Regeringens proposition
1999/2000:46

AP-fonden i det reformerade pensionssystemet

Prop.
1999/2000:46

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 januari 2000.

Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en omorganisation av Allmänna pensionsfonden.
Förslagen utgör en del av uppgörelsen mellan Socialdemokraterna,
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk-
partiet liberalerna om ett reformerat pensionssystem. Sjätte fondstyrelsen
berörs inte av fempartiuppgörelsen.
AP-fonden innehar en buffertfunktion i det nya ålderspensionssyste-
met. Fondens behållning bedöms i dag vara större än vad som kan moti-
veras av denna funktion. Uppgörelsen innebar att statsbudgeten delvis
skall kompenseras för den försvagning som pensionsreformen ger upp-
hov till genom en överföring av medel från AP-fonden till statskassan. I
enlighet med uppgörelsen föreslås därför en överföring på 155 miljarder
kronor per den 1 januari 2001.
Återstående medel i första femte fondstyrelserna föreslås delas upp i
fyra lika stora buffertfonder med identiska placeringsregler. Varje buf-
fertfond förutses inledningsvis förvalta omkring 140 miljarder kronor.
Buffertfonderna skall självständigt förvalta sina medel. Varje fond skall
årligen tillföras lika mycket av de medel som förs till AP-fondssystemet
och bidra med lika mycket.
Varje fond skall ledas av en styrelse bestående av nio ledamöter som
utses av regeringen (varav två efter förslag från arbetstagarorganisationer
och två från arbetsgivarorganisationer). Ledamöterna och den person
som av styrelsen utses att leda verksamheten skall ha kompetens att
främja fondförvaltningen. Regeringen utser ordförande bland de leda-
möter som utses utan förslag.
Förvaltningen skall ta sin utgångspunkt i fondens åtagandesida. Målet
skall vara att långsiktigt maximera avkastningen. Riskspridningen skall
vara god och den totala risknivån låg. Näringspolitiska eller andra eko-
nomisk-politiska uppgifter skall inte finnas. Hänsyn till miljö och etik
skall tas i placeringsverksamheten utan att avkall görs på det övergri-
pande målet om hög avkastning.
Varje fond skall årligen fastställa en verksamhetsplan som skall inklu-
dera en placeringspolicy, en ägarpolicy och en riskhanteringsplan.

De placeringsregler som föreslås för buffertfonderna är följande:
Placeringar skall få ske i alla förekommande instrument på kapital-
marknaden som är marknadsnoterade och omsättningsbara. Det inne-
bär att nuvarande direktlåneverksamhet skall avvecklas.
En mindre del, eller 5 % av varje fonds tillgångar, får placeras i onote-
rade värdepapper. Placering i onoterade aktier får endast ske på indi-
rekt väg via andelar i värdepappersfonder eller riskkapitalföretag, dvs.
fonderna får inte direktäga aktier i onoterade bolag (andra än nyss
nämnda riskkapitalföretag).
Minst 30 % av varje fonds tillgångar skall placeras i räntebärande vär-
depapper med låg kredit- och likviditetsrisk.
Varje fonds innehav av aktier i noterade svenska bolag får högst mot-
svara 2 % av det totala värdet av svenska aktier på auktoriserad svensk
börs- eller marknadsplats.
Varje fond får äga högst 10 % av rösterna i ett enskilt börsnoterat bo-
lag. I onoterade riskkapitalbolag sätts gränsen till högst 30 %.
Högst 40 % av en fonds tillgångar får exponeras mot valutarisk. En
stegvis ökning från nuvarande valutariskgräns på 10 % får ske med
högst 5 procentenheter per år.
Högst 10 % av en fonds tillgångar får exponeras mot en emittent eller
grupp av emittenter.
Varje buffertfond ges rätt att ta upp lån om den tömts på tillgångarna.
Minst 10 % av varje fonds tillgångar skall förvaltas av utomstående
förvaltare (genom köp av fondandelar eller skräddarsydda förvalt-
ningsuppdrag).

Regeringen ansvarar för en årlig utvärdering av verksamheten vilken
överlämnas till riksdagen i form av en regeringsskrivelse.
Övergången till den nya organisationen föreslås ske genom att nuva-
rande tredje fondstyrelsen läggs ner och verksamheten förs över till
första fondstyrelsen. Nuvarande första, andra och fjärde fondstyrelserna
föreslås byta namn till Första, Andra respektive Fjärde AP-fonden medan
nuvarande femte fondstyrelsen bildar Tredje AP-fonden. Nuvarande
sjätte och sjunde fondstyrelserna föreslås byta namn till Sjätte respektive
Sjunde AP-fonden. Ombildningen samt bestämmelser om styrelsernas
storlek och sammansättning skall börja gälla den 1 maj 2000.
Placeringsreglerna skall träda i kraft den 1 januari 2001.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 6
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) 7
2.2 Förslag till lag om Sjätte AP-fonden 19
2.3 Förslag till lag om införande av ny lagstiftning för
allmänna pensionsfonder 24
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter 27
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift 28
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension 29
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift 31
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:710) med vissa
bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten 32
2.9 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) 35
2.10 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 36
2.11 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713) 37
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 39
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank 40
3 Ärendet och dess beredning 41
4 Bakgrund 44
4.1 AP-fondens historik 44
4.2 Nuvarande förhållanden 45
4.2.1 Första sjätte fondstyrelserna 45
4.2.2 Sjunde fondstyrelsen 50
5 AP-fonden och ålderspensionsreformen 54
5.1 Det reformerade ålderspensionssystemet 54
5.2 AP-fondernas roll i det reformerade
ålderspensionssystemet 55
5.3 AP-fondens utveckling 57
5.4 Förslag till överföring av medel från AP-fonden till
Riksgäldskontoret 58
5.5 De närmare formerna för överföringen 63
6 Utgångspunkter 68
6.1 Brister i nuvarande fondsystem 68
6.2 Förutsättningar för effektiv förvaltning 69
6.3 Lagförslag 71
7 Mål för förvaltningen 75
7.1 Övergripande mål 75
7.2 Verksamhetsplan 80
8 Placeringsbestämmelser 83
8.1 Regler för buffertfonderna 83
8.1.1 Placeringstillgångar 83
8.1.2 En minsta andel "säkra" räntebärande papper 88
8.1.3 Begränsning av stora exponeringar 92
8.1.4 Begränsning av ägandet av svenska aktier 95
8.1.5 Röstandelsbegränsning 97
8.1.6 Exponering för valutarisk 99
8.1.7 Lånerätt 105
8.2 Regler för nuvarande sjunde fondstyrelsen 108
9 Andra förvaltningsfrågor 109
10 Organisationsfrågor 114
10.1 Fondernas antal 114
10.2 Medelstilldelning och pensionsutbetalningar m.m. 119
10.3 AP fondernas ledning 120
10.3.1 Övergripande frågor 120
10.3.2 Styrelsen 122
10.3.3 Styrelsens uppgifter 128
10.4 Redovisning och revision 129
10.5 Fondernas rättsliga ställning 131
11 Övergångsfrågor och ikraftträdande 135
12 Samhällsekonomiska effekter 144
12.1 Effekter för pensionssystemet 144
12.2 Effekter på de finansiella marknaderna 147
12.3 Effekter på de offentliga finanserna 153
13 Författningskommentar 156
13.1 Förslaget till lag om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder) 156
13.2 Förslaget till lag om Sjätte AP-fonden 174
13.3 Förslaget till lag om införande av ny lagstiftning för
allmänna pensionsfonder 179
13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:710) med
vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten 182
13.5 Förslagen till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter, lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift och lag om ändring i lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift 183
13.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension 184
13.7 Förslagen till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385), lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713), lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och lag om
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank 185
13.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 186
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som lämnat svar på
DS 1999:38 AP-fondernas organisation och placerings-
regler i det reformerade pensionssystemet
.................. 190
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som lämnat svar på
DS 1999:43 Automatisk balansering av ålderspensions-
systemet regler för avsteg från inkomstindexering .. 191
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som lämnat svar på
DS 1998:7 AP-fonden och det reformerade ålders-
pensionssystemet
...................................................... 192
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ...................................
193
Bilaga 5 Lagrådets yttrande
................................................... 208
Utdrag ur protokoll från regeringssammanträdet den 13 januari
2000 ...........................................................................
................. 214

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om allmänna pensionsfonder (AP-fonder),
2. lag om Sjätte AP-fonden,
3. lag om införande av ny lagstiftning för allmänna pensionsfonder,
4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
5. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
6. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion,
7. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,
8. lag om ändring i lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Pre-
miepensionsmyndigheten,
9. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
10. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
11. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
12. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,
13. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
dels godkänner de riktlinjer regeringen föreslår om en ny analys av
pensionssystemets ekonomiska ställning år 2004 och att det i samband
därmed skall göras en prövning av om ytterligare medel skall överföras
från AP-fonderna till Riksgäldskontoret den 1 januari 2005 (avsnitt 5.4).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder)
Härigenom föreskrivs följande.

Första avdelningen
1 kap. Inledande bestämmelser

Allmänna pensionsfonder

1 § I denna lag finns bestämmelser om fem från varandra oberoende stat-
liga myndigheter som förvaltar medel inom försäkringen för inkomst-
grundad ålderspension. Dessa är Första AP-fonden, Andra AP-fonden,
Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden och Sjunde AP-fonden.
Dessutom finns Sjätte AP-fonden som förvaltar medel inom försäk-
ringen för inkomstgrundad ålderspension. Den fondens verksamhet reg-
leras i lagen (2000:000) om Sjätte AP-fonden.

2 § Första Fjärde AP-fonderna förvaltar de medel som enligt 4 kap. 3 §
lagen (1981:691) om socialavgifter, 8 § lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsav-
gift skall föras till Första Fjärde AP-fonderna.
Sjunde AP-fonden förvaltar de medel som enligt 8 kap. 2 § första
stycket 2 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall föras
till Premiesparfonden eller Premievalsfonden.

Ansvar för AP-fondernas förbindelser

3 § Avtal och andra rättshandlingar som en AP-fond ingår är bindande
för staten. Detta gäller dock inte om motparten insåg eller borde ha insett
att avtalet eller rättshandlingen inte föll inom fondens verksamhetsom-
råde eller att den som handlat för fonden överskred sin befogenhet.

Andra avdelningen
Bestämmelser om Första Fjärde AP-fonderna
2 kap. Medelstilldelning och pensionsutbetalningar m.m.

Medelstilldelning

1 § Riksförsäkringsverket skall omgående till var och en av Första
Fjärde AP-fonderna överföra en fjärdedel av de medel som avses i 1 kap.
2 § första stycket.
Pensionsutbetalningar

2 § Riksförsäkringsverket skall, i den mån andra medel inte står till för-
fogande, från Första Fjärde AP-fonderna rekvirera de medel som behövs
för att finansiera försäkringen för inkomstpension och tilläggspension
enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggs-
pension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring. Var och en av fonderna skall tillskjuta en fjärdedel av medlen.

Kostnaderna för verksamheten

3 § Var och en av Första Fjärde AP-fonderna skall med de medel fonden
förvaltar svara för kostnaderna för sin verksamhet och för revision av
fondförvaltningen.

Lånerätt

4 § Om de medel som någon av Första Fjärde AP-fonderna förvaltar inte
räcker till för att fonden skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt
denna lag, får fonden låna medel i Riksgäldskontoret.

3 kap. Fondernas ledning

Styrelsen

1 § För var och en av Första Fjärde AP-fonderna skall det finnas en sty-
relse. Varje styrelse skall bestå av nio ledamöter.
Styrelsen ansvarar för fondens organisation och förvaltningen av fon-
dens medel.
Styrelsen företräder fonden. Detta gäller också inför domstol.

Hur ledamöter utses

2 § Styrelsens ledamöter utses av regeringen.
Ledamöterna skall utses på grundval av sin kompetens att främja fond-
förvaltningen.
Ledamöterna skall vara svenska medborgare. Den som är underårig
eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara
ledamot. Detsamma gäller den som är i konkurs eller har näringsförbud
enligt lagen (1986:436) om näringsförbud.

3 § Av styrelseledamöterna föreslås två av organisationer som företräder
arbetstagarintressen och två av organisationer som företräder arbetsgi-
varintressen. Om sådant förslag inte lämnas, får regeringen ändå utse
ledamot. Dessförinnan skall organisationen ha getts tillfälle att lämna ett
förslag. Motsvarande gäller om en organisation föreslår någon som inte
uppfyller kraven i 2 § andra och tredje styckena.
Regeringen utser bland de ledamöter som inte har föreslagits av orga-
nisationer en till ordförande och en till vice ordförande.
Mandattid

4 § En styrelseledamot utses längst för tiden till dess resultaträkning och
balansräkning fastställts under tredje kalenderåret efter det år då leda-
moten utsågs.

Hur ledamöter entledigas

5 § Regeringen får entlediga en ledamot i förtid. En ledamot skall entle-
digas i förtid, om ledamoten eller den som enligt 3 § första stycket före-
slagit ledamoten, begär det. Om en ledamot entledigas eller hans uppdrag
annars upphör i förtid, skall en ny ledamot utses enligt 2 och 3 §§ för den
återstående tiden.

Sammanträden

6 § Ordföranden skall se till att styrelsen sammanträder i den omfattning
som behövs. Om en styrelseledamot begär det, skall ordföranden sam-
mankalla styrelsen.
Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden. I kallelsen skall de
ärenden anges som skall förekomma vid sammanträdet.

Beslut

7 § En styrelse är beslutför om fler än hälften av antalet ledamöter är
närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall styrel-
seledamöter som är jäviga enligt 8 § anses som inte närvarande. Beslut
får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga ledamöter dels
har fått tillfälle att delta i ärendets behandling, dels har fått ett tillfreds-
ställande underlag för att avgöra ärendet.
Som styrelsens beslut gäller den mening som fler än hälften av de när-
varande röstar för vid sammanträdet eller, vid lika röstetal, den mening
som ordföranden ansluter sig till. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som
röstar för beslutet dock utgöra fler än en tredjedel av hela antalet styrel-
seledamöter.
Vid styrelsens sammanträden skall protokoll föras. Protokollet under-
tecknas av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser. Om någon
ledamot i samband med beslut anmäler skiljaktig mening, skall denna
antecknas i protokollet.

Jäv

8 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och fonden,
2. avtal mellan fonden och tredje man, om styrelseledamoten i frågan
har ett väsentligt intresse som kan strida mot fondens, eller
3. avtal mellan fonden och en juridisk person som styrelseledamoten
ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte om fondens motpart är ett
företag i vilket fonden innehar fler än hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar i den juridiska personen.
Med avtal som avses i första och andra styckena jämställs rättegång
eller annan talan.

Uppdrag att handla på styrelsens vägnar

9 § Styrelsen skall utse en person som skall ha hand om den löpande för-
valtningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Denne skall utses
på grundval av sin kompetens att främja fondförvaltningen.

10 § Styrelsen får uppdra åt en enskild ledamot, åt den som enligt 9 §
skall ha hand om den löpande förvaltningen eller åt någon annan att av-
göra ärenden. Styrelsen skall ange vilken behörighet som ett sådant upp-
drag medför. Beträffande den som inte är styrelseledamot gäller vad som
sägs i 2 § tredje stycket andra och tredje meningarna samt 8 §.

Ersättning

11 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till ledamö-
terna i styrelserna.

4 kap. Medelsförvaltningen
Mål för placeringsverksamheten

1 § Första Fjärde AP-fonderna skall förvalta fondmedlen på sådant sätt
att de blir till största möjliga nytta för försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension.
Den totala risknivån i fondernas placeringar skall vara låg. Fondmed-
len skall, vid vald risknivå, placeras så att långsiktigt hög avkastning
uppnås.
Fonderna skall i sin placeringsverksamhet ha nödvändig beredskap för
att kunna överföra medel till Riksförsäkringsverket enligt 2 kap. 2 §.

Verksamhetsplan

2 § Var och en av Första Fjärde AP-fonderna skall årligen fastställa en
verksamhetsplan. Denna skall innehålla riktlinjer för placeringsverksam-
heten och för utövande av rösträtt i enskilda företag samt en riskhante-
ringsplan.
Riskhanteringsplanen skall beskriva de huvudsakliga risker som är för-
enade med placeringsverksamheten och hur dessa risker skall hanteras.
Det skall vidare finnas interna instruktioner för hantering av dessa risker.
Riskhanteringsplanen och instruktionerna skall följas upp löpande.

Allmänna placeringsbestämmelser

3 § Första Fjärde AP-fonderna skall förvalta fondmedlen genom att göra
placeringar och ingå andra avtal på kapitalmarknaden, om inte annat fö-
reskrivs i detta kapitel. Första Fjärde AP-fonderna får också ta på sig
förpliktelser som är förenade med sådana avtal.

4 § Minst trettio procent av marknadsvärdet av de tillgångar som var och
en av Första Fjärde AP-fonderna innehar skall vara placerade i ford-
ringsrätter med låg kredit- och likviditetsrisk.

Förvärv och innehav av aktier

5 § Första Fjärde AP-fonderna får endast förvärva sådana aktier eller
andra andelar i företag som är, eller inom ett år från emissionen av dem
avses bli, noterade vid en börs eller någon annan reglerad marknad.
Denna begränsning gäller inte aktier och andra andelar i
1. företag som har till huvudsakligt ändamål att äga eller förvalta fast
egendom eller tomträtt (fastighetsbolag), eller
2. företag som har till huvudsakligt ändamål att äga och förvalta så-
dana aktier eller andra andelar i företag som inte är noterade vid en börs
eller någon annan reglerad marknad (riskkapitalföretag).

6 § Var och en av Första Fjärde AP-fonderna får inneha sådana aktier i
svenska aktiebolag som är noterade vid en svensk börs eller en auktorise-
rad marknadsplats till ett marknadsvärde som uppgår till högst två pro-
cent av det totala marknadsvärdet av sådana aktier i bolagen.
Vid tillämpning av första stycket skall inte beaktas
1. sådana aktier i bolagen som ingår i svenska eller utländska fonder i
vilka AP-fonden innehar andelar som inte medför rätt att rösta för ak-
tierna, och
2. aktier i fastighetsbolag i vilka fonden innehar så många aktier att
röstetalet för dem överstiger tio procent av röstetalet för samtliga aktier i
bolaget.

Förvärv av obligationer och andra fordringsrätter

7 § Första Fjärde AP-fonderna får endast förvärva obligationer och
andra fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning. Denna be-
gränsning gäller inte
1. placeringar som syftar till att tillgodose en fonds behov av likviditet,
och
2. krediter till ett fastighetsbolag, om fonden ensam eller tillsammans
med någon eller några av de andra tre AP-fonderna innehar mer än hälf-
ten av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i bolaget.

Begränsning av innehav av onoterade instrument

8 § Av var och en av Första Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade
till marknadsvärdet, får högst fem procent bestå av
1. sådana aktier eller andra andelar i riskkapitalföretag som inte är no-
terade vid en börs eller någon annan reglerad marknad,
2. fordringsrätter som inte är noterade vid en börs eller någon annan
reglerad marknad, och
3. andelar i svenska och utländska fonder som huvudsakligen placerar i
sådana aktier eller andra andelar i företag som inte är noterade vid en
börs eller någon annan reglerad marknad.
Ingen av Första Fjärde AP-fonderna får vara komplementär i ett
svenskt eller utländskt kommanditbolag.

Röstandelsbegränsning

9 § Ingen av Första Fjärde AP-fonderna får inneha så många aktier eller
andra andelar i ett företag att röstetalet för dem överstiger tio procent
eller, beträffande sådana riskkapitalföretag som avses i 8 § första stycket
1, trettio procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i företaget.
Begränsningen i första stycket gäller inte
1. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som inte är note-
rade vid en börs eller någon annan reglerad marknad,
2. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som är noterade
vid en börs eller någon annan reglerad marknad och i vilka bolag fonden
ensam eller tillsammans med någon eller några av de andra tre AP-fon-
derna innehade minst hälften av röstetalet för samtliga aktier eller andra
andelar i bolaget när noteringen skedde, och
3. andelar i svenska och utländska fonder som inte medför rätt att ut-
öva rösträtt för de aktier eller andra andelar i företag som ingår i dessa
fonder.

Valutakursrisk

10 § Av var och en av Första Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade
till marknadsvärdet, får högst fyrtio procent vara utsatt för valutakursrisk.

Exponeringsbegränsning

11 § Av var och en av Första Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade
till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller
andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av
emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte
emittenter som anges i 4 kap. 6 § andra stycket A lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag.
Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera
fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt
därför att
1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller
flera av de övriga i gruppen, eller
2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes
anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betal-
ningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Råvaruderivat

12 § Första Fjärde AP-fonderna får inte placera fondmedlen i optioner,
terminer eller andra likartade finansiella instrument med råvaror som
underliggande tillgång.

Skyddande av fordran

13 § För att skydda en fordran får Första Fjärde AP-fonderna
1. köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordran, och
2. som betalning för fordran överta egendom, som utgör säkerhet för
fordran, eller annan egendom, om det finns anledning att anta att fonden
annars skulle lida avsevärd förlust.
I utbyte mot egendom som har köpts eller övertagits enligt första
stycket får en fond förvärva aktier i ett bolag, som bildats för att förvalta
egendomen eller för att fortsätta en verksamhet som drivs med den.
Har aktier förvärvats enligt första eller andra stycket får fonden, om
det finns uppenbar risk för att fonden annars lider förlust, förvärva ytter-
ligare aktier i samma bolag.

14 § Har aktier i ett bolag förvärvats enligt 13 § får fonden, om bolaget
överlåter sina tillgångar till ett annat bolag, byta ut dessa aktier mot ak-
tier i det andra bolaget.

Avveckling av vissa innehav

15 § Om någon av de begränsningar som anges i 6 eller 8 11 §§ över-
skrids, skall fonden avveckla den överskjutande delen av innehavet så
snart det med hänsyn till marknadsförhållandena är lämpligt. Den delen
skall dock avvecklas senast när det kan göras utan förlust för fonden.
Motsvarande gäller egendom som en fond förvärvat enligt 13 eller 14 §.

Fast egendom m.m.

16 § Var och en av Första Fjärde AP-fonderna får förvärva fast egen-
dom, tomträtt eller bostadsrätt för att skaffa lokaler som behövs för verk-
samheten eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

Krediter

17 § Första Fjärde AP-fonderna får låna medel för att tillgodose ett till-
fälligt penningbehov och åta sig förpliktelser som är förenade med ett
sådant lån.
Förvaltningsuppdrag

18 § Första Fjärde AP-fonderna får uppdra åt ett värdepappersinstitut
eller någon annan kapitalförvaltare, som i sitt hemland står under betryg-
gande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ, att för-
valta fondens tillgångar.
Var och en av Första Fjärde AP-fonderna skall överlämna en andel av
tillgångarna om minst tio procent av marknadsvärdet till förvaltning en-
ligt första stycket.

Tredje avdelningen
Bestämmelser om Sjunde AP-fonden
5 kap. Förvaltningen av premiepensionsmedel

Ändamål

1 § Sjunde AP-fonden förvaltar Premiesparfonden och Premievalsfonden
för de ändamål som framgår av bestämmelserna om premiepension i la-
gen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Förvaltningen skall
ske uteslutande i pensionsspararnas intresse.
Sjunde AP-fonden får ur vardera av Premiesparfonden och Premievals-
fonden ta ut medel för de förvaltningskostnader som uppkommit för
respektive fond. Om kostnaderna avser både Premiesparfonden och Pre-
mievalsfonden, skall de fördelas mellan fonderna på ett skäligt sätt.
Sjunde AP-fonden skall ta emot medel till och betala ut medel från
Premiesparfonden och Premievalsfonden enligt de anvisningar som Pre-
miepensionsmyndigheten lämnar.

Samarbetsavtal med Premiepensionsmyndigheten m.m.

2 § Sjunde AP-fonden skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första
stycket 2 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med Pre-
miepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma
stycke 3 6.
Fondbestämmelserna för Premiesparfonden och Premievalsfonden får
inte medge att medel delas ut till någon annan än Premiepensionsmyn-
digheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom Premiesparfonden
eller Premievalsfonden utöva sådan näringsverksamhet som avses i 3 §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Premiepensionsmyndigheten
får dock, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge
att värdeutvecklingen för Premiesparfonden och Premievalsfonden eller
en av dem får vara beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas
om god riskspridning uppnås i fonden.

Röstandelsbegränsning

3 § Sjunde AP-fonden får inte till Premiesparfonden och Premievalsfon-
den förvärva så många aktier i ett svenskt eller utländskt aktiebolag att
röstetalet för dem tillsammans med dessa fonders övriga aktier i samma
bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

Utövande av rösträtt

4 § Sjunde AP-fonden får rösta för sådana aktier i ett svenskt aktiebolag
som den förvärvat till Premiesparfonden eller Premievalsfonden endast
när kravet på långsiktigt hög avkastning eller behovet att trygga place-
ringarnas säkerhet inte kan tillgodoses på annat sätt.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

5 § Premiesparfonden och Premievalsfonden skall vara indelade i
fondandelar. Alla fondandelar i en fond skall vara lika stora.
Värdet av en fondandel i Premiesparfonden eller Premievalsfonden är
fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondernas tillgångar skall
värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Sjunde AP-fonden
skall dagligen beräkna fondandelsvärdet och underrätta Premiepen-
sionsmyndigheten om värdet.
När medel tillförs Premiesparfonden eller Premievalsfonden, skall
Sjunde AP-fonden utfärda fondandelar till Premiepensionsmyndigheten.
När medel betalas ur en av fonderna, skall det ske genom inlösen av
fondandelar.

Tillämpliga bestämmelser

6 § Följande bestämmelser i denna lag för Första Fjärde AP-fonderna
skall gälla också i fråga om Sjunde AP-fonden:
3 kap. om fondernas ledning utom 3 § första stycket,
4 kap. 1 § andra stycket om mål för placeringsverksamheten med den
avvikelsen att det för förvaltningen av Premievalsfonden inte krävs att
den totala risknivån skall vara låg,
4 kap. 2 § om verksamhetsplan utom vad gäller riktlinjer för ut-
övande av rösträtt i enskilda företag, och
4 kap. 18 § första stycket om förvaltningsuppdrag.

7 § Följande bestämmelser i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder
skall gälla för förvaltningen av Premiesparfonden och Premievalsfonden:
6 a § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till
Finansinspektionen,
7 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med
en värdepappersfond,
9 och 10 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser,
12 § om företrädare för andelsägarna i en värdepappersfond m.m.,
13 § första stycket 2 4 och andra stycket om förbud mot att ta upp
lån m.m.,
17 22 §§, 23 § första stycket 2 och 3 samt 24 och 25 §§ om place-
ring av medel i en värdepappersfond,
26 29 §§ om information om en värdepappersfond,
32 § första stycket om inlösen av fondandelar, och
47 § om skadestånd.
Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall
Premiesparfonden och Premievalsfonden anses som värdepappersfonder
och Premiepensionsmyndigheten som fondandelsägare. Vad som sägs
om fondbolag skall avse Sjunde AP-fonden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utom
såvitt avser 7 § om förbud för vissa personer med insynsställning att
handla med en värdepappersfond och 47 § om skadestånd, föreskriva
avvikelser och medge undantag i det enskilda fallet från de bestämmelser
som anges i första stycket.

Finansinspektionens tillsyn

8 § Sjunde AP-fonden skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. För
tillsynen gäller bestämmelserna i 39 42 och 46 §§ lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder.
Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall
vad som sägs om fondbolag avse Sjunde AP-fonden.

Fjärde avdelningen
6 kap. Redovisning och revision m.m.
Räkenskapsår

1 § AP-fondernas räkenskapsår är kalenderår.

Löpande bokföring, verifikationer och arkivering

2 § En AP-fond skall, i överensstämmelse med god redovisningssed,
1. löpande bokföra alla affärshändelser,
2. se till att det finns verifikationer för alla bokföringsposter samt sys-
temdokumentation och behandlingshistorik,
3. bevara all räkenskapsinformation och sådan utrustning och sådana
system som behövs för att presentera räkenskapsinformationen, samt
4. för varje räkenskapsår avsluta den löpande bokföringen med en års-
redovisning enligt bestämmelserna i 3 §.

Årsredovisning

3 § En årsredovisning skall bestå av
1. en balansräkning,
2. en resultaträkning,
3. noter, och
4. en förvaltningsberättelse.
Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en
helhet och ge en rättvisande bild av AP-fondens ställning och resultat.
Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över ut-
vecklingen av fondens verksamhet, ställning och resultat.
De tillgångar i vilka fondmedel placerats skall i årsredovisningen upp-
tas till marknadsvärdet.

4 § Fondens samtliga styrelseledamöter skall skriva under årsredovis-
ningen. Har en avvikande mening om årsredovisningen antecknats till
styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas till redovisningen.
Årsredovisningen skall senast den 15 februari året efter räkenskapsåret
överlämnas till revisorerna.
Sedan revisionsberättelse enligt 8 § kommit fonden till handa, skall
den och årsredovisningen genast överlämnas till regeringen.

Revisorer

5 § Regeringen utser för varje AP-fond två revisorer som granskar för-
valtningen av fondmedlen. En revisor skall vara gemensam för fonderna.
Revisorerna skall vara auktoriserade.
Den revisor som är gemensam för fonderna skall samordna revisionen
av fondernas förvaltning.
Revisorerna får anlita biträde när de fullgör sitt uppdrag.

6 § En revisor skall utses längst för tiden till dess resultaträkning och
balansräkning fastställts under tredje kalenderåret efter det år då revisorn
fick förordnandet.
Regeringen får entlediga en revisor i förtid. En revisor skall entledigas
i förtid om revisorn begär det.
Om en revisors uppdrag upphör i förtid, skall en ny revisor utses för
den återstående tiden.

7 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till reviso-
rerna.

Revisionsberättelse

8 § För varje räkenskapsår skall revisorerna lämna en revisionsberättelse.
Revisionsberättelsen skall innehålla en redogörelse för omfattningen
och resultatet av revisorernas granskning och inventering av de tillgångar
som AP-fonderna förvaltar samt uppgift om huruvida det finns någon
anmärkning mot årsredovisningen, bokföringen eller i övrigt mot förvalt-
ningen. Revisorerna får också framställa de erinringar som de anser nöd-
vändiga.
En revisor som är av skiljaktig mening eller i övrigt anser det nödvän-
digt med ett särskilt uttalande får ange detta i revisionsberättelsen, om
han inte lämnar en egen revisionsberättelse.
Revisorerna skall överlämna revisionsberättelsen till styrelsen senast
fjorton dagar efter det att de fick årsredovisningen enligt 4 §.

Fastställelse av resultaträkning och balansräkning

9 § Regeringen skall senast den 1 juni året efter räkenskapsåret fastställa
resultaträkning och balansräkning.

7 kap. Övriga bestämmelser
Regeringens sammanställning och utvärdering

1 § Regeringen skall årligen göra en sammanställning av AP-fondernas
årsredovisningar och göra en utvärdering av förvaltningen av fondmed-
len.
Regeringen skall senast den 1 juni året efter räkenskapsåret överlämna
fondernas årsredovisningar samt regeringens sammanställning och utvär-
dering till riksdagen.
Om regeringen vid utvärderingen anlitat någon med särskild fack-
kunskap, skall kostnaden för detta betalas av den eller de fonder som är
berörda. Kostnaden skall fördelas mellan fonderna efter vad regeringen
bedömer skäligt.

Anmälningsskyldighet

2 § Styrelseledamöter och revisorer i AP-fonderna samt de arbetstagare
och uppdragstagare hos en fond som styrelsen i fonden bestämmer skall
skriftligen anmäla sitt innehav av finansiella instrument som anges i 1
kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och för-
ändringar i innehavet.
Styrelsen bestämmer hur anmälan enligt första stycket skall ske.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(2000:000) om införande av ny lagstiftning för allmänna pensionsfonder.

2.2 Förslag till lag om Sjätte AP-fonden
Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Förvaltade medel

1 § I denna lag finns bestämmelser om den statliga myndigheten Sjätte
AP-fonden.
Sjätte AP-fonden förvaltar de medel som den mottagit enligt punk-
terna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1996:697) om änd-
ring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden.
Sjätte AP-fonden förvaltar också avkastningen av de medel som fon-
den förvaltar.

Kostnader för verksamheten

2 § Sjätte AP-fonden skall med de medel som den förvaltar betala kost-
naderna för sin verksamhet och för revision av sin förvaltning.

2 kap. Fondens ledning

Styrelsen

1 § För Sjätte AP-fonden skall det finnas en styrelse. Styrelsen skall
bestå av fem ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna
utses en till ordförande och en till vice ordförande.
Ledamöterna skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga, i
konkurs, ha näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
balken.

Mandattid

2 § En styrelseledamot utses för tiden till dess balansräkning har fast-
ställts under tredje året efter det då ledamoten utsågs.
Regeringen får entlediga en ledamot i förtid.
Om en ledamot entledigas eller om hans uppdrag av annat skäl upphör
i förtid, skall en ny ledamot utses enligt 1 § för den återstående tiden.

Sammanträden och beslut

3 § Fondens styrelse sammanträder på kallelse av ordföranden. Styrelsen
skall också kallas samman om en ledamot begär det.
Styrelsen är beslutför om fler än hälften av antalet ledamöter är närva-
rande. Ett ärende får dock inte tas upp till behandling om inte såvitt möj-
ligt samtliga ledamöter har fått tillfälle att delta i ärendets behandling.
Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta förenar sig om.
Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Vid styrelsesammanträden skall protokoll föras. Om någon ledamot i
samband med beslutet anmäler skiljaktig mening, skall denna antecknas i
protokollet.

Jäv

4 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och fonden, eller
2. avtal mellan fonden och tredje man, om styrelseledamoten i frågan har
ett väsentligt intresse som kan strida mot fondens.
Med avtal jämställs rättegång och annan talan.

Uppdrag att handla på styrelsens vägnar

5 § Fondens styrelse får uppdra åt enskilda ledamöter eller tjänstemän
hos fonden att var för sig eller två eller flera i förening avgöra ärenden
som annars ankommer på styrelsens egen prövning. Styrelsen skall med-
dela föreskrifter om den befogenhet som ett sådant uppdrag medför. Om
uppdraget avser beviljande av lån, skall grunderna för långivningen fast-
ställas.
Uppdrag enligt första stycket får när som helst återkallas eller inskrän-
kas. Utan hinder av sådant uppdrag får styrelsen själv avgöra ärenden av
varje slag.

Ersättning m.m.

6 § Fonden får anställa den personal som behövs samt bestämma deras
löner och övriga anställningsvillkor.

7 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till ledamö-
terna i fondens styrelse.

3 kap. Medelsförvaltningen

Mål för placeringsverksamheten

1 § Sjätte AP-fonden skall, inom ramen för vad som är till nytta för för-
säkringen för inkomstgrundad ålderspension, förvalta anförtrodda medel
genom placeringar på riskkapitalmarknaden.
Fondmedlen skall placeras så att kraven på långsiktigt hög avkastning
och tillfredsställande riskspridning tillgodoses.
Fonden skall fastställa närmare mål för sin placeringsverksamhet.

Placering av fondmedel

2 § Sjätte AP-fonden får placera de medel som styrelsen förvaltar
1. i aktier i svenska aktiebolag,
2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med op-
tionsrätt till nyteckning som har utfärdats av svenska aktiebolag,
3. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar samt
4. i andelar i svenska kommanditbolag.
Fonden får inte förvärva så många vid en svensk börs inregistrerade
aktier i ett aktiebolag att dessa uppgår till 30 procent eller mer av samt-
liga aktier i bolaget eller, om aktierna har olika röstvärde, att röstetalet
för aktierna uppgår till 30 procent eller mer av röstetalet för samtliga ak-
tier i bolaget. Detta gäller inte förvärv av aktier i ett svenskt riskkapital-
bolag.
Fonden får inte vara komplementär i ett kommanditbolag.

3 § Vid tillämpning av 2 § anses ett aktiebolag inte som utländskt, om
1. bolaget har förvärvat ett svenskt aktiebolag genom ett offentligt er-
bjudande där ersättningen till aktieägarna i det svenska bolaget utgjordes
av aktier i bolaget,
2. bolaget har betydande verksamhet i Sverige, och
3. bolagets aktier är noterade vid svensk börs eller auktoriserad mark-
nadsplats.

4 § Fonden får handla med optioner och terminer eller andra likartade
finansiella instrument för att effektivisera förvaltningen av fondens till-
gångar eller för att skydda fondens tillgångar mot valutakursförluster el-
ler andra risker.

5 § Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller för
att tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning, får fondmedel place-
ras hos Riksbanken, annan bank eller postgirot. I samma syfte får fond-
medel placeras i statsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bankcertifikat,
företagscertifikat samt andra värdepapper med hög likviditet, avsedda för
den allmänna marknaden.

6 § Om det är uppenbart att Sjätte AP-fonden annars skulle lida en av-
sevärd förlust får fonden, i avsikt att skydda en fordran, på offentlig auk-
tion eller på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats
eller någon annan reglerad marknad köpa in egendom som är utmätt eller
pantsatt för fordran eller överta egendom som betalning för fordran.
Egendom som förvärvats på detta sätt skall avyttras så snart det är lämp-
ligt och senast då det kan ske utan förlust.

Fast egendom m.m.

7 § Fonden får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för att
skaffa lokaler som behövs för verksamheten eller för att bereda bostad åt
någon som är anställd hos fonden.

Krediter

8 § För att tillgodose ett tillfälligt penningbehov får Sjätte AP-fonden ta
upp kredit hos en kreditinrättning eller hos Första Fjärde AP-fonden.

Förvaltningsuppdrag

9 § Sjätte AP-fonden får uppdra åt värdepappersinstitut eller annan kapi-
talförvaltare att förvalta vissa fondmedel.

4 kap. Redovisning och revision m.m.
Räkenskapsår

1 § Fondens räkenskapsår är kalenderår.

Årsredovisning

2 § Fonden skall före den 15 februari varje år lämna årsredovisning.
Denna består av resultaträkning och balansräkning samt förvaltnings-
berättelse. Årsredovisningen skall upprättas i enlighet med god redovis-
ningssed.
I årsredovisningen skall placeringstillgångarna marknadsvärderas.

Resultatuppföljning

3 § Fonden skall samtidigt med att årsredovisning och revisionsberättelse
överlämnas till regeringen enligt 8 § också överlämna en egen utvärde-
ring av styrelsens förvaltning av fondmedlen (resultatuppföljning) med
utgångspunkt i de närmare mål för placeringsverksamheten som fast-
ställts enligt 3 kap. 1 § tredje stycket.

Revisorer

4 § Regeringen skall utse två revisorer att granska Sjätte AP-fondens för-
valtning. Minst en av revisorerna skall vara auktoriserad.
En av de auktoriserade revisorer som utses enligt första stycket eller en
av de revisorer som regeringen enligt 6 kap. 5 § första stycket lagen
(2000:000) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) skall utse för
Första Fjärde och Sjunde AP-fonderna skall vara gemensam för Första
Fjärde, Sjätte och Sjunde AP-fonderna.
Den revisor som är gemensam skall samordna revisionen av förvalt-
ningen hos Första Fjärde, Sjätte och Sjunde AP-fonderna.
Revisorerna får vid fullgörandet av sitt uppdrag anlita biträde.

5 § Revisorerna förordnas för tiden till dess balansräkning har fastställts
nästa gång.
Regeringen får entlediga en revisor i förtid.
Om en revisor entledigas eller om hans uppdrag av annat skäl upphör i
förtid, skall för den återstående tiden en ny revisor förordnas i hans
ställe.

6 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till reviso-
rerna.
Revisionsberättelse

7 § För varje kalenderår skall revisorerna lämna en revisionsberättelse,
som skall överlämnas till fonden inom fjorton dagar efter det att årsredo-
visningen har kommit revisorerna till handa.
Revisionsberättelsen skall innehålla en redogörelse för omfattningen
och resultatet av revisorernas granskning och inventering av de under
fondens förvaltning stående tillgångarna samt uppgift om huruvida det
finns någon anmärkning mot årsredovisningen, fondens bokföring eller i
övrigt mot fondens förvaltning. Om det finns anledning till anmärkning
skall den anges i revisionsberättelsen. Revisorerna får också framställa
de erinringar i berättelsen som de anser påkallade.
En revisor som är av skiljaktig mening eller i övrigt finner ett särskilt
uttalande påkallat får ange detta i revisionsberättelsen, om han inte läm-
nar en särskild sådan berättelse.

Fastställelse av resultaträkning och balansräkning

8 § Sedan revisionsberättelsen har kommit fonden till handa, skall sty-
relsen genast överlämna årsredovisningen och revisionsberättelsen till
regeringen, som senast den 1 juni samma år skall fastställa resultaträk-
ningen och balansräkningen.

5 kap. Övriga bestämmelser
Regeringens sammanställning och utvärdering

1 § Bestämmelserna i 7 kap. 1 § lagen (2000:000) om allmänna pensions-
fonder (AP-fonder) om sammanställning av årsredovisningar och utvär-
dering av förvaltningen av fondmedlen skall tillämpas även på Sjätte AP-
fondens årsredovisning och förvaltning.

Anmälningsskyldighet

2 § Ledamöter i Sjätte AP-fondens styrelse, revisorerna för fonden samt
de arbetstagare och uppdragstagare hos fonden som styrelsen i fonden
bestämmer skall skriftligen anmäla sitt innehav och ändring i innehavet
av finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument.
Styrelsen bestämmer hur anmälan enligt första stycket skall ske.
____________
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(2000:000) om införande av ny lagstiftning för allmänna pensionsfonder.

2.3 Förslag till lag om införande av ny lagstiftning för
allmänna pensionsfonder

Härigenom föreskrivs följande.
Ikraftträdande m.m.

1 § Lagen (2000:000) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) träder i
kraft den 1 maj 2000 såvitt avser 3 kap. och 5 kap. 6 §, i den del paragra-
fen hänvisar till 3 kap. Bestämmelsen i 4 kap. 10 § träder också i kraft
den 1 maj 2000 såvitt avser Första och Andra AP-fonderna. Till utgången
av år 2000 får dock den högsta andel av var och en av Första och Andra
AP-fondernas tillgångar som får vara utsatta för valutakursrisk inte över-
stiga 10 procent. Lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) i öv-
rigt träder i kraft den 1 januari 2001.
Lagen (2000:000) om Sjätte AP-fonden träder i kraft den 1 maj 2000
såvitt avser 2 kap. och i övrigt den 1 januari 2001.
Denna lag träder i kraft den 30 april 2000.

2 § Genom denna lag upphävs lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden, såvitt gäller 4 10, 12 § andra stycket och 30
33 §§ den 1 maj 2000 och i övrigt den 1 januari 2001.
AP-fondernas namn
3 § Första, andra, fjärde, femte, sjätte och sjunde fondstyrelserna enligt
lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden skall
från och med den 1 maj 2000 byta namn enligt följande.
första fondstyrelsen benämns Första AP-fonden,
andra fondstyrelsen benämns Andra AP-fonden,
fjärde fondstyrelsen benämns Fjärde AP-fonden,
femte fondstyrelsen benämns Tredje AP-fonden,
sjätte fondstyrelsen benämns Sjätte AP-fonden, och
sjunde fondstyrelsen benämns Sjunde AP-fonden.
Vad som föreskrivs i fråga om första, andra, fjärde, femte, sjätte och
sjunde fondstyrelserna i nämnda lag skall därefter gälla Första, Andra,
Tredje, Fjärde, Sjätte respektive Sjunde AP-fonderna.
Upphörande av tredje fondstyrelsens verksamhet
4 § Tredje fondstyrelsen enligt lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden skall upphöra med sin verksamhet vid ut-
gången av april 2000. Tillgångar och förpliktelser i verksamheten skall
då överföras till Första AP-fonden.
Vad som föreskrivs i fråga om tredje fondstyrelsen i nämnda lag skall
därefter gälla Första AP-fonden.
Överföring av tillgångar till Riksgäldskontoret m.m.
5 § Första och Andra AP-fonderna skall till Riksgäldskontoret den 1
januari 2001 överföra tillgångar med ett sammanlagt marknadsvärde av
155 miljarder kronor.
Tillgångarna skall utgöras av
1. svensk eller utländsk valuta,
2. skuldförbindelser utfärdade av staten genom Riksgäldskontoret eller
3. skuldförbindelser i svenska kronor med en återstående löptid av
högst fem år utfärdade av svenska kreditmarknadsföretag, vars huvud-
sakliga verksamhet består i att lämna kredit mot säkerhet i fast egendom
(bostadsobligationer).
Regeringen beslutar efter samråd med Riksgäldskontoret samt Första
Fjärde AP-fonderna om den närmare sammansättningen av de tillgångar
som skall överföras.
Kostnaderna i samband med överföringen till Riksgäldskontoret skall
betalas med fondmedel, enligt vad regeringen beslutar.

6 § Riksgäldskontoret får, utan hinder av lagen (1988:1387) om statens
upplåning, i syfte att upprätthålla pågående upplåningsprogram till ut-
gången av år 2005 placera svensk och utländsk valuta som kontoret er-
håller vid av överföringen av tillgångar enligt 5 §.

7 § Om Riksgäldskontoret erhåller bostadsobligationer enligt 5 §, skall
dessa behållas till de förfaller. Riksgäldskontoret får dock göra omplace-
ringar i kontorets innehav av bostadsobligationer i syfte att bidra till en
väl fungerande marknad för bostadsobligationer. Omplaceringar får dock
endast göras om den genomsnittliga återstående löptiden för samtliga
bostadsobligationer som kontoret innehar inte ökar till följd av omplace-
ringarna.
Fördelning av tillgångar mellan AP-fonderna
8 § De tillgångar som vid utgången av år 2000 förvaltas av Första Fjärde
AP-fonderna enligt lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden skall fördelas mellan Första Fjärde AP-fonderna, med
undantag för de tillgångar som enligt 10 § skall överföras till Sjätte AP-
fonden. Beträffande fordringsrätter som inte är utgivna för allmän om-
sättning gäller dock att de skall förvaltas av Första AP-fonden avskilt
från övriga tillgångar. För dessa fordringsrätter gäller inte 4 kap. 18 §
lagen (2000:000) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).
Tillgångarna skall fördelas så att fonderna tillförs lika stora värden.
Regeringen beslutar närmare hur tillgångarna skall fördelas.

9 § Kapital, ränta och andra medel som Första AP-fonden erhåller för de
fordringsrätter som avses i 8 § första stycket andra meningen skall, efter
avdrag för kostnaderna för förvaltningen, varje kvartal fördelas mellan
Första Fjärde AP-fonderna med en fjärdedel vardera.

10 § Till Sjätte AP-fonden skall den 1 januari 2001 föras Tredje och
Fjärde AP-fondernas innehav av
1. aktier som inte är noterade vid en börs eller någon annan reglerad
marknad och som inte omfattas av undantagen i 4 kap. 5 § lagen
(2000:000) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), och
2. konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning, som inte är utgivna för allmän omsättning.
Sjätte AP-fonden skall utge ersättning till Tredje och Fjärde AP-fon-
derna för de tillgångar som erhålls vid överföringen, enligt vad rege-
ringen beslutar.
Kostnader
11 § Kostnaderna för upphörandet av tredje fondstyrelsens verksamhet
och omorganisationen av första, andra, fjärde och femte fondstyrelserna
enligt lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden
till Första Fjärde AP-fonderna skall betalas med fondmedel, enligt vad
regeringen beslutar.
Övergångsbestämmelser
12 § Utan hinder av kravet i 1 kap. 1 § lagen (2000:000) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder) att AP-fonderna skall vara från varandra
oberoende får var och en av Första Fjärde AP-fonderna under år 2001
förvalta fondmedlen gemensamt med någon eller några av de nämnda
AP-fonderna.

13 § Till utgången av år 2005 får den högsta andel av var och en av
Första Fjärde AP-fondernas tillgångar som enligt 4 kap. 10 § lagen
(2000:000) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) får vara utsatta för
valutarisk inte överstiga
15 procent före utgången av år 2001,
20 procent före utgången av år 2002,
25 procent före utgången av år 2003,
30 procent före utgången av år 2004, och
35 procent före utgången av år 2005.

14 § Bestämmelsen i 4 kap. 18 § andra stycket lagen (2000:000) om all-
männa pensionsfonder (AP-fonder) om krav på förvaltningsuppdrag skall
inte tillämpas under år 2001.

15 § Första Fjärde och Sjunde AP-fonderna skall tillämpa de nya
bestämmelserna om redovisning och revision i 6 kap. lagen (2000:000)
om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) för räkenskapsår som inleds
efter den 31 december 2000. Bestämmelser om årsredovisning och revi-
sion i 16, 21 25 och 45 §§ i lagen (1983:1092) med reglemente för All-
männa pensionsfonden skall tillämpas för räkenskapsår som har inletts
dessförinnan.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialav-
gifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
3 §
Fördelningen av influtna ål-
derspensionsavgifter skall göras
enligt följande. Den andel som
beräknas utgöra avgifter för in-
komster som överstiger 8,07 för-
höjda prisbasbelopp enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring förs till staten. Den an-
del som beräknas motsvara pen-
sionsrätt för premiepension för
samma år förs till Riksgäldskonto-
ret för tillfällig förvaltning. Åter-
stoden förs till Allmänna pen-
sionsfonden med vars tillgångar
kostnaderna för försäkringen för
inkomstpension och tilläggspen-
sion enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension och
tilläggspension i form av ålders-
pension enligt lagen om allmän
försäkring skall täckas.

Fördelningen av influtna ål-
derspensionsavgifter skall göras
enligt följande. Den andel som
beräknas utgöra avgifter för in-
komster som överstiger 8,07 för-
höjda prisbasbelopp enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring förs till staten. Den an-
del som beräknas motsvara pen-
sionsrätt för premiepension för
samma år förs till Riksgäldskonto-
ret för tillfällig förvaltning. Åter-
stoden förs till Första Fjärde AP-
fonderna för förvaltning enligt
lagen (2000:000) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder). Fon-
dernas tillgångar skall täcka kost-
naderna för försäkringen för in-
komstpension och tilläggspension
enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension och
tilläggspension i form av
ålderspension enligt lagen om all-
män försäkring.
Regeringen skall för varje år fastställa de andelar som anges i första
stycket efter förslag från Riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan be-
räknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella
året skall regleras vid en kommande överföring.
Medel som regleras gentemot staten skall beräknas med sådan ränta
som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) och medel som
regleras gentemot Riksgäldskontoret med sådan avkastning som anges i
8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsav-
gift1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 §2
Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstpension
och tilläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Avgiften förs till Allmänna pen-
sionsfonden.
Avgiften förs till Första Fjärde
AP-fonderna för förvaltning enligt
lagen (2000:000) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 4 §§ lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
2 §1
När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast-
ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar
pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från Riks-
gäldskontoret till förvaltning i
1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §,
eller
2. Premiesparfonden eller Pre-
mievalsfonden inom Allmänna
pensionsfonden.
2. Premiesparfonden eller Pre-
mievalsfonden som förvaltas av
Sjunde AP-fonden enligt lagen
(2000:000) om allmänna pen-
sionsfonder (AP-fonder).
Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en-
ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyn-
dighetens livränteverksamhet.

4 §2
Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara-
rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. Pre-
miepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder som
samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto.
När pensionsrätt för premiepen-
sion första gången har fastställts
för pensionsspararen, skall spara-
ren upplysas om rätten att välja
placering. Om spararen inte an-
mäler något annat val inom den tid
som Premiepensionsmyndigheten
bestämmer, skall medlen föras
över till Premiesparfonden inom
Allmänna pensionsfonden.
När pensionsrätt för premiepen-
sion för ett senare år har fastställts
för pensionsspararen, skall Pre-
miepensionsmyndigheten föra
över medlen till en eller flera fon-
der med en fördelning som svarar
mot vad spararen senast bestämt
om placeringen i fond av medlen
på premiepensionskontot. Om spa-
raren inte har bestämt en sådan
placering, skall medlen föras över
till Premiesparfonden inom All-
männa pensionsfonden.
När pensionsrätt för premiepen-
sion första gången har fastställts
för pensionsspararen, skall spara-
ren upplysas om rätten att välja
placering. Om spararen inte an-
mäler något annat val inom den tid
som Premiepensionsmyndigheten
bestämmer, skall medlen föras
över till Premiesparfonden.

När pensionsrätt för premiepen-
sion för ett senare år har fastställts
för pensionsspararen, skall Pre-
miepensionsmyndigheten föra
över medlen till en eller flera fon-
der med en fördelning som svarar
mot vad spararen senast bestämt
om placeringen i fond av medlen
på premiepensionskontot. Om spa-
raren inte har bestämt en sådan
placering, skall medlen föras över
till Premiesparfonden.
Pensionsspararen skall årligen upplysas om de åtgärder som Premie-
pensionsmyndigheten enligt tredje stycket skall vidta när pensionsrätt för
premiepension har fastställts. Spararen skall också upplysas om rätten att
placera om fondmedlen enligt 5 §.
____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om
statlig ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 8 och 9 §§ lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §
Fördelningen av avgiften skall
göras enligt följande. Den andel
som beräknas motsvara pensions-
rätt för premiepension för samma
år förs till Riksgäldskontoret för
tillfällig förvaltning enligt 8 kap.
1 § första stycket lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension.
Återstoden förs till Allmänna pen-
sionsfonden.
Fördelningen av avgiften skall
göras enligt följande. Den andel
som beräknas motsvara pensions-
rätt för premiepension för samma
år förs till Riksgäldskontoret för
tillfällig förvaltning enligt 8 kap.
1 § första stycket lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension.
Återstoden förs till Första Fjärde
AP-fonderna för förvaltning enligt
lagen (2000:000) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder).
Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från
Riksförsäkringsverket.

9 §
Slutlig avstämning av avgifterna
skall göras året efter fastställelse-
året. Den skillnad som framkom-
mer mellan beräknade belopp och
de belopp som slutligt framräknas
för det aktuella året skall regleras i
samband med att storleken på de
preliminära avgifterna bestäms.
Det belopp som skall regleras
gentemot Riksgäldskontoret beräk-
nas med sådan avkastning som an-
ges i 8 kap. 1 § första stycket lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och det belopp som
skall regleras gentemot Allmänna
pensionsfonden med sådan ränta
som anges i 19 kap. 3 § skattebe-
talningslagen (1997:483).
Slutlig avstämning av avgifterna
skall göras året efter fastställelse-
året. Den skillnad som framkom-
mer mellan beräknade belopp och
de belopp som slutligt framräknas
för det aktuella året skall regleras i
samband med att storleken på de
preliminära avgifterna bestäms.
Det belopp som skall regleras
gentemot Riksgäldskontoret beräk-
nas med sådan avkastning som an-
ges i 8 kap. 1 § första stycket lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och det belopp som
skall regleras gentemot Första
Fjärde AP-fonderna med sådan
ränta som anges i 19 kap. 3 § skat-
tebetalningslagen (1997:483).
Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket
lagen om inkomstgrundad ålderspension.
__________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:710) med
vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
Härigenom föreskrivs att 2, 5 och 10 §§ lagen (1998:710) med vissa
bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
Följande bestämmelser i 7 kap.
försäkringsrörelselagen
(1982:713), och föreskrifter som
har meddelats med stöd av dessa
bestämmelser, skall gälla för Pre-
miepensionsmyndighetens försäk-
ringsverksamhet:
Följande bestämmelser i 7 kap.
försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall gälla för Premie-
pensionsmyndighetens försäk-
ringsverksamhet:
1 § om försäkringstekniska avsättningar,
2 § om beräkning av livförsäkringsavsättningar,
3 8 a §§ om försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag,
9 11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstek-
niska avsättningar, och
17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instru-
ment.
Bestämmelserna i 7 kap. 10 b, 10 c och 10 e §§ försäkringsrörelsela-
gen gäller dock bara för den del av verksamheten som avser tillhanda-
hållande av livräntor enligt 9 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrun-
dad ålderspension eller efterlevandeskydd enligt 10 kap. 1 § samma lag.
Vid tillämpningen av de be-
stämmelser och föreskrifter som
anges i första stycket skall myn-
digheten anses som ett livförsäk-
ringsbolag. Vad som sägs om dot-
terföretag i 7 kap. 10 a § försäk-
ringsrörelselagen skall avse före-
tag i vilka staten har ett sådant
inflytande som anges i 1 kap. 9 §
första, andra eller tredje stycket
samma lag, om myndigheten före-
träder staten som ägare.
Vid tillämpningen av de be-
stämmelser som anges i första
stycket skall myndigheten anses
som ett livförsäkringsbolag. Vad
som sägs om dotterföretag i 7 kap.
10 a § försäkringsrörelselagen
skall avse företag i vilka staten har
ett sådant inflytande som anges i
1 kap. 9 § första, andra eller tredje
stycket samma lag, om myndig-
heten företräder staten som ägare.

5 §
Premiepensionsmyndigheten
skall för varje kalenderår upprätta
en årsredovisning enligt lagen
(1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag. För denna re-
dovisning skall följande bestäm-
melser i den lagen, och föreskrifter
som har meddelats med stöd av
dessa bestämmelser, tillämpas:
Premiepensionsmyndigheten
skall för varje kalenderår upprätta
en årsredovisning enligt lagen
(1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag. För denna re-
dovisning skall följande bestäm-
melser i den lagen tillämpas:
1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554),
1 kap. 3 § om vissa definitioner,
2 kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i
årsredovisningen,
2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m.,
3 kap. om balans- och resultaträkning,
4 kap. om värderingsregler,
5 kap. om tilläggsupplysningar,
6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys, och
9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut.
Om myndigheten företräder sta-
ten som ägare för ett eller flera
företag, i vilka staten har ett sådant
inflytande som anges i 1 kap. 9 §
första, andra eller tredje stycket
försäkringsrörelselagen
(1982:713), skall myndigheten
även upprätta en koncernredovis-
ning med tillämpning av bestäm-
melserna om sådan redovisning i
7 kap. 2 4 §§ lagen om årsredo-
visning i försäkringsföretag samt
av föreskrifter som har meddelats
med stöd av dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestäm-
melser och föreskrifter som anges
i första och andra styckena skall
myndigheten anses som ett livför-
säkringsföretag. Vad som sägs om
intresseföretag skall avse företag i
vilka staten har ett sådant infly-
tande som anges i 1 kap. 5 § årsre-
dovisningslagen, om myndigheten
företräder staten som ägare. Vad
som sägs om företagets verkstäl-
lande direktör skall avse myndig-
hetens chef.
Om myndigheten företräder sta-
ten som ägare för ett eller flera
företag, i vilka staten har ett sådant
inflytande som anges i 1 kap. 9 §
första, andra eller tredje stycket
försäkringsrörelselagen
(1982:713), skall myndigheten
även upprätta en koncernredovis-
ning med tillämpning av bestäm-
melserna om sådan redovisning i
7 kap. 2 4 §§ lagen om årsredo-
visning i försäkringsföretag.

Vid tillämpningen av de bestäm-
melser som anges i första och
andra styckena skall myndigheten
anses som ett livförsäkringsföre-
tag. Vad som sägs om intresse-
företag skall avse företag i vilka
staten har ett sådant inflytande
som anges i 1 kap. 5 § årsredo-
visningslagen, om myndigheten
företräder staten som ägare. Vad
som sägs om företagets verkstäl-
lande direktör skall avse myndig-
hetens chef.

10 §
Följande bestämmelser i försäk-
ringsrörelselagen (1982:713), och
föreskrifter som har meddelats
med stöd av dessa bestämmelser,
skall gälla för Finansinspektionens
tillsyn över Premiepensionsmyn-
digheten enligt 15 kap. 2 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension:
Följande bestämmelser i försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) skall
gälla för Finansinspektionens till-
syn över Premiepensionsmyndig-
heten enligt 15 kap. 2 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension:
19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare
att lämna upplysningar till inspektionen,
19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkrings-
bolags styrelse,
19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören
att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för
granskning,
19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upp-
lysningar m.m. till inspektionen,
19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspektio-
nen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser,
19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och
19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet.
Vid tillämpningen av de be-
stämmelser och föreskrifter som
anges i första stycket skall myn-
digheten anses som ett försäk-
ringsbolag. Vad som sägs om för-
säkringsbolagets verkställande
direktör skall avse myndighetens
chef.
Vid tillämpningen av de be-
stämmelser som anges i första
stycket skall myndigheten anses
som ett försäkringsbolag. Vad som
sägs om försäkringsbolagets verk-
ställande direktör skall avse myn-
dighetens chef.
___________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.9 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 6 § aktiebolagslagen (1975:1385)1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
6 §2
Om två eller flera styrelser i all-
männa pensionsfonden förvaltar
aktier i bolaget, får varje styrelse
för sig utöva rösträtt för de aktier
styrelsen förvaltar.
Om två eller flera allmänna pen-
sionsfonder enligt lagen
(2000:000) om allmänna pensions-
fonder (AP-fonder) och lagen
(2000:000) om Sjätte AP-fonden
förvaltar aktier i bolaget, får varje
fond för sig utöva rösträtt för de
aktier fonden förvaltar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.10 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 23 § sekretesslagen (1980:100)1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
23 §2
Sekretess gäller för sådan upp-
gift hos myndighet om innehav av
finansiella instrument som har
lämnats till myndigheten till följd
av särskilt beslut enligt 11 § insi-
derlagen (1990:1342) eller till
följd av 9 kap. 5 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank
eller 44 § lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pen-
sionsfonden, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den
som uppgiften rör lider skada eller
men.

Sekretess gäller för sådan upp-
gift hos myndighet om innehav av
finansiella instrument som har
lämnats till myndigheten till följd
av särskilt beslut enligt 11 § insi-
derlagen (1990:1342) eller till
följd av 9 kap. 5 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank, 7 kap. 2 § lagen (2000:000)
om allmänna pensionsfonder (AP-
fonder) eller 5 kap. 2 § lagen
(2000:000) om Sjätte AP-fonden,
om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den som uppgif-
ten rör lider skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för uppgift om innehav av finansiella instrument som lämnats
före ikraftträdandet.

2.11 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 och 3 §§ lagen (1982:713) om försäk-
ringsrörelse1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
2 §
Aktieägarnas, delägarnas och garanternas rätt vid bolagsstämman får
utövas genom ombud med skriftlig, dagtecknad fullmakt. Sådan fullmakt
gäller högst ett år från utfärdandet. Om bolagsordningen innehåller be-
stämmelser att delägarnas rätt att besluta om försäkringsbolagets angelä-
genheter skall tillkomma särskilt utsedda delegerade, får delägarna inte
utöva någon beslutanderätt vid bolagsstämman. Delegerade får inte rösta
genom ombud.
Varje aktieägare, delägare, delegerad eller garant kan vid bolagsstäm-
man medföra högst ett biträde.
Om två eller flera styrelser i
allmänna pensionsfonden förvaltar
aktier i ett visst försäkringsaktie-
bolag får varje styrelse för sig ut-
öva rösträtt för de aktier styrelsen
förvaltar.

Om två eller flera allmänna pen-
sionsfonder enligt lagen
(2000:000) om allmänna pen-
sionsfonder (AP-fonder) och lagen
(2000:000) om Sjätte AP-fonden
förvaltar aktier i ett visst försäk-
ringsaktiebolag får varje fond för
sig utöva rösträtt för de aktier fon-
den förvaltar.

3 §
I ett försäkringsaktiebolag kan ingen rösta för egna och andras aktier
för sammanlagt mer än en femtedel av de aktier som företräds på stäm-
man, om inte något annat följer av bolagsordningen.
Aktieägaren eller den röstberättigade i ett ömsesidigt försäkringsbolag
får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom,
2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller andra förpliktelser
gentemot bolaget, eller
3. sådan talan eller befrielse som avses i 1 och 2 beträffande någon an-
nan, om aktieägaren eller den röstberättigade i frågan har ett väsentligt
intresse som kan strida mot bolagets.
Bestämmelserna i första och andra styckena om aktieägare och andra
röstberättigade gäller även deras ombud.

Om två eller flera styrelser i
allmänna pensionsfonden förvaltar
aktier i ett visst försäkringsaktie-
bolag, anses varje styrelse för sig
som aktieägare vid tillämpning av
första och tredje styckena.
Om två eller flera allmänna
pensionsfonder enligt lagen
(2000:000) om allmänna pen-
sionsfonder (AP-fonder) och lagen
(2000:000) om Sjätte AP-fonden
förvaltar aktier i ett visst försäk-
ringsaktiebolag, anses varje fond
för sig som aktieägare vid tillämp-
ning av första och tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid in-
skrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
Staten är inte skattskyldig enligt
denna lag. Detta gäller dock inte
Allmänna pensionsfonden.
Staten är inte skattskyldig enligt
denna lag. Detta gäller dock inte
allmänna pensionsfonderna enligt
lagen (2000:000) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder) och
lagen (2000:000) om Sjätte AP-
fonden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1988:1385) om Sveriges riks-
bank1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
1 §
Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker, med-
lemsbanker och utländska bankföretag som med stöd av 1 kap. 4 eller 5 §
bankrörelselagen (1987:617) driver bankrörelse från filial här i landet.
Med finansinstitut förstås bank-
institut, kreditmarknadsföretag,
värdepappersinstitut, allmänna
pensionsfonden, försäkringsföretag
med svensk koncession, landshy-
poteks- och stadshypoteksinsti-
tutionerna, Svenska skeppshypo-
tekskassan samt utländska företag
som med stöd av 2 kap. 8, 9 eller
10 § lagen (1992:1610) om finan-
sieringsverksamhet driver verk-
samhet från filial i Sverige.
Med finansinstitut förstås bank-
institut, kreditmarknadsföretag,
värdepappersinstitut, Första
Fjärde AP-fonderna enligt lagen
(2000:000) om allmänna pen-
sionsfonder (AP-fonder), Sjätte
AP-fonden enligt lagen (2000:000)
om Sjätte AP-fonden, försäkrings-
företag med svensk koncession,
landshypoteks- och stadshypo-
teksinstitutionerna, Svenska
skeppshypotekskassan samt ut-
ländska företag som med stöd av
2 kap. 8, 9 eller 10 § lagen
(1992:1610) om finansieringsverk-
samhet driver verksamhet från
filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

3 Ärendet och dess beredning
Förslagen i denna proposition utgör ett led i reformeringen av det all-
männa ålderspensionssystemet.
Större delen av det nya pensionssystemet är ett fördelningssystem, där
de förvärvsarbetandes pensionsavgifter löpande finansierar pensions-
utbetalningarna. Därutöver skall en mindre del byggas upp som ett fon-
derat premiereservsystem, där den enskilde själv får välja förvaltare för
sina pensionsmedel. Allmänna pensionsfonder skall i ålderspensions-
systemet utgöra en buffert i fördelningssystemet för att utjämna skillna-
der mellan avgiftsinbetalningar och pensionsutbetalningar. AP-fondssys-
temet utnyttjas dessutom inom premiepensionssystemet på så sätt att en
ny sjunde fondstyrelse inom fonden skall förvalta medlen för dem som
inte anger något annat val av fond för sitt sparande och de medel för dem
som aktivt väljer förvaltning inom sjunde fondstyrelsen.
Huvuddelen av reglerna för det reformerade ålderspensionssystemet
trädde i kraft den 1 januari 1999. Vissa delar av regelsystemet, bl.a. reg-
lerna för uttag av pension, träder emellertid i kraft först den 1 januari
2001. Dessutom finns det ett flertal mer detaljerade ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser till den nya lagstiftningen (prop. 1997/98:151
och 152, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, rskr. 1997/98:315 och 320).
I juli 1999 färdigställdes inom Finansdepartementet en promemoria om
AP-fondernas organisation och placeringsregler i det reformerade pen-
sionssystemet (Ds 1999:38), nedan benämnd AP-fondspromemorian.
Förslagen i promemorian bygger på en överenskommelse mellan repre-
sentanter för de fem riksdagspartier (m, c, fp, kd och s) som står bakom
pensionsöverenskommelsen. Dessa representanter bildar den s.k. Genom-
förandegruppen.
I detta ärende behandlas frågorna om ny organisation och nya förvalt-
ningsregler för AP-fonden med utgångspunkt i den nyss nämnda prome-
morian. Till grund för övervägandena ligger också det nya inkomstgrun-
dade ålderspensionssystemet och de nedan beskrivna överföringarna från
AP-fonden till statsbudgeten.
I ärendet föreslås inte några materiella ändringar i reglerna för sjätte
fondstyrelsens verksamhet eftersom fondstyrelsen har lämnats utanför
nämnda fempartiuppgörelse. Med anledning av att reglerna för buffert-
fonderna och sjunde fondstyrelsen föreslås ingå i en ny lag, lämnar rege-
ringen emellertid också förslag till en ny lag om sjätte fondstyrelsen, där
nu gällande regler för fondstyrelsen tas in i princip oförändrade.
För att möjliggöra val till den statliga förvaltaren av premiepensions-
medel föreslogs i promemorian bl.a. att reglerna som rör aktivt val till
sjunde fondstyrelsen frågor skulle träda i kraft redan den 1 januari 2000.
Beredningen av lagstiftningsärendet i den delen har därför skett separat
före promemorians övriga delar. Riksdagen har nyligen antagit regering-
ens förslag som bl.a. syftar till att göra det möjligt att inom premiepen-
sionssystemet aktivt välja förvaltning inom sjunde fondstyrelsen (prop.
1999/2000:12 Statlig förvaltning av premiepensionsmedel, m.m., bet.
1999/2000:SfU6, rskr. 1999/2000:99). I detta ärende föreslås inte några
mer påtagliga förändringar av bestämmelserna för sjunde fondstyrelsen i
förhållande till de regler som riksdagen nyligen antagit. Reglerna rörande
sjunde fondstyrelsens verksamhet, således inkluderande nu nämnda av
riksdagen nyligen antagna förslag, har därför i princip utan ändringar i
sak överförts till den nya lagen om AP-fonderna. Viss marginell lagtek-
nisk anpassning har dock skett till förslagen i övrigt.
I februari 1998 färdigställdes inom Finansdepartementet en promemo-
ria om AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet (Ds
1998:7), nedan benämnd Överföringspromemorian. Ålderspensionsre-
formen medför en betydande omfördelning av inkomster och utgifter
mellan statsbudgeten och AP-fonden. Riksdagen beslutade med anled-
ning härav, i samband med att den fattade beslut om huvuddelen av det
nya ålderspensionssystemet (se ovan), att det, som en kompensation för
ålderspensionsreformens finansiella effekter, skall ske en överföring av
finansiella tillgångar från AP-fonden till statsbudgeten. Det beslutades
vidare att AP-fonden övergångsvis under vart och ett åren 1999 och 2000
skall överföra 45 miljarder kronor till statsbudgeten. Slutligt beslut om
överföringens storlek avsågs enligt riksdagsbeslutet ske under hösten
1999. För denna överföring borde inriktningen vara att den genomförs
som en engångsöverföring. I propositionen behandlas formerna för och
storleken på engångsöverföringen.
I propositionen behandlas också Socialdepartementets promemoria
Automatisk balansering av ålderspensionssystemet (Ds 1999:43), nedan
kallad Balanseringspromemorian, i den del som rör AP-fondernas låne-
rätt om fonderna skulle tömmas på sina tillgångar.
AP-fondspromemorian, Överföringspromemorian och Balanserings-
promemorian har remitterats. I bilaga 1 3 finns förteckningar över de
remissinstanser som beretts tillfälle att yttra sig. Sammanställningar av
remissvar på promemoriorna finns tillgängliga i lagstiftningsärendena
dnr Fi1999/2450 avseende AP-fondspromemorian, i dnr Fi1999/330 av-
seende Överföringspromemorian och i dnr S1999/6478/SF avseende
Balanseringspromemorian.
När uttrycket promemorian används i propositionen avses AP-
fondspromemorian, om det inte av sammanhanget direkt framgår att
Överföringspromemorian eller Balanseringspromemorian avses.
I propositionen behandlas också följande skrivelser: två från Allmänna
pensionsfonden, första tredje fondstyrelserna, rörande dels omständig-
heter som bör beaktas vid en reformering av AP-fonden (dnr
Fi1999:363), dels utökade möjligheter till utlandsplaceringar under år
2000 (dnr Fi1999/4864), en från Läkare mot Tobak m.fl. avseende AP-
fondens aktieinnehav i Swedish Match (dnr Fi1997:1927), en från CON-
NECT Sverige rörande riskkapitalförsörjningen i tillväxtföretag (dnr
Fi1999/3381), en från Kooperativa förbundet (KF) rörande placeringar i
ekonomiska föreningar (dnr Fi1999/3901) samt en från Arbetsgivarver-
ket rörande rätten att föreslå ledamöter till fondstyrelserna (dnr
Fi1999/3101).
Förslagen i denna proposition har utarbetats i samråd med Genom-
förandegruppen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 18 november 1999 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Förslaget till lag om Sjätte AP-fonden (avsnitt 2.2), förslaget till lag
om införande av ny lagstiftning för allmänna pensionsfonder (avsnitt 2.3)
samt förslagen med följdändringar till de nya lagarna (avsnitten 2.3
2.13) har inte granskats av Lagrådet. Förslagen till följdändringar är av så
enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse, medan
förslaget till lag om Sjätte AP-fonden behandlar ämnen som inte omfattas
av skyldighet att inhämta Lagrådets yttrande. Förslaget till lag om infö-
rande av ny lagstiftning för allmänna pensionsfonder har tillkommit på
förslag av Lagrådet. De bestämmelser i förslaget till införandelag som i
lagrådsremissens lagförslag utgjorde övergångsbestämmelser till försla-
get till lag om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) har granskats av
Lagrådet.
Lagrådet har lämnat ett antal synpunkter på utformningen av lagtexten
och förslagen i övrigt. Synpunkterna avser såväl sakfrågor som frågor av
mer redaktionell art. Lagrådets synpunkter behandlas under de avsnitt i
propositionen som de hänför sig till eller i författningskommentaren.
Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets synpunkter

4 Bakgrund
4.1 AP-fondens historik
AP-fonden bildades i samband med att lagstiftningen om allmän tilläggs-
pension trädde i kraft år 1960 (prop. 1959:100, Särsk. U 1, rskr. 269, SFS
1959:293). Fonden byggdes upp genom att nivån på tilläggspensions-
avgiften inledningsvis sattes högre än vad som svarade mot utbetalda
pensioner.
I betänkandet från 1957 års pensionskommitté anfördes två olika motiv
för att inrätta en fond vid sidan av fördelningssystemet. För det första
skulle fondbildningen bidra till att kompensera det bortfall i långsiktigt
sparande som förutsågs bli följden av införandet av ATP-systemet.
Fondsparandet skulle möjliggöra de investeringar som skulle säkerställa
pensionärernas standard. För det andra framstod det som nödvändigt att
fondera medel för att täcka de långsiktiga pensionsutfästelserna. Genom
att redan från början anpassa avgiftsuttaget till de långsiktiga utgiftskra-
ven skulle större förändringar i framtida avgiftsuttag kunna undvikas.
Sett i ett längre tidsperspektiv skulle fonden kunna användas för att tids-
mässigt jämna ut finansieringen av de snabbt växande ATP-pensionerna.
Samtidigt kunde fondmedlen täcka tillfälliga underskott i ATP-systemet.
Från början uppdrogs förvaltningen av AP-fondens medel till tre
fondstyrelser. Inledningsvis fick AP-fonden endast placera i räntebärande
papper, huvudsakligen obligationer. En fjärde fondstyrelse inrättades i
samband med att AP-fonden fick rätt att placera i aktier år 1974 (prop.
1973:97, NU 58, rskr. 237, SFS 1973:503). År 1984 inrättades fem nya
fondstyrelser, de s.k. löntagarfondstyrelserna, inom ramen för AP-fonden
(prop. 1983/84:50, FiU 20, rskr. 122, SFS 1983:1092). Dessa fondstyrel-
ser skulle, liksom den fjärde fondstyrelsen, i första hand placera tillgång-
arna i aktier. AP-fondens placeringsmöjligheter utökades ytterligare år
1988 genom att första tredje fondstyrelserna fick rätt att placera i fastig-
heter (prop. 1987/88:11, NU 1987/88:10, rskr. 1987/88:111, SFS
1987:1326). Samma år inrättades också en femte fondstyrelse med
samma inriktning och uppgifter som den fjärde fondstyrelsen (prop.
1987/88:167, NU 42, rskr. 406, SFS 1988:747).
Efter riksdagsbeslut avvecklades löntagarfondstyrelserna år 1992
(prop. 1991/92:36, bet. 1991/92:FiU9, rskr. 1991/92:91, SFS 1991:1857).
De tillgångar och skulder som då förvaltades av dessa styrelser fördes
över till gemensam förvaltning av en nyinrättad avvecklingsstyrelse
(Fond 92 94) i avvaktan på en total utskiftning under år 1994. Under
åren 1992 1994 skiftades sammanlagt 28 miljarder kronor ut. Avveck-
lingsstyrelsen ombildades år 1996 till sjätte fondstyrelsen (prop.
1995/96:171, bet. 1995/96:NU24, rskr. 1995/96:284, SFS 1996:697).
Även sjätte fondstyrelsen skall placera anförtrodda medel i aktier och
andra värdepapper på riskkapitalmarknaden. Sjätte fondstyrelsens place-
ringsregler är utformade så att de ger utökade möjligheter att göra inves-
teringar som tar sikte på små och medelstora företag.
Riksdagen fattade i juni 1998 beslut om en genomgripande reforme-
ring av det allmänna pensionssystemet. En kortfattad beskrivning av
ålderspensionsreformen återfinns i avsnitt 5. I flera avseenden berör
ålderspensionsreformen AP-fonden. Reformen har bl.a. inneburit inrät-
tandet av en sjunde fondstyrelse (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13,
rskr. 1997/98:315 och 316, SFS 1998:711) vars placeringsregler överens-
stämmer med de som gäller för värdepappersfonder. En beskrivning av
sjunde fondstyrelsen finns i avsnitt 4.2.2.

4.2 Nuvarande förhållanden
4.2.1 Första sjätte fondstyrelserna
Mål och placeringsbestämmelser

De olika fondstyrelsernas placeringsinriktningar är som ovan konstaterats
uppdelade så att placeringar på penning- och obligationsmarknaden och i
fastigheter i princip är förbehållet första tredje fondstyrelserna medan
placeringar på riskkapitalmarknaden är förbehållet fjärde sjätte fondsty-
relserna. Placeringsbestämmelserna för första tredje fondstyrelserna
respektive fjärde sjätte fondstyrelserna skiljer sig därför åt.
År 1993 genomfördes vissa begränsade förändringar i förutsättning-
arna för fondernas verksamhet, bl.a. renodlades målet för förvaltningen
med koncentrering på ett krav på långsiktigt hög avkastning. Fondstyrel-
serna ålades också att fastställa närmare mål för sin placeringsverksam-
het. Första tredje fondstyrelsernas tidigare mycket detaljerade place-
ringsbestämmelser förenklades också.
I tabell 4.1 finns en schematisk beskrivning av nu gällande placerings-
regler för första sjätte fondstyrelserna. Därefter följer en mer utförlig
beskrivning av gällande placeringsbestämmelser.
Nu gällande placeringsbestämmelser inleds med en rambestämmelse
som kan sägas ange målen för fondstyrelsernas förvaltning. Därefter föl-
jer ett antal bestämmelser som i detalj anger i vilka tillgångar styrelserna
får placera och hur stor andel av de förvaltade medlen som styrelserna får
placera i de olika tillgångsslagen.
Enligt rambestämmelserna skall första sjätte fondstyrelserna förvalta
anförtrodda medel på sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för
försäkringen för tilläggspension. Fondmedlen skall vidare placeras så att
kraven på långsiktigt hög avkastning och tillfredsställande riskspridning
tillgodoses. För första tredje fondstyrelserna gäller även krav på till-
fredsställande betalningsberedskap och betryggande säkerhet. Det åligger
fondstyrelserna att fastställa närmare mål för sin placeringsverksamhet.

Tabell 4.1 Schematisk beskrivning av AP-fondernas nuvarande placeringsregler

1 3:e
fondstyrelserna
4 5:e
fondstyrelserna
6:e fondstyrelsen

Skuldförbindel-
ser med låg kre-
ditrisk

Utlandsandel
ja

ja, högst 10 %
ja, i likviditets-
förvaltningen

nej
ja, i likviditets-
förvaltningen

nej

Andra skuld-
förbindelser

Aktier

Utlandsandel

Ägarbegränsning

Fastigheter

Utlandsandel

ja, högst 5 %

nej, dock aktier i
fastighetsbolag

nej, dock aktier i
utländska fastig-
hetsbolag

ja, högst 5 % i
aktier i fastig-
hetsbolag

ja, ej någon be-
gränsning

ja, dock endast
värdepapper med
hög likviditet

ja

ja, högst 10 %

högst 10 % i ett
enskilt bolag.
Ingen begräns-
ning i onoterade
bolag.

nej, dock aktier i
fastighetsbolag

ja
ja, dock endast
värdepapper med
hög likviditet

ja

nej

högst 30 % i
noterade bolag.
Ingen begräns-
ning i onoterade
bolag och risk-
kapitalbolag

nej, dock aktier i
fastighetsbolag

nej

Enligt de mer detaljerade bestämmelserna skall första tredje fondsty-
relserna placera fondmedlen huvudsakligen i skuldförbindelser med låg
kreditrisk. Ett belopp motsvarande högst fem procent av fondmedlen får
placeras i andra skuldförbindelser utfärdade av svenska aktiebolag eller
ekonomiska föreningar. Första tredje fondstyrelserna får dock inte pla-
cera fondmedel i konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med
optionsrätt, eftersom dessa instrument kan sägas utgöra förstadier till
aktier. Första tredje fondstyrelserna får i princip inte förvärva aktier. Ett
belopp motsvarande högst tio procent av portföljen får bestå av skuldför-
bindelser med låg kreditrisk utställda i utländsk valuta. Är emittenten inte
svensk juridisk person krävs dessutom att skuldförbindelserna är föremål
för handel på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknads-
plats eller någon annan reglerad marknad. Vidare får första tredje
fondstyrelserna placera högst fem procent av fondmedlen i fastigheter.
För fastighetsplaceringarna gäller ett undantag från principen att första
tredje fondstyrelserna inte får placera på riskkapitalmarknaden. Detta
innebär att fondstyrelserna får placera i aktier i fastighetsbolag, dvs. bo-
lag som har till ändamål att äga eller förvalta sådan egendom. Fondsty-
relserna får dessutom förvärva andelar i utländska fonder som äger fas-
tigheter eller fastighetsbolag. För tillgångsslaget fastigheter finns det inte
någon begränsning i storleken på det utländska innehavet.
Om det behövs för att upprätthålla en tillfredsställande betalningsbe-
redskap eller för att tillgodose kravet på en ändamålsenlig förvaltning får
fondmedel också placeras hos Riksbanken, annan bank eller postgirot.
För att effektivisera förvaltningen av tillgångarna eller för att skydda till-
gångarna får första tredje fondstyrelserna handla med optioner och ter-
miner eller andra likartade finansiella instrument. För att tillgodose ett
tillfälligt penningbehov får första tredje fondstyrelserna ta upp kredit hos
kreditinrättning eller hos annan fondstyrelse.
Fjärde sjätte fondstyrelserna skall, som framgått, placera de förvaltade
medlen på riskkapitalmarknaden. De får placera i aktier i svenska aktie-
bolag, i konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning som har utfärdats av svenska aktiebolag, som riskkapital i
ekonomiska föreningar samt i andelar i svenska kommanditbolag. AP-
fonden får dock inte vara komplementär i ett kommanditbolag. Fjärde
och femte fondstyrelserna får dessutom placera i standardiserade köp och
säljoptioner avseende aktier i svenska aktiebolag, aktier i utländska
aktiebolag, i andelar i utländska aktiefonder samt i konvertibla skulde-
brev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har
utfärdats av utländska aktiebolag. Värdet av de utländska innehaven får
inte överstiga 10 % av värdet av de medel fondstyrelsen förvaltar. Enligt
en ny undantagsregel inräknas inte i utlandsramen aktietillgångar i ut-
ländska bolag om bolaget förvärvat ett svenskt aktiebolag genom offent-
ligt erbjudande, bolaget har betydande verksamhet i Sverige samt är no-
terat vid svensk börs (prop.1998/99:93, bet. 1998/99:FiU21, rskr.
1998/99:195).
Vidare får fjärde sjätte fondstyrelserna, om det behövs för att hålla en
tillfredsställande betalningsberedskap eller för att tillgodose kravet på
ändamålsenlig förvaltning, placera medel hos Riksbanken, annan bank
eller postgirot. I samma syfte får medel placeras i värdepapper med hög
likviditet, avsedda för den allmänna marknaden. Under samma förutsätt-
ningar som för första tredje fondstyrelserna får även fjärde sjätte
fondstyrelserna handla med optioner och terminer eller andra likartade
finansiella instrument samt ta upp kredit.
Placeringsbestämmelserna innehåller också begränsningar för hur stor
ägarandel fjärde sjätte fondstyrelserna får ha i ett enskilt aktiebolag.
Fjärde och femte fondstyrelserna får vardera inte förvärva så många vid
en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon
annan reglerad marknad noterade aktier i ett svenskt aktiebolag att dessa
uppgår till mer än 10 % av samtliga aktier i bolaget eller, om aktierna har
olika röstvärde, att röstetalet för aktierna uppgår till mer än 10 % av rös-
tetalet för samtliga aktier i bolaget. För onoterade bolag finns inga
begränsningar. För sjätte fondstyrelsen gäller begränsningar i ägandet
endast för vid svensk börs inregistrerade aktier och gränsen är satt till
30 % av aktiekapitalet eller röstetalet. Från begränsningsregeln är aktier i
svenska riskkapitalbolag undantagna.
I nedanstående tabell beskrivs hur första sjätte fondstyrelsernas medel
var fördelade på olika tillgångsslag i slutet av november 1999.

Tabell 4.2 AP-fondernas tillgångar i miljarder kronor och procent per den 30
december 1999, marknadsvärden (preliminära, avrundade siffror)

1 3:e
fond-
styel-
serna
4:e
fond-
styrel-
sen
5:e
fond-
styrel
-sen
6:e
fond-
styrel-
sen

Totalt

Andel
(pro-
cent)

Statsobligationer
172

173
23,2

Realränteobligationer
47

48
6,4

Bostadsobligationer
150

150
20,2

Övriga obligationer
27

27
3,6

Penningmarknads-
instrument
47
2

49
6,5

Näringslivslån,
förl. Lån
30

30
4,0

Utländska obligationer
50

50
6,8

Summa räntebärande
523
2
1
0
526
70,7

Svenska aktier

133
21
17
170
22,9

Svenska onoterade aktier

1

2
3
0,4

Utländska aktier

10
2

11
1,5

Summa aktier

144
22
19
185
24,8

Likvida medel
Fastigheter
1
31
2

3
31
0,3
4,1

Summa övrigt

Totalt
31

555
2

147

23

19
33

744
4,5

100

Redovisning, revision och resultatutvärdering

AP-fondens räkenskapsår är kalenderår. Varje fondstyrelse skall före den
15 februari varje år lämna årsredovisning, vilken består av resultaträk-
ning, balansräkning och förvaltningsberättelse. Årsredovisningen skall
upprättas i enlighet med god redovisningssed. Revisorerna skall därefter
för varje kalenderår avge en revisionsberättelse som skall överlämnas till
fondstyrelserna inom fjorton dagar efter det att årsredovisningen har
kommit revisorerna till handa. Sedan revisionsberättelsen har kommit
fondstyrelsen till handa, skall styrelsen genast överlämna årsredovis-
ningen och revisionsberättelsen till regeringen, som senast den 1 juni
samma år skall avgöra frågan om fastställelse av balansräkningen.
Varje fondstyrelse skall samtidigt med att årsredovisningen och revi-
sionsberättelsen överlämnas till regeringen också överlämna en egen ut-
värdering av styrelsens förvaltning av fondmedlen (resultatuppföljning).
Regeringen skall varje år göra en sammanställning av fondstyrelsernas
årsredovisningar och göra en utvärdering av fondstyrelsernas förvaltning
av fondkapitalet. Denna sammanställning, fondstyrelsernas årsredovis-
ningar och regeringens utvärdering skall överlämnas till riksdagen senast
den 1 juni året efter aktuellt räkenskapsår. Den utvärdering som sker med
hjälp av extern kompetens betalas av AP-fonden.
För varje fondstyrelse utser regeringen två revisorer att granska styrel-
sens förvaltning. Minst en revisor skall vara auktoriserad. En av de auk-
toriserade revisorerna utses av regeringen att samordna revisionen av
fondstyrelsernas förvaltning. Revisorerna förordnas för tiden intill dess
balansräkningen har fastställts nästa gång. Mandattiden är således ett år.
Regeringen får entlediga en revisor, även om den tid för vilken han blivit
utsedd inte har gått ut.

Organisation

Första tredje fondstyrelserna har var och en nio ledamöter. Fjärde och
femte fondstyrelserna består vardera av fjorton ledamöter. För varje
ledamot i fondstyrelserna finns en suppleant. Ledamöterna och supp-
leanterna förordnas av regeringen. Flertalet av dem utses efter förslag av
arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer. Tanken med förslagssyste-
met är att det i fondstyrelserna skall finnas representanter för de försäk-
rade (arbetstagarna) och avgiftsbetalarna (arbetsgivarna), vilka kan sägas
vara intressenter i förhållande till de av styrelserna förvaltade tillgång-
arna (se prop. 1959:100 s. 176). En annan princip är att de försäkrade och
avgiftsbetalarna vardera skall ha lika många företrädare bland de leda-
möter som utses efter förslag. I förordningen (1984:287) om förslag på
ledamöter i styrelserna för Allmänna pensionsfonden m.m. anges vilka
arbetstagare- och arbetsgivareorganisationer som har rätt att lämna för-
slag till ledamöter och suppleanter i första femte fondstyrelserna.
Sjätte fondstyrelsen består av fem ledamöter utan suppleanter. För
sjätte fondstyrelsen gäller inte förslagssystemet. Ledamöterna utses i
stället av regeringen utan föregående förslag från intresseorganisationer
på arbetsmarknaden.
Styrelseledamöternas mandattid är tre år. Regeringen får dock entle-
diga en ledamot eller en suppleant även om den tid för vilken hon/han är
förordnad inte har gått ut. Ordförande i fondstyrelserna förordnas av re-
geringen bland de ledamöter som inte utses efter förslag från arbetstagar-
och arbetsgivarorganisationer.
Fondstyrelserna får anställa de tjänstemän som behövs samt bestämma
deras löner och övriga anställningsvillkor. Första tredje fondstyrelserna
har alltsedan AP-fondens tillkomst ett gemensamt kansli, medan fjärde
sjätte fondstyrelserna har var sitt kansli. Första femte samt sjunde
fondstyrelsernas kanslier är belägna i Stockholm, medan sjätte fondsty-
relsen är lokaliserad till Göteborg. Varje kansli leds av en verkställande
direktör.

Medelstilldelning och pensionsutbetalningar

I 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 8 § lagen (1998:676)
om statlig ålderspensionsavgift samt i 6 § lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift föreskrivs vilka medel, tilläggspensionsavgifter respektive
pensionsavgifter, som skall föras till AP-fonden. I APR anges sedan hur
dessa medel fördelas mellan fondstyrelserna.
Tilläggspensionsavgifterna fördelas mellan första, andra och tredje
fondstyrelserna på grundval av vilka subjekt som har erlagt avgifterna.
Till första fondstyrelsens förvaltning överförs tilläggspensionsavgifter
som erlagts av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter
samt av bolag m.fl., i vilka dessa subjekt har ett bestämmande inflytande.
Andra fondstyrelsen förvaltar avgifter som har erlagts av andra större
arbetsgivare. Övriga tilläggspensionsavgifter förvaltas av tredje fondsty-
relsen. Första tredje fondstyrelserna bidrar med medel till pensionsutbe-
talningar och andra kostnader för ATP-systemet i förhållande till de av-
gifter som överförts till respektive fondstyrelse närmast föregående år.
Fjärde och femte fondstyrelserna förvaltar medel som rekvireras från
Riksförsäkringsverket. Fondstyrelserna har rätt att rekvirera medel som
första tredje fondstyrelserna förvaltar enligt särskilda regler. Fjärde och
femte fondstyrelserna skall årligen till första tredje fondstyrelserna över-
föra en avkastning beräknad till tre procent av nuvärdet av förvaltade
medel, varvid nuvärdesberäkningen skall ske med utgångspunkt i föränd-
ringen av konsumentprisindex.
Sjätte fondstyrelsen förvaltar dels 10 miljarder kronor som omfördelats
inom AP-fonden från första tredje fondstyrelserna till placeringar på
riskkapitalmarknaden, dels de medel, ca 370 miljoner kronor, som kvar-
stod outskiftade inom avvecklingsstyrelsen, när den vid halvårsskiftet
1996 ombildades till sjätte fondstyrelsen. Sjätte fondstyrelsen är till
skillnad från övriga fondstyrelser inte skyldig att fortlöpande bidra med
medel till finansieringen av ATP-systemet.
I de medel som fondstyrelserna förvaltar ingår också avkastningen av
förvaltade medel.
Om inte andra medel står till förfogande, skall första tredje fondstyrel-
serna tillskjuta medel för betalning av pensioner, förvaltningskostnader
och andra utgifter avseende ATP-systemet.

AP-fondens rättsliga karaktär

Första sjätte fondstyrelsernas tillgångar utgör statliga medel som i lag
avsatts till sådan särskild förvaltning som anges i 9 kap. 8 § regerings-
formen. Fondens organisation och verksamhet är exklusivt reglerad i lag
(APR). Innebörden av lagen är att fondens medel inte får tas i anspråk av
staten för något annat ändamål än som är föreskrivet, om inte riksdagen
beslutar om annat. Fonden företräds utåt av respektive fondstyrelse såvitt
avser de medel fonden förvaltar. Varje styrelse är en myndighet. Styrel-
serna kan i viss ordning delegera beslutanderätten till enskilda ledamöter
eller till hos styrelsen anställda tjänstemän.

4.2.2 Sjunde fondstyrelsen
I det reformerade ålderspensionssystemet skall huvuddelen av inbetalda
ålderspensionsavgifter användas för att finansiera utgående inkomstrela-
terade pensioner inom ramen för ett fördelningssystem. Därutöver skall
en mindre del byggas upp som ett fullt ut fonderat premiereservsystem. I
det systemet skall den enskilde själv få välja förvaltare för sina pen-
sionsmedel och det skall finnas ett individuellt konto för varje enskild
pensionssparare som visar dennes pensionstillgodohavande. Sistnämnda
del av det nya pensionssystemet kallas premiepensionssystemet.
Premiepensionssystemet är utformat som ett fondförsäkringssystem,
där kapitalförvaltningen skall ske i värdepappersfonder som sköts av fri-
stående fondförvaltare. Systemets försäkringsfunktion handhas av den
nyinrättade Premiepensionsmyndigheten (PPM).
När premiepensionsrätt har fastställts första gången har den enskilde
möjlighet att välja fond för medel som motsvarar pensionsrätten. Senare
års pensionsrätt skall PPM placera med den fördelning mellan fonder
som pensionsspararen senast bestämt för sitt sparande. Pensionsspararen
får när som helst omplacera sitt sparande. För dem som inte anmäler nå-
got val av fond till PPM har det inrättats en sjunde fondstyrelse inom AP-
fonden. Sjunde fondstyrelsen skall enligt nu gällande regler i en särskild
fond, Premiesparfonden, förvalta dessa pensionssparares premiepen-
sionsmedel. Sjunde fondstyrelsen utgör, liksom övriga fondstyrelser, en
egen myndighet.
Enligt de riktlinjer som riksdagen godkänt för en reform av det all-
männa pensionssystemet skall det finnas en eller flera statliga kapitalför-
valtare som förvaltar premiepensionsmedlen för de personer som vill
välja en sådan lösning. För att uppfylla detta bildade regeringen, efter
riksdagens bemyndigande, ett statligt fondbolag. Detta bolag fann emel-
lertid efter en genomgång av sina ekonomiska utsikter att dess ekono-
miska prognos är dålig och att verksamheten därför inte bör drivas vi-
dare. I en nyligen avlämnad proposition instämde regeringen, efter sam-
råd med Genomförandegruppen, i detta konstaterande och föreslog att det
statliga bolaget skall avvecklas (prop. 1999/2000:12 Statlig förvaltning
av premiepensionsmedel, m.m.). Riksdagen har, med bifall till proposi-
tionens förslag, bemyndigat regeringen att avveckla bolaget (bet.
1999/2000:SfU6, rskr. 1999/2000:99).
I samma proposition föreslog regeringen att det statliga fondbolagets
uppgift att förvalta medlen för dem som aktivt vill välja en statlig lösning
skall övertas av sjunde fondstyrelsen. Det föreslogs att fondstyrelsen
skall förvalta dessa medel i en ny, särskild fond benämnd Premievalsfon-
den. På samma sätt som i privat fondverksamhet skall samtliga kostnader
för förvaltningen av de båda fonderna, såväl Premiesparfonden som Pre-
mievalsfonden, tas ur de förvaltade medlen. I propositionen poängterades
att det därvid inte får förekomma någon korssubventionering mellan
dessa båda fonder. Detta innebär att ur vardera av Premiesparfonden och
Premievalsfonden får bara tas medel för förvaltningskostnader som upp-
kommit för just den fonden. Gemensamma kostnader skall fördelas på ett
skäligt sätt mellan fonderna. Riksdagen har nyligen antagit regeringens
förslag i nu nämnda proposition.
Det finns i detta sammanhang skäl att erinra om att regeringen i samma
proposition konstaterade att det i sig finns goda skäl att göra det möjligt
för nuvarande sjunde AP-fondstyrelsen att erbjuda såväl de pensions-
sparare som inte gör något val av fond som dem som aktivt valt statlig
förvaltning av premiepensionsmedlen placering i s.k. generationsfonder.
Med detta uttryck avses fonder som vänder sig till särskilda åldersgrup-
per. Syftet med sådana fonder är att bättre kunna beakta att pensionsspa-
rare av olika ålder generellt har olika lång placeringshorisont.
Det redovisades dock inte något lagförslag på denna punkt. Till stöd
för detta anfördes det angelägna i att de första fondvalen för de enskilda
kan ske före utgången av år 2000. Inrättandet av generationsfonder skulle
kräva ytterligare bearbetning av de datasystem hos PPM som skall han-
tera bl.a. dessa fondval och som är under leverans till myndigheten. Ett
sådant merarbete bedömdes som en olämplig belastning för PPM under
det nuvarande intensiva uppbyggnadsarbetet. I propositionen slogs dock
fast att frågan om generationsfonder bör övervägas ytterligare och att
regeringen hade för avsikt att, efter samråd med Genomförandegruppen,
återkomma till riksdagen i den delen (a. prop. s. 18).
Under riksdagsbehandlingen av den aktuella propositionen har social-
försäkringsutskottet konstaterat att Premiesparfonden inte kan väljas och
att den som aktivt gjort ett val av fond eller fonder därför inte senare kan
få sina medel placerade i just Premiesparfonden. Enligt utskottets mening
bör pensionsspararna aktivt kunna välja att få sina medel placerade i en
fond med samma låga risk och med samma avkastningskrav som gäller
för Premiesparfonden. Utskottet anförde att regeringen därför, när till-
räckliga erfarenheter vunnits av effekterna beträffande val och byte av
fond, bör återkomma i ärendet till riksdagen (a. bet. s. 6ff).
En bärande tanke i lagstiftningen om premiepensionen är att den stat-
liga förvaltningen hos sjunde fondstyrelsen skall vara jämförbar och lik-
värdig med de privata placeringsalternativen för premiepensionen. Av
den anledningen har det eftersträvats att det så långt möjligt skall gälla
samma regler för dessa olika alternativ. För att uppnå likvärdiga förut-
sättningar för förvaltningen hos sjunde fondsstyrelsen jämfört med öv-
riga premiepensionsalternativ har bestämmelserna i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder i allt väsentligt gjorts tillämpliga för sjunde
fondstyrelsen och dess verksamhet. Bestämmelserna i lagen om värde-
pappersfonder skall gälla för förvaltningen av såväl Premiesparfonden
som, enligt förslag i den nyss nämnda propositionen om statlig förvalt-
ning av premiepensionsmedel, Premievalsfonden. Detta innebär bl.a. att
samma placeringsbestämmelser som gäller för de privata fondbolagen
gäller också för sjunde fondstyrelsens placeringar. Fondstyrelsen är vi-
dare skyldig att upprätta fondbestämmelser som skall godkännas av
Finansinspektionen och vidta de informationsåtgärder som gäller för
värdepappersfonder.
För sjunde fondstyrelsen gäller vissa särskilda regler som begränsar
dess inflytande. Fondstyrelsen får inte till Premiesparfonden och Premie-
valsfonden förvärva så många aktier i svenska eller utländska aktiebolag
att fondernas totala innehav i ett och samma bolag överstiger fem procent
av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Fondstyrelsen får vidare endast
rösta för aktier som den förvärvat i situationer när avkastningskravet eller
behovet att trygga placeringarnas säkerhet inte kan tillgodoses på annat
sätt. Situationer när fondstyrelsen får utöva rösträtten kan t.ex. vara när
en akties verkliga värde bara kan tryggas genom ett likvidationsyrkande
eller begäran om särskild granskning av bolagets förvaltning och räken-
skaper.
Sjunde fondstyrelsen står under tillsyn av Finansinspektionen. Fond-
styrelsen är också underkastad reglerna i lagen om värdepappersfonder
om skadeståndsansvar vid utövande av fondverksamhet. På motsvarande
sätt som för fondbolag gäller i förhållande till andelsägarna skall fondsty-
relsen i sin förvaltning handla uteslutande i pensionsspararnas intresse.
I likhet med vad som gäller för de övriga fondstyrelserna inom AP-
fonden finns det även för sjunde fondstyrelsen en rambestämmelse som
anger målet för fondstyrelsens förvaltning. Den anger att sjunde fondsty-
relsen skall förvalta fondmedlen så att de ger så god avkastning som
möjligt. Det målet gäller för såväl Premiesparfonden som Premievals-
fonden. För förvaltningen av icke-väljarnas medel i Premiesparfonden
gäller dessutom att den totala risknivån skall vara låg. Fondstyrelsen
skall i likhet med övriga fondstyrelser fastställa närmare mål för sin pla-
ceringsverksamhet. Även sjunde fondstyrelsen får uppdra åt andra kapi-
talförvaltare att förvalta viss del av fondmedlen.
Sammantaget innebär det nu sagda att de förutsättningar som gäller för
sjunde fondstyrelsens medelsförvaltning i viktiga avseenden avviker från
vad som gäller för övriga fondstyrelser inom AP-fonden.
Vid sidan av lagen om värdepappersfonder gäller för sjunde fondsty-
relsen vissa av de för fondstyrelserna gemensamma bestämmelserna i
APR. Bestämmelserna i APR om styrelsearbete, delegation m.m. samt
redovisning och revision gäller således även för sjunde fondstyrelsen.
Reglerna för uppföljning och utvärdering av sjunde fondstyrelsens
verksamhet är också utformade i överensstämmelse med vad som gäller
för övriga fondstyrelser. Risken för kompetenskollision mellan Finans-
inspektionens tillsynsverksamhet och regeringens utvärdering minimeras
genom att regeringen i sin utvärdering skall granska om sjunde fondsty-
relsen uppfyller de riktlinjer som ställts upp för verksamheten och om
verksamheten bedrivs effektivt. Finansinspektionens tillsyn skall i prin-
cip endast avse förhållanden som rör tillämpning av reglerna i lagen om
värdepappersfonder.
Den beskrivning som gjorts i avsnitt 4.2.1 av redovisning, revision,
resultatutvärdering och organisation för första sjätte fondstyrelserna är
således tillämplig också för sjunde fondstyrelsen. I fråga om utseende av
styrelse gäller däremot, i likhet med vad som gäller för sjätte fondstyrel-
sen, inte förslagssystemet. Ledamöterna utses i stället av regeringen utan
föregående förslag från organisationer på arbetsmarknaden. Anledningen
till denna olikhet i förhållande till vad som gäller för buffertfonderna är
att sjunde fondstyrelsen endast förvaltar premiepensionsmedel och att det
tillgodohavande som uppkommer för den enskilde i premiepensionssys-
temet bedöms ha karaktären av egendom i regeringsformens mening och
därmed omfattas av grundlagens egendomsskydd. Fastställd premiepen-
sionsrätt har därmed en mycket stark knytning till den enskilda indivi-
den. En annan särregel för sjunde fondstyrelsen innebär att den fondsty-
relsen består av färre ledamöter, sju stycken, än de övriga fondstyrel-
serna. Dessa ledamöter har inte heller några suppleanter.
Eftersom sjunde fondstyrelsen ingår i premiepensionssystemet styrs
medelstilldelning och utbetalningar av särskilda regler. Dessa flöden
regleras i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, LIP, och
av de anvisningar som PPM ger.

5 AP-fonden och ålderspensionsreformen

5.1 Det reformerade ålderspensionssystemet
Dagens allmänna pensionssystem består dels av folkpensionen och pen-
sionstillskott, som ger en grundpension baserad på bosättning i riket, dels
av den allmänna tilläggspensionen (ATP), där förmånerna baseras på de
inkomster som de försäkrade har haft under sin yrkesverksamma tid. Så-
väl folkpensionen som ATP-systemet omfattar tre typer av pensionsför-
måner; ålderspension, förtidspension och efterlevandepension. Inom
ATP-systemet står ålderspensioner för ca 70 % av utgifterna och förtids-
pensioner för ca 20 %.
Riksdagen har fattat beslut om en genomgripande reformering av det
allmänna ålderspensionssystemet. Denna innebär en gradvis övergång till
nya regler för beräkning av ålderspensionsförmåner, som omvandlar
systemet från ett förmånsbestämt till ett avgiftsbestämt system. Under en
övergångsperiod kommer pensionsförmånen, i varierande proportioner
beroende på födelseår, att beräknas både enligt nuvarande och reforme-
rade regler. Först när de som är födda år 1953 pensionerats upphör helt
beräkning av nybeviljade pensioner enligt de äldre reglerna. De reforme-
rade reglerna trädde i kraft den 1 januari 1999, men tillämpas även för
vissa inkomster intjänade fr.o.m. år 1960.
I det reformerade systemet fastställs årligen en pensionsrätt motsva-
rande 18,5 % av pensionsgrundande inkomster jämte vissa tillkommande
belopp, bl.a. s.k. barnårsrätt till småbarnsföräldrar. Ålderspensionssyste-
met kommer att vara uppdelat i två delar ett fördelningssystem där ut-
gående pensioner i princip finansieras löpande med avgiftsintäkter och
ett premiepensionssystem, där utgående pensioner finansieras med medel
som fonderats under intjänandetiden.
Huvuddelen av pensionsrätten, ett belopp motsvarande 16,0 % av den
pensionsgrundande inkomsten, tillgodoräknas fr.o.m. år 1999 den en-
skilde inom ramen för fördelningssystemet. Den årliga pensionsrätten
läggs till tidigare intjänad pensionsrätt och därmed ackumuleras en sam-
lad fordran på pensionssystemet, pensionsbehållningen. Vid pensione-
ringen räknas denna om till ett årligt belopp, där hänsyn tas till bl.a. för-
väntad återstående livslängd efter pensionering. Värdeuppräkningen av
såväl intjänad pensionsrätt som utgående pensioner knyts till ett index
som mäter den genomsnittliga inkomstutvecklingen i samhället. Denna
följsamhet till samhällsekonomin omfattar även utgående pensioner be-
räknade enligt nuvarande ATP-regler.
Ett belopp, som fr.o.m. år 1999 uppgår till motsvarande 2,5 % av den
pensionsgrundande inkomsten förs till premiepensionssystemet, där
medlen förvaltas i värdepappersfonder enligt den enskildes eget val. I
premiepensionssystemet bestäms pensionsrättens värdeutveckling av av-
kastningen på fonderade medel. Premiepensionsrätt kommer att med va-
rierande andelar omfatta dem som är födda år 1938 eller senare och be-
räknas på inkomster intjänade fr.o.m år 1995 och därefter. Sedan år 1995
avsätts medel till det framtida premiereservsystemet på ett konto hos
Riksgäldskontoret. För pensionsgrundande inkomster intjänade före år
1995 tillgodoräknas hela pensionsrätten i det nya pensionssystemet inom
fördelningsdelen. För dem som är födda före år 1954 är andelen av pen-
sionsrätten som tillgodoräknas inom premiepensionssystemet lägre än
2,5 %.
Grundtryggheten i ålderspensionssystemet omvandlas från dagens
folkpension och pensionstillskott, som ger ett belopp lika för alla, till en
garanterad pensionsnivå, som till viss del är beroende av tidigare
inkomster. Till dem vars inkomstrelaterade ålderspension inte når upp till
den garanterade nivån utgår en särskild inkomstutfyllnad, garantipension.
Pensionsreformen medför en organisatorisk förändring av det allmänna
pensionssystemet. Inkomstrelaterad ålderspension särskiljs från övriga
pensionsförmåner och bildar en egen försäkringsgren. Denna delas i sin
tur upp i en fördelningsdel och en premiereservdel. Till fördelningsdelen
förs även inkomstrelaterade ålderspensioner inom nuvarande regelsys-
tem. Den inkomstrelaterade ålderspensionen finansieras med en
ålderspensionsavgift på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster.
Avgiftsinbetalningarna sammanfaller därmed med värdet av intjänad
pensionsrätt i det reformerade systemet. Förtids- och efterlevandepensio-
nen inom ATP-systemet överförs till statsbudgeten. Även garantipensio-
nen finansieras över statsbudgeten.

5.2 AP-fondernas roll i det reformerade ålderspensions-
systemet
AP-fondernas huvuduppgift i det reformerade ålderspensionssystemet är
att utgöra den buffert för den inkomstrelaterade ålderspensionens fördel-
ningsdel som skall utjämna under- och överskott i nettot mellan av-
giftsintäkter och pensionsutgifter. Av de totala avgifterna förs ett belopp
motsvarande pensionsrätten i fördelningssystemet, dvs. för personer som
helt omfattas av nya regler 16,0 % av avgiftsunderlaget, till AP-fonderna.
AP-fonderna finansierar inkomstrelaterad ålderspension oavsett om den
är beräknad enligt ATP-systemet eller det reformerade systemets regler.
Vidare täcks kostnaderna för ålderspensionssystemets administration av
AP-fonderna.
ATP kommer att stå för en betydande del av det reformerade pensions-
systemets finansiella belastning under lång tid. Ända fram till 2050-talet
kommer ATP-systemet att stå för en inte försumbar del av den totala
pensionsskulden och pensionsutgifterna. När ATP-systemet väl är utfasat
kommer AP-fonderna enbart att ha betydelse för inkomstpensionen och
fungera som en generationsbuffert för att hantera förändringar i den sam-
hällsekonomiska utvecklingen och vissa demografiska svängningar.
I AP-fondssystemet förvaltas därutöver hos en särskild fondstyrelse,
sjunde fondstyrelsen, det sparande som härrör från dem som inte aktivt
valt en förvaltare av sina premiepensionsmedel. Dessa medel skall för-
valtas i den s.k. Premiesparfonden. Riksdagen har nyligen beslutat att det
även skall vara möjligt att aktivt välja en förvaltning hos sjunde fondsty-
relsen för sina premiepensionsmedel. Dessa medel skall förvaltas i en
särskild fond den s.k. Premievalsfonden. En närmare beskrivning av
premiepensionssystemet finns i avsnitt 4.2.2.
Även utan det föreslagna systemet för s.k. automatisk balansering
skulle ålderspensionssystemet uppvisa en högre grad av finansiell stabi-
litet än vad som gäller i dag. Det skulle dock kvarstå risker för att
betydande underskott kan uppkomma under förhållandevis långa perio-
der, bl.a. vid en ur pensionssystemets synvinkel oförmånlig demografisk
utveckling. De kvarstående finansiella riskerna hänger bl.a. samman med
att pensionsförmånernas värdeuppräkning knyts till utvecklingen av den
genomsnittliga inkomsten i stället för inkomstsumman, som bestämmer
avgiftsinkomsternas utveckling. Vidare sker anpassningen till föränd-
ringar i medellivslängd med lång tidseftersläpning förändringar i
medellivslängd påverkar inte pensionen för personer äldre än 65 år.
För att kompensera för de finansiella riskerna kommer det nya pen-
sionssystemet att innehålla en mekanism, en s.k. automatisk balansering,
som innebär att utgående pensioner reduceras i situationer då det annars
föreligger risk för varaktiga underskott. Denna automatiska balansering
träder i kraft om systemets totala pensionsskuld, definierad som summan
av intjänad pensionsrätt, överstiger systemets tillgångar i form av det
sammanlagda värdet av avgiftsförmögenheten (dvs. värdet av framtida
avgiftsinbetalningar) och buffertfondernas behållning (behållningen utan-
för sjunde fondstyrelsen). Om balanseringen aktiveras och vid en senare
tidpunkt avgiftsförmögenheten tillsammans med kapitalet i buffertfon-
derna överstiger pensionsskulden sker en kompenserande extra index-
uppräkning av pensionsförmånerna, dock högst till dess att indexeringen
återfår det värde den skulle haft om den automatiska balanseringen inte
hade aktiverats. Genom denna konstruktion kan storleken på buffertfon-
dernas behållning i vissa fall komma att få betydelse för uppräkningen av
pensionsförmånerna.
Medel skall också, enligt den uppgörelse som gjorts mellan de fem
partier som står bakom pensionsuppgörelsen, tillgodogöras de försäkrade
om pensionssystemets tillgångar varaktigt och med betryggande marginal
bedöms överstiga skulderna. En sådan situation kan t.ex. uppkomma om
avgiftsunderlaget skulle växa väsentligt snabbare än genomsnittsin-
komsten till följd av att befolkningen växer. En annan möjlighet är att
buffertfondens avkastning utvecklas starkt i förhållande till
inkomstsummans tillväxt. I dag finns ingen färdigutvecklad metod för att
bestämma vid vilken ekonomisk styrka i pensionssystemet en återföring
till de försäkrade kan bli aktuell. På vilket sätt fördelningen till de försäk-
rade av ett uppkommet överskott skall ske bedömdes i samband med
fempartiuppgörelsen bäst kunna beslutas i samband med att en sådan
situation uppkommer. Ds 1999:43 Automatisk balansering av ålderspen-
sionssystemet har remitterats och en proposition avses lämnas under vå-
ren år 2000. Frågor rörande såväl den automatiska balanseringens slutliga
konstruktion som hur eventuellt överskott skall fördelas kommer att be-
handlas i denna proposition.
Den sparandefunktion som AP-fonden svarat för inom dagens pen-
sionssystem (se avsnitt 4) minskar i betydelse av demografiska orsaker.
AP-fonden kommer dock inledningsvis att uppvisa ett finansiellt över-
skott, varför fonden även i det reformerade ålderspensionssystemet
kommer att ge ett positivt bidrag till sparandet i samhället. Samtidigt
kommer ett betydande finansiellt sparande att ske inom ramen för pre-
miepensionssystemet.

5.3 AP-fondens utveckling
AP-fondens marknadsvärderade behållning uppgick den 31 december
1999 till 744 miljarder kronor. Det motsvarar 38 % av BNP. Fondens
behållning motsvarar därmed ca 5,5 års utbetalningar av ATP-pensioner.
AP-fondens storlek bestäms av avgiftsintäkter från ATP-avgiften, fon-
dens avkastning (dvs. direktavkastning och förändring i tillgångarnas
marknadsvärde) och pensionsutbetalningar. Fonden bär även kostnaden
för administrationen av ATP-systemet.
ATP-systemets avgiftsintäkter översteg utbetalda pensioner fram t.o.m.
år 1982. Därefter har systemet haft ett löpande avgiftsunderskott, för-
utom under år 1990 då tilläggspensionsavgiften höjdes. Eftersom
direktavkastningen överstigit avgiftsunderskottet har fonden haft ett
positivt finansiellt sparande och fondens behållning har därmed vuxit.
Därtill har fondens behållning påverkats av värdeförändringar på fondens
tillgångar.

Tabell 5:1: AP-fondens utveckling, miljarder kronor, löpande priser

Avgiftinkomster
Utgifter Överföring till
Riksgäldskontoret
Fondbehållning

1960
2,9
0,2
0,5
1970
6,1
1,2
35,9
1980
22,2
19,3
146,7
1990
78,9
78,0
407,6
1994
82,7
109,0
562,4
1995
80,7
113,9
618,5
1996
84,9
118,5
686,4
1997
1998
* 1999
87,7
93,0
109,0
122,4
125,6
135,0 45
713,0
745,0
744,0
Källor: Riksförsäkringsverket och Finansdepartementet.
* Prognos

Under år 1999 beräknas avgiftsunderskottet i ATP-systemet uppgå till
26 miljarder kronor och AP-fondens direktavkastning till 38 miljarder
kronor. Det innebär att det finansiella sparandet, dvs. fondens transak-
tionsförändring, inklusive överföringen till staten på 45 miljarder kronor,
beräknas uppgå till -33 miljarder kronor.
Med undantag för de närmaste 10 åren blir sannolikt AP-fondens av-
giftsnetto negativt. Det är främst demografiska faktorer som leder till att
belastningen på systemet blir som störst under perioden 2010 2050.
Detta är en följd av att andelen förvärvsaktiva i förhållande till antalet
pensionärer blir mindre. I AP-fondstermer betyder det att de prognostise-
rade avgiftsinbetalningarna minskar samtidigt som de prognostiserade
pensionsutbetalningarna ökar i takt med att antalet pensionärer ökar.

5.4 Förslag till överföring av medel från AP-fonden till
Riksgäldskontoret

Regeringens förslag: Tillgångar till ett marknadsvärde av 155 miljarder
kronor skall överföras från AP-fonden till Riksgäldskontoret den
1 januari 2001. En ny analys av pensionssystemets ekonomiska ställning
skall göras 2004 och en prövning ske om ytterligare medel skall överfö-
ras den 1 januari 2005.

Överföringspromemorians förslag: I promemorian presenterades två
alternativa förslag till överföring av medel från AP-fonden till Riksgälds-
kontoren; dels en löpande överföring på i storleksordningen 20 miljarder
kronor årligen, dels en engångsöverföring på 300 350 miljarder kronor
den 1 januari år 1999. Den här föreslagna överföringen på 155 miljarder
kronor beräknas tillsammans med de redan beslutade överföringarna på
45 miljarder kronor år 1999 och 45 miljarder kronor år 2000 och med
hänsyn tagen till ränteeffekter och senareläggningen av det fulla avgifts-
uttaget, ha en effekt på AP-fondens behållning motsvarande en engångs-
överföring på 258 miljarder kronor den 1 januari år 1999.
Remissinstanserna (Överföringspromemorian): Flertalet av remiss-
instanserna förordade en engångsvis överföring. Första tredje fondsty-
relserna efterlyste mer utförliga känslighetsanalyser i syfte att säkerställa
buffertfondernas fondstyrka. Finansinspektionen förordade en engångs-
överföring, och efterlyste en analys av konsekvenserna för bostadsobli-
gationsmarknaden. Landsorganisationen i Sverige (LO) förordade en
löpande överföring och att ett mindre totalt belopp överförs. Riksgälds-
kontoret tillstyrkte att ett engångsbelopp överförs, men förordade ett be-
lopp i den övre delen av det föreslagna intervallet (300 350 miljarder
kronor).
Remissinstanserna (AP-fonds- och Balanseringspromemorian):
Vare sig AP-fonds- eller Balanseringspromemorian presenterar något
förslag vad avser överföringens storlek. Däremot refereras till femparti-
uppgörelsen om en överföring på 155 miljarder kronor den 1 januari
2001. Några remissinstanser har valt att kommentera frågan om över-
föringen av medel från AP-fonden i sina remissvar på dessa promemo-
rior. Första tredje AP-fondstyrelserna och Landsorganisationen i Sve-
rige anser att risken för en aktivering av den automatiska balanseringen
skulle bli för stor vid den föreslagna överföringen och drar slutsatsen att
överföringsbeloppet bör reduceras ytterligare. Fondstyrelserna pekar på
möjligheten att göra en extra överföring vid den föreslagna kontrollsta-
tionen år 2004. Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) avstyrker i
sitt remissvar att AP-fondsmedel överförs till statsbudgeten då medlen
enligt förbundets mening är särskilt avsatta för pensioner till ATP-pen-
sionärer och därmed enligt grundlagen inte skall användas för andra
ändamål än de avsedda. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
anser att det kan läggas principiella aspekter på motiven till varför över-
föringar från AP-fonden skall göras. Organisationen finner bl.a. att det
inte är självklart att det skall följa med pengar från AP-fonden bara för
att förtidspensionerna flyttas in i statsbudgeten. TCO motsätter sig vidare
en kontrollstation som innebär att medel endast kan tillfalla statskassan.
Riksförsäkringsverket (RFV) förordar i sitt remissvar på Balanserings-
promemorian att inga ytterligare medel överförs från AP-fonderna till
statsbudgeten år 2001. Ställningstagandet grundar sig på att ålderspen-
sionssystemets finansiella ställning har försvagats under senare tid, att en
sannolik felkonstruktion av den automatiska balanseringen medfört att
avgiftsförmögenhetens storlek överskattats, samt att de gjorda kalkylerna
är behäftade med stor osäkerhet. RFV menar att en eventuell överföring
först bör ske efter den föreslagna översynen av systemets finansiella
ställning år 2004.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet medför en bety-
dande omfördelning av inkomster och utgifter inom den offentliga sek-
torn. Den del av socialavgifterna som förs till ålderspensionssystemet
ökar, medan den del som förs till statsbudgeten reduceras i motsvarande
grad. Därtill skall ålderspensionsavgift betalas för samtliga inkomster
som ger pensionsrätt, vilket innebär att statsbudgeten belastas med av-
giftsbetalningar för en rad statliga transfereringar till hushållen. Vidare
överförs betalningsansvaret för förtids- och efterlevandepensioner inom
ATP-systemet från AP-fonden till statsbudgeten. Totalt sett medför pen-
sionsreformen en finansiell försvagning av statsbudgeten. I Överförings-
promemorian uppskattades denna försvagning till i storleksordningen 50
miljarder kronor årligen. Sett över en längre tidsperiod kommer dessa
effekter av pensionsreformen att minska i reala termer, men en viss be-
lastning kvarstår även på lång sikt. Samtidigt förstärks AP-fondens
finansiella netto. Det årliga avgiftsunderskott som råder för närvarande
förbyts i ett överskott mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar.
Tillsammans med fondens avkastning innebär detta att AP-fonden får ett
betydande finansiellt överskott och fondens behållning skulle, med rim-
liga antaganden om inkomsttillväxt och avkastning, växa förhållandevis
snabbt.
Pensionsreformens omfördelande effekter mellan staten och AP-fon-
den skall ses mot bakgrund av att bibehållande av nuvarande ordning inte
hade varit hållbart. Vid frånvaro av en reform hade AP-fondens avgifts-
underskott fortsatt att växa för att så småningom överstiga fondens av-
kastning och fonden skulle tömmas även vid en god ekonomisk tillväxt.
Finansieringen av ATP-systemet skulle således behövt stärkas förr eller
senare även utan reform.
I syfte att kompensera statsbudgeten för effekterna av pensionsrefor-
men har riksdagen beslutat att en överföring av medel skall ske från AP-
fonden till staten. Vid beslutet gjordes en avvägning mellan intresset av
att upprätthålla avsedd uppräkning av pensionerna och behovet av att
kompensera statsbudgeten för tillkommande utgifter. AP-fondernas be-
hållning bedömdes visserligen inledningsvis behöva vara relativt stor för
att kunna överbrygga det underskott som kan förutses under perioden
2010 2050. Samtidigt bedömdes att AP-fondens storlek var större än vad
som var motiverat för att fonden skall uppfylla sin buffertfunktion i det
reformerade ålderspensionssystemet. Detta skapade ett utrymme för att
kompensera statskassan för den försvagning som uppkommer till följd av
pensionsreformen.
I Överföringspromemorian, som låg till grund för beslutet att föra över
medel från AP-fonden, gjordes bedömningen att överföringen från AP-
fonden till statsbudgeten skulle kunna uppgå till 300-350 miljarder kro-
nor utan att det skulle föreligga risk för ålderspensionssystemets finan-
siella hållbarhet. I den remissbehandling som följde anförde emellertid
flertalet remissinstanser att det reformerade pensionssystemets känslighet
för demografisk utveckling borde analyseras djupare innan beslut fatta-
des om storleken på överföringen från AP-fonden. Regeringen föreslog
därför i propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. att det i av-
vaktan på vidare beredning skulle ske en överföring på 45 miljarder kro-
nor år 1999 och ett lika stort belopp år 2000 (prop. 1997/98:151 s. 605
ff.). Överföringarna föreslogs ske kvartalsvis. Vidare föreslog regeringen
att den resterande delen av överföringen skall ske i form av ett engångs-
belopp. Beloppets slutliga storlek ansågs emellertid inte kunna fastställas
vid denna tidpunkt. Det slutliga beslutet föreslogs få anstå i avvaktan
bl.a. på vidare analys av pensionssystemets känslighet för demografiska
förändringar. Riksdagen anslöt sig till regeringens förslag och bedöm-
ning.

Överföringens storlek

I den uppgörelse som slöts sommaren 1999 mellan de fem partier som
står bakom pensionsreformen togs ställning till engångsbeloppets storlek.
Överenskommelsen gjordes utifrån en avvägning mellan å ena sidan be-
hovet att kompensera statsbudgeten för den finansiella belastningen som
ålderspensionsreformen medför och å andra sidan en strävan efter att
reducera risken att den automatiska balanseringen i pensionssystemet
skall aktiveras. Utgångspunkten för överenskommelsen var att statsbud-
geten skall kompenseras i så stor utsträckning som möjligt med den
restriktionen att den automatiska balanseringen inte skall aktiveras under
ett basscenario som bygger på:

SCB:s befolkningsprognos 1997,
ett tillväxtantagande om 2 % i pensionsgrundande inkomst per person
med sådan inkomst och
ett antagande att den reala avkastningen på AP-fonden uppgår till
3,25 % per år.

Mot denna bakgrund kom partierna överens om att 155 miljarder kro-
nor skall föras från AP-fonden till Riksgäldskontoret den 1 januari 2001.
Överenskommelsen innebär att en utveckling, som sammantaget är mer
positiv för pensionssystemets ekonomiska ställning än den i basscenariot
ovan, kommer resultera i att systemets finansiella styrka och i princip
även AP-fonderna växer, vilket kan aktualisera en återföring av medel till
de försäkrade. Vid en utveckling som sammantaget är mer negativ än den
i basscenariot förutsattes att underskott skulle uppstå i systemet och
utgifterna minskas genom den automatiska balanseringen.
Sammantaget skulle en överföring på 155 miljarder kronor, tillsam-
mans med de redan beslutade överföringarna och med hänsyn tagen till
ränteeffekter och senareläggningen av det fulla avgiftsuttaget ge en effekt
på AP-fonden som motsvarar en engångsvis överföring om 258 miljarder
kronor den 1 januari 1999. Det överenskomna beloppet är således mindre
än vad som bedömdes vara lämpligt i Överföringspromemorian (dvs.
300 350 miljarder kronor). En av orsakerna bakom nedjusteringen av
överföringsbeloppet är en mer pessimistisk bild vad avser den demogra-
fiska utvecklingen.
Något nytt förslag till överföringsbelopp har inte remitterats. Som
konstaterats ovan har dock flera remissinstanser valt att kommentera
fempartiuppgörelsen i denna del. Riksförsäkringsverket förordar i sitt
remissvar på Balanseringspromemorian att inga ytterligare medel över-
förs från AP-fonderna till statsbudgeten år 2001. RFV hänvisar till att
ålderspensionssystemets finansiella ställning försvagats genom att pre-
miepensionen utökats från 2 till 2,5 % av den pensionsgrundande in-
komsten och att avgiftsinkomsterna till ålderspensionssystemets fördel-
ningsdel reducerats i motsvarande mån. Vidare hänvisas till att basbelop-
pet återställts från den neddragning till 98 % som genomfördes under
saneringen av statsfinanserna, vilket också leder till en finansiell för-
svagning av pensionssystemet. Dessa förändringar var emellertid redan
kända då det överenskomna beloppet fastställdes till 155 miljarder kronor
och utgör härvidlag ingen ny information. RFV pekar vidare på att den
automatiska balanseringen sannolikt utformats på ett felaktigt sätt, vilket
överskattat den s.k. avgiftsförmögenheten med i storleksordningen 3 %.
Den felaktiga utformningen skulle om det inte åtgärdades innebära att
den automatiska balanseringen vid en för pensionssystemet negativ ut-
veckling aktiveras senare än vad som skulle vara fallet med en korrekt
utformning. RFV drar slutsatsen att överföringsbeloppet bestämts under
felaktiga premisser och bör justeras ned.
En arbetsgrupp med representanter för Finansdepartementet, Socialde-
partementet och Riksförsäkringsverket har under hösten granskat de be-
räkningar som låg till grund för överenskommelsen. Gruppen konstaterar
att Riksförsäkringsverkets påpekande om balanseringens felaktiga ut-
formning är korrekt och att balanseringen bör justeras i enlighet med på-
pekandet. Gruppen har emellertid konstaterat att det finns andra, motver-
kande faktorer vilka inneburit att pensionssystemets tillgångar under-
skattats vid de beräkningar som låg till grund för överenskommelsen.
Reviderade beräkningar har påvisat att avgiftsförmögenheten underskat-
tats i tidigare beräkningar. Dessutom har ett programmeringsfel upp-
täckts i Riksförsäkringsverkets simuleringar som låg till grund för upp-
görelsen. Sammantaget uppväger dessa faktorer de negativa effekterna av
den felaktiga utformningen av den automatiska balanseringen. Risken för
att balanseringen aktiveras bedöms ungefär bli densamma som framkom
vid de beräkningar som låg till grund för överenskommelsen. Den plane-
rade överföringen från AP-fonden till statsbudgeten har därför bedömts
kunna genomföras utan att den automatiska balanseringen aktiveras
under basscenariot ovan.
Det råder givetvis alltid osäkerhet om bedömningen av den samhälls-
ekonomiska och demografiska utvecklingen. Sedan överenskommelsen
har tillkommit ytterligare faktorer som medför att sannolikheten för att
den automatiska balanseringen aktiveras påverkas i såväl för pensions-
systemet positiv riktning (bl.a. högre avkastning i AP-fonden) som nega-
tiv riktning (bl.a. ny befolkningsprognos). Som ovan konstaterats kan en
utveckling för pensionssystemet som är sämre än basscenariot aktualisera
en balansering.
I sitt remissvar redovisar första tredje fondstyrelserna egna beräk-
ningar byggda på samma principer och i stort sett samma sifferunderlag
som använts vid bestämningen av överföringsbeloppets storlek. Till
skillnad från regeringens beräkningar har buffertfondernas avkastning i
fondstyrelsernas modell dock antagits vara slumpmässig (stokastisk). För
perioden 2001 till 2045 har 250 olika simulerade avkastningsserier
konstruerats genom att slumpmässigt dra från en statistisk fördelning
med en medelavkastning och en varians för avkastningen. Olika medel-
värden och varianser har valts för fördelningen.
I det fall medelvärdet i fördelningen satts till 3 %, dvs. något under den
genomsnittliga avkastningsnivå som motsvarar basscenariot ovan, aktive-
ras den automatiska balanseringen i knappt 10 % av simuleringarna. AP-
fonderna har också gjort simuleringar under antagandet att den före-
slagna inleveransen på 155 miljarder kronor skulle reduceras med 50
miljarder kronor. Då skulle sannolikheten för att den automatiska balan-
seringen aktiveras halveras. Fondstyrelserna drar slutsatsen att över-
föringen från AP-fonderna bör reduceras. Fondstyrelserna har i remissva-
ret också presenterat simuleringar med alternativa tillgångsportföljer där
den automatiska balanseringen aktiverats i väsentligt mindre utsträck-
ning. I dessa simuleringar har man använt avkastningsserier dragna ur en
fördelning som har ett medelvärde på 4 procent. Vid en sådan nivå på
avkastningen reduceras sannolikheten för automatisk balansering till
hälften, trots att variationen i avkastningen antagits vara större vid 4 än
vid 3 procentsalternativet.
Fondstyrelsernas simuleringar ger värdefulla insikter om dynamiken i
pensionssystemet som kompletterar de beräkningar som låg till grund för
överenskommelsen om överföringens storlek. Den nya informationen är
emellertid inte av den arten att den förändrar grunden för ställningsta-
gandet. Vad fondstyrelserna diskuterar i sitt remissvar är vilken säker-
hetsmarginal i form av en buffertfond, som skall finnas innan den auto-
matiska balanseringen aktiveras. Den säkerhetsmarginal som förslaget
bygger på är definierad av de antaganden som ställts upp ovan (1997 års
befolkningsprognos, 2 procents årlig tillväxt, 3,25 procents årlig avkast-
ning). Att den automatiska balanseringen aktiveras i vissa av fondstyrel-
sens simuleringar är ett uttryck för att utvecklingen i dessa scenarier är
sämre än i basscenariot.
Mot denna bakgrund anser regeringen att förslaget till engångsöverfö-
ring om 155 miljarder kronor är en väl balanserad avvägning mellan å
ena sidan pensionssystemets finansiella styrka och å andra sidan den
kompensation som statsbudgeten bör erhålla. Överföringen föreslås ske
den 1 januari 2001. I avsnitt 12 redovisas buffertfondernas utveckling
efter överföringen vid olika avkastningsantaganden.
SPRF har i sitt remissvar avstyrkt att AP-fondsmedel överförs till
statsbudgeten då medlen enligt förbundets mening är särskilt avsatta för
pensioner till ATP-pensionärer och därmed enligt grundlagen inte skall
användas för andra ändamål än de avsedda. Första sjätte fondstyrelser-
nas tillgångar utgör statliga medel som i lag avsatts till sådan särskild
förvaltning som anges i 9 kap. 8 § regeringsformen. Innebörden härav är
att medlen inte får tas i anspråk av staten för något annat ändamål än vad
riksdagen beslutat om. Det finns däremot inte något som hindrar att riks-
dagen beslutar att medlen skall användas för något nytt ändamål, jfr av-
snitt 4.2.1 och 10.5 i denna proposition.

Kontrollstation

Den föreslagna överföringen innebär en relativt måttlig kompensation för
statsbudgeten. Med en nominell räntenivå på 6 % innebär överföringen
att statsbudgeten kompenseras för omkring 15 miljarder kronor av de ca
50 miljarder kronor som statsbudgeten initialt försvagas med till följd av
pensionsreformen (se ovan för en diskussion om mer långsiktiga stats-
finansiella effekter av reformen). Samtidigt råder en betydande osäkerhet
om pensionssystemets framtida utveckling. Det gäller både beräknings-
metoderna och befolkningsprognosen. Med hänsyn till dessa faktorer
anser regeringen, till skillnad från vad. TCO anför i sitt remissvar, att en
ny analys av huruvida ytterligare medel kan föras över till statskassan bör
göras år 2004. Därefter skall det slutliga överföringsbeloppet fastställs.
Om pensionssystemets ställning medger en ytterligare överföring av
medel till statsbudgeten, utan att den automatiska balanseringen aktiveras
före år 2050, skall en sådan överföring ske den 1 januari 2005. Denna
prövning skall göras med utgångspunkt från huvudscenariot i SCB:s vid
prövningstillfället senaste befolkningsprognos och med antagande om 2
% tillväxt i pensionsgrundande inkomst per person och 3,25 % real
avkastning på buffertfondens medel. Den totala slutliga överföringen
skall dock maximalt utgöras av ett belopp som för AP-fondens behåll-
ning motsvarar en engångsöverföring den 1 januari 1999 med 350 mil-
jarder kronor.

5.5 De närmare formerna för överföringen

Regeringens förslag: Överföringen skall ske genom att nuvarande första
och andra fondstyrelserna åläggs inleverera statspapper, svensk eller ut-
ländsk valuta eller bostadspapper till Riksgäldskontoret. Medlen skall
användas till amortering av statsskulden. Regeringen beslutar om de
överförda tillgångarnas närmare sammansättning. Riksgäldskontoret
skall förvalta överförda bostadspapper passivt till förfall, dock tillåts
vissa marknadsvårdande operationer.

Överföringspromemorians förslag: Förslaget överensstämmer i hu-
vudsak med regeringens. I promemorian föreslogs att första tredje
fondstyrelserna själva skulle avgöra vilka tillgångar som skall levereras
in till Riksgäldskontoret.
Remissinstanserna (Överföringspromemorian): Riksgäldskontoret
ansåg att fondstyrelserna skulle samråda med kontoret om överföringens
sammansättning. Kontoret ansåg det borde klarläggas att endast
bostadspapper denominerade i svenska kronor får överföras. Första
tredje fondstyrelserna menade att fondstyrelserna själva skall ha möjlig-
het att besluta om överföringens sammansättning. Svenska Bankföre-
ningen, Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen
framhöll vikten av att Riksgäldskontoret förvaltade bostadsobligationerna
till förfall. Föreningarna pekade också på vikten av att Rikgäldskontoret
får rätt att göra marknadsvårdande operationer.
Remissinstanserna (AP-fondspromemorian): Riksgäldskontoret
upprepar sin tidigare uppfattning att AP-fonden inte ensam skall besluta
om tillgångssammansättningen. Enligt kontorets bedömning bör rege-
ringen och riksdagen ange riktlinjer för överföringens sammansättning.
Kontoret anser vidare att det finns anledning att ompröva om
bostadspapper bör få ingå i överföringen till staten eller att man i vart fall
bör sätta en tydlig och låg gräns för hur stor del av överföringen som får
bestå av bostadspapper och hur lång löptid de får ha. Om bostadsobliga-
tioner ändå inkluderas i inleveransen efterlyser kontoret en tydlig defini-
tion av vad passiv förvaltning innebär och hur kreditrisker i bostadsobli-
gationer skall behandlas.
Första tredje fondstyrelserna upprepar att en förutsättning för att de
samhällsekonomiska effekterna av en överföring skall bli små är att
fondstyrelserna ges möjlighet att välja vilka värdepapper som skall leve-
reras till Riksgäldskontoret. Enligt styrelsernas uppfattning måste inleve-
ransen kunna utgöras av såväl nominella som reala statspapper samt
bostadspapper. Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföre-
ningen och Fondbolagens förening pekar på att AP-fondernas innehav av
bostadspapper kommer att minska markant. Föreningarna menar att det
är av största vikt att anpassningen sker över lång tid för att undvika
effekter på bostadskreditmarknaden i form av högre räntor på bostadslån.

Skälen för regeringens förslag

Överföringens sammansättning

I Överföringspromemorian föreslogs att den engångsvisa överföringen
skulle ske genom att första tredje fondstyrelserna ålades att inleverera
statspapper, likvida medel och bostadspapper till Riksgäldskontoret.
Överförda bostadsobligationer föreslogs Riksgäldskontoret förvalta pas-
sivt till förfall. Nedan föreslås att tredje fondstyrelsen skall läggas ned.
Verksamheten föreslås överföras till första fondstyrelsen. Regeringen
föreslår därför att överföringen skall ske genom en inleverans från första
och andra fondstyrelserna.
Riksgäldskontoret pekar på att beloppet som skall överföras nu är
mindre än vad som tidigare föreslagits och att av statsskuldspolitiska skäl
en tydlig och låg gräns bör sättas för hur stor andel bostadspapper som
överföringen får bestå av. Enligt kontoret bör därför utrymme finnas för
att utesluta möjligheten att inleverera bostadspapper. Enligt regeringens
uppfattning är det av stor vikt att de nya AP-fondernas portföljanpass-
ningsbehov blir så litet som möjligt för att undvika kraftiga effekter på de
finansiella marknaderna som kan uppstå vid stora försäljningar på andra-
handsmarknaden. För att i största möjliga mån undvika sådana störningar
bör AP-fonderna ges ett stort inflytande över vilka tillgångar som skall
ingå i överföringen. Om bostadsobligationer ej tillåts vara en del av över-
föringen skulle, enligt regeringens uppfattning, behovet av omallokering
bli så stort att man inte kan bortse från oönskade marknadseffekter. Det
förslag som skisseras här innebär även efter nedjusteringen av överfö-
ringsbeloppet en betydande neddragning av AP-fondens innehav av
bostadsobligationer som motsvarar närmare 10 procent av bostadspap-
persmarknaden (se vidare i avsnitt 12). Enligt regeringens uppfattning är
det av stor vikt att en mjuk övergång sker för att undvika risken för höjda
bostadsräntor. Fondstyrelserna föreslås därför ges möjlighet att till Riks-
gäldskontoret överföra; likvida medel i svensk eller utländsk valuta; rän-
tebärande värdepapper utgivna av svenska staten genom Riksgäldskonto-
ret denominerade i såväl svenska kronor som utländsk valuta
(statspapper); räntebärande värdepapper utgivna för allmän omsättning
av kreditmarknadsbolag vars huvudsakliga verksamhet är att ge kredit
mot säkerhet i fast egendom (bostadspapper). Bostadspapperen skall
dock vara denominerade i svenska kronor och ha en återstående löptid på
högst fem år. Samtliga värdepapper skall vid överföringen värderas till
marknadsvärde.
Medlen skall användas till amortering av statsskulden. Överförda
statspapper skall omedelbart lösas in av Riksgäldskontoret. Inleveransen
innebär endast att en intern statlig fordran kan avskrivas. Överförda lik-
vida medel skall även de användas för att amortera på statsskulden. Det
kan ske genom att Riksgäldskontoret köper tillbaka utestående obliga-
tionsstock (hela eller delar av utestående lån), tillfälligt drar ned på nuva-
rande statsskuldväxelprogram eller drar ned planerade emissionsvolymer
i obligationer. Kontoret kan också välja att dra ned på skulden i utländsk
valuta förutsatt att man t.ex. genom s.k. swapkontrakt tillser att kontoret
håller sig inom regeringens riktlinjer för utlandsupplåningen.
Som en följd av möjligheten att inleverera likvida medel kan Riks-
gäldskontoret komma att tillföras likvida medel som överstiger dess be-
hov på kort sikt. Riksgäldskontoret kan därför, främst av marknadsvår-
dande skäl, önska placera likviditeten under någon tid bl.a. för att pågå-
ende emissionsprogram inte skall rubbas på ett olyckligt sätt. Ett sådant
förfarande kräver lagändring vilket föreslås här. På vilket sätt och i vil-
ken takt som Riksgäldskontoret skall amortera statsskulden är beslut som
långsiktigt kan påverka kostnaderna för kontorets upplåning. Kontoret
bör därför själv bestämma hur och i vilken takt en amortering skall ske.
Enligt det lagfästa målet för statsskuldspolitiken skall Riksgäldskontoret
minimera kostnaderna för statsskuldförvaltningen. Denna reglering torde
vara tillräcklig för att uppnå uppsatta kostnadsminimeringsmål för skuld-
förvaltningen.
Riksgäldskontoret föreslås förvalta bostadspapperen passivt till förfall.
Kontoret skall således inte göra aktiva omplaceringar i syfte att öka av-
kastningen på portföljen. Detta för att öka förutsägbarheten för bostads-
institutens finansiering. Riksgäldskontoret skall ej heller göra omstruktu-
reringar i portföljen till följd av kreditrisköverväganden. Som påpekas i
Riksgäldskontorets remissvar skulle omplaceringar i detta syfte kunna
uppfattas som statliga signaler om bristande kreditvärdighet i de enskilda
instituten, vilket i sin tur skulle kunna skapa oönskade marknadseffekter.
En betydande del av den utestående stocken bostadsobligationer kom-
mer att förvaltas passivt av kontoret, vilket kan försämra bostadsobliga-
tionsmarknadens funktionssätt. Riksgäldskontoret bör därför tillåtas att
delta i vissa marknadsvårdande transaktioner, t.ex. medverka vid uppköp
eller bytestransaktioner initierade av emittenter liksom vid efterfrågan
delta i repotransaktioner med innehavda värdepapper. En förutsättning är
emellertid att den genomsnittliga löptiden för kontorets innehav av
sådana obligationer inte förlängs. Influtna medel skall användas för
amortering av statsskulden.
Den inlevererade bostadsobligationsportföljen skall förvaltas separat
från statsskuldsportföljen. De riktlinjer som regeringen ger för stats-
skuldspolitiken, t.ex. avseende genomsnittlig löptid, skall inte inkludera
bostadspappersportföljen. Den kreditrisk som kontoret kommer att bära
till följd av inleveransen gentemot de emitterande bostadsinstituten skall
inte inkluderas i de kreditlimiter som kontoret har mot de svenska bank-
koncernerna. De kreditförluster som skulle kunna uppstå i portföljen
skall inte belasta Riksgäldskontorets anslag för förvaltningskostnader
eller anslaget för kostnader för upplåning och låneförvaltning.

Vem skall besluta?

Som ovan konstaterats är det av stor vikt att de nya AP-fondernas port-
följanpassningsbehov blir så litet som möjligt. Fonderna bör därför ges
stort inflytande över inleveransens tillgångssammansättning. Samtidigt
får överföringens sammansättning betydelse för vilken tidsmässig profil
amorteringen av statsskulden får och kan i viss mån påverka statsskul-
dens sammansättning och löptid. Viss statsskuldspolitisk hänsyn bör där-
för också tas vid bestämmandet av tillgångssammansättningen. En av-
vägning mellan dessa delvis motstående intressen görs lämpligen av
regeringen. I avsnitt 11 föreslås att regeringen skall fatta beslut om för-
delningen av kvarvarande tillgångar mellan fonderna. Detta beslut måste
tidsmässigt fattas efter beslutet om överföringens sammansättning. Även
detta faktum talar för att regeringen bör vara beslutsfattare också i frågan
om överföringens sammansättning.
Mot bakgrund av detta avser regeringen att tillsätta en särskild utredare
som får i uppdrag att, efter samråd med AP-fondernas styrelser och Riks-
gäldskontoret, utforma ett förslag till inleveransens sammansättning. På
grundval av det inkomna förslaget föreslås regeringen besluta om över-
föringens sammansättning. Den särskilda utredaren bör också ges i upp-
drag att ta hand om och föreslå lösningar på de värderingsfrågor som kan
uppkomma i samband med överföringen.

6 Utgångspunkter
6.1 Brister i nuvarande fondsystem
AP-fondens förvaltningsregler har kommit att framstå som alltmer
begränsande och otidsenliga. Tidigare avregleringar på kapital- och
valutamarknaderna har medfört en snabb utveckling av nya finansiella
produkter och tjänster. Parallellt härmed har teknikerna för effektiv
kapitalförvaltning förbättrats. Regelverket för AP-fonden har inte anpas-
sats till den utvecklingen. Visserligen har placeringsmöjligheterna efter-
hand breddats, men det har i hög grad skett genom att nya fondstyrelser
inrättats och inte genom en reformering av befintliga fondstyrelsers pla-
ceringsregler. Detta har medfört en låst portföljstruktur med stora svårig-
heter för fonderna att möta förändrade ekonomiska förhållanden genom
omplaceringar. Nuvarande ordning har negativa effekter såväl för AP-
fondens förvaltning som för de finansiella marknadernas funktion. Port-
följens sammansättning är svår att anpassa till ändringar i förväntnings-
bilden. En aktiv kapitalförvaltning blir därför inte möjlig.
Problemen kan illustreras genom att studera den portföljsammansätt-
ning som är möjlig för AP-fonden i dess helhet (exklusive sjunde
fondstyrelsen), med beaktande av storleken på de medel som förvaltas av
de olika fondstyrelserna och de skilda placeringsregler som gäller för
dem.

Tabell 6.1 Möjligt innehav av olika tillgångsslag för AP-fonden (exklusiva
sjunde
fondstyrelsen) uttryckt som andel (%) av den totala portföljen (991231)

Min Max
Räntebärande instrument 71 75
Aktier 25 25
Fastigheter 0 4
Utländska tillgångar 0 13

Tabellen visar, med utgångspunkt i förhållandena vid utgången av
december 1999, att AP-fonden totalt sett inte kunde ha mindre än 71 %
av sina placeringar i räntebärande instrument och maximalt 25 % i aktier
(det förutsätts att några likvida medel inte finns hos fjärde sjätte fondsty-
relserna). Dessa siffror ger emellertid, som följd av stigande räntor i
kombination med den osedvanligt starka börsuppgången, ingen bra bild
av AP-fondens möjliga tillgångsfördelning historiskt sett. Tidigare har
aktieandelen maximalt kunnat vara omkring 15 %.
Första tredje fondstyrelsernas gemensamt förvaltade tillgångar om-
fattar omkring en fjärdedel av såväl den totala stocken statspapper ut-
givna i svenska kronor som av bostadspappersstocken. Storleken innebär
starka restriktioner för den löpande förvaltningen vilket torde innebära
sämre förutsättningar för ett gott förvaltningsresultat. En konsekvens av
AP-fondens dominerande ställning på penning- och obligationsmarkna-
den och begränsade möjligheter att bedriva en aktiv förvaltning är sämre
prisbildning och sämre likviditet, vilket gör marknaden mindre attraktiv.
Allokeringen av sparandet i samhällsekonomin blir också sämre då en
stor aktör i praktiken är förhindrad att placera i enlighet med sina prefe-
renser.
Placeringsreglerna har också medfört att avkastningen blivit lägre än
för andra långsiktiga kapitalförvaltare som kunnat placera en större del
av kapitalet i aktier. Enligt t.ex. William M. Mercer, den konsultfirma
som på Finansdepartementets uppdrag genomfört utvärderingar av AP-
fondens förvaltningsresultat, bör ett flexiblare placeringsmandat med
större möjlighet att placera i aktier och utländska tillgångar kunna leda
till stora ökningar i portföljens förväntade avkastning till samma risk som
i dag (se regeringens skrivelse 1998/99: 132, bilaga 1).
Ett grundläggande problem med AP-fondens nuvarande placerings-
regler är den bristande överensstämmelsen mellan långsiktigheten i fon-
dens åtaganden och placeringsutrymmet för långsiktiga, reala till-
gångsslag, i första hand aktier. Kapitalförvaltningen måste ta hänsyn till
framtida åtaganden, dvs. fondens skuldsida, när portföljens tillgångs-
sammansättning skall bestämmas. En sådan analys skulle sannolikt ge en
optimal portfölj med en väsentligt större aktieandel än vad dagens place-
ringsregler medger. Att som i dag huvudsakligen i lag närmare fastställa
portföljallokeringen framstår dessutom som alltför stelt och tungrott. Den
begränsade möjlighet till omallokering mellan tillgångsslagen framgår av
tabell 6.1. I stället bör placeringsreglerna vara flexibla och medge en an-
passning av tillgångsallokeringen efter skuldsidans utveckling men också
efter förväntningar om framtida ekonomisk utveckling.
Ytterligare en nackdel med dagens placeringsregler i kombination med
AP-fondens dominanta ställning på penning- och obligationsmarknaden
är att de försvårar en utvärdering av förvaltningen. Inga enkla jämförelser
kan göras med andra aktörer. Bristande möjligheter till relevant
utvärdering innebär att förvaltningens effektivitet sannolikt blir sämre.
AP-fondens organisation är inte heller anpassad för en effektiv förvalt-
ning. Styrelserna är mycket stora och kompetens i kapitalförvaltning sak-
nas delvis. Första tredje fondstyrelserna har tre styrelser för en förvalt-
ning som sker gemensamt.

6.2 Förutsättningar för effektiv förvaltning
Regeringens förslag: Ett antal sinsemellan självständiga buffertfonder
med entydiga förvaltningsmål bör skapas. Buffertfondernas placerings-
regler skall vara identiska och präglas av ett brett spektrum av till-
gångsslag och stor flexibilitet. Särskilt skall ökade möjligheter till place-
ring i aktier och i utländska värdepapper öppnas. Ägandet i svenskt
näringsliv skall fortsatt begränsas. Styrelsernas storlek och sammansätt-
ning skall utgå från kompetens och effektiv förvaltning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för förslagen om
AP-fondernas framtida förvaltningsregler och organisation är de uppgif-
ter som fonderna har i det reformerade ålderspensionssystemet. I före-
gående avsnitt har beskrivits att fonderna primärt kommer att fylla en
buffertfunktion i syfte att utjämna obalanser mellan avgiftsinkomster och
pensionsutbetalningar. Av intresse är också att utvecklingen av AP-fon-
dernas kapital kan få betydelse för nivån på utgående pensioner och för
uppräkningen av intjänade pensionsrätter (se avsnitt 5.2). Beträffande
nuvarande sjunde fondstyrelsen skall den, som framgått, inte utgöra en
buffert i pensionssystemet utan ingår i stället i premiepensionssystemet
som ett statligt förvaltningsalternativ (se avsnitt 4.2.2). Mot bakgrund av
vad som sagts kan vissa förutsättningar ställas upp för att uppnå en
effektivare förvaltning inom Allmänna pensionsfonden. Dessa förutsätt-
ningar kan i princip sägas gälla för den del av AP-fondssystemet som
ligger utanför nuvarande sjunde fondstyrelsen och som kommer att stå
för buffertfunktionen inom pensionssystemet. Dessa fonder benämns
nedan buffertfonderna.
Även fortsättningsvis är det viktigt att ett så entydigt och väl definierat
mål som möjligt sätts upp för förvaltningen. Särskilda uppgifter som på-
förs fonderna kan innebära målkonflikter, förhindra en effektiv förvalt-
ning och försvåra utvärderingen. Till exempel bör inte fonderna ges
näringspolitiska uppgifter. Inte heller arbetsmarknadspolitiska-, regional-
politiska eller andra ekonomisk-politiska uppgifter bör finnas.
Vidare bör en organisation skapas som står i samklang med och kan
främja det uppsatta förvaltningsmålet. Att rätt slag av kompetens finns
hos styrelser och kanslier är därvid nödvändigt. Samtidigt är det en rim-
lig utgångspunkt att avgiftsbetalarna och de försäkrade även fortsätt-
ningsvis ges ett visst inflytande. Goda förutsättningar för en effektiv för-
valtning måste vara vägledande vid bestämning av t.ex. styrelsens stor-
lek.
AP-fondssystemet kommer även efter en inleverans av medel till staten
att vara den största inhemska aktören på den svenska kapitalmarknaden.
Även med en minskad total fondstorlek framstår det därför som ända-
målsenligt att organisera förvaltningen i ett antal fonder med eget för-
valtaransvar (buffertfonder). Storleken bör anpassas till vad som är önsk-
värt för att uppnå en effektiv kapitalförvaltning, låga förvaltningskostna-
der och för att bidra till väl fungerande marknader. Vidare bör buffertfon-
derna (vid sidan av sjunde AP-fonden som har en särskild uppgift) ha
identiska placeringsregler och i övrigt likvärdiga förutsättningar t.ex.
storleksmässigt. Varje fond bör ges s.k. blandmandat, dvs. möjlighet att
på ett flexibelt sätt allokera kapitalet mellan olika tillgångsslag. Ett alter-
nativ vore att även fortsättningsvis ha en specialiserad organisation där
varje fond förvaltar något eller några tillgångsslag. Även om en lämplig
tillgångsstruktur inledningsvis skulle kunna uppnås är problemet med en
sådan struktur att strategiska allokeringar mellan tillgångsslag skulle
låsas fast med den brist på flexibilitet som det för med sig. (AP-fonden är
att betrakta som statliga medel avsatta för särskild förvaltning. En om-
allokering kan endast ske genom lagstiftning.) En specialistfunktion
inom AP-fondssystemet bör emellertid även fortsättningsvis innehas av
nuvarande sjätte fondstyrelsen som har ett särskilt mandat att investera i
små, onoterade bolag. Sjätte fondstyrelsen är, som tidigare nämnts, inte
föremål för översyn i detta sammanhang
Med den skildrade grundmodellen skapas bättre förutsättningar för
konkurrens och en rättvisande utvärdering möjliggörs. Samtidigt kan
också olika slag av marknadsstörningar som uppstår till följd av det för-
valtade kapitalets storlek på en marknad minskas. Fler fonder innebär
också minskad administrativ risk i AP-fondssystemet som helhet. Vad
avser förvaltningskostnaderna blir de rimligen större med fler fonder men
en avvägning måste här ske mot möjligheterna till en effektivare förvalt-
ning och högre avkastning. Även den synpunkten att flera, oberoende
fonder reducerar eventuella problem med ett statligt inflytande i närings-
livet bör vägas in i bedömningen.
Placeringsreglerna bör som ovan konstaterats tillåta ett brett spektrum
av tillgångsslag samt vara så flexibla som möjligt, dvs. innehålla få
kvantitativa begränsningar. I stället skall generella krav på matchning
mot åtagandesidan, riskspridning och lågt risktagande gälla. En sådan
inriktning underlättar omplaceringar i portföljen, medger att risker diver-
sifieras bort, innebär att placeringarna anpassas till AP-fondens uppgift i
pensionssystemet och att förväntad långsiktig avkastning kan bli så hög
som möjligt för den valda risknivån. En förvaltning som bättre kan ta
hänsyn till både tillgångs- och skuldsidan möjliggörs därmed. Det avgö-
rande motivet för kvantitativa restriktioner bör vara behovet att sätta yttre
gränser för statens finansiella risktagande i pensionssystemet. AP-fon-
dens buffertfunktion ställer dessutom krav på att tillgångarna i huvudsak
skall vara likvida.
En konsekvens av de riktlinjer som nu skisserats kan förutses bli en
större andel riskkapitalplaceringar i fonderna. Detta blir en följd av kra-
vet på matchning och hög långsiktig avkastning. Aktier, vilka generellt är
mer riskfyllda på kort sikt än räntebärande värdepapper, har historiskt
visat sig ge högre avkastning sett över längre perioder. Risken i aktiepla-
ceringar i relation till risken i obligationsplaceringar avtar med place-
ringshorisonten. En ökad andel aktier skall emellertid inte styras av
ägarambitioner. Regler som begränsar AP-fondens samlade ägande av
det svenska näringslivet liksom röstandelen i ett enskilt företag bör fin-
nas även i fortsättningen.
Även andelen utländska tillgångar kan förutses öka. Detta bidrar till
riskspridning i portföljen. Vidare bidrar en högre utlandsandel till att
pensionskapitalet kan innehålla en större andel reala tillgångar dvs. ut-
ländska aktier, samtidigt som eventuella problem med AP-fonden som
stor ägare av svenska företag undviks.

6.3 Lagförslag
Regeringens förslag: De nya reglerna för nuvarande första, andra, fjärde
och femte fondstyrelserna och nuvarande sjunde fondstyrelsen tas in i en
ny lag benämnd lag om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Som
framgår av avsnitt 11 skall nuvarande tredje fondstyrelsens verksamhet
läggas ned under år 2000 och dess tillgångar och förpliktelser överföras
till första fondstyrelsen.
För sjunde fondstyrelsen förs nu gällande regler i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden över sakligt sett i princip
oförändrade till den nya lagen. Vissa nya bestämmelser skall dock gälla i
fråga om fondstyrelsens organisation. Även regleringen av målet för
sjunde fondstyrelsens förvaltning justeras något.
De för sjätte fondstyrelsen nu gällande reglerna i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden förs sakligt sett i princip
oförändrade över till en ny lag som enbart reglerar sjätte fondstyrelsen.
Samtliga övergångsbestämmelser samlas i en särskild införandelag,
gemensam för lagen om allmänna pensionsfonder och den nya lagen om
sjätte fondstyrelsen. Införandelagen innehåller också bestämmelser
rörande överföringen av tillgångar från AP-fonderna till Riksgäldskonto-
ret.
Som en konsekvens av de nya reglerna, som även innebär nya namn på
de olika AP-fonderna, sker följdändringar i ett flertal andra lagar.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens förslag. I promemorian föreslogs dock inte någon införan-
delag.
Remissinstanserna yttrar sig inte i dessa frågor.

Skälen för regeringens förslag

Ny lag om nuvarande första, andra, fjärde, femte och sjunde fondstyrel-
sen

Nu gällande regler för AP-fonden finns samlade i en särskild lag, lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden (APR). De
förändringar som nu föreslås för buffertfondernas organisation och place-
ringsverksamhet är förhållandevis omfattande. Det finns bl.a. därför skäl
att nu placera dessa regler i en helt ny lag för de allmänna pensionsfon-
derna. I likhet med vad som gäller i dag bör reglerna för samtliga fond-
styrelser samlas i en och samma lag. Som framgår av avsnitt 11 skall
nuvarande tredje fondstyrelsens verksamhet läggas ned under år 2000
och dess tillgångar och förpliktelser överföras till första fondstyrelsen.
Den nya lagen kommer därför endast att omfatta nuvarande första, andra,
fjärde och femte fondstyrelserna.
Även bestämmelserna om sjunde fondstyrelsen bör tas in i den nya
lagen. Sjunde fondstyrelsens förvaltningsregler berörs inte av denna
översyn utan föreslås föras över till den nya lagen om allmänna pensions-
fonder i ett i princip oförändrat skick. För sjunde fondstyrelsen gäller
emellertid också ett antal regler som är identiska med dem som nu gäller
för övriga fondstyrelser. Hit räknas bestämmelser om styrelsearbete,
delegation m.m. samt redovisning och revision, men även ansvar för upp-
följning och utvärdering. Dessa bestämmelser skall alltjämt gälla. Där-
emot bör vissa marginella lagtekniska förändringar ske för sjunde
fondstyrelsen. I avsnitt 7 och 10 föreslås således dels vissa marginella
justeringar av bestämmelserna som anger målet för sjunde fondstyrelsens
förvaltning, dels vissa ändringar i fråga om fondstyrelsens organisation.
Dessa förslag följer i stort sett vad som föreslås för buffertfonderna.

Ny lag om nuvarande sjätte fondstyrelsen

Sjätte fondstyrelsen ligger, som nämnts tidigare, utanför den femparti-
uppgörelse på vilken förslagen i denna proposition vilar. Reglerna för
sjätte fondstyrelsen berörs därför inte i sak i detta lagstiftningsarbete.
Med anledning av att bestämmelserna för buffertfonderna och sjunde
fondstyrelsen föreslås ingå i en ny lag, lämnar emellertid regeringen
förslag till en lagteknisk översyn av reglerna för sjätte fondstyrelsen. De
nya reglerna, som således i materiellt hänseende är i princip oförändrade,
föreslås bli intagna i en ny särskild lag för sjätte fondstyrelsen. Lagrådet
har framhållit att det är önskvärt att alla fonder i AP-fondsystemet be-
handlas i den nya lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Rege-
ringen delar rent principiellt Lagrådets synpunkter i denna del. Den
fempartiöverenskommelse som ligger till grund för förslagen i denna
proposition omfattar inte reglerna för sjätte fondstyrelsen och medger
därför inte en sådan lagteknisk lösning som Lagrådet förordat. Rege-
ringen avser dock att så snart som möjligt återkomma till riksdagen med
förslag som innebär att även reglerna rörande sjätte fondstyrelsen förs in
i den föreslagna lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

En gemensam införandelag

Lagrådet har, mot bakgrund av att övergångsbestämmelserna för de olika
lagförslagen delvis sammanfaller, förordat att samtliga övergångs-
bestämmelser samlas i en särskild införandelag, gemensam för lagen om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och den nya lagen om sjätte AP-
fondstyrelsen. Regeringen delar Lagrådets bedömning att en gemensam
införandelag gör övergångsreglerna mer lättillgängliga. Enligt regering-
ens mening bör en införandelag också innehålla bestämmelserna rörande
överföringen av tillgångar från AP-fonderna till Riksgäldskontoret (se
avsnitt 5). Sistnämnda bestämmelser har inte varit föremål för Lagrådets
prövning.

Följdändringar i andra lagar

I avsnitt 11 föreslås att nuvarande första, andra och fjärde fondstyrelserna
skall byta namn till Första, Andra respektive Fjärde AP-fonden medan
nuvarande femte fondstyrelsen byter namn till Tredje AP-fonden. Nuva-
rande tredje fondstyrelsens verksamhet upphör och dess verksamhet
överförs till Första AP-fonden. Nuvarande sjätte och sjunde fondstyrel-
serna föreslås byta namn till Sjätte respektive Sjunde AP-fonden. Dessa
namnbyten liksom införandet av två nya lagar med en ny term, allmänna
pensionsfonder , medför att ett antal lagar som idag hänvisar till APR
eller i övrigt innehåller begreppet Allmänna pensionsfonden bör juste-
ras. Dessa ändringar, som med något undantag inte redovisats för Lagrå-
det, berörs närmare i författningskommentaren (avsnitt 13.4-8).
Även lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar
för kreditinstitut och värdepappersbolag innehåller vissa sådana hänvis-
ningar som avses i föregående stycke. Nyligen har emellertid inom
Finansdepartementet utarbetats en promemoria om moderniserade kapi-
taltäckningsregler (Fi1999/4768). Promemorian har remitterats. Lagför-
slagen i promemorian omfattar i huvudsak ändrade kapitaltäckningskrav
för marknadsrisker och berör även vad som idag benämns Allmänna pen-
sionsfonden. De nya kapitaltäckningsreglerna föreslås träda i kraft den 1
juli 2000. Ett sådant ikraftträdande ligger i tiden före det ikraftträdande
som i denna proposition föreslås för följdändringar i andra lagar. Rege-
ringen lämnar därför inte här något förslag till justering av lagen om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag i de delar den rör Allmänna pensionsfonden.

7 Mål för förvaltningen
7.1 Övergripande mål
Regeringens förslag: AP-fonderna skall förvaltas till största möjliga
nytta för försäkringen för inkomstgrundad ålderspension. Allokeringen
av tillgångar skall ske efter en analys av pensionssystemets åtagande.
Målet skall vara att långsiktigt maximera avkastningen i förhållande till
risken i placeringarna. Medelsförvaltningen skall ske med god risksprid-
ning. Den totala risknivån i förvaltningen skall vara låg. Risk och avkast-
ning skall tolkas i termer av utgående pensioner. Kravet på låg risk skall
emellertid inte gälla för nuvarande sjunde fondstyrelsens förvaltning av
Premievalsfonden, dit premiepensionsmedlen förs för dem som aktivt
valt just den lösningen. Nödvändig betalningsberedskap skall upprätt-
hållas.
Näringspolitiska eller andra ekonomisk-politiska uppgifter skall inte
finnas. Hänsyn till miljö och etik skall tas i placeringsverksamheten utan
att avkall göra på det övergripande målet om hög avkastning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser kommenterar inte för-
slagen eller lämnar dem utan erinran. Första tredje fondstyrelserna
efterlyser ett förtydligande av uppdraget, särskilt vad avser placerings-
horisontens längd samt hur avvägningen skall ske mellan olika pensio-
närsgenerationer. Fjärde och femte fondstyrelserna anser att risknivån
bör anges vara rimlig snarare än låg. Sveriges Pensionärers Riksförbund
anser att mellanrisk kan vara en mer ändamålsenlig risknivå. Även Riks-
försäkringsverket anser att kravet på låg risk bör utgå. Femte fondstyrel-
sen understryker vikten av att relatera risken till åtagandesidan snarare än
till att endast beakta fluktuationer i förmögenhetsmassan. Landsorgani-
sationen i Sverige (LO) efterlyser ett klarläggande av placeringshorison-
tens längd samt om det är den nominella eller reala avkastningen som
skall stå i centrum för risk- och avkastningsanalysen. Statskontoret anser
att ansvaret för vilka etisk och miljömässig hänsyn som skall tas lämpli-
gen bör läggas på de enskilda fondstyrelserna medan femte fondstyrelsen
anser att förslaget bör preciseras och konkretiseras när det gäller hur
miljö- och etikhänsyn skall tas i förvaltningen och hur tungt dessa hänsyn
skall väga.
Skälen för regeringens förslag: Målet för AP-fonden har efterhand
renodlats och i dag gäller ett övergripande mål om långsiktigt hög av-
kastning. Det är, som ovan konstaterats, viktigt att målet för de nya buf-
fertfonderna kan formuleras så entydigt som möjligt. Målet bör vara tyd-
ligt kopplat till AP-fondssystemets huvudsakliga roll i pensionssystemet.
Fonderna bör sålunda, med utgångspunkt i åtagandena, allokera det för-
valtade kapitalet så att pensionsvillkoren för de försäkrade blir så för-
månliga som möjligt.
AP-fonden skall inte ha näringspolitiska eller ekonomisk-politiska mål.
Rollen som förvaltare av statliga pensionsmedel ställer krav på att fon-
derna uppbär allmänhetens förtroende. Hänsyn till miljö och etik skall tas
i placeringsverksamheten utan att avkall görs på det övergripande målet
om hög avkastning. Femte fondstyrelsen har i sitt remissvar efterlyst en
precisering och konkretisering när det gäller hur miljö- och etikhänsyn
skall tas i förvaltningen och hur tungt dessa hänsyn skall väga. LO har
särskilt pekat på ILO:s och OECD:s riktlinjer på området. Regeringen
anser emellertid i likhet med Statskontoret att ansvaret att mejsla ut fon-
dernas profil på detta område bör åvila de enskilda fondstyrelserna.
Regeringen har möjlighet att i samband med de årliga utvärderingarna
precisera sin syn om det skulle vara påkallat. Det som nu sagts bör avse
även nuvarande sjunde fondstyrelsen.

Buffertfonderna

AP-fondssystemets roll i det reformerade ålderspensionssystemet är, för-
utom när det gäller sjunde fondstyrelsen, främst att fungera som en buf-
fert för pensionssystemet. Vid de tillfällen som pensionsutgifterna är
större än pensionsavgifterna kommer medel att tas ur buffertfonderna.
Omvänt tillförs buffertfonderna medel om avgifterna överstiger utgif-
terna. AP-fondssystemet utjämnar därmed såväl kortsiktiga betalnings-
flöden som mer långsiktiga obalanser i nettoutbetalningarna som bl.a.
uppkommer till följd av demografiska faktorer. Buffertfunktionen bidrar
till att avgifterna till pensionssystemet kan hållas konstanta över tiden.
En ogynnsam förmögenhetsutveckling i buffertfonderna kan samtidigt
leda till lägre pensioner genom den automatiska balanseringen (se avsnitt
5.2). Omvänt skall varaktiga överskott i systemet komma de försäkrade
tillgodo. På vilket sätt återstår emellertid att närmare definiera. Det finns
således en form av symmetri genom att såväl bra som dåliga utfall i för-
valtningen kan komma att påverka pensionernas storlek.
För att kunna bidra till så goda pensionsvillkor som möjligt för de för-
säkrade måste förvaltningen ta sin utgångspunkt i fondernas åtagandesida
i form av förväntade framtida pensionsutbetalningar. Nedan föreslås att
fyra oberoende buffertfonder tillskapas. Varje buffertfonds åtagande
skall definieras såsom en fjärdedel av hela systemets åtagande. Hänsyn
måste härvidlag tas till såväl det nya pensionssystemet som de utbetal-
ningar som även fortsättningsvis kommer att ske inom ramen för ATP-
systemet. För att tydligt markera förvaltningens samband med pensions-
systemet bör den nuvarande portalparagrafen om att AP-fonderna skall
förvalta fondmedlen på ett sådant sätt att de blir till största möjliga nytta
för försäkringen, bibehållas. Tillgångsallokeringen bör således bestäm-
mas efter en analys av pensionssystemets skuldsida, t.ex. genom en s.k.
ALM-analys (Asset Liability Management). Nödvändigt underlag för
analysen av åtagandesidan ges av Riksförsäkringsverket efter beslut av
regeringen.
Det kan konstateras att hög avkastning (allt annat lika) minskar risken
för att en reducering av pensionerna i förhållande till den genomsnittliga
inkomstutvecklingen uppkommer (genom den automatiska balanse-
ringen) och ökar sannolikheten för att en uppräkning av pensionsrättig-
heterna sker. Ett mål om hög avkastning i fondernas förvaltning bör där-
för också bibehållas i lagstiftningen. LO efterlyser ett klarläggande om
det är den nominella eller reala avkastningen som avses. Det är i detta
sammanhang inte nödvändigt att närmare definiera detta att sträva efter
en hög nominell avkastning är liktydigt med att sträva efter en hög real
avkastning.
Placeringshorisonten bör också avspeglas i fondernas förvaltningsmål.
Med placeringshorisont avses här vilken tidshorisont som skall användas
vid analysen av åtagandesidan. Den skall inte förväxlas med utvärde-
ringshorisonten som diskuteras närmare i avsnitt 9. Pensionsskulden är
långsiktig - dess s.k. duration är i dag ca 33 år, dvs. som ett vägt genom-
snitt förfaller pensionsskulden om 33 år. Det talar för en lång placerings-
horisont. AP-fondssystemets främsta uppgift som buffert är dessutom att
utjämna långa demografiskt styrda svängningar i nettot mellan avgifter
och utgifter. Dessa cykler spänner över decennier. Även detta talar för en
lång placeringshorisont. Ovanstående skäl talar för att det i lag bör fast-
ställas att förvaltningen skall inriktas mot att uppnå en långsiktigt hög
avkastning.
Såväl LO som första tredje fondstyrelserna har önskat att placerings-
horisontens längd skall preciseras ytterligare. Regeringen vill därför an-
föra följande. Belastningen på pensionssystemet och därmed på fondka-
pitalet är till följd av demografiska faktorer störst under perioden 2010
2050. Enligt regeringens uppfattning är det därför nödvändigt för buffert-
fonderna att ha en horisont som minst sträcker sig 40 50 år fram i tiden
när tillgångsallokeringen bestäms. Horisonten kan vara längre än så. Så-
väl prognos- som analysteknikerna förfinas över tiden på ett sätt som i
dag inte går att förutse. Någon enhetlig prognoshorisont är inte heller lätt
att bestämma. Det kan t.ex. finnas skäl att ta hänsyn till utvecklingen
också på längre sikt, men ge dessa prognoser en lägre vikt vid bestäm-
mandet av tillgångsfördelningen. Det skulle därför enligt regeringens
mening föra alltför långt att i lag eller motivtext i detalj precisera vilken
placeringshorisont som skall användas. Regeringen kan, om det finns
anledning, närmare precisera sin syn i samband med de årliga utvärde-
ringarna (se avsnitt 9).
En hög förväntad avkastning kan oftast nås till priset av en högre risk.
Avkastningen måste därför ställas i relation till risken i förvaltningen.
Detta bör framgå av lagbestämmelse. I normal tillgångsförvaltning bru-
kar risken definieras i termer av variationer i tillgångarnas värden. En
sådan definition är emellertid inte tillräcklig när det gäller buffertfon-
derna. Stora variationer i tillgångsvärdena kan vara förenlig med låga
variationer i utgående pensioner om tillgångsvärdena uppvisar en hög
grad av samvaration med åtagandesidan, t.ex. genom att såväl åtagande-
sidan som tillgångssidan påverkas av tillväxten i ekonomin. Risken i buf-
fertfondernas förvaltning bör i stället definieras med utgångspunkt i va-
riationer i de utbetalda pensionerna. Det finns emellertid skäl att ytter-
ligare precisera regeringens syn på risk i buffertfondernas förvaltning:
Det reformerade pensionssystemet innebär att pensionsrätterna definieras
utifrån inbetalda avgifter som räknats upp med den genomsnittliga in-
komstutvecklingen. Avvikelser kan, som ovan konstateras, ske såväl
uppåt som nedåt till följd av en aktiverad automatisk balansering eller en
extra uppräkning av pensionsrätterna. En möjlighet är att ta utgångspunkt
i den pensionsnivå som uppkommer vid en uppräkning med inkomst-
index och definiera risken som avvikelser från denna pensionsnivå.
Systemets buffertfunktion bör normalt hålla en låg riskprofil vilket kan
motiveras av dess mer grundläggande sociala uppgift. Stor vikt bör läg-
gas vid att undvika att den automatiska balanseringen aktiveras. Det är
emellertid viktigt att konstatera att det fastlagda målet för förvaltningen
inte är ett riskminimeringsmål. I stället är det pensionernas utveckling
som bör stå i fokus. En portföljstrategi som endast har som syfte att mi-
nimera risken för ett i tiden näraliggande avsteg från den indexering som
följer genomsnittsinkomsternas utveckling skulle innebära ett alltför lågt
risktagande i portföljen. Minskas risken i portföljen kommer
sannolikheten för en snar inbromsning att reduceras till gagn för dagens
pensionärsgeneration. Samtidigt minskar den förväntade avkastningen
vilket kan öka risken för framtida inbromsningar och minska sannolik-
heten för framtida uppräkningar av pensionen, något som drabbar fram-
tida pensionärsgenerationer. Detta illustrerar en komplicerad avvägning
av olika intressen mellan generationerna. Buffertfonderna bör i sin place-
ringspolitik sträva efter att vara neutrala mellan olika pensionärsgenera-
tioner.
Första tredje fondstyrelserna har i sitt remissvar önskat en närmare
vägledning när det gäller hur neutralitet mellan olika generationer skall
uppnås. Ovanstående riskdefinition med fokusering på avvikelser från
snittinkomstindexeringen innebär att förvaltningen inriktas mot att hålla
pensionsnivån relativt den aktiva befolkningens inkomster konstant över
tiden, snarare än att försöka bibehålla en realt oförändrad pension över
tiden. Det följer av att pensionssystemet genom snittinkomstindexeringen
är konstruerad utifrån principen att pensionsnivån skall följa den aktiva
befolkningens inkomstnivå.
Flera remissinstanser, bland dem fjärde och femte fondstyrelserna har
ansett att kravet på låg risk bör ersättas med ett krav på rimlig risk. Femte
fondstyrelsen framhåller särskilt att risken i portföljen bör kunna varieras
beroende på hur stor sannolikheten är för att den automatiska balanse-
ringen skall slå till. Fondstyrelsernas utgångspunkt torde ha varit att ris-
ken i förvaltningen skall definieras utifrån variansen i förmögenhetsmas-
sans värde, en syn det fanns visst stöd för i den remitterade promemo-
rians skrivningar. Med ovanstående definition av riskbegreppet är det
möjligt att acceptera större svängningar i tillgångsmassans värde om san-
nolikheten för en automatisk balansering är liten. De synpunkter som
fondstyrelserna lämnat torde därmed vara beaktade.
I kravet på låg risk innefattas också att samtliga AP-fonder (inklusive
nuvarande sjunde fondstyrelsen) bör, om inte analysen av åtagandesidan
ger starka indikationer i en annan riktning, ha en god riskspridning mel-
lan olika tillåtna tillgångsslag och en lämplig spridning mellan inhemska
och utländska marknader. Under alla förhållanden bör en god risksprid-
ning finnas inom varje tillgångsslag. Koncentration till enskilda företag,
branscher, länder eller valutor skall undvikas.
AP-fondssystemets huvudsakliga funktion att utgöra en buffert i
ålderspensionssystemet, dvs. att ha beredskap att svara för utbetalningar
till ålderspensionssystemet, gör det vidare motiverat att i målbestämmel-
serna ange att buffertfonderna skall ha den nödvändiga beredskapen att
kunna överföra medel till Riksförsäkringsverket.

Nuvarande sjunde fondstyrelsen

Buffertfondernas uppgift är att stödja fördelningsdelen i pensionssyste-
met, där pensionsnivån i huvudsak bestäms av andra faktorer än kapita-
lets avkastning. De försäkrade bär endast indirekt, via den automatiska
balanseringen, den finansiella risken i buffertfondernas placeringar. Nu-
varande sjunde fondstyrelsen, som är en del av det fonderade premie-
pensionssystemet, skiljer sig i det avseendet från buffertfonderna. Inom
premiepensionssystemet definieras pensionsnivån av inbetalda avgifter
och kapitalets avkastning. Den enskilde bär direkt den finansiella risken.
Förvaltningsuppdraget bör därför definieras något annorlunda än för buf-
fertfonderna.
Den nuvarande lagfästa målbestämmelsen anger att sjunde fondstyrel-
sen skall förvalta fondmedlen så att de ger så god avkastning som möjligt
och att risken i förvaltningen av Premiesparfonden, där medlen för dem
som inte gjort något val av fond skall förvaltas, skall vara låg.
Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag om att sjunde
fondstyrelsen skall förvalta också en särskild fond, benämnd Premievals-
fonden, för dem som aktivt vill välja en statlig placering för premiepen-
sionsmedlen. Den nu angivna målsättningen för förvaltningen, dock med
undantag för kravet på låg risk, skall gälla också för den fonden (prop.
1999/2000:12, bet. 1999/2000:SfU6, rskr. 1999/2000:99).
Även för sjunde fondstyrelsen är det viktigt att kravet på långsiktigt
hög avkastning kommer i förgrunden för placeringsverksamheten. Hög
avkastning ger, allt annat lika, goda pensionsvillkor för såväl de pen-
sionssparare som inte gjort något val av fond och vars premiepensions-
medel därmed förvaltas i Premiesparfonden som för dem som aktivt valt
förvaltning hos sjunde fondstyrelsen. Avkastningen måste dock ställas i
relation till risken i förvaltningen. Det gäller såväl för Premiesparfonden
som för Premievalsfonden.
Med risk i sjunde fondstyrelsens förvaltning avses förväntade genom-
snittliga avvikelser såväl uppåt som nedåt från långsiktigt förväntad
pensionsnivå. Större förväntade avvikelser innebär högre risk. För sjunde
fondstyrelsen finns det emellertid en direkt koppling mellan å ena sidan
kapitalets avkastning och variationer i densamma och å andra sidan pen-
sionens storlek och variationer i denna. Risken i portföljen kan därmed
för sjunde fondstyrelsen, till skillnad mot buffertfonderna, beskrivas i
termer av variationer i tillgångsvärdena. Placeringshorisonten spelar dock
en stor roll.
Förvaltningen i Premiesparfonden skall även fortsättningsvis hålla en
låg riskprofil. Vikten av detta understryks av det faktum att de sparare
vars premiepensionsmedel förvaltas i just den fonden inte själva valt pla-
cering för medlen och att det därför finns särskilda skyddsbehov för den
gruppen. Underlåtenhet att välja bör inte resultera i en förvaltning med
hög risk för negativa avvikelser från förväntad pension. Förvaltningen
skall emellertid inte vara så försiktig att den förväntade premiepensionen
för dessa sparare kraftigt avviker negativt från den förväntade pensions-
nivån för hela kollektivet av premiepensionssparare.
Kravet på låg risk innebär att sjunde fondstyrelsen skall inrikta sin för-
valtning av Premiesparfonden så att eventuella upp- och nedgångar i
storleken hos den framtida premiepensionen kan förväntas blir små. Här-
vidlag spelar placeringshorisonten för den enskilda pensionsspararen en
betydande roll. En lång placeringshorisont innebär att kortsiktiga sväng-
ningar i portföljens marknadsvärde kan accepteras. Sådana svängningar
påverkar inte den slutliga pensionen. En kortare placeringshorisont krä-
ver däremot en försiktigare placeringsstrategi. De enskilda spararnas
kvarvarande tid till pensionen spelar således en avgörande roll för place-
ringsinriktningen i Premiesparfonden. Placeringshorisonten för en
genomsnittlig pensionssparare hos sjunde fondstyrelsen kommer sanno-
likt att vara relativt lång.
Att risken skall vara låg innebär också att Premiesparfondens risknivå
normalt skall vara lägre än för den genomsnittliga privata förvaltaren av
pensionskapital med samma placeringshorisont. Pension från premiepen-
sionssystemet fyller en mer grundläggande social funktion än olika pri-
vata pensionslösningar, vilka i de flesta fall utgör komplement till pen-
sionen från det offentliga pensionssystemet. Sjunde fondstyrelsen bör
därför i Premiesparfonden t.ex. normalt inte ha en större andel av kapi-
talet placerat i aktier än vad jämförbara privata förvaltare har om inte en
sådan större andel kan motiveras av ett lägre risktagande i fondens andra
placeringar eller av en längre placeringshorisont. Generellt gäller att en
måttlig risknivå uppnås genom en väl avvägd sammansättning av hela
portföljen och fördelning av tillgångar inom varje tillgångsslag och inte
genom att placera i enskilda tillgångar med låg risk.
Låg risk kan uppnås genom en hög andel obligationer i värdepap-
persportföljen. I den proposition som låg till grund för bildandet av
sjunde fondstyrelsen nämndes, med hänvisning till vad som pekats på av
den utredning som regeringens förslag om premiepensionen byggde på
(Lag om premiepension, SOU 1997:131), som ett exempel att 70 % obli-
gationer kan vara en sådan andel (prop. 1997/98:151 s. 423). Den nu
nämnda andelen skall ses just som ett exempel. Som ovan konstaterats
måste risken i portföljen kunna anpassas till den genomsnittlige placera-
rens placeringshorisont. Det bör därför inte anges någon fast andel obli-
gationer som ett riktmärke för alla situationer.
Som redan angetts undantas den nya Premievalsfonden från kravet på
att den totala risknivån skall vara låg. Detta bör alltjämt gälla. Skälen är
att det i riksdagens riktlinjer för pensionsreformen poängterats att en
statlig kapitalförvaltare, för dem som vill välja en sådan lösning för sina
premiepensionsmedel, måste verka på strikt marknadsmässiga villkor
och i konkurrens med övriga aktörer inom premiepensionssystemet
(prop. 1993/94:250 s. 119 f.). Någon skillnad i förhållande till vad som
gäller för de privata kapitalförvaltare som verkar i systemet får enligt
riktlinjerna inte förekomma. Syftet är att uppnå neutralitet mellan detta
statliga valalternativ och de privata aktörerna. Något krav på låg risk bör
därför inte ställas upp för den nya Premievalsfonden.
7.2 Verksamhetsplan
Regeringens förslag: Styrelsen i varje buffertfond, liksom nuvarande
sjunde fondstyrelsen, skall årligen fastlägga en plan för verksamheten.
Verksamhetsplanen skall innehålla en placeringspolicy, en ägarpolicy
och en riskhanteringsplan. Sjunde AP-fonden undantas dock från kravet
på ägarpolicy.
I placeringspolicyn skall anges närmare mål för förvaltningen. Dessa
skall vara mätbara och tidsbestämda. Vidare skall anges hur hänsyn till
miljö och etik skall tas i placeringsverksamheten utan att avkall görs på
det övergripande målet om hög avkastning. I ägarpolicyn skall fastslås
mål, medel, regler för beslutsfattande samt allmänna riktlinjer i ägarstyr-
ningsfrågor. Buffertfonderna skall vara restriktiva med egen styrelse-
representation.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser avstår från att kom-
mentera förslaget eller har ingen erinran mot det. Fjärde fondstyrelsen
pekar på behovet av att sekretessbelägga strategiska och taktiska övervä-
ganden också på medellång sikt. Svenska Bankföreningen, Svenska
Fondhandlareföreningen och Fondbolagens förening betonar i ett ge-
mensamt remissvar vikten av att buffertfondernas ägarpolicy följer de
riktlinjer som ställs upp i promemorian, dvs. att ägarrollen entydigt skall
utövas i syfte att uppnå en hög avkastning på de förvaltade medlen och
inte vara ett närings- eller ekonomisk-politiskt instrument. Sveriges För-
säkringsförbund understryker vikten av att uppställa mätbara mål som
kan utvärderas efter viss tidsperiod. Landsorganisationen i Sverige (LO)
anser det viktigt att fonderna utarbetar ambitiösa etiska riktlinjer och att
man därvid bör vara angelägen att följa förutom vad svensk lag före-
skriver även ILO:s och OECD:s uppföranderegler.
Skälen för regeringens förslag: De övergripande målen som före-
slås bli intagna i lag måste operationaliseras så att varje buffertfond på
egen hand lägger fast närmare mål för verksamheten. Ansvaret härför bör
åvila fondens styrelse. En verksamhetsplan bör antas i god tid före verk-
samhetsårets början. Att styrelserna formulerar verksamhetsplaner tjänar
flera syften. Dels fungerar de som styrinstrument för verksamheten, dels
ges regeringen möjlighet att utvärdera och vid behov bedöma relevansen
av de närmare målen mot bakgrund av de övergripande mål och krav på
verksamheten som gäller. Verksamhetsplanen bör innehålla en place-
ringspolicy, en ägarpolicy och en riskhanteringsplan.

Placeringspolicy

I placeringspolicyn skall det övergripande målet om långsiktig hög av-
kastning vid vald risknivå operationaliseras. En strategisk portfölj för
buffertfonderna bör definieras på grundval av en analys av AP-fonds-
systemets åtagandesida. Mål kan t.ex. sättas för avvägningen mellan no-
minella räntebärande och reala tillgångar, för obligationsportföljens
genomsnittliga löptid, för utlandsplaceringar och för aktieportföljens
sammansättning. De närmare målen kan innehålla förvaltningsmål för de
olika tillgångsslagen. Avvägning mellan avkastning och risk är en central
del av den placeringspolicy som styrelsen fastlägger. I en fastlagd policy
kan också ingå element som krävs för den interna styrningen. Exempel-
vis kan fondens investeringsprocess närmare definieras i en sådan policy.
Placeringspolicyn bör i så stor utsträckning som möjligt vara offentlig
men hänsyn måste här också tas till att en framgångsrik placeringspolitik
kan kräva att viss information, t.ex. om förestående omplaceringar, inte
offentliggörs i förväg. Som fjärde fondstyrelsen påpekar i sitt remissvar
kan även vissa strategiska och taktiska överväganden på medellång sikt
behöva sekretessbeläggas. I första hand kan bestämmelsen i 6 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100) komma i fråga i dessa fall.
Ett annat syfte med att uppställa närmare mål är att möjliggöra upp-
följning och utvärdering av verksamheten. För en meningsfull utvärde-
ring krävs att uppsatta mål är mätbara och tidsbestämda så att det i efter-
hand kan konstateras huruvida målen uppnåtts. En utvärdering måste i
första hand ske över långa perioder med tanke på den placeringshorisont
som gäller (se avsnitt 9).
Närmare mål som är direkt förknippade med den ekonomiska utveck-
lingen och som t.ex. lägger fast en strategi för portföljsammansättningen
och eventuella förskjutningar i densamma, måste kunna bli föremål för
en omprövning även under det löpande verksamhetsåret. Det kan t.ex.
ske väsentliga förändringar i den analys av de samhällsekonomiska förut-
sättningarna eller i andra variabler som legat till grund för målsättningen.
I verksamhetsplanen skall beskrivas hur miljö- och etikhänsyn skall tas
i placeringsverksamheten, utan att göra avkall på de grundläggande för-
valtningsmålen. Fonderna bör i årsredovisningen redovisa på vilket sätt
sådan hänsyn tagits i medelsförvaltningen.

Ägarpolicy

Vad gäller inflytandefrågor tillhör AP-fonden gruppen institutionella pla-
cerare tillsammans med bl.a. försäkringsbolag och värdepappersfonder.
För sådana institutioner har ägarrollen utvecklats från en uttalat passiv
till en tydligare och mer aktiv hållning. Med erfarenheter från ameri-
kanska pensionsfonders ökande ägarengagemang har försäkringsbolagen
och till viss del även värdepappersfonderna under senare tid valt att
konkretisera sin ägarroll i offentliggjorda policyprogram. Även nuva-
rande fondstyrelser har i ökad utsträckning valt att precisera en ägarpo-
licy.
Tendensen under senare tid är att stora institutionella placerare ökar
sitt inflytande, bl.a. över bolagsstyrelsernas till- och sammansättning
samt över stämmoförfarandena. För de nya buffertfonderna, som skall
vara finansiella placerare, kan det emellertid aldrig bli fråga om någon
utpräglad aktiv ägarroll. En sådan riskerar att bli överordnad avkast-
ningsmålet. Å andra sidan är det inte rimligt att så stora institutioner som
buffertfonderna enbart "röstar med fötterna". Genom sin storlek på
aktiemarknaden kan ett sådant beteende negativt påverka fondens
värdeutveckling och stå i motsatsställning till avkastningsmålet, vilket
erfarenheterna från t.ex. de stora försäkringsbolagen har visat.
För den nuvarande sjätte fondstyrelsen (vars regler inte berörs i det här
lagstiftningsärendet) är situationen en annan. Med engagemang i mindre
och medelstora företag under viktiga utvecklingsfaser är möjligheten att
rösta med fötterna givetvis mycket begränsad. För denna fond är det
nödvändigt att ta ett mer aktivt ägaransvar.
För buffertfondernas del är det som framhållits angeläget att ägarrollen
utövas med särskilt beaktande av den starka statliga prägeln samt med
hänsyn till fondernas mål att vara till nytta för de försäkrade. Det är vik-
tigt att ägarrollen entydigt utövas i syfte att bättre tillvarata möjligheterna
till högre avkastning på förvaltade medel. Buffertfondernas ägande skall
inte vara ett närings- eller ekonomisk-politiskt instrument. Utan att åsi-
dosätta avkastningsmålet bör emellertid fonderna genom sin ägarroll
kunna bidra till samhällsintresset genom att verka för de krav på miljö-
hänsyn och etik som fastslagits i placeringspolicyn.
Med tanke på AP-fondens storlek som aktieägare bör varje fond fastlägga
en ägarpolicy vars syfte skall vara att bidra till det övergripande avkast-
ningsmålet. Ägarpolicyn bör ingå i fondens verksamhetsplan. Sjunde AP-
fonden har i sitt reglemente starka restriktioner på utövandet av rösträt-
ten. Lagkravet att ha en ägarpolicy bör därför inte gälla för placerings-
verksamheten hos den fonden.
I buffertfondernas ägarpolicy bör fastslås mål för fondernas agerande,
vilka medel som skall användas för att uppnå målen, regler för fondens
beslutsfattande i ägarfrågor samt allmänna riktlinjer för fondernas age-
rande i ägarfrågor, t.ex. när det gäller styrelseval. När det gäller egen sty-
relserepresentation finns skäl för fonderna (exklusive den nuvarande
sjätte fondstyrelsen) att vara restriktiva. Styrelserepresentation får inte bli
en begränsning av fondernas möjlighet att avveckla ett engagemang. Buf-
fertfonderna bör i sin årsredovisning redovisa hur ägandet utövats under
året och de resultat som uppnåtts i den utsträckning detta är görligt.

Riskhanteringsplan

Varje fonds styrelse skall vidare upprätta en s.k. riskhanteringsplan i
enlighet med god sed på finansmarknaden. Planen skall säkerställa en väl
fungerande intern kontroll av risker, att ansvaret för riskhanteringen är
klart fastställt och att det med ansvaret följer erforderliga befogenheter
och en självständig ställning samt att ledningen är medveten om olika
risker och hur de hanteras. Tydliga riskmandat bör ges för de olika place-
ringarna. I planen bör ingå regler för hur olika slag av finansiella risker
såsom ränterisk, kreditrisk, länderrisk, branschrisk, valutarisk och likvi-
ditetsrisk skall hanteras liksom operationella risker. Regler för använd-
ning av derivat är ett annat område som bör ingå i riskhanteringsplanen.

8 Placeringsbestämmelser
8.1 Regler för buffertfonderna
8.1.1 Placeringstillgångar
Regeringens förslag: Buffertfondernas tillgångar skall placeras i finan-
siella tillgångar på kapitalmarknaden såsom värdepapper, fondandelar
eller andra finansiella kontrakt. Aktier och fordringsrätter som fonderna
placerar i skall som huvudregel vara föremål för omsättning och mark-
nadsnotering. Undantag från kravet på marknadsnotering ges för 5 % av
de totala fondmedlen. Placering i onoterade aktier skall ske på indirekt
väg via fond eller riskkapitalföretag. Kraven på omsättningsbarhet och
marknadsnotering omfattar inte fastighetsaktier. Dessa krav gäller inte
heller derivatinstrument, repor och värdepapperslån.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslås emellertid ingen ram för onoterade vär-
depapper.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot
huvuddragen i förslaget. Första femte fondstyrelserna, Riksgäldskonto-
ret, Sveriges Finansanalytikers förening, Företagarnas Riksorganisation,
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Kooperativa förbundet (KF)
anser att även onoterade värdepapper skall tillåtas som placering. Sveri-
ges Finansanalytikers Förening föreslår att 5 % av fondernas tillgångar
skall få placeras i onoterade aktier. Svenska Arbetsgivareföreningen och
Sveriges Industriförbund anser att frågan om möjligheten att placera i
onoterade aktier bör ses över för att på bästa sätt även fortsättningsvis
skapa mångfald i riskkapitalutbudet. Behovet av att upprätthålla en
mångfald kapitalkällor för riskkapitalmarknaden har även framhållits av
företaget CONNECT Sverige i ett brev ställt till Näringsdepartementet
(Dnr Fi 1999/3381). Femte fondstyrelsen vill att också konvertibler,
teckningsoptioner och liknande instrument på onoterade aktier skall
tillåtas. Sjätte fondstyrelsen vill att en mindre del av buffertfondernas
kapital skall kunna placeras i s.k. private equity- fonder. Första tredje
fondstyrelserna anser också att fonderna skall tillåtas att ge direktlån och
placera i råvaror. LO vill tillåta placering i direktägda fastigheter. KF
anser att fonderna även framgent bör tillåtas att placera andelar som risk-
kapital i ekonomiska föreningar.

Skälen för regeringens förslag

Krav på omsättningsbarhet och marknadsnotering

En gemensam nämnare för de placeringsmöjligheter som bör gälla för
buffertfonderna är att medlen placeras i finansiella tillgångar såsom vär-
depapper, fondandelar eller andra finansiella kontrakt som utges på
kapitalmarknaden. Därmed utesluts placeringar i råvaror, ädla metaller
och liknande som, utöver att de ofta kräver särskild kompetens, i princip
inte ingår i traditionell förvaltning av pensionskapital. Visserligen skulle
sådana placeringar under vissa omständigheter kunna motiveras t.ex.
genom att de kan bidra till en lägre risknivå i fondernas portföljer. Buf-
fertfonderna bör emellertid, som en del i det grundläggande sociala
trygghetssystemet, ha relativt konservativa placeringsregler. Råvaror
förekommer i dag knappast i andra pensionsförvaltares portföljer. Buf-
fertfonderna bör därför inte i dag ges möjlighet att gå in på denna mark-
nad.
En grundläggande placeringsregel för fonderna bör vara att de aktier
och fordringsrätter fonden placerar i, är omsättningsbara och marknads-
noterade. Ett krav på omsättningsbarhet är motiverat av att en buffertfond
skall hålla nödvändig betalningsberedskap. Att tillgångarna är omsätt-
ningsbara innebär att önskade förändringar i portföljen faktiskt kan
genomföras.
Vidare bör placeringar i största möjliga mån göras på en börs eller
annan reglerad marknad. Med ett krav på marknadsnotering ökar utvär-
deringsmöjligheterna. Den löpande förvaltningen underlättas också
genom att bättre underlag för portföljbeslut kan erhållas. Sammantaget
borde detta medföra en effektivare förvaltning.

Undantag från kravet på marknadsnotering

Ett stort antal remissinstanser har anfört att buffertfonderna inte bör
stängas ute från de marknader som utgörs av onoterade värdepapper och
då särskilt aktier. Första tredje fondstyrelserna har även framhållit vär-
det av att kunna placera i onoterade räntebärande värdepapper t.ex.
svenska statsobligationer som inte är s.k. benchmarkslån samt i
bostadscertifikat. De skäl som framförts är av olika slag: avkastnings-
möjligheterna skulle höjas bl.a. genom att en likviditetspremie kan till-
godogöras om fonderna gavs möjlighet att placera i onoterade räntebä-
rande värdepapper; kunskapen om de reguljära aktiemarknaderna skulle
öka genom placeringar i onoterade företag i framtida tillväxtbranscher;
mångfalden av riskkapitalkällor skulle vidmakthållas och även stärkas
om också buffertfonderna gavs möjlighet att investera i onoterade aktier;
den svenska riskkapitalmarknadens funktion skulle förbättras; flexibili-
teten i fondernas räntepappersförvaltning skulle öka. Vidare anförs att
behovet av god betalningsberedskap väl kan upprätthållas även med en
mindre del placeringar i onoterade värdepapper, eftersom placeringshori-
sonten är lång och endast en mindre del av portföljen kommer att place-
ras i onoterade värdepapper.
Enligt regeringens uppfattning bör en möjlighet att placera medel även
i onoterade värdepapper övervägas. Det finns som framhållits fördelar
med en sådan möjlighet från såväl buffertfondernas perspektiv som från
ett bredare kapitalmarknadsperspektiv. Att upprätthålla och stärka mång-
falden av riskkapitalkällor bör eftersträvas även om särskilda hänsyn här-
vidlag måste iakttas vad gäller de samlade förvaltningskostnaderna i AP-
fondssystemet, likviditeten i buffertfondernas placeringar och möjlighe-
ten att utvärdera fonderna. Då motivet för placeringar i onoterade värde-
papper skall vara att tillägna sig kunskap och i viss utsträckning tillgodo-
göra sig högre avkastning men vid högre risk är det en självklar utgångs-
punkt att placeringarna bör utgöra en liten del av fondernas totala medel.
Det faktum att fonderna skall fylla en buffertfunktion och därför bör vara
likvida utgör ett bärande argument för att en maximigräns bör sättas för
sådana placeringar.
En placeringsverksamhet i onoterade aktier i buffertfondernas regi bör
emellertid ha en annan karaktär än den verksamhet som bedrivs i den
nuvarande sjätte fondstyrelsen. Riskkapitalverksamhet kräver stora resur-
ser i jämförelse med förvaltning av börsnoterade aktier. Sjätte fondstyrel-
sen har i dag byggt upp en betydande organisation för riskkapitalinveste-
ringar inom den onoterade sektorn som inkluderar ett djupare engage-
mang och i många fall ett mycket starkt ägarinflytande i de enskilda
företagen. För AP-fondssystemet som helhet synes det från kostnadssyn-
punkt vara omotiverat att bygga upp fem sådana parallella organisationer.
Buffertfondernas uppgift skall vara att göra finansiella placeringar som
inte skall medföra ett aktivt ägarengagemang för bolagen. En sådan in-
riktning innebär också att buffertfondernas förvaltningskanslier kan
begränsas storleks- och kostnadsmässigt.
Som fjärde sjätte fondstyrelserna påpekat i sina remissvar finns det
möjligheter att investera indirekt i onoterade bolag där det aktiva ägandet
överlåts på någon annan part. Fondstyrelserna pekar på olika vägar som
dessa redan i dag utnyttjar. Till stor del sker riskkapitalengagemangen
indirekt via riskkapitalföretag (t.ex. aktie- och kommanditbolag) och
fonder. I praktiken brukar då inget aktivt direktägande utövas i målbola-
gen utan ägarinflytandet utövas i konsortiet tillsammans med övriga del-
ägare. Strikt juridiskt innebär vissa av dessa olika indirekta placeringsvä-
gar emellertid även ett direktägande i målbolagen. Skall placeringar i
onoterade bolag utgöra en finansiell placering och skall en tydlig skilje-
linje upprätthållas gentemot sjätte fondstyrelsens verksamhet bör buffert-
fondernas placeringar i onoterade bolag därför endast ske i indirekt form.
Direkta aktieinvesteringar i målbolagen med eller utan mellanliggande
företag och med i förekommande fall företagaransvar skall förbehållas
sjätte fondstyrelsen.
Första tredje fondstyrelserna har påtalat att placering i vissa räntebä-
rande värdepapper såsom statsobligationer som inte är s.k.
benchmarkslån och även bostadscertifikat enligt promemorian inte skulle
tillåtas då dessa enligt fondstyrelserna inte är noterade. Kravet på note-
ring borde därför enligt fondstyrelsernas uppfattning mjukas upp. De
värdepapper som fondstyrelserna hänvisar till uppfyller emellertid kravet
på marknadsnotering och utgör därför inte något skäl för att mjuka upp
denna regel. Som flera remissinstanser påpekar kan emellertid en lång-
siktig placerare som AP-fonderna tillgodogöra sig en högre avkastning
genom att köpa illikvida räntebärande värdepapper utan att kravet på
betalningsberedskap behöver åsidosättas. Regeringen delar denna syn. En
begränsad del av portföljen bör därför också kunna investeras i räntebä-
rande värdepapper som inte är noterade. Ett krav är emellertid att de är
omsättningsbara, vilket i detta sammanhang skall tolkas som att de är
utgivna för allmän omsättning.
Den hittillsvarande fondförvaltningen inom första tredje fondstyrel-
serna har sedan år 1988 rymt även s.k. direktlån till kommuner och
näringsliv, t.ex. reverslån. En annan typ av lån är s.k. partnerfinansie-
ringslån riktade till kraftindustrin. Sådana låneplaceringar är inte omsätt-
ningsbara eller marknadsnoterade. Första tredje fondstyrelserna har i
sitt remissvar uttryckt önskemål att även fortsättningsvis få placera i
direktlån. Lånen uppgår sammantaget till några procent av tillgångarna
och får sägas vara en speciell placeringsverksamhet som kräver särskild
administration och handläggning i samband med bedömning av låntagare
och/eller låneprojekt. Motiven för att medge direktlångivning till
näringslivet var bl.a. att AP-fonden under 1980-talet minskat andelen
placeringar i näringslivet. Fonden såg också ett ökat behov att stärka den
reala avkastningen. Med de placeringsregler som nu föreslås för buffert-
fonderna är de tidigare anförda motiven inte längre giltiga eftersom ett
större utrymme för riskkapitalplaceringar i näringslivet kommer att före-
slås. I och med detta ökar också möjligheterna att höja den reala avkast-
ningen. Placering i form av direktlån kan inte heller sägas utgöra en
naturlig del i en kapitalförvaltande statlig organisation utan näringspoli-
tiska uppdrag. Med hänsyn härtill föreslås att långivning i form av
reverslån och partnerfinansieringslån och andra lån som inte är utgivna
för allmän omsättning inte bör ingå i buffertfondernas verksamhet (med
undantag för direktlån till egna fastighetsbolag enligt nedan). Nuvarande
lånestock får avvecklas i takt med att den förfaller eller genom försälj-
ning av stocken (se avsnitt 11).
Med hänsyn till ovanstående bedömer regeringen det som lämpligt att
buffertfonderna inom en ram på högst 5 % av varje fonds totala kapital
tillåts placera i onoterade räntebärande värdepapper utgivna för allmän
omsättning samt i onoterade aktier på indirekt väg via fonder och riskka-
pitalföretag. Innehav av andelar i sådana företag behöver ej uppfylla kra-
vet på marknadsnotering. Även kapitalinsatser i ekonomiska föreningar
med sådan inriktning bör tillåtas. Inga krav bör ställas på att de indirekta
placeringarna enbart sker i svenska bolag. Fjärde- och femte fondstyrel-
sernas befintliga direktinvesteringar i onoterade bolag (dvs. sådana som
inte kan sägas ingå i ovan beskrivna indirekta placeringar) skall överföras
till sjätte fondstyrelsen (se avsnitt 11).
Vad gäller placering i fastigheter bör sådana kunna utgöra en kompo-
nent i en långsiktig kapitalförvaltning. Som ovan framgått (se avsnitt
4.2.1) får fastigheter enligt nuvarande bestämmelser inte i placeringssyfte
direktägas av AP-fonderna utan endast ägas genom bolags- eller fastig-
hetsfonder. Inte minst det faktum att AP-fonderna redan i dag äger ett
stort fastighetsbolag talar för att även framöver tillåta placering i fastig-
hetsaktier som ej är noterade på börs eller annan marknad. Ett indirekt
ägande av fastigheter innebär, som framhölls i samband med att möjlig-
heten till direktägande av fastigheter i placeringssyfte togs bort, fördelar
såsom lägre transaktionskostnader, bättre likviditet och bättre risksprid-
ning jämfört med ett direkt ägande. Det blir enklare och billigare att an-
passa fastighetsportföljens storlek och sammansättning. Dessa fördelar är
alltjämt för handen varför det inte, som LO anför, är lämpligt att återin-
föra möjligheter till direktägande. Fastighetsbolagen skall drivas enligt
företagsekonomiska principer, vilket bl.a. innebär att fonderna även skall
kunna ge direktlån till de egna fastighetsbolagen.
Fonderna bör emellertid i enlighet med vad som nu gäller tillåtas att
direkt förvärva fastigheter för att bereda lokaler för den egna verksam-
heten.

Undantag från kravet på marknadsnotering och omsättningsbarhet

Att buffertfonderna är hänvisade till kapitalmarknaden innebär också att
fonderna får placera i fondandelar samt handla med derivat såsom optio-
ner, terminer och likartade finansiella instrument. Även derivat med vissa
index som underliggande tillgång bör kunna handlas, t.ex aktieindex,
fastighetsindex eller konsumentprisindex. Handel med derivatinstrument
bör främst ske i syfte att effektivisera förvaltningen, skydda tillgångarna
mot olika risker och kunna förändra sin position i riskhänseende. De får
inte användas för att kringgå de placeringsregler som här föreslås. Deri-
vaten får t.ex. inte vara kopplade till råvaror. Derivat föreslås inte for-
mellt omfattas av kravet på notering och omsättningsbarhet. Det förefal-
ler emellertid lämpligt att i största möjliga mån utnyttja likvida instru-
ment handlade såväl över börs som OTC eller instrument där de under-
liggande tillgångarna är likvida.
Placeringar på kapitalmarknaden omfattar även inlåning i bankinstitut
och annan kortfristig utlåning (dagslånemarknaden). Sådana placeringar
skall endast göras i den mån det behövs för att tillgodose fondernas be-
hov av likviditet. Kravet på marknadsnotering och omsättningsbarhet
gäller inte heller dessa placeringar.
Buffertfonderna får göra repor och ge värdepapperslån förutsatt att
detta, på samma sätt som föreslås beträffande derivatinstrument, främst
görs i syfte att effektivisera förvaltningen eller skydda tillgångarna mot
olika risker eller förändra sin position i riskhänseende. Liksom beträf-
fande derivat omfattas repor och värdepapperslån inte av kravet på note-
ring och omsättningsbarhet.

Upptagande av lån och ställande av säkerhet

Utbyte av säkerheter i samband med olika slag av exponeringar har blivit
en allt vanligare metod att hantera motpartsrisker främst i samband med
derivattransaktioner. Fonderna bör ges möjlighet att ta del i sådan verk-
samhet.
För att tillgodose tillfälliga penningbehov får kortfristiga medel lånas
på marknaden. Även här bör fonderna ges möjlighet att ställa säkerhet.

8.1.2 En minsta andel "säkra" räntebärande papper
Regeringens förslag: Minst 30 % av en buffertfonds tillgångar skall
vara placerade i räntebärande värdepapper med låg kredit- och likvidi-
tetsrisk.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker för-
slaget eller lämnat det utan erinran. Riksgäldskontoret anser att gränsen
skall vara minst 40 %. Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) anser
att även ett tak skall sättas på 60 %. Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO) och Riksförsäkringsverket vill inte ha någon gräns i lag.
Skälen för regeringens förslag: Det är som ovan konstaterats väsent-
ligt för pensionssystemet att avkastningen i AP-fondssystemet är hög och
stabil. En central fråga i samband med reformeringen av AP-fondens pla-
ceringsregler är avvägningen mellan tillgångar med låg kredit- och likvi-
ditetsrisk, i första hand räntebärande värdepapper, och mer renodlade
riskplaceringar såsom aktier.
Aktieplaceringar innebär högre risktagande och måste därför kompen-
seras med en högre förväntad avkastning för att placerare skall lockas att
investera. Mer flexibla placeringsregler för AP-fonden medför möjlighe-
ter att placera en väsentligt högre andel i aktier än vad som är fallet i dag.
Detta innebär att AP-fondens tillgångsportfölj, sett isolerad från åtagan-
desidan, i det korta perspektivet blir mer riskfylld.
En jämförelse mellan obligationer och aktier visar entydigt att aktier
under 1900-talet gett högre avkastning för placerare med längre place-
ringshorisont såväl under mycket långa tidsperioder som kortare på 5 10
år. Detta framgår av tabell 8.1 och diagram 8.1. Av tabellen framgår
också att skillnaden mellan aktie- och obligationsavkastningarnas varia-
tionsbredd avtar kraftigt med placeringsperiodens längd. Skillnaden i risk
mellan dessa tillgångsslag minskar således ju längre placeringshorisonten
är.

Tabell 8.1 Högsta, genomsnittliga och lägsta nominella respektive reala
årsavkastning
för aktier (inkl. utdelning) och statsobligationer med 1, 5, 10 och 20 års
placerings-
horisont, åren 1919 1998 (procent)

Avkastning
Aktier
1års
plac.
Hor
Obliga-
tioner
1års
plac. hor.
Aktier
5års
plac.
hor.
Obliga-
tioner
5års
plac.
hor.
Aktier
10års
plac.
hor.
Obliga-
tioner
10års
plac.
hor.
Aktier
20års
plac.
hor.
Obliga-
tioner
20års
plac.
hor

Nominell
avkastning

Högsta
69,4
29,6
40,9
18,3
33,8
15,3
23,3
13,2

Genom-
snittliga
13,0
7,3
11,7
6,5
11,6
6,2
11,4
5,4

Lägsta
-34,5
-32,5
-12,8
-4,8
-2,1
-0,3
0,7
0,1

Real av-
kastning

Högsta
55,1
38,3
36,2
24,6
30,2
14,6
16,2
11,3

Genom-
snittliga
9,2
3,4
7,4
2,6
9,1
3,9
6,4
0,7

Lägsta
-36,3
-37,0
-11,3
-12,3
-2,7
-2,3
0,9
-4,4

Diagram 8.1 Årlig real avkastning på rullande 20-årsinvesteringar i olika till-
gångsslag, åren 1919-1998

Källa: Frennberg & Hansson (1992), Computation of a Monthly Index for Swedish
Stock
Returns 1919-1989 , Scandinavian Economic History Review, s. 3-27,egna
beräkningar

Att risken i en aktieportfölj historiskt sett minskat väsentligt med en
längre placeringshorisont är en avgörande faktor för en långsiktig
medelsförvaltning, eftersom en långsiktig placerare har kunnat tillgodo-
göra sig en riskpremie trots att motsvarande risk inte tagits. Om place-
ringsreglerna endast skulle baseras på dessa historiska erfarenheter och
utan hänsyn till åtagandesidan vore en portfölj med 100 % aktier sanno-
likt att föredra. Den skulle vid en långsiktig placeringshorisont ge högre
avkastning till en risk som inte väsentligt överstiger obligationsportföl-
jens. Det finns dock skäl att ta dessa historiska avkastningsserier med en
nypa salt. Under halva den aktuella perioden har ränteregleringar varit i
kraft på den svenska marknaden, vilket gett artificiellt låg avkastning på
obligationer. Det kan vidare konstateras att det historiska materialet byg-
ger på knappt fyra oberoende 20-årsperioder vilket även det manar till
försiktighet vid tolkning av resultatet. Slutsatsen av dessa historiska av-
kastningstal är dock dels att avkastningen i AP-fonden skulle kunna ökas
väsentligt vid en ökad andel av portföljen i aktier utan att risken i port-
följen höjs väsentligt (här bortses från åtagandesidan), dels att det finns
skäl att ha en minsta del av portföljen i räntebärande instrument.
Innan en slutgiltig nivå på en minsta andel räntebärande placeringar
skall fastställas finns det skäl att belysa utvecklingen i privat pensions-
förvaltning. I privat pensionsförvaltning har andelen aktier getts en
väsentligt större tyngd än i den nuvarande AP-fondens förvaltning. Så
sent som vid årsskiftet 1998/99 uppgick aktieandelen till endast ca 12 %
av AP-fondens tillgångar men vid slutet av år 1999 till ca 20 % (detta
som följd av den mycket kraftiga börsuppgången, ränteuppgången som
reducerat värdet på den räntebärande portföljen samt reduceringen av den
totala fondstorleken genom en inleverans till staten). Fördelningen mel-
lan säkra räntebärande värdepapper och aktier i svenska livförsäkrings-
bolag var vid utgången av september 1999 den att i genomsnitt 42 % av
kapitalet var placerat i räntepapper. Andelen aktier var 49 % från att ett
par år tidigare legat på drygt 30 %. Uppskattningsvis omfattas dock när-
mare två tredjedelar av försäkringsbolagens totala placeringar av begrän-
sande placeringsregler varför den nuvarande portföljsammansättningen
inte kan sägas vara ett utfall av ett helt fritt val (den maximalt tillåtna
andelen aktier uppgår till drygt 50 %). Försäkringsbolagens placerings-
restriktioner kommer i olika delar att ändras i samband med de föränd-
ringar i försäkringsrörelselagen som genomfördes vid årsskiftet
1999/2000. Sammantaget kan de nya reglerna sägas innebära en ökad
frihet att lägga över finansiell risk på försäkringstagarna. Reglerna inne-
bär större möjlighet att välja en större andel aktier än vad som annars
skulle vara fallet. Regeringen har också beslutat om en översyn av de
nuvarande placeringsreglerna i syfte att se om dessa inte skulle kunna
ersättas eller kompletteras med regler som på ett starkare sätt kopplar
ihop tillgångs- och skuldsidan i försäkringsbolagens förvaltning. Det
finns således goda skäl att förutse en fortsatt ökning av andelen aktier i
försäkringsbolagens portföljer totalt sett.
Utvecklingen internationellt går entydigt mot friare placeringsregler
även om pensionssystem med fondering är mycket olika långt utveck-
lade. I Storbritannien, som traditionellt har ett väl utvecklat pensions-
fondssystem i privat regi, ligger andelen aktier på närmare 70 % och an-
delen obligationer på 10 %. EG-kommissionen förbereder ett direktiv-
förslag om reglering av pensionsfonder såväl för statliga pensioner som
avtalsmässiga och andra privata pensionstillgångar. Målet enligt kom-
missionen bör bl.a. vara så fria placeringsregler som möjligt men under
iakttagande av nödvändiga försiktighetsprinciper och god kontroll.
Ovanstående olika faktorer och utvecklingstendenser måste vägas
samman med avseende på en lämplig reglering av buffertfonderna, men
får ändå bedömas tala för att en absolut gräns bör sättas för en minsta
andel placeringar i räntebärande skuldförbindelser med låg kredit- och
likviditetsrisk. En minsta andel på 30 % framstår som en rimligt avvägd,
lagfäst riskbegränsningsregel. Gränsen skall gälla för varje fond och bör
avse marknadsvärden samt upprätthållas kontinuerligt.
Andelen räntebärande placeringar i portföljen måste som ovan påpe-
kats bestämmas utifrån en analys av buffertfondernas åtagandesida. Riks-
gäldskontoret konstaterar i sitt remissvar att gränsen för andelen säkra
räntebärande värdepapper borde sättas högre, t.ex. vid 40 %. Kontoret
konstaterar att en hög aktieandel kan leda till en risknivå som inte står i
överensstämmelse med den försiktiga placeringspolicy som promemo-
rian i övrigt förordar. Enligt regeringens mening har kontoret här bortsett
från fondens åtagandesida och endast beaktat risken för fluktuationer i
tillgångsvärdena. Som påpekats ovan kan höga fluktuationer i tillgångs-
värdena vara väl i överensstämmelse med kravet på låg risk om till-
gångsvärdena uppvisar en hög samvariation med skuldsidans utveckling,
dvs. om en nedgång i tillgångsvärdena motsvaras av en motsvarande re-
duktion av fondernas åtagande. En hög andel aktier kan därför mycket
väl visa sig innebära en lägre risk än en portfölj med en låg andel, något
som de analyser som redovisas i första tredje fondstyrelsernas remissvar
indikerar. Enligt regeringens uppfattning är det därför viktigt att en hög
flexibilitet finns när det gäller buffertfondernas placeringar. Den före-
slagna gränsen på 30 % synes sålunda väl avvägd. SPRF föreslår att
också ett tak skall införas för "säkra" räntebärande värdepapper på 60 %.
Syftet skulle vara att tillse att placeringarna inte skulle bli alltför försik-
tiga och därmed ge en alltför låg avkastning. Målet för placeringsverk-
samheten är emellertid att maximera avkastningen på placeringarna.
Något tak är därför inte nödvändigt. De föreslagna placeringsreglerna
syftar alla till att begränsa risken i tillgångsportföljen och utgör därför
restriktioner i förhållande till avkastningsmålet. Några regler som
begränsar risktagandet nedåt är enligt regeringens uppfattning obehöv-
liga. En sådan takregel skulle dessutom kunna innebära ett alltför stort
risktagande i det fall fonden är liten och beräknas tas i anspråk under en
relativt kort period. I detta fall torde en lämplig allokering vara att
huvuddelen av portföljen placeras i korta räntebärande papper vars för-
fallostruktur matchar prognostiserade utbetalningar. En påtvingat hög
andel aktier skulle med en kort placeringshorisont kunna innebära en allt-
för hög risk.
Det centrala i begreppet låg kreditrisk bör vara att emittenten eller de
emitterade skuldförbindelserna har en officiell, hög rating. Exempel på
skuldförbindelser med låg risk är i princip sådana som getts ut eller
garanterats av svensk eller utländsk stat, kommun eller jämförbara sam-
fälligheter. Även skuldförbindelser emitterade av företag och organisa-
tioner hör hit förutsatt en hög officiell rating. Det är inte önskvärt att här
närmare lägga fast vilka tillgångar som bör inkluderas. Dessa avväg-
ningar bör göras i den placeringspolicy som varje buffertfond skall upp-
rätta (se avsnitt 7.2). Konkret är en möjlighet att utgå från den grupp som
betecknas "investment grade". Inom denna grupp ryms emellertid såväl
s.k. A-ratade (A, AA, AAA eller motsvarande) som trippel B-ratade lån-
tagare (BBB eller motsvarande). Det kan ifrågasättas om den senare
kategorin bör ingå inom den "säkra" ramen.

8.1.3 Begränsning av stora exponeringar

Regeringens förslag: Högst 10 % av en buffertfonds tillgångar får vara
exponerade mot en enskild emittent eller grupp av emittenter med inbör-
des anknytning. Undantag görs för placeringar exponerade mot staten
och emittenter med motsvarande kreditvärdighet i enlighet med lagen om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser lämnar försla-
get utan erinran. Fjärde och femte fondstyrelserna anser att gruppregeln
inte behövs eller i vart fall bör bli snävare och exaktare. Statskontoret
ifrågasätter att undantag skall göras för kommuner.
Skälen för regeringens förslag: Placeringsregler för institutionella
placerarkategorier som värdepappersfonder och försäkringsbolag omfat-
tar särskilda begränsningar för stora exponeringar, dvs. den andel av de
totalt placerade tillgångarna som får vara placerade i ett enskilt bolag
eller en enskild emittent eller i samma företagsgrupp. Syftet är att
begränsa riskerna för spararna. För försäkringsbolag och värdepappers-
fonder gäller en huvudregel på 5 % men med möjlighet till engagemang
upp till 10 % beroende på emittentens kreditvärdighet. Svenska staten
och andra emittenter med likvärdig kreditsäkerhet är undantagna från
bestämmelserna. För försäkringsbolagen gäller regeln för de belopp som
skall skuldtäckas, vilka uppgår till mellan hälften och två tredjedelar av
de totala placeringarna. För övriga tillgångar finns inga särskilda place-
ringsregler. I relation till bolagens totala placeringar tillåts således större
enhandsengagemang för sådana tillgångar. För AP-fonden finns i dag
inga regler som konkret begränsar stora exponeringar.
Den reformering av AP-fondens organisation och placeringsregler som
här föreslås aktualiserar frågan om det i placeringsreglerna bör införas en
begränsning av enhandsengagemang. Det faktum att försäkringsbolag
och värdepappersfonder har sådana regler talar för att det kan finnas skäl
för detta. Behovet av en sådan begränsning i lag skall också bedömas
mot bakgrund av här föreslagna förvaltningsmål som anger att risken
skall vara låg i portföljen. Krav på god riskspridning inom samma och
mellan olika tillgångsslag finns likaså. Frågan är således om dessa kvali-
tativa regler bör kompletteras med absoluta gränser för andelen place-
ringar hos en enskild emittent. Sådana gränser kan vara relevanta även
för emittenter inom den grupp placeringar med låg risk som minst bör
utgöra 30 % av fondernas tillgångar. Hit kan räknas t.ex. bostadsinstitu-
ten. För den kategorin gäller också att risken för koncentration på en-
skilda emittenter är relativt stor med hänsyn till den koncentrerade
bolagsstruktur som finns på den svenska marknaden. Till bilden hör att
fonderna även kan placera i aktier i de bolagsgrupper bostadsinstituten
som regel ingår i.
Försäkringsbolagens exponeringsregler gäller som nämnts för belopp
som skall skuldtäckas och går inte att direkt översätta för AP-fonden.
Som en grundregel för buffertfondernas placeringar i aktier, obligationer
eller andra skuldförbindelser från samma emittent eller grupp av emit-
tenter skulle en andel på högst 10 % kunna vara en rimlig nivå. En sådan
regel är i och för sig ingen god indikator på vad kraven på riskspridning
bör innebära vad avser faktiska exponeringar mot samma emittentgrupp.
En bokstavlig tolkning av regeln innebär t.ex. att om volymen statspap-
per utgjorde 30 % av tillgångarna skulle de övriga tillgångarna kunna
vara spridda på endast sju olika emittenter. En sådan portfölj är emeller-
tid alltför koncentrerad för att uppfylla förvaltningsmålen. Utöver att
begränsa kreditrisken kan regeln också ses om en kompletterande
begränsning av likviditetsrisken. Ett stort innehav kan vara svårt att av-
yttra. Inte minst för aktier kan storleken på enskilda placeringar ha stor
betydelse för likviditeten.
För försäkringsbolag gäller begränsningen även mot fler emittenter om
de har inbördes anknytning. Promemorians förslag innehåller också en
motsvarande s.k. sambandsregel av samma lydelse som försäkringsbola-
gens. Sambandsregeln har av fjärde och femte fondstyrelserna bedömts
kunna bli svår att tillämpa och enligt deras uppfattning egentligen inte
nödvändig för buffertfonderna. Som exempel nämns att samtliga företag
ingående i en sfär, t.ex. Wallenbergsfären, riskerar att vara en enda
emittent i lagens mening, vilket från risksynpunkt inte är motiverat
Enligt regeringens mening bör det även för samhällets grundläggande
pensionsfondskapital finnas en exponeringsbegränsning mot enskilda
emittenter. En sådan regel bör innebära en reell begränsning av riskerna
med alltför stor koncentration också på en enskild företagsgrupp. Någon
form av gruppregel bör därför finnas. Det är därvid naturligt att använda
en liknande regel som gäller för försäkringsbolagen. Härvidlag bör
samma tillämpning ske av lagregeln som Finansinspektionen i dag
tillämpar. En väl utvecklad praxis finns således redan i dag. Vad som i
realiteten är av vikt i inspektionens tillämpning av regeln är att tydliga
inbördes risker mellan företag i samma grupp kan anses föreligga, t.ex.
genom ett koncernförhållande. Enligt Finansinspektionen kan inte enbart
det förhållandet att företag ingår i samma s.k. sfär vara tillräckligt för att
inbördes anknytning i lagens mening kan anses föreligga.
Begränsningsregeln avser den sammanlagda kreditrisken för såväl
räntebärande värdepapper som aktier, inlåning och derivatkontrakt.
Undantag bör göras för staten och emittenter med motsvarande kreditsä-
kerhet i enlighet med nuvarande regler om begränsning av stora expone-
ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Statskontoret har i det
sammanhanget ifrågasatt att kommuner med automatik skall anses höra
till denna grupp. Frågan om kommunernas ställning i detta avseende är
en av de frågor som diskuterats i samband med utvecklingen av de regler
som gäller för kreditinstitutens kapitaltäckning. Det finns inte anledning
att behandla AP-fondernas exponering mot kommunrisk annorlunda än
vad som gäller för andra finansiella företag. Frågan bör behandlas i ett
bredare sammanhang. Detta görs lämpligen i samband med den fort-
gående diskussionen om kapitaltäckningsregler för kreditinstitut.
Vid beräkning av exponeringsgraden bör en nettning mellan skulder
och tillgångar gentemot samma motpart få utnyttjas. Skulder kan t.ex.
uppkomma i samband med placering i s. k. OTC-derivat. För att nettning
skall tillåtas förutsätts att ett nettningsavtal upprättats mellan parterna
som är legalt hållbart och som inte kan brytas upp vid en konkurssitua-
tion. I övrigt skall bruttopositioner användas vid tillämpningen av regeln.
För obligationer emitterade av svenska bostadsinstitut är situationen
speciell. Visserligen klassas de som säkra i bemärkelsen att de i dag till-
hör den kategori placeringar som ingår i ramen 30 % av tillgångarna. Det
föreligger likväl en kreditrisk som rimligen innebär att mycket stora
exponeringar inte bör medges. Samtidigt är som nämnts koncentrations-
graden hög på den svenska bostadsinstitutmarknaden. De två största
emittenterna svarar för närmare två tredjedelar av marknaden. Place-
ringar i bostadspapper, som naturligen utgör en betydande tillgångspost
för långsiktiga stora kapitalförvaltare, innebär därmed också ofta relativt
stora enhandsengagemang.
För försäkringsbolagen gällde t.o.m. år 1999 en övergångsregel för att
säkerställa att enskilda engagemang i svenska bostadsinstitut begränsas
till den för bolagen gällande högsta nivån, i detta fall 10 %. Behovet att
utnyttja övergångsregeln har dock varit litet för försäkringsbolagen. För
de nya buffertfonderna görs här bedömningen att de, efter det att de slut-
liga inleveranserna skett, inte kommer att ha så stora exponeringar att
någon motsvarande övergångsregel skulle behövas för att undvika even-
tuella negativa effekter på marknaden eller för fonderna på grund av en
anpassning till exponeringsregeln.
Det kan tilläggas att, som femte fondstyrelsen framhåller, buffertfon-
dernas placeringspolicy skall innehålla riktlinjer för fondernas motparts-
risker. Dessa riktlinjer torde vara väsentligt mer sofistikerade än de som
är möjliga att uppställa i lag.

8.1.4 Begränsning av ägandet av svenska aktier

Regeringens förslag: Marknadsvärdet av innehavet av svenska noterade
aktier i var och en av buffertfonderna får uppgå till högst 2 % av värdet
av de aktier i svenska bolag som är noterade vid svensk börs eller aukto-
riserad marknadsplats.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
men i promemorian föreslås att värdet beräknas på aktier i bolag noterade
på OM Stockholmsbörsen.
Remissinstanserna: Första femte fondstyrelserna vill att samtliga
svenska marknadsplatser skall ligga till grund för beräkningen. Svenska
Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens
Förening vill att sjunde fondstyrelsens innehav skall räknas in i det med-
givna utrymmet. Det totala taket på 8 % skall således gälla för samtliga
AP-fonder. LO vill ha en gräns på 3 % per fond och TCO vill ha en högre
gräns än 2 %. Riksgäldskontoret avstyrker helt den föreslagna regeln.
Femte fondstyrelsen anser att innehav i svenska aktierelaterade instru-
ment som inte innebär rösträtt inte skall omfattas av begränsningen. Sve-
riges Finansanalytikers förening anser att begränsningen bör tas bort
eller gälla för alla aktiemarknader.
Skälen för regeringens förslag: En följd av den föreslagna minimi-
gränsen för säkra räntebärande värdepapper är att buffertfonderna teore-
tiskt kan ha upp till 70 % av fondkapitalet placerat i aktier. Med en total
buffertfondstorlek (exklusive sjätte fondstyrelsen) på omkring 560 mil-
jarder kronor efter överföringen till staten (se avsnitt 10.1) skulle om-
kring 390 miljarder kronor kunna placeras på OM Stockholmsbörsen.
Det beloppet motsvarade efter det senaste årets extrema börsuppgång
drygt 10 % av det samlade svenska börsvärdet den sista december 1999.
(I departementspromemorian redovisades motsvarande tal som byggde
på uppgifter från förra årsskiftet. Andelen var då väsentligt högre ca
15 %). Dessa tal kan jämföras med fondernas (exklusive sjätte fondsty-
relsen) totala placeringar på OM Stockholmsbörsen på 150 miljarder
kronor eller omkring 4 % av börsvärdet vid samma tid. Med hänsyn till
de lagstadgade kraven på låg risk samt på god riskspridning och
betalningsberedskap kommer buffertfonderna emellertid inte att kunna
placera belopp i den storleksordningen på den inhemska aktiemarknaden.
För att ändå markera att fonderna inte bör bli för stora ägare och aktörer
på den svenska aktiemarknaden finns det skäl att direkt begränsa fonder-
nas totala ägande av svenska aktier. Vid tillämpningen av en sådan
begränsning bör dock fondernas innehav av andelar i svenska aktiefonder
inte omfattas. Eftersom rösträtten inte utövas av andelsinnehavarna utan
av fondbolagen medför inte sådana innehav ett ökat statligt ägarinfly-
tande. Inte heller innehav i andra rösträttslösa aktieinstrument som t.ex.
aktiederivat, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning av aktier bör omfattas.
Ett annat skäl att begränsa storleken är att effektiviteten på marknaden
och effektiviteten i den egna förvaltningen försämras om någon aktör blir
för stor på en marknad. Extra marknadskostnader i förvaltningen, i form
av kurspåverkan vid köp och försäljning, tenderar att bli för stora i det
fall enskilda förvaltare blir så stora att deras andel av den lokala markna-
den stiger mot nivån 3 4 % och däröver. Den slutsatsen drar William M.
Mercer AB, den internationella konsultfirma regeringen utnyttjat vid ut-
värdering av AP-fondens förvaltning, i en studie om storlekens betydelse
i kapitalförvaltning (se bilaga 3 i AP-fondspromemorian).
Det finns flera tänkbara metoder att begränsa AP-fondens samlade
ägande av svenska aktier och inflytande över svenskt näringsliv. Ett sätt
är att minska det teoretiskt möjliga aktieinnehavet genom att höja mini-
miregeln för räntebärande tillgångar med låg kreditrisk. En sådan regel
skulle dock även minska möjligheten till placeringar i utländska aktier
och i onödan begränsa buffertfondernas innehav av reala tillgångar. En
annan möjlighet vore att införa en kvantifierad diversifieringsregel för
aktieportföljen så att denna måste innehålla en viss minsta del utländska
aktier. Liksom det förra alternativet är denna metod trubbig eftersom den
begränsar innehavet av en tillgångsklass genom att tvinga fram ett visst
innehav av en annan. Skillnader i tillväxttakt mellan börserna i Sverige
och utlandet skulle också kunna tvinga fram opåkallade omfördelningar i
aktieportföljen. Det är lämpligare att införa en direkt begränsning av det
totala innehavet av svenska aktier och komplettera denna begränsning
med en restriktion av ägandet i enskilda företag (se avsnitt 8.1.5). Inne-
havet kan då begränsas antingen i förhållande till det totala fondkapitalet
eller i förhållande till det totala börsvärdet. En fördel med en regel som
relaterar till det senare alternativet är att den direkt tar hänsyn till börs-
värdets utveckling. Detta medför att regeln i sig inte behöver föranleda
omallokeringar i portföljen i det fall aktiemarknaden utvecklas bättre än
den övriga portföljen. Regeln innebär att den svenska aktieportföljen kan
komma att variera som andel av buffertfondernas portfölj om aktiemark-
nadens tillväxt avviker från fondkapitalets. Det är dock en önskad effekt
då regelns huvudsakliga syfte är att begränsa inflytandet i de svenska
börsbolagen, inte att utgöra en riskspridningsregel.
Eftersom motivet för en begränsningsregel är att begränsa inflytandet i
svenska bolag bör något mått på den "svenska börsen" ligga till grund.
Det växande inslaget av utländska bolag, bl.a. genom att svenska bolag
omvandlats till utländska liksom OM Stockholmsbörsens planer på att
skapa en s.k. virtuell marknadsplats som innebär ökade möjligheter för
utländska bolag att notera sig där, gör att en ägarbegränsning rimligen
inte bör ställas i relation till det totala börsvärdet. Några remissinstanser
har även påpekat att regeln bör omfatta alla svenska marknadsplatser och
inte bara OM Stockholmsbörsen. Det finns enligt regeringen goda skäl
att behandla alla auktoriserade marknadsplatser i Sverige lika även om
OM Stockholmsbörsen är totalt dominerande i dag. Utvecklingen av
marknadsplatsernas funktioner och lokalisering framöver är samtidigt
svår att förutsäga mot bakgrund av de nya möjligheter inte minst den
snabba teknikutvecklingen kan skapa.
Här föreslås sålunda en lösning som innebär att begränsningen tilläm-
pas på svenska aktiebolag som är noterade vid en svensk börs eller aukto-
riserad marknadsplats. Värdet av buffertfondernas innehav av sådana
aktier skall således divideras med det samlade värdet för dessa bolag på
alla dessa marknadsplatser. Regeln är enkel men fångar ändå väl in vad
som kan sägas utgöra ägande och inflytande i svenskt näringsliv.
Svenska aktier noterade utanför svenska marknadsplatser hamnar utanför
liksom utländska bolag noterade på svenska marknadsplatser.
Vid utgången av december 1999 uppgick marknadsvärdet av AP-fon-
dens (exklusive sjätte fondstyrelsen) innehav av marknadsnoterade
svenska aktier till knappt 4 % av det totala börsvärdet för svenska bolag
vid OM Stockholmsbörsen. I avsnitt 10 föreslås att fyra självständiga
buffertfonder inrättas motsvarande omkring 140 miljarder kronor per
fond. Med en andel svenska aktier på åtminstone 25 % men med god
marginal uppåt kan en övre gräns för de enskilda fondernas ägande grovt
sättas vid 2 % av här aktuellt börsvärde. Som femte fondstyrelsen påpekat
skall aktierelaterade instrument som inte innebär rösträtt inte inkluderas i
beräkningen.
För buffertfonderna totalt sett skulle således ägarandelen maximalt
kunna uppgå till 8 %. Några remissinstanser har föreslagit en något högre
gräns och några en något lägre, medan flertalet tillstyrkt eller inte kom-
menterat förslaget. Regeringen anser i sammanfattning att den föreslagna
nivån är väl avvägd. Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlare-
föreningen och Fondbolagens förening anser att även sjunde fondstyrel-
sen skall inräknas i 8 %-taket. Regeringen finner emellertid inte detta
nödvändigt då sjunde fondstyrelsens möjlighet att utöva rösträtt är starkt
beskuren. Fondstyrelsen har endast rätt att använda den när andra möj-
ligheter att tillgodose spararnas intressen inte står till buds.
Från här föreslagen begränsningsregel undantas egna fastighetsbolag i
samband med börsnotering.

8.1.5 Röstandelsbegränsning
Regeringens förslag: Var och en av buffertfonderna får inneha aktier
eller andelar motsvarande högst 10 % av röstetalet i ett svenskt eller ut-
ländskt börsnoterat företag. För innehav i onoterade riskkapitalföretag är
motsvarande gräns högst 30 %. Begränsningen gäller inte för fondernas
egna onoterade företag med huvudsakligt ändamål att förvalta fast egen-
dom eller om sådana företag börsnoteras.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. I
promemorian föreslås dock inte att placeringar skulle få göras i onoterade
bolag och därmed inga rösträttsregler för sådana placeringar.
Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser tillstyrker eller
lämnar förslaget utan erinran. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sve-
riges Industriförbund vill ha en rösträttsbegränsning per fond på 2,5 %
och Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och
Fondbolagens Förening en gräns på 5 %.
Skälen för regeringens förslag: Den regel som föreslås i avsnitt 8.1.4
syftar till att begränsa buffertfondernas totala innehav av aktier i svenska
företag. Det finns därutöver anledning att begränsa varje fonds möjlig-
heter till ägarinflytande i enskilda företag. Även om det övergripande
målet för fondernas förvaltning entydigt tar sikte på en effektiv kapital-
förvaltning är det nödvändigt att detta också markeras genom att ägandet
på lämpligt sätt begränsas i lag. Motstridiga intressen måste undvikas
samtidigt som det inte är motiverat att staten genom fonderna påtar sig ett
ökat ansvar i företagsledarfrågor. För närvarande kan fjärde och femte
fondstyrelserna vardera förvärva noterade aktier motsvarande högst 10 %
av röstetalet i bolag noterade vid svensk börs. För onoterade aktier gäller
ingen sådan begränsning. Övervägande skäl talar för att fondernas
ägande i ett och samma företag på den svenska börsen även fortsatt bör
begränsas varigenom också riskspridningen indirekt stärks.
För försäkringsbolag och värdepappersfonder har sedan länge gällt en
begränsning av ägandet till 5 % av rösterna i ett enskilt företag. För vär-
depappersfonder gäller detta alltjämt. I syfte att anpassa den svenska
regleringen till vad som gäller i EU har riksdagen beslutat att avskaffa
den begränsningsregeln för försäkringsbolagen.
Det finns dock trots detta skäl att behålla restriktioner för det statliga
pensionskapitalets ägande. I dag får som nämnts fjärde och femte fond-
styrelserna inte inneha aktier motsvarande mer än 10 % av rösterna i ett
noterat enskilt bolag. Några starka skäl att ändra på denna gräns har inte
framkommit. Här föreslås därför att buffertfonderna vardera får äga
aktier i ett börsnoterat bolag som svarar mot högst 10 % av röstetalet för
samtliga aktier i bolaget. Begränsningen gäller även för utlandsplace-
ringar. Fondernas möjligheter att uppnå ett motsvarande ägande i större
svenska börsbolag är emellertid begränsade bl.a. med hänsyn till kravet
på riskspridning. Framhållas bör också att fonderna sinsemellan skall ha
en självständig förvaltning med en egen placeringspolicy. Fondernas
ägaransvar skall utövas självständigt av deras styrelser och enligt före-
slagna lagregler ske fritt från styrning av regeringen eller enskilda stats-
råd.
Ett alternativ till rösträttsbegränsningen skulle kunna vara att i lag
föreskriva att fondernas svenska aktieportföljer skall förvaltas passivt i
enlighet med vikterna i ett förutbestämt aktieindex. Om ett index
konstruerades av de svenska bolagen som är noterade på OM Stock-
holmsbörsen viktade med deras relativa marknadsvärde skulle AP-fon-
dernas röststyrka i princip begränsas till 2 % av rösterna i varje enskilt
bolag, givet att ovanstående föreslagen begränsningsregel för fondernas
svenska aktieinnehav införs (här bortses från rösträttsdifferentiering). Att
i lag föreskriva indexförvaltning vore emellertid att inskränka fondernas
placeringsverksamhet i alltför hög grad och i högre grad än vad som gäl-
ler andra pensionskapitalförvaltare, något som skulle kunna reducera av-
kastningen på buffertfondernas kapital. Ingenting hindrar naturligtvis
fonderna från att själva välja en indexförvaltning. En indexförvaltning är
tvärtom ett bra alternativ framför allt inom områden där fonderna saknar
eller väljer att inte skaffa kompetens för aktiv förvaltning. En passiv
strategi vore därför mer naturlig på utländska marknader där fonderna ej
har egen närvaro. Fonderna kan dock av olika skäl välja en passiv för-
valtning också på den svenska marknaden. Det kan också framföras prin-
cipiella betänkligheter mot att i lag föreskriva passiv förvaltning. Mark-
nadens funktionssätt kan påverkas i negativ riktning om så stora aktörer
inte genom sin analys och aktiva förvaltning bidrar till att marknadspri-
serna reflekterar tillgänglig information.
Regeringen föreslår också enligt ovan att buffertfonderna skall få pla-
cera i onoterade företag. Detta skall endast ske i indirekta former via t.ex.
investeringsfonder eller riskkapitalföretag. I kommanditbolag skall buf-
fertfonderna i överensstämmelse med vad som i dag gäller för fjärde och
femte fondstyrelserna inte få vara komplementär och ta företagaransvar.
Komplementärens roll i kommanditbolaget innebär också en risk att för-
lora mer än det insatta kapitalet. Frågan är hur stora kapital/ägarandelar
buffertfonderna bör få ha i sådana bolag där fonderna kan förutses gå in
med en kapitalandel vid sidan av ett fåtal andra finansiärer. En begräns-
ning till 10 % motsvarande den som föreslås gälla för direkta placeringar
i börsbolag kan ses som onödigt restriktiv för buffertfondernas möjlig-
heter att på ett effektivt sätt gå in som riskkapitalfinansiärer. I många fall
skulle investeringsvolymerna bli alltför små för att vara intressanta för så
stora placerare som AP-fonderna. En högre andel kan också motiveras
med att det gäller indirekt ägande i målbolagen och att det väsentliga för
spararna är att buffertfonderna inte påtar sig företagaransvar med de extra
förvaltningskostnader det för med sig. Däremot skall ett aktivt
ägaransvar kunna utövas i riskkapitalföretaget i linje med fondernas
ägarpolicy. En högsta gräns som här föreslås är 30 %. Generellt bör buf-
fertfonderna inte vara den största finansiären med det särskilda ansvar
som följer med det. Den föreslagna gränsen är densamma som gäller för
sjätte fondstyrelsens innehav i börsnoterade bolag.
Även om restriktiva gränser föreslås gälla för ägandet i enskilda bolag
generellt (inklusive börsnoterade fastighetsbolag) bör inga restriktioner
finnas för fondernas ägande av fastigheter i onoterade fastighetsbolag. I
det fall sådana egna bolag börsintroduceras bör inte heller någon ägarbe-
gränsning gälla. Likaså skall begränsningen inte inkludera aktier som ägs
indirekt via andelar i värdepappersfonder i den mån fonden inte har rätt
att utöva rösträtt för de i värdepappersfonden ingående aktierna.

8.1.6 Exponering för valutarisk
Regeringens förslag: Högst 40 % av tillgångarna i var och en av buffert-
fonderna får vara exponerade för valutarisk. En övergångsregel skall
gälla i syfte att begränsa eventuella effekter på valutakursen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Femte och sjätte fondstyrelserna, Svenska Bank-
föreningen, Svenska Fondhandlareföreningen samt Fondbolagens Före-
ning vill inte ha någon begränsning i lag. Detsamma anser Svenska
Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund och Företagarnas
Riksförbund men dessa tillstyrker samtidigt en övergångsregel. Sveriges
Finansanalytikers Förening anser att regeln inte är lämplig men att en
alternativ regel att valutasäkra nominella placeringar kan övervägas.
Landsorganisationen i Sverige (LO) avvisar en explicit begränsningsre-
gel.
Skälen för regeringens förslag: För en väl utvecklad fondförvaltning
har utländska tillgångar kommit att bli av allt större betydelse. Kapital-
marknadernas avreglering och utveckling medger på ett helt annat sätt än
tidigare en internationell bredd i portföljsammansättningen. Tekniker för
riskspridning och insikter om de riskreducerande effekterna av utlands-
placeringar har vidare inneburit en ny syn på utländska tillgångar. För
institutionella placerare har andelen utlandsplaceringar ökat. I dag anses
det vara ett nödvändigt inslag i en effektiv portföljförvaltning.
För svenska försäkringsbolag gäller en allmän valutamatchningsregel
som anger att tillgångar som används för skuldtäckning skall vara place-
rade så att valutakursrisken begränsas. EG-reglerna för försäkringsbolag
uppställer krav på att tillgångar för skuldtäckning till högst 20 % får
redovisas i annan valuta än den vari förpliktelsen skall fullgöras. Försäk-
ringsbolagen i Sverige hade vid utgången av september 1999 sammanta-
get 28 % av de totala tillgångarna (inklusive tillgångar för skuldtäckning)
placerade hos utländska låntagare. Utlandsandelen för aktier uppgick till
ca 40 %.
Nuvarande placeringsregler medger att ca 13 % av AP-fondens sam-
lade tillgångar kan placeras utomlands. Reglerna är detaljerade så till
vida att en andel av 10 % av de totala tillgångarna får placeras i ut-
ländska, säkra räntebärande tillgångar (första tredje fondstyrelserna). För
aktier gäller 10 % som högsta tillåtna utlandsandel, medan ingen
begränsning finns för fastighetsplaceringar (utöver den generella 5 %-
gränsen för sådana investeringar). Vid utgången av december 1999 var
endast 8 % av de totala tillgångarna placerade i utlandet, vilket dock är
en betydande ökning jämfört med tidigare år. Eftersom utländska obli-
gationsplaceringar valutasäkrats uppgick valutaexponeringen endast till
knappt ett par procent. Att utrymmet inte utnyttjats i större utsträckning
får delvis förklaras av en mer konventionell, inhemskt orienterad place-
ringsstrategi. Regeringen har vid de senaste årens utvärderingar av AP-
fonden pekat på att utrymmet för diversifiering med utländska tillgångar
inte utnyttjats i önskvärd utsträckning.

Skäl för större utrymme

För AP-fonden har utlandsplaceringar i princip samma relevans som för
andra förvaltare av pensionskapital. Den större möjligheten till risksprid-
ning och därmed minskad total risk är av stor betydelse i samband med
utlandsplaceringar främst på aktiesidan. Den svenska börsens
branschsammansättning är snäv i ett internationellt perspektiv. De natio-
nella aktiemarknaderna följer konjunkturcyklerna, vilka ofta är förskjutna
mellan länder eller grupper av länder. En betydande andel utländska
aktier medför därför att risken i portföljen kan minskas utan att avkall
behöver göras på den förväntade avkastningen. Även AP-fondens totala
storlek på den svenska kapitalmarknaden gör det från marknadssynpunkt
extra motiverat att medge ett inte obetydligt placeringsutrymme utom-
lands.
Med utgångspunkt i AP-fondens uppgift att stödja pensionsåtagandena
bör hänsyn också tas till att den privata konsumtionen till knappt en
tredjedel utgörs av utländska varor. Vid en försvagning av kronan upp-
kommer åtminstone på kortare sikt och under normala omständigheter en
inflationseffekt via importpriserna som minskar kapitalets köpkraft. Vär-
det på utlandstillgångar kan emellertid förväntas stiga i motsvarande
mån. På så sätt bidrar utlandsplaceringar till att säkra pensionskapitalets
köpkraft. På längre sikt torde valutakurserna avspegla skillnaden i infla-
tionstakt mellan olika länder. Det har emellertid varit svårt att empiriskt
påvisa detta ens för mycket långa perioder. Som LO påpekar i sitt
remissvar finns också andra sätt att inflationsskydda placeringarna, t.ex.
genom realränteobligationer.
Femte fondstyrelsen pekar i sitt remissvar på att buffertfondernas till-
gångsmassa kan antas påverkas i negativ riktning i samband med en svag
inhemsk ekonomisk utveckling. En sådan kan förutses sammanfalla med
minskande sysselsättning och därmed en svag utveckling av in-
komstsumman relativt genomsnittsinkomsten. Det indikerar samtidigt att
buffertfonderna kan behöva tas i anspråk varför det i ett sådant scenario
vore fördelaktigt med en stor andel tillgångar i utländsk valuta.
Av viss betydelse är också den enhetliga valutan inom EMU. Den kan
väntas påverka t.ex. de svenska bostadsinstitutens obligationsemissioner
även om Sverige inte deltar i valutaunionen. En viss andel emissioner i
euro kan förutses. Det innebär att en normal del av buffertfondernas in-
hemska marknad i stället kommer att utgöra skuldförbindelser i utländsk
valuta.
Mot bakgrund av ovanstående exempel står det klart att placeringar i
utländska tillgångar utgör ett välmotiverat inslag i AP-fondernas värde-
pappersportfölj. Någon minimigräns för utländska investeringar föreslås
dock inte trots att en sådan skulle kunna motiveras av riskbegräns-
ningsskäl. Behovet av valutaexponering i riskdiversifieringssyfte kom-
mer i stället till uttryck i målparagrafens allmänna krav på diversifiering.
Frågan är huruvida någon övre gräns bör sättas i lag för sådana place-
ringar. Det centrala skyddsmotivet bör i detta sammanhang vara att
skydda pensionssystemets buffertfunktion mot allt för stor valutarisk,
inte att tillse att fonden placerar i inhemska instrument. Skiljelinjen bör
således inte dras mellan svenska och utländska tillgångar, utan huruvida
valutarisk föreligger eller inte. Flera remissinstanser har tagit upp frågan
om valutarisk. I första hand har pekats på problemen att finna en lämplig
regel för en eventuell begränsning i lag (se nedan). Behovet av en abso-
lut gräns har kommenterats i mindre utsträckning, men några remiss-
instanser anser att fondstyrelserna själva bör få avgöra hur stora valuta-
risker som bör tas.
Femte fondstyrelsen framhåller att en ALM-studie bör ligga till grund
för valet av valutaexponering och att buffertfonderna kan komma till
olika slutsatser vad gäller den lämpligaste nivån. Regeringen delar
fondstyrelsernas uppfattning att en optimal nivå för graden av valuta-
exponering endast kan bestämmas genom en analys av åtagandesidan.
Det faktum att åtagandet i det nya pensionssystemet är i svenska kronor
samtidigt som huvuddelen av konsumtionskorgen består av inhemska
varor och tjänster motiverar dock enligt regeringens uppfattning en
restriktion för valutaexponeringen i syfte att begränsa denna s.k. match-
ningsrisk. Därutöver finns, som flera remissinstanser påpekat, makro-
ekonomiska skäl att övergångsvis begränsa valutautflödet som kan orsa-
kas av buffertfondernas omplaceringar. Av det sistnämnda skälet finns
anledning att i alla händelser införa en begränsningsregel under de när-
maste åren.
Ovanstående faktorer visar sammantaget att utrymmet för valutaexpo-
nering bör vara generöst och åtminstone omkring en tredjedel av det för-
valtade kapitalet. För att bedriva en aktiv kapitalförvaltning krävs ett
visst utrymme för avvikelser uppåt och nedåt. När gränsen bestäms bör
hänsyn också tas till att investeringar i svenska aktier i många fall är
behäftade med valutarisk till följd av deras internationella verksamhet (se
diskussion nedan). Omvänt bör beaktas att tidigare svenska bolag under
senare år omvandlats till utländska men fortsatt att noteras på den
svenska börsen. Inslaget av utländska företag har därigenom blivit rela-
tivt stort vid årsskiftet 1999/2000 ca 15 %. Varje avgränsning måste med
nödvändighet få karaktär av tumregel. Här görs den avvägningen att
högst 40 % av var och en av buffertfondernas totala tillgångar bör vara
utsatta för valutaexponering. Den föreslagna gränsen ligger därvid över
den andel som livförsäkringsbolagen i dag har. Såsom påpekats av några
remissinstanser innebär det faktum att begränsningen avser valutarisken
obegränsad frihet för buffertfonderna att placera i utländska värdepapper
om placeringarna kurssäkras.

Teknisk utformning

Vid tillämpning av en kvantitativ begränsning av fondernas valutarisk är
det, beroende på tillgångsslag, inte entydigt huruvida valutarisk kan an-
ses föreligga eller inte. För räntebärande värdepapper är förekomsten av
valutarisk generellt relativt oproblematisk att fastställa. Avgörande är om
instrumentet är denominerat i utländsk valuta. För obligationer med olika
valutor på kupong och kapitaldel utgörs valutarisken i förekommande fall
av den del som är denominerad i utländsk valuta. För aktier är det där-
emot svårare att bestämma vilken valutarisk som faktiskt föreligger.
Flera remissinstanser har också pekat på dessa svårigheter. Expone-
ringen är olika stor i olika aktier. I princip beror förekomst och storlek av
valutarisk i ekonomisk mening på i vilken utsträckning bolagets värde
förändras på grund av förändringar i valutakursen. Värdet av ett företag
bestäms utifrån det diskonterade framtida kassaflödet. Ett multinationellt
företag har sitt kassaflöde i flera olika valutor. Värdet av företaget påver-
kas således i hög utsträckning av förändringar i valutakursen och därmed
är en placering i ett sådant företag utsatt för valutarisk, även om det är
noterat i den inhemska valutan. Härvidlag finns ingen entydig skiljelinje
mellan svenska internationellt verksamma bolag och utländska bolag
verksamma i Sverige. Varje regel blir som remissinstanserna påpekat
trubbig. I och med att det ändå bedömts vara motiverat att i placerings-
bestämmelserna införa en övre absolut gräns för valutarisk och att över-
gångsvis begränsa valutautflödet, är det viktigt att buffertfonderna på ett
relativt enkelt sätt kan tillämpa en begränsningsregel och att den kan
kontrolleras.
För svenska företag, dvs. företag med juridisk hemvist i Sverige, talar
övervägande skäl för att deras aktier, trots svårigheten att bedöma graden
av valutaexponering, i princip inte bör ingå i en utlandsram. Ett undantag
från den regeln bör dock enligt femte fondstyrelsen göras för de svenska
företag som, när de legala förutsättningarna finns, väljer att redovisa och
denominera sitt aktiekapital i utländsk valuta. Med en antagen starkt
internationell verksamhet i dessa företag kan en inte obetydlig valuta-
riskexponering enligt fondstyrelsen förutsättas. Regeringen har nyligen
lämnat en proposition (prop. 1999/2000:23) till riksdagen med förslag att
tillåta redovisning och denominering av aktiekapitalet i euro. I proposi-
tionen aviseras också en översyn av möjligheten att använda också andra
valutor. Femte fondstyrelsen har i denna fråga anfört att vald redovis-
ningsvaluta är ett bättre kriterium än juridisk hemvist för att avgöra om
ett bolag ur valutaexponeringsperspektiv är ett utländskt bolag eller ej.
Det motiveras med att det är redovisningsvalutans exponering mot andra
valutor som bolaget självt försöker kontrollera.
Även om det till viss del finns fog för dessa synpunkter anser rege-
ringen att, med hänsyn till kraven på tydlighet och enkelhet vid tillämp-
ningen av regeln, det avgörande kriteriet för att inte ingå i ramen bör vara
svensk juridisk hemvist.
För utländska företag noterade i utländsk valuta bör dessa anses vara
behäftade med valutarisk. Förekomsten av utländska företag som noterar
sig i svenska kronor har hittills varit begränsad. Även placeringar i
sådana aktier bör i detta sammanhang innebära en valutarisk. En annan
kategori utländska företag utgör de sammanslagningar av svenska och
utländska företag som ovan påtalats och där aktierna är noterade både på
svensk och utländsk börs. Här kan valutarisken på goda grunder antas
vara mindre, men det bedöms ändå vara svårt att i lag söka skilja dessa
grupper åt. Dessa företag bör således i detta sammanhang anses vara fullt
ut utsatta för valutarisk.
Vad gäller olika valutaderivatinstrument skall hänsyn till dessa tas vid
beräkning av värdet av den totala valutarisken för de förvaltade tillgång-
arna.

Valutaflöden

AP-fondens kapital är av sådan storleksordning att massiva investeringar
i utländska tillgångar på kort tid kan orsaka valutaflöden som oönskat
kan påverka kronkursen. Effekten skall inte överdrivas. AP-fonden har
incitament att anpassa investeringstakten till den svenska kronans styrka
då denna påverkar investeringarnas långsiktiga lönsamhet (se avsnitt 12
för en diskussion). I promemorian föreslogs därför en övergångsregel
som begränsar det årliga valutautflödet till följd av buffertfondernas om-
placeringar. Några remissinstanser som i och för sig är tveksamma eller
avstyrker en absolut gräns för valutarisk har ändå sett behov av en över-
gångsregel för att undvika makroekonomiska effekter. En sådan regel
skulle begränsa det potentiella årliga valutautflödet. Andelen tillgångar
med valutarisk vid starttidpunkten för de nya placeringsreglernas
tillämpning kan inte nu exakt förutses. Här förutsätts en fortsatt ökning
av dessa (bl.a. genom ett mindre utnyttjande av valutasäkring i linje med
de av regeringen gjorda utvärderingarna). I promemorian föreslogs en
årlig upptrappning med högst 5 procentenheter per år och fond, vilket
formellt skulle innebära en övergångsperiod på fem kalenderår räknat
fr.o.m. det år de nya placeringsbestämmelserna införs. Några remiss-
instanser har ansett att en sådan lång formell övergångsperiod inte kan
anses behövlig. Hänsyn måste dock tas till den pågående amorteringen av
statens valutaskuld samt att möjligheten att ha aktiekapital och redovis-
ning i euro samtidigt införs. Även dessa statliga åtgärder innebär valu-
tautflöden och kan tänkas påverka kronans kurs negativt. Det finns där-
för enligt regeringens uppfattning inte tillräckliga skäl att ändra den före-
slagna övergångsregeln. Här föreslås sålunda en konstruktion som inne-
bär att andelen placeringar med valutarisk räknat i procent av de totala
placeringarna får öka med högst 5 procentenheter per år och fond. Den
föreslagna övergångsregeln föreslås tillämpas så att valutariskandelen
högst får uppgå till 15 % under det kalenderår de nya reglerna införs och
därefter successivt trappas upp. Enligt förslaget skulle fem år krävas för
att nå maximal gräns.
Som närmare utvecklas i avsnitt 12 kommer AP-fondsreformen inne-
bära ett omplaceringsbehov från räntebärande fordringar till framför allt
utländska aktier. För att underlätta denna anpassning har första tredje
fondstyrelserna i en skrivelse (dnr. Fi1999/4865) föreslagit att de ifråga-
varande fonderna, som förvaltar i huvudsak inhemska räntebärande till-
gångar, redan under år 2000 ges möjlighet att påbörja en viss
omfördelning mot ökad andel utländska räntepapper för att i ett senare
skede kunna ersätta dessa med främst utländska aktier. Regeringen anser
att en sådan anpassnings-möjlighet bör öppnas varför det föreslås att den
nya valutariskregeln fr.o.m. maj 2000 skall tillämpas för Första och
Andra AP-fonderna, vilka är de fonder som från denna tidpunkt förvaltar
ränteportföljen (se avsnitt 11 Övergångsfrågor). Dock får högst 10 % av
tillgångarna vara utsatta för valutarisk fram till utgången av december
samma år. Samtidigt upphävs den nuvarande regeln som begränsar
innehaven av utländska räntepapper.
Fjärde fondstyrelsen har bedömt att upptrappningsregeln fr.o.m. 2001
sannolikt innebär en kortsiktigt relativt hög andel svenska aktier som
senare får säljas ut till förmån för utländska aktier. Inget hindrar emeller-
tid en buffertfond från att med hjälp av valutasäkring gå snabbare fram i
sin omstrukturering till utländska tillgångar än vad regeln skulle tillåta.
Framtida överväganden

Beroende på utvecklingen framöver kan en översyn av regeln bli nöd-
vändig. Vid ett eventuellt införande av den gemensamma valutan euron i
Sverige kommer placeringar inom euroområdet inte längre att utgöra
någon valutarisk. I ett sådant läge minskar också den andel av den
svenska konsumtionen som importeras och samtidigt är noterad i främ-
mande valuta. Det talar för att en mindre del av buffertfondernas till-
gångar i en sådan framtida situation skulle medges vara utsatt för valuta-
risk. Då skulle den nu föreslagna andelen på 40 % behöva begränsas.
Även principen om juridisk hemvist bör i en sådan situation ändras och
gälla för hela euroområdet. En lagändring bör därför göras i det fall Sve-
rige skall inträda i valutaunionen. Med tanke på den valda regelns trub-
bighet finns det allmänt sett skäl att inom en inte alltför avlägsen framtid
utvärdera valutaregelns lämplighet och utformning. Som framgått skall
andelen tillgångar som är utsatta för valutarisk kunna öka stegvis under
en femårig övergångsperiod. En översyn kan vara lämplig att göra när
övergångsperioden är slut.

8.1.7 Lånerätt
Regeringens förslag: Buffertfonderna ges var och en för sig möjlig-
het att låna upp medel vid tömning av respektive fond. Upplåningen
skall ske genom lån hos Riksgäldskontoret på de löptider som fon-
derna bestämmer.

AP-fondspromemorians förslag: Promemorian innehåller inte något
förslag i denna del.
Balanseringspromemorian: I Socialdepartementets promemoria om
automatisk balansering (Ds 1999:43) diskuteras möjligheten att fonderna
vid en fondtömning ges rätt till att låna till pensionsutbetalningar m.m.
Remissinstanserna (Balanseringspromemorian): Första tredje
fondstyrelserna pekar på möjligheten att fonden töms. Fondstyrelserna
menar att principen om ett autonomt pensionssystem bryts om fonden
ges möjlighet att låna för att finansiera utgående pensioner. Fondstyrel-
serna anser vidare att den automatiska balanseringen i stället bör ta hän-
syn till fondernas likviditetsnivå. På detta sätt skulle risken för en töm-
ning av fonderna minska. Riksgäldskontoret stöder förslaget att AP-fon-
derna skall ha rätt att låna för att överbrygga underskott. Kontoret anser
det naturligt att fonderna lånar via Rikgäldskontoret. Riksrevisionsverket
efterlyser en djupare av analys av vilka långivare buffertfonderna skall
använda sig av; staten eller upptagande av lån på marknaden. Riksförsäk-
ringsverket menar att en lånerätt för AP-fonden skulle förutsätta en stat-
lig garanti för pensionssystemet, vilket enligt verkets mening skulle
innebära ett avsteg från grundtanken med ett autonomt pensionssystem.
Skälen för regeringens förslag: Som har konstaterats kommer det nya
pensionssystemet att innehålla en mekanism, en s.k. automatisk balan-
sering, som innebär att utgående pensioner reduceras i situationer då det
annars föreligger risk för varaktiga underskott i systemet. Sannolikheten
för en tömning av fonderna skulle minska om hänsyn togs till fondernas
likviditetsnivå vid balanseringens konstruktion (s.k. likviditetsmarginal
eller balansering med särskilt beaktande av likviditetssituationen, se
Balanseringspromemorian). Även om den automatiska balanseringen
skulle kompletteras på något av dessa sätt skulle detta inte helt ta bort
risken för att buffertfonderna under en period kan tömmas vid oavbrutet
negativ utveckling för ålderspensionssystemets ekonomiska ställning.
Frågan om den automatiska balanseringens konstruktion bereds för när-
varande i regeringskansliet.
Pensionssystemet skall ses som ett autonomt system. Grundtanken är
också att hålla fonderna strikt åtskilda från statsbudgeten. Det måste fin-
nas en tydlig gräns mellan pensionssystemet och statsbudgeten för att
systemet skall kunna behålla sin autonoma ställning. Eftersom balanse-
ringen inte eliminerar risken för att buffertfonderna tillfälligt kan tömmas
(det gäller också om en s.k. likviditetsmarginal införs), måste systemet
kunna tillföras medel. Detta kan antingen ske genom att statsbudgeten
tillskjuter medel eller genom att fonderna ges en lånerätt. Riksgäldskon-
toret menar i sitt remissvar på Balanseringspromemorian att det rimligen
är bättre att ange hur en sådan situation där pensionssystemet behöver
låna skall hanteras samtidigt som reglerna utformas så att risken för att
en sådan situation skall uppstå i görligaste mån begränsas. Regeringen
delar denna uppfattning. Tillskott av statliga medel till buffertfonderna
skulle medföra att pensionssystemets autonoma ställning åsidosattes. En
lånerätt för fonderna är därför enligt regeringens uppfattning att föredra.
Första tredje fondstyrelserna och Riksförsäkringsverket har invänt mot
detta och hävdar att fonder med underskott skulle äventyra pensionssys-
temets autonomi. Autonomin är emellertid enligt regeringens mening
avhängig av att systemet totalt sett är långsiktigt finansiellt stabilt och
inte en funktion av huruvida buffertfonderna tillfälligt uppvisar ett över-
eller underskott. Det avgörande är således att systemets sammanlagda
tillgångar, dvs. avgiftsförmögenheten tillsammans med buffertfondernas
behållning, inte långsiktigt understiger den samlade pensionsskulden.
Riksförsäkringsverket anser att en statlig garanti för pensionssystemet
är en förutsättning för en lånerätt och att detta innebär ett avsteg från
grundtanken på ett autonomt system. AP-fonderna är emellertid att
betrakta som statliga myndigheter och därmed inte självständiga juridiska
personer utan varje myndighet är en del av staten som juridisk person (se
avsnitt 10.5). En statlig garanti är därmed obehövlig.
Buffertfonderna skall utgöra självständiga enheter. Med beaktande av
den åtagandesida som buffertfonderna har gemensamt är de inom vissa
givna ramar fria att efter analyser och bedömningar placera fondmedlen
så att målet för förvaltningen uppnås. Avkastningen för respektive fond
kommer därför över tiden att vara olika stor. Därmed kommer respektive
fonds tillgångsförmögenhet att variera. Samtidigt kommer fonderna att
tillföras medel och bidra till systemet med en fjärdedel var utan att hän-
syn tas till fondernas respektive storlek. Vid en ogynnsam utveckling
kommer fonderna till följd av skilda tillgångsförmögenheter att tömmas
olika snabbt. En möjlighet vore att låta samtliga fonder tömmas innan
någon av fonderna tillåts låna. En sådan ordning skulle dock innebära att
oberoendet och konkurrenselementet mellan fonderna bröts. Det förefal-
ler därför naturligast att respektive fond ansvarar för den eventuella upp-
låning som vid någon tidpunkt kan vara nödvändig för att täcka de åta-
ganden fonden har. Detta skulle dock innebära att AP-fondssystemet som
helhet vid en viss tidpunkt skulle kunna betraktas som en belånad värde-
pappersportfölj i det fall någon av fonderna har en negativ behållning och
de övriga samtidigt har en positiv behållning. Det innebär att portföljen
som helhet skulle ha en högre förväntad avkastning och en högre risk än
vad som annars skulle vara fallet. En sådan ordning skulle emellertid
troligen gälla under en begränsad tid och inte innebära någon väsentlig
olägenhet. Övervägande skäl talar därför för att respektive fond svarar
för sin egen upplåning utan hänsyn till om övriga fonder har en positiv
behållning.
Enligt dagens bestämmelser tillåts fonderna att låna kortfristigt på
marknaden för att täcka vissa likviditetsbehov. I syfte att täcka mer lång-
siktiga finansieringsbehov skulle upplåning på de finansiella markna-
derna vara ett mindre fördelaktigt alternativ. Kostnaden för AP-fonderna
att låna direkt på marknaden är givetvis svår att uppskatta. Sannolikt
skulle kostnaden i dag vara ca 50 100 räntepunkter högre än upplåningen
via Riksgäldskontoret. AP-fonderna bör därför ej ges möjlighet att själv-
ständigt låna i eget namn utan bör hänvisas till Riksgäldskontoret. I det
fall fonderna behöver täcka långsiktiga finansieringsbehov föreslås där-
för att fonderna i likhet med affärsverk och andra myndigheter ges möj-
lighet till lån i Riksgäldskontoret.
I nedanstående tabell sammanfattas förslaget till placeringsregler för
de nya buffertfonderna. I de regler som innebär att olika procentsatser
skall tillämpas på en fonds tillgångar skall tillgångarna beräknas exklu-
sive de särskilda fondmedel som utgörs av direktlån och som skall av-
vecklas.

Tabell 8.2 Förslag till placeringsregler för de nya buffertfonderna

Placeringsinstrument
Alla instrument på kapitalmarknaden. Aktier och
fordringsrätter skall vara marknadsnoterade och
omsättningsbara (undantag fastighetsaktier).

Onoterade värdepapper

Högst 5 % av en fonds tillgångar får vara place-
rade i onoterade men omsättningsbara värde-
papper. Onoterade aktier får endast ägas indirekt
via fond eller riskkapitalföretag (undantag för
egna fastighetsaktier).

Räntebärande värdepapper med
låg risk
Minst 30 % av en fonds tillgångar.

Derivat
Främst i syfte att effektivisera förvaltning eller
minska risker. Ej derivat med råvaror som un-
derliggande instrument.

Krediter
Repor, direktlån till egna fastighetsbolag, korta
lån och inlåning.

Utländsk valuta
Högst 40 % av en fonds tillgångar får exponeras
mot valutarisk. Upptrappning med 5 procenten-
heter per år.

Upplåning

Kort upplåning för tillfälliga behov. Möjlighet
till lån i Riksgäldskontoret vid fondtömning.

Stora exponeringar
Högst 10 % av en fonds tillgångar får exponeras
mot en emittent eller grupp av emittenter.

Svenska aktier
Marknadsvärdet av varje fonds innehav av aktier
i svenska bolag får högst motsvara 2 % av det
totala värdet av svenska aktier på svenska börser
och marknadsplatser.

Röstandel
Högst 10 % i ett börsnoterat enskilt företag
(undantag för egna fastighetsbolag). Högst 30 %
i onoterade företag (riskkapitalföretag).

8.2 Regler för nuvarande sjunde fondstyrelsen
Som framgått av avsnitt 4 gäller för sjunde fondstyrelsens förvaltning att
den så långt möjligt skall vara konkurrensneutral i förhållande till de pri-
vata fondförvaltare som agerar inom ramen för premiepensionssystemet.
I fråga om regler för placeringsverksamheten åstadkoms detta enligt nu
gällande ordning genom att flertalet av placeringsbestämmelserna i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder gjorts tillämpliga också för sjunde
fondstyrelsen. I avsnitt 6.3 föreslås att de nu gällande placeringsbestäm-
melserna för fondstyrelsen skall föras över materiellt oförändrade till den
föreslagna lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

9 Andra förvaltningsfrågor

Regeringens förslag: All förvaltning av fondernas medel skall, om sty-
relsen så beslutar, kunna skötas av utomstående förvaltare. Det kan ske
genom köp av fondandelar eller genom skräddarsydda förvaltningsupp-
drag. Minst 10 % av kapitalet i varje buffertfond skall förvaltas på detta
sätt.
Regeringen ansvarar för att en årlig utvärdering av fondernas förvalt-
ning sker. I utvärderingen ges regeringen möjlighet att precisera sin syn
på pensionssystemets åtagandesida och uppdraget i övrigt. Regeringen
skall liksom i dag överlämna sin utvärdering till riksdagen i form av en
regeringsskrivelse.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot
förslaget. Första tredje fondstyrelserna, Landsorganisationen och
Finansanalytikernas Förening anser inte att någon gräns för extern för-
valtning skall finnas i lag. Svenska Bankföreningen, Fondhandlareföre-
ningen, Fondbolagens Förening, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Industriförbundet och Företagarnas Riksförbund vill ha en betydligt
högre gräns. Det föreslås bl.a. att en av buffertfonderna åläggs ett 100
procentigt krav på extern förvaltning. En övergångsregel för kravet på
extern upphandling av förvaltningen har önskats av första tredje fondsty-
relserna. Riksrevisionsverket anser att utvärderingen skall granska
ägarinflytandet.

Skälen för regeringens förslag

Extern förvaltning

Till följd av att de nya buffertfonderna föreslås få friare placeringsregler
krävs det en bred förvaltningskompetens. Det kommer sannolikt inte att
vara kostnadseffektivt för varje fond att ha egen kompetens inom alla de
områden där placeringar förutsätts ske. Det gäller inte minst behovet av
kunskap om utländska aktie- och obligationsmarknader. Inslaget av
extern förvaltning kommer således att öka i takt med att de utländska
inslagen i portföljen ökar. En möjlighet för fonderna att erhålla extern
kompetens är att köpa fondandelar i fonder avsedda för institutionella
placerare. Att investera i utländska aktieindexfonder är t.ex. ett sätt att
åstadkomma en väldiversifierad utlandsportfölj utan att behöva bygga
upp kompetens på samtliga utländska marknader. Ett annat sätt att an-
vända extern kompetens är att upphandla skräddarsydda förvaltnings-
uppdrag hos utomstående förvaltare. Den externa förvaltaren kan förvalta
en särskild del av portföljen där kompetens saknas inom fonden. En
extern förvaltare kan också förvalta en del av portföljen med exakt
samma placeringsriktlinjer som den egna organisationen i syfte att er-
hålla ett riktmärke mot vilket den egna organisationens resultat kan mä-
tas. Den norska oljefonden på ca 170 miljarder norska kronor (utgången
av år 1998) är ett exempel på ett stort och snabbt växande placerings-
kapital (prognos ca 600 miljarder norska kronor år 2002) vars aktietill-
gångar 30 50 % av fondens kapital enligt placeringsregler
inledningsvis helt förvaltas externt.
Extern förvaltning genom diskretionära (skräddarsydda) förvaltnings-
uppdrag hindrar inte att fonderna utövar rösträtt för aktier som förvaltas
på detta sätt. Om den externa förvaltningen sker genom förvärv av ande-
lar i värdepappersfonder, enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfon-
der, gäller i stället att fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor
som rör värdepappersfonden och således även röstar för de aktier som
ingår i fonden.
Viktigt är att AP-fonderna försäkrar sig om att den externa förvalt-
ningen utförs i linje med de övergripande målen för förvaltningen och
följer gällande regler i lagstiftningen samt de mål som i övrigt satts upp i
verksamhetsplanen, bl.a. avseende placeringspolicy samt etiska och mil-
jömässiga hänsyn. Fonderna måste ha kompetens att följa upp den
externa förvaltningen.
Det finns i dag inte något hinder för fondstyrelserna att anlita externa
förvaltare. Ett antal remissinstanser som kommenterat frågan, t.ex.
första tredje fondstyrelserna, har förordat att det borde vara upp till fon-
derna själva att bestämma hur förvaltningen skall skötas och att lagstifta-
ren inte bör inskränka deras möjlighet att välja den mest effektiva for-
men. Andra remissinstanser såsom Svenska Arbetsgivareföreningen och
Svenska Bankföreningen anser att den externa förvaltningen generellt för
fonderna skall utgöra en väsentligt större del än den lägsta gräns som
föreslagits. Remissinstanserna har bl.a. ansett det inte vara möjligt eller
rimligt att buffertfonderna själva bygger upp tillräcklig kompetens på alla
de områden som skulle krävas. Vidare har framhållits att eventuella
problem med stort statligt ägande kan elimineras genom höga krav på
extern förvaltning.
I syfte att understryka vikten av en kostnadseffektiv förvaltning, där
alla investeringsmöjligheter utnyttjas på ett optimalt sätt och en bas ska-
pas för jämförelser mellan internt och externt förvaltade medel, finns det
skäl att föreskriva att en viss del av förvaltningen skall skötas externt.
Den i promemorian föreslagna miniminivån torde härvidlag knappast
utgöra en bindande restriktion för fondernas förvaltning utan skall
betraktas som en markering av vikten av kostnadseffektiv förvaltning.
Sålunda föreslås att minst 10 % av varje buffertfonds marknadsvärde-
rade tillgångar skall förvaltas externt genom diskretionära förvaltnings-
uppdrag eller i fonder.
Första tredje fondstyrelserna har önskat att ett sådant krav bör tilläm-
pas flexibelt och inte vara bindande förrän vid utgången av det första år
som de nya placeringsreglerna är avsedda att gälla. År 2001 kommer med
stor sannolikhet att präglas av tämligen omfattande portföljomstrukture-
ringar och kan betraktas som något av ett övergångsår i sammanhanget.
Vidare kommer fonderna inte förrän vid ett relativt sent stadium att veta
hur tillgångssidan ser ut i samband med uppdelningen. Det kan därvidlag
vara olämpligt att föreskriva att regeln skall vara uppfylld redan den
1 januari 2001. Regeln bör därför vara bindande först efter det första för-
valtningsåret, dvs. fr.o.m. den 1 januari 2002.
Den externt förvaltade verksamheten skall i alla delar behandlas lika
med den internt förvaltade vad gäller krav att följa de övergripande må-
len och föreskrivna reglerna. Det är också av stor vikt att de externa för-
valtarna fyller de krav på sundhet och pålitlighet som måste ställas samt
att de står under offentlig tillsyn. Möjligheten att på indirekt väg placera i
onoterade bolag via t.ex. kommanditbolag eller riskkapitalbolag som fö-
reslås kan också sägas utgöra en form av extern förvaltning, liksom även
placeringar i investmentbolag kan sägas göra. Detta slag av extern för-
valtning omfattas inte av det lagstadgade kravet på offentlig tillsyn.
För sjunde fondstyrelsens förvaltning av premiepensionsmedel skall
det så långt möjligt gälla konkurrensneutralitet i förhållande till de pri-
vata fondförvaltare som kan väljas för förvaltning av sådana medel. För
sådana privata förvaltare finns det inte några lagregler om extern medels-
förvaltning. Det saknas därför skäl att införa regler som innebär ett krav
på att viss del av sjunde fondstyrelsens placeringsverksamhet skall skötas
av utomstående förvaltare. Däremot bör möjligheten till sådan extern
förvaltning finnas kvar.

Utvärdering

Goda incitament till effektiv förvaltning får allmänt anses finnas med en
organisation som inrymmer ett antal likvärdiga och självständiga fonder.
Till detta skall läggas den genomlysning, utvärdering och informations-
givning om fondernas utveckling som även fortsättningsvis kommer att
ske. En väl fungerande medelsförvaltning förutsätter vidare god intern
kontroll. Buffertfondernas styrelser har ansvar för att det finns erforder-
liga system och rutiner för detta.
En central beståndsdel i den fondorganisation som här föreslås är in-
tern uppföljning och extern utvärdering av förvaltningen. En intern
resultatuppföljning syftar till att ge underlag för att bedöma förvaltnings-
resultatet och för korrigerande åtgärder. Det är sålunda en oumbärlig
funktion. Betydelsen av en extern utvärdering skall ses mot bakgrund av
att de föreslagna placeringsreglerna ger buffertfonderna stor frihet att
välja inriktning och risknivå. Med den friheten följer ett stort ansvar och
därmed krav på ett balanserande uppföljnings- och utvärderingssystem.
En extern utvärdering av förvaltningen skall ge en opartisk bedömning av
fondernas förvaltningsresultat.
En utvärdering bör ske av såväl den "externa effektiviteten" som den
"interna effektiviteten" i förvaltningen. Utvärderingen av den "externa
effektiviteten" bör innehålla en bedömning av hur väl de övergripande
målen operationaliserats i konkretare förvaltningsmål, inkluderande i
förekommande fall en utvärdering av den ALM-analys som legat till
grund för bestämmandet av tillgångsportföljens sammansättning. Rege-
ringen bör här ges utrymme att vid behov förtydliga sin syn på pensions-
systemets åtagandesida och förvaltningsuppdraget i övrigt. (Om obe-
roende mellan regering och buffertfonderna, se vidare i avsnitt 10.3.)
Utvärderingen av den "interna effektiviteten" bör ta fasta på i vilken grad
uppsatta mål har uppnåtts. Som femte fondstyrelsen påpekar bör denna
utvärdering i normalfallet ta sin utgångspunkt i de av fonderna uppsatta
målen. Regeringen vill emellertid förbehålla sig rätten att göra en utvär-
dering mot riktmärken som regeringen själv valt om de riktmärken fon-
den fastställt för sin portföljförvaltning bedöms uppenbart olämpliga.
Riksrevisionsverket anser att buffertfondernas ägarinflytande i enskilda
företag skall utgöra en av de punkter som bör granskas i utvärderingen av
fondernas förvaltning. En sådan granskning kan förutsättas utgöra en
naturlig del av den utvärdering som föreslås. I utvärderingen bör också
ingå att bedöma buffertfondernas oberoende sinsemellan. Avgörande i
det sammanhanget är en bedömning av de olika placeringsstrategierna.
Ett krav på oberoende hindrar inte fonderna från ett visst administrativt
samarbete (se avsnitt 10.3). Utvärderingen bör också kunna omfatta de
gemensamma redovisningsprinciper som tillämpas (se avsnitt 10.4).
Även med nu aktuella regler kan en utvärdering sägas ske både internt
och externt. De nuvarande fondstyrelserna är ålagda att utföra en egen
utvärdering av sin förvaltning vilket kan ses som en resultatuppföljning.
Dessa utvärderingar tillsammans med årsredovisning och revisions-
berättelse ligger sedan till grund för en extern utvärdering av förvalt-
ningen som görs av regeringen. Denna tillsammans med en sammanställ-
ning av fondstyrelsernas årsredovisningar överlämnas årligen till riksda-
gen i form av en regeringsskrivelse.
Den nya organisation och förvaltning som nu föreslås minskar som
ovan framgått inte behovet av en effektiv utvärdering. Ansvaret för ut-
värderingen skall liksom tidigare ligga på regeringen. I det avseendet
föreslås därmed att rådande ordning behålls. Nuvarande förhållande
innebär emellertid att fondstyrelsernas egen utvärdering skall utgöra
underlag för regeringens utvärdering. Under de två senaste åren har rege-
ringen därutöver anlitat extern kompetens för sin utvärdering. Den nuva-
rande ordningen att AP-fondernas egna utvärderingar av sin egen verk-
samhet utgör underlag för regeringens bedömning kan ifrågasättas.
Underlaget för regeringens utvärdering bör framöver i stället tas fram av
en lämplig extern utvärderare med hög kompetens inom området kapital-
förvaltning eller på annat sätt som regeringen själv bestämmer. Buffert-
fonderna bör naturligtvis bistå med det material regeringen behöver för
sin utvärdering. Fonderna bör tillsammans med regeringen utarbeta
gemensamma metoder för avkastningsmätning i syfte att underlätta jäm-
förelser av fondernas resultat. En lämplig lösning är att använda tillämp-
liga delar av den s.k. GIPS-standarden som används på marknaden.
Som framhållits i avsnitt 7 måste en utvärdering i första hand ske över
långa perioder med tanke på den långa placeringshorisonten. En avväg-
ning måste härvidlag göras mellan behovet av att utvärdera den nuva-
rande förvaltningsorganisationen, vilket talar för en relativt kort utvärde-
ringsperiod å ena sidan, och behovet av att understryka långsiktigheten i
förvaltningen samt att så långt möjligt undvika slumpmässighet i utvär-
deringen, vilket talar för en lång utvärderingsperiod å den andra. Den
utvärderingshorisont på 5 år som hittills använts bedöms här vara en
lämplig avvägning även fortsättningsvis.
Extern utvärdering skall liksom i dag bekostas med fondmedel. Rege-
ringen skall även fortsättningsvis överlämna sin utvärdering till riksda-
gen i form av en regeringsskrivelse.

10 Organisationsfrågor
10.1 Fondernas antal
Regeringens förslag: De nuvarande första femte fondstyrelserna redu-
ceras till fyra från varandra fristående AP-fonder som skall utöva buf-
fertfunktionen i pensionssystemets fördelningsdel. I AP-fondssystemet
kvarstår nuvarande sjätte och sjunde fondstyrelserna i princip oföränd-
rade.
De nya buffertfonderna skall, med undantag av att direktlånestocken
förvaltas av första fonden fram till avveckling, initialt vara lika stora med
identiska regler för placeringar och organisation.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslogs dock att de nuvarande första femte
fondstyrelserna skulle avvecklas och ersättas med fyra nya AP-fonder.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Första fjärde fondstyrelserna, Sveriges Försäk-
ringsförbund och Sveriges Pensionärers Riksförbund förespråkar tre
buffertfonder. Sjätte fondstyrelsen anser att den kan bygga upp den fjärde
fonden.

Skälen för regeringens förslag

Storleken på fondkapitalet

AP-fondens förmögenhet förvaltas i dag av sex fondstyrelser. Fjärde
sjätte fondstyrelserna har egna kanslier, medan första tredje fondstyrel-
serna har ett gemensamt kansli. Det totala fondkapitalet beräknas komma
att uppgå till ca 580 miljarder kronor den 1 januari år 2001 efter beslu-
tade och förutsedda inleveranser. Medlen är i utgångsläget till en övervä-
gande del förvaltade i första tredje fondstyrelsernas gemensamma
kansli. Härutöver finns sjunde fondstyrelsen. I det följande diskuteras
emellertid enbart storleken på buffertfonderna exklusive sjätte
fondstyrelsen, vilken beräknas uppgå till ca 560 miljarder kronor vid
samma datum. Jämfört med AP-fondspromemorian och den senare
lagrådsremissen är den beräknade fondstorleken ca 45 miljarder kronor
större, beroende på ett högre finansiellt sparande samt delvis på
värdetillväxten i aktieportföljen vilken emellertid har motverkats av en
försämring på räntesidan.

Lämplig fondstorlek

I syfte att ge de enskilda fonderna förutsättningar att bedriva en effektiv
kapitalförvaltning och förbättra möjligheterna till rättvisande utvärde-
ringar av förvaltningen bör, som tidigare redogjorts för, de medel som
efter den antagna inleveransen skall ingå i AP-fondssystemet fördelas på
ett antal från varandra fristående fonder med identiska förutsättningar.
Att fonderna ges identiska förutsättningar bör kunna ha en positiv inver-
kan på fondförvaltningens effektivitet. En uppdelning av fondkapitalet på
ett antal lika stora fonder bör också kunna ha en gynnsam effekt på den
svenska kapitalmarknadens funktionssätt. För att förutsättningarna skall
bli identiska bör fonderna inledningsvis i princip tillföras lika mycket
kapital. Denna likabehandlingsprincip bör även gälla kapital som i fram-
tiden tillförs fonderna liksom fondernas skyldighet att bidra med medel
till kostnaderna för ålderspensionssystemet.
Ett ställningstagande till hur många AP-fonder (buffertfonder) som bör
finnas i framtiden bör baseras på en analys av vilken fondstorlek som kan
vara lämplig. Goda förutsättningar för en effektiv kapitalförvaltning ökar
utsikterna att uppfylla avkastningsmålet. Vidare måste förvaltningskost-
nader beaktas.
Möjligheterna att bedriva en aktiv förvaltning ökar ju mindre portföl-
jerna är, eftersom det är enklare att omstrukturera en liten portfölj. Be-
loppen som måste omsättas på marknaden blir lägre vilket underlättar
transaktionerna både med avseende på priseffekterna och den tid det tar
att genomföra justeringen. Vid en uppdelning av kapitalet på flera mindre
fonder minskar dessutom risken för att en enskild fond dominerar en viss
marknad och försämrar marknadens funktionssätt.
Fondförvaltning innebär vidare alltid en risk för felaktiga investerings-
beslut. Genom att dela upp fondkapitalet på ett flertal förvaltare kan en
spridning av förvaltningsriskerna uppnås.
Å andra sidan finns kostnadsfördelar med att koncentrera fondkapitalet
till ett fåtal större fonder. Kapitalförvaltning är förknippad med klara
stordriftsfördelar. Till stor del består förvaltningskostnaderna av fasta
kostnader. Fler fonder medför fler kanslier och högre totala förvaltnings-
kostnader. Ett flertal AP-fonder innebär också att en fond oftare agerar
med en annan AP-fond som motpart. Ett mer koncentrerat fondkapital
undviker i större utsträckning sådana situationer och de totala transak-
tionskostnaderna blir därigenom lägre. En stor förvaltare kan också få en
bättre tillgång till analytiker m.m. på de internationella marknaderna.
För att finna en lämplig fondstorlek måste ovanstående faktorer vägas
mot varandra. Viktigast för att erhålla en effektiv förvaltningsorganisa-
tion som genererar en hög långsiktig avkastning måste vara att fonderna
har en sådan storlek att det skapas goda förutsättningar för att bedriva
förvaltningen effektivt. Härvidlag är nuvarande första tredje fondstyrel-
serna alltför stor på den svenska penning- och obligationsmarknaden och
fjärde fonden alltför stor aktör på aktiemarknaden för att en effektiv, ak-
tiv förvaltning skall kunna bedrivas. De eventuellt ökade totala administ-
rationskostnader som kan följa av en uppdelning på flera fonder torde
mer än väl uppvägas av möjliga förvaltningsvinster.
Bedömningen av en lämplig portföljstorlek bör vidare grundas på en
bedömning av AP-fondskapitalets storlek på olika marknader. Storleken
måste därvid bedömas utifrån de placeringsregler som föreslås. På de
internationella marknaderna utgör inte fondernas storlek någon begräns-
ning. Däremot utgör storleken en begränsande faktor på den svenska
kapitalmarknaden och dess huvudsakliga delmarknader, penning- och
obligationsmarknaden samt aktiemarknaden. I den följande framställ-
ningen bortses från ett eventuellt framtida svenskt medlemskap i valu-
taunionen.

Penning- och obligationsmarknaden

Enligt de placeringsregler som nu föreslås måste minst 30 % av fondka-
pitalet vara placerat i räntebärande värdepapper, i första hand obligatio-
ner med låg kredit- och likviditetsrisk. Obligationsmarknaden domineras
av staten och bostadslåneinstituten med viss övervikt för volymen
statspapper, vilket framgår av tabell 10.1.

Tabell 10.1 Penning- och obligationsmarknaden, 30 november 1999,
miljarder kronor
Penningmarknaden 456
Statsskuldväxlar 256
Certifikat 200
Obligationsmarknaden 1563
Statsobligationer 793
Bostadsobligationer 595
Övriga emittenter 175*
Totalt 2019
Källa: Sveriges Riksbank,
*Siffror från 990630

Marknaderna för stats- och bostadsobligationer är så stora och likvida
att de möjliggör även för relativt stora fonder att agera aktivt. Omsätt-
ningen på stats- och bostadspappersmarknaden totalt sett (avista, termin,
repor) låg under år 1999 på i genomsnitt drygt 180 miljarder kronor per
dag (med stor dominans för statsobligationsmarknaden).
Av nedanstående tabell framgår storleken på de största försäkringsbo-
lagens obligationsportföljer vid utgången av år 1998 jämfört med första
tredje fondstyrelserna.

Tabell 10.2 Försäkringsbolagens räntebärande värdepappersportföljer, den 31
december 1998, miljarder kronor

Penningmarkn.
Bostadsobl.
Statsobl.
Totalt

SPP
5
44
85
134
Skandia Liv
9
22
37
68
Trygg Hansa-Liv AB
3
21
27
51
AMF Pension
0
15
31
46
1 3 fondstyrelserna
47
150
219
417
Källa: Sveriges Försäkringsförbund

En riktlinje vid uppdelningen av fondkapitalet bör vara att försöka
åstadkomma en fondstorlek som medför att var och en av de nya fon-
derna kommer att innehålla stats- och bostadspapper på en nivå som
storleksmässigt motsvarar de större försäkringsbolagens innehav med
undantag för de allra största. Det skulle innebära en obligationsportfölj
på mellan 40 och 80 miljarder kronor. En sådan storlek torde inte orsaka
några särskilda problem, vare sig för marknadens funktionssätt eller för
fondernas förutsättning att bedriva aktiv förvaltning.
Om man antar att fonderna kommer att välja att placera ca 40 % av
fondkapitalet i inhemska stats- och bostadsobligationer (se avsnitt 12),
skulle det motsvara fonder i storleksordningen 100 200 miljarder kronor.

Aktiemarknaden

Den svenska aktiemarknaden är idag väsentligt större än den svenska
obligationsmarknaden, men omsättningen på aktiemarknaden är betydligt
lägre. Vid den sista december 1999 var det sammanlagda marknadsvärdet
för bolagen noterade på OM Stockholmsbörsens A-, O- och OTC-listor
ca 3 717 miljarder kronor. Den genomsnittliga omsättningen var under de
första kvartalen omkring 9 miljarder kronor per dag.
Internationella studier av värdepappersmarknader, som bl.a. aktualise-
rats i samband med utvärderingen av nuvarande fjärde fondstyrelsen,
visar att fondstorlekar som motsvarar 3 4 % eller mer av den lokala
marknaden innebär olika slag av kostnader som inte obetydligt försämrar
förvaltningsresultatet (se promemorian bilaga 3). Vilken storlek som är
lämplig för en fond på den svenska aktiemarknaden beror också på vilka
önskemål som finns vad gäller flexibiliteten att strukturera om portföljen.
Omsättningen på den svenska aktiemarknaden är som nämnts låg jämfört
med den svenska obligationsmarknaden. Till följd av de begränsade om-
sättningsmöjligheterna bör inte de nya fonderna vara alltför stora. Det
kan av effektivitetsskäl antas vara eftersträvansvärt att var och en av AP-
fondernas svenska aktieportföljer ligger på en lägre nivå än de största
privata förvaltarnas portföljer (se tabell 10.3). Värdena i tabellen får ge-
nerellt förutses ha stigit med den kraftiga börsuppgången (för AP-fon-
derna över 60 %).

Tabell 10.3 De institutionella största aktieägarna på OM Stockholmsbörsen (exkl.
AP-
fonden, februari 1999)
miljarder kronor
Investor 90
Roburs aktiefonder 81
SPP 77
Nordbankens aktiefonder 43
4-6 AP-fonderna 104
Källa: Ägarna och makten 1999 (Sundin, Sundqvist)

Mot bakgrund av dessa olika faktorer bör fondernas svenska aktieport-
följ lämpligen ligga i storleksordningen 30 50 miljarder kronor per fond.
Vid ett antagande att AP-fondernas innehav av svenska aktier kommer att
utgöra omkring 25 % av tillgångarna (se avsnitt 12) motsvarar det en
fondstorlek i intervallet 120 200 miljarder kronor.

Bestämning av antalet fonder

De storlekstal som ovan redovisats avseende de största aktörerna på den
svenska kapitalmarknadens olika delmarknader indikerar att de nya AP-
fonderna skulle kunna ha en storlek på maximalt omkring 200 miljarder
kronor. Avgörande härvidlag är hänsynen till att en god marknadsfunk-
tion samt goda möjligheter till en effektiv förvaltning skall kunna upp-
rätthållas.
Storleken skall också ses mot bakgrund av AP-fondernas framtida till-
växt. Denna är utöver avkastningen beroende av demografiska faktorer
och den ekonomiska tillväxten som i sin tur bestämmer avgiftsnettots
utveckling. Gjorda framskrivningar (se diagram 12.1 och 12.2) visar på
en ökad fondstyrka den närmaste perioden. Den beräknade fondtillväxten
kan inte entydigt sägas förändra de framtida storleksrelationerna mellan
fonderna och övriga stora enskilda kapitalförvaltare i sådan utsträckning
att det i sig bör påverka valet av antalet fonder under de närmaste 15 20
åren.
I promemorian föreslås att fyra buffertfonder inrättas. Några remissin-
stanser har föreslagit tre fonder. Det skulle innebära en fondstorlek på
ca 185 miljarder kronor, dvs. i övre delen av de angivna intervallen. De
anför bl.a. att större fonder har fördelar när man agerar på den internatio-
nella marknaden, att fondförvaltning har stordriftsfördelar samt att fyra
buffertfonder skulle innebära krav på att ytterligare ett kansli byggs upp.
Enligt regeringens uppfattning är entydigt starka skäl för endera tre eller
fyra fonder svårt att finna. Det rör sig om grad- och inte artskillnader. Av
avgörande betydelse för regeringens ställningstagande är funktionen på
den inhemska marknaden. Regeringen föreslår därför att fyra buffertfon-
der inrättas varvid varje fond skulle uppgå till omkring 140 miljarder
kronor vid en beräknad sammanlagd fondstorlek (exklusive värdet av
Sjätte och Sjunde AP-fondens medel) på ca 560 miljarder kronor efter
den antagna överföringen år 2001. I sammanfattning skulle respektive
AP-fond tillhöra gruppen större aktörer på såväl den inhemska aktie- som
obligationsmarknaden men enskilt inte få någon tätposition.

Fyra buffertfonder

De nya placeringsregler och den nya organisation som här föreslås med-
för att genomgripande förändringar måste göras i AP-fondens nuvarande
struktur. De medel som här föreslås bli uppdelade på fyra fonder förval-
tas i dag av fem fondstyrelser, men däremot bara av tre kanslier, eftersom
första tredje fondstyrelserna har en gemensam förvaltningsorganisation.
Även vad avser det kapital som förvaltas av AP-fonden medför förslaget
stora förändringar både beträffande den värdemässiga fördelningen och
fördelningen av enskilda tillgångar.
Som närmare utvecklas nedan bör varje ny AP-fond utgöra en myn-
dighet. Det är dock naturligt att tre av de fyra nya AP-fonderna byggs
upp kring de kanslier som i dag finns. En redogörelse för principerna för
omorganisationen av AP-fonden, bl.a. vad avser fördelning av fondkapi-
talet och personalfrågor finns i avsnitt 11 Övergångsfrågor och ikraftträ-
dande.
Sjätte fondstyrelsen har anfört att den kan bygga upp den nya fjärde
buffertfonden inom ramen för sin organisation. Buffertfonderna är emel-
lertid konstruerade som blandfonder och den specialistfunktion inriktad
emot onoterade aktieinnehav som sjätte fondstyrelsen innehar bör kvar-
stå. En sammanvävning av de två olika mandat som sjätte fondstyrelsen
respektive buffertfonderna representerar bedöms därför inte som lämplig.
Dels skulle den nuvarande verksamhetens fokus riskera att tappas, dels
skulle utvärderingen gentemot övriga buffertfonder försvåras.
Sjätte fondstyrelsen omfattas inte av förslagen i denna proposition
Beträffande sjunde fondstyrelsen motiverar den genomgripande omorga-
nisation som här föreslås beträffande första femte fondstyrelserna inte
några förändringar. Nuvarande sjunde fondstyrelsen föreslås därför orga-
nisatoriskt endast överföras till den föreslagna nya lagen, men byta namn
till Sjunde AP-fonden (se nedan).
Sammanfattningsvis innebär förslaget att nuvarande första femte
fondstyrelserna reduceras till fyra från varandra fristående AP-fonder
som skall utöva buffertfunktionen i det reformerade pensionssystemet.

10.2 Medelstilldelning och pensionsutbetalningar m.m.
Regeringens förslag: Varje buffertfond skall tillföras lika mycket av de
medel som skall föras till allmänna pensionsfonderna och om så behövs
bidra med lika mycket medel till pensioner och andra kostnader för
ålderspensionssystemet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran. Riksförsäkringsverket anser att det av lagtexten bör
framgå att överföringen av medel till fonderna skall ske brutto varje må-
nad.
Skälen för regeringens förslag: De medel som förvaltas av AP-
fondssystemet utanför de nuvarande sjätte och sjunde fondstyrelserna
skall, enligt vad som föreslås i föregående avsnitt, i framtiden förvaltas
av fyra fristående buffertfonder (AP-fonder) med identiska förutsätt-
ningar. För att lika förutsättningar skall gälla måste placeringsregler och
organisation vara identiska för dessa fonder. Vidare måste medelstilldel-
ning till och utbetalningar från fonderna följa samma regler. Fonderna
skall därför inledningsvis tilldelas lika mycket medel. Vidare skall de
även i framtiden tillföras lika mycket medel och bidra med lika mycket
medel till pensioner och andra kostnader för ålderspensionssystemet.
Som Riksförsäkringsverket påpekat är det ur principiell synvinkel viktigt
att influtna pensionsavgifter och pensionsutbetalningar hålls åtskilda från
statsbudgeten. Detta kan lämpligen ske genom att influtna pensionsav-
gifter omgående överförs till fonderna och att Riksförsäkringsverket
sedan får rekvirera medel från fonderna för månadens pensionsutbetal-
ningar. Det skall således inte vara tillåtet för Riksförsäkringsverket att
behålla influtna pensionsavgifter för att avräkna dessa mot månadens
pensionsutbetalningar. Detta sker redan i dag på så sätt att första tredje
fondstyrelserna varje månad tillförs pensionsavgifter från Riksförsäk-
ringsverket när avgifterna har influtit, vanligen den 13:e i månaden. Riks-
försäkringsverket rekvirerar sedan medel för månadens pensionsutbetal-
ningar den 18:e och den 19:e i månaden. För att klargöra att en brutto-
överföring skall ske bör det i lagtexten anges att influtna pensionsavgifter
omgående skall överföras till fonderna. Riksförsäkringsverket anser
vidare att de medel som rekvireras för månadens pensionsutbetalningar i
första hand bör tas från de under månaden influtna pensionsavgifterna.
Enligt regeringens mening bör det i stället ankomma på fonderna att av-
göra med vilka tillgångar de fullgör sin skyldighet gentemot Riksförsäk-
ringsverket.
Uppgiften att till buffertfonderna fördela, överföra och från dem rekvi-
rera penningmedel bör som framgått oförändrat skötas av Riksförsäk-
ringsverket.
I varje fonds förvaltning bör, liksom enligt gällande regler, ingå
avkastningen på fondens medel.
Varje fond bör såsom tidigare betala kostnaderna för sin verksamhet
och för revision av sin förvaltning med de medel som fonden förvaltar.
Dessutom bör fonderna betala sådan kostnad som regeringen har haft för
att anlita särskild, extern fackkunskap för utvärdering av fondens verk-
samhet.

10.3 AP fondernas ledning
10.3.1 Övergripande frågor
Regeringens förslag: De nya AP-fonderna skall vara fristående från
varandra och oberoende i sin löpande förvaltning gentemot regering och
riksdag. Samverkan mellan fonderna får dock ske vad avser rent admi-
nistrativa tjänster och vid analys av fondernas åtagandesida.
För varje fond skall finnas en styrelse som ensam skall ansvara för
verksamheten. Styrelsen skall utse en person att ansvara för den löpande
förvaltningen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorian innehöll emellertid inte något krav på att styrel-
serna skall utse en person att leda den löpande förvaltningen. I promemo-
rian föreslås också att regeringen ges möjlighet att i förväg ange en rikt-
märkesportfölj för sin utvärdering och på detta sätt styra förvaltningen.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Riksgäldskontoret ifrågasätter AP-fonder-
nas självständighet och föreslår att regeringen tar ett mer uttalat ansvar
för fondernas övergripande förvaltningsstrategi inspirerad av styrsyste-
met för statsskuldsförvaltningen. Tillämpad på AP-fonderna skulle den
innebära att fonderna ges i uppdrag att lägga fram förslag till placerings-
policy till regeringen för godkännande. Första femte fondstyrelserna
anser det däremot inte lämpligt att regering eller riksdag lägger fast pla-
ceringsinriktningen.
Skälen för regeringens förslag: Ovan har, med undantag för nuva-
rande sjätte och sjunde fondstyrelserna, föreslagits att placeringsreglerna
inom AP-fondssystemet skall göras enhetliga och att fondkapitalet skall
uppdelas på fyra identiska fonder. Som framgått i avsnitt 4 är de nuva-
rande bestämmelserna om AP-fondens organisation mycket heterogena.
Antalet ledamöter och sättet för utseende av ledamöter skiljer sig åt mel-
lan fondstyrelserna. Fondstyrelserna är ensamma ansvariga för förvalt-
ningen av de medel som styrelsen förvaltar, vilka uppgår till mycket stora
belopp, men några krav på styrelseledamöternas erfarenhet och kunnande
uppställs inte i nuvarande lagstiftning.
Utgångspunkten bör vara att de nya AP-fondernas organisation skall
utformas så att den på bästa möjliga sätt är ägnad att främja målet för
förvaltningen. Organisationen skall således ge förutsättningar för en
effektiv förvaltning av fondmedlen.

Fondernas oberoende

Enligt regeringens uppfattning bör de enskilda fonderna även fortsätt-
ningsvis ha en fri och oberoende ställning i sin löpande förvaltning gen-
temot regering och riksdag. I promemorian föreslogs att regeringen
skulle ges möjlighet att ange ett gemensamt riktmärke för fonderna som
ett instrument att använda vid behov av samordning av placeringarna och
matchningen mot åtagandesidan. Riksgäldskontoret har i sitt remissvar
anfört att den föreslagna ordningen skapar ett oklart ansvarsförhållande
och att regeringen borde ta ett mer uttalat ansvar för placeringsverksam-
heten. Mer konkret anser man att AP-fonderna framöver bör lägga för-
slag till placeringspolicy för godkännande av regeringen. Fördelen med
denna modell vore enligt kontoret att en tydligare ansvarsfördelning
mellan regering och AP-fonderna skapades. Första tredje fondstyrel-
serna konstaterar i sitt remissvar att ett av regeringen fastställt gemen-
samt riktmärke för fonderna riskerar att medföra en likriktning av fond-
förvaltningen. Därmed riskerar också det förväntade mervärdet i fon-
derna jämfört med riktmärket ligga nära noll medan den administrativa
kostnaden för fyra parallella förvaltningsorganisationer blir hög. Fjärde
fondstyrelsen anser att regeringen endast bör ges befogenhet att precisera
förutsättningarna för skuldanalysen. Femte fondstyrelsen pekar på faran
att regeringen styr buffertfonderna mot en "suboptimal" förvaltning om
ett gemensamt riktmärke fastställs. Om fonderna relativt fritt tillåts att
utforma sitt uppdrag erhålls en värdefull riskspridning, enligt fondstyrel-
sen.
Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att även fortsättningsvis
markera att pensionssystemet är autonomt och skall ha en hög grad av
självständighet gentemot regeringen. Fondstyrelserna skall ha det fulla
ansvaret för placeringsverksamheten. Verksamheten bör endast regleras i
lag. Regeringen bör inte ges möjlighet att genom instruktioner, regle-
ringsbrev eller tilldelning av anslagsmedel styra över fonderna utöver
vad som följer av rätten att utse styrelse. På detta sätt kan ett förtroende
upprätthållas för att AP-fondernas medel endast används till nytta för
pensionssystemet och de försäkrade och inte utnyttjas i andra syften.
Det är också viktigt att stor försiktighet iakttas så att inte fördelarna
med uppdelningen av organisationen på fyra parallella förvaltnings-
organisationer försvinner genom en alltför stor likriktning av
tillgångsförvaltningen. Regeringen delar därför fondstyrelsernas åsikt att
fonderna själva bör utforma den närmare placeringsinriktning som man
avser att arbeta efter. Regeringen bör därför inte ges utrymme att
fastställs riktmärke för fonderna. Regeringen bör emellertid som ovan
föreslås ha möjlighet att vid utvärderingstillfällena förtydliga sin syn på
pensionssystemets åtagandesida och förvaltningsuppdraget i övrigt (se
avsnitt 9).
Fonderna skall vara inbördes oberoende och konkurrera med varandra
när det gäller placeringsverksamheten, dvs. strategisk och taktisk till-
gångsallokering. Det bör emellertid inte utgöra ett hinder för samarbete
på andra områden om detta upplevs som kostnadseffektivt. Exempelvis
bör fonderna kunna samarbeta när det gäller administrativa tjänster, t.ex.
back-officetjänster, IT-system, ekonomi- och personaltjänster. Det bör
också vara möjligt för fonderna att samarbeta när det gäller analys av
pensionssystemets åtagandesida så länge den inte inkräktar på konkur-
rensen när det gäller placeringsverksamheten. Varje fond skall dock ut-
ifrån en sådan analys självständigt göra en tillgångsallokering som
matchar åtagandesidan. Som konstaterats i avsnitt 9 bör fondernas obe-
roende agerande vara förmål för regeringens årliga utvärdering.

Ledningsfunktioner

Enligt regeringens förslag överlämnas åt respektive fonder att utifrån
generella mål och placeringsregler närmare bestämma inriktningen på
medelsförvaltning. Placeringsbestämmelsernas utformning lägger således
ett stort ansvar på de enskilda fonderna att själva utforma den närmare
inriktningen på medelsförvaltningen. Storleken på det förvaltade kapita-
let och verksamhetens art medför vidare ett mycket stort finansiellt
ansvar för fondernas styrelser. Dessa omständigheter tillsammans med
behovet av en klar och tydlig ledningsfunktion talar för att den nuvarande
ordningen med en styrelse med fullt och odelat ansvar för verksamheten
bör behållas i de nya fonderna (jfr bet. 1995/96:KU1 s. 5 f. samt prop.
1993/94:185 s. 9, bet. 1995/96:KU1 s 11 f. och SOU 1997:57 s. 118).
I en organisation av AP-fondernas slag är det självklart att det måste
finnas en person som ansvarar för skötseln av den löpande verksamheten.
Samtliga nuvarande fondstyrelser har också utsett en verkställande
direktör som ansvarar för den löpande verksamheten. Enligt regeringens
mening bör denna ordning komma till uttryck lagen. Det bör därför före-
skrivas att varje styrelse skall utse en person att sköta den löpande för-
valtningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar.
I dag erhåller verkställande direktören sina befogenheter genom dele-
gation från fondstyrelsen. Det föreslås här att styrelsen även i framtiden
skall ha ett fullt och odelat ansvar för verksamheten. Den person som
utses att sköta den löpande förvaltningen bör därför även framdeles er-
hålla sina befogenheter från styrelsen. Några förvaltningsbefogenheter
skall därför inte fastslås i lag. För den person styrelsen utser bör gälla
samma formella kompetens- och jävsregler, se nedan, som för styrelse-
ledamöterna.

10.3.2 Styrelsen
Regeringens förslag: Varje AP-fonds styrelse skall bestå av nio leda-
möter utan suppleanter. Ledamöterna utses av regeringen för en tid av
längst tre år. Samtliga ledamöter skall utses på grundval av sin personliga
kompetens att främja fondförvaltningen. Kompetenskravet skall också
omfatta den person (verkställande direktör) som styrelsen utser att sköta
den löpande förvaltningen. Av ledamöterna i styrelserna för buffertfon-
derna skall två utses efter förslag från arbetstagarorganisationer och två
från arbetsgivarorganisationer. Regeringen utser ordförande bland de
ledamöter som utses utan förslag.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) an-
ser att antalet styrelseledamöter bör utökas till 15 och att arbetsmarkna-
dens parter ges rätt att föreslå majoriteten av dessa. Landsorganisationen
i Sverige (LO) anser att andelen ledamöter som företräder arbetsta-
garintressen är för liten, varför antalet styrelseledamöter bör utökas så att
arbetstagarorganisationer utser tre ledamöter i respektive styrelse. LO
anser vidare att styrelsen bör ha suppleanter och att regeringen vid ut-
seende av ledamöter bör tillse att könsfördelningen blir jämn. Flera
remissinstanser, däribland Riksbanken, Svenska Bankföreningen, Svenska
Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening, Sveriges Pensionä-
rers Riksförbund (SPRF), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och
Sveriges Industriförbund, framhåller vikten av att ledamöterna i fonder-
nas styrelser utses på grundval av sin personliga kompetens att främja
fondförvaltningen. SAF, Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksor-
ganisation, Svensk handel, Svenska Bankföreningen, Svenska Fond-
handlareföreningen och Fondbolagens Förening anser vidare att leda-
möterna i fondernas styrelser bör utses utan föregående förslag från
organisationer som företräder arbetstagar- respektive arbetsgivarintres-
sen. Några remissinstanser, SAF, Sveriges Industriförbund och Företa-
garnas Riksorganisation, anser att ledamöterna bör utses av riksdagen.
Sveriges Pensionärers Riksförbund anser att pensionärsorganisationerna
bör få rätt att föreslå styrelseledamöter och ifrågasätter om arbetsgi-
varintressen skall få påverka utseendet av styrelseledamöter. Arbets-
givarverket anser att de statliga arbetsgivarna genom Arbetsgivarverket
bör ges rätt att lämna förslag till ledamöter i fondstyrelserna enligt
samma grunder som gäller för andra arbetsmarknadsorganisationer.
Beträffande frågan om entledigande av ledamöter anser Riksbanken att
sådant bör få ske endast om ledamoten brister i kompetens eller engage-
mang och att ett beslut om entledigande från regeringen bör motiveras. I
övrigt tillstyrker remissinstanserna promemorians förslag eller lämnar
det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag

Styrelsernas sammansättning och utseende av ledamöter

Enligt nu gällande bestämmelser utses ledamöterna och suppleanterna i
samtliga fondstyrelser av regeringen. Flertalet ledamöter i första femte
fondstyrelserna utses emellertid efter förslag av arbetsgivar- och arbets-
tagarorganisationer och andra intressenter på arbetsmarknaden. Tanken
med förslagssystemet är att fondstyrelserna skall innehålla representanter
för de försäkrade och avgiftsbetalarna, vilka kan sägas vara intressenter i
förhållande till de av styrelserna förvaltade tillgångarna (se prop.
1959:100 s.176). En annan princip är att försäkringstagarna och avgifts-
betalarna vardera skall ha lika många företrädare bland de ledamöter som
utses efter förslag. I förordningen (1984:287) om förslag på ledamöter i
styrelserna för Allmänna pensionsfonden m.m. anges närmare bl.a. vilka
organisationer som har rätt att lämna förslag till ledamöter och supp-
leanter i första femte fondstyrelserna. För sjätte och sjunde fondstyrel-
serna gäller inte förslagssystemet. Där utser regeringen samtliga leda-
möter utan föregående nominering.
Som tidigare framhållits är innebörden av de föreslagna placerings-
bestämmelserna att det liksom i dag i allt väsentligt har överlåtits på fon-
dernas styrelser att besluta om sådant som placeringsinriktning, portfölj-
sammansättning, riskprofil, risklimiter m.m. Ansvaret för dessa frågor
och fondens verksamhet i övrigt ställer stora krav på styrelsernas kom-
petens, särskilt i fråga om samhällsekonomi och kapitalförvaltning.
Det finns mot bakgrund härav skäl att försäkra sig om att fondstyrel-
serna innehar erforderlig kompetens rörande samhällsekonomi, kapital-
förvaltning och andra frågor som är av betydelse för medelsförvaltningen
och verksamheten i övrigt. Flera remissinstanser, däribland Riksbanken,
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbola-
gens Förening, Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF), Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund, framhåller
också vikten av att ledamöterna i fondernas styrelser utses på grundval av
sin personliga kompetens i fråga om fondförvaltning. Ledamöterna bör
därför utses på grundval av sin kunskap inom områden som är av bety-
delse för fondernas uppgifter. Detta innebär inte att en person måste vara
yrkesverksam på kapitalmarknaden för att komma ifråga som styrelse-
ledamot. Det innebär endast att en tilltänkt ledamot bör besitta kunskaper
som är till nytta för fondförvaltningen i stort. Som nämnts skall samma
kompetenskrav gälla för den person som styrelsen utser att sköta den
löpande förvaltningen.
Pensionsavgifterna och pensionsutbetalningarna kan till stor del ses
som lönekostnader respektive uppskjuten ersättning för arbete. Arbets-
marknadens parter måste därför anses ha ett starkt intresse i fondens för-
valtning. AP-fondens organisation har historiskt utformats så att fonden
haft en stark anknytning till arbetsmarknaden. Detta har skett genom att
organisationerna på arbetsmarknaden har rätt att föreslå ledamöter till
fondstyrelserna. Denna ordning får anses ha en stark förankring i sam-
hället och bidrar till att stärka allmänhetens förtroende för AP-fonden. I
promemorian föreslås därför att arbetsmarknadens parter även i framti-
den bör ha ett inte oväsentligt inflytande i AP-fonderna.
Flera remissinstanser har från olika utgångspunkter synpunkter på
promemorians förslag. LO och TCO anser å ena sidan att arbetstagarnas
intressen i fondstyrelserna bör stärkas jämfört med promemorians för-
slag. SAF, Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation,
Svensk handel, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföre-
ningen och Fondbolagens Förening anser å andra sidan att ledamöterna
bör utses utan föregående förslag från organisationer som företräder
arbetstagar- respektive arbetsgivarintressen. Enligt regeringens mening
utgör vad som framförs av remissinstanserna i denna del inte skäl att
frångå den bedömning som görs i promemorian. Det nuvarande förslags-
systemet bör därför i princip behållas. Organisationer som företräder
arbetstagar- respektive arbetsgivarintressen bör således också fortsätt-
ningsvis ha rätt att föreslå ledamöter till AP-fondernas styrelser. Detta
innebär inte att de som föreslås behöver ha direkt koppling till organisa-
tionen i fråga, utan denna kan mycket väl föreslå en extern person som
organisationen har förtroende för. Det saknas däremot, såsom Sveriges
Pensionärers Riksförbund föreslår, skäl att vidga kretsen av organisatio-
ner som har rätt att föreslå ledamöter till fondstyrelserna till andra än
arbetsmarknadens parter. Principen att arbetsgivar- respektive arbetsta-
garsidan skall ha rätt att föreslå lika många ledamöter var bör således inte
ändras.
De organisationer som bör komma i fråga vad gäller rätten att föreslå
ledamöter är sammanslutningar för arbetsgivare, kommuner, arbetsta-
gare, respektive personer som erlägger egenavgifter samt sammanslut-
ningar inom konsumentkooperationen. Arbetstagar- och arbetsgivar-
sidans styrelseplatser bör fördelas efter organisationernas relativa styrka
på arbetsmarknaden. Den närmare utformningen av fördelningen av för-
slagsrätten mellan organisationerna på arbetsmarknaden bör på samma
sätt som gäller i dag anges i en särskild förordning. För de ledamöter som
föreslås av arbetsmarknadens parter skall gälla samma kompetenskrav
som för övriga ledamöter. Arbetsgivarverket saknar i dag rätt att föreslå
ledamöter till fondstyrelserna. Arbetsgivarverket anser att verket som
representant för de statliga arbetsgivarna bör ges en sådan rätt. Genom
reformen angående det delegerade arbetsgivaransvaret den 1 juli 1994
erhöll visserligen Arbetsgivarverket ställning som fullt självständig
arbetsgivarorganisation för myndigheterna, jämförbar med andra arbets-
givarorganisationer på den svenska arbetsmarknaden. Enligt regeringens
mening får emellertid statens behov av representation i fondernas styrel-
ser som helhet anses tillgodosett genom de ledamöter som regeringen
utser utan föregående förslag från arbetsmarknadens parter, vilka såsom
framgår nedan föreslås bli fem.
Enligt gällande regler utses ledamöter och suppleanter i fondstyrel-
serna av regeringen. AP-fondstyrelserna anses vara statliga myndigheter
(se närmare avsnitt 10.3.4) och fondförmögenheterna utgör statliga me-
del. I promemorian görs därför bedömningen att det därför är naturligt
att styrelseledamöterna utses av regeringen (jfr 11 kap. 9 § regerings-
formen). Några remissinstanser, SAF, Sveriges Industriförbund och
Företagarnas Riksorganisation anser att ett principiellt tilltalande alter-
nativ är att ledamöterna utses i stället för av regeringen av riksdagen.
Utnämningsmakten ligger emellertid med några få undantag på rege-
ringen. Enligt regeringen saknas tillräckliga skäl att frångå denna princip
när det gäller AP-fonderna. Enbart den omständigheten att pensionssys-
temet skall vara autonomt utgör inte skäl att göra avsteg från regeringens
utnämningsmakt vad avser AP-fonderna. Något undantag från utnäm-
ningsmakten har inte heller gjorts såvitt avser ledningen av Riksförsäk-
ringsverket eller Premiepensionsmyndigheten, vilka också har viktiga
funktioner i pensionssystemet. Regeringen bör därför även i fortsätt-
ningen utse ledamöterna i fondernas styrelser. Det bör också ankomma
på regeringen att bland de ledamöter som utses utan förslag utse ordfö-
rande och vice ordförande i styrelserna. Genom att regeringen utser
ledamöterna kan också garantier skapas för att ledamöterna innehar er-
forderlig kompetens. Regeringen bör därför ges rätt att vägra att utse en
av en organisation föreslagen person till styrelseledamot, om regeringen
bedömer att denne saknar erforderliga kvalifikationer. I denna situation
bör regeringen ha rätt att utse ledamot i organisationens ställe. Rege-
ringen skall dock innan den själv utser en ledamot bereda organisationen
tillfälle att lämna ett nytt förslag.
LO anser att regeringen vid utseende av ledamöter bör tillse att köns-
fördelningen blir jämn. Regeringen strävar givetvis efter att könsfördel-
ningen i AP-fondernas styrelser, liksom i andra statliga myndigheter,
skall vara så jämn som möjligt. Förslagssystemet medför dock vissa
begränsningar i regeringens inflytande över styrelsernas sammansättning
i detta avseende. En följd av att fonderna skall vara från varandra obe-
roende är att en och samma person inte bör utses till ledamot i flera AP-
fondstyrelser, liksom att en styrelseledamot inte bör vara anställd hos
eller inneha annat uppdrag för en annan AP-fond. Däremot är det inte
något som hindrar att den person som styrelsen utsett att handha den
löpande förvaltningen också är ledamot av fondens styrelse.
Som ytterligare förutsättningar för att komma i fråga som styrelsele-
damot bör krävas att vederbörande inte är underårig eller har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Vidare bör inte den som är försatt i
konkurs eller den som är underkastad näringsförbud enligt lagen
(1986:436) om näringsförbud få vara ledamot i en fondstyrelse. Som
framgår av avsnitt 10.5 föreslås att de nya AP-fonderna skall vara statliga
myndigheter. Enligt 11 kap. 9 § tredje stycket regeringsformen får endast
den som är svensk medborgare vara styrelseledamot i myndighet som
lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen. Ett sådant formkrav
måste därför införas, även om det hade varit önskvärt att tillåta även
andra än svenska medborgare att vara styrelseledamöter.

Antalet styrelseledamöter

Första tredje fondstyrelserna har var och en nio ledamöter. Fjärde och
femte fondstyrelserna har vardera fjorton ledamöter. För varje ledamot i
nu nämnda fondstyrelser utses en suppleant. Antalet personer i första
femte fondstyrelserna uppgår således till inte mindre än 110, inklusive
suppleanter. Sjätte fondstyrelsen består däremot av endast fem ledamöter
och sjunde fondstyrelsen av sju ledamöter, i båda fallen utan suppleanter.
Detta talar i sig för att det finns skäl att överväga om inte en reducering
av antalet ledamöter kan bidra till att förbättra effektiviteten i fondstyrel-
sernas arbete. Det nuvarande systemet har, om man bortser från sjätte
och sjunde fondstyrelserna, även visat sig vara tungrott. Förutom leda-
möterna är i stor utsträckning också suppleanterna närvarande vid styrel-
sesammanträdena. Förklaringen härtill står att finna i den beslutförhets-
regel som säger att ett ärende inte får tas upp till behandling om inte så-
vitt möjligt samtliga ledamöter, eller vid förfall för någon av dem, en
suppleant för denne har fått tillfälle att delta i ärendets behandling. För
fjärde och femte fondstyrelserna har detta kommit att innebära att så
många som 28 ledamöter och suppleanter kan vara närvarande vid sty-
relsesammanträdena. Härtill kommer verkställande direktören och even-
tuellt ytterligare någon eller några personer från fondstyrelsens kansli.
En styrelse bör för att utgöra ett effektivt ledningsorgan inte bestå av
alltför många ledamöter. Detta gäller också styrelser inom den statliga
förvaltningen, särskilt om det är styrelsen som ensam är ansvarig för
verksamheten (se prop. 1993/94:185 s.14). En vanlig åsikt är att en från
effektivitetssynpunkt optimal styrelse bör bestå av 5 9 personer inklu-
sive eventuella suppleanter. Mot denna bakgrund framstår de befintliga
reglerna om fondstyrelsernas storlek som mindre ändamålsenliga. Anta-
let ledamöter och suppleanter i varje fondstyrelse bör därför begränsas. I
promemorian görs bedömningen att en lämplig storlek får anses vara att
varje styrelse i fortsättningen består av nio ledamöter. Med nio ledamöter
möjliggörs en bred förankring hos arbetsmarknadens parter, samtidigt
som det ges möjlighet att tillföra styrelserna en bred kompetens inom
områden som är av betydelse för verksamheten utan att antalet kan anses
vara så stort att det hämmar effektiviteten. TCO anser i sitt remissvar att
antalet ledamöter bör uppgå till 15. Regeringen delar den bedömning som
görs i promemorian om behovet av att begränsa antalet ledamöter i sty-
relserna. Varje styrelse bör således i fortsättningen består av nio leda-
möter. I promemorian görs också bedömningen att det inte föreligger
något behov av att utse suppleanter för ledamöterna. LO anser i sitt
remissvar att det bör finns suppleanter för ledamöterna för att organisa-
tionsintressena skall vara företrädda även vid förfall för en ledamot som
föreslagits av en organisation. Enligt regeringens mening är det väl för-
enligt med de skäl som ligger bakom förslagssystemet att en ledamot
som har utsetts efter förslag från arbetsmarknadens parter är frånvarande
från enstaka sammanträden utan att någon träder i hans ställe. Det kan
anmärkas att styrelseledamöterna vid utförandet av sitt uppdrag enbart
skall verka för fondens bästa i enlighet med vad som är föreskrivet om
målet för fondens verksamhet. Regeringen ansluter sig därför till den
bedömning som görs i promemorian att det inte finns något behov av
suppleanter för ledamöterna.
Av ledamöterna bör två utses efter förslag från organisationer som
företräder arbetstagarintressen och två från organisationer som företräder
arbetsgivarintressen.

Mandattid

Ledamöterna i fondstyrelserna förordnas för närvarande för en tid av tre
år. Det skulle i och för sig kunna övervägas att förkorta mandattiden till
ett år. Fördelen skulle vara att det blir en tydligare koppling mellan fon-
dens verksamhetsår och styrelsens förvaltningsansvar. Som följd av att
det inrättas ett antal från varandra oberoende fonder med identiska förut-
sättningar uppkommer en konkurrenssituation mellan fonderna, något
som är tänkt att påverka avkastningen positivt. Om mandattiden samti-
digt förkortas till ett år kan det ge incitament för styrelserna att söka
uppnå goda resultat på kort sikt. Målet för fondstyrelsernas förvaltning är
emellertid att långsiktigt maximera avkastningen. En förkortning av
mandattiden skulle således kunna motverka det övergripande målet för
placeringsverksamheten. Av den anledningen bör styrelseledamöternas
mandattider inte begränsas. Mot bakgrund av den långsiktighet som bör
prägla fondförvaltningen skulle en förlängning av mandattiderna kunna
övervägas, exempelvis till fem år vilket används som utvärderingsperiod
i regeringens utvärderingar av de nuvarande fondstyrelsernas förvaltning
(se t.ex. skr. 1996/97:152 s.7). Allt för långa mandattider kan dock med-
föra andra problem. Den nuvarande mandattiden om längst tre år får där-
för anses vara väl avvägd.
Även om mandattiden är högst tre år bör regeringen ha rätt att entle-
diga en ledamot trots att den tid för vilken han är utsedd inte har gått ut.
Vidare bör en ledamot alltid ha rätt att på egen begäran bli entledigad i
förtid. I de nu nämnda fallen skall för den återstående mandattiden en ny
ledamot utses i den avgående ledamotens ställe. Riksbanken anser att det
i lagtext eller i motiven bör fastställas kriterier för när en styrelseledamot
får entledigas, samt att det bör ställas upp krav på att ett sådant beslut
skall motiveras. AP-fonderna skall visserligen vara oberoende mot rege-
ringen i den löpande förvaltningen vilket skulle kunna motivera en sådan
ordning. Det skulle emellertid strida mot vad som får anses utgöra praxis
vad avser regeringens utnämningsmakt. Även andra myndigheter med
starkt oberoende mot regeringen, t.ex. JK omfattas av denna praxis. Ett
avsteg kan näppeligen göras för AP-fonderna utan en bredare översyn,
något som för närvarande inte är aktuellt.
Det är inte önskvärt att hela styrelsen byts ut vid ett tillfälle. Därför bör
mandattiderna för ledamöterna i största möjliga mån anpassas så de inte
löper ut samma år. Mandattiden förslås bli högst tre år. En successiv in-
fasning av ledamöternas mandattider är därför möjlig inom ramen för de
föreslagna bestämmelserna. Det bör lämpligen ankomma på regeringen
att i samband med att ledamöter första gången utses till fondstyrelserna
tillse att mandattiderna inledningsvis bestäms så att successiva utbyten av
ledamöter kommer till stånd i framtiden.

10.3.3 Styrelsens uppgifter
Regeringens förslag: Styrelsen ansvarar för fondens förvaltning, organi-
sation och verksamhet i övrigt. Styrelsen skall fastställa verksamhetsplan
och därvid utarbeta placeringspolicy, ägarpolicy och riskhanteringsplan
för fonden.

Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran. Naturvårdsverket anser att en person i styrelsen bör
utses med speciellt ansvar för fondens miljöarbete.
Skälen för regeringens förslag: Styrelsen skall, som framgår av av-
snitt 10.3.1, ensam ansvara för fondens verksamhet. Den centrala upp-
giften är därvid förvaltningen av fondmedlen. Som tidigare påpekats
ställer de föreslagna placeringsbestämmelserna särskilt stora krav på sty-
relsen i detta avseende. Av placeringsbestämmelserna framgår att fonden
årligen skall fastställa verksamhetsplan. I denna skall närmare mål för
placeringsverksamheten preciseras. Vidare skall för fonden fastställas en
ägarpolicy och en riskhanteringsplan. Ansvaret för dessa frågor vilar
ytterst på styrelsen. Även andra frågor som rör medelsförvaltningen om-
fattas av styrelsens ansvar.
I styrelsens ansvar ingår att organisera verksamheten. Det är således
styrelsen som fattar de grundläggande beslut som behövs för inrättande
av fondens kansli. I det ligger bl.a. att utse den person (verkställande
direktör) som skall leda fondens löpande verksamhet. Naturvårdsverket
anser i sitt remissvar att en person i styrelsen bör utses med speciellt
ansvar för fondens miljöarbete. Enligt regeringens mening bör det an-
komma på styrelserna att själva organisera sitt eget arbete, vilket bl.a.
omfattar den interna ansvarsfördelningen i styrelsen för etik- och miljö-
frågor.
I styrelsens uppgifter ligger också, så som närmare utvecklas nedan, att
företräda fonden mot tredje man. Eftersom fonderna är statliga myndig-
heter ansvarar dock staten, vilket också utvecklas närmare nedan, för de
förbindelser som fonderna ingår.
Det är emellertid inte möjligt och inte heller lämpligt att styrelserna
fattar beslut i alla frågor som rör fondens verksamhet. Styrelserna skall
därför ha möjlighet att delegera beslutanderätten i viss fråga eller vissa
frågor till en eller flera styrelsemedlemmar eller till den person styrelsen
utser att sköta den löpande förvaltningen (verkställande direktör) eller till
andra anställda hos fonden. Rätten att delegera omfattar också rätten att
företräda fonden mot tredje man. Besluten om delegation bör dokumente-
ras på ett tydligt sätt. Styrelsens rätt att delegera rätten att besluta i vissa

frågor bör uttryckligen framgå av lag.
Ett annat viktigt område för styrelsens ansvar är redovisningen i fon-
den. Styrelsen har det yttersta ansvaret för fondens redovisnings- och
bokföringsskyldighet. Ett närliggande ansvarsområde är internrevisionen.
Enligt vedertagna principer bör den eller de funktioner som styrelsen
inrättar för detta ändamål organisatoriskt svara direkt under styrelsen.
10.4 Redovisning och revision
Regeringens förslag: Bestämmelserna i AP-fondsreglementet om redo-
visning och revision överförs i huvudsak oförändrade till den nya lagen.
Det införs allmänna regler om löpande bokföring och arkivering. Reg-
lerna om årsredovisningen anpassas närmare till systematiken för
svenska företag. Ett krav på att samtliga revisorer skall vara auktorise-
rade införs.

Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med
regeringens. I promemorian föreslogs dock att antalet revisorer skulle
utökas till tre för varje fond.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller läm-
nar dem utan erinran. Första fjärde fondstyrelserna anser att en gemen-
sam standard för redovisning bör etableras för fonderna. Första tredje
fondstyrelserna anser vidare att antalet revisorer bör, så som gäller i dag,
begränsas till två.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om redovisning och
revision i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfon-
den (APR) har varit föremål för genomgripande reformeringar under
1990-talet. Bestämmelsernas materiella innehåll är i allt väsentligt väl
förenliga med de krav som de nya placeringsregler m.m. som här föreslås
medför. Regeringen föreslår därför att reglerna i huvudsak oförändrade
bör överföras till den nya lagen om allmänna pensionsfonderna. Viss
lagteknisk och systematisk anpassning till det nya regelverket bör därvid
göras.
Några kompletteringar av gällande regler föreslås emellertid. APR
innehåller inte någon bestämmelse om bokföringsskyldighet. En
bestämmelse därom bör därför införas efter mönster från den nyligen
antagna bokföringslagen. Med hänsyn främst till AP-fondernas speciella
karaktär som myndighet bör bestämmelsen endast ange vissa allmänna
krav på löpande bokföring, verifikationer och arkivering av räken-
skapsinformation. Även bestämmelsen rörande årsredovisning bör i för-
tydligande syfte utvecklas något. Bestämmelserna bör närmare ansluta
till den systematik som används för årsredovisningar på företagsområdet.
Enligt det remitterade förslaget till automatisk balansering skall rege-
ringen årligen fastställa ett s.k. balanstal. Vid beräkningen av detta skall
hänsyn tas till det sammanlagda redovisade marknadsvärdet vid utgången
av varje kalenderår för Första Fjärde AP-fonderna och Sjätte AP-fonden.
En bestämmelse om årlig marknadsvärdering bör därför införas i kraven
på fondernas årsredovisningar i såväl lagen om allmänna pensionsfonder
som lagen om sjätte AP-fonden.
Bestämmelserna om redovisning avses på samma sätt som gäller i dag
vara uttömmande i den meningen att andra regler om statlig redovisning
så som förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning och
bokföringsförordningen (1979:1212) inte skall tillämpas beträffande AP-
fonderna. Reglerna om revision och utvärdering skall också så som i dag
vara uttömmande. AP-fonderna skall därför inte vara föremål för Riksre-
visionsverkets externa revision. Den externa revisionen och granskningen
skall således ske genom revisorernas och regeringens utvärdering. Vad
nu sagts avser inte sådan extern granskning som företas av Riksdagens
revisorer samt JO och JK.
I promemorian föreslås att antalet revisorer utökas till tre. Första
tredje fondstyrelserna anser den nuvarande ordningen med två revisorer
har visat sig vara rationell och effektiv varför den bör bestå. Första
tredje fondstyrelsernas synpunkt har fog för sig. Regeringen anser därför
att antalet revisorer så som gäller i dag kan begränsas till två. I jämfö-
rande syfte kan nämnas att från årsskiftet 1998/99 finns det i försäkrings-
rörelselagen (1982:713) inte längre något krav på att det, inklusive den
revisor som utses av Finansinspektionen, skall finnas tre revisorer i ett
livförsäkringsbolag. Det bör föreskrivas att båda revisorerna skall vara
auktoriserade. En av revisorerna skall vara gemensam för Första fjärde
AP-fonderna och Sjätte AP-fonden.
Första fjärde fondstyrelserna har i sina remissvar tagit upp frågan om
en gemensam standard för redovisning bör etableras för fonderna. Så
som fondstyrelserna framhåller är det bl.a. av utvärderingsskäl av vikt att
AP-fonderna redovisar på ett enhetligt sätt. God redovisningssed bör
även framdeles vara styrande för kraven på AP-fondernas redovisning.
Enligt regeringens mening skulle det dock vara olyckligt att i lag eller
motiv närmare slå fast vilka redovisningsprinciper som bör gälla. Vilka
redovisningsprinciper som bör tillämpas kan behöva anpassas över tiden.
Det bör därför t.ex. inte anges huruvida redovisningen skall följa de prin-
ciper som gäller för värdepappersfonder eller de som gäller för livförsäk-
ringsbolag eller en kombination av dessa. I stället bör det enligt regering-
ens mening ankomma i första hand på fonderna att med hänsyn till lämp-
liga redovisningsregler för jämförbara finansiella företag utveckla och
etablera en gemensam praxis inom ramen för god redovisningssed och
rättvisande bild, så att AP-fondernas årsredovisning ger en god genom-
lysning av verksamheten. Vidare bör regeringen i den årliga utvärde-
ringen kunna ge sin syn på de redovisningsprinciper som tillämpas. De
nya reglerna om redovisning och revision föreslås bli tillämpade från och
med räkenskapsåret 2001.

10.5 Fondernas rättsliga ställning
Regeringens förslag: Varje fond utgör en statlig myndighet. Fondernas
organisation och verksamhet är reglerad i lag.
Avtal och andra rättshandlingar som fonderna ingår är gällande mot
staten. Detta gäller dock inte om motparten insåg eller bort inse att avta-
let eller rättshandlingen inte faller inom fondens verksamhetsområde
eller att den som handlat för fonden överskridit sin befogenhet.
Styrelsen företräder fonden mot tredje man. Styrelsen företräder också
fonden inför domstol.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Första tredje fondstyrelserna menar, med hän-
syn till ålderspensionssystemets autonoma ställning och frikoppling från
statsbudgeten, att principiella invändningar kan göras mot att fonderna
skall vara statliga myndigheter, men anser ändå i avsaknad av andra
bättre alternativ att myndighetsformen är att föredra. Fondstyrelserna
anser vidare att det bör undersökas om EG-rätten medger att fonderna
undantas från lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Hovrätten för
Västra Sverige förordar att undantaget beträffande statens bundenhet vad
gäller avtal och andra rättshandlingar som fonderna ingår utanför deras
verksamhetsområde skall gälla utan krav på ond tro hos motparten.
Skälen för regeringens förslag: AP-fondens tillgångar utgör statliga
medel som i lag avsatts till sådan särskild förvaltning som anges i 9 kap.
8 § regeringsformen. Fondens organisation och verksamhet är reglerad i
lag. Innebörden är att fondens medel inte får tas i anspråk av staten för
något annat ändamål än som är föreskrivet där, om inte riksdagen beslu-
tar om annat. Det har tidigare rått viss osäkerhet om fondstyrelserna är att
betrakta som statliga myndigheter, eftersom detta inte framgår av lagtext
eller äldre lagmotiv. Det är emellertid numera klarlagt att varje fondsty-
relse utgör en myndighet. I motiven till inrättandet av sjunde fondstyrel-
sen uttalades således att sjunde fondstyrelsen i likhet med övriga fondsty-
relser skulle vara en egen myndighet (prop. 1997/98:151 s. 421 jfr. Lag-
rådets yttrande i prop.1999/2000:12 s. 44). Tidigare har bl.a. regerings-
rätten (RÅ 1984 2:101 s. 570) och Högsta domstolen (NJA 1992 s. 581)
gjort motsvarande bedömning.
Det är angeläget att det inte råder någon tvekan om de nya fondernas
rättsliga status. Fonderna skall i det reformerade pensionssystemet utgöra
buffert för den offentliga ålderspensionens fördelningsdel. Vidare kom-
mer förvaltningen av fondmedlen även framdeles att vara offentligrätts-
ligt reglerad. Med hänsyn härtill måste fondmedlen även fortsättningsvis
anses utgöra statliga tillgångar. För att säkerställa att fondmedlen även
fortsättningsvis inte tas i anspråk för annat ändamål än som buffert i
ålderspensionssystemet skall fondmedlen vara avsatta till särskild för-
valtning enligt 9 kap. 8 § regeringsformen. Av fempartiuppgörelsen föl-
jer vidare att eventuella överskott i buffertfonderna skall, med undantag
för vad som ytterligare kan komma att överföras till statsbudgeten vid
kontrollstationen år 2004 (se avsnitt 5), tillfalla de försäkrade.
Fondernas funktion i det offentliga ålderspensionssystemet och de för-
valtade medlens karaktär av statliga tillgångar medför att fonderna även
fortsättningsvis bör betraktas som statliga myndigheter för förvaltning av
statliga medel. Den föreslagna lagen ger de enskilda AP-fonderna i den
löpande verksamheten en självständig ställning i förhållande till rege-
ringen. Regleringen avviker således från vad som i allmänhet gäller för
statliga myndigheter (se 11 kap. 6 § regeringsformen). Det är dock inte
unikt att regeringens möjlighet att styra enskilda myndigheter inskränks i
lag. Förhållandet bör förstås så att regeringen, genom att föreslå riksda-
gen ifrågavarande lagstiftning rörande allmänna pensionsfondernas för-
valtning, frivilligt avstår från sin beslutanderätt över fonderna i den om-
fattning som följer av den föreslagna lagen. Förfarandet har stöd i 8 kap.
14 § regeringsformen. Genom lagformen kommer bestämmelserna enligt
18 kap. 17 § regeringsformen att även omfattas av den s.k. formella
lagkraftens princip. Det innebär att beslutanderätten inte kan tas tillbaka
utan beslut av riksdagen i lag. Fondmedlen föreslås i framtiden förvaltas
av sex från varandra fristående fonder, inklusive Sjätte och Sjunde AP-
fonderna. Med hänsyn till respektive fonds självständiga karaktär bör
varje fond utgöra en myndighet.
Statliga myndigheter utgör inte några självständiga rättssubjekt, utan
ingår endast som en del av rättssubjektet staten. En följd härav är att sta-
ten är ansvarig för avtal och andra rättshandlingar som myndigheterna
ingår. Det saknas emellertid för närvarande en allmän reglering om sta-
tens ansvar för avtal m.m. som dess myndigheter ingår och vad som
krävs för att staten skall bli bunden av ett sådant avtal. AP-fondernas sär-
skilda ställning jämfört med andra statliga myndigheter medför i sig att
det är särskilt angeläget att klargöra statens ansvar i aktuellt avseende. De
avtal och andra rättshandlingar som AP-fonderna ingår avser regelmäs-
sigt mycket stora värden. Transaktionerna görs ofta i en internationell
miljö där motparterna i allmänhet inte är närmare bekanta med svenska
förhållanden. En oklarhet om ansvaret för fondernas förbindelser kan
således medföra problem för fonderna.
Första tredje fondstyrelserna har också under hand förklarat att avsak-
naden om regler rörande ansvaret för AP-fondens förbindelser och vad
som skall krävas för att ingångna avtal skall vara rättsligt bindande, med-
för problem för fondstyrelserna i kontakter med utländska motparter. Ett
klarläggande av att staten är ansvarig för avtal och andra rättshandlingar
som fonderna ingår bör således kunna underlätta för fonderna att bedriva
en effektiv förvaltning. Det bör också underlätta den överföring av ömse-
sidiga kontrakt som måste ske som en följd av den föreslagna omorgani-
sationen av AP-fonden. I promemorian föreslås därför att det uttryck-
ligen skall anges att staten är ansvarig för avtal och andra rättshandlingar
som fonderna ingår.
Det skulle enligt den bedömning som görs i promemorian leda för
långt att föreskriva att staten generellt är ansvarig för rättshandlingar som
fonderna ingår. Avgränsningen bör lämpligen utformas så att staten är
ansvarig för rättshandlingar som fonderna ingår under förutsättning att
rättshandlingen ligger inom deras verksamhetsområden. För att skydda
godtroende motparter till fonderna bör, som ytterligare förutsättning för
att staten inte skall vara ansvarig, gälla att motparten varken insåg eller
borde ha insett att avtalet eller rättshandlingen inte föll inom fondens
verksamhetsområde eller att den som handlat för fonden har överskridit
sin befogenhet. Hovrätten för Västra Sverige förordar i sitt remissvar att
undantaget beträffande statens bundenhet vid rättshandlingar som faller
utanför en fonds verksamhetsområde bör gälla utan något krav på ond tro
hos motparten. Med tanke på svårigheterna att uttömmande ange vilka
rättshandlingar som faller inom AP-fondernas verksamhetsområde torde
det enligt hovrätten möta avsevärda problem att bevisa ond tro hos en
avtalspart till en fond, såvitt gäller gränserna för fondens behörighet.
Detta skulle enligt hovrätten kunna resultera i en längre gående bunden-
het för staten vid behörighetsöverträdelser än som följer av vanliga av-
talsregler. Något ondtrosrekvisit gäller inte om ett ombud överskrider sin
behörighet. Enligt regeringen bör regelverket utformas så att tredje mans
skyddsintresse tillgodoses. Det är därför rimligt att risken för att AP-fon-
derna handlar illojalt, dvs. utanför sitt verksamhetsområde, i första hand
bärs av staten. Det är också i omsättningens intresse att tredje man kan
företa rättshandlingar med AP-fonderna utan att närmare behöva över-
väga om handlingen ligger inom ramen för fondens verksamhetsområde
eller inte. Regeringen delar därför den bedömning som görs i promemo-
rian. Som förutsättning för att staten inte skall vara ansvarig för ett avtal
som en AP-fond har ingått bör således gälla att motparten varken insåg
eller borde ha insett att avtalet inte föll inom fondens verksamhetsom-
råde.
Det saknas i allmänhet också uttryckliga bestämmelser om vem som
har rätt att företräda statliga myndigheter i förhållande till tredje man. Av
samma skäl som anförts för att reglera statens ansvar för fondernas för-
bindelser bör även frågan om rätten att företräda fonderna mot tredje man
uttryckligen regleras. Styrelsen ansvarar ensam för fondens verksamhet.
Detta innefattar en rätt för styrelsen att företräda fonden mot tredje man.
Styrelsens allmänna rätt att delegera beslutanderätten i viss eller vissa
frågor medför också rätt att delegera rätten att företräda fonden mot
tredje man, t.ex. till den person styrelserna utsett att sköta den löpande
verksamheten. För att en statlig myndighet skall få föra statens talan vid
domstol krävs att den uttryckligen tillagts sådan rätt. I annat fall till-
kommer rätten att företräda staten Justitiekanslern. En allmän bestäm-
melse om rätt för myndigheter att företräda staten inom sitt verksamhets-
område finns i 2 § verksförordningen (1995:1322). Eftersom verksför-
ordningen inte avses bli tillämplig på de nya AP-fonderna, bör i stället en
bestämmelse av motsvarande innehåll tas in i lagen om allmänna pen-
sionsfonderna.
Första tredje fondstyrelserna anser att det bör undersökas om det är
möjligt att undanta fonderna från lagen (1992:1528) om offentlig upp-
handling. De regler som gäller för offentlig upphandling innebär enligt
fondstyrelserna att fondernas flexibilitet begränsas, vilket är en konkur-
rensnackdel i förhållande till privata kapitalförvaltare. Den EG-rättsliga
reglering på vilken lagen om offentlig upphandling bygger medger
emellertid, enligt regeringens mening, inte att fonderna undantas från
lagen om offentlig upphandling. EG-rätten och lagen om offentlig upp-
handling innehåller dock undantag för finansiell verksamhet. Kommis-
sionen avser att under december 1999 ge ut ett tolkningsmeddelande
rörande undantaget för finansiell verksamhet.
Frågor om statlig arbetsrätt m.m. behandlas i avsnitt 11.

11 Övergångsfrågor och ikraftträdande
Regeringens förslag: Tillgängliga fondmedel skall beloppsmässigt för-
delas så lika som möjligt mellan de fyra buffertfonderna, utan att kravet
på effektivitet i förvaltningen efterges. Regeringen beslutar hur tillgång-
arna närmare skall fördelas mellan buffertfonderna efter samråd med sty-
relserna i fonderna. De nuvarande första femte fondstyrelsernas innehav
av fordringsrätter som inte är utgivna för allmän omsättning skall dock
förvaltas av första buffertfonden avskilt från övriga tillgångar. I takt med
att fordringsrätterna avvecklas skall influtna medel fördelas lika mellan
samtliga buffertfonder. Vidare skall nuvarande fjärde femte fondstyrel-
sernas innehav av aktier, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning som inte är utgivna för allmän omsättning
eller marknadsnoterade och som inte utgör ett indirekt innehav av onote-
rade aktier, mot ersättning överföras till sjätte fondstyrelsen.
De fyra buffertfonderna byggs upp runt de existerande myndigheterna.
Tredje fondstyrelsen läggs ned och dess tillgångar förs över till första
fondstyrelsen. De nuvarande första, andra, fjärde och femte fondstyrel-
serna skall utgöra de nya buffertfonderna i det allmänna pensionssyste-
met.
Nuvarande första, andra och fjärde fondstyrelserna byter namn till
Första, Andra respektive Fjärde AP-fonden, medan nuvarande femte
fondstyrelsen bildar Tredje AP-fonden. Nuvarande sjätte och sjunde
fondstyrelserna föreslås byta namn till Sjätte respektive Sjunde AP-fon-
den.
De organisatoriska förändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj
2000, med undantag för omfördelningen av tillgångarna. Förslagen i öv-
rigt föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens. I promemorian föreslås dock att de nuvarande fondstyrelserna skall
läggas ned och fyra nya myndigheter bildas. Dessutom föreslås att ersätt-
ning för de tillgångar som skall föras till Sjätte AP-fonden skall bestäm-
mas efter bokfört värde. Till skillnad mot promemorian föreslås att samt-
liga övergångsbestämmelser skall samlas i en särskild införandelag.
Remissinstanserna: Första tredje fondstyrelserna anser att första
femte fondstyrelsernas innehav av fordringsrätter som inte är utgivna för
allmän omsättning skall förvaltas i en särskild avvecklingsfond. Flera
remissinstanser, däribland första femte fondstyrelserna, framhåller vik-
ten av att arbetet med att förbereda de organisatoriska förändringarna,
den antagna inleveransen till staten och fördelningen av tillgångarna på-
börjas skyndsamt. Sjätte fondstyrelsen anser att fjärde och femte fondsty-
relsernas innehav av aktier, konvertibla skuldebrev och skuldebrev för-
enade med optionsrätt till nyteckning som inte är utgivna för allmän om-
sättning eller marknadsnoterade, skall överföras till sjätte fondstyrelsen
utan ersättning. Fjärde och femte fondstyrelserna anser att överföringen
skall göras till marknadsvärde. Första tredje fondstyrelserna anser att
fonderna inte skall betraktas som statliga myndigheter i sin roll som
arbetsgivare. Kammarkollegiet har ifrågasatt om det är språkligt lämpligt
att använda beteckningen fond i namnet på en myndighet.

Skälen för regeringens förslag

Fördelningen av tillgångarna

Det totala marknadsvärdet av AP-fondens tillgångar kan, exklusive den
del som förvaltas av den nuvarande sjätte fondstyrelsen antas uppgå till
ca 560 miljarder kronor per den 1 januari 2001 efter inleveransen på 155
miljarder kronor. Detta belopp skall fördelas på de fyra buffertfonderna.
Det beloppsmässiga värdet av tillgångarna bör vara så lika som möjligt
från början för att få lika förutsättningar för framtida utvärderingar av
förvaltningen.
Buffertfonderna skall som framgått ovan inte få investera i fordrings-
rätter som inte är utgivna för allmän omsättning t.ex. reverslån och s.k.
partnerfinansieringslån. De nuvarande första femte fondstyrelsernas in-
nehav av sådana fordringsrätter bör därför avvecklas. Förfallotiden varie-
rar men de längsta löptiderna sträcker sig upp mot 15 år. Avvecklingen
bör ske så snabbt som möjligt men i en takt som inte medför att värdet
försämras. Avvecklingen kan ske genom försäljning av fordringsstocken
eller genom att avvakta lånens förfall.
I promemorian föreslås att lånestocken av administrativa och kost-
nadsmässiga skäl inte bör delas upp på samtliga buffertfonder utan i
stället förvaltas av en fond. Första tredje fondstyrelserna anser emeller-
tid att lånestocken bör förvaltas av en särskild avvecklingsfond eftersom
samtliga nya fonder har intresse av hur lånestocken avvecklas. Att bygga
upp en temporär myndighetsorganisation endast för detta ändamål skulle
enligt regeringens mening vara svårt att motivera. Lånestocken föreslås
därför förvaltas av Första AP-fonden. Förvaltningen bör ske i en separat
portfölj vid sidan av den egentliga fondförvaltningen. Principen om lika-
fördelning av medel mellan buffertfonderna bör gälla även de belopp
som inflyter från dessa fordringsrätter. Första AP-fonden skall därför,
sedan kostnaderna för förvaltningen har dragits av, fördela influtna medel
i lika delar mellan samtliga buffertfonder. Utbetalning av influtna medel
bör ske kvartalsvis. Även den avkastning som erhålls på förfallna belopp
skall på samma sätt fördelas lika mellan fonderna. Ifrågavarande lån för-
utses den 1 januari 2001 uppgå till storleksordningen 30 miljarder kronor
vilket innebär att buffertfonderna inledningsvis blir något mindre eller
drygt 130 miljarder kronor per fond (i stället för ovan angivna 140
miljarder kronor).
För att uppdelningen av de befintliga tillgångarna skall bli värdemäs-
sigt rättvis måste tillgångarna värderas till marknadsvärde. Vidare bör
uppdelningen göras med syfte att varje fond skall erhålla en, med av-
seende på sammansättningen av tillgångarna, väldiversifierad portfölj av
värdepapper. Detta gäller egenskaper som tillgångsslag, risk, löptid,
emittent m.m. Det överordnade målet för fondförvaltningen är att erhålla
hög avkastning. Hänsyn måste tas till detta vid fördelningen av tillgång-
arna. Fördelningen får därför inte göras på ett sådant sätt att möjlighe-
terna att bedriva en effektiv kapitalförvaltning försvåras. Vid fördel-
ningen måste beaktas om och hur riskerna har hanterats, t.ex. med deri-
vatinstrument, i de befintliga portföljerna. Vidare måste beaktas att de
poster som fördelas inte blir svåra att omsätta, t.ex. om de avviker från
marknadsstandarden för s.k. handelsposter, eller att mervärden som kan
vara förenade med, t.ex. större aktieposter i enskilda företag, går förlo-
rade.
Det är inte möjligt att lagstiftningsvägen lösa alla frågor som uppdel-
ningen av tillgångarna ger upphov till. Regeringen bör därför få i upp-
drag att besluta hur den faktiska uppdelningen av tillgångarna skall gå
till. Detta bör ske efter samråd med fondernas styrelser. Regeringen avser
därför tillsätta en särskild utredare som ges i uppdrag att utarbeta ett för-
slag till fördelning av tillgångarna som underställs regeringen för beslut.
En möjlighet är att fördela tillgångsslagen lika mellan fonderna och att
inom respektive tillgångsslag en motsvarande uppdelning sker med av-
seende på sådant som emittent, löptid m.m. En alternativ fördelningsme-
tod skulle kunna vara att den särskilde utredaren organiserar ett auk-
tionsliknande förfarande genom vilket fonderna fördelar hela eller delar
av de befintliga tillgångarna mellan sig. På detta sätt skulle de enskilda
fonderna redan i utgångsläget kunna påverka sin portföljsammansättning
i enlighet med de mål de nya fonderna fastställer. Utredaren kan också
välja att föreslå andra sätt att fördela tillgångarna mellan fonderna i en-
lighet med fondernas preferenser. Fördelen med en sådan metod är att
fonderna besparas transaktionskostnader förbundna med en motsvarande
omstrukturering på marknaden. En förutsättning för en sådan lösning är
bl.a. att styrelserna för de nya fonderna har utsetts i god tid och hunnit
fastställa mål för sin placeringsverksamhet.
Eftersom buffertfonderna inte annat än på indirekt väg skall få placera
i aktier, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning som inte är utgivna för allmän omsättning eller marknads-
noterade, måste nuvarande fjärde och femte fondstyrelsernas innehav av
sådana tillgångar avvecklas. På samma sätt som föreslås i promemorian
anser regeringen att en lämplig ordning är att dessa tillgångar överförs till
nuvarande sjätte fondstyrelsen och att sjätte fondstyrelsen utger ersätt-
ning för dem. Regeringen delar således inte sjätte fondstyrelsens bedöm-
ning att överföringen bör ske utan ersättningsskyldighet för sjätte fond-
styrelsen. Ersättningen skall ingå i de medel som skall fördelas mellan de
nya fonderna. I promemorian föreslogs att ersättningen skulle uppgå till
tillgångarnas bokförda värde. Fjärde och femte fondstyrelserna har i sina
remissvar förespråkat en ersättning motsvarande marknadsvärdet grundat
på oberoende värderingar. Mot en överföring av tillgångarna till bokförda
värden har anförts att det innebär ett visst mått av godtycke i överförda
förmögenhetsbelopp samt att utvärderingen av fondernas förvaltning blir
missvisande om det bokförda värdet skiljer sig från marknadsvärdet.
Dessa faktorer har också diskuterats i promemorian där det emellertid
också framhålls att marknadsvärderingar är behäftade med kostnader för
pensionssystemet som kan synas svårmotiverade. Regeringen föreslår att
den särskilda utredare som skall hantera olika övergångsfrågor också tar
ställning till olika värderingsfrågor som uppkommer i samband med för-
delningen av tillgångarna.
Den föreslagna överföringen av medel från AP-fonden till statskassan
och uppdelningen av tillgångsmassan har så betydande beröringspunkter
att genomförandet bör samordnas. En slutlig fördelning av tillgångarna
mellan buffertfonderna kan göras först när det står klart vilka tillgångar
som kommer att ingå i överföringen. Samma utredare som ger förslag om
tillgångarnas fördelning bör därför ge förslag till den antagna överföring-
ens sammansättning. Utredaren bör också, som ovan nämnts, ta ställning
till de värderingsfrågor som kan tänkas uppkomma. Utgångspunkten bör
vara att fördelningen av tillgångarna skall göras per den 1 januari 2001.
Det är rimligt att kostnaden för utredaren inklusive eventuell konsulthjälp
bärs av AP-fonden.

Genomförandet av den nya organisationen

Tiden från det att beslut föreligger till dess att de nya buffertfonderna
skall ta över förvaltningen av fondmedlen kommer att bli knapp för de
organisationsförändringar som skall göras. Innan de nya fonderna tar
över förvaltningen av fondmedlen bör de i princip vara fullt funktions-
dugliga. Styrelser liksom de verkställande ledningarna måste utses i god
tid dessförinnan. Dessutom torde fordras att en betydande del av perso-
nalen finns på plats. Varje fond skall förvalta en avsevärd förmögen-
hetsmassa. Det är därför av synnerlig vikt att förvaltningen redan från
början fungerar tillfredsställande inte bara vad avser kapitalförvaltningen
utan även beträffande administrativa rutiner, riskhantering och intern-
kontroll. Vidare måste fonderna ha tillgång till lokaler och teknisk utrust-
ning m.m. Arbetet med att bygga upp fondernas organisation måste där-
för bedrivas med hög intensitet. Flera remissinstanser, däribland första
femte fondstyrelserna, framhåller vikten av att arbetet med att förbereda
de organisatoriska förändringarna, den antagna inleveransen till staten
och fördelningen av tillgångarna påbörjas skyndsamt. Ovan har aviserats
att en utredare ges i uppdrag att ta hand om de senare frågorna.
I promemorian görs bedömningen att förslagen till ny organisation och
nya placeringsregler medför så genomgripande förändringar i AP-fon-
dens nuvarande struktur att de nuvarande fondstyrelserna och deras för-
valtningsorganisationer (kanslier) bör avvecklas och fyra nya AP-fonder
med tillhörande organisationer bör byggas upp. Det anges dock att det är
naturligt att tre av de fyra nya AP-fonderna byggs upp kring de kanslier
som finns i dag, inte minst med tanke på tidsaspekten. I promemorian
aviserades också att en arbetsgrupp skulle ta hand om de organisatoriska
frågorna.
Enligt regeringens mening talar emellertid övervägande skäl för att den
nya organisationen i stället skall utgå från den organisatoriska struktur
som finns i dag utan nedläggning av befintliga myndigheter och tillska-
pande av nya. Ovan föreslås att antalet buffertfonder skall reduceras till
fyra. I dag finns fem befintliga myndigheter. Tre av myndigheterna, dvs.
första tredje fondstyrelserna, har dock en gemensam förvaltningsorgani-
sation. Det är därför lämpligt att en av dessa myndigheter läggs ned.
Regeringen föreslår därför att tredje fondstyrelsen läggs ned och att de
förvaltade tillgångarna förs över till en av buffertfonderna (Första AP-
fonden, se nedan). Buffertfonderna bör således byggas upp av de fyra
kvarvarande fondstyrelserna. Nedan föreslås att denna organisatoriska
förändring sker redan under år 2000, innan de nya placeringsreglerna
träder i kraft. Även för sjunde fondstyrelsen föreslås vissa nya organisa-
tionsregler. Det finns skäl att även låta de reglerna träda i kraft vid denna
tidigare tidpunkt.
Förslaget innebär att varje styrelse kommer fungera som en organisa-
tionskommitté med ansvar att bygga upp myndigheten. Någon särskild
arbetsgrupp för att ta hand om de organisatoriska frågor som kommer att
uppstå i samband med övergången blir därmed inte nödvändig att till-
sätta.
Den här föreslagna lösningen har flera fördelar jämfört med den som
föreslogs i promemorian. Dels torde uppbyggnadsarbetet gå snabbare.
Fyra styrelser och tre kanslier finns redan på plats som omedelbart kan
påbörja förberedelsearbetet. Det praktiska arbetet med att organisera
kanslier och fördela tillgångarna bör visserligen i första hand hanteras av
de nya styrelserna. Det får dock anses ingå i de avgående styrelsernas
uppdrag att inom ramen för nuvarande placeringsregler förbereda över-
gången till det nya regelverket. Detta får anses följa av styrelsernas all-
männa skyldighet att förvalta anförtrodda medel på sådant sätt att de blir
till största möjliga nytta för pensionssystemet.
Vidare undviks med den här föreslagna lösningen vissa praktiska
problem som skulle ha uppstått om den i promemorian beskrivna lös-
ningen valts. Såsom konstateras i promemorian måste styrelser utses
innan det nya regelverket träder i kraft, för att övergången till den nya
organisationen skall kunna genomföras på ett rationellt och säkert sätt.
De nya myndigheterna skulle emellertid enligt förslaget byggas upp med
utgångspunkt i de befintliga kanslierna. Promemorians förslag skulle där-
för konkret innebära att det för tre av förvaltningsorganisationerna skulle
finnas två styrelser, dels styrelsen för den befintliga myndigheten som
kommer att ha ett kortsiktigt perspektiv, dels styrelsen för den nya myn-
digheten som kommer att ha ett långsiktigt perspektiv. Styrelserna skulle
då konkurrera om kansliets personal och kunna ha olika uppfattningar i
frågor med såväl kort som långsiktig betydelse. Den här föreslagna lös-
ningen är även ur denna synpunkt att föredra. Därutöver torde denna
modell begränsa eventuella arbetsrättsliga frågeställningar jämfört med
det förslag som presenterades i promemorian.
Första tredje fondstyrelserna har alltsedan AP-fondens tillkomst haft
ett gemensamt kansli. En särskild fråga rör hanteringen av detta kansli.
Förslaget till ny lagstiftning innebär dock att fonderna skall vara obe-
roende gentemot varandra, vilket omöjliggör en fortsatt samförvaltning.
Det nuvarande kansliet bör därför tillhöra en av buffertfonderna (Första
AP-fonden, se nedan) medan en av de övriga buffertfonderna (Andra AP-
fonden, se nedan) ges i uppdrag att bygga ett kansli från grunden. Första
tredje fondstyrelsernas nuvarande kansli bör dock inledningsvis stötta
den sistnämnda fonden i uppbyggnaden av det nya kansliet.
Som ovan konstaterats kommer uppbyggnaden av förvaltningsorgani-
sationerna att ske under stor tidspress. Det är viktigt att personal och ru-
tiner finns på plats som kan hantera förvaltningen på ett professionellt
sätt. I det fall någon av fonderna inte färdigställt sin organisation per den
1 januari 2001 bör förvaltningen helt eller delvis kunna överlåtas på en
eller flera av de övriga fonderna till dess uppbyggnaden av förvaltnings-
organisationen är färdigställd, dock längst till den 1 januari 2002. Skälig
ersättning skall utgå för detta.
Sammanfattningsvis skall första, andra, fjärde och femte fondstyrel-
serna bilda de nya buffertfonderna i det nya AP-fondssystemet medan
tredje fondstyrelsen läggs ned. En av buffertfonderna (Andra AP-fonden)
ges i uppdrag att bygga en ny förvaltningsorganisation från grunden, me-
dan övriga fonder tar sin utgångspunkt i befintliga kanslier.

Namnfrågan

Den nuvarande formella benämningen på fonderna (exempelvis All-
männa pensionsfonden, första fondstyrelsen) är enligt regeringens me-
ning ålderdomlig och ger intrycket att fondernas förvaltning avser en
gemensam tillgångsmassa Allmänna pensionsfonden. För att markera
att förvaltningsorganisationerna skall vara separata myndigheter som är
oberoende i sin löpande förvaltning och samtidigt anknyta till en benäm-
ning AP-fond som redan i dag är mer allmänt förekommande än de
formella namnen på myndigheterna föreslås en ändring av myndigheter-
nas namn. Nuvarande första, andra och fjärde fondstyrelserna föreslås
byta namn till Första, Andra respektive Fjärde AP-fonden, medan nuva-
rande femte fondstyrelsen byter namn till Tredje AP-fonden. Som fram-
gått skall nuvarande tredje fondstyrelsens verksamhet upphöra och dess
verksamhet överförs till Första AP-fonden. Nuvarande sjätte och sjunde
fondstyrelserna föreslås byta namn till Sjätte respektive Sjunde AP-fon-
den. Kammarkollegiet har ifrågasatt om det är språkligt lämpligt att an-
vända beteckningen fond i namnet på en myndighet. Enligt Kammarkol-
legiet kan det leda till oklarhet huruvida det är det förvaltade kapitalet
eller myndigheten som avses när ordet fond används. Enligt regeringens
mening skall risken för missförstånd inte överdrivas. Beteckningen AP-
fond har, inte bara i vardagligt tal, använts under lång tid utan att det,
såvitt känt, medfört några praktiska problem. Beteckningen AP-fond har
dessutom ett inte obetydligt good-will-värde. Regeringen anser därför att
uttrycket AP-fond bör användas i myndighetsnamnen.
Lagrådet har i sitt yttrande anfört att det är anmärkningsvärt att inte
någon femte AP-fond föreslås och anser att detta medför en för allmän-
heten svårförklarlig lucka i lagen. Lagrådet föreslår att numreringen av
fonderna görs fortlöpande. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att
det vore önskvärt med en obruten, löpande numrering. Sjätte och Sjunde
AP-fonden är emellertid etablerade beteckningar för nuvarande sjätte
respektive sjunde fondstyrelsen. Det är förenat med kostnader som inte är
försumbara att byta namn (ny numrering), inte minst för sjunde fondsty-
relsen som vänder sig till allmänheten i sin roll som förvaltare inom pre-
miepensionssystemet. Ett namnbyte för sjunde fondstyrelsen skulle san-
nolikt upplevas som mer förvirrande för allmänheten, inte minst då ett
namnbyte i praktiken inte kan ske förrän efter det första fondvalet inom
premiepensionssystemet genomförts. Övervägande skäl talar därför för
att behålla nuvarande numreringar på sjätte och sjunde fondstyrelsen.

Personalfrågor

Som framgått ovan innebär förslaget om förändringar av AP-fondernas
organisation att tredje fondstyrelsen läggs ned medan första, andra, fjärde
och femte fondstyrelserna kvarstår som separata myndigheter. Första
fondstyrelsen övertar förvaltningen av de tillgångar som tredje fondsty-
relsen i dag ansvarar för.
I 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd finns bestämmelser om
övergång av verksamhet. Innebörden av dessa bestämmelser är att om en
verksamhet eller en del av en verksamhet går över från en arbetsgivare
till en annan, går också anställningsavtalen för de arbetstagare som hör
till den överlåtna verksamheten över på den nya arbetsgivaren. För att
6 b § skall vara tillämplig krävs alltså att det har skett ett arbetsgivarbyte.
På det statliga området anses anställningsmyndigheten som arbetsgivare
vid tillämpningen av 6 b § (se AD 1999 nr 21). Detta innebär att det sker
ett arbetsgivarbyte om verksamhet går över från en myndighet till en
annan. Överfört på den aktuella situationen innebär det anförda att tredje
fondstyrelsens verksamhet övergår till första fondstyrelsen. Räntebärande
instrument kommer dessutom att föras över från första och andra fond-
styrelserna till fjärde och femte fondstyrelserna. Omvänt kommer aktier
att föras över från fjärde och femte fondstyrelserna till första och andra
fondstyrelserna. Syftet med verksamheten kommer dock att vara oför-
ändrat. Det kan mot denna bakgrund hävdas att verksamhet går över
mellan samtliga kvarvarande myndigheter. Även om första, andra, fjärde
och femte fondstyrelserna inte läggs ned utan kvarstår som myndigheter,
skall därför bemanningen av hela den nya AP-fondsorganisationen ske
med beaktande av reglerna om övergång av verksamhet i 6 b § lagen om
anställningsskydd. Om dessa bestämmelser inte skulle anses vara
tillämpliga i det enskilda fallet skall, i de fall där personalförstärkningar
behöver göras, rekrytering i första hand ske från någon av de myndighe-
ter där övertalighet kan ha uppstått.

Statlig arbetsrätt m.m.

Som tidigare angetts är det numera fastlagt att varje fondstyrelse är en
statlig myndighet. Första tredje fondstyrelserna anser emellertid att fon-
derna inte skall betraktas som statliga myndigheter i sin roll som arbets-
givare.
Staten som arbetsgivare företräds av Arbetsgivarverket, som är en för-
valtningsmyndighet för statliga arbetsgivarfrågor. Verket företräder de
statliga myndigheterna i förhandlingar som rör kollektivavtal om löner
och övriga anställningsvillkor samt sluter kollektivavtal på statens väg-
nar. Vidare utvecklar och samordnar Arbetsgivarverket den statliga
arbetsgivarpolitiken. Verket är också ett serviceorgan för de statliga
myndigheterna. Det är obligatoriskt för statliga myndigheter att tillhöra
Arbetsgivarverket. Verkets verksamhet finansieras genom avgifter från
myndigheterna.
De nuvarande fondstyrelserna tillhör inte Arbetsgivarverket utan är
medlemmar (delägare) i Bankinstitutens arbetsgivareorganisation (BAO).
Genom medlemskapet i BAO är fondstyrelserna bundna av det s.k.
bankavtalet, som träffats mellan BAO och Finansförbundet. Fondstyrel-
serna har dessutom alltsedan starten tillämpat bankavtalet när det gäller
de anställdas löner och övriga anställningsvillkor. Grunden för fondsty-
relsernas agerande har varit en bestämmelse i den nu gällande lagen med
reglemente för Allmänna pensionsfonden att varje fondstyrelse får an-
ställa de tjänstemän som behövs samt bestämma deras löner och övriga
anställningsvillkor. Vidare har i förarbetena till lagen uttalats att anställ-
ningsvillkoren för de anställda hos fondstyrelserna fastställs utan med-
verkan av någon statlig myndighet (se prop. 1983/84:50 s. 153). Mot
denna bakgrund har det varit naturligt för fondstyrelserna att tillämpa det
avtal som tillämpas av de flesta andra aktörer inom samma bransch, dvs.
bankavtalet. Genom medlemskapet i BAO har fondstyrelserna också er-
hållit en värdefull service om branschförhållanden o.d.
Medlemskapet i BAO kom till under en tid då det fortfarande rådde
oklarhet hos fondstyrelserna om deras rättsliga ställning. Eftersom det
numera är klarlagt att fondstyrelserna är statliga myndigheter och då
statliga myndigheter inte är självständiga rättssubjekt utan bara en del av
den juridiska personen staten, kan fondstyrelserna inte längre vara med-
lemmar i BAO. Det är som nämnts obligatoriskt för statliga myndigheter
att tillhöra Arbetsgivarverket. Något skäl för att detta inte skall gälla för
AP-fonderna föreligger inte.
När det sedan gäller kollektivavtalsfrågan har regeringen genom för-
ordningen (1976:1021) om statliga kollektivavtal, m.m.
(kollektivavtalsförordningen) överlåtit åt Arbetsgivarverket att på statens
vägnar sluta kollektivavtal (2 §). De statliga myndigheterna är bundna av
de kollektivavtal som verket träffar. För att göra avsteg från denna ord-
ning krävs starka skäl.
Fondstyrelserna har sedan tidigare såsom redovisats tillämpat samma
avtal som andra aktörer inom samma bransch. I detta fall finner rege-
ringen att det med hänsyn till fondernas historiska bakgrund och mycket
speciella verksamhet finns skäl att bibehålla denna särskilda ordning.
Därför bör fonderna ges rätt att själva sluta kollektivavtal, vilket kan ske
genom att regeringen fattar ett särskilt beslut med denna innebörd.
Det kan i detta sammanhang framhållas att eftersom fonderna är stat-
liga myndigheter är lagen (1994:260) om offentlig anställning tillämplig
på dem. Detsamma gäller andra delar av den statliga arbetsrätten, exem-
pelvis anställningsförordningen (1994:373) och tjänstledighetsförord-
ningen (1984:111).

Ikraftträdande

Ovan föreslås att en överföring av medel från AP-fonden till Riksgälds-
kontoret skall genomföras den 1 januari 2001. Det är lämpligt att även de
nya bestämmelserna om AP-fondernas organisation och placeringsregler
träder i kraft i anslutning till inleveransen av medel till Riksgäldskonto-
ret. För att underlätta övergången till det nya regelverket bör de organi-
satoriska förändringarna, frånsett omfördelningen av tillgångar, genom-
föras redan under år 2000. Detta gäller t.ex nedläggningen av tredje
fondstyrelsen och namnändringarna på de kvarvarande fondstyrelserna.
Även reglerna om utseende och sammansättning av styrelserna samt där-
till hörande bestämmelser, hör till det slag av organisationsregler som bör
träda i kraft redan under år 2000. Enligt regeringen bör bestämmelserna
lämpligen träda i kraft den 1 maj 2000. I syfte att så långt möjligt skapa
ett enhetligt regelverk för de olika AP-fonderna bör detta tidigare ikraft-
trädande för styrelsereglerna gälla även för Sjunde AP-fonden.

12 Samhällsekonomiska effekter
12.1 Effekter för pensionssystemet
Regeringens bedömning: En reformering av AP-fondssystemet i linje
med förslagen ovan skulle innebära att möjligheten till hög avkastning
och riskspridning i fondförvaltningen ökar. Fonderna skulle i sin verk-
samhet på ett bättre sätt kunna bidra till högre och stabilare pensioner.
AP-fondens kvarvarande behållning bedöms vara tillräcklig för att
undvika en reducering av pensionerna under normala ekonomiska
förhållanden.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i regeringens be-
dömning eller avstår från att kommentera den.
Skälen för regeringens bedömning: Den genomsnittliga reala av-
kastningen på AP-fondernas kapital har betydelse för framtida
pensionsnivåer. Om avkastningen skulle understiga tillväxten i avgifts-
underlaget är sannolikheten hög att den automatiska balanseringen akti-
veras och pensionsnivåerna reduceras.
Nedanstående diagram visar AP-fondssystemets behållning (exklusive
sjunde AP-fonden) vid olika antaganden om tillväxt och avkastning på
kapitalet vid en överföring på 155 miljarder kronor. Diagrammen baseras
på basscenariot med SCB:s befolkningsprognos 1997, 2 % real tillväxt
och 3,25 % real avkastning (se avsnitt 5.4). I detta fall når AP-fondens
behållning en topp framåt år 2015 för att sedan minska successivt under
en längre period i och med de stora pensionsavgångarna. Fondstyrkan
(fondens storlek i termer av det antal år som den kan finansiera mätårets
pensionsutgifter) viker emellertid nedåt redan före år 2010.
Buffertfondernas kvarvarande behållning är tillräcklig för att undvika en
reducering av pensionerna under basscenariots antaganden.
Vid samma tillväxt som i basscenariot, men i ett alternativ med klart
högre real avkastning, 5 %, växer fondbehållningen stadigt. Vid en sådan
utveckling ökar också fondstyrkan snabbare under den första perioden
för att sedan plana ut på en högre nivå under en längre period i samband
med de stora pensionsavgångarna, dvs. fondstyrkan viker inte heller
nedåt. Ett sådant gynnsammare avkastningsalternativ och väsentligt
snabbare fondtillväxt får förutses aktualisera en återföring av medel till
de försäkrade och motsvarande begränsning av AP-fondens storlek. I ett
alternativ med en mycket hög avkastning i relation till tillväxten, 5 %
respektive 0,5 % tillväxt, utvecklas fondstyrkan allra starkast. En sådan
långsiktig, stor skillnad mellan avkastning och tillväxt måste emellertid
betraktas som osannolik. En sådan utveckling skulle emellertid komma
att balanseras genom återföring av medel till de försäkrade.
Beskrivningar av ytterligare scenarier återfinns i Balanseringsprome-
morian (Ds 1999:43).
Den s.k. automatiska balanseringen kommer att utlösas i båda till-
växtalternativen om avkastningen inte blir högre än tillväxten. I det svaga
tillväxtalternativet, dvs. 0,5 %, kommer bromsen att utlösas även om av-
kastningen är högre men stannar vid 1,5 %.
Allmänt kan sägas att sannolikheten för uppkomsten av en balansering
som beror på kortsiktiga svängningar i buffertfondens värde är förhållan-
devis liten. Detta beror på att AP-fonden kommer att vara liten i förhål-
lande till pensionsskulden (ca 10 % år 2001 efter antagen överföring).
Däremot har den långsiktiga nivån på den reala avkastningen stor
betydelse för stabiliteten i pensionssystemet, vilket också framgår av
diagrammen. Vidare bör framhållas att den automatiska balanseringen
inte helt tar bort risken för att AP-fonden under en period kan tömmas
vid en oavbrutet negativ utveckling för ålderspensionssystemets
ekonomiska ställning. Detta beror bl a på att ingen särskild hänsyn tas till
fondens likviditet vid de beräkningar som ligger till grund för den
automatiska balanseringen. Vid en fondavkastning som långsiktigt inte
överstiger tillväxten kan en tömning inträffa inom en 30 40-årsperiod.

Diagram 12.1: AP-fondens behållning vid olika antaganden om BNP-tillväxt och
avkastning, fasta priser, miljarder kronor

Diagram 12.2: AP-fondens behållning vid olika antaganden om BNP-tillväxt och
avkastning, fondstyrka

För AP-fondssystemet innebär reformförslagen bättre förutsättningar att
uppnå högre avkastning på pensionskapitalet samtidigt som risken kan
begränsas genom ökade möjligheter till framförallt utländsk diversifie-
ring. Konsultfirman William M. Mercer har i en konsultrapport till rege-
ringen i samband med regeringens utvärdering av AP-fondernas verk-
samhet jämfört AP-fondens nuvarande portfölj med en optimal portfölj. I
rapporten konstateras att det går att konstruera en portfölj som i
varianstermer har samma risk som den nuvarande portföljen men som
har en förväntad avkastning som är 1,5 procentenhet högre än den
nuvarande (se regeringens skrivelse 1998/99:132). Det skulle motsvara
en ökad årlig avkastning på ca 8 miljarder kronor per år vid föreslagen
storlek på totalt förvaltat kapital i AP-fondssystemet efter beslutade och
föreslagna överföringar till statskassan.
Förslagen ger också organisatoriska förutsättningar för en effektivare
kapitalförvaltning. De föreslagna organisations- och placeringsreglerna
innebär att AP-fondssystemets uppgift att stödja pensionssystemet bättre
kan tillgodoses och att sannolikheten för att den s.k. automatiska balanse-
ringen aktiveras därmed blir lägre. Därutöver ökar också möjligheten att
pensionerna räknas upp utöver inkomstindex. En reform i enlighet med
vad som ovan föreslagits skulle därmed sammantaget innebära att AP-
fonderna på ett bättre sätt skulle kunna bidra till högre och stabilare pen-
sioner.

12.2 Effekter på de finansiella marknaderna
Regeringens bedömning: Förslagen till nya placeringsregler innebär
behov av portföljomplaceringar i de nya AP-fonderna. Med integrerade
internationella kapitalmarknader bör inte sådana förändringar i inhemsk
efterfrågan och utbud långsiktigt påverka räntor, aktiepriser och valuta-
kurs. På kort sikt kan de dock ge vissa effekter på prissättningen. AP-
fonderna har incitament att genomföra portföljanpassningen på ett sådant
sätt att marknaderna inte påverkas i alltför stor utsträckning
AP-fondens minskade efterfrågan på statspapper kompenseras med ett
reducerat utbud till följd av inleveransen till statskassan (statsskulden
amorteras). Effekten på statsobligationsräntorna bedöms bli liten.
Även AP-fondens efterfrågan på bostadspapper minskar till följd av de
nya placeringsreglerna. Möjligheten för AP-fonden att som en del av en
överföring leverera bostadsobligationer till Riksgäldskontoret, innebär att
bostadsinstitutens anpassning till minskad efterfrågan kan slås ut över ett
antal år och att marknadseffekterna i denna del kan begränsas.
Förslaget till nya placeringsregler innebär också att de nya AP-fon-
derna kommer att genomföra omplaceringar till utländska tillgångar.
Detta kan innebära ett tillfälligt tryck nedåt på kronan. Förslaget till
övergångsregel begränsar risken för kraftiga effekter.
AP-fonden kan förväntas vilja ha en större andel svenska aktier i sin
portfölj. Denna anpassning förutses kunna ske i sin helhet genom ned-
dragningen av den räntebärande portföljen som sker vid överföringen till
Riksgäldskontoret.
Reformen torde också bidra till en bättre fungerande kapitalmarknad.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar bedömningen
utan kommentar. Första tredje fondstyrelserna, Svenska Arbetsgivare-
föreningen och Sveriges Industriförbund instämmer i bedömningen att de
samhällsekonomiska effekterna av inleveransen till statskassan blir små
och temporära. Första tredje fondstyrelserna pekar i sitt remissvar sär-
skilt på att temporära flöden av det slag som portföljanpassning hos AP-
fonden utgör, i regel inte brukar ge någon påverkan på valutakursen och
hänvisar till studier på området. Svenska Bankföreningen, Svenska Fond-
handlareföreningen och Fondbolagens Förening instämmer i sitt gemen-
samma remissvar i att de portföljomplaceringar som blir följden av AP-
fondernas nya placeringsregler inte långsiktigt kommer att påverka rän-
tor, aktiepriser och valutakurs. Föreningarna stryker dock under vikten av
att det sker en gradvis anpassning för att de negativa effekterna skall bli
kortvariga och begränsade, särskilt när det gäller bostadspappersmarkna-
den. Föreningarna efterlyser åtgärder för att öka andra placerares efter-
frågan på svenska bostadsobligationer. Sveriges Försäkringsförbund
understryker vikten av att administrativa kontrollrutiner är i full funktion
när fonderna börjar sin förvaltning för att störningar skall kunna undvi-
kas. Sveriges Finansanalytikers förening pekar på att AP-fonderna i för-
slaget ges möjlighet att, om de så önskar, helt avstå från att investera i
svenska värdepapper vilket, om så skulle ske, skulle ha mycket stora
kortsiktiga konsekvenser för den svenska kapitalmarknaden och inte
minst på bolånemarknaden. Även Kooperativa Förbundet är av uppfatt-
ningen att de samhällsekonomiska effekterna bör bli små och temporära
till följd av de föreslagna förändringarna. Förbundet pekar på behovet av
ett alternativt tillvägagångssätt om oväntade effekter inträder på markna-
den.

Skälen för regeringens bedömning

Utgångspunkter och antaganden

På lång sikt bestäms jämviktspriserna på de finansiella marknaderna av
fundamentala faktorer. På marknaderna för räntebärande värdepapper är
det faktorer såsom realränta, inflationsförväntningar, kreditrisk, likvi-
ditetsrisk och riskpremier som bestämmer priserna. Valutakursen styrs på
lång sikt av faktiska och förväntade skillnader i inflationsnivå och
konkurrenskraft. Aktiepriser bestäms av faktiska och förväntade vinst-
och räntenivåer. Förslagen till överföring och förändrade placeringsregler
bör inte påverka sådana fundamentala faktorer. Därmed bör förslagen ej
heller ge några långsiktiga effekter på marknaderna.
När det gäller effekterna på kort sikt kommer utbud och efterfrågan på
de finansiella marknaderna att påverkas. Detta kan orsaka priseffekter på
dessa marknader på kort sikt. På lite längre sikt bör dock de integrerade
internationella kapitalmarknaderna bidra till att priserna åter når de lång-
siktiga jämviktsnivåerna. Den analys som redovisas nedan avser således
(tillfälliga) effekter på utbud och efterfrågan som förslagen kan förväntas
ha.
De förändringar i placeringsbestämmelserna som föreslås kommer att
innebära behov av betydande förändringar i AP-fondernas totala port-
följsammansättning. Omallokeringen kommer främst att ske från rän-
tebärande instrument till aktier och från inhemska till utländska
tillgångar. Kvarvarande överföringar från AP-fonden till staten kommer
att innebära en neddragning av andelen räntebärande tillgångar. Det inne-
bär en möjlighet för AP-fonden att genomföra huvuddelen av önskade
förändringar i portföljsammansättningen utan köp och försäljning på
andrahandsmarknaden vilket bidrar till att reducera marknadseffekterna.
Dessa portföljanpassningar kan komma att behöva ske över en längre
period för att minska eventuella negativa marknadseffekter. Till följd av
fondernas långsiktiga mål om hög avkastning ligger det i fondernas
intresse att undvika stora marknadsstörningar. En alltför snabb utförsälj-
ning av vissa tillgångar skulle påverka priset negativt. På motsvarande
sätt skulle alltför snabba köp av värdepapper påverka priset i en ogynn-
sam riktning för de nya AP-fonden. Fonderna har således själva incita-
ment att tillse att störningarna blir så små som möjligt. De effekter på
utbud och efterfrågan som diskuteras nedan kommer delvis uppstå redan
före tidpunkten för förslagens ikraftträdande till följd av fondernas förbe-
redelser inför det nya regelverket och planerade överföringar. Även
priseffekter kan till stor del väntas uppstå innan ikraftträdandet.
Den flexibilitet AP-fonderna föreslås få avseende såväl placeringsreg-
ler som överföringens tillgångssammansättning medför att en rad anta-
ganden måste göras för att marknadseffekterna av förslagen skall kunna
analyseras. För det första måste en utgångspunkt väljas som motsvarar
portföljsammansättningen den 1 januari 2001 efter gjorda överföringar.
För det andra måste antaganden göras om den portföljstruktur de nya AP-
fonderna kommer att eftersträva.
Som utgångspunkt för analysen används AP-fondens procentuella port-
följsammansättning den 31 december 1999 som redovisats i tabell 4.2.
Justeringar har därefter skett för beslutade och tänkta överföringar till
Riksgäldskontoret, prognosticerat avgiftsnetto och antagen avkastning
under år 2000. Här görs det förenklade antagandet att AP-fonden väljer
att genomföra överföringarna till Riksgäldskontoret genom att reducera
innehavet av stats- och bostadspapper så att det återstående anpassnings-
behovet efter överföringen fördelas jämnt mellan dessa tillgångsslag.
I tabell 12.1 nedan görs ett antagande om önskad portföljstruktur, dvs.
hur de nya Första Fjärde AP-fondernas styrelser sammantaget långsiktigt
kan förutsättas vilja fördela portföljförmögenheten mellan olika till-
gångsslag. Portföljallokeringen skall som ovan konstaterats ske efter en
analys av fondernas åtagandesida. Första tredje fondstyrelserna har i sitt
remissvar på AP-fondspromemorian redovisat resultatet av en rudimentär
ALM-analys. I studien gavs också exempel på tillgångsportföljer som
förutsägs kunna matcha skuldsidan. Denna studie har tillsammans med
de privata livförsäkringsbolagens portföljer tagits till utgångspunkt för
analysen. Av intresse för eventuella marknadseffekter är i första hand
AP-fondens behov av förändringar av innehaven av stats- och
bostadspapper, svenska aktier samt av utländska tillgångar. Övriga inne-
hav har i tabellen sammanförts i en övrigpost bestående av i huvudsak
onoterade aktier och räntebärande placeringar samt fastighetstillgångar
(fastighetsaktier). Det måste framhållas att de nya Första Fjärde AP-fon-
derna på sikt kan förutses uppvisa inbördes mer eller mindre olika
sammansättningar och att även den genomsnittliga sammansättningen
kan skilja sig från det angivna exemplet. Vidare måste understrykas att
portföljomflyttningarna kommer att genomföras under en tidsperiod vars
längd huvudsakligen bestäms av marknadsförutsättningarna. Den
långsiktigt önskade portföljsammansättningen kan därför inte antas
uppnås redan under år 2001 utan kan förväntas att ta flera år i anspråk.

Tabell 12.1 AP-fondernas långsiktiga portföljsammansättning, andel av totala
tillgångar (%), ett exempel

Statspapper 22
Bostadspapper 18
Utländska räntepapper 10
Svenska aktier 25
Utländska aktier 20
Övrigt 5
Totalt 100

I exemplet i tabell 12.1 antas att fonderna långsiktigt kommer att ha en
andel räntebärande tillgångar med låg kreditrisk (i tabellen statspapper,
bostadspapper och utländska räntepapper) på ca 50 %, vilket motsvarar
den fördelning som privata pensionsförvaltare har mellan räntebärande
papper och aktier och utgör ungefärligen den portföljsammansättning
som första tredje fondstyrelsen använt i sina simuleringar. Vad gäller
den långsiktigt önskade fördelningen mellan olika slag av räntebärande
värdepapper antas att de nya AP-fonderna vill fördela sina inhemska
räntebärande tillgångar ungefär i den proportion som kommer att råda
mellan stats- och bostadspappersmarknaderna totalt sett. De redan be-
slutade överföringarna till statsbudgeten innebär, tillsammans med den
här föreslagna inleveransen år 2001, att statspappersmarknadens andel av
den sammantagna stats- och bostadspappersmarknaden kommer att
minska något och utgöra ca 55 % av totalen. Dessutom har antagits att
fonderna kommer att hålla en större andel utländska obligationstillgångar
i en strävan efter ökad internationell diversifiering. I exemplet antas
vidare att fonderna på lång sikt kommer att vilja hålla en väsentligt större
andel utländska aktier än i utgångsläget. Posten övrigt antas komma att
utgöra en mindre andel än i dag. Detta beror bl.a. på att direktlåneverk-
samheten föreslås avvecklas.

Statspappersmarknaden

AP-fondens nuvarande portföljsammansättning har en stark övervikt i
placeringar på penning- och obligationsmarknaden. Under de antaganden
som redovisas i tabell 12.1 kommer fonderna att vilja dra ned andelen
räntebärande tillgångar och öka innehavet av framför allt utländska
aktier. Det innebär att efterfrågan på räntebärande tillgångar kommer att
minska i de nya AP-fonderna. Genom de beslutade och föreslagna över-
föringarna tillsammans med de nya placeringsreglerna minskar AP-fon-
dens efterfrågan på statspapper med ca 120 miljarder kronor i det exem-
pel som skisseras ovan. Endast en begränsad del av denna anpassning
behöver emellertid ske genom försäljning på marknaden. Ca 105 miljar-
der kronor antas ovan inlevereras till Riksgäldskontoret antingen direkt
eller i form av likvida medel som uppkommit genom att statspapper för-
fallit.
Efterfrågebortfallet från AP-fonden kompenseras genom att utbudet på
statspappersmarknaden kraftigt minskar. Återstående överföringar till
Riksgäldskontoret på sammanlagt 200 miljarder kronor innebär att sta-
tens bruttoskuld, efter tidpunkten för bostadsobligationernas förfall,
kommer att minska med omkring 185 miljarder kronor i nominellt
värde.1
Det betyder dock inte att utbudet av statsobligationer denominerade i
svenska kronor minskar med samma summa. Som en följd av att den
totala låneportföljen minskar innebär inleveransen att Riksgäldskontorets
andel lån i utländsk valuta ökar. Det kan antas att staten på sikt vill
justera ned denna andel. Till följd av detta förväntas den inhemska
statspappersmarknaden komma att minska med ett mindre belopp. Om
valutalåneandelen skall hållas konstant krävs en amortering av
valutaskulden på ca 60 miljarder kronor till följd av återstående över-
föringar till Riksgäldskontoret. En amortering av denna storleksordning
skulle ta flera år i anspråk. Staten har påbörjat denna anpassning genom
amorteringen av valutaskulden under åren 1998 och 1999. Enligt
regeringens riktlinjer för statsskuldspolitiken skall amorteringen fortsätta
under innevarande år. Utbudet av statsobligationer utställda i svenska
kronor kommer vid detta hypotetiska antagande om amortering på
statsskulden således att minska med omkring 125 miljarder kronor.
Sammantaget kommer stocken som skall placeras utanför AP-fonden
(nettot mellan utbuds- och efterfrågeförändringen) att vara i princip oför-
ändrad. De sammantagna effekterna på statspappersmarknaden bedöms
därför bli små.

Bostadspappersmarknaden

Förslagen till förändring av AP-fondens placeringsregler medför att fon-
dens efterfrågan på bostadspapper minskar. De portföljandelar som redo-
visas i tabellerna 4.2 och 12.1 ovan indikerar att fonderna skulle behöva
minska innehavet av bostadspapper med ca 65 miljarder kronor jämfört
med dagens innehav. Detta motsvarar ett efterfrågebortfall på knappt 9 %
av bostadspappersmarknaden. Omkring 50 miljarder kronor antas lever-
eras in till Riksgäldskontoret, antingen direkt i form av bostadspapper
eller i form av likvida medel från sådana värdepapper som försålts eller
hållits till förfall. Efter överföringen återstår endast ett mindre neddrag-
ningsbehov. Någon omfattande försäljning av bostadspapper över mark-
naden behöver således inte ske.
Till följd av den antagna överföringen av bostadspapper till Riksgälds-
kontoret uppkommer effekten på efterfrågan gradvis med slut omkring år
2005, när de sista bostadsobligationerna i Riksgäldskontorets temporära
innehav förfaller. Under femårsperioden fram till år 2005 bedöms dock
AP-fonderna växa med omkring 165 miljarder kronor under
basscenariots antaganden. Utav dessa medel kan med ovanstående
antagande knappt 20 % förväntas placeras i bostadspapper. Det totala
efterfrågebortfallet från AP-fonden på bostadsmarknaden blir således
med detta perspektiv mindre och det genomsnittliga årliga
efterfrågebortfallet under perioden begränsat.
Vid en bedömning av effekterna bör hänsyn också tas till hur andra
aktörers efterfrågan kan komma att påverkas under samma period. En
viss ökad efterfrågan kan här förutses eftersom andra aktörer kan ha be-
hov av att vikta om sina räntebärande innehav till förmån för
bostadspapper i syfte att anpassa sig till den nya fördelning som kommer
att råda mellan stats- och bostadspappersmarknaderna bl.a. i nationella
obligationsindex. En efterfrågan på bostadspapper kan också förutses
från det nya premiereservsystemet. Vidare kan sparandet i fonder och
pensionsförsäkringar antas växa snabbare än bostadsobligationsstocken
under kommande år. Denna efterfrågetillväxt från försäkringsbolag och
andra institutionella placerare kan komma att uppväga den minskade
efterfrågan från AP-fonden. Svenska Bankföreningen, Svenska Fond-
handlareföreningen och Fondbolagens Förening pekar på behovet av att
vidta åtgärder i syfte att öka andra placerares efterfrågan på svenska
bostadsobligationer för att åstadkomma en "mjuk" övergång. Förening-
arna pekar på att anpassningen skulle underlättas om utredningsförslaget
i betänkandet Säkrare obligationer? (SOU 1997:110) genomfördes. Ut-
redningsförslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Även utbudet av bostadsobligationer har betydelse för en bedömning
av förslagets effekter. Utbudet på den svenska marknaden kan påverkas
av att bostadsinstituten i ökad utsträckning vänder sig till utländska pla-
cerare i bostadspapper, med emissioner såväl i svenska kronor som i ut-
ländsk valuta, för att täcka upplåningsbehoven. Ökade möjligheter att
emittera i euro kan underlätta en sådan utveckling.
Sammantaget bedöms förslagens förväntade effekter på efterfrågan av
bostadspapper vara av sådan storlek att de kommer att kunna absorberas
av andra aktörer på marknaden utan att bostadsfinansieringen i det längre
perspektivet påverkas i negativ riktning. Den minskade efterfrågan kan
dock få temporära effekter på bostadsräntorna som kan innebära att
spreaden mellan bostads- och statsobligationsräntor tillfälligt ökar. Varje
bedömning av effektens storlek är behäftad med osäkerhet. Regeringens
bedömning är att effekterna blir små.

Valutamarknaden

I det ovan skisserade exemplet kommer AP-fondens portfölj framöver att
innehålla en större andel tillgångar som är exponerade för valutarisk än i
dag. Omstruktureringen av portföljen kommer därför att medföra valu-
tautflöden. Omställningen i enlighet med tabell 12.1 motsvarar ett valu-
tautflöde totalt sett i storleksordningen 100 miljarder kronor. Med de
övergångsregler som ovan föreslås begränsas dock det årliga utflödet till
drygt 25 miljarder kronor per år. (Här antas att nuvarande första tredje
fondstyrelsernas valutasäkrade positioner i utländska räntebärande
papper löses upp fram till årsskiftet 2000/2001 i enlighet med vad rege-
ringens anfört i sin utvärdering av AP-fonderna.)
Frågan kan ställas om de flöden som de nya AP-fonderna förväntas
förorsaka i sig kan väntas påverka det svenska ränteläget eller valutakur-
sen. I det sammanhanget måste framhållas att utvecklingen av dessa fak-
torer i allt väsentligt styrs av marknadernas tilltro till den svenska eko-
nomin och Riksbankens förmåga att upprätthålla låg inflation. Sverige
har under senare år haft betydande utflöden över kapitalbalansen, i stor-
leksordningen 70 miljarder kronor per år och tidvis större. Detta har dock
inte hindrat den allmänna räntenivån i Sverige från att sjunka. Även rän-
tegapet mot utlandet har minskat. Utvecklingen speglar ett ökat för-
troende för den svenska ekonomin samt att den svenska bytesbalansen
varit stark under de senaste åren med överskott i storleksordningen 50
60 miljarder kronor årligen. Regeringens prognoser för de närmaste åren
pekar på fortsatta överskott. I det perspektivet bedöms AP-fondernas
långsiktiga placeringsbehov utomlands inte ensamma vara av den stor-
leksordningen att de mer än tillfälligt och i begränsad omfattning kan
förutses påverka det inhemska ränteläget eller den svenska kronans kurs.
Viss osäkerhet finns emellertid om vilka flöden som kan förväntas ad-
deras till de som uppstår till följd av reformeringen av AP-fonden. Till de
ovan nämnda effekterna skall läggas behovet av att amortera statens
valutaskuld som uppstår till följd av överföringen från AP-fonden och
budgetöverskotten åren framöver. Utöver detta kommer svenska företag
att ges möjlighet att övergå till euro vilket kan ge upphov till vissa
valutaflöden (se prop. 1999/2000:23 för en diskussion).
Det är emellertid viktigt att hålla i minnet att vare sig de nya AP-fon-
dernas beslut om att köpa utländska tillgångar eller regeringens even-
tuella beslut om fortsatt amortering av skulden i utländsk valuta är obe-
roende av utvecklingen av kronans kurs. Om kronan upplevs som tillfäl-
ligt undervärderad kommer tidsutdräkten för AP-fondernas och Riks-
gäldskontorets respektive portföljanpassningar att förlängas. Detta utgör
en korrigerande mekanism i förloppet.

Aktiemarknaden

Som ovan konstaterats uppstår till följd av reformen ett behov av att
omallokera portföljen så att andelen räntebärande tillgångar minskar me-
dan andelen aktier ökar. I det ovan angivna exemplet skulle
aktietillgångarna växa med 85 miljarder kronor. Exemplet innebär en viss
neddragning av svenska aktietillgångar medan de utländska tillgångarna
antas öka med i storleksordningen 100 miljarder kronor. Höstens svenska
börsuppgång har medfört att den önskade svenska aktieandelen redan
kommer att uppnås efter överföringen. Små effekter förutses på den
svenska aktiemarknaden. Effekten på de internationella aktiemarkna-
derna torde vara försumbar.

Kapitalallokeringen

Reformeringen av AP-fondssystemet bör som tidigare framhållits bidra
till en bättre fungerande kapitalmarknad med bättre prisbildning. Antalet
stora kapitalförvaltare i Sverige som får möjlighet att pröva i vilka for-
mer kapital skall förmedlas till användarna blir fler. Hittillsvarande regle-
ring av AP-fondens förvaltade medel har begränsat dessa möjligheter.
Reformen torde därför bidra till att sparandet i större utsträckning alloke-
ras till de samhällsekonomiskt mest lönsamma områdena vilket bör
stärka långsiktig tillväxt och sysselsättning.
Pris och tillgång på kapital bestäms numera i hög grad på den interna-
tionella kapitalmarknaden. Med inte fullständigt integrerade marknader
får dock antas att utbudet av riskkapital på den svenska marknaden kan
öka till följd av reformen.

12.3 Effekter på de offentliga finanserna
Regeringens bedömning: Överföringen från AP-fonden till statskassan
innebär att statsbudgeten kompenseras med ca 15 miljarder kronor av den
initiala försvagning på ca 50 miljarder kronor som pensionsreformen har
bedömts innebära.
Kvarvarande och föreslagna inleveranser till staten innebär att statens
samlade balansräkning krymper. Nettoförmögenheten blir dock oföränd-
rad. Statsskulden beräknas minska i storleksordningen 9 % av BNP under
en dryg femårsperiod. Samtidigt kommer AP-fondens innehav av
statspapper att minska, vilket medför att den offentliga sektorns konsoli-
derade bruttoskuld, den s.k. Maastrichtskulden, beräknas minska med ca
3,5 % av BNP.

Skälen för regeringens bedömning: Som konstaterades i avsnitt 5
innebär pensionsreformen initialt en årlig försvagning av statsbudgeten
med i storleksordningen ca 50 miljarder kronor enligt de uppskattningar
som gjordes i Överföringspromemorian. Sett över en lång tidsperiod
kommer denna effekt av pensionsreformen att minska mätt i reala termer.
(Se avsnitt 5 för en mer utförlig diskussion.) Som kompensation för detta
föreslås en överföring från AP-fonden till statskassan på 155 miljarder
kronor år 2001. Denna överföring motsvarar tillsammans med redan
beslutade inleveranser en överföring från AP-fonden på sammanlagt 258
miljarder kronor. Sammantaget innebär detta att statskassan kompenseras
med i storleksordningen 15 miljarder kronor i form av minskade
räntekostnader vid ett ränteantagande om 6 %. År 2004 skall en ny
prövning ske för att se om ytterligare medel kan överföras år 2005.
Kvarvarande och föreslagna överföringar från AP-fonden till Riks-
gäldskontoret innebär att såväl offentliga sektorns finansiella skulder
som finansiella tillgångar minskar i omfattning den offentliga sektorns
samlade balansräkning krymper. Nettoförmögenheten förblir oförändrad.
De förslag till förändrad organisation av och placeringsregler för AP-
fonden som här lämnas kommer emellertid att ge bättre förutsättningar
för en mer effektiv kapitalförvaltning och innebära större möjlighet att
placera i högavkastande tillgångar, vilket på sikt bör medföra en högre
avkastning på fondens tillgångar. Effekten av dessa förslag på den
offentliga sektorns finansiella sparande är svåra att uppskatta.
Överföringarna från AP-fonden till statskassan utgör dock en omdis-
ponering av offentliga sektorns finansiella tillgångar som har påtagliga
effekter vad gäller sparandets fördelning inom den offentliga sektorn och
dess bruttoskuldsättning.
Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, som är det mått
som bl.a. tillämpas i de s.k. Maastrichtkriterierna, beräknas genom att
från statens och kommunernas finansiella bruttoskuld dra interna ford-
ringar mellan olika delar av den offentliga sektorn. Det innebär bl.a. att
statens bruttoskuld reduceras med AP-fondens innehav av statspapper.
Följaktligen påverkas den konsoliderade bruttoskuldens storlek om
fondens statspappersinnehav förändras.
Som framgår ovan förutses den föreslagna förändringen i placerings-
reglerna i sig leda till att AP-fonden minskar innehavet i statspapper, dels
genom överföringen, dels genom att fonden omallokerar sin portfölj
räntepapper till främst aktier. Minskningen av statspappersinnehavet
bidrar sålunda i sig till att öka den konsoliderade bruttoskulden. Effekten
kan, utifrån den i tabell 12.1 redovisade antagna fördelningen av till-
gångarna, beräknas uppgå till en ökning av den konsoliderade brutto-
skulden med ca 5,5 % av BNP. Samtidigt minskar den offentliga sektorns
totala bruttoskuld med ca 9 % av BNP till följd av den antagna inleve-
ransen till staten. Tillsammans med inleveransen kommer således de änd-
rade placeringsreglerna innebära att den offentliga sektorns konsolide-
rade bruttoskuld förutsätts minska med netto ca 3,5 % av BNP under ett
antal år. Minskningen kommer att avslutas först då den sista bostadsobli-
gationen som inlevererats till Riksgäldskontoret förfallit omkring år
2005.

13 Författningskommentar
13.1 Förslaget till lag om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder)

Första avdelningen
1 kap. Inledande bestämmelser

Allmänna pensionsfonder

1 kap. 1 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmel-
sen anger lagens tillämpningsområde. AP-fondernas verksamhet regleras
med undantag för den nuvarande sjätte fondstyrelsen i denna lag.
Sjätte fondstyrelsen föreslås i detta lagstiftningsärende byta namn till
Sjätte AP-fonden. Sjätte fondstyrelsen föreslås i detta lagstiftningsärende
byta namn till Sjätte AP-fonden. I andra stycket har intagits en hänvis-
ning till att det utöver de AP-fonder som regleras i denna lag, finns en
Sjätte AP-fond.
Frågan om AP-fondernas rättsliga ställning har behandlats i avsnitt
10.5. Eftersom en grundprincip är att pensionssystemet skall vara strikt
skilt från statsbudgeten skall lagen (1996:1059) om statsbudgeten och
andra författningar utfärdade i anslutning till den lagen på samma sätt
som i dag inte gälla AP-fonderna (jfr prop. 1995/96:220 s. 82).

1 kap. 2 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmel-
serna motsvarar 1 § första och andra styckena lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden (APR).
Första Fjärde AP-fondernas roll i det reformerade ålderspensionssys-
temet är att utgöra buffert för den inkomstrelaterade ålderspensionens
fördelningsdel. Till Första Fjärde AP-fonderna förs den del av ålders-
pensionsavgifterna m.m. som avser fördelningsdelen.
Som framgår av 5 kap. 1 § skall Sjunde AP-fonden förvalta medel för
de sparare inom premiepensionssystemet som inte aktivt valt någon för-
valtare av sina premiepensionsmedel och de som aktivt valt förvaltning
inom Sjunde AP-fonden (se prop. 1999/2000:12). Förvaltningen för
dessa båda kategorier skall hållas åtskild, varför förvaltningen i Sjunde
AP-fonden sker i två separata fonder, Premiesparfonden för dem som
inte gjort något val av förvaltare och Premievalsfonden för väljarnas me-
del, se 5 kap. 1 §.

Ansvar för AP-fondernas förbindelser

1 kap. 3 §

Bestämmelsen saknar motsvarighet i APR.
En följd av att AP-fonderna är statliga myndigheter (se avsnitt 10.5) är
att staten bär ansvaret för avtal och andra rättshandlingar som fonderna
ingår. För att underlätta fondernas affärstransaktioner med bl.a. utländska
motparter och därigenom bidra till en effektivare förvaltning av fond-
medlen har det ansetts lämpligt att i lagen uttryckligen ange att staten
ansvarar för fondernas förbindelser.
En förutsättning för att staten skall vara ansvarig för ett avtal eller an-
nan rättshandling som en AP-fond har ingått är att rättshandlingen faller
inom fondens verksamhetsområde. Det torde inte vara möjligt att uttöm-
mande ange vilka rättshandlingar som faller inom fondernas verksam-
hetsområde. Eftersom AP-fondernas verksamhet är reglerad i denna lag
intar emellertid lagen en särställning vid bedömningen av om ett avtal
faller inom fondernas verksamhetsområde.
För att skydda godtroende kontrahenter till AP-fonderna gäller, som
ytterligare förutsättning för att staten inte skall bli bunden av en rätts-
handling som en fond ingår, att motparten insåg eller borde ha insett att
avtalet inte föll inom fondens verksamhetsområde.

Andra avdelningen
Bestämmelser om Första Fjärde AP-fonderna
2 kap. Medelstilldelning och pensionsutbetalningar m.m.

Medelstilldelning

2 kap. 1 §

Bestämmelsen, som motsvarar 2 § APR, har behandlats i avsnitt 10.2.
Den grundläggande principen för såväl medelstilldelning som pen-
sionsutbetalningar är att var och en av Första Fjärde AP-fonderna skall
erhålla respektive bidra med lika mycket medel. Influtna pensionsavgif-
ter skall omgående överföras till fonderna. Influtna pensionsmedel får
således inte behållas av Riksförsäkringsverket för att räknas av mot de
medel som verket enligt 2 § har rätt att rekvirera för samma månads pen-
sionsutbetalningar. Det har ansetts överflödigt att såsom i den nuva-
rande bestämmelsen särskilt ange att i respektive fonds förvaltning
också ingår avkastningen på de medel fonden förvaltar.

Pensionsutbetalningar

2 kap. 2 §

Bestämmelsen, som motsvarar 3 § första stycket APR, har behandlats i
avsnitt 10.2.
Bestämmelsen ger Riksförsäkringsverket en rätt att från Första Fjärde
AP-fonderna rekvirera de medel som behövs för pensionsutbetalningar
m.m. Som framgått skall inte månadens pensionsutbetalningar avräknas
mot under månaden influtna pensionsavgifter, utan överföringarna skall
ske brutto, se avsnitt 10.2 och kommentaren till 1 §.

Kostnaderna för verksamheten

2 kap. 3 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 10.2 och motsvarar 3 § andra
stycket APR.
Som framgår av 7 kap. 1 § tredje stycket skall fonderna även betala
den kostnad som regeringen haft för att anlita någon med särskild sak-
kunskap för att biträda regeringen vid utvärderingen av förvaltningen av
fondmedlen.

Lånerätt

2 kap. 4 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.7. Den saknar motsvarighet i
APR.
Om de medel som någon av Första Fjärde AP-fonderna förvaltar inte
räcker till för att fonden skall kunna fullgöra sina åtaganden får fonden
låna medel i Riksgäldskontoret. Lånerätten syftar i första hand till att
säkerställa att fonderna skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt 2 §,
dvs. att bidra till kostnaderna för pensionsutbetalningar m.m. Härutöver
får lånerätten utnyttjas för att fonderna skall kunna fullgöra sådana avtal
och andra rättshandlingar som staten svarar för enligt 1 kap. 3 §. Låne-
rätten får också användas för att, om andra medel saknas, betala kostna-
derna för den löpande verksamheten, jfr 3 §.
I 4 kap. 17 § finns en bestämmelse om rätt att ta upp lån i kapitalför-
valtningsverksamheten.

3 kap. Fondernas ledning

Styrelsen

3 kap. 1 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Första stycket
motsvarar delvis 1 och 4 §§ APR, jfr även 30 § APR. Bestämmelsen
anger Första Fjärde AP-fondernas ledningsorganisation. Varje fond skall
ha en styrelse. Denna ansvarar ensam för fondens organisation och för
förvaltningen av fondens medel.
Av tredje stycket följer att det är styrelsen som företräder fonden i
olika sammanhang bl.a. mot tredje man. Eftersom statliga myndigheter
inte utan särskilt bemyndigande har rätt att själva uppträda vid domstol,
har en särskild bestämmelse tagits in om detta.
Det följer av 9 § att styrelsen skall utse en person att handha den
löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Av
10 § framgår vidare att styrelsen har rätt att delegera sin beslutanderätt.
Styrelsens ansvar och uppgifter har behandlats i avsnitt 10.3.3.

Hur ledamöter utses

3 kap. 2 §

Bestämmelsen, som motsvarar 4 § första stycket APR, har behandlats i
avsnitt 10.3.2.
I andra och tredje styckena anges de kompetens- och behörighetskrav
som gäller för ledamöterna. Kraven gäller för samtliga ledamöter, dvs.
även för de som enligt 3 § utses efter förslag av organisationer.
Samma kompetenskrav som det som anges i andra stycket gäller också
för den person som styrelsen utser att sköta den löpande förvaltningen, se
9 §.

3 kap. 3 §

Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har
behandlats i avsnitt 10.3.2. En liknande bestämmelse finns för närva-
rande i 4 § första och andra styckena APR.
Eftersom de kompetenskrav som anges i 2 § andra och tredje styckena
också gäller för ledamöter som utses efter förslag av organisationer, har
det införts en uttrycklig möjlighet för regeringen att vägra att utse någon
som har föreslagits av en organisation. Innan regeringen utser ledamot i
organisationens ställe, skall organisationen beredas tillfälle att lämna ett
nytt förslag.

Mandattid

3 kap. 4 §

Paragrafen har behandlats i avsnitt 10.3.2. Bestämmelsen motsvarar 5 §
första stycket APR.
Den normala mandattiden för en ledamot i någon av styrelserna i
Första Fjärde AP-fonderna skall vara tre år. Regeringen har dock möj-
lighet att utse en ledamot för kortare tid än tre år. Som anförs i avsnitt
10.3.2 är avsikten att byten av ledamöter i fondstyrelserna skall ske suc-
cessivt, varför regeringen inledningsvis bör utse ledamöterna på olika
långa mandattider (ett, två respektive tre år) för att framdeles kunna
tillämpa en ordning med successiva byten av ledamöterna. Det föreligger
inte något hinder mot att utse en ledamot vars förordnande löper ut för en
ny mandatperiod (omförordnande).

Hur ledamöter entledigas

3 kap. 5 §

En liknande bestämmelse finns för närvarande i 5 § andra och tredje
styckena APR.
En ledamots uppdrag upphör i förtid inte bara om ledamoten själv eller
den som enligt 3 § första stycket föreslagit honom begär det, utan även
om det uppkommer brist i de formella kraven enligt 2 § andra och tredje
styckena eller om ledamoten avlider.
Skyldigheten att utse ny ledamot för återstående mandattid bör inte ut-
göra hinder mot att avvakta med utseende av ny ledamot, om den tid som
återstår av mandatperioden är kort. Om den ledamot vars uppdrag upp-
hört i förtid utsetts efter förslag enligt 3 § första stycket, bör regeringen
innan den avvaktar med att utse ny ledamot bereda den organisation som
förslagsrätten tillkommer tillfälle att yttra sig.

Sammanträden

3 kap. 6 §

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 7 § första stycket APR.
Utgångspunkten är att styrelsen avgör ärenden vid sammanträden. Det
kan dock uppkomma situationer, exempelvis i brådskande fall, då ett
ärende i stället för vid ett ordinärt sammanträde måste behandlas på annat
sätt. En sådant sätt är att avgöra ärenden per capsulam, dvs. att protokoll
med förslag till beslut skickas runt bland ledamöterna. Om beslut fattas
per capsulam bör samtliga ledamöter underteckna protokollet. Vid ett
ordinärt sammanträde förutsätts ledamöterna personligen vara på plats.
Detta utesluter inte att sammanträden hålls per telefon eller med hjälp av
annan teknisk utrustning eller att en eller flera ledamöter är närvarande
per telefon eller med hjälp av annan sådan utrustning. Om sammanträdet
hålls per telefon eller liknande kan det vara önskvärt att de ledamöter
som inte fysiskt har varit på plats undertecknar protokollet. Det ankom-
mer på styrelsens ordförande såsom sammankallande att i varje enskilt
fall ta ställning till formerna för styrelsens handläggning och beslutsfat-
tande.

Beslut

3 kap. 7 §

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 7 § andra fjärde styckena APR.
Viss justering har dock skett med ledning av de förändringar som nyligen
genomförts vad avser aktiebolag (prop. 1997/98:99, bet. 1997/98:LU26,
rskr. 1997/98:257). I bestämmelsen har också tillagts ett uttryckligt krav
på att styrelsens protokoll skall justeras av ordföranden och en av styrel-
sens därtill utsedd ledamot. Det har ansetts olämpligt att beslutförhet kan
uppnås genom att räkna in även jäviga ledamöter.
Av 18 § förvaltningslagen (1986:223) följer att styrelsens beslutsfat-
tande, i den mån enighet inte kan nås, sker enligt den s.k. kollektiva om-
röstningsmetoden. Den innebär att ordföranden framställer ett eller flera
förslag som kan besvaras med antingen ja eller nej. Ledamöterna röstar
först enligt ett acklamationsförfarande, varefter ordföranden tillkännager
vilket förslag som enligt hans mening fått flest röster. Detta blir beslutet
om någon ledamot inte begär omröstning, vilken då måste ske. Omröst-
ning sker öppet. De olika förslagen ställs mot varandra i tur och ordning.
Som styrelsens beslut gäller den mening som fler än hälften av de närva-
rande röstar för. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

Jäv

3 kap. 8 §

Bestämmelsen motsvarar 7 a § APR.
Bestämmelsen är utformad med aktiebolagslagens bestämmelser om
jäv som förebild (se prop. 1992/93:206 s. 49). Genom hänvisningen i
10 § blir bestämmelsen även tillämplig på annan till vilken styrelsen de-
legerat beslutanderätt i en viss fråga, t.ex. till den person som styrelsen
har utsett att sköta den löpande förvaltningen eller annan anställd hos
fonden.

Uppdrag att handla på styrelsens vägnar

3 kap. 9 §

Paragrafen har utformats med beaktande av vad Lagrådet förslagit.
Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i APR, har behandlats i avsnitt
10.3.1.
Styrelsen skall utse en person att handha den löpande förvaltningen.
För denne gäller samma kompetenskrav som för styrelseledamöterna. Av
10 § följer att också behörighetskraven i 2 § tredje stycket gäller, utom
såvitt avser kravet på svenskt medborgarskap. Av förutnämnda bestäm-
melse framgår att även jävsbestämmelsen gäller för den person som sty-
relsen utser. Någon särskild rätt att företräda fonden finns inte föreskri-
ven, utan den person styrelsen utser att handha den löpande förvaltningen
härleder i stället sin rätt att företräda fonden från styrelsen, se 10 §.

3 kap. 10 §

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har be-
handlats i avsnitt 10.5. Bestämmelsen motsvarar 8 § APR.
Om styrelsen uppdrar åt någon eller några att företräda fonden mot
tredje man, bör av delegationsbeslutet tydligt framgå omfattningen av
den rätt som delegerats och till vem eller vilka den riktar sig. Av delega-
tionsbeslutet bör även framgå eventuell rätt till vidaredelegation.

Ersättning

3 kap. 11 §

Bestämmelsen överensstämmer med vad som enligt 10 § APR gäller
beträffande de nuvarande fondstyrelserna.

4 kap. Medelsförvaltningen

Lagrådet har föreslagit att rubrikerna till 3 12 §§ ersätts med en rubrik
Placering av fondmedlen . Enligt regeringen är det, bl.a. av pedagogiska
skäl, av värde med fler rubriker än vad Lagrådet förordar. Viss omarbet-
ning av rubrikerna har dock skett i syfte att bättre anpassa dem till pa-
ragrafernas materiella innehåll. Regeringen har följt Lagrådets synpunk-
ter beträffande det systematiska inordnandet av bestämmelsen om minsta
andel fordringsrätter med låg kredit- och likviditetsrisk (4 § i propositio-
nens lagtext).

Mål för placeringsverksamheten

4 kap. 1 §

Bestämmelserna har behandlats utförligt i avsnitt 7.1. Deras nuvarande
motsvarighet finns i 11 § första och andra styckena APR.
Att den totala risknivån i fondernas placeringar skall vara låg innefattar
ett krav på god riskspridning. Varje fond bör således fördela medlen
mellan olika inhemska och utländska marknader, mellan olika till-
gångsslag samt inom tillgångsslagen så att god riskspridning uppnås.

Verksamhetsplan

4 kap. 2 §

Bestämmelsen, som delvis motsvarar 11 § fjärde stycket APR, har be-
handlats utförligt i avsnitt 7.2.

Allmänna placeringsbestämmelser

4 kap. 3 §

Bestämmelsen, som saknar egentlig motsvarighet i APR, anger de
grundläggande principerna för fondernas placeringsverksamhet. Den har
behandlats närmare i avsnitt 8.1.1.
Med kapitalmarknaden avses bl.a. kreditmarknaden och aktiemarkna-
den. Kreditmarknaden brukar delas in i penning- och obligationsmarkna-
den. Till kreditmarknaden hör vidare ren avistatinlåning på konto i bank
eller liknande. Utöver vad som nämnts brukar till kapitalmarknaden räk-
nas även derivatmarknaden och handeln med valuta. Likaså ingår andelar
eller motsvarande i fastighetsfonder också i begreppet kapitalmarknaden
men däremot inte direktinvesteringar i fastigheter. Fastigheter får dock
enligt 16 § förvärvas för att skaffa lokaler för verksamheten.
Till kapitalmarknaden räknas inte placeringar i råvaror, såsom metaller
och olja. Inte heller placeringar i allehanda samlarobjekt såsom antikvi-
teter m.m. hänförs till kapitalmarknaden.

4 kap. 4 §

Bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 8.1.2, syftar till att begränsa
fondernas totala risktagande. Bestämmelsen saknar motsvarighet i APR.
Låg kreditrisk innebär normalt att emittenten eller skuldförbindelserna
har en officiell, hög rating. Hit hör normalt skuldförbindelser som har
getts ut eller garanteras av svensk eller utländsk stat, kommun eller jäm-
förbara samfälligheter. Även skuldförbindelser emitterade av företag och
organisationer hör hit förutsatt att de har en tillräckligt hög rating. En
möjlighet är att utgå från emittenter eller skuldförbindelser som i rating-
hänseende betecknas "investment grade", dvs. s.k. A-ratade (A, AA,
AAA eller motsvarande) emittenter eller skuldförbindelser. Däremot bör
inte trippel B-ratade låntagare (BBB eller motsvarande), vilka också be-
tecknas "investment grade" accepteras. Det är heller inte lämpligt att hela
denna ram fylls av obligationer som ligger i det lägre intervallet av A-
ratade, dvs. A.

Förvärv och innehav av aktier

4 kap. 5 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.1. Bestämmelser av liknande
slag finns i 15 a § andra stycket och 35 § APR.
Av bestämmelsen följer motsatsvis att Första Fjärde AP-fonderna inte
får placera fondmedlen i onoterade aktier. Från kravet på notering un-
dantas aktier och andelar i fastighetsbolag och riskkapitalföretag. Hur
stor del av fondmedlen som får placeras i onoterade företag framgår av
8 §. Av samma paragraf följer att Första Fjärde AP-fonderna inte får
vara komplementär i ett kommanditbolag. Beträffande begreppet reglerad
marknad se kommentaren till 8 §.

4 kap. 6 §

Avsikten med bestämmelsen, som saknar motsvarighet i APR, är att
begränsa Första Fjärde AP-fondernas ägande i svenskt näringsliv.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.4.
Marknadsvärdet enligt första stycket beräknas genom att fondens inne-
hav av sådana aktier i svenska aktiebolag som är noterade vid svensk
börs eller auktoriserad marknadsplats divideras med det samlade börs-
värdet för dessa bolag. Med det samlade börsvärdet avses inte enbart
värdet av de aktier som är noterade vid en svensk börs eller auktoriserad
marknadsplats, utan även värdet av de aktier i bolagen som är föremål för
omsättning vid en utländsk börs eller annan reglerad marknad, i den mån
värdet av dessa aktier inte ingår i det börsvärde som finns angivet för den
svenska marknadsplatsen. Däremot får dubbelräkning inte ske, t.ex. om i
det värde som anges för bolaget vid OM Stockholmsbörsen ingår även
aktier som är föremål för handel utomlands får dessa inte på nytt inräk-
nas när börsvärde skall beräknas. I börsvärdet ingår av naturliga skäl inte
eventuella onoterade aktier i bolagen.
Från begränsningen i första stycket undantas dels andelar i fonder som
inte medför rätt att rösta för de aktier som ingår i fonden, dels fastighets-
bolag i vilka en fond innehar mer än 10 % av rösterna för samtliga aktier
i bolaget, se 9 § andra stycket 2. Av bestämmelsen följer att en fond kan
inneha mer än 10 % av rösterna i ett noterat fastighetsbolag om fonden
eller flera fonder gemensamt vid börsintroduktionen behåller minst hälf-
ten av rösterna i bolaget. Det är sådana bolag som undantas från bestäm-
melsen. Om en fond väljer att minska sitt innehav i ett sådant fastighets-
bolag till mindre än 10 % av rösterna, skall dock bolaget därefter be-
handlas enligt huvudregeln.

Förvärv av obligationer och andra fordringsrätter

4 kap. 7 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.1. Bestämmelser av liknande
slag finns i 12 och 39 §§ APR.
Bestämmelsen reglerar Första Fjärde AP-fondernas förvärv av obliga-
tioner och andra fordringsrätter. För att fonderna skall få förvärva en
fordringsrätt skall den vara utgiven för allmän omsättning. Av 8 § följer
vidare att fordringsrätterna som huvudregel också skall vara marknads-
noterade. Vad gäller innebörden av begreppet utgiven för allmän omsätt-
ning kan vägledning hämtas i de uttalanden härom som gjordes i motiven
till lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (prop.
1990/91:142 s. 87). Begreppet fordringsrätt omfattar inte derivatinstru-
ment (jfr prop. 1990/91:142 s. 141 144), varför sådana instrument inte
omfattas av något krav på marknadsnotering.
Från kravet på att skuldförbindelser skall vara utgivna för allmän om-
sättning undantas enligt första punkten placeringar som ingår som ett led
i en fonds likviditetsförvaltning.
Första Fjärde AP-fonderna får endast placera i fastigheter indirekt ge-
nom bolag eller andel i fastighetsfond. Fastighetsbolag som ägs av en
fond eller flera fonder gemensamt skall drivas enligt sedvanliga företags-
ekonomiska principer. Härav följer att fonden eller fonderna bör ha möj-
lighet att fritt välja hur de finansierar ett fastighetsbolag som de äger.
Denna princip kan emellertid komma i konflikt med det principiella för-
budet mot att lämna direktlån. Syftet med undantaget i andra punkten är
att möjliggöra direktlån och andra liknande finansieringsformer till fas-
tighetsbolag som ägs av en eller flera fonder gemensamt. Gränsen för hur
stort ägandet i ett bolag måste vara för att undantaget skall bli tillämpligt
överensstämmer med gränsen i 9 § andra stycket 2.

Begränsning av innehav av onoterade instrument

4 kap. 8 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.1. Bestämmelser av liknande
slag finns i 12, 35 och 39 §§ APR.
Med uttrycket börs eller någon annan reglerad marknad avses såväl
svenska som utländska marknadsplatser. Kravet på omsättningsbarhet
och marknadsnotering innebär bl.a. att fonderna inte kan ge s.k. direktlån
eller delta i partnerfinansieringslån. Vad gäller innebörden av begreppet
reglerad marknad kan hänvisas till de uttalanden härom som gjordes i
motiven till den nuvarande börslagstiftningen (prop. 1991/92:113 s. 119
121) och till de ändringar i lagstiftningen som genomfördes år 1996
(prop. 1994/95:50 s. 115 117). I förarbetena till börslagstiftningen gjor-
des bedömningen att den svenska penningmarknaden inte omfattades av
begreppet reglerad marknad (prop. 1991/92: 113 s. 120 f.). Efter det att
lagstiftningen infördes har OM Räntebörsen AB, som registrerar kurser
på penning- och obligationsmarknaden, erhållit börsauktorisation. Den
svenska penning- och obligationsmarknaden får därför numera anses ut-
göra en sådan reglerad marknad som avses med ifrågavarande bestäm-
melse.

Röstandelsbegränsning

4 kap. 9 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.5. En liknande bestämmelse
finns för närvarande i 37 § APR.
Avsikten med bestämmelsen är att begränsa fondernas ägarinflytande i
ett enskilt företag.
Om en fond överskrider någon av de röstandelsgränser som föreskrivs
i paragrafen skall fonden minska sitt innehav till det tillåtna så snart det
med hänsyn till marknadsförhållandena är lämpligt, se 15 §.

Valutakursrisk

4 kap. 10 §

Bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 8.1.6, sätter en övre gräns för
hur stor del av Första Fjärde AP-fondernas tillgångar som får vara ut-
satta för valutakursrisk. Bestämmelsen saknar direkt motsvarighet i APR.
Bestämmelser som begränsar de utländska innehaven finns dock i 12 §
andra stycket och 35 § andra stycket APR.
Av bestämmelsen följer att det inte finns några begränsningar i en
fonds möjligheter att placera i utländska tillgångar så länge fondens to-
tala valutakursrisk inte överstiger det angivna gränsvärdet. Skiljelinjen
dras således inte mellan svenska och utländska tillgångar, utan huruvida
valutakursrisk föreligger eller inte.
För ett finansiellt instrument i svenska kronor utgivet av en utländsk
emittent gäller således inte någon begränsning i nu aktuellt avseende.
Regeln träffar däremot finansiella instrument utgivna av svenska emit-
tenter som innehåller en valutakursrisk.
För räntebärande värdepapper är avgörande för om valutakursrisk fö-
religger om instrumentet är utgivet i utländsk valuta. För obligationer
med olika valutor på kupong och kapitaldel utgörs sådan risk i förekom-
mande fall av den del som är utgiven i utländsk valuta.
För svenska företag, dvs. företag med juridisk hemvist i Sverige, anses
inte föreligga någon valutakursrisk med undantag för svenska företag
som, när de legala förutsättningarna finns, väljer att redovisa i utländsk
valuta.
För aktier och andra andelar i utländska företag, dvs. företag med juri-
disk hemvist utomlands, gäller generellt att innehav av sådana andelar
anses vara exponerade för valutakursrisk. Detta gäller även sådana före-
tag som utgör sammanslagningar av svenska och utländska företag som
efter sammanslagningen även är noterade vid svensk börs.
Hänsyn skall också tas till olika valutaderivatinstrument vid beräkning
av värdet av den totala valutakursrisken för de förvaltade tillgångarna.
Gränsvärdet avser vidare fondens nettoexponering. Det är alltså möj-
ligt att begränsa valutaexponering genom t.ex. terminsavtal och andra
derivatinstrument och på detta sätt undvika att överskrida gränsvärdet.
Detta gäller oavsett tillgångsslag.
Om en fond överskrider 40 %-gränsen, skall fonden anpassa sin port-
följsammansättning så snart det med hänsyn till marknadsförhållandena
är lämpligt, se 15 §. Det är också möjligt att anpassa valutakursrisken till
40 %-gränsen utan att portföljsammansättningen behöver ändras, t.ex
med derivat eller terminer.
Av en övergångsregel i 13 § lagen (2000:000) om införande av ny lag-
stiftning för allmänna pensionsfonder framgår att fonderna stegvis får
öka sin exponering för valutakursrisk och att 40 %-gränsen gäller fr.o.m.
år 2006.

Exponeringsbegränsning

4 kap. 11 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.3. Den saknar motsvarighet i
APR.
I paragrafen begränsas fondernas stora exponeringar, dvs. hur stor del
av en fonds tillgångar som får vara utfärdade av en och samma emittent
eller av en grupp emittenter med inbördes anknytning. Begränsningsre-
geln avser den sammanlagda kreditrisken för såväl räntebärande värde-
papper som aktier, utlåning och derivatkontrakt.
Vid beräkning av exponeringsgraden bör en nettning mellan skulder
och tillgångar gentemot samma motpart få utnyttjas. Skulder kan t.ex.
uppkomma i samband med placering i s.k. OTC-derivat. För att nettning
skall tillåtas förutsätts att ett nettningsavtal upprättats mellan parterna
som är legalt hållbart och som inte kan brytas upp vid en konkurssitua-
tion. I övrigt skall bruttovärden användas vid tillämpningen av regeln.
I andra stycket har intagits en beskrivning av vad som avses med
begreppet "grupp av emittenter med inbördes anknytning", som används i
första stycket. Förebilden för beskrivningen finns i 5 kap. 2 § första
stycket lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag. Avsikten är också att gruppregeln
skall tillämpas i linje med Finansinspektionens praxis i fråga om den be-
stämmelsen.

Råvaruderivat

4 kap. 12 §

Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har
behandlats i avsnitt 8.1.1. Den saknar motsvarighet i APR.
Fondernas användning av derivatinstrument regleras inte särskilt utan
omfattas av de allmänna placeringsreglerna. Derivat är finansiella
instrument och omfattas således av begreppet avtal på kapitalmarknaden
i 3 §. Förbudet i den förevarande paragrafen förhindrar att placeringar
sker i derivatinstrument som har råvaror som underliggande tillgångar.

Skyddande av fordran

4 kap. 13 och 14 §§

Med hänsyn till bestämmelsen i 3 § finns det behov av en regel som ger
fonderna rätt att förvärva pantsatt eller utmätt egendom som inte kan sä-
gas omfattas av begreppet placeringar på kapitalmarknaden. Paragraferna
har utformats med ledning av 2 kap. 8 § bankrörelselagen (1987:617) och
motsvarar i stort 14 § APR.

Avveckling av vissa innehav

4 kap. 15 §

Bestämmelser av motsvarande innebörd finns i 12, 14 och 15 a §§ APR.
Beträffande hanteringen av överskridande av gränsen för valutakurs-
risk i 10 §, se även kommentaren till nämnda paragraf.

Fast egendom m.m.

4 kap. 16 §

Bestämmelsen, som i huvudsak motsvarar 15 a § första stycket APR, har
behandlats i avsnitt 8.1.1.
Beträffande fastighetsplaceringar, se avsnitt 8.1.1 och kommentaren
till 3 §.
Krediter

4 kap. 17 §

Bestämmelsen motsvarar 15 § APR.
Första Fjärde AP-fonderna skall förvalta anförtrodda medel inom
ramen för vad som föreskrivs i denna lag. Härav följer att fonderna i
princip inte får bedriva placeringsverksamhet med lånade medel. Detta
låneförbud bör dock inte vara helt undantagslöst. Fonderna måste ha
möjlighet att hantera tillfälliga likviditetsbelastningar utan att avyttra
tillgångar om en kortfristig kredit framstår som mer ändamålsenlig. Det
är också klart att fonderna måste ha tillgång till sedvanliga checkkrediter
och andra korta krediter för den löpande verksamheten. Vidare kan det i
vissa fall framstå som lämpligare att finansiera en placering med en kort-
fristig kredit än att realisera andra tillgångar. Det kan exempelvis om
en fond avser att nyttja en teckningsrätt i utländsk valuta för att sedan
omgående avyttra aktien vara risk- och kostnadseffektivt att låna i
valuta till transaktionen. Vad avser hanteringen av s.k. repor och värde-
papperslån, se avsnitt 8.1.1.
I 2 kap. 4 § finns en bestämmelse om lånerätt i Riksgäldskontoret för
det fall en fond skulle behöva låna medel för att fullgöra sina åtaganden,
dvs. om den töms på tillgångarna.

Förvaltningsuppdrag

4 kap. 18 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9. Första meningen motsvarar i
allt väsentligt 11 § tredje stycket APR.
Andra stycket innebär att var och en av Första Fjärde AP-fonderna
måste förvalta 10 % av marknadsvärdet av fondens samtliga tillgångar
externt. Denna förvaltning kan ske genom diskretionära förvaltningsupp-
drag eller i fonder. För den externt förvaltade delen av verksamheten
skall i alla delar gälla samma regler som för den internt förvaltade, se
närmare om detta i avsnitt 9.
Möjligheten i 8 § att indirekt placera i onoterade företag genom risk-
kapitalföretag, utgör inte sådana förvaltningsuppdrag som avses i denna
paragraf.

Tredje avdelningen
Bestämmelser om Sjunde AP-fonden
5 kap. behandlar förvaltningen av premiepensionsmedel. Som angetts i
avsnitt 6.4 har de regler i APR som gäller för nuvarande sjunde fondsty-
relsens verksamhet förts över sakligt sett i princip oförändrade till den
förevarande lagen. De bestämmelser i APR som det hänvisas till i anslut-
ning till de olika paragraferna i 5 kap. har behandlats i dels prop.
1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m., dels prop.
1999/2000:12 Statlig förvaltning av premiepensionsmedel, m.m.

5 kap. Förvaltningen av premiepensionsmedel

Ändamål

5 kap. 1 §

Bestämmelsen behandlar den löpande förvaltning av premiepensionsme-
del som skall ske hos Sjunde AP-fonden. Bestämmelsen svarar mot
43 a § APR och har endast justerats redaktionellt. Rubriken till paragra-
fen har ändrats i enlighet med Lagrådets förslag.

Samarbetsavtal med Premiepensionsmyndigheten m.m.

5 kap. 2 §

Paragrafen behandlar i första stycket det krav på ett avtal om det prak-
tiska samarbetet (samarbetsavtal) som Sjunde AP-fonden skall ingå med
PPM och de åtaganden i övrigt som fonden, i likhet med de privata fond-
förvaltarna i premiepensionssystemet, skall göra gentemot Premiepen-
sionsmyndigheten.
Andra stycket innebär att Sjunde AP-fonden inte får utforma Premie-
sparfonden eller Premievalsfonden som s.k. ideella fonder. Bestämmel-
sen innehåller också ett förbud för Sjunde AP-fonden att inrätta fonderna
eller någondera av dem som en sådan fond som avses i 3 § lagen om vär-
depappersfonder. Premiepensionsmyndigheten får dock medge att Pre-
miesparfonden och/eller Premievalsfonden utformas som en s.k. index-
fond.
Paragrafen motsvarar 43 g § APR.

Röstandelsbegränsning

5 kap. 3 §

Paragrafen behandlar en begränsning av Sjunde AP-fondens rätt att för-
värva aktier i ett och samma bolag och motsvarar 43 c § andra stycket
APR. Den justering av bestämmelsen som gjorts innebär inte någon änd-
ring i sak. Sjunde AP-fonden får således inte till Premiesparfonden och
Premievalsfonden förvärva ytterligare aktier i ett bolag om röstetalet för
samtliga aktier som dessa fonder därmed skulle inneha i samma bolag
överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

Utövande av rösträtt

5 kap. 4 §

Paragrafen innehåller en väsentlig inskränkning av möjligheterna för
Sjunde AP-fonden att utöva det ägarinflytande som följer av innehav av
aktier i svenska aktiebolag. Bestämmelsen motsvarar 43 d § APR.
Lagrådet har pekat på att det kan uppkomma oklarhet om hur
bestämmelsen förhåller sig till aktiebolagslagens bestämmelser om röst-
rätt för aktier. Den begränsning av rösträtten som följer av paragrafen
riktar sig endast mot Sjunde AP-fonden och således inte mot emittenten
av den aktuella aktien. Bestämmelsen är således inte av bolagsrättsligt
slag. Av detta följer att om Sjunde AP-fonden ändå, i strid med bestäm-
melsen, gör bruk av sin rätt att rösta för en viss aktie, är rösten giltig i
förhållande till såväl emittenten som övriga aktieägare.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

5 kap. 5 §

Paragrafen motsvarar 43 b § APR. Den innehåller regler kring fondan-
delar och inlösen av fondandelar.

Tillämpliga bestämmelser

5 kap. 6 §

I bestämmelsen anges genom en hänvisning de bestämmelser för Första
Fjärde AP-fonderna som skall gälla också för Sjunde AP-fonden.
Bestämmelsen har i den del som gäller fondens ledning behandlats i
avsnitt 10.3. Skillnaden i förhållande till Första Fjärde AP-fonderna in-
nebär att regeringen skall utse styrelseledamöterna i Sjunde AP-fonden
utan föregående förslag från organisationer som företräder arbetstagar-
respektive arbetsgivarintressen. Att 3 kap. 3 § andra stycket är tillämplig
för Sjunde AP-fonden innebär således att regeringen bland de styrelsele-
damöter som utses skall utse en till ordförande och en till vice ordfö-
rande.
Hänvisningen till bestämmelserna om mål för placeringsverksamheten
har behandlats i avsnitt 7.1. Den del som avser fastställande av verksam-
hetsplan har behandlats i avsnitt 7.2.
Hänvisningen till bestämmelsen om förvaltningsuppdrag i 4 kap. 18 §
avser endast den bestämmelsens första stycke. Av detta följer att för
Sjunde AP-fonden finns, i motsats till vad som gäller för Första Fjärde
AP-fonderna, inte något krav på att en viss del av tillgångarna skall för-
valtas externt utan endast en möjlighet att göra så.

5 kap. 7 §

Paragrafen redovisar genom hänvisningar de bestämmelser i lagen om
värdepappersfonder som skall gälla för Sjunde AP-fonden. Bestämmel-
sen motsvarar i huvudsak 43 e § APR.
Lagrådet har satt ifråga om inte ytterligare en bestämmelse i lagen om
värdepappersfonder, 7 § om förbud för vissa personer med insynsställ-
ning att handla med en värdepappersfond, innehåller sådana åligganden
för enskilda att det inte bör vara tillåtet för regeringen eller någon annan
myndighet att meddela avvikande föreskrifter i ämnet. Med anledning av
Lagrådets påpekande har den aktuella bestämmelsen tagits upp i tredje
stycket, vid sidan av 47 § om skadestånd, som ett undantag från bemyn-
digandet.
Förevarande paragraf anger att verksamheten i fonden i princip skall
organiseras enligt samma ordning som gäller för värdepappersfonder. I
det sammanhanget hänvisas till såväl lagregler som myndighetsföre-
skrifter för värdepappersfonder. Lagrådet har pekat på att senare änd-
ringar i myndighetsföreskrifterna inte får automatiskt genomslag i den
paragraf som nu är i fråga. Det kan med anledning av vad Lagrådet an-
fört konstateras att hänvisningen i paragrafen till myndighetsföreskrifter
är överflödig. Syftet, att utforma en syntetisk värdepappersfond , upp-
nås fullt ut även utan en sådan hänvisning. Hänvisningen har därför slo-
pats.

Finansinspektionens tillsyn

5 kap. 8 §

I paragrafen anges vilka av tillsynsbestämmelserna i lagen om värdepap-
persfonder som i tillämpliga delar skall gälla för Finansinspektionens
tillsyn över Sjunde AP-fonden. Bestämmelsen motsvarar 43 h § APR
med den justeringen att hänvisningen till verkställighetsföreskrifter har
slopats (jfr kommentaren till 5 kap. 7 §).
Fjärde avdelningen
6 kap. Redovisning och revision m.m.

Räkenskapsår

6 kap. 1 §

Bestämmelsen motsvarar 16 § första stycket APR.

Löpande bokföring, verifikationer och arkivering

6 kap. 2 §

Bestämmelsen, som är ny, har utformats för att nära ansluta till den nya
bokföringslagen (1999:1078) som trädde i kraft den 1 januari 2000 (prop.
1998/99:130).
Den nuvarande AP-fonden omfattas inte av gällande bestämmelser rö-
rande bokföringsskyldighet för statliga myndigheter (jfr kommentaren till
1 kap. 1 § och 1 § bokföringsförordningen [1979:1212]). Bokföring är en
förutsättning för att förvaltningen skall kunna följas. Bestämmelserna om
revisorernas granskning i 8 § förutsätter också att fonderna är bokfö-
ringsskyldiga.
Såsom konstaterats i 10.4 måste det i första hand ankomma på fon-
derna själva att med beaktande av lämpliga redovisningsnormer för jäm-
förbara företag utveckla och etablera en gemensam praxis som uppfyller
kraven på god redovisningssed.

Årsredovisning

6 kap. 3 §

Bestämmelserna motsvarar i huvudsak i 16 § andra stycket APR. I för-
hållande till i dag har reglerna kompletterats med ett krav att fondens
balansräkning, resultaträkning och noter skall ge en rättvisande bild över
ställning och resultat samt att förvaltningsberättelsen skall ge en rättvi-
sande översikt över fondens utveckling. Detta överensstämmer med vad
som gäller för en årsredovisning enligt årsredovisningslagen (1995:1554)
och därtill anknutna redovisningslagar för finansiella företag.
I departementspromemoria med förslag till automatisk balansering av
ålderspensionssystemet (Ds 1999:43) föreslås att regeringen årligen skall
fastställa ett s.k. balanstal. Vid beräkningen av detta skall hänsyn tas till
det sammanlagda redovisade marknadsvärdet vid utgången av varje ka-
lenderår för Första Fjärde AP-fonderna och Sjätte AP-fonden. Syftet
med bestämmelsen i tredje stycket är att säkerställa att det årligen sker en
sådan marknadsvärdering av fondmedlen i Första Fjärde AP-fonderna.

6 kap. 4 §

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 16 § andra stycket och 25 § APR.
Första stycket torde motsvara vad som redan i dag tillämpas av fondsty-
relserna.

Revisorer

6 kap. 5 §

Bestämmelsen motsvarar 21 § APR. Samtliga revisorer skall dock vara
auktoriserade. Av 4 kap. 4 § andra och tredje styckena lagen (2000:000)
om Sjätte AP-fonden följer att det skall finnas en revisor som är gemen-
sam för Första Fjärde, Sjätte och Sjunde AP-fonderna och att den revi-
sorn skall samordna revisionen av förvaltningen hos fonderna.

6 kap. 6 §

Bestämmelsen i första stycket motsvarar i huvudsak 22 § första stycket
APR.
Den tid för vilken revisorerna utses har utsträckts till att avse längst tre
år. Avsikten är också att ett förordnande som revisor normalt skall om-
fatta tre år.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena motsvarar i princip 22 §
andra och tredje styckena APR, jfr 3 kap. 5 § angående vad som gäller
för entledigande av styrelseledamot.

6 kap. 7 §

Bestämmelsen motsvarar 23 § APR.
Av 2 kap. 3 § framgår att kostnaderna för arvoden och andra ersätt-
ningar till revisorerna skall betalas med de medel som respektive fond
förvaltar. Den revisor som är gemensam för fonderna får fördela kostna-
den för sitt arbete mellan fonderna.

Revisionsberättelse

6 kap. 8 §

Bestämmelsen motsvarar 24 § APR. Vissa redaktionella och språkliga
justeringar har dock gjorts.

Fastställelse av resultaträkning och balansräkning

6 kap. 9 §

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 25 § APR. Målet för fondernas för-
valtning är samtidigt ett resultatkrav på de enskilda fonderna. Regeringen
skall därför inte bara avgöra frågan om fastställande av fondernas balans-
räkningar utan även den om fastställande av resultaträkningarna.

7 kap. Övriga bestämmelser

Regeringens sammanställning och utvärdering

7 kap. 1 §

Bestämmelsen motsvarar 45 § APR.
Frågan om utvärderingen av fondernas förvaltning har behandlats i av-
snitt 9. Av skäl som där anges har skyldigheten för fondstyrelserna att
utvärdera sin egen förvaltning avskaffats. Utvärderingen av fondernas
förvaltning har därför koncentrerats till den utvärdering som regeringen
skall göra.

Anmälningsskyldighet

7 kap. 2 §

Bestämmelsen motsvarar 44 § APR.

13.2 Förslaget till lag om Sjätte AP-fonden
Förvaltade medel

1 kap. 1 §

Bestämmelsen i andra stycket anger vilka medel som Sjätte AP-fonden
förvaltar. Fonden erhåller inte några ytterligare medel utöver de som den
mottagit enligt de angivna övergångsbestämmelserna. De tillgångar som
förs över till Sjätte AP-fonden enligt 10 § ikraftträdandelagen utgör inte
ett faktiskt tillskott eftersom fonden skall lämna ersättning för dessa
medel. Det hänvisas därför inte till 10 § ikraftträdandelagen i förevarande
bestämmelse.
Bestämmelsen i tredje stycket svarar mot 26 § andra stycket andra
meningen APR.

Kostnader för verksamheten

1 kap. 2 §

Bestämmelsen, som svarar mot 29 § APR, behandlar bl.a. kostnaderna
för Sjätte AP-fondens verksamhet.

2 kap. Fondens ledning

Styrelsen

2 kap. 1 §

Bestämmelsen innehåller regler om antalet ledamöter i Sjätte AP-fondens
styrelse, hur dessa utses och de behörighetskrav som ställs på ledamö-
terna. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 4 § fjärde stycket och 31 §
APR.

Mandattid

2 kap. 2 §

Bestämmelsen behandlar mandattiden för styrelseledamöterna och svarar
mot 31 och 32 §§ APR.

Sammanträden och beslut

2 kap. 3 §

Bestämmelsen motsvarar 7 § APR och behandlar frågor om styrelsens
sammanträden och beslut.

Jäv

2 kap. 4 §

Bestämmelsen motsvarar 7 a § APR och behandlar jävsfrågor.

Uppdrag att handla på styrelsens vägnar

2 kap. 5 §

Bestämmelsen, som svarar mot 8 § APR, behandlar styrelsens möjlighet
att delegera rätten att företräda fonden.

Ersättning m.m.

2 kap. 6 §

Bestämmelsen motsvarar 9 § APR och reglerar rätten för fonden att an-
ställa och bestämma de närmare anställningsvillkoren för sina tjänste-
män.

2 kap. 7 §

Bestämmelsen motsvarar 10 § APR och reglerar rätten för regeringen att
besluta om ersättningar till styrelsens ledamöter.

3 kap. Medelsförvaltningen

Mål för placeringsverksamheten

3 kap. 1 §

Bestämmelsen behandlar de övergripande målen för Sjätte AP-fondens
placeringsverksamhet och svarar i huvudsak mot 11 § fjärde stycket och
34 § APR.

Placering av fondmedel

3 kap. 2 §

Bestämmelsen motsvarar 36 § APR och anger närmare hur de medel som
Sjätte AP-fonden förvaltar får placeras.

3 kap. 3 §

I bestämmelsen, som motsvarar 36 a § APR, görs vissa preciseringar till
reglerna i 3 kap. 2 § om i vilka fall ett aktiebolag inte anses som ut-
ländskt.

3 kap. 4 §

Bestämmelsen svarar mot 12 a § APR och reglerar under vilka förutsätt-
ningar Sjätte AP-fonden får handla med derivatinstrument.

3 kap. 5 §

Bestämmelsen behandlar vissa särskilda placeringsmöjligheter för Sjätte
AP-fonden och motsvarar 39 § APR.

3 kap. 6 §

Bestämmelsen behandlar de situationer när Sjätte AP-fonden får förvärva
utmätt eller pantsatt egendom. Paragrafen motsvarar 14 § APR.

Fast egendom m.m.

3 kap. 7 §

Bestämmelsen motsvarar 15 a § första stycket APR och behandlar de
situationer när Sjätte AP-fonden får förvärva fast egendom och liknande.

Krediter

3 kap. 8 §

I bestämmelsen, som i huvudsak motsvaras av 15 § APR, regleras de fall
när Sjätte AP-fonden får ta upp lån.

Förvaltningsuppdrag

3 kap. 9 §

Bestämmelsen slår fast Sjätte AP-fondens rätt att låta fondmedel förval-
tas externt. Paragrafen har sin motsvarighet i 11 § tredje stycket APR.

4 kap. Redovisning och revision m.m.

Räkenskapsår

4 kap. 1 §

Paragrafen motsvarar 16 § första stycket APR
Årsredovisning

4 kap. 2 §

Paragrafens första stycke motsvarar 16 § andra stycket APR och inne-
håller bestämmelser om Sjätte AP-fondens årsredovisning.
Det andra stycket, som saknar motsvarighet i gällande regler för fon-
den, syftar till att säkerställa att det varje år sker en marknadsvärdering
av de tillgångar som Sjätte AP-fonden förvaltar. För Första Fjärde AP-
fonderna har bestämmelsen sin motsvarighet i 6 kap. 3 § tredje stycket
lagen (2000:000) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) Bakgrunden
till kravet på marknadsvärdering har behandlats närmare i författnings-
kommentaren till sistnämnda bestämmelse.

Resultatuppföljning

4 kap. 3 §

Bestämmelsen behandlar den resultatuppföljning som Sjätte AP-fonden
årligen skall överlämna till regeringen. Bestämmelsen motsvarar 16 a §
APR.

Revisorer

4 kap. 4 §

Bestämmelsen motsvarar 21 § APR och behandlar de revisorer som rege-
ringen skall utse för fonden. Föreskriften om en gemensam revisor för
Sjätte AP-fonden och övriga AP-fonder är en nyhet i förhållande till gäl-
lande regler.

4 kap. 5 §

Bestämmelsen motsvarar 22 § APR och behandlar tiden för revisorernas
förordnande och vissa frågor om entledigande av en revisor.

4 kap. 6 §

Bestämmelsen motsvarar 23 § APR.

Revisionsberättelse

4 kap. 7 §

Bestämmelsen handlar om den revisionsberättelse som skall upprättas
och har sin motsvarighet i 24 § APR.

Fastställelse av resultaträkning och balansräkning

4 kap. 8 §

Bestämmelsen motsvarar 25 § APR och behandlar regeringens faststäl-
lande av balansräkningen. Tillägget om fastställelse av resultaträkningen
innebär inte någon materiell förändring i fråga om regeringens fastställel-
searbete.

5 kap. Övriga bestämmelser

Regeringens sammanställning och utvärdering

5 kap. 1 §

Bestämmelsen behandlar genom en hänvisning till motsvarande regel
för Första Fjärde AP-fonderna regeringens utvärdering av förvalt-
ningen av fondmedel och motsvarar 45 § APR.

Anmälningsskyldighet

5 kap. 2 §

Paragrafen motsvarar 44 § APR och handlar om anmälningsskyldighet
för innehav av finansiella instrument.

13.3 Förslaget till lag om införande av ny lagstiftning för
allmänna pensionsfonder

Ikraftträdande m.m.

1 §

Bestämmelsen reglerar tidpunkterna för ikraftträdandet av lagen om all-
männa pensionsfonder (AP-fonder), lagen om Sjätte AP-fonden och
denna lag. Principen för reformeringen av AP-fondssystemet är att de
organisatoriska förändringarna sker den 1 maj 2000, medan förändring-
arna vad avser tillgångsfördelning och placeringsbestämmelser sker den
1 januari 2001.
Ikraftträdandefrågorna har behandlats i avsnitt 11. Bestämmelsen i
första stycket andra och tredje meningarna rörande det särskilda ikraft-
trädandet för Första och Andra AP-fonderna av regeln i 4 kap. 10 § lagen
om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) om valutakursrisk har dock
behandlats i avsnitt 8.1.6.

2 §

Bestämmelsen, som reglerar tidpunkterna för upphävandet av lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden, har behand-
lats i avsnitt 11.

AP-fondernas namn

3 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 11. Som framgår av 4 § skall
tredje fondstyrelsen upphöra med sin verksamhet. För att hålla samman
numreringen av buffertfonderna i lagen om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder) byter femte fondstyrelsen namn till Tredje AP-fonden. I
övrigt behålls den nuvarande numreringen i den nya lagen. En följd av
förändringarna är att det inte kommer att finnas någon Femte AP-fond.
Namnbytena på AP-fonderna genomförs innan lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden helt upphävts. I andra stycket
anges därför att vad som föreskrivs i nämnda lag om första, andra, fjärde
femte, sjätte och sjunde fondstyrelserna efter namnbytena skall avse
Första, Andra, Tredje, Fjärde, Sjätte respektive Sjunde AP-fonderna.

Upphörande av tredje fondstyrelsens verksamhet

4 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 11 och reglerar upphörandet av
tredje fondstyrelsens verksamhet. Tillgångar och förpliktelser i verksam-
heten överförs till Första AP-fonden. I andra stycket finns en motsvarig-
het till 3 § andra stycket.

Överföring av tillgångar till Riksgäldskontoret

5 §

Bestämmelsen, som reglerar överföringen av tillgångar från AP-fonds-
systemet till Riksgäldskontoret, har behandlats i avsnitt 5.4. Definitionen
av bostadsobligationer omfattar inte enbart sådana skuldförbindelser som
normalt benämns bostadsobligationer, utan också bostadscertifikat.

6 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.5. Som en del av överföringen
enligt 5 § eller vid förfall av bostadsobligationer som erhållits vid över-
föringen, kan Riksgäldskontoret komma att erhålla likvida medel i sådan
omfattning att det likviditetsmässigt saknas behov av att under någon tid
fortsätta pågående emissionsprogram. Syftet med bestämmelsen är att
göra det möjligt för Riksgäldskontoret att trots det fortsätta med på-
gående emissionsprogram.

7 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.5.

Fördelning av tillgångar mellan AP-fonderna

8 och 9 §§

Bestämmelserna, som har behandlats i avsnitt 11, har utformats med
beaktande av Lagrådets synpunkter på motsvarande bestämmelser i lag-
rådsremissens lagförslag.
Paragraferna reglerar fördelningen av tillgångar mellan Första Fjärde
AP-fonderna. Principen är att fonderna skall tillföras lika stora värden.

10 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.1 och 11. Om det i över-
föringen skulle komma att ingå utländska instrument får Sjätte AP-fon-
den behålla dessa. Sjätte AP-fonden kan dock inte omplacera tillgångarna
på annat sätt än vad som följer av lagen (2000:000) om Sjätte AP-fonden.
Sjätte AP-fonden får dock utan hinder av nämnda lag fullgöra kont-
raktsåtaganden som är förenade med innehaven av de tillgångar fonden
erhåller vid överföringen.

Kostnader

11 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 11. Den har utformats med beak-
tande av Lagrådets synpunkter.

Övergångsbestämmelser

12 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9. Den innebär att om någon eller
några av AP-fonderna inte har hunnit att bygga upp erforderlig organisa-
tion för att förvalta hela eller del av fondmedlen får de under år 2001 för-
valta fondmedel tillsammans med någon eller några av de övriga AP-
fonderna.

13 §

Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter
på motsvarande paragraf i lagrådsremissens lagförslag, har behandlats i
avsnitt 8.1.6. För att begränsa de potentiella valutaflödena införs bestäm-
melsen i 4 kap. 10 § lagen (2000:000) om allmänna pensionsfonder (AP-
fonder) om maximal valutakursrisk stegvis.

14 §

Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 9.

15 §

Bestämmelsen reglerar övergången till de nya redovisningsreglerna i 6
kap. lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och har berörts i av-
snitten 9 och 10.4. Den har sakligt utformats med beaktande av Lagrå-
dets synpunkter, dock har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhål-
lande till den av Lagrådet föreslagna ordalydelsen.

13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:710) med
vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
2, 5 och 10 §§

Lagrådet har pekat på ett problem med tekniken att i bestämmelserna
hänvisa till myndighetsföreskrifter om försäkringsbolag. Samma slag av
påpekande har gjorts såvitt gäller 5 kap. 7 § förslaget till lag om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder). I författningskommentaren till den bestäm-
melsen redogörs för problemställningen. På samma sätt som i nämnda
bestämmelse slopas därför hänvisningarna till myndighetsföreskrifter.
Slopandet innebär inte någon ändring i sak.

13.5 Förslagen till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter, lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift och lag om ändring i lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift
Bestämmelserna har justerats redaktionellt med anledning av att de av-
gifter som avses skall föras endast till de förvaltare som enligt reglerna i
lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) benämns Första Fjärde
AP-fonderna.

13.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
8 kap. 2 och 4 §§

Bestämmelserna har justerats redaktionellt med anledning av att Premie-
sparfonden och Premievalsfonden förvaltas av den förvaltare som bytt
namn till Sjunde AP-fonden. Justeringarna är också en följd av att be-
greppet Allmänna pensionsfonden utgått och att premiepensionsmedlen i
Premiesparfonden och Premievalsfonden skall förvaltas enligt lagen om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

13.7 Förslagen till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385), lag om ändring i försäkringsrörelsela-
gen (1982:713), lag om ändring i lagen (1984:404)
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och lag
om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riks-
bank
Bestämmelserna har justerats redaktionellt med anledning av omorgani-
sationen av Allmänna pensionsfonden och uppdelningen av regleringen
av förvaltningen av pensionsmedlen på två olika lagar: Första Fjärde och
Sjunde AP-fonderna enligt lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fon-
der) och Sjätte AP-fonden enligt lagen om Sjätte AP-fonden.

13.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
9 kap. 23 §

Bestämmelsen har justerats redaktionellt med anledning av att AP-fon-
derna förvaltas enligt två olika lagar, lagen om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder) och lagen om Sjätte AP-fonden, och de uppgifter om inne-
hav av finansiella instrument som avses i bestämmelsen därmed lämnats
enligt antingen 7 kap. 2 § förstnämnda lag eller 5 kap. 2 § sistnämnda
lag.

Övergångsbestämmelsen

APR upphävs samtidigt som lagen om allmänna pensionsfonder (AP-
fonder) och lagen om Sjätte AP-fonden träder i kraft. Vid en sekretess-
bedömning enligt 23 § av uppgifter om innehav av finansiella instrument
som lämnats till första sjunde fondstyrelserna inom AP-fonden före
ikraftträdandet anses lämnade enligt motsvarande bestämmelser i APR.

Förteckning över remissinstanser som lämnat svar på Ds
1999:38 AP-fondernas organisation och placeringsregler i det
reformerade pensionssystemet

Sveriges riksbank, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stock-
holm, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Justi-
tieombudsmannen, Justitiekanslern, Riksförsäkringsverket, Statskontoret,
Kammarkollegiet, Premiepensionsmyndigheten, Allmänna pensionsfon-
den, första-tredje fondstyrelserna, Allmänna pensionsfonden, fjärde
fondstyrelsen, Allmänna pensionsfonden, femte fondstyrelsen, Allmänna
pensionsfonden, sjätte fondstyrelsen, OM Stockholm AB/OM Stock-
holmsbörsen, Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet, Svenska Bank-
föreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens förening,
Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund, För-
säkringskasseförbundet, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges pen-
sionärers riksförbund, Riksförbundet för pensionärsgemenskap,
Landstingsförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorgani-
sationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industri-
förbund, Sveriges Finansanalytikers förening, Företagarnas Riksorgani-
sation, Kooperativa Förbundet, Svensk Handel, Naturvårdsverket,
Socialdemokratiska småföretagareföreningen i Stockholm.

Förteckning över remissinstanser som lämnat svar på Ds
1999:43 Automatisk balansering av ålderspensionssystemet -
regler för avsteg från inkomstindexering

Justitieombudsmannen, Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Justitie-
kanslern, Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Eko-
nomistyrningsverket, Statistiska centralbyrån, Finansinspektionen, Riks-
revisionsverket, Konjunkturinstitutet, Premiepensionsmyndigheten, All-
männa pensionsfonden, Första-tredje fondstyrelserna, Allmänna pen-
sionsfonden, Fjärde fondstyrelsen, Allmänna pensionsfonden, Sjunde
fondstyrelsen, Försäkringskasseförbundet, Pensionärernas Riksorganisa-
tion, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund,
Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Industriför-
bund, Företagarnas Riksorganisation, Föreningen Auktoriserade Reviso-
rer, Svenska aktuarieföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Tjänste-
männens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisa-
tion, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Svenska Bankföreningen.

Förteckning över remissinstanser som lämnat svar på Ds
1998:7 AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet

Riksförsäkringsverket, Allmänna pensionsfonden första tredje fondsty-
relserna, Allmänna pensionsfonden fjärde fondstyrelsen, Allmänna pen-
sionsfonden sjätte fondstyrelsen, Finansinspektionen, Kammarkollegiet,
Riksrevisionsverket, Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet, Statistiska
centralbyrån, Justitiekanslern, Riksbanksfullmäktige, Försäkringskasse-
förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund,
Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Pensionärernas Riksorganisation, Sve-
riges pensionärers riksförbund, Riksförbundet PensionärsGemenskap,
Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Bankföreningen, Fondbolagens
förening, Finansbolagens förening, Förtidspensionsutredningen, Efterle-
vandepensionsutredningen, Ensamståendes intresseorganisation, EAP

Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
Härigenom föreskrivs följande.

Första avdelningen
Allmänna bestämmelser
1 kap. Inledande bestämmelser

Allmänna pensionsfonder

1 § I denna lag finns bestämmelser om fem från varandra oberoende stat-
liga fonder som förvaltar medel inom försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension. Dessa är Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-
fonden, Fjärde AP-fonden och Sjunde AP-fonden.

2 § De medel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter, 8
§ lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift och 6 § lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift skall föras till allmänna pensions-
fonderna, skall förvaltas av Första Fjärde AP-fonderna.
De medel som enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension skall föras till Premiesparfonden eller
Premievalsfonden skall förvaltas av Sjunde AP-fonden.
Dessutom finns en Sjätte AP-fond som förvaltar medel inom försäk-
ringen för inkomstgrundad ålderspension. Den fondens verksamhet reg-
leras i lagen (2000:000) om Sjätte AP-fonden.

Ansvar för AP-fondernas förbindelser

3 § Avtal och andra rättshandlingar som en AP-fond ingår är gällande
mot staten. Detta gäller dock inte om motparten insåg eller borde ha in-
sett att avtalet eller rättshandlingen inte faller inom fondens verksam-
hetsområde eller att den som handlat för fonden överskridit sin befogen-
het.

Andra avdelningen
Bestämmelser om Första Fjärde AP-fonderna
2 kap. Medelstilldelning och pensionsutbetalningar m.m.

Medelstilldelning

1 § Riksförsäkringsverket skall omgående till var och en av Första
Fjärde AP-fonderna överföra en fjärdedel av de penningmedel som avses
i 1 kap. 2 § första stycket.

Pensionsutbetalningar

2 § Riksförsäkringsverket skall, i den mån andra medel inte står till för-
fogande, från Första Fjärde AP-fonderna rekvirera de medel som behövs
för att finansiera försäkringen för inkomstpension och tilläggspension
enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggs-
pension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring. De medel som överförs skall tillskjutas av fonderna med en fjär-
dedel vardera.

Kostnaderna för verksamheten

3 § Var och en av Första Fjärde AP-fonderna skall betala kostnaderna
för sin verksamhet och för revision av fondförvaltningen.

Lånerätt

4 § Om de medel som någon av Första Fjärde AP-fonderna förvaltar inte
räcker till för att fonden skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt denna
lag, får fonden låna medel i Riksgäldskontoret.

3 kap. Fondernas ledning

Styrelsen

1 § För var och en av Första Fjärde AP-fonderna skall det finnas en sty-
relse. Varje styrelse skall bestå av nio ledamöter.
Styrelsen ansvarar för fondens organisation och förvaltningen av fon-
dens medel.

Hur ledamöter utses

2 § Styrelsens ledamöter utses av regeringen.
Ledamöterna skall utses på grundval av sin kompetens att främja fond-
förvaltningen.
Ledamöterna skall vara svenska medborgare. Den som är underårig
eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara
ledamot. Detsamma gäller den som är i konkurs eller har näringsförbud
enligt lagen (1986:436) om näringsförbud.

3 § Av ledamöterna utses två efter förslag av organisationer som företrä-
der arbetstagarintressen och två efter förslag av organisationer som före-
träder arbetsgivarintressen.
Om förslag inte lämnas eller om en organisation föreslår någon som
enligt regeringens bedömning inte har tillräcklig kompetens, skall orga-
nisationen få tillfälle att lämna ett nytt förslag innan regeringen utser
ledamöter.
Regeringen utser bland de ledamöter som inte föreslagits av organisa-
tioner en till ordförande och en till vice ordförande.

Mandattid

4 § En styrelseledamot utses längst för tiden till dess resultaträkning och
balansräkning fastställts under tredje året efter det då ledamoten utsågs.

Hur ledamöter entledigas

5 § Regeringen får entlediga en ledamot i förtid. Uppdrag som ledamot
upphör i förtid, om ledamoten eller den som enligt 3 § första stycket
föreslagit ledamoten, begär det.
Om en ledamots uppdrag upphör i förtid, skall en ny ledamot utses för
den återstående tiden enligt 2 och 3 §§.

Sammanträden

6 § Ordföranden skall se till att styrelsen sammanträder i den omfattning
som behövs. Om en styrelseledamot begär det, skall styrelsen samman-
kallas.
Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden. I kallelsen skall de
ärenden anges som skall förekomma vid sammanträdet.

Beslut

7 § En styrelse är beslutför om fler än hälften av antalet ledamöter är
närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall styrel-
seledamöter som är jäviga enligt 8 § anses som inte närvarande. Beslut
får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga ledamöter dels
har fått tillfälle att delta i ärendets behandling, dels har fått ett tillfreds-
ställande underlag för att avgöra ärendet.
Som styrelsens beslut gäller den mening som fler än hälften av de när-
varande röstar för vid sammanträdet eller, vid lika röstetal, den mening
som ordföranden ansluter sig till. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som
röstar för beslutet dock utgöra fler än en tredjedel av hela antalet styrel-
seledamöter.
Vid styrelsens sammanträden skall protokoll föras. Protokollet under-
tecknas av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser. Om någon
ledamot i samband med beslut anmäler skiljaktig mening, skall denna
antecknas i protokollet.

Jäv

8 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och fonden,
2. avtal mellan fonden och tredje man, om styrelseledamoten i frågan
har ett väsentligt intresse som kan strida mot fondens, eller
3. avtal mellan fonden och en juridisk person som styrelseledamoten
ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte om fondens motpart är ett
företag i vilket fonden innehar fler än hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar i den juridiska personen.
Med avtal som avses i första och andra styckena jämställs rättegång
eller annan talan.

Skötseln av den löpande förvaltningen

9 § Styrelsen skall utse en person som skall sköta den löpande förvalt-
ningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Denne skall utses på
grundval av sin kompetens att främja fondförvaltningen.

Behörighet

10 § Styrelsen företräder fonden. Styrelsen företräder också fonden inför
domstol.
Styrelsen får uppdra åt en enskild ledamot eller någon annan att var för
sig eller två eller flera i förening avgöra ärenden som annars skall avgö-
ras av styrelsen. Styrelsen skall ange vilken behörighet som ett sådant
uppdrag medför. Beträffande den som inte är styrelseledamot gäller vad
som sägs i 2 § tredje stycket andra och tredje meningen och 8 §.

Ersättning

11 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till ledamö-
terna i styrelserna.

4 kap. Medelsförvaltningen

Mål för placeringsverksamheten

1 § Första Fjärde AP-fonderna skall förvalta fondmedlen på sådant sätt
att de blir till största möjliga nytta för försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension.
Fondmedlen skall placeras så att långsiktigt hög avkastning uppnås.
Den totala risknivån i fondernas placeringar skall vara låg.
Fonderna skall i sin placeringsverksamhet ha nödvändig beredskap för
att kunna överföra medel till Riksförsäkringsverket enligt 2 kap. 2 §.
Verksamhetsplan

2 § Var och en av Första Fjärde AP-fonderna skall årligen fastställa en
verksamhetsplan. Denna skall innehålla riktlinjer för placeringsverksam-
heten och för utövande av rösträtt i enskilda företag samt en riskhante-
ringsplan enligt 3 §.

Riskhantering

3 § Var och en av Första Fjärde AP-fonderna skall ha en riskhanterings-
plan som beskriver de huvudsakliga risker som är förenade med place-
ringsverksamheten och hur dessa risker skall hanteras. Det skall vidare
finnas interna instruktioner för hantering av dessa risker. Riskhanterings-
planen och instruktionerna skall följas upp löpande.

Hur fondmedlen skall placeras

4 § Första Fjärde AP-fonderna skall förvalta fondmedlen genom att göra
placeringar och ingå andra avtal på kapitalmarknaden, om inte annat
föreskrivs i detta kapitel. Första Fjärde AP-fonderna får också ta på sig
förpliktelser som är förenade med sådana avtal.

Förvärv av aktier

5 § Första Fjärde AP-fonderna får endast förvärva sådana aktier eller
andra andelar i företag som är, eller inom ett år från emissionen avses bli,
noterade vid en börs eller någon annan reglerad marknad. Detta gäller
inte aktier och andra andelar i företag som har till huvudsakligt ändamål
att
1. äga eller förvalta fast egendom eller tomträtt (fastighetsbolag), eller
2. äga och förvalta sådana aktier eller andra andelar i företag som inte
är noterade vid en börs eller någon annan reglerad marknad
(riskkapitalföretag).

Aktier i svenska aktiebolag

6 § Var och en av Första Fjärde AP-fonderna får inneha sådana aktier i
svenska aktiebolag som är noterade vid en svensk börs eller en auktorise-
rad marknadsplats till ett marknadsvärde som uppgår till högst två pro-
cent av det totala marknadsvärdet av sådana aktier i bolagen.
Vid tillämpning av första stycket skall inte beaktas
1. sådana aktier i bolagen som ingår i svenska eller utländska fonder i
vilka AP-fonden innehar andelar som inte medför rätt att rösta för
aktierna, och
2. aktier i fastighetsbolag i vilka fonden innehar så många aktier att
röstetalet för dem överstiger tio procent av röstetalet för samtliga aktier i
bolaget.

Förvärv av obligationer och andra fordringsrätter

7 § Första Fjärde AP-fonderna får endast förvärva obligationer och
andra fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning. Detta gäller
inte
1. placeringar som syftar till att tillgodose en fonds behov av likviditet,
och
2. krediter till ett fastighetsbolag, om fonden ensam eller tillsammans
med någon eller några av de andra tre AP-fonderna innehar mer än hälf-
ten av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i bolaget.

8 § Minst trettio procent av marknadsvärdet av de tillgångar som var och
en av Första Fjärde AP-fonderna innehar skall vara placerade i ford-
ringsrätter med låg kredit- och likviditetsrisk.

Innehav av onoterade instrument

9 § Högst fem procent av marknadsvärdet av de tillgångar som var och
en av Första Fjärde AP-fonderna innehar får bestå av
1. sådana aktier eller andra andelar i riskkapitalföretag som inte är
noterade vid en börs eller någon annan reglerad marknad,
2. fordringsrätter som inte är noterade vid en börs eller någon annan
reglerad marknad, och
3. andelar i svenska och utländska fonder som huvudsakligen placerar i
sådana aktier eller andra andelar i företag som inte är noterade vid en
börs eller någon annan reglerad marknad.
Ingen av Första Fjärde AP-fonderna får vara komplementär i ett
svenskt eller utländskt kommanditbolag.

Röstandelsbegränsning

10 § Ingen av Första Fjärde AP-fonderna får inneha så många aktier
eller andra andelar i ett företag att röstetalet för dem överstiger tio pro-
cent eller, beträffande sådana riskkapitalföretag som avses i 9 §, trettio
procent, av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i företaget.
Första stycket gäller inte
1. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som inte är note-
rade vid en börs eller någon annan reglerad marknad,
2. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som är noterade
vid en börs eller någon annan reglerad marknad och i vilka bolag fonden
ensam eller tillsammans med någon eller några av de andra tre AP-fon-
derna innehade minst hälften av röstetalet för samtliga aktier eller andra
andelar i bolaget när noteringen skedde, och
3. andelar i svenska och utländska fonder som inte medför rätt att
utöva rösträtt för de aktier eller andra andelar i företag som ingår i dessa
fonder.

Valutarisk

11 § Högst fyrtio procent av marknadsvärdet av de tillgångar som var
och en av Första Fjärde AP-fonderna innehar får vara utsatt för valuta-
kursrisk.

Exponeringsbegränsning

12 § Högst tio procent av marknadsvärdet av var och en av Första
Fjärde AP-fondernas tillgångar får utgöras av fondpapper eller andra
finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av
emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte
emittenter som anges i 4 kap. 6 § andra stycket A lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag.
Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera
fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt
därför att
1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller
flera av de övriga i gruppen, eller
2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes
anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betal-
ningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Råvaruderivat

13 § Första Fjärde AP-fonderna får inte placera fondmedlen i finansiella
instrument med råvaror som underliggande tillgång.

Skyddande av fordran

14 § För att skydda en fordran får var och en av Första Fjärde AP-fon-
derna
1. köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordran, och
2. som betalning för fordran överta egendom som utgör säkerhet för
fordran eller annan egendom om det finns anledning att anta att fonden
annars skulle lida avsevärd förlust.
I utbyte mot egendom som har köpts eller övertagits enligt första
stycket får en fond förvärva aktier i ett bolag, som bildats för att förvalta
egendomen eller för att fortsätta en verksamhet som drivs med den.
Har aktier förvärvats enligt första eller andra stycket får fonden, om
det finns uppenbar risk för att fonden annars lider förlust, förvärva ytter-
ligare aktier i samma bolag.

15 § Har aktier förvärvats enligt 14 § får fonden, om bolaget överlåter
sina tillgångar till ett annat bolag, byta ut dessa aktier mot aktier i det
andra bolaget.

Avveckling av vissa innehav

16 § Om någon av gränserna i detta kapitel efter förvärvet kommer att
överskridas, skall fonden avveckla innehavet i motsvarande mån så snart
det med hänsyn till marknadsförhållandena är lämpligt. Innehavet skall
dock avvecklas senast när det kan göras utan förlust för fonden.
Detsamma gäller egendom som en fond förvärvat enligt 14 och 15 §§.

Fast egendom m.m.

17 § Var och en av Första Fjärde AP-fonderna får förvärva fast egen-
dom, tomträtt och bostadsrätt för att skaffa lokaler för verksamheten eller
tillgodose därmed sammanhängande behov.

Krediter

18 § Första Fjärde AP-fonderna får låna medel för att tillgodose ett till-
fälligt penningbehov och ta på sig sådana förpliktelser som är förenade
med detta.

Förvaltningsuppdrag

19 § Första Fjärde AP-fonderna får uppdra åt ett värdepappersinstitut
eller någon annan kapitalförvaltare som i sitt hemland står under betryg-
gande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ att för-
valta fondens tillgångar. En andel motsvarande minst tio procent av
marknadsvärdet av var och en av Första Fjärde AP-fondernas tillgångar
skall överlämnas till sådan förvaltning.

Tredje avdelningen
Bestämmelser om Sjunde AP-fonden
5 kap. Förvaltningen av premiepensionsmedel

Inledande bestämmelse

1 § Sjunde AP-fonden skall förvalta Premiesparfonden och Premievals-
fonden.
Premiesparfonden och Premievalsfonden skall förvaltas för de ändamål
som framgår av bestämmelserna om premiepension i lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension. Förvaltningen skall ske uteslutande i
pensionsspararnas intresse.
Sjunde AP-fonden får ur vardera av Premiesparfonden och Premievals-
fonden ta ut medel för de förvaltningskostnader som uppkommit för
respektive fond. Om kostnaderna avser både Premiesparfonden och Pre-
mievalsfonden, skall de fördelas mellan fonderna på ett skäligt sätt.
Sjunde AP-fonden skall ta emot medel till och betala ut medel från
Premiesparfonden och Premievalsfonden enligt de anvisningar som Pre-
miepensionsmyndigheten lämnar.

Samarbetsavtal med Premiepensionsmyndigheten m.m.

2 § Sjunde AP-fonden skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första
stycket 2 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med Pre-
miepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma
stycke 3 6.
Fondbestämmelserna för Premiesparfonden och Premievalsfonden får
inte medge att medel delas ut till någon annan än Premiepensionsmyn-
digheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom Premiesparfonden
eller Premievalsfonden utöva sådan näringsverksamhet som avses i 3 §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Premiepensionsmyndigheten
får dock, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge
att värdeutvecklingen för Premiesparfonden och Premievalsfonden eller
en av dem får vara beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas
om god riskspridning uppnås i fonden.

Röstandelsbegränsning

3 § Sjunde AP-fonden får inte till Premiesparfonden och Premievalsfon-
den förvärva så många aktier i ett svenskt eller utländskt aktiebolag att
röstetalet för dem tillsammans med dessa fonders övriga aktier i samma
bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

Utövande av rösträtt

4 § Sjunde AP-fonden får rösta för sådana aktier i ett svenskt aktiebolag
som den förvärvat till Premiesparfonden eller Premievalsfonden endast
när kravet på långsiktigt hög avkastning eller behovet att trygga place-
ringarnas säkerhet inte kan tillgodoses på annat sätt.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

5 § Premiesparfonden och Premievalsfonden skall vara indelade i
fondandelar. Alla fondandelar i en fond skall vara lika stora.
Värdet av en fondandel i Premiesparfonden eller Premievalsfonden är
fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondernas tillgångar skall
värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Sjunde AP-fonden
skall dagligen beräkna fondandelsvärdet och underrätta Premiepen-
sionsmyndigheten om värdet.
När medel tillförs Premiesparfonden eller Premievalsfonden, skall
Sjunde AP-fonden utfärda fondandelar till Premiepensionsmyndigheten.
När medel betalas ur en av fonderna, skall det ske genom inlösen av
fondandelar.

Tillämpliga bestämmelser

6 § Följande bestämmelser i denna lag för Första Fjärde AP-fonderna
skall gälla också i fråga om Sjunde AP-fonden:
3 kap. om fondernas ledning utom 3 § första och andra styckena,
4 kap. 1 § andra stycket om mål för placeringsverksamheten med den
inskränkningen att det för förvaltningen av Premievalsfonden inte krävs
att den totala risknivån skall vara låg,
4 kap. 2 § om verksamhetsplan utom vad gäller riktlinjer för ut-
övande av rösträtt i enskilda företag,
4 kap. 3 § om riskhantering, och
4 kap. 19 § första meningen om förvaltningsuppdrag.

7 § Följande bestämmelser i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser,
skall gälla för förvaltningen av Premiesparfonden och Premievalsfonden:
6 a § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till
Finansinspektionen,
7 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med
en värdepappersfond,
9 och 10 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser,
12 § om företrädare för andelsägarna i en värdepappersfond m.m.,
13 § första stycket 2 4 och andra stycket om förbud mot att ta upp
lån m.m.,
17 22 §§, 23 § första stycket 2 och 3 samt 24 och 25 §§ om place-
ring av medel i en värdepappersfond,
26 29 §§ om information om en värdepappersfond,
32 § första stycket om inlösen av fondandelar, och
47 § om skadestånd.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall Premiesparfonden och Premievalsfonden anses som
värdepappersfonder och Premiepensionsmyndigheten som fondandels-
ägare. Vad som sägs om fondbolag skall avse Sjunde AP-fonden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utom
såvitt avser 47 § om skadestånd, föreskriva avvikelser och medge
undantag i det enskilda fallet från de bestämmelser som anges i första
stycket.

Tillsyn

8 § Sjunde AP-fonden skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. För
tillsynen gäller bestämmelserna i 39 42 och 46 §§ lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder och de föreskrifter som har meddelats i anslutning
till dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i
första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse Sjunde AP-fonden.

Fjärde avdelningen
Redovisning och revision m.m.
6 kap. Redovisning och revision m.m.

Räkenskapsår

1 § AP-fondernas räkenskapsår är kalenderår.

Löpande bokföring, verifikationer och arkivering

2 § En AP-fond skall i överensstämmelse med god redovisningssed
1. löpande bokföra alla affärshändelser,
2. se till att det finns verifikationer för alla bokföringsposter samt
systemdokumentation och behandlingshistorik,
3. bevara all räkenskapsinformation och sådan utrustning och sådana
system som behövs för att presentera räkenskapsinformationen, samt
4. för varje räkenskapsår avsluta den löpande bokföringen med en
årsredovisning enligt bestämmelserna i 3 §.

Årsredovisning

3 § En årsredovisning skall bestå av
1. en balansräkning,
2. en resultaträkning,
3. noter, och
4. en förvaltningsberättelse.
Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en
helhet och ge en rättvisande bild av AP-fondens ställning och resultat.
Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av fondens verksamhet, ställning och resultat.
I årsredovisningen skall placeringstillgångarna marknadsvärderas.

4 § Årsredovisningen skall skrivas under av fondens samtliga styrelse-
ledamöter. Har en avvikande mening om årsredovisningen antecknats till
styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas till redovisningen.
Årsredovisningen skall senast den 15 februari året efter räkenskapsåret
överlämnas till revisorerna.
Sedan revisionsberättelse enligt 8 § kommit fonden till handa, skall
den och årsredovisningen genast överlämnas till regeringen.

Revisorer

5 § För varje AP-fond skall det finnas två revisorer som granskar förvalt-
ningen av fondmedlen. De utses av regeringen. En revisor skall vara
gemensam för samtliga fonder. Revisorerna skall vara auktoriserade.
Den revisor som är gemensam för fonderna skall samordna revisionen
av fondernas förvaltning.
Revisorerna får anlita hjälp när de fullgör sitt uppdrag.

6 § En revisor skall utses längst för tiden till dess resultaträkning och
balansräkning fastställts under tredje året efter det då revisorn fick för-
ordnandet.
Regeringen får entlediga en revisor i förtid. Uppdrag som revisor upp-
hör i förtid, om revisorn begär det.
Om en revisors uppdrag upphör i förtid, skall en ny revisor utses för
den återstående tiden.

7 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till reviso-
rerna.

Revisionsberättelse

8 § För varje räkenskapsår skall revisorerna lämna en revisionsberättelse.
Revisionsberättelsen skall innehålla en redogörelse för omfattningen
och resultatet av revisorernas granskning och inventering av de tillgångar
som AP-fonderna förvaltar samt uppgift om huruvida det finns någon
anmärkning mot årsredovisningen, bokföringen eller i övrigt mot förvalt-
ningen. Revisorerna får också meddela de erinringar som de anser nöd-
vändiga.
En revisor som är av skiljaktig mening eller i övrigt anser det nödvän-
digt med ett särskilt uttalande får ange detta i revisionsberättelsen, om
han inte lämnar en egen revisionsberättelse.
Revisorerna skall överlämna revisionsberättelsen till styrelsen senast
fjorton dagar efter det att de fick årsredovisningen enligt 4 §.

Fastställelse av resultaträkning och balansräkning

9 § Regeringen skall senast den 1 juni året efter räkenskapsåret fastställa
resultaträkning och balansräkning.

7 kap. Övriga bestämmelser
Regeringens sammanställning och utvärdering

1 § Regeringen skall årligen göra en sammanställning av AP-fondernas
årsredovisningar och göra en utvärdering av förvaltningen av fondmed-
len. Om regeringen vid utvärderingen anlitar någon med särskild fack-
kunskap, skall kostnaden för detta betalas av den eller de fonder som är
berörda. Kostnaden skall fördelas mellan fonderna efter vad regeringen
bedömer skäligt.
Regeringen skall senast den 1 juni året efter räkenskapsåret överlämna
fondernas årsredovisningar samt regeringens sammanställning och utvär-
dering till riksdagen.

Anmälningsskyldighet

2 § Styrelseledamöter och revisorer i AP-fonderna samt de arbetstagare
och uppdragstagare hos en fond som styrelsen i fonden bestämmer skall
skriftligen anmäla sitt innehav av finansiella instrument som anges i 1
kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och för-
ändringar i innehavet.
Styrelsen bestämmer hur anmälan enligt första stycket skall ske.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000 såvitt avser 3 kap. och i
övrigt den 1 januari 2001.
2. De tillgångar som vid utgången av år 2000 förvaltas av första femte
fondstyrelserna enligt lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden skall fördelas mellan Första Fjärde AP-fonderna, med
undantag för de tillgångar som enligt punkten 3 av övergångsbestämmel-
serna till lagen (2000:000) om Sjätte AP-fonden skall överföras till Sjätte
AP-fonden.
Fordringsrätter som förvaltas av första femte fondstyrelserna enligt
lagen med reglemente för Allmänna pensionsfonden och som inte är ut-
givna för allmän omsättning skall förvaltas av Första AP-fonden avskilt
från övriga tillgångar. För dessa fordringsrätter gäller inte 4 kap. 19 §.
Regeringen beslutar hur tillgångarna närmare skall fördelas.
3. Kapital, ränta och andra medel som Första AP-fonden erhåller för de
fordringsrätter som avses i punkt 2 andra stycket skall, efter avdrag för
kostnaderna för förvaltningen, varje kvartal fördelas mellan Första
Fjärde AP-fonderna med en fjärdedel vardera.
4. Till utgången av år 2006 får den högsta andel av var och en av
Första Fjärde AP-fondernas tillgångar som enligt 4 kap. 11 § får vara
utsatta för valutarisk inte överstiga
15 procent före utgången av år 2001,
20 procent före utgången av år 2002,
25 procent före utgången av år 2003,
30 procent före utgången av år 2004,
35 procent före utgången av år 2005 och
40 procent före utgången av år 2006.
5. Kostnaderna för omorganisationen av första-femte fondstyrelserna
enligt lagen med reglemente för Allmänna pensionsfonden till Första
Fjärde AP-fonderna skall betalas av fondmedel, enligt vad regeringen
beslutar.
6. Bestämmelserna om årsredovisning och revision i 16, 21 25 och
45 §§ den upphävda lagen med reglemente för Allmänna pensionsfonden
skall gälla för Första Fjärde AP-fonderna och Sjunde AP-fonden till ut-
gången av juni 2001.
7. Bestämmelsen i 4 kap. 19 § andra meningen om krav på förvalt-
ningsuppdrag skall inte tillämpas under år 2001.
8. Utan hinder av kravet i 1 kap. 1 § att AP-fonderna skall vara från
varandra oberoende får var och en av Första Fjärde AP-fonderna under
år 2001förvalta fondmedlen gemensamt med någon eller några av de tre
andra AP-fonderna.

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrun-
dad ålderspension skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1999/2000:12
Föreslagen lydelse

8 kap.
2 §
När pensionsrätt för premiepen-
sion för en pensionssparare har
fastställts, skall Premiepen-
sionsmyndigheten föra över medel
som motsvarar pensionsrätten
samt avkastningen enligt 1 § andra
stycket från Riksgäldskontoret till
förvaltning i
När pensionsrätt för premiepen-
sion för en pensionssparare har
fastställts, skall Premiepen-
sionsmyndigheten föra över medel
som motsvarar pensionsrätten
samt avkastningen enligt 1 § andra
stycket från Riksgäldskontoret till
förvaltning i

1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §,
eller
2. Premiesparfonden eller Pre-
mievalsfonden inom Allmänna
pensionsfonden.
2. Premiesparfonden eller Pre-
mievalsfonden som förvaltas av
Sjunde AP-fonden enligt 5 kap.
lagen (2000:000) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder).
Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en-
ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyn-
dighetens livränteverksamhet.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Lagrådets yttrande över lagrådsremissen om AP-fonderna i det
reformerade pensionssystemet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-12-06

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 18 november 1999 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om allmänna pensionsfonder (AP-fonder),
2. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Mikael Sedolin och hovrättsassessorn Johan Lundström.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om Allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

Den föreslagna lagen har samband med det reformerade ålderspensionssys-
tem vars huvuddelar trätt i kraft den 1 januari 1999. Den nya lagen skall
reglera organisation och förvaltningsregler i detta system. Den utgör därför
en viktig del i pensionsreformen och kan förväntas gälla under överskådlig
tid. Det är därför betydelsefullt att regleringen blir överskådlig.

Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att lagen skall omfatta Första-
Fjärde AP-fonderna och Sjunde AP-fonden medan Sjätte AP-fonden skall
regleras i en särskild lag och någon femte fond inte skall finnas enligt remis-
sen. Det önskvärda är naturligtvis att alla fonder i systemet behandlas i den
nya lagen och att numreringen av dem inte uppvisar någon för allmänheten
svårförklarlig lucka.
Lagrådet förordar att alla fonder regleras i den nya lagen och att numre-
ringen av dem görs fortlöpande. Även om Sjätte AP-fonden skulle lämnas
utanför den nya lagen, bör hänvisningen i tredje stycket i remissförslagets 1
kap. 2 § flyttas till 1 § så att denna paragraf anger vilka fonder som finns.

Varje AP-fond skall utgöra en statlig myndighet vars organisation och verk-
samhet regleras i den nya lagen. Det bör markeras att fonderna har denna
rättsliga ställning. I lagförslagets 1 § kan detta komma till tydligt uttryck
genom att "statliga fonder" byts mot "statliga myndigheter", en justering
som Lagrådet förordar.

De nuvarande första-sjunde fondstyrelsernas organisation och verksamhet är
på motsvarande sätt reglerad i lag, lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden (APR). Tidigare har det rått oklarhet om fondsty-
relsernas rättsliga ställning, t.ex. om de omfattas av offentlighetsprincipen
enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen (jfr Regeringsrättens årsbok RÅ84
2:101) och av Justitiekanslerns tillsyn (se JK-beslut 1985 s. 96), bl.a. därför
att det vid tillkomsten av APR uttalades att AP-fonden är en särskild insti-
tution vars organisation och verksamhet är exklusivt reglerad i reglementet
(prop. 1983/84:50 del A s. 71). Att det nu görs helt klart att de omvandlade
fondstyrelserna är statliga myndigheter är en klar fördel och innebär att de
regelsystem som gäller för den statliga förvaltningen blir tillämpliga i den
mån den nya lagen inte innehåller någon specialreglering. Så t.ex. skall
lagen (1994:260) om offentlig anställning tillämpas (se avsnitt 10.5, in fine,
i remissen; jfr 9 § APR) och förvaltningslagen (1986:223) i princip vara
tillämplig i verksamheten (se författningskommentaren till 3 kap. 7 §).

Alldeles tydligt är det emellertid inte i vilken utsträckning den nya lagens
bestämmelser skall ersätta regler som gäller generellt för statsförvaltningen.
Ett exempel på detta är att lagens 6 kap. innehåller regler om redovisning
och revision utan att det framgår huruvida den granskning som Riksdagens
revisorer och Riksrevisionsverket normalt gör av statlig verksamhet också
skall ske (se 12 kap. 7 § regeringsformen, RF, och 1 § lagen 1974:585 om
skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m.m. samt
förordningen 1988:80 med instruktion för Riksrevisionsverket). Att riksda-
gens revisorers grundlagsfästa granskning kan avse också fondmyndighe-
terna torde vara oemotsägligt. Om också Riksrevisionsverket skall kunna
granska verksamheten ter sig mera oklart. Det är önskvärt att det i det fort-
satta lagstiftningsarbetet genomgås vilka generella regleringar för den stat-
liga förvaltningen som inte skall tillämpas på dessa myndigheter därför att
den nya lagen innehåller specialbestämmelser som bör ges företräde. Lik-
nande oklarheter kan gälla förhållandet till annan normgivning, exempelvis
relationen mellan 5 kap. 4 § om utövande av rösträtt och aktiebolagslagens
bestämmelser om rösträtt för aktier.

3 kap.

I kapitlets 1 § anges de grundläggande reglerna om Första - Fjärde AP-fon-
dernas styrelser. En bestämmelse av liknande karaktär återfinns dock även i
10 § första stycket, vari anges att styrelsen företräder fonden och att styrel-
sen också företräder fonden inför domstol. Enligt Lagrådets mening passar
denna senare bestämmelse mindre väl i 10 §, som i övrigt innehåller regler
om delegation. Lagrådet föreslår därför att bestämmelsen flyttas till 1 §, där
den kan bilda ett tredje stycke av följande lydelse.

"Styrelsen företräder fonden. Detta gäller också inför domstol."

För att tydliggöra att också den person som enligt 9 § skall sköta den lö-
pande förvaltningen får sin behörighet genom delegation från styrelsen före-
slår lagrådet vidare att 10 § utformas enligt följande.

"Styrelsen får uppdra åt en enskild ledamot, åt den som enligt 9 § skall
handha den löpande förvaltningen eller åt någon annan att avgöra ärenden.
Styrelsen skall ange vilken behörighet som ett sådant uppdrag medför.
Beträffande den som inte är styrelseledamot gäller vad som sägs i 2 § tredje
stycket andra och tredje meningarna samt 8 §."

Beträffande 9 § ifrågasätter Lagrådet om inte uttrycket "sköta den löpande
förvaltningen" bör ersättas med uttrycket "handha den löpande förvalt-
ningen", vilket synes bättre återge vad som avses. Enligt Lagrådets mening
är vidare rubriken före 9 §, "Skötseln av den löpande förvaltningen", något
missvisande, eftersom paragrafen endast handlar om att styrelsen skall utse
en person att handha den löpande förvaltningen. Lagrådet föreslår att såväl
denna rubrik som rubriken "Behörighet" närmast före 10 § utgår och ersätts
med en enda rubrik, placerad före 9 §, av följande lydelse.

"Uppdrag att handla på styrelsens vägnar"

Lagrådet föreslår vidare att 3 § ges följande lydelse.

"Av styrelseledamöterna föreslås två av organisationer som företräder
arbetstagarintressen och två av organisationer som företräder arbetsgi-
varintressen. Om sådant förslag inte lämnas, får regeringen ändå utse leda-
mot. Dessförinnan skall organisationen ha getts tillfälle att lämna ett förslag.

Motsvarande gäller om en organisation föreslår någon som inte uppfyller
kraven i 2 § andra och tredje styckena.

Regeringen utser bland de ledamöter som inte har föreslagits av organisatio-
ner en till ordförande och en till vice ordförande."

4 kap.

Fjärde kapitlet behandlar frågor om medelsförvaltningen. I kapitlets 4-13 §§
har tagits in bestämmelser om placering av fondmedel. Varje paragraf har
försetts med en rubrik. Alla rubriker är dock inte helt adekvata med hänsyn
till paragrafernas innehåll. Enligt Lagrådets mening är det bättre att endast
ha en rubrik för hela detta avsnitt av kapitlet. Lagrådet förordar att rubriken
före 4 § ges lydelsen "Placering av fondmedlen" och att rubrikerna före 5 -
13 §§ slopas.

4 § tar upp de grundläggande principerna för fondernas placeringsverksam-
het. De följande paragraferna med undantag för 8 § innehåller bestämmelser
om placering i olika finansiella instrument. 8 § däremot upptar en bestäm-
melse som syftar till att begränsa fondernas totala risktagande. Paragrafen
som således täcker alla former av tillgångar bör lämpligen placeras närmast
efter 4 §.

Enligt 13 § får Första - Fjärde AP-fonderna inte placera fondmedlen i finan-
siella instrument med råvaror som underliggande tillgång. Av författnings-
kommentaren framgår att syftet med bestämmelsen är att förhindra att place-
ringar sker i derivatinstrument som har råvaror som underliggande till-
gångar. Paragrafen kan emellertid ges en betydligt vidare tolkning. För att
undvika missförstånd bör i lagtexten anges att bestämmelsen endast omfattar
optioner, terminer eller andra likartade finansiella instrument. Lagrådet före-
slår att paragrafen ges följande lydelse.

"Första - Fjärde AP-fonderna får inte placera fondmedlen i optioner, termi-
ner eller andra likartade finansiella instrument med råvaror som underlig-
gande tillgångar."

5 kap.

1 § föregås av en rubrik, "Inledande bestämmelser". Denna rubrik ger knap-
past någon närmare upplysning om vad som regleras i paragrafen. Vidare
förekommer uttrycket Inledande bestämmelser också som beteckning på 1
kap. i lagförslaget. Lagrådet föreslår därför att rubriken före 1 § ändras till
"Ändamål".

Paragrafen innehåller vidare en onödig upprepning i första och andra
styckena. Lagrådet föreslår att de båda styckena sammanförs till ett stycke
av följande lydelse.

"Sjunde AP-fonden förvaltar Premiesparfonden och Premievalsfonden för
de ändamål som framgår av bestämmelserna om premiepension i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Förvaltningen skall ske ute-
slutande i pensionsspararnas intresse."

I 7 § första stycket anges att vissa bestämmelser i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder och föreskrifter som har meddelats med stöd av de an-
givna bestämmelserna skall gälla för förvaltningen av Premiesparfonden och
Premievalsfonden. I tredje stycket av paragrafen bemyndigas regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva avvikelser
från de bestämmelser som anges i första stycket, med undantag för där an-
givna 47 § om skadestånd. Paragrafen motsvarar nuvarande 43 e § APR.

Undantaget från delegeringsmöjligheten beträffande skadestånd torde grun-
das på att föreskrifter om skadestånd hör till kategorin civilrättsliga
bestämmelser enligt 8 kap. RF, för vilka utrymmet för normgivning i annan
form än lag är mycket begränsat (se Holmberg-Stjernquist, Grundlagarna s.
255). Flertalet övriga bestämmelser i 1990 års lag till vilka paragrafen hän-
visar synes avse sådana förhållanden som enligt 8 kap. 13 § RF i princip
faller inom regeringens s.k. restkompetens. Ett frågetecken måste dock sät-
tas för 7 § i 1990 års lag som avser förbud för vissa personer med insyns-
ställning att handla med en värdepappersfond. Denna föreskrift innehåller ett
åliggande för enskilda, vilket enligt 8 kap. 3 § RF skall regleras genom lag.
Eftersom möjligheterna till delegering av kompetens att besluta s.k. betung-
ande föreskrifter är mindre på socialförsäkringsområdet än i fråga om t.ex.
näringsverksamhet (se 8 kap. 7 § RF och Lagrådets yttrande i prop.
1997/98:151 del III s. 148), torde det knappast vara tillåtet för regeringen
eller någon annan myndighet att meddela avvikande föreskrifter i ämnet.
Förbudsregeln i 7 § bör därför nämnas vid sidan av 47 § när det i tredje
stycket anges vilka undantag som gäller från bemyndigandet.

Ett annat problem med den förevarande paragrafen är att den valda tekniken,
att i lag hänvisa till föreskrifter på lägre konstitutionell nivå som skall
gälla
enligt lagen, torde innebära att en senare ändring i en sådan förordning eller
myndighetsföreskrift inte kan påverka innehållet i lagen (jfr 8 kap. 17 § RF).
Denna kommer alltjämt att lagfästa den föreskrift som gällde när lagen be-
slutades.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Allmänt kan sägas att det är svårt att bilda sig en uppfattning om behovet av
olika övergångsbestämmelser, då förslagen i remissen på denna punkt är
ofullständiga. Vid lagrådsföredragningen har upplysts att arbete pågår med
att färdigställa ett förslag till lag om Sjätte AP-fonden och att avsikten är
att
övergångsbestämmelserna till den lagen skall komplettera de nu föreslagna.
Det gäller bl.a. den fortsatta giltigheten av bestämmelser i APR. Bortsett
från de principiella invändningarna mot att alla övergångsbestämmelser som
rör ett lagförslag inte kan utläsas ur samma lagförslag, riskerar ett sådant
system att bli mycket svåröverskådligt. Enligt Lagrådets mening kan det,
mot bakgrund av att övergångsbestämmelserna för de olika lagförslagen
synes delvis sammanfalla, finnas skäl att samla samtliga
övergångsbestämmelser i en särskild införandelag, gemensam för lagen om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och en eventuell lag om Sjätte AP-
fonden.

Lagrådet, som endast kan ta ställning till de nu remitterade lagförslagen, kan
vidare inte underlåta att påpeka att de föreslagna övergångsbestämmelserna
till lagen om AP-fonder följaktligen lämnar viktiga frågor oreglerade. Det
gäller främst upphävandet av den ovannämnda APR, som inte gärna kan
fortsätta att gälla tillsvidare, parallellt med den nya lagen. Enligt Lagrådets
mening måste övergångsbestämmelserna till lagen om AP-fonder komplette-
ras i detta avseende. I den mån bestämmelserna i APR skall fortsätta att
tillämpas trots den nya lagen får detta anges för varje särskilt fall. Detta
gäller även om man i ett senare lagförslag rörande sjätte AP-fonden önskar
föreslå att vissa bestämmelser i APR skall tillämpas övergångsvis.

Enligt remissförslaget skall de nuvarande första - femte fondstyrelserna er-
sättas av fyra buffertfonder. Av uttalandena i motiven framgår att det är
tänkt att omvandlingen skall tillgå så att första och andra fondstyrelsen blir
Första och Andra AP-fonderna, tredje fondstyrelsen avvecklas och femte
fondstyrelsen ges beteckningen Tredje AP-fonden. Vad nu sagts framgår
inte på något satt av lagtexten. Enligt Lagrådets mening måste de olika
fondstyrelsernas ersättande med AP-fonder samt upphörandet av den tredje
fondstyrelsen lagregleras.

När det gäller utformningen av de föreslagna bestämmelserna vill lagrådet
vidare anföra följande.

Eftersom tredje fondstyrelsen avses bli nedlagd redan under år 2000 bör i
andra punkten första stycket och femte punkten orden "första - femte"
fondstyrelserna bytas ut mot "första, andra, fjärde och femte" fondstyrel-
serna.

Andra punkten andra stycket bör ges en tydligare utformning och samman-
läggas med första stycket till ett stycke. Lagrådet förordar att första stycket
får två nya meningar av följande lydelse.

"Beträffande fordringsrätter som inte är utgivna för allmän omsättning gäller
dock att de skall förvaltas av Första AP-fonden avskilt från övriga till-
gångar. För dessa fordringsrätter gäller inte 4 kap. 19 §."
Enligt andra punkten första stycket skall de av fondstyrelserna förvaltade
medlen fördelas mellan Första - Fjärde AP-fonderna. I ett tredje stycke före-
skrivs att regeringen beslutar hur tillgångarna närmast skall fördelas. Regle-
ringen ger ett intryck av att regeringen kan göra en fördelning efter eget
skön. Så är emellertid inte syftet med bestämmelsen. Av motiven (avsnitt
11) framgår att tillgångarna skall beloppsmässigt fördelas så lika som möj-
ligt mellan de fyra AP-fonderna. Vad bemyndigandet för regeringen går ut
på är att regeringen skall mot bakgrund av likafördelningsprincipen besluta
om den närmare fördelningen av de olika tillgångarna. Vad nu sagts bör
komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslår att tredje stycket (som om
Lagrådets förslag ovan godtas blir andra stycket) ges följande lydelse.

"Tillgångarna skall fördelas så att fonderna tillförs lika stora värden. Rege-
ringen beslutar närmare hur tillgångarna skall fördelas."

Godtas Lagrådets förslag till utformningen av andra punkten första stycket
bör i tredje punkten hänvisningen till "punkt 2 andra stycket" ändras till
"punkt 2 första stycket".

Enligt 4 kap. 11 § får högst fyrtio procent av de tillgångar som var och en av
de fyra AP-fonderna innehar vara utsatta för valutarisk. Bestämmelserna kan
emellertid enligt vad som sägs i motiven inte tillåtas bli helt tillämpliga vid
ikraftträdandet. I punkten 4 föreslås därför en övergångsregel av innehåll att
valutariskandelen får högst uppgå till 15 % under det kalenderår då de nya
bestämmelserna införs och att därefter en upptrappning sker med fem pro-
cent per år till dess 40 % uppnås. Detta sker vid utgången av år 2005. I
bestämmelsens inledning har dock felaktigt angetts år 2006. Lagrådet före-
slår att årtalet "2006" där byts ut mot "2005" och att sista strecksatsen
stryks.

I sjätte punkten anges att vissa bestämmelser om årsredovisning och revi-
sion i APR skall gälla för Första - Fjärde AP-fonderna och Sjunde AP-fon-
den till utgången av juni 2001. Av lagtexten framgår inte om motsvarande
bestämmelser i den nya lagen skall gälla vid sidan av de bestämmelserna i
APR eller om de senare skall gälla exklusivt. Ett förtydligande bör därför
göras i punkten. Lagrådet föreslår att sjätte punkten ges följande lydelse.

"6. Bestämmelserna om årsredovisning och revision i 16, 21-25 och 45 §§''''''''
lagen med reglemente för Allmänna Pensionsfonden skall tillämpas beträf-
fande räkenskapsåret 2000 till utgången av juni 2001 i fråga om Första -
Fjärde AP-fonderna och Sjunde AP-fonden i stället för motsvarande
bestämmelser i den nya lagen."

Förslaget till lag om ändring i lagen om inkomstgrundande ålderspension

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Larsson, Wärnersson, Lejon,
Lövdén, Ringholm

Föredragande: Finansminister Ringholm

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:46 AP-fonden i det
reformerade pensionssystemet

Lagen omtryckt 1989:633.
Senaste lydelse 1999:964.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.
2 Senaste lydelse 1998:680.
1 Senaste lydelse 1999:1307.
2 Senaste lydelse 1999:390.
1 Senaste lydelse 1999:393.
1 Lagen omtryckt 1993:150.
2 Senaste lydelse 1998:760.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1998:1417.
1 Lagen omtryckt 1995:1567.
1 Senaste lydelse 1996:838.
1 Lagen omtryckt 1999:19.
1 AP-fondens tillgångar marknadsvärderas medan Riksgäldskontorets skuld
redovisas till
nominellt värde. Till följd av fallande räntor bedöms marknadsvärdet vid
inleveranstidpunkten överstiga det nominella värdet med omkring 7 %. Den av
Riksgäldskontoret redovisade statsskulden minskar därför inte med hela det
inlevererade
beloppet. Mellanskillnaden bokförs i nationalräkenskaperna som en förlust i
Riksgäldskontoret och en motsvarande vinst i AP-fonden.
Prop. 1999/2000:46

6

1

Prop. 1999/2000:46

189

189

23

190

189

189

43

5

189

189

53

11

189

189

67

190

189

189

74

5

189

189

83

37

189

189

109

5

189

189

113

5

189

189

134

190

189

189

143

8

189

189

155

11

189

189

186

214

189

189

Prop. 1999/2000:46
Bilaga 1

1

3

Prop. 1999/2000:00
Bilaga 1

189

189

Prop. 1999/2000:46
Bilaga 2

187

5

5

5

189

189

Prop. 1999/2000:46
Bilaga 3

188

5

Prop. 1999/2000:00
Bilaga 3

189

189

Prop. 1999/2000:46
Bilaga 4

201

5

Prop. 1999/2000:00
Bilaga 4

189

189

Prop. 1999/2000:46

37

37

209

1