Regeringens proposition
1999/2000:81

Forskning för framtiden - en ny organisation för
forskningsfinansiering

Prop.
1999/2000:81

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 21 mars 2000

Laila Freivalds
Thomas Östros
(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen lämnar i propositionen förslag till en ny myndighetsstruktur
för forskningsfinansiering. Enligt förslaget skall tre nya forskningsråd
och en ny myndighet för finansiering av forskning och utvecklingsarbete
inrättas.
Ett av de nya forskningsråden är Vetenskapsrådet. Vetenskapsrådet
föreslås inrättas med stöd av lag. Vetenskapsrådets främsta uppgift skall
enligt förslaget vara att ge stöd till grundläggande forskning av högsta
vetenskapliga kvalitet inom samtliga vetenskapsområden. Till
Vetenskapsrådet förs de ansvarsområden som idag handhas av
Forskningsrådsnämnden, Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet, Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga
forskningsrådet och Teknikvetenskapliga forskningsrådet. Dessa
myndigheter avvecklas. Fler än hälften av ledamöterna i
Vetenskapsrådets styrelse skall utses av forskarsamhället genom ett
elektorsförfarande.
Regeringen gör i propositionen bedömningen att det inom
Vetenskapsrådet bör finnas ämnesråd för forskningsfinansiering inom
vissa ämnesområden. Tre sådana ämnesråd inom - humaniora-
samhällsvetenskap, medicin respektive natur- och teknikvetenskap - bör
inrättas med ansvar för beslut om medelsfördelning. Fler än hälften av
ledamöterna i ämnesråden skall utses av representanter för
forskarsamhället genom ett elektorsförfarande.
Vidare bör ett områdesinriktat forskningsråd för sociala frågor och
arbetsliv inrättas. Rådet bör överta de ansvarsområden som idag handhas
av Socialvetenskapliga forskningsrådet samt delar av ansvarsområdet för
Rådet för arbetslivsforskning. Till följd härav skall Socialvetenskapliga
forskningsrådet avvecklas.
Ett områdesinriktat forskningsråd för miljö, lantbruk och
samhällsplanering bör också inrättas med ansvar för de områden som
idag handhas av Skogs- och jordbrukets forskningsråd och
Byggforskningsrådet samt för delar av Naturvårdsverkets uppgifter och
anslag inom forskningsområdet. Skogs- och jordbrukets forskningsråd
och Byggforskningsrådet skall därmed avvecklas.
Fler än hälften av ledamöterna i de ovan nämnda forskningsråden bör
utses av representanter för forskarsamhället genom ett
elektorsförfarande.
Dessutom bör en FoU-myndighet inrättas för behovsstyrd forskning
och utvecklingsarbete till stöd för innovationssystemet och en hållbar
utveckling och tillväxt. FoU-myndigheten bör överta de ansvarsområden
som idag handhas av Kommunikationsforskningsberedningen, de FoU-
finansierande delarna av Närings- och teknikutvecklingsverkets
verksamhet och även delar av ansvarsområdet som handhas av Rådet för
arbetslivsforskning. Kommunikationsforskningsberedningen och Rådet
för arbetslivsforskning skall avvecklas.
Slutligen bör ett Forskningsforum inrättas med uppgift att verka för
dialog och samverkan mellan forskare, forskningsfinansiärer,
allmänheten och andra som direkt eller indirekt berörs av forskningen.
Regeringen anser att en organisationskommitté bör inrättas med
uppgift att förbereda och genomföra bildandet av de nya myndigheterna.
Myndigheterna bör kunna påbörja sin verksamhet den 1 januari 2001.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Förslag till lag om Vetenskapsrådet 5
3 Ärendet och dess beredning 6
4 Inledning 7
5 Ny myndighetsstruktur 10
5.1 Det forskningsfinansierande systemet 10
5.2 Vetenskapsrådet 15
5.3 Ett forskningsråd för sociala frågor och arbetsliv 22
5.4 Ett forskningsråd för miljö, lantbruk och
samhällsplanering 26
5.5 En myndighet för forskning och utveckling 33
6 Myndighetsövergripande frågor 40
6.1 Forskningsforum 40
6.2 Genomförande 42
7 Ekonomiska konsekvenser 43
8 Författningskommentar 44
Bilaga 1 Förteckning över instanser som inbjudits att yttra sig i
ärendet 45
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2000 47
Rättsdatablad 48

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om Vetenskapsrådet,
dels godkänner
2. riktlinjer för en ny myndighetsorganisation för
forskningsfinansiering,
dels godkänner vad regeringen föreslår om avveckling av
3. Forskningsrådsnämnden, Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet, Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga
forskningsrådet, och Teknikvetenskapliga forskningsrådet (avsnitt 5.2),
4. Socialvetenskapliga forskningsrådet (avsnitt 5.3),
5. Byggforskningsrådet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (avsnitt
5.4), och
6. Kommunikationsforskningsberedningen och Rådet för
arbetslivsforskning (avsnitt 5.5).

2 Förslag till lag om Vetenskapsrådet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För att ge stöd till grundläggande forskning av högsta vetenskapliga
kvalitet inom samtliga vetenskapsområden skall det finnas ett
forskningsråd, Vetenskapsrådet.

2 § Fler än hälften av ledamöterna i Vetenskapsrådets styrelse skall utses
av elektorer som väljs av vetenskapligt kompetenta lärare vid de
universitet och högskolor som regeringen bestämmer.

3 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om Vetenskapsrådets
uppgifter och interna organisation samt om hur ledamöterna i
Vetenskapsrådets styrelse skall utses.
_____________

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Ärendet och dess beredning
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för
Utbildningsdepartementet år 1997 en kommitté med uppdrag att göra en
översyn av den svenska forskningspolitiken (dir. 1997:67). Kommittén
antog namnet Forskning 2000. I kommitténs uppdrag ingick bl.a. att
lämna förslag rörande utformningen av den svenska
forskningsorganisationen och ansvarsfördelningen mellan berörda organ.
Kommittén lade i oktober 1998 fram betänkandet Forskningspolitik
(SOU 1998:128). I betänkandet föreslog kommittén bl.a. att en
forskningsrådsorganisation bestående av fyra nya forskningsråd med
ansvar för både grundforskning och tillämpad forskning (Forskningsrådet
för humaniora och samhällsvetenskap, Forskningsrådet för medicin,
Forskningsrådet för naturvetenskap och Forskningsrådet för teknik)
skulle ersätta dagens forskningsråd och sektorsforskningsorgan.
Betänkandet har remissbehandlats. Vid remissbehandlingen framfördes
kritik mot framförallt förslagets befarade negativa konsekvenser för
sektorsinriktad och behovsstyrd forskning och utveckling (FoU). Mot
denna bakgrund beslutade regeringen den 12 maj 1999 att tillsätta en
arbetsgrupp med uppgift att föreslå vilka myndigheter med
forskningsfinansierande uppgifter som skall finnas samt precisera
ansvarsområdet för var och en av dessa. Arbetsgruppen lade i november
1999 fram rapporten Att finansiera forskning och utveckling (Ds
1999:68).
Den 23 april 1999 beslutade Näringsdepartementet att tillsätta en
utredning med uppgift att undersöka hur verksamheten vid de forsknings-
finansierande myndigheterna inom departementets område kunde
effektiviseras och samordnas. Utredningen lämnade i november 1999
rapporten Utredning om vissa myndigheter.
Remissbehandlingen av Forskning 2000 gav ett omfattande underlag
för den fortsatta beredningen av frågan om den framtida organisationen
för forskningsfinansiering. Remissbehandlingen av arbetsgruppens och
utredningens rapporter skedde därför genom att Regeringskansliet
anordnade remissmöten den 11 och 12 januari 2000.
Ett antal skriftliga synpunkter har kommit in från medverkande vid
dessa remissmöten samt från andra intressenter. Sammanställningar av
synpunkterna finns tillgängliga hos Utbildningsdepartementet och
Näringsdepartementet.

4 Inledning
Forskning är en förnyande kraft i samhället genom att den bidrar till
ökade insikter om den värld vi lever i, ger nya kunskaper att använda
inom olika samhällsområden och utgör grunden för en utbildning av hög
kvalitet. Forskningens betydelse ökar dessutom till följd av såväl
samhällets som vetenskapens egen snabba utveckling och globalisering.
Det moderna kunskaps- och informationssamhället kännetecknas av ett
ökat beroende av kunskap och kunskapsutveckling, en allt snabbare
kunskaps- och informationsöverföring samt en kraftig ökning av
informationens mängd och komplexitet. Praktisk kunskap och erfarenhet
i arbetsliv och samhälle ger viktiga bidrag till forskningen. Samspelet
mellan forskningen och det omgivande samhället är en drivkraft för
samhällsutvecklingen.
Forskningen utgör själva grunden för kunskapsutvecklingen i
samhället och spelar därmed en central roll på en lång rad områden.
Forskning av hög kvalitet är av avgörande betydelse för att öka välfärden
genom teknisk, ekonomisk, medicinsk, kulturell och social utveckling.
Forskningen främjar demokratin genom att befordra ett kritiskt
förhållningssätt, samtidigt som den kan bidra med de beslutsunderlag
som behövs för att möta förändringar i samhället. Forskningen kan
medverka till ökad internationell förståelse och bidra med verktyg för att
uppnå viktiga politiska mål som ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt
uthålligt samhälle, jämställdhet mellan kvinnor och män, goda
uppväxtvillkor för barn och ungdomar, samt ett samhälle präglat av
tolerans och social, kulturell och etnisk mångfald.
Forskning utgör idag, tillsammans med utbildning, en av de viktigaste
tillväxtfaktorerna. Näringslivet, som verkar i ett utpräglat internationellt
sammanhang, behöver ofta tillgång till hög kompetens, goda
forskningsmiljöer och nya resultat från forskningsfronten för att kunna
öka sin konkurrenskraft och utveckla nya produkter. Det innebär att
företag inom de expansiva och kunskapsintensiva framtidsbranscherna
ofta söker sig till länder med högkvalitativ forskning och välutbildad
arbetskraft.
I Sverige görs idag betydande insatser inom forskning och utveckling
(FoU). Huvuddelen av dessa insatser finansieras av näringslivet. Genom
att ny kunskap är en förutsättning för en god och hållbar
samhällsutveckling och en av Sveriges främsta konkurrensfördelar,
måste strävan vara att upprätthålla och förstärka Sveriges ställning som
ledande kunskapsnation. Genom att grundforskning och
forskarutbildning är grunden för annan kunskapsbildning är de av största
betydelse för samhällets, inklusive näringslivets, behov av kunskap och
kompetens.
De grundläggande principerna för den svenska forskningspolitiken
slogs fast av riksdagen i oktober 1999 i samband med behandlingen av
propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94). Regeringen
avser att återkomma till svensk forsknings framtida inriktning och
resursfördelning i den forskningspolitiska propositionen hösten 2000
samt i budgetpropositionen för 2001.
En förutsättning för en internationellt konkurrenskraftig forskning är
att finansieringsstrukturen är förändringsbenägen och framsynt.
Finansieringssystemet måste förmå att finna de kvalitativt bästa
forskningsinsatserna samt ge möjligheter att främja forskning som är
relevant ur olika samhällssektorers perspektiv. För att åstadkomma detta
behövs forskningsfinansiärer som satsar på grundforskning och
forskarutbildning, som har en förbättrad förmåga till kraftsamling och
profilering och som kan stödja utveckling av kreativa och dynamiska
forskningsmiljöer. Finansieringssystemet måste också beakta behovet av
att stödja forskning för att främja utvecklingen såväl inom näringslivet
som inom den offentliga sektorn och andra delar av samhället och
därmed bidra till att lösa aktuella samhällsproblem.
Den snabba utvecklingen inom näringslivet och andra delar av
samhället, i kombination med forskningens ökande betydelse inom dessa
områden, ökar också behovet av samverkan mellan forskningen och det
omgivande samhället. Företag, organisationer och andra utomstående
aktörer måste tidigt få del av forskningens rön, samtidigt som
forskarsamhället i ett tidigt skede måste få kontakt med de många
frågeställningar som reses i ett samhälle i snabb förändring. Forskningen
är till stora delar internationaliserad. Det är därför angeläget att samtliga
forskningsfinansiärer främjar såväl samverkan mellan forskningen och
det omgivande samhället som internationellt samarbete. Ett väl utvecklat
internationellt samarbete ger möjligheter att ta tillvara kunskap från den
internationella forskningsfronten och är även en förutsättning för att
utländska forskare och företag ska söka sig till Sverige.
Kunskapsutvecklingen sker snabbt och ofta språngvis. Det gör att det
är viktigt att Sverige, för att upprätthålla och utveckla sin ställning som
framstående forskningsnation, kan satsa inom de nya angelägna
forskningsområden som den vetenskapliga utvecklingen frambringar.
Eftersom den banbrytande forskningen ofta sker i gränslandet mellan
olika vetenskapliga discipliner behöver den mång- och tvärvetenskapliga
forskningen goda villkor. Ett förstärkt genusperspektiv berikar
forskningen och höjer dess kvalitet. Inom samliga forskningsområden
bör därför en utveckling eftersträvas som innebär att genusperspektivet i
ökad utsträckning får ett genomslag i forskningen.
Statsmakterna anger på ett övergripande sätt forskningens inriktning.
Det sker genom medelsanvisningar dels direkt till universitet och
högskolor, dels till nationella forskningsfinansierande forskningsråd och
andra myndigheter med ansvar för forskning inom olika områden. Dessa
myndigheter svarar för den närmare inriktningen av forskningen genom
de beslut som de fattar om fördelningen av de medel som statsmakterna
anvisat.
Det innebär att utformningen av organisationen för fördelning av de
statliga forskningsmedlen är en central forskningspolitisk fråga. Den
nuvarande myndighetsorganisationen har vuxit fram under lång tid. Den
har utformats efter behov och förutsättningar som inte alltid är lika
aktuella nu som när de olika myndigheterna inrättades.
Den organisatoriska strukturen måste på ett flexibelt sätt ge utrymme
för nya frågeställningar, kunskapsbehov och förutsättningar. Samtidigt
som strukturen snabbt ska kunna fånga upp och ge kraftfullt stöd till
angelägna forskningsområden, ska den också förmå avveckla stöd till
områden som inte längre är lika angelägna.
Organisationen med nationella forskningsfinansiärer skall ge garantier
för att den fördelning av forskningsmedel som dessa finansiärer gör sker
utifrån kvalificerade bedömningar. Detta är en förutsättning för att
forskningen ska bedrivas på högsta internationella nivå.
Syftet med föreliggande proposition är att skapa en ny organisation för
forskningsfinansiering som gör det möjligt att kraftsamla på viktiga
vetenskapliga områden, främja samarbete mellan forskning och
utvecklingsarbete samt förbättra spridningen av information om
forskningen och dess resultat. Den nya organisationen skapar vidare
bättre förutsättningar för att stimulera tvär- och mångvetenskaplig
forskning och att ge framstående forskarbegåvningar tillräckligt stöd för
att kunna utveckla en självständig och nyskapande forskning. För att
uppnå detta, men även sätta tydligare fokus på grundforskningens roll
och öka kvalitetskraven genom förstärkt forskarstyrning, inrättas ett
Vetenskapsråd samt två områdesinriktade forskningsråd inom de
angelägna områdena sociala frågor och arbetsliv respektive miljö,
lantbruk och samhällsplanering. Samtidigt skapas en mer effektiv och
slagkraftig organisation för den behovsstyrda forskningen till stöd för det
svenska innovationssystemet samt en hållbar utveckling och tillväxt
genom att en FoU-myndighet inrättas. Organisationen syftar till att
forskningen ska kunna ge viktiga bidrag till näringslivets och samhällets
utveckling och att Sverige även i fortsättningen skall vara attraktivt för
internationellt samarbete. Om Sverige kan attrahera framstående forskare
från andra länder, kan detta bidra till att ytterligare höja kvaliteten inom
svensk forskning.
Det förslag som regeringen nu lägger fram och de bedömningar som
regeringen gör avser endast organisationen av myndigheter som har som
huvuduppgift att på nationell nivå fördela statliga medel för forskning
och utveckling. Däremot behandlas inte organisationen vid universitet,
högskolor och forskningsinstitut eller myndigheter med ett visst, men
inte dominerande inslag av forskning eller forskningsfinansiering i sin
verksamhet. Inte heller behandlas de krav som bör ställas på det interna
arbetet inom dessa institutioner. Dessa frågor och andra som rör
verksamheten vid landets lärosäten och forskningsinstitut har
statsmakterna behandlat i andra sammanhang, bl. a. i propositionen Vissa
forskningsfrågor (prop. 1998/99:94). Regeringen avser även att
återkomma till riksdagen i dessa frågor i den forskningspolitiska
propositionen hösten 2000.
5 Ny myndighetsstruktur
5.1 Det forskningsfinansierande systemet
Den statliga FoU-finansieringen

Det svenska forskningssystemet har sin bas i universitet och högskolor i
hela landet där större delen av den statligt finansierade forskningen
utförs. Vid universitet och högskolor bedrivs därmed både forskning på
initiativ av forskare och på initiativ av företrädare för andra delar av
samhället. Dessutom finns industriforskningsinstitut och ett fåtal andra
forskningsinstitut. Den utförande delen av forskningssystemet behandlas
ej i denna proposition.
Den statliga FoU-finansieringen sker via ett stort antal organ. Regering
och riksdag anslår medel för forskning och utveckling inom samtliga
sektorer. Inom många områden finns forskningsråd eller andra
myndigheter som har som huvuduppgift att finansiera forskning och
utveckling vid universitet och högskolor, forskningsinstitut eller företag.
Dessa forskningsfinansierande myndigheter stödjer ofta forskning där
forskarna deltar i såväl problemidentifiering och kvalitetsbedömning som
utvärdering. Regeringen presenterar i denna proposition förslag till en ny
organisation för sådan forskningsfinansiering.
Utöver nämnda forskningsfinansiärer finns även en lång rad
myndigheter som finansierar forskning som en mindre del av sin
verksamhet. Ofta är syftet att stimulera kunskapsutveckling som kan ge
stöd i myndighetsutövningen. Inom denna uppdragsforskning formuleras
uppdragen av den finansierande myndigheten, som inte sällan har
bestämda krav på hur uppdragen skall genomföras och när och hur dessa
skall avrapporteras. Sådana myndigheter finns inom de flesta
samhällsområden t. ex. det sociala området, samhällsplanering,
kommunikationer, energi, näringsliv, kultur, försvar och internationellt
bistånd. Forskningen är här en nödvändig del av kunskapsutvecklingen
inom olika samhällsområden. Kunskapsfrågorna bör, enligt regeringens
mening, sättas i fokus i allt fler sammanhang och regeringen har i
propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94) uttalat att det är
angeläget att statliga myndigheter inom ramen för sina resurser ökar sin
kompetens att beställa och nyttja forskning. Forskningsrön bör kunna tas
till vara i hela den offentliga sektorn.
Enligt regeringens uppfattning bör myndigheternas uppgifter i
huvudsak renodlas till att antingen finansiera eller utföra forskning.

Begrepp

Forskning och utveckling är mångtydiga begrepp som ofta sammanförs
under samlingsbegreppet FoU. Det finns därför anledning att beröra
användningen av dessa begrepp.
En klar indelning i grundläggande, riktad och tillämpad forskning låter
sig inte göras, och vore inte heller meningsfull på grund av vetenskapens
snabba utveckling där problemställningar och metoder med olika
utgångspunkt ofta korsbefruktar och berikar varandra. Likaså saknas i
praktiken tydliga gränser mellan forskning och utvecklingsarbete. Olika
forskningsområden skiljer sig också åt i dessa avseenden.
Viktigare är distinktionen mellan forskning för olika syften, där en
skillnad ligger i vem som tagit initiativ till och formulerat
forskningsprojektet. I den fria, grundläggande eller nyfikenhetsbaserade
forskningen är det forskarnas drivkraft att utöka det samlade vetandet
som är den huvudsakliga grunden för forskningen, medan det inom den
områdesinriktade forskningen är kunskapsbehoven inom berörda sektorer
som utgör drivkraften för forskningen. I båda fallen kan det finnas
forskning av mer eller mindre grundläggande eller tillämpad karaktär.
Nyttoaspekten är starkare i det senare fallet men ej heller avseende nytta
går det att dra tydliga skiljelinjer mellan olika typer av forskning den
fria nyfikenhetsbaserade forskningens kunskapsuppbyggande har varit en
förutsättning för framstegen inom forskning som syftar till att lösa
specifika problemställningar.
Det finns emellertid ej heller knivskarpa gränser mellan forskning som
initierats av forskarna och forskning som syftar till att lösa specifika
frågor i samhället. Det finns ofta komplexa motiv för forskarnas val av
forskningsprojekt, där ett intrikat och svårfångat samspel mellan olika
faktorer är av betydelse. Den inomvetenskapliga utvecklingen är den
faktor som oftast nämns som avgörande, men även möjligheten till
"nytta" kan vara en viktig faktor vilket är uppenbart inom t.ex.
miljöforskning samt medicinsk och teknikvetenskaplig forskning -
liksom möjligheten att erhålla finansiering av projektet. Möjligheten till
finansiering beror ytterst av de kvalitativa förutsättningarna och
statsmakternas värdering av resursbehovet inom olika områden. De olika
beskrivningar av forskning och utveckling som används i det följande
görs alltså mot bakgrund av dessa förhållanden.
Kraven på forskningssystemet
På forskningssystemet måste ställas krav på vetenskaplig kvalitet,
relevans, flexibilitet, kraftsamling, internationalisering, samverkan och
effektivitet.
Enligt regeringens mening måste högt ställda krav på vetenskaplig
kvalitet vara utmärkande för all forskning. Forskningens kvalitet skall
granskas på ett opartiskt och sakkunnigt sätt. Kvalitet är en förutsättning
för tillförlitliga resultat och måste därför genomsyra hela
forskningssystemet. Kvalitetsbegreppet har givits delvis olika innebörd i
olika delar av forskningssystemet, men grundläggande är krav på
användning av vetenskaplig metod, möjlighet att upprepa resultaten, ett
kritiskt analyserande och ifrågasättande samt användning av den samlade
kunskapen inom området. När det gäller utvecklingsarbete är krav på ett
praktiskt användbart, ofta ekonomiskt bärkraftigt, resultat en väl så viktig
faktor. Det ökade kunskapsinnehållet inom snart sagt alla branscher
medför emellertid att de vetenskapliga kraven även på utvecklingsarbetet
med nödvändighet blir allt högre ställda. Enligt regeringens mening bör
med kvalitet inom forskningen avses vetenskaplig kvalitet. Detta skall
givetvis inte ställas i motsats till att även andra krav måste tillgodoses,
särskilt vad gäller olika former av behovsstyrd forskning och utveckling.
Ytterligare ett fundamentalt krav på forskningssystemet är dess
förmåga att bedöma och premiera forskningens relevans. Grundläggande
för relevansen är att forskningen håller hög kvalitet att den är
tillförlitlig och tillför ny kunskap. Vanligtvis avses med relevans att
forskningen ägnas åt frågeställningar som kan bidra till lösningen av
utpekade problem i näringslivet eller samhället i övrigt. Detta gäller i hög
grad också för utvecklingsarbete. De forskningsråd och myndigheter som
bl.a. skall ge stöd till områdesinriktad forskning måste kunna fungera
som kompetenta beställare av forskning och utvecklingsarbete. Dessa råd
och myndigheter måste, i dialog med sektorns företrädare, kunna
identifiera forskningsbehov och initiera och stödja forskning som i mer
direkt mening är till nytta för sina respektive samhällssektorer. I detta
ligger även att göra forskningsresultat tillgängliga för användarna. Vad
som är relevant - eller mer kortsiktigt samhällsnyttig forskning
förändras över tiden varför goda möjligheter till omprioriteringar mellan
olika forskningsområden är viktigt.
Relevansbegreppet kan även ges en vidare betydelse som innebär
någon form av samhällsnytta. Med denna vida tolkning är all god
forskning på lång sikt mer eller mindre relevant därför att den bidrar till
att utvidga mänsklighetens samlade kunskap och just kunskap är ett av
människans och samhällets grundläggande behov. Vidare ger
forskningen värdefulla bidrag till samhället genom utveckling av
vetenskapliga metoder. Forskningen främjar ett demokratiskt samhälle
genom ett kritiskt och analyserande ifrågasättande. I det långa
perspektivet har grundläggande, nyfikenhetsdriven forskning givit
upphov till avgörande framsteg i samhällsutvecklingen.
Samhället och vetenskapen befinner sig i ständig förändring och
utveckling. Detta ställer krav på flexibilitet inom forskningssystemet och
möjlighet till omprioritering. Kravet kommer bland annat från
vetenskapens egen utveckling där nya forskningsområden uppkommer
och traditionella gränser luckras upp. Den nyskapande forskningen
bedrivs ofta just i mötet mellan olika vetenskapliga discipliner och
traditioner. Metoder, begrepp och resultat från ett visst område kan ofta
ge upphov till språngvisa framsteg när de tillämpas i ett nytt
sammanhang. Det är därför angeläget att forskningssystemet effektivt
kan främja framväxten av nya forskningsområden och även stödja unga,
lovande forskare som använder nya angreppssätt och metoder på delvis
nya områden. Flexibilitet är även nödvändig för att samhällets
mångfacetterade och över tiden skiftande kunskapsbehov skall kunna
tillgodoses. Nya frågeställningar och problem måste kunna bearbetas och
snabbt ges ett adekvat stöd.
Forskningssystemet måste medge kraftsamling kring stora, angelägna
uppgifter. Som exempel kan nämnas forskning för en socialt och
ekologiskt hållbar samhällsutveckling, vilket ur olika perspektiv är en
angelägenhet för alla forskningsfinansiärer. Kraftsamling är nödvändigt
för att åstadkomma verklig spetskompetens inom områden där det finns
särskilt goda förutsättningar att åstadkomma betydande vetenskapliga
framsteg. Genom vissa koncentrerade satsningar på högkvalitativa
miljöer kan Sverige också bli attraktivt för framstående utländska
forskare.
Dagens forskningssystem är fragmenterat med ett stort antal
forskningsfinansierande myndigheter. Detta medför en uppsplittring av
resurserna och ett i vissa fall svagt utvecklat samarbete mellan olika
finansiärer. Ett nytt forskningsfinansieringssystem måste underlätta ett
effektivare samarbete. Detta kan uppnås genom att antalet myndigheter
och därmed samarbetshämmande gränser minskas. Samarbetet måste
överhuvudtaget öka över olika gränser över disciplingränser och över
sektorsgränser - mellan forskningsfinansierande organ och universitet
och högskolor samt även med forskningens avnämare. I detta ligger
också att forskningssystemet måste främja samverkan mellan mer
grundforskningsinriktade myndigheter och andra myndigheter med
ansvar för områdesinriktad forskning.
Stora delar av forskningen är idag internationaliserad vilket i sig bidrar
till en hög kvalitet. Till kraven på forskningssystemet hör därför att det
på ett effektivt sätt skall främja internationalisering av svensk forskning.
Detta kan avse både forskningsstöd till internationella projekt och
främjande av en internationellt konkurrenskraftig kvalitet inom svensk
forskning. En god samverkan inom landet, där bl.a. kompetensen vid
olika lärosäten tas tillvara, måste åstadkommas för att ge ökad tyngd åt
Sveriges agerande i olika internationella sammanhang. I många fall är
frågeställningarna inom forskningen så komplexa att inget land ensamt
kan klara forskningsuppgifterna, varför såväl resurser som kunskap
måste samlas till gemensamma insatser. Exempel på detta är
verksamheten vid de storskaliga forskningsanläggningar inom främst
naturvetenskap som sedan länge bedrivits inom ramen för internationellt
samarbete. Dessutom uppstår nu alltmer olika former av nätverk och
program där forskningen bedrivs i globalt samarbete. Inom
samhällsvetenskapen finns t.ex. behov av databaser som möjliggör att
jämföra förhållanden och företeelser i olika länder.
Ytterligare ett krav på det forskningsfinansierande systemet är att det
skall kunna svara för rådgivning åt statsmakterna i forskningsfrågor. En
förutsättning för forskningspolitiken är tillgången på tillförlitlig och
relevant statistik, kvalificerade översikter och analyser samt utredningar
om olika förhållanden på forskningsområdet. Sådant underlag måste
finnas tillgängligt inom forskningssystemet för att säkra en god
kunskapsbas för det egna arbetet och för de övergripande prioriteringar
som vilar på riksdag och regering. Utöver detta långsiktiga analysarbete
har regeringen i sitt löpande nationella och internationella arbete behov
av underlag och sakkunniga råd i olika frågeställningar på
forskningsområdet.
Ett givet krav på forskningssystemet är hög effektivitet. Det är därför
angeläget att forskningssystemet, såväl som den forskning som
finansieras med offentliga medel, kan följas upp och utvärderas. En
förutsättning för att forskningssystemet skall fungera effektivt är tydliga
mål och en klar ansvarsfördelning mellan statsmakterna, myndigheter
och andra organ. I propositionen Vissa forskningsfrågor (prop.
1998/99:94) angav regeringen att det är statsmakternas ansvar att göra de
övergripande avvägningarna beträffande forskningens inriktning,
fördelning mellan fasta och rörliga resurser samt beträffande
forskningens lokalisering. Övriga avvägningar bör i huvudsak göras av
ansvariga myndigheter m.fl. inom systemet. Detta innebär att dessa måste
kunna göra strategiska prioriteringar mellan olika forskningsområden och
mellan olika former av forskningsstöd. En tydlig ansvarsfördelning
mellan olika forskningsfinansiärer är en förutsättning för god överblick
och för statsmakternas möjlighet till styrning av forskningssystemet
genom övergripande prioriteringar och uppföljning av insatserna.
Internationella utvärderingar har visat sig vara en verkningsfull metod
för att mäta forskningens kvalitet. Relevansen i det områdesinriktade
stödet bör granskas kontinuerligt. Forskningssystemet måste också ha en
hög administrativ effektivitet, vilket bl.a. förutsätter en god samverkan
mellan olika aktörer.
Behovet av en ny struktur för forskningsfinansiering
Vetenskapens och samhällets snabba förändring och ökade komplexitet
ställer allt högre krav på samarbete över ämnes- och sektorsgränser samt
förmåga till omprioritering. Angelägna frågeställningar måste kunna ges
en bred belysning ur olika perspektiv. Nya forskningsområden och
framstående forskningsbegåvningar måste snabbt kunna ges ett kraftfullt
stöd. Den nuvarande organisationen, som består av ett stort antal
myndigheter, förmår inte svara mot dessa nya krav på ett optimalt sätt.
Överblick, övergripande prioritering och uppföljning från statsmakternas
sida försvåras av den fragmenterade strukturen. Enligt regeringens
mening finns därför skäl att införa en ny struktur som bättre kan hantera
de nya utmaningarna. En ny myndighetsorganisation med färre
myndigheter än idag bör av den anledningen inrättas. Regeringen gör
därför bedömningen att fyra nya myndigheter för forskningsfinansiering
skall inrättas. I avsnitt 5.2 5.5 presenteras skälen för inrättandet av
dessa myndigheter.
Systemet för forskningsfinansiering måste svara mot de ovan
uppställda kraven beträffande kvalitet, relevans, flexibilitet, kraftsamling,
internationalisering, samverkan och effektivitet. Organisationen skall
avse såväl grundläggande, nyfikenhetsbaserad forskning för den
långsiktiga kunskapsuppbyggnaden som forskning till stöd för
kunskapsbehov inom näringsliv och olika samhällssektorer. De som är
anställda inom dagens forskningsfinansierande myndigheter besitter den
centrala kompetens som också är av största vikt i den framtida
organisation som nu föreslås. Denna kompetens bör självfallet tas
tillvara. I samband med nyrekrytering bör den nya organisationen
eftersträva en hög andel personal med forskarutbildning.
Beslut om forskningsfinansiering med statliga medel måste fattas av
organ och personer som har kompetens att göra erforderliga
vetenskapliga och andra bedömningar. För att säkra högsta möjliga
kvalitet och ge en god legitimitet i forskningssystemet bör
forskningsfinansierande myndigheter som har forskningsstöd till
huvuduppgift ledas av styrelser där forskarna utgör en majoritet och där
dessa är utsedda av representanter för forskarsamhället. Dessa
myndigheter skall benämnas forskningsråd.
Utöver forskningsråd finns skäl att inrätta en myndighet med en annan
ledningsform. Här avses verksamhet där behovsstyrningen är av särskilt
stor betydelse. Motivet är att myndighetens verksamhet skall svara mot
direkta behov som identifieras inom näringslivet, den offentliga sektorn
och övriga berörda. Ledningsformen bör därför avspegla såväl behovet
av vetenskaplig kvalitet som behovet av att forskningens avnämare ges
ett starkt inflytande över myndighetens verksamhet.
Vissa generella krav på arbetsformer bör uppställas för samtliga
myndigheter som föreslås inrättas. De nuvarande forskningsrådens
arbetssätt med s.k. peer review-granskning av forskningsprojektens
kvalitet bör användas eftersom det har visat sig vara den bästa metoden
för kvalitetsgranskning av projekt. Dessutom bör internationella
utvärderingar av forskningens kvalitet genomgående användas inom det
forskningsfinansierande systemet.
För den områdesinriktade forskningen tillkommer höga krav på
relevans, vilket kräver att avnämarna kan bidra till problemformuleringen
och delta i utvärdering och uppföljning samt att forskningsresultaten
snabbt förs ut till potentiella användare.
Regeringens förslag: Ett nytt forskningsråd, Vetenskapsrådet, skall
inrättas med stöd av lag. Vetenskapsrådets främsta uppgift skall vara att
ge stöd till grundläggande forskning av högsta vetenskapliga kvalitet
inom samtliga vetenskapsområden. Vetenskapsrådet skall överta de
ansvarsområden som idag handhas av Forskningsrådsnämnden,
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Medicinska
forskningsrådet, Naturvetenskapliga forskningsrådet och
Teknikvetenskapliga forskningsrådet, och de nämnda myndigheterna
skall avvecklas. Fler än hälften av ledamöterna i Vetenskapsrådets
styrelse skall utses av representanter för forskarsamhället.
Regeringens bedömning: Inom Vetenskapsrådet bör det finnas
ämnesråd för forskningsfinansiering inom vissa ämnesområden. Tre
ämnesråd bör inrättas inom Vetenskapsrådet: ett för humaniora-
samhällsvetenskap, ett för medicin och ett för natur- och teknikvetenskap.
Ämnesråden bör inom givna ramar besluta om medelsfördelning inom
sina verksamhetsområden. Om Vetenskapsrådet har utfärdat riktlinjer för
ämnesrådens medelsfördelning eller för satsningar på forskningsområden
av särskild betydelse, bör dessa riktlinjer följas av ämnesråden. Fler än
hälften av ledamöterna i ämnesråden bör utses av representanter för
forskarsamhället.
5.2 Vetenskapsrådet

Arbetsgruppens förslag: Ett sammanhållet forskningsråd,
Vetenskapsrådet, inrättas under Utbildningsdepartementet med
huvuduppgiften att stödja grundläggande forskning vid universitet och
högskolor. Vetenskapsrådet övertar uppgifter och ansvarsområden från
Forskningsrådsnämnden (FRN), Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR), Medicinska forskningsrådet (MFR),
Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Teknikvetenskapliga
forskningsrådet (TFR) och Polarforskningssekretariatet. Dessa
myndigheter avvecklas. Vetenskapsrådet övertar också en del av Skogs-
och jordbrukets forskningsråds (SJFR) uppgifter samt del av den
rymdforskning som idag finansieras av Rymdstyrelsen. Inom
Vetenskapsrådet inrättas tre ämnesråd med ansvar för områdena
humaniora samhällsvetenskap, medicin respektive teknik
naturvetenskap. Vetenskapsrådets styrelse utses av regeringen och består
av högst elva ledamöter inklusive ordföranden. Tre styrelseledamöter
nomineras av ämnesråden, tre ledamöter nomineras av Kungl.
Vetenskapsakademien, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien respektive
Vitterhetsakademien. Vetenskapsrådets chef utses av regeringen och är
ledamot i styrelsen. Ämnesrådens styrelse utses av Vetenskapsrådet efter
förslag som framkommit genom val med elektorsförfarande.
Remissinstanserna: Nästan alla instanser är i huvudsak positiva till
förslaget om ett vetenskapsråd. HSFR, MFR, NFR och TFR påtalar dock
bl.a. att ansvarsfördelningen mellan vetenskapsrådet och de däri ingående
ämnesråden är oklar. Forskningsråden betonar också vikten av
forskarmajoritet i vetenskapsrådet och i ämnesråden. Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) betonar att företrädare för alla vetenskapsområden
måste få plats i vetenskapsrådets styrelse. Industriförbundet vill betona
vikten av att rådets styrelse måste bestå även av ledamöter med kunskap
om näringslivets och övriga samhällets forskningsbehov.
Industrikommittén anser att det är viktigt att vetenskapsrådet också
samverkar med industrin och andra delar av det omgivande samhället.
Högskoleverket och Sveriges universitetslärarförbund (SULF) är
kritiska till att inrätta ett gemensamt ämnesråd för naturvetenskap-teknik
inom Vetenskapsrådet eftersom detta avviker från den modell för
resursfördelning som tillämpas för forskningsanslagen till universitet och
högskolor. Nationella sekretariatet för genusforskning menar att
genusforskningen bör hanteras även av ämnesråden för medicin samt
naturvetenskap-teknik.
Negativa till förslaget om ett vetenskapsråd är främst SULF och FRN.
SULF vill värna mångfalden i forskningssystemet och FRN ifrågasätter
arbetsgruppens problemanalys och är tveksamma till om lösningen på
problemen verkligen ligger i en omorganisation av de
forskningsfinansierande myndigheterna. FRN menar att om den nya
organisationen ändå genomförs så är det rimligt att tidigare FRN-
områden hålls ihop på en övergripande nivå i rådet.
Bakgrund: Dagens forskningsrådsorganisation under Utbildningsde-
partementet har funnits sedan 1977 men vissa delar av organisationen har
i olika former funnits under flera decennier. Den år 1972 tillsatta
Forskningsrådsutredningen lade 1975 fram ett förslag som utgjorde
grunden för den nuvarande organisationen och HSFR, MFR, NFR och
FRN skapades. TFR inrättades år 1990 under dåvarande
Industridepartementet och överfördes år 1993 till
Utbildningsdepartementet.
Forskningsråden under Utbildningsdepartementet skall enligt
förordningen (1996:648) med instruktion för forskningsråden inom
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde vart och ett inom sitt
verksamhetsområde främja och stödja vetenskapligt betydelsefull
forskning (2§). I instruktionen finns också angivet att råden skall
undersöka vilka forskningsbehov som är angelägna inom olika
forsknings- och samhällsområden och ta initiativ till och främja
forskning som behövs för att tillgodose sådana behov (3 §). I
förordningen (1996:650) med instruktion för Forskningsrådsnämnden
anges att nämnden skall ta initiativ till och stödja forskning främst inom
områden som är angelägna från samhällets synpunkt (1 §).
Framtidens forskning ställer ökade krav på mångvetenskapligt
samarbete över ämnesgränser, kraftsamling och förmåga till
omprioritering, vilket den nuvarande forskningsrådsorganisationen har
svårigheter att uppfylla på ett tillfredsställande sätt.
Bristen på ett djupgående samarbete inom den nuvarande
organisationen har medfört svårigheter att åstadkomma goda villkor för
tvär- och mångvetenskaplig forskning, såväl rådsövergripande som inom
enskilda forskningsråd. Den samverkansgrupp mellan forskningsråden
som har till uppgift att verka för jämställdhet, tvärvetenskap och
genusforskning har gjort värdefulla insatser, men har visat sig sakna
verktyg för att uppnå mer genomgripande resultat. Då dagens forskning
utvecklas mot allt mer komplexa strukturer, som i allt större omfattning
kräver samarbete över traditionella ämnesgränser, är det nödvändigt att
skapa en ny, verkligt effektiv, organisation som kan främja såväl mång-
som tvärvetenskaplig forskning.
Enligt regeringens mening har de nuvarande forskningsråden och FRN
lyckats väl med avseende på kvalitetsaspekten inom forskningen. En lång
rad utvärderingar visar att svensk forskning håller en generellt god
kvalitet och är världsledande inom vissa områden. Emellertid finns det
också vissa tecken på strukturella svagheter i systemet: föryngring och
förnyelse ges inte alltid tillräckligt utrymme.
Nyskapande forskning kan sakna möjlighet till finansiering p.g.a. en
alltför låg benägenhet till risktagande hos forskningsfinansiärerna. Ett
anslag från forskningsråden täcker dessutom ofta endast en liten del av
ett forskningsprojekt och förutsätter medfinansiering, ofta från ett flertal
olika finansieringskällor. Detta kan delvis ha sin bakgrund i en ökning av
forskarnas antal samtidigt som besparingar genomförts på anslagen till
både forskningsråd och universitet och högskolor, men det pekar även på
ett behov av förändrade arbetssätt hos forskningsråden. Det finns behov
av förbättrade möjligheter till kraftsamling kring stora uppgifter och nya
forskningsområden. Det är önskvärt att skapa möjlighet till satsningar på
forskningsprojekt inom icke etablerade områden med potential att ge
banbrytande resultat.
Forskningsråden har allt mer anlitats av regeringen som rådgivande i
olika forskningsfrågor. Detta har varit av stor betydelse men har
hämmats av den splittrade organisationen och avsaknaden av tydliga mål
för analys- och rådgivningsverksamhet. Även detta är ett skäl för en
förändrad organisation. Administrativt innebär dessutom en
sammanslagning av fem myndigheter att effektiviseringsvinster kan
uppnås.

Skälen för regeringens förslag och bedömning:

Vetenskapsrådet

Regeringen föreslår mot ovan angivna bakgrund att ett nytt
forskningsråd, benämnt Vetenskapsrådet, inrättas. Vetenskapsrådets
främsta uppgift skall vara att stödja grundläggande, nyfikenhetsbaserad
forskning av högsta vetenskapliga kvalitet inom samtliga
vetenskapsområden. Vetenskapsrådet skall ges denna renodlat
kvalitetsfrämjande uppgift eftersom den fria, nyfikenhetsbaserade
forskningen har en central roll som grund för annan forskning. Det är
svårt att förutse vilken forskning som på lång sikt kommer att vara till
stor nytta för samhället oavsett om med nytta avses direkta
problemlösningar eller en allmän kunskapsuppbyggnad. Det är därför
nödvändigt att främja en stark och högkvalitativ nyfikenhetsbaserad
forskning.
Som huvudprincip gäller att myndigheter under regeringen inte bör
inrättas med stöd av lag. Ett undantag bör dock göras beträffande
Vetenskapsrådet. Enligt regeringens uppfattning är det av yttersta vikt att
den nya forskningsfinansierande myndigheten, som är inriktad mot den
fria, nyfikenhetsbaserade grundforskningen inom främst universitet och
högskolor, ges en fast grundstruktur. För denna forskning och
forskningsfinansiering, som är av unik och nationell betydelse, är det
likaså av yttersta vikt att arbetets integritet skall kunna värnas i ett
långsiktigt perspektiv. Av dessa skäl anser regeringen att riksdagen bör
besluta om att inrätta Vetenskapsrådet.
Vetenskapsrådet skall överta de ansvarsområden som idag handhas av
FRN, HSFR, MFR, NFR och TFR. Till följd härav skall dessa
myndigheter avvecklas. Fler än hälften av ledamöterna i
Vetenskapsrådets styrelse skall utses av forskarsamhället och övriga
ledamöter skall utses av regeringen.
Vetenskapsrådet bör enligt regeringens bedömning härutöver ha bl.a.
följande uppgifter och ansvarsområden. Rådet bör ansvara för forskning
inom humaniora inklusive konst, samhällsvetenskap, religionsvetenskap,
rättsvetenskap, medicin inklusive vårdvetenskap, odontologi och farmaci,
naturvetenskap, matematik och teknikvetenskap. Inom Vetenskapsrådet
bör därför inrättas ämnesavgränsade ämnesråd med ansvar för
medelsfördelningen till projekt, anställningar för forskningsverksamhet
m.m. (se nedan). Om statsmakterna bedömer att det finns behov av att
säkerställa att forskning bedrivs inom områden som är av nationellt
intresse kan Vetenskapsrådet ges särskilda uppdrag.
Andra uppgifter är finansiering av dyrbar vetenskaplig utrustning,
nationella och internationella forskningsanläggningar, högpresterande
datorsystem och longitudinella databaser inom det samhällsvetenskapliga
området. Vissa av dessa uppgifter kan omfatta forskning som stöds av
andra forskningsfinansiärer. Ytterligare en uppgift för Vetenskapsrådet är
vetenskaplig planering av polarforskningsexpeditioner.
Ett nära samarbete bör utvecklas med Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida) bl.a. angående Sida:s forskningsstöd till
svenska institutioner för allmän kompetensuppbyggnad. Även med
Rymdstyrelsen bör ett närmare samarbete utvecklas beträffande de
grundläggande delarna av rymdforskningen. Vidare bör samarbete ske på
lämpliga områden mellan Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och
Vetenskapsrådet.
Regeringen bedömer att Vetenskapsrådet härutöver bör åläggas
följande uppgifter av mer övergripande karaktär. Vetenskapsrådet bör ha
ett särskilt ansvar för att i ett internationellt perspektiv upprätthålla
kvaliteten på den svenska forskningen och främja förnyelse och rörlighet
inom forskningen. Av detta följer att Vetenskapsrådet, på eget initiativ
eller tillsammans med ämnesråden, kontinuerligt genom internationella
utvärderingar bör undersöka kvaliteten inom forskningen och vidta
adekvata åtgärder till följd av utvärderingarnas resultat. Rådet bör även
ha ett nationellt ansvar för att i samverkan med universitet och högskolor
åstadkomma en effektiv profilering av forskningen samt för att skapa
goda forskningsmiljöer för den svenska forskningen. Genom den
grundläggande fria forskningens betydelse som bas för annan
kunskapsutveckling kommer Vetenskapsrådet att utgöra kärnan i den nya
forskningsfinansieringsorganisationen och vara av stor betydelse för
utvecklingen inom alla samhällssektorer och politikområden.
En angelägen uppgift för Vetenskapsrådet är att ansvara för
övergripande policyfrågor rörande hela dess verksamhetsområde. Rådet
bör kraftfullt verka för förnyelse inom den svenska forskningen. I detta
ligger att med olika medel verka för flexibilitet i systemet, bl.a. genom
omprioriteringar inom och mellan ämnesråden så att nya
forskningsinriktningar och unga forskare kan ges stöd. Det är emellertid
angeläget att sådana prioriteringar har sin grund i diskussioner inom de
ämnesråd som skall finnas inom Vetenskapsrådet och sker i en nära
dialog med ämnesråden. Rådet bör även kunna stödja sådan icke
etablerad forskning som har en stor potential att vara nyskapande d.v.s.
att stödja riskprojekt i större utsträckning än vad som sker i dagens
forskningssystem.
Ytterligare en viktig uppgift för Vetenskapsrådet är att ta initiativ till
och åstadkomma kraftsamling kring vissa breda forskningssatsningar.
Rådet bör härvid kunna ge ett kraftfullt stöd till forskargrupper med
särskild kompetens. Detta kan avse satsningar inom det egna
verksamhetsområdet men lika angeläget är att rådet i samverkan med
andra forskningsfinansiärer, såväl statliga som privata, verkar för breda
forskningsprogram som spänner över gränserna mellan olika
forskningsfinansiärer och belyser helheten i angelägna frågeställningar.
Vetenskapsrådet bör disponera egna medel för dessa insatser, men bör
även kunna åstadkomma övergripande satsningar genom ämnesråden. I
de fall det ordinarie myndighetssamarbetet behöver förstärkas bör
Vetenskapsrådet, främst genom Forskningsforum, ta initiativ till
samverkan inom hela forskningssystemet (se avsnitt 6.1).
En angelägen uppgift för rådet är att ta initiativ till mång- eller
tvärvetenskapliga satsningar över ämnesgränserna. Detta kan avse såväl
större programinsatser som stöds direkt av Vetenskapsrådet som genom
samverkan mellan ämnesråden. Rådet bör verka för att genusperspektivet
får ett stort genomslag i forskningen. Genusperspektivet berikar
forskningen och höjer dess kvalitet. Rådet bör också aktivt arbeta med
forskningsetiska frågor samt verka för jämställdhet inom samtliga sina
forskningsområden.
En viktig del i rådets policyarbete är forskningspolitiska analyser och
rådgivning till regeringen i forskningsfrågor. Rådet bör lägga stor vikt
vid sådant utredningsarbete, som även ger stöd till den egna
verksamheten. Rådet bör ha förmåga till analyser och överblick samt
medverka i beställning av forskningsstatistik.
Vetenskapsrådet skall vidare svara för forskningsinformation. Rådet
skall ges ett nationellt ansvar för systematisk, strukturerad och
översiktlig forskningsinformation. Detta kompletterar universitetens och
högskolornas, de centrala museernas, övriga myndigheters och de
enskilda forskarnas ansvar för informationsspridning. Det är angeläget att
en bredare publik får kunskap om den forskning som bedrivs utifrån
forskarnas egna prioriteringar. I detta ingår bl.a. metodutveckling för
forskningsinformation, debatt om och popularisering av forskning och
forskningsinsatser till ungdomar och skolor, vetenskapsteater m.m.
Vetenskapsrådet övertar både det arbete som bedrivits av FRN samt vissa
uppgifter från Högskoleverket (SAFARI-projektet). Vetenskapsrådet bör
även nyttja ämnesrådens kompetens i arbetet med forskningsinformation.
Den allt starkare internationaliseringen ställer höga krav på diskussion
om internationella frågeställningar i ett ämnesövergripande sammanhang.
Många viktiga frågeställningar måste givetvis diskuteras och behandlas
inom det enskilda ämnesrådet t.ex. den vetenskapliga prioriteringen av
olika internationella insatser - men vissa strategiska frågor bör med
fördel kunna diskuteras i ett ämnesövergripande sammanhang. Likaså
kan Sveriges medverkan i EU och andra internationella organ, t. ex.
European Science Foundation, stärkas av en för ämnesråden samlad
representation från Vetenskapsrådet.
Ämnesråden
Inom Vetenskapsrådet avser regeringen att inrätta ämnesråd med ansvar
för att främja och stödja forskning av högsta vetenskapliga kvalitet inom
sina verksamhetsområden. Ämnesråden kommer att ha en central roll i
det forskningsfinansierande systemet genom den breda kompetens inom
respektive ämnesområde som där kommer att finnas samlad.
Ämnesråden bör, inom de ekonomiska ramar som statsmakterna kommer
att ange, besluta om medelsfördelning till forskningsprojekt och
finansiering av anställningar för forskningsverksamhet inom sina
respektive verksamhetsområden. Om Vetenskapsrådet har utfärdat
riktlinjer för denna medelsfördelning eller för satsningar på
forskningsområden som bedöms vara av särskild betydelse, skall dessa
riktlinjer följas av ämnesråden. Vetenskapsrådet kan delegera uppgifter
till ämnesråden.
När Vetenskapsrådet anser att det finns behov av samverkan mellan
ämnesråden eller mellan ämnesråd och andra organ på
forskningsområdet, bör Vetenskapsrådet kunna initiera sådan samverkan.
Regeringen förutsätter att initiativ till samverkan även tas av ämnesråden.
Enligt regeringens mening bör sådan samverkan åstadkommas för att på
bästa sätt ge stöd till breda forskningssatsningar och gränsöverskridande
forskning.
I ämnesrådens arbetsuppgifter bör även ligga att tillsammans med
universitet och högskolor bevaka den svenska och internationella
forskningens utveckling och bygga upp svensk forskning inom områden
av särskild betydelse. Strategiska avvägningar inom ansvarsområdet är
en angelägen uppgift för ämnesråden.
Ämnesråden bör lämna förslag till Vetenskapsrådet avseende sina
verksamhetsområden inför Vetenskapsrådets framställningar till
regeringen i form av budgetunderlag, forskningsstrategier m.m.
Regeringen avser att inrätta tre ämnesråd med ansvar för humaniora -
samhällsvetenskap, medicin respektive natur- och teknikvetenskap.
Regeringen anser att det finns skäl att föra samman naturvetenskap och
teknikvetenskap i ett gemensamt ämnesråd. Det finns tydliga
beröringspunkter mellan forskningen inom dessa två områden och
möjligheterna till korsbefruktning och samarbete bör öka väsentligt
genom en sammanslagning, samtidigt som riskerna för dubbelarbete
minskar. Motsvarande indelning finns även vid vissa universitet där
naturvetenskap och teknikvetenskap sammanförts organisatoriskt.
Ämnesrådet för humaniora samhällsvetenskap bör ansvara för
forskning inom humaniora inklusive konst och samhällsvetenskap,
religionsvetenskap och rättsvetenskap.
Ämnesrådet för medicin bör ansvara för medicinsk forskning inklusive
vårdvetenskap, odontologi och farmaci.
Ämnesrådet för natur- och teknikvetenskap bör ansvara för forskning
inom naturvetenskap, matematik och teknikvetenskap.
Regeringen återkommer till forskningsfrågor inom det utbildnings-
vetenskapliga området i en kommande proposition.
Styrelser
Vetenskapsrådets styrelse bör bestå av tretton ledamöter, inklusive
ordförande och rådets chef. Åtta av ledamöterna bör ha hög vetenskaplig
kompetens inom rådets ansvarsområde och utses av forskarsamhället
genom ett förfarande med elektorsval. Styrelsens sammansättning bör
avspegla bredden i verksamheten. Övriga ledamöter utses av regeringen
och bör vara väl förtrogna med samhällets och näringslivets
kunskapsbehov. Ledamöterna utses för en period om tre år med
möjlighet till förlängning under högst tre år. Vetenskapsrådets chef bör
ha hög vetenskaplig kompetens och utses av regeringen. Ämnesråden bör
bestå av elva ledamöter inklusive ordföranden. Fyra ledamöter inklusive
ordföranden bör utses av regeringen och sju ledamöter utses av
forskarsamhället genom ett förfarande med elektorsval. Ledamöterna
utses för en period om tre år med möjlighet till förlängning under högst
tre år. Regeringen anser att det är angeläget att uppnå en jämn
könsfördelning i samtliga styrelser. Vid respektive ämnesråd bör finnas
en av styrelsen utsedd huvudsekreterare med hög vetenskaplig
kompetens. Huvudsekreteraren utses för en tid av maximalt sex år, är
föredragande i styrelsen och vetenskapligt ansvarig för forskningsrådets
verksamhet.
Organisatoriska frågor
Riksdagen anvisar efter förslag av regeringen anslag till Vetenskapsrådet.
Inom denna ram anges minsta anslagsbelopp till vart och ett av
ämnesråden. Statsmakternas fördelning mellan ämnesråden bör baseras
på förslag av Vetenskapsrådet. Inom ramen för de totala resurserna bör
Vetenskapsrådet även disponera egna resurser av betydande storlek. Av
de totala resurserna bör dock ämnesrådens andel utgöra den väsentligt
större delen.
Vetenskapsrådet har det samlade ansvaret för myndighetens
verksamhet, ekonomi, personal och administration. Vetenskapsrådets,
och därmed ämnesrådens, verksamhet bör organiseras i en
sammanhållen, gemensam kansliorganisation i syfte att erhålla en
slagkraftig och kostnadseffektiv organisation. Vetenskapsrådet bör
besluta om den närmare organisationen av sina uppgifter, vilka ibland är
gemensamma för de olika ämnesråden. Rådet bör i samband med
nyrekrytering eftersträva en hög andel personal med forskarutbildning.
Vetenskapsrådet inrättas under Utbildningsdepartementet.
5.3 Ett forskningsråd för sociala frågor och arbetsliv
Regeringens förslag: Socialvetenskapliga forskningsrådet skall
avvecklas. Även Rådet för arbetslivsforskning skall avvecklas (jfr avsnitt
5.5).
Regeringens bedömning: Ett områdesinriktat forskningsråd för sociala
frågor och arbetsliv bör inrättas. Rådet bör överta de ansvarsområden
som handhas av Socialvetenskapliga forskningsrådet och delar av de
ansvarsområden som handhas av Rådet för arbetslivsforskning. Fler än
hälften av ledamöterna i forskningsrådets styrelse bör utses av
representanter för forskarsamhället.

Arbetsgruppens förslag: Ett områdesorienterat forskningsråd för
sociala frågor och arbetsliv inrättas. Forskningsrådets huvuduppgift skall
vara att stödja forskning vid universitet, högskolor och forskningsinstitut.
Forskningen skall bidra till sektoriella utvecklingsmål, skapa samband
och samarbete mellan forskningsutförare och användare av
forskningsresultat samt utveckla forskningskompetensen och främja
internationellt samarbete inom området.
Forskningsrådet skall svara för forskningsstöd vad gäller sociala
frågor, social utveckling, hälsa, vård, handikapp, social omsorg,
åldrande, rehabilitering, missbruk, etniska frågor, arbetsliv och
arbetsmiljö. Forskningsrådet övertar uppgifter från Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) och från Rådet för arbetslivsforskning (RALF)
utom de uppgifter som avser inre arbetsorganisation i företag som
föreslås övertas av en myndighet för teknisk utveckling, kommunikation
och bebyggelse. Arbetslivsinstitutets (ALI) forskningsstödjande
uppgifter överförs till forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv.
Rådets styrelse tillsätts av regeringen.
Remissinstanserna: Industriförbundet, SFR, och
Riksförsäkringsverket (RFV) är tydligt positiva till arbetsgruppens
förslag. SFR anser att det är rimligt att föra samman den sociala
forskningen, delar av arbetslivsforskningen och forskning om folkhälsa i
samma forskningsråd. RFV ser positivt på det nya rådets vidgade
uppdrag och anser att det väl svarar mot de kunskapsbehov som verket
identifierat tillsammans med Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet.
ALI, RALF, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers centralorganisation
(SACO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Industrikommittén och
Industrial Research Institutes in Sweden/Institutet för Livsmedel och
Bioteknik (IRIS/SIK) varnar för de negativa effekterna av att dela upp
arbetslivsforskningen och förordar att denna hålls samman inom den
föreslagna FoU-myndigheten. SAF betonar att åtminstone de
arbetsorganisatoriska frågorna måste föras till FoU-myndigheten. SACO
tar emellertid inte definitiv ställning i organisationsfrågan och ser
kopplingar mellan delar av arbetslivsforskningen och folkhälsoområdet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det offentliga stödet
till forskning och utveckling som rör arbetslivet är förhållandevis stort i
Sverige, vilket avspeglar samhällets ambitioner för sektorn och behov av
kunskapsunderlag. RALF fördelar en stor del av detta offentliga stöd.
Den forskning och utveckling med anslutande kunskapsförmedling som
rådet finansierar skall främja en långsiktig kunskapsuppbyggnad och
kompetensutveckling för arbetslivssektorn. Den skall också bidra till
utvecklingen av en god arbetsmiljö, en effektiv arbetsorganisation och en
arbetsmarknad tillgänglig för alla.
SFR stödjer forskning på det sociala området som syftar till att öka
kunskapen om och förståelsen för sociala förhållanden och processer.
Forskningens resultat skall skapa en grund för det offentliga samtalet och
ge underlag för problemlösning och vägval som hänger samman med en
socialt hållbar utveckling. Detta innebär att forskningsansatserna behöver
vara breda och långsiktigt inriktade, ofta med en longitudinell
uppläggning.
Det finns flera beröringspunkter mellan ansvarsområdena för SFR och
RALF. Ett antal angelägna kunskapsområden som rör arbetsmiljö,
arbetsliv och arbetsmarknad innefattar frågor som hör nära samman med
den socialvetenskapliga forskning som idag bedrivs med stöd av SFR.
Beröringspunkterna mellan rådens ansvarsområden kan illustreras av att
forskare ibland söker medel för samma projekt hos båda råden.
Regeringen bedömer att både den socialvetenskapliga forskningen och
kunskapsuppbyggnaden i vissa frågor som rör arbetsliv och
arbetsmarknad skulle kunna berikas genom att hanteras av samma
forskningsråd. Regeringens bedömning innebär därför att ett nytt
gemensamt forskningsråd för sociala frågor och arbetsliv bör inrättas.
Rådet övertar SFR:s ansvarsområde och delar av RALF:s ansvarsområde.
SFR avvecklas därmed. Ett sådant sammanhållet råd har bättre
förutsättningar att kraftsamla och prioritera sina insatser till olika
områden som idag och i framtiden formar människors sociala och
ekonomiska villkor.
RALF:s nuvarande ansvarsområde innefattar också kunskapsområden
av betydelse ur ett innovationsperspektiv och för en hållbar tillväxt.
Regeringens bedömning i avsnitt 5.5 innebär därför att delar av ansvaret
för FoU om arbetsliv och arbetsmarknad skall föras till den FoU-
myndighet som inrättas under Näringsdepartementet.
Regeringen anser att rådet för sociala frågor och arbetsliv bör inrättas
under Socialdepartementet. Socialdepartementet och
Näringsdepartementet bör dock ha nära samråd vad gäller styrning och
uppföljning av verksamheten vid rådet. Rådet bör också disponera anslag
under både utgiftsområde 9 och 14.
Rådets ansvarsområde
Hela ansvarsområdet för SFR och delar av de ansvarsområden som
handhas av RALF skall övertas av det nya forskningsrådet för sociala
frågor och arbetsliv.
Rådet skall främja betydelsefull grundforskning och tillämpad
forskning inom socialvetenskap, socialpolitik, familjepolitik och
folkhälsovetenskap. Rådet övertar även det särskilda samordningsansvar
som ålagts SFR vad gäller forskning om äldre, handikapp,
socialvetenskaplig alkoholforskning samt internationell migration och
etniska relationer. Rådet skall främja forskning om barns situation och
uppväxtvillkor.
Rådet för sociala frågor och arbetsliv ges ett brett och framtidsinriktat
uppdrag att bidra till kunskapsuppbyggnaden i frågor som rör arbetsliv
och arbetsmarknad. Rådet bör bl.a. främja samhällsvetenskaplig
forskning om arbetsmarknaden och dess funktionssätt samt forskning om
arbetsmiljö och arbetsorganisation som bidrar till ett arbetsliv som är
öppet för alla och präglas av jämställdhet, mångfald och möjligheter till
inflytande och delaktighet. Regeringen vill betona vikten av att Sverige
behåller och förstärker sin ledande position inom arbetslivsforskningen.
Samtidigt bör även FoU-myndigheten ges ett uppdrag i frågor som rör
de kunskapsområden inom arbetsliv och arbetsmarknad som är av
särskild betydelse ur ett innovationsperspektiv, se avsnitt 5.5. Den
närmare ansvarsfördelningen mellan rådet för sociala frågor och arbetsliv
och FoU-myndigheten bör preciseras av den organisationskommitté som
regeringen avser att tillsätta i samband med bildandet av de nya
myndigheterna. Regeringen förutsätter att uppdelningen mellan
myndigheter inte utgör hinder för ett tvärvetenskapligt synsätt på de
forskningsuppgifter som hänförs till respektive myndighet.
En viktig fråga inom den socialvetenskapliga forskningen är tillgången
till databaser för longitudinell forskning. Ansvaret för dessa bör kunna
ligga på det nya Vetenskapsrådet, vilket förutsätter att ett gott samarbete
kan ske i dessa frågor med forskningsrådet för sociala frågor och
arbetsliv.
Inom den forskning som rådet stöder är jämförande internationella
perspektiv i ökad utsträckning önskvärda.
Rådets arbetsformer
Forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv skall stödja forskning vid
universitet och högskolor samt vid forskningsinstitut.
Rådet måste samverka med andra forskningsfinansiärer. Det är särskilt
viktigt att rådet utvecklar en nära samverkan med den nya FoU-
myndigheten. Myndigheterna måste gemensamt överblicka
kunskapsutvecklingen i frågor som rör arbetslivets utveckling och
fortlöpande fånga upp nya kunskapsbehov och nya forskningsfält.
Vidare är det viktigt att det nya rådet fortsätter att utveckla samverkan
med dels myndigheter under Socialdepartementet som inom ramen för
sina förvaltningsanslag finansierar forskning till stöd för den egna
verksamheten, dels andra angränsande aktörer.
Det nya områdesinriktade rådet för sociala frågor och arbetsliv bör
stödja forskning som uppfyller höga krav på vetenskaplig kvalitet och
samtidigt har tydlig relevans för problem och utvecklingstendenser inom
de samhällssektorer som berörs av rådets verksamhet. Regeringen finner
det därför angeläget att det nya rådet utvecklar former för en fortsatt
dialog där rådets intressenter inklusive arbetsmarknadens parter kan
bidra till att formulera sektorsrelevanta forskningsproblem. För att
forskningen skall ha hög relevans är det nödvändigt att den har hög
vetenskaplig kvalitet och bedöms angelägen ur sektorns perspektiv.
Rådet måste därför ha interna arbetsformer som underlättar en samlad
bedömning och sammanvägning av vetenskaplig kvalitet och
sektorsrelevans. En sådan samlad bedömning förutsätter att forskare och
intressenter inom sektorn gemensamt och i ett sammanhang kan värdera
forskningsproblem och forskningsprojekt. Det nya rådets styrelse liksom
dess prioriteringskommittéer bör därför, såsom varit fallet med SFR,
innehålla både forskare och intressenter inom sektorn.
Det nya forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv skall ha en god
överblick över hur forskningen utvecklas, fortlöpande utvärdera kvalitet
och identifiera brister i olika avseenden samt på olika sätt initiera och
stödja angelägen forskning inom sitt ansvarsområde. Ett viktigt inslag är
därvid att i samråd med andra berörda forskningsfinansiärer ta fram
forskningsprogram som speglar angelägna forsknings- och
utvecklingsbehov och som möjliggör slagkraftiga insatser. Rådet bör
verka för att genusperspektivet, som har stor betydelse inom just dessa
sektorer, får ett stort genomslag i forskningen. Genusperspektivet
berikar forskningen och höjer dess kvalitet. Rådet skall även verka för
jämställdhet mellan kvinnor och män inom forskningen.
Viktigt är att stimulera ökat svenskt deltagande i olika internationella
sammanhang, bl.a. inom ramen för EU:s ramprogram för forskning.
Rådet bör också vara representerat i European Science Foundation. Det
nya forskningsrådet bör också kunna vara rådgivande till Sida när det
gäller Sida:s stöd till forskning kring folkhälsa och social utveckling av
särskild betydelse för utvecklingsländerna.
Stora krav på kunskapskommunikation skall ställas på det nya
forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv. Det handlar inte bara om
att kunskaperna skall göras tillgängliga utan även om att resultat
skyndsamt sprids, prövas och diskuteras i olika sammanhang för att de
ska kunna påverka samhällsutvecklingen. Rådet skall därvid aktivt
sammanställa hållbara resultat från forskningen och föra ut kunskaper till
olika målgrupper i samhället. Det är angeläget att rådet hittar former för
samverkan med kommunsektorn. Rådet skall också vara rådgivande i
forskningsfrågor åt Regeringskansliet.
Styrelse
Det nya forskningsrådet skall ha en styrelse med tretton ledamöter. Sex
av ledamöterna, däribland ordföranden, skall utses av regeringen. Övriga
sju ledamöter utses av forskarsamhället genom ett förfarande med
elektorsval. Ledamöterna utses för en period om tre år med möjlighet till
förlängning under högst tre år. Regeringen anser att det är angeläget att
uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen. Vid rådet skall finnas en av
styrelsen utsedd huvudsekreterare med hög vetenskaplig kompetens.
Huvudsekreteraren utses för en tid av maximalt sex år, är föredragande i
styrelsen och vetenskapligt ansvarig för forskningsrådets verksamhet.
5.4 Ett forskningsråd för miljö, lantbruk och
samhällsplanering
Regeringens förslag: Byggforskningsrådet och Skogs- och jordbrukets
forskningsråd skall avvecklas.
Regeringens bedömning: Ett områdesinriktat forskningsråd för miljö,
lantbruk och samhällsplanering bör inrättas. Rådet bör överta de
ansvarsområden som handhas av Byggforskningsrådet och Skogs- och
jordbrukets forskningsråd. Rådet bör även överta delar av
Naturvårdsverkets forskningsuppgifter och forskningsanslag. Fler än
hälften av ledamöterna i forskningsrådets styrelse skall utses av
representanter för forskarsamhället.

Arbetsgruppens förslag: Ett områdesorienterat forskningsråd för
miljö, lantbruk och naturresurser inrättas. Forskningsrådets huvuduppgift
skall vara att stödja forskning vid universitet och högskolor och
forskningsinstitut. Forskningen skall bidra till sektoriella utvecklingsmål,
skapa samband och samarbete mellan forskningsutförare och användare
av forskningsresultat samt utveckla forskningskompetensen och främja
internationellt samarbete inom området.
Forskningsrådet skall svara för forskning om jord- och skogsbruk,
fiske, rennäring och vilt, forskningsstöd till miljöeffektforskning,
samhällsvetenskaplig miljöforskning, studier av resursutnyttjande
samhällsplanering sett ur ett perspektiv av hållbar utveckling, forskning
om avfall, återvinning och kretslopp, strålskydd, riskhantering samt
meteorologisk forskning och klimatforskning. Myndigheten föreslås
överta Skogs- och jordbrukets forskningsråds (SJFR:s) verksamhet och
viss del av Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets forskning. Uppgifter
inom SJFR som avser grundläggande forskning inom organismbiologi
samt cellbiologi och kemi överförs till Vetenskapsrådet. Rådets styrelse
tillsätts av regeringen.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan
stödjer i huvudsak arbetsgruppens förslag. Några instanser, bl.a. SJFR,
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Kungl. skogs- och
lantbruksakademien (KSLA) är kritiska till att föra över medel för
grundforskning från SJFR till Vetenskapsrådet. SJFR anser att delar av
anslagen till FRN och Energimyndigheten också bör föras till det nya
rådet. Flera remissinstanser bl.a. KSLA, Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR), SJFR, SLU och Stiftelsen för vård- och
allergiforskning (Vårdal) betonar att styrelsen för forskningsrådet bör ha
forskarmajoritet. Naturvårdsverket efterlyser bl.a. ett synsätt där
miljöfrågor integreras i kunskapsgenereringen hos i princip alla
forskningsfinansiärer och menar att en sammanhållande finansiär för
miljöforskningen bör pekas ut.
Byggforskningsrådet (BFR) vill inte dela på den problemorienterade
forskning som rör plan-, bygg- och bostadssektorn och föredrar liksom
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) att
bebyggelsefrågorna i sin helhet förs till ett forskningsråd för bebyggelse
och kommunikationer.
Kemikalieinspektionen och Institutet för miljömedicin vid Karolinska
institutet betonar behovet av tillämpad forskning inom sina respektive
områden och Kemikalieinspektionen menar att ansvariga
miljömyndigheter bör ha egna anslag för att finansiera tillämpad
forskning. Statens strålskyddsinstitut (SSI) påtalar att
strålskyddsforskningen är mycket mer än miljöforskning och saknar
nödvändig samordning och särskilda medel inom forskningsområdet.
Bakgrund: Den statligt finansierade lantbruksvetenskapliga forskningen
erhåller idag huvuddelen av sina bidrag från SJFR. Mindre delar kommer
från Statens jordbruksverk (SJV) och från forskningsråd och
myndigheter såsom Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Energimyndigheten, Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR),
Medicinska forskningsrådet (MFR) och Teknikvetenskapliga
forskningsrådet (TFR).
Miljöforskning finansieras idag av Stiftelsen för miljöstrategisk
forskning (Mistra), Naturvårdsverket samt i viss utsträckning även av
forskningsråden. Grundläggande miljöforskning som är relevant för de
areella näringarna finansieras av SJFR, medan SJV finansierar
åtgärdsinriktad miljöforskning och försöksverksamhet. Annan åtgärds-
inriktad miljöforskning finansieras av sektorsforskningsorgan som
NUTEK, Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), BFR och
Energimyndigheten som en del av sektorsansvaret. Forskning om
planering, bygg- och fastighetsfrågor för en bättre byggd miljö
finansieras idag av BFR.
EU:s forskningsprogram omfattar också lantbruksvetenskaplig
forskning, miljöforskning och forskning med sikte på en hållbar
utveckling, kulturarv och byggd miljö.
Skälen för regeringens förslag och bedömning:
Sverige har högt ställda mål för arbetet med en omställning till ett
hållbart samhälle. Med detta avses en utveckling som tillfredställer
dagens behov utan att riskera kommande generationers möjligheter till
goda framtidsutsikter och en god livskvalitet. Ett uthålligt samhälle
innefattar såväl ekologiska som sociala och ekonomiska dimensioner,
varför många politikområden berörs av strävan mot en hållbar utveckling
och forskningen kan här ge viktiga bidrag med kvalificerade
beslutsunderlag.
En betydelsefull roll spelas av miljöforskningen, dvs forskning som
syftar till att minska, eliminera eller förebygga miljöstörningar. En annan
viktig roll har forskning kring hur de areella näringarna skall kunna bidra
till samhällets miljöanpassning och en ekologiskt hållbar utveckling.
Även utvecklingen inom planering, bygg- och förvaltningssektorn har
stor betydelse för utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.
Eftersom samhällets organisation och vår livsstil är de yttersta orsakerna
till miljöproblemen måste de underliggande ekonomiska, politiska och
sociala mekanismerna kunna förstås och påverkas om miljöproblemen
ska kunna lösas. Forskningen måste omfatta ett brett spektrum, från
studier av naturvetenskapliga processer och miljöanpassad teknik till
forskning om samhällsplanering, ekonomi och sociala frågor. Kraftfulla,
ofta tvärvetenskapliga insatser krävs på grund av frågornas komplexa
natur. En internationellt högklassig miljöforskning är nödvändig som
underlag för det internationella miljöarbetet och för att Sverige även i
fortsättningen ska kunna påverka miljöfrågorna i ett internationellt
sammanhang.
Miljöforskning omfattar såväl insatser av grundforskningskaraktär som
forskning som direkt syftar till att lösa specifika problem. Den
grundläggande, nyfikenhetsstyrda forskningen ger en kunskapsbas som
är nödvändig för förmågan att förstå och lösa olika uppkommande
problem. Den del av miljöforskningen som är direkt problemorienterad
är avgörande för samhällets möjlighet att påverka utvecklingen i positiv
riktning.
Miljöforskningen har under senare tid till stor del ändrat karaktär och
inriktas alltmer på samhällets omställning till en hållbar utveckling. Detta
innebär att forskningen innefattar förutom naturvetenskapliga och
tekniska frågeställningar även sociala, kulturella och ekonomiska
aspekter.
Den forskning som stöds av BFR syftar till att främja den byggda
miljöns långsiktiga hållbarhet och kvalitet och till att underlätta
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Inom alla
forskningsprogram som BFR finansierar finns forskning som rör de
tekniska, ekonomiska och sociala förutsättningarna för en ekologiskt
hållbar byggd miljö. Hållbarhetsaspekterna berör t.ex
samhällsplaneringen, infrastrukturfrågorna och energisystemen. Det är
enligt regeringens mening också viktigt att forskningen ger bidrag till den
bostadspolitiska utvecklingen.
Den lantbruksvetenskapliga forskningen, som idag främst stöds av
SJFR, omfattar hela skalan från långsiktig forskarinitierad
grundforskning - nyfikenhetsforskning - till mera kortsiktig
åtgärdsinriktad forskning och har stor betydelse för samhälle och
näringsliv. Den är viktig för de areella näringarnas utveckling och
konkurrenskraft liksom för hela samhällets omställning till ekologisk
hållbarhet. Vidare behövs den som kunskapsstöd för en rad
politikområden, inte minst inom EU- arbetet. Sverige har en drivande roll
inom flera områden som t.ex. djurskydd, djurhälsa, livsmedelskvalitet,
säkra livsmedel, sektorsintegrering av miljömål etc. Politiska mål för
ekologiskt lantbruk och landsbygdsutveckling kräver också
forskningsinsatser. Som ett uttryck för sektorsintegreringen av ansvaret
för miljön har miljöforskningen under lång tid varit en viktig del av den
lantbruksvetenskapliga forskningen.
Ekonomiskt bärkraftiga areella näringar har stor betydelse för
samhällsekonomi, sysselsättning och regional utveckling. Betydande
forsknings- och utvecklingsinsatser är nödvändiga för skogs- och
livsmedelssektorernas kompetensförsörjning, utveckling och konkurrens-
kraft. De genombrott som nu sker inom forskning om arvsmassan
förväntas medföra väsentligt ändrade förutsättningar för de areella
näringarna, som därmed kan få en allt större betydelse i den totala
samhällsekonomin. Detta förutsätter dock att exploateringen av
kunskaperna kan förenas med högt ställda hälso- och miljökrav, liksom
etiska krav. Det är viktigt att få till stånd forskning även inom områden
som av företagen inte bedöms som kommersiellt intressanta, t.ex.
ekologiskt hållbara produktionssystem och växtförädling för nordiska
behov och även för u-ländernas behov.
I dagens samhälle svarar de gröna näringarna inte bara för människors
mest grundläggande behov. Jordbruket, skogsbruket och städernas
grönområden är idag i hög grad en förutsättning för vad människor
uppfattar som ett gott liv och därigenom även för deras psykiska hälsa.
Även områden som fritid och rekreation ställer krav på forskning och
kunskapsuppbyggnad.
Forskning om ett hållbart samhälle är ett högt prioriterat område där
det ställs höga krav på att kunna kraftsamla kring särskilt viktiga frågor
och därmed skapa möjlighet till omprioriteringar. Snabba förändringar i
omvärlden och nya uppkommande problemställningar skapar ett ökat
behov av flexibilitet. Den nuvarande myndighetsorganisationen saknar
emellertid en stark aktör som kan utgöra basen för långsiktig forskning
om ett hållbart samhälle.
Enligt regeringens mening bör ett områdesinriktat forskningsråd för
miljö, lantbruk och samhällsplanering inrättas. Den forskning som idag
stöds av SJFR, BFR och Naturvårdsverket har många och viktiga
beröringspunkter genom inriktningen mot ett hållbart samhälle. Detta
förhållande motiverar att nämnda forskning förs samman i ett nytt
områdesinriktat forskningsråd. På detta sätt samlas stora delar av
forskningen till stöd för ett ekologiskt hållbart samhälle i en myndighet.
Enligt regeringens mening skapas därmed bättre förutsättningar för
kraftfulla och allsidiga forskningsinsatser med ett helhetsperspektiv.
SJFR och BFR avvecklas därmed. Delar av BFR:s nuvarande
ansvarsområde har dock nära koppling till forskningsområden som den
nya FoU-myndigheten kommer att ansvara för, framförallt med avseende
på delar av KFB:s nuvarande forskning. Ett nära samarbete mellan
forskningsrådet och FoU-myndigheten i dessa frågor är därför av största
vikt.
Forskningsrådet bör också överta ansvaret för viss forskning från
Naturvårdsverket. Exakt vilka forskningsuppgifter forskningsrådet skall
ta över kräver vidare överväganden av den organisationskommitté som
kommer att tillsättas. Vägledande för kommitténs arbete bör vara att
forskningsrådet huvudsakligen skall ansvara för forskning som syftar till
långsiktig kunskapsuppbyggnad inom de aktuella områdena, medan
Naturvårdsverket svarar för forskning till stöd för sin verksamhet.
Rådet skall vid universitet, högskolor och forskningsinstitut stödja
högkvalitativ forskning av relevans för berörda samhällssektorer. Rådets
viktigaste ansvarsområde skall vara lantbruksvetenskaplig forskning,
miljöforskning och forskning för en ekologiskt hållbar utveckling.
Forskningen skall syfta till att öka kunskaperna om de biologiska
naturresurserna och mark- och vattenresurserna, samhällets hållbara
nyttjande av naturresurser, samhällsplanering, bygg- och
förvaltningsfrågor, boendefrågor samt miljöfrågor. Forskningen skall
bidra till sektoriella utvecklingsmål samt skapa samband och samarbete
mellan forskningsutövare och användare av forskningsresultat.
Forskningen kommer också att vara av stor betydelse för internationellt
samarbete inom området.
Ansvaret för livsmedelsforskningen respektive skoglig och
skogsindustriell forskning bör fördelas mellan forskningsrådet för miljö,
lantbruk och samhällsplanering och FoU-myndigheten. Denna forskning
har en mycket komplex karaktär och omfattar frågeställningar över hela
kedjan från råvaruproduktion till konsument eller slutanvändare.
Principen för ansvarsfördelningen inom dessa områden bör i huvudsak
vara att forskningsrådet för miljö, lantbruk och samhällsplanering skall
ha ansvaret för forskning inom kedjan från råvara till initial förädling,
medan FoU-myndighetens ansvarsområde fokuseras kring
vidareförädling av råvaran. För att säkerställa ett helhetsperspektiv blir
samordning av forskningsrådets och FoU-myndighetens aktiviteter och
satsningar av central betydelse och dessa båda myndigheter bör ha ett
ansvar för att forskningsinsatserna inom skogs- och
livsmedelssektorerna, och som finansieras av dessa myndigheter,
samordnas.
Den forskning som kommer att finansieras av det föreslagna rådet för
miljö, lantbruk och samhällsplanering blir av stor betydelse för
kunskapsutvecklingen inom både Jordbruksdepartementets och
Miljödepartementets verksamhetsområden, men även för
Näringsdepartementet främst vad avser skogsbruk, skogsindustri och
livsmedelsindustri samt för Kulturdepartementet vad avser arkitektur-
och kulturmiljövärden. Framförallt Miljödepartementet och
Jordbruksdepartementet bör i samråd ansvara för styrning och
uppföljning av rådets verksamhet. Det kan vara lämpligt att
forskningsrådet får disponera anslag inom flera utgiftsområden. För att
skapa en tydlig ansvarsstruktur bör ett departement vara huvudansvarigt
för det nya rådet och regeringen anser att forskningsrådet skall inrättas
under Miljödepartementet.
Rådets ansvarsområden och uppgifter
Forskningsrådet för miljö, lantbruk och samhällsplanering skall svara för
grundläggande forskning på initiativ av forskare och för program där
samhällsrelevansen står i centrum. Rådet skall främja forskning för en
ekologiskt hållbar utveckling och utveckla kunskaperna om de biologiska
naturresurserna och mark- och vattenresurserna samt samhällets hållbara
nyttjande av dessa resurser.
Forskningsrådet för miljö, lantbruk och samhällsplanering skall svara
för stöd till forskning inom följande områden:
- jordbruk, veterinärmedicin, livsmedelsvetenskap, skogsbruk och
skogsråvarans initiala förädling, hortikultur, landskapsplanering, fiske,
vattenbruk och rennäring,
- samhällets omställning till en ekologiskt hållbar utveckling,
- naturresursutnyttjande, materialflöden och kretslopp,
- samhällsplanering, bygg- och förvaltningsforskning,
- miljövård,
- naturvård, biologisk mångfald, viltvård,
- miljöeffektforskning (problemdimensionerande forskning),
ekotoxikologi och miljögifter,
- klimatforskning och atmosfärforskning,
- samhällsvetenskaplig miljöforskning, styrmedel och livsstil samt viss
samhällsvetenskaplig forskning av betydelse för de areella näringarna,
- landsbygdsutveckling och
- arkitektur- och kulturmiljö.
Genom att få ansvaret för lantbruksvetenskaplig forskning,
miljöforskning och samhällsplanering blir rådet väl ägnat att hantera den
mång- och tvärvetenskapliga forskning som behövs till stöd för en
hållbar utveckling. Forskningsrådet för miljö, lantbruk och
samhällsplanering bör således ha ett särskilt ansvar för att främja
forskning för en hållbar utveckling, tillsammans med andra
forskningsfinansiärer. Rådet skall också verka för ökad konkurrenskraft
som är förenlig med högt ställda miljökrav inom ovanstående områden.
Forskningen kommer att spänna över ett brett område, från molekyler
och celler till hela organismer, ekosystem och samhällssystem. Den
innefattar exempelvis genteknik, effekter av biologiska processer och
biologiska alternativ till kemikalieanvändning på åker och i skog,
toxikologisk forskning rörande effekter av kemikalier och miljö-
föroreningar i den yttre miljön och dessas inverkan på människors och
djurs hälsa samt planering, bygg- och förvaltningsfrågor. Forskningen
skall vidare behandla såväl hela produktionskedjor som specifika
processer samt alternativ som ger möjligheter till ökad effektivitet både i
processer och i användningen av naturresurserna. Forskning om resurs-
och energisparande åtgärder med ny teknik, t.ex. bioteknik, ingår.
Forskningsrådet skall genom forskningsinsatser främja en hållbar
utveckling baserad på naturvetenskaplig, teknisk och
samhällsvetenskaplig forskning. Som exempel kan nämnas
samhällsplanering sedd ur ett perspektiv av hållbar utveckling.
Forskningen skall ge inblick i och förståelse för historiska och kulturella
aspekter på utvecklingen av produktionssystem och synsätt rörande
miljöutnyttjande och miljöproblem. Rådet skall verka för att
genusperspektivet får ett stort genomslag i forskningen.
Genusperspektivet berikar forskningen och höjer dess kvalitet. Rådet
skall även verka för jämställdhet mellan kvinnor och män inom
forskningen. En viktig uppgift för rådet blir att stimulera ökat svenskt
deltagande i olika internationella sammanhang, bl.a. inom ramen för
EU:s ramprogram för forskning.
Forskningsrådet skall genom att stödja kritiskt granskande och
oberoende forskning ge vetenskaplig grund och handlingsalternativ för
Sveriges politik avseende jord- och skogsbruk, livsmedel, viltvård, fiske,
vattenbruk, rennäring samt miljö- och naturvård. Forskningsrådet skall
stödja forskning för att tillgodose samhällets behov av kunskap för att
främja den byggda miljöns kvalitet och långsiktiga hållbarhet.
Forskningen skall också erbjuda en vetenskaplig grund för internationella
förhandlingar och överenskommelser, bl.a. inom EU. En målsättning för
forskningsrådet bör vara att det svenska agerandet i internationella
sammanhang skall kunna stödja sig på forskningsresultat och
forskarkompetens hos inhemsk expertis.
Arbetsformer
Det nya forskningsrådet måste stödja forskning som uppfyller höga krav
på kvalitet och samtidigt har relevans för de berörda samhällssektorerna.
Rådet måste ha interna arbetsformer som underlättar en samlad
bedömning av vetenskaplig kvalitet och sektorsrelevans. Forskningsrådet
för miljö, lantbruk och samhällsplanering bör sträva efter dels ett nära
samarbete mellan olika discipliner med speciell uppmärksamhet riktad
mot möjligheterna att öka mång- och tvärvetenskapliga
forskningsinsatser, dels mot ett intensivt internationellt samarbete. En
dialog måste föras med olika forskningsråd, forskningsfinansierande
myndigheter och andra forskningsfinansiärer för att möjliggöra kraftfulla
gemensamma satsningar och undvika att forskningsansatser hamnar i ett
vakuum mellan olika finansiärer. Vissa delar av den problemorienterade
forskningen kan med fördel organiseras i form av särskilda
programområden. Ett exempel på nära samverkan mellan statliga
forskningsfinansiärer och näringsliv samt andra aktörer är det samspel i
finansieringsfrågor som skett inom ramen för BFR:s arbete. Det är
angeläget att denna typ av samverkan kan fortsätta och utvecklas.
Det skall ställas höga krav på kunskapskommunikation på det nya
forskningsrådet för miljö, lantbruk och samhällsplanering. Det handlar
inte bara om att kunskaperna skall göras tillgängliga. Forskningsresultat
måste även skyndsamt spridas för att de ska kunna påverka
samhällsutvecklingen. Detta bör återspeglas i myndighetens arbetssätt.
Rådet skall även ha en direkt och aktiv roll att ställa samman resultat från
den av rådet finansierade forskningen och delta aktivt för att föra ut
kunskaperna till olika målgrupper i samhället. Rådet skall också vara
rådgivande i forskningsfrågor åt Regeringskansliet.

Styrelse
Rådets styrelse bör bestå av tretton ledamöter. Sex av ledamöterna,
däribland ordföranden, utses av regeringen. Ytterligare sju ledamöter
utses av forskarsamhället genom ett förfarande med elektorsval.
Ledamöterna utses för en period om tre år med möjlighet till förlängning
under högst tre år. Regeringen anser att det är angeläget att uppnå en
jämn könsfördelning i styrelsen. Vid rådet skall finnas en av styrelsen
utsedd huvudsekreterare med hög vetenskaplig kompetens.
Huvudsekreteraren utses för en tid av maximalt sex år, är föredragande i
styrelsen och vetenskapligt ansvarig för forskningsrådets verksamhet.
5.5 En myndighet för forskning och utveckling

Regeringens förslag: Kommunikationsforskningsberedningen och Rådet
för arbetslivsforskning skall avvecklas.
Regeringens bedömning: En myndighet bör inrättas med uppgift att
initiera och finansiera behovsstyrd forskning och utveckling till stöd för
innovationssystemet och en hållbar utveckling och tillväxt. FoU-
myndigheten bör överta de ansvarsområden som handhas av
Kommunikationsforskningsberedningen och de FoU-finansierande
delarna av Närings- och teknikutvecklingsverkets verksamhet. FoU-
myndigheten bör även överta delar av de ansvarsområden som handhas
av Rådet för arbetslivsforskning.

Arbetsgruppernas förslag: Arbetsgruppen för fortsatt beredning av
myndighetsstruktur för forskningsfinansiering föreslår att en myndighet
för teknisk utveckling, kommunikation och bebyggelse inrättas.
Myndigheten skall svara för forskningsstöd som syftar till att ge en god
kunskapsbas för tillväxt i svenskt näringsliv och samhälle. Myndigheten
övertar uppgifter från Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK)
avdelning för teknik, Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) och
Byggforskningsrådet (BFR) samt Rådet för arbetslivsforskning (RALF)
vad gäller arbetsorganisatorisk forskning. Övriga delar av RALF:s
verksamhet föreslås övertas av ett forskningsråd för sociala frågor och
arbetsliv. Vissa forskningsstödjande uppgifter vid Vägverket och
Banverket, energiforskning som inte är kopplad till Enegimyndighetens
övriga uppgifter samt delar av den forskning som finansieras av
Rymdstyrelsen överförs till den nya myndigheten.
Utredningen om vissa myndigheter har lämnat ett snarlikt förslag. Den
huvudsakliga skillnaden mellan förslagen är att Utredningen om vissa
myndigheter föreslår att hela ansvarsområdet för RALF skall föras till en
ny FoU-myndighet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a.
Landsorganisatonen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Industrikommittén och
Industriförbundet, är positiva till att inrätta en FoU-myndighet. Som
nämnts under avsnitt 5.3 har dock bl.a. dessa instanser särskilda
synpunkter på ansvarsfördelningen vad gäller arbetslivsforskningen.
KFB och BFR förordar en delning i en FoU-myndighet och en myndighet
för kommunikation och bebyggelse. Även Industriförbundet anser att
detta alternativ möjligen kan övervägas.
NUTEK vill inte skilja på teknisk utveckling och innovationspolitik,
men kan om mer medel tillförs tänka sig en separat FoU-myndighet för
mer långsiktig FoU. Bl.a. KFB och RALF uttrycker en oro för att den
föreslagna myndigheten skall avlägsna sig från behoven i respektive
sektor. Värdet av efterfrågestyrning av FoU-verksamheten och en
utvecklad samverkan näringsliv - institut - högskola lyfts fram av främst
industriföreträdare.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Formerna för
finansiering av behovsstyrt forsknings- och utvecklingsarbete (FoU),
främst för näringslivets utveckling, har utvecklats under lång tid genom
successiva tillskott och förändringar. Verksamheten, som har omfattat
forsknings- och utvecklingsarbete inom främst NUTEK, FoU inom
kommunikationer och transporter inom ramen för KFB samt FoU inom
arbetslivs- och arbetsmarknadsområdet inom ramen för RALF, har i
huvudsak fungerat väl och bidragit till näringslivets utveckling och
välståndsutvecklingen i samhället.
Framtidens samhälle ställer dock delvis nya och större krav. Förmågan
till innovationer är en viktig faktor bakom ekonomisk tillväxt, ekologiskt
hållbar utveckling och samhällelig förändring. Denna förmåga beror av
en rad omständigheter, t.ex. utbildning, forskning, teknisk utveckling,
arbetsorganisation, riskfinansiering av företag, regelverk, och inte minst
samhällets infrastruktur för transporter, kommunikationer m.m. Den
gemensamma europeiska marknaden ställer också krav på ett effektivt
transportsystem.
Ett effektivt innovationssystem blir således av allt större betydelse för
ekonomisk tillväxt och välståndsutveckling - något som allt fler länder
uppmärksammar. Innovationsfrågorna, som berör många olika
politikområden, ställer krav på ett fördjupat samarbete också över ämnes-
och sektorsgränserna. En effektiv näringspolitik i ett land av Sveriges
storlek ställer också högre krav på möjligheterna att kraftsamla kring
särskilt viktiga områden och därmed på möjligheterna till
omprioriteringar. De snabba förändringarna i omvärlden skapar ett ökat
behov av flexibilitet. Det är viktigt att strukturen för finansiering av
forskning kan tillgodose dessa delvis nya krav och att den kan bidra till
att kunskap kan kombineras mellan olika arbetsfält och
kompetensområden. Ett exempel är samspelet mellan människa, teknik
och arbetsorganisation. Ett annat exempel är samspel mellan människa
och fordon.
Den nya myndigheten kommer i stora drag att överta de
ansvarsområden som handhas av KFB samt de FoU-finansierande
delarna av NUTEKs verksamhet. Till följd härav avvecklas KFB. Det är
viktigt att dra nytta av det försprång Sverige har vad gäller utveckling
och användning av modern informationsteknik (IT) i
produktionsprocesser och tjänsteutformning. Den nya myndigheten får
som en högst angelägen uppgift att kraftsamla, utveckla och fokusera på
insatser inom IT-området. Även delar av RALF förs till den nya FoU-
myndigheten. RALF och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)
stöder inom sina respektive ansvarsområden forskning och
utvecklingsarbete som berör viktiga aspekter av människors livsvillkor.
RALF ansvarar för FoU som rör arbetslivet medan SFR ansvarar för
forskning kring barn och familj, handikapp, äldreforskning, folkhälsa,
m.m. Inom de båda rådens ansvarsområden finns forskningsområden och
samhällsfrågor som har ett starkt samband med varandra. Delar av
RALF:s nuvarande verksamhet överförs således till det föreslagna
forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv. RALF avvecklas
därmed. Arbetslivsinstitutet (ALI), som är en FoU-utförande myndighet,
berörs inte av regeringens förslag. Regeringen vill emellertid i detta
sammanhang framhålla att ALI med sin regionala organisation har en
viktig roll att fylla avseende utvecklingen av arbetslivsfrågorna mot nya
framtidsinriktade områden.
Statens energimyndighet lämnas utanför FoU-myndigheten och förblir
även fortsättningsvis en separat myndighet. Regeringen anser att det är
angeläget att organisatoriskt hålla samman energiforskningen med övriga
delar av energimyndighetens verksamhet eftersom forsknings- och
utvecklingsarbetet utgör ett viktigt underlag för och stöd i myndighetens
arbete. Även Rymdstyrelsen lämnas utanför den nya myndigheten och
förblir därmed en separat myndighet.
En FoU-myndighet med ett ansvarsområde som sträcker sig över flera
delsektorer innebär ökade möjligheter att arbeta över disciplin- och
sektorsgränser och att kraftsamla inom viktiga områden. Samtidigt ges
större utrymme att arbeta flexibelt över tiden och bättre förutsättningar
att utnyttja synergier mellan skilda verksamheter. Potentialen illustreras
av att det finns många och breda samarbetsytor mellan de myndigheter
som idag hanterar motsvarande verksamhet.
Skapandet av en FoU-myndighet innebär vidare effektiviseringar
genom att kontakter gentemot forskare och avnämare förenklas. En del i
förenklingen är att antalet aktörer för samfinansiering minskar, vilket
underlättar för forskare vid universitet och högskolor och
forskningsinstitut i kontakterna med myndigheten. Samtidigt kan det
effektivisera administrationen av verksamheten. En sammanslagen
myndighet blir även en mer kraftfull aktör av större intresse för
omvärlden att samverka med. En förutsättning för att denna potential
skall kunna tas till vara är dock att samarbetet utvecklas med andra
myndigheter, företag och andra berörda inom respektive sektor. Detta
gäller inte minst arbetsmarknadens parter.
Deltagande i internationellt forskningssamarbete blir allt viktigare för
sektorsforskningen. Bildandet av en stor aktör kan förbättra Sveriges
förutsättningar att påverka EU-arbetets inriktning inom för Sverige
viktiga forskningsområden såsom IT- och tillväxtprogrammen.
Myndighetens ansvarsområde
Den nya FoU-myndigheten, som inrättas under Näringsdepartementet,
har till uppgift att initiera och finansiera behovsstyrd FoU till stöd för det
svenska innovationssystemet och en hållbar utveckling och tillväxt.
Verksamheten skall omfatta stöd till FoU inom bl. a. teknik, transporter,
kommunikation, arbetsliv och arbetsmarknad liksom uppgiften att verka
för att ny kunskap tas till vara och omsätts i produkter, processer,
tjänster, ett utvecklande arbetsliv, regelverk etc. Verksamheten skall
svara såväl mot näringslivets som mot delar av det övriga samhällets
behov. Områdena informationsteknologi och IT-tillämpning kommer
under de närmaste åren att vara särskilt betydelsefulla.
Myndigheten skall enligt regeringens förslag ges ett brett ansvar som
sträcker sig över skilda vetenskapliga discipliner och som svarar mot
många olika avnämares behov. Det handlar om teknisk forskning och
utveckling, vars roll i innovationssystemet är helt uppenbar. Det handlar
också om viktiga forskningsområden som KFB tidigare har ansvarat för
vad gäller bl.a. trafiksäkerhet och de handikappades trafiksituation.
Områden nära länkade till en hållbar utveckling och tillväxt och områden
som utgör stödfunktioner i ett effektivt innovationssystem har även stor
betydelse i detta sammanhang. Exempel på sådana områden är
funktionella regelverk och ett effektivt och långsiktigt hållbart
transportsystem.
Den FoU inom arbetsliv- och arbetsmarknadsområdet som idag
bedrivs med stöd av RALF innefattar kunskapsområden av betydelse ur
ett innovationsperspektiv och för en hållbar utveckling och tillväxt.
Exempel på sådana områden är forskning och utveckling kring ledarskap
och lärande, delar av forskning om arbetsmiljö och arbetsmarknad samt
FoU kring arbetsorganisation som analyserar växelspelet mellan
människa, organisation och teknik. Denna forskning genererar kunskaper
av betydelse för utvecklingen mot ett arbetsliv präglat av dynamik och
innovationsförmåga. Det är mot denna bakgrund som regeringen föreslår
att delar av forskningen inom RALF:s ansvarsområde förs till den nya
FoU-myndigheten. Samtidigt bör FoU-myndigheten och forskningsrådet
för sociala frågor och arbetsliv utveckla former för informationsutbyte
och samverkan inom arbetslivsforskningen. Regeringen förutsätter att
uppdelningen mellan myndigheter inte utgör hinder för ett
tvärvetenskapligt synsätt på de forskningsuppgifter som hänförs till
respektive myndighet. Myndigheterna måste gemensamt överblicka
kunskapsutvecklingen i frågor som rör arbetslivets utveckling och
fortlöpande fånga upp nya kunskapsbehov och nya forskningsfält.
Kunskapsuppbyggnaden inom arbetslivsområdet bör gynnas av en
samverkan där olika perspektiv och utgångspunkter för forskningen kan
berika varandra.
Enligt regeringens bedömning bör både rådet för sociala frågor och
arbetsliv och FoU-myndigheten ges ett brett och framtidsinriktat uppdrag
att bidra till kunskapsuppbyggnaden i arbetslivsfrågor. Det bör dock vila
på den organisationskommitté som regeringen avser att tillsätta i
samband med bildandet av de nya myndigheterna att precisera
ansvarsfördelningen.
En särskild fråga gäller hur ansvaret för livsmedelsforskningen
respektive den skogliga och skogsindustriella forskningen bör fördelas
mellan forskningsrådet för miljö, lantbruk och samhällsplanering och
FoU-myndigheten. Denna forskning har en mycket komplex karaktär och
omfattar frågeställningar över hela kedjan från råvaruproduktion till
konsument eller slutanvändare. Principen för ansvarsfördelningen bör i
huvudsak vara att forskningsrådet för miljö, lantbruk och
samhällsplanering skall ha ansvaret för forskning inom kedjan från
råvara till initial förädling medan FoU-myndighetens ansvarsområde
fokuseras kring vidareförädling av råvaran. För att säkerställa ett
helhetsperspektiv blir samordning av forskningsrådets och FoU-
myndighetens aktiviteter och satsningar av central betydelse och dessa
båda myndigheter bör ha ett ansvar för att forskningsinsatserna inom
skogs- och livsmedelssektorerna, och som finansieras av dessa båda
myndigheter, samordnas.

FoU-myndighetens huvudsakliga ansvarsområden föreslås vara:
att finansiera forsknings-, utvecklings-, och
demonstrationsverksamhet som svarar mot behov inom såväl
näringslivet som vissa andra delar av samhället för att uppnå de mål
som statsmakterna har fastställt för berörda sektorer, bl.a.
kommunikationssektorn. I detta arbete skall myndigheten på egen
hand, och i relevanta fall tillsammans med andra
forskningsfinansiärer, ta fram forskningsprogram som speglar
angelägna forsknings- och utvecklingsbehov inom myndighetens
ansvarsområde,
att utveckla och stärka samarbetet mellan högskolan,
industriforskningsinstituten och näringslivet,
att särskilt stödja små och medelstora företags kunskapsförsörjning,
att stimulera ett ökat svenskt deltagande för vissa forskningsteman
inom EU:s ramprogram för forskning och utveckling,
att svara för utvärdering och vidareutveckling av processen Teknisk
Framsyn,
att utveckla FoU-program inom IT-området,
att verka för att industriforskningsinstitutens roll i
innovationssystemet utvecklas, bl.a. genom med näringslivet
samfinansierade FoU-projekt.

I detta arbete skall myndigheten nära samverka med företag,
myndigheter och andra relevanta aktörer. Myndigheten skall kunna
finansiera såväl kortare projekt som mer långsiktig finansiering. Sådana
medel skall bl.a. syfta till att långsiktigt bygga upp och bibehålla
kompetens. När det gäller utveckling av industriforskningsinstitutens roll
i innovationssystemet skall myndigheten samverka med Ireco Holding
AB, som bl.a. har till uppgift att främja en ändamålsenlig struktur för
industriforskningsinstituten.
Den transport- och kommunikationsforskning som bedrivs av KFB
kommer fortsatt att vara av strategisk betydelse. I en allt mer
internationaliserad ekonomi är effektiva och långsiktigt hållbara
transporter avgörande för att Sverige fullt ut skall kunna dra nytta av den
potential som den gemensamma europeiska marknaden och som den
globala handeln erbjuder. Vidare är det viktigt att bedriva FoU som också
analyserar IT-utvecklingen ur ett bredare samhällsperspektiv.
Näringsliv, myndigheter och organisationer förutsätts naturligtvis även
fortsättningsvis finansiera forsknings- och utvecklingsarbete direkt
kopplat till den egna verksamhetens utveckling. Det faktum att andra
myndigheter har ett ansvar för att en tillfredsställande
utvecklingsverksamhet kommer till stånd inom respektive område bör
dock inte hindra den nya FoU-myndigheten från att bidra till finansiering
av projekt även inom dessa områden.
Två myndigheter, Vägverket och Banverket, har ett sektorsansvar för
forskning inom sina respektive områden. De har givits uppdraget att
finansiera forskning till gagn också för andra delar av transportsystemet
än det egna direkta verksamhetsområdet. Detta ansvar föreslås ligga kvar
på dessa myndigheter. I samband med översynen av Luftfartsverkets
respektive Sjöfartsverkets organisationer skall dessa myndigheters ansvar
för FoU-frågor analyseras.
För att samla resurser till slagkraftiga och gränsöverskridande insatser
är det viktigt att de olika forskningsfinansierande myndigheterna även
fortsättningsvis samverkar kring gemensamma forskningsprogram.
Uppgifter och arbetssätt
FoU-myndighetens verksamhet skall på bästa sätt bidra till att försörja
näringslivet och relevanta sektorer med kunskap samt till att bygga upp
och utveckla ett modernt och effektivt innovationssystem som främjar en
hållbar utveckling och tillväxt. Myndigheten ska utveckla ett arbetssätt
som kan hantera de skilda behov som olika FoU-områden har. För att
förverkliga denna ambition krävs att:

- den forskning och utveckling som myndigheten stödjer uppfyller
kvalitets- såväl som relevanskrav,
- rutiner utvecklas för att förkorta ledtiderna från idé och ny kunskap till
att kunskapen kan tillvaratas i arbetsorganisationer och integreras i
nya produkter, processer, tjänster och arbetssätt eller tas till vara i
regelsystem eller liknande,
- myndigheten arbetar med breda, långsiktiga forskningsprogram, men
också smalare projekt som bedöms vara av strategisk karaktär,
- myndigheten är flexibel och fortlöpande utvärderar, omprövar, och om
det är motiverat, förändrar inriktning av verksamhet och arbetssätt,
- myndigheten stödjer program och projekt som skär över traditionella
sektors- och disciplingränser.

En viktig uppgift för myndigheten blir att säkra såväl den
inomvetenskapliga kvaliteten som relevansen på den forskning och
utvecklingsverksamhet som finansieras. FoU-myndigheten bör verka för
att genusperspektivet får ett genomslag i verksamheten då
genusperspektivet berikar forskning och utvecklingsarbete och höjer dess
kvalitet. En förutsättning för att den nya myndigheten skall bli
framgångsrik är att forskningen är av hög kvalitet och att goda kontakter
etableras med berörda sektorer. FoU-inriktningen måste svara mot
avnämarnas behov så att implementering av resultaten kan främjas. En
viktig uppgift för myndigheten blir sålunda att finna arbetsformer som
garanterar ett nära samarbete med dem som formulerar problemen,
inklusive arbetsmarknadens parter. Erfarenheterna från KFB:s arbetssätt,
där ett samspel med avnämarna varit ett viktigt inslag, bör tillvaratas. En
annan del i arbetet med att säkra relevansen bör vara att beakta och aktivt
ta vara på erfarenheterna från den "Tekniska framsynsprocess" som
nyligen genomförts. Myndigheten bör också för framtiden delta i
processer av liknande slag och andra former av omvärldsbevakning.
Höga krav på kunskapsöverföring bör ställas på myndigheten.
Kunskaper ska göras tillgängliga och ledtiderna mellan upptäckt och
spridning måste förkortas. Detta måste återspegla sig i myndighetens
arbetssätt. Nya former för att fortlöpande avrapportera intressanta resultat
från projekt och program bör prövas. Den FoU-finansierande
myndigheten skall ha en direkt och aktiv roll i arbetet med att överföra
ny kunskap från i första hand universitet, högskolor och institut till
potentiella avnämare. Myndigheten kompletterar därmed den nya
myndigheten för företagsutveckling som av regeringen föreslås inrättas
under Näringsdepartementet i prop. 1999/2000:71. Även näringslivets
och arbetsmarknadens parter bör, liksom företrädare för den offentliga
sektorn, ha en roll i att bättre kommunicera forskningens resultat till
användarna.
Initialt kommer myndighetens resurser till betydande del att vara
uppbundna av åtaganden som gjorts av KFB, NUTEK och RALF.
Myndighetens FoU-verksamhet bör byggas upp kring ett antal
programområden. För att utnyttja synergier bör sådana områden med
fördel spänna över flera av de delsektorer som ingår i myndighetens
ansvarsområde. Programområdena ska utformas för tidsperioder på upp
till sex år. Därigenom underlättas återkommande omprövning av
prioriteringar i verksamheten och borgas för en mer flexibel organisation.
Styrelse
Styrelsens ledamöter utses av regeringen för en tidsbegränsad period. I
styrelsen skall ingå ledamöter med god kunskap om myndighetens
ansvarsområde och om de kunskapsbehov som finns inom området hos
bl.a. näringsliv, arbetsliv och offentlig förvaltning. I styrelsen skall också
ingå ledamöter med hög vetenskaplig kompetens inom områden av
betydelse för verksamhetsområdet. Regeringen anser att det är angeläget
att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

6 Myndighetsövergripande frågor
6.1 Forskningsforum
Regeringens bedömning: Ett forskningsforum bör inrättas med uppgift att
verka för en dialog och samverkan mellan forskare, forskningsfinansiärer,
allmänhet och andra som direkt eller indirekt berörs av forskningen.

Arbetsgruppens förslag: Ett forskningsforum bildas med ansvar för att
stödja de statliga forskningsstödjande myndigheternas behov av inbördes
samverkan. Forskningsforum har rådgivande funktioner och bör främja
samverkan inom breda forskningsprogram. Forskningsforum inryms
administrativt i Vetenskapsrådet. Regeringen utser Forskningsforums
styrelse. Vetenskapsrådet samt de tre områdesorienterade
forskningsfinansierande myndigheterna nominerar var sin ledamot.
Andra finansiärer bör kunna adjungeras vid behov. Riksdagspartierna
erbjuds att nominera var sin ledamot.
Remissinstanserna: Flertalet instanser som uttalar sig är i grunden
positiva till tankarna bakom förslaget om ett forskningsforum. Många
anser dock att förslaget i sin nuvarande utformning är tveksamt och
efterlyser preciseringar. Mest positiva till förslaget är
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Byggforskningsrådet (BFR), och
Industriförbundet. Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning
och forskning (STINT), Stiftelsen för vård- och allergiforskning
(Vårdal), Riksbankens Jubileumsfond (RBJ), och Högskoleverket är klart
negativa till förslaget och menar att samverkan istället bör ske direkt
genom berörda myndigheter. HSFR, MFR, NFR, TFR och SUHF menar
att företrädare för universitet och högskolor bör ingå i Forum.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att en god
samverkan mellan olika offentliga forskningsfinansiärer bör främjas.
Samverkan är en förutsättning för ett effektivt utnyttjande av de
nationella forskningsresurserna och för att kunna hantera forsknings- och
samhällsproblem som överskrider enskilda finansiärers ansvarsområden.
Samverkan med andra finansiärer i syfte att undvika överlapp och luckor
i forskningsfinansieringen och för att åstadkomma kraftsamling bör
självfallet vara en uppgift för alla statliga forskningsfinansiärer.
Uppgiftens betydelse bör betonas i de instruktioner och regleringsbrev
som styr myndigheternas verksamhet. Det är sedan en uppgift för
myndigheterna att utveckla de administrativa former som är bäst lämpade
för att lösa samverkansuppgiften.
Det finns emellertid därutöver skäl att stärka samverkan genom att
inrätta ett särskilt samarbetsorgan dels för vissa övergripande frågor som
berör relationen mellan forskning och samhälle, dels för samverkan
mellan finansiärer på områden där det ordinarie myndighetssamarbetet
behöver förstärkas. Enligt regeringens mening bör därför ett
Forskningsforum inrättas med uppgift att svara för dessa frågor.
Forskningens snabba framsteg bidrar till att öka välståndet, men väcker
ofta också oro och tvekan. Vetenskapens landvinningar kan medföra
många svåra etiska ställningstaganden eller medföra
samhällsförändringar som kräver debatt och politiska beslut. Den snabba
förändringstakt som forskningen bidrar till kan också i sig väcka tvekan
och konflikter. Det är därför angeläget att det finns en väl fungerande
dialog mellan forskare, forskningsfinansiärer, avnämare och en bredare
allmänhet där övergripande forskningspolitiska frågor och frågor som rör
förhållandet mellan forskning och samhälle kan behandlas. En sådan
dialog lägger grunden till ett ömsesidigt förtroende mellan forskare och
allmänhet. Det är också angeläget för ett samhälles kunskapsutveckling
att frågeställningar som frambringas inom forskningssystemet kan nötas
mot och befruktas av frågor och problemställningar som genereras i det
övriga samhällslivet.
Regeringen anser mot denna bakgrund att Forskningsforum bör ha
uppgiften att främja kontakt och dialog mellan forskare,
forskningsfinansiärer, avnämare, den offentliga sektorn, föreningsliv,
fackliga organisationer och allmänhet. Inom ramen för Forskningsforums
verksamhet skall övergripande forskningspolitiska frågor som inte vilar
på någon enskild finansiär kunna lyftas fram till öppen diskussion, t.ex.
etiska aspekter på forskningen, genusforskning, jämställdhet, forskning
om hållbar samhällsutveckling, tvärvetenskapens villkor och möjligheter
eller vetenskapskritiska perspektiv. Frågor av stor betydelse för olika
delar av samhället kan vinna på att belysas i ett sammanhang, t.ex.
forskning om arbetslivfrågor där arbetsmarknadens parter, olika
finansiärer och Arbetslivinstitutet har en viktig roll. Regeringen
förutsätter att Forskningsforum utvecklar en modell för samverkan
mellan arbetslivet och arbetslivsforskningen. Forskningsforum bör t.ex.
genom årliga större forskningskonferenser främja engagemang och
debatt i strategiska frågor som rör förhållandet mellan forskning och
samhälle. För att underlätta förståelse och kontakter mellan forskare och
lekmän bör Forskningsforum verka för att forskningens resultat och
villkor görs begripliga och relevanta för en bredare krets än forskarna
själva. Forskningsforums verksamhet inom detta område skall inte ersätta
utan fungera som ett komplement till de insatser för
forskningsinformation som görs av de statliga forskningsfinansiärerna.
Forskningsforum bör dessutom utgöra en arena för dialog och
samverkan mellan de statliga forskningsfinansiärerna i de fall det
ordinarie myndighetssamarbetet behöver förstärkas. De
forskningsstiftelser som inrättats med medel från
löntagarfondsstiftelserna spelar en strategisk roll i det svenska
forskningssystemet, varför dessa bör bjudas in att delta i detta samarbete.
Enligt regeringens mening bör ett sådant samarbete kunna ge goda
möjligheter till överblick och informationsutbyte och främja
gemensamma insatser på angelägna forskningsområden.
Forskningsforum bör inte fördela egna forskningsmedel men disponera
egna medel för t.ex seminarier, kunskapsinventering, information och
andra projekt i egen regi. Vid beslut om forskningsmedel i
forskningsfinansierande myndigheter tillgodoses allmänintresset av de
allmänföreträdare som ingår myndigheternas styrelser.
Forskningsforum bör administrativt knytas till Vetenskapsrådet och
anvisas medel inom ramen för Vetenskapsrådets anslag.
Forskningsforum bör emellertid givetvis beakta annan forskning än den
som finns inom Vetenskapsrådets verksamhetsområde. Alla ledamöterna
i Forskningsforum bör utses av regeringen. I styrelsen bör finnas
företrädare för riksdagspartier samt för samtliga forskningsråd och övriga
viktigare forskningsfinansierande myndigheter.
Verksamheten vid Forskningsforum bör utvärderas efter fyra år innan
beslut fattas om fortsatt verksamhet.
6.2 Genomförande
En organisationskommitté bör tillsättas med uppgift att förbereda och
genomföra bildandet av de nya myndigheterna. I kommitténs uppgifter
bör bl.a. ingå att lämna förslag till verksamhetsmål, regleringsbrev,
myndigheternas organisation, myndighetsinstruktion m.m. Kommittén
bör även föreslå namn på de myndigheter som avses i avsnitt 5.3, 5.4 och
5.5. En viktig uppgift är att bemanna de nya myndigheterna med
tillämpning av de arbetsrättsliga reglerna. Inom kommittén bör finnas en
arbetsgrupp för varje myndighet. Kommittén bör även sörja för att
ansökningar om forskningsstöd och tidigare gjorda åtaganden om
forskningsstöd kan hanteras på ett sätt som inte innebär några störningar
för forskningen under övergångsperioden när den nya organisationen
bildas. Myndigheterna bör påbörja sin verksamhet den 1 januari 2001.
Kommittén bör även ges i uppdrag att föreslå modeller för samverkan
mellan olika forskningsfinansiärer inklusive samverkansformer inom
Forskningsforum. Arbetet skall i sin helhet genomföras med förbehåll för
riksdagens kommande beslut med anledning av denna proposition.

7 Ekonomiska konsekvenser
Regeringen bedömer att förslagen i propositionen leder till att
organisationen för finansiering av forskning och utveckling blir bättre
anpassad till de uppgifter och utmaningar som de statliga
forskningsfinansiärerna har att hantera. Detta skapar i sin tur bättre
förutsättningar att även i framtiden utnyttja de statliga medlen effektivt.
Förslaget till ny organisation innebär att antalet
forskningsfinansierande myndigheter minskar. Detta bör på sikt
möjliggöra vissa administrativa samordningsvinster. Under själva
övergången till en ny organisation kan framför allt avvecklingen av
nuvarande myndigheter orsaka kostnader. Kostnader förknippade med
organisationsförändringen kommer dock att finansieras inom ram.
Förslagen kommer att innebära omfördelning av medel på
statsbudgeten mellan ett antal anslag och möjligen mellan
utgiftsområden. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen
för 2001 med en närmare redovisning av förändringarna på anslagsnivå
och eventuella förändringar på utgiftsområdesnivå.

8 Författningskommentar
I avsnitt 5.2 motiveras varför Vetenskapsrådet skall inrättas med stöd av
lag. För att garantera att verksamheten i Vetenskapsrådets styrelse skall
vara forskarstyrd fastläggs i 2 § att fler än hälften av ledamöterna i
styrelsen skall utses av elektorer som väljs av vetenskapligt kompetenta
lärare vid de universitet och högskolor som regeringen bestämmer.
Regeringen får enligt förslaget meddela närmare föreskrifter om hur
ledamöterna i styrelsen skall utses. Beträffande myndighetens uppgifter
och interna organisation får regeringen enligt 3 § meddela närmare
föreskrifter. Härutöver bör det enligt förslaget överlämnas åt regeringen
att bestämma tidpunkten för lagens ikraftträdande, eftersom lagens
tillämpning är beroende av frågan vid vilken tidpunkt organisationen av
myndigheten är klar.

Förteckning över instanser som inbjudits att yttra sig i
ärendet
1. Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Sida)
2. Delegationen för utländska investeringar i Sverige (ISA)
3. Folkhälsoinstitutet
4. Socialvetenskapliga forskningsrådet(SFR)
5. Stiftelsen för vård- och allergiforskning (Vårdal)
6. Riksrevisionsverket,(RRV)
7. Skolverket
8. Högskoleverket
9. Forskningsrådsnämnden (FRN)
10. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR)
11. Medicinska forskningsrådet (MFR)
12. Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR)
13. Teknikvetenskapliga forskningsrådet
14. Polarforskningssekretariatet
15. Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och
EU
16. Nationellt sekretariat för genusforskning
17. Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)
18. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
19. Kulturrådet
20. Riksantikvarieämbetet (RAÄ)
21. Naturvårdsverket (NV)
22. Kemikalieinspektionen (KemI)
23. Strålskyddsinstitutet (SSI)
24. Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA)
25. Byggforskningsrådet (BFR)
26. Banverket
27. Vägverket(VV)
28. Statens väg- och transportforskningsinstitut, (VTI)
29. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB)
30. Sjöfartsverket( SjöV)
31. Luftfartsverket
32. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA)
33. Arbetslivsinstitutet ( ALI )
34. Rådet för arbetslivsforskning (RALF)
35. Närings-och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
36. Sveriges geologiska undersökning, (SGU)
37. Rymdstyrelsen
38. Energimyndigheten
39. Kungliga vetenskapsakademien (KVA)
40. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. (KVHAA)
41. Kungl. Skogs- och lantbrukssakademien (KSLA)
42. Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)
43. Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond (RBJ)
44. Sveriges universitet- och högskoleförbund
45. Kommunförbundet
46. Landstingsförbundet
47. Sveriges industriförbund
48. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)
49. Industrial Research Institutes in Sweden (IRIS)
50. Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning
(STINT)
51. Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen)
52. Stiftelsen för strategisk forskning

Utbildningsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2000

Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Ulvskog, Sahlin,
Östros,
Engqvist, Rosengren, Wärnersson, Lövdén.

Föredragande: statsrådet Thomas Östros

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:81 Forskning för framtiden - en ny
organisation för forskningsfinansiering.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om vetenskapsråd
2 och 3 §§

Prop. 1999/2000:81

4

1

Prop. 1999/2000:81

5

5

5

5

Prop. 1999/2000:81

6

6

Prop. 1999/2000:81

15

42

42

42

Prop. 1999/2000:81

43

43

43

43

Prop. 1999/2000:81

44

44

Prop. 1999/2000:81
Bilaga 1

Prop. 1999/2000:81

48

48