Prop.
1999/2000:58
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 januari 2000
Laila Freivalds
Bosse Ringholm
(F inansdepartementet)
Upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan Sverige och annat land
beläggs med mervärdesskatt. Tillhandahållandet skall beskattas med
normalskattesatsen 25 %. Reglerna berör i dag endast Öresunds-
förbindelsen. Regeringen har ingått ett avtal med Danmark om bl.a. en
förenklad hantering av den mervärdesskatt som skall tas ut på
passageavgiften. Reglerna tas in i en särskild lag.
En möjlighet införs för skattemyndigheten att på ansökan från den
skattskyldige i vissa fall medge undantag från kravet på att uppgifter om
mottagares namn etc. skall anges på faktura eller jämförlig handling.
En ändring görs så att skattskyldigheten för förmedlingstjänster i vissa
fall förs över på förvärvaren av tjänsterna. I övrigt görs vissa tekniska
justeringar i reglerna om förmedlingstjänster.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 58
Prop. 1999/2000:58
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om avtal med Danmark om mervärdesskatt for
den fasta vägförbindelsen över Öresund.................................4
2.2 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)...............................................................................9
3 Ärendet och dess beredning............................................................14
4 Öresundsförbindelsen......................................................................16
5 Mervärdesskatt på avgiften for passage över förbindelsen.............16
5.1 Gällande regler......................................................................16
5.2 Ändrade regler.......................................................................17
6 Avtal med Danmark om mervärdesskatt for den fasta
vägförbindelsen över Öresund.........................................................18
6.1 En särskild lag om avtalet med Danmark..............................18
6.2 Fördelning av skatten mellan Sverige och Danmark.............18
6.3 Avdrags- och återbetalningsrätt............................................19
6.3.1 Gällande regler.........................................................19
6.3.2 Förenklade regler.....................................................20
6.3.3 Uppgifter på kvittot..................................................22
7 Förmedlingstjänster.........................................................................23
8 Ikraftträdande..................................................................................24
9 Statsfinansiella effekter...................................................................24
10 F örfattningskommentarer................................................................25
10.1 Förslaget till lag om avtal med Danmark om mervärdesskatt
for den fasta vägförbindelsen över Öresund..........................25
10.1.1 Lagförslaget.............................................................25
10.1.2 Avtalets innehåll......................................................25
10.2 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).............................................................................27
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.................................................29
Bilaga 2 Lagrådets yttrande.................................................................34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2000......36
Prop. 1999/2000:58
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner avtalet med tillhörande protokoll mellan Sverige och
Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund,
2. antar regeringens förslag till lag om avtal med Danmark om
mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).
1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 58
Prop. 1999/2000:58
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Det avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta
vägförbindelsen över Öresund samt tillhörande protokoll, som
undertecknades i januari 2000, skall gälla som lag här i landet. Avtalet är
avfattat på svenska och danska med samma giltighet. Den svenska texten
framgår av bilagan till denna lag.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Bilaga Prop. 1999/2000:58
Avtal
mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks
regering om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över
Öresund
Regeringarna i Konungariket Sverige och Konungariket Danmark har
enats om följande bestämmelser:
Artikel 1
Avtalets syfte
Syftet med detta avtal är att överenskomma hur mervärdesskatten på
passageavgiften för den fasta vägförbindelsen över Öresund skall fördelas
samt dessutom fastställa en administrativ ordning, som möjliggör en
förenklad hantering av avdrag och återbetalning av mervärdesskatt för
passagen över den fasta förbindelsen över Öresund.
Artikel 2
Definitioner
I detta avtal förstås med uttrycket:
1. ”Den behöriga myndigheten”:
a. i Danmark: Skatteministem,
b. i Sverige: Finansministern,
eller den myndighet i envar av dessa stater åt vilken det uppdras att
handha frågor beträffande avtalet.
2. ”Utländska företagare”: Företagare som är skattskyldiga till
mervärdesskatt i ett annat EU-land än Danmark eller Sverige samt
företagare som är etablerade utanför EU.
3. ”Passageavgift”: Den avgift som tas ut för passage över den fasta
vägförbindelsen över Öresund.
Artikel 3
Beskattningsunderlaget
Vid fördelning av det beskattningsbara värdet av passageavgiften
tillkommer 50 procent av beskattningsunderlaget Danmark och 50
procent av beskattningsunderlaget Sverige.
Artikel 4
Prop. 1999/2000:58
Avdrag
Företagare, som är skattskyldiga i Danmark, kan i enlighet med de
danska reglerna dra av såväl den danska som den svenska
mervärdesskatten på passageavgiften. Företagare, som är skattskyldiga i
Sverige, kan i överensstämmelse med de svenska reglerna dra av såväl
den svenska som den danska mervärdesskatten på passageavgiften.
Artikel 5
Återbetalning till utländska företagare
Återbetalning av den danska och svenska mervärdesskatten på
passageavgiften till utländska företagare skall ske i Sverige.
Återbetalningen skall ske i enlighet med rådets åttonde direktiv av den 6
december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning
rörande omsättningsskatter - Regler för återbetalning av mervärdeskatt
till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium
(79/1072/EEG) samt rådets trettonde direktiv av den 17 november 1986
om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om
omsättningsskatter - Regler om återbetalning av mervärdeskatt till
skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium
(86/560/EEG), såsom nämnda direktiv är genomförda i svenska
författningar.
Artikel 6
Gottgörelse och ränta på utbetald skatt
De svenska myndigheterna skall föra noteringar över utbetalade belopp
till utländska företagare. Den behöriga svenska myndigheten skall, innan
utgången av den månad som följer efter utbetalningsmånaden, översända
en samlad nota med det belopp som avser dansk mervärdesskatt till den
behöriga danska myndigheten. Till beloppet skall läggas en ränta
motsvarande genomsnittet av räntan på den svenska tvåmånaders
statsskuldväxeln för den månad utbetalningarna skett. Beloppet anges i
SEK. Den behöriga danska myndigheten skall föra över det samlade
beloppet till de svenska myndigheterna senast den 15 i den följande
•månaden. Närmare bestämmelser om hur överföringen skall göras får
avtalas om mellan de behöriga myndigheterna i Danmark och i Sverige.
Artikel 7
Merkostnader
Den behöriga svenska myndigheten skall årligen meddela den behöriga
danska myndigheten storleken på de administrativa merkostnaderna för
att återbetala dansk mervärdesskatt till utländska företagare. Danmark
skall gottgöra Sverige dessa merkostnader. Gottgörelsen skall ske senast
den 15 i månaden efter att meddelandet lämnats.
Artikel 8
Revision
Den behöriga danska myndigheten äger rätt att ta del av resultatet av den
behöriga svenska myndighetens intemrevisions granskning av system och
rutiner avseende återbetalningar av mervärdesskatt på passageavgiftema
till utländska företagare.
Artikel 9
Ikraftträdande
Detta avtal träder i kraft 30 dagar efter det att följande villkor har
uppfyllts:
1. Europeiska unionens råd har beslutat, att Danmark och Sverige kan
frångå det sjätte direktivet av den 17 maj 1977 om harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt
system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (77/388/EEG), om
hanteringen av mervärdesskatten för den fasta förbindelsen över Öresund.
2. De avtalsslutande parterna genom utväxling av diplomatiska noter
underrättat varandra om att alla de lagstadgade åtgärder, som är
nödvändiga för avtalets ikraftträdande, har fullgjorts.
Artikel 10
Giltighetsperiod och ändring av avtalet
1. Detta avtal har ingåtts på obestämd tid. Det kan genom skriftligt
meddelande sägas upp via diplomatiska kanaler av var och en av de
avtalsslutande parterna och skall upphöra att gälla sex månader efter att
sådant meddelande har mottagits.
2. Fråga om ändring kan när som helst tas upp av en av de avtalsslutande
parterna.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat detta avtal i två exemplar på svenska och
danska språken varvid vaije text äger lika vitsord.
För Konungariket Sveriges För Konungariket Danmarks
regering regering
Claes Ljungh Peter Loft
Prop. 1999/2000:58
Undertecknat den 25 januari 2000 Undertecknat den 27 januari 2000
Prop. 1999/2000:58
Vid undertecknande av avtalet mellan Konungariket Sveriges regering
och Konungariket Danmarks regering om mervärdesskatt för den fasta
vägförbindelsen över Öresund är undertecknade överens om följande
bestämmelse som skall utgöra en integrerande del av avtalet:
Till artikel 10:
I punkt 2 sägs att fråga om ändring av avtalet när som helst kan tas upp
av en av de avtalsslutande parterna. Parterna har meddelat att ett skäl till
ändring av avtalet kan vara att det föreligger en väsentlig skillnad mellan
antalet danska och svenska företagare som använder den fasta
vägförbindelsen över Öresund.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat detta protokoll i två exemplar på svenska och
danska språken varvid varje text äger samma vitsord.
För Konungariket Sveriges För Konungariket Danmarks
regering regering
Claes Ljungh Peter Loft
Undertecknat den 25 januari 2000 Undertecknat den 27 januari 2000
Prop. 1999/2000:58
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 1 kap. 2 §, 5 kap. 7 a och 11 §§, 9 b kap. 4 §, 11 kap. 5 § och
20 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 2 c §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§>
Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är
1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat
följer av 2-4 a: den som omsätter varan eller tjänsten,
2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är en
tjänsten,
3. för omsättning som anges i
1 § första stycket 1 av sådana
tjänster som avses i 5 kap. 5 a, 6 a,
6 b och 7 a §§, om den som
omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är
registrerad till mervärdesskatt här:
den som förvärvar tjänsten,
näringsidkare: den som förvärvar
3. för omsättning som anges i
1 § första stycket 1 av sådana
tjänster som avses i 5 kap. 5 §
tredje stycket samt 5 a, 6 a, 6 b och
7 a §§, om den som omsätter
tjänsten är en utländsk företagare
och förvärvaren är registrerad till
mervärdesskatt här: den som
förvärvar tjänsten,
4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap.
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,
4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här,
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,
5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som
förvärvar varan, och
6. för import av varor: den som är skyldig att betala skatt enligt 10 §
tullagen (1994:1550) för den importerade varan.
Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i
6 kap., 9 kap. och 9 c kap.
Senaste lydelse 1999:640.
2c#
Särskilda bestämmelser om
mervärdesskatt finns i lagen
(2000:000) om avtal med
Danmark om mervärdesskatt för
den fasta vägförbindelsen över
Öresund.
Prop. 1999/2000:58
7a§2
Andra förmedlingstjänster än sådana som anges i 4, 5, 5 a, 6, 6 a och
7 §§ och som görs för någon annans räkning i dennes namn är omsatta
inom landet, om
1. förmedlingstjänsten företas i
Sverige och förvärvet av
förmedlingstjänsten inte har gjorts
under angivande av ett
registreringsnummer för köparen i
ett annat EG-land, eller
2. förmedlingstjänsten företas i
ett annat EG-land men köparen av
förmedlingstjänsten är registrerad
till mervärdesskatt här i landet och
han har förvärvat förmedlings-
tjänsten under angivande av
registreringsnumret.
1. förmedlingstjänsten avser en
vara eller tjänst som omsätts i
Sverige och förvärvet av
förmedlingstjänsten inte har gjorts
under angivande av ett
registreringsnummer för köparen i
ett annat EG-land, eller
2. förmedlingstjänsten avser en
vara eller tjänst som omsätts i ett
annat EG-land men köparen av
förmedlingstjänsten är registrerad
till mervärdesskatt här i landet och
han har förvärvat förmedlings-
tjänsten under angivande av
regi streringsnumret.
H §3
En omsättning av tjänster enligt någon av 4-8 §§ anses som omsättning
utomlands då det är fråga om:
1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat
upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning
eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,
2 a. lastning, lossning eller andra tjänster i godsterminal-, hamn- eller
flygplatsverksamhet, om tjänsterna avser varor från eller till ett land
utanför EG,
2 b. transport eller annan tjänst inom landet som avser varor som en
speditör eller fraktförare tillhandahåller en utländsk uppdragsgivare i ett
land utanför EG i samband med import eller export av varan,
3. alla tjänster som avser varor utom uthyrning, om varorna förts in i
landet endast för tjänsten i fråga för att därefter föras ut ur landet till en
plats utanför EG,
4. reparation av varor åt en 4. reparation av varor åt en
utländsk företagare, som inte är utländsk företagare, som inte är
2 Senaste lydelse 1994:1798.
3 Senaste lydelse 1995:700.
10
skattskyldig for omsättningen, och
reparationen görs inom ramen för
garantiåtaganden som denne gjort,
5. upplåtelse för trafik av bro
eller tunnel mellan Sverige och ett
annat land, och
6. förmedling av varor eller
tjänster som görs för någon annans
räkning i dennes namn, när
omsättningen av dessa anses som
en omsättning utanför EG antingen
enligt 1 § första stycket eller enligt
förevarande paragraf eller 9 §.
skattskyldig för omsättningen, och
reparationen görs inom ramen för
garantiåtaganden som denne gjort,
och
5. förmedling av varor eller
tjänster som görs för någon annans
räkning i dennes namn, när
omsättningen av dessa anses som
en omsättning utanför EG antingen
enligt 1 § första stycket eller enligt
förevarande paragraf eller 9 §.
Prop. 1999/2000:58
4 §4
Omsättning av resetjänsten omfattas av 5 kap. 8 § om inte annat följer av
andra stycket.
Om resebyrån som ett led i
omsättningen av resetjänsten
förvärvat varor och tjänster som en
annan näringsidkare tillhandahållit
resebyrån utanför EG, skall
resetjänsten anses utgöra en sådan
tjänst som avses i 5 kap. 11 § 6.
Om förvärven avser varor och
tjänster som den andre närings-
idkaren tillhandahållit resebyrån
både inom och utanför EG, gäller
bestämmelserna i 5 kap. 11 § 6
endast för den del av omsättningen
av resetjänsten som avser varor
och tjänster tillhandahållna utanför
EG.
Om resebyrån som ett led i
omsättningen av resetjänsten
förvärvat varor och tjänster som en
annan näringsidkare tillhandahållit
resebyrån utanför EG, skall
resetjänsten anses utgöra en sådan
tjänst som avses i 5 kap. 11 § 5.
Om förvärven avser varor och
tjänster som den andre närings-
idkaren tillhandahållit resebyrån
både inom och utanför EG, gäller
bestämmelserna i 5 kap. 11 § 5
endast för den del av omsättningen
av resetjänsten som avser varor
och tjänster tillhandahållna utanför
EG.
En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 eller
2 och 2 a § innehålla uppgift om
1. ersättningen,
2. skattens belopp för varje skattesats,
3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan
uppgift genom vilken de kan identifieras,
4. transaktionens art,
5. platsen för varans mottagande,
4 Senaste lydelse 1995:700.
5 Senaste lydelse 1997:1036.
11
1** Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 58
6. den skattskyldiges registreringsnummer till mervärdesskatt eller, då
den skattskyldige inte är registrerad, hans person- eller
organisationsnummer om det finns ett sådant och annars en likvärdig
uppgift, och
7. övrigt som kan ha betydelse for bedömningen av skattskyldigheten
och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning.
En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall
innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller
skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten.
Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första
stycket 3, 4, 6 och 7.
Bestämmelserna i första stycket 3-5 får frångås då fråga är om en
faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp.
Om tredje stycket inte är
tillämpligt och det med hänsyn till
en skattskyldigs verksamhet finns
särskilda skäl for det, får
skattemyndigheten på ansökan av
den skattskyldige besluta att denne
inte behöver lämna uppgift om
mottagaren enligt första stycket 3.
Prop. 1999/2000:58
1 §S
Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för
överklagande enligt andra stycket,
skattebetalningslagen (1997:483).
Beslut som Skattemyndigheten i
Gävle har fattat om betalnings-
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om
godkännande enligt 9 c kap. 7 §
eller om återkallelse av sådant
godkännande enligt 9 c kap. 8 §
andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § far
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut som en skatte-
myndighet fattat om gruppregistre-
ring enligt 6 a kap. 4 § eller om
ändring eller avregistrering enligt
6 a kap. 5 § far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Beslut
om avräkning far överklagas sär-
skilt på den grunden att avräk-
ningsbeslutet i sig är felaktigt men
i övrigt endast i samband med
gäller bestämmelserna i 22 kap.
Beslut som Skattemyndigheten i
Gävle har fattat om betalnings-
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om
godkännande enligt 9 c kap. 7 §
eller om återkallelse av sådant
godkännande enligt 9 c kap. 8 §
andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § far
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut som en skatte-
myndighet fattat om gruppregistre-
ring enligt 6 a kap. 4 §, om
ändring eller avregistrering enligt
6 a kap. 5 § eller om innehållet i
en faktura eller jämförlig handling
enligt 11 kap. 5 § jjärde stycket får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Beslut om avräk-
ning får överklagas särskilt på den
6 Senaste lydelse 1998:346.
12
överklagande av beslut om betal-
ningsskyldighet. Ett överklagande
enligt detta stycke skall ha kommit
in inom två månader från den dag
klaganden fick del av beslutet.
grunden att avräkningsbeslutet i
sig är felaktigt men i övrigt endast
i samband med överklagande av
beslut om betalningsskyldighet. Ett
överklagande enligt detta stycke
skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.
Prop. 1999/2000:58
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket eller 6 a kap. 4 eller
5 § får även överklagas av Riksskatteverket. Om en enskild part
överklagar ett sådant beslut fors det allmännas talan av Riksskatteverket.
1. Denna lag träder i kraft den 15 april 2000.
2. Bestämmelsen i 1 kap. 2 c § tillämpas från och med den dag som
lagen (2000:000) om avtal med Danmark om mervärdesskatt for den
fasta vägförbindelsen över Öresund träder i kraft.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
13
Den 23 mars 1991 slöt Sverige och Danmark avtal om byggande av
Öresundsförbindelsen (prop. 1990/91:158). Avtalet (artikel 20) och
tilläggsprotokollet (p 5) omfattar bl.a. frågan om mervärdesskatt. Sverige
och Danmark uttalar att man utgår från att det träffas särskilt avtal om
likvärdiga villkor i de båda staterna för mervärdesskatt samt att
byggandet av förbindelsen inte belastas med mervärdesskatt.
Förbindelsen skall vara avgiftsfinansierad.
Vid tillfället för avtalet var enligt den svenska
mervärdesskattelagstiftningen upplåtelser för trafik av väg, bro eller
annan anläggning inte mervärdesskattepliktiga. Efter förslag (SOU
1992:6) från Utredningen om teknisk översyn av mervärdeskattelagen (Fi
1991:01) infördes den 1 juli 1993 skatteplikt för sådana upplåtelser (prop.
1992/93:190, SFS 1993:642). Som skäl för införande av skatteplikt
anfördes att skattefriheten missgynnade skattepliktiga transportformer
såsom järnvägs- och färjetransporter.
För att uppfylla vad som överenskommits med Danmark om
undvikande av en mervärdesskattebelastning på kostnaderna för
uppförandet av Öresundsförbindelsen, kom även denna förbindelse att i
princip omfattas av skatteplikten. Därmed kunde avdrag göras för
ingående skatt rörande förbindelsen. Regeringen delade dock
utredningens uppfattning att utgående skatt inte borde tas ut vid
upplåtelsen. Detta kunde åstadkommas genom att upplåtelse av bro eller
tunnel mellan Sverige och annat land inte skulle anses som en omsättning
i Sverige. Upplåtelsen behandlades därmed som en exportomsättning,
dvs. den blev skattefri medan avdragsrätt ändå förelåg för ingående skatt.
Regeringen ansåg att konkurrensskäl talade för en sådan ordning,
eftersom transporter till och från utlandet med tåg och färja omfattades av
exportreglerna. Man menade att det inte borde vara någon skattemässig
skillnad mellan att utnyttja t.ex. en farja för transport av ett fordon till ett
annat land och att utnyttja en avgiftsbelagd bro eller tunnel. Regeringen
uttalade samtidigt att ställningstagandet gjordes i avvaktan på att frågan
om mervärdesskatt på avgifter på förbindelser mellan stater inom EG
eller mellan en EG-stat och tredje land skulle ses över på EG-nivå.
1 Danmark betraktar man i enlighet med EG-reglema inte denna typ av
upplåtelser som export. Det innebär att mervärdesskatt skall tas ut på
avgiften och att avdragsrätt föreligger för ingående skatt avseende
förbindelsen.
Reglerna för mervärdesskatten grundas på gemensamma direktiv inom
EU, varav det sjätte direktivet1 är det väsentligaste. Sedan Sverige blev
medlem i EU år 1995 har den svenska mervärdesskattelagstiftningen
anpassats till EG:s regelverk. Någon ändring av regeln om broavgifter
m.m. har dock inte skett.
Sedan sommaren 1996 har Sverige och Danmark fört diskussioner om
hur mervärdesskattereglema rörande upplåtelse av Öresundsförbindelsen
1 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEGav den 17 maj 1977 om harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för
mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 13.6.1977, s.l).
Prop. 1999/2000:58
14
bör utformas och vilka ytterligare överenskommelser som kan behövas
för att uppnå ett system som stämmer överens med EG-rätten och som
samtidigt fungerar så smidigt som möjligt. Kontakt har därvid tagits med
Öresundskonsortiet, SJ, DSB, lokaltrafiken i Skåne, Riksskatteverket och
Skattemyndigheten i Malmö. Regeringen har i januari 2000 ingått ett
avtal med Danmarks regering om att förenkla hanteringen för avdrag och
återbetalning av mervärdesskatten rörande den fasta vägförbindelsen över
Öresund. De förenklingar avtalet omfattar har krävt en särskild begäran
om undantag från EG:s normala mervärdesskatteregler. Det finns enligt
artikel 27 i sjätte direktivet en möjlighet att begära undantag från EG:s
regler om det skulle förenkla skatteuttaget. Sverige och Danmark
lämnade in var sin sådan begäran den 18 juni 1999. Europeiska
gemenskapernas kommission (EG-kommissionen) lämnade den 25
oktober 1999 ett förslag till Europeiska unionens råd (ministerrådet) om
att sådant undantag skulle medges. Eftersom förhandlingar pågår inom
EU om ett slopande av åttonde2 direktivet och därmed även förändringar
1 reglerna om avdragsrätt (se avsnitt 6.3.1), har EG-kommissionen i sitt
förslag begränsat undantagets giltighetstid. Det skall enligt förslaget gälla
till den dag då nya gemenskapsregler rörande avdragsrätten träder i kraft,
dock inte längre än till och med den 31 december 2002. Förslaget antogs
av ministerrådet den 24 januari 2000.
Regeringen tar nu upp det förslag till ändring av mervärdesskattelagen
som behövs för att anpassa reglerna till EG:s regelverk vad gäller
upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan Sverige och annat land.
Frågan har beretts med Öresundskonsortiet, Riksskatteverket och
Skattemyndigheten i Malmö.
För att möjliggöra en förenklad hantering av betalningarna vid
Öresundsförbindelsens betalstation, tar regeringen även upp ett förslag
om att skattemyndigheten i vissa fall får besluta om undantag från kraven
på en fakturas innehåll. Förslaget har beretts med Riksskatteverket och
Skattemyndigheten i Malmö.
Slutligen tar regeringen också upp två ändringar i
mervärdesskattelagen som rör förmedlingstjänster. Den ena innebär att
förvärvaren skall beskattas för en förmedlingstjänst från en utländsk
förmedlare i vissa fall. Den andra är en teknisk justering av lagtexten
avseende förmedlingstjänster. Även dessa ändringar har beretts med
Riksskatteverket.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 januari 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över det förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande över förslaget finns i bilaga 2.
Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren till 11 kap.
5 § mervärdesskattelagen (1994:200). Regeringen har i allt väsentligt
följt Lagrådets förslag. Vidare har med anledning av Lagrådets
2 Rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter- Regler för återbetalning av
mervärdeskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium (EGT L 331,
27.12.79, s. 11).
Prop. 1999/2000:58
15
påpekande den allmänna motiveringen kompletterats med avsnitt 7 om
förmedl ingstj änster.
Förslaget till lag om avtal med Danmark om mervärdesskattefrågor
med anledning av Öresundsförbindelsen innebär inte någon utvidgning
av den skattskyldighet som föreligger enligt befintligt regelverk.
Regeringen anser på grund härav och på grund av förslagets beskaffenhet
att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Punkten 2 i den föreslagna
ikraftträdandebestämmelsen till förslaget till lag om ändring i
mervärdesskattelagen avser en bestämmelse med en hänvisning till den
nämnda lagen om avtal med Danmark. På grund av kopplingen till den
lagen och på grund av förslagets beskaffenhet anser regeringen att
Lagrådets hörande även i detta fall skulle sakna betydelse. Lagrådets
yttrande har därför inte inhämtats avseende dessa förslag.
Prop. 1999/2000:58
Den fasta förbindelsen mellan Sverige och Danmark över Öresund
beräknas kunna tas i bruk i juli 2000. Förbindelsen sträcker sig mellan
Malmö och Köpenhamn. Den är ca 16 km lång och består av tre delar.
Från Malmö på den svenska sidan går en bro som är knappt 8 km lång.
Därefter sträcker sig förbindelsen över en ca 4 km lång konstgjord ö, för
att slutligen gå genom en ca 3,5 km lång sänktunnel och över en 0,5 km
lång konstgjord halvö till Köpenhamn på den danska sidan.
Förbindelsen är avgiftsfinansierad, vilket innebär att de som passerar
över förbindelsen far betala en avgift. Detta gäller alla fordon, dvs. såväl
tåg som lastbilar, bussar och personbilar. Avgiften för motorfordonen
skall tas upp vid en betalstation på den svenska sidan.
Förbindelsen ägs och drivs av Öresundskonsortiet som bildats av det
svenska bolaget Svedab AB (ägt av svenska staten genom Vägverket och
Banverket) och det danska bolaget A/S Öresundsförbindelsen (ägt av
danska staten genom Sund & Baelt Holding A/S). Det är
Öresundskonsortiet som kommer att uppbära avgifterna.
Enligt svenska mervärdesskatteregler är upplåtelse av väg, bro och tunnel
samt upplåtelse av spåranläggning för järnvägstrafik inom Sverige
skattepliktig, se 3 kap. 3 § första stycket 10 mervärdesskattelagen
(1994:200, ML). En omsättning innebärande upplåtelse för trafik av bro
eller tunnel mellan Sverige och annat land anses dock som omsatt utom
landet och skall därmed inte beskattas (5 kap. 11 § 5 ML). Även om
16
upplåtelsen är skattefri föreligger rätt till återbetalning för ingående skatt
(10 kap. 11 § tredje stycket ML).
Enligt den danska mervärdesskattelagen är broavgifter skattepliktiga
oavsett om de avser broar som sträcker sig inom eller utom landet.
Skattesatsen är 25 %.
EG:s mervärdesskatteregler bygger på principen att alla omsättningar
omfattas av skatteplikten. Omsättningar av varor och tjänster som skall
vara undantagna räknas upp särskilt. Det finns inget undantag för
upplåtelse av broar, vägar e.d. Det finns några länder inom EU som för
närvarande inte beskattar vissa väg- eller broavgifter. EG-kommissionen
anser att det strider mot EG-reglema. Kommissionen menar att den som
tillhandahåller möjligheten att använda vägen eller bron bedriver en
ekonomisk aktivitet och att tillhandahållandet inte är undantaget från
mervärdesskatt. Kommissionen har därför fört talan om fördragsbrott mot
dessa länder i EG-domstolen (mål nr C-276/97, C-358/97, C-359/97, C-
408/97 och C260/98). Kommissionen har även i ett mål i EG-domstolen
om tillämplig skattesats på vägavgifter för motorvägar ansett att
reducerad skattesats inte får tillämpas (mål nr C-83/99). Några
avgöranden i dessa mål finns inte än.
Huvudregeln i artikel 9.1 i sjätte direktivet innebär att tjänster skall
beskattas i det land där den som tillhandahåller tjänsten har fast
driftställe. Enligt artikel 9.2 a skall dock en tjänst avseende fastighet
beskattas i det land där fastigheten ligger. Det innebär för
Öresundsförbindelsen, eftersom den sträcker sig över två länder, att
beskattning skall ske till viss del i vardera landet. Detta bekräftas av EG-
kommissionen som i motiveringen till sitt förslag till rådsbeslut
(KOM[1999]497 slutlig) har uttalat att man anser att nyttj anderätten
enligt artikel 9.2 a skall beskattas i den medlemsstat där den fasta
förbindelsen är belägen.
Prop. 1999/2000:58
Regeringens förslag: Upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan
Sverige och annat land beläggs med mervärdesskatt.
Tillhandahållandet skall beskattas med normalskattesatsen 25 %.
Skälen för regeringens förslag: De svenska reglerna om
mervärdesskatt bör ändras så att de överensstämmer med EG-rätten. Det
innebär att undantaget för upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan
Sverige och ett annat land måste tas bort, varvid avgiften för att nyttja en
sådan bro eller tunnel blir belagd med mervärdesskatt. Danmark har
redan regler som innebär att broavgifter o.d. beläggs med 25 %
mervärdesskatt.
Vid beredningen av frågan har Öresundskonsortiet anfört att en
beskattning av passageavgiften skulle ge negativa ekonomiska
konsekvenser för konsortiet. Enligt regeringens bedömning är det dock
enligt EG-rätten inte möjligt att göra undantag från beskattning för denna
typ av tillhandahållande.
17
Tillhandahållandet skall beskattas med normalskattesatsen 25 %. Det
kan nämnas att det enligt sjätte direktivet finns möjlighet att tillämpa
lägre skattesatser än normalskattesatsen för vissa i direktivet särskilt
uppräknade varor och tjänster (artikel 12.3 samt bilaga H). Upplåtelser av
aktuellt slag finns dock inte med i uppräkningen, varför
normalskattesatsen måste användas. Danmark tillämpar för närvarande
samma normalskattesats, vilket innebär att beskattningen blir densamma i
båda länderna.
Vad gäller ikraftträdandet av den föreslagna beskattningen, se
avsnitt 8.
Prop. 1999/2000:58
Regeringens förslag: Bestämmelserna i avtalet med Danmark om
mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund skall tas in
i en särskild lag.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i januari 2000 slutit ett
avtal med Danmarks regering om mervärdesskatt för den fasta
vägförbindelsen över Öresund. Avtalet medför vissa förenklingar i
hanteringen av mervärdesskatten. Det innebär i korthet att svenska
företagare får göra avdrag för all mervärdesskatt, även den danska, i sina
svenska deklarationer och att danska företagare får göra avdrag för såväl
dansk som svensk skatt i sina danska deklarationer. Återbetalning av
mervärdesskatt på passageavgiften till andra utländska företagare än
danska hanteras helt av Sverige. Danmark skall i efterskott månatligen
till Sverige överföra vad som återbetalats av dansk mervärdesskatt.
Innebörden och bakgrunden till avtalet redovisas närmare i de följande
avsnitten. Dessutom tas en särskild fråga upp som rör utformningen av
kvittot för passageavgiften.
Eftersom avtalet innehåller specifika bestämmelser för
Öresundsförbindelsen, anser regeringen att det inte är lämpligt att ta in
dessa direkt i mervärdesskattelagen. Bestämmelserna tas i stället in i en
särskild lag, lagen om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den
fasta vägförbindelsen över Öresund. Till lagen har som bilaga fogats den
svenska texten av avtalet och det till avtalet hörande protokollet.
Eftersom upplåtelsen av den fasta vägförbindelsen sker i såväl Sverige
som Danmark, skall en del av avgiften beskattas i Danmark och en del i
18
Sverige. Hur stor del av upplåtelsen, och därmed avgiften, som skall
hänföras till respektive land får avgöras med utgångspunkt i gällande
regler varvid en lämplig fordelningsgrund måste användas. Här kan
förbindelsens sträckning eller kostnaden for olika delar vara till ledning
vid beräkningen. Ledning kan också hämtas i avtalet om fördelning av
vinster och förluster mellan dem som bildat konsortiet.
Sträckningen kan ge ett resultat som inte stämmer med vad
kostnadernas fördelning på olika delar av förbindelsen är nu eller vad den
blir i framtiden. Vad gäller kostnadernas fördelning kan dessa komma att
förändras beroende på bl.a. vilket underhåll som krävs av olika delar av
förbindelsen. Tillämpningen av reglerna försvåras om underlaget för
bestämmandet av hur stor del av upplåtelsen som skall beskattas i
respektive land varierar mellan åren. Om underlaget varierar, måste
skattemyndigheterna i de båda länderna, for att undvika t.ex.
dubbelbeskattning, ständigt komma fram till samma slutsats om hur stor
del som skall beskattas i respektive land, vilket är en onödigt omständlig
process. De nu nämnda metoderna att fördela beskattningsunderlaget är
således mindre lämpliga. Om man i stället ser till vad konsortiet
överenskommit om parternas inbördes förhållande, finner man att
andelarna fördelats med hälften till vardera parten. De har även kommit
överens om att vinster eller förluster från verksamheten skall delas lika.
Därmed kommer i praktiken även de passageavgifter som flyter in till
konsortiet att delas lika.
Mot bakgrund av detta och med intentionen att finna en metod som är
lätt att tillämpa for alla parter, anser regeringen att upplåtelsen bör anses
tillhandahållen till 50 % i Sverige och till 50 % i Danmark. Det innebär
att beskattningsunderlaget skall fördelas på motsvarande sätt. Regeringen
har därför ingått ett avtal med Danmarks regering om denna fördelning.
De svenska reglerna rörande avdragsrätt och återbetalningsrätt bygger på
det gemensamma sjätte, åttonde respektive trettonde3 EG-direktivet. Det
sjätte direktivet behandlar bl.a. avdragsrätten for dem som är
skattskyldiga inom landet. Det åttonde respektive trettonde direktivet
handlar om återbetalning av mervärdesskatt till utländska företagare från
annat EU-land respektive annat land utanför EU (s.k. tredje land). I den
svenska mervärdesskattelagen (1994:200, ML) återfinns reglerna om
avdragsrätt och återbetalningsrätt i 8, 10 och 19 kap. Reglerna innebär
följande.
3 Rådets trettonde direktiv 86/560/EEG av den 17 november 1986 om harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter - Regler om återbetalning av
mervärdeskatt till skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium
(EGTL 326, 21.11.86, s. 40).
Prop. 1999/2000:58
19
Den som är skattskyldig för skattepliktiga omsättningar av varor eller Prop. 1999/2000:58
tjänster inom landet har vid redovisningen av mervärdesskatten rätt att
göra avdrag för ingående skatt avseende förvärv för verksamheten (8 kap.
ML). Avdragsrätten begränsas genom vissa avdragsförbud för t.ex.
stadigvarande bostad, inköp av personbilar och representation. Utländska
företagare omfattas inte av denna avdragsrätt. De har i stället rätt att
ansöka om återbetalning av sådan mervärdesskatt som de debiterats i
Sverige för förvärv som gjorts för verksamhet bedriven i utlandet (10
kap. 1-4 §§ och 19 kap. 1-9 §§ ML). Återbetalningsrätten är begränsad
på samma sätt som avdragsrätten vad gäller stadigvarande bostad,
personbilar och representation.
Ansökan om återbetalning görs hos Särskilda skattekontoret i Ludvika
vid Skattemyndigheten i Gävle. Om ansökan avser ett helt kalenderår
eller återstoden av året, har den skattskyldige rätt till återbetalning om
beloppet uppgår till minst 250 kr. I annat fall måste beloppet i ansökan
uppgå till minst 2 000 kr (10 kap. 4 § ML).
EG-reglema om återbetalning till utländska företagare har av
företagare och myndigheter upplevts som besvärliga och svåra att
administrera. EG-kommissionen har därför den 17 juni 1998 lämnat
förslag som innebär ett slopande av de regler som finns i det åttonde
direktivet om återbetalning till företag inom EU (KOM[1998]377
slutlig). Förslaget går ut på att en skattskyldig skall kunna göra avdrag i
sin inhemska deklaration även för mervärdesskatt som betalats i ett annat
EU-land. En kvittning av de utbetalda beloppen skall sedan ske mellan
länderna. Förslaget är för närvarande under beredning i
rådsarbetsgruppen för skatter. Det är i dag för tidigt att uttala sig om
resultatet av denna beredning.
Som sagts i avsnitt 5.1 kommer avgiften för att passera
Öresundsförbindelsen att innehålla dels en svensk mervärdesskatt, dels en
dansk mervärdesskatt. En svensk företagare som passerar över
förbindelsen kommer således att bli debiterad både svensk och dansk
mervärdesskatt. Nu gällande regler innebär följande för mervärdesskatten
på passageavgiftema: Den svenska delen kan dras av i den svenska
deklarationen. Den danska delen kan dock inte dras av i Sverige. Den
delen måste i stället återsökas hos de danska myndigheterna enligt de
danska reglerna, varvid originalkvittot skall bifogas ansökan. För en
dansk företagare gäller att endast den danska delen kan hanteras inom det
danska systemet. Den svenska delen måste återsökas hos Särskilda
skattekontoret i Ludvika. De nuvarande reglerna skulle innebära en
betungande administration såväl för företagen som för myndigheterna.
Regeringen anser att beskattningsförhållandet rörande förbindelsen är
unikt och att det är angeläget att integrationen i regionen inte försvåras.
Det bör därför införas regler som förenklar hanteringen för företagen vad
gäller återbetalningen av mervärdesskatten på passageavgiften för
Öresundsförbindelsen. Det enklaste för de svenska och danska företagen
är att de får göra avdrag för hela mervärdesskatten avseende
20
passageavgiften direkt i sina skattedeklarationer (eller i
självdeklarationen om mervärdesskatteredovisningen sker däri) såsom för
annan ingående mervärdesskatt. Därmed behöver de inte vända sig till
det andra landets myndigheter.
Ordningen med möjlighet för de svenska respektive danska företagarna
att göra avdrag för hela mervärdesskatten i sina respektive deklarationer,
innebär dock inte några lättnader för de företagare som inte är
mervärdesskatteregistrerade i Sverige eller Danmark. Nuvarande regler
innebär att företagare från t.ex. Tyskland eller Norge måste vända sig till
både de danska och de svenska myndigheterna för att återfå den
mervärdesskatt de betalat vid en passage över förbindelsen. De måste
dessutom presentera samma originalkvitto för båda myndigheterna vilket
gör att hanteringstiden förlängs. Detta innebär ett administrativt arbete
som bör undvikas, om det är möjligt.
I avtalet har regeringarna därför kommit överens om en ordning som
innebär att företagare som inte är registrerade för mervärdesskatt vare sig
i Sverige eller Danmark endast skall vända sig till en myndighet för att
återfå den mervärdesskatt de betalat. Såväl den danska som den svenska
skatten skall då återbetalas. Eftersom betalstationen finns i Sverige, är det
troligt att företagarna ser det som mest naturligt att vända sig till de
svenska myndigheterna med ansökan om återbetalning. Sverige har
därför åtagit sig att hantera dessa återbetalningar. Återbetalningarna skall
skötas av samma myndighet som i dag hanterar återbetalningar till
utländska företagare, dvs. Särskilda skattekontoret i Ludvika.
Skattekontoret tillhör organisatoriskt Skattemyndigheten i Gävle. Det kan
nämnas att riksdagen har godkänt vad regeringen anfört i
budgetpropositionen för år 2000 om en överföring av den funktion som
Särskilda skattekontoret i Ludvika har rörande bl.a. återbetalning av
mervärdesskatt till utländska företagare från Skattemyndigheten i Gävle
till Riksskatteverket (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 3, bet.
1999/2000:SkUl, rskr. 1999/2000:63). Regeringen avser att under våren
lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att överföringen
skall kunna ske den 1 juli 2000.
Vad gäller återbetalningarna av mervärdesskatt avseende
passageavgifterna till utländska företagare, måste myndigheten innan
återbetalning sker kontrollera att ansökan kommer från en utländsk
företagare som är registrerad i något annat land än Danmark, eftersom
den som är skattskyldig i Danmark får yrka avdrag för även den svenska
mervärdesskatten inom det danska mervärdesskattesystemet.
Skattemyndigheten måste också föra statistik över hur mycket av det som
återbetalas som avser avgifterna för Öresundsförbindelsen. Detta för att
det skall gå att beräkna vilket belopp som Sverige utbetalat för Danmarks
räkning. Beloppet, som är angivet i svenska kronor, skall månadsvis
överföras från Danmark till Sverige. Det belopp som överförs skall
motsvara 50 % av den ingående skatt som avser passageavgiftema och
som Sverige återbetalat. Eftersom överföringen görs i efterskott, skall en
ränta på beloppet erhållas från Danmark. Räntan motsvarar genomsnittet
Prop. 1999/2000:58
21
av räntan på den svenska tvåmånaders statsskuldväxeln för den månad
utbetalningarna skett.
Ett förfarande med avdragsrätt för annat lands mervärdesskatt i den
egna deklarationen avviker från reglerna i sjätte direktivet. Ministerrådet
har dock beslutat att medge Sverige och Danmark undantag från de
aktuella EG-reglema, se avsnitt 3.
Regeringens förslag: En möjlighet införs för skattemyndigheten att i
vissa fall besluta om undantag från kraven i 11 kap. 5 § första
stycket 3 mervärdesskattelagen (1994:200) på att uppgift om köpares
namn m.m. skall framgå av kvitto och liknande handling.
Prop. 1999/2000:58
Skälen för regeringens förslag: En fördelning av beskattnings-
underlaget, dvs. passageavgiften, mellan Sverige och Danmark, innebär
att båda ländernas mervärdesskatt måste redovisas på kvittot eller
fakturan som ställs ut till trafikanten. Enligt det sjätte direktivet måste
handlingen innehålla vissa uppgifter (artikel 22.3.a). Även i den svenska
mervärdesskattelagen uppställs krav på vilka uppgifter en faktura eller
liknande handling skall innehålla. En handling som gäller endast ett
mindre belopp, behöver dock som regel endast innehålla uppgift om
ersättningen, skattens belopp för varje skattesats och utställarens
registreringsnummer till mervärdesskatt (11 kap. 5 § ML). Enligt
Riksskatteverkets riktlinjer avses med mindre belopp högst 500 kr
(Handledning för mervärdesskatt 1999 s. 445). Har trafikanten
avdragsrätt eller återbetalningsrätt för skatten måste denna rätt kunna
styrkas med en handling som uppfyller ovan nämnda krav (artikel 18.1.a i
sjätte direktivet och 8 kap. 17 § ML).
Priset för en enkel resa över Öresundsförbindelsen kommer enligt
uppgift att överstiga 500 kr för vissa fordonstyper, t.ex. bussar och
lastbilar. De som inte använder sig av automatisk betalning (vilket
innebär att man efter avtal med Öresundskonsortiet betalar ett antal
passager på en gång) kommer att kunna betala kontant eller med kredit-
eller betalkort vid betalstationen på den svenska sidan av förbindelsen.
Vid betalstationen finns elva filer i vardera riktningen. Två av filerna
används för automatisk betalning. I övriga filer sker betalning med
kreditkort eller betalkort eller (om båset i filen är bemannat) kontant.
Dagens tillämpning av reglerna skulle innebära att Öresundskonsortiet
för var och en av dessa passager måste ta reda på vem det är som åker
över förbindelsen. Detta skulle vara ytterst resurskrävande och innebära
att stationerna skulle behöva vara bemannade i större utsträckning är vad
som är planerat. Det skulle även medföra stopp i trafiken och förlänga
tiden för genomströmningen. För att det skall bli möjligt att göra
förenklingar i fråga om uppgiftsskyldigheten på kvitton avseende
passageavgiften bör det införas en generell rätt för skattemyndigheten att
besluta om undantag från kravet på uppgift om mottagaren i 11 kap. 5 §
första stycket 3 ML. Ett sådant undantag bör endast få medges om det
22
med hänsyn till en verksamhets art finns särskilda skäl och den Prop. 1999/2000:58
skattskyldige begärt detta.
Förslaget har utformats i samråd med Riksskatteverket och
Skattemyndigheten i Malmö.
Se även författningskommentaren till 11 kap. 5 § ML.
Regeringens förslag: Köparen och inte säljaren skall vara
skattskyldig för förmedlingstjänster som avser transporter inom landet
om köparen är registrerad till mervärdesskatt i Sverige och den som
tillhandahåller tjänsten är en utländsk företagare.
Skälen för regeringens förslag: En transporttjänst som utförs inom
Sverige skall beskattas här enligt 5 kap. 5 § första stycket
mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Det gäller för persontransporter
och för varutransporter som inte omfattas av de särskilda reglerna för
EU-intema transporter i 5 kap. 5 a § ML. En förmedling av en person-
eller varutransport anses tillhandahållen inom landet om transporten skett
inom landet (5 kap. 5 § tredje stycket ML). Förmedlingsprovisioner för
transporter som utförs i Sverige skall således beskattas här. Nuvarande
bestämmelse i 1 kap. 2 § ML medför att det är förmedlaren som är
skattskyldig för tjänsten. För det fall förmedlaren är en utländsk
företagare blir han således skattskyldig i Sverige. Regleringen blir
tillämplig t.ex. när ett danskt företag förmedlar tågbiljetter avseende resor
i Sverige på uppdrag av ett svenskt företag (tågbolaget). Tågbolaget är
skattskyldigt i Sverige för tillhandahållandet av själva resan.
Förmedlingstjänsterna är dock det danska företaget skattskyldigt i
Sverige för.
Även reglerna i EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv innebär, vid en
situation som den ovanstående, att omsättningen av förmedlingstjänsten
är omsatt inom landet (artikel 28b.E.3). Om förvärvaren av
förmedlingstjänsten är registrerad till mervärdesskatt inom landet, åligger
däremot skattskyldigheten enligt EG-reglema denne, i stället för som i
svensk rätt den som tillhandahåller tjänsten (artikel 21.1.b).
Regeringen föreslår att de svenska reglerna om skattskyldighet för
förmedlingstjänster anpassas till de nämnda EG-reglema. Med de
föreslagna reglerna kommer beskattningen av förmedlingsprovisionen
fortfarande att ske i Sverige, men det blir förvärvaren av
förmedlingstjänsten som blir skattskyldig och som därför får betala
skatten till staten, s.k. omvänd skattskyldighet. I exemplet ovan blir alltså
tågbolaget skattskyldigt för förmedlingstjänsterna. Det danska företaget
blir därmed inte alls skattskyldigt i Sverige för transaktionen. Detta är en
tillämpning som överensstämmer med direktivet och som dessutom blir
enklare för de inblandade partema.
Förslaget har utformats i samråd med Riksskatteverket.
Se även författningskommentarerna till 1 kap. 2 § och 5 kap. 7 a § ML.
23
Prop. 1999/2000:58
De nya reglerna i mervärdesskattelagen föreslås träda i kraft den 15 april
2000.
Enligt artikel 9 i avtalet med Danmark träder det i kraft 30 dagar efter
att ministerrådet beslutat att Sverige och Danmark får frångå EG-reglema
och länderna informerat varandra om att de lagstadgade åtgärder som är
nödvändiga för avtalets ikraftträdande har fullgjorts. Det är således inte
möjligt att nu avgöra vid vilket tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I
förslaget till lag om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta
vägförbindelsen över Öresund föreslås därför att lagen träder i kraft den
dag regeringen bestämmer. Den föreslagna 1 kap. 2 c §
mervärdesskattelagen (1994:200) bör tillämpas från samma tidpunkt.
Det är svårt att beräkna vad ett införande av mervärdesskatt på avgiften
för passage över Öresundsförbindelsen kommer att ge för effekter på
intäkterna för staten. De beräkningar som gjorts bygger på
Öresundskonsortiets bedömningar av hur många som kan komma att
passera över förbindelsen. Budgeteffekterna av mervärdesskattebelägg-
ningen blir då en inkomstförstärkning för stat och offentlig sektor på 50
mkr år 2000, 70 mkr år 2001 och 80 mkr år 2002, kassamässigt.
Motsvarande periodiserade belopp är 70 mkr år 2000, 70 mkr år 2001
och 80 mkr år 2002. Den varaktiga effekten för offentlig sektor beräknas
till 90 mkr per år.
Beräkningarna avser budgeteffekterna för såväl staten som den
konsoliderade offentliga sektorn. Att budgeteffekterna beräknas bli lika
för staten och den konsoliderade offentliga sektorn beror på att det inte
uppkommer någon priseffekt av skattebeläggningen. Som en följd av att
konsortiet inte avser att höja priset på grund av beskattningen kommer
återbetalningstidema för de lån som upptagits för byggnationen att
förlängas. Förlängningen beräknas för närvarande bli ca tre år. Den
effekten för Öresundskonsortiets ekonomi kommer regeringen att
redovisa i en proposition senare i vår.
Den höga intäkten år 2000 i förhållande till övriga år, trots att bron tas
i drift först i juli år 2000, beror dels på att 60 % av helårstrafiken
förväntas ske under andra halvåret, dels på att intresset för att åka på bron
kan antas vara lite större under det första året när förbindelsen är ny.
Vad gäller de förenklade regler om återbetalning till utländska
företagare som regeringen har kommit överens med den danska
regeringen om, beräknas dessa inte få några statsfinansiella effekter.
Sverige kommer att få en ersättning från Danmark för det ökade
administrativa arbete som följer av att man åtar sig att även för Danmarks
räkning hantera återbetalningarna till utländska företagare. Sverige
kommer också att få en räntekompensation från Danmark för det belopp
som Sverige ligger ute med i form av dessa återbetalningar.
Övriga förslag beräknas inte heller ge några statsfinansiella effekter.
24
Utöver det administrativa merarbete som följer av att de svenska
myndigheterna skall hantera återbetalningar av mervärdesskatt till
utländska företagare i särskild ordning, innebär förslagen i propositionen
inte sådana ändringar som kan förväntas medföra behov av
resursförstärkning till skattemyndigheterna eller förvaltningsdomstolarna.
Prop. 1999/2000:58
Lagförslaget består dels av en paragraf, dels av en bilaga som innehåller
den överenskomna avtalstexten samt det till avtalet hörande protokollet
på svenska. Avtalet och protokollet består förutom av den svenska texten
också av en dansk text. Båda texterna har enligt avtalet samma giltighet.
Den text som avfattats på danska finns tillgänglig på
Utrikesdepartementet.
1§
I paragrafen föreskrivs att avtalet skall gälla som lag här i landet.
Ikraftträdande
Enligt artikel 9 i avtalet träder det i kraft 30 dagar efter det att EU:s
ministerråd fattat beslut om att medge undantag från EG-reglema och
Sverige och Danmark underrättat varandra om att de lagstadgade åtgärder
vidtagits som krävs för att avtalet skall träda i kraft. Det är således inte nu
möjligt att avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I
lagförslaget har därför föreslagits att lagen träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.
Genom bilagan till lagen regleras dels hur beskattningsunderlaget skall
fördelas, dels hur avdrags- och återbetalningsrätten skall hanteras av de
skattskyldiga som passerar över förbindelsen och av myndigheterna.
Art. 1 anger vad avsikten med avtalet är. Genom avtalet kommer man
överens om hur mervärdesskatten på passageavgiften skall fördelas
mellan Sverige och Danmark samt om en förenklad administrativ ordning
för återbetalning och avdrag av mervärdesskatt på passageavgiften.
Art. 2 innehåller vissa definitioner. Med ”den behöriga myndigheten”
avses i Sverige finansministern eller den myndighet åt vilken det uppdras
25
att handha frågor beträffande avtalet. Det är lämpligt att Riksskatteverket
genom en förordning får i uppdrag att sköta kontakterna med de danska
myndigheterna rörande löpande meddelanden om beräkningar och
ersättningar. I artikeln anges också vad som i avtalet skall förstås med
”utländska företagare”. Begreppet har samma innebörd som i 1 kap. 15 §
mervärdesskattelagen bortsett från att de som är skattskyldiga i Danmark
inte omfattas.
Art. 3 reglerar hur beskattningsunderlaget skall fördelas, se även
avsnitt 6.2.
Art. 4 omfattar en bestämmelse om vilken avdragsrätt som skall gälla.
Artikeln innebär att svenska företagare får göra avdrag enligt svenska
regler för hela mervärdesskatten avseende passageavgiften, även den
danska. Motsvarande skall gälla för danska företagare i Danmark, se även
avsnitt 6.3.2
Art. 5 handlar om det förenklade förfarandet vid återbetalning av
mervärdesskatt rörande passageavgiften till utländska företagare.
Återbetalningarna skall skötas av svenska myndigheter (för närvarande
Särskilda skattekontoret i Ludvika) och skall omfatta såväl svensk som
dansk mervärdesskatt. Eftersom danska företagare skall ha avdragsrätt för
mervärdesskatten på passageavgiften i Danmark enligt de danska
reglerna, undantas de från återbetalningsrätten. Återbetalningarna skall
hanteras enligt de svenska reglerna.
Art. 6 innehåller regler om hur överföringen av den skatt svenska
myndigheter betalat ut för de danska myndigheternas räkning skall gå till.
Beloppet skall överföras från den danska myndigheten efter meddelande
från den svenska myndigheten. Eftersom beloppet kommer att överföras i
efterskott, skall Sverige erhålla en räntekompensation. Räntan beräknas
av de svenska myndigheterna innan meddelandet sänds i väg. Praktiska
frågor rörande överföringarna får lösas genom överenskommelser mellan
de svenska respektive danska myndigheterna. Se även avsnitt 6.3.2.
Art. 7 innehåller en överenskommelse om att Danmark årligen skall
ersätta Sverige för de merkostnader som uppkommer med anledning av
att Sverige sköter hanteringen av utbetalningarna av den danska
mervärdesskatten till utländska företagare.
Art. 8 reglerar insynen i verksamheten med återbetalning till utländska
företagare. Vid Riksskatteverket finns en enhet för intemrevision. Den
granskar, med utgångspunkt från en riskanalys, bl.a. att
skattemyndigheternas rutiner och system fungerar tillfredsställande,
inklusive ledning och styrning av verksamheten. De danska
myndigheterna skall få ta del av resultatet av den granskning som,
grundat på riskanalysen, utförts av verksamheten med återbetalningar av
mervärdesskatt till utländska företagare avseende passageavgiftema.
Art. 9 innehåller ikraftträdandebestämmelser. Avtalet träder i kraft 30
dagar efter att EU:s ministerråd har beslutat att Sverige och Danmark får
frångå det sjätte mervärdesskattedirektivet samt de båda länderna
meddelat varandra att avtalet godkänts.
Art. 10 reglerar giltighetsperioden och ändring i avtalet. Av punkt 1
framgår att avtalet har obegränsad giltighetstid men kan sägas upp genom
skriftligt meddelande av någon av parterna. Vid uppsägning upphör
avtalet att gälla sex månader efter uppsägningen. Av punkt 2 framgår att
Prop. 1999/2000:58
26
fråga om ändring av avtalet när som helst kan tas upp av var och en av
partema. Ett skäl till ändring som har diskuterats, och som framgår av
protokollet, kan vara att man finner att det är en väsentlig skillnad mellan
antalet svenska och danska företagare som använder förbindelsen.
Avsikten med ordningen i avtalet är att beskattningsresultatet så långt
som möjligt skall bli detsamma som med nuvarande regler. Om det
förhållandet att man medger avdragsrätt för all mervärdesskatt i de
inhemska deklarationerna, på grund av en ojämn fördelning av antalet
användare, leder till ett snedvridet resultat i jämförelse med vad resultatet
skulle blivit med nu gällande regler och i förhållande till hur underlaget
för den utgående skatten fördelats, kan skäl finnas för omprövning av
avtalet. Det kan naturligtvis även finnas andra skäl som gör att avtalet bör
omförhandlas utan att helt sägas upp.
2§
Ändringen i första stycket 3 innebär en anpassning av reglerna i
mervärdesskattelagen till bestämmelserna i det sjätte direktivet (artikel
28b.E.3 och artikel 21.1 .b). Regleringen medför att skattskyldigheten för
förmedlingstjänster avseende transporttjänster som utförs inom Sverige
förs över på förvärvaren. Se även avsnitt 7.
2c§
Genom den nya paragrafen lämnas en upplysning om att det finns
särskilda bestämmelser om mervärdesskatt, som hänger samman med
beskattningen av avgifterna för passage över den fasta vägförbindelsen
över Öresund, se avsnitt 6.1. De särskilda bestämmelserna kan enligt
allmänna rättsliga principer anses ha företräde framför vad som sägs i
mervärdesskattelagen.
Lagrådet har avstått från att uttala sig om bestämmelsen.
7a§
Paragrafen motsvarar artikel 28b.E.3 i det sjätte direktivet. Paragrafens
nuvarande utformning är dock inte helt klargörande. Riksskatteverket har
i sin handledning för mervärdesskatt 1999 (s. 365-369) förklarat att
förmedlingstjänsten skall anses företagen där den förmedlade varan eller
tjänsten omsätts. Paragrafens lydelse justeras nu så att detta framgår klart.
H§
Den nuvarande punkten 5 upphävs. Det medför att omsättning av
upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan Sverige och ett annat land
inte längre anses som en omsättning utomlands. Detta leder till att
avgifter som betalas för passage över broar och tunnlar till andra länder
Prop. 1999/2000:58
27
kommer att beskattas. Det kommer att gälla for broar etc. till såväl annat
EU-land som till land utanför EU. Ändringen berör dock endast
Öresundsförbindelsen. Som en konsekvens av den föreslagna ändringen
kommer nuvarande punkt 6 att i stället bli en ny punkt 5.
4§
Ändringen är en följd av att punkt 6 i 5 kap. 11 § numreras om till 5.
5§
Enligt gällande regler skall de uppgifter som finns på en faktura eller
jämförlig handling bl.a. innehålla utställarens och mottagarens namn och
adress eller någon annan uppgift genom vilken de kan identifieras. Denna
bestämmelse får enligt tredje stycket frångås om handlingen upptar
endast ett mindre belopp, vilket enligt Riksskatteverkets riktlinjer är
högst 500 kr.
Priset för en enkel resa över Öresundsförbindelsen kommer enligt
uppgift för vissa fordonstyper, t.ex. bussar och lastbilar, att överstiga 500
kr. Om betalning sker efter faktura så torde det inte vara några större
problem att på denna ange mottagarens namn m.m. Däremot försvåras
hanteringen av de kontanta betalningarna vid betalautomatema genom
kravet i första stycket 3 på att kvittona för betalningarna skall innehålla
uppgifter om mottagares namn m.m. Dessutom skulle ett upprätthållande
av kravet påverka trafikgenomströmningen negativt. I ett nytt sista stycke
införs därför en möjlighet för skattemyndigheten att i vissa fall medge
undantag från uppgiftskraven på köpares namn m.m. Avsikten är dock att
undantag skall kunna medges endast när det finns särskilda skäl för detta
med hänsyn till verksamhetens art. Det kan således ske för vissa
situationer där tillämpningen av reglerna skulle leda till ett orimligt
resultat. Möjligheten införs främst med avseende på kontantbetalningarna
vid betalstationen för Öresundsförbindelsen. Det utesluter dock inte att
regeln kan komma att tillämpas även i andra fall. Den bör dock tillämpas
restriktivt och med beaktande av de vidare konsekvenserna av ett
medgivande.
Stycket har formulerats i enlighet med vad Lagrådet förordat men med
ett tillägg om att stycket är tillämpligt endast om det tredje stycket inte är
det. Tillägget har gjorts för att klargöra att skattemyndighetens särskilda
beslut om undantag från kravet på att mottagarens namn inte är behövligt
i de fall fråga är om mindre belopp.
1 §
Skattemyndighetens beslut att inte bifalla den skattskyldiges ansökan om
undantag från bestämmelserna i 11 kap. 5 § första stycket 3 skall kunna
överklagas hos länsrätten.
Prop. 1999/2000:58
28
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 1 kap. 2 §, 5 kap. 7 a och 11 §§, 9 b kap. 4 §, 11 kap. 5 § och
20 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 2 c §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §'
Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är
1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat
följer av 2-4 a: den som omsätter varan eller tjänsten,
2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är en
tjänsten,
3. för omsättning som anges i
1 § första stycket 1 av sådana
tjänster som avses i 5 kap. 5 a, 6 a,
6 b och 7 a §§, om den som
omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är
registrerad till mervärdesskatt här:
den som förvärvar tjänsten,
näringsidkare: den som förvärvar
som
3. för omsättning som anges i
1 § första stycket 1 av sådana
tjänster som avses i 5 kap. 5 §
tredje stycket, 5 a, 6 a, 6 b och 7 a
§§, om den som omsätter tjänsten
är en utländsk företagare och
förvärvaren är registrerad till
mervärdesskatt här: den
förvärvar tjänsten,
4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap.
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,
4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här,
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,
5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som
förvärvar varan, och
6. för import av varor: den som är skyldig att betala skatt enligt 10 §
tullagen (1994:1550) för den importerade varan.
Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i
6 kap., 9 kap. och 9 c kap.
Senaste lydelse 1999:640.
29
2c§
Särskilda bestämmelser om
mervärdesskatt finns i lagen
(2000:000) om avtal med
Danmark om mervärdesskatt för
den fasta vägförbindelsen över
Öresund.
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 1
7a§2
Andra förmedlingstjänster än sådana som anges i 4, 5, 5 a, 6, 6 a och 7
§§ och som görs för någon annans räkning i dennes namn är omsatta
inom landet, om
1. förmedlingstjänsten företas i
Sverige och förvärvet av
förmedlingstjänsten inte har gjorts
under angivande av ett
registreringsnummer för köparen i
ett annat EG-land, eller
2. förmedlingstjänsten företas i
ett annat EG-land men köparen av
förmedlingstjänsten är registrerad
till mervärdesskatt här i landet och
han har förvärvat
förmedlingstjänsten under
angivande av registreringsnumret.
1. förmedlingstjänsten avser en
vara eller tjänst som omsätts i
Sverige och förvärvet av
förmedlingstjänsten inte har gjorts
under angivande av ett
registreringsnummer för köparen i
ett annat EG-land, eller
2. förmedlingstjänsten avser en
vara eller tjänst som omsätts i ett
annat EG-land men köparen av
förmedlingstjänsten är registrerad
till mervärdesskatt här i landet och
han har förvärvat
förmedlingstjänsten under
angivande av registreringsnumret.
H §3
En omsättning av tjänster enligt någon av 4-8 §§ anses som omsättning
utomlands då det är fråga om:
1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat
upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning
eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,
2 a. lastning, lossning eller andra tjänster i godsterminal-, hamn- eller
flygplatsverksamhet, om tjänsterna avser varor från eller till ett land
utanför EG,
2 b. transport eller annan tjänst inom landet som avser varor som en
speditör eller fraktförare tillhandahåller en utländsk uppdragsgivare i ett
land utanför EG i samband med import eller export av varan,
3. alla tjänster som avser varor utom uthyrning, om varorna förts in i
landet endast för tjänsten i fråga för att därefter föras ut ur landet till en
plats utanför EG,
4. reparation av varor åt en 4. reparation av varor åt en
utländsk företagare, som inte är utländsk företagare, som inte är
2 Senaste lydelse 1994:1798.
3 Senaste lydelse 1995:700.
30
skattskyldig for omsättningen, och
reparationen görs inom ramen for
garantiåtaganden som denne gjort,
5. upplåtelse för trafik av bro
eller tunnel mellan Sverige och ett
annat land, och
6. förmedling av varor eller
tjänster som görs för någon annans
räkning i dennes namn, när
omsättningen av dessa anses som
en omsättning utanför EG antingen
enligt 1 § första stycket eller enligt
förevarande paragraf eller 9 §.
skattskyldig för omsättningen, och
reparationen görs inom ramen för
garantiåtaganden som denne gjort,
och
5. förmedling av varor eller
tjänster som görs för någon annans
räkning i dennes namn, när
omsättningen av dessa anses som
en omsättning utanför EG antingen
enligt 1 § första stycket eller enligt
förevarande paragraf eller 9 §.
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 1
4 §4
Omsättning av resetjänsten omfattas av 5 kap. 8 § om inte annat följer av
andra stycket.
Om resebyrån som ett led i
omsättningen av resetjänsten
förvärvat varor och tjänster som en
annan näringsidkare tillhandahållit
resebyrån utanför EG, skall
resetjänsten anses utgöra en sådan
tjänst som avses i 5 kap. 11 § 6.
Om förvärven avser varor och
tjänster som den andre
näringsidkaren tillhandahållit
resebyrån både inom och utanför
EG, gäller bestämmelserna i 5 kap.
11 § 6 endast för den del av
omsättningen av resetjänsten som
avser varor och tjänster
tillhandahållna utanför EG.
Om resebyrån som ett led i
omsättningen av resetjänsten
förvärvat varor och tjänster som en
annan näringsidkare tillhandahållit
resebyrån utanför EG, skall
resetjänsten anses utgöra en sådan
tjänst som avses i 5 kap. 11 § 5.
Om förvärven avser varor och
tjänster som den andre
näringsidkaren tillhandahållit
resebyrån både inom och utanför
EG, gäller bestämmelserna i 5 kap.
11 § 5 endast för den del av
omsättningen av resetjänsten som
avser varor och tjänster
tillhandahållna utanför EG.
5§5
En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 eller
2 och 2 a § innehålla uppgift om
1. ersättningen,
2. skattens belopp för varje skattesats,
3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan
uppgift genom vilken de kan identifieras,
4. transaktionens art,
5. platsen för varans mottagande,
6. den skattskyldiges registreringsnummer till mervärdesskatt eller, då
den skattskyldige inte är registrerad, hans person- eller
4 Senaste lydelse 1995:700.
5 Senaste lydelse 1997:1036.
31
organisationsnummer om det finns ett sådant och annars en likvärdig
uppgift, och
7. övrigt som kan ha betydelse för bedömningen av skattskyldigheten
och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning.
En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall
innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller
skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten.
Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första
stycket 3, 4, 6 och 7.
Bestämmelserna i första stycket 3-5 far frångås då fråga är om en
faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp.
Bestämmelsen i första stycket 3
far frångås även i andra fall än
som avses i tredje stycket om
skattemyndigheten på den
skattskyldiges begäran beslutat om
detta och det med hänsyn till den
skattskyldiges verksamhet finns
särskilda skäl. Beslutet skall bestå
till dess att skattemyndigheten
beslutat annat.
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 1
1 §6
Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för
överklagande enligt andra stycket,
skattebetalningslagen (1997:483).
Beslut som Skattemyndigheten i
Gävle har fattat om betalnings-
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om
godkännande enligt 9 c kap. 7 §
eller om återkallelse av sådant
godkännande enligt 9 c kap. 8 §
andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § far
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut som en
skattemyndighet fattat om
gruppregistrering enligt 6 a kap. 4
§ eller om ändring eller
avregistrering enligt 6 a kap. 5 §
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Beslut om
avräkning far överklagas särskilt
på den grunden att
avräkningsbeslutet i sig är felaktigt
gäller bestämmelserna i 22 kap.
Beslut som Skattemyndigheten i
Gävle har fattat om betalnings-
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om
godkännande enligt 9 c kap. 7 §
eller om återkallelse av sådant
godkännande enligt 9 c kap. 8 §
andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut som en
skattemyndighet fattat om
gruppregistrering enligt 6 a kap. 4
§, om ändring eller avregistrering
enligt 6 a kap. 5 § eller om
innehållet i en faktura eller
jämförlig handling enligt 11 kap.
5 § fiärde stycket far överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut om avräkning får
Senaste lydelse 1998:346.
32
men i övrigt endast i samband med
överklagande av beslut om
betalningsskyldighet. Ett
överklagande enligt detta stycke
skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.
överklagas särskilt på den grunden Prop. 1999/2000:58
att avräkningsbeslutet i sig är Bilaga 1
felaktigt men i övrigt endast i
samband med överklagande av
beslut om betalningsskyldighet. Ett
överklagande enligt detta stycke
skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket eller 6 a kap. 4 eller
5 § får även överklagas av Riksskatteverket. Om en enskild part
överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Riksskatteverket.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2000. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
33
Utdrag ut protokoll vid sammanträde 2000-01-21
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet
Gustaf Sandström, justitierådet Dag Victor.
Enligt en lagrådsremiss den 13 januari 2000 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Eva Carlsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Enligt 5 kap. 5 § skall förmedling av transporttjänster som utförs i
Sverige under vissa förutsättningar anses som omsättning här i landet
även om förmedlingen sker i ett annat land. Av förevarande paragraf i
dess nuvarande lydelse följer att det är förmedlaren som är skattskyldig i
sådana fall. Förslaget innebär att det i stället är förvärvaren av
förmedlingstjänsten, normalt det företag som skall utföra
transporttjänsten, som kommer att bli skattskyldig.
Förslaget har inte något omedelbart samband med tillkomsten av den
fasta Öresundsförbindelsen och är inte endast av teknisk beskaffenhet. En
ändring kommer att få betydelse för ett stort antal transportföretag helt
oberoende av om dessa utför tjänster över den fasta
Öresundsförbindelsen.
Förslaget behandlas inte i remissens allmänna motivering och något
särskilt beredningsunderlag finns inte. Av specialmotiveringen och vad
som anförts under lagrådsföredragningen har framgått bl.a. att förslaget
innebär en anpassning till bestämmelserna i sjätte
mervärdesskattedirektivet. Lagrådet finner inte anledning att motsätta sig
att förslaget nu genomförs men vill framhålla vikten av att de som berörs
av ändringen får information om den i god tid före ikraftträdandet.
Paragrafen innehåller en upplysning om att det finns särskilda
bestämmelser om mervärdesskatt "i lagen (2000:000) om avtal med
Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över
Öresund."
Det har vid föredragningen inför Lagrådet upplysts att det avtal som
det här är fråga om ännu inte har ingåtts. Beträffande den tilltänkta nya
lagens innehåll och utformning ger remissen ingen annan upplysning än
att avsikten är att avtalets artiklar skall tas in i en särskild lag.
Mot bakgrund av det anförda avstår Lagrådet från att uttala någon
mening om förevarande förslag till bestämmelse.
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 2
34
Enligt första stycket 3 skall en faktura eller jämförlig handling innehålla
uppgift om utställaren och mottagaren. Förslaget i det nya fjärde stycket
innebär att skattemyndigheten på ansökan av den skattskyldige skall
kunna medge att sådan uppgift inte lämnas om det finns särskilda skäl for
det med hänsyn till den skattskyldiges verksamhet. Ett sådant beslut
aktualiseras inte om det är fråga om endast ett mindre belopp och
uppgiftsskyldigheten därför bortfaller redan på grund av tredje stycket.
Enligt andra meningen i fjärde stycket skall beslutet bestå till dess att
skattemyndigheten beslutat annat. Meningen syftar till att klarlägga att
skattemyndigheten - även om några särskilda villkor inte angetts i
beslutet - kan upphäva sitt beslut genom ett nytt beslut.
Det är vanligt att dispenser på skatteområdet begränsas till att gälla viss
tid, vissa taxeringar e.d. Den föreslagna regleringen avviker från det
gängse mönstret. Det kan ifrågasättas om regeln i andra meningen
behövs. Klart är att det inte kan finnas något hinder att ta tillbaka
dispensen om ändrade förhållanden motiverar det. Till bilden hör också
att beslut i dispensfrågan skall kunna överklagas till länsrätten. Lagrådet
föreslår att andra meningen utgår.
Något problem att lämna uppgift om utställaren kan rimligen inte
föreligga. Det är därför motiverat att dispensbeslutet begränsas till att
avse uppgift om mottagaren. Första meningen bör ändras i enlighet
härmed.
Lagrådet förordar att fjärde stycket ges följande lydelse:
"Om det med hänsyn till en skattskyldigs verksamhet finns särskilda
skäl for det, far skattemyndigheten på ansökan av den skattskyldige
besluta att denne inte behöver lämna uppgift om mottagaren enligt första
stycket 3."
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 2
35
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2000
Prop. 1999/2000:58
Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Wämersson, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:58 Mervärdesskattefrågor
med anledning av Öresundsförbindelsen
Eländers Gotab 59739, Stockholm 2000
36