Regeringens proposition
1999/2000:23

Redovisning och aktiekapital i euro

Prop.
1999/2000:23

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 november 1999

Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att aktiebolag, ekonomiska föreningar, spar-
banker, medlemsbanker, understödsföreningar, försäkringsaktiebolag och
ömsesidiga försäkringsbolag skall kunna välja att ha sin redovisning i
euro i stället för i svenska kronor. Detsamma skall gälla för utländska
företags filialer i Sverige. Enligt förslaget måste samma redovis-
ningsvaluta användas i alla led av redovisningen.
Regeringen föreslår vidare särskilda regler om hur byte av redo-
visningsvaluta skall gå till. Enligt förslaget skall bytet ske genom ändring
av bolagsordning eller motsvarande stadgar och få verkan från ingången
av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet. Därvid skall
balansräkningen för det utgående räkenskapsåret räknas om enligt den
kurs mellan euro och svenska kronor som Europeiska centralbanken
fastställer på balansdagen.
Särskilda regler föreslås för byte av redovisningsvaluta i finansiella
företag.
Regeringen föreslår vidare att i aktiebolag som har sin redovisning i
euro skall aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp vara bestämda i
euro.
Förslagen grundas på principen att också företag som har valt att ha sin
redovisning i euro skall avge skattedeklarationer m.m. i svenska kronor. I
propositionen anges därför särskilda omräkningsmodeller som skall
tillämpas vid beskattningen när eurobeloppen i redovisningen räknas om
till kronor. Detta innebär att staten tar på sig en valutakursrisk. Rege-
ringen bedömer att omräkningsmodellen inte kan missbrukas så att staten
systematiskt förlorar på den. Om detta ändå skulle visa sig vara fallet,
kommer regeringen att föreslå åtgärder.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 mars 2000. Möjligheten till
redovisning i euro föreslås stå öppen från och med det räkenskapsår som
inleds närmast efter utgången av år 2000.
I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att, efter kompletterande
utredningsarbete, återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning,
som ger svenska företag möjlighet att redovisa även i vissa andra
utländska valutor. Arbetet skall bedrivas med inriktning på ett
ikraftträdande den 1 januari 2001.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 8
2 Lagtext 9
2.1 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:000) 9
2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) 11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar 17
2.4 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554) 21
2.5 Förslag till lag om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag 23
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar 26
2.7 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713) 29
2.8 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) 34
2.9 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619) 35
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse 38
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet 40
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag 43
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag 45
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag 48
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker 51
2.16 Förslag till lag om omräkningsförfarande vid
beskattningen för företag som har sin redovisning
i euro, m.m. 56
2.17 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624). 60
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt
på annonser och reklam 61
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter 62
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 63
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt
på ränta på skogskontomedel m.m. 64
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 65
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 66
2.24 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200) 67
2.25 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 69
3 Ärendet och dess beredning 71
4 Den europeiska valutaunionen 72
5 Redovisning i euro 72
5.1 Gällande svensk rätt 72
5.1.1 Redovisningens syften 72
5.1.2 Lagregler om redovisning 73
5.1.3 Redovisningsvaluta vid löpande bokföring
och upprättande av årsbokslut enligt
bokföringslagen och jordbruksbokförings-
lagen 74
5.1.4 Redovisningsvaluta i års- och
koncernredovisningarna 75
5.2 Vissa utländska rättsordningar 75
5.3 Bör svenska företag ges rätt att ha sin redovisning
i euro? 76
5.4 Redovisning i annan utländsk valuta än euro 82
5.5 Samma valuta i alla led av redovisningen 83
5.6 Byte av redovisningsvaluta 88
5.7 Särskilt om redovisning i euro i nybildade aktiebolag
och ekonomiska föreningar 92
5.8 Gemensam redovisningsvaluta i koncerner? 93
5.9 Omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta 94
5.10 Särskilt om fusion mellan företag med olika
redovisningsvalutor 95
6 Aktiekapital i euro 96
6.1 Aktiekapitalsvaluta 96
6.2 Lägsta tillåtna aktiekapital 98
6.3 Byte av aktiekapitalsvaluta 100
6.4 Andra aktiebolagsrättsliga frågor 104
7 Särskilda frågor kring användandet av euro i ekonomiska
föreningar 107
7.1 Några skillnader mellan aktiebolag och ekonomiska
föreningar 107
7.2 Insatsvaluta 107
7.2.1 Medlemsinsatser 108
7.2.2 Förlagsinsatser 110
8 Finansiella företag 113
8.1 Förutsättningar för att finansiella företag skall få byta
redovisningsvaluta 113
8.1.1 Allmänna förutsättningar för redovisning i
euro och byte av redovisningsvaluta 113
8.1.2 Särskilda förutsättningar för försäkrings-
bolag 121
8.1.3 Byte av redovisningsvaluta i understöds-
föreningar 125
8.2 Frågor om behandling av vissa balansposter 128
8.2.1 Omräkning av tillgångar och skulder i annan
valuta än redovisningsvalutan 128
8.2.2 Medlems- och förlagsinsatser i medlems-
banker 130
8.2.3 Grund- och garantifond i sparbanker 131
8.2.4 Garantikapital och vissa anspråk i ömsesidiga
försäkringsbolag 132
8.2.5 Konsolideringsfonden i livförsäkringsbolag 135
8.3 Kapitalbuffert- och riskhanteringsfrågor 136
8.3.1 Kapitalkrav och kapitalbas i kreditinstitut
och värdepappersbolag 136
8.3.2 Krav på minsta bundet eget kapital och
kapitalbas i kreditinstitut och
värdepappersbolag 139
8.3.3 Garantibelopp och solvensmarginal i
försäkringsbolag 142
8.3.4 Valutamatchnings- och andra placerings-
frågor i försäkringsbolag 145
8.4 Rapportering till Riksbanken och Finansinspektionen 147
8.5 Vissa insiderfrågor 148
9 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 150
9.1 Omräkning för skatteändamål 150
9.1.1 Schabloniserad omräkning eller dubblerad
bokföring 150
9.1.2 Principerna för omräkning 154
9.1.3 Problem med omräkningsmodellen 161
9.1.4 Fastställande av omräkningskurser 165
9.1.5 Behov av lagstiftning 166
9.2 Företagsbeskattning 166
9.2.1 Felaktig värdering av balansposter 167
9.2.2 Avskrivning på inventarier 169
9.2.3 Periodiseringsfond 171
9.2.4 Fastigheter och värdepapper 173
9.2.5 Fordringar och skulder i utländsk valuta 175
9.2.6 Avdrag för måltid i samband med
representation 175
9.2.7 Koncernbeskattning 177
9.3 Mervärdesskatt 181
9.3.1 Nuvarande ordning 181
9.3.2 Fakturans innehåll 183
9.3.3 Den periodiska sammanställningen 186
9.3.4 EU-avgiften 187
9.3.5 Övriga lagstiftningsåtgärder 187
9.4 Reklamskatt 188
9.5 Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och kontrolluppgifter 188
9.5.1 Nuvarande ordning 188
9.5.2 Särskild löneredovisning för företag som
har sin redovisning i euro 189
9.5.3 Särskilda bestämmelser när ersättning för
arbete betalas ut i utländsk valuta 191
9.5.4 Utdelning i utländsk valuta 194
9.6 Konsekvenser för den ekonomiska statistiken 195
10 Makroekonomiska konsekvenser 199
11 Ekonomiska effekter på företagens incitament till investeringar
och finansiering 207
11.1 Effekter i en sluten ekonomi 208
11.2 Effekter i en liten öppen ekonomi 210
12 Statsfinansiella effekter 212
12.1 Effekter på bolagsskatteintäkterna 212
12.2 Effekter på mervärdesskatteintäkterna 214
12.3 Effekter på punktskatter 216
12.4 Sammanfattning 216
12.5 Övriga ekonomiska effekter för det allmänna 216
13 Ikraftträdande 217
14 Författningskommentar 218
14.1 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen
(1999:000) 218
14.2 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) 220
14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar 227
14.4 Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554) 228
14.5 Förslaget till lag om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag 230
14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar 239
14.7 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713) 240
14.8 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) 241
14.9 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619) 242
14.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse 243
14.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet 244
14.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag 245
14.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag 246
14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag 248
14.15 Förslaget till lag om ändring i lagen om medlems-
banker (1995:1570) 249
14.16 Förslaget till lag om omräkningsförfarande vid
beskattningen för företag som har sin redovisning i
euro, m.m. 250
14.17 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624) 252
14.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam 252
14.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter 253
14.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 253
14.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 253
14.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 254
14.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 254
14.24 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200) 255
14.25 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 256
Bilaga 1 Sammanfattning av slutbetänkandet (SOU 1998:136) 257
Bilaga 2 Författningsförslagen i slutbetänkandet (SOU 1998:136) 266
Bilaga 3 Remissinstanser som yttrat sig över slutbetänkandet
Redovisning och aktiekapital i euro 306
Bilaga 4 SCB:s undersökning av företagens behov av redovisning
i euro 308
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 311
Bilaga 6 Lagrådets yttrande 1999-10-29 373
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
11 november 1999 379
Rättsdatablad 380

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i bokföringslagen (1999:000),
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
4. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
5. lag om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,
6. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
7. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
8. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
9. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
10. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
11. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
12. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,
13. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kredit-
institut och värdepappersbolag,
14. lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk-
ringsföretag,
15. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
16. lag om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som
har sin redovisning i euro, m.m.,
17. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
18. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam,
19. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,
20. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
21. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs-
kontomedel m.m.,
22. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,
23. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,
24. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
25. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).

2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen
(1999:000)
Härigenom föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1999:000)
dels att 6 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 6 §, samt
närmast före 4 kap. 6 § en ny rubrik av följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

4 kap.

Redovisningsvaluta

6 §

Affärshändelserna skall kunna
presenteras i en och samma redo-
visningsvaluta. Redovisningsvalu-
tan skall vara svenska kronor. I
aktiebolag, ekonomiska före-
ningar, sparbanker, medlems-
banker, understödsföreningar, för-
säkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag får dock
redovisningsvalutan i stället vara
euro.
Byte av redovisningsvaluta får
ske endast vid ingången av ett nytt
räkenskapsår. Bestämmelser om
omräkning i samband med byte av
redovisningsvaluta finns i årsredo-
visningslagen (1995:1554).
Har företaget bytt redovis-
ningsvaluta, får ett nytt byte göras
endast om skattemyndigheten till-
låter det. Tillstånd får vägras
endast om det finns anledning anta
att bytet har ett otillbörligt syfte.
Trots bestämmelserna i första
tredje styckena får en filial i annat
land ha sin redovisning i en valuta
som i det landet godtas som
redovisningsvaluta.

6 kap.
6 §
Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar och skulder skall
anges.
För poster i balansräkningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i utländsk valuta skall
anges enligt vilka principer
beloppen har räknats om till
svenska kronor.
För poster i balansräkningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i annan valuta än
redovisningsvalutan skall anges
enligt vilka principer beloppen har
räknats om till redovisnings-
valutan.
__________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2000.
2. Försäkringsbolag som avses i punkt 2 eller 5 i övergångs-
bestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) får, trots bestämmelsen i 4 kap. 6 § första stycket tredje
meningen, inte ha euro som redovisningsvaluta.

2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)
dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 3 kap. 4 §, 9 kap. 35 §, 13 kap. 4 a §, 14
kap. 1 och 22 §§ samt 17 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 35 a §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
3 §
Aktiebolag skall ha ett aktie-
kapital som uppgår till minst
100 000 kr i privata aktiebolag
och till minst 500 000 kr i publika
aktiebolag.

Aktiebolag skall ha ett aktie-
kapital. Aktiekapitalet skall vara
bestämt i bolagets redovisnings-
valuta. Av 4 kap. 6 § bok-
föringslagen (1999:000) framgår
att redovisningsvalutan får vara
antingen svenska kronor eller
euro.
Om aktiekapitalet är bestämt i
kronor, skall det i ett privat
aktiebolag uppgå till minst
100 000 kr och i ett publikt aktie-
bolag till minst 500 000 kr.
Om aktiekapitalet är bestämt i
euro och har varit bestämt i euro
sedan bolaget bildades, skall det
uppgå till minst det belopp i euro
som enligt den av Europeiska
centralbanken då fastställda
växelkursen motsvarade 100 000
kr eller, i fråga om publika aktie-
bolag, 500 000 kr. Har aktiekapi-
talet tidigare varit bestämt i kro-
nor, skall det uppgå till minst det
belopp i euro som vid bytet av
redovisningsvaluta motsvarade
100 000 kr respektive 500 000 kr.
Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika
belopp.

En akties nominella belopp
skall vara bestämt i samma valuta
som aktiekapitalet.

2 kap.
4 §
Bolagsordningen skall ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolags-
ordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och
maximikapitalet, varvid minimikapitalet ej får vara mindre än en fjärde-
del av maximikapitalet,
5. aktiernas nominella belopp,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för styrelse-
ledamots uppdrag,
7. sättet för sammankallande av bolagsstämma,
8. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
9. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta.
I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt,
skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.

Om bolaget skall ha euro som
redovisningsvaluta, skall detta an-
ges i bolagsordningen. I så fall
skall det i bolagsordningen också
anges att aktiekapitalet och akti-
ernas nominella belopp skall vara
bestämda i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta
får ändring av uppgifter som avses
i första stycket 4 och 5 anstå till
den första ordinarie bolags-
stämman efter det att beslutet om
byte av redovisningsvaluta fick
verkan.

3 kap.
4 §
Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får utlämnas endast till
aktieägare som är införd i aktieboken och först när full betalning erlagts
för den eller de aktier brevet lyder på. Vidare fordras
1. att bolaget registrerats, om aktien tecknats vid bolagets bildande,
2. att nyemission eller fondemission registrerats, om aktien tillkommit
på grund av emissionen, eller
3. att registrering skett enligt 5 kap. 14 §, om aktien tillkommit på
grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.
Aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens
fullmakt av bank. Namnteckning får återges genom tryckning eller på
annat liknande sätt. Brevet skall ange bolagets firma, ordningsnummer på
den eller de aktier varå brevet lyder, akties nominella belopp och dagen
för utfärdandet. Kan när aktiebrev utges aktier av olika slag finnas enligt
bolagsordningen, skall aktieslaget anges i brevet. Om bolagsordningen
innehåller förbehåll enligt 1 § fjärde stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §,
skall tydlig uppgift därom intagas i brev på aktie som avses med
förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad form. Förkortningsformer
fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
När utbetalning göres vid
inlösning av aktie eller minskning
av dess nominella belopp eller vid
skifte av bolagets tillgångar, skall
aktiebrevet förses med påskrift om
utbetalningen. Påskrift skall även
göras så snart det kan ske när utan
återbetalning aktie indragits eller
nominella beloppet ändrats.

När utbetalning görs vid
inlösning av aktie eller minskning
av dess nominella belopp eller vid
skifte av bolagets tillgångar, skall
aktiebrevet förses med påskrift om
utbetalningen. Påskrift skall även
göras så snart det kan ske när aktie
dragits in utan återbetalning. En
påskrift skall också göras när det
nominella beloppet har ändrats,
dock inte när ändringen görs på
grund av beslut om att aktie-
kapitalet skall vara bestämt i
annan valuta än tidigare.
Aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte utges i stället
för annat, skall innehålla uppgift därom. Utbytes aktiebrev mot ett eller
flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet jämte därtill hörande
kupongark makuleras på betryggande sätt.
Emissionsbevis samt skuldebrev och optionsbevis, som avses i 5 kap.,
skall undertecknas på sätt som anges i andra stycket.

9 kap.
35 §
Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för
registrering och får, utom i fall som avses i 18 kap. 6 §, inte verkställas
förrän registrering har skett.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
bolagsordningen som avses i
2 kap. 4 § fjärde stycket får verkan
vid ingången av det räkenskapsår
som inleds närmast efter beslutet.
Har beslutet vid den tidpunkten
inte registrerats, skall dock
ändringen av bolagsordningen
sakna verkan.

35 a §

Har registreringsmyndigheten
registrerat ett beslut om ändring
av bolagsordningen av innebörd
att aktiekapitalet skall vara
bestämt i annan valuta än
tidigare, skall myndigheten vid
ingången av närmast följande
räkenskapsår räkna om det
registrerade aktiekapitalet och
aktiernas nominella belopp till den
nya valutan. Omräkningen skall
göras enligt den växelkurs som
har fastställts av Europeiska
centralbanken den sista svenska
bankdagen under föregående
räkenskapsår.
Styrelsen skall senast till första
ordinarie bolagstämma efter det
att beslutet fick verkan lägga fram
förslag om nödvändiga följdänd-
ringar av bolagsordningen avse-
ende aktiekapitalets storlek och
aktiernas nominella belopp.

13 kap.
4 a §
Registreringsmyndigheten förordnar att bolaget skall träda i
likvidation, om
1. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman
inte inom föreskriven tid fattat beslut om likvidation enligt 19 §,
2. bolaget inte på föreskrivet sätt
till registret har anmält sådan
behörig styrelse, verkställande
direktör eller revisor som skall
finnas enligt denna lag, eller
2. bolaget inte på föreskrivet sätt
till registret har anmält sådan
behörig styrelse, verkställande
direktör eller revisor som skall
finnas enligt denna lag,
3. bolaget inte har sänt in års-
redovisning och revisionsberättel-
se enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554)
inom elva månader från räken-
skapsårets utgång.
3. bolaget inte har sänt in års-
redovisning och revisionsberättel-
se enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554)
inom elva månader från räken-
skapsårets utgång, eller

4. bolaget efter beslut om att
aktiekapitalet skall vara bestämt i
kronor i stället för i euro har ett
registrerat aktiekapital eller mini-
mikapital som inte står i över-
ensstämmelse med 1 kap. 3 §
andra stycket och bolaget inte
inom sex månader från det att
beslutet fick verkan har anmält
nödvändiga beslut om ökning av
aktiekapitalet och om ändring i
bolagsordningen för registrering.
Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har
upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten och
avgift som påförts enligt 6 a § har betalats.
Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registrerings-
myndigheten självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot,
verkställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara
beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

14 kap.
1 §
Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av ett annat
aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget i form
av aktier i det övertagande bolaget varvid det överlåtande bolaget
upplöses utan likvidation (fusion). Som fusionsvederlag får också lämnas
pengar.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera
överlåtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt,
övertagande bolag (kombination).

Fusion får ske endast om bo-
lagen har samma redovisnings-
valuta.

22 §
Om ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan bolagens
styrelser, fatta beslut om att dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget.
De skall därvid upprätta en fusionsplan. Planen skall för vart och ett av
bolagen ange
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där
styrelsen skall ha sitt säte,
2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,
3. vilka rättigheter i moderbolaget som skall tillkomma innehavare av
skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättigheter i dotter-
bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de
nämnda innehavarna,
4. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor.
I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter
som kan vara av vikt vid bedömande av fusionens lämplighet för
bolagen.

Fusion får ske endast om
bolagen har samma redovis-
ningsvaluta.

17 kap.
1 §
Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av
bolagsstämman enligt bestämmelserna i 9 kap. om beslut om ändring av
bolagsordningen.
Om stämman hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste
räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har
avgivits, skall det på stämman läggas fram uppgifter motsvarande
delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisningslagen (1995:1554)
eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:1559) om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Uppgifterna skall
avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller
tidigast tre månader före dagen för bolagsstämman.
Beslutet får registreras endast om
1. bolagets registrerade aktie-
kapital uppgår till minst 500 000
kr,
1. bolagets registrerade aktieka-
pital uppgår till minst det belopp
som anges i 1 kap. 3 § andra eller
tredje stycket i fråga om publikt
aktiebolag.
2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket
framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade
aktiekapitalet, och
3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 16 kap. 1 § om pub-
likt aktiebolags firma.
Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen
uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och beslutet
om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 7 kap. 14 § och 12 kap. 1, 3 och
8 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §
Föreningens stadgar skall ange
1. föreningens firma,
2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,
4. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur
insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i
föreningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med,
5. för det fall att regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering
beroende avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp
eller de högsta belopp till vilka de får bestämmas,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av
dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall
skall ske,
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras
befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt
hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller
fullmäktiges kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
10. vilken tid föreningens räkenskapsår skall omfatta,
11. grunderna för fördelning av föreningens vinst samt hur man skall
förfara med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses,
samt
12. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insats-
emission som avses i 10 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla
för dessa.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.

Om föreningen skall ha euro
som redovisningsvaluta enligt
4 kap. 6 § bokföringslagen
(1999:000), skall detta anges i
stadgarna. I så fall skall det i
stadgarna också anges att den
insats med vilken varje medlem
skall delta i föreningen skall vara
bestämd i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta
får ändring av uppgift som avses i
första stycket 4 om insatsbelopp
anstå till den första ordinarie
föreningsstämman efter det att
beslutet om byte av redovisnings-
valuta fick verkan.

7 kap.
14 §
Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är
giltigt, om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det.
Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande
stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av
de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.
Har i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgarna,
gäller det villkoret.
Om enligt en föreskrift i stadgarna en viss bestämmelse inte får ändras
utan regeringens tillstånd, får inte heller en sådan föreskrift ändras utan
regeringens tillstånd, om föreskriften har tagits in i stadgarna på grund av
lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande.
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för registre-
ring. Beslutet får inte verkställas förrän registreringen har skett.
Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller
annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får
inte verkställas förrän ett år har förflutit efter registreringen.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
stadgarna som avses i 2 kap. 2 §
tredje stycket får verkan vid
ingången av det räkenskapsår som
inleds närmast efter beslutet. Har
beslutet vid den tidpunkten inte
registrerats, skall dock ändringen
av stadgarna sakna verkan.

Styrelsen skall senast till första
ordinarie föreningsstämma efter
det att beslutet fick verkan lägga
fram förslag om nödvändiga följd-
ändringar av stadgarna avseende
den insats med vilken varje
medlem skall delta i föreningen.

12 kap.
1 §
Genom ett avtal om fusion kan en ekonomisk förening (den
överlåtande föreningen) gå upp i en annan ekonomisk förening (den
övertagande föreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i den
överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, att
den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation samt att dess
tillgångar och skulder övertas av den övertagande föreningen. Avtalet
skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i den överlåtande
föreningen.
Fusion kan ske, trots att den överlåtande föreningen har trätt i
likvidation. I ett sådant fall skall likvidationen avslutas när tillstånd till
fusionen enligt 6 § har registrerats.

Fusion får ske endast om
föreningarna har samma redovis-
ningsvaluta.

3 §
Genom ett avtal om fusion kan två eller flera föreningar (de
överlåtande föreningarna) förenas genom att bilda en ny förening (den
övertagande föreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i de
överlåtande föreningarna blir medlemmar i den nya föreningen, att de
överlåtande föreningarna upplöses utan likvidation samt att deras
tillgångar och skulder övertas av den nya föreningen. Avtalet skall för att
bli giltigt godkännas av föreningsstämman i varje överlåtande förening.
Bestämmelserna i 1 § andra stycket skall därvid tillämpas.

Fusion får ske endast om
föreningarna har samma redovis-
ningsvaluta.
De handlingar som anges i 2 § första stycket 1 4 och andra stycket 1
3 skall upprättas för varje överlåtande förening. De skall hållas
tillgängliga för de röstberättigade, föreningsmedlemmarna och
innehavarna av förlagsandelar i respektive överlåtande förening under
minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan om
godkännande av fusionsavtalet skall behandlas. Handlingarna skall
genast sändas till sådan röstberättigad, medlem eller innehavare av
förlagsandel som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall
läggas fram på stämmorna.
Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya
föreningen och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de
överlåtande föreningarna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i
enlighet med fusionsavtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i
den nya föreningen.

8 §
Om en ekonomisk förening äger samtliga aktier i ett dotteraktiebolag,
kan föreningens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär
att bolaget skall gå upp i föreningen. Bolagets styrelse skall anmäla
avtalet för registrering hos bolagets registreringsmyndighet.

Fusion får ske endast om
föreningen och bolaget har samma
redovisningsvaluta.
I fråga om det fortsatta fusionsförfarandet tillämpas 6 § samt 7 § första
stycket, andra stycket första och tredje meningarna samt tredje stycket.
Vad som sägs där om överlåtande förening skall i stället gälla bolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.4 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554)
Härigenom föreskrivs i fråga om årsredovisningslagen (1995:1554)
dels att 2 kap. 6 §, 4 kap. 13 §, 5 kap. 2 § och 7 kap. 7 § samt rubriken
närmast före 4 kap. 13 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 16 §, samt
närmast före 4 kap. 16 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
6 §
Beloppen i årsredovisningen
skall anges i svenska kronor.
Beloppen får dessutom anges i
annan valuta enligt omräknings-
kursen på dagen för räkenskaps-
årets utgång (balansdagen). I så
fall skall upplysning om omräk-
ningskursen lämnas i en not.

Beloppen i årsredovisningen
skall anges i företagets redovis-
ningsvaluta enligt 4 kap. 6 §
bokföringslagen (1999:000). Be-
loppen får dessutom anges i annan
valuta enligt omräkningskursen på
dagen för räkenskapsårets utgång
(balansdagen). I så fall skall upp-
lysning om omräkningskursen
lämnas i en not.
Vid byte av redovisningsvaluta
skall balansräkningen för det
gamla räkenskapsåret räknas om
till den nya redovisningsvalutan
enligt den växelkurs som har
fastställts av Europeiska cent-
ralbanken den sista svenska
bankdagen under räkenskapsåret.
Den omräknade balansräkningen
skall utgöra ingående balans för
det nya räkenskapsåret.

4 kap.

Omräkning av fordringar och
skulder i utländsk valuta
Omräkning av fordringar och
skulder

13 §
Fordringar och skulder i
utländsk valuta får omräknas
enligt växelkursen på balansdagen,
om detta står i överensstämmelse
med 2 kap. 2 och 3 §§.
Fordringar och skulder i annan
valuta än redovisningsvalutan får
omräknas till redovisningsvalutan
enligt växelkursen på balansdagen,
om detta står i överensstämmelse
med 2 kap. 2 och 3 §§.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Omräkning av förlagsinsatser

16 §

Om en ekonomisk förening har
förlagsinsatser i annan valuta än
redovisningsvalutan, skall dessa
räknas om enligt växelkursen på
balansdagen.
Skillnaden mellan det om-
räknade beloppet och motsvarande
belopp vid räkenskapsårets
ingång, skall föras mot
Balanserad vinst eller förlust.

5 kap.
2 §
Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar eller skulder skall
anges.
För poster i årsredovisningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i utländsk valuta skall
anges enligt vilka principer
beloppen har räknats om till
svenska kronor.
För poster i årsredovisningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i annan valuta än
redovisningsvalutan skall det an-
ges enligt vilka principer beloppen
har räknats om till redovis-
ningsvalutan.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

7 kap.
7 §
För koncernredovisningen tillämpas följande bestämmelser i 2 kap.:
4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,
5 § om språk och form,
6 § om valuta, och
7 § om undertecknande.

I koncernredovisningen skall
beloppen anges i samma valuta
som i moderföretagets årsredovis-
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2000.

2.5 Förslag till lag om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser för finansiella företag om byte av
redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:000). Lagen
gäller dock inte när en filial byter valuta i sin redovisning i fall som avses
i fjärde stycket nämnda paragraf.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
1. försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkrings-
bolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),
2. understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen
(1972:262) om understödsföreningar,
3. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt
kreditmarknadsföretag enligt 1 kap 1 § första stycket 2 lagen (1992:1610)
om finansieringsverksamhet,
4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1 3 samt
a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
b) fondbolag enligt 1 § första stycket 3 lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder,
c) börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet,
d) auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs- och
clearingverksamhet,
e) clearingorganisation enligt 1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och
clearingverksamhet och
f) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479)
om kontoföring av finansiella instrument,
5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 §
lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag eller annan grupp av företag på
vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag,
bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och
6. koncern: detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på
andra juridiska personer än aktiebolag.

3 § Med stadgar avses
1. bolagsordning i ett aktiebolag eller ett försäkringsbolag,
2. reglemente i en sparbank eller
3. stadgar i en medlemsbank, en understödsförening eller en
ekonomisk förening.
Särskild redogörelse
4 § Ett finansiellt företag som avser att byta redovisningsvaluta skall
upprätta en särskild redogörelse över konsekvenserna av bytet för
företaget samt för den koncern och finansiella företagsgrupp som
företaget ingår i. Ett försäkringsbolag eller en understödsförening skall
även redogöra för konsekvenserna av bytet för försäkringstagare och
andra ersättningsberättigade på grund av en försäkring.
Av redogörelsen skall det framgå vilka risker som är förenade med en
redovisning i den nya valutan och de åtgärder som har vidtagits för att
hantera dessa. Det skall också framgå om bytet är förenligt med de
bestämmelser som gäller för verksamheten.
Ett fondbolag skall ge in redogörelsen till Finansinspektionen senast
sex månader före ingången av det första räkenskapsåret med redovisning
i den nya valutan.

5 § En ändring av stadgarna som innebär byte av redovisningsvaluta får
stadfästas eller godkännas endast om en redogörelse som avses i 4 §
första stycket har upprättats.
Särskilda bestämmelser för kreditinstitut och värdepappersbolag
6 § Om ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag har bytt
redovisningsvaluta, skall kapitalbasen, omräknad till den nya redovis-
ningsvalutan, minst motsvara det krav på lägsta kapitalbas som gällde
före bytet. Omräkningen skall göras enligt den växelkurs som avses i
2 kap. 6 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554).
Om ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag har bytt till en valuta
som företaget tidigare haft sin redovisning i, skall dock kapitalbasen
alltid minst motsvara det krav på lägsta kapitalbas som senast gällde vid
redovisning i den valutan.

7 § Ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag, som har bytt till
redovisning i euro, skall vid ingången av det första räkenskapsåret med
redovisning i den nya valutan ha ett bundet eget kapital som motsvarar
minst det kapital som krävs för att påbörja verksamheten.
Särskilda bestämmelser för försäkringsbolag
8 § Ett försäkringsbolag som har bytt redovisningsvaluta, skall vid
beräkning av premieindex eller skadeindex enligt 7 kap. 25 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) räkna om belopp och kostnader
bestämda i den tidigare redovisningsvalutan till den nya valutan.
Omräkningen skall göras enligt den växelkurs som avses i 2 kap. 6 §
andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554). Om motsvarande kurs
vid beräkningstillfället ger en högre solvensmarginal, skall i stället den
kursen användas.
Finansinspektionen får medge att ett försäkringsbolag, vid beräkning
av premieindex eller skadeindex, i stället för vad som sägs i första
stycket, får räkna om belopp och kostnader till den nya redovisnings-
valutan enligt samma principer som bolaget får tillämpa i årsredo-
visningen.
Bemyndiganden
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vad en redogörelse enligt 4 § skall innehålla och
2. beräkning av premieindex eller skadeindex i försäkringsbolag som
har fått tillstånd enligt 8 § andra stycket.
Överklagande
10 § Finansinspektionens beslut enligt 8 § andra stycket får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar
Härigenom föreskrivs att 11 och 37 §§ lagen (1972:262) om
understödsföreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

11§
Understödsförenings stadgar skall vara ägnade att trygga att föreningen
kan fullgöra sina försäkringsutfästelser och skall samtidigt tillgodose
medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringarna är
skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens
förhållanden. Även i övrigt skall stadgarna ha ett för verksamheten
lämpligt innehåll.
Stadgarna skall ange
1. föreningens firma,
2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,
3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen,
5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eller grunderna för
beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäkrings-
belopp samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna försäkrings-
belopp för en medlem,
6. de fasta avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller grunderna
för deras beräknande,
7. ordningen för beslut om särskild uttaxering och grunderna för dess
verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma,
8. påföljden för försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller
uttaxerat belopp,
9. om rätt till fribrev eller återköp skall föreligga samt, för sådant fall,
villkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs- eller
återköpsvärdena,
10. villkoren för belåning av försäkringsbrev hos föreningen, om sådan
belåning skall få förekomma,
11. tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning, om skyldig-
het föreligger att verkställa sådan utredning,
12. grunderna för fondbildning,
13. hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och
värdehandlingar skall förvaras,
14. hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas samt, om
återbäring skall förekomma, bestämmelser därom,
15. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta
antal till vilket de skall uppgå och, om för styrelseledamöter och
revisorer skall finnas suppleanter, motsvarande uppgifter om dem, tiden
för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag samt, om
styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annat än i denna lag
angivet sätt, hur tillsättning skall ske,
16. i fall där fullmäktige skall finnas, hur de skall utses samt deras
befogenhet och mandattid,
17. tid för ordinarie föreningsstämma,
18. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom samt den tid före
stämman då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,
19. hur vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens
behållna tillgångar.
Bestämmelserna i andra stycket 15 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.

Om föreningen skall ha euro
som redovisningsvaluta enligt
4 kap. 6 § bokföringslagen, skall
detta anges i stadgarna.

37 §
Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är giltigt endast om
samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två
på varandra följande föreningsstämmor och biträtts av minst två
tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Innebär beslutet,
att ny grund för medlemskaps upphörande införes, och skall det gälla
även dem som är medlemmar i föreningen när frågan avgöres, är beslutet
dock giltigt endast om samtliga medlemmar biträtt det eller beslutet
fattats på två på varandra följande ordinarie stämmor och biträtts av
minst tre fjärdedelar av de röstande på den sist hållna stämman.
Om förening meddelar försäkringar enligt sådan allmän pensionsplan
som avses i 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m., får styrelsen besluta om sådana ändringar av stadgarna som
påkallas av ändringar i den för medlemmarna gällande pensionsplanen.
Sådant beslut skall anmälas på den föreningsstämma som hålles närmast
efter det att beslutet fattades.
Är för giltighet av beslut om stadgeändring ytterligare villkor bestämt i
stadgarna, gäller även det.
Beslut om stadgeändring skall genom styrelsens försorg ofördröjligen
underställas Finansinspektionen för godkännande genom anmälan för
registrering och får ej verkställas innan registrering skett.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
stadgarna som avses i 11 § fjärde
stycket får verkan vid ingången av
det räkenskapsår som inleds när-
mast efter beslutet. Har beslutet
vid den tidpunkten inte registre-
rats, skall dock ändringen av
stadgarna sakna verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.7 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)
Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)
dels att 1 kap. 6 §, 2 kap 5 §, 3 kap. 4 §, 9 kap. 17 § och 15 a kap. 1 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 kap. 22 § och
20 kap. 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
6 §
I ett försäkringsbolag svarar aktieägarna eller delägarna inte
personligen för bolagets förpliktelser. I 7 § finns bestämmelser om
kapitaltillskott i form av uttaxering hos delägare.
Försäkringsaktiebolag är privat försäkringsaktiebolag eller publikt
försäkringsaktiebolag. Denna lag gäller för samtliga försäkrings-
aktiebolag, om inte annat föreskrivs.
Är bolagets aktiekapital fördelat
på flera aktier, skall dessa lyda på
lika belopp.
Försäkringsaktiebolag skall ha
ett aktiekapital. Aktiekapitalet
skall vara bestämt i bolagets redo-
visningsvaluta. Av 4 kap. 6 §
bokföringslagen (1999:000) fram-
går att redovisningsvalutan får
vara antingen svenska kronor eller
euro. Om aktiekapitalet är fördelat
på flera aktier, skall dessa lyda på
lika belopp.
En akties nominella belopp skall
vara bestämt i samma valuta som
aktiekapitalet.

2 kap.
5 §
Bolagsordningen skall ange
för samtliga försäkringsbolag
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om
verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen åter-
försäkring,
4. om bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES),
5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter,
revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolags-
stämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,
6. sättet att sammankalla bolagsstämman,
7. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman,
8. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst
eller, i ett livförsäkringsbolag, på annat sätt täcka bolagets förlust,
för försäkringsaktiebolag
9. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall
kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och
maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en
fjärdedel av maximikapitalet,
10. aktiernas nominella belopp,
för ömsesidiga försäkringsbolag
11. den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte
endast försäkringstagarna är delägare,
12. garantikapitalet,
13. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas på
bolagsstämman, varvid särskilt skall anges om och i vilken utsträckning
delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade samt i vilken
utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna,
14. för vilka försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i
vilken ordning uttaxering kan ske hos delägarna i skadeförsäkringsbolag
samt hur uttaxeringen skall genomföras,
15. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara
tecknade innan bolaget kan anses bildat,
16. hur tillgångarna skall fördelas mellan delägarna vid bolagets
upplösning,
17. i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garanti-
kapitalet samt
18. om och i vilken ordning vinst skall delas ut till garanterna och i
vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas.
I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller
ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter
firman.

Om försäkringsbolaget skall ha
euro som redovisningsvaluta, skall
detta anges i bolagsordningen. Ett
försäkringsaktiebolag skall i så
fall i bolagsordningen också ange
att aktiekapitalet och aktiernas
nominella belopp skall vara
bestämda i euro.
Vid byte av redovisningsvaluta
får ändring av uppgifter som avses
i första stycket 9 och 10 anstå till
den första ordinarie bolagsstäm-
man efter det att beslutet om byte
av redovisningsvaluta fick verkan.
3 kap.
4 §
Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får lämnas ut endast till sådan
aktieägare som är införd i aktieboken och först när den eller de aktier
brevet lyder på har betalats. Vidare fordras
1. att försäkringsaktiebolaget har registrerats, om aktien har tecknats
vid bolagets bildande, eller
2. att nyemissionen eller fondemissionen har registrerats, om aktien
tillkommit på grund av emissionen, eller
3. att registrering har skett enligt 5 kap. 15 §, om aktien har tillkommit
på grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.
Aktiebrevet skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens
fullmakt av en bank. Namnteckningarna får återges genom tryckning
eller på något annat liknande sätt. Brevet skall ange bolagets firma,
ordningsnummer på den eller de aktier varpå brevet lyder, aktiens
nominella belopp och dagen för utfärdandet. Kan, när aktiebrevet ges ut,
aktier av olika slag finnas enligt bolagsordningen, skall aktieslaget anges
i brevet. Om bolagsordningen innehåller förbehåll enligt 1 § fjärde
stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §, skall detta tydligt anges i brevet på
sådan aktie som avses med förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad
form. Förkortningsformerna fastställs av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
När utbetalning görs vid inlösen
av en aktie eller vid minskning av
dess nominella belopp eller vid
skifte av bolagets tillgångar, skall
aktiebrevet förses med påskrift om
utbetalningen. Har utan åter-
betalning en aktie dragits in eller
det nominella beloppet ändrats,
skall så snart som möjligt en
påskrift om detta göras på aktie-
brevet
När utbetalning görs vid inlösen
av en aktie eller vid minskning av
dess nominella belopp eller vid
skifte av bolagets tillgångar, skall
aktiebrevet förses med påskrift om
utbetalningen. Har en aktie dragits
in utan återbetalning, skall så snart
som möjligt en påskrift om detta
göras på aktiebrevet. En påskrift
skall också göras när det
nominella beloppet har ändrats,
dock inte när ändringen görs på
grund av beslut om att
aktiekapitalet skall vara bestämt i
annan valuta än tidigare.
Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ges ut i
stället för ett annat, skall innehålla uppgift om detta. Utbyts ett aktiebrev
mot ett eller flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet och de därtill
hörande kupongarken makuleras på ett betryggande sätt.
Emissionsbevis samt de skuldebrev och optionsbevis som avses i
5 kap. skall undertecknas på det sätt som anges i andra stycket.

9 kap.
17 §
Beslut att ändra bolagsordningen skall genast anmälas för registrering
sedan ändringen har stadfästs och får utom i de fall som avses i 20 kap.
6 § inte verkställas förrän registrering har skett.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
bolagsordningen som avses i
2 kap. 5 § tredje stycket får verkan
vid ingången av det räkenskapsår
som inleds närmast efter beslutet.
Har beslutet vid den tidpunkten
inte registrerats, skall dock änd-
ringen av bolagsordningen sakna
verkan.

22 §
Har ett försäkringsaktiebolag
beslutat att aktiekapitalet skall
vara bestämt i annan valuta än
tidigare, skall styrelsen senast till
första ordinarie bolagsstämma
efter det att beslutet fick verkan
lägga fram förslag om nödvändiga
följdändringar av bolagsord-
ningen avseende aktiekapitalets
storlek och aktiernas nominella
belopp.

15 a kap.
1 §
Ett försäkringsaktiebolag eller ett annat aktiebolags samtliga tillgångar
och skulder kan övertas av ett försäkringsaktiebolag mot vederlag till
aktieägarna i det överlåtande bolaget i form av aktier i det övertagande
bolaget, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation
(fusion). Som fusionsvederlag får också lämnas pengar.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera
överlåtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt,
övertagande bolag (kombination).

Fusion får ske endast om
bolagen har samma redovisnings-
valuta.

20 kap.

6 a §
Har ett beslut om att
aktiekapitalet skall vara bestämt i
annan valuta än tidigare regi-
strerats, skall Finansinspektionen
vid ingången av närmast följande
räkenskapsår räkna om det
registrerade aktiekapitalet och
aktiernas nominella belopp till den
nya valutan. Omräkningen skall
göras enligt den växelkurs som
fastställts av Europeiska central-
banken den sista svenska bank-
dagen under föregående räken-
skapsår.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.8 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)
dels att i 1 kap. 4 § ordet ecu skall bytas mot euro ,
dels att 2 kap. 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
9 §
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
En banks kapitalbas får inte
understiga det belopp som enligt
9 kap. 4 § andra stycket denna lag,
2 kap. 2 § andra stycket spar-
bankslagen (1987:619) eller 1 kap.
4 § andra eller tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
En banks kapitalbas får inte
understiga det belopp som enligt
9 kap. 4 § andra stycket denna lag,
2 kap. 2 § andra stycket spar-
bankslagen (1987:619) eller 1 kap.
4 § andra eller tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
För en bank som har bytt redo-
visningsvaluta gäller i stället att
kapitalbasen inte får understiga
det högsta av de belopp som avses
i 6 och 7 §§ lagen (1999:000) om
byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.9 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 §, 4 kap. 15 § samt 7 kap. 1, 2 och
8 §§ sparbankslagen (1987:619)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
5 §
Reglementet skall ange
1. sparbankens firma,
2. sparbankens verksamhetsområde,
3. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
4. de rörelsegrenar som sparbanken avser att driva,
5. grundfondens belopp samt huruvida hela grundfonden eller del av
denna skall betalas tillbaka med eller utan ränta,
6. antalet huvudmän,
7. den kommunala valkorporation som skall förrätta val av huvudmän
och, där sådant val skall förrättas av flera korporationer, fördelningen av
antalet mandat dem emellan, samt ordningen för att åstadkomma en
successiv förnyelse av huvudmannakåren och det närmare förfarandet i
övrigt vid huvudmannavalen,
8. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella ersättare, som skall utses av sparbanksstämman, samt
tiden för deras uppdrag,
9. sättet att sammankalla sparbanksstämman, samt
10. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman.

Om banken skall ha euro som
redovisningsvaluta enligt 4 kap.
6 § bokföringslagen (1999:000),
skall detta anges i reglementet. I
så fall skall det i reglementet
också anges att grundfondens
belopp skall vara bestämt i euro.

4 kap.
15 §
Beslut att ändra reglementet fattas av sparbanksstämman. Beslutet är
giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av de på stämman
närvarande huvudmännen.
Ett beslut om ändring av reglementet skall, sedan ändringen har
stadfästs, genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas
förrän registrering har skett.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
reglementet som avses i 2 kap. 5 §
andra stycket får verkan vid
ingången av det räkenskapsår som
inleds närmast efter beslutet. Har
beslutet vid den tidpunkten inte
registrerats, skall dock ändringen
av reglementet sakna verkan.

7 kap.
1 §
Enligt ett avtal om fusion kan en sparbank (den överlåtande
sparbanken) gå upp i en annan sparbank (den övertagande sparbanken).
En sådan fusion innebär att den överlåtande sparbanken upplöses utan
likvidation samt att dess tillgångar och skulder övertas av den
övertagande sparbanken. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av
sparbanksstämman i den överlåtande sparbanken. Fusion kan ske, trots
att den överlåtande sparbanken har trätt i likvidation. I ett sådant fall
skall likvidationen avslutas när tillstånd till fusionen enligt 5 § har
registrerats.

Fusion får ske endast om
sparbankerna har samma redovis-
ningsvaluta.
Följande handlingar skall sändas till huvudmännen i den överlåtande
sparbanken senast en vecka före den sparbanksstämma vid vilken frågan
om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas samt läggas fram på
stämman:
1. förslag till sparbanksstämmans beslut,
2. fusionsavtalet,
3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av
vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för sparbanken och
insättarna, samt
4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3.
Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, skall följande
handlingar sändas till huvudmännen samt läggas fram på stämman:
1. avskrift av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning
om sparbanksstämmans beslut om sparbankens vinst eller förlust, samt
avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för sparbankens ställning vilka har inträffat efter det att
årsredovisningen har avgetts, samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen.

2 §
Enligt ett avtal om fusion kan två eller flera sparbanker (de överlåtande
sparbankerna) förenas genom att bilda en ny sparbank (den övertagande
sparbanken). En sådan fusion innebär att de överlåtande sparbankerna
upplöses utan likvidation samt att den övertagande sparbanken övertar
deras tillgångar och skulder. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av
sparbanksstämman i varje överlåtande sparbank. Bestämmelsen i 1 §
första stycket fjärde meningen skall därvid tillämpas.

De handlingar som anges i 1 §
andra och tredje styckena skall
upprättas för varje överlåtande
sparbank. De skall sändas till
huvudmännen i de överlåtande
sparbankerna senast en vecka före
sparbanksstämma vid vilken
frågan om godkännande av
fusionsavtalet skall behandlas
samt läggas fram på stämmorna.
Fusion får ske endast om
sparbankerna har samma redovis-
ningsvaluta.
De handlingar som anges i 1 §
tredje och fjärde styckena skall
upprättas för varje överlåtande
sparbank. De skall sändas till
huvudmännen i de överlåtande
sparbankerna senast en vecka före
sparbanksstämma vid vilken
frågan om godkännande av
fusionsavtalet skall behandlas
samt läggas fram på stämmorna.
Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till reglemente för den
övertagande sparbanken. Om sparbanksstämmorna i de överlåtande
sparbankerna godkänner avtalet, skall de genast se till att huvudmän,
styrelse och revisorer utses i den nya sparbanken.

8 §
Om en sparbank äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan sparbankens
och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att dotterbolaget
skall gå upp i sparbanken. Styrelserna skall anmäla avtalet för
registrering hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5 7 §§ i tillämpliga
delar.

Fusion får ske endast om
sparbanken och bolaget har
samma redovisningsvaluta.
Dotterbolaget är upplöst när beslutet om tillstånd enligt 5 § har
registrerats. Finansinspektionen skall lämna uppgifter om fusionen till
Patent- och registreringsverket, som skall registrera tillståndet enligt 5 §.
Fusion enligt första stycket får ske utan hinder av att det i dotterbolaget
finns sådan egendom som sparbanken inte får förvärva. Sådan egendom
måste avyttras senast ett år från registreringen. Om särskilda skäl
föreligger, kan Finansinspektionen förlänga denna frist.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse
dels att i 1 kap 5 § och 3 kap. 4 § ordet ecu skall bytas mot euro ,
dels att 5 kap. 1 § samt 6 kap. 7 och 9 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.
1 §
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
Ett värdepappersbolags kapital-
bas får inte understiga det belopp
som enligt 2 kap. 5 § krävdes när
rörelsen påbörjades.
Ett värdepappersbolags kapital-
bas får inte understiga det belopp
som enligt 2 kap. 5 § krävdes när
rörelsen påbörjades. För ett
värdepappersbolag som har bytt
redovisningsvaluta gäller i stället
att kapitalbasen inte får under-
stiga det högsta av de belopp som
avses i 6 och 7 §§ lagen
(1999:000) om byte av redovis-
ningsvaluta i finansiella företag.

6 kap.
7 §
Om ett svenskt värdepappers-
institut har fattat beslut som
strider mot denna lag eller någon
annan författning som reglerar
dess verksamhet, mot föreskrift
som meddelats med stöd av
denna lag eller mot bolags-
ordningen, får Finansinspektionen
förbjuda verkställighet av be-
slutet. Har beslutet redan verk-
ställts får inspektionen förelägga
institutet att göra rättelse, om det
är möjligt.
Om ett svenskt värdepappers-
institut har fattat beslut som
strider mot denna lag eller någon
annan författning som reglerar
dess verksamhet, mot föreskrift
som meddelats med stöd av sådan
författning eller mot bolags-
ordningen, får Finansinspektionen
förbjuda verkställighet av be-
slutet. Har beslutet redan verk-
ställts får inspektionen förelägga
institutet att göra rättelse, om det
är möjligt.

9 §
Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett svenskt värdepappers-
institut skall återkallas av Finansinspektionen om:
1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,
2. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har
drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller
3. institutet genom att överträda
denna lag eller föreskrift som
meddelats med stöd av lagen eller
på annat sätt visat sig olämpligt att
utöva sådan rörelse som tillståndet
avser.
3. institutet genom att överträda
en bestämmelse som avses i 7 §
eller på annat sätt visat sig
olämpligt att utöva sådan rörelse
som tillståndet avser.
Ett svenskt värdepappersinstituts tillstånd skall återkallas av
inspektionen om bolaget inte fullgjort sina skyldigheter enligt lagen
(1999:158) om investerarskydd, och inte vidtagit rättelse inom ett år efter
det att inspektionen har förelagt värdepappersbolaget att fullgöra sina
skyldigheter med förklaring att värdepappersbolagets tillstånd annars kan
komma att återkallas. Detsamma gäller ett värdepappersbolags tillstånd
enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 om bolaget inte fullgjort sina
skyldigheter enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om:
1. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i
5 kap. 1 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader efter
det att den blev känd för bolaget, eller
2. någon som ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 §
första stycket 4.
I fall som avses i tredje stycket 2 får tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och
han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader
gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §, 4 kap. 1 § och 5 kap. 17 § lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
4 §
Ett kreditmarknadsföretag skall
när verksamheten påbörjas ha ett
bundet eget kapital som vid
tidpunkten för beslut om tillstånd
enligt 1 § motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 3 och 5
lagen (1995:1559) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag finns bestämmelser
om vad som utgör bundet eget
kapital.
Om nettovärdet av tillgångarna i
den planerade verksamheten
uppgår till högst etthundra
miljoner kronor, får Finans-
inspektionen medge att företaget
har lägre bundet eget kapital än
som anges i första stycket, dock
lägst motsvarande en miljon ecu. I
nettovärdet skall inte räknas in
värdet av tillgångarna i sådan
finansieringsverksamhet som an-
ges i 1 kap. 3 § första stycket.
Ett kreditmarknadsföretag skall
när verksamheten påbörjas ha ett
bundet eget kapital som vid
tidpunkten för beslut om tillstånd
enligt 1 § motsvarar minst fem
miljoner euro. I 5 kap. 4 § 3 och 5
lagen (1995:1559) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag finns bestämmelser
om vad som utgör bundet eget
kapital.
Om nettovärdet av tillgångarna i
den planerade verksamheten
uppgår till högst etthundra mil-
joner kronor, eller, om kredit-
marknadsföretaget avser att ha sin
redovisning i euro, tolv miljoner
euro, får Finansinspektionen med-
ge att företaget har lägre bundet
eget kapital än som anges i första
stycket, dock lägst motsvarande en
miljon euro. I nettovärdet skall
inte räknas in värdet av
tillgångarna i sådan finansierings-
verksamhet som anges i 1 kap. 3 §
första stycket.
Insatserna i en kreditmarknadsförening skall alltid fullgöras i pengar.

4 kap.
1 §
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
Ett kreditmarknadsföretags ka-
pitalbas får inte understiga det
belopp som enligt 2 kap. 4 §
krävdes när verksamheten på-
börjades.

Ett kreditmarknadsföretag som
med stöd av 2 kap. 4 § andra
stycket fått Finansinspektionens
medgivande att när verksamheten
påbörjades ha ett lägre bundet eget
kapital än motsvarande fem
miljoner ecu, skall om nettovärdet
av tillgångarna i företagets
verksamhet därefter överstiger
etthundra miljoner kronor ha en
kapitalbas som motsvarar minst
fem miljoner ecu, beräknat efter
den kurs som gällde vid
tidpunkten för beslut om tillstånd
enligt 2 kap. 1 §.
Ett kreditmarknadsföretags ka-
pitalbas får inte understiga det
belopp som enligt 2 kap. 4 §
krävdes när verksamheten på-
börjades. För ett kreditmark-
nadsföretag som har bytt redo-
visningsvaluta gäller i stället att
kapitalbasen inte får understiga
det högsta av de belopp som avses
i 6 och 7 §§ lagen (1999:000) om
byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag.
Ett kreditmarknadsföretag som
med stöd av 2 kap. 4 § andra
stycket fått Finansinspektionens
medgivande att när verksamheten
påbörjades ha ett lägre bundet eget
kapital än motsvarande fem
miljoner euro, skall om netto-
värdet av tillgångarna i företagets
verksamhet därefter överstiger
etthundra miljoner kronor ha en
kapitalbas som motsvarar minst
fem miljoner euro, beräknat efter
den kurs som gällde vid
tidpunkten för beslut om tillstånd
enligt 2 kap. 1 §. För ett kredit-
marknadsföretag som har bytt till
redovisning i kronor, skall i stället
beräkningen göras efter den kurs
som gällde vid ingången av det
första räkenskapsåret efter det
senaste bytet till redovisning i
kronor.
Har kreditmarknadsföretaget
sin redovisning i euro, gäller i
stället för vad som föreskrivs i
tredje stycket att kapitalbasen
skall uppgå till minst fem miljoner
euro om nettotillgångarna över-
stiger tolv miljoner euro.

5 kap.
17 §
Ett tillstånd att driva finansieringsverksamhet som har lämnats ett
kreditmarknadsföretag skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget inte inom ett år efter beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om företaget dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,
2. företaget under en sammanhängande tid av ett år inte drivit sådan
rörelse som tillståndet avser,
3. företaget genom att överträda en bestämmelse som avses i 16 § eller
på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet
avser,
4. företagets kapitalbas under-
stiger det minsta belopp som krävs
enligt 4 kap. 1 § andra eller tredje
stycket och bristen inte har täckts
inom tre månader från det att den
blev känd för företaget, eller
4. företagets kapitalbas under-
stiger det minsta belopp som krävs
enligt 4 kap. 1 § andra, tredje eller
fjärde stycket och bristen inte har
täckts inom tre månader från det
att den blev känd för företaget,
eller
5. någon som ingår i företagets styrelse eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 §
första stycket 4.
Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första
stycket 2 och 3 i stället för att återkalla tillståndet meddela varning. I fall
som avses i första stycket 4 får inspektionen medge förlängd tid för
täckande av bristen, om det finns särskilda skäl. I fall som avses i första
stycket 5 får tillstånd återkallas bara om Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes ställföreträdare och han eller hon, sedan en av
inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fortfarande finns
kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställ-
företrädare.
Om tillståndet återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av
verksamheten skall ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta
verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:2004) om kapital-
täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
dels att i 2 kap. 4 § ordet ecu skall bytas mot euro ,
dels att 2 kap. 6 § och 4 kap. 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
6 §
Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt 7 § och 5 kap. 4 § tredje stycket 2. Det primära
kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Med primärt kapital avses:
A. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag eget
kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker reserv-
fonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar eget kapital med
undantag för förlagsinsatser samt i Svenska skeppshypotekskassan
kassans reservfond. Från eget kapital skall undantas uppskrivnings-
fonder.
B. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag kapital-
andelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.
C. I banker och kreditmarknadsföretag kapitalandelen av det belopp
som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning
på egendom som upplåtits till nyttjande.
Med supplementärt kapital avses
värdet av förlagsandelslån, för-
lagslån och andra skuldförbin-
delser med en ursprunglig löptid
på minst fem år och med rätt till
betalning först efter institutets
övriga borgenärer, dock samman-
lagt högst till ett belopp som
motsvarar hälften av det primära
kapitalet. Förlagsandelslån, för-
lagslån och andra skuldför-
bindelser vilkas återstående löptid
understiger fem år får tas upp till
ett belopp som motsvarar högst 20
% av det nominella värdet för
varje helt år som återstår till
förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt
kapital får dessutom, efter med-
givande av Finansinspektionen,
räknas andra kapitaltillskott och
reserver än som sägs i andra och
tredje styckena.
Med supplementärt kapital avses
värdet av förlagslån och andra
skuldförbindelser med en ur-
sprunglig löptid på minst fem år
och med rätt till betalning först
efter institutets övriga borgenärer,
dock sammanlagt högst till ett
belopp som motsvarar hälften av
det primära kapitalet. Förlagslån
och andra skuldförbindelser vilkas
återstående löptid understiger fem
år får tas upp till ett belopp som
motsvarar högst 20 % av det
nominella värdet för varje helt år
som återstår till förfallodagen.

Som primärt eller supplementärt
kapital får dessutom, efter med-
givande av Finansinspektionen,
räknas värdet av förlagsinsatser
samt andra kapitaltillskott och
reserver än som sägs i andra och
tredje styckena.

4 kap.
8 §
Om ett instituts totala
nettoposition i utländsk valuta för
hela verksamheten överstiger 2 %
av kapitalbasen enligt 2 kap. 6
8 §§ skall kapitalkravet motsvara
8 % av det överskjutande beloppet.

Med ett instituts totala netto-
position i utländsk valuta avses
den högsta summan av ett instituts
korta nettopositioner eller långa
nettopositioner i olika valutor.
Om ett instituts totala netto-
position i annan valuta än redo-
visningsvalutan enligt 4 kap. 6 §
bokföringslagen (1999:000) för
hela verksamheten överstiger 2 %
av kapitalbasen enligt 2 kap. 6 8
§§ skall kapitalkravet motsvara 8
% av det överskjutande beloppet.
Med ett instituts totala netto-
position i annan valuta än
redovisningsvalutan avses den
högsta summan av ett instituts
korta nettopositioner eller långa
nettopositioner i olika valutor.
För balanserade positioner i nära korrelerade valutor får tillämpas ett
kapitalkrav motsvarande 4 % av värdet av den balanserade positionen.
Vidare får ett lägre kapitalkrav tillämpas för valutor som omfattas av
mellanstatliga bindande överenskommelser om valutakurssamarbete.
Efter medgivande av Finansinspektionen får en simuleringsmetod
användas vid beräkning av kapitalkravet enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 8 §§, 5 kap. 4 § och 7 kap. 2 §
samt rubriken närmast före 4 kap. 8 § lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande
lydelse.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
Med beaktande av vad som föreskrivs i 2 § skall följande
bestämmelser om värderingen i 4 kap. årsredovisningslagen (1995:1554)
tillämpas:
1 § första stycket och 2 § om vad som är anläggningstillgångar och
omsättningstillgångar,
3 § om anskaffningsvärde för anläggningstillgångar,
4 § om avskrivning av anläggningstillgångar,
5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar,
6 8 §§ om uppskrivning av anläggningstillgångar,
9 § första fjärde styckena om värdering av omsättningstillgångar,
10 § om värdering av pågående arbeten,
11 § första och andra styckena om varulagrets anskaffningsvärde,
12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde,
14 § om egna aktier, samt
15 § om periodisering av vissa
belopp vid upptagande av lån.
14 § om egna aktier,
15 § om periodisering av vissa
belopp vid upptagande av lån,
samt
16 § om omräkning av förlags-
insatser.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Värdering av tillgångar och
skulder i utländsk valuta
Omräkning av tillgångar och
skulder

8 §
Tillgångar och skulder i
utländsk valuta skall omräknas
efter växelkursen på balansdagen,
om de inte genom särskilda
åtgärder skyddas mot eller utgör
skydd mot valutakursförändringar.
Tillgångar och skulder i annan
valuta än redovisningsvalutan
skall omräknas enligt växelkursen
på balansdagen, om de inte genom
särskilda åtgärder skyddas mot
eller utgör skydd mot valutakurs-
förändringar.
Materiella och immateriella anläggningstillgångar samt sådana
finansiella anläggningstillgångar som utgörs av andelar får utan hinder av
första stycket omräknas efter anskaffningskursen vid förvärvet.

5 kap.
4 §
Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om
skulder och eget kapital:
1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av
samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp,
lånevaluta, räntesats, förfallodag, omständigheter som kan medföra
förtida återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och
villkor för betalning på förfallodagen eller för konvertering. Vidare skall
sammanfattande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för
övriga efterställda skulder.
2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till
sin storlek och art.
3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag
skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital
eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp
Aktiekapital, Överkursfond, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond
för orealiserade vinster. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder,
var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för
räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas
därvid upp som avdragsposter.
4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond,
Reservfond, Fond för orealiserade vinster samt Garantifond. Benäm-
ningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust
för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.
5. I medlemsbank och i kreditmarknadsförening skall eget kapital delas
upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust.
Under bundet eget kapital skall tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond,
Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Medlemsinsatser och
förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital skall
tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst
eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för
räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

6. Om en sparbank har bidrag
till garantifonden i annan valuta
än i redovisningsvalutan, skall
dessa räknas om enligt växel-
kursen på balansdagen.
Skillnaden mellan det omräk-
nade beloppet och motsvarande
belopp vid räkenskapsårets
ingång, skall föras mot Andra
fonder.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

7 kap.
2 §
Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande
bestämmelser om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen
(1995:1554) tillämpas:
4 § första stycket om koncernredovisningens delar,
5 § om dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen,
6 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

7 § andra stycket om valuta,
8 § första stycket första meningen om allmänna krav på koncern-
balansräkningen och koncernresultaträkningen,
9 § om minoritetsandelar,
10 § om balansdag,
12 § om enhetliga principer för koncernredovisningen och års-
redovisningen,
13 § om elimineringar mellan koncernföretag,
15 § om förändringar i koncernens sammansättning,
16 och 17 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,
18 24 §§ om hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen,
samt
25 30 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2000.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 § och 7 kap. 2 § lagen (1995:1560)
om årsredovisning i försäkringsföretag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

5 kap.
4 §
Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om eget
kapital och avsättningar:
1. I livförsäkringsföretag som inte får dela ut vinst skall som bundet
eget kapital tas upp Aktiekapital, Garantikapital, Överkursfond,
Konsolideringsfond, Fond för orealiserade vinster och vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som
avdragspost.
2. I skadeförsäkringsföretag och livförsäkringsföretag som får dela ut
vinst skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget
kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp
Aktiekapital, Garantikapital, Överkursfond, Uppskrivningsfond,
Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Under fritt eget kapital
eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad
vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad
förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
3. I understödsföreningar skall som eget kapital tas upp Fond för
orealiserade vinster, Övriga fonder och vinst eller förlust för räken-
skapsåret. Förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragspost.
4. Om avsättningen för kvardröjande risker i posten Ej intjänade
premier och kvardröjande risker (DD.1) uppgår till väsentligt belopp,
skall beloppet anges.
5. Om garanterad återbäring i posten Livförsäkringsavsättning (DD.2)
uppgår till väsentligt belopp, skall beloppet anges.
6. Om avvecklingsresultat uppgår till väsentligt belopp skall det anges
i en not med fördelning på kategori av skada och belopp. Med avveck-
lingsresultat avses skillnaden mellan å ena sidan avsättningen för
oreglerade skador från föregående år vid räkenskapsårets ingång, efter
avdrag för under räkenskapsåret gjorda utbetalningar av ersättningar för
skador från föregående år, och å andra sidan avsättningen för oreglerade
skador från föregående år vid räkenskapsårets slut.
7. Villkorad återbäring (EE.1) skall delas upp på avsättningar för vilka
försäkringstagaren direkt respektive indirekt bär risk.
8. Skadeförsäkringsföretag och livförsäkringsföretag som får dela ut
vinst skall lämna närmare upplysningar om det belopp av fritt eget
kapital som inte kan anses utdelningsbart med hänsyn till
bestämmelserna i 1 kap. 1 a § första stycket och 12 kap. 2 § tredje stycket
försäkringsrörelselagen (1982:713) och om de förhållanden som
motiverar bedömningen.
9. Livförsäkringsaktiebolag och ömsesidiga livförsäkringsbolag skall
lämna upplysning om belopp som inte får användas för vinstutdelning
eller förlusttäckning enligt bolagsordningen.

10. Om ett ömsesidigt försäk-
ringsbolag har garantikapital i
annan valuta än redovisnings-
valutan, skall detta räknas om
enligt växelkursen på balans-
dagen. Skillnaden mellan det om-
räknade beloppet och motsvarande
belopp vid räkenskapsårets ingång
skall
- i ömsesidiga skadeförsäk-
ringsbolag och ömsesidiga livför-
säkringsbolag som får dela ut
vinst, föras mot Balanserad vinst
eller förlust, och
- i ömsesidiga livförsäkrings-
bolag som inte får dela ut vinst
föras mot Andra fonder.

7 kap.
2 §
Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande
bestämmelser om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen
(1995:1554) tillämpas:
2 § om när koncernredovisning inte behöver upprättas,
4 § första stycket om koncernredovisningens delar,
5 § om dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen,
6 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

7 § andra stycket om valuta,
8 § första stycket första meningen om allmänna krav på
koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen,
9 § om minoritetsandelar,
10 § om balansdag,
12 § om enhetliga principer för koncernredovisningen och års-
redovisningen,
13 § om elimineringar mellan koncernföretag,
15 § om förändringar i koncernens sammansättning,
16 och 17 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,
18 24 §§ om hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen,
samt
25 30 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2000.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4 §, 7 kap. 16 § och 10 kap.
1, 2 och 8 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande
lydelse.

Lydelse enligt bet.
1999/2000:FiU7
Föreslagen lydelse

1 kap.
4 §
Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad
som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner euro. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som
utgör bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan
beräknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får banken
medges att ha lägre bundet eget
kapital än det som anges i andra
stycket, dock lägst motsvarande en
miljon euro. Frågor om sådant
medgivande prövas av Finans-
inspektionen. Ärenden som är av
principiell betydelse eller av
särskild vikt prövas dock av
regeringen.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan
beräknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor eller, om banken
kommer att ha sin redovisning i
euro, tolv miljoner euro, får
banken medges att ha lägre bundet
eget kapital än det som anges i
andra stycket, dock lägst mot-
svarande en miljon euro. Frågor
om sådant medgivande prövas av
Finansinspektionen. Ärenden som
är av principiell betydelse eller av
särskild vikt prövas dock av
regeringen.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap
4 §
Stadgarna skall ange
1. medlemsbankens firma,
2. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
3. de rörelsegrenar som banken avser att driva,
4. villkoren för medlemskap i banken,
5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vilken
utsträckning medlemmarna får delta i banken med insats utöver vad de är
skyldiga att delta med,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella suppleanter, som skall utses av stämman, samt tiden för
deras uppdrag,
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras
befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt
hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas eller full-
mäktiges kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
10. vad som skall ske med bankens behållna tillgångar när den upp-
löses, samt
11. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insats-
emission som avses i 8 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla
för dessa.

Om banken skall ha euro som
redovisningsvaluta enligt 4 kap.
6 § bokföringslagen (1999:000),
skall detta anges i stadgarna. I så
fall skall det i stadgarna också
anges att den insats med vilken
varje medlem skall delta i
föreningen skall vara bestämd i
euro.
Vid byte av redovisningsvaluta
får ändring av uppgift om
insatsbelopp anstå till den första
ordinarie föreningsstämman efter
det att beslutet om byte av
redovisningsvaluta fick verkan.

7 kap.
16 §
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för
registrering sedan ändringen har stadfästs. Beslutet får inte verkställas
förrän registrering har skett.
Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller
annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får
inte verkställas förrän ett år efter registreringen.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
stadgarna som avses i 2 kap. 4 §
andra stycket får verkan vid
ingången av det räkenskapsår som
inleds närmast efter beslutet. Har
beslutet vid den tidpunkten inte
registrerats, skall dock ändringen
av stadgarna sakna verkan.
Styrelsen skall senast till första
ordinarie föreningsstämma efter
det att beslutet fick verkan lägga
fram förslag om nödvändiga
följdändringar av stadgarna av-
seende den insats med vilken varje
medlem skall delta i medlems-
banken.

10 kap.
1 §
Enligt ett avtal om fusion kan en medlemsbank (den överlåtande
banken) gå upp i en annan medlemsbank (den övertagande banken). En
sådan fusion innebär att medlemmarna i den överlåtande banken blir
medlemmar i den övertagande banken och att den överlåtande banken
upplöses utan likvidation samt att dess tillgångar och skulder övertas av
den övertagande banken. För att avtalet skall bli giltigt skall det
godkännas av föreningsstämman i den överlåtande banken. Fusion kan
ske trots att den överlåtande banken har trätt i likvidation. I ett sådant fall
skall likvidationen avslutas när tillstånd till fusionen enligt 5 § har
registrerats.

Fusion får ske endast om
medlemsbankerna har samma
redovisningsvaluta.
Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade,
medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar i den överlåtande
medlemsbanken under minst en vecka före den föreningsstämma vid
vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas samt
läggas fram på stämman:
1. förslag till föreningsstämmans beslut,
2. fusionsavtalet,
3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara
av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för medlemsbanken
och insättarna,
4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3, samt
5. en kopia av den övertagande medlemsbankens årsredovisning för
det senaste räkenskapsåret, försedd med anteckning om förenings-
stämmans beslut rörande bankens vinst eller förlust, samt en kopia av
revisionsberättelsen för samma räkenskapsår.
Skall den överlåtande medlems-
bankens årsredovisning inte be-
handlas på den stämma som anges
i andra stycket eller har den
övertagande bankens årsredovis-
ning för det senaste räkenskapsåret
inte behandlats på en stämma i den
banken, skall i stället för de
handlingar som anges i andra
stycket 5 följande handlingar
hållas tillgängliga och läggas fram
på den förstnämnda stämman i
enlighet med vad som anges i
andra stycket:
Skall den överlåtande medlems-
bankens årsredovisning inte be-
handlas på den stämma som anges
i tredje stycket eller har den
övertagande bankens årsredovis-
ning för det senaste räkenskapsåret
inte behandlats på en stämma i den
banken, skall i stället för de
handlingar som anges i tredje
stycket 5 följande handlingar
hållas tillgängliga och läggas fram
på den förstnämnda stämman i
enlighet med vad som anges i
tredje stycket:
1. en kopia av medlemsbankens senaste årsredovisning, försedd med
anteckning om föreningsstämmans beslut om bankens vinst eller förlust,
samt en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bankens ställning som har inträffat efter det att årsredo-
visningen har lämnats, samt
3. revisorernas yttrande över styrelsens redogörelse enligt 2.
Handlingarna skall genast sändas till varje röstberättigad, medlem eller
innehavare av förlagsandel som begär det och uppger sin postadress.

2 §
Enligt ett avtal om fusion kan två eller flera medlemsbanker (de
överlåtande bankerna) förenas genom att bilda en ny medlemsbank (den
övertagande banken). En sådan fusion innebär att medlemmarna i de
överlåtande bankerna blir medlemmar i den nya banken och att de
överlåtande bankerna upplöses utan likvidation samt att den nya banken
övertar deras tillgångar och skulder. Avtalet skall för att bli giltigt
godkännas av föreningsstämman i varje överlåtande medlemsbank.
Bestämmelsen i 1 § första stycket fjärde meningen skall tillämpas.

Fusion får ske endast om
medlemsbankerna har samma
redovisningsvaluta.
De handlingar som anges i 1 §
andra stycket 1 4 och tredje
stycket skall upprättas för varje
överlåtande medlemsbank. De
skall hållas tillgängliga för de
röstberättigade, medlemmarna och
innehavarna av förlagsandelar i de
överlåtande bankerna under minst
en vecka före den förenings-
stämma vid vilken frågan om god-
kännande av fusionsavtalet skall
behandlas. Handlingarna skall
genast sändas till röstberättigad,
medlem och innehavare av
förlagsandel som begär det och
uppger sin postadress. Hand-
lingarna skall läggas fram på
stämmorna.
De handlingar som anges i 1 §
tredje stycket 1 4 och fjärde
stycket skall upprättas för varje
överlåtande medlemsbank. De
skall hållas tillgängliga för de
röstberättigade, medlemmarna och
innehavarna av förlagsandelar i de
överlåtande bankerna under minst
en vecka före den föreningsstäm-
ma vid vilken frågan om god-
kännande av fusionsavtalet skall
behandlas. Handlingarna skall ge-
nast sändas till röstberättigad,
medlem och innehavare av för-
lagsandel som begär det och
uppger sin postadress. Handling-
arna skall läggas fram på stäm-
morna.
Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya
medlemsbanken och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de
överlåtande bankerna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i
enlighet med avtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya
banken.

8 §
Om en medlemsbank äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan
medlemsbankens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som
innebär att dotterbolaget skall gå upp i medlemsbanken. Styrelserna skall
anmäla avtalet för registrering hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5
7 §§ i tillämpliga delar.

Fusion får ske endast om
medlemsbanken och bolaget har
samma redovisningsvaluta.
Dotterbolaget är upplöst när regeringens eller Finansinspektionens
beslut om tillstånd enligt 5 § har registrerats. Finansinspektionen skall
lämna uppgifter om fusionen till Patent- och registreringsverket, som
skall registrera tillståndet enligt 5 §.
Fusion enligt första stycket får ske även om det i dotterbolaget finns
egendom som medlemsbanken inte får förvärva. Sådan egendom måste
avyttras senast ett år från registreringen. Om det finns särskilda skäl, kan
Finansinspektionen förlänga denna frist.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.16 Förslag till lag om omräkningsförfarande vid
beskattningen för företag som har sin redovisning i
euro, m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om inkomstskatt, mervärdesskatt
och reklamskatt för företag som har sin redovisning i euro eller som
byter redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:000). I
9 och 10 §§ finns bestämmelser som gäller även för andra företag som
genomför vissa transaktioner med företag som har sin redovisning i euro.

2 § Termer och uttryck i denna lag som används även i inkomst-
skattelagen (1999:000) har samma betydelse och tillämpningsområde
som i den lagen.
Inkomstskatt
Självdeklaration m.m.
3 § Företag som har sin redovisning i euro skall bifoga sin årsredovisning
till självdeklarationen.

4 § Uppgifter enligt 2 kap. 19 § första stycket lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall avse belopp som har räknats
om till kronor. De företag som enligt 2 kap. 20 § första stycket nämnda
lag skall foga årsredovisningen till självdeklarationen skall lämna
balansräkning och resultaträkning omräknade till kronor.
Omräkning till kronor skall göras enligt 5 7 §§. Det omräknade
resultatet skall vara utgångspunkt för den justering av det bokförings-
mässiga resultatet som skall göras vid den skattemässiga inkomst-
beräkningen.

5 § Resultaträkningen skall med det undantag som anges i andra stycket
räknas om enligt beskattningsårets genomsnittliga växelkurs.
Ingår flera företag i samma koncern vid utgången av beskattningsåret
och har företagen inte samma beskattningsår på grund av att något av
företagen har bildats eller förvärvats under året, skall detta företag räkna
om resultaträkningen enligt den genomsnittliga kurs som gäller för
övriga euroredovisande koncernföretag.

6 § Balansräkningen skall med de undantag som anges i andra och tredje
styckena räknas om enligt kursen vid beskattningsårets utgång.
Periodiseringsfond som avsatts tidigare beskattningsår skall räknas om
med samma kurs som har använts i räkenskaperna för det beskattningsår
som deklarationen avser.
Årets resultat skall räknas om enligt beskattningsårets genomsnittliga
växelkurs.

7 § Om omräkning enligt 5 och 6 §§ leder till att summan av tillgångarna
avviker från summan av eget kapital, obeskattade reserver, avsättningar
och skulder, skall mellanskillnaden föras upp som en korrigeringspost.
Periodiseringsfond
8 § För företag som yrkar avdrag för avsättning till periodiseringsfond
enligt 30 kap. inkomstskattelagen (1999:000) skall avsättningen i
räkenskaperna beräknas utifrån kursen vid beskattningsårets utgång.
Förändringar under senare beskattningsår av fondens bokförda värde som
beror på förändringar av valutakurser skall inte påverka det
skattemässiga resultatet.
Koncernbidrag
9 § Koncernbidrag enligt 35 kap. inkomstskattelagen (1999:000) skall
bestämmas till ett belopp i kronor. Det företag som ger koncernbidrag får
inte dra av ett högre belopp än vad mottagaren tar upp.
Underprisöverlåtelse
10 § Om en tillgång överlåts utan ersättning eller mot en ersättning som
understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat till
ett företag som inte har samma redovisningsvaluta, skall uttags-
beskattning ske trots bestämmelserna i 23 kap. inkomstskattelagen
(1999:000).
Värdering av fordringar och skulder i annan valuta än euro
11 § I stället för vad som föreskrivs i 14 kap. 8 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall fordringar, skulder, avsättningar och kontanter i annan
valuta än euro värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om det
finns ett terminskontrakt eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd
för en sådan post, får posten tas upp till det värde som motiveras av
valutasäkringen under förutsättning att
samma värde används i räkenskaperna, och
värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed.
Representationsavdrag
12 § Avdrag för lunch, middag eller supé i samband med sådan
representation som avses i 16 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:000) får
inte överstiga det belopp i euro som motsvarar 90 kronor per person med
tillägg för mervärdesskatt till den del denna inte skall dras av enligt
8 kap. mervärdesskattelagen (1994:200) eller återbetalas enligt 10 kap.
samma lag. Det belopp som får dras av skall beräknas för varje
kalenderår utifrån den genomsnittliga växelkursen under november året
före kalenderåret.
Ändrad värdering av balansposter
13 § Om skattemyndigheten inte godtar företagets värdering av lager,
pågående arbeten, fordringar, skulder eller avsättningar skall det belopp
som påverkar den skattepliktiga intäkten justeras med hänsyn till
skillnaden mellan kursen vid beskattningsårets utgång och beskatt-
ningsårets genomsnittliga växelkurs.
Byte av redovisningsvaluta
14 § När ett företag byter redovisningsvaluta skall företaget som värde av
ingående lager, pågående arbeten, inventarier, fordringar, skulder och
avsättningar ta upp värdet av närmast föregående beskattningsårs
utgående lager, pågående arbeten, inventarier, fordringar, skulder och
avsättningar omräknade enligt kursen vid beskattningsårets utgång.
Om företaget yrkar avdrag för avskrivning på inventarier enligt 18 kap.
17 § inkomstskattelagen (1999:000), skall anskaffningsvärdet på de
inventarier som anskaffats under de tre senaste beskattningsåren eller
så många år som behövs för en korrekt beräkning och som fortfarande
finns kvar i verksamheten räknas om enligt kursen vid beskattningsårets
utgång.
Mervärdesskatt
15 § Vid redovisning av uppgifter om mervärdesskatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:483) skall omräkning ske med den genomsnittliga
växelkursen för den period som redovisningen avser.
Reklamskatt
16 § Vid redovisning av uppgifter om reklamskatt enligt lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam skall omräkning ske med
den genomsnittliga växelkursen för den period som redovisningen avser.
Kurser för omräkning
17 § För omräkning enligt denna lag skall de kurser som fastställs av
Europeiska centralbanken för respektive svenska bankdag användas. Om
det inte har fastställts någon kurs för dagen för beskattningsårets utgång
skall kursen för närmast föregående svenska bankdag användas.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

2.17 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624).
Härigenom föreskrivs att det i kupongskattelagen (1970:624) skall
införas en ny paragraf, 6 a §, samt närmast före 6 a § en ny rubrik av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Valuta

6 a §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall till
sina belopp anges i svenska
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 .

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam skall införas en ny paragraf, 34 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

34 §
I lagen (1999:000) om omräk-
ningsförfarande vid beskattningen
för företag som har sin
redovisning i euro, m.m. finns
särskilda bestämmelser om
redovisning av reklamskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall införas en ny paragraf, 1 kap. 10 §, samt
närmast före 1 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

Valuta

10 §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall till
sina belopp anges i svenska
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 1 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 4 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §
I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till
ledning för taxering enligt taxeringslagen (1990:324) m.m.

För företag som har sin
redovisning i euro finns bestäm-
melser även i lagen (1999:000) om
omräkningsförfarande vid beskatt-
ningen för företag som har sin
redovisning i euro, m.m.

4 §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall till
sina belopp anges i svenska
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 a §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall till
sina belopp anges i svenska
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 .

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 12 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

12 §
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om
det belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i
fråga om arbetsgivare sägs i
5 kap. 12 § första stycket skatte-
betalningslagen (1997:483).
Den som betalar ut ersättning
för arbete skall vid varje ut-
betalningstillfälle lämna mottaga-
ren uppgift om skatteavdragets
belopp.
Om ersättningen betalas ut i
utländsk valuta skall skatte-
avdragets belopp anges i den
utländska valutan.

12 a §
Om uppgift om skatteavdragets
belopp enligt 12 § andra stycket
lämnats i utländsk valuta skall
skatteavdraget räknas om till
svenska kronor enligt valutakursen
vid utbetalningstillfället.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
dels att 17 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 17 a §§,
samt närmast före 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Valuta
3 a §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall, om
inte annat följer av 17 § andra
stycket, till sina belopp anges i
svenska kronor. Detsamma gäller
sådana uppgifter som avses i 23 §
andra stycket.

17 §
Den som betalar ut ersättning
skall vid varje utbetalningstillfälle
lämna mottagaren kvitto som
utvisar skattepliktig inkomst och
att skatteavdrag gjorts. Om det
utbetalda beloppet avser flera
personer lämnas kvitto till var och
en.
Den som betalar ut ersättning
skall vid varje utbetalningstillfälle
lämna mottagaren uppgift om
skattepliktig inkomst och skatte-
avdragets belopp. Om det utbe-
talda beloppet avser flera personer
lämnas uppgifterna till var och en.
Om ersättningen betalas ut i
utländsk valuta skall uppgifterna
enligt första stycket till sina
belopp anges i den utländska
valutan.

17 a §
Om uppgifterna enligt 17 §
andra stycket till sina belopp
lämnats i utländsk valuta skall
beloppen räknas om till svenska
kronor enligt valutakursen vid
utbetalningstillfället.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

2.24 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 8 kap. 6 § och 13 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 19 §,
11 kap. 5 c § samt 13 kap. 15 a och 23 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

19 §
Med redovisningsvaluta avses
redovisningsvaluta enligt 4 kap.
6 § bokföringslagen (1999:000).

8 kap.
6 §
Den ingående skatten uppgår till
samma belopp som den utgående
skatten hos den som är skatt-
skyldig för omsättningen eller
importen.

Den ingående skatten uppgår till
samma belopp som den utgående
skatten hos den som är skatt-
skyldig för omsättningen eller
importen. Om företaget har sin
redovisning i euro skall beaktas
vad som föreskrivs i 14 § lagen
(1999:000) om omräkningsför-
farande vid beskattningen för
företag som har sin redovisning i
euro, m.m.
I 13 kap. 26 § finns bestämmelser om återförande av sådan ingående
skatt som hänför sig till ett förvärv för vilket en skattskyldig har fått
prisnedsättning efter det att han gjort avdrag för skatten.

11 kap.

5 c §
Om valutan i en faktura eller
jämförlig handling är en annan än
den skattskyldiges redovisnings-
valuta, skall mervärdesskattens
belopp anges i båda valutorna i
handlingen. Dessutom skall den
kurs som använts vid omräkningen
anges där.

13 kap.
1 §
I 10 kap. skattebetalningslagen
(1997:483) finns bestämmelser om
redovisning av mervärdesskatt.
Ytterligare bestämmelser om
redovisningen finns i det följande i
6-28 a §§.
I 10 kap. skattebetalningslagen
(1997:483) och i lagen (1999:000)
om omräkningsförfarande. vid
beskattningen för företag som har
sin redovisning i euro, m.m. finns
bestämmelser om redovisning av
mervärdesskatt. Ytterligare be-
stämmelser om redovisningen
finns i det följande i 6-28 a §§.

15 a §
För det fall den skattskyldige
enligt 11 kap. 5 c § angett den
utgående skattens belopp i flera
valutor i en faktura eller jämförlig
handling skall den skattskyldige
vid redovisning av skatten
använda det skattebelopp som
angetts i den egna redovis-
ningsvalutan.

23 a §
För det fall skattens belopp
enligt 11 kap. 5 c § angetts i flera
valutor i en faktura eller jämförlig
handling skall vid redovisningen
av den ingående skatten det
skattebelopp användas som
angetts i den skattskyldiges egen
redovisningsvaluta. Om beloppet
inte angetts i denna valuta, skall
det skattebelopp användas som
angetts i den valuta som fakturan
eller den jämförliga handlingen är
utställd i.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

2.25 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 5 kap. 12 § och rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 7 § och
8 kap. 30 §, samt närmast före 1 kap. 7 § och 8 kap. 30 § nya rubriker av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap. Tillämpningsområde och
definitioner.
1 kap. Tillämpningsområde,
definitioner och valuta.

Valuta

7 §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall, om
inte annat följer av 5 kap. 12 §
andra stycket, till sina belopp
anges i svenska kronor.

5 kap.
12§
Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje
utbetalningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets
belopp.

Om ersättningen betalas ut i
utländsk valuta och skatteavdraget
beräknats på ersättning som
räknats om enligt en annan
valutakurs än kursen vid utbetal-
ningstillfället, skall skatteav-
dragets belopp anges i den
utländska valutan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är
lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället.

8 kap.

Skatteavdrag från ersättning i
utländsk valuta

30 §
Om ersättning för arbete
betalats ut i utländsk valuta och
uppgift om skatteavdragets belopp,
enligt 5 kap. 12 § andra stycket,
lämnats i denna valuta, skall
skatteavdraget räknas om till
svenska kronor enligt valutakursen
vid utbetalningstillfället

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

3 Ärendet och dess beredning
Med anledning av det förestående europeiska valutasamarbetet tillkallade
regeringen genom beslut den 15 maj 1997 en särskild utredare med upp-
drag att undersöka vilket behov svenska aktiebolag, bankaktiebolag och
försäkringsaktiebolag har av att kunna ange aktiekapital och aktiers
nominella belopp i annat än svensk valuta. Utredaren skulle vidare
undersöka vilket behov svenska företag har av att kunna upprätta sin
finansiella redovisning i euro. Justitierådet Bo Svensson förordnades att
vara särskild utredare. Utredningen, som antog namnet Utredningen om
aktiekapital och redovisning i utländsk valuta, överlämnade i december
1997 delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan
utländsk valuta (SOU 1997:181).
Sedan delbetänkandet remissbehandlats fick utredaren genom tilläggs-
direktiv i uppdrag att ytterligare analysera det företagsekonomiska be-
hovet av en lagstiftning som gör det möjligt för svenska företag att ha sin
redovisning i euro i stället för i svenska kronor. Utredaren skulle också
analysera de makroekonomiska konsekvenserna som en eventuell
övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan medföra. Parallellt
med detta arbete skulle utredaren lägga fram förslag till lagändringar som
gör det möjligt för svenska företag och utländska filialer i Sverige att ha
sin bokföring och upprätta sin offentliga redovisning i euro. Vidare
skulle utredaren lägga fram förslag till lagändringar som gör det möjligt
för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att ha
sitt aktiekapital i euro. Utredaren överlämnade i november 1998 slut-
betänkandet Redovisning och aktiekapital i euro (SOU 1998:136).
En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 1, medan slut-
betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Slutbetänkandet har remiss-
behandlats. Remissinstanserna är förtecknade i bilaga 3. En samman-
ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr Ju98/4100).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 oktober 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Regeringen, som har godtagit det stora flertalet av Lagrådets syn-
punkter, kommer att behandla dessa i anslutning till de berörda para-
graferna. Den av Lagrådet behandlade frågan om behovet av komplet-
terande lagbestämmelser om omräkning vid tillämpning av vissa
bestämmelser i aktiebolagslagen (1975:1385) kommer att behandlas i
författningskommentaren till ändringarna i aktiebolagslagen.
I förhållande till lagrådsremissen har också gjorts vissa andra
ändringar av redaktionell natur. Vidare har på Lagrådets inrådan i ett
flertal lagrum ordet ecu bytts ut mot euro .
Regeringen lägger inte fram den i remissen föreslagna ändringen i
2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. I
remissen föreslogs också en ändring i 13 § andra stycket lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta innebärande
en utvidgning av skattemyndighetens serviceskyldighet. Med anledning
av att skattemyndigheten har en allmän serviceskyldighet har det i
skattebetalningslagen (1987:483) inte ansetts nödvändigt att alls reglera
denna skyldighet. Regeringen anser av samma skäl att den i remissen
föreslagna ändringen inte behöver läggas fram nu.
4 Den europeiska valutaunionen
Den europeiska valutaunionen, EMU, i vilken flertalet EU-stater deltar,
syftar till att åstadkomma en gemensam valuta för de deltagande staterna.
Den första fasen i övergången till den gemensamma valutan, euron,
inleddes våren 1998. EU:s stats- och regeringschefer beslutade då att elva
länder skall delta i valutaunionen. Den 1 januari 1999 inleddes den andra
fasen. Då blev euron en självständig valuta och omräkningskurserna
mellan euron och de deltagande länderna låstes oåterkalleligen. Europe-
iska centralbanken (ECB) startade sin operativa verksamhet och en
gemensam penningpolitik infördes. De deltagande medlemsstaternas
valutor ersattes i princip av euron. Under den andra fasen uttrycks euron
både i sin egen enhet (1 euro), i sina underenheter (100 cent) och i de
nationella valutaenheterna, dvs. de tidigare nationella valutorna för de
deltagande medlemsstaterna. De ekonomiska aktörerna har också kunnat
börja använda enheten euro i elektroniska betalsystem, t.ex. TARGET.
Eurosedlarna och euromynten introduceras i den tredje fasen. Denna
skall enligt planerna starta senast den 1 januari 2002. Under denna fas,
som skall begränsas till högst sex månader, kan euron och de nationella
betalningsmedlen användas parallellt. Efter denna fas blir euron det enda
legala betalningsmedlet i de deltagande medlemsstaterna. De nationella
sedlarna och mynten dras in.
Riksdagen har beslutat att den gemensamma valutan inte skall införas
här i landet när den tredje etappen av EMU inleds (se prop. 1997/98:25 s.
67, bet. 1997/98:FiU9, rskr. 1997/98:75). Samtidigt har uttalats att
Sverige bör hålla dörren öppen för ett senare svenskt deltagande i
valutaunionen. Om regeringen senare finner att Sverige bör delta, skall,
enligt vad regeringen och riksdagen har uttalat, frågan underställas
svenska folket för prövning.
5 Redovisning i euro
5.1 Gällande svensk rätt
5.1.1 Redovisningens syften
Sedan länge gäller att enskilda näringsidkare och vissa juridiska personer
löpande skall bokföra de affärshändelser som förekommer i verk-
samheten. För många bokföringsskyldiga gäller dessutom att de vid årets
slut skall sammanfatta årets affärshändelser i ett årsbokslut. Vissa
bokföringsskyldiga skall också upprätta och offentliggöra en särskild
årsredovisning. Företag som är moderföretag i en koncern skall som
regel upprätta en koncernredovisning. Större företag kan vara skyldiga att
offentliggöra minst en delårsrapport varje år. Allt detta brukar samman-
fattas under begreppet redovisning .
De olika momenten i redovisningen har sinsemellan ganska olika
karaktär men också ett ömsesidigt samband. Genom den löpande bok-
föringen insamlas, sammanställs och struktureras löpande information
om företagets affärshändelser. Denna information ligger sedan till grund
för årsbokslutet. Årsbokslutet utgör utgångspunkten för företagets
årsredovisning. I koncernredovisningen sammanställs, på koncernnivå,
informationen i koncernföretagens årsredovisningar. En delårsrapport
kan beskrivas som ett bokslut för en del av ett räkenskapsår.
Redovisningen har bl.a. till syfte att utgöra grundval för framtida
ekonomiska beslut, för företaget självt eller för dess utomstående intres-
senter. Den kan också utgöra underlag för kontroll och uppföljning av
företagets verksamhet och medelsförvaltning. I ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening ligger årsredovisningen och dess granskning till
grund för aktieägarnas respektive medlemmarnas beslut om ansvarsfrihet
för styrelsen och den verkställande direktören. Bokföring och annan
redovisning kan också vara av stor vikt vid utredandet av misstankar om
ekonomiska oegentligheter, t.ex. skatte- och borgenärssbrott. I Sverige
har redovisningen också en direkt betydelse för borgenärsskyddet. Det
sker bl.a. genom att det i årsredovisningen framtagna resultatet drar upp
gränserna för hur mycket av ett aktiebolags eller en ekonomisk förenings
tillgångar som får delas ut till aktieägarna respektive medlemmarna. Av
betydelse är också att årsredovisningen som är tillgänglig för alla ger
tredje man möjlighet att bedöma vilka ekonomiska risker som ett avtal
med företaget kan innebära. Slutligen har redovisningen stor betydelse
för beskattningen av näringsverksamhet. Vid taxeringen sker nämligen
bedömningen av intäkter och kostnader på grundval av innehållet i redo-
visningen, i den mån särskilda skatteregler inte föreskriver något annat.
5.1.2 Lagregler om redovisning
Löpande bokföring och årsbokslut
De centrala lagreglerna rörande företagens icke-offentliga redovisning
finns i bokföringslagen (1976:125). Lagen innehåller bestämmelser om
löpande bokföring, upprättande av årsbokslut och arkivering av räken-
skapsmaterial. Den skall tillämpas av i stort sett alla bokföringsskyldiga,
oavsett verksamhetens form och art.
Enskilda jordbrukare omfattas inte av bokföringslagen. I stället är de
skyldiga att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141).
Företagens offentliga redovisning
Reglerna om företagens offentliga redovisning (årsredovisning, kon-
cernredovisning och delårsrapporter) är spridda på flera lagar. Vilken lag
som skall tillämpas beror främst på vilken form verksamheten drivs i.
Aktiebolag och vissa handelsbolag omfattas av 1995 års årsredovis-
ningslag. Andra handelsbolag än de som omfattas av 1995 års årsredo-
visningslag omfattas av 1980 års årsredovisningslag men kan välja att i
stället upprätta sin offentliga redovisning enligt 1995 års årsredovis-
ningslag. I den mån enskilda näringsidkare eller ideella föreningar är
skyldiga att upprätta en offentlig redovisning, skall detta göras enligt
1980 års årsredovisningslag. Ekonomiska föreningar skall följa de regler
om redovisning som finns i föreningslagen men kan välja att upprätta den
offentliga redovisningen enligt 1995 års årsredovisningslag. Under vilka
förutsättningar stiftelser skall upprätta en offentlig redovisning och vad
denna i så fall skall innehålla regleras i stiftelselagen (1994:1220) och i
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser m.m. Banker,
andra kreditinstitut och värdepappersbolag skall upprätta sin offentliga
redovisning enligt ÅRKL, medan försäkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag skall upprätta sin offentliga redovisning enligt ÅRFL.
Föreslagna förändringar i redovisningslagstiftningen
Regeringen har till riksdagen överlämnat en proposition med förslag till
en ny bokföringslag och vissa andra ändringar i redovisnings-
lagstiftningen (se prop. 1998/99:130).
Den nya bokföringslagen skall enligt förslaget innehålla bl.a. bestäm-
melser om vilka som är bokföringsskyldiga, hur den löpande bokföringen
skall fullgöras och hur den löpande bokföringen skall avslutas. Lagen
skall ersätta såväl 1976 års bokföringslag som jordbruksbokföringslagen.
Regeringen har också föreslagit att företag som i dag omfattas av sär-
skilda årsredovisningsregler i föreningslagen, 1980 års årsredovisnings-
lag, stiftelselagen m.m. i fortsättningen skall tillämpa den nya årsredo-
visningslagen eller, beträffande finansiella företag, ÅRKL eller ÅRFL.
5.1.3 Redovisningsvaluta vid löpande bokföring och
upprättande av årsbokslut enligt bokföringslagen och
jordbruksbokföringslagen
1976 års bokföringslag saknar bestämmelser om vilken valuta som skall
användas i den löpande bokföringen. Att bokföra affärshändelser och
avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut i annat än svenska
kronor anses emellertid inte vara förenligt med god redovisningssed.
Även jordbruksbokföringslagen saknar bestämmelse om vilken valuta
som skall användas i den löpande bokföringen. Att redovisa i annat än
svenska kronor torde dock inte vara förenligt med god redovisningssed.
Inte heller i den föreslagna nya bokföringslagen finns det några
bestämmelser om redovisningsvaluta.
5.1.4 Redovisningsvaluta i års- och koncernredovisningarna
Enligt 2 kap. 6 § årsredovisningslagen skall beloppen i årsredovisningen
anges i svenska kronor. I den mån transaktioner har skett i annan valuta
eller tillgångarnas och skuldernas värde ursprungligen har bestämts i
annan valuta, måste beloppen således räknas om till svenska kronor.
Lagen tillåter dock att beloppen, vid sidan av den redovisning som
upprättas i kronor, anges i annan valuta, t.ex. i euro. Omräkningen från
svensk till utländsk valuta skall då ske enligt den kurs som gällde på
balansdagen. Upplysning om den tillämpade kursen skall lämnas i en not.
De företag som omfattas av de nu angivna bestämmelserna är först och
främst svenska aktiebolag och vissa svenska handelsbolag (se 1 kap. 1 §
årsredovisningslagen). Bestämmelserna är emellertid tillämpliga också
på företag som omfattas av ÅRKL och ÅRFL (se 2 kap. 2 § ÅRKL och
2 kap. 2 § ÅRFL). Följaktligen skall även beloppen i den årsredovisning
som upprättas av kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag
anges i svenska kronor, med möjlighet till omräkning i utländsk valuta,
t.ex. euro.
Också ekonomiska föreningar och handelsbolag som har valt att till-
lämpa årsredovisningslagen kan använda sig av möjligheten till
omräkning i 2 kap. 6 § årsredovisningslagen (se SFS 1996:1141 1143).
Övrig lagstiftning om offentlig redovisning (se bl.a. föreningslagen
och stiftelselagen) saknar uttryckliga bestämmelser om redovisnings-
valuta.
5.2 Vissa utländska rättsordningar
I flertalet EU-stater som deltar i EMU har företagen tidigare varit
skyldiga att upprätta redovisningen i det egna landets valuta. Så har varit
fallet i bl.a. Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien och Finland. I Irland,
Luxemburg och Nederländerna har det däremot varit tillåtet att upprätta
redovisning i utländsk valuta.
I och med att dessa stater har gått in i fas 2 av EMU har företagen getts
rätt att upprätta sina redovisningar i såväl den nationella valutaenheten
som euro. Frågor om redovisningen i anslutning till övergången till den
gemensamma valutan har diskuterats i olika EU-fora, bl.a. den s.k.
kontaktkommittén för redovisningsfrågor. De problem som ett byte från
den nationella valutan till euro har gett upphov till i dessa fall är dock
förhållandevis okomplicerade. Det beror på att växelkursen mellan den
nationella valutaenheten och euron är låst och att det därför inte uppstår
några kursfluktuationer. I den lagstiftning som skilda stater inom EMU
har infört på redovisningsområdet har det därför inte varit nödvändigt att
ta ställning till de problem som en motsvarande lagstiftning innebär i
länder utanför EMU.
Bland annat Danmark och Storbritannien står utanför EMU.
I Danmark har lagstiftningen tidigare fordrat att redovisningen sker i
danska kronor. Nu har man ändrat reglerna så att viss redovisning i
utländsk valuta är tillåten. Företagen får ha sin löpande bokföring i den
för företaget relevanta valutan, t.ex. i euro. Även årsredovisning och
delårsrapporter får upprättas i euro. Efter dispens får även annan utländsk
valuta än euro användas om den är relevant för företaget. Det avgörande
för om sådan dispens kan lämnas är att den utländska valutan har samma
växelkursstabilitet som euron får gentemot den danska kronan genom
växelkurssamarbetet i ERM2.
Brittisk lag säger inte något om i vilken valuta redovisningen skall
upprättas. Det anses dock att redovisningarna skall upprättas i pund men
att man under särskilda förhållanden får använda annan valuta.
Även i Norge, som står utanför EU och EMU, är det tillåtet att upprätta
redovisning i utländsk valuta.
5.3 Bör svenska företag ges rätt att ha sin redovisning i
euro?
Regeringens förslag: Aktiebolag, ekonomiska föreningar, spar-
banker, medlemsbanker, understödsföreningar, försäkringsaktiebolag
och ömsesidiga försäkringsbolag skall få ha sin redovisning i antingen
svenska kronor eller euro. Detsamma skall gälla för utländska filialer i
Sverige.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningens förslag omfattar dock inte understödsföreningar.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom Landsorganisationen i
Sverige har tillstyrkt huvuddragen i utredningens förslag.
Bl.a. Bokföringsnämnden och Riksskatteverket har ifrågasatt om inte
också handelsbolag där samtliga bolagsmän är aktiebolag bör ges
möjlighet att ha sin redovisning i euro. Ett flertal andra remissinstanser,
däribland Konkurrensverket, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
och Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, har föreslagit att alla
näringsidkare skall ges möjlighet att redovisa i euro.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund Aktiespararna har hävdat att
företag som redovisar i euro bör vara skyldiga att ha en parallell
redovisning i kronor.
Bakgrund: Det ligger nära till hands att anta att svenska företag som
har internationell anknytning eller som skaffar kapital på den inter-
nationella kapitalmarknaden har ett intresse av att redovisa sina ekono-
miska förhållanden i euro i stället för i svenska kronor. I utredningens
uppdrag ingick därför att klarlägga det företagsekonomiska behovet av att
tillåta redovisning i euro och att, så långt det är möjligt, kvantifiera detta.
Redan sommaren 1997 företog utredningen en enkätundersökning
bland ett antal myndigheter och organisationer i syfte att klarlägga bl.a.
vilket behov svenska företag har av att kunna upprätta sin redovisning i
euro. Resultatet av undersökningen redovisades i december 1997 i
delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk
valuta (SOU 1997:181). Under sommaren 1998 genomfördes en ny
enkätundersökning. Denna gång lät utredningen Statistiska centralbyrån
skicka ut en enkät till ett antal företag om behovet av en sådan
redovisning (se vidare angående Statistiska centralbyråns undersökning
bilaga 4). Utredningen lät slutligen företrädare för Electrolux, Ericsson,
SCA, Skanska, Stora och Volvo lägga fram sin syn på behovet av
redovisning i euro vid ett möte i augusti 1998.
Utredningen hade också till uppgift att analysera de makroekonomiska
konsekvenser som en övergång till aktiekapital och redovisning i euro
kan medföra. Uppdraget lämnades mot bakgrund av en debatt i
massmedia i början av år 1998 om huruvida kronans värde skulle komma
att försvagas om företagen fick möjlighet att ha sin redovisning och sitt
aktiekapital i euro.
Utredningen anlitade professor Clas Wihlborg för biträde med den
makroekonomiska analysen. Huvudslutsatsen i rapporten (se slut-
betänkandet s. 299 f.) är att ett ökat användande av euro som redo-
visningsvaluta och för denominering av aktiekapitalet för svenska företag
är i det närmaste betydelselöst från makroekonomisk synpunkt. En
förutsättning för detta är dock, enligt rapporten, att också Riksbankens
valuta- och penningpolitik förblir trovärdig, så att det inte finns någon
anledning att befara en brist på köpare av svenska penning- och
kapitalmarknadsinstrument.

Skälen för regeringens förslag:
Skälen för och emot redovisning i euro
Genom de undersökningar som utredningen har företagit är det enligt
regeringens mening klarlagt att det finns starka önskemål om att svenska
företag skall kunna redovisa i euro. Det finns inom delar av svenskt
näringsliv ett påtagligt känt behov av att kunna ha redovisningen i euro.
Inte minst betydelsefullt är att de utlandsorienterade företagen bland de
största börsföretagen anser sig ha behov av euroredovisning. Den bild
som utredningens undersökningar har gett har bekräftats under remiss-
behandlingen av utredningens betänkanden.
Visserligen har det inte gått att kvantifiera de fördelar som en
möjlighet att redovisa i euro skulle föra med sig. Att företagen inte har
kunnat ange i kronor vilka vinsterna med euroredovisning skulle vara är
emellertid inte överraskande, eftersom en avgörande men vid
tidpunkten för undersökningarna ännu inte klarlagd komponent i en
sådan beräkning är hur deklarationsskyldigheten till skattemyndigheten
skall fullgöras.
Regeringens slutsats är att det inom det svenska näringslivet finns ett
faktiskt och påtagligt behov av att kunna upprätta redovisningen i euro.
Skälen för detta är enligt regeringens mening följande.
För det första talar den internationella miljön för redovisning i euro. I
stort sett samtliga EU-länder tillåter de nationella företagen att upprätta
sin finansiella redovisning i euro. Från och med år 2002 kommer
samtliga företag i länder som deltar i EMU att vara hänvisade till att
upprätta sin löpande bokföring och sin finansiella redovisning i övrigt i
denna valuta. Det innebär att nästan alla företag i de europeiska länder vi
brukar jämföra oss med kommer att ha sin redovisning i euro. Euron
kommer att vara en mycket stor och internationellt gångbar valuta. För en
del svenska företag kan redovisning i euro antas bli en nödvändig
anpassning till den internationella redovisningsmiljön. Redovisning i
euro kommer också att underlätta anpassningen till den nya europeiska
marknadssituation som valutaunionen har gett upphov till.
För det andra medför valutaunionen för åtskilliga svenska företag att
en stor andel av affärshändelserna kommer att vara i euro. För företagen
uppstår det särskilda redovisningskostnader om företagen tvingas hantera
kronor och euro parallellt i den finansiella redovisningen. Sådana
kostnader kan i det enskilda fallet försvaga det svenska företagets
konkurrenskraft gentemot utländska konkurrenter. Detta problem kan bli
särskilt påtagligt för svenska företag som ingår i internationella kon-
cerner med euron som koncernvaluta. En av Invest in Sweden Agency
företagen undersökning har också visat att det just bland svenska företag
som ingår i utländska koncerner finns ett särskilt intresse av att använda
euro som redovisningsvaluta. Dessa företag har i sin tur ett särskilt
intresse av att göra upp sina affärer i euro. De kan därför antas komma att
begära att deras leveransavtal med andra svenska företag tecknas i euro
och att fakturering sker i denna valuta. Många svenska underleverantörer
kommer i så fall att tvingas att fakturera i euro också i rent svenska
affärsförhållanden. Och om ett svenskt företag har flertalet av sina
affärshändelser i euro, kan det vara en fördel för företaget att använda
euro som redovisningsvaluta.
Redovisningskostnaderna är alltså ett beaktansvärt argument för att
svenska företag som har sina affärshändelser i euro bör ha möjlighet att
ha också sin redovisning i euro. Ett liknande argument är att redovisning
i euro kan minska svenska företags kostnader för att administrera
kontakterna med kunder och leverantörer som vill använda euro som
affärsvaluta.
För det tredje skulle redovisning i euro förbättra en del svenska före-
tags möjligheter till kapitalanskaffning. Om Sverige väljer att stanna
utanför EMU utan att ändra sin redovisningslagstiftning, kommer de
svenska företagen om några år att tillhöra den minoritet av väst-
europeiska företag som fortfarande redovisar i en nationell och
förhållandevis liten valuta. Större delen av den europeiska företag-
samheten kommer i stället att redovisa i den mycket stora och inter-
nationellt gångbara valutan euro. I en sådan situation kan de svenska
företagen få en konkurrensnackdel på den internationella kapital-
marknaden. Företagen betraktas inte på samma sätt som europeiska och
får till följd av detta sämre möjlighet att agera på den europeiska
kapitalmarknaden med sämre likviditet som följd. Såsom Stockholms
Fondbörs Aktiebolag har framhållit torde också möjligheten att redovisa i
euro vara av stor betydelse för tillförseln av kapital till den svenska aktie-
marknaden och därmed för de svenska börsbolagens kapitalförsörjning.
Det som framför allt talar mot att tillåta redovisning i euro är att det
skulle kunna försvåra jämförelser mellan svenska företag som har sin
redovisning i kronor respektive euro. Detta kan vara till nackdel för t.ex.
potentiella borgenärer och kreditupplysningsföretag. Enligt regeringens
mening kommer emellertid denna olägenhet i väsentlig grad att
kompenseras av ökade möjligheter till jämförelser med utländska företag
som avger sin redovisning i euro. I sammanhanget bör också
understrykas den alldeles särskilda betydelse som euron på några års sikt
kan antas få i Europa.
Bl.a. Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen har påpekat att en
möjlighet att redovisa i euro kan försvåra utredningar om ekobrott och
skattebrott. Remissinstanserna har dock inte velat avstyrka förslaget.
Regeringen bedömer för sin del att redovisning i euro inte behöver med-
föra några nämnvärda olägenheter i detta avseende.
Enligt regeringens mening talar därför övervägande skäl för att i vart
fall vissa företag bör ha möjlighet att ha sin redovisning i euro.
Redan i dag ger 2 kap. 6 § årsredovisningslagen viss möjlighet att
redovisa ett bolags resultat och ställning i till euro omräknade belopp.
Frågan är då om de svenska företagens behov av att redovisa i euro kan
tillgodoses inom ramen för denna bestämmelse. Regeringen anser för sin
del att denna möjlighet inte är tillräcklig. Full jämförbarhet med företag
som har euron som redovisningsvaluta uppnås inte. Omräkningsmöj-
ligheten tillgodoser inte heller de behov av löpande bokföring i euro som
kommer att finnas i vissa svenska företag, såsom företag i koncerner där
euron är koncernvaluta och företag med alla eller nästan alla affärs-
händelser i euro. Vad dessa företag behöver är i stället bestämmelser som
gör det möjligt att ha hela redovisningen, från den löpande bokföringen
till koncernredovisningen, i euro.
Regeringen föreslår därför sådana lagändringar att det blir möjligt att
upprätta bokföring och redovisning i euro i stället för i kronor.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund Aktiespararna har hävdat att
företag som redovisar i euro också bör vara skyldiga att ha en parallell
redovisning i kronor. En sådan ordning skulle emellertid medföra att
svenska företag som vill redovisa i euro skulle tvingas upprätta dubbla
redovisningshandlingar. Detta skulle uppenbarligen innebära avsevärda
merkostnader för företagen och sannolikt helt förta värdet av den nu
aktuella reformen. Regeringen kan därför inte ansluta sig till Aktie-
spararnas förslag.
Några remissinstanser Ekobrottsmyndigheten, Finansbolagens Före-
ning och Skattemyndigheten i Östersund har väckt frågan om det är
meningsfullt att lagstifta om euroredovisning i fall Sverige ganska snart
beslutar sig för en anslutning till EMU. Regeringen konstaterar att det i
dag inte går att säga om, och i så fall när, Sverige kommer att gå med i
EMU. Oavsett om Sverige beslutar att gå med i EMU eller ej kommer
dock lagändringar som ger företagen möjlighet att redovisa i euro att få
stor praktiskt betydelse.
Den makroekonomiska analysen
Oaktat de fördelar som euroredovisning kan ha för vissa svenska företag
bör sådan redovisning inte tillåtas om det skulle medföra risker för den
svenska kronans stabilitet. Den makroekonomiska analysen i
slutbetänkandet till vars slutsats bl.a. Sveriges Riksbank och Riks-
gäldskontoret har anslutit sig pekar emellertid på att effekterna på
kronans värde av en möjlighet till redovisning och aktiekapital i euro blir
klart begränsade. Något hinder mot att tillåta redovisning och aktiekapital
i euro finns därför inte med hänsyn till eventuella makroekonomiska
effekter.
De makroekonomiska konsekvenserna kommer att behandlas mera
ingående i avsnitt 10.
Valfrihet mellan svenska kronor och euro
Det är inte möjligt att ens uppskattningsvis ange hur många företag som
om ett, tre eller fem år har behov av att kunna redovisa i euro. Det är
emellertid inte nödvändigt. Det ställer sig enklast och naturligast att
överlämna åt företagen själva att bedöma om en redovisning i euro för
deras del skulle innebära så stora fördelar att det uppväger de kostnader
som är förenade med dels ett byte av redovisningsvaluta, dels avgivande
av deklarationer i en annan valuta än redovisningsvalutan (såsom
framgår av avsnitt 9 föreslår regeringen att deklarationerna även i
fortsättningen alltid skall avges i svenska kronor). Det kan antas att varje
företag därvid kommer att ställa de besparingar som företaget kan göra
genom redovisning i euro mot de ökade kostnader som följer med att
redovisningen måste räknas om till svenska kronor i deklarationen. Om
en sådan kalkyl visar att kostnaderna är större än vinsterna, lär företaget
komma att avstå från att välja euro som redovisningsvaluta. Genom att
överlämna valrätten till det enskilda företaget får man enligt regeringens
mening de bästa garantierna för att kostnadsaspekterna är genomlysta
innan byte av redovisningsvaluta sker.
Begränsningar med hänsyn till beskattningsreglerna
Ett företag torde inte ha intresse av bokföring och redovisning i euro
annat än om det också får tillämpa förenklade omräkningsregler för
skatteändamål. Såsom framgår av avsnitt 9 har regeringen därför låtit
utarbeta sådana regler. Omräkningsreglerna har emellertid endast kunnat
anpassas till de skatteregler som gäller för aktiebolag, ekonomiska
föreningar, sparbanker, medlemsbanker, understödsföreningar, försäk-
ringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Rätten att ha redo-
visningen i euro bör därför begränsas till dessa företagsformer.
Att utarbeta förenklade omräkningsregler även för enskilda närings-
idkare, handelsbolag och stiftelser är en komplex uppgift, för vilken det
inte har funnits utrymme i detta lagstiftningsärende. Regeringen kan
också genom de av utredningen företagna undersökningarna konstatera
att det bland dessa företagsgrupper f.n. inte finns något eller i vart fall
endast ett mycket begränsat behov av att kunna ha sin redovisning i euro.
När den nu föreslagna lagstiftningen har varit i kraft några år, kommer
emellertid regeringen att på nytt undersöka behovet. Efter en sådan
undersökning bör frågan om euroredovisning för dessa företagsgrupper
övervägas på nytt.
Under remissbehandlingen har särskilt ifrågasatts om inte handels-
bolag med enbart juridiska personer som delägare bör ges rätt att ha sin
redovisning i euro. Frågan har emellertid inte analyserats närmare av
utredningen och det har inte heller varit möjligt att under departements-
behandlingen av betänkandet utarbeta kompletterande skatteregler för
dessa företag. Möjligheten till euroredovisning bör därför tills vidare inte
innefatta några slag av handelsbolag. Regeringen är medveten om att
detta kan innebära praktiska problem för framför allt koncerner där
handelsbolag med enbart juridiska personer som delägare ingår. Frågan
kommer därför att tas upp på nytt i ett senare lämpligt sammanhang.
Utländska filialer i Sverige
Utländska företags filialer i Sverige skall i princip tillämpa samma
bokföringsregler som svenska företag (se 1 och 14 §§ första stycket lagen
[1992:160] om utländska filialer m.m.). Det är naturligt att dessa filialer
som ofta har anknytning till länder inom EMU ges samma
möjligheter att ha sin redovisning i euro som svenska företag. En filial
till ett utländskt företag bör alltså få ha sin redovisning i euro om det
utländska företaget motsvarar ett sådant svenskt företag som nu föreslås
få ha sin redovisning i euro. Någon uttrycklig lagbestämmelse om detta
är dock inte nödvändig (jfr 14 § nämnda lag).
Patent- och registreringsverket har föreslagit att utländska filialer som
avser att avge årsredovisning i euro skall åläggas att anmäla detta för
registrering. Enligt regeringens mening torde dock värdet av en sådan
registrering inte uppväga de kostnader och det besvär som den skulle
medföra.
Företag som bedriver verksamhet med stöd av övergångsbestämmelser
En särskild fråga är om också företag som bedriver verksamhet med stöd
av punkterna 3 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet bör ges möjlighet att byta redovisningsvaluta.
Enligt punkten 3 i dessa bestämmelser får ett företag som driver
verksamhet med stöd av vissa äldre bestämmelser fortsätta verksamheten
enligt äldre lag i fråga om åtaganden som företaget har gjort under den
tid som verksamheten bedrivits enligt den lagen. Punkten 4 ger dessutom
ett finansbolag som driver verksamhet vid lagens ikraftträdande, den
1 januari 1994, möjlighet att driva verksamheten vidare enligt äldre
bestämmelser under viss tid. Detsamma gäller för företag som vid lagens
ikraftträdande hade rätt att driva verksamhet enligt lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag. Enligt punkten 5 får den som vid tidpunkten för lagens
ikraftträdande drev finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd
enligt lagen (1988:606) om finansbolag fortsätta verksamheten till och
med den 31 december 2000 eller, om ansökan har getts in inom denna
tid, till dess ansökningen har prövats slutligt.
Utredningen ansåg att företag som driver verksamhet med stöd av
dessa övergångsbestämmelser inte borde ha rätt att byta redovisnings-
valuta. Skälet till den bedömningen var, såvitt gäller punkterna 3 och 5,
att resultatet av Banklagskommitténs arbete borde avvaktas samt, såvitt
gäller punkten 4, att det inte finns något behov av byta redovisnings-
valuta innan en ansökan har prövats slutligt. Banklagskommittén har nu
överlämnat delbetänkandet Reglering och tillsyn av banker och kredit-
marknadsföretag (SOU 1998:160). De aktuella övergångsbestämmel-
serna behandlas dock inte direkt i delbetänkandet.
Ingen av remissinstanserna har haft något att invända mot utredningens
bedömning i dessa delar. Frågan är ändå om de aktuella företagen verk-
ligen bör särbehandlas när det gäller möjligheten att byta redovisnings-
valuta. Företagen är visserligen redan i någon mening särbehandlade,
eftersom deras verksamhet genom övergångsbestämmelserna är under-
kastad begränsningar i omfattning och tid. Å andra sidan har de betrotts
med att fortsätta sin tidigare verksamhet, trots nya regler som annars
skulle lägga hinder i vägen. Det skulle då vara inkonsekvent att inte så
långt möjligt ge dem samma möjligheter som andra företag att anpassa
sig till ändrade förhållanden i omvärlden. Därmed är det naturligt att
företagen, förutsatt att de i övrigt uppfyller kraven härför, omfattas av
möjligheten att byta redovisningsvaluta. Regeringen föreslår därför inte
någon särbehandling av den nu behandlade kretsen av företag.
5.4 Redovisning i annan utländsk valuta än euro
Regeringens bedömning: Svenska företag bör ges möjlighet att ha sin
redovisning även i vissa andra utländska valutor än euro.

Utredningens bedömning: Utredningen har ansett att svenska företag
inte bör ges rätt att ha sin redovisning i annan utländsk valuta än euro.
Remissinstanserna: Flertaget remissinstanser har godtagit kommitténs
bedömning. Bl.a. Sveriges Riksbank, Invest in Sweden Agency, Svenska
Bankföreningen, Svenska Fondhandlarföreningen, Finansbolagens Före-
ning och Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har dock ansett att
svenska företag bör ges möjlighet att redovisa i annan utländsk valuta än
euro.
Skälen för regeringens bedömning: Det är angeläget att den svenska
lagstiftningen utformas så att det svenska näringslivets internationella
konkurrenskraft kan förbättras och utländskt kapital attraheras till
Sverige. Det är också angeläget att på lagstiftningsområdet åstadkomma
en allmän anpassning till den ökade internationaliseringen inom
näringslivet.
Många svenska företag har numera merparten av sina flöden i annan
valuta än kronor eller euro. För dessa företag skulle en möjlighet att
redovisa i företagets funktionella valuta ge möjlighet att sänka
redovisnings- och valutakostnaderna. Som exempel på branscher där det
av detta skäl finns ett behov av att kunna redovisa i US-dollar kan
nämnas petroleum- och rederibranscherna samt flygnäringen och
pappers- och massaindustrin. Redovisning i annan utländsk valuta än
euro kan också antas få en positiv betydelse för handel och företagande i
Sveriges gränsregioner, i synnerhet med avseende på integrationen i
Öresundsregionen. En möjlighet att redovisa i annan utländsk valuta kan
också vara värdefull för dotterföretag i koncerner där dollar eller annan
utländsk valuta utgör koncernvaluta.
En möjlighet att redovisa i andra valutor finns i några länder i Europa,
bl.a. Danmark, Norge, Nederländerna, Luxemburg, Storbritannien och
Irland.
Mot denna bakgrund vill regeringen att det öppnas möjlighet för
svenska företag att redovisa även i andra valutor än svenska kronor och
euro. De valutor som främst bör kunna komma i fråga är US-dollar,
japanska yen, brittiska pund samt danska och norska kronor. Det finns
emellertid för närvarande inte tillräckligt beredningsunderlag att nu lägga
fram förslag i denna del. Ett flertal frågor på bl.a. redovisnings- och
associationsrättens områden återstår att analysera och lösa. Regeringen
avser att tillsätta en snabbutredning för detta arbete och att återkomma
till riksdagen med förslag till lagstiftning.
Vad som nu har sagts innebär att regeringen förordar att de
lagändringar som ger möjlighet att redovisa i utländsk valuta genomförs i
två steg. I ett första steg öppnas möjlighet till redovisning i euro. Den
lagändringen bör träda i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas fr.o.m. det
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2001. I ett andra steg kompletteras
lagstiftningen så att det även blir möjligt att redovisa i vissa andra
utländska valutor. Detta arbete skall ske med inriktning på att
lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 2001 och ge möjlighet till
redovisning i bl.a. US-dollar fr.o.m. nästföljande räkenskapsår (normalt
det räkenskapsår som inleds den 1 januari 2002).
5.5 Samma valuta i alla led av redovisningen
Regeringens förslag: Den löpande bokföringen skall ske så att beloppen
av affärshändelserna kan presenteras i svenska kronor eller i aktie-
bolag, ekonomiska föreningar och vissa finansiella företag i euro.
Årsredovisningen och delårsrapporterna skall upprättas i samma valuta
som har använts för att presentera affärshändelserna i den löpande bok-
föringen.
Koncernredovisningen skall upprättas i den valuta som används i
moderbolagets årsredovisning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen har dock föreslagit att beloppen i den löpande bok-
föringen skall anges i svenska kronor eller euro.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har varit positiva till
utredningens förslag. Sveriges Riksbank, Svenska Bankföreningen,
Finansinspektionen och Näringslivets Skattedelegation har dock avstyrkt
en uttrycklig lagregel om att beloppen i den löpande bokföringen skall
anges i svenska kronor eller euro. Bokföringsnämnden och Finansbola-
gens Förening har ansett att förslaget bör förtydligas.
Ett flertal remissinstanser, däribland Näringslivets Skattedelegation,
Stockholms Fondbörs Aktiebolag, Bokföringsnämnden och Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR, har efterlyst en möjlighet att ha
koncernredovisningen i euro även om övrig redovisning är i kronor.
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening är det
självklart att samma valuta så långt som möjligt bör komma till
användning i såväl den löpande bokföringen som företagets bokslut. Med
en annan ordning olika valutor i olika led av redovisningen skulle det
bli avsevärt svårare att på grundval av de ursprungligen bokförda poster-
na ta fram ett rättvisande resultat för företagets samlade verksamhet. För
att illustrera detta kan följande exempel ges. Ett företag bokför
fortlöpande affärshändelser i svenska kronor. Årsbokslut och årsredovis-
ning vill företaget däremot upprätta i euro. En omräkning måste då ske.
Sker omräkningen på samma sätt som redan i dag är möjligt enligt 2 kap.
6 § årsredovisningslagen, dvs. genom att de i samband med årsbokslutet
nedräknade totalposterna för respektive intäkts- och kostnadskonton
räknas om till balansdagens kurs, kommer de kursfluktuationer som har
inträffat under året inte att påverka resultatet. De kommer inte heller att
framgå av vare sig resultat- eller balansräkningen. Endast den kurs-
differens som framkommer på balansdagen påverkar resultatet. Ett fullt
ut rättvisande resultat i bemärkelsen rättvisande vid en jämförelse med
ett företag som har grundbokfört alla affärshändelser i euro kräver i
stället att samtliga affärshändelser i samband med upprättande av
årsbokslut och årsredovisning räknas om till euro med tillämpning av den
kurs som gällde då respektive affärshändelse ursprungligen bokfördes. I
praktiken kräver detta en parallell löpande bokföring i euro. Om företaget
vill använda euro först i samband med upprättandet av koncernredovis-
ningen, uppstår samma problem. För att koncernen skall visa ett resultat i
euro som är rättvisande vid en jämförelse med en koncern där alla affärs-
händelser har grundbokförts i euro måste samtliga affärshändelser i
koncernen räknas om till den kurs som gällde då respektive affärs-
händelse grundbokfördes.
Löpande bokföring
Med det angivna synsättet är det naturligt att ett företag som vill ha sin
offentliga redovisning i euro använder sig av euro redan när en enskild
affärshändelse grundbokförs och huvudbokförs, dvs. när den bokförs i
kronologisk respektive systematisk ordning. En bestämmelse om att
grundbokföring och huvudbokföring skall ske i svenska kronor eller euro
torde för det stora flertalet icke finansiella företag inte innebära några
tillämpningssvårigheter. För dem har det hittills framstått som närmast
självklart att den löpande bokföringen liksom årsredovisningen skall
fullgöras i kronor. Utredningen har i linje med detta föreslagit en uttryck-
lig regel om att den löpande bokföringen skall ske i svenska kronor eller
euro.
Flera remissinstanser, däribland Svenska Bankföreningen och Närings-
livets Skattedelegation, har motsatt sig en sådan lagregel. Den skulle,
enligt remissinstanserna, innebära att de väl fungerande och effektiva
flervalutasystem som numera finns på den svenska marknaden måste
modifieras till orimliga kostnader samtidigt som systemens funktionalitet
kraftigt skulle försämras.
Enligt regeringens mening bör den löpande bokföringen ge möjlighet
att utläsa affärshändelserna i en gemensam redovisningsvaluta. Det finns
emellertid inte anledning att kräva att alla affärshändelser måste ha
räknats om till den gemensamma valutan redan när de tillförs bok-
föringen. Regeringen anser att man bör godta också sådana bokförings-
system som tillförs uppgifter i olika valutor under förutsättning att syste-
men gör det möjligt att utan större dröjsmål utläsa beloppen i den gemen-
samma valutan. Sådana system får anses godtagbara även om det är
möjligt att presentera uppgifterna i den gemensamma redovisnings-
valutan först efter viss behandling.
Regeringen har i propositionen med förslag till ny bokföringslag
(se prop. 1998/99:130) föreslagit att nuvarande bestämmelser om grund-
bokföring och huvudbokföring skall ersättas med en bestämmelse om att
affärshändelserna skall bokföras så att de kan presenteras i regist-
reringsordning (grundbokföring) och i systematisk ordning (huvudbok-
föring). I linje med detta är det också naturligt att kravet på bokföring i
viss valuta formuleras som ett krav på att bokföringen sker på sådant sätt
att affärshändelserna i grundbokföringen och huvudbokföringen kan
presenteras i en gemensam valuta. En sådan bestämmelse lämnar
utrymme för bokföringssystem där den ursprungliga noteringen sker i
annan valuta men där det har säkerställts att noteringen också kan
presenteras i den gemensamma redovisningsvalutan.
Regeringen föreslår alltså en uttrycklig bestämmelse i bokföringslagen
om att affärshändelserna skall kunna presenteras antingen i svenska
kronor eller i euro.
Näringslivets Skattedelegation har påpekat att det normala i företag
som bedriver verksamhet genom filialer i utlandet är att bokföringen i
filialen förs i verksamhetslandets valuta. Enligt regeringens mening mås-
te en sådan ordning godtas. Om verksamhetslandet godtar även annan
valuta än den nationella valutan som redovisningsvaluta, är det vidare
rimligt att filialen ges rätt att i stället använda den valutan i redovis-
ningen. Den nyss föreslagna regeln om att affärshändelserna skall kunna
presenteras i antingen kronor eller euro bör därför förenas med en regel
om att en filial i utlandet får ha sin redovisning i en valuta som godtas
som redovisningsvaluta i verksamhetslandet.
Bestämmelser med den nu angivna innebörden bör tas in i en ny
paragraf, 4 kap. 6 §, i förslaget till ny bokföringslag.
Årsbokslut, årsredovisning och delårsrapporter
Att bokslutet, vare sig det kommer till uttryck i ett årsbokslut eller en
årsredovisning, bör upprättas i samma valuta som har använts för att
presentera affärshändelserna i den löpande bokföringen är enligt rege-
ringens mening närmast en självklarhet. Härigenom upprätthålls det
naturliga och funktionella sambandet mellan den löpande bokföringen
och bokslutet. I lagen bör därför föreskrivas att årsbokslutet eller års-
redovisningen skall upprättas i företagets redovisningsvaluta. Som nyss
har framgått föreslår regeringen att redovisningsvalutan skall vara
antingen svenska kronor eller euro.
Bestämmelser om detta bör införas i 2 kap. 6 § årsredovisningslagen.
Genom de hänvisningar som finns i 2 kap. 2 § ÅRKL och 2 kap. 2 §
ÅRFL kommer bestämmelserna att gälla även för företag som omfattas
av dessa lagar.
Det är enligt regeringens mening naturligt att den valuta som används i
den löpande bokföringen och i årsredovisningarna används även i
delårsrapporterna. Bestämmelserna om delårsrapporter i 9 kap. årsredo-
visningslagen innehåller inte några uttryckliga hänvisningar till vad som
gäller i fråga om årsredovisning. Trots detta får bestämmelserna förstås
så att de allmänna reglerna om årsredovisning gäller även för delårs-
rapporter. Mot den bakgrunden kan det inte anses nödvändigt med någon
särskild bestämmelse om redovisningsvaluta för delårsrapporter.
Koncernredovisning
Koncernredovisningen är en sammanställning av redovisningarna för de
företag som ingår i en koncern. Den skall upprättas av moderföretaget i
koncernen. Det starka funktionella sambandet med moderföretagets
årsredovisning talar med styrka för att samma valuta bör användas i båda
redovisningarna. I svensk redovisning gäller också sedan länge den
principen att en koncernredovisning normalt skall upprättas efter samma
principer som moderbolagets årsredovisning. Utredningen har i linje med
detta föreslagit att ett moderföretag som upprättar sin årsredovisning i
euro också skall upprätta koncernredovisningen i euro.
Flera remissinstanser, däribland Näringslivets Skattedelegation, har
avstyrkt detta förslag. De har hävdat att det är önskvärt att koncern-
redovisningen kan upprättas i euro även om årsredovisningen har upp-
rättats i kronor. Företag som inte hinner eller av olika skäl inte önskar
lägga om hela sin redovisning till euro skulle därigenom i vart fall kunna
presentera sig i euro på koncernnivå, t.ex. i samband med en inter-
nationell kapitalanskaffning.
Regeringen har förståelse för att vissa företag kan ha ett intresse av att
i samband med internationell kapitalanskaffning presentera sitt resultat i
euro, trots att någon övergång till bokföring och årsredovisning i euro
ännu inte har hunnits med.
Mot remissinstansernas förslag talar dock att en koncernredovisning
som upprättas i euro men som avser verksamhet som har bokförts i
kronor inte kommer att ge någon helt rättvisande bild av koncernens
resultat och ställning. För rent svenska verksamheter skulle en koncern-
redovisning i euro av det slag som remissinstanserna förordat inte leda
till andra resultat än det som kan erhållas redan vid en omräkning enligt
2 kap. 6 § årsredovisningslagen. Resultatet i en sådan koncern-
redovisning kan bli missvisande. Omräkningen till euro kommer att ske
enligt balansdagens kurs och leder därmed till ett annat resultat än det
som erhålls om euro kommer till användning i såväl koncernredo-
visningen som den löpande bokföringen. Att resultatet blir annorlunda
beror på att omräkningen till euro i det senare fallet skall göras enligt den
kurs som gällde vid tidpunkten för respektive affärshändelse. Om
omräkningen sker enligt en genomsnittskurs i stället för enligt
balansdagens kurs erhålls visserligen ett bättre resultat men fortfarande
finns det en risk för missvisande resultat. Risken för missvisande resultat
torde visserligen vara mindre i koncerner där den övervägande delen av
verksamheten ligger i dotterföretag som har sin bokföring i euro. Det
stora flertalet svenska koncerner är dock inte av detta slag.
Till detta kommer att koncernredovisningen såsom framgår av
12 kap. 2 § aktiebolagslagen och 10 kap. 2 § föreningslagen har
betydelse för aktiebolags och ekonomiska föreningars möjligheter att
dela ut vinst. Detta aktualiserar frågor om hur det bundna egna kapitalet i
koncernen skall beräknas när moderbolagets årsredovisning respektive
koncernredovisning har upprättats i skilda valutor. Vilken beräknings-
metod som används får betydelse för borgenärsskyddet. Utredningen har
inte behandlat dessa frågor.
Regeringen anser mot denna bakgrund att frågan om företagen bör ges
möjlighet att ha enbart koncernredovisningen i euro måste beredas vidare
innan något slutligt ställningstagande kan göras. Av särskild betydelse är
härvid att Aktiebolagskommittén i delbetänkandet Vinstutdelning i
aktiebolag (SOU 1997:168) har föreslagit att den uttryckliga kopplingen
mellan å ena sidan vinstutdelningsutrymmet i moderbolag och å andra
sidan koncernredovisningen avskaffas. Om så blir fallet, torde olägen-
heterna med en ordning där moderbolagets årsredovisning och
koncernredovisning är i skilda valutor bli mindre. Regeringen avser
därför att överväga frågan ytterligare i samband med den fortsatta
beredningen av Aktiebolagskommitténs betänkande. Resultatet av dessa
överväganden kommer att redovisas under våren 2000.
I avvaktan på dessa överväganden bör principen om en gemensam
valuta för den samlade redovisningen inte genombrytas. Regeringen
föreslår därför att det införs bestämmelser om att koncernredovisningen
skall upprättas i samma valuta som moderbolagets årsredovisning.
Bestämmelserna bör tas in i 7 kap. 7 § årsredovisningslagen, 7 kap. 4 §
ÅRKL och 7 kap. 4 § ÅRFL.

5.6 Byte av redovisningsvaluta
Regeringens förslag: Byte av redovisningvaluta skall i aktiebolag ske
genom ändring av bolagsordningen och i ekonomiska föreningar ge-
nom ändring av stadgarna. Beslut om ett sådant byte skall få verkan
vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.
Omräkning av den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret
skall ske med tillämpning av den växelkurs som Europeiska central-
banken fastställer den sista svenska bankdagen under det gamla
räkenskapsåret.
Nytt byte av redovisningsvaluta skall kräva tillstånd av skatte-
myndigheten.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt
förslaget eller inte haft några invändningar mot det. Några remiss-
instanser har framfört detaljsynpunkter.

Skälen för regeringens förslag:
Beslutet om byte av redovisningsvaluta
I ett aktiebolag kommer ett byte av redovisningsvaluta bl. a att få
betydelse för hur det fria egna kapitalet det belopp som är tillgängligt
för utdelning till aktieägarna skall bestämmas. Ett beslut om byte bör
därför fattas av aktieägarna på en bolagsstämma genom beslut om
ändring av bolagsordningen. Lämpligen bör bytet ske genom att en
bestämmelse om att redovisningen skall ske i euro införs i eller tas bort
från bolagsordningen.
Bestämmelser om detta bör tas in i 2 kap. 4 § aktiebolagslagen.
Som regeringen återkommer till i avsnitt 6.1 bör ett beslut om byte av
redovisningsvaluta alltid förenas med ett beslut om byte av aktiekapitals-
valuta. Detta ger upphov till vissa särskilda problem kring besluts-
ordningen i samband med bytet. Dessa kommer att behandlas närmare i
det avsnittet. Där kommer också ett av Patent- och registreringsverket
framfört förslag om beslutsordningen att behandlas.
Eftersom ett beslut om att ett aktiebolag skall ha redovisningen i euro
berör alla aktieägare lika, bör det för ett giltigt beslut normalt räcka med
den majoritet som i de flesta fall är tillräcklig för en ändring av
bolagsordningen, nämligen två tredjedelar av de vid stämman företrädda
aktierna och rösterna (se 9 kap. 30 § aktiebolagslagen). Att det i vissa fall
kan krävas en större majoritet återkommer regeringen till i avsnitt 6.3.
Några lagändringar är dock inte nödvändiga i denna del.
I en ekonomisk förening bör beslutet om att övergå till redovisning i
euro av motsvarande skäl fattas på föreningsstämman enligt de bestäm-
melser som gäller för ändring av stadgarna. Det innebär att det för ett
giltigt beslut om byte av redovisningsvaluta bör krävas antingen att
samtliga röstberättigade medlemmar i föreningen ställer sig bakom
beslutet eller att beslutet om bytet fattas på två på varandra följande
stämmor och att på den senare stämman minst två tredjedelar av de
röstande ställer sig bakom beslutet (se 7 kap. 14 § föreningslagen).
Bestämmelser om byte av redovisningsvaluta i ekonomiska föreningar
bör tas in i 2 kap. 2 § föreningslagen.
Tidpunkten för valutabytet
Ett beslut om byte av redovisningsvaluta bör få verkan endast från och
med ingången av ett nytt räkenskapsår. Ett byte av redovisningsvaluta
under pågående räkenskapsår skulle ge upphov till omräknings-
differenser för den del av året då den löpande bokföringen har skett i den
tidigare redovisningsvalutan. Det skulle alltså uppstå materiella effekter
på redovisningen och denna skulle bli svårtolkad. Några särskilda behov
av att kunna byta redovisningsvaluta under löpande räkenskapsår torde
inte heller finnas.
En bestämmelse om att övergången till ny redovisningsvaluta måste
ske i anslutning till räkenskapsårsskifte bör tas in i en ny paragraf, 4 kap.
6 §, i den föreslagna nya bokföringslagen.
Enligt regeringens mening bör ett beslut om ny redovisningsvaluta
dessutom alltid tillämpas från och med närmast följande räkenskapsår.
Det finns inte skäl att ge företagen möjlighet att skjuta på tidpunkten för
bytet till ett senare räkenskapsår. Det skulle kunna leda till att möjlig-
heten att byta redovisningsvaluta blev ett instrument för skatteplanering.
Kursen mellan euron och kronan får nämligen direkt betydelse för ett
företags skattesituation. Genom att fatta beslut om valutabyte och sedan
vänta med att fullfölja bytet till ett senare år då kursen mellan euron och
den svenska kronan är den rätta skulle företaget kunna uppnå skatte-
fördelar.
Regeringen föreslår att bestämmelser om detta tas in i bl.a. 9 kap. 35 §
andra stycket aktiebolagslagen och 7 kap. 14 § sjätte stycket förenings-
lagen.
Omräkning av den utgående balansen vid valutabytet
När ett företag skall verkställa ett beslut om att redovisningsvalutan skall
vara euro i stället för kronor, måste företaget för det första räkenskapsår
som omfattas av beslutet upprätta en ingående balans i euro. Av 2 kap.
4 § första stycket 7 årsredovisningslagen följer att den ingående balansen
skall överensstämma med den utgående balansen för närmast föregående
räkenskapsår. Eftersom den utgående balansen i denna situation är upp-
rättad i svenska kronor, måste posterna för att kunna användas i den
ingående balansen räknas om till euro. Resultatet skall bli en ingående
balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och
främmande kapital samt mellan alla andra poster och delar i balans-
räkningen är oförändrade jämfört med den utgående balansen för det
gamla räkenskapsåret.
Så länge Sverige står utanför EMU kommer växelkursen mellan euro
och svenska kronor att vara rörlig. En väsentlig fråga blir därför vilken
kurs som skall tillämpas när posterna i balansräkningen för närmast
föregående räkenskapsår räknas om till euro. Frågans betydelse beror inte
minst på att omräkningen kommer att omfatta även poster som utgör
bundet eget kapital. Som regeringen längre fram återkommer till bör i
princip bundet eget kapital i följande balansräkningar beräknas och
redovisas med utgångspunkt i det belopp som har tagits fram vid den
ursprungliga omräkningen. Att, som Finansbolagens Förening har varit
inne på, ge företagen en diskretionär rätt att räkna om balansräkningen
efter den kurs då respektive affärshändelse inträffade bör inte komma i
fråga. Det skulle få materiella effekter på redovisningen och försvåra
analysen av företagets förhållanden. I stället anser regeringen att omräk-
ningskursen så långt möjligt bör hänföra sig till den aktuella balansdag
som bytet av redovisningsvaluta får effekt från. Kursen bör emellertid i
lagen specificeras mer än så. Den kurs som väljs måste vara välkänd, den
får inte vara missvisande och den måste fastställas så gott som dagligen.
Den kurs som bäst motsvarar dessa krav torde vara den växelkurs mellan
svenska kronor och euro som Europeiska centralbanken fastställer varje
svensk bankdag klockan 14.15.
Regeringen anser därför att omräkningen av den utgående balansen bör
ske med tillämpning av den växelkurs som Europeiska centralbanken har
fastställt den sista svenska bankdagen under det gamla räkenskapsåret.
Många bolag och föreningar har räkenskapsår som sammanfaller med
kalenderåret. Räkenskapsåret löper då ut den 31 december. Den 31
december är emellertid inte svensk bankdag. Det normala blir därför,
med regeringens förslag, att omräkning sker enligt växelkursen den 30
december.
Bestämmelser med den nu angivna innebörden bör tas in i 2 kap. 6 §
årsredovisningslagen.
Omräkning av andra belopp i den tidigare redovisningen
Vid valutabytet behöver inte bara balansräkningen utan också resultat-
räkningen och noterna för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro.
Det är nödvändigt för att man skall kunna erhålla erforderliga jäm-
förelsetal. Detta fordrar emellertid inte någon lagreglering utan kommer
att följa av allmänna principer om angivande av jämförelsetal (se 3 kap.
5 § årsredovisningslagen). Som Bokföringsnämnden har framhållit är det
nödvändigt med ett förenklat förfarande när jämförelsetalen för resultat-
räkningen skall omräknas första gången årsredovisningen upprättas i ny
redovisningsvaluta. Detta bör dock kunna lösas genom den komplet-
terande normgivning som finns på redovisningsområdet. Också frågan
om vilken kurs som skall tillämpas vid omräkningen av resultaträkningen
bör lösas på detta sätt.
Redovisning av det bundna egna kapitalet enligt kursen vid valutabytet
eller enligt balansdagens kurs?
En given utgångspunkt i all bokföring är att det egna kapitalet räknas
fram som skillnaden mellan å ena sidan tillgångar och å andra sidan
skulder och avsättningar. Skillnaden mellan det på detta sätt bestämda
egna kapitalet vid ingången respektive utgången av räkenskapsåret utgör
rörelsens resultat för året och skall tas upp under bolagets fria egna
kapital som årets vinst eller förlust.
Utmärkande för aktiebolag och ekonomiska föreningar är att delägarna
inte har något personligt ansvar för associationens förpliktelser. I stället
är en del av det egna kapitalet bundet i syfte att ge ett visst skydd åt
associationens borgenärer. I aktiebolag består det bundna egna kapitalet
av aktiekapital, överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond. I en
ekonomisk förening utgörs det av medlemsinsatser och förlagsinsatser
samt reservfond och uppskrivningsfond. Det bundna egna kapitalet
förutsätts som huvudregel vara oförändrat från år till år. Detta ger inte
upphov till några särskilda svårigheter vid själva bytet av redovis-
ningsvaluta; i enlighet med vad som har beskrivits ovan bör det bundna
egna kapitalet då räknas om enligt den växelkurs som gäller i anslutning
till bytet. En annan fråga är hur det bundna egna kapitalet skall beräknas
på senare balansdagar. Här har utredningen diskuterat två alternativ,
antingen att de poster som utgör bundet eget kapital tas upp med samma
belopp som erhölls vid omräkningen i samband med valutabytet eller att
de räknas om enligt den nya balansdagens kurs.
Om man väljer det senare alternativet, dvs. balansdagens kurs, skulle
det påverka det egna kapitalets sammansättning och det bundna egna
kapitalet skulle tillåtas variera av sig självt. Detta strider mot grund-
läggande redovisningsprinciper. Att i framtida balansräkningar räkna om
det bundna egna kapitalet enligt balansdagens kurs kan därför enligt
regeringens mening inte komma i fråga. Om däremot det bundna egna
kapitalet i alla balansräkningar som upprättas efter valutabytet tas upp till
det belopp som beräknades i samband med bytet av redovisningsvaluta
(med tillämpning av kursen vid valutabytet) självfallet med hänsyn
tagen till senare överföringar till eller från det bundna egna kapitalet
kommer det bundna egna kapitalet inte att variera av sig självt. Det är
därför denna metod som enligt regeringens mening bör komma till
användning. När framtida balansräkningar upprättas, bör alltså det
bundna egna kapitalet redovisas enligt kursen vid valutabytet.
Beträffande ekonomiska föreningar föreligger dock särskilda problem.
I sådana föreningar förekommer det förlagsinsatser. Till dessa återkom-
mer regeringen i avsnitt 7.2.2. Också i de finansiella företagen uppkom-
mer problem beträffande redovisningen av bundet eget kapital. Rege-
ringen återkommer till dem i avsnitt 8.
En annan fråga är om det bundna egna kapitalet i första hand aktie-
kapitalet i ett aktiebolag och insatserna i en ekonomisk förening inte
bara bör redovisas i euro utan om det också bör vara bestämt i euro. Den
frågan kommer att behandlas i avsnitten 6 och 7.
Upprepat byte av valuta
Regeringen föreslår att det första bytet av redovisningsvaluta skall vara
fritt och inte beroende av tillstånd av myndigheter. Varje nytt byte av
redovisningsvaluta bör däremot kräva tillstånd av en myndighet. En
annan ordning skulle alltför lätt kunna leda till missbruk av den
föreslagna regleringen i syfte att undandra staten skatteintäkter. Utred-
ningen har föreslagit att tillståndsfrågan prövas av skattemyndigheten. En
remissinstans har förordat att prövningen i stället görs av Patent- och
registreringsverket. Eftersom tillståndsprövningen framför allt syftar till
att förhindra otillbörligt undandragande av skatt, anser regeringen dock
att frågan bäst prövas av skattemyndigheten.
Kravet på tillstånd till upprepat byte av redovisningsvaluta bör komma
till uttryck i 4 kap. 6 § i den föreslagna nya bokföringslagen.
Byte i samband med konkurs
Konkursförvaltarkollegiernas förening har efterlyst ett klargörande av
vad som skall gälla i fråga om valutabyte under pågående konkurs.
Ett konkursbo omfattas inte av bokföringslagen och kommer inte heller
att omfattas av den föreslagna nya bokföringslagen. I stället finns vissa
allmänt hållna bokföringsbestämmelser i 7 kap. 19 § konkurslagen. När
det gäller valet av redovisningsvaluta i ett konkursbo synes den mest
ändamålsenliga ordningen vara att konkursboet använder sig av samma
redovisningsvaluta som konkursgäldenären har gjort. Med hänsyn till
konkursinstitutets syfte att åstadkomma en ändamålsenlig avveckling
av gäldenärens verksamhet torde frågan om att byta redovisningsvaluta
under konkursen i praktiken inte bli aktuell. Mot den bakgrunden finns
det enligt regeringens mening inte något lagstiftningsbehov på detta
område. Eventuella problem bör kunna lösas inom ramen för komp-
letterande normgivning.
5.7 Särskilt om redovisning i euro i nybildade aktiebolag
och ekonomiska föreningar
Regeringens förslag: Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening
skall ha sin redovisning i euro redan från bolagets eller föreningens
bildande, skall detta anges i förslaget till bolagsordning eller stadgar.

Utredningens förslag: Utredningen har inte uttalat sig uttryckligen i
denna fråga.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några
synpunkter.
Bakgrund: När ett aktiebolag bildas, skall stiftarna upprätta och
underskriva en stiftelseurkund med förslag till bolagsordning (se 2 kap.
3 § aktiebolagslagen). Bolagsordningen skall läggas fram för aktieteck-
narna på konstituerande stämma när beslutet om bolagets bildande fattas
(se 2 kap. 7 § aktiebolagslagen).
Vid bildandet av en ekonomisk förening skall medlemmarna enligt
2 kap. 1 § föreningslagen anta stadgar.
Skälen för regeringens förslag: Givetvis bör de som bildar ett aktie-
bolag eller en ekonomisk förening kunna bestämma att bolaget eller före-
ningen skall ha sin redovisning i euro redan från bildandet.
Att redovisningen skall vara i euro är enligt regeringens mening av
sådan betydelse för aktieägarna respektive medlemmarna att det bör
framgå av de handlingar som ligger till grund för bolagets bildande. Vill
man att bolaget respektive föreningen skall ha sin redovisning i euro, bör
därför en uppgift om detta lämnas redan i förslaget till bolagsordning
respektive stadgar. Någon särskild lagbestämmelse om detta fordras dock
inte. Det följer direkt av regeringens förslag att ett bolag eller en förening
som skall ha euro som redovisningsvaluta skall ha en bestämmelse om
detta i bolagsordningen respektive stadgarna.
5.8 Gemensam redovisningsvaluta i koncerner?
Regeringens bedömning: Det bör inte uppställas något krav på att
företag inom samma koncern skall ha samma redovisningsvaluta.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom Ekobrottsmyndigheten
har tillstyrkt eller inte haft någon invändning mot bedömningen att det
inte bör uppställas något krav på gemensam redovisningsvaluta inom en
koncern.
Skälen för regeringens bedömning: I 12 § bokföringslagen (jfr 3 kap.
5 § förslaget till ny bokföringslag) föreskrivs som huvudregel att alla
företag i en koncern skall ha samma räkenskapsår. Bestämmelsen visar
på ett synnerligen starkt statligt intresse av att kunna förhindra att de
bokföringsskyldiga genom manipulationer av räkenskapsårets för-
läggning och längd uppnår otillbörliga skattefördelar. De skäl som talar
för bestämmelsen om gemensamt räkenskapsår för koncernföretag talar
också för att koncernföretag bör vara skyldiga att ha en gemensam
redovisningsvaluta.
Det finns emellertid även starka skäl mot att kräva att samtliga
koncernföretag skall ha samma redovisningsvaluta. Det är exempelvis
fullt möjligt att något eller några av de företag som ingår i en koncern har
en omfattande fakturering i euro och ett uttalat behov av att kunna
redovisa i denna valuta, medan andra företag i koncernen bara handlar i
svensk valuta och önskar redovisa i kronor. Vidare kan det vara
administrativt betungande för stora koncerner om samtliga koncernbolag
måste byta redovisningsvaluta samtidigt.
Mot denna bakgrund delar regeringen utredningens bedömning att det
inte bör uppställas något krav på att samtliga koncernföretag har samma
redovisningsvaluta. För att det inte skall bli möjligt att utnyttja skillnader
i valutakurser för att uppnå otillbörliga skattefördelar bör det i stället
införas särskilda skatteregler. Dessa behandlas i avsnitt 9.2.7.
5.9 Omräkning av fordringar och skulder i utländsk
valuta
Regeringens förslag: Om ett företag har euro som redovisnings-
valuta, skall i balansräkningen upptagna fordringar och skulder i
annan valuta än euro, t.ex. i kronor, kunna omräknas till euro enligt
växelkursen på balansdagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invänd-
ningar mot utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: I skilda lagar finns bestämmelser om
värdering och omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta.
Bestämmelserna utgår från att företagens redovisningsvaluta är svenska
kronor. Om redovisningsvalutan i stället är euro, får svenska kronor i
redovisningen karaktär av utländsk valuta . Som en följd av detta bör
fordringar och skulder i svenska kronor i balansräkningen behandlas på
samma sätt som fordringar och skulder i annan utländsk valuta än euro.
De bör alltså räknas om till euro på samma sätt som fordringar och
skulder i exempelvis US-dollar, dvs. normalt enligt balansdagens kurs
(jfr 4 kap. 13 § årsredovisningslagen, även Redovisningsrådets rekom-
mendation RR 8).
Bestämmelser om värderings- och omräkningsprinciper som direkt
knyter an till företagens redovisning bör alltså ändras, så att det klart
framgår att fordringar och skulder i svenska kronor i de företag som har
euro som redovisningsvaluta skall behandlas som om de vore i utländsk
valuta. Ändringar bör därför göras i 4 kap. 13 § årsredovisningslagen
(tillämplig kurs vid omräkning) samt i 5 kap. 2 § årsredovisningslagen
och 6 kap. 6 § förslaget till ny bokföringslag (upplysning om tillämpad
omräkningskurs).
En fråga som Finansinspektionen har uppmärksammat är om liknande
ändringar bör göras i bestämmelserna om omräkning av fordringar i
utländskt myntslag vid upprättande av bouppteckning i konkurs eller vid
företagsrekonstruktion. Frågan får betydelse när företag med euro som
redovisningsvaluta utsätts för konkurs eller företagsrekonstruktion. För
närvarande synes inte finnas något behov av lagreglering. Skulle frågan
uppkomma i ett praktiskt fall, får den lösas genom tillämpning av
allmänna principer.
5.10 Särskilt om fusion mellan företag med olika
redovisningsvalutor
Regeringens förslag: Det skall inte vara möjligt att genomföra en
fusion mellan företag med olika redovisningsvalutor.

Utredningens bedömning: Utredningen har inte lämnat några förslag
i denna del utan har uttalat att de redovisningsproblem som kan upp-
komma vid fusion bör lösas inom ramen för god redovisningssed.
Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten i Stockholm, Konkursför-
valtarkollegiernas förening och Sydsvenska Industri- och Handelskam-
maren har haft synpunkter med anledning av utredningens bedömning.
Övriga remissinstanser har inte särskilt kommenterat frågan.
Bakgrund: Fusion innebär att ett eller flera överlåtande företag går
upp i ett annat övertagande företag eller att två eller flera överlåtande
företag sammansmälter till ett nytt övertagande företag. Aktieägarna
eller medlemarna i det eller de överlåtande företagen erhåller normalt
aktier eller andra andelar i det övertagande företaget som vederlag. Det
eller de överlåtande företagen upplöses och deras tillgångar och skulder
övertas genom universalsuccession av det övertagande företaget. Någon
likvidation av överlåtande företag behövs inte och skall inte heller ske.
Fusion mellan aktiebolag går i huvudsak till på följande sätt. De
fusionerande bolagen upprättar en gemensam fusionsplan med de
uppgifter som kan vara av betydelse för fusionen. Till planen fogas bl.a.
vissa redovisningshandlingar för bolagen. Planen granskas av bolagens
revisorer. Innan planen behandlas av respektive bolagsstämma, ges
aktieägarna tillfälle att ta del av den. Skyddet för bolagens borgenärer
tillgodoses genom ett särskilt förfarande hos Patent- och registrerings-
verket. Verket kallar borgenärerna i överlåtande bolag och, i vissa fall,
borgenärerna i övertagande bolag. Om någon borgenär motsätter sig
fusionen, överlämnar verket ärendet till tingsrätt. Lämnas tillstånd,
anmäler det övertagande bolaget fusionen tillsammans med nödvändiga
följdbeslut för registrering. Fusionen fullbordas i och med registreringen.
Skälen för regeringens förslag: En fusion mellan ett bolag med redo-
visningsvaluta i euro och ett annat bolag med redovisningsvaluta i
svenska kronor skulle innebära inte obetydliga svårigheter. Redan i
normala fall kan det vara svårt att bedöma om fusionsvederlaget i
fusionsplanen har bestämts på ett riktigt sätt. Det gäller även om de
deltagande bolagen har tillhandahållit ett beslutsunderlag i form av
redovisningshandlingar m.m. för de berörda bolagen. Om dessa redovis-
ningshandlingar är upprättade i olika valutor, ökar svårigheterna ytter-
ligare. Till en del kan dessa svårigheter minskas genom en utveckling av
god redovisningssed, som drar upp klarare riktlinjer för redovisning i
samband med fusion. Bokföringsnämnden har nyligen utarbetat ett utkast
till rekommendation om redovisning av fusion av helägt dotterbolag.
Varken detta arbete eller något annat pågående projekt behandlar dock de
särskilda svårigheter som en fusion mellan företag med olika
redovisningsvaluta kan innebära.
Till detta kommer att, såsom Åklagarmyndigheten i Stockholm har
påtalat, fusion ibland används för att försvåra upptäckten och utredningen
av viss ekonomisk brottslighet. Redan i dag är utredningssvårigheterna
stora; fusioneras bolag med olika redovisningsvalutor kan utrednings-
svårigheterna enligt åklagarmyndigheten komma att bli oöverstigliga.
Dessa svårigheter måste vägas mot behovet av att genomföra fusioner
mellan företag med olika redovisningsvalutor. Regeringen bedömer för
sin del att behovet är begränsat.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen en spärr mot fusioner mellan
företag med olika redovisningsvalutor. Om det längre fram visar sig att
frågorna om redovisning i de samgående företagen kan lösas, kan det
finnas anledning att ompröva denna spärr.
6 Aktiekapital i euro
6.1 Aktiekapitalsvaluta
Regeringens förslag: I aktiebolag som har sin redovisning i euro
skall aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp i bolagsordningen
vara bestämda i euro. Det innebär
att i aktiebolag som har bytt redovisningsvaluta från kronor till euro
skall aktiekapitalet om beslut om ökning eller nedsättning av aktie-
kapitalet inte föranleder annat i efterföljande balansräkningar redo-
visas till det belopp i euro som erhölls när den sista balansräkningen i
kronor räknades om till euro, och
att i aktiebolag som redan från bildandet har haft euro som redovis-
ningsvaluta skall aktiekapitalet om beslut om ökning eller
nedsättning av aktiekapitalet inte föranleder annat i följande balans-
räkningar redovisas till det belopp i euro som bestämdes i samband
med bolagets bildande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller har inte haft några invändningar mot det. Riksbanken och Svenska
Bankföreningen har dock avstyrkt kopplingen mellan redovisningsvaluta
och aktiekapitalsvaluta. De har i stället förordat en ordning där bolagen
kan välja att ha aktiekapitalet i euro även om redovisningen är i svenska
kronor och vice versa.
Bakgrund: Ett aktiebolag skall ha ett visst aktiekapital (se 1 kap. 3 §
första stycket aktiebolagslagen). Detta skall i privata aktiebolag uppgå till
minst 100 000 kronor och i publika aktiebolag till minst 500 000 kronor.
Aktiekapitalet skall anges i bolagsordningen (se 2 kap. 4 §). I bolags-
ordningen kan föreskrivas att aktiekapitalet skall vara högre än lagen
kräver. Det kan också föreskrivas att aktiekapitalet utan ändring av
bolagsordningen kan bestämmas till lägre eller högre belopp, s.k.
minimi- respektive maximikapital.
Om det finns flera aktier i bolaget, skall aktiekapitalet vara fördelat på
aktierna med lika belopp på varje aktie (se 1 kap. 3 § andra stycket
aktiebolagslagen). Det belopp som belöper på varje aktie benämns
aktiens nominella belopp. Aktiernas nominella belopp skall anges i
bolagsordningen (se 2 kap. 4 §). Även om lagen inte uttryckligen
föreskriver det brukar det anses att aktiernas nominella belopp liksom
aktiekapitalet måste vara angivet i svenska kronor.
Skälen för regeringens förslag: Som har redogjorts för i avsnitt 5.6
bör vid ett byte av redovisningsvaluta från kronor till euro balans-
räkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den
ingående balansräkningen för det nya räkenskapsåret fastställs. Resultatet
blir då en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet
kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster
och delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående
balansen för det gamla räkenskapsåret.
Det bundna egna kapital som på detta sätt räknas fram i den ingående
balansen bör, som tidigare har nämnts (se avsnitt 5.6), användas i alla
balansräkningar som upprättas därefter, naturligtvis med hänsyn tagen till
de beslut som efter bytet fattas om att överföra belopp från eller till det
bundna egna kapitalet.
Tillämpat på posten Aktiekapital innebär detta att den bör räknas om
enligt den växelkurs som Europeiska centralbanken fastställt den sista
svenska bankdagen under det gamla räkenskapsåret och att det erhållna
beloppet sedan bör användas i alla senare upprättade balansräkningar
med de justeringar som föranleds av bl.a. ny- och fondemission.
Det skulle i och för sig vara möjligt att stanna här och låta aktie-
kapitalet vara bestämt i kronor eller euro i bolagsordningen, trots att
redovisningen upprättas i den andra valutan, dvs. någon koppling mellan
redovisningsvaluta och aktiekapitalsvaluta skulle inte krävas. Riksbanken
och Svenska Bankföreningen har förordat det. Bankföreningen har bl.a.
pekat på att det kan finnas svenska bolag som inte omedelbart har behov
av att lägga om sin redovisning till euro. Det kan bero på att betydande
delar av verksamheten sker i svenska kronor eller andra utländska valutor
än euro varför företagets penningflöden inte är i euro. Ett sådant bolag
kan samtidigt ha intresse av att emittera aktier i euro för att därigenom få
bättre tillgång till den internationella kapitalmarknaden.
En sådan ordning skulle emellertid innebära att aktiekapitalet i årsredo-
visningen redovisades i en annan valuta och med andra belopp än i
bolagsordningen. En sådan motsättning mellan redovisning och bolags-
ordning skulle enligt regeringens mening vara ägnad att leda till miss-
förstånd beträffande storleken på bolagets aktiekapital och leda till
svårigheter att tillämpa bestämmelserna i aktiebolagslagen till skydd för
bundet eget kapital. Följande exempel kan illustrera det sagda. Ett
aktiebolag byter redovisningsvaluta från kronor till euro. Aktiekapitalet
och övriga poster i balansräkningen tas då i den ingående balansräkning
som upprättas efter bytet upp till belopp i euro. I bolagsordningen och
aktiebolagsregistret kommer aktiekapitalet emellertid fortfarande att
anges i kronor. Vid tillämpningen av bestämmelser där det registrerade
aktiekapitalet skall ställas mot poster i redovisningen måste alltså ett i
svenska kronor bestämt belopp jämföras med belopp som är angivna i
euro. Så blir fallet vid tillämpningen av 13 kap. 2 § aktiebolagslagen.
Enligt den bestämmelsen skall styrelsen låta upprätta en särskild
balansräkning (kontrollbalansräkning) så snart det finns skäl att anta att
bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktie-
kapitalet.
Ett krav på att aktiekapitalet och redovisningen skall vara i samma
valuta ger också i övrigt de bästa förutsättningarna för ordning och reda.
Ett sådant krav ger exempelvis en garanti för att vid byte av
redovisningsvaluta posten Aktiekapital räknas om med tillämpning av
den kurs som Europeiska centralbanken har fastställt och inte med någon
annan mindre tillförlitlig kurs.
Enligt regeringens mening bör därför aktiekapitalet och därmed
också aktiernas nominella belopp alltid vara bestämt i samma valuta
som redovisningsvalutan.
Vad gäller aktiernas nominella belopp talar i och för sig starka skäl för
en ännu mera radikal lösning, nämligen ett avskaffande av bestämmel-
serna om att varje aktie skall ha ett nominellt belopp och en övergång till
ett system med s.k. kvotaktier. Därmed skulle man bl.a. undvika prob-
lemet med att det nominella beloppet på aktierna efter en övergång till
euro kommer att uppgå till ojämna belopp. För närvarande finns det dock
inte underlag för att föreslå ett avskaffande av bestämmelserna om
nominella belopp. Regeringen har gett Aktiebolagskommittén i uppdrag
att överväga ett system med kvotaktier.
Regeringen föreslår alltså bestämmelser om att aktiekapitalet och
aktiernas nominella belopp i bolagsordningen skall anges i kronor eller
euro och alltid i samma valuta som bolaget använder i sin redovisning.
Bestämmelser om detta bör tas in i 1 kap. 3 § och 2 kap. 4 § aktie-
bolagslagen. Bestämmelser om tillämplig kurs vid omräkningen av
aktiekapitalet, dvs. den växelkurs som Europeiska centralbanken har
fastställt den sista svenska bankdagen under det gamla räkenskapsåret
(jfr avsnitten 5.6 och 6.3), bör tas in i en ny paragraf, 9 kap. 35 a §, i
aktiebolagslagen.
6.2 Lägsta tillåtna aktiekapital
Regeringens förslag: Om ett aktiebolag ända från bolagets bildande
har haft sitt aktiekapital angivet i euro, skall aktiekapitalet uppgå till
minst det belopp i euro som vid bolagets bildande motsvarade
100 000 kr eller, såvitt gäller publika aktiebolag 500 000 kr. Har
aktiekapitalet tidigare varit angivet i kronor, skall det uppgå till minst
det belopp i euro som vid bytet av aktiekapitalsvaluta motsvarade
100 000 kr respektive 500 000 kr.

Utredningens förslag: Utredningen har inte lämnat något författnings-
förslag i denna del.
Remissinstanserna: Värdepapperscentralen VPC AB har ifrågasatt
om det inte i lagtexten bör anges också ett i euro preciserat minimibelopp
för aktiekapitalet. Bokföringsnämnden har förordat att det i 1 kap. 3 §
aktiebolagslagen tydliggörs att aktiekapitalet, uttryckt i euro, vid bolagets
bildande eller vid bytet av redovisningsvaluta skall motsvara 100 000 kr
respektive 500 000 kr. Näringslivets Skattedelegation har menat att det
bör komma till uttryck i lagtexten att ett bolag som vid registrerings-
tidpunkten hade föreskrivet aktiekapital i kronor eller motsvarande i euro
även fortsättningsvis skall anses uppfylla lagens kapitalkrav.

Skälen för regeringens förslag:
Lägsta tillåtna aktiekapital vid bildandet
Som tidigare har nämnts måste ett privat aktiebolag ha ett aktiekapital på
lägst 100 000 kr, medan ett publikt aktiebolag måste ha ett aktiekapital på
lägst 500 000 kr. En remissinstans har varit inne på att det i lagtexten
även bör anges ett lägsta tillåtna aktiekapital i euro. Enligt regeringens
mening är detta inte lämpligt. Förändringar i växelkursen mellan kronor
och euro skulle då snabbt leda till att det fortlöpande ställs olika krav på
kapitaltillskott vid bildande av aktiebolag med kronor respektive euro
som aktiekapitalsvaluta. Också i övrigt skulle denna lösning medföra
komplikationer. Regeringen anser det därför i stället naturligt med en
lagregel om att ett i euro bestämt aktiekapital måste vara så stort att det
motsvarar lägst 100 000 respektive 500 000 kr. Detta är också den
lösning som utredningen har förordat och som har godtagits av i stort sett
samtliga remissinstanser. Visserligen är också denna lösning förenad
med nackdelar bl.a. innebär den att vad som är lägsta tillåtna
aktiekapital för ett bolag som skall ha euro som aktiekapitalsvaluta
kommer att växla från tid till annan men dessa torde vara av begränsad
betydelse. Den valda lösningen bör komma till uttryck i 1 kap. 3 §
aktiebolagslagen.
Hur stort aktiekapital som ett aktiebolag med aktiekapitalet i euro
måste ha blir med den valda lösningen beroende av den tillämpliga
växelkursen mellan kronor och euro. Frågan är vilken växelkurs som
skall väljas. Enligt regeringens uppfattning är det naturligt att lägsta
tillåtna aktiekapital i euro bestäms med hänsyn till den växelkurs som
Europeiska centralbanken fastställer på dagen för bolagets bildande, dvs.
dagen för konstituerande bolagsstämma. Det kan visserligen anföras skäl
för att välja kursen vid en senare tidpunkt, t.ex. dagen för intyg enligt
2 kap. 9 § aktiebolagslagen eller dagen för registrering. Detta skulle
emellertid leda till att det vid den konstituerande bolagsstämman inte
skulle vara möjligt att med säkerhet beräkna lägsta tillåtna aktiekapital i
euro.
Lägsta tillåtna aktiekapital efter bildandet
En särskild fråga är vad som bör gälla om ett i euro bestämt aktiekapital
senare, enligt då aktuell växelkurs, inte längre motsvarar det lägsta
tillåtna aktiekapital som preciseras i lagtexten (100 000 kr respektive
500 000 kr). Detta kan inträffa så snart euron försvagas gentemot kronan.
Det kan synas som att bolaget i en sådan situation inte borde få fortsätta
sin verksamhet annat än efter något slag av kapitaltillskott. Enligt
regeringens mening skulle en sådan ordning innebära en så betydande
osäkerhet för bolaget att den inte bör väljas. Det får därför tålas att ett
100 000-kronorsbolag med aktiekapital i euro kan komma att drivas
vidare med ett aktiekapital som, omräknat enligt aktuell kurs, inte längre
motsvarar 100 000 kr.
I avsnitt 6.3 behandlas sådana frågor kring bestämmelsen i 1 kap. 3 §
aktiebolagslagen som aktualiseras i samband med att ett bolag byter
aktiekapitalsvaluta från kronor till euro eller från euro till kronor.
6.3 Byte av aktiekapitalsvaluta
Regeringens förslag: Ett beslut om att byta den valuta i vilken
aktiekapitalet skall vara bestämt skall komma till uttryck i en ändring
av bolagsordningen. Registreringsmyndigheten skall, sedan beslutet
registrerats i aktiebolagsregistret, anteckna storleken av aktiekapitalet
och aktiernas nominella belopp i den nya valutan. Styrelsen skall
senast till den första ordinarie bolagsstämman under det nya
räkenskapsåret lägga fram förslag till nödvändiga följdändringar i
bolagsordningen, bl.a. avseende aktiekapitalets belopp.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt utred-
ningens förslag eller har inte haft några invändningar mot det. Värde-
papperscentralen VPC AB, Patent- och registreringsverket, Svenska
Bankföreningen, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Syd-
svenska Industri- och Handelskammaren har dock framfört olika tek-
niska synpunkter och egna förslag.

Skälen för regeringens förslag:
Allmänt om byte av aktiekapitalsvaluta
Som redan har framgått av avsnitt 6.1 anser regeringen att den valuta i
vilken aktiekapitalet skall vara bestämt ( aktiekapitalsvalutan ) skall
vara densamma som redovisningsvalutan. Av detta följer att ett byte av
redovisningsvaluta måste kombineras med ett byte av aktiekapitalsvaluta.
Det har av tidigare avsnitt också framgått att aktiekapitalet i samband
med bytet bör räknas om enligt samma kurs som övriga delar av den
utgående balansräkningen, dvs. enligt den växelkurs som fastställs av
Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen under det gamla
räkenskapsåret.
Formen och tidpunkten för beslutet om byte
Såsom tidigare har framgått anser regeringen att ett byte av redovisnings-
valuta bör manifesteras i ett beslut om ändring av bolagsordningen. Det
är naturligt att detta också bör gälla det parallella beslutet att aktie-
kapitalet skall vara bestämt i euro, särskilt som ett sådant beslut under
alla förhållanden måste åtföljas av justeringar i det aktiekapitalets belopp
som finns angivet i bolagsordningen.
En särskild fråga är vilket eller vilka majoritetskrav som skall gälla i
samband med ett byte av aktiekapitalsvaluta. Såsom har uttalats i avsnitt
5.6 bör det för ett giltigt beslut om valutabyte normalt räcka med två
tredjedels majoritet, eftersom beslutet om valutabyte berör alla aktieägare
lika (jfr 9 kap. 30 § aktiebolagslagen). I enstaka fall kan visserligen ett
beslut om valutabyte ge upphov till skilda effekter för olika aktieägare.
Som exempel kan nämnas den situationen då det i bolagsordningen finns
bestämmelser om att utdelning på aktier av visst slag skall ske med ett i
kronor preciserat belopp, medan utdelning på övriga aktier skall
bestämmas på annat sätt. Efter ett beslut om att aktiekapitalet skall vara
bestämt i euro måste utdelningen på aktier av det förstnämnda slaget
bestämmas till det belopp i euro som motsvarar kronbeloppet enligt
växelkursen vid utdelningsbeslutet. Varje förändring i växelkursen inne-
bär då att utrymmet för vinstutdelning på aktier av annat slag påverkas.
Regeringen anser emellertid inte att det bör införas några särskilda
majoritetsregler för dessa slag av situationer. I den mån sådana effekter
rubbar rättsförhållandet mellan de olika aktieslagen skyddas aktieägarna
redan genom särskilda majoritetsregler i 9 kap. 31 och 33 § aktiebolags-
lagen.
En annan fråga gäller tidpunkten för bolagets beslut. Beslutet måste,
som tidigare har nämnts, gå hand i hand med ett beslut om byte av
redovisningsvaluta. Sistnämnda beslut måste fattas och registreras före
ingången av det nya räkenskapsår, då beslutet skall få verkan. Härav
följer att också beslutet om byte av aktiekapitalsvaluta måste fattas och
registreras före ingången av det nya räkenskapsåret.
Registreringen och fullföljandet av beslutet om byte
Principen att beslutet skall registreras före ingången av det nya
räkenskapsåret ger upphov till ett särskilt problem.
Som tidigare har framgått föreslår regeringen att den utgående
balansen för det gamla räkenskapsåret vid bytet av valuta skall räknas om
enligt den kurs som Europeiska centralbanken fastställer den sista bank-
dagen under det gamla räkenskapsåret. För aktiebolagens del innebär det
bl.a. att registreringsmyndigheten inte kan beräkna storleken av
aktiekapitalet i den nya valutan förrän någon eller några dagar in på det
nya räkenskapsåret. En möjlighet är naturligtvis att registrerings-
myndigheten i beslutet anger att det har fattats på det gamla räken-
skapsårets sista dag men expedierar det först när omräkningskursen har
blivit känd och omräkning har skett. En sådan ordning är emellertid
enligt regeringens mening otillfredsställande från rättslig synpunkt. Den
skulle dessutom inte tillgodose bolagets legitima intresse av att i god tid
få besked om huruvida registreringsmyndigheten har godtagit beslutet
om byte av valuta.
Regeringen föreslår därför att ett beslut om byte av aktiekapitalsvaluta
skall få registreras innan omräkningskursen har blivit fastställd men få
verkan först vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter
beslutet. Registreringsmyndigheten kommer då visserligen inte att kunna
ange storleken av det nya aktiekapitalet i registreringsbeslutet. Detta får
emellertid accepteras. Det bör räcka med att verket i beslutet anger att
aktiekapitalet kommer att räknas om med tillämpning av den växelkurs
som fastställs av Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen
under det gamla räkenskapsåret. Det bör sedan åligga verket att efter
ingången av det nya räkenskapsåret i aktiebolagsregistret föra in en
uppgift om vad aktiekapitalet uppgår till, omräknat till den nya valutan. I
de registreringsbevis för bolaget som därefter utfärdas bör registrerings-
myndigheten ange den kurs enligt vilken aktiekapitalet har räknats om,
storleken av aktiekapitalet i den nya valutan samt aktiernas nominella
belopp, angivet i den nya valutan.
Ett förfarande av detta slag medför i sig inte någon ändring i bolags-
ordningens föreskrifter om beloppet av aktiekapitalet och aktiernas
nominella belopp. Det är emellertid inte lämpligt att det under någon
längre tid kvarstår en skillnad mellan det belopp som aktiekapitalet kan
beräknas till enligt den aktiekapitalsvaluta som bolaget har beslutat om
och det belopp som preciseras i bolagsordningen. Det bör därför
ankomma på styrelsen att till första ordinarie bolagsstämma på det nya
räkenskapsåret lägga fram förslag till nödvändiga ändringar i bolags-
ordningen. Såsom Patent- och registreringsverket har förordat bör det
införas en uttrycklig lagregel om detta (se 9 kap. 35 a § i regeringens
förslag).
Upprepat byte av aktiekapitalsvaluta
Såsom har redovisats i avsnitt 5.6 föreslår regeringen att det första bytet
av redovisningsvaluta inte skall vara beroende av tillstånd av myndighet
men att varje nytt byte bör förutsätta tillstånd av skattemyndigheten
(se förslaget till en ny paragraf, 4 kap. 6 §, i förslaget till ny bokförings-
lag).
Vad gäller byte av aktiekapitalsvaluta anser regeringen att det inte
behövs några särskilda bestämmelser om tillstånd. Byte av aktiekapitals-
valuta kommer emellertid med regeringens förslag enbart att kunna ske i
samband med byte av redovisningsvaluta. Indirekt kommer därför även
en återgång till den ursprungliga aktiekapitalsvalutan att bli beroende av
myndighets tillstånd.
Särskilt om omräkningskursen vid upprepat byte av valuta
Det är i linje med vad som har uttalats i avsnitt 5.6 om omräkning av
bundet eget kapital naturligt att aktiekapitalet vid ett första byte från en
valuta till en annan omräknas enligt den växelkurs som Europeiska
centralbanken har fastställt den sista svenska bankdagen under det gamla
räkenskapsåret.
En liknande fråga är vilken omräkningskurs som bör gälla om ett
aktiebolag som en gång har bytt redovisnings- och aktiekapitalsvaluta
återgår till den ursprungliga valutan. Det kan anföras skäl för att
omräkningen i det fallet bör ske enligt den omräkningskurs som
tillämpades när bolaget första gången bytte redovisningsvaluta. Bolaget
skulle då få tillbaka sitt gamla registrerade aktiekapital. Denna ordning
har också förordats av Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och
Sydsvenska Industri- och Handelskammaren.
En sådan lösning skulle emellertid innebära att man vid omräkning av
en ingående balans till utgående balans tillämpade olika omräkningskur-
ser beträffande olika poster i balansräkningen. Enligt regeringens mening
kan detta inte godtas. Samma omräkningskurs bör tillämpas för alla
poster i balansräkningen. I annat fall kommer inte relationerna mellan
fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan
alla andra poster och delar i balansräkningen att vara oförändrade.
Användandet av en historisk omräkningskurs skulle också få
omotiverade effekter, exempelvis i fråga om vinstutdelning och
likvidationsskyldighet. Regeringens slutsats är att den av Europeiska
centralbanken fastställda växelkursen den sista svenska bankdagen under
det gamla räkenskapsåret bör tillämpas också vid ett upprepat byte av
valuta.
9 kap. 35 a § aktiebolagslagen har utformats i enlighet med detta.
Lägsta tillåtna aktiekapital efter byte från kronor till euro
Regeringen har ovan i avsnitt 6.2 förordat att lägsta tillåtna aktiekapital i
lagen skall preciseras endast i svenska kronor. För aktiebolag som redan
från bildandet har sitt aktiekapital i euro har det dock föreslagits att aktie-
kapitalet måste uppgå till minst det belopp i euro som vid bolagets
bildande motsvarade 100 000 kr eller, i fråga om publika aktiebolag,
500 000 kr.
En liknande princip bör enligt regeringens mening gälla i fråga om
aktiebolag som från början har haft sitt aktiekapital i kronor men som
sedan byter aktiekapitalsvaluta till euro. I dessa fall finns det vid bytes-
tidpunkten redan ett aktiekapital som en gång har konstaterats vara
förenligt med 1 kap. 3 § aktiebolagslagen. Om detta belopp räknas om till
euro enligt de principer som tidigare har angetts, måste givetvis också det
framräknade beloppet anses vara tillfyllest. I avsnitt 6.2 har i fråga om
aktiebolag som redan från bildandet har euro som redovisningsvaluta
uttalats att en efterföljande växelkursändring som medför att beloppet i
euro inte längre motsvarar 100 000 kr respektive 500 000 kr inte bör
medföra att kravet på lägsta tillåtna aktiekapital inte längre är uppfyllt. På
samma vis bör ett aktiebolag som har bytt redovisningsvaluta från kronor
till euro kunna fortsätta sin verksamhet även om kursen mellan kronan
och euron förändras så att aktiekapitalet, omräknat enligt då aktuell kurs,
inte längre motsvarar 100 000 kr respektive 500 000 kr.
Frågan om lägsta tillåtna aktiekapital kan också aktualiseras om ett
aktiebolag som har bytt aktiekapitalsvaluta från kronor till euro vill ändra
aktiekapitalet till ett lägre belopp. Vilken omräkningskurs bör tillämpas
när man prövar hur mycket aktiekapitalet kan sättas ned? Enligt
regeringens uppfattning bör växelkursändringar inte vare sig öka eller
minska utrymmet för ökning eller minskning av aktiekapitalet. Lägsta
tillåtna aktiekapital i euro bör därför vara det belopp som motsvarar
100 000 kr respektive 500 000 kr enligt den kurs som gällde vid tid-
punkten för bytet till euro.
I 1 kap. 3 § aktiebolagslagen bör därför klargöras att ett aktiebolag som
tidigare haft aktiekapitalet bestämt i kronor måste ha ett aktiekapital som
minst uppgår till det belopp i euro som vid bytet av aktiekapitalsvaluta
motsvarade 100 000 kr respektive 500 000 kr.
Lägsta tillåtna aktiekapital efter byte från euro till kronor
En annan fråga är vad som bör gälla om ett bolag vill byta aktiekapitals-
valuta från euro till kronor men euron har försvagats så att aktiekapitalet
vid tidpunkten för bytet inte längre motsvarar lägsta tillåtna aktiekapital
enligt 1 kap. 3 § aktiebolagslagen. En omräkning av aktiekapitalet enligt
de principer som regeringen har förordat ovan skulle i så fall kunna leda
till ett aktiekapital som understiger 100 000 kr. Enligt regeringens
mening är det inte lämpligt att vissa aktiebolag, med aktiekapitalet
bestämt i kronor, har ett aktiekapital som är lägre än som är tillåtet för
det stora flertalet aktiebolag med kronor som aktiekapitalsvaluta. När det
gäller aktiebolag som har aktiekapitalet i kronor bör alltså principen att
aktiekapitalet vid varje tidpunkt skall uppgå till minst 100 000 kr
respektive 500 000 kr gälla fullt ut.
Om ett beslut om att byta aktiekapitalsvaluta från euro till kronor får
till effekt att aktiekapitalet kommer att understiga lägsta tillåtna aktie-
kapital enligt lagen, bör bolaget därför vara skyldigt att öka aktiekapitalet
till lägst 100 000 respektive 500 000 kr. Regeringen föreslår att
aktiebolag som inte fullgör denna skyldighet skall kunna förpliktas träda
i likvidation. En bestämmelse om detta bör tas in i 13 kap. 4 a §
aktiebolagslagen.
6.4 Andra aktiebolagsrättsliga frågor
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några andra särregler
avseende aktiebolag som har sitt aktiekapital i euro.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Utredningens bedömning har i huvudsak inte
mött några invändningar. Stockholms tingsrätt och Finansinspektionen
har dock ansett att det bör framgå av lagtexten vilken värderingstidpunkt
som gäller när man prövar om en betalning, erlagd i kronor, motsvarar
det i euro angivna aktiekapitalet.
Skälen för regeringens bedömning: Om ett aktiebolag har sin
redovisning och sitt aktiekapital i euro, kan det ge upphov till frågor som
inte hade uppkommit om bolaget i stället hade haft redovisning och
aktiekapital i kronor. Såsom framgår av det följande har regeringen
övervägt om detta bör föranleda särregler som tar sikte på aktiebolag
med redovisning och aktiekapital i euro.
Val av valuta vid vinstutdelning, vid inlösen i samband med nedsättning
och vid skifte
När ett svenskt aktiebolag gör en vinstutdelning eller i samband med
inlösen av aktier gör återbetalningar till aktieägarna fastställs beloppen i
svenska kronor. Detta är naturligt med hänsyn till att det är i balans-
räkningen angivna fria egna kapitalet som utgör den yttersta ramen för
vad som får betalas ut. Normalt sker också utbetalningen i svenska
kronor. På liknande sätt är det naturligt att skifteslikviden i samband med
bolagets upplösning fastställs och utbetalas i svenska kronor.
Gällande rätt innebär att aktieägarna i de nu nämnda situationerna
också är skyldiga att ta emot betalning i den valuta som aktiekapitalet är
bestämt i. I fråga om aktiebolag som övergår till att ha sitt aktiekapital i
euro innebär denna princip en skyldighet att ta emot utdelning m.m. i
euro. Det kan såsom Aktiespararnas Riksförbund har påpekat inne-
bära vissa olägenheter för aktieägare som avser att använda beloppen i
Sverige. Aktieägarna drabbas av växlingskostnader och utsätts dessutom
för en viss valutarisk. Dessa olägenheter är emellertid en naturlig följd av
att bolaget har bytt aktiekapitalsvaluta och får enligt regeringens mening
tålas. Givetvis kan förändringar i växelkursen också vara till aktieägarens
fördel. Det bör därför inte införas någon rätt för aktieägare att påkalla
betalning i svenska kronor.
Tillskjutande av kapital till nybildade aktiebolag
Enligt 2 kap. 2 § aktiebolagslagen får villkoren för en bolagsbildning inte
bestämmas så att betalningen för en aktie understiger aktiens nominella
belopp. Detta aktualiserar frågan vad som gäller om ett aktiebolag redan
från bildandet skall ha redovisning och aktiekapital i euro och stiftarna
har bestämt att betalningen skall erläggas med visst belopp i kronor.
Uppenbarligen blir det då nödvändigt att räkna om det kronbelopp som
betalas till euro för att det skall gå att bedöma om betalningen motsvarar
aktiens nominella belopp. Frågan uppkommer vilken växelkurs som skall
tillämpas vid omräkningen.
Den frågan bör bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i 2 kap. 9 §
aktiebolagslagen. Dessa innebär i princip att ett aktiebolag inte får
registreras förrän medel som minst motsvarar aktiekapitalet har till-
skjutits. När betalningen för aktierna erläggs i pengar, sker prövningen
enligt 2 kap. 9 § med hjälp av ett av bank utfärdat intyg om vad som har
satts in på ett särskilt konto i banken. Det ligger bäst i linje med denna
bestämmelse om avstämningen enligt 2 kap. 2 § görs med tillämpning av
den växelkurs som Europeiska centralbanken fastställer per den dag då
banken utfärdar intyg om behållningen på kontot. I och för sig är
lösningen inte utan olägenheter. Det finns en risk för att det kronbelopp
som stiftarna har bestämt till följd av växelkursförändringar inte
motsvarar aktiens nominella belopp. Bolaget kan då inte registreras. Att
såsom en remissinstans har varit inne på i lag föreskriva att betalningen
för aktierna alltid skall ske i samma valuta som aktiekapitalet skulle dock
innebära en alltför långtgående inskränkning i den valfrihet som i dag
gäller i fråga om betalningen. En sådan ordning skulle dessutom kunna
innebära en nackdel för de euroredovisande bolag som vill vända sig till
svenska kapitalplacerare. Olägenheten med en omräkning per intygs-
dagen torde dessutom vara begränsade. Bolagets stiftare kan lösa
problemet genom att föreskriva en viss överkurs som kan parera föränd-
ringar i växelkursen under betalningstiden. Regeringen vill därför inte
förorda någon annan omräkningskurs än den av Europeiska central-
banken fastställda kursen per intygsdagen.
Ett par remissinstanser har ansett att det bör framgå av lagtexten vilken
omräkningskurs som skall tillämpas i den aktuella situationen. Enligt
regeringens mening är detta inte nödvändigt. Vad som nyss har sagts får
anses följa av de principer som redan kommer till uttryck i aktie-
bolagslagen.
Tillämpning av andra bestämmelser till skydd för bolagets bundna egna
kapital
Frågan bör också ställas om aktiebolagslagens regelverk i övrigt
påverkas av att ett aktiebolag har sin redovisning och sitt aktiekapital i
euro. Särskilt viktigt är det att lagens bestämmelser om skydd för det
bundna egna kapitalet fortfarande går att tillämpa. Utredningen har gått i
genom ett stort antal sådana bestämmelser såsom bestämmelserna om
vinstutdelning i 12 kap. 2 §, om nedsättning i 6 kap. 1 § och om
tvångslikvidation i 13 kap. 2 § och har inte funnit att det finns något
behov av kompletterande lagregler. Regeringen ansluter sig till den
bedömningen.

7 Särskilda frågor kring användandet av euro i
ekonomiska föreningar
7.1 Några skillnader mellan aktiebolag och ekonomiska
föreningar
Ekonomiska föreningar bör i de flesta avseenden omfattas av samma
bestämmelser som har föreslagits för aktiebolag. Det finns emellertid
vissa skillnader mellan de två associationsformerna som aktualiserar
särskilda överväganden.
En sådan skillnad är att ett aktiebolag, men inte en ekonomisk före-
ning, är en kapitalassociation i vilken aktiekapitalet spelar en central roll
till bolagsborgenärernas skydd. I aktiebolagslagen finns bestämmelser
om att det måste finnas ett visst minsta aktiekapital och att ett aktiebolag
måste träda i likvidation när bolagets eget kapital i viss omfattning
understiger aktiekapitalet. Motsvarande bestämmelser saknas i förenings-
lagen. Medlemsinsatserna i en ekonomisk förening behöver således inte
uppgå till något visst minsta belopp. Inte heller råder det någon
likvidationsplikt vid bristande täckning av medlemsinsatserna.
En annan skillnad är att i ett aktiebolag sker avgång ur bolaget
normalt genom att aktieägaren säljer sina aktier. Försäljningen påverkar
inte aktiekapitalets storlek. I en ekonomisk förening återigen innebär
varje medlemsbyte att föreningen tvingas återbetala medlemsinsatsen till
den avgångne medlemmen med belopp som beräknas med utgångspunkt i
den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången.
7.2 Insatsvaluta
Det bundna egna kapitalet i en ekonomisk förening utgörs av inbetalda
eller genom insatsemission tillgodoförda insatser, reservfond samt upp-
skrivningsfond. Det finns två slag av insatser; medlemsinsatser och
förlagsinsatser. Dessa skall redovisas var för sig (se 9 kap. 7 § förenings-
lagen).
Såsom regeringen har redovisat i avsnitt 5.6 bör vid byte av redovis-
ningsvaluta från kronor till euro samtliga poster i den utgående balans-
räkningen räknas om så att de står i euro i den ingående balansen för det
nya räkenskapsåret. Motsvarande omräkning måste göras vid ett byte
från euro till svenska kronor. Omräkningen måste i båda fallen göras så
att alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och
främmande kapital samt mellan alla andra poster och delar i balans-
räkningen är desamma i den ingående balansen som i den utgående
balansen för det gamla räkenskapsåret. Detta gäller även sådana poster
som ingår i bundet eget kapital. Som tidigare har angetts bör bundet eget
kapital dessutom i efterföljande balansräkningar beräknas och redovisas
med utgångspunkt i det belopp som har tagits fram vid den ursprungliga
omräkningen.
Det sagda bör gälla även i fråga om ekonomiska föreningar. Såsom
regeringen återkommer till i avsnitt 7.2.2 är det dock nödvändigt med en
viss särreglering för den efterföljande redovisningen av förlagsinsatser.
En annan fråga är om insatserna bör vara bestämda i euro också i
stadgarna, dvs. med verkan att anspråk från medlemmarna på åter-
betalning av insatserna m.m. bör uttryckas i denna valuta. Denna fråga
frågan om insatsvaluta behandlas i avsnitt 7.2.1.
7.2.1 Medlemsinsatser
Regeringens förslag: I ekonomiska föreningar som har sin
redovisning i euro skall den insats med vilken varje medlem skall delta
(medlemsinsats) i stadgarna vara bestämd i euro. Det innebär att
i föreningar som har bytt redovisningsvaluta från kronor till euro skall
medlemsinsatserna i den mån inte inbetalning av insatser,
insatsemissioner eller återbetalningar föranleder annat i de följande
balansräkningarna redovisas till det belopp i euro som erhölls när den
sista balansräkningen i kronor räknades om till euro, och att
i föreningar som har haft euro som redovisningsvaluta redan från
bildandet skall medlemsinsatserna i den mån inte inbetalning av
insatser, insatsemissioner eller återbetalningar föranleder annat i
följande balansräkningar redovisas till det belopp i euro som bestämdes i
samband med föreningens bildande.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens
förslag eller inte haft några invändningar mot det.
Bakgrund: I stadgarna för en ekonomisk förening skall alltid anges
den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur in-
satserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i föreningen
med insats utöver vad han är skyldig att delta med (se 2 kap. 2 § första
stycket 4 föreningslagen). Medlemsinsatsen betalas normalt kontant.
Ingenting hindrar emellertid att stadgarna anger att medlemsinsatserna
skall fullgöras med annan egendom, t.ex. varuleveranser, eller med
arbetsprestationer. En insats kan vara hur hög eller hur låg som helst.
Insatsfrihet är dock inte tillåten (se Mallmén, Lagen om ekonomiska
föreningar, 2 uppl., 1995, s. 67 f.).
Belopp som kan bli föremål för vinstutdelning kan överföras till
medlemsinsatserna genom insatsemission (se 10 kap. 2 a § förenings-
lagen). För detta krävs bestämmelser i stadgarna (se 2 kap. 2 § första
stycket 12).
Varje medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av föreningen
om sitt medlemsskap och de insatser som han har betalt in eller tillgodo-
förts (se 3 kap. 6 § föreningslagen). När en medlem har avgått, har han
rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom
insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser (se 4 kap. 1 §).
Skälen för regeringens förslag: I en ekonomisk förening finns inte
något krav på minsta insatskapital och storleken av det samlade insats-
kapitalet framgår inte av stadgarna. Om insatserna i årsredovisningen
redovisas i en annan valuta än den som insatserna är angivna i, uppkom-
mer därför inte någon större risk för missförstånd.
En ordning där medlemsinsatserna behandlas på samma sätt som
aktiekapitalet i ett aktiebolag, dvs. där medlemsinsatserna är bestämda i
samma valuta som redovisningen, är emellertid ägnad att underlätta före-
ningens hantering av återbetalningsanspråk i samband med en medlems
avgång ur föreningen. Vid beräkningen av de belopp som skall åter-
betalas gäller att beloppet inte får överstiga medlemmens andel av före-
ningens eget kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för
avgången (se 4 kap. 1 § föreningslagen). När denna balansräkning är
upprättad i euro, framkommer gränsbeloppet i samma valuta och det blir
då klart enklare att ställa detta belopp mot ett återbetalningskrav uttryckt
i euro. Det mest ändamålsenliga är därför att medlemsinsatserna är
bestämda i samma valuta som redovisningen.
En bestämmelse om att föreningen, ifall den väljer att ha sin
redovisning i euro, i stadgarna också skall ange att den har euro som
insatsvaluta bör med anledning därav tas in i 2 kap. 2 § andra stycket
föreningslagen.
Med den nu föreslagna ordningen följer att medlemmens anspråk
gentemot föreningen skall preciseras i den valuta som används för
redovisningen och som medlemsinsatsen är bestämd i. Sålunda måste
avgående medlems rätt till återbetalning av medlemsinsatsen efter ett
valutabyte fastställas i den nya valutan (se 4 kap. och 10 kap. 1 §
föreningslagen). Givetvis skall detsamma gälla i föreningar som redan
från bildandet har haft sin redovisning i euro. I en förening med euro som
redovisningsvaluta måste också överskottsutdelningen t.ex. efterlikvid,
återbäring och insatsränta fastställas i denna valuta (se 10 kap. 1 §
samma lag). Även rätten till betalning vid nedsättning av medlems-
insatsernas belopp och vid utskiftning i samband med föreningens
likvidation måste fastställas i redovisningsvalutan (se 7 kap. 14 § femte
stycket, 10 kap. 1 § och 11 kap. föreningslagen). Medlemmarna blir
också skyldiga att om annat inte beslutas acceptera att utbetalningen
av de i euro fastställda beloppen sker i euro.
Vilken omräkningskurs bör då tillämpas? Enligt regeringens mening är
det naturligt att tillämpa samma principer som vad gäller omräkning i
övrigt. I föreningar som tidigare har redovisat i kronor bör alltså den
insats med vilken varje medlem skall delta omräknas till euro enligt den
omräkningskurs som tillämpas vid bytet av redovisningsvaluta. I
föreningar som redan från starten skall ha euro som redovisningsvaluta
uppkommer inte något omräkningsproblem; storleken på medlems-
insatsen har då preciserats i euro redan i de ursprungliga stadgarna.
7.2.2 Förlagsinsatser
Regeringens förslag: Ett byte av redovisningsvaluta skall inte
föranleda att förlagsinsatserna bestäms i annan valuta än den ur-
sprungliga. Den som innehar en förlagsandel skall därför alltid ha rätt
att få utdelningsbelopp och inlösenbelopp fastställt och utbetalat i den
valuta som förlagsinsatsen har bestämts i.
Sedan en ekonomisk förening har bytt redovisningsvaluta, skall
förlagsinsatser i efterföljande balansräkningar redovisas i den nya
valutan enligt den kurs som gäller på respektive balansdag. I den mån
detta leder till att det bundna egna kapitalet ökar eller minskar från ett
år till ett annat skall det göras en motsvarande minskning eller ökning
av fritt eget kapital.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller
inte haft några invändningar mot det.
Bakgrund: Utöver medlemsinsatser kan en ekonomisk förening
erhålla tillskottskapital i form av förlagsinsatser. För detta krävs be-
stämmelser i stadgarna. Där får föreskrivas att förlagsinsatser får till-
skjutas även av andra än medlemmar (se 5 kap. 2 § föreningslagen). De
rättigheter som förlagsinsatser ger upphov till kallas förlagsandelar. För-
lagsinsatserna intar en mellanställning mellan det lånade kapitalet och
medlemsinsatserna. Innehavare av förlagsandelar saknar vissa av de
rättigheter mot föreningen som vanligen tillkommer borgenärer.
Utmärkande för förlagsandelarna är bl.a. att innehavarna vid föreningens
upplösning har sämre rätt än vanliga borgenärer. Först om det finns ett
överskott när alla kända skulder har betalats, har innehavarna rätt att, så
långt överskottet räcker, få förlagsinsatserna inlösta (se 5 kap. 3 §
föreningslagen).
För varje förlagsinsats skall föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis.
Beviset skall ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller
order. Beviset skall innehålla uppgift om bl.a. insatsens storlek, den rätt
till utdelning som insatsen medför, det sätt på vilket utdelning skall ut-
betalas och inlösen ske samt eventuella begränsningar i fråga om vem
som har rätt att förvärva de rättigheter som är förenade med förlags-
insatserna (se 5 kap. 4 § föreningslagen).
I fråga om förlagsandelsbevis gäller, om inte annat följer av förenings-
lagen, i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen (1936:81) om
skuldebrev. Härvid jämställs bevis som har ställts till viss man med
enkelt skuldebrev och bevis till innehavaren eller till viss man eller order
med löpande skuldebrev. Den som innehar ett förlagsandelsbevis ställt
till viss man eller order och som enligt föreningens påskrift på beviset är
ägare till förlagsandelen är likställd med den som enligt 13 § andra
stycket skuldebrevslagen förmodas äga rätt att göra skuldebrevet
gällande (se 5 kap. 5 § föreningslagen).
Den som innehar en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen inlöst
tidigast fem år efter tillskottet, om han skriftligen säger upp beloppet
minst två år i förväg. Föreningen får inlösa en förlagsinsats tidigast fem
år efter tillskottet, om föreningen skriftligen säger upp beloppet minst sex
månader i förväg. Inlösen sker till det belopp som utgör insatsens storlek
enligt förlagsandelsbeviset. Beloppet får dock inte överstiga vad som av
föreningens eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen,
utan anlitande av reservfonden eller uppskrivningsfonden, belöper på an-
delen i förhållande till övriga förlagsinsatser (se 5 kap. 7 § förenings-
lagen).

Skälen för regeringens förslag:
Insatsvaluta
Självfallet måste en ekonomisk förening som har sin redovisning i euro
redovisa också posten Förlagsinsatser i euro. En helt annan fråga är om
förlagsinsatserna också bör vara bestämda i euro.
Förlagsinsatserna ingår i bolagets bundna egna kapital. Posten Förlags-
insatser förutsätts vara oförändrad i balansräkningen i den mån inga nya
insatser tillkommer eller återbetalningar görs. Det talar för att förlags-
insatserna i likhet med aktiekapitalet i ett aktiebolag bör anges i euro.
Det är emellertid inte möjligt att genom beslut på föreningsstämma
ändra föreningens förpliktelse enligt utelöpande förlagsandelsbevis att
betala i svenska kronor till en förpliktelse att i stället betala i euro. Det är

en grundläggande princip inom civilrätten att en gäldenär inte ensidigt
kan ändra i villkoren i en utfästelse som han har lämnat i exempelvis ett
skuldebrev. Som har framgått av redogörelsen för gällande rätt gäller för
förlagsandelsbevisen i tillämpliga delar vad som föreskrivs i skulde-
brevslagen.
Regeringen har därför stannat för den lösningen att ett byte av redovis-
ningsvaluta inte bör förenas med byte av den valuta som förlagsinsatsen
är bestämd i. I förhållandet mellan föreningen och förlagsandels-
innehavarna bör alltså storleken av förlagsinsatserna samt utdelningen
och inlösenbelopp även i fortsättningen beräknas i den ursprungliga
valutan.
Redovisningen i balansräkningen
Det förhållandet att förlagsinsatserna även efter ett byte av redovisnings-
valuta måste anges i den valuta som de ursprungligen har bestämts i ger
upphov till särskilda problem vid redovisningen.
Regeringen har ovan förordat att bundet eget kapital i efterföljande
balansräkningar skall redovisas enligt den kurs som gällde vid bytet av
redovisningsvaluta. Beträffande förlagsinsatser skulle dock en sådan
ordning tillämpad tillsammans med den nyss angivna principen att
förlagsinsatserna alltjämt skall vara bestämda i den ursprungliga valutan
innebära att det belopp som redovisas som förlagsinsatser kommer att
understiga eller överstiga det belopp som föreningen i verkligheten har
att betala till innehavarna av förlagsandelar. Detta är enligt regeringens
mening inte tillfredsställande. Förlagsinsatser bör därför i stället redo-
visas till det belopp som framkommer vid en omräkning enligt
balansdagens kurs. Med en sådan redovisning kommer det redovisade
beloppet att motsvara den faktiska belastningen på föreningen per
balansdagen. En jämförelse kan göras med bestämmelsen i 4 kap. 13 §
årsredovisningslagen. Enligt den får redovisning av fordringar och
skulder i utländsk valuta ske enligt balansdagens kurs. Särskilt med
hänsyn till att förlagsinsatser utgör bundet eget kapital bör det dock inte
överlämnas till föreningen att själv avgöra om omräkningskursen skall
göras enligt balansdagens kurs eller ej. Bestämmelsen bör i stället ut-
formas som en skyldighet att redovisa förlagsinsatser i annan valuta än
redovisningsvalutan enligt balansdagens kurs. I den mån omräkningen av
förlagsinsatserna leder till att det bundna egna kapitalet ökar eller
minskar bör det medföra en justering av Balanserad vinst eller förlust. En
bestämmelse med den nu angivna innebörden bör tas in i en ny 4 kap.
16 § i årsredovisningslagen.
Regeringen är medveten om att den föreslagna lösningen kommer i
konflikt med den i avsnitt 5.6 omtalade redovisningsprincipen att det
bundna egna kapitalet inte bör tillåtas variera av sig självt. Detta är
emellertid en ofrånkomlig konsekvens av den grundläggande civilrätts-
liga principen att en gäldenär inte ensidigt kan ändra villkoren i en
utfästelse som han har lämnat.

8 Finansiella företag
8.1 Förutsättningar för att finansiella företag skall få byta
redovisningsvaluta
8.1.1 Allmänna förutsättningar för redovisning i euro och byte
av redovisningsvaluta
Regeringens förslag: Finansiella företag skall få byta redovisningsvaluta
under samma förutsättningar som företag i allmänhet.
Ett finansiellt företaget skall upprätta en särskild redogörelse om bytets
konsekvenser för företaget och vissa intressenter, som ett underlag för
prövning av bytets förenlighet med gällande rörelseregler. Regeringen
eller myndighet får meddela närmare föreskrifter om redogörelsens
innehåll.
Vissa omräkningsregler för beräkningen av lägsta kapitalbas i banker
m.fl. och solvensmarginal i försäkringsbolag tas in i en ny lag..
Vissa justeringar görs i sanktionsreglerna för värdepappersrörelse.

Utredningen förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag.
Utredningens förslag omfattade dock inte centrala värdepappers-
förvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument.
Utredningen har föreslagit en särskild bestämmelse om att en ändring
av redovisningsvaluta skall vara förenlig med bestämmelserna för
verksamheten och kravet på en effektiv tillsyn.
Utredningen har inte förslagit att någon särskild redogörelse skall
lämnas.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, bl.a. Finans-
inspektionen och Riksbanken, har tillstyrkt eller inte haft några invänd-
ningar mot förslaget. Inspektionen har dock lämnat vissa synpunkter av
lagteknisk karaktär.
Några remissinstanser har haft invändningar mot bestämmelsen om att
byte av redovisningsvalutan inte får försvåra en effektiv tillsyn. Enligt
Svenska Bankföreningen förutsätter redan de allmänna näringsrättsliga
reglerna att så är fallet. Svenska Fondhandlareföreningen i frågasätter att
en sådana bara skall gälla för finansiella företag. Sveriges
försäkringsförbund har hävdat att möjligheten att redovisa i euro i
praktiken kan sättas ur spel genom att tillsynsmyndighetens bedömning
av effektiv tillsyn blir avgörande.
Enligt Finansbolagens Förening bör frågan om Finansinspektionens
rätt att meddela föreskrifter på redovisningsområdet avgöras innan nya
normgivningsbemyndiganden övervägs.
Bakgrund: För verksamhet som bedrivs av banker och andra
finansiella företag krävs genomgående tillstånd. Tillståndet benämns
oktroj för bank, koncession för försäkringsbolag, auktorisation för börs,
auktoriserad marknadsplats eller central värdepappersförvarare samt
tillstånd för kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, clearing-
organisation och fondbolag.
Gemensamt för finansiella företag är att de omfattas av särskilda regler
för verksamheten (rörelseregler) och Finansinspektionens tillsyn.
För banker finns bestämmelser om detta i bankrörelselagen
(1987:617). För sparbanker och medlemsbanker finns därutöver vissa
rörelseregler i sparbankslagen (1987:619) respektive lagen (1995:1570)
om medlemsbanker. För kreditmarknadsföretag (kreditmarknadsbolag
och kreditmarknadsföreningar) återfinns rörelsereglerna i lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet.
För försäkringsbolag (försäkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag) finns det rörelseregler i försäkringsrörelselagen
(1982:713), Understödsföreningar, som bedriver försäkringsverksamhet
för inbördes bistånd, regleras i lagen (1972:262) om understöds-
föreningar. Verksamhet i börs, clearingföretag och auktoriserad
marknadsplats regleras i lagen (1992:543) om börs- och clearing-
verksamhet.
För värdepappersbolag finns rörelsebestämmelser i lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse. Verksamhet som central värdepappersförvarare
regleras i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Bestämmelser för fondbolag finns i lagen om (1990:1114) om
värdepappersfonder.
För andra finansiella företag än fondbolag krävs att regeringen eller
Finansinspektionen stadfäster eller godkänner bolagsordning, stadgar
eller reglemente i samband med att företaget får tillstånd för
verksamheten. Beslut om ändring av sådana bestämmelser kan inte
registreras innan stadfästelse eller godkännande har skett.
För ett finansiellt företag krävs regelmässigt en viss kapitalstyrka i
förhållande till den verksamhet som bedrivs.
För en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag
föreskrivs att det skall finnas ett visst lägsta startkapital när verksam-
heten påbörjas. Under verksamhetstiden skall ett sådant företag alltid ha
en viss minsta kapitalbas. Därutöver finns bestämmelser om att företaget
i relation till vissa särskilda risker bl.a. kredit- och valutarisker måste
ha ett visst minsta buffertkapital (se lagen [1994:2004] om kapital-
täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-
bolag).
För försäkringsbolag finns bestämmelser om minsta kapital i 1 kap.
8 a § försäkringsrörelselagen. Även för försäkringsbolag finns regler om
hantering av valutarisker.
För företag som omfattas av börslagen gäller att aktiekapitalet eller
medlemsinsatser och förlagsinsatser skall vara tillräckligt stort i för-
hållande till verksamhetens art och omfattning. Detta prövas såväl vid
auktorisationstillfället som under verksamhetstiden (se prop.
1991/92:113 s. 75). Bedrivs verksamheten i aktiebolagsform gäller också
att auktorisationen eller tillståndet skall återkallas om bolagets eget
kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och
bristen inte täcks inom tre månader från det att den blev känd för bolaget.
En central värdepappersförvarare skall ha ett bundet eget kapital som
med hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stort (se
2 kap. 4 § lagen om kontoföring av finansiella instrument).
För fondbolag krävs att aktiekapitalet med hänsyn till verksamhetens
omfattning skall vara tillräckligt stort (se 6 § lagen om värde-
pappersfonder).
Vissa finansiella företag skall följa den associationsrättsliga
regleringen i aktiebolagslagen (1975:1385) respektive lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar. Aktiebolagslagen gäller för bl.a.
bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag medan
lagen om ekonomiska föreningar omfattar kreditmarknadsföreningar. För
andra finansiella företag är de associationsrättsliga reglerna i dag intagna
i särskilda lagar. Bestämmelser av associationsrättsligt slag finns i
försäkringsrörelselagen för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag, i medlemsbankslagen för medlemsbanker och i spar-
bankslagen för sparbanker. För understödsföreningar gäller fortfarande
associationsrättsliga regler i 1951 års lag om ekonomiska föreningar
(1951:308).
Skälen för regeringens förslag:
Allmänna utgångspunkter
Finansiella företag bör i likhet med företag i allmänhet få ha sin
redovisning i euro (se avsnitt 5.3). De principiella bedömningar som
tidigare gjorts beträffande allmänna företag i frågor som uppkommer
med anledning av detta är relevanta också för finansiella företag. Detta
gäller både de finansiella företag som omfattas av aktiebolagslagen eller
lagen om ekonomiska föreningar, t.ex. bankaktiebolag och
kreditmarknadsföreningar, och de som inte gör det, t.ex. försäkringsbolag
och medlemsbanker.
Samma valuta bör såldes användas i alla led av redovisningen (se
avsnitt 5.5).
Ett byte av redovisningsvaluta bör förutsätta en ändring av bolags-
ordning, stadgar eller reglemente (stadgar), och få verkan vid ingången
av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet. Företagets
utgående balans bör räknas om med den växelkurs som fastställs av
Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen under det gamla
räkenskapsåret.
Ett andra byte av redovisningsvaluta bör kräva särskilt tillstånd av
skattemyndigheten (se avsnitt 5.6).
Om ett nybildat finansiellt företag skall ha sin redovisning i euro bör
det också anges i företagets stadgar (se avsnitt 5.7).
Inte heller för finansiella företag bör det krävas att företag inom en
koncern har samma redovisningsvaluta. Vid beskattningen bör vissa
särregler gälla bl.a. för koncernbidrag om företagen har olika redovis-
ningsvaluta (se avsnitt 9.2.7).
Det bör finnas en spärr mot fusioner mellan ett finansiellt företag och
ett annat företag som har en annan redovisningsvaluta (se avsnitt 5.10).
Försäkringsbolag bör omfattas av samma regelverk som gäller på den
allmänna associationsrättens områden om inte avvikelser är befogade på
grund av försäkringsbolagens särart (jfr prop. 1998/99:87 s. 152).
Om ett försäkringsaktiebolag skall ha sin redovisning i euro bör
således aktiekapitalet, liksom i aktiebolag i allmänhet, vara uttryckt i
denna valuta. Byte av denomineringsvaluta bör ske samtidigt med byte
av redovisningsvaluta och det registrerade aktiekapitalet räknas om på
samma sätt som balansräkningen. Beslutet bör få verkan vid ingången av
det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet. De följdändringar som
fordras i bolagsordningen bör det beslutas om vid första ordinarie
bolagsstämma efter bytet (se avsnitten 6.1 och 6.3).
Försäkringsrörelselagen saknar motsvarighet till det i 1 kap. 3 §
aktiebolagslagen angivna kravet att aktiekapitalet skall vara lägst
(100 000 kr för privata aktiebolag respektive 500 000 kr för publika). Det
har motiverats med att försäkringsrörelselagen innehåller ett särskilt krav
på lägsta start- och driftskapital (garantibeloppet) för försäkringsbolag
som väl överstiger de krav som ställs på publika aktiebolag (se prop.
1994/95:70 s. 119 f.). Det behövs alltså inte någon justering i försäk-
ringsrörelselagen motsvarande den som föreslagits i 1 kap. 3 § aktie-
bolagslagen om en gräns för aktiekapitalet bestämt i euro (se avsnitt 6.2).
Av samma skäl behövs inte heller någon bestämmelse som reglerar
nybildning av försäkringsaktiebolag med aktiekapitalet i euro men där
betalning skall ske i kronor. Regeringen har av andra skäl kommit till
samma slutsats beträffande behovet av att anpassa 2 kap. 9 § aktiebolags-
lagen (se avsnitt 6.1).
I sammanhanget kan nämnas att det i en promemoria om ny
associationsrätt för bankaktiebolag och försäkringsbolag har föreslagits
att bestämmelser om lägsta aktiekapital skall införas även för försäk-
ringsbolag (dnr Fi98/476, se promemorian s. 249).
Medlemsinsatser i ekonomiska föreningar som har fått tillstånd att
bedriva finansieringsverksamhet (kreditmarknadsföreningar) och
medlemsbanker bör i likhet med vad som enligt vårt förslag skall gälla
för ekonomiska föreningar i allmänhet vara bestämda i euro (se vidare
avsnitt 7.1.1). Förlagsinsatser bör, i linje med vad som föreslås gälla för
sådana insatser i ekonomiska föreningar i allmänhet, redovisas till belopp
som framkommer vid en omräkning enligt balansdagens kurs (se vidare
avsnitt 7.1.2).
Det anförda föranleder ändringar i vissa av de särlagar som omfattar
finansiella företag av liknande slag som har föreslagits i årsredo-
visningslagen, aktiebolagslagen och föreningslagen. Ändringar
aktualiseras i ÅRKL, ÅRFL, försäkringsrörelselagen, medlemsbanks-
lagen och sparbankslagen. Ändringar av sådant slag kommenteras
närmare i författningskommentarerna.
I en del finansiella företag förekommer inom ramen för eget kapital
vissa från allmänna företag avvikande poster som kräver särskilda
överväganden. Det gäller garantifond i sparbank, garantikapital i
ömsesidigt försäkringsbolag och överskottsmedel i livförsäkringsbolag.
Särbestämmelser för beaktande av skyddsintressen på det finansiella
området
Förenligheten med rörelseregler och en effektiv tillsyn

Utredningen har föreslagit att ett finansiellt företag skall få ha sin
redovisning i euro eller byta redovisningsvaluta endast om det inte
försvårar en effektiv tillsyn och det i övrigt är förenligt med de
bestämmelser som gäller för verksamheten. Utredningen har identifierat
flera problem och risker med en redovisning i euro eller ett byte av
redovisningsvaluta. Det pekas bl.a. på Riksbankens och Finans-
inspektionens särskilda behov av att kunna få information utan onödig
omgång och tidsutdräkt. Även behovet av kontroll och god riskhantering
i finansiella företag har understrukits. Utredningen har därför föreslagit
en allmän bestämmelse om att ett byte av redovisningsvaluta måste vara
förenligt med de bestämmelser som gäller för det ifrågavarande
företagets verksamhet (se slutbetänkandet s. 250 252).
Remissinstanserna har inte i sig ifrågasatt utredningens bedömning att
en redovisning i euro eller ett byte av redovisningsvaluta kan vara förenat
med de problem och risker som utredningen har angett. Svenska
Bankföreningen, Sveriges försäkringsförbund m.fl. har emellertid, från
olika utgångspunkter, ifrågasatt utredningens förslag att det i lag särskilt
föreskrivs att ett byte av redovisningsvaluta får göras endast om det inte
försvårar en effektiv tillsyn.
Finansiella företag omgärdas av åtskilliga regler som inte har någon
motsvarighet för företag i allmänhet. Det finns enligt regeringens
mening ett starkt och varaktigt skyddsbehov inom området.
Skyddsintressena skiljer sig dock åt mellan de olika typerna av företag.
De ekonomiska konsekvenserna av ett byte av redovisningsvaluta är
inte alltid lätta att bedöma. Konsekvenserna för den löpande tillsynen och
tillämpningen av de särskilda rörelsereglerna går inte heller att i alla
delar överblicka på förhand. Detta sammanhänger inte minst med den
snabba utveckling som sker på det finansiella området. Det måste därför
finnas goda garantier för att några skyddsintressen inte åsidosätts genom
att finansiella företag har sin redovisning i euro eller byter redovis-
ningsvaluta.
Regeringen gör således, i likhet med utredningen, bedömningen att ett
byte av redovisningsvaluta och en redovisning i euro måste vara förenlig
med de bestämmelser som gäller för det finansiella företagets verksamhet
och att en sådan redovisning inte får tillåtas försvåra tillsynen över
företaget.
Det torde emellertid inte, som Svenska Bankföreningen har påpekat,
vara nödvändigt att särskilt föreskriva att en redovisning i euro eller ett
byte av redovisningsvaluta måste vara förenligt med de bestämmelser
som gäller för verksamheten. Ett krav på att verksamheten måste vara
ordnad så att det går att bedriva en effektiv tillsyn får anses följa redan av
den nuvarande regleringen av de finansiella företagen.
För banker finns exempelvis särskilda bestämmelser för det fall den
har nära förbindelser med någon som hindrar att Finansinspektionen
utövar en effektiv tillsyn över banken. Finansinspektionen får i ett sådant
fall förelägga en sådan ägare att justera sitt innehav så att förbindelsen
inte längre är nära (se 7 kap. 14 b § bankrörelselagen, prop.
1995/96:173 och BCCI-direktivet [95/26/EG]). Motsvarande regler gäller
också för ett kreditmarknadsföretag, ett värdepappersbolag och ett
försäkringsbolag. Det finns inte någon generell bestämmelse i
rörelselagarna som tar särskilt sikte på sådant som mera allmänt kan
försvåra eller t.o.m. hindra en effektiv tillsyn. De näringsrättsliga
reglerna förutsätter dock en effektiv tillsyn av att de efterlevs. Det åligger
också finansiella företag att lämna Finansinspektionen de upplysningar
om verksamheten och därmed sammanhängande omständigheter som
inspektionen begär (se avsnitt 8.4). Ett företag som inte förmår att lämna
sådan information kan rimligen inte anses följa de bestämmelser som
gäller för verksamheten.
En uttrycklig föreskrift om att ett byte inte får försvåra en effektiv
tillsyn torde således inte behövas. Enligt regeringens mening behövs inte
heller någon uttrycklig bestämmelse om att en redovisning i euro eller en
övergång till ny redovisningsvaluta måste vara förenliga med
bestämmelserna som gäller för det finansiella företagets verksamhet.
I rörelselagarna föreskrivs regelmässigt att tillståndet för verksam-
heten kan återkallas om företaget har fattat ett beslut som strider mot
rörelselagen eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet
eller mot bolagsordningen, stadgarna eller reglementet. En bolagsordning
eller en ändring av denna skall inte heller stadfästas eller godkännas, om
den inte är förenlig med de författningar som gäller för företagets
verksamhet. Vidare torde en registrering av en ändring i bolagsordningen
förutsätta att ändringen inte strider mot andra interna regler som företaget
har antagit. Registrering skall t.ex. vägras om ett anmält beslut strider
mot ett försäkringsbolags försäkringstekniska riktlinjer (se nya 20 kap.
4 § försäkringsrörelselagen).
Det kan sammanfattningsvis konstateras att någon ytterligare
lagstiftning inte behövs för att ett finansiellt företag skall vara skyldigt att

möta de av utredningen uppställda kraven.

Prövningen av valutabytets förenlighet med verksamhetsreglerna

Redovisningen i ett finansiellt företag är av stor betydelse bl.a. eftersom
det är med hjälp av den som företagets kapitalbuffert mäts. En viktig del i
finansiella företags verksamhet är att hantera stora risker. Säkra och
effektiva redovisningssystem är därför, med sin koppling till företagets
riskhantering, av särskild betydelse i finansiella företag. Erfarenhet av
redovisning i euro och i synnerhet byte av redovisningsvaluta i
svenska företag saknas hos företag och myndigheter. Detsamma gäller
revisorer, aktuarier och andra granskare av företagen. Ett byte av
redovisningsvaluta bör därför inte kunna ske utan föregående
myndighetsgranskning.
Ett finansiellt företags stadgar skall, som framgått, bli föremål för ett
särskilt stadfästelseförfarande av Finansinspektionen eller regeringen.
Det är därför naturligt att ett byte av redovisningsvaluta som förutsätter
bestämmelser i stadgarna prövas inom ramen för gällande
bestämmelser om stadfästelseprövning. En sådan ordning gör också att
särskilda regler om överklagande m.m. kan undvikas.
Mot bakgrund av den omfattande verksamhet som finansiella företag
bedriver och den ingående regleringen är det, som nyss angetts, svårt att i
alla delar överblicka konsekvenserna av ett byte av redovisningsvaluta.
För att säkerställa att något skyddsintresse inte träds förnär bör det därför
ställas krav på en väl dokumenterad analys av konsekvenserna av en
sådan redovisning eller ett sådant byte. En formaliserad ordning med en
för ändamålet särskilt upprättad redogörelse ger vissa garantier för att
beslutet är väl genomtänkt. En genomarbetad redogörelse underlättar
också för myndigheten vid prövning av stadgarna. För att säkerställa
dessa syften bör stadfästelse eller godkännande av ett villkor i stadgarna
om byte av redovisningsvaluta uttryckligen villkoras av att en sådan
redogörelse ges in.
Rörelsereglerna är anpassade till de skiftande förhållandena som gäller
för olika finansiella företag. Med utgångspunkt i dessa bestämmelser
prövas redan i dag om en ändring av ett villkor i stadgarna kan stadfästas
eller godkännas. Frågan om när ett byte av redovisningsvaluta inte kan
accepteras behöver därför inte särskilt regleras.

Den särskilda redogörelsens innehåll

Det är naturligt att analysen i redogörelsen inriktas på de skyddsintressen
som rörelselsereglerna avser att främja. Redogörelsen bör därför beskriva
vilka konsekvenser som ett byte får för företaget självt, den större
koncern och för kreditinstitut och värdepappersbolag den finansiella
företagsgrupp i vilken företaget ingår. Redogörelsen bör även behandla
konsekvenserna för sådana grupper som rörelsereglerna avser att skydda
som kollektiv. Viktigast är försäkringstagare och andra
ersättningsberättigade enligt försäkringar. Deras rättigheter kan, som
Finansinspektionen har påpekat, komma att direkt påverkas av ett byte av
redovisningsvaluta.
Det är väsentligt att konsekvenserna utförligt analyseras och
dokumenteras såväl för försäkringsbolagets stabilitet som för att
försäkringstagarna m.fl. inte skall drabbas av rättsförluster. Också andra
grupper, t.ex. insättare i banker och investerare i värdepappersbolag, kan
påverkas av ett byte.
Viktigt är naturligtvis också, som nyss behandlats, att allmänna
intressen tillgodoses. Finansinspektionen måste även efter bytet kunna
utöva en effektiv finansiell tillsyn över företaget. Det kan inte heller
uteslutas att ett byte direkt eller indirekt kan få betydelse på andra
områden som t.ex. för betalningssystemet och insättningsgarantin.Vid
sidan av en prövning vid stadfästelse eller godkännande av stadgar kan
naturligvis sådana frågor även behöva beaktas i den löpande tillsynen.
De finansiella företagen skiljer sig åt såväl vad avser verksamhetens
art som omfattning. I lag bör därför anges endast vissa grundläggande
bestämmelser om redogörelsens innehåll. De ytterligare bestämmelser
som behövs bör i stället meddelas av regeringen eller den myndighet
regeringen bemyndigar.
Frågan om normgivningsbemyndigandena på redovisningsområdet har
nyligen behandlats i samband med ett förslag till ny bokföringslag (se
vidare prop. 1998/99:130 s. 183 f.) Enligt regeringens mening föreligger
inget hinder mot sådana bemyndiganden som föreslås tas in i 9 § lagen
om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.
Bör det införas en särskild lag om byte av redovisningsvaluta i euro för
finansiella företag?
De särregler för byte av redovisningsvaluta som behövs för finansiella
företag kan antingen samlas i en särskild lag eller inarbetas i respektive
rörelselag. En remissinstans har förespråkat den senare ordningen.
Den särskilda möjlighet till redovisning i euro som föreslås kommer
företrädesvis att utnyttjas av företag med speciella förutsättningar. Från
lagteknisk synpunkt är det lämpligt att samla nödvändiga särbe-
stämmelser i en särskild lag i stället för att tynga varje rörelselag med ett
stort antal likalydande bestämmelser.
Av betydelse är också att flera rörelselagar för närvarande är föremål
för en översyn inom Finansdepartementet. Det gäller bestämmelserna för
försäkringsföretag som nyligen ändrats och där flera områden återstår att
reformera (se prop. 1998/99:87, bet. 1998/99:FiU28, SFS 1999:600). Det
gäller också reglerna för banker respektive kreditmarknadsföretag där
genomgripande ändringar föreslagits av Banklagskommittén (se delbe-
tänkandet Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag
[SOU 1998:160]).
Regeringen avser också, som förutskickats i prop. 1997/98:166 s. 59,
att se över vilka krav som bör ställas på startkapital i finansiella företag.
Kapitaltäckningsreglerna är dessutom föremål för en omfattande översyn
även utanför Sverige. Kommissionen ser över befintliga direktiv på
området och G 10-länderna arbetar med en revidering av den s.k.
Baselöverskommelsen från år 1988.
Det är lämpligt att avvakta det fortsatta arbetet inom dessa områden i
stället för att infoga de nödvändiga särbestämmelserna i olika rörelse-
lagar. De särskilda rörelseregler som behövs till följd av att byte av
redovisningsvaluta medges i finansiella företag, bör därför samlas i en
särskild lag i stället för att inarbetas i respektive rörelselag. Bestäm-
melser av associationsrättsligt slag eller för redovisningen av mot-
svarande slag som föreslagits i aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska
föreningar eller årsredovisningslagen, bör dock tas in i den särskilda
associations- och redovisningsrättsliga lagstiftningen för finansiella
företag.

Vissa justeringar av sanktionsbestämmelserna i lagen om värdepappers-
rörelse

Finansinspektionen kan ingripa mot en bank eller ett kredit-
marknadsföretag som har överträtt en författning som reglerar dess
verksamhet eller i bankaktiebolag och kreditmarknadsbolag bolags-
ordningen eller i kreditmarknadsförening stadgarna (se 7 kap. 15 §
och 16 § första stycket 5 bankrörelselagen respektive 5 kap. 16 § och
17 § första stycket 3 lagen om finansieringsverksamhet). Ett byte av
redovisningsvaluta som kommer i konflikt med en sådan författning kan,
som tidigare konstaterats, beivras genom ingripanden av
Finansinspektionen vid stadfästelse av stadgarna eller i den löpande
tillsynen.
Lagen om värdepappersrörelse ger inte uttryckligen inspektionen
motsvarande möjlighet att ingripa mot ett värdepappersbolag. Någon
saklig skillnad mellan dessa bolag och övriga finansiella företag torde
dock inte finnas på denna punkt. Det är således möjligt att inskrida mot
ett värdepappersbolag som överträder en föreskrift som reglerar dess
verksamhet, även om föreskriften i fråga inte har meddelats med stöd av
lagen om värdepappersrörelse. Detsamma gäller om ett värdepappers-
bolag överträder bestämmelser i sin egen bolagsordning. Ett värdepap-
persbolag som har överträtt någon sådan föreskrift eller sin egen
bolagsordning kan nämligen knappast anses lämpligt att utöva sådan
verksamhet som tillståndet avser. Det sist sagda kan anses följa redan av
kravet på godkännande av bolagsordning och att Finansinspektionen
skall återkalla tillståndet om bolaget har visat sig olämpligt att utöva
sådan rörelse tillståndet avser (se 2 kap. 3 § och 6 kap. 9 § första
stycket 3 lagen om värdepappersrörelse).
Det är emellertid lämpligt att bestämmelserna i de olika rörelselagarna
ges en likartad utformning när någon skillnad i betydelse inte är avsedd.
De av utredningen föreslagna förtydligandena av 6 kap. 7 och 9 §§
nämnda lag, vilka inte mött någon erinran från remissinstanserna, bör
därför genomföras.
8.1.2 Särskilda förutsättningar för försäkringsbolag
Regeringens bedömning: Det behövs inte några nya bestämmelser till
försäkringstagarnas skydd vid byte av redovisningsvaluta.
Regeringens förslag: Möjligheten att byta redovisningsvaluta bör inte
gälla för försäkringsbolag som övergångsvis tillämpar äldre rörelseregler
om försäkringstekniska grunder m.m.

Utredningens bedömning: Överensstämmer i sak med regeringens.
Utredningen har dock inte närmare behandlat konsekvenserna i
förhållande till de nya försäkringsrörelsereglerna eller frågor om
beståndsöverlåtelser.
Remissinstanserna: Finansinspektionen har ansett att frågan om byte
av redovisningsvaluta bör övervägas i förhållande till de nya
rörelsereglerna för försäkringsbolag. Ett exempel på en nyordning som
bör föranleda överväganden är, enligt inspektionen, villkorad återbäring
som kan anknyta till bokförda värden eller förändringar av t.ex.
aktuariellt bestämda poster.
Skälen för regeringens bedömning och förslag: En övergång till
redovisning i euro och byte av redovisningsvaluta måste givetvis vara
förenlig också med de nya rörelseregler för försäkringsbolag som
riksdagen nyligen har antagits och som träder i kraft den 1 januari 2000
(se prop. 1998/99:87, bet. 1998/99:FiU28, SFS 1999:600). Bestämmel-
serna innebär bl.a. att livförsäkringsbolag kan avtala om återbäring som
är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av visst försäk-
ringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra ersättnings-
berättigade står risken för (villkorad återbäring). Villkoren kan vara
kopplade till i avtalen specificerade driftskostnader som dessutom skall
var möjliga att identifiera och kontrollera. Det är viktigt att försäkrings-
tagarna genom den villkorade återbäringen inte kommer att stå en allmän
rörelserisk (se prop. 1998/99:87 s. 203).
Finansinspektionen har pekat på en tänkbar komplikation vid byte av
redovisningsvaluta i ett försäkringsbolag som har ingått avtal om
villkorad återbäring. I allmänhet är, enligt inspektionen, bokförda värden
eller förändringar i aktuariellt bestämda poster uttryckta i kronor. Har
återbäringen anknutits till sådana poster, kan ett byte till euroredovisning
göra att det tillkommer en valutaeffekt vid beräknandet av vad
försäkringstagaren är berättigad till enligt försäkringsavtalet. Ett byte av
redovisningsvaluta kan således ha betydelse för tillämpningen av
ingångna avtal om villkorad återbäring.
En förutsättning för att byte av redovisningsvaluta skall få ske bör
enligt vår mening vara att det inte direkt eller indirekt försämrar
ställningen för försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade enligt
befintliga försäkringsavtal. Detsamma gäller rättigheter för dessa som
grundar sig på av bolaget gjorda ensidiga utfästelser om återbäring
(jfr vad som anförts i prop. 1998/99:87 s. 367 f och 427 i fråga om
ombildning av livförsäkringsbolag). Eftersom en redovisning i euro eller
ett byte av redovisningsvaluta i ett livförsäkringsföretag kan få sådana
konsekvenser är frågan därför närmast om det behövs några nya
bestämmelser till skydd för försäkringstagarna.
En annan fråga som aktualiseras är om möjligheten att redovisa i euro
bör begränsas till försäkringsbolag som övergått till att tillämpa de nya
rörelsereglerna. Genom övergångsregler får försäkringsbolagen tillämpa
äldre bestämmelser om försäkringstekniska grunder m.m. upp till två år
från det att lagen träder i kraft den 1 januari 2000.
För försäkringsbolag finns särskilda bestämmelser om förändring av
verksamheten genom överlåtelse av försäkringsbestånd mellan olika
försäkringsbolag (se bl.a. 14 kap. 26 § försäkringsrörelselagen om
överlåtelse i samband med likvidation och konkurs samt 15 kap. 1 § om
frivillig överlåtelse). Bestämmelserna om beståndsöverlåtelse utgör ett
komplement till fusionsreglerna i 15 a kap. försäkringsrörelselagen.
Fusionsreglerna infördes år 1995 som ett led i harmoniseringen med
EG:s bolagsrätt.
Behövs särskilda regler om byte av redovisningsvaluta till skydd för
försäkringstagarna?
I den under våren 1999 redovisade försäkringsrörelsepropositionen
konstateras att det finns ett starkt behov av att säkerställa ett starkt
konsument- och försäkringstagarskydd bl.a. med hänsyn till de allvarliga
konsekvenser som kan uppkomma om inte enskilda försäkringsåtaganden
fullföljs (se prop. 1998/99:87 s. 141). I de nya bestämmelserna för
försäkringsbolag kompletteras därför de särskilda skyddsreglerna för
försäkringstagarna och likställda med en allmän bestämmelse om att
försäkringsverksamhet skall bedrivas enligt god försäkringsstandard (se
nya 1 kap. 1 a § försäkringsrörelselagen).
Kravet på att verksamheten skall bedrivas enligt god försäkrings-
standard gäller både liv- och skadeförsäkringsbolag (angående under-
stödsföreningar, se avsnitt 8.1.3).
Med god försäkringsstandard förstås vad som för en representativ krets
av försäkringsgivare utgör en kvalitativt tillfredsställande standard. Det
behöver inte vara fråga en faktiskt förekommande praxis hos den aktuella
kretsen av försäkringsgivare, även om sådan praxis kan ge viss ledning
för tillämpningen. Begreppets innebörd får fyllas ut i tillsynspraxis.
Normen gäller verksamheten i dess helhet och innebär bl.a. att bolaget
inte får handla så att särskilda skyddsbestämmelser kringgås, t.ex.
överskottsreglerna i livförsäkringsbolag (se prop. 1998/99:87 s. 182 f.
och 392 f.).
Ett byte av redovisningsvaluta som på ett omotiverat sätt riskerar att
försämra försäkringstagarnas och därmed jämställdas rätt till ersättning
kan knappast anses vara förenligt med kravet på att verksamheten skall
bedrivas enligt god försäkringsstandard. Stadfästelse av en ändring av ett
bolagsordningsvillkor som innebär byte av redovisningsvaluta skall
således i sista hand vägras, om det kan antas att den ändrade bolags-
ordningen inte låter sig förenas med en tillämpning av befintliga avtal.
Enligt nya överskottsregler för försäkringsbolag skall vinster i ett
livförsäkringsbolag gottskrivas som återbäring till försäkringstagare och
andra ersättningsberättigade i den mån de inte får användas för vinstut-
delning eller förlusttäckning i bolaget (se nya 12 kap. 5 § försäkrings-
rörelselagen). Den redovisningsvaluta som tillämpas inverkar även på
storleken av belopp som på detta sätt av bolagsstämman skall gottskrivas
som återbäring. En allmän översyn av bolagsordningen torde således vara
påkallad vid ett byte av redovisningsvaluta. Därigenom undviks att
befintliga villkor inte får en ändrad och kanske överraskande
betydelse för bolaget eller försäkringstagarna efter bytet.
Villkor i bolagsordningen om vinstutdelning eller annan användning
av vinst i försäkringsbolag skall, i likhet med villkor om ny
redovisningsvaluta, stadfästas av Finansinspektionen. Härigenom
säkerställs att inte inbördes oförenliga villkor om användning av vinst tas
in i bolagsordningen.
Det bör påpekas att en ändring av ett villkor om vinstutdelning i
bolagsordningen i ett livförsäkringsbolag som får dela ut vinst är en
ensidig disposition av bolaget avseende framtida vinster. Enbart det
förhållandet att en försäkringstagare berörs ekonomiskt av ett sådant
villkor är normalt inte tillräckligt för att dennes rätt skall anses
försämrad, så länge inte försäkringstagarens avtalade eller på annat sätt
tillkommande rättigheter försämras. Det förhållandet att ett byte av
redovisningsvaluta kan få återverkningar på försäkringstagarens
möjligheter att få del i framtida vinster berör därför normalt inte
försäkringstagarens rätt. Däremot får naturligtvis inte rätten till redan
gottskriven återbäring äventyras (jfr prop. 1998/99:87 s. 427).
För äldre försäkringar som har tecknats före den 1 januari 2000 gäller
den s.k. skälighetsprincipen om inte annat har avtalats (se nya 12 kap.
14 § försäkringsrörelselagen). Ett byte av redovisningsvaluta måste
självklart vara förenligt med nämnda princip.
Ett byte av redovisningsvaluta måste också vara förenligt med de
övriga principer för överskottshantering som bolaget tillämpar. Sådan
principer skall enligt nuvarande bestämmelser framgå av försäkrings-
tekniska grunder. Enligt de nya rörelsereglerna för försäkringsbolagen
skall motsvarande principer framdeles tas in i försäkringstekniska
riktlinjer och som huvudregel konkretiseras i ett försäkringstekniskt
beräkningsunderlag. Ett bolagsbeslut får inte registreras om det strider
mot en försäkringsteknisk riktlinje (se nya 20 kap. 4 § försäkrings-
rörelselagen).
Stadfästelse och registrering av en bolagsordning som innehåller
villkor om ny redovisningsvaluta förutsätter redan enligt nuvarande
bestämmelser att villkoret är förenligt med andra bolagsordningsvillkor
och antagna principer för fördelning av överskott.
Kravet på den särskilda redogörelsen vid byte av redovisningsvaluta,
som bl.a. skall behandla konsekvenserna för försäkringstagarna och
jämställda ersättningsberättigade, bidrar också till att nu nämnda
frågeställningar blir väl genomlysta (jfr avsnitt 8.1.1).
Sammanfattningsvis kan konstateras att de nya verksamhetsreglerna
för försäkringsbolagen tillförsäkrar försäkringstagarna och andra ersätt-
ningsberättigade på grund av försäkringar ett gott skydd. Någon
ytterligare lagstiftning, som tar sikte direkt på byte av redovisnings-
valuta, behövs alltså inte.
Bör företag som övergångsvis tillämpar äldre försäkringsrörelseregler
få använda euro som redovisningsvaluta?
De nya försäkringsrörelsereglerna skall, som tidigare nämnts, träda i
kraft den 1 januari 2000. För att underlätta övergången ges en möjlighet
att tillämpa äldre bestämmelser om återbäringsmedel och försäkrings-
tekniska grunder m.m. under ytterligare två år.
En eventuell övergång till euro som redovisningsvaluta torde främst
vara angelägen för sådana försäkringsbolag som har resurser och
möjligheter att snabbt anpassa sin verksamhet till de nya försäkrings-
rörelsereglerna. En möjlighet att redovisa i euro även i bolag som
övergångsvis tillämpar äldre rörelseregler kan komplicera och fördröja
bolagens möjligheter att ändra bolagsordningen m.m. inför en övergång
till de nya rörelsereglerna. Till detta kommer att myndigheterna, i första
hand Finansinspektionen, vid upprepade tillfällen måste pröva
konsekvenserna för försäkringstagarna av ändrade verksamhets-
förutsättningar. Redovisningsregleringen skulle också kompliceras
ytterligare, eftersom särskilda och tillfälliga redovisningsbestämmelser
torde krävas bl.a. för posten återbäringsmedel.
Enligt regeringens mening bör därför byte av redovisningsvaluta inte
kunna ske i försäkringsbolag som övergångsvis tillämpar äldre
bestämmelser om försäkringstekniska grunder m.m. (se punkterna 2 och
5 i övergångsbestämmelserna till de nya bestämmelserna i försäkrings-
rörelselagen). En bestämmelse om detta bör tas in i en övergångs-
bestämmelse till 4 kap. 6 § bokföringslagen, där möjligheten att redovisa
i euro framgår.
Det kan anmärkas att förslaget inte hindrar att villkor i bolagsordning
om ny redovisningsvaluta prövas samtidigt med sådana villkor som
fordras enligt de nya försäkringsrörelsereglerna.
Behövs en särskild spärr mot överlåtelse av försäkringsbestånd?
I fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd finns inte anledning att
befara sådana problem som utgjort skäl för den föreslagna spärren mot
fusioner mellan företag med olika redovisningsvaluta (se avsnitt 5.10).
En sådan överlåtelse skall prövas och godkännas av i första hand
Finansinspektionen. Det finns därför inte skäl att införa ett ovillkorligt
förbud mot överlåtelse av försäkringsbestånd mellan försäkringsföretag
som inte har samma redovisningsvaluta.
Finansinspektionen prövar redan i dag att försäkringstagarnas intressen
inte åsidosätts vid en beståndsöverlåtelse mellan försäkringsbolag. Om
försäkringsbolagen inte har samma redovisningsvaluta är det endast
ytterligare en omständighet att beakta vid prövningen. Ett försäkrings-
bestånd kan för övrigt redan i dag överlåtas till ett företag med annan
redovisningsvaluta, nämligen en utländsk försäkringsgivare (se t.ex.
15 kap. 1 § första stycket 2 försäkringsrörelselagen). Det behövs alltså
inte någon särskild bestämmelse om beståndsöverlåtelse mellan svenska
försäkringsbolag som har olika redovisningsvaluta.
8.1.3 Byte av redovisningsvaluta i understödsföreningar
Regeringens förslag: Understödsföreningar som tillämpar ÅRFL får
ha sin redovisning i euro under samma förutsättningar som
försäkringsbolag. De associationsrättsliga reglerna för föreningarna
anpassas på motsvarande sätt som för ekonomiska föreningar i
allmänhet med vissa avvikelser som motiveras av att bestämmelser
om medlemsinsatser och fusion saknas.

Utredningen förslag: Saknar motsvarighet till regeringens förslag.
Utredningen har ansett att frågan om understödsföreningars redovisning i
euro bör övervägas ytterligare i den fortsatta beredningen av
utredningsförslaget.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har ansett att understöds-
föreningar bör få redovisa i euro. Enligt bl.a. Svenska Livförsäkrings-
bolags Aktuarienämnd är en sådan möjlighet väsentlig från konkurrens-
synpunkt.
Bakgrund: Vissa försäkringsgivare på det privata försäkringsområdet
utgörs av understödsföreningar. Det är sådana föreningar som har till
uppgift att lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande
understöd till sina medlemmar eller deras anhöriga. Understöds-
föreningar regleras av lagen (1972:262) om understödsföreningar. Lagen
innehåller i huvudsak bestämmelser om försäkringsrörelsen.
Föreningarna tillämpar fortfarande 1951 års lag om ekonomiska
föreningar som associationsrättslig grund.
Regeringen har nyligen föreslagit att understödsföreningar skall
tillämpa ÅRFL från och med räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000
(se prop. 1998/99:130). Med stöd av övergångsregler kan understöds-
föreningar dock tillämpa äldre bestämmelse om redovisningen under
ytterligare ett år.
I lagen om understödsföreningar saknas bestämmelser om
medlemsinsatser och förlagsinsatser motsvarande de som gäller för
ekonomiska föreningar i allmänhet. Till skillnad från sådana föreningar
finns även särskilda bestämmelser om fondbildning. En understöds-
förening skall för varje verksamhetsgren sätta av intäkter som ej behövs
för att täcka räkenskapsårets kostnader till en försäkringsfond för
verksamhetsgrenen. Föreningen kan dock undantas från försäkrings-
fonden enligt särskilda bestämmelser i stadgarna (se 23 § lagen om
understödföreningar). Vidare skall stadgarna ange grunderna för
fondbildning (se 11 § lagen om understödsföreningar).
I en understödsförening får uttaxering ske, om det följer av
föreningens stadgar. En uttaxering förutsätter att föreningens tillgångar är
otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande (se 20 § lagen om
understödsföreningar). Ordningen och verkställandet av uttaxering skall
regleras i stadgarna (se 11 § lagen om understödsföreningar).
Ett beslut om stadgeändring i en understödsförening stadfästs inte, till
skillnad från vad som gäller för försäkringsbolag. I stället skall ett sådant
beslut omedelbart underställas Finansinspektionen för godkännande
genom anmälan för registrering. Beslutet får inte verkställas innan
registrering har skett (se 37 § fjärde stycket lagen om understöds-
föreningar).
För understödsföreningar saknas i dag bestämmelser om fusion. I lagen
om understödsföreningar finns däremot särskilda bestämmelser om
överlåtelse av rörelse under likvidation respektive utan föregående
likvidation (se 55 och 63 §§ lagen om understödsföreningar).
Den associationsrättsliga grunden och rörelsereglerna för
understödsföreningar är för närvarande föremål för en översyn inom
Finansdepartementet mot bakgrund av förslagen i betänkandet
Försäkringsföreningar - ett reformerat regelsystem (SOU 1998:82).
Skälen för regeringens förslag
Bör understödsföreningar få ha sin redovisning i euro?
I utredningsförslaget har avgränsningen av de företag som skall få
redovisa i euro styrts av vilka som får använda förenklade
omräkningsregler vid statistikinsamling och beskattning. Genom relativt
enkla anpassningar kan understödsföreningar följa samma förenklade
statistikregler som försäkringsbolagen. Beskattning av understöds-
föreningar som har sin redovisning i euro torde inte heller medföra större
svårigheter än för försäkringsbolag i allmänhet.
Om en understödsförening tillämpar ÅRFL i sin externa redovisning
bortfaller ett annat viktigt motiv för att särbehandla understödsföreningar
i detta sammanhang. Regeringen har nyligen föreslagit en sådan
förändring (se prop. 1998/99:130). Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 2000.
Understödsföreningar som tillämpar ÅRFL bör därför kunna byta
redovisningsvaluta under samma förutsättningar som försäkringsbolag.
Med vissa mindre ändringar av definitioner kan den särskilda lagen för
finansiella företag om byte av redovisningsvaluta göras tillämplig även
på understödsföreningar. Det innebär bl.a. att föreningen skall upprätta
en särskild redogörelse över bytets konsekvenser för föreningen och
andra berörda.
I överensstämmelse med vad som föreslås gälla för andra företagstyper
bör euro som redovisningsvaluta förutsätta bestämmelser i föreningens
stadgar. En bestämmelse om detta bör tas in i 11 § lagen om
understödsföreningar. Beslutet bör få verkan enligt motsvarande ordning
som för försäkringsbolagen och regleras i 37 § lagen om understöds-
föreningar.
Eftersom fusionsregler saknas för understödföreningar behövs ingen
sådan spärr som föreslagits för försäkringsbolag. Av samma skäl som för
försäkringsbolagen behövs inte heller någon särskild spärr om
överlåtelser av rörelse (jfr avsnitt 8.1.1 och 8.2).
I fråga om information till Finansinspektionen gör sig samma
bedömning gällande som för försäkringsbolag i allmänhet (se vidare
avsnitt 8.4).
Ändring i understödsförenings stadgar
För understödsföreningar saknas regler om medlemsinsatser och
förlagsinsatser. Sådana frågor behöver därför inte särskilt regleras för
understödsföreningarnas del med anledning av en ny redovisningsvaluta.
Som tidigare nämnts förekommer olika slag av försäkringsfonder som
regleras närmare i understödsföreningens stadgar. I en understöds-
förening kan vidare uttaxering göras om det i stadgarna finns bestäm-
melser om detta. Enligt uppgift förekommer också att understöds-
föreningar har villkor om nedsättning av försäkringsförmåner i stadgarna.
Stadgarnas bestämmelser om inrättande och användning av
försäkringsfonder, grunderna för uttaxering eller liknande rättigheter, kan
behöva ändras för att vara förenliga med en redovisning i euro. Det kan
t.ex. bli aktuellt om stadgarna innehåller bestämmelser om
fondavsättningar, uttaxering eller annat villkor enligt vilket visst belopp
är bestämt i kronor (jfr slutbetänkandet s. 227 ff). Dessa frågor bör, i
likhet med vad som gäller för försäkringsbolag, bevakas i samband med
att stadgarna lämnas in till Finansinspektionen för godkännande genom
registrering. Någon bestämmelse som innehåller en särskild erinran om
detta kan inte anses erforderlig.
Kravet på den särskilda redogörelsen bidrar till en god genomlysning
av de villkor som kan ge upphov till tillämpningsproblem vid byte av
redovisningsvaluta i en understödsförening. Redogörelsen ger också ett
gott underlag för Finansinspektionens prövning av registreringsansökan.
Det normgivningsbemyndigande som föreslagits ger stöd för att utfärda
närmare föreskrifter om särskilda förhållanden som understödsföreningar
skall analysera i redogörelsen (jfr avsnitt 8.1.1).
Ett villkor som innebär byte av redovisningsvaluta bör, i linje med
som föreslås för försäkringsbolagen, godkännas endast om den särskilda
redogörelsen har upprättats. Bestämmelsen i 5 § förslaget till lag om byte
av redovisningsvaluta i finansiella företag bör utformas med hänsyn till
detta.
8.2 Frågor om behandling av vissa balansposter
8.2.1 Omräkning av tillgångar och skulder i annan valuta än
redovisningsvalutan
Regeringens förslag: Värderingsreglerna i ÅRKL justeras så att
tillgångar och skulder i annan valuta än redovisningsvalutan skall
omräknas enligt växelkursen på balansdagen, om de inte skyddas eller
utgör skydd mot förändringar i redovisningsvalutan. För företag som
omfattas av ÅRFL skall de justerade värderingsreglerna i 4 kap. 13 §
årsredovisningslagen tillämpas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget.
Bakgrund: I kreditinstitut och värdepappersbolag skall tillgångar och
skulder i utländsk valuta räknas om enligt kursen på balansdagen, om de
inte skyddas eller utgör skydd mot förändringar i valutakursen.
Materiella och immateriella anläggningstillgångar som utgörs av andelar
får dock räknas om enligt anskaffningskursen vid förvärvet (se 4 kap. 8 §
första stycket ÅRKL).
För försäkringsbolag gäller årsredovisningslagens bestämmelser om
värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta ). Det innebär att
utländska fordringar och skulder får räknas om enligt växelkursen på
balansdagen (se 4 kap. 1 § ÅRFL som hänvisar till 4 kap. 13 §
årsredovisningslagen ). Ändringen i årsredovisningslagen har behandlats
i avsnitt 5.9.
Bestämmelsen i 5 kap. 2 § andra stycket årsredovisningslagen om att
företaget skall ange enligt vilka principer belopp i utländsk valuta har
räknats om till kronor gäller såväl kreditinstitut och värdepappersbolag
som försäkringsföretag (se 5 kap. 1 § ÅRKL och 5 kap. 2 § ÅRFL).
Skälen för regeringen förslag: Den nuvarande huvudregeln i 4 kap.
8 § första stycket ÅRKL utgår från en årsredovisning i kronor och
föreskriver därför att tillgångar och skulder i utländsk valuta skall
omräknas med växelkursen på balansdagen. Detta bör naturligtvis gälla
även i fortsättningen när årsredovisning upprättas i kronor.
En omräkning till kronor är emellertid inte meningsfull i företag som
har sin redovisning i euro. Dessa företag bör i stället räkna om berörda
poster i kronor och annan utländsk valuta än euro till sin
redovisningsvaluta, euro. Omräkningsregeln i 4 kap. 8 § första stycket
ÅRKL bör därför justeras så att omräkningen gäller tillgångar och
skulder i annan valuta än redovisningsvalutan (jfr avsnitt 5.9). Av
bestämmelsen bör dock alltjämt framgå att ett undantag från
omräkningskravet gäller om tillgången eller skulden skyddas mot
förändringar eller utgör skydd mot valutakursförändringar (s.k. säkring).
Ett byte av redovisningsvaluta väcker flera frågor om säkrings-
redovisning. Termen säkringsredovisning betecknar en metod att
redovisa tillgångar och skulder som skyddats mot ogynnsamma
värdeförändringar. Metoden innebär att den säkrade balansposten och
säkringsinstrumentet t.ex. ett derivatinstrument värderas och
redovisas enligt samma principer. Det medför att vinster och förluster på
de mot varandra svarande positionerna redovisas i resultaträkningen vid
samma tidpunkt. Därigenom erhålls resultatmatchning.
Förutsättningarna för säkringsredovisning av skydd mot förändringar i
valutakursen kommer att påverkas såväl vid som efter ett byte av
redovisningsvaluta (se slutbetänkandet s. 215 f). De närmare frågorna om
säkringsredovisning bör dock inte lagregleras utan, som också
utredningen ansett, regleras inom ramen för den till lag kompletterande
redovisningsnormgivningen.
Utredningen har uppmärksammat alternativregeln i 4 kap. 8 § andra
stycket ÅRKL, som föreskriver att materiella och immateriella
anläggningstillgångar som utgörs av andelar får räknas om enligt
anskaffningskursen vid förvärvet. Denna bestämmelse bör, enligt
utredningen, läsas tillsammans med den föreslagna bestämmelsen om
omräkning av balansräkningen vid byte av redovisningsvaluta (se
förslaget till 2 kap. 6 § andra stycket årsredovisningslagen). Regeringen
gör samma bedömning.
Ändringarna i nya 2 kap. 6 § årsredovisningslagen kommer att gäller
för kreditinstitut och värdepappersbolag till följd av hänvisningar i 2 kap.
2 § ÅRKL. Ett företag som har bytt till redovisning i euro bör således för
poster som tagits in i balansräkningen före bytet använda det i kronor
fastställda anskaffningsvärdet omräknat med växelkursen vid ingången
av det första räkenskapsåret med redovisning i euro. Motsvarande krav
på omräkning bör gälla vid ett byte från euro till kronor.
Som tidigare nämnts följer försäkringsbolag bestämmelserna i 4 kap.
13 § årsredovisningslagen om omräkning av utländska fordringar och
skulder. I avsnitt 5.9 föreslås att bestämmelsen justeras så att vad som
skall räknas om är fordringar respektive skulder i annan valuta än
redovisningsvalutan. Hänvisningen i 4 kap. 1 § ÅRFL medför att den nya
lydelsen av 4 kap. 13 § årsredovisningslagen kommer att gälla även för
försäkringsbolag och för understödsföreningar som omfattas av ÅRFL.
Eftersom bestämmelsen är utformad som en option behövs inte någon
undantagsbestämmelse för säkringsfallen.
En redovisning i euro och byte av redovisningsvaluta kan ställa
särskilda krav på tilläggsupplysningar om valutaeffekter. Den nya
lydelsen i 5 kap. 2 § andra stycket årsredovisningslagen om att
företaget skall ange enligt vilka principer belopp i annan valuta än
redovisningsvalutan har räknats om bör gälla även för finansiella
företag. Någon ytterligare lagstiftning erfordras inte eftersom 5 kap. 1 §
ÅRKL respektive 5 kap. 1 § ÅRFL hänvisar till 5 kap. 2 §
årsredovisningslagen. De ytterligare regler om tilläggsupplysningar som
kan krävas för att ge en god genomlysning av verksamheten i ett företag
som byter valuta och redovisar i euro, bör utvecklas inom ramen för
kompletterande redovisningsnormgivning till ÅRKL och ÅRFL.
8.2.2 Medlems- och förlagsinsatser i medlemsbanker
Regeringens förslag: Medlems- och förlagsinsatser i medlemsbanker
skall behandlas på samma sätt som motsvarande insatser i
ekonomiska föreningar.

Utredningen förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har godtagit förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Medlemsbanker som byter
redovisningsvaluta skall räkna om balansräkningen till den nya
redovisningsvalutan. Vid bytet bör medlems- och förlagsinsatser
behandlas på samma sätt som i ekonomiska föreningar i allmänhet (se
avsnitten 7.2.1 och 7.2.2).
En redovisning i euro bör alltså förutsätta bestämmelser i stadgarna om
att redovisningen skall vara i euro och att den insats som varje medlem
skall delta med skall vara bestämd i euro. Detta föranleder justeringar i
2 kap. 4 § och 7 kap. 16 § lagen om medlemsbanker.
Det har i avsnitt 8.1.1 konstaterats att en medlemsbank inte bör få
fusioneras med en annan medlemsbank eller ett dotterbolag om inte
samtliga deltagande företag har samma redovisningsvaluta. En
motsvarande fusionsspärr har föreslagits för såväl ekonomiska föreningar
som andra associationsformer (se avsnitt 5.10). Fusionsspärren för
medlemsbanker bör tas in i 10 kap. 1, 2 och 8 §§ lagen om medlems-
banker.
En medlemsbank som har förlagsinsatser bestämda i annan valuta än
bankens redovisningsvaluta, bör räkna om dessa enligt balansdagens kurs
(jfr avsnitt 7.2.2). Bestämmelsen om omräkning av förlagsinsatser som
föreslås tas in i 4 kap. 16 § ÅRL bör således även gälla medlemsbanker.
En hänvisning till nämnda paragraf föreslås därför tas in i 4 kap. 1 §
ÅRKL. Det innebär att också kreditmarknadsföreningar kommer att
omfattas av bestämmelsen.
8.2.3 Grund- och garantifond i sparbanker
Regeringens förslag: Grundfonden skall i reglementet anges i samma
valuta som redovisningsvalutan. Vid byte av redovisningsvaluta skall
grundfonden räknas om till den nya redovisningsvalutan enligt kursen
vid bytet.
Garantifonder skall på samma sätt som förlagsinsatser i ekonomiska
föreningar och medlemsbanker redovisas till balansdagens kurs.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte haft någon erinran mot utredningens
förslag.
Bakgrund: Enligt 2 kap. 5 § 5 sparbankslagen skall i reglementet för
en sparbank anges grundfondens belopp samt huruvida hela grundfonden
eller en del av denna skall betalas tillbaka med eller utan ränta. Bidrag till
grundfonden tecknas och betalas enligt i stort sett samma rutiner som
tillämpas vid bildande av aktiebolag. I likhet med vad som gäller i
aktiebolag förfaller frågan om bildande av sparbanken om inte ett belopp
motsvarande grundfonden har tecknats vid tiden för den konstituerande
stämman. För registrering av sparbank krävs att hela det belopp som
grundfonden skall uppgå till enligt reglementet har betalats in och att
banken har fonder som motsvarar kravet på lägsta startkapital.
Vad gäller garantifonden i en sparbank föreskrivs i 5 kap. 1 §
sparbankslagen att sparbanksstämman får besluta att bilda en garantifond
genom bidrag av huvudmän och andra. Förutsättningen för ett sådant
beslut är att det är påkallat för att upprätthålla bankens verksamhet. Det
kan godtas att en sådan fond skapas i förebyggande syfte (se prop.
1986/87:12 band 3 s. 57). För att vara bindande skall teckning av bidrag
till garantifonden ske på teckningslista. På denna skall anges om ränta
skall utgå och i så fall hur den skall beräknas.
En sparbanks vinst skall, i den mån grundfonden eller en eventuell
garantifond gått förlorad, användas för att uppbringa fonden till det
belopp till vilket den skall uppgå. Den del av vinsten som inte tas i
anspråk för sådant ändamål skall avsättas till en reservfond (se 5 kap. 2 §
sparbankslagen).
Finns det i reglementet ett förbehåll om återbäring av grundfonden
eller del av den, får sådan återbäring endast ske om reservfonden uppgår
till ett belopp som motsvarar tio gånger grundfonden (se 5 kap. 3 §
sparbankslagen).
I en sparbank får inte benämningen fond användas för belopp som
redovisas under annat än balanräkningsposterna Grundfond, Uppskriv-
ningsfond, Reservfond, Fond för orealiserade vinster respektive
Garantifond (se 5 kap. 4 § 4 ÅRKL).
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om inrättande av
grundfonden talar för att den vid ett byte av redovisningsvaluta bör
behandlas på samma sätt som aktiekapitalet i ett aktiebolag och
medlemsinsatserna i en ekonomisk förening. För en sådan behandling
talar också vissa bestämmelser i 5 kap. om fonder och vinstdisposition.
Regeringen ansluter sig således till utredningens förslag att en sparbanks
grundfond i samband med byte av redovisningsvaluta till euro i
reglementet skall räknas om till euro. En bestämmelse om detta bör tas in
i 2 kap. 5 § sparbankslagen.
Garantifonden i en sparbank får återbetalas endast om det kan ske med
hänsyn till bestämmelserna om kapitaltäckning. Utfäst ränta på tillskjutna
medel får inte heller utbetalas om det får till följd att vinsten på rörelsen
inte förslår att behålla grund- eller garantifonden på föreskriven nivå (se
5 kap 4 §). I övrigt gäller beträffande återbetalning vad som bestämts vid
garantifondens bildande. Av 5 kap. 7 § framgår vidare att sparbanken kan
utfärda bevis om tillskott till garantifond som får förvärvas av
sparbanken i samband med återbetalning av fonden. Det intryck som
dessa bestämmelser förmedlar är att garantifondsbevisen närmast är att
jämföra med förlagsandelsbevisen i en ekonomisk förening. Garanti-
fonden bör därför behandlas enligt samma principer som förlagsinsatser.
Finns det en garantifond i en sparbank som byter redovisningsvaluta, bör
den således även efter bytet kunna vara bestämd i kronor. I redovisningen
bör den, i linje med vad som föreslagits beträffande förlagsinsatser,
räknas om från kronor till euro enligt balansdagens kurs. I den mån detta
leder till att garantifonden ökar eller minskar, bör skillnaden tas upp som
en tilläggs- eller avdragspost under fonder. En bestämmelsen om detta
bör tas in i 5 kap. 4 § 7 ÅRKL.
Någon uttrycklig bestämmelse om att en sparbank som har sin
redovisning i euro också skall ha sin reservfond i euro behövs inte. Det
får anses följa av huvudregeln att det egna kapitalet inte får variera av sig
självt (jfr avsnitten 5.6 och 7.2.2).
8.2.4 Garantikapital och vissa anspråk i ömsesidiga
försäkringsbolag
Regeringens förslag: Garantikapital skall redovisas som förlagsinsatser
och tas upp i balansräkningen till balansdagens kurs.
Regeringen bedömning: Det behövs inga särskilda regler om
uttaxering för ömsesidiga försäkringsbolag som byter redovisningsvaluta.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några erinringar
mot förslaget.
Bakgrund: Ömsesidiga försäkringsbolag regleras i försäkrings-
rörelselagen. Delägarna i ett sådant försäkringsbolag är försäkrings-
tagarna. I ömsesidiga försäkringsbolag saknas direkta motsvarigheter till
sådana medlemsinsatser och förlagsinsatser som förekommer i
ekonomiska föreningar i allmänhet. I stället finns vissa regler om
garantikapital. Sådant kapital har till funktion att tillföra bolaget
riskkapital utöver bolagets egna vinstmedel. För de ömsesidiga bolagen
finns även särskilda regler om nedsättning av bolagets ansvarighet vid
förluster i livförsäkringsrörelse och uttaxering från delägare vid förluster
i skadeförsäkringsrörelse. Bestämmelserna innebär att en delägare kan
komma att svara för kapitalunderskott när bolaget saknar tillgångar eller
medel för att täcka förluster eller förpliktelser. I likhet med
försäkringsaktiebolagen kan ömsesidiga försäkringsbolag ta upp
förlagslån.
Garantikapital
Ett ömsesidigt försäkringsbolag får inte bildas utan garantikapital, om det
inte finns skäl för det. Garantikapital skall betalas med pengar. Det skall
betalas tillbaka när det inte behövs för rörelsens ändamålsenliga
bedrivande och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om
kapitalbasens storlek och sammansättning. En återbetalning beslutas av
bolagsstämman och kräver Finansinspektionens medgivande (se 1 kap.
8 § och 12 kap. 4 § försäkringsrörelselagen).
De nya försäkringsrörelsereglerna innebär att garantikapital kan
tillskjutas ömsesidiga bolag under rörelsens gång (se nya 2 kap. 17 §
försäkringsrörelselagen och prop. 1998/99:87 s. 296 ff). Bestämmelsen
om återbetalning av garantikapital gäller även sådana tillskott.
I bolagsordningen för det ömsesidiga bolaget skall bl.a. anges
garantikapitalets storlek, i vilken ordning garanterna skall betala in
kapitalet, i vilken utsträckning garanter skall ha rösträtt samt om och i
vilken utsträckning vinst eller ränta skall betalas på garantikapitalet.
Nedsättning och uttaxering
Delägare svarar inte personligen för det ömsesidiga bolagets
förpliktelser. Delägarna kan dock drabbas av ett slags personligt ansvar
för det ömsesidiga bolagets förpliktelser genom reglerna om nedsättning
och uttaxering.
Nedsättningsreglerna innebär att förluster i det ömsesidiga bolagets
livförsäkringsrörelse som inte kan täckas av återbäringsmedel eller
garantikapital i sista hand skall täckas genom att bolagets ansvarighet för
löpande försäkringar och tilldelad återbäring sätts ned.
I de nya försäkringsrörelsereglerna slopas möjligheten till nedsättning
(se prop. 1998/99:87 s. 287 ff). Med stöd av övergångsbestämmelser kan
dock äldre bestämmelser om bl.a. nedsättning tillämpas under en
tvåårsperiod för företag som tillämpar äldre regler om återbäring m.m.
Uttaxeringsreglerna innebär att förluster i skadeförsäkringsrörelse i
sista hand kan täckas genom uttaxering bland delägarna.
I framtiden skall en uttaxering bland delägare alltid förutsätta
bestämmelser i bolagsordning. En uttaxering får ske endast inom vissa
begränsningar som bl.a. innebär att ansvaret även fortsättningsvis skall
vara subsidiärt och att uttaxering inte skall få ske för konsument-
försäkringar. Vidare får uttaxering endast ske i skadeförsäkringsbolag för
förluster eller förpliktelser i direkt försäkringsrörelse. Med stöd av
övergångsregler kan ömsesidiga bolag tillämpa äldre regler om
uttaxering under en tvåårsperiod.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Garantikapital
Regeringen delar, i likhet med remissinstanserna, utredarens bedömning
att garantikapital bör redovisas på samma sätt som förlagsinsatser i
ekonomiska föreningar. Om ett försäkringsbolag bytt redovisningsvaluta
till euro skall således garantikapital avtalat i svenska kronor beräknas och
redovisas i euro till balansdagens kurs.
Vid själva övergången till ny redovisningsvaluta uppkommer inga
omräkningsdifferenser. Sådana differenser kan däremot uppkomma i
senare balansräkningar vid omräkning av garantikapital till redovisnings-
valutan. I den mån detta leder till att det egna kapitalet ökar eller minskar
bör det alltså framgå av balansräkningen. En bestämmelse som i sak
motsvarar ändringen i 4 kap. 16 § ÅRL avseende förlagsinsatser i
ekonomiska föreningar bör därför tas in i 5 kap. 4 § ÅRFL.
Omräkningsdifferenserna bör redovisas mot fritt eget kapital i
ömsesidiga skadeförsäkringsbolag och livförsäkringsbolag som får dela
ut vinst. Bestämmelserna kan i detta avseende utformas helt enligt
reglerna om förlagsinsatser i 4 kap. 16 § ÅRL. .
Utredningen har föreslagit att detsamma tillämpas i livförsäkrings-
bolag, men att omräkningsdifferenserna i stället skall redovisas som en
tilläggs- eller avdragspost under återbäringsmedel.
Vid övergången till nya försäkringsrörelseregler skall dock
redovisningen av återbäringsmedel upphöra. Sådana medel skall
överföras till försäkringstekniska avsättningar respektive till en
konsolideringsfond, om inte beloppet i stället skall redovisas i en
uppskrivningsfond eller fond för orealiserade vinster enligt ÅRFL (se
punkten 3 i övergångsbestämmelserna till SFS 1999:600). Ett för-
säkringsbolag som inte kan dela ut vinst kommer samtidigt att sakna
redovisat fritt eget kapital (se nya 5 kap. 4 § ÅRFL). Omräknings-
differenserna i ett ömsesidigt livförsäkringsbolag som inte får dela ut
vinst måste därför redovisas på något annat sätt.
Enligt regeringens mening bör ÅRFL endast innehålla en allmän
bestämmelse om att omräkningsdifferenserna avseende garantikapital
skall redovisas mot bundet eget kapital. Hur förändringarna närmare bör
redovisas bör i stället preciseras genom föreskrifter från regeringen eller
Finansinspektionen bl.a. med hänsyn tagen till de principer som gäller för
redovisning av orealiserade vinster.
Frågor om redovisningen av omräkningsdifferenser kan för övrigt
beaktas i den särskilda redogörelse som ett försäkringsbolag skall
upprätta inför ett byte av redovisningsvaluta. Redogörelsen och kravet på
att bolagsordningen skall stadfästas av Finansinspektionen ger, som
tidigare framhållits, rimliga garantier för att omräkningsdifferenserna
redovisas på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna om
garantikapital.
Nedsättning och uttaxering
Som nämnts skall nedsättning inte längre kunna förekomma i
försäkringsföretag som tillämpar nya försäkringsrörelseregler. Eftersom
möjligheten att redovisa i euro endast föreslås stå öppen för
försäkringsbolag som följer nya försäkringsrörelseregler saknas
anledning att behandla frågan om nedsättning i detta sammanhang.
En uttaxering skall senast år 2002 alltid förutsätta fullständiga
bestämmelser i bolagsordningen. Eftersom redovisning i euro och ett
eventuellt nytt byte av redovisningsvaluta skall förutsätta bestämmelser i
bolagsordningen, som måste fastställas av Finansinspektionen, kan
frågan särskilt beaktas i det sammanhanget. Vid fastställelseprövningen
bör det således tillses att en ny redovisningsvaluta går att förena med
bolagsordningsvillkoren om uttaxering.
Enligt regeringens mening behövs alltså inga särskilda bestämmelser
om uttaxering på grund av att ömsesidiga försäkringsbolag ges
möjligheter att ha sin redovisning och eget kapital i euro.
8.2.5 Konsolideringsfonden i livförsäkringsbolag
Regeringens bedömning: Vid byte av redovisningsvaluta skall
konsolideringsfonden, i likhet med andra poster under eget kapital,
räknas om enligt kursen vid byte av redovisningsvaluta och i senare
balansräkningar redovisas till ett omräknat anskaffningsvärde.

Utredningens bedömning: Utredningen har inte behandlat vad som
bör gälla vid genomförande av nya överskottsregler för livförsäkrings-
bolag, utan ansett att denna fråga bör övervägas vidare inom
Regeringskansliet.
Remissinstanserna: Från remissinstanserna har inte framförts några
invändningar mot utredningens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt vad som tidigare slagits
fast skall aktiekapital i försäkringsaktiebolag räknas om vid bytet av
redovisningsvaluta. I påföljande balansräkningar skall aktiekapitalet inte
omräknas utan redovisas till kursen vid bytet av redovisningsvaluta (dvs.
till omräkningsvärdet). Detsamma gäller för överkursfonden i försäk-
ringsaktiebolag och fonden för orealiserade vinster. En sådan redovisning
följer av allmänna redovisningsprinciper och har inte ansetts påfordra
några särskilda bestämmelser (se avsnitt 5.6 och 8.1.1). Detta anförda
kommer följaktligen att gälla även för livförsäkringsaktiebolag som inte
får dela ut vinst.
Livförsäkringsbolag som inte får dela ut vinst skall framdeles vid sidan
av bl.a. aktiekapitalet ha en konsolideringsfond under bundet eget
kapital. Konsolideringsfonden får användas endast för förlusttäckning i
livförsäkringsrörelse eller annat ändamål som föreskrivs i bolags-
ordningen (se nya 12 kap. 9 § försäkringsrörelselagen och prop.
1998/99:87 s. 208 f).
En redovisning av konsolideringsfonden till det omräknade
anskaffningsvärdet - med de förändringar som föranleds av till-
kommande och avgående poster - ligger bäst i linje med redovisningen
av andra poster som ingår i det eget kapitalet. Även i detta avseende
följer redovisningssättet av allmänna redovisningsprinciper och några
särskilda omräkningsbestämmelser behövs därför inte.
Att ett byte av redovisningsvaluta är förenligt med bolagsordningens
bestämmelser om användning av konsolideringsfonden bör, som
markerats tidigare, kontrolleras inom ramen för stadfästelseprövningen
av bolagsordningen.
8.3 Kapitalbuffert- och riskhanteringsfrågor
8.3.1 Kapitalkrav och kapitalbas i kreditinstitut och
värdepappersbolag
Regeringens förslag: Kapitalkravet för risker till följd av
valutakursförändringar skall bestämmas av ett företags nettoposition i
annan valuta än redovisningsvalutan. Finansinspektionen skall kunna
medge att förlagsinsatser räknas som primärt eller supplementärt
kapital.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Har inte haft någon erinran mot utredningens
bedömning. Svenska Bankföreningen har föreslagit vissa ändringar i
bestämmelserna om förlagsandelslån.
Bakgrund: Genom lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag (kapitaltäcknings-
lagen) har EG-harmoniserade bestämmelser om kapitaltäckning införts
för institut (kreditinstitut eller värdepappersföretag). Kravet på kapital i
institut regleras i flera EG-direktiv. Av särskild betydelse är kapital-
basdirektivet (89/299/EEG), solvensdirektivet (89/647/EEG) och
kapitalkravsdirektivet (93/6/EEG).
Kapitalkravet
Enligt kapitaltäckningslagen skall ett institut vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas som åtminstone motsvarar det sammanlagda kapitalkravet för
kredit- och marknadsrisker. För värdepappersbolag gäller dessutom att
kapitalbasen aldrig får understiga motsvarande 25 procent av bolagets
fasta kostnader för det föregående året eller, om bolagets verksamhet
pågått i mindre än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som har
angetts i bolagets verksamhetsplan.
Kapitalkravet för kreditrisker bestäms med hänsyn till ett instituts
tillgångar och dess åtaganden som inte ingår i handelslagret. Dessa
indelas i riskklasser och multipliceras med någon av vikterna 0, 20, 50
eller 100 procent, där en högre risk ger en högre vikt. Genom att addera
beloppen framräknas de riskviktade tillgångarna. Kapitalkravet för
kreditrisker utgörs av ett belopp motsvarande 8 procent av de riskviktade
tillgångarna.
Marknadsrisker delas i kapitaltäckningslagen bl.a. in i positionsrisker,
avvecklingsrisker, motpartsrisker, och valutakursrisker. Med undantag
för valutakursrisker beräknas kapitalkravet för dessa risker på ett instituts
exponeringar i handelsportföljen. Kapitalkravet för valutakursrisker skall
beräknas på ett instituts totala nettoposition i utländsk valuta för hela
verksamheten (se 4 kap. 8 § kapitaltäckningslagen).
Kapitalbasen
Kapitalbasen består av två delar, primärt och supplementärt kapital. Det
primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
I 2 kap. 6 § kapitaltäckningslagen anges de kapitalkomponenter som
får räknas in i kapitalbasen.
I primärt kapital får flera olika kapitalkomponenter räknas in varav
viktigast är eget kapital. Vissa däri ingående poster får dock inte ingå i
primärt kapital. Uppskrivningsfonder skall alltid undantas. I institut som
bedrivs i aktiebolagets form får inte heller s.k. kumulativa preferensaktier
räknas in. För institut som är medlemsbank eller kreditmarknadsförening
gäller att förlagsinsatser inte får ingå i primärt kapital. Sådana insatser får
dock räknas som supplementärt kapital. Med primärt kapital avses i
banker och kreditmarknadsföretag även reserver uppkomna till följd av
avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande. I banker, kredit-
marknadsföretag och värdepappersbolag tillkommer dessutom kapital-
andelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.
Med supplementärt kapital avses förlagsandelslån, förlagslån och
andra efterställda skuldförbindelser med en löptid på minst fem år.
Finansinspektionens får medge att även andra kapitaltillskott och
reserver räknas som primärt eller supplementärt kapital.
Skälen för regeringens förslag:
Kapitalkravet
Om ett finansiellt institut byter redovisningsvaluta, skall balansräkningen
i kronor för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro (se avsnitt 5.6)
Eftersom hela balansräkningen räknas om enligt samma växelkurs,
förändras inte relationen mellan de olika balansräkningsposterna. Det
innebär att relationen mellan de riskviktade tillgångarna och primärt och
supplementärt kapital blir densamma i den utgående
kronbalansräkningen som i den ingående eurobalansräkningen.
Företagets redovisade kapitaltäckning för kreditrisk förändras alltså
inte av ett byte av redovisningsvaluta. Kapitalkravet för andra
marknadsrisker än valutakursrisker påverkas inte heller av ett byte,
eftersom det normalt endast beräknas för handelsportföljen som dagligen
skall marknadsvärderas (se 5 kap. 12 § FFFS 1998:29).
Kapitalkravet för valutarisk kommer däremot att påverkas av att
redovisningsvalutan är euro i stället för kronor. Ett företags redovisade
ställning påverkas av förändringar i valutakursen om det innehar
tillgångar och skulder uttryckta i andra valutor än den egen redovisnings-
valutan. Kravet på minsta bundet eget kapital respektive på minsta
kapitalbas kommer att vara bestämt i euro för företag som har sin
redovisning i denna valuta. För sådana företag kommer därför positioner
i svenska kronor att innebära en valutarisk. Dessa företag bör därför
kapitaltäcka öppna positioner i svenska kronor men däremot inte öppna
positioner i euro. Bestämmelsen i 4 kap. 8 § kapitaltäckningslagen bör
justeras i enlighet med detta.
I 2 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen ges Finansin-
spektionen möjlighet att justera kapitalkravet för kostnadsrisker om
bolagets verksamhet har ändrats väsentligen. Det kan ifrågasättas om inte
bestämmelsen bör kompletteras med en möjlighet för inspektionen att
justera kapitalkravet även vid en väsentligt förändrad växelkurs mellan
euron och kronan. För de värdepappersbolag som har en stor andel av
sina kostnader i kronor är det nämligen inte säkert att de kostnader som
för det föregående räkenskapsåret redovisades i euro efter omräkning till
den då rådande växelkursen är representativa för den framtida kost-
nadsrisken. Alla värdepappersbolag som har betydande kostnader i
utländsk valuta står emellertid inför samma problem. Vi anser därför, i
likhet med utredningen, att det inte behövs någon särskild möjlighet att
justera kapitalkravet för bolag som har sin redovisning i euro. I den mån
det behövs ytterligare normgivning får den ges inom ramen för
normgivningsbemyndigandet i 7 kap. 18 § första stycket 2 kapital-
täckningslagen.
Förlagsinsatser
Medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar kan ge ut förlags-
andelsbevis. Förlagsinsatser skall redovisas som bundet eget kapital (se
5 kap. 4 § 5 ÅRKL) och får därför formellt användas för att uppfylla
kravet på minsta startkapital (se 1 kap. 4 § lagen om medlemsbanker och
2 kap. 4 § lagen om finansieringsverksamhet). I ett instituts kapitalbas får
dock sådana kapitalkomponenter endast ingå som supplementärt kapital
(se 2 kap. 6 § kapitaltäckningslagen).
Förlagsinsatser i en medlemsbank eller i en kreditmarknadsförening
behöver inte vara i samma valuta som företaget har sin redovisning.
Enligt förslaget skall emellertid sådana insatser tas upp i balansräkningen
till det belopp som framkommer vid en omräkning efter balansdagens
kurs. I den mån detta leder till att det bundna egna kapitalet ökar eller
minskar skall det göras en justering av fritt eget kapital (se avsnitten
7.2.2 och 8.2.2).
Storleken av en förlagsinsats kan således komma att variera över tiden
och eventuella värdeförändringar påverkar direkt fritt eget kapital. Det är
därför inte lämpligt att i lag behålla föreskriften om att förlagsinsatser
alltid får räknas som supplementärt kapital. Det finns inte heller något
sakligt skäl att behålla ett absolut förbud mot att, oavsett konstruktion,
räkna förlagsinsatser som primärt kapital. Förbudet mot att räkna
förlagsinsatser som primärt kapital bör därför också tas bort. Detta
föranleder justeringar i 2 kap. 6 § andra stycket och tredje stycket
kapitaltäckningslagen.
Mot denna bakgrund finns det inte något behov av en föreskrift i lag
om i vilken utsträckning förlagsinsatser med kortare kvarvarande löptid
än fem år får räknas in i kapitalbasen. Förlagsandelslån bör således, som
Svenska Bankföreningen har påpekat, utgå ur uppräkningen av kapital-
komponenter som får tas upp som supplementärt kapital till ett belopp
motsvarande högst 20 procent av det nominella värdet för varje helt år
som återstår till förfallodagen. Bestämmelsen i 2 kap. 6 § tredje stycket
andra mening kapitaltäckningslagen bör justeras i enlighet med detta.
Förlagsinsatser bör, i likhet med andra kapitaltillskott, kunna räknas in
i kapitalbasen efter medgivande från Finansinspektionen. Finans-
inspektionen bör också kunna medge att värdet av sådana insatser räknas
som primärt kapital. Ett sådant medgivande kan naturligtvis ges endast i
den mån det är förenligt med EG-rätten och kapitaltäckningslagen.
8.3.2 Krav på minsta bundet eget kapital och kapitalbas i
kreditinstitut och värdepappersbolag
Regeringens förslag: Kravet på minsta kapitalbas i ett företag skall
räknas om enligt kursen vid bytet av redovisningsvaluta.
Ett företag skall vid ingången av det första räkenskapsåret med
redovisning i euro ha ett bundet eget kapital som uppgår till minst det
startkapital som krävs för att påbörja verksamhet av det slag som
företaget bedriver.
En medlemsbank eller ett kreditmarknadsföretag, som har sin
redovisning i euro, skall kunna få tillstånd att bedriva verksamhet med ett
lägre krav på bundet eget kapital än fem miljoner euro, om
balansomslutningen uppgår till högst tolv miljoner euro.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se slutbetänkandet s. 221-223 och 253-258).
Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot utredarens
bedömning. Finansinspektionen och Finansbolagens Förening har
kommenterat utformningen av lagtexten.
Bakgrund: För en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett
värdepappersbolag finns ett krav på lägsta bundet eget kapital vid
påbörjandet av verksamheten (startkapital). Kravet på startkapitalets
storlek skiljer sig åt mellan institut av olika slag. Kravet kan också växla
mellan institut av samma slag beroende på verksamhetens art och
omfattning.
Bestämmelser om lägsta startkapital finns för bankaktiebolag i 9 kap.
4 § bankrörelselagen, för sparbanker i 2 kap. 2 § sparbankslagen, för
medlemsbanker i 1 kap. 4 § lagen om medlemsbanker, för kredit-
marknadsföretag i 2 kap. 4 § lagen om finansieringsverksamhet samt
slutligen, för värdepappersbolag i 2 kap. 5 § lagen om värdepappers-
rörelse.
Kravet på minsta kapitalbas utgörs av det belopp i kronor som vid
tidpunkten för tillståndsbeslutet motsvarade det i euro uppställda kravet
(se prop. 1992/93 s. 108 och prop. 1994/95:50 s. 112).
För företag som har beviljats tillstånd enligt äldre bestämmelser har
referensnivån i stället fastställts till ett belopp i kronor som motsvarade
kravet i euro när lagen trädde i kraft (se beträffande banker punkterna 2
och 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
[1992:1613] om ändring i bankrörelselagen [1987:619], beträffande
kreditmarknadsbolag punkt 6 i ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen [1992:1610] om finansieringsverksamhet och
beträffande värdepappersbolag punkt 2 i ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen [1994:2015] om ändring i lagen [1991:981] om
värdepappersrörelse).
Det belopp som startkapitalet fastställts till utgör ett golv för
kapitalbasen. Denna får sålunda aldrig gå ner under ett belopp som svarar
mot startkapitalet. Finansinspektionen skall återkalla en banks oktroj
respektive ett kreditmarknadsföretags eller ett värdepappersbolags
tillstånd om kapitalbasen understiger det uppställda kravet och bristen
inte täcks inom tre månader från det att den blev känd för företaget. I
kapitalbasen får även andra kapitalkomponenter än bundet eget kapital
räknas in (se avsnitt 8.3.1). Kravet på minsta kapitalbas kan således
tillgodoses med annat än bundet eget kapital, t.ex. kan fritt eget kapital
och vissa slag av lånekapital räknas in. Det finns också poster som ingår i
bundet eget kapital men som endast i begränsad utsträckning kan ingå i
kapitalbasen. Detta gäller t.ex. för uppskrivningsfonder, kumulativa
preferensaktier, förlagsinsatser och vissa grundfonder.
Kraven på minsta startkapital och lägsta kapitalbas är reglerat i EG-
rätten. För banker och kreditmarknadsföretag finns bestämmelser i andra
banksamordningdirektivet (89/646/EEG) och för värdepappersbolag i
kapitalkravsdirektivet (93/6/EEG). I EG-rätten sammanfaller definitionen
av startkapital med vad som utgör primärt kapital enligt kapital-
täckningsreglerna.
Skälen för regeringens förslag: I ett finansiellt företag som har sin
redovisning i euro kommer den viktigaste komponenten i primärt kapital
(aktiekapitalet, medlemsinsatserna eller grund- och reservfond) att vara
uttryckt i euro. Det är därför lämpligt att också kravet på minsta
kapitalbas är fastställt i euro om företaget har sin redovisning i denna
valuta. Det är också av vikt att byte av redovisningsvaluta till euro inte
blir ett sätt att få ner kravet på buffertkapital. Det bör därför ställas ett
särskilt krav på lägsta bundet eget kapital vid ingången av det första
räkenskapsåret med redovisning i euro.
En bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag bör vid
ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro ha ett
bundet eget kapital som inte understiger det startkapital som krävs för att
påbörja verksamhet av det slag företaget bedriver. Kravet på minsta
kapitalbas bör räknas om till redovisningsvalutan. En omräkning bör
göras såväl vid byten från kronor till euro som omvänt från euro till
kronor.
Utgångspunkten bör, som nyss framhållits, vara att ett byte från kronor
till euro kan leda till ett högre men aldrig till ett lägre krav på minsta
kapitalbas. Företagets krav på lägsta kapitalbas i kronor bör omräknas till
euro och jämföras med kravet på bundet eget kapital vid ingången av det
första räkenskapsåret med redovisning i euro. Efter bytet bör
kapitalbasen alltid minst uppgå till det största av dessa två belopp.
Återgår företaget till redovisning i kronor bör det krävas att
kapitalbasen minst uppgår till det största av dessa två belopp omräknat
till kronor. Omräkningen bör ske med den av Europeiska centralbanken
fastställda kursen den sista bankdagen under det sista räkenskapsåret med
redovisning i euro. En återgång till redovisning i kronor bör emellertid
inte kunna leda till ett lägre krav på kapitalbas än vad som gällde för
företaget när det tidigare redovisade i samma valuta. Det tidigare kravet
på kapitalbas i kronor bör därför gälla vid återgång till redovisning i
kronor, om det leder till ett högre kapitalkrav än en omräkning av det i
euro gällande kravet. Detsamma bör gälla om ett företag återgår till att ha
sin redovisning i euro.
Bestämmelser om krav på lägsta bundet eget kapital efter bytet och
omräkning av kravet på lägsta kapitalbas bör tas in i den föreslagna lagen
om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag (se 6 och 7 §§ i
lagförslaget). I rörelselagarna bör föreskrivas att kapitalbasen aldrig får
understiga vad som krävdes i bundet eget kapital vid ingången av det
första räkenskapsåret med redovisning i euro (se förslagen till justeringar
i 2 kap. 9 § bankrörelselagen, i 4 kap. 1 § lagen om lagen om
finansieringsverksamhet och i 5 kap. 1 § lagen om värdepappersrörelse).
En medlemsbank eller ett kreditmarknadsföretag kan medges att ha ett
lägre bundet eget kapital än fem miljoner euro. Det bundna egna kapitalet
skall dock uppgå till lägst en miljon euro. En förutsättning för ett lägre
krav på startkapital är att balansomslutningen i den planerade
verksamheten inte överstiger etthundra miljoner kronor.
En bestämmelse som anger gränsvärdet i kronor kan leda till
tillämpningssvårigheter. En gräns i euro bör därför, som utredningen
funnit, tas in i respektive rörelselag (se slutbetänkandet s. 221 ff).
Remissinstanserna har inte invänt mot den av utredningen föreslagna
gränsen om tolv miljoner euro. Den föreslagna nivån framstår som väl
avvägd. Förslaget bör alltså genomföras.
I enlighet med det anförda bör justeringar göras i 1 kap. 4 § lagen om
medlemsbanker och i 2 kap. 4 § lagen om finansieringsverksamhet.
För kreditmarknadsföretag gäller att kravet på lägsta kapitalbas höjs
om balansomslutningen under verksamhetstiden överstiger etthundra
miljoner kronor. Om företaget har sin redovisning i euro bör även denna
gräns vara tolv miljoner euro. En bestämmelse om detta föreslås tas in
som ett nytt fjärde stycket i 4 kap. 1 § lagen om finansieringsverksamhet
Det kan anmärkas att dessa frågor kan komma att behandlas ytterligare
i samband med den översyn av startkapitalets omfattning som
förutskickats i en proposition om ny associationsrätt för bankaktiebolag
m.m. (se prop. 1997/98:166 s. 59).
8.3.3 Garantibelopp och solvensmarginal i försäkringsbolag
Regeringens förslag: Det införs bestämmelser om beräkning av premie-
och skadeindex i försäkringsbolag som har bytt redovisningsvaluta.
Ett bemyndigande för regeringen eller myndighet att meddela föreskrifter
om omräkning av premie- och skadeindex införs.
Regeringens bedömning: Det behövs inga ändringar i reglerna om
krav på minsta kapitalbas i försäkringsbolag (garantibelopp och
solvensmarginal) till följd av en möjlighet att redovisa i euro.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med
regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot utredarens
bedömning. Svenska Aktuarieföreningen har ansett att belopp i de
historiska tidsserier och jämförelsetal av betydelse för vissa solvensregler
som framräknats i kronor normalt bör kunna omräknas med en fast kurs
vid beräkningstillfället.
Bakgrund: Ett försäkringsbolag skall, utöver tillgångar som svarar
mot de försäkringstekniska avsättningarna, vid varje tidpunkt ha en
tillräcklig kapitalbas (se 1 kap. 8 a § försäkringsrörelselagen). Kapital-
basen får aldrig vara lägre än garantibeloppet. Kapitalbasen får inte heller
vara lägre än solvensmarginalen.
Garantibeloppet bestäms till olika belopp bestämda i euro beroende på
vilket slag av försäkringsrörelse som skall bedrivas. Solvensmarginalen
bestäms med hänsyn till verksamhetens art och omfattning enligt olika
regler för liv- och skadeförsäkringsrörelse. För livförsäkringsrörelse
bestäms solvensmarginalen i princip till fyra procent av premiereserven
samt vissa procentsatser relaterade till olika positiva risksummor (se
7 kap. 26 och 27 §§ försäkringsrörelselagen).
I skadeförsäkringsrörelse beräknas solvensmarginalen i princip med
utgångspunkt i vissa procentsatser av premier som bolaget mottagit under
föregående år samt vissa procentsatser av tidigare års ersättningar eller
avsättningar för försäkringsfall (se 7 kap. 23 och 25 §§ försäkrings-
rörelselagen).
Vid bestämmande av bl.a. minsta garantibelopp skall till skillnad
från vad som gäller för kapitalbasen enligt kapitaltäckningslagen
beloppet fastställas genom omräkning från euro till kronor enligt kursen
den sista dagen i närmast föregående oktober månad (se artikel 5 a i
första livförsäkringsdirektivet [79/267/EEG] och artikel 1 i rådets
direktiv av den 29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om
samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera
och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring
[76/580/EEG]).
I kapitalbasen får inräknas inbetalt aktie- eller garantikapital och
hälften av ännu ej inbetalt aktie- eller garantikapital. Vidare får inräknas
övrigt bundet eget kapital med avdrag för fond för orealiserade vinster. I
kapitalbasen får även inräknas obeskattade reserver samt, efter
Finansinspektionens medgivande, andra poster. För skadeförsäkrings-
rörelse gäller dessutom att anspråk på grund av uttaxering, med vissa
begränsningar, får räknas in i kapitalbasen. Detta gäller även om bolaget
inte har beslutat att uttaxering skall göras. Finansinspektionen får i ett
enskilt fall medge att andra poster än de som anges i försäkrings-
rörelselagen, får ingå i kapitalbasen (se 7 kap. 22 och 24 §§
försäkringsrörelselagen).
Inspektionen har utfärdat ett allmänt råd beträffande möjligheten att
räkna in förlagslån i kapitalbasen (se FFFS 1998:15).
En viss andel av solvensmarginalen och garantibeloppet måste bestå av
aktiekapitalet eller annat bundet eget kapital (se 7 kap. 26 §).
Finansinspektionen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om
försäkringsbolags skyldighet att lämna solvensdeklaration (se
FFFS 1998:39 och FFFS 1997:30). Deklarationerna ligger till grund för
prövningen av försäkringsbolagens kapitalkrav.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitalkravet för
försäkringsbolag (garantibelopp och solvensmarginal) skall redan i dag
motsvara vissa belopp i euro. I de fall ett försäkringsbolag byter till euro
i redovisningen kan som utgångspunkt eget kapital och andra kapital-
basposter i balansräkningen upprättad i euro direkt ligga till grund för
prövningen av om kapitalbasen uppfyller lagens krav.
För de företag som redovisar i kronor kommer eget kapital och andra
poster alltjämt att bestämmas i kronor. För dessa företag kommer även i
fortsättningen ett genom omräkning från euro till kronor fastställt
kapitalkrav att gälla. Frågan om en reglering av tillämplig omräknings-
kurs i dessa fall finns det anledning att återkomma till i den översyn av
placeringsreglerna m.m. som tidigare aviserats (se prop. 1998/99:87
s. 273).
En redovisning i euro aktualiserar vissa frågor om beräkningen av de
poster som får ingå i kapitalbasen som bör övervägas redan nu.
När det gäller möjligheten att i kapitalbasen beakta hälften av ej
inbetalt aktie- eller garantibelopp förutsätter bestämmelserna att en
registrering av aktiekapital eller garantibeloppet har skett (jfr prop.
1998/99:87 s. 412). Valutan som tillämpas vid registreringen av
aktiekapitalet respektive tillskottet av garantikapitalet blir därmed även
styrande för i vilken valuta återstående obetalt belopp beräknas.
Till följd av de allmänna regler som tidigare föreslagits skall
redovisningen och aktiekapitalet alltid vara i samma valuta. Några
särskilda problem vid beräkningen av ej inbetalt aktiekapital vid den
löpande prövningen av kravet på solvensmarginal torde därmed inte
uppkomma.
För fordran på garantikapital i kronor får även utan någon särskilda
bestämmelse anses gälla att ej inbetalt garantibelopp skall värderas enligt
kursen vid beräkning av solvensmarginal.
Anspråk på uttaxering som ännu inte har beslutats är inte av
beskaffenhet att kunna tas upp som tillgång i balansräkningen. Även här
kan den valuta som uttaxeringsvillkoren är bestämda i tillämpas vid
beräkningen av kapitalbasen. Uttaxeringsrättigheter bestämda i kronor
bör således, vid kontroll av om kapitalkravet i euro är uppfyllt, räknas om
till euro enligt kursen vid beräkningstillfället. Någon särskild bestäm-
melse behövs knappast för att detta skall gälla.
Det kan också framhållas att bestämmelserna om solvensmarginal och
kapitalbasens sammansättning bygger på relationerna mellan olika poster
i kapitalbasen. Vid ett byte av redovisningsvaluta skall samtliga poster
räknas om med samma kurs (se avsnitt 5.6). Själva bytet av redovis-
ningsvaluta förändrar därför inte relationerna mellan olika poster.
Regeringen ansluter sig alltså till utredningens bedömning att en
redovisning i euro för finansiella företag i huvudsak inte kräver några
ändringar i nuvarande solvensregler för försäkringsbolag.
Bestämmelserna om solvensmarginalen bygger emellertid på att
hänsyn i vissa fall tas till belopp för tidigare räkenskapsår. Ett skade-
försäkringsbolag som har sin redovisning i euro måste således, som
utredningen funnit, vid beräkning av premie- eller skadeindex räkna om
vissa belopp i kronor till euro (se slutbetänkandet s. 227 och 255).
Fråga uppkommer då vilken omräkningskurs som skall tillämpas i de
fall då företaget har bytt redovisningsvaluta.
Svenska Aktuarieföreningen har påtalat behovet av en enkel regel för
omräkning av tidsserier och jämförelsetal. Enligt föreningen bör
huvudregel vara att omräkning görs med en fast kurs.
Vid omräkning av äldre belopp är alternativen att tillämpa växelkursen
vid bytet eller den vid varje beräkningstillfälle gällande växelkursen. Den
senare kursen ligger visserligen inte fast men torde inte heller medföra
några större beräkningstekniska problem. Det enda som behövs är en
justering av den ifrågavarande posten med hänsyn till kursutvecklingen
mellan bytet av redovisningsvaluta och beräkningstillfället.
Det går för närvarande inte att i alla delar överblicka konsekvenserna
av respektive alternativ. Försiktigheten bjuder därför att beräkningen
görs enligt det alternativ som ger den största solvensmarginalen. En
bestämmelse om detta bör tas in i den nya lagen om byte av redovis-
ningsvaluta i finansiella företag (se 8 § i lagförslaget).
Försäkringsrörelselagen bör dock ge visst utrymme för en förenklad
beräkningsmetod. Finansinspektionen bör i det enskilda fallet kunna
medge att premie- och skadeindex beräknas enligt samma principer som
bolaget får tillämpa vid upprättandet av årsredovisningen. Därmed kan
det undvikas att olika principer i onödan behöver användas i
årsredovisningen och vid beräkningen av solvensmarginalen.
Förutsättningarna för att ett skadeförsäkringsbolag skall få beräkna
premie- eller skadeindex på ett sådant sätt bör kunna regleras genom
föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Ett särskilt bemyndigande som ger stöd för sådana
föreskrifter bör införas i den nya lagen om redovisning i euro för
finansiella företag (se 9 § i lagförslaget). I sammanhanget kan noteras att
det finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om livförsäkrings-
avsättningar i 7 kap. 2 § femte stycket försäkringsrörelselagen.
8.3.4 Valutamatchnings- och andra placeringsfrågor i
försäkringsbolag
Regeringens bedömning: Det behövs inga ändringar i försäkrings-
rörelselagens regler om valutamatchning eller i reglerna om placering
av skuldtäckningtillgångar.

Utredningens bedömning: Överensstämmer i sak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot utredarens
bedömning. Svenska Aktuarieföreningen har ansett att det är möjligt att
de mest likvida marknadsdominerade aktierna framdeles denomineras i
annan valuta än svenska kronor. För att inte begränsa försäkrings-
bolagens placeringsmöjligheter kan enligt föreningen ändringar i
nuvarande regler om valutamatchning vara befogade.
Bakgrund: I försäkringsrörelselagen finns placeringsregler för försäk-
ringsbolagets tillgångar. Reglerna innebär att bolaget skall inneha
tillgångar av viss beskaffenhet för att täcka de försäkringstekniska
avsättningarna (skuldtäckning). Reglerna innebär bl.a. begränsningar för
hur stor andel av tillgångarna som får vara aktier (tillgångsbegräns-
ningar) och hur stor andel som får vara hänförlig till en och samma
emittent (enhandsbegränsningar), se 7 kap. 9 10 c §§ försäkrings-
rörelselagen.
Placeringsreglerna gäller för belopp motsvarande försäkringstekniska
avsättningar. De försäkringstekniska avsättningarna klassificeras och
bestäms enligt rörelsereglerna (se 7 kap. 1 och 2 §§ försäkrings-
rörelselagen). Dessa regler ligger även till grund för vad som tas upp som
försäkringstekniska avsättningar i årsredovisningen (se 4 kap. 9 §
ÅRFL).
Placeringsreglerna innebär också att skuldtäckningstillgångarna skall
vara lokaliserade på visst sätt beroende av var risken är belägen
(skadeförsäkring) eller verksamheten bedrivs (livförsäkring). Om risken
eller livförsäkringsverksamheten bedrivs inom EES skall tillgångarna
finnas inom EES. Om risken finns eller verksamheten bedrivs utanför
EES skall tillgångarna finnas i Sverige. Finansinspektionen får medge
dispens från bestämmelserna (se 7 kap. 10 d § försäkringsrörelselagen).
De nya försäkringsrörelsereglerna ger utökade möjligheter att placera
tillgångar på ett friare sätt, dels att placera tillgångar utanför EES när
risken finns eller verksamheten bedrivs inom EES, dels att placera
tillgångarna utanför Sverige när risken finns eller verksamhet bedrivs
utom ESS. Som ett nytt grundläggande krav gäller dock att tillgångarna
är placerade på ett för försäkringstagarna betryggande sätt. Därmed avses
bl.a. att säkerställa att försäkringstagares förmånsrätt inte försämras till
följd av en friare lokalisering av tillgångar (se nya 7 kap. 10 d §
försäkringsrörelselagen och prop. 1998/99:87 s. 410).
De tillgångar som används för skuldtäckning skall alltid placeras så att
risken för valutakursförluster begränsas (se 7 kap. 10 e § försäkrings-
rörelselagen). De närmare bestämmelserna om högsta tillåtna valutakurs-
risk finns i Finansinspektionens föreskrifter (se FFFS 1998:38).
Enligt föreskrifterna skall försäkringstekniska skulder för åtaganden i
viss valuta motsvaras av tillgångar som är uttryckta eller utan risk för
valutakursförluster kan realiseras i denna valuta. Aktuella valutakurser
tillämpas vid den löpande värderingen. Effekterna av valutasäkring får
beaktas löpande under året. Vidare föreskrivs att för varje valuta får
högst 20 procent av bolagets försäkringstekniska avsättningar för egen
räkning hänförliga till denna valuta skuldtäckas med tillgångar i andra
valutor. Enligt ett allmänt råd till 2 kap. 1 § FFFS 1998:38 bör
aktiekapitalet vara uttryckt i ett lands valuta, för att aktierna skall kunna
anses vara matchande i landets valuta.
Lagreglerna och föreskrifterna om valutamatchning bygger på EG:s
försäkringsdirektiv. (En redogörelse för bestämmelserna finns i prop.
1994/95:184 s. 190-192).
Vid skuldtäckningen gäller särskilda beräkningsregler. Tillgångar får
beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att
fordra av bolaget. Tillgångarna skall som huvudregel värderas till
verkligt värde. Huvudregeln gäller för värdepapper emitterade av
koncern- eller intresseföretag, andra finansiella placeringstillgångar och
depåer hos återförsäkrare. Under vissa förutsättningar får dock
värdepapper värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet. Övriga
tillgångar värderas enligt värderingsreglerna i 4 kap. ÅRFL. För aktier
och andelar i dotterföretag som får användas för skuldtäckning tillämpas
en genomsyn. Tillgångarna får inte värderas till högre värde än som gällt
för tillgångarna sammanlagt, med avdrag för bolagets skulder, om de ägts
direkt av försäkringsbolaget. Om dotterbolaget inte är helägt beaktas
endast så stor del som svarar mot aktieinnehavet (se 7 kap. 10 f §
försäkringsrörelselagen).
De tillgångar som används för skuldtäckning skall antecknas i ett
register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för
skuldtäckning liksom tillgångarnas värde (se 7 kap. 11 § försäkrings-
rörelselagen). I sådana tillgångar har vissa försäkringstagare särskild
förmånsrätt (se 7 kap. 11 a § försäkringsrörelselagen och 4 a § förmåns-
rättslagen [1970:979]).
Skälen för regeringens bedömning: Försäkringsbolagens placerings-
regler har en koppling till redovisningsreglerna. Regelsystemet är dock
inte utformat så att en redovisning i balansräkningen i euro med
automatik innebär att placeringsreglerna skall tillämpas i euro. Det
behövs därför inga omedelbara lagändringar till följd av att försäkrings-
bolag skall kunna redovisa i euro. Huruvida en redovisning för skuld-
täckningsändamål kan begränsas till redovisningsvalutan eller om ett
företag som bytt redovisningsvaluta bör ange såväl euro och kronor i det
skuldtäckningsregister som ligger till grund för tillämpningen av
placeringsreglerna bör regleras i Finansinspektionens föreskrifter.
Detaljregler av sådant slag är redan i dag intagna i Finansinspektionens
föreskrifter.
En särskild fråga gäller vilken valuta som skall vara styrande vid
tillämpningen av valutamatchning. I EG:s regler står matchnings-
principen i centrum. EG uppställer som princip kravet att tillgångar som
svarar mot försäkringstekniska avsättningar till högst 20 procent får
motsvaras av tillgångar i annan valuta än den vari förpliktelsen skall
fullgöras. Konsekvensen blir att ett försäkringsbolag som enbart har
svenska åtaganden skall ha minst 80 procent av skuldtäcknings-
tillgångarna i svenska kronor eller utländska tillgångar som i
kombination med en avgiven växelkursrisk kan betraktas som svensk
tillgångar.
Det finns enligt regeringens mening skäl som talar emot att t.ex. aktier
i ett svenskt aktiebolag som i allt väsentligt äger i Sverige belägna
fastigheter, skall anses uttryckta i euro endast därför att bolaget har sin
redovisning och sitt aktiekapital i denna valuta. Dessa och liknande
frågor lämpar sig dock mindre väl för en reglering i lag utan bör som
hittills avgöras i tillsynspraxis med beaktande av EG:s regler. Regeringen
är därför inte heller beredd att nu ta ställning till den fråga om lättnader i
reglerna om valutamatchning som Aktuarieföreningen fört fram.
8.4 Rapportering till Riksbanken och Finansinspektionen
Regeringens bedömning: Det behövs inte någon ytterligare reglering
av företags skyldighet att lämna uppgifter till Riksbanken och
Finansinspektionen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges Aktiesparares Riksförbund har anfört att
det är av stor vikt att Finansinspektionen från ett företag som har bytt till
redovisning i euro kan inhämta upplysningar i såväl kronor som euro.
Övriga remissinstanser har inte kommenterat utredningens förslag.
Bakgrund: Efter anmodan av Riksbanken enligt 6 kap. 9 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank skall ett finansinstitut eller annat
företag som står under tillsyn av Finansinspektionen till Riksbanken
lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa
utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna eller övervaka betalnings-
systemets stabilitet. Riksbanken får utfärda närmare föreskrifter om
denna uppgiftsskyldighet.
Finansinspektionen ges i de olika rörelselagarna rätt att erhålla de
upplysningar om ett företags verksamhet som inspektionen begär (se
7 kap. 1 § bankrörelselagen, 5 kap. 1 § lagen om finansierings-
verksamhet, 11 kap. 1 § börslagen, 9 kap. 1 § lagen om kontoföring av
finansiella instrument, 6 kap. 1 § lagen om värdepappersrörelse, 19 kap.
3 § försäkringsrörelselagen, 67 § lagen om understödsföreningar och
39 § lagen om värdepappersfonder). I kapitaltäckningslagen finns också
bestämmelser om skyldighet för finansiella företagsgrupper och
holdingföretag med blandad verksamhet att lämna uppgifter till
Finansinspektionen, se 7 kap. 5 §.
Skälen för regeringens bedömning: Riksbankens eller Finansinspek-
tionens rätt att få uppgifter är inte i lag begränsad till någon särskild
valuta. Denna rätt är inte heller beroende av i vilken valuta ett företag har
sin redovisning. För närvarande upprättas och inlämnas rapporter till
Riksbanken eller Finansinspektionen normalt i kronor. Det finns
emellertid inte något hinder mot att dessa uppgifter i stället infordras med
beloppen angivna i någon annan valuta än kronor. I ett företag som har
sin redovisning i euro kommer följaktligen upplysningar att kunna
inhämtas antingen i kronor, euro eller någon annan valuta. Myndig-
heterna kan också föreskriva enligt vilken växelkurs en post skall
omräknas. Det behövs därför inte någon ytterligare bestämmelse om
skyldigheten att lämna uppgifter till Riksbanken och Finansinspektionen.
8.5 Vissa insiderfrågor
Regeringens bedömning: Insiderlagen behöver inte ändras med
hänsyn till möjligheten att redovisa i euro.

Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens (se slutbetänkandet s. 232).
Remissinstanserna: Finansinspektionen har delat utredningens
uppfattning att ett byte av redovisningsvaluta inte inverkar på den
tidsperiod under vilket korttidshandelsförbudet gäller och att ett byte inte
i sig själv påverkar anmälningsskyldigheten. Inspektionen har också
särskilt kommenterat avgiftsberäkningen vid överträdelse av
anmälningsskyldigheten eller förbudet mot korttidshandel. Övriga
remissinstanser har inte kommenterat utredningens bedömning.
Bakgrund: I insiderlagen (1990:1342) finns bestämmelser om bl.a.
skyldighet att lämna uppgifter om aktier och därmed jämställda
instrument (anmälningsskyldighet) och förbud mot att mot ersättning
avyttra sådana finansiella instrument inom tre månader från förvärvet
(korttidshandelsförbud). Utan hinder av korttidshandelsförbudet får
instrumenten överlåtas om kursen fallit under anskaffningskursen (se
7 b § första stycket 1 insiderlagen).
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har gjort
bedömningen att intagandet av en bestämmelse i bolagsordningen om att
aktiekapitalet skall vara i euro inte innebär att en aktieägare vid ingången
av det första räkenskapsåret med redovisning i euro förvärvar aktier av
annat slag än de han tidigare innehade. Ett byte av redovisningsvaluta i
ett aktiebolag inverkar därför inte på den tidsperiod under vilken
korttidshandelsförbudet gäller. Därav följer också, enligt utredningen, att
ett byte av redovisningsvaluta inte i sig själv utlöser anmälnings-
skyldighet enligt 9 § insiderlagen. Regeringen gör samma bedömning.
Vid beräkning av avgift för överträdelse av anmälningsskyldigheten
eller korttidshandelsförbudet måste, som Finansinspektionen påpekat,
ersättning som utgått i annan valuta än i kronor räknas om eftersom
avgiften skall fastställas i kronor. Vid förvärv och överlåtelser kan redan
i dag ersättningen utgå i annan valuta än i kronor. Ersättningen behöver
inte ens vara bestämd i pengar utan kan t.ex. utgå i form av aktier i det
förvärvande bolaget. De tillämpningsproblem som kan uppkomma till
följd av att aktier uttryckta i euro ges ut är således inte nya. Detsamma
gäller den av inspektionen uppmärksammade frågan hur undantaget i
7 b § första stycket 1 insiderlagen skall tillämpas, om handel och
notering är i annan valuta än kronor eller om förvärv och efterföljande
överlåtelse har gjorts mot ersättning i olika valutor.
Insiderlagen är för närvarande föremål för översyn inom
Finansdepartementet. De av inspektionen uppmärksammade frågorna är,
om än väsentliga, inte främst kopplade till i vilken valuta bolaget har sitt
aktiekapital. I den mån det behövs klarlägganden bör därför dessa
lämpligen göras inom ramen för den allmänna översynen. Regeringen är
därför inte beredd att nu föreslå någon ändring i insiderlagen.

9 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik
9.1 Omräkning för skatteändamål
9.1.1 Schabloniserad omräkning eller dubblerad bokföring
Regeringens förslag: Samtliga uppgifter för beskattningsändamål
skall till sina belopp anges i kronor.
För inkomstskatten, mervärdesskatten och reklamskatten införs ett
schabloniserat omräkningsförfarande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag,
dock med undantaget att utredningen inte föreslår något schabloniserat
omräkningsförfarande för reklamskatten.
Remissinstanserna: Ett antal näringslivsorganisationer (bl.a.
Näringslivets skattedelegation och Föreningen Auktoriserade Revisorer
FAR) samt Bokföringsnämnden och Närings- och teknikutvecklingsverket
anser att deklaration i euro bör tillåtas. Om detta inte tillåts bör ett
schabloniserat omräkningsförfarande införas. Näringslivets skatte-
delegation anför också att även omsättningsbaserade punktskatter bör
omfattas av det schabloniserade omräkningsförfarandet. Uppfattningen
att ett schabloniserat omräkningsförfarande bör införas delas av samtliga
remissinstanser som yttrat sig i frågan utom Riksskatteverket, LO (som
avstyrker hela förslaget) och Aktiespararnas riksförbund. Riks-
skatteverket avstyrker omräkningsmodellen både vad gäller inkomst-
skatten och mervärdesskatten och anser att det måste krävas att varje
enskild transaktion räknas om löpande. Verket anser att förslaget om ett
schabloniserat omräkningsförfarande vilar på ett osäkert underlag och att
det finns färdiga lösningar på marknaden för att hantera mer än en valuta.
Vidare hävdas att motsvarande danska regler bygger på att varje
transaktion skall omräknas till kronor. LO anser att det framstår som att
företagen kan klara av att bära de ökade redovisningskostnader som kan
uppstå om de bedömer vinsterna av att ha två redovisningsvalutor som
tillräckligt stora.
Skälen för regeringens förslag: Inkomst- och mervärdesskatte-
deklarationerna grundar sig till stor del på företagens bokföring.
Eftersom bokföringen hittills endast har fått ske i kronor har det inte
funnits behov av någon särskild lagreglering om att deklarationerna
också skall göras i kronor. I och med att företagen nu tillåts att ha sin
bokföring i euro så ändras detta.
I tilläggsdirektiven till utredningen angavs att en utgångspunkt för det
fortsatta utredningsarbetet skulle vara att deklaration av samtliga skatter
och avgifter skall ske i svenska kronor. Regeringen har inte ändrat
uppfattning i denna fråga. Ett deklarationsförfarande i euro skulle kräva
omfattande och kostsamma systemanpassningar hos Riksskatteverket.
Vidare skulle ett antal skattefrågor behöva utredas närmare. Regeringen
är därför för närvarande inte beredd att pröva frågan om deklarationer i
euro. För att ingen oklarhet skall råda bör det uttryckligen lagregleras att
deklarationer m.m. skall vara i kronor.
Då uppkommer frågan om företagen skall vara skyldiga att ha
dubblerad redovisning på så sätt att varje transaktion bokförs i både euro
och kronor eller om det går att acceptera att deklarationsuppgifterna
räknas om från euro till kronor på ett mer eller mindre schabloniserat
sätt.
Om man skulle välja en modell där samtliga transaktioner bokförs i
både euro och kronor skulle en näraliggande lösning vara att som LO
har föreslagit över huvud taget inte tillåta att företagen har sin officiella
bokföring i euro. Bokföringen skulle även i framtiden vara i kronor och
sedan står det den som så önskar fritt att även bokföra alla transaktioner i
euro eller någon annan valuta. Detta är tillåtet redan i dag. Det är
naturligtvis även tillåtet att låta revisorn granska den parallellt förda
bokföringen och att upprätta en handling som motsvarar den vanliga
årsredovisningen och låta publicera den, dock inte under benämningen
"Årsredovisning". Såvitt regeringen känner till finns det emellertid inget
företag som förutom den vanliga årsredovisningen också publicerar
en årsredovisning som den skulle ha sett ut om samtliga transaktioner
hade bokförts i en främmande valuta. Det är i alla fall en indikation på att
kostnaderna och merarbetet för detta överstiger nyttan för företaget.
Det skulle emellertid kunna hävdas att det finns ett intresse för
företagen att ha sin officiella bokföring i euro och samtidigt bokföra
samtliga transaktioner i kronor för skatteändamål. Till bokslutet i kronor
skulle nämligen inte samtliga noter och övriga tilläggsupplysningar
behöva tas med. Det skattemässiga kronbokslutet skulle alltså bli något
mindre omfattande än den officiella årsredovisningen i euro.
Utredningen gjorde bedömningen att dubblerad bokföring är en mycket
betungande och dyr lösning och att det kunde ifrågasättas om något
företag skulle börja tillämpa sådan. Enligt bedömningen skulle bokföring
i euro förutsätta en schabloniserad omräkning till kronor för skatte-
ändamål.
Denna inställning har kritiserats av Riksskatteverket. Verket har hävdat
att schabloniserad omräkning enligt utredningens modell skulle leda till
ett materiellt felaktigt resultat och inbjuda till icke acceptabel
skatteplanering. Man har i stället förespråkat att ett fortsatt utrednings-
arbete bedrivs för att ta fram en omräkningsmodell som innebär att varje
enskild transaktion skall räknas om till kronor. En sådan modell skulle i
princip förutsätta en dubblerad bokföring på så sätt att varje transaktion
bokförs både i euro och kronor. Verket menar emellertid med
hänvisning till Skattemyndigheten i Malmö att utredningen har
överdrivit farhågorna för de kostnadsökningar som bedöms uppkomma
för företagen och att det torde vara ett relativt hanterbart problem för
företagen att lägga upp sin bokföring så att varje enskild transaktion
automatiskt med hjälp av ADB kan räknas om från euro till kronor. Till
stöd för detta påstående anförs att det på marknaden finns färdiga
lösningar för att hantera mer än en valuta i den löpande bokföringen.
Som ytterligare stöd för sin uppfattning har verket hävdat att de danska
reglerna för bokföring i euro förutsätter att omräkning skall ske för varje
transaktion.
Eftersom utredningen inte närmare undersökte vilka flervalutasystem
som finns för bokföring och hur dessa fungerar har Finansdepartementet
genom underhandskontakter försökt bringa klarhet i frågan. Det uttalade
syftet med kontakterna har varit att ta reda på om det finns system där det
är lätt att parallellt bokföra samma transaktion i två olika valutor och ta
fram bokslut i båda valutorna. Undersökningen gör inte anspråk på att
vara en fullständig genomgång av de flervalutasystem som finns.
Vid dessa underhandskontakter har det framkommit att det finns
åtminstone ett redovisningssystem på marknaden som medger parallell
bokföring och rapportering i olika valutor. Även om detta bokförings-
system medger parallell bokföring så skapar det merarbete för
användaren. Vissa dagliga transaktioner utförs nämligen i båda valutorna
och bokslutsarbetet måste bedrivas för varje valuta för sig. Systemet är
inte heller uppbyggt så att det uppfyller kraven på fullständig mervärdes-
skatteredovisning i kronor när bokföringsvalutan är euro. Det är också så
att det skulle te sig kostsamt för de företag som inte har systemet i dag att
byta system endast för att kunna ha en parallell bokföring. Även de
företag som redan har systemet skulle få kostnader för de omfattande
ändringar som behövs.
Förutom detta system finns det naturligtvis ytterligare flervalutasystem
på marknaden. Det har exempelvis framkommit att det inom banksektorn
finns mycket väl utvecklade flervalutasystem. Ett av dessa system
medger bokföring i samtliga valutor på så sätt att samtliga transaktioner
bokförs i huvudbok och reskontra i originalvalutan och förses med en
kod som markerar vilken valuta det är fråga om. En dollartransaktion
bokförs alltså till sitt belopp i USD och kodas så att det framgår att
beloppet avser dollar. För närvarande är rapporteringsvalutan naturligtvis
kronor men det skulle gå att i stället ta fram rapporter i euro (eller någon
annan valuta). Detta förutsätter dock att man har bestämt sig för det när
det aktuella räkenskapsåret börjar. Det går däremot inte att med
nuvarande system parallellt ta fram rapporter i både kronor och euro.
En sådan lösning skulle kräva omfattande och kostsamma
systemanpassningar.
Vidare har departementet upplysts om att Sveriges Industriförbund har
diskuterat frågan om parallell bokföring i sin redovisningsgrupp där det
ingår representanter för ett flertal stora företag. Intresset av att byta
redovisningsvaluta har då visat sig vara stort men parallell bokföring i
euro och kronor är inte något alternativ. Om det uppställs krav på sådan
kommer man inte att byta redovisningsvaluta.
Utifrån dessa informationer gör regeringen följande bedömning. Om
inte bokföringssystemet kan hantera parallell bokföring och rapportering
i dubbla valutor, innebär dubblerad bokföring att samtliga transaktioner
måste registreras två gånger; en gång till sitt belopp i euro och en gång
till sitt belopp i kronor. Sådan dubblerad bokföring skulle emellertid inte
enbart medföra att själva registreringsarbetet fördubblas. Om samma
transaktion bokförs två gånger kan man mycket väl tänka sig att en
transaktion bokförs på ett felaktigt sätt i kronbokföringen utan att samma
fel görs i eurobokföringen. Eftersom dubblerad bokföring också skulle
fördubbla antalet möjliga felkällor är det därför sannolikt att arbetet med
avstämning av konton skulle öka markant. Även för övriga arbetsmoment
i bokföringsprocessen (upprättande av bokföringsorder, bokslut m.m.)
skulle arbetet öka dramatiskt och sannolikt i många fall mer än
fördubblas. Dubblerad bokföring utan ett fungerande flervalutasystem
skulle skapa så mycket merarbete för företagen att det förefaller
osannolikt att något enda företag skulle börja tillämpa sådan.
För att dubblerad bokföring över huvud taget på allvar skall kunna
diskuteras som ett alternativ måste det därför finnas ett bokföringssystem
som medger parallell bokföring och rapportering i två valutor. Såvitt
regeringen kan bedöma finns det emellertid inte något system på
marknaden som klarar av dubblerad bokföring i euro och kronor (där
kronor är en parallell rapporteringsvaluta) utan problem. Regeringen
delar därför inte Riksskatteverkets uppfattning att det är ett relativt
hanterbart problem för företagen att lägga upp sin bokföring så att varje
enskild transaktion automatiskt med hjälp av ADB kan räknas om från
euro till kronor och att det på marknaden finns färdiga lösningar som
klarar detta. Utifrån tillgänglig information bedömer regeringen i stället
att dubblerad redovisning i euro och kronor för närvarande inte är ett
realistiskt alternativ.
Av Riksskatteverkets remissvar framgår inte vilken grund verket har
för uppfattningen att befintliga flervalutasystem för bokföring utan större
problem medger automatisk omräkning från euro till kronor.
Uppfattningen synes främst grunda sig på svaren på fråga 17 i den enkät
som utredningen skickade ut (se avsnitt 5.3). Vissa av svaren på denna
fråga skulle nämligen kunna tolkas som att företag (som har ett
flervalutasystem) utan problem skulle kunna bokföra samma transaktion
parallellt i euro och kronor. Frågan löd:

Om Ert företag måste använda både svenska kronor och euro i den löpande
bokföringen, vilka investeringsutgifter respektive årliga merkostnader skulle
detta
medföra?

Det kan tyvärr bara konstateras att frågan är dubbeltydig och att svaren
därför måste tolkas med stor försiktighet. Utredningen torde ha avsett att
frågan skulle tolkas så att den gällde kostnader för parallellbokföring i
kronor och euro samt att rapporter skulle kunna genereras i båda
valutorna. Den kan emellertid lika gärna tolkas så att den inte avser
frågan om parallellbokföring av samtliga transaktioner utan bara att
redovisningssystemet skall kunna hantera transaktioner i kronor och
euro. Eftersom samtliga flervalutasystem i princip torde kunna hantera
transaktioner i kronor och euro utan större problem skulle man svara att
det blir låga kostnader om man tolkar frågan på det senare sättet
samtidigt som man mycket väl skulle kunna lämna ett annat svar om man
tolkade frågan på det förra sättet. Mot denna bakgrund tillmäter
regeringen inte enkätsvaren på denna fråga någon avgörande betydelse.
Som ytterligare stöd för sin uppfattning att det är enkelt att parallellt
bokföra i euro och kronor har Riksskatteverket hävdat att de danska
reglerna för bokföring i euro förutsätter att omräkning skall ske för varje
transaktion. Det förhåller sig också så att den danska bokföringslagen har
ett sådant innehåll. Den danska regeringen överväger emellertid om
någon form av schabloniserad omräkning bör tillåtas för inkomstskatten.
För mervärdesskatten är sådan redan tillåten (se nedan avsnitt 9.1.2). Inte
heller detta utgör därför något starkt stöd för att uppställa krav på
dubblerad bokföring i Sverige.
Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte tycks finnas något
flervalutasystem på marknaden som enkelt medger parallell bokföring
och rapportering i euro och kronor. Även om det skulle finnas något
sådant system är det emellertid inte realistiskt att tro att något företag
skulle byta bokföringssystem bara för att kunna införa parallell bokföring
eftersom ett systembyte är både komplicerat och dyrt. Ovan har
regeringen slagit fast att deklarationer även i framtiden skall lämnas i
kronor. Detta leder i sin tur antingen till att företagen över huvud taget
inte bör få möjlighet att ha euro som bokföringsvaluta eller till att ett
schabloniserat omräkningsförfarande bör införas för beskattningen. En
lagstiftning som medger att företagen byter redovisningsvaluta men där
det ställs krav på att varje transaktion måste räknas om till kronor för
skatteändamål tycks poänglös. I avsnitt 5.3 har regeringen ansett att det
är klarlagt att företagen kan ha ett stort behov av att få byta
redovisningsvaluta och att en sådan möjlighet bör införas. Slutsatsen att
möjligheten till byte av redovisningsvaluta bör införas bygger emellertid
på att ett schabloniserat omräkningsförfarande införs för beskattningen
och att ett sådant kan konstrueras på ett godtagbart sätt för såväl det
allmänna som för företagen. I det följande redogörs för hur omräknings-
förfarandet bör konstrueras. Det schabloniserade omräkningsförfarandet
bör gälla samtliga skatter där det råder ett starkt samband mellan
bokföringen och beskattningen, dvs. inkomstskatten, mervärdesskatten
och reklamskatten.
9.1.2 Principerna för omräkning
Regeringens förslag: För inkomstskatten skall följande gälla. Inom
det kopplade området är bokföringens eurobelopp utgångspunkt för
beskattningen. Inom det icke kopplade området är transaktionernas
värde i kronor (oavsett transaktionsvalutan) utgångspunkt för
beskattningen. Balansräkningen skall räknas om till kronor enligt
balansdagens kurs och resultaträkningen enligt årets genomsnittskurs.
Den differens som uppkommer på grund av att årets vinst skall räknas
om till genomsnittskurs och övriga poster i balansräkningen till
balansdagskurs skall inte resultatföras utan enbart noteras i den
omräknade balansräkningen som en korrigeringspost. Det omräknade
resultatet skall vara utgångspunkt för inkomstberäkningen i
deklarationen och de skattemässiga justeringarna skall göras i kronor.
För mervärdesskatten och reklamskatten skall gälla att omräkning
skall ske enligt redovisningsperiodens genomsnittskurs.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för att utredningen inte föreslår någon särskild ordning för
reklamskatten.
Remissinstanserna: Nästan samtliga som har yttrat sig är positiva till
modellen även om kritik framförs på enstaka punkter. Riksskatteverket
avstyrker modellen och anser att den har oacceptabla brister och leder till
praktiska hanteringsproblem. Modellens enkelhet bygger på det
nuvarande sambandet mellan redovisning och beskattning. Verket anser
att en ökad frikoppling skulle medföra att den valda metoden leder till
ökad komplexitet och till merarbete för företagen och även för
skatteförvaltningen. Gränsdragning mellan det kopplade och icke
kopplade området är inte heller klar i alla delar, bl.a. behövs ett
klarläggande beträffande finansiella företags lager. Modellen ger inte ett
rättvisande resultat om företaget har få transaktioner per år och
valutakursen svänger.
När det gäller kapitalvinstbeskattning av tillgångar i det icke kopplade
området anser Riksskatteverket dessutom att det kan uppkomma att
likartade transaktioner ger upphov till stora skillnader i skatt mellan
företag med olika redovisningsvaluta. Vidare anser verket att modellen
öppnar för manipulation och skatteplanering vilket medför att
skattemyndigheternas kontrollarbete försvåras och leder till ett ökat antal
tvister. För det kopplade området förordar verket att ett fortsatt
utredningsarbete bedrivs med inriktning på att hitta en omräkningsmodell
där omräkning sker transaktion för transaktion. Verket accepterar att
kronor är utgångspunkt för beskattningen inom det icke kopplade
området. När det gäller mervärdesskatt hänvisar verket till de regler som
gäller i Danmark och som innebär att den skattskyldige får binda sig för
att under två år antingen tillämpa leveransdagens kurs eller
genomsnittskursen. Vidare påpekar verket att beskattningsunderlaget för
reklamskatten är knutet till företagets intäktsredovisning och att om ett
företag, som har sin bokföring i euro, skall kunna redovisa punktskatt i
kronor utan ett omräkningssystem måste det ställas krav på att företaget
har en sidoordnad bokföring i kronor, där det för varje
redovisningsperiod framgår skattepliktig kvantitet och/eller fakturerad
punktskatt i kronor.
Även LO avstyrker förslaget om schabloniserat omräkningsförfarande
och anför att det är negativt att skatteintäkterna från de euroredovisande
företagen kommer att variera och att vinstbeskattningen inte längre blir
entydig och klar. Bokföringsnämnden anser att den valda modellen i
praktiken ställer stora krav på företag att hålla sig informerade om
detaljerade omräkningsregler och att den medför redovisningsmässiga
olägenheter. Nämnden anser dock att det är rimligt att anta att de största
börsföretagen som i ett inledningsskede har ett omedelbart behov av att
få redovisa i euro har ekonomiska resurser att hantera olägenheterna.
Nämnden tillstyrker modellen trots dess uppenbara nackdelar.
Bakgrund:
Inkomstskatt
För inkomstbeskattningen gäller att Sverige har ett långtgående samband
mellan redovisning och beskattning. Huvudregeln är att den
skattemässiga inkomstberäkningen skall göras på grundval av
bokföringen om inget annat särskilt är angivet i lagstiftningen. Detta
medför att samma värde skall gälla vid bokföring och beskattning för
bl.a. varulager, pågående arbeten, fordringar, skulder och avsättningar
samt att flertalet intäkter och kostnader i rörelsen är skattepliktiga
respektive avdragsgilla. Undantag från principen om samma regler vid
redovisning och beskattning anges särskilt. Ofta talar man om det område
där det råder samband som det kopplade området .
De främsta områden där det inte råder samband (det icke kopplade
området) är fastigheter och värdepapper (dock inte såvitt avser företag
som bedriver handel med fastigheter respektive värdepapper). För dessa
tillgångsslag gäller att de avskrivningar, nedskrivningar och uppskriv-
ningar som görs i bokföringen skall återföras till beskattning i deklara-
tionen och ersättas med de avskrivningar m.m. som är uttryckligen
tillåtna enligt skattelagstiftningen.
Till deklarationen skall den skattskyldige bifoga uppgifter om samtliga
resultat- och balansräkningsposter (2 kap. 19 § lagen 1990:325 om
självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK). Detta görs i ett speciellt
standardiserat räkenskapsutdrag (SRU-schema). Finansiella företag skall
i stället bifoga sin årsredovisning (2 kap. 20 § LSK).
Den beskattningsbara vinsten (inkomst av näringsverksamhet)
beräknas sedan genom att man utgår från den redovisade vinsten enligt
bokföringen och gör justeringar med avseende på de icke skattepliktiga
intäkter respektive icke avdragsgilla kostnader som finns med i det
bokförda resultatet samt de skattepliktiga intäkter respektive avdragsgilla
kostnader som inte finns med i det bokförda resultatet. Dessa poster
brukar kallas för skattemässiga justeringar . När alla skattemässiga
justeringar har gjorts har man nått fram till den skattepliktiga inkomsten
av näringsverksamhet. De skattemässiga justeringarna kan därför sägas
fungera som en brygga mellan det kopplade och det icke kopplade
området.
Mervärdesskatt
Mervärdesskatten är en skatt som är avsedd att träffa konsumtionen.
Grundprincipen är att de led som föregår slutkonsumenten inte skall få
några kostnader för mervärdesskatten; vad säljaren betalar in, och
debiterar kunden som utgående skatt, skall motsvara vad kunden drar av
som ingående skatt (under förutsättning att någon avdragsbegränsning
inte gäller). Detta medför att det inte skall uppkomma några differenser
mellan in- och utbetalningar av mervärdesskatt som staten eller de
skattskyldiga kan vinna eller förlora på.
För mervärdesskatten liksom för inkomstskatten råder ett nära
samband mellan redovisningen i bokföringen och beskattningen.
Beloppet som skall redovisas i deklarationen som utgående eller
ingående skatt tas normalt direkt från bokföringen, eftersom posterna där
anges i kronor. Om fakturering skett i utländsk valuta sker i dag en
omräkning i samband med faktureringen och skattebeloppet anges i
kronor på fakturan. Efter en övergång till bokföring i euro kan inte det
belopp som skall deklareras tas direkt från bokföringen. En omräkning
till kronor måste ske för deklarationsändamål.
Reklamskatt
De svenska punktskatterna är vanligtvis uppbyggda efter principen att
skatt utgår på viss kvantitet, vikt, volym eller annan enhet.
Beskattningsunderlaget behöver därför inte vara knutet till företagets
intäktsredovisning. Ett undantag är dock reklamskatten, där beskattnings-
värdet utgörs av vederlaget. Enligt lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam tas skatt ut för annons som är avsedd att
offentliggöras inom landet och för reklam som är avsedd att spridas inom
landet i annan form än annons. Skatteplikt föreligger för annons som
avser reklam och för annan annons för vilken vederlag tas ut.
Skattskyldig är den som yrkesmässigt offentliggör reklam eller annons.
Vidare är den skattskyldig som i yrkesmässig verksamhet distribuerar
annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid
införseln. Skattesatsen är för annons i allmän nyhetstidning fyra procent
av beskattningsvärdet och i övriga fall elva procent av beskattnings-
värdet. Beskattningsvärdet utgörs av vederlaget exklusive reklamskatt
eller annan statlig skatt eller avgift. I fråga om periodisk publikation som
har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress föreligger
redovisningsskyldighet för reklamskatt endast om det sammanlagda
beskattningsvärdet av publikationens annonser för beskattningsår
överstiger 60 000 kronor. I övriga fall föreligger redovisningsskyldighet
om det sammanlagda beskattningsvärdet för helt beskattningsår
överstiger 20 000 kronor. Till den som redovisat skatt för annonser i
annan självständig periodisk publikation än annonsblad återbetalas för
varje helt beskattningsår så stor del av den erlagda skatten som svarar
mot en skattepliktig omsättning om högst 12 miljoner kronor för
dagspress och högst 6 miljoner kronor för annan press. Beskattnings-
myndighet är Skattemyndigheten i Gävle.
Skälen för regeringens förslag:
Kriterier på omräkningsmodellen
I avsnitt 9.1.1 slogs fast att deklarationer även framdeles skall lämnas i
kronor och att ett schabloniserat omräkningsförfarande skall införas. Då
uppkommer frågan om hur omräkningsförfarandet bör konstrueras.
Utredningen ansåg att vissa krav borde ställas på den valda modellen.
Enligt dessa bör omräkningsmetoden:
1. vara enkel att tillämpa,
2. ge ett rättvisande resultat och inte systematiskt över- eller under-
värdera vinsten,
3. vara sådan att de skattskyldiga inte kan manipulera den beskattnings-
bara vinsten,
4. medföra att företag med identiska transaktioner beskattas lika
oberoende av redovisningsvaluta.

Regeringen delar utredningens uppfattning att omräkningsmodellen i
princip bör uppfylla dessa krav. Som utredningen påpekade är emellertid
kraven delvis motstridiga. Det är framför allt punkterna 1 och 4 som är
svåra att förena. Om man vill ha ett enkelt system så riskerar man att
företag med identiska transaktioner inte kommer att betala lika mycket i
skatt. Om man däremot kräver att företag med identiska transaktioner
också skall betala exakt lika mycket i skatt blir systemet med
nödvändighet mycket komplicerat. I praktiken torde ett sådant krav
medföra någon form av dubblerad bokföring. Utredningen ansåg att
denna konflikt borde lösas på så sätt att kravet på enkelhet får ta över
kravet på millimeterrättvisa . Denna uppfattning stöds av samtliga
remissinstanser som har yttrat sig i frågan utom Riksskatteverket. Även
regeringen delar utredningens bedömning.
Omräkningsmodellen
Inkomstskatt
Utredningen rekommenderade en omräkningsmetod vars huvuddrag kan
beskrivas enligt följande.
För inkomstskatten skall gälla att balans- och resultaträkning räknas
om till kronor, balansräkningen enligt balansdagens kurs och resultat-
räkningen enligt beskattningsårets genomsnittskurs. Den differens som
uppkommer beroende på att årets vinst räknas om till genomsnittskurs
och övriga poster i balansräkningen till balansdagskurs bör inte
resultatföras utan enbart noteras i den omräknade balansräkningen som
en korrigeringspost (så att tillgångs- och skuldsidan blir lika stora). Det
omräknade resultatet är utgångspunkt för inkomstberäkningen i
deklarationen och de skattemässiga justeringarna görs i kronor. Modellen
innebär alltså att resultatmätningen inom det kopplade området även
fortsättningsvis följer bokföringen, dvs. resultatet mäts i euro. För
deklarationsändamål räknas sedan detta resultat om till kronor enligt den
genomsnittliga växelkursen. För det icke kopplade området skall
transaktionernas belopp i kronor gälla.
Riksskatteverket menar att gränsdragningen mellan det kopplade och
det icke kopplade området inte är helt klar vilket kan skapa ett oklart
rättsläge. Om skattereglerna frikopplas ytterligare i framtiden så ändras
dessutom grunden för modellen. Verket anser också att ett klargörande
krävs om omsättningstillgångar hos försäkringsföretag, kreditinstitut
m.fl. skall hänföras till det kopplade eller inte kopplade området. Verkets
uppfattning är att det skall hänföras till det kopplade området.
Om gränsdragningen är oklar så torde detta vara ett problem redan i
dag. Omräkningsmodellen innebär att kronföretag och euroföretag som
har identiska transaktioner skall göra identiska skattemässiga justeringar.
Om skattereglerna i framtiden frikopplas ytterligare från bokföringen så
ändras grunden för hela företagsbeskattningen. En eventuell framtida
ökad frikoppling skulle medföra att reglerna generellt sett blir mer
komplicerade eftersom företagen då måste hålla reda på två olika
regelsystem. Detta skulle i så fall gälla både för kron- och euroföretag.
Beträffande finansiella företags lager så gäller följande. Sådant lager
får värderas enligt lägsta värdets princip (LVP) i deklarationen även om
det har marknadsvärderats i bokföringen. De orealiserade vinster som
uppstår i bokföringen genom marknadsvärderingen sätts av till en fond
för orealiserade vinster. Avsättningen till fonden går inte över resultatet
utan direkt mot eget kapital. De finansiella företag som vill värdera till
LVP i deklarationen måste alltså göra nedskrivningen i deklarationen
som en skattemässig justering. Det är därmed klart att sådana
nedskrivningar skall behandlas som icke kopplade. Det belopp i euro
som har påverkat det bokförda resultatet skall behandlas som vilken
skattemässig justering som helst, dvs. räknas om till kronor enligt
genomsnittskursen och återföras till beskattning respektive rensas från
det skattemässiga resultatet.
Mervärdesskatt
Om fakturering sker i euro eller annan valuta, skall enligt nuvarande
tillämpning mervärdesskattebeloppen anges även i svenska kronor i
fakturan. Använder både säljare och köpare detta belopp i sina
deklarationer, kan principen att utgående och ingående skatt skall vara
densamma hos säljare och köpare upprätthållas även efter en övergång
till bokföring i euro. Det kräver dock att den som har bokföringen i euro
håller de mervärdesskattebelopp som framgår av fakturorna skilda i en
separat redovisning. I den separata redovisningen noteras varje ingående
eller utgående faktura till sitt belopp i kronor. En sådan omräkning för
varje transaktion/faktura garanterar att säljare och köpare har samma
belopp att redovisa i sina deklarationer. Det är redan i dag möjligt att
tillämpa en sådan dubblerad bokföring, även om det torde innebära ökade
administrativa kostnader för företagen. Riksskatteverket har förordat en
metod med denna innebörd. Regeringen anser dock inte att den lösningen
är lämplig, vilket diskuterats ovan.
Om inte metoden med dubblerad bokföring väljs, måste en metod
hittas som möjliggör en omräkning av beloppen i samband med
skatteredovisningen. För den löpande bokföringen är grundprincipen att
den kurs skall användas som gällde på transaktionsdagen
(jfr. Redovisningsrådets rekommendation RR 8 punkt 6). Om
bokföringen är i euro men skattredovisningen sker i kronor, måste en
omräkning till kronor ske när deklarationen skall upprättas. Detta bör
kunna göras så att den skattskyldige när perioden är slut omräknar de
totala beloppen på de aktuella kontona med en bestämd kurs. Det finns
flera alternativa metoder för en sådan omräkning. Som redogjorts för
ovan bör emellertid vissa krav ställas på omräkningsmetoden.
En omräkningsmetod skulle kunna baseras på en kurs som gällde
antingen vid en bestämd dag eller genomsnittligt under en viss bestämd
period. Båda alternativen är enkla att tillämpa. Att tillämpa kursen på en
bestämd dag medför dock risker för såväl företagen som staten eftersom
valutakursen en viss dag av olika anledningar kan skilja sig markant från
vad som varit gällande kurser under den period som skall redovisas. En
genomsnittskurs torde ge ett bättre värde.
Väljs en sådan omräkningskurs som är känd redan när transaktionen är
tänkt att genomföras, t.ex. den kurs som gällde den sista dagen i månaden
innan eller genomsnittskursen för vissa dagar i tidigare månader, medför
det en risk för att systemet utnyttjas på ett sätt som inte är avsett. Om
parterna har bokföringen i olika valutor kan de, om de vet den fasta
omräkningskursen för perioden, göra en beräkning av när det med
hänsyn till den kurs som gäller för aktuell transaktionsdag är mest
förmånligt att genomföra transaktionen. Risk finns att parternas beslut
styrs av kurserna och att staten därmed regelmässigt får bära en eventuell
förlust uppkommen på grund av valutakursutvecklingen. Denna risk
reduceras om genomsnittskursen för den månad under vilken
transaktionen skedde används vid deklarationstillfället. Denna kurs är
också den som torde ge ett resultat som så nära som möjligt kan antas
motsvara den kurs som gällt på transaktionsdagen. (Med transaktionsdag
bör avses detsamma som på redovisningsområdet.) Ett användande av en
genomsnittskurs innebär dock att staten tar över en del av den risk som
företagen tar i dag. För att metoden skall kunna användas krävs att
kursen offentliggörs så tidigt som möjligt efter utgången av varje
redovisningsperiod.
Riksskatteverket anser att de skattskyldiga, liksom i Danmark, bör få
rätt att välja om de för omräkningen vill tillämpa den kurs som gällde på
leveransdagen eller en genomsnittskurs. Den princip som valts skall
följas av den skattskyldige i två år. Enligt regeringens bedömning skulle
det i och för sig vara möjligt att även i Sverige införa en sådan ordning.
Det är dock ingen av de övriga remissinstanserna som uttryckt behov av
någon liknande ordning. Regeringen bedömer det inte heller som troligt
att intresset för att tillämpa metoden med leveransdagens kurs skulle vara
stort. Metoden skulle i praktiken innebära en dubblerad bokföring. Detta
är möjligt redan med dagens regler, men enligt vad regeringen erfarit
tillämpas det inte i någon större utsträckning. Några regler innebärande
att den skattskyldige kan välja att tillämpa kursen på leveransdagen i
stället för genomsnittskursen för perioden föreslås därför inte.
Det är viktigt att den metod som används vid inkomsttaxeringen så
nära som möjligt överensstämmer med den som används för mervärdes-
skatten. Det kan annars uppkomma avstämningsdifferenser när
skattemyndigheterna för sin kontroll jämför den omsättning som den
deklarerade utgående skatten motsvarar med den omsättning som
deklarerats i inkomstskattedeklarationen. Detta försvårar kontrollen.
Slutsatsen blir att den metod som bäst uppfyller de uppställda kraven
är den som innebär att upprättandet av deklarationen sker efter
omräkning med den genomsnittskurs som gällde under den månad
transaktionen skedde. För det fall den skattskyldige redovisar
mervärdesskatten årsvis bör omräkningen ske med den genomsnittskurs
som gäller för det år då transaktionerna skett. Denna metod motsvarar
också den som förordats rörande inkomstskatteredovisningen. Genom-
snittskurserna bör beräknas utifrån de kurser som fastställts av den
Europeiska centralbanken (se avsnitt 9.1.4).
Det förekommer även att fakturering sker i andra valutor än kronor och
euro, t.ex. dollar. Även då kommer först en omräkning ske för
bokföringen och, för det fall bokföringen är i euro, transaktionsmånadens
genomsnittskurs användas vid omräkning från euro till kronor för
deklarationen.
Reklamskatt
På samma sätt som för mervärdesskatten bör det vara möjligt för den
reklamskatteskyldige att göra en omräkning av den reklamskatt som skall
redovisas till beskattningsmyndigheten. Omräkningen bör, på samma sätt
som föreslås beträffande mervärdesskatten, göras utifrån en genom-
snittskurs för den redovisningsperiod deklarationen avser. Redovisnings-
perioden för reklamskatt är normalt två kalendermånader men även
redovisningsperioder på en kalendermånad, ett halvt eller ett helt
beskattningsår kan förekomma.
Slutsats
Mot denna bakgrund delar regeringen utredningens uppfattning om
principerna för omräkning. Utredningen föreslog emellertid inga regler
för omräkning beträffande reklamskatten. Som angetts ovan bör
emellertid samma regler som för mervärdesskatten gälla även denna
skatt.
9.1.3 Problem med omräkningsmodellen
Nedan skall ett antal övergripande problem med omräkningsmetoden
diskuteras. Diskussionen i detta avsnitt rör i stor utsträckning de kriterier
som diskuterats ovan (avsnitt 9.1.2). De mer specifika problemen
behandlas nedan under respektive avsnitt i den fortsatta framställningen.
Valutakursrisk för staten
Med den föreslagna omräkningsmetoden kommer staten att ta på sig en
valutakursrisk som inte finns i dag. Storleken på denna beror på hur
många företag som kommer att byta redovisningsvaluta, hur transak-
tionerna fördelas över året respektive redovisningsperioden samt växel-
kurssvängningarna mellan kronan och euron (se vidare avsnitt 12.1).
Beroende på dessa faktorer kommer staten ibland att tjäna och ibland att
förlora pengar. Regeringen gör bedömningen att omräkningsmetoden inte
kan missbrukas på ett sådant sätt att staten systematiskt förlorar på det
och är därför beredd att acceptera valutakursrisken. Utvecklingen
kommer naturligtvis att följas noga och om det skulle visa sig att
omräkningsmetoden ger upphov till systematiska problem så kommer
regeringen inte att tveka att föreslå lagstiftning för att åtgärda problemen.
Metoden skall vara enkel
De flesta remissinstanser som har yttrat sig i frågan (se avsnitt 9.1.2)
anser att modellen uppfyller kraven på enkelhet (några klagar dock på
behandlingen av periodiseringsfonden, se nedan avsnitt 9.2.3).
Riksskatteverket anser att den teoretiska grunden för modellen är enkel
men att tillämpningen ändå blir svår i och med att gränsdragningen
mellan det kopplade och icke kopplade området inte är klar i alla delar.
Exemplet med periodiseringsfonder visar också att hanteringen i
praktiken kan bli komplicerad. Enkelheten beror på det starka samband
mellan redovisning och beskattning som för närvarande råder i Sverige.
En ökad frikoppling skulle medföra att den valda metoden leder till ökad
komplexitet och till merarbete för företagen och även för
skatteförvaltningen.
Bokföringsnämnden anser att det är en synnerlig viktig förutsättning
för att uppnå eventuella fördelar med redovisning i euro att det finns
enkla omräkningsregler för skatteändamål. Nämnden anser emellertid att
den valda modellen i praktiken ställer stora krav på företag att hålla sig
informerade om detaljerade omräkningsregler och att den medför
redovisningsmässiga olägenheter.
En uttalad målsättning med arbetet har varit att hitta en enkel modell
med den givna förutsättningen att deklarationer skall lämnas i kronor.
Regeringens bedömning är att det sannolikt inte är möjligt att konstruera
en mycket enklare omräkningsmetod än den nu föreslagna, åtminstone
inte om man vill förhindra systematiska felaktigheter och ställer rimliga
krav på rättvisa. Särskilt för storföretagen gäller dessutom redan i dag att
deklarationsarbetet inte är okomplicerat. Den ytterligare komplikation
som modellen medför torde i det sammanhanget vara tämligen
försumbar.
Metoden skall ge ett rättvisande resultat
Utredningen anförde att modellen ger ett rättvisande resultat om man har
många transaktioner per år och vinsten genereras jämt under året. Vid ett
fåtal transaktioner finns det risk för ett materiellt felaktigt resultat.
Riksskatteverket anser att dessa effekter inte är tillfredsställande.
Som utredningen konstaterar går det förmodligen inte att konstruera en
schabloniserad metod som eliminerar risken för materiella fel beträffande
företag som har ett litet antal transaktioner per år. Risken för materiellt
felaktiga resultat minskar emellertid om kapitalvinstbeskattningen sker i
kronor (se avsnitt 9.2.4).
Risk för manipulering m.m. i koncernförhållanden
Eftersom koncernbidrag beslutas en bit in på det nya året då man har full
vetskap om såväl balansdagens kurs som genomsnittskurs fordras någon
spärregel. I annat fall skulle man konsekvent kunna lämna koncernbidrag
på ett sådant sätt att mottagaren beskattas för ett lägre belopp än vad
givaren får dra av. Utredningen föreslog att rätten att ge och ta
koncernbidrag skulle villkoras av att båda företagen har samma
redovisningsvaluta. Med denna lösning skulle även underpris-
försäljningar (utom sådana som avser en hel verksamhetsgren) villkoras
av att båda företagen har samma redovisningsvaluta.
Riksskatteverket anser emellertid att omräkningsmodellen ger
utrymme för skatteplanering på annat sätt både inom koncerner och
mellan företag som har intressegemenskap i övrigt. Det kan gälla
aktieägartillskott och koncerninterna överlåtelser till underpris av hel
verksamhet. Men också andra slag av koncerninterna transaktioner
mellan företag med olika redovisningsvalutor kan utnyttjas i manipulativt
syfte. Verket anser att risken är betydande att skattemässiga
valutaeffekter kan utnyttjas till en icke acceptabel skatteplanering mellan
intresseföretag som har olika redovisningsvaluta och att problemområdet
därför bör utredas ytterligare om den föreslagna modellen väljs.
Regeringen delar utredningens uppfattning att någon spärregel behövs
beträffande koncernbidrag och underprisförsäljningar men föreslår en
annan teknisk utformning nämligen att koncernbidrag alltid skall
fastställas till ett belopp i kronor samt att underprisförsäljningar
uttryckligen regleras (se vidare nedan avsnitt 9.2.7). Regeringen delar
även Riksskatteverkets uppfattning att underprisförsäljning av hel
verksamhetsgren bör regleras särskilt. Vidare anser regeringen att det
behövs en spärregel för det fall att två koncernbolag har olika beskatt-
ningsår (och därmed olika genomsnittskurser). Däremot delar inte
regeringen verkets uppfattning att aktieägartillskott kan användas i
manipulativt syfte. Detta följer av att sådana tillskott inte är avdragsgilla
respektive skattepliktiga.
Regeringens uppfattning är att den föreslagna lagstiftningen bör räcka
för att förhindra missbruk och att den svårligen kan utnyttjas i
manipulativt syfte. Om det emellertid skulle visa sig att så inte är fallet
avser regeringen naturligtvis att återkomma till riksdagen med förslag till
ändrad lagstiftning.
Risk för manipulering m.m. utanför koncernförhållanden
Mot slutet av året vet man med allt större säkerhet årets genomsnittliga
kurs. När bokslutet görs upp torde man dessutom ha full visshet om
denna. Detta leder till incitament att förskjuta intäkter och kostnader i
tiden. Enligt gällande regler skall resultatredovisningen ske på samma
sätt som enligt god redovisningssed (inom det kopplade området). En
omräkning enligt genomsnittskurs ger emellertid ännu starkare incita-
ment än vad som gäller enligt dagens system att tänja på gränserna. Det
kan därför förväntas att antalet skattetvister i periodiseringsfrågor
kommer att öka. Riksskatteverket anser att detta problem inte får
underskattas.
Incitamenten att förskjuta redovisningen av intäkter och kostnader över
årsskiftet är stora redan i dag. Det kan därför ifrågasättas om modellen
ökar detta incitament på ett mer avgörande sätt. Företagen vet inte heller
vad genomsnittskursen kommer att vara nästa år. Om genomsnittskursen
är lägre än balansdagens kurs har företaget dessutom ett incitament att
tidigarelägga intäkter och senarelägga kostnader, dvs. en motverkande
faktor i förhållande till det ovan beskrivna beteendet.
Företag med identiska transaktioner skall beskattas lika
Utredningen anförde att eftersom genomsnittskursen används för att
räkna om resultatposter så kan detta medföra att företag med identiska
transaktioner beskattas olika beroende av om de har bokföringen i euro
eller kronor. Detta leder också till att staten utsätts för en valutakursrisk
som inte finns i dag (jfr ovan).
Riksskatteverket anser att det vid kapitalvinstbeskattningen av
tillgångar i det icke kopplade området kan uppkomma att likartade
transaktioner ger upphov till stora skillnader i skatt mellan företag med
olika redovisningsvaluta. Effekten skulle bero på att den del av resultatet
som hänför sig till skillnader i valutakurs i vissa fall inte beaktas i
"euroföretaget", vilket däremot sker beträffande "kronföretaget" i
motsvarande fall.
När det gäller vanliga intäkter och kostnader medför modellen att det
är ofrånkomligt att två företag med identiska transaktioner inte alltid
kommer att betala på kronan när lika mycket i skatt. Detta är en naturlig
följd av att en schabloniserad omräkning har valts.
Såvitt avser kapitalvinstbeskattningen är Riksskatteverkets uppfattning
emellertid felaktig. Med den föreslagna modellen kommer försäljnings-
priset uttryckt i kronor att ställas mot anskaffningsutgiften uttryckt i
kronor. Samma belopp kommer att tas upp till beskattning för både kron-
och euroföretag. Den bokförda vinsten/förlusten påverkar inte beskatt-
ningen. Även om företag med olika redovisningsvaluta kommer att få
olika bokförd kapitalvinst så kommer det skattemässiga utfallet att bli
identiskt. Det sistnämnda gäller dock inte beträffande poster som är
föremål för valutasäkring. Om en kapitaltillgång (fastighet eller aktie)
köps i utländsk valuta och har finansierats med ett lån i samma valuta så
kommer valutakursförändringen på tillgången att beskattas utifrån
kronpositionen medan valutakursförändringen på lånet beskattas utifrån
europositionen. Detta är naturligtvis en situation som inte är helt
tillfredsställande men problemet går inte att åtgärda på ett nöjaktigt sätt
om inte kapitalvinstbeskattningen också sker utifrån europositionen. En
sådan lösning har emellertid sådana nackdelar att den inte bör
genomföras (se nedan avsnitt 9.2.4).
9.1.4 Fastställande av omräkningskurser
Regeringens förslag: Vid omräkning skall de kurser användas som
fastställs av Europeiska centralbanken för respektive bankdag. Om det
inte har fastställts någon kurs för dagen för beskattningsårets utgång
skall kursen för närmast föregående bankdag användas.

Utredningens förslag: Riksskatteverket skall fastställa de kurser som
behövs för omräkning med utgångspunkt i de kurser som fastställts av
Europeiska centralbanken.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att de kurser som bestäms
av statliga organ bör samordnas och menar att de inte genom föreskrifter
hinner fastställa aktuella kurser till den första i varje månad.
Näringslivets Nämnd för Regelgranskning och Företagarnas
Riksorganisation anser att genomsnittliga omräkningskurser för olika
tidsperioder bör fastställas enligt en förutbestämd modell av en
myndighet.
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna omräkningsmetoderna
för beskattningen bygger på att vissa kurser används för omräkningen.
För inkomstskatten är det balansdagens kurs respektive genom-
snittskursen för räkenskapsåret som är intressanta. För mervärdesskatten
skall, förutom genomsnittskursen för räkenskapsåret, genomsnittskursen
för varje månad användas. Detsamma gäller reklamskatten.
I likhet med vad som gäller i den civilrättsliga lagstiftningen bör de
kurser som fastställs av Europeiska centralbanken användas även
beträffande beskattningen. Utredningens lösning att Riksskatteverket
skall fastställa omräkningskurser utifrån Europeiska centralbankens
kurser är dock mindre lämplig. Beträffande mervärdesskatten
förekommer det nämligen att de skattskyldiga lämnar in deklarationen
direkt efter det att redovisningsperioden är slut. För dessa företag är det
viktigt att aktuell omräkningskurs finns tillgänglig redan dagen efter
periodens utgång. Verket skulle emellertid ha svårigheter att hinna
utfärda föreskrifter om en månads genomsnittskurs redan dagen efter
månadens utgång. Bland annat av detta skäl bör det därför uttryckligen
skrivas in i lagen att de kurser som fastställs av Europeiska centralbanken
skall användas. Verket bör dock publicera dessa kurser och beräkna
genomsnittskurser så fort som möjligt.
För inkomstskatten gäller att balansräkningen skall räknas om enligt
kursen vid beskattningsårets utgång. Eftersom Europeiska centralbanken
inte fastställer någon kurs för den 31 december bör kursen på närmast
föregående bankdag användas i stället.
9.1.5 Behov av lagstiftning
Regeringens förslag: Samtliga skatteregler som rör euroredovisande
företag samlas i en lag.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens
förslag. Vissa materiella ändringar görs dock i stället i kommunal-
skattelagen och lagen om statlig inkomstskatt.
Remissinstanserna: Har inte särskilt berört frågan.
Skälen till regeringens förslag: Den skattelagstiftning som behövs är
regler om omräkningsförfarande beträffande inkomstskatt, mervärdes-
skatt och reklamskatt, vissa ändringar i de materiella skattereglerna samt
regler om vad som gäller vid byte av redovisningsvaluta. Regeringen
anser att det är lämpligt att samla alla dessa regler i en enda lag.
9.2 Företagsbeskattning
Som nämnts ovan innebär modellen att resultaträkningen räknas om
enligt den genomsnittliga växelkursen under beskattningsåret och att det
omräknade resultatet är utgångspunkt för inkomstberäkningen i
deklarationen. De skattemässiga justeringarna görs till sina belopp i
kronor.
Modellen innebär alltså att transaktioner inom det kopplade området
även fortsättningsvis följer bokföringen. De nuvarande reglerna för
värdering av varulager, pågående arbeten, fordringar och skulder torde
kunna användas oavsett vilken valuta som används i bokföringen. Den
enda justering som behöver göras är att räkna om posterna enligt den
genomsnittliga växelkursen respektive balansdagens kurs. Innebörden av
dessa regler är att inte bara det bokföringsmässiga resultatet utan även
det skattemässiga resultatet mäts i euro. Eftersom samma regler gäller
vid bokföring och beskattning inom det kopplade området är detta
rimligt.
För det icke kopplade området gäller att de belopp som finns i
bokföringen inte alls behöver överensstämma med de värden som gäller
vid beskattningen. I deklarationen måste den skattskyldige återföra det
belopp som finns i bokföringen och ersätta det med det belopp som gäller
skattemässigt. Så länge som deklaration skall ske i kronor och kronan har
en flytande växelkurs gentemot euron är det därför rimligt att de
skattemässiga justeringarna görs till sina belopp i kronor. Därigenom
minskar den valutakursrisk som staten tar på sig genom att tillåta
bokföring i euro. För företagens del torde den här lösningen emellertid ge
ett visst merarbete genom att man förutom de anskaffningsvärden i
euro som man måste ha för bokföringen tvingas hålla reda på
anskaffningsvärden i kronor på fastigheter och värdepapper. De belopp
som återförs till beskattning respektive rensas från det skattepliktiga
resultatet måste dessutom multipliceras med den genomsnittliga
växelkursen. Det merarbete som denna omräkning förorsakar är dock helt
försumbart, i vart fall för de företag som använder ett kalkylprogram för
att summera posterna.
Nedan skall ett antal områden särskilt beröras.
9.2.1 Felaktig värdering av balansposter
Regeringens förslag: Om värdet på en balanspost ändras skall
ändringsbeloppet fastställas till sitt värde i kronor. Den
resultatpåverkande posten skall justeras med hänsyn till skillnaden
mellan balansdagens kurs och den genomsnittliga kursen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Endast Riksskatteverket har berört frågan. I sak
har verket inget att invända mot förslaget. Verket förordar dock att även
balansräkningens poster skall räknas om enligt den genomsnittliga
kursen.
Skälen för regeringens förslag: Eftersom balansposter räknas om
enligt balansdagens kurs och resultatposter enligt beskattningsårets
genomsnittliga kurs uppkommer en komplikation om skattemyndig-
heterna inte godtar den värdering av lager, fordringar o.d. som har gjorts
i räkenskaperna. Ett sifferexempel får illustrera.
Ett företag har följande stiliserade resultat- och balansräkning uttryckt
i euro:

Resultaträkning (euro)
Intäkter 10 000
Kostnader - 7 000
Årets vinst 3 000

Balansräkning (euro)
Fastighet 10 000 Årets vinst 3 000
Kundfordring 1 000 Övrigt eget kapital 8 000
Kassa 3 000 Skulder 3 000
14 000 14 000

Om genomsnittskursen för året är 9 kr och balansdagens kurs 10 kr så får
vi följande resultat- och balansräkning omräknade till kronor

Omräknad resultaträkning (kr)
Intäkter 90 000
Kostnader - 63 000
Årets vinst 27 000

Omräknad balansräkning (kr)
Fastighet 100 000 Årets vinst 27 000
Kundfordring 10 000 Övrigt eget kapital 80 000
Kassa 30 000 Skulder 30 000
- Omräkningsdiff. 3 000
140 000 140 000

Antag nu att skattemyndigheten inte godkänner företagets värdering av
kundfordringarna. Enligt myndighetens uppfattning skall de vara 1 000
kr (eller 100 euro) större.
Enligt normala bokföringsmässiga principer skall en höjning av värdet
på kundfordringarna med 1 000 kr öka vinsten med lika mycket. I det här
fallet skulle emellertid en sådan höjning av vinsten bli för stor. Detta
följer av att resultatposter skall räknas om enligt genomsnittskursen. Om
kundfordringarna hade värderats korrekt från början hade vinsten varit
100 euro större och i så fall hade beloppet räknats om enligt
genomsnittskursen (dvs. 900 kr). Det faktum att omräkningen görs först i
samband med deklarationsgranskningen bör inte medföra att något annat
belopp tas upp till beskattning.
Utredningen anvisade tre tänkbara sätt att lösa problemet. Ett sätt är att
ändringarna fastställs till sina belopp i euro och därefter räknas om till
värdet i kronor enligt genomsnittskursen. Det andra sättet är att justera
beloppet i kronor för skillnaden i kurser. I det här fallet skulle värdet på
kundfordringarna höjas med 1 000 kr men bara 9/10 skulle påverka
resultatet. Det tredje sättet skulle vara att även resultatposter räknas om
enligt balansdagens kurs. Av dessa alternativ förordades den andra
modellen, dvs. att fastställa ändringarna till sina belopp i kronor men
justera den resultatpåverkande posten med hänsyn till skillnaderna i
kurser. Riksskatteverket har i princip godtagit denna lösning men har
framfört ett alternativt fjärde sätt att lösa problemet nämligen att även
balansposterna räknas om enligt den genomsnittliga kursen.
Eftersom självdeklarationen skall lämnas i kronor bör så få uppgifter
som möjligt lämnas i euro. En lösning enligt den första modellen skulle
kräva att företagen bifogar räkenskapsutdrag även i euro och att
skattemyndigheterna registrerar dessa belopp. Denna lösning bör därför
inte väljas. Omräkning av resultatposter enligt balansdagens kurs skulle
medföra ett materiellt felaktigt resultat om vinsten tjänas in relativt jämt
under året samtidigt som växelkursen fluktuerar (se avsnitt 12.1). En
sådan lösning står därför inte i överensstämmelse med de kriterier som
sattes upp för omräkningsmetoden ovan (avsnitt 9.2.1) och modellen bör
inte väljas. Det alternativ som Riksskatteverket för fram (omräkning av
balansposter enligt den genomsnittliga kursen) ger samma skattemässiga
utfall som den modell som utredningen rekommenderar. Modellen
medför dock att balansposterna får felaktiga värden. Detta blir speciellt
markant för kassa, fordringar och skulder som i bokföringen värderas
enligt balansdagens kurs. Antag att kassan består av 1 000 kr som i
bokföringen har värderats enligt balansdagens kurs (10 kr) till 100 euro.
Om denna post för deklarationsändamål skulle räknas om enligt den
genomsnittliga kursen (9 kr) så skulle vi få en omräknad kassa på 900 kr.
Informationsvärdet av detta belopp blir så begränsat att det inte finns
någon anledning att kräva att företaget skulle bifoga det till
deklarationen. Regeringen anser därför att den av utredningen föreslagna
metoden skall användas. Om värdet på en balanspost ändras skall alltså
ändringsbeloppet fastställas till sitt belopp i kronor. Den
resultatpåverkande posten skall justeras med hänsyn till skillnaden
mellan balansdagens kurs och den genomsnittliga kursen.
Om tvisten i exemplet gällde om en intäkt på 100 euro skulle bokföras
år 1 eller år 2, så kommer intäkten på 100 euro fram i bokslutet för år 2.
Bolaget skall då naturligtvis inte beskattas en gång till för samma intäkt.
Av punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 24 § kommunal-
skattelagen (1928:370) (14 kap. 5 § i förslaget till ny inkomstskattelag,
prop. 1999/2000:2, i fortsättningen kallad inkomstskattelagen) framgår
att den skattepliktiga intäkten för år 2 skall sättas ned med ett belopp
motsvarande 100 euro. Dessa 100 euro ingår i den bokförda vinst som
har räknats om enligt den genomsnittliga kurs som gäller för år 2 vilket
leder till att det omräknade beloppet (100 euro multiplicerat med den
genomsnittliga kursen för år 2) skall behandlas som en icke skattepliktig
intäkt. Om inte den genomsnittliga kursen för år 1 är lika med den
genomsnittliga kursen för år 2, kommer alltså olika belopp i kronor att
påverka beskattningen för år 1 och år 2. Detta är dock en naturlig
konsekvens av att den genomsnittliga kursen används för att räkna om
resultatposter.
9.2.2 Avskrivning på inventarier
Regeringens förslag: Räkenskapsenliga avskrivningar på inventarier
och de tillgångar som skrivs av enligt inventariereglerna skall
beräknas utifrån anskaffningsvärden i euro. När ett företag byter
redovisningsvaluta skall det ingående balansvärdet beräknas utifrån
balansdagens kurs vid utgången av det beskattningsår som föregår
bytet. Om företaget yrkar avdrag enligt kompletteringsregeln skall
anskaffningsvärdet för de tre senaste årens anskaffningar (eller så
många år som behövs för en korrekt beräkning) räknas om enligt
balansdagens kurs vid utgången av det beskattningsår som föregår
bytet.
Restvärdesavskrivning beräknas utifrån anskaffningsvärden i
kronor.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag dock
med undantaget att endast anskaffningsvärdet på de tre senaste årens
anskaffningar skall anges i deklarationen.
Remissinstanserna: Endast Riksskatteverket har berört frågan. Verket
anser att sambandet mellan redovisning och beskattning bör brytas så att
det blir samma regler för räkenskapsenlig avskrivning respektive
restvärdesavskrivning. Vidare anförs att det på grund av förkortade
räkenskapsår inte alltid räcker att räkna om anskaffningsvärdet på de tre
senaste årens anskaffningar.
Bakgrund: Det företag som tillämpar räkenskapsenlig avskrivning på
inventarier (samt patent, goodwill och liknande rättigheter som skrivs av
som inventarier) måste ha samma värde på inventarierna i bokföringen
och beskattningen. Den räkenskapsenliga avskrivningen omfattar två
metoder; en huvudregel och en kompletteringsregel. Huvudregeln
innebär en avskrivning med 30 procent baserad på summan av det
skattemässiga restvärdet vid årets ingång och årets anskaffningar.
Kompletteringsregeln innebär en årlig avskrivning med 20 procent
baserad på anskaffningsvärdet. Inventarier som har köpts och sålts under
samma år får inte räknas med i avskrivningsunderlaget. Vinst eller förlust
på sådana inventarier är skattepliktig respektive avdragsgill.
När inventarier säljs eller går förlorade utgör försäljningslikviden eller
försäkringsersättningen skattepliktig intäkt. I gengäld medges ett avdrag
med samma belopp, dock högst med beskattningsunderlaget. Vid
tillämpningen av huvudregeln kommer emellertid beloppet att räknas av
från anskaffningsvärdet. Den här tekniken brukar kallas för
nettometoden .
För att det skall bli möjligt för skattemyndigheterna att kontrollera att
avskrivningarna har beräknats korrekt skall den skattskyldige lämna
uppgifter om värdet av de inventarier som har anskaffats under
beskattningsåret och som fortfarande finns kvar i verksamheten.
Motsvarande uppgifter skall lämnas för de tre senaste åren. Vidare skall
uppgift lämnas om ersättning för avyttrade eller förlorade inventarier
som fanns vid årets början.
Restvärdesmetoden liknar huvudregeln vid räkenskapsenlig
avskrivning, dock med undantagen att avskrivningen är maximerad till
25 procent och att det inte krävs att det bokförda värdet överensstämmer
med det skattemässiga.
Skälen för regeringens förslag: För den räkenskapsenliga
avskrivningsmetoden skall enligt gällande rätt inventarierna ha samma
värde i bokföringen som vid beskattningen. För företag som har
bokföringen i euro medför denna regel att avskrivningarna skall beräknas
utifrån anskaffningsvärdena i euro. Om man inte vill bryta sambandet
mellan redovisning och beskattning förefaller detta som den mest
ändamålsenliga lösningen.
För restvärdesmetoden finns det inte något krav på att samma värde
skall gälla vid bokföring och beskattning. Utredningen föreslog därför att
dessa avskrivningar skulle behandlas på samma sätt som
fastighetsavskrivningar, dvs. återläggning av bokförda avskrivningar
(omräknade enligt genomsnittskurs) samt krav på att anskaffningsvärdet i
kronor skall anges i reskontran eller liknande (jfr nedan avsnitt 9.2.4).
Regeringen delar denna uppfattning. Detta torde följa redan av gällande
rätt och någon särskild lagreglering är inte nödvändig.
Riksskatteverket har föreslagit att sambandet mellan redovisning och
beskattning skall brytas även beträffande den räkenskapsenliga
avskrivningsmetoden och att samma regler skall gälla som för
restvärdesavskrivning. Frågan om sambandet mellan redovisning och
beskattning ligger emellertid utanför det här lagstiftningsärendet.
Regeringen är redan av den anledningen nu inte beredd att föreslå regler
som bryter detta. Mot denna bakgrund bör den av utredningen föreslagna
ordningen genomföras. Avskrivningarna skall alltså beräknas utifrån
anskaffningsvärdena i euro. I likhet med övriga resultatposter räknas de
sedan om i deklarationen enligt genomsnittskursen. För att det skall bli
möjligt för skattemyndigheterna att kontrollera avskrivningarna bör
företaget i deklarationen ange de eurobelopp på vilka beräkningarna
baseras (på samma sätt som man i dag anger kronbeloppen).
Vid övergången till euroredovisning föreslog utredningen att
anskaffningsvärdet i kronor för de tre senaste årens anskaffningar skulle
räknas om till euro enligt samma kurs som gäller för övriga balansposter
vid övergången (balansdagens kurs). Denna uppgift behövs för att man
skall kunna beräkna avskrivning enligt kompletteringsmetoden. Som
Riksskatteverket har påpekat är det på grund av förkortade räkenskapsår
inte alltid tillräckligt att ange anskaffningsvärdet för de senaste tre åren.
Regeln bör därför konstrueras på så sätt att om företaget yrkar
avskrivning enligt kompletteringsmetoden så skall anskaffningsvärdet för
så många år som behövs för en korrekt beräkning räknas om enligt
balansdagens kurs vid utgången av det beskattningsår som föregår bytet.
Samma princip bör gälla vid byte av redovisningsvaluta från euro till
kronor.
9.2.3 Periodiseringsfond
Regeringens förslag: Vid avsättningen skall periodiseringsfondens
värde i räkenskaperna beräknas utifrån balansdagens kurs. Vid
omräkning av balansräkningen till kronor skall fondens värde i euro
räknas om med samma kurs som har använts i bokföringen.
Förändringar av fondens bokförda värde som beror på förändrade
valutakurser skall inte påverka det skattemässiga resultatet.

Utredningens bedömning: Utredningen ansåg att ingen särreglering
behövde införas för periodiseringsfonderna.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har invändningar mot
utredningens bedömning och anser att kopplingen mellan redovisning
och beskattning gör behandlingen komplicerad. Ett klarläggande krävs
om att valutakursförändringar inte skall medföra skatteeffekter avseende
gamla avsättningar.
Skälen för regeringens förslag: Avsättningen till periodiseringsfond
får uppgå till 20 procent av den beskattningsbara vinsten före
avsättningen (i budgetpropositionen för år 2000 föreslås att den
maximala avsättningen skall höjas till 25 % fr.o.m. 2002 års taxering).
Periodiseringsfond tillhör det kopplade området på så sätt att avdrag inte
medges med högre belopp än vad som för det året har satts av i
räkenskaperna. Frågan om samband mellan redovisning och beskattning
ligger utanför detta lagstiftningsärende. Kopplingen bör bestå även på
detta område.
Eftersom underlaget för avdraget är vinsten efter alla skattemässiga
justeringar, måste även avsättningen till periodiseringsfond beräknas till
ett belopp i kronor. Detta är alltså ett undantag från principen att
eurobeloppen gäller inom det kopplade området. Det avdrag som
beräknas i kronor måste sedan räknas om till euro för att tas in som årets
avsättning i bokföringen. Eftersom balansdagens kurs används vid
omräkning av balansräkningen från euro till kronor så måste samma kurs
användas när periodiseringsfonden räknas om från kronor till euro. I
annat fall skulle den avsättning som finns i balansräkningen (omräknad
till kronor) avvika från avdraget som beräknats i deklarationen. För att
ingen osäkerhet skall råda om att balansdagens kurs skall användas bör
detta uttryckligen regleras i lag.
Eftersom balansdagens kurs används för att räkna om balansräkningen
till kronor medan den genomsnittliga kursen används för att räkna om
resultaträkningen, kommer regelmässigt avdraget i den omräknade
resultaträkningen att skilja sig från avsättningen uttryckt i kronor. Detta
ser onekligen konstigt ut men det går att visa att det materiella resultatet
trots allt blir riktigt. För att öka överskådligheten i deklarationen kan det
ändå vara lämpligt att återföra avdraget i räkenskaperna (omräknat till
genomsnittskurs) till beskattning för att sedan belasta det skattemässiga
resultatet med den avdragsgilla avsättningen. Detta kräver emellertid inte
lagstiftning utan är mer en fråga om hur deklarationsblanketten skall
utformas.
Det är inte självklart hur en periodiseringsfond som sätts av ett visst år
skall värderas i bokslutet för kommande år. Om fonden betraktas som en
skuld eller avsättning, är det naturligt att fonden värderas enligt då
gällande balansdagskurs. Om fonden däremot betraktas som till största
delen eget kapital behöver kanske någon omvärdering inte ske.
Regeringen förutsätter att Bokföringsnämnden utfärdar allmänna råd i
denna fråga. I det fall fondens värde löpande omvärderas enligt gällande
balansdagskurs, kommer även resultatet att påverkas (om inte
förändringarna bokförs direkt mot eget kapital). Ett exempel får
illustrera.
En fond på 1 000 000 kr som sätts av vid kursen 10 kommer att ha ett
värde i bokföringen på 100 000 euro. Om kursen nästa år är 9 så kommer
fonden att skrivas upp med 11 111 euro till 111 111 euro (vilket
motsvarar en miljon kr som är fondens skattemässiga värde ). För att
man inte på så sätt skall få ett extra avdrag alternativt tvingas lösa
upp en del av fonden bör det införas en lagregel om att förändringar av
fondens värde som beror på valutakursförändringar inte skall påverka det
skattemässiga resultatet. I exemplet skall alltså den bokförda kostnaden
på 11 111 euro omräknat till genomsnittskursen återföras till beskattning.
Även detta visar att det kan vara lämpligt att utforma deklarationen så att
man alltid återför till beskattning respektive rensar från resultatet de
bokförda resultatposter som avser förändring av periodiseringsfond.
Riksskatteverket har anfört att en deklarationsmässig återföring till
beskattning är en inkonsekvent hantering av poster inom det kopplade
området och att det kommer att medföra merarbete för såväl företag som
skatteförvaltning. Som nämnts ovan är det inte absolut nödvändigt att
regelmässigt återföra till beskattning respektive rensa från resultatet men
detta kommer att öka överskådligheten i deklarationen. För börsnoterade
företag torde det dessutom redan i dag vara vanligt att den avsättning
som görs i räkenskaperna inte exakt motsvarar den maximalt avdragsgilla
avsättningen. Bokslutet görs nämligen vanligen upp redan i januari eller
februari samtidigt som deklarationen lämnas in några månader senare.
Även om man i bokslutet gör en så god uppskattning som möjligt av
årets skatt så torde det vara mycket vanligt att man inte på kronan när
lyckas göra en helt korrekt beräkning av den skattepliktiga inkomsten.
Om man önskar göra maximal avsättning till periodiseringsfond innebär
det att den bokförda avsättningen antingen är för liten eller för stor. I det
fall den är för liten (i den betydelsen att den understiger den avsättning
som maximalt hade kunnat göras) är det inget deklarationsmässigt
problem men företaget får ett lägre avdrag än man hade varit berättigad
till om deklarationen hade upprättats samtidigt med bokslutet. Om
däremot den bokförda avsättningen är större än den maximalt
avdragsgilla avsättningen så måste mellanskillnaden återföras till
beskattning i deklarationen som en icke avdragsgill kostnad. När fonden
sedan löses upp i bokföringen skall samma belopp hanteras som en icke
skattepliktig intäkt.
Redan i dag torde det alltså vara vanligt att företag sätter av ett för
stort belopp i räkenskaperna som måste återföras till beskattning. Både
skatteförvaltning och företag torde därför ha viss vana att hantera denna
situation. Regeringen ifrågasätter därför om det uppkommer något
egentligt merarbete av den nu skisserade behandlingen. Detta kan i vart
fall inte anses som speciellt betungande.
9.2.4 Fastigheter och värdepapper
Regeringens förslag: Avskrivningar på fastigheter respektive
kapitalvinst och kapitalförlust på fastigheter och värdepapper skall
beräknas till sina belopp i kronor.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt berört frågan.
Skälen för regeringens förslag: För kapitaltillgångar (dvs. i huvudsak
fastigheter och värdepapper som inte utgör lagertillgångar) finns det
ingen koppling mellan redovisning och beskattning. Det innebär att
samtliga av-, ned- och uppskrivningar samt kapitalvinster och
kapitalförluster som har påverkat den bokförda vinsten skall återläggas i
deklarationen för att ersättas med de skattepliktiga respektive
avdragsgilla beloppen. För euroföretagen tillkommer det ytterligare ett
moment jämfört med vad som gäller i dag, nämligen att de belopp som
återförs till beskattning respektive rensas från resultatet skall räknas om
till kronor enligt genomsnittskursen.
Skattemässiga avskrivningar på fastigheter beräknas utifrån
anskaffningsvärdet. Beräkningen av skattepliktiga kapitalvinster och
avdragsgilla kapitalförluster utgår från anskaffningsutgiften på tillgången
ökad med förbättringsutgifter. Den valda lösningen innebär att
fastighetsavskrivningar och beräkning av kapitalvinst även fortsättnings-
vis skall göras på samma sätt som enligt dagens regler (dvs. till sina
belopp i kronor). För befintliga fastigheter och värdepapper har företagen
redan uppgift om skattemässiga värden i kronor. Dessa värden bör
behållas. För nya kapitaltillgångar innebär förslaget att anskaffnings-
värden, anskaffningsutgifter och förbättringsutgifter skall beräknas i
kronor och att detta värde ligger till grund för skattemässiga
avskrivningar och vinstberäkningar.
Utredningen diskuterade även en alternativ lösning nämligen att i
stället utgå från eurobeloppen och räkna om avskrivningarna och
kapitalvinsterna till kronor. En sådan modell skulle för det första kräva
att alla skattemässiga anskaffningsvärden, anskaffningsutgifter och
förbättringsutgifter i kronor räknas om till euro. Vid övergången till
eurobokföring måste naturligtvis de bokförda värdena enligt UB räknas
om till euro för att tas in i den externa redovisningen. Dessa värden kan
emellertid skilja sig mycket från det skattemässiga värdet. Företagen
skulle därför vara tvungna att göra dubbla beräkningar; en för
bokföringen och en för beskattningen. Vidare skulle kapitalvinstberäk-
ningarna kunna ge konstiga resultat om man räknar om de skattemässiga
anskaffningsutgifterna till euro så länge som kronan har en flytande
växelkurs gentemot euron.
Antag att en aktie köpts år 1996 för 1 000 kr. Vid ingången till det nya
systemet är kursen 8 kr och det skattemässiga anskaffningsvärdet
bestäms därför till 125 euro. Senare säljs aktien för 1 500 kr.
Transaktionsdagens kurs är 10 kr och genomsnittskursen för året är 9 kr.
Både köp- och säljavtal slöts i kronor och den verkliga kapitalvinsten
uttryckt i kronor är 500 kr. Detta motsvarar också den skattepliktiga
kapitalvinsten enligt nu gällande rätt. Om kapitalvinstberäkningen i
stället görs i euro så får vi följande siffror.
Försäljningssumman omräknat till euro blir 150 euro och den bokförda
kapitalvinsten 25 euro (anskaffningsvärdet fastställdes ju till 125 euro).
Den bokförda kapitalvinsten överensstämmer med den skattepliktiga och
i deklarationen kommer företaget därför att ha en skattepliktig
kapitalvinst på 25 euro. Denna räknas om enligt genomsnittskursen till
25O9 = 225 kr, dvs. 275 mindre än den "faktiska" kapitalvinsten på 500.
Det här beskrivna fenomenet gäller naturligtvis även för intäkter och
kostnader inom det kopplade området men det blir mer markant när det
gäller kapitaltillgångarna. Ett företag har typiskt sett förhållandevis få
kapitalvinster per år (i alla fall i relation till de transaktioner som
genererar vanliga rörelseintäkter) men dessa kan avse stora belopp.
Innehavstiden på den sålda egendomen kan vara mycket lång vilket ökar
känsligheten för variationer i växelkurser. Så länge som deklarationer
skall vara i kronor och det råder frikoppling mellan redovisning och
beskattning bör inte något annat belopp än den faktiska kapitalvinsten i
kronor beskattas. Förutom detta kan anföras att om Sverige i framtiden
beslutar sig för att delta i valutaunionen så kommer staten sannolikt inte
att acceptera skattemässiga anskaffningsutgifter som har beräknats med
en flytande växelkurs. Vid ett eventuellt svenskt deltagande skulle alltså
samtliga skattemässiga anskaffningsutgifter behöva räknas om en gång
till.
Enligt utredningen leder detta sammantaget till att modellen med
omräkning av anskaffningsutgifter inte bör väljas. Regeringen delar
denna bedömning. Det företag som går över till euro måste därför dels
behålla aktuella uppgifter om skattemässiga anskaffningsutgifter i
kronor, dels beräkna anskaffningsutgifter och förbättringsutgifter i
kronor när kapitaltillgångar köps respektive förbättras. Vidare måste
företaget vid deklarationen utgå från dagskursen mellan euron och
kronan för att beräkna försäljningspriset i kronor.
9.2.5 Fordringar och skulder i utländsk valuta
Regeringens förslag: Kontanter samt fordringar, skulder och
avsättningar i annan valuta än euro skall värderas till balansdagens
kurs.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
dock med en något annorlunda teknisk utformning.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt berört frågan.
Skälen för regeringens förslag: De skattemässiga reglerna för
värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta finns i punkt 4 av
anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (14 kap. 8 § förslaget till
inkomstskattelag). Reglerna innebär att fordringar, skulder, avsättningar
och kontanter i utländsk valuta skall värderas till balansdagens kurs. Om
en fordran eller skuld har säkrats genom terminskontrakt eller annan
liknande valutasäkringsåtgärd får posten tas upp till det värde som
motiveras av valutasäkringen.
I och med att svenska företag får redovisa i euro måste denna regel
utformas på ett något annorlunda sätt för dessa företag. För euroföretagen
skall kronan nämligen behandlas som en utländsk valuta. Regeln för
euroföretagen bör därför utformas så att fordringar och skulder i annan
valuta än euro skall värderas till balansdagens kurs. Beträffande de poster
som är valutasäkrade skall det värde som motiveras av valutasäkringen
användas.
9.2.6 Avdrag för måltid i samband med representation
Regeringens förslag: Avdraget för måltid i samband med
representation får uppgå till det belopp i euro som motsvarar 90 kr ett
visst kalenderår. Det avdragsgilla beloppet fastställs utifrån den
genomsnittliga växelkursen under november året före.

Utredningens förslag: Det avdragsgilla eurobeloppet fastställs per
respektive räkenskapsår utifrån den genomsnittliga kursen under tiden
december andra året före beskattningsåret november året före
beskattningsåret.
Remissinstanserna: Endast två remissinstanser berör frågan.
Sydsvenska Industri- och Handelskammaren tillstyrker. FAR tycker att
det är anmärkningsvärt att det avdragsgilla eurobeloppet fastställs utifrån
den genomsnittliga kursen under tiden december andra året före
beskattningsåret november året före beskattningsåret.
Skälen för regeringens förslag: Det är ovanligt att såvitt avser
företag uttryckliga belopp anges i lagtext. I föreskrifter och
rekommendationer från Riksskatteverket finns emellertid vissa
beloppsangivelser (exempelvis vad som avses med inventarier av mindre
värde och som därför är direkt avdragsgillt). Regeringen förutsätter att
Riksskatteverket går igenom sin normgivning och kompletterar
beloppsangivelser med ett värde i euro.
I bestämmelserna om kapitalvinster och kapitalförluster i 24 31 §§
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (44 54 kap. förslaget till
inkomstskattelag) finns vissa beloppsbestämmelser men eftersom
beräkningen av den skattepliktiga kapitalvinsten även framdeles skall ske
i kronor så behöver inte dessa ändras. Förutom dessa belopps-
bestämmelser fann utredningen bara tre stycken i kommunalskattelagen
och lagen om statlig inkomstskatt, numera inkomstskattelagen, nämligen
avdrag för måltid i samband med representation, minimibelopp för
skogsavdrag och vissa bestämmelser som rör samfälligheter. Av dessa
föreslog man att endast representationsavdraget borde regleras särskilt.
Ingen remissinstans har särskilt berört denna fråga. Regeringen delar
utredningens bedömning.
Av punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (16 kap.
2 § förslaget till inkomstskattelag) framgår att avdraget för måltid i
samband med representation är maximalt 90 kr per person och
representationstillfälle.
Eftersom genomsnittskursen skall användas för att räkna om
resultatposter går det inte att avgöra vilket belopp i euro som motsvarar
90 kr (och därmed är avdragsgillt) förrän året är slut. För företagen skulle
en sådan ordning vara oacceptabel. I samband med att kostnaden för
representationen bokförs görs nämligen vanligtvis en fördelning på
avdragsgillt respektive icke avdragsgillt belopp. Dessa belopp bokförs på
olika konton och vid deklarationen återför man det belopp som är bokfört
på kontot för icke avdragsgill representation. Det är inte rimligt att man
först i efterhand får veta vilket belopp i euro som är avdragsgillt. I stället
måste de företag som har bokföring i euro kunna använda ett belopp i
euro som motsvarar 90 kronor. För att inte tillfälliga upp- eller nedgångar
i kronkursen skall få ett orimligt genomslag föreslog utredningen att
denna beräkning skulle grundas på den genomsnittliga kursen under tiden
december andra året före beskattningsåret november året före
beskattningsåret. Regeringen anser emellertid att detta är en för lång tid.
Dessutom är utredningens förslag mindre lämplig för företag med brutet
räkenskapsår. Företag med räkenskapsår september augusti skulle vara
tvungna att beräkna avdraget med hänsyn till en mycket föråldrad
valutakurs. Regeringen anser att regeln i stället bör formuleras så att det
värde i euro som motsvarar 90 kronor ett visst kalenderår skall vara
utgångspunkt för avdraget. Värdet i euro för ett visst kalenderår bör
fastställas utifrån den genomsnittliga kursen under november året före.
Den här lösningen innebär att ett företag med brutet räkenskapsår
kommer att ha olika avdragsgilla belopp under ett och samma
räkenskapsår. Denna nackdel uppvägs dock av att det avdragsgilla
beloppet beräknas utifrån en aktuellare växelkurs än vad utredningens
förslag skulle medföra. En annan lösning som i princip skulle kunna
övervägas är att det avdragsgilla beloppet fastställs för respektive
räkenskapsår utifrån den genomsnittliga växelkursen under andra
månaden före räkenskapsåret. Detta skulle emellertid leda till att företag
med olika räkenskapsår skulle få olika avdragsgilla belopp för två
identiska restaurangbesök. Det skulle också bli ett krångligare system
både för företag och skatteförvaltning eftersom inte mindre än tolv
olika avdragsgilla belopp skulle tillämpas vid en och samma taxering.
Sammantaget leder detta till att den lösning som bäst står i
överensstämmelse med de kriterier som angetts i avsnitt 9.1.2 är att det
avdragsgilla beloppet beräknas för respektive kalenderår.
9.2.7 Koncernbeskattning
Regeringens förslag: Koncernbidrag skall bestämmas till ett belopp i
kronor. Givaren får inte avdrag med ett större belopp än vad
mottagaren tar upp. Ett företag som har ett beskattningsår som inte är
identiskt med det beskattningsår som gäller för övriga koncernföretag
skall utom i ett undantagsfall räkna om resultaträkningen med den
genomsnittliga växelkurs som gäller för övriga koncernföretag.
Underprisöverlåtelser skall utlösa uttagsbeskattning om inte köpare
och säljare har samma redovisningsvaluta.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens förslag på så sätt att
rätten att ge och ta koncernbidrag villkorades av att givare och mottagare
hade samma redovisningsvaluta. Därigenom reglerades även indirekt
underprisöverlåtelser mellan bolag som inte har samma
redovisningsvaluta utom såvitt avser försäljning av hel verksamhetsgren.
Utredningen föreslog inte heller någon speciell reglering för situationen
att koncernbolagen inte har identiska beskattningsår.
Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation m.fl. näringslivs-
organisationer avstyrker kravet på att både givare och mottagare skall ha
samma redovisningsvaluta. De anser att det kan medföra stora problem
om samtliga företag i samma koncern måste ha samma
redovisningsvaluta. För att förhindra att kursfluktuationer utnyttjas i
skatteundandragande syfte räcker det med en regel om att mottagaren
skall beskattas för samma belopp som givaren drar av. Ingen särskild
reglering av underprisöverlåtelser behövs för transaktioner som företas
löpande under året eftersom man inte då har kännedom om den
genomsnittliga växelkursen. Riksskatteverket har i princip inget att
invända mot utredningens lösning men anför att andra tänkbara lösningar
är att koncernbidrag alltid fastställs i kronor eller att givaren inte kan få
avdrag med ett större belopp än vad som beskattas hos mottagaren.
Verket påpekar också att den av utredningen föreslagna modellen inte
förhindrar underprisöverlåtelser av hel verksamhetsgren mellan företag
med olika redovisningsvaluta och att inga regler har föreslagits
beträffande koncernbidrag som inte redovisas i resultaträkningen.
Sydsvenska Industri- och Handelskammaren anser att koncernbidrag som
inte redovisas i resultaträkningen skall räknas om enligt balansdagens
kurs.
Skälen för regeringens förslag: För att ett företag inte skall förlora
skattemässigt på att verksamheten delas upp på flera bolag finns det
regler om resultatutjämning mellan bolag i samma koncern i form av
koncernbidrag som är avdragsgilla för givaren och skattepliktiga för
mottagaren (2 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt, 35 kap. förslaget
till inkomstskattelag). Ett antal villkor ställs upp för att bidragen skall få
skatterättslig verkan. Koncernbidrag får exempelvis bara lämnas mellan
svenska bolag som till mer än 90 procent direkt eller indirekt ägs av
samma moderbolag. Ett annat krav är att både givare och mottagare skall
redovisa bidraget öppet i deklarationen eller i bilaga. I en dom (RÅ 1998
ref. 6) har Regeringsrätten slagit fast att kravet på öppen redovisning inte
medför att bidraget måste redovisas i resultaträkningen.
Enligt ett uttalande från Redovisningsrådets akutgrupp, Redovisning
av koncernbidrag och aktieägartillskott (september 1998), skall bidragen
redovisas efter sin ekonomiska innebörd. Koncernbidrag som lämnas och
tas emot i syfte att minimera koncernens skatt skall redovisas som en
minskning respektive ökning av fritt eget kapital. På detta sätt redovisas
också koncernbidrag vars ekonomiska innebörd inte klart framgår.
Koncernbidrag som kan jämställas med utdelning redovisas som en
minskning av eget kapital och som en finansiell intäkt hos givare
respektive hos mottagare. Ett koncernbidrag som kan jämställas med
aktieägartillskott redovisas som sådant.
Eftersom koncernbidragen beslutas en bit in på det nya året har man
fullständig kunskap om både genomsnittskurs och balansdagskurs när
bidragen bestäms. Utredningen ansåg därför att någon form av
särreglering måste införas. Ett sifferexempel får illustrera.
Antag att ett moderföretag har redovisning i euro och lämnar
koncernbidrag på 1 000 euro till sitt dotterbolag som har redovisningen i
kronor. Kursen vid årsskiftet är 8 kr och genomsnittskursen är 9. Utan
någon särreglering skulle moderbolaget få avdrag med 9 000 kr och
dotterbolaget beskattas för 8 000 kr. Detta är naturligtvis en oacceptabel
konsekvens.
Utredningens lösning på problemet var att koncernbidrags-
bestämmelserna kompletteras med en regel om att givare och mottagare
skall ha samma redovisningsvaluta. En sådan lösning har även fördelen
att vinstöverföringar i form av underprisförsäljningar då inte blir möjliga
eftersom sådana villkoras av att köpare och säljare kan utväxla
koncernbidrag (20 § lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser
till underpris, 23 kap. förslaget till inkomstskattelag).
Denna lösning har kritiserats av ett antal näringslivsorganisationer. De
menar att det övergångsvis kan bli stora problem eftersom det kanske
inte är praktiskt möjligt att byta redovisningsvaluta i samtliga
koncernföretag på samma gång. Det kan också finnas koncerner där det
är lämpligt att vissa företag fortsätter att redovisa i kronor även om
övriga koncernföretag redovisar i euro. För att komma till rätta med
problemet föreslås i stället en regel med innebörd att givaren inte får
avdrag med ett större belopp än vad mottagaren beskattas för. En sådan
regel skulle visserligen inte träffa underprisförsäljningar mellan företag
som inte har samma redovisningsvaluta men en sådan begränsning anses
inte nödvändig. Man anser att utredningens motiv för att förbjuda sådana
underprisförsäljningar saknar relevans för transaktioner som företas
löpande under året eftersom bolagen då inte har kännedom om vilken
kurs som kommer att gälla vid omräkningen (årets genomsnittliga kurs).
Regeringen anser att det är uppenbart att någon form av särreglering av
koncernbidragsbestämmelserna måste införas. Det är naturligtvis inte
acceptabelt att givaren får avdrag till en högre kurs än vad mottagaren
beskattas för. Detta har inte heller ifrågasatts av någon remissinstans.
Den lösning som Näringslivets skattedelegation m.fl. förespråkar
(givare och mottagare får ha olika redovisningsvaluta men mottagaren
skall beskattas för samma belopp som givaren får avdrag med och ingen
särreglering av underprisförsäljningar) skulle emellertid göra det möjligt
för företag med olika redovisningsvaluta att föra över vinster genom just
underprisförsäljningar. Det förhåller sig visserligen så att man i början av
året inte har en aning om den genomsnittskurs som kommer att gälla för
året. Ju längre året går desto säkrare kan man emellertid förutse den
genomsnittliga kursen och mot slutet av året torde man ha så gott som
säker kunskap om denna. Utan någon spärregel skulle man då lätt kunna
flytta vinster mellan företag med olika redovisningsvaluta med den
påföljden att ett koncernbolag får avdrag med ett större belopp än vad ett
annat beskattas för. I ett skattesystem med ett schabloniserat omräknings-
förfarande i vilket genomsnittskursen används för omräkning går det inte
att acceptera en sådan möjlighet.
Regeringen har emellertid förståelse för att det inte kan vara praktiskt
möjligt att samtidigt byta redovisningsvaluta för samtliga företag som
man vill skall kunna utväxla koncernbidrag. Till detta kommer att även
utredningens förslag om att villkora koncernbidragsrätten med att både
givare och mottagare har samma redovisningsvaluta inte skulle förhindra
missbruk. Det är nämligen fullt möjligt att olika koncernföretag kan ha
olika beskattningsår och därmed olika genomsnittskurser.
Enligt huvudregeln i bokföringslagen (12 § sjätte stycket, 3 kap. 5 §
första stycket i förslaget till ny bokföringslag, prop. 1998/99:130) skall
samtliga bolag i en koncern ha samma räkenskapsår. När bokförings-
skyldigheten inträder eller räkenskapsåret läggs om får räkenskapsåret
emellertid omfatta kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta
högst arton månader. Eftersom beskattningsåret överensstämmer med
räkenskapsåret medför koncernanpassningen att nybildade bolag kommer
att beskattas för ett kortare eller längre beskattningsår än tolv månader.
Detsamma gäller bolag som förvärvas om bolaget har ett annat
räkenskapsår än övriga koncernbolag. Utan någon specialreglering skulle
alltså olika genomsnittskurser gälla för olika koncernbolag med samma
bokslutsdag. Detta skulle naturligtvis kunna utnyttjas på ett icke avsett
sätt både beträffande koncernbidrag och vanliga transaktioner på så
sätt att man mot slutet av året när man någorlunda säkert kan uppskatta
årets genomsnittskurs bildar ett bolag som förkortar sitt första
räkenskapsår. Problemet måste därför lösas på ett annat sätt.
Såvitt avser koncernbidrag är den mest näraliggande lösningen att
genomföra det förslag som Riksskatteverket har pekat på (och som
utredningen övervägde men förkastade) nämligen att koncernbidrag alltid
fastställs till ett belopp i kronor. Deklarationsmässigt innebär en sådan
lösning att de koncernbidrag som finns i räkenskaperna skall återföras
respektive rensas från det bokförda resultatet för att ersättas med det
skattemässiga kronbeloppet. Den här lösningen medför också att det inte
behövs någon specialreglering beträffande sådana koncernbidrag som
inte redovisas i resultaträkningen (eftersom dessa ändå måste redovisas
som skattemässiga justeringar i deklarationen). För att det inte skall råda
någon tvekan om vad som gäller om givaren drar av ett annat belopp än
vad mottagaren tar upp bör det dessutom uttryckligen föreskrivas att
givaren inte får avdrag med ett högre belopp än vad mottagaren tar upp.
Såvitt avser vanliga transaktioner mellan koncernbolag med olika
beskattningsår måste emellertid en annan lösning väljas (så att inte varje
transaktion måste räknas om till kronor). För dessa fall bör det därför
föreskrivas att nybildade bolag eller bolag som förvärvas skall beskattas
enligt den genomsnittliga kurs som gäller för övriga koncernföretag.
Bokföringslagen innehåller emellertid även en undantagsbestämmelse
som gör det möjligt för koncernbolag att permanent ha olika
räkenskapsår (12 § sjätte stycket bokföringslagen, 3 kap. 5 § andra
stycket i förslaget till ny bokföringslag). För att få rätt att ha olika
räkenskapsår krävs dels att det föreligger synnerliga skäl, dels att
Riksskatteverket ger tillstånd till det. I dessa fall kommer företagen att ha
lika långa beskattningsår och det synes därför svårt att systematiskt
utnyttja situationen. Regeringen gör därför för närvarande bedömningen
att denna situation inte behöver särregleras.
Med den lösning som nu har valts beträffande koncernbidragen
kommer emellertid inte problemet med underprisförsäljningar att lösas
utan någon särreglering. När det gäller frågan om underprisförsäljningar
har dessutom Riksskatteverket kritiserat utredningens modell eftersom
den öppnar möjlighet till vinstöverföring i form av försäljning av en hel
verksamhetsgren till underpris. För sådana uppställs nämligen inget krav
på att koncernbidragsrätt skall föreligga för att underprislagen skall gälla.
Regeringen delar Riksskatteverkets uppfattning att det även för
försäljning av hel verksamhetsgren till underpris bör krävas att köpare
och säljare har samma redovisningsvaluta. I annat fall bör uttags-
beskattning ske. Det bör därför införas en bestämmelse om att samtliga
underprisförsäljningar som inte är affärsmässigt motiverade utlöser
uttagsbeskattning om inte köpare och säljare har samma redovisnings-
valuta.
Det finns ingen lagstiftning som riktar sig mot försäljningar till ett pris
som överstiger marknadsvärdet. Så länge som köpare och säljare kan
utväxla koncernbidrag finns det heller ingen anledning att angripa sådana
förtäckta koncernbidrag. Om däremot köpare och säljare inte kan utväxla
koncernbidrag torde överprisförsäljningar kunna angripas med lagen
(1995:575) mot skatteflykt. Den nu föreslagna lagstiftningen innebär att
det inte ställs krav på samma redovisningsvaluta för att utväxla öppna
koncernbidrag och att underprisöverlåtelser uttryckligen lagregleras.
Skatteflyktslagen torde emellertid även fortsättningsvis kunna tillämpas
på överprisförsäljningar från ett kronföretag till ett euroföretag eller tvärt
om.
9.3 Mervärdesskatt
I det följande redovisas nuvarande ordning på mervärdesskatteområdet.
Därefter redovisas de förslag till ändringar rörande mervärdesskatt som
regeringen lämnar.
9.3.1 Nuvarande ordning
Reglerna om mervärdesskatt finns i mervärdesskattelagen (1994:200).
Mervärdesskatt tas ut på omsättningen av varor och tjänster. Skatten tas
ut i samtliga led i produktions- och distributionskedjan och beräknas på
beskattningsunderlaget, vilket vid t.ex. en försäljning i princip utgörs av
ersättningen. Ett senare led har avdragsrätt för den ingående skatt som
motsvarar den utgående skatt som det tidigare ledet fakturerat och
redovisat till staten. Under förutsättning att samtliga led före
slutkonsumenten har full avdragsrätt kommer den utgående skatt som
konsumenten debiteras av säljaren att motsvara summan av de belopp
som de tidigare leden redovisat in till staten.
Enligt huvudregeln skall säljaren redovisa utgående skatt för den redo-
visningsperiod under vilken omsättningen (eller i vissa fall förvärvet) av
en vara eller tjänst enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha
bokförts eller under vilken förskotts- eller a contobetalning tagits emot
(13 kap. 6 § mervärdesskattelagen). Motsvarande principer gäller för
avdragsrätten (13 kap. 16 § mervärdesskattelagen).
På faktura eller motsvarande handling skall enligt 11 kap. 5 §
mervärdesskattelagen skattens belopp anges för varje skattesats. Detta
motsvarar de regler som finns i artikel 22.3 b i EG:s sjätte
mervärdesskattedirektiv. Tillämpningen i Sverige innebär att för det fall
fakturering sker i utländsk valuta, skall skatten redovisas på fakturan i
svenska kronor. Detta syftar till att säkerställa att säljare och köpare tar
upp samma belopp som utgående respektive ingående skatt.
Vid fakturering i utländsk valuta är det den kurs som gäller när
skattskyldigheten inträder som ligger till grund för beräkningen av den
mervärdesskatt som skall tas upp i deklarationen. Det innebär att det är
kursen på leveransdagen som skall användas (1 kap. 3 § mervärdes-
skattelagen, RSV/FB Im 1983:25, Riksskatteverkets handledning för
mervärdesskatt 1999 s. 65). Om faktureringen sker i nära samband med
leveransen får av praktiska skäl omräkningskursen på fakturadagen
tillämpas.
När det gäller gemenskapsinterna förvärv från andra EU-länder
(se nedan) inträder skattskyldigheten vid tidpunkten för förvärvet (1 kap.
4 a § mervärdesskattelagen). Denna tidpunkt anses inträffa den 15:e i
månaden efter den månad under vilket varan levererats. Har faktura eller
liknande handling utfärdats innan dess, inträder skattskyldigheten vid
utfärdandet av den. Det innebär också att det är kursen vid den
tidpunkten som skall användas. Detta gäller oavsett om bokslutsmetoden
eller faktureringsmetoden tillämpas.
Huvudregeln är att de som lämnar självdeklaration och har ett årligt
beskattningsunderlag (exklusive gemenskapsinterna förvärv och import)
på högst 1 miljon kronor skall redovisa mervärdesskatten en gång om
året i självdeklarationen. Mervärdesskatten ingår då som en del av den
slutliga skatten och därmed även i sådan debiterad preliminär skatt som
beräknas för kommande år och som betalas in månadsvis.
Skattskyldiga med årligt beskattningsunderlag överstigande 1 miljon
kronor skall redovisa skatten i en skattedeklaration. Även de vars
beskattningsunderlag är högst 1 miljon kronor kan begära att få redovisa
i skattedeklaration i stället för i självdeklarationen.
Redovisning i skattedeklaration skall som huvudregel ske månadsvis.
Det skall normalt ske senast den 12 i andra månaden efter redovisnings-
periodens utgång eller senast den 26 i första månaden efter perioden,
beroende på om den skattskyldiges årliga omsättning (dvs.
beskattningsunderlag exklusive gemenskapsinterna förvärv och import)
under- eller överstiger 40 miljoner kr.
Sista dag för betalning är samma sista dag som gäller inlämnande av
skattedeklarationen.
EU
Inom EU har överenskommits om gemensamma regler för mer-
värdesbeskattningen och Sverige har sedan inträdet i EU anpassat sin
mervärdesskattelag till dessa regler. Reglerna finns i flera direktiv och
det mest omfattande är det sjätte mervärdesskattedirektivet
(77/388/EEG) .
Varuförvärv inom EU och periodisk sammanställning
Vid en försäljning av varor mellan företag i olika EU-länder har man
inom EU enats om vissa särskilda regler för beskattningen. De innebär i
korthet att om ett företag som är mervärdesskatteregistrerat i Sverige
köper en vara från ett mervärdesskatteregistrerat företag i ett annat EU-
land så skall det säljande företaget inte ta ut någon mervärdesskatt.
Beskattningen skall i stället ske i Sverige. Detta sker genom att köparen
redovisar skatten för förvärvet i sin deklaration (s.k.
förvärvsbeskattning). Köparen får därefter i samma deklaration göra
avdrag för skatten som ingående skatt enligt de allmänna reglerna för
avdrag.
För att myndigheterna i det köpande företagets land skall kunna
kontrollera förvärvsbeskattningen är säljaren ålagd att lämna uppgifter
om varuförsäljningar som skett till mervärdesskatteregistrerade företag i
andra EU-länder. Detta skall göras i en s.k. periodisk sammanställning
varje kvartal (i vissa fall endast årligen). Sammanställningen innehåller
en rad för varje köpare där bl.a. landkod, registreringsnummer för
mervärdesskatt och värdet av varuleveranserna anges. Beloppen skall när
det är fråga om svenska säljare anges i kronor.
Ändringar som påverkar nuvarande ordning
Som sagts tidigare bör de uppgifter som lämnas för beskattningsändamål
vara uttryckta i kronor, även i det fall den skattskyldige har sin
redovisning i euro. Ett schabloniserat omräkningsförfarande bör få
användas för att få fram uppgifterna för deklarationen, jfr avsnitt 9.1.
Omräkningsförfarandet innebär att de uppgifter som är uttryckta i euro i
bokföringen m.m. omräknas med den genomsnittskurs som gällt för den
period som skall deklareras. Detta medför att vissa ändringar måste göras
i mervärdesskattelagen.
9.3.2 Fakturans innehåll
Regeringens förslag: Om en säljare ställer ut en faktura i annan
valuta än redovisningsvalutan, skall skattebeloppet på fakturan anges i
både faktureringsvalutan och i säljarens redovisningsvaluta.
Köparen skall vid omräkningen för deklarationen använda det
skattebelopp som på fakturan är angivet i köparens egen
redovisningsvaluta. Om skattebeloppet inte har angivits i denna skall
faktureringsvalutans skattebelopp användas som utgångspunkt vid
omräkningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att skattebeloppet på
fakturan alltid skall redovisas i svenska kronor. Övriga remissinstanser
har inte kommenterat förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning skall en
faktura eller jämförlig handling bl.a. innehålla uppgift om skattens
belopp för varje skattesats, jfr ovan. Är fakturan utställd i en annan valuta
än kronor, skall skattens belopp anges även i kronor. Syftet med detta är
att säljare och köpare skall ha samma skattebelopp att redovisa i
deklarationen som utgående respektive ingående skatt. Genom att
beloppet anges på fakturan m.m. underlättas även kontrollen av att de
skattskyldiga redovisar rätt skatt. En direkt jämförelse kan vid t.ex. en
revision göras mellan bokfört belopp och faktura.
Genom vad som nu föreslås av regeringen (avsnitt 5.3) kan vissa
företag i framtiden komma att ha bokföringen i kronor samtidigt som
andra företag har bokföringen i euro. Fakturering kan komma att ske i
kronor, euro eller någon annan valuta.
När två företag som handlar med varandra har bokföringen i olika
valutor, den ena i kronor och den andra i euro, går det inte längre att
upprätthålla principen att vad en säljare redovisar som utgående skatt
skall direkt motsvara vad köparen redovisar som ingående skatt. I det fall
båda har bokföringen i kronor och skatten redovisas i kronor på fakturan,
kommer de dock att deklarera samma belopp, nämligen det som står
angivet på fakturan. I det fall båda har bokföringen i euro och redovisar
skatten för samma period kommer de på grund av. den föreslagna
omräkningsmodellen att tillämpa samma genomsnittskurs och därmed
också i deklarationen redovisa samma omräknade belopp i kronor. Har
däremot säljaren t.ex. bokföringen i euro och köparen bokföringen i
kronor kommer det inte att vara samma skattebelopp som deklareras.
Strävan bör dock vara att principen att utgående skatt skall motsvara
ingående skatt skall upprätthållas så långt som möjligt. Det är därför
viktigt att företagen i det senare exemplet vid upprättandet av
deklarationen utgår från samma skattebelopp. Utredningen har därför
föreslagit att fakturan skall innehålla skattens belopp i den valuta som
fakturan är utställd i. Skattens belopp skall även vara uttryckt i
utställarens redovisningsvaluta, om den är en annan. Det är det beloppet
som säljaren bokför och använder som grund för deklarationen.
Därigenom upprätthålls kopplingen mellan fakturan och bokföringen.
Även köparen skall i sin bokföring och som grund för deklarationen
använda det belopp som på fakturan är uttryckt i hans redovis-
ningsvaluta. Om skattebeloppet på fakturan inte har angivits i köparens
redovisningsvaluta, skall faktureringsvalutans skattebelopp användas
som grund för deklarationen och den eventuella omräkning som skall
göras. Köparen får alltså i det fallet inte använda det belopp som
uttryckts i säljarens redovisningsvaluta. Detta för att undvika att en
valfrihet uppkommer vilken kan komma att utnyttjas på ett sätt som
konsekvent är till nackdel för staten. I det senare fallet ankommer det
således på köparen att vid bokföringstillfället räkna om beloppet enligt
gällande kurs.
Utredningen föreslog även att det inte längre skulle uppställas krav på
att skattens belopp alltid skall anges i kronor på fakturan. Anledningen
var att den informationen inte har något värde i det fall någon av dem
som ställer ut eller mottar fakturan har bokföringen i euro. Det belopp
som redovisas i kronor kommer då inte att överensstämma med det
belopp som den som har sin bokföring i euro deklarerar.
Riksskatteverket anser att det även fortsättningsvis skall krävas att
mervärdesskattebeloppet på fakturan alltid anges även i kronor. Det
skulle underlätta för både de små och medelstora företagen och för
skattemyndigheterna. Verket befarar att skattemyndigheterna kommer att
få ett stort antal frågor från skattskyldiga som inte är vana att hantera
fakturor i annan valuta än den de har sin bokföring i. De befarar även att
företagen kommer att hantera omräkningsreglerna olika. Detta kan i sin
tur leda till att utgående respektive ingående skatt omräknas till för lågt
respektive för högt belopp. Riksskatteverket menar att denna risk skulle
undvikas om skattens belopp alltid angavs i kronor på fakturan.
Vad gäller omräkningen av skattens belopp instämmer regeringen i att
hanteringen av fakturan för mottagaren, om denne har redovisningen i
kronor, skulle underlättas av att beloppet var uttryckt även i kronor. Man
måste dock betänka att syftet med regeln är att säkerställa att säljare och
köpare redovisar samma skattebelopp för en viss transaktion. Det här
lämnade förslaget om bokföring i euro och omräkningsregler kommer att
innebära att någon exakthet i redovisade belopp inte längre kan erhållas i
de fall en av parterna har bokföringen i euro och den andra i kronor.
Även om skattebeloppet skulle anges i kronor på fakturan, skulle det inte
exakt motsvara vad den part som har sin bokföring i euro skulle redovisa.
För att få en exakt överensstämmelse krävs någon form av dubblerad
redovisning, vilket regeringen tidigare avvisat (avsnitt 9.1). Regeringen
konstaterar vidare vad gäller omräkningen för bokföringen att även om
mervärdesskattens belopp finns angivet i kronor, så måste den resterande
delen av fakturan räknas om till redovisningsvalutan för att kunna
bokföras. Svårigheten vid bokföringen för de ovana företagen torde ligga
i själva omräkningen i sig av fakturans totala belopp, inte endast i det att
mervärdesskattens belopp inte är omräknat till kronor. Vad gäller frågor
till skattemyndigheterna så torde nya regler så gott som alltid generera
frågor från de skattskyldiga. Allteftersom informationen når ut om hur
fakturor i utländsk valuta skall hanteras, bör dock antalet frågor om detta
minska. För att minska förfrågningarna rörande vilka kurser som gäller
vid olika tidpunkter, är det dock viktigt att information om detta snabbt
når ut till de skattskyldiga.
Mot denna bakgrund finner regeringen inte att tillräckliga skäl
föreligger för att ha ett krav på att mervärdesskattens belopp alltid skall
anges i kronor på fakturan. Regeringen delar utredningens bedömning
och föreslår att det skall slås fast att en faktura skall innehålla skattens
belopp uttryckt i den valuta fakturan är utställd i. Om utställarens
redovisningsvaluta är en annan, skall skatten även vara uttryckt i den
valutan. Säljaren skall vid upprättandet av sin deklaration utgå ifrån det
skattebelopp som på fakturan är uttryckt i hans redovisningsvaluta.
Köparen skall vid upprättandet av sin deklaration utgå ifrån det
skattebelopp som är angivet i köparens redovisningsvaluta. Finns inte
skattens belopp angivet i denna valuta, skall köparen som grund för
deklarationen använda det belopp som angetts i faktureringsvalutan.
Denna ordning skall gälla för att uppnå resultatet att den utgående och
den ingående skatten så nära som möjligt uppgår till samma belopp.
Regler om uppgifter i fakturan bör tas in i tre nya paragrafer i
mervärdesskattelagen: 11 kap. 5 c § samt 13 kap. 15 a och 23 a §§.
9.3.3 Den periodiska sammanställningen
Regeringens bedömning: Bestämmelser om omräkning av belopp till
kronor för den periodiska sammanställningen bör meddelas av
Riksskatteverket.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Frågan har inte kommenterats av remiss-
instanserna.
Skälen för regeringens bedömning: En skattskyldig som levererar
varor till skattskyldiga i andra EU-länder skall regelbundet redovisa
leveranserna i en s.k. periodisk sammanställning. Även den periodiska
sammanställningen skall upprättas i kronor. Här uppkommer inga
finansiella problem. Det är i stället frågan om att belopp som redovisats i
sammanställningen skall överensstämma med belopp som redovisats i
deklarationen. Det är viktigt för att skattemyndigheterna skall kunna
utföra sina kontroller. Vid upprättandet av sammanställningen bör därför
samma kurs användas som använts vid upprättandet av deklarationen. Ett
problem är dock att de periodiska sammanställningarna i regel omfattar
tre månader, medan deklarationen endast omfattar en månad.
Sammanställningen skall bl.a. innehålla värdet av varuleveranser till
kunder inom EU specificerat per kund. Om dessa uppgifter noteras och
samlas särskilt i samband med att bokföring sker av transaktionen är det
naturligt att samma omräkningskurs används för noteringen i
bokföringen och noteringen för sammanställningen. Sker bokföringen i
euro kommer de bokförda beloppen att omräknas efter genom-
snittskursen vid deklarationstillfället. Även de uppgifter som noterats för
den periodiska sammanställningen bör omräknas efter samma kurs. När
sammanställningen omfattar tre månader behöver en omräkning för varje
månad göras med den för månaden gällande genomsnittskursen.
Bestämmelser om hur detta skall hanteras bör kunna meddelas av
Riksskatteverket med stöd av de redan existerande reglerna i 10 kap. 33 §
skattebetalningslagen (1997:483) och 65 § skattebetalningsförordningen
(1997:750).

9.3.4 EU-avgiften
Regeringens bedömning: Kursvariationernas tänkbara påverkan på
mervärdesskatteintäkterna och därmed EU-avgiften samt prognos-
och budgetberäkningarna är inte så allvarlig att den bör hindra ett
genomförande varken av möjligheten att bokföra i euro eller den
föreslagna omräkningsmodellen för beskattningen.

Utredningens bedömning: Kursvariationer kan påverka intäkterna
och därmed även EU-avgiften samt beräkningar för prognoser och
budget. Effekten bör dock bli försumbar.
Remissinstanserna: Frågan har inte kommenterats av remiss-
instanserna.
Skälen för regeringens bedömning: Sveriges avgift till EU baseras
bl.a. på Sveriges mervärdesskatteintäkter. Beräkningen av avgiften skall
ske i överensstämmelse med rådets förordning nr 1553/89 av den 29 maj
1989 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel
som härrör från mervärdeskatt.
Beräkningsmetoden innebär att Sveriges avgift till EU påverkas av hur
höga intäkter landet har i form av mervärdesskatt och att kursvariationer
som påverkar intäkterna även påverkar avgiften. Variationer i kurserna
försvårar således beräkningarna av såväl Sveriges intäkter i form av
mervärdesskatt som Sveriges avgifter till EU. Detta leder i sin tur till
osäkerhet vid upprättande av prognoser och beräkning av budgeten. Som
konstateras i avsnitt 12.2 bör den ekonomiska effekten dock bli
försumbar. Även effekten för prognos- och budgetberäkningarna torde
därmed bli försumbar.
Regeringen gör mot bakgrund av detta bedömningen att
kursvariationernas tänkbara påverkan på mervärdesskatteintäkterna och
därmed EU-avgiften samt prognos- och budgetberäkningarna inte är så
allvarlig att den bör hindra varken ett genomförande av möjligheten att
bokföra i euro eller den omräkningsmodell som föreslås för
beskattningen.
9.3.5 Övriga lagstiftningsåtgärder
Regeringens bedömning: De regler i mervärdesskattelagen
(1994:200) som anger gränsvärden m.m. bör inte ändras.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Frågan har inte kommenterats av remiss-
instanserna.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns i mervärdesskattelagen
ett antal paragrafer som anger beloppsgränser av olika slag, t.ex. 1 kap.
2 a §, 2 a kap. 3 § och 4 kap. 1 §. Samtliga dessa regler syftar till att an-
ge vissa gränser innebärande att olika regler blir tillämpliga beroende på
om ett aktuellt värde ligger över eller under gränsen. Reglerna blir liksom
i dag tillämpliga även när fakturering skett i annan valuta än kronor eller
när i framtiden bokföringen sker i euro. I dessa fall måste jämförelsen
göras med ett värde som motsvarar det angivna beloppet i kronor. Något
särskilt stadgande om detta kan inte anses behövas.
9.4 Reklamskatt
Som nämnts ovan (avsnitt 9.1) anser regeringen att en schabloniserad
omräkningsmetod bör få användas även beträffande reklamskatten.
Omräkningen bör, på samma sätt som föreslås beträffande mervärdes-
skatten, göras utifrån en genomsnittskurs för den redovisningsperiod
deklarationen avser. Redovisningsperioden för reklamskatt är normalt två
kalendermånader men även redovisningsperioder på en kalendermånad,
ett halvt eller ett helt beskattningsår kan förekomma.
Enligt förordningen (1984:247) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter gäller att, om inte beskattningsmyndigheten föreskriver annat,
det av den punktskatteskyldiges bokföringshandlingar skall framgå
skattens belopp och övriga förhållanden som har betydelse för skattens
bestämmande. En möjlighet bör här öppnas för den reklamskatteskyldige
att ange punktskattebeloppet i euro. För de punktskatter där skatt utgår på
viss kvantitet, vikt, volym eller annan enhet med ett bestämt belopp i
kronor skall dock även fortsättningsvis punktskatten anges i svenska
kronor.
I lagen om skatt på annonser och reklam finns, på samma sätt som i
mervärdesskattelagen, bestämmelser som anger vissa beloppsgränser. I
avsnitt 9.3.5 har regeringen kommit fram till att de regler i mervärdes-
skattelagen som anger gränsvärden m.m. inte behöver ändras med
anledning av att bokföringen kan ske i euro. Detsamma gäller även
beträffande beloppsgränserna i lagen om skatt på annonser och reklam.
9.5 Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och
kontrolluppgifter
9.5.1 Nuvarande ordning
Allmänna bestämmelser
Uppbörden av skatter och avgifter regleras i skattebetalningslagen
(1997:483) som trädde i kraft den 1 november 1997.
Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är
skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i 5 kap. skatte-
betalningslagen vid varje tillfälle då utbetalning sker.
I 9 kap. skattebetalningslagen anges hur arbetsgivaravgifterna skall
beräknas (enligt 1 kap. 3 § skattebetalningslagen omfattar begreppet
arbetsgivaravgifter förutom arbetsgivaravgifter enligt lagen om
socialavgifter även särskild löneskatt och allmän löneavgift).
Den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter eller som har gjort skatteavdrag utan att vara skyldig
att göra det skall, enligt 10 kap. 9 § skattebetalningslagen, lämna
skattedeklaration. En skattedeklaration skall lämnas för varje redo-
visningsperiod, vilken omfattar en kalendermånad. (Skyldighet att lämna
skattedeklaration för den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen
behandlas i avsnitt 9.3.1.)
En skattedeklaration skall, enligt 10 kap. 17 § skattebetalningslagen,
bl.a. ta upp den sammanlagda ersättningen från vilken utbetalaren är
skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på samt
sammanlagd avdragen skatt respektive periodens sammanlagda avgifter.
Bestämmelser om kontrolluppgifter finns i 3 kap. lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK. Kontrolluppgift skall bl.a.
lämnas för den som har fått lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner
som är skattepliktig intäkt av tjänst och skall lämnas av den som betalat
ut beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift skall även lämnas för
ränta och utdelning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt särskilt
formulär om inte annat föreskrivs, 3 kap. 56 § LSK.
Utbetalningar i utländsk valuta
Den till svensk inkomstskatt beskattningsbara inkomsten skall beräknas i
svenska kronor. Inkomster och utgifter i utländsk valuta skall räknas om
till svenska kronor. Det är på det till kronor omräknade beloppet som
skatteavdrag skall göras och, såvitt gäller löneutbetalningar, arbets-
givaravgifter beräknas. Det nu sagda är inte direkt reglerat i lag men får
anses ge uttryck för en inom svensk skatterätt rådande princip.
Vid vilken tidpunkt omräkning skall ske är, såvitt gäller löpande
inkomster och utgifter, inte heller reglerat i lag. Omräkning torde ske
med ledning av den valutakurs som gäller då skattskyldigheten inträder
enligt punkt 4 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (10 kap.
8 och 15 §§ förslaget till inkomstskattelag, prop.1999/2000:2).
Det framgår inte heller av lagtexten i LSK att kontrolluppgifterna skall
lämnas i svenska kronor, men detta får anses vara den allmänt rådande
principen för uppgifter som lämnas i syfte att ligga till grund för
beskattning. Såvitt gäller exempelvis kontrolluppgift avseende betalning
från utlandet (3 kap. 50 § LSK) anges på den för detta ändamål
fastställda blanketten att beloppen skall anges i svenska kronor.
På samma sätt som vid skatteredovisningen saknas, när det gäller
redovisning i kontrolluppgift, lagbestämmelser som anger hur omräkning
av belopp i utländsk valuta till kronor skall gå till.

9.5.2 Särskild löneredovisning för företag som har sin
redovisning i euro
Regeringens bedömning: Företag som väljer att ha sin redovisning i
euro bör i en särskild bokföring redovisa såväl gjorda löneut-
betalningar som avdragen skatt i svenska kronor. Från den särskilda
bokföringen hämtas sedan de uppgifter som behövs för skatte-
deklarationen och kontrolluppgiften.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Riksskatteverket har ingenting att invända mot
kravet på särskild löneredovisning för företag som har sin redovisning i
euro. Övriga remissinstanser har inte kommenterat frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Följande exempel illustrerar
vilka konsekvenser som kan uppstå vid hantering av skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter på utbetalda löner i ett företag som har sin
redovisning i euro.

Exempel
Antag att företaget betalar ut lön på 10 000 kr. Företaget fullgör
samtidigt sin skyldighet att göra skatteavdrag. Skatteavdraget beräknas
till 3 000 kr. Valutakursen är 8 kr per euro vid löneutbetalningstillfället
varvid företaget bokför löneutbetalning 1 250 euro (10 000 kr / 8) och
innehållen skatt 375 euro (3 000 kr / 8). Påföljande månad skall företaget
lämna in sin skattedeklaration. Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter
skall samtidigt betalas in till skattemyndigheten.

Ett företag som redovisar i svenska kronor kan utan vidare gå in i
bokföringen och få fram det belopp som skall tas upp i
skattedeklarationen. Detta gäller dock inte för företag som redovisar i
euro. Med en flytande växelkurs är det högst sannolikt att kursen svenska
kronor/euro inte är densamma som vid löneutbetalningstillfället. Antag
att kursen ändrats till 7 kr per euro. I bokföringen finns ett belopp på
375 euro avseende avdragen skatt. Om detta belopp räknas om till
svenska kronor enligt dagskursen motsvarar det 2 625 kr (375 euro x 7),
dvs. 375 kr mindre än det kronbelopp som drogs av vid löneutbetalnings-
tillfället. Det omräknade lönebeloppet som ligger till grund för
beräkningen av arbetsgivaravgifter motsvarar 8 750 kr (1 250 euro x 7),
dvs. 1 250 kr mindre än det verkliga lönebeloppet.
Enligt regeringens mening måste samma krav ställas på företag som
väljer att ha sin redovisning i euro som på företag som redovisar i
svenska kronor. Även för dessa företag skall således gälla att samma
belopp som innehållits i preliminär skatt också skall redovisas/inbetalas
till skattemyndigheten. Vidare skall det underlag som arbets-
givaravgifterna beräknas på motsvara vad som betalats ut i lön. Företag
som väljer att ha sin redovisning i euro måste därför, för att undvika de
misstämningar som omräkning kan medföra vid en flytande växelkurs, i
en särskild bokföring redovisa såväl gjorda löneutbetalningar som
avdragen skatt i svenska kronor. Företaget bör för detta ändamål kunna
använda sitt ordinarie löneredovisningssystem. Vid löneutbetalnings-
tillfället redovisas således gjorda löneutbetalningar och skatteavdrag i
euro i den ordinarie bokföringen. Av löneredovisningssystemet framgår
relevanta belopp i svenska kronor. Vid den månatliga deklarationen
hämtas de belopp som skall tas upp i skattedeklarationen från
löneredovisningssystemet.
När det gäller uppgifter som skall tas upp i kontrolluppgiften måste
motsvarande krav ställas, dvs. samma belopp som betalats ut i lön
respektive innehållits som preliminär skatt skall tas upp i
kontrolluppgiften. Även dessa uppgifter hämtas från löneredovisnings-
systemet.
9.5.3 Särskilda bestämmelser när ersättning för arbete betalas
ut i utländsk valuta
Regeringens bedömning: Uppgift om utbetald ersättning i
kontrolluppgiften bör vara omräknad till svenska kronor efter den
kurs som gällde vid utbetalningstillfället. Detsamma gäller i fråga
om det underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter som skall
anges i skattedeklarationen.
Regeringens förslag: Om ersättning för arbete betalas ut i
utländsk valuta och skatteavdraget beräknats på ersättning som
räknats om till svenska kronor enligt annan valutakurs än kursen vid
utbetalningstillfället skall, när uppgift lämnas till mottagaren om
skatteavdragets belopp, detta anges i den utländska valutan.
Om ersättning för arbete betalats ut i utländsk valuta och uppgift
om skatteavdragets belopp lämnats i denna valuta, skall
skatteavdraget räknas om till svenska kronor enligt valutakursen vid
utbetalningstillfället.
Det till kronor omräknade beloppet skall tas upp i
skattedeklarationen och betalas in till skattemyndigheten samt tas
upp i kontrolluppgiften.

Utredningens bedömning: Utredningen har uttalat att, om lönerna
betalats ut i euro, får omräkning till kronor ske med ledning av en
valutakurs som ligger i så nära anslutning till kursen på utbetalnings-
dagen som är rimligt med hänsyn till företagets lönehanteringsrutiner. De
omräknade beloppen redovisas i den särskilda bokföringen. Från denna
hämtas sedan de uppgifter som behövs för skattedeklarationen och
kontrolluppgiften. Utredningen har inte lämnat något lagförslag.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län påtalar att ett
förfarande där omräkning av skatteavdrag sker vid annan tidpunkt än
utbetalningstillfället inte stämmer överens med gällande regler och
principer för betalning av skatt. Utredningens förslag kräver därför en
uttrycklig reglering i lagstiftningen. Länsrätten ifrågasätter dock om det
är lämpligt att ändra principerna för skatteavdrag. Riksskatteverket
påtalar också att det inte står i överensstämmelse med gällande
skattelagstiftning att beskatta en person för ett annat belopp än vad han
faktiskt erhållit. Om en person totalt under året faktiskt erhållit ett mindre
belopp i kronor än vad som framgår av kontrolluppgiften kan han begära
att bli taxerad i enlighet därmed. På samma sätt kan taxeringen i
motsvarande situation ändras till hans nackdel. Även den pensions-
grundande inkomsten kan behöva korrigeras. Riksskatteverket föreslår
därför att endast skatteavdraget skall beräknas enligt kursen den dag
företaget hanterar sina löner. I samband med den månatliga
redovisningen i skattedeklarationen får företaget göra en ny omräkning
av bokfört löneunderlag och beräknade arbetsgivaravgifter enligt kursen
vid utbetalningstillfället. Gjorda skatteavdrag skall redovisas och
inbetalas enligt den valutaomräkning som gjordes på lönehanterings-
dagen. Övriga remissinstanser har inte kommenterat frågan.
Skälen för regeringens bedömning och förslag: En grundläggande
princip i gällande skattelagstiftning är att den skattskyldige skall
beskattas för den ersättning som han faktiskt fått. Likaså skall underlaget
för arbetsgivaravgifter vara detsamma som faktiskt betalats ut.
Regeringen anser inte att det finns skäl att frångå denna princip i de fall
ersättning för arbete betalas ut i annan valuta än svenska kronor.
Eftersom allt uppgiftslämnande till skattemyndigheten skall ske i svenska
kronor bör därför ersättning som betalats ut i utländsk valuta räknas om
till kronor enligt den kurs som gällde den dag lönen betalades ut. Företag
som har sin redovisning i euro redovisar de till kronor omräknade
beloppen i den särskilda bokföringen (se avsnitt 9.5.2). De till kronor
omräknade beloppen ligger till grund för beräkning av arbetsgivar-
avgifter samt tas upp i kontrolluppgiften.
När det gäller skatteavdrag från ersättning för arbete i utländsk valuta
blir situationen mer komplicerad. Av 5 kap. 1 § skattebetalningslagen
framgår att den som betalar ut ersättning för arbete är skyldig att göra
skatteavdrag vid varje tillfälle då utbetalning sker. Skatteavdrag från
ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person skall enligt
huvudregeln göras enligt för varje inkomstår fastställda skattetabeller.
Utbetald ersättning måste räknas om till svenska kronor för att det skall
vara möjligt att tillämpa dessa tabeller. Eftersom skatteavdrag skall göras
på utbetald ersättning bör om möjligt omräkning ske med ledning av
valutakursen på utbetalningsdagen.
Utredningen har framhållit att det inte är möjligt att avvakta
utbetalningsdagens valutakurs för beräkning av skatteavdraget, eftersom
de flesta arbetsgivare förbereder sina löneutbetalningar i god tid före
utbetalningsdagen. Det kan därför enligt utredningen bli nödvändigt att
acceptera att omräkning i stället görs med ledning av valutakursen den
dag företaget hanterar sina löner. Det härigenom beräknade
skatteavdraget skall redovisas i den särskilda bokföringen och härefter
redovisas och betalas in till skattemyndigheten samt tas upp i
kontrolluppgiften. Utredningen anser att kravet på överensstämmelse får
anses tillgodosett genom att vad som redovisats vid hanteringen av
lönerna motsvarar vad som redovisas/inbetalas till skattemyndigheten.
Riksskatteverket ifrågasätter i sitt remissvar om det är nödvändigt att
använda samma valutakurs såväl vid beräkning av underlag för
arbetsgivaravgifter och vid kontrolluppgiftslämnandet som vid beräkning
av skatteavdraget. Riksskatteverket föreslår att valutakursen för dagen
för löneutbetalningen används i kontrolluppgiften. Samma kurs skall
användas vid beräkning av avgiftsunderlaget. Skatteavdraget måste
däremot omräknas redan på lönehanteringsdagen. Eftersom det är fråga
om preliminär skatt bör det kunna accepteras att avdraget misstämmer i
förhållande till den gjorda utbetalningen. Gjorda skatteavdrag skall
redovisas och inbetalas med belopp i svenska kronor enligt den
valutaomräkning som gjordes på lönehanteringsdagen.
Vid valutakursförändringar innebär såväl utredningens som
Riksskatteverkets förslag att redovisad avdragen skatt på utbetald lön inte
överensstämmer med vad som verkligen dragits av vid löne-
utbetalningen. Det betyder att den skattskyldige som betald preliminär
skatt inte tillgodoräknas samma belopp som han fått vidkännas avdrag
för vid löneutbetalningen.
Regeringen anser att det är lika angeläget att upprätthålla principen att
det belopp som den skattskyldige fått vidkännas avdrag för som betald
preliminär skatt verkligen skall tillgodoräknas honom, som principen att
den skattskyldige skall beskattas för vad han faktiskt fått.
Regeringen föreslår därför att den arbetsgivare som för beräkning av
skatteavdraget räknar om ersättningen med ledning av annan valutakurs
än utbetalningsdagens kurs, skall lämna uppgift till mottagaren om
skatteavdragets belopp i den utländska valutan. På lönebeskedet kommer
således avdragen skatt att till sitt belopp anges i den utländska valutan.
Skatteavdraget skall härefter räknas om till svenska kronor enligt
valutakursen på utbetalningsdagen. Företag som har sin redovisning i
euro redovisar detta till kronor omräknade belopp i den särskilda
bokföringen. Detta belopp skall sedan tas upp i skattedeklarationen och
betalas in till skattemyndigheten samt tas upp i kontrolluppgiften.

Exempel

Antag att ett företag hanterar sina löner fem dagar före löneutbetal-
ningstillfället och att de gör sina löneutbetalningar i euro. Valutakursen
på lönehanteringsdagen är 8 kr per euro och på löneutbetalningsdagen
10 kr per euro.
Företaget skall betala ut lön med 1 250 euro. Detta belopp måste
räknas om till svenska kronor enligt kursen på lönehanteringsdagen för
att skatteavdraget skall kunna beräknas. På den till kronor omräknade
ersättningen (1 250 euro x 8 = 10 000 kr) beräknas skatteavdraget till
3 000 kr.
Eftersom lönen utbetalas i euro och skatteavdraget beräknats på lön
omräknad till kronor enligt en annan valutakurs än utbetalningsdagens
kurs, skall uppgift om avdragen skatt anges i euro på lönebeskedet.
Skatteavdraget på 3 000 kr motsvarar 375 euro (3 000 kr / 8). På
lönebeskedet redovisas således lön 1 250 euro och avdragen skatt
375 euro.
Arbetsgivaren skall räkna om utbetald lön samt avdragen skatt enligt
kursen på löneutbetalningsdagen för att sedan redovisa dessa till kronor
omräknade belopp till skattemyndigheten. I skattedeklarationen redovisas
således utbetald ersättning 12 500 kr (1 250 euro x 10) och avdragen
skatt 3 750 kr (375 euro x 10). Det senare beloppet skall även inbetalas
till skattemyndigheten.
I kontrolluppgiften tas upp utbetald lön 12 500 kr och avdragen skatt
3 750 kr.
Arbetsgivaravgifterna beräknas på underlaget 12 500 kr.

Eftersom den anställde i sina lönebesked fått uppgift om lön respektive
avdragen skatt i den utländska valutan är det inte möjligt att göra en
direkt jämförelse mellan dessa uppgifter och de som lämnats i
kontrolluppgiften. Den anställde torde dock bli tillgodosedd genom den
skyldighet arbetsgivaren har att senast den 31 januari under taxeringsåret
översända meddelande med de upplysningar som lämnats i kontroll-
uppgiften till den anställde (3 kap. 59 § LSK).
Regeringens förslag föranleder införandet av ett nytt andra stycke i
5 kap. 12 § och en ny paragraf, 8 kap. 30 §, i skattebetalningslagen, ett
nytt andra stycke i 12 § och en ny paragraf, 12 a §, i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt ett nytt andra stycke i
17 § och en ny paragraf, 17 a §, i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
9.5.4 Utdelning i utländsk valuta
Regeringens bedömning: För de aktieägare som föredrar att få
utdelningen i svenska kronor trots att utdelningen fastställts i en
utländsk valuta sker i anslutning till utbetalningen en faktisk växling
till kronor. För utdelning som sker i utländsk valuta bör en fiktiv
växling göras. Samma växlingskurs skall användas vid den fiktiva
växlingen som vid den faktiska. De skattskyldiga får härigenom
utdelningsbeloppet på kontrolluppgiften angivet efter samma kurs.
Samma kurs bör användas för redovisning och inbetalning av
innehållen preliminär skatt och kupongskatt.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna har inte kommenterat frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Riksskatteverket har i
promemorian Frågor om kontrolluppgifter och skatteavdrag vid
betalningar i euro (1998 06 12, dnr 5357 98/901) redovisat sin syn på
vilka principer som bör gälla för omräkning av euro till kronor vid
Värdepapperscentralens, bankers, fondkommissionärers och andra
värdepappersinstituts rapportering till skattemyndigheten.
Ett antal generella krav måste enligt Riksskatteverket ställas på
uppgiftslämnandet såsom att den skattskyldige skall beskattas för vad
han faktiskt fått eller om växling inte skett det som han skulle ha fått
om växling skett.
När det gäller utdelning på aktier från Värdepapperscentralen är det
enligt Riksskatteverket ett krav att alla aktieägare behandlas på samma
sätt oavsett om de har sitt innehav registrerat på ett värdepapperskonto
eller hos en förvaltare. Vidare bör det enligt verket krävas att samma kurs
används såväl vid faktisk växling till kronor som vid fiktiv växling för
dem som får sin utdelning i euro. Alla berörda skattskyldiga får
härigenom utdelningsbeloppet angivet på kontrolluppgiften efter samma
kurs. Denna kurs skall också användas av Värdepapperscentralen och
förvaltare för redovisning och inbetalning av innehållen preliminär skatt
och kupongskatt.
Ett förslag till rutiner som tillgodoser dessa krav har lämnats
gemensamt av Värdepapperscentralen och de fyra stora affärsbankerna.
Förslaget innebär i korthet att den som lämnar utdelning eller det
växlingsombud som denne utsett handlar upp behövlig valuta i kronor.
En genomsnittlig växelkurs bestäms utifrån den upphandlade valutan.
Denna kurs läggs till grund för utbetalning av utdelningar i kronor till de
aktieägare som inte har eurokonto samt för skatteinbetalning och
rapportering på kontrolluppgift för alla aktieägare.
Den föreslagna lösningen bygger på Värdepapperscentralens utbetal-
ningsschema som för närvarande omfattar fem dagar från avstämnings-
dagen till utbetalningsdagen. Det är den kurs som gäller två dagar före
utbetalningsdagen som tillämpas enligt denna modell. Eventuellt kan
tiden enligt utbetalningsschemat kortas ner från fem till tre dagar.
Regeringen ansluter sig till Riksskatteverkets uppfattning när det gäller
vilka krav som måste ställas på uppgiftslämnandet. En tillämpning av de
föreslagna rutinerna för utdelning på aktier genom Värdepappers-
centralen innebär dock att omräkning inte kommer att ske enligt
utbetalningsdagens kurs. Härigenom upprätthålls inte kravet att den
skattskyldige beskattas för vad han faktiskt fått. De föreslagna rutinerna
synes dock vara väl utarbetade och nödvändiga för att få en väl
fungerande kapitalmarknad. Regeringen finner därför inte skäl att för
närvarande lägga fram något förslag i denna del.
9.6 Konsekvenser för den ekonomiska statistiken
Regeringens bedömning: En allmänt ökad osäkerhet i statistiken kan
befaras. Företag som redovisar i euro kommer att behöva hållas under
särskild uppsikt, vilket innebär en ökad resursbelastning och eventuell
omprioritering av granskningsinsatser från Statistiska centralbyråns
sida.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Avsnittet har ej kommenterats av remiss-
instanserna.
Skälen för regeringens bedömning: Den ekonomiska statistiken, som
produceras av Statistiska centralbyrån omfattar national- och
finansräkenskaper, statistik över produktion, utrikeshandel, inkomster
och konsumtion, investeringar och sparande samt finansmarknad och
priser. Statistiken, som i allt väsentligt bygger på uppgifter från
företagens redovisning, redovisas uteslutande i svenska kronor så länge
som Sverige står utanför EMU.
För statistiska ändamål är idealet att alla transaktioner och balansposter
omräknas enligt rådande växelkurs gentemot redovisningsvalutan vid
transaktionstillfället respektive balansdagen. Ett problem är att detta
förhållande i dag gäller endast en minoritet av företagen vid
rapporteringen till den ekonomiska statistiken. Många företag använder
kurser som är låsta för kortare eller längre tid. Genomsnittskurser,
koncerninterna kurser och andra förutbestämda kurser är vanliga.
Ett annat problem är att valutaomräkningar av resultat- och
balansräkningsposter med samma omräkningskurs automatiskt ger
upphov till inkonsistenser mellan transaktions- och ställningsvärden i den
ekonomiska statistiken. Om växelkursen inte är helt fast under en
redovisningsperiod uppkommer en inkonsistens mellan resultaträkning
och balansräkning som en följd av att schablonmetoder (samma kurs för
transaktioner och balanser) används. Omräkningsdifferensen förs i
allmänhet till eget kapital i företagens bokföring. Det förstnämnda pro-
blemet är sannolikt värdemässigt betydligt allvarligare än det sistnämnda.
Om företagen går över till redovisning i euro uppstår ingen ny typ av
problem. Poster som tidigare var denominerade i euro behöver inte
längre omräknas, medan det motsatta kommer att gälla för uppgifter i
svenska kronor. Dessa måste nu i stället omräknas till euro men sedan
tillbaka till svenska kronor (för deklaration och skatter). Man kan anta att
gängse metoder (enligt redovisningsrekommendationer etc.) för att
omräkna värden i utländsk valuta till svenska kronor tillämpas i alla
omräkningsled, dvs. vid omräkning av värden i svenska kronor till euro
och i förekommande fall tillbaka till svenska kronor. Här kan finnas
anledning att peka på risken för att valutaomräkningar i flera steg kan
leda till felskattningar.
En övergång till euroredovisning hos företagen medför sannolikt att
valutaomräkningarna ökar i omfattning i rapporteringen till den
ekonomiska statistiken. Valutaomräkningar är allmänt sett ett osäkerhets-
moment i den ekonomiska statistiken och kan orsaka betydande fel i
nationalräkenskaperna, finansräkenskaperna och andra makro-
ekonomiska aggregat. Hur allvarligt problemet är beror på storleken på
transaktionerna och utvecklingen av valutakurserna. En övergång till
euroredovisning i företagen förutsätts ha samband med en ökad
eurodenominering av transaktioner och balansposter. Problemet kan
alltså komma att öka om den valuta som används för myndighets-
rapportering i det här fallet svenska kronor inte är representativ för
den dominerande verksamhetsvalutan (euron).
Ett annat problem är att inkonsistenser kan uppkomma om statistik-
uppgifter hämtas från delar av bokföringen där omräkning från euro till
svenska kronor eventuellt inte kommer att ske, alternativt omräknas en-
ligt annan metod än den som tillämpas för den officiella redovisningen.
En allmänt ökad osäkerhet i statistiken kan av ovan nämnda skäl
befaras. Företag som redovisar i euro kommer att behöva hållas under
särskild uppsikt, vilket innebär en ökad resursbelastning och eventuell
omprioritering av granskningsinsatser från Statistiska centralbyråns sida.
Företagens uppgiftslämnande
Enligt 4 § lagen (1992:889) om den officiella statistiken är näringsidkare
skyldiga att för den officiella statistiken lämna vissa uppgifter om sin
näringsverksamhet. Uppgiftsskyldigheten anges på en relativt allmän
nivå i form av uppgiftskategorier. Enligt 8 § gäller att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela närmare före-
skrifter om vilka uppgifter som skall lämnas, samt om sättet och tiden för
uppgiftslämnandet. Regeringen har med stöd härav bemyndigat
Statistiska centralbyrån att utfärda närmare föreskrifter om uppgifts-
lämnandet, se 4 § förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken.
Någon reglering av i vilken valuta statistikredovisningen skall ske
finns varken i lagen om den officiella statistiken eller i de föreskrifter
som Statistiska centralbyrån utfärdat. Om företagen tillåts redovisa i
euro, medan uppgiftslämnandet till den ekonomiska statistiken kräver en
omräkning hos företagen till svenska kronor, innebär detta ett visst
åliggande för företagen. Förutsättningen är naturligtvis att en omräkning
inte ändå måste ske av andra, t.ex. skattemässiga, skäl.
Utredningen har mot bakgrund av att det kan anses betungande för
företagen att lämna uppgifter i svenska kronor föreslagit att denna
skyldighet regleras i förordning. Regeringen delar utredningens
uppfattning att kravet på omräkning lämpligen regleras i förordning.
En annan fråga är vilka omräkningsmetoder som skall tillämpas.
Statistiska centralbyråns företagsstatistik bygger i hög grad på
standardiserade räkenskapsutdrag (SRU-material). Regeringen anser
därför att det är lämpligt att samma omräkningsmetoder som skall
tillämpas för SRU-materialet, liksom för annat underlag för deklaration
och skatter, bör användas för statistikuppgifter.
För statistikrapportering som bygger på uppgifter som inte utgör
underlag för deklaration och skatter, t.ex. korttidsstatistik över leveran-
ser, order, investeringar, omsättning och utförsel och införsel, föreslås att
omräkning till svenska kronor sker enligt samma princip som vid
dagskursmetoden.
Regeringen avser överlåta till Statistiska centralbyrån att bestämma om
vilken kurs som skall användas för omräkning från euro till svenska
kronor i statistikrapporteringen. Statistiska centralbyrån bör också
meddela euroredovisande uppgiftslämnare vilka omräkningskurser som
skall gälla i varje enskild undersökning.
En samordning bör ske med andra myndigheter (Riksskatteverket
m.fl.) vad gäller omräkningsmodeller. Att företagen skulle behöva
hantera olika omräkningsmodeller gentemot olika myndigheter är enligt
regeringen olämpligt.

10 Makroekonomiska konsekvenser
Regeringens bedömning: En möjlighet för svenska företag att
redovisa och denominera aktiekapital i euro får marginella makro-
ekonomiska konsekvenser. Effekterna på kronans växelkurs blir
begränsade och temporära.

Utredningens bedömning: Konsekvenserna för kronans växelkurs
skulle utebli eller möjligen bli marginella om svenska företag får
möjlighet att använda euro som redovisningsvaluta och för denominering
av aktiekapital.
Remissinstanserna: Riksbankens och Riksgäldskontorets bedömning
är att effekterna på kronans växelkurs blir tillfälliga och begränsade.
Skälen för regeringens bedömning
Allmänt
I detta avsnitt diskuteras makroekonomiska konsekvenser av de
föreslagna möjligheterna att använda euro som redovisningsvaluta och
för denominering av aktiekapital hos svenska företag (i fortsättningen
förkortat euroredovisning). Makroekonomiska konsekvenser avser
effekter på storheter som växelkurs, kronans roll i ekonomin, syssel-
sättning, inflation och räntor. Analysen av möjliga effekter på
växelkursen är central eftersom förslaget berör möjligheten att använda
euron i stället för kronan som redovisningsvaluta. Priset på kronan
uttryckt i andra valutor kan därmed tänkas påverkas.
Inledningsvis diskuteras den allmänna analysramen och därefter den
för växelkursen centrala frågeställningen om effekter på förvaltningen av
företagens likviditetsöverskott. Effekterna av utbetalning av utdelning i
euro diskuteras i ett efterföljande avsnitt som ett exempel på hur
placerarnas beteenden kan komma att motverka effekterna av företagens
omdisponeringar av valutasäkringsstrategier. Förutom de inledningsvis
diskuterade effekterna av valutasäkringsstrategier är frågor om eventuella
förändringar av löneutbetalningsvaluta och en ökad användning av
fakturering i euro två ytterligare aspekter. Frågan om en övergång till
euroredovisning kan komma att påverka omsättningen på
kronmarknaden, dvs. dess storlek, diskuteras sedan. Därefter berörs
möjliga effekter av de konkurrensnackdelar som skulle kunna uppkomma
om möjligheten till euroredovisning inte genomförs. Börsnoteringar av
företag i euro diskuteras separat och i ett efterföljande avsnitt berörs
frågan om Sveriges eventuella medlemskap i EMU kan påverka de
makroekonomiska effekterna. Slutligen sammanfattas regeringens
slutsatser.
Kronans växelkurs bestäms ytterst av fundamentala ekonomiska
förhållanden som prisnivå, produktivitet, konkurrensförhållanden,
bytesbalans och trovärdigheten för den ekonomiska politikens inriktning
mot prisstabilitet. De föreslagna möjligheterna till euroredovisning
påverkar inte fundamentala ekonomiska förhållanden. En rimlig
utgångspunkt är därför att det inte uppstår några permanenta effekter på
kronans växelkurs. I Sverige är inflationen låg, inflationsförväntningarna
i linje med inflationsmålet, bytesbalansen uppvisar överskott och de
offentliga finanserna är starka. Därtill har prisstabilitetsmålet lagfästs,
Riksbanken fått en ökad självständighet och budgetprocessen
reformerats. Sammantaget har detta skapat förutsättningar för en stabil
krona de kommande åren och begränsar riskerna för stora rörelser i
växelkursen. Denna syn delas av Riksbanken och Riksgäldskontoret.
Det finns vissa empiriska belägg för att inflationsskillnader mellan
länder på lång sikt påverkar växelkursens utveckling. Enligt teorin om
relativ köpkraftsparitet skall skillnader i inflationstakt mellan länder
kompenseras av förändringar i den nominella växelkursen. Något
förenklat innebär detta att om ett land uppvisar högre inflation än ett
annat, så skall dess valuta försvagas i samma utsträckning. Låg
inflationstakt, i linje med andra ekonomiers, bör skapa förutsättningar för
en stabil växelkurs. De empiriska resultaten är emellertid inte entydiga.
Teorin kan ändå sägas illustrera och utgöra ett stöd för slutsatsen att
redovisningstekniska förändringar inte bör ha långsiktiga effekter.
På kort och medellång sikt kan dock växelkursen påverkas av
valutaflöden på de finansiella marknaderna även om mycket tyder på att
andra faktorer som tillväxtutsikter och förtroende för den ekonomiska
politiken helt dominerar. Sådana flöden uppstår om det sker förändringar
i t.ex. tillgångs- och skuldportföljer. Det är framför allt flödeseffekter av
sådana portföljförändringar som skulle kunna uppstå om svenska företag
går över till euroredovisning. Dessa är temporära och upphör då
portföljanpassningarna är genomförda.
Företagens, bankernas och hushållens portföljsammansättningar
bestäms av risk- och avkastningsbedömningar samt valutapreferenser.
Skulle det inte uppstå några portföljförändringar hos företag och
placerare i samband med övergången till euroredovisning, så uppstår
heller inga effekter på kronans växelkurs. Förändringar i företagens
portföljer med åtföljande valutaflöden kan i princip också kompenseras
av att placerare genomför transaktioner i andra riktningen. Sådana skulle
kunna uppstå om placerarna skulle uppfatta att deras portfölj-
sammansättning ändras på ett ofrivilligt sätt till följd av företagens
ändrade beteende. Inte heller i detta fall skulle kronans växelkurs ändras.
Utredningen betonar för sin del denna mekanism.
Effekter på förvaltningen av företagens likviditetsöverskott
En koncerns förväntade och faktiska likviditetsöverskott (skillnad mellan
löpande försäljningsintäkter och kostnader) kan något förenklat sägas
utgöra den portfölj eller kassahållning som normalt förvaltas av en
central s.k. treasuryfunktion inom företaget. Hanteringen av en sådan
portfölj är komplicerad och skiljer sig mellan olika företag och
förvaltare. Ofta förefaller dock tyngdpunkten i förvaltningen att ligga på
redovisningsvalutan, eftersom den kan betraktas som riskfri gentemot
resultat- och balansräkningen. En sådan strategi minskar nämligen
osäkerheten om hur växelkursen kommer att påverka likviditets-
överskottets storlek i balansräkning och resultat räknat i kronor (som
utgör redovisningsvaluta enligt gällande regelsystem).
I en stor internationell koncern är såväl balansräkningen som
nettoflödet från löpande intäkter och utgifter i betydande utsträckning
valutakurssäkrade. Motivet för detta är att minska osäkerheten i
företagets vinstutveckling och svängningar i balansräkningen mätt i
redovisningsvalutan. Valutasäkring av de flöden som inte matchas mot
varandra kan ske genom exempelvis valutaderivat (t.ex. terminskontrakt)
eller lån i utländsk valuta. En vanlig förvaltningspolicy är samtidigt att
realiserade överskott placeras i räntebärande värdepapper denominerade i
kronor.
Om ett företag byter redovisningsvaluta från kronor till euro, blir i
stället euron den valuta som kan betraktas som riskfri gentemot
resultat- och balansräkning. Det skulle därmed krävas en omviktning av
portföljen från kronor till euro för att hålla de samlade valutariskerna
oförändrade.
Ett byte av redovisningsvaluta ger sannolikt upphov till vissa
förändringar av företagets valutasäkringar. De tillgångar och skulder som
i dag är denominerade i utländsk valuta utgör en valutakursrisk i
förhållande till balansräkningen och är därför i stor utsträckning
valutasäkrade. Vid en övergång till euroredovisning utgör tillgångar och
skulder denominerade i euro inte längre någon valutarisk och valuta-
säkringen kan i princip avvecklas. I stället blir krondenominerade
tillgångar och skulder behäftade med valutakursrisk vilket ger incitament
att reducera kronrisken i förhållande till en balansräkning som redovisas i
euro. Ett rimligt antagande är således att företag i viss utsträckning skulle
sälja svenska tillgångar (t.ex. svenska räntebärande värdepapper) och i
stället köpa motsvarande europapper. Samtidigt skulle överskott i andra
valutor än euro valutasäkras mot euro. Tillgångar i form av termins-
kontrakt på kronor skulle därmed till stor del komma att bytas mot
terminskontrakt på euro.
Utredningen utgår från att en sådan anpassning av tillgångsportföljer
bör kunna motverkas av att placerare gör motsatta portföljjusteringar för
att behålla sin ursprungliga riskexponering. Om ett företag till följd av
ändrad redovisningsvaluta minskar sin exponering gentemot kronan till
förmån för euron skulle ägarna av företaget öka sina krontillgångar på
bekostnad av euron för att behålla sin ursprungliga valutaexponering,
eftersom företagets förväntade vinstutveckling i grunden inte ändrats av
bytet av redovisningsvaluta.
I praktiken är den riskexponering som är förknippad med en viss aktie
vars verksamhet är spridd i flera länder både komplex och svår att
genomskåda. Den förväntade vinstutvecklingen i ett företag är relaterad
till företagets samlade växelkursrisker. Det betyder att ett aktieinnehav är
utsatt för valutakursrisk även före en övergång till euro och att innehavet
efter övergången inte helt kan anses vara utsatt för valutakursrisk. Det är
svårt att se hur en enskild placerare eller förvaltare skulle kunna
balansera ett företags portföljförändringar i valutariskhänseende med
motsvarande egna valutasäkringar. Det är inte självklart att det är
meningsfullt, åtminstone inte med någon högre grad av sofistikering, att
valutasäkra ett aktieinnehav i ett företag som är verksamt i många länder.
Därmed förefaller utredningens slutsats, att placerare skulle kompensera
företags portföljförändringar med egna motsatta omdispositioner i sina
valutaportföljer, tveksam. Värdet av en placerares aktieinnehav påverkas
på ett mycket svårbedömt sätt av att ett företag ändrar sin strategi för
valutariskexponering av sitt likviditetsöverskott. Riksbankens bedömning
är att ett sådant agerande från aktieägarnas sida inte är sannolik.
Regeringens slutsats är att det finns skäl att anta att de portfölj-
förändringar hos placerarna som företag skulle vidta vid en övergång till
euroredovisning inte fullt ut kompenseras av motsatta portföljjusteringar
hos placerarna och därför också får effekter på kronans växelkurs. Ett
minskat innehav av räntebärande värdepapper noterade i kronor kan
också få tillfälliga effekter på räntenivån.
En rimlig slutsats är således att en övergång till euroredovisning
medför en viss omviktning av likviditetsöverskott från kronor till euro i
syfte att reducera valautakursriskerna gentemot resultat- och
balansräkning. Denna slutsats gäller sammansättningen av såväl en
centralt förvaltad portfölj som den totala valutasäkringen.
Denna effekt är av engångskaraktär, dvs. när anpassningen är
genomförd upphör effekterna på t.ex. växelkursen. Dessutom kommer
inte alla företag som byter redovisningsvaluta att vidta dessa förändringar
samtidigt och omedelbart utan anpassningen sker sannolikt gradvis.
Effekter av utdelningar i euro
En övergång till euroredovisning innebär sannolikt även att utdelningarna
betalas i euro. Det innebär att företaget inte behöver växla in, valutasäkra
intäkter eller behålla intäkter i kronor för att säkra framtida kronut-
betalningar i form av utdelningar. Denna beteendeförändring minskar
efterfrågan på kronor och ökar efterfrågan på euro. Förutsatt att
aktieägarnas valutapreferenser inte ändras, kommer de som får sin
utdelning i euro att växla in dessa till önskad valuta. I detta fall uppstår
således ett motverkande valutaflöde som eliminerar eventuella växelkurs-
effekter av att ett företag börjar betala utdelningar i euro i stället för i
kronor. Exempelvis är det rimligt att utgå från att en svensk placerare
växlar in utdelningar i euro till kronor. Om han skulle vilja ha euro, kan
han redan i dag växla in utdelningar i kronor till euro.
Oavsett utbetalningsvaluta är det således placerarens valutapreferenser
och därmed efterfrågad valuta som bestämmer växelkurseffekten. Så
länge dessa inte ändras uppstår heller inga växelkurseffekter. Detta
resonemang är egentligen endast ytterligare en aspekt på diskussionen
om effekter av en övergång till euroredovisning på förvaltningen av
faktiskt och förväntat likviditetsöverskott. Förändringen i val av
utbetalningsvaluta för utdelningar visar emellertid hur motverkande
flöden kan uppstå och sådana kan neutralisera förändringar i företagens
beteende. Regeringens slutsats är att en övergång till betalning av
utdelningar i euro inte får någon märkbar effekt på växelkursen.
Effekter på löneutbetalningar
Starka skäl talar för att löner även fortsättningsvis kommer att betalas ut i
kronor till svenska löntagare även i de företag som skulle välja att gå
över till euroredovisning. Svenska löntagare har flera fördelar av att få
sin lön utbetald i kronor, främst på grund av att de har sina huvudsakliga
kostnader i kronor. Skulle lönen i stället betalas ut i euro drabbas
löntagarna av en valutakursrisk som det blir kostsamt att valutasäkra för
den enskilde individen. Genom att inkomster och utgifter är
denominerade i samma valuta minimeras osäkerheten i hushållens
ekonomi.
Så länge Sverige inte är medlem i valutaunionen kommer hushållens
konsumtion till största delen att ske i kronor. Detaljhandeln kommer av
praktiska, ekonomiska och legala skäl att ta betalt och prismärka varor
och tjänster i kronor. Det faktum att skatteinbetalningarna görs i kronor
talar också för att löntagarna kommer att föredra att få sin lön utbetald i
kronor. Skattereglerna för hushåll kommer inte att ändras till följd av de
föreslagna redovisningsreglerna. Regeringens slutsats är att löner även
fortsättningsvis kommer att betalas ut i kronor.
Ökad användning av fakturering i euro
I takt med att euron blir en allt vanligare kontraktsvaluta är det möjligt att
svenska företag i ökad utsträckning kommer att övergå till att fakturera i
euro i stället för i kronor. Företag som konkurrerar på den internationella
marknaden kan ha fördelar av att fakturera i euro, bl.a. för att inte förlora
kunder som föredrar att betala varor och tjänster i euro. Om kunden
betalar i euro, så kommer det svenska exportföretaget att bära växel-
kursrisken mot sina krondenominerade kostnader, t.ex. löner i Sverige.
Vid en övergång till euroredovisning kan en del företag överväga att
minska sina kostnader för valutahantering genom att försöka tvinga
svenska underleverantörer att fakturera i euro i stället för i kronor.
Merparten av flödena skulle sannolikt valutasäkras. Om under-
leverantören skulle tvingas bära valutakursrisken, kan denne för att klara
sina kostnader i stället försöka höja priset på varan eller tjänsten eller
acceptera lägre vinster. Nettovinsten för det företag som går över till
euroredovisning skulle i så fall minska eller elimineras. Den starka
internationella priskonkurrensen minskar dock utrymmet för att ta ut
kostnadsökningar i prisledet. Det är inte osannolikt att fakturering i något
högre utsträckning kan komma att ske i euro. Oavsett omfattningen av en
ökad fakturering i euro påverkar denna faktor snarast omfattningen av
valutatransaktionerna i kronor, snarare än växelkursen.
En tänkbar effekt av en ökad användning av fakturering i euro är att
vissa underleverantörer skulle se fördelar att själva övergå till
euroredovisning. En svensk underleverantör har dock fortfarande
lönekostnaderna i kronor och är oftast ägt av svenskar. Denna typ av
spridningseffeker av att stora företag skulle gå över till euroredovisning
förefaller därför begränsade.
Regeringens slutsats är att en viss ökad användning av fakturering i
euro mycket väl kan uppkomma. Detta får dock mycket begränsade
makroekonomiska effekter.
Effekter på kronmarknadens storlek
Som framgått av diskussionen finns det skäl att anta att trans-
aktionsvolymerna i kronor på valutamarknaden kan minska om många
stora företag går över till euroredovisning. Kronmarknadens storlek har
dock i sig inget att göra med kronans växelkurs. Avgörande för
växelkursen, precis som för priset på vilken marknad som helst, är hur
efterfrågan på kronor förändras i förhållande till utbudet. Schweizer-
francen kan t.ex. inte betraktas som en svagare valuta än USA-dollarn,
trots att marknaden för francen är betydligt mindre. Avörande för
växelkursen är, som diskuterades inledningsvis, mer fundamentala
förhållanden som prisnivå och inflation.
Effekter på kronan av uppkomna konkurrensnackdelar
Landsorganisationen, LO, anför i sitt remissvar att om förslaget inte
genomförs så skulle det uppstå konkurrensnackdelar för företagen. I
allmän jämvikt, dvs. efter att marknaderna fullständigt anpassats till de
nya förutsättningarna, förutses denna nackdel kompenseras av att
kronans växelkurs försvagas vilket leder till bibehållen konkurrenskraft
för de svenska exportföretagen.
Resonemanget är dock inte invändningsfritt. Sverige har en pris-
stabilitetsinriktad ekonomisk politik. Om det uppstår tendenser till
kronförsvagning som skulle hota inflationsmålet är det Riksbankens
uppgift att motverka inflationsriskerna med en stramare penningpolitik.
Det är emellertid svårt att se något större hot mot prisstabilitetsmålet till
följd av denna mekanism. Det är minst lika troligt att denna typ av
konkurrensnackdelar, via t.ex. minskad sysselsättning, bärs av löntagar-
kollektivet i form av lägre lönenivå som att växelkursen permanent skulle
försvagas. Vid rörlig växelkurs är det vidare många andra och mer
dominerande faktorer som är avgörande för växelkursen. Skulle kronan
försvagas motverkas inflationsriskerna av lägre löner eller lägre
efterfrågan. En försvagning av växelkursen eller lägre lönenivå innebär i
sådant fall en välfärdsförlust för svenska medborgare i form av sämre
utbytesförhållanden mot utlandet. Det är regeringens uppfattning att
risken för en sådan välfärdsförlust bör undvikas genom att företagen ges
möjlighet att övergå till euroredovisning.
Effekter av notering i euro
Det är möjligt att aktiebolag som går över till euroredovisning också
kommer att noteras i euro på svenska börser. Aktieplaceringar grundas på
avkastnings- och riskbedömningar som i ringa utsträckning är kopplat till
i vilken valuta aktien noteras. Vinstbedömningen i ett valutarisk-
perspektiv beror snarare på företagets samlade växelkursrisker, dvs. hur
resultatet påverkas av svängningar i alla de valutakurser som påverkar
företagets kostnader och intäkter. Variationer i aktiekursen kan därmed
inte generellt härledas till variationer i noteringsvalutan. En övergång till
notering i euro innebär således inte automatiskt att svenska aktieägare
som äger svenska aktier därmed får en motsvarande valutakursrisk i euro.
En svensk placerares aktieposition i ett svenskt multinationellt företag
noterat i kronor utgör en växelkursrisk även om placeraren har sina
konsumtionsutgifter i kronor, eftersom vinstutsikterna och därmed
aktiekursen beror på en mängd växelkurser inte bara mot kronan. Detta
argument framförs även av utredningen.
Slutsatsen är att det är svårt att se några starka skäl varför en ändring
av noteringsvaluta från kronor till euro skulle ge upphov till
omallokeringar av aktieportföljer, även om det naturligtvis inte kan
uteslutas att vissa placerare skulle välja att ändra sina valutasäkringar av
aktieportföljen. En sådan situation skulle kunna uppkomma om innehav
av aktier noterade i annan valuta än kronor skulle betraktas som en
valutaexponering enligt en förvaltares placeringsreglemente. Regeringens
bedömning är att ändringar av noteringsvaluta inte får makroekonomiska
effekter. För det fall det finns statliga regler som i onödan kan tvinga
fram omplaceringar till följd av ändrad noteringsvaluta bör dessa ses
över.
Euronotering och EMU
Riksdagen har beslutat att Sverige inte skall delta i valutaunionen från
starten. Om regeringen skulle finna att Sverige bör delta, skall frågan
underställas svenska folket i val eller folkomröstning. Om ett positivt
beslut fattas och Sverige under en övergångsfas deltar i den fasta
växelkursmekanismen ERM2 bör enligt regeringens bedömning
effekterna av en övergång till euroredovisning bli begränsade. I detta fall
skulle nämligen den fasta växelkursen bli mycket trovärdig och större
avvikelser från en centralkurs mot euron inom ERM2 skulle sannolikt
utlösa motverkande förändringar i placerares kronpositioner.
I ett scenario där Sverige bedöms bli medlem i valutaunionen inom en
inte alltför avlägsen framtid kan effekten bli att företagen avvaktar med
att gå över till euroredovisning tills dess euron införts som ny valuta. På
detta sätt skulle man undvika en kostsam administrativ omställning där
t.ex. skattebetalningar fortfarande sker i kronor samtidigt som redo-
visningen skall göras i euro. Riksbankens uppfattning är i stället att det
inte går att utesluta att många företag då skulle välja att gå över till
euroredovisning. Effekterna på kronan begränsas däremot av att kronan
relativt snart, vid inträdet i valutaunionen, skulle få en oåterkalleligen
fast kurs mot euron.
I ett scenario där Sverige bedöms stå utanför EMU under längre tid
kan företag välja att gå över till euroredovisning för att undgå de
nackdelar de uppfattar att en kronredovisning medför. Riksbanken ställer
sig dock tveksam till om de motiv som framförts av utredningen är
tillräckligt starka för att många företag skulle välja att gå över till
euroredovisning. Mindre än 10 procent av företagens nuvarande
aktieägare finns inom euroområdet. Detta faktum talar enligt Riksbanken
emot att denominera aktiekapitalet i euro. I detta scenario skulle
effekterna på växelkursen bli liten eftersom endast ett begränsat antal
företag berörs.
Regeringen delar Riksbankens uppfattning om att effekterna på kronan
skulle begränsas i en situation där ett beslut om EMU-inträde har fattats.
Det finns också skäl för att många företag skulle välja att inte utnyttja
möjligheterna till euroredovisning i ett läge där ett EMU-deltagande
förefaller avlägset. Regeringen ser det dock inte som självklart att en
övergång till euroredovisning skulle kunna te sig attraktiv för många
företag i en situation och endast i en situation där det står klart att Sverige
skall gå med i EMU.
Sammanfattande slutsatser
Sammantaget är regeringens bedömning att effekterna på kronan av en
ökad användning av euro som redovisningsvaluta skulle bli begränsade
och temporära.
Det finns inga starka skäl att anta en omfattande och plötslig övergång
till euroredovisning. Även i de företag som ändrar redovisningsvaluta
blir effekterna begränsade, t.ex. förutses löner även i fortsättningen
betalas i kronor. Utdelningarna kommer sannolikt att ske i euro, men
under förutsättning att placerarnas valutapreferenser inte påverkas av ett
sådant beslut, uppstår kompenserande valutaflöden. När det gäller
företagens portföljförvaltning och valutasäkring kommer det emellertid
sannolikt att uppstå effekter på kronkursen i samband med att andelen
europlaceringar gradvis ökar på bekostnad av kronplaceringar. Effekterna
torde emellertid bli temporära. Det finns också skäl som talar för att
transaktionsvolymerna på valutamarknaden för kronor kan komma att
minska. Detta påverkar emellertid inte växelkursen.
Slutligen bör det noteras att även om det kan uppstå valutaflöden i
samband med portföljjusteringar, är sådana temporära och sekundära. I
grunden bestäms kronans externa värde av makroekonomiska faktorer
som prisnivå, konkurrensförhållanden och trovärdigheten för den
allmänna ekonomiska politikens inriktning mot prisstabilitet.

11 Ekonomiska effekter på företagens
incitament till investeringar och finansiering
Regeringens bedömning: En omräkningsmodell av det slag som
har föreslagits i avsnitt 9 kan antas få följande effekter. I en sluten
ekonomi gäller att företagens val av finansieringsform och deras
investeringar påverkas av den omräkning som är nödvändig för att
kunna beskatta ägarnas kapitalinkomster. Detta behöver inte vara
fallet i en liten öppen ekonomi, eftersom det avkastningskrav stora
företag då möter bestäms i utlandet. Om avkastningskravet på
mindre företag bestäms av det internationella avkastningkravet så
får kapitalinkomstbeskattningen (och den nödvändiga omräkningen)
ingen effekt på dessa företags beteende. Beroende på hur starkt
sambandet är mellan avkastningskravet på små respektive stora
bolag kan omräkningen ha betydelse för små företag. Det finns idag
inget empiriskt svar på hur starkt detta samband är.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Avsnittet har ej kommenterats av remiss-
instanserna.
Skälen för regeringens bedömning: Vid en analys av förslagets
inverkan på företagens investerings- och finansieringsincitament måste i
princip hänsyn tas till effekterna av både bolags- och ägarbeskattning.
Investeringsvolymen och vilka investeringar som genomförs antas därvid
vara beroende av avkastningen. Denna avkastning måste täcka
kostnaderna för finansiering. De finansieringsalternativ företagen har är
lån, nyemission och kvarhållna vinster. Kostnaden för respektive
alternativ och därmed vilket alternativ som föredras är till stor del en
funktion av skatter. Till den del förslaget påverkar bolagets eller ägarnas
skatter kan det påverka incitamenten att investera. Det är mindre troligt
att företag som riskerar att försämra sina finansieringsmöjligheter
kommer att byta redovisningsvaluta. De effekter som förslaget får bör
därför i första hand vara en ökad osäkerhet i valet av finansiering.
Möjligheten att redovisa i euro torde på lång sikt inte påverka
bolagsskatteintäkterna (se närmare kap. 12.1) på grund av den omräk-
ningsmetod som regeringen föreslår. Däremot kan effekter på ägarnas
kapitalinkomstbeskattning uppkomma som en följd av att ägarna erhåller
utdelningar, kapitalvinster och ränteinkomster i euro, som efter en
omräkning till svenska kronor, beskattas enligt gällande regler. Detta
betyder att företagens finansieringsval kan bli beroende av de
omräkningskurser som används vid omräkningen av dessa kapital-
inkomster i euro. Viserligen är det redan enligt dagens regler möjligt att
förvärva även andra kapitalinkomster i euro. Dessa kapitalinkomster
kommer dock sannolikt att öka i omfattning allt eftersom fler företag
väljer att ha sin redovisning i euro.
I en sluten ekonomi gäller att företagens val av finansieringsform och
deras investeringar påverkas av den omräkning som är nödvändig för att
kunna beskatta ägarnas kapitalinkomster. I en öppen ekonomi, däremot,
är situationen annorlunda. Stora företag i Sverige, som kan söka sin
finansiering på den internationella kapitalmarknaden, påverkas i princip
inte av den svenska kapitalinkomstbeskattningen, eftersom det avkast-
ningskrav dessa företag möter bestäms i utlandet och av aktörer som inte
beskattas i Sverige. Ett mindre företag med inhemska ägare kan dock
påverkas av kapitalinkomstbeskattningen och därmed även av den
omräkning som är nödvändig av dessa inkomster. Å andra sidan beror
detta på hur starkt sambandet mellan det internationella och nationella
avkastningskravet är. Om avkastningskravet på de mindre företagen
bestäms av det internationella avkastningkravet på stora företag så får
kapitalinkomstbeskattningen (och den nödvändiga omräkningen för
detta) ingen effekt på de mindre företagens avkastningskrav.
Effekten av olika omräkningskurser (omräkning vid kapitalinkom-
sternas förvärvande) och kapitalinkomstbeskattningen, på företagens val
av finansieringsform är en central fråga för att kartlägga incitaments-
effekterna, dock i första hand för de mindre företag som väljer redovis-
ning i euro.
11.1 Effekter i en sluten ekonomi
I SOU (1998:136) Redovisning och aktiekapital i euro bilaga 4
presenterades en formaliserad modell som användes för analys av hur
företagens incitament till investeringar och finansiering påverkas av de
omräkningskurser som används för omvandling av kapitalinkomster i
euro till svenska kronor. I modellen förutsattes en sluten ekonomi med
full säkerhet om framtiden och där det endast finns en kategori av
företagsägare.
Det s.k. klassiska system som tillämpas i Sverige karaktäriseras av att
avkastning på eget kapital beskattas såväl i företaget som hos ägarna
medan avkastningen på främmande kapital enbart beskattas hos
långivarna. I en sluten ekonomi kan detta innebära att lånefinansiering
förmånsbehandlas framför egenfinansiering och kvarhållandet av vinster
framför nyemission. I den fortsatta framställningen antas följande något
förenklade skattestruktur: Skatten på ränteinkomster och utdelningar i
Sverige är , medan bolagsskatten är 28%. Den effektiva skatten på
kapitalvinster på aktier brukar schablonmässigt beräknas till 15%, då
kapitalvinster inte betalas fortlöpande utan först i samband med att
aktierna säljs.

Företagets kapitalkostnad vid finansiering med nya aktier: Den centrala
frågan är vilken lägsta avkastning efter bolagsskatt som företaget kan
acceptera på sina investeringsprojekt. I en sluten ekonomi beror denna
lägsta avkastning efter bolagsskatt på hur företagets ägare och långivare
beskattas för personliga kapitalinkomster. När man väl känner denna
lägsta avkastning efter bolagsskatt kan också företagets förräntningskrav
före bolagsskatt, dvs. kapitalkostnaden, bestämmas. En placerare på
kapitalmarknaden antas prissätta aktier så att aktieplaceringar ger en
avkastning efter skatt som motsvarar den bästa tillgängliga avkastningen
på alternativa investeringar. Med en välfungerande kapitalmarknad antas
denna alternativa avkastning motsvara marknadsräntan efter skatt
(omräknat till kronor med den kurs som gäller vid inkomstens
förvärvande). Avkastningen efter bolagsskatt på ett marginellt
investeringsprojekt (där investeringsprojektet nätt och jämnt accepteras
av företaget) kan tillföras ägarna i form av utdelning. Efter omräkning till
svenska kronor (med kursen på utdelningsdagen) beskattas denna
utdelning med utdelningskatt. Ett enkelt exempel klargör denna
mekanism.
Exempel: Antag att en placerare har 100 euro som hon vill investera i
aktier eller sätta in på bank till 5 procents ränta. Antag vidare att
valutakursen i slutet av året är 11 kr/euro medan valutakursen vid
utdelningstillfället är 10,5 kr/euro. Om placeraren sparar i bank erhåller
hon nominellt en avkastning på 5 euro (100*0,05). I kronor motsvarar
denna avkastning 5*11=55 kr. Efter skatt (på 30 procent) erhåller
placeraren en avkastning i kronor på (1-0,3)*55=38,5 kr. Om placeraren i
stället väljer att investera i aktier erhåller hon en utdelning som måste
uppgå till euro (där utdelningen definieras som en andel i av det
investerade beloppet). Denna avkastning i kronor motsvarar
. Efter bolags- och utdelningsskatt erhåller
placeraren netto en avkastning i kronor på
. För att placeraren skall vara
likgiltig mellan att investera i aktier eller i bankkonto kräver hon minst
samma avkastning i båda fallen. Detta innebär att ,
dvs. ett avkastningskrav på 7,3 procent. Å andra sidan, om valutakursen
vid utdelningstillfället hade varit densamma som i slutet på året (dvs. 11
kr/euro), skulle placerarens avkastningskrav (för att vara neutral) minska
till 6,9 procent. Omräkningen från euro till kronor kommer alltså att
kunna påverka företagens incitament att använda nyemission som
finansiering.

Företagets kapitalkostnad vid finansiering med kvarhållna vinstmedel:
Även när det gäller alternativet att finansiera investeringar med
kvarhållna vinstmedel kan förslaget få effekter. För att vinstnedplöjning
skall vara acceptabelt ur ägarnas synvinkel måste den resultera i en
värdeökning på företagets aktier som ett uttryck för en förväntan om
framtida utdelningsökningar. Värdeökningen beskattas efter omräkning
och därmed är kursutvecklingen mellan investeringstidpunkten och
realisationstillfället en viktig faktor vid bestämmandet av investeringens
avkastning. Ytterligare ett exempel med samma antaganden som ovan
illustrerar.
Exempel: Omräkningen vid emissionstillfället antas ske med kursen
12 kr/euro. Nyemissioner betalas med fullt beskattade medel och en
investering på 1 euro (dvs. 12 kr) i företaget kostar alltså placeraren lika
mycket. Men om företaget väljer att finansiera nyinvesteringen med att
kvarhålla vinsterna så uppoffrar placeraren ett belopp motsvarande
10,5 (1-0,3)=7,35 kronor, i form av utebliven utdelning efter skatt. För
att vinstnedplöjning skall vara acceptabelt ur placerarens synvinkel måste
den emellertid resultera i en värdeökning på företagets aktier som ett
uttryck för en förväntan om framtida utdelningsökningar. Värdeökningen
beskattas enligt ovan med 15 procent. 1 euro (dvs. 12 kr) i värde-
stegringsvinst efter skatt motsvarar därmed en värdeökning före skatt på
1/(12 0,85))=9,8 procent. Detta betyder att avkastningskravet efter
bolagsskatt måste räknas upp med faktorn 0,098, jämfört med mot-
svarande avkastningskrav vid nyemission. Vi har alltså två motverkande
effekter från den personliga kapitalbeskattningen. Kombinerar vi dessa,
blir resultatet att företagets kostnad för självfinansiering är
((10,5 0,7)/(12 0,85))=0,72 gånger motsvarande kostnad för nyemission
(som visade sig vara 0,073), dvs. 0,72 0,073=0,053. För nedplöjda
vinstmedel är det alltså förhållandet mellan beskattningen av kapital-
vinster och skatten på den alternativa avkastningen som är avgörande.
Vidare har omräkningsförfarandet vid nyemission och alternativ-
avkastningen också betydelse för företagens beslut huruvida de ska
bibehålla vinsterna i företagen.
I Sverige har kapitalvinster varit förmånligare beskattade än både
utdelningar och räntor. Ägarbeskattningen har tenderat, allt annat lika, att
göra det billigare att finansiera investeringar med kvarhållna vinstmedel
än med nyemissioner. Om ägarbeskattningen fortfarande baseras på
kronor (vilket innebär att kapitalinkomster i euro omräknas till kronor
med kursen vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde) så kan
företagens val av finansieringsform (som på grund av skattesystemets
konstruktion följer viss struktur) påverkas. Detta innebär att företagen
vid framtida beslut om hur de skall finansiera nya investeringar måste
beakta ytterligare en osäkerhetsfaktor om valutakursutvecklingen. Av
vad som sagts nu framgår att valutakursutvecklingen är betydelsefull för
vilken finansierings-strategi som kan vara mest fördelaktig för företagens
aktieägare ur skattesynvinkel.
11.2 Effekter i en liten öppen ekonomi
Analysen i föregående avsnitt indikerar att den omräkning som (för
beskattningsmål) sker av kapitalinkomster kan ha betydelse för
företagens val av finansieringsform. Företagens ägare är dock en
heterogen grupp. På börsen finns det både beskattade hushåll och
skattebefriade institutioner m.m. Det är svårt att identifiera vilka
ägarkategorier som styr kursbildningen (och kostnaden för eget kapital).
Vidare finns utländska ägare som har fått större betydelse under senare år
på grund av en långtgående internationell integration av marknaderna för
eget kapital. Om börskurserna för alla bolag bestäms av internationella
investerare kommer självfallet förändringar i skatten på utdelningar och
reavinster att inte påverka aktiepriserna eftersom dessa aktörer inte
betalar dylika skatter. I detta fall uppkommer inga reala effekter.
Däremot kan förändringar i ägandet av den inhemska kapitalstocken
uppstå. Det är rimligt att tro att avkastningskravet på de stora bolagen
bestäms internationellt (vilket innebär att inhemska skatter på ägarsidan
inte har någon effekt på företagens kapitalkostnad). Frågan är snarare i
vilken grad de mindre bolagens avkastningskrav påverkas av det
internationella avkastningskrav som ställs på de stora bolagen. Detta
innebär att även om omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor
inte får någon effekt på de stora bolagens avkastningskrav så kan det ha
betydelse för de mindre bolagens avkastningskrav.
För att kapitalkostnaden skall vara fullständigt oberoende av
ägarbeskattningen (och omräkningen av kapitalinkomster i euro till
kronor) krävs dock att alla företag (både stora och små) har obegränsad
tillgång till den internationella kapitalmarknaden. Frågan är då hur
oberoende kapitalkostnaden faktiskt är av ägarbeskattningen (och
omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor).
Små och medelstora företag kan på grund av höga informations- och
transaktionskostnader ha svårt att nå den internationella kapital-
marknaden. Vid en sådan begränsning agerar dessa företag, i detta
avseende, som om de befann sig i en sluten ekonomi (där ägarbeskatt-
ningen och därmed även omräkningen av kapitalinkomster i euro till
kronor får betydelse).
Detta innebär inte att de mindre företagen skulle vara opåverkade av de
internationella avkastningskraven. Större eller mindre grupper bland
dessa företags ägare har nämligen möjlighet att placera i tillgångar på
den internationella marknaden. På så sätt får det internationella
avkastningskravet genomslag även på aktier som endast handlas
nationellt, och ett företags kapitalkostnad kan delvis påverkas av
internationella placerare trots att det inte själv kan skaffa eget kapital på
den internationella marknaden. Det kan alltså föreligga en samvariation -
svag eller stark - mellan avkastningen på aktier i stora och små företag.
Det är emellertid svårt att fastställa i vilken utsträckning de svenska
kapitalägarnas avkastningskrav är influerat av det internationella. Detta
innebär i sin tur att det är oklart hur ägarbeskattningen (och omräkningen
av kapitalinkomster i euro till kronor) inverkar på kapitalkostnaden.
Styrkan i samvariationen mellan stora och små företag är en empirisk
fråga som det idag inte finns något entydigt svar på.

12 Statsfinansiella effekter
En säker bedömning av de statsfinansiella effekterna av förslagen i denna
lagrådsremiss förutsätter kännedom om den framtida kursutvecklingen på
den svenska kronan i förhållande till euron. Vid en stabil kronkurs
uppkommer inga effekter jämfört med nuvarande regler. På kort sikt och
vid kraftiga kursvariationer kan dock statens skatteinkomster komma att
fluktuera då förslaget innebär att det offentliga tar på sig en del av den
valutakursrisk som företagen i dag själva står för. Avvikelserna i
skatteintäkter i förhållande till vad de skulle ha varit enligt dagens regler
kan bli både positiva och negativa beroende på kronkursens utveckling. I
detta avsnitt kommer dessa effekter att beskrivas och exemplifieras inom
områdena företagsbeskattning och mervärdesskatt.
I avsnitten som följer används valutakurser från 1997 som exempel.
Eftersom det inte fanns någon officiell euro-kurs används kursen på den
korg av valutor som senare ingick i ecun. Valutakorgens relativt stabila
kursutveckling får konsekvenser för hur stora effekterna blir av att tillåta
företagen redovisa i euro. Därför används även en konstruerad euro-kurs
som har samma ingångsvärde som ecu-kursen men som sedan följer den
utveckling som kronan hade gentemot den amerikanska dollarn 1997.
Den senare valutan ökade betydligt i värde vilket till exempel får stora
effekter på alternativet att omräkning skall ske med balansdagens kurs.
Om ej annat anges avser exemplen nedan ecu-kursen.
Dessa valutakurser räcker av naturliga skäl endast till för att beskriva
effekterna på kort sikt. Det bör poängteras att beräkningarna i följande
avsnitt endast är exempel och inte skall ses som uppskattningar av
avvikelsen. Syftet är dels att visa relationen mellan de olika omräknings-
metoderna i olika situationer, dels att beskriva den risk som redovisning i
euro innebär för det offentliga.
12.1 Effekter på bolagsskatteintäkterna
Enligt förslaget skall de företag som har sin redovisning i euro också
göra bokslutet i euro och sedan för beskattningsändamålomräkna
resultaträkningen med periodens genomsnittskurs. Genomsnittskursen är
vald därför att den är ett relativt rättvisande mått på valutans värde under
den aktuella perioden samtidigt som den kan användas i ett enkelt
omräkningsförfarande. Omräkning med genomsnittskurs innebär dock att
staten tar på sig en del av företagens valutakursrisk. Om företagens
transaktioner är jämnt fördelade över perioden kommer denna metod att
ge ett beskattningsbart resultat som inte skiljer sig mycket från resultatet
vid redovisning i svenska kronor. Varje avvikelse från den jämna
fördelningen innebär dock att företagens beskattningsbara vinst påverkas.
Enligt gängse teori bör dessa avvikelser ta ut varandra på lång sikt. På
kort sikt är det dock högst troligt att det kommer att uppstå avvikelser.
Ett exempel illustrerar detta.

Exempel: Ett företag gör endast en transaktion under året, en
varuförsäljning för 100 kr. Eftersom företaget sköter sin redovisning i
euro bokförs transaktionen som en intäkt i euro efter att beloppet
omvandlats med transaktionsdagens kurs. Om kursen på transaktions-
dagen var 10 kr per euro redovisar företaget en intäkt på 10 euro. Vid
årets slut gör företaget sitt bokslut i euro och har en redovisad vinst som
uppgår till 10 euro. När företaget deklarerar omräknas resultatet med
räkenskapsårets genomsnittskurs som är 9 kr per euro. Den taxerade
inkomsten blir 90 svenska kronor vilket skall jämföras med 100 kronor
om företaget haft redovisningen i kronor. I detta fall uppkommer ett
skattebortfall på (10*0,28=) 2,8 kr men sannolikheten är lika stor att det
blir en ökning av skatteintäkterna. Dylika avvikelser som uppstår vid
kortsiktiga fluktuationer i valutakursen är den risk som staten tar över
från företagen.

För att kvantitativt illustrera effekterna av förslaget används de ovan
nämnda valutakurserna. Den totala vinsten i de företag som kommer att
byta redovisningsvaluta kan antas uppgå till 41,4 mdkr och de totala
skatteintäkterna skulle därmed bli (41,4*0,28=) 11,6 mdkr. Som
utgångspunkt antas att vinsten genereras jämnt under året, dvs. med lika
stora delar under årets arbetsdagar. Om ett företag redovisar i euro
kommer fördelningen av intäkterna under perioden att påverka det
beskattningsbara resultatet. Senare kommer ett exempel där intäkterna
genereras ojämnt över perioden att visa detta.
Omräkning med årets genomsnittskurs skulle öka skatteintäkterna med
9 mkr. Denna låga avvikelse förklaras av två saker. För det första är
intäkterna i detta fall jämnt fördelade över perioden och för det andra har
valutan i detta fall haft en relativt stabil utveckling. Däremot skulle
omräkning med balansdagens kurs ha ökat skatteintäkterna med 370 mkr.
Om valutakursen följt den utveckling som dollarn gjorde skulle
omräkning med balansdagens kurs givit en avvikelse med 1310 mkr.
Dessa avvikelser visar på en tydlig nackdel med att välja kursen en
enskild dag som omräkningskurs, oberoende av vilken dag som väljs.
Avvikelsen kan vara betydligt större än vid omräkning med genom-
snittskurs.
Hur skatteintäkterna påverkas av att företagens vinster genereras
ojämnt under perioden illustreras genom ytterligare ett exempel. Den
faktiska fördelningen under perioden för de företag som kommer att byta
redovisningsvaluta är omöjlig att fastställa. I diagram 1 ges två
stiliserade exempel där summan av företagens vinster i kronor är exakt
densamma men de genereras vid olika tillfällen. I fall 1 uppkommer 110
procent av genomsnittet per månad det första halvåret och 90 procent det
andra. I fall 2 är verksamheten starkt säsongsbetonad och den största
delen av intäkterna genereras under sommaren. I januari och december
uppkommer 80 procent och under juni och juli 120 procent av den
genomsnittliga månatliga vinsten. I månaderna däremellan inflyter 90
respektive 110 procent. Eftersom året inte har ett jämnt antal arbetsdagar
och månaderna inte har lika många dagar måste de första dagarna i
september generera den genomsnittliga intäkten för att den sammanlagda
vinsten skall bli densamma i samtliga fall.

Diagram 1. Fördelning av vinsten

De totala bolagsskatteintäkterna minskar med 26 mkr. i fall 1 och med
11 mkr. i fall 2. Om euro-kursen haft samma utveckling som dollarn
skulle avvikelsen i fall 1 blivit 97 mkr. och 69 mkr. i fall 2. Vid en
jämförelse med föregående exempel är det tydligt att transaktionernas
fördelning över tiden är viktig för utfallet.
12.2 Effekter på mervärdesskatteintäkterna
Den totala intäkten av mervärdesskatt uppgick 1997 till 127,65 mdkr.
Uppbörden sker månatligen och beloppen för respektive månad redovisas
i diagram 2 nedan. Av diagrammet framgår tydligt att nettoinkomsten av
mervärdesskatt varierar betydligt mellan månaderna. Mellan maj och juni
1997 sjönk konsumtionen och därmed skatteintäkterna med 20 procent.
Det går inte att säga hur stor del av den totala mervärdesskatteintäkten
som kommer från företag som kommer att byta redovisningsvaluta.
Utgångspunkten i dessa beräkningar är de företag som 1997 hade en
omsättning överstigande 40 mkr. Dessa företag står i genomsnitt för cirka
63 procent av de totala inbetalningarna av mervärdesskatt och i exemplen
som följer antas hälften av dem övergå till redovisning i euro.

Diagram 2. 1997 års månatliga inbetalning och utbetalning av mervärdesskatt
och netto

Källa:Finansdepartementet

Om transaktionerna är jämnt fördelade ger omräkning med genomsnitts-
kursen en ökad skatteintäkt med 2 mkr och med kursen vid månadens
slut en ökning med 120 mkr. Görs samma beräkning med den kurs som
följer dollarns utveckling ger omräkning med genomsnittskursen en
ökning av skatteintäkterna med 3 mkr och omräkning med valutakursen
på periodens sista dag en ökning med 192 mkr.
För att illustrera effekten av att transaktionerna är ojämnt fördelade
under månaderna redovisas tre exempel på hur konsumtionsmönstret kan
se ut i diagram 3. När konsumtionen är fördelad enligt vikt 1 uppkommer
110 procent av skattskyldigheten i början av månaden och trappas ner till
90 procent i slutet av månaden. Enligt vikt 2 sker det exakt motsatta, 90
procent av konsumtionen sker i början på månaden och den trappas upp
till 110 procent i slutet av månaden. Med fördelning enligt vikt 3 sker en
mindre del av konsumtionen i början och slutet av månaden och en större
del i mitten. Vikterna pendlar då mellan 104 och 96 procent. Då de olika
månaderna inte har samma antal dagar är det inte exakt samma kurva i
varje månad men den totala konsumtionen är densamma i samtliga fall.

Diagram 3. Tre olika sätt att vikta konsumtionen under perioden

I beräkningarna används månadens genomsnitt som omräkningskurs. När
konsumtionen är fördelad över månaden enligt vikt 1 blir det ett
intäktsbortfall för staten på 42 mkr. Om samma beräkning görs med den
valuta som följer dollarns utveckling ökar skatteintäkterna med 56 mkr.

Tabell 8. Effekten av konsumtionens fördelning under en period på ett år
(mkr.)
Vikt 1
Vikt 2
Vikt 3
Euro
-42
50
-3
Euro (dollarkursen)
56
-47
-6

Exemplet visar att fördelningen av konsumtionen påverkar statens
skatteintäkter markant. Vidare har både fördelningen och kursutveck-
lingen betydelse för om avvikelsen blir positiv eller negativ. Exakt
samma transaktioner kan beroende på valutakursen ge både en ökad och
minskad skatteintäkt.
Som beskrivits i tidigare kapitel ingår mervärdesskattebasen i under-
laget för en del av EU-avgiften. Varje förändring av mervärdesskatte-
basen kommer därmed att påverka storleken på denna avgift. Effekten
bör dock bli försumbar.
12.3 Effekter på punktskatter
Den enda punktskatt som utgår på vederlaget är reklamskatten. I princip
gäller samma förhållanden som för mervärdesskatt. En avgörande
skillnad är dock att reklamskatteintäkterna endast uppgick till 1,2 mdkr
1998. Sedan dess har skatten på reklamtrycksaker avskaffats, vilket
reducerat skatteintäkterna till cirka 1 mdkr. Reklamskatteunderlaget är
för litet för att en övergång till redovisning i euro skall få annat än en
försumbar effekt på skatteintäkterna. Övriga punktskatter tas ut på viss
kvantitet, vikt, volym eller annan enhet och påverkas därför inte av
regeringens förslag.
12.4 Sammanfattning
Regeringens förslag får vid en stabil kronkurs gentemot euron inga
statsfinansiella effekter. På kort sikt kan det dock leda till både en ökning
och en minskning av skatteintäkterna beroende på valutakursutveck-
lingen och fördelningen av transaktionerna över tiden. I de fall kronan
ökar i värde kommer statens skatteintäkter från de företag som sköter sin
redovisning i euro att minska. I de fall som kronans värde sjunker
kommer statens intäkter att öka eftersom varje euro i redovisad vinst är
mer värd i kronor.
12.5 Övriga ekonomiska effekter för det allmänna
Övriga kostnadseffekter för det allmänna kan inte antas bli annat än
marginella. Vissa kostnader kan uppkomma bl.a. i samband med de nya
slag av registreringsärenden som Patent- och registreringsverket och
Finansinspektionen skall handlägga. Dessa kostnader bör finansieras
genom avgifter.
För skatteförvaltningen innebär förslaget att det tillkommer vissa nya
arbetsmoment i kontrollverksamheten. Det är inte möjligt att nu med
någon tillförlitlighet beräkna kostnaderna för detta merarbete.
Regeringen utgår emellertid från att kostnaderna inte är större än att de
ryms inom givna resursramar för skatteförvaltningen.

13 Ikraftträdande
Utredningen föreslog att redovisningslagstiftningen skulle träda i kraft
den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1
januari 2000 eller senare. Härigenom skulle företagen få möjlighet att
före utgången av år 1999 fatta beslut om övergång till euro och få
besluten registrerade i aktiebolags- respektive föreningsregistren.
Eftersom ett riksdagsbeslut i lagstiftningsärendet inte torde kunna
komma till stånd förrän i början av år 2000, är dock utredningens
tidsplan numera inte möjlig att genomföra. Regeringen föreslår därför att
de nya reglerna om aktiekapital och redovisning i euro i stället skall träda
i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas från och med räkenskapsår som
inleds den 1 januari 2001 eller senare. Företag som har kalenderåret som
räkenskapsår och som vill använda sig av de nya möjligheterna kommer
då att kunna besluta om övergång till euroredovisning på de ordinarie
stämmorna år 2000. De kommer sedan, efter det att beslutet har
registrerats hos Patent- och registreringsverket, att kunna använda sig av
euroredovisning från och med det räkenskapsår som inleds den 1 januari
2001.
Den föreslagna nya skattelagstiftningen bör tillämpas första gången vid
2002 års taxering.

14 Författningskommentar
14.1 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen
(1999:000)
4 kap. 6 §

(Jfr 3 a § bokföringslagen [1976:125] i utredningens förslag.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om den valuta som skall användas
i redovisningen. På Lagrådets inrådan har rubriken Redovisningsvaluta
införts före paragrafen.
Första stycket
I första stycket föreskrivs att företaget skall ha en enda redovis-
ningsvaluta. Huvudregeln är att redovisningsvalutan skall vara svenska
kronor. För enskilda näringsidkare, dödsbon, handelsbolag och stiftelser
samt för sådana ideella föreningar och andra associationer som avses i
2 kap. 2 § gäller detta undantagslöst. Vissa uppräknade juridiska personer
får däremot också använda euro som redovisningsvaluta. Det gäller aktie-
bolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker, under-
stödsföreningar, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag.
Med aktiebolag avses alla bolag som regleras i aktiebolagslagen,
däribland också banker och värdepappersbolag som drivs i aktiebolags-
form. Till ekonomiska föreningar räknas inte bara vanliga ekonomiska
föreningar utan även bostadsrättsföreningar, kreditmarknadsföreningar
m.m. Av 14 § första stycket lagen om utländska filialer m.m. följer att
även utländska företags filialer i Sverige får ha euro som redovisnings-
valuta under förutsättning att det utländska företaget är av motsvarande
slag som de företag som anges i förevarande paragraf.
Den redovisningsvaluta som gäller för företaget skall användas för
samtliga affärshändelser och i samtliga led av redovisningen. Huruvida
den bokförda affärshändelsen har skett i samma valuta är utan betydelse.
Att redovisningsvalutan skall användas för den löpande bokföringen
följer redan av kravet i denna paragraf på att affärshändelserna skall
kunna presenteras i företagets redovisningsvaluta. Bestämmelsen skall
läsas tillsammans med 5 kap. 1 § som innehåller ett krav på att affärs-
händelserna skall kunna presenteras i såväl registreringsordning som
systematisk ordning (grundbokföring respektive huvudbokföring).
Kravet på presentation i redovisningsvalutan gäller därmed för såväl
grundbokföringen som huvudbokföringen.
Uttrycket skall kunna presenteras innebär inte att den enskilda
affärshändelsen nödvändigtvis måste noteras i bokföringssystemet i den
aktuella redovisningsvalutan. Det räcker att bokföringssystemet, utifrån
den noterade affärshändelsen, kan ta fram och presentera affärshändel-
sens belopp, omräknat till redovisningsvalutan per dagen för affärs-
händelsen. Bestämmelsen är sålunda inte avsedd att förhindra använd-
ning av s.k. flervalutasystem. När ett sådant system används, får det
godtas att beloppet kan tas fram och presenteras i redovisningsvalutan
med en eller ett par dagars fördröjning.
Av 2 kap. 6 § årsredovisningslagen följer att företag som omfattas av
årsredovisningslagen skall upprätta årsredovisningen i företagets redovis-
ningsvaluta. Till följd av hänvisningarna i 2 kap. 2 § ÅRKL och 2 kap.
2 § ÅRFL till 2 kap. 6 § årsredovisningslagen blir även företag som om-
fattas av ÅRKL eller ÅRFL skyldiga att ha sin årsredovisning i
företagets redovisningsvaluta, dvs. samma valuta som har använts för
den löpande bokföringen och årsbokslutet.
Om företaget inte behöver avsluta den löpande bokföringen med en
årsredovisning men enligt 6 kap. 3 § skall upprätta ett årsbokslut, skall
redovisningsvalutan användas även i årsbokslutet. Detta följer av 6 kap.
4 § denna lag jämförd med 2 kap. 6 § årsredovisningslagen.
Euro skall i detta sammanhang uppfattas bokstavligt. Tyska mark och
andra valutor som utgör betalningsmedel i de 11 länder som deltar i
EMU är en form av euro. Förevarande paragraf avser dock inte att öppna
möjlighet för svenska företag att i sin redovisning använda euro uttryckt i
tyska mark, spanska pesetas etc. Det har inte ansetts finnas något behov
av en sådan ordning.
Andra stycket
I andra stycket regleras byte av redovisningsvaluta. Frågor om detta har
behandlats i avsnitt 5.6.
Bestämmelsen om byte av redovisningsvaluta gäller såväl vid byte från
svenska kronor till euro som vid byte från euro till svenska kronor. Av
praktiska skäl får bytet ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår.
Vid bytet skall samtliga poster i den utgående balansen i balansräkningen
för det gamla räkenskapsåret räknas om till den nya redovisningsvalutan.
Såsom framgår av 2 kap. 6 § årsredovisningslagen skall man vid denna
omräkning tillämpa den växelkurs som har fastställts av Europeiska
centralbanken den sista svenska bankdagen under det gamla räken-
skapsåret.
Tredje stycket
Som har angetts i avsnitt 5.3 har regeringen stannat för att aktiebolag och
ekonomiska föreningar som hittills har haft sin redovisning i kronor men
vill byta till euro skall få göra detta fritt. Någon myndighetsgranskning
av motiven för bytet skall alltså inte ske vid detta första byte. Vill
företaget längre fram byta tillbaka till svenska kronor, ger lagen också ett
visst utrymme för detta. Det kan emellertid inte uteslutas att syftet med
ett sådant förnyat byte av redovisningsvaluta är att undgå skatt eller att
försvåra myndigheternas kontroll. I tredje stycket uppställs därför ett
krav på att skattemyndigheten skall lämna tillstånd till ett nytt byte av
redovisningsvaluta.
Lagrådet har förordat att de rekvisit som skattemyndigheten skall
tillämpa vid prövningen kommer till uttryck i lagtexten. Med anledning
av Lagrådets synpunkt har det i bestämmelsen klargjorts att tillstånd får
vägras endast om bytet kan antas ha ett otillbörligt syfte. Tillstånd till
byte kan därmed vägras när syftet med bytet kan antas vara exempelvis
att undandra staten skatt eller försvåra kontroll.
De nu angivna principerna gäller även om företaget redan från bildan-
det har haft sin redovisning i euro. Ett första byte av redovisningsvaluta
till kronor får ske fritt. Nytt byte fordrar tillstånd från skattemyndigheten.
Fjärde stycket
Kravet på att företagen skall ha svenska kronor eller, i vissa fall, euro
som redovisningsvaluta gäller i princip även svenska företag som har
delar av sin verksamhet i annat land. Av fjärde stycket framgår emellertid
att till den del företagets verksamhet ingår i en i ett annat land belägen
filial får redovisningen ske i en valuta som i det landet godtas som
redovisningsvaluta. Bestämmelsen gäller alla företag med filialer i
utlandet.

6 kap. 6 §

(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
I paragrafens andra stycke finns ett krav på angivande av de principer
som har använts vid omräkning av belopp från en valuta till en annan.
Bestämmelsen har hittills varit utformad med tanke på omräkningar från
utländsk valuta till svenska kronor. Den anpassas nu till det förhållandet
att det hädanefter ibland kan bli fråga om att räkna om belopp från
exempelvis svenska kronor till euro (jfr avsnitt 5.9).
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Av punkten 1 framgår att lagen träder i kraft den 1 mars 2000 men att
den skall tillämpas först i fråga om räkenskapsår som inleds efter
utgången av år 2000. Det innebär att de företag som ges möjlighet att ha
euro som redovisningsvaluta kan fatta beslut om att byta
redovisningsvaluta och få ett sådant beslut registrerat fr.o.m. den 1 mars
2000. Beslutet får emellertid inte avse räkenskapsår som inleds före
utgången av år 2000.
Punkten 2 innebär att vissa försäkringsbolag som övergångsvis
tillämpar äldre bestämmelser i försäkringsrörelselagen inte får ha euro
som redovisningsvaluta. Denna fråga har behandlats i avsnitt 8.1.2.
14.2 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)
Några bestämmelser i aktiebolagslagen som inte föreslås ändrade
anknyter till i bestämmelserna angivna belopp i kronor. Fråga upp-
kommer hur sådana bestämmelser skall tillämpas när ett aktiebolag har
sin redovisning och sitt aktiekapital i euro. I lagrådsremissen uttalades
att vid tillämpning av sådana bestämmelser borde de aktuella beloppen
räknas om till euro enligt den växelkurs som har fastställts av Europeiska
centralbanken för den tidpunkt som är relevant i det särskilda fallet.
Lagrådet har menat att ett sådant motivuttalande inte kan anses
tillräckligt utan att det bör framgå direkt av lagtexten när och hur en
omräkning till euro skall ske. Enligt regeringens mening skulle det i och
för sig vara en fördel om sådana regler kunde införas. Regeringen saknar
emellertid för närvarande underlag för att lägga fram förslag till sådana
regler och avser därför att i stället se över frågan i ett senare
sammanhang.
I avvaktan på en sådan översyn torde det framstå som helt naturligt att
vid omräkningen tillämpa Europeiska centralbankens växelkurs. Omräk-
ningen bör därvid ske med hänsyn till kursen vid den tidpunkt som med
hänsyn till den särskilda situationen är naturlig. Ett exempel är bestäm-
melsen i 4 kap. 11 § om kvittning vid nyemission. Särskilda bestämmelser
gäller om bolagets bundna egna kapital före emission uppgår till minst en
miljon kronor. Prövningen av om bolaget har den erforderliga storleken
på det bundna egna kapitalet skall ske enligt den senast fastställda
balansräkningen. Lagens en miljon kronor bör då räknas om till euro
enligt balansdagens kurs. Särskilda bestämmelser gäller också för bolag
med ett bundet eget kapital på minst en miljon kronor såvitt gäller
betalning för nya aktier (se 4 kap. 12 §). Även i detta fall bör beloppet en
miljon kronor räknas om till euro enligt den senaste balansdagens kurs.
Vid tillämpningen av 10 kap. 12 och 13 §§ kraven på auktoriserad
revisor bör, vid prövningen av om tillgångarnas nettovärde enligt
fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger
ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 basbelopp, basbeloppen räknas om
till euro enligt den växelkurs som Europeiska centralbanken har fastställt
respektive balansdag. Resultatet av de omräknade beloppen ställs vid
prövningen mot de redovisade nettovärdena enligt de fastställda
balansräkningarna för de två senaste räkenskapsåren.
Bl.a. bestämmelserna i 12 kap. 2 § om vinstutdelning, 6 kap. 1 § om
nedsättning av aktiekapitalet och 13 kap. 2 § om tvångslikvidation på
grund av bristande kapitaltäckning anknyter till poster i redovisningen.
För tillämpningen av dessa bestämmelser får det inga särskilda konse-
kvenser att bolagets aktiekapital och dess redovisning är i euro. Pröv-
ningen sker inom ramen för en årsredovisning, en balansräkning respek-
tive en kontrollbalansräkning. I dessa handlingar är samtliga poster
angivna i en och samma valuta. Vad gäller beslut om dispositioner av
vinsten eller förlusten kan hänvisas till vad utredningen har uttalat i slut-
betänkandet SOU 1998:136 s. 195 f. Beträffande vinstutdelning kan sär-
skilt anmärkas att ett angivande av aktiekapitalet i euro innebär att utdel-
ningsbelopp fastställs i euro och att aktieägarna är skyldiga att ta emot
betalning av angivet slag i euro. Ingenting hindrar dock bolaget från att
på motsvarande sätt som i dag besluta att den i euro fastställda
utdelningen skall utbetalas till aktieägarna i någon främmande valuta
eller genom annan sakutdelning. Detsamma gäller vid utbetalning till
aktieägare i form av inlösenbelopp eller skifteslikvid. Frågor om
preferensaktiernas ställning har behandlats i slutbetänkandet, s. 189 f.
Beträffande nedsättning av aktiekapitalet och återbetalning av kapital-
tillskott kan hänvisas till vad utredningen har uttalat i slutbetänkandet,
s. 194 f. respektive s. 196 f. För frågor om ny- och fondemission samt
upprättande av emissionsprospekt, se slutbetänkandet s. 191 f.
Beträffande emission av konvertibler och optioner, se slutbetänkandet
s. 192 f.
1 kap. 3 §
(Jfr 1 kap. 3 § i utredningens förslag.)
Paragrafen behandlar storleken på aktiekapitalet i ett aktiebolag och
aktiernas nominella belopp.
Första stycket
Den nya lydelsen av första stycket har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Av stycket framgår att aktiekapitalet skall anges i
bolagets redovisningsvaluta och att denna, enligt bestämmelserna i
bokföringslagen, kan vara antingen svenska kronor eller euro. Frågan har
behandlats i avsnitt 6.1.
Huruvida aktiekapitalet skall anges i kronor eller euro beror på vad
som står i bolagsordningen. Aktiekapitalet och därmed också aktiernas
nominella belopp får anges i euro först om det i bolagsordningen har
tagits in en föreskrift om att redovisningen och aktiekapitalet skall vara i
euro.
Andra stycket
I andra stycket anges lägsta tillåtna aktiekapital för aktiebolag som har
sitt aktiekapital bestämt i kronor. För sådana aktiebolag gäller liksom
tidigare att aktiekapitalet alltid måste uppgå till minst 100 000 kr i privata
aktiebolag och minst 500 000 kr i publika aktiebolag. Bestämmelsen är
givetvis tillämplig på aktiebolag som allt sedan bildandet har haft
aktiekapitalet i svenska kronor. Men den är också tillämplig på
aktiebolag som tidigare har haft aktiekapitalet i euro och senare byter
aktiekapitalsvaluta. Vid ett sådant byte kan det till följd av inträffade
växelkursförändringar inträffa att det dittills i euro bestämda
aktiekapitalet inte längre motsvarar minst 100 000 kr respektive 500 000
kr. Bolaget måste då besluta om ökning av aktiekapitalet och genomföra
en ny- eller fondemmission.
Tredje stycket
I tredje stycket anges vad som gäller för ett aktiebolag som har aktie-
kapitalet i euro. Första meningen behandlar den situationen då
aktiekapitalet ända sedan bolagets bildande varit bestämt i euro, medan
den andra meningen behandlar det fallet att aktiekapitalet tidigare har
varit bestämt i kronor.
Om bolagets stiftare har bestämt att aktiekapitalet skall vara i euro,
måste det när bolaget registreras prövas om det i bolagsordningen
angivna aktiekapitalet i euro är förenligt med lagens krav på lägsta tillåtet
aktiekapital. Lagen fordrar att det i euro angivna aktiekapitalet motsvarar
i vart fall 100 000 kr respektive 500 000 kr. Som omräkningskurs skall
väljas den växelkurs mellan euro och kronor som Europeiska
centralbanken har fastställt vid tiden för bolagets bildande. Normalt bör
växelkursen per dagen för konstituerande bolagsstämma väljas. Om
denna dag inte är svensk bankdag, bör i stället växelkursen som fastställs
närmast föregående svenska bankdag komma till användning.
Om aktiebolaget har bildats med aktiekapitalet angivet i svenska
kronor, har det redan i samband med bolagets registrering prövats om
aktiekapitalet då angivet i kronor var tillräckligt högt, dvs. minst
100 000 kr respektive 500 000 kr. När bolaget övergår till att ha
aktiekapitalet i euro, behöver det inte göras någon förnyad avstämning
mot de belopp som anges i denna paragraf. Sådana förändringar i
växelkursen som inträffar efter bytet av valuta skall inte beaktas, varken i
redovisningen eller vid efterföljande tillämpning av förevarande paragraf.
Det är kursen vid tidpunkten för valutabytet som avgör i vilken
utsträckning det aktiekapital som anges i bolagsordningen kan ändras till
ett lägre belopp utan att detta kommer i konflikt med vad som gäller om
lägsta tillåtna aktiekapital.
Till följd av mellankommande valutakursändringar kan den nu angivna
ordningen i och för sig leda till att aktiekapitalet på en senare balansdag
uppgår till belopp som, omräknat till kronor enligt då aktuell kurs,
understiger 100 000 kr respektive 500 000 kr. Detta utgör inte något
hinder för bolaget att fortsätta sin verksamhet. Inte heller medför det i sig
något krav på kapitaltillskott. Det relevanta är att aktiekapitalet vid
bildandet respektive bytet av valuta motsvarade lagens krav.
Vad som nu har sagts innebär att bestämmelsen i tredje stycket i
praktiken främst har den betydelsen att den förhindrar bolaget att dels vid
bolagets bildande bestämma aktiekapitalet till lägre belopp än de i
paragrafen angivna gränsvärdena dels sätta ned aktiekapitalet till belopp
som understiger de gränsvärden som anges i stycket.
Femte stycket
Såsom framgår av det nya femte stycket skall aktiernas nominella belopp
anges i den valuta i vilken aktiekapitalet är bestämt.

2 kap. 4 §
(Jfr 2 kap. 4 § i utredningens förslag.)
I paragrafen, som innehåller bestämmelser om bolagsordningens
innehåll, har tillkommit ett nytt fjärde stycke. Skälen till den nya
bestämmelsen har behandlats i avsnitten 5.6 och 6.1.
I den nya bestämmelsen sägs att, om ett bolag skall ha euro som
redovisningsvaluta, detta skall anges i bolagsordningen och att det i så
fall skall anges också att aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp
skall vara bestämda i denna valuta. Redovisningsvalutan och aktie-
kapitalsvalutan måste alltså vara en och samma valuta. Det är inte möjligt
att i bolagsordningen föreskriva att aktiekapitalet skall vara i euro och
underlåta att behandla redovisningsvalutan eller vice versa. En bolags-
ordningsändring som innebär att bolaget skall ha sin redovisning i euro
måste förenas med en föreskrift i bolagsordningen om att aktiekapitalet
skall vara bestämt i euro och den måste senare kompletteras med
ändringar i bolagsordningen avseende aktiekapitalets belopp och
aktiernas nominella belopp (se vidare kommentaren till 9 kap. 35 och
35 a §§).
Om ett bolag skall ha sitt aktiekapital och sin redovisning i svenska
kronor, behöver detta inte anges i bolagsordningen. Innehåller bolags-
ordningen inte några föreskrifter om redovisningsvaluta, innebär det där-
för att redovisningen skall ske i svenska kronor och att aktiekapitalet och
aktiernas nominella belopp skall vara bestämda i svenska kronor.
Om ett bolag som dittills har haft aktiekapital och redovisning i
svenska kronor har tagit in bestämmelser i bolagsordningen om att dess
redovisning och aktiekapital skall vara i euro, får detta under
förutsättning att beslutet registreras i föreskriven tid effekt från det
följande räkenskapsårsskiftet (se 9 kap. 35 §). Beträffande omräkningen
av balansräkningen i samband med övergången till ny valuta, se 2 kap.
6 § årsredovisningslagen.
Det femte stycket har tillkommit på Lagrådets inrådan. Bestämmelsen
skall ses mot bakgrund av de i 9 kap. 35 och 35 a §§ intagna bestäm-
melserna om beslutsordningen vid byte av redovisningsvaluta: Bolags-
stämman fattar före det aktuella räkenskapsårsskiftet ett beslut om att
byta redovisnings- och aktiekapitalsvaluta. Beslutet kommer till uttryck i
en ändring av bolagsordningen (se fjärde stycket). Någon förändring av
bolagsordningens uppgifter om aktiekapitalets storlek och aktiernas
nominella belopp görs inte vid detta tillfälle. Efter årsskiftet för
registreringsmyndigheten in de till den nya valutan omräknade upp-
gifterna i aktiebolagsregistret. Ändringen av bolagsordningens uppgifter
om aktiekapitalets storlek och aktiernas nominella belopp sker först
genom ett nytt beslut om ändring av bolagsordningen och detta behöver
såsom framgår av förevarande bestämmelse fattas först i samband med
ordinarie bolagsstämma under det nya räkenskapsåret. Detta innebär att
uppgifterna i bolagsordningen under en tid kommer att vara sinsemellan
oförenliga. Detta är emellertid en nödvändighet, eftersom det är först
efter årsskiftet som aktiekapitalets belopp och aktiernas nominella belopp
kan preciseras i den nya valutan.
3 kap. 4 §
(Jfr punkten 2 i övergångsbestämmelserna i utredningens förslag.)
I tredje stycket har upptagits en bestämmelse som befriar kupong-
aktiebolag från skyldigheten att efter valutabyte fordra in aktiebreven för
påteckning av det nominella beloppet i den nya valutan.
9 kap. 35 §
(Jfr 9 kap. 35 § i utredningens förslag.)
Andra stycket är nytt. Det handlar om beslut att byta redovisnings- och
aktiekapitalsvaluta, såväl byte från kronor till euro som byte från euro till
kronor. Rutinen är densamma vid varje valutabyte. Beslutet får omedel-
bart registreras i aktiebolagsregistret. Det får emellertid verkan först från
och med det närmast följande räkenskapsåret.
Beslutet om byte sker genom ändring av bolagsordningen. Vid byte
från kronor till euro måste uppgifter om att redovisningen och aktie-
kapitalet skall vara i euro föras in i bolagsordningen. Vid byte från euro
till kronor måste tidigare införda bestämmelser om att redovisningen och
aktiekapitalet skall vara i euro tas bort.
Beslutet måste därefter ges in till registreringsmyndigheten för regist-
rering. Eftersom ett beslut om ändring i bolagsordningen inte får verk-
ställas innan registrering har skett, måste registrering ske före det räken-
skapsårsskifte då byte av valuta skall ske. Om så inte sker, saknar
beslutet verkan.
9 kap. 35 a §
(Jfr 9 kap. 35 § i utredningens förslag.)
Paragrafen är ny. Den har utformats med beaktande av Lagrådets
synpunkter.
Såsom framgår av 35 § andra stycket måste ett beslut om att aktie-
bolaget skall byta redovisningsvaluta och aktiekapitalsvaluta registreras
före det räkenskapsårsskifte från vilket det skall få verkan. Det medför
att storleken av det nya aktiekapitalet och det nya nominella beloppet av
aktierna inte kan fastställas vare sig av bolaget i beslutet om ändring av
bolagsordningen eller av registreringsmyndigheten i samband med
registreringen av beslutet. Aktiekapitalets belopp i den nya valutan skall
nämligen räknas fram enligt kursen på den efterföljande balansdagen
eller, om balansdagen infaller på en dag som inte är svensk bankdag, den
närmast föregående svenska bankdagen. Såsom framgår av första stycket
skall emellertid registreringsmyndigheten efter ingången av det nya
räkenskapsåret räkna om aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp
till den nya valutan. Regeringen avser att i aktiebolagsförordningen ta in
föreskrifter om att registreringsmyndigheten också skall låta anteckna i
aktiebolagsregistret hur stort aktiekapitalet och aktiernas nominella
belopp är i den nya valutan. Som framgår av 35 a § ankommer det sedan
på bolaget att självt föranstalta om ytterligare ändringar i bolagsord-
ningen.
Vid omräkningen av aktiekapitalet bör avrundning kunna ske till när-
maste heltal av euro. Någon särskild bestämmelse om detta har inte
ansetts nödvändig.
Andra stycket innehåller en föreskrift om att styrelsen efter ett byte av
redovisningsvaluta senast till första ordinarie bolagsstämma skall lägga
fram nödvändiga förslag om ändringar av bolagsordningen. De ändringar
som det här rör sig om gäller beloppet av aktiekapitalet och aktiernas
nominella belopp, båda angivna i den nya valutan.
13 kap. 4 a §
(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
I paragrafen har införts en ny likvidationsgrund. Såsom har konsta-
terats i avsnitt 6.3 kan det inträffa att ett aktiebolag som byter aktie-
kapitalsvaluta från euro till kronor vid en omräkning enligt 9 kap. 35 a §
får ett aktiekapital som understiger 100 000 kr respektive 500 000 kr.
Detta har inte ansetts lämpligt. Den nya punkten 4 i första stycket syftar
till att tvinga ett sådant aktiebolag att ändra bolagsordningen så att
bestämmelserna i den om aktiekapital och minimikapital står i överens-
stämmelse med kravet i 1 kap. 3 § andra stycket på ett aktiekapital om
lägst 100 000 respektive 500 000 kr.
Den nya bestämmelsen innebär att registreringsmyndigheten skall för-
ordna om att bolaget skall träda i likvidation om två förutsättningar är
uppfyllda.
För det första skall beslutet om byte av aktiekapitalsvaluta ha lett till
att det registrerade aktiekapitalet eller minimikapitalet inte längre uppgår
till vad som fordras enligt 1 kap. 3 § andra stycket, dvs. 100 000 kr
respektive 500 000 kr.
För det andra skall bolaget ha underlåtit att anmäla nödvändiga beslut
om ändring i bolagsordning respektive om ökning av aktiekapitalet för
registrering. Om aktiekapitalet i bolagsordningen för ett privat aktiebolag
har angetts till visst belopp och detta efter omräkningen från euro till
kronor har kommit att uppgå till belopp som understiger lägsta tillåtna
aktiekapital enligt 1 kap. 3 § andra stycket, exempelvis 90 000 kr, måste
således aktieägarna besluta om ändring av bolagsordningen av innebörd
att aktiekapitalet skall vara minst 100 000 kr. Ett sådant beslut måste
alltid förenas med ett beslut om ökning av aktiekapitalet från 90 000 kr
till 100 000 kr. Detsamma gäller givetvis om det i bolagsordningen har
angetts minimi- och maximikapital och såväl minimikapitalet som det
faktiska aktiekapitalet har kommit att underskrida 100 000 kr. Om
minimikapitalet, men inte det faktiska aktiekapitalet, efter omräkningen
till kronor understiger 100 000 kr, måste bolagsordningen ändras men det
är inte nödvändigt att öka det faktiska aktiekapitalet. Anmälan om
registrering skall göras senast sex månader från den tidpunkten då
beslutet att byta aktiekapitalsvaluta fick verkan, dvs. räkenskaps-
årsskiftet. Tidsfristen har bestämts så att bolaget kan fatta nödvändiga
beslut på ordinarie bolagsstämma.
Om anmälan för registrering inte har kommit in till registrerings-
myndigheten inom den föreskrivna tiden, skall registreringsmyndigheten
utfärda föreläggande enligt 5 a §. Bolaget får därigenom en tid på mellan
två och fyra månader på sig för att komma in med yttrande. Om bolaget
under denna tid anmäler de nödvändiga besluten för registrering, skall
något beslut om likvidation inte fattas (se andra stycket).
14 kap. 1 §
(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
Paragrafen behandlar fusion som sker genom absorption eller kombi-
nation. I tredje stycket har tillkommit en bestämmelse av innebörd att
fusion kan ske endast om de deltagande bolagen har en och samma
redovisningsvaluta. Denna fråga har behandlats i avsnitt 5.10.
14 kap. 22 §
(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
Paragrafen behandlar fusion som sker genom absorption av helägt
dotterbolag. I det nya andra stycket föreskrivs att fusion kan ske endast
om bolagen har samma redovisningsvaluta (jfr avsnitt 5.10).
17 kap. 1 §
(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
Ändringen i tredje stycket är av samma slag som ändringen i 1 kap.
3 §.
14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar
2 kap. 2 §
(Jfr 2 kap. 2 § i utredningens förslag.)
I överensstämmelse med vad som har föreskrivits för aktiebolag har i
paragrafens nya tredje stycke tagits in en bestämmelse om att en förening
som vill använda euro som redovisningsvaluta måste ange detta i sina
stadgar. Beslut om byte av redovisningsvaluta sker alltså genom beslut
om ändring av stadgarna. På inrådan av Lagrådet har gjorts en uttrycklig
hänvisning till 4 kap. 6 § bokföringslagen, som reglerar frågor om
redovisningsvaluta.
Som har utvecklats i avsnitt 7.2.1 skall medlemsinsatserna i en ekono-
misk förening behandlas som aktiekapitalet i ett aktiebolag. Om före-
ningen övergår till att redovisa i euro, skall också medlemsinsatserna
anges i euro. I enlighet härmed föreskrivs att den insats med vilken varje
medlem skall delta i föreningen skall vara bestämd i redovisningsvalutan
och att detta skall komma till uttryck i stadgarna.
Det nya fjärde stycket, som tillkommit på Lagrådets förslag, är av
samma slag som 2 kap. 4 § femte stycket aktiebolagslagen.
7 kap. 14 §
(Jfr 7 kap. 14 § i utredningens förslag.)
Sjätte stycket är nytt. Det motsvarar 9 kap. 35 § andra stycket aktie-
bolagslagen som har kommenterats ovan.
Också det sjunde stycket är nytt. Det har tillkommit med anledning av
Lagrådets synpunkter. Det motsvarar bestämmelsen i 9 kap. 35 a § andra
stycket aktiebolagslagen, dvs. det ålägger styrelsen i föreningen att på
första ordinarie föreningsstämma efter valutabytet lägga fram förslag om
ändring av stadgarna avseende insatsens belopp.
12 kap. 1 §
(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
Paragrafen behandlar fusion som sker genom absorption. I ett nytt
tredje stycke föreskrivs att fusion får ske endast om föreningarna har en
och samma redovisningsvaluta. Denna fråga har behandlats i avsnitt 5.10.
12 kap. 3 §
(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
Paragrafen behandlar fusion genom kombination. I ett nytt andra
stycke föreskrivs att fusion får ske endast om föreningarna har samma
redovisningsvaluta (jfr avsnitt 5.10).
12 kap. 8 §
(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.)
Paragrafen behandlar fusion mellan en ekonomisk förening och ett
helägt dotteraktiebolag. I ett nytt andra stycke föreskrivs att fusion inte
får ske om föreningen och bolaget inte har samma redovisningsvaluta (jfr
avsnitt 5.10).
14.4 Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554)
2 kap. 6 §
(Jfr 2 kap. 6 § i utredningens förslag.)
I första stycket har föreskriften om att beloppen i årsredovisningen
skall anges i svenska kronor ersatts med en föreskrift om att beloppen
skall anges i företagets redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § bokförings-
lagen. Det innebär att företaget måste använda samma valuta i årsredo-
visningen som i den löpande bokföringen och att denna valuta som
huvudregel skall vara svenska kronor men, i fråga om vissa företag, även
får vara euro. Till följd av hänvisningarna i 2 kap. 2 § ÅRKL och 2 kap.
2 § ÅRFL till 2 kap. 6 § årsredovisningslagen kommer också de företag
som tillämpar ÅRKL eller ÅRFL att vara skyldiga att ha årsredovis-
ningen i samma valuta som har använts i den löpande bokföringen.
I andra stycket föreskrivs att man vid byte av redovisningsvaluta skall
räkna om balansräkningen för det gamla räkenskapsåret till den nya
redovisningsvalutan. Det är den växelkurs som Europeiska centralbanken
fastställer på balansdagen eller, om balansdagen infaller på en dag som
inte är svensk bankdag, den närmast föregående svenska bankdagen som
skall användas. För närvarande fastställs växelkursen normalt klockan
14.15.
Samtliga poster i balansräkningen, även eget kapital, skall räknas om.
Den på detta sätt omräknade utgående balansen skall utgöra ingående
balans för det nya räkenskapsåret (se andra stycket andra meningen).
Beloppen av aktiekapital och andra poster av bundet eget kapital skall i
följande balansräkningar bestämmas med utgångspunkt i den omräk-
ningskurs som tillämpades vid bytet. Detta följer av allmänna principer
och några uttryckliga lagregler om detta har inte ansetts nödvändiga.
Huvudprincipen har försetts med ett undantag för förlagsinsatser i
ekonomiska föreningar. Undantaget kommer till uttryck i 4 kap. 16 §.
Frågan vilken redovisningsvaluta som skall användas i koncernredo-
visningen behandlas i 7 kap. 7 §.
Det har ansetts självklart att också delårsrapporter skall upprättas i
företagets redovisningsvaluta. Det har därför inte upptagits någon sär-
skild bestämmelse om detta.

4 kap. 13 §

(Jfr 4 kap. 13 § i utredningens förslag.)
Paragrafen i dess hittills gällande lydelse utgår från en årsredovisning i
svenska kronor och ger möjlighet till omräkning till balansdagens kurs av
fordringar och skulder i utländsk valuta. Detta gäller naturligtvis även i
fortsättningen när årsredovisningen upprättas i svenska kronor.
Om årsredovisningen däremot upprättas i euro, blir svenska kronor att
behandla som en utländsk valuta (jfr avsnitt 5.9). Fordringar och skulder
i svenska kronor måste därför i den situationen behandlas på samma sätt
som fordringar och skulder i annan utländsk valuta än euro. De får alltså
räknas om till euro enligt balansdagens kurs, om detta stämmer med
bestämmelserna i 2 kap. 2 och 3 §§.

4 kap. 16 §

(Jfr 9 kap. 7 § föreningslagen i utredningens förslag.)
Paragrafen är ny. Den innehåller en bestämmelse om redovisning av
förlagsinsatser som är bestämda i annan valuta än redovisningsvalutan.
Skälen till bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.1.2.
Bestämmelsen torde få störst praktisk betydelse i föreningar som har
bytt redovisningsvaluta från kronor till euro. Den har emellertid getts en
allmän utformning och omfattar även andra fall då förlagsinsatsen är
bestämd i en annan valuta än redovisningsvalutan, oavsett om så har varit
fallet ända sedan förlagsinsatsen gjordes eller om skillnaden i valuta har
uppkommit till följd av att föreningen har bytt redovisningsvaluta.
Posten Förlagsinsatser utgör i en ekonomisk förening en del av det
egna kapitalet. Av allmänna principer följer att bundet eget kapital inte
får variera av sig självt, t.ex. på grund av växelkursförändringar. Om det i
det egna kapitalet ingår belopp som är bestämda i annan valuta, skall de
därför normalt redovisas enligt anskaffningskursen utan avseende på
senare växelkursändringar. Första stycket innehåller ett undantag från
dessa principer (beträffande skälen till detta, se avsnitt 7.1.2). Undantaget
innebär att förlagsinsatserna skall redovisas enligt balansdagskurs. En
sådan redovisning kan leda till att det samlade bundna egna kapitalet blir
större eller mindre än tidigare år. Eftersom det samlade egna kapitalet
inte har förändrats, måste ökningen eller minskningen kompenseras ge-
nom en motsvarande minskning eller ökning av det fria egna kapitalet.
Detta skall som framgår av andra stycket ske genom att differensen
förs mot Balanserad vinst eller förlust. Differensen skall alltså inte
påverka resultatet utan föras direkt mot det fria egna kapitalet i
balansräkningen.

5 kap. 2 §

(Jfr 5 kap. 2 § i utredningens förslag.)
Paragrafen har i sin hittills gällande lydelse förutsatt att årsredovis-
ningen upprättas i svenska kronor och föreskrivit att det skall lämnas
upplysningar om hur poster i utländsk valuta har räknats om till svenska
kronor. Det har ansetts att motsvarande upplysningsskyldighet bör gälla
när årsredovisningen upprättas i euro. Upplysningsskyldigheten kommer
då att avse dels poster som har räknats om från svenska kronor, dels
poster som har räknats om från annan utländsk valuta än euro.

7 kap. 7 §

(Jfr 7 kap. 6 § i utredningens förslag.)
I paragrafen har införts ett nytt andra stycke som innebär att koncern-
redovisningen skall upprättas i den redovisningsvaluta som används i
moderbolagets årsredovisning, jfr 2 kap. 6 §.
Denna fråga har behandlats i avsnitt 5.5.
Enligt 7 kap. 2 § behöver ett moderföretag, som självt är dotterföretag,
normalt inte upprätta någon koncernredovisning om det i stället till
registreringsmyndigheten ger in koncernredovisningen för sitt eget
moderföretag. Förevarande bestämmelse innebär inte att den i ett sådant
fall ingivna koncernredovisningen måste vara upprättad i den valuta som
det förstnämnda moderföretaget använder i sin redovisning.
14.5 Förslaget till lag om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag
Lagens tillämpningsområde
1 §
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.
Kravet i 4 § på att upprätta en särskild redogörelse vid byte av
redovisningsvaluta gäller samtliga finansiella företag. Vad som avses
med finansiellt företag i detta sammanhang definieras i 2 § 4. Några
bestämmelser är begränsade till vissa finansiella företag. Bestäm-
melserna i 6 och 7 §§ om omräkning av kravet på minsta kapitalbas
respektive krav på lägsta bundet eget kapital gäller t.ex. endast
kreditinstitut och värdepappersbolag. Föreskriften i 8 § om beräkning av
premie- eller skadeindex gäller endast försäkringsbolag.
Lagen är tillämplig om ett finansiellt företag byter redovisningsvaluta
efter det att företaget har fått tillstånd för viss verksamhet. Den gäller
alltså även om verksamheten ännu inte har påbörjats.
Däremot är lagen inte tillämplig vid tillståndsprövning för ett företag
som redan innan det fick tillstånd för verksamheten och därmed blev ett
finansiellt företag har bytt redovisningsvaluta. Betydelsen av ett
sådant byte får i stället beaktas inom ramen för de allmänna bestäm-
melserna om tillståndsprövning. Av dessa bestämmelser följer att en
redovisning i euro måste vara förenlig med de bestämmelser som gäller
för verksamheten och kravet på god riskkontroll.
Vad som föreskrivs i 4 6 och 8 §§ gäller såväl vid byte av
redovisningsvaluta från kronor till euro som vid byte från euro till
kronor. Bestämmelsen i 7 § gäller endast vid byte från kronor till euro.
Enligt förslaget till 4 kap. 6 § fjärde stycket bokföringslagen får en
filial i utlandet ha sin redovisning i en valuta som godtas i verksamhets-
landet. Lagen om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag gäller
endast vid företagets byte av redovisningsvaluta. Det skall inte göras en
prövning enligt lagen om företaget har en filial som övergår till att ha sin
redovisning i valuta som godtas i verksamhetslandet eller omvänt. En
sådan övergång måste självfallet vara förenlig med övriga rörelseregler.
Av förslaget till 4 kap. 6 § tredje stycket bokföringslagen framgår att
ett företag som har bytt redovisningsvaluta får göra ett nytt byte endast
om skattemyndigheten tillåter det.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag
Definitioner
2 §
I paragrafen definieras vissa begrepp som används i lagen.
Med försäkringsbolag avses enligt första punkten försäkrings-
aktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som omfattas av
försäkringsrörelselagen (1982:713). Byte av redovisningsvaluta får inte
ske i ett försäkringsbolag som med tillämpning av punkten 2 i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till de nya försäkrings-
rörelsereglerna följer äldre bestämmelser (se prop. 1998/99:87, bet.
1998/99:FiU28, SFS 1999:600). Ett sådant byte får inte heller ske i
livförsäkringsbolag som omfattas av lagen om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder (fondförsäkringsbolag) och som
tillämpar bestämmelser i samma lag med stöd av punkten 5 i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till de nya försäkrings-
rörelsereglerna. Fondförsäkringsbolagen omfattas även av nyss nämnda
punkt 2 i övergångsbestämmelserna (jfr bet. 1999/2000:FiU8).
Ett byte av redovisningsvaluta får alltså göras endast om
försäkringsbolaget fullt ut tillämpar de nya försäkringsrörelsereglerna.
Detta framgår av punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen om
ändring i bokföringslagen. Ett försäkringsbolag som enligt nämnda punkt
inte får ha sin redovisning i euro kan besluta om att till nästkommande
räkenskapsår byta till euro. Förevarande lag skall tillämpas på sådana
beslut. Frågan om vilka försäkringsbolag som skall få redovisa i euro har
även behandlats i avsnitt 8.1.2.
Med understödsförening avses enligt andra punkten förening som
avses i 1 kap. 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar. Endast
understödsföreningar som tillämpar den nya bokföringslagen och lagen
(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL) får ha sin
redovisning i euro. I prop. 1998/99:130 föreslås att understödsföreningar
skall tillämpa nämnda lagar fr.o.m. räkenskapsår som påbörjas den
1 januari 2000. En understödsförening får dock tillämpa äldre redo-
visningsregler under ytterligare ett räkenskapsår, vilket skall anmälas till
Finansinspektionen före den 1 januari 2000. Frågan om under-
stödsföreningar skall få redovisa i euro har behandlats i avsnitt 8.1.3.
I tredje punkten definieras kreditinstitut som bankaktiebolag, sparbank,
medlemsbank och kreditmarknadsföretag. Definitionen överensstämmer
med den som används i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag (kapitaltäcknings-
lagen) med den avvikelsen att begreppet i den lagen även inkluderar
Svenska skeppshypotekskassan. Begreppet kreditinstitut har en mer
omfattande betydelse i 1 kap. 1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL) genom att definitionen där
även omfattar Konungarikets Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges
allmänna hypoteksbank och Svenska skeppshypotekskassan. För det
ändamål som förevarande lag skall tillgodose behövs emellertid inte en
så vid definition, eftersom dessa företag inte får ha sin redovisning i
euro. I nämnda paragraf i ÅRKL upptas även företag som driver
verksamhet med stöd av punkterna 3 5 i övergångsbestämmelserna till
lagen om finansieringsverksamhet. Sådana företag får byta redovisnings-
valuta (se avsnitt 5.3).
Fjärde punkten definierar finansiellt företag och har betydelse för
lagens tillämpningsområde, se 1 §. Termen omfattar punkterna 1 3 och
de i underpunkterna a t.o.m. f uppräknade företagen: värdepappersbolag,
fondbolag, börs, auktoriserad marknadsplats, clearingorganisation och
central värdepappersförvarare enligt definitioner som används i
respektive rörelselagstiftning. Utanför definitionen av finansiellt företag
faller företag som bedriver verksamhet med stöd av punkten 3 i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1995:1572) om
ändring i bankrörelselagen (1987:619), eller punkterna 3 5 i ikraft-
trädande och övergångsbestämmelserna till lagen om finansierings-
verksamhet. Med finansiellt företag avses i detta sammanhang inte heller
ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett holdingföretag med
blandad verksamhet (se 1 kap. 1 § 7 och 8 kapitaltäckningslagen).
Underpunkten b hänvisar till definitionen i 1 § första stycket 3 lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder. En remissinstans har förordat att
begreppet fondbolag även skall omfatta aktiebolag som fått tillstånd
enligt 3 § samma lag att tillhandahålla s.k. nationella fonder. Av nämnda
paragraf framgår att ett sådant tillstånd får lämnas endast till ett
fondbolag eller annan som står under tillsyn av Finansinspektionen. En
förutsättning för att få tillstånd att erbjuda nationella fonder är alltså att
företaget antingen bedriver fondverksamhet enligt definitionen i
1 § första stycket 3 eller av annan anledning står under tillsyn. Med
hänsyn till att ett aktiebolag inte kan få tillstånd att förvalta endast
nationella fonder finns det inte skäl att formulera definitionen av
fondbolag på det föreslagna sättet.
Femte punkten innebär en något vidare definition av begreppet
finansiell företagsgrupp än vad som anges i 6 kap. 1 § kapitaltäcknings-
lagen. Den föreslagna definitionen omfattar nämligen utöver företags-
grupper som utgör finansiell företagsgrupp, enligt 6 kap. 1 § kapital-
täckningslagen, sådana företagsgrupper som regeringen föreskrivit att
bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla för med stöd
av 6 kap. 2 § samma lag.
Sjätte punkten hänvisar till aktiebolagslagens koncernbegrepp. Genom
ett tillägg görs koncerndefinitionen tillämplig även om moderföretaget är
en annan juridisk person än ett svenskt aktiebolag. Detta gäller oavsett
om moderföretaget är en svensk eller en utländsk juridisk person.
Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 4 § 12 lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet.
3 §
I paragrafen definieras den i lagen utnyttjade samlingsbenämningen
stadgar. Termen omfattar enligt första punkten bolagsordning i
aktiebolag, försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag, enligt
andra punkten reglemente i sparbank och enligt tredje punkten stadgar i
medlemsbank, understödsförening och ekonomisk förening.
De ekonomiska föreningar som är aktuella är dels föreningar som fått
tillstånd att bedriva de i lagen om börs- och clearingverksamhet upptagna
verksamheterna (dvs. att tillhandahålla marknadsplats som börs eller
auktoriserad marknadsplats eller att bedriva clearingverksamhet), dels
föreningar som fått tillstånd att vara central värdepappersförvarare enligt
lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, dels
föreningar som fått tillstånd att bedriva finansieringsverksamhet enligt
lagen om finansieringsverksamhet (kreditmarknadsförening).
Särskild redogörelse
4 §
Enligt första stycket krävs att ett finansiellt företag upprättar en särskild
redogörelse över vilka konsekvenser ett byte av redovisningsvaluta får
för företaget och koncernen. Ett företag som ingår i en finansiell
företagsgrupp skall enligt paragrafen också analysera konsekvenserna för
gruppen.
Härutöver gäller att ett försäkringsföretag även skall redogöra för de
konsekvenser ett byte kan tänkas få för försäkringstagare och andra
ersättningsberättigade på grund av en försäkring. Med försäkringstagare
och andra ersättningsberättigade på grund av en försäkring avses
desamma som i bl.a. 1 kap. 1 a § första stycket försäkringsrörelselagen.
Ett byte av redovisningsvaluta kan även tänkas få konsekvenser inom
andra områden än de nyss nämnda. De skyddsintressen som gör sig
gällande skiljer sig åt mellan olika finansiella företag (se avsnitt 8.1.1).
Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att föreskriva att särskilda frågor eller områden skall
behandlas i den särskilda redogörelsen har därför tagits in i 9 §.
Redogörelsen skall ta sikte på samtliga relevanta konsekvenser av
betydelse. Det går inte att generellt ange vad som bör behandlas i den
särskilda redogörelsen utan en bedömning måste göras i det enskilda
fallet bl.a. med beaktande av de särskilda skyddsregler som gäller för just
den verksamhet som det ifrågavarande företaget bedriver. Det åligger
företaget självt att tillse att samtliga relevanta konsekvenser analyseras
och redovisas i redogörelsen.
Enligt andra stycket skall redogörelsen alltid behandla vilka risker som
är förenade med en redovisning i euro och de åtgärder som har vidtagits
för att hantera sådana risker. Med risker avses finansiella risker och
administrativa risker och andra liknande risker som påverkas av en
redovisning i euro eller ett byte av redovisningsvaluta.
I redogörelsen skall också presenteras en analys av bytets förenlighet
med de bestämmelser som gäller för verksamheten. Analysen bör bl.a.
omfatta bytets förenlighet med tillämplig associationsrättslig lag och
gällande redovisningsregler. Detta är inte minst viktigt om företaget har
gjort åtaganden vars storlek eller innehåll i övrigt kan påverkas av att
företaget övergår till att ha sin redovisning i euro. Regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer kan med stöd av bemyndigandet i
9 § föreskriva att ytterligare aspekter på bytet skall behandlas i
redogörelsen.
Av den särskilda redogörelsen skall det enligt ordalydelsen alltid
framgå vilka risker som är förenade med en redovisning i den nya
valutan. Om den särskilda redogörelsen utmynnar i att bytet inte får
några konsekvenser skall underlaget för denna bedömning redovisas, inte
endast slutsatsen.
Vid ett byte under verksamhetstiden måste naturligtvis en analys göras
av såväl konsekvenserna av att ha redovisningen i en annan valuta än
tidigare som konsekvenserna av själva omställningen. Med hänsyn till att
rörelserna på de finansiella marknaderna mycket snabbt kan förändra
situationen i ett finansiellt företag är det för dessa företag särskilt
betydelsefullt att företagets styrnings- och kontrollsystem är fullgoda
även under omställningsfasen. Denna fråga bör särskilt uppmärksammas
i redogörelsen.
Tredje stycket gäller fondbolag. Dessa företag skall upprätta och ge in
en sådan plan som avses i 4 § till Finansinspektionen. I dessa företag
skall inte stadgarna stadfästas eller godkännas av Finansinspektionen.
För att säkerställa att ett beslut om byte av redovisningsvaluta är väl
genomtänkt och en kontroll av att bytet inte strider mot några
skyddsregler på det finansiella området föreskrivs att redogörelsen skall
ha getts in till Finansinspektionen senast sex månader innan företaget
börjar att redovisa i den nya valutan.
5 §
Paragrafen innebär att ett annat finansiellt företag än ett fondbolag får
byta redovisningsvaluta endast om en sådan redogörelse som anges i 4 §
första stycket har upprättats. Bestämmelsens utformning gör en sådan
redogörelse till en nödvändig förutsättning för att byta
redovisningsvaluta, såväl från kronor till euro som från euro till kronor.
Om en redogörelse saknas eller är ofullständig, får en ändring av
stadgarna som innebär byte av redovisningsvaluta alltså inte stadfästas
eller godkännas. Av detta följer också att den inte heller kan registreras
hos registreringsmyndigheten. Om det emellertid av redogörelsen
framgår att ett byte får betydande konsekvenser för företaget eller någon
annan, medför inte detta i sig att stadfästelse eller godkännande kan
vägras med stöd av paragrafen. Stöd för ett sådant beslut får i stället
sökas i de författningar och övriga bestämmelser som företaget har att
följa.
Ett beslut att vägra stadfästelse eller godkännande av en stadgeändring
fattas med stöd av respektive rörelselag. Där finns också bestämmelser
om överklagande av ett sådant beslut.
Det kan anmärkas att paragrafen även gäller för understödsföreningar
där Finansinspektionens godkännande sker inom ramen för beslutet att
registrera stadgarna (se 37 § lagen om understödsföreningar). Naturligt-
vis skall sedvanlig prövning göras av att stadgarna är ägnade att trygga
att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser. Stadgarna skall
också tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för
försäkringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning
samt föreningens förhållanden (se 11 § lagen om understödsföreningar).
Särskilda bestämmelser för kreditinstitut och värdepappersbolag
6 §
Paragrafen innebär tillsammans med 7 § att ett kreditinstitut eller ett
värdepappersbolag som byter tillbaka till en valuta som det tidigare haft
sin redovisning i, kan komma att underkastas ett högre, men aldrig ett
lägre, krav på minsta kapitalbas än det som gällde före det första bytet.
Det finns således inte någon möjlighet att genom upprepade byten av
redovisningsvaluta kringgå eller reducera kravet på minsta kapitalbas.
Av första stycket följer att kravet på minsta kapitalbas efter ett byte av
redovisningsvaluta utgörs av det tidigare i kronor eller euro gällande
lägsta beloppet omräknat till den nya valutan. Beräkningen skall göras
enligt den växelkurs som anges i 2 kap. 6 § andra stycket
årsredovisningslagen (1995:1554). Det är samma kurs som den ingående
balansräkningen räknats fram med (se 2 kap. 2 § ÅRKL som hänvisar till
nämnda paragraf i årsredovisningslagen). Det belopp som skall räknas
om är normalt det krav på bundet eget kapital som ställdes för att
företaget skulle få påbörja sin verksamhet.
Ett kreditmarknadsföretag kan få tillstånd att påbörja verksamheten
med ett lägre kapitalkrav än motsvarande fem miljoner euro (se 2 kap.
4 § andra stycket lagen om finansieringsverksamhet). Överstiger
nettotillgångarna därefter etthundra miljoner kronor eller tolv miljoner
euro, om företaget har sin redovisning i den valutan skall kapitalbasen
uppgå till en nivå som vid tidpunkten för tillstånd motsvarade fem
miljoner euro (jfr författningskommentaren till 4 kap. 1 § tredje stycket
nämnda lag). För ett sådant kreditmarknadsföretag är det detta förhöjda
krav på kapitalbas som skall räknas om till den nya redovisningsvalutan.
Bestämmelsen skall också tillämpas om företaget tidigare har bytt
redovisningsvaluta. I sådant fall är det för företaget gällande kravet på
minsta kapitalbas bestämt enligt denna paragraf eller 7 § som skall
räknas om.
För ett värdepappersbolag som efter ett byte av redovisningsvaluta får
tillstånd för ytterligare verksamhet skall ett nytt krav på minsta bundet
eget kapital fastställas enligt 2 kap. 5 § lagen om värdepappersrörelse.
Görs därefter ytterligare ett byte skall det beloppet räknas om till den nya
redovisningsvalutan. Detsamma gäller om värdepappersbolaget före
nästa byte inskränker sin verksamhet och därvid får tillstånd att bedriva
verksamheten med ett lägre krav på minsta bundet eget kapital.
Andra stycket gäller endast företag som tidigare har bytt redovisnings-
valuta. I sådant fall gäller att kapitalbasen inte heller får understiga det
belopp som utgjorde gränsen för lägsta kapitalbas när företaget senast
redovisade i samma valuta. Ger en tillämpning av första stycket eller, vid
byte till euro, 7 § ett högre belopp är dock det största av dessa
bestämmande för vilket belopp företagets kapitalbas inte får understiga
efter bytet. Bestämmelsen innebär således att ett ytterligare byte av
redovisningsvaluta kan leda till ett högre men aldrig till ett lägre krav på
kapitalbas än vad som gällde när företaget senast redovisade i samma
valuta.
Bestämmelser om minsta kapitalbas finns för banker i 2 kap. 9 § andra
stycket bankrörelselagen, för kreditmarknadsföretag i 4 kap. 1 § andra
fjärde stycket lagen om finansieringsverksamhet och för värdepappers-
bolag i 5 kap. 1 § andra stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
(se avsnitt 8.3.2 beträffande företag som har beviljats tillstånd enligt
äldre bestämmelser).
7 §
Bestämmelsen gäller endast vid byte från kronor till euro. Vid ett sådant
byte skall ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag ha ett bundet eget
kapital som inte understiger det minsta startkapital som krävs för att
påbörja verksamhet av det slag som företaget bedriver. Det bundna egna
kapitalet skall uppgå till denna nivå fr.o.m. ingången av det första
räkenskapsåret med redovisning i euro.
Bestämmelser om minsta bundet eget kapital för bankaktiebolag finns i
9 kap. 4 § andra stycket bankrörelselagen. Motsvarande bestämmelser för
sparbanker och medlemsbanker återfinns i 2 kap. 2 § andra stycket spar-
bankslagen respektive 1 kap. 4 § andra eller tredje stycket medlems-
bankslagen. För kreditmarknadsföretag finns bestämmelser om minsta
bundet eget kapital i 2 kap. 4 § första eller andra stycket lagen om
finansieringsverksamhet. Motsvarande bestämmelser för värdepappers-
bolagen finns i 2 kap. 5 § första stycket lagen om värdepappersrörelse
Paragrafen behandlar storleken på minsta bundet eget kapital. Den
innebär inte i sig att det för ett bankaktiebolag eller en sparbank skall
göras en ny prövning, motsvarande den vid tillståndsprövningen, av hur
stort aktiekapitalet respektive grundfonden måste vara med hänsyn till
omfattningen och beskaffenheten av den planerade rörelsen.
Som angetts i författningskommentaren till 1 § tar den föreslagna lagen
endast sikte på finansiella företag som byter redovisningsvaluta efter det
att företaget har fått tillstånd för verksamheten. Om kreditinstitutet eller
värdepappersbolaget efter bytet till redovisning i euro söker tillstånd för
ytterligare verksamheter måste det naturligtvis uppfylla kravet i aktuell
rörelselagstiftning på minsta bundna eget kapital bestämt i euro för sådan
verksamhet.
Särskilda bestämmelser för försäkringsbolag
8 §
Paragrafen behandlar hur äldre uppkomna skadekostnader bestämda i
kronor skall behandlas vid bestämmande av solvensmarginalen i
försäkringsbolag enligt 7 kap. 25 § försäkringsrörelselagen. Det kan
anmärkas att solvensmarginal enligt nämnda paragraf även skall beräknas
enligt 7 kap. 23 § femte stycket samma lag.
Ett försäkringsbolag får beräkna premie- och skadeindex antingen
enligt kursen som avses i första stycket, eller, efter Finansinspektionens
tillstånd, enligt en omräkningsmetod som får användas för ifrågavarande
poster vid upprättande av årsredovisning.
Enligt första stycket skall kostnaderna beräknas med utgångspunkt i en
fast omräkningskurs. Beräkningen skall göras enligt den växelkurs som
anges i 2 kap. 6 § andra stycket årsredovisningslagen. Det är samma kurs
som den ingående balansräkningen räknats fram med (se 2 kap. 2 §
ÅRFL som hänvisar till nämnda paragraf i årsredovisningslagen). Om
tillämpningen av den kurs som gäller vid senare beräkningstillfällen, t.ex.
vid avlämnande av s.k. solvensdeklaration, innebär ett högre solvenskrav
skall i stället den kursen användas vid beräkningen. På så sätt säkerställs
att solvenskravet inte blir lägre än om företaget inte bytt redovisnings-
valuta.
Med uttrycket motsvarande kurs avses den växelkurs som har
fastställts av Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen före
beräkningstillfället. Har Europeiska centralbanken fastställt en kurs
samma dag som beräkningen görs och den dagen är en svensk bankdag,
bör alltså den kursen användas om det ger det högsta kravet på
solvensmarginal.
Enligt andra stycket får Finansinspektionen medge att försäk-
ringsbolaget tillämpar en omräkningsmetod som försäkringsbolag får
använda för ifrågavarande poster vid upprättande av årsredovisning.
Bestämmelsen är avsedd att förenkla för bolagen samtidigt som tillsyns-
myndigheten ges en möjlighet att i det enskilda fallet pröva om en viss
redovisningsmetod även är lämplig för beräkning av bolagets solvens.
Genom bestämmelsen i 9 § 2 ges en möjlighet att meddela föreskrifter
om vilka ytterligare förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en
sådan beräkningsmetod skall kunna godtas. Med stöd av bemyndigandet
kan också en för upprättande av årsredovisning tillåten metod påbjudas
eller förbjudas.
Bemyndiganden
9 §
Bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela vissa föreskrifter till
lagen.
Enligt första punkten kan föreskrifter meddelas om vad en redogörelse
enligt 4 § skall innehålla (se vidare författningskommentaren till 4 §).
I andra punkten finns ett bemyndigande att föreskriva hur premie- eller
skadeindex skall beräknas i försäkringsbolag som beviljats dispens enligt
8 § andra stycket. Föreskrifter kan behövas om i vilken utsträckning
försäkringsbolag får tillämpa olika principer vid beräkning av premie-
eller skadeindex respektive vid upprättande av årsredovisning. Det kan
även behöva regleras hur ett byte av redovisningsprinciper skall påverka
beräkningen av premie- eller skadeindex. Föreskrifter kan även behövas
om vilka omräkningskurser som skall användas vid omräkning från
kronor till euro eller omvänt. Bemyndigandet har utformats så att
föreskrifterna också kan ta sikte på omräkning av poster bestämda i
annan valuta än kronor eller euro.
Överklagande
10 §

Enligt första meningen får Finansinspektionens beslut enligt 8 § andra
stycket överklagas till allmän förvaltningsdomstol, dvs. till länsrätt i
första instans. I andra meningen anges att prövningstillstånd krävs för att
kammarrätten skall pröva ett beslut.
Beslut om föreskrifter (s.k. normbeslut) som Finansinspektionen, efter
vidaredelegation från regeringen, fattar med stöd av 9 § överklagas till
regeringen. Detta följer av 35 § verksförordningen (1995:1322).
Ikraftträdandebestämmelsen
Enligt föreskriften skall lagen träda i kraft den 1 mars 2000. Med
anledning av att bestämmelserna anknyter till beslut eller förhållanden
som aktualiseras efter detta datum föreslås inga särskilda övergångs-
bestämmelser.
Av punkten 1 i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i
bokföringslagen framgår att företag får ha sin redovisning i euro tidigast
fr.o.m. det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2000.
Ett företag kan dock redan under år 2000 besluta om att byta
redovisningsvaluta. Lagen om byte av redovisningsvaluta i finansiella
företag skall tillämpas på sådana beslut. Bestämmelser om verkställighet
av sådana beslut finns i bl.a. 9 kap. 35 § andra stycket aktiebolagslagen
och 9 kap. 17 andra stycket § försäkringsrörelselagen.
14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar
Av 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:000) framgår vilka bokförings-
skyldiga som får upprätta sin redovisning i euro. Enligt den
bestämmelsen får även understödsföreningar ha sin redovisning i euro.
En sådan möjlighet kan utnyttjas tidigast från och med räkenskapsår som
inleds den 1 januari 2001 (se övergångsbestämmelsen till lagen om
ändring i bokföringslagen). En grundläggande förutsättning är dock att
understödsföreningen tillämpar den nya bokföringslagen och därmed
skall upprätta årsredovisning enligt ÅRFL (se avsnitt 8.1.3).
11 §
I paragrafen har ett nytt fjärde stycke tagits in. Enligt bestämmelsen skall
en understödsförening som vill redovisa i euro ange detta i stadgarna.
Ändringen motsvarar delvis ändringen i 2 kap. 2 § lagen om ekonomiska
föreningar (jfr även 2 kap. 4 § aktiebolagslagen). Till skillnad från den
bestämmelsen saknas en bestämmelse om att medlemsinsatser skall
bestämmas i euro. Det beror på att lagen om understödsföreningar saknar
regler om medlemsinsatser. En hänvisning till nya 4 kap. 6 §
bokföringslagen har tagits in enligt Lagrådets förslag.
Vikten av att ett byte av redovisningsvaluta föregås av en allmän
översyn av villkoren i stadgarna har framhållits i avsnitt 8.1.3.
37 §
I det nya femte stycket slås bl.a. fast att ett beslut om införande eller
ändring av en bestämmelse om ny redovisningsvaluta enligt nya 11 §
fjärde stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer
närmast efter beslutet. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 35 § andra stycket
aktiebolagslagen som har kommenterats ovan. Bestämmelsen motsvarar
även 7 kap. 14 § sjätte stycket lagen om ekonomiska föreningar och
9 kap. 17 § andra stycket försäkringsrörelselagen.
Ikraftträdandebestämmelser
Föreskriften motsvarar ikraftträdandebestämmelserna till ändringarna i
aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och försäkrings-
rörelselagen.
14.7 Förslaget till lag om ändring i försäkrings-
rörelselagen (1982:713)
Ändringarna i denna lag är väsentligen av motsvarande slag som
ändringarna i aktiebolagslagen (1975:1385).
Behovet av ändringar i försäkringsrörelselagen har även behandlats i
avsnitt 8.1.1 under rubriken Allmänna utgångspunkter och i avsnitt 8.1.2.
Lagrådets förslag till justeringar i 1 kap. 6 §, 2 kap. 5 § och 20 kap.
6 a § har följts.
1 kap. 6 §
Det justerade tredje stycket och det nya fjärde stycket överensstämmer
delvis med ändringen i 1 kap. 3 § aktiebolagslagen. Det har dock inte
tagits in någon bestämmelse om beräkning av lägsta tillåtna aktiekapital i
fall då euro används som redovisningsvaluta. En sådan bestämmelse
behövs inte eftersom försäkringsrörelselagen saknar bestämmelser om
lägsta aktiekapital. Av samma skäl behövs inte heller några ändringar
motsvarande dem som förslås i 13 kap. 4 a § och 17 kap. 1 §
aktiebolagslagen.
2 kap. 5 §
Ett nytt tredje stycke och ett nytt fjärde stycke har lagts till. Bestämmel-
sen överensstämmer med ändringen i 2 kap. 4 § aktiebolagslagen.
3 kap. 4 §
Ändringen är av samma slag som ändringen i 3 kap. 4 §
aktiebolagslagen.
9 kap. 17 §
I paragrafen har ett nytt andra stycke lagts till. Ändringen motsvarar i sak
förslaget till ny lydelse av 9 kap. 35 § aktiebolagslagen.
9 kap. 22 §
Paragrafen, som är ny, motsvarar delvis förslaget till nya 9 kap. 35 a §
aktiebolagslagen. Bestämmelserna tillser att bolaget för in de korrekta
beloppen för aktiekapitalet och aktiernas nominella värde i bolags-
ordningen.
Registreringsmyndighetens åtgärder med anledning av detta regleras
för försäkringsaktiebolagens del i 20 kap. 6 a § försäkringsrörelselagen
(se vidare författningskommentaren till denna paragraf).
Vikten av att ett byte av redovisningsvaluta föregås av en allmän
översyn av villkoren i försäkringsbolagets bolagsordning har framhållits i
avsnitt 8.1.2.
15 a kap. 1 §
Bestämmelsen i nya tredje stycket motsvarar i sak ändringen i 14 kap. 1 §
aktiebolagslagen.
20 kap. 6 a §
Paragrafen, som är ny, motsvarar 9 kap. 35 a § första stycket
aktiebolagslagen. Bestämmelsen reglerar hur Finansinspektionen såsom
registreringsmyndighet skall räkna om det registrerade aktiekapitalet till
nya aktiekapitalsvalutan.
14.8 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)
2 kap. 9 §
I andra stycket har en ny andra mening lagts till. Bestämmelsen reglerar
kravet på kapitalbas för bankaktiebolag, medlemsbanker och sparbanker
(banker) som har bytt redovisningsvaluta. För en sådan bank skall det
innan bytet gällande kravet på kapitalbas räknas om till redovisnings-
valutan enligt 6 § lagen om byte av redovisningsvaluta i finansiella
företag. Vid upprepade byten skall också den kapitalbas som tidigare
gällde i den nya redovisningsvalutan beaktas enligt andra stycket i
samma paragraf. Har banken bytt från kronor till euro gäller dessutom att
kapitalbasen under verksamhetstiden inte får understiga det belopp som
enligt 7 § nämnda lag krävdes i bundet eget kapital vid ingången av det
första räkenskapsåret med redovisning i euro (se vidare författnings-
kommentarerna till dessa bestämmelser).
De nya bestämmelserna omfattar endast banker som har bytt
redovisningsvaluta. Andra meningen omfattar alltså inte banker som
redan när den fick oktroj hade sin redovisning i euro. För en sådan bank
gäller det i första meningen uppställda kravet att kapitalbasen inte får
understiga det belopp (i euro) i bundet eget kapital som krävdes när
verksamheten påbörjades.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.3.2.
14.9 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)
Ändringarna i denna lag är väsentligen av motsvarande slag som
ändringarna i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
2 kap. 5 §
I paragrafens nya andra stycke har tagits in en bestämmelse om att en
sparbank som vill använda euro som redovisningsvaluta måste ange detta
i reglementet. I stadgarna skall då också anges att medlemsinsatserna
skall bestämmas i euro. Beslut om byte av redovisningsvaluta kräver
alltså ett beslut om ändring av reglementet.
Ändringen överensstämmer med ändringen i 2 kap. 2 § lagen om
ekonomiska föreningar. Vad som avses med redovisningsvaluta framgår
av nya 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:000). En hänvisning till detta
lagrum har tagits in i paragrafen enligt Lagrådets förslag.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.2.3.
4 kap. 15 §
Ett nytt tredje stycke har införts. Bestämmelsen överensstämmer med
ändringen i 7 kap. 14 § lagen om ekonomiska föreningar.
7 kap. 1 §
Paragrafen behandlar fusion som sker genom absorption. Det nya andra
stycket överensstämmer i sak med ändringen i 12 kap. 1 § lagen om
ekonomiska föreningar.
7 kap. 2 §
Paragrafen behandlar fusion genom kombination. Det nya andra stycket
överensstämmer i sak med nya andra stycket i 12 kap. 3 § lagen om
ekonomiska föreningar.
I tredje stycket har hänvisningarna till 1 § justerats.
7 kap. 8 §
I paragrafens nya andra stycke behandlas fusion mellan en sparbank och
ett helägt dotteraktiebolag. Ändringen överensstämmer i sak med nya
andra stycket i 12 kap. 8 § lagen om ekonomiska föreningar.
14.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
5 kap. 1 §
I andra stycket har en ny andra mening lagts till. Bestämmelsen reglerar
kravet på kapitalbas för värdepappersbolag som har bytt redovis-
ningsvaluta. För ett sådant bolag skall det innan bytet gällande kravet på
kapitalbas räknas om till redovisningsvalutan enligt 6 § första stycket
lagen om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag. Vid upprepade
byten skall också den kapitalbas som tidigare gällde i den nya
redovisningsvaluta beaktas enligt 6 § andra stycket. Har bolaget bytt från
kronor till euro gäller dessutom att kapitalbasen under verksamhetstiden
inte får understiga det belopp som enligt 7 § samma lag krävdes i bundet
eget kapital vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i
euro (se vidare författningskommentarerna till dessa bestämmelser).
De nya bestämmelserna omfattar endast värdepappersbolag som har
bytt redovisningsvaluta. Andra mening omfattar alltså inte värdepappers-
bolag som redan när det fick tillstånd hade sin redovisning i euro. För ett
sådant värdepappersbolag gäller det i första meningen uppställda kravet
att kapitalbasen inte får understiga det belopp (i euro) som enligt 2 kap.
5 § krävdes i bundet eget kapital när verksamheten påbörjades. Andra
meningen gäller inte heller värdepappersbolag för vilket det fastställs ett
nytt kapitalkrav i samband med en ändring av verksamhetsinriktningen.
Får bolaget efter bytet tillstånd för ytterligare verksamhet är det således
det i samband därmed enligt 2 kap. 5 § fastställda kravet som skall vara
uppfyllt.
Överträdelser av de nya reglerna om lägsta kapitalbas är sanktionerade
i 6 kap. lagen om värdepappersrörelse. Av 6 kap. 9 § tredje stycket 1
följer att ett värdepappersbolags tillstånd skall återkallas, om
kapitalbasen understiger det belopp som krävs enligt förevarande
paragraf och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev
känd för bolaget.
Ändringarna överensstämmer med motsvarande bestämmelser som
föreslagits för bankaktiebolag och kreditmarknadsföretag, se 2 kap. 9 §
bankrörelselagen och 4 kap. 1 § lagen om finansieringsverksamhet.
Bestämmelsen har också behandlats i avsnitt 8.3.2.
6 kap. 7 §
Paragrafen har justerats för att överensstämma med motsvarande be-
stämmelser för bl.a. bankaktiebolag och kreditmarknadsföretag, se 7 kap.
15 § bankrörelselagen och 5 kap. 16 § lagen om finansieringsverksamhet.
Av paragrafen framgår tydligare än i dag att Finansinspektionen kan
beivra såväl en överträdelse av en föreskrift som meddelats med stöd av
värdepappersrörelselagen, som en överträdelse av en föreskrift som
meddelats med stöd av annan författning som reglerar värdepappers-
bolagets verksamhet.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.1.
6 kap. 9 §
I paragrafen anges när ett tillstånd som lämnats ett svenskt
värdepappersinstitut skall återkallas. Enligt första stycket tredje punkten
skall det ske om ett institut har överträtt en författning som reglerar
verksamheten eller en föreskrift som meddelats med stöd av en sådan
författning (jfr 7 §). Motsvarande gäller för bankaktiebolag och kredit-
marknadsföretag, se 7 kap. 16 § första stycket 5 bankrörelselagen och
5 kap. 17 § första stycket 3 lagen om finansieringsverksamhet.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.1.1.
14.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet
2 kap. 4 §

I andra stycket har lagts till en beloppsgräns för kreditmarknadsföretag
som har sin redovisning i euro.
I paragrafen har också ordet ecu ersatts av euro .
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.3.2.
4 kap. 1 §
I andra stycket har en ny andra mening lagts till. Bestämmelsen reglerar
kravet på kapitalbas för kreditmarknadsföretag som har bytt
redovisningsvaluta. För ett sådant företag skall det före bytet gällande
kravet på kapitalbas räknas om till redovisningsvalutan enligt 6 § första
stycket lagen om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag. Vid
upprepade byten skall också den kapitalbas som tidigare gällde i den nya
redovisningsvalutan beaktas enligt 6 § andra stycket samma lag. Har
företaget bytt från kronor till euro gäller dessutom att kapitalbasen under
verksamhetstiden inte får understiga det belopp som enligt 7 § nämnda
lag krävdes i bundet eget kapital vid ingången av det första räkenskaps-
året med redovisning i euro (se vidare författningskommentarerna till
dessa bestämmelser).
De nya bestämmelserna omfattar endast kreditmarknadsföretag som
har bytt redovisningsvaluta. Andra meningen omfattar alltså inte företag
som redan när det fick tillstånd hade sin redovisning i euro. För ett sådant
kreditmarknadsföretag gäller det i första meningen uppställda kravet att
kapitalbasen inte får understiga det belopp (i euro) som enligt 2 kap. 4 §
krävdes i bundet eget kapital när verksamheten påbörjades.
I tredje stycket första meningen har en ändring gjorts till följd av att
euron ersatt valutaenheten ecu från och med den 1 januari 1999. Enligt
den bestämmelsen skall ett mindre kreditmarknadsföretag som har fått
tillstånd att bedriva verksamhet med reducerat kapitalkrav öka sin
kapitalbas till motsvarande fem miljoner euro, om nettovärdet av
kreditmarknadsföretagets tillgångar senare överstiger etthundra miljoner
kronor. Det belopp i kronor som motsvarar fem miljoner euro skall
fastställas enligt den kurs som gällde vid tidpunkten för beslut om
verksamhetstillstånd enligt 2 kap. 1 §.
För företag som tidigare kanske redan från starten har haft sin
redovisning i euro är det inte rimligt att använda kursen vid tidpunkten
för beslut om tillstånd. Det skulle nämligen kunna medföra att ett byte av
redovisningsvaluta ger ett lägre krav på buffertkapital. I stycket har
därför en ny andra mening lagts till som tar sikte på kreditmarknads-
företag som har haft euro som redovisningsvaluta men senare bytt till
kronor. För ett sådant kreditmarknadsföretag skall i stället kravet på
minsta kapitalbas i kronor fastställas genom omräkning av fem miljoner
euro, enligt kursen som gällde vid ingången av det första räkenskapsåret
med redovisning i kronor. Det sagda gäller såväl om kreditmarknads-
företagets redovisningsvaluta var euro redan när det fick tillstånd för
verksamheten som om redovisningen vid denna tidpunkt var i kronor och
kreditmarknadsföretaget först bytt till euro för att sedan byta tillbaka till
kronor. Har flera byten av redovisningsvaluta skett skall, som framgår av
ordalydelsen, växelkursen vid det senaste bytet till kronor användas.
Det nya fjärde stycket tar sikte på kreditmarknadsföretag som har sin
redovisning i euro. Överstiger nettovärdet av tillgångarna i ett kredit-
marknadsföretag som redovisar i euro tolv miljoner euro så skall det ha
en kapitalbas som uppgår till minst fem miljoner euro. Bestämmelsen
omfattar både kreditmarknadsföretag som redan från starten hade sin
redovisning i euro och kreditmarknadsföretag som tidigare har haft sin
redovisning i kronor.
Överträdelser av de nya reglerna om lägsta kapitalbas sanktioneras i
5 kap. lagen om finansieringsverksamhet. Av 5 kap. 17 § första stycket 4
följer att ett kreditmarknadsföretags tillstånd att bedriva finansierings-
verksamhet skall återkallas, om kapitalbasen understiger det belopp som
krävs enligt förevarande paragraf och bristen inte har täckts inom tre
månader från det att den blev känd för företaget.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.3.2.

5 kap. 17 §
Fjärde punkten i första stycket har justerats till följd av det nytillkomna
fjärde stycket i 4 kap. 1 §.
14.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag
2 kap. 6 §
I gällande lydelse används i paragrafens tredje stycke termen förlags-
andelslån i stället för termen förlagsandelsbevis (se prop. 1994/95:50
s. 300).
Förlagsandelslån har utmönstras ur uppräkningen i tredje stycket.
Gjorda förlagsinsatser får därmed inte med automatik räknas in i
kapitalbasen som supplementärt kapital. Av andra stycket framgår att
förlagsinsatser inte heller med automatik ingår i primärt kapital.
Finansinspektionen kan dock med stöd av fjärde stycket i ett enskilt fall
medge att värdet av förlagsinsatser får ingå i kapitalbasen.
I fjärde stycket föreskrivs att Finansinspektionen får medge att värdet
av förlagsinsatser samt andra kapitaltillskott och reserver än de som
anges i tredje stycket får räknas in i kapitalbasen. Finansinspektionen kan
medge att värdet av förlagsinsatserna räknas som primärt eller supp-
lementärt kapital. Ett sådant beslut kan förenas med villkor t.ex. be-
träffande krav på viss återstående löptid.
Ett bemyndigande för regeringen, eller efter regeringens bemyn-
digande, Finansinspektionen att meddela föreskrifter om hur kapitalbasen
skall beräknas m.m. finns i 7 kap. 17 §.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.3.1.
4 kap. 8 §
Paragrafen anger hur ett institut skall beräkna sin totala nettoposition i
annan valuta än rapportvalutan. Den föreslagna justeringen av
bestämmelsens utformning är en följdändring till förslaget att
kreditinstitut och värdepappersbolag skall medges rätt att redovisa i euro,
som är en utländsk valuta. För institut som har sin redovisning i kronor
innebär förslaget inte någon saklig ändring i förhållande till vad som gällt
tidigare.
Ett institut som har sin redovisning i euro skall vid tillämpning av
bestämmelsen behandla poster i euro på samma sätt som ett institut som
har sin redovisning i kronor skall behandla poster i kronor. I linje med
detta skall ett institut som har sin redovisning i euro behandla poster i
annan valuta än euro på samma sätt som ett institut som redovisar i
kronor behandlar poster i utländsk valuta. Vad som avses med
redovisningsvaluta framgår av nya 4 kap. 6 § bokföringslagen
(1999:000). En hänvisning till detta lagrum har tagits in i paragrafen
enligt Lagrådets förslag.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.3.1.
14.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
I årsredovisningslagen (1995:1554) har vissa ändringar gjort till följd av
möjligheten att byta redovisningsvaluta och redovisa i euro. De ändringar
som föreslås beträffande 2 kap. 6 §, 4 kap. 16 §, 5 kap. 2 § och 7 kap. 7 §
årsredovisningslagen får betydelse även för kreditinstitut och värde-
pappersbolag som upprättar sin redovisning i euro (se författnings-
kommentarerna till nämnda bestämmelser). Detta följer dels av
nuvarande hänvisningar i 2 kap. 2 § och 5 kap. 1 § ÅRKL, dels av nya
hänvisningar som föreslås tas in i 4 kap. 1 § och 7 kap. 2 §.
4 kap. 1 §
Paragrafen har kompletterats med en hänvisning till 4 kap. 16 §
årsredovisningslagen. Bestämmelsen avser förlagsinsatser som är
bestämda i annan valuta än redovisningsvalutan och får betydelse om
medlemsbanken eller kreditmarknadsföreningen har bytt redovisnings-
valuta efter det att tillskottet gjordes. Till sin ordalydelse omfattar den
dock även tillskott som har gjorts direkt i annan valuta än redovisnings-
valutan.
Punkten har också kommenterats i avsnitt 8.2.2. I avsnitt 8.3.1 har
behandlats i vilken utsträckning förlagsinsatser bör kunna räknas in i
kapitalbasen.
4 kap. 8 §
Paragrafens första stycke har justerats så att det framgår att tillgångar och
skulder i annan valuta än redovisningsvalutan skall räknas om till
redovisningsvalutan.
Företag som har sin redovisning i euro skall således räkna om poster i
kronor och i annan utländsk valuta än euro till redovisningsvalutan. För
företag som har sin redovisning i kronor innebär förslaget inte någon
ändring sak. Dessa företag skall räkna om poster i utländsk valuta på
samma sätt som tidigare. Motsvarande synsätt kommer till uttryck i nya
4 kap. 13 § årsredovisningslagen.
Bestämmelsen kommenteras närmare i den allmänna motiveringen,
avsnitt 8.2.1.
5 kap. 4 §
Den nya sjätte punkten får betydelse för sparbanker som har bytt
redovisningsvaluta. Enligt bestämmelsen skall bidrag till garantifonden i
annan valuta än redovisningsvalutan redovisas enligt omräkningskursen
på balansdagen. Principen för redovisningen överensstämmer med
redovisningen av förlagsinsatser i ekonomiska föreningar (jfr 4 kap. 16 §
årsredovisningslagen). Eftersom sparbanker till skillnad från flertalet
andra företag saknar en indelning i fritt och bundet eget kapital föreskrivs
att omräkningsdifferenserna skall föras mot en fond under punkten 12
Andra fonder i balansräkningsschemat. I fjärde punkten förevarande
paragraf finns bestämmelser om vilka fonder som får finnas i en
sparbank. I den mån det behövs en närmare reglering kan den göras i
föreskrifter eller allmänna råd från Finansinspektionen.
Punkten har också kommenterats i avsnitt 8.2.3.
7 kap. 2 §
Paragrafen har kompletterats med en hänvisning till årsredovisnings-
lagen. Bestämmelsen innebär att redovisningsvalutan i årsredovisningen
också skall användas i koncernredovisningen.
Det kan anmärkas att koncernbalansräkningen för det gamla
räkenskapsåret skall räknas om på det sätt som föreskrivs i nya 2 kap. 6 §
andra stycket årsredovisningslagen beträffande årsredovisningen. Detta
följer av 7 kap. 4 § 1 ÅRKL. Där hänvisas nämligen till de allmänna
bestämmelserna om årsredovisning i 2 kap. 2 § ÅRKL, som i sin tur
hänvisar till bl.a. 2 kap. 6 § årsredovisningslagen.
14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag
ÅRFL har senast föreslagits ändrad i regeringens proposition
1998/99:130 Ny bokföringslag m.m. De där föreslagna ändringarna avses
träda i kraft den 1 januari 2000. I lagförslaget föreslås därvid ändringar i
paragrafer som ändrats till följd av nya försäkringsrörelseregler (prop.
1998/99:87, bet. 1998/99:FiU29, SFS 1999:603). De nu föreslagna
ändringarna betingas av införandet av bestämmelser om redovisning i
euro.
I årsredovisningslagen (1995:1554) har vissa ändringar föreslagits till
följd av möjligheten att byta redovisningsvaluta och redovisa i euro. De
ändringar som där föreslås i 2 kap. 6 §, 4 kap. 13 §, 5 kap. 2 § och 7 kap.
7 § får genom ÅRFL:s hänvisningar betydelse även för försäkrings-
företag som får upprätta sin redovisning i euro (se författnings-
kommentarerna till nämnda bestämmelser). Detta följer dels av
nuvarande hänvisningar i 2 kap. 2 §, 4 kap. 1 § och 5 kap. 1 § ÅRFL,
dels av en ny hänvisning som föreslås i 7 kap. 2 § ÅRFL. Någon
hänvisning föreslås däremot inte till 4 kap. 16 § årsredovisningslagen. En
sådan hänvisning behövs inte eftersom förlagsinsatser inte förekommer i
företag som omfattas av ÅRFL.
Av övergångsbestämmelserna till nya 4 kap. 6 § bokföringslagen
framgår att försäkringsbolag som alltjämt tillämpar äldre försäkrings-
rörelseregler om försäkringstekniska grunder m.m. inte får ha sin
redovisning i euro.
5 kap. 4 §
En ny tionde punkt har införts. Bestämmelserna gäller redovisning av
garantikapital som är bestämt i annan valuta än redovisningsvalutan.
Bestämmelsen tar främst sikte på garantikapital som är bestämt i annan
valuta än redovisningsvalutan på grund av att försäkringsbolaget bytt
redovisningsvaluta efter det att tillskottet gjordes. Till sin ordalydelse
omfattar den dock även tillskott som har gjorts direkt i annan valuta än
redovisningsvalutan.
Enligt bestämmelsen skall mellanskillnaden redovisas på olika sätt
beroende av om företaget får dela ut vinst eller inte. Principerna för
redovisningen har delvis förebild i bestämmelserna om redovisning av
förlagsinsatser i nya 4 kap. 16 § årsredovisningslagen och bidrag till
garantifond i sparbanker i nya 5 kap. 4 § 6 lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL).
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.2.4.

7 kap. 2 §
Paragrafen har kompletterats med en hänvisning till årsredovis-
ningslagen. Bestämmelsen innebär att redovisningsvalutan i årsredovis-
ningen också skall användas i koncernredovisningen.
Det kan anmärkas att koncernbalansräkningen för det gamla
räkenskapsåret skall räknas om på det sätt som föreskrivs i nya 2 kap. 6 §
andra stycket årsredovisningslagen beträffande årsredovisningen. Detta
följer av 7 kap. 4 § 1 ÅRFL. Där hänvisas nämligen till de allmänna
bestämmelserna om årsredovisning i 2 kap. 2 § ÅRFL, som i sin tur
hänvisar till bl.a. 2 kap. 6 § årsredovisningslagen.
14.15 Förslaget till lag om ändring i lagen om
medlemsbanker (1995:1570)
Ändringarna i denna lag är väsentligen av motsvarande slag som
ändringarna i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
1 kap. 4 §
I paragrafens tredje stycke föreskrivs att en medlemsbank kan medges att
ha ett lägre bundet eget kapital än fem miljoner euro, om balans-
omslutningen i den planerade verksamheten inte överstiger tolv miljoner
euro.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.3.2.
2 kap. 4 §
I paragrafens nya andra stycke har tagits in en bestämmelse om att en
medlemsbank som vill använda euro som redovisningsvaluta måste ange
detta i stadgarna. I stadgarna skall då också anges att medlemsinsatser
skall bestämmas i euro. Ett byte av redovisningsvaluta förutsätter alltså
ett beslut om ändring av stadgarna.
Ändringen överensstämmer med ändringen i 2 kap. 2 § lagen om
ekonomiska föreningar. Vad som avses med redovisningsvaluta framgår
av nya 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:000). En hänvisning till detta
lagrum har tagits in i paragrafen enligt Lagrådets förslag.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.2.2.
7 kap. 16 §
Ett nytt tredje stycke har lagts till. Bestämmelsen överensstämmer med
ändringen i 7 kap. 14 § lagen om ekonomiska föreningar och har
utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat.
10 kap. 1 §
Paragrafen behandlar fusion som sker genom absorption. Det nya andra
stycket överensstämmer i sak med ändringen i 12 kap. 1 § lagen om
ekonomiska föreningar.
10 kap. 2 §
Paragrafen behandlar fusion genom kombination. Det nya andra stycket
överensstämmer i sak med ändringen i 12 kap. 3 § lagen om ekonomiska
föreningar.
I tredje stycket har hänvisningarna till 1 § justerats.
10 kap. 8 §
I paragrafen nya andra stycke behandlas fusion mellan en medlemsbank
och ett helägt dotteraktiebolag. Det nya andra stycket överensstämmer i
sak med ändringen i 12 kap. 8 § lagen om ekonomiska föreningar.
14.16 Förslaget till lag om omräkningsförfarande vid
beskattningen för företag som har sin redovisning i
euro, m.m.
1 §
I paragrafen anges att lagen skall tillämpas beträffande inkomstskatt,
mervärdesskatt och reklamskatt när ett företag har redovisningen i euro
eller byter redovisningsvaluta från euro till kronor eller tvärt om. Det
föreligger alltså ingen rätt för de nämnda företagen att välja huruvida de
skall tillämpa lagen eller inte. Även kronredovisande företag kan ibland
vara tvungna att tillämpa lagen nämligen om de ger koncernbidrag till
eller tar emot koncernbidrag från ett euroredovisande företag respektive
om de genomför en transaktion till underpris med ett euroredovisande
företag.
2 §
För att ingen oklarhet skall råda föreskrivs att de termer och uttryck som
används i denna lag och i inkomstskattelagen skall ha samma betydelse
och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen.

3 §
Euroföretagen skall, förutom övriga uppgifter som skall bifogas själv-
deklararationen, även bifoga sin årsredovisning. Därigenom kommer
skattemyndigheten att kunna kontrollera att omräkningar m.m. har gjorts
på ett korrekt sätt.

4 §
I paragrafen anges de uppgifter som skall räknas om från euro till kronor.
För icke finansiella företag innebär bestämmelsen att de resultat- och
balansräkningsposter som finns i SRU-schemat (2 kap. 19 § första
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK) skall
räknas om enligt bestämmelsen i 5-7 §§. Finansiella företag behöver inte
lämna SRU-schema utan skall i stället bifoga sin årsredovisning till
deklarationen (2 kap. 20 § LSK). För dessa företag gäller att resultat-
räkningen och balansräkningen skall räknas om till kronor enligt
bestämmelserna i 5-7 §§. De omräknade beloppen skall ligga till grund
för den skattemässiga inkomstberäkningen

5 §
I paragrafen anges att resultaträkningen skall räknas om enligt årets
genomsnittliga kurs. För koncernföretag finns en specialbestämmelse
som skall tillämpas beträffande nybildade eller förvärvade företag.
Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 9.2.7.

6 §
I paragrafen anges att balansräkningen skall räknas om enligt
balansdagens kurs. Detta gäller dock inte periodiseringsfond som skall
räknas om enligt samma kurs som används i räkenskaperna. Denna
bestämmelse kan inte preciseras närmare eftersom det ännu inte är klart
hur periodiseringsfonden skall hanteras i bokföringen. Även beträffande
posten Årets resultat gäller en avvikelse från balansdagens kurs.
Eftersom denna post räknas om enligt den genomsnittliga kursen i
resultaträkningen bör samma kurs användas i balansräkningen.

7 §
Eftersom den genomsnittliga kursen används för årets resultat och
balansdagens kurs för övriga balansräkningsposter så kommer vanligtvis
inte tillgångs- och skuldsidan att bli lika stora. Av paragrafen följer att
mellanskillnaden skall föras upp som en korrigeringspost. Om
tillgångssidan är större än skuldsidan så hamnar korrigeringsposten på
skuldsidan. Om skuldsidan är störst så hamnar den på tillgångssidan.
Korrigeringsposten används bara för att tillgångs- och skuldsidan skall
bli lika stora och kommer inte att på något sätt påverka beräkningen av
den skattepliktiga vinsten.
8 §
Bestämmelsen kommenteras i avsnitt 9.2.3.

9 § och 10 §
Bestämmelserna kommenteras i avnitt 9.2.7.

11 §
Bestämmelsen kommenteras i avnitt 9.2.5.

12 §
Bestämmelsen kommenteras i avnitt 9.2.6.

13 §
I paragrafen anges hur man skall förfara om skattemyndigheten avviker
från den avgivna deklarationen på så sätt att man underkänner
värderingen av balans- eller skuldposter inom det kopplade området. Om
den genomsnittliga kursen är 9 kr och balansdagens kurs är 10 kr så skall
en höjning av värdet på kundfordringar med 1 000 kr (eller 100 euro)
bara påverka resultatet med 9/10 x 1 000 = 900 kr.

14 §
I första stycket föreskrivs hur företaget skall göra när det byter redo-
visningsvaluta. Ingående balans skall då räknas om enligt balansdagens
kurs. Bestämmelsen skall tillämpas såväl vid byte från kronor till euro
som från euro till kronor.
Av andra stycket framgår att de företag som yrkar avdrag för
räkenskapsenlig avskrivning på inventarier enligt kompletteringsmetoden
skall räkna om anskaffningsvärdet på de inventarier som anskaffats under
de tre senaste åren före bytet av redovisningsvaluta och som fortfarande
finns kvar i verksamheten. Om det på grund av förkortade räkenskapsår
inte räcker att räkna om värdet för de tre senaste årens anskaffningar så
skall man räkna om så många år som behövs för att en korrekt beräkning
skall kunna göras. Omräkning skall ske enligt den balansdagskurs som
gäller när företaget byter valuta.

15 och 16 §§
Motivet till förslaget framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt
9.1.2.

17 §
Av paragrafen framgår att de kurser som fastställs av den Europeiska
centralbanken skall användas för omräkning enligt denna lag.
Riksskatteverket bör publicera kurserna och beräkna genomsnittskurser
för olika perioder.
14.17 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)
6 a §
Paragrafen är ny och anger att samtliga belopp som uppgift skall lämnas
om enligt kupongskattelagen skall anges i svenska kronor. Detta gäller
redan i dag men det är angeläget att detta uttryckligen regleras eftersom
det kan antas bli vanligare med utdelning i utländsk valuta när möjlighet
införs för företag att ha sin redovisning i euro.

14.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam
34 §
En ny paragraf införs med en upplysning om att det finns särskilda
bestämmelser om redovisning av reklamskatt i lagen om omräknings-
förfarande vid beskattningen för företag som har sin redovisning i euro,
m.m.
14.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter
1 kap. 10 §
Paragrafen anger att samtliga uppgifter enligt lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter till sina belopp skall anges i kronor. Detta gäller
edan i dag men det är angeläget att detta uttryckligen regleras när
möjlighet införs för företag att ha sin redovisning i euro.
14.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
1 kap. 1 §
Andra stycket är nytt och innehåller en upplysning om att det för företag
som har sin redovisning i euro även finns bestämmelser i lagen
(1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som
har sin redovisning i euro, m.m.

1 kap. 4 §
Bestämmelsen, som är ny, innebär att samtliga belopp som uppgift skall
lämnas om till ledning för taxering skall anges i svenska kronor.
Bestämmelsen bekräftar vad som redan gäller i dag och föranleds av att
möjlighet införs för företag att ha sin redovisning i euro.
14.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
4 a §
Paragrafen är ny och anger att samtliga belopp som uppgift skall lämnas
om enligt lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall anges i
svenska kronor. Detta gäller redan i dag men det är angeläget att detta
uttryckligen regleras när möjlighet införs för företag att ha sin
redovisning i euro.
14.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
12 §
Ändringen i första stycket innebär att det i stället för en hänvisning till
5 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) direkt i lagtexten skrivs ut
vad som gäller i fråga om skyldighet att lämna uppgift om det belopp
som innehållits genom skatteavdrag.
Av det nya andra stycket framgår att om ersättningen betalas ut i
utländsk valuta, skatteavdragets belopp skall anges i denna valuta.

12 a §
Bestämmelsen är ny och innebär att om ersättning för arbete betalats ut i
utländsk valuta och uppgift om skatteavdragets belopp lämnats i denna
valuta, skall skatteavdraget räknas om till svenska kronor enligt
valutakursen vid utbetalningstillfället. Det är detta till kronor omräknade
belopp som skall redovisas och inbetalas till skattemyndigheten samt
anges i kontrolluppgiften.
14.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.
3 a §
Av bestämmelsen, som är ny, framgår att samtliga belopp som uppgift
skall lämnas om enligt lagen om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl. skall anges i svenska kronor, om inte annat följer av
17 § andra stycket. Även de uppgifter som arbetsgivaren skall lämna i
särskild kontrolluppgift enligt bestämmelserna i 15 kap. 5 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall anges i svenska
kronor. Att uppgifterna till sina belopp skall anges i kronor gäller redan i
dag men det är angeläget att detta uttryckligen regleras när möjlighet
införs för företag att ha sin redovisning i euro.

17 §
Ändringarna i första stycket är endast av redaktionellt slag.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att om ersättning betalas ut i
utländsk valuta skall uppgifterna enligt första stycket till sina belopp
anges i den utländska valutan.

17 a §
Bestämmelsen är ny och innebär att om ersättning betalats ut i utländsk
valuta och uppgift om skattepliktig inkomst och skatteavdragets belopp
lämnats i denna valuta, skall beloppen räknas om till svenska kronor
enligt valutakursen vid utbetalningstillfället. Det är de till kronor
omräknade beloppen som skall användas vid redovisning till
skattemyndigheten samt anges i den särskilda kontrolluppgiften.
14.24 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)
1 kap. 19 §
I den nya paragrafen förklaras att med begreppet redovisningsvaluta
avses detsamma som i bokföringslagen (1999:000), där begreppet finns i
bl.a. den nya regeln i 4 kap. 6 §. Begreppet används i de föreslagna nya
reglerna i 11 kap. 5 c § samt 13 kap. 15 a och 23 a §§.

8 kap. 6 §
Av paragrafens nuvarande lydelse framgår att den ingående skatten
uppgår till samma belopp som den utgående skatten hos den som är
skattskyldig för omsättningen eller importen. När det blir möjligt att ha
bokföringen m.m. i euro, kan det, på grund av kursdifferenser,
uppkomma vissa skillnader i de redovisade skattebeloppen hos säljare
och köpare som hänför sig till att någon av parterna bokför eller
fakturerar i euro. Ett tillägg har därför gjorts innebärande att i det fall
lagen om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har
sin redovisning i euro, m.m. tillämpas, så kan den ingående skatten
komma att inte exakt uppgå till samma belopp som den utgående skatten.
Grundprincipen för mervärdesskatten är dock fortfarande den att
utgående och ingående skatt skall uppgå till samma belopp, även om
denna princip måste frångås något på grund av de speciella förhållanden
som uppkommer när bokföring eller fakturering sker i euro eller annan
valuta än svenska kronor. Paragrafen har formulerats i enlighet med
Lagrådets förslag.

11 kap. 5 c §
Genom den nya regeln slås fast att en faktura eller jämförlig handling
alltid skall innehålla en uppgift om skattebeloppet angivet i utställarens
redovisningsvaluta. Detta möjliggör en avstämning mellan utfärdade
fakturor och den egna bokföringen. För det fall fakturan ställs ut i annan
valuta än redovisningsvalutan, skall skattebeloppet anges i båda
valutorna. Detta för att mottagaren skall kunna utgå från rätt skattebelopp
när denne bokför fakturan.
Regeln har även kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt
9.3.2. Se också kommentarerna under 13 kap. 15 a och 23 a §§.

13 kap. 1 §
I paragrafen införs en upplysning om att det för den som har sin
bokföring m.m. i euro finns regler rörande redovisningen i lagen om
omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin
redovisning i euro, m.m.

15 a och 23 a §§

Avsikten med de två nya reglerna är att klargöra vilket belopp som skall
användas när utgående respektive ingående skatt skall redovisas i
deklarationen. Reglerna tar sikte på det belopp som skall ligga till grund
för redovisningen av skatten i deklarationen, men får också följder för
bokföringen. När exempelvis en säljare med bokföringen i euro
fakturerar i euro, är det skattebeloppet uttryckt på fakturan i euro som
skall bokföras. Det är sedan detta belopp som skall ligga till grund för
deklarationen, eftersom de under redovisningsperioden bokförda skatte-
beloppen används när omräkning görs till kronor vid deklarations-
tillfället. Omräkningen görs enligt reglerna i den föreslagna lagen om
omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin
redovisning i euro, m.m.
Om en säljare med bokföringen i euro fakturerar i dollar till en köpare
med bokföringen i kronor, skall köparen vid bokföringstillfället använda
dollarkursen vid omräkningen av skattebeloppet till kronor. Det är sedan
detta belopp som kommer att deklareras. Säljaren kommer att bokföra det
belopp som angivits i euro. Vid deklarationstillfället kommer han att an-
vända den omräkningsmetod som framgår av den föreslagna lagen om
omräkningsförfarande, vilket leder fram till skattebeloppet i kronor.
De nya reglerna har även kommenterats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 9.3.2. Se också kommentarerna under 11 kap. 5 c §.
14.25 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
1 kap. 7 §
Paragrafen är ny och anger att samtliga belopp som uppgift skall lämnas
om enligt skattebetalningslagen skall anges i svenska kronor om inte
annat följer av 5 kap. 12 § andra stycket. Detta gäller redan i dag men det
är angeläget att detta uttryckligen regleras när möjlighet införs för företag
att ha sin redovisning i euro.

5 kap. 12 §
I ett nytt andra stycke föreskrivs att i de fall ersättning för arbete betalas
ut i utländsk valuta och skatteavdraget beräknats på denna ersättning
omräknad till svenska kronor enligt annan valutakurs än kursen vid
utbetalningstillfället, skatteavdragets belopp också skall anges i den
utländska valutan.

8 kap. 30 §
Bestämmelsen är ny och innebär att om ersättning för arbete betalats ut i
utländsk valuta och uppgift om skatteavdragets belopp lämnats i denna
valuta, skall skatteavdraget räknas om till svenska kronor enligt
valutakursen vid utbetalningstillfället. Det är detta till kronor omräknade
belopp som skall redovisas och inbetalas till skattemyndigheten samt
anges i kontrolluppgiften.

Sammanfattning av slutbetänkandet (SOU 1998:136)
Inledning
Från och med januari 1999 kommer 11 av EU:s medlemsstater att ha en
gemensam valuta. Denna gemensamma valuta kommer under en treårig
övergångstid att kunna uttryckas både i en gemensam valutaenhet, euro,
och i nationella valutaenheter. Efter övergångsfasen kommer euron att
utgöra det enda legala betalningsmedlet i dessa länder. Sverige deltar inte
i valutaunionen från starten. För de svenska företagen som arbetar i
konkurrens med företag från länder som deltar i EMU-projektet utgör
detta ett problem.
Behovet av redovisning i euro
I utredningsuppdraget ingår att klarlägga det företagsekonomiska
behovet av att tillåta redovisning i euro och så långt det är möjligt
kvantifiera detta. Utredaren har låtit Statistiska centralbyrån (SCB) göra
en enkät bland ett antal företag om behovet av sådan redovisning.
SCB:s undersökning omfattar endast aktiebolag med en balans-
omslutning på 5 miljoner kr eller mer. Därmed står det klart från början
att den inte tillåter några slutsatser beträffande behovet av redovisning i
euro bland andra associationsformer eller bland enskilda näringsidkare.
Den säger inte heller någonting om behovet av euro som redovisnings-
valuta bland de drygt 200 000 aktiebolag som har lägre balansomslutning
än som sagts nu.
Av svaren på enkäten framgår bl.a. att det är endast en mindre andel av
företagen som har behov av att kunna använda euro i den löpande bok-
föringen. Det är totalt 12 procent av de svarande som anger ett sådant
behov, medan 62 procent svarar nej på frågan om ett behov finns.
Samtidigt ökar behovet av att kunna använda euro med företagens
storlek, från 2 procent för små företag till 29 procent för de mest omsatta
börsbolagen. Kommentarerna från de mest utlandsorienterade företagen
bland de största börsföretagen är också entydiga. De anger ett behov av
att använda euro i den löpande bokföringen.
Det är sålunda genom SCB:s enkät klart att 29 procent av de mest
omsatta börsnoterade aktiebolagen och 20 procent av de största
aktiebolagen anser sig ha ett behov av att ha den löpande bokföringen i
euro. De mest omsatta börsbolagen står tillsammans för ca 80 procent av
det totala antalet anställda inom näringslivet och svarar för en lika stor
andel av landets totala produktion. Om vart fjärde börsbolag vill ha
möjlighet att byta redovisningsvaluta till euro innebär det att 20 procent
av den totala produktionen sker i företag som vill ha denna möjlighet och
att var femte anställd i den privata sektorn arbetar i ett sådant företag.
Lägg till detta att uppskattningsvis (20 procent av 1 300=) 260 aktiebolag
med en balansomslutning över 250 miljoner kr vill ha möjlighet att
redovisa i euro och det är tydligt att det står mycket viktiga intressen
bakom önskemålen om ändrad redovisningslagstiftning.
Det företagsekonomiska behovet uttryckt i kronor av redovisning i
euro har emellertid inte kunnat beräknas med ledning av enkätsvaren.
Makroekonomiska effekter av redovisning i euro
I uppdraget åt utredaren ingår vidare att analysera de makroekonomiska
konsekvenserna som en eventuell övergång till aktiekapital och redo-
visning i euro kan medföra. Uppdraget lämnades mot bakgrund av en
diskussion tidigt under år 1998 i massmedia om huruvida kronans värde
skulle komma att försvagas om företagen fick möjlighet att avge
redovisning i euro och ha aktiekapitalet i denna valuta.
Utredaren har anlitat professorn Clas Wihlborg som biträde med den
makroekonomiska analysen. Wihlborgs huvudslutsats är att ett ökat
användande av euro som redovisningsvaluta och för denominering av
aktiekapitalet för svenska företag är i det närmaste betydelselöst ur
makroekonomisk synpunkt. Det skall emellertid påpekas att denna
slutsats förutsätter bl.a. att aktieägarna omedelbart får information om
företagens valutahanteringsprinciper. Det är emellertid inte säkert att de
får denna information alls eller i vart fall inte i tid. I så fall kan netto-
effekten på valutaflödena bli avsevärd.
Med hänvisning till professor Clas Wilborgs analys anser utredaren att
ett ökat användande av euron som redovisningsvaluta och för denomi-
nering av aktiekapital för svenska företag inte kan antas få några mera
betydande makroekonomiska effekter.
Skäl för och emot redovisning i euro
Den internationella miljön
I stort sett samtliga EU-länder har planer på att redan år 1999 tillåta de
nationella företagen att upprätta sin finansiella redovisning i euro. Från
och med år 2002 kommer samtliga företag i länder som deltar i EMU att
vara hänvisade till att upprätta sin löpande bokföring och sin finansiella
redovisning i övrigt i denna valuta. Det innebär att nästan alla företag i de
europeiska länder vi brukar jämföra oss med kommer att ha sin
redovisning i euro. Det är en viktig förändring i förhållande till vad som
gäller i dag. Om några år kommer de svenska företagen, om Sverige
väljer att stanna utanför EMU och inte ändrar sin redovisnings-
lagstiftning, att vara nästan ensamma i Västeuropa om att redo visa i en
liten nationell valuta medan den stora delen av den europeiska
företagsamheten redovisar i den mycket stora och internationellt gång-
bara valutan euro. I en sådan situation menar utredaren att svenska
företag som en anpassning till den fortgående internationaliseringen på
redovisningsområdet bör ges möjlighet att redovisa i euro.
Redovisningskostnaderna
Ett av de två sakskäl som brukar anföras för redovisning i euro, är att, om
företagen tvingas hantera kronor och euro parallellt i den finansiella
redovisningen och i den externa rapporteringen, kostnader uppstår som
försvagar de svenska företagens konkurrenskraft gentemot utländska
företag. Redovisningskostnaderna kan bli särskilt betungande för svenska
företag som ingår i internationella koncerner i vilka euron används som
koncernvaluta. Svenska företag som har euron som koncernvaluta har ett
intresse av att göra upp sina affärer i euro för att slippa valutasäkra sina
fordringar och skulder. Sådana företag kan antas komma att begära att
leveransavtal med svenska företag tecknas i euro och att fakturering sker
i denna valuta. Många svenska underleverantörer kommer därigenom att
tvingas att fakturera i euro också i rent svenska affärsförhållanden och får
då behov av att använda euro i den löpande bokföringen och redovis-
ningen i övrigt. Ytterligare en grupp som riskerar särskilt stora redovis-
ningskostnader är företag som helt eller nästan helt handlar med företag i
EMU och använder sig av euron som affärsvaluta. Utredaren menar att
redovisningskostnaderna är ett beaktansvärt argument för att framför allt
svenska företag av nyss angivet slag vid ett utanförskap bör ha möjlighet
att ha sin redovisning i euro.
Kapitalanskaffningen
Det andra av de sakskäl som brukar anföras är att om företagen inte
tillåts redovisa i annat än kronor så blir det svårare för dem att anskaffa
kapital utomlands och kapitalkostnaderna ökar. Som anförts ovan
kommer de svenska företagen, om Sverige väljer att stanna utanför EMU
och inte ändrar sin redovisningslagstiftning, om några år att vara nästan
ensamma i Västeuropa om att redovisa i en liten nationell valuta medan
den stora delen av den europeiska företagsamheten redovisar i den
mycket stora och internationellt gångbara valutan euro. I en sådan
situation menar utredaren att de svenska företagen kommer att vidkännas
en konkurrensnackdel på den internationella kapitalmarknaden. Det talar
för att svenska företag som anlitar den internationella kapitalmarknaden
för kapitalanskaffning vid ett utanförskap bör ha möjlighet att ha sin
redovisning i euro.
Jämförbarheten
Utredaren anser att det är viktigt att företagens redovisningar är jäm-
förbara. En möjlighet för svenska företag att välja mellan kronor och
euro kommer att försvåra jämförelser mellan svenska företag med olika
redovisningsvalutor. Utredaren menar emellertid att dessa olägenheter
kompenseras av ökade möjligheter till jämförelser med utländska företag
som avger sin redovisning i euro.
Omräkning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL räcker inte
Möjligheten att räkna om en i svenska kronor upprättad redovisning till
euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL är enligt utredarens mening inte tillräcklig,
om målet är att visa företagets ställning och resultat enligt ett system med
euron som redovisningsvaluta. Full jämförbarhet med företag som har
euron som redovisningsvaluta uppnås inte. Omräkningsmöjligheten till-
godoser inte heller de behov av löpande bokföring i euro som finns för
svenska företag i koncerner med euron som koncernvaluta. Detsamma
kan sägas om svenska företag som har alla eller nästan alla affärs-
händelser i euro. Till den senare gruppen hör svenska företag som är
underleverantörer till svenska företag med euron som redovisningsvaluta
och som använder samma valuta också som affärsvaluta bl.a. för att
slippa valutasäkra sina åtaganden. Möjligheten att räkna om en i svenska
kronor upprättad redovisning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL bör därför
kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att ha hela
redovisningen, från den löpande bokföringen till koncernredovisningen, i
euro.
Beskattningsregler
Det finns i dag inte någonting som hindrar svenska företag som så önskar
att ha sin löpande bokföring och redovisning i övrigt både i svenska
kronor och i euro eller någon annan främmande valuta. En sådan ordning
innebär emellertid en dubblering av redovisningskostnaderna och det
torde inte finnas något företag som i dag har en sådan dubbel redo-
visning.
Enligt utredningens direktiv skall deklarationerna avges i svenska
kronor. Det är tydligt att om skattemyndigheterna fordrar att de skatt-
skyldiga i deklarationerna lämnar uppgifter som förutsätter att de har en i
det närmaste fullständig bokföring i svenska kronor så kommer det inte
att finnas något intresse bland dessa skattskyldiga att ha sin löpande
bokföring och redovisning i övrigt i euro.
För att göra det praktiskt möjligt för företag att ha sin redovisning i
euro lägger utredaren fram förslag till omräkningsregler för beskattnings-
och statistikändamål som innebär följande.
Vad gäller företagsbeskattningen skall balans- och resultaträkning
räknas om till kronor, balansräkningen enligt balansdagens kurs och
resultaträkningen enligt årets genomsnittskurs. Den differens som upp-
kommer beroende på att årets vinst räknas om till genomsnittskurs och
övriga poster i balansräkningen till balansdagskurs bör inte resultat föras
utan enbart noteras i den omräknade balansräkningen som en korri-
geringspost (så att tillgångs- och skuldsidan blir lika stora). Det
omräknade resultatet är utgångspunkt för inkomstberäkningen i
deklarationen och de skattemässiga justeringarna görs i kronor. Denna
modell innebär att resultatmätningen inom det kopplade området även
fortsättningsvis följer bokföringen, dvs. resultatet mäts i euro. För
deklarationsändamål räknas sedan detta resultat om till kronor enligt den
genomsnittliga växelkursen. Inom det icke kopplade området skall
beloppen i kronor gälla.
Vid redovisning av uppgifter om mervärdesskatt skall omräkning ske
med den genomsnittliga växelkursen för den månad redovisningen avser.
Avser redovisningen ett helt år skall den genomsnittliga växelkursen för
det aktuella året användas.
Beträffande preliminär skatt och arbetsgivaravgifter skall företag som
väljer att ha sin redovisning i euro i en särskild bokföring redovisa såväl
gjorda löneutbetalningar som avdragen skatt i kronor. Företagen bör för
detta ändamål kunna använda sina ordinarie löneredovisningssystem. Vid
löneutbetalningstillfället bokförs således gjorda löneutbetalningar och
skatteavdrag i euro i den ordinarie bokföringen. Av löneredovisnings-
systemet framgår relevanta belopp i kronor.
Vad slutligen gäller omräkningen för statistikändamål, så bör en
samordning ske med andra myndigheter (RSV m.fl.). Att företagen skulle
behöva hantera olika omräkningsmodeller gentemot olika myndigheter är
olämpligt.
Eftersom det är omöjligt att förutsäga hur den svenska kronan kommer
att förhålla sig gentemot euron går det inte att kvantifiera det
finansieringsbehov som kan uppstå med de valda omräkningsreglerna.
När företag tillåts sköta sin redovisning i euro, kan det leda till en ökning
eller en minskning av skatteintäkterna beroende på valutakurs-
utvecklingen och fördelningen av intäkterna över tiden. Visserligen kan
ett kortsiktigt intäktsbortfall finansieras med framtida skatteintäkter som
kan uppstå på lite längre sikt. Man bör dock vara medveten om att även
dessa skattebortfall måste finansieras i statens budget. Det går inte att vid
varje budgettillfälle hänvisa till förväntade framtida skatte intäkter som
finansiering av de tillfälliga skattebortfallen.
Det är naturligtvis möjligt att kronan långsiktigt kommer att ändra
värde gentemot euron. I de fall den apprecieras kommer statens skatte-
intäkter från de företag som sköter sin redovisning i euro att minska. I de
fall som svenska kronan deprecieras kommer statens intäkter att öka
eftersom varje euro i redovisad vinst är mer värd i kronor. Det är viktigt
att dessa effekter av växelkursförändringen på statens skatteintäkter inte
används som motiv för eller som finansiering av en expansiv finans-
politik.
Företag som föreslås få ha sin redovisning i euro
Utredaren har funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser
om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få
rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och
statistikändamål, nämligen aktiebolag och ekonomiska föreningar samt
flertalet finansiella företag.
Principer för redovisning i euro
Byte av räkenskapsår och omräkning av utgående balansen
En given utgångspunkt för utredaren är att byte av redovisningsvaluta får
ske endast i samband med byte av räkenskapsår. När ett företag byter
redovisningsvaluta från svenska kronor till euro måste balansräkningen
för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den ingående
balansräkningen för det nya räkenskapsåret fastställs. Resultatet blir då
en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital,
mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och
delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående
balansen för det gamla räkenskapsåret. Utredaren förslår att omräkningen
skall ske enligt den kurs som den Europeiska centralbanken (ECB)
fastställer på den sista bankdagen av det gamla räkenskapsåret.
Redovisning till anskaffningsvärdet
Nästa fråga blir om posterna i den ingående balansen avseende det
bundna egna kapitalet skall tas upp i den utgående balansen för samma
räkenskapsår med samma belopp eller om de skall räknas om till
balansdagens kurs. Utredaren menar att det framräknade bundna egna
kapitalet skall användas i den utgående balansräkningen för samma
räkenskapsår och i alla balansräkningar som upprättas därefter, med
hänsyn tagen naturligtvis till de beslut som efter bytet fattas om över
förande av belopp från eller till det bundna egna kapitalet. Beträffande
ekonomiska föreningar föreligger särskilda problem med hänsyn till att
förlagsinsatserna är förenade med vissa villkor som gör det osäkert om
de fullt ut kan behandlas som bundet eget kapital eller om de i vissa
hänseenden måste hanteras som främmande kapital. Också i de finansi-
ella företagen finns vissa problem vad gäller hanteringen av poster i det
bundna egna kapitalet.
Samma valuta i alla led av redovisningen
En annan given utgångspunkt för utredaren är att samma valuta skall så
långt möjligt användas i alla led av redovisningen. Utredaren lägger i
enlighet härmed fram förslag till bestämmelser i bokföringslagen och
ÅRL som innebär att den löpande bokföringen skall ske i svenska kronor
eller euro och att årsredovisningen skall ske i samma valuta som använts
i den löpande bokföringen för räkenskapsåret. Dessutom föreslås en
bestämmelse i ÅRL om att koncernredovisningen skall avges i samma
valuta som moderbolagets årsredovisning.
Beslutet om byte av redovisningsvaluta
Utredaren utgår från att det första bytet av redovisningsvaluta skall vara
fritt och inte beroende av tillstånd av myndigheter. För aktiebolag och
ekonomiska föreningar föreslår utredaren att beslut om byte av redo-
visningsvaluta fattas genom att en bestämmelse om att redovisningen
skall ske i euro införs i eller tas bort från bolagsordningen eller stad-
garna.
Återgång till redovisning i kronor
Den ordning som utredaren föreslår beträffande byte av redovis-
ningsvaluta från kronor till euro framstår som lämplig också när det
gäller byte i motsatt riktning. Vad som anförts ovan bör tillämpas också
vid byte från euro till kronor.
Aktiebolag
Inledning
I utredningsuppdraget ingår att utarbeta lagförslag som gör det möjligt
för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att ha
sitt aktiekapital i euro i stället för i kronor. Utredningsarbetet skall därvid
drivas med utgångspunkt i att aktiekapital och redovisning skall vara
angivet i samma valuta. I detta får anses ligga att aktiekapitalet i
bolagsordningen och i aktiebolagsregistret skall vara angivet i samma
valuta som bolaget använder i sin bokföring.
En annan given utgångspunkt för utredaren är att aktierna skall
emitteras i en och samma valuta. Frågan om vissa finansiella bolag skall
ges möjlighet att ha sitt aktiekapital i mer än en valuta skall utredas i
annat sammanhang.
I 1997 års delbetänkande föreslog utredaren att det nuvarande systemet
med nominella aktievärden skall ersättas med s.k. kvotaktier. Den frågan
har överlämnats till Aktiebolagskommittén att utreda vidare och
behandlas inte i förevarande betänkande.
Omräkning av aktiekapitalet
Som framgått av det föregående föreslår utredaren att aktiekapitalet
räknas om till ECB:s kurs den sista bankdagen på det gamla räken-
skapsåret och att det erhållna beloppet sedan används i alla senare
balansräkningar med de justeringar som föranleds av bl.a. ny- och
fondemission, konvertering och nyteckning med utnyttjande av
optionsrätt.
Registrering av aktiekapitalet
Det skulle i och för sig vara möjligt att stanna här och låta aktie kapitalet
i bolagsordningen och aktiebolagsregistret stå kvar med sina svenska
värden. Det skulle innebära att aktiekapitalet i årsbokslut och årsredo-
visning redovisades i en annan valuta och med andra belopp än i
bolagsordning och aktiebolagsregister. En sådan motsättning mellan
redovisning och bolagsordning skulle emellertid vara ägnad att leda till
missförstånd beträffande storleken på bolagets aktiekapital och leda till
svårigheter att tillämpa bestämmelserna i aktiebolagslagen till skydd för
det egna bundna kapitalet. De mest omsatta börsbolagen, som enligt
SCB:s enkät är de som mest önskar en möjlighet att redovisa i euro, torde
dessutom vara angelägna om att kunna emittera sina aktier på den
internationella kapitalmarknaden med aktierna denominerade i euro. Det
är mot denna bakgrund utredaren ser regeringens direktiv om att
aktiekapital och redovisning skall vara angivet i samma valuta.
På grund av det anförda föreslår utredaren att aktiekapitalet skall i
bolagsordningen och i aktiebolagsregistret anges i samma valuta som
bolaget använder i sin bokföring. Det är närmast självklart att aktiernas
nomiella belopp, vilket utredaren i och för sig anser bör avskaffas, skall
anges i samma valuta som aktiekapitalet.
Ekonomiska föreningar
Utredaren menar att den ordning som föreslås gälla i fråga om byte av
redovisningsvaluta i aktiebolag är lämplig även för de ekonomiska
föreningarna. I enlighet härmed föreslår utredaren att om en ekonomisk
förening skall ha sin bokföring i euro, detta skall anges i stadgarna. Att
balansräkningen för det gamla räkenskapsåret skall räknas om till euro
enligt den kurs ECB fastställt för balansdagen och att resultatet sedan
skall användas när i senare upprättade balansräkningar uppgift lämnas
om det gamla räkenskapsåret följer av de föreslagna bestämmelserna i
bokföringslagen och årsredovisningslagstiftningen.
Finansiella företag
Som anförts i det föregående har utredaren funnit det naturligt att lägga
fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller
de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräk-
ningsregler för skatte- och statistikändamål. Hit hör i första hand aktie-
bolag och ekonomiska föreningar, av vilka några är finansiella företag.
Men också sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och
ömsesidiga försäkringsbolag hör till den krets av företag som omfattas av
de föreslagna beskattningsreglerna. Till utgången av år 1998 utgör
dessutom bankaktiebolag en särskild grupp av associationer som inte
följer aktiebolagslagen utan bankaktiebolagslagen (1987:618), men som
beskattas som aktiebolag. I sammanhanget skall nämnas att kreditmark-
nadsföreningar räknas som vanliga ekonomiska föreningar. I enlighet
härmed föreslår utredaren att det av bokföringslagen skall framgå att inte
bara aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också sparbanker, med-
lemsbanker, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag och
ömsesidiga försäkringsbolag får ange beloppen i den löpande bok-
föringen och redovisningen i övrigt i euro.
Redovisning av det bundna egna kapitalet enligt ECB:s kurs vid
valutabytet eller balansdagens kurs?
Även om det således är möjligt att beträffande sparbanker, medlems-
banker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag i många
avseenden tillämpa samma bestämmelser som föreslås beträffande
aktiebolag eller ekonomiska föreningar finns det vissa skillnader som
kräver särskilda överväganden. Det har att göra med att det egna kapitalet
i dessa associationer är indelat i andra poster än i aktiebolag och
ekonomiska föreningar i allmänhet.
Den fråga som måste besvaras är om posterna i bundna egna kapitalet
efter valutabytet skall tas upp i balansräkningen med de belopp som
erhållits vid omräkningen enligt ECB:s kurs eller om de skall räknas om
till balansdagens kurs. Det är därvid möjligt att skilja ut grundfond och
garantifond i sparbanker, medlemsinsatser och förlagsinsatser i medlems-
banker, aktiekapitalet i ett försäkringsaktiebolag samt garantikapitalet i
ett ömsesidigt försäkringsbolag. I betänkandet anges hur dessa poster
skall redovisas.
Ikraftträdande
De skattebestämmelser som är en nödvändig förutsättning för att
redovisning i euro skall vara av praktiskt intresse kan tillämpas tidigast
beträffande räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Utredaren föreslår därför att redovisningslagstiftningen skall träda i kraft
den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den
1 januari 2000 eller senare.
Det är önskvärt att bolag som önskar övergå till redovisning i euro
fattar beslut om detta i god tid före det nya räkenskapsåret och registrerar
beslutet omedelbart. Det är emellertid inte möjligt för PRV att registrera
ett sådant beslut innan den nya lagstiftningen trätt i kraft, dvs. tidigast
den 1 december 1999. Utredaren menar emellertid att det bör vara
möjligt för aktiebolag med räkenskapsår den 1 januari den 31 december
att under våren 1999 dels fatta beslut om byte av redovisningsvaluta med
verkan från och med närmast följande räkenskapsår under förutsättning
att ny lagstiftning medger det, dels bemyndiga styrelsen att ge in beslutet
för registrering så snart beslutet kan registreras enligt samma lagstiftning.

Författningsförslagen i slutbetänkandet
(SOU 1998:136)
Förslag till Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)
Härmed föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1976:125)
dels att 23 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 a §
Beloppen i den löpande bok-
föringen och i årsbokslutet skall
anges i svenska kronor. Aktie-
bolag, ekonomiska föreningar,
sparbanker, medlemsbanker, kre-
ditmarknadsföreningar, försäk-
ringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag får dock i stället
ange beloppen i euro.
Byte av redovisningsvaluta får
ske endast vid ingången av ett nytt
räkenskapsår. Vid bytet skall
balansräkningen för det gamla
räkenskapsåret räknas om till euro
eller svenska kronor enligt den
växelkurs som fastställts av den
Europeiska centralbanken den
sista bankdagen under räken-
skapsåret. Den på detta sätt
omräknade balansräkningen skall
utgöra ingående balans för det
nya räkenskapsåret och användas
i senare balansräkningar när
uppgift avseende det gamla
räkenskapsåret lämnas.
Har den bokföringsskyldige bytt
redovisningsvaluta får han göra
ett nytt byte endast om skatte-
myndigheten tillåter det.

23 §1
Skattemyndighetens beslut i
ärenden enligt 12 § fjärde stycket
får överklagas hos Riksskatte-
verket genom besvär. Riksskatte-
verkets beslut i sådana ärenden får
inte överklagas.
Skattemyndighetens beslut i
ärenden enligt 12 § fjärde stycket
och 3 a § tredje stycket får
överklagas hos Riksskatteverket
genom besvär. Riksskatteverkets
beslut i sådana ärenden får inte
överklagas.
Myndigheters beslut enligt denna lag får i övriga fall överklagas hos
regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
Härmed föreskrivs att 2 kap. 6 §, 4 kap. 13 §, 5 kap. 2 § och 7 kap. 6 §
årsredovisningslagen (1995:1554) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
6 §
Beloppen i årsredovisningen
skall anges i svenska kronor. Be-
loppen får dessutom anges i annan
valuta enligt omräkningskursen på
dagen för räkenskapsårets utgång
(balansdagen). I så fall skall
upplysning om omräkningskursen
lämnas i en not.
Beloppen i årsredovisningen
skall anges i samma valuta som i
den löpande bokföringen under
räkenskapsåret. Beloppen får
dessutom anges i annan valuta
enligt omräkningskursen på dagen
för räkenskapsårets utgång
(balansdagen). I så fall skall upp-
lysning om omräkningskursen
lämnas i en not.
Vid byte av redovisningsvaluta
skall balansräkningen för det
gamla räkenskapsåret räknas om
till euro eller svenska kronor
enligt den växelkurs som fastställts
av den Europeiska centralbanken
den sista bankdagen under räken-
skapsåret. Den på detta sätt
omräknade balansräkningen skall
utgöra ingående balans för det
nya räkenskapsåret och användas
i senare balansräkningar när
uppgift avseende det gamla
räkenskapsåret lämnas.

4 kap.
13 §
Fordringar och skulder i ut-
ländsk valuta får omräknas enligt
växelkursen på balansdagen, om
detta står i överensstämmelse med
2 kap. 2 och 3 §§.
Fordringar och skulder i annan
valuta än redovisningsvalutan får
omräknas enligt växelkursen på
balansdagen, om detta står i
överensstämmelse med 2 kap. 2
och 3 §§.

5 kap.
2 §
Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar eller skulder skall
anges.
För poster i årsredovisningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i utländsk valuta skall
anges enligt vilka principer
beloppen har räknats om till
svenska kronor.
För poster i årsredovisningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i annan valuta än
redovisningsvalutan skall anges
enligt vilka principer beloppen har
räknats om till redovisnings-
valutan.

7 kap.
6 §
För koncernredovisningen til-
lämpas följande bestämmelser i
2 kap.:
I koncernredovisningen skall
beloppen anges i samma valuta
som i moderbolagets årsredovis-
ning. För koncernredovisningen
tillämpas följande bestämmelser i
2 kap.:
4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,
5 § om språk och form,
6 § om valuta, och
7 § om undertecknande.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag, att 4 kap. 8 §, 5 kap. 4 § och 7 kap.
4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
8 §
Tillgångar och skulder i ut-
ländsk valuta skall omräknas efter
växelkursen på balansdagen, om
de inte genom särskilda åtgärder
skyddas mot eller utgör skydd mot
valutakursförändringar.
Tillgångar och skulder i annan
valuta än redovisningsvalutan
skall omräknas efter växelkursen
på balansdagen, om de inte genom
särskilda åtgärder skyddas mot
eller utgör skydd mot valutakurs-
förändringar.
Materiella och immateriella anläggningstillgångar samt sådana
finansiella anläggningstillgångar som utgörs av andelar får utan hinder av
första stycket omräknas efter anskaffningskursen vid förvärvet.

5 kap.
4 §1
Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om
skulder och eget kapital:
1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av
samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp,
lånevaluta, räntesats, förfallodag, omständigheter som kan medföra för-
tida återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och
villkor för betalning på förfallodagen eller för konvertering. Vidare skall
sammanfattande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för
övriga efterställda skulder.
2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till
sin storlek och art.
3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag
skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital
eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Aktie-
kapital, Överkursfond, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för
orealiserade vinster. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var
för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för
räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas
därvid upp som avdragsposter.
4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond,
Reservfond, Fond för orealiserade vinster samt Garantifond. Benäm-
ningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust
för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.
5. I medlemsbank och i kreditmarknadsförening skall eget kapital delas
upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust.
Under bundet eget kapital skall tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond,
Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Medlemsinsatser och
förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital skall
tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst
eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för
räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

6. Om en medlemsbank eller en
kreditmarknadsförening har sin
bokföring i euro, skall i kronor
betalda förlagsinsatser redovisas
enligt omräkningskursen på
balansdagen. Skillnaden mellan
det redovisade beloppet och
motsvarande belopp när banken
eller föreningen bytte redovis-
ningsvaluta skall tas upp som en
tilläggs- eller avdragspost under
fritt eget kapital eller ansamlad
förlust.
Om en sparbank har sin bok-
föring i euro, skall i kronor
betalda bidrag till garantifonden
redovisas enligt omräkningskursen
på balansdagen. Skillnaden mellan
det redovisade beloppet och
motsvarande belopp när
sparbanken bytte redovisnings-
valuta skall tas upp som en
tilläggs- eller avdragspost under
fonder.

7 kap.
4 §
För koncernredovisningen gäller
i tillämpliga delar
I koncernredovisningen skall
beloppen anges i samma valuta
som i moderbolagets redovisning.
För koncernredovisningen gäller i
tillämpliga delar
1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med
undantag för hänvisningarna till 2 kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen
(1995: 1554),
2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med
det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp som
bundet kapital under Andra fonder (post 12) i koncernbalansräkningen,
3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,
4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för
2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovisningslagen,
samt
5. bestämmelserna om förvaltningsberättelse och finansieringsanalys i
6 kap. 1 §, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredo-
visningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag, att 7 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 Kap.
4 §
För koncernredovisningen gäller
i tillämpliga delar
I koncernredovisningen skall
beloppen anges i samma valuta
som i moderbolagets redovisning.
För koncernredovisningen gäller i
tillämpliga delar
1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med
undantag för hänvisningarna till 2 kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen
(1995: 1554),
2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med
det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp i
koncernbalansräkningen som bundet eget kapital under Andra fonder
(AA.IV) i skadeförsäkringsföretag och under Återbäringsmedel (DD) i
livförsäkringsföretag,
3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,
4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för
2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovisningslagen,
samt
5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap.
1 och 2 §§, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredo-
visningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härmed föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 § och 9 kap. 35 § aktie-
bolagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
3 §1
Aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst 100 000 kr i
privata aktiebolag och till minst 500 000 kr i publika aktiebolag.
Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika
belopp.

Aktiekapitalet och aktiernas
nominella belopp skall anges i
svenska kronor eller euro.

2 kap.
4 §2
Bolagsordningen skall ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolags-
ordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och
maximikapitalet, varvid minimikapitalet ej får vara mindre än en fjärde-
del av maximikapitalet,
5. aktiernas nominella belopp,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för
styrelseledamots uppdrag,
7. sättet för sammankallande av bolagsstämma,
8. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
9. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta.
I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt,
skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.

Om bolaget skall ha sin bok-
föring i euro skall detta anges i
bolagsordningen. I så fall skall
aktiekapitalet och aktiernas
nominella belopp anges i denna
valuta.
9 kap.

Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen

35 §1
Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för
registrering och får, utom i fall som avses i 18 kap. 6 §, inte verkställas
förrän registrering har skett.

Beslut om införande eller
ändring av en sådan bestämmelse
i bolagsordningen som avses i
2 kap. 4 § fjärde stycket får verkan
vid ingången av det räkenskapsår
som följer närmast efter beslutet.
Registreringsmyndigheten skall
räkna om det registrerade aktie-
kapitalet till den nya valutan enligt
den växelkurs som fastställts av
den Europeiska centralbanken den
sista bankdagen under det gamla
räkenskapsåret.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 4 § tredje stycket andra meningen om
påskrift på aktiebrev när nominella beloppet ändrats tillämpas inte när
ändringen skett i samband med byte av bokföringsvaluta.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar
Härmed föreskrivs att 2 kap. 2 §, 7 kap. 14 § samt 9 kap. 7 och 15 §§
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §1
Föreningens stadgar skall ange
1. föreningens firma,
2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,
4. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur
insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i
föreningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med,
5. för det fall att regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering
beroende avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp
eller de högsta belopp till vilka de får bestämmas,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revi-
sorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om
någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i
så fall skall ske,
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras
befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt
hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller full-
mäktiges kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
10. vilken tid föreningens räkenskapsår skall omfatta,
11. grunderna för fördelning av föreningens vinst samt hur man skall
förfara med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses,
samt
12. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insats-
emission som avses i 10 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla
för dessa.

Om föreningen skall ha sin
bokföring i euro, skall detta anges
i stadgarna. I så fall skall
medlemsinsatserna anges i denna
valuta.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.

7 kap.
14 §
Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är
giltigt, om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det.
Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande
stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av
de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.
Har i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgarna,
gäller det villkoret.
Om enligt en föreskrift i stadgarna en viss bestämmelse inte får ändras
utan regeringens tillstånd, får inte heller en sådan föreskrift ändras utan
regeringens tillstånd, om föreskriften har tagits in i stadgarna på grund av
lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande.
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för registre-
ring. Beslutet får inte verkställas förrän registreringen har skett.
Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller
annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får
inte verkställas förrän ett år har förflutit efter registreringen.

Beslut om införande eller
ändring av en sådan bestämmelse
i stadgarna som avses i 2 kap. 2 §
andra stycket får verkan vid
ingången av det räkenskapsår som
följer närmast efter beslutet.

9 kap.
7 §1
I balansräkningen skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild
post bland tillgångarna.
En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt
eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas
upp inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda insatser,
reservfond samt uppskrivningsfond. Medlemsinsatser och förlags-
insatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital eller ansam-
lad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller
förlust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust
och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Fordran på insats får inte tas upp som tillgång. Redovisningen av
fullgjorda insatser får göras så att i balansräkningen anges hela insats-
kapitalet samt hur mycket därav som inte har fullgjorts, varefter
skillnaden de betalda insatserna utförs som en särskild post under
eget kapital.

Om föreningen har sin
bokföring i euro, skall i kronor
bestämda förlagsinsatser redo-
visas enligt omräkningskursen på
balansdagen. Skillnaden mellan
det redovisade beloppet och
motsvarande belopp när
föreningen bytte redovisnings-
valuta skall tas upp som en
tilläggs- eller avdragspost under
fritt eget kapital eller ansamlad
förlust.
Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen ingår en
fordran hos eller skuld till ett dotterföretag eller en moderförening, skall
beloppet anges särskilt. Detta får ske inom linjen. Detsamma gäller ifråga
om pant och med pant jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till
förmån för ett dotterföretag eller en moderförening.

15 §1
En ekonomisk förening som enligt 11 c, 11 e eller 11 g § bok-
föringslagen (1976:125) upprättar årsbokslut med tillämpning av be-
stämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) skall upprätta årsredo-
visning samt, i förekommande fall, koncernredovisning och delårs-
rapporter med tillämpning av 2 kap. 1 - 6 §§ och 7 § första och tredje
styckena, 3 kap., 4 kap. 1 - 6 §§, 8 § första stycket och andra stycket 2
och 3, 9 - 13 §§, 14 § andra stycket och 15 - 17 §§, 5 kap. 1 -12 §§, 14 §
andra stycket och 15 - 24 §§, 6 kap., 7 kap. och 9 kap. 1, 3 och 4 §§
årsredovisningslagen. I så fall gäller även 10 kap. 1 § årsredovis-
ningslagen.
Vid tillämpningen av årsredovisningslagen gäller följande.
1. Vad som sägs om aktiebolag och bolag gäller ekonomiska för-
eningar.
2. Vad som sägs om moderbolag gäller moderförening.
3. Vad som sägs om bolag som avses i 10 kap. 12 och 13 §§ aktie-
bolagslagen (1975:1385) gäller ekonomiska föreningar som avses i
8 kap. 5 § första och tredje styckena denna lag.
4. Med intresseföretag avses vad som anges i 1 kap. 5 och 6 §§ års-
redovisningslagen.
5. Med andelar avses aktier och andra andelar i juridiska personer.
6. Uppskrivning får göras endast för avsättning till uppskrivningsfond.
7. De hänvisningar som finns i 7 kap. årsredovisningslagen till andra
bestämmelser i den lagen skall inte tillämpas på 2 kap. 7 § andra stycket,
4 kap. 7 § och 14 § första stycket samt 5 kap. 14 § första och tredje
styckena.
En förening som upprättar
årsredovisning, koncernredovis-
ning eller delårsrapport i enlighet
med första eller andra stycket skall
inte tillämpa bestämmelserna i 1,
2, 4 och 5 §§, 6 § första stycket
och andra stycket första meningen,
7 § första och fjärde styckena, 8 §,
9 § första stycket, andra stycket 1,
2 och 7, tredje och fjärde styckena
samt 11 §, 12 § första stycket och
andra stycket första meningen
samt 13 och 14 §§. För en sådan
förening gäller inte heller vad som
sägs i 10 § första stycket om
koncernredovisningens delar.
En förening som upprättar
årsredovisning, koncernredovis-
ning eller delårsrapport i enlighet
med första eller andra stycket skall
inte tillämpa bestämmelserna i 1,
2, 4 och 5 §§, 6 § första stycket
och andra stycket första meningen,
7 § första och femte styckena, 8 §,
9 § första stycket, andra stycket 1,
2 och 7, tredje och fjärde styckena
samt 11 §, 12 § första stycket och
andra stycket första meningen
samt 13 och 14 §§. För en sådan
förening gäller inte heller vad som
sägs i 10 § första stycket om
koncernredovisningens delar.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag (1999:000) om omräkningsförfarande vid
beskattningen för företag som har sin bokföring i euro
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för företag som har sin redovi-
ning i euro eller som byter redovisningsvaluta.

2 § Företaget skall bifoga sin årsredovisning till självdeklarationen.

3 § Uppgifter enligt 2 kap. 19 § första stycket lagen (1990:325) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter skall avse belopp som har
räknats om till kronor enligt 4 §. De företag som nämns i 2 kap. 20 §
första stycket denna lag skall bifoga balans- och resultaträkning om-
räknade till kronor enligt 4 §. Det omräknade resultatet skall vara ut-
gångspunkt för sådan justering som avses i 2 kap. 19 § andra stycket 3
samma lag.

4 § Resultaträkningen skall räknas om enligt beskattningsårets genom-
snittliga växelkurs.
Balansräkningen skall räknas om enligt balansdagens kurs. Detta gäller
dock inte posten Årets resultat som skall räknas om enligt den
genomsnittliga växelkursen.
Om omräkning enligt första och andra styckena leder till att summan
av tillgångarna avviker från summan av eget kapital, avsättningar och
skulder skall mellanskillnaden föras upp som en korrigeringspost.

5 § Om värderingen av lager, pågående arbeten, fordrings- eller
skuldposter eller avsättningar ändras i förhållande till den avgivna
självdeklarationen, skall det belopp som påverkar den skattepliktiga
intäkten justeras med hänsyn till skillnaden mellan balansdagens kurs
och beskattningsårets genomsnittliga växelkurs.

6 § När ett företag byter redovisningsvaluta skall som värde av
ingående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och
avsättningar tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs
utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och
avsättningar omräknade enligt balansdagens kurs.
Om företaget tillämpar räkenskapsenlig avskrivning på inventarier
eller sådana tillgångar som enligt punkt 16 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370) skrivs av enligt samma regler skall
anskaffningsvärdet på de inventarier som anskaffats under de tre senaste
beskattningsåren och som fortfarande finns kvar i verksamheten räknas
om enligt balansdagens kurs.

7 § Vid redovisning av uppgifter om mervärdesskatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:483) skall omräkning ske med den genomsnittliga
växelkursen för den månad redovisningen avser. Avser redovisningen ett
helt år skall den genomsnittliga växelkursen för det aktuella året
användas.

8 § Riksskatteverket skall fastställa de kurser som behövs för att
omräkning skall kunna göras enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas, såvitt avser
självdeklaration, första gången vid 2001 års taxering.

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 20 § och punkt
4 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

till 20 §
1.1 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna
paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga för-
säkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra samman-
slutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras
för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 §
2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av
anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på
pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt
21 av anvisningarna till 23 §.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbets-
givarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag med-
ges till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedöm-
ningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisa-
tionens budget om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen
skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för
den övriga organisationsverksamheten.
Utgifter för representation och
liknande ändamål är att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla endast
om de har omedelbart samband
med verksamheten, såsom då fråga
uteslutande är om att inleda eller
bibehålla affärsförbindelser och
liknande eller då utgifterna avser
jubileum för företaget, invigning
av mera betydande anläggning för
verksamheten, stapelavlöpning
eller jämförliga händelser eller då
utgifterna är att hänföra till
personalvård. Avdrag medges i det
enskilda fallet inte med större
belopp än som kan anses skäligt.
Avdrag för måltidsutgifter som
avser lunch, middag eller supé
medges inte med större belopp än
90 kronor per person.
Utgifter för representation och
liknande ändamål är att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla endast
om de har omedelbart samband
med verksamheten, såsom då fråga
uteslutande är om att inleda eller
bibehålla affärsförbindelser och
liknande eller då utgifterna avser
jubileum för företaget, invigning
av mera betydande anläggning för
verksamheten, stapelavlöpning
eller jämförliga händelser eller då
utgifterna är att hänföra till
personalvård. Avdrag medges i det
enskilda fallet inte med större
belopp än som kan anses skäligt.
Avdrag för måltidsutgifter som
avser lunch, middag eller supé
medges inte med större belopp än
90 kronor per person. För företag
som har sin löpande bokföring i
euro skall i stället ett belopp i euro
som motsvarar 90 kronor an-
vändas. Detta belopp skall be-
räknas utifrån den genomsnittliga
växelkursen under perioden
december andra året före beskatt-
ningsåret till november året före
beskattningsåret
För den som är skattskyldig till mervärdesskatt eller har rätt till
återbetalning av mervärdesskatt avser avdragsramen i föregående stycke
pris exklusive mervärdesskatt. För övriga ökas avdragsramen med
mervärdesskatten.

till 24 §
41 Fordringar, skulder och
kontanter i utländsk valuta
värderas till kursen vid beskatt-
ningsårets utgång. Föreligger
terminskontrakt eller annan lik-
nande valutasäkringsåtgärd får
posten tas upp till det värde som
motiveras av valutasäkringen om
samma värde används i bok-
föringen och en sådan värdering
står i överensstämmelse med god
redovisningssed.
4. Fordringar, skulder, avsätt-
ningar och kontanter i annan
valuta än redovisningsvalutan
värderas till kursen vid beskatt-
ningsårets utgång. Föreligger
terminskontrakt eller annan lik-
nande valutasäkringsåtgärd får
posten tas upp till det värde som
motiveras av valutasäkringen om
samma värde används i bok-
föringen och en sådan värdering
står i överensstämmelse med god
redovisningssed.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2001 års taxering.

Förslag till Lag om ändring lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 2 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
3 mom1 Äger svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk
sparbank eller svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag (moder-
företag) mer än nio tiondelar av aktierna eller andelarna i ett eller flera
svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar (helägda
dotterföretag), skall koncernbidrag som moderföretaget lämnar till helägt
dotterföretag eller som sådant företag lämnar till moderföretaget eller till
annat helägt dotterföretag hos moderföretaget anses som avdragsgill
omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren, även om
bidraget inte för givaren utgör omkostnad för intäkternas förvärvande
eller bibehållande. Som förutsättning för detta gäller
a) att varken givare eller mottagare är bostadsföretag enligt 7 mom.,
investmentföretag enligt 10 mom. eller förvaltningsföretag enligt 7 §
8 mom. andra stycket,
b) att såväl givare som mottagare redovisar bidraget till samma års
taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga,
c) att dotterföretag som lämnar eller mottar bidrag har varit helägt
under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan
dotterföretaget började bedriva verksamhet av något slag,
d) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till moderföretag,
moderföretaget skulle vara frikallat från skattskyldighet för utdelning
som under beskattningsåret hade uppburits från dotterföretaget,
e) att, om bidrag lämnas från
dotterföretag till annat dotter-
företag, moderföretaget är in-
vestmentföretag eller förvalt-
ningsföretag som avses i a eller
moderföretaget i annat fall skulle
vara antingen frikallat från skatt-
skyldighet för utdelning som under
beskattningsåret hade uppburits
från det givande dotterföretaget
eller skattskyldigt för utdelning
som under beskattningsåret hade
uppburits från det mottagande
dotterföretaget samt
f) att mottagaren inte enligt avtal
om undvikande av dubbel-
beskattning skall anses ha hemvist
i en främmande stat.
e) att, om bidrag lämnas från
dotterföretag till annat dotter-
företag, moderföretaget är in-
vestmentföretag eller förvalt-
ningsföretag som avses i a eller
moderföretaget i annat fall skulle
vara antingen frikallat från skatt-
skyldighet för utdelning som under
beskattningsåret hade uppburits
från det givande dotterföretaget
eller skattskyldigt för utdelning
som under beskattningsåret hade
uppburits från det mottagande
dotterföretaget,
f) att mottagaren inte enligt avtal
om undvikande av dubbel-
beskattning skall anses ha hemvist
i en främmande stat samt
g) att både givare och mot-
tagare använder samma redovis-
ningsvaluta.
Lämnar svenskt moderföretag koncernbidrag till svenskt aktiebolag
som inte är sådant helägt dotterbolag som avses i första stycket, skall
bidraget ändå anses som avdragsgill omkostnad för moderföretaget och
skattepliktig intäkt för mottagaren, om de förutsättningar som anges i
första stycket a, b och f är uppfyllda och om ägarförhållandena under
hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan
mottagaren började bedriva verksamhet av något slag har varit sådana att
mottagaren genom fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har
kunnat bringas att uppgå i moderföretaget. Därvid skall fusion anses
kunna äga rum när moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i
dotterbolag men inte i annat fall.
Även i andra fall skall koncernbidrag som svenskt företag lämnar till
annat svenskt företag anses som avdragsgill omkostnad för givaren och
skattepliktig intäkt för mottagaren under förutsättning att bidraget med
avdragsrätt för givaren enligt första och andra styckena hade kunnat
lämnas till annat företag än mottagaren och att bidraget därefter, direkt
eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vidare-
befordras till mottagaren på sådant sätt att varje förmedlande företag
skulle ha haft rätt till avdrag enligt första och andra styckena för
vidarebefordrat belopp.
Avdrag för koncernbidrag får åtnjutas endast av den som visar att
förutsättningar för sådant avdrag föreligger.
Lämnas bidrag från svenskt företag till annat svenskt företag, med
vilket givaren är i intressegemenskap, för verksamhet av väsentlig
betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget
öppet, kan regeringen medge att bidraget skall anses som avdragsgill
omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om en
eller flera av de förutsättningar som anges i första tredje styckena inte är
uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2001 års taxering.

Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härmed föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 8 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 13 kap. 1 § skall lyda Allmänna
bestämmelser ,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 11 kap. 5 b § samt
13 kap. 2, 15 a och 23 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
6 §1
Den ingående skatten uppgår till
samma belopp som den utgående
skatten hos den som är skatt-
skyldig för omsättningen eller
importen.
Den ingående skatten motsvarar
den utgående skatten hos den som
är skattskyldig för omsättningen
eller importen.
I 13 kap. 26 § finns bestämmelser om återförande av sådan ingående
skatt som hänför sig till ett förvärv för vilket en skattskyldig har fått
prisnedsättning efter det att han gjort avdrag för skatten.

11 kap.

5 b §
Om faktureringsvalutan är en
annan än den skattskyldiges
redovisningsvaluta, skall mer-
värdesskattens belopp även anges
i den senare valutan. Dessutom
skall den kurs som använts vid
omräkningen anges.

13 kap.

2 §
I lagen (1999:000) om om-
räkningsförfarande vid beskatt-
ningen för företag som har sin
bokföring i euro finns bestäm-
melser om redovisning av mer-
värdesskatt för den som har
bokföringen i euro.

15 a §
Vid redovisning av utgående
skatt skall den skattskyldige
använda det skattebelopp som på
fakturan angivits i den egna
redovisningsvalutan.

23 a §
Vid redovisning av ingående
skatt skall den skattskyldige
använda det skattebelopp som på
fakturan angivits i dennes
redovisningsvaluta. Om beloppet
inte angivits i denna valuta skall
det skattebelopp som angivits i
faktureringsvalutan användas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till Lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att rubriken till 1 kap. skall lyda Tillämpningsområde, defini-
tioner och valuta ,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 7 § samt närmast
före 1 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

Valuta
7 §
Samtliga uppgifter enligt denna
lag skall till sina belopp anges i
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter
dels att 1 kap. 1 § och 2 kap. 19 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen införs en ny paragraf, 1 kap. 4 §.

1 kap.
1 §1
I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till
ledning för taxering enligt taxeringslagen (1990:324) m.m.

I lagen (1999:000) om
omräkningsförfarande vid be-
skattningen för företag som har
sin bokföring i euro finns särskilda
bestämmelser för den som har sin
bokföring i euro.

4 §
Samtliga uppgifter till ledning
för taxering skall till sina belopp
anges i kronor.

2 kap.
19 §2
Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat
framgår av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla
från bokföringen lämna uppgifter om varje slag av
1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga
avsättningar,
2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget
kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av verksamheten,
2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga
vinstresultatet justerats för att
överensstämma med de för den
skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
3. hur det bokföringsmässiga
resultatet justerats för att över-
ensstämma med de för den
skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverk-
samheten eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat
eller på annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra
utgifter, som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om
andra förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar.
Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller
annat förfogande över uppkommen vinst.
Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag
enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid
utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp
vid beskattningsårets utgång.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver upp-
gifter som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av
makarna. Var och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten
och omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter
som behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunal-
skattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av
högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till skattemyndig-
heten före ingången av taxeringsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2001 års taxering.

Förslag till Lag (1999:000) om redovisning i euro för
finansiella företag
Härmed föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser för finansiella företag om byte av
redovisningsvaluta och redovisning i euro.
Definitioner
2 § I denna lag förstås med
1. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
2. kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk eko-
nomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsverksamhet
enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet (kreditmarknads-
bolag respektive kreditmarknadsförening),
3. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att
driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse,
4. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,
5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag vad som anges i 6 kap. 1 §
lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar eller annan
grupp av företag på vilka enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap.
2 § samma lag bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall
tillämpas,
6. börs: vad som anges i 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet,
7. auktoriserad marknadsplats: vad som anges i 1 kap. 4 § 3 lagen om
börs- och clearingverksamhet,
8. clearingorganisation: vad som anges i 1 kap. 4 § 5 lagen om börs-
och clearingverksamhet,
9. fondbolag: vad som anges i 1 § första stycket 3 lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder,
10. försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäk-
ringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),
11. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 3, 4 och 6-10,
12. redovisning: löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning, kon-
cernredovisning och delårsrapporter.
Omräkningskurs
3 § Vid omräkning mellan kronor och euro enligt denna lag skall den i
3 a § andra stycket bokföringslagen (1976:125) angivna växelkursen
användas, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av denna lag.
Förutsättningar för att redovisa i euro och byta redovisningsvaluta
4 § Ett finansiellt företag får ha sin redovisning i euro endast om
1. det inte försvårar en effektiv tillsyn över företaget eller den koncern
eller den finansiella företagsgrupp där företaget ingår samt
2. det i övrigt är förenligt med de bestämmelser som gäller för
verksamheten.
Vad som i första stycket föreskrivs om redovisning i euro gäller även
för själva bytet av redovisningsvaluta från kronor till euro och omvänt.
Omräkning av krav på minsta kapitalbas för institut som bytt
redovisningsvaluta
5 § När ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag byter redo-
visningsvaluta skall kravet på minsta kapitalbas omräknas till den nya
redovisningsvalutan.
Krav på bundet eget kapital för institut som redovisar i euro
6 § Ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag skall vid ingången av det
första räkenskapsåret med redovisning i euro ha ett bundet eget kapital
som uppgår till minst det startkapital som krävs för att påbörja verk-
samhet av det slag som institutet bedriver.
Normgivningsbemyndigande
7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall med-
dela föreskrifter om den kurs som skall användas vid omräkning och de
föreskrifter som i övrigt behövs för att ett finansiellt företag som har sin
redovisning i euro skall kunna tillämpa de bestämmelser som gäller för
verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet
Härmed föreskrivs att 2 kap. 4 § och 4 kap. 1 § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
4 §1
Ett kreditmarknadsföretag skall när verksamheten påbörjas ha ett
bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 §
motsvarar minst fem miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 3 och 5 lagen (1995:1559)
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns
bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital.
Om nettovärdet av tillgångarna i
den planerade verksamheten
uppgår till högst etthundra
miljoner kronor, får Finans-
inspektionen medge att företaget
har lägre bundet eget kapital än
som anges i första stycket, dock
lägst motsvarande en miljon ecu. I
nettovärdet skall inte räknas in
värdet av tillgångarna i sådan
finansieringsverksamhet som an-
ges i 1 kap. 3 § första stycket.
Om nettovärdet av tillgångarna i
den planerade verksamheten
uppgår till högst etthundra
miljoner kronor eller, om kredit-
marknadsföretaget avser att ha sin
redovisning i euro, tolv miljoner
euro, får Finansinspektionen
medge att företaget har lägre
bundet eget kapital än som anges i
första stycket, dock lägst mot-
svarande en miljon ecu.

4 kap.
1 §2
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
Ett kreditmarknadsföretags
kapitalbas får inte understiga det
belopp som enligt 2 kap. 4 §
krävdes när verksamheten på-
börjades.

Ett kreditmarknadsföretags
kapitalbas får inte understiga det
belopp som enligt 2 kap. 4 §
krävdes när verksamheten på-
börjades eller, om kreditmark-
nadsföretaget har sin redovisning i
euro, det belopp som enligt 6 §
lagen (1999:000) om redovisning i
euro för finansiella företag kräv-
des i eget kapital vid ingången av
det första räkenskapsåret med
redovisning i euro.
Ett kreditmarknadsföretag som
med stöd av 2 kap. 4 § andra
stycket fått Finansinspektionens
medgivande att när verksamheten
påbörjades ha ett lägre bundet eget
kapital än motsvarande fem
miljoner ecu, skall om nettovärdet
av tillgångarna i företagets
verksamhet därefter överstiger
etthundra miljoner kronor ha en
kapitalbas som motsvarar minst
fem miljoner ecu, beräknat efter
den kurs som gällde vid
tidpunkten för beslut om tillstånd
enligt 2 kap. 1 §.
Ett kreditmarknadsföretag som
med stöd av 2 kap. 4 § andra
stycket fått Finansinspektionens
medgivande att när verksamheten
påbörjades ha ett lägre bundet eget
kapital än motsvarande fem
miljoner ecu, skall om nettovärdet
av tillgångarna i företagets verk-
samhet därefter överstiger ett-
hundra miljoner kronor eller, om
kreditmarknadsföretaget har sin
redovisning i euro, tolv miljoner
euro ha en kapitalbas som mot-
svarar minst fem miljoner ecu,
beräknat efter den kurs som gällde
vid tidpunkten för beslut om till-
stånd enligt 2 kap. 1 §, eller, om
kreditmarknadsföretaget tidigare
har haft sin redovisning i euro,
beräknat efter den kurs som gällde
vid ingången av det första räken-
skapsåret med redovisning i
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räken-
skapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
Härmed föreskrivs att 5 kap. 1 § samt 6 kap. 7 och 9 §§ lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.
1 §1
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
Ett värdepappersbolags kapital-
bas får inte understiga det belopp
som enligt 2 kap. 5 § krävdes när
rörelsen påbörjades.
Ett värdepappersbolags kapi-
talbas får inte understiga det be-
lopp som enligt 2 kap. 5 § krävdes
när rörelsen påbörjades eller, om
värdepappersbolaget har sin
redovisning i euro, det belopp som
enligt 6 § lagen (1999:000)om
redovisning i euro för finansiella
företag krävdes i eget kapital vid
ingången av det första räken-
skapsåret med redovisning i euro.

6 kap.
7 §2
Om ett svenskt värde-
pappersinstitut har fattat beslut
som strider mot denna lag eller
någon annan författning som
reglerar dess verksamhet, mot
föreskrift som meddelats med stöd
av denna lag eller mot bolags-
ordningen, får Finansinspektionen
förbjuda verkställighet av beslutet.
Har beslutet redan verkställts får
inspektionen förelägga institutet
att göra rättelse, om det är möjligt.
Om ett svenskt värde-
pappersinstitut har fattat beslut
som strider mot denna lag eller
någon annan författning som
reglerar dess verksamhet, mot
föreskrift som meddelats med stöd
av sådan författning eller mot
bolagsordningen, får Finans-
inspektionen förbjuda verkställig-
het av beslutet. Har beslutet redan
verkställts får inspektionen före-
lägga institutet att göra rättelse,
om det är möjligt.

9 §3
Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett svenskt värdepappers-
institut skall återkallas av Finansinspektionen om:
1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,
2. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har
drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller
3. institutet genom att överträda
denna lag eller föreskrift som
meddelats med stöd av lagen eller
på annat sätt visat sig olämpligt att
utöva sådan rörelse som tillståndet
avser.
3. institutet genom att överträda
en bestämmelse som avses i 7 §
eller på annat sätt visat sig
olämpligt att utöva sådan rörelse
som tillståndet avser.
Ett värdepappersbolags tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5
skall återkallas av inspektionen om bolaget inte fullgjort sina skyldig-
heter enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och inte vidtagit
rättelse inom ett år efter det att inspektionen har förelagt värdepappers-
bolaget att fullgöra sina skyldigheter med förklaring att värdepappers-
bolagets tillstånd annars kan komma att återkallas.
Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om:
1. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i
5 kap. 1 § andra stycket eller och bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd för bolaget, eller
2. någon som ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 §
första stycket 4.
I fall som avses i tredje stycket 2 får tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och
han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader
gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag
Härmed föreskrivs att 2 kap. 6 och 4 kap. 8 § lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
6 §1
Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt 7 § och 5 kap. 4 § tredje stycket 2. Det primära
kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Med primärt kapital avses:
A. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag eget
kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker
reservfonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar eget
kapital med undantag för förlagsinsatser samt i Svenska skeppshypoteks-
kassan kassans reservfond. Från eget kapital skall undantas uppskriv-
ningsfonder.
B. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag kapital-
andelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.
C. I banker och kreditmarknadsföretag kapitalandelen av det belopp
som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning
på egendom som upplåtits till nyttjande.
Med supplementärt kapital avses
värdet av förlagsandelslån, för-
lagslån och andra skuldför-
bindelser med en ursprunglig
löptid på minst fem år och med
rätt till betalning först efter
institutets övriga borgenärer, dock
sammanlagt högst till ett belopp
som motsvarar hälften av det
primära kapitalet. Förlags-
andelslån, förlagslån och andra
skuldförbindelser vilkas åter-
stående löptid understiger fem år
får tas upp till ett belopp som
motsvarar högst 20 % av det
nominella värdet för varje helt år
som återstår till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt
kapital får dessutom, efter
medgivande av Finansinspek-
tionen, räknas andra kapi-
taltillskott och reserver än som
sägs i andra och tredje styckena.
Med supplementärt kapital avses
värdet av förlagslån och andra
skuldförbindelser med en ur-
sprunglig löptid på minst fem år
och med rätt till betalning först
efter institutets övriga borgenärer,
dock sammanlagt högst till ett
belopp som motsvarar hälften av
det primära kapitalet. Förlags-
andelslån, förlagslån och andra
skuldförbindelser vilkas åter-
stående löptid understiger fem år
får tas upp till ett belopp som
motsvarar högst 20 % av det
nominella värdet för varje helt år
som återstår till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt
kapital får dessutom, efter
medgivande av Finansinspek-
tionen, räknas värdet av
förlagsandelslån samt andra
kapitaltillskott och reserver än som
sägs i andra och tredje styckena.

4 kap.
8 §
Om ett instituts totala
nettoposition i utländsk valuta för
hela verksamheten överstiger 2 %
av kapitalbasen enligt 2 kap. 6
8 §§ skall kapitalkravet motsvara
8 % av det överskjutande beloppet.
Med ett instituts totala netto-
position i utländsk valuta avses
den högsta summan av ett instituts
korta nettopositioner eller långa
nettopositioner i olika valutor.
Om ett instituts totala
nettoposition i annan valuta än
redovisningsvalutan för hela
verksamheten överstiger 2 % av
kapitalbasen enligt 2 kap. 6 8 §§
skall kapitalkravet motsvara 8 %
av det överskjutande beloppet.
Med ett instituts totala netto-
position i annan valuta än
redovisningsvalutan avses den
högsta summan av ett instituts
korta nettopositioner eller långa
nettopositioner i olika valutor.
För balanserade positioner i nära korrelerade valutor får tillämpas ett
kapitalkrav motsvarande 4 % av värdet av den balanserade positionen.
Vidare får ett lägre kapitalkrav tillämpas för valutor som omfattas av
mellanstatliga bindande överenskommelser om valutakurs-samarbete.
Efter medgivande av Finansinspektionen får en simuleringsmetod
användas vid beräkning av kapitalkravet enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet
Härigenom föreskriv att det i ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen om (1992:1610) om finansieringsverksamhet
skall införas en ny punkt 5 a av följande lydelse.

5 a. Ett företag som bedriver verksamhet med stöd av punkterna 3-5 får
inte byta redovisningsvaluta.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räken-
skapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker
Härmed föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4 § och 7 kap. 14 § lagen
(1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
4 §
Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad
som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som
utgör bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan be-
räknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får regeringen
medge att bolaget har lägre bundet
eget kapital än det som anges i
första stycket, dock lägst mot-
svarande en miljon ecu.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan be-
räknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor eller, om med-
lemsbanken avser att ha sin
redovisning i euro, tolv miljoner
euro, får regeringen medge att
banken har lägre bundet eget
kapital än det som anges i första
stycket, dock lägst motsvarande en
miljon ecu.

2 kap.
4 §1
Stadgarna skall ange
1. medlemsbankens firma,
2. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
3. de rörelsegrenar som banken avser att driva,
4. villkoren för medlemskap i banken,
5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vilken
utsträckning medlemmarna får delta i banken med insats utöver vad de är
skyldiga att delta med,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella suppleanter, som skall utses av stämman, samt tiden för
deras uppdrag,
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras
befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt
hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas eller full-
mäktiges kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
10. vad som skall ske med bankens behållna tillgångar när den upp-
löses, samt
11. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insats-
emission som avses i 8 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla
för dessa.

Om medlemsbanken skall ha sin
bokföring i euro skall detta anges i
stadgarna. I så fall skall med-
lemsinsatserna anges i denna
valuta.

7 kap.
15 §
Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är
giltigt om samtliga röstberättigade har förenat sig om det. Beslutet är
även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande förenings-
stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av
de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.

Beslut om införande eller
ändring av en sådan bestämmelse
i stadgarna som avses i 2 kap. 4 §
andra stycket får verkan vid
ingången av det räkenskapsår som
följer närmast efter beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härmed föreskrivs att 2 kap. 5 § och 4 kap. 15 § sparbankslagen
(1987:619) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
5 §1
Reglementet skall ange
1. sparbankens firma,
2. sparbankens verksamhetsområde,
3. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
4. de rörelsegrenar som sparbanken avser att driva,
5. grundfondens belopp samt huruvida hela grundfonden eller del av
denna skall betalas tillbaka med eller utan ränta,
6. antalet huvudmän,
7. den kommunala valkorporation som skall förrätta val av huvudmän
och, där sådant val skall förrättas av flera korporationer, fördelningen av
antalet mandat dem emellan, samt ordningen för att åstadkomma en
successiv förnyelse av huvudmannakåren och det närmare förfarandet i
övrigt vid huvudmannavalen,
8. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella ersättare, som skall utses av sparbanksstämman, samt
tiden för deras uppdrag,
9. sättet att sammankalla sparbanksstämman, samt
10. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman.

Om sparbanken skall ha sin
bokföring i euro skall detta anges i
reglementet. I så fall skall grund-
fonden anges i denna valuta.

4 kap.
15 §
Beslut att ändra reglementet fattas av sparbanksstämman. Beslutet är
giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av de på stämman
närvarande huvudmännen.
Ett beslut om ändring av reglementet skall, sedan ändringen har
stadfästs, genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas
förrän registrering har skett.

Beslut om införande eller
ändring av en sådan bestämmelse
i reglementet som avses i 2 kap.
5 § andra stycket får verkan vid
ingången av det räkenskapsår som
följer närmast efter beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)
Härmed föreskrivs att 2 kap. 5 § och 9 kap. 14 § försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) skall ha följande lydelse.

2 kap.
5 §1
Bolagsordningen skall ange
för samtliga försäkringsbolag
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om
verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen åter-
försäkring,
4. om bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES),
5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter,
revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolags-
stämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,
6. sättet att sammankalla bolagsstämman,
7. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman,
8. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst,
9. i vilken utsträckning bolaget är skyldig att teckna återförsäkring,
för försäkringsaktiebolag
10. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall
kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och
maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en
fjärdedel av maximikapitalet,
11. aktiernas nominella belopp,
för ömsesidiga försäkringsbolag
12. garantikapitalet,
13. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas på
bolagsstämman, varvid särskilt skall anges om och i vilken utsträckning
delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade samt i vilken
utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna,
14. intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna är personligen
ansvariga för bolagets förpliktelser, om inte uteslutande bolagets
tillgångar svarar för bolagets förpliktelser,
15. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara
tecknade innan bolaget kan anses bildat,
16. vilken begränsning som skall gälla för mottagen återförsäkring i
förhållande till den direkta försäkringen, om verksamheten avser såväl
direkt försäkring som mottagen återförsäkring,
17. i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garanti-
kapitalet samt
18. om och i vilken ordning ränta skall betalas på garantikapitalet och
vinst delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet skall
återbetalas.
I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller
ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter
firman.

Om bolaget skall ha sin bok-
föring i euro så skall detta anges i
bolagsordningen. I så fall skall i
förekommande fall aktiekapitalet
anges i samma valuta.

9 kap.
14 §
Beslut att ändra bolagsordningen fattas av bolagsstämman utom i de
fall som avses i 4 kap. 15 § andra stycket. I fråga om försäkringsaktie-
bolag är beslutet giltigt om det har biträtts av aktieägare med två
tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda
aktierna, om inte något annat följer av 16 §. I fråga om ömsesidiga
försäkringsbolag är beslutet giltigt om det har biträtts av två tredjedelar
av samtliga röstande.

Beslut om införande eller
ändring av en sådan bestämmelse
i bolagsordningen som avses i
2 kap. 5 § tredje stycket får verkan
vid ingången av det räkenskapsår
som följer närmast efter beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Remissinstanser som yttrat sig över slutbetänkandet
Redovisning och aktiekapital i euro (SOU 1998:136)
Remissinstanser som har yttrat sig
Sveriges Riksbank, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i
Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Ekobrottsmyndigheten,
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Bokföringsnämnden, Finansin-
spektionen, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket RRV, Riksskatte-
verket RSV, Statistiska centralbyrån SCB, Juridiska fakultetsnämnden
vid Uppsala universitet, Exportkreditnämnden, Konkurrensverket,
Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK, Patent- och
registreringsverket PRV, Länsstyrelsen i Stockholm, Invest in Sweden
Agency ISA, Näringslivets Nämnd för Regelgranskning, Landsorganisa-
tionen i Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Svenska
Arbetsgivareföreningen SAF, Näringslivets Skattedelegation, Svenska
Bankföreningen, Stockholms Handelskammare, Sydsvenska Industri-
och Handelskammaren, Sveriges Industriförbund, Svensk Handel,
Svensk Industriförening, Byggentreprenörerna, Företagarnas Riks-
organisation, Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Sveriges
Försäkringsförbund, Svenska Aktuarieföreningen, Lantbrukarnas
Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund, Sveriges Redareförening,
Stockholms Fondbörs Aktiebolag, Värdepapperscentralen VPC AB,
AktieTorget i Norden AB, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR,
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF, Sveriges advokat-
samfund, Sveriges Finansanalytikers Förening, Konkursförvaltar-
kollegiernas förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Aktie-
främjandet, Sveriges Aktiesparares Riksförbund Aktiespararna, Staffan
Sandgren.
Remissinstanser som meddelat att de avstår från att yttra sig
Handelshögskolan i Stockholm, Allmänna Pensionsfonden Fjärde
fondstyrelsen, Allmänna Pensionsfonden Femte fondstyrelsen, Sveriges
Akademikers Centralorganisation SACO, Sveriges Fastighets-
ägareförbund, Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Svenska
kommunförbundet.
Remissinstanser som inte inkommit med yttrande
Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, Institutet
för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, Företags-
ekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, Nationalekonomiska
institutionen vid Uppsala universitet, Nationalekonomiska institutionen
vid Lunds universitet, Exportrådet, Allmänna Pensionsfonden Sjätte
fondstyrelsen, Redovisningsrådet, BAS-kontogruppen, Tjänsteförbundet,
Fristående Sparbankers Riksförbund, Aktiebolaget Svensk Exportkredit,
Utländska försäkringsbolags förening, Kooperativa förbundet, HSB:s
Riksförbund, OM Stockholm AB, Finansforum, Penningmarknads-
information PMI AB, InnovationsMarknaden AB, Svenska Revisor-
samfundet SRS, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund,
Landstingsförbundet.

SCB:s undersökning av företagens behov av
redovisning i euro
I utredningsuppdraget till utredaren ingick att klarlägga det
företagsekonomiska behovet av att tillåta redovisning i euro och så långt
det var möjligt kvantifiera detta. Utredaren har låtit SCB göra en enkät
bland ett antal företag om behovet av en sådan redovisning. Han har även
låtit företrädare för Electrolux, Ericsson, SCA, Skanska, Stora och Volvo
lägga fram sin syn på behovet av redovisning i euro vid ett av honom den
18 augusti 1998 anordnat möte. Nedan följer en sammanfattning av
utredarens redogörelse för SCB:s enkät.
Omfattning och svarsbild beträffande SCB:s undersökning
Undersökningen var avsedd att omfatta sammanlagt 956 företag
(samtliga aktiebolag), nämligen 600 slumpvis valda icke-finansiella
företag, de 35 mest omsatta börsföretagen samt de 321 finansiella företag
som finns här i landet, när man inte räknar in lokala försäkringsbolag och
de 8 börsnoterade finansiella företag som ingår bland de 35 börsnoterade
bolagen som nyss nämnts. Av dessa 956 företag hade 23 upphört med sin
verksamhet och undersökningen kom därför att omfatta endast 933
företag.
Beträffande urvalet är att märka att undersökningen inte omfattar
aktiebolag med en balansomslutning som inte uppgår till 5 miljoner kr.
Den totala svarsfrekvensen kom att ligga på 56 procent. Andelen
företag som besvarade enkäten stiger med storleken på företagen. Av de
små icke-finansiella företagen har 49 procent besvarat enkäten och av de
mellanstora icke-finansiella företagen 57 procent. Svarsfrekvensen är för
de stora icke-finansiella företagen 69 procent och 77 procent för de mest
omsatta börsföretagen. De finansiella företagen har en svarsfrekvens på
52 procent.
Av svaren på den första delen av enkäten framgår att oavsett före-
tagsgrupp är det endast en mindre andel av företagen som har behov av
att kunna använda euro i den löpande bokföringen. Det är totalt 12
procent av de svarande som anger ett sådant behov, medan 62 procent
svarar nej på frågan om ett behov finns. Samtidigt ökar behovet av att
kunna använda euro med företagens storlek, från 2 procent för små
företag till 29 procent för de mest omsatta företagen. Kommentarerna
från de mest utlandsorienterade företagen bland de största börsföretagen
är emellertid entydiga. De anger ett behov av att använda euro i den
löpande bokföringen.
En tredjedel av de företag som inte redan i dag anser sig ha ett klart
behov av att använda euro i sin bokföring anser att behovet kommer att
öka om företagets kunder och/eller leverantörer ställer krav på att offerter
och fakturor skall noteras i euro.
En stor andel av de företag som har behov av redovisning i euro
kommer på motsvarande sätt att verka för att denna valuta skall användas
i transaktioner med kunder och leverantörer. Några direkta krav på
kunder och leverantörer kommer man dock inte ställa. Lönerna till de
anställda kommer man att fortsätta att betala i svenska kronor, även om
nästan en tredjedel av de svarande företagen skulle verka för att också
löner till de anställda skulle betalas i euro när deras redovisning sker i
denna valuta.
Av svaren på enkätens andra del framgår bl.a. att det i första hand är
stora företag som utnyttjar valutasäkringar och att det i dagsläget till stor
del är europeiska valutor som valutasäkras. En majoritet av de svarande
företagen kommer att göra valutasäkring i euro i de fall företagen går
över till att använda euro i den löpande bokföringen
Enkätens tredje del avser de kostnadsreduceringar/vinster som skulle
bli en följd av att företaget går över till att använda euro i bokföringen.
Av svaren framgår att det i första hand är de stora företagen och då
framför allt de mest omsatta börsnoterade företagen som finansierar sin
verksamhet internationellt. Det är börsföretagen som anser att de får
minskade finansieringskostnader vid en övergång till bokföring i euro.
Börsföretagen väntar sig också att företagets valutasäkringskostnader
skall reduceras vid en användning av euro som bokföringsvaluta.
Företagen har också angivit andra fördelar med att gå över till euro i
den löpande bokföringen. Informationsvinster anges av många företag,
exempelvis genom bättre information till kreditgivare och ägare,
underlättade kommunikationer mellan bolag i olika länder och tydligare
jämförbarhet med internationella konkurrenter. I och med att euron blir
en stor valuta kan bokföring i euro ersätta tidigare redovisning i t.ex.
USD. Det är också en klar fördel att kunna använda samma valuta i
utländska och svenska koncernföretag. I övrigt kan en användning av
euro i den löpande bokföringen göra att företaget betraktas som ett
europeisk företag, vilket kan föra med sig att det blir lättare att få
europeiska kunder och att det kommer att få en större likviditet på
börserna.
Om företagen inte får möjlighet att gå över till euro i den löpande
bokföringen skulle man gå miste om de vinstmöjligheter som redovisats
här ovan. Därutöver anger företagen en ökad administration i och med att
europeiska kunder måste få betala i euro. Dessutom påpekas att
företagets personal kommer efter i den process som nu påbörjas ute i
Europa där konkurrenter ställer om sig till att tänka i den nya valutan. De
svenska företagen skulle få en försämrad konkurrenskraft då
konkurrenter använder euron som ett marknadsföringsargument.
Slutsatser som kan dras av SCB:s undersökning
SCB:s undersökning omfattar endast aktiebolag med en balans-
omslutning på 5 miljoner kr eller mer. Därmed står det klart från början
att den inte tillåter några slutsatser beträffande behovet av redovisning i
euro bland andra associationsformer eller bland enskilda näringsidkare.
Den säger inte heller någonting om behovet av euro som redovis-
ningsvaluta bland de drygt 200 000 aktiebolag som har lägre balans-
omslutning än som sagts nu.
Av svaren på den första delen av enkäten framgår att oavsett
företagsgrupp det är endast en mindre andel av företagen som har behov
av att kunna använda euro i den löpande bokföringen. Det är totalt 12
procent av de svarande som anger ett sådant behov, medan 62 procent
svarar nej på frågan om ett behov finns. Samtidigt ökar behovet av att
kunna använda euro med företagens storlek, från 2 procent för små
företag till 29 procent för de mest omsatta börsbolagen.
Kommentarerna från de mest utlandsorienterade företagen bland
största börsföretagen är emellertid entydiga. De anger ett behov av att
använda euro i den löpande bokföringen. Det skall dock i detta
sammanhang påpekas att kommentarerna till en del lämnats i samband
med det av utredaren anordnade mötet den 18 augusti 1998 med sex
särskilt intresserade börsnoterade företag.
Det är genom SCB:s enkät klart att 29 procent av de mest omsatta
börsnoterade aktiebolagen och 20 procent av de största aktiebolagen
anser sig ha ett behov av att ha den löpande bokföringen i euro. De mest
omsatta börsbolagen står tillsammans för ca 80 procent av det totala
antalet anställda inom näringslivet och svarar för en lika stor andel av
landets totala produktion. Om i storleksordningen vart fjärde börsbolag
vill ha möjlighet att byta redovisningsvaluta till euro innebär det att 20
procent av den totala produktionen sker i företag som vill ha denna
möjlighet och att var femte anställd i den privata sektorn arbetar i ett
sådant företag. Denna slutsats gäller under förutsättningen att företagen
var för sig står för lika stor andel av produktionen. Men det bör
poängteras att de företag som har visat behov för en redovisning i euro
förmodligen står för en ännu större andel av produktionen. Därtill skall
läggas att uppskattningsvis (20 procent av 1 300 =) 260 aktiebolag med
en balansomslutning över 250 miljoner kr vill ha möjlighet att redovisa i
euro.

Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:000)
Härigenom föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1999:000)
dels att 6 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 6 §, av följande
lydelse.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

4 kap.
6 §

Affärshändelsernas belopp skall
kunna presenteras i en och samma
redovisningsvaluta. Redovisnings-
valutan skall vara svenska kronor.
I aktiebolag, ekonomiska före-
ningar, sparbanker, medlems-
banker, understödsföreningar, för-
säkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag får dock
redovisningsvalutan i stället vara
euro.
Byte av redovisningsvaluta får
ske endast vid ingången av ett nytt
räkenskapsår. Bestämmelser om
omräkning i samband med byte av
redovisningsvaluta finns i årsredo-
visningslagen (1995:1554).
Har företaget bytt redovis-
ningsvaluta, får ett nytt byte göras
endast om skattemyndigheten till-
låter det.
Trots bestämmelserna i första
tredje styckena får en filial i ut-
landet ha sin redovisning i en
valuta som i verksamhetslandet
godtas som redovisningsvaluta.

6 kap.
6 §
Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar och skulder skall
anges.
För poster i balansräkningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i utländsk valuta skall
anges enligt vilka principer
beloppen har räknats om till
svenska kronor.
För poster i balansräkningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i annan valuta än
redovisningsvalutan skall anges
enligt vilka principer beloppen har
räknats om till redovisnings-
valutan.
__________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2000.
2. Försäkringsbolag som tilllämpar punkterna 2 eller 5 i övergångs-
bestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkrings-
rörelselagen (1982:713) får, trots bestämmelsen i 4 kap. 6 § första stycket
tredje meningen, inte ha euro som redovisningsvaluta.

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)
dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 3 kap. 4 §, 9 kap. 35 §, 13 kap. 4 a §, 14
kap. 1 och 22 §§ samt 17 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 35 a §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
3 §
Aktiebolag skall ha ett aktie-
kapital som uppgår till minst
100 000 kr i privata aktiebolag
och till minst 500 000 kr i publika
aktiebolag.

Aktiebolag skall ha ett aktie-
kapital. Aktiekapitalet skall vara
bestämt antingen i kronor eller i
euro.
Om aktiekapitalet är bestämt i
kronor, skall det i ett privat
aktiebolag uppgå till minst
100 000 kr och i ett publikt
aktiebolag till minst 500 000 kr.
Om aktiekapitalet är bestämt i
euro, skall det uppgå till minst det
belopp i euro som enligt den av
Europeiska centralbanken fast-
ställda växelkursen vid bolagets
bildande motsvarade 100 000 kr
eller, i fråga om publika aktie-
bolag, 500 000 kr. Har aktiekapi-
talet tidigare varit bestämt i
kronor, skall det uppgå till minst
det belopp i euro som vid bytet av
aktiekapitalsvaluta motsvarade
100 000 kr respektive 500 000 kr.
Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika
belopp.

Aktiernas nominella belopp
skall vara bestämt i samma valuta
som aktiekapitalet.

2 kap.
4 §
Bolagsordningen skall ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolags-
ordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och
maximikapitalet, varvid minimikapitalet ej får vara mindre än en fjärde-
del av maximikapitalet,
5. aktiernas nominella belopp,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för styrelse-
ledamots uppdrag,
7. sättet för sammankallande av bolagsstämma,
8. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
9. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta.
I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt,
skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.

Om bolaget skall ha euro som
redovisningsvaluta, skall detta an-
ges i bolagsordningen. I så fall
skall det i bolagsordningen också
anges att aktiekapitalet och akti-
ernas nominella belopp skall vara
bestämda i euro.

3 kap.
4 §
Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får utlämnas endast till
aktieägare som är införd i aktieboken och först när full betalning erlagts
för den eller de aktier brevet lyder på. Vidare fordras
1. att bolaget registrerats, om aktien tecknats vid bolagets bildande,
2. att nyemission eller fondemission registrerats, om aktien tillkommit
på grund av emissionen, eller
3. att registrering skett enligt 5 kap. 14 §, om aktien tillkommit på
grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.
Aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens
fullmakt av bank. Namnteckning får återges genom tryckning eller på
annat liknande sätt. Brevet skall ange bolagets firma, ordningsnummer på
den eller de aktier varå brevet lyder, akties nominella belopp och dagen
för utfärdandet. Kan när aktiebrev utges aktier av olika slag finnas enligt
bolagsordningen, skall aktieslaget anges i brevet. Om bolagsordningen
innehåller förbehåll enligt 1 § fjärde stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §,
skall tydlig uppgift därom intagas i brev på aktie som avses med
förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad form. Förkortningsformer
fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
När utbetalning göres vid
inlösning av aktie eller minskning
av dess nominella belopp eller vid
skifte av bolagets tillgångar, skall
aktiebrevet förses med påskrift om
utbetalningen. Påskrift skall även
göras så snart det kan ske när utan
återbetalning aktie indragits eller
nominella beloppet ändrats.

När utbetalning göres vid
inlösning av aktie eller minskning
av dess nominella belopp eller vid
skifte av bolagets tillgångar, skall
aktiebrevet förses med påskrift om
utbetalningen. Påskrift skall även
göras så snart det kan ske när utan
återbetalning aktie indragits eller
nominella beloppet ändrats. En
sådan påskrift skall också göras
när det nominella beloppet har
ändrats, dock inte när ändringen
görs på grund av beslut om att
aktiekapitalet skall vara bestämt i
annan valuta än tidigare.
Aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte utges i stället
för annat, skall innehålla uppgift därom. Utbytes aktiebrev mot ett eller
flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet jämte därtill hörande
kupongark makuleras på betryggande sätt.
Emissionsbevis samt skuldebrev och optionsbevis, som avses i 5 kap.,
skall undertecknas på sätt som anges i andra stycket.

9 kap.
35 §
Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för
registrering och får, utom i fall som avses i 18 kap. 6 §, inte verkställas
förrän registrering har skett.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
bolagsordningen som avses i
2 kap. 4 § fjärde stycket får verkan
vid ingången av det räkenskapsår
som inleds närmast efter beslutet.
Har beslutet vid den tidpunkten
inte registrerats, skall dock frågan
om ändring i bolagsordningen
anses ha förfallit.

35 a §

Har registreringsmyndigheten
registrerat ett beslut om ändring i
bolagsordningen av innebörd att
aktiekapitalet skall vara bestämt i
annan valuta än tidigare, skall
myndigheten vid ingången av när-
mast följande räkenskapsår räkna
om det registrerade aktiekapitalet
till den nya valutan. Omräkningen
skall göras enligt den växelkurs
som har fastställts av Europeiska
centralbanken den sista svenska
bankdagen under föregående
räkenskapsår.
Styrelsen skall senast till första
ordinarie bolagstämma efter det
att beslutet fick verkan lägga fram
förslag om nödvändiga följd-
ändringar i bolagsordningen av-
seende aktiekapitalets storlek och
aktiernas nominella belopp.

13 kap.
4 a §
Registreringsmyndigheten förordnar att bolaget skall träda i
likvidation, om
1. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman
inte inom föreskriven tid fattat beslut om likvidation enligt 19 §,
2. bolaget inte på föreskrivet sätt
till registret har anmält sådan
styrelse, verkställande direktör
eller revisor som skall finnas
enligt denna lag, eller
2. bolaget inte på föreskrivet sätt
till registret har anmält sådan
styrelse, verkställande direktör
eller revisor som skall finnas
enligt denna lag,
3. bolaget inte har sänt in års-
redovisning och revisionsberättel-
se enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554)
inom elva månader från räken-
skapsårets utgång.
3. bolaget inte har sänt in års-
redovisning och revisionsberättel-
se enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554)
inom elva månader från räken-
skapsårets utgång, eller

4. bolaget efter beslut om att
aktiekapitalet skall vara bestämt i
kronor i stället för i euro har ett
registrerat aktiekapital eller mini-
mikapital som inte står i över-
ensstämmelse med 1 kap. 3 §
andra stycket och bolaget inte
inom sex månader från det att
beslutet fick verkan har anmält
nödvändiga beslut om ökning av
aktiekapitalet och om ändring i
bolagsordningen för registrering.
Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har
upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten och
avgift som påförts enligt 6 a § har betalats.
Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registrerings-
myndigheten självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot,
verkställande direktör, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende
av att det finns någon som kan företräda bolaget.

14 kap.
1 §
Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av ett annat
aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget i form
av aktier i det övertagande bolaget varvid det överlåtande bolaget
upplöses utan likvidation (fusion). Som fusionsvederlag får också lämnas
pengar.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera
överlåtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt,
övertagande bolag (kombination).

Fusion får ske endast om
bolagen har samma redovisnings-
valuta.

22 §
Om ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan bolagens
styrelser, fatta beslut om att dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget.
De skall därvid upprätta en fusionsplan. Planen skall för vart och ett av
bolagen ange
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där
styrelsen skall ha sitt säte,
2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,
3. vilka rättigheter i moderbolaget som skall tillkomma innehavare av
skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättigheter i
dotterbolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för
de nämnda innehavarna,
4. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor.
I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter
som kan vara av vikt vid bedömande av fusionens lämplighet för
bolagen.

Fusion får ske endast om
bolagen har samma redovis-
ningsvaluta.

17 kap.
1 §
Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av
bolagsstämman enligt bestämmelserna i 9 kap. om beslut om ändring av
bolagsordningen.
Om stämman hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste
räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har
avgivits, skall det på stämman läggas fram uppgifter motsvarande
delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisningslagen (1995:1554)
eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:1559) om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Uppgifterna skall
avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller
tidigast tre månader före dagen för bolagsstämman.
Beslutet får registreras endast om
1. bolagets registrerade aktie-
kapital uppgår till minst 500 000
kr,
1. bolagets registrerade aktieka-
pital uppgår till minst det belopp
som anges i 1 kap. 3 § andra eller
tredje stycket.
2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket
framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade
aktiekapitalet, och
3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 16 kap. 1 § om pub-
likt aktiebolags firma.
Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen
uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och beslutet
om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 7 kap. 14 § och 12 kap. 1, 3 och
8 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §
Föreningens stadgar skall ange
1. föreningens firma,
2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,
4. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur
insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i
föreningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med,
5. för det fall att regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering
beroende avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp
eller de högsta belopp till vilka de får bestämmas,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av
dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall
skall ske,
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras
befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt
hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller
fullmäktiges kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
10. vilken tid föreningens räkenskapsår skall omfatta,
11. grunderna för fördelning av föreningens vinst samt hur man skall
förfara med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses,
samt
12. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insats-
emission som avses i 10 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla
för dessa.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.

Om föreningen skall ha euro
som redovisningsvaluta, skall
detta anges i stadgarna. I så fall
skall det i stadgarna också anges
att den insats med vilken varje
medlem skall delta i föreningen
skall vara bestämd i euro.

7 kap.
14 §
Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är
giltigt, om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det.
Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande
stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av
de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.
Har i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgarna,
gäller det villkoret.
Om enligt en föreskrift i stadgarna en viss bestämmelse inte får ändras
utan regeringens tillstånd, får inte heller en sådan föreskrift ändras utan
regeringens tillstånd, om föreskriften har tagits in i stadgarna på grund av
lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande.
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för registre-
ring. Beslutet får inte verkställas förrän registreringen har skett.
Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller
annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får
inte verkställas förrän ett år har förflutit efter registreringen.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
stadgarna som avses i 2 kap. 2 §
tredje stycket får verkan vid
ingången av det räkenskapsår som
inleds närmast efter beslutet. Har
beslutet vid den tidpunkten inte
registrerats, skall dock frågan om
ändring i stadgarna anses ha
förfallit.

12 kap.
1 §
Genom ett avtal om fusion kan en ekonomisk förening (den
överlåtande föreningen) gå upp i en annan ekonomisk förening (den
övertagande föreningen. En sådan fusion innebär att medlemmarna i den
överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, att
den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation samt att dess
tillgångar och skulder övertas av den övertagande föreningen. Avtalet
skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i den överlåtande
föreningen.
Fusion kan ske, trots att den överlåtande föreningen har trätt i
likvidation. I ett sådant fall skall likvidationen avslutas när tillstånd till
fusionen enligt 6 § har registrerats.

Fusion får ske endast om
föreningarna har samma
redovisningsvaluta.

3 §
Genom ett avtal om fusion kan två eller flera föreningar (de
överlåtande föreningarna) förenas genom att bilda en ny förening (den
övertagande föreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i de
överlåtande föreningarna blir medlemmar i den nya föreningen, att de
överlåtande föreningarna upplöses utan likvidation samt att deras
tillgångar och skulder övertas av den nya föreningen. Avtalet skall för att
bli giltigt godkännas av föreningsstämman i varje överlåtande förening.
Bestämmelserna i 1 § andra stycket skall därvid tillämpas.

Fusion får ske endast om
föreningarna har samma redovis-
ningsvaluta.
De handlingar som anges i 2 § första stycket 1- 4 och andra stycket 1-3
skall upprättas för varje överlåtande förening. De skall hållas tillgängliga
för de röstberättigade, föreningsmedlemmarna och innehavarna av för-
lagsandelar i respektive överlåtande förening under minst en vecka före
den föreningsstämma vid vilken frågan om godkännande av fusions-
avtalet skall behandlas. Handlingarna skall genast sändas till sådan
röstberättigad, medlem eller innehavare av förlagsandel som begär det
och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämmorna.
Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya
föreningen och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de
överlåtande föreningarna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i
enlighet med fusionsavtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i
den nya föreningen.

8 §
Om en ekonomisk förening äger samtliga aktier i ett dotteraktiebolag,
kan föreningens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär
att bolaget skall gå upp i föreningen. Bolagets styrelse skall anmäla
avtalet för registrering hos bolagets registreringsmyndighet.

Fusion får ske endast om
föreningen och bolaget har samma
redovisningsvaluta.
I fråga om det fortsatta fusionsförfarandet tillämpas 6 § samt 7 § första
stycket, andra stycket första och tredje meningarna samt tredje stycket.
Vad som sägs där om överlåtande förening skall i stället gälla bolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
Härigenom föreskrivs i fråga om årsredovisningslagen (1995:1554)
dels att 2 kap. 6 §, 4 kap. 13 §, 5 kap. 2 § och 7 kap. 7 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 16 §, samt
närmast före 4 kap. 16 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
6 §
Beloppen i årsredovisningen
skall anges i svenska kronor.
Beloppen får dessutom anges i
annan valuta enligt omräknings-
kursen på dagen för räkenskaps-
årets utgång (balansdagen). I så
fall skall upplysning om omräk-
ningskursen lämnas i en not.

Beloppen i årsredovisningen
skall anges i företagets redovis-
ningsvaluta enligt 4 kap. 6 §
bokföringslagen (1999:000). Be-
loppen får dessutom anges i annan
valuta enligt omräkningskursen på
dagen för räkenskapsårets utgång
(balansdagen). I så fall skall upp-
lysning om omräkningskursen
lämnas i en not.
Vid byte av redovisningsvaluta
skall balansräkningen för det
gamla räkenskapsåret räknas om
till den nya redovisningsvalutan
enligt den växelkurs som har
fastställts av Europeiska cent-
ralbanken den sista svenska
bankdagen under räkenskapsåret.
Den omräknade balansräkningen
skall utgöra ingående balans för
det nya räkenskapsåret.

4 kap.
13 §
Fordringar och skulder i
utländsk valuta får omräknas
enligt växelkursen på balansdagen,
om detta står i överensstämmelse
med 2 kap. 2 och 3 §§.
Fordringar och skulder i annan
valuta än redovisningsvalutan får
omräknas till redovisningsvalutan
enligt växelkursen på balansdagen,
om detta står i överensstämmelse
med 2 kap. 2 och 3 §§.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.

Omräkning av förlagsinsatser

16 §

Om en ekonomisk förening har
förlagsinsatser i annan valuta än
redovisningsvalutan, skall dessa
räknas om enligt växelkursen på
balansdagen.
Skillnaden mellan det om-
räknade beloppet och motsvarande
belopp vid räkenskapsårets
ingång, skall föras mot
Balanserad vinst eller förlust.

5 kap.
2 §
Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar eller skulder skall
anges.
För poster i årsredovisningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i utländsk valuta skall
anges enligt vilka principer
beloppen har räknats om till
svenska kronor.
För poster i årsredovisningen
som avser tillgångar, avsättningar
eller skulder i annan valuta än
redovisningsvalutan skall det an-
ges enligt vilka principer beloppen
har räknats om till redovis-
ningsvalutan.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

7 kap.
7 §
För koncernredovisningen tillämpas följande bestämmelser i 2 kap.:
4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,
5 § om språk och form,
6 § om valuta, och
7 § om undertecknande.

I koncernredovisningen skall
beloppen anges i samma valuta
som i moderföretagets årsredovis-
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2000.

Förslag till lag om byte av redovisningsvaluta i finansiella
företag
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser för finansiella företag om byte av
redovisningsvaluta.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
1. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
2. kreditmarknadsföretag: företag som avses i 1 kap. 1 § första
stycket 2 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
3. försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkrings-
bolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),
4. understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen
(1972:262) om understödsföreningar,
5. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,
6. försäkringsföretag: försäkringsbolag och understödsförening,
7. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1 6 samt
a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
b) fondbolag enligt 1 § första stycket 3 lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder,
c) börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet,
d) auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs-
och clearingverksamhet,
e) clearingorganisation enligt 1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och
clearingverksamhet och
f) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen
(1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,
8. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 §
lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag eller annan grupp av företag på
vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag,
bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och
9. koncern: detsamma som i 1 kap. 5 § och 6 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på
andra juridiska personer än aktiebolag.

3 § Med stadgar avses
1. bolagsordning i ett aktiebolag och ett försäkringsbolag,
2. reglemente i en sparbank eller
3. stadgar i en medlemsbank, en understödsförening eller en
ekonomisk förening.
Särskild redogörelse
4 § Ett finansiellt företag som avser att byta redovisningsvaluta skall
upprätta en särskild redogörelse över konsekvenserna av bytet för
företaget samt för den koncern och finansiella företagsgrupp som
företaget ingår i. Ett försäkringsföretag skall även redogöra för
konsekvenserna av bytet för försäkringstagare och andra ersättnings-
berättigade på grund av en försäkring.
Av redogörelsen skall det framgå vilka risker som är förenade med en
redovisning i den nya valutan och de åtgärder som har vidtagits för att
kontrollera dessa. Det skall också framgå om bytet är förenligt med de
bestämmelser som gäller för verksamheten.
Ett fondbolag skall ge in redogörelsen till Finansinspektionen senast
sex månader före ingången av det första räkenskapsåret med redovisning
i den nya valutan.

5 § En ändring av stadgarna som innebär byte av redovisningsvaluta får
stadfästas eller godkännas endast om en redogörelse som avses i 4 §
första stycket har upprättats.
Särskilda bestämmelser för kreditinstitut och värdepappersbolag
6 § Om ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag har bytt
redovisningsvaluta, skall kapitalbasen omräknat till den nya redovis-
ningsvalutan minst motsvara det krav på lägsta kapitalbas som gällde
före bytet. Omräkningen skall göras enligt den växelkurs som avses i
2 kap. 6 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554).
Om ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag har bytt till en valuta
som företaget tidigare haft sin redovisning i, skall dock kapitalbasen
alltid minst motsvara det krav på lägsta kapitalbas som senast gällde vid
redovisning i den valutan.

7 § Ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, som har bytt till
redovisning i euro, skall vid ingången av det första räkenskapsåret med
redovisning i den nya valutan ha ett bundet eget kapital som motsvarar
minst det kapital som krävs för att påbörja verksamheten.
Särskilda bestämmelser för försäkringsbolag
8 § Ett försäkringsbolag som har bytt redovisningsvaluta, skall vid
beräkning av premieindex eller skadeindex enligt 7 kap. 25 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) räkna om belopp och kostnader
bestämda i den tidigare redovisningsvalutan till den nya valutan.
Omräkningen skall göras enligt den växelkurs som avses i 2 kap. 6 §
andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554). Om motsvarande kurs
vid beräkningstillfället ger en högre solvensmarginal, skall i stället den
kursen användas.
Finansinspektionen får medge att ett försäkringsbolag, vid beräkning
av premieindex eller skadeindex, i stället för vad som sägs i första
stycket, får räkna om belopp och kostnader till den nya redovisnings-
valutan enligt samma principer som bolaget får tillämpa i
årsredovisningen.
Bemyndiganden
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vad en redogörelse enligt 4 § skall innehålla och
2. beräkning av premieindex eller skadeindex i försäkringsbolag som
har fått tillstånd enligt 8 § andra stycket.
Överklagande
10 § Finansinspektionens beslut enligt 8 § andra stycket får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar
Härigenom föreskrivs att 11 och 37 §§ lagen (1972:262) om
understödsföreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

11§
Understödsförenings stadgar skall vara ägnade att trygga att föreningen
kan fullgöra sina försäkringsutfästelser och skall samtidigt tillgodose
medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringarna är
skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens
förhållanden. Även i övrigt skall stadgarna ha ett för verksamheten
lämpligt innehåll.
Stadgarna skall ange
1. föreningens firma,
2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,
3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen,
5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eller grunderna för
beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäkrings-
belopp samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna försäkrings-
belopp för en medlem,
6. de fasta avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller grunderna
för deras beräknande,
7. ordningen för beslut om särskild uttaxering och grunderna för dess
verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma,
8. påföljden för försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller
uttaxerat belopp,
9. om rätt till fribrev eller återköp skall föreligga samt, för sådant fall,
villkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs- eller
återköpsvärdena,
10. villkoren för belåning av försäkringsbrev hos föreningen, om sådan
belåning skall få förekomma,
11. tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning, om skyldig-
het föreligger att verkställa sådan utredning,
12. grunderna för fondbildning,
13. hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och
värdehandlingar skall förvaras,
14. hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas samt, om
återbäring skall förekomma, bestämmelser därom,
15. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta
antal till vilket de skall uppgå och, om för styrelseledamöter och
revisorer skall finnas suppleanter, motsvarande uppgifter om dem, tiden
för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag samt, om
styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annat än i denna lag
angivet sätt, hur tillsättning skall ske,
16. i fall där fullmäktige skall finnas, hur de skall utses samt deras
befogenhet och mandattid,
17. tid för ordinarie föreningsstämma,
18. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom samt den tid före
stämman då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,
19. hur vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens
behållna tillgångar.
Bestämmelserna i andra stycket 15 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.

Om föreningen skall ha euro
som redovisningsvaluta, skall
detta anges i stadgarna.

37 §
Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är giltigt endast om
samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två
på varandra följande föreningsstämmor och biträtts av minst två
tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Innebär beslutet,
att ny grund för medlemskaps upphörande införes, och skall det gälla
även dem som är medlemmar i föreningen när frågan avgöres, är beslutet
dock giltigt endast om samtliga medlemmar biträtt det eller beslutet
fattats på två på varandra följande ordinarie stämmor och biträtts av
minst tre fjärdedelar av de röstande på den sist hållna stämman.
Om förening meddelar försäkringar enligt sådan allmän pensionsplan
som avses i 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m., får styrelsen besluta om sådana ändringar av stadgarna som
påkallas av ändringar i den för medlemmarna gällande pensionsplanen.
Sådant beslut skall anmälas på den föreningsstämma som hålles närmast
efter det att beslutet fattades.
Är för giltighet av beslut om stadgeändring ytterligare villkor bestämt i
stadgarna, gäller även det.
Beslut om stadgeändring skall genom styrelsens försorg ofördröjligen
underställas Finansinspektionen för godkännande genom anmälan för
registrering och får ej verkställas innan registrering skett.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
stadgarna som avses i 11 § fjärde
stycket får verkan vid ingången av
det räkenskapsår som inleds när-
mast efter beslutet. Har beslutet
vid den tidpunkten inte registre-
rats, skall dock frågan om ändring
i stadgarna anses ha förfallit.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)
Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)
dels att 1 kap. 6 §, 2 kap 5 §, 3 kap. 4 § 9 kap. 17 § och 15 a kap. 1 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 kap. 22 § och
20 kap. 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
6 §
I ett försäkringsbolag svarar aktieägarna eller delägarna inte
personligen för bolagets förpliktelser. I 7 § finns bestämmelser om
kapitaltillskott i form av uttaxering hos delägare.
Försäkringsaktiebolag är privat försäkringsaktiebolag eller publikt
försäkringsaktiebolag. Denna lag gäller för samtliga försäkrings-
aktiebolag, om inte annat föreskrivs.
Är bolagets aktiekapital fördelat
på flera aktier, skall dessa lyda på
lika belopp.
Försäkringsaktiebolag skall ha
ett aktiekapital. Aktiekapitalet
skall vara bestämt i antingen
kronor eller euro. Om aktie-
kapitalet är fördelat på flera aktier,
skall dessa lyda på lika belopp.
Aktiernas nominella belopp
skall vara bestämt i samma valuta
som aktiekapitalet.

2 kap.
5 §
Bolagsordningen skall ange
för samtliga försäkringsbolag
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om
verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen åter-
försäkring,
4. om bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES),
5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter,
revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolags-
stämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,
6. sättet att sammankalla bolagsstämman,
7. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman,
8. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst
eller, i ett livförsäkringsbolag, på annat sätt täcka bolagets förlust,
för försäkringsaktiebolag
9. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall
kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och
maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en
fjärdedel av maximikapitalet,
10. aktiernas nominella belopp,
för ömsesidiga försäkringsbolag
11. den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte
endast försäkringstagarna är delägare,
12. garantikapitalet,
13. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas på
bolagsstämman, varvid särskilt skall anges om och i vilken utsträckning
delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade samt i vilken
utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna,
14. för vilka försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i
vilken ordning uttaxering kan ske hos delägarna i skadeförsäkringsbolag
samt hur uttaxeringen skall genomföras,
15. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara
tecknade innan bolaget kan anses bildat,
16. hur tillgångarna skall fördelas mellan delägarna vid bolagets
upplösning,
17. i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garanti-
kapitalet samt
18. om och i vilken ordning vinst skall delas ut till garanterna och i
vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas.
I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller
ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter
firman.

Om försäkringsbolaget skall ha
euro som redovisningsvaluta, skall
detta anges i bolagsordningen. Ett
försäkringsaktiebolag skall i
bolagsordningen också ange att
aktiekapitalet och aktiernas nomi-
nella belopp skall vara bestämda i
euro.

3 kap.
4 §
Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får lämnas ut endast till sådan
aktieägare som är införd i aktieboken och först när den eller de aktier
brevet lyder på har betalats. Vidare fordras
1. att försäkringsaktiebolaget har registrerats, om aktien har tecknats
vid bolagets bildande, eller
2. att nyemissionen eller fondemissionen har registrerats, om aktien
tillkommit på grund av emissionen, eller
3. att registrering har skett enligt 5 kap. 15 §, om aktien har tillkommit
på grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.
Aktiebrevet skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens
fullmakt av en bank. Namnteckningarna får återges genom tryckning
eller på något annat liknande sätt. Brevet skall ange bolagets firma,
ordningsnummer på den eller de aktier varpå brevet lyder, aktiens
nominella belopp och dagen för utfärdandet. Kan, när aktiebrevet ges ut,
aktier av olika slag finnas enligt bolagsordningen, skall aktieslaget anges
i brevet. Om bolagsordningen innehåller förbehåll enligt 1 § fjärde
stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §, skall detta tydligt anges i brevet på
sådan aktie som avses med förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad
form. Förkortningsformerna fastställs av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
När utbetalning görs vid inlösen
av en aktie eller vid minskning av
dess nominella belopp eller vid
skifte av bolagets tillgångar, skall
aktiebrevet förses med påskrift om
utbetalningen. Har utan åter-
betalning en aktie dragits in eller
det nominella beloppet ändrats,
skall så snart som möjligt en
påskrift om detta göras på aktie-
brevet
När utbetalning görs vid inlösen
av en aktie eller vid minskning av
dess nominella belopp eller vid
skifte av bolagets tillgångar, skall
aktiebrevet förses med påskrift om
utbetalningen. Har utan åter-
betalning en aktie dragits in, skall
så snart som möjligt en påskrift
om detta göras på aktiebrevet. En
sådan påskrift skall också göras
när det nominella beloppet har
ändrats, dock inte när ändringen
görs på grund av beslut om att
aktiekapitalet skall vara bestämt i
annan valuta än tidigare.
Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ges ut i
stället för ett annat, skall innehålla uppgift om detta. Utbyts ett aktiebrev
mot ett eller flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet och de därtill
hörande kupongarken makuleras på ett betryggande sätt.
Emissionsbevis samt de skuldebrev och optionsbevis som avses i
5 kap. skall undertecknas på det sätt som anges i andra stycket.

9 kap.
17 §
Beslut att ändra bolagsordningen skall genast anmälas för registrering
sedan ändringen har stadfästs och får utom i de fall som avses i 20 kap.
6 § inte verkställas förrän registrering har skett.

En beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
bolagsordningen som avses i
2 kap. 5 § tredje stycket får verkan
vid ingången av det räkenskapsår
som inleds närmast efter beslutet.
Har beslutet vid den tidpunkten
inte registrerats, skall dock frågan
om ändring i bolagsordningen
anses ha förfallit.

22 §
Har ett försäkringsaktiebolag
beslutat att aktiekapitalet skall
vara bestämt i annan valuta än
tidigare, skall styrelsen senast till
första ordinarie bolagsstämma
efter det att beslutet fick verkan
lägga fram förslag om nödvändiga
följdändringar i bolagsordningen
avseende aktiekapitalets storlek
och aktiernas nominella belopp.

15 a kap.
1 §
Ett försäkringsaktiebolag eller ett annat aktiebolags samtliga tillgångar
och skulder kan övertas av ett försäkringsaktiebolag mot vederlag till
aktieägarna i det överlåtande bolaget i form av aktier i det övertagande
bolaget, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation
(fusion). Som fusionsvederlag får också lämnas pengar.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera
överlåtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt,
övertagande bolag (kombination).

Fusion får ske endast om
bolagen har samma redovisnings-
valuta.

20 kap.

6 a §
Har ett beslut om att
aktiekapitalet skall vara bestämt i
annan valuta än tidigare regi-
strerats, skall Finansinspektionen
vid ingången av närmast följande
räkenskapsår räkna om det
registrerade aktiekapitalet till den
nya valutan. Omräkningen skall
göras enligt den växelkurs som
fastställts av Europeiska central-
banken den sista svenska
bankdagen under föregående
räkenskapsår.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
9 §
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
En banks kapitalbas får inte
understiga det belopp som enligt
9 kap. 4 § andra stycket denna lag,
2 kap. 2 § andra stycket spar-
bankslagen (1987:619) eller 1 kap.
4 § andra eller tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
En banks kapitalbas får inte
understiga det belopp som enligt
9 kap. 4 § andra stycket denna lag,
2 kap. 2 § andra stycket spar-
bankslagen (1987:619) eller 1 kap.
4 § andra eller tredje stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker
krävdes när rörelsen påbörjades.
För en bank som har bytt redo-
visningsvaluta gäller i stället att
kapitalbasen inte får understiga
det högsta av de belopp som avses
i 6 och 7 §§ lagen (1999:000) om
byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 §, 4 kap. 15 § och 7 kap. 1, 2 och
8 §§ sparbankslagen (1987:619) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
5 §
Reglementet skall ange
1. sparbankens firma,
2. sparbankens verksamhetsområde,
3. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
4. de rörelsegrenar som sparbanken avser att driva,
5. grundfondens belopp samt huruvida hela grundfonden eller del av
denna skall betalas tillbaka med eller utan ränta,
6. antalet huvudmän,
7. den kommunala valkorporation som skall förrätta val av huvudmän
och, där sådant val skall förrättas av flera korporationer, fördelningen av
antalet mandat dem emellan, samt ordningen för att åstadkomma en
successiv förnyelse av huvudmannakåren och det närmare förfarandet i
övrigt vid huvudmannavalen,
8. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella ersättare, som skall utses av sparbanksstämman, samt
tiden för deras uppdrag,
9. sättet att sammankalla sparbanksstämman, samt
10. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman.

Om banken skall ha euro som
redovisningsvaluta, skall detta
anges i reglementet. I så fall skall
det i reglementet också anges att
grundfondens belopp skall vara
bestämt i euro.

4 kap.
15 §
Beslut att ändra reglementet fattas av sparbanksstämman. Beslutet är
giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av de på stämman
närvarande huvudmännen.
Ett beslut om ändring av reglementet skall, sedan ändringen har
stadfästs, genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas
förrän registrering har skett.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
reglementet som avses i 2 kap. 5 §
andra stycket får verkan vid
ingången av det räkenskapsår som
inleds närmast efter beslutet. Har
beslutet vid den tidpunkten inte
registrerats, skall dock frågan om
ändring i reglementet anses ha
förfallit.

7 kap.
1 §
Enligt ett avtal om fusion kan en sparbank (den överlåtande
sparbanken) gå upp i en annan sparbank (den övertagande sparbanken).
En sådan fusion innebär att den överlåtande sparbanken upplöses utan
likvidation samt att dess tillgångar och skulder övertas av den
övertagande sparbanken. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av
sparbanksstämman i den överlåtande sparbanken. Fusion kan ske, trots
att den överlåtande sparbanken har trätt i likvidation. I ett sådant fall
skall likvidationen avslutas när tillstånd till fusionen enligt 5 § har
registrerats.

Fusion får ske endast om
sparbankerna har samma redovis-
ningsvaluta.
Följande handlingar skall sändas till huvudmännen i den överlåtande
sparbanken senast en vecka före den sparbanksstämma vid vilken frågan
om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas samt läggas fram på
stämman:
1. förslag till sparbanksstämmans beslut,
2. fusionsavtalet,
3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av
vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för sparbanken och
insättarna, samt
4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3.
Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, skall följande
handlingar sändas till huvudmännen samt läggas fram på stämman:
1. avskrift av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning
om sparbanksstämmans beslut om sparbankens vinst eller förlust, samt
avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för sparbankens ställning vilka har inträffat efter det att
årsredovisningen har avgetts, samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen.

2 §
Enligt ett avtal om fusion kan två eller flera sparbanker (de överlåtande
sparbankerna) förenas genom att bilda en ny sparbank (den övertagande
sparbanken). En sådan fusion innebär att de överlåtande sparbankerna
upplöses utan likvidation samt att den övertagande sparbanken övertar
deras tillgångar och skulder. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av
sparbanksstämman i varje överlåtande sparbank. Bestämmelsen i 1 §
första stycket fjärde meningen skall därvid tillämpas.

De handlingar som anges i 1 §
andra och tredje styckena skall
upprättas för varje överlåtande
sparbank. De skall sändas till
huvudmännen i de överlåtande
sparbankerna senast en vecka före
sparbanksstämma vid vilken
frågan om godkännande av
fusionsavtalet skall behandlas
samt läggas fram på stämmorna.
Fusion får ske endast om
sparbankerna har samma redovis-
ningsvaluta.
De handlingar som anges i 1 §
tredje och fjärde styckena skall
upprättas för varje överlåtande
sparbank. De skall sändas till
huvudmännen i de överlåtande
sparbankerna senast en vecka före
sparbanksstämma vid vilken
frågan om godkännande av
fusionsavtalet skall behandlas
samt läggas fram på stämmorna.
Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till reglemente för den
övertagande sparbanken. Om sparbanksstämmorna i de överlåtande
sparbankerna godkänner avtalet, skall de genast se till att huvudmän,
styrelse och revisorer utses i den nya sparbanken.

8 §
Om en sparbank äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan sparbankens
och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att dotterbolaget
skall gå upp i sparbanken. Styrelserna skall anmäla avtalet för
registrering hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5 7 §§ i tillämpliga
delar.

Fusion får ske endast om
sparbanken och bolaget har
samma redovisningsvaluta.
Dotterbolaget är upplöst när beslutet om tillstånd enligt 5 § har
registrerats. Finansinspektionen skall lämna uppgifter om fusionen till
Patent- och registreringsverket, som skall registrera tillståndet enligt 5 §.
Fusion enligt första stycket får ske utan hinder av att det i dotterbolaget
finns sådan egendom som sparbanken inte får förvärva. Sådan egendom
måste avyttras senast ett år från registreringen. Om särskilda skäl
föreligger, kan Finansinspektionen förlänga denna frist.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § samt 6 kap. 7 och 9 §§ lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.
1 §
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
Ett värdepappersbolags kapital-
bas får inte understiga det belopp
som enligt 2 kap. 5 § krävdes när
rörelsen påbörjades.
Ett värdepappersbolags kapital-
bas får inte understiga det belopp
som enligt 2 kap. 5 § krävdes när
rörelsen påbörjades. För ett
värdepappersbolag som har bytt
redovisningsvaluta gäller i stället
att kapitalbasen inte får under-
stiga det största av de belopp som
avses i 6 och 7 §§ lagen
(1999:000) om byte av redovis-
ningsvaluta i finansiella företag.

6 kap.
7 §
Om ett svenskt värdepappers-
institut har fattat beslut som
strider mot denna lag eller någon
annan författning som reglerar
dess verksamhet, mot föreskrift
som meddelats med stöd av
denna lag eller mot bolags-
ordningen, får Finansinspektionen
förbjuda verkställighet av
beslutet. Har beslutet redan
verkställts får inspektionen
förelägga institutet att göra
rättelse, om det är möjligt.
Om ett svenskt värdepappers-
institut har fattat beslut som
strider mot denna lag eller någon
annan författning som reglerar
dess verksamhet, mot föreskrift
som meddelats med stöd av sådan
författning eller mot bolags-
ordningen, får Finansinspektionen
förbjuda verkställighet av
beslutet. Har beslutet redan
verkställts får inspektionen
förelägga institutet att göra
rättelse, om det är möjligt.

9 §
Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett svenskt värdepappers-
institut skall återkallas av Finansinspektionen om:
1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,
2. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har
drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller
3. institutet genom att överträda
denna lag eller föreskrift som
meddelats med stöd av lagen eller
på annat sätt visat sig olämpligt att
utöva sådan rörelse som tillståndet
avser.
3. institutet genom att överträda
en bestämmelse som avses i 7 §
eller på annat sätt visat sig
olämpligt att utöva sådan rörelse
som tillståndet avser.
Ett svenskt värdepappersinstituts tillstånd skall återkallas av
inspektionen om bolaget inte fullgjort sina skyldigheter enligt lagen
(1999:158) om investerarskydd, och inte vidtagit rättelse inom ett år efter
det att inspektionen har förelagt värdepappersbolaget att fullgöra sina
skyldigheter med förklaring att värdepappersbolagets tillstånd annars kan
komma att återkallas. Detsamma gäller ett värdepappersbolags tillstånd
enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 om bolaget inte fullgjort sina
skyldigheter enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om:
1. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i
5 kap. 1 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader efter
det att den blev känd för bolaget, eller
2. någon som ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 §
första stycket 4.
I fall som avses i tredje stycket 2 får tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och
han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader
gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §, 4 kap. 1 § och 5 kap. 17 § lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
4 §
Ett kreditmarknadsföretag skall
när verksamheten påbörjas ha ett
bundet eget kapital som vid
tidpunkten för beslut om tillstånd
enligt 1 § motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 3 och 5
lagen (1995:1559) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag finns bestämmelser
om vad som utgör bundet eget
kapital.
Om nettovärdet av tillgångarna i
den planerade verksamheten
uppgår till högst etthundra
miljoner kronor, får Finans-
inspektionen medge att företaget
har lägre bundet eget kapital än
som anges i första stycket, dock
lägst motsvarande en miljon ecu. I
nettovärdet skall inte räknas in
värdet av tillgångarna i sådan
finansieringsverksamhet som
anges i 1 kap. 3 § första stycket.
Ett kreditmarknadsföretag skall
när verksamheten påbörjas ha ett
bundet eget kapital som vid
tidpunkten för beslut om tillstånd
enligt 1 § motsvarar minst fem
miljoner euro. I 5 kap. 4 § 3 och 5
lagen (1995:1559) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag finns bestämmelser
om vad som utgör bundet eget
kapital.
Om nettovärdet av tillgångarna i
den planerade verksamheten
uppgår till högst etthundra
miljoner kronor, eller, om kredit-
marknadsföretaget avser att ha sin
redovisning i euro, tolv miljoner
euro, får Finansinspektionen
medge att företaget har lägre
bundet eget kapital än som anges i
första stycket, dock lägst
motsvarande en miljon euro. I
nettovärdet skall inte räknas in
värdet av tillgångarna i sådan
finansieringsverksamhet som an-
ges i 1 kap. 3 § första stycket.
Insatserna i en kreditmarknadsförening skall alltid fullgöras i pengar.

4 kap.
1 §
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
Ett kreditmarknadsföretags
kapitalbas får inte understiga det
belopp som enligt 2 kap. 4 §
krävdes när verksamheten
påbörjades.

Ett kreditmarknadsföretag som
med stöd av 2 kap. 4 § andra
stycket fått Finansinspektionens
medgivande att när verksamheten
påbörjades ha ett lägre bundet eget
kapital än motsvarande fem
miljoner ecu, skall om nettovärdet
av tillgångarna i företagets
verksamhet därefter överstiger
etthundra miljoner kronor ha en
kapitalbas som motsvarar minst
fem miljoner ecu, beräknat efter
den kurs som gällde vid
tidpunkten för beslut om tillstånd
enligt 2 kap. 1 §.
Ett kreditmarknadsföretags
kapitalbas får inte understiga det
belopp som enligt 2 kap. 4 §
krävdes när verksamheten på-
börjades. För ett kreditmark-
nadsföretag som har bytt redo-
visningsvaluta gäller i stället att
kapitalbasen inte får understiga
det högsta av de belopp som avses
i 6 och 7 §§ lagen (1999:000) om
byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag.
Ett kreditmarknadsföretag som
med stöd av 2 kap. 4 § andra
stycket fått Finansinspektionens
medgivande att när verksamheten
påbörjades ha ett lägre bundet eget
kapital än motsvarande fem
miljoner euro, skall om netto-
värdet av tillgångarna i företagets
verksamhet därefter överstiger
etthundra miljoner kronor ha en
kapitalbas som motsvarar minst
fem miljoner euro, beräknat efter
den kurs som gällde vid
tidpunkten för beslut om tillstånd
enligt 2 kap. 1 §. För ett
kreditmarknadsföretag som har
bytt till redovisning i kronor, skall
i stället beräkningen göras efter
den kurs som gällde vid ingången
av det första räkenskapsåret efter
det senaste bytet till redovisning i
kronor.
Har kreditmarknadsföretaget
sin redovisning i euro, gäller i
stället för vad som föreskrivs i
tredje stycket att kapitalbasen
skall uppgå till minst fem miljoner
euro om nettotillgångarna över-
stiger tolv miljoner euro.

5 kap.
17 §
Ett tillstånd att driva finansieringsverksamhet som har lämnats ett
kreditmarknadsföretag skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget inte inom ett år efter beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om företaget dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,
2. företaget under en sammanhängande tid av ett år inte drivit sådan
rörelse som tillståndet avser,
3. företaget genom att överträda en bestämmelse som avses i 16 § eller
på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet
avser,
4. företagets kapitalbas under-
stiger det minsta belopp som krävs
enligt 4 kap. 1 § andra eller tredje
stycket och bristen inte har täckts
inom tre månader från det att den
blev känd för företaget, eller
4. företagets kapitalbas under-
stiger det minsta belopp som krävs
enligt 4 kap. 1 § andra, tredje eller
fjärde stycket och bristen inte har
täckts inom tre månader från det
att den blev känd för företaget,
eller
5. någon som ingår i företagets styrelse eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 §
första stycket 4.
Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första
stycket 2 och 3 i stället för att återkalla tillståndet meddela varning. I fall
som avses i första stycket 4 får inspektionen medge förlängd tid för
täckande av bristen, om det finns särskilda skäl. I fall som avses i första
stycket 5 får tillstånd återkallas bara om Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes ställföreträdare och han eller hon, sedan en av
inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fortfarande finns
kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställ-
företrädare.
Om tillståndet återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av
verksamheten skall ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta
verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § och 4 kap. 8 § (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
6 §
Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt 7 § och 5 kap. 4 § tredje stycket 2. Det primära
kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Med primärt kapital avses:
A. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag eget
kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker reserv-
fonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar eget kapital med
undantag för förlagsinsatser samt i Svenska skeppshypotekskassan
kassans reservfond. Från eget kapital skall undantas uppskrivnings-
fonder.
B. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag kapital-
andelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.
C. I banker och kreditmarknadsföretag kapitalandelen av det belopp
som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning
på egendom som upplåtits till nyttjande.
Med supplementärt kapital avses
värdet av förlagsandelslån,
förlagslån och andra skuldför-
bindelser med en ursprunglig
löptid på minst fem år och med
rätt till betalning först efter
institutets övriga borgenärer, dock
sammanlagt högst till ett belopp
som motsvarar hälften av det
primära kapitalet. Förlags-
andelslån, förlagslån och andra
skuldförbindelser vilkas åter-
stående löptid understiger fem år
får tas upp till ett belopp som
motsvarar högst 20 % av det
nominella värdet för varje helt år
som återstår till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt
kapital får dessutom, efter med-
givande av Finansinspektionen,
räknas andra kapitaltillskott och
reserver än som sägs i andra och
tredje styckena.
Med supplementärt kapital avses
värdet av förlagslån och andra
skuldförbindelser med en ur-
sprunglig löptid på minst fem år
och med rätt till betalning först
efter institutets övriga borgenärer,
dock sammanlagt högst till ett
belopp som motsvarar hälften av
det primära kapitalet. Förlagslån
och andra skuldförbindelser vilkas
återstående löptid understiger fem
år får tas upp till ett belopp som
motsvarar högst 20 % av det
nominella värdet för varje helt år
som återstår till förfallodagen.

Som primärt eller supplementärt
kapital får dessutom, efter med-
givande av Finansinspektionen,
räknas värdet av förlagsinsatser
samt andra kapitaltillskott och
reserver än som sägs i andra och
tredje styckena.

4 kap.
8 §
Om ett instituts totala
nettoposition i utländsk valuta för
hela verksamheten överstiger 2 %
av kapitalbasen enligt 2 kap. 6
8 §§ skall kapitalkravet motsvara
8 % av det överskjutande beloppet.

Med ett instituts totala netto-
position i utländsk valuta avses
den högsta summan av ett instituts
korta nettopositioner eller långa
nettopositioner i olika valutor.
Om ett instituts totala
nettoposition i annan valuta än
redovisningsvalutan för hela
verksamheten överstiger 2 % av
kapitalbasen enligt 2 kap. 6 8 §§
skall kapitalkravet motsvara 8 %
av det överskjutande beloppet.
Med ett instituts totala
nettoposition i annan valuta än
redovisningsvalutan avses den
högsta summan av ett instituts
korta nettopositioner eller långa
nettopositioner i olika valutor.
För balanserade positioner i nära korrelerade valutor får tillämpas ett
kapitalkrav motsvarande 4 % av värdet av den balanserade positionen.
Vidare får ett lägre kapitalkrav tillämpas för valutor som omfattas av
mellanstatliga bindande överenskommelser om valutakurssamarbete.
Efter medgivande av Finansinspektionen får en simuleringsmetod
användas vid beräkning av kapitalkravet enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 8 §§, 5 kap. 4 § och 7 kap. 2 §
lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-
bolag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
Med beaktande av vad som föreskrivs i 2 § skall följande
bestämmelser om värderingen i 4 kap. årsredovisningslagen (1995:1554)
tillämpas:
1 § första stycket och 2 § om vad som är anläggningstillgångar och
omsättningstillgångar,
3 § om anskaffningsvärde för anläggningstillgångar,
4 § om avskrivning av anläggningstillgångar,
5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar,
6 8 §§ om uppskrivning av anläggningstillgångar,
9 § första fjärde styckena om värdering av omsättningstillgångar,
10 § om värdering av pågående arbeten,
11 § första och andra styckena om varulagrets anskaffningsvärde,
12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde,
14 § om egna aktier, samt
15 § om periodisering av vissa
belopp vid upptagande av lån.
14 § om egna aktier,
15 § om periodisering av vissa
belopp vid upptagande av lån,
samt
16 § om omräkning av förlags-
insatser.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §
Tillgångar och skulder i
utländsk valuta skall omräknas
efter växelkursen på balansdagen,
om de inte genom särskilda
åtgärder skyddas mot eller utgör
skydd mot valutakursförändringar.
Tillgångar och skulder i annan
valuta än redovisningsvalutan
skall omräknas enligt växelkursen
på balansdagen, om de inte genom
särskilda åtgärder skyddas mot
eller utgör skydd mot valutakurs-
förändringar.
Materiella och immateriella anläggningstillgångar samt sådana
finansiella anläggningstillgångar som utgörs av andelar får utan hinder av
första stycket omräknas efter anskaffningskursen vid förvärvet.

5 kap.
4 §
Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om
skulder och eget kapital:
1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av
samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp,
lånevaluta, räntesats, förfallodag, omständigheter som kan medföra
förtida återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och
villkor för betalning på förfallodagen eller för konvertering. Vidare skall
sammanfattande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för
övriga efterställda skulder.
2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till
sin storlek och art.
3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag
skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital
eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp
Aktiekapital, Överkursfond, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond
för orealiserade vinster. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder,
var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för
räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas
därvid upp som avdragsposter.
4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond,
Reservfond, Fond för orealiserade vinster samt Garantifond. Benäm-
ningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust
för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.
5. I medlemsbank och i kreditmarknadsförening skall eget kapital delas
upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust.
Under bundet eget kapital skall tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond,
Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Medlemsinsatser och
förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital skall
tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst
eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för
räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

6. Om en sparbank har bidrag
till garantifonden i annan valuta
än i redovisningsvalutan, skall
dessa räknas om enligt växel-
kursen på balansdagen.
Skillnaden mellan det omräk-
nade beloppet och motsvarande
belopp vid ingången av räken-
skapsåret skall föras mot Andra
fonder.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

7 kap.
2 §
Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande
bestämmelser om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen
(1995:1554) tillämpas:
4 § första stycket om koncernredovisningens delar,
5 § om dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen,
6 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

7 § andra stycket om redovis-
ningsvaluta,
8 § första stycket första meningen om allmänna krav på
koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen,
9 § om minoritetsandelar,
10 § om balansdag,
12 § om enhetliga principer för koncernredovisningen och års-
redovisningen,
13 § om elimineringar mellan koncernföretag,
15 § om förändringar i koncernens sammansättning,
16 och 17 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,
18 24 §§ om hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen,
samt
25 30 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 § och 7 kap. 2 § lagen (1995:1560)
om årsredovisning i försäkringsföretag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130
Föreslagen lydelse

5 kap.
4 §
Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om eget
kapital och avsättningar:
1. I livförsäkringsföretag som inte får dela ut vinst skall som bundet
eget kapital tas upp Aktiekapital, Garantikapital, Överkursfond,
Konsolideringsfond, Fond för orealiserade vinster och vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som
avdragspost.
2. I skadeförsäkringsföretag och livförsäkringsföretag som får dela ut
vinst skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget
kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp
Aktiekapital, Garantikapital, Överkursfond, Uppskrivningsfond,
Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Under fritt eget kapital
eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad
vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad
förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
3. I understödsföreningar skall som eget kapital tas upp Fond för
orealiserade vinster, Övriga fonder och vinst eller förlust för
räkenskapsåret. Förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som
avdragspost.
4. Om avsättningen för kvardröjande risker i posten Ej intjänade
premier och kvardröjande risker (DD.1) uppgår till väsentligt belopp,
skall beloppet anges.
5. Om garanterad återbäring i posten Livförsäkringsavsättning (DD.2)
uppgår till väsentligt belopp, skall beloppet anges.
6. Om avvecklingsresultat uppgår till väsentligt belopp skall det anges
i en not med fördelning på kategori av skada och belopp. Med avveck-
lingsresultat avses skillnaden mellan å ena sidan avsättningen för
oreglerade skador från föregående år vid räkenskapsårets ingång, efter
avdrag för under räkenskapsåret gjorda utbetalningar av ersättningar för
skador från föregående år, och å andra sidan avsättningen för oreglerade
skador från föregående år vid räkenskapsårets slut.
7. Villkorad återbäring (EE.1) skall delas upp på avsättningar för vilka
försäkringstagaren direkt respektive indirekt bär risk.
8. Skadeförsäkringsföretag och livförsäkringsföretag som får dela ut
vinst skall lämna närmare upplysningar om det belopp av fritt eget
kapital som inte kan anses utdelningsbart med hänsyn till
bestämmelserna i 1 kap. 1 a § första stycket och 12 kap. 2 § tredje stycket
försäkringsrörelselagen (1982:713) och om de förhållanden som
motiverar bedömningen.
9. Livförsäkringsaktiebolag och ömsesidiga livförsäkringsbolag skall
lämna upplysning om belopp som inte får användas för vinstutdelning
eller förlusttäckning enligt bolagsordningen.

10. Om ett ömsesidigt försäk-
ringsbolag har garantikapital i
annan valuta än redovisnings-
valutan, skall detta räknas om
enligt växelkursen på balans-
dagen. Skillnaden mellan det
omräknade beloppet och mot-
svarande belopp vid ingången av
räkenskapsåret skall föras mot
- Balanserad vinst eller förlust i
ömsesidiga skadeförsäkringsbolag
och ömsesidiga livförsäkrings-
bolag som får dela ut vinst, och
- Andra fonder i ömsesidiga
livförsäkringsbolag som inte får
dela ut vinst.

7 kap.
2 §
Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande
bestämmelser om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen
(1995:1554) tillämpas:
2 § om när koncernredovisning inte behöver upprättas,
4 § första stycket om koncernredovisningens delar,
5 § om dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen,
6 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

7 § andra stycket om redovis-
ningsvaluta,
8 § första stycket första meningen om allmänna krav på
koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen,
9 § om minoritetsandelar,
10 § om balansdag,
12 § om enhetliga principer för koncernredovisningen och års-
redovisningen,
13 § om elimineringar mellan koncernföretag,
15 § om förändringar i koncernens sammansättning,
16 och 17 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,
18 24 §§ om hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen,
samt
25 30 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4 §, 7 kap. 16 § och 10 kap.
1, 2 och 8 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande
lydelse.

Lydelse enligt prop. 1998/99:129
Föreslagen lydelse

1 kap.
4 §
Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad
som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner euro. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som
utgör bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan
beräknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får regeringen
medge att banken har lägre bundet
eget kapital än det som anges i
första stycket, dock lägst motsvar-
ande en miljon euro.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan
beräknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor eller, om banken
kommer att ha sin redovisning i
euro, tolv miljoner euro, får
banken medges att ha lägre bundet
eget kapital än det som anges i
andra stycket, dock lägst
motsvarande en miljon euro.
Frågor om sådant medgivande
prövas av Finansinspektionen.
Ärenden som är av principiell
betydelse eller av särskild vikt
prövas dock av regeringen.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap
4 §
Stadgarna skall ange
1. medlemsbankens firma,
2. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
3. de rörelsegrenar som banken avser att driva,
4. villkoren för medlemskap i banken,
5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vilken
utsträckning medlemmarna får delta i banken med insats utöver vad de är
skyldiga att delta med,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer
samt eventuella suppleanter, som skall utses av stämman, samt tiden för
deras uppdrag,
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras
befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt
hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas eller full-
mäktiges kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
10. vad som skall ske med bankens behållna tillgångar när den upp-
löses, samt
11. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insats-
emission som avses i 8 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla
för dessa.

Om banken skall ha euro som
redovisningsvaluta, skall detta
anges i stadgarna. I så fall skall
det i stadgarna också anges att
den insats med vilken varje
medlem skall delta i föreningen
skall vara bestämd i euro.

7 kap.
16 §
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för
registrering sedan ändringen har stadfästs. Beslutet får inte verkställas
förrän registrering har skett.
Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller
annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får
inte verkställas förrän ett år efter registreringen.

Ett beslut om att införa eller
ändra en sådan bestämmelse i
stadgarna som avses i 2 kap. 4 §
andra stycket får verkan vid
ingången av det räkenskapsår som
inleds närmast efter beslutet. Har
beslutet vid den tidpunkten inte
registrerats, skall dock frågan om
ändring av stadgarna anses ha
förfallit.

10 kap.
1 §
Enligt ett avtal om fusion kan en medlemsbank (den överlåtande
banken) gå upp i en annan medlemsbank (den övertagande banken). En
sådan fusion innebär att medlemmarna i den överlåtande banken blir
medlemmar i den övertagande banken och att den överlåtande banken
upplöses utan likvidation samt att dess tillgångar och skulder övertas av
den övertagande banken. För att avtalet skall bli giltigt skall det
godkännas av föreningsstämman i den överlåtande banken. Fusion kan
ske trots att den överlåtande banken har trätt i likvidation. I ett sådant fall
skall likvidationen avslutas när tillstånd till fusionen enligt 5 § har
registrerats.

Fusion får ske endast om
medlemsbankerna har samma
redovisningsvaluta.
Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade,
medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar i den överlåtande
medlemsbanken under minst en vecka före den föreningsstämma vid
vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas samt
läggas fram på stämman:
1. förslag till föreningsstämmans beslut,
2. fusionsavtalet,
3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara
av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för medlemsbanken
och insättarna,
4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3, samt
5. en kopia av den övertagande medlemsbankens årsredovisning för
det senaste räkenskapsåret, försedd med anteckning om förenings-
stämmans beslut rörande bankens vinst eller förlust, samt en kopia av
revisionsberättelsen för samma räkenskapsår.
Skall den överlåtande medlems-
bankens årsredovisning inte be-
handlas på den stämma som anges
i andra stycket eller har den
övertagande bankens årsredovis-
ning för det senaste räkenskapsåret
inte behandlats på en stämma i den
banken, skall i stället för de
handlingar som anges i andra
stycket 5 följande handlingar
hållas tillgängliga och läggas fram
på den förstnämnda stämman i
enlighet med vad som anges i
andra stycket:
Skall den överlåtande medlems-
bankens årsredovisning inte be-
handlas på den stämma som anges
i tredje stycket eller har den
övertagande bankens årsredovis-
ning för det senaste räkenskapsåret
inte behandlats på en stämma i den
banken, skall i stället för de
handlingar som anges i tredje
stycket 5 följande handlingar
hållas tillgängliga och läggas fram
på den förstnämnda stämman i
enlighet med vad som anges i
tredje stycket:
1. en kopia av medlemsbankens senaste årsredovisning, försedd med
anteckning om föreningsstämmans beslut om bankens vinst eller förlust,
samt en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bankens ställning som har inträffat efter det att årsredo-
visningen har lämnats, samt
3. revisorernas yttrande över styrelsens redogörelse enligt 2.
Handlingarna skall genast sändas till varje röstberättigad, medlem eller
innehavare av förlagsandel som begär det och uppger sin postadress.

2 §
Enligt ett avtal om fusion kan två eller flera medlemsbanker (de
överlåtande bankerna) förenas genom att bilda en ny medlemsbank (den
övertagande banken). En sådan fusion innebär att medlemmarna i de
överlåtande bankerna blir medlemmar i den nya banken och att de
överlåtande bankerna upplöses utan likvidation samt att den nya banken
övertar deras tillgångar och skulder. Avtalet skall för att bli giltigt
godkännas av föreningsstämman i varje överlåtande medlemsbank.
Bestämmelsen i 1 § första stycket fjärde meningen skall tillämpas.

Fusion får ske endast om
medlemsbankerna har samma
redovisningsvaluta.
De handlingar som anges i 1 §
andra stycket 1 4 och tredje
stycket skall upprättas för varje
överlåtande medlemsbank. De
skall hållas tillgängliga för de
röstberättigade, medlemmarna och
innehavarna av förlagsandelar i de
överlåtande bankerna under minst
en vecka före den förenings-
stämma vid vilken frågan om god-
kännande av fusionsavtalet skall
behandlas. Handlingarna skall
genast sändas till röstberättigad,
medlem och innehavare av
förlagsandel som begär det och
uppger sin postadress. Hand-
lingarna skall läggas fram på
stämmorna.
De handlingar som anges i 1 §
tredje stycket 1 4 och fjärde
stycket skall upprättas för varje
överlåtande medlemsbank. De
skall hållas tillgängliga för de
röstberättigade, medlemmarna och
innehavarna av förlagsandelar i de
överlåtande bankerna under minst
en vecka före den föreningsstäm-
ma vid vilken frågan om god-
kännande av fusionsavtalet skall
behandlas. Handlingarna skall ge-
nast sändas till röstberättigad,
medlem och innehavare av
förlagsandel som begär det och
uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på
stämmorna.
Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya
medlemsbanken och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de
överlåtande bankerna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i
enlighet med avtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya
banken.

8 §
Om en medlemsbank äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan
medlemsbankens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som
innebär att dotterbolaget skall gå upp i medlemsbanken. Styrelserna skall
anmäla avtalet för registrering hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5
7 §§ i tillämpliga delar.

Fusion får ske endast om
medlemsbanken och bolaget har
samma redovisningsvaluta.
Dotterbolaget är upplöst när regeringens eller Finansinspektionens
beslut om tillstånd enligt 5 § har registrerats. Finansinspektionen skall
lämna uppgifter om fusionen till Patent- och registreringsverket, som
skall registrera tillståndet enligt 5 §.
Fusion enligt första stycket får ske även om det i dotterbolaget finns
egendom som medlemsbanken inte får förvärva. Sådan egendom måste
avyttras senast ett år från registreringen. Om det finns särskilda skäl, kan
Finansinspektionen förlänga denna frist.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om omräkningsförfarande m.m. vid
beskattningen för företag som har sin redovisning i euro
Härigenom föreskrivs följande.
Innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om inkomstskatt, mervärdesskatt
och reklamskatt för företag som har sin redovisning i euro eller som
byter redovisningsvaluta. I 8 och 9 §§ finns bestämmelser som gäller
även för andra företag som genomför vissa transaktioner med företag
som har sin redovisning i euro.
Inkomstskatt
Självdeklaration
2 § Företag som har sin redovisning i euro skall bifoga sin årsredovisning
till självdeklarationen.

3 § Uppgifter enligt 2 kap. 19 § första stycket lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall avse belopp som har räknats
om till kronor. De företag som enligt 2 kap. 20 § första stycket skall foga
årsredovisningen till självdeklarationen skall lämna balansräkning och
resultaträkning omräknade till kronor.
Omräkning till kronor skall göras enligt 4 - 6 §§. Det omräknade
resultatet skall vara utgångspunkt för den justering av det bokförings-
mässiga resultatet som skall göras vid den skattemässiga inkomst-
beräkningen.

4 § Resultaträkningen skall med det undantag som anges i andra stycket
räknas om enligt beskattningsårets genomsnittliga växelkurs.
För företag som ingår i samma koncern vid utgången av beskatt-
ningsåret gäller följande om företagen inte har identiska beskattningsår
på grund av att något av företagen har bildats eller förvärvats under året
Det företag som har bildats eller förvärvats skall räkna om resultat-
räkningen enligt den genomsnittliga kurs som gäller för övriga
euroredovisande koncernföretag.

5 § Balansräkningen skall med de undantag som anges i andra och tredje
styckena räknas om enligt kursen vid beskattningsårets utgång.
Periodiseringsfond som avsatts tidigare beskattningsår skall räknas om
med samma kurs som har använts i räkenskaperna för det innevarande
räkenskapsåret.
Årets resultat skall räknas om enligt den genomsnittliga växelkursen.

6 § Om omräkning enligt 4 och 5 §§ leder till att summan av tillgångarna
avviker från summan av eget kapital, obeskattade reserver, avsättningar
och skulder, skall mellanskillnaden föras upp som en korrigeringspost.
Periodiseringsfond
7 § För företag som yrkar avdrag för avsättning till periodiseringsfond
enligt 30 kap. inkomstskattelagen (1999:000) skall avsättningen i
räkenskaperna beräknas utifrån kursen vid beskattningsårets utgång.
Förändringar under senare beskattningsår av fondens bokförda värde som
beror på förändringar av valutakurser skall inte påverka det
skattemässiga resultatet.
Koncernbidrag
8 § Koncernbidrag enligt 35 kap. inkomstskattelagen (1999:000) skall
fastställas till ett belopp i kronor. Det företag som ger koncernbidrag får
inte dra av ett högre belopp än vad mottagaren tar upp.
Underprisöverlåtelse
9 § Om en tillgång överlåts utan ersättning eller mot en ersättning som
understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat till
ett företag som inte har samma redovisningsvaluta, skall
uttagsbeskattning ske trots bestämmelserna i 23 kap. inkomstskattelagen
(1999:000).
Värdering av fordringar och skulder i annan valuta än euro
10 § I stället för vad som föreskrivs i 14 kap. 8 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall fordringar, skulder, avsättningar och kontanter i annan
valuta än euro värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om det
finns terminskontrakt eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd
för en sådan post, får posten tas upp till det värde som motiveras av
valutasäkringen under förutsättning att
samma värde används i räkenskaperna, och
värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed.
Representationsavdrag
11 § Avdrag för lunch, middag eller supé i samband med sådan
representation som avses i 16 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:000) får
inte överstiga det belopp i euro som motsvarar 90 kronor per person med
tillägg för mervärdesskatt till den del denna inte skall dras av enligt
8 kap. mervärdesskattelagen (1994:200) eller återbetalas enligt 10 kap.
samma lag. Det belopp som får dras av skall beräknas för varje
kalenderår utifrån den genomsnittliga växelkursen under november året
före kalenderåret.
Ändrad värdering av balansposter
12 § Om skattemyndigheterna inte godtar företagets värdering av lager,
pågående arbeten, fordringar, skulder eller avsättningar skall det belopp
som påverkar den skattepliktiga intäkten justeras med hänsyn till
skillnaden mellan kursen vid beskattningsårets utgång och beskatt-
ningsårets genomsnittliga växelkurs.
Byte av redovisningsvaluta
13 § När ett företag byter redovisningsvaluta skall företaget som värde av
ingående lager, pågående arbeten, inventarier, fordringar, skulder och
avsättningar ta upp värdet av närmast föregående beskattningsårs
utgående lager, pågående arbeten, inventarier, fordringar, skulder och
avsättningar omräknade enligt kursen vid beskattningsårets utgång.
Om företaget yrkar avdrag för avskrivning på inventarier enligt 18 kap.
17 § inkomstskattelagen (1999:000), skall anskaffningsvärdet på de
inventarier som anskaffats under de tre senaste beskattningsåren eller
så många år som behövs för en korrekt beräkning och som fortfarande
finns kvar i verksamheten räknas om enligt kursen vid beskattningsårets
utgång.
Mervärdesskatt
14 § Vid redovisning av uppgifter om mervärdesskatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483) skall omräkning ske med den
genomsnittliga växelkursen för den period som redovisningen avser.
Reklamskatt
15 § Vid redovisning av uppgifter om reklamskatt enligt lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam skall omräkning ske med
den genomsnittliga växelkursen för den period som redovisningen avser.
Kurser för omräkning
16 § För omräkning enligt denna lag skall de kurser som fastställs av
Europeiska centralbanken för respektive svenska bankdag användas. Om
det inte har fastställts någon kurs för dagen för beskattningsårets utgång
skall kursen för närmast föregående svenska bankdag användas.
Termer och uttryck
17 § Termer och uttryck i denna lag som används även i inkomst-
skattelagen (1999:000) har samma betydelse och tillämpningsområde
som i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624).
Härigenom föreskrivs att det i kupongskattelagen (1970:624) skall
införas en ny paragraf, 6 a §, samt närmast före 6 a § en ny rubrik av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Valuta

6 a §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall till
sina belopp anges i kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam
Härmed föreskrivs att det i lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam skall införas en ny paragraf, 34 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

34 §
I lagen (1999:000) om omräk-
ningsförfarande m.m vid beskatt-
ningen för företag som har sin
redovisning i euro finns särskilda
bestämmelser om redovisning av
reklamskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första
gången avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001
eller senare.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall införas en ny paragraf, 1 kap.10 §, samt
närmast före 1 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

Valuta

10 §
Samtliga uppgifter enligt denna
lag skall till sina belopp anges i
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 1 kap. 1 § och 2 kap. 19 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 4 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §
I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till
ledning för taxering enligt taxeringslagen (1990:324) m.m.

I lagen (1999:000) om
omräkningsförfarande m.m. vid
beskattningen för företag som har
sin redovisning i euro finns
bestämmelser för den som har
redovisningen i euro.

4 §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall till
sina belopp anges i kronor.

2 kap.
19 §
Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat
framgår av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla
från boköringen lämna uppgifter om varje slag av
1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga
avsättningar,
2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget
kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av verksamheten,
2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga
vinstresultatet justerats för att
överensstämma med de för den
skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
3. hur det bokföringsmässiga
resultatet justerats för att över-
ensstämma med de för den
skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten
eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på
annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter,
som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra
förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar.
Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller
annat förfogande över uppkommen vinst.
Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag
enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid
utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp
vid beskattningsårets utgång.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter
som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna.
Var och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och
omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som
behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunal-
skattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av
högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till skattemyndig-
heten före ingången av taxeringsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta
på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall införas en ny paragraf, 6 a § av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 a §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall till
sina belopp anges i kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 12 och 13 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

12 §
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om
det belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i
fråga om arbetsgivare sägs i
5 kap. 12 § första stycket skatte-
betalningslagen (1997:483).
Den som betalar ut ersättning
för arbete skall vid varje
utbetalningstillfälle lämna mot-
tagaren uppgift om skatte-
avdragets belopp.

Om ersättningen betalas ut i
utländsk valuta skall skatte-
avdragets belopp anges i den
utländska valutan.

12 a §
Om uppgift om skatteavdragets
belopp enligt 12 § lämnats i
utländsk valuta skall
skatteavdraget räknas om till
kronor enligt valutakursen vid
utbetalningstillfället.

13 §
Beskattningsmyndigheten skall övervaka att den som är ansvarig för
betalningen av särskild inkomstskatt enligt denna lag fullgör sina
skyldigheter.
Beskattningsmyndigheten skall
på begäran lämna besked i frågor,
som angår skyldigheten att
verkställa skatteavdrag, beräk-
nande av sådant avdrag eller
tillämpningen i övrigt av bestäm-
melserna i 9 12 §§.
Beskattningsmyndigheten skall
på begäran lämna besked i frågor,
som angår skyldigheten att
verkställa skatteavdrag, beräk-
nande av sådant avdrag eller
tillämpningen i övrigt av bestäm-
melserna i 9 12 a §§.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
dels att 17 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 17 a §§,
samt närmast före 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Valuta
3 a §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall, om
inte annat följer av 17 §, till sina
belopp anges i kronor. Detsamma
gäller sådana uppgifter som avses
i 23 § andra stycket.

17 §
Den som betalar ut ersättning
skall vid varje utbetalningstillfälle
lämna mottagaren kvitto som
utvisar skattepliktig inkomst och
att skatteavdrag gjorts. Om det
utbetalda beloppet avser flera
personer lämnas kvitto till var och
en.
Den som betalar ut ersättning
skall vid varje utbetalningstillfälle
lämna mottagaren uppgift om
skattepliktig inkomst och skatte-
avdragets belopp. Om det
utbetalda beloppet avser flera
personer lämnas uppgifterna till
var och en.
Om ersättningen betalas ut i
utländsk valuta skall uppgifterna
enligt första stycket till sina
belopp anges i den utländska
valutan.

17 a §
Om uppgifterna enligt 17 § till
sina belopp lämnats i utländsk
valuta skall beloppen räknas om
till kronor enligt valutakursen vid
utbetalningstillfället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härmed föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 8 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 13 kap. 1 § skall lyda Allmänna
bestämmelser ,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 1 kap. 19 §,
11 kap. 5 c § samt 13 kap. 2, 15 a och 23 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

19 §
Med redovisningsvaluta avses
redovisningsvaluta enligt bok-
föringslagen (1999:000).

8 kap.
6 §
Den ingående skatten uppgår till
samma belopp som den utgående
skatten hos den som är skatt-
skyldig för omsättningen eller
importen.

Den ingående skatten uppgår till
samma belopp som den utgående
skatten hos den som är
skattskyldig för omsättningen eller
importen, om inte en tillämpning
av lagen (1999:000) om omräk-
ningsförfarande m.m. vid beskatt-
ningen för företag som har sin
redovisning i euro föranleder
annat.
I 13 kap. 26 § finns bestämmelser om återförande av sådan ingående
skatt som hänför sig till ett förvärv för vilket en skattskyldig har fått
prisnedsättning efter det att han gjort avdrag för skatten.

11 kap.

5 c §
Om valutan i en faktura eller
jämförlig handling är en annan än
den skattskyldiges redovisnings-
valuta, skall mervärdesskattens
belopp anges i båda valutorna på
denna handling. Dessutom skall
den kurs som använts vid
omräkningen anges.

13 kap.
1 §
I 10 kap. skattebetalningslagen
(1997:483) finns bestämmelser om
redovisning av mervärdesskatt.
Ytterligare bestämmelser om
redovisningen finns i det följande i
6-28 a §§.
I 10 kap. skattebetalningslagen
(1997:483) och i lagen (1999:000)
om omräkningsförfarande m.m.
vid beskattningen för företag som
har sin redovisning i euro finns
bestämmelser om redovisning av
mervärdesskatt. Ytterligare be-
stämmelser om redovisningen
finns i det följande i 6-28 a §§.

15 a §
För det fall den skattskyldige
enligt 11 kap. 5 c § angett den
utgående skattens belopp i flera
valutor på en faktura eller
jämförlig handling skall den
skattskyldige vid redovisning av
skatten använda det skattebelopp
som angetts i egna redovis-
ningsvalutan.

23 a §
För det fall skattens belopp
enligt 11 kap. 5 c § angetts i flera
valutor på en faktura eller
jämförlig handling skall vid
redovisningen av den ingående
skatten det skattebelopp användas
som angetts i den skattskyldiges
egen redovisningsvaluta. Om
beloppet inte angetts i denna
valuta, skall det skattebelopp
användas som angetts i den valuta
som fakturan eller den jämförliga
handlingen är utställd i.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången
avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare.

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 5 kap. 12 § och rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 7 § och 8
kap. 30 §, samt närmast före 1 kap. 7 § och 8 kap. 30 § nya rubriker av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap. Tillämpningsområde och
definitioner.
1 kap. Tillämpningsområde,
definitioner och valuta.

Valuta
7 §
Samtliga uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag skall, om
inte annat följer av 5 kap. 12 §, till
sina belopp anges i kronor.

5 kap.
12§
Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje
utbetalningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets
belopp.

Om ersättningen betalas ut i
utländsk valuta och skatteavdraget
beräknats på ersättning som
räknats om enligt en annan
valutakurs än kursen vid utbetal-
ningstillfället, skall skatteav-
dragets belopp anges i den
utländska valutan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är
lika stort som vid närmast föregående utbetalningstillfälle.

8 kap.

Skatteavdrag från ersättning i
utländsk valuta

30 §
Om ersättning för arbete
betalats ut i utländsk valuta och
uppgift om skatteavdragets belopp,
enligt 5 kap. 12 §, lämnats i denna
valuta, skall skatteavdraget räknas
om till kronor enligt valutakursen
vid utbetalningstillfället

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första
gången avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001
eller senare.

Lagrådets yttrande 1999-10-29
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-10-29

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 7 oktober 1999 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i bokföringslagen (1999:000),
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
4. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
5. lag om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,
6. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
7. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
8. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
9. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
10. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
11. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
12. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stor
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,
13. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning kredit-
institut och värdepappersbolag,
14. lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk-
ringsföretag,
15. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
16. lag om omräkningsförfarande m.m. vid beskattningen för företag
som har sin redovisning i euro,
17. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
18. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonse och reklam,
19. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,
20. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
21. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs-
kontomedel m.m.,
22. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,
23. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,
24. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
25. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Anna-Karin Winroth, departementssekreteraren Peter Fredby, kanslirådet
Eva Carlsson, kammarrättsassessorn Catharina Abrahamsson och
departementssekreteraren Bo Lindén.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Genom förslagen i lagrådsremissen öppnas en möjlighet för vissa
angivna juridiska personer att ha sin redovisning i euro i stället för i
svenska kronor. Av motiven till remissen framgår att regeringen avser att
i ett senare skede lägga fram förslag som öppnar möjlighet för svenska
företag att redovisa även i andra valutor än svenska kronor och euro.
Enligt Lagrådets mening hade det varit en fördel om en lagstiftning om
redovisning i andra valutor än svenska kronor hade kunnat genomföras i
ett sammanhang. Med hänsyn till att det f.n. saknas ett tillräckligt
underlag för en sådan reform och då det av lagrådsremissen framgår att
det inom näringslivet finns ett påtagligt behov av att snarast kunna
upprätta redovisningen i euro vill Lagrådet inte motsätta sig att reformen
görs i två steg.

I lagrådsremissen föreslås vissa ändringar i aktiebolagslagen. Sålunda
föreslås att i aktiebolag, som har valt att ha sin redovisning i euro, skall
aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp vara bestämda i euro.
Vidare föreslås vissa ändringar i reglerna om bolagsordningen och om
fusion. I aktiebolagslagen finns emellertid också bestämmelser som inte
föreslås ändrade men som anknyter till i bestämmelserna angivna belopp
i svenska kronor. I författningskommentaren (s. 217) anges att bolag med
redovisningen i euro bör vid tillämpningen av sådana bestämmelser
räkna om de i svenska kronor angivna beloppen till euro med tillämpning
av den växelkurs som har fastställts av Europeiska centralbanken för den
tidpunkt som är relevant i det särskilda fallet. Enligt Lagrådets mening
kan det inte för dessa fall anses vara tillräckligt med ett motivuttalande
utan bör det direkt av lagtexten framgå när och hur en omräkning till
euro skall ske. Lagrådet förordar att i det fortsatta lagstiftningsarbetet en
komplettering görs av bestämmelserna i angivet hänseende.

Med anledning av att enheten ecu numera har ersatts av euro har i 2 kap.
4 § första stycket lagen om finansieringsverksamhet ordet ecu bytts ut
mot euro. Beteckningen ecu återfinns emellertid även på andra ställen i
lagstiftningen (se t.ex. 2 kap. 2 § andra stycket sparbankslagen). Lagrådet
anser att ett byte av namn på valuta bör ske även i dessa lagrum. Såvitt
det gäller de nu remitterade lagförslagen bör en ändring ske i detta
lagstiftningsärende. Detta kan ske lämpligen genom en komplettering av
ingressen till de olika lagförslagen.

Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen

Med hänsyn till rubriksättningen i den i prop. 1998/99:130 föreslagna
lagen bör före 4 kap. 6 § sättas in en ny rubrik, Redovisningsvaluta .

Enligt 4 kap. 6 § tredje stycket krävs skattemyndighetens tillstånd till
nytt byte av redovisningsvaluta. Några rekvisit finns inte i lagtexten för
den prövning som myndigheten därvid skall göra. I författnings-
kommentaren anges att tillstånd bör vägras, om bytet kan antas ske i
otillbörligt syfte, såsom att undandra skatt eller försvåra kontroll. Med
tanke på att ett första byte av redovisningsvaluta får ske fritt synes
avsikten vara att ett tillstånd till byte skall vägras endast om bytet kan
antas ske i otillbörligt syfte. Detta bör komma till uttryck i lagtexten,
allra helst som det generellt är olämpligt med beslut som enligt
lagstiftningen kan fattas enligt myndigheters fria skön och som såsom i
detta fall kan överklagas till domstol som då inte har några rekvisit att
tillämpa i sin sakprövning.

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

Redan i den grundläggande bestämmelsen om aktiekapitalet, 1 kap. 3 §
första stycket, bör det anges att aktiekapitalet skall vara bestämt i
bolagets redovisningsvaluta och att det av 4 kap. 6 § bokföringslagen
framgår att redovisningsvalutan får vara antingen svenska kronor eller
euro.

Enligt första stycket i 2 kap. 4 § skall bolagsordningen ange aktie-
kapitalet och aktiernas nominella belopp. Om ett bolag beslutar att byta
redovisningsvaluta, kommer från den bolagsstämma där det beslutet
fattas och fram till den bolagsstämma som skall ta ställning till
nödvändiga följdändringar (se 9 kap. 35 a § andra stycket) aktiekapitalet
och aktiernas nominella belopp fortfarande vara angivna i den tidigare
valutan, vilket står i strid med nämnda lagrum. Ett nytt stycke bör därför
tas in i paragrafen med förslagsvis följande lydelse: "Vid byte av
redovisningsvaluta får ändring av uppgifter som avses i första stycket 4
och 5 anstå till den första ordinarie bolagsstämman efter det att beslutet
om byte av redovisningsvaluta fick verkan."

I första meningen i 9 kap. 35 a § första stycket talas om omräkning av
aktiekapitalet. Av författningskommentaren framgår att också aktiernas
nominella belopp skall räknas om till den nya valutan, något som bör
anges i lagtexten.

Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

I ett nytt tredje stycke i 2 kap. 2 § föreskrivs bl.a. att, om en förening
skall ha euro som redovisningsvaluta, detta skall anges i stadgarna. Vad
som avses med redovisningsvaluta framgår av 4 kap. 6 § bokförings-
lagen. En uttrycklig hänvisning till detta lagrum bör därför tas in i
förevarande stycke. Lagrådet föreslår att första meningen i tredje stycket
ges följande lydelse: Om föreningen skall ha euro som redovisnings-
valuta enligt 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:000), skall detta anges i
stadgarna.

En motsvarande hänvisning till 4 kap. 6 § bokföringslagen bör föras in
också i 1 § lagen om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, 11 §
lagen om understödsföreningar, 1 kap. 6 § försäkringsrörelselagen, 2 kap.
5 § sparbankslagen, 4 kap. 8 § lagen om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, 2 kap. 4 § lagen
om medlemsbanker,1 § lagen om omräkningsförfarande vid beskattning
för företag som har sin redovisning i euro samt 1 kap. 19 § mervärdes-
skattelagen.

Av liknande skäl som angetts i fråga om 2 kap. 4 § aktiebolagslagen bör
ett nytt stycke fogas till 2 kap. 2 § med följande lydelse: "Vid byte av
redovisningsvaluta får ändring av uppgift som avses i första stycket 4 om
insatsbelopp anstå till den första ordinarie föreningsstämman efter det att
beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan."

I 7 kap. 14 § bör det tillfogas en bestämmelse som motsvarar andra
stycket i 9 kap. 35 a § aktiebolagslagen.

Förslaget till lag om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

I 1 § i lagförslaget anges den föreslagna nya lagens tillämpningsområde.
Enligt den angivna paragrafen innehåller lagen bestämmelser för
finansiella företag om byte av redovisningsvaluta. Av författnings-
kommentaren framgår emellertid att lagen inte är avsedd att tillämpas i
det fall en filial i annat land byter redovisningsvaluta till eller från
valutan i det landet. Enligt Lagrådets mening bör denna begränsning
framgå av lagtexten. Paragrafen kan då förslagsvis utformas enligt
följande.

Denna lag innehåller bestämmelser för finansiella företag om byte av
redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:000). Lagen
gäller dock inte när en filial byter valuta i sin redovisning i fall som avses
i fjärde stycket nämnda paragraf .

Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

Andra meningen i 1 kap. 6 § tredje stycket bör avfattas på det sätt som
Lagrådet förordat beträffande första stycket i 1 kap. 3 § aktiebolagslagen.

Likaså bör ett nytt sista stycke tas in i 2 kap. 5 § med samma innehåll
som det Lagrådet föreslagit i fråga om 2 kap. 4 § aktiebolagslagen.

I 20 kap. 6 a § bör anges att även aktiernas nominella belopp skall räknas
om (jfr ovan angående 9 kap. 35 a § aktiebolagslagen).

Förslaget till lag om ändring i lagen om medlemsbanker

Enligt den föreslagna lydelsen av 1 kap. 4 § tredje stycket tilläggs bl.a. en
bestämmelse om att frågor om medgivande prövas av Finansinspektionen
eller, såvitt gäller ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild
vikt, av regeringen. Detta överensstämmer emellertid med paragrafens
gällande lydelse (SFS 1999:224). I proposition 1998/99:129 har
föreslagits en lydelse av paragrafen som i denna del blivit felaktig. I
samband med föredragningen i Lagrådet har upplysts att felaktigheten är
känd för vederbörande riksdagsutskott, som i sitt betänkande avser att
korrigera felet. Lagrådet förutsätter därför att regeringen i den kommande
propositionen utgår från den korrekta lydelsen av paragrafen. Utform-
ningen av det ifrågavarande tillägget har behandlats i det lagrådsyttrande
som finns intaget i proposition 1997/98:186. Detsamma gäller frågor om
överklagande av ifrågavarande beslut enligt bestämmelserna i 7 kap. 24 §
bankrörelselagen.

I 2 kap. 4 § bör tas in ett stycke som motsvarar det som lagrådet förordat
i fråga om 2 kap. 2 § lagen om ekonomiska föreningar. Vidare bör det i
7 kap. 16 § läggas till ett nytt sista stycke, motsvarande andra stycket i
9 kap. 35 a § aktiebolagslagen och den av lagrådet föreslagna
bestämmelsen i 7 kap. 14 § lagen om ekonomiska föreningar.

Förslaget till lag om omräkningsförfarande m.m. vid beskattningen för
företag som har sin redovisning i euro

Som sista paragraf i lagförslaget (17 §) förekommer en bestämmelse om
att de termer och uttryck som förekommer även i inkomstskattelagen har
samma betydelse och tillämpningsområde som i den lagen. Enligt
Lagrådets mening bör denna paragraf hellre placeras i början av den nya
lagen, förslagsvis efter 1 §. Rubriken Innehåll kan då ändras till
Inledande bestämmelser och täcka båda de inledande paragraferna.

Förslaget till lag om ändring i lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter

I remissen föreslås viss ändring av 2 kap. 19 §, varvid dock hänvisningar
till lagen om statlig inkomstskatt och till kommunalskattelagen kvarstår.
Lagförslagen i remissen har i övrigt anpassats till inkomstskattelagen,
som har föreslagits träda i kraft före de nu aktuella lagändringarna. I
samband med föredragningen i Lagrådet har dock upplysts att regeringen
inte avser att lägga fram den föreslagna ändringen i 2 kap. 19 §. Lagrådet
finner därför inte anledning till vidare yttrande i denna del.

Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

Ingressen till lagförslaget har blivit felaktig genom att ändringen i
13 kap. 1 § inte tagits upp. Den föreslagna ändringen av rubriken närmast
före nämnda paragraf får anses onödig. Vidare anges i ingressen att fem
nya paragrafer föreslås införda, däribland en 13 kap. 2 §. En sådan
ändring finns dock inte i lagförslaget, som endast innehåller fyra nya
paragrafer. Lagrådet förutsätter att de angivna felaktigheterna korrigeras.

Enligt den föreslagna lydelsen av 8 kap. 6 § uppgår den ingående skatten
till samma belopp som den utgående skatten hos den som är skattskyldig
för omsättningen eller importen, om inte en tillämpning av lagen
(1999:000) om omräkningsförfarande m.m. vid beskattningen för företag
som har sin redovisning i euro föranleder annat . Enligt Lagrådets
mening är formuleringen inte helt klargörande. Lagrådet föreslår därför
att tillägget utformas som en självständig mening av följande lydelse.

Om företaget har sin redovisning i euro skall beaktas vad som föreskrivs
i 14 § lagen (1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för
företag som har sin redovisning i euro, m.m. .

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 november 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson,
Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: Laila Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:23 Redovisning och
aktiekapital i euro

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om byte av
redovisningsvaluta i
finansiella företag
9 §

Lagen omtryckt 1993:150.
Senaste lydelse 1994:802.
Senaste lydelse 1998:760.
Senaste lydelse 1998:760.
Senaste lydelse 1995:1555.
Senaste lydelse 1998:1501.
Senaste lydelse 1994:1396.
Senaste lydelse 1995:1555.
Senaste lydelse 1997:914.
Senaste lydelse 1987:1254.
Senaste lydelse 1992:1624.
Lagen omtryckt 1995:1567.
Senaste lydelse 1999:600.
Senaste lydelse 1999:600.
Senaste lydelse 1999:600.
Lagen omtryckt 1996:1001.
Senaste lydelse 1998:1500.
1 Lagen omtryckt 1996:1005.
Senaste lydelse 1999:223.
Senaste lydelse 1994:2015.
Senaste lydelse 1994:2015.
Senaste lydelse 1999:160.
Lagen omtryckt 1996:1004.
Senaste lydelse 1997:453.
Senaste lydelse 1997:453.
Senaste lydelse 1998:263.
Senaste lydelse 1997:463.
Senaste lydelse 1997:454.
Senaste lydelse 1997:915.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
Senaste lydelse 1997:496.
Senaste lydelse 1994:1798.
Senaste lydelse 1997:502.
Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för
mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1).
1 Senaste lydelse 1990:1439.
1 Senaste lydelse 1997:454.
1 Senaste lydelse 1994:802.
2 Senaste lydelse 1998:760.
1 Senaste lydelse 1998:760.
1 Senaste lydelse 1997:914.
1 Senaste lydelse 1997:914.
1 Senaste lydelse 1998:768.
1 Senaste lydelse 1996:1399.
1 Lydelse enligt förslag i prop. 1998/99:28.
1 Senaste lydelse 1995:854.
1 Senaste lydelse 1994:1798.
1 Senaste lydelse 1990:324.
2 Senaste lydelse 1997:495.
1 Senaste lydelse 1997:453.
2 Senaste lydelse 1997:453.
1 Senaste lydelse 1994:2015.
2 Senaste lydelse 1994:2015.
3 Senaste lydelse 1997:117.
1 Senaste lydelse 1997:463.
1 Senaste lydelse 1997:915.
1 Senaste lydelse 1991:1681.
1 Senaste lydelse 1995:779.
Lagen omtryckt 1993:150.
Senaste lydelse 1994:802.
Senaste lydelse 1994:802.
Senaste lydelse 1998:760.
Senaste lydelse 1995:1555.
Senaste lydelse 1998:1501.
Senaste lydelse 1998:802.
Senaste lydelse 1994:802.
Senaste lydelse 1997:914.
Senaste lydelse 1987:1254.
Senaste lydelse 1992:1624.
Lagen omtryckt 1995:1567.
Senaste lydelse 1999:600.
Senaste lydelse 1999:600.
Senaste lydelse 1999:600.
Lagen omtryckt 1996:1001.
Senaste lydelse 1998:1500.
Lagen omtryckt 1996:1005.
Senaste lydelse 1999:223.
Senaste lydelse 1994:2015.
Senaste lydelse 1994:2015.
Senaste lydelse 1999:160.
Lagen omtryckt 1996:1004.
Senaste lydelse 1997:453.
Senaste lydelse 1997:453.
Senaste lydelse 1998:263.
Senaste lydelse 1997:463.
Senaste lydelse 1997:454.

Senaste lydelse 1997:915.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
Senaste lydelse 1990:324.
Senaste lydelse 1997:495.
Senaste lydelse 1997:496.
Senaste lydelse 1994:1798.
Senaste lydelse 1997:502.

Prop. 1999/2000:23

380

372

1

Prop. 1999/2000:23
Bilaga 1

Prop. 1999/2000:23
Bilaga 1

Prop. 1999/2000:23
Bilaga 2

Prop. 1999/2000:23
Bilaga 3

Prop. 1999/2000:23
Bilaga 4

Prop. 1999/2000:23
Bilaga 5

Prop. 1999/2000:23
Bilaga 6

379

380

Prop. 1999/2000:23

380

380