Prop.
1999/2000:59
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 februari 2000
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Den som far rättshjälp skall som regel betala en rättshjälpsavgift.
Avgiften består av en viss andel av kostnaderna for rättshjälpsbiträdet.
Hur stor andelen är beror på rättshjälpstagarens ekonomiska situation.
Det finns sex olika avgiftsintervaller, från två procent av kostnaderna för
rättshjälpsbiträdet upp till fyrtio procent.
Regeringen föreslår att systemet för beräkning av rättshjälpsavgift skall
bli förmånligare för dem som beviljas rättshjälp. Detta skall åstadkommas
genom en justering av de gränsvärden som gäller för beräkning av
rättshjälpsavgiften. Förslaget innebär att fler personer kommer att hamna
i ett lägre intervall och därmed fa en lägre rättshjälpsavgift.
Vidare föreslås en mindre justering som innebär att den som har
lämnat rådgivning har rätt till ersättning från staten i samtliga fall där
nedsättning av rådgivningsavgiften har skett.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 59
Prop. 1999/2000:59
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)...............4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................6
4 Bakgrund...........................................................................................6
5 Domstolsverkets redovisning............................................................7
6 Förändringar avseende det ekonomiska underlaget..........................9
7 Rätt till ersättning av allmänna medel för lämnad rådgivning........13
8 Ekonomiska konsekvenser..............................................................13
9 Författningskommentar...................................................................14
Bilaga 1 Promemorians lagförslag..............................................15
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
promemorian................................................................17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 februari 2000.... 18
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i rättshjälpslagen (1996:1619).
Prop. 1999/2000:59
1 * Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 59
Härigenom föreskrivs att 5 och 23 §§ rättshjälpslagen (1996:1619)
skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:59
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den som har lämnat rådgivning
har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för de kostnader
för tolk och översättning som
rådgivningen kan ha krävt. Om
rådgivning har skett mot nedsatt
avgift enligt 4 § andra stycket, kan
den som har lämnat rådgivning få
ersättning av allmänna medel.
5§
Den som har lämnat rådgivning
har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för de kostnader
för tolk och översättning som
rådgivningen kan ha krävt. Om
rådgivning har skett mot nedsatt
avgift enligt 4 § andra och tredje
styckena, kan den som har lämnat
rådgivning få ersättning av
allmänna medel.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket.
23 §’
Den som har beviljats rättshjälp skall betala en rättshjälpsavgift som
bestäms med hänsyn till kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och den
rättssökandes ekonomiska underlag enligt 3 8 §.
Rättshjälpsavgiften, som aldrig
rättshjälpsbiträdet, utgör
1. två procent av kostnaderna
om det ekonomiska underlaget inte
överstiger 20 000 kr,
2. fem procent av kostnaderna,
dock minst 500 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
20 000 men inte 40 000 kr,
3. tio procent av kostnaderna,
dock minst 1 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
40 000 men inte 80 000 kr,
4. tjugo procent av kostnaderna,
dock minst 1 500 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
80 000 men inte 120 000 kr,
5. trettio procent av kostnaderna,
dock minst 2 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
120 000 men inte 160 000 kr,
far överstiga kostnaderna för
1. två procent av kostnaderna
om det ekonomiska underlaget inte
överstiger 50 000 kr,
2. fem procent av kostnaderna,
dock minst 500 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
50 000 men inte 100 000 kr,
3. tio procent av kostnaderna,
dock minst 1 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
100 000 men inte 120 000 kr,
4. tjugo procent av kostnaderna,
dock minst 1 500 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
120 000 men inte 150 000 kr,
5. trettio procent av kostnaderna,
dock minst 2 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
150 000 men inte 200 000 kr,
Senaste lydelse 1999:63.
6. fyrtio procent av kostnaderna,
dock minst 5 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
160 000 kr.
6. fyrtio procent av kostnaderna,
dock minst 5 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
200 000 kr.
Prop. 1999/2000:59
Avgift for rådgivning utöver en timme skall avräknas från den lägsta
avgift som anges i andra stycket 2-6.
Är den rättssökande underårig far det beslutas att någon rättshjälps-
avgift inte skall betalas, om sökandens ekonomiska forhållanden ger
anledning till det.
Avgiften for dödsbo som beviljas rättshjälp bestäms efter vad som är
skäligt med hänsyn till dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska
forhållanden. Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas
rättshjälpsavgiften med ledning av den avlidnes ekonomiska underlag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Den nya bestämmelsen i 5 §
första stycket tillämpas på beslut om nedsättning av rådgivningsavgift
som meddelats från och med den 1 april 1999.
Prop. 1999/2000:59
I mars 1998 gav regeringen Domstolsverket i uppdrag att ta fram
beräkningar för fastställande av gränsen för det ekonomiska underlag
som enligt 6 § rättshjälpslagen (1996:1619) gäller för beviljande av
rättshjälp. I uppdraget ingick också att undersöka behovet av justeringar i
avgiftssystemet. Under uppdragets genomförande skulle samråd ske med
Rättshjälpsmyndigheten, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och
Sveriges advokatsamfund.
Domstolsverket presenterade i juni 1998 promemorian Gräns för
ekonomiskt underlag enligt 6 § rättshjälpslagen (1996:1619) m.m., i
vilken en del av uppdraget redovisades. Promemorian låg till grund för
ändringar i 4, 6, 23, 24 och 38 §§ rättshjälpslagen (1996:1619) som
trädde i kraft den 1 april 1999 (prop. 1998/99:10, bet. 1998/99:JuU6,
rskr. 1998/99:132, SFS 1999:63). Ändringarna innebar bl.a. att
inkomstgränsen för rätt till rättshjälp höjdes från 210 000 kr till 260 000
kr och att reglerna avseende underåriga rättssökande ändrades.
Domstolsverket redovisade den resterande delen av uppdraget i
november 1998 och maj 1999 och lämnade förslag till ändringar
avseende avgiftssystemet. Dessa två redovisningar har arbetats samman i
en promemoria, vars lagförslag finns intaget i bilaga 1. Förslaget innebär
att de gränsvärden som gäller för beräkning av rättshjälpsavgift justeras.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 2. Domstolsverkets redovisningar, pro-
memorian och remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet
(dnr 98/3876).
Efter remisstidens utgång har det tillkommit ytterligare ett lagförslag,
se avsnitt 7. Förslaget innebär en mindre justering av en bestämmelse och
är närmast av rättelsekaraktär avseende de ändringar som trädde i kraft
den 1 april 1999. Det kräver därför ingen ytterligare beredning.
Lagförslagen, som alltså endast innebär ändringar av de gränsvärden som
gäller för beräkning av rättshjälpsavgift samt en ändring av närmast
rättelsekaraktär, är inte heller av sådan beskaffenhet att de kräver
Lagrådets granskning.
Den 1 december 1997 trädde en ny rättshjälpslag i kraft. Den nya lagen
innebar en hel del nyheter i förhållande till tidigare rättshjälpssystem.
Rättshjälpen har bl.a. gjorts subsidiär i förhållande till rättsskyddet i
privata försäkringar, vilket innebär att rättshjälp inte beviljas den som har
en rättsskyddsförsäkring som täcker den angelägenhet för vilken
rättshjälp sökts. Som regel kan inte heller den som borde haft en sådan
försäkring fa rättshjälp om det inte finns särskilda skäl. Vidare har ett nytt
avgiftssystem införts som bygger på att rättshjälpstagama fortlöpande bör
bidra till kostnaderna för rättshjälpen. Vissa ändringar har som nämnts i
föregående avsnitt gjorts sedan den nya lagen trädde i kraft, bl.a. av
inkomstgränsen för rätt till rättshjälp.
Rättshjälpsavgiften beräknas som en viss procentuell andel av
ersättningen till rättshjälpsbiträdet. Systemet innehåller sex avgiftsnivåer.
Den rättssökandes ekonomiska situation är avgörande for vilken
procentuell andel av kostnaderna som denne skall betala. Avgiften skall
betalas till biträdet allt eftersom kostnaderna uppstår.
I forarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1996/97:9 s. 159 f.) sägs att det
finns flera skäl till att den rättssökande bör betala en avgift for
rättshjälpen. Framfor allt medverkar avgiften till att hålla rättshjälps-
kostnadema på en rimlig nivå och att ge parterna en likvärdig
processekonomisk situation. Ett avgiftssystem bör vidare vara utformat så
att rättshjälpstagaren blir medveten om vilka kostnader som uppstår i
ärendet och göra denne intresserad av att hålla dessa kostnader nere på
samma sätt som den som själv betalar sina kostnader. Om
rättshjälpstagaren betalar samma avgift oavsett vilka kostnader som
uppstår far han eller hon inte något sådant intresse. Avgifterna far dock
inte sättas så högt att de innebär ett hinder för människor att ta till vara
sin rätt. Ett av syftena med det nya avgiftssystemet är alltså att den
rättssökande skall bli kostnadsmedveten. Avgiftssystemet konstruerades
därför på det sättet att den rättssökande alltid skall bidra med åtminstone
någon del av kostnaderna.
Sedan rättshjälpslagens tillkomst har den genomsnittliga löneökningen
i Sverige varit cirka nio procent. Många rättssökande har därigenom
passerat den tidigare gränsen för rätt till rättshjälp vilket var en av
orsakerna till att gränsen nyligen justerades uppåt (prop. 1998/99:10, bet.
1998/99:JuU6, rskr 1998/99:132). Många rättssökande har också passerat
en gräns till ett högre avgiftsintervall och far därmed en högre avgift än
tidigare.
Den senaste tidens löneökningar var alltså ett av skälen till den tidigare
ändringen i rättshjälpslagen. Den ändringen samt skälen för denna
medför att det finns anledning att överväga om även de olika
intervallerna för rättshjälpsavgift bör justeras.
Prop. 1999/2000:59
Som tidigare nämnts har Domstolsverket haft i uppdrag att undersöka
behovet av justeringar i avgiftssystemet. För att fa ett underlag för denna
undersökning har Domstolsverket tagit fram statistik för att belysa det
typiska rättshjälpsärendet. Den statistik som Domstolsverket har
undersökt omfattar samtliga av Rättshjälpsmyndigheten beviljade
ärenden enligt den nya rättshjälpslagen under perioden den 1 december
1997-31 januari 1999 och samtliga under perioden slutreglerade ärenden,
i vilka rättshjälp antingen har beviljats av Rättshjälpsmyndigheten eller
av domstol. Statistik från domstolarna om det antal beslut där rättshjälp
har beviljats finns inte att tillgå. En första utgångspunkt för
Domstolsverket har varit att det inte finns några skillnader vad beträffar
ekonomiska förhållanden mellan en rättssökande som ansöker om
rättshjälp vid Rättshjälpsmyndigheten eller vid domstol. Vidare har
Domstolsverket haft som utgångspunkt att ärenden enligt den nya
rättshjälpslagen som redan har slutreglerats, s.k. korta ärenden, med
hänsyn till sin korta omloppstid har kostat förhållandevis lite.
Enligt statistiken från Rättshjälpsmyndigheten fördelar sig antalet
beviljade ärenden i olika intervaller under perioden den 1 december
1997-31 januari 1999 enligt följande.
Prop. 1999/2000:59
|
Ekonomiskt |
Antalet beviljade |
|
0-20 000 |
340 |
|
20 000-40 000 |
193 |
|
40 000-80 000 |
355 |
|
80 000-120 000 |
313 |
|
120 000-160 000 |
237 |
|
160 000-210 000 |
155 |
Med hjälp av uppgifterna i tabellen har Domstolsverket räknat ut
medianrättshjälpstagarens ekonomiska underlag och konstaterat att
medianunderlaget ligger i intervallet 40 000-80 000 kr. Av detta följer att
medianrättshjälpstagaren betalar en avgift om tio procent för sin
rättshjälp.
Domstolsverket har också undersökt frekvensen av olika rättsliga
angelägenheter i olika inkomstintervaller. Av statistiken framgår att
familjeärenden är den klart dominerande ärendetypen. Även när det
gäller rättsliga angelägenheter som inte hänförs till familjeärenden är det
framförallt schismer inom en familj som ligger till grund för behovet av
rättsligt bistånd, då verkställighet av domar som rör vårdnads- och
umgängesfrågor dominerar i övrigt. Angelägenheter som rör arbetsrätt
förekommer också tämligen ffekvent. Dessa tvister förekommer dock
endast i försumbar utsträckning i de lägsta inkomstskikten, medan de blir
mer vanliga i de högre inkomstklasserna.
Genomsnittskostnaden för ett rättshjälpsärende enligt 1972 års
rättshjälpslag har av Domstolsverket beräknats uppgå till cirka 30 000 kr.
Domstolsverket har funnit att det inte finns någon anledning att anta att
denna kostnad skulle bli en annan vid en beräkning enligt den nya
rättshjälpslagen. Vad gäller kostnaderna visar inte statistiken att det är
någon större skillnad mellan olika avgiftsintervaller eller mellan olika
måltyper. Den tidsperiod som är möjlig att studera är emellertid kort och
Domstolsverket kommer därför att fortlöpande följa kostnadsutveck-
lingen.
Domstolsverket har under uppdragets genomförande samrått med
Rättshjälpsmyndigheten, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och
Sveriges advokatsamfund. De synpunkter som Sveriges advokatsamfund
och Socialstyrelsen har framfört i detta sammanhang behandlas i avsnitt
6.
Prop. 1999/2000:59
Regeringens förslag:Rättshjälpsavgiftema sänks genom att gränsvärdena
höjs i samtliga sex intervaller.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissutfallet är överlag positivt. Samtliga
remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Sveriges advokatsamfund anser dock att avgifterna är för höga även om
förslaget genomförs, att det bör finnas möjlighet att helt befria en
rättssökande från att betala avgift samt att i de fall rättshjälpsavgift skall
betalas avgiften för rådgivning även för den första timmen bör avräknas
från rättshjälpsavgiften. Några tingsrätter ifrågasätter motiveringen av
förslaget. Riksrevisionsverket menar att de ekonomiska konsekvenserna
inte är fullständigt utredda och att någon rimlighetsbedömning av
eventuella ekonomiska konsekvenser därför inte kan göras.
Skälen för regeringens förslag: Den som beviljas rättshjälp skall
betala en rättshjälpsavgift vilken utgör en viss procentuell andel av
ersättningen till rättshjälpsbiträdet. Avgörande för vilken procentuell
andel som skall betalas är den rättssökandes ekonomiska situation - det
ekonomiska underlaget. Beräkningen av detta underlag görs med
utgångspunkt i den rättssökandes årsinkomst och med beaktande av
underhållsskyldighet, förmögenhet och skuldsättning. Den procentsats
som skall betalas i rättshjälpsavgift och den för varje intervall lägsta
avgiften redovisas i nedanstående tabell.
|
Ekonomisk underlag |
Procentsats |
Lägsta avgift |
|
0-20 000 |
2 |
- |
|
20 000-40 000 |
5 |
500 |
|
40 000-80 000 |
10 |
1 000 |
|
80 000-120 000 |
20 |
1 500 |
|
120 000-160 000 |
30 |
2 000 |
|
160 000-260 000 |
40 |
5 000 |
Som framgår av tabellen är gränsvärdena för det ekonomiska underlaget
uttryckta i fasta krontalsintervaller. I förarbetena till rättshjälpslagen
(prop. 1996/97:9 s. 110 f.) anförde regeringen att bestämmelserna skulle
bli mer lättillgängliga om de gränsvärden som anges i lagen uttrycktes i
siffror i stället för att, såsom tidigare, uttryckas i förhållande till
basbeloppet. Vidare angavs att det självfallet måste bevakas att beloppen
justeras om penningvärdets förändringar eller andra faktorer skulle ge
skäl för detta.
Genom en lagändring den 1 april 1999 höjdes inkomstgränsen för rätt
till rättshjälp från 210 000 kr till 260 000 kr. Som skäl för denna höjning
angav regeringen (prop. 1998/99:10 s. 9 f.) dels att den s.k. skiktgränsen i
skatterättsliga sammanhang kommit att överstiga inkomstgränsen, dels att
den genomsnittliga inkomstökningen de senaste två åren uppgått till 2,5-
3 procent per år, vilket innebar att farre människor kunde komma ifråga
för rättshjälp än då rättshjälpslagen beslutades.
Eftersom de tidigare avgiftsgränsema fastställdes med utgångspunkt
från det tidigare gällande gränsvärdet för rätt till rättshjälp finns det
anledning att se över om även avgiftsgränsema bör justeras. Något
underlag för en sådan justering fanns dock inte vid tidpunkten för
ändringen av gränsvärdet. Domstolsverket har nu (se avsnitt 5) tagit fram
ett underlag som bl.a. innehåller förslag till justeringar och en
redovisning av konsekvenserna av dessa.
Sedan rättshjälpslagens tillkomst har den genomsnittliga löneökningen
i Sverige varit cirka nio procent. Som några tingsrätter påpekar är det inte
självklart att en genomsnittlig inkomstökning alltid bör medföra att
avgiftsgränsema justeras. Det är å andra sidan inte heller rimligt att
generella löneökningar innebär att alla far högre rättshjälpsavgift, dvs. att
rättshjälpstagama som kollektiv bidrar med en allt större del av
kostnaderna.
De senaste årens löneökningar har inneburit att många rättssökande
passerat den tidigare gränsen för rätt till rättshjälp vilket var en av
orsakerna till att den gränsen justerades förra året. Många rättssökande
har också passerat en gräns till ett högre avgiftsintervall och far därmed
en högre avgift än tidigare. Höjningen av inkomstgränsen för rätt till
rättshjälp har medfört att de olika avgiftsintervallema inte längre är så väl
avpassade i förhållande till den gränsen. För att skapa bättre
överrensstämmelse mellan intervallerna och inkomstgränsen bör enligt
regeringens mening en höjning av avgiftsgränsema ske. Vidare är det
viktigt att de personer som har de sämsta ekonomiska förutsättningarna
inte far för höga avgifter. För att åstadkomma lättnader för dessa personer
bör, såsom Domstolsverket föreslagit, intervallernas omfång justeras så
att fler personer kommer i de lägre intervallerna.
Enligt regeringens uppfattning bör intervallerna höjas med ungefar den
procentsats, cirka nio procent, som låg till grund för höjningen våren
1999 av inkomstgränsen för rätt till rättshjälp från 210 000 till 260 000
kr. Ändringarna bör gälla samtliga intervaller på sätt som framgår av
nedanstående tabell.
Prop. 1999/2000:59
|
Ekonomiskt underlag |
Procentsats |
Lägsta avgift |
|
0-50 000 |
2 |
— |
|
50 000-100 000 |
5 |
500 |
|
100 000-120 000 |
10 |
1 000 |
|
120 000-150 000 |
20 |
1 500 |
|
150 000-200 000 |
30 |
2 000 |
|
200 000-260 000 |
40 |
5 000 |
Regeringens förslag innebär alltså att rättshjälpsavgiftema blir lägre än
tidigare. Följande tabell ger exempel på vilken rättshjälpsavgift som skall
betalas vid olika rättshjälpskostnader.
10
Prop. 1999/2000:59
Ekonomiskt Rättshjälpsavgift vid olika rättshjälps-
underlag i kostnader
kronor
|
10 000 |
30 000 |
60 000 |
100 000 | |
|
0-50 000 |
200 |
600 |
1 200 |
2 000 |
|
50 000-100 000 |
500 |
1 500 |
3 000 |
5 000 |
|
100 000-120 000 |
1 000 |
3 000 |
6 000 |
10 000 |
|
120 000-150 000 |
2 000 |
6 000 |
12 000 |
20 000 |
|
150000-200 000 |
3 000 |
9 000 |
18 000 |
30 000 |
|
200 000-260 000 |
5 000 |
12 000 |
24 000 |
40 000 |
För medianrättshjälpstagaren (40 000-80 000 kr) innebär regeringens
förslag en halvering av rättshjälpskostnadema. Det innebär att
medianrättshjälpstagaren får betala 3 000 kr plus rådgivningsavgift om
kostnaderna för rättshjälpsbiträdet blir 60 000 kr eller 5 000 kr plus
rådgivningsavgift om kostnaderna för rättshjälpsbiträdet blir 100 000 kr.
Det bör i det här sammanhanget påpekas att ett ärende där kostnaderna
uppgår till så stora belopp som regel har pågått en längre tid samt att de
är relativt sällsynta. Dessutom betalas avgiften löpande under den tid som
ärendet pågår, som regel en gång i kvartalet (se 25 § rättshjälpslagen
samt DVFS 1997:12). För de som har det sämst ställt innebär förslaget
således att de får betala 1 200 kr plus rådgivningsavgift om kostnaderna
för rättshjälpsbiträdet uppgår till 60 000 kr eller 2 000 kr plus
rådgivningsavgift om biträdeskostnadema uppgår till 100 000 kr. Om ett
ärende där biträdeskostnadema uppgår till 100 000 kr pågått under
exempelvis ett år medför detta att rättshjälpstagaren får betala rätts-
hjälpsavgift med ett belopp som stannar vid 500 kr i kvartalet.
Sveriges advokatsamfund anser att avgiftsystemet även efter de
justeringar som har föreslagits föranleder betydande tröskeleffekter
eftersom den procentuella avgiften höjs med tio procent i varje intervall.
Regeringen är medveten om att avgiftssystemet, som angetts ovan, i
vissa fall kan medföra tröskeleffekter. De effekter som kan inträffa om en
person hamnar strax över en gräns i stället för under kan i några fall bli
relativt stora, i vart fall i kostsamma ärenden för de som ligger inom de
högre inkomstintervallema. I de lägre intervallerna blir effekten betydligt
mindre, räknat i kronor. Det är dock ofrånkomligt att vissa tröskeleffekter
uppstår i ett system som bygger på fasta krontalsintervaller. Dessa
effekter är ingen nyhet utan behandlades redan i förarbetena till den nya
rättshjälpslagen (se prop. 1996/97:9 s. 162). Där anfördes att en lämplig
avvägning mellan risken för tröskeleffekter å ena sidan och systemets
begriplighet och effektivitet å andra sidan enligt regeringens mening var
ett avgiftssystem med sex nivåer. Något skäl att ändra den bedömning
som då gjordes finns inte.
Sveriges advokatsamfund och Socialstyrelsen har såväl till
Domstolsverket som i sina remissvar anfört att det bör finnas en
11
möjlighet att sätta ned rättshjälps- och rådgivningsavgiften till noll kr
även för andra än underåriga.
Med anledning av dessa synpunkter har Domstolsverket under upp-
dragets genomförande även sett på frågan om nedsättning av rådgivnings-
avgiften. Enligt 4 § andra stycket rättshjälpslagen far nedsättning av
rådgivningsavgiften ske till hälften om den rättssökandes ekonomi ger
anledning till det. Domstolsverket har enligt 4 och 5 §§ rättshjälps-
förordningen (1997:404) bemyndigats att lämna närmare föreskrifter om
rådgivning och har i DVFS 1997:11 föreskrivit att nedsättning far ske om
den som far rådgivning har ett ekonomiskt underlag som inte överstiger
50 000 kr. Bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) kan som högst
antas motsvara en inkomst om 75 000 kr per år. De personer som erhåller
sådant bistånd tillhör således intervallet 50 000-75 000 kr och far därmed
betala hela rådgivningsavgiften. Domstolsverket överväger om gränsen
för nedsättning bör höjas till 75 000 kr.
Vad gäller frågan om total befrielse från skyldighet att betala
rättshjälps- och rådgivningsavgift ställer sig regeringen tveksam till en
sådan ordning. En viktig faktor i det nya rättshjälpssystemet är att låta
den rättssökande bidra till kostnaderna för att på så sätt göra denne mer
kostnadsmedveten. Självfallet far avgifterna inte hindra den enskilde från
att kunna ta tillvara sin rätt. Emellertid innebär, som redogjorts för ovan,
de nu föreslagna justeringarna av avgiftsintervallema att rättshjälps-
avgiftema sänks. Regeringen anser inte att det finns anledning till
ytterligare sänkningar.
Enligt 23 § tredje stycket rättshjälpslagen kan den som har betalat för
mer än en timmes rådgivning fa avräkna kostnaderna för den andra
timmen från den lägsta avgift som anges i andra stycket 2-6. Sveriges
advokatsamfund anser att avräkning bör kunna ske av hela
rådgivningsavgiften.
Som framgår av bestämmelsen kan möjligheten till avdrag för
rådgivningsavgift endast komma i fråga när den rättssökande skall betala
rättshjälpsavgift enligt den s.k. minimiavgiftsregeln (se även prop.
1996/97:9 s. 107). Således finns det ingen möjlighet till avräkning i de
fall då rättshjälpsavgiften utgör en procentuell andel av biträdeskost-
nadema. Enligt regeringens mening skulle en sådan avräkningsmöjlighet
inom ett avgiftssystem som bygger på procentuella andelar fa oönskade
konsekvenser. De inledande rättshjälpskostnadema skulle i princip bli
gratis, vilket skulle motverka intentionerna med att skapa ett ökat
kostnadsmedvetande hos rättshjälpstagaren. Rådgivningsavgiften far
därför ses som en första grundavgift som är lika för alla utom för de som
har det sämst ekonomiskt ställt. I sammanhanget kan dessutom anmärkas
att rådgivningsavgiften uppgår till samma eller lägre belopp än den
grundavgift som den rättssökande betalade enligt den gamla rätts-
hjälpslagen (1972:429). För de sämst ställda grupperna finns, som ovan
nämnts, även möjlighet att få rådgivningsavgiften nedsatt. Sammantaget
är det regeringens uppfattning att den nuvarande ordningen där avräkning
endast kan ske i de s.k. minimiavgiftsfallen bör bibehållas. Då
minimiavgifterna är förhållandevis låga finns det inte heller tillräckliga
skäl att tillåta avräkning av rådgivningsavgiften i större utsträckning av
vad som nu medges.
Prop. 1999/2000:59
12
Under våren kommer en utvärdering av den nya rättshjälpslagen att
påbörjas. Inom ramen för denna utvärdering kommer bl.a. avgifts-
systemet och dess konsekvenser att närmare analyseras. När denna analys
är klar kommer regeringen att göra de ytterligare överväganden som en
sådan analys kan föranleda.
Prop. 1999/2000:59
Regeringens förslag: Den som har lämnat rådgivning skall ha rätt till
ersättning såväl vid nedsättning av rådgivningsavgiften till hälften som
vid befrielse från sådan avgift.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 april 1999 fick 4 §
rättshjälpslagen ett nytt tredje stycke som innebär att en underårig
rättssökandes rådgivningsavgift far sättas ned till noll, om sökandens
ekonomiska förhållanden ger anledning till det.
Av 5 § andra meningen rättshjälpslagen följer att om rådgivning har
skett mot nedsatt avgift enligt 4 § andra stycket kan den som har lämnat
rådgivning fa ersättning av allmänna medel. På grund av förbiseende kom
denna bestämmelse inte att utvidgas till att även omfatta sådana fall som
regleras i det nya tredje stycket i 4 §. Regeringen föreslår därför att
bestämmelsen nu ändras i detta avseende.
Höjningen av intervallgränsema torde leda till att rättshjälpskostnadema
ökar med någon eller ett par miljoner kronor. Då denna kostnadsökning
ryms inom rättshjälpsanslaget behöver några extra resurser inte tillföras.
Vid sådant förhållande krävs inte på detta stadium någon ytterligare
utredning om de ekonomiska konsekvenserna.
I samband med lagändringen våren 1999, varigenom en underårig
rättssökande helt kan befrias från att betala rådgivningsavgift, konstate-
rade regeringen att det endast var fråga om mycket begränsade kostnads-
ökningar och att rättshjälpsanslaget därför inte behövde tillföras några
nya resurser (prop. 1998/99:10 s. 16). De extra kostnader som kan följa
på förslaget att låta rådgivare fa ersättning från staten även i dessa fall var
alltså förutsedda redan i det tidigare lagstiftningsarbetet och ryms således
inom rättshjälpsanslaget.
13
Prop. 1999/2000:59
5§
Paragrafen har justerats så att den som har lämnat rådgivning har rätt till
ersättning från staten i samtliga fall där nedsättning av
rådgivningsavgiften har skett. Således omfattas nu även de fall då
rådgivningsavgiften enligt 4 § tredje stycket har satts ned till noll kronor.
23 §
De föreslagna ändringarna innebär att gränsvärdena höjs i samtliga sex
intervaller.
14
Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)
Härigenom föreskrivs att 23 § rättshjälpslagen (1996:1619) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:59
Bilaga 1
23 §'
Den som har beviljats rättshjälp skall betala en rättshjälpsavgift som
bestäms med hänsyn till kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och den
rättssökandes ekonomiska underlag enligt 38 §.
Rättshjälpsavgiften, som aldrig
rättshjälpsbiträdet, utgör
1. två procent av kostnaderna
om det ekonomiska underlaget inte
överstiger 20 000 kr,
2. fem procent av kostnaderna,
dock minst 500 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
20 000 men inte 40 000 kr,
3. tio procent av kostnaderna,
dock minst 1 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
40 000 men inte 80 000 kr,
4. tjugo procent av kostnaderna,
dock minst 1 500 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
80 000 men inte 120 000 kr,
5. trettio procent av kostnaderna,
dock minst 2 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
120 000 men inte 160 000 kr,
6. fyrtio procent av kostnaderna,
dock minst 5 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
160 000 kr.
far överstiga kostnaderna för
1. två procent av kostnaderna
om det ekonomiska underlaget inte
överstiger 50 000 kr,
2. fem procent av kostnaderna,
dock minst 500 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
50 000 men inte 100 000 kr,
3. tio procent av kostnaderna,
dock minst 1 000 kr om det
ekonomiska underlaget överstiger
100 000 men inte 120 000 kr,
4. tjugo procent av kostnaderna,
dock minst 1 500 kr om det
ekonomiska underlaget överstiger
120 000 men inte 150 000 kr,
5. trettio procent av kostnaderna,
dock minst 2 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
150 000 men inte 200 000 kr,
6. fyrtio procent av kostnaderna,
dock minst 5 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger
200 000 kr.
Avgift för rådgivning utöver en timme skall avräknas från den lägsta
avgift som anges i andra stycket 2-6.
Är den rättssökande underårig far det beslutas att någon
rättshjälpssavgift inte skall betalas, om sökandens ekonomiska
förhållanden ger anledning till det.
Avgiften för dödsbo som beviljas rättshjälp bestäms efter vad som är
skäligt med hänsyn till dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska
1 Senaste lydelse 1996:1619.
15
förhållanden. Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas Prop. 1999/2000:59
rättshjälpsavgiften med ledning av den avlidnes ekonomiska underlag. Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
16
Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt,
Huddinge tingsrätt, Norrtälje tingsrätt, Malmö tingsrätt, Luleå tingsrätt,
Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Jönköpings län, Rättshjälps-
myndigheten, Rättshjälpsnämnden, Riksåklagaren, Socialstyrelsen,
Riksrevisionsverket, Riksförsäkringsverket (avstår), Kommunförbundet
(avstår), Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, TCO
(avstår), LO, Sammanslutningen för Sveriges Juridiska Byråer.
Prop. 1999/2000:59
Bilaga 2
17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 februari 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Wämersson, Lejon, Ringholm
Föredragande: statsrådet Freivalds
Prop. 1999/2000:59
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:59 Avgiftssystemet i
rättshjälpslagen.
18
Eländers Gotab 59758, Stockholm 2000