Regeringens proposition
1999/2000:5

Personskadeskydd för studenter

Prop.
1999/2000:5

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 september 1999

Göran Persson
Thomas Östros
(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen att medel får användas till att förbättra
personskadeskyddet för studenter vid statliga universitet och högskolor.
Förbättringen avses ske genom att det tecknas en för högskolorna gemensam
personskadeförsäkring som börjar gälla den 1 juli 2000.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Ärendet och dess beredning 4
3 Personskadeskydd för studenter 4
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september 1999 10

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att universitet och högskolor använder medel som anvi-
sas under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning till
personskadeförsäkring för studenter (avsnitt 3),
2. godkänner att Sveriges lantbruksuniversitet använder medel som
anvisas universitetet under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar till personskadeförsäkring för stu-
denter (avsnitt 3).

2 Ärendet och dess beredning
Regeringen tillkallade sommaren 1997 en särskild utredare med uppgift
att se över arbetsskadeförsäkringen. I uppdraget ingick även att se över
arbetsskadeskyddet för studenter. Utredningen överlämnade i mars 1998
betänkandet Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) som
har remissbehandlats.
Inom Utbildningsdepartementet har under våren 1999 en promemoria
(dnr U1999/2090/ST) tagits fram med ett annat förslag om hur per-
sonskadeskyddet för studenter skall kunna ordnas. Promemorian har
remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns till-
gänglig i Utbildningsdepartementet.
3 Personskadeskydd för studenter
Bakgrund
Studenter har ett grundläggande försäkringsskydd vid sjukdom. De kan
också ha rätt till ersättning enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.
Universitet och högskolor (i fortsättningen används högskola som sam-
lingsbegrepp) har, i likhet med andra myndigheter, ett allmänt ansvar för
den verksamhet de bedriver. För att ersättning skall utgå enligt skade-
ståndslagen (1972:207) krävs dock att högskolan, eller någon av dess
anställda, uppsåtligen eller av vårdslöshet har förorsakat skadan. Stude-
rande omfattas även i viss utsträckning av arbetsskadeförsäkringen. Av
1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring framgår att försäkringen
gäller den som genomgår utbildning i den mån utbildningen är förenad
med särskild risk för arbetsskada. Regeringen har i förordningen
(1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd
meddelat närmare föreskrifter om detta. Personer som deltar i arbets-
marknadsutbildning e.d. omfattas av arbetsskadeförsäkringen i samma
omfattning som förvärvsarbetande. Dessa kategorier har ansetts ha
sådana förhållanden under utbildningstiden att de helt skall jämställas
med förvärvsarbetande. Studenter inom högskolan omfattas i begränsad
utsträckning av arbetsskadeförsäkringen. Försäkringen gäller endast
under sådana moment i utbildningen då studenten utför arbete som
stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs
vid förvärvsarbete. Detta försäkringsskydd, som alltså bara gäller vid viss
typ av utbildning, omfattar aldrig teoretiska utbildningsmoment och inte
heller s.k. färdolycksfall. Ersättning lämnas inte heller för s.k. ideell
skada (sveda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt). För fler-
talet förvärvsarbetande regleras skyddet för sistnämnda skador genom
trygghetsförsäkringar som arbetsmarknadens parter kommit överens om
genom kollektivavtal.
För doktorander gäller samma regler som för studenter i övrigt med det
undantaget att den som har anställning som doktorand är arbetsskadeför-
säkrad på samma sätt som övriga förvärvsarbetande.
Under en mycket stor del av utbildningstiden är således många
högskolestudenter oförsäkrade mot personskador som kan inträffa under
utbildningstiden.
Kollektiv personskadeförsäkring

Regeringens förslag: Universitet och högskolor skall få använda en del
av de medel som anvisas under utgiftsområde 16 Utbildning och univer-
sitetsforskning till personskadeförsäkring för studenter. Detsamma skall
gälla Sveriges lantbruksuniversitet såvitt gäller medel som anvisas
universitetet under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar.
Regeringens bedömning: I högskoleförordningen (1993:100) och i
förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet bör det införas
bestämmelser om att statliga universitet och högskolor skall ansvara för
att studenterna i samband med utbildningen i Sverige är försäkrade för
personskada. Personskadeskyddet bör i princip motsvara en arbetstagares
skydd vid arbetsskada enligt lag och kollektivavtal. Centralt tecknas för
högskolornas räkning en personskadeförsäkring med Kammarkollegiet.
Försäkringsvillkoren bör underställas regeringen för godkännande. Det
finansiella ansvaret för försäkringen vilar på respektive utbildnings-
anordnare och anses rymmas inom befintlig utgiftsram. Bestämmelserna
bör kunna gälla från och med den 1 juli 2000. Vidare bör det vara möjligt
för högskolor att frivilligt ta ansvar för vissa utlandsstuderandes per-
sonskadeskydd. Detta bör ske genom att högskolorna tecknar en per-
sonskadeförsäkring med Kammarkollegiet för sådana studenter. En sådan
försäkring bör dock endast omfatta de studenter som bedriver en del av
sina studier på ett utbytesprogram vid en utländsk högskola enligt avtal
mellan berörda lärosäten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Övervägande positiva synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen anser att
nu rådande försäkringsförhållande är en brist i utbildningssystemet och
särskilt besvärande i utbildning som innehåller riskfyllda moment. Den
utbildning, prövning eller träning som bedrivs inom högskolan sker ofta
under förhållanden som inte avviker från vad som gäller på en arbets-
plats. Det är därför rimligt att studenter skall omfattas av ett grundskydd
mot skador som kan uppstå i den fysiska miljö de befinner sig i under
utbildningen och att detta skydd så långt möjligt bör överensstämma med
arbetstagares skydd enligt lag och kollektivavtal och det skydd som del-
tagare i arbetsmarknadsutbildning har.
Frågan om studenters bristande försäkringsskydd har nyligen utretts. I
betänkandet Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) före-
slås bl.a. att de nuvarande reglerna i lagen om arbetsskadeförsäkring
utvidgas så att de som genomgår yrkesutbildning, förberedande sådan
utbildning eller eftergymnasial utbildning som syftar till yrkesutbildning
skall omfattas av arbetsskadeförsäkringen under både teoretiska och
praktiska moment i utbildningen. De som bedriver studier som hobby
eller för ren allmänbildning föreslås i betänkandet inte omfattas. Försla-
get har emellertid bemötts negativt, eftersom det uppfattats som alltför
snävt och dessutom kan leda till svåra avgränsningsproblem. Många stu-
denter skulle fortfarande vara utan skydd.
Regeringen anser att skyddet för studenterna i stället bör tillgodoses
genom att det införs en kompletterande försäkring som gäller för per-
sonskador som kan drabba studenter under utbildningen. Remissinstan-
serna är överlag mycket positiva till den föreslagna försäkringskonstruk-
tionen.
Det bör därför införas en regel om att statliga universitet och högskolor
skall ansvara för att studenterna i samband med utbildningen i Sverige är
försäkrade för personskada. Denna konstruktion är mer fördelaktig än att
söka utvidga arbetsskadeförsäkringen, eftersom en personskadeförsäk-
ring bättre kan anpassas till studenternas behov. Det är viktigt att stu-
denterna kollektivt omfattas av och åtnjuter ett grundläggande försäk-
ringsskydd oberoende av studieort och studieomfattning eller utbild-
ningens karaktär. Försäkringen skall inte ersätta utan komplettera det
skydd studenterna enligt gällande lagstiftning har redan i dag. Försäk-
ringen skall givetvis kunna kompletteras av privata olycksfallsförsäk-
ringar som studenter kan behöva under t.ex. fritid.
Beträffande försäkringens omfattning är avsikten att här endast ange
ramen. Detaljer och gränsdragningsfrågor i övrigt skall framgå av försäk-
ringsvillkoren. Det är t.ex. angeläget att det av försäkringsvillkoren fram-
går hur en skada skall komma att prövas enligt den föreslagna försäk-
ringen jämfört med prövning enligt arbetsskadeförsäkringen, vilket Riks-
försäkringsverket framhåller i sitt remissvar. Likaså måste den praktiska
hanteringen av försäkringen, hur en skadeanmälan skall göras m.m.
framgå av villkoren.
Närmare om personkretsen
En definition av studentbegreppet finns i 1 kap. 4 § högskoleförord-
ningen och i 1 kap. 3 § förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet.
Med student avses den som är antagen till och bedriver högskoleutbild-
ning. Även doktorand som är antagen till och bedriver forskarutbildning
anses som student. Avsikten med försäkringskonstruktionen är att för-
bättra personskadeskyddet för högskolestudenter, inklusive doktorander
som inte har anställning. Även studenter i sådan högskoleutbildning som
anordnas av statliga högskolor enligt avtal med en kommun eller ett
landsting som är huvudman för utbildningen bör jämställas med studen-
ter i statlig högskoleutbildning och alltså omfattas av försäkringen. Sta-
ten har ingått sådana avtal i fråga om vårdutbildningar.
Av definitionen följer bl.a. att deltagare i uppdragsutbildning inte om-
fattas. Inte heller studenter vid högskolor som drivs i kommunal eller
landstingskommunal regi eller som drivs av enskilda utbildningsanord-
nare omfattas av den föreslagna försäkringskonstruktionen. Dessa utbild-
ningsanordnare har, till skillnad från de statliga, möjlighet att redan i dag
teckna olycksfallsförsäkringar för sina studenter. Studerande inom för-
söksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) omfattas inte
heller av försäkringen. Regeringen har aviserat sin avsikt att återkomma
till riksdagen under kommande budgetår med förslag till bl.a. organisa-
tion för KY-utbildningar. I det sammanhanget kan även studiesociala
frågor för de studerande komma att beröras.
Försäkringens omfattning
Regeringen anser i likhet med remissinstanserna att försäkringsskyddet
bör vara enhetligt och lika för alla studenter. Personskador som uppstår
vid ett olycksfall i samband med utbildningen bör ersättas. Rena överbe-
lastnings- eller förslitningsskador räknas inte som olycksfall. Med beak-
tande av riskerna i t.ex. vårdutbildningar och annan utbildning med labo-
rationer är det rimligt att försäkringen även skall omfatta sjukdom orsa-
kad av bakterier, virus eller annat smittämne på samma sätt som gäller
för förvärvsarbetande. Försäkringen bör också omfatta olycksfall som
kan inträffa vid färd till och från högskolan. Även när personskada leder
till döden bör ersättning utgå till efterlevande.
Den försäkringsersättning som lämnas bör i huvudsak motsvara den
ersättning som kan utgå med stöd av bestämmelserna i skadeståndslagen.
Skaderegleringen kan därmed ske med tillämpning av omfattande och väl
utvecklad praxis. Detta innebär att studenterna får ett personskadeskydd
som är i stort sett identiskt med det som gäller för flertalet anställda.
Försäkringen bör gälla vid all studietid inom högskolans lokaler och
område och all annan tid t.ex. i samband med praktik då studenten deltar
i verksamhet i högskolans regi. Detta innebär att försäkringen kan gälla
vid distansstudier som anordnas av högskolan i t.ex. ett studiecenter.
Däremot bör studier som bedrivs i hemmet inte omfattas av försäkringen.
Regeringen anser att försäkringen enbart bör gälla i Sverige. Flera
remissinstanser har framhållit att skyddet inte bör begränsas till Sverige
utan även bör omfatta dem som studerar utomlands. Regeringen delar
uppfattningen att det är viktigt att skyddet för utlandsstuderande också
förbättras. Det bör därför göras möjligt för högskolor att frivilligt ha ett
motsvarande personskadeskydd för studenter som förlägger en del av
sina studier utomlands. En sådan försäkring bör dock endast avse
förhållanden då skaderiskerna är överblickbara. Därför bör den bara
kunna omfatta de studenter som bedriver en del av sina studier på
utbytesprogram vid utländsk högskola enligt gällande avtal mellan
berörda lärosäten. Högskolorna bör samarbeta med varandra i detta
avseende för att så långt möjligt åstadkomma gemensamma lösningar.
Administration m.m.
Kammarkollegiet har till uppgift att bl.a. tillhandahålla ett internt försäk-
ringssystem inom staten och kan efter överenskommelse ta över myndig-
heters risker i ekonomiskt avseende och deras ansvar för skadereglering
enligt förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering.
En högskola kan alltså efter överenskommelse med Kammarkollegiet få
ett riskfinansieringsskydd för sådana skador som högskolan är skyldig att
ersätta enligt t.ex. skadeståndslagen. Denna skyldighet omfattar i dag inte
rena olycksfall. Det är frivilligt för myndigheterna att ansluta sig till för-
säkringssystemet. Någon särskild upphandling behöver inte ske.
Regeringen anser att en kollektiv personskadeförsäkring avseende stu-
denter i Sverige bör tecknas gemensamt för alla statliga högskolor hos
Kammarkollegiet. För att administrationen av försäkringen skall löpa
smidigt är det lämpligt att hanteringen, inbegripet uppföljning och utvär-
dering av försäkringen, sker centralt och gemensamt. Centrala studie-
stödsnämnden (CSN) är central förvaltningsmyndighet för studiesociala
frågor och har därför redan byggt upp en verksamhet kring frivilliga för-
säkringar för enskilda studenter. Regeringen anser att CSN bör få upp-
draget att teckna en kollektiv personskadeförsäkring med Kammarkolle-
giet. Därigenom kan också gränsdragningsfrågor i förhållande till frivil-
liga försäkringar bevakas. Kammarkollegiet skall alltså handha all skade-
reglering kring försäkringen, medan CSN:s roll främst blir att för hög-
skolornas räkning teckna överenskommelsen. Vissa remissinstanser har
uttryckt oro för att CSN, som är en arbetstyngd myndighet, är mest
lämplig för ändamålet. Regeringen bedömer dock att uppdraget för
CSN:s vidkommande är av mindre omfattning och bör kunna utföras med
begränsade personalresurser. Det är viktigt att försäkringsvillkoren och
uppföljningen förankras hos högskolorna. Ett särskilt försäkringsråd med
företrädare för högskolor och studenter bör därför inrättas vid CSN.
Ett system med en kollektiv personskadeförsäkring kommer att ge en
bättre överblick över skadefall, tillbud, utbildningsförhållanden etc. För-
säkringssystemet och skadehanteringen skall noga följas upp. Överens-
kommelsen bör tecknas med förbehåll för regeringens godkännande.
Högskolorna bör härutöver frivilligt med befintliga resurser kunna
teckna försäkringar med Kammarkollegiet om ett personskadeskydd för
vissa utlandsstuderande. CSN kan också medverka vid en eventuell
samordning av sådan försäkring.
Ekonomiska konsekvenser
Alla försäkringskostnader och administrativa kostnader skall bekostas
inom befintliga ramar. Kostnaden för ett försäkringsskydd för studen-
terna enligt ovan bestäms genom en avvägning av flera faktorer, såsom
skaderisken, studerandevolymen och försäkringsskyddets omfattning.
Kammarkollegiet uppskattar enligt preliminära beräkningar att kostnaden
för den kollektiva personskadeförsäkringen, inklusive administration
härav, uppgår till 24 kronor per helårsstudent och år. Antalet helårsstu-
denter uppgår till ca 250 000. Den totala kostnaden för försäkringsskyd-
det beräknas alltså till ca 6 miljoner kronor per år. Flera remissinstanser
har varit tveksamma eller negativa till att några särskilda resurser inte
tillförs för att genomföra reformen. Högskolorna har emellertid gemen-
samt ställt sig bakom det viktiga ändamålet med reformen. Regeringen
anser att de beräknade kostnaderna måste betraktas som ringa i förhål-
lande till ändamålet. De bör inte påverka högskolornas ekonomiska situa-
tion i nämnvärd utsträckning. Regeringen föreslår därför att högskolorna
skall få använda en del av de medel som anvisas under utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning och utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske m.m. till personskadeförsäkring för studenter.
Kostnaden skall debiteras centralt och fördelas på respektive högskola
i förhållande till antalet helårsstudenter.
Författningsändringar
Det bör ankomma på regeringen att utfärda erforderliga bestämmelser på
området. Förslaget kommer att kräva vissa ändringar i förordningar på
högskoleområdet. Författningsändringarna bör kunna träda i kraft den
1 juli 2000.

Utbildningsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon,
Lövdén, Ringholm

Föredragande: Thomas Östros

Regeringen beslutar proposition Personskadeskydd för studenter

Prop. 1999/2000:5

10

1

10

10