Regeringens proposition
1999/2000:35

Upphovsrätten och offentlighetsprincipen
Prop.
1999/2000:35

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 2 december 1999

Göran Persson
Britta Lejon
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Under senare tid har det uppmärksammats att det förekommer att rätten
att ta del av allmänna handlingar används för att mot upphovsmannens
vilja framställa exemplar av och sprida upphovsrättsligt skyddade verk
till allmänheten. Att handlingsoffentligheten kan användas på det sättet
kan medföra stor skada för upphovsmannen, särskilt när det gäller verk
som inte tidigare har offentliggjorts. Det inträffade har väckt oro bland
företrädare för upphovsrättsintressen. Vidare har bl.a. Förenta staterna
ifrågasatt om Sverige med sin nuvarande lagstiftning uppfyller sina
åtaganden enligt Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnär-
liga verk och enligt det internationella avtalet om handelsrelaterade
aspekter av immaterialrätter (TRIP:s-avtalet).
Mot denna bakgrund föreslås att en ny sekretessbestämmelse införs till
skydd för uppgifter i vissa upphovsrättsligt skyddade verk som inkommit
till en myndighet. Sekretessbestämmelsen föreslås gälla uppgifter i så-
dana verk beträffande vilka det av särskild anledning kan antas dels att
verket inte tidigare har offentliggjorts, dels att det har kommit in till
myndigheten utan rättighetshavarens samtycke. Bestämmelsen omfattar
endast uppgifter i verk som inte kan antas sakna kommersiellt intresse.
Vidare skall bestämmelsen gälla endast om ett röjande av uppgifterna
innebär ett upphovsrättsligt förfogande. Förslaget innebär att sådana upp-
gifter som omfattas av bestämmelsen inte skall tillhandahållas, om det
inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att rättighetshavaren lider
skada. För att komplettera skyddet för uppgifter av den aktuella typen
föreslås dessutom vissa ändringar i upphovsrättslagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2000.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk 6
3 Ärendet och dess beredning 8
4 Nuvarande ordning 9
4.1 Upphovsrätten 9
4.2 Offentlighetsprincipen allmänna handlingars offentlighet 12
4.3 Upphovsrätten och offentlighetsprincipen 13
5 Reformbehovet 14
5.1 Handlingsoffentligheten används för att kringgå upphovs
rätten 14
5.2 Bernkonventionen och TRIP:s-avtalet 15
6 Sekretess för upphovsrättsligt skyddade verk 16
6.1 Handlingsoffentligheten bör begränsas för vissa upphovs
rättsligt skyddade verk 16
6.2 Hur bör begränsningen genomföras? 20
6.3 Sekretessbestämmelsens räckvidd 23
6.3.1 Inledning 23
6.3.2 Räckvidden med hänsyn till vilken typ av uppgifter
som efterfrågas och vilken typ av verk de åter
finns i 24
6.3.3 Beviskrav 27
6.4 Sekretessbestämmelsens avgränsning i övrigt 30
6.4.1 Skaderekvisit 30
6.4.2 Offentliggörande genom en myndighets
tillhandahållande av ett verk 31
6.4.3 Sekretesstidens längd 32
6.4.4 Meddelarfrihet 33
6.5 Följdändringar 34
6.5.1 Upphovsrätt till verk som bilagts beslut om
utlämnande av handling 34
6.5.2 Upphovsrätt till det som anförs inför en
myndighet 36
6.5.3 Partsinsyn 37
6.5.4 ADB-upptagningar 38
7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 38
8 Ekonomiska konsekvenser av förslagen 39
9 Författningskommentar 40
9.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 40
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovs
rätt till litterära och konstnärliga verk 43

Bilaga 1 Promemorians huvudsakliga innehåll 46
Bilaga 2 Promemorians lagförslag 47
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 53
Bilaga 4 Den tidigare lagrådsremissens lagförslag 54
Bilaga 5 Lagrådets yttrande den 13 september 1999 61
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 64
Bilaga 7 Lagrådets yttrande 67
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1999 69

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100) skall införas
en ny paragraf, 8 kap. 27 §, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

8 kap.
27 §

Sekretess gäller hos myndighet
för uppgift i ett upphovsrättsligt
skyddat verk som inte kan antas
sakna kommersiellt intresse,
1. om det av särskild anledning
kan antas att verket inte tidigare
har offentliggjorts i den mening
som avses i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. om det av särskild anledning
kan antas att verket har kommit in
till myndigheten utan rättighets-
havarens samtycke, och
3. om ett röjande av uppgiften
innebär ett upphovsrättsligt för-
fogande,
om det inte står klart att upp-
giften kan röjas utan att rättig-
hetshavaren lider skada.
Vid tillämpningen av första
stycket skall ett verk som har till-
handahållits enligt 2 kap. tryck-
frihetsförordningen eller har läm-
nats från en myndighet till en
annan inte därigenom anses
offentliggjort.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs att 9, 26 och 26 a §§ lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Upphovsrätt gäller inte till
1. författningar,
2. beslut av myndigheter,
3. yttranden av svenska myndigheter och
4. officiella översättningar av sådant som avses i 1 3.
Upphovsrätt gäller dock till verk vilka ingår i en handling som avses i
första stycket och är av följande slag:
1. kartor,
2. alster av bildkonst,
3. musikaliska verk eller
4. diktverk.

Upphovsrätt gäller även till ett
verk som ingår i en bilaga till ett
beslut av en myndighet, om beslu-
tet avser rätten att ta del av den
allmänna handling där verket in-
går.

26 §
Var och en får återge vad som muntligen eller skriftligen anförs
1. inför myndigheter,
2. i statliga eller kommunala representationer,
3. vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter eller
4. vid offentliga utfrågningar om sådana angelägenheter.

Första stycket 1 och 2 gäller
dock inte uppgifter för vilka sek-
retess gäller enligt 8 kap. 27 §
sekretesslagen (1980:100).
Vid tillämpning av första
stycket gäller dock
Vid tillämpning av första
stycket gäller
1. att skrifter vilka åberopas som bevis, utlåtanden och liknande får
återges endast i samband med en redogörelse för det mål eller ärende i
vilket de förekommit och endast i den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen,
2. att en upphovsman har ensamrätt att ge ut samlingar av sina an-
föranden och
3. att det som anförs vid sådana utfrågningar som avses i första stycket
4 inte får återges i ljudradio eller television med stöd av den bestämmel-
sen.

26 a §
Var och en får återge verk, vilka
ingår i de handlingar som avses i
9 § första stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra stycket 2 4.
Upphovsmannen har rätt till er-
sättning, utom när återgivningen
sker i samband med

Var och en får återge verk, vilka
ingår i de handlingar som avses i
9 § första stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra stycket 2 4.
Detta gäller dock inte ett sådant
verk som avses i 9 § tredje stycket.
Upphovsmannen har rätt till er-
sättning, utom när återgivningen
sker i samband med
1. en myndighets verksamhet eller
2. en redogörelse för ett mål eller ärende i vilket verket förekommit
och verket återges endast i den omfattning som motiveras av ändamålet
med redogörelsen.
Var och en får återge handlingar som är upprättade hos svenska
myndigheter men inte är sådana som avses i 9 § första stycket.
Andra stycket gäller inte beträffande
1. kartor,
2. tekniska förebilder,
3. datorprogram,
4. verk som skapats för undervisning,
5. verk som är resultatet av vetenskaplig forskning,
6. alster av bildkonst,
7. musikaliska verk,
8. diktverk eller
9. verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls
allmänheten i samband med affärsverksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.
2. De nya bestämmelserna i 9 och 26 a §§ tillämpas även på verk som
ingår i en bilaga till ett beslut som meddelats före ikraftträdandet.
3. Den nya bestämmelsen i 26 § tillämpas även på uppgifter i verk som
anförts muntligen eller skriftligen före ikraftträdandet.
4. En åtgärd som före ikraftträdandet har vidtagits med ett sådant verk
som avses i punkterna 2 och 3 och som då var tillåten kan inte angripas
med stöd av de nya bestämmelserna.

3 Ärendet och dess beredning
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen föreskrivs att varje svensk medborgare
till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning har
rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt utgör en viktig del av
den svenska offentlighetsprincipen. Enligt nuvarande regler skall en all-
män handling tillhandahållas enligt tryckfrihetsförordningen oavsett om
den är upphovsrättsligt skyddad eller inte. Under senare tid har uppmärk-
sammats att rätten att ta del av allmänna handlingar används endast i
syfte att mot upphovsmannens vilja framställa exemplar av och sprida
upphovsrättsligt skyddade verk till allmänheten. Detta kan medföra
betydande skada för upphovsmannen, särskilt om verket inte tidigare
offentliggjorts.
Sverige är genom sin anslutning till Världshandelsorganisationen
(World Trade Organization, WTO) bundet av det internationella avtalet
om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIP:s-avtalet). Av-
talet innehåller bl.a. en allmän förpliktelse att tillämpa de bestämmelser
om upphovsrättsligt skydd som finns i Bernkonventionen för skydd av
litterära och konstnärliga verk samt en bestämmelse som anger under
vilka förutsättningar medlemsländerna får tillåta nyttjanden som medför
inskränkningar eller undantag i det upphovsrättsliga skyddet. Med an-
ledning av att offentlighetsprincipen kan användas för att kopiera och
sprida upphovsrättsligt skyddade verk som inte tidigare offentliggjorts
har bl.a. Förenta staterna ifrågasatt om Sverige med nuvarande lagstift-
ning uppfyller Bernkonventionen och TRIP:s-avtalet.
Mot den angivna bakgrunden utarbetades i Justitiedepartementet
vintern 1998/99 departementspromemorian Några frågor om förhållandet
mellan upphovsrätten och offentlighetsprincipen, Ds 1999:7. I prome-
morian föreslås en begränsning av tillhandahållandet av upphovsrättsligt
skyddade verk som ingår i allmänna handlingar och beträffande vilka det
finns anledning att anta att de har kommit in till en myndighet utan upp-
hovsmannens samtycke och utan att tidigare ha offentliggjorts. Förslaget
innebär att ett sådant verk skall tillhandahållas endast om det står klart att
det kan ske utan skada för upphovsmannen. I promemorian diskuteras
om begränsningen i handlingsoffentligheten skall införas genom en
bestämmelse i upphovsrättslagen eller genom en sekretessbestämmelse.
Förslaget i promemorian är att regleringen placeras i upphovsrättslagen.
Till stöd för att införa begränsningen i vanlig lag åberopas i promemorian
bestämmelsen i 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen. Enligt den tolkning
som redovisas i promemorian är innebörden av 1 kap. 8 § tryckfrihets-
förordningen att rätten att ta del av allmänna handlingar inte har något
egentligt grundlagsskydd när det gäller handlingar som omfattas av upp-
hovsrätt.
Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remiss-
yttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju99-853).
Promemorians huvudsakliga innehåll återges i bilaga 1. De lagförslag
som lades fram återges i bilaga 2. Remissinstanserna är förtecknade i
bilaga 3.
På grundval av promemorians förslag lade regeringen i september
1999 i en lagrådsremiss fram förslag till regler om ett undantag från
handlingsoffentligheten såvitt gäller tidigare inte offentliggjorda
upphovsrättsligt skyddade verk som kommit in till en myndighet utan
upphovsmannens samtycke. Lagrådsremissens lagförslag återges i bilaga
4.
Lagrådet avstyrkte lagförslagen med motiveringen att de stred mot
regleringen i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och att bestämmelsen i
1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen inte föranledde annan bedömning.
Lagrådets yttrande återges i bilaga 5.
Promemorians förslag omarbetades därefter till ett förslag, enligt vilket
vissa uppgifter i tidigare inte offentliggjorda verk som kommit in till en
myndighet utan upphovsrättsinnehavarens samtycke skall omfattas av
sekretess. För att bredda beredningsunderlaget tillställdes omkring en
tredjedel av de remissinstanser som tidigare yttrat sig över promemorians
förslag ett utkast till lagrådsremiss avseende detta förslag. De
remissinstanser som tillställts utkastet till lagrådsremiss anges i bilaga 3.
Yttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju99-853).
I denna proposition lägger regeringen fram ett förslag till en ny
sekretessregel avseende vissa uppgifter i tidigare inte offentliggjorda
verk som kommit in till en myndighet utan upphovsrättsinnehavarens
samtycke.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 11 november 1999 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 7.
Lagrådet har anfört att det är en svag punkt i den svenska
offentlighetslagstiftningen att en person endast genom att lämna in ett
verk till en myndighet utan annat syfte än att underminera någons upp-
hovsrätt kan åstadkomma att verket blir allmänt tillgängligt. Lagrådet har
ansett att det knappast är möjligt att komma till rätta med detta viktiga
problem inom ramen för sekretesslagstiftningen men har konstaterat att
det på grund av ärendets brådskande natur inte är möjligt att nu överväga
en grundlagsändring. Lagrådet har funnit att förslaget till följd av de be-
gränsningar som den nya sekretessbestämmelsen kommer att innehålla
har stöd i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen. Mot denna bakgrund har
Lagrådet godtagit de föreslagna ändringarna som ett provisorium.
Lagrådet har dock ansett det angeläget att en mera långsiktig och
heltäckande lösning på problemet sökes.
Lagrådets yttrande behandlas närmare i avsnitt 6.1. I förhållande till
lagrådsremissen har i lagtexten gjorts vissa ändringar av redaktionell
natur.
4 Nuvarande ordning
4.1 Upphovsrätten
Upphovsrätten, som är en grundlagsskyddad rättighet (2 kap. 19 § rege-
ringsformen), är en av grundvalarna för det litterära och konstnärliga
skapandet och främjar därigenom samhällets sociala, kulturella och eko-
nomiska utveckling.
Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har enligt lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
(upphovsrättslagen) upphovsrätt till verket. Med verk avses en produkt
av ett individuellt andligt skapande som nått en sådan grad av själv-
ständighet och originalitet att den uppnår s.k. verkshöjd. För att verks-
höjd skall anses föreligga krävs att alstret åtminstone i någon mån är ett
uttryck för upphovsmannens individualitet och inte är en rent mekanisk
produktion. Det ställs däremot inte något krav på dess litterära eller
konstnärliga kvalitet. Även ett dåligt verk är ett verk. Det går inte att
uppställa några helt entydiga linjer för bedömningen av om verkshöjd
föreligger. Exempelvis torde många, men inte alla, brev uppnå verkshöjd.
Upphovsrätten har en ensamrättskonstruktion. Grundtanken är att
skydda upphovsmannens behov av att kunna bestämma över hur hans
eller hennes verk utnyttjas ekonomiskt och hindra att det utsätts för krän-
kande behandling. Upphovsrätten innefattar således såväl ekonomiska
som ideella rättigheter. De ekonomiska rättigheterna består av rätten att
framställa exemplar av verket och rätten att göra det tillgängligt för all-
mänheten. Verket görs tillgängligt för allmänheten när det framförs
offentligt, när det utbjuds till försäljning eller på annat sätt sprids till
all-
mänheten eller när det visas offentligt. Det anförda innebär t.ex. att en
artikel eller ett brev som uppnår verkshöjd inte får kopieras utan sam-
tycke från upphovsmannen (om inte någon undantagsregel i upphovs-
rättslagen tillåter detta). Upphovsmannens ideella rättigheter omfattar
rätten att bli angiven som upphovsman i samband med verket och rätten
att motsätta sig vissa typer av kränkande användning av verket. Upp-
hovsmannen har inte någon ensamrätt till de sakuppgifter som ett verk
kan innehålla. Upphovsrätten utgör ett formskydd. Emellertid skyddas
inte endast verket i dess föreliggande yttre form utan även verkets s.k.
inre form. Så länge verkets inre form bibehålls har en upphovsman till en
roman ensamrätt att exempelvis omarbeta romanen för skolbruk eller
ungdomsläsning, att översätta den till ett annat språk, att dramatisera den
för scenen, för radioteater eller television eller överföra den till film eller
balett (SOU 1956:25 s. 99). Upphovsrätten varar som huvudregel under
upphovsmannens livstid och sjuttio år efter hans eller hennes dödsår.
Mot upphovsmännens individuella intressen står de intressen som all-
mänheten och samhället har av att kunna utnyttja verk. För att åstad-
komma en rimlig balans mellan dessa olika intressen har inskränkningar
gjorts i den ekonomiska delen av upphovsrätten. Inskränkningarna avser
huvudsakligen offentliggjorda eller utgivna verk. Endast ett fåtal in-
skränkningar berör verk som inte offentliggjorts.
Ett verk är offentliggjort när det lovligen gjorts tillgängligt för allmän-
heten (8 § första stycket upphovsrättslagen). Innebörden av att lovligen
tillgängliggöra är att tillgängliggörandet sker med upphovsmannens eller
dennes rättsinnehavares samtycke eller med stöd av lag.
Har ett verk offentliggjorts får exemplar av verket framställas för en-
skilt bruk utan samtycke från upphovsmannen (12 § upphovsrättslagen).
Verket får också citeras (22 § upphovsrättslagen). Beträffande andra fria
utnyttjanden krävs att verket utöver offentliggörandet också skall vara
utgivet. Utgivet anses ett verk vara då exemplar därav med upphovs-
mannens samtycke förts i handeln eller på annat sätt spritts till allmän-
heten (8 § andra stycket upphovsrättslagen). Såvitt avser utgivna verk får
exemplar framställas för undervisningsändamål om avtalslicens gäller
enligt 26 i § upphovsrättslagen (13 § upphovsrättslagen), exemplar fram-
ställas i blindskrift eller under vissa förutsättningar som talböcker för
synskadade m.fl. (17 § upphovsrättslagen), exemplar av verk visas
offentligt (20 § upphovsrättslagen), verk i vissa fall sändas i radio och
TV om avtalslicens gäller enligt 26 i § upphovsrättslagen (26 d § upp-
hovsrättslagen) och verk användas för vissa typer av offentliga fram-
föranden (21 § upphovsrättslagen).
Följden av att ett verk inte har offentliggjorts är att upphovsmannen
kan sägas ha en i princip oinskränkt rätt till verket. Som nämnts finns
dock vissa inskränkningar i upphovsmannens ensamrätt som även gäller
de verk som inte offentliggjorts. Framställning av exemplar inom vissa
arkiv och bibliotek (16 § upphovsrättslagen), återgivande av verk som
syns eller hörs under en dagshändelse (25 § upphovsrättslagen),
återgivande av vad som anförs inför bl.a. myndigheter (26 §
upphovsrättslagen) tillhandahållande av allmänna handlingar (26 b §
första stycket upphovsrättslagen) samt utnyttjande av verk i rättsvårdens
eller den allmänna säkerhetens intresse (26 b § andra stycket
upphovsrättslagen) förutsätter inte att verket är offentliggjort.
Upphovsrätt gäller inte till författningar, beslut av myndigheter, yttran-
den av svenska myndigheter och vissa officiella översättningar (9 §
första stycket upphovsrättslagen). Kartor, alster av bildkonst, musikaliska
verk och diktverk som ingår i sådana handlingar omfattas dock av upp-
hovsrätt (9 § andra stycket upphovsrättslagen). För alster av bildkonst,
musikaliska verk och diktverk gäller emellertid att dessa får återges utan
upphovsmannens samtycke, normalt under förutsättning att ersättning
betalas till upphovsmannen (26 a § upphovsrättslagen).
I upphovsrättslagen finns även vissa rättigheter till skydd för presta-
tioner som, även om de inte kan betecknas som litterära eller konstnärliga
verk, ändå har ett visst samband med sådan verksamhet. Sådana s.k. när-
stående rättigheter gäller för utövande konstnärer såsom skådespelare,
sångare och musiker, framställare av ljudinspelningar, framställare av
upptagningar av rörliga bilder såsom filmproducenter, radio- och TV-
företag, framställare av kataloger och fotografer. Skyddet överens-
stämmer i allt väsentligt med det skydd som upphovsmännen har.
Upphovsrätten skyddas av ett system av olika sanktioner av såväl
straff- som civilrättslig karaktär. Den som utan upphovsrättshavarens
samtycke vidtar någon åtgärd som omfattas av ensamrätten begår ett in-
trång i upphovsrätten. För samtliga former av intrång kan straff- och
ersättningsansvar komma i fråga. Vidare kan en domstol besluta om vissa
skydds- och säkerhetsåtgärder.
4.2 Offentlighetsprincipen allmänna handlingars
offentlighet
Offentlighetsprincipen kan förenklat sägas fylla tre huvudändamål. Den
utgör en garanti för rättssäkerhet, effektivitet i förvaltningen och effekti-
vitet i folkstyret.
Enligt 1 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen skall det till
säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning stå
varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser i
tryckfrihetsförordningen som är meddelade till skydd för enskilds rätt
och allmän säkerhet, i tryckta skrifter yttra sina tankar och åsikter,
offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och under-
rättelser i vilket ämne som helst.
Handlingsoffentligheten är sedan lång tid ett karakteristiskt inslag i den
svenska förvaltningen. Genom 1766 års tryckfrihetsförordning infördes
den medborgerliga rätten att fritt och på eget ansvar trycka skrifter. Syftet
var att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. I det
sammanhanget uppfattades rätten att i tryck offentliggöra myndigheter-
nas handlingar som betydelsefull. Varje medborgare tillerkändes därför i
grundlagen rätten att fritt ta del av i princip alla handlingar som rörde
rättskipning och förvaltning och att fritt trycka av dem. Rätten var dock
inte undantagslös.
Såväl i 1766 års tryckfrihetsförordning som i följande tryckfrihetsför-
ordningar gjordes vissa inskränkningar. De principer och begränsningar
som gällde för handlingsoffentligheten blev i huvudsak gällande fram till
1937 års reform. Den innebar bl.a. att undantagen från offentlighets-
principen bröts ut ur grundlagen till en särskild sekretesslag. Sekretess-
lagen från år 1937 ersattes sedermera av den nu gällande sekretesslagen
(1980:100).
Principen om handlingsoffentlighet slås fast i 2 kap. 1 § tryckfrihets-
förordningen. Där stadgas att varje svensk medborgare till främjande av
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall ha rätt att ta del av
allmänna handlingar. Uttryckssättet markerar att handlingsoffentligheten
är ett inslag i den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten. I
samband med 1976 års reform av tryckfrihetsförordningen uttalade
departementschefen bl.a. följande. Tillgången till allmänna handlingar
medger en objektiv information om förhållandena inom stat och kom-
muner. Offentlighetsprincipens betydelse för en levande demokrati
sträcker sig emellertid längre än till att kasta ljus över tillståndet inom
den offentliga förvaltningen. Myndigheternas handlingar innehåller en
rik fond av fakta i de mest skilda angelägenheter. Tillgången till denna
information är i hög grad ägnad att berika den allmänna debatten och
bredda underlaget för medborgarnas och organisationernas ställnings-
taganden i skilda samhällsfrågor. Rätten att ta del av allmänna hand-
lingar är således en del av den medborgerliga rätten att inhämta och ta
emot information och därmed en av betingelserna för den fria demo-
kratiska åsiktsbildningen. (Prop. 1975/76:160 s. 71.)
Med handling förstås enligt tryckfrihetsförordningen framställning i
skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat
sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handlingen är allmän om
den förvaras hos en myndighet och enligt särskilda bestämmelser är att
anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten (2 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen). I samma kapitel finns bestämmelser som före-
skriver på vilket sätt tillgången till handlingarna skall tillgodoses (2 kap.
12 och 13 §§ tryckfrihetsförordningen). Bland annat ges en rätt att mot
avgift få en kopia av en allmän handling.
Handlingsoffentligheten enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen innebär
ingen rätt för myndigheter att få del av handlingar. Myndigheterna anses
dock ha en sådan rätt grundad på allmänna förvaltningsrättsliga principer.
4.3 Upphovsrätten och offentlighetsprincipen
Enligt 2 kap. 19 § regeringsformen har författare, konstnärer och foto-
grafer rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag. Sådana
bestämmelser har meddelats i upphovsrättslagen. I 2 kap. tryckfrihets-
förordningen finns regler om allmänna handlingars offentlighet.
Tryckfrihetsförordningen och upphovsrättslagen kan sägas ha det
gemensamma syftet att skapa förutsättningar för ett fritt samhällsskick
och ett intellektuellt skapande. Vid tillämpningen av bestämmelserna i
tryckfrihetsförordningen och upphovsrättslagen kan dock om det i den
allmänna handlingen ingår ett litterärt eller konstnärligt verk en kolli-
sion uppkomma mellan å ena sidan reglerna om allmänna handlingars
offentlighet och å andra sidan reglerna om upphovsmannens ensamrätt
att disponera över sitt verk. Utgångspunkten vid en konflikt mellan
grundlagsregler och regler i vanlig lag är självfallet att de vanliga
reglerna inte får tillämpas i strid med grundlagsreglerna.
Enligt 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen gäller vad som föreskrivs i
vanlig lag om den rätt som tillkommer upphovsmannen till ett litterärt
eller konstnärligt verk m.fl. Sedan början av 1970-talet har den bestäm-
melsen i olika lagstiftningsärenden ansetts innebära att rätten att få till-
gång till allmänna handlingar inte har något egentligt grundlagsskydd när
det gäller handlingar som omfattas av upphovsrätt (se t.ex. prop. 1973:15
s. 154, SOU 1979:49 s. 122 och bet. 1986/87:LU11 s. 12 f.). Enligt denna
tolkning skulle upphovsrättslagens bestämmelser kunna hindra att
allmänna handlingar som innehåller upphovsrättsligt skyddade verk görs
tillgängliga för allmänheten eller tillhandahålls genom exemplar-
framställning. Mot denna bakgrund infördes en bestämmelse, numera
placerad i 26 b § första stycket upphovsrättslagen, som föreskriver att
allmänna handlingar oavsett upphovsrätten skall tillhandahållas enligt 2
kap. tryckfrihetsförordningen. Som framgår av avsnitt 3 har Lagrådet inte
godtagit den redovisade tolkningen av bestämmelsen i 1 kap. 8 § tryck-
frihetsförordningen. Oavsett vilken tolkning sistnämnda bestämmelse ges
innebär nuvarande regler att det i de flesta fall inte finns möjlighet att
vägra utlämnande av en allmän handling enbart på grund av att hand-
lingen omfattas av upphovsrätt.
I 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen anges att rätten att ta del av all-
männa handlingar får begränsas om det är påkallat med hänsyn till vissa i
bestämmelsen angivna ändamål. En begränsning av rätten att ta del av
allmänna handlingar skall enligt samma lagrum anges noga i en bestäm-
melse i en särskild lag, dvs. sekretesslagen. Om så i visst fall befinns
lämpligare, kan en sådan bestämmelse i stället placeras i annan lag vartill
sekretesslagen hänvisar.
I 1 kap. 1 § sekretesslagen finns bestämmelser om tystnadsplikt i det
allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar,
varvid bestämmelserna i sistnämnda hänseende innefattar en begränsning
i den i tryckfrihetsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna
handlingar. I det nämnda lagrummet anges vidare att bestämmelserna
avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att
allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt.
Sekretessbestämmelserna är alltså utformade som förbud att röja
uppgifter.
Ett av de ändamål som enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen är
godtagbart som skäl för begränsning av handlingsoffentligheten är
skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (första
stycket 6). Upphovsrättens ekonomiska del kan representera ett bety-
dande värde för den enskilda rättighetshavaren. Till skydd främst för
vissa rättighetshavares ekonomiska intressen finns i 8 kap. 20 §
sekretesslagen en bestämmelse om sekretess i ärende om granskning av
film eller videogram för uppgift ur filmen eller videogrammet (se prop.
1989/90:70 s. 54 f., 77 och 149).
Skyddet för enskildas ekonomiska förhållanden har också utgjort
grunden för att införa en annan bestämmelse i sekretesslagen, 8 kap. 13
§, som tar sikte på att skydda innehavare av vissa immateriella
rättigheter. I den bestämmelsen finns sekretessregler som är uppställda
till skydd för uppgifter om bl.a. uppfinningar och mönster i ärenden om
ansökningar om patent respektive registrering av mönster.
Förutsättningarna för att begränsa yttrandefriheten, bl.a. genom tyst-
nadsplikt för tjänstemännen vid myndigheterna, anges i 2 kap. 12 och
13 §§ regeringsformen. Där stadgas bl.a. att en begränsning får göras
endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt
samhälle, att den aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att
den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens
grundvalar (12 §). Yttrandefriheten får begränsas med hänsyn till bl.a.
folkförsörjningen, enskilds anseende och förebyggandet av brott samt om
särskilt viktiga skäl föranleder det (13 §). Enligt förarbetena skall under
generalklausulens särskilda skäl föras bl.a. reglerna om upphovsrätt
och närstående rättigheter (prop. 1975/76:209 s. 155).
5 Reformbehovet
5.1 Handlingsoffentligheten används för att kringgå upp-
hovsrätten
Frågan om förhållandet mellan upphovsrätten och offentlighetsprincipen,
särskilt handlingsoffentligheten, har under senare tid kommit i fokus på
ett helt annat sätt än tidigare. Ingivandet av det s.k. scientologimaterialet
till ett flertal svenska myndigheter har åskådliggjort att handlingsoffent-
ligheten kan användas för andra syften än den är avsedd för. Det s.k.
scientologimaterialet är en handling som den amerikanska organisationen
Religious Technology Center innehar upphovsrätt till. Materialet har i
flera domar (svenska och utländska) bedömts vara inte tidigare
offentliggjort. Enligt vad som kommit fram har materialet vid ett antal
tillfällen lämnats in till myndigheter enbart i syfte att få till stånd en
exemplarframställning och spridning av materialet till allmänheten som
annars skulle kunna hindras av upphovsrättsinnehavaren.
Det inträffade har skapat en debatt och en oro bland upphovsmän. Det
kan t.ex. förorsaka en journalist betydande skada om ett artikelutkast
lämnas in till en myndighet innan det är färdigt för publicering. Hos
myndigheten blir utkastet en allmän handling och om det inte finns
någon sekretessgrund kan allmänheten fritt ta del av utkastet. För
journalisten kan det för tidiga offentliggörandet t.ex. innebära att hans
eller hennes anseende som journalist skadas på grund av utkastets brister.
Han eller hon har kanske inte hunnit kontrollera sin källor och under-
bygga sina slutsatser. Detsamma gäller om någon lämnar in en författares
manuskript som författaren ännu inte har för avsikt att publicera. Om
allmänheten systematiskt begär utlämnande av en inte offentliggjord
upphovsrättsligt skyddad handling kan en upphovsman komma att lida
betydande skada, t.ex. genom att verket inte ges ut eller genom att hans
eller hennes försäljningsinkomster uteblir eller minskar. Konsekvenserna
för berörda upphovsmän kan således bli långtgående när det är fråga om
upphovsrättsligt skyddade verk som inte tidigare har offentliggjorts.
Av det anförda framgår att det finns ett behov av att begränsa till-
gången till vissa allmänna handlingar som samtidigt utgör upphovs-
rättsligt skyddade verk.
5.2 Bernkonventionen och TRIP:s-avtalet
Upphovsrätten är ett rättsområde med en i hög grad internationell prägel.
Det finns en rad internationella överenskommelser genom vilka de an-
slutna länderna ger skydd åt varandras verk och prestationer. Den vikti-
gaste överenskommelsen inom det egentliga upphovsrättsområdet är
Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Sverige är
anslutet till konventionen liksom närmare 140 andra länder. Den före-
skriver en skyldighet att utan formaliteter ge upphovsrättsligt skydd en-
ligt vissa minimibestämmelser åt verk från samtliga andra konven-
tionsländer. Dessa minimibestämmelser omfattar såväl ideella som eko-
nomiska rättigheter, bl.a. en ensamrätt att mångfaldiga ett verk och att
utnyttja det för offentligt framförande.
En annan viktig överenskommelse inom detta område är TRIP:s-
avtalet. Till avtalet är mer än 130 länder anslutna, bland dem Sverige.
Avtalet innehåller dels en rad specialregler om skydd för bl.a. datorpro-
gram och databaser, dels en allmän förpliktelse att tillämpa Bernkonven-
tionens bestämmelser om det upphovsrättsliga skyddet. Detta betyder att
skyddet för upphovsrätten har förts in i Världshandelsorganisationens
system bl.a. när det gäller tvistlösning.
Med anledning av att svenska myndigheter ger allmänheten möjlighet
att ta del av det s.k. scientologimaterialet, trots att det bedömts som ett
upphovsrättsligt inte tidigare offentliggjort verk, har bl.a. Förenta
staterna ifrågasatt om Sverige uppfyller Bernkonventionen och TRIP:s-
avtalet. Förenta staterna har klargjort att ett tvistlösningsförfarande
kommer att påkallas mot Sverige om inte Sverige skyndsamt genomför
lagstiftning som förhindrar att tidigare inte offentliggjorda upphovs-
rättsligt skyddade verk hanteras på samma sätt som scientologimaterialet.
Bernkonventionen tillåter konventionsländerna att göra vissa inskränk-
ningar i upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning. Enligt
artikel 9(2) i konventionen får konventionsländerna tillåta exemplar-
framställning av verk i vissa särskilda fall förutsatt att sådan exemplar-
framställning inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och
inte heller inkräktar oskäligt på upphovsmannens legitima intressen. Be-
stämmelsen brukar benämnas som den s.k. trestegsregeln. Genom
artikel 13 i TRIP:s-avtalet har trestegsregeln gjorts tillämplig för alla
upphovsrättsliga förfoganden och inte endast för exemplarframställning.
Regeringens inställning är att de svenska reglerna om förhållandet
mellan handlingsoffentligheten och upphovsrätten är förenliga med tre-
stegsregeln. Den närmare innebörden av trestegsregeln är emellertid svår
att bestämma. Ordalydelsens generella karaktär ger ett betydande tolk-
ningsutrymme. Det kan därför inte helt uteslutas att ett tvistlösnings-
förfarande inom ramen för Världshandelsorganisationen om tillämp-
ningen av de svenska bestämmelserna om handlingsoffentlighet skulle
kunna resultera i att myndigheters tillhandahållande av verk åtminstone i
vissa fall bedöms vara ett intrång i det normala nyttjandet av verket eller
anses inkräkta oskäligt på upphovsmannens legitima intressen. En sådan
utgång skulle medföra risk för att Sverige tvingas till mer omfattande
begränsningar av handlingsoffentligheten än vad som kan anses
nödvändigt för att åtgärda de problem som ingivandet av scientologi-
materialet åskådliggjort, vilket samtidigt skulle avvärja ett tvistlösnings-
förfarande.
Att handlingsoffentligheten kan användas för att kringgå upphovsrätten
kan vidare vara ett hinder i Sveriges arbete för en ökad öppenhet inom
bl.a. den Europeiska unionen.
Även redovisade internationella förhållanden talar för att en lagändring
bör ske.
6 Sekretess för upphovsrättsligt skyddade verk
6.1 Handlingsoffentligheten bör begränsas för vissa
upphovsrättsligt skyddade verk
Regeringens bedömning: Med hänsyn till att upphovsrättsligt
skyddade verk som inte offentliggjorts har ett särskilt högt
skyddsvärde och att det är möjligt att utnyttja handlingsoffentligheten
för att mot upphovsmannens vilja framställa exemplar av sådana verk
och göra dem tillgängliga för allmänheten, bör rätten att ta del av all-
männa handlingar begränsas när det gäller vissa inte offentliggjorda
verk.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 27 f.).
Remissinstanserna: Remissinstansernas synpunkter på behovet av en
begränsning har varit varierande. Majoriteten av remissinstanserna, däri-
bland Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Svenska
Kommunförbundet och Sveriges advokatsamfund, har tillstyrkt eller inte
invänt mot att en begränsning av handlingsoffentligheten införs. Stock-
holms tingsrätt har dock ifrågasatt att det är möjligt att tvångs-
offentliggöra ett verk genom att lämna in det till en myndighet mot
upphovsmannens vilja. Enligt Stockholms tingsrätt kan det tillgänglig-
görande för allmänheten som därefter kan komma att ske genom att
verket tillhandahålls enligt reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen inte
anses ske lovligen .
Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, Riksarkivet, Föreningen
Grävande Journalister, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna
och Sveriges Industriförbund har avstyrkt förslaget sådant det är utformat
i promemorian eller ifrågasatt behovet av de föreslagna ändringarna.
Riksarkivet har menat att det vore lämpligare att förstärka skyddet för
rättsinnehavarna genom en utbyggnad av redan befintliga sanktions- och
skadeståndsbestämmelser.
Bland andra Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm och Kungl.
biblioteket har ansett att det inte har klargjorts att behovet av en lag-
ändring är så trängande att frågan inte skulle kunna utredas närmare av
den kommitté som genom dir. 1998:32 fått i uppgift att bl.a. undersöka
behovet av begränsningar i handlingsoffentligheten för allmänna hand-
lingar som omfattas av upphovsrätt (Offentlighets- och sekretess-
kommittén, Ju1999:06).
Yttrandena över utkastet till lagrådsremiss: Majoriteten av dem
som yttrat sig över utkastet till lagrådsremiss har ansett att en lagändring
bör genomföras utan att Offentlighets- och sekretesskommitténs arbete
avvaktas. Justitiekanslern har anfört att behovet av lagstiftning har ut-
vecklats något i utkastet och att förslaget numera är godtagbart. Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, som i sitt ursprungliga ytt-
rande inte uttalade sig rörande ärendets angelägenhetsgrad, har ansett att
intresset av att undvika ett tvistlösningsförfarande och angelägenheten av
att skapa bästa möjliga förutsättningar för Sveriges strävan att åstad-
komma ökad öppenhet i Europa motiverar att en lagändring genomförs
utan att Offentlighets- och sekretesskommitténs arbete avvaktas. Svenska
Journalistförbundet har uppgett att förbundet numera delar uppfattningen
att ett tvistlösningsförfarande innebär sådana risker för offentlighets-
principen att det bör undvikas. Med hänsyn härtill och till att förslaget i
utkastet utgör ett mindre ingrepp i offentlighetsprincipen än pro-
memorians förslag har förbundet tillstyrkt förslaget i utkastet.
Skälen för regeringens bedömning: Som en inskränkning i upp-
hovsmannens rätt till sitt verk gäller bl.a. att allmänna handlingar oavsett
upphovsrätten skall tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen
(26 b § första stycket upphovsrättslagen). Handlingsoffentlighetens före-
träde framför upphovsrätten kan, som framgår av avsnitt 5.1, få följder
som inte är rimliga. Handlingsoffentligheten har till syfte att säkerställa
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Allmänhetens rätt till
insyn i myndigheternas verksamhet fyller också en kontrollfunktion.
Myndigheternas skyldighet att tillhandahålla allmänna handlingar kan
emellertid användas för att skapa förutsättningar för att mot upphovs-
mannens vilja framställa exemplar av och sprida upphovsrättsligt
skyddade verk.
Ett sådant tillhandahållande är särskilt ingripande för upphovsmannen
när det gäller inte offentliggjorda verk eftersom upphovsmannen har en i
princip oinskränkt rätt till sådana verk. Till dess verket offentliggjorts är
det således vanligen upphovsmannen som avgör om exemplar skall få
framställas och spridas. Det finns endast ett fåtal inskränkningar i upp-
hovsrätten beträffande inte offentliggjorda verk, till skillnad från de verk
som har offentliggjorts och utgivits (se närmare avsnitt 4.1). Verk som
inte har offentliggjorts kan därför sägas ha ett särskilt skyddsvärde.
Denna uppfattning har delats av ett antal remissinstanser, t.ex. Sveriges
advokatsamfund och Svenska Förläggareföreningen.
Tillhandahållandet av ett verk som allmän handling innebär en väsent-
lig inskränkning av upphovsmannens ensamrätt att förfoga över sitt verk.
Redan första kopian som lämnas ut av ett inte offentliggjort verk, t.ex. ett
inte fullbordat litterärt verk, kan skada upphovsmannen ekonomiskt. Ett
systematiskt utlämnande genom att många personer hos myndigheten
begär att få ta del av verket skulle kunna bli förödande för upphovs-
mannen. Att reglerna i upphovsrättslagen gäller även sedan verket
lämnats ut enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen, dvs. att den som fått en
kopia av verket inte kan förfoga över det som han eller hon vill, är så-
ledes inte tillräckligt för att skydda upphovsmannen.
Förutom att tillhandahållandet i sig kan vara ingripande för upphovs-
mannen redovisar promemorian en annan effekt av den nuvarande regle-
ringen, nämligen att verket kan bli tvångsoffentliggjort genom att det
lämnas in till en myndighet och därefter tillhandahålls med stöd av
26 b § första stycket upphovsrättslagen. Stockholms tingsrätt har ifråga-
satt det synsättet och ansett att ett tillhandahållande enligt 26 b § första
stycket upphovsrättslagen inte kan anses ske lovligen om verket har getts
in till myndigheten mot upphovsmannens vilja. Därmed skulle verket
enligt tingsrätten inte kunna anses offentliggjort.
Enligt 8 § upphovsrättslagen anses ett verk offentliggjort när det lov-
ligen har gjorts tillgängligt för allmänheten. Av förarbetsuttalanden
(SOU 1956:25 s. 162 samt prop. 1960:17 s. 86 f. och 379) framgår att ett
offentliggörande sker inte bara när verket görs tillgängligt med upphovs-
mannens samtycke utan även i andra fall när tillgängliggörandet sker
lagligen med stöd av något stadgande i 2 kap. upphovsrättslagen. Vid
upphovsrättslagens tillkomst fanns inte någon motsvarighet till 26 b §
första stycket upphovsrättslagen. När en sådan bestämmelse infördes
diskuterades inte om ett tillhandahållande av ett verk som en allmän
handling kunde innebära att verket offentliggjordes även i fall då upp-
hovsmannen inte hade samtyckt till förfarandet.
I fråga om förhållandet mellan upphovsrätten och handlingsoffentlig-
heten är Lagrådets syn på 26 b § upphovsrättslagen att den bestämmelsen
närmast utgör en erinran om tryckfrihetsförordningens regler om allmän-
hetens rätt att ta del av allmänna handlingar (se bilaga 5). Därmed är
dock inte frågan om betydelsen av 26 b § upphovsrättslagen från upp-
hovsrättslig utgångspunkt besvarad. Man kan i och för sig tänka sig att
bestämmelsen i linje med Lagrådets synsätt inte bedöms som en in-
skränkning i upphovsmannens ensamrätt. I stället skulle den exemplar-
framställning och det tillgängliggörande av ett verk som kan äga rum när
verket tillhandahålls som allmän handling ske enbart med stöd av 2 kap.
tryckfrihetsförordningen. Den upphovsrättsliga grunden för exemplar-
framställningen respektive tillgängliggörandet skulle inte vara 26 b §
upphovsrättslagen, utan den bestämmelsen skulle även i upphovsrättsligt
hänseende endast utgöra en erinran om grundlagens regler. En sådan
tolkning skulle dock innebära att 26 b § upphovsrättslagen helt saknar
självständig betydelse. Mot bakgrund av de uttalanden som gjordes vid
införandet av bestämmelsen är det inte troligt att detta varit lagstiftarens
avsikt. Det ligger i stället nära till hands att anse att 26 b § upphovs-
rättslagen i upphovsrättsligt hänseende har den betydelsen att den utgör
en inskränkning i upphovsmannens ensamrätt. Med ett sådant
betraktelsesätt sker tillhandahållandet med stöd av såväl 26 b §
upphovsrättslagen som 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Det
upphovsrättsliga förfogandet sker således med stöd av en bestämmelse i
2 kap. upphovsrättslagen, varför ett sådant tillgängliggörande torde vara
att anse som ett offentliggörande i upphovsrättslig mening. Frågan har
emellertid inte prövats i rättspraxis.
Det förhållandet att den som lämnar in ett verk till en myndighet där-
igenom kan anses göra sig skyldig till upphovsrättsintrång och därmed
drabbas av olika påföljder ger inte tillräckligt skydd för upphovsmannens
rätt, eftersom myndigheten ändå är skyldig att fortsätta att lämna ut
verket.
Det finns alltså starka skäl att låta intresset av att skydda vissa verk
som ingår i allmänna handlingar ha företräde framför rätten att ta del av
dem. Majoriteten av remissinstanserna har också delat uppfattningen att
en begränsning i handlingsoffentligheten bör införas nu.
Några remissinstanser har emellertid ansett att man i stället bör
avvakta närmare utredning från Offentlighets- och sekretesskommittén. I
kommitténs uppdrag ingår, förutom att göra en översyn av bestämmel-
serna om allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga möjlig-
heterna för offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället, att under-
söka om det i något fall finns ett behov av att öka möjligheterna att inte
tillhandahålla en allmän handling som omfattas av upphovsrätt eller
någon annan rättighet enligt upphovsrättslagen. Kommittén har sålunda
att mer allmänt se över förhållandet mellan upphovsrätten och offentlig-
hetsprincipen. Utredningen skall i den delen vara klar senast den 1 maj
2001.
Som närmare redovisas i avsnitt 5.2 har bl.a. Förenta staterna ifrågasatt
om Sverige med nuvarande lagreglering uppfyller Bernkonventionen och
TRIP:s-avtalet. Om kommitténs utredning skulle avvaktas hamnar
Sverige med all sannolikhet i ett internationellt tvistlösningsförfarande
med de risker för mer omfattande ingrepp i handlingsoffentligheten som
ett sådant medför. Med hänsyn härtill och till att det är angeläget att
komma till rätta med den brist i skyddet för inte offentliggjorda verk som
hanteringen av det s.k. scientologimaterialet tydliggjort, bör handlings-
offentligheten för vissa inte offentliggjorda verk begränsas redan nu.
Lagrådet har ansett att den föreslagna regleringen bör utgöra en provi-
sorisk lösning och att det är angeläget att en mera långsiktig och hel-
täckande lösning på problemet söks. Regeringen instämmer i denna
uppfattning. Det fortsatta arbetet med att söka den lämpligaste lösningen
ryms inom Offentlighets- och sekretesskommitténs uppdrag. Arbetet bör
lämpligen utföras av kommittén.
6.2 Hur bör begränsningen genomföras?
Regeringens förslag: En ny bestämmelse införs i 8 kap. Sekretess-
lagen (1980:100) som skyddar sådana uppgifter i vissa inte offentlig-
gjorda verk som sammantaget utgör ett verk.

Promemorians förslag: I promemorian görs bedömningen att den
föreslagna begränsningen i handlingsoffentligheten till skydd för vissa
inte offentliggjorda verk bör göras i upphovsrättslagen (se promemorian
s. 33 f.).
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft
några invändningar mot promemorians förslag att begränsa handlings-
offentligheten genom en reglering i upphovsrättslagen. Svenska För-
läggareföreningen har ansett att det är naturligt att placera den föreslagna
regleringen i upphovsrättslagen eftersom objektet är upphovsrättsligt
skyddade verk och inte uppgifter som sådana. Även Kammarrätten i
Stockholm har uttryckligen tillstyrkt att undantaget placeras där.
Två remissinstanser, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet och Sveriges Industriförbund, har uttryckt tvekan inför den i
promemorian redovisade uppfattningen att rätten att ta del av allmänna
handlingar inte är grundlagsskyddad såvitt avser handlingar som inne-
håller upphovsrättsligt skyddade verk. Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet har bedömt att det skyddsvärda intresset i före-
varande fall är bredare än som redovisas i promemorian och att det avser
icke offentliggjord information som förekommer i en handling som utan
medverkan av intressenten getts in till en myndighet. Fakultetsnämnden
har mot denna bakgrund ifrågasatt om inte detta skyddsbehov bör reg-
leras i sekretesslagen utan exklusiv koppling till upphovsrättslag-
stiftningen.
Stockholms tingsrätt har anfört att regleringen bör kunna placeras i
sekretesslagen och ändå begränsas till att avse endast utlämnande av all-
männa handlingar och att detta vore en bättre lösning än den föreslagna.
Även Riksåklagaren och Kammarrätten i Jönköping har gett uttryck för
att en reglering av föreslagen typ bör placeras i sekretesslagen eller att en
sådan placering bör övervägas ytterligare.
Yttrandena över utkastet till lagrådsremiss: En övervägande majo-
ritet, bl.a. Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Jönköping, Justitie-
kanslern och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har
ansett att det är förenligt med regleringen i 2 kap. tryckfrihets-
förordningen att placera en sekretessbestämmelse av föreslagen typ i
8 kap. sekretesslagen. Handelshögskolan i Stockholm har ansett att pro-
memorians förslag är mer förtjänstfullt än förslaget i utkastet men accep-
terat det nya förslagets principiella upplägg.
Malmö tingsrätt har ifrågasatt lagförslagets grundlagsenlighet och bl.a.
anfört att det synes rimma illa med 2 kap. 2 § första stycket 6 tryck-
frihetsförordningen att på föreslaget sätt undanta en rättighet utan
närmare konkretion än att begränsa undantaget till förfoganderätten.
Tidningsutgivarna har ansett det tveksamt om sekretesslagens uppgifts-
begrepp är förenligt med upphovsrättens verksbegrepp.
Handelshögskolan i Stockholm har ansett att bl.a. det ideella inslaget i
de ekonomiska rättigheterna kan hänföras till enskilds personliga för-
hållanden, vilket utgör en godtagbar grund för en begränsning av
handlingsoffentligheten och att sekretessbestämmelsen i enlighet därmed
bör skydda även den delen av upphovsrätten. Även Juridiska fakultets-
nämnden vid Stockholms universitet har ansett att upphovsrättens ideella
del har att göra med de intressen som i lagstiftningen om handlings-
offentlighet behandlas som personliga förhållanden . Malmö tingsrätt,
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) och
COPYSWEDE har ansett det vara en brist att de ideella momenten i upp-
hovsrätten inte omfattas av förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Allmänna handlingars offentlighet
regleras i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. I 1 kap. 8 § tryckfrihets-
förordningen anges att beträffande upphovsmännens rätt gäller vad som
är föreskrivet i lag, dvs. i upphovsrättslagen. Promemorians förslag,
liksom det förslag som lades fram i den tidigare lagrådsremissen, bygger
på den tolkning av 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen som förts fram vid
ett flertal tillfällen sedan motsvarigheten till 26 b § upphovsrättslagen
infördes år 1973. Enligt den tolkningen är innebörden av bestämmelsen
att rätten att ta del av allmänna handlingar inte har något egentligt grund-
lagsskydd såvitt gäller allmänna handlingar som innehåller upphovs-
rättsligt skyddade verk. Följden av den tolkningen är vidare att inskränk-
ningar i handlingsoffentligheten beträffande upphovsrättsligt skyddade
verk kan göras genom ändring i vanlig lag.
Lagrådet har emellertid inte accepterat den angivna tolkningen. I sitt
yttrande har Lagrådet angett att den möjlighet som finns att begränsa
handlingsoffentligheten är en begränsning som har stöd i 2 kap. 2 §
tryckfrihetsförordningen. Enligt detta lagrum får handlingsoffentligheten
begränsas med hänsyn till ett antal i bestämmelsen angivna skydds-
ändamål om det sker i en särskild lag, sekretesslagen, eller i annan lag
vartill den lagen hänvisar. För att en bestämmelse i sekretesslagen skall
vara motiverad måste således minst ett av de skyddsändamål som anges i
2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen föreligga.
Den del av upphovsrätten som har den största betydelsen i nu aktuellt
hänseende är den ekonomiska rätten till ett verk. Ett av de skydds-
ändamål som anges i 2 kap. 2 § första stycket 6 tryckfrihetsförordningen
är enskilds ekonomiska förhållanden. Det finns sedan tidigare två
sekretessbestämmelser, 8 kap. 13 och 20 §§ sekretesslagen, som främst
är motiverade av hänsynen till ekonomiska intressen hos innehavare av
immaterialrätter (se vidare avsnitt 4.3). En bestämmelse motiverad av
intresset att skydda den ekonomiska delen av upphovsrätten till vissa inte
offentliggjorda verk torde mot denna bakgrund vara förenlig med 2 kap.
2 § tryckfrihetsförordningen. Denna uppfattning har delats av majoriteten
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.
Vissa av dem som yttrat sig över utkastet till lagrådsremiss, t.ex.
Handelshögskolan i Stockholm, har ansett att även det ideella inslaget i
upphovsrätten bör kunna utgöra skyddsändamål för en sekretess-
bestämmelse och har därvid hänvisat till det i 2 kap. 2 § tryckfrihets-
förordningen angivna skyddsintresset enskilds personliga förhållanden.
Innebörden av detta begrepp, som inte analyserades närmare vid be-
stämmelsens tillkomst, får enligt förarbetena till sekretesslagen be-
stämmas med ledning av vanligt språkbruk, varvid det inte råder någon
tvekan om att så vitt skilda förhållanden som t.ex. en persons adress eller
yttringarna av ett psykiskt sjukdomstillstånd innefattas (prop. 1979/80:2
Del A s. 84). Den ideella delen av de ekonomiska rättigheterna till ett
verk är nära förknippad med upphovsmannens person. Det framstår
emellertid som tveksamt om det är möjligt att därav dra slutsatsen att
detta inslag i upphovsrätten omfattas av begreppet personliga för-
hållanden i 2 kap. 2 § första stycket 6 tryckfrihetsförordningen. Det finns
inte heller i förarbeten eller bland övriga bestämmelser i sekretesslagen
något stöd för en sådan tolkning. Mot den bakgrunden anser regeringen
att det är alltför osäkert om skyddsändamålet enskilds personliga
förhållanden kan åberopas i förevarande fall. Skyddsändamålet för
bestämmelsen bör därför vara begränsat till enskilds ekonomiska för-
hållanden. Det betyder att bestämmelsen för sin tillämpning bör
förutsätta att rättighetshavaren lider ekonomisk skada av
tillhandahållandet.
Härefter uppkommer frågan om sekretesslagens konstruktion, såsom
antas i promemorian, utgör ett hinder för en sekretessbestämmelse till
skydd för verk.
Sekretesslagen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det
allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar
(1 kap. 1 § första stycket sekretesslagen). Bestämmelserna avser förbud
att röja uppgifter (1 kap. 1 § andra stycket sekretesslagen). Vid
sekretesslagens tillkomst uttalades angående valet av uppgiftsbegreppet
bl.a. följande. Den naturliga utgångspunkten bör också vara den att det
enbart är uppgifternas innehåll och förekomst i ett visst sammanhang
som bestämmer om de skall sekretesskyddas. (Prop. 1979/80:2 Del A s.
65.) Sekretessens föremål utgörs således av information av visst innehåll
(se även a. prop. s. 67). Upphovsrätten skyddar inte de enskilda
uppgifterna i ett verk. Att låta varje uppgift i ett verk omfattas av
sekretess skulle således vara att ge upphovsmannen ett mer långtgående
skydd än upphovsrätten. Om detta skulle bli följden av att införa en
reglering avseende upphovsrättsligt skyddade verk i sekretesslagen skulle
det vara ett tungt vägande argument mot att införa en sådan reglering. Ett
par av dem som yttrat sig över utkastet till lagrådsremiss har också ansett
att det inte är möjligt eller i vart fall tveksamt om det går att förena
skyddet för verk med sekretesslagens uppgiftsbegrepp. Mot detta kan
dock följande anföras.
I vissa sekretessbestämmelser skyddas ett informationsinnehåll som
inte i första hand tar sikte på innehållet i enstaka uppgifter. Exempel på
sådana bestämmelser är 5 kap. 6 § (vissa sorters skildringar), 8 kap. 13 §
(patentsökta uppfinningar, företagshemligheter, mönster), 8 kap. 17 §
(mer kvalificerade uppgifter om myndighets eller enskilds affärs- eller
driftförhållanden, t.ex. yrkeshemligheter) och 8 kap. 20 § sekretesslagen
(filmer och videogram).
Genom upphovsrätten skyddas inte informationsinnehållet i ett verk till
fullo. Emellertid vore det missvisande att påstå att informationsinnehållet
helt saknar skydd av upphovsrätten. Som redovisas i avsnitt 4.1 har upp-
hovsrätten till föremål inte bara verket i dess föreliggande yttre form utan
också verkets s.k. inre form. Detta har också uttryckts på så sätt att upp-
hovsrätten skyddar inte bara verkets form utan också själva tanke-
innehållet, men inte som abstrakt idé utan endast i den individuella ut-
formning som just upphovsmannen gett detsamma (SOU 1956:25 s. 69).
Upphovsrätten till en roman omfattar även verket i form av radioteater
eller film. En fysisk form av verket, t.ex. en skriftlig handling, är endast
en bärare av det immateriella föremålet verket. I de fall ett verk ingår i en
allmän handling utgörs handlingens innehåll av verket i en av de former
som detta kan föreligga i. Handlingen är således inte detsamma som
verket utan utgör endast ett exemplar av verket.
Som anförts ovan finns det flera exempel på att man i sekretesslagen
har infört bestämmelser som inte omfattar varje i en handling ingående
enskild uppgift av sådan art som pekats ut i bestämmelsen. På motsvar-
ande sätt bör en sekretessbestämmelse kunna utformas så att den endast
avser uppgifter som sammantaget utgör ett verk. Om bestämmelsen
utformas på detta sätt måste det anses möjligt att skydda vissa upphovs-
rättsligt skyddade verk genom en sekretessbestämmelse. En sådan
bestämmelse bör införas.
Ett alternativ till att placera regeln direkt i sekretesslagen är att i stället
placera den i annan lag, t.ex. upphovsrättslagen, med en hänvisning dit
från sekretesslagen. För de tillämpande myndigheterna torde det emeller-
tid vara en väsentlig fördel att regeln återfinns direkt i den lag som
huvudsakligen reglerar frågor om sekretess. Flera remissinstanser har
också ansett att regleringen bör placeras där. Mot denna bakgrund bör
sekretessbestämmelsen placeras direkt i sekretesslagen. Eftersom be-
stämmelsen införs med hänsyn till skyddet för enskilds ekonomiska för-
hållanden bör den placeras i lagens 8 kap.
6.3 Sekretessbestämmelsens räckvidd
6.3.1 Inledning
En utgångspunkt vid utformningen av en sekretessregel är att den inte
skall ha större räckvidd än som behövs för att tillgodose det skydds-
intresse som ligger till grund för bestämmelsen. Som följer av vad som
anförs i föregående avsnitt innebär det bl.a. att bestämmelsen endast bör
träffa uppgifter i tidigare inte offentliggjorda verk och endast uppgifter
som sammantaget är relevanta ur upphovsrättslig synvinkel. I de följande
två avsnitten behandlas ytterligare ett antal omständigheter som har bety-
delse för bestämmelsens räckvidd.
6.3.2 Räckvidden med hänsyn till vilken typ av uppgifter som
efterfrågas och vilken typ av verk de återfinns i
Regeringens förslag: Bestämmelsen skall omfatta endast uppgifter i
sådana verk som inte tidigare har offentliggjorts i upphovsrättslig
mening och som har kommit in till en myndighet utan rättighets-
havarens samtycke. Uppgifter i ett verk som saknar kommersiellt
intresse skall dock inte omfattas av bestämmelsen. Sekretessbestäm-
melsen skall omfatta en uppgift endast om röjandet av den innebär ett
upphovsrättsligt förfogande.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag såvitt avser verk som har kommit in till en myndighet utan upp-
hovsmannens samtycke och som inte tidigare har offentliggjorts. I pro-
memorians förslag återfinns däremot inte begränsningen såvitt avser verk
som saknar kommersiellt intresse. I promemorian föreslås att en begräns-
ning i myndigheternas skyldighet att lämna uppgifter ur allmänna hand-
lingar skall införas i 15 kap. 4 § sekretesslagen såvitt gäller verk av
aktuell typ. Begränsningen innebär att uppgifter ur sådana verk inte får
lämnas ut om utlämnandet utgör ett offentligt framförande eller annat
förfogande enligt 2 § upphovsrättslagen. Promemorians förslag omfattar
även närstående rättigheter (se promemorian s. 29 f. och 38).
Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm, KLYS, COPY-
SWEDE, Religious Technology Center, Läromedelsförfattarnas Förening
och TV4 har ansett att även verk som getts in till en myndighet med
upphovsmannens samtycke i vissa fall bör kunna undantas från
handlingsoffentligheten.
Föreningen Grävande Journalister har gjort gällande att förslaget
kommer att innebära att en viktig kategori allmänna handlingar bestående
av tips eller anmälningar om missförhållanden generellt kommer att
undandras offentlighet. Som exempel har föreningen angett att någon
annan än upphovsmannen till en myndighet lämnar in en nazists rund-
skrivelse till medlemmarna i en lokal kampgrupp, korrespondensen
mellan en person som producerar barnpornografi och dennes kunder,
eller en lobbyists beskrivning av hur ett visst politiskt beslut skall mani-
puleras fram trots att det saknar politiskt och folkligt stöd. Även andra
remissinstanser, bl.a. Tidningsutgivarna, har framfört liknande farhågor
och redovisat likartade exempel.
Yttrandena över utkastet till lagrådsremiss: Majoriteten, däribland
Kammarrätten i Jönköping, KLYS och COPYSWEDE, har inte haft några
eller endast mindre anmärkningar mot förslagets utformning i denna del.
Riksdagens ombudsmän har dock ansett att förslaget generellt sett kan
förväntas innebära så stora tillämpningsproblem att det inte bör läggas
fram och har därvid särskilt pekat på att bestämmelsen skall tillämpas av
samtliga myndigheter, varav de flesta har bristande erfarenhet av upp-
hovsrättsliga överväganden.
Svenska Journalistförbundet har tillstyrkt att bestämmelsens
tillämpningsområde begränsas till verk som har ett kommersiell intresse
men ansett att bestämmelsen bör ha en något annorlunda konstruktion.
Justitiekanslern har ansett att det i utkastet använda uttrycket kommer-
siellt intresse inte på erforderligt sätt begränsar bestämmelsens till-
lämpningsområde till sådana verk som av upphovsrättsliga skäl är eko-
nomiskt intressanta och föreslagit att det byts ut mot ekonomiskt
intresse av betydelse för upphovsmannen . Även Malmö tingsrätt har
ansett att den lagtekniska utformningen när det gäller bl.a. rekvisitet
kommersiellt intresse i praktiken kan förväntas leda till ett mer
omfattande skydd än som omedelbart följer av begränsningen till
upphovsrättens ekonomiska del.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Handels-
högskolan i Stockholm har ifrågasatt begränsningen till kommersiellt
intressanta verk. Som skäl har fakultetsnämnden anfört att det torde vara
svårt att avgöra vad som har eller inte har kommersiellt intresse.
Handelshögskolan har tagit till utgångspunkt att skyddsintresset är
enskilds personliga och ekonomiska förhållanden och har mot denna
bakgrund ansett att även upphovsrättsligt skyddade privatbrev m.m. bör
träffas av sekretessbestämmelsen.
Justitiekanslern har ansett att det bör övervägas om bestämmelsen bör
begränsas till sådana fall då ett verk av aktuell typ lämnas in av en en-
skild person, bl.a. eftersom det framstår som mindre lämpligt att föremål
som exempelvis tagits i beslag omfattas av såväl förundersöknings-
sekretess som sekretess enligt den nya bestämmelsen.
Tidningsutgivarna har anfört att det är svårt att se hur myndigheternas
personal skall kunna sålla ut uppgifter för ett tillhandahållande enligt
15 kap. 4 § sekretesslagen. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet har varit tveksam till att bestämmelsen begränsas till att avse
sådana röjanden som utgör upphovsrättsliga förfoganden.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med vad som tidigare
anförts bör det införas en sekretessregel som skyddar uppgifter i vissa
typer av tidigare inte offentliggjorda upphovsrättsligt skyddade verk.
Med offentliggörande avses offentliggörande i upphovsrättslagens
mening. Innebörden av detta begrepp utvecklas närmare i avsnitt 4.1 och
6.1.
I flertalet fall när ett verk som inte har offentliggjorts ges in till en
myndighet är det upphovsmannen själv som ger in verket. I promemorian
anförs att det i sådana fall och i fall då verket ges in med upphovs-
mannens eller dennes rättsinnehavares medgivande inte nu bör göras
undantag från handlingsoffentligheten. Som några remissinstanser har
påpekat kan det visserligen finnas situationer då det kan vara berättigat
att begränsa offentligheten även när upphovsmannen själv ger in ett verk.
Det torde framför allt gälla i mål om upphovsrättsintrång. Som nämns i
avsnitt 6.1 ingår det i det uppdrag som lämnats till Offentlighets- och
sekretesskommittén att överväga om det finns behov av att öka möjlig-
heterna att inte tillhandahålla en allmän handling som omfattas av upp-
hovsrätt eller någon annan rättighet enligt upphovsrättslagen (dir.
1998:32 s. 29 f.). Kommitténs uppdrag kvarstår oförändrat. Det nu aktu-
ella lagstiftningsärendet behandlas med särskild skyndsamhet och avser
de problem som är mest angelägna att lösa. Räckvidden av den sekretess-
regel som nu införs bör därför vara begränsad till de fall då upphovs-
mannen eller dennes rättsinnehavare inte gett sitt samtycke till att verket
ges in. Att, såsom Justitiekanslern föreslagit, begränsa bestämmelsens
räckvidd till fall då en enskild ger in verket till myndigheten framstår
däremot som otillräckligt i skyddshänseende.
Det kan inträffa att en myndighet först en tid efter det att verket getts
in får kännedom om sådana omständigheter som medför att sekretess
gäller. Verket kan då under mellantiden lovligen ha gjorts tillgängligt för
allmänheten på annat sätt än genom att tillhandahållas av myndigheten
som en allmän handling eller genom att överlämnas från en myndighet
till en annan. Upphovsmannen kan t.ex. själv ha offentliggjort verket.
Även i fall då myndigheten redan från början har uppmärksammat att
sekretess gäller och därför vägrat lämna ut verket, kan det förekomma att
verket senare offentliggörs på annat sätt. Det finns inte skäl att låta en
sekretessregel träffa offentliggjorda verk. Av lagtexten bör därför framgå
att sådana verk som lovligen har gjorts tillgängliga för allmänheten
oavsett när tillgängliggörandet skett inte träffas av sekretessen (jfr dock
förslaget i avsnitt 6.4.2).
Skyddsändamålet för den sekretessbestämmelse som föreslås är, som
redovisas i avsnitt 6.2, enskilds ekonomiska förhållanden.
Bestämmelsens räckvidd måste utformas så att den överensstämmer med
skyddsändamålet. Avgränsningen bör därför göras så att bestämmelsen
endast omfattar uppgifter i verk som är kommersiellt intressanta. Med
hänsyn till att sekretessregeln motiveras av intresset att skydda den
ekonomiska delan av upphovsrätten har Justitiekanslern och Malmö
tingsrätt ifrågasatt om inte rekvisitet kommersiellt intresse bör preciseras
närmare. Det torde vara relativt sällsynt att ett verk har ett kommersiellt
intresse som inte i någon mån är knutet till upphovsrätten. Med hänsyn
härtill och till de påtagliga tillämpningsproblem som en mer preciserad
avgränsning kan förväntas leda till bör någon ytterligare avgränsning inte
göras. Bestämmelsen bör utformas så att uppgifter i verk som saknar
kommersiellt intresse inte omfattas av bestämmelsen. I och med denna
begränsning kommer, som utvecklas närmare i nästa avsnitt,
bestämmelsen normalt inte att träffa privatpersoners brev och andra från
ekonomisk synpunkt ointressanta verk.
Den aktuella sekretessregeln motiveras av intresset att skydda den eko-
nomiska delen av upphovsrätten till vissa verk. I enlighet med vad som
anförs i avsnitt 6.2 motiverar detta skyddsintresse endast sekretess för
sådana uppgifter vars röjande kan innebära en upphovsrättsligt relevant
ekonomisk skada. Om en uppgift i ett verk kan röjas utan att det innebär
ett upphovsrättsligt förfogande medger således inte det åberopade
skyddsintresset att den sekretessbeläggs. Med upphovsrättsliga för-
foganden avses sådana förfoganden som anges i 2 § upphovsrättslagen.
Således avses exemplarframställning, dvs. kopiering, och tillgänglig-
görande för allmänheten, dvs. offentligt framförande samt spridning till
och visning för allmänheten. Ett förfogande som kan tänkas uppkomma
vid tillhandahållande av uppgifter ur ett verk är att verket, eller en sådan
del därav som i sig utgör ett verk, kopieras och lämnas ut till den som
begärt uppgiften. En annan typ av förfogande visning uppkommer om
verket tillhandahålls allmänheten på myndigheten. Att lämna ut upp-
gifterna genom att läsa upp verket för den som begärt uppgiften får
vidare normalt anses innebära ett offentligt framförande (för innebörden
av detta begrepp, se NJA 1980 s. 123, 1986 s. 702 och 1988 s. 715) och
utgör således även det ett upphovsrättsligt förfogande. Kan uppgifterna
lämnas på annat sätt, t.ex. genom en sammanfattning av sakinnehållet i
verket får de lämnas ut. Eftersom således inte sakuppgifterna som sådana
träffas av bestämmelsen finns det inte anledning att befara att den nya
regleringen kommer att innebära att vissa uppgifter av stort allmän-
intresse, som de Föreningen Grävande Journalister pekat på, i fortsätt-
ningen undandras allmänhetens insyn. Genom att bestämmelsen utformas
på det beskrivna sättet saknas vidare behov av den ändring i 15 kap. 4 §
sekretesslagen som föreslogs i promemorian.
En bestämmelse i sekretesslagen träffar inte automatiskt närstående
rättigheter. Det torde vara mindre vanligt att ett alster som har skydd
såsom närstående rättighet ingår i en allmän handling. Skyddsbehovet
gör sig således inte gällande i lika stor utsträckning för dessa rättigheter.
Med hänsyn härtill och till att det enligt 2 kap. 2 §
tryckfrihetsförordningen krävs att en sekretessbestämmelse skall vara
noga avgränsad, bör sekretessbestämmelsen inte göras tillämplig på
närstående rättigheter.
6.3.3 Beviskrav
Regeringens förslag: För att en uppgift skall omfattas av sekretess
skall den återfinnas i ett upphovsrättsligt skyddat verk. Det skall av
särskild anledning kunna antas att verket inte tidigare har offentlig-
gjorts och att det kommit in till myndigheten utan rättighetshavarens
samtycke. Sekretess skall dock inte gälla om uppgiften återfinns i ett
sådant verk som kan antas sakna kommersiellt intresse. Sekretess
skall gälla endast om ett röjande av uppgifterna innebär ett upphovs-
rättsligt förfogande.

Promemorians förslag: Som redovisas i föregående avsnitt föreslås i
promemorian inte någon begränsning av bestämmelsens räckvidd såvitt
avser verk som saknar kommersiellt intresse. I övrigt överensstämmer
promemorians förslag i huvudsak med regeringens (se promemorian
s. 29 f.).
Remissinstanserna: Den övervägande andelen av remissinstanserna
har inte uttalat sig i fråga om beviskraven.
Bland andra Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Riks-
åklagaren har framhållit att bedömningen av om ett verk når verkshöjd
kan vara svår. Malmö tingsrätt har efterlyst en bevislättnad även be-
träffande huruvida det är fråga om ett verk.
Handelshögskolan i Stockholm har ansett att det föreslagna beviskravet
för att ett verk inte tidigare offentliggjorts och lämnats in utan upphovs-
mannens samtycke är lämpligt avvägt.
Några remissinstanser, däribland Kammarrätten i Stockholm och
Kungl. biblioteket, har ansett att det kommer att bli svårt att avgöra om
verket tidigare har offentliggjorts respektive om det har getts in utan
samtycke. Vissa remissinstanser har gett uttryck för åsikten att myndig-
heterna bör ha ett ansvar, mer eller mindre långtgående, att utreda om
verket har offentliggjorts tidigare och om det har getts in med upphovs-
mannens samtycke.
Riksarkivet har framhållit att utlämnande av allmänna handlingar är en
masshantering för arkivmyndigheterna och att den föreslagna regleringen
kommer att vara mycket arbets- och resurskrävande om inte myn-
digheterna som en utgångspunkt kan få anta att verk är offentliggjorda,
eller en särreglering införs för arkivmyndigheterna. Riksarkivet har under
hand upplyst att man bl.a. befarar problem med de handlingar som blir
allmänna först när de tas om hand för arkivering enligt 2 kap. 9 § tryck-
frihetsförordningen, dvs. internt arbetsmaterial inom exempelvis statliga
utredningar och kommittéer eller utkast och koncept till myndigheters
beslut. Därvid har Riksarkivet särskilt befarat svårigheter med att avgöra
huruvida icke offentliganställda externt rekryterade ledamöter i
utredningar och kommittéer som har bidragit med sådant material har
samtyckt till att materialet lämnas för arkivering.
Yttrandena över utkastet till lagrådsremiss: Flertalet har inte haft
några eller haft endast mindre anmärkningar i denna del. Justitiekanslern
har anfört att utkastets förslag inte synes medföra de
tillämpningsproblem som kunde befaras avseende promemorians förslag.
Ett par av dem som yttrat sig har ansett att ordet särskild skall utgå
ur beviskravet avseende rekvisiten tidigare har offentliggjorts respek-
tive utan rättighetshavarens samtycke . KLYS och COPYSWEDE har
framhållit att det föreslagna beviskravet i denna del medför att man und-
viker att myndigheterna ex officio och ofta utan upphovsrättslig
fackkunskap ägnar sig åt lösa antaganden, men ansett att det för sekretess
bör räcka med ett påstående att verket inte tidigare har offentliggjorts
respektive har inlämnats utan samtycke.
Skälen för regeringens förslag: Som anförs i föregående avsnitt bör
en förutsättning för sekretessbestämmelsens tillämpning vara att det upp-
hovsrättsligt skyddade verk som uppgifterna återfinns i inte har offentlig-
gjorts och att det har getts in utan upphovsmannens samtycke.
En bevislättnad vid bedömningen av om det är fråga om ett upphovs-
rättsligt skyddat verk skulle innebära att sekretessbestämmelsen kom att
avse uppgifter även i andra handlingar än sådana som omfattas av upp-
hovsrättsligt skydd. Med hänsyn till att det är förekomsten av ett upp-
hovsrättsligt skydd som motiverar sekretessregeln framstår en sådan
lösning som olämplig. Det bör därför inte föreskrivas någon bevislättnad
i detta avseende.
För den myndighet till vilken verket ges in kan det många gånger vara
oklart om verket är offentliggjort och om det har kommit in utan sam-
tycke från upphovsmannen. Några remissinstanser har ansett att det bör
åligga myndigheterna att ta reda på om verket tidigare offentliggjorts och
kommit in utan upphovsmannens samtycke. En så långtgående utred-
ningsskyldighet skulle dock skapa praktiska svårigheter. För att en be-
stämmelse utformad efter de i tidigare avsnitt angivna utgångspunkterna
skall få avsedd effekt kan det inte heller i bevishänseende krävas att det
skall vara utrett att verket inte är offentliggjort och att det getts in utan
upphovsmannens samtycke. Vid en avvägning mellan intresset av att
skydda upphovsrätten till inte offentliggjorda verk, intresset av att und-
vika onödig sekretessbeläggning och intresset av utforma sekretessbe-
stämmelsen på ett praktiskt tillämpbart sätt anser regeringen att det som
beviskrav bör uppställas att det av särskild anledning kan antas att dessa
båda förutsättningar är för handen. Beviskravet av särskild anledning
kan antas har tidigare använts bl.a. i 8 kap. 10 § sekretesslagen och
innebär ett krav på att det föreligger någon speciell omständighet eller
några särskilda förhållanden som föranleder antagandet (se prop.
1979/80:2 Del A s. 241). Den bedömningen torde normalt få grundas på
det material som finns i ett pågående ärende i vilket verket ingår eller i
material som i övrigt finns i anslutning till verket. För att undantaget
skall aktualiseras måste det föreligga någon omständighet i det materialet
som ger anledning till antagandena att verket inte tidigare har
offentliggjorts och att det har kommit in till myndigheten utan upphovs-
mannens samtycke. Exempel på sådana omständigheter kan vara att
ingivaren är anonym och att det är bifogat ett verk från en namngiven
författare, att det framgår att ingivaren är en annan än författaren till ett
bifogat verk eller att myndigheten t.ex. genom en kontakt från för-
fattaren blir uppmärksammad på att verket inte är offentliggjort och att
samtycke inte erhållits från författaren.
Som redovisas i föregående avsnitt medför skyddsändamålet för den
aktuella sekretessbestämmelsen vidare att uppgifter i sådana verk som
saknar kommersiellt intresse inte bör omfattas av bestämmelsen. Om det
uppställs ett krav på att det skall vara utrett att verket inte har sådant
intresse skulle emellertid bestämmelsens räckvidd sträcka sig alltför
långt. I denna del bör därför en bevislättnad införas. En bedömning av
om ett verk saknar kommersiellt intresse bör kunna göras utifrån gene-
rella överväganden rörande det aktuella verket. Mot denna bakgrund bör
det i bevishänseende krävas att det kan antas att verket saknar sådant
intresse. Bestämmelsen kommer därigenom inte att omfatta verk som är
ointressanta från ekonomisk synpunkt. Ett verk av en typ som en
upphovsman normalt kan sälja och få intäkter från kan inte antas sakna
kommersiellt intresse . Det gäller t.ex. ett opublicerat bokmanus, även
om det är en helt okänd författare som skapat verket i fråga. Huruvida
den som har förvärvat ett verk för att exploatera det kan förväntas gå med
vinst saknar betydelse. Kravet på att verket inte får sakna kommersiellt
intresse utesluter således inte exempelvis smal litteratur, såsom t.ex.
vissa dikter, från bestämmelsens tillämpningsområde. Däremot kan
normalt antas att privatpersoners brev och dagboksanteckningar och
andra verk av likartad karaktär saknar kommersiellt intresse.
Av samma skäl som anförs i fråga om bedömningen av om uppgiften
återfinns i ett upphovsrättsligt skyddat verk bör inte någon bevislättnad
gälla i fråga om bedömningen av om röjandet innebär ett upphovsrättsligt
förfogande.
Om de särskilda problem som Riksarkivet pekat på bör följande fram-
hållas. Det material som arkivmyndigheterna har tillförts från enskilda
uteslutande för förvaring och vård eller för forsknings- och studie-
ändamål är enligt 2 kap. 11 § 3 tryckfrihetsförordningen inte allmänna
handlingar. För sådana handlingar innebär således inte den nu föreslagna
sekretessbestämmelsen någon ändring av gällande rätt. En annan kategori
av allmänna handlingar hos arkivmyndigheterna utgörs av sådant internt
arbetsmaterial inom exempelvis statliga utredningar och kommittéer som
enligt 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen blir allmänna handlingar först
när materialet tas om hand för arkivering. Det är särskilt arbetet med ut-
lämnande av denna typ av handlingar som Riksarkivet har befarat
kommer att öka till följd av promemorians förslag. Av uppdraget att vara
ledamot i en statlig utredning eller kommitté torde följa att ledamoten
uttryckligen eller underförstått samtyckt till att upphovsrätten till det
arbetsmaterial som har presterats inom ramen för uppdraget övergår på
utredningen eller kommittén. I vart fall innebär redan det förhållandet att
en företrädare för kommittén eller utredningen i fråga sänder över mate-
rialet till arkivmyndigheten att arkivmyndigheten normalt kan utgå från
att samtycke till ingivandet föreligger hos samtliga berörda upphovsmän
inom kommittén eller utredningen. Just för denna kategori av handlingar
bör därför den nya sekretessbestämmelsen inte innebära några tillämp-
ningsproblem. Avslutningsvis kan framhållas att för de handlingar som
är allmänna hos arkivmyndigheterna gäller redan i dag övriga bestäm-
melser i sekretesslagen. Redan nu måste således arkivmyndigheterna före
utlämnande av handlingar göra överväganden av liknande karaktär som
enligt förslaget.
6.4 Sekretessbestämmelsens avgränsning i övrigt
6.4.1 Skaderekvisit
Regeringens förslag: Sekretess skall inte gälla om det står klart att
uppgiften kan röjas utan att rättighetshavaren lider skada.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
(se promemorian s. 29 och 31 f.).
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft
någon invändning mot konstruktionen med en skadeprövning. Handels-
högskolan i Stockholm, KLYS, COPYSWEDE och Religious Technology
Center har dock ansett att skaderekvisitet bör utgå, dvs. att ett verk som
svarar mot de uppställda kriterierna inte skall lämnas ut ens om det kan
ske utan skada för upphovsmannen.
Flera remissinstanser, t.ex. Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän
och Sveriges Industriförbund, har anfört att konsekvenserna av lag-
ändringen är svåra att överblicka. Flertalet av de remissinstanser som har
framfört den åsikten har uttryckt farhågor för att regleringen kommer att
leda till att utlämnande av handlingar vägras i stor omfattning.
Bland andra Justitiekanslern har ansett att ett rakt skaderekvisit skulle
vara tillräckligt för att skydda de upphovsrättsliga intressena. Riksarkivet
har ansett att det skaderekvisit som föreslås i promemorian inte står i
överensstämmelse med det resonemang som förs beträffande skade-
prövningen i promemorian och har efterlyst ett mer måttfullt utformat
skaderekvisit.
Stockholms tingsrätt, Kungl. biblioteket och Kammarrätten i
Stockholm har anfört att den skada som kan uppkomma genom ett ut-
lämnande är svårbedömbar.
Yttrandena över utkastet till lagrådsremiss: Majoriteten har inte
haft några synpunkter på skaderekvisitet. Justitiekanslern har uppgett att
ett omvänt skaderekvisit kan accepteras med hänsyn till hur bestämmel-
sen i övrigt är utformad.
Tidningsutgivarna har haft uppfattningen att skaderekvisitet bör vara
rakt och att det av lagtexten bör framgå att det är ekonomisk skada som
avses.
Handelshögskolan i Stockholm har gjort gällande att även annan skada
än ekonomisk skada bör beaktas.
Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt vid utformningen
av en sekretessregel är att sekretessen inte skall vara starkare än som är
oundgängligen nödvändigt för att skydda det intresse som föranlett be-
gränsningen. Man bör således inte låta en sekretessbestämmelse omfatta
sådana uppgifter som, mot bakgrund av skyddsintresset, kan lämnas ut
utan skada för upphovsmannen.
Som framgår av de överväganden som gjorts i fråga om
skyddsintresset saknas möjlighet att vid skadebedömningen beakta annat
än ekonomisk skada. Att det är sådan skada som avses framgår genom
det valda uttrycket skada , som i sekretesslagen anses innebära
ekonomisk skada (se prop. 1979/80:2 Del A s. 83). Genom de
avgränsningar av sekretessbestämmelsens räckvidd som gjorts i de
föregående avsnitten träffar bestämmelsen endast upphovsrättsligt
relevanta uppgifter i ett verk som inte kan antas sakna kommersiellt
intresse. Därav följer att det normalt torde medföra skada för
rättighetshavaren om uppgifterna lämnas ut. Någon gång kan det
emellertid tänkas att uppgifter i sådana verk kan lämnas ut utan att det
skadar rättighetshavaren ekonomiskt. Om så är fallet bör uppgifterna få
lämnas ut. I promemorian föreslås ett s.k. omvänt skaderekvisit. Vissa
remissinstanser har gett uttryck för farhågor vad gäller risken för att ett
omvänt skaderekvisit skulle leda till att tillhandahållande av allmänna
handlingar skulle komma att vägras i större omfattning än som är
motiverat av hänsyn till upphovsrätten. Mot bakgrund av att uppgifter i
sådana verk som kan antas sakna kommersiellt intresse inte omfattas av
den föreslagna sekretessbestämmelsen framstår det enligt regeringens
mening som befogat att behålla ett omvänt skaderekvisit. Det innebär att,
om uppgifterna är sådana att de faller inom sekretessbestämmelsens
tillämpningsområde, det råder en presumtion för sekretess och att ett
utlämnande kan ske endast i de fall det står klart att det kan ske utan att
rättighetshavaren lider skada.
6.4.2 Offentliggörande genom en myndighets tillhandahållande
av ett verk
Regeringens förslag: Ett verk som har tillhandahållits enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen eller lämnats från en myndighet till en annan
skall, vid tillämpningen av den föreslagna sekretessbestämmelsen,
inte anses offentliggjort.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
(se promemorian s. 29 och 32 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig över
förslaget i denna del.
Några remissinstanser har uppfattat att förslagets innebörd är att ett
verk inte i någon situation skall anses offentliggjort efter att ha tillhanda-
hållits som allmän handling och mot denna bakgrund lämnat vissa
ändringsförslag.
Yttrandena över utkastet till lagrådsremiss: KLYS och COPY-
SWEDE har föreslagit att 26 b § upphovsrättslagen skall kompletteras
med en bestämmelse enligt vilken sådana tillhandahållanden som avses i
bestämmelsens första stycke inte innebär att verket offentliggörs i den
mening som avses i 8 § första stycket upphovsrättslagen. Bestämmelsen
skulle bl.a. vara tillämplig i de fall ett inte tidigare offentliggjort verk ges

in till en myndighet med anledning av ett pågående ärende hos
myndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 4.1 är ett
verk offentliggjort i upphovsrättslig mening när det lovligen gjorts
tillgängligt för allmänheten (8 § första stycket upphovsrättslagen).
Innebörden av att lovligen tillgängliggöra är att tillgängliggörandet sker
med upphovsmannens eller dennes rättsinnehavares samtycke eller med
stöd av lag. Om ett tillhandahållande enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen medför att verket blir offentliggjort, skulle den
omständigheten att förutsättningarna för att tillämpa den nya regeln inte
var uppfyllda när verket först lämnades ut medföra att det därefter inte
fanns någon möjlighet att med stöd av sekretessbestämmelsen neka att
tillhandahålla verket. Detsamma gäller tillhandahållanden som skett
innan regeln trätt i kraft. På grund härav bör en bestämmelse införas av
innebörd att ett verk som tillhandahållits enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen vid tillämpningen av den föreslagna
sekretessbestämmelsen inte skall anses offentliggjort i upphovsrättslig
mening.
Ett upphovsrättsligt skyddat verk som lämnas från en myndighet till en
annan torde enligt gällande rätt inte därigenom bli offentliggjort. Rätts-
läget är dock inte helt klart. En regel motsvarande den som föreslås för
verk som ingår i en allmän handling som tillhandahålls enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen bör därför införas även för dessa fall.
Det av KLYS och COPYSWEDE föreslagna tillägget till 8 § första
stycket upphovsrättslagen skulle komma att träffa ett stort antal verk som
getts in till en myndighet med upphovsmannens samtycke. Enligt rege-
ringens mening skulle en sådan bestämmelse medföra en alltför långt-
gående inskränkning av informationsintresset.
6.4.3 Sekretesstidens längd
Regeringens förslag: I den nya bestämmelsen införs inte någon sär-
skild tidsbegränsning av handlingssekretessen.

Promemorians förslag: Frågan behandlas inte i promemorian.
Skälen för regeringens förslag: Det skyddsintresse som motiverar
den nya sekretessbestämmelsen är upphovsrättens ekonomiska del.
Handlingssekretessen bör därför i de fall verket inte blir offentliggjort
ha samma giltighetstid som upphovsrätten. Av 43 och 44 §§
upphovsrättslagen följer att upphovsrätt till verk som har endast en
upphovsman gäller intill utgången av sjuttionde året efter upphovs-
mannens dödsår eller, för anonyma verk, efter det år då verket skapades.
För verk som har flera upphovsmän gäller i stället vissa specialregler i
43 § upphovsrättslagen. Beträffande den närmare innebörden av dessa
regler hänvisas till den bestämmelsen.
Eftersom en förutsättning för sekretessbestämmelsens tillämpning är
att det är fråga om uppgifter i ett upphovsrättsligt skyddat verk kommer
sekretessen automatiskt att upphöra när upphovsrättens giltighetstid går
ut. Det saknas därför behov av att införa en särskild regel om tids-
begränsning av handlingssekretessen i den nya sekretessbestämmelsen.
Det bör framhållas att sekretessen i många fall kommer att upphöra att
gälla långt före det att upphovsrättens giltighetstid går ut eftersom
kommersiellt intressanta verk ofta kommer att offentliggöras av rättig-
hetshavaren dessförinnan. Även i övrigt kan tiden tänkas ha betydelse för
tillämpningen av rekvisiten i bestämmelsen, t.ex. på så sätt att den tänk-
bara skadan i många fall torde minska om fråga är om ett ålderstiget
verk.
6.4.4 Meddelarfrihet
Regeringens bedömning: Det behövs inte några särskilda regler om
begränsning av meddelarfriheten.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 40 f.)
Remissinstanserna: Det har inte framkommit några synpunkter från
remissinstanserna angående denna del av förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket
tryckfrihetsförordningen står det varje svensk medborgare fritt att, i de
fall inte annat föreskrivs i tryckfrihetsförordningen, meddela uppgifter
och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt
skrift, t.ex. till en författare eller journalist. Motsvarande gäller för
offentliggörande i medier som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen (1
kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen). Meddelarfriheten är emellertid inte
obegränsad. Om någon lämnar meddelande och därmed gör sig skyldig
till oriktigt utlämnande av allmän handling som inte är tillgänglig för
envar, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott (7 kap.
3 § första stycket 2 tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 3 § första
stycket 2 yttrandefrihetsgrundlagen). En gärning som består i att någon
lämnar ut en sådan handling som omfattas av sekretess enligt den
föreslagna bestämmelsen bryter således alltid meddelarfriheten.
Meddelarfriheten kan också brytas bl.a. genom uppsåtligt
åsidosättande av tystnadsplikt, s.k. kvalificerad tystnadsplikt, i fall som
anges i 16 kap. 1 § sekretesslagen. Det synes inte finnas något behov av
en sådan begränsning av meddelarfriheten när det gäller sådana uppgifter
i ett upphovsrättsligt skyddat verk som är föremål för tystnadsplikt enligt
sekretesslagen.
6.5 Följdändringar
6.5.1 Upphovsrätt till verk som bilagts beslut om utlämnande
av handling
Regeringens förslag: Ett upphovsrättsligt skyddat verk bibehåller sitt
upphovsrättsliga skydd trots att det bilagts ett beslut om tillhanda-
hållande av den allmänna handling där verket ingår (9 § tredje stycket
upphovsrättslagen).
Promemorians förslag: I promemorian föreslås motsvarande
ändringar i 9 och 26 a §§ såvitt avser sådana verk som inte får tillhanda-
hållas enligt den upphovsrättsliga regel som föreslås i promemorian (se
promemorian s. 35 f.).
Remissinstanserna: Malmö tingsrätt har ifrågasatt behovet av en
ändring i 9 § upphovsrättslagen eftersom problemet kan undvikas genom
att myndigheterna avstår från att bifoga denna typ av verk som bilaga till
sina beslut, men har trots detta ansett bestämmelsen befogad för att und-
vika att upphovsrätten går förlorad om myndigheterna ändå agerar på
detta sätt. Tingsrätten har vidare föreslagit att även verk som tas in i
själva beslutet skall behålla sin upphovsrätt.
Religious Technology Center har ansett att även verk som återges i be-
slut, liksom verk som fogas som bilaga till andra typer av beslut än de
som avser rätten att ta del av verket, bör behålla sin upphovsrättsliga
status.
Justitiekanslern har ifrågasatt riktigheten av påståendet att verk som
tas in i beslut m.m. förlorar sin upphovsrättsliga status.
Skälen för regeringens förslag: Av 9 § första stycket upphovsrätts-
lagen framgår att upphovsrätt inte gäller författningar, beslut av myndig-
heter, yttranden av svenska myndigheter eller officiella översättningar av
sådana texter. Upphovsrätt gäller dock enligt paragrafens andra stycke i
fråga om kartor, alster av bildkonst, musikaliska verk och diktverk som
ingår i nämnda handlingar.
Det är inte ovanligt att ett upphovsrättsligt skyddat verk, t.ex. ett
yttrande av en sakkunnig, helt eller delvis återges i ett beslut av en myn-
dighet. Om så sker följer av 9 § upphovsrättslagen att upphovsrätten i de
flesta fall inte längre gäller. Även i den mån ett exemplar av ett verk
fogas som bilaga till exempelvis ett beslut och det i beslutet sker en
sådan hänvisning till bilagan att den måste anses vara en del av beslutet
torde upphovsrätten till verket i bilagan därmed upphöra att gälla (se
prop. 1973:15 s. 158).
Det är av stor betydelse att domstolars och andra myndigheters beslut
är tillgängliga för allmänheten. För att säkerställa en fri samhällsdebatt
och en allsidig samhällsinformation är det nödvändigt att sådana all-
männa handlingar i så stor utsträckning som möjligt kan återges utan
upphovsmannens samtycke. I flertalet fall får man därför acceptera att
upphovsrätt inte gäller för sådana verk som utgör en del av ett beslut. En
viktig utgångspunkt för denna bedömning är att myndigheten endast när
det finns starka skäl för det återger upphovsrättsligt skyddade verk i ett
beslut.
Det förekommer emellertid att en handling som begärs utlämnad
rutinmässigt fogas som bilaga till beslutet om utlämnande av handlingen.
I dessa fall, där det normalt saknas ett berättigat intresse av att foga ett
exemplar av ett verk som bilaga till beslutet, kan det ifrågasättas om en
sådan ordning är lämplig. Det blir särskilt tydligt vad gäller sådana verk i
vilka uppgifterna skulle ha omfattats av den nya sekretessbestämmelsen
om upphovsrätten hade bibehållits för verket. Genom att upphovsrätten
upphör saknas en grundläggande förutsättning för att tillämpa
sekretessbestämmelsen och uppgifterna i verket blir helt utan skydd.
Därtill kommer att det beträffande uppgifter som inte omfattas av den
nya sekretessbestämmelsen inte finns något egentligt behov av en regel
som innebär att upphovsrätten upphör om verket ingår i en bilaga till ett
beslut som avser rätten att ta del av den allmänna handling där verket
ingår. Sådana verk är även anförda skriftligen inför myndigheten och får
därför återges enligt 26 § upphovsrättslagen, vilket således tillgodoser
offentlighetsintresset (jfr avsnitt 6.5.2). Mot denna bakgrund bör det
således i 9 § upphovsrättslagen införas en bestämmelse av innebörd att
ett verk som ingår i ett beslut av en myndighet bibehåller sitt
upphovsrättsliga skydd om det ingår i en bilaga till ett beslut som avser
rätten att ta del av den handling där verket ingår.
Att ett verk i stället för att ingå i en bilaga återges helt eller delvis i
själva beslutet torde normalt ske endast efter noggrant övervägande hos
myndigheten. För sådana fall måste intresset av att beslutet skall kunna
nyttjas fritt anses väga över. Den nya bestämmelsen i 9 § upphovsrätts-
lagen bör därför endast omfatta verk som ingår i bilagor till beslut.
När det gäller andra typer av beslut än de som avser rätten att ta del av
ett verk ligger det inte lika nära till hands för myndigheterna att utan sär-
skilda överväganden foga ett exemplar av ett verk som bilaga till
beslutet. När en myndighet efter sådana överväganden kommer till
slutsatsen att förståelsen av ett beslut eller något annat skäl kräver att
verksexemplaret fogas som bilaga till beslutet gör sig givetvis det
grundläggande offentlighetsintresset i hög grad gällande. Om
upphovsrätten skulle bibehållas i en sådan situation skulle det sannolikt
komma att träffa ett stort antal beslut. Allmänhetens insyn i
myndigheternas verksamhet skulle därigenom försvåras i oacceptabel
utsträckning. Mot bakgrund av det anförda får även i dessa fall
informationsintresset anses väga tyngre än skyddet för upphovsrätten.
Det bibehållna skyddet bör därför endast avse verk som ingår i bilagor
till beslut som avser rätten att ta del av den handling där verket ingår.
Om ett verk som ingår i en bilaga till ett beslut om tillhandahållande av
verket är av det slag som anges i 9 § andra stycket 2 4 upphovsrättslagen
(alster av bildkonst, musikaliska verk eller diktverk), gäller enligt 26 a §
första stycket upphovsrättslagen att verket får återges utan upphovs-
mannens samtycke. För att de uppgifter i upphovsrättsligt skyddade verk
som enligt förslaget omfattas av sekretess skall få avsett skydd måste
även denna rätt att återge begränsas. Följaktligen bör 26 a § upphovs-
rättslagen kompletteras med en bestämmelse som innebär att rätten att
återge verk inte skall omfatta ett sådant verk som ingår i en bilaga till ett
beslut som avser rätten att ta del av den handling där verket ingår. Om
uppgifter i sådana verk inte omfattas av den föreslagna sekretess-
bestämmelsen får de dock återges. Detta följer av 26 §
upphovsrättslagen, eftersom verket har anförts skriftligen inför myndig-
heten och uppgifterna däri inte omfattas av sekretessbestämmelsen (jfr.
avsnitt 6.5.2).
6.5.2 Upphovsrätt till det som anförs inför en myndighet
Regeringens förslag: Vad som muntligen eller skriftligen anförs inför
myndigheter eller i statliga eller kommunala representationer får inte
återges, om sekretess gäller för uppgiften enligt den föreslagna sekre-
tessbestämmelsen (26 § andra stycket upphovsrättslagen).

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att vad som
skriftligen anförs inför myndigheter eller i statliga eller kommunala
representationer ur ett sådant upphovsrättsligt skyddat verk som föreslås
bli undantaget från handlingsoffentligheten får återges endast om det
även anförs muntligen (se promemorian s. 37).
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har gjort gällande att
rätten till återgivande av vad som muntligen anförs inför myndigheten
öppnar en möjlighet till kringgående av 26 b § upphovsrättslagen genom
att den som önskar tvångsoffentliggöra ett verk läser upp det inför
exempelvis myndighetens registrator.
Bland andra Läromedelsförfattarnas Förening har ansett att inte heller
ett verk som anförs muntligen inför en myndighet bör få återges om det
är av den typ som avses i 26 b § andra stycket upphovsrättslagen.
Justitiekanslern har ifrågasatt behovet av den ändring i 26 § upp-
hovsrättslagen som föreslås i promemorian och anfört att det med den
föreslagna utformningen kommer att uppstå en omotiverad skillnad
mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna eftersom
förfarandet i de senare vanligen är skriftligt.
Svea hovrätt har ifrågasatt om den föreslagna nya lydelsen av 26 §
upphovsrättslagen skulle kunna åberopas för att förhindra motparten i ett
mål i domstol att vid förhandling muntligen hänföra sig till skrifter som
getts in i målet.
Kammarrätten i Jönköping har föreslagit att 26 § andra stycket upp-
hovsrättslagen i stället för den lydelse som föreslås i promemorian skall
få lydelsen Vad som anförs ur ett sådant verk som inte får tillhanda-
hållas enligt 26 b § andra stycket får dock återges endast om det anförs
både skriftligen och muntligen .
Yttrandena över utkastet till lagrådsremiss: Handelshögskolan i
Stockholm har ansett att det bör införas en möjlighet att i en intrångstvist
i allmän domstol på upphovsmannens begäran förordna om stängda
dörrar. I övrigt har det inte framförts några synpunkter i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i 26 § första stycket
upphovsrättslagen ger rätt åt var och en att återge vad som skriftligen
eller muntligen anförs bl.a. inför myndigheter och i statliga eller kommu-
nala representationer. Begreppet återge omfattar både att framställa ex-
emplar av det som anförts och att göra det tillgängligt för allmänheten,
t.ex. genom ett offentligt framförande i en TV-sändning.
För att de uppgifter i upphovsrättsligt skyddade verk som föreslås om-
fattas av sekretess skall få avsett skydd, måste rätten att återge vad som
anförts inför myndigheter eller i statliga eller kommunala representa-
tioner begränsas. Regeringen anser att detta lämpligen bör ske genom att
en bestämmelse införs, enligt vilken uppgifter som omfattas av den före-
slagna sekretessbestämmelsen inte får återges. En sådan bestämmelse bör
införas i 26 § upphovsrättslagen.
Med anledning av att den föreslagna regleringen placeras i sekretess-
lagen och inte i upphovsrättslagen uppkommer inte de problem vad gäller
den eventuella möjligheten att kringgå skyddet genom att anföra verk
muntligen inför exempelvis en myndighets registrator som bl.a.
Kammarrätten i Stockholm har befarat.
Vad gäller verk som framförs muntligen vid förhandling i allmän dom-
stol anser regeringen emellertid att offentlighetsintresset gör sig gällande
med sådan tyngd att förhandlingsoffentlighet normalt bör råda. I sådana
situationer bör verket även få återges. Vad särskilt gäller intrångstvister
kan det finnas anledning att närmare överväga behovet av ett undantag.
Detta bör lämpligen ske inom ramen för Offentlighets- och sekretess-
kommitténs arbete. Det föreslås därför inte nu någon möjlighet att enligt
5 kap. 1 § rättegångsbalken förordna om stängda dörrar vid förebring-
andet av sådana uppgifter som skyddas av den föreslagna sekretessbe-
stämmelsen. Om ett verk förebringas vid förhandling i allmän domstol
upphör således sekretessen att gälla enligt 12 kap. 3 § sekretesslagen.
Därmed får också var och en rätt att återge verket enligt 26 §. Vad gäller
motsvarande situation i förvaltningsdomstolarna medför 16 § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) att det kommer att finnas möjlighet att
förordna om stängda dörrar. Här råder alltså en olikhet i de båda
systemen. Denna olikhet är en följd av att man haft olika syn på den
grundläggande principen i de båda systemen. Det saknas anledning att i
det nu aktuella lagstiftningsärendet överväga en ändring i detta
förhållande.
Svea hovrätt har ifrågasatt om den föreslagna ändringen i 26 § upp-
hovsrättslagen skulle kunna åberopas för att förhindra motparten vid en
domstolsförhandling att muntligen hänföra sig till skrifter som getts in i
målet. I 26 § upphovsrättslagen regleras endast rätten att återge vad som
anförs inför bl.a. myndigheter. Paragrafen påverkar inte den rätt en part
med stöd av andra regler kan ha att utföra sin talan på visst sätt.
6.5.3 Partsinsyn
Regeringens bedömning: Någon särskild bestämmelse om partsinsyn
behövs inte.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att en bestämmelse
införs i upphovsrättslagen som tillförsäkrar parter rätt att i mål och
ärenden ta del av sådana verk som omfattas av det föreslagna undantaget
från handlingsoffentligheten (se promemorian s. 39).
Remissinstanserna: Det har inte framförts någon remisskritik mot
promemorians förslag avseende partsinsyn.
Skälen för regeringens bedömning: Eftersom den föreslagna regle-
ringen placeras i sekretesslagen blir de regler om partsinsyn som normalt
gäller direkt tillämpliga i nu aktuella fall. Någon särskild bestämmelse
om partsinsyn behövs därför inte.
6.5.4 ADB-upptagningar
Regeringens bedömning: Något behov av en ändring av bestäm-
melserna i 15 kap. sekretesslagen om god offentlighetsstruktur i
myndigheternas ADB-verksamhet finns inte.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att bestämmelserna i
15 kap. sekretesslagen om god offentlighetsstruktur i myndigheternas
ADB-verksamhet kompletteras med regler om hur myndigheterna skall
förfara med verk som omfattas av det föreslagna undantaget från
handlingsoffentligheten (se promemorian s. 39 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har inte
haft någon synpunkt på promemorians förslag i denna del. Justitie-
kanslern, Åklagarmyndigheten i Västerås och Riksarkivet har dock
framfört viss kritik mot promemorians förslag. Kritiken har till över-
vägande del haft sin grund i den lagtekniska utformningen av förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Med den valda lösningen i form
av en sekretessbestämmelse blir bestämmelserna i 15 kap. 9 och 10 §§
sekretesslagen om god offentlighetsstruktur i myndigheternas ADB-
verksamhet direkt tillämpliga även på de uppgifter som omfattas av den
nya sekretessbestämmelsen. Det saknas därför behov av en komplettering
av dessa bestämmelser.
7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna träder i kraft den
1 april 2000. De nya bestämmelserna i 9 och 26 a §§ samt 26 § upp-
hovsrättslagen gäller även för verk som ingår i en bilaga till ett beslut
som meddelats före ikraftträdandet respektive för uppgifter i verk som
anförts muntligen eller skriftligen före ikraftträdandet.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att lagändringarna
skall träda i kraft den 1 januari 2000. I övrigt överensstämmer förslaget
med regeringens (se promemorian s. 45 f.).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har inte
yttrat sig över förslaget. Några remissinstanser har förordat att reglerna
om möjligt träder i kraft tidigare.

Skälen för regeringens förslag
Ikraftträdande
Med hänsyn till de skadeverkningar som kan uppstå med dagens regle-
ring och de skäl som i övrigt redovisats i avsnitt 5.2 och 6.1 är det ange-
läget att den föreslagna reformen kan träda i kraft så snart som möjligt.
Det är dock inte möjligt att låta den förslagna lagändringen träda i kraft
enligt promemorians förslag. Lagändringarna föreslås därför träda i kraft
den 1 april 2000.
Övergångsbestämmelser
De nya bestämmelserna i 9 och 26 a §§ upphovsrättslagen bör gälla även
för verk som ingår i en bilaga som fogats till ett beslut som meddelats
före ikraftträdandet. Det innebär att vissa verk som ingår i en bilaga till
ett beslut av myndighet, vilka tidigare förlorat sitt upphovsrättsliga
skydd, åter kommer att omfattas av sådant skydd. Upphovsrätten åter-
upplivas således för dessa verk. För andra typer av verk innebär reglerna
i stället att det blir förbjudet att fortsättningsvis återge vissa verk som
tidigare fått återges. Om t.ex. exemplar framställts av ett sådant verk före
ikraftträdandet skall självfallet inte denna åtgärd kunna bli föremål för
någon civil- eller straffrättslig sanktion. Åtgärder som har vidtagits före
ikraftträdandet skall således inte kunna angripas till följd av de nya
bestämmelserna i 9 och 26 a §§.
Vad gäller den nya bestämmelsen i 26 § bör den gälla även för
uppgifter i verk som anförts muntligen eller skriftligen före ikraft-
trädandet. Rätten att återge vad som anförts inför en myndighet enligt
26 § omfattar såväl rätt att framställa exemplar som att göra vad som
anförts inför en myndighet tillgängligt för allmänheten. Vissa sådana åt-
gärder som har vidtagits före ikraftträdandet kommer inte längre att vara
tillåtna enligt den nya bestämmelsen. Sådana åtgärder skall givetvis inte
heller kunna angripas till följd av den nya bestämmelsen.
De påbörjade eller förberedda förfoganden som skulle kunna träffas av
de nya bestämmelserna torde vara så sällsynt förekommande att det
saknas behov av att införa ett särskilt skydd för dem.
En begäran om att få ut en allmän handling skall prövas med beaktande
av de sekretessregler som gäller vid tidpunkten för begäran. Det saknas
således behov av övergångsbestämmelser som klargör att den nya
sekretessbestämmelsen gäller även för verk som kommit in till en myn-
dighet före ikraftträdandet.
8 Ekonomiska konsekvenser av förslagen
Regeringens bedömning: Det eventuella merarbete som förslaget
kan innebära ryms inom myndigheternas nuvarande kostnadsramar.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 43).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte lämnat några
synpunkter på kostnadsaspekterna.
Riksarkivet har dock anfört att konsekvenserna för Riksarkivets och
landsarkivens del skulle bli allvarliga och långtgående och att ett inte
alltför pedantiskt efterlevande av reglerna skulle dramatiskt öka arbets-
bördan och kostnaderna hos arkivmyndigheterna.
Svenska Kommunförbundet har bedömt att förslaget kommer att med-
föra visst merarbete för kommunerna vid handläggning av frågor om ut-
lämnande av allmänna handlingar, men att det merarbetet kommer att
vara av begränsad omfattning.
Yttrandena över utkastet till lagrådsremiss: Det har inte framförts
några synpunkter i denna del.
Skälen för regeringens bedömning: Den föreslagna lagändringen
innebär att en sekretessregel införs till skydd för uppgifter i vissa
upphovsrättsligt skyddade verk. Den omständigheten att myndigheter och
andra offentliga organ vid en begäran om att få ta del av en allmän hand-
ling stundom även måste göra relativt komplicerade upphovsrättsliga
överväganden kommer att medföra ett visst merarbete. För det stora
flertalet myndigheter blir det dock fråga om ett så begränsat merarbete att
eventuella kostnadsökningar endast blir marginella. Vad gäller sådana
myndigheter som arkivmyndigheterna, för vilka utlämnande av allmänna
handlingar utgör en masshantering, torde i enlighet med vad som
utvecklats i avsnitt 6.3.3, förslaget inte få så ingripande följder som
Riksarkivet har befarat. Mot denna bakgrund bedöms det merarbete som
förslaget kan medföra rymmas inom ramen för myndigheternas
nuvarande kostnadsramar.
9 Författningskommentar
9.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
8 kap.
27 §
Sekretess gäller hos myndighet för uppgift i ett upphovsrättsligt
skyddat verk som inte kan antas sakna kommersiellt intresse,
1. om det av särskild anledning kan antas att verket inte tidigare har
offentliggjorts i den mening som avses i lagen (1960:729) om upphovs-
rätt till litterära och konstnärliga verk,
2. om det av särskild anledning kan antas att verket har kommit in till
myndigheten utan rättighetshavarens samtycke, och
3. om ett röjande av uppgiften innebär ett upphovsrättsligt förfogande,
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att rättighetshavaren
lider skada.
Vid tillämpningen av första stycket skall ett verk som har tillhanda-
hållits enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen eller har lämnats från en
myndighet till en annan inte därigenom anses offentliggjort.

Paragrafen, som är ny, innehåller en sekretessbestämmelse till skydd för
uppgifter i vissa upphovsrättsligt skyddade verk. Bestämmelsen gäller
hos alla myndigheter.
Det har i lagtexten inte införts någon bevislindring beträffande kravet
på att det skall vara fråga om ett upphovsrättsligt skyddat verk. Det måste
således vara fråga om uppgifter i ett upphovsrättsligt skyddat verk för att
bestämmelsen skall omfatta uppgifterna. Många skrifter och andra
handlingar som ges in till en myndighet, t.ex. sakkunnigutlåtanden och
brev som getts en viss individualitet, torde vara att betrakta som verk.
Begreppet verk omfattar även exemplar av verk. Med verk förstås även
delar av verk om delen i sig uppnår verkshöjd (se NJA 1995 s. 256).
Bestämmelsens skyddsändamål är enskilds ekonomiska förhållanden.
Sekretessbestämmelsen har därför avgränsats till att endast omfatta upp-
gifter som återfinns i verk som inte kan antas sakna kommersiellt in-
tresse. Uppgifter i sådana verk som upphovsmannen inte kan få upphovs-
rättsliga intäkter från faller således normalt utanför bestämmelsen. Det
torde vanligen vara fallet med privatpersoners brev och dagboks-
anteckningar. Däremot kan det t.ex. normalt inte antas att ett opublicerat
bokmanus saknar kommersiellt intresse. Ett verk torde inte kunna anses
sakna kommersiellt intresse om det typiskt sett kan ge rättighetshavaren
intäkter. För sekretessbestämmelsens tillämpning krävs således inte
några överväganden rörande vilken nettovinst en exploatering av verket
kan förväntas leda till.
I första stycket 1 och 2 görs en ytterligare avgränsning av bestämmel-
sens räckvidd såvitt gäller vilken typ av verk som uppgifterna återfinns i.
Bestämmelsen träffar endast uppgifter i sådana verk beträffande vilka det
av särskild anledning kan antas, dels att de inte tidigare har offentlig-
gjorts i den mening som avses i upphovsrättslagen, dels att de har
kommit in till myndigheten utan rättighetshavarens samtycke.
Att ett verk inte har offentliggjorts i den mening som avses i upphovs-
rättslagen innebär att det inte har lovligen gjorts tillgängligt för allmän-
heten (8 § första stycket upphovsrättslagen). Med lovligen avses med
upphovsmannens eller dennes rättsinnehavares samtycke eller med stöd
av lag (SOU 1956:25 s. 162 samt prop. 1960:17 s. 86 f. och 379). Till-
gängligt för allmänheten blir ett verk genom att det framförs offentligt
eller genom att exemplar av verket visas offentligt, utbjuds till salu eller
på annat sätt sprids till allmänheten (2 § tredje stycket upphovs-
rättslagen). Relevant tidpunkt för prövningen av om offentliggörande har
skett är den tidpunkt då myndigheten fattar beslut i fråga om utlämnande.
Om ett verk inte var offentliggjort vid tiden för ingivandet men har
hunnit bli det när myndigheten fattar sitt beslut, gäller således inte
sekretess (jfr dock andra stycket).
Med rättighetshavarens samtycke avses såväl ett uttryckligt samtycke
som ett samtycke som är underförstått mellan ingivaren och rättighets-
havaren. Med rättighetshavare förstås såväl upphovsmannen som den till
vilken upphovsrätten har övergått. Samtycke kan saknas även i fall då
den aktuella handlingen har kommit in till en myndighet genom myndig-
hetens egen eller en annan myndighets försorg, t.ex. då ett verk har tagits
i beslag.
Beträffande båda de nu nämnda rekvisiten gäller ett särskilt beviskrav.
Sekretess gäller sålunda bara om det av särskild anledning kan antas att
verket inte har offentliggjorts respektive att det har kommit in utan
rättighetshavarens samtycke. Härav följer att bestämmelsens tillämpning
förutsätter att det föreligger någon omständighet som ger myndigheten
anledning till dessa antaganden. Uttrycket av särskild anledning kan
antas används sedan tidigare bl.a. i 8 kap. 10 § och innebär ett krav på
att det föreligger någon speciell omständighet eller några särskilda
förhållanden som föranleder antagandet (se prop. 1979/80:2 Del A s.
241). Beviskravets närmare innebörd har behandlats i avsnitt 6.3.3.
Bestämmelsens skyddsintresse är den ekonomiska delen av upphovs-
rätten. Det innebär att skyddsintresset endast motiverar sekretess om ut-
lämnandet av den efterfrågade uppgiften innebär ett upphovsrättsligt
förfogande. Enligt första stycket 3 omfattar bestämmelsen därför endast
sådana uppgifter vars röjande innebär ett upphovsrättsligt förfogande.
Med upphovsrättsligt förfogande förstås förfogande över ett verk i form
av exemplarframställning, dvs. främst kopiering, eller tillgängliggörande
för allmänheten, dvs. offentligt framförande, spridning till allmänheten
och offentlig visning (2 § upphovsrättslagen). Som nämnts kan med verk
förstås även delar av verk. Ett upphovsrättsligt förfogande uppkommer
vid tillhandahållandet av uppgifter ur ett verk, om tillhandahållandet sker
genom att handlingen i vilken verket innefattas tillhandahålls på stället
(visning) eller genom att en kopia av handlingen lämnas till den som
begärt uppgiften (exemplarframställning och spridning). Likaså upp-
kommer ett upphovsrättsligt förfogande om uppgifterna tillhandahålls
genom att verket läses upp ordagrant för allmänheten. Detta innebär
normalt ett offentligt framförande (se NJA 1980 s. 123, 1986 s. 702 och
1988 s. 715). Däremot uppkommer inte ett upphovsrättsligt förfogande
om en tjänsteman hos en myndighet med egna ord berättar om innehållet
i en handling eller skriver ner en egen redogörelse för innehållet och
lämnar ut den. Omfattningen av den skyldighet tjänstemannen har att stå
till tjänst med sådana upplysningar följer av 15 kap. 4 §.
Enligt bestämmelsens första stycke gäller även ett skaderekvisit. Med
anledning av att endast verk av visst kommersiellt intresse träffas av be-
stämmelsen har ett s.k. omvänt skaderekvisit valts. Ett omvänt skade-
rekvisit innebär att det råder en presumtion för sekretess. Uppgifterna får
inte lämnas ut om det inte står klart att de kan röjas utan att rättig-
hetshavaren lider skada. Med skada avses i sekretesslagen endast ekono-
misk skada (prop. 1979/80:2 Del A s. 83). Om den enda tänkbara följden
av att de upphovsrättsligt relevanta uppgifterna i ett verk lämnas ut är att
rättighetshavaren t.ex. blir utsatt för andras missaktning genom att hans
eller hennes åsikter blir kända, skall således uppgifterna i fråga lämnas
ut. Att ett verk har lämnats ut tidigare hindrar inte att ett nytt utlämnande
kan medföra skada för rättighetshavaren.
I andra stycket har införts en bestämmelse som innebär att ett verk
som har tillhandahållits allmänheten av en myndighet, eller lämnats
mellan myndigheter, vid tillämpning av första stycket inte skall anses
offentliggjort i upphovsrättslagens mening (jfr avsnitt 6.4.2).
Någon tidsbegränsning av sekretessen har inte angetts i bestämmelsen.
Om verket offentliggörs är inte sekretessregeln tillämplig. Den yttersta
tidsgränsen för sekretessen utgörs dock, som redovisats i avsnitt 6.4.3, av
bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i 43 och 44 §§ upphovs-
rättslagen. Det innebär att om verket har en upphovsman som är känd
gäller det upphovsrättsliga skyddet intill utgången av sjuttionde året efter
det år då upphovsmannen avled. Är upphovsmannen okänd gäller
skyddet intill utgången av sjuttionde året efter det att verket skapades. I
fråga om vad som gäller beträffande verk av flera upphovsmän hänvisas
till 43 § upphovsrättslagen.
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
9 §
Upphovsrätt gäller inte till
1. författningar,
2. beslut av myndigheter,
3. yttranden av svenska myndigheter och
4. officiella översättningar av sådant som avses i 1 3.
Upphovsrätt gäller dock till verk vilka ingår i en handling som avses i
första stycket och är av följande slag:
1. kartor,
2. alster av bildkonst,
3. musikaliska verk eller
4. diktverk.
Upphovsrätt gäller även till ett verk som ingår i en bilaga till ett beslut
av en myndighet, om beslutet avser rätten att ta del av den allmänna
handling där verket ingår.

Paragrafen reglerar upphovsrätten till vissa typer av handlingar som är
upprättade av myndigheter.
Enligt det nya tredje stycket gäller upphovsrätt till ett verk som ingår i
en bilaga till ett beslut som avser rätten att ta del av den allmänna hand-
ling där verket ingår (se avsnitt 6.5.1). Därmed avses situationer då en
allmän handling där verket ingår har fogats som bilaga till ett sådant
beslut. Om däremot verket helt eller delvis har återgetts i beslutstexten
kommer någon upphovsrätt inte att gälla. Se även författnings-
kommentaren till 26 a §.

26 §
Var och en får återge vad som muntligen eller skriftligen anförs
1. inför myndigheter,
2. i statliga eller kommunala representationer,
3. vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter eller
4. vid offentliga utfrågningar om sådana angelägenheter.
Första stycket 1 och 2 gäller dock inte uppgifter för vilka sekretess
gäller enligt 8 kap. 27 § sekretesslagen (1980:100).
Vid tillämpning av första stycket gäller
1. att skrifter vilka åberopas som bevis, utlåtanden och liknande får
återges endast i samband med en redogörelse för det mål eller ärende i
vilket de förekommit och endast i den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen,
2. att en upphovsman har ensamrätt att ge ut samlingar av sina anför-
anden och
3. att det som anförs vid sådana utfrågningar som avses i första stycket
4 inte får återges i ljudradio eller television med stöd av den bestämmel-
sen.

Paragrafen reglerar rätten att återge innehållet i vad som anförs inför
myndigheter, i statliga eller kommunala representationer, vid offentliga
debatter om allmänna angelägenheter och vid offentliga utfrågningar om
sådana angelägenheter.
I ett nytt andra stycke har, i enlighet med vad som anförts i avsnitt
6.5.2, intagits en bestämmelse som begränsar den i första stycket angivna
rätten att återge vad som anförs inför myndigheter eller i statliga eller
kommunala representationer. Enligt denna begränsning gäller återgiv-
anderätten i första stycket 1 och 2 inte sådana uppgifter för vilka sekre-
tess gäller enligt den nya bestämmelsen. I och med att den nya sekretess-
bestämmelsen endast gäller sådana uppgifter som sammantaget utgör ett
verk kommer även begränsningen i rätten att återge vad som anförs inför
myndigheter endast att träffa verk. Om ett verk av aktuell typ framförs
muntligen vid förhandling i allmän domstol innebär avsaknaden av
möjlighet att förordna om stängda dörrar i 5 kap. 1 § rättegångsbalken att
sekretessen upphör att gälla enligt 12 kap. 3 § sekretesslagen. Därmed
upphör också begränsningen i rätten att återge verket. Om verket i stället
förebringas vid förhandling i förvaltningsdomstol finns däremot enligt
16 § förvaltningsprocesslagen möjlighet att hålla förhandlingen inom
stängda dörrar.
Tredje stycket motsvarar helt nuvarande andra stycket.

26 a §
Var och en får återge verk, vilka ingår i de handlingar som avses i 9 §
första stycket och är av de slag som anges i 9 § andra stycket 2 4. Detta
gäller dock inte ett sådant verk som avses i 9 § tredje stycket. Upphovs-
mannen har rätt till ersättning, utom när återgivningen sker i samband
med
1. en myndighets verksamhet eller
2. en redogörelse för ett mål eller ärende i vilket verket förekommit
och verket återges endast i den omfattning som motiveras av ändamålet
med redogörelsen.
Var och en får återge handlingar som är upprättade hos svenska myn-
digheter men inte är sådana som avses i 9 § första stycket.
Andra stycket gäller inte beträffande
1. kartor,
2. tekniska förebilder,
3. datorprogram,
4. verk som skapats för undervisning,
5. verk som är resultatet av vetenskaplig forskning,
6. alster av bildkonst,
7. musikaliska verk,
8. diktverk eller
9. verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls
allmänheten i samband med affärsverksamhet.

Paragrafen reglerar rätten att återge innehållet i vissa verk som ingår i
handlingar upprättade hos myndigheter.
I ett tillägg i första stycket har tagits in ett undantag från rätten att
återge vissa upphovsrättsligt skyddade verk som ingår i beslut av myn-
digheter (se avsnitt 6.5.1). Undantaget innebär att alster av bildkonst,
musikaliska verk eller diktverk som fogats till ett beslut som avser rätten
att ta del av en allmän handling där verket ingår, inte får återges med stöd
av 26 a §. Av 26 § följer dock att om verket inte omfattas av sekretess
enligt 8 kap. 27 § sekretesslagen får verket återges eftersom det i dessa
fall alltid är fråga om ett verk som har anförts skriftligen inför en
myndighet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.
2. De nya bestämmelserna i 9 och 26 a §§ tillämpas även på verk som
ingår i en bilaga till ett beslut som meddelats före ikraftträdandet.
3. Den nya bestämmelsen i 26 § tillämpas även på uppgifter i verk som
anförts muntligen eller skriftligen före ikraftträdandet.
4. En åtgärd som före ikraftträdandet har vidtagits med ett sådant verk
som avses i punkterna 2 och 3 och som då var tillåten kan inte angripas
med stöd av de nya bestämmelserna.

Som framgår av punkt 1 träder de nya reglerna i kraft den 1 april 2000.
Det kan inträffa att ett exemplar av ett verk före de nya reglernas
ikraftträdande har fogats som bilaga till ett beslut som avser rätten att ta
del av den allmänna handling där verket ingår. Om beslutet hänvisar till
bilagan på ett sätt som gör att bilagan måste anses som en del av beslutet
har upphovsrätten för de flesta typer av verk upphört att gälla. Genom
bestämmelsen i punkt 2 återupplivas det upphovsrättsliga skyddet för
sådana verk. För verk av typen alster av bildkonst, musikaliska verk och
diktverk har i den angivna situationen upphovsrätten inte upphört att
gälla, däremot har verket fått återges. För ett sådant verk innebär punkt 2
att verket efter ikraftträdandet inte längre får återges.
Punkt 3 innebär att den nya begränsningen avseende rätten att återge
det som anförs inför en myndighet är tillämplig även på uppgifter i verk
som anförts muntligen eller skriftligen före ikraftträdandet.
Genom bestämmelsen i punkt 4 klargörs att bestämmelserna i punkterna
2 och 3 inte medför att sanktionsbestämmelserna om bl.a. straff och
skadestånd i upphovsrättslagen får retroaktiv verkan.

Promemorians huvudsakliga innehåll
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen föreskrivs att varje svensk medborgare
till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning har
rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt utgör en viktig del av
den svenska offentlighetsprincipen. Enligt nuvarande regler skall en all-
män handling tillhandahållas enligt tryckfrihetsförordningen oavsett om
den är upphovsrättsligt skyddad eller inte. Detta har under senare tid lett
till att rätten att ta del av allmänna handlingar använts för att sprida upp-
hovsrättsligt skyddade verk. Att offentlighetsprincipen används på detta
sätt kan medföra betydande skada för upphovsmännen.
Regeringen har tidigare beslutat att tillkalla en kommitté som bl.a.
skall undersöka om tillhandahållandet av allmänna handlingar som om-
fattas av upphovsrätt skall begränsas (dir. 1998:32). Med hänsyn till att
upphovsrättsligt skyddade verk som inte offentliggjorts har ett särskilt
högt skyddsvärde och att det är möjligt att utnyttja handlingsoffentlig-
heten för att framställa exemplar av och sprida ett sådant verk och få till
stånd ett tvångsoffentliggörande av verket, görs bedömningen att rätten
att ta del av allmänna handlingar redan nu bör begränsas såvitt avser
vissa verk som inte offentliggjorts.
I promemorian föreslås en begränsning av tillhandahållandet av upp-
hovsrättsligt skyddade verk som ingår i allmänna handlingar och be-
träffande vilka det finns anledning att anta att de har kommit in till en
myndighet utan upphovsmannens samtycke och utan att tidigare ha
offentliggjorts. Förslaget innebär att ett sådant verk skall tillhandahållas
endast om det står klart att verket kan tillhandahållas utan skada för upp-
hovsmannen.
Förslaget innebär inte någon begränsning i myndigheternas skyldighet
att på begäran av enskild lämna ut uppgifter ur en allmän handling i annat
fall än om utlämnandet skulle utgöra ett offentligt framförande eller ett
annat förfogande enligt 2 § upphovsrättslagen.
De föreslagna lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 januari
2000.

Promemorians lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk att 9, 26, 26 a och 26 b §§ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Upphovsrätt gäller inte till
1. författningar,
2. beslut av myndigheter,
3. yttranden av svenska myndigheter och
4. officiella översättningar av sådant som avses i 1 3.
Upphovsrätt gäller dock till verk vilka ingår i en handling som avses i
första stycket och är av följande slag:
1. kartor,
2. alster av bildkonst,
3. musikaliska verk eller
4. diktverk.

Upphovsrätt gäller även till ett
sådant verk som inte får tillhanda-
hållas enligt 26 b § andra stycket,
om det fogats till ett beslut som av-
ser rätten att ta del av verket.

26 §
Var och en får återge vad som muntligen eller skriftligen anförs
1. inför myndigheter,
2. i statliga eller kommunala representationer,
3. vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter eller
4. vid offentliga utfrågningar om sådana angelägenheter.

Vad som skriftligen anförs ur ett
sådant verk som inte får tillhanda-
hållas enligt 26 b § andra stycket
får dock återges endast om det
även anförs muntligen.
Vid tillämpning av första
stycket gäller dock
Vid tillämpning av första
stycket gäller
1. att skrifter vilka åberopas som bevis, utlåtanden och liknande får
återges endast i samband med en redogörelse för det mål eller ärende i
vilket de förekommit och endast i den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen,
2. att en upphovsman har ensamrätt att ge ut samlingar av sina
anföranden och
3. att det som anförs vid sådana utfrågningar som avses i första stycket
4 inte får återges i ljudradio eller television med stöd av den bestämmel-
sen.

26 a §
Var och en får återge verk, vilka
ingår i de handlingar som avses i
9 § första stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra stycket 2 4.
Upphovsmannen har rätt till ersätt-
ning, utom när återgivningen sker i
samband med
1. en myndighets verksamhet
eller
2. en redogörelse för ett mål
eller ärende i vilket verket före-
kommit och verket återges endast i
den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen.
Var och en får återge verk, vilka
ingår i de handlingar som avses i
9 § första stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra stycket 2 4.
Detta gäller dock inte sådana verk
som avses i 9 § tredje stycket.
Upphovsmannen har rätt till ersätt-
ning, utom när återgivningen sker i
samband med
1. en myndighets verksamhet
eller
2. en redogörelse för ett mål
eller ärende i vilket verket före-
kommit och verket återges endast i
den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen.
Var och en får återge handlingar som är upprättade hos svenska myn-
digheter men inte är sådana som avses i 9 § första stycket.
Andra stycket gäller inte beträffande
1. kartor,
2. tekniska förebilder,
3. datorprogram,
4. verk som skapats för undervisning,
5. verk som är resultatet av vetenskaplig forskning,
6. alster av bildkonst,
7. musikaliska verk,
8. diktverk eller
9. verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls
allmänheten i samband med affärsverksamhet.

26 b §
Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt 2
kap. tryckfrihetsförordningen.

Om det i en allmän handling in-
går ett verk och det finns anled-
ning att anta att verket kommit in
till myndigheten utan upphovs-
mannens samtycke och utan att det
tidigare har offentliggjorts, skall
det i handlingen ingående verket
dock tillhandahållas endast om det
står klart att det förfogande över
verket som tillhandahållandet
innebär kan ske utan skada för
upphovsmannen.
Vid tillämpningen av andra
stycket skall ett verk som ingår i
en allmän handling som tillhanda-
hållits enligt 2 kap. Tryckfrihets-
förordningen eller som lämnats
från en myndighet till en annan
inte anses offentliggjort.
Andra stycket innebär inte
någon begränsning i den rätt som
en sökande, klagande eller annan
part i ett mål eller ärende hos en
domstol eller någon annan myn-
dighet har att ta del av handlingar
i målet eller ärendet.
Vid tillämpningen av andra och
fjärde styckena jämställs med
myndighet de organ som avses i
2 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen
samt 1 kap. 8 och 9 §§ sekretess-
lagen (1980:100).
Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den
allmänna säkerhetens intresse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. De nya bestämmelserna i 9 och 26 a §§ tillämpas även på beslut som
meddelats före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna i 26 och 26 b §§ tillämpas även på verk och
prestationer som ingår i en allmän handling som har kommit in till en
myndighet före ikraftträdandet.
4. De nya bestämmelserna i 9, 26 och 26 a §§ tillämpas inte vad gäller
åtgärder som vidtagits före ikraftträdandet.

2. Förslag till ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100) att 1 kap. 1 §
och 15 kap. 4 och 9 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas
verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sist-
nämnda hänseende innefattar bestämmelserna begränsning i den i tryck-
frihetsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar.
Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift vare sig det sker munt-
ligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat
sätt (sekretess).
Lagen innehåller även andra föreskrifter om allmänna handlingar.
I denna lag finns också bestämmelser om begränsning av den rätt att
lämna meddelande för offentliggörande i tryckt eller därmed jämställd
skrift eller i radioprogram, film, ljudupptagningar eller därmed jämställt
medium varom grundläggande bestämmelser ges i tryckfrihetsför-
ordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Utöver bestämmelserna i denna
lag finns i upphovsrättslagen
(1960:729) bestämmelser om be-
gränsning av rätten att ta del av
vissa allmänna handlingar i vilka
ingår upphovsrättsligt skyddade
verk.

15 kap.
4 §
Myndighet skall på begäran av
enskild lämna uppgift ur allmän
handling som förvaras hos myn-
digheten i den mån inte hinder
möter på grund av bestämmelse
om sekretess eller av hänsyn till
arbetets behöriga gång.
Myndighet skall på begäran av
enskild lämna uppgift ur allmän
handling som förvaras hos myn-
digheten i den mån hinder inte
möter på grund av bestämmelse
om sekretess eller av hänsyn till
arbetets behöriga gång. Myndighet
får dock inte lämna uppgift ur ett
sådant verk som inte får till-
handahållas enligt 26 b § andra
stycket lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konst-
närliga verk, om det innebär ett
sådant förfogande som avses i 2 §
samma lag.
Bestämmelser om tillhandahållande av allmän handling finns i 2 kap.
12 § tryckfrihetsförordningen.

9 §
Myndighet som i sin verksamhet använder automatisk databehandling
skall ordna denna med beaktande av den i tryckfrihetsförordningen stad-
gade rätten att ta del av allmänna handlingar. Därvid skall myndigheten
särskilt beakta
1. att allmänna handlingar bör hållas åtskilda från andra handlingar

2. att allmänna handlingar i
vilka ingår ett sådant verk som
inte får tillhandahållas enligt
26 b § andra stycket lagen
(1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk bör
hållas åtskilda från andra
allmänna handlingar
2. att skyddet av sekretessbe-
lagda uppgifter i upptagningar som
är allmänna handlingar bör vara
sådant att insynen enligt tryckfri-
hetsförordningen inte försvåras,
3. att uppgifter i upptagningar
som är allmänna handlingar inte
bör innehålla förkortningar, koder
och liknande som kan försvåra för
den enskilde att ta del av hand-
lingen,
4. att det bör framgå när upp-
gifter tillförts en upptagning som
är allmän handling och, om de
ändrats eller gallrats, vid vilken
tidpunkt detta skett.
3. att skyddet av sekretessbe-
lagda uppgifter i upptagningar som
är allmänna handlingar bör vara
sådant att insynen enligt tryckfri-
hetsförordningen inte försvåras,
4. att uppgifter i upptagningar
som är allmänna handlingar inte
bör innehålla förkortningar, koder
och liknande som kan försvåra för
den enskilde att ta del av hand-
lingen,
5. att det bör framgå när upp-
gifter tillförts en upptagning som
är allmän handling och, om de
ändrats eller gallrats, vid vilken
tidpunkt detta skett.
Myndigheten skall vidare ordna databehandlingen med beaktande av
det intresse som enskilda kan ha att själva utnyttja terminal eller annat
tekniskt hjälpmedel hos myndigheten för att ta del av allmänna hand-
lingar.

10 §
Myndigheten skall på begäran
bereda enskild tillfälle att själv
använda terminal eller annat tek-
niskt hjälpmedel som myndigheten
förfogar över för att ta del av
upptagning för automatisk data-
behandling. Sådan skyldighet före-
ligger dock inte, om sökanden
därigenom får tillgång till upp-
tagning som inte anses som allmän
handling hos myndigheten eller
om hinder möter på grund av be-
stämmelse om sekretess, på grund
av fara för förvanskning eller för-
störing eller av hänsyn till arbetets
behöriga gång.
Myndigheten skall på begäran
bereda enskild tillfälle att själv
använda terminal eller annat tek-
niskt hjälpmedel som myndigheten
förfogar över för att ta del av
upptagning för automatisk data-
behandling. Sådan skyldighet före-
ligger dock inte, om sökanden
därigenom får tillgång till upp-
tagning som inte anses som allmän
handling hos myndigheten eller
om hinder möter på grund av be-
stämmelse om sekretess, på grund
av fara för förvanskning eller för-
störing eller av hänsyn till arbetets
behöriga gång. Sådan skyldighet
föreligger inte heller, om
sökanden därigenom får tillgång
till ett sådant verk som inte får till-
handahållas enligt 26 b § andra
stycket lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konst-
närliga verk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förteckning över remissinstanser
Justitiedepartementets promemoria Några frågor om förhållandet mellan
upphovsrätten och offentlighetsprincipen (Ds 1999:7) har remitterats till
Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö
tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping,
Justitiekanslern, Riksåklagaren, Kungl. biblioteket, Riksarkivet, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Handelshögskolan i Stock-
holm, Svenska Kommunförbundet, Arkivet för ljud och bild, Sveriges
advokatsamfund, Patent- och registreringsverket, Föreningen Bonus
Presskopia, Föreningen COPYSWEDE, Föreningen Grävande Jour-
nalister, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd,
KLYS, Föreningen Svensk Programvaruindustri, Förlags- och Medie-
förbundet, Svensk Bildbyråförening, Svenska Förläggareföreningen,
Svenska föreningen för upphovsrätt, Svenska Journalistförbundet,
Svenska Musikförläggareföreningen, Sveriges Författarförbund, Sveriges
Industriförbund och Tidningsutgivarna. Dessutom har yttrande inkommit
från Religious Technology Center, Sveriges Radio, Marianne Lindblad,
Läromedelsförfattarnas Förening och TV4.
Utkastet till lagrådsremiss har tillställts Riksdagens ombudsmän,
Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Justitiekanslern, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Handelshögskolan i Stock-
holm, Föreningen COPYSWEDE, Konstnärliga och Litterära Yrkesut-
övares Samarbetsnämnd, KLYS, Svenska Förläggareföreningen, Svenska
Journalistförbundet, Sveriges Industriförbund och Tidningsutgivarna,
vilka också samtliga har inkommit med yttranden över utkastet. Dess-
utom har ett yttrande över utkastet inkommit från Religious Technology
Center.

Den tidigare lagrådsremissens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs att 9, 26, 26 a och 26 b §§ lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Upphovsrätt gäller inte till
1. författningar,
2. beslut av myndigheter,
3. yttranden av svenska myndigheter och
4. officiella översättningar av sådant som avses i 1 3.
Upphovsrätt gäller dock till verk vilka ingår i en handling som avses i
första stycket och är av följande slag:
1. kartor,
2. alster av bildkonst,
3. musikaliska verk eller
4. diktverk.

Upphovsrätt gäller även till ett
sådant verk som inte får tillhanda-
hållas enligt 26 b § andra stycket,
om det har fogats till ett beslut
som avser rätten att ta del av
verket.

26 §
Var och en får återge vad som muntligen eller skriftligen anförs
1. inför myndigheter,
2. i statliga eller kommunala representationer,
3. vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter eller
4. vid offentliga utfrågningar om sådana angelägenheter.

Vad som inför myndigheter eller
i statliga eller kommunala repre-
sentationer skriftligen anförs ur ett
sådant verk som inte får till-
handahållas enligt 26 b § andra
stycket får dock återges endast om
det även anförs muntligen.
Vid tillämpning av första
stycket gäller dock
Vid tillämpning av första
stycket gäller
1. att skrifter vilka åberopas som bevis, utlåtanden och liknande får
återges endast i samband med en redogörelse för det mål eller ärende i
vilket de förekommit och endast i den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen,
2. att en upphovsman har ensamrätt att ge ut samlingar av sina anföran-
den och
3. att det som anförs vid sådana utfrågningar som avses i första stycket
4 inte får återges i ljudradio eller television med stöd av den bestämmel-
sen.

26 a §
Var och en får återge verk, vilka
ingår i de handlingar som avses i
9 § första stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra stycket 2 4.
Upphovsmannen har rätt till er-
sättning, utom när återgivningen
sker i samband med
1. en myndighets verksamhet
eller
2. en redogörelse för ett mål
eller ärende i vilket verket före-
kommit och verket återges endast i
den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen.
Var och en får återge verk, vilka
ingår i de handlingar som avses i
9 § första stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra stycket 2 4.
Detta gäller dock inte sådana verk
som avses i 9 § tredje stycket.
Upphovsmannen har rätt till er-
sättning, utom när återgivningen
sker i samband med
1. en myndighets verksamhet
eller
2. en redogörelse för ett mål
eller ärende i vilket verket före-
kommit och verket återges endast i
den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen.
Var och en får återge handlingar som är upprättade hos svenska myn-
digheter men inte är sådana som avses i 9 § första stycket.
Andra stycket gäller inte beträffande
1. kartor,
2. tekniska förebilder,
3. datorprogram,
4. verk som skapats för undervisning,
5. verk som är resultatet av vetenskaplig forskning,
6. alster av bildkonst,
7. musikaliska verk,
8. diktverk eller
9. verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls
allmänheten i samband med affärsverksamhet.

26 b §
Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt
2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Om det i en allmän handling in-
går ett verk och det finns anled-
ning att anta att verket inte tidi-
gare har offentliggjorts och att det
har kommit in till myndigheten
utan upphovsmannens samtycke,
skall det i handlingen ingående
verket dock inte tillhandahållas
om det kan antas att det förfog-
ande över verket som tillhanda-
hållandet innebär medför skada
för upphovsmannen.
Vid tillämpningen av andra
stycket skall ett verk som ingår i
en allmän handling som tillhanda-
hållits enligt 2 kap. Tryckfrihets-
förordningen eller som lämnats
från en myndighet till en annan
inte anses offentliggjort.
Andra stycket innebär inte nå-
gon begränsning i den rätt som en
sökande, klagande eller annan
part i ett mål eller ärende hos en
domstol eller någon annan myn-
dighet har att ta del av handlingar
i målet eller ärendet.
Vid tillämpningen av andra och
fjärde styckena jämställs med
myndighet de organ som avses i 2
kap. 5 och 17 §§ tryckfrihetsför-
ordningen samt 1 kap. 8 och 9 §§
sekretesslagen (1980:100).
Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den
allmänna säkerhetens intresse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. De nya bestämmelserna i 9 och 26 a §§ tillämpas även på verk som
fogats till beslut som meddelats före ikraftträdandet. För sådana verk
gäller dock att en åtgärd som har vidtagits före ikraftträdandet och som
då var tillåten inte kan angripas till följd av de nya bestämmelserna.
3. De nya bestämmelserna i 26 och 26 b §§ tillämpas även på verk som
ingår i en allmän handling som har kommit in till en myndighet före
ikraftträdandet. För sådana verk gäller dock att en åtgärd som har vid-
tagits före ikraftträdandet och som då var tillåten inte kan angripas till
följd av de nya bestämmelserna.
4. Det som sägs i punkterna 2 och 3 tillämpas också på sådana rättig-
heter som skyddas genom bestämmelserna i 45, 46 och 48 49 a §§.

2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100) att 1 kap.
1 § och 15 kap. 4, 9 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas
verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sist-
nämnda hänseende innefattar bestämmelserna begränsning i den i tryck-
frihetsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar.
Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker munt-
ligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat
sätt (sekretess).
Lagen innehåller även andra föreskrifter om allmänna handlingar.
I denna lag finns också bestämmelser om begränsning av den rätt att
lämna meddelande för offentliggörande i tryckt eller därmed jämställd
skrift eller i radioprogram, film, ljudupptagningar eller därmed jämställt
medium varom grundläggande bestämmelser ges i tryckfrihetsför-
ordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Utöver bestämmelserna i denna
lag finns i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk bestämmelser
om begränsning av rätten att ta
del av vissa allmänna handlingar i
vilka ingår upphovsrättsligt skyd-
dade verk.

15 kap.
4 §
Myndighet skall på begäran av
enskild lämna uppgift ur allmän
handling som förvaras hos myn-
digheten i den mån hinder inte
möter på grund av bestämmelse
om sekretess eller av hänsyn till
arbetets behöriga gång.
Myndighet skall på begäran av
enskild lämna uppgift ur allmän
handling som förvaras hos myn-
digheten i den mån hinder inte
möter på grund av bestämmelse
om sekretess eller av hänsyn till
arbetets behöriga gång. Myndighet
får dock inte lämna uppgift ur ett
sådant verk som inte får tillhanda-
hållas enligt 26 b § andra stycket
lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk,
om det innebär ett sådant förfog-
ande som avses i 2 § samma lag.
Bestämmelser om tillhandahållande av allmän handling finns i 2 kap.
12 § tryckfrihetsförordningen.

9 §
Myndighet som i sin verksamhet använder automatisk databehandling
skall ordna denna med beaktande av den i tryckfrihetsförordningen stad-
gade rätten att ta del av allmänna handlingar. Därvid skall myndigheten
särskilt beakta
1. att allmänna handlingar bör hållas åtskilda från andra handlingar,

2. att skyddet av sekretessbe-
lagda uppgifter i upptagningar som
är allmänna handlingar bör vara
sådant att insynen enligt tryckfri-
hetsförordningen inte försvåras,
3. att uppgifter i upptagningar
som är allmänna handlingar inte
bör innehålla förkortningar, koder
och liknande som kan försvåra för
den enskilde att ta del av hand-
lingen,
4. att det bör framgå när upp-
gifter tillförts en upptagning som
är allmän handling och, om de
ändrats eller gallrats, vid vilken
tidpunkt detta skett.
2. att allmänna handlingar i
vilka det ingår ett sådant verk som
inte får tillhandahållas enligt 26
b § andra stycket lagen
(1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk bör
hållas åtskilda från sådana all-
männa handlingar som får lämnas
ut,
3. att skyddet av sekretessbe-
lagda uppgifter i upptagningar som
är allmänna handlingar bör vara
sådant att insynen enligt tryckfri-
hetsförordningen inte försvåras,
4. att uppgifter i upptagningar
som är allmänna handlingar inte
bör innehålla förkortningar, koder
och liknande som kan försvåra för
den enskilde att ta del av hand-
lingen,
5. att det bör framgå när upp-
gifter tillförts en upptagning som
är allmän handling och, om de
ändrats eller gallrats, vid vilken
tidpunkt detta skett.
Myndigheten skall vidare ordna databehandlingen med beaktande av
det intresse som enskilda kan ha att själva utnyttja terminal eller annat
tekniskt hjälpmedel hos myndigheten för att ta del av allmänna hand-
lingar.

10 §
Myndighet skall på begäran
bereda enskild tillfälle att själv
använda terminal eller annat tek-
niskt hjälpmedel som myndigheten
förfogar över för att ta del av
upptagning för automatisk databe-
handling. Sådan skyldighet före-
ligger dock inte, om sökanden
därigenom får tillgång till upptag-
ning som inte anses som allmän
handling hos myndigheten eller
om hinder möter på grund av
bestämmelse om sekretess, på
grund av fara för förvanskning
eller förstöring eller av hänsyn till
arbetets behöriga gång.
Myndighet skall på begäran
bereda enskild tillfälle att själv
använda terminal eller annat tek-
niskt hjälpmedel som myndigheten
förfogar över för att ta del av
upptagning för automatisk databe-
handling. Sådan skyldighet före-
ligger dock inte, om sökanden
därigenom får tillgång till upptag-
ning som inte anses som allmän
handling hos myndigheten eller
om hinder möter på grund av
bestämmelse om sekretess, på
grund av fara för förvanskning
eller förstöring eller av hänsyn till
arbetets behöriga gång. Sådan
skyldighet föreligger inte heller,
om sökanden därigenom får till-
gång till ett sådant verk som inte
får tillhandahållas enligt 26 b §
andra stycket lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.
I fråga om beslut, varigenom myndighet har avslagit enskilds begäran
enligt första stycket, tillämpas vad som är föreskrivet om överklagande
av beslut som avses i 7 § första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000

Lagrådets yttrande den 13 september 1999
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-09-13

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 2 september 1999 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Malin
Bonthron.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

I 26 b § första stycket lagen om upphovsrätt till litterära och konst-
närliga verk (upphovsrättslagen) föreskrivs att allmänna handlingar
oavsett upphovsrätten skall tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihets-
förordningen (TF). Regeln utgör närmast en erinran om TF:s regler om
allmänhetens rätt att ta del av myndigheters handlingar. Även utan regeln
i 26 b § första stycket upphovsrättslagen hade vad där föreskrivs gällt
direkt på grundval av reglerna i 2 kap. TF.
I lagrådsremissen föreslås ett nytt andra stycke i 26 b § upphovs-
rättslagen av den innebörd att allmänna handlingar, vari ingår verk, under
vissa förutsättningar inte skall tillhandahållas allmänheten. Regeln har
getts karaktären av undantagsregel till regeln i första stycket. Som ovan
påpekats, har regeln i första stycket inte någon självständig betydelse i
förhållande till reglerna i 2 kap. TF.
Den föreslagna regeln i 26 b § upphovsrättslagen förutsätter att det är
fråga om en allmän handling, vari verket ingår, och att denna handling
inte heller är sekretessbelagd. I sistnämnda avseende medger 2 kap. 2 §
TF att rätten att ta del av allmänna handlingar begränsas i särskild lag
(eventuellt i annan lag, vartill den särskilda lagen hänvisar), om det är
påkallat med hänsyn till vissa i lagrummet angivna intressen. Den sär-
skilda lag som här avses är sekretesslagen (1980:100). Syftet med den
föreslagna regeln i upphovsrättslagen är emellertid inte att verk av visst
innehåll skall undantas från reglerna i 2 kap. TF utan att överhuvudtaget
allmänna handlingar, vari verk ingår, skall ges en specialreglering.
Om en handling är allmän och någon tillämplig sekretessregel inte
finns, skall handlingen tillhandahållas enligt de regler som finns härom i
2 kap. 12 och 13 §§ TF. Den föreslagna regeln i 26 b § upphovsrättslagen
innebär att beträffande handlingar, vari verk ingår, undantag skall göras
från reglerna om tillhandahållande i nu nämnda paragrafer. En dylik
undantagsregel kan naturligtvis inte beslutas genom vanlig lag utan att
TF innehåller uttryckligt medgivande härom. Den centrala frågan i
lagstiftningsärendet är därför om förslaget är förenligt med TF:s
bestämmelser.
I 1 kap. TF ges de grundläggande bestämmelserna om tryckfrihet,
vilken enligt 1 § består i en rättighet att utgiva skrifter . I detta kapitels
8 § hänvisas beträffande upphovsrätten till litterära och konstnärliga verk
samt fotografiska bilder till gällande lag härom. Den åsyftade lagen är
upphovsrättslagen.
Regeringens ståndpunkt är att inskränkningar i handlingsoffentligheten
kan göras i upphovsrättslagen med stöd av bestämmelsen i 1 kap. 8 § TF.
Denna ståndpunkt överensstämmer otvivelaktigt med vad som kommit
till uttryck i senare lagstiftningsärenden, se bl.a. prop. 1973:15 s. 154,
SOU 1979:49 s. 122, SOU 1983:70 s 188 och bet. LU 1986/87:11 s. 12.
Uttalandena har emellertid gjorts i sammanhang där det varit fråga om att
i upphovsrättslagen ge uttryck för skyddet för handlingsoffentligheten,
såsom vid tillkomsten år 1973 av 24 a §, numera 26 b § första stycket, -
och man kan då ha tagit det säkra för det osäkra. Oavsett hur därmed må
förhålla sig kan dock uttalanden i senare lagstiftningsärenden inte
tillmätas någon betydelse vid tolkningen. Avgörande är vad som
förekommit vid tryckfrihetsförordningens tillkomst och vid den ändring
av 1 kap. 8 § TF som skedde år 1960 i samband med införandet av upp-
hovsrättslagen; senare ändring i paragrafen saknar betydelse för den upp-
komna frågan. (Beträffande tolkningsfrågan kan också hänvisas till
Lennart Svensäter, Upphovsrätten och informationsintresset, Det 35.
nordiske juristmøte, 1999 s. 11 f.)
Det kan anmärkas att inte heller hänvisningen till 1 kap. 8 § TF i 1 kap.
12 § yttrandefrihetsgrundlagen ger någon ledning för bedömning av
frågan; handlingsoffentligheten regleras för övrigt i 2 kap. TF även med
avseende på andra medier än det skrivna ordet.
Till stöd för regeringens ståndpunkt har under föredragningen inför
Lagrådet åberopats - förutom de ovan nämnda uttalandena i senare års
lagstiftningsärenden - dels ordalydelsen av 1 kap. 8 § TF, dels dess
placering i 1 kap. TF vilken sagts göra den till en portalparagraf för hela
TF inklusive 2 kap. om allmänna handlingars offentlighet.
Bestämmelsen lyder numera: Om den rätt, som tillkommer upphovs-
man till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk
bild, om upphovsrätten närstående rättigheter och om förbud att återgiva
litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt, som kränker den andliga
odlingens intressen, gälle vad i lag är stadgat. Bestämmelsen utsäger
inte något om handlingsoffentligheten. För att utröna om denna omfattas
eller inte omfattas av bestämmelsen måste hänsyn tas till förarbeten och
till det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer.
Den ursprungliga lydelsen av bestämmelsen i 1949 års TF var
följande: Om den uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litterära
och musikaliska verk eller verk av bildande konst, som tillkommer upp-
hovsmannen till sådant verk, gälle vad i lag är stadgat. Det är uppenbart
att vid tillkomsten av stadgandet det centrala varit att rätten att i tryckt
skrift yttra sina tankar och åsikter eller meddela uppgifter och
underrättelser inte skulle innebära någon rätt att kränka annans
författarrätt. Allmänna handlingar omnämns endast i samband med
frågan om upphovsrätten till sådana handlingar. (SOU 1947:60 s. 217 f,
prop. 1948:230 s. 120.)
Vid ändringen av bestämmelsen i samband med upphovsrättslagens
tillkomst år 1960 - varvid i förevarande sammanhang främst är av in-
tresse utbytet av orden om den uteslutande rätt att genom tryck mång-
faldiga --- som tillkommer upphovsmannen mot orden om den rätt,
som tillkommer upphovsman - var syftet främst att skydda upphovs-
männens ideella befogenheter. Det förekom ingenting som skulle kunna
tyda på att en ändring var avsedd i fråga om förhållandet mellan upp-
hovsrätt och handlingsoffentlighet. (Prop. 1960:17 s.350 f.)
Enligt sina respektive rubriker handlar 1 kap. TF om tryckfrihet och
2 kap. om allmänna handlingars offentlighet. Det finns ingenting i 1 kap.
som tyder på att det skulle innehålla portalparagrafer avseende även 2
kap. De grundläggande reglerna i 2 kap. TF om allmänna handlingars
offentlighet har endast ett vagt samband med tryckfriheten (egentligen
endast som en källa till material för tryckta skrifter). Den offentlighets-
princip som uttrycks i 2 kap. TF framstår i sin moderna tappning som
frigjord från tryckfriheten i övrigt (se Strömberg, Tryckfrihetsrätt, 13 u.
1999, s. 89). Saken har också i en av våra ledande grundlagskommentarer
uttryckts sålunda: Placeringen i TF (av bestämmelserna om handlings-
offentlighet) motiveras främst med det skriftliga materialets betydelse
som nyhetskällor. Offentlighetsprincipen har emellertid betydelse långt
utanför tryckfrihetsrätten. Den är en av våra viktigaste rättssäkerhets-
garantier. (Holmberg-Stjernquist, Grundlagarna med tillhörande för-
fattningar, 1980 s. 803.)
Med tanke på handlingsoffentlighetens karaktär av en hörnsten i den
svenska demokratin - jämför det tidigare citerade kommentaruttalandet -
är det föga sannolikt att grundlagsstiftarna skulle ha avsett att lämna fritt
utrymme för att i vanlig lag reglera handlingsoffentligheten i fråga om
upphovsrättsskyddade handlingar. Vid en jämförelse med den noggrann-
het med vilken de i 2 kap. 2 § reglerat möjligheten att göra undantag från
handlingsoffentligheten genom lagstiftning om sekretess ter sig en sådan
släpphänthet i fråga om upphovsrättslig lagstiftning som i det närmaste
utesluten.
Lagrådet finner på grund av det anförda att regeringsförslaget strider
mot 2 kap. TF och att bestämmelsen i 1 kap. 8 § TF inte föranleder en
annan bedömning. Lagrådet avstyrker därför lagförslagen.

Lagrådsremissens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100) skall införas
en ny paragraf, 8 kap. 27 §, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

8 kap.
27 §

Sekretess gäller hos myndighet
för uppgift i ett upphovsrättsligt
skyddat verk som inte kan antas
sakna kommersiellt intresse,
1. om det av särskild anledning
kan antas att verket inte tidigare
har offentliggjorts i den mening
som avses i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. om det av särskild anledning
kan antas att verket har kommit in
till myndigheten utan rättighets-
havarens samtycke, och
3. om ett röjande av uppgiften
innebär ett upphovsrättsligt för-
fogande,
om det inte står klart att upp-
giften kan röjas utan att rättig-
hetshavaren lider skada.
Vid tillämpningen av första
stycket skall ett verk som har till-
handahållits enligt 2 kap. Tryckfri-
hetsförordningen eller har lämnats
från en myndighet till en annan
inte därigenom anses offentlig-
gjort.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs att 9, 26 och 26 a §§ lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Upphovsrätt gäller inte till
1. författningar,
2. beslut av myndigheter,
3. yttranden av svenska myndigheter och
4. officiella översättningar av sådant som avses i 1 3.
Upphovsrätt gäller dock till verk vilka ingår i en handling som avses i
första stycket och är av följande slag:
1. kartor,
2. alster av bildkonst,
3. musikaliska verk eller
4. diktverk.

Upphovsrätt gäller även till ett
verk som ingår i en bilaga till ett
beslut av en myndighet, om be-
slutet avser rätten att ta del av den
allmänna handling där verket
ingår.

26 §
Var och en får återge vad som muntligen eller skriftligen anförs
1. inför myndigheter,
2. i statliga eller kommunala representationer,
3. vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter eller
4. vid offentliga utfrågningar om sådana angelägenheter.

Första stycket 1 och 2 gäller
dock inte uppgifter för vilka sekre-
tess gäller enligt 8 kap. 27 § sekre-
tesslagen (1980:100).
Vid tillämpning av första
stycket gäller dock
Vid tillämpning av första
stycket gäller
1. att skrifter vilka åberopas som bevis, utlåtanden och liknande får
återges endast i samband med en redogörelse för det mål eller ärende i
vilket de förekommit och endast i den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen,
2. att en upphovsman har ensamrätt att ge ut samlingar av sina anför-
anden och
3. att det som anförs vid sådana utfrågningar som avses i första stycket
4 inte får återges i ljudradio eller television med stöd av den bestäm-
melsen.

26 a §
Var och en får återge verk, vilka
ingår i de handlingar som avses i
9 § första stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra stycket 2 4.
Upphovsmannen har rätt till er-
sättning, utom när återgivningen
sker i samband med
1. en myndighets verksamhet
eller
2. en redogörelse för ett mål
eller ärende i vilket verket före-
kommit och verket återges endast i
den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen.
Var och en får återge verk, vilka
ingår i de handlingar som avses i
9 § första stycket och är av de slag
som anges i 9 § andra stycket 2 4.
Detta gäller dock inte ett sådant
verk som avses i 9 § tredje stycket.
Upphovsmannen har rätt till er-
sättning, utom när återgivningen
sker i samband med
1. en myndighets verksamhet
eller
2. en redogörelse för ett mål
eller ärende i vilket verket före-
kommit och verket återges endast i
den omfattning som motiveras av
ändamålet med redogörelsen.
Var och en får återge handlingar som är upprättade hos svenska
myndigheter men inte är sådana som avses i 9 § första stycket.
Andra stycket gäller inte beträffande
1. kartor,
2. tekniska förebilder,
3. datorprogram,
4. verk som skapats för undervisning,
5. verk som är resultatet av vetenskaplig forskning,
6. alster av bildkonst,
7. musikaliska verk,
8. diktverk eller
9. verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls
allmänheten i samband med affärsverksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.
2. De nya bestämmelserna i 9 och 26 a §§ tillämpas även på verk som
har fogats till beslut som meddelats före ikraftträdandet.
3. Den nya bestämmelsen i 26 § tillämpas även på verk som ingår i en
allmän handling som har kommit in till en myndighet före ikraftträdan-
det.
4. En åtgärd som före ikraftträdandet har vidtagits med ett sådant verk
som avses i punkterna 2 och 3 och som då var tillåten kan inte angripas
med stöd av de nya bestämmelserna.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-11-22

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 11 november 1999 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Malin
Bonthron och hovrättsassessorn Jonas Stertman.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Bakgrunden till de föreslagna lagändringarna sägs i lagrådsremissen
vara att det förekommer att rätten att ta del av allmänna handlingar an-
vänds för att mot upphovsmannens vilja framställa exemplar av och
sprida upphovsrättsligt skyddade verk till allmänheten. Att handlings-
offentligheten kan användas på det sättet kan naturligtvis medföra stor
skada för upphovsmannen. Syftet med förslaget är att åstadkomma ett
erforderligt skydd för uppgifter i vissa upphovsrättsligt skyddade verk
som kommit in till en myndighet.
Frågan är dock om den lösning som valts på enklast möjliga sätt ger ett
effektivt skydd.
De föreslagna bestämmelserna i 8 kap. 27 § sekretesslagen har en
mycket komplicerad uppbyggnad, såväl rättstekniskt som språkligt. En
rad förutsättningar uppställs av inte alldeles lättillämpad art. Av lagråds-
remissen framgår att förutsättningarna är nödvändiga av två skäl. De
skall dels motivera en placering av paragrafen i sekretesslagen, dels
passa in på det konkreta fall som föranlett lagförslaget (fallet med
"Scientologibibeln").
Just paragrafens placering i sekretesslagen har medfört att det objekt
som skall åtnjuta skydd anges som "uppgift i ett upphovsrättsligt skyddat
verk". Här uppstår, åtminstone i fråga om uttryckssätt, en divergens
mellan sekretess- och upphovsrättslagstiftningen. Medan det upphovs-
rättsliga skyddet avser verket som sådant, omfattar sekretesskyddet
endast uppgifter i verket. Det kan dock på goda grunder antagas att någon
saklig skillnad egentligen inte är åsyftad.
Vidare har verk ansetts kunna beredas skydd enligt den föreslagna
paragrafen endast i ekonomiskt hänseende. Någon möjlighet att skapa
skydd även för de ideella värdena har inte ansetts föreligga, eftersom ett
sådant skydd inte skulle kunna inordnas bland de intressen som enligt 2
kap. 2 § tryckfrihetsförordningen kan läggas till grund för en begränsning
av rätten att ta del av allmänna handlingar.
En tredje förutsättning, som passar in på fallet med "Scientologi-
bibeln", är att verket inte tidigare har offentliggjorts i den mening som
avses i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Det kan
ifrågasättas om en bestämmelse om sekretesskydd för verk endast skall
avse icke offentliggjorda verk. En rättighetshavare kan också lida skada
om ett redan offentliggjort verk lämnas in till en myndighet och
därigenom blir en allmän handling, som inte omfattas av någon
sekretessregel. Allmänheten kan då kostnadsfritt ta del av verket "på
stället" (2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen), och om handlingen
kopieras (2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen) kommer det allmänna att
få ersättning för kopieringen, men rättighetshavaren kommer att stå utan
någon ersättning.
Fallet med "Scientologibibeln" har fäst uppmärksamheten på en svag
punkt i den svenska offentlighetslagstiftningen. Det visar att en person
endast genom att lämna in ett verk till en myndighet utan annat syfte än
att underminera någons upphovsrätt kan göra verket allmänt tillgängligt.
Inlämnaren av verket behöver således inte ha för avsikt att påverka myn-
dighetens handläggning av något ärende eller vidtagande av andra åtgär-
der. Myndigheten utnyttjas helt enkelt endast som en förvaringsplats för
verket ifråga.
Att komma till rätta med detta viktiga problem är knappast möjligt
inom ramen för sekretesslagstiftningen. Det hänger i stället samman med
hur begreppet allmän handling definieras i 2 kap. tryckfrihetsförord-
ningen. Enligt kapitlets 11 § första stycket räknas vissa handlingar inte
som allmänna, om de lämnats in till eller upprättats hos en myndighet för
ett visst angivet ändamål. I denna paragraf skulle som en särskild punkt i
första stycket kunna läggas till orden "5. ett upphovsrättsligt skyddat
verk som utan rättighetshavarens samtycke inlämnas till en myndighet
för förvaring". Med en sådan enkel regel skulle konstruktionen "uppgift i
ett upphovsrättsligt skyddat verk" kunna undvaras, de ideella värdena
förknippade med verket skyddas och även offentliggjorda verk beredas
skydd.
Genomförandet av förslaget i lagrådsremissen brådskar på grund av
vissa omständigheter. Det kan därför inte komma ifråga att nu överväga
en grundlagsändring. Lagrådet konstaterar att förslaget till följd av de
begränsningar som 8 kap. 27 § sekresslagen kommer att innehålla har
stöd i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen och godtar de föreslagna lag-
ändringarna som ett provisorium. Lagrådet finner det dock angeläget att
en mera långsiktig och heltäckande lösning på problemet sökes.

Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Messing, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Lejon

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:35 Upphovsrätten och offent-
lighetsprincipen
Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse 1993:1007
Senaste lydelse 1993:1007
Senaste lydelse 1993:1007
Senaste lydelse 1993:1007
Senaste lydelse 1993:1007
Senaste lydelse 1993:1007
Senaste lydelse 1997:790
Lagen omtryckt 1992:1474.
Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse 1993:1007
Senaste lydelse 1993:1007
Senaste lydelse 1993:1007

1

69

Prop. 1999/2000:35

Prop 1999/2000:35
Bilaga 1

Prop. 1999/2000:35
Bilaga 2

Prop. 1999/2000:35
Bilaga 3

Prop. 1999/2000:35
Bilaga 4

Prop. 1999/2000:35
Bilaga 5

Prop. 1999/2000:35
Bilaga 6

Prop. 1999/2000:35
Bilaga 7

Prop. 1999/2000:35