Prop.
1999/2000:28
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 november 1999
Lena Hjelm-Wallén
Thomas Östros
(Utbildningsdepartementet)
I propositionen föreslår regeringen att det av högskolelagen (1992:1434)
skall framgå att kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för perso-
nalen och studenterna vid högskolorna. Det föreslås också att en bestäm-
melse införs i högskolelagen som ytterligare markerar att studenterna
skall ges möjlighet att få det inflytande som behövs för att på ett effektivt
sätt kunna delta i och påverka arbetet i högskolan. Enligt lagförslaget
skall högskolorna verka för att studenterna tar aktiv del i arbetet med att
vidareutveckla utbildningen.
I propositionen redogör regeringen för hur systemet för att garantera
och utveckla kvaliteten i högskolans verksamhet bör utvecklas och för-
stärkas ytterligare för att kunna motsvara de krav som ställs på dagens
och framtidens utbildning. Högskoleverkets kvalitetsgranskningar bör
vara periodiskt återkommande och heltäckande på såväl lärosätesnivå
som beträffande program och ämnen. Målen för den högre utbildningen
skall ses över.
Studenterna bör ses som medaktörer i skapandet av kunskap. En ökad
medverkan i arbetet både av enskilda studenter och studentorganisationer
eftersträvas. Regeringen avser att genom ändringar i högskoleförordning-
en (1993:100) ge studenterna ökade möjligheter att delta i och påverka
arbetet.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i syfte att
tydliggöra hur omprövning av examenstillstånd kan ske.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 28
Prop. 1999/2000:28
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................5
4 Kvaliteten - en gemensam angelägenhet..........................................6
5 Kvalitetssystem i olika länder...........................................................8
5.1 Terminologi........................................................................8
5.2 Kvalitet i högskolan - en europeisk angelägenhet..............8
5.3 Nationella system för utvärdering och kvalitetsutveckling. 9
5.4 Inriktning och metodik......................................................11
6 Svenskt kvalitetssystem i utveckling...............................................12
6.1 Den nuvarande ordningen.................................................12
6.1.1 Bedömning av lärosätenas kvalitetsarbete......13
6.1.2 Nationella utvärderingar.................................14
6.1.3 Tillstånd att utfärda examina..........................14
6.2 Fortsatt utveckling............................................................15
6.2.1 Lärosätesbedömningar....................................17
6.2.2 Ämnes- och programutvärdering....................18
6.3 Översyn av målen för den högre utbildningen..................20
6.4 Kvalitetssäkringen inom lärosätena..................................21
6.4.1 Lärosätenas interna kvalitetssäkring är
grundläggande för kvaliteten..........................21
6.4.2 Kriterier för kvalitetssäkring av de allmänna
målen...............................................................22
7 Förstärkt studentinflytande i högskolan..........................................22
7.1 Deltagande och engagemang som förutsättningar för
studentinflytandet..............................................................22
7.2 Tidigare utveckling av studentinflytandet........................24
7.3 Studenternas möjligheter till inflytande skall stärkas.......25
7.3.1 Studentinflytande genom medverkan i
beslutande organ.............................................27
7.3.2 Studentinflytande genom medverkan i
beredande organ..............................................28
7.3.3 Studentinflytande genom kursvärderingar......29
7.3.4 Studentinflytande i anslutning till
årsredovisningarna..........................................31
8 Författningskommentar...................................................................32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 november 1999.34
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i högskolelagen (1992:1434).
Prop. 1999/2000:28
1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 28
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1999/2000:28
Härigenom föreskrivs i fråga om högskolelagen (1992:1434)
dels att 1 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 4 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet nås, såväl i utbild-
ningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet.
Det är en gemensam ange-
lägenhet för högskolornas perso-
nal och studenterna vid hög-
skolorna att de tillgängliga resur-
serna utnyttjas effektivt för att
hålla en hög kvalitet i verksamhe-
ten.
De tillgängliga resurserna skall
utnyttjas effektivt för att hålla en
hög kvalitet i verksamheten.
Kvalitetsarbetet är en gemensam
angelägenhet för högskolornas
personal och studenterna.
4a §
Studenterna skall ha rätt att ut-
öva inflytande över utbildningen
vid högskolorna.
Högskolorna skall verka för att
studenterna tar en aktiv del i arbe-
tet med att vidareutveckla utbild-
ningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
Studenternas engagemang i och inflytande över högskolans verksamhet
är av stor betydelse för kvaliteten i utbildningen. Propositionen innehåller
förslag om förstärkt studentinflytande, bl.a. för att uppnå en ökad kvalitet
i utbildningen. Genomgående i propositionen avses såväl studenter inom
den grundläggande högskoleutbildningen som inom forskarutbildningen
när termen student används. Propositionen innehåller vidare regeringens
syn på hur det kvalitetsarbete som bedrivs av högskolorna skall utvecklas
och hur Högskoleverket skall granska kvaliteten. Det läggs i den delen
fram förslag som tar sikte på vissa frågor av direkt betydelse för studen-
ternas inflytande över och delaktighet i kvalitetsarbetet. Kvalitetsarbetet
berör dock även flera andra frågeställningar. Regeringen avser därför att
ytterligare bereda bl.a. förslag som rör under vilka förutsättningar ett ex-
amenstillstånd kan återkallas vid fall av otillräcklig kvalitet. Det får där-
vid analyseras vilka konsekvenser ett sådant återkallande får för studen-
terna. Regeringen avser därefter att återkomma till riksdagen med förslag.
Riksdagen tillkännagav med anledning av propositionen Högskolans
ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3,
rskr. 1997/98:12) att det är viktigt att studenternas inflytande stärks och
att studenterna är delaktiga i hela verksamheten inom universitet och
högskolor. Enligt utskottets mening borde det göras en översyn av stu-
dentinflytandet inom högskolan.
Dåvarande utbildningsministern beslutade den 11 december 1997 att
tillsätta en arbetsgrupp (U 1997: K) för att se över studenternas inflytande
i högskolan på alla nivåer. Arbetsgruppens uppdrag omfattade en översyn
av den nuvarande situationen vad gäller såväl studenternas formella in-
flytande i beslutande och beredande organ som de enskilda studenternas
inflytande på undervisningens uppläggning och genomförande. Arbets-
gruppen skulle också analysera vilka åtgärder som kan genomföras för att
förstärka studentinflytandet. Det angavs särskilt att gruppen skulle över-
väga om beslut av större betydelse för studenterna endast kan fattas av
organ där studenterna har rätt att vara representerade. Arbetsgruppen fick
i uppdrag att följa upp och utvärdera studenternas inflytande i högskolan
på alla nivåer i detta vidare perspektiv. Arbetsgruppen redovisade sitt
uppdrag den 25 augusti 1998 i en rapport, Studentinflytande inom hög-
skolan (Ds 1998:51). Rapporten har remissbehandlats. Remissvaren finns
tillgängliga hos Utbildningsdepartementet (Dnr U1998/3294/ST).
Den 19 maj 1999 anordnades en konferens i Rosenbad om studentin-
flytande och kursvärderingar av Utbildningsdepartementet där utbild-
ningsministern, representanter för högskolorna, studenterna, Högskole-
verket, Regeringskansliet och andra intressenter redogjorde för och dis-
kuterade dessa frågor.
Prop. 1999/2000:28
Prop. 1999/2000:28
Regeringens förslag: Av 1 kap. högskolelagen (1992:1434) skall tydligt
framgå att kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för högskolor-
nas personal och studenterna.
Regeringens bedömning: Systemet för att garantera och utveckla
kvaliteten i högskolan är i dagens situation otillräckligt och bör därför
utvecklas och förstärkas ytterligare. Förändringarna berör universitet och
högskolor, med offentlig huvudman och enskilda utbildningsanordnare,
liksom Högskoleverket. Det är viktigt att öka såväl de enskilda studen-
ternas som studentorganisationernas medverkan i kvalitetsarbetet. Detta
förhållande, tillsammans med angelägenheten av ökad studentmedverkan
även i andra typer av frågor inom högskolan, gör det nödvändigt att finna
former för ett ökat studentinflytande.
Skälen for regeringens forslag och bedömning: Den högre utbild-
ningens omfattning och kvalitet är en av de viktigaste faktorerna för ut-
vecklingen av sysselsättning och tillväxt, den sociala och kulturella ut-
vecklingen samt för att fördjupa vår demokrati. Den högre utbildningen
har under 1990-talet expanderat kraftigt och tillförs under perioden
1997-2002 sammanlagt 89 000 nya utbildningsplatser. Utbildningsme-
toderna förändras och en snabb internationalisering pågår. De hittillsva-
rande insatserna i Sverige på kvalitetsområdet har varit framgångsrika.
Nu måste blicken riktas mot frågan om hur kvaliteten skall utvecklas i
dagens och framtidens utbildning. Kvalitetsarbetet behöver förnyas, för-
djupas och intensifieras i betydande grad på alla nivåer och utifrån olika
perspektiv för att möta nya krav. Som ett led i detta arbete behöver de
enskilda studenterna och studentorganisationerna få bättre möjligheter att
påverka utbildningen och därmed bidra till kvalitetsutvecklingen. Samti-
digt måste understrykas att kvalitet inte är ett enhetligt begrepp, vilket
också konstateras i bl.a. Högskoleverkets rapport Kvalitetsarbete - ett
sätt att förbättra verksamhetens kvalitet vid universitet och högskolor?
(1997:41). Olika uppfattningar om dess innebörd måste ständigt vara fö-
remål för diskussion. Utvecklingen av verksamheten förutsätter därför
inte att alla är överens, tvärtom kan denna debatt främja en framtida ut-
veckling.
Det intresse för den högre utbildningens kvalitet som i dag finns värl-
den över, återspeglar en växande medvetenhet om utbildningens betydel-
se för social, ekonomisk och kulturell utveckling. Studenternas ålder,
sociala bakgrund och etnicitet har blivit mer varierad. En förändrad ar-
betsmarknad ställer också på förändrad kompetens. Konkurrensen om
studenterna ökar också såväl nationellt som internationellt. Kvalitetsfrå-
gans betydelse accentueras av den ökande globaliseringen som bl.a.
medför att det internationella utbildningssamarbetet ökar i omfattning
och att fler personer kommer att arbeta eller studera i ett annat land än
hemlandet under kortare eller längre perioder. För att stärka förmågan att
samarbeta med omvärlden blir det t.ex. nödvändigt med förbättrade kul-
turkunskaper och färdigheter i främmande språk. Med det tilltagande in-
tresset för att rekrytera studenter över gränserna och för att utveckla sam-
arbetet mellan lärosäten i olika länder ges möjlighet för studenterna att
delta i kurser där respektive högskola har särskilt hög kompetens.
Informationsteknologin är på väg att spränga gränserna för den tradi-
tionella utbildningsorganisationen. Det finns i dag intemetbaserade uni-
versitet och kurser som erbjuds över hela världen. Kvaliteten på dessa
kurser skiftar. Ibland ger de tillgång till spetskompetens, i andra fall
måste utbildningens kvalitet allvarligt ifrågasättas.
Den svenska högskolans kvalitet vilar ytterst på högskolornas själv-
ständiga ansvar inom ramen för de principer och resurser som beslutas av
riksdag och regering. Högskoleverkets arbete med uppföljning och utvär-
dering är också självklara inslag i arbetet för att stärka kvaliteten. Arbetet
måste utvecklas för att dagens och framtidens studenter skall få en ut-
bildning som möter högt ställda krav. Det finns skäl att vidta åtgärder för
att svensk högskoleutbildning skall kunna bedömas och jämföras i inter-
nationella sammanhang. Samhället, alltifrån den enskilda medborgaren
till utbildningens finansiär, behöver en granskning av utbildningens kva-
litet för att kunna bedöma i vilken utsträckning de stora resursinsatserna
svarar mot goda resultat. Högskolesektorns expansion och det ständiga
behovet av att förnya verksamheten leder oundvikligen till att kvalitets-
frågorna måste hållas aktuella.
Eleverna i gymnasieskolan har rätt att ställa frågan om kvaliteten i oli-
ka utbildningar när de överväger att ägna flera år åt högskolestudier och
att ta studielån. Är studier vid högskolan värda att satsa på? Möjligheter
att ge bra svar på den frågan till alla grupper av potentiella studerande
bidrar till att motverka den sociala och etniska snedrekryteringen. Även
de som bryter upp från sitt arbete för att utveckla sin kompetens måste,
liksom deras kommande arbetsgivare, kunna veta att högskolans utbild-
ning håller erforderlig kvalitet.
Studenternas medverkan i kvalitetsarbetet är nödvändig. De skall vara
medaktörer i utbildningen. Studenternas lärande och utveckling skall stå i
centrum i undervisningen. Det är därför naturligt att deras erfarenheter av
utbildningen och uppfattningar om hur väl den svarar mot mål och för-
väntningar tas till vara i utvecklingsarbetet. Studenterna kan påverka
högskolans verksamhet genom sitt direkta deltagande i utbildningen, via
sina representanter i olika organ och genom sina organisationer. Utöver
frågor som direkt kan hänföras till utvecklingen av kvaliteten, finns det
även många frågor av mer allmänt eller övergripande slag som berör de
studerande. Studenternas möjligheter att medverka och påverka behöver
ses i ett helhetsperspektiv. Det är nödvändigt att finna former för ett ökat
studentinflytande. Regeringen anser i detta sammanhang att det är viktigt
att öka så väl de enskilda studenternas som studentorganisationernas
medverkan i kvalitetsarbetet.
Förstärkningen av studenternas inflytande innebär en vidareutveckling
av deras roll i högskolan. Studenter som genomgår en grundutbildning
kommer att ha den som bas för yrkeslivet och för ett livslångt lärande.
Med dagens snabba kunskapsutveckling och dynamiska arbetsmarknad
måste alla räkna med att fortlöpande lära mer, lära om och lära nytt.
Grundutbildningen måste därför ge både stabila grundkunskaper och en
ram och struktur för att inhämta ny kunskap. Pedagogiskt forsknings- och
utvecklingsarbete har också på ett övertygande sätt visat att studenter
Prop. 1999/2000:28
måste vara engagerade och delaktiga i studierna för att lärandet skall få
djup och för att kunskapen skall bli bestående. För att nå dit måste stu-
denterna i ökad grad vara medansvariga för sin utbildning. Detta förut-
sätter ett ökat inflytande både för den enskilde studenten och genom stu-
denternas organisationer.
Mot den bakgrund som anförts ovan föreslår regeringen att det av 1
kap. 4 § högskolelagen (1992:1434) skall framgå att kvalitetsarbetet är en
gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna.
Eftersom de krav som uppställs i 1 kap. högskolelagen skall uppfyllas
av de enskilda utbildningsanordnama kommer den föreslagna lagänd-
ringen att gälla även för dessa (jämför 2 och 3 §§ lagen [1993:792] om
tillstånd att utfärda vissa examina).
Prop. 1999/2000:28
Den svenska terminologin på detta område är influerad av i första hand
anglosaxiskt språkbruk. Kvalitetssäkring (quality assurance) anger den
ordning som används inom ett lärosäte för att kontrollera och säkra kva-
liteten. Ibland används begreppet så att det också inbegriper lärosätets
system för kvalitetsutveckling. Bedömning av kvalitetsarbete (quality
audit, academic audit) innebär en utvärdering av ett lärosätes processer
för kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling.
Programutvärdering och ämnesutvärdering (quality assessment, pro-
gramme/subject evaluation) anger en systematisk granskning av utbild-
ningen inom ett program eller ämne. Den utgår från utbildningens mål
och hur dessa uppnås. Den innefattar en bedömning av såväl utbildning-
ens förutsättningar som dess genomförande och resultat. Detta gäller ock-
så då granskningen avser en enskild kurs i en kursvärdering.
Ackreditering (accreditation, validation) innebär en prövning av att en
utbildning uppfyller uppställda minimikrav. Det kan vara en branschor-
ganisation som på detta sätt erkänner en viss utbildning. Det kan också
vara en offentlig myndighet som genom ett sådant förfarande ger ett till-
stånd att bedriva en viss utbildning eller ett helt lärosäte att bedriva en
viss verksamhet.
Rankning innebär en rangordning av utbildningar eller lärosäten utifrån
data om verksamheten. Det är ofta data hämtade från ovan nämnda typer
av utvärderingar som sammanställs i denna form. En internationell över-
blick visar att det oftast är förlag och tidskrifter som är initiativtagare till
rankning.
Kvalitetsfrågor har blivit en viktig fråga inom EU, inte minst för att
främja förståelsen för medlemsländernas olika utbildningssystem och
därmed också underlätta den fria rörligheten för studerande och arbetsta-
gare. EU:s rättsregler inom området fri rörlighet för personer och särskilt
de generella direktiven om ömsesidigt erkännande av examensbevis,
bygger på att det finns en ömsesidig respekt och ett förtroende för kvali-
teten i medlemsländernas utbildningssystem.
EU:s ministerråd har utfärdat en rekommendation (10212/98) om eu-
ropeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen. En god
kvalitet i utbildningen är alla medlemsstaters mål. Gemenskapen uppma-
nas att bidra till det ständigt pågående kvalitetsarbetet genom att främja
samarbete mellan medlemsstaterna och, om det är nödvändigt, stödja och
komplettera deras insatser, samtidigt som den fullt ut respekterar med-
lemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll, utbildningssystemets
organisation samt den kulturella och språkliga mångfalden.
De tekniska och ekonomiska förändringarna och deras konsekvenser
för arbetsmarknaden innebär nya utmaningar för lärosätena. Den globala
konkurrensen, såväl som den ständigt ökande tillströmningen av studen-
ter till lärosätena, ställer medlemsstaterna inför uppgiften att organisera
sina system för högre utbildning på ett sådant sätt, att man bl.a. upprätt-
håller gällande akademiska normer, utbildningsmål och kvalitetsnormer.
Kvalitetssäkringssystemen kan bidra till det ömsesidiga erkännandet av
akademiska eller yrkesmässiga kvalifikationer. Enligt rådsrekommenda-
tionen bör man beakta sambandet mellan kvalitetssäkring och annan be-
fintlig gemenskapsverksamhet, särskilt inom Sokrates-programmet och
Leonardo da Vinci-programmet samt gemenskapens regelverk. Det gäller
vid erkännande av yrkesutbildningar.
Av kommissionens vitbok "Tillväxt, konkurrenskraft och sysselsätt-
ning", vitboken "Lära och lära ut-på väg mot kunskapssamhället" och
grönboken "Grundutbildning - Vidareutbildning - Forskning - Hinder
för rörlighet över gränserna" framgår det att en hög utbildningskvalitet är
viktig för sysselsättningen och tillväxten inom Europeiska gemenskapen
och för dess konkurrenskraft på internationell nivå. I dessa dokument
framhålls sambandet mellan, å ena sidan, utbildningens sociala och kultu-
rella funktion och, å andra sidan, dess ekonomiska funktion. Det framgår
tydligt av nämnda skrifter att rörlighet över gränserna kräver öppna ut-
bildningssystem. Ett av målen för EU - samarbetet inom utbildning är att
uppmuntra rörligheten. Det betonas att rörlighet är till nytta för en utbild-
ning av hög kvalitet. Erkännandet av examina spelar vidare en viktig roll.
De som har avlagt examen i en medlemsstat skall ha möjlighet att komma
in på hela den europeiska arbetsmarknaden.
Utbildningens omfattning, inriktning och kvalitet avgör förutsättning-
arna för att lägga den grund på vilken Europa bygger sin framtid. Det
finns goda skäl att utveckla systemet för att säkra och förbättra kvaliteten
i svensk utbildning för att den lättare skall kunna bedömas och erkännas i
ett internationellt sammanhang.
Nationella system för utvärdering och kvalitetsutveckling av den högre
utbildningen finns i tio av EU-ländema: Belgien, Danmark, Finland,
Prop. 1999/2000:28
Frankrike, Irland, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige och Öster-
rike. I de övriga länderna har uppbyggnaden av sådana system påbörjats.
Utbildningsansvaret i Tyskland är knutet till delstaterna. I några av dessa
har motsvarande ordning etablerats.
I Danmark, Finland, Frankrike, Storbritannien och Sverige har rege-
ringarna inrättat och finansierar särskilda organ med ansvar för den na-
tionella granskningen av den högre utbildningens kvalitet. Dessa har en
autonom ställning och en verksamhet som bedrivs under ledning av en
egen styrelse. Ett sådant organ, Kanslersämbetet, inrättades i Sverige i
samband med högskolereformen 1993 och inordnades år 1995 i Högsko-
leverket. I Belgien, Nederländerna, Portugal och Spanien har motsvaran-
de funktioner inrättats av högskolornas samarbetsorganisationer. I Ned-
erländerna finns dessutom ett inspektorat som på regeringens uppdrag
granskar utvärderingsarbetet och hur uppföljande åtgärder genomförs.
Nationella system för utvärdering och kvalitetssäkring är inte en unik
företeelse för EU-ländema. En motsvarande uppbyggnad pågår i de flesta
europeiska länder, men också i många andra länder världen över. I USA
finns en omfattande och långvarig tradition på detta område. Det före-
kommer också internationella kvalitetsgranskningar som organiseras ge-
nom nätverkssamarbeten mellan universitet och högskolor i olika länder
eller av internationella organisationer som CRE (numera Association of
European Universities) och IMHE (Institutional Management in Higher
Education) inom OECD.
De nationella granskningarna kan avse enskilda utbildningsprogram,
som exempelvis i Danmark och Nederländerna, eller ett helt lärosäte som
i Frankrike. I den förra typen av utvärdering granskas kvaliteten i pro-
grammet i förhållande till dess specifika mål. Detta är inte möjligt då en
bedömning av en hel högskolas samlade verksamhet skall göras. I stället
fokuseras granskningen på förutsättningarna för att lärosätet skall kunna
erbjuda en verksamhet med god kvalitet och på de metoder som används
för kvalitetssäkring.
Flera nationella utvärderingar planeras vara återkommande. På detta
sätt kan resultaten och effekterna från den ena utvärderingen till den and-
ra följas upp. Cyklernas längd varierar i hög grad mellan länderna. I
Frankrike planeras återkommande utvärderingar till samma lärosäte efter
åtta till nio år. Det kortaste intervallet, tre år, gäller för granskningen av
kvalitetsarbetet vid svenska högskolor. I Nederländerna påbörjas nu en
tredje granskningsomgång efter två tidigare sexårsperioder.
Den svenska ordningen har stor bredd. Den innehåller både lärosätes-
och programutvärderingar. Den skiljer sig från övriga EU-länder genom
inslaget av prövningar av tillstånd att utfärda examen. Detta innebär en
bedömning av hur lärosätet uppfyller minimiförutsättningama för att be-
driva en viss verksamhet. I USA används detta förfaringssätt i stor skala.
Diskussionen om de nationella systemens utformning har varit livlig i
Europa. Det genomförs för närvarande förändringar i flera länder. I ex-
empelvis Storbritannien görs en genomgripande översyn av systemet.
Prop. 1999/2000:28
10
5.4
Formerna för utvärdering av den högre utbildningens kvalitet varierar
mellan länderna men hålls samman av två huvudsyften: att främja kvali-
tetsutveckling respektive att kontrollera och redovisa utbildningens kva-
litet eller kvalitetsarbetet. Dessa båda funktioner finns företrädda i de
olika ländernas granskningsordning men med olika betoning. I Storbri-
tannien framhävs kontrollaspekten i de utvärderingar av olika utbildning-
ar som genomförts av det anslagsbeviljande organet. I Nederländerna
syftar utvärderingarna till att främja utvecklingen av utbildningarna sam-
tidigt som kravet på kvalitetsredovisning till statsmaktema är uttalat. I
Sverige har främjandesyftet varit mera markerat än redovisningssyftet.
Dessa skillnader i de nationella kvalitetsgranskningarnas funktion visar
inget entydigt samband med de olika organisationsformerna, dvs. om
regeringarna eller högskolornas samarbetsorganisationer inrättat utvärde-
ringsorganet. Detta konstateras i en studie som nyligen genomförts på
uppdrag av EU-kommissionen (Evaluation of European Higher Educa-
tion: A Status Report. 1998).
Det finns ett gemensamt ramverk för metodiken. Ramverket varierar
dock i sina tillämpningar beroende på skillnader i högskolans organisa-
tion och utbildningstradition i de olika länderna. Huvudpunkterna är föl-
jande:
• Planering och genomförande av de nationella kvalitetsgranskningarna
sker oberoende av såväl statsmakten som högskolorna.
• För det lärosäte, program eller ämne som utvärderas redovisar man en
själv värdering som också omfattar relevanta data om verksamheten.
• En grupp sakkunniga granskar detta material och besöker berörda lä-
rosäten.
• Gruppen skriver en granskningsrapport som vanligtvis offentliggörs.
En gemensam grundsyn är att utbildningen skall bygga på samma kri-
tiska förhållningssätt och strävan mot kvalitet som karaktäriserar all
professionell verksamhet. Självvärderingen ses därför som det bärande
elementet och grunden för kvalitetsarbetet. Den skall liksom inom forsk-
ningen kunna utsättas för sakkunniga kollegers kritiska granskning. Kol-
leger från andra högskolor dominerar granskningsgruppema. I Sverige
liksom i flera andra länder ingår också någon student och avnämare.
I vissa länder görs enkätundersökningar som komplement till själv vär-
deringarna. Det danska evalueringscentret gör regelbundet brukarunder-
sökningar bland studenter, utexaminerade och arbetsgivare. I Danmark,
Norge och Storbritannien finns rapporter från extema examinatorer om
studieresultatens kvalitet att tillgå som underlag för utvärderingen.
Granskningen sker vanligen med utgångspunkt från lärosätets eller
programmets egna målangivelser. Bedömningen gäller då om verksam-
heten kan anses ändamålsenlig för att förverkliga dessa mål. Detta hind-
rar inte att det också finns utrymme att ta upp de sakkunnigas uppfattning
om vad som är god standard. Ibland ges explicita uttryck för en standard
som de sakkunniga skall utgå från vid sin bedömning. Detta gäller vid
granskningen av kvalitetsarbetet vid svenska högskolor i form av Hög-
skoleverkets beskrivning av "det goda lärosätet". Verkets kriterier för
Prop. 1999/2000:28
11
1** Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 28
examensrättsprövningar är ett annat exempel. I Storbritannien etablerades
redan under 1800-talet föreställningen att examinationen skall pröva om
studieresultaten svarar upp mot en nationell standard, representerad av en
extern examinator. På senare år har krav rests på tydliga kriterier för ut-
värdering av utbildningarnas standard. Ett sådant utvecklingsarbete pågår
i Storbritannien. Information om utbildningarnas kvalitet vid olika läro-
säten kan på detta sätt bli mer konkret och även mer användbar för stu-
denterna vid deras studieval. Dessa utvärderingar är också tänkta att för-
bättra redovisningen till allmänhet och politiker.
Prop. 1999/2000:28
Genom 1993 års universitets- och högskolereform befästes inriktningen
mot en ökad självständighet, decentralisering samt kvalitet och effektivi-
tet i den högre utbildningen (prop. 1992/93:1, bet. 1992/93:UbU3, rskr.
1992/93:103). Den svenska högskolan skall erbjuda likvärdig utbildning
av hög kvalitet i alla delar av landet (prop. 1994/95: 100, bil. 9 s. 79).
Av redovisningen i budgetpropositionen (prop.1999/2000:1 utgiftsom-
råde 16 avsnitt 5.5) framgår att varje lärosäte och dess ledning har det
yttersta ansvaret för att säkra och utveckla kvaliteten i sina utbildningar.
Statsmakternas uppgift är att understödja och kontrollera att kvaliteten
upprätthålls inom olika områden av utbildning och forskning. I Sverige är
Högskoleverkets utvärderingar och tillsynsansvar ett led i detta arbete. En
viktig uppgift för Högskoleverket är att granska och bedöma kvaliteten
och kvalitetsarbetet vid lärosätena. Detta sker genom olika typer av
granskningar av lärosätenas kvalitetsarbete, nationella utvärderingar samt
prövning av förutsättningar att utfärda examina. Verkets kvalitetsbedöm-
ningar avser såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning
samt även samverkan med det omgivande samhället. För att öka erfaren-
hetsutbytet mellan universitet och högskolor har Högskoleverket arrange-
rat seminarier och genomfört analyser samt studieresor. De kvalitetskon-
ferenser som ägde rum åren 1997 och 1998 samlade vardera 500 forska-
re, lärare, studenter och annan personal vid lärosätena. Verksamheten har
också varit ett sätt för verket att utveckla metoder för kvalitetsbedöm-
ningar.
Avregleringen och decentraliseringen inom högskolan har sina rötter i
tidigare årtiondens reformarbete. Som en konsekvens av detta har exem-
pelvis kursvärderingar och utvärderingar av hela utbildningar växt fram
vid en rad lärosäten. De första erfarenheterna av metodiken med själv-
värderingar gjordes redan för tjugo år sedan. Inom den tidigare centrala
högskolemyndigheten gjordes uppföljningar och utvärderingar bl.a. i an-
slutning till UKAS-reformen och till 1977 års högskolereform. Detta ar-
bete har förts vidare under 1990-talet i en uppbyggnad av ett samlat
svenskt system för utvärdering och kvalitetsutveckling. Detta har också
influerats av förebilder i andra länder.
12
Som tidigare nämnts läser fler studenter än någonsin vid landets uni-
versitet och högskolor. Samtidigt som antalet studenter ökar är det viktigt
att utbildningen håller hög kvalitet. Det nuvarande kvalitetssystemet i
högskolan bör därför utvecklas vidare. Utbildningens kvalitet och kvali-
tetsarbetets resultat behöver komma i fokus för utvärderingarna. Studen-
ternas delaktighet i utvärdering och kvalitetsutveckling måste stärkas.
Studenternas inflytande över högskolans verksamhet är en nödvändig del
i den högre utbildningens förnyelsearbete. Jämställdhet och mångfald
medför att olika bakgrund, synsätt, erfarenhet och kompetens tas till vara
och kan bidra till ökad kvalitet i verksamheten.
Den fortsatta utvecklingen av systemet kan således ske med bas i flera
årtiondens erfarenheter och i perspektiv av det europeiska och globala
sammanhang som beskrivits i föregående avsnitt. Samtidigt bör man be-
akta att det svenska systemet innebär att principerna för resurstilldelning
är lika för alla lärosäten samt att det finns ett tak för såväl resurser som
antalet studerande. De krav på olika examina som regeringen fastställt i
högskoleförordningen (1993:100) och förordningen (1993:221) för Sve-
riges lantbruksuniversitet, utgör också en ram för hur en utbildning kva-
litativt bör utvecklas. Därtill finns i högskoleförordningen m.fl. författ-
ningar fastställt vilka behörighetskrav som skall gälla för såväl lärare som
studenter.
Prop. 1999/2000:28
I regleringsbrev anges att universitet och högskolor skall ha ett program
för kvalitetsutveckling och årligen ge en resultatredovisning till regering-
en.
Högskoleverket har under perioden 1995 - 1998 granskat kvalitetsar-
betet vid samtliga högskolor med fokus på grundutbildningen. Bedöm-
ningen gällde inte kvaliteten i sig utan var inriktad på förutsättningar och
processer för att skapa god kvalitet. Med hjälp av externa granskare sökte
man besvara frågan om lärosätet i fråga hade en bra strategi för sin kva-
litetsutveckling och fungerade som en självreglerande och lärande orga-
nisation. Studenternas och personalens delaktighet i kvalitetsarbetet stu-
derades. Andra aspekter var ledarskap, jämställdhet, samverkan med in-
tressenter, professionell samverkan och internationalisering.
Varje lärosätesbedömning har redovisats i en separat rapport. Några
överblickande rapporter har också publicerats utan att man gjort direkta
jämförelser mellan lärosätena. Den första granskningsomgången visade
att det systematiska kvalitetsarbetet ännu befinner sig i ett uppbyggnads-
skede vid de flesta lärosätena. Verkets styrelse har beslutat om en andra
granskningsomgång under perioden 1999-2002, då uppföljningar av
detta uppbyggnadsförlopp kan ske och då kvalitetsarbetets effekter på
kvaliteten kan utvärderas.
Högskoleverket har låtit göra en extern utvärdering av de bedömningar
som verket gör av universitetens och högskolornas kvalitetsarbete. Enligt
utvärderingen har bedömargruppemas arbete lett till många förändringar
på högskolorna. Det kan konstateras att granskningen kan beskrivas som
en dialog mellan bedömargruppen och lärosätet.
13
Högskoleverket genomför under hösten 1999 också en utvärdering av Prop.
lärosätenas arbete med jämställdhet, studentinflytande samt social och
etnisk mångfald. Syftet är att bedöma hur framgångsrikt arbetet har varit
och är vid lärosätena, lyfta fram de lärosäten som lyckats bäst i sitt arbete
inom vart och ett av områdena samt inhämta och beskriva goda exempel
på åtgärder. Med tanke på områdenas betydelse för kvaliteten i högskole-
utbildningen blir resultatet av utvärderingen särskilt intressant.
Högskoleverket gör nationella utvärderingar av kvaliteten i utbildningen
inom ett visst program eller ett ämne. Granskningen kan också avse spe-
ciella aspekter på utbildningen. Hittills har sådana nationella utvärdering-
ar slutrapporterats rörande arkitekt-, design-, grundskollärar-, läkar- sjö-
befäls- och vårdutbildningarna, vissa magisterutbildningar samt forskar-
utbildning i språk och utlandsstudier. Verket har också redovisat utvärde-
ringar av examinationen i grundutbildningen och av kvalitetsförändringar
över tid. Ett antal utvärderingar pågår, vilka är uttryck för en påtaglig
ambitionshöjning. Verket har dock hittills inte haft för avsikt att genom-
föra utvärderingar av denna typ för samtliga utbildningsprogram inom
högskolan.
De nationella utvärderingarna av program och ämnen utgår från hög-
skolelagen och högskoleförordningen samt de förutsättningar och mål
som högskolan själv arbetar utifrån. Självvärdering och bedömning av
externa ämnes- och andra experter genomförs normalt även i dessa utvär-
deringar. En viss form av jämförelse mellan programmen vid olika hög-
skolor görs. Granskningen har som regel omfattat lärarkompetens och
andra förutsättningar för utbildningen, dess uppläggning och genomfö-
rande samt genomströmningen. Kvalitetsbedömningar av resultat ingår
också.
Varje nationell utvärdering resulterar i en rapport. Det förutsätts att re-
sultaten följs upp på lärosätesnivå. Högskoleverket genomför uppfölj-
ningsaktiviteter efter varje nationell utvärdering.
Tillstånd att utfärda examen är en annan form av utvärdering av ämnen
och program. Statliga universitet och högskolor som önskar utvidga sin
examensrätt ansöker om detta hos Högskoleverket. Verket prövar däref-
ter och beslutar om lärosätens rätt att utfärda examen. Enskilda utbild-
ningsanordnare ansöker om examensrätt hos regeringen, som beslutar
efter yttrande av verket. För Sveriges lantbruksuniversitet gäller särskilda
bestämmelser.
Tillstånd att utfärda examen prövas med utgångspunkt från kriterier
som successivt utarbetats och preciserats. Dessa innebär i jämförelse med
de nationella utvärderingarna en noggrannare genomgång av förutsätt-
ningarna för att genomföra utbildningen. Verket granskar stymingsfunk-
tioner och ekonomi liksom lärarkompetens och kompetensutveckling.
Uppmärksamhet riktas mot lokaler och utrustning samt bibliotek och öv-
1999/2000:28
14
rig informationsförsörjning. Behörighet och antagning, utbildningens
organisation och omfattning samt ämnesdjup och ämnesbredd är andra
aspekter som bedöms. Slutligen tar verket också upp forskningsanknyt-
ning och möjligheter att gå vidare till forskarutbildning, internationalise-
ring samt kvalitetssäkring och utvärdering.
Granskningen fokuseras på om den utbildning som är föremål för
prövning uppfyller minimikrav för ifrågavarande examen. En kritisk och
kreativ miljö är ett samlingsbegrepp. Förhållanden vid motsvarande ut-
bildning vid universiteten har därvid utgjort en normbild. Frågan har
dock väckts om hur de etablerade utbildningarna vid universitet och hög-
skolor uppfyller kriterierna. Högskoleverket har i vissa utvärderingar
gjort jämförelser av samma utbildning vid olika typer av lärosäten.
Med dessa utvärderingsfunktioner har grunden lagts för ett svenskt
kvalitetssystem. På samma sätt som systemet i sig syftar till att skapa
kontinuerliga förbättringar av högskolans utbildning, måste även kvali-
tetssystemet ständigt granskas och utvecklas. Det är angeläget att ut-
veckla och framhäva vissa inslag i systemet och också dra konsekvenser-
na av en ökad interaktivitet mellan olika länders högskolesystem.
Regeringens bedömning: Det nuvarande kvalitetssystemet i högskolan
bör utvecklas vidare utifrån erfarenheter i Sverige och i andra länder.
Kvalitetssäkringssystemet i högskolan bör utvecklas så att
- utbildningens kvalitet och kvalitetsarbetets resultat sätts i fokus för
utvärderingsarbetet,
- ett granskningssystem skapas som är heltäckande både för lärosäten
och utbildningar samt är periodiskt återkommande,
- studenterna ges bättre möjligheter till medverkan och inflytande samt
- universitetens och högskolornas självständiga ansvar för kvalitetssäk-
ring och kvalitetsutveckling samt Högskoleverkets oberoende gransk-
ningsfunktion vämas.
Prop. 1999/2000:28
Skälen för regeringens bedömning: Utifrån erfarenheter i Sverige
och i andra länder bör det nuvarande kvalitetssystemet i högskolan ut-
vecklas. I rapporten Studentinflytande inom högskolan (Ds 1998:51) ak-
tualiseras även frågan om inte kvaliteten inom grundutbildning och fors-
karutbildning borde granskas i större omfattning än vad som hittills varit
fallet. Regeringen delar denna bedömning och anser att utbildningens
kvalitet skall sättas i fokus i det fortsatta utvärderingsarbetet. Tidpunkten
för införandet av en utvecklad granskning är lämplig då såväl lärosätena
som Högskoleverket erhållit vana att arbeta med kvalitetsfrågor genom
arbetet med kvalitetsarbetesbedömningama. Genom att sätta fokus på
kvalitetsfrågorna ges bl.a. lärare och studenter möjligheter att diskutera
vilka resultat avseende kvaliteten i grund- och forskarutbildningen kva-
litetsarbetet lett till. En utökning av kvalitetssäkringssystemet i denna
riktning skulle också ge ett bättre underlag avseende t.ex. kvaliteten i
undervisningen, utbildningens effektivitet, genomströmning, lärarnas och
studenternas åsikter, eventuella kvalitetsproblem med den snabba expan-
15
sionen av högskolan samt studenternas möjligheter att få ett arbete efter
utbildningen.
Kvaliteten i utbildningen skapas i högskolans vardagliga arbete. Den är
beroende av lärare som är förtrogna med forsknings- och utvecklings-
fronten inom sitt kunskapsområde och av studenternas delaktighet i t.ex.
utbildningens genomförande och utvärdering av den. Kvaliteten är lika-
ledes beroende av en väl fungerande arbetsmiljö för lärandet. Studenter
och högskolans personal är de inre krafter som i samverkan kan åstad-
komma en meningsfull och varaktig utveckling av kvaliteten inom de
resursramar som står till förfogande. Genom att uppmuntra nya perspek-
tiv och kritisk analys kan högskolan uppnå högskolelagens mål att ge
studenterna förmåga till självständig och kritisk bedömning och förmåga
att följa kunskapsutvecklingen inom det område som utbildningen avser,
samtidigt som högskolans utbildningar får ett inflöde av nya idéer. Det
nationella systemet för utvärdering är således en yttre kraft vars främsta
syfte är att mobilisera de inre krafterna i högskolans kvalitetsarbete.
Studenternas medverkan i kvalitetsarbetet kommer traditionellt till ut-
tryck genom representation eller genom kursvärderingar. Andra former
av kvalitetsarbete handlar om systematiska enkäter till större grupper av
studenter. Generellt förefaller studenterna ha ett relativt gott inflytande på
centrala beslutsnivåer inom lärosätet. Däremot finns det brister i första
hand i studenternas delaktighet på institutionsnivå. Eftersom kvalitetsar-
betet är en väsentlig angelägenhet för respektive institution är det viktigt
att studenterna finns med i de diskussionsfora och eventuella arbetsgrup-
per som finns för utvecklingsarbetet på institutionsnivå. Här har också
studentkåren en viktig uppgift att med sin samlade kunskap stödja stu-
dentrepresentanters arbete på institutionerna. Det är också viktigt med en
snabb återkoppling av utvärderingar och resultat av olika åtgärder.
Mer otraditionella former avseende studentinflytande i kvalitetsarbetet
är t.ex. studentinitierade kurser. De nya kurser som kommit in i utbild-
ningsutbudet under senare år har ofta föregåtts av ett efterfrågetryck från
studenterna. Utvecklingen inom data och IT-området är väl känd. Lik-
nande exempel finns från miljö- och utvecklingsstudier, finansiell eko-
nomi, vårdutbildningar och andra ämnesområden inklusive flera tvärve-
tenskapliga ämnen. Ett i flera bemärkelser positivt exempel på studentin-
flytande är Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Cemus), en insti-
tutionsliknande inrättning som drivs gemensamt av Uppsala universitet
och Sveriges lantbruksuniversitet. Cemus skapades på initiativ av stu-
denter inom universiteten och mellan studenter inom och utom landet. En
förklaring till projektets framgång är det lyckade samarbetet mellan stu-
denter, erfarna forskare, lärare och administratörer som etablerades från
kursens start och som fortfarande pågår.
I takt med att ett systematiskt kvalitetsarbete byggs upp vid lärosätena,
där självvärderingen är ett grundläggande element, blir Högskoleverkets
roll att, som oberoende granskningsfunktion, granska att högskolornas
kvalitetssäkring sker på ett tillförlitligt sätt och att åtgärder genomförs.
Det nationella systemet har till uppgift att främja kvalitetsutveckling och
att för det omgivande samhällets räkning granska och redovisa kvaliteten.
Det är en uppgift för lärosätena och Högskoleverket att vidareutveckla
systemet inom de ramar riksdagen och regeringen anger. Högskolever-
Prop. 1999/2000:28
16
kets granskningar bör som hittills även omfatta de enskilda utbildnings-
anordnama.
Prop. 1999/2000:28
Regeringens bedömning: Högskoleverket bör återkommande granska
samtliga lärosätens kvalitetssäkring utifrån olika aspekter och till rege-
ringen årligen ge en samlad redovisning av genomförda granskningar.
Skälen for regeringens bedömning: Lärosätenas självvärdering av
kvalitetsarbetet är ett bärande element i utvärderingsprocessen. I denna
redovisas såväl framsteg som begränsningar i lärosätets kvalitetssträvan-
den. Den kritiska öppenhet som hittills dominerat självvärderingarna är
en förutsättning för en konstruktiv dialog med de sakkunniga som av
Högskoleverket utses att vara granskare.
Högskoleverkets granskningar av lärosätenas kvalitetsarbete har funge-
rat väl och skall genomföras även fortsättningsvis. I en första gransk-
ningsomgång har en bedömning gjorts av hur långt lärosätena kommit i
uppbyggnaden av ett systematiskt kvalitetsarbete. Starka och svaga sidor
har identifierats och lett till en rad rekommendationer. Högskolornas au-
tonoma ställning innebär att de fritt kan ta ställning till dessa bedömning-
ar och besluta om åtgärder. Sedan denna grund lagts kan utvärderingen
av kvalitetsarbetet framgent förenklas. Olika centrala aspekter på kvali-
tetssäkringen bör därvid stå i fokus för granskningen. Hit hör t.ex. läro-
sätets internationalisering, studentinflytande, social och etnisk mångfald,
jämställdhet, samverkan med det omgivande samhället, kriterier för för-
delning av forskningsresurser och uppbyggnad av funktioner för kvali-
tetssäkring. Högskoleverket har som tidigare nämnts inlett en nationell
kvalitetsbedömning av lärosätenas arbete med studentinflytande, social
och etnisk mångfald samt jämställdhet. Detta granskningsarbete bör ge
vissa erfarenheter och indikationer för det fortsatta arbetet.
Det bör ankomma på Högskoleverket att besluta om den närmare in-
riktningen och periodiciteten av lärosätesbedömningama. Regeringen
avser att förtydliga Högskoleverkets redovisningsuppdrag. Verket bör till
regeringen årligen ge en samlad redovisning av genomförda lärosätesbe-
dömningar tillsammans med en konsekvensbeskrivning. Denna bör inne-
hålla en förteckning över de rekommendationer som lämnats till respekti-
ve universitet och högskola. Lärosätena bör därefter till regeringen rap-
portera sina ställningstaganden till dessa rekommendationer och sina be-
slut om uppföljande åtgärder. En sådan systematik i redovisningen är en
förutsättning för att regeringen skall kunna följa effektiviteten i lärosäte-
nas kvalitetsarbete. Granskningen kan vidare komma att visa på behov av
att speciella kvalitetsfrågor behöver studeras vidare. Sådana bör anges i
konsekvensbeskrivningen och följas upp.
17
Regeringens bedömning: Ambitionsnivån på ämnes- och programutvär-
deringar bör höjas avsevärt. Högskoleverket bör tilldelas uppgiften att
fr.o.m. år 2001 och med en periodicitet om sex år genomföra ämnes- och
programutvärderingar av samtliga utbildningar för generella examina och
yrkesexamina, inklusive forskarutbildningen. Dessa utvärderingar bör
omfatta prövningar av examenstillstånd. Skulle Högskoleverket finna att
det är aktuellt med en återkallelse av examenstillstånd inom forskarut-
bildningen, bör ärendet underställas regeringen för beslut. Så bör ske
också när tillståndet innehas av Sveriges lantbruksuniversitet eller en
enskild utbildningsanordnare. Studenterna bör informeras om resultaten
av utvärderingarna och av andra uppföljningsstudier.
Prop. 1999/2000:28
Skälen for regeringens bedömning: Regeringen anser att det är an-
geläget att förtroendet för utbildningen vid de svenska universiteten och
högskolorna upprätthålls. För att bidra till detta anser regeringen att
samtliga utbildningar bör granskas vad avser den kvalitativa nivån. Som
ett led i de förtroendeskapande åtgärderna anser regeringen att gransk-
ningarna i Sverige, såsom är fallet i flera andra länder, skall vara perio-
diskt återkommande. Utvärderingarna skall pröva utbildningarnas kvali-
tet utifrån de fastställda målen, bl.a. de allmänna mål som anges i 1 kap.
9 § högskolelagen och de mål som anger kraven för generella examina
och yrkesexamina (bilaga 2 till högskoleförordningen och bilagan till
förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet).
En samlad bild av utbildningens kvalitet i förhållande till målen kräver
att såväl förutsättningar som genomförande och resultat granskas ur ett
brett perspektiv. Värdefulla erfarenheter av hur förutsättningarna utvär-
deras har vunnits från examensrättsprövningama liksom av utbildningens
genomförande i de nationella utvärderingarna av ämnen och program.
Regeringen avser att uppdra åt Högskoleverket att fr.o.m. år 2001 och
under den följande sexårsperioden genomföra utvärderingar utifrån ett
sådant helhetsperspektiv. Dessa skall omfatta samtliga grundläggande
utbildningar för generella examina och yrkesexamina. Därmed införs i
vårt land en ordning för periodiskt återkommande utvärdering av all
grundläggande utbildning. Därutöver bör en utvärdering av forskarut-
bildningen ingå i Högskoleverkets program. En sådan uppläggning svarar
mot vad som i internationellt språkbruk benämns programutvärdering.
Med hänsyn till den svenska studieordningen används här beteckningen
ämnes- och programutvärdering.
I dessa utvärderingar bör Högskoleverket granska hur samtliga utbild-
ningar uppfyller kvalitetskriterierna vad avser förutsättningarna för ut-
bildningen, dess genomförande och resultat. Bedömningen bör också
inkludera underlag från lärosätena avseende t.ex. genomströmning, varför
studenter avbryter sin utbildning och studenternas möjlighet till arbete
efter examen. Kriterier fastställs, såsom hittills, av verket utifrån de mål
som fastställts av riksdag och regering. Syftet med dessa utvärderingar är
att medverka till att studenterna oberoende av var i landet de studerar
skall kunna garanteras en likvärdig utbildning av god kvalitet.
18
Högskolor vars utbildningar uppvisar bristfällig kvalitet i dessa utvär-
deringar riskerar att förlora sitt tillstånd att utfärda examen i sådana ut-
bildningar. Högskoleverket har rätt att ompröva eller begränsa sådant
tillstånd för offentliga utbildningsanordnare när det är fråga om grund-
läggande högskoleutbildning. Regeringen har motsvarande uppgifter be-
träffande examina inom forskarutbildning samt för enskilda utbildnings-
anordnare och Sveriges lantbruksuniversitet. Om Högskoleverket finner
att examenstillståndet bör återkallas i ett fall där beslutanderätten ligger
hos regeringen, skall ärendet underställas regeringen.
För att tydliggöra hur denna omprövning av examensrätt kan ske avser
regeringen att återkomma till riksdagen. Som riktlinje bör därvidlag gälla
att ett lärosäte alltid skall ges möjlighet till rättelse innan en indragning
av examensrätt äger rum. För enskilda utbildningsanordnare finns be-
stämmelser om återkallelse av examenstillstånd och om tillfälle till rättel-
se i 7 § lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina (jämför
även vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § regeringsformen).
Högskoleverket bör redovisa en samlad rapport för varje nationell äm-
nes- och programutvärdering. Denna skall innehålla en beskrivning av
utbildningens kvalitet på varje berörd högskoleort. I syfte att främja kva-
litetsutveckling skall sådant genomförande som leder till utbildningsre-
sultat av hög nationell och internationell kvalitet framhållas. Redovis-
ningen skall också innehålla en förteckning över de rekommendationer
som lämnats till respektive utbildning. Lärosätenas ställningstagande till
dessa och deras uppföljande åtgärder skall rapporteras till Högskolever-
ket. Verket skall därefter ta ställning till utvärderingens eventuella kon-
sekvenser i övrigt. Om allvarliga kvalitetsbrister konstateras vilka kan
leda till att examensrätten ifrågasätts, bör den berörda högskolans styrelse
redovisa en plan för hur dessa brister kan undanröjas. Verket bör därefter
genomföra en förnyad granskning. Regeringen avser att ge Högskolever-
ket i uppdrag att redovisa och följa upp ämnes- och programutvärdering-
arna.
Till redovisningsuppdraget hör att finna lämpliga former för att föra
informationen om kvalitetsbedömningarna vidare till de blivande stu-
denterna och övriga intressenter. Högskoleverket utger nu en årligen ut-
kommande studenthandbok. Denna är till skillnad från tidigare informa-
tionsmaterial utformad efter målgruppens behov. Den riktar sig direkt till
presumtiva studenter. En utvärdering har bekräftat studenthandbokens
användbarhet. I den nu aktuella upplagan kan studenterna jämföra för-
hållanden på olika studieorter med stöd av både nyckeltal och mer kvali-
tativ information. Det är angeläget att detta utvecklingsarbete förs vidare
så att resultaten av jämförande uppgifter om utbildningens kvalitet, till-
gänglighet och genomströmning samt studenternas möjligheter att få ett
arbete efter utbildningen blir åtkomliga för studenterna. Det är angeläget
att studenternas totala studiestituation beskrivs såsom t.ex. tillgång på
bostäder, läsplatser, studenthälsovård och möjligheter till aktiviteter vid
sidan om studierna. Ett sådant material kan få en betydelsefull roll sär-
skilt för elever från studieovana miljöer för att överbrygga informations-
brister vid val av utbildning. En god kvalitetsinformation inför studierna
skall ses som en inledning till studenternas medverkan och delaktighet i
kvalitetsarbetet inom utbildningen.
Prop. 1999/2000:28
19
Den ökade verksamheten med utvärdering medför en kraftigt höjd
ambitionsnivå och även ökade kostnader för Högskoleverket. Rege-
ringen återkommer i denna fråga i det kommande budgetarbetet.
Regeringens bedömning: Målen för den högre utbildningen bör ses
över.
Prop. 1999/2000:28
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i budgetproposi-
tionen för 1998 aviserat en översyn av examensordningen (prop.
1997/98:1 utgiftsområde 16, s. 55). Det är nu angeläget att de mål som
formuleras för högskoleutbildningen, såväl i högskolelagen som i hög-
skoleförordningen och förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet, ses
över.
Högskolelagen beskriver de mål som skall gälla för all grundläggande
högskoleutbildning. Här anges bl.a. att utbildningen skall ge förmåga till
självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa pro-
blem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen, allt inom det område
utbildningen avser.
Traditionella yrkeskarriärer för studenter kan inte längre tas för givna.
Tidigare kunde studenterna förlita sig på att en utbildning inom ett av-
gränsat kunskapsområde var en tillräcklig grund för en livslång yrkeskar-
riär. Uppföljningsstudier av dem som utexaminerades för några år sedan
visar emellertid att kraven på färdigheter utöver det ämnes- och yrkes-
specifika kunnandet ökar i flera hänseenden. Hit hör även kunskaper för
att delta i utvecklingen av ett hållbart samhälle i begreppets vidaste be-
märkelse. Kommunikationsfärdigheter i vidaste mening får allt större
betydelse. I arbetslivsundersökningar framhävs betydelsen av att kunna
göra intresseväckande presentationer, kunna förklara för andra, argu-
mentera, övertyga, delta i debatten men också att kunna lyssna. Informa-
tionsutbytet inom kunskaps- och yrkesområdet både nationellt och inter-
nationellt måste fungera. Den personliga kommunikationen mellan olika
grupper av anställda och den sociala kompetensen har fått en mer avgö-
rande roll.
Studier även i andra länder med jämförbara ekonomier bekräftar den
ökande betydelsen av dessa färdigheter, men markerar också vikten av
den förändringsberedskap som utbildningen kan bidra till. Skälet för att
anställa personer med högskoleutbildning ligger i att hon eller han skaffat
sig kompetens inom ett kunskapsområde. I många expansiva och fömyel-
seinriktade miljöer söker man personer som kan förutse behov av föränd-
ringar och leda förändringsarbetet i företag och organisationer. Dessa
skärpta krav i ett modernt arbetsliv bör återspeglas i utbildningens all-
männa mål.
Det tillhör de allmänna målen för grundutbildningen att den hos de
studerande skall kunna skapa en förmåga att följa kunskapsutvecklingen.
Vid sidan av de traditionella vägarna för fortbildning har informations-
teknologin öppnat helt nya möjligheter till förkovran. Det är en gemen-
20
sam uppgift för hela utbildningssystemet att göra informationsteknologin
till ett centralt verktyg i ett livslångt lärande.
Mot bakgrund av att de färdigheter som här berörs inte är tydligt an-
givna i högskoleförfattningama avser regeringen att se över målen för
utbildningarna i dessa hänseenden.
6.4.1 Lärosätenas interna kvalitetssäkring är grundläggande
för kvaliteten
Regeringens bedömning: Lärosätena bör vidareutveckla sitt kvalitets-
säkringsarbete utifrån de mål som riksdag och regering har formulerat, de
kriterier för kvalitetssäkring av de allmänna målen som Högskoleverket
kommer att utarbeta samt det interna arbetet med självvärdering.
Prop. 1999/2000:28
Skälen för regeringens bedömning: Högskolans ledning har ett över-
gripande ansvar för att utbildning och forskning håller hög kvalitet och
att ett aktivt kvalitetsarbete bedrivs. Inom högskolan finns en lång tradi-
tion av olika former av kvalitetskontroller. Regeringen understryker i
denna proposition betydelsen av lärosätenas kvalitetsutvecklingsarbete.
De extema kvalitetsgranskningar som sker utgår också från de själv vär-
deringar som görs inom lärosätena. Detta interna arbete är grunden för all
kvalitetsgranskning. Det är således angeläget att lärosätena vidareut-
vecklar sina interna kvalitetssäkringssystem. Utgångspunkten är de mål
och andra riktlinjer som riksdag och regering har fastställt. Ett hjälpme-
del bör också vara de kriterier för kvalitetssäkring av de allmänna mål
som Högskoleverket kommer att utarbeta.
Ämnes- och programutvärderingarna bör utgå från den kvalitetssäkring
som sker inom lärosätena. Denna kvalitetssäkring sker utifrån de mål som
riksdag och regering formulerat. Den bör alltid redovisas i lärosätenas
självvärdering.
Lärosätenas kvalitetssäkring kan ske på olika sätt med tanke på verk-
samhetens innehåll och förutsättningar i övrigt. Kursvärderingar bör dock
vara ett normalt inslag. Denna fråga behandlas närmare i avsnittet om
studentinflytande (7.4.3). Också utvärderingar där lärare och studenter
inte bara redovisar sina erfarenheter av den enskilda kursen utan även
överblickar större delar av eller hela utbildningen ingår. Det är också
betydelsefullt att följa upp de studerande som avbryter sin utbildning.
Även tidigare studenter har efter några års yrkesverksamhet viktiga
erfarenheter att återrapportera om utbildningens relevans liksom om be-
hov av fortbildning och vidare utbildning. Flera lärosäten har gjort kart-
läggningar på dessa områden. Dessa och andra former av återkoppling
från arbetslivet är värdefulla inslag i kvalitetssäkringen. Statistiska Cent-
ralbyråns nationella uppföljningar av utexaminerade utgör en annan bas
för att inhämta erfarenheter om utbildningen från arbetslivet.
I rapporten Studentinflytande inom högskolan (Ds 1998:51) som för-
fattats av en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet, framhävs det
pedagogiska utvecklingsarbetets betydelse för att säkra kvaliteten i ut-
21
bildningen. Regeringen delar denna bedömning och avser därför att åter-
komma i denna fråga. Arbetsgruppens förslag behandlas närmare i avsnitt
7.
Prop. 1999/2000:28
Regeringens bedömning: Högskoleverket bör ges i uppdrag att utarbeta
kriterier för bedömning av utbildningens kvalitet i förhållande till de all-
männa målen för den högre utbildningen.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 6.3
angett sin avsikt att se över högskolelagens allmänna mål. Detta motive-
ras inte minst av skärpta krav i ett modernt arbetsliv vad gäller kommu-
nikationsfärdigheter i vid mening liksom förmåga till självständiga och
kritiska bedömningar.
Dessa färdigheter är inte resultatet av en enskild kurs utan av utbild-
ningen som en helhet. Examinationen på enskilda kurser ger därför ingen
överblick över det samlade utbildningsresultatet. Strävan måste vara att i
ämnes- och programutvärderingarna även ge en tydlig bild av de färdig-
heter som är knutna till de allmänna målen.
Regeringen avser att ge Högskoleverket ett särskilt uppdrag att utarbeta
kvalitetskriterier för bedömning av de färdigheter som svarar mot de all-
männa målen för den grundläggande utbildningen. Sådana kriterier måste
formuleras med stor öppenhet för att dessa mål kan realiseras på olika
sätt. Utbildningarnas olika profil skall präglas av mångfald. Kriterierna
skall således inte vara likriktande och normerande utan ett hjälpmedel för
att bestämma och utvärdera färdigheterna inom skilda utbildningar. Läro-
sätena avgör själva vilka kriterier som skall tillämpas för en enskild ut-
bildning. Lärosätena bör kunna ge sina studenter information om vilka av
dessa kriterier som utbildningen skall svara upp mot. På detta sätt kan de
olika utbildningarnas profil avseende de övergripande färdigheterna
jämföras. Samtidigt innebär detta en deklaration från lärosätena efter vil-
ka kriterier kvaliteten i självvärderingen utvärderas. Detta gör också en
kritisk extern granskning möjlig.
Regeringens förslag: Det skall införas en bestämmelse i högskolelagen
om att högskolorna skall verka för att studenterna tar en aktiv del i arbe-
tet med att vidareutveckla utbildningen.
Regeringens bedömning: Regeringen anser att ett aktivt engagemang
från studenternas och studentkårernas sida är en förutsättning för ett
verkligt studentinflytande. Studenterna måste ges sådana möjligheter till
inflytande att ett aktivt engagemang stimuleras.
22
Prop. 1999/2000:28
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen anser att den klart största
utmaningen för studentkårerna är att engagera studenterna i sin verksam-
het. Studentkårerna bör själva definiera sin roll att företräda studenterna
tydligare. Regeringen bör ge ett engångsbidrag för att alla studentkårer
skall kunna få en utbildning i syfte att höja medvetenhet och kompetens i
relevanta frågor. Det ligger i högskolans intresse att studenterna deltar i
kårvalen som ett sätt att medverka och ta ansvar i högskolans beslutspro-
cess och som en del i den demokratiska skolningen.
Remissinstanserna: Få remissinstanser kommenterar förslagen. Sveri-
ges Förenade Studentkårer m.fl. tillstyrker i princip förslaget om en ut-
bildning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Studentinflytande
inom såväl själva utbildningen som i högskolan i stort kan förverkligas
endast om studenterna påtar sig en aktiv och engagerad roll som individer
och som kollektiv. Det kan gälla utbildnings- och undervisningsfrågor,
högskolans budget, organisation och andra större principiella frågor. In-
flytandet varken kan eller bör utövas endast genom representanter i olika
organ. Alla studenter har ett medansvar att påverka utbildningen genom
förslag och konstruktiv kritik. Pedagogiskt forsknings- och utvecklings-
arbete har också som tidigare nämnts på ett övertygande sätt visat att stu-
denter måste vara engagerade och delaktiga i studierna för att lärandet
skall få djup och för att kunskapen skall bli bestående. Det är viktigt att
universitet och högskolor uppmuntrar studenterna att engagera sig aktivt i
undervisningen och i högskolans arbete i allmänhet. Det är högskolans
ansvar att på ett tidigt stadium påtala för studenterna att högskoleutbild-
ning kräver studenternas aktiva medverkan för att bli framgångsrik. Ar-
betsgruppen menar att det största hindret för ett ökat studentinflytande är
högskolans förhållningssätt till studenterna - den syn man har på studen-
tens roll och ställning inom högskolan. Studenterna känner att de inte tas
på allvar, att de inte respekteras och många studenter framför att de kän-
ner en frustration över att deras åsikter, synpunkter och förslag inte ef-
terfrågas eller när de ändå framförs inte bemöts med intresse och respekt.
En viktig utgångspunkt inför ställningstaganden till studentinflytandets
former är enligt regeringens mening att studenterna måste ges sådana
faktiska möjligheter till inflytande att engagemang och intresse för att
påverka och ta del i beslut om verksamheten stimuleras.
Regeringen anser att det är otillfredsställande att valdeltagandet i kår-
valen är lågt vilket påpekas i utredningen. Det är en viktig fråga för be-
rörda studentkårer och lärosäten att analysera orsakerna till det låga del-
tagandet.
Som ovan nämnts skapas kvaliteten i utbildningen i högskolans var-
dagliga arbete. Den är beroende av lärare som är förtrogna med forsk-
nings- och utvecklingsfronten inom sitt kunskapsområde och studenter-
nas delaktighet och intresse. Studenter och högskolans personal är de inre
drivkrafter som i samverkan kan åstadkomma en meningsfull och varak-
tig utveckling av kvaliteten i utbildningen inom de resursramar som står
till förfogande. Studenterna har en särskild roll när det gäller att tillföra
utbildningen nya intryck och erfarenheter. De har en dubbel roll som
deltagare i de kurser och program som högskolan erbjuder och som kriti-
23
ker och pådrivare av utvecklingen inom utbildningen. Utan studenternas
aktiva och ibland ifrågasättande förhållningssätt i ämnesråd, i högskole-
styrelsen och i andra organ, men också som individer, skulle kvalitetsut-
vecklingen inom högskolan hämmas. Studenterna är en viktig resurs i
detta sammanhang, och deras synpunkter måste tas på allvar. Det är så-
lunda av såväl kvalitetsmässiga som demokratiska skäl som studentin-
flytandet måste uppmuntras och underlättas samt ges en starkare ställning
inom högskolan.
Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att det skall föras in en
bestämmelse i högskolelagen om att högskolorna skall verka för att stu-
denterna tar en aktiv del i utvecklingsarbetet.
Studentinflytandet i modem mening växte fram under 1960-talet och
reglerades i samband med 1977 års högskolereform. Genom 1993 års
universitets- och högskolereform skedde vissa förändringar. Det nya re-
surstilldelningssystemet innebar att lärosätenas resurstilldelning gjordes
beroende av antalet registrerade studenter och deras studieresultat Sys-
temet var bl.a. tänkt att göra studenternas studieval till en viktig faktor i
högskolornas ekonomi och därmed ett instrument för studentinflytande.
Vidare innebar den decentralisering som infördes i samband med refor-
men att högskolorna själva preciserade graden av studentrepresentation.
Utredningen om uppföljningen av högskolereformen (RUT-93) kon-
staterade i sitt slutbetänkande Reform och förändring (SOU 1996:21), att
högskolan efter reformen blivit mindre enhetlig och att lärosätena uppvi-
sade ganska stora skillnader i organisation, antagningsprinciper och stu-
dieorganisation m.m. Ett av reformens syften, att anpassa utbildningsut-
budet till studenternas efterfrågan, hade enligt RUT-93 varit svårt att in-
fria eftersom sökandetrycket till högskolan varit så stort. Studenterna
hade enligt högskoleförordningen rätt att vara representerade i de organ
som behandlar utbildningsfrågor men regleringen av hur många stu-
dentrepresentanterna skulle vara hade avskaffats. Några lärosäten hade
minskat antalet studentrepresentanter till så få som möjligt. RUT-93 be-
skrev vidare att ett stort antal beredande organ, där studenterna inte alltid
fanns representerade, hade inrättats. Utvecklingen mot decentralisering
av beslut från nationell till lokal nivå hade inneburit att flera frågor som
direkt berörde studenterna inte längre reglerades. Praxis har därefter
kommit att variera starkt inom högskolesystemet.
Hösten 1994 biföll riksdagen förslagen i propositionen Garanterat stu-
dentinflytande genom bibehållet kårobligatorium (prop. 1994/95:96, bet.
1994/95:UbU5, rskr. 1994/95:135) som syftade till att garantera kontinu-
iteten i studenternas utbildningsbevakning och i deras arbete för den stu-
diesociala miljön.
Regeringen beslutade år 1995 att studenterna skulle garanteras minst
två representanter i högskolornas styrelser och i alla övriga beslutande
organ som behandlar utbildningsfrågor. I samband med riksdagens be-
handling av propositionen Högskolans ledning, lärare och organisation
(prop. 1996/97:141) framhöll utskottet att antalet studentrepresentanter i
Prop. 1999/2000:28
24
högskolestyrelsen borde utökas till minst tre (bet. 1997/98:UbU3, rskr. Prop. 1999/2000:28
1997/98:12 ). Regeringen beslutade därför i december 1997 om en änd-
ring i högskoleförordningen med innebörden att studenter har rätt att vara
representerade i högskolestyrelsen med tre ledamöter (2 kap. 7 §). Samti-
digt beslutade regeringen att styrelsen för en högskola skall bestå av
ordföranden, rektor samt högst 13 andra ledamöter, sålunda sammanlagt
högst 15 ledamöter. En majoritet av styrelseledamöterna skall utses av
regeringen enligt 2 kap. 4 § högskolelagen. Enligt ändringar av högsko-
leförordningen som trädde i kraft den 1 januari 1999 gäller dessutom att
studenterna vid en högskola har rätt att vara representerade med tre per-
soner i fakultetsnämnden, nämnden för konstnärligt utvecklingsarbete
resp, de särskilda organen för utbildning och forskning (3 kap. 3, 6 och
7 §§). Studenterna har i övrigt ingen reglerad rätt att delta i beslutande
eller beredande organ eller att bli informerade om utbildningsärenden
som har delegerats till tjänsteman inom högskolan.
Högskolestyrelsen kan själv bestämma vilka ärenden som skall avgöras
av styrelsen. De uppgifter som alltid skall ankomma på styrelsen att be-
sluta om beskrivs i 2 kap. 2 § högskoleförordningen. Dessa uppgifter rör
bl.a. budget och organisation samt andra principiella frågor. I övrigt skall
andra frågor än de som avses i 2 § avgöras av rektor, om inte annat är
föreskrivet i lag eller förordning, eller styrelsen har beslutat något annat.
Rektor får delegera sina uppgifter, om inte annat är föreskrivet (2 kap.
13 §).
Motsvarande bestämmelser avseende representation och organisation
finns i förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet (1993:221).
Regeringens förslag: Studenternas ställning i högskolan skall stärkas
genom att det i högskolelagen införs en bestämmelse som ytterligare
markerar att studenterna skall ha rätt att utöva det inflytande som behövs
för att på ett effektivt sätt kunna delta i och påverka arbetet i högskolan.
Regeringens bedömning: Lärosätena bör i årsredovisningen redovisa
hur studentinflytandet utvecklas. Redovisningen bör inkludera studentin-
flytandet ur ett jämställdhetsperspektiv.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till utred-
ningens grundsyn att studenterna bör ges större reella möjligheter till in-
flytande inom högskolan. Synen på studenten som medaktör och med-
ansvarig i högskolans arbete framhålls också av remissinstanserna. Där-
emot har remissinstanserna olika syn på hur detta medinflytande skall
regleras och om det över huvud taget skall regleras. Högskoleverket och
högskolorna anser att många av de förslag som förs fram av utredningen
bäst kan åtgärdas av lärosätena själva.
Lunds universitet hänvisar till en egen skrift "Kvalitetsarbete för bättre
utbildning". En av de centrala frågorna för kvalitetsarbetet är just hur
universitetet kan öka studentinflytandet. Denna syn delas av Umeå uni-
25
versitet. För Stockholms universitet är det viktigt att fortsatta studier görs Prop.
på vetenskaplig nivå när det gäller studentinflytande och de kvalitetsfrå-
gor som hör samman därmed och nämner särskilt det samordningsprojekt
med universiteten i Linköping och Uppsala om "Studerandemedverkan i
universitetets utbildning. En fråga om demokrati, forskningsanknytning,
samhällsrelatering och institutionsutveckling". LO ser studentinflytandet
som ytterst en demokratifråga och inte en intern fråga för högskolan.
Sveriges Förenade Studentkårer och enskilda studentkårer anser att en
lagändring behövs för att garantera studenterna inflytande i beslutande
organ. Flera högskolor pekar också på den stora utbyggnaden av hög-
skolan under 1990-talet med ett mycket större studentantal samtidigt med
besparingar som en faktor som kan försvåra studentinflytandet. De
konstnärliga högskolorna menar att många av de problem som utredning-
en pekar på inte är giltiga för de konstnärliga högskolornas situation där
kontakten mellan studenter och skolledning/lärare är nära och personliga
och undervisningen bedrivs i små grupper eller individuellt. Uppsala uni-
versitet hävdar att arbetsgruppens skrift inte utgör tillräckligt underlag för
att nu genomföra arbetsgruppens förslag, men anser dock att studenternas
aktiva deltagande i universitetets kvalitetsarbete är ett måste.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att de nuvarande
författningsmässiga utgångspunkterna för studentinflytandet behöver
kompletteras med en övergripande bestämmelse i högskolelagen som kan
bilda utgångspunkt både för en viss ytterligare reglering av inflytandet
genom olika formella organ m.m. och för en utveckling av det synsätt
som innebär att studenten skall vara en medaktör i verksamheten. De er-
farenheter och kunskaper som studenterna får genom sitt arbete som me-
daktörer i högskolan bidrar också till att ge studenterna en bra grund för
kommande aktiviteter i arbetslivet m.m. och stärker därigenom den de-
mokratiska processen i samhället.
Ett synsätt skall således förverkligas som innebär att studenten skall
vara en medaktör i verksamheten. Stärkt studentinflytande och en ut-
veckling av synen på studenten som medaktör stämmer med samhällets
demokratiska ideal. En sådan förändring ger också studenten bättre förbe-
redelse för det arbetsliv där det ställs stora krav på individen att kunna ta
ansvar för det egna arbetet. Detta synsätt överensstämmer med samhällets
demokratiska ideal för vars vård och utveckling högskolan har en avgö-
rande roll. Studenterna behöver få erfarenheter av medbestämmandefrå-
gor inför sin aktiva yrkesroll. Studenten skall inte vara en passiv mottaga-
re av information och kunskap inom högskolan, utan skall fungera som
en dynamisk kraft i kunskapsvärlden, både inom undervisningen och se-
dan i arbetslivet.
Studenternas företrädare har en viktig funktion i olika organ inom re-
spektive högskola. Med anledning av propositionen Högskolans ledning,
lärare och organisation (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr.
1997/98:12) uttalade utskottet att det formella inflytandet genom beslut-
sorganen dock inte är det viktigaste. Studenternas intresse och kompetens
bör tas till vara i högskolans vardagsarbete, inte minst när det gäller kva-
litetssäkring och utvärdering av utbildningen.
Ett förstärkt studentinflytande är ett effektivt sätt att stärka kvalitetsar-
betet i högskolan. En förutsättning för att ett reellt studentinflytande skall
1999/2000:28
26
påverka kvaliteten positivt är att den enskilde studenten - och inte bara
studentkårerna - engagerar sig i arbetet med att utveckla den utbildning
han eller hon tar del i. Studentinflytande blir i hög grad en process som
sker i samverkan med lärarna under informella former i det dagliga arbe-
tet. Ett aktivt deltagande och ett utvärderande och interaktivt arbetssätt
under studietiden är också av största betydelse för hur studenterna kom-
mer att fungera i sitt framtida arbetsliv.
Arbetsgruppen tar i sin rapport också upp studentinflytandet ur ett jäm-
ställdhetsperspektiv och konstaterar att den översyn av studentinflytande
som arbetsgruppen har gjort tydligt visar att det finns en könsaspekt på
frågor som rör studentinflytande. I den av arbetsgruppen genomförda
SCB-studien framgår att de kvinnliga studenterna genomgående är mer
missnöjda med sitt inflytande men tycker samtidigt att det är viktigare än
de manliga studenterna att kunna påverka. Det framkommer också att det
är fler män än kvinnor som är engagerade i studentkårerna trots att majo-
riteten av studenterna är kvinnor.
Lärosätena bör i årsredovisningen beskriva de åtgärder som vidtagits
för att utveckla studentinflytandet och hur studentinflytandet fördelas ur
ett jämställdhetsperspektiv.
I det följande redogör regeringen för de enskilda områden där åtgärder
enligt regeringens mening är motiverade för att stärka studentinflytandet.
Regeringens bedömning: Studenterna bör ha rätt att ingå i alla beslu-
tande organ inom högskolan vars verksamhet har betydelse för utbild-
ningen och studenternas situation. Om beslutsfunktioner delegeras till en
tjänsteman, bör en samrådsskyldighet föreligga. Regeringen avser att
göra en ändring i högskoleförordningen och i förordningen för Sveriges
lantbruksuniversitet för att tillgodose de nämnda syftena.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker den
föreslagna ändringen i högskoleförordningarna. De allra flesta universitet
och högskolor har redan infört bestämmelser som garanterar studenterna
representation i de beslutande organen, framförallt de som direkt rör ut-
bildningen. Flera lärosäten understryker vikten av lokala initiativ och
attitydförändringar. De konstnärliga högskolorna anser att det är framför
allt genom de informella vägarna som studenterna har en reell chans till
påverkan.
Sveriges Förenade Studentkårer och studentkårerna i övrigt stödjer för-
slaget.
Stockholms universitets studentkår anser att det är bra att studenterna
själva i samråd med lärosätet kan avgöra var de skall vara representerade.
Växjö universitet tillstyrker förslaget men understryker att det yttersta
ansvaret för verksamheten måste vara det enskilda lärosätets och de an-
svariga lärarnas. Det är universitetet som har det akademiska, budgetmäs-
siga och personalmässiga ansvaret för verksamheten.
Prop. 1999/2000:28
27
Uppsala universitet avstyrker förslaget. I stället föreslås att högskolor-
na åläggs att verka för en utveckling mot ökat studentinflytande.
Örebro universitet och Idrottshögskolan i Stockholm ser inte att det
finns skäl till att införa ytterligare föreskrifter utöver gällande bestäm-
melser.
Skälen for regeringens bedömning: Enligt högskoleförordningen och
förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet har studenterna rätt att
vara representerade med tre ledamöter i högskolestyrelsen, fakultets-
nämnden, nämnden för konstnärligt utvecklingsarbete och särskilda or-
gan för utbildning och forskning. Regeringen anser att studenterna skall
ha rätt att ingå i alla beslutande organ inom högskolan som på något sätt
har betydelse för utbildningen. I högskolestyrelsen, som består av 15 per-
soner, har i dag studenterna rätt att vara representerade med tre ledamö-
ter. En liknande representation kan vara lämplig att ha som riktmärke i
andra beslutande organ. Även frågor om t.ex. budget, resurser och admi-
nistration är av stor betydelse för utbildningen och studenternas situa-
tion. Vissa frågor kan dock ur studentsynpunkt vara mindre viktiga. Hög-
skolan och studentkåren bör tillsammans komma överens om vilka organ
som studenterna skall vara representerade i. Ett undantag är perso-
nalansvarsnämnden vars sammansättning är särskilt reglerad för hela den
statliga verksamheten. Det är vidare väsentligt att studenternas möjlig-
heter till medverkan och inflytande inte upphör genom att beslut inte fat-
tas i organ med ledamöter utan av prefekt eller annan enskild tjänsteman.
Högskolans beslutsfattande tjänstemän bör därför ha en skyldighet och ett
ansvar att i god tid före beslut informera och samråda med studenterna i
för dem viktiga frågor.
Regeringens bedömning: Studenterna bör ha möjlighet att redan på ett
tidigt stadium kunna delta i beslutsprocessen. Studenterna bör ha rätt att
vara representerade i beredande organ av stadigvarande natur och alltid i
beredande organ och utredande organ av större betydelse för studenterna
som t.ex. ledningsgrupper, översynsgrupper och utredningar. Regeringen
avser att göra ett tillägg till högskoleförordningen och i förordningen för
Sveriges lantbruksuniversitet för att tillgodose de nämnda syftena.
Arbetsgruppens förslag: Stämmer i allt väsentligt överens med rege-
ringens bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till att stu-
denterna skall vara representerade i beredande organ, om än med vissa
förbehåll.
Lunds universitet tillstyrker förslaget och har redan fastställt riktlinjer
avseende relationen mellan institution och studenter. Där slås fast att stu-
denterna skall vara representerade i beredande och rådgivande organ,
vilka påverkar studenterna och deras studier. Detsamma gäller Stock-
holms universitet, Umeå universitet, Luleå tekniska universitet, Högsko-
lan i Trollhättan/Uddevalla och Högskolan i Jönköping samt Kungl.
Konsthögskolan. Även Högskoleverket, Högskolan i Gävle, Högskolan i
Prop. 1999/2000:28
28
Jönköping, Mitthögskolan och Sveriges Förenade Studentkårer liksom
alla studentkårer och Centerpartiets högskoleförbund tillstyrker förslaget.
Vid Högskolan i Borås deltar studenterna redan i dag i många beredande
organ. Det skulle enligt högskolan föra alltför långt att införa ett krav på
att studenterna skall medverka i allt beredningsarbete. Denna tvekan de-
las av Konstfack liksom Danshögskolan. Göteborgs universitet och Hög-
skolan Kristianstad anser att det kommer att finnas tillfällen när de exe-
kutivt ansvariga behöver rådgöra med andra befattningshavare utan att
studenterna är med. Uppsala universitet och Växjö universitet avstyrker
förslaget då man anser att organisationen av universitetens inre arbete är
en lokal fråga. Örebro universitet anser inte att det finns skäl till att infö-
ra ytterligare föreskrifter. Karolinska institutet har avskaffat institutions-
styrelser och är i dag prefektstyrt.
Skälen för regeringens bedömning: Det saknas idag rätt för studenter
att delta i högskolans och institutionens beredande organ. Många univer-
sitet och högskolor ger dock möjlighet till reellt inflytande utöver det
som regleras i högskolelagen och högskoleförordningen. Vid vissa hög-
skolor kommer studenterna först på ett sent stadium in i processer som
kan ha pågått mycket länge. När ett ärende kommer upp i ett beslutande
organ där studenterna är representerade kan möjligheterna till påverkan i
praktiken vara små. En förutsättning för ett reellt studentinflytande är
därför att studenterna får ingå i beredande organ och att samråd sker i
lämpliga former på ett tidigt stadium och under processens olika steg.
Regeringens bedömning: Kursvärderingar bör vara obligatoriska inom
högskolan. Genom kursvärderingarna bör berörda studenter alltid ges
tillfälle att framföra sina erfarenheter och synpunkter. Högskolan bör
hålla sammanställningar av resultaten av kursvärderingar och besluten
om åtgärder tillgängliga för studenterna. Regeringen avser att införa be-
stämmelser härom i högskoleförordningen och i förordningen för Sveri-
ges lantbruksuniversitet.
Arbetsgruppens förslag: Stämmer i allt väsentligt överens med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget gör Lunds universitet, Stock-
holms universitet, Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Umeå
universitet, Högskolan i Trollhättan/Uddevalla, Mitthögskolan, Högsko-
lan Dalarna, Internationella Handelshögskolan i Jönköping, Luleå teknis-
ka universitet, Sveriges Förenade Studentkårer, Stockholms universitets
Studentkår, Uppsala Studentkår Umeå Studentkår, Karlstads Studentkår,
Mälardalens Studentkår, Sveriges lantbruksuniversitets Samlade Student-
kårer, Lunds Humanistkår, Centerpartiets Högskoleförbund, Sveriges
Psykologförbund, SACO Studentråd och TCO.
Sveriges Förenade Studentkårer och Lunds Studentkår anser att all
verksamhet i högskolan kontinuerligt skall utvärderas - också institutio-
ner och fakulteter. Sveriges Förenade Studentkårer och Umeå Studentkår
understryker att kurskvalitet är något som måste följas upp med början
Prop. 1999/2000:28
29
vid kursstarten och under genomförandefasen. Flera högskolor uttalar sig
positivt för utredningens förslag om kursvärderingar allmänt utan att
nämna om högskoleförordningen bör ändras. Det gäller Högskolan i
Halmstad, Högskolan i Kalmar, Karlstads universitet, Högskolan Kristi-
anstad, Malmö högskola, Lärarhögskolan i Stockholm, LO, Ultuna Stu-
dentkår och SACO.
Högskolan i Skövde anser att om förslaget skall genomföras bör den
inte gälla kurs utan utbildning. Avstyrker gör Högskoleverket som beto-
nar att det är viktigt att kursvärderingar används som ett instrument för
utveckling. Verket menar att studenternas missnöje över att de inte får
någon återkoppling, bör åtgärdas genom att skapa rutiner för att bättre ta
till vara utvärderingarna. En liknande bedömning gör Växjö universitet.
Karolinska institutet motsätter sig förslaget men påpekar liksom Karl-
stads universitet att det viktigaste med kursvärderingar är återkopplingen
till studenterna. Örebro universitet tycker att det är att gå för långt att just
denna arbetsform skall vara obligatorisk. Sveriges Universitetslärarför-
bund, Högskolan i Borås, Högskolan i Gävle och Kungl. Konsthögskolan
delar detta synsätt.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar den åsikt som
Högskoleutredningen förde fram i sitt betänkande (SOU 1992:1) om hur
den goda pedagogiken fungerar: "I en positiv undervisningsmiljö pågår
en ständig och förtroendefull dialog mellan lärare och studenter. En un-
dervisningsmiljö av god kvalitet karaktäriseras också av en kontinuerlig
granskning av det egna arbetet. Att studera och kritiskt värdera det man
gör är naturligt i all professionell verksamhet och själva grunden i ett
vetenskapligt förhållningssätt." Beskrivningen pekar på vikten av att så-
väl lärarnas som studenternas erfarenheter av lärandet kommer till uttryck
och möts i en dialog. Utvärdering av kurser och utbildning är inte bara en
fråga om studentinflytande i formell mening, något som kan hänskjutas
till studentrepresentanter. En bra utbildning skall resultera i att studenter-
na lärt sig kritiskt granska sitt eget lärande och sin arbetsmiljö. Därige-
nom skapas förutsättningar för deras medverkan i kvalitetsarbetet både i
utbildningen och senare i arbetslivet. Alla studenter skall därför vara del-
aktiga i utvärderingen och informeras om uppföljningen av dess resultat.
Den SCB-undersökning som initierats och redovisats i rapporten Stu-
dentinflytande inom högskolan (Ds 1998:51) ger dock en annan bild av
den verklighet de flesta studenter möter. Kursvärderingar i slutet av kur-
sen är etablerade i svensk högskola, oftast i form av ett frågeformulär. I
SCB-studien angav 77% av studenterna att de under terminen deltagit i
någon form av kursvärdering. Andra undersökningar har visat på lika
höga eller högre värden. De studenter som deltar i en kursvärdering i
slutet av kursen kan emellertid inte själva tillgodogöra sig resultatet. För-
bättringar kommer i bästa fall den följande studentkullen på den aktuella
kursen till del. Enkäter av detta slag har ofta låga svarsfrekvenser och
riskerar att reduceras till en ritual, om studenterna inte involveras i upp-
följningen av resultaten. En förändring av praxis tycks vara nödvändig på
denna punkt. I SCB-undersökningen hade endast 19% av studenterna fått
ta del av den föregående kursgruppens erfarenheter. Få studenter visade
tilltro till att kursvärderingar leder till reella förbättringar. Högskolever-
ket har granskat lärosätenas kvalitetsarbete. I de flesta av dessa gransk-
Prop. 1999/2000:28
30
ningar behandlas kursvärderingarnas roll. De ger i stort samma bild som
SCB-undersökningen. I flertalet fall konstateras brister i informationen
till studenterna om resultaten och om åtgärder.
Kursvärderingar utgår från utbildningens mål och hur dessa förverkli-
gas. De innefattar liksom annan utvärdering en bedömning av såväl ut-
bildningens förutsättning som dess genomförande och resultat. Exami-
natoms bedömningar av studieresultaten är ett led i kursvärderingen. Så-
väl lärarnas som studenternas erfarenheter av kursen måste komma till
uttryck för att man skall kunna förklara de resultat som uppnåtts och ska-
pa en grund för förbättringar.
Regeringen anser att kursvärderingar är en utgångspunkt för studenters
och lärares delaktighet i och inflytande på kvalitetsarbetet. De bör vara
obligatoriska inom högskolan. Utvärdering på kursnivå är ett nödvändigt
inslag i uppbyggnaden av ett systematiskt kvalitetsarbete. Kursvärdering-
ar kan genomföras på olika sätt. Studenterna skall alltid ges tillfälle att
framföra sina erfarenheter och synpunkter.
Studenternas ansvar att medverka i kursvärderingen måste förenas med
en rättighet att få information om resultaten och att få delta i diskussionen
om förbättringar. Alla studenter skall ha rätt att dra fördelar av kursvär-
deringen för sina studier och sin utveckling.
Det är viktigt att erfarenheter från kursvärderingarna verkligen tas till
vara och vid behov leder till förändringar. Genom möjligheten att ta del
av sammanställningarna blir kursvärderingarna ett mer effektivt instru-
ment. Om studenterna ser att kursvärderingarna kommer till användning
kommer engagemanget för att aktivt delta i dem öka, vilket ytterligare
stärker deras funktion.
Regeringens bedömning: Genom ett tillägg i högskoleförordningen och
i förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet bör studentkårerna ges
rätt att framföra erfarenheter och synpunkter i direkt anslutning till hög-
skolornas årsredovisningar.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har behandlat frå-
gan är positiva till förslaget. Högskoleverket tillstyrker att högskolans
årsredovisning innehåller studentkårens synpunkter, men avstyrker att
det sker i bilaga. Högskolan i Borås anser att förslaget är utmärkt. Växjö
universitet, Ungdomsstyrelsen, Lunds universitets Studentkår och TCO
tillstyrker liksom Mitthögskolan, som tillägger att Studentkåren vid Mitt-
högskolan har ombetts att göra detta redan i högskolans årsredovisning
för 1998. Sveriges Förenade Studentkårer uttrycker sitt stora gillande av
arbetsgruppens förslag men vill betona att Högskoleverket eller Utbild-
ningsdepartementet måste göra en sammanställning och utvärdering av
studenternas åsikter samt sörja för att dessa leder till åtgärder för att stär-
ka inflytandet där det är bristfälligt. Uppsala universitet avstyrker förfa-
randet. Högskolan i Gävle avstyrker med motiveringen att studentkåren
Prop. 1999/2000:28
31
redan genom sin formella ställning i högskolestyrelsen deltar i beslutet att Prop. 1999/2000:28
fastställa och avge årsredovisning. KTH anser att en årsredovisning
framför allt bör vara tydlig och ha ett relevant sakinnehåll. Det är fullt
möjligt att studentkåren ibland skulle kunna bidra med stoff till årsredo-
visningen men det är inte givet att så är fallet.
Skälen for regeringens bedömning: Regeringen anser att studentkå-
rens erfarenheter och synpunkter som framförs i direkt anslutning till
högskolans årsredovisning, blir ett starkt instrument för att uttrycka stu-
dentkårens samlade syn på högskolans utveckling och resultat i de avse-
enden som är relevanta med avseende på årsredovisningen. Det finns ett
värde i att studentkåren som organisation har denna möjlighet. Det skall
ankomma på högskolestyrelsen att sända in studentkårens eller studentkå-
remas synpunkter till regeringen samtidigt med årsredovisningen.
1 kap.
Tredje stycket är nytt. Det innebär att kvalitetsarbetet vid högskolorna är
en gemensam angelägenhet för personalen och studenterna. Tidigare har
detta-enligt andra stycket - uttryckligen framgått bara i fråga om re-
sursutnyttjandet. Genom tredje stycket görs det tydligt att såväl persona-
len som studenterna har en central roll att spela i arbetet med att utveckla
kvaliteten i högskolans verksamhet. Till personalen räknas såväl lärare
som övriga anställda. Självfallet är kvalitetsarbetet en angelägenhet också
för högskolan som myndighet och dess organ. Det har inte ansetts be-
hövligt att säga det uttryckligen i lagtexten. Andra stycket har ändrats
redaktionellt.
Av 1 kap. 1 § andra stycket framgår det att 4 § gäller såväl universitet
som högskolor. Paragrafen gäller också enskilda utbildningsanordnare
som har tillstånd att utfärda högskoleexamen (se 2 och 3 §§ lagen
[1993:792] om tillstånd att utfärda vissa examina).
Bakgrunden till ändringarna har behandlats i avsnitt 4.
Paragrafen är ny. I första stycket anges det som en grundläggande princip
att studenterna skall ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid
högskolorna. Med utbildning avses såväl grundutbildning som forskarut-
bildning. Första stycket skall ses i samband med de andra författningsbe-
stämmelser som är avsedda att ge studenterna inflytande, t.ex. 2 kap. 4
och 6 §§, där det sägs att studenterna har rätt att vara representerade i
32
högskolans styrelse samt i fakultetsnämndema och i de särskilda organen
för utbildning och forskning. Ytterligare författningsbestämmelser om
studentinflytande finns i bl.a. högskoleförordningen (1993:100). Enligt
andra stycket skall högskolorna verka för att studenterna tar en aktiv del i
högskolans arbete med att vidareutveckla utbildningen. Det ligger på
högskolorna att praktiskt underlätta och på andra sätt uppmuntra och
medverka till att studenterna aktivt engagerar sig i utvecklingsarbetet.
Liksom när det gäller 4 § avser 4 a § såväl universitet som högskolor
och den får betydelse också för enskilda utbildningsanordnare med exa-
menstillstånd enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa exa-
mina.
Bakgrunden till förslaget har behandlats i avsnitten 7.1 och 7.3.
Prop. 1999/2000:28
33
Prop. 1999/2000:28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 november 1999
Närvarande: vice statsministser Hjelm-Wallén, ordförande, och statsrå-
den Freivalds, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Östros, Messing,
Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Östros
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:28 Studentinflytande och
kvalitetsutveckling i högskolan.
34
Eländers Gotab 59609, Stockholm 1999