Regeringens proposition
1999/2000:39

Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden, m.m.

Prop.
1999/2000:39

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 2 december 1999.

Göran Persson
Britta Lejon
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till en ny författningsreglering som
gäller registrering av fastigheter. Förslagen är föranledda av att den s.k.
fastighetsdatareformen numera är slutförd. En översyn av regelverket har
blivit nödvändig också därför att integritetsfrågorna har kommit i nytt
ljus genom EG:s dataskyddsdirektiv (95/46/EG) och den nya person-
uppgiftslagen (1998:204).
I propositionen föreslås att de nuvarande inskrivnings- och fastig-
hetsregistren i fortsättningen skall ingå som skilda delar, inskrivnings-
delen och allmänna delen, i ett gemensamt fastighetsregister. Det nya
fastighetsregistret skall också innehålla en adressdel, en byggnadsdel och
en taxeringsuppgiftsdel.
De från integritetssynpunkt viktiga yttre ramarna för det nya
fastighetsregistret skall enligt förslaget slås fast i en ny lag. I lagen skall

fastighetsregistrets yttre ramar anges och registrets ändamål preciseras.
Fastighetsregistrets primära syfte skall vara att ge offentlighet åt den
information som ingår i registret. I lagen skall det också anges vilka
begränsningar för användningen av uppgifter från registret som är
nödvändiga av integritets- och säkerhetsskäl.
Propositionen innehåller vidare förslag till ändrad lydelse av
bestämmelserna om inskrivning i 19 kap. jordabalken. Översynen av
förfarandereglerna är främst en följd av införandet av den nya lagen om
domstolsärenden. Också de överklagandebestämmelser som tillämpas på
inskrivningsområdet har moderniserats.

Vidare föreslås att kronans jordebok inte längre skall föras. Det
föreslås också att vissa bestämmelser om härads- och skogsallmänningar
ändras.
Slutligen föreslås att ett flertal äldre fastighetsrättsliga lagar som har
förlorat praktisk betydelse skall upphävas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 6
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om fastighetsregister 7
2.2 Förslag till lag om upphävande av vissa lagar på
fastighetsrättens område 11
2.3 Förslag till lag om ändring i jordabalken 12
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken 26
2.5 Förslag till lag om ändring i miljöbalken 27
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för
borgenär till betalning ur ersättning på grund av
brandförsäkringsavtal 28
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande
av förkommen handling 29
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar 30
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna 32
2.10 Förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868) 34
2.11 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988) 36
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:989) om
införande av fastighetsbildningslagen 40
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:990) om
förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning 41
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering 42
2.15 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen
(1972:719) 43
2.16 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144) 44
2.17 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149) 45
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m.m. 46
2.19 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen
(1977:792) 47
2.20 Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230) 48
2.21 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) 49
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt 50
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 51
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:658) om
arrendatorers rätt att förvärva arrendestället 52
2.25 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) 53
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:11) om
exploateringssamverkan 54
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m. m. 55
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:31) om
förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter 56
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1537) om
lägenhetsregister 57
3 Ärendet och dess beredning 58
4 Bakgrund 60
4.1 Registrering av fastigheter och tomträtter 60
4.2 Behovet av en översyn av lagstiftningen 61
5 Fastighetsdatasystemet 64
5.1 Register som ingår i fastighetsdatasystemet 64
5.2 Några andra register med fastighetsanknytning 68
6 EG:s dataskyddsdirektiv 71
7 Register- och integritetsfrågor 73
7.1 Vissa utgångspunkter för regeringens överväganden och
förslag 73
7.2 Registerfrågan. Namnet på registret och dess olika
delar 74
7.3 Dispositionen av det nya regelverket 78
7.4 Personuppgiftsansvaret 80
7.5 Ändamålen med registret m.m. 82
7.6 Registrets innehåll 85
7.7 Begränsningar för användningen av personuppgifter i
registret 91
7.7.1 Begränsningar vid direktåtkomst samt urval
och bearbetningar m.m. 93
7.7.2 Försäljning av uppgifter 102
7.7.3 Utlämnande av uppgifter till utlandet 103
8 Förslag i anledning av slutförandet av fastighetsdatareformen 105
8.1 Förande av fastighetsböcker och tomträttsböcker 105
8.2 Förande av jordregister och stadsregister 108
9 Inskrivningsförfarandet 111
9.1 Reglerna i jordabalken om inskrivning 111
9.2 Överklagande av beslut i inskrivningsärenden m.m. 114
10 Rättelse och skadestånd 118
11 Vissa äldre rättsförhållanden 124
12 Häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna 128
12.1 Gällande ordning 128
12.2 Ändrade bestämmelser om avyttring och om inför-
livning av mark, m.m. 130
13 Kostnader och ikraftträdande 133
14 Författningskommentar 134
14.1 Förslaget till lag om fastighetsregister 134
14.2 Förslaget till lag om upphävande av vissa lagar på
fastighetsrättens område 148
14.3 Förslaget till lag om ändring av jordabalken 148
14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar 169
14.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna 171
14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken 171
14.7 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988) 172
14.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:989) om
införande av fastighetsbildningslagen 174
14.9 Övriga lagförslag 174
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Fastighetsdataregister
SOU 1997:3 175
Bilaga 2 Lagförslaget i betänkandet SOU 1997:3 178
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
betänkandet Fastighetsdataregister (SOU 1997:3) 181
Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian Ds 1998:25 182
Bilaga 5 Lagförslagen i Ds 1998:25 183
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
Ds 1998:25 234
Bilaga 7 Lagförslaget i rapporten Om avyttring och införlivning av
mark 235
Bilaga 8 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
rapporten Om avyttring och införlivning av mark 239
Bilaga 9 Lagrådsremissens lagtext 240
Bilaga 10 Lagrådets yttrande 298
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december
1999 ........................................................................
...............................305
Rättsdatablad...................................................................
...................... 306

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om fastighetsregister,
2. lag om upphävande av vissa lagar på fastighetsrättens område,
3. lag om ändring i jordabalken,
4. lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken,
5. lag om ändring i miljöbalken,
6. lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning
ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal,
7. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling,
8. lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar,
9. lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna,
10. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),
11. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
12. lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighets-
bildningslagen,
13. lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på
grund av fastighetsbildning,
14. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och
legalisering,
15. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),
16. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
17. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
18. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.,
19. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
20. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
21. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
22. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt,
23. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,
24. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att
förvärva arrendestället,
25. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
26. lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan,
27. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,
28. lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda
jordbruksfastigheter, samt
29. lag om ändring i lagen (1995:1537) om lägenhetsregister.

2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om fastighetsregister
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § För de ändamål som anges i 2 § skall med hjälp av automatiserad
behandling föras ett register benämnt fastighetsregistret. Detta skall ge
offentlighet åt den information som ingår i registret (fastighetsanknuten
information).
Med personuppgifter avses i denna lag detsamma som i person-
uppgiftslagen (1998:204).
Registerändamål
2 § I fråga om personuppgifter skall registret ha till ändamål att
tillhandahålla uppgifter för
1. verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag
eller annan författning och
a) som avser sådan egendom som registreras i fastighetsregistret,
b) som för att kunna utföras förutsätter tillgång till fastighetsanknuten
information, eller
c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet,
2. omsättning av sådan egendom som registreras i fastighetsregistret,
3. kreditgivning, försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild
verksamhet där fastighetsanknuten information utgör underlag för
prövningar eller beslut,
4. fastighetsförvaltning, byggande eller annan liknande åtgärd,
5. aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten
information som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande
register, eller
6. uttag av urval av personuppgifter för direkt marknadsföring, dock
med den begränsning som följer av 11 § personuppgiftslagen (1998:204).
Registerinnehåll
3 § Den fastighetsanknutna informationen skall vara uppdelad i
1. en allmän del,
2. en inskrivningsdel,
3. en adressdel,
4. en byggnadsdel, och
5. en taxeringsuppgiftsdel.
Registret får även innehålla annan information som har samband med
information som ingår i någon av registrets delar (tilläggsinformation).
Tilläggsinformationen skall redovisas skild från registrets delar.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om innehållet i de olika
delarna av fastighetsregistret och om tilläggsinformation.
Behörighet att föra in uppgifter i registret
4 § I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jorda-
balken finns bestämmelser om vem som får föra in och ta bort uppgifter i
fastighetsregistrets allmänna del och inskrivningsdel.
Regeringen meddelar föreskrifter om vem som får föra in och ta bort
uppgifter i fastighetsregistrets övriga delar liksom vem som får föra in
och ta bort tilläggsinformation.
Personuppgiftsansvarig, m.m.
5 § Lantmäteriverket är personuppgiftsansvarig enligt personuppgifts-
lagen (1998:204) för fastighetsregistret.

6 § Lantmäteriverket skall se till att det inte uppkommer otillbörligt
intrång i registrerades personliga integritet eller risker från säker-
hetssynpunkt. För dessa syften får verket i enskilda fall ställa upp
ytterligare villkor utöver dem som anges i 7 10 §§.
Direktåtkomst
7 § Direktåtkomst till personuppgifter får medges endast för sådana
ändamål som anges i 2 § 1 4.
Direktåtkomst får inte medges så att det är möjligt att använda namn,
personnummer eller del av personnummer som sökbegrepp.
Direktåtkomst får medges för sökningar endast på en fastighet,
tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget. Om det finns särskilda skäl,
får dock Lantmäteriverket i enskilda fall medge att sökningar sker på fler
än en fastighet, tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget.
Begränsningarna i andra och tredje styckena gäller inte för
1. verksamhet där det ingår att föra in uppgifter i registret,
2. verksamhet som avser förrättning enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller motsvarande lag.
Urval och bearbetningar
8 § Vid urval och bearbetningar av personuppgifter som
Lantmäteriverket gör för någon annans räkning får uppgifter om
inteckningar inte behandlas. Om urvalet eller bearbetningen avser
utlämnande av uppgifter om personnummer, får åtgärden vidtas endast
för det ändamål som anges i 2 § 5.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om annat följer av lag eller
annan författning.
Åtgärder som enligt första stycket inte är tillåtna får ändå vidtas, om
Lantmäteriverket i enskilda fall finner att det finns särskilda skäl för det.
9 § Vid urval eller bearbetningar av personuppgifter som
Lantmäteriverket gör för någon annans räkning för direkt
marknadsföring får uppgifter om personnummer, födelsetid, civilstånd,
utmätning, konkurs eller standardpoäng inte behandlas.
Åtgärder som enligt första stycket inte är tillåtna får ändå vidtas, om
Lantmäteriverket i enskilda fall finner att det finns särskilda skäl för det.
Utlämnande på upptagning för automatiserad behandling
10 § Personuppgifter som avser inteckningar får inte lämnas ut på
upptagning för automatiserad behandling. Uppgifter om personnummer
får lämnas ut på sådan upptagning endast vid behandlingar enligt 2 § 5.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om annat följer av lag eller
annan författning.
Åtgärder som enligt första stycket inte är tillåtna får ändå vidtas, om
Lantmäteriverket i enskilda fall finner att det finns särskilda skäl för det.
Avgifter
11 § Användningen av fastighetsregistret får vara avgiftsbelagd.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter.
Överklagande
12 § Beslut som Lantmäteriverket eller en annan myndighet har meddelat
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat
med stöd av denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
För överklagande av beslut om avgift för användningen av
fastighetsregistret gäller särskilda bestämmelser.
Skadestånd
13 § Om personuppgifter i fastighetsregistret har behandlats i strid med 2
eller 7 10 § denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna lag, tillämpas 48 § personuppgiftslagen (1998:204). Ersättnings-
skyldigheten får dock inte jämkas, om felet har berott på någon som
enligt lag eller annan författning har haft rätt att föra in eller på annat sätt

behandla uppgifter i registret.
I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och i 18 och 19 kap.
jordabalken finns ytterligare bestämmelser om skadestånd på grund av
fel i fastighetsregistrets allmänna del och i dess inskrivningsdel.
Rättelse
14 § I fråga om rättelse av personuppgifter i fastighetsregistrets allmänna
del och i dess inskrivningsdel tillämpas 19 kap. fastighetsbildningslagen
(1970:988) och 19 kap. jordabalken i stället för 28 § personuppgiftslagen
(1998:204).
I fråga om rättelse av uppgifter i fastighetsregistrets övriga delar
tillämpas 28 § personuppgiftslagen. Frågor om sådan rättelse skall prövas
av annan än den personuppgiftsansvarige, om regeringen för viss del av
registret eller för vissa uppgifter har föreskrivit det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.2 Förslag till lag om upphävande av vissa lagar på
fastighetsrättens område
Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 2000:
1. lagen (1905:31 s. 1) rörande avgäld från avsöndrad lägenhet,
2. lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad
lägenhet,
3. lagen (1912:277) om avlösning av vissa frälseräntor, och
4. lagen (1935:101) om inlösen av vissa frälseräntor.

2.3 Förslag till lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1
dels att 19 kap. skall upphöra att gälla,
dels att i 2 kap. 3 §, 18 kap. 10 §, 20 kap. 4, 6, 7, 13 och 14 §§,
22 kap. 3, 4 och 12 §§ samt 23 kap. 2 § ordet fastighetsboken skall
bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel och att i 13 kap. 15
och 25 §§ samt 21 kap. 4 § ordet tomträttsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 6 kap. 7 §, 13 kap. 16 och 18 §§, 18 kap. 8 §, 20 kap. 5 §, 21
kap. 6 §, 22 kap. 2 § samt 24 kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas ett nytt kapitel, 19 kap., av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
7 §2
Har fastighet överlåtits och har därefter förre ägaren upplåtit panträtt i
fastigheten, gäller upplåtelsen, om borgenären vid upplåtelsen eller, när
fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken
ägde eller bort äga kännedom om äganderättsöverlåtelsen. Om fastig-
heten överlåtits även till annan, äger vad som sagts nu tillämpning i fråga
om upplåtelse som den senare förvärvaren gjort.
Första stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått genom
sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.
Vid tillämpning av första
stycket skall den som förlitat sig
på ett högst sex månader gammalt
eller, i fråga om förhållanden i
inskrivningsregister, högst en
månad gammalt gravationsbevis
anses ha varit i god tro, om det
inte framgår av omständigheterna
att han på annat sätt har fått eller
borde ha fått kännedom om
äganderättsöverlåtelsen.
Vid tillämpning av första
stycket skall den som har förlitat
sig på ett högst en månad gammalt
gravationsbevis anses ha varit i
god tro, om det inte framgår av
omständigheterna att han eller hon
på annat sätt har fått eller borde ha
fått kännedom om äganderätts-
överlåtelsen.

13 kap.
16 §
Anser tomträttshavaren att skäl
för uppsägning ej föreligger, får
han klandra uppsägningen. Väckes
ej talan inom tre månader efter det
att uppsägningen antecknades i
tomträttsboken, är rätten till talan
förlorad.
Anser tomträttshavaren att det
inte finns skäl för uppsägning, får
han eller hon klandra upp-
sägningen. Om tomträttshavaren
inte väcker talan inom tre månader
efter det att uppsägningen anteck-
nades i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel, är rätten till talan för-
lorad.

18 §
När det åligger fastighetsägaren
att lösa egendom, skall talan om
lösesummans bestämmande väckas
inom ett år efter det att uppsäg-
ningen antecknades i tomträtts-
boken eller, om talan väckts enligt
16 §, inom ett år efter det att
domen i målet vann laga kraft. Om
tiden ej iakttages, förfaller uppsäg-
ningen. Talan får väckas av såväl
fastighetsägaren som tomträtts-
havaren.

Sedan dom varigenom löse-
summan blivit bestämd vunnit laga
kraft, skall lösesumman inom en
månad nedsättas hos länsstyrelsen.
Nedsättning behöver dock icke ske
tidigare än en månad före den dag
till vilken uppsägningen ägt rum.
Sker nedsättning ej inom
föreskriven tid, skall länsstyrelsen
på ansökan låta uttaga beloppet
som om betalningsskyldighet
ålagts genom domen. När
nedsättning ägt rum, skall
länsstyrelsen genast göra anmälan
därom till inskrivningsmyndig-
heten för anteckning i tomträtts-
boken.

När fastighetsägaren är skyldig
att lösa egendom, skall talan om
lösesumman väckas inom ett år
efter det att uppsägningen anteck-
nades i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel. Om tomträttshavaren
har klandrat uppsägningen enligt
16 §, får talan om lösesumman i
stället väckas inom ett år efter det
att domen i målet om klander vann
laga kraft. Om tiden inte iakttas,
förfaller uppsägningen. Talan får
väckas av såväl fastighetsägaren
som tomträttshavaren.
Sedan domen om lösesumman
har vunnit laga kraft, skall
lösesumman inom en månad
deponeras hos länsstyrelsen.
Lösesumman behöver dock inte
deponeras tidigare än en månad
före den dag till vilken
uppsägningen har ägt rum. Om
lösesumman inte deponeras inom
föreskriven tid, skall länsstyrelsen
efter ansökan ta ut beloppet som
om betalningsskyldighet hade
ålagts genom domen. När löse-
summan har deponerats, skall
länsstyrelsen genast anmäla detta
till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.
Medel som nedsatts skall
ofördröjligen insättas i bank mot
ränta.
Medel som har deponerats skall
ofördröjligen sättas in i bank mot
ränta.

18 kap.
8 §3
Har ärende angående
anteckning enligt 19 kap. 20 § att
talan blivit väckt om äganderätt
till fast egendom eller enligt 20
kap. 14 § att ägares rätt att
förfoga över egendomen är
inskränkt eller enligt 7 § för-
köpslagen (1967:868) att kommun
beslutat utöva förköpsrätt i fråga
om egendomen upptagits på
inskrivningsdag, får den som
därefter förvärvat egendomen
eller annan rättighet i denna än
panträtt icke till stöd för beståndet
av förvärvet eller rätten till
ersättning enligt 4 § andra stycket
åberopa att han vid förvärvet
varken ägde eller bort äga
kännedom om omständighet som
avses med anteckningen. Mot-
svarande gäller i fråga om
anteckning enligt 21 kap. 4 § att
tomträttshavares rätt att upplåta
servitut eller rätt till elektrisk kraft
i tomträtten är inskränkt.
Sedan ett ärende om anteckning
enligt 19 kap. 29 § första stycket,
20 kap. 14 § eller 21 kap. 4 §
denna balk eller 7 § förköpslagen
(1967:868) har tagits upp på en
inskrivningsdag, får den som
därefter har förvärvat egendomen
eller någon annan rättighet i
denna än panträtt inte till stöd för
beståndet av förvärvet eller rätten
till ersättning enligt 4 § andra
stycket åberopa att han eller hon
vid förvärvet varken ägde eller
bort äga kännedom om den
omständighet som har antecknats.

Bestämmelserna i 6 kap. 7 § tredje stycket och 7 a § gäller också vid
bedömningen av om vid förvärv av panträtt god tro föreligger i fråga om
en omständighet som avses med anteckning enligt första stycket.

19 kap. Handläggning av inskrivningsärenden m.m.

Allmänna bestämmelser om inskrivning
Inskrivning
1 § Inskrivning enligt denna balk skall göras i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel. Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:000)
om fastighetsregister.
Inskrivningsärenden
2 § Inskrivningsärenden är ärenden om lagfart, inteckning eller annan
inskrivning enligt 20 24 kap. samt ärenden om anteckning enligt 29 och
30 §§ i detta kapitel.
Handläggande myndighet
3 § Inskrivningsärenden skall handläggas av inskrivningsmyndigheter,
om inte regeringen med stöd av 27 § har bestämt något annat. Regeringen
bestämmer inskrivningmyndigheternas verksamhetsområden.

4 § Ett inskrivningsärende skall handläggas av den inskrivningsmyndig-
het inom vars verksamhetsområde den fastighet som ärendet rör är
belägen.

5 § En inskrivningsmyndighet skall ledas av en lagfaren domare.
För den som handlägger ett inskrivningsärende tillämpas bestämmel-
serna i 4 kap. 13 15 §§ rättegångsbalken om jäv.
Inskrivningsdag
6 § Ett inskrivningsärende skall tas upp på en inskrivningsdag.
Inskrivningsdag skall hållas varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och
fredag, dock inte på helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton.
Inskrivningsdagen skall avslutas klockan tolv. En ansökan om
inskrivning enligt 20 24 kap. eller en anmälan om anteckning enligt 29
och 30 §§ i detta kapitel som kommer in till inskrivningsmyndigheten
efter denna tidpunkt anses gjord följande inskrivningsdag.
Om det samma dag som en ansökan eller anmälan tas upp görs en
registrering i fastighetsregistrets allmänna del avseende den fastighet
som ansökan eller anmälan avser, skall ansökan eller anmälan anses ha
gjorts efter registreringen.

7 § Om ett inskrivningsärende enligt beslut av hovrätten eller Högsta
domstolen skall tas upp till ny handläggning hos inskrivningsmyndig-
heten, skall ärendet tas upp på den inskrivningsdag då beslutet inkommer
till myndigheten.
Dagbok och akter
8 § Inskrivningsmyndigheten skall föra dagbok över de inskrivnings-
ärenden som handläggs av myndigheten.

9 § Inskrivningsmyndigheten skall sammanföra handlingarna i inskriv-
ningsärendena i akter.
Om sökanden eller någon annan har lämnat någon uppgift eller
förklaring av betydelse för ärendet, skall en anteckning om detta göras i
akten. Detsamma gäller om en särskild utredning har gjorts i ärendet. I
akten skall även tas in protokoll samt kallelser, förelägganden och andra
beslut som inte skall antecknas i fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Att skälen för vissa beslut skall antecknas i akten framgår av 19 och
25 §§.

Bestämmelser om handläggning av ärenden enligt 20 24 kap.
Ansökan
10 § Den som vill ansöka om inskrivning enligt 20 24 kap. skall göra
detta skriftligen. Regeringen får föreskriva att ansökan får göras i annan
form.
Sökanden skall ge in de handlingar som åberopas till stöd för ansökan.

11 § En ansökan skall innehålla uppgifter om sökandens namn, person-
nummer och postadress. Ansökan skall också innehålla uppgift om
sökandens telefonnummer till bostaden eller arbetsplatsen. Om sökanden
företräds av ställföreträdare eller ombud, behöver telefonnummer dock
inte anges. Nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang behöver
anges endast om inskrivningsmyndigheten begär det.
Om sökanden har en ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter
lämnas även om ställföreträdaren. Har sökanden utsett ombud, skall
ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.
Avser en ansökan något annat än inteckning, skall den även innehålla
uppgift om överlåtarens, upplåtarens eller förvärvarens namn och, där
sådant finns, person- eller organisationsnummer.
Avvisning
12 § En ansökan skall omedelbart avvisas, om
1. den inte har gjorts hos rätt inskrivningsmyndighet,
2. den inte har gjorts på det sätt som anges i 10 § första stycket, eller
3. det förvärv som sökanden åberopar uppenbarligen är sådant att det
inte kan skrivas in i fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Uppskov
13 § Om en ansökan avser en fastighet eller en del av en fastighet som
ingår i en beslutad men inte fullbordad sammanläggning, skall inskriv-
ningsmyndigheten besluta om uppskov i ärendet. Uppskov får dock inte
beslutas om ansökan omedelbart skall avvisas enligt 12 § eller omedel-
bart avslås enligt någon bestämmelse i 20 24 kap.
Ärendet skall tas upp på nytt på den inskrivningsdag då ett med-
delande har kommit in till inskrivningsmyndigheten om att samman-
läggningen har fullbordats eller frågan om sammanläggning inte längre
är aktuell.

14 § Om det är nödvändigt för utredningen, får inskrivningsmyndigheten
besluta om uppskov i ett ärende till en viss senare inskrivningsdag.
Detsamma gäller om en ansökan inte innehåller de uppgifter som anges i
11 § och ansökan på grund av detta inte kan tas upp till prövning utan
väsentlig olägenhet.
Om uppskov beslutas enligt första stycket, får sökanden föreläggas att
ge in den utredning eller de uppgifter som behövs. I fall som avses i 16 §
får sökanden även föreläggas att infinna sig personligen eller genom
ombud till ett sammanträde. I föreläggandet får inskrivningsmyndigheten
föreskriva vite. Följer sökanden inte föreläggandet, får ansökan avvisas.
En upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.

15 § Om ett ärende med hänsyn till sin art eller omfattning inte lämpligen
kan avgöras omedelbart, får inskrivningsmyndigheten besluta om
uppskov även i andra fall än som avses i 13 och 14 §§. Ärendet skall i så
fall tas upp till prövning senast på den femte inskrivningsdagen efter den
inskrivningsdag då ansökan gjordes.
Kommunicering m.m.
16 § Om det på grund av någon särskild omständighet finns anledning att
anta att det förvärv som sökanden åberopar är ogiltigt eller inte kan göras
gällande eller att den sökta åtgärden på annat sätt skulle kränka någon
annans rätt, skall inskrivningsmyndigheten ge den vars rätt berörs tillfälle
att yttra sig skriftligen. I samband med detta får även sökanden eller
annan ges tillfälle att yttra sig skriftligen.
Om det behövs, skall inskrivningsmyndigheten hålla ett sammanträde.
Beträffande kallelse till och utevaro från ett sådant sammanträde gäller
för sökanden 14 § andra stycket i detta kapitel och för någon annan än
sökanden 18 och 20 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden. Samman-
trädet får hållas på telefon, om det är lämpligt. Underlåtenhet att delta i
ett telefonsammanträde får dock inte leda till någon påföljd. Protokoll
skall föras över vad som framkommer vid sammanträdet.
Om inskrivningsmyndigheten finner att det råder tvist om sökandens
rätt, får myndigheten förelägga sökanden att inom viss tid väcka talan vid
domstol. Följer sökanden inte föreläggandet, får inskrivningsmyndig-
heten avvisa ansökan. En upplysning om detta skall tas in i före-
läggandet.
Vilandeförklaring
17 § Av 20 kap. 7 §, 21 kap. 3 §, 22 kap. 4 § och 23 kap. 3 § följer att
inskrivningsmyndigheten i vissa fall skall förklara en ansökan vilande.
I samband med att en ansökan förklaras vilande får inskrivnings-
myndigheten förelägga sökanden att visa om det hinder som har föranlett
vilandeförklaringen har blivit undanröjt. Föreläggandet får förenas med
vite. Om sökanden inte följer föreläggandet, kan ansökan avvisas. En
upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.

18 § Om en ansökan har förklarats vilande, skall inskrivningsmyndig-
heten ta upp den till ny prövning så snart det finns anledning till det.
Ansökan får dock inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att yttra
sig.
Inskrivningsmyndigheten får i ett ärende som avses i första stycket
meddela ett sådant föreläggande som anges i 17 § andra stycket.
Meddelande av beslut
19 § Ett sådant beslut i ärende enligt 20 24 kap. som enligt lag eller
annan författning skall föras in i fastighetsregistrets inskrivningsdel
meddelas genom att beslutet förs in i denna del av registret. Beslutet skall
anses ha det innehåll som framgår av registret.
Om beslutet innebär att en ansökan inte bifalls, skall skälen för beslutet
antecknas i akten.
Underrättelse och bevis om beslut
20 § Inskrivningsmyndigheten skall utfärda bevis om beslut i ärendet.
Om beslutet har gått emot sökanden eller någon annan som har hörts i
ärendet, skall inskrivningsmyndigheten genast underrätta denne om
beslutet.
En underrättelse enligt andra stycket skall vara skriftlig. Den skall
innehålla de skäl för beslutet som har antecknats i akten. Om beslutet kan
överklagas, skall upplysning lämnas om detta och om vad som skall
iakttas vid ett överklagande.

21 § Om innehållet i ett bevis som inskrivningsmyndigheten tidigare har
utfärdat till följd av senare beslut om rättelse inte längre stämmer överens
med uppgift i fastighetsregistrets inskrivningsdel, skall myndigheten
utfärda ett nytt bevis. I samband därmed skall det tidigare utfärdade
beviset förstöras. Inskrivningsmyndigheten får förelägga den som
innehar ett sådant bevis att ge in det till myndigheten. Föreläggandet får
förenas med vite.
Rättelse
22 § Om fastighetsregistrets inskrivningsdel innehåller någon uppenbar
oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans
skrivfel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, skall
inskrivningsmyndigheten rätta uppgiften.
Om åtgärden kan bli till skada för en ägare eller en innehavare av en
panträtt eller en innehavare av en rättighet för vilken inskrivning är
beviljad eller sökt, skall det inbördes företrädet mellan de berörda
förvärven bestämmas efter vad som är skäligt.

23 § När inskrivningsmyndigheten har tagit upp ett ärende om rättelse,
skall detta antecknas i fastighetsregistrets inskrivningsdel, om beslut i
ärendet inte meddelas samma dag.

24 § Innan rättelse sker, skall inskrivningsmyndigheten ge den som
berörs av åtgärden, om han eller hon är känd, tillfälle att yttra sig. Även
den myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket skall ges tillfälle att
yttra sig. Något yttrande behöver dock inte inhämtas, om det är
uppenbart obehövligt.

25 § Beslut om rättelse enligt 22 § meddelas genom att uppgiften i
registret ändras eller tas bort med uppgift om att rättelse har gjorts.
Skälen för beslutet skall antecknas i akten.
Att inskrivningsmyndigheten i vissa fall även skall utfärda ett nytt
bevis om inskrivning framgår av 21 §.
Övriga regler för handläggningen
26 § Om inte annat följer av denna balk, skall följande bestämmelser i
lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas vid inskrivnings-
myndighetens handläggning:
12 § om utredning av ärendet,
13 § första stycket om skriftligt förfarande,
16 § om skriftväxling,
21 § första stycket om offentlighet och ordning vid sammanträde,
22 § om parts rätt att få del av uppgifter,
23 25 §§ om bevisning,
27 § om beslut,
43 § om straff och vite,
44 § första och tredje styckena om inkommande handlingar,
45 § om hinder mot inställelse,
46 § om delgivning,
47 § om ombud och biträde samt
48 § om tolk och översättning av handlingar.
Vad som sägs i de i första stycket angivna paragraferna om domstolen
skall i stället avse inskrivningsmyndigheten.
Bemyndiganden
27 § Regeringen får i fråga om inteckningar som är registrerade i pant-
brevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister föreskriva att
anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från fastighetsregistrets
inskrivningsdel på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta
kapitel.
Regeringen får vidare föreskriva att ändring av namn och adress-
uppgifter i anteckningar om innehav av pantbrev eller vilandebevis får
införas i inskrivningsdelen på annat sätt än som följer av övriga bestäm-
melser i detta kapitel.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om handläggningen av ärenden enligt 20
24 kap.

Anteckningsärenden

29 § Inskrivningsmyndigheten skall anteckna följande uppgifter i
fastighetsregistrets inskrivningsdel:
1. uppgift om exekutiv försäljning eller expropiation eller liknande
tvångsförvärv som inverkat på en inteckning eller en inskriven rättighet,
2. uppgift om en myndighets fördelning av medel som inverkar på en
inteckning eller en inskriven rättighet,
3. uppgift om att talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv
av fast egendom eller tomträtt eller om bättre rätt till sådan egendom
4. uppgift om att talan har väckts i tvist om upplåtelse av tomträtt,
5. uppgift om dom eller beslut som har vunnit laga kraft i mål som
avses i 3 eller 4 eller i annat mål som angår inskrivning,
6. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har utmätts,
7. uppgift om att konkursförvaltare har begärt att fast egendom eller
tomträtt som ingår i konkursbo skall säljas exekutivt,
8. uppgift om att utmätt fast egendom eller tomträtt har sålts,
9. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har belagts med kvarstad
eller tagits i anspråk genom betalningssäkring, och
10. annan uppgift som enligt lag eller annan författning skall antecknas
i fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Anteckning skall göras när anmälan, bevis eller utdelningslängd som
utvisar förhållandet har kommit in till inskrivningsmyndigheten.
Domstol skall genast till inskrivningsmyndigheten anmäla sådana
förhållanden som avses i första stycket 3-5.

30 § Om inskrivningsmyndigheten får uppgift om att en åtgärd som avses
i 29 § första stycket 6 eller 9 har upphävts eller återgått eller att en fråga
som sägs i 29 § första stycket har förfallit, skall anteckningen om
åtgärden tas bort.
Om inskrivningsmyndigheten i annat fall har fått en i lag eller annan
författning föreskriven underrättelse om att ett tidigare antecknat för-
hållande har upphört, skall myndigheten ta bort anteckningen.
Även om någon underrättelse enligt första eller andra stycket inte har
lämnats, skall inskrivningsmyndigheten ta bort anteckning som uppen-
barligen inte längre har någon betydelse.

31 § I ärende enligt 29 eller 30 § skall bestämmelserna i 10 §, 11 § första
och andra styckena, 12 § 1 och 2 samt 14 16, 19 och 22 26 §§ tillämpas.
Därvid skall vad som där sägs om ansökan även avse anmälan. Om
inskrivningsmyndigheten avslår eller avvisar en begäran om anteckning,
skall 20 § andra och tredje styckena tillämpas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om handläggningen av ärenden enligt 29
och 30 §§.
Om regeringen eller en myndighet med stöd av andra stycket har
meddelat föreskrifter om utfärdande av bevis om beslut i ärende om
anteckning, skall bestämmelsen i 21 § tillämpas även på sådant bevis.

Överklagande
Allmänt om överklagande
32 § Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett inskrivningsärende får
överklagas till hovrätten av den som beslutet rör, om det har gått honom
eller henne emot.
Ett beslut om rättelse får överklagas även av den myndighet som avses
i 18 kap. 5 § första stycket.
Vid överklagande tillämpas, om inte annat följer av denna balk,
bestämmelserna i 7 §, 8 § första stycket, 9 och 10 §§ samt 38 § fjärde
stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Vissa begränsningar för när ett beslut kan överklagas
33 § När det gäller överklagande av beslut som inte är slutliga skall 37 §
lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Ett beslut om att
förklara en ansökan vilande får dock alltid överklagas särskilt.
Sätt och tid för överklagande
34 § Den som vill överklaga ett beslut av en inskrivningsmyndighet skall
göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsmyndig-
heten.
Om överklagandet avser ett slutligt beslut eller ett beslut om att
förklara en ansökan vilande, skall skrivelsen ha kommit in till inskriv-
ningsmyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock
alltid ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet
meddelades.
I fråga om andra beslut som kan överklagas gäller bestämmelserna om
klagotid i 38 § första och andra styckena lagen (1996:242) om domstols-
ärenden.
Anteckning om överklagande
35 § Om det överklagade beslutet har förts in i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, skall uppgift om överklagandet föras in i registret. När
det finns ett lagakraftvunnet beslut med anledning av överklagandet,
skall beslutets innehåll antecknas i registret.
Särskilda rättsmedel
36 § I fråga om särskilda rättsmedel gäller 42 § lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

Skadestånd

37 § Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett
tekniskt fel i fastighetsregistrets inskrivningsdel eller i en anordning som
är ansluten till registrets inskrivningsdel hos Lantmäteriverket, en
inskrivningsmyndighet, en lantmäterimyndighet eller en myndighet som
avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildningslagen (1970:988).
Ersättningen skall efter skälighet sättas ned eller helt falla bort om den
skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning
låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande
på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.

38 § En ägare eller rättighetshavare, som drabbas av skada till följd av ett
beslut om rättelse enligt 22 §, har rätt till ersättning av staten. Ersättning
lämnas dock inte, om den skadelidande med hänsyn till felets art eller
andra omständigheter hade bort inse att fel förekommit.

39 § Bestämmelserna i 18 kap. 5 och 7 §§ gäller även i fråga om
ersättning som avses i 37 och 38 §§.

Inskrivningens inverkan på giltigheten av inskrivna förvärv

40 § En fråga om ett förvärv är ogiltigt eller av någon annan anledning
inte kan göras gällande får prövas även om förvärvet har blivit inskrivet.
Inskrivningen hindrar inte heller en prövning av frågan om inskrivningen
av andra skäl kränker någons rätt.
Om det finns särskilda föreskrifter om att inskrivningen har rättsverkan
eller om att talan skall väckas inom viss tid från inskrivningen, gäller
dock dessa.

20 kap.
5 §
Den som söker lagfart skall inge
fångeshandlingen samt de övriga
handlingar som fordras till
styrkande av förvärvet. Söker
dödsbo eller arvinge som är ensam
delägare i dödsbo lagfart på
förvärv av egendom från den döde,
anses inregistrerad bouppteckning
efter denne såsom fångeshandling.

Den som söker lagfart skall ge
in fångeshandlingen och de övriga
handlingar som är nödvändiga för
att styrka förvärvet. Om ett dödsbo
eller en arvinge som är ensam
delägare i ett dödsbo söker lagfart
på förvärv av egendom från den
döde, anses en inregistrerad
bouppteckning efter denne som
fångeshandling.
Om en ansökan om lagfart görs
av flera sökande gemensamt, skall
den innehålla uppgift om hur stor
andel av fastigheten som varje
sökande har förvärvat. Om det
saknas sådana uppgifter och
sökandena inte följer ett
föreläggande att komplettera
ansökan, skall den anses avse
andelar efter huvudtalet.

21 kap.
6 §4
Framgår av anteckning i
tomträttsboken eller upplyses
eljest att tomträtten upphört enligt
13 kap. 19 §, skall anteckning om
tomträttens upphörande göras i
boken.
Om det framgår av en anteck-
ning i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel eller upplyses på annat
sätt att tomträtten har upphört
enligt 13 kap. 19 §, skall det i
fastighetsregistrets inskrivningsdel
antecknas att tomträtten har
upphört.
Ansökan om dödning av tomträttsinskrivning i fall som anges i 13 kap.
22 § får ej bifallas, om inskrivning i tomträtten är beviljad eller sökt eller
om tomträtten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i anspråk
genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om
åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då dödning söks.

22 kap.
2 §
Ansökan om inteckning skall
göras skriftligen av fastighets-
ägaren. Ansökningshandingen
skall innehålla uppgift om dels det
penningbelopp på vilket inteck-
ningen skall lyda, dels den eller de
fastigheter som avses. Beloppet
skall vara bestämt i svenskt mynt.
En ansökan om inteckning skall
göras av fastighetsägaren. Den
skall innehålla uppgift om dels det
belopp på vilket inteckningen skall
lyda, dels den eller de fastigheter
som avses. Beloppet skall anges i
svenska kronor.
Ansökan får ej avse del av fastighet. Den får avse flera fastigheter
gemensamt endast om dessa är i samme ägares hand och belägna inom
samma inskrivningsmyndighets område. Angår ansökan fastighet som
svarar för beviljad eller sökt inteckning, måste ansökningen avse samma
fasta egendom som inteckningen och får icke därjämte avse fastighet som
ej svarar för inteckningen.

24 kap.
1 §5
En fastighetsägare har rätt att
ansöka om inskrivning i fastig-
hetsboken av förklaring som avses
i 2 kap. 3 §. Som fastighetsägare
anses i detta kapitel den för vilken
lagfart senast är sökt. Ansökningen
skall göras skriftligen.
Ansökningen skall avslås, om
1. kravet på skriftlig form inte
har iakttagits,
2. ansökan om lagfart för
sökanden är vilandeförklarad och
inskrivningsansökningen inte har
medgivits av den som har lagfart,
3. en eller flera inteckningar
gäller i fastigheten och varje
borgenär för vars fordran pantbrev
på grund av sådan inteckning utgör
säkerhet inte med ingivande av
pantbrevet har medgivit ansök-
ningen,
4. fastigheten har frångått
sökanden på grund av exekutiv
försäljning eller genom expro-
priation eller liknande tvångs-
förvärv,
5. sökanden är i konkurs eller
försätts i konkurs den dag då
inskrivningen söks samt fastig-
heten hör till konkursboet,
6. fastigheten eller en del därav
är utmätt eller utmäts den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har med-
givit ansökningen,
7. fastigheten eller en del därav
har tagits i anspråk genom
betalningssäkring eller tas i
anspråk den dag då inskrivningen
söks och kronofogdemyndigheten
inte har medgivit ansökningen,
8. fastigheten eller en del därav
är belagd med kvarstad eller
beläggs med kvarstad den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har med-
givit ansökningen.
Om ett ärende angående lagfart
för sökanden har skjutits upp till
en senare inskrivningsdag skall
behandlingen av inskrivnings-
ansökningen skjutas upp till
samma dag.
En fastighetsägare har rätt att
ansöka om inskrivning i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel av
en förklaring som avses i 2 kap.
3 §. Som fastighetsägare anses i
detta kapitel den för vilken lagfart
senast är sökt.

Ansökan skall avslås, om

1. ansökan om lagfart för
sökanden är vilandeförklarad och
inskrivningsansökan inte har
medgetts av den som har lagfart,
2. en eller flera inteckningar
gäller i fastigheten och varje
borgenär för vars fordran pantbrev
på grund av sådan inteckning utgör
säkerhet inte med ingivande av
pantbrevet har medgett ansökan,
3. fastigheten har frångått
sökanden på grund av exekutiv
försäljning eller genom expro-
priation eller liknande tvångs-
förvärv,
4. sökanden är i konkurs eller
försätts i konkurs den dag då
inskrivningen söks samt fastig-
heten hör till konkursboet,
5. fastigheten eller en del därav
är utmätt eller utmäts den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har med-
gett ansökan,
6. fastigheten eller en del därav
har tagits i anspråk genom
betalningssäkring eller tas i
anspråk den dag då inskrivningen
söks och kronofogdemyndigheten
inte har medgett ansökan,
7. fastigheten eller en del därav
är belagd med kvarstad eller
beläggs med kvarstad den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har med-
gett ansökan.
Om ett ärende angående lagfart
för sökanden har skjutits upp till
en senare inskrivningsdag, skall
behandlingen av inskrivnings-
ansökan skjutas upp till samma
dag.

2 §
En inskrivning av förklaring
som avses i 2 kap. 3 § skall
avföras på ansökan av fastighets-
ägaren. Ansökningen skall göras
skriftligen.
I fråga om ansökningen gäller
1 § andra och tredje styckena. I
stället för vad som föreskrivs i 1 §
andra stycket 3 gäller dock att
ansökningen skall avslås, om inte
varje borgenär som har före-
tagshypotek i fastighetsägarens
näringsverksamhet med ingivande
av företagshypoteksbrevet har
medgivit ansökan. Sådant med-
givande behövs inte, om fastig-
hetsägaren visar att åtgärden att
avföra inskrivningen endast berör
egendom som inte omfattas av
företagshypoteket.

En inskrivning av förklaring
som avses i 2 kap. 3 § skall
avföras på ansökan av fastighets-
ägaren.

För en ansökan enligt första
stycket gäller 1 § andra och tredje
styckena. I stället för vad som
föreskrivs i 1 § andra stycket 3
gäller dock att ansökan skall
avslås, om inte varje borgenär som
har företagshypotek i fastighets-
ägarens näringsverksamhet har
medgett ansökan genom att ge in
företagshypoteksbrevet till inskriv-
ningsmyndigheten. Sådant med-
givande behövs inte, om fastig-
hetsägaren visar att åtgärden att ta
bort inskrivningen endast berör
egendom som inte omfattas av
företagshypoteket.

_________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Genom lagen upphävs lagen
(1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker och lagen (1973:98)
om inskrivningsregister.
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastigheter eller tomträtter för
vilka inskrivningsmyndigheten enligt 10 § lagen (1973:98) om inskriv-
ningsregister har beslutat att de skall stå kvar i fastighetsbok eller
tomträttsbok. För sådana fastigheter eller tomträtter skall vad som i lag
eller annan författning sägs om inskrivning eller anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel i stället avse anteckning i fastighets-
bok eller tomträttsbok.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:995) om införande av
nya jordabalken
dels att 58 a och 59 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 §
Bestämmelserna i 5 § lagen
(1895:36 s. 1) angående vad till
fast egendom är att hänföra äger
fortfarande tillämpning i fråga om
byggnad på ofri tomt i stad,
vattenverk på annans grund samt i
jordeboken upptaget fiskeri, om
besittningsrätten består efter nya
balkens ikraftträdande.
Bestämmelserna i 5 § lagen
(1895:36 s. 1) angående vad till
fast egendom är att hänföra skall
fortfarande tillämpas i fråga om
byggnad på ofri tomt i stad,
vattenverk på annans grund samt
fiskeri, som är upptaget i kronans
jordebok (fiskefastighet), om
besittningsrätten består efter nya
balkens ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.5 Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att i 11 kap. 21 § och 31 kap. 35 § miljöbalken
ordet fastighetsregistret skall bytas ut mot fastighetsregistrets
allmänna del samt i 26 kap. 15 § ordet inskrivningsregistret skall
bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt
för borgenär till betalning ur ersättning på grund av
brandförsäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1927:79) om rätt för borgenär till
betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §1

Utfaller vid fördelning av medel
betalning på pantbrevs belopp,
åligger det länsstyrelsen att
därom, sedan fördelningen blivit
godkänd eller vunnit laga kraft,
ofördröjligen göra anmälan hos
inskrivningsmyndigheten för an-
teckning i fastighetsboken samt
tillika insända fördelningslängden.
Om det vid fördelningen av
medel utfaller betalning på ett
pantbrevs belopp, skall läns-
styrelsen anmäla detta till inskriv-
ningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del. Anmälan skall göras genast
efter det att fördelningen blivit
godkänd eller vunnit laga kraft. En
kopia av fördelningslängden skall
fogas till anmälan.
Ansökan enligt 4 § andra stycket skall göras i sammanhang med
anmälan som avses i första stycket denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om
dödande av förkommen handling
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 §1
Avser ansökan om dödning
pantbrev, företagshypoteksbrev
eller intecknad fordringshandling,
skall rätten underrätta veder-
börande inskrivningsmyndighet
om ansökningen för anteckning i
inskrivningsboken eller inskriv-
ningsregistret. Vad nu sagts om
ansökningen skall också gälla
rättens slutliga utslag i ärendet.
Har ansökningen avslagits, får
dock anteckning ej verkställas
förrän utslaget vunnit laga kraft.

Sedan utslag, varigenom
pantbrev eller hypoteksbrev
dödats, vunnit laga kraft, skall
inskrivningsmyndigheten på an-
sökan utfärda nytt pantbrev eller
hypoteksbrev som svarar mot det
dödade samt göra anteckning i
inskrivningsboken eller inskriv-
ningregistret om detta.

Avser en ansökan om dödning
ett pantbrev, ett företags-
hypoteksbrev eller en intecknad
fordringshandling, skall rätten
underrätta vederbörande inskriv-
ningsmyndighet om ansökan för
anteckning i inskrivningsboken,
företagsinteckningsregistret eller
fastighetsregistrets inskrivnings-
del. Vad som nu har sagts om
ansökan skall också gälla rättens
slutliga utslag i ärendet. Om
ansökan har avslagits, får dock
anteckning inte verkställas förrän
utslaget har vunnit laga kraft.
Sedan ett utslag i vilket ett
pantbrev eller ett hypoteksbrev
dödats har vunnit laga kraft, skall
inskrivningsmyndigheten på an-
sökan utfärda ett nytt pantbrev
eller hypoteksbrev som svarar mot
det dödade samt göra anteckning i
inskrivningsboken, företagsinteck-
ningsregistret eller fastighets-
registrets inskrivningsdel om
detta.
Har intecknad fordringshandling dödats genom lagakraftvunnet utslag,
skall inskrivningsmyndigheten, på ansökan, å inskrivningsdag göra
anteckning i vederbörande inskrivningsbok, att ny handling, som
utfärdats jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den
dödade.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1952:166) om härads-
allmänningar1
dels att 11 17 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 8 § ordet fastighetsregistret skall bytas ut mot
fastighetsregistrets allmänna del ,
dels att 1, 9, 10 och 22 §§ samt rubriken närmast före 9 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Med häradsallmänning förstås i denna lag av ålder bestående
häradsallmänning.

Med länsstyrelse avses i denna
lag länsstyrelsen i det län där
allmänningens styrelse har sitt
säte.

Om avyttring och införlivning av
mark
Om avyttring och förvärv av
mark

9 §2
Till häradsallmänning hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avytt-
ringen ej länder skogsskötseln å
allmänningen till men eller om
eljest synnerliga skäl föreligga till
avyttringen. Rätt att besluta om
dylik avyttring tillkommer del-
ägarna, men avyttringen blir ej
giltig med mindre den godkännes
av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Till häradsallmänning hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avytt-
ringen ej länder skogsskötseln å
allmänningen till men eller om
eljest synnerliga skäl föreligga till
avyttringen. Rätt att besluta om
dylik avyttring tillkommer del-
ägarna.

10 §
1 mom. Vilja delägarna inköpa
mark för häradsallmännings
utvidgning, äga de besluta därom.
Beslutanderätt i sådant avseende
tillkommer även allmännings-
styrelsen, om reglementet med-
giver det.
2 mom. Mark som förvärvats av
delägarna må av dem åter
avyttras, där ej marken i den
ordning nedan sägs blivit
införlivad med allmänningen. Det
ankommer på delägarna att
besluta om sådan avyttring, dock
må beslutanderätt härutinnan i
reglementet tillerkännas även
allmänningsstyrelsen. Om avytt-
ring av mark, vars införlivning
med allmänningen vägrats,
stadgas i 16 §.
Om delägarna vill förvärva mark
för häradsallmännings utvidgning
eller för annat för allmänningen
angeläget ändamål, får de besluta
därom. Beslutanderätt i sådant
avseende tillkommer även allmän-
ningsstyrelsen, om reglementet
medgiver det.

22 §
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmänningen
eller för inköp av mark för
allmänningens utvidgning eller för
annat dylikt ändamål. Det
tillkommer länsstyrelsen att på
framställning av allmännings-
styrelsen meddela närmare
föreskrifter i detta hänseende.
Har mark som förvärvats för
kapitalinkomst ej lagligen inför-
livats med allmänningen, skall,
där marken försäljes, köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta å kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall vad i 19 21 §§ är stadgat
äga motsvarande tillämpning.
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmänningen
eller för inköp av mark för
allmänningens utvidgning eller för
annat dylikt ändamål. Det
tillkommer länsstyrelsen att på
framställning av allmännings-
styrelsen meddela närmare före-
skrifter om detta.
Om mark som förvärvats för
kapitalinkomst säljs, skall köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta på
kapitalinkomst och om avkastning
av mark som avses i andra stycket
skall bestämmelserna i 19 21 §§
tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Bestämmelserna i 14 och 15 §§ skall dock fortfarande tillämpas i
fråga om mark som införlivats med häradsallmänning, eller sådan
sockenallmänning som avses i 45 §, genom förordnande som har
meddelats före lagens ikraftträdande.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna1
dels att 10 16 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 7 a § ordet fastighetsregistret skall bytas ut mot
fastighetsregistrets allmänna del ,
dels att 8, 9 och 21 §§ samt rubriken närmast före 8 § skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Om avyttring och införlivning av
mark
Om avyttring och förvärv av
mark

8 §2
Till allmänningsskog hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avytt-
ringen ej länder skogsskötseln å
allmänningsskogen till men eller
om eljest synnerliga skäl föreligga
till avyttringen. Rätt att besluta om
dylik avyttring tillkommer del-
ägarna, men avyttringen blir ej
giltig med mindre den godkännes
av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Till allmänningsskog hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avytt-
ringen ej länder skogsskötseln å
allmänningsskogen till men eller
om eljest synnerliga skäl föreligga
till avyttringen. Rätt att besluta om
dylik avyttring tillkommer del-
ägarna.

9 §
Vilja delägarna inköpa mark för
allmänningsskogs utvidgning, äga
de besluta därom. Beslutanderätt i
sådant avseende tillkommer även
allmänningsstyrelsen, om regle-
mentet medgiver det.
Om delägarna vill förvärva mark
för allmänningsskogs utvidgning
eller för annat för allmänningen
angeläget ändamål, får de besluta
därom. Beslutanderätt i sådant
avseende tillkommer även allmän-
ningsstyrelsen, om reglementet
medgiver det.

21 §
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmännings-
skogen eller för inköp av mark för
skogens utvidgning eller för annat
dylikt ändamål. Det tillkommer
länsstyrelsen att på framställning
av allmänningsstyrelsen meddela
närmare föreskrifter i detta
hänseende.
Har mark som förvärvats för
kapitalinkomst ej lagligen inför-
livats med allmänningsskogen,
skall, där marken försäljes, köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta å kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall vad i 18 20 §§ är stadgat
äga motsvarande tillämpning.
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmännings-
skogen eller för inköp av mark för
skogens utvidgning eller för annat
dylikt ändamål. Det tillkommer
länsstyrelsen att på framställning
av allmänningsstyrelsen meddela
närmare föreskrifter om detta.
Om mark som förvärvats för
kapitalinkomst säljs, skall köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta på kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall bestämmelserna i 18 20 §§
tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Bestämmelserna i 13 och 14 §§ skall dock fortfarande tillämpas i
fråga om mark som införlivats med allmänningsskog genom förordnande
som har meddelats före lagens ikraftträdande.

2.10 Förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868)
Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967:868)1
dels att i 7 § ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §2
Kommun som utövat förköpsrätt är skyldig att söka tillstånd till
förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på sätt och
inom tid som anges i andra stycket. Frågan om tillstånd till förköp prövas
av regeringen. Tillstånd skall vägras, om
1. egendom som avses i 1 § ej ingår i försäljningen eller ingår däri men
ej är belägen inom kommunens eget område,
2. förköpsrätten har utövats enligt 1 § första stycket 1 4 samt
försäljningen endast avser egendom som anges i 3 § första stycket 1,
3. förköpsrätten har utövats enligt 1 § första stycket 5 samt förvärvaren
gör sannolikt att egendomen kommer att användas som permanentbostad,
4. det är oskäligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan
säljare och köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid försälj-
ningen.
Bestridande enligt första stycket
anmäles hos inskrivningsmyn-
digheten för anteckning i
fastighetsboken sist på den
inskrivningsdag som infaller
närmast efter en månad från det
förköpsrätten utövades. Inskriv-
ningsmyndigheten skall oför-
dröjligen underrätta kommunen
om bestridandet. Kommunens
ansökan om tillstånd till förköpet
skall ha inkommit till regeringen
inom en månad från det bestridan-
det antecknades. Sökes tillstånd ej
i rätt tid, är förköpet utan verkan.
Ett bestridande enligt första
stycket skall inom en månad från
det att förköpsrätten utövades
anmälas till inskrivningsmyndig-
heten för anteckning i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel.
Inskrivningsmyndigheten skall
genast underrätta kommunen om
bestridandet. Kommunens ansökan
om tillstånd till förköpet skall ha
inkommit till regeringen inom en
månad från det att bestridandet
antecknades. Om tillstånd inte
söks i rätt tid, är förköpet utan
verkan.
När en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i annan
kommun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla att
regeringen prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan
prövning skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det
förköpsrätten utövades. Tillstånd till förköpet skall vägras, om
förköpsrätt ej får utövas enligt 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.11 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)1
dels att i 5 kap. 18 och 33 a §§, 8 kap. 7 § samt 12 kap. 10 § ordet
fastighetsboken skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel ,
dels att 1 kap. 2 § och 19 kap. samt rubriken närmast före 19 kap. skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Över fastigheterna föres fastig-
hetsregister.

Fastighetsbildning och fastig-
hetsbestämning är fullbordade, när
uppgift om åtgärden införts i
fastighetsregistret.
Fastigheterna skall redovisas i
fastighetsregistrets allmänna del.
Bestämmelser om fastighets-
registret finns i lagen (2000:000)
om fastighetsregister.
Fastighetsbildning och fastig-
hetsbestämning är fullbordade, när
uppgift om åtgärden har införts i
fastighetsregistrets allmänna del.

Fastighetsregister
Fastighetsregistrets allmänna del

19 kap.
1 §
I fastighetsregistret redovisas
såsom fastighet
1. enhet som är redovisad såsom
fastighet i fastighetsregister när
denna lag träder i kraft,
I fastighetsregistrets allmänna
del redovisas såsom fastighet
1. enhet som var redovisad så-
som fastighet i fastighetsregister
den 1 januari 1972,
2. fastighet som nybildas enligt denna lag,
3. enhet som skall registreras såsom fastighet enligt bestämmelse i
annan författning.
Varje fastighet skall ha särskild beteckning.

2 §
Om fastighetsbildning och
fastighetsbestämning införes upp-
gift i fastighetsregistret. Därvid
registreras nybildad fastighet och
göres de övriga ändringar i
fastighetsregistret som åtgärden
ger anledning till.
Uppgift om fastighetsbildning
och fastighetsbestämning skall
föras in i fastighetsregistrets
allmänna del. Därvid skall uppgift
om nybildad fastighet föras in i
registret och de övriga ändringar
göras som åtgärden ger anledning
till.
Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighetsindelningen
ändras eller dess beskaffenhet fastställes i annan ordning än som anges i
denna lag.

3 §2
Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har
överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.
Även om förrättningen inte har avslutats får uppgift om ett sådant
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut som skulle ha
överklagats särskilt införas så snart beslutet vunnit laga kraft.
Överklagas beslut eller åtgärd
vid avslutad förrättning eller
överklagas fastighetsbildnings-
eller fastighetsbestämningsbeslut
särskilt, får uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet
införas i fastighetsregistret i fråga
om sådan del som uppenbarligen
inte berörs av överklagandet.
Motsvarande gäller när domstols
avgörande i ett fastighetsbild-
ningsmål överklagas.
Om ett beslut eller en åtgärd
som avser en avslutad förrättning
överklagas, får uppgift med
anledning av förrättningen föras
in i fastighetsregistrets allmänna
del till den del uppgiften uppen-
barligen inte berörs av över-
klagandet. Detsamma gäller om ett
fastighetsbildningsbeslut eller ett
fastighetsbestämningsbeslut över-
klagas särskilt.
Vad som sägs i tredje stycket
gäller också om en domstols
avgörande i ett fastighets-
bildningsmål överklagas.

4 §
Finnes uppgift i fastig-
hetsregister vara uppenbart
oriktig, skall felet rättas, om det
kan ske utan förfång för
fastighetsägare eller rättighets-
havare. Är det uppenbart att
förfång icke kan uppkomma, skall
rättelse ske omedelbart. I annat fall
skall fastighetsägare eller rättig-
hetshavare få tillfälle att yttra sig
om han är känd.

Om det finnes vara uppenbart
att en i registret redovisad
fastighet är obefintlig, får
fastigheten uteslutas ur registret
med tillämpning av första stycket,
även om redovisningen ej är
oriktig enligt gällande föreskrifter
om fastighetsregister.
(Jfr 19 kap. 5 § andra stycket)
Om en uppgift i fastighets-
registrets allmänna del är
uppenbart oriktig, skall uppgiften
rättas, om det kan ske utan någon
skada för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Är det uppenbart
att någon sådan skada inte kan
uppkomma, skall rättelse ske
omedelbart. I annat fall skall
fastighetsägare eller rättighets-
havare få tillfälle att yttra sig om
han är känd.
Om det är uppenbart att en i
registret redovisad fastighet inte
finns, får fastigheten uteslutas ur
registret med tillämpning av första
stycket, även om redovisningen
inte är oriktig enligt de föreskrifter
som gäller för fastighetsregistrets
allmänna del.
En uppenbar oriktighet som
beror på ett tekniskt fel i fastig-
hetsregistrets allmänna del får
rättas även om rättelsen kan
medföra skada för fastighetsägare
eller rättighetshavare. Tillfälle att
yttra sig skall lämnas, förutom
fastighetsägare och rättighets-
havare, en myndighet som avses i
18 kap. 5 § första stycket jorda-
balken.

5 §3
Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister
som föres med användande av
automatisk databehandling eller i
anordning som hos inskriv-
ningsmyndighet, lantmäterimyn-
dighet eller myndighet som avses i
4 kap. 34 a § är ansluten till
registret, har han rätt till ersätt-
ning av staten. Har den skade-
lidande medverkat till förlusten
genom att utan skälig anledning
underlåta att vidtaga åtgärd för
bevarande av sin rätt eller har han
på annat sätt medverkat till
förlusten genom eget vållande,
skall ersättningen efter vad som
finnes skäligt nedsättas eller helt
bortfalla.
Rättelse av uppenbar oriktighet
till följd av tekniskt fel i
fastighetsregister som avses i
första stycket får utan hinder av
4 § första stycket första punkten
ske även om det kan medföra
förfång för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Tillfälle att yttra
sig skall lämnas, förutom fastig-
hetsägare och rättighetshavare,
myndighet som avses i 18 kap. 5 §
första stycket jordabalken.
Kommer till följd av beslut i
ärende om rättelse enligt andra
stycket förlust att tillskyndas
ägare eller rättighetshavare har
han rätt till ersättning av staten.
Ersättning utgår dock icke, om
han med hänsyn till felets
beskaffenhet eller andra om-
ständigheter bort inse att fel
förekommit.
Rätt till ersättning av staten har
den som lider skada på grund av
ett tekniskt fel i fastighets-
registrets allmänna del eller i en
anordning som är ansluten till
registret hos Lantmäteriverket, en
inskrivningsmyndighet, en lant-
mäterimyndighet eller en myndig-
het som avses i 4 kap. 34 a §.
Ersättningen skall efter skälig-
het sättas ned eller helt falla bort,
om den skadelidande har med-
verkat till skadan genom att utan
skälig anledning låta bli att vidta
åtgärder för att bevara sin rätt
eller om den skadelidande på
något annat sätt har medverkat till
skadan genom eget vållande.

En ägare eller rättighetshavare
som drabbas av skada till följd av
ett beslut om rättelse enligt 4 §
tredje stycket, har rätt till
ersättning av staten. Ersättning
lämnas dock inte, om den
skadelidande med hänsyn till
felets art eller andra om-
ständigheter hade bort inse att fel
förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och
7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.

6 §4
Lantmäterimyndigheten svarar
för fastighetsregistret.

Ärenden om att föra in eller ta
bort uppgifter i fastighetsregistrets
allmänna del handläggs av lant-
mäterimyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:989) om
införande av fastighetsbildningslagen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:989) om införande av
fastighetsbildningslagen1
dels att 20 § skall upphöra att gälla vid utgången av juni 2000,
dels att rubriken närmast före 20 skall utgå vid utgången av juni 2000.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:990) om
förmånsrätt för fordran på grund av
fastighetsbildning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1970:990) om förmånsrätt för
fordran på grund av fastighetsbildning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
Angående skyldighet för ägare
eller tidigare ägare av fastighet att
utge ersättning som avses i 1 §
första stycket samt angående rätt
enligt 5 kap. 31 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen
(1970:988) att uttaga skog skall
anteckning göras i fastighetsboken
när beslutet vunnit laga kraft.

Uppgår det sammanlagda
kapitalbeloppet av de ersättningar
för vilka fastighet svarar enligt 1 §
första stycket icke till ettusen
kronor, skall anteckning dock ej
ske.

Bestämmelsen i första stycket
tillämpas även på beslut enligt
5 kap. 12 a § första stycket fastig-
hetsbildningslagen (1970:988).
Följande beslut skall antecknas
i fastighetsregistrets inskrivnings-
del när de har vunnit laga kraft:
1. beslut om att en ägare eller
en tidigare ägare skall betala
ersättning enligt 1 § första stycket,
2. beslut om rätt enligt 5 kap.
31 § tredje stycket fastighets-
bildningslagen (1970:988) att ta ut
skog, samt
3. beslut enligt 5 kap. 12 a §
första stycket fastighetsbild-
ningslagen.
Beslut som anges i första stycket
1 och 2 skall dock inte antecknas,
om det sammanlagda kapi-
talbeloppet av de ersättningar för
vilka en fastighet enligt 1 § första
stycket svarar inte uppgår till
ettusen kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering
Härigenom föreskrivs att i 11 § lagen (1971:1037) om äganderätts-
utredning och legalisering1 ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.15 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen
(1972:719)
Härigenom föreskrivs i fråga om expropriationslagen (1972:719)
dels att i 5 kap. 11 § ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 6 kap. 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
11 §
Försummar den exproprierande att inom föreskriven tid iakttaga vad
som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 § och har ej fastigheten
helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §,
är expropriationsrätten förverkad.
Vill fastighetsägaren att expro-
priationen ändå skall fullbordas,
har han att inom tre månader efter
förverkandet begära det hos läns-
styrelsen. Vill han det ej, får han
hos fastighetsdomstolen visa att
expropriationsrätten är förverkad.
Gör han det, skall domstolen
anmäla förverkandet till inskriv-
ningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken. Vad som sagts nu
om anteckning i fastighetsboken
äger, när fråga är om tomträtt,
motsvarande tillämpning beträf-
fande tomträttsboken.
Om fastighetsägaren vill att
expropriationen ändå skall full-
bordas, skall han inom tre månader
efter förverkandet begära det hos
länsstyrelsen. Om han inte vill att
expropriationen skall fullbordas,
får han hos fastighetsdomstolen
visa att expropriationsrätten är
förverkad. Gör han det, skall
domstolen anmäla förverkandet till
inskrivningsmyndigheten för an-
teckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.16 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144)
Härigenom föreskrivs att 32 § ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

32 §1
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i fastig-
hetsregistret. Har förrättningen
överklagats, skall uppgiften föras
in i registret snarast möjligt sedan
domstolens avgörande vunnit laga
kraft.
Uppgift om ledningsbeslut som
har kunnat överklagas särskilt får
föras in i registret även om
förrättningen inte har avslutats.
Uppgiften får dock inte föras in
innan beslutet har vunnit laga
kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett lednings-
beslut har överklagats särskilt, får
trots detta uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet föras
in i registret i fråga om sådan del
som uppenbart inte berörs av
överklagandet. Detsamma gäller
när ett domstolsavgörande i mål
enligt denna lag har överklagats.
Anteckning skall även göras när
ett förrättningsbeslut har upphört
att gälla.
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i fastig-
hetsregistrets allmänna del. Har
förrättningen överklagats, skall
uppgiften föras in i där snarast
möjligt sedan domstolens av-
görande har vunnit laga kraft.
Uppgift om ledningsbeslut som
har kunnat överklagas särskilt får
föras in i registrets allmänna del
även om förrättningen inte har
avslutats. Uppgiften får dock inte
föras in innan beslutet har vunnit
laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett lednings-
beslut har överklagats särskilt, får
trots detta uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet föras
in i registrets allmänna del i fråga
om sådan del som uppenbart inte
berörs av överklagandet. Det-
samma gäller när ett domstols-
avgörande i mål enligt denna lag
har överklagats.
Om ett förrättningsbeslut har
upphört att gälla, skall anteckning
enligt första tredje styckena tas
bort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.17 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149)
Härigenom föreskrivs att 34 § anläggningslagen (1973:1149) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

34 §1
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i
fastighetsregistret. Har förrätt-
ningen överklagats, skall uppgiften
föras in i registret snarast möjligt
sedan domstolens avgörande
vunnit laga kraft.
Uppgift om anläggningsbeslut
som har kunnat överklagas särskilt
får föras in i registret även om
förrättningen inte har avslutats.
Uppgiften får dock inte föras in
innan beslutet har vunnit laga
kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har över-
klagats eller när ett anläggnings-
beslut har överklagats särskilt, får
trots detta uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet föras
in i registret i fråga om sådan del
som uppenbart inte berörs av
överklagandet. Detsamma gäller
när ett domstolsavgörande i mål
enligt denna lag har överklagats.

Anteckning skall även göras när
ett förrättningsbeslut har upphört
att gälla.
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i
fastighetsregistrets allmänna del.
Har förrättningen överklagats,
skall uppgiften föras in i där
snarast möjligt sedan domstolens
avgörande har vunnit laga kraft.
Uppgift om anläggningsbeslut
som har kunnat överklagas särskilt
får föras in i registrets allmänna
del även om förrättningen inte har
avslutats. Uppgiften får dock inte
föras in innan beslutet har vunnit
laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har över-
klagats eller när ett anläggnings-
beslut har överklagats särskilt, får
trots detta uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet föras
in i registrets allmänna del i fråga
om sådan del som uppenbart inte
berörs av överklagandet. Det-
samma gäller när ett domstols-
avgörande i mål enligt denna lag
har överklagats.
Om ett förrättningsbeslut har
upphört att gälla, skall anteckning
enligt första tredje styckena tas
bort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m.m.
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.1 ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.19 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen
(1977:792)
Härigenom föreskrivs att i 26 och 30 §§ bostadsförvaltningslagen
(1977:792) orden fastighetsboken eller tomträttsboken respektive ordet
fastighetsboken skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.20 Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230)
Härigenom föreskrivs att i 11 och 16 §§ jordförvärvslagen (1979:230)1
ordet fastighetsboken skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.21 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
5 §1
Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena,
och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig bygg-
nad, tomtmark för sådana bygg-
nader, vattenverk på annans grund
samt i jordeboken upptaget fiskeri
(industrienhet)
3. industribyggnad, övrig bygg-
nad, tomtmark för sådana bygg-
nader, vattenverk på annans grund
samt sådan fiskefastighet som avses
i 10 § lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken
(industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsim-
pediment (lantbruksenhet)
7. kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverksbyggnad och fallrätt
(elproduktionsenhet). Som elproduktionsenhet betecknas också en
taxeringsenhet vars värde till övervägande del utgörs av rätt till andels-
eller ersättningskraft.
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den
lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter
under punkterna 1 7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i
lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den
tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor
omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma
ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består
av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till
övervägande del inom tätort, och lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt
till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
Härigenom föreskrivs att i 3, 4 och 8 §§ lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt1 ordet fastighetsboken
skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
Härigenom föreskrivs att 43 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

43 §
Har regeringen med stöd av 19
kap. 24 § jordabalken för viss
inskrivningsmyndighets område
eller del av ett sådant område
bestämt att inskrivning skall ske i
inskrivningsregister i stället för i
fastighetsbok eller tomträttsbok,
meddelar regeringen de före-
skrifter som behövs för skattens
betalning. Regeringen får därvid
besluta om undantag från 33 §.
Regeringen får meddela
närmare föreskrifter om skattens
betalning. Regeringen får därvid
besluta om undantag från 33 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:658) om
arrendatorers rätt att förvärva arrendestället
Härigenom föreskrivs att i 2, 3 och 9 §§ lagen (1985:658) om
arrendatorers rätt att förvärva arrendestället ordet fastighetsboken skall
bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.25 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)1
dels att i 10 kap. 22 § och i rubriken närmast före 10 kap. 22 § orden
fastighetsboken eller tomträttsboken respektive ordet fastighets-
boken skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 6 kap. 20 § och 10 kap. 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
20 §
När fråga har väckts om tillämp-
ning av 19 §, skall kommunen
genast anmäla detta till inskriv-
ningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken. Överlåtelse av
mark, som sker efter det att sådan
anmälan har inkommit, inverkar
inte på den bedömning som skall
ske enligt 19 § andra stycket.
När en fråga har väckts om
tillämpning av 19 §, skall kom-
munen genast anmäla detta till
lantmäterimyndigheten för anteck-
ning i fastighetsregistrets all-
männa del. Överlåtelse av mark,
som sker efter det att sådan
anmälan har inkommit, inverkar
inte på den bedömning som skall
ske enligt 19 § andra stycket.

10 kap.
23 §
Återkallas ett föreläggande eller
förbud som har antecknats enligt
22 §, skall byggnadsnämnden
genast anmäla det till inskrivnings-
myndigheten för motsvarande
anteckning. Har ett antecknat
föreläggande eller förbud upphävts
genom lagakraftvunnet beslut eller
upphört att gälla, eller har
föreläggandet följts, skall bygg-
nadsnämnden, så snart nämnden
har fått vetskap om detta, anmäla
förhållandet till inskrivnings-
myndigheten för anteckning.
Återkallas ett föreläggande eller
förbud som har antecknats enligt
22 §, skall byggnadsnämnden ge-
nast anmäla det till inskrivnings-
myndigheten för borttagande av
anteckningen. Har ett antecknat
föreläggande eller förbud upphävts
genom lagakraftvunnet beslut eller
upphört att gälla, eller har före-
äggandet följts, skall bygg-
nadsnämnden, så snart nämnden
har fått vetskap om detta, anmäla
förhållandet till inskrivnings-
myndigheten för borttagande av
anteckningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:11) om
exploateringssamverkan
Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1987:11) om exploate-
ringssamverkan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

24 §
När exploateringsbeslut har
meddelats, skall i fastighetsboken
eller tomträttsboken införas upp-
gift om vilka fastigheter som ingår
i samverkansområdet. I fastighets-
boken skall även införas beslutade
förmånsrättsbelopp. När exploa-
teringsbeslutet enligt 25 § har
upphört att gälla skall även det
antecknas.
När ett exploateringsbeslut har
meddelats, skall det i fastighets-
registrets inskrivningsdel anteck-
nas vilka fastigheter som ingår i
samverkansområdet. Där skall
även beslutade förmånsrättsbelopp
antecknas. När exploateringsbe-
slutet enligt 25 § har upphört att
gälla, skall anteckningen tas bort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.
dels att i 3 kap. 17 §1 orden fastighetsboken eller tomträttsboken
skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 3 kap. 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
8 §
Länsstyrelsen skall för an-
teckning i fastighetsboken oför-
dröjligen underrätta inskrivnings-
myndigheten,
Länsstyrelsen skall för anteck-
ning i fastighetsregistrets all-
männa del eller för borttagande av
en tidigare gjord anteckning
genast underrätta lantmäteri-
myndigheten,
1. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för
byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,
2. då förordnande enligt 6 § första stycket meddelats eller upphävts,
3. då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts,
eller
4. då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:31) om
förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter
Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1989:31) om förvaltning av vissa
samägda jordbruksfastigheter ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1537) om
lägenhetsregister
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1995:1537) om lägenhetsregister
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
En fastighetsägare är skyldig att
lämna de uppgifter som behövs för
lägenhetsregistret och som inte
kan inhämtas från fastighetsdata-
systemet vid Lantmäteriverket. Re-
geringen meddelar närmare före-
skrifter om uppgiftsskyldigheten.
En fastighetsägare är skyldig att
lämna de uppgifter som behövs för
lägenhetsregistret och som inte
kan inhämtas från fastighets-
registret. Regeringen meddelar
närmare föreskrifter om uppgifts-
skyldigheten.
Med fastighetsägare avses i denna lag även ägare av byggnad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 14 september 1995 att tillkalla en särskild
utredare för att se över fastighetsdatasystemets författningsreglering (dir.
1995:120). Till utredare utsågs lagmannen Sigurd Heuman. Utredningen,
som antog namnet Fastighetsdatautredningen, avgav i januari 1997
betänkandet Fastighetsdataregister (SOU 1997:3). I betänkandet föreslås
att författningsregleringen skall anpassas till den europeiska regleringen
på datarättens område. Bl.a. föreslås att motsvarigheten till det nuvarande
fastighetsdatasystemet skall utgöra ett enda register, fastighetsdata-
registret, och att de ändamål som personuppgifterna i registret skall få
användas för preciseras. Vidare föreslås att Lantmäteriverket skall vara
ensamt registeransvarigt för registret och att det skall uppställas vissa
begränsningar för användningen av registeruppgifterna. En samman-
fattning av betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 1
och 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remiss-
yttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ju97/366). En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.
I Justitiedepartementet har upprättats departementspromemorian
Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden en författningsöversyn
(Ds 1998:25). Promemorian var föranledd av att den s.k. fastighets-
datareformen numera är helt genomförd. I promemorian föreslås bl.a. att
numera föråldrade bestämmelser om förande av fastighetsbok och
manuella fastighetsregister skall upphävas. Promemorian innehåller
vidare förslag till ny lydelse av bestämmelserna om inskrivning i 19 kap.
jordabalken. En sammanfattning av promemorian samt dess lagförslag
finns i bilagorna 4 och 5.
Promemorian har remissbehandlats. Remissinstanserna är förtecknade
i bilaga 6. En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftnings-
ärendet (dnr Ju 98/1508).
I en framställning till regeringen den 15 maj 1995 föreslog
Länsstyrelsen i Norrbottens län att lagen (1952:167) om allmännings-
skogar i Norrland och Dalarna skulle ses över bl.a. i fråga om dess
bestämmelser om avyttring och införlivning av mark. Regeringen
uppdrog den 29 oktober 1997 åt f.d. justitierådet Per Jermsten att
utarbeta ett förslag till modernisering av nämnda bestämmelser och att
därvid även behandla motsvarande bestämmelser i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar. Per Jermsten har redovisat sina förslag i en rapport
den 30 april 1998. De föreslagna lagändringarna finns i bilaga 7.
Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 8. Handlingarna i ärendet finns tillgängliga i lagstiftnings-
ärendet (dnr N1999/2064/ESB).
Riksdagen har för någon tid sedan uppmärksammat att det förekommit
fastighetsbedrägerier där förfalskade köpehandlingar har använts för att
utverka lagfart (se bet. 1998/99:LU09). Domstolsverket har i en
promemoria lämnat vissa förslag för att komma till rätta med problemen.
Promemorian remissbehandlas för närvarande (dnr Ju1999/2353).
Regeringen avser att vid ett senare tillfälle återkomma till riksdagen med
sina överväganden i frågan.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 oktober 1999 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 10. Lagrådets synpunkter behandlas i anslutning till författnings-
kommentaren.
Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Dessutom har
vissa andra redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

4 Bakgrund
4.1 Registrering av fastigheter och tomträtter
Allmänt
Fastigheter registreras, såvitt nu är av intresse, dels i register som förs av
lantmäterimyndigheterna, dels i register som förs av inskrivnings-
myndigheterna. Inskrivningsmyndigheterna för även register över
tomträtter. Härutöver registreras förhållanden med fastighetsanknytning
även i andra register, t.ex. byggnadsregister.
Under äldre tider antecknades fastigheter även i kronans jordebok.
Vissa bestämmelser om förande av jordeboken kvarstår fortfarande.
Fastighetsregister
Lantmäterimyndigheternas registrering av fastigheter grundar sig på
bestämmelser i främst 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988).
Registreringen sker genom förande av fastighetsregister. Den tar främst
sikte på uppgifter om fastighetens beteckning, dess omfång och läge,
förekomsten av fastighetsbildningsservitut, fastighetens andel i
samfälligheter samt olika förhållanden av administrativ natur som
belastar fastigheten (t.ex. planbestämmelser).
Fastighetsregister har tidigare förts manuellt i form av jordregister och
stadsregister. Om detta finns ännu gällande bestämmelser i bl.a. för-
ordningen (1908:74 s. 1) om jordregister, stadsregisterkungörelsen
(1971:1010) och förordningen (1917:281) med närmare föreskrifter om
fastighetsregister för stad.
Numera sker lantmäterimyndigheternas registrering av fastigheter
alltid med användande av automatisk databehandling. Även register-
kartan förs över till digital form och utgör därefter en del av registret.
Bestämmelser om det ADB-baserade fastighetsregistret finns i fastighets-
registerkungörelsen (1974:1059).
Fastighets- och tomträttsbok samt inskrivningsregister
Den registrering som sker genom inskrivningsmyndigheternas försorg
grundar sig i första hand på bestämmelser i 19 24 kap. jordabalken. De
uppgifter som registreras är först och främst uppgifter om lagfarter
respektive inskrivning av tomträtter (dvs. uppgifter om ägarförhållan-
den). Vidare registreras inteckningar samt vissa nyttjanderätter och
avtalsservitut. Inskrivningsmyndigheterna registrerar också vissa upp-
gifter om exekutiva åtgärder som har vidtagits avseende fastigheten eller
tomträtten liksom uppgifter om olika slag av anspråk som enskilda ställer
på fastigheten eller tomträtten.
I jordabalken liksom i en mängd specialförfattningar talas det om att
denna registrering sker såsom inskrivning eller anteckning i fastig-
hetsbok och tomträttsbok. Med fastighetsböcker och tomträttsböcker
avses böcker som förs manuellt och enligt ett lösbladssystem. I dessa
böcker redovisas varje fastighet respektive tomträtt under ett särskilt
upplägg. Bestämmelser om fastighetsböcker och tomträttsböcker finns i
fastighetsbokskungörelsen (1971:708) och tomträttsbokkungörelsen
(1971:801). Inskrivningsmyndighetens handläggning regleras i dessa fall
av bestämmelser i jordabalken och kungörelsen (1971:784) med tillämp-
ningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken.
Enligt 19 kap. 24 § jordabalken kan regeringen föreskriva att
inskrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok
eller tomträttsbok. Inskrivningsregister förs med automatisk data-
behandling. Registret regleras i lagen (1973:98) om inskrivningsregister
och i inskrivningsregisterkungörelsen (1974:1061). Numera sker inskriv-
ning i inskrivningsregister vid samtliga landets inskrivningsmyndigheter.
Registrering i fastighetsbok eller tomträttsbok förekommer således inte
längre.
Fastighetsdatasystemet
Såväl inskrivningsregistret som det ADB-baserade fastighetsregistret in-
går i det s.k. fastighetsdatasystemet, ( lantmäterimyndigheternas och
inskrivningsmyndigheternas informationssystem ). Systemet regleras i
fastighetsdatakungörelsen (1974:1058). Lantmäteriverket svarar för drif-
ten av systemet.
Fastighetsdatasystemets innehåll och uppbyggnad beskrivs närmare i
avsnitt 5. Där lämnas också en redogörelse för användarna av fastighets-
datasystemet. Vidare beskrivs några register som inte ingår i systemet
men som kan sägas ha viss anknytning till det.
Kronans jordebok
Den äldsta registreringen av fastigheter gjordes i kronans jordebok.
Jordeboken tillkom i sin första form under 1500-talet för att förbättra
skatteuppbörden och utgjorde under århundraden det främsta offentliga
registret över fastigheter. Den förlorade emellertid i början av 1900-talet
sin huvudsakliga betydelse i och med att de skatter som var knutna till
jorden, grundskatterna, helt avvecklades. Fortfarande gäller dock att
Kammarkollegiet i viss omfattning skall föra en jordebok samt avgöra
ännu kvarstående ärenden om jordeboken.
4.2 Behovet av en översyn av lagstiftningen
Slutförandet av fastighetsdatareformen m.m.
Den s.k. fastighetsdatareformen innebar en övergång från manuellt förda
register (fastighetsbok och tomträttsbok respektive jordregister och
stadsregister) till ADB-baserade register (inskrivningsregister och
fastighetsregister). Reformen påbörjades under 1960-talet och avslutades
hösten 1995 då Gotlands län såsom sista län övergick till ADB-baserade
register.
I och med att fastighetsdatareformen numera är avslutad har en del av
den förekommande författningsregleringen blivit föråldrad. Det gäller
exempelvis den särskilda regleringen av fastighetsbok och jordregister.
Detta ger anledning till en översyn av de författningar som styr
inskrivningsmyndigheternas och lantmäterimyndigheternas befattning
med registrering av fastighetsanknuten information.
Den översyn av detta slag som redovisas i det följande (se avsnitten 8.1
och 8.2) är framför allt av lagtekniskt slag och syftar inte till att
åstadkomma materiella förändringar. Behovet av en lagteknisk översyn
gäller inte minst bestämmelserna om inskrivning i 19 kap. jordabalken,
vilka i dag helt och hållet tar sikte på det äldre systemet med
fastighetsböcker och tomträttsböcker.
Översynen bör lämpligen förenas med en översyn av vissa andra
ålderdomliga fastighetsrättsliga institut. Det gäller bl.a. bestämmelserna
om förande av kronans jordebok. I ett stort antal författningar före-
kommer begrepp som numera har blivit obsoleta. Några sådana frågor tas
upp i avsnitt 11.
Ändringar i anledning av den datarättsliga utvecklingen m.m.
Fastighetsdatasystemets författningsreglering tillkom i början av 1970-
talet. Flera av de grundläggande författningarna beträffande fastighets-
datasystemet tillhör därmed de äldsta regleringarna av s.k. statsmakts-
register, dvs. register som har beslutats av riksdagen eller regeringen.
Sedan fastighetsdatasystemets tillkomst har mängden information i och
i anslutning till systemet successivt ökat. Ursprungligen bestod systemet
av fastighetsregistret och inskrivningsregistret. På senare tid har
byggnadsregistret tillkommit och en digital registerkarta är under upp-
byggnad. I nära anslutning till fastighetsdatasystemet har samfällighets-
föreningsregister och ett pantbrevsregister byggts upp. En provverk-
samhet med ett lägenhetsregister har genomförts. Nya databaser som
fastighetsprisdatabasen har tagits fram. En närmare beskrivning av
registren finns i avsnitt 5.
Ökade informationsmängder, nya användargrupper, nya använd-
ningsformer, krav på enkel tillgång till samhällets grundläggande
information och alltmera avancerad teknik har ställt integritetsfrågorna i
nytt ljus. Integritetsaspekterna gör det naturligt att överväga begräns-
ningar vid användandet av systemet, t.ex. vid terminalåtkomst, urval och
bearbetningar samt utlämnande på ADB-medium. Vidare finns det
anledning att analysera betydelsen från integritets- och säkerhets-
synpunkt av att nya uppgiftstyper och en ökad informationsmängd har
tillkommit.
Behovet av en sådan översyn accentueras av det EG-direktiv om skydd
för enskilda personer med avseende på behandlingen av personuppgifter
m.m. som antogs år 1995. Direktivet behandlas närmare i avsnitt 6. En ny
datalag, personuppgiftslagen (1998:204), har tillkommit med anledning
av direktivet. I avsnitt 7 och 10 behandlas frågor om vilken påverkan
direktivet får på gällande rätt.
Förfarandet hos inskrivningsmyndigheten
Inte minst 19 kap. jordabalken berörs av den lagtekniska översyn som
fastighetsdatareformens slutförande föranleder. De ändringar som för
några år sedan gjordes i den snarlika lagstiftningen om handläggningen
av domstolsärenden gör det naturligt att i detta sammanhang också se
över de förfaranderegler som kapitlet innehåller (jfr Lagrådets uttalande,
prop. 1995/96:115 s. 320 f.). Också bestämmelserna om överklagande av
beslut i inskrivningsärenden vilka när de tillkom var avsedda att
tillämpas endast övergångsvis bör ses över i sak.
Även dessa frågor behandlas i propositionen (se avsnitt 9).
Häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
Vissa frågor som rör häradsallmänningar m.m. behandlas i avsnitt 12.
Dessa har inget direkt samband med övriga frågor som behandlas i
propositionen. Eftersom frågorna har fastighetsrättslig anknytning har det
emellertid ändå ansetts lämpligt att behandla dem i detta sammanhang.

5 Fastighetsdatasystemet
5.1 Register som ingår i fastighetsdatasystemet
Allmänt
Fastighetsdatasystemet innehåller, som tidigare har nämnts, ett fastig-
hetsregister och ett inskrivningsregister (se 4 § fastighetsdatakungörelsen
[1974:1058]). Innehållet i dessa register beskrivs närmare längre fram i
detta avsnitt (se s. 74 och 75). I systemet skall även redovisas vissa
uppgifter från fastighetstaxeringen. Dessa uppgifter är taxeringsvärden
och andra vid taxeringen fastställda uppgifter. Uppgifterna hämtas från
skattemyndigheternas fastighetstaxeringsregister. Vidare skall finnas
uppgifter om fastighetsägare eller tomträttshavare vars person- eller
organisationsnummer saknas i inskrivningsregistret samt ägare till hus på
ofri grund med uppgift om person- eller organisationsnummer, namn och
postadress.
Fastighetsdatakungörelsen medger även att kommunala myndigheter,
länsstyrelserna, vägförvaltningarna och Riksantikvariekvarieämbetet i
informationssystemet redovisar annan information med anknytning till
fastigheters användning. En förutsättning är dock att informationen
redovisas skild från fastighetsregistret och inskrivningsregistret.
Det finns också möjlighet för Lantmäteriverket att tillföra systemet
särskilda uppgifter om byggnader (se 4 a §). Detta s.k. byggnadsregister
beskrivs närmare längre fram (se s. 76).
Lantmäteriverket ansvarar för driften av informationssystemet och för
det system- och programmeringsarbete som behövs (se 2 §). Om ett del-
system bygger på att uppgifter skall lämnas till informationssystemet
med användande av terminal, ansvarar vederbörande myndighet för
terminalbehandlingen. Lantmäteriverket ansvar för att uppgifter som har
lämnats för införing i fastighetsregistret eller inskrivningsregistret och
uppgifter som lämnats från skattemyndigheterna genast registreras (se
7 §).
Vem använder fastighetsdatasystemet?
Fastighetsdatasystemet används bl.a. vid samhällsplanering och offentlig
förvaltning. I sådan verksamhet fordras ofta uppgifter som är knutna till
fastighets- och byggnadsbeståndet. Den information som finns i fastig-
hetsdatasystemet är dock inte alltid tillräcklig. Det är därför vanligt att
registerinnehållet bearbetas tillsammans med andra databaser på lokal
eller regional nivå. Informationen kan sedan användas vid t.ex. fysisk
planläggning, plangenomförande, demografisk kartläggning och statistik-
produktion. Informationen utnyttjas också i direkt ärendehandläggning.
Fastighetsdatasystemet används också i privat verksamhet och har där
stor betydelse för den allmänna omsättningen m.m.
Kommunerna är en stor användargrupp. De har ett grundläggande
behov av information om fastigheterna i respektive kommun, inte minst
av information från fastighets- och inskrivningsregistren. Informationen
sammanställs ofta med uppgifter från andra databaser. Vid olika typer av
demografisk kartering, exempelvis med användning av geografiska
informationssystem, sammanställs bl.a. uppgifter om fastigheternas
beteckningar, koordinater och befolkningsuppgifter. Dessa uppgifter kan
användas vid t.ex. barnomsorgs-, äldreomsorgs- och skolplanering. I
andra planerings- eller statistiksammanhang kan det vara angeläget för
kommunerna att utnyttja uppgifter från andra källor, t.ex. fastighets-
taxeringen. Uppgifter från fastighetsregistret är av intresse vid planlägg-
ning, plangenomförande och projektering. Också vid kommunal
fastighetsförvaltning kan uppgifter från fastighetsdatasystemet vara av
värde.
Bland statliga myndigheter är bl.a. kronofogdemyndigheterna och
skattemyndigheter stora användare. Givetvis får systemet också stor
betydelse i statlig verksamhet som avser planläggning, infrastruktur-
satsningar och statistikproduktion.
Byggnadsregistret är användbart inom flera olika verksamhetsom-
råden. För statlig verksamhet utgör användningen i samband med
fastighetstaxeringen och för statistik viktiga tillämpningar. Genom den
unika identitet varje byggnad har finns vidare goda möjligheter att lägga
byggnadsspecifik information, t.ex. om skyddsrum, till registret.
Registret kan också utgöra grund för ajourhållning av bebyggelse på
allmänna kartor eller användas inom folk- och bostadsräkning och annan
statistikproduktion. Också kommunerna kan ha ett stort behov av
information från byggnadsregistret. Grunduppgifter från det centrala
byggnadsregistret kompletteras inte sällan med egna uppgifter i lokala
tillämpningar. Exempel på användningsområden inom kommunal verk-
samhet är bygglovshantering, byggnadsinspektion, fastighetsförvaltning,
projektering, räddningstjänst, civilförsvarsplanering samt miljö- och
hälsoskydd. Tillkomsten av byggnadsregistret har också inneburit att
fastighetsdatasystemet har fått ökad betydelse för räddningstjänsten,
polisen, länsstyrelsens civilförsvars- och beredskapsplanering samt
militär utbildning och planering.
De största användarna av fastighetsdatasystemet vid sidan om
rmyndigheterna är kreditinstituten. Fastighetsdatasystemet används vid
kreditgivning. För kreditgivning krävs kännedom om bl.a. fastighetens
ägarförhållanden och de inskrivningar som belastar fastigheten. De större
kreditgivarna är därför uppkopplade till fastighetsdatasystemet. Särskilt
som systemet också innehåller viss taxeringsinformation kan det också
användas som underlag vid fastighetsvärdering.
Fastighetsmäklare och försäkringsbolag är exempel på andra stora
användargrupper inom den privata sektorn. De använder fastighets-
datasystemet på ett liknande sätt som kreditinstituten.
Även inom privat verksamhet är det vanligt att uppgifter hämtas från
fastighetsdatasystemet för att användas i användarnas egna register. Som
exempel kan anges skogsbolag som på detta sätt registrerar alla ägare av
skogsfastigheter inom sitt verksamhetsområde. Uppgifterna används
sedan för t.ex. riktade utskick. Motsvarande tillämpningar förekommer
inom eldistribution, telekommunikation m.m.
Även privatpersoner efterfrågar uppgifter i fastighetsdatasystemet,
t.ex. för ägarkontroll inför ett köp av en fastighet eller för att få
upplysning om tidigare erlagd köpeskilling.
Fastighetsregistret
Varje kommun utgör ett registerområde (se 2 § fastighetsregister-
kungörelsen). Fastighetsregistret består av
huvudregister,
registerkarta (digital),
koordinatregister,
planregister,
kvartersregister,
adressregister, och
gemensamhetsanläggningsregister (GA-register).
I huvudregistret redovisas fastigheter och samfälligheter. Redo-
visningen av fastigheter sker i 16 avdelningar. De olika avdelningarna
innehåller bl.a. uppgifter om registerbeteckning, administrativ till-
hörighet, tidigare registerbeteckning, ursprung, adress, omfång och läge,
andel i samfällighet, andel i gemensamhetsanläggning, rättigheter samt
planer och bestämmelser (se 23 § fastighetsregisterkungörelsen). Regist-
ret innehåller i huvudsak samma uppgifter om samfälligheter (se 24 §). I
en särskild avdelning för rättigheter redovisas vissa närmare angivna
servitut, nyttjanderätt enligt särskilt angivna lagar samt ledningsrätt
enligt ledningsrättslagen (1973:1144).
Registerkartan ingår i fastighetsregistret om den är digital, dvs. förs
med hjälp av automatisk databehandling. Det är emellertid möjligt att
föra registerkartan på traditionellt, analogt sätt. I så fall ingår den
analoga registerkartan definitionsmässigt inte i fastighetsregistret utan
hör till detta. En successiv övergång från analoga till digitala register-
kartor pågår. En integrering av grafisk och skriven information före-
kommer bl.a. vid lantmäterimyndigheternas handläggning av fastighets-
bildningsärenden men också i andra verksamheter.
I koordinatregistret redovisas koordinater för en fastighets eller en
samfällighets centralpunkt. Om en fastighet eller samfällighet består av
flera områden, sker redovisningen för varje sådant område (se 30 §
fastighetsregisterkungörelsen).
I planregistret utgörs redovisningsenheterna av varje särskild plan,
bestämmelse eller utredning och varje särskilt beslut som enligt närmare
bestämmelser skall redovisas i registret (se 33 § fastighetsregister-
kungörelsen). Planregistret innehåller bl.a. uppgifter om regionplan,
översiktsplan och detaljplan samt områdesbestämmelser. Även bestäm-
melser beträffande marks användning som har meddelats enligt vissa
närmare angivna lagar, vissa ersättningsbeslut och uppgifter om
fornlämningar skall framgå av planregistret. I planregistret får även
redovisas uppgifter om jaktvårds- och fiskevårdsområden.
I kvartersregistret finns uppgifter om bl.a. ett kvarters beteckning och
om nummer som har använts för en föreslagen fastighet eller
samfällighet (lott eller tomt) i en fastighetsplan för kvarteret. Där skall
också finnas uppgifter om i planregistret redovisade planer,
bestämmelser, beslut och utredningar som berör kvarteret samt övriga
förhållanden av betydelse för kvarteret. Kvartersregister förs endast om
den aktuella kommunen har begärt det. Så är f.n. fallet med endast tre
kommuner; Göteborg, Nacka och Stockholm.
Redovisningsenhet i adressregistret är en fastighets eller en samfällig-
hets adress. Redovisningen skall innehålla uppgifter om redovisnings-
enhetens beteckning och om den fastighet eller samfällighet som är
belägen på adressen. I samband med uppläggandet av byggnadsregistret
har adressuppgifterna knutits till en byggnad. Även förande av
adressregister är frivilligt och sker på begäran från respektive kommun.
Ansvaret för åsättande av adresser vilar på kommunen. Genom beslut av
Lantmäteriverket kan kommunen få behörighet att själv registrera i
adressregistret. Adressregister förs för flertalet kommuner.
I gemensamhetsanläggningsregistret utgörs redovisningsenheterna av
gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) eller
lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar. Vissa väg-
föreningar tas också upp som redovisningsenheter. Registret skall
innehålla uppgifter om bl.a. redovisningsenhetens beteckning och
administrativa tillhörighet, dess ändamål samt fastighet eller annan
deltagare i anläggningen eller föreningen. I registret skall även anges en
samfällighetsförenings firma eller namnet på en liknande samman-
slutning.
Inskrivningsregistret
Inskrivningsregister förs särskilt för varje inskrivningsmyndighets om-
råde. I registret redovisas inskrivningsförhållandena för varje fastighet.
Redovisningen sker i sex avdelningar (se 3 9 §§ inskrivnings-
registerkungörelsen [1974:1061]). De olika avdelningarna innehåller
uppgifter om
1. lagfart,
2. tomträttsupplåtelse,
3. tomträttsinnehav,
4. inteckningar m.m.,
5. anteckningar, och
6. äldre förhållanden.
I avdelningen för uppgifter om lagfart införs uppgifter om sökandens
person- eller organisationsnummer och namn. Därutöver anges vissa
uppgifter om ansökan om lagfart och de fång som denna grundas på.
Bl.a. införs uppgifter om datum för ansökan, vissa beslut som fattas på
grund av ansökan, fångets art och fångeshandlingens datum samt
köpeskilling. Dessutom införs uppgifter om vissa andra förhållanden,
bl.a. tvister om hävning eller återgång av förvärv av fastighet.
I avdelningen för tomträttupplåtelse införs uppgifter om upplåtelser
och villkoren för dessa, bl.a. upplåtelsedag, datum för ansökan om
inskrivning, beslut om bifall till ansökningen, ändamålet med
upplåtelsen, tomrättsavgäld, upplåtelsetiden och inskränkningar i rätten
att upplåta servitut. I avdelningen för tomträttsinnehav införs i stort sett
samma uppgifter som i avdelningen för lagfart.
Avdelningen för inteckningar m.m. innehåller framför allt uppgifter om
penninginteckningar samt inskriven nyttjanderätt, servitut och rätt till
elektrisk kraft. För inteckningar anges beloppet. För övriga rättigheter
anges beskaffenheten.
I avdelningen för uppgifter om anteckningar införs uppgifter om
förhållanden som enligt författning skall antecknas i inskrivnings-
registret. Exempel på sådana anteckningar är uppgifter om expropriation,
viss fastighetsbildning, utmätning och konkurs.
I avdelningen för uppgifter om äldre förhållanden införs hänvisningar
till en akt, bl.a. då en inskrivning eller anteckning har dödats eller avförts
eller om en anteckning inte längre är gällande. När en hänvisning har
förts in i avdelningen för äldre förhållanden, avförs den aktuella
inskrivningen eller anteckningen från den avdelning där den
förekommer.
Byggnadsregistret
Fastighetsdatasystemet har, som ovan har framgått, kompletterats med ett
basregister över byggnader, byggnadsregistret (se 4 a § fastighetsdata-
kungörelsen). Arbetet med uppläggningen påbörjades år 1993. En uppgift
om en byggnad skall bestå av beteckningen på den fastighet där
byggnaden är belägen och ett särskilt enhetsnummer för byggnaden. Till
detta får fogas uppgifter om byggnadens belägenhet samt sådana
uppgifter som fastställts vid fastighetstaxering.
Registret används bl.a. vid allmän fastighetstaxering för småhus. Detta
skedde första gången vid 1996 års taxering.
Samtliga kommuner har medverkat vid uppläggningen av byggnads-
registret. Ajourföringen av registret regleras genom avtal mellan
Lantmäteriverket och respektive kommun. Kommunernas medverkan är
alltså frivillig.
5.2 Några andra register med fastighetsanknytning
Det finns några register som inte ingår i fastighetsdatasystemet men som
har viss fastighetsanknytning. För några av dessa har det ibland satts i
fråga om de bör ingå i systemet.
Lägenhetsregistret
Riksdagen beslöt år 1995 att införa ett lägenhetsregister (prop.
1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117). Avsikten med
registret är bl.a. att möjliggöra registerbaserade folk- och bostads-
räkningar. Registret regleras av lagen (1995:1537) om lägenhetsregister.
Lägenhetsregistret skall enligt förarbetena (se prop. 1995/96:90 s. 23 f.)
inrättas i anslutning till fastighetsdatasystemet. Registret ingår dock inte i
detta.
Lagen om lägenhetsregister trädde i kraft den 1 juli 1996 i fråga om
Gävle kommun och Högalids församling i Stockholm. I övrigt träder
lagen i kraft den dag regeringen bestämmer. Något sådant förordnande
har ännu inte meddelats. Regeringen har dock i 1999 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1998/99:100) anfört att registerbaserade folk- och
bostadsräkningar, som kräver ett lägenhetsregister, bedöms kunna
genomföras år 2004 eller 2005.
En provverksamhet har alltså bedrivits i Gävle kommun och i Högalids
församling i Stockholms kommun. Vid provverksamheten gällde att
lägenhetsregistret skulle föras av Lantmäteriverket och kommunerna.
Registret omfattade samtliga lägenheter som helt eller till en inte
oväsentlig del var avsedda att användas som bostad (bostadslägenhet).
Det fick innehålla uppgifter om fastighet, byggnad, lägenhetsbeteckning
och övriga uppgifter om lägenheten. Regeringen lämnade i förordningen
(1996:435) om lägenhetsregister närmare föreskrifter om register-
innehållet. Bland de uppgifter som skulle ingå kan nämnas ägarkategori,
byggnadstyp och slag av lägenhet m.m., byggnadens ålder m.m.,
lägenhetsutformning, belägenhet samt identifikationsuppgifter (se 3 §).
Regeringskansliet har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att bl.a.
utarbeta författningsförslag avseende uppbyggnaden av lägenhets-
registret. Arbetsgruppen skall redovisa sitt förslag senast den 1 mars
2000.
Samfällighetsföreningsregister
Samfällighetsföreningar skall, enligt 25 § lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter, registreras hos den statliga lantmäteri-
myndigheten i länet.
Närmare bestämmelser om registreringen finns i förordningen
(1993:1270) om användning av automatisk databehandling vid förande
av samfällighetsföreningsregister m.m. I förordningen finns bestäm-
melser om registrens innehåll (se 5 §). Bl.a. skall registret innehålla
uppgifter om styrelsens medlemmar och om firmatecknare, om sådan har
utsetts. I en bestående enhet skall dessutom anges bl.a. föreningens
organisationsnummer och firma samt den gemensamhetsanläggning,
samfällighet eller rättighet som föreningen förvaltar.
Information från samfällighetsföreningsregistret används av vissa
statliga myndigheter, såsom Vägverket, och i övrigt av bl.a. kreditinstitut,
försäkringsbolag och kommunala myndigheter.
Pantbrevsregistret
Om en ägare av en fastighet vill upplåta panträtt i fastigheten till säkerhet
för en fordran, kan han hos inskrivningsmyndigheten erhålla inteckning,
dvs. inskrivning i fastigheten av ett visst penningbelopp. Bevis om
inteckningen kallas pantbrev. Tidigare kunde pantbrev utfärdas endast i
skriftlig form. Numera kan pantbrev också utfärdas genom att
inteckningen registreras i pantbrevsregistret. Sådana pantbrev benämns
datapantbrev. Pantbrevsregistret regleras i lagen (1994:448) om pant-
brevsregister och förordningen (1994:598) om pantbrevsregister.
Pantbrevsregistret förs av Lantmäteriverket. Vilka uppgifter som skall
anges för en inteckning som registreras i pantbrevsregistret regleras i 2 §
förordningen om pantbrevsregister.
Andra databaser och register
Det s.k. BKN-systemet utgör ett särskilt datastöd för Statens
bostadskreditnämnd. Genom systemet får banker och andra kreditinstitut,
i samband med låneutbetalningar, kreditgarantier från Statens bostads-
kreditnämnd enligt förordningen (1991:1924) om statlig kreditgaranti för
bostäder. Systemet bygger bl.a. på att uppgifter om ägarförhållanden
m.m. kontrolleras mot inskrivningsregistret. Långivarna är register-
ansvariga. Lantmäteriverket sköter teknisk drift och förvaltning.
BKN-systemet har i sin tur kopplingar till det av Boverket utarbetade
FENIX-systemet. Detta innehåller uppgifter som används i samband med
subventionering av boende. För att säkerställa att utbetalningen görs till
rätt ägare sker en avstämning mellan FENIX-systemet och fastighets-
datasystemet omedelbart före utbetalningen. Denna verksamhet regleras
genom avtal mellan Lantmäteriverket och Boverket.
Vid skattemyndigheterna förs regionala fastighetstaxeringsregister.
Som tidigare har nämnts förs vissa uppgifter över från dessa register till
fastighetsdatasystemet. Även vid Statistiska Centralbyrån förs för
statistikändamål ett fastighetstaxeringsregister.
Vidare har Lantmäteriverket i anslutning till fastighetsdatasystemet
utvecklat en fastighetsprisdatabas och en ändringsdatabas. I fastighets-
prisdatabasen lagras bl.a. uppgifter om alla fastighetsköp i Sverige. Där
finns uppgifter om köp (pris, datum m.m.), uppgifter från fastighets-
taxeringsregistret (taxeringsvärde och standardpoäng) samt uppgifter om
adress och koordinater. Uppgifterna används för urval och beräkningar,
t.ex. vid arbetet med fastighetstaxeringen. Vidare används basen för
uppdatering av externa system som används för t.ex. fastighetsvärdering
och prisanalyser. Ändringsdatabasen innehåller uppgifter om ändringar i
fastighetsdatasystemet, t.ex. att en fastighet har bildats eller bytt lagfaren
ägare. Dessa ändringsdata används för att uppdatera lokala system hos
kommuner och andra användare.
Via fastighetsdatasystemet kan man nå det företagsinteckningsregister
som förs av inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga samt de bolags-
och föreningsregister som Patent- och registreringsverket för.
I samhället pågår en utveckling från traditionella analoga kartor till
databaser med geografiska data. Dessa är ofta strukturerade så att de kan
användas i geografiska informationssystem (GIS). I fastighetsdatasys-
temet är både fastigheter och byggnader lägesbestämda med koordinater.
Den digitala registerkartan är också en del av fastighetsregistret.
Fastighetsdatasystemet är därför ett viktig underlag för GIS.
6 EG:s dataskyddsdirektiv
Europarlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skyddet för enskilda
personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter (EG-direktivet) antogs år 1995. Medlems-
staterna är skyldiga att inom tre år från det att direktivet antogs införa
den nationella författningsreglering som är nödvändig för att detta skall
kunna följas. Den tidpunkten inföll den 24 oktober 1998. För register
med en behandling som pågår när direktivet genomförs genom
nationell lagstiftning har man ytterligare tre år på sig att bringa
regleringen i samklang med direktivet. Den nya personuppgiftslagen
(1998:204) innebär ett genomförande av direktivet. För statsmakts-
registrens del kan emellertid ytterligare åtgärder krävas för att direktivet
skall bli helt genomfört.
Direktivet har två syften (se artikel 1). Det ena syftet är att skydda
fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till
privatliv, i samband med behandling av personuppgifter. Det andra är att
skapa förutsättningar för ett fritt flöde av personuppgifter mellan
medlemsstaterna.
Med personuppgifter avses varje upplysning som avser en identifierad
eller identifierbar fysisk person. Identifierbar är en person som kan
identifieras direkt eller indirekt, framför allt genom hänvisning till ett
identifikationsnummer eller till en eller flera faktorer som är specifika för
hans fysiska, fysiologiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala
identitet (se artikel 2 a).
Registerbegreppet är inte lika centralt i direktivet som i t.ex. den
tidigare svenska datalagen (1973:289). Det används för att beteckna
varje strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt
särskilda kriterier (se artikel 2). Direktivet som annars är tillämpligt
enbart på behandling av personuppgifter som företas på automatisk väg
skall tillämpas även på behandling av personuppgifter som ingår i ett
manuellt fört register (se artikel 3). Med behandling avses varje åtgärd
eller serie av åtgärder som vidtas beträffande personuppgifter, vare sig
det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering,
bearbetning, utlämnande eller annat tillhandahållande av uppgifter,
sammanställning eller samkörning m.m. (se artikel 2 b).
Registeransvarig är enligt direktivets huvudregel den fysiska eller
juridiska person, den myndighet, den institution eller det andra organ
som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och
medlen för behandlingen av personuppgifter (se artikel 2 d). När
ändamålen eller medlen för behandlingen bestäms av nationella lagar
eller andra författningar eller av gemenskapsrätten, kan emellertid den
registeransvarige, eller de särskilda kriterierna för att utse denne, anges i
nationell rätt eller i gemenskapsrätten.
Direktivet innehåller principer för hur behandling av personuppgifter
skall ske (se artikel 6). Personuppgifter skall behandlas på ett korrekt och
lagligt sätt. De skall samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och
berättigade ändamål. Senare behandling får inte ske på ett sätt som är
oförenligt med dessa ändamål. Om den senare behandlingen sker för
historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål, ställer sig saken dock
annorlunda. Sådan senare behandling skall inte anses oförenlig med det
ursprungliga ändamålet även om det ursprungliga ändamålet var ett
annat. Lämpliga skyddsåtgärder måste dock beslutas. Direktivet fordrar
också att personuppgifter är adekvata och relevanta. Uppgifterna får inte
omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till det aktuella
ändamålet.
I direktivet behandlas vidare förvaring av personuppgifter (se
artikel 6). Personuppgifter skall förvaras på ett sätt som förhindrar
identifiering av den registrerade under en längre tid än som är nödvändigt
för ändamålet.
Behandling av personuppgifter är tillåten endast under vissa angivna
förutsättningar (se artikel 7). Behandling är alltid tillåten, om den
registrerade otvetydigt har lämnat sitt samtycke. Vidare anges en del fall
när behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal eller en rättslig
förpliktelse eller för att skydda intressen som är av grundläggande
betydelse för den registrerade. Behandling kan slutligen under vissa
andra förutsättningar vara tillåten i allmän respektive privat verksamhet.
Såvitt gäller allmän verksamhet är behandling tillåten, om behandlingen
är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller om
den är ett led i myndighetsutövning som utförs av den registeransvarige
eller av en tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut.
Möjligheterna till behandling av s.k. känsliga personuppgifter, t.ex.
uppgifter som rör politiska åsikter, hälsa eller sexualliv, är snävare (se
artikel 8).
Bestämmelser om information till den registrerade finns i artiklarna 10
och 11. Artikel 11 avser situationen att uppgifterna inte har samlats in
från den registrerade. Den registeransvarige eller hans företrädare måste
då lämna viss information till den registrerade. Detta skall ske vid
registreringen av uppgifterna eller, om utlämnande till tredje man kan
förutses, senast när uppgifterna lämnas ut. Informationen skall utvisa den
registeransvariges och dennes eventuella företrädares identitet samt
ändamålet med behandlingen. Ytterligare information skall lämnas, om
den är nödvändig för att tillförsäkra den registrerade en korrekt
behandling. Sådan information kan avse t.ex. de kategorier av uppgifter
som behandlingen gäller, mottagarna eller de kategorier som mottar
uppgifterna.
Undantag kan göras när den enskilde känner till utlämnandet.
Undantag kan också göras dels när det visar sig omöjligt eller skulle
innebära en oproportionerligt stor ansträngning att lämna information,
dels om registrering eller utlämnande uttryckligen föreskrivs i
författning. För sådana fall skall medlemsstaterna föreskriva lämpliga
skyddsåtgärder.
EG-direktivet finns återgivet i sin helhet i propositionen med förslag
till personuppgiftslag (se prop. 1997/98:44, bilaga 1).
7 Register- och integritetsfrågor
7.1 Vissa utgångspunkter för regeringens överväganden
och förslag
Regeringens bedömning: En utgångspunkt för fastighetsdatasyste-
mets författningsreglering bör vara att endast sådan användning av
information som kan anses berättigad skall vara tillåten. Författnings-
regleringen bör utformas så att den möjliggör löpande förändringar av
systemet. Slutligen bör författningsregleringen så långt möjligt vara
teknikoberoende.

Skälen för regeringens bedömning: Fastighetsdatasystemet uppvisar
vissa särdrag jämfört med de flesta andra statsmaktsregister. I många
andra register är utgångspunkten de registrerade personerna. I
fastighetsdatasystemet är det fastigheten som är utgångspunkten. Några
av de mest centrala uppgifterna är fastighetsbeteckningen och koordina-
terna för fastigheten. Uppgifter om personer förekommer huvudsakligen
endast indirekt, genom att en person är knuten till en viss fastighet. En
annan sak är att vid användning av uppgifterna, t.ex. när en bank
använder dem, en person kan vara utgångspunkten.
En annan avvikelse från vad som gäller för många andra
statsmaktsregister är att alla uppgifter som ingår i fastighetsdatasystemet
i princip är offentliga. Beträffande en stor del av uppgifterna är det
främsta syftet med registreringen just att ge offentlighet åt vissa
rättsförhållanden. Det gäller t.ex. uppgifter om vem som är lagfaren
ägare till en fastighet och uppgifter om nybildning av en fastighet. För
den allmänna omsättningen och för kreditväsendet är det av betydelse att
dessa uppgifter finns allmänt tillgängliga.
Fastighetsdatasystemet skiljer sig också från flertalet andra
statsmaktsregister genom mångsidigheten och bredden i användningen av
de uppgifter som ingår i registret.
Fastighetsdatasystemet är en stor tillgång i samhället. Det tillhanda-
håller fastighetsanknuten information till en mängd viktiga sam-
hällsfunktioner. Betydande vinster har gjorts genom användning av
systemets information. Det kan särskilt noteras att de lägesangivelser
som fastighetsregistret innehåller tillhör samhällets viktigaste samord-
ningsnycklar. Ett fortsatt nyttjande av systemet ger alltså en potential till
ytterligare effektivisering och rationalisering av olika verksamheter. En
bred användning av systemets information ligger därmed väl i linje med
de riktlinjer om utvecklandet av en effektiv informationsförsörjning som
regering och riksdag under senare år har uttalat sig för. Detta visar vikten
av att det inte ställs upp onödiga begränsningar för systemets
användning.
Samtidigt måste användningen av fastighetsdatasystemet begränsas så
att den inte kommer i konflikt med datarättslig reglering och så att
integritetsintressena beaktas i en utsträckning som är tillfredsställande.
Visserligen är det överlag så att de enskilda uppgifterna i fastighets-
datasystemet inte kan anses särskilt känsliga från integritetssynpunkt.
Många uppgifter har dessutom en svag anknytning till enskilda personer.
Mängden av uppgifter i systemet och de sammanställningar som kan
göras om en enskild kan emellertid i vissa fall ge upphov till integritets-
problem.
Vid utformningen av en ny författningsreglering måste det därför för
det första göras en avvägning mellan användar- och integritetsintressena.
Det är därvid enligt regeringens uppfattning en lämplig utgångspunkt att
endast en sådan användning som kan anses berättigad tillåts. Användning
som från integritetssynpunkt är olämplig eller användning där
integritetsintressena väger över andra intressen bör så långt möjligt
förhindras.
För det andra bör författningsregleringen utformas så att den i största
möjliga utsträckning möjliggör successiva förändringar i systemet utan
att hela regelverket behöver ändras. Det bör således vara möjligt att utan
alltför omfattande ingrepp i författningarna ändra bl.a. innehållet i
datasystemet.
För det tredje bör med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen
regelverket så långt möjligt göras teknikoberoende. Det minskar
behovet av ständiga regeländringar när tekniken förändras. Det är dock
svårt att förutse vad teknikutvecklingen kan föra med sig. I dag
förekommer vissa särskilda användningsformer, t.ex. terminalåtkomst
samt urval och bearbetningar, som påkallar särskilda begränsningar för
användningen (se närmare om detta i avsnitt 7.7). Ny teknik kan i
framtiden komma att kräva ytterligare begränsningar.
7.2 Registerfrågan. Namnet på registret och dess olika
delar
Regeringens förslag: Motsvarigheten till det nuvarande fastighetsdata-
systemet skall från datarättslig synpunkt utgöra ett enda register.
Registret skall benämnas fastighetsregistret.
Registret skall bestå av olika delar, bl.a. en allmän del (motsvarande
det nuvarande fastighetsregistret) och en inskrivningsdel (motsvarande
det nuvarande inskrivningsregistret).

Fastighetsdatautredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag utom vad gäller benämningen på det nya registret (se
SOU 1997:3 s. 103 106 och s. 129 130).
Förslaget i Ds 1998:25: Överensstämmer med regeringens förslag (se
s. 137 141).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft någon
invändning mot att registerbegreppet används eller haft några synpunkter
på benämningen av registret. Lantmäteriverket, Lantmäteriavdelningen
vid Lunds Tekniska Högskola och Sveriges Lantmätareförening har
emellertid ansett att benämningen fastighetsdatasystemet bör användas
eller har i vart fall varit tveksamma till den föreslagna nya benämningen.
Även Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har
diskuterat om benämningen register bör användas för samlingen av
uppgifter.
Bakgrund: Som tidigare har framgått ingår fastighetsregistret och
inskrivningsregistret i det nuvarande fastighetsdatasystemet. I systemet
inryms också byggnadsregistret samt vissa taxeringsuppgifter.
Benämningen register är inte entydigt definierad i gällande rätt. I den
tidigare gällande datalagen (1973:289) fanns det däremot regler om
personregister. Därmed avsågs register, förteckningar eller andra anteck-
ningar som förs med hjälp av automatisk databehandling och som
innehåller personuppgifter som kan hänföras till den som avses med
uppgiften. I förarbetena till datalagen (se prop. 1973:33 s. 118) angavs
att, förutom register i vanlig mening, även förteckningar och andra
anteckningar omfattades av lagen. Det angavs vidare att, för att ett
register skulle anses föreligga, det måste vara fråga om behandling från
informationssynpunkt av faktiska uppgifter.
I det tidigare nämnda EG-direktivet är registerbegreppet inte det
centrala. Begreppet får enbart betydelse för viss manuell hantering av
personuppgifter. Fastighetsdatautredningen har emellertid föreslagit att
begreppet behålls i detta sammanhang.
Om registerbegreppet behålls, uppkommer frågan om de skilda sam-
lingar av uppgifter som i dag ingår i fastighetsdatasystemet i rättsligt
hänseende bör anses utgöra ett enda eller flera register.
Skälen för regeringens förslag:
Bör registerbegreppet användas?
Begreppet register har inte någon central betydelse i EG-direktivet.
Uttrycket används inte heller i personuppgiftslagen. Det tidigare
uttrycket registeransvarig har bytts ut mot personuppgiftsansvarig.
Det finns alltså skäl som talar för att registerbegreppet överges även på
fastighetsdataområdet. Ett alternativ som några remissinstanser har pekat
på är att använda uttrycket system. På fastighetsrättens område skulle
detta ansluta väl till etablerade förhållanden. Benämningen fastighets-
datasystemet skulle då kunna behållas.
Det finns emellertid också flera skäl som talar för att registerbegreppet
behålls. Fastighetsdatasystemet har en påtaglig registerkaraktär, eftersom
det innehåller en väl strukturerad mängd uppgifter som är ägnad för
sökning. Det finns ett stort antal författningsreglerade register, för vilka
termen register under överskådlig tid kan förväntas bli kvar. Det är då
knappast lämpligt att i detta sammanhang överge registerbegreppet. I
förarbetena till personuppgiftslagen har de traditionella registren
uppmärksammats och det har i det sammanhanget uttalats att det inte
finns något som hindrar att vad som faktiskt är ett regelrätt datoriserat
register också kallas för det (se prop. 1997/98:44 s. 39). En motsvarande
bedömning har gjorts för t.ex. polisens register (se prop. 1997/98:97 s.
102). Fastighetsdatasystemet måste också uppfattas som ett register i EG-
direktivets mening, alltså en för sökning tillgänglig samling uppgifter.
Det sagda leder enligt regeringens uppfattning till att uttrycket register
bör användas.
Ett eller flera register?
Frågan är då om informationen bör ingå i ett enda register eller om den
bör delas upp i flera register. För tydlighetens skull bör här nämnas att
med register avses det datarättsliga begreppet. Det är således inte ett
tekniskt begrepp som nu diskuteras.
Genom en uppdelning av informationen på olika register kombinerad
med olika begränsningar i möjligheterna till sambearbetning av uppgifter
från olika register skulle man, kan det hävdas, lättare kunna förhindra
från integritetssynpunkt oönskade sammanställningar av information. En
uppdelning på olika register skulle också göra det möjligt att ange olika
ändamål för olika register och därmed också begränsa användningen av
de uppgifter som ingår i registret.
En uppdelning på flera register kan i princip göras på två skilda sätt.
Det ena alternativet är att man utgår från de huvudsakliga ändamål för
vilka uppgifterna i respektive register skall få användas. Den information
som skall användas av statliga och kommunala myndigheter skulle med
en sådan modell kunna finnas i ett register, medan sådan information som
skall användas mer kommersiellt skulle kunna finnas i ett annat. Det
andra alternativet innebär att en uppdelning i flera register görs utifrån
registrens innehåll. En sådan modell skulle i huvudsak innebära att man
behåller den uppdelning på skilda register, såsom fastighetsregister och
inskrivningsregister, som finns i dag.
En uppdelning i flera register enligt den senare modellen, alltså en
uppdelning med hänsyn till de olika registrens innehåll, framstår som
mycket svår att upprätthålla. Det hänger samman med att en stor del av
informationen är gemensam i flera av delregistren. Det torde nämligen
vara nödvändigt att göra uppdelningen av informationen på de olika
registerenheterna definitiv för att man skall kunna tala om flera register.
En mer definitiv uppdelning av de samlingar av uppgifter som ingår i det
hittillsvarande fastighetsdatasystemet skulle emellertid närmast omöj-
liggöra en ändamålsenlig användning.
Det alternativ som finns kvar, om man skall ha ett system med flera
register, är en uppdelning efter de huvudsakliga ändamålen. Fördelen
med en sådan modell är att innehållet i de olika registren kan begränsas i
förhållande till vad som är relevant och nödvändigt i förhållande till
respektive ändamål. Modellen innebär dock att det register som skall
vara avsett för myndigheter och kommuner torde behöva innehålla i
princip all information som för närvarande ingår i fastighetsdatasystemet.
En uppdelning i flera register utifrån ändamålen har alltså mycket
begränsade fördelar från integritetssynpunkt jämfört med en modell med
ett enda register. I en modell av det senare slaget kan integritetsintressena
tillgodoses genom begränsningar i möjligheterna att lämna ut eller på
annat vis behandla registeruppgifterna.
Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att den framtida
motsvarigheten till fastighetsdatasystemet i rättslig mening bör utformas
som ett enda register. De integritetsaspekter som talar för en uppdelning i
flera register bör i stället tillgodoses genom vissa generella begränsningar
i möjligheterna att behandla de uppgifter som ingår i registret (se vidare
avsnitt 7.7).
Hur skall det nya registret benämnas?
Det bör klart framgå av benämningen på den framtida motsvarigheten till
fastighetsdatasystemet att det utgör ett enda register. Uppdelningen på
inskrivnings- och fastighetsregister m.m. bör därför överges. Fastighets-
datautredningen har föreslagit benämningen fastighetsdataregistret.
De författningsreglerade register som i dag förs med automatisk
databehandling innehåller i sina namn inte uttrycket dataregister utan
endast register . Så är också fallet med de register som ingår i det
nuvarande fastighetsdatasystemet (inskrivningsregistret, fastighets-
registret och byggnadsregistret). Något rättsligt behov att genom register-
benämningen ange att det är fråga om ett register som förs med hjälp av
automatisk databehandling finns inte. Från språklig synpunkt framstår
beteckningen fastighetsdataregister som onödigt lång. Enligt regeringens
mening bör den nya benämningen därför vara fastighetsregistret.
Visserligen har detta uttryck hittills betecknat ett av de register som ingår
i fastighetsdatasystemet, vilket övergångsvis kan innebära viss risk för
sammanblandning. Sett på längre sikt framstår emellertid begreppet
fastighetsregister som det mest ändamålsenliga.
Hur skall de olika delarna av registret benämnas?
Benämningen fastighetsregistret bör alltså i fortsättningen användas för
vad som hittills har benämnts fastighetsdatasystemet. Fastighetsregistret
bör anses som ett enda register. Det är då inte längre lämpligt att
beteckna samlingarna av uppgifter i det nuvarande inskrivningsregistret
och fastighetsregistret som register . Inte heller bör termen delregister
användas. Fastighetsdatautredningen har förordat att ordet -del används
och har, för de delar av systemet som nu har diskuterats, föreslagit
beteckningarna inskrivningsdel och fastighetsdel.
Utredningens förslag om att ordet -del skall användas framstår enligt
regeringens uppfattning som ändamålsenligt. Detsamma gäller den
föreslagna benämningen inskrivningsdelen Med hänsyn till att det nya
registret bör benämnas fastighetsregistret bör emellertid en annan term än
fastighetsdel användas för det hittillsvarande fastighetsregistret. I
stället bör denna del av det nya fastighetsregistret benämnas allmänna
delen.
De delsamlingar av uppgifter som ryms i det nuvarande byggnads-
registret och de adress- och taxeringsuppgifter som finns i fastighets-
datasystemet och som enligt regeringens förslag även i fortsättningen
skall ingå i det nya registret (se avsnitt 7.6) bör i enlighet med det
föregående benämnas byggnadsdelen, adressdelen och taxerings-
uppgiftsdelen.
7.3 Dispositionen av det nya regelverket
Regeringens förslag: De från integritetssynpunkt viktiga ramarna för det
nya registret skall slås fast i en ny lag, lagen om fastighetsregister. De
grundläggande reglerna om fastighetsregistrering skall finnas kvar i
fastighetsbildningslagen, medan de grundläggande reglerna om
inskrivning skall finnas kvar i jordabalken.

Fastighetsdatautredningens förslag: Överensstämmer i allt
väsentligt med regeringens förslag (se s. 163 166).
Förslaget i Ds 1998:25: Överensstämmer med regeringens förslag (se
s. 142 144).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag:
Bör den nya regleringen ske i form av lag?
Det hittillsvarande fastighetsdatasystemet innehåller ett stort antal
personuppgifter. De enskilda uppgifterna i systemet är visserligen inte
särskilt integritetskänsliga. Mängden uppgifter liksom möjligheterna att
kombinera olika uppgifter gör emellertid att systemet ändå ger upphov
till vissa risker från integritetssynpunkt. Det finns därför ett behov av
författningsbestämmelser som kan minimera dessa risker.
Svensk rätt fordrar i och för sig inte att regler av det slag som nu är
aktuella ges i lagform (jfr 8 kap. 2 och 3 §§ regeringsformen).
Regeringen vars ställningstagande riksdagen sedermera ställde sig
bakom har emellertid i ett tidigare sammanhang uttalat (se prop.
1990/91:60 s. 58) att en målsättning bör vara att, i det fall register med ett
stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll inrättas,
bestämmelser skall meddelas i form av lag. Regeringen tillade att detta
gäller särskilt i de fall uppgifterna i registret sprids externt i en icke
obetydlig omfattning.
Regeringen anser mot denna bakgrund att de från integritetssynpunkt
viktiga ramarna för det nya registret bör slås fast i en ny lag. Denna bör i
konsekvens med regeringens tidigare överväganden om registrets namn
(se avsnitt 7.2) benämnas lagen om fastighetsregister.
Att reglera alla frågor i lag är emellertid behäftat med betydande
nackdelar. För det första skulle en sådan lag bli mycket omfattande och
svåröverskådlig. Så torde t.ex. en reglering av det närmare innehållet i de
olika delarna av registret bli ganska detaljerad. För det andra måste man
räkna med att justeringar successivt måste göras vad gäller registrets
närmare innehåll. Lagstiftningsproceduren lämpar sig mindre bra för
detta.
Mot den bakgrunden är det enligt regeringens mening mest
ändamålsenligt att frågor som inte är centrala från integritetssynpunkt
regleras i förordning.
Vad bör den nya registerlagen innehålla?
En särskild fråga är om de grundläggande reglerna om inskrivning och
fastighetsregistrering i jordabalken och fastighetsbildningslagen bör
finnas kvar där eller om de bör föras över till den nya registerlagen. En
omdisposition av hela författningsregleringen skulle möjligen leda till ett
mer lättillgängligt regelverk. Men ett sådant arbete skulle inte innebära
några materiella förbättringar utan vara helt betingat av redaktionella
skäl. På kort sikt skulle det innebära att de som i dag är hemmastadda i
de nuvarande lagarna skulle få lägga ned en hel del arbete på att orientera
sig i den nya lagen. Denna skulle dessutom bli omfattande och reglera en
mängd frågor som registerlagar inte brukar reglera. Enligt regeringens
uppfattning bör registerlagen därför inte behandla frågor om fastighets-
registrering och inskrivning. De grundläggande reglerna om
fastighetsregistrering bör alltså finnas kvar i fastighetsbildningslagen,
medan motsvarande regler om inskrivning bör finnas kvar i jordabalken.
Vilka frågor bör då regleras i lagen om fastighetsregister? Med hänsyn
till EG-direktivet är det nödvändigt att slå fast ändamålen för registret i
lagen. Ändamålen styr användningen av uppgifterna och i stor
utsträckning även registrets innehåll. Det är en av de från integritets-
synpunkt viktigaste regleringarna (se närmare avsnitt 7.5).
Vidare bör frågan om personuppgiftsansvaret och därmed samman-
hängande frågor slås fast i lagen (se närmare avsnitt 7.4).
Det är också naturligt att lagen anger vissa yttre ramar för vad registret
kan innehålla. Däremot är det, som redan tidigare har konstaterats, inte
lämpligt att i detalj lagreglera innehållet i registret.
Slutligen bör lagen reglera de begränsningar som skall gälla för
behandlingen av personuppgifter i registret (se närmare avsnitt 7.7).
Regleringen på förordningsnivå
De mera detaljerade bestämmelserna om fastighetsregistrets innehåll bör
i enlighet med vad som tidigare har anförts ges i förordning. Regeringen
avser att, sedan riksdagen har beslutat om den nu föreslagna lagen, samla
sådana detaljbestämmelser som är av datarättsligt slag i en gemensam ny
förordning, förordningen om fastighetsregister. Övriga frågor som avser
inskrivning avser regeringen att reglera i en annan ny förordning,
inskrivningsförordningen. Detaljbestämmelser avseende fastighets-
registrering, vilka inte är av datarättslig karaktär, avser regeringen att
flytta över till fastighetsbildningskungörelsen.

7.4 Personuppgiftsansvaret
Regeringens förslag: Lantmäteriverket ensamt skall vara
personuppgiftsansvarig för det nya registret.

Fastighetsdatautredningens förslag: Överensstämmer i sak med
regeringens förslag (se s. 137 142).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller inte haft något att invända mot det. Lantmäteriverket har hävdat att
regleringen behöver göras tydligare och har anfört att i de fall en annan
myndighet än en lantmäterimyndighet för in en uppgift i registret bör den
myndigheten ha ansvaret för uppgiften. Svenska Kommunförbundet har
ansett att en kommun som för in uppgifter i registret bör svara för
motsvarande rättelseåtgärder.
Bakgrund: Enligt datalagen (1973:289) gällde att det för varje register
skulle finnas en registeransvarig. Enligt EG-direktivet åvilar register-
ansvaret den fysiska eller juridiska person, den myndighet, den
institution eller det organ som ensamt eller tillsammans med andra
bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter.
Huvudregeln i direktivet är således att den som bestämmer ändamålen
och medlen för behandlingen av personuppgifter är registeransvarig.
Enligt direktivet kan emellertid den ansvarige anges i nationell rätt, om
ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter bestäms av
nationella lagar och andra författningar. I personuppgiftslagen har
benämningen registeransvarig ersatts med begreppet personuppgifts-
ansvarig. Begreppet är emellertid avsett att ha samma innebörd som
begreppet registeransvarig i direktivet.
Med uppgiften som personuppgiftsansvarig följer de skyldigheter av
olika slag som direktivet pekar ut, såsom att se till att behandlingen av
personuppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt, att rätta oriktiga
uppgifter och att ersätta den registrerade för skada och kränkning som en
rättsstridig behandling av personuppgifter har förorsakat.
Skälen för regeringens förslag: Både den nationella och internatio-
nella regleringen lämnar ett stort svängrum när det gäller att i författning
bestämma personuppgiftsansvaret. Den lösning bör väljas som är lämplig
för såväl berörda myndigheter som den enskilde.
Den som är personuppgiftsansvarig har enligt personuppgiftslagen ett
långtgående ansvar för att all behandling av personuppgifter som
ansvaret omfattar sker i överensstämmelse med lagen. För den enskilde
är det vissa rättigheter gentemot den personuppgiftsansvarige som är av
särskilt intresse. Bland dessa kan nämnas rätten att få insyn i och
underrättelse om förekomsten av personuppgifter. Den personuppgifts-
ansvarige är enligt direktivet också skyldig att ersätta skada som den
registrerade har tillfogats genom felaktigheter i registret. Han är också
skyldig att rätta oriktiga uppgifter.
Olika alternativ finns när det gäller vilken eller vilka myndigheter som
skall bära personuppgiftsansvaret. Ett alternativ är att de olika
registerförande myndigheterna är personuppgiftsansvariga för de upp-
gifter som respektive myndighet för in, medan Lantmäteriverket ges ett
övergripande men begränsat ansvar. Ett annat alternativ är att Lant-
mäteriverket ensamt är personuppgiftsansvarig.
Det första alternativet bygger på tanken att den som för in uppgifter i
fastighetsregistret också är den som har störst möjlighet att se till att detta
sker på ett korrekt sätt. Av betydelse i sammanhanget är emellertid att
samma uppgifter skall förekomma i flera av de olika delar som registret
skall bestå av. Detta är något som den som har fört in uppgiften saknar
inflytande över. Skall då den som från början förde in en uppgift svara
för denna även sedan den har förts över till någon annan del i
fastighetsregistret än där den ursprungligen fördes in? Denna fråga har
även ett samband med frågan om hur långt Lantmäteriverkets över-
gripande ansvar skulle sträcka sig i en sådan modell för personuppgifts-
ansvaret. Modellen ger alltså upphov till ganska komplicerade frågor.
Om Lantmäteriverket däremot ensamt får ansvaret för registret,
förstärks verkets intresse av att tillhandahålla väl fungerande och ända-
målsenliga ajourföringsrutiner. Det finns även ett värde i sig att ansvaret
åvilar endast en myndighet. Om personuppgiftsansvaret delas upp mellan
Lantmäteriverket och de registerförande myndigheterna, kan det i många
situationer framstå som oklart för den enskilde vem han skall vända sig
till. Att göra Lantmäteriverket ensamt till personuppgiftsansvarig är
därför mer fördelaktigt för den enskilde. Det innebär en möjlighet att
både i författning och i annan information ge ett enkelt besked om vem
som har ansvaret. Den enskilde kan alltid vända sig till Lantmäteriverket
såsom den fullt ut ansvariga myndigheten.
Enligt regeringens mening talar därför de flesta skälen för att
Lantmäteriverket ensamt skall vara personuppgiftsansvarig.
En följd av att Lantmäteriverket görs personuppgiftsansvarigt är att det
blir Lantmäteriverket som kommer att svara för att enskilda garanteras
information om huruvida de förekommer i registret (jfr 26 §
personuppgiftslagen). Det blir också Lantmäteriverket som kommer att
svara för att skadestånd betalas till den som lider skada på grund av
behandling av personuppgifter i strid med personuppgiftslagen (se 48 §
personuppgiftslagen) eller i strid med de ändamål och övriga regler för
användningen som gäller för registret. Frågor om hur detta skadestånds-
ansvar närmare skall utformas och hur det förhåller sig till det ansvar
som kan följa enligt de särskilda fastighetsrättsliga skadeståndsreglerna i
jordabalken och fastighetsbildningslagen behandlas i avsnitt 10.
En annan del av personuppgiftsansvaret utgörs av skyldigheten att se
till att felaktiga uppgifter rättas (se 28 § personuppgiftslagen). I dag
gäller särskilda bestämmelser om rättelse av uppgifter i fastighets- och
inskrivningsregistren. Som kommer att framgå av avsnitt 10 anser
regeringen att dessa bestämmelser i princip skall finnas kvar. Vad som
nyss har sagts om Lantmäteriverkets personuppgiftsansvar bör därför,
såvitt gäller rättelseskyldighet, gälla fullt ut endast beträffande
fastighetsregistrets byggnadsdel, adressdel och taxeringsuppgiftsdel. Det
kan emellertid för viss information i dessa delar av registret framstå som
ändamålsenligt att rättelse kan vidtas av lantmäterimyndighet eller någon
annan myndighet. Det är emellertid inte möjligt att nu precisera när så
kan vara fallet. Regeringen bör därför ges möjlighet att föreskriva att det
skall ankomma på någon annan än Lantmäteriverket att företa rättelse för
vissa uppgifter i de aktuella delarna av registret.
7.5 Ändamålen med registret m.m.
Regeringens förslag: Det nya fastighetsregistret skall ge offentlighet åt
den information som ingår i registret. Registret skall ha till ändamål att
tillhandahålla uppgifter för vissa i lagen uppräknade verksamheter, för
aktualisering m.m. av information i kund- eller medlemsregister och för
s.k. urvalsdragning.

Fastighetsdatautredningens förslag: Överensstämmer i allt
väsentligt med regeringens förslag (se s. 109 118).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt
förslaget.
Bakgrund: Fastighetsregistret kommer att innehålla vad som enligt
EG-direktivet och personuppgiftslagen utgör personuppgifter. Ända-
målen måste då vara särskilda, uttryckligt angivna och berättigade (se
artikel 6 i direktivet). Personuppgifterna får inte omfatta mer än som är
nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de har samlats in och
för vilka de senare har behandlats (se artikel 6 c).
Behandling av personuppgifter är enligt direktivet tillåten endast under
vissa angivna omständigheter (se artikel 7 i direktivet och 10 § person-
uppgiftslagen). När samtycke från den registrerade föreligger, är
behandling av personuppgifter alltid tillåten. Eftersom de uppgifter som
skall ingå i fastighetsregistret i allt väsentligt måste vara fastlagda, står
det emellertid klart att samtycke inte kan utgöra en förutsättning för
registrering. Av intresse är då i vilka övriga fall som behandling är
tillåten. Så är bl.a. fallet då behandlingen är nödvändig för att en rättslig
förpliktelse som åvilar den registeransvarige skall kunna fullgöras, då
behandlingen är nödvändig för utförande av arbetsuppgifter som utgör
led i myndighetsutövning m.m. samt då behandlingen är nödvändig för
ändamål som rör berättigade intressen hos den registeransvarige etc.
Av direktivet (artikel 6 b) följer slutligen att senare behandling inte får
ske på ett sätt som är oförenligt med de ändamål som har slagits fast.
Skälen för regeringens förslag:
Hur bör ändamålsreglerna generellt vara utformade?
EG-direktivet innebär, som nyss har nämnts, ett krav på viss precisering
av ändamålen. Det kan antas innebära att ändamålen måste anges
antingen genom att viss användning förbjuds eller på det sättet att endast
viss särskilt angiven användning tillåts.
Ett angivande av ändamålen på det sättet att viss användning förbjuds
torde innebära att all användning som inte skall vara tillåten måste anges
i ändamålsbestämmelsen. Först och främst måste man då ange sådan
verksamhet som uppgifterna inte skall få användas för. Den motsatta
lösningen innebär att tillåten användning anges när det gäller olika
verksamheter. Begränsningar för vissa användningsformer kan utformas
antingen genom att vissa förbjuds eller genom att endast vissa, angivna
användningsformer tillåts.
Den första modellen att förbjuda att uppgifterna används för vissa
verksamheter innebär att uppräkningen av förbjuden användning måste
vara heltäckande. Om en viss verksamhet inte nämns i författningstexten,
får uppgifterna användas för sådan verksamhet. Detta innebär i sin tur att
författningen måste ändras, om det aktualiseras någon ny form av
användning som inte anses önskvärd.
Den andra lösningen att ange tillåten användning innebär att upp-
gifterna får användas endast för sådan verksamhet som är särskilt an-
given. När användning inom nya verksamheter aktualiseras måste alltså
författningen ändras, om man önskar tillåta användningen. Det framstår
som enklare att utforma en sådan reglering så att den uppfyller direk-
tivets krav.
Den sistnämnda lösningen är också den som är mest integritetsvänlig.
En lösning där man i förväg har prövat om en användning skall tillåtas
har från integritetssynpunkt uppenbara fördelar och ger bättre kontroll
över användningen av uppgifterna. Av vikt är också att denna lösning
överensstämmer bättre med direktivet. En lösning av detta slag bör därför
väljas.
Hur skall då ändamålen utformas för att ge en rimlig avvägning mellan
användarintressena och integritetssynpunkter och för att motsvara kraven
enligt EG-direktivet? Dessa frågor behandlas i det följande.
Bör ändamålen ges betydelse för annat än personuppgifter?
En första fråga är om ändamålen bör preciseras endast för de person-
uppgifter som ingår i fastighetsregistret eller om ändamålen bör
preciseras även beträffande annan information i registret.
Enligt regeringens mening är det viktigt att onödiga hinder inte ställs
upp för användningen av den information som finns i fastighetsregistret.
Informationen i registret skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt. Kravet
på preciserade ändamål i EG-direktivet och personuppgiftslagen gäller
när personuppgifter samlas in. Den personuppgiftsansvarige är sedan
skyldig att se till att personuppgifter inte behandlas för något ändamål
som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in. Begräns-
ningen till personuppgifter beror på att det är för sådana uppgifter som
det är särskilt viktigt med ett starkt skydd för den personliga integriteten.
Enligt regeringens uppfattning finns det inte skäl att införa längre
gående begränsningar för det nya fastighetsregistret än EG-direktivet och
personuppgiftslagen kräver. I den lag som skall reglera det nya fastig-
hetsregistret bör därför anges personuppgifter i registret bara får
behandlas för vissa angivna ändamål.
Vad som avses med personuppgifter framgår av personuppgiftslagen.
Beroende på vilken behandling som utförs kan den fastighetsanknutna
informationen vara att anse som personuppgifter. I olika sammanhang
har framhållits att det inte bör uppställas onödiga hinder för spridande av
s.k. offentliga grunddata. Det finns skäl att instämma i detta. Den
utformning av ändamålsreglerna som nu föreslås innebär också att hinder
saknas så länge det inte rör sig om personuppgifter.

För vilka närmare ändamål skall personuppgifter i fastighetsregistret få
användas?

När det gäller utformningen av ändamålsbestämmelserna bör enligt
regeringens uppfattning utgångspunkten vara att fastighetsregistret skall
ge offentlighet åt den information som ingår i registret. Det bör utgöra
registrets grundläggande syfte. Men för personuppgifternas del är det
nödvändigt att även mer preciserade ändamål anges.
Enligt artikel 7 e) i EG-direktivet är behandling av personuppgifter
tillåten, om den är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt
intresse eller om den är ett led i myndighetsutövning som utförs av den
registeransvarige eller av tredje man till vilken uppgifterna har lämnats
ut. Det nuvarande fastighetsdatasystemet används av statliga och
kommunala myndigheter. Gemensamt för dessa är att verksamheten i stor
utsträckning styrs av bestämmelser i författning. En del av verksamheten
innebär dessutom myndighetsutövning. Detta är en form av verksamhet
som är uppenbart angelägen och som, genom författningsstödet, har ett
fastställt allmänt intresse. Kravet i EG-direktivet är således uppfyllt. En
ändamålsbestämmelse som innebär att personuppgifter i registret får
användas för arbetsuppgifter som grundar sig på författning måste, i
förening med viss närmare precisering av vilka verksamheter som avses,
också anses innebära en tillräcklig precisering.
Det har blivit allt vanligare att verksamhet som tidigare har bedrivits
av myndigheter överlåts till annan vad gäller bl.a. själva genomförandet.
Ett exempel är att kommunerna är ålagda att organisera sophämtning
men ibland ger ett privat aktiebolag i uppdrag att praktiskt ombesörja
detta. Ändamålsbestämmelsen bör utformas så att fastighetsregistrets
uppgifter kan användas även för författningsreglerad verksamhet som på
detta sätt har delegerats till enskilda.
Ett grundläggande syfte med det nya fastighetsregistret måste, liksom
fallet har varit med fastighetsdatasystemet, vara att ge offentlighet åt
vissa förhållanden. Registret kommer därvid att ha samma funktion som
de tidigare manuellt förda jord- och stadsregistren samt fastighets- och
tomträttsböckerna. Det finns alltså en grundläggande publicitetsfunktion
som är sprungen ur historiska förhållanden och utgör grund för bl.a.
rättsregler i jordabalken. Det framstår som främmande att här tala om
vissa användare eller liknande. I stället handlar det om att vissa
uppgifter skall hållas allmänt tillgängliga, t.ex. därför att det skall vara
möjligt att kontrollera att en person som uppger sig äga en fastighet
verkligen också är lagfaren ägare. Denna form av användning måste
enligt regeringens mening anses vara av allmänt intresse. Verksamhet
som består i att i enlighet med författning lämna underrättelse om
innehållet i registret får därför anses vara förenlig med EG-direktivet.
Personuppgifter i registret bör alltså få användas för sådant ändamål.
Enligt regeringens mening är det vidare uppenbart att ändamålen bör
omfatta omsättning av fastigheter. Uppgifterna i registret måste alltså
kunna användas som underlag för en presumtiv köpares ställnings-
taganden eller användas i en mäklares eller liknande uppdragstagares
verksamhet. Vidare är det klart att registrets uppgifter bör få användas i
samband med kreditgivning där fastigheter tjänar som säkerhet eller
underlag för kreditprövningen samt vid försäkringsgivning. Nu angivna
former av användning står i överensstämmelse med EG-direktivet
(se artikel 7 f). De närmare avgränsningarna behandlas i författnings-
kommentaren.
Fastighetsförvaltande företag använder i dag fastighetsdatasystemet.
En del av användningen avser medverkan vid omsättning av fastigheter
och annan egendom som ingår i systemet. Denna användning av det nya
fastighetsregistret faller in under det tidigare angivna ändamålet
medverkan vid omsättning m.m. En annan användning tar sikte på den
direkt förvaltande verksamheten av egna eller andras fastigheter m.m.
Också detta är en användning som bör tillåtas. En näraliggande
verksamhet där personuppgifter i registret också bör kunna användas är
byggande i olika stadier, från projektering till uppförande. De angivna
formerna av användning är tillåtna enligt direktivet (se artikel 7 f)).
Slutligen bör viss annan i dag vanligt förekommande användning till-
låtas. Det rör sig för det första om aktualisering, komplettering och
kontroll av fastighetsanknuten information i kund- eller personregister
eller liknande register. Vidare gäller det uttag av urval av personupp-
gifter, s.k. urvalsdragning. Den sistnämnda användningen blir framför
allt aktuell vid direktreklam. Regleringen i personuppgiftslagen för det
fall en registrerad har motsatt sig behandling av personuppgifter för
direkt marknadsföring bör dock gälla även för uppgifter i fastig-
hetsregistret (se 11 § personuppgiftslagen).
Givetvis bör fastighetsregistret kunna användas för statistik och forsk-
ning. Detta behöver inte anges särskilt i den nya lagen utan följer av 9 §
tredje stycket personuppgiftslagen.
7.6 Registrets innehåll
Regeringens förslag: Det nya fastighetsregistret skall innehålla
uppgifter som motsvarar dem som i dag finns i fastighetsregistret,
inskrivningsregistret och byggnadsregistret. Registret skall också
innehålla motsvarigheter till de adress- och taxeringsuppgifter som
redovisas i fastighetsdatasystemet. Även tilläggsinformation av det
slag som i dag redovisas i fastighetsdatasystemet skall få föras in i
registret. För närvarande skall inte några uppgifter därutöver få tas in i
registret.

Fastighetsdatautredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag (se s. 119 130).
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har ansett att några uppgifter
som i dag ingår i fastighetsdatasystemet skall uteslutas ur det nya regist-
ret. Däremot har flera remissinstanser ansett att registret bör tillföras
ytterligare samlingar av uppgifter. Bl.a. Lantmäteriverket och Riks-
skatteverket har föreslagit att samfällighetsföreningsregistren skall ingå i
det nya fastighetsregistret. Riksskatteverket, Svenska Bankföreningen
m.fl. har förordat att också ett eventuellt framtida rikstäckande lägen-
hetsregister skall ingå i fastighetsregistret. Lantmäteriverket har ansett att
fastighetsprisdatabasen bör ingå i registret.
Skattemyndigheten i Stockholm har föreslagit en ordning där de i
registret ingående taxeringsuppgifterna uppdateras i samma takt som
fastighetstaxeringsregistret.
Skälen för regeringens förslag:
Allmänt
När man tar ställning till vilken information som bör ingå i det nya
fastighetsregistret måste användaraspekterna vägas mot integritets- och
säkerhetsintressena. Enligt regeringens mening bör i princip information
som många användare utnyttjar och där gemensamma ändamål kan
skönjas ingå i registret, om inte särskilt starka skäl talar emot detta. En
viss begränsning bör dock göras, särskilt som ett större register innebär
ökade risker för intrång i personlig integritet. En riktlinje bör därför vara
att informationen begränsas till sådant som har anknytning till fastighets-
förhållanden. Av betydelse för frågan om visst slag av uppgifter bör ingå
i registret eller inte kan också vara huruvida uppgifterna är offentliga.
EG-direktivet innebär, som har framgått tidigare, vissa krav på
angivande av ändamål vid behandling av personuppgifter. Ändamålen
skall ha en viss grad av precision och de uppgifter som registreras skall
vara relevanta i förhållande till ändamålet. Regeringen har i avsnitt 7.5
uttalat sig om för vilka ändamål det nya fastighetsregistret skall få
användas. Dessa krav har givetvis också betydelse för frågan om vilken
information som bör ingå i registret. I den mån vissa uppgifter är
relevanta endast i förhållande till ett ändamål som fastighetsregistret inte
skall tillgodose finns det alltså skäl för att lägga de uppgifterna utanför
registret.
I det följande diskuteras vad detta innebär för frågan om vilken
information som bör ingå i fastighetsregistret.
Bör samtliga samlingar av uppgifter i det hittillsvarande fastighets-
datasystemet ingå även i det nya fastighetsregistret?
Inskrivningsregistret har förts sedan fastighetsdatasystemet infördes och
utgör en av grundstenarna i systemet. Något skäl att ställa detta register
utanför det nya fastighetsregistret finns enligt regeringens uppfattning
inte. På samma sätt förhåller det sig med dagens fastighetsregister.
Det kvartersregister och det adressregister som ingår i det nuvarande
fastighetsregistret förs endast om den aktuella kommunen har begärt
detta. Vid ett antal tillfällen har fråga uppkommit om förandet av
adressregistret bör bli obligatoriskt. Frågan har samband med bl.a.
uppbyggnaden av lägenhetsregistret som grund för genomförandet av
registerbaserade folk- och bostadsräkningar. Regeringen har i det
sammanhanget utgått från att de kommuner som saknar ett fullständigt
adressregister självmant vidtar åtgärder för att komma till rätta med detta
(se prop. 1995/96:90 s. 30). Frågan om regleringen av lägenhetsregistret
och adressättningen är föremål för utredning. Det står under alla
förhållanden klart att adressuppgifterna har ett så starkt samband med de
andra uppgifterna i fastighetsregistret att adresserna bör ingå i det nya
registret.
För närvarande utgör adressregistret en del av det nuvarande fastig-
hetsregistret. En sådan ordning var naturlig när fastighetsdatasystemet en
gång byggdes upp. Numera har adresserna inte någon mer uttalad
koppling till just fastighetsregistret. Adresser kan lika väl vara ett
redskap i inskrivningsmyndigheternas verksamhet, t.ex. när en
privatperson som endast känner till adressen vänder sig till myndigheten
med en förfrågan. Ansvaret för åsättande av adresser vilar på
kommunerna. Adressregistret bör därför brytas ut till en självständig del i
det nya gemensamma registret. Som har angetts i avsnitt 7.2 bör denna
del av registret benämnas adressdelen.
Registerkartan kan numera föras digitalt och är då en integrerad del av
fastighetsregistret. Den har ett nära samband med de skrivna uppgifterna
i det nuvarande fastighetsregistret och har gemensamma använd-
ningsområden med övriga delar av fastighetsregistret. Registerkartan bör
därför ingå i det nya registrets allmänna del.
Byggnadsregistret ingår sedan några år i fastighetsdatasystemet. Det
har inte framkommit några nackdelar med detta. Uppgifterna i byggnads-
registret har ett sådant samband med de andra uppgifterna i det nya
fastighetsregistret att de bör ingå i detta.
Sedan länge har vissa fastighetstaxeringsuppgifter förts in i fastighets-
datasystemet. Inskrivningsmyndigheternas beslut om stämpelskatt förut-
sätter tillgång till uppgifter om taxeringsvärden. Uppgifterna är vidare av
stort intresse, inte minst för kreditinstitut och mäklare, i annan
verksamhet där fastighetsdatasystemet används. Denna information bör
därför finnas även i det nya fastighetsregistret.
Skattemyndigheten i Stockholm har föreslagit att taxeringsuppgifterna i
det nya registret skall uppdateras i samma takt som uppgifterna i
fastighetstaxeringsregistret. En sådan ordning bör, enligt regeringens
uppfattning, i huvudsak kunna åstadkommas av berörda myndigheter. I
varje fall finns det inte anledning att i lag reglera hur ofta dessa uppgifter
skall dateras upp.
Som har angetts i avsnitt 5.1 får kommunala myndigheter, läns-
styrelserna, vägförvaltningarna och Riksantikvarieämbetet i fastighets-
datasystemet redovisa annan information med anknytning till fastigheters
användning än den som skall redovisas i fastighets- och inskriv-
ningsregistret (se 4 § femte stycket fastighetsdatakungörelsen). Tilläggs-
information är den sammanfattande benämningen på denna information.
Denna kan avse bl.a. uppgifter som underlättar identifiering av planer,
bestämmelser, beslut eller underrättelseskyldighet. Tilläggsinformationen
kan vidare avse uppgifter om skyddsrum och fornlämningar. Bör denna
information ingå i registret?
Tilläggsinformationen kan hänföras till två huvudgrupper. Vissa upp-
gifter, t.ex. uppgifter för identifiering, är till nytta mest för den
myndighet som för in dem, medan andra, t.ex. uppgifter om fornläm-
ningar, är av mera allmänt intresse. Ofta har uppgifterna ett mycket starkt
samband med den övriga informationen i fastighetsdatasystemet och är
samtidigt inte särskilt integritetskänsliga. Övervägande skäl talar därför
för att tillåta att tilläggsinformationen får tillföras det nya fastighets-
registret. Med hänsyn till att tilläggsinformationen avser flera sins-
emellan skilda förhållanden och att informationen totalt sett har
begränsad omfattning, är det inte befogat att samla den i en särskild del
av registret. Det är inte heller lämpligt att i lag reglera vilken
tilläggsinformation som får tillföras registret. I stället bör regeringen ges
befogenhet att närmare bestämma om detta. I likhet med vad som hittills
har gällt för fastighetsdatasystemet bör tilläggsinformationen redovisas
skild från registrets delar.
Bör även andra samlingar av uppgifter ingå i det nya fastighets-
registret?
Lägenhetsregistret ingår inte i det nuvarande fastighetsdatasystemet. Vid
tillkomsten av den tidigare försöksverksamheten med registret uttalade
dock regeringen (se prop. 1995/96:90 s. 25) att det inte borde medföra
några särskilda komplikationer att införliva bestämmelserna om lägen-
hetsregistret i ett kommande nytt regelverk kring fastighetsdatasystemet.
Ett skäl som talar för att lägenhetsregistret bör ingå är att registret har
ett starkt samband med de uppgifter som ingår i byggnadsregistret. Man
kan säga att lägenhetsregistret är en slags utveckling och specificering av
byggnadsregistret. En byggnad delas genom lägenhetsregistret in i
lägenheter med en unik beteckning för varje lägenhet.
Av betydelse är emellertid också för vilka ändamål lägenhetsregistret
är avsett. Lägenhetsregistret får användas för framställning av statistik
och för folkbokföringen. Registret får också användas för resursfördel-
ning samt planering, uppföljning och utvärdering av boende, byggande
och kommunikationer (se 2 § lagen om lägenhetsregister). Ändamålen
för lägenhetsregistret är således klart mer begränsade än de som
regeringen anser bör ställas upp för fastighetsregistret (se avsnitt 7.5).
Det är inte lämpligt att i det nya fastighetsregistret föra in uppgifter som
får användas endast för betydligt snävare ändamål än andra uppgifter i
det nya fastighetsregistret.
Ett alternativ är givetvis att vidga ändamålen för lägenhetsregistret och
tillåta samma användning som tillåts för uppgifter i övrigt i fastighets-
registret. Regeringen är emellertid för närvarande inte beredd att ta
ställning till en utvidgning av ändamålen för lägenhetsregistret.
Verksamheten med lägenhetsregister har hittills bara bedrivits i form av
en provverksamhet. Regeringen har i 1999 års vårproposition föreslagit
att verksamheten skall permanentas och avser att senare återkomma med
förslag till den lagstiftning som krävs för att bygga upp ett lägenhets-
register i hela landet. En arbetsgrupp i Regeringskansliet har till uppgift
att bl.a. utarbeta författningsförslag inför denna uppbyggnad. Frågan om
ändamålen med lägenhetsregistret bör vidgas bör anstå till arbetet med
den lagstiftningen.
Mot den bakgrunden bör lägenhetsregistret i varje fall inte för
närvarande integreras i det nya fastighetsregistret.
Samfällighetsföreningsregistren ligger för närvarande utanför fastig-
hetsdatasystemet. Flera remissinstanser har ansett att deras arbete skulle
underlättas om dessa register fördes in i fastighetsregistret. Förbättringen
skulle i huvudsak bestå i att man i förekommande fall slipper att byta
mellan två olika register (fastighetsregistret och samfällighets-
föreningsregistret).
Regeringen kan för sin del konstatera att antalet användare och
användningsområden för samfällighetsföreningsregistren är betydligt
mindre än som generellt gäller för den information som i dag ingår i
fastighetsdatasystemet. Registren får användas för att samla in, lagra och
bearbeta uppgifter för handläggningen av registreringsärenden samt för
att tillhandahålla uppgifter till myndigheter och till allmänheten om
registrerade föreningar och samfälligheter. Vidare får Lantmäteriverket
använda registren för att följa upp och planera de registerförande
myndigheternas verksamhet. Bortsett från tillhandahållandet till allmän-
heten rör det sig endast om verksamhet inom ramen för Lantmäteriverket
och dess myndigheter. Innehållet i samfällighetsföreningsregistren skiljer
sig också från de uppgifter som ingår i det nuvarande fastighets-
datasystemet. Detta talar mot att föra över uppgifterna till det nya
fastighetsregistret. Från integritetssynpunkt är det dessutom en nackdel
om ytterligare en stor informationsmängd tillförs fastighetsregistret. Den
fördel som skulle vinnas med att föra in samfällighetsföreningsregistren i
det nya fastighetsregistret är endast av begränsad natur. Mot denna
bakgrund anser regeringen att samfällighetsföreningsregistren inte bör
infogas i det nya fastighetsregistret.
Pantbrevsregistret ingår inte heller i fastighetsdatasystemet. Det
regleras i särskilda författningar, lagen (1994:448) om pantbrevsregister
och förordningen (1994:598) om pantbrevsregister. Ändamålen med
registret är begränsade. Det får användas för registreringar som kan ske
enligt lagen, som underlag för beslut som kan meddelas enligt lagen och
som underlag för underrättelser till pantbrevshavare om vissa närmare
angivna förhållanden. Dessa ändamål är väl avgränsade och får anses
relativt speciella i förhållande till de ändamål som är aktuella för de
register som ingår i fastighetsdatasystemet.
Dessutom skiljer sig pantbrevsregistret på ett annat sätt från de andra
registren. Uppgifterna i de andra registren är normalt offentliga. Enligt
8 kap. 22 § sekretesslagen (1980:100) gäller däremot sekretess i verk-
samhet som avser förande av pantbrevsregistret för uppgift om pant-
brevshavare, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
som uppgiften rör lider skada.
Regeringen anser att de begränsade ändamålen samt sekretessen med-
för att pantbrevsregistret inte bör ingå i fastighetsregistret.
Fastighetsprisdatabasen innehåller inte någon unik information. Det
rör sig om information från register i fastighetsdatasystemet som har
strukturerats på ett visst sätt. På samma sätt förhåller det sig med änd-
ringsdatabasen. Båda baserna har tillskapats främst för att fortlöpande
kunna förse andra register med uppgifter från fastighetsdatasystemet.
Det innebär att fastighetsprisdatabasen och ändringsdatabasen kan
föras inom ramen för det nya fastighetsregistret. De båda databaserna är
snarast att betrakta som en form av bearbetningar som har gjorts i förväg
till framtida beställare. Det talar för att man inte bör författningsreglera
dem. Ibland har det hävdats att databaserna bör författningsregleras för
att garantera en god kvalitet på dem. Det är dock tveksamt om en för-
fattningsreglering skulle kunna bidra till bättre registerkvalitet. Även
utan författningsreglering har den personuppgiftsansvarige i enlighet
med peronuppgiftslagens bestämmelser ett ansvar för uppgifterna i
databasen.
Regeringen anser mot denna bakgrund att de båda databaserna i och
för sig bör kunna föras inom ramen för det nya fastighetsregistret men att
de inte i författning bör anges som särskilda delar av detta register.
BKN-systemet är ett datorstöd som används då Statens bostads-
kreditnämnd ställer kreditgarantier. FENIX-systemet används för att
säkerställa att utbetalningar av bostadssubventioner sker till rätt ägare.
Det rör sig alltså om mycket begränsade användningsområden. Vidare
har Lantmäteriverket i dag inte något ansvar för systemen. Enligt
regeringens mening finns det därför inte skäl för att låta dessa system
ingå i det nya fastighetsregistret.
Sammanfattning av vad som bör ingå i registret
Regeringen anser sammanfattningsvis att i det nya fastighetsregistret bör
ingå motsvarigheter till inskrivningsregistret, fastighetsregistret och
byggnadsregistret. Som har framgått av avsnitt 7.2 bör dessa delar av
registret benämnas inskrivningsdelen, allmänna delen och byggnads-
delen. Adressregistret, som hittills utgjort en del av det befintliga fastig-
hetsregistret, bör i fortsättningen utgöra en egen del av registret. Också
de uppgifter om fastighetstaxering som i dag redovisas i fastighetsdata-
systemet bör redovisas i det nya fastighetsregistret och därvid utgöra en
egen del av registret. Slutligen bör det vara möjligt att föra in viss i
förordning närmare preciserad tilläggsinformation. Övriga register, t.ex.
samfällighetsföreningsregistren och pantbrevsregistret, bör inte föras in i
fastighetsregistret utan även i fortsättningen utgöra särskilda register.

7.7 Begränsningar för användningen av personuppgifter i
registret
Bakgrund:
Allmänt
Även om det primära syftet med fastighetsregistret är att ge offentlighet
åt i registret ingående information har det uppmärksammats att vissa slag
av bearbetningar av personuppgifter kan få effekter som inte är
önskvärda med hänsyn till enskildas personliga integritet. Risken för
sådana effekter ökar om många uppgifter samlas i ett enda register.
Regeringen föreslår, som tidigare har framgått, att fastighetsdatasystemet
i framtiden skall utgöra ett enda register (se avsnitt 7.2). Av betydelse för
det ställningstagandet är att de risker från integritetssynpunkt som en
sådan lösning innebär kan minskas genom att vissa begränsningar ställs
upp för behandlingen av uppgifterna i registret. I avsnitt 7.7.1 diskuteras
vilka sådana begränsningar som bör finnas. De principer för olika
behandlingar av datauppgifter som Lantmäteriverket och dess
föregångare Centralnämnden för fastighetsdata hittills har tillämpat har
stort intresse i sammanhanget. En redogörelse för dessa principer lämnas
längre fram.
För att en myndighet skall få sälja personuppgifter från ett person-
register krävdes enligt datalagen (1973:289) antingen ett medgivande
från den registrerade eller stöd av lag, förordning eller ett särskilt beslut
av regeringen (se 7 §). Någon motsvarande reglering finns inte i person-
uppgiftslagen. Lantmäteriverket är enligt sin instruktion berättigad att
mot avgift bedriva uppdragsverksamhet inom sitt verksamhetsområde (se
6 § förordningen [1995:1418] med instruktion för det statliga lant-
mäteriet). Härav följer att verket kan bedriva försäljning av uppgifter
som ingår i fastighetsdatasystemet. Intäkterna från sådan uppdrags-
verksamhet som är knuten till fastighetsdatasystemet uppgår till
betydande belopp. Mot bakgrund av EG:s personuppgiftsdirektiv finns
det anledning att pröva om försäljningsverksamheten påkallar någon
förändring i regelverket (se avsnitt 7.7.2).
Slutligen finns det anledning att ta ställning till om det behövs några
särskilda bestämmelser om överföring av personuppgifter från det nya
registret till utlandet (se avsnitt 7.7.3).
Nuvarande tillämpning när det gäller behandling av personuppgifter
Lantmäteriverket har för det nuvarande fastighetsdatasystemet tillämpat
principen att fastigheter, och inte personer, bör vara utgångspunkten för
urval. Men urval och bearbetningar som utgår från enskilda personer har
ändå inte varit uteslutna.
Utvecklingen har medfört att Lantmäteriverket ofta använder
personnummer som sökbegrepp för att hitta information som myndig-
heter eller enskilda begär att få ut. Det kan vara fråga om att sortera fram
de uppgifter som en myndighet behöver vid myndighetsutövning.
Sökningen kan också syfta till att ta fram uppgifter som skall användas
för uppbyggnad eller ajourhållning av kund- eller medlemsregister.
Personnummer kan också användas som sökbegrepp för att sortera
information efter ägare. Om t.ex. en kommun skall göra ett utskick till
samtliga fastighetsägare i kommunen, kan man genom att använda
personnummer vid bearbetningen undvika att en person som äger flera
fastigheter i kommunen får flera identiska utskick. Bl.a. advokater,
revisionsbyråer och polisen begär ibland att få ut uppgifter om en persons
totala fastighetsinnehav. I de flesta sådana fall finns det ett acceptabelt
behov av sådana sökningar. Lantmäteriverket tillåter då att person-
nummer används som sökbegrepp vid behandlingen. För advokater gäller
det t.ex. utredningar vid konkurs, dödsfall, bodelning eller fastställande
av underhållsbidrag. Revisionsbyråer utnyttjar möjligheten att få
information om en klients totala fastighetsinnehav och, om klienten
bekräftat uppdraget, kompletterande information om berörda fastigheter.
Polisen använder uppgifter om fastighetsinnehav, framtagna med hjälp
av personnummer, i brottsutredningar. Kronofogdemyndigheter använder
möjligheten vid registerforskning för att undersöka vilka tillgångar en
gäldenär har. Sökning med hjälp av personnummer används också när
företrädare för massmedia begär uppgift om en persons totala fastig-
hetsinnehav.
Det bör understrykas att i samtliga nu angivna fall är det Lantmäteri-
verket som på begäran gör sökningar med hjälp av personnummer. I de
fall någon utomstående har medgetts direktåtkomst till registret, har
användaren inte getts rätt att använda personnummer för sökning.
Vid direktåtkomst medges normalt sökning endast på en fastighet i
taget. Endast om det har funnits ett acceptabelt behov av sökningen har
s.k. flerfastighetsfrågor fått ställas. En restriktiv tillämpning har också
iakttagits när det gäller användning och utlämnande av uppgifter om
inteckningar.
I stort motsvarande begränsningar som vid direktåtkomst gäller då
upppgifter görs tillgängliga genom att lämnas ut på ADB-medium.

7.7.1 Begränsningar vid direktåtkomst samt urval och
bearbetningar m.m.
Regeringens förslag: När direktåtkomst (terminalåtkomst) tillåts,
skall namn, personnummer eller del av personnummer inte få
användas som sökbegrepp. Vid sådan åtkomst skall det normalt vara
möjligt att utföra sökningar bara på en fastighet, tomträtt, samfällighet
eller byggnad i taget.
Vid urval och bearbetningar eller utlämnande på ADB-upptagning
skall uppgifter om inteckningar inte få behandlas eller lämnas ut.
Uppgifter om personnummer skall få lämnas ut endast när det är fråga
om aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten
information som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande
register. Uppgifter om personnummer, födelsetid, civilstånd,
utmätning, konkurs eller standardpoäng skall inte få behandlas för
direkt marknadsföring.
Om det finns särskilda skäl, skall Lantmäteriverket i enskilda fall
kunna medge undantag från de flesta av begränsningarna för
användningen.

Fastighetsdatautredningens förslag: Överensstämmer med regering-
ens förslag (se s. 147 157). Utredningen har dock föreslagit att
prövningen av om undantag skall medges skall göras av
Datainspektionen.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har haft invändningar mot
de begränsningar för användningen som har föreslagits av utredningen.
Lantmäteriverket har uttalat att det inte är lämpligt att i lag ställa upp
begränsningar för användningen, utan att det i stället bör överlämnas åt
verket att som personuppgiftsansvarig i varje enskilt fall ta ställning till
om en begärd användning bör tillåtas eller inte. Verket har vidare uttalat
att lantmäterimyndigheternas rätt att använda sig av uppgifter från
registret bör regleras i en särskild författning.
När det gäller de föreslagna begränsningana vid direktåtkomst har
Lantmäteriverket menat att ett absolut förbud mot användning av vissa
sökbegrepp bör ersättas med en ordning där sådana begrepp får användas
efter dispens. Att sökning avseende flera fastigheter samtidigt får ske
endast efter särskilt tillstånd av annan myndighet hindrar enligt verket
lantmäterimyndigheternas arbete. Bl.a. Riksskatteverket har ansett att
sökningar som avser flera fastigheter är nödvändiga för skatte- och
kronofogdemyndigheternas verksamhet och att det därför bör övervägas
om flerfastighetssökningar alltid skall vara beroende av ett beslut om
dispens. Även flera kommuner har ifrågasatt det lämpliga i att
fastighetsvis sökning förutsätter dispens.
Beträffande urval och bearbetningar och utlämnande på ADB-medium
har bl.a. Lantmäteriverket ansett att uppgifter om inteckningar inte är så
integritetskänsliga att den föreslagna begränsningen bör gälla sådana
uppgifter.
Swedma har avstyrkt förslaget om att vissa uppgifter inte skall få
behandlas för direkt marknadsföring.
Försvarsmakten (Högkvarteret) och Fortifikationsverket har ansett att
det bör övervägas närmare om det finns ett särskilt behov att skydda viss
information i registret så att den inte kan användas på ett sätt som hotar
rikets säkerhet.
Skälen för regeringens förslag:
Bör viss användning av registret begränsas?
Fastighetsdatasystemet har stor betydelse för viktiga samhällsfunktioner.
Ju färre begränsningar man uppställer i sätten att ta fram och använda
information ur systemet, dess bättre blir förutsättningarna för att utnyttja
informationen. Mot detta måste vägas att vissa användningssätt kan vara
tvivelaktiga från integritets- eller säkerhetssynpunkt. Enligt EG-
direktivet får inte behandlingar som står i strid med ändamålen för
registret äga rum. En helt obegränsad behandling av informationen i det
nya fastighetsregistret kan därför inte tillåtas. Vissa begränsningar bör
således gälla. Dessa bör av skäl som tidigare har angetts (se avsnitt 7.3)
tas in i lag.
Hur bör då sådana begränsningar t.ex. en begränsning i
användningen av personnummer som sökbegrepp komma till uttryck i
lagen? En möjlighet är att ställa upp en huvudregel om ett allmänt förbud
mot sådan användning och förse den med ett antal undantag. Undantag
kan slås fast mer generellt av regeringen eller av tillämpande
myndigheter i det enskilda fallet. Undantagen skulle emellertid bli
ganska många och det är något tveksamt om man därefter skulle kunna
tala om en huvudregel som innebär ett förbud. Det är dessutom med
hänsyn till teknikutvecklingen närmast omöjligt att i förväg förutse vilka
framtida situationer som det kan finnas skäl att låta omfattas av
undantagen. Någon sådan huvudregel bör därför inte ställas upp.
I stället bör man enligt regeringens uppfattning välja en ordning som
innebär att begränsningen kopplas till en viss specifik användning som
typiskt sett framstår som mera känslig från integritetssynpunkt än annan
användning. Det gäller behandlingar som innebär direktåtkomst, urval
och bearbetningar samt utlämnande på ADB-medium (se nedan).
I de följande avsnitten skall olika användningsformer diskuteras.
Vad bör gälla vid direktåtkomst?
Direktåtkomst (åtkomst vid persondator eller särskild terminal m.m.) är
en användningsform som har förekommit sedan fastighetsdatasystemet
kom till och har en mycket utbredd användning. Inom kreditväsendet
samt i mäklar- och värderingsverksamhet är uppkoppling on line till
fastighetsdatasystemet numera en förutsättning för att verksamheten skall
kunna bedrivas rationellt. Regeringen anser att det är viktigt att denna
användning kan fortsätta. Några problem från integritetssynpunkt har inte
heller kommit i dagen. Det finns därför inte skäl att göra några betydande
inskränkningar jämfört med vad som gäller i dag.
För närvarande finns det enligt den ordning som Lantmäteriverket
tillämpar ingen möjlighet att söka på namn, personnummer eller del av
personnummer när direktåtkomst har medgetts. Användandet av dessa
uppgifter som sökbegrepp kan vara känsligt från integritetssynpunkt. Det
ger nämligen möjlighet att från skilda delar av registret sammanställa
omfattande uppgifter om en enskild person. Övervägande skäl talar
därför för att användandet av sådana sökbegrepp i samband med direkt-
åtkomst även i fortsättningen bör begränsas. Detta gäller i synnerhet som
det vid direktåtkomst, till skillnad från annan behandling, saknas
möjlighet för Lantmäteriverket att kontrollera nyttjandet. Lantmäteri-
verket har föreslagit att det absoluta förbudet mot användning av de
angivna sökbegreppen tas bort och ersätts med en ordning med dispens-
prövning. Några skäl för att öppna en sådan möjlighet har emellertid inte
framkommit. Regeringen anser därför att den nya lagen bör innehålla ett
generellt förbud mot att medge direktåtkomst på sådant sätt att namn,
personnummer eller del av personnummer kan användas som sök-
begrepp. Förbudet bör dock inte gälla i verksamhet som avser
registerföring. Så bör t.ex. inskrivningsmyndigheterna liksom hittills ha
sådan direktåtkomst som behövs för att fullgöra inskrivningsverk-
samheten, medan lantmäterimyndigheterna bör ha den direktåtkomst som
fordras för att fastighetsregistrering skall kunna ske på ett rationellt sätt.
Lantmäterimyndigheterna har också ett behov av att nyttja sökbegreppen
i ledet före fastighetsregistreringen, dvs. i samband med fastighetsbild-
ningsförrättningar eller motsvarande förrättningar. Förbudet bör därför
inte heller omfatta dessa fall.
I Lantmäteriverkets praxis avseende direktåtkomst tillåts i dag som
huvudregel endast sökning på en fastighet i taget. Som regel är det endast
de myndigheter som för in uppgifter i fastighetsdatasystemet som har
möjlighet att genom en enda fråga få fram all information om ett stort
antal fastigheter. Även i andra fall när det finns ett acceptabelt behov av
sökningen ges dock möjlighet till flerfastighetsfrågor .
I detta lagstiftningsärende har inte framställts några krav på att
utrymmet för flerfastighetsfrågor skall ökas eller minskas i förhållande
till vad som tillåts i dag. Flera remissinstanser har emellertid befarat att
en författningsreglering av det slag som utredningen har föreslagit ett
förbud men med möjlighet till dispens kan hindra myndigheterna i
deras arbete.
Regeringen anser att en generell utvidgning av möjligheterna till
flerfastighetssökningar kan få oönskade konsekvenser från integritets-
och säkerhetssynpunkt. Sådana sökningar kan exempelvis utgöra hot mot
vitala försvarsintressen. Principerna för den nuvarande ordningen bör
därför behållas. Vid utformandet av den nya regleringen bör huvudregeln
därvid vara att, när direktåtkomst medges annan än den som är berättigad
att föra in uppgifter i det nya fastighetsregistret, sökning är tillåten på
endast en fastighet, samfällighet eller byggnad i taget. Från huvudregeln
bör undantag kunna medges när användarskäl väger tyngre än integritets-
och säkerhetshänsyn. Härigenom blir det möjligt för andra myndigheter
och användare av registret att, när det är befogat och integritets- och
säkerhetsskäl inte talar emot det, göra sökningar avseende flera
fastigheter.
Hur bör då en sådan undantagsregel utformas? En remissinstans har
förordat att det i förordning slås fast när flerfastighetssökningar får ske.
Enligt regeringens mening är det dock svårt att i förväg förutse alla de
situationer då flerfastighetssökningar kan vara befogade. Det är därför
lämpligare att, som utredningen har föreslagit, låta en myndighet pröva
om det i det enskilda fallet finns skäl att medge undantag från
huvudregeln. Utredningen har förordat att Datainspektionen skall vara
dispensmyndighet. Som inspektionen har påtalat skulle emellertid detta
vara mindre väl förenligt med den nya roll som myndigheten har fått till
följd av personuppgiftslagen. Bedömningen bör därför lämpligen göras
av Lantmäteriverket såsom personuppgiftsansvarigt för registret. Det
utesluter givetvis inte att Lantmäteriverket i ärenden av större betydelse
eller i svårbedömda fall samråder med Datainspektionen innan beslut
fattas.
Ett beslut om undantag bör enligt regeringens mening inte behöva avse
en enskild sökning. Beslutet bör också kunna avse en viss typ av
sökningar som en viss användare avser att göra. Om det är fråga om
återkommande behov, bör det alltså inte vara nödvändigt att ansöka om
tillstånd varje gång. Regeringen vill särskilt peka på att utvecklingen av
den digitala registerkartan kommer att möjliggöra sökningar där kartan
används som ingång. I sådana fall är det regelmässigt mindre rationellt
att uppgifter som berör ett flertal fastigheter kan erhållas endast
fastighetsvis. Lantmäteriverket bör då om den avsedda användningen
från allmän synpunkt framstår som legitim och oskadlig kunna ge en
användare ett generellt tillstånd till flerfastighetsfrågor av visst eller vissa

slag.
Det ligger i sakens natur att direktåtkomst till personuppgifter i
registret endast bör kunna medges när direktåtkomsten skall tjäna något
av de ändamål som skall gälla för registret. Enligt regeringens mening
finns det anledning att gå längre än så och av integritetsskäl förbjuda
sådan direktåtkomst som syftar till att aktualisera, komplettera eller
kontrollera uppgifter i kund- eller medlemsregister eller som syftar till
s.k. urvalsdragning för direkt marknadsföring.
Vad bör gälla vid urval och bearbetningar?
Vad som benämns urval och bearbetningar görs i dag av Lantmäteri-
verket åt olika beställare. Det innebär att uppgifter om bl.a. personer söks
fram utifrån vissa parametrar. En viss, begränsad information tas fram ur
en större mängd information. Det kan exempelvis vara fråga om att få
fram alla uppgifter i ett register om en viss person eller att söka fram alla
fastigheter i ett visst område.
Urval och bearbetningar görs i stor utsträckning för olika direkt-
reklamändamål. Men även annan användning förekommer. Som tidigare
har angetts kan användning av personnummer eller namn möjliggöra
sökningar som är känsliga från integritetssynpunkt. Erfarenheterna visar
att det som upplevs som negativt av den enskilde är den ofta ganska
ingående kunskap om honom eller henne som urvalet eller bearbetningen
kan ge.
Uppgifter om inteckningar har från nu nämnda utgångspunkter ansetts
vara en särskilt känslig uppgiftstyp. Enligt regeringens mening finns det
fog för detta. Uppgifter om inteckningar ger i många fall en bild av en
persons låneförhållanden. Detta kan upplevas som kränkande av den
enskilde. Risken för missförstånd är också stor, i synnerhet som det
sammanlagda inteckningsbeloppet inte behöver motsvara fastighets-
ägarens faktiska skuldbelastning.
Mot den bakgrunden bör lagen begränsa möjligheterna till sådana urval
och bearbetningar som sker med inteckningar som sökbegrepp eller i
syfte att ta fram uppgifter om inteckningar. Det bör lämpligen ske genom
ett förbud mot sådan behandling men med möjlighet för Lantmäteri-
verket att medge undantag när detta efter en avvägning av användar- och
integritetsintressena framstår som försvarligt.
En särskild fråga är i vilken omfattning urval och bearbetningar som
avser personnummer bör tillåtas. Särskilt finns det anledning att
uppmärksamma användning av personnummer som urvalsinstrument och
utlämnande av personnummer som har tagits fram genom urval eller
bearbetning.
Regeringen har ovan föreslagit ett förbud mot användandet av person-
nummer som sökbegrepp i samband med direktåtkomst. Däremot finns
det enligt regeringens mening inte fog för att begränsa användandet av
personnummer som sökbegrepp vid sökningar som Lantmäteriverket
själv utför för egen eller annans räkning och som ligger inom ramen för
registrets ändamål.
Ett utlämnande av personnummer anses ibland innebära särskilda
risker för kränkning av enskildas personliga integritet. Det samman-
hänger bl.a. med att personnumret gör det lättare att sammanställa olika
uppgifter om en och samma person. Oftast torde användarnas behov av
information kunna tillgodoses utan att uppgifter om personnummer
lämnas ut. Det är också så att Lantmäteriverket enligt hittillsvarande
praxis inte lämnar ut detta slag av uppgifter. Ett undantag finns dock; ut-
lämnande för aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighets-
anknuten information som finns i kund- eller medlemsregister eller
liknande register. Då är det oftast fråga om att andra uppgifter än
personnummer skall föras in i ett befintligt dataregister men tillgång till
personnumret är nödvändigt för att de nya uppgifterna skall kunna föras
in. I sådana sammanhang får utlämnandet också anses som mindre
känsligt, eftersom det finns en viss relation mellan mottagaren och den
enskilde.
Regeringen anser mot denna bakgrund att den nya lagen också bör
ställa upp ett förbud mot att lämna ut uppgifter om personnummer.
Förbudet bör dock inte omfatta sådant utlämnande som hittills har
godtagits i Lantmäteriverkets praxis, dvs. för aktualisering,
komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten information i kund-
eller medlemsregister. Vidare bör Lantmäteriverket ha möjlighet att
meddela dispens från förbudet, när det finns särskilda skäl för det.
De två förbudsreglerna vid urval och bearbetningar bör förses med
ytterligare ett undantag. Ett generellt undantag bör finnas för det fall
något annat följer av lag eller annan författning. Denna regel behövs bl.a.
för att författningsreglerad underrättelseskyldighet skall kunna fullgöras.
Ett exempel är Lantmäteriverkets skyldighet att ställa samman och lämna
ut gravationsbevis och andra fastighetsbevis med uppgift om bl.a.
inteckningar. Ett annat exempel är skyldigheten för den personuppgifts-
ansvarige att på begäran från var och en ange om uppgifter rörande denne
behandlas m.m. (se 26 § personuppgiftslagen).
Som tidigare har nämnts används urval och bearbetningar i stor
utsträckning vid direkt marknadsföring. Av personuppgiftslagen framgår
att personuppgifter inte får behandlas för ändamål som rör direkt
marknadsföring, om den registrerade hos den personuppgiftsansvarige
skriftligen har anmält att han eller hon motsätter sig sådan behandling (se
11 §). För den enskilde kan det upplevas som stötande med reklam som
tyder på att avsändaren har särskilt ingående kunskaper om honom eller
henne, i synnerhet om det gäller vissa mer personliga förhållanden som
uppgifter om utmätning och konkurs, ålder och civilstånd samt uppgifter
om bostaden. Ändamålen med fastighetsregistret är inte att möjliggöra all
slags marknadsföring. Enligt regeringens uppfattning finns det skäl att
för fastighetsregistrets del ställa upp en huvudregel där användning av
dessa slag av uppgifter födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller
standardpoäng förbjuds vid urval och bearbetningar som avser direkt
marknadsföring. På samma sätt som när det gäller inteckningar och
personnummer bör det finnas möjlighet att få dispens från huvudregeln.
Vad bör gälla vid utlämnande på ADB-upptagning?
En användningsform som förekommer i dag och som kan förväntas öka
är utlämnande på ADB-upptagning. Den användning som hittills har varit
aktuell är att en beställare får en mer eller mindre komplett kopia av
fastighetsdatasystemet beträffande ett visst område, t.ex. en kommun.
Det har således rört sig om geografiskt avgränsade kopior av
fastighetsdatasystemet. Man kan emellertid också tänka sig att någon
begär att få en kopia av vissa uppgifter beträffande hela landet eller en
komplett kopia av hela fastighetsdatasystemet.
Enligt Lantmäteriverkets tillämpning lämnas uppgifter om
inteckningar normalt inte ut på ADB-upptagning. Ett undantag är
utlämnandet av uppgifter om inteckningar till pantbrevsregistret.
Uppgifterna används för en mängd olika ändamål. Det kan vara fråga
om att kombinera uppgifterna med uppgifter från andra register. GIS (se
avsnitt 5.2) är ett exempel på detta. Ytterligare användningsformer kan
förväntas.
I fråga om urval och bearbetningar har regeringen i föregående avsnitt
föreslagit två huvudregler som begränsar användningen, nämligen att
uppgifter om inteckningar över huvud taget inte får behandlas (och
därmed inte heller lämnas ut) och att uppgifter om personnummer,
framtagna genom urval eller bearbetning, som regel inte får lämnas ut.
Enligt regeringens mening finns det inte anledning att ha någon annan
syn på begränsningar vid utlämnande på ADB-upptagning än vid urval
och bearbetningar. Vid sådant utlämnande bör alltså uppgifter om
inteckningar och personnummer inte få lämnas ut. Även här finns det
dock, såvitt gäller utlämnande av personnummer, anledning att ställa upp
ett undantag för aktualisering, komplettering eller kontroll av information
som finns i kund- eller medlemsregister. Liksom vid urval och bearbet-
ningar bör vidare undantag gälla från de uppställda förbuden när annat
följer av lag eller annan författning. Slutligen bör Lantmäteriverket ha
möjlighet att medge undantag när det finns särskilda skäl för det.
UpplysningsCentralen UC AB och Dun & Bradstreet Sverige AB har
ansett att lagen bör innehålla uttryckliga undantag från begränsningarna
för företag som bedriver kreditupplysningsverksamhet. Regeringen
bedömer emellertid att det är mest ändamålsenligt att Lantmäteriverket
även i dessa fall får göra en prövning av om det finns tillräckliga skäl att
göra undantag från begränsningarna. Härigenom blir det möjligt att även
i fortsättningen i det enskilda fallet ställa upp de ytterligare restriktioner
som kan behövas för att skydda enskilds personliga integritet.
Ytterligare en fråga är om utlämnande på ADB-upptagning av urval
och bearbetningar som har skett för direkt marknadsföring bör begränsas.
Som har utvecklats i det föregående avsnittet kan denna användning
ibland vara känslig från integritetssynpunkt. När det gäller urvals-
bearbetningar m.m. för marknadsföringsändamål innebär regeringens
förslag emellertid att vissa uppgifter inte skall få behandlas, bl.a.
personnummer. De begränsningar som behövs har därigenom ställts upp.
En ytterligare reglering skulle bara innebära att skillnader gjordes
beroende på om uppgifter lämnades ut på papper eller på ADB-
upptagning. Någon anledning att göra en sådan åtskillnad finns inte.
För närvarande är det svårt att se att utlämnande av kompletta kopior
av hela registret eller betydande delar av det, t.ex. inskrivningsdelen,
skulle vara intressant mer allmänt bland olika användare. Med nuvarande
principer för försäljning skulle detta nämligen bli ganska dyrt. Det kan
emellertid givetvis ändå förekomma att någon begär ett så omfattande
utlämnande av uppgifter. Frågan inställer sig då om det från integritets-
och säkerhetssynpunkt är önskvärt att informationen inte lämnas ut.
Utlämnande på ADB-upptagning innebär i praktiken att mottagaren
inrättar ett eget register med personuppgifter. Tidigare krävdes enligt
datalagen licens och normalt också tillstånd från Datainspektionen för
den som inrättade ett sådant register. Personuppgiftslagen innehåller inte
någon motsvarighet till denna reglering. Däremot kommer den använd-
ning av uppgifterna som mottagaren rimligen vill ägna sig åt att omfattas
av det datarättsliga regelverket. Det sagda innebär att Datainspektionen
har möjlighet att utöva tillsyn över verksamheten.
Denna ordning innebär ett visst skydd. Enligt regeringens mening
behöver några ytterligare gränser inte ställas upp i författning beträffande
mängden information som får lämnas ut. Lantmäteriverket såsom
personuppgiftsansvarig bör emellertid också såväl i detta sammanhang
som när det gäller sådan annan integritetskänslig användning som nyss
har diskuterats ha möjlighet att ställa upp villkor för att förhindra att
otillbörligt intrång i den personliga integriteten eller risker från säker-
hetssynpunkt uppkommer (se nedan beträffande en generell begränsning
för användningen).
Några remissinstanser har ansett att man bör analysera behovet att med
hänsyn till rikets säkerhet särskilt skydda vissa uppgifter i registret.
Regeringen delar den uppfattningen. En sådan analys görs för närvarande
i särskild ordning inom Regeringskansliet (Försvarsdepartementet).

Bör det uppställas någon generell begränsning för användningen?
Enligt EG-direktivet har den som är registeransvarig ett mycket
långtgående ansvar för att behandlingen av personuppgifter sker på ett
korrekt sätt. I det föregående har regeringen tagit ställning till vilka
begränsningar som bör gälla vid vissa särskilda slag av användning av
registret. Det är emellertid inte möjligt att förutse alla situationer som
kan uppstå. Det finns därför ett behov att av integritets- och säkerhetsskäl
ställa upp ytterligare begränsningar eller förutsättningar för
användningen. Det gäller inte minst för de särskilda användningsformer
som redan har diskuterats men även för annan användning av registret.
Regeringen anser därför att det i lagen bör föreskrivas en allmän
skyldighet för Lantmäteriverket att särskilt tillse att otillbörligt intrång i
enskilds personliga integritet och risker från säkerhetssynpunkt inte
uppkommer. Vidare bör verket ges befogenhet att ställa upp även andra
villkor för användningen än de som har behandlats ovan.
Begränsningarnas förhållande till offentlighetsprincipen
Den grundlagsfästa offentlighetsprincipen innebär att myndigheterna är
skyldiga att lämna ut allmänna handlingar på papper till den som
begär det, om inte sekretess gäller.
Med handling förstås i detta sammanhang framställningar i skrift eller
bild samt upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med hjälp av tekniska hjälpmedel. En handling är att
anse som allmän, om den förvaras hos myndighet och är att anse som
inkommen till eller upprättad hos myndigheten (se 2 kap. 3 § första
stycket tryckfrihetsförordningen). När det gäller upptagningar som kan
uppfattas endast med ett tekniska hjälpmedel, t.ex. ett dataregister, anses
upptagningen förvarad hos en myndighet, om det är möjligt för
myndigheten att ta del av innehållet med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel
som myndigheten själv utnyttjar. Detta gäller dock inte upptagningar som
ingår i ett personregister, om myndigheten saknar befogenhet att göra en
överföring som gör det möjligt att ta del av innehållet (se 2 kap. 3 § andra
stycket tryckfrihetsförordningen).
Det finns mot denna bakgrund anledning att kort kommentera hur de
nyss uppställda begränsningarna för viss användning förhåller sig till
offentlighetsprincipen.
Direktåtkomst och utlämnande på ADB-medium kan över huvud taget
inte begäras med stöd av offentlighetsprincipen (se 2 kap 13 § tryck-
frihetsförordningen). Det förbud mot vissa användningar av sökbegrepp
m.m. som regeringen har föreslagit blir alltså där gällande fullt ut.
Den föreslagna huvudregeln vid urval och bearbetningar om förbud
mot utlämnande av uppgifter om inteckningar och personnummer
innebär inte att Lantmäteriverket för egen del kommer att helt sakna
befogenhet att göra viss behandling. Upptagningen är vid sådant
förhållande att anse som förvarad vid myndigheten. Det finns då inte
något hinder mot utlämnanden enligt offentlighetsprincipen. Bestäm-
melsen om förbud mot utlämnande av vissa uppgifter vid urvals-
behandlingar är ändå inte meningslös. De allra flesta urval och
bearbetningar kan nämligen förväntas ske på annan grund än med stöd av
offentlighetsprincipen. Det kan vidare tilläggas att, om Lantmäteriverket
har anledning att anta att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften
behandlas i strid med personuppgiftslagen, uppgiften inte skall lämnas ut
(se 7 kap. 16 § sekretesslagen [1980:100]).
Behandling via Internet
Internet är ett exempel på ett relativt nytt sätt att göra information till-
gänglig på öppna nät. Bör den information som kommer att ingå i det nya
fastighetsregistret vara tillgänglig över Internet?
Riksdagens trafikutskott behandlade för några år sedan ett motions-
yrkande om att det hittillsvarande fastighetsregistret omedelbart skulle
göras tillgängligt på Internet. Motionen bereddes gemensamt med
bostadsutskottet som bl.a. uttalade att det med hänsyn till frågans
specifika inriktning på fastighetsdatasystemet kunde finnas anledning att
avvakta resultatet av Fastighetsdatautredningen. Trafikutskottet ställde
sig bakom denna uppfattning (se bet. 1995/96:TU19 s. 37).
Regeringens principiella uppfattning är att den tekniska infrastrukturen
för statsförvaltningens kommunikation med medborgare och företag bör
bygga på Internet. Myndigheterna bör i den utsträckning det är förenligt
med gällande rätt använda Internet för att utveckla tjänster som förenklar
kontakterna mellan medborgare, företag och offentlig förvaltning.
Det finns emellertid inte något utrymme att för de öppna nätens del
frångå kravet på att personuppgifter enbart får behandlas för preciserade
ändamål. Om de personuppgifter som ingår i fastighetsregistret gjordes
tillgängliga på Internet för en obestämd krets mottagare skulle det kravet
inte kunna upprätthållas. EG-direktivet lägger också vissa hinder i vägen
att lämna ut uppgifter till utlandet (se avsnitt 7.7.3). Fastighetsregistret
bör därför inte göras tillgängligt över Internet. Något hinder mot
behandlingar av fastighetsanknuten information som inte är personupp-
gifter via Internet eller något annat öppet nät bör däremot inte uppställas.
Förslaget innebär inte heller att det kommer att finnas något generellt
hinder mot att utnyttja internetkopplingar för att skicka information från
fastighetsregistret till bestämda mottagare. Vissa förutsättningar måste
dock vara uppfyllda, nämligen att överföringen sker till ett land dit
överföring är tillåten (se närmare avsnitt 7.7.3), att tillhandahållandet av
uppgifterna står i överensstämmelse med ändamålen för registret och att
det inte är fråga om sådan direktåtkomst till registret för vilken särskilda
begränsningar gäller.
Direktivet ger en möjlighet för medlemsstaterna att tillåta överföring
av personuppgifter ur offentliga register, i den utsträckning som de i
lagstiftningen angivna villkoren för tillgänglighet uppfylls i det enskilda
fallet (se artikel 26.1 f)). Regeringen ser nu inte någon anledning att
införa bestämmelser om sådant utlämnande. Om det i framtiden visar sig
att det finns ett behov av att lämna ut uppgifter, kommer regeringen att
överväga frågan närmare.
7.7.2 Försäljning av uppgifter
Regeringens förslag: Lantmäteriverket skall även i fortsättningen
ha rätt att ta ut avgifter för användningen av uppgifter från registret
(försäljning av uppgifter).
Vid prissättningen skall man liksom hittills beakta också
kostnaderna för att samla in och registrera information och för att
vidareutveckla registret.

Fastighetsdatautredningens förslag: Överensstämmer med regering-
ens förslag (se s. 169 171).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon invändning
mot att avgifter tas ut för användningen av uppgifter. Flera remissin-
stanser, såsom Boverket, Svenska Bankföreningen och Svenska Kommun-
förbundet, har emellertid haft synpunkter på de nuvarande principerna för
prissättningen.
Skälen för regeringens förslag:
Försäljning av uppgifter
Flera samhällsviktiga verksamheter förutsätter att det finns tillgång till
uppgifter från fastighetsdatasystemet. Det är således angeläget att
uppgifterna kan tillhandahållas även fortsättningsvis. Förvaltningen av
registret är emellertid kostnadskrävande. För att registerverksamheten
skall kunna finansieras är det nödvändigt att ta ut avgifter av dem som
utnyttjar uppgifterna i systemet.
Avgiftsuttag vid tillhandahållande av uppgifter från systemet kan
också beskrivas som försäljning av uppgifter. Försäljning av personupp-
gifter får enligt EG-direktivet ske endast om den omfattas av ändamålen
för behandlingen och endast om den är tillåten enligt artikel 7. I nämnda
artikel anges några olika fall som gör behandling, bl.a. försäljning, av
personuppgifter tillåten. Samtycke är en sådan situation. Att inhämta
samtycke från alla registrerade är emellertid inte realistiskt.
Försäljningen sker dels till myndigheter, dels till företag. När det gäller
försäljning till myndigheter och andra som bedriver statlig eller
kommunal verksamhet kan artikel 7 e) vara tillämplig. Enligt denna
punkt är behandling, t.ex. försäljning, tillåten om den är nödvändig för att
utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller är ett led i myndighets-
utövning som utförs av den registeransvarige eller en tredje man till
vilken uppgifterna har lämnats ut. I övrigt torde det närmast vara artikel
7 f) som kan bli aktuell. Här anges att behandling av personuppgifter är
tillåten om den är nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen
hos den registeransvarige eller hos den eller de tredje män till vilka
uppgifterna har lämnats ut. Detta gäller dock inte när de nämnda
intressena uppvägs av den registrerades intressen eller dennes
grundläggande fri- och rättigheter som kräver skydd under artikel 1.1 i
direktivet. I sistnämnda artikel anges att medlemsstaterna i samband med
behandling av personuppgifter skall skydda fysiska personers grund-
läggande fri- och rättigheter i enlighet med direktivet, särskilt rätten till
privatliv.
Regeringen finner mot denna bakgrund att personuppgifter från det nya
fastighetsregistret bör kunna försäljas på samma sätt som hittills har
ansetts gälla för uppgifter i fastighetsdatasystemet. Det bör emellertid nu
slås fast i författning att försäljning av uppgifter från fastighetsregistret är

tillåten. Även när det är fråga om försäljning gäller dock att ett
utlämnande av uppgiften måste vara förenligt med ändamålen för
registret.
Prissättning
Flera remissinstanser har behandlat principerna för Lantmäteriverkets
prissättning vid försäljning av uppgifter. De har ansett att avgifter bör tas
ut enligt en självkostnadsprincip. Avgifterna bör alltså enligt deras
mening begränsas till vad som motsvarar kostnaden för uttag av upp-
gifter i registret.
Regeringen har nyligen (se prop. 1997/98:136 s. 63 f.) beträffande
prissättningen i statliga register i allmänhet förordat att avgifterna i första
hand bör grundas på kostnaden för att ta fram och distribuera
informationen, men har också uttalat att det i vissa fall kan finnas skäl att
ta ut avgifter som även ger ett bidrag till kostnaden för att t.ex. samla in
och registrera informationen. Riksdagen har instämt i regeringens
uttalande (se bet. 1997/98:KU31 s. 27, rskr. 1997/98:294). När det gäller
fastighetsdatasystemet har riksdagen tidigare uttalat att användarna av
systemet skall bidra till finansieringen av systemets drift och utveckling,
(se prop. 1994/95:166 s. 24, bet. 1994/95:BoU17 s. 8, rskr. 1994/95:313).
Det saknas anledning för regeringen att nu ha någon annan
uppfattning. Principerna för prissättningen bör alltså även i fortsättningen
vara att avgifterna skall täcka inte bara uttagskostnaden utan även
kostnaderna för förvaltningen i stort av det nya fastighetsregistret.

7.7.3 Utlämnande av uppgifter till utlandet
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon särskild
reglering för utlämnande av uppgifter från fastighetsregistret till
utlandet.

Fastighetsdatautredningens bedömning: Överensstämmer med
regeringens bedömning (se s. 176 och 177).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har instämt i utredningens
bedömning.
Bakgrund: EG-direktivet bygger på tanken om ett fritt flöde av
personuppgifter mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna får därför
varken begränsa eller förbjuda det fria flödet av personuppgifter mellan
medlemsstaterna under åberopande av integritetsskäl (se artikel 1.2).
Däremot uppställer direktivet begränsningar i fråga om överföring av
uppgifter till tredje land (se artiklarna 25 och 26). Sådana begränsningar
har också uppställts i personuppgiftslagen. Enligt den lagen är det
förbjudet att till tredje land föra över personuppgifter som är under
behandling (se 33 §). Förbudet gäller också överföring av person-
uppgifter för behandling i tredje land. Personuppgifter som avses med
förbudet får dock föras över till tredje land, om den registrerade har gått
med på detta eller om överföringen med hänsyn till vissa angivna
förhållanden är nödvändig. Det är också tillåtet att utan hinder av
förbudet föra över personuppgifter för användning enbart i en stat som
har anslutit sig till den s.k. dataskyddskonventionen (se 34 §).
Regeringen får också meddela föreskrifter om undantag för överföring av
personuppgifter till vissa stater. Detta kan regeringen göra när det visar
sig att ett tredje land har en tillräcklig nivå på skyddet för att person-
uppgifter skall kunna föras över. Regeringen får även bestämma vissa
andra undantag (se 35 §).
Regeringen har nyligen föreslagit att förbudet att till tredje land föra
över personuppgifter inte skall gälla om landet har en adekvat nivå för
skyddet av sådana uppgifter (se prop. 1999/2000:11). Den föreslagna
lydelsen ansluter närmare till EG-direktivet (artikel 25.1).
Skälen för regeringens bedömning: Det finns inte anledning att
föreslå några särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter till
utlandet för det nya fastighetsregistret. Samma bestämmelser bör således
i detta hänseende gälla för personuppgifter som ingår i fastighetsregistret
som enligt personuppgiftslagen gäller för personuppgifter i allmänhet.
Regeringen vill emellertid understryka att det, såsom tidigare har
framgått, även i dessa fall kommer att åligga Lantmäteriverket såsom
personuppgiftsansvarig att pröva dels om ett utlämnande till utlandet
stämmer överens med registrets ändamålsbestämmelser, dels om ett
utlämnande blir aktuellt vilka särskilda villkor som bör uppställas för
att förhindra att risker från säkerhetssynpunkt m.m. uppkommer.

8 Förslag i anledning av slutförandet av
fastighetsdatareformen
8.1 Förande av fastighetsböcker och tomträttsböcker
Regeringens förslag: De författningar som reglerar fastighetsböcker och
tomträttsböcker och uppläggande av inskrivningsregister upphävs.
Jordabalkens bestämmelser om inskrivning ändras så att de behandlar
inskrivning i inskrivningsdelen av det nya fastighetsregistret i stället för
inskrivning i fastighetsbok och tomträttsbok.
Bestämmelser i olika specialförfattningar om inskrivning eller anteck-
ning i fastighetsbok eller tomträttsbok ändras så att de i stället behandlar
inskrivning eller anteckning i det nya fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Förslaget i Ds 1998:25: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 145 150).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen.
Bakgrund: Inskrivningsväsendet har av ålder varit knutet till
domstolarna. Domstolarnas beslut om lagfart (fasta) och inteckning
fördes från och med mitten av 1700-talet in i särskilda lagfarts- och
inteckningsprotokoll. År 1875 föreskrevs att rätten skulle föra särskilda
registerböcker. På landsbygden fördes lagfartsböcker respektive inteck-
ningsböcker. Dessa upprättades på grundval av den registrering av
fastigheter som sedan århundraden hade skett i kronans jordebok. I stad
fördes en gemensam fastighetsbok för lagfarter och inteckningar.
Genom 1932 års inskrivningsreform flyttades handläggningen av
inskrivningsärenden från rätten till inskrivningsdomaren. Samtidigt
började nya fastighetsböcker läggas upp med jord- och stadsregistren
som grund. Uppläggandet skedde enligt lagen (1932:169) om
uppläggande av nya fastighetsböcker. Sedan tillkomsten av tomt-
rättsinstitutet år 1907 har det också förts särskilda tomträttsböcker.
När den nya jordabalken trädde i kraft år 1972 innebar det en
ytterligare omgestaltning av inskrivningsväsendets författningsreglering.
Inskrivningsverksamheten anförtroddes särskilda inskrivningsmyndig-
heter, knutna till tingsrätterna. Förfarandet i inskrivningsärenden reglera-
des i 19 24 kap. jordabalken samt i kungörelsen (1971:784) med
tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken.
Systemet med manuellt förda fastighetsböcker och tomträttsböcker
bibehölls dock. Nya föreskrifter om förandet av fastighetsböcker och
tomträttsböcker utfärdades genom fastighetsbokskungörelsen (1971:708)
och tomträttsbokskungörelsen (1971:801). I gravationsbeviskungörelsen
(1971:710) meddelades bestämmelser om utfärdande av bevis om
innehållet i fastighets- och tomträttsböckerna.
I början av 1970-talet började fastighetsdatareformen att genomföras
inom inskrivningsväsendet. Det skedde genom att man förde in de
uppgifter som annars skulle ha tagits in i fastighetsbok eller tomträttsbok
i ett ADB-baserat inskrivningsregister. Inskrivningsregistret infördes
successivt i de olika inskrivningsmyndigheternas områden.
Övergången till inskrivning med hjälp av automatisk databehandling
har inte kommit till uttryck i jordabalken annat än genom en
bestämmelse i 19 kap. 24 § jordabalken. Enligt den bestämmelsen har
regeringen möjlighet att för viss inskrivningsmyndighets område eller del
av sådant område bestämma att inskrivning skall ske i inskrivnings-
register i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok. Inskrivning i
inskrivningsregister regleras i stället i lagen (1973:98) om inskriv-
ningsregister. Den lagen hänvisar dock i huvudsak till jordabalkens
bestämmelser och innehåller endast ett mindre antal särbestämmelser.
Lagen kompletteras av inskrivningsregisterkungörelsen (1974:1061).
Kungörelsen innehåller till stor del samma regler som den tidigare
nämnda kungörelsen med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsen-
det enligt jordabalken. Själva överförandet av uppgifter från
fastighetsböcker och tomträttsböcker till inskrivningsregistret regleras i
kungörelsen (1974:1062) om uppläggande av inskrivningsregister.
För inskrivningsmyndighet som har övergått till systemet med
inskrivningsregister i stället för fastighetsböcker och tomträttsböcker är
det inte längre aktuellt att tillämpa gravationsbeviskungörelsen;
gravationsbevis skall i stället utfärdas enligt kungörelsen (1974:1063) om
fastighetsbevis m.m.
Fastighetsdatareformen slutfördes för inskrivningsväsendets del i sep-
tember 1995. Vid samtliga inskrivningsmyndigheter sker således inskriv-
ning numera i inskrivningsregister. Det förekommer, med några få
undantag, inte längre inskrivning i fastighetsböcker och tomträttsböcker.
Skälen för regeringens förslag:
Regleringen i jordabalken
Jordabalkens inskrivningsregler bygger på att inskrivning sker i fastig-
hetsböcker eller tomträttsböcker. I praktiken sker dock, såsom tidigare
har framgått, numera all inskrivning i inskrivningsregister, dvs. vad som
med regeringens förslag i framtiden kommer att benämnas fastighets-
registrets inskrivningsdel. Denna skillnad mellan jordabalkens lagtext
och den faktiska handläggningen är givetvis inte tillfredsställande.
Jordabalken bör därför ändras så att det framgår att inskrivning sker i
fastighetsregistrets inskrivningsdel. Reglerna om fastighetsbok och
tomträttsbok bör samtidigt utmönstras från jordabalken.
Det är i och för sig inte nödvändigt att i jordabalken slå fast att
registret skall vara ADB-baserat. Det räcker att detta framgår av den
föreslagna lagen om fastighetsregistret. Vid utformningen av
jordabalkens regler måste emellertid hänsyn tas till att reglerna är ADB-
baserade. Jordabalkens regler är utformade med utgångspunkt i ett
manuellt inskrivningsväsende. Bestämmelserna i 19 kap. jordabalken
måste därför kompletteras med de särbestämmelser som är nödvändiga
vid hanteringen av ett ADB-baserat register. Det kan ske genom att
bestämmelserna i lagen om inskrivningsregister inarbetas i jordabalken.
Lagen om inskrivningsregister tjänar därefter inte något ändamål utan
kan upphävas.
I samband med att bestämmelserna i lagen om inskrivningsregister
inarbetas i 19 kap. jordabalken bör det kapitlet omarbetas redaktionellt.
De frågor som detta ger upphov till kommer att behandlas i avsnitt 9.
Upphävande av författningar som reglerar det manuella inskrivnings-
väsendet
Det förhållandet att fastighetsböcker och tomträttsböcker inte längre förs
innebär också att lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighets-
böcker har förlorat all betydelse. Regeringen föreslår därför att riksdagen
upphäver lagen. Det är regeringen avsikt att därefter upphäva de
förordningar som i och med fastighetsdatareformens avslutande inte
längre fyller något syfte. Det gäller följande förordningar:
fastighetsbokskungörelsen (1971:708),
gravationsbeviskungörelsen (1971:710),
kungörelsen (1971:784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivnings-
väsendet enligt jordabalken,
tomträttsbokskungörelsen (1971:801), och
kungörelsen (1974:1062) om uppläggande av inskrivningsregister.
Övriga författningsändringar
Som tidigare har angetts förekommer det i ett stort antal författningar
bestämmelser om att olika förhållanden skall anmälas till inskriv-
ningsmyndighet för anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok. Dessa
bestämmelser bör nu ändras på så sätt att det föreskrivs att anteckning i
stället skall ske i det nya fastighetsregistrets inskrivningsdel.
I flera fall förekommer det föreskrifter som innebär att, när ett visst
beslut eller förhållande som skall antecknats har upphävts eller återgått,
även detta skall antecknas. I det ADB-baserade systemet är det i dessa
fall emellertid missvisande att tala om att upphävandet av beslutet eller
förhållandet antecknas. I stället går det till så att uppgiften tas bort från
den avdelning av registret där den dittills har funnits. Bestämmelserna
bör givetvis ge uttryck för den faktiska förändringen i registret. De bör
därför utformas så att tidigare anteckningar i dessa situationer skall tas
bort. Riksarkivet har mot detta invänt att det skulle innebära en gallring
av uppgifter som kan ha betydelse för framtida forskning. Förfarandet
innebär emellertid inget annat än att en uppgift om den tidigare
anteckningen flyttas från den del av registret där den dittills funnits till
fastighetsregistrets avdelning för äldre förhållanden med en hänvisning
till akten i det ursprungliga ärendet. Det är således inte fråga om någon
fullständig gallring. Åtgärden medför inte heller att framtida forskning
omintetgörs. Den som vill få tillgång till mer detaljerade upplysningar
kommer även i fortsättningen att kunna göra det genom att ta del av
handlingarna i akten. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte
möter något hinder mot att införa en bestämmelse om att anteckningar
som inte längre är aktuella skall tas bort ur registret.
Vissa uppgifter som tidigare har antecknats i fastighetsbok eller
tomträttsbok har genom fastighetsdatareformen kommit att i stället
redovisas i det nuvarande fastighetsregistret och inte i inskrivnings-
registret. Det gäller bl.a. sådana uppgifter som avses i 6 kap. 20 § plan-
och bygglagen (1987:10) och 3 kap. 8 § lagen (1988:950) om
kulturminnen.
Hittills har, enligt 7 § lagen (1973:98) om inskrivningsregister jämförd
med punkten 7 första stycket i övergångsbestämmelserna till inskriv-
ningsregisterkungörelsen (1974:1061), gällt att dessa uppgifter har
redovisats till inskrivningsmyndigheten, som utan att någon anteckning
har gjorts i inskrivningsregistret har vidarebefordrat dem till lant-
mäterimyndigheten för anteckning i fastighetsregistret. Då fastighets-
datareformen nu är helt genomförd finns det inte längre något behov av
någon sådan reglering. Det bör i stället, såvitt gäller de här aktuella
uppgifterna, i respektive författning föreskrivas att uppgifterna skall
lämnas direkt till lantmäterimyndigheten för anteckning i fastighets-
registrets allmänna del.
Övergångsbestämmelser
Under det successiva genomförandet av fastighetsdatareformen har det
förekommit fall då en fastighet eller en tomträtt inte har kunnat föras
över till inskrivningsregistret på grund av oklara inskrivnings-
förhållanden eller annat skäl. Med stöd av en särskild bestämmelse i 10 §
första stycket lagen om inskrivningsregister har inskrivningsmyndig-
heterna kunnat besluta att en sådan fastighet eller tomträtt skall kvarstå i
fastighetsboken eller tomträttsboken. Enligt punkten 2 i övergångs-
bestämmelserna till inskrivningsregisterkungörelsen (1974:1061) har i
dessa fall fastighetsbokskungörelsen (1971:708) respektive tomträtts-
bokskungörelsen (1971:801) har tillämpats så länge fastigheten eller
tomträtten redovisats i sådan bok.
Enligt vad som upplysts finns det fortfarande några fastigheter som
inte helt har kunnat överföras till inskrivningsregistret. Det är oklart vid
vilken tidpunkt överföringen av dessa fastigheter kan vara helt
genomförd. Regeringen föreslår därför övergångsbestämmelser som gör
det möjligt att även i fortsättningen tillämpa äldre bestämmelser i fråga
om dessa fastigheter.
8.2 Förande av jordregister och stadsregister
Regeringens förslag: En övergångsbestämmelse i lagen om införande av
fastighetsbildningslagen upphävs, eftersom bestämmelsen har förlorat sin
betydelse i och med fastighetsdatareformens genomförande.

Förslaget i Ds 1998:25: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 151 157).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Bakgrund: En viss redovisning av fastighetsförhållanden har sedan
1500-talet förekommit i kronans jordebok (beträffande jordeboken, se
närmare avsnitt 11). Jordeboken redovisade dock inte den indelning i
enskilt ägda fastigheter som hade uppkommit genom lantmäteriför-
rättningar och försäljningar av jordområden. I början av 1900-talet väck-
tes därför frågan om införande av ett fastighetsregister för landsbygden.
Det var framför allt inskrivningsväsendets behov av individualiserade
och unika fastighetsbeteckningar som skulle tillgodoses. Uppläggandet
och förandet av ett sådant register vilket kom att kallas för jordregister
reglerades i 1908 års jordregisterförordning samt i förordningen
(1913:45) med särskilda bestämmelser i fråga om jordregister för
Kopparbergs län och Hamra kapellag i Los socken av Gävleborgs län.
Jordregistret lades i huvudsak upp under 1910-talet.
I städerna gällde ursprungligen andra principer för markägande och
beskattning. Fördelningen av marken inom staden avgjordes av staden
själv som från början också ägde all mark. Några formella regler om
registrering av marken fanns inte. Däremot fanns det i allmänhet kartor
och förteckningar över stadens tomter och stadsägor. I och med att det
från slutet av 1800-talet blev vanligt att söka lagfart på enskilda innehav i
städerna uppkom även här ett behov av fastighetsregistrering. Samtidigt
ökade också behovet av planmässig reglering av fastighetsindelningen i
städerna. År 1917 tillkom en förordning (1917:281) med närmare
föreskrifter om fastighetsregister för stad. Förordningen kompletterades
sedermera med kungörelsen (1950:516) om fastighetsregister för stad en-
ligt lösbladssystem och stadsregisterkungörelsen (1971:1010). Avgräns-
ningen mellan jordregister och stadsregister prövades enligt kungörelsen
(1971:1013) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsregistrering.
Nackdelarna med skilda system för registrering av fastigheter, ett för
land och ett för stad, framträdde inte i så hög grad under fastighets-
registrens första tid. Det ökade beroendet mellan tätort och landsbygd
ledde emellertid fram mot en enhetlig kommuntyp. Att behålla skilda
registersystem för olika slag av kommuner framstod så småningom som
ohållbart. I slutet av 1960-talet beslutade riksdagen att det skulle införas
ett enhetligt fastighetsregister vilket skulle föras med hjälp av automatisk
databehandling. För uppläggandet av det nya fastighetsregistret utfärda-
des registeruppläggningskungörelsen (1968:379). Det nya registret
reglerades i fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059).
Övergången till det nya registret skedde kommunvis från 1976 till
1995. Tidpunkten från vilken fastighetsregister skulle föras med hjälp av
automatisk databehandling bestämdes i särskilda författningar. Under
nära tjugo år tillämpades således det nya och det gamla systemet
parallellt.
Sedan september 1995 har förandet av de manuella jord- och
stadsregistren i praktiken upphört och all aktuell information från dessa
register ingår numera i det ADB-baserade fastighetsregistret.
Skälen för regeringens förslag: I och med avslutandet av fastighets-
datareformen saknas det anledning att ha särskilda bestämmelser om
manuellt förda jord- och stadsregister. I 20 § lagen (1970:989) om
införande av nya fastighetsbildningslagen föreskrivs att, om det för
skilda delar av en kommun finns olika slag av fastighetsregister,
fastighetsbildning får ske för samordning mellan fastighetsbildningen
och indelningen i registerområden. Bestämmelsen saknar i och med
fastighetsdatareformens avslutande aktualitet. Regeringen föreslår att
riksdagen beslutar att den bestämmelsen skall upphöra att gälla. De
förordningar som reglerar manuellt förda jord- och stadsregister och som
i och med fastighetsdatareformens avslutande inte fyller något syfte avser
regeringen att upphäva. Det gäller bl.a. förordningen (1908:74 s. 1)
angående jordregister, förordningen (1917:281) med närmare föreskrifter
om fastighetsregister för stad och stadsregisterkungörelsen (1971:1010).
I förordningen (1982:56) om förande av fastighetsregister och
inskrivningsregister med hjälp av automatisk databehandling föreskrivs
att fastighetsregistret skall föras på datamedium och att inskrivning skall
ske i inskrivningsregister i den utsträckning som lagen om inskriv-
ningsregister föreskriver. Bestämmelsen om att fastighetsregister skall
föras med automatisk databehandling bör framgå av den nya lagen om
fastighetsregister. Om riksdagen antar regeringens förslag till en sådan
lag, avser regeringen att därefter upphäva 1982 års förordning.

9 Inskrivningsförfarandet
Framtida organisationsförändringar
Lantmäteriorganisationen omorganiserades år 1996. Såväl fastighets-
bildning som fastighetsregistrering handläggs numera av lantmäterimyn-
digheter. Lantmäterimyndigheterna är som huvudregel statliga. I vissa
kommuner handhas emellertid fastighetsbildning inklusive fastighets-
registrering av kommunala lantmäterimyndigheter (se lagen [1995:1393]
om kommunal lantmäterimyndighet). En utgångspunkt för regeringens
förslag är att ansvaret för att föra in uppgifter i det nuvarande fastighets-
registret skall ligga kvar inom den nuvarande lantmäteriorganisationen.
Inskrivningsverksamheten är sedan gammalt knuten till de allmänna
domstolarna. Tidigare har det övervägts att låta inskrivningsverk-
samheten föras samman med verksamheten för fastighetsbildning och
fastighetsregistrering (se prop. 1993/94:214, bet. 1993/94:BoU19, rskr.
1993/94:375). Regeringen har emellertid nyligen föreslagit riksdagen att
inskrivningsmyndigheterna även framdeles skall knytas till tingsrätterna
(se prop. 1999/2000:1). Enligt förslaget skall verksamheten dock
koncentreras till ett fåtal inskrivningsmyndigheter. Avsikten är att
reformen till största delen skall vara genomförd under år 2001.
Riksdagen har ännu inte tagit ställning till regeringens förslag. Det är
emellertid mot den angivna bakgrunden naturligt att i detta sammanhang
utgå från att ansvaret för inskrivningsverksamheten även i fortsättningen
skall ligga på inskrivningsmyndigheter som är knutna till de allmänna
domstolarna.
9.1 Reglerna i jordabalken om inskrivning
Regeringens förslag: Reglerna i lagen om inskrivningsregister arbetas in
i 19 kap. jordabalken.
Bestämmelserna om handläggningen av inskrivningsärenden anpassas
till bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärende-
lagen). Bl.a. uppställs krav på att en ansökan i ett inskrivningsärende
skall vara skriftlig.

Förslaget i Ds 1998:25: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 158 162).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt för-
slagen. Kammarrätten i Sundsvall har dock ansett att förvaltningslagen i
stället för ärendelagen bör reglera handläggningen av inskrivnings-
ärenden. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har
ansett att möjligheten att göra muntlig ansökan om inskrivning bör finnas
kvar.

Skälen för regeringens förslag:
Redaktionella frågor
Som tidigare har angetts bygger jordabalkens inskrivningsregler på att
inskrivningen sker manuellt i fastighetsböcker eller tomträttsböcker.
Bestämmelserna om fastighetsböcker och tomträttsböcker bör nu ut-
mönstras. Samtidigt bör de regler som beskriver hanteringen av det
ADB-baserade inskrivningsregistret flyttas från lagen om inskrivnings-
register till 19 kap. jordabalken.
I jordabalken bör sålunda anges på samma sätt som hittills har
angetts i lagen om inskrivningsregister att inskrivningsdag skall hållas
varje vardag (jfr 4 § lagen om inskrivningsregister). I jordabalken bör
även tas in bestämmelser om rättelse och skadestånd på grund av
tekniska fel i registret (jfr 8 och 9 §§ lagen om inskrivningsregister).
Vidare bör till jordabalken överföras den regel i lagen om inskrivnings-
register som ger särskilda möjligheter till uppskov i inskrivningsärenden
(jfr 5 § lagen om inskrivningsregister).
Lagen om inskrivningsregister innehåller i dag vissa bemyndiganden
för regeringen att meddela föreskrifter som avviker från vanliga inskriv-
ningsregler (jfr 3 § lagen om inskrivningsregister). Dessa bemyn-
diganden bör behållas men flyttas över till jordabalken.
I samband med dessa kompletteringar av 19 kap. jordabalken bör
kapitlet även moderniseras i språkligt hänseende. Vidare bör det föras in
underrubriker i kapitlet för att underlätta läsningen.
Hjälpregler i annan lagstiftning för handläggningen av inskrivnings-
ärenden
Enligt 19 kap. 3 § andra stycket jordabalken gäller beträffande behand-
lingen av inskrivningsärenden bestämmelserna i rättegångsbalken om
tvistemål i den mån inte något annat föreskrivs i jordabalken. Regeringen
föreslår att reglerna i 19 kap. jordabalken om förfarandet i inskrivnings-
ärenden görs mera detaljerade.
Vad bör då tjäna som förebild för de nya reglerna? Den äldre
ärendelagen (lagen [1946:807] om handläggning av domstolsärenden)
innehöll, liksom 19 kap. jordabalken i dag gör, en kompletterande
hänvisning till reglerna för tvistemål, dvs. i den utsträckning lagen inte
reglerade en viss handläggningsfråga skulle rättegångsbalkens civil-
processuella regler tillämpas. Den nya ärendelagen saknar däremot en
sådan hänvisning och innehåller i stället en genomgripande reglering av
handläggningen av domstolsärenden, vilken i åtskilliga avseenden
avviker från rättegångsbalkens regler. Inskrivningsärenden är till sin
natur mer lika förvaltningsärenden och domstolsärenden än tvistemål vid
domstol. Mot bakgrund härav bör rättegångsbalkens regler inte utgöra
förebild för reglerna om handläggningen i inskrivningsärenden. En
möjlighet är såsom Kammarrätten i Sundsvall har föreslagit att låta
de nya förfarandereglerna knyta an till bestämmelserna i förvaltnings-
lagen. Inskrivningsmyndigheterna är emellertid knutna till de allmänna
domstolarna. Det är därför mest ändamålsenligt att utforma förfarande-
reglerna i jordabalken med den nya ärendelagen som förebild.
Ansökningar i inskrivningsärenden
I jordabalken har det hittills inte funnits någon allmän regel om vilken
form en ansökan om inskrivning skall ha eller vad den skall innehålla.
Reglerna om handläggning av inskrivningsärenden skiljer sig i detta
avseende från den nya ärendelagen som innehåller ett generellt krav på
att en ansökan skall vara skriftlig. Däremot anges i 16 och 16 a §§
inskrivningsregisterkungörelsen och i 4 och 4 a §§ kungörelsen
(1971:784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt
jordabalken bl.a. att sökanden skall ge in de handlingar som han vill
åberopa.
I praktiken torde det så gott som undantagslöst förhålla sig så att
ansökningar i inskrivningsärenden görs skriftligen. När det gäller
ansökningar om inteckning och om inskrivning av förklaring om
tillbehör till fastighet är det enligt 22 kap. 2 § samt 24 kap. 1 och 2 §§
jordabalken redan föreskrivet att ansökan skall ske skriftligen. En
möjlighet att anhängiggöra ett ärende muntligen torde inte heller i andra
ärenden längre tjäna något praktiskt syfte. Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet har hävdat att det för personer med dåliga
kunskaper i svenska språket kan vara en fördel om ansökningsförfarandet
inte är skriftligt. I sådana fall torde emellertid, enligt regeringens
uppfattning, den enskilde framför allt vara i behov av hjälp från ett
ombud eller av en god service från inskrivningsmyndigheten. Att
ansökan är skriftlig torde snarast minska risken för missförstånd. För
inskrivningsmyndigheterna kan enstaka muntliga ansökningar innebära
visst merarbete. Möjligheten att göra ansökan muntligen bör därför tas
bort. I stället bör det i jordabalken införas en generell bestämmelse om
att en ansökan i ett inskrivningsärende skall vara skriftlig.
För att underlätta inskrivningsmyndigheternas handläggning bör det
vidare uppställas vissa generella krav på en ansökans innehåll. En
lämplig utgångspunkt finns därvid i 5 § ärendelagen. Där sägs, såvitt nu
är av intresse, att en enskild parts första skrivelse skall innehålla
uppgifter om partens namn, yrke, person- eller organisationsnummer,
postadress, adress till arbetsplats, eventuell annan adress där parten kan
delges, telefonnummer samt förhållanden i övrigt av betydelse för
delgivning med parten. Vidare skall i förekommande fall motsvarande
uppgifter lämnas om ställföreträdare eller ombud för parten. Med hänsyn
till att inskrivningsärenden i regel är av enklare slag än domstolsärenden
och då merparten av ansökningarna ges in av banker och andra
kreditinstitut kan det dock inte anses nödvändigt att en ansökan i ett
inskrivningsärende innehåller alla de uppgifter som fordras enligt
ärendelagen. Uppgift bör därför lämnas endast om sökandens namn och
postadress samt om telefonnummer till bostaden eller arbetsplatsen.
I 9 § ärendelagen finns en bestämmelse om avvisning i de fall en parts
första skrivelse i ärendet inte uppfyller de ovan nämnda kraven på vad
skrivelsen skall innehålla. Som förutsättningar för avvisning gäller att
bristerna har inte endast ringa betydelse för frågan om delgivning eller att
det annars finns hinder för prövningen. Det kan i och för sig ifrågasättas
om inte en liknande regel bör införas i jordabalken när nu bestämmelser
införs med krav på ansökans innehåll. I 19 kap. 9 § andra stycket jorda-
balken finns emellertid redan en bestämmelse om att beslut om uppskov
kan meddelas om det är nödvändigt för utredningen och att inskriv-
ningsmyndigheten i sådant fall kan förelägga sökanden att komplettera
ansökan med erforderlig utredning. Av bestämmelsen följer att en an-
sökan kan förklaras förfallen eller att vite kan utdömas om föreläggandet
inte följs. Bestämmelsen har hittills varit avsedd för att klarhet skall
kunna erhållas rörande de materiella förutsättningarna för inskrivning (se
prop. 1970:20 del B s. 511). I fortsättningen bör den emellertid också
kunna komma till användning vid väsentliga brister i ansökningens
formella innehåll.
För det fall att kravet på att ansökan skall vara skriftlig inte är uppfyllt
bör, efter mönster för vad som i dag gäller enligt 22 kap. 3 § 1 och 24
kap. 1 § andra stycket 1, för vissa slag av inskrivningsärenden före-
skrivas att ansökan skall avvisas. De särskilda reglerna i 22 kap. och 24
kap. om krav på skriftlig form och om omedelbart avslag på ansökan som
ej görs skriftligen kan därefter upphävas.
9.2 Överklagande av beslut i inskrivningsärenden m.m.
Regeringens förslag: Ett slutligt beslut i ett inskrivningsärende eller ett
beslut att förklara en ansökan vilande skall överklagas inom tre veckor
från det att underrättelse eller bevis om beslutet hölls tillgängligt för
sökanden, dock alltid senast fyra veckor från den inskrivningsdag då
beslutet meddelades.
I övrigt anpassas reglerna om överklagande av beslut i inskrivnings-
ärenden till vad som gäller enligt ärendelagen.

Förslaget i Ds 1998:25: Överensstämmer med regeringens förslag (se
s.162 165).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Några,
däribland Lantmäteriverket och Norrköpings tingsrätt, har ansett att det
bör införas en möjlighet till omprövning av beslut om stämpelskatt.
Skälen för regeringens förslag:
Överklagande av slutliga beslut och beslut om vilandeförklaring
Beslut i inskrivningsärenden kan överklagas till hovrätten. Enligt 19 kap.
14 § andra stycket jordabalken är tiden för överklagande av slutliga
beslut (dvs. beslut som innebär att en ansökan har bifallits, avslagits,
förklarats förfallen eller avvisats) och beslut genom vilka ansökan har
förklarats vilande, fyra veckor från inskrivningsdagen. Enligt en särskild
övergångsregel i 58 a § lagen (1970:995) om införande av nya jorda-
balken träder bestämmelsen om fyra veckors överklagandetid i kraft först
från den dag Konungen (numera regeringen) bestämmer. Till dess gäller
en överklagandetid om två veckor från den dag expeditionen i ärendet
tillhandahölls sökanden, dock minst fyra veckor från den inskrivningsdag
till vilken beslutet hänför sig. Eftersom regeringen inte har meddelat
något förordnande om ikraftträdande, gäller den sistnämnda bestäm-
melsen fortfarande.
Den överklagandetid som anges i 19 kap. 14 § andra stycket jorda-
balken räknas från inskrivningsdagen, inte från tiden för expediering av
beslutet. En tillämpning av bestämmelsen skulle därför kunna innebära
att sökanden medgavs en avsevärt kortare tid för att förbereda ett
överklagande än de fyra veckor som bestämmelsen anger. Bestämmelsen
om fyra veckors överklagandetid vilade på den förutsättningen att de
svårigheter som inskrivningsväsendet vid tiden för jordabalkens tillkomst
drogs med i fråga om expeditionstidernas längd skulle kunna övervinnas
till balkens ikraftträdande (se prop. 1970:20 del B, s. 535 f.). Då så
visade sig inte bli fallet, infördes den ovan angivna övergångsbestäm-
melsen (se prop. 1971:179 s. 44). Avsikten med denna bestämmelse var
att i de fall expeditionstiden översteg två veckor garantera klaganden en
tid om minst två veckor för att överklaga beslutet. Att just en frist om två
veckor ansågs tillfredsställande hängde samman med att denna tid
motsvarade vad som då enligt rättegångsbalken stod till buds för
överklagande av underrätts beslut (se prop. 1979:20 del B, s. 536). Det
visade sig efter införandet av övergångsbestämmelsen att inskrivnings-
myndigheterna hade svårt att hålla tillräckligt korta handläggningstider.
Det förekommer fortfarande att expeditionstiderna överstiger två veckor.
Bestämmelsen i jordabalken om fyra veckors överklagandefrist, räknad
från inskrivningsdagen, har därför inte kunnat sättas i kraft.
Bestämmelserna om tiden för överklagande av slutliga beslut och
beslut om vilandeförklaring bör nu omprövas. Därvid bör utgångs-
punkten vara att den som vill överklaga inskrivningsmyndighetens beslut
tillförsäkras en tid som minst motsvarar vad som numera gäller enligt
rättegångsbalken och den nya ärendelagen för överklagande av beslut.
Denna tid uppgår till tre veckor. Om klaganden skall tillförsäkras en så
lång överklagandefrist, framstår regeln i jordabalken om överklagande
inom fyra veckor från inskrivningsdagen inte som ändamålsenlig. För
tillämpning av regeln skulle det nämligen i så fall fordras att inskriv-
ningsmyndigheternas expeditionstid aldrig översteg en vecka. Även om
handläggningstiderna har minskat betydligt sedan jordabalkens tillkomst,
är det knappast möjligt för inskrivningsmyndigheterna att alltid hålla en
sådan expeditionstid. Mot den bakgrunden bör bestämmelsen om fyra
veckors klagotid i nuvarande 19 kap. 14 § andra stycket jordabalken
utmönstras. I stället bör den reglering av överklagandefristen som hittills
har funnits i lagen om införande av nya jordabalken föras in i jorda-
balken, dock med den ändringen att fristen för överklagande bestäms till
tre veckor i stället för som hittills två veckor från tillhandahållandet av
expeditionen.
Regeringen har tidigare uttalat att jordabalkens handläggningsregler
skall kompletteras av den nya ärendelagens regler och inte av rättegångs-
balkens civilprocessuella regler. Vi föreslår därför, såvitt gäller andra
frågor om överklagande än överklagandefristens längd, att det i 19 kap.
jordabalken tas in en hänvisning till relevanta lagrum i ärendelagen
Överklagande av övriga beslut
I fråga om överklagande av andra icke slutliga beslut än beslut om
vilandeförklaring av ansökan gäller i dag bestämmelserna i rättegångs-
balken. Det innebär att sådana beslut får överklagas endast under vissa i
rättegångsbalken angivna förutsättningar och att tiden för överklagande
är tre veckor, räknat från beslutets dag eller i vissa fall den dag då
klaganden fick del av beslutet (se bl.a. 49 kap. 5 § och 52 kap. 1 §
rättegångsbalken). För beslut om uppskov enligt 19 kap. 9 § jordabalken
gäller överhuvudtaget ingen tidsbegränsning i fråga om rätten till
överklagande (jfr 49 kap. 7 § och 52 kap. 1 § rättegångsbalken).
De nu angivna bestämmelserna i rättegångsbalken överensstämmer i
huvudsak med vad som gäller enligt ärendelagen. Regeringen föreslår i
denna del ingen annan ändring än att reglerna i fortsättningen anknyts till
ärendelagens bestämmelser. Detta innebär ingen större skillnad i
förhållande till vad som gäller i dag. Regeringen återkommer till detta i
författningskommentaren.
Omprövning av beslut
Om en inskrivningsmyndighet finner att ett beslut som den har fattat är
felaktigt, har den förhållandevis små möjligheter att ändra beslutet. Det
kan ske enbart genom beslut om rättelse (se närmare avsnitt 10). I 27 §
förvaltningslagen och 34 § ärendelagen finns bestämmelser om skyldig-
het för beslutsmyndigheten att i vissa fall ompröva beslut. I ärendelagen
anges att sådan omprövning skall ske om tingsrätten finner att beslutet är
uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan
anledning och ändring av beslutet kan ske snabbt och enkelt och utan att
det blir till nackdel för enskild part. Skyldigheten att ompröva beslutet
gäller i princip även om beslutet överklagas.
Någon motsvarighet till dessa regler finns i dag inte på inskriv-
ningsområdet. Då handläggningen av inskrivningsärenden nu anpassas
till ärendelagens regler, kan det i och för sig framstå som naturligt att låta
reglerna om omprövning gälla även för inskrivningsmyndigheternas del.
Beslut i inskrivningsärenden är emellertid, till skillnad från de flesta
domstolsärenden, normalt av stor betydelse för den allmänna omsätt-
ningen. Med hänsyn till intresset av trygghet i omsättningen bör det inte
komma i fråga att låta av inskrivningsmyndighet fattade beslut bli änd-
rade av myndigheten i större utsträckning än vad rättelseinstitutet redan
medger. Några regler om omprövning av beslut i inskrivningsärenden bör
således inte införas.
Några remissinstanser har föreslagit att det införs en möjlighet att
ompröva beslut om stämpelskatt. Fastställandet av sådan skatt regleras av
annan lagstiftning än den som nu är föremål för översyn. Frågan behöver
dessutom övervägas närmare innan regeringen kan ta ställning till den.
Någon ändring bör därför inte företas nu.

10 Rättelse och skadestånd
Regeringens förslag: De särskilda fastighetsrättsliga reglerna om
rättelse av registrerad uppgift skall finnas kvar. Rättelsereglerna skall
vara exklusiva i förhållande till bestämmelsen om rättelse i personupp-
giftslagen.
Också bestämmelserna om skadestånd på grund av tekniska fel i
registret skall vara kvar. Jordabalkens bestämmelse om skadestånd till
följd av fel vid handläggningen av inskrivningsärende tas bort, eftersom
de skadefall som avses med bestämmelsen täcks av skadeståndslagens
regler om det allmännas skadeståndsansvar.

Fastighetsdatautredningens bedömning: Överensstämmer i huvud-
sak med regeringens förslag (se SOU 1997:3 s. 139 f.). Utredningen har
dock inte lämnat förslag till någon förändring av de befintliga reglerna.
Förslaget i Ds 1998:25: Överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens förslag (se promemorian s. 166 174).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några
invändningar mot förslaget. Lantmäteriverket och Juridiska fakultets-
nämnden vid Stockholms universitet har ansett att regleringen av
skadeståndsansvaret bör göras tydligare. Verket har vidare ansett att om
verket får ett fullständigt personuppgiftsansvar bör verkets möjligheter
till återkrav mot andra myndigheter regleras särskilt. Verket har slutligen
ansett att verket bör vara den myndighet som prövar frågor om
skadestånd på grund av felaktiga uppgifter i registret.
Bakgrund:
EG-direktivet
Vad gäller rättelse föreskriver direktivet att den registrerade skall ha rätt
att få uppgifter som inte har behandlats i enlighet med direktivets
bestämmelser rättade, utplånade eller blockerade . Detta gäller
särskilt om uppgifterna är ofullständiga eller felaktiga (se artikel 12 b).
Rätten till rättelse kan dock begränsas genom nationell lagstiftning om
begränsningen är nödvändig med hänsyn till vissa angivna omständig-
heter, bl.a. statens eller allmän säkerhet eller skyddet av den registrerades
eller andras fri- och rättigheter (se artikel 13 första stycket). En särskild
begränsningsregel finns beträffande uppgifter som behandlas för
vetenskaplig forskning (se samma artikels andra stycke).
Den registeransvarige är skyldig att utge skadestånd till var och en som
har lidit skada till följd av en otillåten behandling eller någon annan
åtgärd som är oförenlig med de nationella bestämmelser som har antagits
till följd av direktivet (se artikel 23). Den registeransvarige skall dock
helt eller delvis kunna undgå skadeståndsansvar, om han visar att han
inte är ansvarig för den händelse som orsakade skadan. I direktivets
ingress har det angetts att möjligheten att befrias från skadestånds-
skyldighet skall gälla särskilt då den registeransvarige kan påvisa att ett
fel har begåtts av den registrerade eller i fall av force majeure.
Personuppgiftslagen
Bestämmelsen om rättelse har i personuppgiftslagen utformats i allt
väsentligt i enlighet med direktivets krav. Den personuppgiftsansvarige
är skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller
utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med
den nya lagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den (se
28 §). Den personuppgiftsansvarige skall också underrätta en tredje man
som uppgifterna har lämnats ut till om åtgärden, om den registrerade
begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet för den
registrerade skulle kunna undvikas genom en underrättelse. Någon sådan
underrättelse behöver dock inte lämnas, om detta visar sig vara omöjligt
eller skulle kräva en oproportionerligt stor arbetsinsats.
Även bestämmelsen om skadestånd har anpassats till direktivet. Enligt
lagen skall den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för
skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av
personuppgifter i strid med lagen har orsakat (se 48 § första stycket). Om
den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom, kan
ersättningsskyldigheten i den utsträckning det är skäligt sättas ned eller
helt falla bort (se 48 § andra stycket).
En av utgångspunkterna för personuppgiftslagen är att särskilda be-
stämmelser i en registerförfattning gäller före den allmänna lagen och att
denna fyller ut endast när särskilda bestämmelser i annan lag saknas (se
prop. 1997/98:44 s. 39 f.). Det är således förutsatt att olika register-
författningar kan innehålla preciserade regler som gäller i stället för de
generella bestämmelserna i den nya personuppgiftslagen.
Jordabalken och fastighetsbildningslagen m.m.
Bestämmelser om rättelse i fastighetsbok och tomträttsbok finns i
19 kap. 17 och 18 §§ jordabalken. Dessa bestämmelser är tillämpliga
även på inskrivningsregistret (se 3 § lagen om inskrivningsregister).
Bestämmelserna innebär i korthet följande. Om en införing i fastighets-
bok eller inskrivningsregistret innehåller en uppenbar oriktighet till följd
av inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande
förbiseende, skall inskrivningsmyndigheten rätta införingen. Särskilda
regler finns för det fall en rättelse kan bli till förfång för en ägare eller
innehavare av panträtt. Det inbördes företrädet mellan olika förvärv skall
då fastställas. Den som berörs av åtgärden skall få tillfälle att yttra sig
innan rättelsebeslutet fattas. En särskild bestämmelse finns om rättelse av
uppenbar oriktighet i inskrivningsregistret som har uppkommit till följd
av tekniskt fel (se 8 § lagen om inskrivningsregister).
Enligt 19 kap. 4 § fastighetsbildningslagen skall en uppenbart oriktig
uppgift i fastighetsregistret rättas om det kan ske utan förfång för
fastighetsägare eller rättighetshavare. Som regel skall fastighetsägare och
rättighetshavare ges tillfälle att yttra sig. I 19 kap. 5 § andra stycket
samma lag sägs att tekniska fel får rättas även om det kan leda till förfång
för fastighetsägare eller rättighetshavare.
Också när det gäller skadestånd finns det särskilda regler på det
fastighetsrättsliga området. Bl.a. gäller att den som lider förlust till följd
av fel eller försummelse vid handläggning av eller beslut i ett
inskrivningsärende eller vid utfärdande av ett pantbrev eller annat bevis
på grundval av innehållet i fastighets- eller tomträttsbok har rätt till
ersättning av staten (se 19 kap. 19 § jordabalken). Viss rätt till ersättning
föreligger också om någon lider förlust på grund av en företagen rättelse.
Bestämmelsen är tillämplig också när inskrivning sker i inskrivnings-
registret (se 3 § lagen om inskrivningsregister). Också den som lider
skada till följd av tekniskt fel i inskrivningsregistret har rätt till
ersättning
av staten (se 9 § samma lag).
Det finns vidare särskilda skadeståndsbestämmelser som tar sikte på
situationer där någon har förvärvat en fastighet och därvid har förlitat sig
på en felaktig uppgift i fastighetsboken (inskrivningsregistret) om
lagfaren ägare (se 18 kap. 3 7 §§ jordabalken).
Också fastighetsbildningslagen innehåller en bestämmelse om
ersättning till den som lider skada. Bestämmelsen omfattar dock endast
skada på grund av tekniskt fel eller skada som beror på en företagen
rättelse, däremot inte skada på grund av handläggningsfel (se 19 kap. 5 §
fastighetsbildningslagen).
Skälen för regeringens förslag:
Rättelse
Syftet med de nuvarande rättelsebestämmelserna på fastighetsrättens
område är att skydda ekonomiska intressen. Behovet av sådana
rättelsebestämmelser är särskilt stort med hänsyn till de viktiga rätts-
verkningar som är förenade med flertalet införingar i registren (jfr vad
som uttalades i förarbetena till lagen om företagshypotek, prop.
1983/84:128 s. 82).
De skäl som har föranlett särskilda regler om rättelse i de fastig-
hetsrättsliga författningarna har enligt regeringens mening fortfarande
bärkraft. Det är därför önskvärt att en motsvarande reglering finns även i
framtiden.
De fastighetsrättsliga rättelsereglerna skiljer sig dock från de rättelse-
bestämmelser som finns i personuppgiftslagen. Det beror bl.a. på att
personuppgiftslagens rättelsebestämmelser finns där av integritetsskäl.
Några krav liknande dem som finns i de fastighetsrättsliga författning-
arna om kommunikation m.m. inför rättelse finns inte i personuppgifts-
lagen. Där föreskrivs tvärtom att rättelse skall ske omedelbart. Det fram-
står därför som svårt att i en rättelsesituation tillämpa den lagen vid sidan
av de fastighetsrättsliga bestämmelserna. Detta medför att särskilda
rättelsebestämmelser av nu aktuellt slag måste göras exklusiva i för-
hållande till personuppgiftslagen.
En annan betydelsefull skillnad mellan de båda slagen av rättelse-
bestämmelser är att rättelse enligt de fastighetsrättsliga reglerna förut-
sätter att oriktigheten är uppenbar. Denna inskränkning i möjligheten att
rätta en uppgift är nödvändig för att skydda ägares eller rättighetshavares
intressen. Avsikten är att materiella förändringar i registrets innehåll av
uppgifter som inte är uppenbart oriktiga skall kunna uppnås endast i en
ordning som omgärdas av garantier för den enskildes rättstrygghet.
Också i detta avseende behövs det alltså en särskild fastighetsrättslig
reglering.
Frågan är då om en särreglering på fastighetsrättens område låter sig
förenas med EG-direktivet. Direktivet föreskriver att den registrerade
skall ha rätt att få uppgifter som inte har behandlats i enlighet med
direktivet rättade, utplånade eller blockerade. Det tar sikte på den
personliga integriteten. De fastighetsrättsliga specialbestämmelserna har
ett annat syfte. De ger emellertid upphov till i stort sett samma effekt.
Visserligen föreskriver de inte omedelbar rättelse utan, som huvudregel,
rättelse först efter kommunicering. Rättelse förutsätter också att felaktig-
heten är uppenbar. Dessa begränsningar i rättelseregelns tillämplighet får
emellertid anses förenliga med direktivet. Enligt artikel 13 g i direktivet
får omfattningen av rätten till rättelse begränsas med hänsyn till skyddet
av den registrerades eller andras fri- och rättigheter. De begränsningar
som de fastighetsrättsliga reglerna om rättelse innefattar avser bl.a. att
skydda enskilds äganderätt. De omfattas därför av det angivna
undantaget i direktivet.
Enligt regeringens mening finns det därför inte något hinder mot att ha
särskilda fastighetsrättsliga rättelsebestämmelser som är exklusiva i för-
hållande till den allmänna datarättsliga regleringen. De nuvarande
bestämmelserna bör därför inte ändras.
Skadestånd
Bestämmelsen om skadestånd i personuppgiftslagen avser att skydda den
registrerades integritet. Det är därför denne som har rätt till ersättning.
De särskilda fastighetsrättsliga bestämmelserna om skadestånd till följd
av fel i fastighets- eller tomträttsbok (inskrivningsregistret) eller fastig-
hetsregistret avser att skydda den allmänna omsättningen. Det medför att
var och en som har lidit skada till följd av felaktiga uppgifter är
berättigad till skadestånd. Dessa bestämmelser är även i övrigt vidare än
skadeståndsbestämmelsen i personuppgiftslagen. Skadeståndsansvaret är
i flera fall strikt, medan den personuppgiftsansvarige enligt personupp-
giftslagen kan undgå ansvar om han visar att felet inte berodde på
honom.
De motiv som ligger bakom de särskilda fastighetsrättsliga ersättnings-
bestämmelserna att trygga den allmänna omsättningen har fortfarande
bärkraft. Det är därför önskvärt med ett system som även i fortsättningen
ger utrymme för en långtgående rätt till ersättning för dem som har
förlitat sig på uppgifter i registren vilka senare har visat sig vara
felaktiga. Det i vissa fall strikta skadeståndsansvaret fyller i det samman-
hanget en betydelsefull roll.
Frågan är då om en sådan särreglering är förenlig med EG-direktivet.
Direktivet tillförsäkrar den registrerade skadestånd när skada har uppstått
till följd av en otillåten behandling eller av någon annan åtgärd som är
oförenlig med de nationella bestämmelser som har antagits till följd av
direktivet. Enligt regeringen kan det knappast finnas något hinder mot att
ha ytterligare nationella skadeståndsbestämmelser som tar sikte på
sådana fall där grunden för ersättningsskyldigheten är någon annan än
intrång i den personliga integriteten. Det finns då inte heller något som
hindrar att skadeståndsansvaret är strikt i vissa av dessa situationer.
Slutsatsen blir att det är möjligt att behålla de särskilda fastighets-
rättsliga skadeståndsbestämmelserna utan någon saklig ändring.
Regeringen föreslår därför att nuvarande regler om skadestånd vid
skada som beror på tekniskt fel i inskrivningsregistret eller fastighets-
registret behålls oförändrade. Inte heller reglerna om skadestånd vid
skada på grund av företagen rättelse bör ändras.
En särskild fråga är om också jordabalkens regler om ersättning på
grund av fel eller försummelse i inskrivningsärende m.m. bör behållas
(se 19 kap. 19 § jordabalken). Någon motsvarighet till dessa regler finns
inte för det nuvarande fastighetsregistret (fastighetsregistrets allmänna
del) eller för det särskilda inskrivningsregistret för företagshypotek (se
19 kap. 5 § fastighetsbildningslagen respektive 5 kap. 1 § lagen
[1984:649] om företagshypotek). Skälet till detta är att det har ansetts att
frågor om skadestånd på grund av sådana handläggningsfel bör regleras
enligt skadeståndslagen (se prop. 1983/84:128 s. 85). Enligt 3 kap. 2 §
skadeståndslagen svarar staten för bl.a. ren förmögenhetsskada som
vållas genom fel eller försumlighet vid myndighetsutövning i verksamhet
för vars fullgörande staten svarar. Tidigare gällde att statens
skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen var beroende av huruvida den
felande personalen hade brustit i skälig standard. Jordabalkens
ersättningsregel kunde då sägas vara något förmånligare för den
skadelidande än motsvarande bestämmelse i skadeståndslagen. Den s.k.
standardregeln i skadeståndslagen är emellertid avskaffad sedan år 1990
(SFS 1989:246). En tillämpning av jordabalkens bestämmelse medför
således numera ingen skillnad mot en tillämpning av reglerna i
skadeståndslagen om det allmännas skadeståndsansvar. Handläggning
och beslut i inskrivningsärenden måste nämligen normalt anses innefatta
sådan myndighetsutövning som är en förutsättning för skadeståndsansvar
för det allmänna. Den särskilda skadeståndsregeln om handläggningsfel i
jordabalken bör därför utmönstras.
En annan fråga är om det bör gälla några särskilda skadeståndsregler
för skada som beror på fel i de delar av det nya fastighetsregistret som
det i dag inte finns särskilda skadeståndsregler för (främst byggnadsdelen
och taxeringsuppgiftsdelen). Enligt regeringens mening bör liksom
hittills allmänna skadeståndsrättsliga regler tillämpas här. Det innebär att
ersättning skall utgå i den utsträckning det är fråga om fel eller
försummelse vid myndighetsutövning eller om det finns särskilda skäl
då skadan har vållats genom lämnande av felaktiga upplysningar eller
råd (3 kap. 3 § skadeståndslagen i dess lydelse från den 1 januari 1999, se
prop. 1997/98:105). Enligt regeringens mening innebär denna allmänna
skadeståndsrättsliga reglering ett tillräckligt ersättningsrättsligt skydd för
den enskilde. Några särskilda skadeståndsregler behövs således inte för
de aktuella delarna av registret.
Utöver vad som nu har sagts bör ersättning kunna utgå enligt 48 §
personuppgiftslagen vid behandlingar som strider mot den lagen och den
lag som skall reglera fastighetsregistret Enligt personuppgiftslagen kan
ersättningsskyldigheten jämkas, om det visas att felet inte beror på den
personuppgiftsanvarige. Regeringen anser att jämkning inte bör komma i
fråga om felet beror på någon som enligt lag eller annan författning har
haft rätt att föra in uppgifter i registret, t.ex. en kommun som har fört in
uppgifter i registrets byggnadsdel. Den registrerade bör alltså i dessa fall
komma i åtnjutande av samma skydd som om registreringen hade gjorts
av den personuppgiftsansvarige. En sådan vidgad rätt till ersättning kan, i
vart fall när det är fråga om ett statligt register, inte anses stå i strid med
EG-direktivet.
Betalning av skadestånd m.m.
Frågor om skadestånd enligt de särskilda fastighetsrättsliga reglerna
handläggs i dag av Kammarkollegiet (se 4 § förordningen [1995:1301]
om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten). Enligt regeringens
uppfattning bör det förhållandet att Lantmäteriverket blir personupp-
giftsansvarigt för det nya registret (se avsnitt 7.4) inte medföra någon
ändring i denna ordning. Lantmäteriverket bör däremot handlägga frågor
om skadestånd som grundas på bestämmelserna i den nya lagen om
fastighetsregister och personuppgiftslagen.
Lantmäteriverket har efterlyst särskilda regler som ger verket
möjlighet att regressvis göra anspråk på skadestånd mot andra
myndigheter, statliga eller kommunala, om dessa har fört in en uppgift i
registret som utlöst skadeståndsansvar. De särskilda fastighetsrättsliga
reglerna i jordabalken och fastighetsbildningslagen, vilka alltså kommer
att finnas kvar, innehåller redan en viss reglering av statens regressrätt.
När det däremot gäller skadestånd som utgår vid behandlingar som
strider mot personuppgiftslagen eller den lag som skall reglera
fastighetsregistret gör regeringen följande bedömning. Någon ytterligare
skadeståndsrättslig särreglering av det slag som verket har efterlyst bör
inte införas. Oavsett om skadan har förorsakats av Lantmäteriverket eller
av en annan statlig myndighet, är det staten såsom juridisk person som är
ersättningsskyldig. Inom skadeståndsrätten tillämpas inte någon ordning
där en viss statlig myndighet kan begära återkrav av en annan statlig
myndighet för utbetalt skadestånd. Någon sådan ordning bör inte heller
införas för de fall som det nu är fråga om. Inte heller för de fall då en
kommun har orsakat skadan genom att föra in felaktiga uppgifter i
registret är det enligt regeringens uppfattning motiverat att införa en
särskild regressrätt för staten. Det framstår i stället som naturligt att
staten tar det fulla och slutliga ansvaret för registret, även om vissa
uppgifter i det härrör från en kommun. De ökade utgifter som möjligen
kan uppkomma för Lantmäteriverket får regleras inom ramen för de
anslag som ges till myndigheten.

11 Vissa äldre rättsförhållanden
Regeringens förslag: Bestämmelserna om att föra kronans jordebok och
lotsjordeboken upphävs. Vissa föråldrade författningar om avlösning av
räntor och avgälder m.m. upphävs också.

Förslaget i Ds 1998:25: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 175 182).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.

Bakgrund:
Jordeboksinstitutet
Det äldsta fastighetsregistret, avsett att omfatta hela riket, var kronans
jordebok. Jordeboken började föras under Gustav Vasas regeringstid och
redovisade den kamerala fastighetsindelningen, dvs. den indelning av
jord på landet som var nödvändig för beräkning av grundskatterna.
Grundskatterna utgjordes av räntor och andra bestående pålagor som
belastade jorden i förhållande till kronan. I jordeboken redovisades
befintliga byar och hemman sockenvis med uppgifter om ränta-, mantal-,
rustnings- och roteringsskyldighet. Vidare redovisades fastighets
jordnatur, dvs. huruvida fastigheten utgjordes av frälse-, krono- eller
skattejord.
Även andra enheter med sådan ekonomisk bärkraft att de kunde
beskattas fördes in i jordeboken. De viktigaste bland dessa var de s. k.
jordeboksfiskena, dvs. en rätt till fiske som inte var förenad med någon
äganderätt till mark eller vatten. Dessa fisken behandlades i
lagstiftningen och rättstillämpningen tidigt som fast egendom trots att
någon jord inte var förbunden med dem. I enlighet härmed har det allt
sedan 1600-talet varit föreskrivet att de skall redovisas i jordeboken. I 5 §
lagen (1895:36 s.1) angående vad till fast egendom är att hänföra
fastslogs att fiskerierna var fast egendom. Bestämmelsen gäller
fortfarande (se 10 § lagen [1970:995] om införande av jordabalken).
De sista jordeböckerna upprättades under 1880-talet. Efter beslut av
riksdagen åren 1885 och 1892 slutfördes avvecklingen av grundskatterna
år 1904. Därmed upphörde jordebokens betydelse för uppbörden av
fastighetsskatterna. Genom tillkomsten av 1908 års jordregister-
förordning förlorade jordeboken också sin karaktär av fastighetsregister
för landsbygden.
Författningsbestämmelser om kronans jordebok
Jordeboken förs sedan gammalt av Kammarkollegiet. Enligt 6 § 1
förordningen (1994:634) med instruktion för Kammarkollegiet ankom-
mer det fortfarande på kollegiet att avgöra ärenden om jordeboken.
Enligt kungörelsen (1936:356) med ändrade bestämmelser rörande den
omfattning i vilken kronans jordebok skall föras m.m. skall det i
jordeboken föras uppgift om
1. fiskerier enligt 5 § lagen (1895:36 s. 1) angående vad till fast
egendom är att hänföra (s.k. jordeboksfisken), och om
2. vissa räntor och avgälder som enligt särskild bestämmelse skall
antecknas i jordeboken.
Jordeboksfisken
Jordeboksfiskena har, som ovan har nämnts, sedan länge varit att betrakta
som fast egendom. Enligt 10 § lagen (1970:995) om införande av nya
jordabalken äger den särskilda bestämmelsen i 1895 års lag fortfarande
tillämpning om besittningsrätten består efter nya jordabalkens
ikraftträdande.
Att jordeboksfiskena utgör fast egendom avspeglas också i 1 kap. 4 §
fastighetsbildningslagen (1970:988) där det stadgas att vad som i den
lagen sägs om mark eller område i tillämpliga delar gäller även
beträffande fiske som ej ingår i äganderätten till vattenområdet och ej
utgör servitut. Till följd därav skall bestående jordeboksfisken registreras
som fastigheter i fastighetsregistret (se 19 kap. 1 § fastighetsbild-
ningslagen).
Räntor och avgälder
I jordeboken skall antecknas vissa räntor och avgälder.
Enligt äldre bestämmelser skulle, när jord avsöndrades från ett hem-
man, fastställas viss avgift som den avsöndrade jordens innehavare
årligen skulle betala till hemmanet. Avgälden skulle lägst motsvara vad
som av hemmanets grundskatt belöpte på avsöndringen. Sedan
grundskatterna hade avskaffats, bestämdes det genom lagen (1905:31 s.
1) om avgäld från avsöndrad lägenhet att sådan avgäld inte längre skulle
utgå efter den 31 december 1906. Om stamfastighetens ägare hade för-
behållit sig högre avgäld än vad som motsvarade andelen i grundskatten,
kunde emellertid på dennes begäran beslutas att viss del av avgälden
skulle utgå även fortsättningsvis. Ansökan om detta skulle göras hos
Konungens befallningshavande före år 1917. Beslutet skulle antecknas i
fastighetsregistret och, om stamfastigheten och avsöndringen fanns upp-
tagna i jordeboken, även där.
Enligt lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsönd-
rad lägenhet kunde en ägare till en avsöndrad lägenhet ansöka om att få
avgäld som fastställts enligt 1905 års lag avlöst mot ersättning. Ansökan
skulle göras hos Konungens befallningshavare. Beslut om att avgälds-
skyldigheten hade upphört skulle antecknas i fastighetsregistret och, om
stamfastigheten och lägenheten fanns upptagna i jordeboken, även där.
I jordeboken har även antecknats sådant förskott som staten har utgett
till innehavare av frälseskatteränta i samband med att sådana räntor
avlösts (se 2 och 13 §§ lagen [1912:277] om avlösning av vissa
frälseräntor). Med frälseskatteränta avses en rätt för en tidigare ägare av
ett frälsehemman eller dennes rättsinnehavare att från hemmanet för all
framtid tillgodogöra sig en avtalad avgäld. 1912 års lag innebar att den
dåvarande ägaren gavs rätt att mot ersättning få denna belastning på
fastigheten att upphöra.
Vidare har det tills nyligen funnits bestämmelser om anteckning i
jordeboken i 8 § lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de till
skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen. Den sistnämnda
lagen gav möjlighet för innehavare av vissa hemman som blivit lösta till
skatte men som belastas av vissa landgillen och räntor att mot ersättning i
pengar slippa dessa landgillen och räntor. När detta hade skett, skulle
anteckning göras i jordeboken. 1938 års lag kommer att upphöra att gälla
vid utgången av år 1999 (SFS 1999:292).
Slutligen finns det i 9 § förordningen (1937:591) angående upphörande
av det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående landgille en
bestämmelse om att anteckning om att avgäldsskyldigheten har upphört
skall införas i jordeboken.
Skälen för regeringens förslag:
Jordeboksfisken
Registreringen av fristående fisken i jordeboken framstår inte som ända-
målsenlig. Det får anses tillräckligt att sådana fristående fisken
fortsättningsvis registreras enbart i fastighetsregistret. Ett vid tidpunkten
för upphörandet av jordeboken bestående fristående fiske bör alltså även
i fortsättningen förbli fast egendom även om övriga bestämmelser om
förande av jordebok upphävs. En mindre ändring i lagen om införande av
nya jordabalken bör dock ändå göras så att benämningen fiskefastighet
införs för de tidigare jordeboksfiskena.
Räntor och avgälder
Sådana avgälder som behandlas i 1905 års lag om avgäld från avsöndrad
lägenhet upphörde, som huvudregel, att utgå vid utgången av år 1906.
Lagen har i och för sig gett möjlighet att, efter ansökan, besluta att
avgäld till viss del skulle utgå även fortsättningsvis. I vilken utsträckning
sådana beslut har förekommit och fortfarande kan göras gällande är
oklart. För att sådana rättigheter skall bestå är det dock inte nödvändigt
att lagen finns kvar. Lagen har praktisk betydelse endast om det
förekommer oavslutade ärenden om att avgäld skall fortsätta utgå. Det
kan uteslutas att det finns några sådana oavgjorda ärenden. Lagen bör
därför upphävas.
Det framstår vidare som ytterst osannolikt att det i dag finns några
enligt 1905 års lag fastställda avgälder som inte har blivit avlösta enligt
1907 års lag angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet. 1907
års lag torde därför numera sakna praktisk betydelse. För det fall någon
icke avlöst avgäld skulle finnas kvar, finns det inget som hindrar att
parterna, efter upphävandet av lagen, fritt avtalar om att någon avgäld
inte längre skall utgå jämte villkoren för detta. Regeringen föreslår därför
att även 1907 års lag upphävs.
Frågan om frälseräntor har behandlats i förarbetena till förslaget till
lagen om införande av nya jordabalken m.m. (se prop. 1970:145
s. 111 f.). Där har konstaterats att frälseräntorna är avvecklade. Också
1912 års lag om avlösning av vissa frälseräntor bör därför upphävas.
Detsamma gäller lagen (1935:101) om inlösen av vissa frälseräntor.
Denna lag föreskriver att frälseränta, som kommit till genom att kronan
på enskild person överlåtit sin rätt att uppbära ränta från skattehemman
under vissa förutsättningar kan lösas in. Sådan inlösen skulle dock ske
senast år 1940. Lagen saknar således aktualitet och bör upphävas.
Sammanfattning
Av vad som nu har sagts framgår att det inte längre finns anledning att
föra uppgifter om jordeboksfisken eller uppgifter om räntor och avgälder
i jordeboken. Bestämmelserna om förande av kronans jordebok bör
därför upphävas. Regeringen avser att därefter ändra Kammarkollegiets
instruktion och upphäva de kungörelser från 1870 och 1936 som reglerar
jordebokens form och innehåll.
En sådan förändring innebär inte någon förändring av rättsförhållanden
som grundar sig på tidigare gjorda införingar i jordeboken.
Även vissa äldre författningar om avlösning av räntor och avgälder m.
m. som nu saknar betydelse bör upphävas. Det gäller
lagen (1905:31 s 1) om avgäld från avsöndrad lägenhet,
lagen (1907:15 s.1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad
lägenhet,
lagen (1912:277) om avlösning av vissa frälseräntor, och
lagen (1935:101) om inlösen av vissa frälseräntor.

12 Häradsallmänningar och allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna
12.1 Gällande ordning
Allmänt
Häradsallmänningarna nämns redan i de medeltida landsskapslagarna.
Allmänningsskogarna i Dalarna och Norrland är av ett betydligt senare
datum, nämligen från tiden för storskiftet och avvittringen på 1800-talet
respektive början av 1900-talet. Det finns ca 60 häradsallmänningar
belägna i Svealand och norra Götaland. Allmänningsskogarna är dels de
s.k. besparingsskogarna i Dalarna, dels allmänningsskogar i Norrbottens
och Västerbottens län. Besparingsskogarna kom till som ett ekonomiskt
stöd för bygden. Allmänningsskogarna i norra Sverige avsattes i
Norrbottens län under 1800-talets slut och i Västerbottens län först i
början av 1900-talet. De skulle vara ett stöd för de delägande hemmanen.
Det finns sju besparingsskogar i Dalarna och sammanlagt 14 all-
männingsskogar i Norrbottens och Västerbottens län.
Den senaste mer genomgripande förändringen av den lagstiftning som
reglerar dessa allmänningars verksamhet beslutades år 1952. Härads-
allmänningarnas verksamhet regleras sålunda i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar och övrigas i lagen (1952:167) om allmännings-
skogar i Norrland och Dalarna. Lagarna som innehåller närmare
bestämmelser om allmänningarnas förvaltning, användning av eventuell
avkastning, förändringar av markinnehavet, m.m. kompletteras av
reglementen för var och en av allmänningarna. Dessa reglementen var
ursprungligen beslutade av regeringen. Numera beslutas ändringar i
reglementena av länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet enligt de båda
lagarna.
Bestämmelser om avyttring och införlivning av mark
Häradsallmänningen tillhör ägarna av de fastigheter inom häradet som är
satta i mantal eller med vilka det, enligt vad som bestämts vid
fastighetsbildning, är förenad rätt till delaktighet i allmänningen. En
delägare får inte överlåta sin rätt till delaktighet i häradsallmänningen på
annat sätt än gemensamt med den fastighet med vilken rätten är förenad.
Häradsallmänningen får inte belastas med inteckning eller inskrivning av
rättighet och inte heller utmätas för annan fordran än sådan som har
förmånsrätt. En delägare är inte skyldig att med egna medel bidra till att
betala allmänningens utgifter. Ett område som tillhör en härads-
allmänning får avyttras genom försäljning eller på annat sätt enligt
särskilt angivna förutsättningar. Allmänningsstyrelsen kan besluta om
inköp av mark för att utvidga häradsallmänningen. Sådan mark får
avyttras om den inte har införlivats med allmänningen. Allmännings-
styrelsen är skyldig att inom tre år efter förvärvet av mark ansöka hos
länsstyrelsen om införlivning av marken med allmänningen om marken
dessförinnan inte har avyttrats. Det finns i lagen ett antal förutsättningar
som måste vara uppfyllda för att marken skall få införlivas. Det gäller
t.ex. lämplig belägenhet och avsaknad av belastande servitut. För vissa
av dessa förutsättningar kan en tidsfrist på upp till tio år lämnas av
länsstyrelsen. En införlivning innebär att lagen kommer att tillämpas
även på den införlivade marken. Det gäller t.ex. förbudet mot inteckning
eller inskrivning. Om länsstyrelsen inte godkänner ett införlivande av
mark skall den säljas när det kan ske utan förlust för delägarna.
Kapitalinkomst skall användas för grundförbättringar på allmänningen
eller för inköp av mark för allmänningens utvidgning eller för annat
sådant ändamål. Det gäller även sådan inkomst som erhållits vid
försäljning av mark som inte har införlivats med allmänningen.
Lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna är i huvudsak
utformad efter förebild från lagen om häradsallmänningar. Allmännings-
skogarna tillhör ägarna av de fastigheter för vilka skogen blivit avsatt
eller de fastigheter med vilka det vid fastighetsbildning förenats rätt till
delaktighet i skogen. Rätten till allmänningsskogen skall tillgodogöras
för delägarnas eller ortsbefolkningens gemensamma räkning enligt vad
som sägs i lagen. Kravet på att inom tre år införliva inköpt mark med
allmänningen är till skillnad från häradsallmänningarna begränsat till
sådan mark som har förvärvats med medel som har härflutit från skogen
eller genom byte mot vederlag av skogen eller genom gåva. Vidare kan
länsstyrelsen vad gäller allmänningsskogarna, men inte häradsall-
männingarna, i särskilt fall medge undantag från skyldigheten att ansöka
om införlivning. Avkastningen från allmänningsskogen får användas
eller fonderas för betalning av utgifter för de fastigheter som har rätt till
delaktighet i skogen, för främjande av jordbruket inom berörda socknar
eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna eller för
befolkningen i socknen. För vissa av besparings- och allmännings-
skogarna görs det undantaget att det senare ändamålet gäller endast om
det är till gagn enbart för delägarna i skogen.
Registrering i fastighetsregistret, m.m.
Innan fastighetsbildningslagen (1970:988) kom till var både härads-
allmänningarna och allmänningsskogarna registrerade som fastigheter i
jordregistret. När fastighetsbildningslagen trädde i kraft år 1972
belutades det att allmänningsskogarna och häradsallmänningarna skulle
tas upp som samfälligheter utom vad gäller fastighet som avskilts från
eller införlivats med allmänning. Av flera skäl har det enligt utredaren
dröjt mycket länge med den omregistrering av allmänningar från
fastigheter till samfälligheter som föreskrivs i jordregisterförordningen.
En förklaring är att det är mycket resurskrävande för register-
myndigheten, en annan att det har varit omstritt om allmänningsskogarna
skall betraktas som samfälld mark eller bestående av fastigheter. Många
företrädare för allmänningarna har varit negativa till en omregistrering.
Enligt utredaren är övervägande flertalet av häradsallmänningarnas
ursprungs- eller kärninnehav omregistrerat medan läget är mer splittrat
vad gäller övriga allmänningsskogar. Lantmäteriverket har för ett par år
sedan uttalat att en omregistrering inte förändrar allmänningsskogarnas
rättsliga ställning och att de berörda fastighetsägarna inte har något direkt
inflytande över omregistreringen.
Överföring av mark till eller från en samfällighet kan ske genom
fastighetsreglering. En samfällighet kan däremot inte förenas med en
fastighet genom sammanläggning. Förutom vad som sägs i allmännings-
lagstiftningarna om förutsättningarna för avyttring av mark från härads-
allmänningar och allmänningsskogar förutsätter en överlåtelse alltid
någon form av fastighetsbildningsåtgärd (avstyckning eller fastighets-
reglering) vare sig avyttringen sker till tredje man, ingår som ett led i
markbyte eller sker i form av överföring vid en fastighetsreglering.
Andra bestämmelser som är tillämpliga i sammanhanget finns i
jordabalken och jordförvärvslagen (1979:230).
12.2 Ändrade bestämmelser om avyttring och om införliv-
ning av mark, m.m.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen (1952:166) om härads-
allmänningar och lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna rörande införlivning av mark skall upphävas. Vidare skall kravet
på regeringens godkännande av markavyttring tas bort. En möjlighet för
delägarna att förvärva mark för annat angeläget ändamål skall införas.
Vidare skall det av lagen om häradsallmänningar framgå att det är
länsstyrelsen i det län där allmänningens styrelse har sitt säte som skall
handlägga frågor enligt lagen.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker utredarens
förslag, de flesta utan särskilda kommentarer. Falu tingsrätt anser att det
behövs en bestämmelse som anger att rösträtt inte får utövas för vid
fastighetsbildning överblivna andelar . Länsstyrelsen i Jönköpings län
påpekar att det behövs bestämmelser som anger vilken länsstyrelse som
skall handlägga aktuella frågor när en allmänning är belägen i mer än ett
län. Skogsindustrierna anser att 4 § i de båda lagarna som behandlar
överlåtelse av andelsrätt kan slopas, medan Skogsägarnas riksförbund
har motsatt uppfattning i den frågan. Sveriges häradsallmänningsförbund
har föreslagit en ny bestämmelse om hur delaktighetstal skall hanteras
vid köp av fastighet.
Skälen för regeringens förslag: Lagstiftningen om häradsallmän-
ningar och skogsallmänningar är i vissa delar föråldrad trots att flera
justeringar har gjorts sedan dess tillkomst år 1952. Utredaren har haft till
uppgift att närmare granska bestämmelserna om införlivning och
avyttring av mark. Bakgrunden härtill är den ökande oklarheten både för
delägare och för myndigheter om vilken lagstiftning som skall tillämpas.
Den moderna fastighetsbildningslagen har sålunda i vissa fall tillämpats,
i andra fall har frågan varit om tillämpning av allmänningslagarna.
Denna oklarhet är inte tillfredsställande och en förändring bör därför ske.
Utredarens förslag till ändringar i de båda allmänningslagarna har fått
ett mycket positivt bemötande av remissinstanserna. Det bör ligga till
grund för de angelägna förändringar som har påtalats.
Det huvudsakliga syftet med de nu aktuella bestämmelserna i
allmänningslagarna var ursprungligen av skogspolitisk natur. Sedermera
har intresset fokuserats på frågan om att se till att skogsallmänningarnas
framtida bestånd och utveckling inte äventyras. Ett annat intresse i
sammanhanget har varit att så långt möjligt utöka och förbättra
markinnehavet. Vad särskilt gäller reglerna om införlivning av mark har
det även ansetts angeläget att begränsa delägarnas möjligheter att
inteckna fast egendom liksom att hindra köp som kan betraktas som rena
kapitalplaceringar. Den betydelse som allmänningarna har för befolkning
och näringsliv ifrågasätts knappast numera. Man kan därför förutsätta att
delägarna och de som förvaltar skogsallmänningarna i eget intresse
tillgodoser syftet med de här aktuella bestämmelserna, nämligen att
allmänningarnas långsiktiga fortbestånd och utveckling tryggas.
Avyttring av mark
Vad gäller de s.k. ursprungs- eller kärnallmänningarna, dvs. främst den
mark som från början avsattes för allmänningen, förutsätter varje
minskning en fastighetsbildningsåtgärd (avstyckning eller fastighets-
reglering). Om en förutsatt ändring i fastighetsindelningen inte kan ske
blir en civilrättsligt genomförd överlåtelse av marken automatiskt ogiltig
i enlighet med vad som sägs i 4 kap. jordabalken. Fastighetsbildnings-
villkoren i 3 kap. fastighetsbildningslagen och förfarandet vid en
fastighetsbildningsförrättning borgar för en ingående och allsidig
prövning innan en avstyckning eller marköverföring tillåts. Denna
prövning bör kunna ersätta den bedömning som länsstyrelsen skall göra
enligt de båda allmänningslagarna. Vad som nu har sagts talar för att
bestämmelserna i de båda allmänningslagarna om att en avyttring kräver
regeringens eller myndighets godkännande kan tas bort.
Införlivning av mark
Det enda sättet som numera återstår för att öka en kärnallmännings eget
ägoinnehav är marköverföring inom ramen för en fastighetsreglering.
Detta slag av fastighetsbildningsåtgärd, som bl.a. kan beröra större
områden med ett flertal sakägare, är i allmänhet ett mycket flexibelt och
ändamålsenligt instrument för att åstadkomma önskvärda och ibland även
omfattande förändringar av fastighetsindelningen. Överförd mark är
alltid fri från inteckningar. En annan fördel med marköverföring är att det
aktuella förvärvet inte behöver lagfaras eller föranleder stämpelskatt.
Vad nu sagts gäller oberoende av om marktillskottet tidigare utgjort del
av eller hel registerenhet. Den vanligaste fastighetsbildningsåtgärden som
numera berör en skogsallmänning är för övrigt en fastighetsreglering.
Enligt gällande lagstiftning skall de s.k. kärnallmänningarna registreras
som samfälligheter. En följd av en sådan registrering är bl.a. att den inte
kan bli föremål för inteckning eller annan inskrivning och inte heller för
sammanläggning enligt 12 kap. fastighetsbildningslagen. Det återstår en
del omregistreringar men dessa bedöms vara genomförda inom en snar
framtid.
Om kärnallmänningen är omregistrerad till samfällighet blir
marktillskottet, som nyss konstaterats, automatiskt skyddat mot
intecknings- eller inskrivningsåtgärder. I annat fall uppnås samma effekt
genom föreskrifterna i de båda allmänningslagarna om att härads-
allmänning respektive allmänningsskog inte får belastas med inteckning
eller inskrivning av rättighet. Dessa bestämmelser bör därför finnas kvar
så länge den tidigare berörda omregistreringen inte är slutförd.
Allmänt sett kan det alltså konstateras att i den mån mark överförs till
kärnallmänning genom fastighetsreglering uppnås på bästa tänkbara sätt
alla de syften som numera kan anses ligga bakom reglerna i
allmänningslagarna om införlivning av mark.
Utredaren har särskilt behandlat frågan om de fall när ett förvärv av
delägarna inte i sig gör det nödvändigt med en omedelbar fastighets-
bildningsförrättning, nämligen vid köp av en registerfastighet. Hans
bedömning är att även sådana förvärv inte sällan leder till en fastighets-
reglering. Hans samlade bedömning är att det är mindre angeläget att
behålla institutet införlivning av mark enbart för de registerfastigheter
som delägarna äger. Regeringen är av samma uppfattning.
Regeringen gör mot denna bakgrund den bedömningen att institutet
införlivning av mark kan slopas. Samtliga bestämmelser om detta i lagen
om häradsallmänningar och lagen om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna bör sålunda upphöra att gälla. I övergångsbestämmelser bör det
anges att vissa äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om mark
som införlivats med allmänning enligt förordnanden som har meddelats
före den aktuella lagens ikraftträdande.
Övriga förslag
I 10 § lagen om häradsallmänningar och 9 § lagen om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna finns det bestämmelser som begränsar
möjligheterna att förvärva mark till sådan som syftar till allmänningens
utvidgning. Utredaren har föreslagit att denna bestämmelse skall utvidgas
till att avse även mark för annat angeläget ändamål och anger som
exempel behovet av förvaltningsbyggnader. En sådan ändring bör göras i
de båda lagarna.
För att undvika de problem som kan uppstå om en häradsallmänning
har mark i två län bör det i enlighet med vad Länsstyrelsen i Jönköpings
län föreslagit införas en bestämmelse som klargör vilken länsstyrelse
som är behörig att pröva frågorna. De ytterligare ändringar som några
remissinstanser har aktualiserat bör tills vidare inte genomföras.

13 Kostnader och ikraftträdande
Den föreslagna regleringen av fastighetsdatasystemet torde i allt
väsentligt inte innebära några ändringar i kostnadshänseende för
Lantmäteriverket, Domstolsverket eller de myndigheter som skall föra in
uppgifter i fastighetsregistret. Vissa begränsade kostnader av
engångskaraktär uppstår dock till följd av reformen, t.ex. för ändringar av
dataprogram. Om dessa kostnader inte ryms inom ramen för
myndigheternas anslag, får de täckas genom avgifter för nyttjandet av
registret.
Förslaget innebär vidare att Lantmäteriverket skall vara ensamt
personuppgiftsansvarigt. Det innebär bl.a. att staten i något större
utsträckning än i dag kan bli skadeståndsskyldig när det gäller fel i
fastighetsregistret. Det är emellertid inte fråga om någon betydande
utvidgning av statens skadeståndsansvar.
Övriga lagförslag torde inte ha några kostnadskonsekvenser.
Lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 2000.

14 Författningskommentar
14.1 Förslaget till lag om fastighetsregister
1 §

För de ändamål som anges i 2 § skall med hjälp av automatiserad
behandling föras ett register benämnt fastighetsregistret. Detta skall ge
offentlighet åt den information som ingår i registret (fastighetsanknuten
information).
Med personuppgifter avses i denna lag detsamma som i
personuppgiftslagen (1998:204).

(Jfr 1 § i utredningens förslag.)
Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat.
I paragrafens första stycke anges att ett register benämnt
fastighetsregistret skall föras. Fastighetsregistret motsvarar närmast det
nuvarande fastighetsdatasystemet. Fastighetsregistret skall föras med
hjälp av automatiserad behandling. Vidare anges att fastighetsregistret
skall ge offentlighet åt den i registret ingående informationen (s.k.
fastighetsanknuten information). Det är registrets grundläggande syfte.
Härigenom uttrycks den centrala tanken att fastighetsregistret skall
utgöra en informationsdatabas till nytta för samhällslivet i stort. När det
gäller i registret ingående personuppgifter får dessa dock behandlas
endast för de preciserade ändamål som anges i 2 §.
Som framgår av 3 § är informationen i registret uppdelad i flera olika
delar. Av förevarande paragraf framgår emellertid att fastighetsregistret i
datarättsligt hänseende är att anse som ett enda register. Det innebär bl.a.
att ändamålen och begränsningarna för användningen av uppgifterna i
registrets olika delar är gemensamma. Skälen för denna lösning har
angetts i avsnitt 7.2.
Andra stycket innehåller en erinran om innebörden av begreppet
personuppgift. Av 3 § personuppgiftslagen (1998:204) framgår att en
personuppgift är all slags information som direkt eller indirekt kan
hänföras till en fysisk person som är i livet.

2 §

I fråga om personuppgifter skall registret ha till ändamål att
tillhandahålla uppgifter för
1. verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag
eller annan författning och
a) som avser sådan egendom som registreras i fastighetsregistret,
b) som för att kunna utföras förutsätter tillgång till fastighetsanknuten
information, eller
c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet,
2. omsättning av sådan egendom som registreras i fastighetsregistret,
3. kreditgivning, försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild
verksamhet där fastighetsanknuten information utgör underlag för
prövningar eller beslut,
4. fastighetsförvaltning, byggande eller annan liknande åtgärd,
5. aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten
information som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande
register, eller
6. uttag av urval av personuppgifter för direkt marknadsföring, dock
med den begränsning som följer av 11 § personuppgiftslagen (1998:204).

(Jfr 2 § i utredningens förslag.)
Paragrafen anger ändamålen för användningen av personuppgifter i
registret. Gemensamt för dessa är att registret skall tillhandahålla
uppgifter för olika verksamheter eller liknande. Vid utformningen av
paragrafen har Lagrådets synpunkter beaktats.
Ändamålsbeskrivningarna får genom den reglering som personupp-
giftslagen innehåller betydelse för vilken insamling och annan
behandling av personuppgifter i registret som är tillåten. Som tidigare har
nämnts framgår det av 3 § personuppgiftslagen att en personuppgift är all
slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk
person som är i livet. Vidare framgår att behandling av personuppgifter
innefattar varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om
personuppgifter. Som exempel på sådana åtgärder kan här nämnas
utlämnande av uppgift samt insamling, användning, bearbetning och
samkörning av uppgifter.
Däremot uppställer inte personuppgiftslagen och inte heller
förevarande paragraf några begränsningar när det gäller behandlingen av
andra uppgifter i registret än personuppgifter. Det finns således inget som
hindrar att man behandlar en uppgift som inte är att anse som en
personuppgift för något annat ändamål än dem som anges i lagen, t.ex. en
fastighets koordinater som inte kan kopplas till en uppgift om vem som
äger fastigheten. Det ligger emellertid i sakens natur att utrymmet att
betrakta en i registret förekommande uppgift som annat än en
personuppgift är tämligen begränsat.
I 9 § personuppgiftslagen uppställs vissa grundläggande krav på
behandlingen av personuppgifter. Här förtjänar framför allt att nämnas att
personuppgifter får samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna
och berättigade ändamål och att personuppgifter inte senare får behandlas
för något ändamål som är oförenligt med det för vilka uppgifterna
samlades in. Uppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga
ändamål får dock behandlas oavsett för vilket ändamål de samlades in.
Ändamålsbeskrivningen hindrar inte heller en personuppgiftsansvarig
(beträffande innebörden i begreppet personuppgiftsansvarig, se kommen-
taren till 5 §) att lämna ut uppgifter från registret till den som begär att få
veta vilka uppgifter som finns i registret om honom eller henne; den
personuppgiftsansvarige har nämligen enligt 26 § personuppgiftslagen en
skyldighet att göra detta. Av offentlighetsprincipen följer vidare att de i
lagen uppställda ändamålen för behandling av personuppgifter inte får
inskränka skyldigheten för myndigheter att lämna ut uppgifter (se 8 §
personuppgiftslagen).
Ändamålet enligt punkten 1 är att tillhandahålla uppgifter för
verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller
annan författning. Det rör sig alltså om verksamhet som bedrivs med
stöd av författning. Vidare skall det vara fråga om verksamhet som staten
eller en kommun ansvarar för. Verksamheten skall direkt avse sådan
egendom som registreras i fastighetsregistret, vara av den art att
fullgörandet av verksamheten förutsätter tillgång till fastighetsanknuten
information (t.ex. för att användas som underlag för planering,
prövningar eller beslut) eller avse fullgörande av underrättelseskyldighet
enligt författning. Med sådan egendom som registreras i
fastighetsregistret åsyftas fastigheter, tomträtter och byggnader. Det
gäller sådan egendom i stort, alltså inte enbart verksamhet som tar sikte
på redan registrerad egendom.
Med verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar avses
först och främst verksamhet som bedrivs direkt av statliga eller
kommunala myndigheter, t.ex. de registrerande myndigheternas verk-
samhet och kommunal planläggningsverksamhet. Häri inbegrips
emellertid även sådan verksamhet som staten eller kommuner är skyldiga
att bedriva men som kan överlåtas åt annan när det gäller bl.a. själva
genomförandet, t.ex. sophämtning. Det är alltså inte ett krav att
användaren av uppgifterna är en statlig eller kommunal myndighet.
Systemet för inskrivning enligt jordabalken samt registreringen av
fastighetsbildningsåtgärder m.m. enligt fastighesbildningslagen bygger
på tanken att viktiga rättsförhållanden skall ges publicitet. Fastighets-
registret skall fylla denna grundläggande funktion. Uppgifterna är
offentliga och några begränsningar när det gäller vem som kan ta del av
uppgifterna för detta ändamål skall inte finnas. Denna form av
användning av fastighetsregistret täcks av punkten 1.
Vid en viss behandling kan fler än en av punkterna a) c) vara
tillämpliga. Det intressanta är emellertid om minst en punkt är tillämplig.
I annat fall är behandling av personuppgifter för statlig eller kommunal
verksamhet inte tillåten.
Bestämmelsen i punkten 1 är avsedd att harmoniera med artikel 7 e) i
EG-direktivet.
Enligt punkten 2 får fastighetsregistret användas för att tillhandahålla
uppgifter för omsättning av sådan egendom som registreras i fastighets-
dataregistret. Det är alltså fråga om tillhandahållande av uppgifter för
bl.a. vissa kommersiella ändamål. Den typiska verksamhet som avses är
det användande av fastighetsdatasystemet som förekommer redan i dag
med banker, andra kreditinstitut, mäklare, fastighetsvärderare m.fl. som
användare och ofta med hjälp av terminalanslutning. Givetvis omfattas
även omsättning som sker mellan privatpersoner utan professionell hjälp.
Även annat än medverkan vid den direkta omsättningen omfattas, såsom
värdering av fastigheter för prissättning av ett objekt som är till salu. Ett
annat krav är att det skall röra sig om egendom som registreras i
fastighetsregistret. Registret får alltså inte användas i annan verksamhet
än sådan som rör fastigheter, tomträtter eller byggnader. Detta gäller
även för ett företag som bedriver dels aktuell verksamhet, dels annan
verksamhet. Ett sådant företag får alltså använda registret endast i den
verksamhet som rör fastigheter, tomträtter eller byggnader.
Punkten 3 avser viss annan verksamhet där fastigheter, tomträtter eller
byggnader inte utgör det centrala i verksamheten men där uppgifter om
sådan egendom kan vara av vitalt intresse. Så kan vara fallet vid
kreditgivning och försäkringsverksamhet. Även viss annan, liknande
verksamhet, t.ex. kreditupplysning, kan komma i fråga. Slutligen inne-
fattas löpande åtgärder som innebär kontroll av vem som är ägare till en
viss fastighet i sådana fall då detta är befogat på grund av affärs-
förbindelse eller rättstvist med en viss person.
Punkten 4 medger att registret används för fastighetsförvaltning,
byggande och liknande. Byggande skall ses i vid bemärkelse. Det tar
sikte på samtliga stadier från projektering till uppförande av hus,
anläggningar m.m. Inom punkten 4 faller vidare fastighetsförvaltning.
Även detta begrepp skall ses i vid bemärkelse. Det är bl.a. avsett att
inbegripa administration och underhåll av olika slag av fast egendom
jämte ledningar och andra markanknutna anläggningar.
Enligt punkten 5 får registret användas för aktualisering, komplettering
eller kontroll av fastighetsanknuten information i kund- eller medlems-
register eller liknande register, där fastighetsanknuten information redan
ingår. Bestämmelsen får betydelse i fall då den som anlitar fastighets-
registret redan har ett eget personregister. Detta register får innefatta
endast personer som redan står i någon etablerad förbindelse med den
som för registret. Däremot får fastighetsregistret inte användas för att
aktualisera, komplettera eller kontrollera rena marknadsföringsregister.
I punkten 6 anges att fastighetsregistret får användas för urvals-
dragningar för direkt marknadsföring. Enligt 11 § personuppgiftslagen
kan behandling av personuppgifter för sådant ändamål ibland vara
otillåten, nämligen om den registrerade hos den personuppgiftsansvarige
har anmält att han eller hon motsätter sig sådan behandling. En
hänvisning till den paragrafen har tagits in i förevarande paragraf. Om
någon har begärt s.k. direktreklamspärr åligger det således den
personuppgiftsansvarige att se till att uttag av uppgifter för direkt
marknadsföring inte sker.
Urvalsdragningar avser till övervägande del uttag av adressuppgifter,
men de kan även avse andra uppgifter. Särskilda begränsningar för
behandling i direktreklamsyfte av vissa känsliga uppgifter ställs upp
längre fram (se 9 §).
Uttrycket direkt marknadsföring skall uppfattas i vid mening. Det
inrymmer således även åtgärder som vidtas i ett syfte som inte är enbart
kommersiellt, t.ex. opinionsbildning.
För punkterna 2 6 gäller att den angivna användningen får anses
tillåten enligt artikel 7 f) i EG-direktivet.
I lagen används benämningen fastighetsanknuten information (jfr även
1 §) som en samlande beteckning på all information som finns i registret.
För att information skall få tas in i registret och behandlas för de för
personuppgifter i registret angivna ändamålen är det dock inte
nödvändigt att den har en påvisbar anknytning till viss fastighet.
Huruvida informationen kan eller skall tas in i registret bestäms av de
olika regler som gäller för registrering i registret (jordabalken och
fastighetsbildningslagen m.m.). Huruvida informationen, om den har
karaktär av personuppgift, sedan får behandlas beror på om behandlingen
sker för något ändamål som inte är oförenligt med dem som anges i
förevarande paragraf.
3 §

Den fastighetsanknutna informationen skall vara uppdelad i
1. en allmän del,
2. en inskrivningsdel,
3. en adressdel,
4. en byggnadsdel, och
5. en taxeringsuppgiftsdel.
Registret får även innehålla annan information som har samband med
information som ingår i någon av registrets delar (tilläggsinformation).
Tilläggsinformationen skall redovisas skild från registrets delar.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om innehållet i de olika
delarna av fastighetsregistret och om tilläggsinformation.

(Jfr 3 § i utredningens förslag.)
Paragrafens första stycke anger vilka olika delar som registret skall
bestå av. Delarna utgör motsvarigheter till de register fastighets-
registret, inskrivningsregistret m.fl. som hittills har funnits i
fastighetsdatasystemet. Skälen för att dessa register nu betecknas som
delar av det nya fastighetsregistret har angetts i avsnitt 7.2.
Begreppet del används främst för att klargöra den innehållsmässiga
uppbyggnaden av fastighetsregistret. Indelningen i olika delar har dock
även viss rättslig betydelse. Reglerna om behörighet att föra in uppgifter i
registret liksom reglerna om skadestånd och rättelse skiljer sig sålunda
delvis åt mellan de olika delarna av registret (se 4, 13 och 14 §§). De
rättsverkningar som är knutna till inskrivning enligt jordabalken inträder
endast om ett visst förhållande förs in i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel. På motsvarande sätt får registrering av nybildning eller
ombildning av fastighet rättsverkan först om uppgiften förs in i fastig-
hetsregistrets allmänna del.
Fastighetsregistret skall innehålla en fastighetsdel, en inskrivningsdel,
en adressdel, en byggnadsdel och en taxeringsuppgiftsdel. Vissa andra
register och system med anknytning till fastigheter t.ex. lägenhets-
registret, pantbrevsregistret, samfällighetsföreningsregister, BKN-sys-
temet och FENIX-systemet har lagts utanför fastighetsregistret. Skälen
för den valda lösningen har utvecklats i avsnitt 7.6.
Den s.k. fastighetsprisdatabasen och den s.k. ändringsdatabasen regle-
ras inte i lagen. Dessa databaser innehåller endast uppgifter som redan
finns i fastighetsregistret. Skillnaden jämfört med registret är att
uppgifterna är strukturerade på ett annat sätt. Något hinder mot att även i
fortsättningen föra databaser av den typen finns inte. De aktuella
databaserna innehåller ju inte någon unik information. De kan närmast
beskrivas som en form av bearbetningar som har gjorts i förväg
beträffande vissa, ofta efterfrågade uppgifter. Det har ansetts att dessa
inte behöver regleras särskilt.
I andra stycket anges att registret även får innehålla annan information
som har samband med information som kan hänföras till någon av regist-
rets delar. Tilläggsinformation är den sammanfattande benämningen på
sådan information. I likhet med vad som hittills har gällt (se 4 § femte
stycket fastighetsdatakungörelsen) skall tilläggsinformationen redovisas
skild från registrets övriga delar. Detta innebär att det måste tydligt
framgå av redovisningen av registrets uppgifter att dessa uppgifter inte
hör till någon av registrets delar. Tilläggsinformationen kan avse
information med anknytning till fastigheters användning, t.ex. förslag till
plan eller bestämmelse eller uppgifter om byggnadsminnen. Sådan
information har hittills kunnat tillföras fastighetsdatasystemet genom
kommunala myndigheter, länsstyrelserna, vägförvaltningarna och
Riksantikvarieämbetet.
Enligt paragrafens tredje stycke får regeringen meddela närmare
föreskrifter om vilken fastighetsanknuten information jämte tilläggsinfor-
mation som skall ingå i fastighetsregistret.

4 §

I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken
finns bestämmelser om vem som får föra in och ta bort uppgifter i
fastighetsregistrets allmänna del och inskrivningsdel.
Regeringen meddelar föreskrifter om vem som får föra in och ta bort
uppgifter i fastighetsregistrets övriga delar liksom vem som får föra in
och ta bort tilläggsinformation.

(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
Paragrafen behandlar frågor om behörigheten att föra in och ta bort
uppgifter i registret. Den hänvisar beträffande den allmänna delen och
inskrivningsdelen till vissa bestämmelser i jordabalken och fastighets-
bildningslagen (se första stycket). Dessa bestämmelser innebär att det
normalt endast är inskrivningsmyndigheterna resp. lantmäterimyndig-
heterna som är behöriga att föra in och ta bort uppgifter i dessa delar av
registret. Även en införing som endast innebär att en uppgift delvis
ändras inbegrips.
I fråga om adressdelen, byggnadsdelen och taxeringsuppgiftsdelen
liksom när det gäller tilläggsinformation har det ansetts mest
ändamålsenligt att regeringen meddelar föreskrifter om vem som får föra
in och ta bort uppgifter i registret (se andra stycket). Normalt torde det få
överlämnas till kommunala myndigheter att föra in och ta bort uppgifter i
adress- och byggnadsdelarna.

5 §

Lantmäteriverket är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen
(1998:204) för fastighetsregistret.

(Jfr 4 § i utredningens förslag.)
Lantmäteriverket skall vara personuppgiftsansvarig för fastighets-
registret. Innebörden i detta ansvar slås fast i personuppgiftslagen. Som
exempel kan här nämnas att den personuppgiftsansvarige skall tillse att
behandlingen av uppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt, att
information lämnas till registrerade, att personuppgifter inte överförs till
tredje land annat än när detta är medgivet samt att oriktiga uppgifter
rättas och att ersättning betalas till registrerad för skada och kränkning av
den personliga integriteteten som orsakats vid behandlingar som står i
strid med lagen.
När det gäller skadestånd finns det bestämmelser om detta i 13 §.
Särskilda bestämmelser för registrets allmänna del och inskrivningsdel
finns också i 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och i 18 och
19 kap. jordabalken. Skälen för att skadeståndsreglerna har getts denna
utformning har angetts i avsnitt 10.
Också i fråga om rättelse finns det för de nu angivna delarna av
registret särskilda regler i 19 kap. fastighetsbildningslagen och 19 kap.
jordabalken (se 14 §) . Dessa innebär ett avsteg från den annars gällande
principen att den personuppgiftsansvarige skall rätta oriktig uppgift. Det
ankommer nämligen i dessa fall på lantmäterimyndighet resp. inskriv-
ningsmyndighet att företa rättelsen. Skälen för den valda lösningen har
angetts i avsnitt 10.

6 §

Lantmäteriverket skall se till att det inte uppkommer otillbörligt intrång i
registrerades personliga integritet eller risker från säkerhetssynpunkt. För
dessa syften får verket i enskilda fall ställa upp ytterligare villkor utöver
dem som anges i 7 10 §§.

(Jfr 5 § i utredningens förslag.)
I paragrafen anges att Lantmäteriverket skall tillse att det inte
uppkommer otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet.
Bestämmelsen är ett utflöde av det personuppgiftsansvar som verket har
enligt 5 §. Därutöver skall verket tillse att det inte uppkommer några
risker från säkerhetssynpunkt. Härmed åsyftas t.ex. att verket så långt det
är möjligt skall förhindra sådan behandling som framstår som riskfylld
för svenska försvarsintressen. Men bestämmelsen skall också ses mot
bakgrund av den stora ekonomiska betydelse som fastighetsregistret har;
registret måste alltså skötas så att dess löpande drift kan garanteras.
Av paragrafen framgår vidare att verket, för att uppfylla de nu angivna
skyldigheterna, har möjlighet att ställa upp ytterligare villkor än de som
anges i 7 10 §§. Det handlar här, såsom Lagrådet har påpekat, inte om
någon generell föreskriftsrätt för verket utan om ett bemyndigande att
fatta beslut om ytterligare villkor i enskilda fall. Detta aktualiseras främst
när verket skall medge direktåtkomst eller utlämnande på ADB-
upptagning eller utföra urval och bearbetningar. 7 10 §§ innehåller
endast de yttre gränserna för nu nämnda användning. Det är emellertid
inte möjligt att förutse alla situationer och önskemål som kan uppstå. Det
kan alltså finnas skäl att av integritets- eller säkerhetshänsyn ställa upp
ytterligare begränsningar eller förutsättningar för behandlingar än de i
lagen angivna. Begränsningar kan avse t.ex. vilka uppgifter som får
behandlas. Förutsättningar kan avse t.ex. vilken spridning som får ges
uppgifter som har lämnats ut på ADB-upptagning. Ytterligare exempel
anges i kommentaren till 7 §. Däremot kan det inte bli fråga om att med
stöd av denna paragraf medge några undantag från de begränsningar som
har ställts upp i 7 10 §§.
7 §

Direktåtkomst till personuppgifter får medges endast för sådana ändamål
som anges i 2 § 1 4.
Direktåtkomst får inte medges så att det är möjligt att använda namn,
personnummer eller del av personnummer som sökbegrepp.
Direktåtkomst får medges för sökningar endast på en fastighet,
tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget. Om det finns särskilda skäl,
får dock Lantmäteriverket i enskilda fall medge att sökningar sker på fler
än en fastighet, tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget.
Begränsningarna i andra och tredje styckena gäller inte för
1. verksamhet där det ingår att föra in uppgifter i registret,
2. verksamhet som avser förrättning enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller motsvarande lag.

(Jfr 6 § i utredningens förslag.)
Paragrafen innehåller vissa begränsningar när det gäller direktåtkomst
till personuppgifter. Skälen till de valda lösningarna har utvecklats i
avsnitt 7.7.1.
Med direktåtkomst avses att den som använder registret på egen hand
kan söka i detta och få svar på frågor, dock utan att själv kunna bearbeta
eller på annat sätt påverka innehållet. Användaren ställer frågor och får
svar och kan ställa ytterligare frågor med anledning av svaren.
Huruvida direktåtkomst skall medges avgörs av Lantmäteriverket
såsom personuppgiftsansvarigt. Prövningen om direktåtkomst kan ges
skall göras mot bakgrund av bestämmelsen i 6 § och i övrigt enligt vad
som sägs i förevarande paragraf.
I första stycket anges att direktåtkomst får medges endast för sådan
verksamhet som anges i 2 § 1 4. Det innebär att direktåtkomst inte får
medges om syftet med direktåtkomsten är att komplettera eller
kontrollera. kund- eller medlemsregister eller om syftet är att göra s.k.
urvalsdragningar.
Enligt andra stycket får direktåtkomst inte medges så att det är möjligt
att använda namn, personnummer eller del av personnummer som sök-
begrepp. Förbudet är undantagslöst, såvitt gäller de angivna uppgifterna.
Däremot finns inte något motsvarande förbud mot att använda
organisationsnummer som sökbegrepp.
Det bör understrykas att offentlighetsprincipen i tryckfrihetsförord-
ningen inte innebär någon skyldighet att medge direktåtkomst. Förbudet
mot att vid direktåtkomst använda namn m.m. som sökbegrepp utgör
alltså inte någon inskränkning i offentlighetsprincipen.
Tredje stycket innebär att att direktåtkomst skall utformas på det sättet
att sökning kan göras på endast en fastighet, samfällighet eller byggnad i
taget, s.k. fastighetsvis sökning.
Bestämmelsen i tredje stycket är inte undantagslös. Lantmäteriverket
kan medge undantag från begränsningen till fastighetsvis sökning. För
detta krävs särskilda skäl. Vad som utgör särskilda skäl måste prövas
med utgångspunkt i det enskilda fallet. Myndigheter som för sin
verksamhet är beroende av att sökningar kan göras på fler än en fastighet
i taget bör normalt ges tillstånd till detta. I övrigt kan det vara naturligt
att utgå från den praxis som hittills har gällt och i övrigt tillämpa följande
riktlinjer: Användaren skall kunna påvisa ett väl definierat behov av
åtgärden. Hans intresse av åtgärden skall från allmän synpunkt framstå
som berättigat och väga tyngre än den registrerades intresse av skydd
mot kränkning av den personliga integriteten. Viss ledning vid
bedömningen av om särskilda skäl föreligger torde kunna erhållas från
den praxis som kan komma att utvecklas med anledning av den särskilda
bestämmelsen i 10 § f) personuppgiftslagen om när behandling av
personuppgifter är tillåten utan att den registrerade har lämnat sitt sam-
tycke. Även tidigare avgöranden av regeringen eller Datainspektionen
kan vara av viss ledning vid tillämpningen. I ärenden av större betydelse
eller i svårbedömda fall bör Lantmäteriverket samråda med
Datainspektionen innan beslut fattas.
Som har angetts i avsnitt 7.7.1 behöver ett beslut om undantag från
förbudet mot flerfastighetssökningar inte avse en enskild sökning. Om ett
återkommande behov kan konstateras, kan Lantmäteriverket i fall
förutsättningarna för undantag i övrigt är uppfyllda lämna en viss
användare ett mera generellt undantag. Behovet av sådana undantag gör
sig inte minst gällande i fråga om användandet av den digitala
registerkartan, där det allmänt sett skulle vara mindre rationellt om
uppgifter som berör ett flertal fastigheter endast skulle kunna erhållas
fastighetsvis. Ett mera generellt undantag från förbudet mot flerfastig-
hetssökningar bör dock vanligen tidsbegränsas eller om det gäller tills
vidare förenas med villkor som gör att det återkommande kan
omprövas. Sådana villkor är möjliga att ställa upp med stöd av 6 §. Även
om bestämmelsen sålunda ger Lantmäteriverket ett visst utrymme att i ett
enskilt ärende medge förhållandevis vidsträckta undantag innefattar den
inte något bemyndigande för Lantmäteriverket att meddela generella
föreskrifter. Detta framgår av orden i enskilda fall i lagtexten, vilka har
tillagts på Lagrådets inrådan.
Såsom framgår av fjärde stycket punkten 1 gäller inte de i paragrafen
angivna begränsningarna i fråga om verksamhet där det ingår att föra in
uppgifter i registret. Det gäller såväl verksamhet i vilken ingår en författ-
ningsreglerad skyldighet att föra in uppgifter i fastighetsregistret som
verksamhet där en myndighet har en rätt att föra in uppgifter i registret.
Inskrivningsmyndigheterna har alltså, om direktåtkomst har medgetts, en
rätt till sådan åtkomst utan några begränsningar i samband med
inskrivningsverksamhet. Detsamma gäller för lantmäterimyndigheterna i
samband med fastighetsregistrering. Ytterligare exempel är en kommun
som för in uppgifter i byggnadsdelen eller Riksantikvarieämbetet som för
in tilläggsinformation om byggnadsminnen m.m. Lantmäteriverket skall
dock inte ge den aktuella myndigheten direktåtkomst i vidare
utsträckning än som är nödvändigt för att myndigheten skall kunna
fullgöra den verksamhet i vilken införandet i registret ingår.
Av fjärde stycket punkten 2 framgår vidare att begränsningarna inte
heller gäller för verksamhet som avser förrättning enligt fastighets-
bildningslagen eller annan motsvarande lag, t.ex. ledningsrättslagen
(1973:1144). Om en lantmäterimyndighet i samband med en sådan
förrättning exempelvis behöver ställa en s.k. flerfastighetsfråga till
registret, har myndigheten alltså en ovillkorlig rätt att göra det.
8 §

Vid urval och bearbetningar av personuppgifter som Lantmäteriverket
gör för någon annans räkning får uppgifter om inteckningar inte
behandlas. Om urvalet eller bearbetningen avser utlämnande av uppgifter
om personnummer, får åtgärden vidtas endast för det ändamål som anges
i 2 § 5.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om annat följer av lag eller
annan författning.
Åtgärder som enligt första stycket inte är tillåtna får ändå vidtas, om
Lantmäteriverket i enskilda fall finner att det finns särskilda skäl för det.

(Jfr 7 § i utredningens förslag.)
Paragrafen innehåller vissa begränsningar vad gäller tillåtna behand-
lingar vid urval och bearbetningar av personuppgifter. Den har utformats
i enlighet med Lagrådets förslag. Skälen för de valda lösningarna har
angetts i avsnitt 7.7.1.
Urval och bearbetningar innebär att någon eller några parametrar
används för att få fram en begränsad mängd information ur en större
mängd information. I behandlingen kan ingå att den sålunda åtkomna
informationen på olika sätt sammanställs med andra uppgifter i registret.
Det kan vara fråga om t.ex. att få fram alla uppgifter om en viss person
eller att söka fram alla fastigheter inom ett visst geografiskt område.
Urval och bearbetningar är ett vidare begrepp än urvalsdragning (jfr
2 § 6).
Paragrafen behandlar endast urval och bearbetningar som Lantmäteri-
verket gör för annans räkning. I vilken utsträckning Lantmäteriverket har
rätt att göra urval och bearbetningar för den egna verksamheten regleras
alltså inte här.
Huvudregeln i första stycket första meningen är att uppgifter om
inteckningar inte får behandlas vid urval och bearbetningar av
personuppgifter för annans räkning. Det innebär dels ett förbud mot att
göra urvalsbehandlingar med uppgifter om inteckningar som sökbegrepp,
dels ett förbud mot att vid alla slag av urvalsbehandlingar ta fram
uppgifter om inteckningar. Med inteckningar avses endast
penninginteckningar, inte andra slag av inskrivningar i en fastighet eller
tomträtt.
Enligt första stycket andra meningen gäller vidare som huvudregel att
vid urval och bearbetningar för annans räkning uppgifter om person-
nummer får lämnas ut endast vid behandlingar enligt 2 § 5, dvs. vid
aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten
information som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande
register. Möjligheten att lämna ut personnummer begränsas också av per-
sonuppgiftslagen (se 22 §). Där föreskrivs att uppgifter om personnum-
mer får behandlas bara när det är klart motiverat med hänsyn till ända-
målet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något an-
nat beaktansvärt skäl. Om det inte finns förutsättningar att lämna ut
personnummer enligt personuppgiftslagen, skall utlämnande givetvis inte
ske.
Förbuden är inte avsedda att begränsa den rätt som tryckfrihets-
förordningen ger att ta del av allmänna handlingar. De gäller alltså inte
vid utlämnanden som begärs med stöd av offentlighetsprincipen.
Av andra stycket framgår att begränsningarna i första stycket inte
gäller om annat följer av lag eller annan författning. Ett exempel är när
Lantmäteriverket fullgör den skyldighet som den personuppgifts-
ansvarige har enligt 26 § personuppgiftslagen att lämna en sökande
besked om behandling av personuppgifter som rör denne.
Enligt tredje stycket får undantag från begränsningarna i första stycket
medges av Lantmäteriverket. För undantag krävs det särskilda skäl.
Beträffande särskilda skäl och i enskilda fall kan hänvisas till
kommentaren till 7 §.

9 §

Vid urval eller bearbetningar av personuppgifter som Lantmäteriverket
gör för någon annans räkning för direkt marknadsföring får uppgifter om
personnummer, födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller standard-
poäng inte behandlas.
Åtgärder som enligt första stycket inte är tillåtna får ändå vidtas, om
Lantmäteriverket i enskilda fall finner att det finns särskilda skäl för det.

(Jfr 8 § i utredningens förslag.)
Paragrafen innehåller begränsningar för vilka uppgifter som får
behandlas när urval och bearbetningar för annans räkning sker för direkt
marknadsföring. Den har utformats med beaktande av Lagrådets
synpunkter. Såsom framgår av 2 § 6 begränsas möjligheterna att
behandla personuppgifter för direkt marknadsföring också av 11 §
personuppgiftslagen.
Direktreklam som genom sin utformning tyder på att avsändaren har
många eller detaljerade uppgifter om en person upplevs ofta som stötan-
de. Särskilt gäller detta när utformningen tyder på kunskap om ålder och
civilstånd i kombination med andra uppgifter. I första stycket anges där-
för att vid urval och bearbetningar får uppgifter om personnummer,
födelsetid och civilstånd inte behandlas om uppgifterna skall användas
för direkt marknadsföring. Uppgifter om utmätning och konkurs är ty-
piskt sett känsliga för de berörda och omfattas därför också av förbudet
mot behandling. Förbudet omfattar även uppgifter om de standardpoäng
som har åsatts vid fastighetstaxeringen. Sådana uppgifter möjliggör, sär-
skilt i kombination med andra uppgifter, riktade direktreklamförsändelser
vilka kan upplevas som stötande från integritetssynpunkt.
Enligt andra stycket får de aktuella uppgifterna behandlas om
Lantmäteriverket i enskilda fall bedömer att det finns särskilda skäl.
Beträffande särskilda skäl och i enskilda fall , se kommentaren till
7 §.

10 §

Personuppgifter som avser inteckningar får inte lämnas ut på upptagning
för automatiserad behandling. Uppgifter om personnummer får lämnas ut
på sådan upptagning endast vid behandlingar enligt 2 § 5.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om annat följer av lag eller
annan författning.
Åtgärder som enligt första stycket inte är tillåtna får ändå vidtas, om
Lantmäteriverket i enskilda fall finner att det finns särskilda skäl för det.

(Jfr 10 § i utredningens förslag.)
Direktåtkomst är en form av utlämnande på ADB-medium. I lagen
görs dock som brukligt är en åtskillnad mellan direktåtkomst och
övriga former för utlämnande på ADB-medium. Direktåtkomst regleras i
7 §. Förevarande paragraf tar sikte på övriga former för utlämnande på
ADB-upptagning. Vid utformningen av paragrafen har Lagrådets
synpunkter beaktats.
Enligt första stycket får uppgifter om inteckningar inte lämnas ut på
ADB-upptagning. Detsamma gäller uppgifter om personnummer.
Förbudet att lämna ut personnummer gäller dock inte om dessa skall
användas för aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighets-
anknuten information som finns i kund- eller medlemsregister eller
liknande register. I den sistnämnda situationen måste dock också tillses,
liksom vid urval och bearbetningar, att förutsättningarna i 22 § person-
uppgiftslagen är uppfyllda. När det gäller utlämnanden på ADB-
upptagning finns dessutom anledning att särskilt erinra om bestämmelsen
i 7 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) som gör det möjligt att vägra
utlämnande av uppgifter om det kan antas att missbruk kommer att ske.
I andra och tredje styckena har ställts upp två undantag. De motsvarar
de undantag som enligt 8 § andra och tredje styckena gäller vid urval och
bearbetning.
Som har angetts i avsnitt 7.7.1 innebär offentlighetsprincipen inte
någon skyldighet att lämna ut uppgifter på ADB-upptagning. De
uppställda förbuden får således fullt genomslag.

11 §

Användningen av fastighetsregistret får vara avgiftsbelagd. Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
avgifter.

(Jfr 11 § i utredningens förslag.)
I paragrafen slås fast att Lantmäteriverket har rätt att ta ut avgifter för
användning av fastighetsregistret. Bestämmelsen medför dock givetvis
inte någon inskränkning i Lantmäteriverkets skyldighet att i likhet med
andra myndigheter på stället tillhandahålla allmänna handlingar utan
avgift när ett utlämnande har begärts med stöd av offentlighetsprincipen
(se 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen).
Vidare anges att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om avgifter. Detta gäller alltså andra avgifter än
sådana som tas ut för tillhandahållande av utskrifter som har begärts med
stöd av offentlighetsprincipen enligt 2 kap. 13 § tryckfrihets-
förordningen.

12 §

Beslut som Lantmäteriverket eller en annan myndighet har meddelat
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat
med stöd av denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
För överklagande av beslut om avgift för användningen av fastighets-
registret gäller särskilda bestämmelser.

(Jfr 12 § i utredningens förslag.)
Paragrafen behandlar möjligheterna till överklagande.
Första stycket motsvarar väsentligen 65 § fastighetsregister-
kungörelsen.
Av 11 § framgår att regeringen får meddela föreskrifter om avgifter
för användningen av registret. På förslag av Lagrådet har i andra stycket
erinrats om att det för överklagande av beslut om avgift gäller särskilda
bestämmelser (se avgiftsförordningen [1992:191]).

13 §

Om personuppgifter i fastighetsregistret har behandlats i strid med 2 eller
7 10 § denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna
lag, tillämpas 48 § personuppgiftslagen (1998:204). Ersättnings-
skyldigheten får dock inte jämkas, om felet har berott på någon som
enligt lag eller annan författning har haft rätt att föra in eller på annat sätt

behandla uppgifter i registret.
I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och i 18 och 19 kap.
jordabalken finns ytterligare bestämmelser om skadestånd på grund av
fel i fastighetsregistrets allmänna del och i dess inskrivningsdel.

(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
Första stycket behandlar rätten till ersättning vid kränkning av enskilds
personliga integritet.
Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att EG-direktivet som
huvudregel förutsätter att skadestånd utgår, om det vid behandling av
personuppgifter uppkommer skada för enskilds personliga integritet. I
48 § personuppgiftslagen finns också en bestämmelse som säkerställer
detta. Den bestämmelsen innebär att den personuppgiftsansvarige skall
ersätta den registrerade för skada eller kränkning av den personliga
integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med person-
uppgiftslagen har orsakat. Avgränsningen till personuppgiftslagen för
emellertid med sig att 48 § personuppgiftslagen inte kan grunda rätt till
skadestånd för behandlingar som har skett i strid med särskilda be-
stämmelser i annan lag. För att personuppgiftslagens skadestånds-
bestämmelse skall bli tillämplig vid behandlingar i strid med lagen om
fastighetsregister eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen krävs
därför en hänvisning till denna (jfr t.ex. prop. 1997/98:97 s. 108).
Eftersom det har ansetts rimligt att ersättning för integritetskränkning kan
utgå även vid behandlingar i strid med lagen om fastighetsregister m.m.,
har en sådan hänvisning tagits in i förevarande paragraf.
Ansvaret för skada eller kränkning av den personliga integriteten har
utformats så att staten genom Lantmäteriverket, såsom personupp-
giftsansvarig, är skadeståndsskyldig gentemot den enskilde för behand-
lingar av uppgifter som har skett i strid med lagen om fastighetsregister
eller personuppgiftslagen. Ersättningsskyldigheten kan enligt 48 § andra
stycket personuppgiftslagen jämkas om det visas att felet inte beror på
den personuppgiftsanvarige. Av förevarande paragraf framgår dock att
jämkning inte kan komma i fråga, om felet beror på någon som enligt lag
eller annan författning har haft rätt att föra in uppgifter i registret, t.ex.
en
kommun som har fört in uppgifter i registrets byggnadsdel. Det har
ansetts rimligt att den registrerade bör komma i åtnjutande av samma
skydd i dessa fall som om registreringen hade gjorts av den personupp-
giftsansvarige.
Andra stycket innehåller en erinran om de särskilda skadeståndsregler
som ålägger staten ett strikt ansvar för tekniska fel i fastighetsregistrets
allmänna del och inskrivningsdel. Dessa regler för vilka har redogjorts
i avsnitt 10 tar särskilt sikte på skyddet för den allmänna
omsättningen. Några sakliga ändringar i dessa regler föreslås inte. De
kommer således att gälla vid sidan av personuppgiftslagens skadestånds-
bestämmelse.
Av skadeståndslagen följer att skadeståndsskyldighet också kan
komma i fråga vid felaktigheter i registret som har orsakat någon enskild
ekonomisk skada och som beror på fel eller försummelse vid myndig-
hetsutövning eller som har vållats genom felaktiga upplysningar eller råd
(se 3 kap. 2 och 3 §§ skadeståndslagen). Någon särskild erinran om detta
har inte ansetts nödvändig.

14 §

I fråga om rättelse av personuppgifter i fastighetsregistrets allmänna del
och i dess inskrivningsdel tillämpas 19 kap. fastighetsbildningslagen
(1970:988) och 19 kap. jordabalken i stället för 28 § personuppgiftslagen
(1998:204).
I fråga om rättelse av uppgifter i fastighetsregistrets övriga delar
tillämpas 28 § personuppgiftslagen. Frågor om sådan rättelse skall prövas
av annan än den personuppgiftsansvarige, om regeringen för viss del av
registret eller för vissa uppgifter har föreskrivit det.

(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
I avsnitt 10 har det lämnats en redogörelse för de särskilda be-
stämmelserna i jordabalken och fastighetsbildningslagen om rättelse av
uppgifter i de hittillsvarande inskrivnings- och fastighetsregistren. Som
där har angetts föreslås inte några sakliga ändringar av dessa regler. I
paragrafens första stycke har erinrats om dessa bestämmelser. Lagtexten
har utformats så att det framgår att bestämmelserna är exklusiva i
förhållande till bestämmelsen om rättelse i 28 § personuppgiftslagen.
När det gäller övriga delar av det nya fastighetsregistret finns det inga
särskilda bestämmelser om rättelse. Det ansluter till vad som hittills har
gällt för byggnadsregistret och taxeringsuppgifter m.m. i fastighetsdata-
systemet. Att rättelse skall ske följer emellertid av 28 § personuppgifts-
lagen. I paragrafens andra stycke har en hänvisning gjorts till den be-
stämmelsen. Det har vidare angetts att rättelse i dessa fall ankommer på
den personuppgiftsansvarige. Regeringen skall dock ha möjlighet att för
viss del av registret eller för vissa uppgifter föreskriva något annat.
14.2 Förslaget till lag om upphävande av vissa lagar på
fastighetsrättens område
Förslaget innebär att en del äldre lagar på fastighetsrättens område som
numera har förlorat sin betydelse upphävs. Skälen för att lagarna upphävs
har behandlats närmare i avsnitt 11.
14.3 Förslaget till lag om ändring av jordabalken
6 kap. 7 §
Har fastighet överlåtits och har därefter förre ägaren upplåtit panträtt i
fastigheten, gäller upplåtelsen, om borgenären vid upplåtelsen eller, när
fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken
ägde eller bort äga kännedom om äganderättsöverlåtelsen. Om
fastigheten överlåtits även till annan, äger vad som sagts nu tillämpning i
fråga om upplåtelse som den senare förvärvaren gjort.
Första stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått genom
sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.
Vid tillämpning av första stycket skall den som har förlitat sig på ett
högst en månad gammalt gravationsbevis anses ha varit i god tro, om det
inte framgår av omständigheterna att han eller hon på annat sätt har fått
eller borde ha fått kännedom om äganderättsöverlåtelsen.

(Jfr 6 kap. 7 § i promemorians förslag)
I tredje stycket behandlas när den som har förlitat sig på uppgift i ett
gravationsbevis skall anses vara i god tro. Reglerna har hittills inneburit
att den som förlitat sig på ett högst sex månader gammalt gravationsbevis
utfärdat enligt det manuella systemet anses ha varit i god tro om inte
annat visas. Om ett gravationsbevis avsett förhållande i inskrivnings-
registret, har dock gällt att beviset inte får vara mer än en månad
gammalt. I förslaget har den särskilda regeln avseende gravationsbevis
utfärdade enligt det manuella systemet tagits bort.

13 kap. 16 §

Anser tomträttshavaren att det inte finns skäl för uppsägning, får han
eller hon klandra uppsägningen. Om tomträttshavaren inte väcker talan
inom tre månader efter det att uppsägningen antecknades i
fastighetsregistrets inskrivningsdel, är rätten till talan förlorad.

(Jfr 13 kap. 16 § i promemorians förslag.)
13 kap. jordabalken innehåller bestämmelser om tomträtt. I flera para-
grafer har hittills förekommit bestämmelser om att skilda förhållanden
skall antecknas i tomträttsboken samt bestämmelser som anknyter till
sådana anteckningar. I dessa paragrafer bl.a. förevarande paragraf har
uttrycket tomträttsboken nu bytts ut mot fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel . Paragrafen har också omarbetats redaktionellt.

13 kap. 18 §

När fastighetsägaren är skyldig att lösa egendom, skall talan om
lösesumman väckas inom ett år efter det att uppsägningen antecknades i
fastighetsregistrets inskrivningsdel. Om tomträttshavaren har klandrat
uppsägningen enligt 16 §, får talan om lösesumman i stället väckas inom
ett år efter det att domen i målet om klander vann laga kraft. Om tiden
inte iakttas, förfaller uppsägningen. Talan får väckas av såväl fastighets-
ägaren som tomträttshavaren.
Sedan domen om lösesumman har vunnit laga kraft, skall lösesumman
inom en månad deponeras hos länsstyrelsen. Lösesumman behöver dock
inte deponeras tidigare än en månad före den dag till vilken uppsäg-
ningen har ägt rum. Om lösesumman inte deponeras inom föreskriven
tid, skall länsstyrelsen efter ansökan ta ut beloppet som om betalnings-
skyldighet hade ålagts genom domen. När lösesumman har deponerats,
skall länsstyrelsen genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Medel som har deponerats skall ofördröjligen sättas in i bank mot
ränta.

(Jfr 13 kap. 18 § i promemorians förslag.)
Ändringarna är av samma slag som ändringarna i 13 kap. 16 §.

18 kap. 8 §

Sedan ett ärende om anteckning enligt 19 kap. 29 § första stycket,
20 kap. 14 § eller 21 kap. 4 § denna balk eller 7 § förköpslagen
(1967:868) har tagits upp på en inskrivningsdag, får den som därefter
har förvärvat egendomen eller någon annan rättighet i denna än panträtt
inte till stöd för beståndet av förvärvet eller rätten till ersättning enligt
4 § andra stycket åberopa att han eller hon vid förvärvet varken ägde
eller bort äga kännedom om den omständighet som har antecknats.
Bestämmelserna i 6 kap. 7 § tredje stycket och 7 a § gäller också vid
bedömningen av om vid förvärv av panträtt god tro föreligger i fråga om
en omständighet som avses med anteckning enligt första stycket.

(Jfr 18 kap. 8 § i promemorians förslag.)
Paragrafen har omarbetats redaktionellt. Den tidigare hänvisningen till
en bestämmelse i 19 kap. har justerats med anledning av den ändrade
paragrafnumreringen i det kapitlet.

19 kap. 1 §

Inskrivning enligt denna balk skall göras i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen
(2000:000) om fastighetsregister.

(Jfr 19 kap. 1 § i promemorians förslag.)
Av paragrafens nya lydelse framgår att inskrivning skall ske i
fastighetsregistrets inskrivningsdel och inte som tidigare har före-
skrivits i paragrafen i fastighetsbok eller tomrättsbok. Skälen för detta
har behandlats i avsnitt 8.1.

19 kap. 2 §

Inskrivningsärenden är ärenden om lagfart, inteckning eller annan
inskrivning enligt 20 24 kap. samt ärenden om anteckning enligt 29 och
30 §§ i detta kapitel.

(Jfr 19 kap. 2 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar i stort det andra stycket i hittillsvarande 1 §. Vad
som utgör anteckningsärenden framgår av 29 och 30 §§. Även sådana
ärenden är inskrivningsärenden.

19 kap. 3 §

Inskrivningsärenden skall handläggas av inskrivningsmyndigheter, om
inte regeringen med stöd av 27 § har bestämt något annat. Regeringen
bestämmer inskrivningmyndigheternas verksamhetsområden.

(Jfr 19 kap. 3 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § första stycket i den paragrafens
hittills gällande lydelse. Liksom tidigare skall inskrivningsärenden som
huvudregel handläggas av inskrivningsmyndigheter. Med stöd av 27 §
som motsvarar 3 § andra och tredje styckena lagen (1973:98) om
inskrivningsregister kan dock regeringen bestämma att vissa
inskrivningsärenden skall handläggas på annat sätt. Regeringen kan alltså
föreskriva att vissa slag av ärenden får handläggas av annan myndighet.
Av andra meningen framgår att regeringen har rätt att bestämma
inskrivningsmyndigheternas verksamhetsområden. Det innebär bl.a. att
antalet inskrivningsmyndigheter regleras i förordning.

19 kap. 4 §

Ett inskrivningsärende skall handläggas av den inskrivningsmyndighet
inom vars verksamhetsområde den fastighet som ärendet rör är belägen.

(Jfr 19 kap. 4 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar den tidigare 3 § första stycket.

19 kap. 5 §

En inskrivningsmyndighet skall ledas av en lagfaren domare.
För den som handlägger ett inskrivningsärende tillämpas bestämmel-
serna i 4 kap. 13 15 §§ rättegångsbalken om jäv.

(Jfr 19 kap. 5 § i promemorians förslag.)
Av paragrafens första stycke, som motsvarar den tidigare 2 § andra
stycket, framgår att en inskrivningsmyndighet skall ledas av en lagfaren
domare. Termen inskrivningsdomare har, såsom föråldrad, övergetts.
Inskrivningsärendena handläggs vanligen av annan än föreståndaren för
myndigheten.
I paragrafens andra stycke fastslås att rättegångsbalkens regler om jäv
för domare skall tillämpas också vid handläggning av inskrivnings-
ärenden. Detta gäller givetvis även när ärendet har delegerats till icke-
rättsbildad personal.

19 kap. 6 §

Ett inskrivningsärende skall tas upp på en inskrivningsdag.
Inskrivningsdag skall hållas varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag
och fredag, dock inte på helgdag, midsommarafton, julafton eller
nyårsafton.
Inskrivningsdagen skall avslutas klockan tolv. En ansökan om
inskrivning enligt 20 24 kap. eller en anmälan om anteckning enligt 29
och 30 §§ i detta kapitel som kommer in till inskrivningsmyndigheten
efter denna tidpunkt anses gjord följande inskrivningsdag.
Om det samma dag som en ansökan eller anmälan tas upp görs en
registrering i fastighetsregistrets allmänna del avseende den fastighet
som ansökan eller anmälan avser, skall ansökan eller anmälan anses ha
gjorts efter registreringen.

(Jfr 19 kap. 6 § i promemorians förslag.)
I andra stycket reglerar vilka dagar som är inskrivningsdagar, dvs. på
vilka dagar som inskrivningsärenden kan tas upp. Bestämmelserna om
detta har hittills haft sin plats i 5 § och inneburit att inskrivningsdag
normalt hålls en gång i veckan. Ansökan som har inkommit mellan två
inskrivningsdagar har ansetts gjord på den senare. Om inskrivning har
skett i inskrivningsregister, har dock inskrivningsdag hållits varje
måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag som inte utgör helgdag,
midsommarafton, julafton eller nyårsafton (se 4 § lagen om inskrivnings-
register). I båda fallen har inskrivningsdagen avslutats klockan tolv (se
3 § andra stycket kungörelsen med tillämpningsföreskrifter för inskriv-
ningsväsendet enligt jordabalken och 15 § första stycket inskrivnings-
registerkungörelsen).
De nya bestämmelserna om när inskrivningsdag skall hållas
överensstämmer i sak med de bestämmelser som hittills har gällt vid
inskrivning i inskrivningsregister. Av systematiska skäl har också
bestämmelsen om den tidpunkt då inskrivningsdagen avslutas tagits in i
lagen (se tredje stycket).
Fjärde stycket motsvarar 4 § tredje stycket lagen om inskrivnings-
register.
Enligt en bestämmelse som hittills har funnits i 5 § tredje stycket får
ärende om lagfartssammanträde (se 20 kap. 10 §) tas upp på annan dag
än inskrivningsdag. Den bestämmelsen fyller inte längre något syfte när
inskrivningsdag hålls på samtliga vardagar utom lördag. Bestämmelsen
har därför utmönstrats.

19 kap. 7 §

Om ett inskrivningsärende enligt beslut av hovrätten eller Högsta
domstolen skall tas upp till ny handläggning hos inskrivnings-
myndigheten, skall ärendet tas upp på den inskrivningsdag då beslutet
inkommer till myndigheten.

(Jfr 19 kap. 7 § i promemorians förslag.)
Paragrafen överensstämmer med mindre redaktionella jämkningar
med den bestämmelse som hittills har funnits i 15 §. En saklig ändring
har dock gjorts. Hittills har gällt att det ärende, som skall tas upp på nytt,
skall behandlas på första inskrivningsdagen efter det att beslutet kom till
inskrivningsmyndigheten. Den nya bestämmelsen innebär att ärendet
skall tas upp på den inskrivningsdag då beslutet kom in till inskriv-
ningsmyndigheten. Därigenom kommer samma princip att gälla i fråga
om detta slag av ärenden som beträffande vanliga inskrivningsärenden.

19 kap. 8 §

Inskrivningsmyndigheten skall föra dagbok över de inskrivningsärenden
som handläggs av myndigheten.

(Jfr 19 kap. 8 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar med mindre redaktionella jämkningar den
hittillsvarande 6 §.

19 kap. 9 §

Inskrivningsmyndigheten skall sammanföra handlingarna i inskrivnings-
ärendena i akter.
Om sökanden eller någon annan har lämnat någon uppgift eller
förklaring av betydelse för ärendet, skall en anteckning om detta göras i
akten. Detsamma gäller om en särskild utredning har gjorts i ärendet. I
akten skall även tas in protokoll samt kallelser, förelägganden och andra
beslut som inte skall antecknas i fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Att skälen för vissa beslut skall antecknas i akten framgår av 19 och
25 §§.

(Jfr 19 kap. 9 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar med mindre redaktionella jämkningar den
hittillsvarande 7 §. Bestämmelsen om att protokoll skall föras in i akten
har hittills funnits i inskrivningsregisterkungörelsen.

19 kap. 10 §

Den som vill ansöka om inskrivning enligt 20 24 kap. skall göra detta
skriftligen. Regeringen får föreskriva att ansökan får göras i annan form.
Sökanden skall ge in de handlingar som åberopas till stöd för ansökan.

(Jfr 19 kap. 10 § i promemorians förslag.)
Paragrafen är ny. Det har hittills inte funnits något generellt krav på att
en ansökan i ett inskrivningsärende skall vara skriftlig. Ett sådant krav
uppställs nu i förevarande paragrafs första stycke. Frågan har behandlats i
avsnitt 9.1. Den fortgående tekniska utvecklingen gör det emellertid
naturligt att inte stänga dörren för andra ingivandeformer. I lagtexten har
därför intagits ett bemyndigande för regeringen att utfärda föreskrifter
om att ansökningar får ske i annan form (jfr 4 § lagen om domstols-
ärenden).
I andra stycket anges att de handlingar som åberopas till stöd för
ansökan skall ges in till inskrivningsmyndigheten. Bestämmelsen har
tidigare funnits i 16 § första stycket första meningen inskrivnings-
registerkungörelsen.

19 kap. 11 §

En ansökan skall innehålla uppgifter om sökandens namn, person-
nummer och postadress. Ansökan skall också innehålla uppgift om
sökandens telefonnummer till bostaden eller arbetsplatsen. Om sökanden
företräds av ställföreträdare eller ombud, behöver telefonnummer dock
inte anges. Nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang behöver
anges endast om inskrivningsmyndigheten begär det.
Om sökanden har en ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter
lämnas även om ställföreträdaren. Har sökanden utsett ombud, skall
ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.
Avser en ansökan något annat än inteckning, skall den även innehålla
uppgift om överlåtarens, upplåtarens eller förvärvarens namn och, där
sådant finns, person- eller organisationsnummer.

(Jfr 19 kap. 11 § i promemorians förslag.)
Paragrafen, som är ny, innehåller regler om vad en ansökan i ett
inskrivningsärende skall innehålla.
Vad som sägs i första och andra styckena överensstämmer i väsentliga
delar med de krav som uppställs i 5 § lagen om domstolsärenden. Med
hänsyn till att inskrivningsärenden regelmässigt är av enklare slag har
dock kraven på upplysningar satts något lägre. Lagrådet har ifrågasatt
om det inte även såsom i lagen om domstolsärenden bör krävas att
sökanden lämnar uppgifter som är av betydelse för delgivning med
honom eller henne. Delgivning torde emellertid endast undantagsvis bli
aktuell i inskrivningsärenden (se t.ex. bestämmelserna i 19 kap. 16 § om
kallelser och förelägganden). Ett krav på att lämna uppgifter av betydelse
för delgivning framstår då som onödigt betungande. Mot denna bakgrund
har det ansetts att något sådant krav inte bör ställas upp.
Ofta företräds sökanden i ett inskrivningsärende av en "ingivare". En
sådan ingivare är i rättsligt hänseende ett ombud med begränsad
behörighet och omfattas därför av den uppgiftsskyldighet som anges i
andra stycket andra meningen.
I tredje stycket uppställs krav på upplysningar om andra än sökanden;
nämligen om överlåtare, upplåtare eller förvärvare. Bestämmelsen
överensstämmer i sak med den bestämmelse som hittills har funnits i
16 § andra stycket inskrivningsregisterkungörelsen.

19 kap. 12 §

En ansökan skall omedelbart avvisas, om
1. den inte har gjorts hos rätt inskrivningsmyndighet,
2. den inte har gjorts på det sätt som anges i 10 § första stycket, eller
3. det förvärv som sökanden åberopar uppenbarligen är sådant att det
inte kan skrivas in i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

(Jfr 19 kap. 12 § i promemorians förslag.)
Punkterna 1 och 3 motsvarar med mindre redaktionella jämkningar
den hittillsvarande 8 §.
I punkten 2 har det lagts till en bestämmelse om omedelbar avvisning
om kravet på skriftlig form för en ansökan i inskrivningsärende inte har
uppfyllts. Hittills har det, som nämnts vid 10 §, inte uppställts något
generellt krav på skriftlig ansökan.

19 kap. 13 §

Om en ansökan avser en fastighet eller en del av en fastighet som ingår i
en beslutad men inte fullbordad sammanläggning, skall inskrivnings-
myndigheten besluta om uppskov i ärendet. Uppskov får dock inte
beslutas om ansökan omedelbart skall avvisas enligt 12 § eller omedel-
bart avslås enligt någon bestämmelse i 20 24 kap.
Ärendet skall tas upp på nytt på den inskrivningsdag då ett med-
delande har kommit in till inskrivningsmyndigheten om att samman-
läggningen har fullbordats eller frågan om sammanläggning inte längre
är aktuell.

(Jfr 19 kap. 13 § i promemorians förslag.)
Paragrafen, som behandlar uppskov när fastighet som berörs av
inskrivningsansökan är föremål för sammanläggning, överensstämmer
med den bestämmelse som hittills har funnits i 9 § första stycket.
Ändringarna är av redaktionell natur.

19 kap. 14 §

Om det är nödvändigt för utredningen, får inskrivningsmyndigheten
besluta om uppskov i ett ärende till en viss senare inskrivningsdag.
Detsamma gäller om en ansökan inte innehåller de uppgifter som anges i
11 § och ansökan på grund av detta inte kan tas upp till prövning utan
väsentlig olägenhet.
Om uppskov beslutas enligt första stycket, får sökanden föreläggas att
ge in den utredning eller de uppgifter som behövs. I fall som avses i 16 §
får sökanden även föreläggas att infinna sig personligen eller genom
ombud till ett sammanträde. I föreläggandet får inskrivningsmyndigheten
föreskriva vite. Följer sökanden inte föreläggandet, får ansökan avvisas.
En upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.

(Jfr 19 kap. 14 § i promemorians förslag.)
Paragrafen innehåller regler om uppskov m.m. med hänsyn till
utredningen. Den överensstämmer i huvudsak med smärre redak-
tionella ändringar med den bestämmelse som hittills har funnits i 9 §
andra stycket. En nyhet är att uppskov och föreläggande om
komplettering kan beslutas även när ansökan inte uppfyller de formella
föreskrifterna i 11 §.
Om sökanden underlåter att komplettera en ansökan, kan inskrivnings-
myndigheten avvisa ansökan. Detta bör vara den normala påföljden när
ett kompletteringsföreläggande inte följs. Om det framkommer att
sökanden har haft giltig ursäkt för underlåtenheten, bör dock
myndigheten i stället meddela ett nytt kompletteringsföreläggande.

19 kap. 15 §

Om ett ärende med hänsyn till sin art eller omfattning inte lämpligen kan
avgöras omedelbart, får inskrivningsmyndigheten besluta om uppskov
även i andra fall än som avses i 13 och 14 §§. Ärendet skall i så fall tas
upp till prövning senast på den femte inskrivningsdagen efter den
inskrivningsdag då ansökan gjordes.

(Jfr 19 kap. 15 § i promemorians förslag.)
Även om det inte förekommer några särskilda utredningssvårigheter
kan det i ett system där inskrivningsdag hålls varje dag inträffa att
enstaka inskrivningsärenden inte hinner slutföras innan nästa inskriv-
ningsdag påbörjas. För denna situation har det hittills funnits en särskild
bestämmelse om uppskov i 5 § lagen om inskrivningsregister. Den
bestämmelsen har, utan någon ändring i sak, tagits in i förevarande
paragraf.

19 kap. 16 §

Om det på grund av någon särskild omständighet finns anledning att
anta att det förvärv som sökanden åberopar är ogiltigt eller inte kan
göras gällande eller att den sökta åtgärden på annat sätt skulle kränka
någon annans rätt, skall inskrivningsmyndigheten ge den vars rätt berörs
tillfälle att yttra sig skriftligen. I samband med detta får även sökanden
eller annan ges tillfälle att yttra sig skriftligen.
Om det behövs, skall inskrivningsmyndigheten hålla ett sammanträde.
Beträffande kallelse till och utevaro från ett sådant sammanträde gäller
för sökanden 14 § andra stycket i detta kapitel och för någon annan än
sökanden 18 och 20 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden. Samman-
trädet får hållas på telefon, om det är lämpligt. Underlåtenhet att delta i
ett telefonsammanträde får dock inte leda till någon påföljd. Protokoll
skall föras över vad som framkommer vid sammanträdet.
Om inskrivningsmyndigheten finner att det råder tvist om sökandens
rätt, får myndigheten förelägga sökanden att inom viss tid väcka talan
vid domstol. Följer sökanden inte föreläggandet, får inskrivningsmyndig-
heten avvisa ansökan. En upplysning om detta skall tas in i
föreläggandet.

(Jfr 19 kap. 16 § i promemorians förslag.)
Paragrafen, som som motsvarar den tidigare 10 §, innehåller
bestämmelser om att inskrivningsmyndigheten i vissa fall skall bereda
dem som berörs av ansökan tillfälle att yttra sig skriftligen.
Vad som sägs i första stycket överensstämmer med hittills gällande
ordning.
I vissa fall kan inskrivningsmyndigheten behöva höra parterna
muntligen. I andra stycket anges att inskrivningsmyndigheten då skall
hålla sammanträde. Beträffande kallelse och utevaro till ett sådant
sammanträde gäller för sökandens del vad som sägs i 14 § andra stycket.
Det innebär att, om sökanden inte följer inskrivningsmyndighetens
föreläggande, ansökan kan avvisas. Också vitesföreläggande kan
användas. Om någon annan än sökanden skall höras vid sammanträde,
skall bestämmelserna i 18 och 20 §§ lagen om domstolsärenden
tillämpas. Det innebär att kallelsen kan förenas med vite och att eventuell
utevaro inte hindrar att ärendet avgörs.
Sammanträdet kan också hållas på telefon, om det är lämpligt (jfr 19 §
lagen om domstolsärenden). Underlåtenhet att delta i ett telefon-
sammanträde får dock inte leda till någon påföljd. Inskrivningsmyndig-
heten får alltså inte föreskriva vite i kallelsen och får inte heller avvisa
ansökan om sökanden inte deltar i sammanträdet.
Ärendelagens bestämmelser om offentlighet och ordning vid samman-
träde (se 21 § lagen om domstolsärenden) är enligt 26 § tillämpliga då
inskrivningsmyndighet håller sammanträde.
Bestämmelsen i andra stycket om förande av protokoll har hittills
funnits i inskrivningsregisterkungörelsen.
Tredje stycket överensstämmer med hittills gällande rätt (jfr 10 § i dess
hittills gällande lydelse).

19 kap. 17 §

Av 20 kap. 7 §, 21 kap. 3 §, 22 kap. 4 § och 23 kap. 3 § följer att
inskrivningsmyndigheten i vissa fall skall förklara en ansökan vilande.
I samband med att en ansökan förklaras vilande får inskrivnings-
myndigheten förelägga sökanden att visa om det hinder som har föranlett
vilandeförklaringen har blivit undanröjt. Föreläggandet får förenas med
vite. Om sökanden inte följer föreläggandet, kan ansökan avvisas. En
upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.

(Jfr 19 kap. 17 § i promemorians förslag.)
Första stycket, som saknar tidigare motsvarighet, innehåller en erinran
om de bestämmelser om vilandeförklaring som finns i balkens senare
kapitel.
Andra stycket motsvarar i sak den bestämmelse som hittills har funnits
i 11 §. Ändringarna är endast redaktionella.

19 kap. 18 §

Om en ansökan har förklarats vilande, skall inskrivningsmyndigheten ta
upp den till ny prövning så snart det finns anledning till det. Ansökan får
dock inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att yttra sig.
Inskrivningsmyndigheten får i ett ärende som avses i första stycket
meddela ett sådant föreläggande som anges i 17 § andra stycket.

(Jfr 19 kap. 18 § i promemorians förslag.)
Första stycket motsvarar 11 § första stycke i kapitlets hittills gällande
lydelse.
Bestämmelsen i andra stycket har tidigare funnits i 11 § andra stycket.
Ändringarna är endast redaktionella.

19 kap. 19 §

Ett sådant beslut i ärende enligt 20-24 kap. som enligt lag eller annan
författning skall föras in i fastighetsregistrets inskrivningsdel meddelas
genom att beslutet förs in i denna del av registret. Beslutet skall anses ha
det innehåll som framgår av registret.
Om beslutet innebär att en ansökan inte bifalls, skall skälen för
beslutet antecknas i akten.

(Jfr 19 kap. 19 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar den tidigare 12 §. Tidigare bestämmelser om
införing i tomträttsbok eller fastighetsbok har ändrats till att avse införing
i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Paragrafen har dessutom jämkats
redaktionellt.

19 kap. 20 §

Inskrivningsmyndigheten skall utfärda bevis om beslut i ärendet.
Om beslutet har gått emot sökanden eller någon annan som har hörts i
ärendet, skall inskrivningsmyndigheten genast underrätta denne om
beslutet.
En underrättelse enligt andra stycket skall vara skriftlig. Den skall
innehålla de skäl för beslutet som har antecknats i akten. Om beslutet
kan överklagas, skall upplysning lämnas om detta och om vad som skall
iakttas vid ett överklagande.

(Jfr 19 kap. 21 § i promemorians förslag.)
Av första stycket framgår att inskrivningsmyndighet skall utfärda bevis
om fattade beslut. Närmare föreskrifter om sådana bevis har hittills
funnits i 29 32 §§ inskrivningsregisterkungörelsen. Bestämmelsen
reglerar inte när dessa bevis skall tillhandahållas sökanden. I stället finns
det i 5 § förordningen (1980:900) om statliga myndigheters service-
skyldighet, m.m. en generell bestämmelse om att en inskrivnings-
myndighet skall tillhandahålla de handlingar som utfärdas för en part
inom två veckor från inskrivningsdagen.
I andra och tredje styckena behandlas inskrivningsmyndighetens
skyldighet att skicka underrättelse till den som ett beslut har gått emot.
Bestämmelserna motsvarar den tidigare 13 §. Bestämmelsen i tredje
stycket har kompletterats på det sätt som Lagrådet har föreslagit.

19 kap. 21 §

Om innehållet i ett bevis som inskrivningsmyndigheten tidigare har
utfärdat till följd av senare beslut om rättelse inte längre stämmer
överens med uppgift i fastighetsregistrets inskrivningsdel, skall myndig-
heten utfärda ett nytt bevis. I samband därmed skall det tidigare
utfärdade beviset förstöras. Inskrivningsmyndigheten får förelägga den
som innehar ett sådant bevis att ge in det till myndigheten. Föreläg-
gandet får förenas med vite.

(Jfr 19 kap. 22 § i promemorians förslag.)
Paragrafen behandlar frågan hur redan utfärdade bevis om inskrivning
skall behandlas i samband med rättelse. Den motsvarar i huvudsak med
vissa redaktionella ändringar första stycket i den tidigare 18 § (jfr även
8 § lagen om inskrivningsregister). Den äldre bestämmelsen om att
rättelsen skall anmärkas på bevis i ärendet har dock utmönstrats. I stället
har föreskrivits att nytt bevis skall utfärdas och att det gamla i samband
därmed skall förstöras (jfr 29 § tredje stycket inskrivningsregister-
kungörelsen).

19 kap. 22 §

Om fastighetsregistrets inskrivningsdel innehåller någon uppenbar
oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans
skrivfel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, skall
inskrivningsmyndigheten rätta uppgiften.
Om åtgärden kan bli till skada för en ägare eller en innehavare av en
panträtt eller en innehavare av en rättighet för vilken inskrivning är
beviljad eller sökt, skall det inbördes företrädet mellan de berörda
förvärven bestämmas efter vad som är skäligt.

(Jfr 19 kap. 23 § i promemorians förslag.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om rättelse. Frågor om rättelse har
behandlats i avsnitt 10.
Bestämmelser om rättelse till följd av skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende har tidigare funnits i 17 §. De bestämmelserna har genom en
hänvisning i 8 § lagen om inskrivningsregister kommit att omfatta även
rättelse av uppenbar oriktighet som beror på tekniskt fel. Reglerna om
olika slag av rättelse har nu förts samman i en paragraf. Den nya
paragrafen behandlar således både rättelse av det slag som tidigare har
reglerats i 17 § och rättelse av det slag som avses i 8 § lagen om
inskrivningsregister.

19 kap. 23 §

När inskrivningsmyndigheten har tagit upp ett ärende om rättelse, skall
detta antecknas i fastighetsregistrets inskrivningsdel, om beslut i ärendet
inte meddelas samma dag.

(Jfr 19 kap. 24 § i promemorians förslag.)
Paragrafen överensstämmer med den bestämmelse som hittills har
funnits i 18 § tredje stycket.

19 kap. 24 §

Innan rättelse sker, skall inskrivningsmyndigheten ge den som berörs av
åtgärden, om han eller hon är känd, tillfälle att yttra sig. Även den
myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket skall ges tillfälle att
yttra sig. Något yttrande behöver dock inte inhämtas, om det är
uppenbart obehövligt.

(Jfr 19 kap. 25 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar hittillsvarande 17 § första stycket. Bestämmelsen
reglerar förfarandet innan en rättelse kan verkställas. Inskrivnings-
myndighetens skyldighet att kommunicera med den som berörs av
korrigeringsåtgärden har dock begränsats något; yttrande behöver
sålunda inte inhämtas om det är uppenbart onödigt (jfr 33 § ärendelagen).
En remissinstans har förordat att det blir möjligt att hålla sammanträde i
rättelseärenden. En rättelse kan emellertid komma till stånd endast om
registret innehåller någon uppenbar oriktighet (jfr 22 §). Mot den
bakgrunden har det inte ansetts ändamålsenligt med en ordning som gör
det möjligt att i rättelseärenden hålla sammanträde.

19 kap. 25 §

Beslut om rättelse enligt 22 § meddelas genom att uppgiften i registret
ändras eller tas bort med uppgift om att rättelse har gjorts. Skälen för
beslutet skall antecknas i akten.
Att inskrivningsmyndigheten i vissa fall även skall utfärda ett nytt bevis
om inskrivning framgår av 21 §.

(Jfr 19 kap. 26 § i promemorians förslag.)
Första stycket överensstämmer i sak med den bestämmelse som hittills
har funnits i 17 § andra stycket.
I andra stycket har det tagits in en erinran om att inskrivningsmyndig-
hetens ibland kan vara skyldig att efter en rättelse utfärda ett nytt bevis i
det inskrivningsärende som rättelsen avsåg.

19 kap. 26 §

Om inte annat följer av denna balk, skall följande bestämmelser i lagen
(1996:242) om domstolsärenden tillämpas vid inskrivningsmyndighetens
handläggning:
12 § om utredning av ärendet,
13 § första stycket om skriftligt förfarande,
16 § om skriftväxling,
21 § första stycket om offentlighet och ordning vid sammanträde,
22 § om parts rätt att få del av uppgifter,
23 25 §§ om bevisning,
27 § om beslut,
43 § om straff och vite,
44 § första och tredje styckena om inkommande handlingar,
45 § om hinder mot inställelse,
46 § om delgivning,
47 § om ombud och biträde samt
48 § om tolk och översättning av handlingar.
Vad som sägs i de i första stycket angivna paragraferna om domstolen
skall i stället avse inskrivningsmyndigheten.

(Jfr 19 kap. 27 § i promemorians förslag.)
I 3 § andra stycket har det hittills föreskrivits att bestämmelserna om
tvistemål dvs. rättegångsbalkens civilprocessuella regler i tillämpliga
delar gäller, i den mån inte annat följer av jordabalken. Den bestäm-
melsen har nu ersatts av hänvisningar till bestämmelser i lagen om
domstolsärenden. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 9.1.
Paragrafen hänvisar bl.a. till bestämmelserna om vite i 43 § lagen om
domstolsärenden. De bestämmelser om vite som hittills har funnits i 19
kap. 4 § jordabalken har därför kunnat utmönstras. Hänvisningarna är
inte avsedda att träffa bestämmelserna om hämtning i 43 § andra stycket
lagen om domstolsärenden.
När det gäller inkommande handlingar hänvisar paragrafen till 44 §
första och tredje styckena lagen om domstolsärenden. Med hänsyn till
intresset av att inskrivningsmyndigheten utan särskilda undersökningar
skall kunna avsluta pågående inskrivningsdag har någon hänvisning inte
gjorts till reglerna i 44 § andra stycket lagen om domstolsärenden om
betydelsen av att en handling har avskiljts för myndigheten på ett
postkontor. I sådana fall kommer handlingen alltså att anses inkommen
först nästkommande inskrivningsdag.
På förslag av Lagrådet har i andra stycket i förtydligande syfte angetts
att vad som i lagen om domstolsärenden sägs om domstolen i stället skall
avse inskrivningsmyndigheten.

19 kap. 27 §

Regeringen får i fråga om inteckningar som är registrerade i pantbrevs-
registret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister föreskriva att
anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från fastighets-
registrets inskrivningsdel på annat sätt än som följer av övriga
bestämmelser i detta kapitel.
Regeringen får vidare föreskriva att ändring av namn och adress-
uppgifter i anteckningar om innehav av pantbrev eller vilandebevis får
införas i inskrivningsdelen på annat sätt än som följer av övriga
bestämmelser i detta kapitel.

(Jfr 19 kap. 28 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar 3 § andra och tredje styckena lagen om inskriv-
ningsregister.

19 kap. 28 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om handläggningen av ärenden enligt 20-24 kap.

(Jfr 19 kap. 29 § i promemorians förslag.)
Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om handlägg-
ningen av inskrivningsärenden enligt 20-24 kap. Bestämmelsen har fått
den lydelse som Lagrådet har förordat. Regeringen avser att med stöd av
ett sådant bemyndigande ge Domstolsverket i uppdrag att utfärda
tillämpningsföreskrifter.

19 kap. 29 §

Inskrivningsmyndigheten skall anteckna följande uppgifter i fastighets-
registrets inskrivningsdel:
1. uppgift om exekutiv försäljning eller expropriation eller liknande
tvångsförvärv som inverkar på en inteckning eller en inskriven rättighet,
2. uppgift om en myndighets fördelning av medel som inverkar på en
inteckning eller en inskriven rättighet,
3. uppgift om att talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv
av fast egendom eller tomträtt eller om bättre rätt till sådan egendom,
4. uppgift om att talan har väckts i tvist om upplåtelse av tomträtt,
5. uppgift om dom eller beslut som har vunnit laga kraft i mål som
avses i 3 eller 4 eller i annat mål som angår inskrivning,
6. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har utmätts,
7. uppgift om att konkursförvaltare har begärt att fast egendom eller
tomträtt som ingår i konkursbo skall säljas exekutivt,
8. uppgift om att utmätt fast egendom eller tomträtt har sålts,
9. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har belagts med kvarstad
eller tagits i anspråk genom betalningssäkring, och
10. annan uppgift som enligt lag eller annan författning skall
antecknas i fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Anteckning skall göras när anmälan, bevis eller utdelningslängd som
utvisar förhållandet har kommit in till inskrivningsmyndigheten.
Domstol skall genast till inskrivningsmyndigheten anmäla sådana
förhållanden som avses i första stycket 3 5.

(Jfr 19 kap. 30 32 §§ i promemorians förslag.)
Paragrafen, som reglerar vilka särskilda förhållanden som skall
antecknas i inskrivningsdelen, motsvarar i allt väsentligt de hittills-
varande 20 och 21 §§. Bestämmelserna i 21 § om att inskrivnings-
myndigheten även skall anteckna det förhållandet att vissa tidigare
antecknade åtgärder har upphävts eller återgått har dock utgått. Skälen
för det anges i kommentaren till 30 §.

19 kap. 30 §

Om inskrivningsmyndigheten får uppgift om att en åtgärd som avses i
29 § första stycket 6 eller 9 har upphävts eller återgått eller att en fråga
som sägs i 29 § första stycket 7 har förfallit, skall anteckningen om
åtgärden tas bort.
Om inskrivningsmyndigheten i annat fall har fått en i lag eller annan
författning föreskriven underrättelse om att ett tidigare antecknat
förhållande har upphört, skall myndigheten ta bort anteckningen.
Även om någon underrättelse enligt första eller andra stycket inte har
lämnats, skall inskrivningsmyndigheten ta bort anteckning som
uppenbarligen inte längre har någon betydelse.

(Jfr 19 kap. 33 § i promemorians förslag.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om borttagande av anteckningar.
En uppgift om att en tidigare antecknad åtgärd har upphävts eller
återgått blir i det ADB-baserade systemet inte föremål för någon ny
anteckning i inskrivningsdelen av fastighetsregistret. I stället tas den
gamla anteckningen bort och sparas endast i avdelningen för äldre
förhållanden. Tidigare bestämmelser om att det skall antecknas när ett
antecknat förhållande har upphört har därför ersatts av bestämmelser om
att den tidigare anteckningen skall tas bort. Bestämmelserna om detta i
paragrafens första stycke motsvarar vissa anteckningsbestämmelser som
hittills har funnits i 21 § första stycket.
Paragrafens andra stycke och tredje stycke överensstämmer i sak med
de bestämmelser som hittills har funnits i 21 § tredje stycket och 22 §.
19 kap. 31 §

I ärende enligt 29 eller 30 § skall bestämmelserna i 10 §, 11 § första och
andra styckena, 12 § 1 och 2 samt 14 16, 19 och 22 26 §§ tillämpas.
Därvid skall vad som där sägs om ansökan även avse anmälan. Om
inskrivningmyndigheten avslår eller avvisar en begäran om anteckning,
skall 20 § andra och tredje styckena tillämpas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om handläggningen av ärenden enligt 29
och 30 §§.
Om regeringen eller en myndighet med stöd av andra stycket har
meddelat föreskrifter om utfärdande av bevis om beslut i ärende om
anteckning, skall bestämmelsen i 21 § tillämpas även på sådant bevis.

(Paragrafen saknar motsvarighet i promemorians förslag.)
I paragrafens första stycke som har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag görs hänvisningar till en del av de bestämmelser som
gäller för ärenden om inskrivning enligt 20 24 kap. Hänvisningarna
innebär bl.a följande. En anteckning skall grunda sig på en skriftlig
anmälan, ansökan eller motsvarande handling. Om en anmälan eller en
ansökan är bristfällig, kan den avvisas. Om bristerna kan avhjälpas, kan
inskrivningsmyndigheten besluta om uppskov i anteckningsärendet i
avvaktan på komplettering. Beslut om anteckning meddelas genom att
anteckningen förs in i registret. En anteckning som är uppenbart oriktig
kan rättas. Om inskrivningsmyndigheten avvisar eller avslår en begäran
om anteckning, skall myndigheten omedelbart underrätta den som har
initierat ärendet om beslutet, skälen för beslutet samt huruvida och på
vad sätt beslutet kan överklagas.
På förslag av Lagrådet har i andra stycket intagits ett bemyndigande
för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
meddela närmare föreskrifter om handläggningen av anteckningsärenden
(jfr 28 §).
För vissa anteckningsärenden kan det vara lämpligt att bevis om
anteckningen utfärdas (jfr 28 § inskrivningsregisterkungörelsen). I tredje
stycket anges att om regeringen eller en myndighet har meddelat
föreskrifter om detta, gäller i fråga om rättelse av utfärdat bevis
bestämmelsen i 21 §.

19 kap. 32 §

Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett inskrivningsärende får
överklagas till hovrätten av den som beslutet rör, om det har gått honom
eller henne emot.
Ett beslut om rättelse får överklagas även av den myndighet som avses
i 18 kap. 5 § första stycket.
Vid överklagande tillämpas, om inte annat följer av denna balk,
bestämmelserna i 7 §, 8 § första stycket, 9 och 10 §§ samt 38 § fjärde
stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden.

(Jfr 19 kap. 34 § i promemorians förslag.)
Paragrafen behandlar allmänna frågor om överklagande och motsvarar
väsentligen de bestämmelser som hittills har funnits i 14 § och 18 § andra
stycket. Ett överklagande skall alltså, liksom hittills, prövas av hovrätten.
Efter mönster från 36 § lagen om domstolsärenden har det i första stycket
tillagts att ett beslut i ett inskrivningsärende får överklagas enbart av den
som beslutet rör och enbart om det har gått honom eller henne emot.
Andra stycket överensstämmer i sak med andra stycket i den tidigare
18 §.
När det gäller andra regler om överklagande har det hittills i 14 § andra
stycket föreskrivits att bestämmelserna i rättegångsbalken om över-
klagande av tingsrättens beslut skall tillämpas. I och med tillkomsten av
lagen om domstolsärenden har det ansetts mera naturligt att i denna del
hänvisa till bestämmelserna i den lagen. På förslag av Lagrådet har det i
tredje stycket närmare preciserats vilka paragrafer i lagen om domstols-
ärenden som skall tillämpas. Härav följer bl.a. att den lagens särskilda
bestämmelser om innehållet i överklagandeskriften (se 7 § lagen om
domstolsärenden) skall tillämpas även vid överklagande av beslut i
inskrivningsärende. Om överklagandet ges in till hovrätt, skall hovrätten
överlämna överklagandet till inskrivningsmyndigheten för dess prövning
av om överklagandet har getts in i rätt tid (jfr 8 § första stycket lagen om
domstolsärenden). Inskrivningsmyndigheten skall avvisa ett över-
klagande som har getts in för sent och i annat fall sända överklagandet
med övriga handlingar i ärendet till hovrätten (se 38 § fjärde stycket
lagen om domstolsärenden). Hovrätten kan förelägga klaganden att
avhjälpa brister i överklagandeskriften eller förelägga part att ge in bevis
om sin behörighet att inleda ärendet eller om vem som är ställföreträdare
för en part. Följs inte ett sådant föreläggande eller finns det något annat
hinder för prövning, skall hovrätten under vissa förutsättningar avvisa
överklagandet (se 9 och 10 §§ lagen om domstolsärenden).

19 kap. 33 §

När det gäller överklagande av beslut som inte är slutliga skall 37 §
lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Ett beslut om att
förklara en ansökan vilande får dock alltid överklagas särskilt.

(Jfr 19 kap. 35 § i promemorians förslag.)
Utgångspunkten i lagen är att beslut i inskrivningsärenden alltid får
överklagas. Av förevarande paragraf framgår emellertid att, som
huvudregel, beslut som inte är slutliga får överklagas först i samband
med överklagande av beslut som innebär att ärendet avgörs. Det innebär
bl.a. att beslut om uppskov, som hittills har kunnat överklagas särskilt
och utan någon begränsning till viss tid (jfr 49 kap. 7 § rättegångs-
balken), överhuvudtaget inte kan överklagas längre. Beträffande skälen
till att denna ordning har uppställts i lagen om domstolsärenden, se prop.
1995/96:115 s. 175. Det har ansetts att det inte finns anledning att i
jordabalken reglera denna fråga på något annat sätt än i ärendelagen.
I några praktiskt viktiga fall får dock också beslut som inte är slutliga
överklagas särskilt (se 37 § lagen om domstolsärenden). Exempel på ett
sådant beslut är beslut om utdömande av vite. Det har också ansetts att
beslut om att förklara en ansökan vilande alltid bör få överklagas särskilt.
Eftersom lagen inte längre hänvisar till vad som gäller om tvistemål,
kommer det inte längre att i något fall krävas missnöjesanmälan för att ett
beslut skall få överklagas.

19 kap. 34 §

Den som vill överklaga ett beslut av en inskrivningsmyndighet skall göra
detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsmyndigheten.
Om överklagandet avser ett slutligt beslut eller ett beslut om att
förklara en ansökan vilande, skall skrivelsen ha kommit in till
inskrivningsmyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse
eller ett bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får
dock alltid ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet
meddelades.
I fråga om andra beslut som kan överklagas gäller bestämmelserna om
klagotid i 38 § första och andra styckena lagen (1996:242) om domstols-
ärenden.

(Jfr 19 kap. 36 § i promemorians förslag.)
Första stycket
Efter mönster från 38 § lagen om domstolsärenden har klargjorts att den
som vill överklaga skall göra detta skriftligen.
Andra stycket
Här behandlas överklagande av slutliga beslut (dvs. beslut om bifall eller
avslag på ansökan samt avvisningsbeslut) och beslut genom vilket
ansökan har förklarats vilande. Bestämmelserna ersätter den tidigare
bestämmelsen i 14 § andra stycket och den särskilda
överklagandebestämmelsen i 58 a § lagen (1970:995) om införande av
nya jordabalken. Skälen till ändringen har behandlats i avsnitt 9.2.
Tredje stycket
Av 32 § framgår att vissa beslut som inte är slutliga får överklagas
särskilt. Ett slag av sådant icke slutligt beslut, beslut om att förklara en
ansökan vilande, omfattas av bestämmelsen om klagotid i andra stycket.
Beträffande andra icke slutliga beslut som kan överklagas gäller de
bestämmelser om klagotid som finns i 38 § första och andra stycket
ärendelagen. Det innebär att klagotiden är tre veckor. Om beslutet har
meddelats vid sammanträde eller om det vid ett sammanträde har angetts
när beslutet kommer att meddelas, löper klagotiden från dagen för
beslutet. I annat fall löper klagotiden från det att klaganden fick del av
beslutet.

19 kap. 35 §

Om det överklagade beslutet har förts in i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, skall uppgift om överklagandet föras in i registret. När
det finns ett lagakraftvunnet beslut med anledning av överklagandet,
skall beslutets innehåll antecknas i registret.

(Jfr 19 kap. 37 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar i sak den bestämmelse som hittills har funnits i
14 § tredje stycket.
19 kap. 36 §
I fråga om särskilda rättsmedel gäller 42 § lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

(Jfr 19 kap. 38 § i promemorians förslag.)
Såsom framgår av hänvisningen till 42 § lagen om dosmtolsärenden
gäller den lagens bestämmelser om särskilda rättsmedel även i
inskrivningsärenden.
19 kap. 37 §
Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett
tekniskt fel i fastighetsregistrets inskrivningsdel eller i en anordning som
är ansluten till registrets inskrivningsdel hos Lantmäteriverket, en
inskrivningsmyndighet, en lantmäterimyndighet eller en myndighet som
avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildningslagen (1970:988).
Ersättningen skall efter skälighet sättas ned eller helt falla bort om den
skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning
låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den
skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget
vållande.

(Jfr 19 kap. 39 § i promemorians förslag.)
Frågan om skadestånd på grund av tekniska fel har hittills reglerats i
9 § första stycket lagen om inskrivningsregister. Bestämmelsen har utan
större sakliga ändringar förts till första stycket av förevarande paragraf.
Som Lagrådet har antagit avser uttrycket Fastighetsregistrets
inskrivningsdel innehållet i denna del av registret, t.ex. s.k. program-
vara, medan ordet anordning avser s.k. maskinvara, dvs. apparatur för
automatiserad behandling. För att en omotiverad skillnad mellan
förevarande paragraf och den hittills gällande bestämmelsen i 9 § lagen
om inskrivningsregister inte skall uppstå, har förevarande paragraf, med
beaktande av Lagrådets synpunkter, jämkats så att den omfattar även
tekniskt fel i anordning hos Lantmäteriverket som är ansluten till
registrets inskrivningsdel.
Bestämmelsens förhållande till personuppgiftslagens skadeståndsregel
har behandlats i avsnitt 10.
Hittills har det också funnits en bestämmelse om skadestånd till följd
av fel vid handläggningen m.m. i 19 § första stycket. Av skäl som har
angetts i avsnitt 10 är en särskild reglering i jordabalken av dessa fall inte
längre nödvändig. Vid skada som beror på fel eller försummelse vid
handläggning av inskrivningsärende får i stället skadeståndslagens
bestämmelser om det allmännas skadeståndsansvar tillämpas.
I den tidigare 19 § har det också funnits en bestämmelse om jämkning
av skadestånd vid medvållande. Den har gällt även i fråga om skadestånd
på grund av tekniskt fel. Bestämmelsen har behållits men har brutits ut
till ett särskilt stycke (se andra stycket).
Paragrafen har också i övrigt jämkats redaktionellt.

19 kap. 38 §

En ägare eller rättighetshavare, som drabbas av skada till följd av ett
beslut om rättelse enligt 22 §, har rätt till ersättning av staten. Ersättning
lämnas dock inte, om den skadelidande med hänsyn till felets art eller
andra omständigheter hade bort inse att fel förekommit.

(Jfr 19 kap. 40 § i promemorians förslag.)
Paragrafen, som motsvarar den tidigare 19 § andra stycket, innehåller
bestämmelser om skadestånd till den som lider skada på grund av ett
rättelsebeslut. Ändringarna är endast redaktionella.

19 kap. 39 §

Bestämmelserna i 18 kap. 5 och 7 §§ gäller även i fråga om ersättning
som avses i 37 och 38 §§.

(Jfr 19 kap. 41 § i promemorians förslag.)
Paragrafen motsvarar den tidigare 19 § tredje stycket. Av paragrafen
följer bl.a. att staten i mål om skadestånd företräds av den myndighet
som regeringen bestämmer samt att staten, om den skadelidande hade
haft rätt att kräva ut beloppet av annan, inträder i rätten mot denne.

19 kap. 40 §

En fråga om ett förvärv är ogiltigt eller av någon annan anledning inte
kan göras gällande får prövas även om förvärvet har blivit inskrivet.
Inskrivningen hindrar inte heller en prövning av frågan om inskrivningen
av andra skäl kränker någons rätt.
Om det finns särskilda föreskrifter om att inskrivningen har
rättsverkan eller om att talan skall väckas inom viss tid från
inskrivningen, gäller dock dessa.

(Jfr 19 kap. 42 § i promemorians förslag.)
Paragrafen överensstämmer i sak med de bestämmelser som hittills har
funnits i 16 §.

20 kap. 5 §

Den som söker lagfart skall ge in fångeshandlingen och de övriga
handlingar som är nödvändiga för att styrka förvärvet. Om ett dödsbo
eller en arvinge som är ensam delägare i ett dödsbo söker lagfart på
förvärv av egendom från den döde, anses en inregistrerad bouppteckning
efter denne som fångeshandling.
Om en ansökan om lagfart görs av flera sökande gemensamt, skall den
innehålla uppgift om hur stor andel av fastigheten som varje sökande har
förvärvat. Om det saknas sådana uppgifter och sökandena inte följer ett
föreläggande att komplettera ansökan, skall den anses avse andelar efter
huvudtalet.

(Jfr 20 kap. 5 § i promemorians förslag.)
Första stycket har endast genomgått mindre redaktionella ändringar.
Bestämmelsen i det nya andra stycket har hittills funnits i 16 § första
stycket inskrivningsregisterkungörelsen.

21 kap. 6 §

Om det framgår av en anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel
eller upplyses på annat sätt att tomträtten har upphört enligt 13 kap.
19 §, skall det i fastighetsregistrets inskrivningsdel antecknas att
tomträtten har upphört.
Ansökan om dödning av tomträttsinskrivning i fall som anges i 13 kap.
22 § får ej bifallas, om inskrivning i tomträtten är beviljad eller sökt eller
om tomträtten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i anspråk
genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om
åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då dödning söks.

(Paragrafen saknar motsvarighet i promemorians förslag.)
Paragrafens första stycke har ändrats redaktionellt.

22 kap. 2 §

En ansökan om inteckning skall göras av fastighetsägaren. Den skall
innehålla uppgift om dels det belopp på vilket inteckningen skall lyda,
dels den eller de fastigheter som avses. Beloppet skall anges i svenska
kronor.
Ansökan får ej avse del av fastighet. Den får avse flera fastigheter
gemensamt endast om dessa är i samme ägares hand och belägna inom
samma inskrivningsmyndighets område. Angår ansökan fastighet som
svarar för beviljad eller sökt inteckning, måste ansökningen avse samma
fasta egendom som inteckningen och får icke därjämte avse fastighet som
ej svarar för inteckningen.

(Jfr 22 kap. 2 § i promemorians förslag.)
I första stycket har tidigare föreskrivits att en ansökan om inteckning
skall göras skriftligen. Den föreskriften har tagits bort, eftersom det i
19 kap. 10 § har införts ett generellt krav på att ansökningar i inskriv-
ningsärenden skall vara skriftliga.

24 kap. 1 §

En fastighetsägare har rätt att ansöka om inskrivning i fastighets-
registrets inskrivningsdel av en förklaring som avses i 2 kap. 3 §. Som
fastighetsägare anses i detta kapitel den för vilken lagfart senast är sökt.
Ansökan skall avslås, om
1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad och
inskrivningsansökan inte har medgetts av den som har lagfart,
2. en eller flera inteckningar gäller i fastigheten och varje borgenär för
vars fordran pantbrev på grund av sådan inteckning utgör säkerhet inte
med ingivande av pantbrevet har medgett ansökan,
3. fastigheten har frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning
eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,
4. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då
inskrivningen söks samt fastigheten hör till konkursboet,
5. fastigheten eller en del därav är utmätt eller utmäts den dag då
inskrivningen söks och kronofogdemyndigheten inte har medgett
ansökan,
6. fastigheten eller en del därav har tagits i anspråk genom
betalningssäkring eller tas i anspråk den dag då inskrivningen söks och
kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,
7. fastigheten eller en del därav är belagd med kvarstad eller beläggs
med kvarstad den dag då inskrivningen söks och kronofogdemyndigheten
inte har medgett ansökan.
Om ett ärende angående lagfart för sökanden har skjutits upp till en
senare inskrivningsdag, skall behandlingen av inskrivningsansökan
skjutas upp till samma dag.

(Jfr 24 kap. 1 § i promemorians förslag.)
I första stycket har ordet fastighetsboken ersatts av fastighets-
registrets inskrivningsdel .
I både första och andra styckena har dessutom tagits bort tidigare
bestämmelser om att ansökan skall vara skriftlig. Det hänger samman
med att det i 19 kap. 10 § har införts ett generellt krav på att ansökningar
i inskrivningsärenden skall vara skriftliga.

24 kap. 2 §

En inskrivning av förklaring som avses i 2 kap. 3 § skall avföras på
ansökan av fastighetsägaren.
För en ansökan enligt första stycket gäller 1 § andra och tredje
styckena. I stället för vad som föreskrivs i 1 § andra stycket 3 gäller dock
att ansökan skall avslås, om inte varje borgenär som har företagshypotek
i fastighetsägarens näringsverksamhet har medgett ansökan genom att ge
in företagshypoteksbrevet till inskrivningsmyndigheten. Sådant med-
givande behövs inte, om fastighetsägaren visar att åtgärden att ta bort
inskrivningen endast berör egendom som inte omfattas av företags-
hypoteket.

(Paragrafen saknar motsvarighet i promemorians förslag.)
I 19 kap. 10 § har införts ett generellt krav på att ansökningar i
inskrivningsärenden skall vara skriftliga. Med anledning härav har, efter
påpekande från Lagrådet, i förevarande paragrafs första stycke det
tidigare kravet på att ansökan skall vara skriftlig tagits bort. I övrigt har
paragrafen ändrats redaktionellt.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Genom lagen upphävs lagen
(1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker och lagen (1973:98)
om inskrivningsregister.
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastigheter eller tomträtter för
vilka inskrivningsmyndigheten enligt 10 § lagen (1973:98) om
inskrivningsregister har beslutat att de skall stå kvar i fastighetsbok eller
tomträttsbok. För sådana fastigheter eller tomträtter skall vad som i lag
eller annan författning sägs om inskrivning eller anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel i stället avse anteckning i fastighets-
bok eller tomträttsbok.

I punkten 1 föreskrivs att lagen skall träda i kraft den 1 juli 2000. Frågan
om ikraftträdande har behandlats i avsnitt 13.
I punkten 1 sägs också att lagen (1932:169) om uppläggande av nya
fastighetsböcker och lagen (1973:98) om inskrivningsregister upphävs
genom den nya lagen. Skälen till det har redovisats i avsnitt 8.1.
Även sedan fastighetsdatareformen numera har genomförts i samtliga
län finns det fortfarande några fastigheter som på grund av särskilda
svårigheter inte helt har kunnat föras över till inskrivningsregistret.
Arbetet med att utreda dessa fastigheter kan i vissa fall antas ta
betydande tid. För dessa fastigheter har enligt 10 § första stycket lagen
om inskrivningsregister hittills gällt att inskrivningsmyndigheten kunnat
fatta beslut i varje särskilt fall att fastigheten skall fortsätta att redovisas
i
det manuella systemet, vilket har medfört att jordabalkens äldre
bestämmelser har tillämpats på fastigheten. Att även äldre förordnings-
bestämmelser skall tillämpas har framgått av punkten 2 i övergångs-
bestämmelserna till inskrivningsregisterkungörelsen (1974:1061). Då
lagen om inskrivningsregister nu upphävs, har det ansetts att det genom
en övergångsbestämmelse bör säkerställas att dessa fastigheter även
fortsättningsvis kan redovisas enligt äldre bestämmelser och att de äldre
bestämmelser som i övrigt varit knutna till det manuella systemet (se
t.ex. 6 kap. 7 § tredje stycket) också i framtiden tillämpas i fråga om
sådana fastigheter. Regler med denna innebörd har tagits in i punkten 2.
14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar
1 §

Med häradsallmänning förstås i denna lag av ålder bestående härads-
allmänning.
Med länsstyrelse avses i denna lag länsstyrelsen i det län där
allmänningens styrelse har sitt säte.

För att klargöra vilken länsstyrelse som är behörig att pröva frågor enligt
lagen har i paragrafens andra stycke införts en bestämmelse om att det är
länsstyrelsen i det län där allmänningens styrelse har sitt säte.

9 §

Till häradsallmänning hörande område må avyttras genom försäljning
eller annorledes, om avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes
samt avyttringen ej länder skogsskötseln å allmänningen till men eller om
eljest synnerliga skäl föreligga till avyttringen. Rätt att besluta om dylik
avyttring tillkommer delägarna.

Det tidigare kravet på godkännande av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer har tagits bort.

10 §

Om delägarna vill förvärva mark för häradsallmännings utvidgning eller
för annat för allmänningen angeläget ändamål, får de besluta därom.
Beslutanderätt i sådant avseende tillkommer även allmänningsstyrelsen,
om reglementet medgiver det.

I paragrafen har det införts en möjlighet för delägarna att förvärva mark
även för annat för allmänningen angeläget ändamål. Sådant ändamål kan
t.ex. vara att man vill färvärva mark för att kunna uppföra förvaltnings-
byggnader eller liknande. Det tidigare andra stycket i paragrafen utgår till
följd av att reglerna om införlivning av mark upphävs.

22 §

Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmänningen eller för inköp av mark för
allmänningens utvidgning eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer
länsstyrelsen att på framställning av allmänningsstyrelsen meddela
närmare föreskrifter om detta.
Om mark som förvärvats för kapitalinkomst säljs, skall köpeskillingen
anses utgöra kapitalinkomst.
I fråga om ränta på kapitalinkomst och om avkastning av mark som
avses i andra stycket skall bestämmelserna i 19 21 §§ tillämpas.

I paragafen har gjorts ändringar till följd av att reglerna om införlivning
av mark upphävs. Vidare har vissa redaktionella ändringar skett.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Ändringarna avses träda i kraft den 1 juli 2000. En övergångs-
bestämmelse är nödvändig för att klargöra att en del av de äldre
bestämmelserna om införlivning av mark fortfarande skall gälla i fråga
om mark som har införlivats med häradsallmänning eller socken-
allmänning som avses i 45 § genom förordnande som har meddelats före
lagens ikraftträdande. Lagrådet har ifrågasatt om inte övergångs-
bestämmelserna borde kompletteras med avseende på de äldre
bestämmelsernas tillämpning i eventuellt pågående ärenden om
införlivning av mark vari förordnande vid ikraftträdandet inte hunnit
meddelas. Risken för att sådana ärenden förekommer synes inte vara stor
och en sådan bestämmelse kan därför enligt Lagrådets mening möjligen
undvaras. Regeringen finner mot bakgrund av det begränsade praktiska
behovet inte anledning att komplettera övergångsbestämmelserna.
14.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
7 a, 8, 9 och 21 §§

I paragraferna har motsvarande ändringar gjots som i 8, 9, 10, och 22 §§
lagen (1952:166) om häradsallmänningar. En övergångsbestämmelse av i
huvudsak liknande innehåll som i lagen om häradsallmänningar har
också införts.
14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken
10 §

Bestämmelserna i 5 § lagen (1895:36 s. 1) angående vad till fast egen-
dom är att hänföra skall fortfarande tillämpas i fråga om byggnad på ofri
tomt i stad, vattenverk på annans grund samt fiskeri, som är upptaget i
kronans jordebok (fiskefastighet), om besittningsrätten består efter nya
balkens ikraftträdande.

De s.k. jordeboksfiskenas egenskap av fast egendom har hittills varit
beroende av att de är upptagna i jordeboken. Enligt förslaget skall
jordeboken inte fortsätta föras efter utgången av juni 2000 (se avsnitt 11).
Förevarande paragraf har därför jämkats något. Det har skett på det sätt
som Lagrådet har förordat. Vidare har benämningen fiskefastighet införts
för de tidigare jordeboksfiskena. Som Lagrådet har påpekat har det
förhållandet att jordeboken slutar att föras inte någon inverkan på
fiskefastigheternas fortsatta egenskap av fast egendom.

Övriga ändringar

I 58 a § har hittills funnits särskilda bestämmelser om överklagande som
har gällt i stället för överklagandereglerna i 19 kap. 14 § jordbalken.
Paragrafen upphävs nu. Skälen till det har behandlats i avsnitt 9.2.
I 59 § första stycket har funnits en övergångsbestämmelse avseende
skadestånd som hänför sig till inskrivningsärenden handlagda före
jordbalkens ikraftträdande. Det är uppenbart att bestämmelsen numera
saknar praktisk betydelse. Den har därför upphävts. I paragrafens andra
stycke har funnits en bestämmelse om att reglerna i 19 kap. 20 och 21 §§
jordabalken om anteckning av vissa förhållanden inte skall tillämpas då
förhållandet inträffat före balkens ikraftträdande. Även denna bestäm-
melse saknar numera praktisk betydelse.

14.7 Förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988)
1 kap. 2 §

Fastigheterna skall redovisas i fastighetsregistrets allmänna del.
Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:000) om
fastighetsregister.
Fastighetsbildning och fastighetsbestämning är fullbordade, när
uppgift om åtgärden har införts i fastighetsregistrets allmänna del.

Ändringarna i paragrafen utgör följdändringar med anledning av att det
hittillsvarande fastighetsregistret i stället skall motsvaras av det nya
fastighetsregistrets allmänna del.

19 kap. 1 §

I fastighetsregistrets allmänna del redovisas såsom fastighet
1. enhet som var redovisad såsom fastighet i fastighetsregister den
1 januari 1972,
2. fastighet som nybildas enligt denna lag,
3. enhet som skall registreras såsom fastighet enligt bestämmelse i
annan författning.
Varje fastighet skall ha särskild beteckning.

19 kap. 2 §

Uppgift om fastighetsbildning och fastighetsbestämning skall föras in i
fastighetsregistrets allmänna del. Därvid skall uppgift om nybildad
fastighet föras in i registret och de övriga ändringar göras som åtgärden
ger anledning till.
Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighetsindelningen
ändras eller dess beskaffenhet fastställes i annan ordning än som anges i
denna lag.

19 kap. 3 §

Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har
överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.
Även om förrättningen inte har avslutats får uppgift om ett sådant
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut som skulle ha
överklagats särskilt införas så snart beslutet vunnit laga kraft.
Om ett beslut eller en åtgärd som avser en avslutad förrättning
överklagas, får uppgift med anledning av förrättningen föras in i
fastighetsregistrets allmänna del till den del uppgiften uppenbarligen
inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller om ett fastighets-
bildningsbeslut eller ett fastighetsbestämningsbeslut överklagas särskilt.
Vad som sägs i tredje stycket gäller också om en domstols avgörande i
ett fastighetsbildningsmål överklagas.

Hänvisningarna i paragraferna till fastighetsregistret har ändrats till att
avse fastighetsregistrets allmänna del. Härutöver har de berörda para-
graferna genomgått redaktionella ändringar.

19 kap. 4 §

Om en uppgift i fastighetsregistrets allmänna del är uppenbart oriktig,
skall uppgiften rättas, om det kan ske utan någon skada för fastighets-
ägare eller rättighetshavare. Är det uppenbart att någon sådan skada inte
kan uppkomma, skall rättelse ske omedelbart. I annat fall skall
fastighetsägare eller rättighetshavare få tillfälle att yttra sig om han är
känd.
Om det är uppenbart att en i registret redovisad fastighet inte finns, får
fastigheten uteslutas ur registret med tillämpning av första stycket, även
om redovisningen inte är oriktig enligt de föreskrifter som gäller för
fastighetsregistrets allmänna del.
En uppenbar oriktighet som beror på ett tekniskt fel i
fastighetsregistrets allmänna del får rättas även om rättelsen kan
medföra skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. Tillfälle att
yttra sig skall lämnas, förutom fastighetsägare och rättighetshavare, en
myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket jordabalken.

19 kap. 5 §

Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett
tekniskt fel i fastighetsregistrets allmänna del eller i en anordning som är
ansluten till registret hos Lantmäteriverket, en inskrivningsmyndighet,
en lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a §.
Ersättningen skall efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om
den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig
anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den
skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget
vållande.
En ägare eller rättighetshavare som drabbas av skada till följd av ett
beslut om rättelse enligt 4 § tredje stycket, har rätt till ersättning av
staten. Ersättning lämnas dock inte, om den skadelidande med hänsyn till
felets art eller andra omständigheter hade bort inse att fel förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och
7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna reglerar frågor om skadestånd och rättelse. Dessa frågor
har behandlats i avsnitt 10. Bestämmelsen i hittillsvarande 5 § andra
stycket om rättelse av uppenbart oriktig uppgift som beror på tekniskt fel
har av redaktionella skäl flyttats till 4 § och utgör där ett nytt tredje
stycke. Bestämmelsen har med anledning av Lagrådets påpekanden
kompletterats på motsvarande sätt som skett för bestämmelsen i 19 kap.
37 § jordabalken (se kommentaren till det lagrummet). Även i övrigt har
vissa redaktionella ändringar gjorts.
Såsom har framgått av avsnitt 7.6 innebär den nya registerregleringen
att adresserna (adressregistret) bryts ut från det hittillsvarande fastighets-
registret för att utgöra en särskild del av registret, adressdelen (jfr 3 §
lagen om fastighetsregister). Det har ansetts att det då inte finns någon
anledning att låta de särskilda bestämmelserna om rättelse och skade-
stånd i fastighetsbildningslagen gälla för adresserna. Jfr även kommen-
taren till 13 och 14 §§ lagen om fastighetsregister. Som Lagrådet har
påpekat följer av allmänna principer att de gamla skadestånds-
bestämmelserna i fastighetsbildningslagen alltjämt gäller i fråga om en
skada som har uppkommit före den 1 juli 2000.
I övrigt är några ändringar i sak inte åsyftade.
19 kap. 6 §

Ärenden om att föra in eller ta bort uppgifter i fastighetsregistrets
allmänna del handläggs av lantmäterimyndigheten.

I paragrafen anges att det är lantmäterimyndigheten som svarar för
ärenden om införande och borttagande av uppgifter i fastighetsregistrets
allmänna del. Det är alltså normalt bara den statliga eller kommunala
lantmäterimyndigheten som äger föra in eller ta bort uppgifter i denna del
av registret.
14.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:989) om
införande av fastighetsbildningslagen
Förslaget innebär att 20 § upphävs. Skälen för detta har angetts i
avsnitt 11.
14.9 Övriga lagförslag
Det stora flertalet övriga lagförslag innefattar ändringar i de lagar där det
hittills har föreskrivits att anmälan skall göras till inskrivningsmyndighet
för anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok av olika förhållanden. I
stället föreskrivs nu i dessa lagar att sådan anteckning skall ske i
fastighetsregistrets inskrivningsdel. Även en del redaktionella ändringar
har vidtagits i lagarna.
I 6 kap. 20 § plan- och bygglagen (1987:10 och i 3 kap. 8 § lagen
(1988:950) om kulturminnen har hittills gällande föreskrifter om
anmälan till inskrivningsmyndighet för anteckning i fastighetsbok ersatts
av föreskrift om att anmälan skall ske till lantmäterimyndigheten för
anteckning i fastighetsregistrets allmänna del. Skälen för detta har angetts
i avsnitt 8.1.
Slutligen är förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) föranlett av att jordeboksinstitutet avskaffas och den ändring
som med anledning därav har företagits i 10 § lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken (se författningskommentaren avsnitt 14.2.
ovan).

Sammanfattning av betänkandet Fastighets-
dataregister SOU 1997:3
I slutet av l960-talet inleddes fastighetsdatareformen. Den innebar att ett
system som grundas på automatisk databehandling infördes vid landets
fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter. Systemet kallas fastig-
hetsdatasystemet. Reformen var fullt genomförd l september 1995. Från
början bestod fastighetsdatasystemet av fastighetsregistret och inskriv-
ningsregistret samt vissa uppgifter från fastighetstaxeringen. Författ-
ningsregleringen är från åren 1973 1974. Även om vissa ändringar i
denna reglering därefter har utförts har någon genomgripande översyn
inte gjorts.
Samtidigt har mängden information i och i anslutning till fastighets-
datasystemet successivt ökat. I fastighetsdatasystemet ingår numera t.ex.
ett byggnadsregister och i anslutning till systemet har bl.a. pantbrevs-
registret ooh samfällighetsföreningsregistren byggts upp. Manuella
registerkartor hör till fastighetsregistret. De byts nu successivt ut mot
registerkartor som förs med automatisk databehandling och som ingår i
fastighetsregistret. En regionalt avgränsad provverksamhet med ett
lägenhetsregister pågår osv.
Antalet användare har också hela tiden ökat. Numera utgör fastighets-
datasystemet en stor tillgång i samhället. Fastighetsdatasystemet är en
forutsättning för att en mängd olika verksamheter skall kunna bedrivas
rationellt. Exempel på användare är statliga och kommunala myndig-
heter, banker och andra kreditinstitut, fastighetsmäklare ooh fastig-
hetsvärderingsföretag. Vidare har nya användningsformer efter hand
tillkommit. Det blir t.ex. allt vanligare att information begärs utlämnad
på ADB-medium. Informationen läggs sedan in i nya personregister ooh
bearbetas med annan information eller läggs till grund för geografiska
analyser. Statsmakterna har i flera sammanhang betonat värdet av
offentliga grunddatabaser som fastighetsdatasystemet samt vikten av att
tillgängligheten till och kvaliteten i dessa baser är se bra som möjligt.
Den ökade mängden information i fastighetsdatasystemet samt nya
användargrupper och användningsformer med alltmer avancerad teknik
ställer integritetsfrågorna i ett nytt ljus. Vidare antogs är 1995 Europa-
parlamentets ooh rådets direktiv 95/46/EG om skyddet för enskilda
personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter (EG-direktivet). Medlemsstaterna är
skyldiga att inom tre är från det att direktivet antogs införa den nationella
författningsreglering som är nödvändig för att EG-direktivet skall kunna
följas.
Det är mot denna bakgrund som författningsregleringen av fastighets-
datasystemet har setts över och förevarande förslag utformats. Ambi-
tionen har alltså varit att åstadkomma en mer modern författnings-
reglering samt att göra en avvägning mellan användarintressen och
integritetshänsyn.
Motsvarigheten till det nuvarande fastighetsdatasystemet skall, enligt
förslaget från datarättslig synpunkt utgöra ett enda register ooh benämnas
fastighetsdataregistret. Möjligheten att utmönstra det formella register-
begreppet har diskuterats. Slutsatsen har dock dragits att detta inte är
lämpligt i förevarande sammanhang. Utformningen med ett enda register
är givetvis ändamålsenlig från användarsynpunkt. Några direkta
nackdelar från integritetssynpunkt med ett enda register jämfört med
lösningar med flera register kan inte anses föreligga. Ett tungt skäl för att
välja benämningen fastighetsdataregistret har varit att man därigenom
bidrar till att undanröja den nuvarande osäkerheten i frågan om
fastighetsdatasystemet utgör ett eller flera register.
Samlingsbereppet för all information som ingår i fastighetsdata-
registret skall vara fastighetsanknuten information. Fastighets-
dataregistret skall ge offentlighet åt den fastighetsanknutna informa-
tionen. Såväl EG-direktivet och datalagen som mer allmänna
integritetsskäl medför emellertid att de ändamål som personuppgifterna i
fastighetsdataregistret skall få användas för bör preciseras. Med
personuppgift avses en upplysning som ensam eller tillsammans med
andra upplysningar kan hänföras till en bestämd eller bestämbar person.
Personuppgifter skall. enligt förslaget, få användas för
viss närmare angiven statlig eller kommunal verksamhet.
verksamhet som avser medverkan vid eller annat främjande av
omsättning av fastigheter, tomträtter ooh byggnader.
kreditgivning, försäkringsgivning och liknande,
fastighetsförvaltning, byggande ooh liknande,
aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten infor-
mation som finns i kund- eller medlemsregister m.m.,
uttag av urval av personuppgifter, samt
forskning ooh statistik.
I fastighetsdataregistret skall ingå en fastighetsdel, en inskrivningsdel,
en adressdel, en byggnadsdel och en taxeringsuppgiftsdel. De olika
delarna utgör motsvarigheter till det nuvarande fastighetsregistret,
inskrivningsregistret och byggnadsregistret samt till de adress- och
taxeringsuppgifter som redovisas i fastighetsdatasystemet. Viss närmare
preciserad tilläggsinformation skall, liksom i dag, också få föras inom
ramen för fastighetsdataregistret. En skillnad är att adresserna, som ingår
i det nuvarande fastighetsregistret, här har brutits ut till en självständig
del. Adresserna har inte längre en så begränsad användning att en
koppling till just fastighetsdelen är naturlig. Att begreppet -del har fått
ersätta -register beror på att den sistnämnda termen har en rättslig
innebörd och i sammanhanget är missvisande när fastighetsdataregistret
skall utgöra ett enda register. Man kan diskutera om den angivna
indelningen egentligen behövs. En indelning klargör dock fastighets-
dataregistrets innehållsmässiga uppbyggnad.
Pantbrevsregistret och samfällighetsföreningsregistren förslås alltså
inte ingå i fastighetsdatareregistret. Bl.a. beror detta på att dessa register
används för mer begränsade ändamål. Vidare gäller viss sekretess för
uppgifter i pantbrevsregistret. Inte heller lägenhetsregistret skall enligt
förslaget, åminstone tills vidare, ingå i fastighetsdataregistret. Framför
allt beror detta på att lägenhetsregistret än så länge förekommer endast i
den tidigare nämnda provverksamheten. Att i framtiden föra in
lägenhetsregistret i fastighetsdataregistret innebär med hänsyn till den
författningsmässiga utformningen inga större komplikationer.
Lantmäteriverket skall vara ensam registeransvarig för fastighets-
dataregistret. Lösningen med en registeransvarig har bedömts som mest
fördelaktig för den enskilde. Den torde inte heller medföra någon orimlig
belastning för Lantmäteriverket.
Vissa begränsningar för användningen av uppgifter från fastighets-
dataregistret har av integritetshänsyn ställts upp. Vid direktåtkomst skall
det inte vara möjligt att använda namn. personnummer eller del av
personnummer som sökbegrepp. Direktåtkomst skall normalt få medges
endast så att det är möjligt att utföra sökningar på en fastighet,
samfällighet eller byggnad i taget. Vid urval och bearbetningar eller
utlämnande på ADB-medium skall enligt huvudregeln uppgifter inte få
behandlas respektive lämnas ut. Och i huvudsak skall uppgifter om
personnummer då inte få lämnas ut. Om urval och bearbetningar sker for
direktreklamändamål skall uppgifter om personnummer, födelsetid,
civilstånd, utmätning, konkurs eller standardpoäng normalt inte få
behandlas.
De från integritetssynpunkt viktiga yttre ramarna för fastighets-
dataregistret skall enligt förslaget, slås fast i en ny lag om fastighets-
dataregistret. Den övriga regleringen av mer traditionella registerfrågor
skall finnas i en förordning. Dessa författningar skall alltså i huvudsak
ersätta fastighetsdatakungörelsen (1974:1058), fastighetsregisterkun-
görelsen (1974:1059) och inskrivningsregisterkungörelsen (1974:1061).
Lantmäteriverket skall även i fortsättningen kunna sälja uppgifter från
fastighetsdataregistret. Prissättningen för sådana tjänster är under över-
vägande i annat sammanhang och har därför inte övervägts har. För
överföring av uppgifter till utlandet föreslås inte några särskilda regler
beträffande fastighetsdataregistret.
Förslaget torde inte medföra några ekonomiska effekter på kort sikt.
Avsikten med den föreslagna utformningen är så att så långt som möjligt
ge förutsättningar för en fortsatt utveckling beträffande användningen av
fastighetsanknuten information och på så sätt till ökad effektivitet och
samhällsnytta.
Förslaget bör kunna träda i kraft den 1 juli 1998.

Lagförslaget i betänkandet SOU 1997:3
Förslag till Lag om fastighetsdataregistret
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § För de ändamål som anges i 2 § skall med hjälp av automatisk
databehandling föras ett register benämnt fastighetsdataregistret.
Registerändamål
2 § Fastighetsdataregistret skall ge offentlighet åt i registret ingående
information (fastighetsanknuten information).
Personuppgifter i fastighetsdataregistret får behandlas endast för
1. verksamhet som enligt lag eller annan författning åligger stat eller
kommun och
a) som avser sådan egendom som registreras i fastighetsdataregistret,
b) som förutsätter att fastighetsanknuten information används som
underlag för planering, prövningar, beslut, uppföljning eller utvärdering,
eller
c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet,
2. verksamhet som avser medverkan vid eller annat främjande av
omsättning av sådan egendom som registreras i fastighetsdataregistret,
3. kreditgivning, försäkringsgivning eller annan verksamhet där
fastighetsanknuten information utgör underlag för prövningar eller
beslut,
4. verksamhet som avser fastighetsförvaltning, byggande eller annan
liknande verksamhet,
5. aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten
information som finns i kund eller medlemsregister eller liknande
register, eller
6. uttag av urval av personuppgifter (urvalsdragning).
Registerinnehåll
3 § Den fastighetsanknutna informationen skall hänföras till
1. en fastighetsdel,
2. en inskrivningsdel,
3. en adressdel,
4. en byggnadsdel, samt
5. en taxeringsuppgiftsdel.
Utöver vad som sägs i första stycket får en kommun, en länsstyrelse,
Statens räddningsverk samt Riksantikvarieämbetet och statens historiska
muséer föra in fastighetsanknuten information som har samband med den
information som hänförs till fastighetsdataregistrets delar (tilläggs-
information).
Fastighetsdataregistret får innehålla endast de personuppgifter som
behövs för att ändamålen med registret skall tillgodoses.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilken fastighets-
anknuten information fastighetsdataregistret skall innehålla.
Registeransvar, m.m.
4 § Lantmäteriverket är registeransvarig för fastighetsdataregistret.

5 § Lantmäteriverket skall särskilt beakta att otillbörligt intrång i
registrerads personliga integritet och risker från säkerhetssynpunkt inte
uppkommer. Verket får därvid ställa upp ytterligare villkor än de som
anges i 6 8 och 10 §§.
Direktåtkomst
6 § Direktåtkomst till personuppgifter för den som inte för in uppgifter i
fastighetsdataregistret får medges endast för sådan verksamhet som
anges i 2 § andra stycket 1 4.
Direktåtkomst får inte medges så att det är möjligt att använda namn,
personnummer eller del av personnummer som sökbegrepp.
Direktåtkomst får medges endast för sökningar på en fastighet,
samfällighet eller byggnad i taget. Om det föreligger särskilda skäl, får
dock Datainspektionen i det enskilda fallet medge att sökningar sker på
fler än en fastighet, samfällighet eller byggnad i taget.
Urval och bearbetningar
7 § Vid urval och bearbetningar av Lantmäteriverket för annans
räkning får uppgifter om inteckningar inte behandlas. Uppgifter om
personnummer får lämnas ut endast vid behandlingar enligt 2 § andra
stycket 5.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om annat följer av lag eller
annan författning. Om det föreligger särskilda skäl, får vidare
Datainspektionen medge annat i det enskilda fallet.

8 § Uppgifter om personnummer, födelsetid, civilstånd, utmätning,
konkurs eller standardpoäng får inte behandlas, om de skall användas för
adresserad direktreklam.
Om det föreligger särskilda skäl, får Datainspektionen medge annat i
det enskilda fallet.

9 § Om en person har anmält att han inte önskar adresserad direktreklam,
får uppgift om honom inte lämnas ut till någon som avser att använda
uppgiften för sådan reklam.
Utlämnande på medium för automatisk databehandling
10 § Uppgifter om inteckningar får inte lämnas ut på medium för
automatisk databehandling. Uppgifter om personnummer får lämnas ut
på sådant medium endast vid behandlingar enligt 2 § andra stycket 5.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om annat följer av lag eller
annan författning. Om det föreligger särskilda skäl, får vidare
Datainspektionen medge annat i det enskilda fallet.
Avgifter
11 § Användningen av fastighetsdataregistret får vara avgiftsbelagd, om
inte annat föreskrivs. Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om avgifter.
Överklagande
12 § Beslut som Lantmäteriverket eller lantmäterimyndigheten har
meddelat med stöd av denna lag eller föreskrifter som regeringen har
meddelat till denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

13 § Beslut som Datainspektionen har meddelat med stöd av denna lag
får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den .

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över betänkandet Fastighetsdataregister
(SOU 1997:3)
Hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Norrköpings tingsrätt,
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Gävleborgs län, Domstolsverket,
Försvarsmakten, Fortifikationsförvaltningen, Överstyrelsen för civil
beredskap, Datainspektionen, Statens räddningsverk,
Riksförsäkringsverket, Banverket, Vägverket, Post- och telestyrelsen,
Riksskatteverket, Statistiska Centralbyrån, Kronofogdemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län, Statskontoret, Statens bostadskreditnämnd
(BKN), Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Kammarkollegiet, Boverket, Lantmäteriverket, Statens naturvårdsverk,
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Skåne län, Juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet, Lantmäterisektionen vid Lunds
tekniska högskola, Kommissionen för att främja en bred användning av
informationsteknik (SB 1995:01), Posten AB, Göteborgs kommun,
Malmö kommun, Faluns kommun, Svenska kommunförbundet, Svenska
Bankföreningen, Föreningen Sveriges kronofogdar, SOS-Alarm, Svenska
elverksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiva
Fastighetsmäklares förbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag,
Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges kart- och mätningstekniska förening
samt Sveriges lantmätareförening

Länsrätten i Stockholms län, Nationella Sam Gis-gruppen, Sveriges
Fastighetsägareförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Föreningen för
samhällsplaneringen, Mäklarsamfundet, Kommunaltekniska föreningen
och MBK Teknik AB har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från
det.

Sammanfattning av promemorian Ds 1998:25
Promemorian innehåller en översyn av författningsregleringen avseende
registrering av fastigheter. Översynen är föranledd av att den s.k.
fastighetsdatareformen numera är slutförd. I det sammanhanget beaktas
de förslag som lades fram av Fastighetsdatautredningen i betänkandet
Fastighetsdataregister (SOU 1997:3). Promemorian innehåller också
förslag till de kompletterande författningsändringar som förutsattes av
den utredningen.
I promemorian föreslås att de nuvarande inskrivnings och
fastighetsregistren i fortsättningen i rättsligt hänseende skall utgöra ett
gemensamt register benämnt fastighetsregistret. Motsvarigheterna till de
hittillsvarande fastighets och inskrivningsregistren, som skall utgöra
delar av det nya fastighetsregistret, skall enligt förslaget benämnas
allmänna delen resp. inskrivningsdelen.
Promemorian innehåller vidare förslag till ändrad lydelse av
bestämmelserna om inskrivning i 19 kap. jordabalken. Översynen av
förfarandereglerna har främst aktualiserats av införandet av den nya
lagen om domstolsärenden. Också de överklagandebestämmelser som
tillämpas på inskrivningsområdet ses över.
Slutligen görs en översyn av vissa ålderdomliga fastighetsrättsliga
institut. Kronans jordebok och den s.k. lotsjordeboken föreslås bli
avskaffade. Vidare föreslås att ett flertal äldre fastighetsrättsliga lagar
och förordningar skall upphävas.

Lagförslagen i Ds 1998:25
Förslag till lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken
dels att i 2 kap. 3 §, 18 kap. 10 §, 20 kap. 4, 6, 7, 13 och 14 §§, 22 kap.
3, 4 och 12 §§ samt 23 kap. 2 § ordet "fastighetsboken" skall bytas ut
mot fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att i 13 kap. 15 och 25 §§ samt 21 kap. 4 och 6 §§ ordet
tomträttsboken skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel ,
dels att 6 kap. 7 §, 13 kap. 16 och 18 §§, 18 kap. 8 §, 19 kap., 20 kap.
5 §, 22 kap 2 § samt 24 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
7 §
Har fastighet överlåtits och har därefter förre ägaren upplåtit panträtt i
fastigheten, gäller upplåtelsen, om borgenären vid upplåtelsen eller, när
fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken
ägde eller bort äga kännedom om äganderättsöverlåtelsen. Om fastig-
heten överlåtits även till annan, äger vad som sagts nu tillämpning i fråga
om upplåtelse som den senare förvärvaren gjort.
Första stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått genom
sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.
Vid tillämpning av första
stycket skall den som förlitat sig
på ett högst sex månader gammalt
eller, i fråga om förhållanden i
inskrivningsregister, högst en
månad gammalt gravationsbevis
anses ha varit i god tro, om det
inte framgår av omständigheterna
att han på annat sätt har fått eller
borde ha fått kännedom om
äganderättsöverlåtelsen.
Vid tillämpning av första
stycket skall den som förlitat sig
på ett högst en månad gammalt
gravationsbevis anses ha varit i
god tro, om det inte framgår av
omständigheterna att han på något
annat sätt har fått eller borde ha
fått kännedom om äganderätts-
överlåtelsen.

13 kap.
16 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Anser tomträttshavaren att skäl
för uppsägning ej föreligger, får
han klandra uppsägningen. Väckes
ej talan inom tre månader efter det
att uppsägningen antecknades i
tomträttsboken, är rätten till talan
förlorad.
Anser tomträttshavaren att det
inte finns skäl för uppsägning, får
han klandra uppsägningen. Om
tomträttshavaren inte väcker talan
inom tre månader efter det att
uppsägningen antecknades i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel, är
rätten till talan förlorad.

18 §
När det åligger fastighets-
ägaren att lösa egendom, skall
talan om lösesummans bestäm-
mande väckas inom ett år efter det
att uppsägningen antecknades i
tomträttsboken eller, om talan
väckts enligt 16 §, inom ett år efter
det att domen i målet vann laga
kraft. Om tiden ej iakttages,
förfaller uppsägningen. Talan får
väckas av såväl fastighetsägaren
som tomträttshavaren.

Sedan dom varigenom
lösesumman blivit bestämd vunnit
laga kraft, skall lösesumman inom
en månad nedsättas hos
länsstyrelsen. Nedsättning behöver
dock icke ske tidigare än en månad
före den dag till vilken uppsäg-
ningen ägt rum. Sker nedsättning
ej inom föreskriven tid, skall
länsstyrelsen på ansökan låta
uttaga beloppet som om betal-
ningsskyldighet ålagts genom
domen. När nedsättning ägt rum,
skall länsstyrelsen genast göra
anmälan därom till inskrivnings-
myndigheten för anteckning i
tomträttsboken.

När fastighetsägaren är skyldig
att lösa egendom, skall talan om
lösesummans storlek väckas inom
ett år efter det att uppsägningen
antecknades i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Om tomträtts-
havaren har klandrat upp-
sägningen enligt 16 §, får talan
om lösesummans storlek väckas
inom ett år efter det att domen i
målet om klander vann laga kraft.
Om tiden inte iakttas, förfaller
uppsägningen. Talan får väckas av
såväl fastighetsägaren som
tomträttshavaren.
Sedan domen i vilken löse-
summan blivit bestämd har vunnit
laga kraft, skall lösesumman inom
en månad deponeras hos läns-
styrelsen. Deposition behöver
dock inte göras tidigare än en
månad före den dag till vilken
uppsägningen ägt rum. Deponeras
lösesumman inte inom föreskriven
tid, skall länsstyrelsen efter
ansökan ta ut beloppet som om
betalningsskyldighet hade ålagts
genom domen. När deposition har
gjorts, skall länsstyrelsen genast
anmäla detta till inskrivnings-
myndigheten för anteckning i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del.
Medel som har nedsatts skall
ofördröjligen insättas in i bank
mot ränta.
Medel som har deponerats skall
ofördröjligen sättas in i bank mot
ränta.

18 kap.
8 §

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Har ärende angående
anteckning enligt 19 kap. 20 § att
talan blivit väckt om äganderätt
till fast egendom eller enligt
20 kap. 14 § att ägares rätt att
förfoga över egendomen är
inskränkt eller enligt 7 § för-
köpslagen (1967:868) att kommun
beslutat utöva förköpsrätt i fråga
om egendomen upptagits på
inskrivningsdag, får den som
därefter förvärvat egendomen
eller annan rättighet i denna än
panträtt icke till stöd för beståndet
av förvärvet eller rätten till
ersättning enligt 4 § andra stycket
åberopa att han vid förvärvet
varken ägde eller bort äga
kännedom om omständighet som
avses med anteckningen. Mot-
svarande gäller i fråga om
anteckning enligt 21 kap. 4 § att
tomträttshavares rätt att upplåta
servitut eller rätt till elektrisk kraft
i tomträtten är inskränkt.
Sedan ett ärende om anteckning
enligt 19 kap. 31 § första stycket 1
eller 2, 20 kap. 14 § eller 21 kap.
4 § denna balk eller 7 § förköps-
lagen (1967:868) har tagits upp
på en inskrivningsdag, får den som
därefter har förvärvat egendomen
eller någon annan rättighet i
denna än panträtt inte till stöd för
beståndet av förvärvet eller rätten
till ersättning enligt 4 § andra
stycket åberopa att han vid
förvärvet varken ägde eller bort
äga kännedom om den omständig-
het som antecknats.

Bestämmelserna i 6 kap. 7 § tredje stycket och 7 a § gäller också vid
bedömningen av om vid förvärv av panträtt god tro föreligger i fråga om
en omständighet som avses med anteckning enligt första stycket.
19 kap. Allmänna bestämmelser om inskrivning

Förfarandet vid inskrivning

Inskrivning
1 §
(Jfr 19 kap. 1 § första stycket JB)
Inskrivning enligt denna balk
sker i fastighetsbok eller tomt-
rättsbok. Om uppläggande och
förande av sådan bok gäller
särskilda bestämmelser.
Inskrivning enligt denna balk
görs i fastighetsregistrets in-
skrivningsdel. Bestämmelser om
fastighetsregistret finns i lagen
(1999:000) om fastighetsregister.

Inskrivningsärenden
2 §
(Jfr 19 kap. 1 § andra stycket JB)
Inskrivningsärenden är ärenden
om lagfart, inteckning eller annan
inskrivning i fastighetsbok eller
tomträttsbok samt ärenden om
anteckning i sådan bok på grund
av föreskrift i lag eller annan
författning.

Inskrivningsärenden är ärenden
om lagfart, inteckning eller annan
inskrivning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel samt ärenden om
anteckning enligt 30 33 §§.

Handläggande myndighet
3 §
(Jfr 19 kap. 2 § första stycket
JB)
Inskrivningsärende handlägges
av inskrivningsmyndighet. Sådan
myndighets område är domsaga.
Regeringen kan dock bestämma
annan indelning, om särskilda skäl
föreligger

Inskrivningsärenden handläggs
av inskrivningsmyndigheter, om
inte regeringen med stöd av 28 §
har meddelat avvikande bestäm-
melser. En sådan myndighets
område är domsaga. Regeringen
kan dock bestämma en annan
indelning, om det finns särskilda
skäl.

4 §
(Jfr 19 kap. 3 § första stycket
JB)
Inskrivningsärende upptages av
den inskrivningsmyndighet inom
vars område den fastighet som
ärendet rör är belägen.
Ett inskrivningsärende skall
handläggas av den inskrivnings-
myndighet inom vars område den
fastighet som ärendet rör är
belägen.

5 §
(Jfr 19 kap. 2 § andra stycket
JB)
Inskrivningsmyndighet förestås
av en inskrivningsdomare. Denne
skall vara lagfaren.
En inskrivningsmyndighet skall
förestås av en lagfaren domare.
Beträffande domare i och hand-
läggare av inskrivningsärenden
gäller i övrigt vad som sägs i 3 §
lagen (1996:242) om domstols-
ärenden.

Inskrivningsdag
6 §
(Jfr 19 kap. 5 § JB)

Inskrivningsärende upptages på
inskrivningsdag. Inskrivningsdag
hålles en gång i veckan.
Ansökan som inkommit mellan
två inskrivningsdagar anses gjord
på den senare.
Utan hinder av första och andra
styckena får ärende som avses i
20 kap. 10 § upptagas på annan
dag än inskrivningsdag.
Ett inskrivningsärende skall tas
upp på en inskrivningsdag.
Inskrivningsdag hålls varje
måndag, tisdag onsdag, torsdag
och fredag, dock inte på helgdag,
midsommarafton, julafton eller
nyårsafton.
Inskrivningsdagen avslutas
klockan tolv. En ansökan som
kommer in till inskrivnings-
myndigheten efter denna tidpunkt
anses gjord följande inskriv-
ningsdag.
Om det samma dag som en
ansökan tas upp görs en
registrering i fastighetsregistrets
allmänna del avseende den
fastighet som ansökan avser, skall
ansökan anses ha gjorts efter
registreringen.

7 §
(Jfr 19 kap. 15 § JB)

Om inskrivningsärende enligt
beslut av högre rätt skall upptagas
till ny handläggning av inskriv-
ningsmyndigheten, skall ärendet
upptagas på första inskriv-
ningsdagen efter det att beslutet
kommit myndigheten till handa.
Om ett inskrivningsärende enligt
beslut av hovrätten eller Högsta
domstolen skall tas upp till ny
handläggning hos inskrivnings-
myndigheten, skall ärendet tas upp
på den inskrivningsdag då beslutet
inkommer till myndigheten.

Dagbok och akter

8 §
(Jfr 19 kap. 6 § JB)
Hos inskrivningsmyndigheten
föres dagbok över inskrivnings-
ärenden.

Inskrivningsmyndigheten skall
föra dagbok över de inskriv-
ningsärenden som handläggs av
myndigheten.

9 §
(Jfr 19 kap. 7 § JB)
Handlingar i inskrivnings-
ärenden sammanföres i akter.

Inskrivningsmyndigheten skall
sammanföra handlingarna i
inskrivningsärendena i akter.
Har sökanden eller annan
lämnat uppgift eller avgivit
förklaring av betydelse för
ärendets prövning eller har
särskild utredning verkställts i
ärendet, skall anteckning därom
göras i akten. I denna skall även
upptagas kallelser, förelägganden
och andra beslut som ej skall
införas i fastighetsboken eller
tomträttsboken.
Om sökanden eller någon annan
har lämnat en uppgift eller avgett
en förklaring som är av betydelse
för prövningen av ärendet eller om
det har gjorts en särskild
utredning i ärendet, skall en
anteckning om detta göras i akten.
I akten skall även föras in
protokoll samt kallelser, före-
lägganden och andra beslut som
inte skall antecknas i fastighets-
registrets inskrivningsdel.
Att skälen för vissa beslut skall
antecknas i akten framgår av 12
och 17 §§.
Att skälen för vissa beslut skall
antecknas i akten framgår av
19 och 26 §§.

Ansökan
10 §

Den som vill ansöka om
inskrivning skall göra detta
skriftligen. Regeringen får före-
skriva att ansökan får göras i
annan form.
Sökanden skall ge in de
handlingar som åberopas till stöd
för ansökan.

11 §

En ansökan skall innehålla
uppgifter om sökandens namn,
personnummer och postadress.
Ansökan skall också innehålla en
uppgift om sökandens telefon-
nummer till bostaden eller
arbetsplatsen, med undantag för
nummer som avser ett hemligt
telefonabonnemang, som behöver
uppges endast om inskrivnings-
myndigheten begär det. Om
sökanden företräds på sätt som
anges i andra stycket, behöver
telefonnummer dock inte anges.
Om sökanden har en ställ-
företrädare, skall motsvarande
uppgifter lämnas även om
ställföreträdaren. Har sökanden
utsett ombud, skall ombudets
namn, postadress och telefon-
nummer anges.
Avser en ansökan något annat
än inteckning skall den även inne-
hålla en uppgift om överlåtarens,
upplåtarens eller förvärvarens
namn och, där sådant finns,
person- eller organisations-
nummer.

Avvisning
12 §
(Jfr 19 kap. 8 § JB)
Har ansökan ej gjorts hos rätt
inskrivningsmyndighet eller är det
förvärv som sökanden åberopar
uppenbarligen av beskaffenhet att
ej kunna inskrivas, skall ansök-
ningen omedelbart avvisas.

En ansökan skall omedelbart
avvisas, om
1. den inte har gjorts hos rätt
inskrivningsmyndighet,
2. den inte har gjorts på det sätt
som föreskrivs i 10 § första
stycket, eller
3. det förvärv som sökanden
åberopar uppenbarligen är sådant
att det inte kan inskrivas.

Uppskov vid sammanläggning
13 §
(Jfr 19 kap. 9 § första stycket JB)
Avser ansökan fastighet eller del
av fastighet som ingår i beslutad
men icke fullbordad samman-
läggning och skall ansökningen ej
avvisas enligt 8 § eller omedelbart
avslås enligt föreskrift i 20 23
kap., skall ärendet uppskjutas till
den inskrivningsdag som infaller
närmast efter det meddelande att
sammanläggningen fullbordats
eller frågan därom förfallit
kommit inskrivningsmyndigheten
till handa.

Om en ansökan avser en
fastighet eller en del av en fas-
tighet som ingår i en beslutad men
inte fullbordad sammanläggning,
skall inskrivningsmyndigheten
skjuta upp ärendet. Ärendet får
dock inte skjutas upp om ansökan
omedelbart skall avvisas enligt
12 § eller omedelbart skall avslås
enligt bestämmelserna i 20 24
kap.
Ärendet skall tas upp på nytt på
den inskrivningsdag som infaller
närmast efter det att ett
meddelande har kommit in till
inskrivningsmyndigheten om att
sammanläggningen fullbordats
eller frågan om sammanläggning
förfallit.

Uppskov för komplettering av
utredningen
14 §
(Jfr 19 kap. 9 § andra stycket JB)
Om det är nödvändigt för
utredningen, får inskrivnings-
ärende även i annat fall än som
avses i första stycket uppskjutas
till viss senare inskrivningsdag.
Uppskjutes ärendet, får sökanden
föreläggas att förebringa den
utredning som fordras eller, i fall
som avses i 10 §, infinna sig
personligen eller genom ombud
hos inskrivningsmyndigheten. I
föreläggandet får vite utsättas.
Efterkommes ej föreläggandet, kan
ansökningen förklaras förfallen.
Erinran om detta skall intagas i
föreläggandet.

Om det är nödvändigt för
utredningen, får inskrivnings-
myndigheten även skjuta upp ett
inskrivningsärende till en viss
senare inskrivningsdag. Detsamma
gäller om en ansökan inte inne-
håller de uppgifter som anges i
11 § och ansökan på grund av
detta inte utan väsentlig olägenhet
kan tas upp till prövning.
Om ärendet skjuts upp enligt
första stycket, får sökanden
föreläggas att ge in de uppgifter
eller den utredning som behövs. I
fall som avses i 16 § får sökanden
även föreläggas att infinna sig
personligen eller genom ombud till
sammanträde. I föreläggandet får
sättas ut vite. Följer sökanden inte
föreläggandet, kan ansökan för-
klaras förfallen. En upplysning om
detta skall tas in i föreläggandet.

Uppskov med hänsyn till ärendets
art eller omfattning
15 §
(Jfr 5 § första stycket lagen om
inskrivningsregister)
Inskrivningsärende får, förutom
i de fall som anges i 19 kap. 9 §
jordabalken, uppskjutas till senare
inskrivningsdag, om ärendet med
hänsyn till sin art eller omfattning
ej lämpligen kan företagas till
omedelbar prövning.
Ärende som uppskjutits med
stöd av första stycket skall
upptagas till prövning senast femte
inskrivningsdagen efter den
inskrivningsdag då ansökningen
gjordes.

Inskrivningsmyndigheten får
även skjuta upp ett inskriv-
ningsärende, om det med hänsyn
till sin art eller omfattning inte
lämpligen kan avgöras omedel-
bart. Ärendet skall i så fall tas upp
till prövning senast på femte
inskrivningsdagen efter den in-
skrivningsdag då ansökan gjordes.

Kommunicering m.m.
16 §
(Jfr 19 kap. 10 § JB)
Förekommer på grund av
särskild omständighet anledning
antaga att det förvärv som
sökanden åberopar är ogiltigt eller
ej kan göras gällande eller att den
sökta åtgärden på annat sätt skulle
kränka annans rätt, skall den vars
rätt beröres beredas tillfälle att
yttra sig. I samband därmed får
även sökanden eller annan höras.
Finnes sökandens rätt tvistig, kan
föreläggande meddelas honom att
inom viss tid väcka talan vid
domstol. Efterkommes ej före-
läggandet, kan ansökningen för-
klaras förfallen. Erinran om detta
skall intagas i föreläggandet.

Om det på grund av någon
särskild omständighet finns
anledning anta att det förvärv som
sökanden åberopar är ogiltigt eller
inte kan göras gällande eller att
den sökta åtgärden på annat sätt
skulle kränka någon annans rätt,
skall inskrivningsmyndigheten ge
den vars rätt berörs tillfälle att
yttra sig skriftligen. I samband
med detta får även sökanden eller
någon annan ges tillfälle att avge
ett sådant yttrande.
Om det behövs, får inskriv-
ningsmyndigheten hålla samman-
träde. Beträffande kallelse till och
utevaro från ett sådant samman-
träde gäller för sökanden 14 §
andra stycket detta kapitel och för
någon annan än sökanden 18 och
20 §§ lagen (1996:242) om dom-
stolsärenden. Protokoll skall föras
rörande vad som framkommer vid
sammanträdet.
Om inskrivningsmyndigheten
finner att det råder tvist om
sökandens rätt, kan sökanden
föreläggas att inom viss tid väcka
talan vid domstol. Följer sökanden
inte föreläggandet, kan ansökan
förklaras förfallen. En upplysning
om detta skall tas in i före-
läggandet.

Vilandeförklaring
17 §

(Jfr 19 kap. 11 § andra stycket JB)
I samband med vilande-
förklaring eller i ärende som avses
i första stycket får sökanden
föreläggas att visa huruvida hinder
som föranlett vilandeförklaringen
blivit undanröjt. I föreläggandet
får vite utsättas. Efterkommes ej
föreläggandet, kan ansökningen
förklaras förfallen. Erinran om
detta skall intagas i föreläggandet.
Av 20 kap. 7 §, 21 kap. 3 §, 22
kap. 4 § och 23 kap. 3 § följer att
ansökan i vissa fall skall förklaras
vilande.

I samband med vilandeför-
klaring får inskrivningsmyndig-
heten förelägga sökanden att visa
om det hinder som har föranlett
vilandeförklaringen har blivit
undanröjt. I föreläggandet får vite
sättas ut. Om sökanden inte följer
föreläggandet, kan ansökan för-
klaras förfallen. En upplysning om
detta skall tas in i föreläggandet.

18 §
(Jfr 19 kap. 11 §)
Ansökan som förklarats vilande
enligt föreskrift i 20 23 kap. skall
upptagas till ny prövning så snart
anledning därtill förekommer.
Ansökningen får dock ej avslås
utan att sökanden beretts tillfälle
att yttra sig.
I samband med vilande-
förklaring eller i ärende som avses
i första stycket får sökanden
föreläggas att visa huruvida
hinder som föranlett vilande-
förklaringen blivit undanröjt. I
föreläggandet får vite utsättas.
Efterkommes ej föreläggandet, kan
ansökningen förklaras förfallen.
Erinran om detta skall intagas i
föreläggandet.

Om en ansökan har förklarats
vilande, skall inskrivnings-
myndigheten ta upp den till ny
prövning så snart det finns
anledning till det. Ansökan får
dock inte avslås utan att sökanden
har fått tillfälle att yttra sig.
Inskrivningsmyndigheten får
även i ett ärende enligt första
stycket meddela ett sådant
föreläggande som sägs i 17 §
andra stycket.

Meddelande av beslut
19 §
(Jfr 19 kap. 12 § JB)
Beslut i inskrivningsärende som
enligt därom gällande bestäm-
melser skall införas i fastighetsbok
eller tomträttsbok meddelas
genom införing i boken. Beslutet
skall anses ha det innehåll som
framgår av boken. Om beslutet
innebär att ansökan ej bifalles,
skall skälen för beslutet antecknas
i akten.

Bestämmelser om rättelse av
införing finns i 17 och 18 §§.

Beslut i inskrivningsärenden
som enligt lag eller annan
författning skall föras in i
fastighetsregistrets inskrivningsdel
meddelas genom att anteckning
om beslutet förs in i denna del av
registret. Beslutet skall anses ha
det innehåll som framgår av
registret.
Om beslutet innebär att ansökan
inte bifalls, skall skälen för
beslutet antecknas i akten.

Underrättelse och bevis om beslut
20 §

Underrättelse eller bevis om
beslut skall tillhandahållas inom
två veckor från inskriv-
ningsdagen. Föreskrifter om
sådana underrättelser och bevis
meddelas av regeringen eller av
myndighet som regeringen
bestämmer.

21 §
(Jfr 19 kap. 13 § JB)
Har beslut i inskrivningsärende
gått emot sökanden eller annan
som hörts i ärendet, skall denne
genast underrättas skriftligen om
beslutet.

I underrättelse som avses i
första stycket skall anges de skäl
för beslutet som antecknats i akten
och vad den som vill fullfölja talan
mot beslutet har att iakttaga.

Om ett beslut i ett inskriv-
ningsärende har gått emot
sökanden eller någon annan som
har hörts i ärendet, skall inskriv-
ningsmyndigheten alltid under-
rätta denne om beslutet genast.
En underrättelse enligt första
stycket skall vara skriftlig. Den
skall innehålla de skäl för beslutet
som har antecknats i akten. Om
beslutet kan överklagas, skall
upplysning lämnas om detta.

22 §
(Jfr 19 kap. 18 § första stycket JB)
Beslut i ärende som avses i 17 §
skall snarast möjligt anmärkas på
bevis eller handling som utfärdats
i enlighet med den tidigare
införingen. Det åligger den som
innehar sådan handling att på an-
modan tillhanda hålla denna. I
föreläggande att fullgöra angivna
skyldighet får vite utsättas.

Om innehållet i ett bevis som
inskrivningsmyndigheten tidigare
har utfärdat till följd av senare
beslut om rättelse inte längre
stämmer överens med uppgift i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del, skall myndigheten utfärda ett
nytt bevis. Det tidigare utfärdade
beviset skall i samband därmed
förstöras. Den som innehar ett
sådant bevis är skyldig att på
uppmaning ge in det till
myndigheten. Myndigheten får
förelägga innehavaren vid vite att
ge in beviset.

Rättelse
23 §
(Jfr 19 kap. 17 § första stycket JB)
Om införing i fastighetsboken
eller tomträttsboken finnes
innehålla uppenbar oriktighet till
följd av inskrivningsmyndighetens
eller någon annans skrivfel eller
liknande förbiseende, skall
införingen rättas. Kan rättelse bli
till förfång för ägare eller inne-
havare av panträtt eller innehavare
av rättighet, för vilken inskrivning
är beviljad eller sökt, skall det
inbördes företrädet mellan berörda
förvärv bestämmas efter vad som
finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig
skall lämnas part som beröres, om
han är känd, samt myndighet som
avses i 18 kap. 5 § första stycket.

Om fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel innehåller någon uppen-
bar oriktighet som beror på
inskrivningsmyndighetens eller
någon annans skrivfel, på ett
liknande förbiseende eller på ett
tekniskt fel, skall inskrivnings-
myndigheten rätta uppgiften.
Kan åtgärden bli till skada för
en ägare eller en innehavare av en
panträtt eller en innehavare av en
rättighet för vilken inskrivning är
beviljad eller sökt skall det
inbördes företrädet mellan de
berörda förvärven bestämmas efter
vad som är skäligt.

24 §
(Jfr 19 kap. 18 § tredje stycket JB)
När ärende som avses i 17 §
upptagits, skall anteckning därom
ske i fastighetsboken eller tomt-
rättsboken, om beslut i ärendet ej
meddelas samma dag.

När inskrivningsmyndigheten
har tagit upp ett ärende om
rättelse, skall detta antecknas i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del, om beslut i ärendet inte
meddelas samma dag.

25 §
(Jfr 19 kap. 17 § första stycket
tredje meningen JB)
Tillfälle att yttra sig skall
lämnas part som beröres, om han
är känd, samt myndighet som
avses i 18 kap. 5 § första stycket.

Innan rättelse görs, skall
inskrivningsmyndigheten ge den
som berörs av åtgärden, om denne
är känd, tillfälle att yttra sig. Även
myndigheter som avses i 18 kap.
5 § första stycket skall ges tillfälle
att yttra sig. Yttrande behöver
dock inte inhämtas, om det är
uppenbart obehövligt.

26 §
(Jfr 19 kap. 17 § andra stycket JB)
Beslut i ärende som avses i
första stycket meddelas genom
införing i fastighetsboken eller
tomträttsboken. Skälen för beslutet
skall antecknas i akten.

Beslut om rättelse meddelas
genom att åtgärden utförs i
registret med uppgift om att
rättelse har gjorts. Skälen för
beslutet skall antecknas i akten.
Att inskrivningsmyndigheten i
vissa fall även skall utfärda nytt
bevis om inskrivning framgår av
22 §.

Övriga regler för handläggningen
27 §
(Jfr 19 kap 3 § andra stycket JB)
Om behandlingen av in-
skrivningsärende gäller bestäm-
melserna om tvistemål i
tillämpliga delar i den mån ej
annat följer av denna balk.

Om inte annat följer av denna
balk, skall vid handläggningen av
inskrivningsärenden följande be-
stämmelser i lagen (1996:242) om
domstolsärenden tillämpas:
12 § om utredning av ärendet,
13 § första stycket om att för-
farandet är skriftligt,
16 § om skriftväxling,
21 § om offentlighet och ordning
vid sammanträde,
22 § om parts rätt att få del av
uppgifter,
23 25 §§ om bevisning,
27 § om beslut,
43 § om straff och vite,
44 § första och tredje styckena
om inkommande handlingar,
45 § om hinder mot inställelse,
46 § om delgivning,
47 § om ombud och biträde,
samt
48 § om tolk och översättning av
handlingar.

Handläggning i annan ordning
28 §
(Jfr 3 § andra och tredje
styckena lagen om inskriv-
ningsregister)
I fråga om inteckningar som är
registrerade i pantbrevsregistret
enligt lagen (1994:448) om
pantbrevsregister får regeringen
föreskriva att anteckningar om in-
nehav av pantbrev får tas bort från
inskrivningsregistret på annat sätt
än som följer av första stycket.

Regeringen får vidare föreskriva
att ändring av namn- och
adressuppgifter i anteckningar om
innehav av pantbrev eller
vilandebevis får införas i inskriv-
ningsregistret på annat sätt än som
följer av första stycket.

Regeringen får i fråga om
inteckningar som är registrerade i
pantbrevsregistret enligt lagen
(1994:448) om pantbrevsregister
föreskriva att anteckningar om
innehav av pantbrev får tas bort
från fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel på annat sätt än som
följer av övriga bestämmelser i
detta kapitel.
Regeringen får vidare föreskriva
att ändring av namn- och
adressuppgifter i anteckningar om
innehav av pantbrev eller vilande-
bevis får införas i inskrivnings-
delen på annat sätt än som följer
av övriga bestämmelser i detta
kapitel.

Tillämpningsföreskrifter
29 §
(Jfr 19 kap. 23 § JB)
Närmare föreskrifter för
tillämpningen av detta kapitel
meddelas av regeringen.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
handläggningen av inskrivnings-
ärenden.

Anteckningsärenden

Anteckning om exekutiv för-
säljning

30 §
(Jfr 19 kap. 21 § andra stycket)
Om inverkan på inteckning eller
inskriven rättighet av exekutiv
försäljning eller av expropriation
eller liknande tvångsförvärv eller
av myndighets fördelning av
medel skall anteckning göras i
fastighetsboken eller tomträtts-
boken när anmälan, bevis eller
fördelningslängd som utvisar
förhållandet inkommit.

Om en exekutiv försäljning, en
expropriation eller ett liknande
tvångsförvärv eller en myndighets
fördelning av medel inverkar på
en inteckning eller på en inskriven
rättighet, skall detta antecknas i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del.
Anteckningen skall göras när
anmälan, bevis eller fördel-
ningslängd som utvisar för-
hållandet har inkommit till inskriv-
ningsmyndigheten.

Anteckning om väckt talan
31 §
(Jfr 19 kap. 20 § JB)
Väckes talan om hävning eller
återgång av förvärv av fast
egendom eller tomträtt eller om
bättre rätt till sådan egendom,
skall rätten genast göra anmälan
därom till inskrivningsmyndig-
heten för anteckning i fastig-
hetsboken eller tomträttsboken.
Detsamma gäller tvist som angår
upplåtelse av tomträtt.
Andra stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om annan tvist
som angår inskrivning.

Följande uppgifter skall
antecknas i fastighetsregistrets
inskrivningsdel:
1. uppgift om att talan har
väckts om hävning eller återgång
av förvärv av fast egendom eller
tomträtt,
2. uppgift om att talan har
väckts om bättre rätt till fast
egendom eller tomträtt,
3. uppgift om att talan har
väckts i tvist om upplåtelse av
tomträtt.
När dom eller slutligt beslut i
målet har vunnit laga kraft, skall
uppgift om domen eller beslutet
antecknas i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.
Andra stycket tillämpas också i
fråga om andra tvister som angår
inskrivning.
Rätten skall genast till in-
skrivningsmyndigheten skriftligen
anmäla sådana förhållanden som
avses i denna paragraf.

Övriga anteckningar
32 §
(Jfr 19 kap. 21 § första och tredje
styckena JB)
Har fast egendom eller tomträtt
utmätts eller har beträffande fast
egendom eller tomträtt som ingår i
konkursbo begärts försäljning i
den ordning som gäller för utmätt
sådan egendom eller har utmät-
ningen upphävts eller frågan om
egendomens försäljning av annat
skäl förfallit, skall anteckning
därom göras i fastighetsboken
eller tomträttsboken. Anteckning
att egendomen försålts utmät-
ningsvis skall ske när handling
som visar köpeskillingens för-
delning inkommit. Har fast
egendom eller tomträtt belagts
med kvarstad eller tagits i anspråk
genom betalningssäkring eller har
en sådan åtgärd upphävts eller
återgått, skall anteckning därom
också göras i fastighetsboken eller
tomträttsboken.
Förekommer i övrigt i lag eller
annan författning bestämmelse om
att visst förhållande skall
antecknas i fastighetsbok eller
tomträttsbok, gäller bestämmelsen.

Följande uppgifter skall
antecknas i fastighetsregistrets
inskrivningsdel:
1. uppgift om att fast egendom
eller tomträtt har utmätts,
2. uppgift om att konkurs-
förvaltare har begärt att fast
egendom eller tomträtt som ingår i
konkursbo skall säljas exekutivt,
3 uppgift om att utmätt fast
egendom eller tomträtt har sålts,
4. uppgift om att fast egendom
eller tomträtt har belagts med
kvarstad eller tagits i anspråk
genom betalningssäkring,
5. annan uppgift som enligt lag
eller annan författning skall
antecknas i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.

Borttagande av anteckning

33 §
(Jfr 19 kap. 21 § första stycket)

(Jfr 19 kap. 22 § JB)
Kan anteckning i fastighets-
boken eller tomträttsboken uppen-
barligen ej längre vara av
betydelse, skall anteckningen
avföras.
Om inskrivningsmyndigheten får
uppgift om att en åtgärd som avses
i 32 § första stycket 1 eller 4 har
upphävts eller återgått eller att en
fråga som sägs i första stycket 2
har förfallit, skall anteckningen
om åtgärden tas bort.
Om inskrivningsmyndigheten i
annat fall har fått en i lag eller
annan författning föreskriven
underrättelse om att ett tidigare
antecknat förhållande har upp-
hört, skall myndigheten ta bort
anteckningen. Även om någon
sådan underrättelse inte har
lämnats, skall inskrivnings-
myndigheten ta bort anteckning
som uppenbarligen inte längre är
av betydelse.

Överklagande

Allmänt om överklagande
34 §
(Jfr 19 kap. 14 § första stycket JB)
Ett beslut i inskrivningsärende
får överklagas hos hovrätten.
Skrivelsen skall ges in till
inskrivningsmyndigheten.
(Jfr 19 kap. 18 § andra stycket JB)
Mot beslut i ärende som avses i
17 § får talan föras även av
myndighet som avses i 18 kap. 5 §
första stycket.

Ett beslut i ett inskrivnings-
ärende får överklagas till hovrätten
av den som beslutet rör, om det
har gått honom eller henne emot.

Ett beslut om rättelse får
överklagas även av myndigheter
som avses i 18 kap. 5 § första
stycket.

Vissa begränsningar för när ett
beslut kan överklagas

35 §

När det gäller överklagande av
beslut som inte är slutliga skall
37 § lagen (1996:242) om dom-
stolsärenden tillämpas. Ett beslut
om att förklara en ansökan vilande
får dock alltid överklagas särskilt.

Sätt och tid för överklagande

36 §
(Jfr 19 kap 14 § första stycket
stycket JB)
Ett beslut i inskrivningsärende
får överklagas hos hovrätten.
Skrivelsen skall ges in till
inskrivningsmyndigheten.
(Jfr 19 kap. 14 § andra stycket JB)
Klagotiden i fråga om slutligt
beslut är fyra veckor från den
inskrivningsdag till vilken beslutet
är att hänföra. Detsamma gäller
beslut genom vilket ansökan har
förklarats vilande. Vid över-
klagande tillämpas i övrigt
bestämmelserna i rättegångs-
balken om överklagande av
tingsrätts beslut.

Den som vill överklaga ett
beslut skall göra detta skriftligen.
Skrivelsen skall ges in till
inskrivningsmyndigheten.

Anteckning om överklagande

37 §
(Jfr 19 kap. 14 § tredje stycket JB)
Ett överklagande av ett beslut,
som har förts in i fastighetsboken
eller tomträttsboken, skall anteck-
nas där. När det slutliga beslutet
med anledning av överklagandet
har vunnit laga kraft, skall
beslutets innehåll antecknas.

Om det överklagade beslutet har
förts in i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, skall uppgift om
överklagandet antecknas i
registret. När det finns ett laga-
kraftvunnet beslut med anledning
av överklagandet, skall beslutets
slutliga innehåll antecknas i
registret.

Överklagande av hovrättsbeslut
och särskilda rättsmedel

38 §

I fråga om överklagande av
hovrättsbeslut i inskrivnings-
ärende samt särskilda rättsmedel
gäller 40 och 42 §§ lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

Skadestånd

(Jfr 19 kap. 19 § första stycket JB
och 9 § lagen om inskrivnings-
register)
Lider någon förlust till följd av
fel eller försummelse i fråga om
handläggning av eller beslut i
inskrivningsärende eller vid ut-
färdande av pantbrev eller annat
bevis på grundval av innehållet i
fastighetsbok eller tomträttsbok
eller vid uppläggande eller
förande av sådan bok utan sam-
band med handläggning av
inskrivningsärende, har han rätt
till ersättning av staten. Har den
skadelidande medverkat till
förlusten genom att utan skälig
anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt
eller har han på annat sätt
medverkat till förlusten genom
eget vållande, skall ersättningen
efter vad som finnes skäligt ned-
sättas eller helt bortfalla.

Den som lider skada på grund
av ett tekniskt fel i fastighets-
registrets inskrivningsdel eller i en
anordning som är ansluten till
registrets inskrivningsdel hos en
inskrivningsmyndighet, en lant-
mäterimyndighet eller en myndig-
het som avses i 4 kap. 34 a § fas-
tighetsbildningslagen (1970:988),
har rätt till ersättning av staten.
Har den skadelidande med-
verkat till förlusten genom att utan
skälig anledning låta bli att vidta
åtgärder för att bevara sin rätt
eller har den skadelidande på
något annat sätt medverkat till
förlusten genom eget vållande,
skall ersättningen efter skälighet
sättas ned eller helt falla bort.

40 §
(Jfr 19 kap. 19 § andra stycket JB)
Kommer till följd av beslut i
ärende som avses i 17 § förlust att
tillskyndas ägare eller rättighets-
havare, har han rätt till ersättning
av staten. Ersättning utgår dock
icke, om han med hänsyn till felets
beskaffenhet eller andra om-
ständigheter bort inse att fel
förekommit.

En ägare eller rättighets-
havare, som lider skada till följd
av ett beslut om rättelse av uppgift
enligt 23 §, har rätt till ersättning
av staten. Ersättning lämnas dock
inte, om den skadelidande med
hänsyn till felets art eller andra
omständigheter hade bort inse att
fel förekommit.

41 §
(Jfr 19 kap. 19 § tredje stycket JB)
Bestämmelserna i 18 kap. 5 och
7 §§ gäller även i fråga om
ersättning som avses i denna
paragraf.

Bestämmelserna i 18 kap. 5 och
7 §§ gäller även i fråga om
ersättning som avses i 39 och
40 §§.

Inskrivningens verkan på giltig-
heten av inskrivna förvärv

42 §
(Jfr 19 kap. 16 § JB)
Fråga huruvida förvärv som
ligger till grund för inskrivning är
ogiltigt eller ej kan göras gällande
eller huruvida inskrivningen av
annat skäl kränker någons rätt får
prövas utan hinder av in-
skrivningen. Är särskild föreskrift
meddelad rörande rättsverkan av
inskrivning eller om tid inom
vilken talan skall väckas, gäller
dock denna.

En fråga om ett förvärv är
ogiltigt eller av någon annan
anledning inte kan göras gällande
får prövas även om förvärvet har
blivit inskrivet. Inskrivningen
hindrar inte heller en prövning av
frågan om inskrivningen av andra
skäl kränker någons rätt.
Om det finns särskilda
föreskrifter om att inskrivningen
har särskild rättsverkan eller om
att talan skall väckas inom viss tid
från inskrivningen, gäller dock
dessa.

20 kap.
5 §
Den som söker lagfart skall inge fångeshandlingen samt de övriga
handlingar som fordras till styrkande av förvärvet. Söker dödsbo eller
arvinge som är ensam delägare i dödsbo lagfart på förvärv av egendom
från den döde, anses inregistrerad bouppteckningshandling efter denne
såsom fångeshandling.

Om ansökan görs av flera
sökande gemensamt, skall den
innehålla uppgift om hur stor
andel av fastigheten varje sökande
har förvärvat. Om en sådan upp-
gift saknas och sökandena inte
följer ett föreläggande att kom-
plettera ansökan, skall den anses
avse andelar av huvudtalet.

22 kap.
2 §
Ansökan om inteckning skall
göras skriftligen av fastighets-
ägaren. Ansökningshandingen
skall innehålla uppgift om dels det
penningbelopp på vilket inteck-
ningen skall lyda, dels den eller de
fastigheter som avses. Beloppet
skall vara bestämt i svenskt mynt.
Ansökan om inteckning skall
göras av fastighetsägaren. Den
skall innehålla uppgift om dels det
belopp på vilket inteckningen skall
lyda, dels den eller de fastigheter
som avses. Beloppet skall anges i
svenska kronor.
Ansökan får ej avse del av fastighet. Den får avse flera fastig-heter
gemensamt endast om dessa är i samme ägares hand och belägna inom
samma inskrivningsmyndighets område. Angår ansökan fastighet som
svarar för beviljad eller sökt inteckning, måste ansökningen avse samma
fasta egendom som inteckningen och får icke därjämte avse fastighet som
ej svarar för inteckningen.

24 kap.
1 §
En fastighetsägare har rätt att
ansöka om inskrivning i fastighets-
boken av förklaring som avses i
2 kap. 3 §. Som fastighetsägare
anses i detta kapitel den för vilken
lagfart senast är sökt. Ansökningen
skall göras skriftligen.
Ansökningen skall avslås, om
1. kravet på skriftlig form inte
har iakttagits,
2. ansökan om lagfart för
sökanden är vilandeförklarad och
inskrivningsansökningen inte har
medgivits av den som har lagfart,
3. en eller flera inteckningar
gäller i fastigheten och varje
borgenär för vars fordran pantbrev
på grund av sådan inteckning utgör
säkerhet inte med ingivande av
pantbrevet har medgivit ansök-
ningen,
4. fastigheten har frångått
sökanden på grund av exekutiv
försäljning eller genom expro-
priation eller liknande tvångs-
förvärv,
5. sökanden är i konkurs eller
försätts i konkurs den dag då
inskrivningen söks samt fastig-
heten hör till konkursboet,
6. fastigheten eller en del därav
är utmätt eller utmäts den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har
medgivit ansökningen,
7. fastigheten eller en del därav
har tagits i anspråk genom betal-
ningssäkring eller tas i anspråk
den dag då inskrivningen söks och
kronofogdemyndigheten inte har
medgivit ansökningen,
8. fastigheten eller en del därav
är belagd med kvarstad eller
beläggs med kvarstad den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har
medgivit ansökningen.
Om ett ärende angående lagfart
för sökanden har skjutits upp till
en senare inskrivningsdag skall
behandlingen av inskrivnings-
ansökningen skjutas upp till
samma dag.
En fastighetsägare har rätt att
ansöka om inskrivning i fastighets-
registrets inskrivningsdel av en
förklaring som avses i 2 kap. 3 §.
Som fastighetsägare anses i detta
kapitel den för vilken lagfart
senast är sökt.
Ansökan skall avslås, om
1. ansökan om lagfart för
sökanden är vilandeförklarad och
inskrivningsansökan inte har
medgetts av den som har lagfart,
2. en eller flera inteckningar
gäller i fastigheten och varje
borgenär för vars fordran pantbrev
på grund av sådan inteckning utgör
säkerhet inte med ingivande av
pantbrevet har medgett ansökan,
3. fastigheten har frångått
sökanden på grund av exekutiv
försäljning eller genom expro-
priation eller liknande tvångs-
förvärv,
4. sökanden är i konkurs eller
försätts i konkurs den dag då
inskrivningen söks samt fastig-
heten hör till konkursboet,
5. fastigheten eller en del därav
är utmätt eller mäts ut den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har
medgett ansökan,
6. fastigheten eller en del därav
har tagits i anspråk genom betal-
ningssäkring eller tas i anspråk
den dag då inskrivningen söks och
kronofogdemyndigheten inte har
medgett ansökan,
7. fastigheten eller en del därav
är belagd med kvarstad eller
beläggs med kvarstad den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har
medgett ansökan.
Om ett ärende om lagfart för
sökanden har skjutits upp till en
senare inskrivningsdag, skall
behandlingen av inskrivnings-
ansökan skjutas upp till samma
dag.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999. Genom lagen upphävs
lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker och lagen
(1973:98) om inskrivningsregister.
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastigheter eller tomträtter för
vilka inskrivningsmyndigheten enligt 10 § lagen (1973:98) om
inskrivningsregister har beslutat att de skall stå kvar i fastighetsbok eller
tomträttsbok. För sådana fastigheter eller tomträtter skall vad som i lag
eller annan författning sägs om anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel i stället avse anteckning i fastighetsbok eller tomträtts-
bok.

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av
nya jordabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:995) om införande av
nya jordabalken
dels att 10 § skall ha följande lydelse,
dels att 58 a och 59 §§ skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 §
Bestämmelserna i 5 § lagen
(1895:36 s. 1) angående vad till
fast egendom är att hänföra äger
fortfarande tillämpning i fråga om
byggnad på ofri tomt i stad,
vattenverk på annans grund samt i
jordeboken upptaget fiskeri, om
besittningsrätten består efter nya
balkens ikraftträdande.

Bestämmelserna i 5 § lagen
(1895:36 s. 1) angående vad till
fast egendom är att hänföra äger
fortfarande tillämpning i fråga om
byggnad på ofri tomt i stad,
vattenverk på annans grund samt
sådant fiskeri som vid utgången av
mars 1999 var upptaget i kronans
jordebok (fiskefastighet), om
besittningsrätten består därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i förslaget till miljöbalk
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 21 §, 26 kap. 15 § och 31 kap. 35 §
miljöbalken skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1997/98:45
Föreslagen lydelse

11 kap.
21 §
Om en fastighet övergår till en
ny ägare och den tidigare ägaren är
underhållsskyldig efter över-
tagande enligt 20 § första stycket,
svarar den nya ägaren för de
skyldigheter som följer av
övertagandet.
Övertagandet enligt 20 § första
stycket skall antecknas i inskriv-
ningsregistret.
Om en fastighet övergår till en
ny ägare och den tidigare ägaren är
underhållsskyldig efter över-
tagande enligt 20 § första stycket,
svarar den nya ägaren för de
skyldigheter som följer av
övertagandet.
Övertagandet enligt 20 § första
stycket skall antecknas i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel.

26 kap.
15 §
Om en tillsynsmyndighet har
meddelat ett föreläggande eller
förbud mot någon i egenskap av
ägare till en fastighet, tomt-
rättshavare eller ägare till en
byggnad, anläggning eller anord-
ning på mark som tillhör någon
annan, får tillsynsmyndigheten
sända beslutet till inskrivnings-
myndigheten för anteckning i
inskrivningsregistret. Är före-
läggandet förenat med löpande
vite, skall även detta antecknas.
Den som senast sökt lagfart eller
inskrivning av förvärv av tomträtt
skall, om den sökande inte är
föreläggandets eller förbudets
adressat, av inskrivningsmyndig-
heten genast i rekommenderat brev
underrättas om anteckningen.

Har anteckning gjorts, gäller
föreläggandet eller förbudet mot
ny ägare av egendomen. Har den
nya ägaren förvärvat egendomen
genom köp, byte eller gåva och
utgör egendomen fastighet eller
tomträtt, gäller även löpande vite
mot den nya ägaren räknat från
tidpunkten för äganderättsöver-
gången. Annat vite gäller inte mot
en ny ägare av egendomen, men
tillsynsmyndigheten får sätta ut
nytt vite för den ägaren. Löpande
vite som avser en viss period får
tas ut endast av den som var ägare
vid periodens början.
Har ett antecknat föreläggande
eller förbud upphävts genom ett
beslut som vunnit laga kraft eller
har den åtgärd som avses med
föreläggandet vidtagits eller har
ändamålet med föreläggandet eller
förbudet förlorat sin betydelse,
skall tillsynsmyndigheten så snart
den fått vetskap om förhållandet
anmäla detta till inskrivnings-
myndigheten för anteckning i
inskrivningsregistret.
Om en tillsynsmyndighet har
meddelat ett föreläggande eller
förbud mot någon i egenskap av
ägare till en fastighet, tomt-
rättshavare eller ägare till en
byggnad, anläggning eller anord-
ning på mark som tillhör någon
annan, får tillsynsmyndigheten
sända beslutet till inskrivnings-
myndigheten för anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel
Är föreläggandet förenat med
löpande vite, skall även detta
antecknas. Den som senast sökt
lagfart eller inskrivning av förvärv
av tomträtt skall, om den sökande
inte är föreläggandets eller
förbudets adressat, av inskriv-
ningsmyndigheten genast i
rekommenderat brev underrättas
om anteckningen.
Har anteckning gjorts, gäller
föreläggandet eller förbudet mot
ny ägare av egendomen. Har den
nya ägaren förvärvat egendomen
genom köp, byte eller gåva och
utgör egendomen fastighet eller
tomträtt, gäller även löpande vite
mot den nya ägaren räknat från
tidpunkten för äganderättsöver-
gången. Annat vite gäller inte mot
en ny ägare av egendomen, men
tillsynsmyndigheten får sätta ut
nytt vite för den ägaren. Löpande
vite som avser en viss period får
tas ut endast av den som var ägare
vid periodens början.
Har ett antecknat föreläggande
eller förbud upphävts genom ett
beslut som vunnit laga kraft eller
har den åtgärd som avses med
föreläggandet vidtagits eller har
ändamålet med föreläggandet eller
förbudet förlorat sin betydelse,
skall tillsynsmyndigheten så snart
den fått vetskap om förhållandet
anmäla detta till inskrivnings-
myndigheten för borttagande av
anteckningen.

31 kap.
35 §
När inlösen av mark är
fullbordad, skall detta antecknas i
inskrivningsregistret.
När inlösen av mark är fullbordad,
skall detta antecknas i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för
borgenär till betalning ur ersättning på grund av
brandförsäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1927:79) om rätt för borgenär till
betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §1
Utfaller vid fördelning av medel
betalning på pantbrevs belopp,
åligger det länsstyrelsen att
därom, sedan fördelningen blivit
godkänd eller vunnit laga kraft,
ofördröjligen göra anmälan hos
inskrivningsmyndigheten för an-
teckning i fastighetsboken samt
tillika insända fördelningslängden.
Om det vid fördelningen av
medel utfaller betalning på ett
pantbrevs belopp, skall läns-
styrelsen anmäla detta till
inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Anmälan skall
göras genast efter det att
fördelningen blivit godkänd eller
vunnit laga kraft. Till anmälan
skall fogas en kopia av
fördelningslängden.
Ansökan enligt 4 § andra stycket skall göras i sammanhang med
anmälan som avses i första stycket denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 §1
Avser ansökan om dödning
pantbrev, företagshypoteksbrev
eller intecknad fordringshandling,
skall rätten underrätta veder-
börande inskrivningsmyndighet
om ansökningen för anteckning i
inskrivningsboken eller inskriv-
ningsregistret. Vad nu sagts om
ansökningen skall också gälla
rättens slutliga utslag i ärendet.
Har ansökningen avslagits, får
dock anteckning ej verkställas
förrän utslaget vunnit laga kraft.

Sedan utslag, varigenom
pantbrev eller hypoteksbrev
dödats, vunnit laga kraft, skall
inskrivningsmyndigheten på an-
sökan utfärda nytt pantbrev eller
hypoteksbrev som svarar mot det
dödade samt göra anteckning i
inskrivningsboken eller inskriv-
ningregistret om detta.

Avser ansökan om dödning
pantbrev, företagshypoteks-brev
eller intecknad fordringshandling,
skall rätten underrätta veder-
börande inskrivningsmyndighet
om ansökningen för anteckning i
inskrivningsboken, företagsin-
teckningsregistret eller fastighets-
registrets inskrivningsdel. Vad
som nu har sagts om ansökningen
skall också gälla rättens slutliga
utslag i ärendet. Har ansökningen
avslagits, får dock anteckning inte
verkställas förrän utslaget vunnit
laga kraft.
Sedan ett utslag i vilket ett
pantbrev eller ett hypoteksbrev
dödats har vunnit laga kraft, skall
inskrivningsmyndigheten på
ansökan utfärda nytt pantbrev eller
hypoteksbrev som svarar mot det
dödade samt göra anteckning i
inskrivningsboken, företags-
inteckningsregistret eller fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel om
detta.
Har intecknad fordringshandling dödats genom lagakraftvunnet utslag,
skall inskrivningsmyndigheten, på ansökan, å inskrivningsdag göra
anteckning i vederbörande inskrivningsbok, att ny handling, som
utfärdats jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den
dödade.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar
Härigenom föreskrivs att i 8 § lagen (1952:166) om härads-
allmänningar ordet fastighetsregistret skall bytas ut mot fastighets-
registrets allmänna del .

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
Härigenom föreskrivs att i 7 a § lagen (1952:167) om allmännings-
skogar i Norrland och Dalarna ordet fastighetsregistret skall bytas ut
mot fastighetsregistrets allmänna del .

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868)
Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1986:868)
dels att i 7 § ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §1
Kommun som utövat förköpsrätt är skyldig att söka tillstånd till
förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på sätt och
inom tid som anges i andra stycket. Frågan om tillstånd till förköp prövas
av regeringen. Tillstånd skall vägras, om
1. egendom som avses i 1 § ej ingår i försäljningen eller ingår däri men
ej är belägen inom kommunens eget område,
2. förköpsrätten har utövats enligt 1 § första stycket 14 samt
försäljningen endast avser egendom som anges i 3 § första stycket 1,
3. förköpsrätten har utövats enligt 1 § första stycket 5 samt förvärvaren
gör sannolikt att egendomen kommer att användas som permanentbostad,
4. det är oskäligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan
säljare och köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid försälj-
ningen.
Bestridande enligt första stycket
anmäles hos inskrivningsmyndig-
heten för anteckning i fastighets-
boken sist på den inskrivningsdag
som infaller närmast efter en
månad från det förköpsrätten
utövades. Inskrivningsmyndig-
heten skall ofördröjligen under-
rätta kommunen om bestridandet.
Kommunens ansökan om tillstånd
till förköpet skall ha inkommit till
regeringen inom en månad från det
bestridandet antecknades. Sökes
tillstånd ej i rätt tid, är förköpet
utan verkan.
Ett bestridande enligt första
stycket skall inom en månad från
det att förköpsrätten utövades
anmälas till inskrivningsmyndig-
heten för anteckning i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel.
Inskrivningsmyndigheten skall
genast underrätta kommunen om
bestridandet. Kommunens ansökan
om tillstånd till förköpet skall ha
inkommit till regeringen inom en
månad från det att bestridandet
antecknades. Om tillstånd inte
söks i rätt tid, är förköpet utan
verkan.
När en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i annan
kommun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla att
regeringen prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan
prövning skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det
förköpsrätten utövades. Tillstånd till förköpet skall vägras, om
förköpsrätt ej får utövas enligt 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)
dels att 1 kap. 2 § och 19 kap. skall ha följande lydelse,
dels att i 5 kap. 18 och 33 a §§, 8 kap. 7 § samt 12 kap. 10 § ordet
fastighetsboken skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel ,
dels att rubriken närmast före 19 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Över fastigheterna föres fastig-
hetsregister.

Fastighetsbildning och fastig-
hetsbestämning är fullbordade, när
uppgift om åtgärden införts i
fastighetsregistret
Fastigheterna skall antecknas i
fastighetsregistrets allmänna del.
Bestämmelser om fastighets-
registret finns i lagen (1999:000)
om fastighetsregister.
Fastighetsbildning och fastig-
hetsbestämning är fullbordade, när
uppgift om åtgärden har införts i
fastighetsregistrets allmänna del.

Fastighetsregister
Fastighetsregistrets allmänna del

19 kap.
1 §
I fastighetsregistret redovisas
såsom fastighet
1. enhet som är redovisad såsom
fastighet i fastighetsregister när
denna lag träder i kraft,

I fastighetsregistrets allmänna
del redovisas såsom fastighet
1. enhet som var redovisad
såsom fastighet i fastighets-
registret när denna lag trädde i
kraft,
2. fastighet som nybildas enligt denna lag,
3. enhet som skall registreras såsom fastighet enligt bestämmelse i
annan författning.
Varje fastighet skall ha särskild beteckning.

2 §
Om fastighetsbildning och
fastighetsbestämning införes
uppgift i fastighetsregistret.
Därvid registreras nybildad
fastighet och göres de övriga
ändringar i fastighetsregistret som
åtgärden ger anledning till.
Uppgift om fastighetsbildning
och fastighetsbestämning skall
föras in i fastighetsregistrets
allmänna del. Därvid skall
nybildad fastighet registreras och
de övriga ändringar göras som
åtgärden ger anledning till.
Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighetsindelningen
ändras eller dess beskaffenhet fastställes i annan ordning än som anges i
denna lag.

3 §1
Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har
överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.
Även om förrättningen inte har avslutats får uppgift om ett sådant
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut som skulle ha
överklagats särskilt införas så snart beslutet vunnit laga kraft.
Överklagas beslut eller åtgärd
vid avslutad förrättning eller
överklagas fastighetsbildnings-
eller fastighetsbestämningsbeslut
särskilt, får uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet
införas i fastighetsregistret i fråga
om sådan del som uppenbarligen
inte berörs av överklagandet.
Motsvarande gäller när domstols
avgörande i ett fastighets-
bildningsmål överklagas.
Om ett beslut eller en åtgärd
avseende en avslutad förrättning
överklagas, får uppgift med
anledning av förrättningen föras
in i fastighetsregistrets allmänna
del till den del uppgiften
uppenbarligen inte berörs av
överklagandet. Detsamma gäller
om ett fastighetsbildnings- eller
fastighetsbestämningsbeslut över-
klagas särskilt eller om en
domstols avgörande i ett fastig-
hetsbildningsmål överklagas.

4 §
Finnes uppgift i fastighets-
register vara uppenbart oriktig,
skall felet rättas, om det kan ske
utan förfång för fastighetsägare
eller rättighetshavare. Är det
uppenbart att förfång icke kan
uppkomma, skall rättelse ske
omedelbart. I annat fall skall
fastighetsägare eller rättighets-
havare få tillfälle att yttra sig om
han är känd.

Om det finnes vara uppenbart
att en i registret redovisad fastig-
het är obefintlig, får fastigheten
uteslutas ur registret med tillämp-
ning av första stycket, även om
redovisningen ej är oriktig enligt
gällande föreskrifter om
fastighetsregister.
(Jfr 19 kap. 5 § andra stycket)
Om en uppgift i fastighets-
registrets allmänna del är
uppenbart oriktig, skall uppgiften
rättas, om det kan ske utan någon
skada för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Är det uppenbart
att någon sådan skada inte kan
uppkomma, skall rättelse ske
omedelbart. I annat fall skall
fastighetsägare eller rättig-
hetshavare få tillfälle att yttra sig
om han är känd.
Om det är uppenbart att en i
registret redovisad fastighet är
obefintlig, får fastigheten uteslutas
ur registret med tillämpning av
första stycket, även om
redovisningen inte är oriktig enligt
de föreskrifter som gäller för
fastighetsregistrets allmänna del.

Rättelse av uppenbar oriktighet
på grund av ett tekniskt fel i
fastighetsregistrets allmänna del
får utan hinder av första stycket
första punkten ske även om det kan
medföra skada för fastighetsägare
eller rättighetshavare. Tillfälle att
yttra sig skall lämnas, förutom
fastighetsägare och
rättighetshavare, en myndighet
som avses i 18 kap. 5 § första
stycket jordabalken.

5 §2
Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister
som föres med användande av
automatisk databehandling eller i
anordning som hos inskriv-
ningsmyndighet, lantmäterimyn-
dighet eller myndighet som avses i
4 kap. 34 a § är ansluten till
registret, har han rätt till
ersättning av staten. Har den
skadelidande medverkat till
förlusten genom att utan skälig
anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt
eller har han på annat sätt
medverkat till förlusten genom
eget vållande, skall ersättningen
efter vad som finnes skäligt
nedsättas eller helt bortfalla.
Rättelse av uppenbar oriktighet
till följd av tekniskt fel i
fastighetsregister som avses i
första stycket får utan hinder av
4 § första stycket första punkten
ske även om det kan medföra
förfång för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Tillfälle att yttra
sig skall lämnas, förutom fastig-
hetsägare och rättighetshavare,
myndighet som avses i 18 kap. 5 §
första stycket jordabalken.
Kommer till följd av beslut i
ärende om rättelse enligt andra
stycket förlust att tillskyndas ägare
eller rättighetshavare har han rätt
till ersättning av staten. Ersättning
utgår dock icke, om han med
hänsyn till felets beskaffenhet eller
andra omständigheter bort inse att
fel förekommit.
Lider någon skada på grund av
ett tekniskt fel i fastighets-
registrets allmänna del eller i en
anordning som är ansluten till
registret hos en inskrivnings-
myndighet, en lantmäterimyndig-
het eller en myndighet som avses i
4 kap. 34 a §, har den skade-
lidande rätt till ersättning av
staten för sin förlust.
Har den skadelidande med-
verkat till förlusten genom att utan
skälig anledning låta bli att vidta
åtgärder för att bevara sin rätt
eller har den skadelidande på
något annat sätt medverkat till
förlusten genom eget vållande,
skall ersättningen efter skälighet
sättas ned eller helt falla bort.

Kommer till följd av ett beslut i
ärende om rättelse enligt 4 § tredje
stycket förlust att tillskyndas ägare
eller rättighetshavare har denne
rätt till ersättning av staten.
Ersättning utgår dock inte, om
ägaren eller rättighetshavaren
med hänsyn till felets beskaffenhet
eller andra omständigheter hade
bort inse att fel förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och
7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.

6 §3
Lantmäterimyndigheten svarar
för fastighetsregistret.

Fastighetsregistrets allmänna
del förs av lantmäterimyndigheten.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får före-
skriva att annan myndighet än
lantmäterimyndigheten får föra in
uppgifter i registrets allmänna del.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av
fastighetsbildningslagen (1970:988)
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1970:989) om införande av
fastighetsbildningslagen (1970:988) skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt
för fordran på grund av fastighetsbildning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1970:990) om förmånsrätt för
fordran på grund av fastighetsbildning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §1
Angående skyldighet för ägare
eller tidigare ägare av fastighet att
utge ersättning som avses i 1 §
första stycket samt angående rätt
enligt 5 kap. 31 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen
(1970:988) att uttaga skog skall
anteckning göras i fastighetsboken
när beslutet vunnit laga kraft.

Uppgår det sammanlagda
kapitalbeloppet av de ersättningar
för vilka fastighet svarar enligt 1 §
första stycket icke till ettusen
kronor, skall anteckning dock ej
ske.
Bestämmelsen i första stycket
tillämpas även på beslut enligt
5 kap. 12 a § första stycket fastig-
hetsbildningslagen (1970:988).
Följande beslut skall antecknas
i fastighetsregistrets inskrivnings-
del när de har vunnit laga kraft:
1. beslut om att en ägare eller
en tidigare ägare skall betala
ersättning enligt 1 § första stycket,
2. beslut om rätt enligt 5 kap.
31 § tredje stycket fastighets-
bildningslagen (1970:988) att ta ut
skog, samt
3. beslut enligt 5 kap. 12 a §
första stycket fastighetsbild-
ningslagen.
Uppgår det sammanlagda kapi-
talbeloppet av de ersättningar för
vilka fastighet svarar enligt 1 §
första stycket inte till ettusen
kronor, skall anteckning dock inte
ske.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1037) om äganderätts-
utredning och legalisering att i 11 § ordet fastighetsboken skall bytas ut
mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
Härigenom föreskrivs i fråga om expropriationslagen (1972:719)
dels att i 5 kap. 11 § ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 6 kap. 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
11 §
Försummar den exproprierande att inom föreskriven tid iakttaga vad
som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 § och har ej fastigheten
helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §,
är expropriationsrätten förverkad.
Vill fastighetsägaren att expro-
priationen ändå skall fullbordas,
har han att inom tre månader efter
förverkandet begära det hos
länsstyrelsen. Vill han det ej, får
han hos fastighetsdomstolen visa
att expropriationsrätten är förver-
kad. Gör han det, skall domstolen
anmäla förverkandet till inskriv-
ningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken. Vad som sagts nu
om anteckning i fastighetsboken
äger, när fråga är om tomträtt,
motsvarande tillämpning be-
träffande tomträttsboken.
Om fastighetsägaren vill att
expropriationen ändå skall full-
bordas, skall han inom tre månader
efter förverkandet begära det hos
länsstyrelsen. Om han inte vill det,
får han hos fastighetsdomstolen
visa att expropriationsrätten är
förverkad. Gör han det, skall
domstolen anmäla förverkandet till
inskrivningsmyndigheten för an-
teckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
Härigenom föreskrivs att 32 § ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

32 §1
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i fastig-
hetsregistret. Har förrättningen
överklagats, skall uppgiften föras
in i registret snarast möjligt sedan
domstolens avgörande vunnit laga
kraft.

Uppgift om ledningsbeslut som
har kunnat överklagas särskilt får
föras in i registret även om
förrättningen inte har avslutats.
Uppgiften får dock inte föras in
innan beslutet har vunnit laga
kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett lednings-
beslut har överklagats särskilt, får
trots detta uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet föras
in i registret i fråga om sådan del
som uppenbart inte berörs av
överklagandet. Detsamma gäller
när ett domstolsavgörande i mål
enligt denna lag har överklagats.
Anteckning skall även göras när
ett förrättningsbeslut har upphört
att gälla.
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i fastig-
hetsregistrets allmänna del. Har
förrättningen överklagats, skall
uppgiften föras in i registrets
allmänna del snarast möjligt sedan
domstolens avgörande har vunnit
laga kraft.
Uppgift om ledningsbeslut som
har kunnat överklagas särskilt får
föras in i registrets allmänna del
även om förrättningen inte har
avslutats. Uppgiften får dock inte
föras in innan beslutet har vunnit
laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett led-
ningsbeslut har överklagats
särskilt, får trots detta uppgift med
anledning av förrättningen eller
beslutet föras in i registrets
allmänna del i fråga om sådan del
som uppenbart inte berörs av över-
klagandet. Detsamma gäller när ett
domstolsavgörande i mål enligt
denna lag har överklagats.
Om ett förrättningsbeslut har
upphört att gälla, skall anteck-
ningen tas bort.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
Härigenom föreskrivs att 34 § anläggningslagen (1973:1149) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

34 §1
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i
fastighetsregistret. Har för-
rättningen överklagats, skall
uppgiften föras in i registret
snarast möjligt sedan domstolens
avgörande vunnit laga kraft.

Uppgift om anläggningsbeslut
som har kunnat överklagas särskilt
får föras in i registret även om
förrättningen inte har avslutats.
Uppgiften får dock inte föras in
innan beslutet har vunnit laga
kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett anlägg-
ningsbeslut har överklagats
särskilt, får trots detta uppgift med
anledning av förrättningen eller
beslutet föras in i registret i fråga
om sådan del som uppenbart inte
berörs av överklagandet. Det-
samma gäller när ett domstols-
avgörande i mål enligt denna lag
har överklagats.
Anteckning skall även göras när
ett förrättningsbeslut har upphört
att gälla
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i
fastighetsregistrets allmänna del.
Har förrättningen överklagats,
skall uppgiften föras in i registrets
allmänna del snarast möjligt sedan
domstolens avgörande vunnit laga
kraft.
Uppgift om anläggnings-beslut
som har kunnat överklagas särskilt
får föras in i registrets allmänna
del även om förrättningen inte har
avslutats. Uppgiften får dock inte
föras in innan beslutet har vunnit
laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett anlägg-
ningsbeslut har överklagats
särskilt, får trots detta uppgift med
anledning av förrättningen eller
beslutet föras in i registrets
allmänna del i fråga om sådan del
som uppenbart inte berörs av över-
klagandet. Detsamma gäller när ett
domstolsavgörande i mål enligt
denna lag har överklagats.
Om ett förrättningsbeslut har
upphört att gälla, skall anteck-
ningen tas bort.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen
(1977:792)
Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsför-valt-ningslagen
(1977:792),
dels att i 26 § orden fastighetsboken eller tomträttsboken skall bytas
ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att i 30 § ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)
Härigenom föreskrivs att i 11 och 16 §§ jordförvärvslagen (1979:230)1
ordet fastighetsboken skall bytas ut mot fastighetsregistrets
inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
5 §1
Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena,
och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig bygg-
nad, tomtmark för sådana
byggnader, vattenverk på annans
grund samt i jordeboken upptaget
fiskeri (industrienhet)
3. industribyggnad, övrig bygg-
nad, tomtmark för sådana
byggnader, vattenverk på annans
grund samt sådan fiskefastighet
som avses i 10 § lagen (1970:995)
om införande av nya jordabalken
(industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogs-
impediment (lantbruksenhet).
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogs-impediment, skall ingå i den
lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter
under punkterna 1 6 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i
lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den
tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor
omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma
ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består
av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till
övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
Härigenom föreskrivs att i 3, 4 och 8 §§ lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt ordet fastighetsboken
skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1985:685) om arrendatorns
rätt att förvärva arrendestället
Härigenom föreskrivs att i 2, 3 och 9 §§ lagen (1985:685) om
arrendatorns rätt att förvärva arrendestället ordet fastighetsboken skall
bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs i fråga om plan och bygglagen (1987:10)1
dels att 6 kap. 20 § och 10 kap 23 § skall ha följande lydelse,
dels att i 10 kap. 22 § och i rubriken före 10 kap. 22 § orden
fastighetsboken eller tomträttsboken resp. fastighetsboken skall
bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
20 §
När fråga har väckts om tillämp-
ning av 19 §, skall kommunen
genast anmäla detta till inskriv-
ningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken. Överlåtelse av
mark, som sker efter det att sådan
anmälan har inkommit, inverkar
inte på den bedömning som skall
ske enligt 19 § andra stycket.
När en fråga har väckts om
tillämpning av 19 §, skall kom-
munen genast anmäla detta till
lantmäterimyndigheten för anteck-
ning i fastighetsregistrets all-
männa del. Överlåtelse av mark,
som sker efter det att sådan
anmälan har inkommit, inverkar
inte på den bedömning som skall
ske enligt 19 § andra stycket.

10 kap.
23 §
Återkallas ett föreläggande eller
förbud som har antecknats enligt
22 §, skall byggnadsnämnden
genast anmäla det till inskrivnings-
myndigheten för motsvarande
anteckning. Har ett antecknat
föreläggande eller förbud upphävts
genom lagakraftvunnet beslut eller
upphört att gälla, eller har
föreläggandet följts, skall bygg-
nadsnämnden, så snart nämnden
har fått vetskap om detta, anmäla
förhållandet till inskriv-
ningsmyndigheten för anteckning.
Återkallas ett föreläggande eller
förbud som har antecknats enligt
22 §, skall byggnadsnämnden
genast anmäla det till inskrivnings-
myndigheten för borttagande av
anteckningen. Har ett antecknat
föreläggande eller förbud upphävts
genom lagakraftvunnet beslut eller
upphört att gälla, eller har
föreläggandet följts, skall bygg-
nadsnämnden, så snart nämnden
har fått vetskap om detta, anmäla
förhållandet till inskrivnings-
myndigheten för borttagande av
anteckningen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till förordning om ändring i förordningen (1937:591)
angående upphörande av det från viss jord i Skåne, Halland
och Blekinge utgående landgille
Härigenom föreskrivs att 9 § förordningen (1937:591) angående
upphörande av det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående
landgille skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

24 §
När exploateringsbeslut har
meddelats, skall i fastighetsboken
eller tomträttsboken införas
uppgift om vilka fastigheter som
ingår i samverkansområdet. I
fastighetsboken skall även införas
beslutade förmånsrättsbelopp. När
exploateringsbeslutet enligt 25 §
har upphört att gälla skall även det
antecknas
När ett exploateringsbeslut har
meddelats, skall i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel
antecknas uppgift om vilka fastig-
heter som ingår i samverkans-
området. Där skall även antecknas
uppgift om beslutade förmåns-
rättsbelopp. När exploaterings-
beslutet enligt 25 § har upphört att
gälla, skall anteckningen tas bort.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m. m.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 § lagen (1988:950) om kulturminnen
m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
8 §
Länsstyrelsen skall för an-
teckning i fastighetsboken oför-
dröjligen underrätta inskrivnings-
myndigheten.
Länsstyrelsen skall för anteck-
ning i fastighetsregistrets all-
männa del eller för borttagande av
tidigare gjord anteckning genast
underrätta lantmäterimyndigheten
1. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för
byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,
2. då förordnande enligt 6 § första stycket meddelats eller upphävts,
3. då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts,
eller
4. då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av
vissa samägda jordbruksfastigheter
Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1989:31) om förvaltning av vissa
samägda jordbruksfastigheter ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag (1999:000) om upphävande av vissa lagar på
fastighetsrättens område
Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid
utgången av mars 1999, nämligen

1. lagen (1905:31 s. 1) rörande avgäld från avsöndrad lägenhet,
2. lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad
lägenhet,
3. lagen (1912:277) om avlösning av vissa frälseräntor,
4. lagen (1935:101) om inlösen av vissa frälseräntor, samt
5. lagen (1938:159) om avlösen av avgälder från de till skatte försålda
så kallade halländska kyrkohemmanen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
Ds 1998:25
Hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Norrköpings tingsrätt,
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Gävleborgs län, Domstolsverket,
Datainspektionen, Vägverket, Riksskatteverket, Statistiska Centralbyrån,
Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län, Riksarkivet,
Kammarkollegiet, Boverket, Lantmäteriverket, Länsstyrelsen i
Västerbottens län, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet,
Lantmäterisektionen vid Lunds tekniska högskola, Göteborgs kommun,
Malmö kommun, Svenska kommunförbundet, Svenska Bankföreningen,
Sveriges advokatsamfund, Fastighetsmäklarförbundet, Mäklarsamfundet,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges
lantmätareförening.

Statistiska Centralbyrån, Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och
Bohus län och Fastighetsmäklarförbundet har avstått från att yttra sig.

Lagförslaget i rapporten Om avyttring och
införlivning av mark
Förslag till lag om ändring i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1952:166) om härads-
allmänningar
dels att 11 17 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 9, 10 och 22 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 9 § skall ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Om avyttring och införlivning av
mark
Om avyttring och förvärv av mark

9 §
Till häradsallmänning hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avyttring-
en ej länder skogsskötseln å all-
männingen till men eller om eljest
synnerliga skäl föreligga till av-
yttringen. Rätt att besluta om dylik
avyttring tillkommer delägarna,
men avyttringen blir ej giltig med
mindre den godkännes av
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Till häradsallmänning hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avyttring-
en ej länder skogsskötseln å all-
männingen till men eller om eljest
synnerliga skäl föreligga till avytt-
ringen. Rätt att besluta om dylik
avyttring tillkommer delägarna.

10 §
1 mom. Vilja delägarna inköpa
mark för häradsallmännings
utvidgning, äga de besluta därom.
Beslutanderätt i sådant avseende
tillkommer även allmännings-
styrelsen, om reglementet
medgiver det.
2 mom. Mark som förvärvats av
delägarna må av dem åter
avyttras, där ej marken i den
ordning nedan sägs blivit
införlivad med allmänningen. Det
ankommer på delägarna att
besluta om sådan avyttring, dock
må beslutanderätten härvid i
reglementet tillerkännas även
allmänningsstyrelsen. Om avytt-
ring av mark, vars införlivning
med allmänningen vägrats,
stadgas i 16 §.
Om delägarna vill förvärva mark
för häradsallmännings utvidgning
eller för annat för allmänningen
angeläget ändamål, äga de besluta
därom. Beslutanderätt i sådant
avseende tillkommer även
allmänningsstyrelsen, om regle-
mentet medgiver det.

22 §
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmänningen
eller för inköp av mark för all-
männingens utvidgning eller för
annat dylikt ändamål. Det tillkom-
mer länsstyrelsen att på fram-
ställning av allmänningsstyrelsen
meddela närmare föreskrifter i
detta hänseende.
Har mark som förvärvats för
kapitalinkomst ej lagligen inför-
livats med allmänningen, skall,
där marken försäljes, köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta å kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall vad i 19 21 §§ är stadgat äga
motsvarande tillämpning.
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmänningen
eller för inköp av mark för all-
männingens utvidgning eller för
annat dylikt ändamål. Det tillkom-
mer länsstyrelsen att på fram-
ställning av allmänningsstyrelsen
meddela närmare föreskrifter i
detta hänseende.
Försäljs mark som förvärvats
för kapitalinkomst skall köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta å kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall vad i 19 21 §§ är stadgat äga
motsvarande tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den
2. Bestämmelserna i förutvarande 14 och 15 §§ skall fortfarande
tillämpas i fråga om mark som införlivats med häradsallmänning, eller
sådan sockenallmänning som avses i 45 §, genom förordnande som har
meddelats före lagens ikraftträdande.

Förslag till lag om ändring i lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1952:167) om allmännings-
skogar i Norrland och Dalarna1
dels att 10 16 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 7 a § ordet fastighetsregistret skall bytas ut mot
fastighetsregistrets allmänna del ,
dels att 8, 9 och 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 8 § skall ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Om avyttring och införlivning av
mark
Om avyttring och förvärv av mark

8 §2
Till häradsallmänning hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avyttring-
en ej länder skogsskötseln å all-
männingen till men eller om eljest
synnerliga skäl föreligga till av-
yttringen. Rätt att besluta om dylik
avyttring tillkommer delägarna,
men avyttringen blir ej giltig med
mindre den godkännes av
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Till häradsallmänning hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avyttring-
en ej länder skogsskötseln å all-
männingen till men eller om eljest
synnerliga skäl föreligga till avytt-
ringen. Rätt att besluta om dylik
avyttring tillkommer delägarna.

9 §
Vilja delägarna inköpa mark för
allmänningskogs utvidgning, äga
de besluta därom. Beslutanderätt i
sådant avseende tillkommer även
allmänningsstyrelsen, om regle-
mentet medgiver det.

Om delägarna vill förvärva mark
för allmänningskogs utvidgning
eller för annat för allmänningen
angeläget ändamål, äga de besluta
därom. Beslutanderätt i sådant
avseende tillkommer även allmän-
ningsstyrelsen, om reglementet
medgiver det.

21 §
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmänningen
eller för inköp av mark för all-
männingens utvidgning eller för
annat dylikt ändamål. Det tillkom-
mer länsstyrelsen att på fram-
ställning av allmänningsstyrelsen
meddela närmare föreskrifter i
detta hänseende.
Har mark som förvärvats för
kapitalinkomst ej lagligen inför-
livats med allmänningen, skall,
där marken försäljes, köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta å kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall vad i 19 21 §§ är stadgat äga
motsvarande tillämpning.
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmänningen
eller för inköp av mark för all-
männingens utvidgning eller för
annat dylikt ändamål. Det tillkom-
mer länsstyrelsen att på
framställning av allmännings-
styrelsen meddela närmare
föreskrifter i detta hänseende.
Försäljs mark som förvärvats
för kapitalinkomst skall köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta å kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall vad i 19 21 §§ är stadgat äga
motsvarande tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den
2. Bestämmelserna i förutvarande 14 och 15 §§ skall fortfarande
tillämpas i fråga om mark som införlivats med häradsallmänning, eller
sådan sockenallmänning som avses i 45 §, genom förordnande som har
meddelats före lagens ikraftträdande.

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över rapporten Om avyttring och införlivning av mark
Efter remiss har yttranden över rapporten Om avyttring och införlivning
av mark kommit in från Hovrätten för Övre Norrland, Falu, Uppsala och
Luleå tingsrätter, Statens fastighetsverk, Skogsstyrelsen,
Lantmäteriverket, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Örebro, Västmanlands, Dalarnas, Gävleborgs
Västerbottens och Norrbottens län, Föreningen skogsindustrierna,
Lantbrukarnas riksförbund, Skogsägarnas riksförbund, Norrbottens
allmänningars förbund, Sveriges häradsallmännings förbund, Förbundet
Dalarnas Besparingsskogar, Vilhelmina övre allmänningsskog och Tärna
Stensele allmänningsskog.

Lagrådsremissens lagtext
Förslag till lag om fastighetsregister
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § För de ändamål som anges i 2 § skall med hjälp av automatiserad
behandling föras ett register benämnt fastighetsregistret.
Registerändamål
2 § Fastighetsregistret skall ge offentlighet åt den information som ingår i
registret (fastighetsanknuten information).
Registret skall ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för
1. verksamhet som enligt lag eller annan författning skall skötas av stat
eller kommun och
a) som avser sådan egendom som registreras i fastighetsregistret,
b) som för att kunna utföras förutsätter tillgång till fastighetsanknuten
information, eller
c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet,
2. omsättning av sådan egendom som registreras i fastighetsregistret,
3. kreditgivning, försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild
verksamhet där fastighetsanknuten information utgör underlag för
prövningar eller beslut,
4. fastighetsförvaltning, byggande eller annan liknande åtgärd,
5. aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten
information som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande
register, eller
6. uttag av urval av personuppgifter för direkt marknadsföring, dock
med den begränsning som följer av 11 § personuppgiftslagen (1998:204).
Registerinnehåll
3 § Den fastighetsanknutna informationen skall vara uppdelad i
1. en allmän del,
2. en inskrivningsdel,
3. en adressdel,
4. en byggnadsdel, och
5. en taxeringsuppgiftsdel.
Registret får även innehålla annan information som har samband med
information som ingår i någon av registrets delar (tilläggsinformation).
Tilläggsinformationen skall redovisas skild från registrets delar.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om innehållet i de olika
delarna av fastighetsregistret och om tilläggsinformation.
Behörighet att föra in uppgifter i registret
4 § I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jorda-
balken finns bestämmelser om vem som får föra in och ta bort uppgifter i
fastighetsregistrets allmänna del och inskrivningsdel.
Regeringen får meddela föreskrifter om vem som får föra in och ta bort
uppgifter i fastighetsregistrets övriga delar liksom vem som får föra in
och ta bort tilläggsinformation.
Personuppgiftsansvar, m.m.
5 § Lantmäteriverket är personuppgiftsansvarigt enligt personuppgifts-
lagen (1998:204) för fastighetsregistret.

6 § Lantmäteriverket skall se till att det inte uppkommer otillbörligt
intrång i registrerades personliga integritet eller risker från säker-
hetssynpunkt. Verket får i det syftet ställa upp även andra villkor än de
som anges i 7 10 §§.
Direktåtkomst
7 § Direktåtkomst till personuppgifter får medges endast för sådana
ändamål som anges i 2 § andra stycket 1 4.
Direktåtkomst får inte medges så att det är möjligt att använda namn,
personnummer eller del av personnummer som sökbegrepp.
Direktåtkomst får medges för sökningar endast på en fastighet,
tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget. Om det finns särskilda skäl,
får dock Lantmäteriverket medge att sökningar sker på fler än en
fastighet, tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget.
Andra och tredje styckena gäller inte för
1. verksamhet där det ingår att föra in uppgifter i registret,
2. verksamhet som avser förrättning enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller motsvarande lag.
Urval och bearbetningar
8 § Vid urval och bearbetningar som Lantmäteriverket gör för någon
annans räkning får uppgifter om inteckningar inte behandlas. Om urvalet
eller bearbetningen avser utlämnande av uppgifter om personnummer, får
åtgärden vidtas endast för det ändamål som anges i 2 § andra stycket 5.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om annat följer av lag eller
annan författning.
En åtgärd som enligt första stycket inte är tillåten får ändå vidtas, om
Lantmäteriverket finner att det finns särskilda skäl för det.

9 § Vid urval eller bearbetningar för någon annans räkning får uppgifter
om personnummer, födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller
standardpoäng inte behandlas, om de skall användas för direkt
marknadsföring.
En åtgärd som enligt första stycket inte är tillåten får ändå vidtas, om
Lantmäteriverket finner att det finns särskilda skäl för det.
Utlämnande på medium för automatiserad behandling
10 § Uppgifter om inteckningar får inte lämnas ut på medium för auto-
matiserad behandling. Uppgifter om personnummer får lämnas ut på
sådant medium endast vid behandlingar enligt 2 § andra stycket 5.
En åtgärd som enligt första stycket inte är tillåten får ändå vidtas, om
Lantmäteriverket finner att det finns särskilda skäl för det.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om annat följer av lag eller
annan författning.
Avgifter
11 § Användningen av fastighetsregistret får vara avgiftsbelagd, om inte
annat föreskrivs. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
får meddela närmare föreskrifter om avgifter.
Överklagande
12 § Beslut som Lantmäteriverket eller en lantmäterimyndighet har
meddelat enligt denna lag eller enligt föreskrifter som regeringen har
meddelat med stöd av denna lag får överklagas till allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
Skadestånd
13 § Om personuppgifter i fastighetsregistret har behandlats i strid med 2
eller 7 10 § denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna lag, tillämpas 48 § personuppgiftslagen (1998:204). Ersättnings-
skyldigheten får dock inte jämkas, om felet har berott på någon som
enligt lag eller annan författning har haft rätt att föra in eller på annat sätt

behandla uppgifter i registret.
I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och i 18 och 19 kap.
jordabalken finns ytterligare bestämmelser om skadestånd på grund av
fel i fastighetsregistrets allmänna del och i dess inskrivningsdel.
Rättelse
14 § I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jorda-
balken finns bestämmelser om rättelse av uppgifter i fastighetsregistrets
allmänna del och i dess inskrivningsdel.
I fråga om rättelse av uppgifter i fastighetsregistrets övriga delar
tillämpas 28 § personuppgiftslagen (1998:204). Frågor om sådan rättelse
skall prövas av den personuppgiftsansvarige, om inte regeringen för viss
del av registret eller för vissa uppgifter har föreskrivit något annat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
Förslag till lag om upphävande av vissa lagar på
fastighetsrättens område
Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 2000:
1. lagen (1905:31 s. 1) rörande avgäld från avsöndrad lägenhet,
2. lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad
lägenhet,
3. lagen (1912:277) om avlösning av vissa frälseräntor, och
4. lagen (1935:101) om inlösen av vissa frälseräntor.

Förslag till lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken
dels att i 2 kap. 3 §, 18 kap. 10 §, 20 kap. 4, 6, 7, 13 och 14 §§,
22 kap. 3, 4 och 12 §§ samt 23 kap. 2 § ordet fastighetsboken skall
bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel och i 13 kap. 15 och
25 §§ samt 21 kap. 4 § ordet tomträttsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 6 kap. 7 §, 13 kap. 16 och 18 §§, 18 kap. 8 §, 19 kap., 20 kap.
5 §, 21 kap. 6 §, 22 kap. 2 § samt 24 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
7 §1
Har fastighet överlåtits och har därefter förre ägaren upplåtit panträtt i
fastigheten, gäller upplåtelsen, om borgenären vid upplåtelsen eller, när
fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken
ägde eller bort äga kännedom om äganderättsöverlåtelsen. Om
fastigheten överlåtits även till annan, äger vad som sagts nu tillämpning i
fråga om upplåtelse som den senare förvärvaren gjort.
Första stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått genom
sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.
Vid tillämpning av första
stycket skall den som förlitat sig
på ett högst sex månader gammalt
eller, i fråga om förhållanden i
inskrivningsregister, högst en
månad gammalt gravationsbevis
anses ha varit i god tro, om det
inte framgår av omständigheterna
att han på annat sätt har fått eller
borde ha fått kännedom om
äganderättsöverlåtelsen.
Vid tillämpning av första
stycket skall den som har förlitat
sig på ett högst en månad gammalt
gravationsbevis anses ha varit i
god tro, om det inte framgår av
omständigheterna att han eller hon
på annat sätt har fått eller borde ha
fått kännedom om äganderätts-
överlåtelsen.

13 kap.
16 §
Anser tomträttshavaren att skäl
för uppsägning ej föreligger, får
han klandra uppsägningen. Väckes
ej talan inom tre månader efter det
att uppsägningen antecknades i
tomträttsboken, är rätten till talan
förlorad.
Anser tomträttshavaren att det
inte finns skäl för uppsägning, får
han eller hon klandra upp-
sägningen. Om tomträttshavaren
inte väcker talan inom tre månader
efter det att uppsägningen
antecknades i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, är rätten till talan
förlorad.
18 §
När det åligger fastighetsägaren
att lösa egendom, skall talan om
lösesummans bestämmande
väckas inom ett år efter det att
uppsägningen antecknades i
tomträttsboken eller, om talan
väckts enligt 16 §, inom ett år efter
det att domen i målet vann laga
kraft. Om tiden ej iakttages,
förfaller uppsägningen. Talan får
väckas av såväl fastighetsägaren
som tomträttshavaren.

Sedan dom varigenom
lösesumman blivit bestämd vunnit
laga kraft, skall lösesumman inom
en månad nedsättas hos
länsstyrelsen. Nedsättning behöver
dock icke ske tidigare än en månad
före den dag till vilken uppsäg-
ningen ägt rum. Sker nedsättning
ej inom föreskriven tid, skall
länsstyrelsen på ansökan låta
uttaga beloppet som om betal-
ningsskyldighet ålagts genom
domen. När nedsättning ägt rum,
skall länsstyrelsen genast göra
anmälan därom till inskrivnings-
myndigheten för anteckning i
tomträttsboken.

När fastighetsägaren är skyldig
att lösa egendom, skall talan om
lösesummans storlek väckas inom
ett år efter det att uppsägningen
antecknades i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Om tomträtts-
havaren har klandrat upp-
sägningen enligt 16 §, får talan
om lösesummans storlek i stället
väckas inom ett år efter det att
domen i målet om klander vann
laga kraft. Om tiden inte iakttas,
förfaller uppsägningen. Talan får
väckas av såväl fastighetsägaren
som tomträttshavaren.
Sedan domen om lösesummans
storlek har vunnit laga kraft, skall
lösesumman inom en månad
deponeras hos länsstyrelsen.
Lösesumman behöver dock inte
deponeras tidigare än en månad
före den dag till vilken
uppsägningen har ägt rum. Om
lösesumman inte deponeras inom
föreskriven tid, skall länsstyrelsen
efter ansökan ta ut beloppet som
om betalningsskyldighet hade
ålagts genom domen. När
lösesumman har deponerats, skall
länsstyrelsen genast anmäla detta
till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.
Medel som nedsatts skall
ofördröjligen insättas i bank mot
ränta.
Medel som har deponerats skall
ofördröjligen sättas in i bank mot
ränta.

18 kap.
8 §2
Har ärende angående
anteckning enligt 19 kap. 20 § att
talan blivit väckt om äganderätt
till fast egendom eller enligt 20
kap. 14 § att ägares rätt att
förfoga över egendomen är
inskränkt eller enligt 7 § för-
köpslagen (1967:868) att kommun
beslutat utöva förköpsrätt i fråga
om egendomen upptagits på
inskrivningsdag, får den som
därefter förvärvat egendomen
eller annan rättighet i denna än
panträtt icke till stöd för beståndet
av förvärvet eller rätten till
ersättning enligt 4 § andra stycket
åberopa att han vid förvärvet
varken ägde eller bort äga
kännedom om omständighet som
avses med anteckningen. Mot-
svarande gäller i fråga om
anteckning enligt 21 kap. 4 § att
tomträttshavares rätt att upplåta
servitut eller rätt till elektrisk kraft
i tomträtten är inskränkt.
Sedan ett ärende om anteckning
enligt 19 kap. 29 § första stycket,
20 kap. 14 § eller 21 kap. 4 §
denna balk eller 7 § förköpslagen
(1967:868) har tagits upp på en
inskrivningsdag, får den som
därefter har förvärvat egendomen
eller någon annan rättighet i
denna än panträtt inte till stöd för
beståndet av förvärvet eller rätten
till ersättning enligt 4 § andra
stycket åberopa att han vid
förvärvet varken ägde eller bort
äga kännedom om den omständig-
het som har antecknats.

Bestämmelserna i 6 kap. 7 § tredje stycket och 7 a § gäller också vid
bedömningen av om vid förvärv av panträtt god tro föreligger i fråga om
en omständighet som avses med anteckning enligt första stycket.

19 kap. Allmänna bestämmel-
ser om inskrivning
19 kap. Handläggning av
inskrivningsärenden m.m.

Allmänna bestämmelser om
inskrivning

Inskrivning

1 §
(Jfr 19 kap. 1 § första stycket JB)
Inskrivning enligt denna balk
sker i fastighetsbok eller tomt-
rättsbok. Om uppläggande och
förande av sådan bok gäller
särskilda bestämmelser.

Inskrivning enligt denna balk
skall göras i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Bestämmelser om
fastighetsregistret finns i lagen
(2000:000) om fastighetsregister.

Inskrivningsärenden

2 §3
(Jfr 19 kap. 1 § andra stycket JB)
Inskrivningsärenden är ärenden
om lagfart, inteckning eller annan
inskrivning i fastighetsbok eller
tomträttsbok samt ärenden om
anteckning i sådan bok på grund
av föreskrift i lag eller annan
författning.

Inskrivningsärenden är ärenden
om lagfart, inteckning eller annan
inskrivning enligt 20 24 kap. samt
ärenden om anteckning enligt 29
och 30 §§.

Handläggande myndighet

3 §
(Jfr 19 kap. 2 § första stycket JB i
dess lydelse enligt prop.
1999/2000:1)
Inskrivningsärende handlägges
av inskrivningsmyndighet. Rege-
ringen bestämmer inskrivnings-
myndigheternas verksamhetsom-
råden.

Inskrivningsärenden skall hand-
läggas av inskrivningsmyndig-
heter, om inte regeringen med stöd
av 27 § har bestämt något annat.
Regeringen bestämmer inskriv-
ningmyndigheternas verksamhets-
områden.

4 §
(Jfr 19 kap. 3 § första stycket JB)
Inskrivningsärende upptages av
den inskrivningsmyndighet inom
vars område den fastighet som
ärendet rör är belägen.

Ett inskrivningsärende skall
handläggas av den inskrivnings-
myndighet inom vars verksamhets-
område den fastighet som ärendet
rör är belägen.

5 §
(Jfr 19 kap. 2 § andra stycket JB)
Inskrivningsmyndighet förestås
av en inskrivningsdomare. Denne
skall vara lagfaren.

En inskrivningsmyndighet skall
förestås av en lagfaren domare.
För den som handlägger ett
inskrivningsärende tillämpas be-
stämmelserna i 4 kap. 13 15 §§
rättegångsbalken om jäv.

Inskrivningsdag

6 §
(Jfr 19 kap. 5 § JB och 4 § första
stycket lagen om inskrivnings-
register)

Inskrivningsärende upptages på
inskrivningsdag. Inskrivningsdag
hålles en gång i veckan.
Ansökan som inkommit mellan
två inskrivningsdagar anses gjord
på den senare.

Utan hinder av första och andra
styckena får ärende som avses i
20 kap. 10 § upptagas på annan
dag än inskrivningsdag.

(Jfr 4 § tredje stycket lagen om
inskrivningsregister)
Upptages ansökan i inskriv-
ningsärende samma dag som
registrering sker i fastighets-
registret beträffande den fastighet
som ansökningen avser, skall det
anses som om ansökningen gjorts
efter registreringen.
Ett inskrivningsärende skall tas
upp på en inskrivningsdag.
Inskrivningsdag skall hållas
varje måndag, tisdag, onsdag,
torsdag och fredag, dock inte på
helgdag, midsommarafton, jul-
afton eller nyårsafton.

Inskrivningsdagen skall avslutas
klockan tolv. En ansökan om
inskrivning enligt 20 24 kap. eller
en anmälan om anteckning enligt
29 och 30 §§ som kommer in till
inskrivningsmyndigheten efter
denna tidpunkt anses gjord
följande inskrivningsdag.

Om det samma dag som en
ansökan eller anmälan tas upp
görs en registrering i fastighets-
registrets allmänna del avseende
den fastighet som ansökan eller
anmälan avser, skall ansökan eller
anmälan anses ha gjorts efter
registreringen.

7 §
(Jfr 19 kap. 15 § JB)

Om inskrivningsärende enligt
beslut av högre rätt skall upptagas
till ny handläggning av inskriv-
ningsmyndigheten, skall ärendet
upptagas på första inskriv-
ningsdagen efter det att beslutet
kommit myndigheten till handa.
Om ett inskrivningsärende enligt
beslut av hovrätten eller Högsta
domstolen skall tas upp till ny
handläggning hos inskrivnings-
myndigheten, skall ärendet tas upp
på den inskrivningsdag då beslutet
inkommer till myndigheten.

Dagbok och akter

8 §
(Jfr 19 kap. 6 § JB)
Hos inskrivningsmyndigheten
föres dagbok över inskrivnings-
ärenden.

Inskrivningsmyndigheten skall
föra dagbok över de inskriv-
ningsärenden som handläggs av
myndigheten.

9 §4
(Jfr 19 kap. 7 § JB)
Handlingar i inskrivnings-
ärenden sammanföres i akter.

Inskrivningsmyndigheten skall
sammanföra handlingarna i
inskrivningsärendena i akter.
Har sökanden eller annan
lämnat uppgift eller avgivit
förklaring av betydelse för
ärendets prövning eller har
särskild utredning verkställts i
ärendet, skall anteckning därom
göras i akten. I denna skall även
upptagas kallelser, förelägganden
och andra beslut som ej skall
införas i fastighetsboken eller
tomträttsboken.
Om sökanden eller någon annan
har lämnat någon uppgift eller
förklaring av betydelse för
ärendet, skall en anteckning om
detta göras i akten. Detsamma
gäller om en särskild utredning
har gjorts i ärendet. I akten skall
även föras in protokoll samt
kallelser, förelägganden och andra
beslut som inte skall antecknas i
fastighetsregistrets
inskrivningsdel.
Att skälen för vissa beslut skall
antecknas i akten framgår av 12
och 17 §§.
Att skälen för vissa beslut skall
antecknas i akten framgår av
19 och 25 §§.

Bestämmelser om handläggning
av ärenden enligt 20 24 kap.

Ansökan

10 §

Den som vill ansöka om
inskrivning enligt 20 24 kap. skall
göra detta skriftligen. Regeringen
får föreskriva att ansökan får
göras i annan form.
Sökanden skall ge in de hand-
lingar som åberopas till stöd för
ansökan.

11 §

En ansökan skall innehålla
uppgifter om sökandens namn,
personnummer och postadress.
Ansökan skall också innehålla
uppgift om sökandens telefon-
nummer till bostaden eller
arbetsplatsen. Om sökanden före-
träds så som anges i andra stycket,
behöver telefonnummer dock inte
anges. Nummer som avser ett
hemligt telefonabonnemang be-
höver anges endast om inskriv-
ningsmyndigheten begär det.
Om sökanden har en
ställföreträdare, skall mot-
svarande uppgifter lämnas även
om ställföreträdaren. Har
sökanden utsett ombud, skall
ombudets namn, postadress och
telefonnummer anges.
Avser en ansökan något annat
än inteckning, skall den även
innehålla uppgift om överlåtarens,
upplåtarens eller förvärvarens
namn och, där sådant finns,
person- eller organisations-
nummer.

Avvisning

12 §
(Jfr 19 kap. 8 § JB)
Har ansökan ej gjorts hos rätt
inskrivningsmyndighet eller är det
förvärv som sökanden åberopar
uppenbarligen av beskaffenhet att
ej kunna inskrivas, skall ansök-
ningen omedelbart avvisas.

En ansökan skall omedelbart
avvisas, om
1. den inte har gjorts hos rätt
inskrivningsmyndighet,
2. den inte har gjorts på det sätt
som föreskrivs i 10 § första
stycket, eller
3. det förvärv som sökanden
åberopar uppenbarligen är sådant
att det inte kan skrivas in i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del.

Uppskov vid sammanläggning

13 §5
(Jfr 19 kap. 9 § första stycket JB)
Avser ansökan fastighet eller del
av fastighet som ingår i beslutad
men icke fullbordad samman-
läggning och skall ansökningen ej
avvisas enligt 8 § eller omedelbart
avslås enligt föreskrift i 20 23
kap., skall ärendet uppskjutas till
den inskrivningsdag som infaller
närmast efter det meddelande att
sammanläggningen fullbordats
eller frågan därom förfallit
kommit inskrivningsmyndigheten
till handa.

Om en ansökan avser en
fastighet eller en del av en fas-
tighet som ingår i en beslutad men
inte fullbordad sammanläggning,
skall inskrivningsmyndigheten
skjuta upp ärendet. Ärendet får
dock inte skjutas upp om ansökan
omedelbart skall avvisas enligt
12 § eller omedelbart avslås enligt
någon bestämmelse i 20 24 kap.
Ärendet skall tas upp på nytt på
den inskrivningsdag då ett med-
delande har kommit in till in-
skrivningsmyndigheten om att
sammanläggningen har fullbor-
dats eller frågan om samman-
läggning inte längre är aktuell.

Uppskov för komplettering av
utredningen

14 §6
(Jfr 19 kap. 9 § andra stycket JB)
Om det är nödvändigt för
utredningen, får inskrivnings-
ärende även i annat fall än som
avses i första stycket uppskjutas
till viss senare inskrivningsdag.
Uppskjutes ärendet, får sökanden
föreläggas att förebringa den
utredning som fordras eller, i fall
som avses i 10 §, infinna sig
personligen eller genom ombud
hos inskrivningsmyndigheten. I
föreläggandet får vite utsättas.
Efterkommes ej föreläggandet, kan
ansökningen förklaras förfallen.
Erinran om detta skall intagas i
föreläggandet.

Om det är nödvändigt för
utredningen, får inskrivnings-
myndigheten skjuta upp ett ärende
till en viss senare inskrivningsdag.
Detsamma gäller om en ansökan
inte innehåller de uppgifter som
anges i 11 § och ansökan på grund
av detta inte kan tas upp till
prövning utan väsentlig olägenhet.
Om ärendet skjuts upp enligt
första stycket, får sökanden före-
läggas att ge in de uppgifter eller
den utredning som behövs. I fall
som avses i 16 § får sökanden
även föreläggas att infinna sig
personligen eller genom ombud till
sammanträde. I föreläggandet får
inskrivningsmyndigheten före-
skriva vite. Följer sökanden inte
föreläggandet, får ansökan för-
klaras förfallen. En upplysning om
detta skall tas in i föreläggandet.

Uppskov med hänsyn till ärendets
art eller omfattning

15 §
(Jfr 5 § lagen om inskrivnings-
register)
Inskrivningsärende får, förutom
i de fall som anges i 19 kap. 9 §
jordabalken, uppskjutas till senare
inskrivningsdag, om ärendet med
hänsyn till beskaffenhet eller
omfattning ej lämpligen kan
företagas till omedelbar prövning.
Ärende som uppskjutits med
stöd av första stycket skall
upptagas till prövning senast femte
inskrivningsdagen efter den
inskrivningsdag då ansökningen
gjordes.

Om ett ärende med hänsyn till
sin art eller omfattning inte
lämpligen kan avgöras omedel-
bart, får inskrivningsmyndigheten
även i andra fall än som avses i 13
och 14 §§ skjuta upp det. Ärendet
skall i så fall tas upp till prövning
senast på den femte inskriv-
ningsdagen efter den inskrivnings-
dag då ansökan gjordes.

Kommunicering m.m.

16 §
(Jfr 19 kap. 10 § JB)
Förekommer på grund av
särskild omständighet anledning
antaga att det förvärv som
sökanden åberopar är ogiltigt eller
ej kan göras gällande eller att den
sökta åtgärden på annat sätt skulle
kränka annans rätt, skall den vars
rätt beröres beredas tillfälle att
yttra sig. I samband därmed får
även sökanden eller annan höras.
Finnes sökandens rätt tvistig, kan
föreläggande meddelas honom att
inom viss tid väcka talan vid
domstol. Efterkommes ej före-
läggandet, kan ansökningen för-
klaras förfallen. Erinran om detta
skall intagas i föreläggandet.

Om det på grund av någon
särskild omständighet finns
anledning att anta att det förvärv
som sökanden åberopar är ogiltigt
eller inte kan göras gällande eller
att den sökta åtgärden på annat sätt
skulle kränka någon annans rätt,
skall inskrivningsmyndigheten ge
den vars rätt berörs tillfälle att
yttra sig skriftligen. I samband
med detta får även sökanden eller
annan ges tillfälle att yttra sig
skriftligen.
Om det behövs, skall inskriv-
ningsmyndigheten hålla samman-
träde. Beträffande kallelse till och
utevaro från ett sådant samman-
träde gäller för sökanden 14 §
andra stycket detta kapitel och för
någon annan än sökanden 18 och
20 §§ lagen (1996:242) om dom-
stolsärenden. Sammanträdet får
hållas på telefon, om det är
lämpligt. Underlåtenhet att delta i
ett telefonsammanträde får dock
inte leda till någon påföljd.
Protokoll skall föras över vad som
framkommer vid sammanträdet.
Om inskrivningsmyndigheten
finner att det råder tvist om
sökandens rätt, får myndigheten
förelägga sökanden att inom viss
tid väcka talan vid domstol. Följer
sökanden inte föreläggandet, får
inskrivningsmyndigheten förklara
ansökan förfallen. En upplysning
om detta skall tas in i före-
läggandet.

Vilandeförklaring

17 §7

(Jfr 19 kap. 11 § andra stycket JB)
I samband med vilande-
förklaring eller i ärende som avses
i första stycket får sökanden
föreläggas att visa huruvida hinder
som föranlett vilandeförklaringen
blivit undanröjt. I föreläggandet
får vite utsättas. Efterkommes ej
föreläggandet, kan ansökningen
förklaras förfallen. Erinran om
detta skall intagas i föreläggandet.
Av 20 kap. 7 §, 21 kap. 3 §, 22
kap. 4 § och 23 kap. 3 § följer att
inskrivningsmyndigheten i vissa
fall skall förklara en ansökan
vilande.

I samband med att en ansökan
förklaras vilande får inskrivnings-
myndigheten förelägga sökanden
att visa om det hinder som har
föranlett vilandeförklaringen har
blivit undanröjt. Föreläggandet får
förenas med vite. Om sökanden
inte följer föreläggandet, kan
ansökan förklaras förfallen. En
upplysning om detta skall tas in i
föreläggandet.

18 §
(Jfr 19 kap. 11 §)
Ansökan som förklarats vilande
enligt föreskrift i 20 23 kap. skall
upptagas till ny prövning så snart
anledning därtill förekommer.
Ansökningen får dock ej avslås
utan att sökanden beretts tillfälle
att yttra sig.
I samband med vilande-
förklaring eller i ärende som avses
i första stycket får sökanden
föreläggas att visa huruvida
hinder som föranlett vilande-
förklaringen blivit undanröjt. I
föreläggandet får vite utsättas.
Efterkommes ej föreläggandet, kan
ansökningen förklaras förfallen.
Erinran om detta skall intagas i
föreläggandet.

Om en ansökan har förklarats
vilande, skall inskrivnings-
myndigheten ta upp den till ny
prövning så snart det finns
anledning till det. Ansökan får
dock inte avslås utan att sökanden
har fått tillfälle att yttra sig.
Inskrivningsmyndigheten får i
ett ärende enligt första stycket
meddela ett sådant föreläggande
som sägs i 17 § andra stycket.

Meddelande av beslut

19 §
(Jfr 19 kap. 12 § JB och 6 § lagen
om inskrivningsregister)
Beslut i inskrivningsärende som
enligt därom gällande bestäm-
melser skall införas i fastighetsbok
eller tomträttsbok meddelas
genom införing i boken. Beslutet
skall anses ha det innehåll som
framgår av boken. Om beslutet
innebär att ansökan ej bifalles,
skall skälen för beslutet antecknas
i akten.

Bestämmelser om rättelse av
införing finns i 17 och 18 §§.

Beslut som enligt lag eller
annan författning skall föras in i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del meddelas genom att beslutet
förs in i denna del av registret.
Beslutet skall anses ha det innehåll
som framgår av registret.
Om beslutet innebär att en
ansökan inte bifalls, skall skälen
för beslutet antecknas i akten.

Underrättelse och bevis om beslut

20 §

(Jfr 19 kap. 13 § JB)
Har beslut i inskrivningsärende
gått emot sökanden eller annan
som hörts i ärendet, skall denne
genast underrättas skriftligen om
beslutet.
I underrättelse som avses i
första stycket skall anges de skäl
för beslutet som antecknats i akten
och vad den som vill fullfölja talan
mot beslutet har att iakttaga.

Inskrivningsmyndigheten skall
utfärda bevis om beslut i ärendet.

Om beslutet har gått emot
sökanden eller någon annan som
har hörts i ärendet, skall inskriv-
ningsmyndigheten genast under-
rätta denne om beslutet.
En underrättelse enligt andra
stycket skall vara skriftlig. Den
skall innehålla de skäl för beslutet
som har antecknats i akten. Om
beslutet kan överklagas, skall
upplysning lämnas om detta.

21 §8
(Jfr 19 kap. 18 § första stycket JB)
Beslut i ärende som avses i 17 §
skall snarast möjligt anmärkas på
bevis eller handling som utfärdats
i enlighet med den tidigare
införingen. Det åligger den som
innehar sådan handling att på an-
modan tillhandahålla denna. I
föreläggande att fullgöra angivna
skyldighet får vite utsättas.

Om innehållet i ett bevis som
inskrivningsmyndigheten tidigare
har utfärdat till följd av senare
beslut om rättelse inte längre
stämmer överens med uppgift i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del, skall myndigheten utfärda ett
nytt bevis. I samband därmed skall
det tidigare utfärdade beviset
förstöras. Inskrivningsmyndig-
heten får förelägga den som
innehar ett sådant bevis att ge in
det till myndigheten. Föreläg-
gandet får förenas med vite.

Rättelse

22 §
(Jfr 19 kap. 17 § första stycket JB
och 8 § lagen om inskrivnings-
register)
Om införing i fastighetsboken
eller tomträttsboken finnes
innehålla uppenbar oriktighet till
följd av inskrivningsmyndighetens
eller någon annans skrivfel eller
liknande förbiseende, skall
införingen rättas. Kan rättelse bli
till förfång för ägare eller
innehavare av panträtt eller
innehavare av rättighet, för vilken
inskrivning är beviljad eller sökt,
skall det inbördes företrädet
mellan berörda förvärv bestämmas
efter vad som finnes skäligt.
Tillfälle att yttra sig skall lämnas
part som beröres, om han är känd,
samt myndighet som avses i
18 kap. 5 § första stycket.

Om fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel innehåller någon uppen-
bar oriktighet som beror på
inskrivningsmyndighetens eller
någon annans skrivfel, på något
liknande förbiseende eller på ett
tekniskt fel, skall inskrivnings-
myndigheten rätta uppgiften.
Om åtgärden kan bli till skada
för en ägare eller en innehavare av
en panträtt eller en innehavare av
en rättighet för vilken inskrivning
är beviljad eller sökt, skall det
inbördes företrädet mellan de
berörda förvärven bestämmas efter
vad som är skäligt.

23 §9
(Jfr 19 kap. 18 § tredje stycket
JB)
När ärende som avses i 17 §
upptagits, skall anteckning därom
ske i fastighetsboken eller
tomträttsboken, om beslut i
ärendet ej meddelas samma dag.

När inskrivningsmyndigheten
har tagit upp ett ärende om
rättelse, skall detta antecknas i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del, om beslut i ärendet inte
meddelas samma dag.

24 §10
(Jfr 19 kap. 17 § första stycket
tredje meningen JB)
Tillfälle att yttra sig skall
lämnas part som beröres, om han
är känd, samt myndighet som
avses i 18 kap. 5 § första stycket.

Innan rättelse görs, skall
inskrivningsmyndigheten ge den
som berörs av åtgärden, om han
eller hon är känd, tillfälle att yttra
sig. Även den myndighet som
avses i 18 kap. 5 § första stycket
skall ges tillfälle att yttra sig.
Något yttrande behöver dock inte
inhämtas, om det är uppenbart
obehövligt.

25 §
(Jfr 19 kap. 17 § andra stycket JB)
Beslut i ärende som avses i
första stycket meddelas genom
införing i fastighetsboken eller
tomträttsboken. Skälen för beslutet
skall antecknas i akten.

Beslut om rättelse enligt 22 §
meddelas genom att uppgiften i
registret ändras eller tas bort med
uppgift om att rättelse har gjorts.
Skälen för beslutet skall antecknas
i akten.
Att inskrivningsmyndigheten i
vissa fall även skall utfärda ett nytt
bevis om inskrivning framgår av
21 §.

Övriga regler för handläggningen

26 §
(Jfr 19 kap 3 § andra stycket JB)
Om behandlingen av inskriv-
ningsärende gäller bestämmel-
serna om tvistemål i tillämpliga
delar i den mån ej annat följer av
denna balk.

Om inte annat följer av denna
balk, skall följande bestämmelser i
lagen (1996:242) om domstols-
ärenden tillämpas vid inskriv-
ningsmyndighetens handläggning:
12 § om utredning av ärendet,
13 § första stycket om att för-
farandet är skriftligt,
16 § om skriftväxling,
21 § första stycket om
offentlighet och ordning vid
sammanträde,
22 § om parts rätt att få del av
uppgifter,
23 25 §§ om bevisning,
27 § om beslut,
43 § om straff och vite,
44 § första och tredje styckena
om inkommande handlingar,
45 § om hinder mot inställelse,
46 § om delgivning,
47 § om ombud och biträde samt
48 § om tolk och översättning av
handlingar.

Handläggning på annat sätt

27 §
(Jfr 3 § andra och tredje styckena
lagen om inskrivningsregister)
I fråga om inteckningar som är
registrerade i pantbrevsregistret
enligt lagen (1994:448) om
pantbrevsregister får regeringen
föreskriva att anteckningar om in-
nehav av pantbrev får tas bort från
inskrivningsregistret på annat sätt
än som följer av första stycket.

Regeringen får vidare föreskriva
att ändring av namn och
adressuppgifter i anteckningar om
innehav av pantbrev eller
vilandebevis får införas i inskriv-
ningsregistret på annat sätt än som
följer av första stycket.

Regeringen får i fråga om
inteckningar som är registrerade i
pantbrevsregistret enligt lagen
(1994:448) om pantbrevsregister
föreskriva att anteckningar om
innehav av pantbrev får tas bort
från fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel på annat sätt än som
följer av övriga bestämmelser i
detta kapitel.
Regeringen får vidare föreskriva
att ändring av namn och
adressuppgifter i anteckningar om
innehav av pantbrev eller
vilandebevis får införas i
inskrivningsdelen på annat sätt än
som följer av övriga bestämmelser
i detta kapitel.

Tillämpningsföreskrifter

28 §
(Jfr 19 kap. 23 § JB)
Närmare föreskrifter för
tillämpningen av detta kapitel
meddelas av regeringen.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
handläggningen av inskrivnings-
ärenden.

Anteckningsärenden

29 §
(Jfr 19 kap. 20 § JB)
Väckes talan om hävning eller
återgång av förvärv av fast
egendom eller tomträtt eller om
bättre rätt till sådan egendom,
skall rätten genast göra anmälan
därom till inskrivningsmyndig-
heten för anteckning i fastig-
hetsboken eller tomträttsboken.
Detsamma gäller tvist som angår
upplåtelse av tomträtt.
När dom eller slutligt beslut i
målet vunnit laga kraft, skall
rätten genast göra anmälan därom
till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsboken eller
tomträttsboken.
Andra stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om annan tvist
som angår inskrivning.
(Jfr 19 kap. 21 § JB)
Har fast egendom eller tomträtt
utmätts eller har beträffande fast
egendom eller tomträtt som ingår i
konkursbo begärts försäljning i
den ordning som gäller för utmätt
sådan egendom eller har utmät-
ningen upphävts eller frågan om
egendomens försäljning av annat
skäl förfallit, skall anteckning
därom göras i fastighetsboken
eller tomträttsboken. Anteckning
att egendomen försålts utmät-
ningsvis skall ske när handling
som visar köpeskillingens för-
delning inkommit. Har fast
egendom eller tomträtt belagts
med kvarstad eller tagits i anspråk
genom betalningssäkring eller har
en sådan åtgärd upphävts eller
återgått, skall anteckning därom
också göras i fastighetsboken eller
tomträttsboken.
Om inverkan på inteckning eller
inskriven rättighet av exekutiv
försäljning eller av expropriation
eller liknande tvångsförvärv eller
av myndighets fördelning av medel
skall anteckning göras i fastig-
hetsboken eller tomträttsboken när
anmälan, bevis eller fördelnings-
längd som utvisar förhållandet
inkommit.
Förekommer i övrigt i lag eller
annan författning bestämmelse om
att visst förhållande skall
antecknas i fastighetsbok eller
tomträttsbok, gäller bestämmelsen.

Inskrivningsmyndigheten skall
anteckna följande uppgifter i
fastighetsregistrets inskrivnings-
del:
1. uppgift om exekutiv för-
säljning eller expropriation eller
liknande tvångsförvärv som
inverkar på en inteckning eller en
inskriven rättighet,
2. uppgift om en myndighets
fördelning av medel som inverkar
på en inteckning eller en inskriven
rättighet,
3. uppgift om att talan har
väckts om hävning eller återgång
av förvärv av fast egendom eller
tomträtt eller om bättre rätt till
sådan egendom,
4. uppgift om att talan har
väckts i tvist om upplåtelse av
tomträtt,
5. uppgift om dom eller beslut
som har vunnit laga kraft, i mål
som avses i 3 eller 4 eller i annat
mål som angår inskrivning,
6. uppgift om att fast egendom
eller tomträtt har utmätts,
7. uppgift om att konkurs-
förvaltare har begärt att fast egen-
dom eller tomträtt som ingår i
konkursbo skall säljas exekutivt,
8. uppgift om att utmätt fast
egendom eller tomträtt har sålts,
9. uppgift om att fast egendom
eller tomträtt har belagts med
kvarstad eller tagits i anspråk
genom betalningssäkring, och
10. annan uppgift som enligt lag
eller annan författning skall
antecknas i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.
Anteckning skall göras när
anmälan, bevis eller utdelnings-
längd som utvisar förhållandet har
kommit in till inskrivnings-
myndigheten.
Domstol skall genast till inskriv-
ningsmyndigheten anmäla sådana
förhållanden som avses i första
stycket 3 5.

30 §
(Jfr 19 kap. 21 § första stycket JB)

(Jfr 19 kap. 22 § JB)
Kan anteckning i fastighets-
boken eller tomträttsboken uppen-
barligen ej längre vara av
betydelse, skall anteckningen
avföras.

Om inskrivningsmyndigheten får
uppgift om att en åtgärd som avses
i 29 § första stycket 6 eller 9 har
upphävts eller återgått eller att en
fråga som sägs i första stycket 7
har förfallit, skall anteckningen
om åtgärden tas bort.
Om inskrivningsmyndigheten i
annat fall har fått en i lag eller
annan författning föreskriven
underrättelse om att ett tidigare
antecknat förhållande har upp-
hört, skall myndigheten ta bort
anteckningen. Även om någon
sådan underrättelse inte har
lämnats, skall inskrivnings-
myndigheten ta bort anteckning
som uppenbarligen inte längre har
någon betydelse.

31 §

I ärende enligt 29 eller 30 § skall
bestämmelserna i 10 §, 11 § första
och andra styckena, 12 § 1 och 2
samt 14 16, 19 och 22 26 §§
tillämpas. Om inskrivnings-
myndigheten avslår eller avvisar
en begäran om anteckning, skall
20 § andra och tredje styckena
tillämpas.
Om regeringen har meddelat
föreskrifter om utfärdande av
bevis om beslut i ärende om
anteckning, skall bestämmelsen i
21 § tillämpas även på sådant
bevis.

Överklagande

Allmänt om överklagande

32 §
(Jfr 19 kap. 14 § första stycket JB)
Ett beslut i inskrivningsärende
får överklagas hos hovrätten.
Skrivelsen skall ges in till
inskrivningsmyndigheten.

(Jfr 19 kap. 18 § andra stycket JB)
Mot beslut i ärende som avses i
17 § får talan föras även av
myndighet som avses i 18 kap. 5 §
första stycket.
(Jfr 19 kap. 14 § andra stycket
tredje meningen JB)

Ett beslut av inskrivnings-
myndigheten i ett inskrivnings-
ärende får överklagas till hovrätten
av den som beslutet rör, om det
har gått honom eller henne emot.

Ett beslut om rättelse får
överklagas även av den myndighet
som avses i 18 kap. 5 § första
stycket.
Om inte annat följer av denna
balk skall bestämmelserna i lagen
om (1996:242) om domstols-
ärenden tillämpas vid över-
klagande. Därvid skall det som
sägs om tingsrätt i stället avse
inskrivningsmyndigheten.

Vissa begränsningar för när ett
beslut kan överklagas

33 §
(Jf 19 kap. 14 § andra stycket
andra meningen JB)

När det gäller överklagande av
beslut som inte är slutliga skall
37 § lagen (1996:242) om dom-
stolsärenden tillämpas. Ett beslut
om att förklara en ansökan vilande
får dock alltid överklagas särskilt.

Sätt och tid för överklagande

34 §
(Jfr 19 kap 14 § första stycket
stycket JB)
Ett beslut i inskrivningsärende
får överklagas hos hovrätten.
Skrivelsen skall ges in till
inskrivningsmyndigheten.
(Jfr 19 kap. 14 § andra stycket JB
samt 58 a § lagen om införande av
nya jordabalken)
Klagotiden i fråga om slutligt
beslut är fyra veckor från den
inskrivningsdag till vilken beslutet
är att hänföra. Detsamma gäller
beslut genom vilket ansökan har
förklarats vilande. Vid över-
klagande tillämpas i övrigt
bestämmelserna i rättegångs-
balken om överklagande av
tingsrätts beslut.

Den som vill överklaga ett
beslut av en inskrivnings-
myndighet skall göra detta skrift-
ligen. Skrivelsen skall ges in till
inskrivningsmyndigheten.

Om överklagandet avser ett
slutligt beslut eller ett beslut om
att förklara en ansökan vilande,
skall skrivelsen ha kommit in till
inskrivningsmyndigheten inom tre
veckor från den dag en
underrättelse eller ett bevis om
beslutet hölls tillgängligt för
sökanden. Skrivelsen får dock
alltid ges in inom fyra veckor från
den inskrivningsdag då beslutet
meddelades.
I fråga om andra beslut som kan
överklagas gäller bestämmelserna
om klagotid i 38 § första och
andra stycket lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

Anteckning om överklagande

35 §
(Jfr 19 kap. 14 § tredje stycket JB)
Ett överklagande av ett beslut,
som har förts in i fastighetsboken
eller tomträttsboken, skall
antecknas där. När det slutliga
beslutet med anledning av över-
klagandet har vunnit laga kraft,
skall beslutets innehåll antecknas.

Om det överklagade beslutet har
förts in i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, skall uppgift om
överklagandet föras in i registret.
När det finns ett beslut med
anledning av överklagandet som
har vunnit laga kraft, skall
beslutets slutliga innehåll
antecknas i registret.

Särskilda rättsmedel

36 §

I fråga om särskilda rättsmedel
gäller 42 § lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

Skadestånd

37 §
(Jfr 19 kap. 19 § första stycket JB
och 9 § lagen om inskrivnings-
register)
Lider någon förlust till följd av
fel eller försummelse i fråga om
handläggning av eller beslut i
inskrivningsärende eller vid
utfärdande av pantbrev eller annat
bevis på grundval av innehållet i
fastighetsbok eller tomträttsbok
eller vid uppläggande eller
förande av sådan bok utan
samband med handläggning av
inskrivningsärende, har han rätt
till ersättning av staten. Har den
skadelidande medverkat till
förlusten genom att utan skälig
anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt
eller har han på annat sätt
medverkat till förlusten genom
eget vållande, skall ersättningen
efter vad som finnes skäligt
nedsättas eller helt bortfalla.

Rätt till ersättning av staten har
den som lider skada på grund av
ett tekniskt fel i fastighetsregistrets
inskrivningsdel eller i en
anordning som är ansluten till
registrets inskrivningsdel hos en
inskrivningsmyndighet, en lant-
mäterimyndighet eller en
myndighet som avses i 4 kap.
34 a § fastighetsbildningslagen
(1970:988).
Ersättningen skall efter skälig-
het sättas ned eller helt falla bort
om den skadelidande har med-
verkat till skadan genom att utan
skälig anledning låta bli att vidta
åtgärder för att bevara sin rätt
eller om den skadelidande på
något annat sätt har medverkat till
skadan genom eget vållande.

38 §
(Jfr 19 kap. 19 § andra stycket JB)
Kommer till följd av beslut i
ärende som avses i 17 § förlust att
tillskyndas ägare eller rättighets-
havare, har han rätt till ersättning
av staten. Ersättning utgår dock
icke, om han med hänsyn till felets
beskaffenhet eller andra om-
ständigheter bort inse att fel
förekommit.

En ägare eller rättighetshavare,
som drabbas av skada till följd av
ett beslut om rättelse enligt 22 §,
har rätt till ersättning av staten.
Ersättning lämnas dock inte, om
den skadelidande med hänsyn till
felets art eller andra omständig-
heter hade bort inse att fel
förekommit.

39 §
(Jfr 19 kap. 19 § tredje stycket JB)
Bestämmelserna i 18 kap. 5 och
7 §§ gäller även i fråga om
ersättning som avses i denna
paragraf.

Bestämmelserna i 18 kap. 5 och
7 §§ gäller även i fråga om
ersättning som avses i 37 och
38 §§.

Inskrivningens verkan på
giltigheten av inskrivna förvärv

40 §
(Jfr 19 kap. 16 § JB)
Fråga huruvida förvärv som
ligger till grund för inskrivning är
ogiltigt eller ej kan göras gällande
eller huruvida inskrivningen av
annat skäl kränker någons rätt får
prövas utan hinder av inskriv-
ningen. Är särskild föreskrift
meddelad rörande rättsverkan av
inskrivning eller om tid inom
vilken talan skall väckas, gäller
dock denna.

En fråga om ett förvärv är
ogiltigt eller av någon annan
anledning inte kan göras gällande
får prövas även om förvärvet har
blivit inskrivet. Inskrivningen
hindrar inte heller en prövning av
frågan om inskrivningen av andra
skäl kränker någons rätt.
Om det finns särskilda före-
skrifter om att inskrivningen har
särskild rättsverkan eller om att
talan skall väckas inom viss tid
från inskrivningen, gäller dock
dessa.

20 kap.
5 §
Den som söker lagfart skall inge
fångeshandlingen samt de övriga
handlingar som fordras till
styrkande av förvärvet. Söker
dödsbo eller arvinge som är ensam
delägare i dödsbo lagfart på
förvärv av egendom från den döde,
anses inregistrerad bouppteckning
efter denne såsom fångeshandling.

Den som söker lagfart skall ge
in fångeshandlingen och de övriga
handlingar som är nödvändiga för
att styrka förvärvet. Om ett dödsbo
eller en arvinge som är ensam
delägare i ett dödsbo söker lagfart
på förvärv av egendom från den
döde, anses en inregistrerad
bouppteckning efter denne som
fångeshandling.
Om en ansökan om lagfart görs
av flera sökande gemensamt, skall
den innehålla uppgift om hur stor
andel av fastigheten som varje
sökande har förvärvat. Om det
saknas sådana uppgifter och
sökandena inte följer ett
föreläggande att komplettera
ansökan, skall den anses avse
andelar efter huvudtalet.

21 kap.
6 §11
Framgår av anteckning i
tomträttsboken eller upplyses
eljest att tomträtten upphört enligt
13 kap. 19 §, skall anteckning om
tomträttens upphörande göras i
boken.
Om det framgår av en anteck-
ning i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel eller upplyses på annat
sätt att tomträtten har upphört
enligt 13 kap. 19 §, skall det i
fastighetsregistrets inskrivningsdel
antecknas att tomträtten har
upphört.
Ansökan om dödning av tomträttsinskrivning i fall som anges i 13 kap.
22 § får ej bifallas, om inskrivning i tomträtten är beviljad eller sökt eller
om tomträtten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i anspråk
genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om
åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då dödning söks.
22 kap.
2 §
Ansökan om inteckning skall
göras skriftligen av fastighets-
ägaren. Ansökningshandingen
skall innehålla uppgift om dels det
penningbelopp på vilket inteck-
ningen skall lyda, dels den eller de
fastigheter som avses. Beloppet
skall vara bestämt i svenskt mynt.
En ansökan om inteckning skall
göras av fastighetsägaren. Den
skall innehålla uppgift om dels det
belopp på vilket inteckningen skall
lyda, dels den eller de fastigheter
som avses. Beloppet skall anges i
svenska kronor.
Ansökan får ej avse del av fastighet. Den får avse flera fastigheter
gemensamt endast om dessa är i samme ägares hand och belägna inom
samma inskrivningsmyndighets område. Angår ansökan fastighet som
svarar för beviljad eller sökt inteckning, måste ansökningen avse samma
fasta egendom som inteckningen och får icke därjämte avse fastighet som
ej svarar för inteckningen.

24 kap.
1 §12
En fastighetsägare har rätt att
ansöka om inskrivning i
fastighetsboken av förklaring som
avses i 2 kap. 3 §. Som fastighets-
ägare anses i detta kapitel den för
vilken lagfart senast är sökt.
Ansökningen skall göras skrift-
ligen.
Ansökningen skall avslås, om
1. kravet på skriftlig form inte
har iakttagits,
2. ansökan om lagfart för
sökanden är vilandeförklarad och
inskrivningsansökningen inte har
medgivits av den som har lagfart,
3. en eller flera inteckningar
gäller i fastigheten och varje
borgenär för vars fordran pantbrev
på grund av sådan inteckning utgör
säkerhet inte med ingivande av
pantbrevet har medgivit ansök-
ningen,
4. fastigheten har frångått
sökanden på grund av exekutiv
försäljning eller genom expro-
priation eller liknande tvångs-
förvärv,
5. sökanden är i konkurs eller
försätts i konkurs den dag då
inskrivningen söks samt fastig-
heten hör till konkursboet,
6. fastigheten eller en del därav
är utmätt eller utmäts den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har med-
givit ansökningen,
7. fastigheten eller en del därav
har tagits i anspråk genom
betalningssäkring eller tas i
anspråk den dag då inskrivningen
söks och kronofogdemyndigheten
inte har medgivit ansökningen,
8. fastigheten eller en del därav
är belagd med kvarstad eller
beläggs med kvarstad den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har med-
givit ansökningen.
Om ett ärende angående lagfart
för sökanden har skjutits upp till
en senare inskrivningsdag skall
behandlingen av inskrivnings-
ansökningen skjutas upp till
samma dag.
En fastighetsägare har rätt att
ansöka om inskrivning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel
av en förklaring som avses i 2 kap.
3 §. Som fastighetsägare anses i
detta kapitel den för vilken lagfart
senast är sökt.

Ansökan skall avslås, om

1. ansökan om lagfart för
sökanden är vilandeförklarad och
inskrivningsansökan inte har
medgetts av den som har lagfart,
2. en eller flera inteckningar
gäller i fastigheten och varje
borgenär för vars fordran pantbrev
på grund av sådan inteckning utgör
säkerhet inte med ingivande av
pantbrevet har medgett ansökan,

3. fastigheten har frångått
sökanden på grund av exekutiv
försäljning eller genom expro-
priation eller liknande tvångs-
förvärv,
4. sökanden är i konkurs eller
försätts i konkurs den dag då
inskrivningen söks samt fastig-
heten hör till konkursboet,
5. fastigheten eller en del därav
är utmätt eller utmäts den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har
medgett ansökan,
6. fastigheten eller en del därav
har tagits i anspråk genom
betalningssäkring eller tas i
anspråk den dag då inskrivningen
söks och kronofogdemyndigheten
inte har medgett ansökan,
7. fastigheten eller en del därav
är belagd med kvarstad eller
beläggs med kvarstad den dag då
inskrivningen söks och krono-
fogdemyndigheten inte har
medgett ansökan.
Om ett ärende om lagfart för
sökanden har skjutits upp till en
senare inskrivningsdag, skall
behandlingen av inskrivnings-
ansökan skjutas upp till samma
dag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Genom lagen upphävs lagen
(1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker och lagen (1973:98)
om inskrivningsregister.
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastigheter eller tomträtter för
vilka inskrivningsmyndigheten enligt 10 § lagen (1973:98) om
inskrivningsregister har beslutat att de skall stå kvar i fastighetsbok eller
tomträttsbok. För sådana fastigheter eller tomträtter skall vad som i lag
eller annan författning sägs om inskrivning eller anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel i stället avse anteckning i fastighets-
bok eller tomträttsbok.

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av
nya jordabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:995) om införande av
nya jordabalken
dels att 58 a och 59 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 §
Bestämmelserna i 5 § lagen
(1895:36 s. 1) angående vad till
fast egendom är att hänföra äger
fortfarande tillämpning i fråga om
byggnad på ofri tomt i stad,
vattenverk på annans grund samt i
jordeboken upptaget fiskeri, om
besittningsrätten består efter nya
balkens ikraftträdande.

Bestämmelserna i 5 § lagen
(1895:36 s. 1) angående vad till
fast egendom är att hänföra skall
fortfarande tillämpas i fråga om
byggnad på ofri tomt i stad och
vattenverk på annans grund, om
besittningsrätten består efter nya
balkens ikraftträdande. Bestäm-
melserna gäller också sådant
fiskeri som vid utgången av juni
2000 var upptaget i kronans
jordebok (fiskefastighet), om
besittningsrätten består därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att i 11 kap. 21 § och 31 kap. 35 § miljöbalken
ordet fastighetsregistret skall bytas ut mot fastighetsregistrets
allmänna del samt i 26 kap. 15 § ordet inskrivningsregistret skall
bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för
borgenär till betalning ur ersättning på grund av
brandförsäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1927:79) om rätt för borgenär till
betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §1

Utfaller vid fördelning av medel
betalning på pantbrevs belopp,
åligger det länsstyrelsen att
därom, sedan fördelningen blivit
godkänd eller vunnit laga kraft,
ofördröjligen göra anmälan hos
inskrivningsmyndigheten för an-
teckning i fastighetsboken samt
tillika insända fördelningslängden.
Om det vid fördelningen av
medel utfaller betalning på ett
pantbrevs belopp, skall läns-
styrelsen anmäla detta till
inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Anmälan skall
göras genast efter det att
fördelningen blivit godkänd eller
vunnit laga kraft. En kopia av
fördelningslängden skall fogas till
anmälan.
Ansökan enligt 4 § andra stycket skall göras i sammanhang med
anmälan som avses i första stycket denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 §1
Avser ansökan om dödning
pantbrev, företagshypoteksbrev
eller intecknad fordringshandling,
skall rätten underrätta veder-
börande inskrivningsmyndighet
om ansökningen för anteckning i
inskrivningsboken eller inskriv-
ningsregistret. Vad nu sagts om
ansökningen skall också gälla
rättens slutliga utslag i ärendet.
Har ansökningen avslagits, får
dock anteckning ej verkställas
förrän utslaget vunnit laga kraft.

Sedan utslag, varigenom
pantbrev eller hypoteksbrev
dödats, vunnit laga kraft, skall
inskrivningsmyndigheten på an-
sökan utfärda nytt pantbrev eller
hypoteksbrev som svarar mot det
dödade samt göra anteckning i
inskrivningsboken eller inskriv-
ningregistret om detta.

Avser en ansökan om dödning
ett pantbrev, ett företags-
hypoteksbrev eller en intecknad
fordringshandling, skall rätten
underrätta vederbörande inskriv-
ningsmyndighet om ansökan för
anteckning i inskrivningsboken,
företagsinteckningsregistret eller
fastighetsregistrets inskrivnings-
del. Vad som nu har sagts om
ansökan skall också gälla rättens
slutliga utslag i ärendet. Om
ansökan har avslagits, får dock
anteckning inte verkställas förrän
utslaget har vunnit laga kraft.
Sedan ett utslag i vilket ett
pantbrev eller ett hypoteksbrev
dödats har vunnit laga kraft, skall
inskrivningsmyndigheten på an-
sökan utfärda ett nytt pantbrev
eller hypoteksbrev som svarar mot
det dödade samt göra anteckning i
inskrivningsboken, företagsinteck-
ningsregistret eller fastighets-
registrets inskrivningsdel om
detta.
Har intecknad fordringshandling dödats genom lagakraftvunnet utslag,
skall inskrivningsmyndigheten, på ansökan, å inskrivningsdag göra
anteckning i vederbörande inskrivningsbok, att ny handling, som
utfärdats jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den
dödade.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1952:166) om härads-
allmänningar1
dels att 11 17 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 8 § ordet fastighetsregistret skall bytas ut mot
fastighetsregistrets allmänna del ,
dels att 1, 9, 10 och 22 §§ samt rubriken närmast före 9 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Med häradsallmänning förstås i denna lag av ålder bestående
häradsallmänning.

Med länsstyrelse avses i denna
lag länsstyrelsen i det län där
allmänningens styrelse har sitt
säte.

Om avyttring och införlivning av
mark
Om avyttring och förvärv av
mark

9 §2
Till häradsallmänning hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avytt-
ringen ej länder skogsskötseln å
allmänningen till men eller om
eljest synnerliga skäl föreligga till
avyttringen. Rätt att besluta om
dylik avyttring tillkommer del-
ägarna, men avyttringen blir ej
giltig med mindre den godkännes
av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Till häradsallmänning hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avytt-
ringen ej länder skogsskötseln å
allmänningen till men eller om
eljest synnerliga skäl föreligga till
avyttringen. Rätt att besluta om
dylik avyttring tillkommer del-
ägarna.

10 §
1 mom. Vilja delägarna inköpa
mark för häradsallmännings
utvidgning, äga de besluta därom.
Beslutanderätt i sådant avseende
tillkommer även allmännings-
styrelsen, om reglementet med-
giver det.
2 mom. Mark som förvärvats av
delägarna må av dem åter
avyttras, där ej marken i den
ordning nedan sägs blivit
införlivad med allmänningen. Det
ankommer på delägarna att
besluta om sådan avyttring, dock
må beslutanderätt härutinnan i
reglementet tillerkännas även
allmänningsstyrelsen. Om avytt-
ring av mark, vars införlivning
med allmänningen vägrats,
stadgas i 16 §.
Om delägarna vill förvärva mark
för häradsallmännings utvidgning
eller för annat för allmänningen
angeläget ändamål, får de besluta
därom. Beslutanderätt i sådant
avseende tillkommer även allmän-
ningsstyrelsen, om reglementet
medgiver det.

22 §
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmänningen
eller för inköp av mark för
allmänningens utvidgning eller för
annat dylikt ändamål. Det
tillkommer länsstyrelsen att på
framställning av allmännings-
styrelsen meddela närmare
föreskrifter i detta hänseende.
Har mark som förvärvats för
kapitalinkomst ej lagligen inför-
livats med allmänningen, skall,
där marken försäljes, köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta å kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall vad i 19 21 §§ är stadgat
äga motsvarande tillämpning.
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmänningen
eller för inköp av mark för
allmänningens utvidgning eller för
annat dylikt ändamål. Det
tillkommer länsstyrelsen att på
framställning av allmännings-
styrelsen meddela närmare före-
skrifter om detta.
Om mark som förvärvats för
kapitalinkomst säljs skall köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta på
kapitalinkomst och om avkastning
av mark som avses i andra stycket
skall i 19 21 §§ tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Bestämmelserna i 14 och 15 §§ skall dock fortfarande tillämpas i
fråga om mark som införlivats med häradsallmänning, eller sådan
sockenallmänning som avses i 45 §, genom förordnande som har
meddelats före lagens ikraftträdande.

Förslag till lag om ändring i lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna1
dels att 10 16 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 7 a § ordet fastighetsregistret skall bytas ut mot
fastighetsregistrets allmänna del ,
dels att 8, 9 och 21 §§ samt rubriken närmast före 8 § skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Om avyttring och införlivning av
mark
Om avyttring och förvärv av
mark

8 §2
Till allmänningsskog hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avytt-
ringen ej länder skogsskötseln å
allmänningsskogen till men eller
om eljest synnerliga skäl föreligga
till avyttringen. Rätt att besluta om
dylik avyttring tillkommer del-
ägarna, men avyttringen blir ej
giltig med mindre den godkännes
av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Till allmänningsskog hörande
område må avyttras genom
försäljning eller annorledes, om
avsevärd förmån för delägarna
därigenom vinnes samt avytt-
ringen ej länder skogsskötseln å
allmänningsskogen till men eller
om eljest synnerliga skäl föreligga
till avyttringen. Rätt att besluta om
dylik avyttring tillkommer del-
ägarna.

9 §
Vilja delägarna inköpa mark för
allmänningsskogs utvidgning, äga
de besluta därom. Beslutanderätt i
sådant avseende tillkommer även
allmänningsstyrelsen, om regle-
mentet medgiver det.
Om delägarna vill förvärva mark
för allmänningsskogs utvidgning
eller för annat för allmänningen
angeläget ändamål, får de besluta
därom. Beslutanderätt i sådant
avseende tillkommer även allmän-
ningsstyrelsen, om reglementet
medgiver det.

21 §
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmännings-
skogen eller för inköp av mark för
skogens utvidgning eller för annat
dylikt ändamål. Det tillkommer
länsstyrelsen att på framställning
av allmänningsstyrelsen meddela
närmare föreskrifter i detta
hänseende.
Har mark som förvärvats för
kapitalinkomst ej lagligen inför-
livats med allmänningsskogen,
skall, där marken försäljes, köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta å kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall vad i 18 20 §§ är stadgat
äga motsvarande tillämpning.
Kapitalinkomst skall användas
eller fonderas för verkställande av
grundförbättringar å allmännings-
skogen eller för inköp av mark för
skogens utvidgning eller för annat
dylikt ändamål. Det tillkommer
länsstyrelsen att på framställning
av allmänningsstyrelsen meddela
närmare föreskrifter om detta.
Om mark som förvärvats för
kapitalinkomst säljs skall köpe-
skillingen anses utgöra kapital-
inkomst.
I fråga om ränta på kapital-
inkomst och om avkastning av
mark som avses i andra stycket
skall bestämmelserna i 18 20 §§
tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Bestämmelserna i 13 och 14 §§ skall dock fortfarande tillämpas i
fråga om mark som införlivats med allmänningsskog genom förordnande
som har meddelats före lagens ikraftträdande.

Förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868)
Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967:868)1
dels att i 7 § ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §2
Kommun som utövat förköpsrätt är skyldig att söka tillstånd till
förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på sätt och
inom tid som anges i andra stycket. Frågan om tillstånd till förköp prövas
av regeringen. Tillstånd skall vägras, om
1. egendom som avses i 1 § ej ingår i försäljningen eller ingår däri men
ej är belägen inom kommunens eget område,
2. förköpsrätten har utövats enligt 1 § första stycket 1 4 samt
försäljningen endast avser egendom som anges i 3 § första stycket 1,
3. förköpsrätten har utövats enligt 1 § första stycket 5 samt förvärvaren
gör sannolikt att egendomen kommer att användas som permanentbostad,
4. det är oskäligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan
säljare och köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid försälj-
ningen.
Bestridande enligt första stycket
anmäles hos inskrivningsmyn-
digheten för anteckning i
fastighetsboken sist på den
inskrivningsdag som infaller
närmast efter en månad från det
förköpsrätten utövades. Inskriv-
ningsmyndigheten skall oför-
dröjligen underrätta kommunen
om bestridandet. Kommunens
ansökan om tillstånd till förköpet
skall ha inkommit till regeringen
inom en månad från det bestridan-
det antecknades. Sökes tillstånd ej
i rätt tid, är förköpet utan verkan.
Ett bestridande enligt första
stycket skall inom en månad från
det att förköpsrätten utövades
anmälas till inskrivningsmyndig-
heten för anteckning i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel.
Inskrivningsmyndigheten skall
genast underrätta kommunen om
bestridandet. Kommunens ansökan
om tillstånd till förköpet skall ha
inkommit till regeringen inom en
månad från det att bestridandet
antecknades. Om tillstånd inte
söks i rätt tid, är förköpet utan
verkan.
När en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i annan
kommun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla att
regeringen prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan
prövning skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det
förköpsrätten utövades. Tillstånd till förköpet skall vägras, om
förköpsrätt ej får utövas enligt 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)1
dels att i 5 kap. 18 och 33 a §§, 8 kap. 7 § samt 12 kap. 10 § ordet
fastighetsboken skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel ,
dels att 1 kap. 2 § och 19 kap. samt rubriken närmast före 19 kap. skall
ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Över fastigheterna föres fastig-
hetsregister.

Fastighetsbildning och fastig-
hetsbestämning är fullbordade, när
uppgift om åtgärden införts i
fastighetsregistret.
Fastigheterna skall redovisas i
fastighetsregistrets allmänna del.
Bestämmelser om fastighets-
registret finns i lagen (2000:000)
om fastighetsregister.
Fastighetsbildning och fastig-
hetsbestämning är fullbordade, när
uppgift om åtgärden har införts i
fastighetsregistrets allmänna del.

Fastighetsregister
Fastighetsregistrets allmänna del

19 kap.
1 §
I fastighetsregistret redovisas
såsom fastighet
1. enhet som är redovisad såsom
fastighet i fastighetsregister när
denna lag träder i kraft,
I fastighetsregistrets allmänna
del redovisas såsom fastighet
1. enhet som var redovisad så-
som fastighet i fastighetsregister
den 1 juli 1972.
2. fastighet som nybildas enligt denna lag,
3. enhet som skall registreras såsom fastighet enligt bestämmelse i
annan författning.
Varje fastighet skall ha särskild beteckning.

2 §
Om fastighetsbildning och
fastighetsbestämning införes
uppgift i fastighetsregistret.
Därvid registreras nybildad
fastighet och göres de övriga
ändringar i fastighetsregistret som
åtgärden ger anledning till.
Uppgift om fastighetsbildning
och fastighetsbestämning skall
föras in i fastighetsregistrets
allmänna del. Därvid skall uppgift
om nybildad fastighet föras in i
registret och de övriga ändringar
göras som åtgärden ger anledning
till.
Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighetsindelningen
ändras eller dess beskaffenhet fastställes i annan ordning än som anges i
denna lag.

3 §2
Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har
överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.
Även om förrättningen inte har avslutats får uppgift om ett sådant
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut som skulle ha
överklagats särskilt införas så snart beslutet vunnit laga kraft.
Överklagas beslut eller åtgärd
vid avslutad förrättning eller
överklagas fastighetsbildnings-
eller fastighetsbestämningsbeslut
särskilt, får uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet
införas i fastighetsregistret i fråga
om sådan del som uppenbarligen
inte berörs av överklagandet.
Motsvarande gäller när domstols
avgörande i ett fastighetsbild-
ningsmål överklagas.
Om ett beslut eller en åtgärd
som avser en avslutad förrättning
överklagas, får uppgift med
anledning av förrättningen föras
in i fastighetsregistrets allmänna
del till den del uppgiften uppen-
barligen inte berörs av
överklagandet. Detsamma gäller
om ett fastighetsbildningsbeslut
eller ett fastighetsbestämnings-
beslut överklagas särskilt eller om
en domstols avgörande i ett fastig-
hetsbildningsmål överklagas.

4 §
Finnes uppgift i fastig-
hetsregister vara uppenbart
oriktig, skall felet rättas, om det
kan ske utan förfång för
fastighetsägare eller rättighets-
havare. Är det uppenbart att
förfång icke kan uppkomma, skall
rättelse ske omedelbart. I annat fall
skall fastighetsägare eller rättig-
hetshavare få tillfälle att yttra sig
om han är känd.

Om det finnes vara uppenbart
att en i registret redovisad
fastighet är obefintlig, får
fastigheten uteslutas ur registret
med tillämpning av första stycket,
även om redovisningen ej är
oriktig enligt gällande föreskrifter
om fastighetsregister.
(Jfr 19 kap. 5 § andra stycket)
Om en uppgift i fastighets-
registrets allmänna del är
uppenbart oriktig, skall uppgiften
rättas, om det kan ske utan någon
skada för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Är det uppenbart
att någon sådan skada inte kan
uppkomma, skall rättelse ske
omedelbart. I annat fall skall
fastighetsägare eller rättighets-
havare få tillfälle att yttra sig om
han är känd.
Om det är uppenbart att en i
registret redovisad fastighet inte
finns, får fastigheten uteslutas ur
registret med tillämpning av första
stycket, även om redovisningen
inte är oriktig enligt de föreskrifter
som gäller för fastighetsregistrets
allmänna del.
En uppenbar oriktighet som
beror på ett tekniskt fel i
fastighetsregistrets allmänna del
får rättas även om rättelsen kan
medföra skada för fastighetsägare
eller rättighetshavare. Tillfälle att
yttra sig skall lämnas, förutom
fastighetsägare och
rättighetshavare, en myndighet
som avses i 18 kap. 5 § första
stycket jordabalken.

5 §3
Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister
som föres med användande av
automatisk databehandling eller i
anordning som hos inskriv-
ningsmyndighet, lantmäterimyn-
dighet eller myndighet som avses i
4 kap. 34 a § är ansluten till
registret, har han rätt till
ersättning av staten. Har den
skadelidande medverkat till
förlusten genom att utan skälig
anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt
eller har han på annat sätt
medverkat till förlusten genom
eget vållande, skall ersättningen
efter vad som finnes skäligt
nedsättas eller helt bortfalla.
Rättelse av uppenbar oriktighet
till följd av tekniskt fel i
fastighetsregister som avses i
första stycket får utan hinder av
4 § första stycket första punkten
ske även om det kan medföra
förfång för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Tillfälle att yttra
sig skall lämnas, förutom fastig-
hetsägare och rättighetshavare,
myndighet som avses i 18 kap. 5 §
första stycket jordabalken.
Kommer till följd av beslut i
ärende om rättelse enligt andra
stycket förlust att tillskyndas
ägare eller rättighetshavare har
han rätt till ersättning av staten.
Ersättning utgår dock icke, om
han med hänsyn till felets
beskaffenhet eller andra
omständigheter bort inse att fel
förekommit.
Rätt till ersättning av staten har
den som lider skada på grund av
ett tekniskt fel i fastighets-
registrets allmänna del eller i en
anordning som är ansluten till
registret hos en inskrivnings-
myndighet, en lantmäterimyndig-
het eller en myndighet som avses i
4 kap. 34 a §.
Ersättningen skall efter
skälighet sättas ned eller helt falla
bort, om den skadelidande har
medverkat till skadan genom att
utan skälig anledning låta bli att
vidta åtgärder för att bevara sin
rätt eller om den skadelidande på
något annat sätt har medverkat till
skadan genom eget vållande.

En ägare eller rättighetshavare
som drabbas av skada till följd av
ett beslut om rättelse enligt 4 §
tredje stycket, har rätt till
ersättning av staten. Ersättning
lämnas dock inte, om den
skadelidande med hänsyn till
felets art eller andra om-
ständigheter hade bort inse att fel
förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och
7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.

6 §4
Lantmäterimyndigheten svarar
för fastighetsregistret.

Ärenden om att föra in eller ta
bort uppgifter i fastighetsregistrets
allmänna del handläggs av lant-
mäterimyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av
fastighetsbildningslagen
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1970:989) om införande av
fastighetsbildningslagen1 skall upphöra att gälla vid utgången av juni
2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt
för fordran på grund av fastighetsbildning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1970:990) om förmånsrätt för
fordran på grund av fastighetsbildning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §1
Angående skyldighet för ägare
eller tidigare ägare av fastighet att
utge ersättning som avses i 1 §
första stycket samt angående rätt
enligt 5 kap. 31 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen
(1970:988) att uttaga skog skall
anteckning göras i fastighetsboken
när beslutet vunnit laga kraft.

Uppgår det sammanlagda
kapitalbeloppet av de ersättningar
för vilka fastighet svarar enligt 1 §
första stycket icke till ettusen
kronor, skall anteckning dock ej
ske.

Bestämmelsen i första stycket
tillämpas även på beslut enligt
5 kap. 12 a § första stycket fastig-
hetsbildningslagen (1970:988).
Följande beslut skall antecknas
i fastighetsregistrets inskrivnings-
del när de har vunnit laga kraft:
1. beslut om att en ägare eller
en tidigare ägare skall betala
ersättning enligt 1 § första stycket,
2. beslut om rätt enligt 5 kap.
31 § tredje stycket fastighets-
bildningslagen (1970:988) att ta ut
skog, samt
3. beslut enligt 5 kap. 12 a §
första stycket fastighetsbild-
ningslagen.
Beslut som anges i första stycket
1 och 2 skall dock inte antecknas,
om det sammanlagda kapi-
talbeloppet av de ersättningar för
vilka en fastighet enligt 1 § första
stycket svarar inte uppgår till
ettusen kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering
Härigenom föreskrivs att i 11 § lagen (1971:1037) om äganderätts-
utredning och legalisering1 ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
Härigenom föreskrivs i fråga om expropriationslagen (1972:719)
dels att i 5 kap. 11 § ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 6 kap. 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
11 §
Försummar den exproprierande att inom föreskriven tid iakttaga vad
som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 § och har ej fastigheten
helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §,
är expropriationsrätten förverkad.
Vill fastighetsägaren att expro-
priationen ändå skall fullbordas,
har han att inom tre månader efter
förverkandet begära det hos läns-
styrelsen. Vill han det ej, får han
hos fastighetsdomstolen visa att
expropriationsrätten är förverkad.
Gör han det, skall domstolen
anmäla förverkandet till inskriv-
ningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken. Vad som sagts nu
om anteckning i fastighetsboken
äger, när fråga är om tomträtt,
motsvarande tillämpning beträf-
fande tomträttsboken.
Om fastighetsägaren vill att
expropriationen ändå skall full-
bordas, skall han inom tre månader
efter förverkandet begära det hos
länsstyrelsen. Om han inte vill att
expropriationen skall fullbordas,
får han hos fastighetsdomstolen
visa att expropriationsrätten är
förverkad. Gör han det, skall
domstolen anmäla förverkandet till
inskrivningsmyndigheten för an-
teckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
Härigenom föreskrivs att 32 § ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

32 §1
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i
fastighetsregistret. Har för-
rättningen överklagats, skall
uppgiften föras in i registret
snarast möjligt sedan domstolens
avgörande vunnit laga kraft.

Uppgift om ledningsbeslut som
har kunnat överklagas särskilt får
föras in i registret även om
förrättningen inte har avslutats.
Uppgiften får dock inte föras in
innan beslutet har vunnit laga
kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett lednings-
beslut har överklagats särskilt, får
trots detta uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet föras
in i registret i fråga om sådan del
som uppenbart inte berörs av
överklagandet. Detsamma gäller
när ett domstolsavgörande i mål
enligt denna lag har överklagats.
Anteckning skall även göras när
ett förrättningsbeslut har upphört
att gälla.
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i
fastighetsregistrets allmänna del.
Har förrättningen överklagats,
skall uppgiften föras in i registrets
allmänna del snarast möjligt sedan
domstolens avgörande har vunnit
laga kraft.
Uppgift om ledningsbeslut som
har kunnat överklagas särskilt får
föras in i registrets allmänna del
även om förrättningen inte har
avslutats. Uppgiften får dock inte
föras in innan beslutet har vunnit
laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett lednings-
beslut har överklagats särskilt, får
trots detta uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet föras
in i registrets allmänna del i fråga
om sådan del som uppenbart inte
berörs av överklagandet. Det-
samma gäller när ett domstols-
avgörande i mål enligt denna lag
har överklagats.
Om ett förrättningsbeslut har
upphört att gälla, skall an-
teckningen tas bort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
Härigenom föreskrivs att 34 § anläggningslagen (1973:1149) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

34 §1
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i
fastighetsregistret. Har förrätt-
ningen överklagats, skall uppgiften
föras in i registret snarast möjligt
sedan domstolens avgörande
vunnit laga kraft.

Uppgift om anläggningsbeslut
som har kunnat överklagas särskilt
får föras in i registret även om
förrättningen inte har avslutats.
Uppgiften får dock inte föras in
innan beslutet har vunnit laga
kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har över-
klagats eller när ett anläggnings-
beslut har överklagats särskilt, får
trots detta uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet föras
in i registret i fråga om sådan del
som uppenbart inte berörs av
överklagandet. Detsamma gäller
när ett domstolsavgörande i mål
enligt denna lag har överklagats.

Anteckning skall även göras när
ett förrättningsbeslut har upphört
att gälla.
Sedan en förrättning enligt
denna lag har avslutats och vunnit
laga kraft skall uppgift om den
snarast möjligt föras in i
fastighetsregistrets allmänna del.
Har förrättningen överklagats,
skall uppgiften föras in i registrets
allmänna del snarast möjligt sedan
domstolens avgörande vunnit laga
kraft.
Uppgift om anläggningsbeslut
som har kunnat överklagas särskilt
får föras in i registrets allmänna
del även om förrättningen inte har
avslutats. Uppgiften får dock inte
föras in innan beslutet har vunnit
laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid
en avslutad förrättning har över-
klagats eller när ett anläggnings-
beslut har överklagats särskilt, får
trots detta uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet föras
in i registrets allmänna del i fråga
om sådan del som uppenbart inte
berörs av överklagandet. Det-
samma gäller när ett domstols-
avgörande i mål enligt denna lag
har överklagats.
Om ett förrättningsbeslut har
upphört att gälla, skall anteck-
ningen tas bort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m1 ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen
(1977:792)
Härigenom föreskrivs att i 26 och 30 §§ bostadsförvaltningslagen
(1977:792) orden fastighetsboken eller tomträttsboken respektive ordet
fastighetsboken skall bytas ut mot fastighetsregistrets
inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)
Härigenom föreskrivs att i 11 och 16 §§ jordförvärvslagen (1979:230)1
ordet fastighetsboken skall bytas ut mot fastighetsregistrets
inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
5 §1
Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena,
och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig bygg-
nad, tomtmark för sådana bygg-
nader, vattenverk på annans grund
samt i jordeboken upptaget fiskeri
(industrienhet)
3. industribyggnad, övrig bygg-
nad, tomtmark för sådana bygg-
nader, vattenverk på annans grund
samt sådan fiskefastighet som avses
i 10 § lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken
(industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsim-
pediment (lantbruksenhet).
7. kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverksbyggnad och fallrätt
(elproduktionsenhet). Som elproduktionsenhet betecknas också en
taxeringsenhet vars värde till övervägande del utgörs av rätt till andels-
eller ersättningskraft.
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den
lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter
under punkterna 1 7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i
lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den
tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor
omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma
ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består
av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till
övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
Härigenom föreskrivs att i 3, 4 och 8 §§ lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt1 ordet fastighetsboken
skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter
Härigenom föreskrivs att 43 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

43 §
Har regeringen med stöd av 19
kap. 24 § jordabalken för viss
inskrivningsmyndighets område
eller del av ett sådant område
bestämt att inskrivning skall ske i
inskrivningsregister i stället för i
fastighetsbok eller tomträttsbok,
meddelar regeringen de före-
skrifter som behövs för skattens
betalning. Regeringen får därvid
besluta om undantag från 33 §.
Regeringen får meddela
närmare föreskrifter om skattens
betalning. Regeringen får därvid
besluta om undantag från 33 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers
rätt att förvärva arrendestället
Härigenom föreskrivs att i 2, 3 och 9 §§ lagen (1985:658) om
arrendatorers rätt att förvärva arrendestället ordet fastighetsboken skall
bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)1
dels att i 10 kap. 22 § och i rubriken närmast före 10 kap. 22 § orden
fastighetsboken eller tomträttsboken respektive ordet fastighets-
boken skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 6 kap. 20 § och 10 kap. 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
20 §
När fråga har väckts om tillämp-
ning av 19 §, skall kommunen
genast anmäla detta till inskriv-
ningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken. Överlåtelse av
mark, som sker efter det att sådan
anmälan har inkommit, inverkar
inte på den bedömning som skall
ske enligt 19 § andra stycket.
När en fråga har väckts om
tillämpning av 19 §, skall
kommunen genast anmäla detta till
lantmäterimyndigheten för anteck-
ning i fastighetsregistrets all-
männa del. Överlåtelse av mark,
som sker efter det att sådan
anmälan har inkommit, inverkar
inte på den bedömning som skall
ske enligt 19 § andra stycket.

10 kap.
23 §
Återkallas ett föreläggande eller
förbud som har antecknats enligt
22 §, skall byggnadsnämnden
genast anmäla det till inskrivnings-
myndigheten för motsvarande
anteckning. Har ett antecknat
föreläggande eller förbud upphävts
genom lagakraftvunnet beslut eller
upphört att gälla, eller har
föreläggandet följts, skall bygg-
nadsnämnden, så snart nämnden
har fått vetskap om detta, anmäla
förhållandet till inskrivnings-
myndigheten för anteckning.
Återkallas ett föreläggande eller
förbud som har antecknats enligt
22 §, skall byggnadsnämnden ge-
nast anmäla det till inskrivnings-
myndigheten för borttagande av
anteckningen. Har ett antecknat
föreläggande eller förbud upphävts
genom lagakraftvunnet beslut eller
upphört att gälla, eller har
föreläggandet följts, skall bygg-
nadsnämnden, så snart nämnden
har fått vetskap om detta, anmäla
förhållandet till inskrivnings-
myndigheten för borttagande av
anteckningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:11) om
exploateringssamverkan
Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1987:11) om exploate-
ringssamverkan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

24 §
När exploateringsbeslut har
meddelats, skall i fastighetsboken
eller tomträttsboken införas
uppgift om vilka fastigheter som
ingår i samverkansområdet. I
fastighetsboken skall även införas
beslutade förmånsrättsbelopp. När
exploateringsbeslutet enligt 25 §
har upphört att gälla skall även det
antecknas.
När ett exploateringsbeslut har
meddelats, skall det i fastighets-
registrets inskrivningsdel an-
tecknas vilka fastigheter som ingår
i samverkansområdet. Där skall
även beslutade förmånsrättsbelopp
antecknas. När exploa-
teringsbeslutet enligt 25 § har
upphört att gälla, skall anteck-
ningen tas bort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen
m. m.
dels att i 3 kap. 17 §1 orden fastighetsboken eller tomträttsboken
skall bytas ut mot fastighetsregistrets inskrivningsdel ,
dels att 3 kap. 8 § skall ha följande lydelse.

3 kap.
8 §
Länsstyrelsen skall för an-
teckning i fastighetsboken oför-
dröjligen underrätta inskrivnings-
myndigheten,
Länsstyrelsen skall för anteck-
ning i fastighetsregistrets all-
männa del eller för borttagande av
en tidigare gjord anteckning
genast underrätta lantmäteri-
myndigheten,
1. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för
byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,
2. då förordnande enligt 6 § första stycket meddelats eller upphävts,
3. då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts,
eller
4. då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av
vissa samägda jordbruksfastigheter
Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1989:31) om förvaltning av vissa
samägda jordbruksfastigheter ordet fastighetsboken skall bytas ut mot
fastighetsregistrets inskrivningsdel .

Denna lag träder den 1 juli 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1537) om
lägenhetsregister
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1995:1537) om lägenhetsregister
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
En fastighetsägare är skyldig att
lämna de uppgifter som behövs för
lägenhetsregistret och som inte
kan inhämtas från fastighetsdata-
systemet vid Lantmäteriverket. Re-
geringen meddelar närmare före-
skrifter om uppgiftsskyldigheten.
En fastighetsägare är skyldig att
lämna de uppgifter som behövs för
lägenhetsregistret och som inte
kan inhämtas från fastighets-
registret. Regeringen meddelar
närmare föreskrifter om uppgifts-
skyldigheten.
Med fastighetsägare avses i denna lag även ägare av byggnad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-11-16

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 21 oktober 1999 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om fastighetsregister,
2. lag om upphävande av vissa lagar på fastighetsrättens om
råde,
3. lag om ändring i jordabalken,
4. lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jorda
balken,
5. lag om ändring i miljöbalken,
6. lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till
betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal,
7. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling,
8. lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar,
9. lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna,
10. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),
11. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
12. lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighets
bildningslagen,
13. lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran
på grund av fastighetsbildning,
14. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning
och legalisering,
15. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),
16. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
17. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
18. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyres
fastighet m.m.,
19. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
20. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
21. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
22. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighets
förvärv för ombildning till bostadsrätt,
23. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
24. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt
att förvärva arrendestället,
25. lag om ändring i plan och bygglagen (1987:10),
26. lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan,
27. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,
28. lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa
samägda jordbruksfastigheter, samt
29. lag om ändring i lagen (1995:1537) om lägenhetsregister.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Nils Cederstierna
och kanslirådet Margareta Gårdmark-Nylén.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om fastighetsregister

Av allmänmotiveringen framgår att lagförslaget huvudsakligen föranleds
av slutförandet av fastighetsdatareformen och av behovet att ange de från
integritetssynpunkt viktiga yttre ramarna för fastighetsregistreringen. I
den senare delen skall förslaget ses mot bakgrund av personuppgifts-
lagen, som i sin tur bygger på EG:s direktiv om skydd för enskilda
personer med avseende på behandlingen av personuppgifter m.m.
Avsikten är bl.a. att lagen skall komplettera personuppgiftslagen så till
vida att den skall precisera för vilka ändamål personuppgifter i
fastighetsregistret skall få behandlas (2 §). Vidare skall den reglera frågor
om direktåtkomst (7 §), urval och bearbetningar (8 och 9 §§) samt
utlämnande på upptagningar för automatiserad behandling (10 §). I andra
avseenden skall lagen innehålla bestämmelser som avviker från och
ersätter personuppgiftslagens föreskrifter (jfr 2 § i sist nämnda lag). Det
gäller vem som är personuppgiftsansvarig (5 §) samt delvis i fråga om
skadestånd (13 §) och rättelse (14 §).

Den nya lagen upptar härutöver bestämmelser som inte enbart avser
personuppgifter utan också fastighetsanknuten information i övrigt, dvs.
uppgifter som rör fastigheter och som inte direkt eller indirekt kan
hänföras till en fysisk person, t.ex. angående fastigheter som ägs av
juridiska personer. Sådana delar av lagen rör registerinnehåll (3 §),
behörighet att föra in uppgifter i registret (4 §), avgifter (11 §) och
överklagande (12 §).

Förhållandet mellan den nya lagens bestämmelser och personupp-
giftslagen framgår dock inte med tillräcklig tydlighet av lagförslaget.
Härtill kommer att vissa av de bestämmelser som är avsedda att gälla
enbart personuppgifter har fått en avfattning som synes täcka också andra
uppgifter i registret. Så t.ex. innehåller paragraferna om registerändamål,
direktåtkomst, urval och bearbetningar samt utlämnande på upptagningar
för automatiserad behandling regler som inte talar om enbart person-
uppgifter. Som lagen är skriven tycks dessa bestämmelser alltså i strid
med avsikten gälla alla uppgifter i fastighetsregistret.

Enligt Lagrådets mening bör förhållandet mellan den nya lagen och
personuppgiftslagen komma till klarare uttryck i författningen.
Förslagsvis kan detta ske om det i 2 och 8 10 §§ anges att det gäller
behandling av personuppgifter. Sålunda bör 2 § andra stycket inledas
med I fråga om personuppgifter skall registret ha till ändamål att
tillhandahålla uppgifter för . Vidare bör i 8 § av personuppgifter
skjutas in efter Vid urval och bearbetningar , i 9 § lagtexten inledas
med Vid urval och bearbetningar av personuppgifter som
Lantmäteriverket gör samt i 10 § Uppgifter om inteckningar ersättas
av Personuppgifter som avser inteckningar .

Som ett andra stycke i 1 § bör tillfogas följande bestämmelse.

Med personuppgifter avses i denna lag detsamma som i personupp-
giftslagen (1998:204).

Härutöver bör det första stycket i 2 §, som avser fastighetsregistrets s.k.
primära ändamål att ge offentlighet åt den information som ingår i
registret flyttas till 1 § och bilda en andra mening i första stycket inledd
med: Detta skall ge offentlighet... .

Det kan tilläggas att detta primära ändamål är så allmänt hållet att det
knappast kan avse personuppgifterna i fastighetsregistret. Personupp-
gifter skall nämligen alltid behandlas bara för särskilda, uttryckligt
angivna och berättigade ändamål (jfr 9 § första stycket c personuppgifts-
lagen och artikel 6.1b i EG-direktivet). Det kan erinras om att Lagrådet i
sitt yttrande angående personuppgiftslagen satte i fråga om offentlighets-
principen enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen är förenlig med den
angivna artikeln i direktivet (se prop. 1997/98:44 s. 231 ff.).

6 10 §§

I paragraferna förekommer olika bemyndiganden för Lantmäteriverket
att medge vissa undantag från paragrafernas huvudregler. För att
tydliggöra att det här är fråga om beslut i enskilda fall och inte generella
föreskrifter bör orden i enskilda fall läggas till i paragrafernas
bemyndiganden. Beträffande gränsdragningen mellan förvaltningsbeslut
och generella föreskrifter, se t.ex. prop. 1975/76:112 s. 62 ff.

12 §

I paragrafen föreslås att beslut som Lantmäteriverket eller en lantmäteri-
myndighet har meddelat enligt lagen om fastighetsregister eller enligt
föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av lagen får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Av författningskommentaren
framgår att regeln motsvarar 65 § fastighetsregisterkungörelsen
(1974:1059). Frågan kan ställas vad som avses gälla beträffande
överklagande av beslut om avgift för användning av fastighetsregistret
enligt reglerna i 11 § i lagförslaget. Av 2, 23 och 24 §§ avgifts-
förordningen (1992:191) framgår sålunda att, om inte annat föreskrivits,
en myndighets beslut om avgift får överklagas hos Riksskatteverket, vars
beslut inte får överklagas. Om avsikten är att avgiftsbeslut endast skall
kunna överklagas i nu nämnd ordning bör enligt Lagrådets mening
övervägas att göra ett häremot svarande undantag från regeln i 12 §.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

19 kap. 11 §

I paragrafen anges vad en ansökan skall innehålla. Den har utformats
efter förebild av 5 § lagen om domstolsärenden. En skillnad mellan
paragraferna är att det i den senare finns krav på uppgifter av betydelse
för delgivning. Eftersom delgivning kan bli aktuell också i inskrivnings-
ärenden (se t.ex. bestämmelserna om kallelser och förelägganden i 19
kap. 16 §), bör det övervägas om inte förevarande paragraf bör kom-
pletteras med ett motsvarande krav på uppgifter av betydelse för
delgivning.

19 kap. 20 och 26 §§

I 26 § har tagits in hänvisningar till vissa angivna paragrafer i
ärendelagen, vilka skall tillämpas om inte annat följer av jordabalken. I
uppräkningen av paragrafer har inte medtagits 30 § ärendelagen. I den
paragrafen föreskrivs vilka upplysningar om överklagande som skall
lämnas en part. Motsvarande bör gälla vid inskrivningsmyndighetens
handläggning. Lagrådet föreslår därför att sista meningen i tredje stycket
i 20 § ges följande lydelse.

Om beslutet kan överklagas, skall upplysning lämnas om detta och om
vad som skall iakttas vid ett överklagande.

Vidare bör 26 § kompletteras med en bestämmelse som anger att vad
som i de där uppräknade paragraferna sägs om domstolen i stället skall
avse inskrivningsmyndigheten. Lagrådet föreslår att bestämmelsen tas in
i ett nytt andra stycke och ges följande lydelse:

Vad som sägs i de i första stycket angivna paragraferna om domstolen
skall i stället avse inskrivningsmyndigheten.

19 kap. 28 och 31 §§

I 28 § föreslås ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om handlägg-
ningen av inskrivningsärenden . Av den föreslagna 19 kap. 2 § framgår
att inskrivningsärenden är ärenden om lagfart, inteckning eller annan
inskrivning enligt 20 24 kap. samt ärenden om anteckning enligt 19 kap.
29 och 30 §§. Det aktuella bemyndigandet är emellertid placerat under en
rubrik (före 10 §) benämnd Bestämmelser om handläggning av ärenden
enligt 20 24 kap. Bemyndigandet i 28 § bör därför begränsas till att
avse ärenden enligt 20 24 kap. Ett kompletterande bemyndigande bör
föras in under rubriken Anteckningsärenden . Detta kan förslagsvis
placeras som ett tredje stycke i 31 §.

Vidare bör ett förtydligande göras i första stycket i 31 §. Lagrådet
förordar att en ny andra mening infogas av följande lydelse.

Därvid skall vad som där sägs om ansökan även avse anmälan .

19 kap. 32 och 33 §§

I 32 § tredje stycket anges att om inte annat följer av jordabalken
bestämmelserna i lagen om domstolsärenden skall tillämpas vid
överklagande. Därvid skall vad som sägs om tingsrätt i stället avse
inskrivningsmyndigheten. Det är något oklart vilka bestämmelser i
ärendelagen som avses bli tillämpliga genom denna hänvisning. Enligt
Lagrådets mening är det lämpligare att på samma sätt som i förslaget till
19 kap. 26 § precisera de paragrafer i ärendelagen som avses. Härigenom
undviks också den dubbelreglering som uppkommer genom att det i 33 §
föreslås en bestämmelse om att 37 § ärendelagen skall tillämpas när det
gäller överklagande av beslut som inte är slutliga. Om den allmänna
avfattningen av tredje stycket i 32 § behålls bör i vart fall den sista
meningen i 33 § fogas till detta stycke, varvid 33 § och därmed den
särskilda hänvisningen till 37 § ärendelagen kan utgå.

19 kap. 37 §

I paragrafen används efter förebild i 9 § lagen om inskrivningsregister
uttrycket ett tekniskt fel i fastighetsregistrets inskrivningsdel eller i en
anordning som är ansluten till registrets inskrivningsdel hos en
inskrivningsmyndighet, en lantmäterimyndighet eller en myndighet som
avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildningslagen . Uttryckssättet synes vid
en jämförelse med nämnda 9 § inte vara helt adekvat.
Fastighetsregistrets inskrivningsdel torde avse innehållet i denna del av
registret, t.ex. s.k. programvara. Ordet anordning synes däremot avse
s.k. maskinvara, dvs. apparatur för automatiserad behandling. En skillnad
mellan 37 § och 9 § är att den först nämnda paragrafen i fråga om
tekniskt fel i registrets inskrivningsdel torde avse verksamheten hos
Lantmäteriverket som ansvarig för fastighetsregistret, medan tekniskt
fel i anordning synes avse andra myndigheter som är anslutna till
registret. I 9 § omfattar bestämmelserna om tekniskt fel i båda fallen alla
dessa myndigheter, dvs. såväl programvaru- som maskinvarufel hos dem.
Den föreslagna lydelsen av 37 § bör med hänsyn till det anförda jämkas
så att paragrafen omfattar tekniska fel såväl i fastighetsregistrets
inskrivningsdel som i anordningar anslutna till detta, oavsett om felet
finns hos Lantmäteriverket eller hos någon annan ansluten myndighet.

24 kap. 2 §

I 19 kap. 10 § har införts ett generellt krav på att ansökningar i
inskrivningsärenden skall vara skriftliga. Med anledning härav har i
paragrafer som innehåller en bestämmelse att ansökan skall vara skriftlig,
denna bestämmelse tagits bort (se bl.a. 24 kap. 1 §). Även i förevarande
paragraf föreskrivs i första stycket andra meningen att ansökning skall
göras skriftligen. Lagrådet förordar att den meningen i paragrafen tas
bort.

Förslaget till lag om ändring i lagen om införande av nya
jordabalken

10 §

I paragrafen föreskrivs att bestämmelserna i 5 § i 1895 års lag angående
vad till fast egendom är att hänföra fortfarande äger tillämpning i fråga
om bl.a. i jordeboken upptaget fiskeri, om besittningsrätten består efter
nya balkens ikraftträdande. Remissförslaget innebär att besittningsrättens
knytning till nya balkens ikraftträdande tas bort och att till förevarande
paragraf fogas en ny mening av innehåll att bestämmelserna (i 5 §) gäller
också sådant fiskeri som vid utgången av juni 2000 var upptaget i
kronans jordebok (fiskefastighet), om besittningsrätten består därefter.
Syftet med lagändringen är att undvika att det förhållandet, att
jordeboken enligt ett annat förslag inte skall fortsätta att föras efter
utgången av juni 2000, får till följd att jordeboksfiskenas egenskap av
fast egendom går förlorad. Den omständigheten att jordeboken inte
längre skall föras har dock ingen inverkan på fiskenas karaktär av fast
egendom. Den föreslagna lagändringen fyller därför inte någon reell
funktion. Tvärtom kan den leda till missförstånd. Lagrådet föreslår därför
att den nya meningen får utgå. Ett förtydligande kan i stället göras genom
att i den nuvarande lagtexten orden i jordeboken upptaget fiskeri
ersätts med orden fiskeri, som är upptaget i kronans jordebok
(fiskefastighet) . (I författningskommentaren kan sedan anges att det
förhållandet att jordeboken slutar att föras inte har någon inverkan på
fiskefastigheternas egenskap av fast egendom.)

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

Lagrådets synpunkter på 19 kap. 37 § jordabalken har bäring också på
första stycket i 19 kap. 5 §.

En konsekvens av att adressuppgifter skall ingå i fastighetsregistrets
adressdel och inte i dess allmänna del är att bestämmelserna i
fastighetsbildningslagen om skadestånd inte längre kommer att vara
tillämpliga på fel som hänför sig till dessa registeruppgifter. Detta
medför att skadeståndslagens föreskrifter blir tillämpliga i stället, vilket
innebär en saklig skillnad i fråga om möjligheterna att få skadestånd. Av
allmänna principer följer (se prop. 1972:5 s. 593) att de gamla
skadeståndsbestämmelserna i fastighetsbildningslagen alltjämt gäller i
fråga om en skada som uppkommit före den 1 juli 2000. Någon särskild
övergångsbestämmelse i frågan behövs därför inte.

Förslagen till lag om ändring i lagen om häradsallmänningar och till
lag om ändring i lagen om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skall vissa bestämmelser
om införlivning av mark, vilka föreslås upphävda, fortfarande tillämpas i
fråga om mark som införlivats med häradsallmänning m.m. genom
förordnande som har meddelats före lagens ikraftträdande. Det kan
ifrågasättas om inte övergångsbestämmelserna borde kompletteras med
avseende på de äldre bestämmelsernas tillämpning i eventuellt pågående
ärenden om införlivning av mark vari förordnande vid ikraftträdandet
inte hunnit meddelas. Risken för att sådana ärenden förekommer synes
visserligen inte stor, varför en sådan bestämmelse möjligen kan
undvaras. Lagrådet vill därför endast fästa regeringens uppmärksamhet
på frågan.

Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Messing, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: Britta Lejon

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:39 Registrering av fastighets-
rättsliga förhållanden, m.m.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om fastighetsregister

3 §, 4 §, 11§, 14 §

Lag om ändring i
jordabalken
19 kap. 27 §, 19 kap.
28 §, 19 kap. 31 §
Punkten 1 i övergångs-
bestämmelserna

Lag om ändring i lagen
(1984:404) om stämpel-
skatt vid inskrivnings-
myndigheter
43 §

1 Senaste lydelse av
19 kap. 2 § 1974:820
19 kap. 9 § 1971:1034
19 kap. 13 § 1992:448
19 kap. 14 § 1994:1036
19 kap. 17 § 1990:445
19 kap. 21 § 1981:784
19 kap. 23 § 1974:820
19 kap. 24 § 1974:820.
2 Senaste lydelse 1985:172.
3 Senaste lydelse 1985:172.
4 Senaste lydelse 1981:784.
5 Senaste lydelse 1984:651.
1 Senaste lydelse 1970:1011.
1 Senaste lydelse 1984:658.
1 Senaste lydelse av 8 § 1991:1872.
2 Senaste lydelse 1975:678.
1 Senaste lydelse av 7 a § 1991:1873.
2 Senaste lydelse 1975:679.
1 Senaste lydelse av 7 § 1992:1369.
2 Senaste lydelse 1984:301.
1 Lagen omtryckt 1992:1212.
Senaste lydelse av 5 kap. 33 a § 1995:1394.
2 Senaste lydelse 1995:1393.
3 Senaste lydelse 1995:1394.
4 Senaste lydelse 1995:1394.
1 Lagen omtryckt 1971:1036.
Senaste lydelse av 20 § 1971:1036.
1 Senaste lydelse 1992:1215.
1 Senaste lydelse av 11 § 1995:1401.
1 Senaste lydelse 1995:1404.
1 Senaste lydelse 1995:1405.
1 Lagen omtryckt 1983:434.
Senaste lydelse av 6 § 1998:148.
1 Lagen omtryckt 1991:670.
1 Senaste lydelse 1999:630.
1 Senaste lydelse av
3 § 1999:581,
8 § 1995:1465.
1 Lagen omtryckt 1992:1769.
1 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.
Senaste lydelse 1985:172.
Senaste lydelse 1985:172.

Senaste lydelse 1974:820.
Senaste lydelse 1971:1034.
Senaste lydelse1992:448.
Senaste lydelse 1994:1036.
Senaste lydelse 1990:445.
Senaste lydelse 1981:784.
Senaste lydelse 1974:820.
Senaste lydelse 1974:820.
Senaste lydelse 1984:651.
1 Senaste lydelse 1970:1011.
1 Senaste lydelse 1984:658.
1 Senste lydelse 1984:301.
1 Senaste lydelse 1995:1393.
2 Senaste lydelse 1995:1394.
3Senaste lydelse 1995:1394.
1 Senaste lydelse 1992:1215.
1 Senaste lydelse 1995:1404.
1 Senaste lydelse 1995:1405.
1 Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse av 8 § 1991:1872.
Senaste lydelse 1975:678.
1 Senaste lydelse av 7 § 1991:1873.
2 Senaste lydelse 1975:679.
1 Senaste lydelse 1985:172.
2 Senaste lydelse 1985:172.
3 Senste lydelse 1974:820.
4 Senaste lydelse 1971:1034.
5 Senaste lydelse 1992:448.
6 Senaste lydelse 1994:1036.
7 Senaste lydelse 1990:445.
8 Senaste lydelse 1981:784.
9 Senaste lydelse 1974:820.
10 Senaste lydelse 1974:820.
11 Senaste lydelse 1981:784.
12 Senaste lydelse 1984:651.
1 Senaste lydelse 1970:1011.
1 Senaste lydelse 1984:658.
1 Senaste lydelse av 8 § 1991:1872.
2 Senaste lydelse 1975:678.
1 Senaste lydelse av 7 a § 1991:1873.
2 Senaste lydelse 1975:679.
1 Senaste lydelse av 7 § 1992:1369.
2 Senaste lydelse 1984:301.
1 Lagen omtryckt 1992:1212.
Senaste lydelse av 5 kap. 33 a § 1995:1394.
2 Senaste lydelse 1995:1393.
3 Senaste lydelse 1995:1394.
4 Senaste lydelse 1995:1394.
1 Lagen omtryckt 1971:1036.
Senaste lydelse av 20 § 1971:1036.
1 Senaste lydelse 1992:1215.
1 Senaste lydelse av 11 § 1995:1401.
1 Senaste lydelse 1995:1404.
1 Senaste lydelse 1995:1405.
1 Lagen omtryckt 1983:434.
Senaste lydelse av 6 § 1998:148.
1 Lagen omtryckt 1991:670.
1 Senaste lydelse 1999:630.
1 Senaste lydelse av
3 § 1999:581.
8 § 1995:1465.
1 Lagen omtryckt 1992:1769.
1 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.

1

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 2

306

Prop. 1999/2000:39

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 1

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 2

306

306

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 3

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 4

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 5

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 6

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 7

Prop. 1999/2000:

306

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 8

306

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 9

306

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 9

306

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 10

306

Prop. 1999/2000:39
Bilaga 10

306

Prop. 1999/2000:39

Prop. 1999/2000:39

306

306