats i tillräcklig
mängd.
För kryptering av information som inte omfattas av försvarssekretess
finns produkter på marknaden. Försvarsmakten kan biträda myndig-
heterna i bedömningen av systemens kryptologiska styrka.
Funktion för IT-incidenthantering
Incidentrapportering är ett strategiskt verktyg när det gäller
informationssäkerhet. Regeringen har i Förändrad omvärld omdanat
försvar (prop. 1998/99:74) behandlat inrättandet av en IT-incident-
hanteringsfunktion. för att övervaka i första hand statsförvaltningens
informationssystem. Syftet med en sådan funktion är att kunna skilja
mellan osystematiska och okvalificerade angrepp å ena sidan, och
kvalificerade, systematiska angrepp å den andra. Funktionen för
hantering av IT-incidenter skulle fungera både som driftövervaknings-
central och kvalificerad rådgivare vid fel eller större störningar i nätet
samt innehålla s.k. responsfunktioner, vilket bl.a. innebär att i realtid
kunna spåra ursprunget till ett dataangrepp. På sikt bör även privata
organisationer för hantering av IT-incidenter (teleoperatörer, Internet-
operatörer, intressorganisationer m.fl.) via avtal kunna ansluta sig.
Regeringen uppdrog den 25 november 1999 åt Post- och telestyrelsen
att utreda förutsättningarna för att inrätta en särskild funktion för
hantering av IT-incidenter.
I uppdraget ingår att utarbeta ett förslag på hur funktionen skall
organiseras (huvudman, bemanning, rapportering m.m.) för ett system
med rapportering av IT-incidenter, sammanställning av statistik och
analyser av incidenter. PTS skall föreslå lämplig ansvarsfördelning
mellan aktörerna, klarlägga behov av samarbete och kanaler för
informationsförmedling m.m. Uppdraget, som skall utföras i samverkan
med berörda myndigheter och näringslivet, skall vara slutfört senast den
1 september 2000.
Samhällsviktiga datasystem
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har en samordnande roll när det
gäller arbetet med att inom det civila försvaret uppnå en acceptabel
säkerhetsnivå i samhällsviktiga datasystem.
Regeringen beslutade den 26 juni 1997 med tillägg i 22 a § i
beredskapsförordningen (1993:242, 1997:649), att en beredskaps-
myndighet som i sin verksamhet under höjd beredskap är i behov av
elektronisk informationsbehandling ansvarar för att data- och
kommunikationssystem uppfyller sådana säkerhetskrav att myndighetens
uppgifter kan utföras på ett tillfredsställande sätt (1997:649).
De säkerhetsanalyser som ÖCB genomför fokuseras på eventuella
brister inom datasystemsäkerheten och förhållanden som har betydelse
för säkerheten. Säkerhetskraven faställs av myndigheten själv och
därefter bedöms överensstämmelsen mot de uppställda kraven. I
bedömningen ingår att gå igenom säkerhetsplaner, ansvarsfördelning,
behörighet, datakommunikation, driftsäkerhet, avbrottsplanering m.m.
Positiva effekter av genomgången är att bristområden i såväl fred som
krig identifieras och att verksamhetens sårbarhet redovisas i förhållande
till de uppställda kraven på ett överskådligt sätt. Under perioden 1994
1998 har drygt 300 analyser genomförts hos kris- och krigsviktiga
företag, myndigheter, länsstyrelser och kommuner.
Informationsoperationer
Regeringens arbete inom informationsoperationsområdet fortsätter.
Arbetsgruppen om informationskrigföring (Ag IW, Fö 1997:A) har
överlämnat sina förslag på informationskrigsföringsområdet.
Regeringens syn på den fortsatta berednings- och utredningsarbetet av
gruppens förslag redovisas i Förändrad omvärld omdanat försvar
(prop. 1998/99:74) och i Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30). Arbetet
för att öka grundsäkerheten i samhällsviktiga IT-system genom att
minska riskerna för och effekterna av såväl IT-incidenter som mer
allvarliga informationsattacker har hög prioritet. Den internationella
utvecklingen har tydligt visat att detta är en säkerhetsfråga som berör
hela samhället.
Det är viktigt för Sverige att aktivt stödja internationella avtal och
regler för spårningar av t.ex. dataintrång utan tidsfördröjning över
nationsgränser. I det senare fallet har G8:s kommitté på området uttalat
rekommendationer i denna riktning, vilka senare också EU:s ministerråd
ställt sig bakom.
De rent militära aspekterna på informationskrigföring omfattar en rad
defensiva åtgärder för att säkra militära lednings- och IT-system,
vapensystems funktionalitet m.m. Enligt regeringen är det viktigt att de
offensiva metoderna studeras noga för att erhålla defensiv kompetens och
förmåga, samt för att ha förmåga att slå tillbaka mot en angripande stat. I
sammanhanget kan nämnas att gränsen mellan militära och civila
operationer knappast är helt klar.
Ett viktigt inslag i arbetet med att minska sårbarheten i
informationssystemen är aktiv IT-kontroll. Aktiv IT-kontroll innebär att
grupper av kvalificerade IT-säkerhetsexperter som har god kunskap om
informationssystemens uppbyggnad och sårbarhet tillåts, under
kontrollerade former, angripa informationssystem i syfte att finna
sårbarheter. Arbetssättet har visat sig fungera väl när det gäller att bl.a.
identifiera allvarlig sårbarhet i komplexa informationssystem och
nätverk. Övningar och simuleringar av detta slag torde även kunna leda
till viktiga erfarenheter för svenskt vidkommande t.ex. för att
identifiera de mest angelägna skyddsbehoven.
Regeringen överväger att genomföra en sådan övningsverksamhet som
redovisats ovan. De närmare formerna skall emellertid prövas ytterligare.
Utifrån rapporterna från den av regeringen tillsatta arbetsgruppen för
informationskrigföring sker inom försvarssektorn ett arbete för att höja
IT-kompetensen som på sikt även ska kunna vara till nytta för det övriga
samhället. Härvid kan nämnas, avseende organisatoriska åtgärder, det
som regeringen i (prop. 1999/2000:30) Det nya försvaret har föreslagit i
form av utveckling av s.k. IT-säkerhetsförband. Vid Försvarshögskolan
har inrättats en funktion som biträder vid utbildning och övningar
avseende informationsoperationer. Regeringen har dessutom i reglerings-
brev för budgetåret 2000 avseende Försvarsmakten, uppdragit åt
Försvarsmakten att med stöd av Försvarshögskolan genomföra en
förberedande övning för att öka säkerheten i samhällsviktiga
informationssystem. Försvarsmakten skall vidare, efter samråd med
berörda myndigheter, redovisa ett förslag till en metod för hur aktiv IT-
kontroll kan bedrivas i informationssystem av samhällsviktig karaktär
samt lämna förslag till vilka informationssystem av betydelse för
totalförsvaret som skulle kunna omfattas av en sådan kontroll.
Kompetens inom IT-området
Enligt 1996 års IT-proposition var en genomgripande reformering av
utbildningen nödvändig för att informations- och kunskapssamhället
skulle få en reell innebörd och nå alla medborgare. Det gällde att skapa
så goda förutsättningar som möjligt för att bibehålla och förstärka idealen
för ett samhälle där individerna utvecklas till fria och självständiga
medborgare.
Skolväsendet
Enligt 1996 års IT-proposition skulle kunskaper om IT och dess
användningsmöjligheter föras in på alla nivåer i utbildningsväsendet
inom tre år.
Förändringar i läroplaner
Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) anger Att skapa och kommunicera
med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama,
rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk, utgör
både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling
och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja
material och teknik. Multimedia och informationsteknik kan i förskolan
användas i såväl skapande processer som i tillämpning.
Av läroplanens mål för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen
och fritidshemmet (Lpo 94) framgår att skolan ansvarar för att varje elev
efter genomgången grundskola skall kunna använda informationsteknik
som ett verktyg för kunskapssökande och lärande. Skolverket har i
arbetet med revidering inför år 2000 anlagt ett IT-perspektiv i det
generella kursplanearbetet.
Kursen datorkunskap under ämnet datoranvändning är för flertalet
gymnasieprogram och skall ge den kompetens som krävs för att eleverna
skall kunna använda datorer som verktyg i andra ämnen och är den enda
kurs som ger en ren dator- och programkunskap för användare. Innehållet
anpassas mot vald studieinriktning.
Övriga kurser i ämnet datorteknik är avsedda att i olika kombinationer
ge kompetens för olika tekniska arbetsuppgifter i företag och
förvaltningar. Samtliga dessa kurser erbjuds både inom elprogrammet
och inom det nya teknikprogrammet, dels som inriktningskurser för
inriktning informationsteknik och dels som valbara kurser. Vissa kurser
finns även som valbara kurser i andra program.
Kommunal vuxenutbildning och kunskapslyftet
Inom kunskapslyftet är datakunskap det i särklass största ämnet både när
det gäller verksamhetspoäng och andel kursdeltagare. Av deltagarna i
Kunskapslyftet deltog ca 17 procent i ämnet datakunskap våren 1998.
Även inom de lokala kurserna utgör ämnet datakunskap som den i
särklass största andelen, ca 33 procent. De lokala kurserna beslutas av de
lokala styrelserna i varje kommun. Innehåll och kvalitet hos dessa kurser
kan variera kraftigt från kommun till kommun.
Kvalificerad yrkesutbildning
Inom försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) finns
drygt 200 olika utbildningar inom 14 branschområden. Tillverkning och
informationsteknik är de dominerande sektorerna, där drygt hälften av
utbildningarna finns. Regeringen har avsatt medel motsvarande drygt
12 000 platser fr.o.m. år 1999. KY avser yrkesbefattningar med IT-
specialistkompetens. Utbildningsanordnare är kommuner, landsting,
högskolor och privata företag.
Folkbildning
I överensstämmelse med syftet för bidraget till folkbildningen anger
Folkbildningsrådet mål för verksamheten samt fördelar bidrag till
studieförbund och folkhögskolor. Detta innebär en avsevärd frihet för
folkbildningens organisationer. En av grundtankarna med folk-
bildningens pedagogik är att deltagarna skall ifrågasätta och sätta saker i
sitt sammanhang. Den bredare IT-kompetensen förutsätter dessa
egenskaper. Det handlar inte bara om att hämta in information utan även
om att bearbeta informationen och kritiskt värdera den.
Datakurser är populärt i folkbildningen. I kurskatalogen för 1999/2000
erbjuder ca 40 folkhögskolor utbildning med datainriktning. Dessa kurser
är ofta grundläggande. Ett flertal skolor erbjuder en bredare IT utbildning
ofta kombinerad med multimedia, där inslag av desktop publishing m.m.
ingår. Flera av folkhögskolorna erbjuder utbildningar i IT och
multimedier. Inom studieförbunden bedrivs utbildning i datorkunskap
och de programvaror som är gängse. Flera av kurserna är så kallade
grundkurser. Ett antal är speciellt riktade till seniorer och invandrare
oavsett kön. Andra kurser är utformade för enbart kvinnliga deltagare.
Könsfördelningen och datorer
I Skolverkets rapport Informationstekniken i skolan en forskningsöver-
sikt redovisas att flera forskare pekar på att flickor har mindre intresse för
tekniken i sig till skillnad från vad pojkar har. Forskningsgenomgångar
har dock inte kunnat finna stöd för någon skillnad mellan pojkars och
flickors datoranvändning hos barn i förskolan. Inte heller hos
lågstadiebarn visar det sig finnas någon skillnad. Attityderna utvecklas
framförallt i tonåren, då kön och könsidentitet blir viktigt för både pojkar
och flickor.
Pojkar har ofta större erfarenhet av datorer och det är vanligare att
pojkar har en egen dator hemma än att flickor har det. Pojkar har också
mer allmänt positiva attityder till datorer. En positiv attityd till att arbeta
med datorer förklaras däremot mer av om individen har deltagit i en
datorkurs i skolan. Detta visar att skolans grundläggande datorutbildning
är av särskild vikt för flickorna. Skolan kan faktiskt spela en
kompensatorisk roll.
I de utvärderingar som Skolverket genomför av kunskapslyftet märks
tydliga skillnader mellan män och kvinnors val av ämnen. Kvinnorna är i
majoritet totalt sett i kunskapslyftet och den kommunala
vuxenutbildningen. Kvinnorna är i majoritet även när det gäller ämnen
med datainriktning.
Tillgången till datorer i olika skolformer
Inom ramen för regeringsuppdraget Den nationella datapolitiken för
skolområdet kartlade Skolverket år 1993 skolans datoranvändning i
kvantitativa termer. Studien omfattade grundskolan, gymnasieskolan, den
kommunala vuxenutbildningen och särskolan. Studien genomfördes på
nytt åren 1995, 1997 och 1999 och omfattade då samtliga skolhuvudmän.
Studierna visar att antalet datorer har ökat kraftigt under perioden.
Antalet elever per dator har varit lägst i glesbygdskommuner, men
skillnaderna har utjämnats mellan varje mättillfälle.
Datorer för undervisning i olika skolformer
Under perioden 1993 1999 har datortätheten i grundskolan ökat från
38 elever per dator 1993 till 10 elever per dator 1999. Antalet datorer för
undervisning har under samma period ökat från 21 143 år 1993 till
101 602 datorer 1999.
Datortätheten för fristående grundskolor har ökat från 12 elever per
dator 1995 till 10 per dator 1999.
I gymnasieskolan har under perioden 1993 1999 antalet datorer ökat
från 22 728 datorer till 63 733. Datortätheten var 1993 10 elever per
dator och 5 elever per dator 1999.
I fristående gymnasieskolor har datortätheten fördubblats sedan 1995
och uppgår 1999 till tre elever per dator.
Antalet datorer i komvux ökade med 41 procent mellan 1995 och 1997
och med 28 procent mellan 1997 och 1999. Antalet heltidsstuderande vid
komvux har ökat i samma takt vilket gör att datortätheten varit
oförändrad de senaste åren, 9 elever per dator.

Tabell 1 Datorer för undervisning i olika skolformer

Undervisnings-
datorer
1993
1995
1997
1999

Antal
datorer
Antal
elever
per
dator
Antal
datorer
Antal
elever
per
dator
Antal
datorer
Antal
elever
per
dator
Antal
datorer
Antal
elever
per
dator
Kommunal
grundskola
21143
38
45013
19
72899
13
101602
10
Fristående
grundskola

1526
12
2175
12
3182
10
Kommunalt
gymnasieskola
22728
10
38053
8
49960
6
63733

Kommunal +
landsting
24191
11
40547
8
53168
6
65075
5
Gymnasieskola

Fristående
gymnasieskola

974
6
1413
5
2692
3
Komvux
4417
*
8286
8
11663
9
14906
9
Kommunal +
landsting
1294
8
1821
6
2271
4
2429
4
Särskola

Fristående särskola

48
5
47
7
63
5
Särvux

388
6
314
8
580
4
Specialskolor

196
4
209
4
311
3
Statens skolor för
vuxna

25
**
52
**
43
**
Sameskola

16
8
40
4
*
17
* Kunde ej redovisas ** Ej relevant
Datorer för undervisning per kommungrupp
Glesbygdskommuner har på såväl grundskole som gymnasienivå haft
färre elever per dator än övriga kommungrupper, men dessa skillnader
har utjämnats allt mer vilket framgår av nedanstående tabell. I komvux
däremot är antalet elever per dator högst i storstäder och
glesbygdskommuner, 13 respektive 12 elever per dator. Högst datortäthet
har gruppen mindre övriga kommuner, 5 elever per dator.

Tabell 2 Antal elever per dator i kommunal grundskola och gymnasie-
skola per kommungrupp

Elever per
dator 1993
Elever per
dator 1995
Elever per
dator 1997
Elever per
dator 1999

Grund
skola
Gymnasie
skola
Grund
skola
Gymnasie
skola
Grund
skola
Gymnasie
skola
Grund
skola
Gymnasie
skola
Storstäder*
54
13
22
10
12
10
10
9
Förorts-
kommuner
38
12
21
9
14
7
10
6
Större städer
39
11
18
8
14
6
10
5
Medelstora
städer
39
10
19
8
13
5
10
4
Industri-
kommuner
32
6
19
5
13
5
10
4
Landsbygds-
kommuner
36
8
19
6
12
6
9
5
Glesbygds-
kommuner
23
7
14
5
8
5
7
4
Större övriga
kommuner
37
11
21
7
12
6
9
5
Mindre
övriga
kommuner
34
6
22
4
12
5
9
4
Totalt
38
10
19
8
13
6
10
5
*Uppgifter från Malmö saknas för 1995
Datorernas placering
Sedan 1995 har andelen undervisningsdatorer i grundskolan placerade i
klassrum ökat och i dag är tre fjärdedelar av dessa placerade i klassrum.
Andelen datorer i gymnasieskolan som är placerade i datasalar är
fortfarande hög, till skillnad från grundskolan. Orsaken till detta kan vara
att det inom de flesta gymnasieprogrammen finns speciella datorämnen
eller kurser som kräver att alla elever i en undervisningsgrupp har
tillgång till var sin dator samtidigt. 1993 var 12 procent av datorerna
placerade i klassrum och 1999 var motsvarande andel 36 procent.
Spridning och användning av IT i skolan
Det framhölls i 1996 års IT-proposition att spridningen och
användningen av IT i skolorna var mycket ojämn, vilket var ett problem
som måste lösas.
Sedan dess har en rad satsningar gjorts och görs för närvarande för att
öka spridningen och användningen av IT i skolorna. Nedanstående sats-
ningar är exempel på detta.
Anslutning till Internet
År 1995, när den första undersökningen om skolors tillgång till Internet
gjordes, var andelen grundskolor med tillgång till Internet 17 procent,
två år senare 56 procent och 1999 hela 86 procent. Motsvarande
utveckling för gymnasieskolan är 68 procent 1995, 91 procent 1997 och
95 procent 1999.
År 1999 hade 86 procent av alla grundskolor uppkoppling på Internet.
Dessutom har 57 procent av undervisningsdatorerna i grundskolan
tillgång till Internet. Glesbygdskommuner och större städer hade högst
andel undervisningsdatorer uppkopplade på Internet, 77 procent
respektive 63 procent. Lägst andel undervisningsdatorer med tillgång till
Internet hade storstäder, 43 procent.
År 1999 var 95 procent av de kommunala gymnasieskolorna upp-
kopplade på Internet. 88 procent av undervisningsdatorerna i gymnasie-
skolan hade dessutom tillgång till Internet. Högst andel, 94 procent, hade
kommungrupperna storstäder respektive mindre övriga kommuner. Lägst
andel undervisningsdatorer med tillgång till Internet hade landsbygds-
kommuner, 75 procent.
År 1995 hade 40 procent av de fristående gymnasieskolorna tillgång
till Internet, 1997 69 procent och 1999 var andelen 91 procent.
Datorer för lärarbruk
I kommunala grundskolan har antalet lärare per dator minskat från
27 lärare per dator 1993 till 6 lärare per dator 1999, vilket är oförändrat i
förhållande till 1997 års mätning. I fristående grundskolor delar 3 lärare
på en dator jämfört med 4 lärare per dator 1997.
I kommunala gymnasieskolor har datortätheten ökat från 7 lärare per
dator 1993 till två lärare per dator såväl 1997 som 1999. I fristående
gymnasieskolor har varje lärare en dator.
Precis som för grundskolan och gymnasieskolan har antalet lärare per
dator varit oförändrat i komvux de senaste två åren, 2 lärare per dator.
Tillgång till e-post
I kommunala grundskolor har 39 procent av eleverna och 66 procent av
lärarna tillgång till e-post. I kommunala gymnasieskolor är motsvarande
siffror 60 respektive 84 procent. För komvux uppgår tillgången till e-post
till ca 30 procent (räknat på heltidsstuderande).
Kommunernas IT-strategier
Sedan 1995 har andelen huvudmän som uppger att de har någon IT-plan
ökat kraftigt. Inom kommunal grundskola, gymnasieskola, komvux och
särskola svarar nu två tredjedelar eller fler att de har plan. Av friskolorna
har mindre är en tredjedel egna IT-planer.
ITiS
Den nationella satsningen på IT i skolan, ITiS, genomförs under tre år,
1999 2001. ITiS omfattar ungdomsskolan, dvs. förskoleklassen,
grundskolan, särskolan, sameskolan, specialskolan och gymnasieskolan.
Regeringens satsning omfattar en förstärkning av skolornas
infrastruktur. Den består av dels ett särskilt statsbidrag för att förbättra
skolornas anslutningar till Internet, dels av insatser som skall bidra till att
alla elever och lärare får en egen e-postadress.
Tyngdpunkten i ITiS-satsningen på kompetensutveckling har
pedagogisk inriktning och omfattar 60 000 lärare i arbetslag. Det
motsvarar 40 procent av lärarkåren i ungdomsskolan. Varje lärare som
deltar i kompetensutvecklingen får disponera en multimediedator. Detta
för att läraren ska nå den förtrogenhet som erfordras för att använda
datorn som såväl ett professionellt redskap som ett pedagogiskt verktyg.
KK stiftelsen
I KK stiftelsens uppdrag att främja en bred användning av IT ligger att
initiera utbildning som når alla åldrar och alla miljöer. KK stiftelsen gör
detta genom att stödja utbildningar där IT blir ett naturligt inslag i
pedagogiken. Stiftelsen bidrar till utveckling och ökad användning av IT-
baserade läromedel och utveckling av den svenska multimedieindustrin.
En viktig uppgift för stiftelsen är att även skapa läromedel som gör att
elever med funktionshinder får tillgång till den nya tekniken. Totalt har
ca 120 miljoner kronor satsats på utveckling av nya läromedel. Stiftelsen
har gett bidrag till såväl kommersiella som icke-kommersiella
läromedelsproducenter. Stiftelsen har givit projektbidrag inom
ungdomsskola, vuxenutbildning och högskola.
Den satsning på IT i ungdomsskolan som stiftelsen inledde år 1995 har
genererat nära hundra pilotprojekt. Stiftelsen samverkar också med
regeringens projekt ITiS och Skolverket för att sprida erfarenheter från
projekten.
Folkbildningen har fått ett särskilt uppdrag att utveckla
distanspedagogik. KK stiftelsen har för detta ändamål avsatt
50 miljoner kronor. Under perioden 1997 1998 bedrev ett 30-tal folk-
högskolor och studieförbund försöksprojekt inom området öppet och
flexibelt lärande med folkbildningsinriktning.
KK stiftelsen har avsatt en ram om totalt 90 miljoner kronor för
utvecklingsinsatser inom folkbildningen åren 1999 2001.
50 miljoner kronor av dessa avser verksamheter kopplade till Distans-
utbildningsmyndigheten (Distum). Andvändningen av resterande
40 miljoner kronor bestäms genom det avtal som slutits mellan KK
stiftelsen och Folkbildningsrådet.
Folkbildningsrådet har mot bakgrund av detta inbjudit folkhögskolor
och studieförbund att ansöka om medel för att öka IT-användningen i
studieförbund och folkhögskolor. I dag pågår verksamhet där man
integrerar IT i den vanliga folkhögskolekursen, studiecirkeln eller
kulturprogrammet. KK stiftelsen har sedan år 1997 bedrivit ett
forskningsprogram inom området IT och lärande, som i dagsläget
rymmer 18 doktorander. År 1999 beslöt KK stiftelsen att utveckla
programmet.
I samarbete med Landstingsförbundet driver KK stiftelsen sedan år
1997 ett FoU-program ITHS IT för hälso- och sjukvård. Programmet
omfattar totalt 150 miljoner kronor och bägge parter satsar
75 miljoner kronor vardera. Utvecklingsarbetet i ett antal projekt drivs i
samarbete med näringslivet, främst inom områdena data, kommunikation
och medicinteknik.
Skoldatanätet
Skoldatanätets syfte är ytterst att utveckla IT-användningen i
undervisningen. Skoldatanätet är en webbplats som ger goda förut-
sättningar för de svenska skolorna att hämta information, publicera eget
material och kommunicera med skolor inom och utom landet. En viktig
roll för Skoldatanätet är att fungera som en mötesplats, att initiera och
driva projekt samt att ge ekonomiskt stöd till ett antal större projekt som
är viktiga ur ett nationellt perspektiv. Skoldatanätet har cirka 20 000
användare per dag, som i genomsnitt hämtar 90 000 sidor. Inom
skoldatanätet öppnades den 24 april 1998 Multimediabyrån. En nätverks-
baserad virtuell organisation med redaktörer spridda över hela landet
placerade på skolor, universitet och kommunala resurscentra. I dag består
byrån av tjänster såsom en Internetbaserad radiostation, ett projekthotell
för samarbete och multimedial Internetpublicering, en multimedietidning,
en cd rom cirkel, ett ljud- och bildarkiv, multimedielänkar, frågelåda och
ett antal idéböcker om att skapa med multimedier. Detta innehåll
förändras, fylls på och utvecklas hela tiden.
Europeiska skoldatanätet (EUN)
Utvecklingen av det europeiska skoldatanätet (EUN) innebär att det
svenska Skoldatanätet kontinuerligt behöver utvecklas och anpassas för
att fungera ihop med de andra europeiska skoldatanäten. Webb-
plattformen utgör navet för EUN, som är ett nätverk av nätverk genom
att det har länkar till de övriga skoldatanäten.
Det nordiska skoldatanätet (Odin)
Det nordiska skoldatanätet Odin grundades i mars 1994. De nationella
skoldatanäten från de nordiska länderna är samlade i ett gemensamt
nordiskt nätverk. I nätverket finns information om skolsamarbete,
skolprojekt och praktisk information som t.ex. stipendier, överens-
kommelser etc. Tack vare likheterna mellan skolsystemen i de nordiska
länderna kan nätanvändarna dra nytta av innehållet i skoldatanäten i
deras grannländer.
Folkbildningsnätet
Enligt 1996 års IT-proposition borde folkbildningen ta på sig viktiga
uppgifter på IT-området till nytta för samhället och folkbildningens egen
verksamhet.
Folkbildningsnätet är öppet för studieförbund, folkhögskolor och andra
folkbildningsorganisationer samt för de personer som är verksamma
inom folkbildningen. Här kan t.ex. studieförbund och folkhögskolor
lägga upp olika slags konferenser med deltagare från hela landet. De
flesta konferenser är begränsade till en viss grupp och stängda för
utomstående. Men där finns också några öppna konferenser som alla har
tillgång till och som alla kan delta i genom att skriva egna inlägg eller
besvara andras.
På Folkbildningsnätet är det möjligt att delta i en studieverksamhet
oberoende av tid och rum.
Kompetensutveckling för lärare
Enligt 1996 års IT-proposition var det viktigaste att ett engagemang och
intresse i alla skolor skapades för IT som ett pedagogiskt verktyg.
För samtliga lärarexamina finns det sedan den 1 januari 1998 målet att
en student, för att få examen, skall ha förmåga att använda dator och
andra informationstekniska hjälpmedel för egen inlärning och kunskap
om hur dessa hjälpmedel kan användas i undervisningen av barn och
ungdom.
IT i högre utbildning, forskning och bibliotek
Enligt 1996 års IT-proposition var det en viktig uppgift för högskolan att
bidra till utvecklingen av den nya tekniken och utbilda dem som skulle
arbeta med IT i framtiden samt främja användningen av IT inom
högskolan och i samhället.
I december 1996 gav regeringen Högskoleverket i uppdrag att fördela
vissa medel till universitet och högskolor för utveckling av IT-
användningen. Uppdraget avsåg att stödja utvecklingen av goda exempel
och modeller för att bibringa lärarstudenter nödvändiga färdigheter i, och
ett kritiskt förhållningssätt till, den nya tekniken. Vidare fick
Högskoleverket i uppdrag att stödja den pedagogiska användningen av IT
inom den högre utbildningen. Högskoleverkets redovisning visar att
resultaten vad gäller IT-användningen i lärarutbildningarna är
svårtolkade, bl.a. därför att många av projekten fortfarande pågår. Ett
framträdande problem tycks vara bristande kunskaper och teknisk
support.
Högskoleverket konstaterar i rapporten Högskoleutbildade tillgång
och efterfrågan, Omvärldsanalys för Högskolan, Arbetsrapport nr 9, att
det sker en omfattande utveckling och förnyelse av IT-utbildningarna
inom den svenska högskolan. Inom det tekniska området kompletterar
nya ämnen såsom informationsteknik och medieteknik de mer
traditionella datateknik och elektroteknik och ett antal tvärvetenskapliga
programutbildningar med stora IT-inslag har tillkommit för att möta
studenternas och arbetsmarknadens efterfrågan.
Den 1 juli 1999 startade Distansutbildningsmyndigheten (Distum) i
Härnösand sin verksamhet. Myndigheten skall främja utveckling och
användning av utbildning på distans inom högskolan och folkbildningen
grundad på informations- och kommunikationsteknik. Vidare skall den
följa distansutbildningens utveckling och medieteknik både i Sverige och
utomlands.
I 1996 års IT-proposition framhöll regeringen att alla studenter borde
ges möjlighet att själva använda datorer och nätverk för att bearbeta,
skapa, kommunicera och söka kunskap och information.
Det svenska universitetsdatornätet SUNET tecknade år 1997 ett
ramavtal med Telenordia som ger alla högskolestudenter tillgång till
Internet under hela studietiden till kostnaden av 62 kronor per kvartal.
Avtalet reglerar också den samtalstaxa som de uppkopplade studenterna
betalar och innebär att uppkopplingen mot Internet alltid motsvarar
kostnaden för ett lokalsamtal.
I 1996 års IT-proposition redogjorde regeringen för sin avsikt att
uppdra åt varje universitet och högskola att redovisa ett
handlingsprogram för användning av IT inom utbildning och forskning. I
Årsrapport för universitetet & högskolor 1997, Högskoleverkets
rapportserie 1998:23 R, redovisas resultatet av en uppföljning av
högskolornas arbete med handlingsplaner/ strategier för användningen av
IT inom utbildning och forskning. Högskoleverket konstaterar att vid
utgången av 1997 hade det stora flertalet högskolor en särskild arbets-
grupp som arbetade med övergripande frågor som rörde IT. Samtliga
högskolor, de konstnärliga och vårdhögskolorna oräknade, hade vid
denna tidpunkt påbörjat arbetet med att ta fram handlingsplaner och en
absolut majoritet hade antagit eller hade för avsikt att under 1998 anta
sådana.
IT-forskning i Sverige
Sveriges utgifter för forskning och utveckling (FoU) var 67 miljarder
kronor år 1997 enligt SCB. Elektronikindustrin stod för 11 miljarder
kronor år 1997, vilket motsvarade en femtedel av de totala FoU-
utgifterna inom företagssektorn. De IT-relaterade tjänsteföretagen
satsade närmare tre miljarder på FoU samma år.
Det är svårt att få en samlad bild av vilka resurser som stat och andra
finansiärer lägger på IT-forskning. Kommunikationsforsknings-
beredningen (KFB) har gjort en genomgång av forskningsprojekt inom
IT-området som finansierats av forskningsråd, sektorsorgan och
stiftelser. Mellan åren 1995 97 satsades 3,2 miljarder kronor i 2 100
projekt, dvs. ca 1 miljard kronor per år. Största finansiär var NUTEK
som stod för 40 procent.
Den största gruppen utförare var universitet och högskola som mottog
70 procent av medlen. Därefter följde forskningsinstitut och företag med
15 respektive 8 procent. Inriktningen på forskningen var huvudsakligen
teknikvetenskaplig (70 procent av medlen) följt av samhällsvetenskaplig
(20 procent). Merparten av projekten avsåg informationsteknik,
elektronik samt data- och systemvetenskap. I analysen identifierades två
profilområden vad gäller tilldelade medel: IT för utbildningsområdet och
produktionsprocesser med hjälp av IT.
NUTEK:s kompetenscentrum
NUTEK:s kompetenscentrum är en ny form för forskningssamarbete
mellan högskola och företag. En grundtanke är att utveckla högskolan i
dess roll som forskningsresurs för näringslivet genom att skapa
forskningsmiljöer där företag deltar aktivt i forskningsverksamheten.
Verksamheten utvecklas och finansieras genom avtal mellan en
högskola, NUTEK och ett antal företag.
Följande sju kompetenscentrum är verksamma inom IT:

ASTEC
Kompetenscentrum ASTEC (Advanced Software Technology) har som
mål att bidra till att höja den tekniska nivån på utveckling av
programvara i Sverige. I centrumet deltar Uppsala universitet och SICS.

CCCD
Centrumets verksamhet fokuseras mot en vision och en sammanhållen
verksamhet uttryckt som "system on a chip". Verksamheten är förlagd till
Lunds universitet

CHACH
En kombination av mikrovågs-millimetervågsteknik, optoelektronik,
supraledande och nanoelektronik det är idén bakom Chalmers centrum
för höghastighetsteknologi, CHACH.

CID
Kompetenscentrum Användarorienterad IT-design, CID, är den svenska
traditionen av ergonomisk och användarorienterad forskning, som
betonar användarnas roll i utvecklingsprocessen, helhetssyn på arbets-
miljön och trepartssamverkan mellan IT-industri, användare och
forskning. CID har knutits till Institutionen för numerisk analys och
datalogi, KTH.

CTT
Talteknik har fått en industriell förankring i Sverige framför allt när det
gäller mångspråkiga text till tal-system. Svenska forskare har sedan
länge en framskjuten position på området. Kompetenscentrum för
talteknik, CTT, är placerat vid institutionen för Tal, musik och hörsel vid
KTH.

ISIS
Centret är inriktat på konstruktion av styr-, övervaknings-och
informationssystem. Viktiga tillämpningsområden är t. ex. styrsystem för
fordon och farkoster. I ISIS samverkar forskargrupper från fordons-
system, reglerteknik, logik/datalogi, tekniska databaser och datorstödd
automation vid Linköpings universitet.

PSCI
Kompetenscentrum PSCI arbetar med frågor som rör tekniskt
vetenskapliga beräkningar. PCSI är placerat vid KTH, med en del av
verksamheten vid Uppsala universitet.
Industriforskningsinstituten
Industriforskningsinstituten i Sverige fungerar självständigt eller i
inbördes samarbete, i syfte att öka industrins konkurrenskraft. Instituten
samverkar i hög grad med högskolan och dess forskning i syfte att
påskynda industriell utveckling.
NUTEK finansierar 18 industriforskningsinstitut. Instituten bedriver
avtalsbunden och projektstyrd forskning på ca 250 miljoner kronor
årligen. Inom IT-området är följande institut aktiva, Institutet för
mikroelektronik, ACREO, Swedish Institute for Computer Science,
SICS, IMT och Svenska institutet för systemutveckling, SISU. Dessutom
är Institutet för verkstadsteknisk forskning, IVF, aktiva inom IT-
tillämpningar i verkstadsindustrin.
Institutet för Mikroelektronik i Göteborg (IMEGO)
IMEGO AB, Institutet för Mikroelektronik i Göteborg startades i
januari 1999. Imego skall som nationellt forskningsinstitut tillvarata
affärsmöjligheter i teknikens framkant, där företag, högskolor och institut
samverkar i projektform kring de senaste landvinningarna kring
mikroelektronik, mikromekanik och framförallt sensorsystem. En av
hörnstenarna är snabb framtagning av kiselbaserade sensorprototyper i
system, utvecklade i kommersiella processer. Institutet består i dag av
16 personer huvudsakligen högt kvalificerade tekniker inom området.
Verksamheten bedrivs i lokaler i Chalmersområdet. Investerings-
prognosen under 1999 är 11 miljoner kr. i avancerad teknisk utrustning.
Omslutningen första året beräknas till 18 miljoner kr. Under verksam-
hetens första år har ett brett nätverk skapats, ett flertal lyckade externt
finansierade projekt genomförts och en modern IT-baserad inre struktur
skapats i företaget.
Interactive Institute
The Interactive Institute är ett oberoende tvärvetenskapligt forsknings-
institut startat med finansiering av Stiftelsen för Strategisk Forskning.
Det samverkar såväl med högskola/universitet som med företag,
organisationer och myndigheter. Forskningsområdet är stort, här ingår
allt från framtidens boende och arbetsmiljöer, kreativa mötesplatser via
IT och demokrati, åldringsvård och handikappade och e-handel till
lärande. Forskningen tar sin utgångspunkt i arbete med innehåll och
användarvänlighet och sätter människans behov i fokus .
Arbetet är upplagt i ett nätverk av studior lokaliserade på olika platser.
Vid varje studio, som har en speciell inriktning, arbetar personer från
högskola tillsammans med ungdomar direkt från gymnasium, frilansande
konstnärer, personer från näringsliv m.m. Forskningsresultaten ska
resultera i att nya produkter och nya företag startas, så att institutets
partners får underlag för produktutveckling och nytänkande inom sina
näringar.
Svenska universitets datanätet (SUNET)
Enligt 1996 års IT-proposition var Svenska universitetsdatanätet
(SUNET) en nationell tillgång som borde kunna utnyttjas av ännu fler,
t.ex. inom hela biblioteksväsendet.
Sedan oktober 1998 driver Högskoleverket söktjänsten SAFARI
(Spridning Av Forskningsinformation till Allmänheten öveR Internet)
som finns på adressen http://safari.hsv.se. Såväl innehållet i SAFARI
som användandet av söktjänsten växer successivt. I slutet av år 1999
hade 44 organisationer gjort omkring 7500 webbsidor med information
om aktuell forskning tillgängliga i systemet. En knapp tredjedel av dessa
webbsidor vänder sig till målgruppen allmänhet och skola, vilket gör
Sverige unikt i sättet att försöka nå ut med forkning till allmänheten via
Internet. Det nationella systemet för forskningsinformation har väckt
positiv uppmärksamhet inte bara i Sverige utan även i bl.a. Norden, EU
och USA. Antalet dagliga besök i SAFARI är i dag drygt 400, vilket är
mer än dubbelt så mycket som för ett år sedan.
Förbindelsen till USA är central för de nordiska länderna och i januari
1999 uppgraderades NORDUnets USA-förbindelse till 310 Mbit/s. Tack
vare de nordiska ländernas framstående position som IT-användare har
också NORDUnet som första icke-amerikanska nät tecknat ett avtal med
det amerikanska konsortiet Internet 2. Nordiska universitet kommer
därigenom att kunna samarbeta med amerikanska universitet kring
utvecklingen av tillämpningar för Internet.
Forskningsinformation
Enligt 1996 års IT-proposition behövdes en samordning för att bl.a.
säkerställa att IT-baserad forskningsinformation riktad till allmänhet och
utbildningsväsende blev nationellt heltäckande
Regeringen gav i november 1996 Högskoleverket i uppdrag att
samordna ett system för forskningsinformation på Internet som skulle
vara i drift i slutet av år 1998. Samtidigt har universitet och högskolor
haft i uppdrag att utveckla system för forskningsinformation på Internet
anpassat till Högskoleverkets uppdrag. Syftet är att det skall vara lätt för
olika målgrupper, t.ex. skola, företag, myndigheter, studenter och
forskarsamhälle, att snabbt hitta information om den forskning som
bedrivs vid universitet och högskolor. Högskoleverket redovisade sitt
ursprungliga uppdrag i december 1998 (Högskoleverket 1998:35R) och
de flesta universitet och högskolor redovisade sina respektive arbeten till
regeringen den 10 maj 1999.
Sedan oktober 1998 driver Högskoleverket på Internet söktjänsten
Safari (spridning av forskningsinformation till allmänheten över Internet)
som finns på http://www.safari.hsv.se. Därtill har 34 organisationer gjort
över 6 000 sidor med information om aktuell forskning tillgängliga,
varav en tredjedel på svenska. Sammanlagt finns över 1 500 sidor inom
alla ämnesområden som vänder sig till målgruppen allmänhet och skola,
vilket gör Sverige unikt i sättet att försöka nå ut med forskning till
allmänheten via Internet. Det nationella systemet för forsknings-
information har dagligen över 200 besök och har väckt positiv
uppmärksamhet i bl.a. Norden, EU och USA.
Bibliotekssystemet LIBRIS
Enligt 1996 års IT-proposition behövde bibliotekssystemet LIBRIS
moderniseras och göras mer användarvänligt. Bibliotekssystemet måste
kunna utnyttjas av läns- och folkbiblioteken i syfte att öka
tillgängligheten till biblioteksinformation runt om i landet.
Kungliga biblioteket ansvarar för LIBRIS och har haft regeringens
uppdrag att under åren 1997-1999 omforma systemet till en bred
nationell informationsresurs i modern teknisk miljö. Breddningen
innebär bl.a. att fler bibliotek (t.ex. folkbibliotek) inbjuds att delta i
samarbetet samt att andra typer av databaser blir allmänt tillgängliga.
Våren 1997 lanserades möjligheten att söka i LIBRIS via en webbplats,
en tjänst som har fått många användare, inte minst bland forskare och
studenter. Sökningarna uppgår i dag till ca 80 000 per dag. Under en
enskild vecka visade mätningar att sökningarna härstammar från ca
14 000 unika datoradresser (IP-nummer).
Forskning och utvecklingsverksamhet
Enligt 1996 års IT-proposition var forsknings- och utvecklings-
verksamheten inom IT-området alltför teknikdriven. Utvecklingen borde
i högre grad styras utifrån ett användarperspektiv.
KFB har sedan år 1993 ett ansvar för att studera vilka effekter IT-
användningen får ur samhällsekonomisk, regional, social och juridisk
synvinkel. KFB skall här också skapa en handlingsberedskap för frågor
som inte kan förutses i dag och ta ett långsiktigt ansvar för att gränszoner
mellan olika ämnesområden befolkas. I genomsnitt har KFB satsat ca
35 miljoner kronor per år på denna forskning. KFB fokuserar nu på ett
nytt forskningsområde användarperspektiv i teknikutveckling som
bedöms bli av central betydelse i den tillväxt- och mognadsprocess som
IT-samhället genomgår.
Bland KFB:s övriga större forskningsområden inom IT finns;
telematikens betydelse för strukturomvandling av branscher och inverkan
på samhället, analys av nya mönster och företagande som skapas av IT.
Elektronisk handel och frågor om priskonkurrens samt olika aspekter på
Internet är högaktuella forskningsområden. Faktorer som påverkar
resbeteende och lokalisering i informationssamhället och om IT kan
minska företagens resande är också viktiga forskningsfrågor för FBK.
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har sedan
mitten av 1980 talet avsatt särskilda medel för humanistisk-
samhällsvetenskaplig grundforskning som på olika sätt anknyter till
informationsteknologins utveckling och användning. Programmet
Människa, Samhälle, IT inleddes 1997 och kommer att fortgå i första
hand till och med år 2002. Det vänder sig till forskare med IT-relaterad
inriktning inom HSFR:s hela intresseområde.
Tillgänglighet och samhällets informationsförsörjning
Enligt 1996 års IT-proposition borde det vara en huvuduppgift för staten
att medverka till utvecklingen av en grundläggande informations-
infrastruktur som svarar mot medborgarnas och näringslivets behov.
Samhällets informationsförsörjning måste enligt propositionen bygga på
en effektiv, tillförlitlig och allmänt tillgängliga informationsinfrastruktur.
Med infrastruktur avsågs såväl teknisk infrastruktur som gemensamt
tillgänglig information och program m.m., varför beskrivningen av
utvecklingen delas upp på dessa två delar.
Teknisk infrastruktur
Utvecklingen av infrastrukturen
Enligt 1996 års IT-proposition borde politiska fastställda mål, ramar och
riktlinjer för hur samhällets kommunikations- och informationssystem i
stort skall fungera förenas med valfrihet för användarna och med en
marknadsmässig utveckling av nät, tillämpningar och tjänster.
Under tidsperioden från den förra IT-propositionen har en mycket stor
expansion skett på data- och telekomsektorn i allmänhet. De största för-
ändringarna är dels Internets genomslag som ett allmänt
kommunikationssätt för såväl företag som hushåll, dels att telefonin
kommit att övergå till att bli alltmer mobil. En branschglidning mellan
tele-, data- och mediesektorerna har inletts under perioden.
Antalet teleoperatörer har ökat starkt under perioden 1995 1999. Det
fanns vid periodens början ca 15 tillståndshavare, varvid vissa dock hade
flera tillstånd. Under perioden har anmälningsplikt införts. Vid utgången
av år 1999 hade 18 företag tillstånd att driva televerksamhet. Därutöver
fanns ca. 140 olika företag som anmält en eller flera televerksamheter till
PTS. I vissa fall har den anmälda verksamheten en ytterst ringa
omfattning eller har överhuvudtaget inte kommit igång. Ungefär 70
företag har anmält att de tillhandahåller eller tillhandahålla telefonitjänst
och ca. 100 företag har anmält verksamhet som består i upplåtelse av
nätkapacitet. För mobila teletjänster finns ca. 15 företag anmälda och för
annan teletjänst som kräver nummerkapacitet finns ca. 40 företag
anmälda.
Det telepolitiska målet att var och en skall få möjlighet att från sin
stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja
telefonitjänst till ett rimligt pris inom ett allmänt tillgängligt telenät
Universal Service Obligation (USO) var uppfyllt redan vid tiden för den
förra IT-propositionen. Enligt mobiloperatörerna omfattas i dag mer än
95 procent av Sveriges befolkning av mobiltelenätens (f.n. 5 nät)
täckningsområden. Det finns således i dag ett flertal fasta nät och fem nät
för mobila taltelefonitjänster, som också medger överföring av
telefaxmeddelanden och datakommunikation via låghastighetsmodem.
Antalet abonnenter för mobiltelefoni har ökat från 1 500 000 till
4 600 000 mellan åren 1995 och 1999.
Tillväxten av antalet abonnenter för uppringd access (inkl. Integrated
Services Digital Network, ISDN) till Internet i Sverige har under
perioden 1995 1999 ökat från 50 000 till över 1 500 000. Därtill kommer
ökningen för andra accessformer som förhyrd förbindelse m.m.
Utbyggnad av s.k. nationella knutpunkter har ägt rum under perioden.
Trafiken vid knutpunkten i Stockholm uppgår f.n. till ca 300 Mbit/s i
medeltal under ett vardagsdygn.
Under perioden har en kraftig utveckling skett i stomnäten och den
fiberoptiska tekniken och multiplexeringstekniken har utvecklats snabbt.
Framförallt Telia, Banverket och Svenska Kraftnät har byggt ut
kapaciteten i stomnätet (kabelnätet). Nya operatörer har också börjat
bygga ut stomnät, t.ex. Utfors. Även på radiosidan har det skett en snabb
utveckling av kapacitetsutvecklingen.
Utbyggnaden av de kommunala stadsnäten har under perioden tagit
fart. Stokab i Stockholm har svarat för den allra största utbyggnaden men
utbyggnad av stadsnäten har även skett i många andra kommuner.
I accessnätet har för högre kapacitet än vad PSTN (vanlig telefoni)
erbjuder ISDN marknadsförts längst. På senare tid har även ADSL börjat
tillhandahållas till allmänheten. Företagen har förutom ISDN i allmänhet
varit hänvisade till förhyrda förbindelser för anslutningen till Internet och
andra datanät. Kabel-TV fanns utbyggd i stora delar redan före förra IT-
propositionen. I många fall måste näten för kabel-TV byggas om för att
också kunna användas inom teletrafik. När så väl skett erbjuds tillgång
till starkt ökad överföringskapacitet för telekommunikation. Sådan
uppgradering har börjat ske. På senaste tid har också accessnät i form av
lokala datanät (LAN) börjat byggas ut av bl.a. Bredbandsbolaget och
Telia.
Minutpriserna för fastelefoni har gått ner under perioden avseende
såväl när-som fjärrsamtal. Priset för att använda mobiltelefonin har inte
sjunkit så mycket som skulle ha kunnat förväntas. För privata abonnenter
har det varit i stort sett oförändrade priser under perioden. Priserna för
abonnemang för Internet har stadigt gått ner under perioden. Priserna för
nätkapacitet och samtrafik har också gått ner under perioden.
Förval och nummerportabilitet har införts under perioden, vilket har
gett större valfrihet för abonnenterna.
Tillväxten i fråga om tele- och datatjänster av traditionellt slag får
därmed anses hittills i huvudsak tillgodose samhällets och enskildas
behov. Ny teknik för informationskommunikation har emellertid växt
fram under perioden. Arbete med att tillgodose samhällets och enskildas
behov att utnyttja denna utveckling pågår.
Digitala TV-sändningar över marknätet inleddes under första halvåret
1999. För närvarande pågår sändningar i fem regioner med ungefär halva
Sveriges befolkning. Digitala ljudradiosändningar pågår sedan hösten
1995.
Sambandet mellan IT och fysiska transporter
Enligt 1996 års IT-proposition innefattade kommunikationspolitiken att
det skedde en integrerad utveckling av IT/telekommunikationer och
fysiska transporter för att lösa samhällets kommunikationsbehov.
Det i propositionen behandlade sambandet mellan utvecklingen av
informationsteknik och fysiska transporter är komplicerat och endast
delvis belyst genom forskning. IT kan i vissa situationer ersätta fysiska
transporter, medan det i andra fall kan vara så att mer användning av IT
leder till ökat behov av transporter. Nettoeffekten är svår att avgöra,
särskilt på samhällsnivå och i ett längre tidsperspektiv.
Frågan om vad informationstekniken betyder för resandet och
transportbehovet togs upp i Kommunikationskommitténs slutbetänkande
(SOU 1997:35, kap. 18 och 19). Kommittén konstaterade att det finns
olika uppfattningar om vilken betydelse informationstekniken har för
transportsektorn. En ökad användning av IT inom företag och
organisationer kan bl.a. leda till förenklade kontakter mellan personer
och till telependling. Behovet av att resa kan därmed minska. IT kan
emellertid också leda till att det knyts fler kontakter eller att människor
får mer tid över för t.ex. fritidsresor. Resandet kan därmed öka.
Kommittén ansåg att det av transportskäl kunde finnas motiv för att
stimulera distansarbete. Detta kunde göras exempelvis genom att
regeringen uppmanar offentliga myndigheter och organisationer att så
långt som möjligt underlätta distansarbete för sina anställda. Det finns
inga tillgängliga uppgifter som visar i vilken mån sådana åtgärder har
vidtagits.
När det gäller godstransporter ger informationsteknik möjlighet till
effektiviseringar. Det är dock långt ifrån säkert att den utnyttjas för att
minska transportarbetet. Det kan lika gärna bli tvärtom. IT gör
transporterna billigare och det blir lättare att erbjuda snabba och
frekventa transporter. Genom den statistikinsamling som Statens institut
för kommunikationsanalys (SIKA) gör finns det viss möjlighet att belysa
utvecklingen av IT och av olika former av transporter samt resmönster.
Fortfarande saknas dock exempel där man kan peka på att det skett en
integrerad utveckling av IT/telekommunikationer och fysiska transporter
för att lösa samhällets kommunikationsbehov.
Flexibel infrastruktur
Enligt 1996 års IT-proposition borde kommunikationspolitiken inriktas
mot att främja en god IT-användning genom att det säkerställdes att
infrastrukturen utvecklades till väl fungerande allmänna plattformar för
att stödja produktion, konsumtion, rekreation m.m. och utveckling av nya
tjänster. Målet var att skapa flexibilitet och frihet i tillämpningarna.
De angivna målen har till stor del förverkligats genom marknadens
försorg. Genom avreglering har antalet operatörer mångfaldigats. Flera
av dessa har byggt ut framför allt egna stamnät men i vissa fall också
accessnät. Internettrafiken har ökat och ökar i det närmaste exponentiellt,
driven av framför allt webbteknik. E-post har visserligen expanderat i
antalet användare men inte bidragit i samma höga grad till trafik-
utvecklingen. Accesstekniken har utvecklats något genom snabbare
modem och utbyggnad av ISDN men ligger i allt väsentligt kvar på
relativt låga hastigheter (smalband).
I dag är Internetinfrastrukturen underdimensionerad i förhållande till
de tjänster som finns att tillgå. Den ökade Internet-trafiken lägger
flaskhalsar i nätet. Detta gäller internationellt, medan framkomligheten i
den svenska delen är fortfarande bättre än i övriga världen, samtidigt som
en stor del av trafiken dock är internationell. Vidare har man hittills bara
använt nätet för s.k. asynkron trafik (text och data) som inte ställer krav
på tidsfördröjningar.
Nätfrågorna har belysts i två utredningar publicerade under 1999,
nämligen IT-infrastrukturutredningens betänkande Bredband för tillväxt i
hela landet (SOU 1999:85), och IT kommissionens rapport från en
hearing Framtidssäker IT-infrastruktur för Sverige (SOU 1999:134).
Båda dessa dokument utgick från en situation med stor efterfrågan på
bredbandstjänster. För att klara den framtida trafiktillväxten betonades i
IT-kommissionens betänkande behovet av en finmaskig IT-infrastruktur
baserad på optisk fiber, liksom behovet av en grundtjänst från Internet-
operatörer som uppfyller specificerad kvalitet. En sådan grundtjänst
måste utarbetas centralt i en teknisk specifikation. IT-infrastruktur-
utredningen föreslog en stegvis utbyggnad av ett allmänt tillgängligt
bredbandsnät med statlig medfinansiering i de glest befolkade delarna av
landet, men specificerade inte närmare den tekniska utformningen.
Ännu så länge har dock bredbandstjänster, som ställer högre kvalitets-
krav och kräver momentant högre kapacitet (överföringshastighet) än
som finns i dagens nät, inte slagit igenom. Detta kan naturligtvis ses som
en effekt av bristande utbyggnad av infrastrukturen. Samtidigt finns det
en stor potential i dessa tjänster, inte minst för näringslivet, offentlig
förvaltning, skola och vård. Utvecklingen av dagens nät är till stora delar
ett resultat av marknadskrafterna. Staten har bidragit till infrastrukturen
t.ex. genom beslut om digital-TV samt genom insatser för att sprida IT-
användningen till hushåll (genom personaldatorreformen) och till
näringslivet, särskilt småföretagen. Därutöver har demonstration,
experiment och forskning om mer avancerade tjänster skett via program
inom främst NUTEK och KFB, i samarbete med motsvarande EU-
program.
Ett stort antal EU-program har bidragit till tjänsteutvecklingen. Bland
dessa kan nämnas ACTS (Advanced Communication Technologies and
Services) och Telematik. Vidare har tjänsteuteckling varit huvud-
aktiviteten inom TEN-Telecom (TEN står för TransEuropean Networks).
För att tillhandahålla infrastrukturen för experiment och demonstration
används konceptet National Hosts. Tanken var att ställa respektive
medlemsstaters icke-kommersiella nät, testplattformar och laboratorier
till förfogande för hela gemenskapen i avsikt att
- stimulera användning av ny infrastruktur och nya tjänster,
- utvärdera ny avancerad telekommunikationsteknik och tjänster,
- minska kostnaderna genom att dela investeringar,
- dela med sig av erfarenheter och resultat.
Den svenska National Host-organisationen har varit lokaliserad till
SICS med finansiering från NUTEK och KFB. Den har kunnat erbjuda, i
samarbete med företagen inklusive Ericsson, Telia, Teracom, ett antal
avancerade plattformar som Scandinavian Gigabit Network (numera
nedlagd), VITI (The National Virtual Institute), NORDUnet, SUNET,
Denet (Distributed Environments Network), Sweden-Silicon Valley
Link, Resource Net Ronneby, DAB Service Experimental Platform. Ett
stort antal projekt med både svenska och utländska deltagare har bedrivit
tjänsteexperiment och demonstrationer på dessa plattformar. Dessa har
framförallt syftat till demonstration och utvärdering av avancerad teknik,
som inte gäller bred användning. Den svenska modellen för National
Host med staten som finansiär av en central koordinerande instans och
frivlliga insatser av företagen har stått som förebild för andra National
Hosts. Konceptet har inte förts vidare i femte ramprogrammet men
många länder fortsätter på egen hand. Kunskapen om nya avancerade
tjänster och plattformar för dessa har ökat och tekniken har utvecklats,
men tjänsternas affärsmässighet och allmänna acceptans är fortfarande
långt ifrån klarlagd.
Statsmakternas teknikneutralitet
Det vore, enligt 1996 års IT-proposition, olämpligt för statsmakterna att
låsa fast sig i bestämda uppfattningar om vilken teknik som skulle
utnyttjas för att stödja olika funktioner och tjänster. Staten borde inte ta
ställning till utbyggnaden av specifika överföringstekniker som t.ex.
ISDN.
Målet om teknikneutralitet avsåg de förädlade funktioner (tjänsterna)
som realiseras utgående från ett fysiskt överföringsmedium som
kopparkabel eller fiberoptiska kablar.
ISDN (liksom PSTN, dvs. telefonnätet) kan ses som ett logiskt telenät
med gemensamma stationer och system för drift och underhåll. ISDN har
(liksom PSTN) egna planer för debitering-, nummer- och transmissions-
plan. Stationerna i ISDN kan delas in i lokalstation, förmedlingsstation
och internationell station (precis som för PSTN). Således är det vid ISDN
fråga om en förädlad tjänst som bygger på transmission över den fysiska
kabeln.
Staten har inte tagit ställning till vilken teknik som ska användas på
transmissionsnivå i ett IP-nät, exempelvis SDH, ATM eller DTM, lika
lite som man tagit ställning för ISDN.
Grundläggande informationstjänster
Ett nytt offentligt rättsinformationssystem
Offentliga rättsdatabaser med grundläggande information om den
svenska lagstiftningsprocessen och svenska rättskällor borde, enligt 1996
års IT-proposition på sikt tillhandahållas utan särskilda avgifter.
Hösten 1996 överlämnade IT kommissionen en skrivelse till
regeringen med förslag till åtgärder för att få till stånd en aktiv spridning
av rättsinformation med hjälp av informationsteknik. Kommissionen
ansåg att det allmänna har ett ansvar för att grundläggande
rättsinformation förmedlas elektroniskt. Med anledning av bl.a.
kommissionens skrivelse tillsatte regeringen under hösten 1996 en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att lämna förslag till ett
nytt rättsinformationssystem. I arbetsgruppen ingick, förutom företrädare
för olika departement, representanter från riksdagen (Riksdagens
förvaltningskontor) och Statskontoret. Arbetsgruppen avslutade sitt
arbete i februari 1998 och presenterade sina överväganden och förslag i
departementspromemorian Ett offentligt rättsinformationssystem
(Ds 1998:10). Promemorian remitterades till ett 70 tal instanser och fick
sammantaget ett mycket positivt mottagande. Med ledning av förslaget i
promemorian och remissvaren beslutade regeringen i mars år 1999 att det
skall byggas upp ett nytt offentligt rättsinformationssystem. Systemet
regleras i rättsinformationsförordningen (SFS 1999:175). Det
huvudsakliga innehållet i denna har presenterats för riksdagen i
skrivelsen Ett nytt offentligt rättsinformationssystem (skr. 1998/99:17).
Rättsinformationssystemet skall innehålla information om allt från
lagarnas förarbeten till rättspraxis från såväl domstolar som myndigheter.
Föreskrifter från centrala och regionala myndigheter skall ingå. En viktig
bestämmelse i förordningen, inte minst ur ett demokratiskt perspektiv, är
att större delen av informationen skall tillhandahållas utan avgifter.
Varje offentligt organ som deltar i systemet skall ansvara för att
informationen sprids elektroniskt, att den är korrekt och att den är
aktuell. Det betyder att informationen kommer att finnas i ett stort antal
databaser runt om i landet. Innehållet i systemet skall dock med
teknikens hjälp finnas tillgängligt för användarna på ett enhetligt och
samlat sätt. All information i systemet skall finnas tillgänglig via en
gemensam ingångssida på Internet. Det skall vara möjligt att göra
fritextsökningar och strukturerade sökningar över hela systemet
samtidigt. Det skall vidare finnas goda länkningsmöjligheter.
I skrivelsen Ett nytt offentligt rättsinformationssystem har regeringen
redovisat de grundläggande tankarna bakom representationen i det råd
inom Regeringskansliet som finns för planering och samordning av det
nya systemet. Utgångspunkten är att rådet skall bestå av representanter
för den som bidrar med information till systemet. Någon rättvis
representation för användarna har inte ansetts möjlig att åstadkomma i
rådet. De intressen som finns hos den breda kåren av olika användare
tillgodoses i stället genom den skyldighet som finns enligt förordningen
att hålla årliga användarmöten. De som bör bjudas in till dessa
användarmöten är bl.a. domstolar, skolor, universitet, advokater, IT-
företag och Stiftelsen för rättsinformation.
När kan man använda det nya systemet?
Uppbyggnaden av det nya systemet kommer att genomföras i olika steg. I
ett första steg, som skall vara slutfört den 1 juli 2000, skall all
information som skall ingå i systemet göras tillgängligt via den centrala
webbplatsen. En testversion, som omfattar större delen av den
information som skall ingå, finns på webben under adressen
http://www.lagrummet.gov.se. I ett andra steg skall informationen
integreras så att det går att göra strukturerade sökningar över hela
systemet samtidigt.
Ett råd för planering och samordning
För att ett system med så många deltagande myndigheter skall fungera
behövs någon form av central samordning och ledningsfunktion. För att
åstadkomma detta har det inrättats ett råd inom Regeringskansliet, som är
den samordnande myndigheten, med representation för de deltagande
myndigheterna.
Förutom Regeringskansliet ingår Domstolsverket och Statskontoret
som permanenta representanter. Ytterligare fem myndigheter under
regeringen ingår i rådet för viss begränsad tid. Dessa är fram till den
30 juni 2001 Post- och telestyrelsen, Riksskatteverket, Riksarkivet,
Konsumentverket och Fiskeriverket. I rådet finns också riksdagen
representerad.
Förutom sin rådgivande funktion har rådet möjlighet att fatta vissa
beslut som blir bindande för de deltagande myndigheterna.
SverigeDirekt
Toppledarforum har tagit fram en handbok och rapport om hur offentliga
förvaltningen bör använda Internet för att sprida samhällsinformation. Ett
förslag som har genomförts är SverigeDirekt. Där en gemensam
ingångssida för den offentliga förvaltningen till vilken länkar skapats.
Syftet är att medborgarna på ett enkelt sätt skall hitta information som
önskas. SverigeDirekt drivs som ett projekt i samarbete mellan
Regeringskansliet, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och
riksdagen. Adressen är http://www.sverigedirekt.riksdagen.se.
Offentliga grunddatabaser
Enligt 1996 års IT-proposition borde tillgängligheten till och kvaliteten i
offentliga grunddatabaser förbättras. Enhetliga principer för prissättning
av offentliga informationstjänster skulle utformas. Riktlinjer för vilka
grundläggande data staten och kommunerna skulle svara för samt
principer för finansiering av investeringar och drift av grunddatabaser
skulle vidareutvecklas.
Första lägesrapporten (skr. 1996/97:19)
Hänvisning gjordes till Grunddatabasutredningen tillsatt den
30 maj 1996. Utredningen skulle bl.a. överväga hur databasernas
tillgänglighet, service och kvalitet skulle förbättras samtidigt som
uppgiftslämnandet effektiviserades och samhällskostnaderna minskade. I
utredningen ingick även att beakta Riksrevisionsverkets rapport om
prissättningsprinciper (RRV 1995:64).
Andra lägesrapporten (skr. 1998/99:2)
Här hänvisades till Grunddatabasutredningens förslag om reglering av
ansvar och definition avseende grunddata för centrala person-, företags-
och fastighetsdata m.m. samt till regeringens proposition Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136 se nedan).
Regeringen meddelade att man avsåg att initiera olika insatser inom
Regeringskansliet för att komma vidare i frågan.
Riktlinjer angivna i regeringens proposition 1997/98:136 avseende
grunddata
Grunddata bör ges en definition som omfattar offentlig information av
vikt för samhällets effektivitet och med bred användning. En ytterligare
precisering av den typ av uppgifter som bör hänföras till grunddata görs.
Eventuellt författningsstöd inriktas på de databaser som innehåller
grunddata. dvs. regeringen ansåg att den definition som Grunddatabas-
utredningen gjort borde breddas. Vidare borde eventuella behov av
ytterligare reglering av grunddata införas i berörda författningar i stället
för i en särskild författning.
Samordning av grunddata behövs på olika nivåer. Gemensamma frågor
kring krav på teknik, säkerhet och kvalitet är en myndighetsuppgift.
Myndighetsuppgifterna behöver preciseras ytterligare och lämplig
myndighet utses.
En enhetlig princip för myndigheternas uttag av avgifter för att i
elektronisk form tillhandahålla begärda uppgifter införs. Avgiften bör
endast grundas på kostnaden att ta fram och distribuera uppgifterna.
Regeringen ansåg vidare att principen borde komma till klart uttryck i
avgiftsförordningen samt att RRV borde ges i uppdrag att ta fram ett
underlag för beräkning av de kostnader som får täckas.
Det aktuella läget
Ovan har den utveckling i flera steg, som lett fram till det nuvarande
läget, beskrivits. Förra året fick en arbetsgrupp i uppdrag att analysera
det allmännas ansvar för spridning av basinformation från den offentliga
sektorn (Ju99/2144/F). Uppdraget omfattar en inventering och analys av
det omfattande utredningsunderlag som finns kring frågor som rör
basinformation. Analysen skall utvisa om det finns ett tillräckligt
beslutsunderlag i de frågor som kräver ställningstagande. Om så inte är
fallet skall förslag lämnas till hur ett beredningsunderlag bör skapas i
dessa delar. Utredningsuppdraget skall avrapporteras under våren 2000.
ESV har på regeringens uppdrag tagit fram en rapport (ESV 1999:6)
med underlag för beräkning av kostnader för tillhandahållande av
elektronisk information. I rapporten klargörs vad som avses med
uttagskostnad samt ges exempel på hur myndigheterna kan beräkna olika
kostnader. Vidare diskuteras frågan om när en myndighet bör
tillhandahålla information avgiftsfritt. ESV håller nu på att utforma en
handledning med råd och exempel på hur myndigheter bör hantera olika
prissättningssituationer.
Geografisk informationsteknik
Sverige hade enligt 1996 års IT-proposition unika förutsättningar inom
geografisk informationsteknik som borde tas till vara för att stödja
utvecklingen av nya tillämpningar och tjänster. Arbetet med att föra över
de konventionella allmänna kartorna till digital form borde bedrivas så
snabbt som möjligt. Stat och kommun borde i samverkan bygga upp den
digitala fastighetsregisterkartan på sådant sätt att den finns i digital form
så långt som möjligt före år 2000. Sveriges nationalatlas var en
betydande tillgång och den digitala versionen borde vidareutvecklas.
Mål angivet i första lägesrapporten (skr. 1996/97:19)
Geografisk informationsteknik borde på ett så effektivt sätt som möjligt
utnyttjas inom samhällsplanering, forskning, utbildning och närings-
politik.
Mål angivet i andra lägesrapporten (skr. 1998/99:2)
Geografisk information borde på ett så effektivt sätt som möjligt
utnyttjas i samhället. Lägesfaktorn var en av samhällets viktigaste
samordningsnycklar.
Det aktuella läget
Geografisk informationsteknik är en viktig del i utvecklingen mot
informations- och kunskapssamhället. Geografiska data kan hanteras för
analyser i s.k. geografiska informationssystem (GIS), vilket ger
förutsättningar för en mer rationell hantering av ärenden inom olika
samhällssektorer bl.a. samhällsplanering, räddningstjänst, miljööver-
vakning, transportplanering och försvar. Informationen används också i
ökande utsträckning inom den privata sektorn, bl.a. inom bank- och
kreditväsendet, jord- och skogsbruket, åkerinäringen och turismen.
Regeringen har initierat en särskild satsning för att stimulera en ökad
användning av geografiska data och informationssystem inom den
offentliga sektorn (prop. 1998/99:1 utg.omr. 18, bet. 1998/99:BoU1,
rskr. 1998/99:59). Satsningen omfattar sammanlagt 28 miljoner kronor
under åren 1999 till 2001. Satsningen avser bl.a. breddutbildning i
geografiska informationssystem mot området samhällsplanering riktad
till främst länsstyrelser och kommuner. Satsningen görs med sikte på ett
teknikskifte som innebär möjligheter att effektivisera verksamheten, höja
kvaliteten och utveckla processerna för att bl.a. skapa förutsättningar för
ett större demokratiskt inflytande.
För att underlätta användningen av geografisk informationsteknik och
användningen av satellitteknik bedrivs sedan år 1995, enligt en tioårig
plan, arbete med geodetiska referenssystem. I den berörda satsningen
från regeringen finns en intensifiering av det grundläggande
standardiseringsarbetet med geografiska data vilket underlättar en bred
användning. Lantmäteriverket och Svenska Kommunförbundet arbetar
med att utveckla ett gemensamt gränssnitt för överföring av geografisk
information mellan staten och kommunerna.
Regeringen har den 2 december 1999 överlämnat till riksdagen
propositionen Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden
(prop. 1999/2000:39). Propositionen innehåller förslag till en ny
författningsreglering för registrering av fastigheter. Det nuvarande
fastighetsdatasystemet förelås benämnas fastighetsregister och bestå av
två delar, en allmän del och en inskrivningsdel. Fastighetsregistret skall
också innehålla en adressdel, en byggnadsdel och en taxerings-
uppgiftsdel. Fastighetsregistrets primära syfte skall vara att ge
offentlighet till den information som ingår i registret. I förslaget anges
vissa begränsningar för användningen som är nödvändiga av integritets-
och säkerhetsskäl. Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
Förslaget bygger på betänkandet Fastighetsdataregister (SOU 1997:3)
och departementspremorian Registrering av fastighetsrättsliga
förhållanden (DS 1998:25).
Produktion av geografiska data
En förutsättning för användning av geografisk informationsteknik är att
det finns geografiska data i digital form. Produktion av landskaps- och
fastighetsinformation sker vid Lantmäteriverket med utgångspunkt i den
nioåriga plan som riksdagen beslutade år 1994 (prop. 1993/94:100,
bil. 15, bet. 1993/94:BoU10, rskr. 1993/94:185) vilket innebär att denna
information i princip skall byggas upp med sikte på slutförande år 2003.
Under år 1998 har färdigställts en rikstäckande förenklad databas för den
ekonomiska kartan och den digitala fastighetsregisterkartan vad avser
fastighetsindelningen för landsbygdsområderna. Produktion av geologisk
information sker vid Sveriges geologiska undersökning, som arbetar
utifrån att till år 2008 skall det finnas databaser med översiktlig
geologisk information på regional nivå för hela landet. Ett nationellt
program för väginformatik är under framtagande hos Vägverket som
också genomför uppbyggnaden av en nationell vägdatabas. Sjögeografisk
information tas fram av Sjöfartsverket som arbetar med att bygga upp en
databas för sjökort.
Riksdagen har beslutat att nästa folk- och bostadsräkning skall göras
registerbaserad (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117)
vilket innebär att ett lägenhetsregister skall byggas upp med sikte på ett
genomförande år 2004 eller 2005 (prop. 1998/99:100).
Sveriges nationalatlas
Sveriges nationalatlas är en tematisk beskrivning av Sverige
(prop. 1986/87:100, bil. 13, 1986/87:BoU12, rskr. 1986/87:188). Genom
atlasen underlättas kunskapsspridning om Sverige. Atlasen utgörs av ett
bokverk och en geografisk databas. Bokverket har getts ut i 17 tematiska
volymer på både svenska och engelska. Under år 1997 har databasen
utvecklats och anpassats för olika tekniska plattformar. I den ovan
berörda satsningen ingår att databasen bör ytterligare vidareutvecklas så
att möjligheterna med Internet tas tillvara. Lantmäteriverket är sedan
1996 ensam huvudman för atlasen.
Vägar
Enligt 1996 års IT-proposition borde en nationell digital vägdatabas
upprättas. Databasen borde betraktas som en av samhällets grund-
databaser och vara etablerad senast år 1999 med Vägverket som
huvudman.
Regeringen beslutade i juni 1996 (dnr. K96/1837/4) att Vägverket,
med utgångspunkt i Delegationen för Transporttelematiks delbetänkande
(SOU 1996:17), skulle upprätta en nationell digital vägdatabas. I detta
uppdrag fastställde regeringen också att vägdatabasen skall betraktas som
en av samhällets grunddatabaser och vara etablerad senast år 1999. I
uppdraget sades också att basen bör hållas à jour genom registrering vid
källan och att ingående data bör tillhandahållas så att en vidsträckt
användning främjas.
Arbetet har bedrivits i nära samverkan med Lantmäteriverket,
kommunförbundet samt företrädare för skogsnäringen. Vägverket
bedömer i sin årsredovisning för år 1998 att etableringen av
vägdatabasen kommer att försenas till följd av tidsödande
avtalsförhandlingar och systemutvecklingsproblem.
I 1996 års IT-proposition gjorde regeringen bedömningen att
vägtrafikledning skulle komma att bli en allt viktigare funktion i det
framtida vägtrafiksystemet och bilda basen för många IT-tillämpningar.
För att främja utvecklingen av IT inom vägtrafikområdet angavs att
organisationen av vägtrafikledningen borde ges en fastare form och att
samverkansformer och ansvarsförhållanden mellan olika berörda
myndigheter och organisationer preciserades.
Regeringen bedömde i propositionen Transportpolitik för en hållbar
utveckling (prop. 1997/98:56) att Vägverket borde svara för
vägtrafikledning på det nationella vägnätet samt för nationell samordning
av vägtrafikledningsfrågor. Vidare borde det framtida ansvaret för och
organisationen av vägtrafikledningen i storstäderna utredas.
Regeringen gav år 1997 Vägverket i uppdrag att i samråd med berörda
kommuner och landsting i Stockholm och Göteborg planera och
genomföra ett program för väginformatik. Uppdraget slutredovisades i
februari 1999. Regeringen gav i regleringsbrev för år 1999 Vägverket i
uppdrag att med berörda kommuner och landsting under år 1999
förhandla fram övergångslösningar, som möjliggör en fortsatt utveckling
av vägtrafikledningen i storstadsområdena. Ställningstagande till
utredning av organisation av vägtrafikledning på längre sikt kommer att
tas bl.a. med utgångspunkt av resultatet av förhandlingarna.
Miljöinformation
Enligt 1996 års IT-proposition var en väl fungerande informations-
försörjning och avancerad IT en av grundförutsättningarna för
genomförandet av den nya miljöpolitiken.
Enligt propositionen Svenska Miljömål (prop. 1997/98:145) nämns ett
uppdrag till Naturvårdsverket att föreslå hur miljöinformation från
miljömyndigheter och andra myndigheter med relevant miljöinformation
kan ställas till finansmarknadens förfogande. I en rapport (oktober 1998)
från Naturvårdsverket identifierades i en rapport ett antal tänkbara
aktörer, förutom banker och försäkringsbolag, som skulle kunna ha ett
intresse av en samlad miljöinformation. Dessa är bl.a. revisorer,
fastighetsmäklare, medier, kreditupplysningsföretag, länsstyrelser,
kommuner, finansanalytiker, investerare, allmänheten och kunder/leve-
rantörer till företag. I dagsläget finns inget sammanhållet register som
omfattar specifik miljöinformation från företag. De register som finns är
både geografiskt spridda, svåråtkomliga och sällan kompletta. En samlad
miljöinformation skulle här kunna utgöra en saknad länk mellan
finansmarknaden och miljömyndigheterna.
I propositionen. 1999/2000:1 uttalade regeringen att tillse att
organisationsnummer bör registreras i offentliga register för miljödata.
Naturvårdsverket skall också vidareutveckla analysen av hur
miljöinformation kan ställas till den finansiella sektorns förfogande och
redovisade resultatet under år 2000.
Miljövårdsberedningen presenterade våren 1996 betänkandet IT i
miljöarbetet (SOU 1996:92). Där föreslogs bl.a. inrättandet av Svenska
miljönätet, ett informationsnätverk på Internet, med stöd för miljöarbetet
i kommuner, myndigheter och företag. Svenska miljönätet är i full drift
sedan år 1998. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att driva
Svenska miljönätet. I betänkandet ges också några exempel på hur IT kan
användas positivt för miljön.
I utvecklingen av uppföljningssystemen för en ekologisk hållbar
utveckling är geografisk informationsteknik en tillgång. Miljövårds-
beredningen konstaterar i betänkandet IT i miljöarbetet att nästan alla
miljödata har någon form av geografisk koppling. Miljöinformations-
utredningen konstaterar i betänkandet Förbättrad miljöinformation
(SOU 1997:4) att analyser i geografiska informationssystem kan visa
vilka belastningsnivåer som gäller för en viss yta vilket kan påverka t.ex.
en verksamhets lokalisering. Utredningen om avrinningsområden har i
slutbetänkandet Miljösamverkan i vattenvården (SOU 1997:155)
uppmärksammat betydelsen av geografiska informationssystem för att
studera avrinningsområden.
Det är angeläget att informationsförsörjningen organiseras och
utnyttjas så effektivt som möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av
miljön, effektiv användning av resurser och en hållbar utveckling.
Naturvårdsverket har, genom regeringens beslut den 3 september 1998,
fått i uppdrag att i samverkan med bl.a. Boverket och Lantmäteriverket
göra en översyn av samhällets informationsförsörjning inom
miljöområdet. Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen
22 december 1999 avrapporterat uppdraget och informerat om att
uppdraget inte genomförts som det var tänkt. Naturvårdsverket arbetar
vidare med att utarbeta ett uppföljningssystem för miljökvalitetsmålen.
Statistik om IT
Enligt 1996 års IT-proposition behövde statistiken utvecklas och göras
mer ändamålsenlig i syfte att belysa utvecklingen på IT-området. Ett
samlat program för statistik skulle utformas.
Regeringen har sedan propositionen uppmärksammat behovet av
utredning och uppbyggnad av IT-statistiken. Ett första uppdrag gavs till
SCB och syftade till att ta fram jämförelsetal som borde ligga till grund
för en kontinuerlig produktion av IT-statistik. Arbetet redovisas i
Framtidens statistik om IT en förstudie med utgångspunkt i den
nationella IT strategin 1997.
Den 30 juni 1998 gavs SIKA i uppdrag att utreda uppbyggnaden av ett
samlat system för statistik om modern informations- och
kommunikationsteknik. Arbetet skall bygga vidare på SCB:s tidigare
utredningsarbete och på det arbete som NUTEK på uppdrag av
Näringsdepartementet genomfört i syfte att formulera en strategi för
utveckling av IT-användningsstatistiken. Resultatet av NUTEK:s arbete
har avrapporterats i Behov av svensk IT-användningsstatistik
(R 1996:53).
En första avrapportering av SIKA:s uppdrag har gjorts i rapporten
IKT-statistik Uppbyggnad av ett system för statistik om modern
informations- och kommunikationsteknik , SIKA Rapport 1998:7 (IKT
står för informations- och kommunikationsteknik och används ofta
synonymt med IT). Vidare har ett första preliminärt förslag till
ansvarsfördelning för statistiken överlämnats. Uppdraget skall
slutrapporteras 30 juni 2001. De nordiska länderna har gemensamt
genomfört ett projekt där utgångspunkten var att identifiera gemensamma
informationsbehov rörande IT-användning i företag. Syftet med projektet
var att utarbeta riktlinjer för att mäta IT-användningen i företag. Projektet
finns beskrivet i Nordiska ministerrådets rapport TemaNord (1998:583)
Guidelines for measuring use of information and communication
technology (ICT) in enterprises a first step towards harmonised Nordic
surveys.
Samordning och kartläggning av befintlig IKT-statistik
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har i enlighet med det
uppdrag som tilldelats SIKA under uppbyggnadsfasen ett samordnings-
ansvar för IKT-statistiken. En betydelsefull resurs i arbetet är det nätverk
som tillskapats av SIKA. Nätverket består för närvarande av Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Post- och telestyrelsen (PTS),
Radio- och TV-verket, Statistiska centralbyrån (SCB) och Statskontoret.
IKT-nätverket träffas regelbundet för att utbyta information och arbeta
fram rekommendationer avseende inriktningen på IKT-statistiken,
genomförandet av och ansvarsfördelningen för densamma.
Arbetet med att utveckla, beställa, producera och tillhandahålla
statistik har nått olika långt inom olika samhällssektorer. Inom vissa
sektorer finns redan i dag delvis utpekade ansvar och fungerande
strukturer för arbete med IKT-statistik. Inom andra sektorer är statistik
om IKT överhuvudtaget inte en integrerad del av statistikverksamheten.
Behovet av överblick över vilken statistik om IKT som finns är stort.
SIKA har med stöd av IKT-nätverket tagit fram en databas över
befintliga IKT-statistikprodukter som inom kort kommer att kunna nås
via Internet. NUTEK har gjort en sammanställning av IT-statistik i
skriften Näringslivets IT-statistik . SCB gjorde år 1996 en
sammanställning av statistik på uppdrag av IT komissionen och
motsvarande sammanställning på eget initiativ år 1993. Det finns även
andra publikationer som innehåller sammanställningar av statistik från
olika källor (t.ex. Teldoks årsbok). För allmänheten kan det vara enklare
att hitta den statistik som efterfrågas om den offentligt beställda eller
producerade statistiken samlades i en skrift motsvarande den skrift som
Finland nu publicerat för andra gången och som väckt stort intresse
internationellt.
Statistikutvecklingen inom IKT-området.
Statistik om IKT är relevant inom de flesta samhällssektorer. Nedan
kommenteras kort tillgången på IKT-statistik inom några områden.
Områden som inte kommenteras är hälso- och sjukvårdsområdet,
betydelsen inom arbetslivet, forskning, transportområdet, föreningslivet,
miljöområdet och rättsområdet. Det beror dels på att efterfrågan på IKT-
statistik inom dessa områden är något mindre och dels på att den statistik
som direkt berör IKT-området inte har genomgått någon större
förändring. Till del täcks de också in av de områden som tas upp nedan.
Ett undantag är möjligen hälso- och sjukvårdsområdet. Generellt gäller
att det främst är tillgång till och användning av IKT som mäts. Det
saknas oftast statistik avseende effekter, kunskap etc.
Statistik om kunskapsnivån i samhället när det gäller IT
Det finns ingen egentlig statistik som kan användas för att beskriva den
allmänna kunskapsnivån i samhället när det gäller IT. Visst underlag när
det gäller erfarenheter av datoranvändning finns i den
kommunikationsundersökning som SIKA har utvecklat. Det finns
däremot sedan tidigare en statistik om IT-utbildningar vid universitet och
högskolor och om tillgången till datorer i skolorna som Högskoleverket
respektive Skolverket ansvarar för. Viss statistik finns även om IT-
utbildningar vid studieförbund, personalutbildning och arbetsmarknads-
utbildning.
Statistik om IKT-branschen
De flesta av de statistikprodukter som avser IKT-branschen fanns redan
när 1996 års IT-propositionen , men har utvecklats och sammanställts på
nya och informativa sätt. Ett exempel är NUTEK:s statistiska
beskrivning av elektronikindustrin och IT-relaterade tjänsteföretag som
tidigare genomfördes och utvecklades av SCB. Denna beskrivning
bygger på ett flertal olika register och har successivt utvecklats under de
år som den genomförts. SIKA har tillsammans med SCB utvecklat en
statistik om telekommunikationsbranschen och PTS samlar inom ramen
för sin tillsynsroll in statistik om branschen. Vidare pågår en uppbyggnad
av statistik inom Radio- och TV-verkets ansvarsområden. SCB har
deltagit i arbetet med en nordisk jämförelse av elektronikindustrin och de
IT-relaterade tjänsteföretagen som genomförts på uppdrag av Nordiska
Ministerrådet. I SCB:s industristatistik och statistik om tjänstenäringar
genomförs sedan tidigare regelbundet undersökningar som innefattar de
olika delarna av IKT-branschen för att användas i
Nationalräkenskaperna. Ett försvårande faktum är att de traditionella
statistiska indelningar nu inte alltid är de som är bäst lämpade för att
spegla denna dynamiska bransch.
Statistik om hushållens IKT-utnyttjande
Flera förstudier och undersökningar har genomförts som skulle kunna
ligga till grund för vidare utveckling av statistiken om individers och
hushålls IKT-utnyttjande, vilket behövs. Två olika undersökningar förser
oss i dag kontinuerligt med uppgifter om främst användning av och
tillgång till IKT. Nordicom vid Göteborgs Universitet för sedan många år
tillbaka statistik över mediers räckvidd och i undersökningen har under
senare år även datorer och Internet kommit att innefattas. Vidare har
SIKA:s undersökning om hushållens kommunikationsvanor startat och
utvecklats sedan IT-propositionen skrevs. Dessa båda undersökningar är
dock inte tillräckliga för att fånga alla aspekter på hushållens användning
av IKT, utan ytterligare undersökningar behövs. Det finns möjligheter att
koppla på frågor om IT på SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)
och Undersökningar om levnadsförhållanden (ULF), vilka görs på
uppdrag av olika myndigheter och organisationer. SCB har vid tre
tillfällen, senast 1995 på uppdrag av IT komissionen genomfört breda
användarundersökningar genom att lägga till IT-frågor till SCB:s
Arbetskraftsundersökning. Den typen av undersökningar har med
undantag från ett uppdrag från Statskontoret 1998, vars huvudinriktning
var att spegla efterfrågan av tjänster, inte genomförts sedan 1995. Ett
flertal undersökningar, både i offentlig och privat regi har genomförts
inom området som enstaka undersökningar. Vissa variabler undersöks
regelbundet av privata undersökningsföretag.
Statistik om näringslivets IKT-utnyttjande
NUTEK har utvecklat och genomfört en undersökning av IT-
användningen i fem branscher där SCB genomfört undersökningen.
Vidare har NUTEK undersökt IT-användningen i småföretag. NUTEK
har för andra gången deltagit i ett europeiskt projekt för att undersöka
förutsättningar för flexibla arbetsorganisationer, där en mängd frågor
som beskriver företagens IT-användning ingår. SCB har deltagit i ett
projekt inom Nordiska ministerrådet för att utveckla ett gemensamt
mätinstrument för att mäta IT-användningen i de nordiska länderna. Det
finns i dag ingen heltäckande kontinuerlig statistik om näringslivets IKT-
utnyttjande, men givet att medel kan tillskjutas, finns goda
förutsättningar för en sådan om ovanstående undersökningar och arbeten
kan följas upp och upprepas.
Statistik om offentlig förvaltnings IKT-utnyttjande
Ett flertal förstudier och utvecklingsarbeten har genomförts avseende
statistik om offentlig förvaltnings IKT-utnyttjande bland annat av
Statskontoret och SCB. Även NUTEK har genomfört en förstudie inom
området. Flera undersökningar har genomförts, men någon kontinuerlig
statistik inom området finns inte. Statskontoret har t.ex. undersökt hur
myndigheter använder Internet som informationskanal och vilka
kostnader som myndigheter har för IT. Vidare har Statskontoret inom
ramen för ett samarbetsprojekt inom EU kartlagt utbudet av elektroniska
informationstjänster och användningen av databaser och statliga register
via Internet.
IT och språket
I 1996 års IT-proposition angavs som mål 7 för den nationella IT-
strategin att det svenska språket och kulturen skulle bevaras och
utvecklas i en alltmer gränslös värld.
I Sverige finns sedan lång tid en aktiv språkvård och organisationer
som innebär att det svenska språkets utveckling noggrant följs. På en
grundläggande nivå ansvarar framför allt tre institutioner för
språkvården. Det är Svenska språknämnden, Tekniska nomenklatur-
centralen (TNC) och Svenska Akademien. En fundamental roll för
språkvården spelar naturligtvis den forskning i modern svenska som
bedrivs vid många universitet och högskolor. I det praktiska
språkvårdsarbetet gör bl.a. språkexperterna i Regeringskansliet
betydande insatser för att de offentliga texterna skall bli så lättbegripliga
som möjligt och för att språkvårdens rekommendationer skall föras ut
och tillämpas.
På initiativ av Svenska språknämnden och TNC bildades år 1996 en
datatermgrupp som ger rekommendationer om datatermer. Svenska
datatermgruppen är ett organ där språkvårdare och terminologer men
också dagstidningar, etermedier och databranschen är representerade.
Närings-och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
NUTEK har påbörjat projekt och stött forskning på språkteknologi-
området. NUTEK har genom sitt omfattande nätverk möjlighet att
genomföra stora tidsbegränsade program som kräver deltagande av
samverkande centrala och regionala aktörer. NUTEK har stött den
talteknologiska forskningen och inrättade 1996 ett kompetenscentrum för
talteknologi vid Kungliga tekniska högskolan (KTH). Under 1990 talets
första del drev NUTEK och Humanistiska samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR) ett gemensamt program i språkteknologi som
omfattade både talat och skrivet språk och med inriktning på såväl
grundforskning som tillämpad forskning. Programmet resulterade i en
förbättrad språkteknologisk infrastruktur och till ökade kontakter mellan
olika forskargrupper i Sverige och mellan universitet och industri. Ett
nytt program startade år 1997 och avslutades i december 1999. Målen för
det senare programmet var att utveckla och förbättra övergripande
metoder och tekniker för bearbetning av naturligt språk, särskilt svenska,
i tal såväl som i skrift vidare är målet att främja utveckling, utvärdering
och spridning av verktyg och dataresurser för svenska språket, att bidra
till att det kommer fram praktiskt användbara data, metoder, verktyg och
system samt att knyta samman kompetens i tvärvetenskapliga nätverk.
Programmet har satt igång ett antal stora projekt som omfattar flera
forskargrupper och kompetenser. Aktörer i olika projekt är Institutionen
för datavetenskap vid Linköpings universitet, Institutionen för lingvistik
vid Göteborgs universitet, Lunds universitet och Umeå universitet,
Centrum för talteknologi vid KTH, Institutionen för numerisk analys och
datologi (NADA) vid KTH, Svenska språknämnden och Institutionen för
svenska språket (tidigare Språkdata) vid Göteborgs universitet.
NUTEK har också haft regeringens uppdrag att utreda de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för att ta fram en basmodul för
maskinöversättningar av standardiserade förvaltnings- och affärs-
dokument från svenska till engelska och från engelska till svenska Detta
uppdrag hade sitt ursprung i EU:s projekt Multilingual Information
Soceity (MLIS). NUTEK redovisade uppdraget till regeringen under
september 1999 och konstaterade i sin rapport bl.a. att utvecklingen av
avancerade maskinöversättningssystem för svenska är eftersatt. NUTEK
föreslår därför att det utarbetas en långsiktig strategi för att främja svensk
språkteknologi.
Tekniska nomenklaturcentralen (TNC)
Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) är den centrala instansen i Sverige
för terminologi och fackspråk. TNC har regeringens uppdrag att verka
för att lämplig teknisk terminologi skapas och används inom offentlig
förvaltning, näringsliv, utbildningsväsen och massmedier. När Sverige
anslöts till EU fick TNC i uppdrag av kommissionen att komplettera
EU:s termbank Eurodicautom med svenska termer. TNC:s uppgift har
bestått i att identifiera begreppet i varje termpost och tillföra en etablerad
svensk term. Totalt handlar det om mer än 110 000 termposter inom vitt
skilda ämnesområden som nu innehåller svensk terminologi och till viss
del även definitioner, kontexter eller annan tilläggsinformation. TNC
deltar vidare i projektet Nordterm Net, delvis finansierat av EU inom
ramen för MLIS-programmet. Detta kan beskrivas som en knutpunkt på
Internet där information om terminologi i Norden samlas, och där man
hittar länkar till liknande information på andra håll i världen. De nordiska
språken är i detta sammanhang danska, finska, färöiska, grönländska,
isländska, norska, samiska och svenska. Terminologin inom IT-området
kartläggs inom MLIS-projektet WebIT EFCOT, A Web-based
Terminology Database for Information Technology/European Forum for
Computer Terminology där TNC har rollen som samordnar och vars
syfte är att exportera den arbetsmodell som praktiseras inom Svenska
datatermgruppen.
Svenska språknämnden
Svenska språknämnden har till uppgift att följa svenskans utveckling i tal
och skrift, att ge ut ordböcker, skrivhandledningar och andra skrifter i
språkliga frågor samt att ge råd i språkfrågor åt myndigheter, företag och
enskilda.
Svenska språknämnden tog år 1998 på regeringens uppdrag fram ett
förslag till handlingsprogram för att främja det svenska språket. I
rapporten konstaterar språknämnden att den ökande internationali-
seringen, EU-inträdet och den ökande användningen av elektronisk
kommunikation påverkar det svenska språket. Nämndens förslag till
handlingsprogram omfattar ett stort antal åtgärder inom områden som
ungdomsskolan, högre utbildning och forskning, politik och
administration, medier, arbets- och näringsliv, dataprogram och
datakommunikation samt EU.
Nämnden har föreslagit en rad enskilda åtgärder, bl.a. att det bör
garanteras att svenskan förblir ett officiellt språk i EU. Sverige bör verka
för delvis nya regler och riktlinjer för EU:s översättarverksamhet och för
att fler kvalificerade översättare och tolkar utbildas. Svenska
språknämnden anser att de datorprogram som ger språkstöd skall
granskas kontinuerligt av språkvården. Språkvården bör även medverka
till att ta fram sådana program i fråga om teckenuppsättning och
alfabetisering. En riktlinje bör vidare vara, menar nämnden, att
multimedieprogram för skolbruk är översatta till svenska. Därutöver
pekar nämnden på angelägna områden för tillämpad språkforskning; dels
informationsteknik som skrivstöd, översättningsstöd och standardisering,
dels konkurrens och samspel mellan engelska och svenska inom
utbildning, forskning och kunskapsintensiva delar av arbetslivet.
Regeringen bedömde att förslagen i Svenska språknämndens förslag
till handlingsprogram måste analyseras och beredas ytterligare
(prop. 1989/99:1 Utgiftsområde 17). Särskilda insatser för språkvården
började dock genomföras redan år 1999. För att stärka språkvården
förstärktes anslaget till Svenska språknämnden med 500 000 kr.
Riksdagen har gett regeringen till känna att en parlamentarisk
språkpolitisk utredning om främjande av det svenska språket bör tillsättas
(bet. 1999/2000:KrU2, rskr. 1999/2000:7). Kulturutskottet förordar att
denna utredning får i uppgift att med utgångspunkt bl.a. i språknämndens
förslag till handlingsprogram föreslå ett handlingsprogram som dels
syftar till att främja svenska språkets ställning, dels syftar till att alla i
Sverige oavsett språklig och social bakgrund utifrån sina
förutsättningar skall ges likvärdiga möjligheter att tillägna sig svenska
språket. Regeringen har för avsikt att besluta om direktiv till
språkutredningen i enlighet med de riktlinjer riksdagen förordar.
Tekniska Litteratursällskapet (TLS)
Över 25 miljoner forskare, informatiker och bibliotekarier världen över
använder i dag Internet. Det finns nätverk mellan olika bibliotek och
användare. Dessa nätverk har med stor snabbhet utvecklats till ett
universiellt och nödvändigt redskap för svensk forskning och utveckling
och inte minst för vårt näringsliv.
Parallellt med det ökade informationsflödet växer kravet på
informationens kvalitet. En väl fungerande informationstjänst är därvid
av central betydelse. Informationsspecialister behöver i dag ständig
vidareutbildning på grund av den snabba tekniska utvecklingen.
Tekniska Litteratursällskapet (TLS) är en yrkesförening för
verksamma inom området informationsförsörjning. Föreningen har ca
1 300 medlemmar och bedriver utbildningsverksamhet, ger ut tidskrifter
och andra publikationer. Den frivilliga insatsen är betydande.
Verksamheten erhåller ett mindre årligt bidrag från staten.
Några av IT:s användningsområden
Allmänt om IT inom näringslivet
Enligt 1996 års IT-proposition måste IT-innehållet i svenska produkter
och tjänster öka och IT introducera snabbt i alla typer av företag.
Näringspolitiken skulle medverka till att främja näringslivets och särskilt
de små och medelstora företagens användning av IT samt främja
utvecklingen av en svensk program- och informationsindustri.
I en enkätundersökning utförd av NUTEK och SCB hösten 1998
(publicerad våren 1999) gällande IT-användning i företag ( Nyttan med
IT ) framkommer bl.a. att svenska företag har en hög och jämn teknisk
användning av IT. Detta gäller inom alla storleksklasser, branscher och i
en geografisk jämförelse. Dock ser man skillnader gällande hur man
använder sig av den nya tekniken. I de allra flesta företag använder man
sig av IT som ett administrativt hjälpmedel i verksamheten. Endast i en
begränsad andel av företagen, och då främst i entreprenöriella
verksamheter, ser man den strategiska nyttan med IT. Detta innebär med
andra ord att företagen ser IT som en del i affärsutvecklingen och som ett
medel för att uppnå mål och visioner såsom nya marknader och nya
kunder, ett sätt att skapa tillväxt.
Det sker mycket på både regionalt och lokalt plan för att främja IT-
användningen i små och medelstora företag, i form av insatser från t.ex.
länsstyrelser, kommuner, regionala högskolor, företagarnas egna
organisationer eller i olika konstellationer mellan dessa.
I en undersökning från IMIT 1997 (företag med mellan 20 200
anställda) så har 98 procent av alla tillverkningsföretag en pc och
67 procent har ett lokalt nätverk, men endast en bråkdel bedriver
elektronisk handel. Tekniken i sig genererar dock ingen tillväxt, utan det
är användningen kopplad till affärsutvecklingen som ger tillväxt.
NUTEK har med utgångspunkt från samverkan med Toppledarforum
(de centrala verken och kommun- och landstingssektorn) rent konkret i
sitt tjänsteutvecklingsprogram FavorIT, fokuserat på gränsöverskridande
IT-baserade tjänster. Dessa produceras i samverkan mellan offentliga
tjänsteproducenter och företag och skall förbättra servicen för
medborgare och småföretag. Stora sådana regionala projekt (Blekinge,
Dalarna och Stockholm) har initierats som samverkar och arbetsfördelar i
gemensamma utvecklingsprojekt. Nya IT-gränssnitt utvecklas mellan
myndigheter och företag för att underlätta och effektivisera kontakterna.
Den snabba tekniska utvecklingen leder till att digitala komponenter
utnyttjas och efterfrågas i allt fler produkter. För att positionera sig i den
internationella konkurrensen måste svenska företag utnyttja de
möjligheter IT ger att effektivisera den egna verksamheten samt
producera tekniskt avancerade produkter och tjänster med högt IT-
innehåll till låga kostnader.
Svenska produkter får alltmer systemkaraktär och svenskt näringsliv
har en lång och god tradition i att bygga och använda systemprodukter
inom centrala och marknadsmässigt stora tillämpningsområden. Förmåga
att hantera och styra stora, komplexa system har länge varit en svensk
styrka.
Svenska företag och organisationer ligger också långt framme när det
gäller att tillgodogöra sig och använda ny informationsteknik. Enklare
konsumentprodukter, där priset är avgörande, blir allt intelligentare .
Detta möjliggörs av att avancerade, men billiga, masstillverkade
processorer och minnen etc. byggs in i t.ex. tvättmaskiner och spisar. I
vissa produkter t.ex. mobiltelefoner, handdatorer och bilar är minimering
av storleken och vikten av dessa ingående kretsar väsentligt för
konkurrensförmågan. I konsumentprodukter av dessa slag är ofta priset
avgörande.
NUTEK har under den gångna treårsperioden satsat på flera
forskningsprogram i samverkan med avnämarna, företagen, på cost
shared -bas, där NUTEK svarat för finansieringen till högskolan (och i
viss mån till småföretagen). Det huvudsakliga syftet med dessa program
är att öka konkurrenskraften hos svenskt näringsliv genom att främja
utvecklingen av programprodukter och genom att utveckla kompetensen.
En viktig förutsättning för att öka IT-innehållet i svenska tjänster är
förmågan att göra lönsamma IT-investeringar i företag och förvaltningar
samt att företagen anammar moderna IT-baserade tjänstemodeller för
förnyelse och utveckling av verksamheten. NUTEK:s FoU-program
FavorIT stödjer innovativa kunskaper, metoder, verktyg och produkter
för att utveckla eller utföra IT-baserade tjänster.
NUTEK har under senaste 5 årsperioden hjälpt till att bygga upp
SweSI (Swedish Software Initiative) och åstadkommit större kontaktytor
för programbranschen gentemot olika användarbranscher och för export.
Verktyg för att hantera kvalitetsfrågor och affärs och avtalsmallar har
tagits fram som stärkt den svenska programbranschen.
I en skrivelse till riksdagen om kryptografi (skr. 1998/99:116) har
regeringen redovisat sin uppfattning när det gäller export av krypto-
produkter. I den svenska tillämpningen av de internationella regler, som
regeringen åtagit sig att följa, sker fortlöpande lättnader av teknisk och
administrativ natur för att underlätta exporten av svenska krypto-
produkter.
I tillämpningen av de exportkontrollregler som Sverige åtagit sig att
följa, eftersträvar regeringen och Inspektionen för strategiska produkter
(ISP) största möjliga enkelhet för de svenska företagen. Under år 1999
har administrativa och tekniska lättnader införts i syfte att främja
exporten av svenska kryptoprodukter. Med verkan från och med den
1 augusti har ISP infört möjligheten för företag att med åberopande av ett
generellt exporttillstånd och utan föregående ansökning kunna exportera
vissa kryptoprodukter, s.k. massmarknadsprodukter, till en rad länder.
Andra kryptoprodukter kan efter ansökan och prövning få globala
licenser, vilka berättigar till utförsel under tillståndets giltighetstid,
vilken är två år.
Elektronisk handel
Internationell jämförelse
Målet i 1996 års IT-proposition var att Sverige skulle ligga i framkant av
utvecklingen av elektronisk handel.
ECaTT är en jämförande studie i 10 EU-länder kring bland annat
elektronisk handel. En utredning som presenterades av NUTEK hösten
1999 tyder på att de svenska hushållen är bäst i Europa på att utnyttja e-
handeln. Samtidigt är det få av de svenska företagen som erbjuder
möjligheter att verkligen handla. Endast tio procent av företagen erbjuder
möjligheter till konsument handel vilket är 18 procent av de företag
som redan finns på Internet.
Statens roll
Regeringen anser att elektronisk handel är ett viktigt medel för
utveckling och tillväxt. I regeringens skrivelse om elektronisk handel
(skr 1997/98:190) angavs att förutsättningar borde skapas för en bred
användning av elektronisk handel i syfte att främja sysselsättningen och
tillväxten.
I regeringens Skrivelse om informationssamhället inför 2000-talet
(skr. 1998/9:2) framhölls att staten har ett ansvar för att utveckla en
samlad politik för elektronisk handel. Statens huvudsakliga uppgifter
ansågs vara:
- att åstadkomma ett effektivt regelverk,
- att satsa bl.a. på utbildnings- och informationsinsatser, och
- att verka för en tillgänglig och säker infrastruktur.
Utvecklingen av handeln bör primärt drivas av marknadens aktörer
regleringar bör tillämpas endast när branschstandarder och avtal inte är
tillräckliga åtgärder.
Det aktuella läget när det gäller
- att åstadkomma effektiva regelverk
I regeringens skrivelse om elektronisk handel (1997/98:190) framhölls
behovet av ett effektivt regelverk som en av de främsta verktygen för att
främja utvecklingen och utbredningen av elektronisk handel. Det ansågs
viktigt att relevanta författningar sågs över och ändrades för att bättre
passa till den nya utvecklingen. Målet skulle vara att undanröja
eventuella oklarheter samt att se till att befintliga regler inte onödigt
hindrar möjligheterna att bedriva elektronisk affärsverksamhet.
Vidare sades att de regler som gäller för traditionell handel i huvudsak
torde kunna tillämpas även vid elektronisk handel samt att dessa endast
skulle ändras om det var nödvändigt. Därutöver var ett krav att
regelsystemet i största möjliga utsträckning skulle förhålla sig neutralt till
den teknik som används.
Det framhölls att en hög säkerhet var av största vikt för handeln samt
att det är viktigt att det klart framgår vilka regler som gäller, inte minst
vad gäller den globala handeln.
Inom Regeringskansliet pågår arbete i huvudsak inom samtliga berörda
områden. Arbetet bedrivs både på nationell och internationell nivå.
Riksdagen antog år 1998 en personuppgiftslag med bestämmelser för
att skydda den enskilde mot kränkning av den personliga integriteten
genom behandling av personuppgifter (prop. 1997/98:44,
bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180). Med denna lag genomfördes
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om fritt flöde av sådan uppgifter
(dataskyddsdirektivet).
Vid offentlig upphandling, som regleras av lagen (1992:1528) om
offentlig upphandling, finns krav på att anbud skall vara skriftliga och
vara egenhändigt undertecknade.
- att verka för en tillgänglig och säker infrastruktur
För att elektronisk handel skall kunna utvecklas och komma hela landet
till del fordras en väl utbyggd och fungerande infrastruktur. Denna fråga
har behandlats ovan under rubriken Teknisk infrastruktur.
- utbildning, forskning och utveckling
Enligt 1996 års IT-proposition avsåg statens uppgifter framförallt
utbildning, forskning och utveckling samt offentlig upphandling.
I skrivelsen om elektronisk handel (1997/98:190 s. 14) framhöll
regeringen att satsningar på kunskap och kompetens är viktiga. Det
ansågs att olika insatser borde vidtas för att underlätta omvandlingen
särskilt med hänseende till att höja kompetensen och utbudet av
kvalificerad arbetskraft. Ett exempel på sådana insatser inom
utbildningsområdet är SwIT, Sweden Information Technology, ett
utbildningssamarbete mellan Industriförbundet och IT-företagen som på
regeringens uppdrag har tillhandahållit yrkesutbildning inom IT. För att
koppla utbildning till de nya verktygen finns samverkansprojekt med
KK stiftelsen (Stiftelsen för kunskap och kompetens) för utbildnings-
insatser via regionala högskolor.
Även inom forskning och utveckling finns ett flertal projekt. Flera av
dessa forskningsprojekt om elektronisk handel har genomförts inom
EU:s ESPRIT-program. I Sverige arbetar Högskolan i Örebro med att
bygga upp ett Centrum för Elektroniska Affärer. Inom NUTEK arbetar
man för närvarande med flera stora FOU-projekt i syfte att utveckla
metoder och verktyg för mindre företag. Projekten riktar sig främst mot
industriföretag och företag med industrinära tjänster. Resultaten av dessa
projekt förväntas ge betydande resultat under år 2000.
Regeringen har även avsatt medel för projektet Gränslösa affärer för
att öka medvetandegraden om offentlig upphandling samt utbildning i
upphandling riktad främst mot små- och medelstora företag. Projektet är
samordnat mellan ett flertal myndigheter, med Kommerskollegium som
central koordinator.
Utvecklingen i Norden
I regeringens skrivelse Informationssamhället inför 2000-talet
(1998/99:2 ) framfördes intresset av att elektronisk handel på olika sätt
främjades på nordisk bas.
På svenskt initiativ har en nordisk referensgrupp för elektronisk handel
verkat under år 1999. Gruppens uppdrag har varit att utbyta erfarenheter
från respektive land och ta emot idéer och förslag från näringslivet till
hur användningen av den elektroniska handeln kan främjas i Norden.
Gruppens arbete avslutades i augusti 1999 och en rapport överlämnades
till de nordiska näringsministrarna (Rapport, nordisk referensgrupp för
elektronisk handel, 99 08 16).
Ett av gruppens förslag om tryggare Internethandel håller nu på att
förverkligas. Projektet består av tre delar.
- en gemensam nordisk standard för information på Internet.
- SCANsafe gemensam nordisk märkning för trygg e-handel.
- etablering av en nämnd för konfliktlösning.
Vid de nordiska justitieministrarnas möte i Visby i juni 1998 var
elektronisk handel en särskild dagordningspunkt. Bl.a. uppmärk-
sammades elektroniska signaturer och frågan om det finns behov av att
revidera den avtalsrättsliga lagstiftningen. Justitieministrarna ansåg att
initiativ skulle tas till ett nordiskt möte om lagstiftningsfrågor som berör
elektronisk handel. Ett möte med sådana diskussioner har hållits på
ämbetsmannanivå, men det nordiska samarbetet på detta område har
hittills främst inriktats på direktivförslaget rörande elektronisk handel
varvid även Norge och Island deltagit.
De nordiska konsumentministrarna antog på ministermötet den
25 augusti 1999 en resolution om en gemensam ståndpunkt beträffande
marknadsföring på Internet riktad till barn och unga. I resolutionen anges
att ministrarna bör verka för att konsumenterna även i fortsättningen ska
kunna åberopa de särskilda konsumentregler som finns i
Romkonventionen och Brysselkonventionen samt att de rättigheter som
regleras i dessa skall stärkas.
De nordiska konsumentombudsmännen lade i december 1998 fram en
gemensam ståndpunkt om handel och marknadsföring på Internet och
motsvarande kommunikationssystem. Ståndpunkten innehåller rekom-
mendationer om identifikation, upplysningsskyldighet, ingående av
elektroniska avtal, förpliktande kommunikation, betalning, fullgörande,
reklamationshantering, e-post m.m., registrering och behandling av
upplysningar samt marknadsföring till barn och ungdomar.
Globalt
I skrivelsen Informationssamhället inför 2000 talet (1998/99:2) angav
regeringen att det var angeläget att i största möjliga utsträckning nå
överenskommelser på global nivå avseende regler och villkor för
elektronisk handel.
Elektronisk handel diskuteras intensivt i ett antal internationella
organisationer. Man är överens om att elektronisk handel kommer att
innebära förändrade konsumtionsmönster (business to consumer trade)
men också i hur kontakterna mellan företag kommer att utvecklas
(business to business). Från de flesta håll framförs vikten av att
utvecklingen främst skall styras av marknadens aktörer och att staten
bara skall gripa in i undantagsfall.
Projekt
Enligt regeringens skrivelse (1998/99:2) skulle utvecklingen skulle
komma alla grupper och alla delar av landet till del och eventuella
negativa omställningseffekter borde minimeras.
Satsningar för att stimulera elektronisk handel inom företag, landsting
och kommuner görs, ofta i projektform, på läns- och kommunnivå. I
dessa projekt försöker man integrera det lokala näringslivet och
offentliga institutioner i gemensamma satsningar. Projekten kan antingen
vara direkt inriktade på elektronisk handel eller på generella IT-
satsningar där elektronisk handel är en del i helheten.
Finansiering av projekten sker med hjälp av privata aktörer, med
kommunala medel, regionala stöd via landstingen och länsstyrelserna
samt med hjälp av EU-medel, exempelvis i form av Call Center-
etableringsstöd. Flera av NUTEK:s projekt innefattar regionala kraft-
samlingar, men utformas så att resultaten kan nyttjas i hela landet.
Offentlig upphandling
Enligt 1996 års IT-proposition borde privat och offentlig sektor samverka
mer för att utveckla nya användningsområden och tillämpningar av IT,
bl.a. genom offentlig upphandling.
Under våren 1999 bildades Gemenskapen för elektroniska affärer
(GEA) av ett stort antal privata och offentliga organisationer som på
olika sätt engagerat sig i elektronisk handel. Alla dessa delar den
grundläggande inställningen att utvecklingen och användningen av
elektronisk handel i Sverige bör utökas och främjas. Syftet med GEA är
att:
1. Påverka utformningen av regelsystemet och övrig infrastruktur både
nationellt och internationellt,
2. Stimulera användningen av elektroniska affärer genom att driva
projekt, arrangera seminarier, workshops, mässor samt delta i
debatten,
3. Medverka i standardiseringsarbetet,
Ett projekt som nyligen har startats inom GEA:s ram kallas SVEA och
har som syfte att främja användningen av elektroniska affärs-
kommunikation hos små företag och enheter inom den offentliga sektorn.
Inom ramen för Toppledarforum har Statskontoret, Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet gemensamt finansierat och
genomfört projektet Elektronisk handel . Syftet med projektet var att
effektivisera inköpsadministrationen i offentlig sektor och därmed
åstadkomma besparingar i hela den offentliga sektorn.
Projektet upphörde i sin dåvarande form i juli 1998. Det kan dock
konstateras att även om projektet inte uppnått de mål som sattes 1995
(95 procent av den offentliga sektorns varuköp skulle ske elektroniskt
år 2000) så har det ändå bidragit till att ett stort antal kommuner och i
princip samtliga landsting har påbörjat arbetet med att införa elektronisk
handel.
I regeringens skrivelse (1998/99:2) uttalades att ansvaret för att införa
elektronisk handel i offentlig förvaltning vilade på respektive
verksamhetsledning och att det borde överlåtas åt marknadens aktörer att
finna former för att få information kring offentliga upphandlingar .
Inom Toppledarforums projekt har stöd tagits fram för att underlätta
utrednings- och utvecklingsarbete inför ett införande av elektronisk
handel i enskilda organisationer. Projektet har vidare arbetat för en öppen
och säker tekniklösning där underliggande standarder är allmänt
tillgängliga, t.ex. ett enhetligt gränssnitt för elektronisk handel mellan
den offentliga sektorn och dess varu- och tjänsteleverantörer, SFTI
(Single Face To Industry). En aktiv samverkan har skett med såväl
varuleverantörer som IT-leverantörer.
Som nämnts har många kommuner och samtliga landsting redan
påbörjat projekt för införande av elektronisk handel.
Arbetet med att införa elektronisk handel i offentlig förvaltning sker nu
inom organisationernas ordinarie verksamhet och inom det med
näringslivet gemensamma organet GEA (Gemenskapen för Elektroniska
Affärer).
Utöver GEA kan nämnas SME-link (en Internetsatsning för små och
medelstora företag) samt TED (Tenders Electronic Daily) vilket är ett
sätt att söka bland offentlig upphandling inom EU (framförallt för belopp
som ligger över brytvärden inom olika branscher).
Statskontoret fick i juni 1999 i uppdrag av regeringen att utreda
möjligheterna att sköta upphandlingen elektroniskt under de s.k.
tröskelvärdena, dvs. när en upphandlings låga värde medför att den inte
regleras av EG-direktiven på området. I sin rapport (1999:39) föreslår
statskontoret att det skall vara möjligt för upphandlande enheter att ta
emot elektroniska anbud. Den 13 december 1999 lade Upphandlings-
kommittén (dir. 1998:58) fram sitt betänkande om upphandlingar under
tröskelvärdena. I detta finns även långtgående förslag till hur
upphandling enligt 6 kap. i Lagen om offentlig upphandling (LOU) kan
effektiviseras och utvecklas.
Konsumentfrågor
Enligt regeringens skrivelse (1998/99:2) gjorde den snabba tekniska
utvecklingen att konsumentfrågorna på IT-området krävde kontinuerlig
bevakning för att en hög nivå av konsumentskydd skulle kunna skapas
och bibehållas inom detta område.
Inom konsumentområdet har det under de senaste åren genomförts ett
flertal utredningar som resulterat i olika förslag. Utredningen
Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel (dir. 1999:1) skall bl.a. lämna
förslag om hur frågor som har samband med användarvänlighet, service
och god information kan få en tillfredsställande lösning, t.ex. genom
utbildningsinsatser. Utredningen skall även analysera säkerhetsaspekter
ur ett konsumentperspektiv rörande användning av informationsteknik
och lämna förslag om hur konsumenterna kan tillförsäkras att
informationstekniken kan användas på ett säkert sätt. Utredningen skall
vara klar i april 2000.
Utredningen Konsumenterna och IT en utredning om datorer, handel
och marknadsföring, SOU 1999:106, presenterades i oktober 1999.
Utredningen har kartlagt vilka problem av främst marknadsrättslig natur
som konsumenten kan ställas inför i samband med elektronisk
kommunikation i informationsamhället. De frågor som behandlats rör
t.ex. personlig integritet, skyddsbehov för särskilt utsatta
konsumentgrupper och möjligheten att undanbe sig reklam via e-post.
utredningen har varit på remiss och bereds nu inom Finansdepartementet.
Beträffande obeställd e-post-reklam har regeringen i proposition
Obeställd reklam m.m. (1999/2000:40) föreslagit en lösning som innebär
att sådan reklam får sändas om inte konsumenten tydligt motsatt sig
detta. Konsumentenverket har fått i uppdrag att inrätta ett register till
vilket konsumenter kan anmäla att de inte önskar få direktreklam med e-
post.
Den offentliga sektorns IT-användning
De övergripande mål som angavs i 1996 års IT-proposition var:

1. Offentlig förvaltning borde vara ett föredöme som IT-användare,
2. Den offentliga förvaltningen skulle utnyttja IT för att effektivisera
verksamheten och ge en god service till företag och medborgare. Mer
rationella arbetsrutiner, effektivare organisations- och samarbets-
former i den offentliga förvaltningen skulle förbättra servicen och
samtidigt minska kostnaderna,
3. Den offentliga förvaltningens IT-användning borde bidra till en öppen
och säker infrastruktur för samhällets informations- och kunskaps-
försörjning,
4. IT skulle användas för att utveckla kontakterna och samspelet mellan
allmänhet, företag och offentlig förvaltning. Medborgarnas och
företagens kontakter med den offentliga förvaltningen skulle göras
enklare och mer öppna. IT:s möjligheter att främja allmänhetens insyn
i förvaltningen skulle tillvaratas. Höga krav på informationssystemens
säkerhet och kvalitet skulle därvid beaktas. Den personliga integriteten
skulle värnas,
5. Alla offentliga organ borde utnyttja IT:s möjligheter. Det inbegrep att
kunna ta emot och besvara elektronisk post och ha möjligheter att söka
i informationsdatabaser. Därmed främjades elektronisk ärende-
hantering,
6. IT skulle användas för ett bättre utnyttjande av de
informationsresurser som fanns i den offentliga förvaltningen.
Offentlig information skulle göras tillgänglig också elektroniskt.
Enhetliga principer för prissättning av offentlig information skulle
utformas,
7. Elektroniska kommunikationsmöjligheter med organ i EU skulle göra
det europeiska förvaltningssamarbetet effektivare,
I propositionen lade regeringen fast övergripande mål för den
offentliga förvaltningens IT-användning och ett åtgärdsprogram i syfte
att åstadkomma en förnyelse av offentlig förvaltning med stöd av IT.
I det åtgärdsprogram som regeringen presenterade ingick:

1. Rättsliga frågor i samband med IT-användningen i den offentliga
förvaltningen,
2. Principer och riktlinjer för den offentliga förvaltningens informations-
försörjning,
3. Gemensamma plattformar för informationsutbytet,
4. Kvalitet och säkerhet,
5. Nya elektroniska medier,
6. Elektronisk handel,
7. Gemensamma telekommunikationsttjänster,
8. Informationsutbyte mellan förvaltningen och EU,
I propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (1997/98:136)
har regeringen lagt fram riktlinjerna för det fortsatta arbetet med att
utveckla den statliga förvaltningen. I arbetet med att forma en förvaltning
för 2000 talets krav har informationstekniken en viktig roll.
Regeringen preciserade i propositionen de tidigare målformuleringarna
när det gäller informationstekniken på följande sätt:

1. Statsförvaltningen bör, med beaktande av integritets- och
säkerhetsaspekter, ta tillvara informationsteknikens möjligheter att:
- förenkla och förbättra kontakterna för medborgare och företag med
myndigheterna,
- öka allmänhetens insyn i och kontroll av myndigheternas verksamhet,
- effektivisera samverkan mellan myndigheter, med övrig offentlig
sektor samt med EU-institutioner och andra länders förvaltning,
2. Den tekniska infrastrukturen för statsförvaltningens kommunikation
med medborgare och företag bör bygga på Internet. Inom ramen för
Internet bör myndigheterna utveckla tjänster som förenklar
kontakterna med och samspelet mellan medborgare, företag och
offentlig förvaltning.
3. Statliga myndigheter bör använda säker överföring av dokument och
meddelanden i den öppna IT-infrastrukturen. Informationsutbytet
mellan myndigheter ställer krav på gemensamma säkerhetsregler och
standardiserade lösningar.
4. Myndigheter vars verksamhet riktar sig främst till företag och
medborgare bör erbjuda elektroniska tjänster för självbetjäning som
komplement till traditionella tjänster.
Det aktuella läget
Nedan beskrivs några exempel på initiativ. Rättsinformationssystemet
har redan behandlats ovan (i avsnittet Grundläggande informations-
tjänster).
Offentlighetsprincipen
Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall
varje svensk medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Detta
är ett uttryck för offentlighetsprincipen. Genom denna skall rätts-
säkerheten, effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret
garanteras. Offentlighetsprincipen ger medborgarna möjlighet till
kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet. Offentlighetsprincipen
är en omistlig del i det svenska rättssystemet.
Med den snabba utvecklingen på IT-området, som bl.a. medfört att allt
fler har tillgång till Internet, öppnas nya möjligheter för allmänheten att
få insyn i myndigheternas verksamhet. För myndigheterna innebär detta
en möjlighet att på ett effektivt och billigt sätt sprida information till
allmänheten på elektronisk väg. Det gäller både sådan informations-
spridning som sker inom ramen för myndigheternas allmänna service och
sådan som innebär ett utlämnande av allmänna handlingar
(jfr bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180). Ett utlämnande av uppgifter
på elektronisk väg innebär emellertid också risker för t.ex. den personliga
integriteten. Det måste råda en god balans mellan myndigheternas
användning av ny informationsteknik för informationsspridning och
skyddet av känsliga uppgifter.
Arkivinstitutionernas arbete för att öka tillgängligheten till arkiven,
bl.a. genom insatser för att utveckla digitala söksystem och digitalisera
olika register, innebär att allmänhetens insyn i den offentliga
verksamheten förbättras.
De nya tekniska förutsättningarna på IT-området har redan medfört
konsekvenser för tillämpningen av offentlighetsprincipen. Förändringar i
regelverket på detta område kommer naturligtvis också att medföra
följder av olika slag. Såväl ekonomiska som andra konsekvenser av
lämnade förslag måste därför noggrant analyseras.
Regeringen har därför tillsatt en utredning (dir. 1998:32) med uppgift
att bl.a. göra en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars
offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens
tillämpning i IT-samhället.
Ökad tillgänglighet och bättre service
Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att varje år lämna en
redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. I denna redovisning
ingår även statsförvaltningens användning av informationsteknik. I
finansplanen för år 2000 (kap. 10.3) lämnas en aktuell redogörelse av IT-
utvecklingen inom statsförvaltningen. Redogörelsen bygger på
Statskontorets rapport Staten i omvandling (1999:15).
Av redogörelsen framgår att regeringens ambition att myndigheterna
skall vara föregångare inom IT-utvecklingen genom hög tillgänglighet
och aktiv IT-användning har fått genomslag i förvaltningen.
Myndigheternas tillgänglighet och kommunikation via Internet ökar och
myndigheterna utvecklar successivt sin elektroniska förvaltning. Under
de senaste två åren har de flesta myndigheter etablerat sig på nätet och
erbjuder kontakt med medborgare och företag. Utvecklingen av redan
befintliga tjänster och introduktionen av nya informations- och
servicetjänster fortsätter.
Nya grundläggande tjänster, s.k. portaler, gör också att det blir lättare
att ta en första kontakt med myndigheterna. SverigeDirekt är den
gemensamma ingångssidan, portalen, till det offentliga Sverige. Arbetet
drivs i samarbete mellan riksdagen, Regeringskansliet, Landstings-
förbundet och Svenska kommunförbundet. Målet är att samtliga
kommuner och statliga myndigheter skall finnas med. Sommaren 1999
fanns länkar till ca 240 myndigheter, vilket innebär att så gott som alla
större statliga myndigheter nu är anslutna.
En förutsättning för att den elektroniska förvaltningen skall kunna
utvecklas är att de statliga myndigheterna finns på nätet. Fler och fler
myndigheter ansluter sig nu till Internet och skaffar sig en publik
webbplats. En genomgång av ca 280 myndigheter visar att närmare 90
procent hade egen webbplats år 1999, en ökning med en femtedel jämfört
med året innan. Det är främst mindre myndigheter som tillkommit under
senare tid.
Hos nästan alla fanns en myndighetsbrevlåda för elektronisk post år
1999. Det var endast 7, eller knappt 3 procent, som saknade en sådan
kontaktmöjlighet. IT-propositionens mål att alla myndigheter skulle ha
brevlåda för e-post bör vara uppfyllt under år 2000.
En av de mest besökta webbplatserna i Sverige är Arbetsmarknads-
styrelsens Platsbank . Platsbanken presenterar lediga arbeten. I Sökande-
banken kan både arbetstagare och företag registrera sig. AMS har fått
särskilda medel av regeringen för Internetsatsningen. Målsättningen på
ca 200 000 registrerade sökande i slutet av år 1999 skall nås med
annonskampanjer och nya interaktiva lösningar där företag och sökande
snabbt skall kunna hitta varandra.
Riksskatteverket erbjuder självbetjäning inom det sammanhängande
konceptet Fyrklövern, dvs. Skattemyndighetens servicetelefon, RSV:s
webbplats, Servicejouren och Serviceterminalerna. De sistnämnda är ett
försöksprojekt där även Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Riksfösäk-
ringsverket (RFV) och Centrala studiestödsnämnden (CSN) ingår.
Publika terminaler där medborgare kan gå direkt in på de fyra
myndigheternas webbsidor är nu utplacerade i en testverksamhet.
Infrastruktur och säkerhet
Internet är väl etablerat som en infrastruktur för den sporadiska alla till
alla kommunikationen utan höga krav på säkerhet. När det gäller säkra
lösningar över Internet finns det ännu inte användarvänliga, entydigt
standardiserade metoder.
En infrastruktur för kommunikation av information mellan
myndigheter på ett strukturerat sätt är det av Statskontoret nyligen
upphandlade Spridnings- och Hämtningssystemet (SHS) . Initiativet till
SHS kommer från Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket. SHS kan
utvecklas till ett kraftfullt verktyg för hantering av uppgifter och
dokument mellan myndigheter. Det erbjuder också ett enhetligt
webbgränssnitt mot privatpersoner och företag.
SHS förutsätter att en säker elektronisk identifikation av individer och
företag kan etableras. Statskontoret har på regeringens uppdrag
tillsammans med sex myndigheter utrett förutsättningarna för detta.
Rapporten Infrastruktur för säker elektronisk överföring till, från och
inom statsförvaltningen , rapport 2000:7, har överlämnats till regeringen
i februari 2000.
De flesta tjänster av karaktären ansökan, deklaration, begäran om
utbetalning etc. förutsätter en underskrift. Det regelverk för säker
kommunikation som krävs kommer att behöva definiera när det är
lämpligt och möjligt med elektroniska signaturer i ställer för
handskrivna. När det gäller möjligheten att ge in deklarationer med
elektroniska signaturer har de författningsändringar som krävs redan
genomförts.
Statskontoret har i projekt Säker e-post visat exempel på hur
säkerhetsnivån på e-post kan höjas utan att användarna belastas med
alltför mycket komplicerad administration av säkerhetsfunktioner. En e-
postserver som signerar och krypterar in- och utgående e-post med
automatik har utvecklats. Denna kan ge en grund för säker e-post, i första
hand inom förvaltningen.
Arbetsmarknad
I regeringens skrivelse Informationssamhället inför 2000-talet
(1998/99:2 ) framhölls att genom att väl fungerande sökkanaler för
arbetsgivare och arbetssökande byggdes upp så borde matchningen på
arbetsmarknaden kunna effektiviseras.
Arbetsförmedlingens grundläggande uppgift är att medverka till en väl
fungerande arbetsmarknad där arbetsgivare och arbetssökande med en
väl utbyggd infrastruktur snabbt kan finna varandra.
Sedan 1995 har Arbetsförmedlingen kraftfullt byggt ut sitt tjänste- och
informationsutbud på Internet Arbetsförmedlingen Internet. Via
Arbetsförmedlingen Internet kan företag annonsera lediga jobb,
presentera sitt företag i text och bild, ta emot ansökningar via e-post och
själva söka lämpliga kandidater i en meritförteckningsdatabas.
Arbetssökande kan presentera sig för arbetsgivare, söka lediga jobb i hela
landet och utomlands och ta direktkontakt med intressanta arbetsgivare.
Dessutom finns ett omfattande informationsutbud t.ex. om arbets-
marknaden, Arbetsförmedlingens service, regler för arbetslivskassa och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt databaser med aktuell information
om de 500 vanligaste yrkena och över 3 500 utbildningar.
Varje månad utnyttjas Arbetsförmedlingens Internettjänster av ca
400 000 enskilda personer (källa: SIFO), vilket motsvarar omkring
10 procent av arbetskraften på 4,3 miljoner. Sammanlagt görs f.n. över
1,5 miljoner besök varje månad, antalet besök överstiger vissa dagar
100 000. Enligt SIFO är ca 30 procent av användarna i företagsledande
ställning.
Redan i dag är Internet det vanligaste sättet att ha kontakt med
Arbetsförmedlingen och Arbetsförmedlingen Internet är en av de mest
besökta svenska webbplatserna. Ingen annan arbetsförmedlingsaktör är i
närheten av den position som den offentliga arbetsförmedlingen har på
Internet. Genom Internet har Arbetsförmedlingen också nått nya grupper
användare, personer som inte är arbetslösa och som till en betydande del
kan antas vara Arbetsförmedlingens nya kunder. Det ökade intresset för
Arbetsförmedlingens Internettjänster innebär att funktionaliteten i
nuvarande tjänster hela tiden måste förbättras samtidigt som nya tjänster
kontinuerligt utvecklas. Regering och riksdag har genom att tilldela
särskilda medel lagt grunden till en sådan utveckling under de närmaste
åren.
Under innevarande år kommer varje enskild kund arbetsgivare såväl
som arbetsökande att kunna skapa sin egen, personligt anpassade
ingångsida på arbetsförmedlingens (AF) webbplats. Kunderna kan själva
välja vilka funktioner och vilken information de vill ha tillgång till på sin
personliga ingångssida. Istället för att varje gång själva söka i
databaserna kommer de att kunna lägga bevakningar på exempelvis
lediga jobb, intressanta företag, intressanta jobbsökande, artiklar, arbets-
förmedlingens aktiviteter osv., samt välja hur ofta och i vilken form de
vill få denna information levererad till sig via e-post eller via
mobiltelefon.
Varje arbetsförmedling kommer också att få en egen webbplats med
interaktiva applikationer, där arbetssökande hemifrån eller från företaget
kan kommunicera med handläggarna, boka in sig på aktiviteter och
utbildningar, arbeta med sina handlingsplaner och göra "e-besök" på AF.
Även kundstödet kommer att bli väsentligt förbättrat. Genom
Rekryteringsassistenten ges arbetsgivaren möjlighet till en fördjupad
dialog med arbetssökande, som man tidigare etablerat kontakt med via
plats- eller sökandebanken. I denna tjänst kan arbetsgivaren precisera
sina önskemål och krav mer utförligt och arbetssökande kan beskiva sina
meriter på ett mer nyanserat sätt i förhållande till arbetsgivarens
preciseringar. Det här höjer servicenivån väsentligt för arbetsgivaren, inte
minst för dem som saknar en egen personalfunktion.
Arbetssökande kommer att få tillgång till interaktiva jobbsökar-
program, intressetester och arbetsmarknadsinformation som kopplas till
information om lediga platser och aktuella utbildningar.
Genom utbyggnaden av Arbetsförmedlingens kundarbetsplatser till-
försäkras även de kunder som saknar Internet tillgång till Arbets-
förmedlingens självserviceinstrument. Kunddatorerna finns i dag på alla
arbetsförmedlingar och försök pågår med utplacering av kunddatorer på
externa platser, t.ex bibliotek, postkontor, affärer. Dessutom pågår försök
med vidoeuppkopplingar mellan en lokal arbetsförmedling och en externt
placerad kundarbetsplats. Genom denna utveckling kommer även
medborgare i glesbygdsområden att i framtiden kunna erhålla förbättrad
service.
Det nationella IT-programmet SwIT
I 1996 års IT-proposition påpekades att behovet av kompetens för
nätbyggnad och utveckling av nättjänster borde tillgodoses och att
regeringen avsåg att ta initiativ till att analysera behovet av kompetens på
detta område samt hur detta skulle uppfyllas.
Ovan har ett antal åtgärder redovisats i kompetensavsnitten kan
nämnas att regeringen med Industriförbundet träffat en överenskommelse
om att utbilda 11 700 personer inom yrken tillhörande IT-branschen från
år 1998 till mars år 2000, projektet kallas SwIT, Sweden Information
Technology. Upprinnelsen till satsningen var arbetsgivarnas svårigheter
att finna kompetenta IT-specialister. Den kunskapsprofil som arbets-
givaren efterfrågar involverar snarare eftergymnasial nivå än högskole-
nivå och avser den praktiska verksamheten på IT-företagen.
Deltagare i utbildningen är arbetslösa eller anställda som har behov av
att byta eller förnya sina arbetsuppgifter. Ambitionen är att inom
yrkesområdet prioritera underrepresenterade grupper t.ex. med avseende
på kön, funktionshinder och invandrarskap.
SwIT har särskilt uppmärksammat småföretagen där data och IT-
utvecklingen inte kommit lika långt som i större företag. Genom att
erbjuda skräddarsydd kompetens inom elektronisk handel öppnas helt
andra möjligheter för dem att lansera produkter och hitta nya
försäljningskanaler.
Av SwIT:s 11 700 deltagare har drygt 500 genomgått utbildningar i
elektronisk handel, närmare 75 procent med småföretagare som
presumtiva arbetsgivare. Flertalet av kurserna har arrangerats i norra
Norrland.
Som finansiering har avsatts 1,3 miljarder kronor (prop. 1997/98:1,
yttr. 1997/98:AU3y, bet. 1997/98:FiU11, rskr 1997/98:44). Genom-
förandet regleras genom ett särskilt avtal. Denna s.k. SwIT-
yrkesutbildning bedrivs inom en ideell förening som IT-företagen och
Industriförbundet skapat för ändamålet. Rekryteringen av elever sker i
nära samarbete med företagen.
Personaldatorer
Enligt 1996 års IT-proposition1996/97:173 och skr. 1998/99:2 var ett
syfte med personaldatorreformen att skapa bättre möjligheter för
arbetsgivare att höja personalens allmänna datamognad och därigenom
underlätta och förbereda en övergång till att använda den nya tekniken
inom olika arbetsområden.
1998 infördes möjligheten att kunna använda en av arbetsgivaren
tillhandahållen datorutrustning för privat bruk skattefritt. Förutsättningen
för skattefriheten är att förmånen riktar sig väsentligen till hela den
stadigvarande personalen på arbetsplatsen. Reformen har fått stort
genomslag. Mellan år 1997 och år 1998 har andelen anställda som har
tillgång till dator i hemmet ökat från 48 till 67 procent, vilket är den
högsta årliga ökningstakten sedan år 1994. Antalet LO-medlemmar
respektive TCO-medlemmar med tillgång till dator i hemmet uppvisade
en kraftigare relativ ökning än SACO-medlemmarna mellan år 1997 och
år 1998, beroende på att de två förra grupperna hade ett betydligt sämre
utgångsläge. Andelarna är fortfarande väsentligt lägre bland LO-
medlemmar än bland övriga bland LO-medlemmarna var år 1998
andelen som hade tillgång till dator i hemmet 51 procent, medan
motsvarande andelar för TCO-medlemmarna var 76 procent och för
SACO-medlemmarna 84 procent.
Miljöanpassning
Enligt 1996 års IT-proposition var det angeläget att anpassa
användningen av elektroniken till de krav som måste ställas i ett
kretsloppssamhälle.
I 25 § renhållningsförordningen (1998:902) ställs krav på att avfall
som utgörs av, eller innehåller elektriska och elektroniska produkter, får
deponeras, förbrännas eller fragmenteras endast om de förbehandlats i
enlighet med föreskrifter meddelade av Naturvårdsverket samt hanterats
av certifierad förbehandlare. Naturvårdsverket har tagit fram ett förslag
till föreskrifter för förbehandling av uttjänta elektriska och elektroniska
produkter. Förslaget är remissbehandlat och kommer inom kort att
beredas inom Regeringskansliet, innan en eventuell anmälan sker till
EU kommissionen.
IT-användningen och dess negativa konsekvenser för miljön i form av
t.ex. uttjänta elektroniska produkter som blir avfall uppmärksammades
också i den förra IT-propositionen (1995/96:125). Regeringen följde upp
detta i propositionen om Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt
hållbart samhälle ett ansvar för alla (1997/98:172) där regeringen
föreslog att ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter
(bl.a. IT-utrustning) införs. Baserat på detta förslag har regeringen
utarbetat ett förslag till en förordning om producentansvar för elektriska
och elektroniska produkter.
I enlighet med vad som angavs i regeringens skrivelse (skr. 1998/99:2)
har ett förslag till förordning om producentansvar för elektriska och
elektroniska produkter (bl.a. IT-utrustning) notifierats till EU
kommissionen. Kommissionen har inte haft några synpunkter på
förslaget. Vad gäller IT-utrustning ansåg regeringen i propositionen
(1997/98:145) och skrivelsen 1998/99:2 bl.a. att av människan
framställda ämnen som är långlivade och bioackumulerande, i huvudsak
inte bör förekomma i nyproducerade varor.
Inom ramen för det arbete som pågår inom Miljömålskommittén och
Utredningen om genomförande av nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken
kommer bl.a. målet definieras närmare. Regeringen avser att lägga en
miljömålsproposition i slutet av år 2000.
Kemikalieinspektionen har presenterat ett förslag till förbud mot
användningen av vissa bromerade flamskyddsmedel i olika slags
produkter. Sådana regler måste emellertid utformas så att de överens-
stämmer med Sveriges förpliktelser i såväl EU som WTO. De ämnen
som föreslås förbjudas används eller har använts i stor utsträckning i IT-
utrustningar. Att en sådan användning upphör är ett viktigt led i arbetet
med att få IT-utrustningar mer kretsloppsanpassade.
Statskontoret ställer omfattande miljökrav i sina ramavtals-
upphandlingar av IT-produkter för offentlig förvaltning i Sverige. Vad
gäller bromerade flamskyddsmedel formulerade Statskontoret redan i
1998 års ramavtalsupphandling av datorer och skrivare, tvingande krav
(s.k. skall-krav) att bromerade flamskyddsmedel och andra miljöfarliga
ämnen inte får förekomma i produkternas plasthöljen. Nästan alla
leverantörer kunde också uppfylla kravet. Dessa miljökrav kommer att
vidareutvecklas och preciseras i kommande upphandlingar, givetvis inom
ramen för EG-kommissionens meddelande om miljökrav vid offentlig
upphandling.
IT inom kultur-, medie- och ungdomsområdena
Flera av de övergripande målen för regerings IT-politik som anges i 1996
års IT-proposition är aktuella inom kultur-, medie- och
ungdomsområdena. Inom dessa politikområden arbetar regeringen för att
IT skall utnyttjas som medel för ökad kunskap, demokrati, rättvisa och
livskvalitet, för att skapa bred tillgång till information för ökad
delaktighet och kunskapsutveckling samt för att bevara och utveckla det
svenska språket och kulturen i en allt mer gränslös värld.
Nedan beskrivs regeringens aktuella åtgärder för att bredda och
utveckla IT-användningen inom kulturområdet, medieområdet samt på
ungdompolitikens område.
Kulturnät Sverige
Enligt 1996 års IT-proposition skulle en samlad strategi för användning
av IT vid myndigheter och institutioner inom kulturområdet utformas.
När propositionen presenterades pågick en utredning som hade i uppdrag
att utforma en sådan strategi och dessutom att lämna förslag om upp-
byggnad av ett gemensamt kulturnät.
I sitt slutbetänkande IT i kulturens tjänst (SOU 1997:14) valde
utredaren att lägga tyngdpunkten vid förslagen om uppbyggnaden av ett
Kulturnät Sverige. Detta motiverades med att institutionerna hade alltför
olika verksamheter, förutsättningar och resurser för att kunna samlas
kring en gemensam IT-strategi. En sådan kunde av nödvändighet endast
innehålla principiellt hållna rekommendationer. Däremot skulle ett
framtida Kulturnät Sverige kunna utgöra fundamentet för en samlad IT-
strategi, eftersom institutionernas verksamheter och informationsresurser
då skulle göras tillgängliga i ett sammanhang.
I enlighet med utredarens förslag beslutade regeringen i mars 1997 att
ge Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) i uppdrag att i projektform
bygga upp och inledningsvis administrera Kulturnät Sverige. Verk-
samheten inom IVA har under åren 1997 1999 finansierats av Stiftelsen
för Kunskaps- och kompetensutveckling, Stiftelsen framtidens kultur och
Riksbankens Jubileumsfond. Utvärderingen av projektet visade att
Kulturnät Sverige haft en framgångsrik start och är en samhällstjänst som
bör stå till medborgarnas förfogande utan kostnad.
Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen för år 2000 har
Statens kulturråd från och med år 2000 fått ansvar för den fortsatta
driften av Kulturnät Sverige.
Syftet med Kulturnät Sverige skall vara att öka tillgängligheten till och
intresset för svensk kultur. Webbplatsen skall fungera som en gemensam
ingångssida som samlar och strukturerar det svenska kulturutbudet på
Internet för att underlätta för den enskilde att hitta det han eller hon
söker. Webbplatsen, eller kulturportalen som man också kan välja att
kalla den, utgör en viktig bas för kulturinstitutionernas och de fria
kulturutövarnas ansträngningar att nå ut med sin samlade kunskap och
information. Verksamheten skall bedrivas utifrån en vid definition av
kulturbegreppet och medverkan i kulturnätet skall vara kostnadsfri.
Tillgänglighet till kulturarvet
Enligt 1996 års IT-proposition skulle museerna och arkivmyndigheterna
ta aktiv del i utvecklingen av multimedier, digitaliseringssystem och
telekommunikation i syfte att öka tillgängligheten till kulturarvet.
Uppfyllandet av denna ambition är en prioriterad kulturpolitisk
uppgift. Det är därför angeläget att arbetet med att öka möjligheterna att
ta del av museernas, arkivinstitutionernas och kulturmiljösektorns
material fortsätter.
Museerna arbetar aktivt med att dokumentera samlingarna och ägnar
stor uppmärksamhet åt digitaliseringen. Det s.k. SESAM-projektet har
varit ett viktigt hjälpmedel i detta arbete. Satsningen, som avslutades
under år 1998, har utvärderats av Statskontoret. Utvärderingen pekar bl.a.
på att projektet i stor omfattning bidragit till ökad tillgänglighet till
museernas samlingar.
Regeringen fattade den 24 februari 2000 beslut om en skrivelse till
riksdagen med en samlad bedömning av SESAM-projektets resultat (skr.
1999/2000:65). Projektet syftade bl.a. till att göra museernas och
arkivens samlingar mer tillgängliga för andra museer och arkiv samt
forskare, skolor och allmänhet. Nya medier skulle användas i arbetet. I
65 procent av delprojekten utfördes någon form av digitaliseringsarbete.
Genom SESAM kom antalet föremål som är digitaliserade att öka med
över 30 procent. För många museer och arkiv blev SESAM-projektet
incitamentet för att påbörja datoriseringen av sina kataloger och register.
För andra som redan inlett arbetet innebar projektet en värdefull
förstärkning. Under projekttiden kom museernas föremålskatalog framför
allt att registreras i databaser tillgängliga på museerna.
Många museer och arkiv har tillgängliggjort delar av samlingarna via
Internet. Samarbetsprojekt har inletts mellan museer, arkiv och bibliotek
för att få till stånd gemensamma databaser på Internet med möjlighet
för användaren att söka information inom flera områden.
Under år 1999 inleddes en treårig satsning för att bereda personer med
arbetshandikapp arbete och öka tillgängligheten till kulturarvet, Kultur-
arvs-IT (prop. 1998/99:1, utg.omr. 14). Genom digital registrering,
inläsning och bearbetning skall samlingar hos framför allt centrala
kulturarvsinstitutioner och regionala museer göras tillgängliga.
Arbetet med att tillgängliggöra arkivmaterialet i digital form genom
bl.a. Internet, att utveckla digitala söksystem, dvs. förbättra den framtida
tillgången till uppgifter om arkivbestånden, att använda ny teknik vid
registreringen och att digitalisera arkivmaterial är av högsta prioritet för
arkivmyndigheterna. Genom arbetet ökar tillgängligheten till det
omfattande material som förvaras hos dessa myndigheter. Regeringen
avser att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över delar av
arkivväsendet. Utredningen kommer bl.a. att behandla frågan om hur
arkivmyndigheterna på bästa sätt kan rustas för att nya medier skall
bevaras, vårdas och tillgängliggöras.
Ett viktigt led i arbetet med att förmedla kunskapen på kulturmiljö-
området till såväl myndigheter och kommuner som enskilda är att öka
den digitala tillgängligheten till den information som finns på området.
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) bedriver ett stort antal register-
uppbyggnads- och inventeringsprojekt inom olika områden. Av stor
betydelse i det sammanhanget är RAÄ:s arbete med att utveckla den IT-
baserade tillgängligheten till fornminnesregistret. Detta arbete bedrivs
sedan år 1998 inom ramen för ett särskilt projekt, Fornminnes-
information. Av särskild betydelse för utvecklingen är att tillgången till
GIS-data underlättas för institutionerna inom området.
Program för ökad kulturell tillgänglighet
Statens kulturråd har regeringens uppdrag att under åren 1998 2000
fördela 30 miljoner kronor till lokala och regionala utvecklingsprojekt
inom ramen för ett särskilt program för ökad kulturell tillgänglighet.
Projekt med god lokal förankring som bedöms ge långsiktiga effekter och
som syftar till utveckling av modern informationsteknik och förbättrad
kommunikation bör prioriteras.
Exempel på projekt som hittills beviljats stöd är "Arrangörer i
glesbygd ett fönster för den lokala kulturen". Projektet drivs av
Riksteatern och omfattar en inventering och en utveckling av webbplatser
för lokala arrangörer. Västerbottens museum i Umeå har fått bidrag för
att i samverkan med kommuner och övriga museer i länet utveckla en ny
länsmuseimodell det virtuella museet. Museet skall integrera det
digitala nätverksbyggandet i den fasta verksamheten med digitala
utställningar och digital presentation av länet. Svensk Arkivinformation
(SVAR) i Ramsele, Sollefteå kommun, har fått projektbidrag för att
utveckla sin Internetbokhandel. Landstinget i Dalarna har fått bidrag till
projektet Kulturnät Dalarna som skall vara en samlingsplats för att
stimulera länets kulturutövare i olika åldrar att skapa produktioner i och
för Internet. Ytterligare ett exempel är Norrbottens läns landsting som
fått bidrag till utvecklingen av kulturdatabasen Arcticult som är en
regional kulturdatabas för Barentsområdet. Databasen skall innehålla
uppgifter om kultur och föreningar och vara en informationskälla för
regionens kulturliv.
Kulturrådet skall slutredovisa programmet till regeringen senast den
31 mars 2001.
Marksänd digital-TV
Enligt 1996 års IT-proposition avsåg regeringen att utforma och förankra
riktlinjer som underlättar beslut om snabbt införande av digitala TV-
sändningar i marknätet, om åtgärder för att stärka och förtydliga public-
serviceverksamheten och om insatser för att säkra framtida svensk TV-
produktion med kultur och kvalitet.
Riksdagen beslutade april 1997 (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:Ku17,
rskr. 1996/97:178) att digital marksänd TV skall introduceras i Sverige.
Införandet ska ske i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta
ställning till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. En
grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad är att de digitala
marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft.
Enligt prop. 1996/97:67 har statens åtgärder inom massmedieområdet
som sitt främsta syfte att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och
mångfald. Enligt riksdagen (bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178) bör
detta vara vägledande även inför den tekniska utveckling som nu pågår.
Introduktionen av digital-TV får inte innebära att publikens valfrihet
inskränks eller att Sveriges Televisions program inte längre kan nå alla i
hela landet. Digitaltekniken skall användas så att den vidgar
yttrandefriheten och mångfalden samt motverkar privat och offentlig
maktkoncentration.
Regeringen fattade i november 1997 beslut om de fem sändnings-
områden som ska ingå i den första utbyggnadsetappen. Samtidigt fattades
beslut om direktiv för den parlamentariska Digital TV kommittén
(dir. 1997:134) som ska följa och utvärdera verksamheten och medverka
vid urvalet av programföretag genom att yttra sig till Radio- och TV-
verket över tillståndsansökningarna.
I juni 1998 beslutade regeringen, på förslag från Radio- och TV-
verket, att ge elva företag tillstånd att sända digital marksänd TV. De
första bolagen startade sina sändningar i april 1999.
I juni 1999 beslutade regeringen om ytterligare en frekvens för
marksänd digital-TV. Radio- och TV verket utlyste fyra nya sändnings-
tillstånd i de områden som ingår i den första utbyggnadsetappen.
Regeringen har i januari 2000 meddelat ytterligare sändningstillstånd.
Fjorton företag har nu tillstånd att sända sammanlagt arton program-
kanaler i det digitala marknätet.
Digital ljudradio (DAB)
Våren 1995 beslutade riksdagen (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:Ku47,
rskr. 1994/95:369) att digitala ljudradiosändningar skulle påbörjas i ett
begränsat antal områden.
Reguljära DAB-sändningar har pågått sedan 1995 i fyra regioner i
Sverige, Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrbotten. Sveriges Radio
AB och Utbildningsradion AB deltar. Regeringen fattade beslut om
sändningarna för Sveriges Radio och Sveriges utbildningsradio i
september 1995 respektive januari 1996. I januari 1998 utökade Sveriges
Radio sina DAB-sändningar genom att starta en digital finskspråkig
kanal.
Stimulans till ungdomars IT-användning
Enligt regeringens skrivelse (skr. 1998/99:2) ville regeringen motverka
en ojämlik utveckling mellan ungdomsgrupper genom projekt som syftar
till att uppmuntra och stödja IT-användning bland ungdomar inom
ungdomsgruppen som i liten omfattning har tillgång till informations-
teknik i sin hemmiljö.
Under avsnittet Kommande inriktning för stöd ur Allmänna arvsfonden
framhöll regeringen i skrivelsen 1996/97:125 Redovisning för
fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret
1995/96 vikten av att på olika sätt motverka att det framväxande
informations- och kunskapssamhället befäster gamla och skapar nya
klasskillnader. Regeringen angav i skrivelsen att projekt som syftar till
att stödja IT-användningen bland ungdomar inom ungdomsgrupper som i
liten omfattning har tillgång till IT i sina hemmiljöer kommer att
prioriteras vid fördelning av stöd ur arvsfonden.
Under åren 1998 och 1999 har sju projekt beviljats sammanlagt
1,6 miljoner kronor. Fyra av projekten är planerade treårsprojekt varav
hittills tre beviljats stöd för det första året och ett beviljats stöd för år
två.
I regeringens proposition (prop. 1998/99:115) På ungdomars villkor
understryker regeringen vikten av en fortsatt prioritering av projekt som
motverkar en ojämlik utveckling på IT-området mellan ungdoms-
grupperna.
Ungdomskanalen
Tillgång till information och kunskap är avgörande för ungdomars
möjlighet till inflytande både över sin egen livssituation och i samhället
som helhet. I dagens informationssamhälle är det också viktigt att kunna
gallra i informationen samt att kunna skapa sig en överblick på lämplig
nivå.
Mot denna bakgrund gör regeringen i proposition (prop. 1998/99:115)
På ungdomars villkor bedömningen att en särskild arena på Internet med
riktad samhällsinformation till unga Ungdomskanalen bör inrättas
hösten 1999.
Ungdomskanalen bör underlätta såväl tillgången till information som
möjligheten att kommunicera med olika beslutsfattare. Syftet är också att
stimulera ungdomars IT-användning genom att utveckla pedagogiska
metoder för informationssökning.
Ungdomsstyrelsen har under år 1998 fått ekonomiskt stöd av
regeringen till uppbyggnaden av Ungdomskanalen. Vidare beviljade
regeringen i oktober 1999 Ungdomsstyrelsen ett bidrag om
1 500 000 kronor för genomförande av projektet under åren 1999 och
2000. Ungdomskanalen lanserades under hösten 1999 och har redan
erhållit flera utmärkelser både för innehåll och utseende.
IT inom hälso- och sjukvård, social omsorg samt socialförsäkring
Hälso- och sjukvård
För att hälso- och sjukvården effektivt skulle kunna ta tillvara
möjligheterna som informationstekniken erbjuder krävdes enligt
regeringens skrivelse Informationssamhället inför 2000-talet (1998/99:2 )
att nya lednings- och organisationsformer utvecklades. Vidare måste
lösningarna tillgodose hälso- och sjukvårdspolitiska mål om god och
säker vård, god kvalitet och patienten i centrum. Arbetet måste också
utgå från en informationsteknisk gemensam infrastruktur och
gemensamma tillämpningar.
I hittills bedrivet arbete har bl.a. behandlats nationella krav på
funktionalitet och innehåll i och struktur på elektroniska patientjournaler,
tekniska och logiska standarder för kommunikation och långtidslagring.
Arbetet har också resulterat i en nationell gemensam termdatabas, som
kan kopplas till den elektroniska journalen. Arbete har också skett
rörande modeller för hur patientintegriteten skall kunna bevaras på
betryggande sätt vid datakommunikation och lagring, men också för att
undvika förvanskning av information om patienterna. Visst ytterligare
utvecklingsarbete måste dock ske innan dessa IT-lösningar fullt ut kan
integreras i det dagliga arbetet inom hälso- och sjukvården.
Uppföljningar som gjorts av förändringsarbetet inom vissa landstings-
områden visar på volymmässiga minskningar av pappershanteringen och
att vårdkvaliteten ökar främst genom kortare ledtider. Patienter och
läkare kan snabbare och lättare få besked om undersökningsresultat.
Resultaten hittills har också rönt uppskattning internationellt, särskilt vad
gäller arbetet med elektroniska journaler och säkerhet och integritet.
Inom EU:s ram har arbete påbörjats för att i första hand skapa en
gemensam marknad för IT-produkter inom hälso- och sjukvård. Arbete
pågår dessutom inom EU med svensk medverkan beträffande bl.a.
gemensamma informationsstrukturer samt säkerhet och sekretess som har
sin grund i patientens integritet.
Överväganden pågår nu om nya former för det centrala stödet till
utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården. Landstingsförbundet i
samverkan med Svenska kommunförbundet utreder hur organisationen
för IT-strategisk samverkan på nationell nivå bör utformas. Olika
intressenter bedömer det vidare vara av stort värde om ett
kompetenscentrum för hälso- och sjukvårdsinformatik (eller medicinsk
informatik) kan skapas. En samverkan mellan staten, sjukvårdshuvud-
männen och universitet och högskolor är därför önskvärd, inte minst för
att klara ett kraftfullt svenskt agerande avseende IT-frågorna på det
europeiska planet.
Alkohol- och narkotikaprevention
Inom Socialdepartementet finns webbplatsen Drugsmart, ett alkohol- och
narkotikapolitiskt forum på Internet. Drugsmart, som startade höst-
terminen 1998, vänder sig främst till yngre tonåringar samt deras lärare.
Webbplatsen består av fakta och information, spel och övningar,
lärarhandledning och möjlighet till kommunikation och diskussion.
Genom att öka kunskapen samt tillåta och stimulera till debatt i för
många ungdomar väsentliga existentiella frågor om droger och
droganvändning skall ungdomarna stödjas i valet av en drogfri livsstil.
Drugsmart hade under sin första säsong höstterminen 1998 och
vårterminen 1999 omkring 100 000 besökare. Både den utvärdering
som genomfördes bland lärare under vårterminen och de dagliga
kontakter som redaktionen har med Drugsmarts besökare bekräftar att
webbplatsen fyller ett stort behov.
Ansvaret för den fortsatta driften av Drugsmart överfördes den
15 februari år 2000 från Socialdepartementet till Centralförbundet för
Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN).
Funktionshindrade och äldre
Hjälpmedelsinstitutet har på regeringens uppdrag utarbetat ett IT-
program med inriktning på funktionshindrade och äldre. Regeringen
stöder programmet, och har beslutat att under en tvåårsperiod avsätta
sammanlagt 60 miljoner kr ur Allmänna arvsfonden, som stöd för
finansiering av programmet. Programmet bedrivs i nära samarbete med
brukargrupper och avser bl.a. utveckling, anpassning och utvärdering av
IT-baserade produkter och tjänster. Olika insatser pågår också för att höja
IT-kompetensen för funktionshindrade och organisationer inom
handikapprörelsen samt öka medvetenheten hos bl.a. beslutsfattare om
IT:s betydelse för människor med funktionshinder. Det är dock för tidigt
att dra några slutsatser om effekterna.
Dessutom pågår inom olika samhällsområden aktiviteter för att
förbättra IT-stödet för funktionshindrade och äldre. Närings- och teknik-
utvecklingsverket (NUTEK) har t.ex. på regeringens uppdrag utarbetat
ett forskningsprogram där funktionshindrades behov beaktas.
NUTEK och Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har till-
sammans med Hjälpmedelsinstitutet fortsatt och fördjupat sitt samarbete
om IT för funktionshindrade och äldre. Ett av tre prioriterade områden är
IT för barn med funktionshinder.
Post- och telestyrelsen och Informationstekniska standardiseringen
(ITS) ansvarar tillsammans för en arbetsgrupp där handikapp-
organisationer, Hjälpmedelsinstitutet, företag och andra myndigheter
ingår. De skall tillsammans identifiera behov av åtgärder och föra ut
kunskap samt öka medvetenheten om funktionshindrades behov vid
standardisering och beträffande teletjänster och terminaler. Inom
skolområdet behandlas frågor som rör utveckling av läromedel för elever
med funktionshinder samt tillgång till datorer.
Regeringen har inom ramen för den år 1998 beslutade handlingsplanen
för äldrepolitiken beslutat om medel för olika satsningar inom IT-
området. Detta gäller bl.a. projekt med inriktning på äldre med
funktionshinder och projekt som syftar till att föra samman äldre och
yngre IT-användare. Dessutom har inom ramen för det av FN utlysta
äldreåret 1999 ett antal IT-satsningar redan genomförts i syfte att hjälpa
äldre att komma över det motstånd många känner mot ny teknik. En
mässa om äldre och IT har genomförts och i september 1999 hade nästan
samtliga bibliotek i landet aktiviteter där äldre inbjöds att surfa på
Internet. Över 30 000 äldre besökte därvid biblioteken.
Standardisering och forskning inom telekommunikationsområdet för
personer med funktionshinder
I propositionen Funktionshindrades tillgång till teletjänster
(prop. 1995/96:86) redovisades den inriktning som, inom området
telekommunikationer och handikapp, ligger till grund för forsknings- och
utvecklingsinsatser samt standardiseringsarbetet. I denna proposition
pekar regeringen på nödvändigheten av en samlad utvärdering av
telekommunikationsområdet med inriktning mot funktionshindrandes
behov görs inom 3 år. I Trafikutskottets betänkande (bet. 1995/96:TU9)
Funktionshindrades tillgång till teletjänster hemställde utskottet att
riksdagen skulle godkänna de föreslagna riktlinjerna för forskning och
utveckling samt standardisering inom området telekommunikationer och
handikapp. Mot bakgrund av detta uppdrog därför regeringen åt
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) att den 30 oktober 1998
redovisa en samlad bedömning av vilka möjligheter som funktions-
hindrade har inom telekommunikationsområdet och funktionshindrades
behov av standardisering och utveckling av nya tjänster. I uppdraget
ingick också att redovisa utvecklingen av arbetet med det
forskningsprogramarbete som KFB och NUTEK initierade 1995 inom
området telematik och funktionshinder. Nedan redovisas resultatet av
detta uppdrag.
Post- och telestyrelsen leder en standardiseringsgrupp, (AG), med
uppgift att öka medvetenheten och kunskapen om funktionshindrades
behov vid standardisering av teletjänster och terminaler. Gruppen skall
säkra att handikappaspekterna beaktas i det nationella och internationella
standardiseringsarbetet. Verksamheten berör främst områden som
taltelefoni, texttelefoni, multimedia, talsvarssystem och smart card.
Gruppen har arbetat för introduktion av ett antal internationella
standarder för telefoni som ljudförstärkning, induktiv koppling och
elektrisk koppling. Pågående arbetet koncentreras till textkommunikation
i multimedia och textkonversation i IP-nät. För alla standarder gäller att
dessa är frivilliga överenskommelser. Därav krävs, förutom själva
standardiseringen, även insatser bl.a. i form av information för att
befintliga standarder skall tillämpas.
Sedan 1995 har KFB tillsammans med NUTEK ett gemensamt
forskningsprogram för Telematik och funktionshinder. Programmet har,
med betoning på beteendevetenskap med teknik som plattform, fördelat
ca. 24 miljoner kronor 1995 1997, med målet att ge funktionshindrade
möjlighet till kommunikation, information och livskvalitet. Då
programmet, vid utvärderingen, pågått i knappt tre år kunde relativt få
konkreta resultat redovisats. I den av regeringen beställda utredningen
konstaterar KFB att en utvärdering av forskningsprogramarbetet från
år 1998 visade att beviljade projekt inom ramen för programmet är
relevanta för forskningsområdet och att resultaten kommer att vara
värdefulla för målgruppen. Planeringsanslag och anordnande av
seminarier m.m. kring viktiga projektansökningar anges som lovvärda
styrgruppsalternativ. Som svagheter ses brister i informationsspridning,
industrins sparsamma representation i projekten och det begränsade
användarinflytandet i beslutsprocessen. En fortsättning av programmet
med koncentration på telematik för funktionshindrade och äldre samt en
förstärkning av antalet intressenter som breddar den finansiella basen
rekommenderas av utredaren. KFB antog på styrelsemöte i oktober 1998
detta som riktlinjer för det fortsatta arbetet inom området IT och
funktionshinder för perioden 1999 2002.
Regionalt IT-projekt om utsatta barn
Ett arbete som rör utsatta barn pågår, med koppling till det samarbete
som sker inom Östersjöregionen, inom Socialdepartementets särskilda
arbetsgrupp för barnfrågor The Swedish Special Group for Children at
Risk in the Baltic Sea Region. Projektet är inriktat på att skapa:
Förståelse bland politiker och myndigheter om problemets omfattning
och att det behövs ett intradisciplinärt samarbete.
Ett nätverk av kontakter mellan regionens alla aktörer.
Nätverket byggs upp med hjälp av informationstekniken. Projektidén är
att komplettera Östersjösekretariatets befintliga webbplats med en
intranetfacilitet som gör det möjligt att:
- överföra större informationsmängder, för t.ex. telekonferenser och
distansundervisning
- tillhandahålla en möjlighet för myndigheter, organisationer, experter
att utbyta erfarenheter och ge möjlighet till konsultationer och
handledning.
Socialförsäkringar
Det finns ett stort behov av vidareutveckling av socialförsäkringens
administration och ett omfattande och flerårigt samlat utvecklingsarbete
har därför påbörjats. Inriktningen är bl.a. att förkorta handläggningstider
samt att höja kvaliteten, öka likformigheten och förbättra kostnads-
effektiviteten i ärendehandläggningen. Lednings- och organisations-
formerna liksom kompetensen skall utvecklas med tyngdpunkt i att de
försäkrade ställs i centrum. Ett vidareutvecklat IT-stöd är en viktig del av
denna strategi.
Riksförsäkringsverket har som ansvarig systemägare för social-
försäkringens gemensamma IT-system ett särskilt ansvar för utvecklings-
arbetet. Arbetet skall bedrivas så att de frekvent förekommande löpande
ändringarna av bestämmelser m.m. inom socialförsäkringen kan hanteras
tillsammans med det omfattande utvecklingsarbetet. Bl.a. har betydande
insatser redan gjorts för att genomföra det nya pensionssystemet
samtidigt som ett intensivt utvecklingsarbete även inom andra
försäkringsområden pågår. Inriktningen är att huvuddelen av
ärendehandläggningen under de närmaste åren skall ges förbättrat IT-stöd
som bl.a. skall medföra bättre service gentemot de försäkrade.
Försäkringskassorna skall som ett led i detta utvecklingsarbete förbättra
arbetsformer, arbetssätt och kompetens.
Ett exempel på serviceförbättringarna är att varje försäkrad via enkla
IT-rutiner själv kan ta fram sin egen personliga pensionsprognos i det
nya pensionssystemet. Allmänhetens möjligheter till självbetjäning via
ett utvecklat IT-stöd hos försäkringskassorna avses gradvis komma att
öka inom olika försäkringsområden på motsvarande sätt som nu sker
beträffande pension. Inriktningen är att det samlade utvecklingsarbetet
skall vara genomfört år 2005

Sammanfattning av Statskontorets rapport "Svenska
delen av Internet" (1997:18)
Uppdraget
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) beslöt den 26 september
1996 att Statskontoret skulle utreda den svenska delen av Internet.
Utredningen överlämnades av Statskontoret till Kommunikations-
departementet den 1 oktober 1997. Utredningens resultat redovisades i
Statskontorets rapport 1997:18 "Svenska delen av Internet-struktur,
säkerhet och regler".
Uppdraget omfattade att beskriva Internet i dagsläget, analysera fram-
tida krav, föreslå åtgärder till förändringar, undersöka behovet av och
förutsättningar för att öka säkerheten och användbarheten av Internet.
Uppdraget avsåg i huvudsak frågor som hade samband med datatrans-
mission av IP-paket. I direktiven angavs att staten endast i undantagsfall
skall ingripa med reglering. Branschen skall i så stor utsträckning som
möjligt ta ansvar för krav på nätoperatörer.
Statskontoret genomförde utredningen med bl.a. stöd av SNUS
(Swedish Network Users Society) och SEIS (Säkrad Elektronisk
Information i Samhället). Samråd genomfördes under september 1997
med nitton organisationer.
Internets huvudkomponenter
Internet är ett nät av nät. Varje delnät drivs och finansieras av den som är
delnätets operatör. Användarna av nätet betalar för sin anslutning till
Internet. Huvudkomponenterna i den svenska delen av Internet är:

operatörernas nät med tillhörande stödsystem
användarnas nät
gemensamma resurser för alla operatörer och användare

För att delnäten tillsammans ska fungera som ett nät krävs gemensamma
regler för hur det sak byggas upp och drivas samt vissa funktioner som
drivs gemensamt av operatörerna. Utredningen identifierade ett antal
sådana gemensamma resurser (se nedan).
Utredningens förslag och bedömningar
Statskontoret föreslog att ytterligare knutpunkter (utöver den i Stockholm
och den som planerades att startas i Göteborg december 1997) för sam-
trafik mellan operatörer, så att alla användare kan nå alla, etableras
successivt med början i Malmö/Lund regionen och därefter i Sundsvall.
Utöver de knutpunkterna föreslog Statskontoret att de gemensamma
nätresurserna bl.a. skulle omfatta följande:

Domännamnssystemet (DNS) för landskoden för Sverige .se och
för roten för det globala domännamnsträdet
Tidservrar för nationell tid via nätet
Vägvalsregister
Hantering av domännamn för toppdomänen .se

Statskontoret förslog även hur anskaffning, placering och drift av de ge-
mensamma nätresurserna borde ske liksom hur dessa kunde finansieras.
Statskontoret föreslog dessutom en definition av Internetoperatör, att
vissa krav ställs på en Internetoperatör och vad en tjänst som en operatör
levererar till en kund minst bör omfatta (minimal IP-tjänst).

Statskontoret gjorde också följande bedömningar:

Netnod Internet Exchange i Sverige AB, som hade etablerat den na-
tionella knutpunkten i Stockholm, även var lämplig att etablera och
ansvara för driften av övriga föreslagna nationella knutpunkter,
Den organisation som The Swedish Chapter of the Internet Society,
ISOC SE byggt upp för domännamns-hanteringen hade förutsätt-
ningar att fungera bra, dock föreslogs att en samrådsgrupp med del-
tagare från lämpliga myndigheter skulle bildas,
Regelverket för hantering av domännamn för toppdomänen .se är
till fyllest.

Statskontoret lämnade även vissa rekommendationer bl.a. gällande
säkerhetsfrågor.
Statskontoret konstaterade att branschen i stor utsträckning var villig
att själv reglera och driva de gemensamma nätfunktionerna.
Statskontorets ansåg att det dock fanns skäl att utvärdera hur väl ut-
redningens förslag genomförs för att kunna göra en bedömning om
eventuellt ytterligare åtgärder krävs för att erhålla ett robustare Internet i
Sverige. Därför föreslog Statskontoret att regeringen hösten 1998 skulle
ta initiativ till en sådan utvärdering.

Sammanfattning av Statskontorets rapport
Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet
(1998:18)
Regeringen beslutade den 25 september 1997 att uppdra åt Statskontoret
att ta fram en sammanhållen strategi som preciserar statens ansvar och
anger hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella handlings-
programmet för IT samt hur arbetet med IT-säkerhetsfrågor bör organi-
seras och fördelas mellan olika statliga myndigheter.
Strategin skulle innehålla långsiktiga övergripande gemensamma mål
samt förhållnings- och tillvägagångssätt för samhällets IT-säkerhet.
Uppdraget omfattar även förslag till hur Sveriges medverkan i det inter-
nationella IT-säkerhetsarbete skall koordineras.
Den 24 juni 1998 överlämnade Statskontoret rapporten Sammanhållen
strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18). I rapporten finns bl.a. en
analys av tidigare utredningar på området och en genomgång av IT-
säkerhetsarbetet i andra länder. Statskontorets rapport har remiss-
behandlats. Remissyttrandena finns samlade i Näringsdepartementets
ärende dnr N1999/504/ITFoU. Statskontoret lämnar i rapporten ett för-
slag till informationssäkerhetsstrategi som sammanfattas nedan.
Sårbarhet och risker
Statskontoret gör bedömningen att samhället är i dag betydligt mer sår-
bart än tidigare samtidigt som möjligheterna till kontroll försvårats.
Riskerna är stora att konsekvenserna av störningar i informations-
systemet fördjupas om inte säkerhetsarbetet håller jämn takt. Det är
viktigt att statsmakterna formulerar en sammanhållen strategi för
informationssäkerhet där mål, riktlinjer, organisation och ansvarsfördel-
ning läggs fast.
Nedan redogörs i förkortad form för Statskontorets förslag till en
sammanhållen strategi samt förslag till åtgärder för hur en sådan strategi
kan uppnås.
Utgångspunkter för en informationssäkerhetsstrategi
Utgångspunkten för regeringens strategi om informationssäkerhet bör
enligt Statskontoret vara att varje företag, organisation och myndighet
ansvarar för att den egna informationsbehandlingen sker med be-
tryggande säkerhet. Riksdag och regering bör emellertid ha det över-
gripande strategiska ansvaret för samhällets informationsförsörjning, IT
och informationssäkerhet främst när det gäller samhällsviktiga funk-
tioner.
Ansvarsfördelning och samordning
Enligt Statskontorets förslag har staten har det övergripande ansvaret för
alla samhällsviktiga funktioner. Staten har vidare ett direkt ansvar för den
statliga sektorns informationsförsörjning.
En samordning bör enligt Statskontoret ske inom regeringen av inte
bara IT-frågor utan även frågor kring informationssäkerhet i samhället.
För att möjliggöra en bred samverkan mellan privat och offentlig sektor
på hög nivå bör ett rådgivande organ skapas, med representanter för alla
delar av samhället, som knyts till regeringen.
Det verkställande ansvaret inom säkerhetsområdet bör åvila de
myndigheter som var och en inom sitt område har ett delansvar. En
myndighet bör emellertid utses som ansvarar för samordning av arbetet
med informationssäkerhet. ÖCB föreslås få ansvaret att samordna
informationssäkerhetsfrågor. För att göra den offentliga förvaltningen till
en effektiv och säker användare och föregångare på IT-området krävs
dessutom ett förebyggande arbete i form av råd och rekommendationer
om teknik och tillämpningar. Statskontoret föreslås få i uppgift att förse
myndigheterna med sådan vägledning.
Statskontorets förslag till åtgärder för bättre informationssäkerhet
Statskontoret lämnar i rapporten förslag på åtgärder för bättre informa-
tionssäkerhet.

Alla samhällsviktiga funktioner skall på sikt vara certifierade
avseende säkerhet, kvalitet och tillgänglighet.
Alla myndigheter, som är ansvariga för system eller information av
samhällsviktigt slag bör i sina regleringsbrev åläggas att årligen göra
risk- och säkerhetsanalyser. Analyserna bör rapporteras till ÖCB.
Rapporteringsskyldigheten bör utvärderas efter tre år.
En organisation för incidentrapportering bör skapas. ÖCB föreslås få
ansvaret att bygga upp en sådan hantering.
Möjligheterna till en harmonisering av befintlig lagstiftning inom
området informationssäkerhet bör utredas.
Regeringen bör ta initiativ till att genomföra en kartläggning av
tillgång till och behov av utbildning inom området informations-
säkerhet.
De organisationer som bär ett särskilt ansvar för informationssäkerhet
i samhällets informationsförsörjning bör stimuleras till att sprida
information om ämnet informationssäkerhet i både skolan och
arbetslivet.
IT-kunskaper bör anges bland de meriterande utbildningar som anges
för att söka till utbildning som leder till tjänster inom rättsväsendet,
polis, åklagare och domare.
Det av stor vikt att myndigheternas ledning tar ett särskilt ansvar för
att deras anställda ges lämplig utbildning i informationssäkerhet.
Ett säkrare Internet
En säker infrastruktur för Internet utgör en del av Statskontorets förslag
till strategi för samhällets IT-säkerhet och rapporten innehåller ett antal
förslag för att erhålla en säkrare infrastruktur för Internet. Bland annat
föreslår Statskontoret att den svenska delen av Internet skall kunna drivas
oberoende av funktioner i utlandet.

IT-infrastrukturutredningens förslag till ändring i
ledningsrättslagen
Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) att 10 §
skall ha följande lydelse samt att en ny paragraf, 3 a §, av följande
lydelse införs.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 a §

Ledningsrätt, som avser ut-
rymme för ledning som avses i 2 §
först stycket 2, innefattar rätt att
inom utrymmet anlägga ledningar
som avses i 2 § första stycket 1.

10 §
Ledningsrätt för ej upplåtas, om olägenhet av någon betydelse
uppkommer för allmänt intresse.
Första stycket gäller icke när upplåtelsen är till övervägande nytta från
allmän synpunkt.

Upplåtelse för teleledning som
ingår i telekommunikationssystem
för allmänt ändamål skall anses
vara till övervägande nytta från
allmän synpunkt, om inte särskilda
förhållanden föreligger.
____________
1. 10 § andra stycket skall tillämpas i sin äldre lydelse vid förrättning
som anhängiggjorts före lagens ikraftträdande.
2. Denna lag träder i kraft de

Förteckning över remissinstanser
Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter
över betänkandet Bredband för tillväxt i hela landet (SOU 1999:85).

Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Malmö tingsrätt, Statskontoret,
Delegationen för utländska investeringar i Sverige (Invest in Sweden
Agency), Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Överstyrelsen för
civil beredskap, Försvarets forskningsanstalt, Försvarshögskolan, Arbets-
gruppen om informationskrigföring (Fö 1997:A), Ekonomistyrnings-
verket, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i
Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västra
Götalands län, Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Jönköping,
Riksföreningen för elektronisk kunskapsöverföring, Högskolan i
Karlskrona/Ronneby, Kungliga Tekniska högskolan, Luleå tekniska
universitet, Centrum för distansöverbryggande teknik, Lunds tekniska
högskola, Konsumentverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Stiftelsen för
kunskaps- och kompetensutveckling, Lantmäteriverket, Radio- och TV
verket, Teracom AB, Boverket, Post- och telestyrelsen, Vägverket,
Banverket, Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Luftfarts-
verket, Sjöfartsverket, Statens institut för kommunikationsanalys,
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket,
Glesbygdsverket, Statens institut för regionalforskning, Affärsverket
svenska kraftnät, IT kommissionen, Regionalpolitiska utredningen,
Kalmar läns landsting, Arvidsjaurs kommun, Borlänge kommun,
Göteborgs kommun, Karlskrona kommun, Landskrona kommun, Malmö
kommun, Sandvikens kommun, Sollefteå kommun, Tranås kommun,
Töreboda kommun, IT Blekinge, IT Kronoberg, IT Norrbotten, Stiftelsen
för samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle
(STUNS), Hjälpmedelsinstitutet, Swedish University Network (SUNET),
IT företagen, IT hemma.se, Kabel TV föreningen, Landsorganisa-
tionen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund, SABO, Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Kommunförbundet, Svenska
Landstingsförbundet, Svenska stadsnätsföreningen, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges industriförbund,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), AB Stokab,
Bredbandsbolaget AB, Ericsson, Sverige AB, Europolitan AB, Sydkraft
AB, Tele2 AB, Telenordia AB, Telia AB, Utfors AB, Vattenfall AB och
Handikappförbundens samarbetsorgan.

Synpunkter har även på eget initiativ inkommit från:

Ovanåkers kommun, Hedemora kommun, RegNet i Gävleborg,
Stockholms stad, Hyresgästernas riksförbund, Hela Sverige ska leva,
Näringslivets telekommitté (NTK), The Swedish Chapter of the Internet
Society (ISOC SE), Företagarnas Riksorganisation (FR), Norrlands
Universitetssjukhus, Medicinsk Teknik & Informatik, Västerbottens läns
landsting, Pajala kommun, Regionförbundet i Kalmar län, Promise,
Producenter av Interaktiva Medier i Sverige, TietoEnator, Centrum för
Distansöverbryggande Teknik (CDT), Västavik Resurs- och Utvecklings-
center (VRC), IT forum Stockholms län, Ovanåkers kommun, SOF-
Swedish Operator Forum, Landstinget Gävleborg, Mälardalsrådet,
Västerbottens läns landsting, Industriförbundet, Synskadades Riks-
förbund SRF, Robertsfors kommun, SEKO och Landstinget i Uppsala
län

Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
Härigenom föreskrivs att det i ledningsrättslagen (1973:1144) skall
införas tre nya paragrafer, 3 a, 13 d och 29 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 a §
Ledningsrätt som avser sådan
ledning som anges i 2 § första
stycket 2 ger ledningens inne-
havare rätt att inom det utrymme
som har upplåtits för ledningen
dra fram och begagna även
sådana ledningar som anges i 2 §
första stycket 1.
Ledningens innehavare får dra
fram ledning med stöd av första
stycket tidigast två veckor efter det
att fastighetens ägare underrättats
om när arbetet skall påbörjas.
Underrättelse skall anses ha skett
när meddelandet sänts till
fastighetsägaren under dennes
adress.

13 d §
I fråga om ersättning för skada
och intrång på grund av att
ledningen dras fram och begagnas
med stöd av 3 a § skall be-
stämmelserna i 4 kap. exprop-
riationslagen (1972:719) till-
ämpas.
I fråga om värdeökning skall
4 kap. 3 § expropriationslagen
dock tillämpas för värdeökning
som ägt rum under tiden från
dagen tio år före det att fastighets-
ägaren underrättats om när
arbetet skulle påbörjas.

29 a §
Bestämmelserna i exprop-
riationslagen (1972:719) skall
tillämpas i fråga om talan om
ersättning enligt 13 d §.
I fråga om rättegångskostnader
gäller dock vad som sägs i
16 kap. 14 § andra och tredje
stycket, 17 kap. 3 § andra stycket
och 18 kap. 2 § andra stycket
fastighetsbildningslagen
(1970:988) om rättegångs-
kostnader i mål om inlösen-
ersättning.

____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. De nya bestämmelserna skall
tillämpas även på ledningsrätter för starkströmsledningar som har
upplåtits före ikraftträdandet

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-10

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 3 februari 2000 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Carin
Bratt.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Distansarbetsutredningens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd
22 §

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta
följande turordningsregler.
Har arbetsgivaren flera drifts-
enheter, fastställs en turordning för
varje enhet för sig. Om arbets-
givaren är eller brukar vara bunden
av kollektivavtal, fastställs en
särskild turordning för varje av-
talsområde. Finns det i ett sådant
fall flera driftsenheter på samma
ort, skall inom en arbetstagar-
organisations avtalsområde fast-
ställas en gemensam turordning
för samtliga enheter på orten, om
organisationen begär det senast vid
förhandlingar enligt 29 §.
Har arbetsgivaren flera driftsen-
heter, fastställs en turordning för
varje enhet för sig. Enbart den
omständigheten att en arbets-
tagare har sin arbetsplats förlagd
till sin egen bostad medför inte att
den arbetsplatsen utgör en egen
driftsenhet. Om arbetsgivaren är
eller brukar vara bunden av
kollektivavtal, fastställs en särskild
turordning för varje avtalsområde.
Finns det i ett sådant fall flera
driftsenheter på samma ort, skall
inom en arbetstagarorganisations
avtalsområde fastställas en
gemensam turordning för samtliga
enheter på orten, om organisa-
tionen begär det senast vid för-
handlingar enligt 29 §.
Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i varje
arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbets-
tagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med
kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde.
Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos
arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen
att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förteckning över remissinstanser
Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter
över betänkandet Distansarbete (SOU 1998:115)

Kammarrätten i Göteborg, Arbetsdomstolen, Datainspektionen, Justitie-
kanslern, IT kommissionen, Riksförsäkringsverket, Handikappombuds-
mannen, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska
Centralbyrån, Arbetsgivarverket, Linköpings universitet, Tekniska
högskolan i Luleå, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Rådet för arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitutet, Jämställdhetsombuds-
mannen, JämO, Samhall AB, ILO-kommittén, NUTEK, Glesbygds-
verket, Handikappförbundens samarbetsorgan, Landsorganisationen i
Sverige, LO, Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, SACO, Svenska Arbetsgivareföre-
ningen, Landstingsförbundet, Arbetsgivaralliansen, Föreningen för
arbetarskydd, Kommunikationsforskningsberedningen och Industri-
förbundet.

Synpunkter har även på eget initiativ inkommit från:

Säljarnas Riksförbund, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, De små
kommuneras samverkan SmåKom.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000 03 06

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 2 mars 2000 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Helga
Hullmann.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Ordförklaringar och förkortningar
accessnät Nät som användare och organisationer utnyttjar
för åtkomst till annat nät.
ADSL Asymmetric Digital Subscriber Line, se även
xDSL.
asymmetrisk Asymmetrisk kommunikation innebär att
kommunikation överföringskapaciteten högre i riktningen till
användaren (nedåtriktningen), än från användaren.
bandbredd Frekvensområde som används för överföring av
signaler. Vid datakommunikation anges
bandbredden i antal överförda bit per sekund på
grund av att överföringskapaciteten är beroende av
frekvensområdet.
bit Binär siffra, kan vara antingen 0 eller 1.
bit/s Bit per sekund, måttenhet vid dataöverföring.
bredband Ett nät med hög överföringskapacitet. Vad som är
"högt" har dels varierat över tiden, dels med olika
personers och företags uppfattning vad som är
högt . Enligt IT-infrastrukturutredningen
(SOU 1999:85), överföringskapaciteten lika med
ellerstörre än 2 Mbit/s i båda riktningarna, dvs.
både till och från slutanvändaren.
byte Dataenhet bestående av 8 bitar.
DAB Digital Audio Broadcasting, digital rundradio.
DECT Digital European Cordless Telephone, sladdlös
telefon.
DNS Domain Name System, adresseringssystem på
Internet.
domän Ett sätt att namnge och gruppera datorer som är
anslutna till Internet. Namnen är hierarkiskt
uppdelade i domäner som går från mindre grupper
till allt större. En vanlig struktur för en domän är
avdelning.organisation.land .
EDGE Enhanced Data Rates for GSM Evolution, teknik
som ger högre överföringskapacitet än GPRS.
e-post Elektronisk post, överföring av meddelande med
hjälp av datorer där meddelandet kan läsas vid
valfri tidpunkt.
Ethernet Standard för lokala nät, (LAN).
fastighetsnät I en fastighet installerade kablar,
kopplingsutrustning, uttag etc.
GHz Gigahertz, 1 miljard Hz.
Gbit/s Gigabit per sekund: 1 miljard bit/s.
GIT Geografisk informationsteknik.
GPRS Generalised Packet Radio Service, metod för
paketförmedling över GSM-nätet.
GSM Global System for Mobile communication, det
digitala mobil-telefonnätet.
HSCSD High Speed Circuit Switched Data technology,
metod att höja överföringskapaciteten i GSM-nät.
HSFR Humanistiska samhällsvetenskapliga
forskningsrådet
Hz Hertz, perioder per sekund, enhet för
elektromagnetiska svängningar.
IETF Internet Engineering Task Force, en organisation
för internationellt samarbete kring Internet med
syfte att samordna driften, ledningen och
utvecklingen av Internet. Föreslår nya
standardprotokoll m.m.
Internet Globalt datornät med IP som
kommunikationsprotokoll.
intranät Internt datornät som utnyttjar samma teknik som
Internet men som inte är åtkomligt från Internet.
IP Internet Protocol, kommunikationsprotokoll som
handhar adressering och vägval för datapaket i
Internet och i andra IP-baserade nät.
IP-adress Logisk adress som tilldelas alla datorer på
Internet. Varje Internetansluten dator måste ha en
unik IP-adress, tillfällig eller permanent.
ISA Delegationen för utländska investeringar i Sverige
ISDN Integrated Services Digital Network.
Ett tjänsteintegrerat digitalt nätverk som kan ge
tal, data, text och bild i samma fysiska nät
ISOC Internet Society, förening med övergripande
ansvar för Internet.
ISOC-SE Svenska avdelningen av ISOC.
IT Informationsteknik.
IVA Ingenjörsvetenskapsakademien
Kategori 5-kabel Standardiserad kabel för datatrafik med hög
överföringskapacitet i fastighetsnät.
kbit/s Kilobit per sekund: 1 000 bit/s.
konvergens Närmande från olika håll till ett visst värde, mot
ett visst mål o.d.
kretskoppling En förbindelse är uppkopplad mellan två
användare under samtal och kan under den tiden
endast utnyttjas av dessa.
LAN Local Area Network, Ett nät med hög
överföringskapacitet och begränsad räckvidd,
vilket ägs och sköts lokalt av organisationen. Ett
LAN är ofta begränsad till en byggnad.
LMDS Local Multipoint Distribution Service,
mikrovågsbaserat radionät för datatrafik med hög
överföringskapacitet.
Mbit/s Megabit per sekund: 1 000 000 bit/s.
MDTS Multimedia, Dator och TV-spel
modem Utrustning för modulation och demodulation, dvs.
översättning av digitala signaler till analoga och
vice versa, så att man kan använda analoga medier
för digital informationsöverföring. Normalt
kopplas ett modem mellan den egna datorn och
telefonjacket, så att man kan använda telefonnätet
för digital kommunikation.
MPEG Motion Picture Experts Group, en familj av
standarder för kodning av audiovisuell information
som musik, video och film.
Multiplexor Utrustning för dataöverföring som möjliggör att
(MUX) ett antal dataströmmar delar på en gemensam
dataförbindelse, så att varje dataström tilldelas en
egen självständig kanal.
multiplexering Sammanslagning av flera överföringar på samma
förbindelse.
MVDS Microwave Video Distribution Service,
mikrovågbaserat radionät huvudsakligen för
enkelriktad överföring av video.
nättopologi Det geometriska utseendet, formen och läget av ett
nätets kablar (kabelförläggning), noder och övriga
enheter, vid trådlös radio-kommunikation
placering av master och antenner.
Paketförmedling Överföring av data i form av paket. Flera paket
från olika användare kan förmedlas på samma
förbindelse samtidigt.
protokoll En uppsättning regler för ett datorprograms
växelspel med andra program.
regionala nät Nät begränsad till en region, exempelvis inom ett
län.
router Kommunikationsdator ( växel ) i ett datornät
vilken tolkar adresser i inkommande datapaket och
väljer den bästa vägen för dem i nätet.
routing Processen att välja nästa väg i nätet för ett
datapaket.
SDH Synkron Digital Hierarki, teknik för överföring av
teletrafik.
server Program i ett datorsystem som erbjuder tjänster till
program i andra datorer.
stadsnät Nät begränsad till stad eller annan ort.
stamnät Ett näts huvudstråk som i ett antal noder ansluter
sig till accessnät.
svart fiber Optisk fiber utan definierad ändutrustning.
symmetrisk Symmetrisk kommunikation innebär att
kommunikation överföringskapaciteten är lika hög till respektive
från användaren.
TCP Transmission Control Protocol, protokoll som
delar upp data i paket och garanterar felfri
överföring.
telefoni Teletjänst bestående i överföring av tal och som
medger överföring av telefaxmeddelanden samt
datakommunikation via låghastighetsmodem.
telefonnät Nät för förmedling av tjänsten telefoni.
telenät Anläggning avsedd för förmedling av
telemeddelande (inkluderar data m.m.).
TNC Teknisk nomenklaturcentralen
transmissionsnät Nät i vilket telefoni och data överförs.
UDP User Datagram Protocol.
UMTS Universal Mobile Telecommunications System,
tredje generationens system för mobil
kommunikation.
USO Universal Service Obligation, ung. krav på
samhällsomfattande tjänster.
WCDMA Wideband Code Division Multiple Access,
radiokodningsteknik som kommer att användas för
UMTS.
WDM Wavelengt Division Multiplexing, teknik för att
överföra flera signaler samtidigt över en optisk
fiber.
webb Se www.
WPIE The Working Party on the Information Economy,
en arbetsgrupp inom OECD
www World Wide Web, funktion på Internet eller på ett
intranät som medger att man enkelt kan hämta
sammanlänkad information i form av text, bild och
ljud.
xDSL x Digital Subscriber Line, där x kan bytas ut mot
A (Asymmetric), H (High data rate), S (Singel
line), eller V (Very high data rate). Begreppet
xDSL är en definition på en teknik som används
för ett modem (modempar). Generellt för alla
xDSL-modem är att de som bärare av signalen
kan använda tvinnad koppartråd för datatrafik med
hög överföringskapacitet.

Tekniska begrepp inom IT-infrastrukturområdet
Syftet med denna bilaga är att ge en orientering om den pågående IT-
utvecklingen och då speciellt inom kommunikationsområdet.
Inledningsvis behandlas den successiva sammansmältningen konver-
gensen som nu sker mellan områdena tele-, data- och massmedie-
kommunikation. Detta kan sägas vara grunden till att nya
kommunikationsmöjligheter uppstår, vilket leder till ett ökat behov av
digital kommunikation med högre kapacitet än vad de tekniklösningar
medger som hittills varit allmänt tillgängliga.
I denna bilaga har förenklingar gjorts i betydelsen att t.ex. alla
varianter av olika tekniska lösningar inte har beskrivits. Ett sådan
exempel är standarden för lokala nät (LAN), Ethernet, vilken omfattar ett
flertal delstandarder, vilka således inte behandlas här.
Konvergens mellan tele och data
Teknikutvecklingen på IT-området innebär att skillnaderna mellan olika
former av tele-, data- och multimediekommunikation blir allt otydligare.
Detta brukar beskrivas som att det sker en konvergens mellan områdena
(sammansmältning).
Det är i huvudsak tre faktorer som utgör grunden för den tekniska
utvecklingen mot konvergens. Den första är utvecklingen av digital
teknik, vilket medför att all typ av information kan representeras på
samma sätt (som ettor och nollor) oavsett om det handlar om text, ljud
(t.ex. tal, musik) eller bild (t.ex. stillbilder, rörliga bilder).
Den andra är utvecklingen av tekniken för kodning och kompression
av digital information. Detta leder till bättre kapacitetsutnyttjande i olika
IT-infrastrukturer samt att infrastrukturer som tidigare endast kunde
förmedla enkla tjänster utvecklas till att kunna förmedla mer
kapacitetskrävande tjänster.
Den tredje faktorn gäller vad som brukar kallas för interoperabilitet
(samverkan) och innebär bl.a. att IT-infrastrukturer som tidigare varit
åtskilda kan integreras i gemensamma distributionssystem. Det är främst
utvecklingen och användningen av de kommunikationsprotokoll som
konstruerats för Internet som ska tillskrivas denna del av utvecklingen.
Digital teknik
Överföring av information kan ske analogt eller digitalt. Vid analog
överföring av ett telefonsamtal varierar signalen beroende på vad som
överförs, t.ex. med tonhöjd och annat hos den som talar. Vid en digital
sändning däremot tas ett stort antal mätvärden (s.k. samples) med
fastställda tidsintervall på den analoga signalen, t.ex. talet. Dessa
mätvärden omvandlas sedan till digitala signaler, dvs. vad som kan
beskrivas som en följd av ettor och nollor. Varje sådan etta eller nolla
kallas en bit och signalen kan ses som en serie av sådana bitar. Fördelen
med en digital signal är att den bl.a. är tåligare mot störningar och brus
än en analog signal. Vidare kan en digital signal komprimeras vilket gör
att befintlig infrastrukturs kapacitet utnyttjas bättre.
Avgörande betydelse för konvergensutvecklingen är att all typ av
information, oavsett om det handlar om text, ljud, stillbilder eller rörliga
bilder, kan representeras på samma sätt, dvs. digitalt, och förmedlas som
en bitström. Detta är en grundläggande förutsättning för att förmedla och
kombinera olika typer av information genom IT-infrastrukturer som
tidigare varit utvecklade och avgränsade för en viss typ av tjänster.
Kodning och kompression
Även om olika typer av information genom digitaliseringen kan
representeras på samma sätt, dvs. som en bitström, har olika typer av
kommunikationsnät olika förutsättningar (kapacitet) att förmedla
informationen.
Genom att den information som ska överföras kodas och komprimeras
ökas kapaciteten i befintliga IT-infrastrukturer avsevärt, den möjliga
mängden transporterad information ökar. Här spelar MPEG-
standarderna en mycket viktig roll.
Utvecklingen av olika tekniker för kodning och kompression gör att
tjänster som tidigare bara kunde levereras via nät med mycket hög
kapacitet nu i allt högre grad också kan överföras i nät som har lägre
kapacitet. Det finns ett flertal metoder och standarder för komprimering
av ljud (t.ex. musik), bild respektive video.
Kommunikationsprotokoll
Ett kommunikationsprotokoll kan sägas vara en uppsättning regler för
kommunikationen mellan olika enheter i ett kommunikationsnät och där
de kommunicerande parterna måste följa samma regler. Dessa regler
gäller felövervakning, sekvenskontroll, start- och avslutningsprocedurer,
adressering, m.m. Ju fler nättekniker eller tjänster som kan utnyttja
samma protokoll, desto större är möjligheterna till konvergens.
En viktig faktor bakom Internets genomslagskraft är att den
protokolluppsättning som används, Internet Protocol (IP), är
standardiserad och att den fått en spridning till i stort sett alla dator-
miljöer över hela världen. Internet, liksom andra nät som använder IP-
protokollen, kan användas för överföring av text, ljud (tal, musik),
stillbilder och rörliga bilder. IP-protokollen kommer i allt större
utsträckning också att användas för nya tillämpningsområden som styr-
och övervakningsfunktioner. Genom IP finns det således möjlighet att
skapa kommunikation med allt; bilar, hushållsapparater, värme- och
reglersystem, varuautomater m.m. Protokolluppsättningen för IP vidare-
utvecklas kontinuerligt av Internet Engineering Task Force (IETF) vilket
möjliggör nya användningsområden.
Bandbredd
Bandbredd är ett mått på kapaciteten i kommunikationsnät. Uttrycket
bandbredd kommer från radioområdet och anger då vidden på det
frekvensutrymme som finns till förfogande för att överföra information
(skillnaden mellan den högsta och den lägsta frekvensen) och anges i
enheten Hz (Hertz: perioder per sekund).
Inom datakommunikationsområdet används nu begreppet bandbredd
för att ange ett näts kapacitet i antal överförda bit per sekund (bit/s). Bit/s
är en liten enhet och behöver ofta förstavelser för att indikera en högre
storleksordning, vanligen används följande:

kbit/s kilobit per sekund: 1 000 bit/s
Mbit/s megabit per sekund: 1 000 000 bit/s
Gbit/s gigabit per sekund: 1 000 000 000 bit/s
Bredband
Vad som skall betecknas som bredband, dvs. ett nät som har en hög
överföringskapacitet har dels varierat över tiden, dels varierar med olika
personers, företags eller operatörers uppfattning vad som är högt.
Sedan många år tillbaka har det funnits stamnät
(nätets huvudledningar) med hög kapacitet på nivån transmissionsnät
(se nedan avsnittet om nätnivåer) där multiplexering, dvs. samman-
slagning av flera överföringar på samma förbindelse, sker av olika
samtal. Nu finns även accesstjänster för att nå Internet för hushåll och
privatpersoner som har en betydligt högre kapacitet än vad som erhålls
via telefonnätet och uppringd modemanslutning.
I IT-infrastrukturutredningens betänkande (SOU 1999:85) angavs som
bredbandsanslutning nät med kapaciteten lika med eller större än
2 Mbit/s i båda riktningarna, dvs. både till och från slutanvändaren

Bandbreddsbehov för olika tjänster

Tjänst
Bandbreddsbehov
riktvärden

Anmärkning

Undre
gräns
Övre
gräns

Telefoni.

10 kbit/s

100 kbit/s

För det vanliga
telefoninätet används 64
kbit/s; vid GSM 10 13
kbit/s för tal beroende på
kodningsteknik
(av totalt 33,8 kbit/s).
Radioprogram och
musik.
80 kbit/s
2 Mbit/s
Vid DAB (digital
rundradio) ryms 4 6
samtidiga radiokanaler per
frekvenskanal som är 1,28
Mbit/s
Videokonferens.
64 kbit/s
2 Mbit/s

Interaktiv video.
2 Mbit/s
80 Mbit/s

TV och
högupplösande
TV (HDTV).
200 kbit/s
40 Mbit/s
För det markbundna nätet
för digital-TV används per
kanal normalt 5 6 Mbit/s.
Telefonnät och Internet
Det allmänna telefonnätet och Internet är båda världsomspännande nät.
Telefonnätet är optimerat och används i huvudsak för en tillämpning, för
telefoni. Internet kan utnyttjas för ett flertal tillämpningar som kan om-
fatta text, ljud (t.ex. tal och musik), bild (t.ex. stillbilder, rörliga
bilder).
Telefonnätet
Telefonnätet är ett kretskopplat nät som använder telefonväxlar för
uppkopplingen mellan den uppringande och svarande användaren.
Uppkopplingen garanterar alltid den bandbredd (kapacitet) som krävs för
tal och som för det vanliga telefonnätet är 64 kbit/s. I ett kretskopplat nät
förekommer ingen konkurrerande trafik på den uppkopplade talkanalen.
Således garanteras samma kapacitet under hela uppkopplingstiden. Unika
telefonnummer används för att identifiera slutanvändare.
Internet
Ett internet kan tekniskt sett betraktas som en samling datornät som är
sammankopplade och fungerar som ett enda stort virtuellt nät. Det finns
flera sådana nät. Ett av dessa kallas Internet. De olika nät som
sammantaget utgör Internet ägs och förvaltas av olika organisationer.
Internet är ett paketförmedlande nät som använder IP-protokollet
(Internet Protocol) för förmedlingen. Det innebär att den information
som skall sändas delas upp i ett antal datapaket. Noder i nätet (routrar)
avgör vid varje förgreningspunkt vägvalet för ett paket, baserat på ett
antal olika kriterier.
Routrarna är sammankopplade med varandra och förbindelserna
mellan dom kan ha olika kapacitet och varierande belastning, dvs. det är
inte möjligt att förutsäga hur stor bandbredd som finns tillgänglig för
respektive användare. Detta innebär i sin tur att man inte vet när ett
datapaket kommer fram. Unika IP-adresser för datorsystem och logiska
portnummer inom datorsystemet används för adressering.
För att Internet ska fungera finns ett antal stödsystem. De viktigaste
stödsystemen är det logiska vägvalssystemet (routingsystemet) och
domännamnssystemet (DNS, Domain Name System).
Ändamålet med routingsystemet är att finna bästa trafikväg till en viss
destination i nätet. Detta sker genom att routrarna signalerar till varandra
vilka andra destinationer de känner till. Routinginformationen skickas i
nätet via routingprotokoll på samma sätt som all annan trafik, dvs. som
IP-paket.
I Sverige finns ett flertal Internetoperatörer där varje operatör har sitt
eget IP-baserade nät. Trafikutväxling mellan operatörerna för att
möjliggöra kommunikation alla till alla sker i dag via knutpunkt i
Stockholm eller i Göteborg. Dessutom förekommer ett bilateralt trafik-
utbyte mellan vissa operatörers IP-nät.
Access till Internet
För en enskild användare (t.ex. från bostaden) eller för företag och
motsvarande sker anslutningen till Internet via en operatör. Det finns två
grundsätt för att ansluta sig till Internet, uppringt och fast. Fast anslutning
sker vanligen via en hyrd fast förbindelse från användarens dator eller,
oftare, hela lokala nät vid ett företag. Detta innebär att användaren hela
tiden är uppkopplad och när som helst kan nå Internet och att andra
anslutna till Internet kan nå användaren.
Vid uppringd anslutning är den enskilda användaren temporärt
inkopplad till Internet. Oftast används telefonen och modem för denna
typ av anslutning. Under de senaste åren har dock ett flertal nya
accessformer börjat användas.
Vid samtliga accessformer gäller att anslutningen till en operatörs
Internettjänst (nät) delas av flera användare. Anslutningen kan ske med
olika kapacitet som varierar från fall till fall. Prestanda som en användare
i praktiken erhåller vid kommunikation via Internet är beroende på ett
flertal faktorer, bl.a. på följande: anslutningskapaciteten, antalet
samtidiga användare, belastningen i operatörens stamnät, prestanda och
belastning på den dator (exempelvis webbserver) varifrån man
exempelvis skall hämta information.
Nättopologier och nättyper
Med ett näts topologi avses vanligen det geometriska utseendet, formen
och läget av nätets kablar (kabelförläggningen), noder och övriga enheter
respektive vid trådlös radiokommunikation placeringen av master och
antenner. Nättopologin har ringa betydelse för användaren, men är viktig
för dem som anskaffar, installerar och underhåller näten samt för nätets
kapacitet och utvecklingspotential.
Nät kan t.ex. indelas i fastighetsnät, områdesnät (t.ex. inom ett
bostadsområde), stads- och kommunnät, regionala nät och rikstäckande
nät. En annan indelning är accessnät och stamnät (ibland används
också stomnät). Dessa indelningar utgår från nätets placering relativt
användaren och kan ha olika topologier. Någon helt entydig indelning
och uppfattning existerar inte, speciellt gäller det vad ett accessnät
omfattar, dvs. det nät som användaren utnyttjar för att nå ett annat nät.
Med stamnät avses vanligen ett näts huvudledningar.
Redundanta förbindelser
För att kunna upprätthålla en kommunikation med hög tillgänglighet och
driftsäkerhet behöver nätet ha en genomtänkt topologi. En god topologi
löser vissa säkerhetsproblem och kan göra andra lättare att åtgärda.
Överallt i nätet, både på stamnätsnivån och regionnätsnivån måste det
alltså finnas redundans och alternativa framdragningsvägar. Orsaken till
det är att kablar kan grävas av, master kan förstöras vid hård väderlek.
Den fysiska överföringen måste vara säker (i nät, kopplingspunkter
och annan utrustning) så att den fungerar i enlighet med ställda krav. Det
är viktigt med en topologi som ger möjlighet till många olika
reservförbindelser eller att dubblerade förbindelser utnyttjas som har
olika framdragningsvägar. Speciellt viktigt är detta om ett stort antal
användare skulle drabbas av längre trafikbortfall.
Nätnivåer
Det är inte helt lätt att på ett enkelt och enhetligt sätt beskriva hur flera
olika nätnivåer förhåller sig till varandra vid digital kommunikation
mellan två parter (användare i bred bemärkelse). Det hela försvåras av att
det råder olika uppfattningar om vad ett nät omfattar. De olika nät-
nivåerna förekommer i alla typer av nät.
För att förklara principen med de olika nivåerna och hur de förhåller
sig till varandra används här IP (Internet Protocol), som exempel bl.a.
beroende på att IP används för Internet. De olika nivåerna är:
1. Tillämpningsnivån
På denna nivå finns användarens utrustning med bl.a. tillämpnings-
program och data (filer, databaser) samt nödvändig programvara
(protokoll) och anslutningar för kommunikation.
På denna nivå används ett antal olika protokoll beroende på typ av
tillämpning, exempelvis för e-post respektive för webbtrafik.
2. IP-nivån
På IP-nivån sker bl.a. vägval i nätet (växling) utgående från datapaketens
IP-adresser. IP-protokollet finns installerat i de utrustningar som ska
kommunicera med varandra, likaså i de mellanliggande utrustningarna
som förmedlar trafiken mellan ändpunkterna. IP-protokollet kan sägas
utgöra gränssnittet mellan tillämpningen och det underliggande
transmissionsnätet.
När en användare abonnerar på den grundläggande Internettjänsten är
det denna nätnivå som avses, dvs. användarens utrustning erhåller data i
form av paket (som kan innehålla text, bild, ljud) respektive kan sända
sådana datapaket.
3. Transmissionsnivån
På transmissionsnivån (transmissionsnätet) sker bl.a. multiplexering. Ett
antal tekniker används nu för transmission, exempelvis SDH
(Synkron Digital Hierarki). En annan teknisk lösning som har börjat
användas är att IP-nivån direkt utnyttjas över en fiberoptisk förbindelse,
IP över fiber . Detta innebär att utrustningen för IP-nivån även utför
funktioner som vanligen utförs på transmissionsnivån. På en fiberoptisk
förbindelse kan även s.k. våglängdsmultiplexering utnyttjas, vilket
betyder att flera signaler (dataströmmar) överförs samtidigt i en enskild
fiber genom att skicka signaler i olika våglängder.
4. Kabel- och antennivån (ledningsnivån)
Med kabel avses här det passiva kabelnätet respektive den passiva
antennen och luftrummet för trådlös radiokommunikation.
Det finns ett antal olika typer av kablar, exempelvis sådan som består
av kopparledning eller av optisk fiber. I samband med fiberoptisk kabel
talar man om svart fiber , dvs. en kabel utan transmissionsutrustning.
5. Kanalisationsnivån
Kanalisationen utgörs av den fysiska utrustning som rymmer kablar och
radioutrustning, t.ex. plaströr för att skydda kabeln eller radiomaster för
antennmontering.

Figur Hur de olika nivåerna förhåller sig till varandra
(Källa: SOU 1999:85)
Nättyper och accessmetoder att nå Internet
A. Trådbunden kommunikation
1. Kopparkabel för telefoni
I princip alla hushåll och företag i Sverige har i dag kopparkabel
(tvinnad parkabel) installerad för analog telefoni. Till denna telefon-
ledning kan kopplas modem på maximalt 56 kbit/s vilket exempelvis
möjliggör Internetanslutning via operatör. Två utvecklingar baserad på
tvinnad parkabel är dominerande:
ISDN-anslutning (Integrated Services Digital Network) innebär att
överföringen blir digital. Man kan därmed öka kapaciteten. Ett vanligt
abonnemang kan omfatta två kanaler med vardera 64 kbit/s, tillsammans
128 kbit/s. Anslutning till Internet sker vanligen via en operatörs ISDN-
pool och det brukar kunna ske till lokal taxa för telefoni. ISDN är inte
tillgängligt i hela Sverige och där det är tillgängligt varierar avgifterna
kraftigt (engångs- och kvartalsavgift).
ADSL (Asymetric Digital Subscriber Line) är en teknik som gör det
möjligt att använda den befintliga telefonanslutningen för överföring av
data med hög kapacitet. Överföringskapaciteten är asymmetrisk. Det
innebär att kapaciteten i nedåtriktningen (i riktning till slutanvändaren)
kan vara upp till 6 Mbit/s, i praktiken bl.a. beroende på avståndet till
telestationen och kvalitén på telefonförbindelsen dock inte mer än 2 3
Mbit/s. I riktning från användaren är gränsen 150 kbit/s. Uppkopplingen
är fast. ADSL-tekniken kräver ett speciellt modem på ömse sidor av
förbindelsen och att telefonstationen uppgraderas samt att nät med hög
kapacitet finns tillgängliga i stationen. Denna uppgradering kommer att
utföras av Telia men kommer först och främst att ske i tätorter.
På några större orter i Sverige har Telia sedan något år haft en
provtjänst med ADSL (Telia Flexicom) som har en volymbaserad taxa
(50 öre per megabyte överförda data). Telia planerar under år 2000
successivt att införa en ADSL-tjänst med en engångsavgift och en fast
månadskostnad oberoende av utnyttjandet. Beroende på belastningen på
Telias nät anges bandbredden till 512 kbit/s under 95 procent av tiden.
2. Koaxialkabel och kabel-TV
Koaxialkabel är mycket vanligt i företag som bärare av trafik för
datakommunikation inom respektive byggnad, dvs. för lokala nät (LAN)
I många hyreshus och bostadsområden finns lokala nät av koaxialkabel
dragna för att förse hushåll med TV. Dess överföringskapacitet är dock
större än över vanlig telefontråd. Förekomsten av kabel TV system med
tvåvägskommunikation bli alltmer utbredd genom ombyggnad av
befintliga system. Med vissa förändringar i utrustningen kan överförings-
kapaciteten t.ex. bli 10 Mbit/s till användaren och 2 Mbit/s från
användaren. Den överföringsteknik som används är Ethernet vilken är
mycket vanlig i organisationers lokala nät. Vid kabel-TV måste
användaren dock i vissa fall dela tillgänglig kapacitet med andra
användare anslutna till samma kabelsegment. I praktiken är kapaciteten
lägre än vad som anges ovan. Vanligen garanterar kabel-TV-operatören
en viss kapacitet per hushåll, t.ex. 512 kbit/s till användaren.
Kommunikationen är asymmetrisk. Ingen tids-eller volymbaserad taxa
tillämpas. Tillgången är begränsad utanför tätorter.
3. Fastighetsnät med kategori 5 kabel (kopparkabel)
Fastighetsnät eller liknande för datakommunikation är i dag ofta baserade
på kategori 5 kabel . Som överföringsteknik används vanligen Ethernet.
Symmetrisk kommunikation kan erhålls med hög kapacitet, vanligen
10 Mbit/s eller högre. Ny kabel och utrustning måste installeras i
bostadshus, villaområden eller liknande.
4. Fiberoptisk kabel
I Sverige är de flesta stamnäten och moderna stadsnäten uppbyggda med
fiberoptiska kablar. En fiberkabel omfattar ett antal optiska fiber,
exempelvis 48 par, dvs. 96 fiber. Jämfört med kopparbaserade
förbindelser har den optiska fibern en låg signaldämpning. Fiber är det
medium som har den största potentialen vad gäller överföringskapacitet.
Genom att uppgradera eller byta ut ändutrustning kan överförings-
kapaciteten på befintlig fiber ökas. Med dagens teknikutveckling kan
kapaciteten tredubblas på samma fiberkabel varje år. Ett sätt att göra
detta på är med s.k. våglängdsmultiplexering, WDM (Wavelength
Division Multiplexing). Detta innebär att flera signaler samtidigt kan
överföras per fiber och på så sätt ökas överföringskapaciteten ytterligare.
Optisk fiber i fastighetsnät har ännu inte nått slutanvändaren i någon
större utsträckning än bl.a. beroende på att kostnaden för anslutnings-
utrustningen på användarsidan är för hög. Det finns dock bostadsbolag
som av miljöskäl väljer att installera fastighetsnät baserat på fiberoptik i
stället för kategori 5 kabel.
5. Elnät
Elnätet är, på samma sätt som kopparkabeln för telenätet, kopplat till
nästan alla hushåll och företag i Sverige. Detta gör elnätet till ett tänkbart
alternativt accessnät. Flera svenska aktörer testar på olika sätt elnätet för
datakommunikation. Systemen brottas med problem bl.a. störningar från
övrig utrustning i huset och de begränsningar som själva eldistributionen
bär med sig.
B. Trådlös kommunikation
Jämfört med kommunikation via fiberkabel erbjuder radiobaserade
förbindelser normalt sett betydligt lägre bandbredd. Orsaken till det är
inte att det saknas frekvenser med tillräckligt stor bandbredd. I en kabel
finns tillgång till hela bandbredden medan en signal i luften skall
samexistera med andra signaler. Det går dock att uppnå hög kapacitet
med radiolänk, t.ex. LMDS (se nedan).
Den grundläggande enheten i ett cellulärt nät, t.ex. för GSM, är en
radiostation (basstation). Kommunikationen mellan en mobiltelefon och
en basstation sker med radiovågor och den exakta gränsen för cellens
räckvidd är beroende på atmosfäriska förhållanden och telefonens
signalstyrka. Ofta har en basstation större räckvidd än den mobila
telefonen vilket gör att räckvidden kan begränsas av telefonen. Det är
bara mellan telefonen och närmaste basstation som signalen sänds med
radiovågor.
Förutom de nedan redovisade accessformerna finns det även andra
tekniska lösningar som bygger på trådlös radiokommunikation som kan
användas för access till Internet.
1. Global Service for Mobile transmission (GSM)
GSM är den digitala standarden för mobila teletjänster upp till 9,6 kbit/s
och ger möjlighet att skicka korta textmeddelanden. GSM används nu
parallellt med NMT, den analoga tekniken.
Vid mobil kommunikation av typen GSM delar användarna som be-
finner sig i samma cell (område som täcks av en sändare och mottagare)
på den tillgängliga kapaciteten (bandbredd). Utvecklingen av GSM vad
gäller datatjänster omfattar ett antal olika steg. GSM klarar nu
dataöverföring på upp till ca. 14,4 kbit/s. Det pågår en utveckling i flera
steg för att höja överföringskapaciteten.
Med användning av kretskopplad teknik (HSCSD, High Speed Circuit
Switched Data Technology) uppnås maximalt 28,8 64 kbit/s och med
paketförmedlingsteknik (Generalised Packet Radio Service, GPRS)
uppnås teoretiskt maximalt 56 115 kbit/s. Vid GPRS är kommunika-
tionen asymmetrisk, i praktiken beräknas kapaciteten i snitt till
användaren att bli ca 50 kbit/s, bl.a. beroende på antalet användare i
respektive cell. Från användaren blir kapaciteten ca 28 kbit/s. Vid
införandet av EDGE (Enhanced Data Rates for GSM Evolution), som är
en ny radiokodningsteknik, beräknas kapaciteten att bli fyra gånger högre
än vid GPRS vilket innebär att kapaciteten till användaren kan komma att
bli ca 200 kbit/s och från användaren ca 96 kbit/s.
Ingen kommersiell tjänst finns ännu i Sverige som är baserad på
HSCSD, GPRS eller EDGE. Ny telefon eller motsvarande ändutrustning
krävs för varje ny teknik.
2. Universal Mobile Telecommunications System (UMTS)
UMTS är den tredje generationens system för mobilkommunikation och
tros inom några år få ett speciellt stort genomslag i de länder, däribland
Sverige, där en stor andel av befolkningen använder mobiltelefoner och
Internet i dag.
Liksom vid GSM, gäller vid UMTS att användare som befinner sig i
samma cell delar på tillgänglig bandbredd. Kapaciteten beräknas
teoretiskt att kunna bli cirka 2 Mbit/s nära basstationen vid användning
av radiokodningstekniken WCDMA (Wideband Code Division Multiple
Access) Detta värde gäller vid en ensam användare i cellen. Kommunika-
tionen vid UMTS är asymmetrisk, dvs högre till slutanvändaren än från
denne. Kapaciteten till användaren beräknat genomsnittligt och med ett
rimligt antal mottagare beräknas kunna bli 144 384 kbit/s.
Vid UMTS används ny teknik och mindre celler än vid GSM varvid en
omfattande utbyggnad av den befintliga infrastrukturen måste göras.
Detta kommer troligen först ske i de större städerna.
3. Trådlösa accessnät
På samma sätt som mobiltelefonsystem bär system med trådlösa
accessnät (WLL, wireless local loop) röst och data mellan användare och
det publika telenätet. DECT, Digital European Cordless Telephone, är
det vanligaste systemet. En typisk användning är inom större kontors-
komplex eller i affärscentrum eftersom räckvidden är kort, 20 300 meter
per cell. DECT anses av många inte ha någon större framtid i Sverige
beroende dels på att vi redan har rikstäckande mobilsystem, dels på att
flera nya tekniker är under utveckling, t.ex. Bluetooth.
Man kan också ersätta de fasta telefonerna och DECT-systemen med
mobiltelefoner. Man definierar då ett område inom vilket mobiltelefonen
fungerar som en trådlös kontorstelefon. Utanför området är den en vanlig
mobiltelefon men kan nås på kontorets telefonnummer.
4. Satellitkommunikation
Den omedelbara fördelen med satellitsystem är att de i många fall kan ge
en global täckning. De kan därför erbjuda alternativ till accessen från
bl.a. de publika näten till slutanvändaren. I Sverige finns nu
accesstjänster för anslutning till Internet där kapaciteten till användaren
är 200 400 kbit/s vid exempelvis webbtrafik och filöverföring. Vid
överföring av direktuppspelande ljud och video är kapaciteten till
användare 500 800 kbit/s. Den högre kapaciteten erhålls genom att
UDP- protokollet (User Datagram Protocol) används i stället för TCP
(Transmission Control Protocol). Som returkanal används telefonnätet.
Taxan är baseread på utnyttjad tid. Användaren måste ha parabolantenn
och anpassningsutrustning (kort) för satellitmottagning till datorn eller
motsvarande.
Telia m.fl. operatörer studerar olika system där även returtrafiken går
via satellit.
5. Punkt till multipunkt (trådlös radioteknik)
Landbaserade mikrovågssystem med sändare används för att till-
handahålla video-, data- och röstkommunikation till enskilda användare
eller grupper av användare. Det generella namnet för dessa
accesstekniker är BWA (Broadcast Wideband Access) som bl.a. omfattar
LMDS (Local Multipoint Distribution Service). I USA används
frekvenserna 27,5 29,5 GHz för LMDS. MVDS (Microwave Video
Distribution Service) använder frekvensen ca 40 GHz. Någon
frekvenstilldelning har ännu inte gjorts i Sverige för LMDS respektive
MVDS. En operatör fördelar basstationens resurser i kanaler och på ett
antal användare.
Vid LMDS är den totala nominella kapaciteten till användare cirka
1,5 Gbit/s som i praktiken fördelas på ett antal kanaler och användare.
Motsvarande kapacitet från användaren är cirka 200 Mbit/s, i vissa fall
används telefonnätet som returkanal. Förstärkare behövs i princip varje
kilometer.
En snabb utbyggnad kan ske inom ett begränsat område. Räckvidden
är begränsad och fri sikt krävs mellan sändare och mottagare, störningar
kan förekomma vid regn eller snö, vilket är ett generellt problem vid
mikrovågskommunikation. I Sverige gjordes under 1999 fältprov med
LMDS.

6. Digital Audio Broadcasting (DAB)
Digital Audio Broadcasting anger att det handlar om utsändning från en
avsändande punkt till en mängd mottagande punkter. DAB är ett system
för utsändning av digital rundradio. DAB är i sig ett enkelriktat system.
Genom hopkoppling med exempelvis GSM erhålls mobil användning
med hög kapacitet i utsändningsriktningen, medan returkanalen har lägre
kapacitet. DAB har en kapacitet på 1,28 Mbit/s per kanal som kan
fördelas på ett antal användare. DAB används i Sverige och når cirka
85 procent av befolkningen. Tekniken kräver särskild ändutrustning.
7. Markbundet nät för digital-TV
Även det digitala TV-nätet handlar om broadcasting. Teracom bygger ut
vad som planeras att bli ett rikstäckande markbundet nät. Teracom
bedömer att full rikstäckning kan uppnås år 2001. De första TV-
sändningarna inleddes den 1 april 1999. Det digitala förbindelsenät som
används för matning av sändarna för samtliga markbundna utsändningar,
inklusive digital-TV, har nu drygt 100 noder över hela landet. Till dessa
noder finns sammanlagt 300 kundaccesser med olika anslutnings-
kapacitet. Nätet är ett radiolänknät uppbyggt med SDH-teknik i multipler
av 155 Mbit/s. På varje sträcka (länk) kan kapaciteten teoretiskt byggas
ut till maximalt 16 gånger 155 Mbit/s, närhelst affärsmässiga skäl för
detta föreligger. För närvarande används fyra multiplexorer (vilket här
kan jämföras med att fyra separata TV-nät utnyttjas). Varje multiplexor
har en kapacitet på 22 Mbit/s vilket motsvarar fyra till fem vanliga
digitala TV-kanaler.
Digital-TV-näten är främst avsedda för TV-sändningar. Om ett sådant
nät skulle användas för access till Internet, kan kapaciteten för en
multiplexor, dvs. 22 Mbit/s, fördelas på ett antal användare. Rent
teoretiskt kan kapaciteten för en multiplexor också användas för TV-
sändning och Internetaccess samtidigt. Detta kan ske exempelvis så att
tre av de fyra kanalerna sänder TV dygnet runt, medan den fjärde under
antingen hela eller delar av dygnet använder sin kapacitet, dvs. drygt 5
Mbit/s, för Internetaccess till sina kunder. Kapaciteten i den andra
riktningen (returkanalen) är tills vidare beroende av telefonnätet eller
GSM.
För access till Internet pågår prov. Vid proven är kommunikationen
asymmetrisk och som returkanal används det vanliga telefonnätet eller
GSM. En fördel är möjligheten till mobilitet.

Statistik
Inledning
Syftet med denna statistikbilaga är att försöka ge en bild över tillgången
till och användningen av informationsteknik i Sverige från individ-till
företagsnivå, dvs. den svenska IT-mognaden. Utvecklingen på IT-
området är snabb och lika snabbt blir IT-statistiken inaktuell. Ambitionen
är därför inte att ge en heltäckande bild på alla de delområden
informationstekniken omfattar utan att exemplifiera IT-mognaden, med
så färsk statistik som möjligt, och i ett internationellt perspektiv på
områden där jämförbar data finns tillgänglig.
Bilagan är uppdelad i fyra avsnitt. I första avsnittet redovisas statistik
rörande hushållens användning och tillgång till IT. Därefter presenteras
statistik som speglar den svenska IT-kompetensen, både i form av
specialist kompetens och generell användarkompetens. I ett tredje avsnitt
ges en bild av näringslivets användning av IT och IT-sektorns
produktion, sysselsättning och utrikeshandel. Slutligen presenteras
statistik rörande elektronisk handel i Sverige och internationellt.
Individer och hushåll
Den huvudsakliga källan till bilagans statistik över tillgång och
användning av dator och Internet är SIKA:s kommunikations-
undersökning (KOM). Tre etapper av KOM har genomförts en under
våren 1996, en under hösten 1997 och en under hösten 1998.
Undersökningarna har utförts av Statistiska Centralbyrån. KOM syftar
bland annat till att undersöka tillgången till och användningen av
telekommunikationsutrustning runt om i landet. I undersökningen samlas
detaljerad information in om hur olika grupper i samhället reser och hur
de kommunicerar via medier som telefon, fax, brev och Internet. I
undersökningen ingår även frågor om datortillgång och användning samt
kring distansarbete.
KOM98 omfattade hela befolkningen i åldrarna 15 84 år. Det är
resultat avseende denna population, som nedan refereras som
befolkningen, som presenteras i detta avsnitt. Urvalet i KOM98 uppgick
till 2 500 individer. Av dessa var det 1 624 som intervjuades, vilket
således medför en svarsfrekvens på 65 procent.
Tillgång till dator och Internet
Andelen individer i åldern 15 84 år med tillgång till dator har ökat från
58 procent våren 1996 till 68 procent hösten 1998 enligt SIKA:s
kommunikationsundersökning (diagram 1). Detta är en kraftig ökning
som troligen till stor del kan förklaras av hemdatorreformen. Ökningen
av datortillgång bleknar dock vid en jämförelse med Internettillgångens
utveckling. Kommersialiseringen av Internet har gått oerhört snabbt. På
bara drygt två år har andelen individer med tillgång till Internet ökat från
13 procent till 50 procent.
I diagram 2 visas var individer har tillgång till dator och Internet, i
hushållet, arbetet eller skolan. Bland befolkningen hade drygt hälften
tillgång till dator i hushållet hösten 1998. Nästan tre av fyra sysselsatta
hade tillgång till dator på sin arbetsplats medan 94 procent av alla
studerande hade tillgång till dator på sin skola.
Fördelningen av tillgång till Internet i hushåll arbete och skola skiljer
sig inte mycket från datortillgångens fördelning. Ungefär en tredjedel av
befolkningen hade hösten 1998 tillgång till Internet i hushållet. Det är
långt fler som har tillgång till Internet på arbetsplatser och skolor än i
hemmen. Av de som förvärvsarbetar hade knappt hälften tillgång till
Internet på sin arbetsplats medan nästan nio av tio studerande hade
tillgång till Internet på sin skola.

Diagram 1

Källa: SIKA/SCB

Diagram 2

Källa:SIKA/SCB

SIKA:s undersökning ger inget stöd för någon markant skillnad mellan
män och kvinnor ifråga om tillgång till dator och Internet.
Undersökningen visar att 70 procent av männen och 66 procent av
kvinnorna hade tillgång till dator 1998. Skillnaden i tillgång till Internet
var ännu lägre, 51 respektive 49 procent (diagram 3).
Tillgången varierar dock kraftigt mellan olika ålderskategorier.
Ungdomar mellan 15 till 24 år är de som har högst tillgång både när det
gäller dator och Internet, 89 respektive 78 procent (diagram 4).
Tillgången sjunker med ålder. Av de som är 65 år och äldre har enbart
10 procent tillgång till dator och 2 procent till Internet.

Diagram 3

Källa: SIKA/SCB

Diagram 4

Källa:SIKA/SCB

Även inkomst har stor betydelse för tillgång till dator och Internet. Av
diagram 5 framgår att bortsett från den lägsta inkomstklassen, där en stor
andel ungdomar ingår, så finns ett klart positivt samband mellan inkomst
och tillgången till dator/Internet. Av de som tillhör den högsta
inkomstklassen hade 93 respektive 74 procent tillgång till dator
respektive Internet. För de som har en inkomst mellan 80 000 och
160 000 kronor är motsvarande andelar 52 respektive 33 procent.

Diagram 5

Källa: SIKA/SCB

En undersökning av Statskontoret visar att totalt 62 procent hade tillgång
till dator på sin arbetsplats år 1998, en betydligt lägre andel än SIKA:s
kommunikationsundersökning visar. Enligt undersökningen är statliga
sektorn mest datorintensiv, hela 89 procent av de sysselsatta i statlig
verksamhet hade tillgång till dator på arbetsplatsen (diagram 6). Av de
sysselsatta i kommunal verksamhet hade 58 procent dator på
arbetsplatsen, medan 78 procent av de anställda i landstingen hade
tillgång till dator.

Internationellt sett ligger USA och de skandinaviska länderna i
framkanten när det gäller tillgång till pc i hemmen. En dansk
undersökning som inkluderar ett urval av länder visar att 73 procent av
hushållen på Island hade pc i hemmet 1999, följt av Nederländerna med
65 procent och USA och Sverige med 58 procent (diagram 7). Därefter
följer de andra skandinaviska länderna; Norge, Danmark och Finland.
När det gäller Internet visar samma undersökning att USA, Island och
Sverige har högst andel hushåll med Internetuppkoppling med
42 procent. I Danmark, Norge och Finland hade bara ca 30 procent av
hushållen Internetuppkoppling.

Diagram 7

Källa: Danish IT-pictures 1999, Ministry of Research and Information Technology,
May
1999
Användning av dator och Internet
Statistik rörande hushållens tillgång till dator ger inte en heltäckande bild
av hushållens IT-mognad. Att en individ har tillgång till t.ex. en dator
betyder inte nödvändigtvis att han eller hon regelbundet använder sig av
informationsteknik. Statistik över användning kan också ge en bild av
vad informationstekniken används till. I användarstatistiken från SIKA
som presenteras nedan är en användare definierad som en person som har
någon erfarenhet av att använda dator respektive Internet. En mindre
generös definition av användare hade givetvis gett lägre andelar
användare.
SIKA:s kommunikationsundersökning visar att tre av fyra svenskar
mellan 18 och 54 år 1998 någon gång hade använt en dator. Skrivit en
text på en dator hade nästan lika många gjort (72 procent). Ungefär
varannan person hade varit ute på Internet (54 procent), medan några
färre (44 procent) hade prövat på att skicka e-post. Det är små skillnader
mellan könen även när man ser på andelen individer som har någon
erfarenhet av dator (77 procent av männen och 73 procent av kvinnorna)
och Internet (57 respektive 51 procent). Det finns dock en klar tendens
att användningen sjunker med ökad ålder. Av diagram 8 framgår att
erfarenheten av både datoranvändning liksom Internet och e-post är högst
i den yngsta åldersgruppen för att sedan sjunka i de äldre
åldersgrupperna. Bland personer som är 65 år eller äldre hade bara var
femte person någon gång använt en dator och så få som 3 procent använt
e-post.

Diagram 8
Erfarenhet av datoranvändning, e-post och Internet efter ålder, 1998.

Källa: SIKA/SCB

Inte bara ålder, utan även utbildningsbakgrund är en faktor som förklarar
spridningen av befolkningens användarerfarenhet. Diagram 9 visar att
andelen med erfarenhet av Internet är mer än dubbelt så hög bland
individer med eftergymnasial utbildning i förhållande till de som bara har
grundskola. Även andelen med datorerfarenhet stiger med utbildning.

Diagram 9

Källa: SIKA/SCB

Det finns även vissa tendenser till skillnader i dator- och
Internetanvändning mellan olika regioner, vilket illustreras i diagram 10.
Individens användning är högst i större städer. Användarfarenheten
minskar sedan något när befolkningstätheten avtar. Användningen är
således lägst i norra glesbygden.

Diagram 10

Källa: SIKA/SCB

Informationstekniken underlättar möjligheterna till arbete i hemmet.
SIKA:s Kommunikationsundersökning visar att ungefär 8 procent av alla
sysselsatta arbetade på distans en eller flera dagar per månad 1998
(diagram 11). Det är betydligt fler män än kvinnor, 10 procent jämfört
med 5 procent, som använder sig av denna arbetsform.

Diagram 11
Andel (%) av de förvärvsarbetande med fast adress till arbetet som regelbundet
distansarbetar fördelat efter kön, 1998

Källa: SIKA/SCB

Statskontoret genomförde under våren 1998 en undersökning av
efterfrågan på tjänster via Internet genom att lägga till frågor till den
regelbundna arbetskraftsundersökning (AKU) som SCB genomför.
Undersökningen avser åldersgruppen 18 och 64 år.
Till skillnad från SIKAS:s kommunikationsundersökning visar
Statskontorets undersökning större skillnader i användningen mellan män
och kvinnor. Som framgår av tabellerna 1 och 2 är det en större andel
män som använder Internet både i bostaden och arbetet, oavsett vilken
typ av tjänst som avses. Användningsmönstret i bostaden och arbetet är i
stort sett det samma, men det är något mindre skillnader mellan män och
kvinnors användning på arbetet. E-post och följa frågor via Internet
uppges vara de vanligaste användningsområdena i hemmet. På arbetet
hör även användning av databaser och informationstjänster till de mest
frekventa användningsområdena.

Tabell 1
Användning av informations- och kommunikationstjänster i bostaden våren 1998
Användning av
internet i
bostaden
Användning i
procent av alla
män
Användning i
procent av de
män som har
Internet
hemma
Användning i
procent av alla
kvinnor
Användning i
procent av de
kvinnor som
har Internet
hemma
Använder e-
post
25
76
15
57
Följer frågor
via Internet
25
79
15
58
Hämtar
dokument m.m.
20
63
11
41
Kontakt
offentlig
institution
7
21
3
11
Databaser,
infotjänster
20
63
11
42
Använder
banktjänster
10
31
5
17
Beställer varor
och tjänster
11
34
6
21
Spelar spel
5
15
3
12
Andra tjänster,
nöje, underh
12
37
7
25
Källa: Statskontoret

Tabell 2
Användning av informations och kommunikationstjänster på arbetet 1998
Användning av
internet på
arbetet
Användning i
procent av alla
män
Användning i
procent av de
män som har
Internet på
arbete
Användning i
procent av alla
kvinnor
Användning i
procent av de
kvinnor som
har Internet på
arbetet
Använder e-
post
28
67
18
52
Följer frågor
via Internet
27
65
19
55
Hämtar
dokument mm
26
62
17
47
Kontakt
offentlig
institution
9
22
7
20
Databaser,
infotjänster
29
69
20
56
Använder
banktjänster
6
15
2
6
Beställer varor
och tjänster
10
25
5
14
Källa: Statskontoret

Post- och Telestyrelsen presenterade 1998 rapporten Internetmarknaden i
Sverige. I rapporten redovisas bland annat hur frekvent svenska Internet-
användare använde Internet på arbetet och hemmet 1998. Av de som
använder Internet på arbetet använde 43 procent Internet varje dag. 24
procent använde Internet några gånger i veckan på arbetet och 19 procent
någon gång i veckan (diagram 12).
Av Internetanvändare i hemmet använde 26 procent dagligen Internet i
hemmet. En större andel, 31 procent, använde Internet några gånger i
veckan, medan 24 procent uppgav att de bara någon gång per vecka
använde Internet i hemmet.

Diagram 12

Källa: TELDOK

Det är svårt att göra tillförlitliga internationella jämförelser på
användningssidan. Antalet Internetuppkopplingar i olika länder kan
bestämmas med någorlunda tillförlitlighet. Hur många som använder de
uppkopplade datorerna är dock betydligt svårare att uppskatta. Den
geografiska fördelningen som presenteras i diagram 13 skall därför ses
som en grov uppskattning. Antalet personer som använder sig av Internet
var enligt Nua Internet Surveys av 275 miljoner i februari 2000, vilket
motsvarar ca 4,6 procent av jordens befolkning. Nordamerika, som har
nära 50 procent av alla användare, har ett tydligt försprång jämfört med
resten av världen. Enligt undersökningen använder bara ca 10 procent av
Europas befolkning Internet, vilket motsvarar 72 miljoner användare.

Diagram 13

Källa: NUA Internet Surveys

Diagram 14 visar Internetanvändare som andel av befolkningen i ett antal
europeiska länder 1998 från en internationell undersökning av
konsultföretaget Morgan Stanley. I förhållande till sin folkmängd har
enligt denna undersökning Sverige tillsammans med Finland och Norge
den högsta andelen Internetanvändare.

Diagram 14

Källa: Morgan Stanley Dean Witter
IT-kompetens
IT-branschen är inne i en kraftig expansionsfas och det råder stark
efterfrågan på IT-utbildad arbetskraft, även i övriga näringslivet. Det är
därför intressant att närmare studera utvecklingen när det gäller
tillgången på IT-utbildade, närmare bestämt examinerade från längre
högskoleutbildningar inom IT-området då dessa är särskilt attraktiva på
arbetsmarknaden.
Det är svårare att hitta statistik som på ett allsidigt sätt speglar den
allmänna IT-kompetensen bland befolkningen. Ett sätt att belysa den
generella IT-kompetensen är att studera användningen för olika grupper i
samhället med avseende på kön, facklig bakgrund m.m.
IT-kompetens är ett oerhört mångfacetterat begrepp och siffrorna
nedan utgör endast ett axplock av den statistik som kan tänkas användas.
Specialistkompetens
I oktober 1999 fick SCB i uppdrag av Näringsdepartementet att bearbeta
och presentera statistik över IT-utbildade under läsåren 1977/78
1997/98. Den statistiska datakälla som används är universitets- och
högskoleregistret. Definitionen av IT-utbildning görs med hjälp av en
definition som tidigare använts av NUTEK.
Diagrammet nedan visar antalet examinerade män och kvinnor från
grundutbildningar inom IT-området. Under perioden 1977/78 1997/98
utexaminerades 40 138 personer från en grundutbildning, enligt
statistiken från SCB. Under 1990 talet har antalet examinerade ökat från
1 867 personer läsåret 1990/91 till 2 813 personer läsåret 1997/98.
Endast drygt en femtedel (8 698 st eller 22 procent) av de examinerade
under den studerade perioden är kvinnor. Under mitten av 1980 talet var
andelen kvinnor som examinerades från någon grundutbildning inom IT-
området nästan 30 procent. Under mitten av 1990 talet sjönk andelen till
ca 17 19 procent. Läsåret 1997/98 förbättrades läget något, då andelen
kvinnor uppgick till drygt 21 procent.

Diagram 15

Källa: SCB

Den största gruppen examinerade från en grundutbildning inom IT utgörs
av civilingenjörer, följd av systemvetenskap/ADB, se diagram 16 nedan.
Gruppen systemvetenskap/ADB sjönk drastiskt mellan läsåren 1988/89
1990/91, då den korta ADB-utbildningen togs bort. Nästan två
tredjedelar av de IT-utbildade kvinnorna finns i gruppen system-
vetenskap/ADB och ca en femtedel bland civilingenjörerna. Över hälften
av de IT-utbildade männen har civilingenjörsinriktningar. Sett till
utbildningsgrupp är det systemvetenskap/ADB som har den jämnaste
könsfördelningen.

Diagram 16

Källa: SCB

Grundutbildningar inom IT-området kan delas in i ytterligare en
utbildningsgrupp, efter ämnesområden: datateknik/datavetenskap,
elektronik/elektroteknik, systemvetenskap/ informatik, teknisk fysik samt
övriga IT-utbildningar. Detta illustreras i diagram 17 nedan. Störst är
gruppen systemvetenskap/informatik där totalt 13 281 personer
examinerats under perioden 1977/78 1997/98. Därefter kommer gruppen
elektronik/elektroteknik där 11 777 personer examinerats under
motsvarande period. De flesta kvinnor finns, inte oväntat, inom ämnena
systemvetenskap/informatik. Manliga IT-studenter söker sig främst till
elektronik/elektroteknik.

Diagram 17

Källa: SCB

Högskoleverket framhåller i rapporten Högskoleutbildade tillgång och
efterfrågan, Omvärldsanalys för Högskolan, Arbetsrapport nr 9, att
statistiska uppföljningsdata har för grova klassificeringar för att kunna
fånga den utveckling och förnyelse som sker inom högskolan vad gäller
utbildning inom IT området. En rad nya programutbildningar har
tillkommit, såväl inom det tekniska som det tvärvetenskapliga området.
Vidare konstateras att antagningen till IT utbildningar har ökat kraftigt.
Höstterminen 1999 antogs 10 755 studenter till programutbildningar
inom IT. Detta antal kan jämföras med det antal antagna som NUTEK
beräknat till 6 597 läsåret 1996/97 i rapporten Utbildning och
arbetsmarknad för IT-specialister (R1998:16).
Generell användarkompetens
Uppgifterna nedan om datoranvändning efter facklig tillhörighet bygger
på LO-rapporten Datoranvändningen ökar men stora grupper står
fortfarande helt utanför, 1999. Studien bygger på intervjuer utförda
under år 1998 av SCB inom ramen för SCB:s undersökning av
levnadsförhållanden.
Av de anställda använder 40 procent dator både i arbetet och hemmet,
se tabell 3 nedan. 24 procent av de anställda uppger dock att de använder
dator varken i arbetet eller i hemmet. Denna grupp kan därmed
förmodligen antas ha bristande kompetens när det gäller IT-användning.
Bland den sistnämnda gruppen är det, sett till facklig tillhörighet, LO-
medlemmar som utgör den grupp som har flest icke-användare.
41 procent av LO-medlemmarna saknar datorerfarenhet. Sådan avsaknad
av datorerfarenhet är drygt fem gånger vanligare bland medlemmar i LO
än bland medlemmar i TCO och SACO.
Att varken använda dator på jobbet eller i hemmet är ungefär tio
gånger vanligare bland LO:s kvinnor än bland de manliga tjänstemännen.

Tabell 3
Datoranvändning uppdelat på facktillhörighet och kön, 1998

LO
(kvinnor,män)
TCO
(kvinnor, män)
SACO
(kvinnor, män)
Alla anställda
Använder
dator i arbetet
och i hemmet
18 (14, 21)
59 (50, 71)
71 (64, 78)
40
Använder
dator i arbetet
men ej i
hemmet
16 (15, 17)
25 (29, 20)
16 (19, 13)
19
Använder ej
dator i arbetet
men i hemmet
25 (26, 25)
9 (12, 4)
5 (6, 5)
17
Använder
dator varken i
arbetet eller i
hemmet
41 (45, 37)
7 (9, 5)
8 (11, 4)
24
Summa
100
100
100
100
Källa: LO

LO:s studie visar vidare att ungefär hälften av Kommunals medlemmar,
var tredje medlem i Handels och var fjärde medlem i Metall helt saknar
datorerfarenhet. Bland privatanställda tjänstemän finns det enligt
rapporten knappt några alls som är i den situationen. En möjlig slutsats
av dessa skillnader i erfarenhet av datoranvändning är att det råder
väsentliga skillnader i IT-kompetens bland dessa grupper.
Näringslivet
Företagens IT-användning
NUTEK har i en undersökning av flexibla arbetsorganisationer ställt
frågor om företagens IT-användning. En enkät skickades till 5 700
arbetsställen och svarsfrekvensen var drygt 50 procent. Med arbetsställe
menas verksamhet på en specifik adress, till skillnad från företag som
kan bestå av flera arbetsställen, dvs. ha verksamhet på flera olika
adresser.
NUTEK:s undersökning visar att 66 procent av arbetsställena använde
datorer och datakommunikation för informationshantering år 1997.
Fördelningen på olika sektorer visas i tabell 4. Samtliga arbetsställen
verksamma inom FoU använder IT. Inom databehandlingsverksamhet,
post- och telekommunikation, finansförmedling och kunskapsintensiv
industri använder minst 80 procent av arbetsställena IT.

Tabell 4
Andelen arbetsställen inom respektive sektor som använder IT, 1997
Sektor
Procent
Tillverkning
65
Kunskapsintensiv industri
80
Kapitalintensiv industri
71
Arbetsintensiv industri
57
Kapitalintensiv övrig industri
20
Bygg
42
Handel
62
Kommunikation
67
Landtransport
61
Post- och telekommunikation
88
Företagstjänster
90
Finansförmedling etc
83
Databehandlingsverksamhetsamhet etc
95
Fastighetsverksamhet etc
61
FoU
100
Andra service företag
65
Totalt
66
Källa: Flex-2 databasen, NUTEK

IT-användningen ökar med ökad storlek på arbetsstället (tabell 5). Så gott
som samtliga företag med fler än 250 anställda använder datorer och
datakommunikation för informationshantering, jämfört med drygt
vartannat arbetsställe med mellan 5 9 sysselsatta.

Tabell 5
Andelen arbetsställen inom respektive storleksklass som använde IT, 1997
Storleksklass, antal sysselsatta
Procent
5 9
57
10 19
63
20 49
76
50 249
90
Över 250
96
Totalt
66
Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.

NUTEK undersökte också förekomsten av internt och externt
informations- eller kunskapsutbyte med hjälp av nätverk, databaser,
Internet och elektroniska konferenser. Med internt utbyte avses kontakter
inom samma arbetsställe. I det externa informations- och
kunskapsutbytet ingår kontakter med andra arbetsställen, företag, kunder,
leverantörer m.fl. Som framgår av tabell 6 är Internet/e-post det
vanligaste verktyget för intern kommunikation. Som förväntat ökar
användningen av Internet och e-post för intern kommunikation med
storleken på arbetsstället. För användningen av nätverk och
gemensamma databaser är storlekssambandet omvänt, ju större
arbetsställe desto mindre används dessa verktyg för den interna
kommunikationen.

Tabell 6
Andelen arbetsställen, av totalt antal IT-användande arbetsställen inom
respektive
storleksklass, där det förekommer ett internt informations- eller kunskapsutbyte
med
hjälp av nätverk, gemensamma databaser etc., 1997

Internt inom arbetsstället

Storleksklass
Nätverk/
Gemensamma
databaser
E-post/Internet
Elektroniska
konferenser
20 49
22
43
6
50 249
21
54
6
250 eller fler
14
68
9
Total
21
48
6
Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.

Som framgår av tabell 7 är Internet och e-post det dominerande
verktygen även för extern kommunikation. Användandet av elektroniska
konferenser ökar med storlek, hela 25 procent av arbetsställen med mer
än 250 anställda använder detta för extern kommunikation. Varken
nyttjandet av Internet/e-post eller nätverk/gemensamma databaser
uppvisar någon klar tendens att variera med storlek.

Tabell 7
Andelen arbetsställen, av totalt antal IT-användande arbetsställen inom
respektive
storleksklass, där det förekommer ett externt informations- eller kunskapsutbyte
med
hjälp av nätverk, gemensamma databaser etc., 1997

Externt med andra arbetsställen, företag, kunder m.fl.

Storleksklass

Nätverk/
Gemensamma
databaser

E-post/ Internet
Elektroniska
konferenser
20 49
7
63
10
50 249
5
70
14
250 eller fler
5
66
25
Total
6
66
12
Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.

För de små arbetsställena finns ingen uppdelning av hur informations-
eller kunskapsutbytet sker. Frågan avser nätverk, e-post eller Internet
sammanslaget. Däremot visar resultatet om utbytet sker internt inom
arbetsstället, med andra arbetsställen eller med andra företag, kunder
leverantörer etc. Så många som 64 procent av arbetsställena med 5 19
anställda använder IT för externt informations- eller kunskapsutbyte, och
44 procent för intern kommunikation inom arbetsstället (tabell 8).

Tabell 8
Andelen arbetsställen, av totalt antal arbetsställen inom respektive
storleksklass, där
det förekommer informations- eller kunskapsutbyte med hjälp av nätverk, e-post
eller
Internet.
Storleksklass
Internt inom
arbetsstället
Med andra
arbetsställen
Med andra företag,
kunder mfl.
5 9
42
32
67
10 19
46
36
60
Total
44
34
64
Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.

En färsk undersökning från Grant Thornton Management visar att
andelen svenska företag som använder Internet, e-post och har hemsida
är klart högre än i övriga EU-genomsnittet. Rapporten är baserad på
intervjuer med 7 500 små- och medelstora företag, där det visar sig att
hela 94 procent av de svenska företagen har e-post, jämfört med
85 procent för övriga EU (se diagram 18). När det gäller andel företag
som har försett mer än 75 procent av slutanvändarna med datorer, är
denna siffra hela 47 procent i Sverige, jämfört med 28 procent i övriga
EU. Andelen företag som är uppkopplade mot Internet är hela 93 procent
i Sverige, jämfört med EU-genomsnittet på 84 procent. Slutligen har 58
procent av de svenska företagen en hemsida, jämfört med 31 procent för
övriga Europa.

Diagram 18

Källa: TELDOK

Företagen i de nordiska länderna är betydligt datortätare än EU-
genomsnittet. Enligt IDC var datorpenetrationen bland nordiska företag
1999 0,85 per anställd (diagram 19). Detta utgör en ökning på drygt
18 procent jämfört med 1998, när antalet var 0,72. Detta är betydligt
högre än det europeiska genomsnittet, som var 0,6 datorer per anställd
1999.

Diagram 19

Källa: IDC
IT-sektorn
IT-sektorns omfattning är inte given utan varierar med olika definitioner.
I denna bilaga används två olika definitioner av IT-sektorn, dels OECD:s
definition och dels NUTEK:s och SCB:s definition som redovisas i
publikationen Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag. De
båda definitionerna är snarlika och inbegriper elektronikindustri och IT-
relaterade tjänsteföretag. Definitionerna skiljer sig åt vad gäller
elektronikindustrin enbart i fråga om tillverkning av tråd och kabel som
ingår i OECD:s definition. I NUTEK:s och SCB:s definition av de IT-
relaterade tjänsteföretagen ingår parti- och detaljhandel, teletjänstföretag,
viss uppdragsverksamhet (t.ex. datakonsulter) samt vissa forsknings- och
utvecklingsföretag. Här skiljer sig definitionerna mer åt. I OECD:s
definition ingår t.ex. inte detaljhandel. I antal anställda och
förädlingsvärde är dock skillnaden mellan de båda definitionerna liten .
IT-sektorns betydelse för svensk ekonomi blir allt större,
Förädlingsvärdet som andel av BNP har ökat från 4,9 procent till 1993
till 7,4 procent 1997, enligt OECD:s definition (diagram 20). De IT-
relaterade tjänsteföretagens andel av IT-sektorns förädlingsvärde var
1997 67 procent. Dess andel har dock minskat sedan 1993 som en följd
av elektronikindustrins snabbare tillväxttakt.

Diagram 20

Källa: SCB

Andelen sysselsatta i IT-sektorn enligt OECD:s definition var år 1999
6,2 procent av totalt antal sysselsatta, jämfört med 4,9 procent år 1993
(diagram 21). Den genomsnittliga årliga ökningen av antal anställda
under perioden var 4,2 procent. Den största tillväxten i sysselsättning
återfinns i elektronikindustrin, med en genomsnittlig årlig ökning på
4,9 procent under perioden.
Det finns tecken på att flaskhalsproblem kan uppstå inom expansiva
delar av näringslivet. IT-sektorn, och framförallt datakonsultbranschen,
har expanderat kraftigt under 1990 talet. Det är därför särskilt intressant
att studera lönebilden för arbetskraften i denna sektor. En studie av
NUTEK (Lönebilden för IT-specialister 1996) visar att inkomstnivåerna i
genomsnitt är högre för samtliga IT-specialister jämfört med
referensgrupperna. En IT-specialist har enligt NUTEK en inkomst som är
12 22 procent högre än respektive kontrollgrupp. IT-specialister i
Stockholmsområdet har ca. 10 procent högre inkomst än i övriga landet.
IT-specialister, dvs. personer med IT-utbildning eller självlärda inom
branschen, får högre lön jämfört med andra yrkesgrupper. Detta är ett
uttryck för att det råder brist på kunnigt folk inom IT-branschen. Denna
brist på IT-specialister är hämmande för utvecklingen av branschen och
på sikt kan det vara skadligt för hela näringslivet, enligt rapporten.

Diagram 21

Källa: SCB Centrala företags- och arbetsställeregister (CFAR)

Diagram 22 visar hur export och import av elektronikprodukter som
andel av total export respektive import av varor och tjänster har
utvecklats under perioden 1975 1997. Under denna tid har
elektronikindustrins exportandel fördubblats från 8 till 16 procent.
Importandelen har relativt sett ökat något mer, från 6,5 till 15,5 procent.
Ökningstakten i exportandelen har dock sedan 1994 varit betydligt högre
än ökningstakten i importandelen.

Diagram 22

Källa: Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999, NUTEK
och SCB

Under perioden 1975 1997 har handelsnettot avseende elektronik-
produkter varierat kraftigt (se diagram 23), men uppvisat ett kraftigt
överskott sedan 1995. Överskottet blev år 1997 25 miljarder kronor.
Handelsöverskottet förklaras av ett kraftigt överskott i handeln med
kommunikationsutrustning, 55 miljarder 1997.

Diagram 23

Källa: Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999, NUTEK
och SCB

Av diagram 24 framgår att Sverige 1997 var OECD:s fjärde största
exportör av kommunikationsutrustning, med nästan 10 procent av
OECD-ländernas totala export. Sveriges andel av OECD:s export av
kommunikationsutrustning är betydligt större än andelen av den totala
exporten av varor och tjänster, vilket illustrerar Sveriges starka
konkurrenskraft inom denna bransch.

Diagram 24

Källa: OECD

Av diagram 25 framgår att OECD-ländernas export av mjukvaror
domineras av USA och Irland, som svarar för mer än 60 procent av
exporten 1997. Sverige kommer först på tionde plats som exportör av
mjukvaror med en andel på drygt en procent. Detta är betydligt lägre än
Sveriges andel av OECD-ländernas totala export som var två procent
1997.

Diagram 25

Källa: OECD

USA, tätt följt av Japan, var enligt Information Technology Outlook
världens största producent av hårdvaror 1997 (diagram 26). Om man
sätter produktionsvärdet av IT-varor i relation till BNP utmärker sig
Irland och Sydkorea som största producenter. Sverige hamnar på femte
plats, med en produktion som andel av BNP på 4,1 procent. Detta är
högre än USA:s andel, som är 3,4 procent.

Diagram 26

Källa: Information Technology Outlook och Statistisk årsbok 2000

Elektronisk handel
Användningen av Internet i kommersiella syften har tagit rejäl fart på
1990 talet. Resultaten från olika undersökningar varierar mycket, men de
har alla gemensamt att de visar på en starkt ökande handel över Internet.
Enligt IDC svarade handel mellan företag för 61 procent av den
svenska e-handelns omsättning 1998. Enligt samma källa hade Sverige,
Danmark och Finland betydligt högre omsättning per capita än
genomsnittet i Västeuropa när det gäller elektronisk handel mellan
företag (diagram 27).

Diagram 27

Källa: Danish IT Pictures

NUTEK:s Flex 2-studie visar att av arbetsställen i Sverige som använder
IT var det 32 procent som handlade elektroniskt 1997 (tabell 9). Det är
vanligare att arbetsställena använder elektronisk handel för inköp än att
de själva erbjuder elektronisk försäljning eller distribution av produkter.
Detta bekräftar att elektronisk handel mellan företag är betydligt
vanligare än detaljhandelsförsäljning över Internet

Tabell 9
Andelen av IT-användande arbetsställen som använde elektronisk handel 1997
Användning av elektronisk handel
Procent
Ja, för inköp av tjänster eller produkter
24
Ja för försäljning/distribution av
tjänster eller produkter
8
Nej
66
Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.

Enligt analysföretaget Datamonitor är Sverige är det land med högsta
tillväxtstakten av investeringar för på elektronisk-handel från företag till
företag i Europa. Den årliga tillväxten för perioden 1997 2001
uppskattas till 170 procent (diagram 28). Tyskland och Storbritannien
fortsätter att vara de ledande länderna på detta marknadssegment.

Diagram 28

Källa: TELDOK

Det finns således mycket som tyder på en explosionsartad ökning av
Internethandeln i världen, men i dagsläget är den totala Internethandelns
omfattning förhållandevis liten. Handelns utredningsinstitut (HUI) gjorde
nyligen en mätning av detaljhandelns försäljning på Internet för tredje
kvartalet 1999. Då stod Internethandeln för 1,1 procent av detaljhandelns
omsättning vilket på årsbasis motsvarar 3,5 miljarder kronor. Främst är
det postorderföretagen som utnyttjar e-handel, 93 procent hade enligt
HUI försäljning på Internet (se diagram 29). Av varuhus och
stormarknader var det 13 procent som även hade försäljning via Internet,
medan 5 procent av detaljhandelns butiker också säljer via Internet.

Diagram 29

Källa: TELDOK
En färsk rapport (februari 2000) från The Boston Consulting Group,
The race for online riches , bekräftar bilden av Sverige som ett
föregångsland inom elektronisk handel. Enligt denna rapport omsatte den
svenska elektroniska detaljhandeln 1999 0,7 procent av den totala
detaljhandeln, vilket placerar Sverige som tvåa i världen efter USA, som
ligger på 1,2 procent. I Europa är genomsnittssiffran 0,2 procent. Detta
placerar Sverige på fjärde plats i Europa när det gäller e-handelns totala
omsättning i detaljhandeln, efter stora länder som Tyskland,
Storbritannien och Frankrike (diagram 30). Den svenska e-handelns
tillväxt var enligt samma rapport 145 procent 1999, lägre än den totala
tillväxten i Europa som uppskattas till mer än 200 procent.

Diagram 30

Källa: The Boston Consulting Group

Ytterligare en bekräftelse på Sveriges relativt framstående position inom
elektronisk-handel ges av Danish IT-pictures. Av befolkningen i Finland
och Sverige handlade 2,9 procent över Internet någon gång under 1998. I
Danmark var andelen lägre, 1,6 procent (diagram 31). För Västeuropa
som helhet var andelen 1,2 procent.

Diagram 31

Källa: Danish IT-pictures

Diagram 32 visar vad svenskarna handlar på Internet. Det är musik,
böcker och programvara som i Sverige säljs mest över Internet. Detta
enligt en undersökning av Intelligence Web Survey. Det är köp som
ligger betydligt över 1000 kronor som dominerar, medan köp under
100 kronor knappast förekommer.

Diagram 32

Källa: TELDOK

Källförteckning
Diagram
1 5
SIKA (Statens Institut för KommunikationsAnalys)/SCB,
kommunikationsundersökningen 1998 (KOM98)
6
Statskontorets undersökning våren 1998 av datorinnehav och
Internetanvändning
7
Danish IT-pictures, Ministry of Research and Information
Technology, May 1999
8 11
SIKA, KOM98
12
TELDOK:s årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G-
M, Stockholm 1999
13
NUA Internet Surveys, februari 2000, www.nua.ie/surveys/
how_many_online/index.html
14
Morgan Stanley Dean Witter, The European Internet Report,
June 1999, www.msdw.com/techresearch/index.html
15 17
SCB på uppdrag av Näringsdepartementet, statistik över IT-
utbildade läsåren 1977/78-1997/98, egen bearbetning
18
TELDOK:s Årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G-
M, Stockholm 1999
19
IDC Nordic, pressmeddelande 1999-06-03,
www.idc.se/pages/content/press/news.asp?id=109
20
SCB, Företagsstatistiken
21
SCB, Centrala företags- och arbetställeregistret (CFAR)
22 23
Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige
1999, NUTEK-rapport 1999:15, NUTEK och SCB 1999
24 25
OECD, FTS database, maj 1999
26
OECD, Information Technology Outlook 2000 och SCB,
Statistisk Årsbok 2000
27
Danish IT-pictures, Ministry of Research and Information
Technology, May 1999
28 29
TELDOK:s Årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G-
M, Stockholm 1999
30
The Boston Consulting Group, The Race for Online Riches: E-
retailing in Europe, February 2000
31
Danish IT-pictures, Ministry of Research and Information
Technology, May 1999
32
TELDOK:s Årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G-
M, Stockholm 1999

Tabell
1 2
Statskontorets undersökning våren 1998 av datorinnehav och
Internetanvändning
3
LO, Löne- och välfärdsenheten, Datoranvändningen ökar
men stora grupper står fortfarande helt utanför, november
1999
4-9
NUTEK, Flex-2 databasen

Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden,Winberg,
Ulvskog, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Lejon, Lövdén

Föredragande: statsrådet Björn Rosengren

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:86 Ett informationssamhälle
för alla.

1 Rådets rekommendation av den 24 september 1998 om utvecklingen av
konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och
informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en
jämförbar och
effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten
(98/560/EG) (EGT
L 270, 7.10.1998, s.48, Celex 31998X0560).
2 Europaparlamentets och rådets beslut nr 276/1999/EG (EGT L 33, 6.2.1999, s.1,
Celex
31999D0276) av den 25 januari 1999 om antagande av en flerårig handlingsplan på
gemenskapsnivå för att främja en säkrare användning av Internet genom att
bekämpa
olagligt och skadligt innehåll på globala nät.
NUTEKs viktigaste slutsats i en rapport den 30 april 1997 om offentlig
upphandling var
att några statliga åtgärder inte var nödvändiga på detta område .
MPEG, Motion Picture Experts Group, representerar utvecklingen av en
uppsättning av
standarder för kodning av audiovisuell information som musik, video och film.
Omfattar protokoll bl.a. för tillämpningar, transport av data, nätövervakning
och
adressering.
Kategori 5-kabel är en standardiserad flertrådig kopparkabel (tvinnande par)
för
fastighetsnät eller liknande.
Se Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999 (NUTEK R

1999:15) för en detaljerad beskrivning av branscher som ingår i de båda
definitionerna.

Prop. 1999/2000:86

7

1

9

273

Prop. 1999/2000:86

80

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 1

215

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 2

218

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 3

219

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 4

221

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 5

223

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 6

224

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 7

225

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 8

226

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 9

227

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 10

231

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 11

244

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 12

271

273

Prop. 1999/2000:86
Bilaga 13

272

273

Prop. 1999/2000:86

273

273