Regeringens proposition
1999/2000:6

Förmånsbeskattning av miljöbilar, m.m.

Prop.
1999/2000:6

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 september 1999

Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det i kommunalskattelagen (1928:370) införs
en möjlighet att justera förmånsvärdet för miljöbilar ned till en nivå som
motsvarar förmånsvärdet för närmast jämförbara bilar som drivs med
endast bensin eller dieselolja. En bil som drivs med exempelvis gas eller
dubblerade bränslesystem har i regel ett väsentligt högre nybilspris än
närmast jämförbara bil av samma märke och årsmodell som drivs med
endast bensin eller dieselolja. Med nuvarande bilförmånsregler medför
detta att elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med miljövänligare
drivmedel än endast bensin eller dieselolja (miljöbilar) får ett högre
förmånsvärde än deras traditionella motsvarigheter, vilket försvårar
introduktionen av miljöbilar på marknaden. De föreslagna ändringarna
syftar till att utifrån miljömässiga aspekter förbättra de nuvarande
reglerna för förmånsbeskattningen.
När det gäller ersättningar för arbete mellan privatpersoner föreslås att
en möjlighet införs för parterna att träffa en överenskommelse om att
utbetalaren skall göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter redan
då ersättningen uppgår till minst 1 000 kr under inkomståret. Dessutom
föreslås en särskild regel för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på
ersättningar till gode män och förvaltare. Förslagen avser att lösa de
problem som i dag finns kring skyldigheten att göra skatteavdrag och
betala arbetsgivaravgifter om ersättningen överstiger 7 600 kr men inte
uppgår till 10 000 kr.
Propositionen innehåller också ett förslag om ändring i beslutförhets-
reglerna för skattenämnder. Skattenämnderna förelås vara beslutföra när
ordförande eller vice ordförande och tre övriga ledamöter är närvarande.
Skattenämnden föreslås vidare vara beslutför med tre ledamöter, bland
dem ordföranden eller vice ordföranden, om de är ense om utgången i
ärendet. Förslaget syftar till att begränsa de problem som uppkommer när
sammanträden med skattenämnd måste ställas in på grund av att
skattenämnden inte är beslutför.
I propositionen föreslås dessutom att statligt grundavdrag vid
inkomsttaxeringen också medges registrerade trossamfund, däribland
Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar, med 15 000 kronor.
Vidare föreslås att Svenska kyrkan även efter relationsändringen med
staten skall vara fri från arvs- och gåvoskatt och att sådan skattefrihet
på samma sätt som hittills också skall gälla andra trossamfund.
I propositionen föreslås de ändringar som föranleds av att personer
som inte är eller har varit folkbokförda här i landet från och med den
1 januari 2000 skall tilldelas ett särskilt samordningsnummer i stället för
personnummer.
De nya bestämmelserna föreslås tillämpas första gången i fråga om
förmånsbeskattning av miljöbilar redan för beskattningsåret 1999 (2000
års taxering). I fråga om grundavdrag för registrerade trossamfund
föreslås de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 2001 års
taxering.
I propositionen föreslås slutligen ett förtydligande i lagen (1992:1643)
om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa
fall. Den nya bestämmelsen, som med stöd av undantagsbestämmelsen i
2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen föreslås tillämpas med
omedelbar verkan, innebär att den som överlåter en handelsbolagsandel
alltid beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet om köpeskillingen
beräknats på grundval av handelsbolagets vinst eller dylikt för avytt-
ringsåret.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 6
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt 10
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt 11
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 12
2.5 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) 15
2.6 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343) 16
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter 17
2.8 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617) 19
2.9 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 20
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 21
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av inkomst från
handelsbolag i vissa fall 28
2.12 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 30
2.13 Förslag till lag om ändring i personuppgiftslagen
(1998:204) 32
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension 33
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om
behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga 35
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:353) om
rättspsykiatriskt forskningsregister 37
3 Ärendet och dess beredning 38
4 Förmånsbeskattning av s.k. miljöbilar 41
4.1 Allmänna bestämmelser om bilförmån 41
4.1.1 Hur förmånsvärdet beräknas 41
4.1.2 Nedsättning av förmånsvärdet 42
4.1.3 Jämkning av förmånsvärdet 42
4.1.4 Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel
(drivmedelsförmån) 43
4.2 Överväganden och förslag 43
4.3 Beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter 48
4.4 Kontrolluppgiftsskyldigheten 48
5 Privatpersoners redovisning av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter 49
5.1 Nuvarande ordning 49
5.1.1 Skyldighet att göra skatteavdrag och betala
arbetsgivaravgifter 49
5.1.2 Redovisning av skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter 49
5.1.3 Skyldighet att lämna kontrolluppgift 49
5.2 Kritik mot nuvarande ordning 50
5.3 Överväganden och förslag 51
5.4 Fortsatt arbete med förenklingar för privatpersoner vid
redovisning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter 53
6 Beslutförhet i skattenämnd 53
6.1 Ärenden i skattenämnd 53
6.2 Skattenämndens sammansättning 54
6.3 Ersättning till ledamöter i skattenämnd 55
6.4 Deltagande i skattenämndssammanträden 55
6.5 Överväganden och förslag 56
7 Följdändringar med anledning av stat-kyrkareformen 59
7.1 Bakgrund 59
7.2 Lagen om statlig inkomstskatt 59
7.3 Lagen om arvsskatt och gåvoskatt 60
8 Samordningsnummer 60
9 Kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och terminsaffärer 62
10 Avyttring av andelar i svenska handelsbolag i vissa fall 63
11 Ekonomiska konsekvenser 65
12 Författningskommentar 66
12.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 66
12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt 66
12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt 66
12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 67
12.5 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) 68
12.6 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343) 68
12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter 68
12.8 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617) 69
12.9 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324) 69
12.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 69
12.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av inkomst från
handelsbolag i vissa fall 70
12.12 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 70
12.13 Förslaget till lag om ändring i personuppgiftslagen
(1998:204) 71
12.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension 71
12.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:938) om
behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga 72
12.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:353) om
rättspsykiatriskt forskningsregister 72
Bilaga 1 Sammanfattning av Förmånsbeskattning av miljöbilar
(Ds 1999:34) 73
Bilaga 2 Lagförslag i promemorian Förmånsbeskattning av miljöbilar
(Ds 1999:34) 74
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser till promemorian
Förmånsbeskattning av miljöbilar (Ds 1999:34) 78
Bilaga 4 Sammanfattning av Tjänstebeskattningsutredningens förslag
till förenklad betalning av skatter och avgifter när en
uppdragstagare anlitas (SOU 1997:17) 79
Bilaga 5 Utdrag ur Tjänstebeskattningsutredningens lagförslag
(SOU 1997:17) 80
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser beträffande
Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter, tjänster
och sysselsättning (SOU 1997:17) såvitt avser förslaget till
förenklad betalning av skatter och avgifter när en
uppdragstagare anlitas. 87
Bilaga 7 Sammanfattning av promemorian Översyn av reglerna om
beslutförhet i skattenämnd 88
Bilaga 8 Förteckning över remissinstanser till promemorian Översyn
av reglerna om beslutförhet i skattenämnd 89
Bilaga 9 Lagrådsremissens förslag till lagtext 90
Bilaga 10 Lagrådets yttrande 101
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 9 september 1999 104

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
5. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
6. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
7. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
8. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
9. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
10. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
11. lag om ändring i lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskatt-
ning av inkomst från handelsbolag i vissa fall,
12. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
13. lag om ändring i personuppgiftslagen (1998:204),
14. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
15. lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter
om totalförsvarspliktiga,
16. lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forsknings-
register

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 20 d av anvisningarna till 23 § och
punkt 4 av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 23 §
20 d. Avdrag, för kostnader som avses i punkt 20 b första stycket och
som föranleds av ändring i pensionsavtal eller av nytt pensionsavtal vid
förtida avgång från anställning eller av att pensionsutfästelserna är
otillräckligt tryggade, får, i annat fall än som avses i punkt 20 f tredje
stycket, medges med ett belopp som svarar mot kostnaden för avtalad
pension, dock i fråga om
1. ålderspension, som skall betalas för tid före 65 års ålder, högst med
ett belopp som svarar mot kostnaden för ålderspension under den
avtalade tiden med
- 80 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 basbelopp,
- 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte 20
basbelopp, och
- 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30
basbelopp,
2. ålderspension, som skall betalas från tidigast 65 års ålder, högst
med ett belopp som svarar mot kostnaden för livsvarig ålderspension från
den avtalade pensionstidpunkten med
- 20 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5
basbelopp,
- 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte 20
basbelopp, och
- 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30
basbelopp.
Ger pensionsavtalet rätt till
ålderspension enligt första stycket
2 utöver 20 procent av den lön
som inte överstiger 7,5 basbelopp,
får avdrag göras högst med ett
belopp som svarar mot kostnaden
för att uppnå avtalad pensionsnivå,
om den överskjutande pensionen
är avsedd att ersätta tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Ger pensionsavtalet rätt till
ålderspension enligt första stycket
2 utöver 20 procent av den lön
som inte överstiger 7,5 basbelopp,
får avdrag göras högst med ett
belopp som svarar mot kostnaden
för att uppnå avtalad pensionsnivå,
om den överskjutande pensionen
är avsedd att ersätta tilläggs-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller enligt
lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension.
I fråga om försäkring, som avses i lagen (1989:1079) om livför-
säkringar med anknytning till värdepappersfonder och andra avgifts-
baserade utfästelser, får avdrag enligt första stycket avseende ålders-
pension göras högst med ett belopp som svarar mot kostnaden för att
genom annan pensionsförsäkring än sådan som avses i nämnda lag uppnå
i första stycket 1 och 2 angivna förmånsnivåer.
Avdragsrätt enligt första stycket 1 och 2 förutsätter full intjänandetid.
Med full intjänandetid avses full intjänandetid enligt pensionsavtalet,
dock lägst 30 år, förutsatt att avtalet för full pension kräver fortsatt
intjänande under anställningen fram till den avtalade pensionstidpunkten.
Om pensionsavtalet anger annan intjänandetid för full pension eller om
pensionsavtalet saknar bestämmelse om intjänandetid, avses med full
intjänandetid en tid av sammanlagt lägst 30 år fram till den avtalade
pensionstidpunkten. Vid beräkning av intjänandetiden skall såväl arbets-
tagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren som anställ-
ningstid hos annan arbetsgivare medräknas. Om pensionsrätten inte är
fullt intjänad minskas avdragsrätten i den utsträckning som motsvarar
bristen i intjänande.
När avdraget för kostnad för avtalad ålderspension beräknas, skall
värdet av sådan ålderspension för arbetstagaren räknas av som har
tryggats av arbetsgivare under beskattningsåret eller tidigare i de
tryggandeformer som anges i punkt 20 b första stycket. Värdet av ålders-
pension för tid före 65 års ålder skall räknas av från avdrag enligt första
stycket 1. Värdet av ålderspension från tidigast 65 års ålder skall räknas
av från avdrag enligt första stycket 2.
Kostnad för premie för sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1
andra stycket sista meningen av anvisningarna till 31 § dras av enligt
första stycket, dock högst med belopp som motsvarar de i 1 och 2
angivna förmånsnivåerna beräknade med hänsyn till den anställdes
senaste lön.
Med lön och basbelopp avses i denna anvisningspunkt detsamma som i
punkt 20 c andra stycket.

Anvisningar
till 42 §
4. Om den skattskyldige utger ersättning för en förmån skall förmåns-
värdet, beräknat enligt punkterna 2 och 3, sättas ned med ersättningens
belopp.
Värdet av bilförmån och förmån av fri kost, beräknat enligt punkt 2
första femte styckena eller punkt 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det
finns synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet
av bilförmån anses
1. att bilen används som arbetsredskap,
2. att bilen används i taxinäring och har körts minst 60 000 kilometer i
tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än
ringa utsträckning varit begränsad eller
3. att andra sådana omständigheter föreligger.
Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en
större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknade för utprovning av
ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i
det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Eu-
ropeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna.

Om bilen är utrustad med teknik
för drift helt eller delvis med
miljövänligare drivmedel än
bensin och dieselolja eller med
elektricitet och bilens nybilspris
därför är högre än nybilspriset för
närmast jämförbara bil utan sådan
teknik, får förmånsvärdet jämkas
ned till en nivå som motsvarar
förmånsvärdet för den jämförbara
bilen.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §1
Från skattskyldighet enligt
denna lag äro befriade
staten;
trossamfund som avses i 4 §
andra stycket religionsfrihetslagen
(1951:680), församling och kyrka,
samarbetsorgan för sådana juri-
diska personer samt stiftelse eller
sammanslutning som är anknuten
till trossamfund eller församling
och vars verksamhet kan anses
utgöra ett led i samfundets eller
församlingens verksamhet;
stiftelse eller sammanslutning
med huvudsakligt ändamål att
under samverkan med militär eller
annan myndighet stärka rikets
försvar;
stiftelse eller sammanslutning,
som har till huvudsakligt ändamål
att främja barns eller ungdoms
vård och fostran eller utbildning
eller att främja vård av behövande
ålderstigna, sjuka eller lytta, dock
icke där ändamålet är att sålunda
tillgodose medlemmar av viss eller
vissa släkter;
akademi och sådan stiftelse eller
sammanslutning, som har till
huvudsakligt ändamål att främja
vetenskaplig undervisning eller
forskning.
Från skattskyldighet enligt
denna lag äro befriade
staten;
trossamfund som avses i 2 §
lagen (1998:1593) om trossam-
fund, kyrka, samarbetsorgan för
sådana juridiska personer samt
stiftelse eller sammanslutning som
är anknuten till trossamfund och
vars verksamhet kan anses utgöra
ett led i samfundets verksamhet;
stiftelse eller sammanslutning
med huvudsakligt ändamål att
under samverkan med militär eller
annan myndighet stärka rikets
försvar;
stiftelse eller sammanslutning,
som har till huvudsakligt ändamål
att främja barns eller ungdoms
vård och fostran eller utbildning
eller att främja vård av behövande
ålderstigna, sjuka eller lytta, dock
icke där ändamålet är att sålunda
tillgodose medlemmar av viss eller
vissa släkter;
akademi och sådan stiftelse eller
sammanslutning, som har till
huvudsakligt ändamål att främja
vetenskaplig undervisning eller
forskning.
Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke sammanslutning,
som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, och ej heller utländsk akademi, stiftelse eller
sammanslutning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §1
Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i riket under
beskattningsåret, har rätt till statligt grundavdrag från den taxerade
förvärvsinkomsten, varvid bestämmelserna i 48 § 2 4 mom. kommunal-
skattelagen (1928:370) skall tillämpas.
Ideell förening, som avses i 7 §
5 mom. första stycket, äger att från
den taxerade inkomsten åtnjuta
statligt grundavdrag med 15 000
kronor.
Ideell förening och registrerat
trossamfund, som avses i 7 § 5
mom. första stycket, äger att från
den taxerade inkomsten åtnjuta
statligt grundavdrag med 15 000
kronor.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första
gången vid 2001 års taxering.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a § och 20 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
2 a §1
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser
arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalats ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen
bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-
skattsedel eller en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 §
skattebetalningslagen (1997:483)
eller som saknar skattsedel på
preliminär skatt, om ersättningen
tillsammans med annan ersättning
för arbete från samma utbetalare
under inkomståret kan antas
komma att understiga 10 000 kro-
nor och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad
som utbetalats inte utgör utgift i en
av utbetalaren bedriven närings-
verksamhet,
2. till mottagare som har en A-
skattsedel eller en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 §
skattebetalningslagen (1997:483)
eller som saknar skattsedel på
preliminär skatt, om
a) ersättningen tillsammans med
annan ersättning för arbete från
samma utbetalare under inkomst-
året kan antas komma att under-
stiga 10 000 kronor,
b) utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo,
c) ersättningen inte utgör utgift
i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet,
d) utbetalaren och mottagaren
inte har träffat en överenskom-
melse om att ersättningen skall
hänföras till inkomst av anställ-
ning, och
e) det inte är fråga om sådan
ersättning för arbete som avses i
12 kap. 16 § föräldrabalken,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av
grupperingen.
Om i fall som avses i andra stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen
som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen
åberopas.

20 kap.
2 §2
Vid tillämpningen av denna lag skall, om inte annat sägs i lagen,
vårdår som tillgodoräknats enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse
före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 12 § lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension likställas med år för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft

barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
också likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett
utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt
barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid
tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension
barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i
Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den
tidpunkt då han eller hon avled.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § andra stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattsedel i en
anbudshandling, en faktura eller
någon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
för identifiering godtagbara
uppgifter samt uppgift om betal-
ningsmottagarens personnummer
eller organisationsnummer anses
ha en sådan skattsedel. Uppgiften
om innehav av en F-skattsedel
gäller även som sådant skriftligt
åberopande av F-skattsedeln som
avses i 3 kap. 2 a § tredje stycket.
Det som nu sagts gäller dock inte
om den som betalar ut ersättningen
känner till att uppgiften om
innehav av en F-skattsedel är
oriktig. Bestämmelser om påföljd
för den som lämnar oriktig uppgift
finns i skattebrottslagen (1971:69).
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § andra stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattsedel i en
anbudshandling, en faktura eller
någon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
för identifiering godtagbara
uppgifter samt uppgift om betal-
ningsmottagarens personnummer,
samordningsnummer eller organi-
sationsnummer anses ha en sådan
skattsedel. Uppgiften om innehav
av en F-skattsedel gäller även som
sådant skriftligt åberopande av F-
skattsedeln som avses i 3 kap.
2 a § tredje stycket. Det som nu
sagts gäller dock inte om den som
betalar ut ersättningen känner till
att uppgiften om innehav av en F-
skattsedel är oriktig. Bestämmelser
om påföljd för den som lämnar
oriktig uppgift finns i skatte-
brottslagen (1971:69).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap 2 a § gäller fortfarande i fråga om
ersättningar som har betalats ut före ikraftträdandet.

2.5 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

18 kap.
4 §1
Allmän fastighetsdeklaration
skall, om annat inte sägs i 5 §,
innehålla uppgifter om namn,
postadress och personnummer
eller, för juridisk person, organi-
sationsnummer för fastighetens
ägare, kommun och församling där
fastigheten ligger, fastighetens
gatuadress eller på orten bruklig
benämning samt fastighetens
officiella beteckning.
Allmän fastighetsdeklaration
skall, om annat inte sägs i 5 §,
innehålla uppgifter om namn,
postadress och personnummer
eller samordningsnummer, eller,
för juridisk person, organisations-
nummer för fastighetens ägare,
kommun och församling där
fastigheten ligger, fastighetens
gatuadress eller på orten bruklig
benämning samt fastighetens
officiella beteckning.
I den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter
om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror
och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt särskilda förmåner
och förpliktelser som hör till fastigheten. I deklarationen skall även i
övrigt lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att
bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl.a. 8-15 kap. skall
grunda sig på.
Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter
om sådana förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har
olika ägare till skilda delar av marken och om fastigheten innehas med
tomträtt.
Förslag till fastighetstaxering skall grundas på av skattemyndigheten
kända uppgifter. Förslaget skall innehålla uppgifter som är nödvändiga
för fastighetstaxeringen. Förslaget till skogsbruksvärde skall grundas på
det virkesförråd, som bestämts vid närmast föregående allmänna
fastighetstaxering eller därefter vidtagen nytaxering samt på områdesvis
fastlagda volymtillväxtprocenter och kända uppgifter om avverkningar
efter den senast verkställda taxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.6 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)
Härigenom föreskrivs att 5 § skatteregisterlagen (1980:343) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §1
För fysisk person som är folkbokförd i riket skall i det centrala skatte-
registret anges
1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilstånds-
ändring och folkbokföringsförhållanden,
2. registrering enligt skattebetalningslagen (1997:483), särskilt
registrerings- och redovisningsnummer, organisationsnummer och firma,
4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till svenska kyrkan,
5. nationalitet, personnummer för hos personen folkbokförda barn
under 18 år, antal hemmavarande barn som inte har uppnått 16 eller 18
års ålder, personnummer för make och person som likställs med make
vid beskattningen,
6. slag av pensionsförmån som personen är berättigad till enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i den mån det behövs för att debitera
socialförsäkringsavgift,
7. på vilket sätt den preliminära skatten skall betalas.
För person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges person-
nummer för den hos vilken personen är folkbokförd.
För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast
uppgift om personnummer, namn och adress samt personnummer för den
hos vilken personen är folkbokförd, om inte ytterligare uppgift som avses
i första stycket behövs för beskattning.
För person som ej är folkbok-
förd här i riket skall uppgifter
enligt första, andra eller tredje
stycket införas i den mån det
behövs för beskattning här i riket.
För person som ej är folkbok-
förd här i riket skall uppgifter
enligt första, andra eller tredje
stycket införas i den mån det
behövs för beskattning här i riket.
Vad som sägs om personnummer
skall dock i stället gälla samord-
ningsnummer enligt 18 a § folk-
bokföringslagen (1991:481).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
4 §1
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen
motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras
vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands till den del denna
inte räknas som pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 16 § andra
stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeför-
farandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte
utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap.
2 a § lagen om allmän försäkring,
11. ersättning som enligt 3 kap.
2 a § lagen om allmän försäkring
skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1 5 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet,
om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt
prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en
vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän
försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens
räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista
meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall
bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsför-
säkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring
som anges i 17,
19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålders-
pension.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av
arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse
bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna
inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som
inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och
samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en
halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag
skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av
avgiftsunderlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.8 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617)
Härigenom föreskrivs att 4 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §1
För en fysisk person skall i det centrala utsökningsregistret anges
1. namn, adress och person-
nummer eller, när uppgift om
personnummer saknas, särskilt
registreringsnummer,
1. namn, adress och person-
nummer eller samordnings-
nummer, eller, när uppgift om
sådant nummer saknas, särskilt
registreringsnummer,
2. civilstånd och dag för civilståndsändring,
3. om han har avlidit dagen för dödsfallet,
4. om han har flyttat till utlandet dagen för utflyttningen och den
församling från vilken utflyttningen skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.9 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
7 §

Skattenämnden är beslutför när
ordföranden eller vice ordföranden
och fyra övriga ledamöter är
närvarande. Fler än ordföranden
eller vice ordföranden och fem
övriga ledamöter får inte delta i
behandlingen av ett ärende.
Skattenämnden är beslutför när
ordföranden eller vice ordföranden
och tre övriga ledamöter är
närvarande. Nämnden är dock
beslutför med tre ledamöter, bland
dem ordföranden eller vice ord-
föranden, om de är ense om
utgången i ärendet. Fler än
ordföranden eller vice ordföranden
och fem övriga ledamöter får inte
delta i behandlingen av ett ärende.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 2 kap. 13, 16, 18, 21 och 24 §§, 3 kap. 7 och 57 §§ samt 4 kap.
1 och 4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 2 a §, av följande
lydelse,
dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
(1998:234) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

2 a §
Vad som i denna lag sägs om
personnummer skall i före-
kommande fall i stället gälla
samordningsnummer enligt 18 a §
folkbokföringslagen (1991:481).

2 kap.
13 §1
Särskild självdeklaration skall lämnas om
1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om
inkomst av näringsverksamhet,
3. den skattskyldige är
företagsledare eller delägare i
fåmansföretag, fåmansägt handels-
bolag, företag som enligt 3 § 12 a
mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall behandlas som fåmansföretag
eller, om uppgifter skall lämnas
enligt 24 §, i företag som upphört
att vara sådant företag,
3. den skattskyldige är
företagsledare eller delägare i
fåmansföretag, fåmansägt handels-
bolag, företag som enligt 3 § 12 a
mom. fjärde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall behandlas som fåmansföretag
eller, om uppgifter skall lämnas
enligt 24 §, i företag som upphört
att vara sådant företag,
4. den skattskyldige enligt 10 kap. 31 § skattebetalningslagen
(1997:483) skall redovisa utgående och ingående mervärdesskatt i sin
självdeklaration,
5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela beskatt-
ningsåret, eller
6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad
självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.

16 §2
Fåmansföretag och företag, som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag skall i självdeklara-
tionen lämna uppgifter om deläga-
res eller honom närstående persons
namn, personnummer och adress
och i förekommande fall aktie-
eller andelsinnehav varvid, om det
förekommer olika röstvärden för
innehavet, dessa skall anges; dock
behöver uppgifter inte lämnas för
närstående person, som inte
uppburit ersättning från, träffat
avtal med eller haft liknande
förhållande med företaget.
Fåmansföretag och företag, som
enligt 3 § 12 a mom. fjärde stycket
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag skall i självdeklara-
tionen lämna uppgifter om deläga-
res eller honom närstående persons
namn, personnummer och adress
och i förekommande fall aktie-
eller andelsinnehav varvid, om det
förekommer olika röstvärden för
innehavet, dessa skall anges; dock
behöver uppgifter inte lämnas för
närstående person, som inte
uppburit ersättning från, träffat
avtal med eller haft liknande
förhållande med företaget.
Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att
beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens
ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.
Skall den skattskyldige enligt 10 kap. 31 § skattebetalningslagen
(1997:483) redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration, skall han
lämna de uppgifter som behövs för att besluta om mervärdesskatten.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 §
bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619), 1 kap. 5 § lagen
(1995:1570) om medlemsbanker,
1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 1 och
1 a §§ lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa
företag, skall i självdeklarationen
lämna uppgift om namn och
organisationsnummer för moder-
företag jämte aktie eller andels-
innehav med angivande av
röstvärde samt, i förekommande
fall, uppgifter om namn och
organisationsnummer för dettas
moderföretag. Ägaruppgifterna
skall avse förhållandena vid senast
avslutade beskattningsår.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 2 §
sparbankslagen (1987:619), 1 kap.
5 § lagen (1995:1570) om
medlemsbanker, 1 kap. 9 § för-
säkringsrörelselagen (1982:713)
eller 1 kap. 1 och 1 a §§ lagen
(1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag, skall i själv-
deklarationen lämna uppgift om
namn och organisationsnummer
för moderföretag jämte aktie eller
andelsinnehav med angivande av
röstvärde samt, i förekommande
fall, uppgifter om namn och orga-
nisationsnummer för dettas moder-
företag. Ägaruppgifterna skall
avse förhållandena vid senast
avslutade beskattningsår.
18 §3
Har en överenskommelse enligt
3 kap. 2 a § lagen (1962:381) om
allmän försäkring träffats om att
en viss ersättning från arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller är
utländsk juridisk person skall
hänföras till inkomst av annat
förvärvsarbete, skall den som
uppbär ersättningen ange detta i
sin självdeklaration.
Har en överenskommelse enligt
3 kap. 2 a § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
träffats om att en viss ersättning
från arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller är utländsk
juridisk person skall hänföras till
inkomst av annat förvärvsarbete,
skall den som uppbär ersättningen
ange detta i sin självdeklaration.
Detsamma gäller om en sådan
överenskommelse träffats som
avses i 3 kap. 2 a § andra stycket
2 d samma lag.

21 §4
Om ett fåmansföretag, ett
företag, som enligt 3 § 12 a mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall behand-
las som fåmansföretag, en del-
ägare i ett fåmansägt handelsbolag
eller en näringsidkare som är
fysisk person gjort avdrag vid
inkomstbeskattningen för något av
följande slag av ersättningar vilka
har tillgodoförts mottagare i utlan-
det, skall i självdeklarationen
lämnas uppgift om ersättningarnas
sammanlagda belopp för varje
land. Skyldigheten gäller ersätt-
ningar som avser
1. ränta, utom sådan som utgår
därför att betalning inte erlagts i
rätt tid,
2. royalty eller annan ersättning
för upphovsrätt eller någon annan
liknande rättighet såsom rätt till
patent, varumärke, mönster samt
litterärt och konstnärligt verk.
Om ett fåmansföretag, ett före-
tag, som enligt 3 § 12 a mom.
fjärde stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt skall
behandlas som fåmansföretag, en
delägare i ett fåmansägt handels-
bolag eller en näringsidkare som
är fysisk person gjort avdrag vid
inkomstbeskattningen för något av
följande slag av ersättningar vilka
har tillgodoförts mottagare i utlan-
det, skall i självdeklarationen läm-
nas uppgift om ersättningarnas
sammanlagda belopp för varje
land. Skyldigheten gäller ersätt-
ningar som avser
1. ränta, utom sådan som utgår
därför att betalning inte erlagts i
rätt tid,
2. royalty eller annan ersättning
för upphovsrätt eller någon annan
liknande rättighet såsom rätt till
patent, varumärke, mönster samt
litterärt och konstnärligt verk.

24 §5
Företagsledare i fåmansföretag,
företag, som enligt 3 § 12 a mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall
behandlas som fåmansföretag,
eller fåmansägt handelsbolag och
närstående till sådan person samt
delägare i företaget skall i
självdeklarationen lämna de
uppgifter som behövs för att
tillämpa gällande bestämmelser
rörande beräkningen av hans
inkomst från företaget och
bestämmelserna i 3 § 12 mom.
lagen om statlig inkomstskatt.
Därvid skall uppgifter lämnas
bland annat om hans arbetsupp-
gifter i företaget, om vad han
tillskjutit till eller uppburit från
företaget i form av pengar, varor
eller annat, om utgifter för hans
privata kostnader som företaget
betalat samt om avtal eller andra
förhållanden mellan honom och
företaget.
Företagsledare i fåmansföretag,
företag, som enligt 3 § 12 a mom.
fjärde stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt skall
behandlas som fåmansföretag,
eller fåmansägt handelsbolag och
närstående till sådan person samt
delägare i företaget skall i
självdeklarationen lämna de
uppgifter som behövs för att
tillämpa gällande bestämmelser
rörande beräkningen av hans
inkomst från företaget och
bestämmelserna i 3 § 12 mom.
lagen om statlig inkomstskatt.
Därvid skall uppgifter lämnas
bland annat om hans arbetsupp-
gifter i företaget, om vad han
tillskjutit till eller uppburit från
företaget i form av pengar, varor
eller annat, om utgifter för hans
privata kostnader som företaget
betalat samt om avtal eller andra
förhållanden mellan honom och
företaget.
Skyldighet för person som avses
i första stycket att lämna de upp-
gifter som behövs för att tillämpa
reglerna i 3 § 12 mom. lagen om
statlig inkomstskatt gäller även
efter det att företaget upphört att
vara fåmansföretag eller företag,
som enligt 3 § 12 a mom. tredje
stycket lagen om statlig inkomst-
skatt skall behandlas som fåmans-
företag.
Skyldighet för person som avses
i första stycket att lämna de upp-
gifter som behövs för att tillämpa
reglerna i 3 § 12 mom. lagen om
statlig inkomstskatt gäller även
efter det att företaget upphört att
vara fåmansföretag eller företag,
som enligt 3 § 12 a mom. fjärde
stycket lagen om statlig inkomst-
skatt skall behandlas som fåmans-
företag.

3 kap.
7 §6
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av bil-
förmån och kostförmån skall dock
bestämmelserna i punkt 4 andra
eller tredje stycket av anvisning-
arna till 42 § nämnda lag tillämpas
endast i enlighet med beslut av
skattemyndigheten med stöd av
9 kap. 2 § andra stycket skattebe-
talningslagen (1997:483). Värdet
av annan bostadsförmån här i
landet än förmån av semester-
bostad skall beräknas i enlighet
med bestämmelserna i 8 kap. 15
och 16 §§ skattebetalningslagen.
Dessutom skall i fråga om sådan
förmån anges om bostaden är
belägen på taxeringsenhet som i
fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) benämns småhusen-
het.
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av bil-
förmån och kostförmån skall dock
bestämmelserna i punkt 4 andra
fjärde styckena av anvisningarna
till 42 § nämnda lag tillämpas
endast i enlighet med beslut av
skattemyndigheten med stöd av
9 kap. 2 § andra stycket skattebe-
talningslagen (1997:483). Värdet
av annan bostadsförmån här i
landet än förmån av semester-
bostad skall beräknas i enlighet
med bestämmelserna i 8 kap. 15
och 16 §§ skattebetalningslagen.
Dessutom skall i fråga om sådan
förmån anges om bostaden är
belägen på taxeringsenhet som i
fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) benämns småhusen-
het.
Om värdet av en förmån justerats enligt 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen skall anges att justering skett.
Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån skall anges
särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av värdet av bilförmånen, exklusive drivmedel, på grund
av att den skattskyldige utgett ersättning för förmånen,
3. värdet av bilförmånen, exklusive drivmedel, efter nedsättning
enligt 2,
4. värdet av förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen och
5. antalet kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser.

57 §7
I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt
personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige
som den uppgiften avser.
För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om personnummer eller organisationsnummer inte
kan anges för den som uppgiften avser, skall i stället dennes födelsetid
redovisas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 § i de fall
borgenären är en juridisk person, namn, postadress och personnummer
för den som får förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas
av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en person som förfogar
över kontot i stället för om samtliga innehavare (förfogarkonto) samt i
förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används
för kontot. I så fall skall anges att det är fråga om ett förfogarkonto. I
fråga om skuld som är gemensam för flera än fem personer får på
motsvarande sätt uppgifter lämnas om en person som ansvarar för lånet i
stället för om samtliga gäldenärer (gemensamt lån) samt i förekommande
fall om den beteckning på låntagarkretsen som används för lånet. I så fall
skall anges att det är fråga om ett gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan i stället för samtliga ägare. Om
skattemyndigheten har tilldelat den uppgiftsskyldige ett särskilt
redovisningsnummer, skall detta, i annan kontrolluppgift än sådan som
avser ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället

för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer.
Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett
räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för
förräntning skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att
utan föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller
inte den som inte har tilldelats personnummer.
I en kontrolluppgift som lämnas
av fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag eller företag, som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag, skall det anges om
personen är företagsledare eller
honom närstående person eller
delägare i företaget.
I en kontrolluppgift som lämnas
av fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag eller företag, som
enligt 3 § 12 a mom. fjärde stycket
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag, skall det anges om
personen är företagsledare eller
honom närstående person eller
delägare i företaget.

4 kap.
1 §8
Den som enligt denna lag är skyldig att lämna självdeklaration,
kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxering är också
skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på
annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra
deklarations- eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den.
Fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag och företag, som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag, är skyldigt att sörja
för att underlag finns för kontroll
av vad företagsledaren eller
honom närstående person eller
delägare tillskjutit till och tagit ut
ur företaget av pengar, varor eller
annat. Företaget skall vidare som
underlag för kontroll av trakta-
mentsersättning, som betalats ut
till företagsledaren eller honom
närstående person eller delägare,
bevara verifikation av övernatt-
ningskostnader, om ersättningen
varit avsedd att täcka sådan
kostnad.
Fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag och företag, som
enligt 3 § 12 a mom. fjärde stycket
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag, är skyldigt att sörja
för att underlag finns för kontroll
av vad företagsledaren eller
honom närstående person eller
delägare tillskjutit till och tagit ut
ur företaget av pengar, varor eller
annat. Företaget skall vidare som
underlag för kontroll av trakta-
mentsersättning, som betalats ut
till företagsledaren eller honom
närstående person eller delägare,
bevara verifikation av övernatt-
ningskostnader, om ersättningen
varit avsedd att täcka sådan
kostnad.
Underlag skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår
underlaget avser.
Det finns särskilda föreskrifter om skyldigheten att föra räkenskaper.

4 §9
Riksskatteverket får medge
undantag från bestämmelserna i
denna lag om uppgiftsskyldighet
för fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag och företag, som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag, om det finns
särskilda skäl med hänsyn till
verksamhetens art och omfattning.
Riksskatteverket får medge
undantag från bestämmelserna i
denna lag om uppgiftsskyldighet
för fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag och företag, som
enligt 3 § 12 a mom. fjärde stycket
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag, om det finns
särskilda skäl med hänsyn till
verksamhetens art och omfattning.

Denna lag träder i kraft såvitt
gäller ändringarna i 2 kap. 32 och
33 §§ samt 3 kap. 33, 34, 47 och
58 §§ den 1 januari 1999. I övrigt
träder lagen i kraft den 1 juli 1998
och tillämpas första gången vid
2000 års taxering.
Denna lag träder i kraft såvitt
gäller ändringarna i 2 kap. 32 och
33 §§ samt 3 kap. 33, 34, 47 och
58 §§ den 1 januari 1999. I övrigt
träder lagen i kraft den 1 juli 1998
och tillämpas första gången vid
2002 års taxering.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 7 § tillämpas första gången vid 2000
års taxering.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av inkomst från
handelsbolag i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1992:1643) om särskilda regler för
beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Överlåtaren skall ta upp ett
belopp motsvarande realisations-
vinst på grund av överlåtelsen som
inkomst av aktiv näringsverk-
samhet från handelsbolaget. Har
överlåtelsen under samma
räkenskapsår för handelsbolaget
föregåtts av en eller flera över-
låtelser från fysisk person bosatt i
Sverige eller svenskt dödsbo skall
beloppet enligt första meningen
ökas med ett belopp motsvarande
summan av realisationsvinsterna
från nu nämnda överlåtelser.
Vad som föreskrivs i första
stycket första meningen gäller
även för realisationsvinst på grund
av att tilläggsköpeskilling erhållits
efter det räkenskapsår för handels-
bolaget då överlåtelsen skedde om
överlåtaren eller någon närstående
till honom direkt eller indirekt
varit verksam i handelsbolaget
efter överlåtelsen och det inte är
uppenbart att verksamheten saknat
betydelse för storleken av tilläggs-
köpeskillingen.

Vid beräkningen av realisations-
vinst med tillämpning av första
och andra styckena skall andelens

justerade ingångsvärde inte ökas
med belopp motsvarande realisa-
tionsvinsten.
Överlåtaren skall ta upp ett
belopp motsvarande realisations-
vinst på grund av överlåtelsen som
inkomst av aktiv näringsverk-
samhet från handelsbolaget. Har
överlåtelsen under samma
räkenskapsår för handelsbolaget
föregåtts av en eller flera över-
låtelser från fysisk person bosatt i
Sverige eller svenskt dödsbo skall
beloppet enligt första meningen
ökas med ett belopp motsvarande
summan av realisationsvinsterna
från nu nämnda överlåtelser.
Vad som föreskrivs i första
stycket första meningen gäller
även för realisationsvinst på grund
av att tilläggsköpeskilling erhållits
efter det räkenskapsår för handels-
bolaget då överlåtelsen skedde. I
annat fall än då tilläggsköpe-
skillingen beräknas på grundval
av handelsbolagets vinst eller
omsättning eller liknande för det
nämnda räkenskapsåret gäller
detta dock endast om överlåtaren
eller någon närstående till honom
direkt eller indirekt varit
verksam i handelsbolaget efter
överlåtelsen och det inte är uppen-
bart att verksamheten saknat
betydelse för storleken av tilläggs-
köpeskillingen.
Vid beräkningen av realisations-
vinst med tillämpning av första
och andra styckena skall andelens

justerade ingångsvärde inte ökas
med belopp motsvarande realisa-
tionsvinsten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas på
överlåtelser efter den 20 september 1999.

2.12 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 och 5 §§ samt 9 kap. 2 §
skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.
3 §
Skatteavdrag skall inte göras, om
1. ersättningen är mindre än 100 kronor,
2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till
mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,
3. utbetalarens sammanlagda
ersättning för arbete till mot-
tagaren understiger 10 000 kronor
under inkomståret och utbetalaren
är en fysisk person eller ett dödsbo
samt vad som betalas ut inte utgör
utgift i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet,

4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet och ersätt-
ningen under inkomståret under-
stiger ett halvt basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
3. utbetalarens sammanlagda
ersättning för arbete till mot-
tagaren understiger 10 000 kronor
under inkomståret och
a) utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo,
b) ersättningen inte utgör utgift i
en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet,
c) utbetalaren och mottagaren
inte har träffat en sådan överens-
kommelse som avses i 3 kap. 2 a §
andra stycket 2 d lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
samt
d) det inte är fråga om sådan
ersättning för arbete som avses i
12 kap. 16 § föräldrabalken,
4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet och ersätt-
ningen under inkomståret under-
stiger ett halvt basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,
5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom total-
försvaret, eller
7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt
11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till
mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.
5 §
Skatteavdrag skall inte heller
göras, om den som tar emot
ersättningen har en F-skattsedel
antingen när ersättningen för
arbetet bestäms eller när den
betalas ut. En uppgift om innehav
av F-skattsedel får godtas, om den
lämnas i en anbudshandling, en
faktura eller någon jämförlig
handling som även innehåller
utbetalarens och betalnings-
mottagarens namn och adress samt
betalningsmottagarens person-
nummer eller organisations-
nummer. Uppgiften om innehav av
F-skattsedel får dock inte godtas,
om den som betalar ut ersättningen
känner till att uppgiften är oriktig.

Skatteavdrag skall inte heller
göras, om den som tar emot
ersättningen har en F-skattsedel
antingen när ersättningen för
arbetet bestäms eller när den
betalas ut. En uppgift om innehav
av F-skattsedel får godtas, om den
lämnas i en anbudshandling, en
faktura eller någon jämförlig
handling som även innehåller
utbetalarens och betalnings-
mottagarens namn och adress samt
betalningsmottagarens person-
nummer, samordningsnummer
eller organisationsnummer. Upp-
giften om innehav av F-skattsedel
får dock inte godtas, om den som
betalar ut ersättningen känner till
att uppgiften är oriktig.
Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som
avses i 4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-skattsedeln
åberopas skriftligen.

9 kap.
2 §1
Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlig-
het med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i
punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet
av förmånen om
1. det finns grund för jämkning
av värdet av bilförmån eller kost-
förmån enligt punkt 4 andra eller
tredje stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen, eller
1. det finns grund för jämkning
av värdet av bilförmån eller kost-
förmån enligt punkt 4 andra fjärde
styckena av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen, eller
2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med
mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket kommunal-
skattelagen och punkt 1 andra stycket av anvisningarna till den paragra-
fen.
Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens
beslut.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Den nya bestämmelsen i 9 kap. 2 § tillämpas första gången på
förmån som getts ut från och med den 1 januari 1999.

2.13 Förslag till lag om ändring i personuppgiftslagen
(1998:204)
Härigenom föreskrivs att 22 § personuppgiftslagen (1998:204) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

22 §
Uppgifter om personnummer får
utan samtycke behandlas bara när
det är klart motiverat med hänsyn
till
Uppgifter om personnummer
eller samordningsnummer får utan
samtycke behandlas bara när det är
klart motiverat med hänsyn till
a) ändamålet med behandlingen,
b) vikten av en säker identifiering, eller
c) något annat beaktansvärt skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 och 8 §§ lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
7 §
Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om
den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst
av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade
en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den
betalades ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt
4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) räknas ersättningen som
inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats
skriftligen.
Den som har lämnat uppgift om
innehav av en F-skattsedel i en
anbudshandling, en faktura eller
någon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalnings-
mottagarens namn och adress eller
andra för identifiering godtagbara
uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens person-
nummer eller organisations-
nummer skall anses ha haft en
sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattsedel gäller
även som sådant skriftligt åbero-
pande av F-skattsedel som avses i
första stycket. Det som nu sagts
gäller dock inte om den som har
betalat ut ersättningen känt till att
uppgiften om innehav av F-skatt-
sedel var oriktig.
Den som har lämnat uppgift om
innehav av en F-skattsedel i en
anbudshandling, en faktura eller
någon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalnings-
mottagarens namn och adress eller
andra för identifiering godtagbara
uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens person-
nummer, samordningsnummer
eller organisationsnummer skall
anses ha haft en sådan skattsedel.
Uppgiften om innehav av en F-
skattsedel gäller även som sådant
skriftligt åberopande av F-skatt-
sedel som avses i första stycket.
Det som nu sagts gäller dock inte
om den som har betalat ut ersätt-
ningen känt till att uppgiften om
innehav av F-skattsedel var
oriktig.

8 §
Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas också
ersättning för arbete som avses i 3 § om
1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
2. den ersättning som har
betalats ut inte har utgjort utgift i
en näringsverksamhet som utbe-
talaren har bedrivit, och
3. ersättningen tillsammans med
annan ersättning för arbete från
samma utbetalare under
inkomståret har understigit 10 000
kronor.
2. den ersättning som har
betalats ut inte har utgjort utgift i
en näringsverksamhet som utbe-
talaren har bedrivit,
3. ersättningen tillsammans med
annan ersättning för arbete från
samma utbetalare under
inkomståret har understigit 10 000
kronor,
4. utbetalaren och mottagaren
inte har träffat en sådan överens-
kommelse som avses i 3 kap. 2 a §
andra stycket 2 d lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
och
5. det inte är fråga om sådan
ersättning för arbete som avses i
12 kap. 16 § föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om
behandling av personuppgifter om
totalförsvarspliktiga
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1998:938) om behandling av
personuppgifter om totalförsvarspliktiga skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
I automatiserat register över totalförsvarspliktiga får endast följande
personuppgifter föras in:
1. personnummer, namn, adress,
telefonnummer och folkbok-
föringsort,
1. personnummer eller sam-
ordningsnummer, namn, adress,
telefonnummer och folkbok-
föringsort,
2. hinder för genomförande av utredning som avses i 3 § första stycket,
för utbildning eller för krigsplacering eller annat ianspråktagande av den
registrerade för totalförsvarets räkning,
3. boende- och familjeförhållanden samt försörjning, om uppgiften
behövs för att Totalförsvarets pliktverk skall kunna fullgöra sina
åligganden i fråga om förmåner till totalförsvarspliktiga,
4. utbildning, anställning, kunskaper, färdigheter, anlag och intressen
som har betydelse för bedömningen av den registrerades användbarhet
inom totalförsvaret,
5. fysisk och psykisk hälsa och förmåga jämte de uppgifter som ligger
till grund för bedömningen härav,
6. om den registrerade är svensk medborgare eller inte,
7. utgången i mål om ansvar för brott mot totalförsvarsplikten,
8. att den registrerade har dömts till påföljd för brott som framgår av
uppgift ur belastningsregistret som Totalförsvarets pliktverk fått del av,
9. att den registrerade genomgått säkerhetsprövning enligt säkerhets-
skyddslagen (1996:627), vilken säkerhetsklass prövningen avsett och
resultatet av denna,
10. vad som bestämts vid inskrivningen enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,
11. krigsplacering, annat ianspråktagande av den registrerade för
totalförsvaret eller särskild uppgift som han eller hon skall utföra vid
höjd beredskap,
12. tjänstgöring inom totalförsvaret samt betyg, vitsord, förordnanden
och utmärkelser som är att hänföra till denna, samt
13. personliga förhållanden i övrigt som åberopas av den registrerade,
om de rör hans eller hennes tjänstgöring inom totalförsvaret.
Andra känsliga personuppgifter än sådana uppgifter som rör hälsa eller
religiös övertygelse får inte föras in i ett automatiserat register över
totalförsvarspliktiga. Uppgifter om religiös övertygelse får endast
registreras om den registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke till
att uppgifterna behandlas i registret och de rör hans eller hennes
tjänstgöring inom totalförsvaret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:353) om
rättspsykiatriskt forskningsregister

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt
forskningsregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse


För varje person får uppgifter
om namn, personnummer, kön,
medborgarskap, födelseland, hem-
kommun och sysselsättning
registreras.
För varje person får uppgifter
om namn, personnummer eller
samordningsnummer, kön, med-
borgarskap, födelseland, hem-
kommun och sysselsättning
registreras.

3 Ärendet och dess beredning
I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1998:/99:100 s. 167f.) utta-
lade regeringen att ekonomiska styrmedel har visat sig effektiva för att
hejda eller minska miljöhot samt att en successivt ökad miljörelatering av
skattesystemet bidrar till att viktiga miljömål kan uppnås. Regeringen
aviserade att ett förslag bereddes inom Regeringskansliet om en möjlig-
het att sätta ned förmånsvärdet för s.k. miljöbilar. Detta arbete resulte-
rade i promemorian Förmånsbeskattning av miljöbilar (Ds 1999:34). En
sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 1 och promemo-
rians lagförslag i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En för-
teckning över de remissinstanser som har yttrat sig finns i bilaga 3. En
sammanställning över remissyttrandena har upprättats och finns
tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi1999/2243).
Regeringen tar nu upp förslaget om ändrad förmånsbeskattning för
miljöbilar till behandling.
Regeringen tar också upp frågan om skyldighet för privatpersoner att
göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättning för arbete.
I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år
2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. avisera-
des att regeringen avsåg att låta se över reglerna för anlitande av tjänster
och analysera vilken roll privatpersoners köp av tjänster har för
privatekonomin. Vidare uttalade regeringen att i anslutning till denna
översyn borde Riksskatteverket analysera möjligheterna till administra-
tiva förenklingar när det gäller den privata tjänstesektorn.
Genom beslut den 5 september 1996 uppdrog regeringen åt Riks-
skatteverket att analysera möjligheterna att förenkla redovisning och
betalning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter samt kontrollupp-
giftslämnande när en privatperson har anställt eller anlitat en annan
privatperson för att utföra ett arbete. Uppdraget redovisades i Riksskatte-
verkets Rapport 1996:5 Redovisning av privata tjänster.
Den 5 september 1996 bemyndigade regeringen också det statsråd som
har till uppgift att föredra ärenden om skatter att tillkalla en särskild utre-
dare med uppdrag att analysera förutsättningarna för tjänstesektorns
utveckling. Utredaren hade också att beakta resultatet av Riksskatte-
verkets arbete. Som särskild utredare förordnades ekonomen Dan
Andersson. Utredningen antog namnet Tjänstebeskattnings-utredningen
och avlämnade i mars 1997 betänkandet Skatter, tjänster och syssel-
sättning (SOU 1997:17). En sammanfattning av utredningens förslag till
förenklad betalning av skatter och avgifter när en uppdragstagare anlitas
finns i bilaga 4 och utredningens lagförslag i bilaga 5. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat
sig finns i bilaga 6. En sammanställning över remissyttrandena har upp-
rättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi97/999).
Regeringen behandlar vidare en skrivelse från Riksskatteverket till
Finansdepartementet den 20 mars 1998 med hemställan om att beslutför-
hetsreglerna i 2 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) ändras så att en
skattenämnd skall vara beslutför med ett lägre antal övriga ledamöter än
vad som gäller för närvarande, om en ledamot får förhinder sedan
kallelse till sammanträdet sänts ut. Finansdepartementet har den
12 januari 1999 i en promemoria angående översyn av reglerna om
beslutförhet i skattenämnd lämnat förslag till ändring av dessa regler. En
sammanfattning av promemorians förslag till beslutförhetsregler finns i
bilaga 7. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 8. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Finansdepartementet (dnr Fi98/972).

I propositionen föreslås också en komplettering till reglerna om att
registrerade trossamfund, däribland Svenska kyrkan och dess organisa-
toriska delar, i skattehänseende skall likställas med ideella föreningar.
Det är fråga om en ändring i bestämmelserna om grundavdrag i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Vidare har med anledning av de nya relationerna mellan staten och
Svenska kyrkan en följdändring utarbetats i lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt. Synpunkter på detta förslag har under hand inhäm-
tats från Kammarkollegiet.
Regeringen beslutade den 29 juni 1995 att en särskild utredare skulle
tillkallas med uppgift att se över lagen (1991:483) om fingerade person-
uppgifter. Utredaren fick också i uppdrag att se över vissa frågor med
anknytning till folkbokföringslagen (1991:481). Utredningen överläm-
nade i april 1996 betänkandet Några folkbokföringsfrågor (SOU
1996:68). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/2700).
Regeringen föreslog i en proposition om skydd för förföljda personer,
samordningsnummer, m.m. (prop. 1997/98:9) att personer som inte är
folkbokförda här i landet skall tilldelas ett särskilt samordningsnummer i
stället för personnummer. Regeringens förslag byggde i allt väsentligt på
den ovan nämnda utredningens förslag. Förslaget har antagits av riksda-
gen (bet. 1997/98:SkU5, rskr. 1997/98:76). Bestämmelserna om samord-
ningsnummer träder i kraft den 1 januari 2000. I propositionen föreslogs
de ändringar i folkbokföringslagen (1991:481) som behövdes för genom-
förandet av reformen. Regeringen föreslår nu de ändringar i andra lagar
som föranleds av att samordningsnummer skall tilldelas personer som
inte är folkbokförda här i landet.
En skyldighet för värdepappersinstitut att lämna kontrolluppgift om
utfärdande av optioner och slutförande av options- och terminsaffärer
även i de fall avräkningsnota inte skall upprättas infördes den 1 juli 1998
efter förslag i prop. 1997/98:134. Kontrolluppgifterna skall lämnas första
gången inför 2000 års taxering. I en skrivelse som inkom den 7 april
1999 har Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen
hemställt om att den utökade kontrolluppgiftsskyldigheten för options-
och terminsaffärer skall tillämpas första gången vid 2002 års taxering.
Hemställan har skickats på remiss till Datainspektionen, Ekobrotts-
myndigheten, Finansinspektionen och Riksskatteverket. Deras remiss-
yttranden finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi1999/1349).
Regeringen tar nu upp frågan till behandling.
Riksdagen beslöt hösten 1998 efter förslag i prop. 1998/99:15 om
skatteregler vid omstrukturering av företag. Vidare upphörde bankaktie-
bolagslagen (1987:618) att gälla den 1 januari 1999. Regeringen lägger
nu fram förslag till nödvändiga följdändringar i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
Med anledning av Lagrådets yttrande över regeringens förslag till ny
inkomstskattelag föreslås slutligen ett förtydligande i lagen (1992:1643)
om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa
fall. Ärendet har beretts i Finansdepartementet. Synpunkter har
underhand inhämtats från Riksskatteverket. De synpunkter som framförts
har i allt väsentligt beaktats.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 augusti 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 10. Lagrådets synpunkter har i huvudsak följts. Synpunkterna
kommenteras i avsnitt 4.2 och författningskommentaren.
Övriga lagförslag är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande
saknar betydelse.

4 Förmånsbeskattning av s.k. miljöbilar
4.1 Allmänna bestämmelser om bilförmån
4.1.1 Hur förmånsvärdet beräknas
Enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall till intäkt av
tjänst hänföras avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan för-
mån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten. Som skatteplik-
tig förmån räknas därför bl.a. bilförmån. Skatteplikt för bilförmån upp-
kommer när skattskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning nyttjar
bil som tillkommer honom på grund av anställning, uppdragsförhållande
eller annan liknande grund. Med ringa omfattning avses enligt förarbe-
tena ett fåtal tillfällen per år och en sammanlagd körsträcka på högst 100
mil (prop. 1993/94:90 s. 93). Enligt punkt 1 a av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen kan privat bruk av bil som ingår i egen närings-
verksamhet bli föremål för uttagsbeskattning. För värdering tillämpas då
samma regler som gäller i ett anställningsförhållande.
Reglerna för värdering av förmån av fri eller delvis fri bil återfinns i
punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen och
tillämpas såväl vid inkomsttaxeringen som vid beräkning av skatteavdrag
och arbetsgivaravgifter. Reglerna fick i huvudsak sin nuvarande utform-
ning 1996 och justerades 1997 (prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiU1,
SFS 1996:1208 samt prop. 1996/97:173, bet. 1997/98:SkU4, SFS
1997:770).
Huvudregeln
Huvudregeln innebär att värdet av bilförmån exklusive drivmedel för helt
kalenderår skall bestämmas till ett fast belopp med tillägg av ett räntere-
laterat och ett prisrelaterat belopp.
Det fasta beloppet motsvarar 0,3 prisbasbelopp. Vid beräkningen
används det för beskattningsåret gällande prisbasbeloppet. Det ränterela-
terade beloppet skall beräknas till 75 procent av statslåneräntan vid
utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat
med nybilspriset för årsmodellen. Det prisrelaterade beloppet skall för en
bil med ett nybilspris för årsmodellen som uppgår till högst 7,5 prisbas-
belopp beräknas till 9 procent av nybilspriset. Överstiger nybilspriset 7,5
prisbasbelopp skall det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 procent
av 7,5 prisbasbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 procent av
den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp. Till nybilspriset
för årsmodellen skall i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden
för all extrautrustning.
Sexårsbilar och äldre bilar
För äldre bilar gäller en spärregel som innebär att om bilen är sex år eller
äldre skall nybilspriset för årsmodellen anses motsvara fyra prisbas-
belopp, om inte det verkliga nybilspriset med tillägg av
anskaffningskostnad för extrautrustning är högre.
4.1.2 Nedsättning av förmånsvärdet
Värdet av bilförmån skall schablonmässigt sättas ned om den
skattskyldige använt bilen för omfattande körning i tjänsten. För den som
kört minst 3 000 mil i tjänsten under ett kalenderår skall förmånsvärdet
bestämmas till 75 procent av det värde som skulle följa vid beräkning av
förmånsvärdet enligt huvudregeln eller spärregeln.
Delvis fri bil
Nedsättning av förmånsvärdet skall ske, om förmånshavaren betalar
ersättning för annat än drivmedel till arbetsgivaren eller själv betalar
vissa kostnader för bilen. Förmånsvärdet skall då sättas ned med ersätt-
ningens belopp.
Del av år
Om den skattskyldige har bilförmån endast under en del av året skall
förmånsvärdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad
som han inte åtnjutit förmånen.
4.1.3 Jämkning av förmånsvärdet
Värdet av bilförmån får enligt punkt 4 av anvisningarna till 42 § kommu-
nalskattelagen jämkas nedåt eller uppåt, om det finns synnerliga skäl.
Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet av bilförmån anses
att bilen använts som arbetsredskap, att bilen använts i taxinäring och har
körts minst 6 000 mil i tjänsten under ett kalenderår och dispositionen för
privat körning i mer än ringa utsträckning varit begränsad eller att andra
sådana omständigheter föreligger.
I de fall den skattskyldige har haft förmånen av fri eller delvis fri bil
endast under en kortare tidsperiod exempelvis under semestern bör
förmånsvärdet jämkas uppåt. Förmånsvärdet bör då beräknas till det
belopp som motsvarar den inbesparing som gjorts jämfört med om bilen i
stället hyrts under denna tidsperiod.
Bilar som deltar i test
Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en
större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknade för utprovning av
en ny eller förbättrad miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i
det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom
Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna. I prop.
1996/97:19 s. 63 anges att sådana bilar många gånger har ett lika högt
och ibland högre nybilspris än sina traditionella motsvarigheter på bil-
marknaden. Det är då rimligt att den som deltar i ett sådant försök eller
test skall kunna få värdet jämkat nedåt. Försöket eller testet innebär ju att
tekniken inte är fullt utprovad eller att man t.ex. inte vet hur bilen klarar
ett kallt klimat. Även andra inskränkningar kan förekomma, som t.ex. är
fallet för de bilar som körs på andra drivmedel än bensin eller dieselolja
för vilka det endast finns få tankställen. På s. 91 i nämnda proposition
anges att jämkning bör ske ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet
för motsvarande bil utan den särskilda utrustningen eller tekniken som
testas eller är under utprovning eller med beaktande av de särskilda
inskränkningar som deltagandet i testet får antas medföra.
4.1.4 Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel
(drivmedelsförmån)
Om arbetsgivaren betalar drivmedel för den skattskyldiges privata kör-
ning skall den skattskyldige påföras förmån av fritt drivmedel med ett
belopp som motsvarar förmånens marknadsvärde multiplicerat med 1,2.
Marknadsvärdet skall antas motsvara värdet av den mängd drivmedel
som kan antas ha förbrukats för den sträcka som bilen totalt körts under
förmånstiden, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att värdet är
något annat. Om arbetstagaren ersätter arbetsgivaren för drivmedel skall
förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.
4.2 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Om en bil är utrustad med teknik för drift helt
eller delvis med miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja
eller med elektricitet och bilens nybilspris därför är högre än ny-
bilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmåns-
värdet få jämkas ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den
jämförbara bilen.

Promemorieförslaget överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Promemorians förslag har överlag fått ett positivt
mottagande. Riksskatteverket ställer sig positiv till att nybilspriset för s.k.
miljöbilar får justeras ned till en nivå som motsvarar nybilspriset för en
jämförbar bil som drivs med endast bensin eller dieselolja.
Riksskatteverket förordar emellertid en bestämmelse om detta som är
utformad som en värderingsregel och som kompletterar den nuvarande
huvudregeln. Några remissinstanser anser att det bör övervägas om det
inte är möjligt att ytterligare sänka förmånsvärdet i de fall där miljöbilen
på grund av den särskilda tekniken är mindre brukbar än en jämförbar
traditionell bil. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund avstyrker förslaget med motiveringen att de anförda
miljöskälen till stöd för förslaget om ändrad förmånsbeskattning av
miljöbilar inte är tillräckligt starka för att frångå principen om likformig
och neutral beskattning.
Skälen för regeringens förslag: Arbetet med att introducera bilar som
körs med miljövänligare drivmedel än dieselolja och bensin eller med
elektricitet (s.k. miljöbilar) pågår hos många biltillverkare. Högt ställda
miljökrav medför vanligen att kostnaden för biltillverkaren ökar, varför
försäljningspriset för dessa bilar blir högre. En bil som drivs med
exempelvis gas eller har dubblerade bränslesystem har i regel ett väsent-
ligt högre nybilspris än närmast jämförbara bil av samma märke och
årsmodell som drivs med endast bensin eller dieselolja. En annan för-
dyrande faktor är att produktionsserierna är korta. Med nuvarande bil-
förmånsregler får därför miljöbilen ett högre förmånsvärde än dess tradi-
tionella motsvarighet.

Exempel

Nybilspriset för en traditionell Volvo V 70 2,5 av 1999 års modell uppgår
till 227 000 kr, vilket för inkomståret 1999 ger ett förmånsvärde på
38 800 kr. En Volvo V 70 2,5 Bi-Fuel (som kan köras på både biogas och
bensin) har ett nybilspris på 267 000 kr. Förmånsvärdet blir då 43 700 kr,
vilket är 4 900 kr högre än det som gäller för originalmodellen.

De högre miljökraven leder däremot i regel inte till att komforten, till-
gängligheten eller körbarheten hos bilarna ökar. Många av miljöbilarna
har en begränsad räckvidd (särskilt elbilarna) och vad gäller gasbilar tar
gastanken upp en stor del av bilens bagageutrymme. Vidare är tillgången
på tankställen för andra drivmedel än bensin och dieselolja begränsad.
Detta försvårar introduktionen av miljöbilar på bilmarknaden.
Det finns i dag en mängd olika lösningar som alla syftar till att minska
bilarnas negativa miljöpåverkan. I promemorian (avsnitt 4.2) nämns
exempel på bränslen som kan komma att ersätta de traditionella driv-
medlen.
En av de grundläggande principerna i det nuvarande skattesystemet är
principen om likformig och neutral beskattning. Denna innebär att
skatteuttaget skall vara detsamma oavsett om en ersättning för arbete
utgår i form av kontant lön eller annan förmån, som exempelvis förmån
av fri bil. En utgångspunkt vid beskattning av bilförmån är således att
förmånen skall motsvara kostnaden för en motsvarande privat bil (prop.
1996/97:19 s. 55). Detta kommer också till uttryck i 42 § andra stycket
kommunalskattelagen där det anges som huvudregel att förmåner skall
värderas till marknadsvärdet. För att skattesystemet skall behålla sin sta-
bilitet och för att undvika ekonomiska snedvridningar av inte önskvärt
slag bör avsteg från neutralitetsprincipen göras endast om starka skäl
talar för det. En differentierad förmånsbeskattning av bilar med hänsyn
till deras effekt på miljön innebär ett avsteg från principen om likformig
och neutral beskattning.
Regeringen har i 1999 års vårproposition (prop. 1998/99:100 s. 167f)
sagt sig dela Skatteväxlingskommitténs bedömning att ekonomiska styr-
medel har visat sig effektiva för att hejda och minska miljöhot samt att
den successivt ökade miljörelateringen av skattesystemet bidrar till att
viktiga miljömål kan uppnås. Värderingsreglerna för bilförmån har under
de senaste åren genomgått förändringar som delvis har varit påverkade av
miljömässiga aspekter. Det senaste exemplet på detta är att värdet av bil-
förmån skall beräknas exklusive drivmedel. Inriktningen är att inneha-
varen av en förmånsbil själv betalar allt drivmedel och därmed får ett
incitament att köra mindre privat.
I promemorian sägs att det från flera håll framförts kritik mot den nu-
varande utformningen av bilförmånsreglerna som uppfattas som ett hin-
der mot det miljömässiga arbetet och utvecklingen av nya drivmedel.
Man efterlyser flera incitament i skattesystemet i syfte att nå positiva
miljöeffekter. Genom gynnsammare bilförmånsregler skulle introduk-
tionen av miljöbilar på bilmarknaden kunna underlättas. Därigenom
skulle bättre förutsättningar skapas för att göra beståndet av förmånsbilar
miljövänligare än i dag. Förmånsbilarnas egenskaper ger dessutom kvar-
dröjande effekter i bilparken genom att bilarna säljs vidare som andra-
handsbilar. Sammantaget anses de anförda positiva miljöeffekterna av en
ändrad förmånsbeskattning av miljöbilar motivera ett avsteg från princi-
pen om likformig och neutral beskattning.
De i promemorian anförda omständigheterna till stöd för en positiv
särbehandling av miljöbilarna vid förmånsbeskattningen godtas eller
lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Även regeringen an-
sluter sig till den gjorda bedömningen. Det är således regeringens upp-
fattning att förmånsreglerna för miljöbilar bör förbättras. Det återstår
härefter att ta ställning till det sätt på vilket detta bör ske.
I promemorian redovisas tre olika lösningar, nämligen en ändring av
huvudregeln, en ny möjlighet att sätta ned förmånsvärdet respektive en
ny jämkningsregel.
Redan i det nuvarande skattesystemet finns en möjlighet att få bilför-
månsvärdet jämkat nedåt med hänsyn till bilens miljöegenskaper. I punkt
4 tredje stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen före-
skrivs att jämkning av förmånsvärdet får ske när bilen ingår i en större
grupp bilar som deltar i ett test eller liknade för utprovning av en förbätt-
rad miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utförandet inte
finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-länderna. Jämkning på denna grund bör enligt
motiven (prop. 1996/97:19 s. 63) endast vara möjlig när det är fråga om
utveckling av teknik eller drivmedel som kan förbättra bilarnas miljö-
eller trafiksäkerhetsegenskaper. I motiven (s. 91) uttalas även att jämk-
ning i ett sådant fall bör ske ned till en nivå som motsvarar förmåns-
värdet för motsvarande bil utan den särskilda utrustning eller teknik som
testas eller är under utprovning eller med beaktande av de särskilda
inskränkningar som deltagandet i testet får antas medföra. För det fall
bilen sedermera efter avslutat test eller liknande finns att köpa på den
allmänna marknaden upphör möjligheten till jämkning av förmånsvärdet
på den grunden.
Jämkningsgrunderna vid beräkning av värdet på bilförmån är även i
övrigt i allt väsentligt knutna till bilens fysiska skick och tillstånd.
Jämkning nedåt av förmånsvärdet får bl.a. ske när bilen har karaktär av
arbetsredskap eller använts i taxinäring. Möjligheten att jämställa
förmånsvärdet för miljöbilar med förmånsvärdet för närmast jämförbara
konventionella bil är också knuten till bilens fysiska skick. En
jämkningsregel kan också sägas innebära en fortsatt jämkningsmöjlighet
för s.k. testbilar. När de introduceras på marknaden bortfaller den
nuvarande jämkningsmöjligheten, trots att dessa bilar då normalt torde ha
ett högre nybilspris än de konventionella bilmodellerna.
Nedsättning av förmånsvärdet skall ske dels när den skattskyldige be-
talar ersättning till arbetsgivaren för att nyttja bilen, dels när den skatt-
skyldige har haft förmånen endast en del av året. Dessutom skall nedsätt-
ning av förmånsvärdet ske vid omfattande tjänstekörning. Dessa omstän-
digheter är i regel knutna till den skattskyldiges användning av förmåns-
bilen. Förhållandena är emellertid i princip desamma för konventionella
bilar och miljöbilar.
En tredje möjlighet är som nämnts att komplettera huvudregeln. Detta
skulle kunna ske genom att nybilspriset för miljöbilarna beräknas och
anges på det sätt som nu sker med övriga bilar. Riksskatteverket förordar
denna lösning och framhåller främst dess administrativa fördelar.
Regeringen gör följande bedömning. En ändring av nedsättningsreg-
lerna torde vara den minst ändamålsenliga lösningen eftersom dessa
regler är knutna till förmånstagarens användning av bilen. En nedsätt-
ningsregel för miljöbilar skulle således bryta systematiken i reglernas
uppbyggnad.
En ny jämkningsregel blir aktuell att tillämpa vid den skattskyldiges
inkomsttaxering och när arbetsgivare hos skattemyndigheten ansökt om
justering av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter och skatte-
avdrag enligt skattebetalningslagen. En ny jämkningsregel skulle enligt
Riksskatteverket medföra merarbete och merkostnader för skattemyndig-
heterna till följd av ett ökat antal jämkningsärenden. För närvarande är
emellertid antalet förmånsbilar för vilka jämkning enligt den föreslagna
regeln skulle ske starkt begränsat. Någon märkbar förändring för skatte-
myndigheterna bör det därför till en början inte bli. De av Riksskatte-
verket framförda farhågorna om en ökad administrativ börda torde därför
för närvarande vara överdrivna.
Den av Riksskatteverket föreslagna ändringen av huvudregeln skulle
medföra att fiktiva nybilspriser måste fastställas för miljöbilarna och an-
ges i verkets föreskrifter. Detta skulle innebära en principiellt mer ingri-
pande ändring av regelsystemet än ett införande av en jämkningsregel.
Med hänsyn bl.a. till att någon etablerad metod att fastställa fiktiva ny-
bilspriser på miljöbilar ännu inte finns är en sådan lösning mindre lämp-
lig.
Mot bakgrund av det anförda är det regeringens uppfattning att en
jämkningsregel leder till den mest ändamålsenliga lösningen. Den nya
bestämmelsen bör införas i ett nytt fjärde stycke i punkt 4 av anvis-
ningarna till 42 § kommunalskattelagen.
Bilförmånsvärdet för miljöbilar bör i likhet med förmånsvärdet för
bilar som deltar i test eller liknande jämkas ned till en nivå som motsva-
rar förmånsvärdet för motsvarande bil utan den särskilda utrustningen
eller tekniken. I första hand bör jämförelsen göras med bilar av samma
märke och årsmodell. Detta bör vara tämligen enkelt eftersom de flesta
bilar som drivs med andra drivmedel än bensin och dieselolja bygger på
modifikationer av redan framtagna originalmodeller. I andra hand kan
jämförelsen göras med nybilspriset för närmast jämförbara konventio-
nella bil i samma storleksklass eller med ett genomsnittligt nybilspris för
storleksklassen. Vid jämförelsen skall, i de fall förmånsvärdet för miljö-
bilen innefattar kostnader för extrautrustning, motsvarande värde läggas
till nybilspriset för den jämförbara bilen.
En svårighet föreligger beträffande miljöbilar som inte har någon kon-
ventionell motsvarighet på bilmarknaden. Klart är att även dessa unika
bilmodeller skall omfattas av förslaget. Lagrådet påpekar i sitt yttrande
att det inte kan uteslutas att det kan uppstå situationer där det framstår
som oklart vilken bilmodell som skall anses som närmast jämförbar
och att det är viktigt att en enhetlig rättstillämpning upprätthålls i detta
avseende. Enligt Lagrådets mening torde det främsta medlet att åstad-
komma ett sådant resultat vara genom verkställighetsföreskrifter på mot-
svarande sätt som redan finns vad gäller värdering av bilförmån.
Regeringen delar Lagrådets uppfattning att det är betydelsefullt att
upprätthålla en enhetlig rättstillämpning på området. Som tidigare
framhållits finns det emellertid inte ännu någon etablerad metod att
beräkna det nybilspris som skulle ha gällt för en miljöbil om den inte
varit försedd med den särskilda miljövänliga utrustningen. En sådan
bestämning av nybilspriset eller av ett belopp med vilket nybilspriset
skall sättas ned torde i praktiken utgöra en nödvändig del av en av Riks-
skatteverket utfärdad föreskrift om jämkning. För närvarande skulle det
därför knappast medföra någon ökad enhetlighet vid tillämpningen av
jämkningsregeln att ge Riksskatteverket i uppdrag att utfärda föreskrifter
på området. Regeringen vill därför inte förorda en sådan lösning. Det är
emellertid angeläget att följa utvecklingen på området för att därigenom
få ett underlag för en bedömning av jämkningsregelns praktiska funktion
och administrativa konsekvenser.
För det fall det saknas en konventionell motsvarighet på bilmarknaden
torde förmånsvärdet för den aktuella miljöbilen kunna jämföras med
förmånsvärdet för andra liknande miljöbilar som i sin tur jämförs med
motsvarande konventionella bil. En elbil som inte har någon konventio-
nell motsvarighet på marknaden skulle exempelvis kunna jämföras med
andra elbilar, som i sin tur jämförs med motsvarande konventionella bil.
Av särskild betydelse vid jämförelsen är den merkostnad som den
utvecklade utrustningen eller tekniken innebär i förhållande till den jäm-
förbara bilen. Hur stor jämkning som bör ske i ett sådant fall får bedömas
med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Som framgår av avsnitt 4.1 där de nuvarande reglerna om beskattning
av bilförmån beskrivs kan värdet av bilförmån komma att bestämmas
med hänsyn såväl till jämknings- som nedsättningsregler. Det kan alltså
förekomma situationer då flera regler är tillämpliga samtidigt när det
gäller att bestämma förmånsvärdet för den aktuella bilen. Likaså kan det
förekomma situationer där jämkning kan anses motiverad enligt flera
jämkningsgrunder i punkt 4 av anvisningarna till 42 § kommunalskatte-
lagen. För tydlighetens skull bör i detta sammanhang framhållas att
jämkning enligt en grund inte utesluter jämkning enligt en annan. I en
sådan situation bör storleken av jämkningen grunda sig på en samlad
bedömning av de hinder som begränsar det privata nyttjandet av för-
månsbilen.
4.3 Beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
Reglerna för värdering av förmån av fri eller delvis fri bil tillämpas också
vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. Vid beräkning av
underlag för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter skall skattepliktiga
förmåner tas upp till ett värde som bestäms enligt 8 kap. 14 17 §§ samt
9 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483). Om arbetstagaren betalat
ersättning för en förmån skall ersättningen beaktas vid beräkningen av
förmånsvärdet. Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel skall värderas
till marknadsvärdet. Av 9 kap. 2 § skattebetalningslagen framgår vidare
att skattemyndigheten på begäran av arbetsgivaren får justera värdet av
förmånen om det finns grund för jämkning enligt punkt 4 andra eller
tredje stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen. Enligt
8 kap. 16 § skattebetalningslagen skall, om arbetsgivarens ansökan bevil-
jas, det justerade förmånsvärdet användas även vid beräkning av skatte-
avdrag.
Förslaget om införandet av ytterligare en jämkningsgrund med inrikt-
ning på miljöbilar föranleder en följdändring i 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen.
4.4 Kontrolluppgiftsskyldigheten
Den närmare regleringen av kontrolluppgiftsskyldigheten för bl.a. bil-
förmån finns i 3 kap. 4 7 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter. På kontrolluppgiften skall alltid anges värdet av bil-
förmån exklusive drivmedel enligt punkt 2 första fjärde styckena av an-
visningarna till 42 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av värdet av
bilförmån skall bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra eller tredje
stycket av anvisningarna till 42 § i nämnda lag tillämpas endast om
skattemyndigheten på ansökan av arbetsgivaren beslutat om jämkning av
förmånsvärdet vid beräkning av underlaget för arbetsgivaravgifter.
Förslaget om införandet av ytterligare en jämkningsgrund med inrikt-
ning på miljöbilar föranleder en följdändring i 3 kap. 7 § lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter.

5 Privatpersoners redovisning av skatteavdrag
och arbetsgivaravgifter
5.1 Nuvarande ordning
5.1.1 Skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivar-
avgifter
Skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på
ersättning för arbete beror i huvudsak på om mottagaren har A-skattsedel
eller F-skattsedel. Den som betalar ut ersättning för utfört arbete till en
person som har A-skattsedel är enligt huvudregeln skyldig att göra
skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Detsamma gäller om motta-
garen saknar skattsedel på preliminär skatt. Utbetalaren behöver dock
inte göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter om ersättningen
understiger 1 000 kr under inkomståret. Är utbetalaren en fysisk person
eller ett dödsbo behöver utbetalaren inte heller göra skatteavdrag eller
betala arbetsgivaravgifter om den sammanlagda ersättningen understiger
10 000 kr under inkomståret, under förutsättning att utgiften inte är en
kostnad i utbetalarens näringsverksamhet. Denna beloppsgräns kom till i
samband med lagstiftningen om F-skattsedel (se prop. 1991/92:112).
Syftet var att från reglerna om skyldighet att göra skatteavdrag och betala
arbetsgivaravgifter undanta vanliga transaktioner mellan enskilda perso-
ner samt mellan enskilda och näringsidkare som inte hade F-skattsedel,
eller enklare uttryckt transaktioner mellan privatpersoner. På ersättningar
understigande 10 000 kr skall i stället mottagaren själv betala skatt och
socialavgifter i form av egenavgifter. I regel sker detta först i samband
med debiteringen av den slutliga skatten.
5.1.2 Redovisning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
Den som har varit skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivar-
avgifter är skyldig att lämna en skattedeklaration. Förutom avdragen
skatt och arbetsgivaravgifter skall ingående och utgående mervärdesskatt
redovisas i deklarationen. Deklaration skall lämnas för varje redo-
visningsperiod. Normalt omfattar en redovisningsperiod en kalender-
månad. Skattemyndigheten registrerar den som är skyldig att göra skatte-
avdrag och betala arbetsgivaravgifter. Om skatteavdrag eller arbetsgivar-
avgifter inte skall redovisas för en eller flera perioder, måste detta skrift-
ligen anmälas till skattemyndigheten. I annat fall kan skönsbeskattning
komma att ske på grund av utebliven deklaration.
5.1.3 Skyldighet att lämna kontrolluppgift
Kontrolluppgift om lön, arvode och andra ersättningar eller förmåner
som utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat ut
beloppet eller gett ut förmånen om de sammantagna uppgår till minst
100 kr för hela året.
På ersättningar som uppgår till mindre än 1 000 kr för hela året och
som betalas ut av fysiska personer med anledning av tillfälliga arbeten är
utbetalaren skyldig att lämna kontrolluppgift först efter föreläggande av
skattemyndigheten.
Uppgifterna skall lämnas till skattemyndigheten på blankett enligt fast-
ställt formulär senast den 31 januari året efter det år ersättningen betala-
des ut.
5.2 Kritik mot nuvarande ordning
Den beloppsgräns som finns i dag när det gäller skyldigheten att göra
skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter vid ersättningar för utfört
arbete mellan privatpersoner kan i sig skapa vissa tillämpningssvårig-
heter.
Antag att en uppdragstagare begär ersättning med 9 000 kr för utfört
arbete under ett år. Antag vidare att uppdragstagaren vill ha kompen-
sation för att han själv måste betala de på ersättningen belöpande
socialavgifterna. Genom kompensationen kommer den totala ersätt-
ningen att överstiga 10 000 kr vilket medför att skyldigheten att betala
socialavgifter övergår på den som betalar ut ersättningen. I den upp-
komna situationen vill uppdragsgivaren naturligtvis inte kompensera
uppdragstagaren för socialavgifterna. Om ersättningen då minskas med
kompensationen är man tillbaka vid utgångspunkten. Detta problem gör
sig för närvarande gällande vid ersättningar mellan ungefär 7 600 kr och
9 999 kr.
För gode män och förvaltare är det problem som beloppsgränsen med-
för särskilt uttalat. Enligt 12 kap. 16 § föräldrabalken har gode män och
förvaltare rätt till skälig ersättning för sitt arbete och sina omkostnader.
Beslut om sådan ersättning fattas av överförmyndaren som också
bestämmer om ersättningen, i stället för med kommunens medel, skall
betalas med medel som tillhör huvudmannen. I de fall ersättningen för
arbete skall betalas med huvudmannens medel är gode mannen eller för-
valtaren skyldig att betala socialavgifter på belopp understigande
10 000 kr. Han får därigenom ut en lägre ersättning än den som får
ersättningen utbetald från kommunen eftersom en kommun alltid är
skyldig att betala arbetsgivaravgifter om ersättningen uppgår till minst
1 000 kr under inkomståret. Problemet skulle kunna lösas genom
tillämpning av två ersättningsnivåer med särskild kompensation till den
som själv skall betala socialavgifterna. Ersättningsnivån ligger emellertid
ofta i det intervall där sådan kompensation enligt vad som ovan sagts
leder till praktiska problem.
Vidare uppfattas de regler som gäller när en privatperson anlitar någon
annan person för ett uppdrag eller ett tillfälligt arbete i många fall som så
svårtillämpade att de direkt motverkar en korrekt redovisning av skatt
och arbetsgivaravgifter. Ett problem är bristande kunskap om gällande
regler. Den skriftliga information som skatteförvaltningen tillhandahåller
riktar sig i första hand till företagare med anställd personal. Informatio-
nen är i regel också mycket omfattande. Riksskatteverket har inlett ett
försök med att ge riktad information i förenklad form till privatpersoner
som har tillfälligt anställda. Avsikten är att detta försök skall utökas. Ett
annat problem är att själva förfarandet anses betungande. Vidare har
anförts att det är svårt att komma ihåg att kontrolluppgift skall lämnas
eftersom detta i regel skall ske lång tid efter det ersättningen har betalats
ut.
5.3 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: När det gäller ersättningar mellan privat-
personer skall utbetalare och mottagare ha möjlighet att träffa en
överenskommelse om att utbetalaren skall göra skatteavdrag och
betala arbetsgivaravgifter redan då ersättningen uppgår till minst
1 000 kr under inkomståret.
Om en sådan överenskommelse har träffats skall den som uppbär
ersättningen ange detta i sin självdeklaration.
För ersättning för arbete till god man eller förvaltare skall utbetala-
ren alltid göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter om ersätt-
ningen uppgår till minst 1 000 kr under inkomståret.

Tjänstebeskattningsutredningens förslag: Utredningen föreslår att
en fysisk person som har A-skattsedel och tar emot ersättning för utfört
arbete från en annan fysisk person skall vara skyldig att betala preliminär
skatt och socialavgifter även på ersättningar som uppgår till 10 000 kr
eller mer.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot utredningens förslag. Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet anser dock att förslaget strider mot den upp-
bördsrättsliga principen att endast den som har en F-skattsedel skall vara
skyldig att själv betala sin preliminära skatt och svara för sina social-
avgifter. Branschsaneringsutredningen avstyrker förslaget och menar att
sannolikheten för att skatter och avgifter betalas in minskar om upp-
dragstagaren görs betalningsansvarig.
Skälen för regeringens förslag: Frågan om skyldighet att betala skatt
och socialavgifter vid ersättningar för arbete mellan privatpersoner har
tidigare varit föremål för flera utredningar. Riksskatteverket har i sin
rapport Redovisning av privata tjänster (RSV Rapport 1996:5) redovisat
två alternativa förslag när det gäller betalningsskyldigheten för skatt och
avgifter. De innebär i korthet följande. Det första förslaget utgår ifrån att
göra det så enkelt som möjligt för den som är uppdragsgivare. Förslaget
innebär att uppdragstagaren själv skall betala skatt och socialavgifter
oavsett ersättningens storlek. Den nuvarande skyldigheten för privatper-
soner att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningar
till uppdragstagare som betalar A-skatt eller som saknar skattsedel på
preliminär skatt och som uppgår till minst 10 000 kr tas således bort. Det
andra förslaget innebär i likhet med vad som gäller i dag att uppdragsgi-
varen har betalningsskyldighet för skatter och avgifter om ersättningen
uppgår till minst 10 000 kr men en möjlighet införs att ingå avtal om att
uppdragsgivaren skall göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter
redan då ersättningen uppgår till 1 000 kr. Tjänstebeskattningsutred-
ningens förslag överensstämmer med Riksskatteverkets första förslag.
Tjänstebeskattningsutredningens förslag leder visserligen till att de
med beloppsgränsen förknippade problemen får en lösning, men försla-
get strider enligt regeringens mening mot den grundläggande principen i
uppbördssystemet att skattsedelsinnehavet skall vara avgörande för vem
som skall betala preliminär skatt och socialavgifter. Denna lösning är
därför mindre lämplig. Den motsatta lösningen, dvs. att ta bort belopps-
gränsen och i stället ålägga uppdragsgivaren skyldighet att göra skatte-
avdrag och betala socialavgifter på ersättning för utfört arbete oavsett
ersättningens belopp, medför å andra sidan att många fler uppdragsgivare
skulle bli redovisningsskyldiga. En sådan regel skulle vidare med nöd-
vändighet behöva förses med undantag för att undvika oönskade effekter
som t.ex. att en fysisk person vid ett tandläkarbesök skulle vara tvungen
att efterfråga huruvida tandläkaren har F-skattsedel.
Regeringen föreslår därför att beloppsgränsen behålls, men att denna
kompletteras med en möjlighet för uppdragsgivaren och uppdragstagaren
att träffa en överenskommelse om att uppdragsgivaren skall göra skatte-
avdrag och betala arbetsgivaravgifter redan då ersättningen uppgår till
1 000 kronor eller mer. Har en överenskommelse träffats skall den som
uppbär ersättningen ange detta i sin självdeklaration. Med en sådan lös-
ning undanröjs det redovisade problemet på ett enkelt och administrativt
lätthanterligt sätt.
Avtalsmöjligheten kan dock inte alltid tillämpas när det gäller ersätt-
ning för utfört arbete till gode män och förvaltare eftersom huvudmannen
i många fall inte själv kan ingå avtal. Gode mannen eller förvaltaren kan
visserligen ofta ingå bindande avtal för huvudmannens räkning, men inte
med sig själv som motpart. Eftersom problemet med beloppsgränsen är
så uttalat för gode männen och förvaltarna föreslår regeringen att det in-
förs en särbestämmelse för denna kategori innebärande att huvudmannen
alltid är skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på
ersättningar på 1 000 kr eller mer för hela året.
Ändringarna förslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Förslagen föranleder ändringar i 3 kap. 2 a § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter, 2 kap.
18 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 5 kap.
3 § skattebetalningslagen (1997:483) samt 2 kap. 8 § lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension.

5.4 Fortsatt arbete med förenklingar för privatpersoner
vid redovisning av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter
Regeringens bedömning: Redovisningen av skatteavdrag och arbets-
givaravgifter samt lämnande av kontrolluppgifter, när en privatperson
har anställt eller anlitat en annan privatperson för att utföra ett arbete
eller ett uppdrag, bör förenklas ytterligare. Riksskatteverket bör ges i
uppdrag att se över vilka möjligheter som finns att förenkla förfaran-
det samt att utforma förslag till de författningsändringar som kan
behövas.

Skälen för regeringens bedömning: En privatperson har normalt inte
tillräckliga kunskaper om hur redovisning av skatter och avgifter i
anställnings- och uppdragsförhållanden skall gå till. Reglerna är relativt
omfattande och riktar sig i första hand till näringsidkare. Det är enligt
regeringens mening angeläget att förenkla förfarandet när det gäller
redovisning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter samt att underlätta
kontrolluppgiftslämnandet när ersättning för arbete betalas ut av privat-
personer. Utgångspunkten bör vara att inom ramen för gällande system
utforma regler om uppgiftslämnande m.m. som är anpassade till en
situation där arbets- eller uppdragsgivaren är en privatperson. Det bör
undersökas om de uppgifter som nu skall lämnas i skattedeklaration och
kontrolluppgift kan lämnas vid ett enda tillfälle på en blankett, samt om
denna redovisningsskyldighet kan fullgöras i anslutning till avslutat upp-
drag. Vidare bör eftersträvas att nödvändiga redovisningshandlingar är
enkelt utformade och att informationen är lättillgänglig.
Regeringen avser att ge Riksskatteverket i uppdrag att se över möjlig-
heterna att administrativt förenkla redovisningen och kontrollupp-
giftslämnandet för privata arbets- och uppdragsgivare enligt de riktlinjer
som angetts ovan. Uppdraget bör kunna redovisas före utgången av 1999.
När det gäller övriga frågor i syfte att underlätta för en privatperson att
anlita en annan person för ett tillfälligt arbete eller uppdrag kommer
regeringen att driva arbetet vidare inom Regeringskansliet. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen i frågan under nästa år.
6 Beslutförhet i skattenämnd
6.1 Ärenden i skattenämnd
En skattemyndighet fattar enligt bestämmelser i taxeringslagen beslut om
taxering. I varje region finns en skattemyndighet som ansvarar för taxe-
ringsarbetet i regionen. Varje skattemyndighet har ett eller flera skatte-
kontor och vid varje skattekontor finns enligt bestämmelser i 2 kap. 1 §
andra stycket TL en skattenämnd. Skattenämnderna fattar beslut för
skattemyndigheternas räkning i de ärenden där ett behov av insyn och
inflytande av lekmän gör sig gällande. Dessa ärenden räknas upp i 2 kap.
4 § TL. Skattenämnderna avgör ärenden som

1. avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prö-
vat de omständigheter och bevis som den skattskyldige åberopar,
2. avser en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk
betydelse för den skattskyldige eller
3. av någon annan särskild anledning bör prövas i skattenämnden.

Om ett beskattningsärende som avses i skattebetalningslagen
(1997:483) har ett nära samband med ett taxeringsärende som enligt 2
kap. 4 § TL skall avgöras i skattenämnd, får enligt 2 kap. 8 § skattebetal-
ningslagen även beskattningsärendet avgöras i skattenämnden, om det är
lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang.
En skattenämnd är enligt 2 kap. 7 § TL beslutför när ordföranden eller
vice ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ord-
föranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta i
behandlingen av ett ärende. Vid omröstning har en ledamot som anmäler
skiljaktig mening rätt att få denna antecknad enligt 3 kap. 21 § förord-
ningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen.
6.2 Skattenämndens sammansättning
Skattenämnden består av ordförande, vice ordförande och övriga leda-
möter enligt 2 kap. 5 § TL. Skattenämndens ordförande och vice ordfö-
rande skall vara tjänstemän vid skattemyndigheten och förordnas av
Riksskatteverket för högst fyra år i taget enligt 2 kap. 6 § TL. De övriga
ledamöterna väljs genom val som förrättas av landstingsfullmäktige. I
Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Vid val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig
sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke enligt
bestämmelser i 7 kap. 5 § TL.
Valbar till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av
kommunfullmäktige och som är folkbokförd i en kommun som ingår i
skattemyndighetens verksamhetsområde. Personen får vidare inte ha för-
valtare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. En tjänsteman inom skatteför-
valtningen eller vid allmän förvaltningsdomstol eller en nämndeman vid
allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i skattenämnd. En
person som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att
ta emot uppdrag som ledamot. Skattemyndigheten prövar självmant den
valdes behörighet enligt 7 kap. 6 § TL.
Riksskatteverket skall, enligt 3 kap. 18 § förordningen med instruktion
för skatteförvaltningen, efter förslag av skattemyndigheten,

1. fastställa det antal valda ledamöter som skall finnas vid varje skatte-
kontor,
2. fastställa det antal vice ordförande som skall finnas vid varje skatte-
kontor,
3. besluta om en skattenämnd skall bestå av flera avdelningar.

Besluten i dessa frågor skall avse en period på fyra år, räknat från och
med året efter det år då val i hela landet till landstings- och kommun-
fullmäktige har ägt rum.
Om en skattenämnd består av flera avdelningar fördelar skattemyndig-
heten ärendena mellan avdelningarna. Skattemyndigheten bestämmer
vidare ordförandens, vice ordförandens och de övriga ledamöternas
tjänstgöring i skattenämnden. Fördelningen av de övriga ledamöternas
tjänstgöring skall ske efter samråd med dem. Till sammanträde med
skattenämnden skall enligt 3 kap. 20 § förordningen med instruktion för
skatteförvaltningen fem övriga ledamöter kallas.
6.3 Ersättning till ledamöter i skattenämnd
Ledamöter får viss ersättning för sitt deltagande i sammanträde med en
skattenämnd. Arvode och annan ersättning till ledamöter i skattenämnden
för deltagande i sammanträden betalas av skattemyndigheten. Ersätt-
ningen beräknas enligt bestämmelserna i förordningen (1982:814) om
ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom dom-
stolsväsendet m.m. I fråga om arvode tillämpas de regler som gäller för
nämndemän i länsrätterna.
Utöver den ersättning som betalas ut från skattemyndigheterna finns
enligt 7 kap. 8 § TL möjlighet för landstingsfullmäktige att besluta att det
av landstingets medel skall utgå arvoden, reseersättningar, traktamenten
och andra ekonomiska förmåner till de ledamöter som valts av
landstingsfullmäktige. Ersättningen skall bestämmas utifrån de grunder
som gäller för förtroendevalda som avses i 4 kap. 14 § kommunallagen
(1991:900). Kommunfullmäktige har motsvarande rätt i fråga om de
kommunvalda ledamöterna.
I beskattningshänseende utgör ledamotens bostad tjänstestället.
Bestämmelsen infördes för att ledamöter i skattenämnd skall kunna full-
göra sitt uppdrag på samma ekonomiska villkor som en nämndeman i
länsrätt. Till följd härav är resor mellan bostadsorten och sammanträ-
desorten att betrakta som tjänsteresor vilket innebär rätt till avdrag för
reskostnaden enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskatte-
lagen (1928:370).
6.4 Deltagande i skattenämndssammanträden
Utgångspunkten för Riksskatteverkets skrivelse om ändring i beslutför-
hetsreglerna är att det finns problem som hänger samman med att skatte-
nämnden inte blir beslutför. Det förekommer inte sällan att sammanträ-
den i skattenämnd måste ställas in på grund av att inte tillräckligt många
ledamöter inställer sig till sammanträdet. Riksskatteverket har uppgett att
problem uppkommer dels då ledamöter visserligen lämnar återbud men
med mycket kort varsel, dels då ledamöter uteblir utan att meddela för-
hinder och någon ersättare inte går att finna. Det förekommer även att
ledamöter lämnar sammanträdet innan samtliga ärenden är avgjorda.
Problemen med inställda sammanträden varierar från region till region
men är störst i storstadsområdena och framförallt i Stockholm. I
Göteborg uppges att cirka 20 procent av ledamöterna lämnar återbud. I
Skåne uppgår motsvarande siffra till 25 35 procent av ledamöterna och
den är ännu högre i Stockholm. I övriga landet är antalen återbud cirka
10 procent. Det förekommer att ledamöter reser långt för att delta i
sammanträden. Det har t.ex. inträffat att ledamöter har rest med flyg från
Gotland till Stockholm, för att finna att sammanträdet måste ställas in på
grund av bristande beslutförhet.
Inställda sammanträden medför ökade kostnader men problemen är
inte enbart ekonomiska. Sammanträden som ställs in med kort varsel
innebär merarbete t.ex. vad avser förberedelser inför föredragningar av
komplicerade eller omfattande ärenden. Att sammanträden inte kan
genomföras som planerat ökar också risken för att skattenämnden inte
kan fatta beslut i samtliga ärenden eftersom skattemyndigheten inte alltid
hinner sätta ut ett nytt sammanträde inom de tidsfrister som gäller för
beslut om taxering. Inställda sammanträden innebär därutöver ett ökat
administrativt arbete eftersom mycket tid måste ägnas åt att försöka hitta
ledamöter som åtar sig att komma.
6.5 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Skattenämnden skall vara beslutför när ord-
föranden eller vice ordföranden samt tre övriga ledamöter är närva-
rande. Nämnden skall vidare vara beslutför med tre ledamöter, bland
dem ordföranden eller vice ordföranden, om de är ense om utgången i
ärendet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av Föreningen Auktoriserade
Revisorer, Sveriges Advokatsamfund och Sveriges Industriförbund.
Förslaget lämnas utan erinran av Justitiekanslern, Riksdagens Ombuds-
män och Landstingsförbundet. Domstolsverket anför att man inte har
något att erinra mot de föreslagna ändringarna men att syftet att minska
risken för inställda sammanträden i och för sig bör kunna tillgodoses
genom en översyn av rutiner för kallelser till ett sådant sammanträde.
Verket erinrar om att nämndemannainstitutet har mycket gamla traditio-
ner i Sverige och att lekmannamedverkan vid taxeringsbeslut vilar på
historisk grund. Att sänka antalet övriga ledamöter från fyra till tre leder
till minskade kostnader och effektivisering av förfarandet. Riksskatte-
verket och Kammarrätten i Sundsvall anför att man är positiv till försla-
get men föreslår också att det maximala antalet ledamöter bör begränsas
till fyra. Riksskatteverket föreslår vidare att det till sammanträde i skatte-
nämnd alltid skall kallas tre övriga ledamöter och att fyra sådana leda-
möter får kallas. Länsrätten i Stockholms län anför att om man regel-
mässigt kallar in fler än vad som behövs för beslutförhet kan detta
inverka på moralen - det är inte lika nödvändigt att dyka upp. Länsrätten
i Norrbottens län avstyrker förslaget och anför att lekmannainflytandet
bör vara större ju längre ner man kommer i instansordningen. Genom
förslaget skulle valmöjlighet finnas mellan att kalla tre, fyra eller fem
ledamöter eftersom det endast behövs tre ledamöter för att bestämma
utgången vid en omröstning. Länsrätten anser vidare att förslaget saknar
den grundläggande förutsättningen för lekmännens deltagande i
beslutsprocessen som utgörs av att ledamöterna diskuterar och debatterar
och har möjlighet att avge skiljaktig mening när man inte är ense om
utgången.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare konstaterats upp-
kommer olägenheter när sammanträden med skattenämnden måste ställas
in på grund av att inte tillräckligt antal ledamöter infinner sig till
sammanträdet. Riksskatteverket har i en skrivelse till regeringen föresla-
git ett tillägg till beslutförhetsregeln i 2 kap. 7 § TL som innebär att
skattenämnden är beslutför med ordföranden eller vice ordföranden och
två övriga ledamöter om en nämndeman får förhinder sedan kallelse till
sammanträdet sänts ut. I skrivelsen hänvisas bl.a. till bestämmelsen i
17 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Den bestämmelsen är
dock tillämplig endast om en ledamot får förfall sedan handläggningen
har påbörjats genom förhandling eller föredragning. Med detta menas att
ett eller flera sammanträden har ägt rum men att handläggningen ännu
inte avslutats. Att ett sammanträde måste ställas in på grund av att
ledamöter som kallats till sammanträdet inte infinner sig skiljer sig från
den situation som åsyftas med bestämmelsen i lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar. Här är det fråga om förfall som uppkommer innan
handläggningen av ärendet påbörjats. Problemet med inställda
sammanträden när förhinder uppkommit sedan kallelse sänts ut till
ledamoten men innan handläggningen påbörjas kan därför inte avhjälpas
med en motsvarande regel beträffande skattenämnderna.
För närvarande är skattenämnden beslutför när ordföranden eller vice
ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvarande. Som nämnts tidi-
gare skall fem övriga ledamöter kallas till sammanträdet. Lekmannamed-
verkan vid beslutsfattandet är av stort värde från flera synpunkter. De
mest betydelsefulla skälen för lekmannamedverkan i beslutsprocessen är
allmänhetens intresse av insyn i skattemyndighetens verksamhet och att
denna ligger i linje med de allmänna värderingar som präglar samhället.
För att ärenden skall avgöras effektivt och rationellt saknas dock skäl att
ha större sammansättning i nämnden än vad som krävs för att behovet av
medborgerlig insyn och inflytande i beslutsprocessen skall tillgodoses.
I promemorian om översyn av beslutförhetsreglerna i skattenämnd
föreslås att minimiantalet övriga ledamöter i skattenämnden sänks från
fyra till tre. Vidare föreslås i promemorian en kompletterande regel som
innebär att skattenämnden är beslutför med tre ledamöter, däribland ord-
föranden eller vice ordföranden, om man är ense om utgången i ärendet.
Vid oenighet kan ärendet inte avgöras med färre antal övriga ledamöter
än tre.
Sammanträden som måste ställas in på grund av att skattenämnden inte
är beslutför innebär ökade kostnader för ersättning till de lekmannaleda-
möter som inställt sig men också kostnadsökningar för handläggning och
administration hos skattekontoret. Det har även framkommit att proble-
men medför andra inte önskvärda effekter. När ledamöter efter återbud
kallas in med kort varsel ökar t.ex. risken för att nämnden inte får den
allsidiga sammansättning som lekmannaledamöterna skall representera.
Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att minska dessa olägen-
heter utan att kraven på rättssäkerhet och kvalitet i beslutsprocessen
åsidosätts.
Förslaget till huvudregel i promemorian innebär att antalet lekmän vid
handläggningen i skattenämnd kommer att överensstämma med det antal
nämndemän som deltar vid handläggning av bl.a. skattemål vid länsrätt.
Vad gäller frågan om den kompletterande beslutförhetsregeln genom vil-
ken ordföranden eller vice ordföranden och två ledamöter kan fatta beslut
i vissa fall, kan konstateras att även om fem övriga ledamöter deltagit i
handläggningen hade utgången blivit densamma eftersom ordföranden
har utslagsröst vid lika röstetal enligt 3 kap. 21 § förordningen med
instruktion för skatteförvaltningen och 18 § förvaltningslagen
(1986:223). Det bör dock påpekas att om oenighet råder bland de närva-
rande ledamöterna, skall ärendet alltid avgöras med minst tre övriga
ledamöter.
Med det nu redovisade förslaget kommer det enligt regeringens
mening även fortsättningsvis att delta så många lekmannaledamöter i
beslutsfattandet i skattenämnden, att de krav som kan uppställas på insyn
i beslutsprocessen tillgodoses. Lekmannainflytandet är enligt förslaget
också så stort att allmänna värderingar kommer till uttryck och kan
beaktas i skattenämndens beslut. Förslagen kan inte anses innebära att
kraven på kvalitet i verksamheten sänks, utan bidrar i stället till att ären-
den avgörs på ett rationellt och effektivt sätt och att redovisade problem
minskas.
En särskild fråga i sammanhanget är hur många ledamöter som skall
kallas till ett sammanträde. Riksskatteverket och Kammarrätten i
Sundsvall har i remissyttranden anfört att det högsta tillåtna antalet
övriga ledamöter som får närvara vid sammanträde med skattenämnden
bör bestämmas till fyra. Som tidigare anförts är det huvudsakliga skälet
till den föreslagna ändringen att minska de olägenheter som uppkommer
när inte tillräckligt antal ledamöter inställer sig till sammanträde med
nämnden. Om antalet ledamöter som skall kallas till sammanträdet sänks
från fem till fyra, ökar risken att de problem förslagen avser lösa i viss
utsträckning kommer att kvarstå. Regeringen anser därför att antalet
ledamöter, utöver ordföranden eller vice ordföranden, som skall kallas
till sammanträde i skattenämnden och som också utgör det maximala
antalet ledamöter som får delta i dess avgöranden fortfarande skall vara
fem. Någon möjlighet för skattemyndigheten att välja hur många leda-
möter som skall kallas till sammanträdet föreligger därmed inte.
Länsrätten i Norrbottens län har i sitt remissyttrande framfört att
förslaget saknar den grundläggande förutsättningen för lekmännens del-
tagande i beslutsprocessen som utgörs av att ledamöterna sammanträffar,
diskuterar, debatterar och sedan beslutar en utgång och att de som inte är
ense om utgången har möjlighet att avge skiljaktig mening. Rätten att få
avvikande mening antecknad regleras i 3 kap. 21 § förordningen med
instruktion för skatteförvaltningen och 19 § förvaltningslagen. Denna rätt
inskränks inte genom den föreslagna ändringen i beslutförhetsreglerna.
Även fortsättningsvis gäller att en ledamot kan anmäla avvikande mening
och få denna mening antecknad.

7 Följdändringar med anledning av stat-
kyrkareformen
7.1 Bakgrund
Den 1 januari 2000 ändras relationerna mellan staten och Svenska kyr-
kan. I propositionen Staten och trossamfunden begravningsverksam-
heten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m. (prop.
1998/99:38 ) har lämnats förslag på vissa ändringar av bl.a. inkomst-
beskattningsreglerna och fastighetstaxeringsreglerna som är nödvändiga
mot bakgrund av kyrkans nya ställning. Riksdagen har under våren 1999
(bet. 1998/99:KU18, rskr. 1998/99:176) beslutat i de frågor som
behandlas i propositionen. Ändringarna i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt finns i SFS 1999:296 och ändringarna i fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152) finns i SFS 1999:300. Det är nu fråga om vissa
ändringar i lagen om statlig inkomstskatt och lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt.
7.2 Lagen om statlig inkomstskatt
Regeringens förslag: Registrerade trossamfund, däribland Svenska
kyrkan och dess organisatoriska delar, skall ha rätt till statligt
grundavdrag med 15 000 kronor vid inkomsttaxeringen.

Skälen för regeringens förslag: I propositionen Staten och
trossamfunden begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen,
avgiftsbetalningen, m.m. (prop. 1998/99:38) lade regeringen fram vissa
förslag som hade sin grund i ändringen av relationerna mellan staten och
Svenska kyrkan. Ett av förslagen innebar att registrerade trossamfund,
däribland Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar, skall i
skattehänseende likställas med ideella föreningar vilket innebär att de
under vissa förutsättningar blir begränsat skattskyldiga. Förslaget
föranledde en ändring i 7 § 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt.
För att registrerade trossamfund fullt ut skall likställas med ideella
föreningar i skattehänseende fordras att sådana trossamfund också
medges ett statligt grundavdrag på 15 000 kronor vid inkomsttaxeringen.
Något sådant förslag lades inte fram i den nyss nämnda propositionen.
Det görs i stället nu.

7.3 Lagen om arvsskatt och gåvoskatt
Regeringens förslag: Svenska kyrkan och andra trossamfund skall
även fortsättningsvis vara fria från arvs- och gåvoskatt.

Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt för de förändringar
som skall göras i fråga om arvs- och gåvobeskattningen bör vara att det i
enlighet med principbeslutet om relationsändringen mellan staten och
Svenska kyrkan bör eftersträvas ökad likställighet mellan de olika
trossamfunden (prop. 1995/96:80 s. 15). En annan utgångspunkt är att
reformen inte syftar till att förändra beskattningssituationen för
samfunden utöver vad som med nödvändighet följer av själva
principbeslutet om relationsändringen (jfr. prop. 1998/99:38 s. 214).
Svenska kyrkan bör även fortsättningsvis vara fri från arvs- och
gåvoskatt. Sådan skattefrihet bör också på samma sätt som hittills
gälla andra trossamfund. En hänvisning till 2 § i den nya lagen
(1998:1593) om trossamfund är nödvändig. Det finns ingen anledning att
i detta sammanhang kräva att trossamfundet skall vara registrerat. Något
sådant krav finns inte enligt gällande rätt.
Frikyrkoförsamlingarna och Svenska kyrkans församlingar utgör
definitionsmässigt trossamfund, dvs. gemenskaper för religiös
verksamhet i vilka det ingår att anordna gudstjänst. Begreppet församling
kan därför utgå ur bestämmelsen. Till kategorin kyrka hör efter
relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan i princip endast
Lunds domkyrka. För att beskattningssituationen skall vara oförändrad
bör begreppet kyrka därför finnas kvar i bestämmelsen.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

8 Samordningsnummer
Regeringens förslag: Uppgift om samordningsnummer skall få
registreras i register som förs av myndigheter inom vars
verksamhetsområde samordningsnummer får tilldelas.
Samordningsnummer skall anges i deklarationer och andra
handlingar som lämnas till ledning för taxering, m.m.

Skälen för regeringens förslag: För varje folkbokförd person
fastställs enligt 18 § folkbokföringslagen (1991:481) ett personnummer
som identitetsbeteckning. Vidare fastställs i dag personnummer för
personer som inte är folkbokförda i de fall som anges i lag eller annan
författning. Uttryckligt författningsstöd för tilldelning av personnummer
för personer som inte är folkbokförda föreligger endast i fråga om
personer som förekommer i rättsväsendets register och
totalförsvarspliktiga. Enligt praxis sker emellertid också tilldelning av
personnummer för registrering i skatteregister, körkortsregister,
sjömansregister, register hos allmän försäkringskassa samt för utfärdande
av pass och registrering i passregister.
Personnummer skall från och med den 1 januari 2000 tilldelas endast
personer som folkbokförs här i landet. Den nuvarande tilldelningen av
personnummer till personer som inte är folkbokförda skall ersättas med
tilldelning av ett särskilt samordningsnummer. Den som enligt nuvarande
regler erhållit personnummer utan att vara folkbokförd kommer dock att
ha kvar sitt personnummer och inte tilldelas samordningsnummer.
Bestämmelser om samordningsnummer finns i 18 a § folkbokförings-
lagen.
Samordningsnumret är konstruerat som ett personnummer, dvs. anges
med två siffror för vardera år, månad och dag i nu nämnd ordning. Det
skall dock ha sifferkombinationer som inte kan förekomma i person-
numret varför födelsedagen adderas med talet 60. Därefter anges ett
tresiffrigt individnummer, som är udda för män och jämnt för kvinnor,
samt en kontrollsiffra. Detta innebär att för en person som är född den
3 januari 1961 kommer samordningsnumret att inledas med siffrorna
610163.
Tilldelning av samordningsnummer skall i första hand ske för de
ändamål för vilka personnummer nu tilldelas utan att folkbokföring sker.
Något hinder mot att låta även andra myndigheter och verksamhets-
områden använda samordningsnummer finns dock inte. Det ankommer
på regeringen att pröva vilka samhällsområden som skall få rekvirera
samordningsnummer.
Samordningsnummer får enligt 5 § folkbokföringsförordningen
(1991:749) tilldelas med anledning av registrering i skatteregister,
registrering i polisregister eller i övrigt inom rättsväsendets
informationssystem, utfärdande av pass och registrering i passregister,
registrering hos allmän försäkringskassa, sjömansregistrering,
registrering i körkortsregister och totalförsvarsplikt. Bestämmelsen träder
i kraft den 1 januari 2000.
På flertalet av de områden där samordningsnummer får tilldelas finns
särskilda författningar som reglerar vilka uppgifter myndigheten får
registrera. Särskilda bestämmelser har därvid tagits in om att
personnummer får registreras. Dessa bestämmelser behöver därför ändras
så att berörda register också får innehålla uppgifter om
samordningsnummer. Regeringen föreslår därför ändringar i
skatteregisterlagen (1980:343), utsökningsregisterlagen (1986:617),
lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om
totalförsvarspliktiga och lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt
forskningsregister. I fråga om övriga områden som berörs regleras
myndighetens registrering av uppgift om personnummer i förordning.
På beskattningsområdet finns också bestämmelser om att
personnummer skall anges i deklarationer och kontrolluppgifter, m.m. I
de fall en skattskyldig tilldelats samordningsnummer skall detta i stället
för personnummer anges i deklarationer och andra handlingar som ges in
till skattemyndigheten. Detta föranleder ändringar i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, skattebetalningslagen (1997:483),
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (1962:381) om allmän
försäkring och lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Vidare finns bestämmelser om användning av personnummer i
personuppgiftslagen (1998:204). Enligt 22 § personuppgiftslagen får
uppgifter om personnummer behandlas utan samtycke bara när det är
klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av
en säker identifiering, eller något annat beaktansvärt skäl. Vad som gäller
personnummer bör enligt regeringens mening även gälla användningen
av samordningsnummer.

9 Kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och
terminsaffärer
Regeringens förslag: Skyldigheten för värdepappersinstitut enligt 3
kap. 32 c § andra stycket lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter, att lämna kontrolluppgifter om utfärdande av
optioner och slutförande av options- och terminsaffärer även om
avräkningsnota inte skall upprättas skall tillämpas första gången vid
2002 års taxering.

Svenska Bankföreningens och Svenska Fondhandlareföreningens
förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Finansinspektionen tillstyrker hemställan.
Riksskatteverket motsätter sig inte att kontrolluppgiftsskyldigheten skjuts
upp till 2002 års taxering. Datainspektionen anser att
kontrolluppgiftsskyldigheten bör skjutas upp om det finns risk för att
uppgifter om enskildas förhållanden blir missvisande eller felaktiga om
uppgiftsskyldigheten införs. Ekobrottsmyndigheten avstår från att lämna
synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Kontrolluppgifterna är en viktig
grundsten för en effektiv och likformig beskattning. För de personer som
lämnar förenklad självdeklaration bygger taxeringarna huvudsakligen på
uppgifter från kontrolluppgifter. Det är därför viktigt att
kontrolluppgifterna är tillförlitliga.
Kontrolluppgifter om options- och terminsaffärer skall sedan 1997 års
taxering lämnas av värdepappersinstituten i de fall en avräkningsnota
skall upprättas. En skyldighet för värdepappersinstituten att lämna
kontrolluppgifter om utfärdande av optioner och slutförande av options-
och terminsaffärer även i de fall avräkningsnota inte skall upprättas
infördes den 1 juli 1998 efter förslag i prop. 1997/98:134.
Kontrolluppgifterna skall lämnas första gången inför 2000 års taxering.
Options- och terminsaffärer är komplicerade i det avseendet att det
finns flera sätt att avsluta affärerna på. Det finns också olika
beskattningssätt. Svenska Bankföreningen och Svenska
Fondhandlareföreningen har redogjort för de svårigheter som föreligger
med att fullgöra den utvidgade kontrolluppgiftsskyldigheten. En
anledning är att de redan är hårt belastade med att förbereda sina
datasystem för eurotransaktioner och inför millenniumskiftet. En annan
är att den utvidgade skyldigheten är mer komplicerad än vad de har
förutsett.
För att kontrolluppgifterna skall vara tillförlitliga är det viktigt att de är
korrekta och lämnade på ett enhetligt sätt. Svenska Bankföreningens och
Svenska Fondhandlareföreningens uppfattning att det är omöjligt för
värdepappersinstituten att på ett tillfredsställande sätt fullgöra den
utvidgade kontrolluppgiftsskyldigheten redan inför 2000 års taxering
stöds av Finansinspektionens yttrande. Inspektionen har tillstyrkt att
tillämpningen skjuts fram. Riksskatteverket motsätter sig inte att en
senareläggning sker. Mot bakgrund härav gör regeringen den
bedömningen att det inte är meningsfullt att försöka framtvinga en
verkställighet av kontrolluppgiftsskyldigheten nu, utan en sådan
skyldighet bör införas först inför 2002 års taxering.
Föreningarna ifrågasätter också om den utvidgade
kontrolluppgiftsskyldigheten är utformad så att den tillhandahåller rätt
information för skattemyndigheterna och för de skattskyldiga.
Föreningarna föreslår att reglerna om kontrolluppgiftsskyldighet
avseende transaktioner med optioner och terminer ses över i samråd med
de finansiella instituten. Riksskatteverket har i sitt remissyttrande sagt sig
vara villigt att medverka i sådan översyn. Det har framkommit att
Riksskatteverket och värdepappersinstituten regelbundet träffas i syfte att
diskutera och informera om frågor kring uppgiftslämnandet. Det är
lämpligt att även denna fråga tas upp i det sammanhanget.

10 Avyttring av andelar i svenska handelsbolag i
vissa fall
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att lagen (1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa
fall förtydligas på så sätt att det klart framgår att en överlåtare av
andelar i ett handelsbolag alltid beskattas i inkomstslaget
näringsverksamhet för köpeskillingen om den beräknats på grundval
av handelsbolagets vinst eller omsättning eller dylikt avseende
avyttringsåret.

Bakgrund: Efter att 1990 års skattereform hade genomförts blev det
vanligt att andelar i handelsbolag med tillhörande årsvinst överläts. På
det sättet kunde inkomst av näringsverksamhet omvandlas till
kapitalvinst och tas upp i det lägre beskattade inkomstslaget kapital. För
att förhindra skattelindring genom sådana transaktioner infördes nya
bestämmelser genom lagen (1992:1643) om särskilda regler för
beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall, SHBL.
Enligt huvudregeln i 2 § SHBL skall en reavinst vid försäljning av
andelar i handelsbolag under vissa i lagen närmare angivna
förutsättningar beskattas som inkomst av näringsverksamhet.
Tilläggsköpeskilling som erhålls efter utgången av överlåtelseåret
beskattas på motsvarande sätt bl.a. under förutsättning att överlåtaren
eller någon närstående till honom (direkt eller indirekt) varit verksam i
handelsbolaget efter överlåtelsen.
I lagrådsremissen med förslag till ny inkomstskattelag har dessa
bestämmelser placerats i lagförslagets 51 kapitel (3 4 §§). Lagrådet
anser (yttrande den 5 juli 1999) att bestämmelsernas innebörd inte är helt
klar. En svårighet hänför sig till att begreppet tillkommande ersättning
(motsvarar tilläggsköpeskilling i SHBL) inte definieras. Lagrådet yttrar
bl.a. följande. Osäkerhet kan exempelvis råda om en tillkommande
köpeskilling, vars storlek är kopplad till handelsbolagets vinst enligt
bokslutet för avyttringsåret, skall anses utgöra tillkommande
ersättning . Bedöms så vara fallet kommer överlåtaren att beskattas för
kapitalvinsten som inkomst av aktiv näringsverksamhet endast om
överlåtaren eller någon närstående varit verksam i bolaget efter
avyttringen. Med tanke på att hela kapitalvinsten kan vara hänförlig till
överlåtarens arbetsinsats även om denne inte varit verksam i bolaget efter
nämnda tidpunkt, skulle dock en beskattning i inkomstslaget kapital
strida mot regelsystemets uppbyggnad i övrigt.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar Lagrådets slutsats.
En ändring måste göras om det finns risk för att de förfaranden som
lagstiftningen syftar till att ingripa mot inte förhindras. Vi delar därför
Lagrådets uppfattning att förslaget till ny inkomstskattelag bör
förtydligas för att komma till rätta med frågan.
Det är angeläget att en motsvarande justering görs av gällande regler.
Det innebär ett ingrepp i 2 § andra stycket SHBL. En sådan ändring bör
genomföras så snart som möjligt. Regeringen föreslår med stöd av
undantagsbestämmelsen i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen att
de föreslagna bestämmelserna tillämpas på överlåtelser fr.o.m dagen efter
överlämnandet av denna proposition. Regeringen avser att överlämna
propositionen till riksdagen den 20 september 1999. De nya reglerna bör
således tillämpas fr.o.m. den 21 september 1999.

11 Ekonomiska konsekvenser
Förslaget om justering av förmånsvärdet för s.k. miljöbilar innebär en
försvagning av de offentliga finanserna dels genom att den beräknade
inkomstskatten på förmånsvärdet sjunker, dels genom att underlaget för
arbetsgivaravgifter sjunker i motsvarande mån. Storleksordningen på
denna effekt på individnivå kan illustreras med hjälp av det tidigare
redovisade räkneexemplet (s. 46), där skillnaden i förmånsvärde uppgår
till ca 5 000 kr. En individ som betalar statlig inkomstskatt dvs. har en
taxerad inkomst överstigande 245 000 kr (1999 års förhållanden) och
som samtidigt betalar allmän pensionsavgift, har vid genomsnittlig
kommunalskatt (31,48 %) en marginalskatt på ca 55 %. Det reducerade
förmånsvärdet innebär för denne individ en skattelättnad på 2 750 kr. Till
detta kommer sänkta arbetsgivaravgifter där avgiftsuttaget är 33,06 %
med 1 650 kr. Detta ger ett totalt skatte- och avgiftsbortfall på 4 400 kr
för den aktuella bilen.
Det totala antalet förmånsbilar beräknas för 1999 uppgå till ca
180 000. För närvarande är antalet förmånsbilar för vilka justering enligt
de föreslagna reglerna skulle ske starkt begränsat, bl.a. som en följd av
det högre förmånsvärdet. Varje bedömning av antalet berörda bilar och
därmed av skatte- och avgiftsbortfallet blir därför osäker. För närvarande
kan inkomstbortfallet för den offentliga sektorn beräknas till 10 miljoner
kronor per år. Vid en utveckling där andelen bilar med justerat
förmånsvärde ökar genom att det blir skattemässigt lönsamt att disponera
de berörda bilmodellerna som tjänstebil i förhållande till att inneha dem
privat kan det alltså uppkomma ett större budgetbortfall som kan behöva
finansieras. Mot denna bakgrund finns anledning att följa upp de
föreslagna regeländringarna så att eventuella justeringar i skatteuttaget
kan göras. Finansiering skall i så fall ske inom ramen för den samlade
bilförmånsbeskattningen.
Den föreslagna ändringen i lagen om statlig inkomstskatt kommer att
innebära ett visst inkomstbortfall för staten.
Förslaget om beslutförhet i skattenämnd beräknas ge en marginell
minskning av administrationskostnaderna hos skattemyndigheterna.
Övriga förslag bedöms inte innebära några ekonomiska konsekvenser.

12 Författningskommentar
12.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Anvisningarna

till 23 §
punkt 20 d
Ändringen i anvisningspunkten är en följdändring med anledning av
den nya lagstiftningen om allmän pension.

till 42 §
punkt 4
I ett nytt fjärde stycke föreslås att jämkning skall kunna ske för s.k.
miljöbilar.
Om en bil är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med
miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet
och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast
jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet få jämkas ned till
en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.
Enligt Lagrådet bör det av lagtexten framgå att förmånsvärdet skall
jämkas om bilen är utrustad med teknik för drift bl.a. med miljövänligare
drivmedel än bensin och dieselolja. Lagtexten har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag.
Regeln har närmare kommenterats i avsnitt 4.2.
12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
3 §
Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.3.
12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt
8 §
I andra stycket har gjorts ett tillägg som innebär att också registrerade
trossamfund skall ha rätt att från den taxerade inkomsten göra ett statligt
grundavdrag med 15 000 kronor på samma sätt som sådana ideella
föreningar som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen om statlig
inkomstskatt. Tillägget innebär att bl.a. Svenska kyrkan och dess
organisatoriska delar ges rätt att göra ett sådant grundavdrag.
12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
3 kap.
2 a §
Anledningen till ändringen förklaras i den allmänna motiveringen, se
avsnitt 5.
I paragrafen finns för närvarande bestämmelser som anger att
ersättning för arbete under vissa förutsättningar skall anses som inkomst
av annat förvärvsarbete vid beräkning av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Bestämmelserna kan sägas vara undantag från vad som
föreskrivs i 2 §.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas enligt andra stycket 2
ersättning för arbete som betalas ut till mottagare som har A-skattsedel
eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen
(1997:483) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt, om
ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma
utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kr
och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som
utbetalas inte utgör utgift i utbetalarens näringsverksamhet. Genom det
nu gjorda tillägget införs en möjlighet för utbetalare och mottagare att
träffa en överenskommelse om att ersättningen i stället skall hänföras till
inkomst av anställning.
Lagen (1981:691) om socialavgifter är lagtekniskt sammankopplad
med lagen om allmän försäkring vilket medför att den som betalar ut
sådan ersättning som enligt lagen om allmän försäkring skall anses som
inkomst av anställning anses vara arbetsgivare (se 1 kap. 2 § lagen om
socialavgifter). Ersättningen skall därför ingå i underlag för beräkning av
arbetsgivaravgifter. Genom en hänvisning från lagen om socialavgifter
till 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring är den som utger
ersättning för utfört arbete i annan form än pension skyldig att betala
arbetsgivaravgifter om ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kr
även om något anställningsförhållande inte föreligger. Detta gäller dock
inte uppdragsersättning som enligt 2 a § samma kapitel skall anses som
inkomst av annat förvärvsarbete. Genom att parterna, i enlighet med
3 kap. 2 a § andra stycket 2 d, träffar en överenskommelse om att
ersättningen skall hänföras till inkomst av anställning blir den som utger
ersättningen skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen redan
då ersättningen uppgår till 1 000 kr eller mer.
För gode män och förvaltare har intagits en särskild bestämmelse som
leder till att huvudmannen alltid blir skyldig att betala arbetsgivaravgifter
på ersättningar på 1 000 kr eller mer. Denna bestämmelse föranleds av att
avtalsmöjligheten inte alltid kan tillämpas när det gäller ersättning i dessa
situationer eftersom huvudmannen i många fall inte själv kan ingå avtal
och den gode mannen eller förvaltaren inte kan ingå avtal för
huvudmannens räkning med sig själv som motpart.
I enlighet med Lagrådets förslag har bestämmelsen som gäller
ersättning till god man och förvaltare förts över till ett nytt led.

20 kap.
2 §
Ändringen föranleds av att personer som inte är eller har varit
folkbokförda här i landet från och med den 1 januari 2000 skall tilldelas
ett särskilt samordningsnummer i stället för personnummer (prop.
1997/97:9). Samordningsnummer skall bl.a. få tilldelas för
beskattningsändamål.
12.5 Förslaget till lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
18 kap.
4 §
Ändringen föranleds av att personer som inte är eller har varit
folkbokförda här i landet från och med den 1 januari 2000 skall tilldelas
ett särskilt samordningsnummer i stället för personnummer (prop.
1997/97:9). Samordningsnummer skall bl.a. få tilldelas för
beskattningsändamål.
12.6 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)
5 §
Ändringen föranleds av att personer som inte är eller har varit
folkbokförda här i landet från och med den 1 januari 2000 skall tilldelas
ett särskilt samordningsnummer i stället för personnummer (prop.
1997/97:9). Samordningsnummer skall bl.a. få tilldelas för
beskattningsändamål.
12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
2 kap
4 §
I denna paragraf regleras vilka ersättningar som det skall bortses från vid
bestämmande av underlaget för beräkningen av arbetsgivaravgifter.
Ändringen i första stycket 11 föranleds av att utbetalare och mottagare
enligt 3 kap. 2 a § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring
har möjlighet att träffa en överenskommelse om att ersättning, som enligt
bestämmelserna i nämnda lagrum skall räknas som inkomst av annat
förvärvsarbete i stället skall hänföras till inkomst av anställning.
12.8 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregister-
lagen (1986:617)
4 §
Ändringen föranleds av att personer som inte är eller har varit
folkbokförda här i landet från och med den 1 januari 2000 skall tilldelas
ett särskilt samordningsnummer i stället för personnummer (prop.
1997/97:9).
12.9 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)
2 kap.
7 §
I bestämmelsen föreslås att skattenämnden skall vara beslutför när
ordföranden eller vice ordföranden och tre övriga ledamöter är
närvarande vid sammanträdet. Vidare föreslås att en regel införs som
innebär att skattenämnden är beslutför med tre ledamöter, bland dem
ordföranden eller vice ordföranden, om de är ense om utgången.
Regeln har närmare kommenterats i avsnitt 6.5.
12.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
1 kap.
2 a §
Bestämmelsen föranleds av att personer som inte är eller har varit
folkbokförda här i landet från och med den 1 januari 2000 skall tilldelas
ett särskilt samordningsnummer i stället för personnummer (prop.
1997/97:9). Samordningsnummer skall bl.a. få tilldelas för
beskattningsändamål. I de fall en skattskyldig tilldelats
samordningsnummer skall detta i stället för personnummer anges i
deklarationer, kontrolluppgifter och andra handlingar som ges in till
skattemyndigheten.

2 kap.
16 §
Bankaktiebolagslagen (1987:618) upphörde att gälla den 1 januari 1999.
Till följd härav har hänvisningen till nämnda lag i fjärde stycket tagits
bort.

18 §
Enligt 3 kap. 2 a § andra stycket 2 d lagen (1962:381) om allmän
försäkring finns en möjlighet att träffa en överenskommelse om att sådan
ersättning som enligt nämnda lagrum skall räknas som inkomst av annat
förvärvsarbete i stället skall anses som inkomst av anställning. Ett sådant
avtal medför att arbetsgivaravgifter i stället för egenavgifter skall betalas
för ersättningen för arbetet. För att överenskommelsen skall kunna
beaktas vid avgiftsdebiteringen måste skatteförvaltningen få vetskap om
denna. Genom bestämmelsen blir den som uppbär ersättningen skyldig
att i sin självdeklaration ange att en sådan överenskommelse träffats.

3 kap.
7 §
Ändringen i första stycket är en konsekvens av den nya jämkningsregeln
i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1998:234)
om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
Ändringen innebär att kontrolluppgiftsskyldigheten avseende options-
och terminsaffärer som infördes den 1 juli 1998 (se SFS 1998:234) skall
tillämpas första gången inför 2002 års taxering.

Övriga ändringar
I samband med att skatteregler avseende omstrukturering av företag
infördes (se prop. 1998/99:15) tillkom ett nytt stycke, andra stycket, i 3 §
12 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Det tidigare tredje
stycket utgör numera fjärde stycket. Till följd härav har alla hänvisningar
till förutvarande tredje stycket ändrats till fjärde stycket.
12.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av inkomst från
handelsbolag i vissa fall
2 §
Ändringen i andra stycket innebär att en överlåtare av andelar i ett
handelsbolag alltid beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet för
köpeskillingen om den beräknats på grundval av handelsbolagets vinst
eller omsättning eller dylikt avseende avyttringsåret.
12.12 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
5 kap.
3 §
I paragrafen finns vissa undantag från huvudregeln i 2 § att skatteavdrag
skall göras från kontant ersättning för arbete. Skatteavdrag skall enligt
nuvarande bestämmelser i punkten 3 inte göras om utbetalarens
sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren understiger 10 000 kr
under inkomståret och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo
under förutsättning att vad som betalas ut inte utgör en utgift i
utbetalarens näringsverksamhet. Ändringen innebär att om utbetalaren
och mottagaren träffat en sådan överenskommelse som avses i 3 kap.
2 a § andra stycket 2 d lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
utbetalaren göra skatteavdrag redan då ersättningen uppgår till 1 000 kr
eller mer. Detsamma gäller om det är fråga om ersättning för arbete till
god man eller förvaltare.
Härigenom uppnås samstämmighet mellan skyldigheten att göra
skatteavdrag och att betala arbetsgivaravgifter (se författningskommenta-
ren till 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring när det gäller skyldighet
att betala arbetsgivaravgifter).
I enlighet med Lagrådets förslag har bestämmelsen om ersättning till
god man och förvaltare förts över till ett nytt led.

5 §
Ändringen föranleds av att personer som inte är eller har varit folkbok-
förda här i landet från och med den 1 januari 2000 skall tilldelas ett sär-
skilt samordningsnummer i stället för personnummer (prop. 1997/97:9).
Samordningsnummer skall bl.a. få tilldelas för beskattningsändamål.

9 kap.
2 §
Ändringen i andra stycket 1 är en konsekvens av den nya jämknings-
regeln i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 42 § kommunal-
skattelagen (1928:370).
12.13 Förslaget till lag om ändring i personuppgiftslagen
(1998:204)
22 §
Ändringen föranleds av att personer som inte är eller har varit folkbok-
förda här i landet från och med den 1 januari 2000 skall tilldelas ett sär-
skilt samordningsnummer i stället för personnummer (prop. 1997/97:9).
Samordningsnumret är i likhet med personnumret ett unikt identifika-
tionsnummer och samma regler bör därför gälla för användningen av
samordningsnummer som för personnummer.
12.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
2 kap.
8 §
Enligt paragrafen skall ersättning för utfört arbete under vissa förut-
sättningar räknas som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvs-
arbete. Enligt punkt 4, som är ny, gäller detta inte om sådan överens-
kommelse som avses i 3 kap. 2 a § andra stycket 2 d lagen (1962:381)
om allmän försäkring träffats. Inkomsten skall då enligt huvudregeln i
2 kap. 3 § lagen om inkomstgrundad ålderspension räknas som pensions-
grundande inkomst av anställning. Detsamma gäller om det är fråga om
ersättning för arbete till god man eller förvaltare. I enlighet med
Lagrådets förslag har bestämmelsen som gäller ersättning till god man
och förvaltare tagits in i en särskild punkt 5.
12.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:938) om
behandling av personuppgifter om totalförsvars-
pliktiga
9 §
Ändringen föranleds av att personer som inte är eller har varit folkbok-
förda här i landet från och med den 1 januari 2000 skall tilldelas ett sär-
skilt samordningsnummer i stället för personnummer (prop. 1997/97:9).
Samordningsnummer skall bl.a. få tilldelas för registrering av total-
försvarspliktiga.
12.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:353) om
rättspsykiatriskt forskningsregister
5 §
Ändringen föranleds av att personer som inte är eller har varit folkbok-
förda här i landet från och med den 1 januari 2000 skall tilldelas ett sär-
skilt samordningsnummer i stället för personnummer (prop. 1997/97:9).
Samordningsnummer skall bl.a. få tilldelas för registrering i polisregister
och i övrigt inom rättsväsendets informationssystem. Till ett
rättspsykiatriskt forskningsregister hämtas en stor del av informationen
från dessa register.

Sammanfattning av Förmånsbeskattning av miljöbilar
(Ds 1999:34)
Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100
s. 168) redovisat att det inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att
se över förmånsbeskattningen av s.k. miljöbilar. I promemorian föreslås
att det i kommunalskattelagen (1928:370) införs en möjlighet att jämka
förmånsvärdet för miljöbilar ned till en nivå som motsvarar
förmånsvärdet för närmast jämförbara bilar som drivs med endast bensin
eller dieselolja. En bil som drivs med exempelvis gas eller dubblerade
bränslesystem har i regel ett väsentligt högre nybilspris än närmast jäm-
förbara bil av samma märke och årsmodell som drivs med endast bensin
eller dieselolja. Med nuvarande bilförmånsregler medför detta att miljö-
bilen får ett högre förmånsvärde än dess traditionella motsvarighet, vilket
försvårar introduktionen av bilar som drivs med andra drivmedel än ben-
sin och dieselolja.
De föreslagna ändringarna syftar till att utifrån miljömässiga aspekter
förbättra de nuvarande reglerna för förmånsbeskattningen. Vidare före-
slås följdändringar i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter och skattebetalningslagen (1997:483).
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången för beskattningsåret 1999 (2000 års taxering).

Lagförslag i promemorian Förmånsbeskattning av
miljöbilar (Ds 1999:34)
1. Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 42 §
4. Om den skattskyldige utger ersättning för en förmån skall förmåns-
värdet, beräknat enligt punkterna 2 och 3, sättas ned med ersättningens
belopp.
Värdet av bilförmån och förmån av fri kost, beräknat enligt punkt 2
första-femte styckena eller punkt 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det
finns synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet
av bilförmån anses
1. att bilen används som arbetsredskap,
2. att bilen används i taxinäring och har körts minst 60 000 kilometer i
tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än
ringa utsträckning varit begränsad eller
3. att andra sådana omständigheter föreligger.
Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en
större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknade för utprovning av
en ny eller förbättrad miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i
det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Eu-
ropeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna.

Om bilen är utrustad med teknik
för drift med andra drivmedel än
bensin och dieselolja eller om den
helt eller delvis är inrättad för
drift med elektricitet och bilens
nybilspris därför är högre än
nybilspriset för närmast
jämförbara bil utan sådan särskild
utrustning eller teknik, får
förmånsvärdet jämkas ned till en
nivå som motsvarar förmånsvärdet
för den jämförbara bilen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2000 års taxering.

2. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
2 §
Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlig-
het med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i
punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet
av förmånen om
1. det finns grund för jämkning
av värdet av bilförmån eller kost-
förmån enligt punkt 4 andra eller
tredje stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen, eller
1. det finns grund för jämkning
av värdet av bilförmån eller kost-
förmån enligt punkt 4 andra fjärde
styckena av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen, eller
2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med
mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket kommunal-
skattelagen och punkt 1 andra stycket av anvisningarna till den paragra-
fen.
Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens
beslut.
____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
på förmån som getts ut från och med den 1 januari 1999.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
7 §
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av bil-
förmån och kostförmån skall dock
bestämmelserna i punkt 4 andra
eller tredje stycket av anvisning-
arna till 42 § nämnda lag tillämpas
endast i enlighet med beslut av
skattemyndigheten med stöd av 9
kap. 2 § andra stycket skattebetal-
ningslagen (1997:483). Värdet av
annan bostadsförmån här i landet
än förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med bestäm-
melserna i 8 kap. 15 och 16 §§
skattebetalningslagen. Dessutom
skall i fråga om sådan förmån an-
ges om bostaden är belägen på
taxeringsenhet som i fastighetstax-
eringslagen (1979:1152) benämns
småhusenhet.
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av bil-
förmån och kostförmån skall dock
bestämmelserna i punkt 4 andra
fjärde styckena av anvisningarna
till 42 § nämnda lag tillämpas en-
dast i enlighet med beslut av
skattemyndigheten med stöd av 9
kap. 2 § andra stycket skattebetal-
ningslagen (1997:483). Värdet av
annan bostadsförmån här i landet
än förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med bestäm-
melserna i 8 kap. 15 och 16 §§
skattebetalningslagen. Dessutom
skall i fråga om sådan förmån an-
ges om bostaden är belägen på
taxeringsenhet som i fastighetstax-
eringslagen (1979:1152) benämns
småhusenhet.
Om värdet av en förmån justerats enligt 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen skall anges att justering skett.
Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån skall anges
särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av värdet av bilförmånen, exklusive drivmedel, på grund
av att den skattskyldige utgett ersättning för förmånen,
3. värdet av bilförmånen, exklusive drivmedel, efter nedsättning
enligt 2,
4. värdet av förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen och
5. antalet kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser.
____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2000 års taxering.

Förteckning över remissinstanser till promemorian
Förmånsbeskattning av miljöbilar (Ds 1999:34)
Följande remissinstanser har avgett yttrande över departementsprome-
morian Förmånsbeskattning av miljöbilar (Ds 1999:34): Hovrätten för
Nedre Norrland, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län,
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Konsumentverket,
Naturvårdsverket, Riksförsäkringsverket, Riksrevisionsverket, Riks-
skatteverket, Vägverket, Statens energimyndighet, Statens Institut för
Kommunikationsanalys, Statens väg- och transportinstitut, Bilindustri-
föreningen, Företagarnas Riksorganisation, Landsorganisationen i
Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Kommunförbundet,
Svenska Taxiförbundet, Svenska Petroleum Institutet, Sveriges Industri-
förbund och Volvo Personvagnar AB.

Sammanfattning av Tjänstebeskattningsutredningens
förslag till förenklad betalning av skatter och avgifter
när en uppdragstagare anlitas (SOU 1997:17)
Tjänstebeskattningsutredningen föreslår att den nuvarande skyldigheten
för privatpersoner att göra avdrag för preliminär skatt och betala
arbetsgivaravgifter på ersättningar som uppgår till minst 10 000 kr tas
bort. I stället bör den som betalar A-skatt och mottar ersättning för
arbete från en privatperson åläggas en skyldighet att betala preliminär
skatt och egenavgifter för sådana ersättningar.
Utredningen föreslår vidare att skyldigheten att lämna kontrolluppgift
senast den 31 januari under taxeringsåret tas bort för privatpersoner.
Kontrolluppgiftsskyldigheten skall i stället fullgöras i samband med att
ersättningen betalas ut. Uppgift om utbetald ersättning skall lämnas
senast 30 dagar efter det att utbetalningen gjordes. Denna uppgift utgör
kontrolluppgift.
Vidare föreslår utredningen att skattemyndigheten skall fatta ett
beskattningsbeslut med ledning av den uppgift om utbetald ersättning
som uppdragsgivaren lämnat. Beslutet skall avse preliminär skatt och
egenavgifter. Innan skattemyndigheten fattar sitt beslut skall
uppdragstagaren ges tillfälle att yttra sig. Den skatt som skall betalas
skall registreras på uppdragstagarens skattekonto. Skatten skall betalas
senast inom 30 dagar från beslutet.

Utdrag ur Tjänstebeskattningsutredningens lagförslag
(SOU 1997:17)
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:xxx) om
betalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:xxx) om betalning av
skatter och avgifter1
dels att 4 kap. 2 '''', 5 kap. 3 '''', 6 kap. 8 '''', 10 kap. 17 '''' och 11 kap. 16 ''''
skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny bestämmelse, 11 kap. 6 a '''', och närmast
före den nya bestämmelsen en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
2 §
Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt)
eller enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt).

Preliminär skatt för
ersättningar som avses i 5 kap.
3 § 3 och skall betalas enligt
särskilda beskattningsbeslut av
den som har mottagit ersättningen.

5 kap.
3 §
Skatteavdrag skall inte göras om
1. ersättningen uppgår till mindre än 100 kronor,
2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till
mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,
3. utbetalarens sammanlagda
ersättning för arbete till mot-
tagaren understiger 10 000
kronor under inkomståret och
utbetalaren är en fysisk person
eller ett dödsbo samt vad som
betalas ut inte utgör utgift i
utbetalarens näringsverksamhet,
3. utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad
som betalas ut inte utgör utgift i
utbetalarens näringsverksamhet,
4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet och ersättningen under inkomståret understiger ett halvt
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
6. ersättningen är familjebidrag till mottagare som tjänstgör inom
totalförsvaret, eller
7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt
11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till
mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.

6 kap.
8 §
Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till
1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom
skatteavdrag, och
2. sådana belopp som enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att
tillgodoräknas den skattskyldige utöver preliminär skatt.

3. den befrielse från att betala
socialavgifter som kan komma att
medges enligt lagen (199x:xxx) om
befrielse från socialavgifter m.m.
inom vissa verksamhetsområden.

10 kap.
17 §
En skattedeklaration skall ta upp
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
3. följande uppgifter om skatteavdrag :
a) den lön från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag,
b) avdraget belopp,
4. följande uppgifter om
arbetsgivaravgifter:
a) den lön för vilken utbeta-
laren är skyldig att betala
arbetsgivaravgifter,
b) avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens avgifter,

4. följande uppgifter om
arbetsgivaravgifter:
a) den lön för vilken utbeta-
laren är skyldig att betala
arbetsgivaravgifter,
b) avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens avgifter,
d) den lön för vilken social-
avgiftsbefrielse begärs enligt
lagen (199x:xxx) om befrielse från
socialavgifter m.m. inom vissa
verksamhetsområden samt omsätt-
ningen i den socialavgiftsbefriade
verksamheten och dess andel av
omsättningen i hela verksamheten,
5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras
mellan EG-länder, och
6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

11 kap.

Skatt enligt särskilt beslut

6 a §
Preliminärskatt för sådana
ersättningar som avses 5 kap. 3 §
3 skall debiteras mottagaren av
ersättningen så snart som möjligt
och beräknas på sätt som gäller
för skatteavdrag med tillägg för
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter som
kan beräknas bli påförda på
ersättningen.
Första stycket skall tillämpas
endast om det kan antas att vad
utbetalaren kommer att betala ut
till mottagaren under inkomståret
kommer att överstiga 10 000
kronor.

16 §
För att avgöra om den skattskyldige skall betala in skatt eller få
tillbaka skatt skall skattemyndigheten
1. från den slutliga skatten göra avdrag för
a) debiterad F-skatt och särskild
A-skatt,
a) debiterad F-skatt och särskild
A-skatt, samt preliminär skatt som
debiterats enligt särskilt
beskattningsbeslut enligt 6 a §,
b) A-skatt som den skattskyldige skall betala på grund av beslut enligt
12 kap. 2 §,
c) preliminär skatt som den skattskyldiges arbetsgivare dragit av,
d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått
överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,
e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta och enligt lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under
beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller
stadigvarande vistats här,
2. till den slutliga skatten lägga
a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket,
b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första
stycket,
c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324),
och
3. göra den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 §.

Denna lag träder i kraft den

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a § lagen (1962:381) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
2 a §1
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser
arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst av
annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig
inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan
att anställningsförhållande förelegat, utbetalas av fysisk person bosatt
utomlands eller utländsk juridisk person. Detta gäller dock inte i fråga
om sådan skattepliktig intäkt som avses i 11 kap. 2 § första stycket tredje
meningen.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattesedel antingen när ersättningen
bestäms eller när den betalas ut,
2. mottagare som har en A-
skattesedel eller som saknar
skattsedel på preliminär skatt om
ersättningen tillsammans med
annan ersättning för arbete från
samma utbetalare under
inkomståret kan antas komma att
understiga 10 000 kronor och
utbetalaren är en fysisk person
eller ett dödsbo samt vad som
utbetalats inte utgör utgift i en av
utbetalaren bedriven näringsverk-
samhet,
2. mottagare som har en A-
skattsedel eller som saknar
skattsedel på preliminär skatt om
utbetalaren av ersättningen är en
fysisk person eller ett dödsbo samt
vad som utbetalats inte utgör utgift
i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av
grupperingen.
Om i fall som avses i tredje
stycket 1 mottagaren har både en
F-skattesedel och en A-
skattesedel, räknas ersättningen
som inkomst av annat
förvärvsarbete bara om F-
skattesedeln skriftligen åberopas.
Om i fall som avses i tredje
stycket 1 mottagaren har både en
F-skattsedel och en A-skattsedel,
räknas ersättningen som inkomst
av annat förvärvsarbete bara om
F-skattsedeln skriftligen åberopas.

Denna lag träder i kraft den

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 59 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
59 §1
Kontrolluppgifterna skall läm-
nas senast den 31 januari under
taxeringsåret till den skattemyn-
dighet hos vilken den uppgifts-
skyldige är registrerad som
arbetsgivare.
Kontrolluppgifterna skall, om
inte annat följer av andra stycket,
lämnas senast den 31 januari under
taxeringsåret till den
skattemyndighet hos vilken den
uppgiftsskyldige är registrerad
som arbetsgivare.
Kontrolluppgift för ersättning
och förmån med anledning av
tillfälligt arbete, som getts ut av
fysisk person eller dödsbo och inte
utgör omkostnad i närings-
verksamhet skall, om avdrag för
preliminär A-skatt inte har gjorts,
lämnas senast 30 dagar efter det
att ersättningen har utbetalats.
Den som skattemyndigheten har tilldelat särskilda redovisnings-
nummer och på grund av detta registrerats hos flera skattemyndigheter
skall lämna kontrolluppgifterna till myndigheterna i enlighet med denna
registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte vet
vilken skattemyndighet kontrolluppgifterna skall lämnas till, får han
lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt.
Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet
vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser
skall vara tydligt utmärkt.

Denna lag träder i kraft den

Förteckning över remissinstanser beträffande
Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter,
tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) såvitt avser
förslaget till förenklad betalning av skatter och
avgifter när en uppdragstagare anlitas.
Följande remissinstanser har avgett yttrande över betänkandet.
Riksskatteverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet,
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Lunds universitet,
Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas
Riksförbund, Pensionärernas Riksorganisation, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges
Köpmannaförbund, Villaägarnas Riksförbund, Sveriges Industriförbund,
Tjänstemännens Centralorganisation och Branschsaneringsutredningen.
Riksskatteverket har bifogat yttranden från skattemyndigheterna i
Stockholms, Södermanlands och Kalmar län.

Sammanfattning av promemorian Översyn av
reglerna om beslutförhet i skattenämnd
Riksskatteverket har i en skrivelse till Finansdepartementet den 20 mars
1998 hemställt att bestämmelsen om skattenämndens beslutförhet i 2 kap.
7 § taxeringslagen (1990:324) skall ändras på det sättet att nämnden skall
vara beslutför med ordföranden eller vice ordföranden och två övriga
ledamöter om en ledamot får förhinder sedan en kallelse till
sammanträdet sänts ut.
Finansdepartementet har i anledning av skrivelsen upprättat
promemorian Översyn av reglerna om beslutförhet i skattenämnd. I
promemorian lämnas förslag om att antalet övriga ledamöter i
skattenämnden ändras från fyra till tre. Vidare föreslås i promemorian att
kraven för beslutförhet mildras i de fall de närvarande är eniga. En
förebild för en sådan reglering finns i lagen (1998:189) om
förhandsbesked i skattefrågor. I lagen föreskrivs i 3 § att
skatterättsnämnden är beslutför när ordföranden vid sammanträdet samt
fem andra ledamöter är närvarande. Skatterättsnämnden är dock beslutför
med färre ledamöter, om tre av dem, bland dem ordföranden, är ense om
utgången i ärendet. I promemorian föreslås att en liknande regel införs
för skattenämnder. Bestämmelsen bör enligt promemorian kunna bidra
till att minska problemen med inställda sammanträden och medverka till
en snabbare och billigare handläggning.

Förteckning över remissinstanser till promemorian
Översyn av reglerna om beslutförhet i skattenämnd
Följande remissinstanser har avgett yttrande över Finansdepartementets
promemoria Översyn av reglerna om beslutförhet i skattenämnd:
Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Domstolsverket,
Riksskatteverket, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms
län, Länsrätten i Norrbottens län, Landstingsförbundet, Sveriges
Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund och Föreningen
Auktoriserade Revisorer.

Lagrådsremissens förslag till lagtext
1. Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 42 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 42 §
4. Om den skattskyldige utger ersättning för en förmån skall förmåns-
värdet, beräknat enligt punkterna 2 och 3, sättas ned med ersättningens
belopp.
Värdet av bilförmån och förmån av fri kost, beräknat enligt punkt 2
första-femte styckena eller punkt 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det
finns synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet
av bilförmån anses
1. att bilen används som arbetsredskap,
2. att bilen används i taxinäring och har körts minst 60 000 kilometer i
tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än
ringa utsträckning varit begränsad eller
3. att andra sådana omständigheter föreligger.
Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en
större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknade för utprovning av
en ny eller förbättrad miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i
det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Eu-
ropeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna.

Om bilen är utrustad med teknik
för drift helt eller delvis med
andra drivmedel än bensin och
dieselolja eller med elektricitet
och bilens nybilspris därför är
högre än nybilspriset för närmast
jämförbara bil utan sådan teknik,
får förmånsvärdet jämkas ned till
en nivå som motsvarar förmåns-
värdet för den jämförbara bilen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2000 års taxering.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
2 a §
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser
arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för
arbete under förutsättning att ersättningen betalats ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen
bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-
skattsedel eller en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 §
skattebetalningslagen (1997:483)
eller som saknar skattsedel på
preliminär skatt, om ersättningen
tillsammans med annan ersättning
för arbete från samma utbetalare
under inkomståret kan antas
komma att understiga 10 000
kronor och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad
som utbetalats inte utgör utgift i en
av utbetalaren bedriven närings-
verksamhet,
2. till mottagare som har en A-
skattsedel eller en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 §
skattebetalningslagen (1997:483)
eller som saknar skattsedel på
preliminär skatt, om
a) ersättningen tillsammans med
annan ersättning för arbete från
samma utbetalare under
inkomståret kan antas komma att
understiga 10 000 kronor,
b) utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo,
c) ersättningen inte utgör utgift i
en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet, och
d) utbetalaren och mottagaren
inte träffat en överenskommelse
om att ersättningen skall hänföras
till inkomst av anställning eller det
är fråga om sådan ersättning för
arbete som avses i 12 kap. 16 §
föräldrabalken.
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av
grupperingen.
Om i fall som avses i andra stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen
som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen
åberopas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om ersättningar som har betalats ut före
ikraftträdandet.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
4 §
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen
motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras
vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands till den del denna
inte räknas som pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 16 § andra
stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
9. ersättning för skiljemanna-uppdrag i fall där parterna i
skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte
utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap.
2 a § lagen om allmän försäkring,
11. ersättning som enligt 3 kap.
2 a § lagen om allmän försäkring
skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1-5 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till
ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en
vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän
försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens
räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista
meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall
bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av
ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring
som anges i 17,
19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av
arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse
bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna
inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som
inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och
samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en
halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall
föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

_________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

4. Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
7 §

Skattenämnden är beslutför när
ordföranden eller vice ordföranden
och fyra övriga ledamöter är
närvarande. Fler än ordföranden
eller vice ordföranden och fem
övriga ledamöter får inte delta i
behandlingen av ett ärende.
Skattenämnden är beslutför när
ordföranden eller vice ordföranden
och tre övriga ledamöter är
närvarande. Nämnden är dock
beslutför med tre ledamöter, bland
dem ordföranden eller vice
ordföranden, om de är ense om
utgången i ärendet. Fler än
ordföranden eller vice ordföranden
och fem övriga ledamöter får inte
delta i behandlingen av ett ärende.

_________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 18 § och 3 kap. 7 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
18 §
Har en överenskommelse enligt
3 kap. 2 a § lagen (1962:381) om
allmän försäkring träffats om att
en viss ersättning från arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller är
utländsk juridisk person skall
hänföras till inkomst av annat
förvärvsarbete, skall den som
uppbär ersättningen ange detta i
sin självdeklaration.
Har en överenskommelse enligt
3 kap. 2 a § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
träffats om att en viss ersättning
från arbetsgivaren som är bosatt
utomlands eller är utländsk
juridisk person skall hänföras till
inkomst av annat förvärvsarbete,
skall den som uppbär ersättningen
ange detta i sin självdeklaration.
Detsamma gäller om en sådan
överenskommelse träffats som
avses i 3 kap. 2 a § andra stycket
2 d samma lag.

3 kap.
7 §
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av bil-
förmån och kostförmån skall dock
bestämmelserna i punkt 4 andra
eller tredje stycket av anvisning-
arna till 42 § nämnda lag tillämpas
endast i enlighet med beslut av
skattemyndigheten med stöd av 9
kap. 2 § andra stycket skattebetal-
ningslagen (1997:483). Värdet av
annan bostadsförmån här i landet
än förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med bestäm-
melserna i 8 kap. 15 och 16 §§
skattebetalningslagen. Dessutom
skall i fråga om sådan förmån an-
ges om bostaden är belägen på
taxeringsenhet som i fastighetstax-
eringslagen (1979:1152) benämns
småhusenhet.
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av bil-
förmån och kostförmån skall dock
bestämmelserna i punkt 4 andra
fjärde styckena av anvisningarna
till 42 § nämnda lag tillämpas en-
dast i enlighet med beslut av
skattemyndigheten med stöd av 9
kap. 2 § andra stycket skattebetal-
ningslagen (1997:483). Värdet av
annan bostadsförmån här i landet
än förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med bestäm-
melserna i 8 kap. 15 och 16 §§
skattebetalningslagen. Dessutom
skall i fråga om sådan förmån an-
ges om bostaden är belägen på
taxeringsenhet som i fastighetstax-
eringslagen (1979:1152) benämns
småhusenhet.
Om värdet av en förmån justerats enligt 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen skall anges att justering skett.
Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån skall anges
särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av värdet av bilförmånen, exklusive drivmedel, på grund
av att den skattskyldige utgett ersättning för förmånen,
3. värdet av bilförmånen, exklusive drivmedel, efter nedsättning
enligt 2,
4. värdet av förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen och
5. antalet kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser.

____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Bestämmelserna i 3 kap. 7 § tillämpas första gången vid 2000 års
taxering.

6. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § och 9 kap. 2 § skattebetalnings-
lagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.
3 §
Skatteavdrag skall inte göras, om
1. ersättningen är mindre än 100 kr,
2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till
mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kr,
3. utbetalarens sammanlagda
ersättning för arbete till
mottagaren understiger 10 000 kr
under inkomståret och utbetalaren
är en fysisk person eller ett dödsbo
samt vad som betalas ut inte utgör
utgift i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet,
4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet och
ersättningen under inkomståret
understiger ett halvt basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
3. utbetalarens sammanlagda
ersättning för arbete till
mottagaren understiger 10 000
kronor under inkomståret och
a) utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo,
b) ersättningen inte utgör utgift i
en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet, samt
c) utbetalaren och mottagaren
inte träffat en sådan överens-
kommelse som avses i 3 kap. 2 a §
andra stycket 2 d lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller det är fråga om sådan
ersättning för arbete som avses i
12 kap. 16 § föräldrabalken,
4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet och
ersättningen under inkomståret
understiger ett halvt basbelopp
enligt lagen om allmän försäkring,
5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom
totalförsvaret, eller
7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt
11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till
mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.

9 kap.
2 §
Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet
med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i punkt
2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet
av förmånen om
1. det finns grund för jämkning
av värdet av bilförmån eller kost-
förmån enligt punkt 4 andra eller
tredje stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen, eller
1. det finns grund för jämkning
av värdet av bilförmån eller kost-
förmån enligt punkt 4 andra fjärde
styckena av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen, eller
2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med
mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket kommunal-
skattelagen och punkt 1 andra stycket av anvisningarna till den paragra-
fen.
Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens
beslut.

____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Bestämmelserna i 9 kap. 2 § tillämpas första gången på förmån som
getts ut från och med den 1 januari 1999.

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 § lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
8 §
Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas också
ersättning för arbete som avses i 3 § om
1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
2. den ersättning som har
betalats ut inte har utgjort utgift i
en näringsverksamhet som
utbetalaren har bedrivit, och
3. ersättningen tillsammans med
annan ersättning från samma
utbetalare under inkomståret har
understigit 10 000 kr.
2. den ersättning som har
betalats ut inte har utgjort utgift i
en näringsverksamhet som
utbetalaren har bedrivit,
3. ersättningen tillsammans med
annan ersättning från samma
utbetalare under inkomståret har
understigit 10 000 kr, och
4. utbetalaren och mottagaren
inte träffat en sådan överens-
kommelse som avses i 3 kap. 2 a §
andra stycket 2 d lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller det är fråga om sådan
ersättning för arbete som avses i
12 kap. 16 § föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-09-03

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 26 augusti 1999 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
5. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
7. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Michael Erliksson, kammarrättsassessorn Catharina Abrahamsson och
kammarrättsassessorn Victoria Sjögren.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

Anvisningar till 42 §

Förslaget innebär att förmånsvärdet för en bil skall kunna jämkas om
bilen är utrustad med teknik för drift bl.a. med miljövänligare drivmedel
än bensin och dieselolja. Detta bör komma till uttryck i lagtexten, lämp-
ligen genom att ordet andra före drivmedel byts mot
miljövänligare .

Lagtexten ger inte någon definition av begreppet närmast jämförbara
bil , och det torde ha antagits att frågan inte i praktiken skall komma att
vålla några bekymmer bl.a. därför att det ofta kan vara fråga om
modifikationer av en redan marknadsförd modell. Det kan emellertid inte
uteslutas att det kan uppstå situationer där det framstår som oklart vilken
bilmodell som skall anses närmast jämförbar . Det är naturligtvis viktigt
att en enhetlig rättstillämpning upprätthålls i detta avseende. Det främsta
medlet att åstadkomma ett sådant resultat torde vara genom verkställig-
hetsföreskrifter på motsvarande sätt som redan finns vad gäller värdering
av bilförmån. Det kan härvid framhållas att en justering av förordningen
(1986:1348) med bemyndigande för Riksskatteverket att meddela vissa
föreskrifter till kommunalskattelagen (1928:370) blir nödvändig så att
det klart framgår att Riksskatteverkets rätt att meddela verkställighets-
föreskrifter också omfattar angivandet av närmast jämförbar bil när det
gäller tillämpningen av punkten 4 av anvisningarna till 42 § kommunal-
skattelagen.

Förslagen till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

3 kap. 2 a §

I andra stycket 2 d) föreslås ytterligare förutsättningar för att enligt
punkten 2 ersättning för arbete skall räknas som inkomst av annat
förvärvsarbete. De nya förutsättningarna avser två fall, nämligen dels när
viss överenskommelse träffats mellan utbetalaren och mottagaren, dels
när fråga är om ersättning till förordnade förmyndare, gode män och för-
valtare. I det senare fallet skall ersättningen alltid behandlas som inkomst
av anställning, om den inte utgår till innehavare av F-skattesedel. Enligt
ordalydelsen anges som förutsättning i det förra fallet - helt korrekt - att
överenskommelse inte träffats, i det senare fallet att det är fråga om så-
dan ersättning som nyss nämnts. Det senare ledet blir därmed miss-
visande.

Den avsedda innebörden kan uttryckas, antingen så att i stället för orden
eller det är fråga om förs in samt det inte heller är fråga om , eller så
att vad som står i ledet d) om ersättning enligt föräldrabalken förs över
till ett nytt led e) av följande lydelse: e) det inte är fråga om sådan er-
sättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.

I det senare fallet flyttas ordet och från slutet av ledet c) till det nya
slutet av ledet d). Detta alternativ är möjligen att föredraga eftersom det
är fråga om två väsensskilda undantag från huvudregeln i punkten 2 att
ersättning för arbete under övriga där angivna förutsättningar skall räknas
som inkomst av annat förvärvsarbete.

Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

5 kap. 3 §

I punkten 3 bör göras motsvarande ändring som förordas beträffande
3 kap. 2 a § förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring.

Förslaget till lag om ändring i lagen om inkomstgrundad ålderspension

2 kap. 8 §

I paragrafen bör göras motsvarande ändring som förordas beträffande
3 kap. 2 a § förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 september 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Schori, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon,
Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:6

Senaste lydelse 1998:1666.
Senaste lydelse 1996:1208.
1 Senaste lydelse 1980:75.
1 Senaste lydelse 1990:651.
1 Senaste lydelse 1998:547.
2 Senaste lydelse 1998:677.
1 Senaste lydelse 1997:451.
1 Senaste lydelse 1999:302.
1 Senaste lydelse 1999:597.
1 Senaste lydelse 1995:441.
1 Senaste lydelse 1997:495.
2 Senaste lydelse 1997:495.
3 Senaste lydelse 1993:1563.
4 Senaste lydelse 1995:1629.
5 Senaste lydelse 1995:1629.
6 Senaste lydelse 1997:774.
7 Senaste lydelse 1997:495.
8 Senaste lydelse 1995:1629.
9 Senaste lydelse 1995:1629.
1 Senaste lydelse 1997:773.
Senaste lydelse 1996:1208.
Senaste lydelse 1997:773.
Senaste lydelse 1997:774.
1 Nuvarande lydelse enligt lagrådsremiss Ett nytt system för betalning av
skatter och
avgifter, m.m.
1 Senaste lydelse1996:1213
1 Nuvarande lydelse enligt lagrådsremiss Ett nytt system för betalning av
skatter och
avgifter, m.m.
Senaste lydelse 1996:1208.
Senaste lydelse 1998:547.
Senaste lydelse 1999:597.
Senaste lydelse 1993:1563.
Senaste lydelse 1997:774.
Senaste lydelse 1997:773.

Prop. 1999/2000:6

104

4

1

37

104

104

104

39

104

40

104

104

104

48

104

59

104

60

104

104

104

62

104

63

104

64

104

65

104

104

104

87

104

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 1

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 2

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 3

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 4

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 5

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 6

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 7

104

88

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 8

104

89

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 8

104

100

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 9

103

104

Prop. 1999/2000:6

Prop. 1999/2000:6
Bilaga 10