Allmän miljö- och
naturvård

20

Förslag till statsbudget för 2000

Allmän miljö- och naturvård

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Allmän miljö- och naturvård 9
2.1 Omfattning 9
2.2 Utgiftsutveckling 9
2.3 Resultatbedömning 10
2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 10
2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 17
2.3.3 Effekter av de statliga insatserna 22
2.3.4 Regeringens slutsatser 23
2.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 23
3 Miljövård 25
3.1 Omfattning 25
3.2 Utgiftsutveckling 25
3.3 Resultatbedömning 25
3.4 Resultatinformation om länsstyrelsernas arbete inom miljöområdet
26
3.5 Revisionens iakttagelser 26
3.6 Anslag 27
A1 Naturvårdsverket 27
A2 Miljöövervakning m.m. 28
A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden 30
A4 Sanering och återställning av förorenade områden 32
A5 Miljöforskning 33
A6 Kemikalieinspektionen 34
A7 Visst internationellt miljösamarbete 35
A8 Stockholms internationella miljöinstitut 36
A9 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt
hållbar riktning 37
4 Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. 38
4.1 Omfattning 38
4.2 Utgiftsutveckling 38
4.3 Resultatbedömning 39
4.4 Förändringar 39
4.5 Revisionens iakttagelser 40
4.6 Anslag 40
B1 Statens strålskyddsinstitut 40
B2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader 41
B3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning 42
B4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. 43
4.7 Övrig statlig verksamhet 44

Tabellförteckning

Anslagsbelopp 7
2.1 Utgiftsutvecklingen 9
2.2 Utgiftsutvecklingen fördelat per verksamhetsområde 24
3.1 Utgiftsutvecklingen 25
3.2 Anslagsutveckling 27
3.3 Uppdragsverksamhet 27
3.4 Offentligrättslig verksamhet 27
3.5 Beräkning av anslaget år 2000 28
3.6 Anslagsutveckling 28
3.7 Bemyndiganden 30
3.8 Beräkning av anslaget år 2000 30
3.9 Anslagsutveckling 30
3.10 Beräkning av anslaget år 2000 31
3.11 Bemyndiganden 32
3.12 Anslagsutveckling 32
3.13 Beräkning av anslaget år 2000 33
3.14 Anslagsutveckling 33
3.15 Anslagsutveckling 34
3.16 Offentligrättslig verksamhet 35
3.17 Uppdragsverksamhet 35
3.18 Beräkning av anslaget år 2000 35
3.19 Anslagsutveckling 35
3.20 Beräkning av anslaget år 2000 36
3.20 Anslagsutveckling 36
3.22 Anslagsutveckling 37
4.1 Utgiftsutvecklingen 38
4.2 Anslagsutveckling 40
4.3 Offentligrättslig verksamhet 41
4.4 Uppdragsverksamhet 41
4.5 Beräkning av anslaget år 2000 41
4.6 Anslagsutveckling 41
4.7 Beräkning av anslaget år 2000 42
4.8 Anslagsutveckling 42
4.9 Offentligrättslig verksamhet 43
4.10 Beräkning av anslaget år 2000 43
4.11 Anslagsutveckling 43

Diagramförteckning

2.1 - Energianvändningen relaterad till BNP 13
2.2 - El för uppvärmning 13
2.3 - Utsläpp av koldioxid 14
2.4 - Bensenhalt, vinterhalvårsmedelvärde i olika tätorter (variation mellan
orter) 14
2.5 - Utsläpp av försurande ämnen 14
2.6 - Persontransporter med bil 15
2.7 - Antal miljöcertifierade företag 15
2.8 - Deponerade mängder på avfallsupplag i Sverige 15
2.9a - Den svenska belastningen av fosfor på haven 16
2.9b - Den svenska belastningen av kväve på haven 16
2.10 - Återföring av fosfor i slam till åkermark 16
2.11 - Arealen skyddad produktiv skogsmark i procent av den totala arealen
skogsmark 17

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget A2 Miljöövervakning
m.m., ingå ekonomiska förpliktelser i
samband med bilavgasverksamhet som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 16 000 000 kronor under år 2001,
2. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget A3 Åtgärder för att

bevara den biologiska mångfalden, ingå
ekonomiska förpliktelser i samband med
förvärv av eller intrångsersättning i
värdefulla naturområden som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter om
högst 120 000 000 kronor under år 2001,
3. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och natur-
vård enligt följande uppställning:

Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp

A1
Statens naturvårdsverk
ramanslag
278 211
A2
Miljöövervakning m.m.
ramanslag
132 297
A3
Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden
ramanslag
671 551
A4
Sanering och återställning av förorenade områden
ramanslag
65 000
A5
Miljöforskning
ramanslag
50 000
A6
Kemikalieinspektionen
ramanslag
83 712
A7
Visst internationellt miljösamarbete
ramanslag
37 182
A8
Stockholms internationella miljöinstitut
ramanslag
12 000
A9
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt
hållbar riktning
reservationsanslag
131 000
B1
Statens strålskyddsinstitut
ramanslag
85 449
B2
Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
ramanslag
82 648
B3
Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
ramanslag
65 969
B4
Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.
ramanslag
26 352
Summa

1 721 371

2 Allmän miljö- och naturvård

2.1 Omfattning
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
omfattar frågor rörande naturvård och biologisk
mångfald, vatten- och luftvård, sanering och
återställning av förorenade områden,
avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd,
miljöforskning, kemikaliekontroll, strålskydd
och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften
samt internationellt miljösamarbete.
Utgiftsområdet omfattar vidare utgifter för
Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen,
Statens strålskyddsinstitut och Statens
kärnkraftinspektion. Verksamheten inom
Kärnavfallsfondens styrelse, AB Svenska
Miljöstyrningsrådet och Svensk
Avfallskonvertering AB (SAKAB) berör
uppgifterna inom utgiftsområdet.
Regeringens samordning av miljöpolitiken
och ekologiskt hållbar utveckling har sin
utgångspunkt i detta utgiftsområde samtidigt
som åtgärder för en god miljö i stor utsträckning
också finansieras inom ramen för andra
utgiftsområden. Främst gäller detta
utgiftsområdena Internationellt bistånd (7),
Kultur, medier, trossamfund och fritid (17),
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande (18), Regional utjämning och
utveckling (19), Energi (21), Kommunikationer
(22), Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar (23) och Näringsliv (24).

2.2 Utgiftsutveckling
Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
1 372
1 577
1 759
1 721
1 830
2 020
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Införandet av miljöbalken och arbetet med att
uppnå de nya miljökvalitetsmålen (prop.
1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr.
1998/99:183) och målen för ekologiskt hållbar
utveckling har prioriterats högt i arbetet inom
hela Regeringskansliet och på myndigheterna.
Anslagssparandet på utgiftsområdet har
minskat med 226 miljoner kronor under år 1998.
Bedömningen är att anslagssparandet kommer
att minska ytterligare under år 1999.
Förändringar
Den 1 januari 1999 trädde den nya miljöbalken i
kraft och fem miljödomstolar samt en
miljööverdomstol inrättades. Utbildningsinsatser
för de myndigheter m.fl. som tillämpar den nya
miljölagstiftningen har fortsatt.
Myndigheternas arbete med anledning av 1997
års riksdagsbeslut om att inleda
kärnkraftsavvecklingen (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) har
intensifierats under år 1999.
Mål
Målen inom utgiftsområdet är att skydda
människors hälsa, bevara den biologiska
mångfalden, främja en långsiktig god hushållning
med naturresurser samt skydda natur- och
kulturlandskap.
Prioriteringar
Bevarandet av den biologiska mångfalden
prioriteras genom förstärkning av resurserna för
skydd av värdefulla naturområden, främst
skogsområden samt ytterligare medel till
kalkning.
Resurserna för sanering och återställning av
förorenade mark- och vattenområden förstärks
ytterligare.
Miljöforskningen och då framför allt
miljöeffektforskning och miljötoxikologisk
forskning ges ökade resurser genom ett nytt
anslag.
Förberedelserna inför Sveriges
ordförandeskap i EU prioriteras liksom arbetet
med miljöhänsyn i samtliga EU:s politikområden
samt miljöfrågorna inför EU:s utvidgning

2.3 Resultatbedömning
2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
Klimat

Enligt FN:s ramkonvention för
klimatförändringar (SÖ 1993:13) skall halten av
växthusgaser stabiliseras på en nivå som minskar
risken för att farliga störningar uppkommer i
klimatsystemet. Klimatfrågan är en global
miljöfråga och det fordras internationellt
samarbete för att minska utsläppen av
växthusgaser. Sverige kan bara bidra till denna
process. Vid klimatkonventionens tredje
partsmöte i Kyoto i december 1997 enades
parterna om ett protokoll till
klimatkonventionen som innebär bindande
utsläppsåtaganden för alla industriländer. EU är
en part till klimatkonventionen och enligt
Kyoto-protokollet skall EU sammanlagt minska
utsläppen av växthusgaser med 8 %.
I juni 1998 beslutade EU:s miljöministrar hur
EU:s åtagande i Kyoto-protokollet skall fördelas
mellan medlemsländerna. För Sveriges del
innebär beslutet att Sverige har en möjlighet att
öka utsläppen av växthusgaser med 4 % från
1990 års nivå till den första åtagandeperioden
2008 2012.
Vid det fjärde partsmötet som ägde rum i
Buenos Aires i november 1998 förhandlades flera
utestående frågor i Kyoto-protokollet. Vid detta
möte enades konventionens parter om en
tidsplan för det fortsatta arbetet, den s.k. Buenos
Aires Action Plan. Av denna framgår att
förhandlingarna kommer att fokuseras på att lösa
dessa frågor vid partsmötet hösten år 2000.
Den svenska politiken i klimatfrågor grundar
sig på riksdagens klimatpolitiska beslut år 1993
(prop. 1992/93:179 bil. 1 s. 33, bet.
1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361), det
energipolitiska beslutet från år 1997 (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272) och riksdagens transportpolitiska
beslut (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU 10).
Enligt 1993 års beslut bör utsläppen av koldioxid
från fossila källor stabiliseras år 2000 på 1990 års
nivå för att därefter minska. Regeringens
nuvarande huvudsakliga strategi för att nå
koldioxidmålet är att begränsa användningen av
fossila bränslen och ersätta dem med förnybara
energikällor, samt ett effektivare utnyttjande av
energi.
En kommitté (M 1998:06) med
parlamentarisk sammansättning har startat
arbetet med åtgärdsprogram för Sveriges
klimatarbete. Kommittén skall avge sitt
betänkande den 31 december 1999.

Luftföroreningar

Den senaste tidens utveckling inom
trafikområdet har koncentrerats till arbetet inom
EU. Under år 1998 har förhandlingsarbetet med
de två Auto/Oil-direktiven om minskade
avgasutsläpp för personbilar, lätta lastbilar och
bussar samt kvalitetskrav på fordonsbränslen
avslutats. Sverige har varit starkt engagerat i detta
arbete och lyckats genomdriva ett antal
förbättringar i de båda direktiven. Införandet av
dessa direktiv i svensk lagstiftning föranleder en
uppdatering av både miljöklassystemet för
personbilar och miljöklassystemet för
fordonsbränslen.
Vad gäller direktivet som reglerar avgasutsläpp
från tunga fordon har ministerrådet antagit en
gemensam ståndpunkt. Parlamentets andra
yttrande i frågan saknas fortfarande. Även vad
gäller direktivet som reglerar avgasutsläpp från
traktorer har en gemensam position antagits.
EU-kommissionen har träffat en frivillig
överenskommelse med europeisk bilindustri om
en minskning av koldioxidutsläppen i samtliga
nya personbilar för år 2008. Överenskommelsen
är ett led inom ramen för EU:s strategi att
minska koldioxidutsläppen från personbilar
inom EU. Överenskommelsen har sedermera
antagits av ministerrådet hösten 1998.
Förhandlingsarbetet med direktivet som reglerar
en övervakningsmekanism för
koldioxidutsläppen har även avslutats under år
1998. Direktivet är ytterligare ett led i EU:s
strategi att minska koldioxidutsläppen.
Ett arbete har påbörjats inom EU som syftar
till att integrera miljöhänsyn inom
transportområdet. Arbetet är ett gemensamt
initiativ som tagits av kommissionens DG VII
och DG XI. Arbetet fick en utgångspunkt i de
gemensamma rådsslutsatser som
transportministrarna och miljöministrarna antog
i juni 1998. Arbetet pågår för närvarande i
kommissionens arbetsgrupper.
I vårpropositionen 1999 förslogs en ändring av
fordonsbeskattningen av el- och elhybridbilar
som innebär skattebefrielse från fordonsskatt för
dessa fordon under fem år. Regeringen avser
återkomma med förslag till hur
förmånsbeskattningen av personbilar som kan
drivas med el eller gas kan jämställas med
förmånsbeskattningen av motsvarande bilar som
drivs med konventionella bränslen.

Naturvård och biologisk mångfald

Försurning
Nedfallet av svavel i Sverige har halverats under
de två senaste årtiondena. Nedfallet av kväve har
i stället ökat under motsvarande period.
Sammantaget har det dock inneburit att
försurningsläget förbättrats i vissa sjöar och
vattendrag under 1990 talet.
Försurningsproblemen i de värst drabbade
områdena kommer dock att kvarstå under flera
årtionden framöver. Även om det sura nedfallet
skulle upphöra helt skulle det ta 50 100 år innan
marken har återhämtat sig. I dag är ca 17 000
sjöar försurade och behovet av kalkning kommer
att bestå under många år. Kalkningarna kommer
att tidigast kunna avbrytas i områden där inte
markförsurningen är långt framskriden. Där
markförsurningen är långt framskriden behöver
kalkning fortsätta tills dess att
aluminiumläckaget från marken minskat till
halter som inte är giftiga för vattnets organismer.
Behovet av kalkning styrs i betydande grad av
vädret. Under år med stor nederbörd ökar
försurningsbelastningen och större mängder
kalk behöver spridas än under ett normalt år. År
1998 var ett extremt nederbördsrikt år. De höga
flödena höjde följaktligen behovet av kalkning
under året men medförde ett ökat behov även
för år 1999.

Havsmiljön
De marina delarna i skärgårdsområdena där
variationen av land och vatten skapar
förutsättningar för biologisk mångfald, har
hittills skyddats i liten omfattning. Behovet av
skydd av hotade biotoper är stort. Arbete pågår
för att se över skyddet av värdefulla marina
miljöer och inrättandet av marina reservat. Syftet
med att skydda marina områden är att bevara
marint värdefulla miljöer, ekosystem, arter och
processer.
Den biologiska mångfalden i havet utsätts för
påfrestningar orsakade såväl av miljögifter,
transporter som fiske. De höga halterna av kväve
i Östersjön och Västerhavet har lett till att stora
delar av haven är övergödda vilket i sin tur
påverkat växt- och djurlivet.

Skydd och vård av värdefulla naturområden
Verksamheten syftar till att säkerställa
skyddsvärd natur, restaurera skadade värdefulla
naturområden och förvalta Naturvårdsverkets
fastighetsbestånd. Fastighetsbeståndet omfattar
för närvarande 1,25 miljoner hektar som avsatts
för naturvårdsändamål och som ägs av staten.
Det rör sig om 1 200 fastigheter spridda över
hela landet. Sedan den 1 januari 1999 har
kommunerna genom miljöbalken möjlighet att
själva fatta beslut om naturreservat.
För närvarande är 8,8 % av landets yta
skyddad som naturreservat eller nationalpark
med stöd av miljöbalken (naturvårdslagen). Det
totala antalet naturreservat har under år 1998 och
hittills under år 1999 ökat till ca 2 200
omfattande 3,2 miljoner ha. Reservatsarealen
ligger huvudsakligen inom fjällområdena i
Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Flertalet reservat finns
emellertid utanför fjällområdet. Det finns 26
nationalparker med en sammanlagd yta på
650 000 ha. Den senaste är Färnebofjärdens
nationalpark som bildades 1998.
Vid sidan av nationalparker och naturreservat
är betydande landområden skyddade som
domänreservat.

Skogsskyddet
Praktiskt taget alla skogar i Sverige är i dag
påverkade av skogsbruk på ett sätt som påverkat
skogsekosystemens biologiska mångfald. I
skogen finns ca 1 900 rödlistade arter, dvs.
hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter.
Många är beroende av gammal skog. En tredjedel
av dem är beroende av död ved. I dagens
skogslandskap finns det bara 1 2 % död ved. Ny
kunskap och medvetenhet om de ekologiska
behoven har gjort att utvecklingen nu går åt rätt
håll och skogsbruksmetoderna håller på att
anpassas efter de nya kraven.
Vissa områden måste ändå undantas helt från
skogsbruk. Det främsta syftet med
skogsreservaten är att bevara de biologiska
värdena. Många har också stor betydelse för
friluftsliv, turism och som element i natur- och
kulturlandskapet. Utvecklingen under 1990 talet
har inneburit en långsam men gradvis ökning av
andelen skyddad skogsmark.
I dag har ca 900 000 ha eller knappt 4 % av den
produktiva skogsmarken, som totalt utgör 22,5
miljoner ha, skyddats som naturreservat,
domänreservat och nationalparker m.m.
Variationerna är stora inom landet men
tyngdpunkten för skogsskyddet ligger i det
fjällnära skogsområdet. I den fjällnära skogen är
46 % naturreservat medan mindre än 1 % av den
produktiva skogsmarken i övriga landet är
skyddad i form av reservat m.m.
Sett över hela skogsmarksarealen är de
områden som av produktionsskäl eller
naturvårdshänsyn inte blir föremål för skogsbruk
emellertid avsevärt större. Skogsvårdslagen
medför nämligen restriktioner för skogsbruket
att avverka skogbärande impediment och
svårföryngrad skog i fjällområdena. Skogsägarna
gör också själva på frivillig grund betydande
avsättningar av skogsmark för
naturvårdsändamål.
Den traditionella redovisningen av skyddade
arealer är knuten till den produktiva
skogsmarken som med vår svenska definition är
22,5 miljoner hektar. Om man istället utgår från
de ägoslag som brukar redovisas enligt
internationella ägoslagsdefinitioner har vi Sverige
en sammanlagd areal på drygt 30 miljoner hektar
så definierad skogsmark och träd- och buskmark.
Skogsbruk bedrivs på 75 % av denna areal. De
tillkommande arealerna som omfattar ca 8
miljoner hektar utgörs främst av trädbevuxna
berg- och myrimpediment, fjällbarrskog, skog
inom reservaten samt videområdena i fjällen.
Främst utgörs de således av mycket
lågproducerande marker av relativt begränsad
betydelse för målet att bevara den biologiska
mångfalden i skogslandskapet.

Odlingslandskapet
Det svenska odlingslandskapet har genomgått en
omfattande strukturrationalisering under 1900
talet. Våtmarker har dikats ut, handelsgödsel-
och bekämpningsmedelsanvändning har blivit en
del av jordbruket, mekaniseringen har resulterat i
större odlingsenheter och många småbiotoper
har försvunnit. Traditionellt skötta ängs- och
hagmarker har övergetts och vuxit igen eller
igenplanterats. Detta har naturligtvis påverkat
odlingslandskapets biologiska mångfald och
kulturvärden. Endast ca 7 % av landets yta utgörs
av odlingsmark men den är av stor betydelse för
landets biologiska mångfald. Ca 2 000 av landets
rödlistade arter är knutna till odlingslandskapet
och framför allt till naturbetesmarkerna. Ca 2 %
av den odlade marken, dvs. 67 000 ha
odlingsmark är skyddad som naturreservat
genom miljöbalkens bestämmelser. Sedan EU
inträdet har betydande insatser gjorts för att
stärka den biologiska mångfalden i
odlingslandskapet framför allt genom
miljöersättningsprogrammet för jordbruket
(detta redovisas närmare under utgiftsområde
23).

Skydd av hotade arter
Sverige har sedan 1995 föreslagit eller redovisat
sammanlagt drygt 0,5 miljoner hektar land- och
vattenområden för Natura 2000. Många av de
svenska områdena har redan ett befintligt skydd i
form av t.ex. naturreservat eller
fågelskyddsområden. Områdena kommer efter
beslut av EU kommissionen att ingå i det
sammanhängande europeiska nätverket Natura
2000.

Hållbar utveckling

Sverige har liksom många andra länder antagit
FN:s handlingsprogram för det 21:a århundradet
(Agenda 21), där en hållbar utveckling lyfts fram
som ett övergripande mål för
samhällsutvecklingen. För att mäta framgångarna
i detta arbete behövs uppföljningssystem av olika
slag. I Sverige och andra länder som
Storbritannien, Tyskland och Holland och även i
internationella organisationer som FN, OECD
och EU pågår ett intensivt arbete med att
utveckla indikatorer för hållbar utveckling.

Gröna nyckeltal

Gröna nyckeltal är ett av regeringens instrument
att följa det övergripande målet för det
miljöpolitiska arbetet att till nästa generation
kunna lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen i Sverige är lösta.
Nedan presenteras elva nyckeltal som alla
beskriver en utveckling i samhället inom
angelägna områden för miljön. Flera av
nyckeltalen har direkt anknytning till mål som
antagits av riksdagen, andra nyckeltal har
anknytning till regeringens mål om
resurshushållning. Flera länder och
organisationer, t.ex. inom EU, utarbetar
nyckeltal för en ekologisk hållbar utveckling och
dessa sammanfaller i flera fall med de som här
presenteras.
Nyckeltal är endast ett grovt
uppföljningssystem och skall därför ses som en
förenkling av det indikatorsystem som
föreslagits av Naturvårdsverket för att följa de av
regeringen föreslagna miljökvalitetsmålen
(deFacto; 98 Uppföljning av föreslagna
nationella miljökvalitetsmål).
Utvecklingen av nyckeltal är en process där
nyckeltalen måste anpassas efter de mål de avser
följa, relevanta miljöproblem och
samhällsutvecklingen i övrigt. Regeringen
kommer därför att fortsätta arbetet med att
vidareutveckla nyckeltalen. Regeringen avser
också att regelbundet för riksdagen presentera
gröna nyckeltal.

Användning av energi
Nyckeltalet skall belysa samhällets
energihushållning. Nyckeltalet beskrivs som
energianvändning relaterad till BNP.

Diagram 2.1 - Energianvändningen relaterad till BNP

Sett över en längre tidsperiod har
energianvändningen blivit effektivare, det vill
säga användningen av energi i förhållande till
BNP har sjunkit.
Den totala energianvändningen har emellertid
bara förändrats marginellt under senare år. Allt
större bostäder och fler apparater som är
beroende av elektricitet är exempel på en
utveckling i samhället som har lett till att den
totala energianvändningen inte har minskat trots
att användningen av den energi vi förbrukar
blivit effektivare.
Även om den totala energianvändningen har
varit förhållandevis konstant under perioden har
sammansättningen förändrats betydligt. Oljans
andel har minskat kraftigt. Samtidigt har en
utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft skett.
Användningen av biobränslen och torv har också
ökat.

El för uppvärmning
Nyckeltalet skall belysa den totala
elanvändningen för uppvärmning av bostäder
och lokaler. Nyckeltalet beskriver antalet TWh el
som används för uppvärmning.

Diagram 2.2 - El för uppvärmning

Elanvändningen för uppvärmning av våra
bostäder och lokaler har ökat under de senaste
decennierna. Enstaka avvikelser från trenden
beror på temperaturväxlingar till följd av vädret,
till exempel en ovanligt kall eller ovanligt varm
vinter.
En stor andel av Sveriges elproduktion
används för uppvärmning av bostäder och
lokaler. I dag har nästan vart fjärde småhus
direktverkande el för sin uppvärmning. En
minskad användning av el skulle underlätta den
planerade kärnkraftsavvecklingen.

Utsläpp av koldioxid
Nyckeltalet skall belysa klimatpåverkan.
Nyckeltalet beskriver hur många ton koldioxid
som Sverige släpper ut till luften varje år
(exklusive utsläpp från förbränning av
biobränslen, eftersom dessa bedöms som
neutrala vad gäller utsläpp av koldioxid). För att
utjämna skillnader som beror på temperatur och
vattentillförsel redovisas även
normalårskorrigerade utsläpp.

Diagram 2.3 - Utsläpp av koldioxid

Utsläppen av koldioxid i Sverige har nästan
halverats sedan år 1970. De faktiska utsläppen av
koldioxid har ökat under 1990 talet, men legat i
huvudsak konstant sedan de korrigerats för
klimatvariationer. Orsaken till ökningen är
framför allt ökad användning av fossila bränslen
inom el- och värmeproduktion vid kallare väder
vissa år samt ökade transporter.
Temperatur och nederbörd påverkar
energianvändningen och därmed även
koldioxidutsläppen. Den tydliga ökningen från
år 1995 till år 1996 kan delvis förklaras av en kall
vinter och mycket låg produktion av el från
vattenkraft. De normalårskorrigerade utsläppen
för år 1997 ligger under motsvarande utsläpp för
år 1990.
Vid en internationell jämförelse av de svenska
utsläppen av koldioxid per person eller i relation
till BNP har Sverige bland de lägsta utsläppen
bland OECD länderna. Det beror framför allt
på att vår energiproduktion till stor del baseras
på vattenkraft, kärnkraft och biobränsle.

Bensenhalt i luft
Nyckeltalet skall belysa utsläppen av
cancerframkallande ämnen och ger ett mått på
luftkvaliteten i tätorter. Bensenhalten beskrivs i
mikrogram per kubikmeter i tätortsluft.

Diagram 2.4 - Bensenhalt, vinterhalvårsmedelvärde i olika
tätorter (variation mellan orter)

Bensenhalt i luft har minskat under 1990 talet.
Det beror främst på minskad bensenhalt i bensin
och på katalytisk avgasrening på bensindrivna
personbilar. Vintertid ligger dock nivån över
lågrisknivån i de flesta tätorter.

Utsläpp av försurande ämnen
Nyckeltalet skall belysa de svenska utsläppen av
försurande ämnen. Nyckeltalet beskriver hur
många ton svaveldioxid och kväveoxider som
Sverige släpper ut varje år.

Diagram 2.5 - Utsläpp av försurande ämnen

Utsläppen av svaveldioxid har minskat med
drygt 80 % och utsläppen av kväveoxider med
22 % mellan åren 1980 och 1995. Minskningarna
beror främst på bättre reningsteknik, ökad
energihushållning, minskat svavelinnehåll i olja
och övergång från olja till el. En rad gamla
industrianläggningar har också lagts ner.

Försurningen orsakas av utsläpp av
svaveldioxid, kväveföreningar och ammoniak
som omvandlas i luften till sura ämnen och faller
ned över områden som ofta ligger långt ifrån
utsläppsstället. Utsläppen kommer framför allt
från energiproduktionen, olika industrier, sjöfart
samt väg- och flygtrafik. Mellan 20 och 30
procent av det sura nedfallet i Sverige beror på
våra egna utsläpp. Resten kommer från andra
länder.

Miljöanpassade färdsätt
Nyckeltalet skall belysa medborgarnas
omställning till mer miljöanpassade färdsätt.
Nyckeltalet beskrivs som antalet
fordonskilometer med bil per invånare och år.

Diagram 2.6 - Persontransporter med bil

När det gäller persontransporterna med bil kan
en svag ökning observeras för mättillfällena fram
till 1995.
Vägtrafiken är den största källan till
luftföroreningar och buller, särskilt i tätorterna.
Persontrafiken står för en stor andel av
transporternas utsläpp av koldioxid,
kvävedioxider, kolväten och partiklar. Vid
omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle är
därför en effektivisering av fordonstrafiken samt
en utvecklingen av miljövänliga fordon och
bränslen viktiga faktorer.

Antal miljöcertifierade företag
Nyckeltalet skall belysa i vilken utsträckning
näringslivet arbetar med miljöfrågor i sin
verksamhet. Nyckeltalet anger antalet företag
som är certifierade enligt ISO 14001 eller EMAS.

Diagram 2.7 - Antal miljöcertifierade företag

Visserligen sker en stark ökning av antalet
miljöcertifierade företag, men hittills har endast
en liten andel av det totala antalet företag infört
miljöledningssystem. Det är viktigt att påpeka att
många företag som inte är miljöcertifierade
frivilligt vidtar åtgärder i sin verksamhet för att
skydda miljön. Användningen av
miljöledningssystem ger därför inte heltäckande
information om i vilken utsträckning
miljöfrågorna omhändertas i verksamheten.
Internationella standardiseringsorganisationen,
ISO, har tagit fram systemet ISO 14001 och EU
har utvecklat miljöstyrningssystemet EMAS
(Eco Management and Audit Scheme). Syftet
med dessa system är att etablera arbetssystem
och rutiner för miljöarbetet.

Avfall som deponeras
Nyckeltalet skall belysa hushållningen med
materiella resurser i samhället. Nyckeltalet anger
mängden avfall (ton/år) som deponeras i Sverige.

Diagram 2.8 - -Deponerade mängder på avfallsupplag i
Sverige

Utvecklingen går mot att allt mindre avfall läggs
på soptipp medan återvinningen ökar.
Flera av dagens miljöproblem är en följd av
utvinning och användning av material och energi.
Avfallet, dvs de uttjänta produkterna, som läggs
på deponi kan medföra att farliga ämnen läcker
till omgivningen. En utveckling mot en ökad
resurshushållning är därför angeläget.

Tillförsel av fosfor och kväve till haven
Nyckeltalet skall belysa problemet med
övergödning i våra omgivande hav. Nyckeltalet
anger mängden (ton/år) fosfor och kväve som
från Sverige tillförs våra omgivande hav.
Nyckeltalet beskriver således summan av
samhällets totala tillförsel av kväve och fosfor
(reningsverk, industri, jordbruk, etc.) samt den
kväve och fosfor som läcker naturligt från
marken.

Diagram 2.9a - Den svenska belastningen av fosfor på
haven

Diagram 2.9b - Den svenska belastningen av kväve på
haven

Tillförseln av fosfor till haven minskade i slutet
av 1980 talet och i början av 1990 talet, men har
därefter ökat igen. Tillförseln av kväve till haven
ökade under första halvan av 1990 talet.

Återföring av fosfor till åkermark
Nyckeltalet skall belysa hur vi hushållar med
fosfor. Nyckeltalet anger hur mycket fosfor
(ton/år) som återförs till åkermark genom
användning av slam som näringsämne.

Diagram 2.10 - Återföring av fosfor i slam till åkermark

Mellan åren 1985 och 1991 minskade
återföringen av slam till åkermarken, men sedan
år 1991 har återföringen ökat. År 1995 återfördes
cirka en tredjedel av allt producerat slam till
jordbruket. Resten hamnade på soptipp eller
användes som jordförbättringsmedel i bland
annat parker. Sverige har bland de strängaste
gränsvärdena i världen för föroreningar i slam.

Skyddad skog
Nyckeltalet skall belysa en av förutsättningarna
för att främja den biologiska mångfalden.
Nyckeltalet anger arealen skyddad produktiv
skogsmark i procent av den totala arealen
produktiv skogsmark. Den skog som avses är
skyddad skog enligt naturvårdslagen i
nationalparker och naturreservat.

Diagram 2.11 - Arealen skyddad produktiv skogsmark i
procent av den totala arealen skogsmark

Mellan åren 1990 och 1998 ökade andelen
skyddad skog från 2,5 % till 3,6 % av den
produktiva skogsmarksarealen. De två sista årens
siffror är preliminära.
Merparten av den skyddade skogen finns i det
fjällnära området. För att bevara den biologiska
mångfalden i enlighet med de skogspolitiska och
miljöpolitiska målen krävs bl.a. att en större
andel av skogsmarken utanför det fjällnära
skogsområdet lämnas orörd av skogsbruk och får
ett långsiktigt skydd.
2.3.2 De viktigaste statliga insatserna
inom området
Regeringens miljöproposition (prop.
1997/98:145) Svenska miljömål Miljöpolitik
för ett hållbart Sverige har nu antagits av
riksdagen (bet. 1998/99:MJU6). En enig riksdag
har därmed ställt sig bakom den nya strukturen i
miljöarbetet med 15 nationella miljökvalitetsmål.
På en punkt ansåg dock riksdagen att man ville
ändra på regeringens förslag. Utskottet anförde i
betänkandet bl.a. att miljökvalitetsmålen anger
vilket miljötillstånd som skall uppnås i ett
generationsperspektiv, medan delmål och
riktlinjer utgör utgångspunkter för precisering av
miljömål och miljöstrategier inom olika
samhällssektorer på skilda nivåer.
Miljökvalitetsmålen skall gradvis kunna
preciseras i takt med att erfarenheter vinns om
hur miljön skall förbättras samtidigt som
industrisamhället utvecklas. Nya delmål bör
ställas upp när det behövs för det fortsatta
arbetet med att nå miljökvalitetsmålen. De av
regeringen föreslagna miljökvalitetsmålen är av
övergripande karaktär och definierar det tillstånd
i den svenska miljön som miljöarbetet skall sikta
mot, medan delmålen skall ange inriktning och
tidsperspektiv i det fortsatta konkreta
miljöarbetet. Det är således delmålen snarare än
de allmänt formulerade miljökvalitetsmålen som
kommer att utgöra underlag för miljöpolitiska
åtgärder och preciseringar inom olika
samhällssektorer. Mot den bakgrunden bör det
enligt utskottets mening ankomma på riksdagen
att ta ställning till hur målsättningarna för detta
arbete skall formuleras. Riksdagen beslutade
därmed att den även vill ta ställning till de delmål
regeringen i framtiden kommer att föreslå för att
uppnå miljökvalitetsmålen.
Arbetet med att uppnå de, av riksdagen
antagna, 15 miljökvalitetsmålen har fortsatt hög
prioritet i arbetet inom Regeringskansliet och på
myndigheterna. Det arbete med uppdrag att
föreslå delmål och åtgärder för att uppnå målen
som regeringen givit en rad myndigheter skall
redovisas den 1 oktober 1999.
De nationella miljökvalitetsmålen skall även
anpassas, preciseras och konkretiseras på regional
och lokal nivå. Samtliga länsstyrelser har därför
också erhållit uppdrag att göra denna anpassning
för sina respektive län. Skogsvårdsstyrelserna har
ansvar för målet Levande skogar på regional nivå.
Dessa uppdrag skall också redovisas den 1
oktober i år.
Detta underlag skall sedan ligga till grund för
Miljömålskommitténs förslag till nya delmål och
åtgärdsstrategier, som kommittén skall lägga
fram för regeringen den 1 juni 2000. Regeringen
avser därefter att till riksdagen i en proposition
vid årsskiftet 2000 2001 föreslå ytterligare
delmål och åtgärdsstrategier samt
samhällsekonomiska konsekvensanalyser av
förslagen för att nå miljökvalitetsmålen.
Riksdagen beslutade att anslaget för
miljöövervakning för år 1999 skulle öka till totalt
98 miljoner kronor. Skälen till ökningen var
bland annat större krav på internationell
rapportering av miljödata till EU och
uppföljning av de nya miljökvalitetsmålen.
Naturvårdsverket har genom ett
regeringsuppdrag den 1 mars 1999 redovisat ett
nytt program för miljöövervakning med
inriktning mot de nya miljökvalitetsmålen.
För att nå miljömålen behövs ett aktivt
internationellt samarbete. Enligt 1997 års
regeringsförklaring skall Sverige internationellt
vara en pådrivande kraft och ett föregångsland
för ekologiskt hållbar utveckling. Sverige har
framgångsrikt verkat för en rad skärpningar av
EG lagstiftningen i samma syfte, bl.a. vad gäller
kemikalier, bilavgaser och luftkvalitet. Sverige
deltar i det internationella miljösamarbetet, bl.a. i
det internationella konventionsarbetet, i FN:s
miljöprogram, UNEP, och kommissionen för
hållbar utveckling, CSD, samt i samarbetet med
länderna kring Östersjön samt övrigt regionalt
samarbete.

Klimat

Sverige driver aktivt på arbetet med EU:s interna
klimatstrategi i syfte att realisera de mål som har
fastställts inom klimatkonventionen. Sverige
verkar vidare genom EU så att Kyoto-
protokollet kan träda i kraft så snart som möjligt.
Från och med januari 1991 halverades
energiskatten samtidigt som en koldioxidskatt
infördes. Koldioxidskatten uppgår för
närvarande till 37 öre per kg koldioxid. Inom
transportsektorn har skatten på bensin höjts och
forsknings- och utvecklingsarbetet har
intensifierats. Dessutom kan nämnas att projekt
som ingår i lokala investeringsprogram som
erhållit stöd har gett ett betydelsefullt bidrag till
att minska utsläppen av koldioxid. Hittills
beviljade stöd kan enligt uppgifter från de
sökande kommunerna beräknas leda till en
utsläppsminskning med ca 1,2 miljoner ton
koldioxid per år.
Regeringen föreslår en höjning av
energiskatten på dieselolja som ett led i
skatteväxlingen. Förslaget kommer att ge
ytterligare motiv för energisparande inom
transportsektorn.

Naturvård och biologisk mångfald

Sverige spelar en viktig roll inom det
internationella naturvårdsarbetet genom sitt
engagemang i konventionen om biologisk
mångfald och övriga naturvårdskonventioner.
Sverige har aktivt drivit på arbetet med EU:s
interna strategi för biologisk mångfald i syfte att
inom EU utveckla en sammanhållen strategi och
sektorsvisa aktionsplaner för bevarande och
uthålligt nyttjande av biologisk mångfald.

Försurning
De åtgärder som föreslås i EU:s
försurningsstrategi är på väg att genomföras.
Slutmålet är att försurningen skall minska ned till
en nivå som naturen tål, dvs. att kritiska
belastningar inte skall överskridas. Delmålet
innebär att den areal där kritiska belastningar
överskrids i dag i EU skall minska med minst
50 % till år 2010. I försurningsstrategin föreslås
ett antal åtgärder som länderna måste vidta för
att minska utsläppen av försurande ämnen. Ett
centralt förslag som presenterades av
kommissionen i juni 1999 innebär att nationella
utsläppstak per land skall sättas för svaveldioxid,
kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska
ämnen till år 2010. Under konventionen om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar
slutförhandlades i september 1999 ett protokoll
för att minska försurning, eutrofiering och
marknära ozon i Europa. Protokollet sätter
nationella utsläppstak för Europas länder och
ställer motsvarande krav på USA och Kanada.
Protokollet kommer att undertecknas i
Göteborg i december 1999. Eftersom
försurningen i Sverige till mycket stor del
påverkas av utsläppen i Europa, ca 80 % av det
försurande nedfallet härstammar från andra
länder i Europa, kommer dessa åtgärder att för
svensk del innebära långtgående förbättringar.

Kalkning
Naturvårdsverket redovisar i rapporten Nationell
plan för kalkning av sjöar och vattendrag 2000
2009 förslag beträffande kalkningsverksamheten
under den kommande tioårsperioden. Rapporten
innehåller även aspekter på samordning av
kalknings- och vitaliseringsprogram för mark
och vatten i sydvästra Sverige. Rapporten är
föremål för remissbehandling till början av
november 1999. För att bevara den biologiska
mångfalden genom upprätthållande av en
tillräcklig nivå på verksamheten med kalkning av
sjöar och vattendrag förstärks resurserna för år
2000 med 27 miljoner kronor jämfört med 1999
års anslag. Efter remissbehandlingen av
Naturvårdsverkets rapport avser regeringen
återkomma i frågan.

Skydd och vård av värdefulla naturområden
Under år 1998 och hittills under år 1999 har
antalet skyddade värdefulla naturområden ökat
kraftigt. Det handlar främst om fjällområden,
fjällbarrskog, produktiv skogsmark och
myrmarker i norra Sverige.
Behovet av skydd av skog är stort. Som
tidigare anförts finns ca 1 900 rödlistade, dvs.
hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter i
skogen. Knappt 4 %, ca 900 000 ha, av den
produktiva skogsmarken har skyddats som
naturreservat, domänreservat eller nationalparker
m.m. I de fjällnära skogarna är 46 %
naturreservat medan mindre än 1 % av den
produktiva skogsmarken i övriga landet har
skydd.

Skydd av hotade arter
Långsiktiga förvaltningsplaner har beslutats för
nordsjösillen och östersjölaxen. Planen för
östersjölaxen har utarbetats av
fiskerikommissionen för Östersjön. Arbetet med
att utarbeta liknande plan för torsken pågår och
planeras även för sill och skarpsill.
Naturvårdsverket har under år 1998 fortsatt
Natura 2000 samarbetet med länsstyrelserna och
har lämnat ett nytt förslag till regeringen på
områden som skall ingå i det europeiska
nätverket av skyddade områden Natura 2000.
Regeringens förslag till EU kommissionen i
december 1998 innebär att ytterligare 470
områden väljs ut som områden av intresse för
gemenskapen enligt habitatdirektivet. Samtidigt
fastställde regeringen ytterligare 27 områden
som bör skyddas som särskilda skyddsområden
enligt fågeldirektivet. Naturvårdsverket har
antagit 14 åtgärdsprogram för hotade arter och
påbörjat arbetet med ytterligare 34 stycken
åtgärdsprogram.

Vattenadministration
Under året har flera steg tagits som påverkar
införandet av en framtida utvecklad svensk
administration av vattenresurser. Den 11 mars
tog EU:s miljöministrar ett beslut om gemensam
ståndpunkt angående det kommande
ramdirektivet för vatten. Direktivet innebär krav
på att medlemsländerna skall arbeta med
åtgärdsplaner för avrinningsområden i syfte att
uppnå en viss definierad god vattenstatus vid en
viss tidpunkt.
Ett antal pilotprojekt i avrinningsområden har
startats för att erhålla erfarenheter av
administrativ samordning mellan berörda
myndigheter och samverkan med lokala aktörer
och sakägare. Naturvårdsverket i samarbete med
berörda myndigheter arbetar med ett
vattenprojekt i syfte att utforma anvisningar för
det praktiska genomförandet av direktivets
skyldigheter.

Samlad naturvårdspolitik
Miljöministern tog i maj 1999 ett initiativ och
bjöd in representanter från bl.a. forskarvärlden,
organisationer, myndigheter och folkrörelser till
en tankesmedja för att diskutera behovet av en
ny naturvårdspolitik för 2000 talet. Under
tankesmedjan diskuterades hur naturvården bäst
kan bidra till att bygga det hållbara samhället,
uppnå miljömålen, lyfta fram den tätortsnära
naturen, se till behovet av friluftsliv och
naturupplevelser, säkra arternas fortlevnad,
gynna lokal och regional utveckling samt ge
ökade möjligheter till lokal förvaltning.
Resultaten från tankesmedjan bereds nu vidare.
Regeringen avser återkomma i dessa frågor.

Sanering och återställning av förorenade
områden

Förorenade områden med läckande miljögifter är
problem som alltmer uppmärksammats.
Föroreningar finns i mark, vatten, sediment,
byggnader och anläggningar.
Regeringens målsättning är att sådana
förorenade områden skall vara fria från gifter,
skadliga ämnen och andra föroreningar till år
2020.
Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att
anslaget för sanering förstärks under
mandatperioden till 65 miljoner kronor år 2000.
För år 2001 beräknas 150 miljoner kronor och
300 miljoner kronor för år 2002.
Medel till saneringsåtgärder kan också ingå i
program som får stöd från anslaget E1 Stöd till
lokala investeringsprogram under utgiftsområde
18.

Naturresurser

Regionala miljö- och hushållningsprogram
Regeringen uppdrog i december 1997 åt berörda
länsstyrelser att utarbeta regionala miljö- och
hushållningsprogram för de större
skärgårdsområdena. Programmen skall redovisas
före utgången av år 1999. Programmen kommer
att ge tydligare utgångspunkter för miljöhänsyn,
kretsloppsanpassning och hushållning med mark
och vatten. De bör också kunna bidra med
ytterligare underlag för kommunernas
översiktliga planering. Med ett sådant
sektorsövergripande arbete kan miljö- och
hushållningsfrågorna ges ökad tyngd i den lokala
och regionala samhällsplaneringen. I december
1997 beslutades också om tilläggsdirektiv till
Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) att följa och
stödja arbetet med regionala miljö- och
hushållningsprogram samt utvärdera och
redovisa det samlade miljöarbetet i dessa
områden senast den 31 augusti 2000.
Beredningen lämnade en lägesrapport i juni 1998.
Regeringen gav i september 1998
Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med
Boverket och Riksantikvarieämbetet samt i
samverkan med Närings- och
teknikutvecklingsverket och berörda
länsstyrelser utarbeta en översikt över
geografiska områden där behovet av regionala
miljö- och hushållningsprogram är särskilt
framträdande i ett riksperspektiv. Uppdraget
skall redovisas senast den 20 januari år 2000.

Hållbar utveckling i landets fjällområden
I propositionen Hållbar utveckling i landets
fjällområden (prop. 1995/96:226, bet.
1996/97:JoU5, rskr. 1996/97:63) redovisas ett
samlat förslag till åtgärder i syfte att främja en
hållbar utveckling i fjällen. Genomförandet av
dessa åtgärder har skett och sker successivt. För
att erhålla underlag för en utvärdering har
regeringen bl.a. gett berörda länsstyrelser i
uppdrag att årligen följa upp och till
Naturvårdsverket redovisa vidtagna åtgärder för
reglering av färdseln med terrängfordon. Vidare
har uppdrag lämnats till Naturvårdsverket att
senast den 1 mars 2002 redovisa en samlad
utvärdering av terrängkörningen i fjällen.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag i
rapporten Barmarkskörning på kalfjäll lämnat
förslag till åtgärder i syfte att minska markskador
vid barmarkskörning på kalfjäll. Rapporten har
remissbehandlats och förslagen bereds nu vidare.
Regeringen har vidare gett berörda länsstyrelser
och samebyar i uppdrag att upprätta
åtgärdsprogram för överbetade områden i fjällen.
Åtgärdsprogrammen skall redovisas till
Jordbruksdepartementet senast den 31 december
1999. Den för det regionala samarbetet mellan de
berörda länen särskilt inrättade fjälldelegationen
har fått i uppdrag att bl.a. redovisa de åtgärder
som vidtagits.

Uppföljning av Vindkraftsutredningen
Regeringen tillkallade våren 1998 en särskild
utredare (dir. 1998:35) med uppgift att utreda
förutsättningarna för lokalisering av vindkraft. I
uppdraget ingick att sammanställa aktuella
uppgifter om och erfarenheter av utbyggnaden
av land- och havsbaserad vindkraft samt att
analysera förutsättningarna för en fortsatt
utbyggnad av vindkraft i Sverige.
Utredningens slutbetänkande (SOU 1999:75)
Rätt plats för vindkraften överlämnades i juni
1999. Som ett planeringsmål föreslås att i ett
första steg områden redovisas för en utbyggnad
av vindkraft som svarar mot en produktion av 10
TWh per år. Vissa övergripande kartläggningar
föreslås i syfte att göra en nationell klassificering
av olika områdens lämplighet för
vindkraftsanläggningar. Vidare föreslås i
betänkandet bl.a. att berörda kommuner
behandlar vindkraften i sina översiktsplaner,
ändringar av tillståndsprövningen enligt
miljöbalken och statligt stöd för förstärkning av
elnät. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande. Regeringen kommer under våren
2000 att överväga utredningens förslag och avser
att återkomma i dessa frågor i särskild ordning.

Miljöforskning

Regeringen gav under år 1997
Forskningsrådsnämnden i uppdrag att i
samverkan med Naturvårdsverket utreda frågan
om behovet av kunskap och forskning om
hållbar utveckling. Nämnden fick vidare ett
tilläggsuppdrag att se över den toxikologiska
forskningen. Dessa uppdrag redovisades under
hösten 1998. Regeringen gav också
Naturvårdsverket i uppdrag att, i samverkan med
Forskningsrådsnämnden, göra en samlad
bedömning av miljöforskningen.
Mot bakgrund av dessa utredningar föreslår
regeringen att miljöforskningen stärks genom ett
anslag för miljöforskning till Naturvårdsverket
på 50 miljoner kronor för år 2000 och 100
miljoner kronor per år för åren 2001 och 2002.
Förstärkningen av miljöforskningen motiveras
också av behoven av underlag för att uppnå
miljömålen samt för framtagande av
miljökvalitesnormer som kan införas med stöd
av miljöbalken. Medlen skall främst användas för
miljöeffektforskning och miljötoxikologisk
forskning men också för kretsloppsforskning
och för att finansiera statens andel av den
samfinansierade forskningen med näringslivet
vid Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning
(IVL).

Hållbar utveckling

Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara ett
föregångsland för en hållbar utveckling. Med
denna utgångspunkt har ett gemensamt program
för samverkan mellan staten och
fordonsindustrin initierats. För ytterligare
information om samverkansprojektet, se
utgiftsområde 21.
I maj 1998 inrättade regeringen en särskild
delegation för ekologiskt hållbar upphandling.
Delegationens uppgift är att driva på ekologiskt
hållbar upphandling som ett viktigt verktyg för
att uppnå en hållbar utveckling. I detta uppdrag
ingår bl.a. att analysera de strategiskt mest viktiga
produktgrupperna och tjänsterna, visa goda
exempel, initiera utbildning, följa arbetet i andra
länder m.m. Det är av stor vikt att regelverket är
tydligt avseende regler för miljökrav vid offentlig
upphandling. Ett arbete pågår därför inom
Regeringskansliet i syfte att stärka och förtydliga
de internationella reglerna på området.
Fr.o.m augusti 1998 har Sverige infört en
försöksverksamhet med att utvidga EMAS till
andra sektorer än industrisektorn. Den första
offentliga organisationen som EMAS registrerat
sig enligt försöksverksamheten, är Halmstads
sjukhus. Nio anläggningar är nu registrerade
enligt EMAS försöksverksamhet, bl.a. ifrån
tjänstesektorn och skogsbruket. I slutet av år
1998 var 127 industrianläggningar registrerade
enligt EMAS.
Arbetet med att ta fram krav för certifierade
miljövarudeklarationer pågår.
Miljöstyrningsrådet, enskilda företag och
branschföreningar deltar i arbetet. Hittills har
produktspecifika mallar tagits fram för el- och
fjärrvärmeproduktion samt sågade trävaror.

Kemikalier

EU:s översyn av kemikaliereglerna som följd av
övergångsbestämmelserna har slutförts under år
1998 med gott utfall för Sveriges del. Det har
medfört att skyddsnivån höjts för hela
gemenskapen till vissa delar, i övriga delar kan
Sverige fortsatt tillämpa sina strängare
bestämmelser. Under året har det påbörjats en
översyn av hur EU:s regelverk på
kemikalieområdet fungerar och en framtida
kemikaliestrategi har börjat diskuteras. Med
anledning av detta förstärks resurserna till
Kemikalieinspektionen för år 2000.

Producentansvar
En förordning om producentansvar för bilar
trädde i kraft den 1 januari 1998. Förordningen
innebär att bilproducenterna är skyldiga att för
skrotning ta emot uttjänta bilar som
producenterna tillverkat i eller fört in i Sverige.
Detta skall ske utan ersättning avseende bilar
som registrerats efter den 31 december 1997.
Material och komponenter skall i första hand
återanvändas, i andra hand har
materialåtervinning företräde framför
energiutvinning. Minst 85 % av bilen skall
återanvändas och återvinnas senast från och med
år 2002 och minst 95 % senast från och med år
2015.

Miljömärkning
I mars 1997 presenterade kommissionen ett
förslag till reviderad miljömärkningsförordning.
Målet med arbetet är att åstadkomma ett
effektivt EU gemensamt miljömärkningssystem
med hög trovärdighet hos både producenter och
konsumenter. Rådsbehandlingen avslutades
under

Tysklands ordförandeskap år 1999. Därefter går
förslaget till parlamentet för en andra läsning.

Miljöledning

Under år 1998 har ytterligare 41 myndigheter
startat arbetet med att införa
miljöledningssystem. Myndigheterna började
under år 1998 med det första steget att göra en
miljöutredning av den interna och externa
verksamheten, dvs. en kartläggning över
myndigheternas verksamheter som kan ge
upphov till negativa miljöeffekter. Under år 1999
har arbetet fortsatt med att ta fram policymål och
handlingsprogram. I uppdraget ingår även att
miljöanpassa sin upphandling. I mars 1998
slutredovisade de första 25 miljöpiloterna sitt
arbete med att bygga upp miljöledningssystem.
Miljöpiloterna arbetar nu vidare med att
integrera miljöledningssystemet i den ordinarie
verksamheten. I december 1998 tog regeringen
beslut om uppdrag till 29 nya myndigheter om
att införa miljöledning.

Kärnsäkerhet

Kärnsäkerhetsarbetet vid Statens
kärnkraftinspektion, SKI, ges fortsatt hög
prioritet för att säkerställa att säkerheten
upprätthålls under avvecklingen av kärnkraften.
Inför övergången till år 2000 prioriteras arbetet
med de säkerhetsfrågor som rör datorbaserade
system i kärnkraftverken och SKI granskar
kraftbolagens arbete med att säkra
datorsystemen så att problem inte uppstår inför
övergången till år 2000. Inspektioner genomförs
vid samtliga kärnkraftverk och en avrapportering
sker regelbundet till regeringen.

Skatteväxling

Ökad energieffektivitet och övergång till
miljövänliga energislag kan stimuleras på flera
sätt, bl.a. genom ökad användning av
ekonomiska styrmedel. Regeringens förslag om
grön skatteväxling är ett led i ett sådant arbete.
Regeringen föreslår nu att ytterligare steg tas i
en skatteväxling genom att olika energiskatter
höjs med ca 1,7 miljarder kronor år 2000 och
skatt på arbete reduceras i samband med åtgärder
för kompetensutveckling i företagen. Fortsatta
åtgärder för skatteväxling kommer att diskuteras
i skattesamtalen med de politiska partierna.

2.3.3 Effekter av de statliga insatserna
Naturvård och biologisk mångfald

Under budgetåret 1998 fattade Naturvårdsverket
257 beslut om förvärv och intrångsersättning
vilket berörde 152 naturvårdsobjekt. Två av dessa
var nationalparker. 81 nya naturreservat bildades.
Antalet köp- och intrångsbeslut ökade med 5 %
och den skyddade arealen ökade med 13 %.
Redovisningen visar också att 90 % av de
beslutade kostnaderna avser skydd av
skogsmarker eller skogs- och myrmosaiker.
Resten avser skydd av myrar, kust- och
skärgårdsområden, odlingslandskap eller objekt
till skydd för hotade arter.
När det gäller den geografiska fördelningen i
landet av kostnaderna för inköp,
intrångsersättning och bidrag har under
budgetåret 1998 46 % gått till Götaland, 23 % till
Svealand och 31 % till Norrland medan
fördelningen i areal räknat blir 41 % till
Norrland, 19 % till Svealand och 40 % till
Götaland. Den genomsnittliga inköpskostnaden
ökade från 16 000 kr/hektar till 17 400 kr/hektar
jämfört med föregående budgetår, vilket delvis
kan förklaras med att skog i Götaland och
Svealand är dyrare att skydda än i Norrland.
För att mäta effekterna av bevarande av
biologisk mångfald i skogen måste man se till
hela ekosystemet och hela skogslandskapet.
Särskilt viktiga funktioner för den biologiska
mångfalden är gammal skog och död ved. Det
finns inget enkelt mått på vad som är ett uthålligt
skogsbruk eller hur skyddet av skogens
miljövärden bäst skall redovisas.
Under år 1998 har samtliga åtgärder i de
pågående Life projekten prioriterats i den
statliga verksamheten med syfte att skydda och
vårda värdefulla naturområden. Under 1999 har
tre Life natur projekt med syfte att skydda
skogar och myrar som naturreservat avslutats.

Kemikalier

Den årliga tillförseln av kvicksilver via varor är
nu ca 2 ton vilket utgör ca 25 % av den årliga
försäljningen år 1991/92. Det är bl.a. en följd av
svenska restriktioner på kvicksilverområdet.
Ljuskällor (150 kg), batterier (800 kg) och
amalgam (1 ton) är de dominerande
varugrupperna med kvicksilveranvändning. För
de varuområden

som är reglerade i förordningen om kvicksilver,
bl.a. febertermometrar, andra termometrar och
mätinstrument innehållande kvicksilver
uppskattas att mängden kvicksilver som tillförs
marknaden per år ha minskat till mindre än 50
kg.
Endast en begränsad användning återstår vad
gäller klorparaffiner och nonyletoxilater.
Beträffande klorerade lösningsmedel har
användningen av trikloretylen inte sjunkit sedan
år 1997. Användningen av metylenkolorid har
ökat något vilket sannolikt beror på viss ökad
användning inom läkemedelsindustrin.

Hållbar utveckling

Miljömålsarbetet visar sig leda till ett ökat
medvetande inom olika sektorer om möjligheten
att åtgärda miljöproblemen i sektorn genom
insatser från sektorn själv. Alla sektorer har
genom uppdrag från regeringen dessutom
erhållit ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt
hållbar utveckling. Detta ansvar innebär bl.a. att
myndigheterna skall integrera miljöhänsyn och
resurshushållning i sin verksamhet samt verka
för att arbetet mot ekologiskt hållbarhet förs
framåt inom hela myndighetens sektor. Detta
kan få positiv inverkan på miljöarbetet på lång
sikt.
Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs
bedömning och anser att en fortsatt
miljörelatering av skattesystemet är en viktig
uppgift i de fortsatta skatteöverläggningarna.
Rätt utformade åtgärder som berör alla
samhällssektorer kan bidra till en effektiv
användning av resurser, begränsa olika slag av
negativ miljöpåverkan och utgöra en viktig länk i
arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Ökade intäkter på grund av en miljörelatering
kan till stor del användas för att reducera uttaget
av andra skatter, i första hand olika former av
skatt på arbete i syfte att främja sysselsättningen.
Utformningen och takten i miljörelateringen
får också göras med hänsyn till situationen i vår
omvärld. Industrins konkurrenskraft måste
säkerställas även i framtiden. Det är viktigt att
inte minst den elintensiva industrin satsar på
teknisk utveckling. Sverige arbetar på EU nivå
för antagandet av ett nytt direktiv om
minimibeskattning av energi. Framgång i detta
arbete kan komma att ytterligare öka Sveriges
utrymme för en fortsatt miljörelatering av
skattesystemet.
År 2000 föreslår regeringen, som tidigare
nämnts, en skatteväxling på ca 1,7 miljarder
kronor.
Miljöledning

Några klara miljöeffekter är ännu för tidigt att se
av införande av miljöledning. Dock har arbetet
på många myndigheter resulterat i effektivare
organisation, förbättrat internt miljöarbete dvs.,
källsortering, energisparåtgärder,
resurshushållning, mindre antal resor och resor
på ett mer miljövänligt sätt samt ett större
miljömedvetande överhuvudtaget.
Myndigheterna börjar också väga in miljöhänsyn
och ställa miljökrav i allt större omfattning vid
upphandling inom de ramar som regelverket
medger. Dessutom har flera av myndigheterna
börjat ställa miljökrav vid beslut om
bidragsgivning m.m. Myndigheterna har således i
viss mån påbörjat integrationen av miljöhänsyn i
sina beslut och myndighetsutövning.
2.3.4 Regeringens slutsatser
Under år 2000 kommer prioritet i
Regeringskansliets och myndigheternas arbete
att ges åt framförallt förberedelserna för Sveriges
ordförandeskap i EU våren 2001, en hållbar
utveckling inom EU och åt miljöfrågorna i
utvidgningsprocessen.
Naturvårdsverkets årsredovisning för år 1998
ger en god bild av området skydd och vård av
värdefull natur vad gäller ekonomiska resultat.
Naturvårdsverket har sett över länsstyrelsernas
årliga rapportering av hur naturvårdsmedlen
används. Från och med år 1999 kommer
årsredovisningen att kompletteras med bättre
uppgifter om utförda prestationer m.m.
Tyngdpunkten i områdesskyddet ligger i
Norrland där stora arealer både fjällbarrskog och
produktiv skogsmark är skyddade som reservat.
För att värna biologisk mångfald,
kulturmiljövärden och sociala värden i den
svenska skogen är det angeläget både att
skogarna brukas genom ett uthålligt skogsbruk
och att särskilt känsliga och värdefulla
skogsmiljöer väljs ut och skyddas på lämpligt
sätt.
Artinriktade åtgärdsprogram för hotade arter
är ett värdefullt komplement till skydd och vård
av värdefulla naturområden för bevarande av
biologisk mångfald.
Framtiden kräver att de myndigheter som
berörs av det intensifierade arbetet med att
skydda värdefulla naturområden, närmast
Naturvårdsverket, länsstyrelserna och
skogsvårdsorganisationen utvecklar lämpliga
samverkansformer för skyddsarbetet.
Rapporterna från Naturvårdsverket på
regeringens uppdrag om att utarbeta
kunskapsöversikt, förslag till kriterier m.m. för
arbetet med skydd av skogsmark
remissbehandlas under juli september 1999.
Regeringen har för avsikt att återkomma i dessa
frågor.
Regeringen har gett ett nytt uppdrag till
Naturvårdsverket att redovisa vilka ytterligare
områden som bör ingå i Natura 2000 nätverket
så att den svenska listan blir komplett.
Uppdraget skall genomföras i samarbete med
länsstyrelserna och i samråd med Statens
jordbruksverk, Fiskeriverket och Skogsstyrelsen.
En första delredovisning skall ske till regeringen
den 15 november 1999 och en slutlig redovisning
den 15 april 2000.
2.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet
Länsstyrelserna har på miljöområdet ett viktigt
tillsyns- och samordningsansvar för miljöarbetet
på regional nivå.
Under åren 1998 och 1999 har 3,7 miljarder
kronor fördelats till 81 kommuner för projekt
för hållbar utveckling genom stödet till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet.
Kommunerna uppskattar att ca 11 500 årsarbeten
skapas genom de beslut om hittills fattats.
Regeringen presenterade i förra årets skrivelse
(skr. 1998/99:25) en samlad strategi för att
förebygga och bekämpa miljöbrott. I strategin
slås fast att miljöbrottsligheten i samhället skall
minskas genom åtgärder som innebär en
effektivisering i fråga om att förebygga,
upptäcka, utreda och lagföra sådan brottslighet.
Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft.
Miljöbalken utgör en samordnad, skärpt och
breddad miljölagstiftning för hållbar utveckling.
I miljöbalken finns nu de centrala
bestämmelserna om miljöbrott och andra
straffrättsliga regler samlade.
Regeringens mål är att effektivisera kampen
mot miljöbrottsligheten. Riksåklagaren har på
regeringens uppdrag utarbetat förslag till
effektivare utredning av miljöbrott
(Riksåklagarens rapport Effektivare
miljöbrottsbekämpning, december 1998). I en
skrivelse till regeringen har Riksåklagaren vidare
i juni 1999 preciserat förslaget om hur en
organisation mot miljöbrott kan utformas.
Regeringen ansluter sig till Riksåklagarens
förslag och har i juli 1999 uppdragit åt
Riksåklagaren att förbereda inrättandet av en ny
och flexibel organisation för
miljöbrottsbekämpningen.
Inom åklagar- och polisväsendet skall det
finnas åklagare och poliser med särskild
kompetens inom området. Riksåklagaren
samordnar miljöbrottsbekämpningen.
Riksåklagaren kommer att i samarbete med
Rikspolisstyrelsen ta fram planer för utbildning
och kompetensutveckling liksom för samverkan
när det gäller miljöbrottsbekämpningen.
Som framgår av redogörelsen för
utgiftsområde 4 Rättsväsendet förstärks
resurserna för bekämpning av miljöbrott.
Under åren 2000 2002 ges ökade resurser
såväl till insatser för biotopskydd i skog som
insatser för skogsreservat. Avsikten är dels att
spara nyckelbiotoper, som innehåller mycket
höga biologiska värden, och att spara produktiv
skog, i första hand äldre sådan. Intentionen är att
under åren uppnå en balans mellan insatserna.
Byggforskningen får ökade resurser de tre
närmaste åren för att byggandet och
förvaltningen av byggnader skall utvecklas för
bättre re-surseffektivitet och
kretsloppsanpassning.
Regeringen har enligt bilskrotningslagen
(1975:343) fått riksdagens bemyndigande att
meddela föreskrifter om skrotningspremiens
storlek och villkor i övrigt för utbetalning av
premien. Skrotningsavgiften uppbärs av
Vägverket. Avgifterna bildar
bilskrotningsfonden som administreras av
Vägverket. Behållningen i fonden uppgick den
31 december 1998 till 711,3 miljoner kronor.

Regeringen har enligt lagen (1990:132) om
avgifter för miljöfarliga batterier fått riksdagens
bemyndigande att meddela de föreskrifter om
avgifter som behövs för att täcka samhällets
kostnader för att samla in och oskadliggöra
batterier som är förbrukade och inte längre
används. Den s.k. Batterifonden förvaltas av
Naturvårdsverket och uppgick den 31 december
1998 till 88,5 miljoner kronor för blybatterier
och till 129 miljoner kronor för småbatterier.
Riksdagen beslutade i budgetpropositionen
för 1998 om ett stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet.
Inom ramen för förordningen (1998:23) om
statliga bidrag till lokala investeringsprogram
som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället
har regeringen hittills beslutat ge 81 kommuner
sammanlagt 3,7 miljarder kronor i bidrag.
Kommunernas investeringsprogram kommer
bl.a. att leda till minskad energianvändning,
minskade utsläpp av koldioxid, kväve och svavel
till luft samt minskade utsläpp av fosfor och
kväve.
Viktiga insatser inom miljöområdet sker även
inom ramen för andra utgiftsområden. Inom
t.ex. utgiftsområde 23, Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar, finns bl.a.
jordbrukets miljöersättningsprogram.

Tabell 2.2 Utgiftsutvecklingen fördelat per verksamhetsområde

Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Allmän miljö- och naturvård
1 132
1 327
1 505
1 461
1 565
1 751
Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
240
250
254
260
265
269
Totalt för utgiftsområde 20
1 372
1 577
1 759
1 721
1 830
2 020
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

3 Miljövård

3.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar insatser för att
främja en långsiktigt god hushållning med
naturresurser, skydda särskilt värdefull natur,
bevara den biologiska mångfalden,
miljöövervakning, stöd till återställning av
försurade sjöar och vattendrag genom kalkning,
sanering och återställning av förorenade
områden, frågor om vatten- och luftvård,
avfallsfrågor, bilavgasfrågor, frågor om forskning
på miljöområdet, miljöskyddsfrågor,
kemikaliekontroll och internationellt samarbete
inom miljöområdet. Till området hör vidare
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen.
3.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
1 132
1 327
1 505
1 461
1 565
1 751
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Riksdagen har godkänt regeringens förlag till ny
struktur för miljöarbetet (prop. 1997/98:145,
bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183).
Anslagssparandet har minskat med 230,2
miljoner kronor under år 1998.
Förändringar
Medlen till åtgärder för att bevara den biologiska
mångfalden samt sanering och återställning av
förorenade områden har förstärkts kraftigt.
Medel för miljöforskning införs som ett nytt
anslag.

Prioriteringar
I arbetet med att skapa förutsättningar för ett
ekologiskt hållbart samhälle prioriteras åtgärder
för att bevara den biologiska mångfalden,
insatserna för att sanera förorenade områden
samt miljöforskning.

3.3 Resultatbedömning
Regeringen har angett som mål att 250 000
hektar skogsmark bör vara skyddade som
naturreservat m.m. och ca 25 000 hektar som
biotopskyddsobjekt eller genom naturvårdsavtal.
Den kraftfulla satsningen på att skydda
värdefulla skogsområden för att bevara den
biologiska mångfalden har gett resultat i
skyddsstatistiken. Under år 1998 och hittills
under år 1999 har ett stort antal naturreservat
bildats som ett resultat av den finansiering som
ställts till förfogande.
Det svenska kalkningsprogrammets mål är att
i försurade vatten skapa de kemiska
förutsättningarna för att den naturliga floran och
faunan skall kunna överleva eller där den
försvunnit att återkomma. Målet har för år 1998
uppnåtts till 88 % vad avser kalkad sjöyta och till
76 % av de kalkade vattendragen.
3.4 Resultatinformation om
länsstyrelsernas arbete inom
miljöområdet
Länsstyrelserna skall verka för att främja en
långsiktigt god hushållning med naturresurser,
bevara den biologiska mångfalden samt skydda
natur- och kulturlandskap. De skall härvid
samordna miljöarbetet och miljöövervakningen i
länet. Under budgetåret 1998 har tyngdpunkten
inom området vilat på insatser för skydd och
skötsel av särskilt värdefulla mark- och
vattenområden.
Flera länsstyrelser har prioriterat skyddet av
värdefulla områden. Flera länsstyrelser pekar
dock på att de inte nått upp till sin ambitionsnivå
p.g.a. att det varit nödvändigt att prioritera
tillståndsärenden och miljöbalksutbildning.
De flesta länsstyrelserna säger sig prioritera
arbetet med tillståndsärenden. För budgetåret
1998 kan också en viss förbättring noteras hos
flertalet länsstyrelser jämfört med föregående år.
När det gäller tillståndsärenden enligt
miljöskyddslagen klarade drygt hälften av
länsstyrelserna 80 % av prövningarna inom 6
månader. För prövningar enligt naturvårdslagen
är motsvarande andel närmare tre fjärdedelar.
Hos närmare en fjärdedel av länsstyrelserna har
handläggningstiden förlängts jämfört med året
innan. Prioritering av tillståndsärendena har ofta
inneburit att tillsynsarbetet fått stå tillbaka. Även
om handläggningen av tillståndsärenden
prioriterats har inte alla länsstyrelser lyckats
uppfylla målet på 80 %, vilket förklaras bero på
resursbrist samt att stora insatser krävts för
utbildning i miljöbalken. Denna
prioriteringsordning motiveras med att
utbildningen är nödvändig och effektiviserar
handläggningen framöver.
Flertalet länsstyrelser arbetar för ett
samordnat miljöarbete i länet.
Sektorsövergripande arbete både internt och
externt poängteras. Dessa typer av insatser som
ofta blir mycket arbetskrävande om de ska ge
resultat är svåra att redovisa i resultattermer.
Flera länsstyrelser nämner särskilt arbetet med
regeringsuppdraget att inom ramen för STRAM-
arbetet regionalt anpassa, precisera och
konkretisera de nationella miljökvalitetsmålen.
Länsstyrelserna i skärgårdslänen har arbetat med
det uppdrag regeringen gav i december 1997 att
utarbeta regionala miljö- och
hushållningsprogram för de större
skärgårdsområdena. Programmen skall redovisas
före utgången av år 1999. Syftet är bl.a. att det
sektorsövergripande arbetet ska leda till att
miljö- och hushållningsfrågorna ges ökad tyngd i
den lokala och regionala samhällsplaneringen.
Programmen kommer att ge tydligare
utgångspunkter för miljöhänsyn,
kretsloppsanpassning och hushållning med mark
och vatten. De bör också kunna bidra med
ytterligare underlag för kommunernas
översiktliga planering.
Naturvård och miljöskydd utgör mellan 16
och 29 % av länsstyrelsens totala
verksamhetskostnader. Andelen har ökat hos tio
samtidigt som den minskat hos åtta länsstyrelser
jämfört med föregående år. I två fall är den
oförändrad. Hos sju länsstyrelser är
verksamhetsgrenen den procentuellt sett största.
Hos resterande dominerar framför allt lantbruk
men även regionalekonomi och näringsliv, som
är en stor verksamhetsgren i framför allt
Norrlandslänen.
3.5 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har inte haft några
invändningar i revisionsberättelserna för
budgetåret 1998 för Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen. I
Ekonomistyrningsverkets
ekonomiadministrativa värdering har Kemikalie-
inspektionen erhållit betyget fullt
tillfredsställande medan Naturvårdsverket erhöll
betyget tillfredsställande.
Riksrevisionsverket har granskat hur
Naturvårdsverket och länsstyrelserna arbetar
med att skydda värdefulla naturområden i syfte
att bevara den biologiska mångfalden (rapport
1998:62).
Riksrevisionsverket anser att myndigheterna
inte har den organisation och de system som
behövs för att välja ut de mest skyddsvärda
områdena. Riksrevisionsverket är också kritiskt
till hur målstyrningen fungerar för
myndigheterna samt till redovisningen av
kostnaderna. Processen måste effektiviseras slår
Riksrevisionsverket fast och föreslår en rad
åtgärder.
Naturvårdsverket har i sitt svar till
Riksrevisionsverket den 5 maj 1999 redovisat
bl.a. vilka åtgärder man vidtar med anledning av
Riksrevisionsverkets synpunkter på brister i
dokumentation och information. När det gäller
rollfördelningen mellan myndigheterna har
Naturvårdsverket lämnat förslag i sin
delredovisning den 15 mars 1999 av regeringens
uppdrag ifråga om arbetet med skydd av
skogsmark. Förslaget är föremål för
remissbehandling under september 1999.
Regeringen avser att återkomma i frågan.
3.6 Anslag
A1 Naturvårdsverket

Tabell 3.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

253 808

Anslags-
sparande

28 683

1999

Anslag

266 141

Utgifts-
prognos

280 000
2000
Förslag
278 211

2001
Beräknat
283 189
1

2002
Beräknat
288 024
2

1 Motsvarar 278 611 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 278 611 tkr i 2000 års prisnivå.

Anslaget disponeras för Naturvårdsverkets
förvaltningskostnader, inkl. kostnader för att
administrera den verksamhet som finansieras via
sakanslagen.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Naturvårdsverket är samlande och pådrivande i
miljövårdsarbetet. Betydande insatser under
föregående år har varit verkets medverkan i
arbetet med en ny miljölagstiftning samt fortsatt
arbete med de av riksdagen under våren 1999
antagna miljökvalitetsmålen. Dessutom har
verket svarat för stor del av förberedelserna i
EU-arbetet.
Införandet av miljöbalken har ökat kraven på
Naturvårdsverket. Det centrala
vägledningsansvaret för tillsyn är fördelat på elva
myndigheter och det operativa tillsynsansvaret
på mer än 300 regionala och lokala myndigheter.
För att samordna dessa myndigheters arbete har
regeringen fr.o.m. den 1 januari 1999 inrättat ett
Tillsyns- och föreskriftsråd vid
Naturvårdsverket. Rådet skall vara ett
samrådsorgan för myndigheternas arbete i frågor
som rör tillsyn och föreskrifter enligt
miljöbalken. Rådet skall vidare föra ett register
över samtliga förordningar och föreskrifter som
är utfärdade med stöd av miljöbalken samt över
de allmänna råd inom miljöbalksområdet som är
utfärdade av de centrala myndigheterna. Rådet
består av företrädare för myndigheter som har
centralt ansvar för tillsynsvägledning enligt
förordningen om tillsyn enligt miljöbalken,
generalläkaren samt av två företrädare för
kommunerna respektive länsstyrelserna.
Inom Naturvårdsverket har det inrättats ett
särskilt kansli med uppgift att biträda rådet.
Naturvårdsverket fortsätter att utveckla
arbetet med miljöledningssystem. Verket har
även medverkat i utbildningen inför
miljöbalkens ikraftträdande.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
I verksamheten ingår externt riktade
informations- och utbildningsinsatser, som
utgivning av publikationer, arrangemang av
kurser, konferenser och seminarier samt
presstjänst och bibliotekstjänst.

Tabell 3.3 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
23 552
26 252
- 2 700
(varav tjänsteexport)

Prognos 1999
19 100
19 100
0
(varav tjänsteexport)

Budget 2000
19 100
19 100
0
(varav tjänsteexport)

Intäkterna från offentligrättslig verksamhet
beräknas till 50 000 000 kronor, varav 20 000 000
kronor från kontrollavgifter nyregistrerade bilar
som redovisas mot inkomsttitel 2534 och
25 000 000 kronor från bidrag från EU som
redovisas mot inkomsttitel 6911. Dessutom
beräknas 1 000 000 kronor från dispensavgifter
CFC och halon som redovisas mot inkomsttitel
2537 och 4 000 000 kronor från övriga
offentligrättsliga avgifter som redovisas mot
inkomsttitel 6911.

Tabell 3.4 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentligrättslig
verksamhet
Intäkter till inkomsttitel
(Som inte får
disponeras)
Intäkter
som får
disponeras
Utfall 1998
70 546
0
Prognos 1999
50 000
0
Budget 2000
50 000
0

Slutsatser
Naturvårdsverket skall senast den 15 januari
2000 redovisa underlag för fördjupad prövning
av hela sin verksamhet, bestående av en ingående
analys av myndighetens resultat, behovet av
förändringar, omvärldsfaktorer samt
finansieringsformer för myndighetens
verksamhet. Utifrån underlaget kommer målen
och inriktningen för Naturvårdsverkets
verksamhet att revideras fr.o.m. budgetåret 2001.
Spridande av miljöinformation är en viktig del
i arbetet med en ekologiskt hållbar utveckling.
Genom att göra information som finns hos
myndigheter om företags miljöprestanda mer
lättillgänglig kan informationen i större
utsträckning användas av finansmarknaden och
andra intressenter. I syfte att öka denna
tillgänglighet skall Naturvårdsverket dels tillse
att organisationsnummer registreras i offentliga
register för miljödata dels vidareutveckla
analysen av hur miljöinformation kan ställas till
den finansiella sektorns förfogande.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts
16 320 000 kronor.

Tabell 3.5 Beräkning av anslaget år 2000
Tusental kronor

Anslag 1999
266 141
Pris- och löneomräkning
1 669
Justering av premier
16 320
Överfört till A2
-400
Överfört till A7
-2 000
Index justering
-3 519
Förslag 2000
278 211

Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till
278 211 000 kronor. Anslaget beräknas till
283 189 000 kronor för år 2001 och till
288 024 000 kronor för år 2002.

A2 Miljöövervakning m.m.
Tabell 3.6 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

98 317

Anslags-
sparande

19 211

1999

Anslag

132 706

1
Utgifts-
prognos

130 960
2000
Förslag
132 297

2001
Beräknat
121 948

2002
Beräknat
124 566

1 Varav 5 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1999.

Anslaget disponeras för miljöövervakning,
bilavgasverksamhet samt bidrag till vissa ideella
organisationer.
Medlen till miljöövervakning fördelas av
miljöövervakningsnämnden vid
Naturvårdsverket. Nämnden fattar beslut om
den nationella miljöövervakningens inriktning
och fördelar medel till denna. Från den nationella
miljöövervakningen fördelas även medel till viss
regional miljöövervakning som specificeras i
avtal med länsstyrelserna. En mindre del används
också för internationellt
miljöövervakningsarbete och rapportering till
internationella organisationer.

Regeringens överväganden
Resultatinformation
Miljöövervakningen är ett instrument för att
beskriva tillståndet i miljön och följa hur
tillståndet förändras och därigenom följa upp de
miljömål som statsmakterna har beslutat.
Informationen från miljöövervakningen är
viktig i en rad sammanhang, bl.a. används
miljöövervakningsdata för beräkningar av
kritiska belastningar och som underlag för
aktionsprogram, åtgärdsförslag och
internationella överenskommelser om
belastningsminskningar. Resultaten har också
givit underlag för att utforma
bedömningsgrunder som i sin tur är basen för de
nationella miljökvalitetsmålen. Data om bl.a.
kväve, svavel och metaller utnyttjas i det
internationella konventionsarbetet.
Data från miljöövervakningen efterfrågas
också inom EU, bl.a. av den europeiska
miljöbyrån, European Environmental Agency
(EEA). Vattenkvalitetsdata från den europeiska
miljöövervakningen används som underlag för
att få en handlingsplan för bättre vattenkvalitet
och dricksvattenkvalitet.
Slutsatser
Data från miljöövervakningen behövs
- för framtagande av indikatorer som ger en
uppfattning av miljötillståndet och hur
miljötillståndet utvecklas,
- för att utarbeta bedömningsgrunder för
miljökvalitet,
- för att få underlag till miljökvalitetsmål och
miljökvalitetsnormer. Mätningar i miljön
krävs för att sätta miljömål och normer som
går att följa upp,
- vid tillsynsverksamhet och
anläggningskontroll för att få referenser
från mer opåverkade områden,
- för att det regionala miljöarbetet (STRAM)
skall fungera måste lokala och regionala
miljömål kunna följas upp,
- för den nationella miljöstatistiken som
också skall rapporteras till internationella
statistikmyndigheter,
- för att följa upp de nationella miljömålen
samt
- för att följa upp internationella åtaganden.
Under året har miljöövervakningsnämnden
vid Naturvårdsverket redovisat och fattat beslut
om ett nytt nationellt program för
miljöövervakningen som är mer anpassat till de
av riksdagen antagna miljömålen.
Miljöövervakningen kan behöva justeras i
samband med beslut om uppföljning av
miljömålen.
Det är angeläget att samordna den nationella
och den regionala miljöövervakningen. Det är
viktigt att miljöövervakningen ger underlag för
en analys av olika utsläppskällors nationella och
internationella miljöpåverkan och för
uppföljning av de nationella miljömålen.
De sektorsansvariga myndigheterna behöver
också underlag för uppföljning av sina respektive
sektorsmål. Myndigheterna skall också bidra
med relevanta delar av den information som
myndigheterna tar fram som en del av den
ordinarie verksamheten till
Miljöövervakningsnämn-

den och till Naturvårdsverkets samlade
uppföljning av de nationella miljömålen.
Det är angeläget att miljöövervakningen
prioriterar biologisk mångfald, materialflöden
och kretslopp samt miljögifter. I övrigt bör som
tidigare gälla att miljöövervakningen skall göra
det möjligt att lämna underlag för åtgärder,
bedöma hotbilder och följa upp beslutade
åtgärder.
Naturvårdsverket har inom ramen för ett
tioårigt samarbetsavtal med AB Svensk
Bilprovnings Motortestcenter bedrivit
avgasundersökningar. Genom undersökningarna
har underlag erhållits bland annat till svenska
insatser i EU:s arbete och till utveckling av det
svenska regelverket vad gäller fordon och
bränslen. Avtalet löpte ut den 1 juli 1999.
Regeringen har uppdragit åt en särskild
utredare (dir 1998:89) att till den 31 mars 2000
lägga fram förslag om uppläggningen av den
framtida verksamheten med
avgasundersökningar. Förslagen skall omfatta
frågor kring finansiering och organisation
(inkluderande huvudmannaskapet).
Under tiden fram till dess att en ny
organisation baserad på utredarens förslag kan
införas, bör nuvarande typ av verksamhet
fortsätta.
De hittills vidtagna åtgärderna i form av skärpta
avgaskrav och frivillig miljöklassning märks nu i
form av minskade utsläpp av kväveoxider ock
kolväten. Däremot fortsätter koldioxidutsläppen
att öka. För att nå långsiktigt hållbara utsläpp
snivåer är det emellertid nödvändigt att även
utsläppen från andra mobila källor åtgärdas.
Även när det gäller miljöeffekter av olika
bränslen och dessas sammansättning är
ytterligare faktaunderlag motiverat. Vidare är det
för bilarnas del motiverat att skaffa kunskap om
hur ny teknik påverkar utsläppen.
Inom ramen för bilavgasverksamheten bedrivs
även hållbarhetskontroller. Verksamheten är
kapitalintensiv och kräver viss planering. Därför
bör regeringen bemyndigas att under år 2000 för
statens räkning åta sig ekonomiska förpliktelser i
samband med upphandlingen av kontrollerna om
högst 16 000 000 kronor.

Tabell 3.7 Bemyndiganden
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
0
0
0
16
0
Nya förpliktelser
0
0
16
0
0
Infriade förpliktelser*
0
0
0
16
0
Utestående förpliktelser vid årets slut
0
0
16
0
0
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
0
0
16
0
0
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Tabell 3.8 Beräkning av anslaget år 2000
Tusental kronor

Anslag 1999
132 706
Tilläggsbudget 1999
-5 000
Pris- och löneomräkning
-709
Överfört från A1 och B4
800
Ökat resursbehov
4 500
Förslag 2000
132 297

Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till
132 297 000 kronor. Anslaget beräknas till
121 948 000 kronor för år 2001 och till
124 566 000 kronor för år 2002.
A3 Åtgärder för att bevara den
biologiska mångfalden

Tabell 3.9 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

419 398

Anslags-
sparande

104 156

1999

Anslag

600 975

1
Utgifts-
prognos

660 106
2000
Förslag
671 551

2001
Beräknat
776 104

2002
Beräknat
791 869

1 Varav 23 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1999.

Anslaget disponeras för ersättningar enligt kap.
31 miljöbalken såvitt avser Naturvårdsverkets
ansvarsområde. Anslaget disponeras även för
kostnader för förvärv för statens räkning av
värdefulla naturområden. Förvärvade objekt
förvaltas av Naturvårdsverket. Dessutom
disponeras anslaget för statsbidrag till
kommuner och kommunala stiftelser för skydd
av värdefulla naturområden. Anslaget finansierar
vidare kost

nader för utredning, förhandling och värdering i
samband med säkerställande av värdefulla
naturområden.
Sverige har möjlighet att ansöka om bidrag
från EU:s fond Life för naturvårdsåtgärder.
Under anslaget redovisas den svenska
medfinansieringen av svenska projekt som bidrar
till skydd eller vård av värdefulla naturtyper och
vilda arter av flora och fauna inom EU (enligt
habitat- eller fågeldirektivet).
Anslaget disponeras även för statsbidrag till
kalkning. Bidragsbestämmelserna regleras i
förordningen (1982:840) om statsbidrag till
kalkning av sjöar och vattendrag.
Bestämmelserna innebär att statsbidrag får
lämnas till kalkning, biologisk återställning i
kalkade vatten samt till nödvändiga utredningar
och undersökningar i samband med kalkning
eller biologisk återställning.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Under år 1998 och hittills under år 1999 har
antalet naturreservat ökat kraftigt.
EU-kommissionen har under år 1999 beviljat
32 miljoner kronor i bidrag till svenska statliga
naturvårdsprojekt från naturvårdsdelen av EU:s
miljöfond Life. Det utgör 5 % av budgeten för
Life-natur. De aktuella projekten handlar bl.a.
om restaurering av fågelsjön Östen samt skydd
av värdefulla skogsområden och myrområden.
Kalkningsverksamheten har liksom
föregående år inriktats på att bibehålla och
förbättra pågående kalkningsprojekt genom
kalkning och biologisk återställning. År 1998 var
ett extremt nederbördsrikt år och de höga
flödena höjde behovet av kalkning under året.
Behovet av kalkning förväntas vara högre än
normalt även under år 1999. Enligt preliminära
uppgifter för år 1998 har 7 053 sjöar (3 795 km2
sjöyta) och 12 873 km vattendrag kalkats. Enligt
länsstyrelsernas preliminära uppgifter har
kalkningsprogrammet uppnåtts i 88 % av
sjöytan eller 58 % av de kalkade sjöarna och i
76 % av de kalkade vattendragen. Av Sveriges
17 300 försurade sjöar åtgärdas i dagsläget
knappt 7 000 (40 %). För sjöytan är motsvarande
siffra 89 % och i vattendragen kalkas ca 11 % av
den totala längden försurade vattendrag.
Inom ramen för arbetet med den långsiktiga
effektuppföljningen av kalkningsverksamhet har
flera projekt initierats. Under året kommer
Naturvårdsverket att särskilt rapportera
beträffande jämförande studier av kalkade sjöar
och vattendrag och okalkade vatten samt om
våtmarkskalkning.
Slutsatser
Regeringen har i 1999 års vårproposition
behandlat frågan om ytterligare resurser för
markinköp. Den förstärkning som föreslogs i
1998 års ekonomiska vårproposition och
budgetpropositionen för 1999 om 370 miljoner
kronor har förlängts till att omfatta även år 2002.
De kraftigt ökade statliga insatserna för att
bevara den biologiska mångfalden inriktar sig på
långsiktigt bevarande i hela skogslandskapet. Att
permanent undanta skogsmark från framtida
skogsbruk är en angelägen insats. Miljöbalkens
instrument ger vid sidan av skyddsformerna
nationalpark och naturreservat även möjlighet till
bl.a. biotopskydd. Även den generella
naturvårdshänsyn som skogsvårdslagen
förutsätter och de frivilliga åtagandena är viktiga
förutsättningar för måluppfyllelse.
Under år 2000 beräknas Sverige erhålla 25
miljoner kronor i bidrag från EU:s fond Life,
såvitt avser bidrag till naturvårdsåtgärder (Life-
natur). Regeringen beräknar medel motsvarande
detta bidrag under anslaget. Motsvarande belopp
beräknas under inkomsttiteln 6911 Övriga
bidrag från EG.
Regeringen bör som tidigare bemyndigas att
under år 2000 för statens räkning åta sig
ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv
av eller intrångsersättning i värdefulla
naturområden

som innebär åtaganden om högst 120 000 000
kronor för år 2001.
Kalkning av sjöar och vattendrag är en viktig
åtgärd för att motverka det försurande nedfallets
effekter på den biologiska mångfalden och
nyttjandet av sjöar och vattendrag.
Naturvårdsverket presenterade vid halvårsskiftet
år 1999 uppdraget av regeringen om en nationell
plan för kalkningsverksamheten. I redovisningen
ingår även den redovisning regeringen begärt om
utformning och finansiering av ett program för
samordning med skogsmarkskalkning i sydvästra
Sverige. Arbetet har utförts i samarbete med
länsstyrelserna och i tillämpliga delar med
Skogsstyrelsen. Planen innehåller en noggrann
bedömning av hur verksamheten skall läggas
upp under den kommande tioårsperioden vad
avser kalkningen och uppföljningsarbetet.
Naturvårdsverkets nationella plan för
kalkning visar att kalkning kommer att var
nödvändig under lång tid framöver och att
kalkningen bör hållas konstant under den
närmaste tioårsperioden. I avvaktan på
remissbehandling av Naturvårdsverkets
nationella plan för kalkning beräknar regeringen
en ökning av anslaget med 27 miljoner kronor
för år 2000 jämfört med 1999 års anslag. För
budgetåren 2001 och 2002 blir ökningen 7
miljoner kronor jämfört med 1999 års anslag.
Genom ökning av anslaget bör det vara möjligt
att bibehålla kalkningsverksamheten på en hög
nivå.

Tabell 3.10 Beräkning av anslaget år 2000
Tusental kronor

Anslaget 1999
600 975
Tilläggsbudget
-23 000
Pris- och löneomräkning
-3 689
Index justering
-2 735
Ökat resursbehov
100 000
Förslag 2000
671 551

Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till
671 551 000 kronor. Anslaget beräknas till
776 104 000 kronor för år 2001 och till
791 869 000 kronor för år 2002.

Tabell 3.11 Bemyndiganden
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
22 630
30 740
120 000
120 000
0
Nya förpliktelser
30 740
100 000
60 000
0
0
Infriade förpliktelser*
22 630
10 740
60 000
120 000
0
Utestående förpliktelser vid årets slut
30 740
120 000
120 000
0
0
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
120 000
120 000
120 000
0
0
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

A4 Sanering och återställning av
förorenade områden

Tabell 3.12 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1999

Anslag

40 000

Utgifts-
prognos

40 000
2000
Förslag
65 000

2001
Beräknat
153 172

2002
Beräknat
313 028

Anslaget disponeras för inventeringar,
undersökningar och åtgärder för att sanera och
återställa förorenade områden samt för
framtagande av underlag för prioriteringar av
framtida sanerings- och återställningsinsatser i
landet. Anslaget får användas till att åtgärda från
risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt
samt eventuella akuta saneringsinsatser.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Förorenade områden som miljöproblem har
uppmärksammats under lång tid, men mer
omfattande inventeringar har genomförts först
under 1990-talet. Arbetet har inriktats på att
klarlägga omfattningen och konsekvenserna av
föroreningarna samt att ta fram metoder för
undersökningar och efterbehandlingsåtgärder.
Det är viktigt att inventeringar och
undersökningar genomförs för att säkerställa att
riktiga åtgärder vidtas i det fortsatta
saneringsarbetet. Naturvårdsverket har gjort en
översiktlig kartläggning av landets
saneringsbehov av förorenade områden.
Föroreningarna förekommer i mark,
grundvatten, sediment, byggnader och
anläggningar. Påtagliga läckage förekommer från
bl.a. en del deponier. Från andra områden är
läckaget idag ofta begränsat p.g.a.
buffertmekanismer, fastläggning m.m. Dessa
återhållande krafter kommer dock att försvagas
med tiden och läckagen från de förorenade
områdena beräknas därmed att öka. Under år
1998 har med statliga medel fördelade av
Naturvårdsverket pågått inventeringar och
undersökningar i 15 län, på ett 50-tal platser och
åtgärder har pågått eller avslutats på ett 20-tal
platser. Bland de efterbehandlingsinsatser som
genomförts kan nämnas Järnsjön i Hultsfreds
kommun som framgångsrikt sanerats på PCB
med hjälp av statliga medel. 394 kg PCB
avlägsnades, vilket uppskattas till 90 % av den
totala mängden i sjön. Totalkostnaden för
projektet uppgår till 50 miljoner kronor, fördelat
på staten 33 miljoner kronor, MoDo ca 14
miljoner kronor och kommunen ca 3 miljoner
kronor. Projektet påbörjades år 1993 och
avslutades 5 år senare. Ett annat
efterbehandlingsprojekt är Kristineberg i
Lycksele kommun där sulfidmalm med hög
svavelhalt har brutits från 1940-talet. Brytning
pågår fortfarande men anrikningsverket lades
ned år 1992. Efterbehandling har avslutats för tre
magasin, två pågår. Projektet har finansierats av
staten med 13 miljoner kronor och av Boliden
AB med 27 miljoner kronor enligt beslut av
Koncessionsnämnden för miljöskydd.
Inom ramen för de lokala
investeringsprogrammen för ekologisk
hållbarhet, LIP, (utgiftsområde 18, anslag E1
Stöd till lokala investeringsprogram) har ca 92,9
miljoner kronor fördelats till kommunerna för
saneringsåtgärder under budgetåret 1999. Det är
regeringens uppfattning att stöd till
saneringsåtgärder även fortsättningsvis skall
kunna lämnas inom ramen för de lokala
investeringsprogrammen.
I och med Miljöbalkens ikraftträdande kan
krav på utredningar och åtgärder ställas i första
hand på verksamhetsutövaren.
Slutsatser
Regeringen beräknade i 1999 års
budgetproposition (prop. 1998/99:1) 40 000 000
kronor för år 1999 och 65 000 000 kronor för
åren 2000 och 2001 varav 15 miljoner kronor
årligen för inventerings- och
undersökningsinsatser. I enlighet med
Miljökvalitetsmålet En god bebyggd miljö (prop.
1997/98:145) skall mark- och vattenområden
vara fria från gifter, skadliga ämnen och andra
föroreningar. Regeringens målsättning är att
sådana förorenade områden skall vara fria från
gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar till
år 2020. I den ekonomiska vårpropositionen
(1998/99:100) beräknade regeringen därför en
kraftig höjning av anslaget.
Regeringen beräknar anslaget till 65 000 000
kronor för år 2000. För år 2001 beräknas anslaget
till 150 000 000 kronor och för år 2002 till
300 000 000 kronor. Anslaget får förutom
sanerings- och återställningsåtgärder också
utnyttjas för erforderliga inventerings- och
undersökningsinsatser. Begränsningen på 15
miljoner kronor årligen för inventeringar och
undersökningar (prop. 1998/99:1) avsåg det
tidigare beräknade anslaget. Den kraftiga
höjningen av anslaget innebär att ytterligare
satsningar på åtgärder kan göras.
Åtgärdsprojekten är erfarenhetsmässigt ofta
utdragna i tiden eftersom de normalt är
ansvarsmässigt och tekniskt komplicerade samt
miljömässigt känsliga. För att åtgärder skall
kunna göras på ett riktigt sätt behöver beloppet
för inventeringar och undersökningar ökas.

Tabell 3.13 Beräkning av anslaget år 2000
Tusental kronor

Anslaget 1999
40 000
Ökat resursbehov
25 000
Förslag 2000
65 000

A5 Miljöforskning
Tabell 3.14 Anslagsutveckling
Tusental kronor
2000
Förslag
50 000
1

2001
Beräknat
101 477

2002
Beräknat
103 021

1 Nytt ramanslag på statsbudgeten

Anslaget är nytt fr.o.m. budgetåret 2000.
Anslaget disponeras för stöd till främst
miljöeffektforskning och miljötoxikologisk
forskning.
Regeringens överväganden
Regeringen gav under år 1997 Forsknings-
rådsnämnden i uppdrag att i samverkan med
Naturvårdsverket utreda frågan om behovet av
kunskap och forskning om hållbar utveckling.
Nämnden fick vidare år 1998 ett tilläggsuppdrag
att se över den toxikologiska forskningen. Dessa
uppdrag redovisades under hösten 1998.
Regeringen gav också Naturvårdsverket i
uppdrag att i samverkan med
Forskningsrådsnämnden, göra en samlad
bedömning av miljöforskningen.
Utgångspunkten för utredningen var att den
samlade miljöforskningen skulle stärkas.
Uppdraget skulle redovisas i sådan tid att beslut
om åtgärder skulle kunna aktualiseras i
vårpropositionen 1999.
Slutsatser
Mot bakgrund av dessa utredningar föreslår
regeringen att miljöforskningen stärks genom ett
anslag för miljöforskning till Naturvårdsverket
på 50 miljoner kronor för år 2000 och 100
miljoner kronor per år för åren 2001 och 2002.
Förstärkningen av miljöforskningen motiveras
också av behoven av underlag för att uppnå
miljömålen samt för framtagande av
miljökvalitetsnormer som kan införas med stöd
av miljöbalken. Medlen skall främst användas för
miljöeffektforskning och miljötoxikologisk
forskning men också för att finansiera statens
andel av den samfinansierade forskningen med
näringslivet vid Institutet för Vatten- och
Luftvårdsforskning (IVL).
A6 Kemikalieinspektionen
Tabell 3.15 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

80 661

Anslags-
sparande

-1 784

1999

Anslag

77 674

Utgifts-
prognos

77 674
2000
Förslag
83 712

2001
Beräknat
81 947
1

2002
Beräknat
83 243
2

1 Motsvarar 80 712 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 80 712 tkr i 2000 års prisnivå.

Kemikalieinspektionen (KemI) är central för-
valtningsmyndighet för ärenden om hälso- och
miljörisker med kemiska produkter och
biotekniska organismer.
Anslaget disponeras av Kemikalieinspektio-
nen för verksamhet avseende tillsyn/vägledning,
riskbedömning, riskbegränsning - allmänkemi-
kalier samt riskbegränsning - bekämpningsme-
del.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Under år 1998 har Kemikalieinspektionen
genomfört tillsyn över tillverkare och importörer
i huvudsak som regionala projekt i samarbete
med länsstyrelser och kommuner. Utfallet av
verksamheten bedöms som gott trots att omfatt-
ningen av verksamheten av besparings- och re-
sursskäl har legat på en lägre nivå jämfört med
tidigare år. Inspektionen har också ordnat ut-
bildning och vägledning för att öka kompetensen
hos tillsynspersonal på regional och lokal nivå.
Kemikalieinspektionens fortsatta arbete med
att följa och skaffa överblick över kemikaliean-
vändningen har drivits genom flödesanalyser och
produktion av statistik. Officiell statistik har
producerats bl.a. i samarbete med Statistiska
Centralbyrån. För att öka tillgängligheten av
data och statistik har inspektionen gjort en stor
del av sådan information tillgänglig via sin hem-
sida.
Det nationella begränsningsarbetet har varit
inriktat främst på kvicksilver och bromerade
flamskyddsmedel. Kvicksilveranvändningen
fortsätter att minska.

Sveriges medlemskap i EU innebär att en do-
minerande del av inspektionens verksamhet lig-
ger inom ramen för EU:s arbete med kemikalier.
Kemikalieinspektionen har i EU-arbetet främst
koncentrerat insatserna till arbetet med begräns-
ningsdirektivet (EEG/76/769) och då särskilt
arbetet med övergångsbestämmelserna. Som en
följd av beslut på EU-nivå finns nu
begränsningar i försäljning i Sverige för ca 800
ämnen som är cancerframkallande,
fortplantningsstörande och allergiframkallande.
Kemikalieinspektionen har prioriterat
medverkan i EU:s arbete med att utveckla
system för prövning av växtskyddsmedel,
biocider och genetiskt modifierade organismer
(GMO) med utgångspunkten att prövningen
skall ske på ett kostnadseffektivt sätt och med en
hög skyddsnivå. Omfattande insatser har skett
från Kemikalieinspektionens sida beträffande
antifoulingpro-dukter för fritidsbåtar. Bl.a. har
ett flertal möten hållits med båtbranschen och
båtsportorganisa-tioner och centrala och
regionala myndigheter för att få till stånd en
dialog om framtida utveckling av alternativa
produkter och behov av sådana.
Bistånd i kemikaliesäkerhetsfrågor har lämnats
till de baltiska länderna och vissa u-länder. Dessa
internationella insatser ingår liksom andra
internationella uppgifter i arbetet med
uppföljning av Agenda 21 och arbetet med en
hållbar utveckling.
Kemikalieinspektionen fortsätter att utveckla
arbetet med miljöledningssystem. Bl.a. utvecklas
en resepolicy med miljöhänsyn.
Kemikalieinspektionen har medverkat i
utbildning inför miljöbalkens ikraftträdande
samt sett över sitt regelverk så att 26 föreskrifter
förts samman till två.
Kemikalieinspektionens verksamhet har
präglats av ansträngda resurser. Det gäller bl.a.
handläggningstider för nya bekämpningsmedel
som, trots bl.a. effektiviseringar, inte kunnat
minskas på grund av begränsade resurser.
KemI skall senast den 15 januari 2000 redovisa
underlag för fördjupad prövning av hela sin
verksamhet, bestående av en ingående analys av
myndighetens resultat, behovet av förändringar,
omvärldsfaktorer samt finansieringsformerna för
myndighetens verksamhet. Utifrån bl.a. detta
kommer målen och inriktningen för KemI:s
verksamhet att revideras fr.o.m. budgetåret 2001.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras
huvudsakligen med avgifter som anges i
förordning (1998:940) om avgifter för prövning
och tillsyn enligt miljöbalken, förordning
(1999:942) om kemikalieavgifter m.m. samt
Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska
produkter och biotekniska organismer (KIFS
1998:8).
Intäkterna från kemikalieavgifter m.m.
beräknas till 77 200 000 kronor för år 2000 varav
56 700 000 kronor från kemikalieavgifter och
19 400 000 kronor från
bekämpningsmedelsavgifter av vilka 18 200 000
kronor avser täcka kostnaderna år 2000 och
1 200 000 föregående år. Intäkterna från
kemikalieavgifter m.m. redovisas på inkomsttitel
2543, intäkterna från bekämpningsmedel
redovisas på inkomsttitel 2538 och övriga
inkomster av statens verksamhet redovisas på
inkomsttitel 2811.

Tabell 3.16 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentlig-rättslig
verksamhet
Intäkter till inkomsttitel
(Som inte får disponeras)
Utfall 1998
76 872
Prognos 1999
77 200
Budget 2000
77 200

Tabell 3.17 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Utfall 1998
4 230
Prognos 1999
6 100
Budget 2000
6 100

Slutsatser
Riksdagen har fastställt riktlinjer för
kemikaliepolitiken (prop.1997/98:145.
MJU1998/99:06, rskr. 1998/99:183) Svenska
miljömål miljöpolitik för ett hållbart Sverige.
Riksdagen har också fastställt nationella
miljökvalitetsmål för ekologiskt hållbar
utveckling bl.a. målet om en Giftfri miljö.
Mot bakgrund av de ansträngda resurser
speciellt avseende bekämpningsmedelsärenden
som Kemikalieinspektionen redovisat, beräknas
ett engångsbelopp om 3 000 000 kronor för att
under kommande år möjliggöra en utjämning av
ärendebalansen. Kemikalieinspektionen kan inte
ta i anspråk medel från de delar av verksamheten
som finansieras med kemikalieavgifter för
bekämpningsmedelsarbetet.
Kemikalieinspektionens arbete bör jämte den
hittillsvarande inriktningen av
kemikaliekontrollarbetet utgå från nämnda mål
och riktlinjer samt också inriktas på att vara
pådrivande i utvecklandet av såväl nya arbetssätt i
kemikaliepolitiken som av de hittills använda
styrmedlen i det nationella, internationella samt
EU-inriktade arbetet.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts
2 232 000 kronor.

Tabell 3.18 Beräkning av anslaget år 2000
Tusental kronor

Anslag 1999
77 674
Pris- och löneomräkning
1 737
Justering av premier
2 232
Ökat resursbehov
3 000
Index justering
-931
Förslag 2000
83 712

Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till
83 712 000 kronor. Anslaget beräknas till
81 947 000 kronor för år 2001 och till 83 243 000
kronor för år 2002.
A7 Visst internationellt
miljösamarbete
Tabell 3.19 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

39 154

Anslags-
sparande

1 553

1999

Anslag

35 002

Utgifts-
prognos

30 000
2000
Förslag
37 182

2001
Beräknat
35 182

2002
Beräknat
35 182

Anslaget disponeras för medlemsavgifter och
deltagande i vissa internationella organisationer
och för internationellt samarbete inom
Miljödepartementets ansvarsområde.
Från anslaget betalas kostnader för deltagande
i möten inom ramen för internationella
miljökonventioner och avtal, möten inom ramen
för FN-systemet och EU-samarbetet samt inom
organisationer såsom OECD, ECE och
Nordiska Ministerrådet, samt miljösamarbetet
om Arktis och Antarktis. Vidare betalas från
anslaget kostnader för bilateralt miljösamarbete
samt Sveriges årliga bidrag till FN:s miljöfond.
Regeringens överväganden
Genom ett aktivt deltagande i det internationella
miljösamarbetet ökar möjligheterna för Sverige
att påverka miljöbeslut så att gränsöverskridande
utsläpp och miljöförstöring minskar.
Omfattningen av det internationella
miljösamarbetet ökar successivt. Ökade resurser
krävs, särskilt för förberedelserna för Sveriges
ordförandeskap i EU första halvåret 2001 samt
för förberedelserna inför uppföljningen av
UNCED år 2002 (Rio +10). Vidare krävs ökade
resurser för bl.a. ett svenskt värdskap för en
diplomatkonferens om långlivade organiska
föroreningar och ett högnivåmöte om
kemikalier.

Tabell 3.20 Beräkning av anslaget år 2000
Tusental kronor

Anslaget 1999
35 002
Överfört till uo 5
-380
Överfört från A1
2 000
Överfört från uo 24
560
Förslag 2000
37 182

Regeringen beräknar anslaget till 371 82 000
kronor för år 2000, och till 35 182 000 kronor för
år 2001. För år 2002 beräknas samma belopp som
för år 2001.

A8 Stockholms internationella
miljöinstitut
Tabell 3.20 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

12 000

Anslags-
sparande

0

1999

Anslag

12 000

Utgifts-
prognos

12 000
2000
Förslag
12 000

2001
Beräknat
12 000

2002
Beräknat
12 000

Under anslaget redovisas utgifterna för statens
stöd till Stockholm internationella miljöinstitut
(SEI) (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23,
rskr. 1987/88:373).
SEI:s huvudsakliga uppgifter är att initiera,
genomföra och föra ut resultat av studier och
forskning vad gäller utvärdering och utveckling
av miljöteknik, miljö- och utvecklingspolicy
samt relaterad miljöstyrning och strategier för en
hållbar utveckling. Institutet bedriver tillämpad
forskning inom områdena energi, atmosfär,
vattenhantering och urbana miljöer.
SEI bedriver verksamhet i Afrika, Asien,
Europa och Latin Amerika. Institutet har,
förutom sitt huvudkontor i Stockholm, tre
övriga kontor i Boston, Tallin och York.
Regeringens överväganden
SEI har byggt upp en internationellt erkänd
verksamhet inom områden som är centrala för de
globala miljöproblemen. Institutets verksamhet
är av stort värde för Sverige.
För att kunna locka till sig externa
uppdragsfinansiärer krävs en kritisk bas av
vetenskaplig kompetens. Detta kräver en stabil
och långsiktig basfinansiering som upprätthåller
kvaliteten i verksamheten.
Regeringen beräknar anslaget till 12 000 000
kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002
beräknas samma belopp.

A9 Investeringsbidrag för främjande
av omställning i ekologiskt
hållbar riktning
Tabell 3.22 Anslagsutveckling
Tusental kronor
2000
Förslag
131 000
1

1 Nytt reservationsanslag på statsbudgeten

Anslaget disponeras för verksamheter eller
åtgärder som främjar en ekologiskt hållbar
utveckling när det gäller byggnader och teknisk
infrastruktur.
Riksdagen beslutade under budgetåret
1995/96 att anvisa 1 miljard kronor (prop.
1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr.
1995/96:307) till ett femårigt program med
investeringsbidrag för omställning till hållbar
utveckling. Av anslaget har ca 578 miljoner
kronor förbrukats eller bundits upp i beslut om
bidrag. Den 15 april 1999 beslutade regeringen
att med omedelbar verkan dra in återstående
medel.
Regeringens överväganden
Att ställa om Sverige till ett hållbart samhälle är
ett långsiktigt arbete som delvis handlar om att
röja ny mark. Mellan år 1997 och april 1999 har

det varit möjligt att söka statligt
investeringsbidrag för åtgärder inom områdena
avfall, vatten och avlopp samt ombyggnad. Krav
för bidrag var att åtgärden skulle ge
sysselsättning och positiva miljöeffekter.
Därutöver krävdes att åtgärden innebar
utnyttjande av ny teknik eller nya arbetsmetoder.
Sammanlagt har 274 ansökningar bifallits.
Endast ca 70 miljoner kronor av totalt beviljade
207 miljoner kronor har hittills betalats ut.
Medel kommer därför att behövas för att betala
ut beviljade bidrag. Därtill kommer kostnader
för administration och uppföljning som skall
genomföras såväl inom Regeringskansliet som
hos länsstyrelserna. En systematisk uppföljning
av hur den nya tekniken eller arbetsmetoden
fungerar är mycket angelägen eftersom det är
viktigt att dra lärdom av nya erfarenheter. Detta
har särskilt framhållits i Riksrevisionsverkets
rapport 1999:28.
Slutsatser
Regeringen beräknar behovet av medel till
131 000 000 kronor för år 2000.

4 Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
4.1

4.1 Omfattning
Statens strålskyddsinstitut (SSI) har det
övergripande ansvaret för
strålskyddsverksamheten, för den nationella
strålskyddsberedskapen i landet och den
grundläggande strålskyddsforskningen. SSI har
också ett ansvar för att det omfattande
regelverket för strålskydd som utfärdas med stöd
av Euratomfördraget införlivas i svensk rätt. SSI
utfärdar föreskrifter för och övervakar
strålskyddet vid de kärntekniska anläggningarna
och vid behandling och lagring av använt
kärnbränsle och annat kärnavfall samt vid
avveckling av kärntekniska anläggningar. SSI
upprätthåller en beredskap för snabba insatser i
händelse av kärnteknisk olycka inom och utom
landet. SSI har även en bred verksamhet utanför
kärnenergisektorn. Hit hör t.ex. verksamhet
inom sjukvården med övervakning av både
personal- och patientstrålskydd,
forskningsverksamhet och annan industriell
verksamhet än kärnkraft. SSI utövar även tillsyn
över radioaktivt avfall som uppstår i sådana
verksamheter. SSI ansvarar också för
verksamheter med icke-joniserande strålning,
t.ex. användningen av elektromagnetiska fält,
laserljus och UV-strålning i olika sammanhang.
SSI övervakar vidare förekomst och motåtgärder
mot skadlig naturligt förekommande strålning,
såsom UV-strålning från solen, radon i bostäder
och strålning från radioaktiva ämnen i miljön.
Statens kärnkraftinspektion (SKI) övervakar
säkerheten vid de svenska kärntekniska
anläggningarna. SKI utövar också tillsyn över
behandling och lagring av kärnavfall vid
kärnkraftverken, lagring av använt kärnbränsle i
det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle
(CLAB) i Oskarshamn samt slutförvaring av
kärnavfall i slutförvaret för låg- och medelaktivt
avfall (SFR-I) i Forsmark. SKI handhar även
sådana uppgifter kring hantering av kärnämne
och kärnteknisk utrustning som följer av
Sveriges internationella åtaganden om
ickespridning av kärnvapen m. m. och i den
utsträckning dessa uppgifter inte handhas av den
Europeiska kommissionen. SKI utövar vidare
tillsyn över reaktorinnehavarnas program för att
hantera och slutförvara använt kärnbränsle och
kärnavfall och för att riva kärnkraftverken, samt
över avsättning och användning av medel inom
det statliga finansieringssystem som skall täcka
kostnaderna härför.
4.2 Utgiftsutveckling
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
240
249
254
260
265
269

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
SSI:s och SKI:s verksamheter drivs med ett gott
strålskydd vid tillsynsobjekten och med en god
säkerhet vid de kärntekniska anläggningarna.
Förändringar
Kärnkraftsavvecklingen inleds och Sveriges
förestående anslutning till en förstärkt icke-
spridningsregim inom ramen för Internationella
atomenergiorganets verksamhet leder till
förändringar i den svenska tillsynen samt
därutöver lagändringar orsakade av bl.a.
anpassning av rättsakter utfärdade med stöd av
Euratomfördraget.
Ett verkställande av beslutet att, i enlighet med
Regeringsrättens dom, stänga en reaktor i
Barsebäck i slutet av år 1999 kommer inte att
påverka verksamheten i någon större omfattning
under innevarande verksamhetsår. För år 2000
och framåt kommer dock stängningen att
påverka avgiftsuttaget på såväl tillsynsavgifter
som forskningsavgifter för övriga kärntekniska
anläggningar.
Den 29 juli 1999 ratificerades konventionen
om säkerhet vid hantering av använt kärnbränsle
och radioaktivt avfall. Anslutningen till
konventionen medför inte krav på ytterligare
svensk lagstiftning. När konventionen
ratificerats av ett tillräckligt antal stater och trätt
ikraft innebär det att Sverige vart tredje år skall
ge in en nationell rapport om hur konventionens
krav efterlevs och vilket säkerhetshöjande arbete
som bedrivs.
Prioriteringar
Myndigheternas engagemang i frågor som rör
avveckling av kärnkraftsreaktorer ökar och
arbetet med reaktorsäkerhetskrav för 2000-talet
prioriteras.

4.3 Resultatbedömning
SKI och SSI rapporterar årligen till regeringen
om säkerhets- och strålskyddsläget vid de
svenska kärnkraftverken. Regeringen delar SKI:s
bedömning att säkerhetsarbetet vid de svenska
kärnkraftverken har bidragit till att vidmakthålla
och utveckla säkerheten vid anläggningarna. De
händelser som inträffat, de fel som upptäckts i
samband med provningar och kontroller samt de
utrednings- och analysarbeten som genomförts
har medfört att åtgärder vidtagits för att rätta till
funna säkerhetsbrister och ytterligare stärka
djupförsvaret. SKI anser samtidigt att det
pågående moderniseringsarbetet måste fortsätta
så att alla reaktorer i drift på 2000-talet når en
säkerhetsnivå som motsvarar moderna
konstruktionsprinciper. SKI har därför fortsatt
drivit på kraftföretagen att förbättra säkerheten
och kvaliteten i säkerhetsarbetet. Ett första steg
har varit att lägga grunden för de framtida
säkerhetskraven och tillsynsmetodiken.
Bedömningen är att de svenska kärnkraftverken
kommer att klara den kritiska datumpassagen år
2000 utan några säkerhetsproblem.
SSI har kontinuerligt följt anläggningarnas
arbete med att begränsa personalstråldoser och
omgivningspåverkan. SSI konstaterar bl.a. att
moderniseringsprogrammet vid de svenska
kärnkraftverken resulterat i ökade stråldoser till
personal. Ingen enskild person har dock fått
stråldoser över fastställda dosgränser.
Miljödepartementet instämmer i SSI:s åsikt att
de ökande stråldoserna visar på nödvändigheten
av fortsatta ansträngningar att begränsa
personalstråldoserna och att detta bör vara en
fråga av högsta prioritet för kärnkraftverkens
ledningar. Krav på s.k. dosreduktionsprogram
återfinns i SSI:s föreskrifter.
4.4 Förändringar
I 1997 års energiproposition (prop. 1996/97:84)
betonas vikten av att säkerheten kan
upprätthållas i den nya situation som uppstår i
och med avställningen av en reaktor. SKI och SSI
har fått ökade resurser för detta ändamål.
Motivationen, engagemanget och
uppmärksamheten hos personalen vid
kärnkraftverken måste vidmakthållas på en hög
nivå trots den påfrestning en avställning innebär.
Myndigheterna har vidtagit särskilda
tillsynsinsatser för att övervaka att säkerheten
och beredskapen vidmakthålls under hela
driftperioden.
De senaste årens händelser, behovet av skärpt
kontrollverksamhet när reaktorerna blir äldre
samt kraftföretagens aviserade renoveringar och
moderniseringar, indikerar vidare att antalet
ärenden och deras grad av komplexitet kommer
att öka framöver. Den genomgång av
konstruktionsförutsättningarna för de äldre
reaktorerna som nu pågår inom
kärnkraftsindustrin kan komma att resultera i
reviderade bedömningar av behovet av
säkerhetshöjande åtgärder. Myndigheterna måste
ha förutsättningar att vara starkt engagerade och
pådrivande i detta arbete, bl.a. genom
formuleringen av 2000-talets säkerhetskrav.
På kärnavfallsområdet ökar kraven på SKI:s
och SSI:s tillsynsverksamhet i takt med att
planeringen av den slutliga avfallshanteringen
efter hand övergår i konkretare åtgärder.
Enligt regeringens proposition (prop.
1996/97:11) om beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred är fortsatta
insatser avseende beredskapen mot
kärnenergiolyckor angelägna.
I och med Rådets direktiv av den 13 maj 1996
(96/29/Euratom) "om fastställande av
grundläggande säkerhetsnormer för skydd av
arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de
faror som uppstår till följd av joniserande
strålning" har SSI bl.a. fått ett utökat ansvar
avseende naturlig strålning. Detta direktiv skall
vara införlivat senast den 13 maj 2000. Vidare har
SSI fått ökat ansvar med Rådets direktiv av den
30 juni 1997 (97/43/Euratom) "om skydd för
personers hälsa mot faror vid joniserande
strålning i samband med medicinsk bestrålning
och om upphävande av direktiv
84/466/Euratom". Även detta direktiv skall vara
införlivat senast den 13 maj 2000.
SSI har för att renodla myndighetens
tillsynsroll avyttrat affärsverksamheten
persondosimetri under våren 1999 till Studsvik
Instrument AB.
SKI och SSI medverkar också med insatser
inom det svenska samarbetet med Öst- och
Centraleuropa. Dessa insatser beräknas fortsätta
i oförändrad omfattning även under budgetåret
2000. Samarbetet finansieras över det s.k.
Östeuropa-anslaget inom utgiftsområde 7.
4.5 Revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket
inte haft några invändningar i
revisionsberättelserna avseende SSI och SKI.
4.6 Anslag
B1 Statens strålskyddsinstitut
Tabell 4.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

77 567

Anslags-
sparande

14 534

1999

Anslag

80 358

Utgifts-
prognos

80 307
2000
Förslag
85 449

2001
Beräknat
86 856
1

2002
Beräknat
88 344
2

1 Motsvarar 85 449 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 85 449 tkr i 2000 års prisnivå.
En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1998 visar att Statens
strålskyddsinstitut detta år hade ett
anslagssparande på 488 000 kronor. Totalt har
SSI ett anslagssparande på 14 534 000 kronor. Av
dessa är ca 9 miljoner kronor reserverade för
beställda men ännu ej betalda forskningsprojekt.
Statens strålskyddsinstitut är central
förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av
människor, djur och miljö mot skadlig verkan av
joniserande och icke-joniserande strålning. SSI:s
huvuduppgift är således att verka för att
intentionerna i strålskyddslagen (1988:220)
uppfylls.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Bedömningen är att myndigheten i stort lever
upp till de mål som uppställts och bör efter
genomförda besparingar kunna svara för ett
fortsatt gott strålskydd i samhället. De
förändringar som har skett i myndighetens
organisation och strävan att renodla
myndigheten som en tillsynsmyndighet är ett
steg i rätt riktning.
Ett färre antal inspektioner vid
tillsynsobjekten har noterats under
verksamhetsåret. En viss förbättring har dock
skett inom den icke kärnenergianknutna
verksamheten där tillsynen under flera år legat på
en "miniminivå". SSI:s insatser har bl.a. lett till en
ökad medvetenhet om strålskydd vid sjukhus. En
viktig fråga är att undvika att patienter utsätts för
onödig strålning vid undersökningar. Insatserna
har bl.a. lett till att onödiga stråldoser vid vissa
röntgenundersökningar har minskat.
När det gäller tillsynen av reaktorerna kan en
minskad exponering för arbetstagare noteras.
Detta beror till stor del på att inga stora under-
hålls- och moderniseringsarbeten har
genomförts under året. Även SSI:s krav på s.k.
ALA-RA-program (vilket innebär god planering
för att minska stråldoser vid underhåll) har
bidragit till en minskad dosbelastning.
SSI har under året prioriterat
avvecklingsfrågorna, vilket kommer att
underlätta tillsynsarbetet då reaktorer i
Barsebäck avvecklas.
Bedömningen är att beredskapen hålls på en
hög nivå. Detta sker genom olika
utbildningsinsatser samt flera nationella och en
internationell beredskapsövning.
Inom EU pågår för närvarande ett arbete
inom Artikel 31-, 35- och 36-grupperna i syfte
att utarbeta rekommendationer för
medlemsländernas miljöövervakning och vilka
miljöparametrar som skall rapporteras från varje
land. SSI hanterar i dag många frågor med direkt
bäring på skyddet av miljön, och skall senast den
30 december 1999 i samråd med
Naturvårdsverket redovisa en strategi för en
miljöövervakning av radioaktiva ämnen. SSI har
också ansvar för miljökvalitetsmålet Säker
strålmiljö och har nyligen redovisat förslag till
delmål för att detta mål skall kunna uppnås.
Realiserande av miljömålet kräver ett antal
insatser från SSI:s sida. En sådan är kärnavfallets
och det använda bränslets slutliga
omhändertagande. Sammantaget kommer detta
att medföra en avsevärd ambitionshöjning för
SSI:s miljöinsatser jämfört med hittillsvarande
insatser.
Insatserna under året vad gäller icke
joniserande strålning (mobiltelefoni,
kraftledningar, etc.) bedöms vara relevant utifrån
det stora mediaintresset för detta område.
Arbetet med EU-frågor och införlivandet av
rättsakter har uppfyllt de ställda målen
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
SSI:s verksamhet finansieras delvis via avgifter
enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter
till Statens strålskyddsinstitut. Avgifter från
kärnteknisk verksamhet redovisas under
inkomsttitel 2551. Ansökningsavgifter redovisas
under inkomsttitel 2511.

Tabell 4.3 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentlig-rättslig
verksamhet
Intäkter till inkomsttitel
(Som inte får disponeras)
Utfall 1998
63 3001
Prognos 1999
66 2001
Budget 2000
67 2001
1 I beloppet ingår 13 500 tkr som överförs till Statens räddningsverk för
beredskap mot kärnenergiolyckor.
Det belopp som överförs ingår ej i SSI:s ramanslag.

SSI har egen uppdragsverksamhet och
inkomsterna från denna får disponeras av
myndigheten. Budgeten för denna verksamhet
framgår av nedanstående tabell.

Tabell 4.4 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
8 452
8 236
216
(varav tjänsteexport)

Prognos 1999
4 8001
4 8001
0
(varav tjänsteexport)

Budget 2000
4 0002
4 0002
0
(varav tjänsteexport)

1 Under våren 1999 avyttrades persondosmätningen varför endast en del av årets
verksamhet inräknats
för detta år.
2 Under våren 1999 avyttrades persondosmätningen varför denna inte inräknas
längre.
Slutsatser
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts
4 716 000 kronor. Regeringen beräknar anslaget
till 85 449 000kronor för år 2000. Anslaget
beräknas till 86 856 000 kronor för år 2001 och
till 88 344 000 för år 2002.

Tabell 4.5 Beräkning av anslaget år 2000
Tusental kronor

Anslaget 1999
80 358
Pris- och löneomräkning
428
Justering av premier
4 716
Indexjustering
-53
Förslag 2000
85 449
B2 Statens kärnkraftinspektion:
Förvaltningskostnader
Tabell 4.6 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

69 059

Anslags-
sparande

21 403

1999

Anslag

76 885

Utgifts-
prognos

83 792
2000
Förslag
82 648

2001
Beräknat
83 948
1

2002
Beräknat
85 315
2

1 Motsvarar 82 648 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 82 648 tkr i 2000 års prisnivå.

En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1998 visar att Statens
kärnkraftinspektion detta år hade ett
anslagssparande på 21 403 000 kronor på
förvaltningsanslaget. Utgifterna under år 1998
översteg anslaget med 2 miljoner kronor. Enligt
prognosen kommer anslagssparandet att minska
under år 1999.

Tabell 4.7 Beräkning av anslaget år 2000
Tusental kronor

Anslaget 1999
76 885
Pris- och löneomräkning
447
Justering av premier
5 322
Index justering
-6
Förslag 2000
82 648
B3 Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning
Tabell 4.8 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

67 581

Anslags-
sparande

7 170

1999

Anslag

65 306

Utgifts-
prognos

63 858
2000
Förslag
65 969

2001
Beräknat
67 228

2002
Beräknat
68 578

En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1998 visar att SKI detta år hade ett
anslagssparande på 7 170 000 kronor i anslaget
för kärnsäkerhetsforskning. Utgifterna översteg
anslaget med ca 3,6 miljoner kronor. Enligt
prognoserna för innevarande år kommer
anslagssparandet inte att minska under år 1999.
Regeringens överväganden
SKI är central förvaltningsmyndighet med
uppgift att övervaka dels säkerheten vid
kärnteknisk verksamhet, dels genomförandet av
den forskning och utveckling och det program
för bl. a. sådana frågor som avses i 11 och 12 §§
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Dessutom skall SKI besluta om användningen av
avgiftsmedel enligt lagen (1992:1537) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m. m., utom när regeringen skall fatta ett
sådant beslut.
I och med att den framtida energipolitiken
lades fast i energipropositionen (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272) har det varit möjligt att klargöra
inriktningen och ambitionsnivån för SKI:s
verksamhet. I energipropositionen betonas
vikten av att säkerheten kan upprätthållas i den
nya situation som uppstår i och med beslutet om
avställning av en reaktor.
Resultatbedömning

Bedömningen är att omfattningen och kvaliteten
i granskningen och tillsynen inom reaktor och
kärnsäkerhetsprogrammet i dag är sådan att de
uppställda målen uppnås. Detta har skett bl a
genom att SKI:s allmänna säkerhetsföreskrift
tyd-liggjort de övergripande kraven för en stor
del av SKI:s säkerhetstillsyn. Föreskriften har
haft påtagliga effekter genom att
tillståndsinnehavarna ser över och förbättrar sin
organisation av egen-kontroll inför det att SKIFS
1998:1 formellt träder i kraft 1 juli 1999.
Verksamheten inom området nukleär icke-
spridning har uppfyllt de ställda målen. Detta
framgår av Internationella atomenergiorganets
slutsatser under det av Sverige tillträdda kon-
trollavtalet med IAEA samt av EU-
kommissionens utvärdering under
Euratomfördraget. Verksamheten utgör ett
viktigt stöd för Sveriges agerande inom området
ickespridning av massförstörelsevapen såväl
inom EU som i FN och IAEA sammanhang.
SKI:s verksamhet inom programmet har
påverkats kraftigt, bl. a. av Sveriges medlemskap i
EU. Den pågående utvecklingen på
kontrollområdet, bl.a. genom det kommande
tilläggsprotokollet med IAEA, ställer krav på
förändringar i SKI:s framtida roll inom icke-
spridningsområdet.
Verksamheten inom området
kärnavfallssäkerhet har uppfyllt de ställda målen.
Detta bekräftas av att SKI har inlett den var
tredje år återkommande granskningen av Svensk
Kärnbränslehantering AB:s forsknings-,
utvecklings- och demonstrationsprogram
(FUD-program 1998). Som ett resultat av SKI:s
granskning av tidigare FUD-program har Svensk
Kärnbränslehantering AB under år 1998
redovisat en systemanalys omfattande
inkapsningsanläggningar, transportsystem och
djupförvar.
SKI har under året varit hårt bevakade av
media i anslutning till Barsebäcksärendet. Det
samlade intrycket är att SKI uppfattas som en
tillförlitlig informationsgivare med stor
öppenhet och hög servicenivå mot media.
SKI:s forskningsverksamhet synes vara i stort
sett väl avvägd mot de krav på framförhållning
som måste ställas på säkerhetsarbetet.
Avsaknaden av en svensk teknisk-vetenskaplig
stödorganisation inom kärnteknikområdet ställer
särskilda krav på att SKI via sina
forskningsmedel kan upprätthålla en extern
kompetens, oberoende av industrin, för
granskningsstöd i ett längre perspektiv.
Kompetensförsörjningen har förbättrats. I
dagsläget uppgår antal vakanser till ca 4 % mot
10 % år 1997. De tidigare problemen med
prioriteringar och bristande långsiktighet bör nu
kunna övervinnas.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
SKI:s verksamhet finansieras via avgifter enligt
förordningen (1991:739) om vissa avgifter till
Statens kärnkraftinspektion. Avgifter enligt den
nämnda förordningen avseende tillsyn och
forskning förs till inkomsttiteln 2551 Avgifter
från kärnkraftverken.
SKI disponerar de intäkter som erhålls i form
av avgifter enligt 2 och 6 §§ förordningen
(1991:739) om vissa avgifter till Statens
kärnkraftinspektion.

Tabell 4.9 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentlig-
rättslig
verksamhet
Intäkter till
inkomsttitel
(Som inte får
disponeras)
Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
139 440
130
142 691
-31211
Prognos 1999
130 750
150
147 650
-16 7501
Budget 2000
142 200
150
145 341
2 991
1 Underskottet täcks av ingående anslagssparande
Slutsatser
Vid beräkning av anslaget B2 har en teknisk
justering gjorts . Justeringen har genomförts för
att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts
2 892 000 kronor.
Regeringen beräknar anslagen B2 resp. B3 till
82 648 000 kronor resp. 65 969 000 kronor för år
2000. För åren 2001 och 2002 beräknas en
oförändrad anslagsnivå för B 2 och B 3.

Tabell 4.10 Beräkning av anslaget år 2000
Tusental kronor

Anslag 1999
65 306
Pris- och löneomräkning
608
Indexjustering
55
Förslag 2000
65 969
B4 Visst internationellt samarbete i
fråga om kärnsäkerhet m.m.
Tabell 4.11 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

25 380

Anslags-
sparande

167

1999

Anslag

26 752

Utgifts-
prognos

26 000
2000
Förslag
26 352

2001
Beräknat
26 752

2002
Beräknat
26 752

En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1998 visar ett överskott på 158 000
kronor.
Regeringens överväganden
Från anslaget betalas kostnader, i amerikanska
dollar och österrikiska shilling, för deltagande i
internationellt samarbete på kärnenergiområdet,
såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i
Internationella Atomenergiorganet (IAEA),
bidraget till IAEA:s Technical Assistance and
Coopera-tion Fund samt kostnader i samband
med övrigt kärnsäkerhetssamarbete.
Kostnaderna under anslaget är starkt beroende
av förändringar i valutakurserna. Regeringen
bedömer dock att anslaget för år 2000 kommer
att täcka kostnaderna.
Slutsatser
Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till
26 352 000 kronor. Anslaget beräknas till
26 752 000 kronor för åren 2001 och 2202.
4.7 Övrig statlig verksamhet
Kärnavfallsfonden
Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (kärntekniklagen) är en innehavare
av tillstånd till kärnteknisk verksamhet skyldig
att svara för att allt i verksamheten uppkommet
kärnavfall och använt kärnbränsle hanteras och
slutförvaras på ett säkert sätt och att den
anläggning i vilken verksamheten bedrivs
avvecklas och rivs på ett säkert sätt, sedan
verksamheten har upphört (10 §). Dessa
åtaganden innebär enligt förarbetena (prop.
1983/84:60) också ett ansvar för att klarlägga
vilka åtgärder som behövs och hur dessa åtgärder
skall kunna genomföras.
I det ansvar som enligt 10 § kärntekniklagen
läggs på reaktorinnehavare och övriga innehavare
av tillstånd till kärnteknisk verksamhet ingår att
svara för de faktiska kostnader som behövs för
avfallshanteringen. Som påpekades av Lagrådet i
yttrandet över den tidigare finansieringslagen
(prop. 1980/81:90, s. 637) omfattar
tillståndshavarens skyldigheter även att ansvara
med återstoden av sin förmögenhet för
kostnader för sådana åtaganden, ifall
tillståndshavaren skulle underlåta att fullgöra sina
skyldigheter och staten därför nödgas vidta
åtgärderna.
Enligt lagen (1992:1537) om finansiering av
framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
skall innehavaren av en kärnkraftsreaktor årligen,
så länge reaktorn är i drift, erlägga en avgift samt
ställa säkerheter till staten för att säkerställa att
medel finns tillgängliga för att betala kostnader
för hantering och slutförvaring av använt
kärnbränsle och visst radioaktivt avfall,
avveckling och rivning av reaktoranläggningar
och forskning på kärnavfallsområdet. Medlen
används

också för att täcka de kostnader som staten har
för tillsyn och kompletterande forskning på
kärnavfallsområdet. Avgifter skall vidare täcka de
kostnader som reaktorinnehavarna, staten och
kommunerna har för information till
allmänheten.
Regeringen fastställer avgiften årligen för
nästkommande kalenderår. Avgiften beräknas
per kilowattimme och bestäms individuellt för
varje verk. Utöver den årliga avgiften skall
reaktorinnehavarna ställa fullgoda säkerheter för
kostnader som inte täcks av inbetalade
avgiftsmedel för hantering och slutförvaring av
använt kärnbränsle och kärnavfall samt rivning
av kärnkraftverken. Säkerheterna skall sålunda
dels säkerställa fonduppbyggnaden om en
reaktor skulle stängas av före reaktorns s.k.
intjänandetid på 25 år, dels säkerställa
finansieringen vid en eventuell fondbrist
beroende på oplanerade händelser efter det att
alla reaktorer stängts av och avgiftsmedel från
kärnkraftproduktionen inte längre tillförs
fonden.
Avgiftsmedlen förvaltas av en fond benämnd
Kärnavfallsfonden. Fondens medel skall enligt
finansieringslagen placeras på konto i
Riksgäldskontoret. Kärnavfallsfondens styrelse
har träffat avtal med Riksgäldskontoret om
formerna för placeringen av medlen. Avkastning
på fondens medel skall läggas till kapitalet.
Enligt den förvaltningsberättelse för
kärnavfallsfonden för år 1998, som
Kärnavfallsfondens styrelse lämnat till
regeringen, framgår att inbetalade avgifter för år
1998 uppgick till 768 miljoner kronor (703 mkr
år 1997). Utbetalade ersättningar uppgick till 1
170 miljoner kronor (569 mkr år 1997).
Ränteintäkterna uppgick till 741 miljoner kronor
(1 477 mkr år 1997). Överskottet av
förvaltningen var 338 miljoner kronor (1 610
mkr år 1997).Vid utgången av år 1998 var
Kärnavfallsfondens marknadsvärde 23 406
miljoner kronor (22 888 mkr år 1997).

Energi

21

Förslag till statsbudget för 2000

Energi

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 51
2 Lagförslag 53
2.1 Förslag till lag om tillfällig avgift för stöd till småskalig
elproduktion 53
3 Energi 55
3.1 Omfattning 55
3.2 Utgiftsutveckling 57
3.3 Resultatbedömning 59
3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 59
3.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 61
3.3.3 Effekterna av de statliga insatserna 66
3.3.4 Regeringens slutsatser 70
3.4 Skatteavvikelser 70
3.5 Utgiftsutveckling 71
4 Effektiva energimarknader 73
4.1 Omfattning 73
4.2 Utgiftsutveckling 78
4.3 Anslag 78
A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader 78
5 Omställning och utveckling av energisystemet 81
5.1 Omfattning 81
5.2 Utgiftsutveckling 81
5.3 Anslag 81
B1 Bidrag för att minska elanvändning 81
B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor 85
B3 Åtgärder för effektivare energianvändning 88
B4 Energiforskning 90
B5 Energiteknikstöd 92
B6 Introduktion av ny energiteknik 94
B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser 95
B8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom
energiområdet 98
6 Övrig statlig verksamhet 101
6.1 Småskalig elproduktion 101
6.2 Anslag 103
B9 Stöd till småskalig elproduktion 103

Tabellförteckning

Anslagsbelopp 52
3.1 Utgiftsutveckling 57
3.2 Energibalans för åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996, 1997 och 1998 TWh
59
3.3 Elanvändning åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996, 1997 och 1998 TWh 60
3.4 Elproduktion åren 1970,1980,1990,1995,1996,1997 och 1998 TWh 60
3.5 Redovisningstillfällen för det energipolitiska programmet 63
3.6 Olika stödformer inom det energipolitiska programmets långsiktiga del
65
3.7 Effekter och måluppfyllelse av kortsiktiga åtgärder 67
3.8 Skatteavvikelser netto 70
3.9 Utgiftsutveckling 71
4.1 Investeringsplan och finansieringsplan 76
4.2 Avgiftsinkomster 76
4.3 Beräknade inleveranser 76
4.4 Utgiftsutveckling 78
4.5 Anslagsutveckling 78
4.6 Avgiftsinkomster under anslag 79
5.1 Utgiftsutveckling 81
5.2 Anslagsutveckling 81
5.3 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 83
5.4 Anslagsutveckling 85
5.5 Vindkraft i Sverige under åren 1994 - 1998 86
5.6 Driftstatistik, kraftvärme och industriellt mottryck åren 1996 - 1998
86
5.7 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 88
5.8 Anslagsutveckling 88
5.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 90
5.10 Anslagsutveckling 90
5.11 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 91
5.12 Anslagsutveckling 92
5.13 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 93
5.14 Anslagsutveckling 94
5.15 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 94
5.16 Anslagsutveckling 95
5.17 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 96
5.18 Anslagsutveckling 98
6.1 Anslagsutveckling 103

5 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om tillfällig
avgift för stöd till småskalig elproduktion,
2. godkänner regeringens förslag till förändrad
inriktning av verksamheten inom ramen för
bidrag till minskad elanvändning, enligt vad
som anförts i avsnitt 5.3,
3. bemyndigar regeringen att under år 2000,
ifråga om ramanslaget B1 Bidrag för att
minska elanvändning, besluta om bidrag
som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 300 miljoner kronor under
åren 2001 och 2002, (avsnitt 5.3),
4. bemyndigar regeringen att under år 2000,
ifråga om ramanslaget B2 Bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor, besluta om bidrag som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 533 miljoner kronor under åren
2001 och 2002, (avsnitt 5.3),
5. bemyndigar regeringen att under år 2000,
ifråga om ramanslaget B3 Åtgärder för
effektivare energianvändning, besluta om
åtgärder som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 25 miljoner
kronor under åren 2001 och 2002, (avsnitt
5.3),
6. bemyndigar regeringen att under år 2000,
ifråga om ramanslaget B4 Energiforskning,
besluta om stöd till forskning och
utveckling inom energiområdet som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst
1 200 miljoner kronor under åren
2001 -2005, (avsnitt 5.3),
7. bemyndigar regeringen att under år 2000,
ifråga om ramanslaget B5 Energiteknikstöd,
besluta om stöd till utveckling av ny
energiteknik i företag och branscher som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 520 miljoner kronor under åren
2001 - 2004, (avsnitt 5.3),
8. bemyndigar regeringen att under år 2000,
ifråga om ramanslaget B6 Introduktion av
ny energiteknik, besluta om stöd till
introduktion av ny energiteknik som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 920 miljoner kronor under åren
2001 - 2004, (avsnitt 5.3),
9. bemyndigar regeringen att under år 2000,
ifråga om ramanslaget B7 Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser,
besluta om åtgärder som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst
45 miljoner kronor under åren 2000 2004,
(avsnitt 5.3),
10. bemyndigar regeringen att under
budgetåret 2000 enligt 6 § andra stycket
lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta
att det under budgetåret 1998 uppförda
ramanslaget B11 Ersättning för avveckling av
en reaktor i Barsebäcksverket, får överskridas
om ett nytt riksdagsbeslut inte hinner
inväntas,
11. som inriktning godkänner investerings- och
finansieringsplanen för Affärsverkskoncer-
nen svenska kraftnät för perioden
2000 2002 enligt vad som anförts i
avsnittet 4 Effektiva energimarknader,
underavsnittet Investerings- och
finansieringsplan samt beredskapsåtgärder,
12. godkänner omfattning och inriktning av
Affärsverket svenska kraftnäts beredskaps-
åtgärder enligt vad som anförts i avsnittet 4
Effektiva energimarknader, underavsnittet
Investerings- och finansieringsplan samt
beredskapsåtgärder,
13. ger regeringen finansiella befogenheter
rörande Affärsverket svenska kraftnät i
enlighet med vad som anförts i avsnittet 4
Effektiva energimarknader, underavsnittet
Finansiella befogenheter,
14. bemyndigar regeringen att låta Affärsverket
svenska kraftnät ta upp lån och placera
likvida medel i och utanför
Riksgäldskontoret samt att i övrigt ge
Affärsverket svenska kraftnät finansiella
befogenheter i enlighet med vad som
anförts i avsnittet 4 Effektiva
energimarknader, underavsnittet Finansiella
befogenheter,
15. bemyndigar regeringen att meddela
närmare föreskrifter om stöd till småskalig
elproduktion samt godkänner omfattning,
inriktning och finansiering av stödet enligt
vad som anförts i avsnitt 6 Övrig statlig
verksamhet,
16. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 21 Energi enligt följande
uppställning:

Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp

A1
Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader
ramanslag
113 768
B1
Bidrag för att minska elanvändning
ramanslag
105 000
B2
Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor
ramanslag
95 000
B3
Åtgärder för effektivare energianvändning
ramanslag
65 000
B4
Energiforskning
ramanslag
401 758
B5
Energiteknikstöd
ramanslag
130 000
B6
Introduktion av ny energiteknik
ramanslag
230 000
B7
Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser
ramanslag
50 000
B8
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom
energiområdet
ramanslag
5 000

B9
Stöd till småskalig elproduktion
reservationsanslag
250 000
Summa

1 445 526

6 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.

6.1 Förslag till lag om tillfällig avgift för stöd till småskalig
elproduktion
Härigenom föreskrivs följande

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om en tillfällig avgift för att
finansiera
statligt stöd till småskalig elproduktion.

2 § Avgift som avses i 1 § betalas till Affärsverket svenska kraftnät av den
som
innehar nätkoncession och vars ledning är ansluten till stamnätet.
Utlandsförbindelse grundar dock ingen avgiftsskyldighet.

3 § Avgiften uppgår till 0,2 öre för varje kilowattimme som under år 2000
tagits ut från stamnätet i koncessionshavarens anslutningspunkter.

4 § Den del av avgiften som avser vartdera kvartalet under år 2000 skall
betalas
senast den 31 maj, den 31 augusti och den 30 november 2000 samt den 28
februari 2001.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och upphör att gälla vid utgången
av juni 2001.

7 Energi

7.1 Omfattning
Utgiftsområdet omfattar frågor avseende
tillförsel, distribution och användning av energi.
Det omfattar vidare det program för omställning
och utveckling av energisystemet vars
utformning godkänts av riksdagen i juni 1997
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272). Programmets huvudinriktning är
en kraftfull långsiktig satsning på forskning,
utveckling och demonstration av ny
energiteknik. Programmet löper över en
sjuårsperiod t.o.m. år 2004. Till utgiftsområdet
hör också energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser i Baltikum och
Östeuropa.
Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en
reaktor i Barsebäcksverket ställas av före den 1
juli 1998. Regeringsrätten beslutade den 14 maj
1998 att inhibera regeringens beslut om
avställning av den första reaktorn i avvaktan på
ett rättsligt avgörande. Den 16 juni 1999
meddelade regeringsrätten att regeringens beslut
skall stå fast. Emellertid skall rätten att driva
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 inte upphöra
förrän vid utgången av november 1999.
Den andra reaktorn i Barsebäck skall enligt
riktlinjerna för energipolitiken ställas av före den
1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den
andra reaktorn i Barsebäck är att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras genom tillförsel
av ny elproduktion och minskad användning av
el. Det energipolitiska programmet innehåller
därför åtgärder för att under en femårsperiod
stimulera användningen av förnybara energislag
samt en effektivare energianvändning.
Den svenska energipolitikens mål är att på
kort och lång sikt trygga tillgången på el och
annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Den skall skapa
villkoren för en effektiv energianvändning och
en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning
med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och
klimat samt underlätta omställningen till ett
ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas
en god ekonomisk och social utveckling i
Sverige. Energipolitiken skall bidra till att stabila
förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och till en förnyelse och utveckling av
den svenska industrin.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett
energisystem som grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara, energikällor samt en
effektiv energianvändning. Energin skall
användas så effektivt som möjligt med hänsyn
tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall
ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och
miljö vid användning och utveckling av all
energiteknik. En säker tillgång på el till ett
rimligt pris är en viktig förutsättning för den
svenska industrins internationella
konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas
så att denna förutsättning bevaras.
Målet för satsningen på forskning, utveckling
och demonstration av ny energiteknik är att
under de närmaste tio till femton åren kraftigt
öka el- och värmeproduktionen från förnybara
energikällor och utveckla kommersiellt lönsam
teknik för energieffektivisering. De övergripande
målen för energiforskningen är att bygga upp
vetenskaplig och teknisk kunskap och
kompetens inom universiteten, högskolorna och
i näringslivet för utveckling och omställning av
energisystemet i enlighet med riksdagens beslut
år 1997. Energiforskningen skall bidra till att
stabila förutsättningar skapas för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och till en
förnyelse och utveckling av den svenska
industrin. Energiforskningen skall också bidra
till ett breddat energi-, miljö- och
klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Det ökade internationella samarbetet och
Sveriges medlemskap i EU har inneburit delvis
nya förutsättningar för arbetet med att utveckla
ny teknik på energiområdet. Genom det
internationella forskningssamarbetet höjs
kompetens och kvalitet i den nationella
forskningen.
Fullbordandet av den inre marknaden för el
och gas, liksom strävandena att utvidga EU,
ställer ökade krav på att de energipolitiska
åtgärder som vidtas i Sverige står i samklang med
utvecklingen i vår omvärld. Samarbetet på
gemenskapsnivå inom området icke-nukleär
energi genomförs sedan den 1 januari 1999 dels
inom ramen för EG:s femte ramprogram för
forskning och utveckling, dels inom EG:s
ramprogram för energi. Forsknings- och
utvecklingsaktiviteterna rörande icke-nukleär
energi bedrivs inom ett särskilt tematiskt
program för energi och miljö. Flera
medlemsstater har i skilda sammanhang efterlyst
en samlad bild av gemenskapens verksamhet
inom energiområdet. Anledningen är att
medlemsstaterna har bedömt att det blir lättare
att överblicka resultat och konsekvenser av
gemenskapens åtgärder. Genomförandet av ett
ramprogram för energi och därmed
sammanhörande åtgärder , inklusive sex
delprogram inriktade på förnybara energikällor,
energieffektivisering, analys, samarbete med
tredje land, ny teknik för fastbränsle och
säkerhetsaspekter inom kärnenergisektorn har
därför inletts under innevarande budgetår.
Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1
maj 1999, har förtydligat integreringen av
miljöhänsyn i EU:s politikområden. Energi är ett
av de politikområden som hittills pekats ut att
påbörja integreringsprocessen. Vid Europeiska
rådets möte i Helsingfors den 10 -11 december i
år kommer en strategi för hållbar utveckling på
energiområdet på gemenskapsnivå att
presenteras. Arbetet på gemenskapsnivå ligger
väl i linje med 1997 års energipolitiska beslut
eftersom åtgärderna på ett effektivt sätt skall
bidra till att uppfylla gemenskapens prioriterade
mål på energiområdet: försörjningstrygghet,
konkurrenskraft och skyddet för miljön.
Omställningen av energisystemet måste vara
förenlig med de krav som ställs i en strategi mot
klimatförändringar av antropogent ursprung.
Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser ingår också som en viktig del i
strategin för minskad klimatpåverkan från
energisektorn. Av särskild betydelse är bilateralt
och multilateralt samarbete avseende utveckling
av energisystemet i Baltikum och Östeuropa
inom ramen för klimatkonventionen. En strategi
för minskad klimatpåverkan från energisektorn
ingår som en del i det energipolitiska beslut som
riksdagen fattade under våren 1997 (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272).
Bortfallet av el till följd av avställningen av
Barsebäcksverket skall kompenseras genom
effektivare energianvändning, elhushållning,
konvertering från el samt tillförsel av el från
andra energikällor. Ett villkor för stängningen av
den andra reaktorn är att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras genom tillförsel
av ny elproduktion och minskad användning av
el. Under en femårsperiod lämnas därför
investeringsbidrag till utbyggnad av el- och
värmeproduktion samt till effektivisering och
minskad användning av el i bostadssektorn. En
minskad elanvändning och ett minskat
eleffektuttag är viktiga förutsätt-ningar för att
kompensera bortfallet av elproduktion. Vidare
måste produktionen av el från förnybara
energikällor öka. De energipolitiska riktlinjerna
innebär att investeringsbidrag ges under en
femårsperiod för att stimulera en fortsatt
utbyggnad av ekologiskt uthållig elproduktion.
Även om de föreslagna insatserna beräknas
kompensera för avveckling av två
kärnkraftsreaktorer, med avseende på
energibalansen i landet som helhet, krävs
särskilda åtgärder för att utveckla el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige. Regeringen har
därför tillkallat en delegation med detta syfte.
Det är viktigt att möjligheterna att hushålla
med energi och minska elanvändningen
tillvaratas. Riksdagen har beslutat att insatser
skall genomföras för att öka kunskapen om och
stimulera intresset för ekonomiskt och
miljömässigt motiverade energieffektiviseringar.
Dessa åtgärder skall, i kombination med ett
utvidgat europeiskt samarbete för
energieffektivisering, bidra till att ytterligare
minska användningen av el och öka
hushållningen med energi.
I budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1, utg.omr 21, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) redogjordes för det energipolitiska
programmets finansiering. Statens
energimyndighet, som inrättades den 1 januari
1998 har huvudansvaret för att verkställa den
större delen av det energipolitiska programmet.
Den 1 januari 1996 trädde ett nytt regelverk
för elmarknaden i kraft (prop. 1994/95:222, bet.
1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2). Det nya
regelverket innebär konkurrens i handeln med el,
vilket skapar förutsättningar för en ökad pris-
och kostnadspress i elförsörjningen och en ökad
valfrihet för kunderna. Nätverksamheten är ett
naturligt monopol som övervakas med stöd av
ellagstiftningen. Den 1 januari 1998 trädde en ny
ellag (1997:857) i kraft (prop. 1996/97:136, bet.
1997/98:NU3, rskr. 1996/97:27). Den nya
ellagen bygger på elmarknadsreformens
principer och innebär i huvudsak en språklig och
redaktionell modernisering av den tidigare
gällande ellagstiftningen.
I samband med beredning av prop.
1997/98:159 Genomförandet av
Europaparlamentets och rådets direktiv om
gemensamma regler för den inre marknaden för
el, m.m., redovisade Näringsutskottet i
betänkandet 1998/99:NU4 Vissa
elmarknadsfrågor som sin uppfattning att
regeringen våren 1999 bör återkomma till
riksdagen med ett förslag om slopat
timmätarkrav för mindre kunder och att de nya
bestämmelserna bör träda i kraft senast den 1
november 1999. Riksdagen beslutade den 4
december 1998 i enlighet med Näringsutskottets
förslag (rskr. 1998/99:53). En proposition om
införande av schablonberäkning på elmarknaden,
m.m. överlämnades till riksdagen våren 1999
(prop. 1998/99:137).
Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara
ett föregångsland i omställningen till hållbar
utveckling. Detta mål kräver nya åtgärder inom
samtliga politikområden. Som ett led i detta
arbete har svensk fordonsindustri inbjudits till
ett utökat samarbete kring utveckling av mer
miljövänliga fordon. Såväl ur ett energipolitiskt
som ur ett närings- och transportpolitiskt
perspektiv är det en strategiskt avgörande fråga
att minska utsläppen från transportsektorns
energianvändning. Fordonsindustrins uthålliga
konkurrenskraft är beroende av att
miljöbelastningen i möjligaste mån undanröjs.
Utgångspunkten för samarbetet mellan staten
och näringslivet är en gemensam satsning på ett
forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsprogram som skall bidra till att
minska vägtrafikens bidrag till miljöförstöringen
och därmed samtidigt skapa stabila
förutsättningar för en långsiktigt
konkurrenskraftig fordonsindustri.
Programmet kommer att genomföras under
en sexårsperiod från den 1 januari år 2000. För de
statliga insatserna kommer sammantaget att dis-

poneras 500 miljoner kronor av befintliga medel
med 300 miljoner kronor från utgiftsområde 21
Energi och 100 miljoner vardera från
utgiftsområde 22 Kommunikationer och 24
Näringsliv.
Inom ramen för programmet planeras ett
tiotal koordinerade projekt som syftar till att
samlat angripa vägtrafikens miljöproblem.
Projekten avses bedrivas i samverkan med flera
parter och spänner över områden såsom
avgasefterbehandling, avancerad
förbränningsteknik, hybridfordon och
bränslecellsteknologi, viktreduktion,
väginformatik och kompetensförsörjning.
Förutom fordonstillverkarna är avsikten att även
universitet och forskningsistitutioner samt
underleverantörer skall medverka i projekten.
I förhållande till EG:s statsstödsregler bedöms
projekten ligga i linje med av kommissionen
godkända förordningar för forsknings- och
utvecklingsstöd till teknisk utveckling och
energiforskning och behöver således inte
anmälas i särskild ordning. I den mån enskilda
delprojekt skulle bli av sådan storleksordning att
de särkilda rambestämmelserna om stöd till
bilindustrin blir tillämpliga, måste dock anmälan
till kommissionen göras i sådant enskilt fall.
Omställningen av energisystemet ställer krav
på att ny teknik etableras på marknaden. En
viktig del av energipolitiken är därmed att bidra
till att resultat från forsknings- och
utvecklingsverksamhet kommer till användning
kommersiellt. För detta erfordras en konstruktiv
samverkan med näringslivet. I flera regionala
tillväxtavtal för åren 2000 - 2002 är åtgärder inom
energiproduktion och teknikutveckling en
prioriterad del av länens program för tillväxt i
näringslivet. Medel inom utgiftsområdet kan
därför användas för medfinansiering av åtgärder i
regionala tillväxt-avtal.
7.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutveckling
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
867
1 681
1 246
1 446
1 921
1 738
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Se avsnitt 3.3
Förändringar
Under 1998 och 1999 har ett antal förändringar
inträffat med betydelse för utgiftsområdet. I
samband med 1999 års ekonomiska
vårproposition intitierade regeringen en översyn
av bidragen till minskad elanvändning.
Översynen motiverades av indikationer på att
framför allt stöd till eleffektminskande åtgärder
inte ledde till den måluppfyllelse som avsetts.
Översynen har bekräftat dessa indikationer och
regeringen föreslår därför att de
eleffektminskande åtgärderna avskaffas.
Verksamheten under år 2000 bör främst inriktas
på utveckling, med sikte på att ny teknik och nya
metoder skall kunna utnyttjas. En övergripande
utvärdering av det energipolitiska programmets
första år har också genomförts och de viktigaste
slutsatserna redovisas nedan under 3.3.
Mål
Riksdagen beslutade i juni 1997 om mål för
energipolitiken. Energipolitikens mål är att på
kort och lång sikt trygga tillgången på el och an-
nan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor för att främja en god
ekonomisk och social utveckling i Sverige. En
säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig
förutsättning för den svenska industrins
internationella konkurrenskraft. Energipolitiken
skall utformas så att denna förutsättning bevaras.
Energipolitiken skall skapa villkor för en effektiv
energianvändning och en kostnadseffektiv
svensk energiförsörjning med låg negativ
påverkan på hälsa, miljö och klimat.
Energipolitiken skall underlätta omställningen
till ett ekologiskt uthålligt samhälle.
Energipolitiken skall bidra till ett breddat ener-
gi-, miljö- och klimatsamarbete i
Östersjöregionen.
Prioriteringar
I riksdagens energipolitiska beslut i juni 1997
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272) har prioriteringar angetts för
verksamheten inom utgiftsområdet.

7.3 Resultatbedömning
7.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området

Tabell 7.2 Energibalans för åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996, 1997 och 1998 TWh

1970
1980
1990
1995
1996
1997
1998
Inhemsk energianvändning
Därav:
375
380
367
391
401
393
395
Industri
154
148
140
146
148
150
150
Inrikes transporter
56
68
84
87
87
87
88
Bostäder, service m.m.
165
165
143
158
166
156
157
Omvandlings- och
distributionsförluster
Omvandlings- och
distributionsförluster,
FN/ECE1
49

49
34

84
39

171
42

176
50

197
42

173
43

182
Utrikes sjöfart och energi för
icke energiändamål
33
25
31
36
35
40
44
Total användning
Total användning FN/ECE
457
457
439
489
437
569
469
603
485
632
476
607
482
621
Tillförsel av bränslen
Därav:
411
352
292
324
344
331
336
Oljor
350
285
187
203
217
205
209
Naturgas
-
-
9
9
10
9
9
Kol/koks
18
19
31
28
31
27
26
Biobränslen, torv m.m.
43
48
65
85
86
90
92
Vattenkraft, brutto
41
59
73
69
52
70
75
Kärnkraft, brutto
Kärnkraft brutto FN/ECE
-
-
26
76
68
200
70
200
75
222
69
200
73
212
Spillvärme och
värmepumpvärme i fjärrvärme-
anläggningar
-
1
8
8
8
9
9

Netto import av el
4
1
-3
-2
6
-3
-11
Total tillförd energi
Total tillförd energi FN/ECE
457
457
439
489
437
569
469
603
485
632
476
607
482
621
1 Den metod som används av FN/ECE för att beräkna tillförseln från kärnkraften,
uppger den angivna värmemängden från reaktorerna. I FN/ECEs metod ingår
energiomvandlingsför-
lusterna i kärnkraftverken i den totala energitill-förseln, vilket utgör
skillnaden gentemot den metod som Sverige använt sig av.

Källa: Statens energimyndighet

Energibalansen
Tillförseln av energi har varit relativt stabil i
Sverige under de senaste årtiondena. Betydande
förändringar har dock skett när det gäller
fördelningen på energislag. Oljans andel har
minskat kraftigt, medan andelarna för el och
biobränslen har ökat. Den snabba expansionen
av biobränslen hänför sig främst till
fjärrvärmeproduktionen. Den slutliga
användningen av energi har i

ett längre tidsperpektiv sjunkit något inom
industrin samt inom bostads- och servicesektorn.
Variationer förekommer dock mellan åren,
främst beroende på konjunktur- och
temperaturskillnader. Bortsett från tillfälliga
nedgångar har transportsektorns
energianvändning ökat kontinuerligt.

Tabell 7.3 Elanvändning åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996, 1997 och 1998 TWh

1970
1980
1990
1995
1996
1997
1998
Total slutlig användning
Därav:
57,7
86,7
129,1
133,9
132,8
132,9
133,9-
Industri
33,0
39,8
53,3
51,7
50,9
52,7
53,8
Transporter
2,1
2,3
2,5
2,5
2,5
2,4
2,5
Bostäder service m.m.
22,0
43,0
63,3
72,1
73,0
71,1
70,8
Fjärrvärme, raffinaderier
0,6
1,3
10,0
7,5
6,3
6,7
6,8
Distributionsförluster
5,8
8,2
10,7
7,5
9,4
9,8
9,6
Total användning netto
63,4
94,5
139,7
141,4
142,2
142,7
143,5
Källa: Statens energimyndighet

Tabell 7.4 Elproduktion åren 1970,1980,1990,1995,1996,1997 och 1998 TWh

1970
1980
1990
1995
1996
1997
1998
Vattenkraft
40,9
58,0
71,5
67,0
51,0
68,2
73,6
Vindkraft
-
-
0,0
0,1
0,1
0,2
0,3
Kärnkraft
-
25,3
65,3
66,7
71,4
66,9
70,5
Industriellt mottryck
3,1
4,0
3,1
4,2
4,5
4,0
4,5
Kraftvärme
2,4
5,6
2,1
4,7
5,4
5,4
5,1
Kondensanläggningar
12,0
0,9
0,3
0,4
3,6
0,6
0,3
Gasturbiner
0,7
0,2
0,1
0,2
0,0
0,0
0,0
Nettoproduktion
59,1
94,0
142,2
143,4
136,0
145,3
154,2
Nettoimport
4,3
0,5
-2,5
-1,8
6,1
-2,6
-10,7
Källa: Statens energimyndighet

Elbalansen
Sveriges elproduktion har mer än fördubblats
från år 1970 till slutet av 1980-talet. Därefter har
produktionen varit nära nog konstant, bortsett
från variationer som beror på vattentillgången.
Vatten- och kärnkraft svarar under normala
förhållanden vardera för knappt hälften av
elproduktionen. Övrig produktion sker i
huvudsak i kraftvärmeanläggningar i
fjärrvärmenäten och inom industrin. Storleken
och riktningen på utlandshandeln med el varierar
från år till år främst beroende på vattentillgången
i det nordiska elsystemet. Den mycket snabba
ökningen i elanvändningen under 1970- och
1980-talen speglar till en del en övergång från
olja till el inom såväl industrin som
bostadssektorn. Från slutet av 1980-talet har
ökningstakten mattats av väsentligt och de
senaste åren har elanvändningen varit i det
närmaste konstant.

Det energipolitiska programmet
Huvuddelen av 1997 års energipolitiska program
trädde i kraft den 1 januari 1998, vilket medför
att den redovisning av resultat som görs i årets
budgetproposition enbart kan ge en indikativ
bild av programmets effekter. En plan för upp-

följning och utvärdering av det energipolitiska
programmet har tagits fram och en extern
utvärdering av programmets första år har
genomförts. Planen och de huvudsakliga
slutsatserna i utvärdringen redovisas närmare i
avsnitt 3.3.2 respektive 3.3.3.

Utvecklingen på energimarknaderna
Den reformerade elmarknaden utvecklas i positiv
riktning i huvudsak i enlighet med
elmarknadsreformens intentioner. Den nordiska
elhandeln har utvecklats och det planerade
införandet av schablonberäkning har ökat
konkurrenstrycket, vilket har lett till sänkta
elpriser också för elkunder med lägre
förbrukning. Från och med den
1 januari 1998 har Statens energimyndighet, som
är nätmyndighet enligt ellagen, möjlighet att
bedriva tillsyn över elpriser inom
leveranskoncessionsområden. Härigenom har
myndigheten möjlighet att självständigt bedöma
vilka ärenden som skall bli föremål för särskilda
tillsynsinsatser både för elpriser och nättariffer.
Efter myndighetens agerande har betydande
prissänkningar genomförts av de
leveranskoncessionärer som tillämpat högst
priser. Nätavgifterna har varit i stort sett
oförändrade mellan åren 1996 och 1999, vilket
realt sett innebär en liten sänkning av avgifterna.
Tariffskillnaderna mellan nätföretagen har
minskat, men spridningen är fortfarande
betydande. Det bedöms dock generellt finnas
effektiviseringsmöjligheter i nätverksamhet.
Strukturförändringen mot ökad vertikal och
horisontell integration har fortsatt under år 1998.
Omstruktureringen sker främst inom den
kommunala sektorn genom utförsäljning av
kommunalt ägd elhandels- och nätverksamhet.
Ytterligare en trend är att mindre
elhandelsföretag går samman i gemensamt ägda
företag i syfte att skapa sig en starkare ställning
på elhandelsmarknaden.
Ett direktiv om gemensamma regler för den
inre marknaden för naturgas har under år 1998
antagits inom EU (98/30/EG) Direktivet bygger
på samma principer som elmarknadsdirektivet
(96/92/EG), dvs. tillgång till nätet, ömsesidighet,
subsidiaritet och gradvis öppnande av
marknaden, men beaktar samtidigt de särskilda
villkoren för naturgasmarknaden. I direktivet
finns gemensamma regler för överföring,
distribution, leverans och lagring av naturgas.
Medlemsstaterna skall före halvårsskiftet 2000 ha
genomfört direktivet i nationell rätt.
Den särskilda utredare som tillkallades
sommaren 1998 med uppdrag att se över den
lagstiftning som reglerar handel, transporter och
distribution av naturgas och annan rörbunden
energi (dir. 1998:41) skall redovisa sitt uppdrag
den 1 november 1999. Utredaren skall även
beakta frågan om en utvidgning av naturgasnäten
i Norden och Östersjön.
Ett delbetänkande har lämnats den 1 februari
1999 (SOU 1999:5) Effektiva värme- och
miljölösningar. I betänkandet föreslås bl.a. att
åtgärder vidtas för att främja uppbyggnad av
effektiva värmeförsörjningssystem. Statens
energimyndighet har inlett en kartläggning av
värmemarknadens struktur och funktion.
Kartläggningen skall redovisas till regeringen den
1 november 1999 och utgöra underlag för
eventuella åtgärder för att effektivisera
värmemarknaden.

Utnyttjandet av förnybara energislag har
underlättats
Vad gäller förnybara energislag har kostnaderna
för insatsvaror och teknik blivit lägre, teknikens
tillgänglighet och effektivitet har ökat.
Kostnadsskillnaden mellan elproduktion baserad
på förnybara energikällor och konventionell
fossilbaserad elproduktion är emellertid
fortfarande betydande. Totalt installerades 48
MW ny vindkraft under år 1998. Nytillkommen
eleffekt för biobränsleeldade kraftvärmeverk
som beviljats bidrag under år 1998 uppgick till 84
MW. I befintliga anläggningar har dock
nyttjandetid och elproduktion varit lägre än vad
som tidigare beräknats, vilket delvis kan förklaras
av ändrade förutsättningar efter
elmarknadsreformen.

Kompletterande miljö- och klimatpolitiska
styrmedel
För att integrera miljöhänsyn och åtgärder för en
hållbar utveckling krävs en balans mellan
kompletterande styrmedel. Skatteinstrumentet
kan till en del bidra till måluppfyllelsen. Men det
finns också ett behov av att utveckla och
introducera nya typer av styrmedel som
komplement till lagstiftning, skatter och
subventioner. Sådana alternativa styrmedel bör
bygga på dialog, öppenhet, information,
rådgivning och kunskapsspridning. Härutöver är
också öppna och väl fungerande marknader en
viktig förutsättning för hållbar utveckling.
Därför måste de styrmedel som utnyttjas
utformas så att de samverkar med den positiva
utveckling som sker på marknaderna.
För att främja en sådan utveckling har dels en
expertutredning tillsatts om möjligheterna att
utnyttja s.k. flexibla mekanismer i
klimatpolitiken (dir. 1999:25), dels en förstudie
genomförts om möjligheterna att utnyttja
överenskommelser med industrin om
energieffektivisering. Vidare pågår ett projekt för
att tillsammans med näringslivet utarbeta en
strategi för hur en hållbar utveckling av
användningen av biobränsle kan främjas genom
information och utbildning.
7.3.2 De viktigaste statliga insatserna
inom området
Effektiva energimarknader
Under denna rubrik redovisas nätmyndighetens
(Statens energimyndighet) tillsyn av
nätverksamhet och leveranskoncessioner. Vidare
ingår Affärsverket svenska kraftnäts (Svenska
kraftnät) verksamhet och tillståndsärenden enligt
ellagen och rörledningslagen.
Nätmyndigheten har genomfört tillsyn och
prövning av nättariffer och elpriser inom
leveranskoncession. Tillsynsarbetet har under
året koncentrerats på tillsyn av skäliga elpriser.
Arbetet med nättariffer har under 1998 främst
inriktats på metodutveckling. Arbete har också
påbörjats i syfte att utveckla en analysmodell för
att kartlägga eventuell otillåten subvention från
nätföretag till övriga koncernföretag.
Utvecklingen på elmarknaden under år 1998 har
följts upp bl.a. beträffande nättariffer och
elhandelspriser. Informationsinsatser riktade till
elmarknadens aktörer har genomförts i syfte att
sprida kunskap om de nya förutsättningarna på
elmarknaden.
Nätmyndigheten har vidare på regeringens
uppdrag genomfört en översyn och tagit fram
förslag till ändrade regler beträffande icke
koncessionspliktiga nät. På regeringens uppdrag
har energimyndigheten i samarbete med Svenska
kraftnät också genomfört en översyn av
reservkraftbehovet i det svenska elsystemet.
Myndigheternas rapport har behandlats vid en
hearing med berörda aktörer på marknaden.
Svenska kraftnät har på ett affärsmässigt sätt
förvaltat och drivit stamnätet med de statligt
ägda utlandsförbindelserna, samt fullgjort sin
uppgift beträffande systemansvar och
balansavräkning. Sedan våren 1998 är Svenska
kraftnät tillsammans med den finska
motsvarigheten Fingrid Oy hälftendelägare i den
finska elbörsen EL-EX som är under integration
med Nord Pool. I samband med detta justerades
gränstariffen i spothandeln med Finland. Den 1
mars 1999 togs gränstariffen bort helt för
elspothandel. Under 1998 bildades Nord Pool
Consulting AS med Svenska kraftnät, Statnett
och Nord Pool som lika delägare.
Under 1998 har aktiviteterna för att anlägga
en likströmsförbindelse mellan Sverige och
Polen fortsatt. SwePol Link AB svarar för dessa
aktiviteter.
En översyn av systemet med
leveranskoncessioner (LEKO-utredningen)
inleddes sommaren 1998 genom uppdrag till en
särskild utredare (dir. 1998:37 och
tilläggsdirektiv 1998:82). I uppdraget ingår bl.a.
att överväga behovet av ett fortsatt skydd för
elkunder med låg förbrukning och för den
småskaliga elproduktionen. Vidare ingår att med
förtur överväga ett undantag för elkunder med
låg förbrukning från kravet på timvis mätning. I
samband med beredning av prop. 1997/98:159
Genomförandet av Europaparlamentets och
rådets direktiv om gemensamma regler för den
inre marknaden för el, m.m., redovisade
Näringsutskottet i betänkandet 1998/99:NU4
Vissa elmarknadsfrågor som sin uppfattning att
LEKO-utredningens uppdrag borde skärpas och
preciseras bl.a. vad gäller slopandet av
timmätarkravet för de små elkonsumenterna.
Regeringen borde våren 1999 återkomma med
förslag till nya bestämmelser som kunde träda i
kraft senast den 1 november 1999. Riksdagen
beslutade den 4 december 1998 i enlighet med
Näringsutskottets förslag (rskr. 1998/99:53).
Med anledning av riksdagens ställningstagande
gavs utredningen den 11 februari 1999 genom
nya tilläggsdirektiv (dir. 1999:19) i uppdrag att
med förtur behandla vissa frågor som
sammanhänger med införandet av ett system för
schablonberäkning av elleveranser. På
regeringens uppdrag har också Svenska kraftnät
i samråd med Energimyndigheten, parallellt med
utredningsarbetet, tagit fram förslag till system
för schablonberäkning av elleveranser som skall
träda i kraft den 1 november 1999. En
proposition om införande av schablonberäkning
på elmarknaden, m.m. överlämnades till
riksdagen våren 1999 (prop. 1998/99:137).
En särskild utredare tillkallades sommaren
1998 med uppdrag att se över den lagstiftning
som reglerar handel, transporter och distribution
av naturgas och annan rörbunden energi (dir.
1998:41). Översynen görs mot bakgrund av bl.a.
genomförandet av EG:s naturgasdirektiv.
1997 års energipolitiska program
Plan för uppföljning och utvärdering av 1997 års
energipolitiska program
Närings- och handelsdepartementet gav i juni
1998 i uppdrag åt en arbetsgrupp att lämna
förslag till en plan för uppföljning och
utvärdering av 1997 års energipolitiska program.
Arbetsgruppen har bestått av representanter från
Närings- och handels-, Finans-, Inrikes-,
Kommunikations- Miljö- och
Utbildningsdepartementen samt
Energimyndigheten, Ekonomistyrningsverket
och Statskontoret. Statskontoret har varit
sekretariat för arbetsgruppen.
I arbetsgruppens uppdrag har ingått att

- lämna förslag till utformning, inriktning
och omfattning av en extern utvärdering
av det energipolitiska programmet
- granska och lämna eventuella förslag på
förändringar av nu gällande
verksamhetsmål för programmet
- lämna förslag om nyckeltal, indikatorer
eller resultatmått
- kartlägga möjliga indirekta effekter av
åtgärderna
- lämna förslag om sådana datainsamlings-,
utrednings- och forskningsprojekt som
kan anses vara nödvändiga för att kunna
genomföra en allsidig utvärdering som
inkluderar systemeffekterna.

Arbetsgruppens förslag utgår dels från de
beslutssituationer resultaten skall användas i, dels
vilka frågor som bör besvaras vid uppföljning
och utvärdering.
De beslutssituationer som särskilt
uppmärksammas är

- den årliga resultatredovisningen
- bedömning av om villkoren för
avställning av den andra reaktorn i
Barsebäck är uppfyllda
- beslut om hur framtida avställning av
kärnkraftsreaktorer skall genomföras
- utvärdering i efterhand av det
energipolitiska programmet.

Det kan även vid andra tillfällen finnas behov av
olika resultatredovisningar.

Tabell 7.5 Redovisningstillfällen för det energipolitiska programmet

Tidpunkt för redovisning
Typ av redovisning
Årligen
Uppföljning
Andra halvåret 2000/början av
2001
Utvärdering av måluppfyllelse
Andra halvåret 2001/början av
2002
Halvtidsutvärderingar
2003 resp. 2005
Utvärderingar i efterhand

Arbetsgruppen föreslår att ansvaret för
uppföljningarna bör ligga på den myndighet som
ansvarar för åtgärden. Utvärderingar föreslås
utföras av externa utvärderare utanför
myndigheten.
De frågor arbetsgruppen utgått från i sina
förslag om vad som bör besvaras vid uppföljning
och utvärdering av programmets kortsiktiga
åtgärder är följande:

- Vad har hänt?
- Har målen uppfyllts?
- På vilket sätt har programmets åtgärder
påverkat förändringarna?
- Vilka effekter har programmet haft?
- Är insatserna kostnadseffektiva?

Den första frågan "Vad har hänt?" skall besvaras i
den årliga uppföljningen. Ansvarig myndighet
redovisar uppgifter om detta till regeringen och
denna redovisning ligger sedan till grund för vad
som redovisas till riksdagen i
budgetpropositionen och vårpropositionen.
Myndigheternas uppföljning speglar, med hjälp
av ett antal nyckeltal, resultat och förändringar
sedan åtgärden sattes in. Arbetsgruppen ger i sin
rapport förslag på sådana nyckeltal. Dessa
innehåller såväl prestationsmått som effektmått.
Exempel på prestationsmått är antal ansökningar,
sökt belopp samt administrativ kostnad.
Exempel på effektmått är normalårsberäknad
årlig elreduktion eller elproduktion, miljöutsläpp
samt ekonomiska mått som kostnad per kWh.
Förutsättningarna för att ta fram och redovisa
de föreslagna resultat- och effektmåtten varierar.
Ibland kan nyckeltalen grundas på faktiska
observationer, i andra fall får
schablonberäkningar användas. I några fall krävs
även viss metodutveckling.
För att kunna besvara den andra frågan "Har
målen uppfyllts?" krävs en måluppfyllelseanalys,
vilket innebär att de resultat som konstaterats i
uppföljningen ställs i relation till uppsatta mål för
programmet. Måluppfyllelseanalysen underlättas
om målen är tydligt formulerade, avser relevanta
effekter av åtgärden samt är mätbara.
Arbetsgruppen har givit några förslag till
omformuleringar av verksamhetsmålen.
För att få svar på den tredje frågan "På vilket
sätt har programmets åtgärder påverkat
förändringarna?" krävs att utvärderaren
analyserar i vilken utsträckning programmets
åtgärder har bidragit till de konstaterade
förändringarna. Därutöver krävs en analys av
vilka externa faktorer som också har påverkat
resultatet. Analyser bör exempelvis göras av
vilken betydelse

- de statliga bidragen har haft vid olika
aktörers investeringsbeslut
- teknikupphandlingen har haft för
utvecklingen och marknadsetableringen
av ny teknik
- informationen har haft för
kunskapsuppbyggnad och
beteendeförändringar vad avser
energieffektiviseringar.

I rapporten beskrivs några externa faktorer som
bedöms påverka utfallet av programmet. Dessa
är:

- utvecklingen på elmarknaden
- utformningen av energiskatterna
- internationella överenskommelser om
utsläpp av klimatpåverkande gaser.

Den fjärde frågan "Vilka effekter har
programmet haft?" skall besvaras genom en
analys av vilka direkta och indirekta samt avsedda
och oavsedda effekter åtgärderna har lett till.
Arbetsgruppen ger exempel på några tänkbara
effekter av programmet. Dessa rör bl.a.
förändringar av elproduktion och elanvändning,
miljöutsläpp, klimatpåverkande utsläpp och
sysselsättningen.
Den sista frågan "Är insatserna
kostnadseffektiva?" kan besvaras genom att
beräkna kostnad per inbesparad kWh eller per
producerad kWh. Därefter kan åtgärder inom
respektive kategori jämföras med varandra.
Dessa beräkningar går dock inte att utföra för
alla åtgärder. Även i de fall sådana nyckeltal inte
är möjliga att beräkna kan dock andra typer av
bedömningar göras av kostnadseffektiviteten.
Jämförelser bör, förutom mellan olika åtgärder i
omställningsprogrammet, också göras med andra
möjliga insatser som nu inte ingår i
omställningsprogrammet. Genom en sådan
bredare ansats ges ett bättre underlag för
politiska beslut vad gäller kost-
nadseffektiviteten i olika möjliga insatser.
Omställningsprogrammets långsiktiga
åtgärder omfattar stöd till energiforskning,
energiteknikstöd och introduktion av ny
energiteknik. Stödet till energiforskning är
inriktat på grundforskning och tillämpad
forskning medan de övriga stödformerna i
huvudsak går till senare skeden i
teknikutvecklingen.
Arbetsgruppen föreslår att
resultatredovisningen utgår från tre begrepp:

- kvalitet
- relevans
- teknikområdens kommersiella mognad.

När det gäller mätning av kvalitet på
grundläggande forskning finns etablerade
metoder t.ex. s.k. peer review. Kvalitetsmått
anger främst den inomvetenskapliga kvaliteten,
men kan också ha betydelse vid bedömningar om
ytterligare forskningsbehov.
Relevansen kan bedömas genom särskilda
relevansutvärderingar. Dessa kan genomföras
genom att oberoende sakkunniga får bedöma
relevansen i genomförda projekt. Exempel på
nyckeltal som kan vara aktuella för att bedöma
relevansen är antal erhållna patent och hur dessa
utnyttjats. I de fall där medfinansiering från
näringslivet förutsätts kan relevansen också
mätas genom att studera i vilken utsträckning
näringslivet bidrar med finansiering av olika
projekt.
Arbetsgruppen föreslår att en ny typ av
resultatredovisning bör införas för de långsiktiga
åtgärderna. Förslaget innebär att redovisningen
orienteras mot utveckling och introduktion av
specifika tekniker. För flertalet teknikområden
bedöms hur långt teknikutvecklingen kommit
utifrån den kommersiella mognaden.
Bedömningarna görs för hur situationen är idag,
om 10 respektive 20 år.
Den föreslagna redovisningen kräver vissa
utvecklingsinsatser av i första hand
Energimyndigheten, men uppgifter bör kunna
samlas in för verksamhetsåret 1999.
Till de långsiktiga åtgärderna räknas även
energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser. Arbetsgruppen lämnar förslag på
resultatredovisning även för denna åtgärd, men
förslaget får betraktas som preliminärt.
Energimyndigheten har i uppdrag att upprätta en
plan för rapportering av projekt i enlighet med
de rekommendationer som formulerats inom
ramen för klimatkonventionen.
Vid sidan om det energipolitiska programmet
kan lokala investeringsstöd lämnas till
kommuner för åtgärder som bl.a. minskar
belastningen på miljön, effektiviserar
energianvändningen, gynnar användningen av
förnybara råvaror m.m. Vissa åtgärder som kan
ges stöd enligt omställningsprogrammet kan
även erhålla stöd från de lokala
investeringsprogrammen.
Arbetsgruppen föreslår att de åtgärder som
genomförts inom ramen för de lokala
investeringsprogrammen, men som skulle
kunnat få stöd genom omställningsprogrammet,
särredovisas. Energimyndigheten bör ansvara för
denna redovisning med hjälp av underlag från
Regeringskansliet. Syftet är att få en samlad
redovisning av likadana åtgärder, oavsett från
vilket program stödet getts.

Åtgärder på kort sikt
Åtgärder på kort sikt inom ramen för 1997 års
energipolitiska program omfattar bidrag för att
minska elanvändningen, bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor samt
åtgärder för effektivare energianvändning.
Statens energimyndighet har under 1998
beviljat bidrag till 143 vindkraftsaggregat med en
beräknad årsproduktion på 225 GWh el och en
total effekt på drygt 101 MW. Sex anläggningar
för produktion av biobränslebaserad kraftvärme
med en sammanlagd eleffekt på 84 MW har
beviljats bidrag.
Statens energimyndighet har på regeringens
uppdrag, i samråd med Fiskeriverket,
Naturvårdsverket och övriga berörda
myndigheter, tagit fram riktlinjer för
miljöanpassad vattenkraft. En viktig aspekt är de
kultur- och miljöinsatser som man kan göra i
samband med utbyggnaden. Uppdraget
redovisades den 1 april 1999.
Sammanfattningsvis innebär dessa riktlinjer att i
princip bara effektivisering, ombyggnad eller
återuppbyggnad av befintliga anläggningar kan
komma ifråga för bidrag. Anläggningen skall
vara av typen strömkraftverk och i vissa fall skall
vandringsväg för fisk anordnas. En gällande
vattendom måste finnas. Efter att kraven för
miljöanpassad vattenkraft preciserats har bidrag
till investering i småskalig vattenkraft beviljats
till 7 anläggningar med en sammanlagd effekt på
2 MW.

Åtgärder på lång sikt
Åtgärder på lång sikt inom ramen för 1997 års
energipolitiska program omfattar stöd till
energiforskning samt utveckling och
demonstration av ny energiteknik. Statens
energimyndighet skall den 15 december 1999
redovisa en strategi för arbetet med forskning
och utveckling, demonstration,
teknikupphandling och marknadsintroduktion.
Strategin skall omfatta ett nationellt såväl som ett
internationellt perspektiv med särskild betoning
på forskningssamarbetet inom EU. Strategin
skall utgå dels från en övergripande bedömning
av utvecklingen av energisystemet och dels en
bedömning av insatsområdenas utvecklingsfas
utifrån såväl ett inomvetenskapligt som ett
bredare samhälleligt perspektiv. Myndigheten
skall även göra en prioritering av insatsområden
och forskningsbehov med utgångspunkt i
förväntade kunskapsbehov på lång sikt för
lagring, tillförsel, distribution, omvandling och
användning av energi. Av särskild betydelse för
det fortsatta långsiktiga arbetet med insatser som
skall bidra till omställningen av energisystemet är
att skapa förutsättningar för att
forskningsresultat nyttiggörs.
Medlen inom det långsiktiga programmet kan
disponeras för stöd till grundforskning,
industriell forskning, utvecklingsarbete före
marknadsintroduktion och teknikupphandling i
programlagda insatser eller fristående projekt.
Stödformerna kan kombineras. En
sammanställning av de skilda stödformerna görs i
tabellen nedan.

Tabell 7.6 Olika stödformer inom det energipolitiska
programmets långsiktiga del

Energiforskning
Energiteknikstöd
Introduktion av ny
energiteknik
Grundforskning
Grundforskning
-
Industriell forskning
Industriell forskning
-
-
Utvecklingsarbete
före
marknadsintrodukti
on
Utvecklingsarbete
före
marknadsintrodukti
on
-
-
Teknikupphandling
Programlagda
insatser
Programlagda
insatser
-
Fristående projekt
Fristående projekt
Fristående projekt

Statens energimyndighet har vidare inlett arbetet
med att utveckla en strategi för de långsiktiga
åtgärderna i programmet. Denna skall redovisas
till regeringen den 15 december 1999.

Energipolitiskt motiverade internationella klimat-
insatser
I december 1997 fattade klimatkonventionens
parter beslut om det s.k. Kyotoprotokollet.
Inom ramen för EU:s gemensamma åtagande har
Sverige godtagit men ännu inte ratificerat
protokollet. Protokollet innehåller artiklar om
gemensamt genomförande. Diskussioner och
förhandlingar om regler och riktlinjer för
gemensamt genomförande pågår alltjämt. Vid
den fjärde partskonferensen i november 1998
beslutades om ett handlingsprogram för
utredning av regler och riktlinjer med sikte på ett
beslut år 2000. Regelverket för
investeringsprojekt i utvecklingsländer, den s.k.
mekanismen för en ren utveckling, skall
prioriteras.
Energipolitiskt motiverade insatser mot
klimatförändringar innefattar investeringsprojekt
för att minska eller begränsa utsläpp av
klimatpåverkande gaser i bl.a. Östeuropa.
Projekten bedrivs för att utveckla
Kyotoprotokollets flexibla mekanismer. Sedan
verksamheten inleddes 1993 har t.o.m. november
1998 redovisats 66 genomförda eller pågående
projekt varav 55 var färdigställda. Flertalet
projekt avser konvertering av värmepannor till
biobränsledrift. Fletalet projekt har genomförts i
Estland och Lettland.
Avsikten med programmet är att vinna
erfarenheter av åtgärder mot klimatförändringar
inför ett system med s.k. gemensamt
genomförande inom ramen för
klimatkonventionen och att delta i pilotfasen för
sådana insatser. Med gemensamt genomförande
avses en bilateral eller multilateral
överenskommelse enligt vilken länder med höga
kostnader för åtgärder mot utsläpp investerar i
länder med låga åtgärdskostnader i gengäld. De
länder som investerar erhåller någon form av
kreditering att räkna av mot egna utsläpp.
7.3.3 Effekterna av de statliga insatserna
Effektiva energimarknader
Under verksamhetsåret 1998 har
nätmyndigheten (Statens energimyndighet)
genom en aktiv tillsyn av nätverksamheten samt
regelbunden prisuppföljning för nättariffer och
elpriser aktivt bidragit till elmarknadens
utveckling. Myndigheten har bedrivit
metodutveckling för att höja kvalitet och
effektivitet i det kommande tillsynsarbetet
samtidigt som myndighetens ansvarsområde
tydliggjorts bl.a. genom lagtillämpning och
informationsinsatser. Förändringen i
lagstiftningen vad avser tillsyn över elpriser inom
leveranskoncessionsområden har vidare medfört
att myndigheten effektivare kan bedriva
tillsynsarbetet eftersom myndigheten numera
självständigt kan avgöra vilka ärenden som ska
bli föremål för särskilda tillsynsinsatser. Det
totala antalet oavslutade ärenden har minskat
med en tredjedel.
Tillsynsarbetet har under året koncentrerats
till tillsyn av skälighet i elpriser. Den tillsyn som
nätmyndigheten genomfört år 1998 över vissa
leveranskoncessionärer har bidragit till att flera
av dessa genomfört eller aviserat sänkningar av
sina elpriser, särskilt till kunder med låg
elförbrukning. Tillsyn av priser för handel med el
inom leveranskoncession har lett till nio
förlägganden om sänkning av priset. Ett antal
företag har utan tillsynsmyndighetens ingripande
sänkt sina nättariffer. Bland principiellt
betydelsefulla beslut avseende prövningsärenden
återfinns beslut om villkoren för ersättning för
småskalig elproduktion. Myndigheten har vid sin
bedömning tillämpat en ny metod för beräknad
ersättning.
Genom det takpris på timregistrerande
mätutrustning som infördes den 1 juli 1997 har
möjligheterna att delta i handeln med el ökat för
elkunder med låg förbrukning. Inför införandet
av schablonberäkning ökar nu konkurrensen om
dessa kundkategorier med sänkta elpriser som
följd.
Det utredningsarbete som genomförts av bl.a.
nätmyndigheten har resulterat i vissa förslag till
lagändringar beträffande bl.a. straffavgift vid
försenad eller felaktig årsrapport för
nätverksamhet och tariffutjämning vid
samredovisning av nätområden. Arbetet har
också påvisat ytterligare utredningsbehov, bl.a.
beträffande åtgärder för att förhindra s.k.
korssubventionering på elmarknaden,
åstadkomma tariffutjämning mellan glesbygds-
och tätortskunder och rationalisering av
nätverksamhet.
Svenska kraftnät skall medverka till att det
nordiska samarbetet inom elförsörjningen
utvecklas. Svenska kraftnäts samarbete med
stamnätsoperatörerna i Norge och Finland har
underlättat elhandeln mellan länderna och skapat
förutsättningar för en ytterligare fördjupning av
samarbetet bl.a. beträffande elbörser och
gemensamma tarifferingsprinciper.
Sedan våren 1998 är Svenska kraftnät
tillsammans med den finska motsvarigheten
Fingrid Oy hälftendelägare i den finska elbörsen
EL-EX som är under integration med Nord
Pool. I samband med detta justerades
gränstariffen i spothandeln med Finland. Den 1
mars 1999 togs gränstariffen bort helt för denna
elspothandel.
Initiala problem med den s.k.
balansavräkningen har hanterats. För närvarande
pågår en översyn av bestämmelserna om
mätning, rapportering och balansavräkning på
elmarknaden som ett led i en övergång till s.k.
schablonberäkning för mindre kunder. Den nya
modell för schablonberäkning som Svenska
kraftnät på regeringens uppdrag tagit fram i
samråd med Energimyndigheten innebär delvis
nya rutiner för Svenska kraftnäts arbete med
balansavräkningen.
Svenska kraftnät har på regeringens uppdrag
redovisat problem och risker vid
millenniumskiftet inom elförsörjningen. Svenska
kraftnät bedömer att man ej behöver räkna med
någon utökad risk för elavbrott i Sverige
förutsatt att arbetet genomförs enligt redovisade
planer.
Europeiska kommissionens uppföljning av
genomförandet av EG:s elmarknadsdirektiv
behandlar behovet av ytterligare
harmoniseringsåtgärder på elområdet, bl.a.
beträffande överföringstariffer,
miljöbestämmelser och relationen till tredje land.
Kommissionen arbetar med ett förslag till
direktiv om stöd till förnybar elproduktion på
den inre marknaden för el.
Den utredning som initierats när det gäller
regler för naturgas och annan rörbunden energi
kommer att ge underlag för ett genomförande av
EG:s gasmarknadsdirektiv i svensk lagstiftning.
Regeringen anser att det vid sidan av
elmarknaden också finns ett behov av insatser på
andra marknader inom energiområdet för att
skapa förutsättningar för effektiva marknader.
Statens energimyndighet arbetar för
närvarande med att analysera situationen på
värmemarknaden. En av uppgifterna som ingår i
uppdraget är att studera konkurrenssituationen
på framförallt fjärrvärmemarknaden. Beroende
på resultatet av Energimyndighetens arbete kan
det finnas anledning för regeringen att gå vidare
inom detta område med avsikt att förbättra och
under-

hålla marknadsfunktionen för att även denna
marknad ska fungera på ett effektivt sätt.
Regeringen avser att återkomma angående
åtgärder på värmeområdet.
1997 års energipolitiska program
Utvärdering av åtgärder på kort sikt
Utvärderingen av det första verksamhetsåret
inom 1997 års energipolitiska program ger en
helhetsbild av förväntade effekter av fattade
beslut om stöd och utbetalningar av medel under
1998 enligt tabell nedan.

Tabell 7.7 Effekter och måluppfyllelse av kortsiktiga åtgärder

Insatsområde
Stöd
Mål i TWh år
2002
1998 effekt TWh
1998-CO2 effekt
tton/år
Hög1
1998-CO2 effekt
tton/år
Låg2
Minskad elanvändning
Fjärrvärmeanslutning
Eleffektminskande åtg
Konvertering från elvärme
Totalt
1,5
-
-
1,5
0,220
0,027
0,105
0.352
+181
-
+3
+184
-217
-27
-103
-347
Investeringar i
elproduktion från
förnybara energikällor
Biobränslebaserad kraftvärme
Vindkraft
Småskalig vattenkraft
Upphandling av ny
elproduktionsteknik
Totalt
0,75
0,5
0,25
-

1,5
0,366
0,225
0,0
-

0,591
0
0
0
-

0
-360
-221
-
-

-581
Effektivare
energianvändning
Information och utbildning
Kommunal energirådgivning
Teknikupphandling
Märkning och certifiering
Totalt
-
-
-
-
0,0
-
-
-
-

-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Totalt

3,0
0,943
+184
-928
Måluppfyllelse i %

-
31,4
-
-
Anvisade/förbrukade
medel, miljoner kronor

2.900
870
-
-
Förbrukade medel i %

-
30
-
-

1 Beräkning givet ett antagande att den el som ersätts skulle ha producerats med
kärnkraft
eller vattenkraft.
2 Beräkning givet ett antagande att den el som ersätts skulle ha producerats med
koleldad
kondenskraft.

I tabellen anges för varje stöd den förväntade,
beräknade effekten på elsystemet av den
verksamhet som genomförts under år 1998 samt
den resulterande effekten på koldioxidutsläpp.
Det framgår att verksamheten under 1998
sammantaget förväntas resultera i minskad
elanvändning respektive ökad eltillförsel
motsvarande 0,949 TWh per år. Detta motsvarar
en förväntad mål-uppfyllelse på 31,4 procent, om
man relaterar det till målsättningen på 3 TWh.
Detta är exklusive eventuella effekter från
åtgärderna för effektiv energianvändning som
det inte finns några uppmätta effekter av.
En förväntad måluppfyllelse med 31,4 procent
har således uppnåtts med 30 procent av medlen. I
utvärderingen bedöms emellertid att åtgärderna
för minskad elanvändning för hela perioden inte
kommer att kunna uppfylla målsättningarna i
samma takt som under början av år 1998.
Orsaker till detta är bl.a. att enligt Boverkets
bedömning kommer betydligt färre ansökningar
om stöd för konvertering till individuell
bränsleeldning att inkomma per år under resten
av perioden jämfört med vad som gällde under
1998. Totalt bedöms de kortsiktiga åtgärderna
leda till
en minskad årlig elanvändning respektive ökad
eltillförsel motsvarande 2,4 TWh till år 2002. En
förutsättning för denna bedömning är att
åtgärderna fortsatt genomförs med samma
utformning. Utvärderingen pekar således
indikativt på att de kortsiktiga åtgärderna med
nuvarande utformning inte kommer att uppfylla
målet på 3 TWh till år 2002. Utvärderingen pekar
på att de största bristerna finns inom åtgärderna
för minskad elanvändning, framförallt
eleffektminskande åtgärder, vilket bekräftar
tidigare uppföljningar och ger stöd för de
förändringar i bidragen som regeringen föreslår i
denna proposition.
Specifikt för verksamheten med bidrag till
minskad elanvändning konstateras följande i
utvärderingen. Målet för verksamheten är att
minska elanvändningen vid uppvärmning av
bostäder och lokaler. Av stödets tre delar är det
enbart för anslutning till fjärrvärme som ett
kvantitativt mål har satts upp, nämligen 1,5
TWh. Enligt Boverkets och Energimyndighetens
bedömning kan elanvändningen minska med ca
350 GWh som följd av de bidrag som hitintills
har beviljats under perioden. Fram till slutet av
1998 hade 439 miljoner kronor fördelats.
Anslaget omfattar 1 650 miljoner kronor under
en 5-årsperiod.
Vad gäller effekter på koldioxidutsläppen
beror resultatet av insatserna på vilka antaganden
man gör beträffande produktionssätt för den
borttagna elen. Vid ett antagande att elen
produceras i kärnkraftverk eller vattenkraftverk
får åtgärden till resultat att koldioxidutsläppen
ökar med ca 0,18 miljoner ton koldioxid. Om
man istället antar att elen produceras i ett
koleldat kondenskraftverk minskar
koldioxidutsläppen med ca 0,35 miljoner ton
koldioxid. (Se tabell 3.7).
Utvärderingen visar att målen för
verksamheten inte kan nås med den
konverteringstakt som uppnåtts under 1998. Det
skulle under dessa omständigheter ta 10 år att nå
målet. Stödet har dock påverkat hushållens
investeringar och det har bidragit till att minska
elanvändningen. Åtgärderna har dock inte
fungerat så effektivt som förväntat.
Då det gäller bidraget för effektminskande
åtgärder visar utvärderingen att den inte är ett
effektivt sätt att åtgärda ett eventuellt
effektproblem. Hushållens maxlastperiod infaller
vid en annan tidpunkt än vad den nationella
maxlastperioden gör. Dessutom visar
utvärderingen att installation av kaminer är ett
mycket dyrt sätt att minska elanvändningen.
Då det gäller fjärrvärme är
konverteringstakten för långsam i förhållande till
målet. Skälen till detta är enligt utvärderingen
dels de låga elpriserna dels att kostnaden för
konvertering inte sjunker.
Utvärderingen visar att det finns ett behov av
nytänkande då det gäller åtgärderna för minskad
elanvändning för uppvärmning av bostäder och
lokaler. Den främsta orsaken till detta är höga
kostnader för konvertering i kombination med
låga elpriser.

Löpande uppföljning av kortsiktiga åtgärder
Det finns en stor efterfrågan på bidrag för att
minska elanvändningen. När det gäller bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor kan konstateras att det finns en
efterfrågan som relativt väl motsvarar anvisade
medel till biobränsleeldade kraftvärmeverk.
Utvecklingen i inkommande ansökningar visar
på en betydande efterfrågan på stöd till
vindkraftverk. Vad gäller stödet till småskalig
vattenkraft förväntas ansökningar om bidrag bli
betydligt lägre än anvisade medel.
Energimyndigheten skall också utveckla ett
upphandlingsförfarande i syfte att på sikt
reducera kostnaderna för elproduktion från
förnybara energikällor. Verksamheten har inletts
med metodutvecklingsarbete, vilket bedöms som
nödvändigt innan de närmare föreskrifterna för
stödet kan fastställas.
Fram till slutet av april 1998 hade ansökningar
om bidrag för konvertering till fjärrvärme av
totalt 15 000 lägenheter inkommit till
länsstyrelserna. Antalet ansökningar om bidrag
för konvertering till individuell bränsleeldning
och eleffektminskande åtgärder är 6 800
respektive 19 000. Statens energimyndighet och
Boverket har beräknat att hittills beviljade bidrag
kan leda till en minskning av den årliga
elanvändningen för uppvärmning med 111 GWh.
Kostnaden varierar mellan de olika åtgärderna.
Regeringen anförde i propositionen
(1996/97:84) om en uthållig energiförsörjning
att det finns ett behov av att minska kostnaden
framför allt för konvertering av direktverkande
el till annat distributionssystem. Denna slutsats
kvarstår.

Åtgärder på lång sikt
De uppsatta målen för de långsiktiga åtgärderna
har två huvudinriktningar, mål som är inriktade
på dels forskning och dels utveckling av ny
energiteknik och ökad användning av renare och
effektivare energiteknik. Det finns således inga
kvantitativa och tidsbestämda mål uppsatta för
de långsiktiga åtgärderna.
Huruvida forskningsmålen om att etablera
relevant forskning av hög kvalitet är uppfyllda
kommer först att kunna bedömas vid avslutning
av de enskilda forskningsprogrammen och
projekten. År 2000 avser Statens
energimyndighet att initiera tio utvärderingar av
program enligt följande: bränsleceller
grundläggande, bränsleceller tillämpade, termiska
processer elproduktion, elanvändning, tillämpad
förbränningsteknik, fjärrvärme, miljövänliga kyl-
och värmemaskiner, bioenergisystemstudier,
energi ur avfall, processintegrering i industrin.
Det långsiktiga programmet avses bidra till
ökad användning av ny energiteknik först på 10-
15 års sikt vilket försvårar den årliga
resultatbedömningen. Statens energimyndighet
har därför år 1998 inlett arbetet med att utveckla
metoder för att prognosticera ny energitekniks
tekniska och kommersiella mognad. Syftet är att
dessa prognoser skall visa hur de medel som
årligen disponeras inom ramen för det
långsiktiga programmet förväntas bidra till
utveckling av ny energiteknik och ökad
användning av renare och effektivare
energiteknik.
Redovisning av exempel på insatser inom
området görs nedan.
Konkurrensneutrala forsknings- och utveck-
lingsinsatser rörande energieffektivisering stöds
dels inom skogsindustrin genom
branschforskningsinstitutet STFI och dels inom
järn- och stålindustrin genom
branschorganisationen Jernkontoret.
Energieffektiviseringsinsatserna omfattar vidare
marknadsnära demonstration av ny energiteknik
och teknikupphandling på områden som t.ex.
matförvaring och belysning.
Traditionella kiselsolceller kan inte ens på lång
sikt bli konkurrenskraftiga i nätanslutna
elsystem. Den avgörande framgångsfaktorn är
därför kommersiell tillverkning av
tunnfilmssolceller. Bedömningen är att
kostnaden för tillverkningen av
tunnfilmssolceller skall kunna sänkas
tillfredsställande på tio års sikt. Inom
solelsområdet finansieras därför tillsammans
med MISTRA verksamheten vid Ångström Solar
Center i Uppsala. Därutöver finansieras det
särskilda forskningsprogrammet SOLEL. Inom
detta program analyseras möjligheterna att
använda solceller i befintliga elsystem.
Inom vindkraftsområdet är stödet till
forsknings-, utvecklings-, och
demonstrationsverksamheten inriktat på att
sänka kostnaden för elproduktionen, acceptans
och miljöfrågor samt elnätsfrågor.
På kort och medellång sikt är
biobränslebaserad elproduktion ej generellt
konkurrenskraftig. Stödet till forsknings-,
utvecklings-, och demonstrationsverksamheten
är därför inriktat på att sänka kostnaden för
elproduktionen.
Inom området biobränsletillförsel är stödet till
forsknings-, utvecklings-, och
demonstrationsverksamheten inriktat på att
verifiera om de långsiktiga effekterna av
skogsbränsleanvändningen är acceptabla, lägre
kostnader för produktionen av bränsle,
identifiering av hur tillgängligt biobränsle kan
fördelas optimalt mellan energi- och
transportsektorerna utifrån resurshushållning,
koldioxidreduktion och kostnads-effektivitet.

Energipolitiskt motiverade internationella klimat-
insatser
Under perioden 1993-98 har myndighetens
insatser enligt redovisade beräkningar uppgivits
motsvara en bruttominskning av utsläppen av
koldioxid på 280 000 ton per år jämfört med
situationen innan insatserna gjordes.
Denna reduktion har skett till en av
myndigheten beräknad genomsnittlig kostnad på
5,5 öre per reducerat kg koldioxid per år varav de
svenska insatserna (exklusive lån) motsvarar 0,9
öre per kg. Även om de reduktionsvolymer
Sverige vid en tillämpning av ett gemensamt
genomförande skulle kunna räkna sig till godo
skulle bli mindre än den ovan angivna
bruttovolymen pekar uppskattningarna på att
insatser av detta slag ofta är kostnadseffektiva
alternativ till åtgärder för att minska utsläppen i
Sverige.
7.3.4 Regeringens slutsatser
Regeringen bedömer att verksamheten har
förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt.
7.4 Skatteavvikelser
Förutom de stöd till ett visst utgiftsområde som
redovisas via anslag på statsbudgetens utgiftssida
förekommer även stöd på statsbudgetens
inkomstsida i form av olika särregler i
skattelagstiftningen. Dessa stöd brukar kallas
saldopåverkande skatteavvikelser. Det handlar
om avvikelser från en enhetlig beskattning, t.ex.
att en viss grupp omfattas av en skattelättnad i
förhållande till en enhetlig norm, vilket kan
uppfattas som en skatteförmån.
Skatteavvikelser kan också innebära ett
"överuttag" av skatt och betecknas då
skattesanktion. I det fallet handlar det inte om
ett stöd till ett visst utgiftsområde utan om
motsatsen. Inom energiområdet förekommer
skattesanktioner när det gäller beskattning av
vattenkraftverk och el från kärnkraftverk.
Det förekommer många särbestämmelser
avseende punktskatter på energi. Endast en
mindre del av dessa skatteavvikelser hänför sig
dock till utgiftsområde 21 Energi.
Skatteavvikelser för industrin och
växthusnäringen redovisas under utgiftsområde
24 Näringsliv och för transportområdet under
utgiftsområde 22 Kommunikationer. Vidare
redovisas skatteavvikelser till följd av reducerad
energiskatt på el i vissa kommuner i Norrland
och Bergslagen under utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling och skattebefrielse för
biobränslen under utgiftsområde 20 Allmän
miljö- och naturvård.
Nedan redovisas skatteavvikelser som är att
hänföra till utgiftsområde 21 Energi.

Tabell 7.8 Skatteavvikelser netto
Miljarder kronor

1999
2000
Kärnkraftsanläggning
0,01
-
Energiskatt på el för gas-
värme- vatten- och elför-
förjning
0,18
0,17
Differentierat skatteuttag
på fossibla bränslen
3,66
3,63
Halvt avdrag för energiskatt
på bränsle i kraftvärmen
0,16
0,15
Energiskatt på bränlse som
åtgår för produktion av el
0,52
0,54
Koldioxidskatt på bränsle
som åtgår för produktion av
el
0,48
0,50
Särskild skatt på el från
kärnkraftverk
-1,54
-1,49
Fastighetsskatt på
markvärdet av
elproduktionsenheter
-0,27
-0,27
Summa
3,20
3,23

Summan i tabell 3.8 är ett netto av förmåner, dvs.
positiva avvikelser, och sanktioner, dvs. negativa
avvikelser. Det högsta beloppet rör
skatteförmåner som beror på skillnader i
skattesatser för energiskatt på el och fossila
bränslen. Skatteförmåner som är att hänföra till
produktion av el med fossila bränslen varierar
från år till år beroende bland annat på tillgången
på vatten för elproduktion. Nedan görs en kort
förklaring till skatteavvikelserna.
Skatteförmåner
Kärnkraftsanläggning
Företag som driver kärnkraftsanläggning får
avdrag för belopp som i räkenskaperna sätts av
för framtida hantering av utbränt kärnbränsle.
Detta förfarande gäller även företag som mot
förskottsbetalning åtagit sig att svara för
hantering av nämnda slag. Skatteeffekten utgörs
av ränteeffekten på den skattelättnad som det
omedelbara avdraget medför.

Energiskatt på el för gas-, värme-, vatten- och
elförsörjning
Normen för energiskatt på el utgörs av den
skattesats som merparten av de svenska
hushållen betalar. Den uppgår till 15,1 öre per
kWh under år 1999. Inom gas-, värme,- vatten-
och elförsörjningen betalas 12,8 öre per kWh
utom i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län samt i kommunerna Sollefteå,
Ånge, Örnsköldsvik, Malung, Mora, Orsa,
Älvdalen, Ljusdal och Torsby där skattesatsen är
9,5 öre per kWh. Fr.o.m. den 1 juli 1998 är
skatten på el som under perioden 1 november
31 mars förbrukas i elpannor 15,1 öre per kWh
utom i de nämnda kommunerna där den är 11,8
öre per kWh.

Differentierat skatteuttag på fossila bränslen
Skatteavvikelserna beräknas som skillnaden
mellan skattesatserna för de olika energislagen
och normalskattesatsen för el. Under 1999
uppgår skatteavvikelsen för gasol till 14,0 öre per
kWh, för naturgas till 12,9 öre per kWh, för kol
till 11,0 öre per kWh, för tung eldningsolja till
8,2 öre per kWh samt för villaolja till 7,7 öre per
kWh.

Halvt avdrag för energiskatt på bränsle i
kraftvärmeanläggningar
För bränsle som förbrukas för samtidig
produktion av värme och skattepliktig el i en
kraftvärmeanläggning medges avdrag med halva
ener-
giskatten.

Skatt på bränsle som åtgår för produktion av el
De fossila bränslen som används som insatsvaror
för produktion av el är befriade från energi- och
koldioxidskatt. Därmed undviks
dubbelbeskattning eftersom elen beskattas i
konsumtionsledet.

Skattesanktioner
Särskild skatt på el från kärnkraftverk
För el som produceras i kärnkraftverk utgår en
särskild skatt som under 1999 uppgår till 2,2 öre
per kWh. Skatten kan likställas med en extra
inkomstskatt som lagts på vissa företag och är
därför att betrakta som en skattesanktion.
Dessutom utgör skatten en dubbelbeskattning av
el som har producerats vid kärnkraftverk.

Fastighetsskatt på elproduktionsenheter
Den 1 januari 1997 ersattes den tidigare
produktionsskatten på el som produceras i
vattenkraftverk av en fastighetsskatt på
anläggningarnas markvärde. Den 1 januari 1998
sänktes fastighetsskatten på vattenkraftverk från
3,42 procent till 2,21 procent och den 1 januari
1999 sänktes den ytterligare med 1,71
procentenheter. Kvar är en fastighetsskatt på 0,5
procent, vilket innebär samma fastighetsskatt
som på andra industrifastigheter.
Fastighetsskatten är en objektskatt som enbart
träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna
beskattas som inkomst av näringsverksamhet,
utgör fastighetsskatten (som är avdragsgill mot
intäkterna) till den del den inte reducerar
skatten, en skatteavvikelse.
7.5 Utgiftsutveckling

Tabell 7.9 Utgiftsutveckling
Miljoner kronor

Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Verksamhetsområde A2
259
113
140
114
116
117
Verksamhetsområde B3
608
1 568
1 106
1 332
1 805
1 621
Totalt för utgiftsområde 21
867
1 681
1 246
1 446
1 921
1 738
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Avser verksamhetsområde A, som i budgetpropositionen för 1999 benämndes
Statliga myndigheter och verk, i denna proposition Effektiva energimarknader.
3Avser verksamhetsområde B Omställning av energisystemet.

8 Effektiva energimarknader

8.1 Omfattning
Till verksamhetsområdet hör Statens energi-
myndighet och Affärsverket svenska kraftnät.
Statens energimyndighet
Statens energimyndighet inrättades den 1 januari
1998 för att tydliggöra och förstärka
myndighetsfunktionen inom energiområdet.
Myndigheten ansvarar för merparten av
myndighetsfunktionerna på energiområdet. I
myndighetens ansvar ingår
myndighetsuppgifterna inom tillförsel- och
distributionsområdet, energiberedskapen och
den kommunala energiplaneringen samt
myndighetsuppgifter med anknytning till
naturresursplanering. Statens energimyndighet är
nätmyndighet enligt ellagen. Myndigheten skall
bevaka energimarknadernas och energisystemets
utveckling och analysera sambanden mellan
energiteknik, miljö och ekonomisk tillväxt. Den
ansvarar för planeringsunderlaget inom området
och för att kunskaperna om energisystemet
utvecklas genom prognoser, systemstudier,
utvärderingar och analyser.
Den ökade internationaliseringen och
medlemskapet i EU ställer särskilda krav på
myndighetens planerings- och
utredningsverksamhet. Myndigheten skall
bevaka regelsystemet för energiområdet,
analysera utvecklingen och initiera nödvändiga
förändringar av reglerna. Den skall följa upp
effekterna av de samlade energipolitiska
åtgärderna och utarbeta underlag för
utvärderingar av de energipolitiska programmen
och för beslut om nödvändiga ändringar och
kompletteringar av åtgärderna. Inom sitt
verksamhetsområde skall myndigheten följa den
internationella utvecklingen och stödja det
svenska deltagandet i det internationella
samarbetet. Myndigheten skall svara för det
underlag som behövs för Sveriges medverkan i
det internationella samarbetet på energiområdet.
Ett långsiktigt program för forskning,
utveckling och demonstration av ekologiskt och
ekonomiskt uthållig energiteknik är en central
del av energipolitiken. Statens energimyndighet
ansvarar för att utforma och genomföra
programmet. Den skall främja den långsiktiga
utvecklingen av energisystemet genom att stödja
marknadsintroduktion av ny och miljövänlig
energiteknik. Upphandlingen av energieffektiv
teknik skall samordnas med annan verksamhet
för energieffektivisering. Statens
energimyndighet har ett samordnande ansvar för
informationen på energiområdet. En viktig
uppgift är att sammanställa och sprida
information om energimarknaderna,
energisystemet och om sambanden mellan
energi, miljö och ekonomisk tillväxt.
Myndigheten har särskilt sektorsansvar för
arbetet med ekologiskt uthållig utveckling inom
energiområdet och skall integrera miljöfrågorna
på ett aktivt sätt i verksamheten. Med hänsyn till
de energipolitiska målen skall vid fullföljandet av
sektorsansvaret hänsyn också tas till behovet av
en ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar
utveckling. Ett viktigt område är klimatfrågorna
vilket motiverar insatser från myndigheten såväl
internationellt som nationellt. Myndigheten har
huvudansvaret för att verkställa merparten av de
energipolitiska programmen och ett
samordningsansvar för omställningsåtgärderna.
Den kommer att följa programmens
genomförande genom att ta fram resultat och
metoder och underlag för utvärdering av
åtgärderna och redovisning av effekterna.
Statens energimyndighet är en av de
forskningsfinansierande myndigheter som
granskas i en pågående utredning om hur
Näringsdepartementets myndigheter bättre kan
organiseras med hänsyn till deras bidrag till
innovationssystemet och därmed till
samhällsutveckling och tillväxt.
Affärsverket svenska kraftnät
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät)
driver och förvaltar det svenska stamnätet och de
statligt ägda utlandsförbindelserna (prop.
1990/91:87, bet. 1990/91:NU38, rskr.
1990/91:318). Svenska kraftnät är enligt
förordningen (1994:1806) om systemansvaret
för elektrisk ström sedan den 1 januari 1995
systemansvarig myndighet enligt ellagen
(1997:857). Svenska kraftnät skall enligt
riksdagens riktlinjer ansvara för driften av
stamnätet, den löpande momentana elbalansen
och det svenska kraftsystemets övergripande
driftsäkerhet. Svenska kraftnät skall främja en
öppen svensk och nordisk elmarknad med
konkurrens.
Svenska kraftnät ansvarar vidare för
delfunktionen Elförsörjning inom funktionen
Energiförsörjning inom den civila delen av
totalförsvaret (prop. 1996/97:4, bet.
1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:112). Svenska
kraftnät är enligt elberedskapslagen (1997:288),
sedan den 1 juli 1997 elberedskapsmyndighet
(prop. 1996/97:86, bet. 1996/97:FöU6, rskr.
1996/97:204). Svenska kraftnät har vidare det
centrala myndighetsansvaret för
dammsäkerheten.
Verksamheten vid Svenska kraftnät finansieras
genom intäkterna från verkets affärsverksamhet,
med undantag för elberedskapsverksamheten
som finansieras med anslag på statsbudgeten
(utg.omr. 6).

Verksamheten år 1998
Verksamheten med elberedskap redovisas inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Affärsverkskoncernen svenska kraftnäts
omsättning uppgick år 1998 till 2 312 miljoner
kronor jämfört med 2 772 miljoner kronor år
1997.
2 035 miljoner kronor utgjordes av nät- och
systemintäkter, och 65 miljoner kronor av tele-
och informationssystemintäkter. 171 miljoner
kronor utgjordes av anslag till
elberedskapsverksamheten. 1998 års resultat
uppgick till 605 miljoner kronor, jämfört med
842 miljoner kronor år 1997. Omsättnings- och
resultatminskningen förklaras främst av lägre
elpriser vilket gav lägre intäkter från
energiavgifterna. Vidare sänktes tarifferna på
utlandsförbindelserna. Räntabiliteten på justerat
eget kapital efter skatt uppgick till 9,4% och
soliditeten till 48,2 %. Svenska kraftnät har
därmed uppnått de finansiella mål som
regeringen ställt på koncernen.
Svenska kraftnäts forsknings- och
utvecklingsarbete, som i första hand bedrivs i
delägda bolagen STRI AB och Elforsk AB, är
inriktat på att på sikt effektivisera stamnätet och
utlandsförbindelserna samt anknuten
verksamhet. Kostnaderna i verksamheten
uppgick till ca
16,4 miljoner kronor.
Investeringarna i affärsverkskoncernen har
under år 1998 uppgått till totalt 1 053 miljoner
kronor. Av detta belopp stod affärsverket för
154 miljoner kronor och SwePol Link AB för
899 miljoner kronor. Investeringarna i stamnätet
och utlandsförbindelserna uppgick till 95
miljoner kronor. Investeringarna i
optofiberförbindelser uppgick till 18 miljoner
kronor och i tele- och informationssystem till 29
miljoner kronor.
Regeringen beviljade i juli 1997 med stöd av
lagen (1902:71 s.1) innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar (1902
års ellag) Svenska kraftnät koncession för den
s.k. Polenkabeln, en likströmsförbindelse mellan
Sverige och Polen. Svenska kraftnät ansökte
våren 1998 om komplettering av den beviljade
koncessionen i syfte att möjliggöra ett annat mer
miljövänligt tekniskt utförande av
överföringsförbindelsen. Regeringen biföll
genom beslut den 6 augusti 1998 Svenska
kraftnäts ansökan.
Under år 1997 har Svenska kraftnät
tillsammans med Vattenfall AB och det polska
företaget Polish Power Grid Company (PPGC)
bildat SwePol Link AB. Bolagets uppgift är att
bygga, äga, driva och underhålla Polenkabeln.
Bolaget ägs till 51 % av Svenska kraftnät, 48 % av
Vattenfall och 1 % av PPGC. Under år 1997 har
ett flertal avtal rörande Polenkabeln tecknats,
bl.a. ett långsiktigt transiteringsavtal mellan
SwePol Link AB och Vattenfall. I avtalet åtar sig
Vattenfall att täcka SwePol Links kostnader för
Polenkabeln mot att Vattenfall får rätt att
utnyttja kabelns kapacitet. Betalningsåtagandet
och rätten att utnyttja kabelns kapacitet minskas
om SwePol Link AB utnyttjar optioner att
teckna transiteringsavtal med andra parter.
Svenska kraftnät har våren 1998 redovisat ett
uppdrag beträffande ett antal
referenskontrollstudier som verket deltar i (s.k.
benchmarking). Studierna omfattar ett stort
antal nätföretag i främst Europa och USA och
berör flera områden, bl.a. driftsäkerhet,
underhållskostnader, effektivitet i
driftverksamheten, överföringskostnader och
finansiell nyckeltalsanalys. Av redovisningen
framgår att driftsäkerheten hos det svenska
stamnätet är god jämfört med flertalet företag.
Jämförelser av nyckeltal visar att
överföringskostnaderna på det svenska stamnätet
är lägre än för andra företag för vilka data är
tillgängliga.
I samband med behandlingen av proposition
1998/99:1 utgiftsområde 21 beslutade riksdagen
om ett nytt stödsystem för landsbygdens
elförsörjning (NU1998/99:3, rskr. 1998/99:111).
Förordningen (1999:189) om stöd till viss
elektrifiering trädde i kraft den 1 maj 1999.
Utifrån dessa föreskrifter har Svenska kraftnät
tagit fram förslag till arbetsfördelning mellan
verket och länsstyrelserna och inkomna
ansökningar har överlämnats till berörda
länsstyrelser för kompletterande uppgifter och
beredning. Hittills har endast ett fåtal
ansökningar inkommit varför erfarenheter från
stödsystemet ännu saknas.
Verksamhetens inriktning m.m. åren 2000-2002
Svenska kraftnäts treårsplan
Svenska kraftnät har till regeringen redovisat sin
treårsplan för perioden 2000 2002 på
koncernnivå i vilken de övergripande målen och
verksamhetsmålen för verket är desamma som
föregående år.
För räntabiliteten gäller att verket skall uppnå
en avkastning på justerat eget kapital på 7% efter
schablonmässigt avdrag för skatt.
För driftsäkerheten i det svenska stamnätet
gäller som mål att den bör ligga på en
samhällsekonomiskt rimlig nivå. För att uppfylla
detta mål genomför Svenska kraftnät utbyggnad,
underhåll och drift av stamnätet och
utlandsförbindelserna enligt vedertagna
driftsäkerhetsprinciper.
För kostnadseffektiviteten gäller som mål att
Svenska kraftnäts verksamhet bör vara minst lika
kostnadseffektiv som för jämförbara företag.
Svenska kraftnät anför att arbetet med att
förbättra kostnadseffektiviteten pågår ständigt,
bl.a. genom utvecklingen av verkets
ekonomistyrning. Andra aktiviteter som kan
underlätta arbetet med ökad kostnadseffektivitet
är referenskontroll med jämförbara företag samt
en effektiv upphandling av tjänster.
För forsknings- och utvecklingsinsatserna
gäller att de skall inriktas på metoder och teknik
som kan öka driftsäkerheten, effektiviteten och
miljöanpassningen av det svenska stamnätet.
Samarbetsmöjligheterna med andra företag och
organisationer bör tas tillvara. Detta sker genom
utvecklingsbolagen STRI AB och Elforsk AB, i
vilka Svenska kraftnät äger 25%.
Svenska kraftnät skall medverka i utvecklingen
av det nordiska samarbetet inom
elförsörjningsområdet. Svenska kraftnät avser att
medverka till ytterligare integration av den
nordiska elhandeln och verka för harmonisering
mellan de nordiska länderna av bl.a. reglerna för
systemansvar och balanstjänst, nättariffer och
flaskhalshantering.
Investerings- och finansieringsplan
Svenska kraftnäts förslag till investerings- och
finansieringsplan för åren 2000-2002 för
affärsverkskoncernen bygger på verkets
långsiktiga investeringsplanering för stamnätet
inklusive utlandsförbindelserna. De planerade
investeringarna inom affärsverkskoncernen
under perioden beräknas beloppsmässigt till ca 1
550 miljoner kronor.
Investeringarna i stamnätet avser enligt
förslaget dels åtgärder i befintliga anläggningar
(s.k. reinvesteringar) om sammanlagt ca 660
miljoner kronor, dels nyinvesteringar om
sammanlagt ca 790 miljoner kronor. Till detta
kommer investeringar i SwePol Link AB för
Polenkabeln om ca 100 miljoner kronor.
Reinvesteringarna syftar i första hand till att
bibehålla driftsäkerheten och
överföringskapaciteten i elsystemet och till att
uppfylla gällande säkerhetskrav i befintliga
anläggningar. Enligt Svenska kraftnät ökar
förnyelsebehovet under de kommande åren till
följd av en stigande åldersstruktur i
anläggningarna i det svenska stamnätet.
Investerings- och finansieringsplanen omfattar
bl.a. åtgärder i stamnätet till följd av beslutet om
avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna i
Barsebäck. Dessa investeringar beräknas uppgå
till sammanlagt 100 miljoner kronor under
perioden 2000 till 2002.
Affärsverkets investeringsverksamhet föreslås
finansieras med egna medel under den aktuella
treårsperioden.
Svenska kraftnät föreslår en ram på 1 500
miljoner kronor för affärsverkets upplåning i och
utanför Riksgäldskontoret. Svenska kraftnät
föreslår inga förändringar av det nuvarande
soliditetsmålet på lägst 38%.
En sammanfattande investerings- och
finansieringsplan för Affärsverket svenska
kraftnät budgetåren 2000 - 2002 ges i tabellen
4.1.
Investerings- och finansieringsplan

Tabell 4.1 Investeringsplan och finansieringsplan
Miljoner kronor

Total kostnad
2000 - 2002
Anskaffat
t.o.m. 1998
Prognos
1999
Budget
2000
Beräknat
2001
Beräknat
2002
Investeringar exkl.
Polenlänken
1 450
154
492
600
420
430
Polenlänken
100
899
1491
100
-
-
Summa investeringar
1 550
1 053
1 983
700
420
430
Amortering av externa lån,
Svk
-500
-500
-
-500
-
-
Delägarlån till SwePol Link
-150
-
500
-150
-
-
Egen finansiering
1 950
696
449
1 100
420
430
Extern upplåning
SwePol Link
250
857
1 034
250
-
-
Summa finansiering
1 550
1 053
1 983
700
420
430

Avgiftsinkomster för helt avgiftsfinansierade
verksamheter
Avgiftsinkomster för Affärsverket svenska
kraftnäts avgiftsfinansierade verksamhet prog-
nosticeras för åren 2000 - 2002 i tabell 4.2.

Tabell 8.2 Avgiftsinkomster
Miljoner kronor
1998
1999
2000
2001
2002
2 141
2 022
2 372
2 420
2 459
Beräknade inleveranser från affärsverk
Av Svenska kraftnäts verksamhetsplan 2000-
2002 framgår ett beräknat resultat på 468, 480
respektive 492 miljoner kronor vid ett
avkastningskrav på sju procent av justerat eget
kapital. Aktuellt års utdelning inlevereras
nästkommande verksamhetsår.
Det beräknade resultatet samt utdelningen
och skattemotsvarigheten från Affärsverket
svenska kraftnät under budgetåren 2000 - 2002
givet prognosen för 1999, givet ett
avkastningskrav på sju procent och givet ett
utdelningskrav på 65 % fr.o.m. år 1999 redovisas
i tabell 4.3.

Tabell 8.3 Beräknade inleveranser
Miljoner kronor

Utfall
1998
Prognos
1999
Beräkna
t 2000
Beräkna
t 2001
Beräkna
t 2002
Årets
resultat
605
467
468
480
492
Utdelning
och skatte-
motsvarig-
het1)
303
304
304
312
320
1) Inleverans nästföljande år
Övriga bemyndiganden
Svenska kraftnät hemställer i verksamhetsplanen
att verket även fortsättningsvis skall bemyndigas
att bilda aktiebolag samt förvärva och avyttra
aktier för ett sammanlagt belopp om 10 miljoner
kronor per år. Vidare hemställer Svenska kraftnät
att verket bemyndigas att lämna delägarlån eller
teckna borgen för lån till bolag, i vilka Svenska
kraftnät förvaltar statens aktier eller andelar,
intill ett belopp om 10 miljoner kronor per år.
Därvid skall beaktas skälig ersättning för statens
risk i samband med borgensteckning eller
långivning.
Regeringens överväganden
Regeringen bedömer att verksamheten vid
Svenska kraftnät har bedrivits i enlighet med de
mål och den inriktning som verket ålagts.
Regeringen har fastställt årsredovisningen och
beslutat resultatdisposition med utdelning och
skattemotsvarighet.
1. Regeringen bedömer att Svenska kraftnät
på ett affärsmässigt sätt förvaltat och drivit
stamnätet med de statligt ägda
utlandsförbindelserna, samt fullgjort sin
uppgift beträffande systemansvar,
balansavräkning, FoU-verksamhet och
integration av den nordiska elmarknaden.
Samarbetet med andra nordiska
stamnätsoperatörer bör framhållas som
särskilt viktigt för utvecklingen av en
konkurrensutsatt och integrerad nordisk
elmarknad. Verksamhetsmålen har därmed
uppnåtts.
2. Erfarenheterna från
referenskontrollstudierna visar att det torde
finnas utrymme för ytterligare
effektiviseringar av verksamheten, bl.a. på
underhållssidan. Det arbete som pågår inom
Svenska kraftnät bedöms ge goda
förutsättningar för en sådan effektivisering.
3. Svenska kraftnät skall enligt sin instruktion
bl.a. förvalta, driva och utveckla ett
miljöanpassat kraftöverföringssystem.
Regeringen har erfarit att affärsverket
utvecklat en miljöstrategi för verksamheten.
Investerings- och finansieringsplan samt
beredskapsåtgärder

Regeringens förslag: Den av Affärsverket svenska
kraftnät föreslagna nu redovisade investerings-
och finansieringsplanen för treårsperioden 2000 -
2002 samt omfattning och inriktning på verkets
beredskapsåtgärder bör godkännas som en
inriktning för treårsperioden 2000 - 2002.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
inget att erinra mot de överväganden och förslag
om verksamhetens mål och inriktning som
presenteras i Svenska kraftnäts treårsplan.
Regeringen har i enlighet med Svenska kraftnäts
förslag sommaren 1998 beslutat att
avkastningskravet på Affärsverkskoncernen den
1 januari 1999 sänks till sju procent på justerat
eget kapital efter skatt. Samtidigt beslutades att
ett krav på utdelning och skattemotsvarighet på
65 % av årets resultatet skall gälla som riktlinje
för affärsverkskoncernen.
Regeringen anser att den nu redovisade
investerings- och finansieringsplanen för Svenska
kraftnäts verksamhetsområde för treårsperioden
2000 - 2002 samt omfattning och inriktning av
verkets beredskapsåtgärder bör godkännas.
Investeringsverksamheten inom Svenska kraftnät
kan planeras med relativt god framförhållning.
Tidsmässiga förskjutningar som påverkar
investeringsnivåerna de enskilda åren kan dock
förekomma. Beträffande investeringsramen
förordar regeringen därför att riksdagen nu
godkänner inriktningen för treårsperioden.
Finansiella befogenheter

Regeringens förslag: Regeringen bör bemyndigas
att dels teckna borgen för och lämna
kreditgarantier till bolag, i vilka Svenska kraftnät
förvaltar statens aktier och andelar, inom ett
sammanlagt belopp om 1 500 miljoner kronor,
dels inom en total ram om 135 miljoner kronor
besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller
bildande av bolag inom Svenska kraftnäts
verksamhetsområde. Regeringen bör vidare
bemyndigas att låta Svenska kraftnät ta upp lån i
och utanför Riksgäldskontoret inom
sammanlagd ram om 1 500 miljoner kronor samt
dels låta Svenska kraftnät placera likvida medel i
och utanför Riksgäldskontoret, dels ge Svenska
kraftnät rätt att besluta om förvärv och avyttring
av aktier och bildande av bolag inom en
sammanlagd ram av högst 10 miljoner kronor.
Avslutningsvis bör Svenska kraftnät ges rätt att
lämna delägarlån och teckna borgen för lån till
bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens
aktier eller andelar, intill ett belopp om 10
miljoner kronor per år.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
riksdagens bemyndigande att teckna borgen för
och lämna kreditgarantier till bolag, i vilka
Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och
andelar, intill ett sammanlagt belopp om 1 500
miljoner kronor (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21,
bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133). Nivån är
beräknad utifrån förutsättningen att Svenska
kraftnät skall lämna borgen eller kreditgarantier
till bolaget för SwePol Link AB. Regeringen
föreslår att detta bemyndigande kvarstår
oförändrat under år 2000.
Regeringen har av riksdagen bemyndigats att
inom en total ram om 135 miljoner kronor
besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller
bildande av bolag inom Svenska kraftnäts
verksamhetsområde. Regeringen föreslår att
detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år
2000.
Regeringen föreslår att Svenska kraftnät under
år 2000 får rätt att ta upp lån i och utanför
Riksgäldskontoret inom en sammanlagd ram om
1 500 miljoner kronor, vilket motsvarar nivån på
den nuvarande upplåningen i Riksgäldskontoret.
Regeringen föreslår att Svenska kraftnät
bemyndigas att lämna delägarlån eller teckna
borgen för lån till bolag i vilka Svenska kraftnät
förvaltar statens aktier eller andelar, intill ett
belopp om 10 miljoner kronor per år. Därvid
skall beaktas skälig ersättning för statens risk i
samband med borgensteckning eller långivning.
Regeringen har av riksdagen bemyndigats att
ge Svenska kraftnät rätt att besluta om förvärv
och avyttring av aktier och bildande av bolag in-
om en ram av högst 10 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att detta bemyndigande
kvarstår oförändrat under år 2000.
Vad gäller placering av likvida medel föreslår
regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen
att i likhet med budgetåret 1999 låta Svenska
kraftnät år 2000 placera likvida medel i och
utanför Riksgäldskontoret i enlighet med nu
gällande ordning.
8.2 Utgiftsutveckling
Tabell 4.4 Utgiftsutveckling
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
259
113
140
114
116
117
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte lämnat några
invändningar i revisionsberättelsen för vare sig
Affärsverket svenska kraftnät eller Statens
energimyndighet, inte heller framfört andra
principiellt viktiga synpunkter på
verksamhetsområdet.
8.3 Anslag
A1 Statens energimyndighet:
Förvaltningskostnader
Tabell 8.5 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

118 048

Anslags-
sparande

27 143

1999

Anslag

113 434

Utgifts-
prognos

140 000
2000
Förslag
113 768

2001
Beräknat
115 528
1

2002
Beräknat
117 383
2

1 Motsvarar 113 768 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 113 768 tkr i 2000 års prisnivå.

Statens energimyndighet bildades den 1 januari
1998. Myndighetens ansvar och
myndighetsuppgifter beskrivs under 4.1.
Energimyndigheten ansvarar helt eller delvis för
förvaltningen av följande anslag på 1999 års
statsbudget som ingår i programmet för en
omställning till ett ekologiskt och ekonomiskt
uthålligt energisystem.

B1 Bidrag för att minska elanvändningen
B2 Bidrag till investeringar i elproduktion
från förnybara energikällor
B3 Åtgärder för effektivare
energianvändning
B4 Energiforskning
B5 Energiteknikstöd
B6 Introduktion av ny energiteknik
B7 Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser

På tilläggsbudget för 1997 anvisades 30 miljoner
kronor till ramanslaget A7 Kostnader för
bildandet av en ny energimyndighet. Budgetåret
1998 anvisades 25 miljoner kronor till
ramanslaget A2 Kostnader för bildandet av en ny
energimyndighet. Anslagssparandet från 1997 års
anslag har överförts till 1998 års anslag A2
Kostnader för bildandet av en ny
energimyndighet. Fr.o.m. budgetåret 1999 förs
detta anslag inte upp på statsbudgeten. Det
ingående anslagssparandet år 1999 var 27,2
miljoner kronor. Statens energimyndighet har
prognostiserat att 14 miljoner kronor kommer
att förbrukas år 1999.
Statens energimyndighet är ansvarig
myndighet för funktionen Energiförsörjning och
delfunktionen Bränsle- och
drivmedelsförsörjning inom det civila försvaret.
Funktionen redovisas under utgiftsområde 6
Totalförsvar.
Regeringens överväganden
I budgetpropositionen för 1998 har redogjorts
för finansieringen av anslaget A1 Statens
energimyndighet: Förvaltningskostnader. Det
som sagts om finansieringen ligger fast.
I budgetpropositionen för år 1998 meddelade
regeringen sin avsikt att noga följa upp
förvaltningskostnaderna för att tillse att anslaget
i största möjliga utsträckning långsiktigt kan
användas för programverksamheten. Vidare
konstaterades att för de sakanslag som
myndigheten disponerar till investeringar i ny
elproduktion och energieffektivisering samt till
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det
energi-politiska programmet är det naturligt att
en mindre del av kvarvarande medel inom ramen
kan användas för programanknuten verksamhet,
som till exempel uppföljning och utvärdering. I
regleringsbrev för år 1998 angav regeringen
högsta belopp för sådana programanknutna
kostnader under sakanslagen. I Statens
energimyndighets årsredovisning finns uppgifter
om utfall och generellt kan konstateras att
möjligheten har utnyttjats för samtliga anslag
men i flertalet fall en-

generellt kan konstateras att möjligheten har
utnyttjats för samtliga anslag men i flertalet fall
dast med en mindre del av det tillåtna beloppet.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Statens energimyndighet kan utföra viss
avgiftsfinansierad analysverksamhet på uppdrag
från externa beställare. Myndigheten disponerar
avgiftsinkomsterna. En budget för dessa
avgiftsinkomster under anslag för budgetåren
1999 2002 redovisas i tabell nedan.

Tabell 8.6 Avgiftsinkomster under anslag
Tusental kronor
1999
2000
2001
2002
280
300
300
300
Slutsatser
Regeringen bedömer att verksamheten har
förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt

9 Omställning och utveckling av
energisystemet

9.1 Omfattning
Omfattning och ändamål sammanfaller med vad
som redan angetts för 1997 års energipolitiska
program i beskrivningen på utgiftsområdesnivå.
9.2 Utgiftsutveckling
Tabell 5.1 Utgiftsutveckling
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
608
1 568
1 106
1 332
1 805
1 621
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
9.3 Anslag
B1 Bidrag för att minska
elanvändning
Tabell 9.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

130 005

Anslags-
sparande

159 995

1999

Anslag

355 000

Utgifts-
prognos

286 208
2000
Förslag
105 000

2001
Beräknat
495 000

2002
Beräknat
445 000

Anslaget disponeras för stöd till vissa
investeringar för att minska elanvändningen i
bostäder och vissa lokaler samt till investering
för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda
byggnader till fjärrvärme och stöd till
fjärrvärmenätet. Stöd lämnas i form av bidrag.
Boverket är ansvarigt för stöd enligt
förordningen (1997:635) om statligt bidrag till
vissa investeringar för att minska elanvändningen
i bostäder och vissa lokaler. Länsstyrelserna har
ansvar för att administrera stödet.
Statens energimyndighet ansvarar för stöd
enligt förordningen (1997:634) om statligt
bidrag till investering för ombyggnad och
anslutning av eluppvärmda byggnader till
fjärrvärme. Länsstyrelserna har ansvar för att
administrera stödet.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett flerårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår bidrag till
vissa investeringar för att minska elanvändningen
i bostäder och vissa lokaler samt ombyggnad och
anslutning av eluppvärmda byggnader till
fjärrvärme. Riksdagen godkände hösten 1997
(prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om
sammantaget 1 650 miljoner kronor för perioden
1998 2002.

Översyn av utformningen av åtgärderna i syfte att
minska elanvändningen för uppvärmning av
bostäder och lokaler
Uppföljningen av verksamheten tyder på att
åtgärderna i syfte att minska elanvändningen för
uppvärmning av bostäder och lokaler inte leder
till avsett resultat. Det finns därför behov av att
genomföra förändringar i den del av det
energipolitiska programmet som syftar till att
under de närmaste åren åstadkomma en minskad
elanvändning och ökad produktion från
förnybara energikällor. Regeringen informerade
därför i den ekonomiska vårpropositionen om
sin avsikt att i budgetpropositionen för år 2000
återkomma med förslag på hur dessa åtgärder
bör utformas för att bli mer kostnadseffektiva.
För att skapa ekonomiskt utrymme för mer
kostnadseffektiva åtgärder längre fram införde
regeringen våren 1999 begränsningar i
behandlingen av ansökningar om de befintliga
bidragen.
Genom senareläggningen av utbetalningar av
medel skapas ett utrymme för metodutveckling
under år 2000 och säkerställs att de nya
åtgärderna får tillräckliga ekonomiska resurser.
De aktuella åtgärderna utgör en del av det
program som syftar till att kompensera för
bortfallet av elproduktion till följd av beslutet att
stänga den andra reaktorn i Barsebäck. De
förändringar som regeringen nu föreslår är
avsedda att på sikt öka effektiviteten hos
åtgärderna. Därmed ökar förutsättningarna att nå
de uppsatta målen.
Den nya utformningen av åtgärderna syftar
när det gäller utbyggnad av fjärrvärme till att
kostnaderna för konvertering av enskilda
fastigheter skall kunna sänkas, t ex genom
användning av nya tekniska lösningar. Även när
det gäller bidraget till konvertering från
eluppvärmning till individuell bränsleeldning
syftar förändringen till lägre kostnader för den
enskilda fastigheten.
Resultatinformation
Fjärrvärme
Till länsstyrelserna inkomna ansökningar som
ännu inte har behandlats vad gäller
fjärrvärmeanslutning omfattar ca 307 miljoner
kronor (t.o.m. april 1999). Energimyndigheten
har i tre omgångar under 1998 fördelat totalt 270
miljoner kronor till länsstyrelserna, varav 170
miljoner kronor avser utbetalningar under 1999.
I den andra omgången som fördelades i juni 1998
tog myndigheten hänsyn till dels skillnad i
efterfrågan mellan länen och dels vilken typ av
bostäder som ansökningarna avser. Län med
många ärenden avseende småhus har prioriterats.
Konvertering av direktelvärmda småhus
prioriteras av flertalet länsstyrelser. Av beslutat
stöd har 43 procent (av antalet lägenheter) avsett
småhus medan 57 procent (av antalet lägenheter)
avsett flerbostadshus.
Under perioden fram till den 31 december
1998 hade länsstyrelserna beslutat om stöd
motsvarande ca 91 miljoner kronor. Statens
energimyndighet har uppskattat att hittills
beviljade bidrag kan leda till en minskning av den
årliga elanvändningen för uppvärmning med ca
50 GWh från och med innevarande år. Hittills
inkomna ansökningar om bidrag för anslutning
till fjärrvärme omfattar ca 260 miljoner kronor
och har av Statens energimyndighet beräknats
kunna leda till en minskning av den årliga
elanvändningen med 250 GWh.
Av den totala kostnaden för konvertering har i
genomsnitt 33 procent täckts av bidrag.
Kostnaden för konvertering per hus har sedan
stödet infördes minskat med i storleksordningen
10 15 procent. Om målet med bidraget skall
kunna nås måste dock kostnaden sänkas
ytterligare.
Regeringen har den 17 juni 1998 genom
ändring av regleringsbrev beslutat om
beställningsbemyndigande för Statens
energimyndighet omfattande 225 miljoner
kronor för år 1998.

Konvertering till individuell bränsleeldning
Det totalt beviljade beloppet uppgick till 101,7
miljoner kronor per den 31 december 1998. Av
de totalt 4 641 beviljade ärendena var
konvertering till ved-, flis- eller pelletspanna 2
514 st och 1 669 st värmepumpar.
Det genomsnittliga bidraget per lägenhet är
för småhusärenden 20 673 kr. För flerbostadshus
och lokaler är det genomsnittliga bidraget per
ärende 94 545 kr. Av de ärenden där bidrag
beviljats utgör konvertering från direktverkande
el 81 procent. Den vanligaste boendetypen som
beviljats medel är egnahem, 96 procent. De
vanligaste typerna av uppvärmningsform både
bland ansökningar och bland beviljade bidrag är
ved-, flis- eller pelletspanna samt värmepump.
Boverket har uppskattat att hittills beviljade
bidrag kan leda till en minskning av den årliga
elanvändningen för uppvärmning med 105 GWh.

Eleffektminskande åtgärder
Det totala antalet beviljade ansökningar uppgår
till 16 098 (per den 20 april 1999) motsvarande
ett belopp på knappt 150 miljoner kronor. Av de
ärenden där bidrag har beviljats utgörs drygt
73 procent av direktverkande elvärme. Den
vanligaste bostadstypen där bidrag beviljats är
egnahem. Den vanligaste åtgärden både vad
gäller antal ansökningar och beviljade bidrag är
effektvakt i kombination med kompletterande
värmekälla. Det genomsnittliga bidraget per
ansökan är
9 270 kr och per lägenhet ca 9 155 kr.
Boverket har uppskattat att hittills beviljade
bidrag motsvarar en minskning av effektbehovet
på omkring 50 MW och en minskning av elan-
vändningen för uppvärmning med 27 GWh (per
den 31 december 1998). När det gäller effekten
motsvarar den angivna minskningen skillnaden
mellan effekten motsvarande huvudsäkringen
före bidrag och huvudsäkring efter bidrag. Av

det följer att den beräknade effektminskningen
kan skilja sig högst väsentligt från verklig
minskning av effekten.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden
även efter det aktuella budgetåret och fördela
åtaganden över femårsperioden enligt
nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga
regeringen att besluta om sådana åtaganden.
Högsta belopp enligt tabell 5.3.

Tabell 9.3 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
-
189 995
203 787
-
-
Nya förpliktelser
320 000
300 000
342 000
-
-
Infriade förpliktelser*
-130 005
-286 208
-245 787
-150 000
-150 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
189 995
203 787
300 000
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
355 000
300 000
300 000
-
-
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser
Anslaget omfattar kortsiktiga åtgärder med syfte
att minska användningen av el för uppvärmning
av bostäder och lokaler. Enligt riktlinjerna i 1997
års energipolitiska beslut innefattar åtgärderna
stöd till ökat utnyttjande av fjärrvärme, stöd till
konvertering från eluppvärmning med
direktverkande el till annan distributionsform
samt stöd till eleffektminskande åtgärder.
Målet med de två först nämnda åtgärderna är
att minska användningen av el för uppvärmning
av bostäder och lokaler. Målet med den sist
nämnda åtgärden är att minska effektuttaget i
småhus vid maxlast. Målet för stödet till
fjärrvärmeutbyggnad är att elanvändningen skall
minska med totalt 1,5 TWh under en period av
fem år.
De utvärderingar som genomförts tyder på att
med den nuvarande utformningen kan problem
uppstå med att nå målen. (Se avsnitt 3.3.3).
Utöver detta medför de låga elpriserna att den
privatekonomiska lönsamheten för de
investeringar som omfattas av anslaget B1 är
alltför dålig. Regeringen har därför i 1999 års
ekonomiska vårproposition gjort bedömningen
att det finns behov av vissa förändringar av de
kortsiktiga åtgärderna för att nå en bättre
måluppfyllelse.
Som redovisats i den ekonomiska
vårpropositionen för 1999 har en omfördelning
av anslagsbelopp gjorts över tiden.
Omfördelningen innebar att medel flyttades från
år 1999 respektive år 2000 till år 2001 respektive
år 2002. Beslutet innebär att tillgången på medel
under år 2000 är relativt begränsad för att sedan
öka väsentligt under åren 2001 och 2002.
Samtidigt påtalade regeringen ett behov av att se
över utformningen av åtgärderna för minskad
elanvändning i bostäder och lokaler. Enligt den
ekonomiska vårpropositionen skall regeringen
lämna förslag till framtida utformning av
åtgärderna i syfte att minska elanvändningen för
uppvärmning av bostäder och lokaler i
budgetpropositionen för år 2000.
Anslaget uppgår under år 2000 till totalt
105 miljoner kronor. Av dessa skall ca 50
miljoner kronor reserveras för utbetalningar som
följd av redan fattade beslut samt eventuella
utbetalningar som följd av prövning av de
ärenden som inkommit senast den 20 april 1999.
Mot bakgrund av de energipolitiska målen och
vad som sagts ovan föreslår regeringen att
verksamheten under år 2000 främst skall inriktas
på utvecklingsprojekt. Detta kan innefatta ny
teknik, nya systemlösningar, nya metoder för
t.ex. samordnad upphandling. Målet med
projekten skall vara att uppnå
kostnadsminskningar.
Härutöver bör stöd lämnas till utbyggnad av
fjärrvärmenät, vilket utvecklas närmare nedan.

Insatser för minskat effektuttag vid höglastperiod
avskaffas
Då det gäller bidrag till kompletterande
värmekälla var ett syfte att effektuttaget under
dagtid d.v.s. under höglastperiod skulle minska.
Den uppföljning som har genomförts tyder dock
på att åtgärden endast har en marginell effekt på
eleffektbehovet under maxlast. Orsaken är att
det minskade effektbehovet som blir resultatet
av installation av exempelvis en kamin inträffar
vid en tidpunkt som inte sammanfaller med
tidpunkten för det maximala effektbehovet i det
nationella elsystemet. Eftersom bidraget endast
har en marginell effekt bör stödet till åtgärder för
minskat effektuttag tas bort.

Främjande av användning av ny teknik samt nya
metoder
Såsom framgått ovan anser regeringen att
verksamheten under år 2000 främst bör inriktas
på utveckling. Detta gäller även stödet för
konvertering till fjärrvärme. Regeringen föreslår
att stödet under år 2000 ges en sådan inriktning
att utnyttjande av ny teknik och nya metoder
främjas. Sådan ny teknik kan vara s.k.
fyrrörsteknik, närvärme, nya systemlösningar
etc. Teknik som innebär kostnadssänkningar
skall prioriteras. Bidragsberättigad är vad avser
bidrag till åtgärder i fastigheten även
fortsättningsvis fastighetsägaren. Syftet med att
under en begränsad period utforma åtgärden på
detta sätt är att främja den utveckling av ny och
billigare teknik som är nödvändig.

Delkonvertering
Regeringen gör bedömningen att
delkonvertering är ett möjligt sätt att sänka
kostnaderna för installation av annat
distributionssystem. Det skulle sannolikt också
stimulera till konvertering med nya typer av
tekniska lösningar.
En svårighet är dock att klart definiera vad
som kan accepteras som delkonvertering. Om
detta inte kan definieras är det omöjligt att
bedöma hur stor elminskningen kan bli som en
följd av bidraget och därmed inte heller möjligt
att bedöma kostnadseffektiviteten. Det är inte
önskvärt att begränsa stödet till någon viss
teknik vad avser värmekällan eller att låta
bidraget omfattas av detaljerade tekniska regler.
Regeringen föreslår därför att ett projekt
genomförs med syfte att klargöra
förutsättningarna för delkonvertering. Projektet
kan omfatta försöksverksamhet som studier med
utgångspunkt i genomförda delkonverteringar.
Förändringar i regelverket skulle kunna
genomföras då resultat av projekten föreligger.

Samordnad upphandling
Regeringen förslår att förutsättningarna för
samordnad upphandling i Sverige skall utredas.
Utredningen kan omfatta provverksamhet. I
uppdraget skall ingå att utreda olika aktörers roll,
förutsättningar i förhållande till
konkurrenslagstiftning och lagen om offentlig
upphandling. Uppdraget skall genomföras i
samverkan med branschen och berörda
myndigheter.

Stöd till utbyggnad av fjärrvärmenät
Enligt 1997 års energipolitiska proposition utgör
stöd till utbyggnad av fjärrvärmenät en del av
åtgärderna för att främja utnyttjande av
fjärrvärme. Då det gäller detta stöd har ett förslag
till förordning för bidraget godkänts av EU-
kommissionen våren 1999. I avvaktan på den nu
aktuella översynen av samtliga åtgärder i syfte att
minska elanvändningen för uppvärmning av
bostäder och lokaler har dock förordningen ännu
inte utfärdats.
Regeringen föreslår att delar av anslaget B1 för
år 2000 används för ändamålet utbyggnad av
fjärrvärmenät. Bidraget skall främja ett ökat
kraftvärmeutnyttjande, t.ex. stöd till
sammankoppling av fjärrvärmenät. Det bör
dessutom kunna utnyttjas i samband med stöd
till anslutning av fastigheter till fjärrvärmenätet.

Solvärme
Enligt den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1998/99:100) skall regeringen inför
budgetpropositionen för 2000 analysera
formerna för ett investeringsstöd till solvärme.
En utgångspunkt är att ett tidsbegränsat stöd
skall kunna införas om det bedöms
ändamålsenligt med hänsyn till de energipolitiska
målen.
Ett långsiktigt mål med det energipolitiska
programmet är att sänka kostnaden för ny
energiteknik bl.a. för utnyttjande av förnybara
energikällor. Inom ramen för de långsiktiga
åtgärderna i 1997 års energipolitiska program
finns möjligheter att främja utveckling av
solenergiteknik. Det är emellertid angeläget att
komplettera dessa med ytterligare åtgärder för
att sänka kostnaderna även för marknadsnära
teknik. Principerna för sådana åtgärder bör
utformas inom ramen för ett avtal mellan den
berörda branschen och staten. Regeringen
föreslår att ett tidsbegränsat investeringsstöd till
termisk solvärme införs under förutsättning att
ett sådant avtal kan åstadkommas. Ett viktigt
krav är att stödet utformas så att kostnaden på
sikt sänks. Genom avtalet skapas incitament för
en långsiktig, ekonomiskt hållbar utveckling av
branschen. Stödet skall konstrueras inom ramen
för anslaget B1. Stödet bör omfatta samma
tidsperiod som de övriga åtgärderna under
anslaget d.v.s. fram till och med år 2002. Mot
bakgrund av de tidigare erfarenheterna av stöd
till solvärme är det av särskild vikt att vid
utformningen av stödet skapa förutsättningar för
uppföljning och utvärdering.
Införandet av stödet inom ramen för detta
anslag innebär att något mindre resurser kommer
att kunna användas för övriga kvarvarande
åtgärder.
B2 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara
energikällor
Tabell 9.4 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

56 599

Anslags-
sparande

238 153

1999

Anslag

135 000

Utgifts-
prognos

100 000
2000
Förslag
95 000

2001
Beräknat
345 000

2002
Beräknat
188 000

Anslaget disponeras för bidrag till vissa
investeringar inom energiområdet. Stödet lämnas
i form av bidrag till investeringar i
biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och
småskalig vattenkraft samt för utveckling och
provning av ett upphandlingsförfarande för ny
teknik för elproduktion med förnybara
energislag. Investeringarna i småskalig
vattenkraft torde i huvudsak komma att gälla
utnyttjande av redan befintliga regleringar samt
förbättrad turbinteknik.
Förordningen (1998:22) om statligt stöd till
vissa investeringar inom energiområdet trädde i
kraft den 15 februari 1998. I förordningen finns
bestämmelser om stöd till investeringar i
biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och
småskalig vattenkraft.
Vad gäller upphandling av ny
elproduktionsteknik så har det förslag till
förordning som tidigare anmälts till Europeiska
kommissionen för granskning enligt
statsstödsreglerna återkallats. Det
metodutvecklingsarbete som f.n. bedrivs av
Energimyndigheten för detta stöd har
tillsammans med Europeiska kommissionens
arbete med ett direktiv för förnybar
energiproduktion visat på behovet av en
vidareutveckling av stödets utformning. Av detta
skäl kommer ett nytt förslag till förordning att
tas fram.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett flerårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår bidrag till
investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,
vindkraft och småskalig vattenkraft samt för
utveckling av ett upphandlingsförfarande för ny
teknik för elproduktion med förnybara
energislag. Riksdagen godkände hösten 1997
(prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet.
1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska
ramar för anslaget om sammantaget 920 miljoner
kronor för perioden 1998 2002.
Resultatinformation
Stöd till vindkraft och biobränslebaserad
kraftvärme sedan 1991
De investeringsstöd som infördes inom ramen
för 1991 års energipolitiska program för
biobränslebaserad kraftvärme, solvärme och
vindkraft avslutades under år 1996.
Driftdata från vindkraftsprojekten under de
fyra senaste åren framgår i tabell 5.5.

Tabell 9.5 Vindkraft i Sverige under åren 1994 - 1998

År
1994
1995
1996
1997
1998
Totalinstallerad
effekt (MW)1)
35
64
105
121
174
Elproduktion
TWh1)
0,07
0,11
0,14
0,20
0,30
Antal verk1)
157
219
303
334
421
Tillkommande verk
under året
62
84
311)
872)
742)
Antal verk som
beviljats stöd2)

143
1)Enligt statistik från Vattenfall
2)Enligt Energimyndighetens statistik och beräkningar

Av tabellen framgår att under perioden har
antalet aggregat nästan trefaldigats samtidigt som
den totala installerade effekten för de svenska
vindkraftverken ökat i det närmaste fem gånger.
Denna utveckling kan sannolikt till största delen
tillskrivas det statliga programmet.
Vad gäller stödet till biobränslebaserad
kraftvärme följs effekterna av 1991 års
energipolitiska program upp utifrån driftstatistik
från anläggningar som beviljats stöd inom detta
program. Sammanlagt beviljades under 1991 -
1996 1 000 miljoner kronor till totalt 44
anläggningar varav 16 var biobränsleeldade
kraftvärmeanläggningar kopplade till
fjärrvärmesystem och industriellt mottryck.
Driftsdata för driftåren 1996 - 1998 för dessa 16
anläggningar visas i tabell 5.6.

Tabell 9.6 Driftstatistik, kraftvärme och industriellt
mottryck åren 1996 - 1998
Kraftvärme ångturbin; nya anläggningar

Driftår
1996
Driftår
1997
Driftår
1998
Antal anläggningar
15
16
16
Installerad eleffekt, MW
259
302
302
Beräknad elproduktion
enligt ansökan, GWh
1 188
1 326
1 326
Beräknad fullasttid enligt
ansökan, timmar
4 590
4 390
4 390
Beräknad värmeproduktion
enligt ansökan, GWh
2 394
2 664
2 664
Utfall elproduktion, GWh
810
806
936
Utfall värmeprouktion,
GWh
2 167
2 832
2 976
Utfall utnyttjandetid
elproduktion, timmar
3 127
2 669
3 100

Av tabellen framgår att den årliga
elproduktionskapaciteten i anläggningarna
uppgår till drygt 1 300 GWh, dvs. 1,3 TWh.
Utfallet av elproduktion och utnyttjandetid är
dock lägre än det beräknade, vilket kan ha
påverkats av ändrad strategi vid ägarbyten samt
utifrån nya förutsättningar efter
elmarknadsreformen.
1997 års energipolitiska program
Bidrag till investeringar i biobränslebaserad
kraftvärme
Drygt 20 ansökningar om bidrag har inkommit
till Statens energimyndighet. De ansökta
beloppen uppgår sammanlagt till närmare 1 500
miljoner kronor, vilket är avsevärt högre än det
belopp, 450 miljoner kronor, som har anvisats
för investeringsstödet under den femåriga
programperioden.
Hittills har sex anläggningar beviljats bidrag.
De sex projekt som beviljats bidrag svarar enligt
uppgifter i ansökningarna för 48,8 procent av
målet på 750 GWh och tar i anspråk 48,2 procent
av den totala bidragsvolymen på 450 miljoner
kronor. Den genomsnittliga utnyttjandetiden
blir enligt ansökningarna 4 340 timmar och
kostnadseffektiviteten 1,68 kWh per
bidragskrona. Med de ansökningar som
inkommit till Energimyndigheten bedöms det
uppsatta målet kunna nås.

Bidrag till investeringar i vindkraftverk
Statens energimyndighet har under 1998 beviljat
bidrag för 143 vindkraftsaggregat varav 74 har
varit färdigställda före utgången av år 1998.
Utifrån de ansökningar som beviljats stöd
bedömer Energimyndigheten att den installerade
effekten kommer att öka med 101 MW och
elproduktionen med 225 GWh. Under året har
bidrag beviljats med 74,9 miljoner kronor samt
därutöver 62,9 miljoner kronor av 1999 års
medel. Ytterligare 14 ansökningar om
sammanlagt 35 aggregat motsvarande 82 GWh
och ett stöd om 60 miljoner kronor finns
inneliggande hos Energimyndigheten.
Inom ramen för de medel som anvisats för
bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor finansierar
Energimyndigheten ett antal programanknutna
projekt med syfte att öka möjligheten för
vindkraft att utnyttjas på ett miljöanpassat och
kostnadseffektivt sätt. Exempel på sådana
projekt är vindkraft i harmoni med landskapet,
inventering av områden med riksintresse för
vindkraft och etablering av vindkraft i

områden av intresse för försvaret.

Bidrag till investeringar i småskaliga
vattenkraftverk
I regleringsbrevet för 1999 har Statens
energimyndighet fått i uppdrag att i samråd med
Fiskeriverket, Naturvårdsverket och övriga
berörda myndigheter ta fram riktlinjer för
miljöanpassad vattenkraft, samt analysera hur
dessa riktlinjer kan komma att påverka
möjligheterna att förverkliga målet med
programmet. Detta uppdrag redovisades den 1
april 1999 och innehåller en precisering av de
kriterier/miljökrav små vattenkraftverk skall
uppfylla för att komma i fråga för
investeringsbidrag. Dessa kriterier innebär att i
princip bara effektivisering, ombyggnad eller
återuppbyggnad av befintliga anläggningar kan
komma ifråga för bidrag. Anläggningen skall
vara av typen strömkraftverk och i vissa fall skall
vandringsväg för fisk anordnas. En gällande
vattendom måste finnas.
Hittills har drygt 20 ansökningar om bidrag
inkommit till Energimyndigheten. Flertalet av
dessa ansökningar motsvarar de krav som ställts
upp för miljöanpassad vattenkraft. Efter det att
kraven tagits fram har beslut om stöd fattats för
sju anläggningar. Förväntade ansökningar om
bidrag är f.n. betydligt lägre än anvisade medel.

Bidrag till investeringar i upphandling av ny
elproduktionsteknik
Energimyndigheten skall utveckla ett
upphandlingsförfarande i syfte att på sikt
reducera kostnaderna för elproduktion från
förnybara energikällor. Verksamheten har inletts
med utvecklingsarbete. Det
metodutvecklingsarbete som f.n. bedrivs av
Energimyndigheten för detta stöd har
tillsammans med det arbete som pågår inom EU
med framtagning av direktiv för förnybara
energikällor visat på behovet av en
vidareutveckling av stödets utformning.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden
även efter det aktuella budgetåret och fördela
åtaganden över femårsperioden enligt
nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga
regeringen att besluta om sådana åtaganden.
Högsta belopp enligt tabell 5.7.

Tabell 9.7 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
-
207 781
254 325
-
-
Nya förpliktelser
264 380
146 544
428 675
-
-
Infriade förpliktelser*
-56 599
-100 000
-150 000
-345 000
-188 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
207 781
254 325
533 000
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
705 000
570 000
533 000
-
-
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser
Enligt 1997 års energipolitiska beslut är målet för
bidraget till investeringar i vindkraftverk en ökad
årlig elproduktion från landbaserad vindkraft
med 0,5 TWh inom fem år. Bidraget till
investeringar i småskalig vattenkraft bedömdes
leda till att en ökad årsproduktion om 0,25 TWh
el skulle kunna tillkomma inom fem år. Bidraget
till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme
bedömdes medföra en kraftvärmeutbyggnad
motsvarande ca 0,75 TWh el per år.
Regeringen bedömer att verksamheten har
förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt.
Regeringen anser att en omfördelning av
ramanslaget över tidsperioden 2000 - 2002 bör
göras. En större del av anslaget bör användas
under senare delen av perioden. I detta
sammanhang bör nämnas att omfördelningen
inte hindrar myndigheten från att fatta beslut i
bidragsärenden. Genom de
beställningsbemyndiganden som regeringen
föreslår kommer beslut att kunna fattas, även om
utbetalningarna senareläggs.
B3 Åtgärder för effektivare
energianvändning
Tabell 9.8 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

63 293

Anslags-
sparande

27 205

1999

Anslag

65 000

Utgifts-
prognos

73 000
2000
Förslag
65 000

2001
Beräknat
119 000

2002
Beräknat
111 000

Anslaget disponeras för åtgärder för en
effektivare energianvändning i enlighet med
riktlinjerna i 1997 års energipolitiska beslut.
Anslaget omfattar teknikupphandling,
information, utbildning, provning, märkning och
certifiering samt kommunal energirådgivning.
Statens energimyndighet ansvarar för samtliga
delverksamheter utom provning, märkning och
certifiering som Konsumentverket ansvarar för.
Förordning (1999:344) om statligt bidrag till
teknikupphandling av energieffektiv teknik och
ny energiteknik trädde i kraft den 1 juli 1999. I
förordningen finns bestämmelser om stöd till
teknikupphandling inom ramen för 1997 års
energipolitiska program.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett flerårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår information
och utbildning, teknikupphandling av
energieffektiv teknik, provning, märkning och
certifiering av energikrävande utrustning samt
kommunal energirådgivning. Riksdagen
godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1,
utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om
sammantaget 446 miljoner kronor för perioden
1998 2002.
Resultatinformation
I samband med 1991 års energipolitiska riktlinjer
anslogs medel för åtgärder i syfte att stimulera
till en effektivare energianvändning.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) om
riktlinjer för energipolitiken skall de tidigare
årens insatser för effektivare energianvändning
fortsätta i delvis nya former. Det nya anslaget
avser åtgärder för effektivare energianvändning
och skall i kombination med ett utvidgat
europeiskt samarbete för energieffektivisering
bidra till att ytterligare minska användningen av
el och öka hushållningen med energi.

Information, utbildning
Verksamheten omfattar information och
utbildning samt bidrag till särskilda
informationsprojekt.
Under året har Statens energimyndighet tagit
fram faktablad, skrifter och broschyrer som
riktar sig till installatörer, hushåll, återförsäljare,
kommunala aktörer, industri och service. I
dagsläget saknas uppgifter om spridningen av
myndighetens publikationer men system för
detta planeras att bli infört under 1999.
Myndigheten har också deltagit i mässor.
Myndigheten har gett 30 projekt bidrag för
särskilda informations- och utbildningsprojekt.
Medel har lämnats till branschorganisationer,
företag, regionala energikontor samt kommuner
och kommunala organ.
En effekt av informationsinsatser som
genomförts är att kunskapen om EU:s märkning
av vitvaror har ökat hos målgruppen. Dessutom
har det skett en ökning av försäljning av
energieffektiva kylskåp och frysar mellan 1996
och 1998. Underlag för att bedöma betydelsen av
statens insats för denna förändring saknas dock.
Generellt kan sägas att det är svårt att värdera
insatserna i termer av sparad energi eller
förändringar i medvetenhet eller beteende
eftersom sådana förändringar beror av flera
externa faktorer. Då det gäller
beteendeförändringar sker dessa dessutom över
en längre tidsperiod.

Teknikupphandling
Under 1998 har Statens energimyndighet drivit
totalt 17 projekt rörande teknikupphandling. Av
dessa är två nystartade under 1998. Fyra
upphandlingar har avslutats under året. Det finns
en stor bredd då det gäller vilka aktörer som
beviljats bidrag. Dessa är främst
branschorganisationer, privata företag, statliga
företag och kommunla företag. Dessutom har
energimyndigheten bidragit till samfinansiering
av vissa internationella projekt.
De teknikupphandlingar som har avslutats
berör styr- och reglerteknik samt effektiva
elmotorer. Dessa teknikupphandlingar har på
kort sikt resulterat i energieffektiva produkter
med högre kvalitet och lägre pris respektive
högre energieffektivitet. Effekten av
verksamheten visar sig först på längre sikt då
spridningen av resultatet kan mätas.
Dessutom har Energimyndigheten haft
aktiviteter som syftat till att sprida information
om resultaten av teknikupphandlingar som
avgjordes före 1998.

Provning, märkning, certifiering
En annan viktig del av verksamheten är provning
och märkning. Konsumentverket, som ansvarar
för provning och märkning, har under år 1998
följt upp butikernas och leverantörernas
efterlevnad av den obligatoriska
energimärkningen samt utfört provning
avseende energi för en rad produkter. Dessutom
har Konsumentverket provat energiutrustning
för enskilda hus samt initierat arbete för att få
fram metoder att mäta utsläpp till miljön från
kaminer. Konsumentverket har spridit den
kunskap som byggts upp inom verksamheten
genom tidskrifter, informationsblad, anordnade
av kurser och konferenser. Konsumentverket har
också tagit fram marknadsöversikter över
energieffektiva produkter.
På samma sätt som för övriga åtgärder för
effektivare energianvändning är det svårt att
särskilja effekterna av statens insatser på detta
område från annan påverkan på utvecklingen.
Det går inte att se något omedelbart samband
mellan provning, märkning samt certifiering och
ökad användning av energieffektiv utrustning.
Däremot har verksamheten effekt i kombination
med informationsinsatser som t.ex. publicering
av marknadsöversikter över energieffektiva
produkter. Sådana kombinerade insatser har en
positiv effekt på förbrukningsmönstret av de
aktuella produkterna.

Kommunal energirådgivning
Under 1998 har 267 kommuner beviljats bidrag
för kommunal energirådgivning. Totalt har ca
44,6 miljoner kronor beviljats i bidrag.
Energimyndigheten har också genomfört
informationsinsatser riktade till
energirådgivarna. Genom samarbetet mellan
Energimyndigheten och energirådgivarna kan
resurserna utnyttjas effektivt för att bistå
allmänheten med information och kunskap.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden
även efter det aktuella budgetåret och fördela
åtaganden över femårsperioden enligt
nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga
regeringen att besluta om sådana åtaganden.
Högsta belopp enligt tabell 5.9.

Tabell 9.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
-
3 387
3 387
-
-
Nya förpliktelser
66 680
73 000
94 613
-
-
Infriade förpliktelser*
-63 293
-73 000
-73 000
-25 000
-
Utestående förpliktelser vid årets slut
3 387
3 387
25 000
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
-
21 400
25 000
-
-
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser
Regeringen bedömer att det finns
förutsättningar att bedriva en ändamålsenlig
verksamhet
I budgetpropositionen för 1999 föreslog
regeringen att en omfördelning av ramanslaget
över tidsperioden 1999 2002 skulle göras. Det
innebar att anslagsbeloppet under vart och ett av
åren 1999 och 2000 minskades med 25 miljoner
kronor, jämfört med de beräknade anslagsbelopp
som angavs i budgetpropositionen för 1998, för
att sedan öka med 25 miljoner kronor under vart
och ett av åren 2001 och 2002. Riksdagen
godkände regeringens förslag. Regeringen
kvarstår vid denna bedömning. I detta
sammanhang bör nämnas att omfördelningen
inte hindrar myndigheten från att fatta beslut i
bidragsärenden. Genom de
beställningsbemyndiganden som regeringen
föreslår kommer beslut att kunna fattas även om
utbetalningarna senareläggs.
B4 Energiforskning
Tabell 9.10 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

243 592

Anslags-
sparande

299 680

1999

Anslag

398 056

Utgifts-
prognos

242 610
2000
Förslag
401 758

2001
Beräknat
430 977

2002
Beräknat
461 758

Anslaget disponeras för bidrag till stöd för
forskning och utveckling på energiområdet.
Naturvetenskapliga Forskningsrådet,
Teknikvetenskapliga Forskningsrådet,
Byggforskningsrådet,
Kommunikationsforskningsberedningen och
Statens energimyndighet disponerar delar av
anslaget. Statens energimyndighet ansvarar för
redovisningen av den verksamhet som
finansieras över anslaget. Förordningen
(1998:222) om stöd till energiforskning trädde i
kraft den 15 juni 1998. I förordningen finns
bestämmelser om stöd till energiforskning i
enlighet med 1997 års energipolitiska beslut.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår stöd till
energiforskning, forskning om energisystemet,
forskningsamarbete med länderna i
Östersjöregionen och etanolproduktion från
skogsråvara. Riksdagen godkände hösten 1997
(prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:
NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för
anslaget om sammantaget 2 800 miljoner kronor
för perioden 1998 - 2004.
Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara
ett föregångsland i omställningen till hållbar
utveckling. Såväl ur ett energipolitiskt som ur ett
närings- och transportpolitiskt perspektiv är det
en strategiskt avgörande fråga att minska
utsläppen från transportsektorns
energianvändning. Under perioden 2000 - 2005
kommer därför
100 miljoner kronor att disponeras från anslaget
för ett utökat samarbete med svensk
fordonsindustri kring utveckling av mer
miljövänliga och energieffektiva fordon.
Regeringen har vidare konstaterat att regionala
tillväxtavtal för åren 2000 - 2002 omfattar
åtgärder inriktade på energiproduktion och
teknikutveckling. Anslaget får disponeras för att
medfinansiera sådana åtgärder.
Resultatinformation
Under år 1998 har totalt 330,3 miljoner kronor
fördelats till energiforskning. Anslaget används i
huvudsak till att finansiera forskning vid
universitet och högskolor. Stöd över anslaget
täcker vanligen 100 % av projektkostnaderna.
Viss medfinansiering från andra statliga
finansiärer

och samfinansiering från näringslivet
förekommer dock.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att
i samband med stöd till energiforskning göra
åtaganden även efter det akuella budgetåret.
Sådana bemyndiganden behövs även för år 2000
för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i
forsknings- och utvecklingsarbetet. Riksdagen
bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana
åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.11.

Tabell 9.11 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
170 697
231 531
358 921
-
-
Nya förpliktelser
304 426
370 000
1 182 486
-
-
Infriade förpliktelser*
-243 592
-242 610
-341 407
-401 000
-799 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
231 531
358 921
1 200 000
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
870 000
1 199 056
1 200 000
-
-
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser
Enligt 1997 års energipolitiska beslut skall
insatserna för forskning och utveckling bidra till
en ekologiskt och ekonomiskt uthållig
samhällsutveckling. Såväl den tillämpade som
den grundläggande energiforskningen skall bidra
till denna utveckling. Den internationella
forskningen skall bevakas för att resultaten skall
kunna utnyttjas nationellt.
Regeringen bedömer att verksamheten har
förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt.
B5 Energiteknikstöd
Tabell 9.12 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

65 716

Anslags-
sparande

401 330

1999

Anslag

130 000

Utgifts-
prognos

154 000
2000
Förslag
130 000

2001
Beräknat
130 000

2002
Beräknat
130 000

Anslaget disponeras för stöd till utveckling av ny
energiteknik i företag och branscher.
Forskningsinsatser som är strategiska för
teknikutvecklingen skall genomföras i
samverkan mellan staten och näringslivet.
Förordningen (1998:653) om statligt stöd till
energiteknik trädde i kraft den 15 juli 1998. I
förordningen finns bestämmelser om stöd till ny
energiteknik i enlighet med 1997 års
energipolitiska beslut.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår stöd till
utveckling av ny energiteknik i företag och
branscher. Riksdagens beslut år 1997 om
energipolitiken och statsbudgeten för budgetåret
1998 innebar en förstärkning av
Energiteknikfonden då en ekonomisk ram för
anslaget om sammantaget 870 miljoner kronor
för perioden 1998 - 2004 godkändes. Utan att på
något sätt ändra inriktning på verksamhetens
omfattning beslutade riksdagen i beslutet om
1998 års ekonomiska proposition (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr
1997/98:317) att den från Energiteknikfonden
finansierade verksamheten skall finansieras
direkt över det här aktuella ramanslaget som
disponeras av Statens energimyndighet. Anslaget
bör fortsatt bidra till att främja
konkurrensneutralt samarbete. Det finns ett
behov av att formerna för kunskapsöverföring
mellan forskningssamhället,
energiproducenterna och de företag som
utvecklar energiteknik förstärks och
vidareutvecklas. Bidrag från anslaget bör även i
fortsättningen kunna lämnas med högst 50 % av
kostnaden för investeringar eller
forskningssamarbete. Undantagsvis bör dock
energiforskningsanslaget liksom hittills kunna
kombineras med stöd från det här aktuella
anslaget så att den totala stödnivån blir högre.
Det kan gälla för utveckling av samhällelligt
angelägen teknik där den ekonomiska
drivkraften saknas för företagen på kort sikt.
Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara
ett föregångsland i omställningen till hållbar
utveckling. Såväl ur ett energipolitiskt som ur ett
närings- och transportpolitiskt perspektiv är det
en strategiskt avgörande fråga att minska
utsläppen från transportsektorns
energianvändning. Under perioden 2000 - 2005
kommer därför
200 miljoner kronor att disponeras från anslaget
för ett utökat samarbete med svensk
fordonsindustri kring utveckling av mer
miljövänliga och energieffektiva fordon.
Regeringen har vidare konstaterat att regionala
tillväxtavtal för åren 2000 - 2002 omfattar
åtgärder inriktade på energiproduktion och
teknikutveckling. Anslaget får disponeras för att
medfinanisera sådana åtgärder.
Resultatinformation
Under år 1998 har totalt 152 miljoner kronor
fördelats från Energiteknikfonden. Anslaget
används till att finansiera forskning vid
universitet och högskolor, samt tillämpad
branschgemensam forskning vid institut och
företag. En nära samverkan med näringslivet har
eftersträvats och samfinansiering från
näringslivet med 60 % av de totala
programkostnaderna är vanligast
förekommande. Viss medfinansiering från andra
statliga finansiärer förekommer dessutom.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att
i samband med energiteknikstöd göra åtaganden

även efter det aktuella budgetåret. Sådana
bemyndiganden behövs även för år 2000.
Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta
om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt
tabell 5.13.

Tabell 9.13 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
0
281 602
307 602
-
-
Nya förpliktelser
347 318
180 000
367 398
-
-
Infriade förpliktelser*
-65 716
-154 000
-155 000
-210 000
-310 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
281 602
307 602
520 000
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
360 000
335 000
520 000
-
-
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser
Anslagsnivån för år 2000 är enligt den
ekonomiska ram som riksdagen godkände
hösten 1997 (prop. 1997/97:1, utg.omr. 21, Bet.
1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133).
Enligt 1997 års energipolitiska beslut är syftet
att forsknings- och utvecklingsinsatser skall
stödjas som är strategiska för teknikutvecklingen
på energiområdet. Verksamheten innebär en
fortsatt användning och förstärkning av det stöd
som hittills givits för branschgemensam
forskning.
Regeringen bedömer att verksamheten har
förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt.
B6 Introduktion av ny energiteknik
Tabell 9.14 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

43 254

Anslags-
sparande

116 746

1999

Anslag

230 000

Utgifts-
prognos

60 000
2000
Förslag
230 000

2001
Beräknat
230 000

2002
Beräknat
230 000

Anslaget disponeras för att främja utvecklingen
av teknik baserad på förnybara energislag och
effektiv energianvändning i industriella processer
i försöks- eller fullskaleanläggningar.
Förordningen (1998:654) om energiteknikbidrag
trädde i kraft den 15 juli 1998. I förordningen
finns bestämmelser om stöd till ny energiteknik i
enlighet med 1997 års energipolitiska beslut.

Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår stöd till ny
teknik baserad på förnybara energislag och
effektiv energianvändning i industriella processer
i försöks- eller fullskaleanläggningar. Riksdagen
godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1,
utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om
sammantaget 1 610 miljoner kronor för perioden
1998 - 2004.
Regeringen har vidare konstaterat att regionala
tillväxtavtal för åren 2000 - 2002 omfattar
åtgärder inriktade på energiproduktion och
teknikutveckling. Anslaget får disponeras för att
medfinanisera sådana åtgärder.
Resultatinformation
Under år 1998 har beslut fattats om totalt
112,8 miljoner kronor. Hittills har beslut fattats
om 394,8 miljoner kronor och 68,2 miljoner
kronor har betalats ut.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att
i samband med stöd till introduktion av ny
energiteknik göra åtaganden även efter det
aktuella budgetåret. Sådana bemyndiganden
behövs även för år 2000. Riksdagen bör
bemyndiga regeringen att besluta om sådana
åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.15.

Tabell 9.15 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
0
319 477
459 477
-
-
Nya förpliktelser
362 731
200 000
560 523
-
-
Infriade förpliktelser*
-43 254
-60 000
-100 000
-250 000
-670 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
319 477
459 477
920 000
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
380 000
1 150 000
920 000
-
-
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser
Anslagsnivån för anslaget B6 Introduktion av ny
energiteknik för år 2000 är enligt den
ekonomiska ram som riksdagen godkände
hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet.
1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133).
Enligt 1997 års energipolitiska beslut är syftet
med energiteknikbidraget att stödja ny teknik
som med reducerad risk för företagen kan
utvecklas i full skala och demonstreras inför
kommersiell användning. Vidare skall
teknikupphandling kunna utnyttjas inom ramen
för anslaget. De enskilda projekten kan bli
mycket omfattande. En förutsättning för
initiering av nya projekt är ett väsentligt
ekonomiskt engagemang från näringslivet vilket
dock kan bli svårt i nuläget med hänsyn till de
låga elpriserna. Det ligger därför i verksamhetens
natur att det är svårt att planera och överblicka
vilka projekt som kan komma att aktualiseras
under den återstående programperioden.
Regeringen gör dock bedömningen att
verksamheten har förutsättningar att bedrivas
ändamålsenligt under perioden.
B7 Energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser
Tabell 9.16 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

4 096

Anslags-
sparande

52 904

1999

Anslag

50 000

Utgifts-
prognos

30 000
2000
Förslag
50 000

2001
Beräknat
50 000

2002
Beräknat
50 000

Anslaget disponeras för energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser. Sådana
insatser ingår som en viktig del i strategin för
minskad klimatpåverkan från energisektorn.
Insatserna skall huvudsakligen avse s.k.
gemensamt genomförande inom ramen för
klimatkonventionen. Med gemensamt
genomförande avses att konventionens parter
med höga åtgärdskostnader för
utsläppsminskningar tillsammans med ett
mottagarland med lägre åtgärdskostnader vidtar
åtgärder i detta land och i gengäld erhåller en
kreditering som kan räknas av mot egna utsläpp
vid uppfyllande av åtaganden att minska eller
begränsa utsläpp av växthusgaser. Budgetåret
1995/96 anvisades 50 miljoner kronor till tolfte
huvudtitelns anslag E11 Åtgärder för
energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och
Östeuropa. För år 1997 anvisades 7 miljoner
kronor till anslaget A3 Åtgärder för
energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och
Östeuropa. För att möjliggöra kontinuitet i
verksamheten har anslagssparandet från anslaget
1996/97 A3 Åtgärder för energieffektivisering
m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa överförts
till anslaget B7.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser som en
viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan.
Riksdagen godkände hösten 1997 (prop.
1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget
uppgående till sammantaget 350 miljoner kronor
för perioden 1998 2004.
Resultatinformation
Under åren 1993 1997 genomförde NUTEK
åtgärder för att effektivisera energianvändning
och introducera förnybara energislag i Baltikum
och Östeuropa i syfte att minska utsläppen av
koldioxid och andra klimat- och
miljöpåverkande ämnen från energisystemen i
dessa länder. Sedan den 1 januari 1998 ansvarar
Statens energimyndighet för motsvarande
verksamhet, vars klimatinriktning har
tydliggjorts ytterligare. Sammantaget har
regeringen beviljat 333,4 miljoner kronor för
insatser under perioden 1993 1998.
Huvuddelen av medlen har använts för
långivning till anläggningsägare för att finansiera
investeringar i uppvärmningssektorn. Under
perioden t.o.m. 1998 har programmet omfattat
66 projekt som är färdigställda och tagna i drift.
Under år 1998 har ytterligare 8 projekt erhållit
lån. De hittills genomförda projekten utgörs till
antalet huvudsakligen av pannkonverteringar (27
st) för vilka investeringarna uppgått till 105
miljoner kronor. Inom området
fjärrvärmedistribution har 15 projekt genomförts
till en investeringskostnad på 29,6 miljoner
kronor och inom energieffektiviseringsområdet
11 projekt motsvarande investeringar på 17
miljoner kronor. Dessutom har 13 systemprojekt
genomförts till en investeringskostnad på 74
miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden
för utsläppsreduktioner för de svenska insatserna
uppskattas av Statens energimyndighet till
omkring 5,5 öre per kg koldioxid (exklusive lån).
Denna kostnadsuppskattning baseras oftast på
en jämförelse med utsläppen innan åtgärder
vidtogs och därför innebär en underskattning av
reduktionskostnaden jämfört med
utsläppsminskningar beräknade relativt
referensscenarier. Dock framstår, vid en
jämförelse med kostnader för motsvarande
åtgärder i Sverige, insatserna ofta som
kostnadseffektiva. De högsta kostnaderna för att
reducera koldioxidutsläpp återfinns på
energieffektiviseringsområdet. Generellt sett kan
dock reduktionskostnaderna bedömas vara
väsentligt lägre än vad som är fallet i Sverige.
Under år 1998 har sammanlagt 12 projekt
genomförts i Estland (2), Litauen (4), Polen (1)
och Ryssland (5). Sammanlagt har dessa projekt
av myndigheten beräknats motsvara en utsläpps-
minskning på ca 35 000 ton koldioxid per år.
Den genomsnittliga kostnaden per kg minskat
utsläpp av koldioxid beräknas till 5,5 öre per kg,
varav de svenska nettokostnaderna (exklusive
lån) motsvarar 0,9 öre per kg.
Under år 1998 har åtta nya projekt beviljats
lån i Estland, Ryssland och Litauen. Dessa
beräknas leda till ackumulerade
utsläppsminskningar på ca 0,5 miljoner ton över
de närmaste decennierna och den genomsnittliga
reduktionskostnaden har av Statens
energimyndighet beräknats till ca 8 öre per kg
koldioxid.
Inom ramen för utvärderingen av det
energipolitiska programmet har en översiktlig
bedöm-

ning av Statens energimyndighets insatser på
detta område gjorts. I utvärderingen bedöms att
myndigheten arbetar seriöst med projekt och
metodutveckling. I utvärderingen påpekas också
att en introduktion av nya slags projekt -
energieffektivisering och kraftvärme - kan leda
till sämre effektivitet och högre kostnader.
Vidare leder projekt med elproduktion till
relativt högre kostnader eftersom den ersatta
elkraften ofta härrör från icke-fossila
energikällor. Det påpekas också att myndigheten
inte inkluderar driftkostnader i sina
kostnadsberäkningar.
Ett viktigt syfte med de svenska insatserna är
att bidra till kunskap om förutsättningar och
kostnadsförhållanden för s.k. gemensamt
genomförande inom ramen för åtaganden under
klimatkonventionen. Det är särskilt viktigt att
belysa möjligheterna att utveckla denna
mekanism till ett internationellt klimatpolitiskt
instrument som är effektivt, tillförlitligt och
rättvist. Insatserna har därför rapporterats till
klimatkonventionens sekretariat, som
sammanställer och analyserar uppgifter från
konventionens parter inom ramen för den
pågående pilotfasen för gemensamt
genomförande. De många och relativt små
svenska projekten utgör en stor andel av samtliga
inrapporterade projekt.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden
även efter det aktuella budgetåret och fördela
åtaganden enligt nedanstående tabell. Riksdagen
bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana
åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.17.

Tabell 9.17 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början

0
0
-
-
Nya förpliktelser

30 000
75 000
-
-
Infriade förpliktelser*

-30 000
-30 000
-15 000
-30 000
Utestående förpliktelser vid årets slut

0
45 000
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam

23 600
45 000
-
-
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser
Vid klimatkonventionens partsmöte i Kyoto i
december 1997 enades konventionens parter om
åtaganden för att begränsa och minska utsläppen
av klimatpåverkande gaser samt öka upptaget av
sänkor. Ett mål motsvarande en total minskning
för de industrialiserade länderna på 5,2 % sattes
upp för perioden 2008 2012. Protokollet
innehåller bestämmelser för gemensamt
genomförande såväl i industrialiserade som
utvecklingsländer. Dessa bestämmelser skall
preciseras under kommande partsmöten. Den nu
pågående pilotfasen för gemensamt
genomförande som inleddes år 1995 tas upp till
beslut beträffande en eventuell fortsättning år
1999.
Mot bakgrund av överenskommelsen i Kyoto,
erfarenheterna under pilotfasen och de
genomförda utvärderingarna av insatser på
energiområdet har regeringen delvis förändrat
inriktningen för de energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatserna. Förändringarna
utgjorde en anpassning till besluten i
klimatkonventionen. Syftet var också att
ytterligare tydliggöra insatsernas överordnade
klimatpolitiska karaktär. Avsikten är att så långt
möjligt säkerställa att insatserna kan räknas
Sverige till godo som en del av landets åtagande
inom ramen för EU:s gemensamma åtagande
enligt Kyotoprotokollet. För att uppnå en
förbättrad samordning mellan Sidas och
Energimyndighetens verksamhet inom klimat-
och energiområdet har regeringen tydliggjort
myndigheternas verksamhetsmål. Dessa
förtydliganden har visat sig ändamålsenliga och
skall gälla fortsättningsvis.
Regeringen konstaterade i föregående års
budgetproposition att eftersom
Kyotoprotokollet öppnar möjligheter till
gemensamt genomförande bör verksamheten
under anslaget från att ha utgjort ett svenskt
bidrag till pilotfasen i högre grad inriktas på
egentligt gemensamt genomförande med
möjlighet till faktisk kreditering av uppnådda
resultat beträffande utsläppsförändringar. De
höga krav som då ställs på trovärdighet bör ges
en stor vikt vid projektens utformning och avtal
slutas med mottagarländer. Den klimatpolitiska
målsättningen skall ytterligare förtydligas och
prioriteras. Kostnadseffektivite-

ten med avseende på den klimatpolitiska effekten
bör jämte övriga villkor för gemensamt
genomförande vara den viktigaste ledstjärnan
vid projektens utformning och kostnaderna för
uppföljning av faktisk utveckling bör hållas nere
samt större projekt eftersträvas.
Vid Kyotoförhandlingarna definierades den
s.k. Clean development mechanism, för insatser i
utvecklingsländerna. Insatser, som uppfyller
kraven i det regelverk man nu förhandlar om för
denna mekanism och begränsar utsläpp eller ökar
upptag av klimatpåverkande gaser, skall enligt
protokollet kunna tillgodoräknas investerarna
fr.o.m. år 2000. Det är mot denna bakgrund
angeläget att eftersträva att insatser görs även i
utvecklingsländer. Mot bakgrund av den fjärde
partskonferensens beslut i Buenos Aires hösten
1998, i vilka arbetet med mekanismen för en ren
utveckling prioriteras, har regeringen uppdragit
åt Statens energimyndighet att genomföra en
förstudie för ett projekt som skall uppfylla de
krav som kan ställas på detta slags projekt, bl. a.
som bidrag till en hållbar utveckling.
Sverige har deltagit i arbetet att tillsammans
med andra länder och även företag i ett projekt
initierat av Världsbanken utveckla en prototyp
för en internationell klimatfond, som avses
genomföra investeringsprojekt med syfte att
minska klimatpåverkan i såväl utvecklingsländer
som industriländer. Ett syfte med fonden är att
åstadkomma projekt som kan ge underlag för
tillgodoräknande enligt bestämmelserna om
gemensamt genomförande respektive Clean
development mechanism. Ett annat syfte är att
åstadkomma kunskapsutveckling rörande de
svåra metodologiska frågor som aktualiseras i
dessa sammanhang. En fond har nu beslutats av
Världsbanken. Regeringen avser nu att med sikte
på svenskt deltagande i fonden bereda frågan
med Världsbanken.
För att utreda hur klimatkonventionens ovan
nämnda s.k. flexibla mekanismer samt
internationell handel med överlåtbara
utsläppsrätter kan introduceras i Sverige har
regeringen tillsatt en expertutredning (dir.
1999:25) som skall ha löpande kontakt med och
redovisa resultat till kommittén för översyn av
åtgärder inom klimatområdet (dir. 1998:40).

B8 Täckande av förluster i
anledning av statliga garantier
inom energiområdet
Tabell 9.18 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

0

Anslags-
sparande

5 000

1999

Anslag

5 000

Utgifts-
prognos

5 000
2000
Förslag
5 000

2001
Beräknat
5 000

2002
Beräknat
5 000

Anslaget disponeras för utgifter för förluster i
samband med lånegarantier som har lämnats
enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti
för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol och
förordningen (1988:805) om statligt stöd ur
Energiteknikfonden, m.m. Anslaget har t.o.m. år
1995/96 även disponerats för utgifter för
förluster i samband med lånegarantier som har
lämnats enligt förordningen (1983:1107) om
statligt stöd för att ersätta olja m.m.
Ställda garantier enligt förordningen om
statlig garanti för utvinning m.m. av olja,
naturgas eller kol har avvecklats successivt och
avser numera enbart verksamhet inom
naturgasområdet. Dessa garantier är bundna
genom avtal (prop. 1987/88:72, bet.
1987/88:NU16, rskr. 1987/88:120).
Garantiramen uppgår till 1 000 miljoner kronor
(prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. 1991/92:NU25,
rskr. 1991/92:271). Den 31 december 1997
uppgick summan av utestående garantier till ca
116 miljoner kronor. Någon avgift för garantin
tas inte ut. Motsvarande belopp belastar i stället
anslaget.
Under budgetåret 1998 har inga infrianden
gjorts under anslaget. Inga återvinningar och
inga avgifter har inbetalats för garantier
hänförliga till förordningen (1981:717) om
statlig garanti för utvinning av olja, naturgas eller
kol.
Regeringens överväganden
Beräknade förluster uppgår till 5 miljoner kronor
för vart och ett av åren 2000, 2001 och 2002.
Åtgärder för el- och värmeförsörjning i
Sydsverige
Anslaget B 9 Åtgärder för el- och
värmeförsörjning i Sydsverige, som har funnits
på statsbudgeten under åren 1998 och 1999,
disponeras för åtgärder som stärker el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige. Från och med
år 2000 förs anslaget inte längre upp på
statsbudgeten.
Regeringen beslutade den 26 juni 1997 att
inrätta en delegation med uppgift att utveckla el-
och värmeförsörjningen i Sydsverige.
Delegationen skulle ursprungligen redovisa sitt
arbete till regeringen senast den 1 oktober 1999.
Delegationen har i en skrivelse den 16 januari
1999 anhållit om att delegationens mandattid
utsträcks till i första hand den 31 mars 2000 och
med en successiv avvecklingstid till den 31
december 2000. Återstående uppföljnings- och
avslutningsarbeten kan därefter utföras av ett
personellt reducerat kansli formellt knutet till
Statens energimyndighet eller Länsstyrelsen i
Skåne län.
Regeringen beslutade den 18 februari 1999 att
Delegationen för Energiförsörjning i Sydsverige
får redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars
2000.
Förordningen (1999:213) om statligt stöd till
energiförsörjningen i Sydsverige trädde i kraft
den 15 maj 1999.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett flerårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår stöd för
åtgärder för att utveckla energiförsörjningen i
Sydsverige. Regeringen har för detta ändamål
tillkallat en delegation. Riksdagen godkände
hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet.
1997/98: NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska
ramar för anslaget om sammantaget 400 miljoner
kronor för perioden 1998 1999.
Åtgärder vidtas för att under de närmaste åren
kompensera bortfallet av el från de bägge
reaktorerna i Barsebäck genom effektivare
energianvändning, konvertering samt
hushållning med och tillförsel av el från andra
energikällor. Även om de föreslagna insatserna
innebär en full kompensation med avseende på
energibalansen i landet som helhet, krävs
särskilda åtgärder för att utveckla el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige.
Enligt regeringsbeslut den 26 juni 1997 har
Delegationen för Energiförsörjning i Sydsverige
till uppgift att initiera åtgärder som stärker
regionens el- och värmeförsörjning. Åtgärderna
bör kunna gälla såväl energihushållning och
minskad elanvändning som utbyggnad av el- och
värmeproduktion. Delegationen skall bidra med
planerings- och projekteringsstöd och utreda
behovet av investeringar i infrastruktur.
Effektivare energianvändning och en ökad
användning av förnybara energislag är angelägna
mål liksom ett bättre utnyttjande av det
befintliga naturgasnätet.
Resultatinformation
Statens energimyndighet disponerar anslaget för
Delegationens för Energiförsörjning i Sydsverige
räkning. Enligt Energimyndighetens årsrapport
har 1,8 miljoner kronor utbetalats till
delegationen under år 1998. Under det första
halvåret 1999 har enligt Energimyndighetens
delårsrapport 1,7 miljoner kronor betalats ut.
Totalt har prognostiserats utbetalningar
uppgående till 40 miljoner kronor innevarande
budgetår.
Delegationen för Energiförsörjning i
Sydsverige har överlämnat redogörelser för
verksamheten under första och andra halvåret
1998 samt för första halvåret 1999.
Delegationen har byggt upp ett omfattande
kontaktnät med företrädare för bl a. universitet
och högskolor, det privata näringslivet samt
myndigheter. I början av år 1998 gick
delegationen ut med information om sin
verksamhet, inklusive om möjligheterna att
ansöka om ekonomiskt stöd.
Delegationen har tagit initiativ till bl.a.
följande verksamheter:

- Projektarbeten avseende styrning av
elförbrukningen och effektivisering av
elanvändningen inom fastighetssektorn
och industrin pågår
- Viss kartläggning av energisituationen i
Sydsverige har genomförts och en del av
arbetet med framtidsbedömningar har
påbörjats
- Elproduktionspotentialen vid
Sydsveriges värme- och kraftvärmeverk
samt inom viss industri har kartlagts
- En genomgång beträffande investering i
vindkraft för produktion av el har
genomförts
- Arbete med att säkerställa att
information om resultat från
delegationens arbete fortsätter även efter
det att delegationens verksamhet har
upphört, pågår i samverkan med olika
intressenter på energiområdet
- Arbete med utredningen "Samhälle och
energi i det sydsvenska perspektivet"
pågår.

Under år 1998 behandlade delegationen 154
ansökningar om ekonomiskt stöd. I 30 av dessa
ärenden fattade delegationen beslut, alternativt
positiva principbeslut, att stödja
utvecklingsprojekt och investeringar. Under
första halvåret 1999 inkom ytterligare 26
ansökningar om ekonomiskt stöd. Vid
halvårsskiftet var totalt 58 ansökningar föremål
för någon form av åtgärd. För ca 2/3 av dessa
ansökningar har utvecklingsarbete och/eller
investeringar påbörjats, motsvarande utgifter på
ca 130 miljoner kronor.
Slutsatser
Förordningen om statligt stöd till
energiförsörjningen i Sydsverige trädde inte kraft
förrän den 15 maj 1999, vilket har försvårat
delegationens verksamhet. Delegationen
behandlade dock under år 1998 och första delen
av år 1999 övervägande delen av de
projektförslag som lämnats in och fattade beslut
om vilka projekt den hade för avsikt att stödja
under förutsättning att förordningen godkändes
av den Europeiska kommissionen. I och med att
förordningen trätt i kraft kan principbesluten
effektueras i form av konkreta beslut angående
stöd från delegationen.
Regeringen bedömer att verksamheten har
förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt och
föreslår därför inga förändringar i inriktning eller
omfattning.
Ersättning för avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket
Anslaget B11 Ersättning för avveckling av en
reaktor i Barsebäcksverket som fördes upp på
tilläggsbudget för 1998 disponeras av regeringen
för förskott på ersättning fastställd i domstol
eller för utbetalning av ersättning till Sydkraft
AB och eventuella andra parter som en följd av
avtal om slutlig ersättning fastställd i domstol.
Anslaget disponeras av regeringen även under år
2000.
Regeringens överväganden
Riksdagen beslutade (prop. 1997/98:150, bet.
1997/98 FiU27, rskr. 1997/98:317) att tillstyrka
det av regeringen föreslagna anslaget B11
Ersättning för avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket samt att bemyndiga regeringen
med anledning av avvecklingen av Barsebäck 1
att, som underlag för slutlig fastställelse i
domstol, träffa och genomföra för staten
bindande avtal med Sydkraft AB och med
eventuella andra parter som kan erfordras i
samband med en överenskommelse om
ersättning i form av pengar eller egendom som
staten direkt eller indirekt förfogar över.
Riksdagen beslutade vidare att bemyndiga
regeringen att under budgetåret 1998 enligt 6 §
andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten besluta att anslaget får överskridas
om ett riksdagsbeslut om ökning av
anslagsbeloppet inte hinner inväntas.
I samband med detta beslut har regeringen
redogjort för sina motiv till inrättandet av ett
anslag samt för de förutsättningar som gäller för
förhandlingarna med Barsebäcksverkets ägare.
Regeringsrätten beslutade den 14 maj 1998 om
inhibition av regeringens beslut om stängning av
Barsebäck 1 före den 1 juli 1998. Den 16 juni
1999 meddelade regeringsrätten att regeringens
beslut skall stå fast. Emellertid skall rätten att
driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 inte
upphöra förrän vid utgången av november 1999.
Det finns fortsatt behov för regeringen att
disponera det på tilläggsbudget för 1998
uppförda anslaget B11 Ersättning för avveckling
av en reaktor i Barsebäcksverket även under 2000
för att möjliggöra en frivillig överenskommelse
om ersättning för stängning av Barsebäck 1.
Riksdagens beslut att bemyndiga regeringen
att som underlag för slutlig fastställelse i
domstol, träffa och genomföra för staten
bindande

avtal med Sydkraft AB och eventuella andra
parter som kan erfordras i samband med
ersättning för förluster till följd av avställningen
av Barsebäck 1 är inte tidsbegränsat och gäller
således även under år 2000.
Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten får regeringen med riksdagens
bemyndigande besluta att ett ramanslag får
överskridas, om detta är nödvändigt för att i en
verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var
kända när anslaget anvisades eller för att ett av
riksdagen beslutat ändamål för anslaget skall
uppfyllas. Ett beslut av regeringen att överskrida
ett ramanslag enligt 6 § andra stycket förutsätter
således ett särskilt bemyndigande av riksdagen.
Det bemyndigande som regeringen fick av
riksdagen i samband med beslutet om 1998 års
ekonomiska vårproposition avsåg året 1998. Ett
nytt bemyndigande behövs därför för år 2000.
Om anslaget behöver överskridas avser
regeringen att i första hand i tilläggsbudget eller
särproposition under år 2000 återkomma till
riksdagen. Om emellertid ett sådant förfarande
av tidsskäl inte hinns med bör regeringen
bemyndigas besluta om överskridande när de
övriga förutsättningar som anges i 6 § andra
stycket budgetlagen är uppfyllda.
Om bemyndigandet att överskrida
ramanslaget utnyttjas under år 2000 kommer
överskridandet samt dess finansiering att ingå i
de utfallsredovisningar som regeringen framöver
skall lämna till riksdagen.
Bemyndiganden

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas
att under budgetåret 2000 enligt 6 § andra
stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten
besluta att ramanslaget B11 Ersättning för
avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket får
överskridas om ett nytt riksdagsbeslut inte
hinner inväntas.

10 Övrig statlig verksamhet

10.1 Småskalig elproduktion
Bakgrund
I regeringens proposition om införande av
schablonberäkning på elmarknaden, m.m. (prop.
1998/99:137) föreslås vissa ändringar i ellagen
som syftar till att möjliggöra undantag från
grundprincipen om timvis mätning för den
övervägande delen av alla elanvändare. För dessa
elanvändare kommer istället schablonberäkning
att tillämpas. Förändringen föreslås träda i kraft
den 1 november 1999.
När schablonberäkning införs ökar
konkurrensen i praktiken på elmarknaden,
varigenom villkoren för de företag som idag är
leveranskoncessionärer förändras. I
propositionen föreslås av detta skäl att systemet
med leveranskoncession avskaffas i samband
med att det nya regelverket träder i kraft.
Härigenom upphör också det nuvarande skyddet
för små elproduktionsanläggningar, med en
effekt av högst 1500 kW.
Dessa anläggningar består av mindre
vattenkraftstationer, vindkraftverk och mindre
kraftvärmeanläggningar. Enligt Statens
energimyndighets rapport Utvecklingen på
elmarknaden 1998 utgörs de små kraftverken
totalt av ca 1 200 vattenkraftverk och ca 400
vindkraftverk. Till detta kommer vissa
kraftvärmeverk.
I prop. 1998/99:137 har regeringen redovisat
sin bedömning vad gäller behovet av fortsatt
skydd för småskalig elproduktion efter det att
leveranskoncessionssystemet upphört. Härvid
betonar regeringen betydelsen av att
förutsättningarna är goda för den småskaliga, och
ofta miljövänliga produktionen och att de små
elproducenterna inte kan agera på elmarknaden
på samma villkor som de större producenterna.
Stabila villkor för de små producenterna kräver
därför att någon form av enhetliga inköpsvillkor
och en rimlig intäktsnivå behålls åtminstone
t.o.m. år 2000, dvs. under den period då
leveranskoncessionssystemet ursprungligen
avsågs gälla. Under denna övergångsperiod bör
samtidigt ett förslag till en långsiktig lösning för
den småskaliga elproduktionen tas fram.
En möjlighet att t.o.m. utgången av år 2000
upprätthålla en form av enhetliga inköpsvillkor
är att etablera åtaganden om
mottagningsskyldighet på frivillig bas.
Regeringen har därför uppdragit åt Svenska
kraftnät att ta initiativ till ett
upphandlingsförfarande som syftar till att nå en
sådan lösning. En lägesredovisning har
överlämnats till regeringen den 1 september
1999. Av redovisningen framgår bl.a. följande.
För att ge säljare och köpare mer tid att slutföra
förhandlingar om nya avtal har Svenska kraftnät
med branschorganisationerna diskuterat
förutsättningarna för en övergångslösning för
perioden fr.o.m. den 1 november 1999 t.o.m. den
1 februari 2000. Enligt Svenska kraftnät har
branschen förklarat sig beredd att medverka till
en ordning som innebär att nuvarande mottagare
av den småskaliga elproduktionen fortsätter att
vara mottagare för kraften under denna period.
En förutsättning är dock att nu gällande
ersättningsregler kan frångås. Enligt vad
regeringen erfarit avser Svenska kraftnät att
anpassa anbudsförfrågan till dessa förhållanden.
Slutredovisning av uppdraget skall ske senast den
1 oktober 1999.
Genom att anbudsgivarna erbjuder sig att
köpa hela eller vissa delar av elproduktionen från
små elproduktionsanläggningar till en i anbudet
angiven garanterad prisnivå erhålls också
information om marknadens värdering av den
småskaliga elproduktionen. Utifrån detta
underlag kommer behovet av ytterligare
skyddsåtgärder för de små producenterna att
kunna bedömas på ett mer tillförlitligt sätt.
Behovet av skydd för småskalig elproduktion

Regeringens förslag: Den ersättningsnivå för
småskalig elproduktion som genom
leveranskoncessionssystemet skulle ha gällt fram
till utgången av år 2000 upprätthålls genom ett
särskilt stöd. Regeringen bör bemyndigas att
fatta beslut om stödnivån då resultatet av den nu
pågående anbudsförfrågan föreligger.
En ny lag om tillfällig avgift för stöd till
småskalig elproduktion införs för att finansiera
stödet. Avgiften tas ut av innehavare av
nätkoncession, vars ledningar är anslutna till
stamnätet och uppgår till 0,2 öre per kWh som
tas ut under år 2000.

Nuvarande skillnad mellan marknadspris och nu
gällande ersättningsnivå gör det uppenbart att
den upphandlingsprocess som påbörjats inte
kommer att generera prisnivåer som motsvarar
den ersättning som de små producenterna idag är
berättigade till inom ramen för
leveranskoncessionssystemet. Med nu gällande
regelverk baserar sig inköpspriset på
leveranskoncessionshavarens försäljningspris för
hushållskunder och andra mindre förbrukare
med avdrag för skäliga kostnader för
administration och skälig vinst. Prisnivån för den
småskaliga elproduktionen var vid början av år
1999 ca 25 öre/kWh.
Den småskaliga produktionen utgör ca 1,5 %
av landets totala elproduktion, eller knappt 2
TWh per år. Av detta står vattenkraft för ca 1,5
TWh och vindkraft för ca 0,4 TWh. Utöver vad
som kan erhållas på marknadsmässiga villkor
behövs således ytterligare 150-300 miljoner
kronor för perioden 1 november 1999 till
utgången av år 2000, för att den småskaliga
elproduktionen skall kunna utvecklas i enlighet
med intentionerna i det energipolitiska
programmet.
För att ge stabila villkor för den småskaliga
produktionen krävs enligt regeringens
bedömning att den prisnivå för småskalig
elproduktion som genom
leveranskoncessionssystemet skulle ha gällt fram
till utgången av år 2000 upprätthålls genom ett
särskilt stöd.
Finansiering av stödet
I avvaktan på en mer långsiktig lösning vad gäller
skyddet för små producenter föreslår regeringen
att en tillfällig avgift införs under år 2000 för att
finansiera stödet till småskalig elproduktion.
Avgiften ska betalas av innehavare av
nätkoncession vars ledningar är anslutna till
stamnätet. Avgiften föreslås uppgå till 0,2 öre per
kilowattimme som tas ut från stamnätet i
nätkoncessionshavarens anslutningspunkt under
år 2000. Avgiftsskyldigheten upphör således vid
utgången av år 2000. Avgiftsuttaget regleras i en
ny lag om tillfällig avgift för stöd till småskalig
elproduktion. Lagförslaget redovisas i avsnitt 2.
Utformning av stödet
Ersättningsnivån till den småskaliga
produktionen bör beslutas först då resultatet av
den nu pågående anbudsförfrågan redovisats.
Regeringen bör bemyndigas att besluta om
ersättningsnivån, samt meddela närmare
föreskrifter om stödets utformning.
Åtgärden innebär att anmälan enligt EU:s
statsstödsregler måste göras. Utbetalning av stöd
kan därmed inte ske förrän Europeiska
kommissionen lämnat sitt godkännande.
För att underlätta administration, kontroll och
uppföljning bör utbetalningen av stödet göras till
elleverantören och ej direkt till producenten av
den småskaliga kraften. Stödet kommer
producenten tillgodo genom att standardavtalen,
som genom den pågående upphandlingen är
under utarbetande, kompletteras med åtagande
från leverantören om ett pristillägg per kWh
levererad el, som motsvarar den stödnivå som
kommer att fastställas av regeringen.
Författningskommentarer
I lagförslagets första paragraf anges att den avgift
varom föreskrivs i lagen skall användas för stöd
till småskalig elproduktion. Utformningen av
stödet har behandlats ovan. Av ordalydelsen
framgår att avgiften är tillfällig.
I lagförslagets andra paragraf anges att
nätkoncessionshavare vars ledningar är anslutna
till stamnätet skall betala den tillfälliga avgiften.
Det rör sig i flertalet fall om regionledningar
men det förekommer också att lokalnät är direkt
anslutna till stamnätet. Om det finns andra
anläggningar som är direkt anslutna till
stamnätet, exempelvis en större fabrik, omfattas
de inte av avgiftsskyldigheten eftersom sådana
anläggningar inte kräver nätkoncession. Av
paragrafen framgår också att
nätkoncessionshavare inte är avgiftsskyldiga för
sina eventuella utlandsförbindelser.
I lagförslagets tredje paragraf anges att
avgiften skall beräknas på
nätkoncessionshavarens uttag från stamnätet.
Detta innebär bl.a. att nätkoncessionshavare inte
är avgiftsskyldiga för sådana regionledningar som
endast matar in el på stamnätet. Uttaget från
stamnätet mäts i anslutningspunkten, dvs. den
punkt där ledningen är ansluten till stamnätet.
Enligt lagförslagets fjärde paragraf skall
avgiften delas upp på respektive kvartal under år
2000, varför inbetalning av avgiften sker fyra
gånger senast två månader efter utgången av varje
kvartal. Som framgår av
ikraftträdandebestämmelsen upphör lagen att
gälla en tid efter det att sista inbetalningen skall
vara verkställd.
Lagrådet
Under beredningen av frågan om finansiering av
stödet till den småskaliga elproduktionen har ett
flertal alternativ övervägts. Först på ett relativt
sent stadium har det bestämts att finansieringen
skall lösas genom den nu föreslagna
lagstiftningen. Att nu höra Lagrådet över
lagförslaget skulle så fördröja ärendets
behandling att avsevärt men skulle uppkomma.
Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.
10.2 Anslag
B9 Stöd till småskalig elproduktion
Tabell 10.1 Anslagsutveckling
Tusental kronor
2000
Förslag
250 000
1

2001
Beräknat
-

2002
Beräknat
-

1 Nytt reservationsanslag

Regeringens förslag: Ett nytt reservationsanslag
B 9 Stöd till småskalig elproduktion uppgående
till 250 000 000 kronor bör anvisas för
budgetåret 2000 för att täcka kostnaderna för
skydd till småskalig elproduktion.

I prop. 1998/99:137 har regeringen redovisat
sin bedömning vad gäller behovet av fortsatt
skydd för småskalig elproduktion efter det att
leveranskoncessionssystemet upphört. Bl. a.
görs i propositionen bedömningen att
marknadens aktörer bör ges möjlighet att på
frivillig bas åta sig mottagningsplikten för små
producenter t.o.m. utgången av år 2000. Detta
åtagande bör initieras genom
konkurrensupphandling där anbudsgivarna
förbinder sig att köpa hela eller vissa delar av
elproduktionen från de små producenterna till
en i anbudet angiven garanterad prisnivå.
Den 8 juli uppdrog regeringen åt Svenska
kraftnät att initiera en upphandling av småskalig
elproduktion med denna inriktning. Uppdraget
omfattar att utforma anbudsförfrågan, värdera
inkomna anbud och ta fram standardavtal för de
köpare som lämnat de för de små producenterna
mest fördelaktiga anbuden. Anbudsförfrågan
skall utformas efter samråd med företrädare för
branschen. En lägesredovisning har överlämnats
till regeringen den 1 september 1999 och
slutredovisning av uppdraget skall ske senast den
1 oktober 1999.
Regeringens överväganden
Stabila villkor för de små producenterna
kräver enligt regeringens bedömning även att
den prisnivå för småskalig elproduktion som
genom leveranskoncessionssystemet skulle ha
gällt fram till utgången av år 2000 upprätthålls
genom ett särskilt stöd. Under denna
övergångsperiod bör samtidigt ett förslag till
en långsiktig lösning för de små
elproducenterna tas fram.
I det föregående föreslår regeringen att ett
sådant stöd införs och att detta stöd finansieras
genom en särskild avgift, som tas ut av
innehavare av nätkoncession vars ledning är
ansluten till stamnätet. Avgiften tas ut per kWh
el som tas ut från stamnätet i
nätkoncessionshavarens anslutningspunkt under
år 2000. Intäkterna från denna avgift redovisas
under statsbudgetens inkomsttitel 2116
Affärsverkets svenska kraftnäts inlevererade
utdelning och inleverans av motsvarighet till
statlig skatt.
Valet av lämplig stödnivå för den småskaliga
elproduktionen är beroende av resultatet av den
nu pågående upphandlingsprocessen. Genom
denna process erhålls information om
marknadens värdering av den småskaliga
produktionen. Avsikten är att den prisnivå som
kommer att etableras genom denna
marknadsvärdering skall kompletteras med det
stöd som här föreslås. Beslut om stödnivå samt
den närmare utformningen av stödet bör således
avvakta resultatet av den nu pågående
upphandlingen. Utgångspunkten vid utformning
av stödet bör vara att upprätthålla den prisnivå
för småskalig elproduktion som genom
leveranskoncessionssystemet skulle ha gällt fram
till utgången av år 2000. För perioden fr.o.m. den
1 november 1999 t.o.m. den

31 december 2000 bör således stöd kunna utgå
till elproduktion från småskaliga anläggningar
med en effekt av högst 1 500 kW.
Regeringen bör bemyndigas att besluta om
ersättningsnivån för den småskaliga
elproduktionen, samt meddela närmare
föreskrifter om stödets utformning.
Slutsatser
Regeringen beräknar 250 miljoner kronor för
stödet under ett nytt anslag benämnt Stöd till
småskalig elproduktion för år 2000. I avvaktan
på att närmare föreskrifter för stödets
utformning utarbetats bör anslaget disponeras
av regeringen.

Kommunikationer

22

Förslag till statsbudget för 2000

Kommunikationer

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 113
2 Lagförslag 117
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1821) om ändring i lagen
(1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande
om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter 117
2.2 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) 118
3 Kommunikationer 119
3.1 Omfattning 119
3.2 Utgiftsutveckling 119
3.3 Resultatbedömning 123
3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 123
3.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 124
3.3.3 Effekterna av de statliga insatserna 126
3.3.4 Regeringens slutsatser 127
3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 128
3.5 Skatteavvikelser 128
4 Väg och järnväg 131
4.1 Omfattning 131
4.2 Utgiftsutveckling 131
4.3 Resultatbedömning 134
4.4 Revisionens iakttagelser 139
4.5 Personalkonsekvenser 140
4.6 Vägverket 140
4.6.1 Regeringens slutsatser 148
4.6.2 Anslag för budgetåret 2000 148
A1 Vägverket Administration 148
A2 Väghållning och statsbidrag 149
4.7 Banverket 157
A3 Banverket: Sektorsuppgifter 165
A4 Banverket: Banhållning 166
A5 Från EG-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska
nätverk (TEN) 167
A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling 167
5 Sjö- och luftfart 169
5.1 Omfattning 169
5.2 Utgiftsutveckling 169
5.3 Sjöfart 170
5.3.1 Resultatbedömning och slutsatser 171
5.3.2 Revisionens iakttagelser 171
5.3.3 Verksamhetens inriktning m.m. 171
5.3.4 Ekonomiska mål och resurser 172
5.3.5 Finansiella befogenheter 175
5.4 Anslag för budgetåret 2000 175
B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. 175
B2 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. 176
B3 Bidrag till sjöfarten 176
5.5 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 178
5.6 Luftfart 178
5.6.1 Resultatbedömning och slutsatser 179
5.6.2 Verksamhetens inriktning m.m. 180
5.6.3 Ekonomiska mål och resurser 181
5.6.4 Finansiella befogenheter 183
5.7 Anslag för budgetåret 2000 184
B4 Driftbidrag till kommunala flygplatser 184
5.8 Statens haverikommission 184
6 Post- och telekommunikation och informationsteknik 186
6.1 Omfattning 186
6.2 Utgiftsutveckling 186
6.3 Resultatbedömning 188
6.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 188
6.3.2 De viktigaste statliga insatserna på området 193
6.3.3 Slutsatser 195
6.4 Revisionens iakttagelser 195
6.5 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) 195
6.6 Anslag för budgetåret 2000 197
C1 Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter 197
C2 Upphandling av samhällsåtaganden 198
C3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och
kassaservice. 199
C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst
enligt avtal 200
C5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. 200
7 Statens järnvägar, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster, m.m.
203
7.1 Omfattning 203
7.2 Utgiftsutveckling 203
7.3 Resultatbedömning 205
7.4 Revisionens iakttagelser 205
7.5 Personalkonsekvenser 205
7.6 Statens järnvägar 206
7.6.1 Verksamhetens inriktning 206
7.6.2 Ekonomiska mål och resurser 206
7.7 Anslag för budgetåret 2000 210
D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från
AB Swedcarrier 210
7.8 Rikstrafiken 210
7.9 Anslag för budgetåret 2000 214
D2 Rikstrafiken: Administration1) 214
D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling1) 215
D4 Viss internationell verksamhet 216
8 Kommunikationsforskning och meteorologi 217
8.1 Omfattning 217
8.2 Utgiftsutveckling 217
8.3 Resultatbedömning 218
8.4 Revisionens iakttagelser 218
8.5 Anslag för budgetåret 2000 219
E1 Statens väg- och transportforskningsinstitut 219
E2 Kommunikationsforsknings-beredningen 219
E3 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) 221
E4 Bidrag till Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut 222
9 Länsstyrelsernas verksamhet och roll inom transportområdet 227
9.1 Länsstyrelsernas huvuduppgifter 227
9.2 Resultatbedömning 227

Tabellförteckning

Anslagsbelopp 114
3.1 Utgiftsutvecklingen 119
3.2 Omsättning m.m. för myndigheter, verk och helägda bolag inom UO22 enligt
årsredovisningen för år 1998 119
3.3 Nettoavvikelser mellan åren 1999 och 2000 129
3.4 Utgiftsutvecklingen 129
4.1 Utgiftsutvecklingen 131
4.2 Verksamhetsvolym för väg och järnväg 132
4.3 Antalet dödade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet 135
4.4 Antalet allvarligt skadade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet
135
4.5 Anslagsförbrukning 1998 136
4.6 Vägverkets verksamhet 141
4.7 Vägprojekt öppnade för trafik under år 1998 > 50 miljoner kronor 142
4.8 Uppföljning av nationell plan för vägtransportsystemet 1998 2007 143
4.9 Uppföljning av olika åtgärder i nationell väghållningsplan 1998 2007
143
4.10 Uppföljning av länsfördelning i de regionala planerna exkl. länsjärnvägar
och
lånefinansiering 144
4.11 Beräknad nettoupplåning åren 1999-2007 145
4.12 Låneskuld åren 1999 2007 146
4.13 Anslagsbehov för räntor och återbetalning av lån 147
4.14 Anslagsutveckling 148
4.15 Beräkning av anslaget för 2000 149
4.16 Anslagsutvecklingen 149
4.17 Fördelning av anslaget Väghållning och statsbidrag på anslagsposter år 1999
151
4.18 Intäkter som Vägverket disponerar 152
4.19 Intäkter som Vägverket inte disponerar 152
4.20 Investeringsplan 152
4.21 Beräkning av anslaget för 2000 155
4.22 Anslaget A2 Väghållning och statsbidrag 156
4.23 Planeringsramar 156
4.24 Innehåll i länsplaner, genomsnitt per år 156
4.25 Banverkets verksamhet 159
4.26 Uppföljning av investeringar enligt stomnätsplanen 159
4.27 Uppföljning av investeringsobjekt enligt länsplaner 162
4.28 Anslagsbehov för räntor, amorteringar m.m. för lånefinansierade projekt
163
4.29 Lån 164
4.30 Anslagsutvecklingen 165
4.31 Beräkning av anslaget för 2000 165
4.32 Anslagsutvecklingen 166
4.33 Beräkning av anslaget för 2000 166
4.34 Anslagsposter 167
4.35 Anslagsutvecklingen 167
4.36 Utgift 167
5.1 Utgiftsutvecklingen 169
5.2 Investeringar för perioden 2000 2002 174
5.3 Prognos över resultat m.m. 174
5.4 Anslagsutveckling 175
5.5 Anslagsutveckling 176
5.6 Anslagsutveckling 176
5.7 Flygtrafikens utveckling 179
5.8 Investeringar för perioden 2000 2002 182
5.9 Prognos över resultat m.m. 183
5.10 Anslagsutveckling 184
6.1 Utgiftsutveckling 186
6.2 Anslagsutveckling 197
6.3 Resultatbudget 198
6.4 Beräkning av anslaget för 2000 198
6.5 Anslagsutveckling 198
6.6 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 199
6.7 Anslagsutveckling 199
6.8 Anslagsutveckling 200
6.9 Anslagsutveckling 200
7.1 Utgiftsutvecklingen 203
7.2 Nyckeltal m.m. SJ-koncernen 207
7.3 Nyckeltal m.m. enligt treårsplan 207
7.4 Resultatreserv perioden 2000 2002 207
7.5 Investeringar 208
7.6 Påverkan på resultat av femprocentig förändring 209
7.7 Anslagsutveckling 210
7.8 Anslagsutveckling 214
7.9 Beräkning av anslaget 214
7.9 Anslagsutveckling 215
7.10 Beräkning av anslaget 216
7.11 Anslagsutveckling 216
8.1 Utgiftsutvecklingen 217
8.2 Anslagsutveckling 219
8.3 Budget för avgiftsbelagd verksamhet 219
8.4 Beräkning av anslaget för 2000 219
8.5 Anslagsutveckling 219
8.6 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 221
8.7 Beräkning av anslaget för 2000 221
8.8 Anslagsutvecklingen 221
8.9 Beräkning av anslaget för 2000 222
8.10 Anslagsutvecklingen 222
8.11 Uppdragsverksamhet 224
8.12 Affärsverksamhet 224
8.13 Beräkning av anslget för år 2000 224

Diagramförteckning

4.1 Antalet dödade och svårt skadade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet
135
4.2 Transportvolym på Inlandsbanan 135

11 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1998:1821) om ändring i lagen (1996:20)
om upphävande av lagen (1979:1035) med
bemyndigande om utjämning av taxor för
vissa lastbilstransporter (avsnitt 2.1 och
avsnitt 7.7),
2. antar förslaget till lag om ändring i telelagen
(1993:597) (avsnitt 2.2),
3. godkänner att regeringen får använda medel
från anslaget A1 Vägverket: Administration
för att utreda alternativ finansiering av
infrastruktur (avsnitt 4.6),
4. godkänner att regeringen får besluta om en
låneram om högst 1 600 000 000 kronor för
Vägverket för inköp av
omsättningstillgångar, anläggningstillgångar
och för byggande av broar som ersätter
färjor (avsnitt 4.6),
5. godkänner att anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag får belastas med kostnader för
ränta och amorteringar av upptagna lån för
väg E 6 delen Stenungsund Ljungskile,
väg E 18/20 delen Örebro Arboga, väg
E 4 delen Stora Åby Väderstad, väg 22
delen Söderåkra Hossmo samt väg E 4
trafikplats Hallunda (avsnitt 4.6)
6. godkänner att anslagen A2 Väghållning och
statsbidrag och A4 Banverket: Banhållning
får belastas för att täcka förluster vid
infriande av kapitaltäckningsgarantin till
SVEDAB och eventuella förluster i
samband med Riksgäldskontorets utlåning
till SVEDAB (avsnitt x.x),
7. godkänner att anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag får belastas vid infriandet av
utställda statliga garantier i enlighet med
vad riksdagen beslutat för vissa
väginvesteringar i Stockholms län inklusive
Södra länken (rskr. 1997/98:213 och
1998/99:44) samt för
Göteborgsöverenskommelsen (rskr.
1997/98:104 och rskr. 1997/98:317) (avsnitt
4.6),
8. godkänner att regeringen får besluta om en
låneram om högst 8 410 000 kronor för
Banverket för investeringar i eldrifts- och
teleanläggningar, produktions- och
telenätsutrustning, rörelsekapital,
finansiering av omsättningstillgångar, samt
för statens andel av kapitalkostnader för lån
avseende vissa investeringar i
Stockholmsområdet år 1983 mellan Statens
järnvägar, Stockholms läns landsting och
staten (avsnitt 4.7),
9. godkänner att anslaget A4 Banverket:
Banhållning får belastas med kostnader för
räntor och amorteringar för upptagna lån i
Riksgäldskontoret (avsnitt 4.7),
10. godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Sjöfartsverket för
perioden 2000 2002 i enlighet med vad
regeringen förordar (avsnitt 5.3),
11. bemyndigar regeringen att fastställa
utdelning och skattemotsvarighet för
Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen
förordar (avsnitt 5.3),
12. bemyndigar regeringen att för år 2000 ge
Sjöfartsverket finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar
(avsnitt 5.3),
13. godkänner vad regeringen förordar om
Handelsflottans kultur- och fritidsråd
(avsnitt 5.5),
14. godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Luftfartsverket för
perioden 2000 2002 i enlighet med vad
regeringen förordar (avsnitt 5.6),
15. bemyndigar regeringen att fastställa
utdelning och skattemotsvarighet för
Luftfartsverket i enlighet med vad
regeringen förordar (avsnitt 5.6),
16. bemyndigar regeringen att för år 2000 ge
Luftfartsverket finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar
(avsnitt 5.6),
17. godkänner vad regeringen förordar om
Statens haverikommission (avsnitt 5.8),
18. bemyndigar regeringen att tills vidare
disponera avgiftsintäkter i Post- och
telestyrelsens verksamhet (avsnitt 6.6),
19. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget C2 Upphandling av
samhällsåtaganden, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 250 000
000 kronor efter år 2000 (avsnitt 6.6),
20. godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Statens järnvägar för
perioden 2000 2002 i enlighet med vad
regeringen förordar (avsnitt 7.6),
21. bemyndigar regeringen att för år 2000 ge
Statens järnvägar finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar
(avsnitt 7.6),
22. godkänner vad regeringen förordar om
Rikstrafiken (avsnitt 7.9),
23. bemyndigar regeringen att besluta om den
ram som skall gälla för Rikstrafikens
åtaganden vad avser medel för upphandling
av interregional kollektivtrafik åren 2001
2005 (avsnitt 7.9),
24. bemyndigar regeringen att under år 2000,
ifråga om ramanslaget E2
Kommunikationsforskningsberedningen, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter
på högst 300 000 000 kronor under åren
2001 2005 (avsnitt 8.5),
25. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt
följande uppställning:

Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp

A1
Vägverket: Administration
ramanslag
1 272 236
A2
Väghållning och statsbidrag
ramanslag
12 834 719
A3
Banverket: Sektorsuppgifter
ramanlsag
934 883
A4
Banverket: Banhållning
ramanslag
6 279 322
A5
Från EG-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska
nätverk
ramanslag
200 000
A6
Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling
obetecknat anslag
1 650 000
B1
Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
obetecknat anslag
61 000
B2
Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
obetecknat anslag
62 660
B3
Bidrag till sjöfarten
ramanslag
405 000
B4
Driftbidrag till kommunala flygplatser
obetecknat anslag
105 000
C1
Post- och telestyrelsen: Finansiering av viss verksamhet
ramanslag
11 206
C2
Upphandling av samhällsåtaganden
ramanslag
157 484
C3
Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och
kassaservice
ramanslag
200 000
C4
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst
enligt avtal
ramanslag
140 000
C5
Informationsteknik: Telekommunikation m.m.
ramanslag
50 000
D1
Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från
AB Swedcarrier
ramanslag
50 000
D2
Rikstrafiken. Administration
ramanslag
10 000
D3
Rikstrafiken: Trafikupphandling
ramanslag
671 050
D4
Viss internationell verksamhet
ramanslag
7 500
E1
Statens väg- och transportforskningsinstitut
ramanslag
30 099
E2
Kommunikationsforskningsberedningen
ramanslag
155 851
E3
Statens institut för kommunikationsanalys
ramanslag
44 218
E4
Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
ramanslag
200 212
Summa

25 532 440

12 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.

12.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1821) om
ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen
(1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor
för vissa lastbilstransporter
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:1035) med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter skall upphöra att gälla vid
utgången av år 2000.

12.2 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
Härigenom föreskrivs att 15 § telelagen (1993:597) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

15 §
Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet får förenas med villkor om
skyldighet för tillståndshavare
1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst till fast
nätanslutningspunkt åt var och en som efterfrågar denna tjänst,
2. att med beaktande av tillgänglig kapacitet tillhandahålla nätkapacitet på
vissa villkor åt den som efterfrågar sådan,
3. att tillhandahålla information om verksamhetens ägare,
4. att bedriva verksamheten
varaktigt och med god kapacitet och
kvalitet,
4. att bedriva verksamheten
varaktigt och med god kapacitet,
tillgänglighet och kvalitet, och så att ett
effektivt frekvensutnyttjande främjas,
5. att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 23 eller 34 §,
6. att på skäliga villkor i egen telekatalog publicera uppgifter om enskildas
teleabonnemang hos anmälningspliktig i den utsträckning de inte omfattas av
tystnadsplikt enligt lag,
7. att utan särskild ersättning upprätthålla telefonautomater i en omfattning
som i fråga om antal och geografisk utbredning tillgodoser allmänhetens
behov, samt
8. att på skäliga villkor tillhandahålla telefonisttjänster.
Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet skall förenas med villkor att på
ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 17 §.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
meddelar närmare föreskrifter om det sätt på vilket tillståndsvillkoren skall
fullgöras

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

13 Kommunikationer

13.1 Omfattning
Utgiftsområdet Kommunikationer omfattar väg-
och banhållning, vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart,
luftfart, postbefordran, telekommunikationer
och generella informationsteknikfrågor. I
utgiftsområdet ingår också sektorsforskning och
miljöfrågor. De myndigheter, affärsverk och
större bolag som verkar inom utgiftsområdet är
Post- och telestyrelsen, Statens järnvägar,
Banverket, Vägverket, Statens väg- och
transportforskningsinstitut,
Kommunikationsforskningsberedningen,
Sjöfartsverket, Handelsflottans kultur- och
fritidsråd, Luftfartsverket, Statens
haverikommission, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut, Statens institut för
kommunikationsanalys, AB Svensk Bilprovning,

Posten AB, SAS Sverige AB, och SOS Alarm
Sverige AB. Sedan halvårsskiftet år 1999 ingår
även den nya myndigheten Rikstrafiken. Därtill
finns ett antal mindre bolag inom bl.a. väg- och
järnvägsområdena.
13.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
27 348
25 501
25 580
25 532
25 168
25 534
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Tabell 13.2 Omsättning m.m. för myndigheter, verk och helägda bolag inom UO22
enligt årsredovisningen för år 1998

Myndigheter/affärsverk/bolag
Omsättning inkl.
investeringsanslag och
transfereringar (mkr)
Varav anslagsfinansierad
(mkr)
Antal anställda
Post- och telestyrelsen
551
551
148
Banverket
11 187
9 482
7 123
Vägverket
17 979
14 928
7 504
Statens väg- och transportforskningsinstitut
148
33
234
Kommunikationsforskningsberedningen
213
189
28
Handelsflottans kultur- och fritidsråd
26
0
32
Statens haverikommission
12
1
12
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
441
216
567
Statens institut för kommunikationsanalys
30
30
16
Summa myndigheter
30 587
25 430
15 664
Statens järnvägar
14 798
26
15 694
Sjöfartsverket
4 469
0
3 450
Luftfartsverket
1 296
106
1 516
Summa affärsverk
20 563
132
20 660
Posten AB
23 498
244
42 108
Summa bolag
23 498
244
42 108

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Verksamheten för Banverket och Vägverket har
präglats av vad som fastställts av regeringen år
1998 i de långsiktiga planerna för perioden 1998
2007 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7,
rskr. 1996/97:174). Det är regeringens
uppfattning att de fastställda planerna skall
komma att genomföras, men med en viss
tidsförskjutning. Banverket har drabbats av
förseningar i genomförandet av stomnätsplanen
bl.a. på Västkustbanan och på Norge-
Vänernbanan och i utbyggnaden av
fjärrblockeringar. Drift- och
underhållsverksamheten bedrevs i stort sett
enligt de standardnivåer som lagts fast i den
nationella väghållningsplanen och i
stomnätsplanen. På vägsidan har ca 15 procent av
det eftersläpade underhållet kunnat återhämtats.
Under år 1998 har anslagssparanden på ca 3
miljarder kronor upparbetats.
Utvecklingen för väg- och
järnvägstransportsystemet har i stort sett varit
positiv. Tillgängligheten i systemet har
förbättrats, antalet dödade och svårt skadade har
minskat, dock inte de senaste åren och inte i
förväntad takt. Vägverket Produktion redovisar
ett sämre resultat för år 1998.
Resultatförsämringen jämfört med 1997 sker
främst inom den externa verksamheten.
Sjöfartsverkets arbete har under året präglats
av arbete i internationella organ med att öka
sjösäkerheten och att fortsätta att miljöanpassa
sjöfarten. Sjöfartsverkets resultat år 1998 visar en
förbättring med 210 miljoner kronor jämfört
med föregående år. Regeringen konstaterar dock
att Sjöfartsverket inte uppfyllt soliditetsmålet.
Detta beror på beslut om extra inleveranser från
regeringen.
Luftfartsverkskoncernens resultat år 1998 var
en förbättring med 245 miljoner kronor jämfört
med år 1997. Resultatförbättringen har till stor
del sin grund i en kraftig tillväxt av flyget som
transportmedel. Regeringen konstaterar att
Luftfartsverket uppfyllt målen för utdelning,
soliditet och räntabilitet. Verksamhetsmålen för
säkerhet och luftfartspolitik kan anses uppfyllda i
huvudsak.
SJ:s resultat för år 1998 blev sämre än prog-
nosticerat. Resultatet för år 1998 försämrades
med 176 miljoner kronor till -439 miljoner
kronor, främst beroende på
omstrukturereringskostnader och vikande
omsättning för godstransporter. De långsiktiga
målen för räntabilitet och soliditet uppnåddes
inte.
Post- och telestyrelsens (PTS) verksamhet har
bidragit till att uppfylla målen inom området. På
postområdet har PTS utövat tillsyn över samtliga
postoperatörer med tillstånd samt handlagt
tillståndsärenden och beställbara brev enligt
uppställda mål för handläggningstider. Inom
teleområdet har PTS bedrivit tillståndsgivning,
tillsyn samt harmonisering av reglerna för
teletjänster. Inom radioområdet har arbete
bedrivits för att främja ett effektivt utnyttjande
av möjligheterna till radiokommunikation.
Förändringar
Regeringen konstaterar att trafiksäkerhetsmålet
för år 2000 om högst 400 dödade inte torde
uppnås. Regeringen kommer i regleringsbrev till
berörda myndigheter att anvisa vilket kortsiktigt
mål som skall gälla för trafiksäkerhetsarbetet.
Som en följd av de svårigheter att uppnå
trafiksäkerhetsmålet kommer ca 400 miljoner
kronor per år under åren 1999 2003 omfördelas
från Vägverkets administrationsanslag och
anslagsposten sektorsuppgifter till fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder. Regeringen presenterade
våren 1999 ett program med 11 punkter för ökad
trafiksäkerhet.
Regeringen anser det mycket angeläget att
man skyndsamt prövar möjligheterna till
alternativ finansiering av infrastrukturprojekt
och avser att studera för- och nackdelar med
alternativ finansiering av vissa
infrastrukturprojekt.
Sjöfartsverkets och Luftfartsverkets
verksamhetsstrukturer ses över i syfte att kunna
identifiera eventuella mål- och rollkonflikter
samt förbättra effektiviteten och underlaget till
statsmakternas styrning.
Avvecklingen av den nuvarande formen av
Gotlandstillägget föreslås skjutas upp till år 2000.
Ett nytt ställningstagande om avvecklingen av
Gotlandstillägget bör därmed göras år 2000.
Regeringen har för avsikt att ge Rikstrafiken i
uppdrag att analysera förutsättningarna för en
separation av gods- och persontransporterna.
Den 1 juli år 2000 öppnas
Öresundsförbindelsen mellan Sverige och
Danmark för trafik. Därigenom skapas helt nya
förutsättningar för väg- och
järnvägskommunikation med Danmark och
övriga Europa. De svenska järnvägsföretagen
skall enligt avtalet med Danmark betala för
användningen av järnvägen på
Öresundsförbindelsen. Regeringen bedömer att
det är mest ändamålsenligt att Banverket sköter
betalningen till Öresundskonsortiet. För att
kompensera Banverket för detta föreslås att
banavgiften höjs fr.o.m. år 2000 samt att anslaget
till Banverket utökas.
Färdigställandet av Öresundsförbindelsen
öppnar även en ny marknad för SJ och en
snabbare väg till kontinenten för godstransporter
på järnväg. Det innebär dock att SJ Färjetrafik
genom Scandlines kommer att få problem med
lönsamheten. De nya järnvägsanslutningarna till
Arlanda och Kastrup öppnar möjligheter för nya
reseprodukter.
Den 1 juli 1999 började den nya myndigheten
Rikstrafiken sin verksamhet. Fram till årsskiftet
kommer myndigheten att bygga upp och
organisera sin struktur. Rikstrafiken skall verka
för utveckling och samordning av den
interregionala persontrafiken, följa
kollektivtrafikens utveckling och kartlägga
brister i den. Rikstrafiken skall svara för statens
upphandling av transportpolitiskt motiverad
interregional persontrafik som inte upprätthålls i
trafikhuvudmännens regi och där det saknas
förutstättningar för kommersiell drift.
Riksdagen har beslutat (prop. 1998/99:95, bet.
1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237) om vissa
ändringar i postlagen (1993:1684). Ändringarna
syftar till att skapa förutsättningar för ett mer
konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av
den postala infrastrukturen och därigenom även
enkelhet för kunden. Riksdagen har även
beslutat om vissa ändringar i telelagen för att
anpassa lagen till EG-direktiv på området (prop.
1998/99:92, bet. 1998/99:TU12, rskr.
1998/99:238). Genom ändringarna stärks tele-
fonabonnentens integritets- och
konsumentskydd.

Mål
Det transportpolitiska målet
Våren 1998 beslutade riksdagen om ett nytt
transportpolitiskt mål (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266).
Målet för transportpolitiken skall vara att
säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgarna och näringslivet i hela landet. Det
övergripande målet preciseras i fem långsiktigt
inriktade delmål:
- Ett tillgängligt transportsystem
- En hög transportkvalitet
- En säker trafik
- En god miljö
- En positiv regional utveckling

De telepolitiska målen
Enligt riksdagens beslut (prop. 1996/97:61, bet.
1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) skall enskilda
och myndigheter i landets olika delar få tillgång
till effektiva telekommunikationer. Var och en
skall ha möjlighet att från sin stadigvarande
bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja
telefonitjänst till ett rimligt pris inom ett allmänt
tillgängligt telenät. Alla skall få tillgång till
teletjänster på likvärdiga vilkor.
Telekommunikationerna skall vara uthålliga och
tillgängliga under kriser och i krig.

Målet för IT-politiken
Riksdagen beslutade i mars 1996 om en nationell
IT-strategi och om målen för denna (prop.
1995/96:125, bet. 1995/96:TU9, rskr.
1995/96:282). Målen för en nationell IT-strategi
skall bl.a. vara
- att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt
som bidrar till att skapa tillväxt och
sysselsättning och som stärker Sveriges
konkurrenskraft,
- att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli
ett medel för ökad kunskap, demokrati och
rättvisa.

Rättsordningen, utbildningen och samhällets
informationsförsörjning skall prioriteras.
Effektiva former måste finnas för en
kontinuerlig juridisk uppföljning av den snabba
utvecklingen på området. Kunskap om
informationsteknik och dess
användningsområden skall föras in på alla nivåer i
utbildningsväsendet. Det skall finnas en hög
tillgänglighet till basinformation genom en väl
fungerande infrastruktur för samhällets
informationsförsörjning. Regleringen av
telemarknaderna är av väsentlig betydelse för
utvecklingen på IT-området. Staten har en roll
vad gäller infrastruktur (tillgänglighet),
regelverket (tilliten) samt utbildning och
informationsförsörjning. Sverige bör arbeta för
att regelverket inom EU utvecklas i riktning mot
en överskådlig och mer generell reglering som
främjar den tekniska utvecklingen samtidigt som
användarna garanteras tillgång till grundläggande
tjänster samt att förutsättningar skapas för en
ökad elektronisk handel.

De postpolitiska målen
Enligt riksdagens beslut (prop. 1997/98:127, bet.
1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) skall det
finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet
som innebär att alla kan ta emot brev och andra
adresserade försändelser som väger högst tjugo
kilo. Det skall finnas en möjlighet för alla att få
sådana försändelser befordrade till rimliga priser
samt försäkrade och kvitterade av mottagaren.
Dessutom skall enstaka försändelser befordras
till enhetliga priser.
Prioriteringar
En hög teknisk tillväxt och internationell
konkurrenskraft anses vara en förutsättning för
stark ekonomiskt tillväxt. För att skapa
förutsättningar för Sveriges företag att bibehålla
sin framskjutna position både som användare
och som producenter av IT anses en väl
utvecklad IT-infrastruktur ha stor betydelse.
Regeringen anser att staten har en roll vad
gäller informationstekniken när det gäller
tillgänglighet, regelverk, förutsättningar för god
konkurrens samt utbildning och kompetens. För
att tillgängligheten skall tillgodoses är IT-
infrastrukturen av vital betydelse.
Tillgängligheten förutsätter också att prisbilden
är sådan att företag och privatpersoner skall
kunna använda nya tjänster till en rimlig kostnad.
Regeringen menar att det kan uppnås bl.a.
genom en ökad konkurrens inom sektorn.
Frågan om hur god social och regional
täckning av IT-infrastrukturen skall kunna
tillgodoses har utretts och är för närvarande
under beredning. Regeringen anser att staten har
ett ansvar för en väl fungerande IT-infrastruktur
finns tillgänglig. Regeringen anser det är viktigt
att möjliggöra investering i öppen ledning, som
säkerställer konkurrens mellan skilda operatörer.
Detta kan ske t.ex. i form av ett stomnät mellan
landets alla kommuner som ett fösta steg mot
högre kapacitet i nätet som helhet. Det kräver
nya investeringar i bredbandig IT-infrastruktur
vilket kan ske i både privat och offentlig regi.
Det är angeläget att investeringar påbörjas för
att Sveriges position nära täten bland IT-nationer
skall kunna behållas och utvecklas. Regeringen
avser att fortlöpande ta initiativ inom området
och avser även att återkomma i den IT-
proposition som planeras till början av år 2000.
Regeringen anser att frågan om IT-
omställningen inför millennieskiftet är av stor
vikt. Regeringen avser därför att fortlöpande
informera riksdagen med så aktuell information
som möjligt under hösten.
Regeringen prioriterar i enlighet med
inrikningen för transportinfrastrukturen för
perioden 1998 2007 (prop. 1996/97:53, bet.
1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) satsningar på
drift och underhåll av vägarna och järnvägarna
samt på miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder
framför investeringar i nya vägar. På
järnvägssidan prioriteras fullföljandet av den
pågående anpassningen till snabbtåg.
Konkurrenskraften för godstrafik på järnväg
skall stärkas.
Regeringen anser att Sverige även i
fortsättningen bör vara pådrivande inom
flygsäkerhetsområdet och med kraft bl.a. verka
för ett snabbt etablerande av den europeiska
flygsäkerhetsmyndigheten, EASA. Regeringen
anser vidare att det är viktigt att miljöarbetet
även fortsättningsvis bedrivs med hög prioritet
och ser positivt på EU:s miljöarbete inom
luftsektorn vad gäller frågor som skärpning av
normer för buller, avgasutsläpp och
avgasrelaterade avgifter.
Sjöfartsverket utreder i ett gemensamt projekt
med Göteborgs hamn tillgänglighets- och
säkerhetshöjande åtgärder med avsikt att
säkerställa anlöp av större containerfartyg och
råoljetankers in till hamnen i Göteborg.

13.3 Resultatbedömning
13.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
I och med internationaliseringen och
kunskapssamhällets frammarsch ställs allt
hårdare krav på infrastrukturen och på säkra,
miljöanpassade och pålitliga transporter. Företag
i landets alla regioner måste på ett effektivt sätt
kunna nå ut till internationella marknader.
Infrastrukturen måste också ge förutsättningar
för ett persontransportsystem som möjliggör
arbetspendling inom större regioner och därmed
en vidgning av arbetsmarknaden. Goda, täta och
snabba persontransporter binder ihop
arbetsmarknader, något som bl.a. märks i
Mälardalen och Öresundsregionen. Den
planerade öppningen av Botniabanan kan
innebära att även pendlingsregionerna kring
Norrlandskusten utvidgas. Från tillväxtsynpunkt
måste både de näringspolitiska och de
regionalpolitiska aspekterna på
transportsystemet uppmärksammas, inte minst
sambandet mellan infrastruktur och regional
utveckling.
Det nya sättet att organisera produktionen,
som växer fram i informationssamhället, kan få
nya följder för transportbehoven, som ännu är
svåra att överblicka. Avståndens minskade
betydelse när det gäller vissa
kommunikationsformer och en upplösning av
tidigare geografiska kopplingar mellan olika led i
produktionskedjan kan t.ex. tänkas leda fram till
mer sammansatta transportbehov än dagens.
Även med Sveriges väl utbyggda
kommunikationsnät kan både gods- och
persontransportsystemen bli effektivare.
Kapacitetsproblemen i storstädernas
kollektivtrafik måste lösas. Det är också
betydelsefullt med en framförhållning för att
uppmärksamma hotande brister, när nya
pendlingsmöster eller nya marknader uppstår.
Förändringar i efterfrågan på olika typer av varor
och tjänster kan påverka behovet av transporter.
Det är därför viktigt att utveckla metoder som
kan ge tidiga indikationer på sådana förändringar
i och med att förändringar i transportsystem tar
tid att genomföra.
Omställningen till en ekologiskt hållbar
utveckling ställer särskilda krav på
transportsystemen. Miljöaspekter måste
integreras vid utbyggnad och användning av alla
transportsystem. Både Vägverket och Banverket
har att beakta miljökonsekvenser i
verksamheten. Banverket och Vägverket inför
successivt ett miljöledningssystem under
perioden 1998 2001. Satsningar på
kollektivtrafik har betydelse från miljösynpunkt
likaså att utveckla mer miljöanpassade fordon.
Antalet personbilar ökade under 1998 med 2,4
procent och antalet lastbilar med 5,2 procent.
Det samlade persontrafikarbetet minskade dock
med 2,4 procent. Det nyregistrerades dubbelt så
många bilar som skrotades. Nyare bilar är
normalt krocksäkrare än äldre bilar. En förnyelse
av bilparken ger därmed positiva trafiksäkerhets-
och miljöeffekter. Andelen trafikarbete med
personbilar utrustade med krockkudde på
förarplats fortsätter öka och uppgick i slutet av år
1998 till drygt 35 procent. Trafikarbetet med
lastbil ökade med 5,1 procent under år 1998.
Förekomsten av tunga lastbilar i trafiken innebär
en ökad skaderisk för övriga trafikanter och får
därför en negativ effekt på trafiksäkerheten. Den
tunga trafiken står även för en stor andel av
koldioxidutsläppen.
Järnvägsmarknaden såväl i Sverige som
utomlands karaktäriseras av en allt större
avreglering och ökad konkurrens. Det är därför
av avgörande betydelse att SJ inom en snar
framtid kan nå en sådan lönsamhetsnivå att
verksamheten kan få möjlighet att utvecklas i
takt med de förändringar som sker på
marknaden. Jämfört med 1997 ökade det totala
antalet personresor på järnväg med 4 procent.
Antalet passagerare i Gotlandstrafiken har
ökat under senare år och ett nytt rekord
uppnåddes under år 1998 med nästan 1,2
miljoner passagerare. Prognosen för år 1999
pekar på en fortsatt ökning både för passagerare
och gods.
Antalet flygpassagerare i linjefart och
chartertrafik ökade under 1998 vid de statliga
flygplatserna och nådde den högsta siffran
någonsin, 27,5 miljoner. Utrikestrafiken står för
den övervägende delen av ökningen, men även
inrikesflyget har ökat.
Närmare hälften av alla svenskar har tillgång
till Internet och egen PC. Även inom näringsliv
och förvaltning är datoranvändningen hög. Cirka
60 procent har en mobiltelefon. Sverige och de
övriga nordiska länderna intar en särställning i
Europa genom den utbredda användningen av IT
och den mycket kraftiga expansionen av IT-
företag. Sverige har bland den högsta
datortätheten i världen.
Dagens snabba IT-utveckling drivs på av
marknadens behov och efterfrågan. Ny teknik
gör det möjligt att förmedla elektronisk
information genom många olika sorters
infrastruktur. Statens ansvar är att se till att
förutsättningarna för utvecklingen är goda och
att avlägsna de hinder som försvårar eller
försenar utvecklingen. Tre områden kommer att
prioriteras; infrastrukturen, regelverket samt
utbildning och kunskap.
Sverige har idag en jämförelsevis väl utbyggd
informationsinfrastruktur. Genom att IT-
baserade tjänster kommer att kunna överföras på
många olika sätt kan regional obalans motverkas
i fråga om möjligheterna att utnyttja IT-tjänster.
Tillgängligheten till den digitala tekniken
förutsätter ett institutionellt ramverk som
främjar utvecklingen och tar bort onödiga hinder
samtidigt som det skyddar den enskildes
integritet. Regelverken skall vara stabila,
förutsebara och transparanta. Sverige skall
fortsätta att verka för ett gynnsamt europeiskt
regelverk på telekommunikationsområdet. För
närvarande pågår en översyn av EU:s
telereglering och Sverige deltar aktivt i det
arbetet. Samtidigt pågår parallella arbeten med
olika direktiv med syfte att öka förtroendet för
IT-tjänster och elektronisk handel. En hög
allmän kunskapsnivå krävs för att alla skall ha
tillgång till den nya tekniken. Därför måste
utbildningssystemet hålla hög standard. Alla
lärare och elever inom ungdomsskolan kommer
att få en e-postadress. Tillgängligheten till
Internet i skolan skall öka. Det är också
angeläget med åtgärder som kan förbättra och
utveckla IT-användningen inom de mindre
företagen.
13.3.2 De viktigaste statliga insatserna
inom området
IT-infrastrukturutredningen tillsattes av
regeringen i juli 1998. Utredningens uppgift var
dels att utröna hur tillgången till
informationsinfrastruktur med hög kapacitet är
fördelad över landet idag, dels att föreslå hur
staten, i samverkan med andra aktörer, ska kunna
uppnå god regional och social täckning med hög
kapacitet. Utredningen har i juni i år lagt fram ett
förslag till handlingsprogram för en utbyggnad
av IT-infrastrukturen i Sverige (SOU 1999:85).
Slutbetänkandet och remissvaren och de förslag
som läggs i IT-propositionen kommer att bilda
utgångspunkt för arbetet.
Regeringen har under år 1998 lämnat sin andra
skrivelse (skr. 1998/99:2) till riksdagen där
utvecklingen på IT-området redovisas. Förutom
en beskriving av den allmänna utvecklingen på
området redogörs även för vidtagna och
pågående åtgärder för att bredda och utveckla
användningen av informationsteknik.
Statskontorets rapport Sammanhållen strategi
för samhällets IT-säkerhet (1998:18) har
remissbehandlats och bereds för närvarande.
2000-delegationen har kontinuerligt
informerat en bred målgrupp om frågor som rör
arbetet med omställningen inför år 2000 i
samhället via webbplats, nyhetsbrev, anföranden
vid seminarier och i massmedia. I början av maj
1999 genomfördes en informationskampanj
riktad till medborgarna i syfte att belysa olika
sakfrågor som rör 2000-frågan och att informera
om samhällets anpassningsarbete. Under
oktober 1999 planeras en uppföljande
informationskampanj.
En stor del av de statliga insatserna på
teleområdet syftar till att skapa en väl fungerande
konkurrens på telemarknaden för att på så sätt
uppfylla de telepolitiska målen. Med målet att
ytterligare främja konkurrensen inom
teleområdet har riksdagen antagit vissa ändringar
i telelagen (1993:597) i syfte att införa förval av
teleoperatör och nummerportabilitet. Dessa
lagändringar trädde i kraft den 1 juli 1999 och
vissa föreskrifter för det närmare genomförandet
har meddelats av Post- och telestyrelsen.
Genom ändringar i postlagen (prop.
1998/99:95, bet. 1998/99:TU11, rskr.
1998/99:237) har tillgången till delar av
infrastrukturen på postmarknaden reglerats.
Ändringarna syftar till att skapa förutsättningar
för ett mer konkurrensneutralt och bättre
samutnyttjande av infrastrukturen och
därigenom även enkelhet för postkunderna.
Statens ansvar för en grundläggande
kassaservice säkerställs genom ett avtal med
Posten AB. I avtalet har Posten AB förbundit sig
att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice.
Regeringen gjorde bedömningen i propositionen
Statens ansvar på postområdet (prop. 1997/98:
127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) att
marknaden för betaltjänster har genomgått
betydande förändringar under senare år och
därför bör statens ansvar på området ses över.
Regeringen tillsatte den 12 mars år 1998 en
utredning med uppgift att utreda statens ansvar
för en grundläggande betaltjänst och
kontantförsörjning (dir. 1998:159). Regeringen
kommer under hösten 1999 ta ställning till
utredningens förslag och remissinstansernas
synpunkter.
Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA) fortsätter arbetet med att utreda en
samlad statistisk belysning av förhållanden och
aktiviteter där informations- och
kommunikationsteknik har eller förväntas få en
framträdande roll. Uppdraget skall vara slutfört
senast den 30 juni 2001.
Ett antal stora investeringsobjekt har under
1998 färdigställts och öppnats för trafik.
Motorväg har färdigställts på väg E4 mellan
Väderstad och Mjölby. Även Lundbytunneln på
väg E6, Häggviksleden på riksväg 262 samt
Vallsundsbron i Jämtland har färdigställts. De
största satsningarna på järnvägssidan under år
1998 var fortsatt utbyggnad av dubbelspår på
Västkustbanan och Mälarbanan samt
investeringar för ökad hastighet på
Ostkustbanan. Drift- och
underhållsverksamheten bedrevs i stort sett
enligt de standardnivåer som lagts fast i den
nationella väghållningsplanen och i
stomnätsplanen. På vägsidan har ca 15 procent av
det eftersläpade underhållet kunnat återhämtats.
Hastighetsgränsen har sänkts på ca 400 km väg
enligt de nya kriterierna för hastighetsgränser.
Banverket har under 1998 utvecklat sitt
säkerhetssystem.
Regeringen beslutade i maj 1999 att Banverket
senast den 1 oktober år 2000 skall redovisa till
regeringen om det är möjligt att fullfölja
tunnelbygget genom Hallandsås på ett
miljömässigt och säkert sätt.
Riksdagen har beslutat (prop. 1997/98:117,
bet. 1997/98:KrU14, rskr. 1997/98:225) om
ändring i väglagen (1971:948) och lagen om
byggande av järnväg (1995:1649).
Lagändringarna innebär en skärpning av kraven
på hänsyn till stads- och landsskapsbild, natur-
och kulturvärden samt estetik. Vägverket,
Banverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket och
Statens järnvägar är engagerade inom ramen för
regeringens handlingsprogram för arkitektur,
formgivning och design. I mars 1999 redovisade
de egna kvalitetsprogram för arkitektur och
formgivning.
Den svenska handelsflottan minskade under
år 1998. Den negativa utvecklingen kan nu
förväntas upphöra och en viss inflaggning är
trolig efter riksdagens beslut om att höja
rederistödet och den överenskommelse om
tillfällig anställning av utländsk personal som
parterna på arbetsmarknaden träffat.
Under år 1998 infördes miljödifferentierade
sjöfartsavgifter för att stimulera sjöfartens
miljöanpassning. Regeringen har gett
Sjöfartsverket i uppdrag att senast den 31
december år 1999 redovisa en utvärdering av
miljödifferentieringen samt eventuella
konsekvenser som omläggningen av
sjöfartsavgiftssystemet i övrigt medfört.
Uppställningsplatser för flygplan,
järnvägsanpassning av Arlandas Terminal 5 och
förberedelser för den tredje rullbanan på Arlanda
flygplats samt förberedelser för ett nytt
trafikledningssystem gjordes under år 1998.
Till följd av den transportpolitiska
propositionen (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) fattades några
avgörande beslut för SJ:s framtid. Banavgifterna
sänktes och den långväga busstrafiken
avreglerades. Arbetet med att renodla
järnvägssektorns organisation har inneburit att
ansvar för vissa gemensamma funktioner och det
kapillära bannätet förts över från SJ till
Banverket.
Den 1 juli 1999 började den nya myndigheten
Rikstrafiken sin verksamhet. Fram till årsskiftet
kommer myndigheten att bygga upp och
organisera sin struktur. Rikstrafiken skall verka
för utveckling och samordning av den
interregionala persontrafiken, följa
kollektivtrafikens utveckling och kartlägga
brister i den. Rikstrafiken skall svara för statens
upphandling av transportpolitiskt motiverad
interregional persontrafik som inte upprätthålls i
trafikhuvudmännens regi och där det saknas
förutsättningar för kommersiell drift. Eftersom
det tar viss tid att bygga upp en ny organisation
beslutade regeringen att uppdra åt Delegationen
för köp av viss kollektivtrafik att genomföra
upphandlingen av trafik för år 2000. Fr.o.m. år
2001 kommer ansvaret för upphandlingen helt
att övergå till Rikstrafiken.
Kommunikationsforskningsberedningen,
Vägverket och Banverket har under år 1998
infört gemensamma ansöknings- och
beslutsperioder för forskningsprojekt.
Kommunikationsforskningsberedningen deltar
även i uppbyggnaden av EU:s femte ramprogram
för forskning och teknisk utveckling.
Programmet är en viktig finansiär för svenska
forskare och kunskapskälla för den svenska
transportsektorn.
Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA) har under år 1998 följt länsstyrelsernas
och i försökslänen självstyrelseorganens arbete
med infrastrukturplanering för att utvärdera hur
processen för framtagandet av länsplanerna har
motsvarat riksdagens och regeringens krav.
Sektorsmyndigheterna inom
transportområdet har fått i uppdrag att senast
den 7 oktober 1999 lämna förslag till åtgärder
som kan bidra till att uppfylla
miljökvalitetsmålen (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183).
13.3.3 Effekterna av de statliga insatserna
Inom det transportpolitiska området
Ett tillgängligt transportsystem
Under år 1998 har framkomligheten och
tillgängligheten inom transportsystemet fortsatt
att förbättras genom öppnandet av nya väg- och
järnvägssträckor, genom ökad bärighet på det
statliga väg- och järnvägsnätet, genom ökad
andel dubbelspår och högre genomsnittlig
hastighet på järnvägsnätet. Banverket och
Vägverket har tillsammans med Boverket, SJ,
Sjöfartsverket och Luftfartsverket och
representanter för handikapprörelsen påbörjat en
dialog om hur tillgängligheten inom
transportsystemet för funktionshindrade kan
förbättras.

En hög transportkvalitet
Bärigheten på det statliga vägnätet har ökat
under 1998. Samtidigt var antalet dygnskilometer
avstängd väg till följd av tjällossning högre 1998
än både 1997 och 1996, men detta berodde på att
vintern 1998 var ovanligt svår ur
tjällossningssynpunkt. Knappt 89 procent av
stomnätet kunde vid utgången av 1998 trafikeras
med godståg med en axellast på 22,5 ton och en
hastighet på 90 km/h. Nivån är oförändrad
jämfört med föregående år. Därmed har
regeringens mål på 90 procent inte kunnat
uppfyllas. Arbetet med att uppgradera
lastprofilen på sträckan Bergslagen Göteborg
kommer dock att underlätta tyngre
godstransporter.

En säker trafik
Trafiksäkerheten i vägtransportsystemet har inte
förbättrats under 1998. Prognosen för antalet
dödade i vägtrafiken år 2000 bedöms till ca 470
enligt VTI:s prognosmodell. Användningen av
bilbälte och cykelhjälm är också oförändrad i
förhållande till föregående år liksom antalet
hastighetsöverträdelser. Sänkningen av
åldersgränsen för övningskörning till 16 år har
lett till en minskning av olycksrisken för unga
nyblivna körkortsinnehavare. Antalet
plankorsningsolyckor med järnväg var 1998 det
lägsta antalet, 45 stycken, sedan statistik började
föras.

En god miljö
Antalet bullerstörda utmed statens vägnät har
minskat med ca 4 400 personer eller 10 procent
under året till följd av Vägverkets insatser under
året. Utmed järnväg har drygt 900 fastigheter
erhållit bullerskydd under året. Antalet
konfliktpunkter mellan stomjärnvägsnätet och
vattenförsörjningsintressen inventerades under
1997. En konfliktpunkt har åtgärdats under 1998
men arbete pågår på flera ställen. Med nuvarande
takt kommer 10 15 vattentäkter ha åtgärdats
fram till år 2004. Åtgärder för att reducera eller
eliminera konflikter mellan vägtrafik och
vattentäkter har under år 1998 vidtagits på ett
fyrtiotal platser. Utsläppen av kväveoxider,
kolväten, svaveldioxid och cancerframkallande
ämnen minskade under året, medan utsläppen av
koldioxid ökade med 1,2 procent jämfört med
1997. Godstransporterna på väg står för den
övervägande delen av de ökade
koldioxidutsläppen.
Dieselförbrukningen i järnvägssektorn ökade
under 1998 med ca 7 procent jämfört med
föregående år. Den långsiktiga trenden är dock
att dieselförbrukningen och därmed
emissionerna minskar. Sedan 1990 har
dieselförbrukningen minskat med ca 15 procent.
Banverkets miljöarbete under 1998 har i övrigt
inriktats på att bygga upp en organisation för
miljöledning och förankra
miljöledningssystemet. Banverket avslutade
under 1998 en inventering av kulturhistoriskt
intressanta broar.
De miljödifferentierade sjöfartsavgifterna som
infördes 1998 har varit en framgång, bl.a. genom
att över 1000 fartyg har anmält att de använder
lågsvavlig olja.

En positiv regional utveckling
Genom de nya väg- och järnvägssträckor som
öppnats eller förbättrats under året har delar av
landet ytterligare knutits samman.
Investeringarna i Mälardalsregionen har
förkortat restiden avsevärt och bidragit till goda
pendlingsmöjligheter i regionen. Målet att
utjämna skillnader och kompensera för långa
transportavstånd har dock inte uppfyllts under
1998. Investeringarna i det statliga vägnätet har
medfört att stödområdenas andel av restids- och
reskostnadsminskningar är betydligt lägre än
stödmområdenas andel av den totala restiden och
reskostnaden.
Inlandsbanan har erhållit ett särskilt
upprustningsbidrag för sträckorna Ulriksfors
Hoting och Dorotera Vilhelmina. Det nya
stödsystemet till kommunala flygplatser bidrar
till en positiv regional utveckling.
Inom områdena för telekommunikaton, informa-
tionsteknik och post
Införandet av förval av teleoperatörer och
nummerportabiliet kommer att innebära att
konkurrensen på teleområdet ökar ytterligare
genom att det blir lättare för konsumenterna att
välja olika teleoperatörer. Vidare har Telia
tvingats sänka priset för samtal från det fasta
nätet till det mobila nätet med ca 20 procent
efter att Post- och telestyrelsen krävt sänkta
samtrafikavgifter. En rad förbättringar vad gäller
servicekvalitet har skett under 1998.
Genom att skapa bättre förutsättningar för ett
mer konkurrensneutralt och bättre
samutnyttjande av den postala infrastrukturen
förbättras förutsättningarna för alla
postoperatörer att verka på den avreglerade
postmarknaden utan att säkerställandet av en
samhällsomfattande posttjänst påverkas.
Samtidigt medför ett bättre samutnyttjande av
infrastrukturen enkelhet för postkunderna på så
sätt att mottagare och avsändare av post inte
behöver bekymra sig om hur och med vilken
operatör som en försändelse når rätt adressat.
Genom 2000-delegationens granskningar av
el- och telesektorn har ytterligare information
framkommit om läget i sektorerna. En
informationskampanj har genomförts under
våren 1999. Av den utvärdering som
delegationen gjort framkommer att oron
minskat hos allmänheten och förtroendet för
samhällets förmåga ökat. Massmedier är dock
allmänhetens främsta informationskälla i denna
fråga.
13.3.4 Regeringens slutsatser
IT är ett prioriterat område. IT-infra-
strukturutredningen överlämnade den 11 juni
1999 sitt betänkande Bredband för tillväxt i hela
landet (SOU 1999:85) till regeringen. Förslagen
remissbehandlas för närvarande. Regeringen
avser att fortlöpande ta initiativ inom området
och avser även att återkomma i den IT-
proposition som planeras till början av år 2000.
Regeringen anser att IT-säkerhetsförslagen
måste ses i ett större sammanhang. IT-säkerhet
är en viktig del i samhällets skydd mot intrång i
fredstid, informationsoperationer och
informationskrigföring, inom vilka områden
regeringen återkommer med förslag under år
1999 och 2000.
Regeringen anser att 2000-delegationens
arbete bör fortsätta i samma intensiva takt så att
Sverige kan passera skiftet till år 2000 så
störningsfritt som möjligt. Delegationens
granskningar av sektorer bör fortsätta under
senare delen av 1999. Delegationens uppgift att
följa och granska arbetet ur ett tvärsektoriellt
perspektiv är särskilt prioriterat.
Regeringen anser att statistikförsörjning om
IT-området är mycket viktigt och avvaktar
resultatet av SIKA:s uppdrag.
Regeringen bedömer att Vägverkets och
Banverkets verksamheter under år 1998, med
några undantag, bidragit till att uppfylla de
trafikpolitiska målen. Insatserna för att ta igen
det eftersläpade underhållet har medfört att de
befintliga infrastrukturanläggningarna kunnat
nyttjas för att kunna bidra till att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt
hållbar transportförsörjning för medborgare och
näringslivet i hela landet.
Regeringen anser att trafiksäkerhetsarbetet
måste intensifieras ytterligare då det fastlagda
målet om högst 400 dödade i trafiken för år 2000
inte torde kunna nås. Som en följd av de
svårigheter att uppnå trafiksäkerhetsmålet
kommer ca 400 miljoner kronor per år under
åren 1999 2003 omfördelas från Vägverkets
administrationsanslag och anslagsposten
sektorsuppgifter till fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder. Satsningar kommer att
göras genom att åtgärda de farligaste vägarna,
intensifiera trafiksäkerhetsarbetet i kommunerna
och övervakningen av gällande trafikregler samt
kvalitetsäkring av transporterna. Riksdagens mål
om ett halverat antal plankorsningsolyckor med
järnväg till 2007, räknat från 1996 års nivå,
bedöms kunna uppnås.
Riksdagens mål för koldioxidutsläpp bedöms
inte kunna uppnås då utsläppen från vägtrafiken
har ökat med 2,4 procent jämfört med år 1990.
Regeringen ser allvarligt på en sådan utveckling
och betonar vikten av att åtgärder för att bryta
trenden vidtas så att målet 2010 skall kunna
uppnås. Däremot bedömer regeringen att
riksdagens mål för år 2000 för utsläpp av
kolväten kommer att kunna nås liksom
etappmålet för 2005 för kväveoxidutsläppen från
vägtrafiken.
Regeringen gör även bedömningen att
målnivån år 2003 för antalet dygnskilometer
avstängd väg till följd av tjällossning kommer att
kunna nås. Däremot kommer sannolikt inte
etappmålet för buller utmed järnväg att uppfyllas
till år 2004.
Regeringen har för avsikt att lämna särskilda
uppdrag till de verksamheter som har
anknytning till regeringens handlingsprogram
för arkitektur, formgivning och design för att de
under år 2000 skall förbereda sin medverkan
under Arkitekturåret 2001.
Regeringen konstaterar att samtliga
Vägverkets resultatenheter uppvisar ett positivt
resultat under 1998 men att Vägverkets interna
avkastningskrav inte har uppnåtts för Vägveket
Produktion. År 1999 kommer Vägverket
Produktion att vara fullständligt
konkurrensutsatt samtidigt som
nyinvesteringsvolymen inom Vägverket och
Banverket förväntas minska. Detta innebär
fortsatta krav på effektivisering av den egna
verksamheten.
Regeringen anser att SJ behöver förstärka sin
konkurrenskraft på såväl person- som
godstransportmarknaden, vilket innebär fortsatta
riktade investeringsåtgärder för att anpassa
utbudet av produkter och tjänster till
marknadens krav på förnyelse och flexibilitet.
Vidare är det viktigt att SJ ökar fokuseringen på
sin kärnverksamhet samt effektiviteten och
lönsamheten inom denna.
Regeringen föreslår för år 2000 att medel
avsätts från Rikstrafikens anslag för att säkra
trafik, med prioritet för tågtrafik, som omfattas
av principöverenskommelsen med
trafikhuvudmännen fram till den 31 december år
2000. Detta för att ge Rikstrafiken rådrum att på
ett tillfredsställande sätt genomföra erforderliga
bedömningar om vilken trafik som eventuellt
bör ingå i statens upphandling. Regeringen avser
inte att förlänga avtalen som grundar sig på
principöverenskommelsen.
Posten AB har fortsatt att omstrukturera sitt
servicenät under 1998. Regeringen bedömer att
dessa förändringar inte påverkat rikstäckningen.
13.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet
Kommunerna och bl.a. NTF bedriver ett aktivt
trafiksäkerhetsarbete som syftar till att uppnå
målet med nollvisionen.
Det miljöarbete som kommunerna i landet
bedriver inom ramarna för Agenda 21 strävar i
samma riktning som de transportpolitiska
miljömålen.
De lokala investeringsprogrammen som
beviljats bidrag bedöms ge märkbara effekter på
miljön bl.a. genom effektivare energianvändning
och minskade utsläpp av koldioxid, kväve och
svavel.
Från utgiftsområde 6 Totalförsvaret
finansieras försvarsuppgifter om syftar till att
säkerställa att kommunikations- och
transportsystemet fungerar även i krigs- och
kristid.
Regeringen har under 1999 givit slutligt
klartecken för att bygga ut Luleå-Kallax flygplats
till en internationell fraktflygplats. En
fraktflygplats vid Luleå-Kallax fyller ett
internationellt behov och är samtidigt av stort
värde för Norrbottens län. Fraktflygplatsen
förväntas ge upphov till ett mycket stort antal
nya arbetstillfällen, både direkta och indirekt
kopplade till verksamheten. Kallax Cargo kan
stimulera angränsande verksamheter i länet och
inspirera till utveckling av näringslivet i stort.
13.5 Skatteavvikelser
Internationell postbefordran
Som export räknas transport till eller från
utlandet. Detta innebär att en resa från ort i
Sverige till en ort i utlandet i sin helhet är
frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller
både luft-, vatten- och landtransporter. Beloppen
i tabellen avser inrikes del av utrikes buss- och
tågtransporter.
Persontransporter
Skattesatsen är 12 procent.
Skatt på dieselbränsle i motorfordon
Skattesatsen för diesel i olika miljöklasser
jämförs med skattesatsen för bensin i miljöklass
2, vilken utgör normen på hela
transportområdet. Den genomsnittliga
skattesatsen för bensin i den bästa miljöklassen
41 öre/kWh medan diesel beskattas med 16
öre/kWh i miljöklass 1, 18 öre/kWh i miljöklass
2 och 21 öre/kWh i miljöklass 3. Skattesatserna
avser budgetåret 1999.
Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift
Befrielsen gäller elförbrukning för jänväg och
tunnelbana. Skatteavvikelsen uppgår till 41
öre/kWh.
Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart
Avvikelsen uppgår till 41 öre/kWh.
Skattebefrielse för inrikes sjöfart, koldioxidskatt
Skattebefrielse föreligger för såväl energi- som
koldioxidskatt.

Tabell 13.3 Nettoavvikelser mellan åren 1999 och 2000
Miljarder kronor

1999
2000
Internationell postbefordran
0,10
0,10
Persontransporter
2,11
2,18
Skatt på diesel
6,66
6,82
Skattebefrielse bandrift
1,04
1,05
Skattebefrielse inrikes sjöfart
0,33
0,34
Skattebefrielse för inrikes sjöfart,
CO2-skatt
0,08
0,09
Summa
10,32
10,57

Tabell 13.4 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor

Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
19992
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
A Väg och järnväg
24 410
22 931
22 585
23 171
22 530
22 912
B Sjö- och luftfart
1 099
818
837
634
634
634
C Post- och telekommunikation samt
informationsteknik

751

695

745

559

559

534
D Statens järnvägar, Rikstrafiken m.m.
616
622
898
739
1 008
1 008
E Kommunikationsforskning och meteorologi
473
436
514
430
438
446
Totalt för utgiftsområde 22
27 348
25 501
25 580
25 532
25 168
25 534
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Utgiftsprognosen inkluderar även äldreanslag inom verksamhetsområdena.

För 1998 uppgår utgifterna till 27 348 miljoner
kronor vilket är 3 248 miljoner kronor, 13
procent, högre, jämfört med statsbudgeten. En
följd av utgiftsökningen är att anslagssparandet
minskar. Det är verksamhetsområdet Väg och
järnväg som står för den största skillnaden
mellan statsbudgeten och utfall. Äldreanslagen
inom väg- och järnvägsområdet har utnyttjats
nästan helt. Det totala utfallet för äldreanslag
inom verksamhetsområdet uppgår till 2 909
miljoner kronor vilket är en ökning med 2 909
miljoner kronor jämfört med statsbudgeten
eftersom äldreanslag inte anvisas på aktuell
statsbudget.
För 1999 beräknas utgifterna bli högre än vad
som anvisats i statsbudgeten. Banverket kommer
vid årets utgång att i princip ianspråktagit hela
anslagskrediten. Ett antal åtgärder vidtogs i
samband med vårpropositionen för 1999 för att
undvika ett överskridande av utgiftstaket för år

1999. I vårpropositionen anges begräns-
ningsbelopp för ett antal utgiftsområden/anslag
där syftet är att säkerställa att
anslagsförbrukningen år 1999 inte överstiger en
viss bestämd nivå. I vårpropositionen
redovisades även en indragning på 500 miljoner
kronor på anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag. Indragningen gjordes från posten
Till regeringens förfogande.
I vårpropositionen angavs även ett
begränsningsbelopp för anslaget A4 Banverket:
Banhållning som emellertid inte påverkar
prognosen då begränsningsbeloppet på 7 290
miljoner kronor är högre än de disponibla
medlen. Den senaste prognosen för anslaget för
banhållning pekar dock på att utfallet för år 1999
kommer att ligga under begränsningsbeloppet.

14 Väg och järnväg

14.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar väghållning och
vägtrafik samt banhållning och tågtrafik.
Verksamheten syftar till att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt
hållbar transportförsörjning för medborgarna
och näringslivet i hela landet. Statens företrädare
på central nivå för frågor inom väg- och
järnvägsområdet är Vägverket och Banverket.
Den sammanlagda verksamhetsvolymen inkl.
externa intäkter och lånefinansierad verksamhet
uppgick år 1998 till ca 29,2 miljarder kronor.
Inom verksamhetsområdet fanns vid utgången av
året totalt ca 13 400 tillsvidareanställd personal
anställda i staten.
14.2 Utgiftsutveckling
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
19991,2
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
24 410
22 931
22 585
23 171
22 530
22 912
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2I vårpropositionen redovisades även en indragning på 500 miljoner kronor på
anslaget
A2 Väghållning och statsbidrag. Indragningen gjordes från posten Till
regeringens
förfogande.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Regeringen anser att Vägverkets verksamhet
under år 1998, med några undantag, bidragit till
att uppnå de trafikpolitiska målen. Ett viktigt
undantag är utvecklingen av trafiksäkerheten i
vägtransportsystemet, som inte har förbättrats
under år 1998. Genomförda
trafiksäkerhetsåtgärder inom sektorsuppgiften
har hittills inte gett de förväntade effekterna på
trafiksäkerheten. Regeringen har därför i 1999
års ekonomiska proposition föreslagit att medel
skall omprioriteras från byggande av stamvägar
till åtgärder på vägnätet som ger en ökad
trafiksäkerhet. Denna omprioritering får dock
inte drabba andra prioriterade åtgärder såsom
ombyggnadsåtgärder på det regionala vägnätet
eller satsningen på åtgärder för ökad
tillgänglighet för funktionshindrade i
kollektivtrafiken. Dessutom bedömer regeringen
att Vägverkets administration kan effektiviseras
och verkets arbete med sektorsuppgifter
begränsas till sådana åtgärder som har stor och
säker effekt på miljö och trafiksäkerhet. Det
därigenom skapade medelsutrymmet kan i stället
användas för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på
hela det statliga vägnätet för att uppnå uppsatta
trafiksäkerhetsmål. Målet att utsläppsnivån för
koldioxid år 2010 skall vara oförändrad jämfört
med år 1990 kommer inte att nås om
utvecklingen fortsätter i samma riktning som
hittills. Regeringen ser allvarligt på en sådan
utveckling och betonar vikten av att åtgärder för
att bryta trenden vidtas för att målet år 2010 skall
kunna uppnås. Regeringen anser att Banverkets
verksamhet under år 1998 med några undantag,
bidragit till att uppnå de trafikpolitiska målen.
De område där Banverket kommer att arbeta
vidare för att nå målet är arbetet med
driftsäkerhet och tågförseningar.
Verksamhetsåret 1998 har till stor del präglats
av att bedriva verksamheten i en sådan
omfattning att de anslagssparanden på ca 3 000
miljoner kronor för Vägverket och Banverket
tillsammans som fanns vid utgången för år 1997
kunde nyttjas för den verksamhet som planerats i
de av regeringen under år 1998 fastställda
långsiktiga planerna. Detta arbete har
genomförts på ett sådant sätt att vid utgången av
år 1998 hade Vägverkets och Banverkets
sammantagna anslagssparande minskat till ca 210
miljoner kronor.
Verksamhetsområdet omsatte ca 29 200
miljoner kronor under år 1998, en ökning med
ca 2 900 miljoner kronor jämfört med år 1997.
Utgifterna för sektorsuppgifter, statlig
väghållning och banhållning har ökat medan
utgifterna för myndighetsutövning har minskat
jämfört med år 1997. Ökningen i utgifterna för
statens väghållning består både av ökad drift och
underhåll och en ökad mängd väginvesteringar,
medan ökningen av banhållning består av ökad
mängd järnvägsinvesteringar.
Verksamhetsområdets verksamhetsvolym brutto
år 1998 och år 1997 framgår av nedanstående
tabeller i miljoner kronor. Verksamhetsvolym
inkluderar förutom anslagsfinansierad
verksamhet även verksamhet finansierad med
lån, externa bidrag och intäkter av uppdrag åt
utomstående. Den kraftiga volymminskningen
för myndighetsuppgifter år 1998 jämfört med år
1997 beror dels på att statsbidragen för
länsjärnvägar fr.o.m. år 1997 överfördes från
Vägverket till Banverket där kostnaden redovisas
som en del av banhållningskostnaden, dels att
regelverket för statsbidrag till handi
kappanpassningsåtgärder inte färdigställdes i tid
för att ge bidragsmottagarna (trafikhuvudmän
och kommuner) möjlighet att utföra åtgärder i
tillräcklig omfattning.

Tabell 4.2 Verksamhetsvolym för väg och järnväg

Väg och järnväg
1998
1997
Sektorsuppgifter
1 842
1 682
Myndighetsutövning
1 856
2 514
Statlig väghållning
13 975
11 221
Banhållning
9 179
8 492
Produktion
2 236
2 304
Uppdragsverksamhet
78
70
Summa
29 166
26 284

Arbetet med att ta fram planer för åtgärder i
transportinfrastrukturen under åren 2002 2011
har påbörjats. Ett antal myndigheter arbetar för
närvarande med en strategisk analys som skall
utgöra underlag för regeringens proposition till
riksdagen våren 2000 om inriktning och
omfattning av åtgärder i
transportinfrastrukturen.
Vägverket och Banverket har med anledning
av regeringens proposition 1998/99:145 Svenska
miljömål fått i uppdrag att lämna förslag på
åtgärder för att miljökvalitetsmålet skall nås.
Förändringar
Den positiva utvecklingen av trafiksäkerhet
under första halvan av 1990-talet har brutits.
Under åren 1996 1998 har antalet dödade i
vägtrafiken legat konstant omkring 540
personer. Det kortsiktiga målet om maximalt
400 dödade år 2000 är allvarligt hotat. Våren
1999 presenterade regeringen ett
handlingsprogram med 11 punkter för att
snabbare driva trafiksäkerhetsarbetet framåt.
Programmet innebär bl.a. en satsning på
kostnadseffektiva åtgärder på vägnätet, en
betoning av trafikanternas eget ansvar och en
effektivare och öppen övervakning av gällande
regler. Programmet bygger på samverkan mellan
flera samhällsområden, allt inom ramen för det
synsätt på trafiksäkerhet som beslutet om
nollvisionen innebar.
Regeringen anser att 11-punktsprogrammet är
en viktig utgångspunkt för det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet.
Regeringen konstaterar att
trafiksäkerhetsmålet för år 2000 om högst 400
dödade inte torde komma att uppfyllas.
Regeringen kommer till berörda myndigheter att
anvisa vilket kortsiktigt mål som skall gälla för
trafiksäkerhetsarbetet. Som en följd av de
svårigheter att uppnå trafiksäkerhetsmålet som
Vägverket har framfört har regeringen i april
1999 beslutat att ca 400 miljoner kronor per år
under åren 1999 2003 omfördelas från främst
administration och sektorsuppgifter till fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder.
Regeringen fastställde den 11 juni 1998
Vägverkets och Banverkets förslag till Nationell
väghållningsplan respektive Stomnätsplan för
perioden 1998 2007. Väghållningsplanen
omfattar 30,5 miljarder kronor och regeringen
beslutade bl.a. att Vägverket skall tidigarelägga de
åtgärder under planperioden som ger
trafiksäkrare vägar. Stomnätsplanen omfattar 36
miljarder kronor varav 2,4 miljarder kronor går
till kapacitetshöjande åtgärder för
järnvägstrafiken i centrala Stockholm och 1,9
miljarder kronor till Citytunneln i Malmö.
På motsvarande sätt har regionala
infrastrukturplaner till ett sammanlagt värde av
29,3 miljarder kronor fastställts på länsnivå av
länsstyrelser eller i fyra försökslän med regionala
självstyrelseorgan.
Vägverkets och Banverkets anslag för år 2000
är lägre än den nivå som krävs för att kunna
genomföra planerna i planerad omfattning. Det
är dock regeringens uppfattning att de fastställda
infrastrukturplanerna skall kunna genomföras
men med en viss tidsförskjutning och delvis
annan prioritering.
Regeringen föreslog redan i prop. 1996/97:53
Infrastrukturinriktning för framtida transporter
att anslagsmedel från planeringsramen även
kunde användas för bidrag till
samfinansieringsprojekt tillsammans med privata
intressenter. Alternativ finansiering av
infrastrukturprojekt kan ge möjlighet att erhålla
mer värde per krona genom ökade incitament,
nytänkande och utnyttjande av den privata
sektorns kommersiella kompetens vid planering,
utformning och tillhandahållande av offentliga
tjänster. Riskerna i ett projekt fördelas till den
part (privat eller offentlig) som har störst
möjlighet att hantera risken och därmed
möjlighet att göra detta till lägsta möjliga
kostnad. Därmed erhålls ökad effektivitet, bättre
kvalitet samt tillhandahållen service av rätt
omfattning/kvalitet i förhållande till kundernas
efterfrågan. Internationell erfarenhet visar att det
finns möjlighet till effektivitetsvinster i
storleksordningen 15 % vid alternativ
finansiering av infrastrukturinvesteringar.
Regeringen anser det angeläget att utreda om
dessa möjligheter kan tas till vara även i Sverige.
Regeringen avser därför att noggrant gå
igenom och överväga möjligheter till alternativ
finansiering av infrastrukturprojekt. Följande
projekt har i olika sammanhang framförts som
tänkbara och kan därför utgöra underlag för
utredningens arbete; riksväg 40 Jönköping
Borås, väg E 4 Sundsvall Syd, väg E 4 förbifart
Uppsala, Malmbanans norra omlopp samt
utbyggnaden av väg E 6 i norra Bohuslän. Även
andra projekt kan vara tänkbara inom bl.a.
Stockholms län. Inom ramen för det fortsatta
utredningsarbetet kommer att kunna fastställas
om investeringsprojekt kan genomföras med
alternativ finansiering. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen för att inhämta de
bemyndiganden som krävs om något
investeringsprojekt skall genomföras med denna
form av finansiering.
Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft,
vilket innebär bl.a. att vissa större planerade
transportinfrastrukturanläggningar skall
tillåtlighetsprövas av regeringen. Det gäller
motorvägar och motortrafikleder och andra
vägar med minst fyra körfält och en längd om
minst 10 kilometer samt järnvägar avsedda för
fjärrtrafik och anläggande av nytt järnvägsspår på
en sträcka av minst 5 kilometer för befintliga
järnvägar med fjärrtrafik, t.ex.
dubbelspårsutbyggnad. Regeringen kan även
förbehålla sig rätten att pröva tillåtligheten av
andra projekt. I och med att miljöbalken börjar
tillämpas kommer ännu högre krav att ställas på
att framtida projekts miljökonsekvenser blir väl
belysta i ett tidigt skede. Detta bör ge utrymme
för mer miljöanpassade helhetslösningar.
Den 1 januari 1999 skärptes kraven på hänsyn
till stads- och landskapsbild, natur- och
kulturvärden samt estetik genom ändringar i
väglagen (1971:948) och lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg. Det innebär att det nu
särskilt i lagtexten markerats att tillbörlig hänsyn
skall tas till stads- och landskapsbild, natur- och
kulturvärden samt estetik.
Mål
Det trafikpolitiska målet är att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt
hållbar transportförsörjning för medborgare och
näringsliv i hela landet.

Vägverkets del av detta mål år 1998 var

- att verka för att till lägsta
samhällsekonomiska kostnad åstadkomma
ett säkert och miljöanpassat
vägtransportsystem som präglas av en hög
tillgänglighet och transportkvalitet och som
främjar en positiv regional utveckling,
- att verka för att ingen på sikt skall dödas
eller skadas allvarligt inom
vägtransportsystemet och att
vägtransportsystemets utformning och
funktion anpassas till de krav som följer av
detta,
- att fortlöpande minska miljöpåverkan,
intrång och barriäreffekter av väghållning.

Banverkets del av detta mål år 1998 var

- att verka för att åstadkomma ett säkert och
miljöanpassat järnvägstransportsystem som
präglas av hög tillgänglighet och
transportkvalitet och som främjar en positiv
regional utveckling,
- att verka för att hela
järnvägstransportsystemets effektivitet,
tillgänglighet, framkomlighet,
trafiksäkerhet, miljöanpassning,
resurshushållning och handikappanpassning
förbättras,
- att verka för att ingen skall förolyckas eller
allvarligt skadas inom järnvägssektorn,
- att verka för att järnvägstransportsystemet i
en krissituation skall kunna fungera som
under normala förhållanden,
- att verka för en neutral behandling av tåg
operatörer samt för en trafiksäker
spårtrafik.
Prioriteringar
Riksdagen beslutade år 1997 om inriktningen av
transportinfrastrukturen för perioden 1998 2007
(prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.
1996/97:174). I enlighet med detta beslut skall en
satsning på drift och underhåll av vägarna samt
på miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder prioriteras
före investeringar i nya vägar. För järnvägssidan
gäller att den pågående anpassningen till
snabbtågstrafik skall fullföljas och godstrafikens
konkurrenskraft stärkas.
Öresundsförbindelsen mellan Sverige och
Danmark öppnas under år 2000. Sverige är enligt
avtalet med Danmark om en fast förbindelse
över Öresund skyldig att tillse att de svenska
järnvägsföretagen skall betala sammanlagt ca 225
miljoner SEK till Öresundskonsortiet för
användningen av järnvägen på
Öresundsförbindelsen. Eftersom bron öppnar
för trafik den 1 juli 2000 skall 50 % av detta
belopp erläggas år 2000. Regeringen bedömer att
det är mest ändamålsenligt att Banverket sköter
betalningen till Öresundskonsortiet. För att
kompensera Banverket för detta föreslås att
banavgifterna höjs med 105 000 000 kronor per
år fr.o.m. år 2000, samt att anslaget till Banverket
utökas.

14.3 Resultatbedömning
Tillstånd och utveckling inom
verksamhetsområdet
Under 1990-talet som helhet har utvecklingen i
väg- och järnvägstransportsystemet varit i stort
sett positiv. Tillgängligheten i systemet har
förbättrats, antalet dödade i trafiken har minskat
kraftigt och utsläppen av luftföroreningar har i
flera fall minskat i omfattning. Stora satsningar,
främst i form av nyinvesteringar, har gjorts.
Tillgänglighet
Transportsystemets förmåga att bidra till
förbättrad tillgänglighet kan uttryckas som den
lätthet med vilken medborgare, näringsliv och
offentliga organisationer kan nå det utbud och de
aktiviteter i samhället som de har behov av.
Under år 1998 har framkomligheten och
tillgängligheten inom verksamhetsområdet
fortsatt att förbättras genom öppnande av nya
väg- och järnvägssträckor, genom ökad bärighet
på den statliga väg- och järnvägsnätet, genom
ökad andel dubbelspår samt högre genomsnittlig
hastighet på järnvägsnätet. Detta har resulterat i
en minskning av den totala restiden och
därmed även reskostnaden.

Trafiksäkerhet
Under 1990-talet har antalet döda och allvarligt
skadade i trafiken kraftigt minskat, men den
positiva utvecklingen har under åren 1996 1998 i
stort sett avstannat. Som framgår av tabellen och
diagrammet nedan sker det absoluta flertalet av
alla trafikolyckor med allvarligt skadade eller
döda inom vägtrafiken. Regeringen har därför
under våren 1999 presenterat ett 11-punkters
handlingsprogram för att öka trafiksäkerheten
inom vägtransportsystemet samt omfördelat
åtgärder i den nationella väghållningsplanen
under åren 1999 2003 för att kunna öka
insatserna av fysiska trafiksäkerhetsåtgärder.

Tabell 14.3 Antalet dödade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet

1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
Vägtrafik
772
745
759
632
589
572
537
541
540
Järnvägstrafik
26
36
42
25
31
25
29
28
23
Summa
798
781
801
657
620
597
566
569
563

Tabell 14.4 Antalet allvarligt skadade i väg- och järnvägstrafik under
1990-talet

1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
Vägtrafik
5 501
4 832
4 702
4 334
4 221
3 965
3 837
3 917
3 930
Järnvägstrafik
16
26
20
14
13
12
17
15
20
Summa
5 517
4 858
4 722
4 348
4 234
3 977
3 854
3 932
3 950

I tabellen anges antalet dödade exkl. självmord.

Diagram 14.1 Antalet dödade och svårt skadade i väg- och
järnvägstrafik under 1990-talet

Utsläpp av luftföroreningar
Utsläpp av luftföroreningar är i huvudsak
hänförliga till vägtrafiken. Utsläppen av
kväveoxider, kolväten, svaveldioxider och
cancerframkallande ämnen minskar medan
utsläppen av koldioxider ökar något. Den
genomsnittliga bränsleförbrukningen för nya
bilar har minskat men inte tillräckligt för att
uppväga effekterna av ett ökat trafikarbete.
Fordonsparkens genomsnittliga ålder har dock
ökat kontinuerligt under 1990-talet, vilket
innebär att det tar längre tid innan ny miljövänlig
teknik ger effekter i samhället.

Trafikutvecklingen år 1998
Biltrafiken svarade för 73 % av det totala
persontransportarbetet under året. När det gäller
långväga resande (mer än tio mil enkel resa)
dominerade bilen med en marknadsandel på ca
66 %. Tågets och flygets marknadsandelar låg
vardera på 13 % och långväga buss på 6 %. Det
totala antalet personresor med järnväg (SJ) ökade
med 4,3 miljoner eller 4,0 % jämfört med år 1997
och uppgick år 1998 till 111,0 miljoner resor
(fr.o.m. år 1997 ingår även resor gjorda av barn
0 15 år i statistiken).
Godstransporterna på Inlandsbanan har haft
en positiv utveckling. Transportvolymen har
stadigt ökat sedan år 1993.

Diagram 14.2 Transportvolym på Inlandsbanan

Verksamheten inom verksamhetsområdet Väg
och Järnväg finansieras i huvudsak med anslag.
En stor del investeringar finansieras dock med
lån. I tabellen nedan ges en sammanfattande bild
av anslagsförbrukningen under år 1998 i miljoner
kronor.

Tabell 14.5 Anslagsförbrukning 1998
Miljoner kronor
Anslag
Anslagssparande
Regleringsbrev
Nettokostnad
Anslagssparande
Andel av anslag
%
A11Vägverket: Administrationskostnader
20,5
1 146,8
1 069,9
97,4
8
A22Vägverket: Väghållning och statsbidrag
1 028,8
11 857,2
12 934,0
-48,0
0
A3 Banverket: Sektorsuppgifter
145,2
755,7
776,7
124,1
16
A43Banverket: Banhållning
1 874,8
7 418,2
9 373,0
-80,0
-1
A5 Från EU-budget till TEN
82,9
175,0
152,6
105,3
60
A15 Underhållsåtgärder för sysselsättning
och tillväxt

60,5

0,0

60,3

0,2

A16 Sysselsättningsskapande åtgärder
51,7
0,0
43,2
8,5

Summa
3 264,5
21 352,9
24 409,7
207,5
1
1Anslagssparandet avser det äldre anslaget A1
2Anslagssparandet avser de äldre anslagen A2 A4 samt A6
3Anslagssparandet avser även det äldre anslaget A9

Anslagskrediten för anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag utnyttjades med 48 miljoner kronor
och anslagskrediten för anslaget A4 Banhållning
utnyttjades med ca 80 miljoner kronor. För
anslagen A1, A3 och A5 finns ett
anslagssparande. Regeringen anser att
anslagssparandet för anslaget A1 skall överföras
till väghållningsverksamheten under år 1999 för
att bidra till ökade trafiksäkerhetsåtgärder.
Övrigt anslagssparande kommer under år 1999
att förbrukas för anvisat ändamål.
De viktigaste insatserna inom
verksamhetsområdet
Under år 1998 har drift och underhåll
genomförts på ca 98 000 km statliga vägar och ca
11 500 km statliga järnvägar. På vägarna har
dessutom ca 15 % av det eftersläpande
underhållet kunnat återhämtas. Därmed har de
befintliga infrastrukturanläggningarna kunnat
nyttjas för att bidra till att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt
hållbar transportförsörjning för medborgare och
näringsliv i hela landet.
Ett antal stora investeringsobjekt har under år
1998 också färdigställts och öppnats för trafik.
Bland väginvesteringarna kan särskilt nämnas
motorvägsprojekten mellan Väderstad och
Mjölby på Europaväg 4 samt Häggviksleden på
väg 262. Även Lundbytunneln på Europaväg 6
har färdigställts liksom Vallsundsbron i
Jämtland. De största satsningarna på järnvägen
under år 1998 har avsett fortsatt utbyggnad av
dubbelspår på Västkustbanan och Mälarbanan
samt investeringar för ökad hastighet på
Ostkustbanan.
Effekter av de statliga insatserna
Tillgänglighet

Väg
Investeringar i det statliga vägnätet under året
medför en minskning av restiden med 1,2
miljoner fordonstimmar per år. Det motsvarar ca
0,4 promille av den totala restidsförbrukningen
på det statliga vägnätet. Till detta bör läggas
åtgärder inom ramen för drift- och
underhållsverksamheten som ytterligare
förbättrar tillgängligheten.
Det totala persontransportarbetet med buss
har ökat sin marknadsandel och är nu ca 8 % av
det totala persontransportarbetet. Läns- och
lokaltrafiken med buss uppvisar stora lokala
variationer i resandet, men bedöms dock ha ökat
under år 1998. Det långväga bussresandet har
ökat markant under år 1998.
Vägverket har i årsredovisningen för år 1998
redovisat situationen för funktionshindrade. En
genomsnittlig dag gör 85 % av de icke
funktionshindrade minst en resa. För de
funktionshindrade är motsvarande andel endast
57 %, jämfört med 58 % år 1997. Riktade
åtgärder för ca 25 miljoner kronor har
genomförts under år 1998 för att förbättra de
funktionshindrades situation i
vägtransportsystemet. Åtgärderna har bl.a. varit
handikappanpassning av rastplatser och kantsten
vid övergångsställen.

Järnväg
Antalet tågresor ökade under år 1998. Under år
1998 gjordes 4,3 miljoner fler resor än under
motsvarande period året innan. Detta motsvarar
en ökning med 4,0 %. Totalt företogs 111
miljoner tågresor under år 1998. Under de
senaste tio åren har antalet tågresor ökat med
över 30 %. Det är främst det kortväga resandet
som ökat kraftigt. En del av förklaringen till de
senaste årens ökningar är investeringar i
infrastrukturen runt våra större städer samt
förbättringen av utbudet av resor.
Persontransportarbetet på järnväg år 1998
uppgick till 6,4 miljarder personkilometer, vilket
är en ökning med 2,1 % jämfört med år 1997.
Godstransporterna på järnväg i Sverige har
legat relativt stabilt mellan 18 och 19,5 miljarder
tonkilometer under hela 1990-talet.
Järnvägstransporterna har förlorat
marknadsandelar på en snabbt växande
transportmarknad. Speciellt på långa avstånd bör
järnvägens miljöfördelar kunna utnyttjas bättre.

Transportkvalitet

Väg
Normalt tillåts i Sverige fordon med maximalt
axeltryck om 11 ton, boggietryck på 18 ton och
bruttovikt på 60 ton. Denna bärighetsklass
betecknas BK1 och vid utgången av år 1998 var
91 % av det statliga vägnätet upplåtet för denna
bärighet, jämfört med 90 % år 1997 och 87 % år
1994. Samtidigt var landets vägar avstängda för
tjällossning i sammanlagt 656 000
dygnskilometer vilket är en ökning jämfört med
år 1997 och år 1996. Det beror på att vintern
1998 var ovanligt svår ur tjällossningssynpunkt.
Avstängningarna överstiger dock ej målnivån för
år 2003 på maximalt 676 000 dygnskilometer. Av
bärighetssatsningarna år 1998 gjordes ca 60 % i
skogslänen. Det statliga grusvägnätet utgör i dag
mindre än 23 % av det totala statliga vägnätet,
jämfört med 31 % år 1985. Under år 1998
minskade grusvägslängden med 201 km genom
investeringar för 64 miljoner kronor. Vid 1998
års ingång fanns 54 % av grusvägarna med en
medeldygnstrafik på över 250 fordon i
Västernorrlands och Jämtlands län. Vid utgången
av år 1998 har denna andel sjunkit till 52 %.
Av det eftersläpande underhållet på det
statliga vägnätet återtogs 15 % under år 1998
jämfört med målet 10 %.

Järnväg
Ökad bärighet innebär att varje järnvägsvagn kan
innehålla tyngre last, vilket i sin tur skapar
förutsättningar för bättre transportekonomi för
tra fikutövaren och köparen av transporttjänster.
Knappt 89 % av stomnätet kunde vid utgången
av år 1998 trafikeras med godståg med en axellast
på 22,5 ton och en hastighet på 90 km/tim.
Nivån är oförändrad jämfört med föregående år.
Därmed har regeringens mål (90 %) inte kunnat
uppfyllas. Orsaken till detta är att
bärighetshöjande åtgärder inte hunnit slutföras
under året.

Miljö

Väg
Antalet bullerstörda längs statens vägnät har
minskat med ca 4 400 personer under år 1998
som en följd av Vägverkets insatser under året.
Detta är en minskning med ca 10 % av antalet
bullerstörda längs statens vägnät. Utsläppen av
koldioxid från vägtrafiken beräknas ha ökat med
2,6 % jämfört med år 1990, som är basår för
mätningar av koldioxid enligt proposition
1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar
utveckling. Målet år 2010 är att utsläppsnivån
skall vara oförändrad jämfört med år 1990. Om
dagens trend fortsätter kommer målet inte att
nås, varför det är viktigt att Vägverket ser över
vilka åtgärder som skulle kunna bidra till att
vända utvecklingen i detta avseende. Riksdagens
mål för år 2000 gällande utsläpp av svaveldioxid
nåddes redan år 1992 och utsläppen har minskat
med ca 90 % sedan år 1990. Utsläppen av
kolväten har minskat med 37 % sedan år 1990
och riksdagsmålet för år 2000 bedöms kunna nås.
Kväveoxidutsläppen från vägtrafiken har
minskat med 31 % sedan år 1980 och här
bedöms etappmålet för år 2005 kunna nås.
Åtgärder för att reducera eller eliminera
konflikter mellan vägtrafik och vattentäkter har
under år 1998 vidtagits på ett fyrtiotal platser och
kostnaden för detta uppgår till 65 miljoner
kronor. Åtgärderna har slutförts på 16 platser.
En heltäckande uppföljning av miljöfarliga
material saknas för närvarande och därför kan
måluppfyllelsen inte bedömas. Användningen av
naturresurser som grus i byggande av statliga
vägar etc. ökar. Återvinningen och
återanvändningen av beläggning, armeringsjärn,
betong etc. ökar medan deponeringen minskar.

Järnväg
Antalet bullerstörda fastigheter har minskat
under året. Under år 1998 har drygt 900
fastigheter erhållit bullerskyddsåtgärder. Cirka
400 av dessa har fått åtgärder i samband med
större nyinvesteringsarbeten. Resterande
fastigheter har framför allt erhållit åtgärder för
att reducera ljudnivån i sovrum. Bland insatser
för att minska bullernivåer märks installation av
bullerdämpande fönster, byggande av
bullerplank och bullervallar samt fasadåtgärder.
Kemikalieanvändningen inom järnvägen har
inventerats under år 1998 varvid ca 1 700
kemiska produkter påträffades. Under år 1999
arbetar Banverket med att ta fram instruktioner
för kemikaliehantering.
Dieselförbrukningen i järnvägssektorn ökade
under år 1998 med ca 7 % jämfört med år 1997.
Den totala förbrukningen är ca 30 miljoner liter.
Av dessa förbrukar SJ ca 75 %, Banverket ca
20 % och övriga företag ca 5 %. Den långsiktiga
trenden är dock att dieselförbrukningen och
därmed emissionerna minskar. Sedan år 1990 har
dieselförbrukningen minskat med ca 15 %.
Under år 1998 byggdes eller byttes
sammanlagt 276 kilometer järnväg. I samband
med byggandet användes ca 1 000 000 ton
material. De dominerande materialen är
makadamsten till ballast och betong i slipers och
fundament som tillsammans står för 97 % av
materialen.

Trafiksäkerhet

Väg
Antalet dödade och skadade i vägtrafiken var i
stort sett oförändrat under år 1998 jämfört med
år 1997. Användningen av bilbälten och
cykelhjälm har inte ökat under år 1998, utan är
oförändrad jämfört med år 1997. På motsvarande
sätt har inte antalet hastighetsöverträdelser
minskat under året, utan även de är oförändrade
jämfört med år 1997. Under året har hastigheten
sänkts på ca 400 km väg. Dessa vägsträckor har
valts för att hastighetssänkningen bedöms ge
bäst trafiksäkerhetseffekt där. Prognosen för
antalet dödade år 2000 enligt VTI:s
prognosmodell bedöms till 473 under
förutsättning att dagens trafik ökar med 1 %.
Målet för år 2000 är 400 dödade och det kommer
således troligen inte att kunna nås. Däremot
pekar prognosen för antalet allvarligt skadade
mot en nivå på ca 3 400 skadade år 2000, vilket
ligger ca 8 % under målnivån för år 2000. Dessa
prognoser har även tagit hänsyn till effekter av
den tidigareläggning av fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder på vägarna som
regeringen föreslog i vårpropositionen år 1999,
samt den omfördelning av 400 miljoner kronor
som gjorts för år 1999. Sedan år 1990 har antalet
dödade och allvarligt skadade i vägtrafiken
minskat med ca 30 %.

Järnväg
Plankorsningsolyckor, förutom självmord,
medför det största antalet dödade eller allvarligt
skadade inom järnvägstrafiken. Antalet
plankorsningar skall därför minskas och detta
förväntas medföra att antalet olyckor minskar.
Enligt det transportpolitiska beslutet skall antalet
olyckor vid plankorsningar halveras till år 2007
räknat från 1996 års nivå. Under år 1998 har 25
plankorsningsolyckor inträffat, det lägsta antalet
sedan statistik började föras.
Under år 1998 har Banverkets
säkerhetssystem utvecklats. Säkerhetsrevisioner
och systeminriktade olycksutredningar har
tydliggjort brister mellan gällande regler och
deras praktiska tillämpning. I säkerhetsfrågor
deltar Banverket också i flera samverkansorgan,
bland annat Delegationen för samordning av
riskfrågor där Räddningsverket är huvudman.
Järnvägsinspektionen sammanställer sedan år
1999, på uppdrag av SIKA, olycksstatistik för
hela järnvägssektorn. Sedan flera år finns det
inom Norden ett harmoniserat underlag för
framtagning och presentation av
statistikuppgifter. Uppgifter som gäller Sverige
presenteras i publikationen Statistik över olyckor
på statens spåranläggningar.

Regional utveckling

Väg
Investeringar i det statliga vägnätet under år 1998
har medfört att stödområdenas andel av restids-
och reskostnadsminskningarna är betydligt lägre
än stödområdenas andel av den totala restiden
och reskostnaden. Därmed har målet att utjämna
skillnader och kompensera för långa
transportavstånd inte uppfyllts år 1998. Det bör
dock noteras att de årliga variationerna är stora.
Den genomsnittliga andelen för stödområdena
av restidsminskningen och
reskostnadsminskningen åren 1995 1997 var i
stället högre än stödområdenas andel av den
totala restiden och reskostnaden. Därmed har
målet att utjämna skillnader och kompensera för
långa transportavstånd uppfyllts under dessa år.

Järnväg
Norrlands inland har landets svagaste
arbetsmarknad och befolkningen har minskat
kraftigt i det stora flertalet kommuner utmed
Inlandsbanan. Järnvägstrafiken är mest
konkurrenskraftig när det gäller långväga
transporter av skrymmande gods och
möjligheten att transportera råvaror som finner
sin marknad utanför närområdet. Inlandsbanan
har därför under år 1998 erhållit ett särskilt
upprustningsbidrag på 39 miljoner kronor för
sträckorna Ulriksfors Hoting och Dorotea
Vilhelmina. Banverket har även arbetat med
upprustningar av stambanan genom Övre
Norrland för att bl.a. kunna öka hastigheten på
banan.
Under året har Banverket bl.a. arbetat med att
öka den största tillåtna axellasten på sträckan
Gällivare Luleå till 30 ton. På Ostkustbanan har
spårupprustning och kapacitetshöjande
genomförts.
Regeringens slutsatser
Vägverkets och Banverkets anslag för år 2000 är
lägre än den nivå som krävs för att kunna
genomföra planerna i planerad omfattning. Det
är dock regeringens uppfattning att de fastställda
infrastrukturplanerna skall kunna genomföras
men med en viss tidsförskjutning och delvis
annan prioritering. Regeringen anser det därför
särskilt angeläget att anslagsfördelningen mellan
vägar och järnväg i möjligaste mån blir
proportionerlig i förhållande till
resurstilldelningen i de fastställda planerna.
Regeringens utgångspunkt för denna bedömning
är dock att de anslagsnivåer som behövs för att
genomföra fastställda planer, fördelas jämnt över
planernas genomförandeperiod. Regeringen har
därför också i sin bedömning beaktat
anslagstilldelningen under planperiodens två
första år, år 1998 och år 1999.

Väg
Regeringen anser att Vägverkets verksamhet
under år 1998, med några undantag, bidragit till
att uppnå de trafikpolitiska målen. Ett viktigt
undantag är utvecklingen av trafiksäkerheten i
vägtransportsystemet, som inte har förbättrats
under år 1998. Genomförda
trafiksäkerhetsåtgärder inom sektorsuppgiften
har hittills inte gett de förväntade effekterna på
trafiksäkerheten. Regeringen har därför i
vårpropositionen 1999 föreslagit att medel skall
omprioriteras från byggande av stamvägar till
åtgärder på vägnätet som ger en ökad
trafiksäkerhet. Våren 1999 presenterade
regeringen ett handlingsprogram med 11
punkter för ökad trafiksäkerhet. Avsikten var att
driva nollvisionsarbetet framåt genom att
fokusera på angelägna insatsområden.
Regeringen anser också att det är angeläget att
11- punktsprogrammet genomförs för att öka
trafiksäkerheten.
Denna omprioritering får dock inte drabba
andra prioriterade åtgärder såsom ombyggnads
åtgärder av det regionala vägnätet eller
satsningen på åtgärder för ökad tillgänglighet för
funktionshindrade i kollektivtrafiken. Dessutom
bedömer regeringen att Vägverkets
administration kan effektiviseras och verkets
arbete med sektorsuppgifter begränsas till sådana
åtgärder som har stor och säker effekt på miljö
och trafiksäkerhet. Det därigenom skapade
medelsutrymmet kan i stället användas för
fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på hela det statliga
vägnätet för att uppnå uppsatta
trafiksäkerhetsmål. Målet att utsläppsnivån för
koldioxid år 2010 skall vara oförändrad jämfört
med år 1990 kommer inte att nås om
utvecklingen fortsätter i samma riktning som
hittills. Regeringen ser allvarligt på en sådan
utveckling och betonar vikten av att åtgärder för
att bryta trenden vidtas för att målet år 2010 skall
kunna uppnås.

Järnvägar
Regeringen anser att Banverkets verksamhet
under år 1998 med några undantag, bidragit till
att uppnå de trafikpolitiska målen. De område
där Banverket kommer att arbeta vidare för att
nå målet är arbetet med driftsäkerhet och
tågförseningar.
14.4 Revisionens iakttagelser
Banverket och Vägverket har av
Riksrevisionsverket (RRV) erhållit
revisionsberättelser för år 1998 utan
invändningar. RRV har dock i sin
revisionsrapport till Banverkets styrelse tagit upp
flera brister avseende ledningens förvaltning och
redovisning. I sin revisionsrapport till Vägverkets
styrelse tar RRV huvudsakligen upp frågor
gällande styr- och policyfrågor. Den
ekonomiadministrativa värderingen som utförts
av Ekonomistyrningsverket (ESV) har resulterat
i omdömet tillfredsställande för Vägverket
respektive ej tillfredsställande för Banverket.
Regeringen ser allvarligt på ESV:s kritik och har
tagit upp problemen i mål- och resultatdialogen
med Banverket, som avser att förbättra kvaliteten
i sin ekonomiadministration.
14.5 Personalkonsekvenser
Väg
Den blandning av olika verksamhetsmässiga
neddragningar som Vägverket föreslagit för att
kunna genomföra en omfördelning av
anslagsmedel för ökade insatser för fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder bedöms få konsekvenser
för mellan 150 och 250 personer i Vägverket
under år 2000.

Järnväg
Investeringar i järnvägsinfrastruktur i förhållande
till stomnätsplanen medför att flera av
nyinvesteringarna senareläggs. De
personalkonsekvenser detta medför är att en viss
övertalighet i Banverkets produktionsenhet kan
uppstå.
14.6 Vägverket
Organisation
Vägverket är central förvaltningsmyndighet för
frågor som rör väghållning och vägtrafik.
Vägverket har ett samlat ansvar, sektorsansvar,
för hela vägtransportsystemet. Sektorsansvaret
omfattar hela vägtransportsystemets
miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglighet,
framkomlighet och effektivitet samt frågor som
rör väginformatik, fordon, kollektivtrafik,
handikappanpassning, yrkestrafik och tillämpad
samhällsmotiverad forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsverksamhet inom
vägtransportsystemet.
Verksamheten i Vägverket bedrivs inom de
fyra huvuduppgifterna sektorsuppgifter,
myndighetsutövning, statlig väghållning och
produktionsuppgifter.

Personal
Antalet tillsvidareanställda i Vägverket uppgick
den 31 december 1998 till 6 406 personer varav
3 733 personer är anställda i resultatenheter inom
produktionsuppgifterna. Antalet anställda har
minskat med 268 personer sedan år 1997.
Resultatenheterna inom Vägverket svarar för en
minskning med 292 personer. Vägverket i övrigt
har ökat med 24 personer. De konkurrensutsatta
resultatenheterna har fortsatt resursanpassningen
under året som en följd av
konkurrensutsättningen. Inom myndighetsdelen
är ökningen av antalet tillsvidareanställda bl.a. en
följd av nya uppgifter (t.ex. sektorsuppgifter).
Andelen kvinnor i Vägverket ökar successivt.
Sedan år 1993 har andelen ökat från 16 till 22 %.
Andelen kvinnor i Produktionsuppgiften är ca
11 % och inom övriga Vägverket ca 38 %.

Verksamhet i bolagsform
Vägverket har under år 1998 direkt och indirekt
innehaft flera bolag som bedriver verksamhet
som faller inom verkets uppgifter. SVEDAB
(Svensk-Danska Broförbindelsen AB) ägs av
staten och förvaltas till vardera 50 % av
Vägverket och Banverket. Bolagets uppgift är
dels att förvalta de svenska intressena i det
hälftenägda Öresundskonsortiet, dels att svara
för genomförandet av väg- och
järnvägsanslutningarna på den svenska sidan av
Öresundsförbindelsen, dels att bidra till
finansieringen av Citytunnelprojektet under
Malmö. SweRoad AB exporterar konsulttjänster
inom framför allt områdena vägadministration,
vägunderhåll och trafiksäkerhet. Verksamheten
har under året bedrivits i flera länder i Afrika,
Mellanöstern, Syd- och Sydost asien samt
Östeuropa. Riksdagen beslutade under år 1998
att aktierna i SweRoad AB skulle ägas av staten
och förvaltas av Vägverket. Staten, genom
Vägverket, har därför förvärvat aktierna från
Investeringsaktiebolag Väg- och Baninvest. Väg-
och Baninvests aktier förvaltas av regeringen och
fr.o.m. år 1998 redovisas de i Regeringskansliets
balansräkning.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Vägverkets verksamhet under år 1998 omsatte ca
18,0 miljarder kronor, en ökning med ca 2 500
miljoner kronor jämfört med år 1997. Utgifterna
för Sektorsuppgifter och Statlig väghållning har
ökat medan utgifterna för Myndighetsutövning
har minskat jämfört med år 1997. Ökningen i
utgifterna för statens väghållning består både av
ökad drift och underhåll och en ökad mängd
väginvesteringar. Den kraftiga
volymminskningen för myndighetsutövning år
1998 jämfört med år 1997 beror på dels på att
statsbidragen för länsjärnvägar fr.o.m. år 1997
överfördes från Vägverket till Banverket där
kostnaden redovisas som en del av
banhållningskostnaden, dels att regelverket för
statsbidrag till handikappanpassningsåtgärder
inte färdigställdes i tid för att ge
bidragsmottagarna (trafikhuvudmän och
kommuner) möjlighet att utföra åtgärder i
tillräcklig omfattning. Vägverkets
verksamhetsvolym brutto år 1998 och år 1997
framgår av nedanstående tabeller.

Tabell 4.6 Vägverkets verksamhet
Miljoner kronor

1998
1997
Sektorsuppgifter
1 055

900

Myndighetsutövning
1 856

2 514

varav utbetalning av
statsbidrag

1 361

2 048
Statlig väghållning
13 975

11 221

varav väginvesteringar

7 417

6 509
varav drift och
underhåll

6 557

4 712
Produktionsuppgiften
5 984

5 138

Varav intern produktion
(egen regi)

-4 891

-4 287

Summa verksamhet
17 979

15 486

Alla system av väsentlig betydelse för Vägverkets
egna eller andras verksamhet är klara med sin år
2000-säkring den 1 juni 1999, möjligen med
några veckors försening för det av ESV inom
statsförvaltningen levererade ekonomisystemet
Agresso. Tre IT-lösningar som inte är vare sig
samhälls- eller verksamhetskritiska har beviljats
en sluttidpunkt efter den 1 juni 1999. Det är
Motorway Control System (MCS) som skall
vara år 2000-säkrad senast den 30 september
1999, Maskin- och lagerhållningssystemet
(KOBRA) som blev år 2000-säkrad den 1 juli
1999 och ombyggnaden av reservkraft för
Vägverkets Stockholmskontor som skall vara år
2000-säkrad senast den 1 december 1999.
Vägverkets miljöledningssystem utgår från
Vägverkets miljöpolicy och miljöprogram.
Processer och rutiner för att säkra miljöhänsyn i
verksamheten kommer att ingå i Vägverkets
kvalitetsystem som är under uppbyggnad.
Ansvar för miljöpåverkan ingår i ordinarie
verksamhetsansvar. Arbetet med att
vidareutveckla Vägverkets miljöledning i
EMA/ISO 14001 har under år 1998
koncentrerats på grundläggande inventering av
miljöpåverkande aktiviteter. Inventeringen
kommer att bearbetas under år 1999 då
miljöarbetet fullföljs genom att identifiera
betydande miljöaspekter.
Prioriteringen av väginvesteringsobjekt i den
nationella väghållningsplanen grundar sig bl.a. på
den bedömda samhällsekonomiska lönsamheten
av att investeringen genomförs. I tabellen nedan
redovisas bl.a. den bedömda
samhällsekonomiska lönsamheten av de större
investeringsobjekt som färdigställts under år
1998. För objekt som planerades före år 1996
motiverades den enskilda utbyggnaden till stor
del av stråkets samlade betydelse för
vägtransportsystemets effektivitet. I kalkylerna
har de trafik-, trafiksäkerhets- och miljöeffekter
som beräknades i planeringsskedet använts,
eftersom tiden från att vägarna öppnades för
trafik är för kort för att reella effekter skall
kunna följas upp.

Tabell 14.7 Vägprojekt öppnade för trafik under år 1998 > 50 miljoner kronor

Vägobjekt
Längd
(km)
Medel i
plan
(mkr)
1994-2003
Budget
(mkr)
Slutlig
(mkr)
NNK1
Restid2
Dödade3
Skadade4
Motorväg

E4 Väderstad-Mjölby
13
345
346
346
-0,7
28
1,4
4,3
265 Häggviksleden
1,3

472
445

Flerfältsväg

E6 Lundbytunneln
3,2

700
675

13-metersväg

30 Bredåkra-Möllenäs
5,5

82
82
+0,14
13
0,3
1
80 Förbi Storvik
10
166
224
261
-0,15
61
0,7
2,1
263 Bro över Garnsviken
3
122
123
129
+0,1
54
0,2
0,7
263 Borgen-Tullen
3
50
48
50
+0,3
32
0,3
1,0
9-metersväg

117 Skogaby-Knäred
7,6
53
71
86
-0,4
23
0,1
0,3
172 Förbi Årjäng
5
32
64
75
-0,4
7
0,2
0,6
990 Åker-Läggesta
4
30
57
63
+0,39
15
0,1
0,4
K-738 Bro Möcklösund

92
94
92

Z-542 Vallsundsbron
2,6
260
268
307
+0,7
207
0,02
0,08
Planskild korsning

E4 Södertälje Syd

54
56

E4 Hallunda

51
54

1NNK = nettonuvärdeskvot, mått på samhällsekonomisk lönsamhet
2Restid = minskning av restid i tusentals timmar/år öppningsåret
3Dödade = reduktion av antal dödade öppningsåret
4Skadade = reduktion av antalet skadade öppningsåret

För projekten Häggviksleden, Lundbytunneln,
Möckelösund, Södertälje Syd och Hallunda har
inga traditionella samhällsekonomiska
lönsamhetsbedömningar gjorts för de enskilda
projekten. De har i några fall ingått som delar i
större paket, t.ex. Dennisuppgörelsen eller
Göteborgsöverenskommelsen. För de övriga
visar kalkylerna att fem projekt av nio har positiv
samhällsekonomisk lönsamhet. För tre av
projekten med negativ lönsamhet har
kostnaderna i byggskedet blivit högre än vad
som kalkylerades i planeringsskedet. Detta beror
till en del på att projekten utökats. Exempel på
dessa tillkommande åtgärder är ombyggnad av
gamla vägen och ny rastplats vid Storvik,
vattenskydd vid Knäred och trafikplats vid
Årjäng.
Det finns normalt inte tillräckligt underlag för
att fullständigt beräkna effekterna av en
väginvestering förrän 3 5 år efter att vägen
öppnats för trafik. En ny efterkalkyl har därför
gjorts för de projekt som redovisades i
Vägverkets årsredovisning för år 1995. Av de 11
vägprojekten visar sex projekt god
överensstämmelse med de efterkalkyler som
gjordes år 1995, medan fyra projekt visar bättre
samhällsekonomisk lönsamhet och ett projekt
visar sämre samhällsekonomisk lönsamhet.
Under år 1998 ökade det bokförda värdet på
väganläggningar från 66,3 till 71,3 miljarder
kronor. Årets avskrivningar av väganläggningar
uppgick till ca 2,1 miljarder kronor.
Vägverket Produktion redovisar för år 1998
ett resultat efter intern vinstskatt om 42 miljoner
kronor mot 58 miljoner kronor året innan. Det
avkastningskrav om 10 % på eget kapital efter
intern vinstskatt som Vägverket själv satt upp
uppnåddes inte. Resultatförsämringen jämfört
med år 1997 sker främst inom den externa
verksamheten för andra kunder än Vägverket
och den icke konkurrensutsatta interna
verksamheten för Vägverket. Även för den
konkurrensutsatta interna verksamheten för
Vägverket har resultatet försämrats, men inte i
samma omfattning. 93 % av produktionen var
konkurrensutsatt. Av 1998 års orderingång var
99 % konkurrensutsatt.
Vägverket Konsult redovisar för år 1998 ett
resultat efter intern vinstskatt om 5 miljoner
kronor mot en vinst om 2 miljoner kronor år
1997. Vägverkets avkastningskrav om 15 % av
eget kapital efter avdrag för intern vinstskatt
uppnåddes.
Vägverket Färjerederi redovisar för år 1998 ett
resultat efter intern vinstskatt om 17 miljoner
kronor mot 9 miljoner kronor år 1997.
Färjerederiet klarar Vägverkets avkastningskrav
på 15 % av eget kapital. Färjerederiet trafikerar
43 färjeleder, varav 42 är statliga leder.

Redovisning av nationell väghållningsplan och
regionala planer perioden 1998 2007
Riksdagen beslutade år 1998 om investeringar i
trafikens infrastruktur för perioden 1998 2007.
En del av beslutet omfattade investeringar i
stamvägnätet. I nedanstående tabell redovisas
nedlagda kostnader år 1998.

Tabell 14.8 Uppföljning av nationell plan för
vägtransportsystemet 1998 2007

Stråk
Total längd
(km)
Nedlagd
kostnad
i mkr 1998
E4 Helsingborg-Stockholm
594
524
E4 Stockholm-Sundsvall
386
430
E4 Sundsvall-Haparanda
632
211
Rv 40 Göteborg-Jönköping
147
52
E6 Trelleborg-Svinesund
498
1 707
E20 Göteborg-Stockholm
437
277
E18 Örje-Kapellskär
462
483
E22 Malmö-Norrköping
510
198
Rv 45 Göteborg-Segmon
199
30
Rv 44 Uddevalla-Båberg
17
0
Rv 70 Enköping-Mora
246
19
Rv 26 Halmstad-Bottnaryd
143
10
Rv 47/48/64 Jönköping-
Kristinehamn

216

18
Rv 50/60 Ödeshög-Borlänge
271
22
Rv 55/56/53/67/80 Norrköping-
Gävle

269

5
Rv 25 Halmstad-Kalmar
229
44
Rv 31/33 Jönköping-Västervik
154
4
E10 Töre-Riksgränsen
421
0
E12 Holmsund-Umbukta
472
83
E14 Sundsvall-Storlien
350
14
E65 Malmö-Ystad
54
9
Rv 45 Segmon-Karesuando
1 377
120

Den nationella väghållningsplanen innehåller
olika typer av åtgärder. I tabellen nedan redovisas
hur kostnaderna fördelar sig mellan olika
investeringsåtgärder totalt i den nationella
väghållningsplanen jämfört med utfallet för 1998
års investeringsverksamhet.

Tabell 14.9 Uppföljning av olika åtgärder i nationell
väghållningsplan 1998 2007

Summa mkr
nationell
plan
1998-2007
Andel i %
av planen
Utfall i
mkr
1998
Andel i %
av utfall
1998
Investeringar i
specificerade
projekt

23 700

77,7

3 113

81,3
Fysiska trafik-
säkerhetsåt-
gärder

4 500

14,8

434

11,3
Riktade
åtgärder1

500

1,6

44

1,2
Väginformatik
1 000
3,3
64
1,7
Övriga
åtgärder

800

2,6

175

4,5
Summa
30 500
100
3 830
100
1Innefattar handikappanpassning, kollektivtrafik, rast- och informationsplatser
samt
fysiska anordningar för trafikövervakning.

Enligt regeringens mål i Vägverkets
regleringsbrev skall lika stor andel av varje
länsplan vara genomförd vid utgången av år 2001.
Med utgångspunkt från utfallet för år 1998
bedömer regeringen att målet kommer att kunna
nås. I tabellen nedan redovisas en uppföljning av
länsfördelningen av utfallet år 1998 jämfört med
fördelningen i planerna, exklusive
järnvägsobjekt. De differenser som finns mellan
planernas andel och utfallets andel år 1998,
förklaras främst av att pågående projekt skall
kunna genomföras rationellt och effektivt, dvs.
att det av produktionstekniska och ekonomiska
skäl kan vara nödvändigt att genomföra
påbörjade arbeten i större eller mindre
omfattning under ett enskilt år, än vad angiven
andel anger för år 1998.

Tabell 14.10 Uppföljning av länsfördelning i de regionala
planerna exkl. länsjärnvägar och lånefinansiering

Summa mkr
länsplaner
1998-2007
Andel i %
av plan
Utfall i
mkr
1998
Andel i %
av utfall
1998
Stockholm
2 884
11,2
350
11,8
Uppsala
857
3,3
71
2,4
Södermanland
817
3,2
89
3,0
Östergötland
1 048
4,1
81
2,7
Jönköping
930
3,6
149
5,0
Kronoberg
649
2,5
74
2,5
Kalmar
527
2,1
85
2,9
Gotland
138
0,5
30
1,0
Blekinge
376
1,5
119
4,0
Skåne
1 979
7,7
263
8,9
Halland
549
2,1
51
1,7
Västra
Götaland

3 434

13,4

369

12,4
Värmland
977
3,8
179
6,0
Örebro
786
3,1
57
1,9
Västmanland
741
2,9
56
1,9
Dalarna
1 776
6,9
140
4,7
Gävleborg
1 153
4,5
132
4,6
Västernorrland
1 723
6,7
160
5,4
Jämtland
997
3,9
181
6,1
Västerbotten
1 772
6,9
158
5,3
Norrbotten
1 563
6,1
172
5,8
Summa
25 676
100
2 966
100
Upptagna lån i Vägverket
Riksdagen har begärt redovisning av i vilken
utsträckning som statsbudgeten är intecknad för
att betala framtida räntor och amortering på lån
m.m.
Inom Vägverket finns lån upptagna för att
finansiera omsättningstillgångar,
anläggningstillgångar, broar som ersätter färjor
och vissa specifika vägprojekt. När det gäller
omsättnings tillgångar (rörelsekapital) och
anläggningstillgångar skall dessa enligt
budgetlagen finansieras med lån/krediter i
Riksgäldskontoret. Vid utgången av år 1998 var
Vägverkets skuld för omsättningstillgångar 96
miljoner kronor, för anläggningstillgångar 226
miljoner kronor, för broar 175 miljoner kronor,
för specifika vägobjekt 1 728 miljoner kronor
och 4 759 miljoner kronor för de s.k.
storstadspaketen. Regeringen bedömer att lånen
för omsättningstillgångar i stort kommer att vara
oförändrade under den kommande
tioårsperioden. Lånen för anläggningstillgångar
kommer under år 2000 att öka med ca 950
miljoner kronor på grund av att regeringen
planerar att avveckla Vägverkets
indexavskrivningar, men kommer därefter också
att i stort sett vara oförändrat under den
kommande tioårsperioden.
Fram t.o.m. år 1989 belastades Vägverkets
resultat med avskrivningar på
anläggningstillgångar baserade på tillgångarnas
återanskaffningsvärde. Den del av
avskrivningarna som översteg avskrivningar
enligt plan, s.k. indexavskrivningar,
anslagsavräknades i den takt som de bokfördes
och uppgår sammanlagt till ca 950 miljoner
kronor. Genom indexavskrivningarna har
Vägverkets lån i Riksgäldskontoret varit ca 950
miljoner kronor lägre än vad de annars skulle ha
varit.
Vägverket har föreslagit att posten
indexavskrivningar upplöses och redovisas mot
inkomsttitel samtidigt som Vägverkets lån i
Riksgäldskontoret ökas med motsvarande
belopp. Det ligger i linje med
kapitalförsörjningsförordningens regler och även
i linje med den räntemodell i Vägverket som
infördes den 1 januari 1997. Den utökade
upplåningen förutsätter dock att Vägverkets ram
för lån till anskaffning av omsättnings- och
anläggningstillgångar samt byggande av broar i
Riksgäldskontoret för år 2000 utökas till 1 600
miljoner kronor. Regeringen föreslår därför en
låneram på 1 600 miljoner kronor för Vägverket
år 2000.
Vägverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret
för byggande av broar som ersätter färjor på
statens vägnät för att kunna ersätta
färjeförbindelser med broar utan att öka
Vägverkets anslagsförbrukning. För att betala
lånekostnaderna för sådana objekt får Vägverket
använda inbesparade driftmedel från färjedriften.
Vid utgången av år 1998 var Vägverkets skuld för
sådana objekt totalt 175 miljoner kronor.
Regeringen bedömer att den kommer att vara ca
100 miljoner vid utgången av år 2007.
Riksdagen beslutade år 1987 att utbyggnaden
av motorvägen mellan Stenungsund och
Ljungskile på väg E 6 skulle finansieras med lån i
Riksgäldskontoret. Skulden uppgick vid
utgången av år 1998 till 957 miljoner kronor.
Objektet har sedan länge öppnats för trafik och
skulden beräknas komma att minska med ca 30
miljoner kronor om året, vilket gör att den år
2007 kan beräknas till ca 695 miljoner kronor.
Riksdagen beslutade år 1996 att fyra vägobjekt
fick tidigareläggas genom att Vägverket fick ta
upp lån i Riksgäldskontoret och sedan återbetala
dessa när anslagsmedel finns tillgängliga i
ordinarie väghållningsplan. De fyra vägobjekten
är E18/20 delen Örebro Arboga, E 4 delen Stora
Åby Väderstad, E 22 Söderåkra Hossmo samt
E 4 trafikplats Hallunda. Vid utgången av år 1998
var skulden för dessa projekt 771 miljoner
kronor. Så snart medel finns tillgängliga i plan
kommer skulden att amorteras. Skulden
beräknas minska till noll vid utgången av år 2003.
Inom ramen för de s.k. storstadspaketen har
vissa väginvesteringar i Stockholm och Göteborg
lånefinansierats. Vid utgången av år 1998 var
1 057 miljoner kronor upplånade för Södra
länken, 3 149 miljoner kronor för övriga
vägprojekt i Stockholm samt 553 miljoner
kronor för Göteborgspaketet. Regeringen
bedömer, under förutsättning att inga beslut om
finansiering av räntor och amorteringar tas
utöver vad som för närvarande är känt, att
skulden för Södra länken kommer att uppgå till
7 574 miljoner kronor år 2007 och att
motsvarande belopp för övriga
Stockholmsprojekt kommer att uppgå till 2 922
miljoner kronor och för Göteborgspaketet till
4 639 miljoner kronor. I tabellen nedan redovisas
nettoupplåningen med utgångspunkt från nu
fattade beslut om anslag för amortering av lånen.

Tabell 14.11 Beräknad nettoupplåning åren 1999-2007

Nettoupplåning
Objekt
Skuld
1998-12-31

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007
Vägverket
VV omsättningstillgångar1

96

0

0

0

0

0

0

0

0

0
VV anläggningstillgångar1
226
-16
944
0
0
0
0
0
0
0
Broinvesteringar1
175
0
0
-11
-11
-11
-11
-11
-11
-11
Väg E61
957
-29
-29
-29
-29
-29
-29
-29
-29
-29
Fyra vägobjekt (E4, E18/20,
E22)1

771

761

-372

-648

-492

-20

0

0

0

0
Södra länken2
1 057
-372
1 035
1 777
1 369
524
1 129
300
314
441
Övriga Stockholmsprojekt2
3 149
-437
-948
201
195
132
166
139
158
167
Göteborgspaketet2
553
18
106
778
867
694
639
371
352
261
Summa
6 984
-75
736
2 068
1 899
1 290
1 894
770
784
829
1Lån i Riksgäldskontoret
2Beslut om återbetalning av lån saknas

I tabellen nedan redovisas Vägverkets
ackumulerade skuld åren 1999 2007, vilken är en
konsekvens av nettoupplåningen ovan. Även
värdena i denna tabell utgår från nu fattade beslut
om anslag för amortering av lånen.

Tabell 14.12 Låneskuld åren 1999 2007
Miljoner kronor
Objekt
Skuld
1998
Skuld
1999
Skuld
2000
Skuld
2001
Skuld
2002
Skuld
2003
Skuld
2004
Skuld
2005
Skuld
2006
Skuld
2007
Vägverket
Omsättningstillgångar

96

96

96

96

96

96

96

96

96

96
Anläggningstillgångar
226
210
1 154
1 154
1 154
1 154
1 154
1 154
1 154
1 154
Broinvesteringar
175
175
175
164
153
142
131
120
109
98
Summa
497
481
1 425
1 414
1 403
1 392
1 381
1 370
1 359
1 348
Förslag låneram
800
800
1 600
1 600
1 600
1 600
1 600
1 600
1 600
1 600
Väg E6
957
928
899
870
841
812
783
754
725
696
Fyra vägobjekt (E4,
E18/E20, E22)

771

1 532

1 160

512

20

0

0

0

0

0
Summa lån hos
Riksgäldskontoret

2 225

2 941

3 484

2 796

2 264

2 204

2 164

2 124

2 084

2 044
Södra länken
1 057
685
1 720
3 497
4 866
5 390
6 519
6 819
7 133
7 574
Övriga Stockholmsprojekt
3 149
2 712
1 764
1 965
2 160
2 292
2 458
2 597
2 755
2 922
Göteborgspaketet
553
571
677
1 455
2 322
3 016
3 655
4 026
4 378
4 639
Totalt
6 984
6 909
7 645
9 713
11 612
12 902
14 796
15 566
16 350
17 179

De lån som Vägverket har i Riksgäldskontoret
har en av riksdagen beslutad slutlig finansiering
genom att Vägverkets anslag får belastas med
kostnader för räntor och återbetalning av skuld. I
nedanstående tabell redovisas det årliga
anslagsbehovet åren 2000 2007 för räntor och
amortering av dessa lån. Räntan är i denna tabell
bedömd till 4,5 %. För Övriga lån utom
Övriga Stockholmsprojekt redovisas den
anslagsbelastning som krävs för att ränta och
amortering i form av annuitet för projekten skall
vara återbetalda 25 år efter det att de tas i bruk.
För Övriga Stockholmsprojekt är
utgångspunkten för den redovisade
återbetalningen att lånet skall vara återbetalt år
2009. För Övriga lån i tabellen nedan
redovisade regeringen i vårpropositionen
1997/98:150 sin avsikt att beträffande anslagen
A2 Väghållning och statsbidrag samt A4
Banhållning inom utgiftsområde 22 redovisa i
vilken utsträckning som framtida
anslagsutrymme intecknas av redan fattade
beslut. För Vägverkets verksamhet görs det i
tabellen nedan.

Tabell 14.13 Anslagsbehov för räntor och återbetalning av lån

1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
Lån i Riksgäldskontoret

räntor
116
145
141
114
101
98
96
95
93
amorteringar
45
401
688
532
60
40
40
40
40
Summa anslagsbelastning
Riksgäldslån

161

546

829

646

161

138

136

135

133
Övriga lån

Södra länken

365
365
365
365
Övriga Stockholmspaket

265
265
265
265
265
265
Göteborgspaketet

215
215
215
Totalt anslagsbelastning
161
546
829
911
426
768
981
980
978

Med anledning av de förändrade regler för
statliga garantier som infördes under år 1997
föreslår regeringen att anslaget A2 Väghållning
och statsbidrag får belastas vid infriandet av
statliga garantier för
Storstadsöverenskommelserna om så blir
aktuellt, dvs. de lån som återfinns under rubriken
Övriga lån i tabellen ovan. Enligt riksdagens
beslut omfattar de statliga garantierna
investeringskostnader samt upplupna
räntekostnader.

Vägverkets FoU
Vägverkets sektorsansvar innebär bl.a. att
myndigheten har ansvar för att
samhällsmotiverad tillämpad forskning,
utveckling och demonstrationsverksamhet inom
vägtransportområdet, planeras, initieras,
genomförs, dokumenteras och utvärderas samt
att resultatet sprids. För år 1998 uppgick
verksamhetsvolymen inom detta område till ca
226 miljoner kronor, jämfört med 219 miljoner
kronor år 1997. Under år 1998 har 60 projekt
inom målområdena tillgänglighet och regional
balans, miljö, trafiksäkerhet, systemövergripande
forskning och utveckling samt inre effektivitet
genomförts och andelen medel till universitet
och högskolor har ökat med 5 %, medan andelen
till konsulter minskat med 5 %. Detta är en trend
som pågått de senaste åren och är en effekt av en
medveten satsning på att vidga kretsen av FoU-
utförare genom ett öppet ansökningsförfarande
gällande Vägverkets FoU-medel.
Vägverket är en av de aktörer med FoU-
verksamhet som granskas i en pågående
utredning om hur Näringsdepartementets
myndigheter bättre kan organiseras med hänsyn
till deras bidrag till innovationssystemet och
därmed till samhällsutveckling och tillväxt.
Grundläggande informationsinfrastruktur
Regeringen ser användningen av IT inom
vägtrafiken, väginformatik, som ett strategiskt
verktyg av växande betydelse för att uppnå de
transportpolitiska målen. Visionen är att med
hjälp av IT skapa nya trafikpolitiska verktyg där
åtgärder för att åstadkomma en rationell
användning av transportsystemet i högre grad
föregår dyra investeringsåtgärder som
transportpolitiskt medel. Det handlar bl.a. om att
påverka trafiken med utgångspunkt i aktuell
information om vad som verkligen händer i
trafiken. IT-lösningar bör därför successivt allt
eftersom kunskapen om dess effekter ökar
betraktas jämsides med traditionella fysiska
åtgärder.
Regeringen anser att det är angeläget att erfor
derlig grundläggande informationsinfrastruktur
byggs upp och kompletteras så att
väginformatikens möjligheter att bidra till att de
transportpolitiska målen tas tillvara. Staten bör
säkerställa en infrastruktur för
transportinformatik, bestående av grundläggande
information om vägar och trafik samt annan
information som krävs för ett effektivt
transportsystem. Som ett led i en sådan
uppbyggnad beslutade regeringen år 1996 att
inrätta en nationell digital vägdatabas och
Vägverket har nu i samråd med bl.a.
Lantmäteriverket i uppdrag att etablera
vägdatabasen före utgången av år 1999.
Vägverket bedömer i sin årsredovisning för år
1998 att etableringen av vägdatabasen kommer
att försenas till följd av tidsödande
avtalsförhandlingar och systemutvecklingspro
blem.
Vägverket har i mars 1999 redovisat ett
program för ökad användning av IT inom
vägtrafiken. Regeringen ser positivt på
programmet som syftar till att lägga grunden för
att den nödvändiga samverkan inom
väginformatikområdet kan stärkas och
vidareutvecklas. I programmet presenteras en
strategi för införande samt en handlingsplan för
de närmaste tio åren. Arbetet kommer att
inriktas mot att ta fram grundläggande data om
vägar och trafik, genomföra storskalig
försöksverksamhet, ge stöd för införande samt
skapa samverkan mot gemensamma mål.
Vägverkets finansiering av de åtgärder som
föreslås i handlingsplanen inryms i nationella
väghållningsplanen.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Vägverket har av Riksrevisionsverket (RRV)
erhållit revisionsberättelse för år 1998 utan
invändningar. I sin revisionsrapport till
Vägverket tar RRV huvudsakligen upp frågor
gällande styr- och policyfrågor. Årsboksluten för
de olika resultatenheterna Produktion, Konsult
och Färjerederiet granskas av externa revisorer
som utfärdar separata revisorsintyg för
respektive resultatenhet och de innehåller inte
heller några invändningar.
14.6.1 Regeringens slutsatser
Regeringen anser att Vägverkets verksamhet
under år 1998, med några undantag, bidragit till
att uppnå de trafikpolitiska målen. Ett viktigt
undantag är utvecklingen av trafiksäkerheten i
vägtransportsystemet, som inte har förbättrats
under år 1998. Genomförda
trafiksäkerhetsåtgärder inom sektorsuppgiften
har hittills inte gett de förväntade effekterna på
trafiksäkerheten. Regeringen har därför i
vårpropositionen 1999 föreslagit att medel skall
omprioriteras från byggande av stamvägar till
åtgärder på vägnätet som ger en ökad
trafiksäkerhet. Denna omprioritering får dock
inte drabba andra prioriterade åtgärder såsom
ombyggnadsåtgärder av det regionala vägnätet
eller satsningen på åtgärder för ökad
tillgänglighet för funktionshindrade i kollek
tivtrafiken. Dessutom bedömer regeringen att
Vägverkets administration kan effektiviseras och
verkets arbete med sektorsuppgifter begränsas
till sådana åtgärder som har stor och säker effekt
på miljö och trafiksäkerhet. Det därigenom
skapade medelsutrymmet kan i stället användas
för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på hela det
statliga vägnätet för att uppnå uppsatta
trafiksäkerhetsmål.
Regeringen konstaterar att samtliga
Vägverkets resultatenheter uppvisar ett positivt
resultat under år 1998 men att Vägverkets
interna avkastningskrav inte har uppnåtts av
Vägverket Produktion. De åtgärder som
vidtagits för att stärka enheternas
konkurrenskraft har förbättrat resultaten för
Vägverket Konsult och Vägverket Färjerederi
jämfört med år 1997. År 1999 kommer
Vägverket Produktion att vara fullständigt
konkurrensutsatt samtidigt som
nyinvesteringsvolymen inom Vägverket och
Banverket förväntas minska. Detta innebär
fortsatta krav på att resultatenheterna, och då
särskilt Vägverket Produktion, fortsätter
effektiviseringen av den egna verksamheten.
Konkurrensutsättningen har naturligt lett till en
minskad volym för Vägverket Produktion såsom
entreprenör åt Vägverket. Detta har delvis
kompenserats genom en utökad extern
verksamhet, dvs. uppdrag utförda åt
utomstående, bl.a. åt Banverket, kommunerna
och enskilda.
Vägverkets ekonomiska läge vid utgången av
1998 bedöms som tillfredsställande. Verket har
sammanlagt en anslagsbehållning för anslagen
A1 och A2 på ca 50 miljoner kronor och enligt
verkets budgetunderlag bedömer man att man
för åren 1998 och 1999 tillsammans kommer att
ha en anslagstilldelning, inkl. anslagstilldelningen
från A4-anslaget samt lånefinansiering som
motsvarar ca 101 % av den nationella
väghållningsplanen och 83 % av de regionala
väghållningsplanerna.
14.6.2 Anslag för budgetåret 2000
A1 Vägverket Administration
Tabell 14.14 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

1 069 891

Anslags-
sparande

97 438

1999

Anslag

1 125 242

Utgifts-
prognos

1 020 000
2000
Förslag
1 272 236

2001
Beräknat
1 294 826
1

2002
Beräknat
1 318 915
2

1 Motsvarar 1 272 236 000 kronor i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 1 272 236 000 kronor i 2000 års prisnivå.

Med anslaget finansieras kostnader för ledning,
ekonomiadministration, personaladministration,
planering och uppföljning av verksamheten,
expertstöd internt, intern utveckling, regeringens
utredning om alternativ finansiering av
infrastrukturprojekt samt övriga kostnader som
ej är direkt hänförliga till Vägverkets produkter
och tjänster.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Vägverkets årsredovisning för år 1998 innehåller
en redovisning av Vägverkets inre effektivitet.
Redovisningen redovisar samlat Vägverkets
kostnader för förvaltningen av Vägverket
exklusive resultatenheterna. Det framgår av
redovisningen att förvaltningskostnaderna har
ökat med 40 % (310 mkr) mellan år 1994 till år
1998 och med 2 % (24 mkr) mellan år 1997 och
år 1998. Ökningen beror bl.a. på en utökning av
antalet anställda i myndighetsdelen och därav
följande kringkostnader som lokaler, ADB och
kompetensutveckling, verkets utökade ansvar för
sektorsuppgifter och ett fördjupat arbete med
beställning och uppföljning av statlig
väghållning.
Slutsatser
Regeringen anser att Vägverket fortsättningsvis
skall försöka begränsa sina kostnader för
administration och förvaltning. Regeringen
föreslår därför att 135 miljoner kronor överförs
till anslaget A2 Väghållning och statsbidrag. De
överförda medlen kommer i stället att användas
för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder.
Anslaget för år 2000 har beräknats enligt
nedanstående tabell. Pris- och löneomräkningen
baseras på index för år 1998.
Anslagsöverföringen till Vägverkets anslag A2
Vägverket: Väghållning och Statsbidrag avser
utökade medel för fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder som bl.a. finansieras med
överföring av medel från Vägverkets
administrationsanslag.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premie för
avtalsförsäkring. Anslaget har tillförts
272 146 000 kronor. Regeringen beräknar därför
anslaget till 1 272 236 000 kronor för år 2000.
Regeringen förutsätter att Vägverket även för
åren 2001 och 2002 kan fortsätta verksamheten
på samma nivå som år 2000.

Tabell 14.15 Beräkning av anslaget för 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
1 125 242
Pris- och löneomräkning
9 848
Överföring till anslaget A2 Vägverket
-135 000
Väghållning och statsbidrag

Teknisk justering av anslaget
272 146
Summa
1 272 236
A2 Väghållning och statsbidrag
Tabell 14.16 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

11 905 193

Anslags-
sparande

-48 020

1999

Anslag

12 479 738

3
Utgifts-
prognos

11 800 000
2000
Förslag
12 834 719

2001
Beräknat
13 512 655
1

2002
Beräknat
13 738 413
2

1 Motsvarar 13 306 457 000 kronor i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 13 301 837 000 kronor i 2000 års prisnivå.
3I vårpropositionen redovisades även en indragning på 500 miljoner kronor på
anslaget A2
Väghållning och statsbidrag. Indragningen gjordes från posten Till regeringens
förfogande.

Anslaget bekostar

- sektorsuppgifter (samlande, stödjande och
pådrivande insatser inom trafiksäkerhet och
miljö, kollektivtrafik, handikappfrågor,
fordon, yrkesmässig trafik, väginformatik,
sektors-FoU, bidrag till ideella
organisationer som utför sektorsuppgifter),
- myndighetsutövning (trafikregister,
föreskrifter, m.m.),
- statlig väghållning (vägplanering, byggande,
drift, underhåll och fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder på det statliga
vägnätet samt räntor och amortering på
upptagna lån för byggande av broar som
ersätter färjor, tidigarelagda
väginvesteringar, anläggningstillgångar och
omsättningstillgångar),
- de statsbidrag som Vägverket administrerar
(statsbidrag till kollektivtrafik inklusive
handikappanpassningsbidrag och särskilda
bidrag till storstädernas trafiksystem,
enskilda vägar, förbättring av miljö och
trafiksäkerhet på kommunala vägar,
kompensation för kommunerna för lokal
och regional busstrafik).

Vägverket får använda anslaget för kostnader för
att finansiellt stödja utvecklings- och
demonstrationsprojekt som är av principiell eller
strategisk betydelse för vägtransportsystemets
utveckling, för informationsverksamhet inom
ramen för Vägverkets sektorsansvar, samt för
åtgärder som är av betydande samhällsintresse
även då annan huvudman finns. Vägverket får
också använda medel under anslaget för att
finansiera merkostnader som uppstår för polisen
vid kvalitetskontroll av trafiken och liknande
uppgifter.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Anslaget bekostar huvuddelen av Vägverkets
verksamhet, dvs. sektorsuppgifter,
myndighetsutövning, statlig väghållning och de
statsbidrag som Vägverket administrerar till
andra huvudmän inom vägtransportsystemet
(kommuner, trafikhuvudmän och enskilda).
I Vägverkets regleringsbrev för år 1998 finns
12 verksamhetsmål för sektorsuppgifter. Av
dessa har Vägverket helt uppfyllt följande fem
verksamhetsmål

- att andelen kollektivtrafikresor skall öka,
- antalet överenskommelser om
kollektivtrafik mellan Vägverket och
kommuner/landsting skall öka,
- antalet överenskommelser om miljö mellan
Vägverket och kommuner/landsting skall
öka,
- den reella medelhastigheten skall successivt
anpassas efter vägens säkerhet med början i
miljöer där man når de största effekterna på
antalet döda och svårt skadade,
- antalet överenskommelser om
trafiksäkerhet mellan Vägverket och
kommuner/landsting skall öka.

Vägverket har delvis uppfyllt följande sex
verksamhetsmål

- Vägverket skall stödja länsstyrelserna i deras
arbete att effektivisera handläggningen av
yrkestrafik- och körkortsärenden.
- Vägverket skall bidra till att de totala
utsläppen av koldioxid liksom utsläppen av
kväveoxider, kolväten och
cancerframkallande ämnen i tätorter
minskar.
- År 2000 skall antalet dödade i vägtrafiken
understiga 400 personer och antalet
polisrapporterade svårt skadade skall
understiga 3 700.
- Vägverkets informations- och
opinionsbildning inom
trafiksäkerhetsområdet skall bedrivas på ett
sakligt och oberoende sätt.
- Vägverkets registerverksamhet skall
tillhandahålla ett kundanpassat och aktuellt
trafik- och körkortsregister med hög
tillgänglighet till lägsta möjliga kostnad.
Priset per registrerad enhet skall minska
realt inom en femårsperiod.

Vägverket har däremot inte uppfyllt
verksamhetsmålet att bältesanvändningen i
biltrafiken och hjälmanvändningen i
cykeltrafiken skall öka.
Sektorsuppgifterna har hittills inte uppvisat
önskvärt resultat inom trafiksäkerhetsområdet.
Regeringen bedömer därför att medlen för s.k.
reformarbete bör minskas under år 2000. Den
totala verksamhetsvolymen under år 1998 var
1 055 miljoner kronor.
För myndighetsutövningen finns två
verksamhetsmål i Vägverkets regleringsbrev för
år 1998. Båda dessa är helt uppfyllda.

- Vägverkets genomförande av länsplaner för
regional transportinfrastruktur avseende
såväl åtgärder på det statliga vägnätet om
utbetalning av statsbidrag skall ske så att
respektive åtgärd kan genomföras rationellt
och effektivt.
- Bidragsverksamheten till det enskilda
vägnätet skall säkerställa att standard och
tillgänglighet på det enskilda
statsbidragsberättigade vägnätet
upprätthålls.

Den totala verksamhetsvolymen under år 1998
var ca 1 856 miljoner kronor inkl. statsbidrag.
För statlig väghållning finns sex
verksamhetsmål i Vägverkets regleringsbrev för
år 1998. Av dessa har Vägverket helt uppfyllt fem
verksamhetsmål.

- Vägverket skall, med hänsyn till anvisade
medel, genomföra investeringar och
förbättringsåtgärder på det statliga vägnätet
i enlighet med den nationella
väghållningsplanen och länsplaner för
regional transportinfrastruktur.
- Vägverkets genomförande av länsplaner för
regional transportinfrastruktur avseende
såväl åtgärder på det statliga vägnätet om
utbetalning av statsbidrag skall ske så att
respektive åtgärd kan genomföras rationellt
och effektivt.
- Genomförandet av länsplaner för regional
transportinfrastruktur skall ske på sådant
sätt att en lika stor andel av respektive
länsplan är genomförd efter en
fyraårsperiod (vid utgången av år 2001).
- Vägverket har under flera år drivit ett lokalt
samarbete kring en strategi om hur det
lågtrafikerade vägnätet i glesbygden kan
åtgärdas. Målet är att denna verksamhet
skall utvecklas vidare.
- Underhållet av de statliga vägnätet skall ske
på ett sådant sätt att nuvarande standard
upprätthålls samt att minst 10 % av det
eftersläpande underhållet återtas under år
1998. Regionala skillnader i ytstandard på
belagd väg skall minska för vägar med
samma trafikvolym.

Vägverket har vidare delvis uppfyllt ett
verksamhetsmål.

- Driften av det statliga vägnätet skall ske så
att en god framkomlighet och en hög
trafiksäkerhet tillgodoses.

Den totala verksamhetsvolymen för statlig
väghållning under år 1998 var 13 975 miljoner
kronor.
Av riksdagen anvisade medel för budgetåret
1999 har av regeringen fördelats på anslags- och
delposter enligt nedanstående tabell. I tabellen
redovisas också det beräknade utfallet per
anslagspost.

Tabell 14.17 Fördelning av anslaget Väghållning och
statsbidrag på anslagsposter år 1999
Tusental kronor
Anslagspost
Anvisat i
RB
1999
Prognos
utfall
1999
Sektorsuppgifter
785 000
767 976
Myndighetsuppgifter
495 000
517 174
Statlig väghållning

Investeringar i nationell plan
2 662 000
2 369 138
Investeringar i regional plan
1 497 738
1 500 362
Investeringar i Södra länken
400 000
400 000
Drift och underhåll
5 117 000
5 087 243
Bidrag

Drift och byggande av enskilda vägar
100 000
100 082
Storstadsöverenskommelser
488 000
488 000
Kollektivtrafikanläggningar
146 000
167 352
Förbättring av miljö och trafiksäkerhet
104 000
140 783
Ökad tillgänglighet för kollektivtrafiken
100 000
261 890
Till regeringens förfogande
585 000
-
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Vägverket bedriver uppdrags-, uthyrnings- och
försäljningsverksamhet som är förenlig med
verkets uppgifter i övrigt. Vägverket utför också
uppdrag inom mark- och anläggningsområdet.
Utgångspunkten är att full kostnadstäckning
skall uppnås i uppdragsverksamheten. Vägverket
beslutar själv efter samråd med ESV om
beräkningsgrunderna om prissättningen för
uppdragsverksamheten. Vägverkets
uppdragsverksamhet omfattar följande tjänster.

- Försäljning av informationsuttag ur
bilregistret
- Administration av felparkeringsavgifter
- Försäljning av personliga skyltar
- Försäljning av informationsuttag ur
nationell vägdatabas
- Försäljning av bygg- och
anläggningsarbeten (Vägverket
Produktion)
- Försäljning av konsulttjänster (Vägverket
Konsult)
- Försäljning av vägfärjetjänster (Vägverket
Färjerederiet)
- Försäljning av utbildning (Vägsektorns
utbildningscentrum VUC)
- Försäljning av Trafikdata (Vägverket
Trafikdata)
Budget för avgiftsbelagd verksamhet 2000 2002
Tabell 14.18 Intäkter som Vägverket disponerar
Miljoner kronor

2000
2001
2002
Summa Vägverket Produktion,
Konsult och Färjerederiet

Intäkter
1 082,2
1 189,2
1 303,2
Kostnader efter finansnetto
1 070,7
1 176,7
1 289,7
Resultat efter finansnetto
11,5
12,5
13,5
Kostnadstäckning i %
101
101
101
Summa VUC och Trafikdata

Intäkter
8,0
8,0
8,0
Kostnader efter finansnetto
7,1
7,1
7,1
Resultat efter finansnetto
0,9
0,9
0,9
Kostnadstäckning i %
113
113
113
Övriga avgifter

Intäkter
61,1
63,0
62,5
Kostnader
73,4
73,4
73,4
Resultat
-12,3
-10,4
-10,9

Tabell 14.19 Intäkter som Vägverket inte disponerar
Miljoner kronor
Verksamhet
2000
2001
2002
Offentligrättsliga avgifter
(medel som Vägverket inte
disponerar)

504,6

504,6

504,6
Kostnader offentligrättsliga
avgifter

-498,7

-498,7

-497,7
Beräknat resultat
5,9
5,9
4,9
Investeringsplan
Vägverkets verksamhetsvolym bestäms av
anvisade anslag, de lån Vägverket tar upp och de
tillskott som erhålls via externa bidrag.
Investeringsverksamheten omfattar i princip de
investeringar som fastställts av regeringen i
nationell väghållningsplan och av länsstyrelserna
i regionala planerna. Därutöver omfattar
Vägverkets investeringar broar som ersätter
färjor, tidigarelagda vägprojekt och andra särskilt
godkända vägprojekt som helt eller delvis
finansieras med lån och/eller externa bidrag.
Vägverket beräknar under år 2000 att genomföra
följande investeringar:

Tabell 14.20 Investeringsplan
Miljoner kronor
Investering
Anslag
Lån
Externa
bidrag
Förskotte-
ring
Statliga vägar
investeringar

4 084

2 250

130

180
Anläggningstill-
gångar brutto

-

400

-

-

Den lånefinansierade verksamheten gällande
statliga investeringar kommer huvudsakligen att
ske genom upplåning via statens
investeringsaktiebolag Väg- och Baninvests
dotterbolag för nyinvesteringar i vägar i
Göteborg och Stockholm. Upplåningen avser
huvudsakligen investeringar i tidigarelagda
väginvesteringar enligt särskilda bemyndiganden.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Regeringen bedömer inte att Vägverket behöver
några särskilda bemyndiganden för ekonomiska
förpliktelser. Investeringsverksamheten är
reglerad genom riksdagens inriktningsbeslut
samt särskilt fastställda och lagakraftvunna
investeringsplaner. Den verksamhet som
Vägverket bedriver innebär ofta att Vägverket
ingår långsiktiga avtal med externa parter om
ekonomiska förpliktelser för flera år framåt i
tiden. Det gäller såväl avtal om investeringar som
avtal gällande drift och underhåll av vägnätet.
Drift- och underhållsverksamheten har till följd
av statsmakternas önskemål om
konkurrensutsättning kommit att bli reglerad i
långsiktiga entreprenörsavtal.
Slutsatser
Vägverkets anslag för år 2000 är något lägre än
den nivå som krävs för att kunna genomföra den
av regering och riksdag beslutade nationella
väghållningsplanen samt de av länsstyrelserna
och i förekommande fall självstyrelseorgan
fastställda länsplanerna. Det är viktigt att
planerna fullföljs, inte minst med tanke på att
infrastrukturinvesteringars betydelse för tillväxt
understryks i de utkast till tillväxtavtal som
lämnats till regeringen under våren.
Infrastrukturinvesteringar ligger egentligen
utanför det som skulle behandlas i tillväxtavtalen
eftersom de kräver långa förberedelsetider och
därför behöver blicka längre framåt än
tillväxtavtalsperioden 2000 2002. Trots detta har
18 av 21 län valt att betona vikten av
infrastrukturutveckling för regional tillväxt i
avtalsutkasten. Det är därför regeringens
uppfattning att de fastställda planerna skall
kunna genomföras men med en viss
tidsförskjutning och delvis annan prioritering.
Vägverket skall på regeringens uppdrag ta
fram underlag till stöd för utarbetandet av
program och planer, som anger hur
kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafik kan
stärkas och biltrafiken begränsas till år 2010 i
landets större städer. Verket skall också ta fram
förslag till rekommendationer för en samordnad
stads- och trafikplanering, som kan bidra till att
uppfylla målen i de transport- och miljöpolitiska
propositionerna.
Våren 1999 presenterade regeringen ett
handlingsprogram med 11 punkter för ökad
trafiksäkerhet. Programmet bygger på
samverkan mellan flera samhällsområden, där
den viktigaste punkten är trafiksäkerhetssatsning
på de farligaste vägarna. Avsikten var att driva
nollvisionsarbetet framåt genom att fokusera på
angelägna insatsområden. Programmet omfattar;

- En satsning på de farligaste vägarna med
uppdrag till Vägverket att hitta
kostnadseffektiva åtgärder som gör vägarna
säkrare med hjälp av exempelvis
mittbarriärer och rensning av vägens
sidoområde.
- Säkrare trafik i kommunerna genom att
demonstrationsprojekt av strategisk
betydelse genomförs.
- Trafikantens ansvar betonas med förslag
om åtgärder för att få trafikanten att följa
gällande trafikregler, automatisk
övervakning kan vara ett sätt att uppnå
detta.
- Ökad användning av cykelhjälm är
angeläget för att minska antalet döda och
allvarligt skadade inom cykeltrafiken.
- Kvalitetssäkring av transporter syftar till att
de som utför transporter har ett
kvalitetssäkringsprogram som innebär att
de utför transporterna på ett trafiksäkert
sätt.
- Krav på vinterdäck införs vintertid under
perioden den 1 december den 31 mars.
- Svensk teknik utnyttjas bättre i syfte att
stimulera och påskynda införande av ny
teknik som hjälper föraren till trafiksäkrare
beteende, exempel är bältespåminnare och
hastighetsanpassningssystem.
- Ansvaret för dem som utformar
vägtrafiksystemet skall utredas tillsammans
med införandet av en fristående
vägtrafikinspektion.
- Samhällets hantering av trafikbrott och syn
på trafikbrottsregler utifrån nollvisionen
skall utredas.
- Frivilligorganisationers roll med deras
användning av statliga medel och resultat i
trafiksäkerhetsarbetet kommer att granskas.
- Alternativa finansieringsformer för nya
vägar kommer att utredas.

Regeringen anser att det är angeläget att 11-
punktersprogrammet genomförs för att öka
trafiksäkerheten.
En ändring av regleringsbrevet genomfördes
under år 1999 som innebär att fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder inom ramen för 4 500
miljoner kronor, i den nationella
väghållningsplanen, skall planeras fram till år
2003. Utöver denna ram skall särskilda
trafiksäkerhetsåtgärder genomföras på hela det
statliga vägnätet intill ett belopp av 400 miljoner
kronor per år under perioden 1999 2003. De
åtgärder som genomförs skall vara de mest
kostnadseffektiva ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Åtgärderna bör koncentreras till de avsnitt på det
statliga vägnätet där flest dödas och skadas svårt.
Medelsökningen för ett sådant förstärkt
trafiksäkerhetsarbete finansieras genom minskat
anslag för A1 Administration, men även genom
en minskad anslagspost för Sektorsuppgifter (se
nedan) inom anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag. Den uppgår till 400 miljoner kronor
och ges fr.o.m. år 2000 en egen anslagspost inom
anslaget A2 Väghållning och statsbidrag.
Det är regeringens uppfattning att de medel
som kan tillföras anslaget Väghållning och
statsbidrag under år 2000, inom ramen för den
totala anslagsnivå som beslutats i
Vårpropositionen 1999 för utgiftsområde 22, i
första hand måste gå till att upprätthålla en hög
transportkvalitet och säkerhet på det befintliga
statliga vägnätet. Därför bör i första hand medel
till drift och underhåll av statens vägar prioriteras
liksom åtgärder för ökad trafiksäkerhet.
Regeringen bedömer att medel för att
vidmakthålla standarden på vägnätet och
dessutom återta ca 30 % av eftersläpat underhåll
kan avsättas under perioden 2000 2002.
Regeringens bedömning är att medel för drift
och underhåll bör öka jämfört med nivån för år
1999, till en nivå på 5 551 miljoner kronor.
Det är vidare regeringens uppfattning att
medel till verkets myndighetsutövning måste
tillhandahållas i erforderlig omfattning, inom
ramen för den totala anslagsnivå som beslutats i
Vårpropositionen 1999 för utgiftsområde 22.
Allmänheten erlägger avgifter för olika tjänster
som Vägverket tillhandahåller, men dessa
inbetalas till inkomsttitel på statsbudgeten.
Vägverket måste därför erhålla tillräckliga
anslagsmedel för att kunna tillhandahålla dessa
tjänster. Regeringens bedömning är att
anslagsposten för myndighetsutövning behöver
uppgå till 607 miljoner kronor. I regeringens
bedömning av medel för myndighetsutövning
har även beaktats en överföring av hela
trafikregisterverksamheten i Örebro till
myndighetsutövning. Denna verksamhet har
tidigare delvis finansierats med medel för
sektorsuppgifter. Detta har även bidragit till att
medelstilldelningen för sektorsuppgifter
minskat.
När det gäller investeringar och
förbättringsåtgärder i statens vägnät är det
regeringens uppfattning att medel måste ställas
till förfogande för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder
i början av planperioden 1998 2007, inom ramen
för den totala anslagsnivå som beslutats i
Vårpropositionen 1999 för utgiftsområde 22.
Det innebär att andra investeringsobjekt inom
den nationella väghållningsplanen kommer att
behöva senareläggas i förhållande till planen.
Regeringen bedömer att anslagsposten
investeringar i nationella vägar under år 2000 bör
uppgå till 2 281 miljoner kronor för fullföljande
av pågående vägutbyggnadsprojekt och för
påbörjande av ytterligare fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder.
Riksdagen har beslutat om statsbidrag till
handikappåtgärder i kollektivtrafiksystemet.
Som ett led i genomförandet av detta program
görs en särskilt omfattande satsning under år
2000. Finansieringen av dessa åtgärder sker delvis
genom neddragning av medel för den övriga
verksamheten i länsplanerna under år 2000.
När det gäller väginvesteringar i regionala
planer bedömer regeringen att anslagsposten bör
uppgå till 1 143 miljoner kronor för år 2000
jämfört med 1 498 miljoner kronor år 1999.
Den nya anslagsposten Bidrag i regionala
planer omfattar Kollektivtrafikanläggningar,
Förbättring av miljö och säkerhet samt Ökad
tillgänglighet till kollektivtrafik. Regeringen
bedömer behovet av medel under år 2000 till 752
miljoner kronor.
Sektorsuppgifterna har hittills inte uppvisat
önskvärt resultat inom trafiksäkerhetsområdet.
Regeringen bedömer därför att medlen för s.k.
reformarbete bör minskas under år 2000.
Regeringen bedömer behovet av medel för
sektorsuppgifter totalt till 475 miljoner kronor år
2000, vilket innebär en minskning jämfört med
år 1999 med 310 miljoner kronor. Det är dock
angeläget att de åtgärder inom 11-punkts
programmet som finansieras via anslagsposten
Sektorsuppgifter, fullföljs.
Regeringens ambition är att Sverige skall vara
ett föregångsland i omställningen till hållbar
utveckling. Efter samråd med fordonsindustrin
föreslår regeringen nu en satsning på ett
samverkansprogram kring utvecklingen av mera
miljövänliga bilar, som skall bidra till att minska
vägtrafikens bidrag till miljöförstöring och
samtidigt skapa stabila förutsättningar för en
långsiktigt konkurrenskraftig fordonsindustri.
Programmet beräknas löpa under åren 2000 till
2005 och ramen för de statliga insatserna föreslås
uppgå till 500 miljoner kronor. Insatserna
föreslås bl.a. finansieras med sammanlagt 55
miljoner kronor från Vägverkets anslag åren
2003 till 2005. Detta samverkansprogram finns
beskrivet i sin helhet under utgiftsområde 21.
Det särskilda statsbidraget till storstädernas
trafiksystem beräknas under år 2000 uppgå till 660
miljoner kronor och avser statsbidrag till
utbyggnaden av kollektivtrafiksystemet i
enlighet med de s.k.
storstadsöverenskommelserna.
Regeringen redovisade i propositionen om
finansiering av vissa trafikantanläggningar i
Stockholms län (prop. 1997/98:123) att en del av
finansieringen av Södra länken skulle bestå i att
Stockholms stad skulle bidra med 827 miljoner
kronor och att staten skulle bidra med lika
mycket i form av en anslagsökning inom
utgiftsområde 22. Regeringen beräknar att
statens insats skall ske med 400 miljoner kronor
under år 1999 och resterande medel under år
2000. För år 2001 finns 148 miljoner kronor
avsatta för ränta och amortering på lån. Se vidare
anslaget A6 Nationellt investeringsprogram för
infrastrukturutveckling.
Anslagsposten Byggande och drift av enskilda
vägar höjs år 2000 åter upp till den tidigare
anslagsnivån på 566 miljoner kronor efter att
under år 1999 varit reducerad till 100 miljoner
kronor av anslagstekniska skäl.
Anslaget A2 för år 2000 har beräknats enligt
nedanstående tabell. Pris- och löneomräkningen
baseras på index för år 1998. Besparingen avser
den besparing som regeringen beslutat om med
anledning av det totala utgiftstaket år 1999.
Anslagsöverföringen från Vägverkets anslag A1
Vägverket Administration avser utökade medel
för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder som bl.a.
finansieras med överföring av medel från
Vägverkets administrationsanslag.

Tabell 14.21 Beräkning av anslaget för 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
12 479 7381
Pris- och löneomräkning
-196 215
Besparing
-500 000
Överföring till anslaget A1 Vägverket
Administration

135 000
Från anslaget F7 Diverse kostnader för
rättsväsendet

1 800
Ändrad resurstilldelning
914 396
Summa
12 834 719
1I vårpropositionen redovisades även en indragning på 500 miljoner kronor på
anslaget A2
Väghållning och statsbidrag. Indragningen gjordes från posten Till regeringens
förfogande.

Utgångspunkten för hur medlen under anslaget
Väghållning och statsbidrag för år 2000 skall
användas är främst riksdagens beslut om
infrastrukturinriktning för framtida transporter
(prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.
1996/97:174) och riksdagens beslut om det
trafiksäkra samhället (prop. 1996/97:137, bet.
1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11).
Av de ovan anförda prioriteringarna följer i
nedanstående tabell regeringens bedömning av
hur anslaget Väghållning och statsbidrag skall
fördelas på olika anslagsposter. Fördelningen
mellan statsbidrag och medel för förbättringar av
statliga vägar följer av de länsplaner som
länsstyrelserna/regeringen fastställt. Det åvilar
dock Vägverket att i genomförandet av planerna
verka för att detta sker så effektivt och
produktionstekniskt rationellt som möjligt,
vilket temporärt kan innebära vissa avvikelser
från länsplanernas fördelning mellan olika
ändamål. Inom fyra år skall dock samtliga planer
ha kommit lika långt i sitt genomförande.
I nedanstående tabell framgår en preliminär
fördelning på olika anslagsposter för åren 2000
2002. Det ankommer dock på regeringen att
slutligt besluta om medlens fördelning på poster.

Tabell 14.22 Anslaget A2 Väghållning och statsbidrag
Miljoner kronor
Väghållning och statsbidrag
Planer/År
Utfall
19984
Regleringsbrev
19991,3
Förslag
20002
Sektorsuppgifter utom plan

450
450
450
Sektorsuppgifter inom plan
850
356
335
25
Nationell investeringsplan
3 050
3 289
2 662
2 281
Södra länken

400
400
Regional investeringsplan
2 160
1 910
1 498
1 143
Investeringar i fysiska TS-åtgärder

140
400
Drift och underhåll
5 600
5 164
5 117
5 551
Myndighetsutövning

408
495
607
Enskilda vägar

566
100
566
Storstadsöverenskommelsen
200
200
488
660
Bidrag i regionala planer inkl. handikappåtgärder
400
299
350
752
Därav i planer
12 260
11 218
10 450
10 412
Summa A2-anslaget

12 642
12 035
12 835
1Anslagstilldelningen år 1999 är inkl. tilläggsbudget på 140 miljoner kronor
från anslaget A1.
2Anslagstilldelningen år 2000 är inkl. överföring av 135 miljoner kronor från
anslaget A1.
3För anslaget A2 finns för år 1999 ett begränsningsbelopp för utgifter på 11 895
miljoner kronor.
4Utfallet inkluderar utfall från anslag A4 med 737 miljoner kronor.

Den del av Vägverkets produkter och tjänster
som inte omfattas av planerna eller riksdagens
beslut om infrastrukturinriktning för framtida
transporter är Sektorsuppgifter utöver den
särskilda planen för miljö och trafiksäkerhet,
Myndighetsutövning, samt bidrag till byggande
och drift av enskilda vägar. Föreslagen
anslagsnivå innebär att Vägverket inte kommer
att kunna genomföra verksamheten i den takt
som anges i planen under år 2000. Det är främst
investeringsobjekt i de långsiktiga planerna som
kommer att försenas. Det är dock, som tidigare
nämnts, regeringens avsikt att de fastställda
planerna skall kunna genomföras men med en
viss tidsförskjutning och delvis annan
prioritering.
Under våren 1998 har regeringen fastställt den
nationella väghållningsplanen för perioden 1998
2007 medan länsstyrelserna har fastställt
länsplaner för regional trafikinfrastruktur för
perioden 1998 2007. De delar av planerna som
Vägverket har ett genomförandeansvar för är
dels åtgärder på det statliga vägnätet, dels de
statsbidrag till regionala trafikinvesteringar som
ingår i länsplanerna. Under 10-årsperioden 1998
2007 omfattar planerna följande insatser.

Tabell 14.23 Planeringsramar
Miljarder kronor
Planeringsramar
10-årsram
Investeringar i nationella stamvägar inkl. fysiska TS-
åtgärder

30,5
Drift/underhåll av statliga vägar
56,0
Miljö- och TS-reformer
8,5
Investeringar/Förbättring regionala vägar inkl. fysiska
TS-åtgärder
21,6
Statsbidrag regionala trafikanläggningar
4,0

Tabell 14.24 Innehåll i länsplaner, genomsnitt per år
Miljoner kronor
Innehåll i länsplanerna, genomsnitt per år

Investering regionala vägar
882
Fysisk miljö
180
Fysisk TS
279
Bärighet, rekonstruktion, tjälsäkring
880
Väginformatik
10
Summa åtgärder statens vägar
2 171
Bidrag kommuner TS och miljö
89
Bidrag trafikhuvudman handikapp
109
Investeringsbidrag till THM:s kollektivtrafikanläggning
199
Summa statsbidrag
397
Summa statsbidrag + regional väg
2 568
14.7 Banverket
Organisation
Banverket är en i huvudsak anslagsfinansierad
myndighet med ett helhetsansvar, sektorsansvar,
för hela järnvägstransportsystemet i Sverige.
Verkets huvuduppgifter är att främja järnvägens
utveckling, driva och förvalta statens
spåranläggningar, handha säkerhetsfrågor för
spårtrafik, främja en miljöanpassad järnvägstrafik
samt initiera, planera och stödja
samhällsmotiverad FoU inom sitt
verksamhetsområde.
Banverkets verksamhet är indelad i tre grenar,
sektorsuppgifter, banhållning och produktion.
Sektorsuppgifterna innebär ett samlat ansvar för
järnvägstransportsystemets funktion, utveckling
och roll och reglering i vid mening.
Verksamheten är anslagsfinansierad. Banhållning
innebär förvaltning av statens spåranläggningar,
det vill säga drift och underhåll samt ny- och
ombyggnad. Finansiering sker med lån, anslag
och tra fikavgifter. Produktion och andra
tjänster utförs på uppdrag av Banverkets interna
enheter och externa beställare. De tjänster som
utförs är järnvägstekniska utredningar,
projektering, byggstyrning, telefoni,
materialförsörjning, utbildning och datatjänster
samt underhålls-, drift- och byggproduktion
inom järnvägsspecifika tek nikområden.
Banverket har en ny organisation fr.o.m. den
1 januari 1998. Organisationen bygger på en
tydlig fördelning av arbetsuppgifter mellan
förvaltande och producerande enheter, en
köp/säljorganisation. Den förvaltande
organisationen, som är indelad i fem
banregioner, ansvarar för bannätet och svarar för
kontakterna med järnvägens kunder och
intressenter. Förvaltarna banhållarna beställer
arbeten av såväl Banverkets egna producerande
enheter som externa leverantörer.
De fem producerande enheterna är Banverkets
Produktion, Industridivisionen, Banverket
Projektering, Banskolan och Banverket Data. De
är egna resultatenheter och svarar för merparten
av utförd produktions- och uppdragsverksamhet.
Någon intern konkurrens mellan enheterna
förekommer inte. Materialservice och Banverket
Telenät är också resultatenheter men har i
huvudsak förvaltande uppgifter.
Inom myndigheten finns även
Järnvägsinspektionen som i säkerhetsfrågor har
en helt självständig och oberoende ställning
gentemot banhållare och trafikutövare.
Tågtrafikledningen ingår i Banverkets
organisation men har en fristående ställning.
Tågtrafikledningen har till uppgift att på ett
konkurrensneutralt sätt erbjuda nya och
etablerade trafikutövare goda möjligheter till
tågtrafik.
Inom totalförsvaret hade Banverket fram till
den 31 december 1998 beredskapsansvaret för
delfunktionen banhållning och SJ hade
motsvarande ansvar för delfunktionen
järnvägstransporter. Från den 1 januari 1999 har
Banverket hela beredskapsansvaret. Målet för
verksamheten är att järnvägstransporterna i en
krissituation skall kunna fungera som under
normala förhållanden.

Personal
Antalet anställda i Banverket uppgick vid
utgången av år 1998 till 7 038 personer (varav
12,5 % kvinnor) vilket är en minskning med 347
personer jämfört med föregående årsskifte.
Minskningen förklaras av ändrad bemanning till
följd av omorganisationen. Förändrade
ledningssystem och sektorsrollens krav på
organisationen samt nya arbetsuppgifter har lett
till att antalet anställda ökat med drygt 8 % inom
huvudkontoret. Antalet anställda inom
Banverket Produktion har minskat med 9 %.
Inom Tågtrafikledningen har antalet
tillsvidareanställda minskat med 6 %. Antalet
anställda var vid utgången av år 1998 994
personer. Järnvägsinspektionen hade vid
utgången av år 1998 29 anställda. Antalet
anställda i åldersgruppen 41 50 år har ökat med
4 %, samtidigt som antalet anställda över 61 år
har minskat. Detta beror på att många har
accepterat Banverkets erbjudande om förtida
pensionsersättning.

Verksamhet i bolagsform
Banverket förvaltar tillsammans med andra
intressenter aktier i tre av staten helägda
aktiebolag, Svensk Dansk Broförbindelse AB
(SVEDAB), A-banan Projekt AB (A-banan) och
Tunnelpersonalen i Malmö AB. Banverket är
också bolagsman i Citytunnelkonsortiet, som är
ett enkelt bolag. Banverket har också genom
styrelseordförandeposten inflytande i
Botniabanan AB.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Banverkets verksamhet finansieras i huvudsak
genom anslag. Dessa uppgick sammanlagt till ca
9 miljarder kronor under år 1998. Därutöver
erhöll verket under samma år intäkter av avgifter
och ersättningar av olika slag, bl.a. elförsäljning
samt viss uppdragsverksamhet, till ett värde av ca
1 480 miljoner kronor. Banverket har inte fullt ut
tagit i anspråk de anslagsmedel som
myndigheten haft tillgång till. Vid utgången av år
1998 redovisade verket ett anslagssparande som
uppgick till drygt 97 miljoner kronor.
Huvuddelen av detta anslagssparande hänför sig
till Tågtrafikledningen. Skälet till
anslagssparandet är att utbyggnaden av
fjärrblockering har försenats. Banverket
bedömer att anslagssparandet kommer att vara
förbrukat till utgången av år 1999.
Banverket har uppfyllt vissa av de
verksamhetsmål som regeringen uppställt för
verksamheten för år 1998. Banverket arbetar
vidare med produktivitetsmålet och målen för
driftstörningar och omfattningen av
efterkalkyler.
Möjligheterna att utveckla och ytterligare
förbättra verksamhetsmål och mått till grund för
uppföljning och utvärdering av produktivitet,
effektivitet och kvalitet är frågor som regeringen
avser bereda med Banverket inom ramen för den
löpande myndighetsdialogen.
Banverket skall integrera miljöaspekten i
samtliga aktiviteter för att åstadkomma ett
miljöanpassat järnvägssystem som därigenom
bidrar till en långsiktigt hållbar
samhällsutveckling. Miljöledningssystem införs
successivt under perioden 1998 2001. Banverket
har valt att arbeta efter kraven i standarden ISO
14001. Under år 1998 har en central
miljöfunktion byggts upp som stöd för det
verksövergripande arbetet. Miljösamordnare och
kontaktpersoner har utsetts inom Banverkets
olika verksamhetsområden. Ett nätverk för
samordning, kallat miljökommittén, har bildats
och består av miljösamordnare från
banregionerna samt från resultatenheterna
Banverket Produktion, Banverket Projektering
och Industridivisionen.
Banverkets 2000-projekt arbetar inom två
huvudområden, dels administrativa och tekniska
system och dels IT-teknik som finns inbäddade i
olika tekniska system såsom signalsystem,
elkraftsystem, telesystem, detektorer, fordon,
fastigheter och trafikantinformationssystem.
Produkter från externa leverantörer analyseras
och testas i samarbete med leverantören. För
egenutvecklade produkter har egna tester
genomförts. Till denna grupp hör flertalet av
Banverkets 134 datasystem av gemensam
karaktär. För kritiska verksamheter, som signal-,
el- och telesystem, har även riskanalyser
genomförts. Arbetet med analyser och tester har
inom flertalet områden slutförts under år 1998.
Antalet banverksfordon som kan komma att
påverkas är begränsat. De problem som kan
uppstå i Banverkets fastigheter är i stor
utsträckning relaterade till elbolagens
möjligheter att trygga elförsörjningen. Mot
bakgrund av det arbete som hittills genomförts
inom 2000-projektet bedöms risken som liten
för att störningar skall uppstå för tågtrafiken
med anledning av 2000 års skiftet. Inom
områden där trafikstörningar kan uppstå finns
redan i dag beredskapsplaner när det gäller de
system och funktioner som Banverket har ett
ansvar för.
Banverket har fått regeringens uppdrag att i
samråd med Vägverket och Lantmäteriverket
göra en förstudie för att skapa ett med den
nationella vägdatabasen samordnat system för
järnvägsbeskrivande data.
I regleringsbrevet för budgetåret 1998 fick
verket i uppdrag att redovisa besparingar på
statlig konsumtion. De främsta besparingar som
Banverket gjort hänför sig till
effektiviseringsvinster till följd av
omorganisationen till en köp/säljorganisation.
Banverket har även delrapporterat hur arbetet
med prognosverksamheten i samråd med
Ekonomistyrningsverket fortlöper.
Arbetet med att renodla järnvägssektorns
organisation har inneburit att beslut fattats att
ansvaret för vissa gemensamma funktioner samt
det kapillära bannätet övergått från SJ till
Banverket.
Tågtrafikledningen har under året fått i
uppdrag att redovisa hur ansvaret för
trafikantinformation skall fördelas.

Tabell 14.25 Banverkets verksamhet
Miljoner kronor

1998
1997
Sektorsuppgifter
787

782

Banhållning
9 179

8 493

varav drift och
underhåll1

1 937

2 094
varav reinvesteringar1

859

1 043
varav nyinvesteringar

5 546

4 720
varav
länsinvesteringar

425

229
varav räntekostnader

412

407
Produktion och
försäljning till
externa kunder

1 221

1 523

Produktion
uppdragsverksamhet

5 298

1 523
Avgår interna
uppdrag

4 077

Summa verksamhet
11 187

10 798

1Verksamheten drift och underhåll samt reinvesteringar ingår i anslaget till
drift och
underhåll

Under år 1998 har det pågått ett återställnings-
och saneringsarbete efter miljöolyckan på
Hallandsås som inträffade hösten 1997.
Vattenförsörjningen har ordnats till dem som
förlorat sitt brunnsvatten genom
grundvattensänkning eller föroreningar. Detta
har främst skett genom att fastigheter har
anslutits till kommunalt vatten eller genom att
nya brunnar borrats. Banverket har också under
året bedrivit skadereglering till dem som
drabbats av miljöolyckan, men handläggningen
är ännu inte avslutad. Av de omkring 200 krav
som inkommit till Banverket återstod vid 1998
års slut ca 31 att behandla. Då hade 27 miljoner
kronor i ersättning betalats av Kammarkollegiet
där Banverket har en ansvarsförsäkring.
Självrisken är 15 miljoner kronor. Processer har
hittills helt kunnat undvikas. Banverket har
bedrivit skydds- och säkerhetsarbeten i tunnlar,
bland annat i form av säkring och tätning.
Hösten 1998 påbörjades betonginklädning
(lining) av tunnlarna och detta arbete kommer
att fortgå under år 1999. Efter det akuta skedet
av miljö-olyckan har informationsinsatser
organiserats på ett mer systematiskt sätt. Syftet
har varit att ge en bättre insyn i projektet och
skapa förtroende för det fortsatta arbetet.
Länsstyrelsen i Skåne har även beviljats 720 000
kronor för informationsinsatser för innevånarna
i Båstads kommun (utöver de 1,7 miljoner
kronor som de fick år 1997).
Den oberoende miljögranskningsgruppen har
utarbetat ett saneringsprogram som godkänts av
länsstyrelsen. Av bergmassorna är huvuddelen
friklassade. Grundvattnet i tunnlarna har sanerats
sedan februari 1998 och i augusti kunde
saneringsarbetet avslutas, då endast mycket små
mängder föroreningar fanns kvar. Länsstyrelsen
fick en rapport om saneringsläget i oktober 1998.
Banverket startade ett långsiktigt
kontrollprogram som skall övervaka den
fortsatta utvecklingen av grundvattenkvaliteten.

Tabell 14.26 Uppföljning av investeringar enligt
stomnätsplanen
Miljoner kronor

Kostnader
enligt plan
Utfall
1998
Differens
%
Västra stambanan
111
65
-42
Södra stambanan
91
65
-29
Västkustbanan
1 358
1 231
-9
Kust till kustbanan
61
42
-32
Ostkustbanan
537
491
-9
Dalabanan
40
37
-8
Stambanan genom Övre
Norrland

190

123

-35
Norra stambanan
212
250
18
Godsstråket genom
Bergslagen

238

234

-2
Bergslagsbanan
155
129
-17
Norge/Vänernbanan
175
92
-47
Värmlandsbanan,
Jönköpingsbanan och
Älvsborgsbanan

127

123

-3
Skånebanan och
Godsstråket genom Skåne

85

41

-51
Mälarbanan,
Svealandsbanan, Sala
Oxelösund och
Nynäsbanan

849

668

-21
Mittbanan, Malmbanan
och Haparandabanan

351

291

-17
Stockholm, Malmö och
rangerbangårdar

215

251

17
Övrigt
689
401
-42
Totalt
5 482
4 533
-17

Genomförandet av stomnätsplanen för år 1998
ligger efter. Det är dock viktigt att vara
medveten om att över hälften av
investeringsmedlen i den tioåriga planen har
inplanerats under planens första fyra år 1998
2001. Den genomsnittliga investeringsnivån för
hela planperioden är 3,6 miljarder kronor per år,
exklusive lånefinansierade projekt.
Det är regeringens uppfattning att de
fastställda infrastrukturplanerna skall kunna
genomföras men med en viss tidsförskjutning.
Banverket har fått ett tilläggsuppdrag att till
den 1 november 1999 redovisa efterkalkyler
enligt de krav som framgick i regleringsbrevet
för år 1998.

Västra stambanan
Under år 1998 har, som kompletteringar av
snabbtågsanpassningen, Töreboda bangård
byggts om för en ökad plattformssäkerhet och
högre tåghastigheter. Under året har säkerheten
vid plankorsningar ytterligare förbättrats.

Södra stambanan
Signalanpassningar på Nyköpingsbanan samt
vissa kompletterande säkerhetsåtgärder vid
plankorsningar har gjort det möjligt att höja
hastigheten på ytterligare några delsträckor
under år 1998. Norr om Malmö pågår byggande
av Rosendalsbron och installation av nytt
signalställverk i Arlöv.

Västkustbanan
Dubbelspårsutbyggnaden Förslöv Ängelholm
pågår som planerat på sträckan Backaåkra
Lingvallen. Genom Skäldersviken till Ängelholm
pågår arbete med projektering samt mark- och
tillståndsfrågor. Projektet är försenat i
förhållande till ursprungliga planer. Mellan
Ängelholm och Helsingborg pågår utbyggnaden
av Pågatågs- och mötesstationer.
Dubbelspårsutbyggnaden Helsingborg Kävlinge
(ca 40 km) har under år 1998 fortsatt som
planerat. Den sista etappen, i Lunds tätort, av
dubbelspårsutbyggnaden Kävlinge Lund har
försenats på grund av att detaljplanen
överklagats. På delen Kungsbacka Varberg
färdigställdes under året dubbelspårs etappen
Nordvära Värö och Tångaberg Varberg, medan
dubbelspårsetappen Löfta Nordvära påbörjades.
Enligt stomnätsplanen skulle
dubbelspårsutbyggnaden förbi Falkenberg
(Breås Heberg) påbörjats under år 1998.
Utbyggnaden har senarelagts till år 1999 till följd
av vissa återstående tillståndsfrågor.

Kust till kustbanan
Under året har två projekt påbörjats, dels
installation av fjärrblockering Borås Värnamo,
dels ombyggnad av Nybro bangård. Installation
av fjärrblockering på sträckan Alvesta
Emmaboda har under år 1998 avbrutits på grund
av en kraftig kostnadsökning. Efter en översyn
av projektets innehåll och kostnader kommer
förnyad prövning av Banverket att ske.

Ostkustbanan
Under år 1998 har efterarbeten genomförts efter
utbyggnaden till fyra spår mellan Ulriksdal och
Rosersberg. Under året har spårupprustning och
kapacitetshöjning på sträckan Vallstanäs
Märsta Rosendal slutförts. Under året har
smärre kvarstående arbeten genomförts på
dubbelspårsetappen Skyttorp Örbyhus och
Skärpan Tierp. På sträckan Tierp Älvkarleby
har miljöskyddsåtgärder genomförts under året.

Dalabanan
Plankorsningsåtgärder och signalanpassning för
högre hastigheter har pågått under året och
beräknas bli slutförda under år 1999.

Stambanan genom Övre Norrland
I huvudsak har investeringar på stråken påbörjats
enligt stomnätsplanen. Det gäller bland annat
hastighetshöjande åtgärder, upprustningar,
mindre kapacitetshöjande åtgärder samt
plankorsningsåtgärder.

Norra stambanan
På stråket pågår utbyggnad till dubbelspår mellan
Hedsjön och Holmsveden som är en del av
sträckan Ockelbo Kilafors. Projektet byggs i
snabbare takt än tidigare planerats. I övrigt pågår
arbete med ökad plankorsningssäkerhet.

Godsstråket genom Bergslagen
En omfattande ombyggnad av bangården i
Örebro pågår, med målet att skapa ett attraktivt
resecentrum. Utbyggnaden till dubbelspår
påbörjades under året mellan Degerön och
Stenstorp, ca 10 km norr om Motala.

Bergslagsbanan
Under året färdigställdes huvuddelen av en ny
utfart från Borlänge bangård.

Norge/Vänernbanan
Ombyggnaden av Trollhättans bangård har
under året påbörjats. Ställverksbyte och
byggande av plattformstunnel har slutförts under
året. Dubbelspårsutbyggnaden Trollhättan
Öxnered har inte inletts som planerats.
Plankorsningsåtgärder har dock genomförts i
något större omfattning än planerat.

Värmlandsbanan, Jönköpingsbanan och
Älvsborgsbanan
Plankorsningsåtgärder har genomförts i måttligt
omfattning på alla tre stråken. Under året har ett
spårbyte mellan Uddevalla och Öxnered
genomförts.

Skånebanan och Godsstråket genom Skåne
Ombyggnaden av bangården i Kristianstad har
genomförts enligt planen. Installation av
fjärrblockering mellan Hässleholm och
Kristianstad har påbörjats, något försenat. Två
planerade mötesstationer på samma delsträcka
börjar byggas under år 1999. Ett program för
utbyggnad av ersättningsvägar längs Godsstråket
genom Skåne har påbörjats och gjort det möjligt
för Banverket att stänga vissa plankorsningar.

Mälarbanan, Svealandsbanan, Sala Oxelösund
och Nynäsbanan
Det mycket komplicerade bygget mellan Kallhäll
och Kungsängen över Stäksön påbörjades under
år 1998 och fortgår planenligt. Utbyggnad till
dubbelspår genom Grillby samt Kungsängen och
Bålsta pågår. Programmet för förbättring av
säkerheten i plankorsningar på sträckan Sala
Flen Oxelösund har i stort följt planen.

Mittbanan, Malmbanan och Haparandabanan
Installation av fjärrblockering mellan Storflon
och Storlien har startats enligt planen, men
färdigställandet beräknas bli försenat till juni år
2000. Spårbytet på samma sträcka har påbörjats
och genomförs som planerats. På Malmbanan
har arbeten för att öka den största tillåtna
axellasten till 30 ton påbörjats på det södra
omloppet Gällivare Luleå. Ombyggnaden av
Kiruna bangård har också påbörjats enligt
planen.

Stockholm, Malmö och rangerbangårdar
En omfattande modernisering av
rangerbangården i Hallsberg har påbörjats. Ett
nytt signalställverk har installerats på Malmö
godsbangård till lägre kostnad än beräknat.

Övrigt
För att möjliggöra intercitytrafik Köpenhamn
Ystad innan den i Citytunnelprojektet ingående
shunten byggs ut, genomförs under år 1999
signalanpassning av bangården i Fosieby.
Intercitytåget kommer att vända färdriktning i
Fosieby. När shunten färdigställs blir
tågvändning inte längre nödvändig och restiden
Köpenhamn Ystad minskar. Med hjälp av
tidtabellsanpassning och signalanpassningen i
Fosieby kommer det att vara möjligt att uppta
intercitytrafik Köpenhamn Ystad efter det att
Öresundsförbindelsen öppnats.
Banverket har under våren 1999 medverkat i
en förstudie angående järnvägsanslutning till
Sturups flygplats. Förstudien kompletteras för
närvarande med en studie av de
kapacitetsproblem som den tillkommande
trafiken till Sturups flygplats förorsakat i
järnvägssystemet i regionen. Föreliggande
förstudie indikerar att projektet inte är
samhällsekonomiskt lönsamt.
Arbetet med att uppgradera till STAX 25 ton i
relationen Bergslagen Göteborg pågår. Åtgärder
för STAX 25 ton och en ny lastprofil har således
börjat planenligt. Tyngdpunkten under år 1998
har legat på utredningsarbete och projektering.
Genomförandet fortsätter de kommande åren.
Investeringar enligt länsplaner för
transportinfrastruktur
Banverket skall inom ramen för anvisade medel
genomföra investeringar och
förbättringsåtgärder på det statliga järnvägsnätet
i enlighet med länsplaner för regional
transportinfrastruktur. Banverkets
genomförande av länsplanerna för regional
transportinfrastruktur skall ske på ett sådant sätt
att en lika stor andel av respektive länsplan är
genomförd efter en fyraårsperiod (vid utgången
av år 2001).
Genomförandet av länsplanerna mäts dels
genom jämförelse mellan antal genomförda eller
påbörjade objekt under året och antalet objekt i
planerna, dels genom jämförelse av
kostnadsutfall under året och kostnader enligt
planen. Samtliga länsstyrelser har fastställt nya
regionala planer för transportinfrastrukturen för
perioden 1998 2007.

Tabell 14.27 Uppföljning av investeringsobjekt enligt
länsplaner
Miljoner kronor

Objekt i
plan
Genom-
förda/på-
började
Belopp i
plan
För-
brukade
medel
Stockholms län
1
1
3
0
Uppsala län
0
0
0
0
Södermanlands län
1
0
2
0
Östergötlands län
6
5
36
22
Jönköpings län
4
4
29
30
Kronobergs län
1
0
7
0
Kalmar län
3
1
16
0
Blekinge län
0
0
0
0
Skåne län
4
3
35
24
Hallands län
3
3
4
7
Västra Götalands län
8
9
74
156
Värmlands län
7
3
17
15
Örebro län
2
0
3
0
Västmanlands län
1
0
1
0
Dalarnas län
6
4
21
19
Gävleborgs län
3
1
7
0
Västernorrlands län
13
4
40
43
Jämtlands län
3
2
2
0
Västerbottens län
6
6
30
31
Norrbottens län
5
2
18
3
Summa

345
350

Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,
Skånes, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län
Avvikelsen förklaras av att bullerskyddsåtgärder
ej påbörjats enligt planen.

Kalmar län
Avvikelsen förklaras av att rälsbyte Kalmar
Berga och makadamisering Sandbäckshult
Kalmar inte genomförts enligt plan.

Västra Götalands län
Utöver objekten i planen för år 1998 har
spårbyte Svenshögen Uddevalla på Bohusbanan
tidigarelagts från år 2000 i samråd med
länsstyrelsen.

Örebro län
De två mindre objekten som enligt planen skulle
genomföras under år 1998 kommer att
genomföras under år 1999.

Västernorrlands län
Det stora antalet objekt i planen förklaras av att
flera objekt i länets plan ej specificerats årsvis.
Jämförelsen är därför inte helt korrekt. Den höga
förbrukningen av investeringsmedel beror på
kostnadsökningar för upprustningen av
Ådalsbanan.

Norrbottens län
Avvikelsen förklaras av att en järnvägshållplats
vid Sunderby sjukhus och ett mindre projekt på
Kalixbanan inte påbörjats under år 1998.
Objektet Sunderby sjukhus skall genomföras
under år 1999.
Möjligheterna att genomföra de investeringar
som prioriterats i de regionala planerna för år
1998 har begränsats till följd av att planerna
fastställdes sent under våren 1998. De regionala
planerna för Blekinge och Kronoberg
överklagades också, vilket innebar att
fastställandet ytterligare försenades för dessa län.
Genomförandet av bullerskyddsåtgärder har
under år 1998 inte följt planerna. I många planer
har medlen för bland annat bullerskyddsåtgärder
inte fördelats årsvis, utan redovisats som en
samlad volym som skall genomföras under
perioden 1998 2002. Därför är redovisningen i
tabellen missvisande. Banverket arbetar för
närvarande med en övergripande plan för hur
investeringar i länsplanerna skall genomföras
under åren 2000 2002. Verksamhetsmålet att lika
stor andel av alla planer skall vara genomförda
vid utgången av år 2001 ligger som grund för den
övergripande planen.

Botniabanan
Den nuvarande stambanan byggdes på 1800-talet
och är enkelspårig. Förutom dess låga standard
har den ett ogynnsamt läge och den är hårt
belastad av tung godstrafik. Den planerade
Botniabanan mellan Kramfors och Umeå blir
190 km lång och kommer att tillsammans med
den nuvarande stambanan bilda funktionen av ett
dubbelspår. Därmed kan en effektiv godstrafik
läggas upp med godstrafik norrut på stambanan
och både persontrafik och snabba södergående
godståg på den nya Botniabanan. Botniabanan
kommer att tillåtlighetsprövas av regeringen
enligt den nya miljöbalken. Den första etappen
mellan Örnsköldsvik och Husum prövas enligt
den äldre lagstiftningen. Första etappen
påbörjades år 1999. Hela Botniabanan beräknas
vara klar för trafik år 2006. Staten äger 91 % av
aktierna i Botniabanan AB och kommunerna
Kramfors, Örnsköldsvik, Nordmaling och
Umeå äger 2,25 % vardera. Bolagets verksamhet
regleras i huvudavtal som träffats mellan staten,
ovannämnda kommuner samt Västernorrland
och Västerbottens läns landsting.
Upptagna lån inom Banverket
Riksdagen har begärt redovisning av i vilken
utsträckning som statsbudgeten är intecknad för
att betala framtida räntor och amorteringar på
lån m.m.
Verksamhetsgrenen banhållning inom
Banverket belastas med räntekostnader om 452
miljoner kronor år 2000 för de investeringar i
eldriftsanläggningar, anläggningar inom Stock
holmsområdet (SL-paketet) samt
Grödingebanan som finansierats med lån.
Räntebelastningen avser såväl pågående
investeringar som oavskrivet värde av
färdigställda anläggningar. Räntekostnaden har
ökat något från föregående år trots en sänkt
räntenivå beroende på den fortsatta
investeringen i tele- och eldriftsanläggningar.
Projekteringskostnader för
järnvägsanläggningar redovisas som tillgång om
det är sannolikt att anläggningen skall
produceras. Även större utredningar kan
tillgångsredovisas under förutsättning att
projektet är särskilt urskiljbara. Pågående
projektering är i bokslut år 1998
tillgångsredovisat med 662 miljoner kronor.
Kapi talbindningen för projekteringslagret
finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Några
större pågående projekteringar är:

Tabell 14.28 Anslagsbehov för räntor, amorteringar m.m. för lånefinansierade
projekt

1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
Elinvesteringar
381
402
434
454
472
499
523
543
561
Teleinvesteringar
115
135
149
162
173
189
206
218
227
SL-investeringar och
Grödingebanan

216

211

202

186

170

166

160

153

146
Villkorslån, Arlanda
63
63
63
63
63
62
62
62
62
Botniabanan
0
0
0
42
83
83
83
525
525
Totalt
775
811
848
907
961
999
1 034
1 501
1 521

Regeringens överväganden
Banverket har möjlighet att ta lån i
Riksgäldskontoret för finansiering av
investeringar i eldriftsanläggningar, de s.k. SL-
investeringarna, produktions- och
telenätsutrustningar, rörelsekapital och
finansiering av omsättningstillgångar. För år
2000 föreslår regeringen en låneram för dessa
ändamål uppgående till 8 410 miljoner kronor.

Tabell 14.29 Lån
Miljoner kronor

Årsredovisning
Prognos
1999
Förslag
2000
Beräknad
2001
Beräknad
2002
Beräknat
2003
Riksgäldslån
Upplåning

569

691

750

750

750

750
Amortering
219
376
390
423
456
493
Utnyttjad låneram
7 735

Låneram i Riksgäldskontoret
7 735
8 050
8 410
8 737
9 031
9 288
Övriga lån
Botniabanan (statsgaranti)

250

600

1 500

1 850

1 950
Citytunneln

0
50
100
300
400
Summa Övriga lån

250
650
1 600
2 150
2 350

Banverkets forskning och utveckling
Banverkets sektorsansvar innebär bl.a. att
Banverket skall verka för att tillämpad
samhällsmotiverad forskning och utveckling
inom järnvägstransportsystemet planeras,
initieras och genomförs. Banverket skall också se
till att forskningsresultaten dokumenteras,
utvärderas och sprids. Under år 1998 har
rutinerna för hantering av interna och externa
förslag till forsknings- och
utvecklingsverksamheten förändrats. Möjligheter
för externa forskningsprojekt att söka anslag har
formaliserats. För år 1998 uppgick
verksamhetsvolymen inom detta område till ca
55 miljoner kronor, jämfört med 51 miljoner
kronor år 1997. Banverket är en av de aktörer
med FoU-verksamhet som granskas i en
pågående utredning om hur
Näringsdepartementets myndigheter bättre kan
organiseras med hänsyn till deras bidrag till
innovationssystemet och därmed till
samhällsutveckling och tillväxt.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har i revisionsrapport
för Banverkets styrelse tagit upp flera brister
rörande ledningens förvaltning och rapportering
till regeringen. RRV:s iakttagelser avser
överskridande av kredit avseende anslagsposter,
bristande efterkalkyler, ofullständig
särredovisning av kostnaderna för extern
försäljning och omorganisationens effekter på
rutiner och styrning. Regeringen ser allvarligt på
den kritik som framförs i RRV:s
revisionsrapport samt den låga standard detta
bidragit till i EA-klassificeringen. RRV:s kritik
mot Banverket har också bidragit till att
Banverket tilldelats klassificeringen Ej
tillfredsställande (CB) i ESV:s årliga
ekonomiadministrativa värdering. Regeringen
har tagit upp problemen i mål- och
resultatdialogen med myndigheten och
Banverket avser att förbättra sina rutiner
framöver.
Regeringen har i ändring av regleringsbrevet
för Banverket förtydligat hur Banverket får
disponera anslagskrediten på olika anslagsposter.
Regeringens slutsatser med anledning av utfallet
år 1998
Regeringen konstaterar att Banverkets
verksamhet under år 1998 bidragit till de
trafikpolitiska målen. Banverket arbetar vidare
med de mål som inte uppnåtts; driftsstörningar
samt mätmetoder och fullständighet när det
gäller produktivitet och efterkalkyler. I
Banverkets regleringsbrev anges att
produktiviteten skall öka med minst två
procentenheter under år 1998. Efter
omorganisationen till sju produktionsdistrikt har
de uppgifter man fått för de olika prestationerna
inte kunnat läggas till grund för tillförlitliga
produktivitetsmätningar. Banverket har därför
fått ett tilläggsuppdrag att till den 1 november
1999 redovisa produktivitet enligt de krav som
framgick i regleringsbrevet för år 1998.

A3 Banverket: Sektorsuppgifter
Tabell 14.30 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

776 747

Anslags-
sparande

124 122

1999

Anslag

786 593

Utgifts-
prognos

808 000
2000
Förslag
934 883

2001
Beräknat
949 538
1

2002
Beräknat
965 917
2

1Motsvarar 934 883 000 kronor i 2000 års prisnivå.
2Motsvarar 934 883 000 kronor i 2000 års prisnivå.

Anslaget finansierar Banverkets kostnader för
övergripande sektorsinsatser, järnvägsmuséet i
Ängelholm, försvarsuppgifter, forskning och
utveckling, bidrag till Inlandsbanan, övrig
utveckling, stöd och expertfunktioner,
Tågtrafikledningen och Järnvägsinspektionen.
Från anslaget har 2 028 000 kronor överförts till
UO 18 länsstyrelser till länsstyrelsernas arbete
med de långsiktiga planerna.
Anslagssparandet för anslaget uppgick vid
utgången av år 1998 till 124 122 000 kronor.
Huvuddelen av anslagssparandet hänför sig till
Tågtrafikledningen och förseningar med
utbyggnad av fjärrblockering. För innevarande
budgetår pekar prognosen på ett överskridande
av anslaget med drygt 21 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för
sektorsuppgifter som uppgår till 934 883 000
kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Från och med budgetåret 1997 har Banverket ett
s.k. sektorsansvar inom järnvägssystemet (prop.
1996/97:1, bet. 1996/97:TU1, rskr.
1996/97:115). Detta ansvar medför ett utökat
ansvar för järnvägssystemet. Trafikledning och
banfördelning är resurskrävande verksamheter.
Det är angeläget att Banverket genomför
åtgärder i syfte att effektivisera dessa. Ett
exempel på sådana åtgärder är införandet av
fjärrblockering (FJB). Fjärrblockering innebär
att stationer och signaler styrs från en
tågledningscentral vilket ökar kapaciteten
samtidigt som mindre resurser åtgår jämfört med
när styrningen sker lokalt från varje station.
Enligt Godstransportdelegationen finns en
viss oklarhet när det gäller det övergripande
ansvaret för kombinerade transporter.
Regeringen anser att Banverket framöver skall
under sin sektorsroll ha övergripande ansvar för
kombinerade transporter.
Slutsatser
Kombitrafik omfattar definitionsmässigt mer än
ett transportsätt. Eftersom utvecklingen av
effektiva kombinerade transporter i de flesta fall
kräver infrastruktur vid eller i anslutning till
järnväg är Banverket lämplig sektorsmyndighet
att i samverkan med övriga trafikverk ha det
övergripande ansvaret för utvecklingen inom
detta område. Detta ansvar innebär inte ett
utökat kostnadsansvar för Banverket.
Järnvägsinspektionen skall lösa sin uppgift
främst genom att ställa krav på och granska
verksamhetsutövarnas internkontroll.
Järnvägsinspektionen skall även följa och
engagera sig i det europeiska
standardiseringsarbetet inom spårtrafikområdet.
Detta engagemang förbättrar
Järnvägsinspektionens möjligheter att engagera
tillverkarna i säkerhetsarbetet.
Banverket skall arbeta med att effektivisera sin
administration.

Tabell 14.31 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
786 593
Teknisk justering
144 799
Ändrad resurstilldelning
-2 028
Pris- och löneomräkning
5 519
Summa
934 883

Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för
avtalsförsäkringen. Anslaget har tillförts
144 799 000 kronor.

A4 Banverket: Banhållning
Tabell 14.32 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

7 595 939

Anslags-
sparande

-80 038

1999

Anslag

6 689 600

Utgifts-
prognos

7 148 000
2000
Förslag
6 279 322

2001
Beräknat
6 572 637
1

2002
Beräknat
6 688 785
2

1Motsvarar 6 467 834 000 kronor i 2000 års prisnivå.
2Motsvarar 6 467 834 000 kronor i 2000 års prisnivå.

Från anslaget finansieras ny- och
återinvesteringar, investeringar i stomjärnvägar
som är betingade av regional trafik samt drift-
och under hållsåtgärder. Vidare finansieras från
anslaget avskrivningskostnader för
eldriftsanläggningar samt statens andel av
kapitalkostnaderna för lån avseende vissa
investeringar i Stockholmsområdet enligt
överenskommelse år 1983 mellan SJ, Stockholms
läns landsting och staten. Från anslaget
finansieras även investeringar i länsjärnvägar,
Inlandsbanan samt ersättning för användande av
järnvägen på Öresundsförbindelsen.
Förra årets utfall på anslaget var -80 038 000
kronor. Utgiftsprognosen för år 1999 visar på ett
överskridande av anslaget med 458 400 000
kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Banverket har uppfyllt de flesta målen för
verksamhetsåret 1998. I regleringsbrevet för år
1998 står att Banverket skall inom ramen för
anvisade medel genomföra investeringar och
förbättringsåtgärder på det statliga järnvägsnätet
i enlighet med stomnätsplanen och länsplaner för
regional transportinfrastruktur. Banverkets
genomförande av länsplanerna för regional
transportinfrastruktur skall ske på ett sådant sätt
att en lika stor andel av respektive länsplan är
genomförd efter en fyraårsperiod. En avvikelse
mellan stomnätsplan och faktiskt genomförda
åtgärder under år 1998 föreligger när det gäller
investeringar på Västkustbanan. Banverket har
ett mål som anger att den genomsnittliga
skyltade hastigheten för snabbaste tågtyp på
stomnätet inklusive Malmbanan skall öka med
1 % under år 1998, hastigheten ökade med
knappt 3 % under året. Banverket har även som
mål att antalet skadade och dödade i
plankorsningsolyckor samt antalet
plankorsningsolyckor på statens
spåranläggningar skall minska under år 1998
mätt med ett femårigt medelvärde. Under år
1998 har 25 plankorsningsolyckor inträffat, det
lägsta antalet sedan statistik började föras. Detta
gäller även antalet dödade som uppgick till sju
personer under år 1998. Antalet
plankorsningsolyckor har jämfört med
föregående femårsperiod minskat med 10 %.
Regeringen föreslår ett ramanslag för
investeringar samt drift och underhåll av statliga
järnvägar uppgående till 6 279 322 000 kronor.
Slutsatser
Regeringen anser att det är viktigt att Banverket
upprätthåller en god drift och underhållsstandard
på de befintliga banorna så att driftsstörningarna
minskar. En god drift och underhållsstandard ger
tidsvinster för resenärer och minskar framtida
reinvesteringsbehov. Banverket skall även se över
kostnaderna för drift, underhåll och
nyinvesteringar för att främja effektiviteten samt
pröva nya alternativa banhållningsmetoder.
Nivån på de långsiktigt beslutade
stomnätsplanerna ligger fast för planperioden.

Tabell 14.33 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
6 689 600
Pris- och löneomräkning
-92 962
Ändrad resurstilldelning
-317 316
Summa
6 279 322

Utgångspunkten för hur medlen under anslaget
Banhållning för år 2000 skall användas är främst
riksdagens beslut i regeringens ekonomiska
vårproposition år 1999 (prop. 1998/99:100) samt
transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.
1997/98:56).
Av de ovan anförda prioriteringarna följer i
nedanstående tabell regeringens bedömning av
hur anslaget Banhållning skall fördelas på
följande anslagsposter. Regeringen bedömer att
anslagsnivån under åren 2001 och 2002 behöver
ökas i ramen för utgiftsområde 22 jämfört med
anslagsnivån år 2000.

Tabell 14.34 Anslagsposter
Miljoner kronor

Planer/
år
1999
2000
2001
2002
Drift och
underhåll av
statliga
järnvägar

2 700

2 500

2 500

2 500

2 500
Investeringar i
stomjärnvägar

3 600

3 0151

2 6181

2 875

2 932
Regionala
järnvägsin-
vesteringar

357

400

350

350

350
Kostnader för
lån avseende
järnvägsin-
vesteringar

775

811

848

907
Därav i planer
6 657
5 915
5 468
5 725
5 782
Summa

6 690
6 279
6 573
6 689
1Angivet belopp är föreslaget anslag. Vid jämförelse med planer per år skall
anslagsbeloppet
ökas med bidraget till Årstabron med 400 miljoner kronor som Stockholms läns
landsting
bidrar med.

Regeringen anser att det är prioriterat att
upprätthålla en rimlig nivå på vidmakthållande av
banan. Regeringen avser därför att tilldela
anslagsposten drift och underhåll av statliga
järnvägar 2 500 miljoner kronor per år.
Medelsnivån på anslagsposten investeringar i
stomjärnvägar medför en viss tidsförskjutning
mot plan.
A5 Från EG-budgeten finansierade
stöd till Transeuropeiska nätverk
(TEN)
Tabell 14.35 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

152 639

Anslags-
sparande

130 258

1999

Anslag

200 000

Utgifts-
prognos

165 000
2000
Förslag
200 000

2001
Beräknat
200 000
1

2002
Beräknat
200 000
2

1Motsvarar 196 089 000 kronor i 2000 års prisnivå.
2Motsvarar 196 089 000 kronor i 2000 års prisnivå.

Sveriges medlemskap i EU innebär bl.a.
möjligheten för Sverige att ansöka om
gemenskapens finansiella stöd för projekt av
gemensamt intresse på området för
transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom
transport- och telekommunikationer. Anslaget
bekostar utbetalning av finansiellt stöd från
Europeiska gemenskapen till svenska projekt på
området för transeuropeiska nät (TEN) för
infrastrukturerna inom transport och
telekommunikation.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Storleken på anslaget har beräknats utifrån en
bedömning av det finansiella stödet till svenska
TEN-projekt under år 2000. Finansiellt stöd har
hittills beviljats för bl.a. följande svenska projekt;
Öresundsförbindelsen, väg- och järnvägsprojekt
inom den Nordiska triangeln samt för vissa
investeringar inom sjöfartens och luftfartens
infrastruktur.

Under år 1999 har stöd beviljats för
- Europaväg E 6 Lerbo Torp, del av bron
över Sunninge sund.
- E 18 Örebro Arboga.
- Undersökningar och detaljerad teknisk
design för konstruktion av en
järnvägstunnel under Malmös stadskärna.
- Byggande av de svenska landanslutningarna
till Öresundsbron.
- Studier för projekt BANA 3 Stockholm-
Arlanda flygplats 1999.
- Effektiv kontroll av obeledsagade enheter
vid hamnarna i Trelleborg, Travemünde och
Rostock.

Gemenskapens stöd inbetalas på inkomsttitel i
statsbudgeten.
A6 Nationellt investeringsprogram
för infrastrukturutveckling
Tabell 14.36 Utgift
Tusental kronor

1999

Anslag

1 650 000

Utgifts-
prognos

1 644 000
2000
Förslag
1 650 000

2001
Beräknat
0

2002
Beräknat
0

Anslaget bekostar återbetalningen av vissa
skulder och andra åtaganden staten har inom
ramen för de särskilda
storstadsöverenskommelserna i Stockholm och
Göteborg samt bidrag till Inlandsbanan.
Regeringens överväganden
Riksdagen har under våren 1998 bl.a. godkänt
finansieringslösningen för Södra länken och
Årstabron samt godkänt att återbetalning av
redan upptagna lån skall ske med anslag på
statsbudgeten (prop. 1997/98:123, bet.
1997/98:TU5, rskr. 1997/98:213). Riksdagen
instämde i regeringens bedömning att
Vägverkets lån för projekt i
Dennisöverenskommelsen skyndsamt bör
betalas tillbaka. Staten skall också ersätta Nacka,
Stockholms, Solna och Sundbybergs kommuner
samt Stockholms läns landsting för nedlagda
kostnader för vissa väganknutna
miljöinvesteringar. Av anslaget kommer 1 100
miljoner kronor att användas för att återbetala
skulder och andra åtaganden som staten har till
följd av det avbrutna genomförandet av
Dennisöverenskommelsen.
Riksdagen har vidare godkänt en förändrad
överenskommelse för Göteborgsregionen.
(prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU127, rskr.
1997/98:310). För återbetalning av lån m.m. i
Göteborgsregionen föreslås 500 miljoner kronor
att användas. Resterande 50 miljoner kronor
föreslås att nyttjas för Inlandsbanan.
För den tidigare
Göteborgsöverenskommelsen har de berörda
kommunerna genom Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län den 3 oktober 1994 redovisat det
uppdrag regeringen den 20 januari 1994 gav dem
med stöd av 6 kap. 2 lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Av
uppdraget framgår att kommunerna skall visa
hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen
(1987:10) avser att tillgodose intressen som rör
hushållningen med naturresurser i de områden
som berörs av överenskommelsen. I sin
redovisning bedömer länsstyrelsen att berörda
riksintressen kan tillgodoses under förutsättning
att den fortsatta planeringen bedrivs med stor
hänsyn till hushållningsintressena. Vidare
redovisas Göteborgsregionens
miljökonsekvensbeskrivning av
överenskommelsen som godkänts av de berörda
kommunerna. Länsstyrelsens redovisning av
uppdraget har remitterats.

15 Sjö- och luftfart

15.1 Omfattning
Utgiftsområdet omfattar Sjöfartsverkets,
Handelsflottans kultur- och fritidsråds,
Luftfartsverkets och Statens haverikommissions
verksamhetsområden. Vidare omfattas bidrag till
sjöfarten för att skapa långsiktighet och rimliga
konkurrensvillkor för den svenska
handelssjöfarten samt stöd till kommunala
flygplatser.
Sjöfartsverket har till uppgift att se till att
sjöfart kan bedrivas året runt i svenska farvatten
och på samtliga svenska hamnar av betydelse
under säkra, miljöanpassade och effektiva
former. Handelsflottans kultur- och fritidsråd
har i uppdrag att tillhandahålla sjöfolk ett
attraktivt fritids- och kulturliv.
Luftfartsverket har i uppdrag att skapa
förutsättningar för ett säkert, effektivt och
miljöanpassat flyg som kan tillgodose
människors och näringslivets behov av resor och
godstransporter, bl.a. genom att tillhandahålla,
driva och utveckla statens flygtrafiktjänst och
flygplatser.
Antalet anställda inom verksamhetsområdet
för år 1998 uppgick till ca 5 010 personer.
15.2 Utgiftsutveckling
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
19992
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
1 099,3
817,6
837,4
633,7
633,7
633,7
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2Inklusive anslaget B2 Transportstöd till Gotland.

Versamhetsutfall och ekonomiskt utfall
- Sjöfartsverkets resultat år 1998 före
skattemotsvarighet var 230,8 miljoner
kronor, en förbättring med 210 miljoner
kronor jämfört med föregående år.
Budgeterat motsvarande resultat för år 1999
är -70 miljoner kronor. För år 1998
inlevereras 120 miljoner kronor till staten.
Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket
för år 1998 inte uppfyllt soliditetsmålet.
Detta beror dock på beslut om extra
inleveranser från regeringen. Sjöfartsverkets
verksamhet har till stor del präglats av
arbetet med att förbättra sjösäkerheten och
att miljöanpassa sjöfarten.
- Luftfartsverkskoncernens resultat år 1998
efter finansiella poster var 606 miljoner
kronor, en förbättring med 245 miljoner
kronor jämfört med föregående år. Bedömt
motsvarande resultat för år 1999 är 700
miljoner kronor. För år 1998 inlevereras
129 miljoner kronor till staten. Regeringen
konstaterar att Luftfartsverket uppfyllt
uppställda mål avseende utdelning och
soliditet. Även räntabilitetsmålet är
uppfyllt. Verksamhetsmålen för säkerhet
och luftfartspolitik kan anses uppfyllda i
huvudsak.
Förändringar
- Näringsdepartementet ser över
Sjöfartsverkets verksamhetsstruktur i syfte
att kunna identifiera eventuella mål- och
rollkonflikter inom organisationen och
förbättra effektiviteten samt underlaget för
statsmakternas styrning. Även
Handelsflottans kultur- och fritidsråd ingår
i översynen.
- Näringsdepartementet ser över LFV:s
verksamhetsstruktur. Översynens förslag
skall syfta till att minska eventuella
rollkonflikter, renodla
verksamhetsstrukturen, utveckla
verksamheten och därmed öka
effektiviteten i luftfartssektorn.
Prioriteringar för år 2000
- Sjösäkerhets- och miljöfrågorna ges fortsatt
hög prioritet. Arbetet inom EU och det
internationella arbetet, företrädesvis inom
sjöfartsorganisationen International
Maritime Organization, IMO, är för dessa
frågor av särskild betydelse. Även inom
flyget ges säkerhets- och miljöfrågor
fortsatt hög prioritet. Arbetet sker bl.a.
inom EU och ICAO(International Civil
Aviation Organization).

Resultatbedömning
De av statsmakterna fastlagda övergripande
målen samt verksamhetsmålen inom
verksamhetsområdet har i allt väsentligt
uppfyllts. Regeringen konstaterar att
Sjöfartsverket jämfört med i regleringsbrevet för
år 1998 uppställda mål har uppfyllt
utdelningskravet och räntabilitetsmålet.
Regeringen konstaterar vidare att soliditetsmålet
på 50 % inte uppfyllts. Soliditeten uppgick till
45,6 %. Detta beror dock på beslut om extra
inleveranser från regeringen.
Regeringen konstaterar att Luftfartsverket
jämfört med i regleringsbrevet för år 1998
uppställda mål har uppfyllt räntabilitetsmålet,
soliditetsmålet och utdelningskravet.
Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse för
Sjöfartsverket innehåller en invändning.
Invändningen avser att underskriven
årsredovisning inte har upprättats förrän den 22
mars 1999. (Enligt 20 § förordningen (1996:882)
om myndigheters årsredovisningar m.m. skall
den underskrivna årsredovisningen avseende det
senast avslutade räkenskapsåret, senast den 15
mars lämnas till RRV för granskning.)
Övriga myndigheter under
verksamhetsområdet har inte fått några
anmärkningar.
15.3 Sjöfart
Sjöfartsmarknaden
Sveriges geografiska läge och vårt stora beroende
av utrikeshandeln ger sjöfarten en viktig roll i det
svenska transportsystemet. Den sjöledes
transporterade utrikes godsvolymen uppgick till
133,6 miljoner ton år 1998 (131,6 miljoner ton
för år 1997). Även för transporterna inom
Sverige är sjöfarten av stor betydelse. Nästan
40 % av det totala inrikes transportarbetet utgörs
av sjötransporter.
Färjetrafiken är den sektor inom sjöfarten
som under senare år utvecklats starkast. Cirka 33
miljoner ton lastbils- och järnvägsgods
transporterades år 1998 med färjor. Det totala
antalet passagerare till Sverige ökade med
440 000 till 19,6 miljoner.
Den svenska handelsflottan minskade under
år 1998 med sex fartyg. Vid årets utgång var
antalet fartyg 412. Den negativa utvecklingen
kan nu förväntas upphöra och en viss inflaggning
är möjlig efter riksdagens beslut att höja
rederistödet och den överenskommelse om
tillfällig anställning av utländsk personal som
parterna på arbetsmarknaden träffat.
Sjöfartsverket

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Sjöfartsverkets resultat år 1998 före
skattemotsvarighet var 230,8 miljoner kronor, en
förbättring med 210 miljoner kronor jämfört
med föregående år. Budgeterat motsvarande
resultat för år 1999 är -70 miljoner kronor. För år
1998 inlevereras 120 miljoner kronor till staten.
Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket för år
1998 inte helt uppfyllt soliditetsmålet. Soliditeten
uppgick till 45,6 %. Detta beror dock på beslut
om extra inleveranser från regeringen.
Sjöfartsverkets verksamhet har till stor del
präglats av arbetet med att förbättra
sjösäkerheten och miljöanpassa sjöfarten.
Större förändringar
Sjöfartsverkets verksamhetsstruktur ses över i
syfte att identifiera eventuella mål- och
rollkonflikter inom organisationen och förbättra
effektiviteten samt underlaget för statsmakternas
styrning. Även Handelsflottans kultur- och
fritidsråd ingår i översynen.
Mål
- Det övergripande målet för Sjöfartsverket
föreslås ligga fast .
- Målet för räntabilitet på eget kapital föreslås
ligga fast på nuvarande nivå, 7 %.
- Utdelningskravet, en tredjedel av resultat
efter skattemotsvarighet, föreslås
oförändrat.
- Det långsiktiga målet för soliditeten bör
ligga kvar på nuvarande nivå, lägst 30 %.
- Prisrestriktionen föreslås ligga fast.
Farledsavgifterna får öka med högst
nettoprisindex, räknat från och med år
1995.
Prioriteringar
Sjösäkerhets- och miljöfrågorna ges fortsatt hög
prioritet. Arbetet inom EU och det
internationella arbetet, företrädesvis inom FN:s
sjöfartsorganisation International Maritime
Organization, IMO, är för dessa frågor av
särskild betydelse.
En investeringsnivå på 432,1 miljoner kronor
föreslås för planperioden 2000 2002.
Investeringarna avser till stor del
återanskaffningar.
I ett gemensamt projekt med Göteborgs hamn
utreds tillgänglighets- och säkerhetshöjande
åtgärder för att säkerställa anlöp av större
containerfartyg och råoljetankers.
En oförändrad låneram på 110 miljoner
kronor föreslås.

15.3.1 Resultatbedömning och slutsatser
Sjöfartsverket redovisade för år 1998 ett resultat
före skattemotsvarighet på 230,8 miljoner
kronor, en förbättring med 210 miljoner kronor
jämfört med föregående år. Främsta anledningen
till resultatförbättringen är att de sociala
kostnaderna, i huvudsak pensionskostnaderna,
blev 161 miljoner kronor lägre än föregående år.
Investeringarna uppgick under år 1998 till 95,8
miljoner kronor.
Sjöfartsverkets arbete har präglats av arbete i
internationella organ med att öka sjösäkerheten
och att fortsätta miljöanpassa sjöfarten. Arbetet
bedrivs inom ramen för EU och IMO.
Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket
uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och
räntabilitet. Soliditetsmålet på 50 % har däremot
inte uppfyllts helt på grund av regeringsbeslut
om extra inleverans. Soliditeten blev 45,6 %,
målet för år 1998 var 50 %. Soliditetsmålet har
dock ändrats till lägst 30 % för år 1999.
15.3.2 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse
innehåller en invändning. Invändningen avser att
underskriven årsredovisning inte har upprättats
förrän den 22 mars 1999. Enligt förordningen
(1996:882) om myndigheters årsredovisningar
m.m. 20 § skall den underskrivna
årsredovisningen avseende det senast avslutade
räkenskapsåret, senast den 15 mars lämnas till
RRV för granskning. Årsredovisningen har i
övrigt upprättats i enlighet med förordningen
om myndigheters årsredovisning m.m.,
regleringsbrev och övriga beslut för
Sjöfartsverket. RRV bedömer årsredovisningen i
allt väsentligt rättvisande, varför RRV tillstyrker
att resultaträkningen och balansräkningen
fastställs. Regeringen har diskuterat
invändningen vid en mål- och resultatdialog med
Sjöfartsverket och erfar att verket har vidtagit
åtgärder för att förseningen inte skall upprepas.
15.3.3 Verksamhetens inriktning m.m.
Sjöfartsverkets treårsplan
Sjösäkerhet och miljö
Sjöfartsverket framhåller att frågan om
kvalitetskriterier för flaggstater kommer att
dominera det internationella sjösäkerhetsarbetet
den närmaste framtiden. Samarbetet har lett till
ett flertal säkerhetshöjande regler. Däremot har
inte alla flaggstater satt reglerna i kraft i sin
nationella lagstiftning och/eller organiserat en
tillräcklig tillsyn. Detta har uppmärksammats
inte bara inom IMO, utan även av EG
kommissionen och vissa viktiga sjöfartsnationer.
När det gäller tekniska sjösäkerhetsregler är
det internationella arbetet, med vissa undantag,
inne i ett förvaltande skede. Samma sak gäller de
mer operativa frågorna.
Sjöfartsverket har under senare år successivt
ökat sina resurser och insatser inom
miljöområdet. Verket har särskilt arbetat med
frågan om att införa ekonomiska styrmedel som
ett sätt att stimulera sjöfartens miljöanpassning.
Som en följd av detta infördes
miljödifferentierade sjöfartsavgifter år 1998.
Genomförandet av Östersjöstrategin, ett
åtgärdsprogram för att bl.a. skapa anordningar
för mottagning av fartygsgenererat avfall i
hamnarna runt Östersjön, fortsätter. En
grundläggande princip är att kostnaderna för att
använda mottagningsanordningar inte skall tas ut
genom särskilda avgifter, utan bör ingå i de
generella hamn-avgifterna.
Regeringens överväganden
Näringsdepartementet ser över Sjöfartsverkets
verksamhetsstruktur i syfte att kunna identifiera
eventuella mål- och rollkonflikter inom
organisationen och förbättra effektiviteten samt
underlaget för statsmakternas styrning. Särskilt
skall eventuella målkonflikter studeras utifrån de
affärsmässiga kraven på hur verksamheten skall
bedrivas och andra mål staten lagt fast för miljö-
regional-, närings- och transportpolitiken.
Regeringen fäster stor vikt vid det arbete
Sjöfartsverket bedriver på säkerhets- och
miljöområdet. Frågorna har hög prioritet inom
ramen för regeringens transportpolitik och det är
betydelsefullt att Sverige har en fortsatt aktiv roll
i det internationella samarbetet på dessa
områden.
Regeringen uppmärksammar den allt ökande
betydelsen av flaggstatsfrågorna. Vikten av att
prioritera frågan om flaggstatskontroll framhölls
också av regeringen i 1998 års transportpolitiska
proposition. Sverige kommer därför aktivt och
tillsammans med övriga EU länder att verka för
tillskapandet av internationella instrument som
ställer kvalitetskrav på flaggstaters
sjöfartsadministrationer.
Det är med tillfredsställelse regeringen noterar
att miljödifferentieringen av sjöfartsavgifterna
har gett ett gott resultat.
15.3.4 Ekonomiska mål och resurser
Sjöfartsverkets treårsplan
I Sjöfartsverkets treårsplan framgår att intäkterna
förväntas minska till följd av
miljödifferentierade farledsavgifter med ca 80
miljoner kronor till år 2002. En analys visar att
intäktsbortfallet från farledsavgifter efter det att
Öresundsbron öppnats för trafik blir ca 40
miljoner kronor. Volymerna i utrikes och inrikes
sjöfart beräknas öka med 2 % per år perioden
2000 2002. Sammantaget innebär antagandena
att intäkterna från farledsavgifterna i slutet av
perioden blir ca 90 miljoner kronor lägre än för
år 1998. Sjöfartsverket kan inte enbart genom
egna rationaliseringar kompensera detta
intäktsbortfall. Enligt Sjöfartsverket är det
angeläget med åtgärder från statsmakternas sida
som tydligt signalerar att man till någon del är
beredd att justera obalansen mellan kostnader
och anslag för fritidsbåtstrafiken (se avsnitt 5.6
B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.).
Som nämndes av regeringen i förra årets
budgetproposition genomför Sjöfartsverket ett
rationaliseringsprogram. Sjöfartsverket räknar
med ett fortsatt rationaliseringsarbete fram till år
2002. För treårsperioden 2000 2002 blir
nettoeffekten av rationaliseringarna en besparing
på ca 40 miljoner kronor.
Treårsplanen, uppdaterad i augusti 1999,
innebär beräknade resultat efter finansiella poster
på 81 miljoner kronor, 43 miljoner kronor och -8
miljoner kronor för åren 2000 2002.
Sjöfartsverket föreslår ingen förändring av målet
för ränta-biliteten men påpekar att
miljödifferentieringen innebär vissa svårigheter
att bedöma hur resultatet påverkas. Anledningen
är att det i systemet finns inbyggt återbetalning
(restitution) för kväveoxidreducerande
investeringar. Nuvarande mål är att resultatet
efter skattemotsvarighet skall uppgå till 7 % av
eget kapital. I den ekonomiska planen beräknas
räntabiliteten till 6,4 %, 3,3 % och -0,8 % för
åren 2000 2002.
Sjöfartsverket har beträffande soliditeten
förordat att en sänkning bör göras på ett sätt
som är till gagn för Sjöfartsverket och
handelssjöfarten. Verket föreslår att detta i första
hand sker genom en upplösning av
resultatutjämningsfonden och motsvarande
nedskrivning av verkets anläggningstillgångar.
Sjöfartsverket föreslår ingen förändring av
nuvarande utdelningsmål som är en tredjedel av
resultatet efter skattemotsvarighet. Den totala
inleveransen (utdelning+skattemotsvarighet)
beräknas för år 1999 till 0 kronor och för
perioden 2000 2002 till 42,2, 22,2 respektive 0
miljoner kronor.
Sjöfartsverket föreslår ingen förändring av
nuvarande restriktion för prishöjningar som
innebär att avgifterna får höjas med högst
nettoprisindex. Sjöfartsverket konstaterar dock
att det miljödifferentierade avgiftssystemet kan
leda till minskade intäkter från farledsavgifterna.
Sjöfartsverket föreslår en investeringsnivå
under perioden 2000 2002 på sammanlagt 432,1
miljoner kronor. Investeringarna avser till stor
del återanskaffningar.
I ett gemensamt projekt med Göteborgs hamn
utreds tillgänglighets- och säkerhetshöjande
åtgärder för att säkerställa anlöp av större
containerfartyg och råoljetankers. Det finns två
farleder till hamnen, Torshamnsleden och
Böttöleden. Göteborgs hamn är den enda
hamnen i Norden med direktanlöpande
linjetrafik till avlägsna marknader, s.k. transocean
direktgående trafik. Utvecklingen inom den
transoceana linjesjöfarten går i riktning mot
ökade fartygsstorlekar. I Göteborg är de fysiska
förutsättningarna att ta emot stora fartyg
begränsade.
För isbrytningsverksamheten görs betydande
investeringar på grund av att de två äldsta
isbrytarna TOR och NJORD ersätts med tre
nya fartyg. Dessa tre nya fartyg kommer inte att
ägas
av verket. Sjöfartsverket har i stället slutit ett
samarbetsavtal med Bylock & Nordsjöfrakt och
Viking Supply A/S som ger verket tillgång till
fartygen under tre vintermånader. Under övrig
tid används de som s.k. supply fartyg.
Investeringskostnaderna för
isbrytningsanpassning upp-går till ca 60 miljoner
kronor för vart och ett av de tre fartygen.
Fartygen kommer att levereras under perioden
2000 2001. Vad beträffar farleder och
utmärkning ligger investeringsnivån under
treårsperioden på ca 58 miljoner kronor per år.
Vidare planeras en återanskaffning av 23
lotsbåtar under treårsperioden. Samtliga lotsbåtar
förses med avgaskatalysatorer. Investeringarna
inom sjökartläggning uppgår under perioden till
38,4 miljoner kronor och avser främst
återanskaffning av utrustning för sjömätning och
sjökortsframställning.
Investeringarna fördelas på
verksamhetsområden enligt följande.

Tabell 15.2 Investeringar för perioden 2000 2002
Miljoner kronor

2000
2001
2002
Farleder
70 250
61 750
40 950
Lotsning
97 650
64 630
43 100
Sjöräddning
2 300
600
1 300
Sjökartläggning
16 595
10 030
11 800
Isbrytning
7 000

Tekniska avd.
1 600
1 100
1 000
Suma investeringar
195 395
138 110
98 150

Regeringens överväganden
I budgetpropositionen för år 1999 föreslog
regeringen att soliditeten sänks från 50 % till
lägst 30 %. Riksdagen beslutade i enlighet med
förslaget. Regeringen anser dock inte att en
direktavskrivning av verkets
anläggningstillgångar är en lämplig väg för att
sänka Sjöfartsverkets soliditet. Detta strider bl.a.
mot en god redovisningssed.
Regeringen anser att räntabilitetsmålet bör
ligga fast på nuvarande nivå, 7 %.
Beträffande utdelningskravet anser regeringen
att detta bör vara en tredjedel av vinsten, räknat
som resultatet efter skattemotsvarighet.
Utdelning och skattemotsvarighet bör även
fortsättningsvis fastställas slutligt av regeringen
årligen i samband med bokslutet.
Regeringen föreslår vidare att den nu gällande
prisrestriktionen skall vara oförändrad vilket
innebär att höjningar av farledsavgifterna inte får
överstiga nettoprisindex räknat från och med år
1995.
Sjöfartsverkets negativa resultat för år 1999
beror på en engångskostnad på 100 miljoner
kronor för det nya lotsavtalet. Genom denna
åtgärd uppfyller Sjöfartsverket inte de fastställda
ekonomiska målen för år 1999.
Regeringen vill nämna att Sjöfartsverket i
regleringsbrevet för år 1998 gavs i uppdrag att ut-

reda hur jämförande studier (s.k. bench-
marking) kan ske av verkets olika verksamheter.
Sjöfartsverket lämnade i maj 1998 förslag om hur
ett sådant arbete kunde bedrivas och i 1999 års
regleringsbrev fick Sjöfartsverket i uppdrag att
redovisa hur arbetet med benchmarking-
studierna fortskrider. Sjöfartsverket har redovisat
detta och regeringen ser positivt på de studier
som bedrivs och att de leder till åtgärder i de fall
detta är motiverat.
Vidare vill regeringen nämna att regeringen
har gett Sjöfartsverket i uppdrag att utvärdera
miljödifferentieringen av sjöfartsavgiftssystemet
samt att belysa eventuella konsekvenser som
omläggningen av sjöfartsavgiftssystemet i övrigt
medfört. Regeringen vill i detta sammanhang
erinra om vad som framgick av prop. 1996/97:1,
utgiftsområde 22 En miljödifferentiering av
sjöfartsavgifterna skall ske inom ramen för
Sjöfartsverkets ekonomiska mål och inriktning,
och skall sett över ett antal år inte innebära några
egentliga effekter på verkets ekonomiska
resultat .
Regeringen har ingen erinran mot
investeringsplanens nivå eller inriktning. Mot
bakgrund av regeringens överväganden redovisas
följande prognoser över resultat m.m. under
treårsperioden 2000 2002. För år 1999 kommer
regeringen i särskild ordning att pröva
inleveransens storlek.

Tabell 15.3 Prognos över resultat m.m.
Miljoner kronor

1999

2000

2001

2002
Årets vinst efter skatt och
skattemotsvarighet

-70,7

58,5

30,7

-7,8
Räntabilitet på eget kapital
(procent)

-8,0

6,4

3,3

-0,8
Soliditet (procent)
42,5
41,6
41,7
41,0
Beräknad skattemotsvarighet
0,0
22,7
12,0
0,0
Beräknad utdelning
0,0
19,5
10,2
0,0

15.3.5 Finansiella befogenheter
Sjöfartsverkets treårsplan
Sjöfartsverkets investeringar finansieras för
närvarande helt med egna medel. Därutöver har
Sjöfartsverket bemyndigande att inom en viss
ram ta upp lån i Riksgäldskontoret för
finansiering av investeringar.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under år 1999 låta Sjöfartsverket få
rätt att ta upp lån i och utanför
Riksgäldskontoret inom en total ram på 110
miljoner kronor. Sjöfartsverket får placera
kassamässigt överskott i bank och på
räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
15.4 Anslag för budgetåret 2000
B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål
m.m.
Tabell 15.4 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

44 415

1999

Anslag

44 415

Utgifts-
prognos

44 415
2000
Förslag
61 000

2001
Beräknat
61 000

2002
Beräknat
61 000

Från anslaget finansieras tjänster inom
Sjöfartsverkets verksamhetsområde, bl.a. för
fritidsbåtssektorn, som inte finansieras via
handelssjöfarten.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Sjöfartsverket anför att handelssjöfartens
betalningsansvar ökat markant de senaste åren
och att anslaget inte täcker de kostnader som
främst fritidsbåtssektorn åsamkar Sjöfartsverket.
Den praktiska konsekvensen av detta är att
Sjöfartsverket måste finansiera dessa kostnader
med de avgifter som handelssjöfarten betalar.
Sjöfartsverket beräknar att kostnaderna för
fritidsbåtsverksamheten uppgår till totalt ca 117
miljoner kronor och föreslår att en första
uppjustering av anslaget görs för år 2000 med 30
miljoner kronor till 74,4 miljoner kronor.
Slutsats
Sjöfartsverket har även i tidigare treårsplaner
redovisat att handelssjöfartens betalningsansvar
ökat markant de senaste åren och att anslaget
inte täcker de kostnader som främst
fritidsbåtssektorn åsamkar Sjöfartsverket. I
budgetpropositionerna för åren 1998 och 1999
redovisade regeringen att den med anledning av
det statsfinansiella läget inte kunde tillstyrka
någon anslagshöjning. Regeringen anser nu att
en uppjustering av anslaget bör göras.
Regeringen föreslår att anslaget höjs från
nuvarande nivå på 44,4 miljoner kronor till 61
miljoner kronor.
I budgetpropositionen för år 1999 anförde
regeringen att den under år 1999 skulle
återkomma till riksdagen med ett konkret förslag
till hur en allmän registrering av fritidsbåtar bör
genomföras. Regeringen har fört en dialog med
försäkringsbranschen som i dag är involverad i
det frivilliga båtregister som
Stöldskyddsföreningen administrerar. Från detta
håll har man angivit att den ovisshet som råder i
dag om ett eventuellt införande av ett statligt
båtregister har gjort att man inte avsatt några
ytterligare resurser för att utveckla och förbättra
det frivilliga registret. Regeringen anser att ett
allmänt register bör bygga vidare på det frivilliga
fritidsbåtsregistret.
För att förbättra ersättningsmöjligheterna för
skadelidande vid olyckor med fritidsbåtar avser
regeringen att överväga möjligheterna att införa
en obligatorisk ansvarsförsäkring för ägare av
fritidsbåtar. Om en obligatorisk
ansvarsförsäkring införs skapas också en
möjlighet för försäkringsgivarna att lämna
kontrolluppgifter om fritidsbåtsinnehav till
skattemyndigheterna.

B2 Ersättning till viss kanaltrafik
m.m.
Tabell 15.5 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

62 660

1999

Anslag

62 660

Utgifts-
prognos

62 660
2000
Förslag
62 660

2001
Beräknat
62 660

2002
Beräknat
62 660

Under anslaget utgår bidrag till täckande av
underskott för drift av Trollhätte och Säffle
kanaler samt ersättning till Vänerns
Seglationsstyrelse.
B3 Bidrag till sjöfarten
Tabell 15.6 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

483 049

Anslags-
sparande

23 294

1999

Anslag

405 000

Utgifts-
prognos

428 294
2000
Förslag
405 000

2001
Beräknat
405 000

2002
Beräknat
405 000

I december 1996 antog riksdagen ett
sjöfartpolitiskt beslut (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115) som innebär
att staten är beredd att skapa långsiktighet och
rimliga konkurrensvillkor för den svenska
handelssjöfarten för åren 1997 2001. Statligt
stöd skall lämnas till arbetsgivarens kostnader för
skatt och sociala avgifter.
Regeringen beslutade i enlighet med den av
riksdagen beslutade reviderade budgeten för
andra halvåret 1998 att från den 1 juli 1998 öka
bidraget till sjöfarten genom att höja bidraget till
kostnader för socialavgifter från 29 000 till
45 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft.
Från den 1 januari 1999 höjdes bidraget till
sjöfarten för sociala avgifter från 45 000 till
58 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Genom det statliga bidraget till sjöfarten har de
svenska rederiernas ekonomiska situation
förbättrats och konkurrensförmågan stärkts.
Den negativa utvecklingen under de senaste åren
beträffande det svenska tonnaget kan nu
förväntas upphöra och en viss inflaggning är
möjlig efter riksdagens beslut att höja bidraget
till sjöfarten och den överenskommelse om
tillfällig anställning av utländsk personal som
parterna på arbetsmarknaden träffat.
Slutsats
Rederinämnden har i sin anslagsframställning
begärt 526 000 000 kronor i anslag för
budgetåret. Anslaget är för närvarande
405 000 000 kronor. Rederinämndens
framställning skulle innebära en höjning av
anslaget med 121 000 000 kronor. Anslaget
405 000 000 kronor är beräknat på en betydligt
lägre nivå för bidraget till sociala avgifter än det
som gäller från och med den 1 januari 1999.
Höjningen av bidraget till sjöfarten för sociala
avgifter leder till att anslaget behöver ökas.
Behovet av en ökning av anslaget hänger också i
väsentlig grad samman med i vilken utsträckning
tillfällig anställning av utländsk personal kommer
att ske.
Regeringen anser det viktigt att slå vakt om
den svenska sjöfartsnäringen och att skapa ett
positivt klimat för denna näring. Därför har
regeringen i samband med tilläggsbudget 2 för
budgetåret 1999 fört över medel för att
säkerställa att utbetalningarna från
Rederinämnden skall kunna ske under
budgetåret. Regeringen anser att det ökade
utgiftsbehovet därmed är tillgodosett.
Den föreslagna budgetåtgärden bedöms falla
under EG:s regler om statligt stöd till företag.
Den skall därför anmälas till kommissionen i
enlighet med artikel 88.3 i EG fördraget.
Bidrag till fartygsförlagd utbildning
Regeringens överväganden
Resultatinformation
För att få ut examen efter genomgången
utbildning till sjöbefäl krävs godkänd utbildning
vid högskola och praktik i den omfattning som
anges för den ifrågavarande utbildningen. Även
eleverna på gymnasiets energiprogram har behov
av praktikplats. Tillgången på praktikplatser är
därför av central betydelse. Den svenskflaggade
handelsflottan räcker inte längre till för att
garantera tillgången på utbildningsplatser.
Praktikplatser är ytterst en kostnad som belastar
det enskilda rederiet.
Slutsats
I utredningen Svensk sjöfartsnäring hot och
möjligheter (SOU 1998:129), den s.k.
Bäckströmska utredningen har utredaren
föreslagit att rederier som tillhandahåller platser
för utbildning förlagd ombord på fartyg skall få
ett stöd. Detta skulle gälla för utbildningsplatser
både på svensk- och utlandsflaggade fartyg.
Stödets omfattning har beräknats till 20 000
kronor per befälselev och år samt 12 000 kronor
per elev i gymnasiets energiprogram och år. Det
totala stödet skulle uppgå till 14 000 000 kronor
per år. Förslaget har remissbehandlats. Flertalet
av de remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt
förslaget.
Det är för närvarande svårt att få antalet
fartygsförlagda utbildningsplatser att räcka till.
Ett statligt stöd till fartygsförlagda
utbildningsplatser skulle bli ett incitament för att
öka antalet praktikplatser. Regeringen anser
dock att bl.a. frågan om stödets finansiering
behöver beredas ytterligare innan något förslag
kan lämnas och avser att återkomma till
riksdagen i samband med vårpropositionen.
Vänersjöfarten
Näringsdepartementet har uppdragit åt en
utredare att lägga fram förslag som långsiktigt
ger förutsättningar för en kommersiellt
bärkraftig utveckling av Vänersjöfarten. Beslutet
har fattats mot bakgrund av utredningen
Vänersjöfarten och transportpolitiken som
producerats av Sjöfartsverket i samarbete med
Sjöfartens Analys Institut (SAI). Uppdraget,
som bland annat går ut på att belysa kostnader
och rationaliseringsmöjligheter i
Vänerhamnarna, skall vara avslutat senast den 1
mars 2000.
Kvarken
Under hösten 1999 skulle färjetrafiken mellan
Umeå och Vasa ha upphört som en följd av att
taxfreeförsäljningen upphörde den 1 juli.
Taxfreeförsäljningen har svarat för ca 65 % av
intäkterna. Kvarkentrafiken drabbades hårt i
jämförelse med övriga linjer mellan Sverige och
Finland som kan utnyttja Ålands särställning
eller angöra hamn i tredje land. Färjetrafiken
Umeå Vasa har bedrivits under många år och
etablerades under tidigare regelverk.
Regeringen beslutade därför den 29 april 1999
att tillsammans med den finska regeringen
upphandla färjetrafik på sträckan Umeå Vasa i
enlighet med EU:s riktlinjer för allmän
trafikplikt för att under en omställningsperiod på
två år trygga persontrafikförsörjningen på
sträckan. Därefter skall trafiken kunna drivas
kommersiellt.
Det årliga stödet uppgår till 30 miljoner
kronor som fördelas lika mellan Sverige och
Finland. Västerbottenregionen bidrar med 3
miljoner kronor per år och svenska staten med
12 miljoner kronor per år under två år. Finska
staten har svarat för upphandlingen och slutit
avtal med Vasabåtarna AB.
Framställningar om en förnyad haveri-
utredning med anledning av M/S Estonias
förlisning
Den Internationella
Transportarbetarefederationen (ITF) och Den
Nordiska Transportarbetarefederationen (NTF)
har i en gemensam skrivelse i januari 1999 begärt
en förnyad haveriutredning med anledning av
M/S Estonias förlisning. ITF har låtit en
konsultbyrå se över den gemensamma
haverikommissionens slut- rapport.
Konsultbyrån har kritiserat haverirapporten på
en rad punkter. ITF och NTF menar att en ny
utredning måste ske i öppenhet med alla
intresserade parter representerade och att
utredningen skall baseras på alla tillgängliga
fakta, inklusive en ny undersökning av fartyget
och vittnesmål från överlevande.
Framställningar om en förnyad
haveriutredning har också inkommit från andra
håll, bl.a. från en grupp överlevande. De
överlevande framhåller påstådda felaktigheter i
den gemensamma haverikommissionens
slutrapport, bl.a. att uppgifter i rapporten inte
stämmer med överlevandes iakttagelser. Man
understryker att det finns ett stort antal
obesvarade frågor kring olycksförloppet och att
dessa måste få trovärdiga svar så att överlevande,
anhöriga och andra får en möjlighet att lägga
olyckan bakom sig.
Regeringens bedömning
Statens haverikommission (SHK) och
Sjöfartsverket har yttrat sig över
framställningarna om en förnyad
haveriutredning. SHK tar inte ställning till om
regeringen bör verka för en ny utredning eller
inte, men kommenterar lämnade uppgifter.
Sjöfartsverket bemöter kritiken på ett flertal
punkter och menar sammanfattningsvis att det
som framförs i framställningarna inte är grund
för ett beslut om en förnyad haveriutredning.
År 1995 ingick Estland, Finland och Sverige
ett avtal om att gravfrid skall råda i och omkring
vraket efter M/S Estonia. Därefter har Danmark
och Storbritannien anslutit sig till avtalet. En
förnyad haveriutredning innefattande en ny
undersökning av vraket kräver att avtalet
förhandlas om. I samband med beslutet i februari
i år, att några åtgärder för att ta upp de omkomna
inte skall vidtas, bedömde regeringen en sådan
omförhandling av avtalet som svår att
åstadkomma. Bedömningen kvarstår.
Sammantaget finner regeringen inte skäl att
verka för att en ny haveriutredning skall
genomföras. Regeringen vidtar därför ingen
åtgärd med anledning av framställningarna.
Åtgärder mot förorening från fartyg
Efter beslut av regeringen kan kostnader betalas
som uppkommit till följd av förelägganden eller
förbud som Sjöfartsverket föreskriver med stöd
av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg.
15.5 Handelsflottans kultur- och
fritidsråd
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF)
har till uppgift att tillhandahålla sjöfolk ett
attraktivt fritids- och kulturliv. HKF:s
verksamhet finansieras genom en avräkning på
Sjöfartsverkets farledsavgifter samt av egna
avgiftsintäkter. Avräkningen på farledsavgifterna
för år 1999 är 18,5 miljoner kronor.
HKF föreslår att 18,5 miljoner kronor av
rådets totala kostnader skall finansieras genom
avräkning av farledsavgifterna år 2000. Vidare
beräknar HKF att de egna avgiftsintäkterna
uppgår till 8,4 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Som tidigare nämnts ser Näringsdepartementet
över Sjöfartsverkets och Handelsflottans kultur-
och fritidsråds verksamhetsstrukturer.
Regeringen tillstyrker HKF:s förslag till
avräkning av farledsavgifter för rådets kostnader.
15.6 Luftfart
Flygmarknaden
Antalet ankommande och avresande
flygpassagerare i linjefart och chartertrafik ökade
under år 1998 med 7 % till 27,5 miljoner vid de
statliga flygplatserna. Detta är den högsta siffran
någonsin. Totala antalet passagerare för Sverige
(inkl. de icke statliga flygplatserna) är 29,0
miljoner för år 1998. Utrikestrafiken svarade för
den övervägande delen av ökningen. Utrikes
ökade antalet passagerare med 8 % till 14,5
miljoner och inrikes med 6 % till 14,5 miljoner.
Utrikes passagerare har ökat under flera år, men
efter ett antal svaga år i början av nittiotalet har
även inrikesflyget ökat. Detta speglar i huvudsak
den svenska ekonomin med en fortsatt god
exportutveckling samt en ökning av inhemsk
efterfrågan.
Antalet landningar i linjefart och chartertrafik
ökade med 5 % under år 1998 till 295 000. Taxi-
och allmänflyget fortsatte att minska och antalet
landningar under året minskade med 5 % till
173 000. Antalet överflygningar i svenskt
kontrollerat luftrum ökade med 7 % till 164 000,
vilket är ca en fjärdedel av det totala antalet
luftrumsrörelser. Trafiken kommer i första hand
från de stora städerna i Västeuropa och går via
det svenska och ryska luftrummet till asiatiska
destinationer. Flygfrakten ökade under året med
4 % till 198 000 ton. Den flygbefordrade posten
minskade med 4 % till 34 000 ton.
Enligt Luftfartsverkets (LFV:s) huvudprog-
nos bedöms flygtrafiken utvecklas fram till år
2002 enligt nedan.

Tabell 15.7 Flygtrafikens utveckling

Utveckling
Huvudalternativ
Passagerare
5 %
Passagerare inrikes
5,1 %
Passagerare utrikes
5,0 %
Landningar
4,2 %
Landningar inrikes
3,8 %
Landningar utrikes
4,9 %
Överflygningar
5,4 %
Frakt
5,5 %
Luftfartsverket

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Luftfartsverkskoncernens resultat år 1998 efter
finansiella poster var 606 miljoner kronor, en
förbättring med 245 miljoner kronor jämfört
med föregående år. Bedömt motsvarande resultat
för år 1999 är 700 miljoner kronor. För år 1998
inlevereras 129 miljoner kronor till staten.
Regeringen konstaterar att Luftfartsverket
uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och
soliditet. Även räntabilitetsmålet är uppfyllt.
Verksamhetsmålen för säkerhet och
luftfartspolitik kan anses uppfyllda i huvudsak.
Större förändringar
Näringsdepartementet har anlitat en konsult för
att se över LFV:s verksamhetsstruktur.
Översynens förslag skall syfta till att minska
eventuella rollkonflikter inom organisationen,
renodla verksamhetsstrukturen, utveckla
verksamheten och därmed öka effektiviteten i
luftfartssektorn.
Mål
- Det övergripande målet för Luftfartsverket
föreslås ligga fast .
- Målet för räntabilitet på eget kapital föreslås
ligga fast på nuvarande nivå, 8 %.
- Det långsiktiga soliditetsmålet på lägst 25 %
föreslås oförändrat.
- Utdelningskravet, en tredjedel av resultatet
efter skattemotsvarighet, föreslås
oförändrat.
- Prisrestriktionen, som innebär att
trafikavgifterna, exklusive
undervägsavgifter, securityavgifter och
bulleravgifter, i genomsnitt över åren får
öka med högst nettoprisindex, mätt från år
1993, föreslås oförändrad.
Prioriteringar
Säkerhets- och miljöfrågor ges fortsatt hög
prioritet.
En investeringsnivå på 7 500 miljoner kronor
föreslås för planperioden 2000 2002. Stora
investeringar genomförs de närmaste åren på
Arlanda. De största är tredje banan och ökad
terminalkapacitet. Bland övriga större
investeringar kan nämnas förnyelsen av
flygtrafikledningssystemet. En låneram på 6 000
miljoner kronor föreslås.

15.6.1 Resultatbedömning och slutsatser
Luftfartsverkskoncernen redovisade för år 1998
ett resultat efter finansiella poster på 606
miljoner kronor, en förbättring med 245
miljoner kronor jämfört med år 1997.
Resultatförbättringen har till stor del sin grund i
en kraftig tillväxt av flyget som transportmedel.
Samtidigt har utvecklingen av kostnaderna hållits
tillbaka inom ramen för
effektiviseringsprogrammet Uppdrag 2000.
Flyget har en tillväxt som inte ägt rum sedan
1980 talet. Det är framför allt utrikestrafiken
som växer kraftigt men även inrikestrafiken visar
nu tecken på en uthållig tillväxt. Detta innebär
inte med automatik att branschen har en lång
period av tillväxt framför sig. Trafikprognosen
kan slå fel och prognosen bör därmed betraktas
som relativt känslig. Resultatet för år 1999
uppgår enligt nu gällande bedömning till 700
miljoner kronor.
Luftfartsverket anser i årsredovisningen för år
1998 att gällande verksamhetsmål för säkerhets-
arbetet (safety och security) och
luftfartspolitiken i huvudsak har uppfyllts. När
det gäller flygsäkerhetsläget för den tunga
luftfarten konstateras att det under året inte
inträffat någon allvarlig flygolycka. Inom den
privata motorflygverksamheten har fyra personer
omkommit vid tre haverier. Statens
haverikommission utreder händelserna.
Investeringarna uppgick under år 1998 till 881
miljoner kronor. Investeringarna under året
utgjordes främst av färdigställandet av
uppställningsplatser avsedda för flygplan,
anpassning av Arlandas terminal 5 för järnväg,
förberedelser för den tredje rullbanan på Arlanda
flygplats och nytt flygtrafikledningssystem.
Regeringen konstaterar att Luftfartsverket
uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och
soliditet. Regeringen konstaterar vidare att
soliditeten steg till 27 %. Regeringen delar synen
att de uppställda verksamhetsmålen i huvudsak
uppfyllts.
15.6.2 Verksamhetens inriktning m.m.
Luftfartsverket
LFV framför i treårsplanen att ett naturligt sätt
för samarbete med andra parter är bolagsformen.
LFV har därför till regeringen under senare år
inlämnat förslag till ett antal bolagsbildningar,
vilka i de flesta fall beviljats. LFV anser dock att
besluten om att få bilda bolag i vissa fall, på
grund av de många stegen i beslutsprocessen,
dragit ut på tiden och i något fall lett till att
samarbetspartnern inte kunnat vänta utan agerat
på egen hand. LFV anser att en större frihet för
verket att självt få bilda bolag eller att få ändra i
bolagsordningar eller ändra ägarandel skulle
påskynda beslutsprocessen och förenkla affärs-
utvecklingsarbetet. LFV menar att ett annat
angreppssätt på denna fråga är att verksamheten
inom LFV:s produktionsroll bolagiseras vilket
skulle eliminera de ovan beskrivna problemen.
Säkerhet och miljö
En allt större del av säkerhetsarbetet bedrivs
internationellt och inom internationella fora,
däribland EU, ICAO (FN:s flygorganisation)
och JAA (samarbetsorgan för
flygsäkerhetsmyndigheterna i 30 europeiska
länder). Sverige medverkar aktivt i detta arbete
främst genom Luftfartsinspektionen. I juni 1998
antog EU:s ministerråd det mandat som
bemyndigar kommissionen att, tillsammans med
medlemsstaterna och några stater utanför EU,
inleda förhandlingar om etablerandet av en
europeisk myndighet med ansvar för
flygsäkerheten inom den civila luftfarten
(EASA). De reella förhandlingarna kommer
även i fortsättningen att utgöra en mycket viktig
del i LFV:s arbete i syfte att främja och höja den
internationella flygsäkerheten.
Det europeiska harmoniseringsarbetet har
under år 1998 i hög grad påverkat
Luftfartsverkets verksamhet vad gäller
flygsäkerhetsbestämmelser och införandet av de
gemensamma flygsäkerhetsbestämmelserna,
JAR. I syfte att underlätta arbetet har
Luftfartsverket inrättat en databas, vilken tagits i
drift under det första halvåret 1999.
Luftfartsverket är engagerat i det
internationella miljöarbetet inom ICAO:s
miljögrupp (CAEP) och inom den europeiska
luftfartsorganisationen ECAC, inom vilken
Luftfartsverkets generaldirektör har en
samordnande roll vad gäller miljöfrågor. Inom
CAEP deltar Sverige i arbetet med en skärpning
av buller- och utsläpps-normer, utveckling av
riktlinjer för utsläppsavgifter samt uppföljning av
klimatmötet i Kyoto. Ett underlag skall tas fram
till ICAO:s nästa generalförsamling år 2001.
Sverige arbetar också för att miljöfrågor skall bli
mer framträdande inom Eurocontrol och har
även väckt frågan om miljörelaterade en route
avgifter, vars effektivitet för närvarande utreds
inom ICAO.
För att skapa förutsättningar för ett
miljöanpassat flyg, vilket var ett av regeringens
mål för Luftfartsverket för år 1998, har tretton
interna miljömål satts upp. Alla utom tre av dessa
mål har uppfyllts under år 1998. Som en följd av
regeringens miljöpolitiska proposition (prop.
1997/98:145) har Luftfartsverket fått i uppdrag
att senast den 1 oktober 1999 lämna förslag till
åtgärder för att uppnå de uppställda
miljökvalitetsmålen. Under år 1998 har
regeringen i olika sammanhang konkretiserat de
nationella miljömålen, bl.a. genom att lägga ut ett
antal måluppdrag som berör luftfartens
miljöpåverkan.
Regeringens överväganden
Näringsdepartementet ser över LFV:s
verksamhetsstruktur. Översynens förslag skall
syfta till att minska eventuella rollkonflikter
inom organisationen, renodla
verksamhetsstrukturen, utveckla verksamheten
och därmed öka effektiviteten i luftfartssektorn.
Regeringen anser att frågan om LFV:s
hemställan avseende verkets möjligheter att självt
bilda bolag bör ingå i denna översyn.
Regeringen konstaterar att avregleringen av
det svenska inrikesflyget inte har givit önskade
effekter på marknaden varför regeringen avser
att närmare analysera konkurrenssituationen på
den svenska flygmarknaden.
Regeringen ser med tillfredsställelse på
Luftfartsverkets aktiva internationella arbete och
engagemang för en ökad och enhetlig
flygsäkerhetsstandard. Sverige bör även i
fortsättningen vara pådrivande inom
flygsäkerhetsområdet och med kraft verka för ett
snabbt etablerande av den europeiska
flygsäkerhetsmyndigheten, EASA. Regeringen
anser vidare att det är viktigt att miljöarbetet
även fortsättningsvis bedrivs med hög prioritet
och ser positivt på EU:s miljöarbete inom
luftfartssektorn vad gäller frågor som skärpning
av normer för bullernivåer och avgasutsläpp,
avgasrelaterade avgifter samt det EU initierade
projektet AERONET med syfte att öka och
samordna kunskaperna om utsläpp från
luftfarten och dess inverkan på atmosfären.
Regeringen vill även understryka vikten av
Luftfartsverkets stöd till nationell och
internationell forskning inom miljöområdet.
15.6.3 Ekonomiska mål och resurser
Luftfartsverkets treårsplan
Som framgick i föregående års
budgetproposition gjorde Luftfartsverket år 1997
en djupare analys av sin ekonomiska situation för
perioden fram till år 2005. Av analysen framgick
att den sammantagna ekonomiska effekten av
främst yttre faktorer som kan komma att
påverka Luftfartsverket innebär en risk för att
dagens goda ekonomiska resultat inte blir
bestående. Trots positiv trafikutveckling visade
huvudscenariot i analysen på kraftigt försämrad
lönsamhet och ekonomisk ställning för
Luftfartsverket. Mot bakgrund av detta
utformade Luftfartsverket ett åtgärdsprogram
Uppdrag 2000. Målet är att genomföra åtgärder
som förbättrar resultatet med 300 miljoner
kronor under två år. En del av de hot som
identifierades vid analysen år 1997 har inte
förverkligats. Å andra sidan medför marknadens
krav på utökad terminalkapacitet på Arlanda nya
utmaningar för LFV:s ekonomi.
Investeringsvolymen behöver utökas utöver den
som presenterades i föregående treårsplan. En
rad åtgärder har initierats med anledning av
uppdrag 2000. Bland de kostnadsreducerande
åtgärder som beslutats kan nämnas minskning av
antalet distriktskontor inom
Luftfartsinspektionen, översyn av verksamheten
vid Flygtrafikledningsskolan vid Sturup och
centralisering av flygplaneringstjänsten.
Den ekonomiska planen, uppdaterad i augusti
1999, innebär beräknade resultat efter
skattemotsvarighet på 420, 430 och 310 miljoner
kronor för åren 2000 2002. Luftfartsverket
föreslår en förändring av målet för räntabiliteten
i sin verksamhet. Nuvarande mål är att resultatet
efter skattemotsvarighet uppgår till 8 % av eget
kapital. I den ekonomiska planen beräknas
räntabiliteten till 14, 13 och 9 % för åren 2000
2002. Det långsiktiga målet för räntabilitet på
eget kapital är konstruerad enligt följande:
inflation+realränta (=marknadsränta för 5
åriga statsobligationer)+riskpremie. Då
nuvarande mål fastställdes uppgick
statsobligationsräntan till ca 5,5 %.
Obligationsräntan uppgick i januari 1999 till ca
3,6 % varför LFV föreslår en ändring av
räntabilitetskravet till 6 %.
Luftfartsverket föreslår inte någon förändring
av målet för soliditeten, som är 25 %. I den
ekonomiska planen beräknas soliditeten till 25,
24 respektive 23 % för åren 2000 2002. LFV
föreslår inte heller någon förändring av
nuvarande utdelningskrav som är en tredjedel av
resultatet efter skattemotsvarighet.
För perioden 1999 2000 har Luftfartsverket i
den ekonomiska planen förutsatt en nedsättning
av den samlade inleveransen i enlighet med
riksdagens beslut (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104) avseende
anpassning av flygplatserna till
Schengensamarbetets krav. Den totala
inleveransen (utdel-ning+skattemotsvarighet)
efter nedsättning beräknas för år 1999 till 200
miljoner kronor och för åren 2000 2002 till 200,
280 respektive 220 miljoner kronor.
Luftfartsverket föreslår inte någon förändring
av nuvarande prisrestriktion. Restriktionen
innebär att trafikavgifterna, exkl.
undervägsavgifter, securityavgifter och
bulleravgifter, i genomsnitt över åren får öka
med högst nettoprisindex, mätt från och med år
1993.
Luftfartsverket föreslår en investeringsnivå
under perioden 2000 2002 på sammanlagt 7 500
miljoner kronor (perioden 1999 2001 7 600
miljoner kronor). De största pågående och
planerade investeringarna under perioden görs på
Arlanda flygplats. Tredje banan på Arlanda
flygplats med en totalutgift på 2,5 miljarder
kronor beräknas tas i drift vid årsskiftet
2001/2002. Ökat antal passagerare på Arlanda
medför att behovet av ökad terminalkapacitet till
viss del måste åtgärdas under planperioden. Den
första etappen av kapacitetsutbyggnaden, med en
grovt beräknad totalutgift på ca 5 miljarder
kronor, beräknas vara klar år 2002. I det beloppet
ingår anpassningsåtgärder på Arlanda med
anledning av Schengenavtalet. Den första
etappen av förnyelsen av
flygtrafikledningssystemet pågår och beräknas
tas i drift år 2001 till en totalutgift på 1,6
miljarder kronor.
Investeringarna fördelas på
verksamhetsområden enligt följande.

Tabell 15.8 Investeringar för perioden 2000 2002
Miljoner kronor

1999
2000
2001
2002
Terminalåtgärder på Arlanda inkl.
Schengenåtgärder

360

1 025

1 075

1 000
Tredje banan
450
830
600
125
MATS1
320
325
300
100
Övriga projekt
670
920
725
475
Summa investeringar
1 800
3 100
2 700
1 700
1Modernization Airtraffic System.

LFV räknar med att självfinansiera
investeringarna under perioden 1999 2002 med
ca 4,8 miljarder kronor. Upplåning beräknas ske
med ca 4,2 miljarder kronor medan en mindre
andel, knappt 0,3 miljarder kronor, utgörs av
övrig extern finansiering.
Regeringens överväganden
Luftfartsverket presenterar en positiv treårsplan.
Om prognosen infrias kommer Luftfartsverket
enligt plan att klara både ett tungt
investeringsprogram och ägarens mål för
räntabilitet och soliditet. Regeringen konstaterar
dock att trafikprognoser kan slå fel och
prognosen bör därmed betraktas som relativt
känslig.
Det långsiktiga målet för soliditet bör ligga
fast på 25 %. Vad gäller räntabilitetsmålet anser
regeringen att det bör ligga fast på nuvarande
nivå, 8 % på eget kapital. Den räntenivå som
Luftfartsverket utgått från är inte längre aktuell.
Beträffande utdelningskravet anser regeringen
att detta fortfarande bör vara en tredjedel av
vinsten, räknat som resultatet efter
schablonskatt. Utdelning och skattemotsvarighet
bör även fortsättningsvis fastställas slutligt av
regeringen årligen i samband med bokslutet.
Prisrestriktionen för Luftfartsverkets
trafikavgifter bör vara oförändrad.
Regeringen vill också nämna att
Luftfartsverket i regleringsbrevet för år 1998
gavs i uppdrag att utreda hur jämförande studier
(s.k. benchmarking) kan ske av verkets olika
verksamheter. Luftfartsverket lämnade i maj
1998 förslag om hur ett sådant arbete kunde
bedrivas och i 1999 års regleringsbrev fick
Luftfartsverket i uppdrag att redovisa hur arbetet
med benchmarking-studierna fortskrider.
Luftfartsverket har redovisat detta och
regeringen ser positivt på de studier som bedrivs
och att det leder till åtgärder i de fall detta är
motiverat.
Regeringen har ingen erinran mot
investeringsplanens nivå eller inriktning, som i
allt väsentligt innebär en fortsättning av
inriktningen i nu gällande treårsplan. Som
tidigare nämnts har Luftfartsverket i den
ekonomiska planen förutsatt en nedsättning av
den samlade inleveransen i enlighet med
riksdagens beslut (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104) avseende
anpassning av flygplatserna till
Schengensamarbetets krav. Mot bakgrund av
regeringens överväganden redovisas följande
prognoser över resultat m.m. under
treårsperioden 2000 2002.

Tabell 15.9 Prognos över resultat m.m.
Miljoner kronor

1999
2000
2001
2002
Årets vinst efter skatt och
skattemotsvarighet

502

420

430

310
Räntabilitet på eget kapital
(procent)

18

14

13

9
Soliditet (procent)
27
25
24
23
Beräknad skattemotsvarighet
134
126
141
96
Beräknad utdelning
67
77
144
122

15.6.4 Finansiella befogenheter
Luftfartsverkets treårsplan
Med anledning av den utökade
investeringsvolymen under treårsperioden 2000
2002 beräknas den nuvarande låneramen på 5 500
miljoner kronor behöva utökas till 6 000
miljoner kronor år 2000.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under år 2000 låta Luftfartsverket
få rätt att ta upp lån i och utanför
Riksgäldskontoret inom en total ram på 6 000
miljoner kronor. Luftfartsverket föreslås vidare
få rätt att teckna borgensförbindelser till förmån
för dotterbolaget LFV Holding AB inom en
total ram på 60 miljoner kronor samt placera
kassamässigt

överskott i bank, i statsgaranterade skuldebrev
och hos motpart med kreditvärdighet
motsvarande kategori K1 enligt Nordisk Ratings
system eller motsvarande samt på räntebärande
konto i Riksgäldskontoret. Luftfartsverket skall
även kunna lämna likvid säkerhet vid utställandet
av derivatinstrument. En ram även för
utställandet av sådana säkerheter på 2 000
miljoner kronor bör fastställas för år 2000.

15.7 Anslag för budgetåret 2000
B4 Driftbidrag till kommunala flygplatser

Tabell 15.10 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

15 200

1999

Anslag

105 000

Utgifts-
prognos

105 000
2000
Förslag
105 000

2001
Beräknat
105 000

2002
Beräknat
105 000

Anslaget utgörs av driftbidrag till kommunala
flygplatser. Vad gäller trafikunderlaget ingår de
flygplatser som har en icke säsongsbunden
reguljär passagerartrafik och härutöver även de
befintliga flygplatser som har en sådan reguljär
passagerartrafik som kan anses ha särskild
betydelse för uppfyllandet av de
transportpolitiska målen vilka beslutats av
regering och riksdag (prop. 1997:98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266).
Regeringens överväganden
Frågan om statens ansvar för de kommunala
flygplatserna har diskuterats under lång tid och
lett till ett antal tids- eller geografiskt begränsade
dellösningar. Riksdagen har beslutat (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr.
1997/98:266) att staten, inom ramen för ett
oförändrat delat huvudmannaskap för luftfartens
infrastruktur, skall ta ett större ansvar för driften
vid kommunala flygplatser än vad man hittills
gjort. Det nya statliga stödet till de kommunala
trafikflygplatserna infördes budgetåret 1999.
Regeringen föreslår att stödet bör omfatta totalt
115 miljoner kronor varav 105 miljoner kronor
finansieras över statsbudgeten och återstående 10
miljoner kronor av Luftfartsverket som
sektorsmyndighet. De principer för anslaget som
lades fast i budgetpropositionen för år 1999,
utgiftsområde 22, bör gälla även fortsättningsvis.
15.8 Statens haverikommission
Statens haverikommission (SHK) utreder från
säkerhetssynpunkt allvarliga olyckor inom
luftfarten, sjöfarten, järnvägstrafiken och i annan
verksamhet i enlighet med lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor. Haverikommissionen
skall följa den nationella och internationella
utvecklingen på de områden som omfattas av
kommissionens verksamhet samt samarbeta med
berörda säkerhetsmyndigheter i deras
olycksförebyggande verksamhet.
En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1998 visar en positiv avvikelse på
336 717 kronor avseende
förvaltningskostnaderna. Dessa uppgick år 1998
till 8 363 283 kronor mot budgeterade 8 700 000
kronor. De särskilda utredningskostnaderna
uppgick till 2 361 066 kronor.
I budgetunderlaget för åren 2000 2002 har
Haverikommissionen begärt att budgeten för
förvaltningskostnader höjs till 9 950 000 kronor.
De ökade kostnaderna kan hänföras till ökade
löne- och hyreskostnader. Sjöfartsverket har i en
skrivelse till SHK riktat erinran mot storleken av
den budgeterade ökningen av
förvaltningskostnaderna.
Förvaltningskostnaderna skall enligt 1999 års
regleringsbrev fördelas enligt följande om
myndigheterna inte kommer överens om något
annat:

Försvarsmakten 20 %
Statens räddningsverk 15 %
Banverket 5 %
Sjöfartsverket 10 %
Luftfartsverket 50 %

Försvarsmakten har yrkat att dess andel av
SHK:s förvaltningskostnader i ett första steg bör
minskas till 10 %. Som skäl anför
Försvarsmakten att de militära luftfartsolyckorna
minskat kraftigt till följd av ett framgångsrikt
säkerhets-arbete och en minskad flygtid. SHK
anser inte att någon förändring är motiverad då
SHK även fortsättningsvis behöver ha en särskild
utredningschef med militär operativ kompetens
anställd för hantering av militära
luftfartsärenden. Vidare utreder SHK även andra
militära olyckor än luftfartsolyckor. Sålunda
utreds för närvarande en olycka med en militär
stridsbåt.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
SHK har återrapporterat merparten av de mål
som finns uppställda i regleringsbrevet. Av
årsredovisningen kan man bl.a. utläsa att
olycksorsaken kunnat fastställas i samtliga
utredningar utom en. I de flesta rapporterna har
SHK lämnat rekommendationer till
tillsynsmyndigheterna. När det gäller
handläggningstider kan man konstatera att
måluppfyllelsen varit tämligen god inom
verksamhetsområdet civil luftfart . Inom de
övriga verksamhetsområdena har dock målet för
genomsnittlig handläggningstid överskridits med
stor marginal. Det negativa resultatet kan bl.a.
tillskrivas det faktum att endast enstaka
utredningar görs inom de övriga
verksamhetsområdena och att lång
handläggningstid för en enskild utredning ger
stort utslag på genomsnittstiden. Av
årsredovisningen framgår att
tillsynsmyndigheterna i många fall har brustit i
återrapporteringen av vilka åtgärder som
vidtagits med anledning av SHK:s
rekommendationer. Från och med år 1998 har
dock SHK infört nya rutiner i samråd med
tillsynsmyndigheterna vilket kan förväntas ge en
högre återrapporteringsgrad.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har bedömt att
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Det kan dock noteras att SHK inte redovisat
resultaten i förhållande till effektmålet.
Slutsatser
Mot bakgrund av vad SHK anfört i sitt budget-
underlag, anser regeringen att
förvaltningsutgifterna för budgetåret 2000 får
uppgå till högst 9 950 000 kronor. Vad gäller
Försvarsmaktens yrkanden om fördelningen av
förvaltningskostnaderna mellan
tillsynsmyndigheterna finner regeringen inte
skäl att ändra denna utan delar SHK:s
bedömning i frågan. Regeringen vill dock erinra
om den möjlighet myndigheterna har att genom
överenskommelse ändra fördelningen av
förvaltningskostnaderna.
Regeringen anser att handläggningstiderna är
ett viktigt mått på effektiviteten hos
myndigheten. Inom området civil luftfart är
utredningsvolymen tillräckligt stor för att ett mål
om genomsnittlig handläggningstid skall vara
relevant. Inom de övriga områdena är dock
antalet utredningar för litet för att mål om
genomsnittlig handläggningstid skall vara
rättvisande. Regeringen har därför för avsikt att
ändra SHK:s regleringsbrev så att målet om
genomsnittlig handläggningstid tas bort för
områdena militär luftfart, sjöfart, järnvägstrafik
och annan verksamhet. Målet kommer i stället
att ersättas med ett mål om handläggningstid
och, i förekommande fall, krav på
återrapportering om skälen till varför
handläggningstiden överskridits.

16 Post- och telekommunikation
och informationstekni

16.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar post- och
telekommunikation samt informationsteknik.
Post- och telestyrelsen (PTS) är
sektorsmyndighet på post-, tele- och
radioområdena. Myndighetens uppgift är bl.a. att
utöva tillsyn över operatörerna på post- och
telemarknaderna. Antalet heltidsanställda uppgår
till ca 160 personer.
16.2 Utgiftsutveckling
Tabell 6.1 Utgiftsutveckling
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
751,1
694,9
745,4
558,7
558,9
534,1
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
På postområdet har PTS utövat tillsyn över
samtliga postoperatörer med tillstånd samt
handlagt tillståndsärenden och obeställbara brev
enligt uppställda mål för handläggningstider.
Samtliga verksamhetsmål på tele- och
radioområdet har uppfyllts. Inom teleområdet
har PTS bedrivit tillståndsgivning och tillsyn.
Inom radioområdet har arbete bedrivits för att
främja ett effektivt utnyttjande av möjligheterna
till radiokommunikation. Detta har bl.a. skett
genom planering av spektrumutnyttjandet samt
genom tillståndsgivning och tillsyn. Resultatet av
verksamheten inom radio- och teleområdet är i
överensstämmelse med effektmålet.
Förändringar
Riksdagen har beslutat (prop. 1998/99:95, bet.
1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237) om ändringar
i postlagen (1993:1684). Ändringarna syftar till
att skapa förutsättningar för ett mer
konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av
den postala infrastrukturen och därigenom göra
det enklare för postkunden. Bland annat införs
en definition av postnummersystemet i
postlagen och regeringen bemyndigas att utse en
postoperatör som tillhandahåller en
samhällsomfattande posttjänst, i dag Posten AB,
att också tillhandahålla och förvalta
postnummersystemet. Vidare blir
postoperatörerna skyldiga att hålla sina
postboxar, och andra anläggningar för
postöverlämning till mottagare, tillgängliga för
varandra. Ändringarna medför även att Post- och
telestyrelsen får en utökad, lagreglerad roll
avseende frågor som rör postnummersystemet
och postboxsystemet.
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i
telelagen för att anpassa lagen till EG-direktiv på
området (prop. 1998/99:92, bet. 1998/99:TU12,
rskr. 1998/99:238). Genom ändringarna stärks
teleabonnenternas integritets- och
konsumentskydd. Krav införs bl.a. på att
teleoperatörerna med vissa undantag skall
utplåna eller avidentifiera uppgifter om
telemeddelanden efter samtalets slut. Vidare
införs vissa bestämmelser som angår förhållandet
mellan teleoperatören och abonnenten, bl.a. vad
gäller krav på vad abonnemangsavtalet skall
innehålla och förfarande vid uppsägning av
abonnemanget. Lagen trädde i kraft den 1 juli
1999.
Mål
De telepolitiska målen
Enligt riksdagens beslut (prop. 1996/97:61, bet.
1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) skall enskilda
och myndigheter i landets olika delar få tillgång
till effektiva telekommunikationer. Var och en
skall ha möjlighet att från sin stadigvarande
bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja
telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät
till ett rimligt pris. Alla skall få tillgång till
teletjänster på likvärdiga villkor.
Telekommunikationerna skall vara uthålliga och
tillgängliga under kriser och i krig.

Målet för IT-politiken
Riksdagen beslutade i mars 1996 om en nationell
IT-strategi och om målen för denna (prop.
1995/96:125, bet. 1995/97:TU9, rskr.
1995/96:282). Målen för en nationell IT-strategi
skall bl.a. vara

- att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt
som bidrar till att skapa tillväxt och
sysselsättning och som stärker Sveriges
konkurrenskraft,
- att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli
ett medel för ökad kunskap, demokrati och
rättvisa.

Rättsordningen, utbildningen och samhällets
informationsförsörjning skall prioriteras.
Effektiva former måste finnas för en
kontinuerlig juridisk uppföljning av den snabba
utvecklingen på området. Kunskap om
informationsteknik och dess
användningsområden skall föras in på alla nivåer i
utbildningsväsendet. Det skall finnas en hög
tillgänglighet till basinformation genom en väl
fungerande infrastruktur för samhällets
informationsförsörjning. Regleringen av
telemarknaderna är av väsentlig betydelse för
utvecklingen av IT-området. Statens roll är att
säkra och prioritera arbetet med infrastrukturen
(tillgänglighet), regelverket (tilliten) samt
utbildning och kunskap. Sverige bör arbeta för
att regelverket inom EU utvecklas i riktning mot
en överskådlig och mer generell reglering som
inte hämmar den tekniska utvecklingen
samtidigt som användarna garanteras tillgång till
grundläggande tjänster.

De postpolitiska målen
Enligt riksdagen beslut (prop. 1997/98:127, bet.
1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) skall det
finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet
som innebär att alla kan ta emot brev och andra
adresserade försändelser som väger högst tjugo
kilo. Det skall finnas en möjlighet för alla att få
sådana försändelser befordrade till rimliga priser
samt försäkrade och kvitterade av mottagaren.
Dessutom skall enstaka försändelser befordras
till enhetliga priser.
Prioriteringar
Sverige skall stärka sin ställning som en av de
ledande IT-nationerna. I regeringens vision om
det digitala Sverige används den nya
informationstekniken av alla. Ingen lämnas
utanför, varken gamla, arbetslösa,
funktionshindrade eller andra.

Informationstekniken ökar människors frihet att
välja bostad, arbete och studier. Därmed
motverkas dagens regionala obalanser. IT gör
företagen mer effektiva och ger näringslivet ökad
internationell slagkraft. IT-utvecklingen leder
också till att nya företag uppstår och att nya
arbetstillfällen skapas.

Regeringen kommer att vidta en rad åtgärder för
att stärka Sveriges position som en världsledande
IT-nation. Tre områden är prioriterade:
regelverken, utbildningen och infrastrukturen.
- Det måste finnas tydliga spelregler och hög
säkerhet. Elektronisk handel skall stimuleras.
Regler som förhindrar utvecklingen av ett
digitalt samhälle skall tas bort.
- I det digitala samhället är kunskap en
strategisk resurs. En fortsatt satsning görs
därför på utbildning och
kompetensuppbyggnad. Insatserna skall ske
både på bredden - i t.ex. skola och företag -
och på spetskompetens genom
högskoleutbildning och forskning.
- Regeringen anser att förutsättningar för en
väl fungerande infrastruktur skall skapas.

Informationsteknikens betydelse för Sveriges
konkurrenskraft framgår bl. a. av den kraftiga
expansionen av företagens IT-investeringar och
tillväxten inom IT-sektorn under 1990-talet. IT-
branschen är inne i en kraftig expansionsfas där
sysselsättningen inom IT-yrken ökar med 15 till
20 procent per år, enligt
Arbetsmarknadsstyrelsen. Ca 30 procent av alla
nya jobb som skapas är inom IT-sektorn. Den
svenska IT-sektorn (elektronikindustri och IT-
relaterade tjänsteföretag) omsatte över 320
miljarder kronor och sysselsatte drygt 170 000
personer år 1996. Ett näringspolitiskt mål är att
skapa ett gynnsamt närinslivsklimat inte minst
för IT-branschen som bidrar till att Sverige får
fler världsledande företag.
Studier av enskilda företag visar att det finns
ett positivt samband mellan IT och
produktivitet. En hög teknisk tillväxt och
internationell konkurrenskraft anses vara en
förutsättning för stark ekonomisk tillväxt. För
att skapa förutsättningar för Sveriges företag att
bibehålla sin framskjutna position både som IT-
användare och som producenter av mjukvaror
och telekommunikationsprodukter är en väl
utvecklad IT-infrastruktur av stor betydelse. IT-
infrastrukturen är väsentlig för hela näringslivets
utveckling. Den är av särskild betydelse för den
regionala tillväxten och de mindre företagens
utvecklingskraft och konkurrensförmåga.
Regeringen anser att staten har en roll vad
gäller informationstekniken när det gäller
tillgänglighet, regelverk, förutsättningar för god
konkurrens samt utbildning och kompetens. För
att tillgängligheten skall tillgodoses är IT-
infrastrukturen av vital betydelse.
Tillgängligheten förutsätter också att prisbilden
är sådan att företag och privatpersoner skall
kunna använda nya tjänster till en rimlig kostnad.
Regeringen menar att detta kan uppnås bl.a.
genom ökad konkurrens inom sektorn.
Frågan om hur god social och regional
täckning av IT-infrastrukturen skall kunna
tillgodoses har utretts och är för närvarande
under beredning. Regeringen anser att staten har
ett ansvar för att en väl fungerande IT-
infrastruktur finns tillgänglig. Regeringen anser
det viktigt att möjliggöra investering i öppen
ledning, som säkerställer konkurrens mellan
skilda operatörer. Detta kan t.ex. ske i form av
ett stomnät mellan landets alla kommuner som
ett första steg mot högre kapacitet i nätet som
helhet. Det kräver nya investeringar i bredbandig
IT-infrastruktur vilket kan ske både i privat och
offentlig regi. Det är angeläget att investeringar
påbörjas för att Sveriges position nära täten
bland IT-nationer skall kunna bibehållas och
utvecklas. Regeringen avser att fortlöpande ta
initiativ inom området och avser även att
återkomma i den IT-proposition som planeras
till början av år 2000.
Regeringen avser under hösten att fortlöpande
informera riksdagen med aktuell information om
läget i IT-omställningsarbetet inför
millenieskiftet.

16.3 Resultatbedömning
16.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
Utvecklingen på IT-området
Sverige är ett land med hög datortäthet, enligt
vissa undersökningar högst i världen. Hälften av
alla hushåll har dator. Bakom denna utveckling,
som gått snabbare än i de flesta industriländer,
ligger en medveten strategi för att göra datorer
tillgängliga för alla. Skattesubventioneringen av
företagsdatorer för anställda samt LO:s och
TCO:s program för att till rimliga kostnader
göra det möjligt för medlemmarna att köpa dator
har gett goda effekter. Ett resultat av detta är att
fler svenskar är tidigare handlar via internet. I
augusti 1999 hade 418 000 svenskar handlat via
internet enligt SIFO. Sverige ligger främst i
Europa vad gäller internetanvändning och så
många som 39 % av befolkningen har tillgång till
internet från sin bostad. De Svenska IT-
investeringarna är högre än något annat
europeiskt land motsvarande 3,45 % av BNP.
Det är en procentenhet över genomsnittet i
Västeuropa.
Även inom näringsliv och förvaltning är
datoranvändningen hög. Sverige har de näst
högsta datorinvesteringarna i världen, mätt som
andel av BNP; endast USA uppvisar en högre
andel.
Utvecklingen på teleområdet
Den svenska telemarknaden kännetecknas av en
fortsatt mycket dynamisk utveckling. Under
1998 har tillväxten varit fortsatt stark, i
synnerhet inom mobiltelemarknaden och
marknaden för internetaccess. Konkurrensen har
skärpts inom samtliga marknadssegment under
1998. Ett stort antal nya organisationer har under
1998 anmält televerksamhet till Post- och
telestyrelsen, PTS. Vid utgången av 1998 var
antalet anmälda företag ca 80 vilket var en
fördubbling i förhållande till utgången av 1997.
Nyanmälningarna avser såväl svenska som
utländska företag vilket tyder på ett fortsatt
intresse för att etablera televerksamhet på den
svenska marknaden.
Konsultföretaget Öhrlings Pricewaterhouse
Coopers (PwC) har för PTS räkning gjort en
analys av utvecklingen och
konkurrenssituationen på den svenska
telemarknaden. Rapporten Den svenska
marknaden för telekommunikation 1998
presenterades i juni 1999. Uppgifterna i detta
avsnitt är i huvudsak hämtade från denna rapport
samt från PTS rapport Konkurrenssituationen på
olika delmarknader inom
telekommunikationsområdet 1998.

Fasta teletjänster
Det finns för närvarande 13 företag som har
tillstånd att tillhandahålla fast telefoni i Sverige.
Ytterligare ca 30 företag har anmält sådan
verksamhet. Marknaden för fast telefoni uppvisar
en fortsatt volymtillväxt med fallande priser på
främst Sverigesamtal och internationella samtal.
Den totala marknaden för fast telefoni ökade i
värde med 7 procent under 1998 och uppgick till
25 018 miljoner kronor.
Telia AB är fortsatt den dominerande aktören
även om företaget tappar marknadsandelar, i
synnerhet på vissa segment. Telia hade 1998 93
procent av marknaden för nationella samtal
(1997 var andelen 96 procent) och 63 procent av
marknaden för internationella samtal (1997 var
andelen 73 procent). Den fortsatt hårda
konkurrensen vad gäller fast telefoni har
inneburit en fortsatt prispress under 1998.
Enligt PwC ökade medvetenheten bland
kundgrupper som företag och övriga
storanvändare under 1998 om vilka operatörer
som finns och vilka tjänster som dessa erbjuder.
Införandet av lika tillträde och förval den 11
september 1999 kan förväntas påverka
konkurrenssituationen väsentligt. Telefoni
baserad på IP-teknik (IP=Internet Protocol)
fortsatte växa under 1998 även om volymerna
fortfarande är mycket små.

Mobila teletjänster
Marknaden för mobila teletjänster karaktäriseras
av en fortsatt mycket kraftig tillväxt. Värdet av
marknaden för NMT och GSM har mellan
1997och 1998 ökat med 35 procent och uppgick
till 11 349 miljoner kronor. Tillväxten var
betydligt kraftigare än mellan åren 1996 och 1997
då den uppgick till 13 procent.
Antalet tillståndshavare för mobila teletjänster
har inte förändrats under 1998. Det finns f.n. tre
tillståndshavare för mobil telefoni samt en som
ännu ej påbörjat sin verksamhet.
Antalet abonnemang fortsätter att växa. Vid
årsskiftet 1998/1999 fanns det drygt 4 108 000
abonnemang vilket motsvarar 46 procent av
Sveriges befolkning. Detta innebär en ökning
med 30 procent från år 1997. Eftersom det
förekommer dubbla abonnemang, uppskattar
PwC att ungefär 42 procent av befolkningen har
mobiltelefon. Mobil telefoni kan på sikt bli ett
alternativ till den fasta telefonin. Än är
utbytbarheten mellan fast och mobil telefoni
begränsad men på sikt är det inte osannolikt att
vi kommer att se en minskning av andelen fasta
abonnemang bland befolkningen. Telia minskade
under 1998 sin andel av det totala
marknadsvärdet från 66 procent till 63 procent
(NMT 13 procent, GSM 50 procent). Tele2:s
andel förblev oförändrad, 17 procent, och
Europolitan ökade sin andel från 17 till 20
procent. Ser man till perioden 1994 till 1998 så
har Telia minskat sin andel från 87 till 63
procent. Telia minskade sin andel av
abonnemangen från 61 till 54 procent. Tele 2
ökade sin andel från 26 till 31 procent och
Europolitan ökade från 13 till 15 procent.
Operatörerna har under 1998 fortsatt att
differentiera sina erbjudanden i form av olika
abonnemangsformer och olika tjänster. Mängden
av olika typer av abonnemang gör det svårt för
konsumenterna att finna en optimal
abonnemangsform. Förändringen av de generella
prisnivåerna har varit begränsad under 1998.
Vissa kundgrupper börjar emellertid att bli mer
medvetna om de olika alternativ som finns på
marknaden. Telia har också sänkt priset för
samtal till mobiltelefon med ca 20 procent efter
att PTS krävt sänkta samtrafikpriser.
Telia har beslutat att lägga ner NMT900 innan
utgången av år 2000 vilket kan förväntas skärpa
konkurrensen mellan GSM-operatörerna.

Nätkapacitet
Begreppet nätkapacitet omfattar alla former av
överföringskapacitet i telenät från större
sammanhängande system till enstaka
förbindelser samt rent fysiska ledningar utan
elektronisk utrustning, s.k. svart fiber. Det fanns
vid utgången av 1998 ca 50 företag som anmält
tillhandahållande av nätkapacitet till PTS.
Ytterligare åtta har tillstånd till sådan
verksamhet.
Marknaden uppvisade under 1998 en relativt
stark tillväxt. Telia har den största
marknadsandelen. STOKAB, Banverket,
Teracom och Svenska Kraftnät är andra viktiga
aktörer. Internationellt sett ligger priserna för
nätkapacitet tämligen lågt i Sverige.
Telia är fortfarande det enda företaget som har
nät med nationell, regional och lokal täckning.
Konkurrensen på det lokala planet är ännu
mycket begränsad. I framtiden kommer dock
troligen konkurrensen att öka då andra tekniker
för anslutning lanseras, t.ex. via kabel-TV
och/eller via radio.

Internetanslutning
På marknaden för uppringd internetanslutning
dominerar de tre stora aktörerna: Telia, Tele2
och Telenordia. Det totala antalet abonnenter
har ökat kraftigt, vid årsskiftet 1998/99 fanns ca
1,4 miljoner abonnemang. Telia är störst med ca
460 000 abonnemang. Ett antal mindre
leverantörer har också tagit en del av marknaden
genom att erbjuda gratisabonnemang. Tillväxten
under 1998 var 118 procent. Värdet av
marknaden uppskattas till 1 700 miljoner kronor
vilket är en fördubbling i jämförelse med 1997.
En viktig anledning till den kraftiga ökningen är
köpen av s.k. hem-PC. Priserna har sjunkit
under 1998 och förväntas fortsätta sjunka. Vad
gäller andra former för anslutning, såsom ADSL
och kabel-TV, har dessa ännu ingen större
utbredning. Under 1999 kommer dock troligen
nya anslutningsformer att lanseras kommersiellt.
Fast internetanslutning erbjuds främst till
företagsmarknaden.

Konsekvenser av den tekniska och ekonomiska
utvecklingen på telemarknaden
Enligt sin instruktion skall PTS årligen redovisa
konsekvenser av den tekniska och ekonomiska
utvecklingen på telemarknaden med avseende på
tjänsteutbud, prisutveckling och servicegrad, för
bl.a. olika regioner och abonnentkategorier.
Redovisningen framgår av rapporten
Konsekvenser av den tekniska och ekonomiska
utvecklingen på telemarknaden (PTS
diarienummer 99-3908).

Prisutveckling
På abonnemangsavgifter och kringtjänster som
är förknippade med abonnemang (t.ex. flyttning)
finns sedan den 1 juli 1997 ett pristak.
Prisregleringen återfinns i regeringens
förordning SFS 1997:400 där det anges att
avgifterna för varje tjänst som ingår i pristaket i
genomsnitt per kalenderår inte får överstiga
förändringen i nettoprisindex, NPI, under
närmast föregående år. Det är endast Telia som i
dag berörs av förordningen. I PTS rapport
Uppföljning av pristak för abonnemang 1998
framgår att NPI enligt uppgift från SCB har
sjunkit med 1,8 procent samtidigt som Telias pris
för respektive tjänst varit oförändrad under 1998.
Enligt PTS håller sig Telias priser inom den ram
förordningen föreskriver.
PTS har studerat effekterna av Telias
prisomläggning som genomfördes i april 1998
och som delvis var ett resultat av den kritik som
riktades mot Telias prisförändringar i november
1997. PTS undersökning visar bl.a. att den
genomsnittliga kvartalskostnaden efter
prisomläggningen i april 1998 inte skiljer sig
markant från den genomsnittliga
kvartalskostnaden före prisomläggningen i
november 1997.

Tjänsteutbud
AXE är sedan hösten 1998 helt utbyggt i Sverige.
Anslutning med ISDN-teknik erbjuds av flera
olika operatörer, t.ex. Sonera och Global One.
Telia är dock fortfarande den i särklass största
tillhandahållaren av ISDN-anslutningar. Antalet
kanaler hos Telia har ökat med 80 000 under
1998 och uppgår nu till 300 000 etablerade
kanaler. Enligt Telia kan 85 procent av Sveriges
befolkning erbjudas ISDN-anslutning till
listpriser. Övriga erbjuds anslutning enligt offert.

Servicekvalitet
Enligt tillståndsvillkoren för fast telefoni skall
varje tillståndshavare tillgodose minimikrav på
servicekvalitet t.ex. vad gäller leveranstid,
felavhjälpning och driftsäkerhet.
En undersökning, som begränsas till Telia,
visar att Telia lever upp till kravet för leveranstid
som innebär att denna får överskrida 17 dagar
endast i särskilda fall i glesbygd men inte i
tätorter. För felavhjälpning gäller att tiden mellan
det att ett fel anmäls och att det avhjälpts endast i
särskilda fall får överskrida två arbetsdagar och
att 55 procent av felen skall vara avhjälpta inom
åtta arbetstimmar. Resultaten visar att Telia
uppnår det sistnämnda målet. Telia klarar dock
inte att avhjälpa samtliga fel inom två
arbetsdagar. För driftsäkerhet gäller att antalet
kundanmälda fel högst skall uppgå till 160 per
1000 terminalpunkter och år. Detta krav uppnås
av Telia i såväl glesbygd som i tätort.

Allmänhetens klagomål på teleområdet
Enligt sin instruktion skall PTS årligen
rapportera till regeringen arten och omfattningen
av de klagomål som allmänheten framfört till
teleoperatörer och myndigheten. PTS har
redovisat detta i rapporten "Allmänhetens
klagomål på teleområdet" (mars 1999).
I egenskap av sektorsmyndighet på
teleområdet får PTS ta emot klagomål från
allmänheten på olika teleoperatörers verksamhet.
Flertalet klagomål som inkommer till PTS faller
dock inte inom ramen för myndighetens
tillsynsuppdrag. Vid principfrågor angående
abonnemangsvillkor, marknadsföring,
prisinformation m.m. hänvisas till
Konsumentverket. Vid rena tvister mellan
privatperson och näringsidkare hänvisas till
Allmänna reklamationsnämnden. Vid tvister
mellan näringsidkare hänvisas till allmän
domstol.
Ett relativt stort antal förfrågningar och
klagomål har inkommit per telefon. Majoriteten
av telefonkontakterna har av naturliga skäl berört
Telia AB:s verksamhet. Antalet skriftliga
redogörelser som inkommit till PTS under 1998
uppgår till ett 30-tal. Klagomålen som gäller Telia
har handlat om att abonnenten inte har
uppmärksammats om att teleräkningen överstigit
ett viss belopp (5 000 kr när det gäller Telia), att
abonnemang stängts av för snabbt i samband
med obetalda räkningar, dålig framkomlighet för
att anmäla fel, undermålig kvalitet på telelinje,
mobila samtalspotter etc.
Konsumentverket har under år 1998 fått in ca
74 skriftliga klagomål eller förfrågningar rörande
teleområdet. Ungefär dubbelt så många
förfrågningar har inkommit per telefon.
Klagomålen har huvudsakligen gällt
teleräkningens utformning, felaktiga fakturor
och samtalspriser. Därefter är det frågor som rör
fasta abonnemang och marknadsföring som
förekommer oftast.
Konsumentverket rekommenderar att
operatörerna inför en för abonnenterna valfri
kreditgräns. Telia hävdar att brev går ut till
abonnenten så snart teleräkningen uppgår till
5000 kr. Ett antal klagomål visar att detta inte
alltid fungerar i praktiken. Under sista delen av
1998 inledde Konsumentverket ett arbete med
att se över abonnemangsvillkoren för
mobiltelefoni. Konsumentverket har funnit att
bindningstiden vid köp av en ny telefon ökar i
Sverige, och anser att denna utveckling är
olycklig för konsumenterna.
Allmänna reklamationsnämnden fick under
1998 totalt 99 anmälningar som rör telefoni. Av
dessa ärenden har 64 stycken gällt köp av
telefoner och mobiltelefoner. Allmänna
reklamationsnämnden får ett begränsat antal
anmälningar om telefrågor eftersom den inte
prövar tvister som rör telefonräkningens storlek.
ARN menar att sådana ärenden blir rena
bevisfrågor och att nämndens skriftliga
förfarande inte lämpar sig för dessa typer av
ärenden.
När det gäller klagomål som framförts till
teleoperatörerna har några etablerade rutiner för
hantering och registrering av dessa klagomål inte
funnits. För att PTS skall kunna bedöma arten
och omfattningen av de klagomål som inkommit
till de tillståndspliktiga operatörerna bör
rapporteringen ske på ett enhetligt sätt. PTS har
därför under 1998 utarbetat en rekommendation
avseende hur rapporteringen av klagomål skall gå
till. Klagomål som inkommit till operatörerna
skall rapporteras halvårsvis till PTS.
Utvecklingen på postmarknaden
Under 1997 skedde en kraftig uppgång av antalet
postoperatörer med tillstånd att bedriva
postverksamhet. Antalet har minskat något
under 1998 och 1999 för att i augusti 1999 ha
stabiliserats runt 65 st. Även om det förekommer
en viss omsättning av de mindre
postoperatörerna finns det nu runt om i landet
ett antal etablerade lokala postoperatörer som
bedrivit verksamhet under flera år.
Utvecklingen under 1998 visar att av Posten
AB (Posten) distribuerade volymer brev är i
princip desamma som föregående år (ca 3 310
miljoner brev 1997 och ca 3 275 miljoner brev
1998). Även om den totala volymen brev är
ungefär densamma som föregående år torde
förskjutningen i sammansättningen av volymen,
från enstaka försändelser mot sändningar, ha
fortgått även under 1998. Enstaka försändelser är
styckförsändelser med olika format och vikt.
Sändningar däremot består oftast av minst 500-
1 000 försändelser av samma format och vikt.
Sändningar produceras och transporteras
"industriellt" och är i de flesta fall sorterade i
postnummerordning. Sändningar avser dessutom
utskick till mottagarkategorier som t.ex. TV-
innehavare, kontohavare i en bank, hyresgäster
eller skattebetalare.
CityMail Sweden AB (CityMail) har mellan
1997 och 1998 ökat sin volym (från 123,7
miljoner brev till 151,5 miljoner brev) och
därmed ökat sin andel av den totala
brevmarknaden från ca 3,5 % till ca 4,4 %.
CityMail är verksamt endast på marknaden för
försorterade storsändningar, s.k. industriell post.
SDR Gruppen AB och övriga postoperatörer har
tillsammans ca en halv procent av den totala
brevvolymen, medan Posten fortfarande har ca
95 %.
Av den totala brevmarknaden utgörs ca 45 %
av enstaka försändelser och ca 55 % av
sändningar. Privatbrevens andel av den totala
brevmarknaden brukar anges till drygt 10 %
vilket torde innebära att knappt 80 % av de
enstaka försändelserna utgörs av företagspost.
På delmarknaden för sändningar har Posten
en huvudsaklig konkurrent, CityMail. Även om
Posten och CityMail konkurrerar om sändningar
från hela landet är konkurrensen i
utdelningsledet geografiskt begränsad till
Stockholmsområdet, Göteborg och Malmö samt
numera även Gotland, genom anlitande av
entreprenör. Detta innebär att runt 30 % av
landets mottagare (hushåll och företag) omfattas.
I övriga delar av landet är Posten i princip den
enda aktören. PTS bedömer att CityMail under
1998 kan ha haft ca 26 % av marknaden för
industriell post i storstadsområdena. Överfört till
hela marknaden för sändningar skulle CityMails
andel för 1998 vara ca 8 %.
Delmarknaden för enstaka försändelser kan
lämpligen delas in i riksbrev och lokalbrev.
Posten är den enda aktören på marknaden som
erbjuder rikstäckande postservice. Enligt uppgift
från Posten är ca 85 % av all post riksbrev. I
denna mängd ingår också sändningar. Brev som
lämnas in för att delas ut på samma ort betecknas
som lokalbrev och utgör ca 15 % av all post.
Nästan alla lokalbrev torde vara
enstycksförsändelser och bör inte förväxlas med
lokalt inlämnade sändningar även om dessa i
något fall också kan utgöras av lokalbrev.
Av de i dag ca 65 verksamma postföretagen är
många mycket små och erbjuder endast lokal
service. Dessa företag distribuerar mellan 100
och 700 brev vardera per dag. Ett tiotal
lokalpostföretag är något större med en daglig
volym om 1 000 till 3 000 brev per dag och
operatör. De fem till sex största
lokalpostföretagen, av vilka ett par har regional
täckning, distribuerar upp till 7 000 brev i snitt
per dag.
Det finns inga säkra uppgifter på hur stor del
av respektive lokal marknad som dessa nyare
företag har. Även om de har varit förhållandevis
framgångsrika på några orter torde Postens
marknadsandel totalt sett ändå vara över 98,5 %
av hela delmarknaden för enstaka brev.
Den 1 juli 1998 genomfördes vissa ändringar i
postlagen som delvis syftade till att anpassa
lagstiftningen till ett nyligen beslutat EG-
direktiv (97/67/EG av den 15 december 1997).
Sedan den 1 juli 1998 får tillstånd att bedriva
postverksamhet förenas med tidsbegränsade
villkor. Dessa villkor kan innebära skyldighet att
tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst,
att på visst sätt fullgöra vad som krävs avseende
tillförlitlighet och skydd för den personliga
integriteten m.m. PTS, som ansvarar för
tillståndsgivning, har nu även ansvar för att
närmare ange dessa villkor. Posten är den enda
postoperatör som har fått sitt tillstånd förenat
med villkor om skyldighet att tillhandahålla en
samhällsomfattande posttjänst.
Riksdagen fattade den 2 juni 1999 beslut
(prop. 1998/99:95, bet. 1998/99:TU11, rskr.
1998/99:237) om ändringar i postlagen.
Ändringarna syftar till att skapa förutsättningar
för ett mer konkurrensneutralt och bättre
samutnyttjande av den postala infrastrukturen
och därigenom även enkelhet för postkunden.
Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1999 och
innebär bl.a. att en definition av
postnummersystemet har införts i postlagen och
att regeringen bemyndigats att utse en
postoperatör som tillhandahåller en
samhällsomfattande posttjänst, i dag Posten AB,
att också tillhandahålla och förvalta
postnummersystemet. En regel har införts om
att postoperatörer är skyldiga att möjliggöra att
försändelser som befordrats av andra
postoperatörer kan nå operatörernas postboxar
och andra anläggningar för postöverlämning till
mottagare. Vidare har PTS fått en utökad,
lagreglerad roll avseende frågor som rör
postnummersystemet och postboxsystemet.

Förändringar av servicenivån för post- och
kassaservice
PTS har i sin rapport Service och konkurrens II
från februari 1999 lämnat en redovisning till
regeringen om 1998 års förändringar av
servicenivån samt konkurrenssituationen i
landet.

Posttjänst
Enligt postens tillståndsvillkor skall Posten
tillhandahålla daglig service, i normalfallet fem
dagar i veckan, till alla fasta hushåll, företag och
organisationer. Ett antal avlägset belägna hushåll,
företrädesvis i skärgårdarna och i fjällvärlden, har
inte daglig postutdelning. Dessa får i stället sin
post två till fyra dagar i veckan med postväska.
Indragning av inlämnings- och utdelningsställen
måste i normalfallet godkännas av Post-och
telestyrelsen. Enligt ett avtal mellan staten och
Posten om särskilda åtaganden bör inte antalet
hushåll som saknar daglig postservice öka. Vid
utgången av 1996 var antalet hushåll som saknar
daglig postservice 1 209 st. Enligt Posten är
denna nivå i princip oförändrad och enligt PTS
finns det inga andra omständigheter som pekar
på att antalet skulle ha ökat under 1997 eller
1998.
Ett internationellt mått på servicenivån är hur
stor andel av de brev, postade för utdelning nästa
vardag, som verkligen kommer fram inom ett
dygn. Posten har tidigare redovisat en nivå strax
över 97%. De servicemått som Posten redovisat
bekräftas också av en undersökning
(Brevbefordran inom Sverige. Rapport 198:1,
Konsumentverket) som PTS genomfört
tillsammans med Konsumentverket och
Glesbygdsverket. Undersökningen omfattade
drygt 6 700 försändelser varav 97% kom fram
över natten. Under 1997 införde Posten ett nytt
system för att mäta kvaliteten i sin
brevbefordran. PTS har tagit del av systemets
uppbyggnad och funnit det tillförlitligt. Enligt
det nya systemet är det 95% av försändelserna
som kommer fram enligt angivet villkor.
Förändringen beror snarare på de olika
systemens mätmetoder än en faktiskt förändring
i servicenivån.
Enligt den information som PTS har kunnat
inhämta under 1998 har inte Posten vidtagit
några åtgärder i övrigt beträffande
brevdistributionen som har gett några generella
effekter på servicenivå utan den får anses vara
åtminstone lika god som föregående år.

Kassaservice
Regeringen tillsatte under våren 1998 en
utredning om statens ansvar för en rikstäckande
betaltjänst och kontantförsörjning, s.k.
kassaservice. Utredningen är slutförd och i dess
betänkande Kassaservice (SOU 1998:159)
föreslås bl.a. att statens ansvar för kassaservice
bör upphöra och att servicen istället skall
tillhandahållas av marknaden. Därmed bör
statens krav på Posten att tillhandahålla en
rikstäckande kassaservice upphävas samt även de
tillsynsuppgifter beträffande kassaservice som
ålagts PTS avskaffas. Betänkandet har
remissbehandlats och bereds för närvarande
inom regeringskansliet.
Enligt nu gällande avtal mellan staten och
Posten skall kassaservice tillhandahållas fem
dagar i veckan. Kassatjänsterna utförs dels vid
Postens fasta kassaställen (postkontor, Post i
butik etc.), dels av lantbrevbärarna. Den
genomgående trenden de senaste tio åren har
emellertid varit att antalet kassatransaktioner
minskar och för närvarande sjunker antalet med
ca 10% årligen. Den helt dominerande orsaken
till detta är att hushåll och företag väljer andra,
billigare och bekvämare former för sina
transaktioner.
För att möta den vikande efterfrågan på
kassatjänster har Posten de senaste åren
omstrukturerat sitt servicenät. De förändringar
som genomförts har främst bestått av övergång
från postkontor till annan serviceform (t.ex. Post
i butik) samt en viss utglesning av kontorsnätet i
större städer och dess förorter. Enligt PTS
bedömning har de förändringar som genomförts
i servicenätet under 1998 inte påverkat
rikstäckningen. PTS menar vidare att en
indragning eller flyttning av ett postkontor i en
större stad visserligen påverkar tillgängligheten
till kassaservicen för de närmast berörda, men att
de alternativ som de berörda hänvisas till finns
inom ett från rikstäckningssynpunkt acceptabelt
avstånd.
16.3.2 De viktigaste statliga insatserna på
området
Regeringen anser att frågan om IT-
omställningen inför år 2000 är av stor vikt. Den
6 maj 1999 överlämnade regeringen den andra
lägesrapporten om IT-omställningen i samhället
(skr. 1998/99:111) till riksdagen. Post- och
telestyrelsen, Statens energimyndighet,
Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Affärsverket
svenska kraftnät har genom regeringsbeslut den
6 maj 1999 (N1999/7287/ITFoU) fått i uppdrag
att lämna ytterligare lägesrapporter om IT-
omställningen.
Statskontorets rapport Sammanhållen strategi
för samhällets IT-säkerhet (1998:18) har
remissbehandlats. Regeringen bereder nu
förslagen. Inom området finns andra rapporter
som bör beaktas i den fortsatta beredningen,
t.ex. från Arbetsgruppen om
informationskrigföring (Fö 1997:A). Förslag till
en strategi för samhällets IT-säkerhet skall
presenteras för riksdagen våren år 2000. Flera
förslag inom området har redan presenterats i
regeringens proposition Förändrad omvärld
omdanat försvar (prop. 1998/99:74).
Regeringen har i juni 1999 beslutat om
direktiv (dir. 1999:63) för en särskild utredare
med uppgift att lämna förslag till principer för att
åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det
gäller planeringen för civilförsvar och
beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred. En delrapport avseende frågor
som berör IT-säkerhet och skydd mot
informationskrigföring skall lämnas senast den 1
april år 2000. Uppdraget skall slutredovisas
senast den 1 februari år 2001.
IT-infrastrukturutredningen (K 1998:07) som
hade i uppdrag att utreda tillgången till avancerad
informations- och kommunikationsteknisk
infrastruktur ur ett regionalpolitiskt och socialt
perspektiv överlämnade den 11 juni 1999 sitt
betänkande till regeringen. Förslagen bereds för
närvarande.
Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA) har fått regeringens uppdrag att utreda
uppbyggnaden av ett samlat system för statistik
om modern informations- och
kommunikationsteknik. En första
delrapportering gjordes den 15 september 1998.
Ett preliminärt förslag avseende
ansvarsfördelningen mellan myndigheter för IT-
statistik överlämnades den 1 mars 1999.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 30 juni
2001.
En särskild utredare har tillkallats med
uppdrag att utreda utformningen av den svenska
hanteringen av domännamn (dir. 1998:71).
Utredaren skall undersöka hur
domännamnsinnehavarnas och andra användares
behov av effektivitet, rättssäkerhet, teknisk
funktionalitet, driftsäkerhet och
kostnadseffektivitet på bästa sätt tillgodoses.
Utredaren skall lämna sitt betänkande den 15
april 2000.
Inom Regeringskansliet utarbetas för
närvarande en handlingsplan för elektronisk
handel. Arbete pågår också med att anpassa den
svenska lagstiftningen till EG:s kommande
direktiv om elektroniska signaturer och att delta i
förhandlingarna rörande direktivförslaget om
elektronisk handel.
En översyn av det samlade regelverket på
telekommunikationsområdet inom EG har
initierats av kommissionen. Under hösten 2000
förväntas förslag till ny lagstiftning presenteras.
Ett aktivt arbete bedrivs i Regeringskansliet med
att utarbeta svenska ståndpunkter vad gäller
utformningen av det framtida regelverket.
Post och telestyrelsen (PTS) är
sektorsmyndighet inom post-, tele- och
radioområdena. Myndigheten har under året
utövat tillsyn över samtliga aktörer med tillstånd.
PTS skall verka för att enskilda och
myndigheter i landets olika delar skall ha tillgång
till effektiva telekommunikationer samt verka
för ett effektivt utnyttjande av möjligheterna till
radiokommunikation. PTS utövar tillsyn över
teleoperatörerna samt handlägger ärenden som
omfattas av reglerna om anmälningsplikt och
tillståndsplikt. Tillsyn har bedrivits hos samtliga
tillståndshavare och inkluderat bl.a. kontroll av
kostnadsredovisningsvillkor, framföring av
nödsamtal samt servicekvalitet. PTS har granskat
Telias kostnadskalkyler, främst i syfte att kunna
bedöma rimligheten i prissättningen för
samtrafik och hyrda förbindelser. PTS har under
året meddelat föreskrifter om införande av
nummerportabilitet för fasta teletjänster. PTS
har vidare under 1998 beslutat att den 11
september 1999 införa det internationella
prefixet 00, lika tillträde och förval. PTS har
också genomfört en informationskampanj till
allmänheten inför förändringen.
PTS har inom verksamhetsgrenen radio
handlagt tillståndsansökningar om radiotillstånd
och störningsanmälningar. PTS har också
bedrivit förebyggande radiotillsyn.
Under verksamhetsåret har PTS upprättat en
ny svensk frekvensplan, vilken utgavs som
allmänt råd (PTSFS 1998:3). PTS har vidare
medverkat i det europeiska
harmoniseringsarbetet inom CEPT för att
säkerställa att svenska intressen och krav
tillgodoses i upprättandet av en gemensam
europeisk frekvenstabell.
PTS har vidare som uppdrag att typgodkänna
teleterminal och radioutrustning.
Arbetet inför ordförandeskapet i EU
intensifieras under år 2000 då Sverige ingår i den
sk. trojkan under perioden juli 2000 till
december 2001. Under denna period kommer
lagstiftningsfrågor om informationsteknik och
informationskommunikation att kräva
omfattande arbetsinsatser inom PTS som stöd
för regeringen. Härtill kommer angelägna
arbetsuppgifter för att säkra ett korrekt och
ändamålsenligt införande av redan antagen EG-
rättslig lagstiftning på området.
16.3.3 Slutsatser
De av statsmakterna fastlagda övergripande
målen samt verksamhetsmålen inom
verksamhetsområdet har i allt väsentligt
uppfyllts. Avvikelser från budget inom
verksamhetsområdet post- och
telekommunikation förklaras av att vissa anslag
används till upphandling samt projektstöd vilket
leder till att utbetalningarna blir ojämna. Den
övergripande inriktningen för PTS bör ligga fast.
I enlighet med vad riksdagen förordat (prop.
1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr.
1993/94:119 och prop. 1996/97:61, bet.
1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) samt i enlighet
med Riksdagens revisorers förslag
(1995/96:RR10) lämnas här en redovisning av
utvecklingen på post- och
telekommunikationsområdet samt hur de
grundläggande målen enligt postlagen respektive
telelagen uppnåtts.
Regeringen avser under hösten att fortlöpande
informera riksdagen med aktuell information om
läget i IT-omställningsarbetet. Regeringen avser
vidare att överlämna en ny proposition om IT till
riksdagen i början av år 2000. Denna kommer att
ges en bred uppläggning och utgöra en
uppföljning av den tidigare IT-propositionen.
Mot bakgrund av den snabba utveckling som
sker inom IT-området finns skäl att på ett
övergripande sätt, med nationellt och
internationellt perspektiv, se över den förda
politiken, målsättningar och prioriteringar. Det
gäller såväl den tekniska infrastrukturen, IT-
säkerhet, elektronisk handel som utbildnings-
och forskningsaspekter, IT-användning hos
myndigheter, inom vård och omsorg, hos svaga
grupper etc. IT berör idag snart sagt alla
områden och är av stor betydelse för utveckling
och tillväxten.
Post- och telestyrelsen har lämnat förslag till
ändringar i lagen (1993:599) om
radiokommunikation, lagen (1992:1527) om
teleterminalutrustning och telelagen (1993:597)
med anledning av ett nytt EG-direktiv om
radioutrustning och teleterminalutrustning och
om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse (99/5/EG). Förslaget
remissbehandlas för närvarande. Regeringen
avser att i början av nästa år lämna en proposition
till riksdagen.
16.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen för år 1998
avseende myndigheten inom
verksamhetsområdet.
Regeringen har påtalat att antalet anställda
minskade under 1997 samt att andelen
akademiskt utbildade vid myndigheten varit
förhållandevis låg. Rekryteringssvårigheter
befaras även fortsättningsvis vid rekrytering av
viss kvalificerad teknisk kompetens.
Vid 1998 års utgång var antalet
tillsvidareanställda 148. Under de åtta första
månaderna 1999 har antalet anställda ökat med
elva till 159. Andelen anställda med akademisk
utbildning har samtidigt ökat från 36% till 39%.
16.5 Förslag till lag om ändring i
telelagen (1993:597)

Regeringens förslag: Möjligheten för
tillsynsmyndigheten att meddela tillståndsvillkor
enligt telelagen utvidgas till att omfatta även att
verksamheten skall bedrivas med krav på
tillgänglighet och ett effektivt
frekvensutnyttjande.

Ärendet och dess beredning: Post- och
telestyrelsen har kommit in med ett förslag till
regeringen om ändringar i telelagen (1993:597)
som innebär att vissa tillståndshavare genom
tillståndsvillkor kan åläggas skyldighet att
tillhandahålla nätkapacitet i mobila telenät till
andra på begäran. Ersättning för upplåtelse av
sådan kapacitet föreslås ske på marknadsmässiga
villkor. Avsikten med förslaget är att främja
konkurrensen på marknaden för mobila
teletjänster. Tillsynsmyndigheten föreslås vidare
få möjlighet att på ansökan av en part besluta vad
som skall gälla om tvist uppkommer i dessa
frågor. I framställningen föreslår Post- och
telestyrelsen också att det skall vara möjligt för
tillsynsmyndigheten att meddela tillståndsvillkor
om skyldighet för tillståndshavarna att uppfylla
krav på tillgänglighet och ett effektivt
frekvensutnyttjande. Förslaget har
remissbehandlats. Regeringen tar i detta
sammanhang upp till behandling endast förslaget
i den del det avser tillståndsvillkor om
tillgänglighet och ett effektivt
frekvensutnyttjande. Lagförslaget i denna del har
inte den karaktären att det kräver Lagrådets
yttrande. Post- och telestyrelsens förslag i övrigt
bereds vidare i Näringsdepartementet.

Post- och telestyrelsens förslag:
Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Endast Länsrätten i
Stockholm och Telia AB har särskilt
kommenterat Post- och telestyrelsens förslag i
denna del. Länsrätten anser att lagtexten behöver
förtydligas. Telia ifrågasätter allmänt behovet av
införande av tillståndsvillkor med krav på
geografisk täckning och ett effektivt
frekvensutnyttjande.

Skälen för regeringens förslag: Telelagen
(1993:597) trädde i kraft den 1 juli 1993. För viss
verksamhet enligt lagen krävs tillstånd. Dessa
meddelas av tillsynsmyndigheten, Post- och
telestyrelsen. Tillstånden får förenas med villkor.
I den ursprungliga lydelsen av lagen angavs vissa
villkor som tillstånden kunde förenas med.
Uppräkningen var dock inte avsedd att vara
uttömmande. Endast vissa centrala villkor
räknades upp. De tillståndsvillkor som kunde
ställas upp skulle bestämmas mot bakgrund av de
syften som lagen främjar. Villkor avseende t.ex.
krav på geografisk täckning av tillhandahållande
av mobila teletjänster upptogs inte i lagen. Post-
och telestyrelsen har det oaktat ålagt vissa
tillståndshavare sådana villkor. Motiveringen
härför var att ett övergripande mål för den
statliga telepolitiken är att hushåll, företag och
myndigheter skall ha tillgång till effektiva
telekommunikationer och att ett delmål
därvidlag enligt förarbetena är god tillgänglighet
och regional balans.
Genom ändringar i lagen som trädde i kraft
den 1 juli 1997 (SFS 1997:397) gjordes
uppräkningen av tillståndsvillkor uttömmande.
Skälen som angavs härför var att paragrafen mot
bakgrund av tillståndsdirektivet (97/13/EG)
måste anpassas i flera avseenden, bl.a. att det
framgent uttömmande måste regleras vilka
frågor som får regleras i form av villkor (prop.
1996/97:61 s. 96). Inte heller vid det tillfället
kompletterades lagen med en möjlighet att
meddela tillståndsvillkor med krav på geografisk
täckning. Mot bakgrund av att god tillgänglighet
och regional balans är en väsentlig del av de
telepolitiska målen anser regeringen att telelagen
skall kompletteras så att det blir möjligt för
tillsynsmyndigheten att som ett villkor för
tillståndet ställa upp krav på att operatören skall
tillhandahålla tjänsten med god tillgänglighet.
Med begreppet tillgänglighet avses inte bara
att tjänsten skall tillhandahållas med en viss
minsta geografisk utbredning över landet utan
även att villkor om krav på viss framkomlighet i
näten skall kunna meddelas. Som tidigare gäller
att varje villkor måste kunna direkt återföras till
lagens syften. Vid överväganden om ett visst
villkor behöver meddelas ingår naturligen också
en bedömning av om syftet med villkoret
tillfredsställande tillgodoses på annat sätt, t.ex.
genom rådande konkurrens.
Tillgången på radiofrekvenser är begränsad.
Enligt lagen (1993:599) om
radiokommunikation krävs därför tillstånd för
innehav och användning av radiosändare i syfte
att främja ett effektivt nyttjande av möjligheterna
till radiokommunikationer och andra
användningar av radiovågor. Frågor om tillstånd
prövas av Post- och telestyrelsen. Tillståndet
skall avse en viss radioanvändning och kan i
behövliga fall förenas med villkor angående bl.a.
tilldelad frekvens och annat som är av betydelse
för ett effektivt frekvensutnyttjande.
Dessa villkor kan enligt lagen meddelas endast
för den enskilda radiosändaren. När det gäller
större mobiltelefonisystem med flera
radiosändare finns det behov av att kunna ställa
villkor som gäller frekvensanvändningen för
systemet som helhet redan när tillståndet att
tillhandahålla mobila teletjänster meddelas enligt
telelagen. Regeringen delar därför Post- och
telestyrelsens bedömning att telelagen bör
kompletteras med en möjlighet att meddela
sådana tillståndsvillkor

16.6 Anslag för budgetåret 2000
C1 Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter
Tabell 16.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

134 820

1
Anslags-
sparande

49 0721

1999

Anslag

147 391

1
Utgifts-
prognos

166 9001
2000
Förslag
11 206

2001
Beräknat
11 392
2

2002
Beräknat
11 589
2

1 Fr.o.m. år 2000 är Post och telestyrelsen avgiftsfinansierad.
2 Motsvarar 16 449 tkr i 2000 års prisnivå.

Under 1999 finansieras Post- och Telestyrelsen
(PTS) verksamhet från anslaget C1 Post- och
Telestyrelsen. Verksamhetens kostnader täcks i
huvudsak av avgifter som redovisas mot särskild
inkomsttitel (2547).
Enligt regeringens bedömning kan
verksamheten bedrivas mer effektivt om (PTS)
istället får disponera avgiftsinkomsterna.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att
medel motsvarande 11 206 tkr för år 2000 anslås
för att täcka förvaltningskostnaderna för
upphandling av samhällsåtaganden och
totalförsvar samtidigt som huvuddelen av PTS
verksamhetskostnader finansieras genom
avgifter.
De samhällsåtaganden som upphandlas
(handikapp, totalförsvar till viss del) finansieras
med medel från statsbudgeten.

Regeringens övervägande
Resultatinformation
PTS har under året utövat tillsyn över samtliga
aktörer med tillstånd vilket inkluderat bl.a.
kontroll av kostnadsredovisningsvillkor,
framföring av nödsamtal samt servicekvalitet.
Vidare har PTS granskat Telias kostnadskalkyler,
främst i syfte att kunna bedöma rimligheten i
prissättningen för samtrafik och hyrda
förbindelser.
Under året har myndigheten meddelat
föreskrifter om införande av nummerportabilitet
för fasta teletjänster och beslutat att den 11
september 1999 införa det internationella
prefixet 00, lika tillträde och förval. Inför denna
förändring har PTS genomfört en
informationskampanj till allmänheten.
Inom verksamhetsgrenen radio har PTS
handlagt tillståndsansökningar om radiotillstånd
och störningsanmälningar samt bedrivit
förebyggande radiotillsyn.
PTS har under 1998 upprättat en ny svensk
frekvensplan, vilken utgavs som allmänt råd
(PTSFS 1998:3).
Myndigheten har medverkat i det europeiska
harmoniseringsarbetet inom CEPT för att
säkerställa att svenska intressen och krav
tillgodoses i upprättandet av en gemensam
europeisk frekvenstabell.
Vidare har PTS som uppdrag att typgodkänna
teleterminal och radioutrustning.
Post- och telestyrelsen är ansvarig myndighet
för funktionerna Telekommunikationer mm.
samt Postbefordran vilka behandlas inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
För att balansera de stora avgiftsöverskott som
uppstod vid myndighetens tillkomst har flertalet
avgifter sänkts under de senaste åren.
Resultatbudgeten för förvaltningsverksamheten
har därmed underbalanserats. Myndigheten
beräknar att de ackumulerade avgifterna i stort
sett skall motsvara de ackumulerade kostnaderna
vid utgången av 1999.
Avgifterna beräknas därefter återgå till tidigare
nivåer. Fr. o .m. år 2000 beräknas de årliga
avgiftsintäkterna i princip motsvara de årliga
kostnaderna. Avgiftsnivåerna påverkas inte av att
myndigheten disponerar avgiftsintäkterna.

Tabell 16.3 Resultatbudget

Offentlig-
rättslig
verksamhet
Kostnader
Kostnader i
den avgifts-
finansie-
rade
verksamhet
en.
Intäkter
Resultat
Utfall
1998
135 209
127 437
119 299
-8 138
Prognos
1999
175 000
164 400
122 000
-42 400
Budget
2000
175 000
164 000
164 000
0
Budget
2001
180 000
169 000
169 000
0
Budget
2002
185 000
174 000
174 000
0
Slutsatser
På tele-, radio-, utrustnings- och post- området
har samtliga mål uppfyllts.
Riksdagen bör bemyndiga regeringen att
tillsvidare disponera avgiftsintäkter i Post- och
Telestyrelsens verksamhet. Myndighetens anslag
om 11 206 tkr skall användas för att täcka
förvaltningskostnader för verksamheterna
samhällsåtaganden och totalförsvar. Vid
anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 373
tkr.

Tabell 16.4 Beräkning av anslaget för 2000
Tusentals kronor
Anslag 1999
147 391
Pris- och löneomräkning
833
Justering av premier
373
Till följd av nettofinansiering
-137 391
Förslag 2000
11 206

C2 Upphandling av
samhällsåtaganden
Tabell 16.5 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

150 791

Anslags-
sparande

75 228

1999

Anslag

147 484

1
Utgifts-
prognos

173 500
2000
Förslag
157 484

2001
Beräknat
157 484

2002
Beräknat
157 484

1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med 1999 års ekonomiska
vårproposition minskades anslaget med 10 000 tkr.

Anslaget används till att trygga
funktionshindrades behov av effektiva
telekommunikationer och posttjänster genom
upphandling. En jämförelse mellan budget och
utfall visar på ett anslagssparande om 75 228 tkr.
Handikappåtgärderna är relaterade till volym,
dvs. antalet funktionshindrade som är i behov av
tjänsten. Detta innebär svårigheter att i förhand
skatta utfallet.
Regeringens övervägande
Resultatinformation
Ett flertal tjänster har upphandlats och drivs
enligt avtal bl.a. nummerupplysning för
synskadade, förmedlingstjänst texttelefoni,
befordran av blindskriftsförsändelser mellan
synskadade och från institutioner, utsträckt
lantbrevbärarservice för äldre och handikappade
samt drift av en databas med
samhällsinformation för personer med
funktionshinder.
För närvarande bedrivs en provisorisk
förmedlingstjänst för bildtelefoni. Tjänsten är
mycket efterfrågad och kommer efter
upphandling att permanentas. Regeringens
bedömning är att ingående överföringsbelopp
kommer att behövas för att finansiera
blindskriftsförsändelser, utsträckt
lantbrevbärarservice samt för att möta en ökad
efterfrågan på befintliga och nya tjänster inom
telekommunikationsområdet.

Tabell 16.6 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
63 0001
230 000
162 600
250 100
76 000
Nya förpliktelser
229 5002
100 800
248 500

Infriade förpliktelser*
62 152
168 200
161 000
174 100
76 000
Kostnadsförändring gentemot avtal
-348

Utestående förpliktelser vid årets slut
230 000
162 600
250 100
76 000
0
Erhållen/föreslaget bemyndigande
230 000
200 000
250 000
160 000
160 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. 1) Hänför sig till
åtaganden i enlighet med övertagna avtal från Socialstyrelsen
2) Infriade förpliktelser under 1998 blev 348 tkr lägre än gjorda beställningar.
Beställningarna är slutreglerade under 1998

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Slutsatser
Regeringen anser det vara av största vikt att de
tjänster som PTS upphandlar för
funktionshindrade personer säkras. Uppkommet
anslagssparande bör användas till finansiering av
blindskriftsförsändelser, utsträckt
lantbrevbärarservice samt för att möta ökad
efterfrågan på befintliga och nya tjänster inom
telekommunikationsområdet.

C3 Ersättning till Posten AB för
rikstäckande betalnings- och
kassaservice.
Tabell 16.7 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

200 000

Anslags-
sparande

0

1999

Anslag

200 000

Utgifts-
prognos

200 000
2000
Förslag
200 000

2001
Beräknat
200 000

2002
Beräknat
200 000

Anslaget används till att trygga den rikstäckande
betalnings- och kassaservicen. En tolftedel av
anslaget utbetalas månatligen till Posten AB
(publ).
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Staten har tagit på sig ett ansvar för en
rikstäckande kassaservice, vilket framgår av 1a §
postlagen (1993:1684). Bestämmelser
kompletteras av ett avtal mellan staten och
Posten AB (publ). som löper ut den 1 januari år
2000. Enligt avtalet förbinder sig posten att
tillhandahålla en daglig grundläggande
kassaservice. För denna tjänst där alternativ
saknas och det inte är kommersiellt motiverat att
bedriva verksamhet, erhåller Posten AB en
ersättning om 175 miljoner kronor. I proposition
1997/98:127 Statens ansvar på postområdet gör
regeringen bedömningen att, mot bakgrund av
att marknaden för betaltjänster genomgått
betydande förändringar under senare år, statens
ansvar för området bör ses över. Regeringen
beslutade därför den 12 mars 1998, att tillsätta en
utredning med uppgift att utreda statens ansvar
för den grundläggande betaltjänsten och
kontantförsörjningen (dir.1998:15).
Utredningen har överlämnat betänkandet
Kassaservice (SOU1998:159) vilket gått ut på
remiss. Nuvarande ordning med ersättning till
Posten AB för den rikstäckande kassaservicen
föreslås bibehållas tills vidare i väntan på
resultatet av remissbehandlingen.

Slutsatser
Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift
att se över statens ansvar för den grundläggande
betaltjänsten och kontantförsörjningen. Den
nuvarande ordningen med ersättning till Posten
AB bör tillsvidare bibehållas i väntan på
resultatet av remissbehandlingen

C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige
AB för alarmeringstjänst enligt
avtal
Tabell 16.8 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

140 000

Anslagss-
parande
0

1999

Anslag

140 000

Utgifts-
prognos

140 000
2000
Förslag
140 000

2001
Beräknat
140 000

2002
Beräknat
140 000

Regeringen har med stöd av riksdagens
bemyndigande (prop. 1993/94:150, bet.
1993/94:TU38, rskr. 1992/93:437) i juni 1994
tecknat ett alarmeringsavtal med SOS Alarm
Sverige AB i syfte att säkerställa en effektiv SOS-
tjänst och tillgodose behovet av
alarmeringstjänster för den statliga
räddningstjänsten. I alarmeringsavtalet från 1993
lades ersättningen från staten till bolaget fast för
åren 1995 och 1996. Därefter fastställs avgiftens
storlek i samband med att riksdagen beslutar om
statsbudget för budgetperioden. Bolaget skall
senast den 1 mars varje år lämna ett underlag för
kostnadsbedömning.

Regeringens överväganden
Resultatinformation
Regeringen avser att tillsammans med övriga
ägare göra en översyn av SOS Alarms intäkter
och kostnader. PTS har i samband med
årsredovisningen föreslagit åtgärder som leder
till ökad framkomlighet till alarmering av
räddningsorganen via nödnumret 112.
Slutsatser
Regeringen anser det angeläget att ovan nämnda
kostnadsöversyn görs. PTS har redovisat sitt
uppdrag för att förbättra framkomligheten till
nödnummer 112 Regeringen avser att ta
ställning till eventuella åtgärder.
C5 Informationsteknik:
Telekommunikation m.m.
Tabell 16.9 Anslagsutveckling
Tusentals kronor

1998

Utfall

20 366

Anslags-
sparande

11 183

1999

Anslag

60 000

1
Utgifts-
prognos

65 000
2000
Förslag
50 000

2001
Beräknat
50 000

2002
Beräknat
25 000

1 Varav 10 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen
1999.

Anslaget används till att finansiera IT-
kommissionens verksamhet, 2000-delegationens
verksamhet samt ytterligare åtgärder i form av
utredningar och projektbidrag m.m. som bidrar
till att förverkliga regeringens IT-politik.
Anslaget höjdes 1999 med 25 miljoner kronor
under tre år.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Anslaget skall även i fortsättningen användas till
att finansiera IT-kommissionens verksamhet,
2000-delegationens verksamhet samt ytterligare
åtgärder i form av utredningar och projektbidrag
m.m. som bidrar till att förverkliga regeringens
IT-politik. Medlen skall vid behov därutöver
kunna användas till eventuellt ytterligare insatser
för att påskynda anpassningen av datorsystem
inför år 2000 samt upphandling av
telegramtjänst. Sparandet på anslaget uppgick till
7,3 mkr vid utgången av 1998 vilket beror på en
ojämn utbetalningstakt till projekt och
utredningar.
Statliga insatser på området
IT-kommissionen (K 1998:04) har som
övergripande uppgift att analysera
informationsteknikens påverkan på
samhällsutvecklingen. Kommissionen skall
utifrån en grundlig analys synliggöra problem
samt peka på framtida möjligheter inom IT-
området.
IT-kommissionen skall arbeta för att
informations- och kommunikationstekniken
förankras på bred bas i samhället genom att:
- Bistå regeringen med råd och förslag till
konkreta åtgärder
- Stimulera till engagemang och egna
arbetsinsatser hos så många som möjligt
- Verka för informationsspridning kring
aktuella frågor inom verksamhetsområdet
En viktig uppgift för IT-kommissionen är att
lyfta fram, belysa och ge förslag på hur
kortsiktiga frågor, som utgör hinder för
utveckling och tillväxt, skall hanteras.
Kommissionen skall också föreslå mer konkreta
insatser inom speciella områden, vars
genomförande kan stärka landets framskjutna
position på IT-området. IT-kommissionen har
för detta ändamål inrättat ett antal arbetsgrupper,
s.k. observatorier, som har till uppgift att gå
djupare in i frågor av särskilt intresse.
Observatorierna arbetar framtidsinriktat i
kunskapsnätverk för att undersöka
frågeområden som ännu inte är tillräckligt
belysta.

- Det IT-rättsliga observatoriet
- Tillväxtobservatoriet
- Observatoriet för IT-infrastrukturfrågor

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr.
1998/99:2) lämnat en redovisning av
utvecklingen på IT-området. Skrivelsen är den
andra i ordningen sedan IT-propositionen (prop.
1995/96:125) förelades riksdagen. Förutom en
beskrivning av den allmänna utvecklingen på
området redogörs för vidtagna och pågående
åtgärder inom ramen för handlingsprogrammet
för att bredda och utveckla användningen av
informationsteknik.
Regeringen anser att frågan om IT-
omställningen inför år 2000 är av stor vikt. Den 6
maj 1999 överlämnade regeringen den andra
lägesrapporten om IT-omställningen i samhället
(skr. 1998/99:111) till riksdagen. Post- och
telestyrelsen, Statens Energimyndighet,
Sjöfartsverket, Luftfartsverket samt Affärsverket
Svenska kraftnät har genom regeringsbeslut den
6 maj 1999 (1999/7287/ITFoU) fått i uppdrag
att lämna ytterligare lägesrapporter om IT-
omställningen.
2000-delegationens verksamhet under 1999 är
i huvudsak inriktad på två områden: information
och granskning. 2000-delegationen har en roll
som samordnare i informationsfrågor och
informerar kontinuerligt en bred målgrupp om
frågor som rör omställningsarbetet i samhället
via webbplats, nyhetsbrev, anföranden vid
seminarier och massmedier. I början av maj 1999
genomfördes en informationskampanj riktad till
allmänheten. Kampanjen syftade bl.a. till att
belysa olika sakfrågor som rör 2000-frågan och
att informera om samhällets anpassningsarbete.
Delegationen bevakar 2000-frågan i
massmedier. Detta sker bl.a. genom löpande
pressbevakning och medieanalyser. Särskilda
presseminarier anordnas återkommande för att
erbjuda journalister ett forum för inblickar och
diskussion kring 2000-problematiken.
Bakgrunden till det andra
verksamhetsområdet, granskningar, är de olika
tolkningar av omställningsarbetet som
förekommer. Granskningarna syftar således till
att så långt det är möjligt klarlägga
anpassningsläget i viktiga samhällssektorer,
bedöma 2000-projektens tillförlitlighet samt
fastställa i vilken utsträckning arbete återstår och
hur aktörerna avser slutföra arbetet.
Granskningar och hearingar genomförs inom ett
antal nyckelområden. Under våren och
försommaren 1999 har el- och telesektorerna
undersökts. Planering pågår för genomförande
av granskning eller hearing inom ytterligare
områden, bl.a. vattenförsörjning, miljöpåverkan,
hälso- och sjukvård och livsmedelskedjan. 2000-
delegationen redovisar en sammanfattande
lägesbeskrivning i oktober 1999. En slutlig
redovisning av uppdraget presenteras 31 mars
2000.

17 Statens järnvägar, kollektivtrafik och
samhällsköpta tjänster, m.m.

17.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar Statens järnvägar
(SJ), anslaget Ersättning till Statens järnvägar i
samband med utdelning från AB Swedcarrier,
Rikstrafiken och anslaget Viss internationell
verksamhet. Anslagen Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m., Ersättning till
trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik och Kostnader för avveckling av
Styrelsen för riksfärdtjänst föreslås slås samman
och överföras till ett anslag Rikstrafiken:
Trafikupphandling. Även anslaget Transportstöd
till Gotland föreslås att föras från
verksamhetsområdet Sjö- och luftfart och uppgå
i det nya anslaget.
Kärnverksamheten i SJ-koncernen är
järnvägstrafiken. Övriga verksamheter och
dotterbolag utgör komplement och stöd till
kärnverksamheten.
Den nya myndigheten Rikstrafiken började
sin verksamhet den 1 juli 1999 och kommer fram
till årsskiftet att bygga upp och organisera sin
verksamhet.
Rikstrafiken skall verka för utveckling och
samordning av den interregionala kollektiva
persontrafiken så att de transportpolitiska målen
uppnås. Vidare skall Rikstrafiken följa
kollektivtrafikens utveckling och särskilt
kartlägga brister i den interregionala kollektiva
persontrafiken. Det ingår också i Rikstrafikens
uppdrag att främja frivilliga samverkanslösningar,
samt att verka för att information, tidtabeller och
biljettsystem inom kollektivtrafiken samordnas.
Riks-trafiken skall verka för att
handikappanpassningen av kollektiva färdmedel
samordnas mellan samtliga trafikslag och för att
jämställdhetsaspekter beaktas inom
kollektivtrafikområdet. Rikstrafiken har från den
1 januari 2000 ansvar för administrationen av
transportstödet till Gotland och för att fastställa
taxor och turplaner för linjesjöfart på Gotland
som uppbär transportstöd.
Verksamhetsvolymen år 1998 för
verksamhetsområdet uppgick till ca 15,4
miljarder kronor och antalet anställda uppgick
till ca 15 700 personer.
17.2 Utgiftsutveckling
Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
19992
Förslag
anslag
20003
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
615,6
622,0
898,2
738,6
1 007,6
1 007,8
1 Inkl. beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2Exkl. anslaget B2 Transportstöd till Gotland.
3Ingående anslag är anslagen D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med
utdelning
från AB Swedcarrier och D4 Viss internationell verksamhet samt anslagen B2
Transportstöd till
Gotland, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., D3 Ersättning
till
trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik och D5 Kostnader för
avveckling av Styrelsen
för riksfärdtjänst vilka föreslås ingå i det nya anslaget D3 Rikstrafiken:
Trafikupphandling.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
De långsiktiga ekonomiska målen för SJ-kon
cernen om en räntabilitet på eget kapital på 7 %
samt en soliditet på 30 % uppnåddes inte.
Räntabiliteten på eget kapital var negativ (-
5,4 %) och soliditeten uppgick till 8,7 %.
Resultatet exklusive jämförelsestörande poster
försämrades med 176 miljoner kronor till -439
miljoner kronor (-263 mkr), bl.a. beroende på
omstruktureringskostnader och fördröjning med
att anpassa rörelsekostnader efter en vikande
omsättning för godstransporter.
Rörelsens intäkter ökade med 7 %, till 14 798
miljoner kronor (13 862 mkr) beroende på
förbättrade snittintäkter för SJ Resor och
företagsförvärv inom SJ Cargo Group.
Resultat efter finansiella poster uppgick till
-135 miljoner kronor (-641 mkr).
Antalet anställda minskade med 5 % till
15 694 (16 517) personer.
För anslaget Köp av interregional persontrafik
på järnväg m.m. visar en jämförelse mellan
budget och utfall för budgetåret år 1998 en
balans mellan dessa. Kostnaden för den senast
genomförda upphandlingen är lägre än budgeten
tack vare att upphandlingen gjorts i konkurrens.
Under år 1998 har inom anslaget Ersättning till
trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik 198 miljoner kronor utbetalats.
Ersättningen är reglerad i avtal som
huvudsakligen löper till och med juni år 2000.
Regeringen beslutade den 17 december 1998 att
uppdra åt Delegationen för köp av viss
kollektivtrafik att genomföra upphandling av
trafik avseende år 2000.
Förändringar
Det transportpolitiska beslutet år 1998 innebär
viktiga förändringar som påverkar SJ:s inriktning
under de närmaste åren. De viktigaste faktorerna
är bl.a.
- minskade banavgifter,
- att det kapillära bannätet samt vissa för
järnvägssektorn gemensamma funktioner i
huvudsak förs över från SJ till Banverket,
- att skadeprövningen av linjetrafik med buss
slopas.
Därtill kommer andra förändringar i omvärld-en
i form av
- färdigställandet av Öresundsbron samt
järnvägsanslutningarna till Arlanda och
Kastrup,
- ökad konkurrens från nya tågoperatörer.

Rikstrafiken började sin verksamhet den 1 juli
1999. Delegationen för köp av viss
kollektivtrafik kommer att avvecklas vid
årsskiftet. Transportstödet till Gotland överförs
från Sjöfartsverket till Rikstrafiken.
Riksdagen har beslutat (prop. 1995/96:44, bet.
1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) att
Gotlandstillägget skall avvecklas successivt för
att helt upphöra år 1999. Regeringen föreslår att
tillägget behålls oförändrat på 0,4 procents nivå
även under år 2000.
Ett nytt anslag, Rikstrafiken:
Trafikupphandling, införs. Anslaget består av de
tidigare anslagen B2 Transportstöd till Gotland,
D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg
m.m., D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för
köp av viss kollektivtrafik och D5 Kostnader för
avveckling av styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
Mål
Nya långsiktiga ekonomiska mål för SJ:s
verksamhet föreslås vara räntabilitet på sysselsatt
kapital på 8 % samt en nettoskuldssättningsgrad
om högst 2,5.
Syftet med statens köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m. och ersättningen till
trafikhuvudmännen är att bidra till målet att
säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgare och näringsliv i hela landet. Detta
har skett genom köp av dels regionalpolitiskt
angelägen persontrafik på järnväg dels flygtrafik
mellan Umeå och Östersund, dels genom
ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik.
Prioriteringar
SJ skall erbjuda sina kunder en bra och prisvärd
service inom järnvägstransportområdet samt
kunna ge en affärsmässig avkastning på statens
kapital. Effektiviteten och lönsamheten inom SJ
måste därmed öka. För att uppnå detta krävs ett
ökat fokus på kärnverksamheten, vilken utgörs
av järnvägstrafik med en affärsmässig utveckling.
Regeringen anser i anslutning till detta att det är
av stor vikt att sådan verksamhet inom SJ-
koncernen som inte bidrar till att affärsmässigt
utveckla kärnverksamheten identifieras och
avyttras.

17.3 Resultatbedömning
SJ:s resultat för år 1998 blev sämre än
prognosticerat. De långsiktiga målen för
räntabilitet och soliditet var långt ifrån att
uppnås. Orsaken till 1998 års låga avkastning är
dels att SJ Cargo känt av en minskad efterfrågan
på transporter, dels att SJ har tagit
omstruktureringskostnader utöver avsatta
reserver. Därutöver hade SJ tekniska problem
med rullande materiel och även snöovädret i
december påverkade SJ:s resultat negativt.
Soliditeten har påverkats negativt av koncernens
dåliga resultatutveckling samt höga investeringar
i transportmedel och finansiella instrument.
Dessutom nedjusterades det egna kapitalet i 1997
års bokslut med anledning av ändrad redovisning
av trafikavtal.
SJ:s kärnrörelse har under flera års tid
bedrivits med ett negativt kassaflöde efter
investeringar. Vid utgången av år 1998 var SJ:s
egna kapital 2 miljarder kronor lägre än 10 år
tidigare, trots stora reavinster under perioden
från utförsäljningarna av tåg och fastigheter samt
dotterbolagen ASG och Swebus. Under samma
period har produktiviteten, mätt som
produktionsenheter per anställd i
järnvägsrörelsen, fördubblats. Samtidigt har dock
personalkostnaderna ökat i samma takt vilket har
inneburit att de effektiviseringar som
genomförts inte haft någon eller endast ringa
effekt på resultatet.
Riksdagen beslöt den 2 juni 1998 att godkänna
principerna för att tillskapa den nya
myndigheten Rikstrafiken.
Delegationen för köp av viss kollektivtrafik
har upphandlat trafik för år 1999 i enlighet med
sitt uppdrag. Resandet med nattåg till och från
Övre Norrland fortsätter att minska. En ny linje,
Karlstad Göteborg, upphandlades för trafikåret
1999. Trafiken på Mittlinjen mellan Östersund
och Sundsvall utökades. Antalet passagerare i
Gotlandstrafiken har ökat under senare år och
uppgick år 1998 till nära 1,2 miljoner passagerare.
Prognoserna för år 1999 tyder på en fortsatt
ökning för såväl passagerare som gods.
Höghastighetsfärjan HSC Gotland sattes i trafik
under år 1999 och tidtabellen har under året
utökats så att trafik kan upprätthållas fram till
mitten av november.
Regeringen beslutade den 15 april 1999 att
inte förlänga de avtal med trafikhuvudmännen
som grundas på en principöverenskommelse i
deras nuvarande utformning. I denna
proposition föreslår dock regeringen att medel
avsätts från Rikstrafikens anslag för att säkra
trafik, med prioritet för tågtrafik, som omfattas
av principöverenskommelsen fram till den 31
december 2000. Genom regeringens
ställningstagande om att avsätta medel från
Rikstrafikens anslag till trafik som omfattas av
principöverenskommelsen ges Rikstrafiken
rådrum att på ett tillfredsställande sätt
genomföra erforderliga bedömningar om vilken
trafik som staten bör upphandla.
Regeringen uppdrog den 17 december 1998
och den 11 februari 1999 år Delegationen för
köp av viss kollektivtrafik att för år 2000
upphandla interregional persontrafik på järnväg.
Uppdraget har redovisats till regeringen som
godkände de preliminära avtalen den 23 juni
1999. Genom uppdraget har trafikering
säkerställts på regionalpolitiskt viktiga sträckor.
Regeringen bedömer att den nya myndigheten
Riks-trafiken kommer att kunna göra
erforderliga bedömningar rörande
trafikupphandlingen samt hinna genomföra
trafikupphandlingen i rimligt god tid inför
trafikåret 2001.
17.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse för år
1998 avseende granskningen av SJ:s
årsredovisning, koncernredovisning,
underliggande redovisning och ledningens
förvaltning innehåller inte några anmärkningar.
I en revisionsrapport daterad 1998-12-04
framför RRV kritik mot SJ:s internrevision. SJ
har efter detta utfört ett omfattande arbete med
genomlysning och uppstramning av det interna
regelverk som styr internrevision. Man har även
genomfört vissa förändringar vad beträffar
internrevisionens roll och plats i organisationen.
Regeringen bedömer att den kritik som RRV
framfört mot SJ nu har åtgärdats.
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen avseende de
övriga anslagen inom verksamhetsområdet.
17.5 Personalkonsekvenser
Inrättandet av den nya myndigheten
Rikstrafiken bedöms endast innebära marginella
förändringar av antalet arbetstillfällen inom
verksamhetsområdet. Rikstrafiken kommer när
den är fullt bemannad ha ett tiotal anställda. I
vilken mån Rikstrafikens verksamhet får
konsekvenser i övrigt för antalet arbetstillfällen
inom verksamhetsområdet är svårt att bedöma.
17.6 Statens järnvägar
SJ-koncernen består av moderföretaget
affärsverket SJ och dess helägda dotterbolag AB
Swedcarrier. Koncernens sektorer är SJ Resor, SJ
Cargo Group, SJ Färjetrafik, SJ Fastigheter och
SJ Teknik. Utöver sektorerna finns
supportenheter (SJ Data och SJ Städservice)
samt koncernstaber. Kärnverksamheten i SJ-
koncernen är järnvägstrafiken. Övriga
verksamheter och dotterbolag utgör
komplement och stöd till kärnverksamheten.
17.6.1 Verksamhetens inriktning
SJ:s treårsplan
SJ:s treårsplan pekar på ett antal viktiga
omvärldsfaktorer som beräknas få stor betydelse
för SJ:s fortsatta verksamhet. Dessa är:

- Öresundsbron öppnar en ny marknad för
SJ Resor och en snabbare väg till
kontinenten för SJ Cargo Group samtidigt
som den även innebär att SJ Färjetrafik
genom Scandlines får problem med
lönsamheten. Även den borttagna
taxfreeförsäljningen beräknas påverka
Scandlines verksamhet negativt.
- De nya järnvägsanslutningarna till Arlanda
och Kastrup öppnar möjligheter för nya
reseprodukter i samarbete tåg/flyg.
- Minskade banavgifter sänker SJ:s kostnader
med ca 700 miljoner kronor per år.
- Ökad konkurrens från nya tågoperatörer
kan leda till sänkta marknadsandelar för SJ.

Transportmarknaden beräknas under perioden
2000 2002 växa med i genomsnitt 1,5 % per år
för både persontrafik och godstrafik.
Persontransporter på järnväg antas därvid öka
med ca 3 % per år och godstransporter på
järnväg med ca 6 % per år. Den stora ökningen
på godssidan förväntas komma från en ökad
befordran av s.k. högvärdigt gods (t.ex.
livsmedel). Priserna beräknas sjunka för
godstransporter och priserna för
persontransporter beräknas vara oförändrade.
SJ:s marknadsandel av persontrafiken på
järnväg beräknas bli ca 70 % av antalet
personkilometer år 2000. På grund av den ökade
konkurrenssituationen på marknaden beräknas
SJ:s andel av antalet resor endast uppgå till ca
40 %.
Regeringens överväganden
SJ:s uppdrag är att bedriva en effektiv
järnvägstrafik på affärsmässiga villkor. SJ skall
utvecklas som ett effektivt och
konkurrenskraftigt transportföretag med
järnvägstrafik som huvudverksamhet.
Regeringen anser att det är viktigt att SJ ökar
fokuseringen på sin kärnverksamhet och
effektiviteten och lönsamheten inom denna.
Målsättningen bör vara att ge kunderna en bra
och prisvärd service inom
järnvägstransportområdet. Det är i detta
sammanhang av stor vikt att sådan verksamhet
inom SJ-koncernen som inte bidrar till att
affärsmässigt utveckla kärnverksamheten
identifieras och avyttras.
Under år 1998 fattade riksdagen, med
utgångspunkt från den transportpolitiska
propositionen, några avgörande beslut för SJ:s
framtid. Besluten avsåg sänkta banavgifter samt
avreglering av den långväga busstrafiken.
Samtidigt har arbetet med att renodla
järnvägssektorns organisation inneburit att
beslut fattats om överföring av ansvar för vissa
gemensamma funktioner samt det kapillära
bannätet från SJ till Banverket.
Sänkta banavgifter ger SJ en grundläggande
möjlighet att konkurrera på rättvisa villkor. För
resenärernas del utgår regeringen ifrån att sänkta
banavgifter kommer dessa till godo i form av en
positiv inverkan på priset. Den skärpta
konkurrensen med andra tågoperatörer och med
landsvägstrafiken ger vidare förutsättningar för
att skapa den nödvändiga fokusering och
attitydförändring inom SJ som behövs för att
uppnå de av regeringen uppsatta målen.
Samtidigt har SJ:s roll inom järnvägssektorn allt
mer avgränsats och tydliggjorts, vilket
underlättar för organisationen att agera i enlighet
med de riktlinjer som regeringen lagt fast för
verksamheten.
17.6.2 Ekonomiska mål och resurser
Resultat 1998
SJ-koncernens resultat för år 1998 exklusive
engångsposter blev 176 miljoner kronor sämre
än föregående år. Båda åren påverkades resultatet
av bokföringsmässiga upplösningar av den
strukturfond som skapades av realisationsvinsten
från försäljningen av Swebus år 1996 för att täcka
kostnader i samband med omstrukturering.
Upplösning av denna fond påverkade resultatet
positivt med 627 miljoner kronor år 1997 och
302 miljoner kronor år 1998. Bortsett från denna
resultatpåverkan förbättrades resultatet från
rörelsen med 149 miljoner kronor under år 1998.
Tillväxten i den befintliga verksamheten är
tydligast inom SJ Resor där en väsentligt
förändrad kundmix har resulterat i en högre
genomsnittlig intäkt per resa trots oförändrade
priser under perioden.

Tabell 17.2 Nyckeltal m.m. SJ-koncernen
Miljoner kronor

1998
1997
Rörelsens intäkter
14 798
13 862
Rörelseresultat
10
-614
Rörelsemarginal (%)
0,1
-4,4
Resultat efter finansiella poster
-135
-641
Resultat exkl. jämförelsestörande
poster

-439

-263
Räntabilitet på sysselsatt kapital (%)
4,9
1,0
Räntabilitet på eget kapital (%)
-5,4
-19,4
Soliditet
8,7
10,6
Nettoskuldsättningsgrad
5,4
4,5
Investeringar
1 128
1 161
Antal anställda
15 694
16 517
SJ:s treårsplan
SJ redovisar för perioden 2000 2002 en
förväntad resultatförbättring som huvudsakligen
antas skapas genom lägre banavgifter och
omfattande rationaliseringsprogram över hela
företaget. Målet är att produktiviteten skall öka
med 10 % per år. Personalen beräknas minska
med 3 650 personer från år 1998, varav 870 är
effekten av det nya pendeltågsavtalet och 500
avser Scandlines neddragning av trafiken.
Nuvarande avkastningsmål om 7 % på eget
kapital förväntas uppnås medan soliditetsmålet
inte beräknas uppnås utan extra åtgärder i form
av avyttringar och/eller kapitaltillskott.

Tabell 17.3 Nyckeltal m.m. enligt treårsplan
Miljoner kronor

2000
2001
2002
Omsättning
14 600
15 300
15 850
Resultat efter finansnetto
225
330
400
Räntabilitet på eget kapital (%)
7
9
10
Räntabilitet på sysselsatt
kapital (%)

7

8

8
Soliditet (%)
11
12
14
Investeringar
1 401
1 076
557
Kassaflöde
-107
+183
+800
Antal anställda
12 965
12 369
12 043

I treårsplanen har en öppen koncernreserv lagts
in för att täcka befarade negativa effekter av bl.a.
lägre tillväxt i Sveriges ekonomi än antaget av
Konjunkturinstitutet i juni 1998 samt sänkta
marknadsandelar på grund av ökad konkurrens
från nya tågoperatörer.

Tabell 17.4 Resultatreserv perioden 2000 2002
Miljoner kronor

År 2000
290
varav på Cargo Group
170
År 2001
845
varav på Cargo Group
485
År 2002
1 125
varav på Cargo Group
645
Investeringar
Under 1990-talet har investeringsvolymen i SJ
varit hög och har under de senaste fem åren i
genomsnitt legat på ca 2 000 miljoner kronor per
år. Huvuddelen av investeringarna har avsett
förnyelse av fordonsparken, där den största
satsningen varit snabbtåget X2000. Inom SJ
Cargo Group har företagsförvärv utgjort en stor
post. Investeringarna de närmaste åren är
baserade på dels en planerad expansionstakt, dels
förnyelseinvesteringar i fordonsparken för såväl
SJ Resor som SJ Cargo Group.
SJ-koncernens investeringar under perioden
2000 2002 inom respektive sektor framgår
nedan.

Tabell 17.5 Investeringar
Miljoner kronor

2000
2001
2002
SJ Resor1
303
209
35
SJ Cargo Group
851
677
353
SJ Färjetrafik
4
2
5
SJ Fastigheter
92
62
45
SJ Teknik
52
53
50
Data
26
31
30
Staber
30
5
2
Övriga bolag
43
37
37
Summa investeringar
1 401
1 076
557
1Nya fordon för Mälardalstrafiken finansieras utanför balansräkningen.

Investeringarna avser huvudsakligen
nyanskaffning och ombyggnad av personfordon
samt nyanskaffning av godsvagnar och tåg.
Regeringens överväganden
SJ-koncernen har för år 1998 redovisat ett
resultat som exklusive jämförelsestörande poster
innebär en försämring jämfört med föregående
år med 176 miljoner kronor. Räntabiliteten på
eget kapital var negativ (-5,4 %) och soliditeten
uppgick till 8,7 %. SJ-koncernen är därmed långt
ifrån att uppnå de fastställda långsiktiga
ekonomiska målen för verksamheten. Uppsatt
mål enligt innevarande treårsplan har inte heller
uppnåtts.
SJ redovisar för perioden 2000 2002 att
nuvarande avkastningsmål om 7 % på eget
kapital förväntas uppnås medan soliditetsmålet
inte beräknas uppnås utan extra åtgärder i form
av avyttringar och/eller kapitaltillskott.
Järnvägsmarknaden såväl i Sverige som
utomlands karaktäriseras av en allt större
avreglering och ökad konkurrens. Regeringen
anser att det är av avgörande betydelse att SJ
inom en snar framtid kan nå en sådan
effektivitets- och lönsamhetsnivå att
verksamheten kan få möjlighet att utvecklas i
takt med de förändringar som sker på
marknaden. Detta förutsätter bl.a. ett ökat fokus
på kärnverksamheten, järnvägstrafik med en
affärsmässig utveckling. Vidare är det av stor
betydelse att SJ:s kapitalbas och rörelsemarginal
är sådan att den möjliggör en affärsmässig
avkastning på statens kapital. Det är samtidigt
viktigt att SJ kan erbjuda sina kunder en bra och
prisvärd service inom järnvägstransportområdet.
För att underlätta och förstärka fokuseringen
på SJ:s kapitalstruktur enligt ovan anser
regeringen att ekonomiska mål för verksamheten
bör åsättas på ett sätt som återspeglar de
förändringar som sker i SJ:s kapitalstruktur och
som påverkar kostnaden för finansiering av
verksamheten. Finansiering av en verksamhet
involverar inte endast kapital som tillskjutits av
ägaren utan även kapital som lånats upp av
externa långivare. Det är vidare viktigt att
kopplingen mellan åsatta nyckeltal och SJ:s
affärsrisk görs tydligare. Den affärsrisk som SJ
löper kan delas upp i två komponenter; dels en
rörelserisk som förknippas med resultatet av den
verksamhet man bedriver och som bl.a. påverkas
av konjunkturen och konkurrenssituationen
dels en finansiell risk som hänför sig till hur SJ
agerar på finansmarknaden och som är beroende
av bl.a. ränteläge, valutakurser och
upplåningsmöjligheter. Företagets affärsrisk
ökar med minskat eget kapital vilket samtidigt
innebär att företaget kan ha begränsade
möjligheter att överleva perioder med svagt
resultat. SJ:s nuvarande låga andel eget kapital
innebär en relativt hög finansiell risk och
regeringen anser därför att det är särskilt viktigt
att åsätta ekonomiska mål för verksamheten som
på ett tydligt sätt visar fördelningen mellan lånat
och eget kapital givet samma risknivå samt som
visar hur det kapital som faktiskt används i
verksamheten förräntar sig.
Regeringen föreslår därför att nya ekonomiska
mål för SJ för perioden 2000 2002 skall vara
avkastning på sysselsatt kapital om 8 % samt en
nettoskuldsättningsgrad om högst 2,5. Storleken
på avkastningen respektive skuldsättningen är i
paritet med vad som redovisas för liknande
verksamheter nationellt och internationellt.
Räntabilitet på sysselsatt kapital ger en bild av
förräntningen av företagets hela arbetande
kapital, eftersom måttet omfattar ett vägt
avkastningskrav för både det egna och lånade
kapitalet. Kapitalstrukturen och kostnaden för
de olika finansieringssätten kommer därmed i
ökat fokus eftersom avkastningskravet kommer
att förändras beroende på andelen lån och eget
kapital. Vad gäller skuldsättningsgraden är detta
ett mer hållbart mått än soliditet för sådana
förändringar i balansräkningen som inte påverkar
den finansiella risken. Ett exempel på en sådan
förändring kan vara att värdet i balansräkningen
på icke räntebärande tillgångar (t.ex.
kundfordringar) och icke räntebärande skulder
(t.ex. leverantörsskulder) genom en
affärshändelse båda ökar med lika mycket. Trots
att detta inte påverkar den finansiella risken
sjunker soliditeten. Skuldsättningsgraden är
däremot oförändrad.
När det gäller sektorernas rörelserisker så
påverkas dessa i hög grad av såväl pris- och
volymförändringar som förändringar i
personalkostnaderna. Nedanstående tabell visar
hur resultatet inom SJ Resedivision respektive SJ
Godstransportdivision påverkas av en
femprocentig förändring av ovanstående.

Tabell 17.6 Påverkan på resultat av femprocentig
förändring
Miljoner kronor

Pris
Volym
SJ Resedivision
45
165
SJ Godstransportdivision
90
85
Personalkostnader
200

Regeringen har inget att erinra mot
investeringsplanens inriktning eller nivå.
Regeringen anser att det är viktigt att SJ
förstärker sin konkurrenskraft inom kärnaffären
på såväl person- som godstransportmarknaden,
vilket innebär fortsatta riktade
investeringsåtgärder i syfte att anpassa utbudet av
produkter och tjänster till marknadens krav på
förnyelse och flexibilitet. Det är av stor vikt att
investeringsbesluten föregås av genomgripande
lönsamhetskalkyler för att säkerställa att SJ:s
kapital används på ett affärsmässigt effektivt sätt.
Regeringen anser därmed att den av SJ föreslagna
investeringsplanen skall godkännas.
Regeringen vill samtidigt understryka att man
anser att det är viktigt att SJ kan åstadkomma en
affärsmässig avkastning på statens kapital. Frågan
om att inleverera avkastning till staten kommer
att behandlas årligen.
Finansiella befogenheter
SJ:s investeringar har främst finansierats genom
s.k. cross-border leasing, där en utländsk
investerare har förvärvat rullande materiel och
fartyg från SJ för att därefter åter hyra tillbaka
utrustningen till SJ. Sedan år 1996 har
leasingportföljen kompletterats med ett antal
leasehold-transaktioner. En leasehold är en
nyttjanderätts-transaktion där SJ överlåter
nyttjanderätten till sin utrustning till en trust
som är bildad av en utländsk investerare, som
därefter hyr tillbaka utrustningen till SJ.
Det totala betalningsåtagandet för samtliga
finansiella leasingkontrakt uppgick vid slutet av
år 1998 till 8 865 (6 743) miljoner kronor i
koncernen. Ökningen beror på ny leasing
avseende fordon samt skulduppräkning på
befintliga leasing-avtal.
SJ hade vid ingången av år 1998 en total
låneram om 9,2 miljarder kronor. Under juni
beslutade riksdagen om en ökning av låneramen
för innevarande år med 1,5 miljarder kronor med
anledning av omfinansiering av
pensionsåtaganden.
SJ bedriver statlig affärsverksamhet inom
ramen för affärsverksformen. Detta innebär bl.a.
att SJ:s ekonomiska omslutning inte redovisas
över statsbudgeten. SJ är emellertid en integrerad
del av den statliga verksamheten och fungerar
som förvaltare av statlig egendom. Sedan 1988
års trafikpolitiska beslut har SJ haft vida
befogenheter i frågor som rör bl.a. försäljning av
fast egendom. Syftet har varit att underlätta
omstruktureringar i verksamheten och att
verksamheten skall bedrivas under
bolagsliknande förhållanden inom ramen för
affärsverksformen.
Regeringens slutsatser och överväganden
Slutsatser
Det är viktigt att SJ kan ge sina kunder en bra
och prisvärd service inom
järnvägstransportområdet. Regeringen anser
därvid att SJ under de närmaste åren måste
intensifiera arbetet med att öka sin operationella
effektivitet och lönsamhet. Produktiviteten inom
SJ-koncernen måste växa snabbare än tidigare,
snabbare än personalkostnaderna och snabbare
än i övrig svensk industri. Detta ställer stora krav
på organisationen och är av avgörande betydelse
för att SJ skall kunna utvecklas på en allt mer
konkurrensutsatt och avreglerad marknad. En
förutsättning för ett förbättrat framtida resultat
är att SJ i ökad omfattning koncentrerar sig på
kärnaffären, dvs. järnvägstrafik med en
affärsmässig utveckling.
Regeringen anser vidare att det är viktigt att SJ
kan ge en affärsmässig avkastning på statens
kapital. Detta förutsätter en konkurrenskraftig
kapitalstruktur och rörelsemarginal. Regeringen
har för avsikt att genomföra en översyn och
genomlysning av SJ:s organisation och
verksamhet för att utröna bl.a. hur en starkare
kapitalstruktur kan uppnås samt vilka
förutsättningar för utveckling och tillväxt som
finns på befintliga och nya marknader.
I enlighet med vad som framförts ovan
beträffande en förväntad affärsmässig avkastning
på statens satsade kapital i SJ föreslår regeringen
att nya långsiktiga ekonomiska mål skall åsättas
SJ:s verksamhet. Dessa skall medverka till att öka
fokuseringen på SJ:s kapitalstruktur och
finansieringskostnaden för både det egna och det
lånade kapitalet. De nya ekonomiska målen
föreslås vara avkastning på sysselsatt kapital på
8 % samt en nettoskuldsättningsgrad om högst
2,5.
Överväganden
Regeringen anser att beslutsordning och
befogenheter i huvudsak bör ligga fast under
perioden 2000 2002. Regeringen föreslår mot
denna bakgrund att riksdagen bemyndigar
regeringen att ge SJ finansiella befogenheter för
år 2000 i enlighet med vad som förordas i det
följande:

- godkänna aktieöverföringar mellan SJ och
AB Swedcarrier,
- godkänna avtal som SJ träffar om
försäljning av fast egendom och aktier inom
en ram om 3,1 miljarder kronor med
avyttringar fr.o.m. år 1994 intagna i ramen,
- fastställa beloppsgräns för försäljning av fast
egendom och aktier från SJ,
- låta SJ förvärva, förvalta och avyttra aktier
inom ramen för den beslutade
koncernstrategin,
- låta SJ besluta om organisationsfrågor vad
gäller avyttringar av verksamhetsgrenar som
inte bidrar till att stärka och stödja
järnvägsverksamheten,
- låta SJ använda den typ av finansieringsform
som ger den lägsta kostnaden för SJ sett
över investeringens ekonomiska livslängd,
- tillföra SJ utdelning från Swedcarrier.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen
bemyndigar regeringen att under år 2000 låta SJ
få rätt att:

- ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret
inom en total ram om 10,7 miljarder
kronor,
- teckna borgensförbindelser till förmån för
bolag inom SJ-koncernen inom en total ram
om 1,9 miljarder kronor,
- placera kassamässigt överskott hos
Riksgäldskontoret och på marknaden.
17.7 Anslag för budgetåret 2000
D1 Ersättning till Statens järnvägar i
samband med utdelning från AB
Swedcarrier
Tabell 17.7 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

26 315

Anslags-
sparande

373 685

1999

Anslag

5 000

Utgifts-
prognos

300 000
2000
Förslag
50 000

2001
Beräknat
200 000

2002
Beräknat
200 000

Eftersom AB Swedcarrier inte står i ett
skatterättsligt koncernförhållande till
affärsverket SJ kan medel från en försäljning av
dotterbolag i AB Swedcarrier inte överföras till
SJ i form av obeskattade koncernbidrag.
Koncernbidragen är enligt skattreglerna avsedda
att användas för att skattemässigt möjliggöra en
resultatutjämning inom koncerner.
Då försäljningarna inom AB Swedcarrier
endast har begränsats till ett fåtal under de
senaste åren har ett relativt stort anslagssparande
uppkommit. I enlighet med de nya reglerna om
disposition av anslagssparande överstigande 3 %
av tilldelat anslag beslutade regeringen under
våren 1999 att SJ får disponera hela det befintliga
anslagssparandet under år 1999.
AB Swedcarrier räknar med att genomföra ett
antal större försäljningar under slutet av år 1999
och/eller år 2000 varför det stora
anslagssparandet till största del beräknas vara
förbrukat inom det närmaste året.
Regeringens slutsatser
Regeringen föreslår ett anslag på 50 miljoner
kronor för år 2000. Detta motsvarar, tillsammans
med anslagssparandet, regeringens bedömning av
hur stora realisationsvinster som kommer att
behöva överföras till SJ efter försäljningar inom
Swedcarrierkoncernen.
17.8 Rikstrafiken
Inom ramen för det transportpolitiska beslutet
den 2 juni 1998 beslöt riksdagen att godkänna
principerna för att tillskapa en
myndighetsfunktion för rikstrafikfrågor
Rikstrafiken med huvuduppgift att verka för
samordning och upphandling av viss
interregional trafik. Den 25 juni 1998 beslöt
regeringen om kommittédirektiv (Dir. 1998:46)
för en utredning om Rikstrafiken. Den 30
november 1998 redovisade utredningen ett
delbetänkande (SOU 1998:148) Rikstrafiken
vissa principfrågor, den 1 maj 1999
slutbetänkandet (SOU 1999:57) Rikstrafiken
en ny myndighet samt den 30 juni 1999 en
slutredovisning av arbetet med att bilda
myndigheten Riks-trafiken.
Rikstrafiken skall verka för utveckling och
samordning av den interregionala kollektiva
persontrafiken så att de transportpolitiska målen
uppnås. Rikstrafiken skall följa kollektivtrafikens
utveckling och särskilt kartlägga brister i den
interregionala kollektiva persontrafiken. Enligt
instruktionen skall Rikstrafiken vidare svara för
statens upphandling av transportpolitiskt
motiverad interregional kollektiv persontrafik
som inte upprätthålls i trafikhuvudmännens regi
och där det saknas förutsättningar för
kommersiell drift. Rikstrafiken får även svara för
statens upphandling av transportpolitiskt
motiverad internationell kollektiv persontrafik
som inte upprätthålls i trafikhuvudmännens regi
och där det saknas förutsättningar för
kommersiell drift.
Den nya myndigheten började sin verksamhet
den 1 juli 1999. I början av år 2000 är
myndigheten fullt uppbyggd och kommer då att
förfoga över anslagen D2 Rikstrafiken:
Administration och D3 Rikstrafiken:
Trafikupphandling som består av de tidigare
anslagen B2 Transportstöd till Gotland, D2 Köp
av interregional persontrafik på järnväg m.m. och
D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av
viss kollektivtrafik. Riks-trafiken kommer också
att överta ansvaret för eventuella utbetalningar
med anledning av att anslaget D5 Kostnader för
avveckling av styrelsen för riksfärdtjänst föreslås
avvecklas. För att Riks-trafiken skall få rådrum
att bygga upp sin verksamhet och rimlig tid att
förbereda och genomföra en upphandling
beslutade regeringen den 17 december 1998 att
uppdra åt Delegationen för köp av viss
kollektivtrafik att genomföra en upphandling av
trafik avseende år 2000. Regeringen bedömer att
inför upphandlingen kommande år bör
Rikstrafiken vara fullt operationell och fr.o.m.
upphandlingen för år 2001 övergår ansvaret fullt
ut till myndigheten. Delegationen för köp av viss
kollektivtrafik kommer att avvecklas den 31
december 1999 då Rikstrafiken fullt ut övertar
Delegationens uppgifter. Samtidigt övertar
Rikstrafiken Sjöfartsverkets ansvar för
Gotlandstrafiken.
Regeringens överväganden
Transportstöd till Gotland
Resultatinformation
Antalet passagerare i Gotlandstrafiken har ökat
under senare år och uppgick år 1998 till ca 1,2
miljoner passagerare. Lastvolymen har varierat
något över tiden men visar för de tre senaste åren
en positiv utveckling. Prognosen för år 1999
pekar på en tämligen kraftig ökning både för
passagerare och gods.
Däremot har priset på bunkerolja stigit
kraftigt som en följd av stigande råoljepriser och
en ogynnsam utveckling av dollarkursen. Trots
intäktsökningen gör de stigande
bunkeroljepriserna att prognosen för år 1999
sammantaget pekar på ett budgetöverskridande.
Sjöfartsverket hemställde inför budgetåret
1999 att anslaget skulle höjas med 15 miljoner
kronor till totalt 190 miljoner kronor för att
klara godstrafiken på ett tillfredsställande sätt
under högtrafikperioden. Regeringen delade
Sjöfartsverkets bedömning och tillstyrkte
förslaget i budgetpropositionen för år 1999.
Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget.
I april 1999 sattes den nya höghastighetsfärjan
HSC Gotland i trafik. Inom de angivna
kostnadsramarna har kunnat inrymmas två
dagliga dubbelturer med höghastighetsfärjan
under perioden april september 1999, dvs. under
högtrafikperioden. Regeringen har mottagit ett
antal skrivelser från Gotlands kommun,
Länsstyrelsen i Gotlands län m.fl. där man begärt
att regeringen skall skjuta till medel för att denna
trafik med höghastighetsfärjan skulle kunna
upprätthållas hela året. Det har dock hittills inte
funnits möjlighet att fullt ut inrymma denna
utökning av trafikprogrammet inom de angivna
kostnadsramarna. Sjöfartsverket har dock bl.a.
genom de ökade biljettintäkterna kunnat skapa
utrymme för en utvidgning av tidtabellen så att
trafiken med snabbfärjan kan upprätthållas fram
till mitten av november.
Från och med år 2000 föreslås anslaget att
föras över till anslaget D3 Rikstrafiken:
Trafikupphandling.
Gotlandstillägget

Regeringens förslag: Avvecklingen av
Gotlandstillägget skjuts upp ett år.

Skälen för regeringens förslag:
Gotlandstilläggets avveckling, i enlighet med
riksdagens beslut (prop. 1995/96:44, bet.
1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99), ledde till att
fraktpriserna till Gotland höjdes vilket fick
negativa konsekvenser för näringsliv och boende
på Gotland. NUTEK fick regeringens uppdrag
att utarbeta ett förslag till modell för stöd till
godstransporterna. Förslaget innebär i korthet
ett nolltaxesystem. Förslaget har
remissbehandlats och Sjöfartsverket har lämnat
ett fördjupat remissvar där man föreslår att
stödet bör göras mer effektivt. Sjöfartsverkets
förslag innebär sammanfattningsvis att en
separation av gods- och persontransporter bör
genomföras på sikt, där godstransporterna
subventioneras med ett regionalpolitiskt
transportstöd och persontransporterna
upphandlas av staten. Regeringen delar
Sjöfartverkets bedömning. Det finns dock
oklarheter i förslaget och regeringen anser att
frågan om utformningen av det framtida
transportstödet till Gotland behöver behandlas
vidare. Därför föreslog regeringen i
budgetpropositionen för år 1999 att avvecklingen
av Gotlandstillägget skulle skjutas upp ett år och
att tillägget borde vara 0,4 % även under år 1999
(prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:TU1, rskr.
1998/99:79). I Regeringskansliet bereds för
närvarande förslaget, bl.a. med syfte att klarlägga
huruvida förslaget är tillämpligt med hänsyn till
EG-rätten. Regeringen har för avsikt att ge Riks-
trafiken i uppdrag att utreda frågan vidare. I
avvaktan på att denna beredning skall slutföras
och regeringen kan ta ställning till
transportstödets slutliga utformning, föreslår
regeringen att den fortsatta avvecklingen av
Gotlandstillägget bör avvakta och att tillägget
bör vara 0,4 % även under år 2000. Regeringen
har därför i denna proposition lämnat förslag till
lag om ändring i lagen (1998:1821) om ändring i
lagen (1996:20) om upphävande av lagen
(1979:1035) med bemyndigande om utjämning
av taxor för vissa lastbilstransporter (se avsnitt
2).
Slutsatser
Regeringen noterar med tillfredsställelse
volymökningen och därmed intäktsökningen i
Gotlandstrafiken. Regeringen ser också positivt
på att trafiken med höghastighetsfärjan kan
upprätthållas längre under år 1999 än vad som
ursprungligen var planerat. Uppenbarligen fyller
trafiken med snabbfärjan ett behov även under
lågtrafikperioden och regeringen är angelägen
om att ett tillfredsställande trafikutbud kan
säkerställas även under dessa perioder.
Regeringen anser att anslaget D3 Rikstrafiken:
Trafikupphandling bör kunna inrymma en
utveckling av Gotlandstrafiken så att även trafik
under vinterhalvåret med snabbfärjan kan
möjliggöras. Det ankommer på Rikstrafiken att
slutligt bedöma behov och möjligheter för ökad
trafik år 2000.
Regeringen anser att den principiella
utgångspunkten för den framtida utformningen
av Gotlandstillägget om möjligt skall vara en
separation av gods- och persontransporter.
Avvecklingen av den nuvarande formen av
Gotlandstillägget föreslås skjutas upp till år 2000.
Ett nytt ställningstagande om avvecklingen av
Gotlandstillägget kommer att göras år 2000.
Regeringen har för avsikt att ge Rikstrafiken i
uppdrag att analysera förutsättningarna för en
separation av gods- och persontransporterna. I
uppdraget ingår att studera finansieringsformer
för ett sådant transportsystem, konsekvensanalys
av olika stödnivåer samt att söka en lösning på de
utestående frågorna rörande transportstöd.
Köp av interregional persontrafik på järnväg
m.m.
Resultatinformation
Statens köp av interregional persontrafik på
järnväg m.m. syftar till att regionalpolitiskt
angelägen persontrafik på järnväg samt flygtrafik
mellan Umeå och Östersund skall tryggas
genom upphandling. Upphandlingen har gjorts
av Delegationen för köp av viss kollektivtrafik
som är knuten till Banverket. Från och med år
2000 föreslås anslaget att föras över till anslaget
D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling.
Delegationen kommer att avvecklas den 31
december 1999 då Rikstrafiken påbörjat sitt
arbete.
I likhet med år 1997 har nattågen till Övre
Norrland haft den högsta genomsnittliga
beläggningsgraden (70 %) under år 1998, medan
trafiken i Bergslagen/Dalarna haft den lägsta
beläggningsgraden (21 %).
För år 1999 har följande trafik upphandlats:

- Nattågen på Övre Norrland inkl.
Malmbanan
- Östersund Storlien
- Östersund Sundsvall
- Borlänge Mora
- Gävle Borlänge Hallsberg, dagtåg
- Gävle Avesta Krylbo Hallsberg
- Västerås Katrineholm och Örebro
Mjölby, fjärrtåg dag
- Karlstad Göteborg
- Uddevalla Herrljunga-Borås
- Nässjö Falköping Skövde
- Kalmar/Karlskrona Göteborg

Antalet årsresenärer på sträckan Östersund-
Umeå uppgick under år 1998 till 12 168
personer. Den genomsnittliga resandenivån
ligger på 1 000 resenärer per månad. Variationer
förekommer under året från 1 401 passagerare i
mars till 264 passagerare under juli månad. Den
genomsnittliga kabinfaktorn varierar under året
från 44 % i mars till 8 % i juli. Den statliga
ersättningen har ökat från 383 kronor per
passagerare år 1997 till 410 kronor per
passagerare under år 1998. Subventionsgraden
var 34 % under år 1998.
Slutsatser
De senast genomförda upphandlingarna av
persontrafik visar att stora besparingar kan göras
och att trafiken utvecklas om upphandlingen
sker i tillfredsställande konkurrens. Regeringen
konstaterar dock att det med nuvarande korta
avtalsperioder om ett år och kort framförhållning
i upphandlingsarbetet försvårar för nya
operatörer att lämna anbud. Därför föreslår
regeringen att Rikstrafiken bemyndigas att inleda
upphandlingsprocessen för år 2001 snarast och
att teckna avtal om perioder upp till fem år från
och med trafikåret 2001.
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av
viss kollektivtrafik
Resultatinformation
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik syftar till att säkerställa att
berörda trafikhuvudmän ersätts enligt gällande
avtal mellan staten och trafikhuvudmännen för
att de tagit över ansvaret för persontrafiken
utmed vissa länsjärnvägar. Från anslaget utbetalas
även ersättning till trafikhuvudmännen i
Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län för ersättningstrafik längs
Inlandsbanan. Från och med år 2000 föreslås
anslaget föras över till anslaget D3 Rikstrafiken:
Trafikupphandling.
Staten, Landstingsförbundet, Svenska
Kommunförbundet och Svenska
Lokaltrafikföreningen tecknade i samband med
det trafikpolitiska beslutet våren 1988 en
Principöverenskommelse om lokal och regional
kollektivtrafik på järnväg m.m. (prop.
1987/88:50, bil. 1, bet. 1987/88:TU19, rskr.
1987/88:260). Principöverenskommelsen
omfattade de länsjärnvägar med persontrafik
som staten år 1987 hade ansvar för och innebär
att det utgår en statlig ersättning till
trafikhuvudmännen för att de övertagit ansvaret
för persontrafiken längs vissa länsjärnvägar. Med
principöverenskommelsen som grund tecknade
staten och respektive trafikhuvudman avtal om
en statlig ersättning omfattande 18 länsbanor.
Avtalen om ersättning för länsjärnvägarna
gäller i de flesta fall under 10 år till och med den
30 juni 2000. Ersättningen har hittills betalats via
anslaget D3 Ersättning till trafikhuvudmännen
för köp av viss kollektivtrafik. Efter begäran från
Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet m.fl.
beslutade regeringen den 15 april 1999 att i
budgetpropositionen för år 2000 föreslå att
medel avsätts från Rikstrafikens anslag för att
säkra trafik, med prioritet för tågtrafik, som
omfattas av principöverenskommelsen fram till
den 31 december 2000. Detta för att ge
Rikstrafiken rådrum att på ett tillfredsställande
sätt genomföra erforderliga bedömningar om
vilken länsjärnvägstrafik som eventuellt bör ingå
i statens upphandling.
Slutsats
Regeringen har inte för avsikt att förlänga avtalen
som grundas på principöverenskommelsen.
Regeringen anser dock att det är väsentligt att
Riks trafiken ges rimlig tid att genomföra en
ingående kartläggning av behoven och en
bedömning av om staten bör upphandla någon
del av denna trafik. Regeringen anser att det kan
uppstå en situation där trafik motiverad ur ett
interregionalt samordningsperspektiv kan
komma att läggas ner innan myndigheten hinner
genomföra en sådan bedömning.
Mot bakgrund av att trafikutbudet i flera fall
har ändrats sedan principöverenskommelsen kan
det dock finnas anledning att bl.a. i de fall
trafiken reducerats eller numera sker med buss
minska den ersättning som staten betalar till
trafikhuvudmännen. Rikstrafiken bör därför
överlägga med respektive trafikhuvudman om
ersättningen med utgångspunkt från detta.
Medel skall, efter överläggningar med
respektive trafikhuvudman, avsättas från
Rikstrafikens anslag i enlighet med regeringens
beslut den 15 april 1999 för att säkra trafik, med
prioritet för tågtrafik, som omfattas av
principöverenskommelsen fram till den 31
december 2000.
Kostnader för avveckling av Styrelsen för
riksfärdtjänst m.m.
Resultatbedömning
Styrelsen för Riksfärdtjänst avvecklades vid
årsskiftet 1993/94. En särskild
avvecklingskommitté inrättades för att bl.a. svara
för utbetalningar av medel för resor med
Riksfärdtjänsten vilka beslutats före den 1 januari
1994 och som utförts fram t.o.m. utgången av år
1994. Avvecklingskommittén verkade t.o.m. den
30 juni 1994. Det är teoretiskt möjligt att det
efter den tidpunkten kan komma in räkningar
för sådana resor med Riksfärdtjänsten för vilka
staten har ett betalningsansvar ända fram till år
2004.
Sedan budgetåret 1994/95 har inga
utbetalningar gjorts. Regeringen sänkte därför
inför budgetåret 1999 anslaget från tidigare 285
000 kronor till 50 000 kronor.
Slutsatser
Sannolikheten för utbetalningar under de
kommande åren är relativt liten och sjunkande.
Det kan dock inte helt uteslutas att ytterligare
utbetalningar kommer att behöva ske. Med
hänsyn till de små summor det kan komma att
handla om föreslår regeringen att anslaget
överförs till Rikstrafiken som inom sitt anslag
D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling skall ansvara
för att eventuella utbetalningar görs.
17.9 Anslag för budgetåret 2000
D2 Rikstrafiken: Administration1)
Tabell 17.8 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1999

Anslag

10 000

Utgifts-
prognos

10 000
2000
Förslag
10 000

2001
Beräknat
10 137
2

2002
Beräknat
10 279
3

1Nytt anslag
2,3 Motsvarar 10 000 000 kronor i 2000 års prisnivå.

Med anslaget finansieras kostnader för ledning,
ekonomiadministration, personaladministration
och andra interna kostnader.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Rikstrafikens anslag för år 1999 uppgår till 10
miljoner kronor, varav Utredningen om
rikstrafiken har rätt att disponera anslaget med
upp till 5 miljoner kronor för uppbyggandet av
myndigheten. Utredningen i anspråktog 2,2
miljoner kronor fram till den 30 juni 1999.
Resterande belopp disponeras av myndigheten
och prognosen tyder på att anslaget kommer att
utnyttjas fullt ut.
Slutsatser
Regeringen anser att utredningen om
Rikstrafiken och bildandet av den nya
myndigheten har förlöpt i enlighet med
regeringens intentioner.

Tabell 17.9 Beräkning av anslaget
Tusental kronor
Anslag 1999
10 000
Förslag 2000
10 000

D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling1)

Tabell 17.9 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

775 364

1
Anslags-
sparande

103 3532

1999

Anslag

805 050

3
Utgifts-
prognos

777 5504
2000
Förslag
671 050
5, 6

2001
Beräknat
790 000

2002
Beräknat
790 000

1Utfallet för de ingående anslagen är följande: B2 Transportstöd till Gotland:
191 639 000
kronor, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.: 385 533 000
kronor, D3
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik: 198 192 000
kronor, D5
Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.: 0 kronor.
2Anslagssparandet för de ingående anslagen är följande: B2 Transportstöd till
Gotland:
4 000 000 kronor, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.: 71 840
000 kronor, D3
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik: 27 513 000
kronor, D5
Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.: 0 kronor.
3Anslagen för år 1999 var följande: B2 Transportstöd till Gotland: 190 000 000
kronor, D2 Köp
av interregional persontrafik på järnväg m.m.: 405 000 000 kronor, D3 Ersättning
till
trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik: 205 000 000 kronor, D5
Kostnader för
avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.: 50 000 kronor.
4Utgiftsprognosen för år 1999 för de ingående anslagen är följande: B2
Transportstöd till
Gotland: 197 000 000 kronor, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg
m.m.:
385 500 000 kronor, D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik:
195 000 000 kronor, D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst
m.m.: 50 000
kronor.
5Nytt anslag bestående av de tidigare anslagen B2 Transportstöd till Gotland, D2
Köp av
interregional persontrafik på järnväg m.m., D3 Ersättning till trafikhuvudmännen
för köp av
viss kollektivtrafik och D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för
riksfärdtjänst m.m.
6Inkl. beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1999 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Anslaget bekostar statens upphandling av
transportpolitiskt motiverad interregional
persontrafik samt andra kostnader hänförliga till
myndighetens uppgifter.
Upphandlingen av persontrafik på järnväg
m.m. har för år 1999 skett i tillfredsställande
konkurrens. Av den anledningen har inte
anslaget Köp av interregional persontrafik på
järnväg behövt utnyttjas fullt ut. Nivån för anslag
D3 bestäms i huvudsak av de kostnader som
följer av de avtal som träffats under år 1999 för
trafik år 2000. Regeringens avsikt är att för
kommande år anpassa anslaget så att
intentionerna i den transportpolitiska
propositionen kan uppfyllas (prop. 1997/98:56,
bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266).
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Regeringen konstaterar att det med nuvarande
korta avtalsperioder om ett år och kort
framförhållning i upphandlingsarbetet försvårar
för nya operatörer att lämna anbud. Därför
föreslår regeringen att Rikstrafiken bemyndigas
att inleda upphandlingsprocessen för år 2001
snarast. Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att besluta om den ram som skall gälla
för Riks-trafikens åtaganden vad avser medel för
upphandling åren 2001 2005
.

Tabell 17.10 Beräkning av anslaget
Tusental kronor
Anslag 1999
805 050
Minskat resursbehov
-75 000
Omfördelning inom utgiftsområdet
-80 000
Överföring från anslaget A2
21 000
Förslag 2000
671 050
D4 Viss internationell verksamhet
Tabell 17.11 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

5 516

Anslags-
sparande

9 348

1999

Anslag

7 500

Utgifts-
prognos

7 500
2000
Förslag
7 500

2001
Beräknat
7 500

2002
Beräknat
7 500

Anslaget disponeras av Regeringskansliet för
kostnader för bl.a. medlemsavgifter och resor
förenade med Sveriges deltagande i
internationella organisationer m.m. Detta gäller
främst internationella luftfartsförhandlingar,
FN:s kommission för Europa (ECE),
Internationella järnvägsfördragen m.m.
(COTIF, OCTI m.m.), internationellt
samarbete vad gäller sjöfarten (IMO m.m.) samt
EU.
Anslaget har de senaste åren varit 7,5 miljoner
kronor och anslagssparandet är betydande.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Regeringen bedömer att Sveriges stundande
uppgift som ordförandeland för EU kommer att
medföra ett ökat behov av resor. Regeringen
förutser därför att anslaget och anslagssparandet
kommer att utnyttjas i väsentligt högre
utsträckning än tidigare.
Regeringen anser att ett bidrag till en svensk
paviljong vid Millenieutställningen i USA är
angeläget. Regeringen kommer att tillsammans
med ledande svensk exportindustri exponera
begrepp som samförstånd, miljö, affärsdesign
och samhällsansvar. Med anledning av att
anslagssparandet varit betydande på anslaget
under år 1999 föreslår regeringen att anslaget och
anslagssparandet får användas för att finansiera
ett sådant bidrag.
Regeringen föreslår ett anslag till D4 Viss
internationell verksamhet på 7,5 miljoner kronor
för budgetåret 2000.

18 Kommunikationsforskning och
meteorologi

18.1 Omfattning
Verksamhetsområdet omfattar myndigheterna
Statens väg- och transportforskningsinstitut
(VTI), Kommunikationsforskningsberedningen
(KFB), Statens institut för
kommunikationsanalys (SIKA) och Statens
meteorologiska och hydrologiska institiut
(SMHI).
VTI skall åt myndigheter och andra
uppdragsgivare utföra kvalificerad tillämpad
forskning och utveckling inom områdena
infrastruktur, trafik och transporter. KFB skall
stödja sådan forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsverksamhet som kan bidra till att
uppnå de mål som statsmakterna har lagt fast för
kommunikationssektorns utveckling. För att
bidra till att samma mål uppfylls skall SIKA
samla in, sammanställa, utveckla, analysera och
sprida planerings- och beslutsunderlag. SMHI
skall producera planerings- och beslutsunderlag
för väder- och vattenberoende verksamheter.
Verksamhetsvolymen år 1998 för
verksamhetsområdet var 651,4 miljoner kronor
och antalet anställda uppgick till 837 personer.
18.2 Utgiftsutveckling
Tabell 8.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
472,6
435,6
514,1
430,4
438,0
446,1

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
VTI uppfyllde i allt väsentligt de övergripande
målen och verksamhetsmålen. Som exempel kan
nämnas att kretsen av forskningsbeställare
vidgades och att målet att uppdragsintäkterna
skall uppgå till minst 70 % av de totala intäkterna
uppnåddes med marginal. Verksamhetsutfallet
för budgetåret 1998 var positivt och visade på ett
överskott på 1,1 miljoner kronor.
KFB uppfyllde i allt väsentligt de övergripande
målen och verksamhetsmålen. Antalet
finansierade doktorander och kvinnliga forskare
har ökat i enlighet med målet. Genom sitt
deltagande i EU:s fjärde ramprogram uppfyllde
också KFB målet att förbättra den internationella
anknytningen. Utgifterna för budgetåret 1998
översteg det tilldelade anslaget.
SIKA uppfyllde de av regeringen satta
verksamhetsmålen för år 1998.
SMHI uppfyllde i huvudsak de övergripande
målen och verksamhetsmålen.
Förändringar
Enligt riksdagens beslut i anledning av 1999 års
ekonomiska vårproposition skall KFB:s
ramanslag minskas med 15 miljoner kronor från
och med år 2000 till och med år 2002.
Utredningen Forskning 2000 (SOU
1998:128) som presenterades under år 1998
föreslog bl.a. att
sektorsforskningsmyndigheterna, däribland
KFB, skall ersättas av mer traditionella
forskningsråd. Utbildningsdepartementet har
tillsatt en arbetsgrupp för att närmare analysera
frågan om statlig finansiering av forskning och
utveckling. Inom Näringsdepartementet har det
tillsatts en utredning som särskilt skall analysera
verksamheten vid departementets myndigheter.
Från och med år 2000 har SIKA ett ansvar för
utredningar som visar hur effekter av IT påverkar
resandet.
Mål
Det transportpolitiska målet är att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt
hållbar transportförsörjning för medborgare och
näringsliv i hela landet.
VTI:s del av det transportpolitiska målet är att
åt myndigheter och andra uppdragsgivare utföra
kvalificerad forskning och utveckling inom
transportområdet. Institutets forskning och
utveckling skall bidra till att de transportpolitiska
delmålen uppfylls.
KFB:s del av det transportpolitiska målet är
att:
- lämna stöd till långsiktig
kunskapsuppbyggande forskning för att
bygga upp en för kommunikationssektorn
gemensam kunskapsbas och säkerställa
tillgången på väl fungerande
forskningsmiljöer och kompetenta forskare,
- att stödja tillämpad samhällsmotiverad
forskning och utveckling som syftar till att
skaffa fram underlag inför beslut inom
kommunikationsområdet,
- att stödja övrig tillämpad forsknings-,
utvecklings- och
demonstrationsverksamhet inom
kommunikationsområdet där en sådan
verksamhet bedöms vara av betydande
samhällsintresse samtidigt som det saknas
någon annan naturlig huvudman för
verksamheten,
- Även de post-, tele- och IT-politiska målen
i budgetpropositionen skall beaktas i
tillämpliga delar.

SIKA:s del av det transportpolitiska målet är :

- att samla in, sammanställa, utveckla
analysera och sprida sådant planerings- och
beslutsunderlag som behövs för att de mål
som statsmakterna har lagt fast för
kommunikationssektorns utveckling skall
uppfyllas,
- att särskilt verka för en samordning av
underlaget för kommunikationsplaneringen
och den statliga investeringsplaneringen,
- att verka för att samhällets behov av
grundläggande statistik om
kommunikationerna tillgodoses på ett
ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt;
där statistiken skall belysa såväl
infrastruktur och resurser som operatörer,
tjänster, transporter och miljökon-
sekvenser.

SMHI:s skall bidra till att uppfylla det
transportpolitiska målet.
Prioriteringar
Under budgetåret 2000 blir en viktig uppgift för
KFB att stimulera svenska kommunikations-
forskares deltagande i EU:s femte ramprogram
för forskning och teknisk utveckling.

18.3 Resultatbedömning
De av statsmakterna fastlagda övergripande
målen samt verksamhetsmålen inom
verksamhetsområdet har i allt väsentligt
uppfyllts. Inga anmärkningsvärda avvikelser från
budget föreligger. De övergripande
inriktningarna för de olika myndigheterna inom
verksamhetsområdet bör därför ligga fast.
18.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen för år 1998
avseende myndigheterna inom
verksamhetsområdet.
Personalkonsekvenser
Regeringen lämnar inte några förslag inom
området som bedöms få personalkonsekvenser.

18.5 Anslag för budgetåret 2000
E1 Statens väg- och
transportforskningsinstitut
Tabell 18.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

33 024

Anslags-
sparande

4 797

1999

Anslag

29 822

Utgifts-
prognos

32 000
2000
Förslag
30 099

2001
Beräknat
30 589
1

2002
Beräknat
31 108
2

1,2 Motsvarar 30 099 000 kronor i 2000 års prisnivå.

Statens väg- och transportforskningsinstitut
(VTI) utför kvalificerad tillämpad forskning och
utveckling på uppdrag av myndigheter och andra
beställare. VTI:s verksamhet syftar till att genom
forskning och utveckling bidra till uppfyllandet
av de transportpolitiska målen. VTI svarar för
övergripande analyser och
konsekvensbeskrivningar av transportsektorns
effekter på miljön och energiförbrukningen.
Prognosen för anslagsbelastningen för
innevarande år visar på 32 000 000 kronor vilket
innebär att anslagssparandet, efter regeringens
beslut om om indragning, beräknas uppgå till
742 000 kronor.
Regeringens övervägande
Resultatinformation
De totala intäkerna uppgick för budgetåret 1998
till 148 296 000 kronor, varav 33 024 000 kronor
var anslagsmedel och 115 72 000 kronor
utgjordes av avgifter och andra intäkter. De
totala kostnaderna uppgick under samma period
till 147 178 000 kronor. Resultatet efter
finansiella kostnader och intäkter utgjordes av ett
överskott på 1 376 406 kronor.
De av regeringen angivna verksamhetsmålen
har i huvudsak uppfyllts. Uppdragsintäkterna
uppgick år 1998 till 77 % av de totala intäkterna,
vilket innebär att målet om 70 % uppnåtts. VTI
har vidgat kretsen av forskningsbeställare och
Vägverkets andel har minskat något jämfört med
föregående år. Trots det är Vägverket den största
beställaren och står för ungefär hälften av VTI:s
intäkter. Även målet om långsiktig kunskaps-
uppbyggnad har uppfyllts år 1998.

VTI har under år 1998 slutit ett avtal med
Vägverket och
Kommunikationsforskningsberedningen om
investeringar i en ny fordonssimulator om totalt
ca 18 miljoner kronor.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 18.3 Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt
-kostnad)
Utfall 1998
115 300
113 900
1 400
Prognos 1999
126 000
126 000
1 000
Budget 2000
126 000
126 000
0
Slutsats
Regeringen anser att VTI har en viktig funktion
som sektorsforskningsorgan inom
kommunikationssektorn. Inte minst
utvecklingen av de nationella basresurserna,
exempelvis fordonssimulatorn och
krocktestbanan, bidrar till att skapa goda
förutsättningar för den tillämpade forskningen
inom bl.a. miljö- och trafiksäkerhetsområdet.

Tabell 18.4 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
29 822
Pris- och löneomräkning
277
Förslag 2000
30 099
E2 Kommunikationsforsknings-
beredningen
Tabell 18.5 Anslagsutveckling
Tusental kronor

1998

Utfall

165 220

Anslags-
sparande

37 530

1999

Anslag

169 277

Utgifts-
prognos

195 000
2000
Förslag
155 851
1

2001
Beräknat
159 006
2

2002
Beräknat
162 373
3

1Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten i
samband med den
ekonomiska vårpropositionen samt andra indragningar beslutade av regeringen för
budgetåret
1999.
2,3 Motsvarar 155 851 000 kronor i 2000 års prisnivå.

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB)
är ett sektorsforskningsorgan inom
kommunikationssektorn med uppgift att lämna
stöd till långsiktig, kunskapsuppbyggande
forskning i syfte att säkerställa tillgången på väl
fungerande forskningsmiljöer och kompetenta
forskare. KFB skall stödja samhällsmotiverad
forskning, utveckling och
demonstrationsverksamhet.
Utgifterna för budgetåret 1998 översteg det
tilldelade anslaget, men KFB hade trots
överskridandet ett visst anslagssparande.
Anslagssparandet kan till stor del förklaras av att
KFB:s anslag de senaste åren ökat och att det
tagit tid att bygga upp nya forskningsmiljöer.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Regeringen bedömer att KFB har en god mål-
uppfyllelse, bl.a. har antalet finansierade
doktorander och kvinnliga forskare ökat. KFB
satsade 43 % av medlen på långsiktig kunskaps-
uppbyggnad. Målet på 40 % har därmed
uppnåtts. KFB har också uppfyllt målet att
förbättra den internationella anknytningen
genom sitt deltagande i EU:s fjärde ramprogram.
KFB är nu engagerat i uppbyggnaden av det
femte ramprogrammet och har även övertagit
sekretariatet för Nordisk transportforskning.
KFB, Vägverket och Banverket har från och med
år 1998 infört gemensamma ansöknings- och
beslutsperioder.
Forskningens kvalitet och relevans har följts
upp genom att 25 % av forskningsstödet har
utvärderats. Det är fem procentenheter över det
uppsatta målet. Projekt avseende kollektivtrafik
och samhällsbetalda resor har tilldelats 31,6
miljoner kronor vilket är något mer än målet på
30 miljoner kronor.
Utredningen Forskning 2000 (SOU
1998:128) som presenterades under år 1998
föreslog bl.a. att
sektorsforskningsmyndigheterna, däribland
KFB, skulle ersättas av mer traditionella
forskningsråd. Utbildningsdepartementet har
tillsatt en arbetsgrupp för att närmare analysera
frågan om statlig finansiering av forskning och
utveckling. KFB är en av de aktörer med FoU-
verksamhet som granskas i en pågående
utredning om hur Näringsdepartementets
myndigheter bättre kan organiseras med hänsyn
till deras bidrag till innovationssystemet och
därmed till samhällsutveckling och tillväxt.
Under år 1998 inleddes EU:s femte
ramprogram för forskning och teknisk
utveckling. Programmet är viktigt som finansiär
av svenska forskare och som kunskapskälla för
den svenska transportsektorn.
Enligt riksdagens beslut i anledning av 1999
års ekonomiska vårproposition skall KFB:s ram-
anslag minskas med 15 miljoner kronor från och
med år 2000 till och med år 2002. KFB har inte
för avsikt att göra neddragningar inom något
utpekat verksamhetsområde.
Regeringen har under våren 1999 fattat beslut
om reservationsanslaget E3 Bidrag till forskning
om el- och hybridfordon (äldre). Beslutet
innebär att KFB får disponera 10 miljoner
kronor av anslaget under år 2000.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Det är angeläget att KFB kan besluta om
fördelning av medel för forskningsprojekt som
löper över längre perioder. Regeringen anser
därför att det även fortsättningsvis skall vara
möjligt för KFB att fatta beslut om femåriga
förpliktelser.

Tabell 18.6 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
Anslag E2
1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
246 100
226 716
220 716
233 716
251 716
Nya förpliktelser
140 054
170 000
170 000
170 000
170 000
Infriade förpliktelser1
159 438
176 000
157 000
152 000
152 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
226 716
220 716
233 716
251 716
269 716
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
290 000
300 000
300 000
300 000
300 000
1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser
Regeringen finner att det inte nu finns anledning
att peka ut några områden som mer prioriterade
än andra. Minskningen av KFB:s anslag under
perioden 2000 2002 bör därför inte drabba något
utpekat område. KFB bör i stället göra
bedömningar och anpassa verksamheten efter de
förutsättningar som råder. En viktig uppgift för
KFB är dock att stödja svenskt deltagande i EU:s
femte ramprogram för forskning och utveckling.
Samverkansprogrammet för forskning och
utveckling av mer miljövänliga fordon som
beskrivs under utgiftsområde 21 berör också
utgiftsområdena 22 och 24. Avsikten är att medel
från anslaget E2
Kommunikationsforskningsberedningen skall
sättas av för att delfinansiera projektet under
åren 2003 2005.

Tabell 18.7 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
169 277
Pris- och löneomräkning
1574
Av regeringen beslutad indragning
-15 000
Förslag 2000
155 851

E3 Statens institut för
kommunikationsanalys (SIKA)
Tabell 18.8 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

39 490

Anslags-
sparande

2 511

1999

Anslag

43 852

Utgifts-
prognos

46 400
2000
Förslag
44 218

2001
Beräknat
45 000
1

2002
Beräknat
45 833
2

1Motsvarar 44 218 000 kronor i 2000 års prisnivå.
2Motsvarar 44 218 000 kronor i 2000 års prisnivå.

Anslaget används till statistik inom
samhällsområdet transporter och
kommunikationer samt till myndighetens
förvaltningskostnader. Anslaget används även till
statistik inom färdtjänstområdet. Ansvaret för
denna statistik är övertagen från Socialstyrelsen.
Det redovisade anslagssparandet på 2 511 000
kronor är en följd av att kostnader för anlitade
konsulter och metodutveckling som börjar falla
ut först under år 1998.
Enligt SIKA:s prognos för nuvarande
budgetår kommer anslaget att överskridas med
2 500 000 kronor vilket innebär att
anslagssparandet kommer att förbrukas.
SIKA bildades den 1 juni 1995 genom en
ombildning av DPU (Delegationen för prognos
och utvecklingsverksamhet). Omfattningen av
institutets verksamhet har kontinuerligt vuxit
sedan dess; när DPU bildades år 1994 omfattade
organisationen fem tjänster, vid utgången av år
1998 hade SIKA 22 anställda. Verksamheten
finansieras främst genom anslag.
SIKA är statistikansvarig myndighet för
officiell statistik inom samhällsområdet
transporter och kommunikationer. Till detta
räknas vägtransporter, flygverksamhet,
järnvägstransporter och sjöfart. SIKA ansvarar
även för statistik om post- och televerksamhet.
SIKA ger bl.a. ut skrifterna Observationer och
Kommunikationer där delar av statistiken
presenteras.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Vid årsskiftet 1998/99 genomfördes en
förändring av SIKA:s interna organisation. Två
avdelningar (Utredning/Utveckling respektive
Statistik) delades då upp på tre (Analys,
Utredning respektive Statistik) samt en
utvecklingsenhet skapades som en stabsfunktion.
Verksamhetsgrenen samordning och
utveckling har svarar för 44 % av de totala
kostnaderna och Kommunikationsstatistik och
nulägesbeskrivningar för 56 %. Verksamhetens
totala kostnader har ökat med 35 % under år
1998 jämfört med föregående budgetår. En stor
del av denna ökning kan förklaras av den
intensiva satsningen på att utveckla kalkyl- och
analysverktygen inför inriktningsplaneringen.
SIKA har under året arbetat med att ta fram
gods- och persontrafikmodeller. SIKA har även
under året redovisat hur arbetet med översynen
av samhällsekonomiska kalkylprinciper och
kalkylvärden på kommunikationsarbetet skall
läggas upp.
Bland andra utredningsuppdrag som SIKA
arbetat med under året kan även nämnas att
SIKA har följt länens arbete med
infrastrukturplanering för att utvärdera hur
processen för framtagandet av länsplanerna har
motsvarat riksdagens och regeringens krav,
upprättat lägesanalys inför planeringsperioden
2002 2011 samt arbetat med att ta fram underlag
för etappmål.
Slutsatser
Regeringen anser att SIKA skall arbeta analytiskt
med IT-frågor från ett
kommunikationsperspektiv. Regeringen anser
även att det är viktigt att SIKA prioriterar arbetet
med framtagande av statistik, särskilt sådan
statistik som fördes tidigare av Statistiska
Centralbyrån och Socialstyrelsen.

Tabell 18.9 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
43 852
Pris- och löneomräkning
16
Teknisk justering
350
Summa
44 218

Vid anslagsberäkningen har en tenisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för
avtalsförsäkringar. Anslaget har tillförts 350 000
kronor.
E4 Bidrag till Sveriges
Meteorologiska och Hydrologiska
Institut
Tabell 18.10 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

186 312

Anslags-
sparande

23 797

1999

Anslag

192 690

Utgifts-
prognos

211 500
2000
Förslag
200 212

2001
Beräknat
203 418
1

2002
Beräknat
206 807
2

1 Motsvarar 200 212 tkr i 2000 års prisnivå.
2 Motsvarar 200 212 tkr i 2000 års prisnivå.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI) är central
förvaltningsmyndighet för meteorologiska,
hydrologiska och oceanografiska frågor. SMHI
skall bidra till att skydda liv och egendom samt
till skyddet av miljön, en hållbar försörjning och
en effektiv användning av energi och andra
naturresurser. Dessutom skall institutet
understödja en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgare och näringslivet i hela landet. SMHI
skall bidra till dessa mål genom att affärsmässigt
tillhandahålla planerings- och beslutsunderlag för
väder- och vattenberoende verksamheter samt
understödja samhälleliga uppdragsgivares och
kommersiella kunders ansträngningar att värna
om miljön.
SMHI:s anslag skall användas till uppgifter
som är nödvändiga för att tillgodose samhällets
allmänna behov av prognoser, varningar och
beredskap samt till sådana samhällsnödvändiga
uppgifter som nyttiggör den kompetens SMHI
bygger upp i denna verksamhet. I huvudsak ingår
dessa uppgifter i institutets s.k. infrastruktur,
som är ett samlat begrepp för datainsamling,
förädling, slutproduktion, distribution,
forskning och utveckling samt internationell
samverkan som nödvändiga stödfunktioner.
Infrastrukturen utgör grunden för den
verksamhet som SMHI bedriver. Av institutets
driftsanslag (ramanslaget exklusive bidrag till
internationella organisationer) om ca 137
miljoner kronor tillfaller 131 miljoner kronor,
dvs. 96 %, infrastrukturen. SMHI bedömer att ca
70 % av infrastrukturens kostnader avser
meteorologisk verksamhet.
SMHI:s övriga verksamhet, som består av
uppdragsverksamhet och affärsverksamhet,
finansieras med avgifter. Uppdragsverksamheten
sker inom ramen för SMHI:s myndighetsansvar
men bekostas med full kostnadstäckning av
andra myndigheter. Affärsverksamheten bedrivs
på kommersiella villkor på en helt eller delvis
konkurrensutsatt marknad.
Den kompetens som byggs upp inom
infrastrukturen kommer till nytta vid
framtagande av beslutsunderlag för
samhällsplanering. Finansiering av särskilda
satsningar för utveckling av nya beslutsunderlag
har fått sökas hos andra myndigheter. Inom vissa
viktiga områden finns dock ingen naturlig
beställare och då måste ramanslaget användas.
Genom Sveriges geografiska läge är det
naturligt att från svensk sida ta initiativ till och
leda stora delar av de gemensamma
ansträngningarna när det gäller
Östersjösamarbetet. SMHI har i många år
deltagit i planeringsarbetet inom olika
internationella organ för att genom ökad
samverkan kunna tillgodose de behov och krav
på planerings- och beslutsunderlag som behövs
för ökad säkerhet till sjöss och för ett
ekonomiskt och uthålligt nyttjande av havets
resurser. Inom SMHI:s ansvarsområde kan
noteras att en lång rad extrema händelser
inträffat under perioden 1992-1998 vilka kan ha
samband med mänsklig aktivitet och störningar.
SMHI ingår som en pusselbit i ett
världsomspännande sökande efter samband
mellan mänsklig aktivitet och vissa extrema
meteorologiska, hydrologiska och
oceanografiska fenomen under senare år. I detta
ingår en långsiktig övervakning av klimatets
förändring.
SMHI agerar som Sveriges representant i de
internationella organisationerna EUMETSAT,
ECMWF, WMO och IOC. Via EUMETSAT
erhåller SMHI meteorologiska satellitdata vilket
är ett mycket viktigt underlag för
väderprognoser. Medlemskapet i ECMWF ger
SMHI tillgång till de bästa medellånga numeriska
väderprognoserna i världen. WMO är den
internationella meteorologiska organisationen
och är en del av FN-organisationen. Sverige
bekostar medlemsavgifterna till dessa
internationella organisationer genom anslag till
SMHI. IOC är ett FN-organ som organiserar
internationella program för övervakning och
kartläggning av förhållandena i havet
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Bokslutet för den anslagsfinansierade
verksamheten år 1998 visar ett underskott i
driftsbudgeten på 13 miljoner kronor som täcks
av anslagssparande. Budgeten för år 1999 innebär
att återstoden av anslagssparandet inom
anslagsposten för infrastruktur och
beslutsunderlag för samhällsplanering, 8,4
miljoner kronor, kommer att förbrukas.
Bokslutet för affärsverksamheten år 1998 visar
på en fortsatt ökning av omsättningen men ett
sämre rörelseresultat än föregående år. Från och
med år 1998 bidrar inte längre
affärsverksamheten direkt till SMHI:s
infrastruktur. Istället skall en avgift om 9 % av
affärsverksamhetens omsättning inlevereras till
staten. Syftet med denna förändring är bl.a. att ge
infrastrukturen en säkrare finansiering. För att
effekten skulle vara neutral för statsbudgeten
räknades SMHI:s ramanslag upp med 14.4
miljoner kronor för år 1998. Den inbetalade
avgiften uppgick detta år till 15,3 miljoner
kronor.
Infrastrukturen har under 1990-talet
genomgått en omfattande rationalisering.
Antalet anställda har minskat från drygt 800
personer år 1990 till 567 personer år 1998.
Antalet bemannade väderobservationsstationer
har sjunkit från ca 145 till 32. Det finns planer på
en ytterligare nerdragning till 20 stationer. Enligt
en förstudie som SMHI utfört skulle en
nerdragning därutöver av de bemannade
stationerna leda till att kvaliteten i
infrastrukturen allvarligt försämras, vilket
medför sämre kvalitet i varningar, beredskap och
prognoser.
SMHI:s infrastruktur är av mycket stort värde
för många intressenter och är ibland en
nödvändig förutsättning för deras verksamhet.
Några myndigheter har därför genom avtal
förbundit sig att bidra till finansieringen av
SMHI:s infrastruktur. De viktigaste
bidragsgivarna är Försvarsmakten (12 miljoner
kronor), Luftfartsverket (8,4 miljoner kronor)
och Naturvårdsverket (2,7 miljoner kronor).
SMHI hade vid årsskiftet 1998/1999
samarbetsavtal med Luftfartsverket,
Sjöfartsverket, Vägverket, Försvarsmakten,
Naturvårdsverket, Räddningsverket, Sveriges
geologiska undersökning och Statens
strålskyddsinstitut.
Vad gäller finansieringen av SMHI:s
infrastruktur bör olika sektorers intressen och
ansvar få slå igenom i ökad utsträckning.
Landtrafikens, luftfartens, sjöfartens, miljö- och
energisektorns bidrag bör öka. Sektorernas
bidrag till infrastrukturen bör därför ses över i
takt med att nya avtal tecknas eller de existerande
revideras.
Till självkostnadspris utför SMHI uppdrag åt
olika myndigheter. Bl.a. utför institutet tillsyn av
vattenregleringar, uppdrag åt Räddningsverket
och vissa miljöövervakningsuppdrag. Den
budgeterade omsättningen för denna
uppdragsverksamhet är 12,9 miljoner kronor för
år 1999. SMHI ställer också data till förfogande
för icke kommersiell forskning till
uttagskostnad. Värdet av dessa data uppgick 1998
till 6,4 miljoner kronor.
Avgifterna till de internationella
organisationerna EUMETSAT, WMO och
ECMWF har år 1999 stigit från 69,9 miljoner kr
till 82,5 miljoner kronor. År 2000 stiger de till
87,5 miljoner kronor. Därefter sjunker de till 82
miljoner kronor år 2001 för att plana ut på 68
miljoner kronor år 2002.
Enligt SMHI:s budget för år 1999 kommer
hela det ingående anslagssparandet inom
anslagsposten Infrastruktur och beslutsunderlag
för samhällsplanering om 8,4 miljoner kronor att
förbrukas under året.
Regeringen konstaterar att det viktigaste
verksamhetsmålet för SMHI, nämligen det som
rör varningar till skydd för liv och egendom, inte
uppfylldes för år 1998. Inte heller målet för
väderprognoserna uppfylldes detta år.
Måluppfyllelsen för båda dessa mål var dessutom
lägre än för de två föregående åren.
Träffsäkerheten ifråga om prognoser varierar
naturligt. Dessutom har SMHI haft problem
med sin detaljerade väderprognosmodell
HIRLAM. SMHI ser likafullt allvarligt på att
målet för träffsäkerheten i prognoserna inte nås
och avser att utreda orsakerna närmare. Den
hydrologiska, oceanografiska och
meteorologiska prognosverksamheten har under
år 1998 sammanförts till en enhet och den
samverkan som detta avses leda till kan förväntas
medföra en ökad kvalitet i prognoserna.
Av SMHI:s årsredovisning framgår att övriga
verksamhetsmål har uppfyllts.

Tabell 18.11 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(Intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
8 900
8 900
0
Prognos 1999
11 800
11 800
0
Budget 2000
15 000
15 000
0

Tabell 18.12 Affärsverksamhet
Tusental kronor
Affärsverksamhett
Intäkter
(varav tjänste-
export)
Kostnader
Resultat
(Intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
170 500
161 800
8 700
Prognos 1999
176 100
178 700
-2 600
Budget 2000
189 000
179 000
10 000
Slutsatser
Regeringen anser att de åtgärder som SMHI
vidtar med anledning av att två av
verksamhetsmålen inte uppfyllts är tillräckliga.
För åren 2001 och 2002 har SMHI inte längre
något anslagssparande som kan täcka de ökade
avgifterna till internationella organisationer.
Dessutom kan SMHI, enligt regeringens
bedömning, få svårt att på lång sikt vidmakthålla
kvaliteten på sitt observationsnät med nuvarande
intäkter. Regeringen avser att återkomma till
denna fråga i samband med vårpropositionen år
2000.

Tabell 18.13 Beräkning av anslget för år 2000
Tusental kronor

Anslag 1999
192 690
Pris- och löneomräkning
1 061
Justering av premier
6 461
Förslag 2000
200 212

Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts för att korrigera tidigare i anslaget
inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts
6 461 000 miljoner kronor.

19 Länsstyrelsernas verksamhet och roll
inom transportområdet

19.1 Länsstyrelsernas huvuduppgifter
Länsstyrelserna ansvarar bl.a. för
tillståndsgivning och tillstånd för den
yrkesmässiga trafiken, körkortsadministration,
frågor som rör lokala trafikföreskrifter,
överlastavgifter, hastighetsbestämmelser,
miljöfarliga transporter samt upprättande och
fastställande av länsplaner för regional
infrastruktur.
Det övergripande målet för länsstyrelserna är
att se till att utvecklingen inom
kommunikationssektorn på regional och lokal
nivå sker i överensstämmelse med de av riksdag
och regering beslutade kommunikationspolitiska
målen. Länsstyrelserna skall utnyttja sin
sektorsövergripande kompetens för att göra
avvägningar och ta nödvändiga initiativ till
samverkan och samordning.
Riksdagen beslutade 1997 om en ny form för
länsbaserad regional investeringsplanering.
Länsstyrelserna och i försökslänen
självstyrelseorganen, fick därmed ett större
ansvar i arbetet med upprättande av planer för
åren 1998 2007 jämfört med vad man hade
inför föregående planer avseende åren 1994
2003. Syftet var att den regionala
investeringsplaneringen skulle få en ökad
förankring i samhället och att samordningen
mellan olika intressenter med ansvar för
transportinfrastrukturen skulle öka. De regionala
planernas omfattning utökades också avsevärt.
Ansvaret för genomförande av planerna ligger
dock på trafikverken.
Regeringen avser att även fortsättningsvis ge
länsstyrelserna och i försökslänen
självstyrelseorganen, en viktig roll i den
långsiktiga infrastrukturplaneringen. Regeringen
har därför låtit Statens institut för
kommunikationsanalys (SIKA) göra en
jämförelse mellan länsstyrelsernas insatser i de
två senaste planeringsomgångarna. Slutsatsen
blev att länsstyrelserna kraftigt ökat sina
arbetsinsatser inom området och istället
prioriterat ned andra uppgifter såsom remisser,
granskning av detaljplaner och plansamråd.
SIKA gör samtidigt bedömningen att minst
hälften av de ökade resurskrav som ställdes på
planeringen i den senaste omgången bör kunna
ersättas med vunna erfarenheter, bättre underlag
och en bättre organiserad planeringsprocess i den
pågående planeringsomgången. Regeringen
föreslår att 2 028 000 kr överförs från
utgiftsområde 22 till länsstyrelsernas
administrationsanslag på utgiftsområde 18 för att
förstärka länsstyrelsernas och i förekommande
fall självstyrelseorganens arbete med den
långsiktiga planeringen av åtgärder i
transportinfrastrukturen. Höjningen är i nivå
med det ökade resursbehov som SIKA
konstaterat. Det utökade anslaget skall användas
för en fortsatt god förankring och för att
förbättra och konkretisera motiveringar och
effektbeskrivningar i kommande underlag och
länsplaner.
19.2 Resultatbedömning
Yrkestrafik
Målet är att länsstyrelserna i samverkan med
Vägverket skall effektivisera handläggningen av
yrkestrafik- och körkortsärenden.
Arbetet med att effektivisera handläggningen
av yrkestrafikfrågor som sker inom ramen för
Länsstyrelsernas arbetsgrupp för körkortsfrågor
och yrkesmässig trafik (LAKY) har givit goda
erfarenheter. De utbildningar som har
arrangerats under året i samverkan med
Vägverket har lett till en effektivare
handläggning genom den fördjupade kunskap
som förvärvats. Likaså har samarbetet mellan
flera länsstyrelser med att ta fram enhetliga
beslutsmallar bidragit till en ökad effektivitet.
Vid några länsstyrelser har man i större
omfattning också utnyttjat modern teknik för att
sprida information till allmänheten.
Målet är att den yrkesmässiga trafiken skall
bedrivas under lika konkurrensvillkor mellan
företagen. Länsstyrelserna bör särskilt skärpa
tillståndsprövningen och uppföljningen av
lämpligheten hos dem som har tillstånd för
yrkesmässig trafik inklusive den ekonomiska
tillsynen.
Samverkan med andra berörda myndigheter
har framförts som ett mycket gott och effektivt
medel att nå en effektivare tillsyn av
yrkestrafiken. Under året har nya
samverkansprojekt påbörjats och inom ramen
för pågående projekt/arbetsgrupper har
samarbetet fördjupats. Samverkan mellan
myndigheter har i många län varit mycket
fruktbart och synes lett till en effektivare tillsyn
av yrkestrafiken. Samordning av insatserna hos
berörda myndigheter leder till högre effektivitet
än om varje myndighet agerar var för sig.
Regeringens bedömning är
sammanfattningsvis att länsstyrelsernas insats
under 1998 har varit god i arbetet med att
effektivisera handläggning och förbättra
situationen inom den yrkesmässiga trafiken.
Även om måluppfyllelsen kan bedömas som
relativt tillfredsställande är situationen inom den
yrkesmässiga trafiken inte fullt godtagbar. Trots
goda insatser från tillsynsmyndigheterna måste
regeringen även detta år konstatera att det
återstår en hel del att göra innan vi kan tala om
en yrkestrafik som bedrivs under lika
konkurrensvillkor.
Körkort
Länsstyrelserna skall i samverkan med Vägverket
effektivisera handläggningen av yrkestrafik- och
körkortsärenden.
Handläggningen har effektiviserats genom
olika utbildningsinsatser som i flera fall skett i
samarbete med Vägverket. Länsstyrelserna har i
ganska stor utsträckning bedrivit ett internt
rationaliseringsarbete.
Målet är att de från trafiksäkerhetssynpunkt
allvarligaste trafikbrotten inom länet prioriteras
och att hanteringen av körkortsingripanden i
landet är tillräcklig.
Regeringen bedömer att målet för gemensam
praxis har uppfyllts. De flesta länsstyrelser
prioriterar de från trafiksäkerhetssynpunkt
allvarligaste trafikbrotten. Däremot är det oklart
om prioriteringen i samtliga fall har skett utifrån
de ur trafiksäkerhetssynpunkt allvarligaste
trafikbrotten.
Samarbetet mellan länsstyrelserna och
Vägverket har hittat en bra form genom
inrättandet av länsstyrelsernas arbetsgrupp för
körkorts- och yrkestrafikhandläggning (LAKY).
Länsstyrelsernas redovisning av hur de verkat för
att uppnå målet minskade trafikbrott och vilka
effekter detta givit upphov till behöver dock
förbättras, liksom redovisningen av tillståndet i
länet avseende polisrapporterade trafikförseelser,
lagakraftvunna domar och beslutade
körkortsingripanden.
Infrastruktur
Länsstyrelserna skall redovisa de åtgärder som
under året genomförts enligt länsplanen för re-
gional transportinfrastruktur och som har
särskilt stor betydelse för att uppnå den regionala
målbild som definierats i planen.
Under 1998 har länsplaner för regional
transportinfrastruktur avseende åren 1998 2007
fastställts. Långsiktiga planer för en tioårsperiod
upprättas vart fjärde år, så arbetet med
länsplanerna har för länsstyrelser, och i
försökslänen för självstyrelseorganen, varit en
prioriterad uppgift inom
kommunikationsområdet särskilt under början
av 1998. I samtliga län har samverkan med andra
parter skett och arbetet har lett till en ökad
kunskap och samsyn mellan länets aktörer om
länets gemensamma behov.
De åtgärder från länsplanerna som genomförts
under 1998 bidrar till ökad uppfyllelse av de
transportpolitiska målen, även om planerna inte
kunnat följas fullt ut på grund av att
anslagstilldelningen varit lägre än plannivån för
1998

Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande
näringar

23

Förslag till statsbudget för 2000

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 237
2 Lagförslag 239
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om
EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd 239
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om
EG:s förordningar om jordbruksprodukter 241
3 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 243
3.1 Omfattning 243
3.2 Utgiftsutveckling 244
3.3 Resultatbedömning 245
3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 245
3.3.2 Viktiga statliga insatser inom utgiftsområdet samt
information om effekter 250
3.3.3 Regeringens bedömningar och slutsatser 256
3.4 Skatteavvikelser 259
3.5 Utgiftsutveckling 260
4 Internationellt arbete 263
4.1 Omfattning 263
4.2 Utgiftsutveckling 263
4.3 Resultatbedömning och slutsatser 264
4.4 Anslag 264
A1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. 264
5 Jordbruk och trädgårdsnäring 265
5.1 Omfattning 265
5.2 Utgiftsutveckling 265
5.3 Resultatbedömning 266
5.4 Revisionens iakttagelser 268
5.5 Bedömning av personalkonsekvenser 268
5.6 Hållbart jordbruk 269
5.6.1 Ändringar i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om
miljö- och strukturstöd 269
5.7 Ändringar i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om
jordbruksprodukter 270
5.8 Handel med mjölkkvoter 270
5.9 Anslag 272
B1 Statens jordbruksverk 272
B2 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. 274
B3 Djurregister 275
B4 Statens utsädeskontroll 276
B5 Statens växtsortnämnd 277
B6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 278
B7 Bekämpande av växtsjukdomar 279
B8 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder 280
B9 Från EG-budgeten finansierade miljö-, struktur-
och regionala åtgärder 282
B10 Arealersättningar och djurbidrag m.m. 285
B11 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter 286
B12 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. 288
B13 Jordbrukets blockdatabas 289
6 Fiske 291
6.1 Omfattning 291
6.2 Utgiftsutveckling 291
6.3 Resultatbedömning 292
6.4 Revisionens iakttagelser 296
6.5 Översyn av fiskeriadministrationen 296
6.6 Strukturstöd för perioden 2000 2006 297
6.7 Anslag 297
C1 Fiskeriverket 297
C2 Strukturstöd till fisket m.m. 298
C3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd
till fisket m.m. 299
C4 Fiskevård 300
7 Rennäring 303
7.1 Omfattning 303
7.2 Utgiftsutvecklingen 303
7.3 Resultatbedömning och slutsatser 303
7.4 Anslag 304
D1 Främjande av rennäringen m.m. 304
D2 Ersättningar för viltskador m.m. 306
D3 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. 306
8 Djurskydd och djurhälsovård 309
8.1 Omfattning 309
8.2 Utgiftsutveckling 309
8.3 Resultatbedömning 310
8.4 Anslag 311
E1 Statens veterinärmedicinska anstalt 311
E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen 313
E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder 314
E4 Centrala försöksdjursnämnden 316
E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar 318
9 Livsmedel 321
9.1 Omfattning 321
9.2 Utgiftsutveckling 321
9.3 Resultatbedömning 322
9.4 Revisionens iakttagelser 322
9.5 Bedömning av personalkonsekvenser 322
9.6 Anslag 323
F1 Statens livsmedelsverk 323
F2 Livsmedelsekonomiska institutet 324
F3 Kostnader för livsmedelsberedskap 325
F4 Livsmedelsstatistik 326
F5 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad
från EG-budgeten 327
F6 Åtgärder inom livsmedelsområdet 327
10 Utbildning och forskning 329
10.1 Omfattning 329
10.2 Utgiftsutveckling 329
10.3 Resultatbedömning 330
10.4 Revisionens iakttagelser 330
10.5 Växtgenetisk forskning 330
10.6 Anslag 332
G1 Sveriges lantbruksuniversitet 332
G2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd:
Förvaltningskostnader 334
G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd:
Forskning och kollektiv forskning 335
G4 Bidrag till Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien 337
11 Skogsnäring 339
11.1 Omfattning 339
11.2 Utgiftsutveckling 339
11.3 Resultatbedömning 340
11.4 Revisionens iakttagelser 340
11.5 Bedömning av personalkonsekvenser 341
11.6 Anslag 341
H1 Skogsvårdsorganisationen 341
H2 Insatser för skogsbruket 342
H3 Internationellt skogssamarbete 343
H4 Från EG-budgeten finansierade medel för
skogsskadeövervakning 343

Tabellförteckning

Anslagsbelopp 238
3.1 Utgiftsutvecklingen 244
3.2 Antal jordbruksföretag 245
3.3 Den ekonomiska utvecklingen i jordbruket i form av
driftsöverskott i sektorn 246
3.4 Produktion och export av papper och massa 246
3.5 Fångstvärde (motsv.) i svenskt fiske åren 1995 1997 247
3.6 Skatteavvikelser 259
3.7 Utgiftsutvecklingen 260
3.8 Avvikelser från den ekonomiska vårpropositionen 261
4.1 Utgiftsutvecklingen 263
4.2 Anslagsutvecklingen 264
5.1 Utgiftsutvecklingen 265
5.2 Direktstöd, miljöstöd, miljöersättning m.m. 265
5.3 Anslagsutvecklingen 272
5.4 Offentligrättslig verksamhet 273
5.5 Uppdragsverksamhet 273
5.6 Beräkning av anslaget för 2000 274
5.7 Anslagsutvecklingen 274
5.8 Anslagsutvecklingen 275
5.9 Beräkning av anslaget för 2000 276
5.10 Anslagsutvecklingen 276
5.11 Offentligrättslig verksamhet 277
5.12 Uppdragsverksamhet 277
5.13 Beräkning av anslaget för 2000 277
5.14 Anslagsutvecklingen 277
5.15 Offentligrättslig verksamhet 278
5.16 Beräkning av anslaget för 2000 278
5.17 Anslagsutvecklingen 278
5.18 Anslagsutvecklingen 279
5.19 Anslagsutvecklingen 280
5.20 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B8) 280
5.21 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B10) 281
5.22 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B12) 281
5.23 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 282
5.24 Beräkning av anslaget för 2000 282
5.25 Anslagsutvecklingen 282
5.26 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B9) 283
5.27 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B11) 283
5.28 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B13) 283
5.29 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 284
5.30 Beräkning av anslaget för 2000 285
5.31 Anslagsutvecklingen 285
5.32 Stödbelopp 285
5.33 Djurbidrag 285
5.34 Anslagsutvecklingen 286
5. 35 Anslagsutvecklingen 288
5.36 Beräkning av anslaget 289
5.37 Anslagsutvecklingen 289
6.1 Utgiftsutvecklingen 291
6.2 Anslagsutvecklingen 297
6.3 Uppdragsverksamhet 298
6.4 Tjänsteexport 298
6.5 Beräkning av anslaget för 2000 298
6.6 Anslagsutvecklingen 298
6.7 Anslagsutvecklingen 299
6.8 Anslagsutvecklingen 300
7.1 Utgiftsutvecklingen 303
7.2 Anslagsutvecklingen 304
7.3 Beräkning av anslaget för 2000 306
7.4 Anslagsutvecklingen 306
7.5 Beräkning av anslaget för 2000 306
7.6 Anslagsutvecklingen 306
8.1 Utgiftsutvecklingen 309
8.2 Anslagsutvecklingen 311
8.3 Uppdragsverksamhet 313
8.4 Beräkning av anslaget för 2000 313
8.5 Anslagsutvecklingen 313
8.6 Uppdragsverksamhet 314
8.7 Beräkning av anslaget för 2000 314
8.8 Anslagsutvecklingen 314
8.9 Beräkning av anslaget för 2000 316
8.10 Anslagsutvecklingen 316
8.11 Beräkning av anslaget 318
8.12 Anslagsutvecklingen 318
9.1 Utgiftsutvecklingen 321
9.2 Anslagsutvecklingen 323
9.3 Offentligrättslig verksamhet 324
9.4 Uppdragsverksamhet 324
9.5 Beräkning av anslaget för 2000 324
9.6 Anslagsutvecklingen 324
9.7 Beräkning av anslaget för 2000 325
9.8 Anslagsutvecklingen 325
9.9 Beräkning av anslaget för 2000 326
9.10 Anslagsutvecklingen 326
9.11 Beräkning av anslaget för 2000 327
9.12 Anslagsutvecklingen 327
9.13 Anslagsutvecklingen 327
9.14 Beräkning av anslaget för 2000 328
10.1 Utgiftsutvecklingen 329
10.2 Anslagsutvecklingen 332
10.3 Kostnad per plats vid SLU 332
10.4 Uppdragsverksamhet 333
10.5 Beräkning av anslaget för 2000 333
10.6 Anslagsutvecklingen 334
10.7 Beräkning av anslaget för 2000 335
10.8 Anslagsutvecklingen 335
10.10 Beräkning av anslaget för 2000 336
10.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 336
10.11 Anslagsutvecklingen 337
11.1 Utgiftsutvecklingen 339
11.2 Anslagsutvecklingen 341
11.3 Offentligrättslig verksamhet 341
11.4 Uppdragsverksamhet 341
11.5 Beräkning av anslaget för 2000 342
11.6 Anslagsutvecklingen 342
11.7 Anslagsutvecklingen 343
11.8 Anslagsutvecklingen 343

20 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar
om miljö- och strukturstöd (avsnitten 2 och
5.6.1),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar
om jordbruksprodukter (avsnitten 2 och
5.7),
3. bemyndigar regeringen att tillämpa ett
svenskt landsbygdsprogram enligt förord-
ning (EG) nr 1257/99 (avsnitt 5.6),
4. godkänner regeringens riktlinjer för syste-
met för handel med mjölkkvoter (avsnitt
5.8),
5. godkänner att Statens jordbruksverk skall
ha tillgång till en kredit på myndighetens
särskilda räntekonto för EU-verksamhet i
Riksgäldskontoret på 5 500 000 000 kronor
(avsnitt 5.9),
6. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B8 Miljö-, struktur-
och regionala åtgärder, fatta beslut om stöd
som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 2 555 000 000 kronor efter
år 2000 (avsnitt 5.9),
7. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B9 Från EG-budge-
ten finansierade miljö-, struktur- och regio-
nala åtgärder, fatta beslut som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
2 769 000 000 kronor efter år 2000 (avsnitt
5.9),
8. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B10 Arealersättning
och djurbidrag m.m., fatta beslut som in-
klusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 3 800 000 000 kronor efter år 2000
(avsnitt 5.9),
9. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B11 Intervention och
exportbidrag för jordbruksprodukter, fatta
beslut som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 1 600 000 kronor
under år 2001 (avsnitt 5.9),
10. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget E3 Djurhälsovård och
djurskyddsfrämjande åtgärder, fatta beslut
som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 1 600 000 kronor under år
2001 (avsnitt 8.4),
11. bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget G3 Skogs- och jord-
brukets forskningsråd: Forskning och kol-
lektiv forskning, fatta beslut om stöd som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 155 000 000 kronor efter år 2000
(avsnitt 10.5),
12. för år 2000 anvisar anslagen under utgifts-
område 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar enligt följande upp-
ställning:

Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp

A1
Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.
ramanslag
37 089
B1
Statens jordbruksverk
ramanslag
249 096
B2
Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.
ramanslag
22 000
B3
Djurregister
ramanslag
15 993
B4
Statens utsädeskontroll
ramanslag
1 058
B5
Statens växtsortnämnd
ramanslag
1 410
B6
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
reservationsanslag
26 934
B7
Bekämpande av växtsjukdomar
ramanslag
2 629
B8
Miljö- struktur- och regionala åtgärder
ramanslag
2 118 000
B9
Från EG-budgeten finansierade miljö- struktur och regionala
åtgärder
ramanslag
1 717 500
B10
Arealersättning och djurbidrag m.m.
ramanslag
1 321 000
B11
Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter
ramanslag
1 546 000
B12
Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m.
ramanslag
79 700
B13
Jordbrukets blockdatabas
ramanslag
17 990
C1
Fiskeriverket
ramanslag
65 514
C2
Strukturstöd till fisket m.m.
ramanslag
30 890
C3
Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m.
ramanslag
80 000
C4
Fiskevård
ramanslag
20 000
D1
Främjande av rennäringen m.m.
ramanslag
35 700
D2
Ersättningar för viltskador m.m.
ramanslag
63 000
D3
Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.
ramanslag
1 538
E1
Statens veterinärmedicinska anstalt
ramanslag
85 188
E2
Bidrag till distriktsveterinärorganisationen
obetecknat anslag
75 669
E3
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder
ramanslag
22 381
E4
Centrala försöksdjursnämnden
ramanslag
8 202
E5
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar
ramanslag
90 950
F1
Statens livsmedelsverk
ramanslag
121 089
F2
Livsmedelsekonomiska institutet
ramanslag
8 045
F3
Kostnader för livsmedelsberedskap
ramanslag
16 518
F4
Livsmedelsstatistik
ramanslag
22 290
F5
Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budge-
ten
ramanslag
3 700
F6
Åtgärder inom livsmedelsområdet
ramanslag
30 000
G1
Sveriges lantbruksuniversitet
ramanslag
1 175 012
G2
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader
ramanslag
11 304
G3
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning samt kollektiv
forskning
ramanslag
208 320
G4
Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien
obetecknat anslag
929
H1
Skogsvårdsorganisationen
ramanslag
280 584
H2
Insatser för skogsbruket
ramanslag
105 700
H3
Internationellt skogssamarbete
ramanslag
1 405
H4
Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskade-
övervakning
ramanslag
6 000
Summa

9 726 327

21 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.

21.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s
förordningar om miljö- och strukturstöd
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1994:1708) om EG:s förord-
ningar om miljö- och strukturstöd samt 1, 2, 6 och 7 §§ skall ha följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Lag om EG:s förordningar om
miljö- och strukturstöd
Lag om EG:s förordningar om
strukturstöd och om stöd till utveck-
ling av landsbygden

1 §
I denna lag ges bestämmelser som
behövs för att EG:s miljö- och struk-
turstöd skall kunna genomföras i
Sverige.
I denna lag ges bestämmelser som
behövs för att EG:s strukturstöd och
stöd till utveckling av landsbygden
skall kunna genomföras i Sverige.
Med EG:s förordningar om miljö-
och strukturstöd avses i denna lag
EG:s förordningar om stöd till
1. gemenskapsinitiativ och andra
av gemenskapen prioriterade mål för
strukturfonderna, med undantag för
stöd från Fonden för fiskets utveck-
ling,
2. miljövänliga brukningsmetoder
inom lantbruket och bevarande av
odlingslandskapet,
3. skogliga åtgärder inom jordbru-
ket, och
4. förtidspensionering av jordbru-
kare.
Med EG:s förordningar om
strukturstöd och om stöd till utveckling
av landsbygden avses i denna lag EG:s
förordningar om
1. stöd till gemenskapsinitiativ och
andra av gemenskapen prioriterade
mål för strukturfonderna, med
undantag för stöd från Fonden för
fiskets utveckling, och
2. stöd från Europeiska utvecklings-
och garantifonden för jordbruket
(EUGFJ) till utveckling av landsbyg-
den.

2 §
Tillsyn och annan kontroll över
efterlevnaden av reglerna i EG:s för-
ordningar om miljö- och strukturstöd
utövas av den eller de myndigheter
som regeringen bestämmer.
Tillsyn och annan kontroll över
efterlevnaden av reglerna i EG:s för-
ordningar om strukturstöd och om
stöd till utveckling av landsbygden
utövas av den eller de myndigheter
som regeringen bestämmer.
Regeringen får föreskriva att en tillsynsmyndighet får överlåta åt någon
annan myndighet att utöva viss tillsyn.
Om tillsyn överlåts, skall vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gälla
även den myndighet till vilken tillsyn har överlåtits.

6 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att ränta skall betalas på be-
lopp enligt EG:s förordningar om
miljö- och strukturstöd om mottaga-
ren inte är berättigad till beloppet
och detta skall återbetalas.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att ränta skall betalas på be-
lopp enligt EG:s förordningar om
strukturstöd och om stöd till utveckling
av landsbygden om mottagaren inte
är berättigad till beloppet och detta
skall återbetalas.

7 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att avgifter skall tas ut för till-
synen enligt denna lag och för kartor
som tillhandahålls i ärenden om stöd
enligt EG:s förordningar om miljö-
och strukturstöd.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att avgifter skall tas ut för till-
synen enligt denna lag och för kartor
som tillhandahålls i ärenden om stöd
enligt EG:s förordningar om struk-
turstöd och om stöd till utveckling av
landsbygden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller fort-
farande för stöd som beviljats före ikraftträdandet.
21.2

21.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s
förordningar om jordbruksprodukter
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om
jordbruksprodukter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
I denna lag ges bestämmelser som behövs för att den pris- och marknads-
reglering som ingår i EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall kunna genom-
föras i Sverige.
Med EG:s förordningar om jordbruksprodukter avses i denna lag EG:s för-
ordningar om
1. marknadsreglering av jordbruksprodukter,
2. produkter som omfattas av
Romfördragets bilaga II men som
inte omfattas av någon marknads-
reglering,
2. produkter som omfattas av
Romfördragets bilaga I men som
inte omfattas av någon marknads-
reglering,
3. produkter som har framställts av jordbruksprodukter
4. uppgiftsskyldighet i fråga om inkomstförhållanden och driftsekonomiska
förhållanden i jordbruket, och
5. särskilda omräkningskurser som används inom den gemensamma jord-
brukspolitiken.
Denna lag tillämpas inte i fråga om sådana bestämmelser i EG:s förord-
ningar om jordbruksprodukter som helt faller inom tillämpningsområdet för
livsmedelslagen (1971:511).

Denna lag träder i kraft den 15 januari 2000.

22 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

22.1 Omfattning
Utgiftsområde 23 omfattar jordbruk och träd-
gårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och
djurhälsovård, livsmedelskontroll, utbildning och
forskning samt skogsnäring. Utgiftsområdet
omfattar 40 anslag fördelade på 8 verksamhets-
områden, där det dominerande området är jord-
bruks- och trädgårdsnäring. Inom utgiftsområ-
det ryms följande myndigheter: Statens
jordbruksverk, Statens utsädeskontroll, Statens
växtsortnämnd, Fiskeriverket, Statens veteri-
närmedicinska anstalt, Centrala försöks-
djursnämnden, Statens livsmedelsverk, Livs-
medelsekonomiska institutet, Sveriges
lantbruksuniversitet, Skogs- och jordbrukets
forskningsråd samt Skogsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelserna.
Jordbruksdepartementet ansvarar för utgifts-
område 23. För frågor som rör skogsnäringen
och Skogsvårdsorganisationen ansvarar dock
Näringsdepartementet. Jordbruksdepartementet
har vidare ett samordningsansvar för frågor som
rör samerna. Sametinget redovisas emellertid
under utgiftsområde 1, Rikets styrelse.
För budgetåret 2000 föreslås att sammanlagt
9 726,3 miljoner kronor anslås för utgiftsområ-
det. Anslagna medel för utgiftsområdet minskar
med ca 2 247,5 miljoner kronor jämfört med
budgetåret 1999. Ungefär 60 procent av utgif-
terna finansieras från EU-budgeten. Merparten
av EU-stödet avser obligatoriska åtgärder såsom
arealersättning, djurbidrag, intervention och
exportbidrag. Därtill kommer delfinansierade
frivilliga stöd och ersättningar som förutsätter
nationell medfinansiering. Till dessa hör det nya
landsbygdsprogrammet och strukturåtgärder
inom fiskerinäringen.

Utgiftsområde 23 år 1999 (prognos)

- EU-stöd (7,38 mdkr): Finansiering från
EU-budgeten. Arealstöd, intervention,
miljöersättningar, m.m. En del av EU-stö-
det förutsätter nationell medfinansiering.
- Nationell medfinansiering av EU-stöd
(1,77 mdkr): T.ex. strukturstöd, miljö-
ersättningar och regionalstöd.
- Forskning och utbildning (1,31 mdkr):
SLU, SJFR och stöd till forskning.
- Myndigheter (0,8 mdkr): Jordbruksverket,
Skogsvårdsorganisationen, m.fl. (ej SLU
och SJFR).
- Övrigt (0,99 mdkr): Nationellt stöd, be-
kämpande av smittsamma husdjurssjuk-
domar, m.m.
Utgifterna inom utgiftsområdet styrs till stor del
av EG:s regelverk och kan påverkas endast ge-
nom förändringar av den gemensamma jord-
brukspolitiken, Common Agriculture Policy
(CAP). Återflödet från EU bruttoredovisas i
den svenska statsbudgeten, dvs. inkomsterna
från EU redovisas på inkomsttitel och utbetal-
ningarna redovisas som en kostnad på statsbud-
geten. Anslag avseende EU-medel för utgiftsom-
råde 23 återfinns i avsnitt 5, 6, 9 och 11. Anslag
för EU-finansierade stöd skall med viss tidsför-
skjutning motsvara inbetalningar från EU-bud-
geten till statsbudgetens inkomstsida.
22.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
19981
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
19992
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
11 836
11 974
12 245
9 726
13 969
14 121
1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåren 1995/96 och 1998.
2 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret
1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Utgifterna inom utgiftsområdet ökade kraftigt
det förlängda budgetåret 1995/96 och är nu mer
än dubbelt så höga jämfört med åren före EU-
medlemskapet (löpande priser), vilket förklaras
av att ett antal nya EU-stöd införts.

Utgiftsutvecklingen budgetåren 1994/95 2000
Miljoner kronor

Mål
De viktigaste målen inom utgiftsområdet anges
nedan. Övriga mål inom utgiftsområdet redo-
visas i avsnitten för respektive verksamhets-
område. Uppföljningen på utgiftsområdesnivån
sker framför allt gentemot dessa mål:
- reformerad gemensam jordbrukspolitik och
fiskeripolitik,
- hållbar livsmedelsproduktion för ökad mil-
jöanpassning, sysselsättning, regional balans
och uthållig tillväxt,
- produktion av säkra livsmedel med hög
kvalitet och förstärkning av konsument-
perspektivet,
- gott djurskydd och gott hälsotillstånd bland
djur i människans tjänst,
- värnande av jordbrukets natur- och kultur-
värden samt minimering av jordbrukets ne-
gativa miljöpåverkan.

Övergripande mål på jordbrukets och fiskets
områden inom EU:s gemenskapspolitik framgår
av avsnitt 3.3.2.
Prioriteringar
- konkurrenskraftig miljö- och djurskydds-
anpassad livsmedelsproduktion till nytta för
konsumenterna,
- reformering av den gemensamma jord-
brukspolitiken med fortsatt marknads-
anpassning och implementering av det nya
landsbygdsprogrammet,
- förberedelser inför reformeringen av den
gemensamma fiskeripolitiken och imple-
mentering av det nya strukturfonds-
programmet på fiskets område,
- säkra livsmedel och andra åtgärder för att
stärka konsumentperspektivet inom livs-
medelsområdet,
- förbättrad djurtillsyn och gott hälsotillstånd
bland husdjur, försöksdjur och djur som
hålls i fångenskap,
- forskning och utveckling, bl.a. inom områ-
det växtgenetiska resurser.

Jordbruksdepartementet prioriterar också arbe-
tet med att stärka samernas ställning samt förbe-
redelserna inför det svenska ordförandeskapet år
2001. Dessa verksamheter hör dock till utgifts-
område 1, Rikets styrelse.
22.3 Resultatbedömning
22.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området
Jordbruket
Jordbruket beräknas sysselsätta ca 85 000 perso-
ner, varav ca 25 procent kvinnor, i knappt 86 000
företag. Sektorn består således till övervägande
del av småföretag. Strukturomvandlingen inom
jordbrukssektorn har inneburit att antalet före-
tag och antalet sysselsatta inom sektorn har
minskat.

Tabell 22.2 Antal jordbruksföretag

1990
1995
1996
1997
1998
99 241
92 546
90 854
88 387
85 598

Den genomsnittliga årliga förändringen
1990 94
1994 98

-0,8 %
-2,9 %

De kvarvarande företagen har emellertid blivit
större och mer produktiva. Besättningsstorle-
karna har ökat, t.ex. har för mjölkföretag den
genomsnittliga besättningsstorleken ökat från 22
kor år 1990 till 30 kor år 1998. Antalet mjölk-
företag har sjunkit från knappt 26 000 år 1990 till
knappt 15 000 år 1998. Jordbruket skapar också
sysselsättning i angränsande näringar, såsom
livsmedelsindustri, handel och verkstadsindustri
och bär upp en viktig del av landsbygdens in-
frastruktur.
År 1997 var 11 202 mjölkkor anslutna till
Kontrollföreningen för ekologisk odling,
KRAV, vilket var 2 procent av det totala antalet
mjölkkor.
Åkerarealen är till stor del koncentrerad till
slättbygderna i södra och mellersta Sverige.
Spannmålsodlingen har ökat efter EU-inträdet i
hela landet utom i inre Norrland och i delar av
skogsbygderna i Småland och uppgick år 1998
till knappt 1,3 miljoner hektar. Arealen vall som
ökade i början av 1990-talet har efter EU-med-
lemskapet minskat på grund av återgång till
spannmål. Arealen oljeväxter har sjunkit sedan år
1994 och utgjorde år 1998 ca 50 000 hektar.
Den totala spannmålsskörden uppgick till ca
5,6 miljoner ton år 1998 vilket är något mindre
än föregående år. 1998 års totala skörd av olje-
växter uppgick till ca 124 000 ton.
Totalskörden av matpotatis på odlingar om
minst 0,5 hektar uppgick till ca 792 000 ton år
1998, vilket är en minskning med 9 procent
jämfört med år 1997. Totalskörden för potatis
för stärkelseframställning ökade med ca 20 pro-
cent till 406 000 ton. Den totala skörden för
sockerbetor uppgick till nästan 2,6 miljoner ton,
vilket är något mindre än föregående år.
Storleken på mjölkproduktionen regleras
inom EU genom ett system med mjölkkvoter.
Den svenska mjölkproduktionen uppgick under
perioden den 1 april 1998 den 31 mars 1999 till
ca 3 274 000 ton, vilket motsvarar 99,22 procent
av den svenska landskvoten. Se vidare avsnitt 5.8
Handel med mjölkkvoter.
Produktionen av griskött har ökat under se-
nare år. Däremot har produktionen av nötkött
minskat något under år 1998 samtidigt som an-
talet företag med nötkreatur i Sverige har fortsatt
att minska. Antalet företag med nötkreatur har
minskat under hela 1990-talet. Den genomsnitt-
liga årliga minskningen har sedan år 1994 hållit
sig runt 4,5 procent, vilket är en något kraftigare
minskning än den som skedde i början av 1990-
talet. Produktionen av fjäderfäkött minskade
något under år 1998 efter flera år av produk-
tionsökningar. Den totala konsumtionen av kött
fortsatte att öka under året.
Antalet nötkreatur har varit relativt oförändrat
under de senaste åren, men minskade med drygt
2 procent år 1998 jämfört med år 1997. År 1998
var antalet suggor 5 procent lägre än år 1997.
Geografiskt återfinns större delen av nötkreatu-
ren inom stödområdena medan grisar och fjä-
derfä är koncentrerade till slättbygderna.
Cirka två tredjedelar av antalet mjölkkor och
övriga nötkreatur finns inom stödområdena.
Besättningsstorlekarna är mindre inom stödom-
rådena. Andelen företag med nötkreatur är
emellertid något större.
I sektorskalkylen beräknas jordbrukssektorns
totala intäkter och kostnader. Skillnaden mellan
dessa utgör sektorns driftsöverskott, vilket dock
inte kan likställas med jordbrukarnas totala in-
komster då de flesta jordbrukshushåll också er-
håller inkomster från annan verksamhet.

Tabell 22.3 Den ekonomiska utvecklingen i
jordbruket i form av driftsöverskott i sektorn
Miljoner kronor

1995
1996
1997
1998
prel
1999
(prognos)
Intäkter
30 390
30 214
31 120
30 834
32 050
Kost-
nader

26 767

28 010

27 905

27 402

27 504
Drifts-
över-
skott

3 623

2 204

3 214

3 431

4 546

Åren 1995 och 1996 påverkades driftsöverskot-
ten av återbetalningar av det svenska omställ-
ningsstödet samt av att vissa stödutbetalningar
ägde rum först år 1997. År 1998 påverkades
vegetabilieintäkterna främst genom att dålig kva-
litet på skörden sänkte priserna. På animaliesidan
skedde ett kraftigt prisfall på griskött. De lägre
kostnaderna år 1998 beror i huvudsak på sänkta
räntekostnader.
Enligt Jordbruksverkets uppföljning uppgick
det totala stödet till jordbruket år 1998 prelimi-
närt till ca 15,7 miljarder kronor, vilket motsva-
rade cirka hälften av jordbrukets intäkter. De
direkta stöden ökade med 6 procent till 6,6
miljarder kronor. Marknadsprisstödet, dvs. att
priserna i EU upprätthålls på en högre nivå än på
världsmarknaden, ökade från 6,9 miljarder kro-
nor år 1997 till 9,1 miljarder kronor år 1998, be-
roende framför allt på sänkta priser på världs-
marknaden.
Lönsamhetsutvecklingen under senare år har
varierat mellan olika produktionsgrenar. I såväl
spannmåls- som sockerproduktionen steg lön-
samheten år 1995 i samband med prishöjningar
samt höjda arealbidrag för spannmål. Därefter
har lönsamheten för spannmål successivt blivit
lägre i samband med fallande priser. För socker-
betor sjönk lönsamheten något år 1996 och har
därefter varit i stort sett oförändrad. Lönsamhe-
ten för nötköttsproduktion sjönk år 1996 på
grund av prissänkningar. Under åren 1997 och
1998 har lönsamhetsutvecklingen varit positiv
men varierat mellan olika stödområden. Den po-
sitiva lönsamhetsutvecklingen beror framför allt
på högre avräkningspriser. För mjölkproduktio-
nen sjönk lönsamheten år 1995 och var därefter i
stort sett oförändrad under år 1996. I samband
med lägre priser sjönk lönsamheten något år
1997 och var därefter oförändrad år 1998. För
grisköttsproduktionen har lönsamheten varierat
kraftigt under 1990-talet. Lönsamheten steg fram
till år 1993 men har därefter sjunkit, främst till
följd av fallande priser på griskött.
Skogsnäringen
Produktionen av svenska skogsindustriproduk-
ter var under år 1998 fortsatt hög. Sammanlagt
uppgick produktionen av papper och papp till
9,9 miljoner ton, massaproduktionen till
10,5 miljoner ton och produktionen av sågade
trävaror till 14,9 miljoner m3. Insamling och
förbrukning av returpapper fortsatte att öka.
Återvinningen av pappersprodukter utgjorde 64
procent av papperskonsumtionen. I hela världen
är återvinningen av pappersprodukter 45 procent
av papperskonsumtionen och i EU 50 procent.
En mycket stor del av de producerade trä- och
pappersprodukterna exporterades. Det sam-
manlagda exportvärdet uppgick till 93 miljarder
kronor. Nettoexportvärdet var ca 75 miljarder
kronor (det samlade nettoexportvärdet för samt-
liga varugrupper var 130 miljarder kronor).

Tabell 22.4 Produktion och export av papper och massa
Miljoner ton

1996
1997
1998
Produktion

Papper
9,0
9,8
9,9
Massa
9,8
10,5
10,5
Export

Papper
7,3
7,9
8,0
Massa
2,6
2,8
2,8

Sysselsättningen i skogsnäringen har fortsatt att
minska. Det beräknade antalet sysselsatta var år
1997 ca 92 000 jämfört med 175 000 år 1980.
Den indirekta sysselsättning som näringen gene-
rerar bedöms vara av samma storleksordning re-
spektive år, dvs. ca 85 000 personer.
Arealen skogsmark och träd- och buskmark
enligt internationella definitioner uppgår till ca
30 miljoner hektar. Därav är ca 8 miljoner hektar
skyddade på olika sätt för avverkning. Arealen
skyddad skogsmark ökar i takt med de åtgärder
som höjda ersättningsanslag medger och genom
frivilliga åtgärder. Den sammanlagda avverk-
ningen år 1998 beräknas till närmare 75 miljoner
skogskubikmeter eller ungefär samma volym
som året före. Priserna på rundvirke var ungefär
desamma åren 1998 och 1997.
Skogsvårdsorganisationen slutförde år 1998
nyckelbiotopsinventeringen av småskogsbrukets
skogsmarksinnehav, vilket omfattar nära 11,9
miljoner hektar.
Fisket
Den svenska fiskerinäringen omfattar yrkesfisket
såväl i hav som i sötvatten, förstahandsmottag-
ning av fisk, lagring, beredning, vattenbruk samt
import och export av fisk och fiskeriprodukter.
Vidare ingår i verksamhetsområdet fritidsfisket
och fiskevården.
Det svenska fisket ger arbetstillfällen och in-
komster till framför allt kustsamhällena. Det
finns i Sverige ca 2 500 licensierade yrkesfiskare.
Under den senaste femårsperioden har antalet
minskat med ca 17 procent. År 1997 sysselsattes
inom vattenbruket ca 1 000 personer och i fisk-
beredningsindustrin drygt 2 000 personer. Här-
utöver beräknas ca 500 personer vara anställda i
företag som till viss del sysslar med beredning av
fisk. Vidare skapas sysselsättning i angänsande
näringar såsom förpacknings- och varvsindustrin
samt inom transportsektorn och turistnäringen.
Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resur-
serna (fisk och skaldjur) i framför allt den
svenska fiskezonen i Östersjön samt i Kattegatt
och Skagerrak. I den delen av Nordsjön som ut-
gör EU-vatten har Sverige rätt till ett begränsat
fiske. För övrigt ges fisket vissa möjligheter att,
efter förhandlingar och byten, utnyttja andra
staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön. EU
har ett avtal med Norge som medger uttag i
norsk nordsjözon.
De ekonomiskt sett viktigaste bestånd som
det svenska fisket har tillgång till är torskbestån-
den i Östersjön. Enligt Internationella havs-
forskningsrådets (ICES) rapport i maj 1999 är
beståndssituationen sådan att fisket bör minskas.
Samma bedömning gäller även för sill- och
skarpsillbestånden i centrala Östersjön, samt för
torsk i Kattegatt. För tunga, sill, skarpsill och
havskräfta i Kattegatt och Skagerrak anses det
nuvarande fisketrycket vara anpassat till en lång-
siktig hållbar utveckling.
Fångsterna från saltsjöfisket har minskat
något i vikt sedan år 1995 medan värdet ökat
under den senaste femårsperioden. Avkastningen
från saltsjöfisket ökade med 21 miljoner kronor
under år 1997. Torsk, huvudsakligen fångad i
Östersjön, är den värdemässigt viktigaste arten
(309 mkr). Bestånden har emellertid under de
senaste åren varit svaga, vilket varit till nackdel
speciellt för de mindre fartygen. Foderfisket,
främst skarpsill och sill, står i dag för de största
landningarna (79 %) och är värdemässigt det
näst viktigaste fisket (218 mkr). Detta fiske har
sedan år 1991 ökat i volym med 246 procent och
med drygt 500 procent i värde. Därefter är det
konsumtionsfiske av sill/strömming och nord-
havsräka som inbringar störst värde (111 mkr
respektive 92 mkr).

Tabell 22.5 Fångstvärde (motsv.) i svenskt fiske åren
1995 1997
Miljoner kronor
År
1995
1996
1997
Saltsjöfisket
913
984
1 005
Varav landningar utomlands
225
171
264
Sötvattensfisk
41,6
40,4
43,2
Vattenbruket
153
136
128
Totalt
1 107,6
1 160,4
1 176,2

Den svenska fiskeflottan bestod år 1998 av ca
2 200 fartyg. Av dessa har fler än 2 000 enheter
ett tonnage som är mindre än 50 bruttoton och
flottan karakteriseras av en relativt hög ålder
(medelålder 38 år). Flottans totala kapacitet har
minskat, såväl i bruttoton som i motorstyrka
sedan år 1995 med ca 10 procent.
I det svenska vattenbruket sker produktion
både för konsumtionsändamål och för utsätt-
ningar. Den absolut största volymen avser odling
av regnbåge. I övrigt är det främst musslor,
röding, ål och kräftor som odlas för konsumtion.
Matfiskproduktionen inom vattenbruket har
sjunkit under 1990-talet. Minskningen har
främst avsett produktionen av regnbåge. Under
år 1997 minskade den totala produktionens värde
med 8 miljoner kronor. Den minskade produk-
tionen kan till viss del förklaras av den tidvis
mycket stora priskonkurrensen på marknaden
för laxfisk.
Röding- och musselodlingarna bedöms ha
gynnsamma förutsättningar för ökad avsättning
till höga priser. Färska blåmusslor visar ett bety-
dande handelsöverskott. En produktionsökning
kan förutses för röding och även för blåmusslor
under förutsättning att toxinproblemen kan
lösas.
Generellt sett är fiskberedningsindustrin i hög
grad beroende av tillgång på importerade råvaror
samtidigt som den är starkt exportorienterad.
Importen sker främst från Norge och Island. För
merparten av företagen har tillträdet till den ge-
mensamma marknaden inneburit ökade möjlig-
heter till avsättning för produkterna. Antalet an-
ställda har ökat sedan medlemskapet dels
beroende på den ökade exporten, dels på att vissa
företag valt att flytta produktionsenheter till
Sverige. Försäljningsvärdet av produktionen år
1997 i svensk fiskberedningsindustri låg på drygt
2,5 miljarder kronor (exklusive företag med
mindre än 10 anställda). Detta gör sektorn till
den värdemässigt viktigaste inom fiskerinä-
ringen. I jämförelse med övrig livsmedelsindustri
är förädlingsvärdet lågt inom den svenska fiskbe-
redningsindustrin. En orsak till detta kan vara att
priset på råvarorna är relativt högt. Kostnaden
för råvarorna har bedömts utgöra närmare hälf-
ten av de totala rörelsekostnaderna.
Vid en internationell jämförelse är de svenska
beredningsföretagen relativt små. Standarden vad
avser teknik och kvalitet är dock hög och många
företag bedöms kunna ställa om produktionen
snabbt för att efterkomma nya krav från kunder
och konsumenter.
Rennäringen
Cirka tio procent av den samiska befolkningen
arbetar inom rennäringen, dvs. ca 2 500 personer.
År 1998 fanns det 917 renskötselföretag, varav
700 i Norrbotten, 118 i Västerbotten, 94 i Jämt-
land och 5 i Dalarna. Renantalet i Sverige har
minskat under senare år. År 1997 fanns det när-
mare 240 000 renar, medan det tillåtna antalet
renar uppgår till närmare 280 000 djur. Slaktåret
1998/99 uppgick slakten till drygt 1 300 ton, vil-
ket motsvarar en produktion av ca 5 kilo kött per
s.k. livren.
Utifrån beräkningar av total årsproduktion är
den genomsnittliga förvärvs- och kapitalin-
komsten för ett renskötselföretag ca 110 000
kronor per år. Det är svårt att bedöma ren-
näringens lönsamhet utifrån tillgänglig slaktsta-
tistik, beroende på att många renskötselföretag
har inkomster från olika kombinationsnäringar
som jakt, fiske, hantverk m.m. Rennäringens
lönsamhet sammanhänger också med möjlighe-
terna att minska förlusterna, bl.a. på grund av
rovdjursskador som har ökat i omfattning.

Djurskydd och djurhälsa
Redan i dag ger djurskyddslagen (1988:534) ett
gott skydd för djuren. Det pågår kontinuerligt
en dialog mellan Jordbruksdepartementet, olika
myndigheter och intresseorganisationer, t.ex.
djurskyddsföreningar, i frågor som gäller djur-
skydd. Detta samarbete har resulterat i att de
svenska djurskyddsbestämmelserna ständigt för-
bättras.
Inom äggproduktionen pågår avvecklingen av
nuvarande burhållningssystem och en successiv
övergång sker till system för frigående höns eller
till s.k. inredda burar med krav på rede, sittpinne
och sandbad, dvs. en successiv övergång till sys-
tem som klarar de funktionskrav, som föreskrivs
i djurskyddslagen. Under en övergångstid ställs
samtidigt högre djurskydds- och djurhälsokrav
på nuvarande traditionella inhysningssystem
genom särskilda dispenser. Vid utgången av år
2002 skall alla inhysningssystem för värphöns
uppfylla funktionskraven.
Den statliga distriktsveterinärorganisationen
har viktiga uppgifter att fylla när det gäller såväl
djurhälsan, djurskyddet som s.k. officiella upp-
drag. Organisationens ekonomi har under de se-
naste åren haft en positiv utveckling och är nu i
ekonomisk balans, vilket medför att belastningen
på anslaget har minskat. Den positiva ekono-
miska utvecklingen har även inneburit möjlig-
heter till en ökad kunskapsuppbyggnad i fråga
om t.ex. veterinärmedicin och datahantering.
Smittskyddssituationen i Sverige är förhållan-
devis god. Arbetet med att i beredskapsavseende
förhindra spridning av allvarliga smittsamma
djursjukdomar till Sverige är mycket viktigt.
Under år 1998 har det ändå utbrutit sjukdomar,
bl.a. swollen head syndrome (TRT/SHS) hos
fjäderfä i Skåne, som inte gick att stoppa på
grund av att sjukdomen snabbt fick alltför stor
spridning. Vidare fortsätter arbetet med att klar-
lägga smittspridningsvägarna för den problema-
tiska zoonosen enterohemorrhagisk Escherichia
coli (EHEC).
I syfte att utrota eller hålla förekomsten av
smittämnen för vissa djursjukdomar på en låg
nivå har under år 1998 tre nya, frivilliga kontroll-
och bekämpningsprogram inrättats, nämligen
program för paratuberkolos hos nötkreatur, por-
cine respiratory and reproductive syndrome
(PRRS) hos svin och kaprin artrit och encefalit
(CAE) hos get. Kontrollprogrammet för
nötkreatursjukdomen infektiös bovin rhinotra-
keit (IBR) har lett till att Sverige genom beslut i
EU under år 1998 fått status som IBR-fritt.
Sverige planerar att under år 1999 ansöka hos
EG-kommissionen om nationell friförklaring
från nötkreatursjukdomen leukos.
Baserat bl.a. på vetenskapligt material som
Sverige har sammanställt, beslöt EU:s minister-
råd (jordbruk) i december 1998 att återkalla
godkännandet som fodertillsatser av fyra anti-
biotikasubstanser. De fyra som återkallades är de
som utgör den största risken för människors och
djurs hälsa, dvs. sådana substanser som även an-
vänds som läkemedel. Efter detta beslut återstår
fyra antibiotikasubstanser godkända som foder-
tillsatser inom EU.
Regeringen beslutade i december 1998 att ut-
lösa den s.k. skyddsklausulen i EG:s direktiv om
fodertillsatser. Härmed kan Sverige i avvaktan på
EG-kommissionens beslut upprätthålla sitt
totalförbud mot användning av antibiotika som
tillväxtbefrämjare även sedan det fyraåriga
undantaget enligt anslutningsfördraget löpt ut.
Säkra livsmedel
Säkra livsmedel är ett mångfacetterat begrepp
som omfattar många aspekter. Konsumtion av
livsmedel skall inte leda till sjukdomar och pro-
duktionen skall ske på ett, för djur och natur,
etiskt och miljövänligt sätt. Vidare menas att
resthalter av bekämpningsmedel och veterinär-
medicinska preparat skall vara låga. För konsu-
menterna innebär begreppet en försäkran om
sunda och säkra produkter.
Reglerna på livsmedelsområdet är till stora
delar harmoniserade inom EU, vilket betyder att
Sverige inte kan ha egna regler. Däremot kan
Sverige påverka reglernas innehåll genom aktivt
arbete inom EU och andra internationella fora,
t.ex. Codex Alimentarius.
Den misstänksamhet hos konsumenterna som
uppkommit efter den senaste tidens problem
inom livsmedelsproduktionen och livsmedels-
hanteringen (t.ex. galna kosjukan och de belgiska
dioxinskandalerna) har medfört en större insikt
om att varje länk i produktionskedjan har bety-
delse för det slutliga livsmedlet. Sålunda måste
hanteringen i varje led vara hygienisk och an-
svarsfull.
För konsumenten är det viktigt att veta vad ett
livsmedel innehåller. Trots att vissa framsteg har
gjorts återstår fortfarande ett omfattande arbete
för att förbättra märkningen av livsmedel.
Livsmedelsindustrin
De areella näringarna bidrar till sysselsättning i
efterföljande led, främst inom livsmedelsindust-
rin. Den svarar för ungefär 64 000 anställda eller
ca 10 procent av antalet sysselsatta inom hela in-
dustrin. Därmed är livsmedelsindustrin den
tredje största branschen från sysselsättningssyn-
punkt. De största delbranscherna har mätts efter
antalet anställda: bageriindustri, slakteri- och
charkuteriindustri samt mejeri- och glassindustri.
Även om det råder stora skillnader mellan olika
branscher, karakteriseras livsmedelsindustrin av
betydande storleksvariation samt av att den är
spridd över hela landet. Livsmedelsindustrin bi-
drar också till att skapa verksamhet inom andra
områden såsom maskin- och förpackningsin-
dustri, specialiserade forskningsinstitut och kon-
sultföretag. Den svenska livsmedelsindustrin
genomgår för närvarande strukturförändringar i
ett raskt tempo. Förändringarna sker bl.a. som
en anpassning till den ökade internationalise-
ringen efter Sveriges inträde i EU samt på grund
av strukturförändringar i Sveriges närområde.
Livsmedelskonsumtionen
Konsumtionsvärdet av livsmedel, alkoholhaltiga
drycker och tobak beräknas preliminärt till ca
188,6 miljarder kronor år 1998 jämfört med
185,1 miljarder kronor år 1997. Av detta sam-
manlagda värde år 1998 svarade livsmedel för
146,4 miljarder kronor.
Den totala konsumtionen av kött ökade
volymmässigt med 3,3 procent mellan åren 1997
och 1998 för att år 1998 ligga på 72 kg per per-
son.
Marknaden för griskött präglades under år
1997 av svinpestutbrottet på den europeiska
kontinenten. Under år 1998 ökade produktionen
av griskött när de drabbade medlemsstaterna åter
utnyttjade sin fulla produktionskapacitet och
övriga medlemsstater, som en reaktion på de
höga priserna år 1997 och den förväntade pro-
duktionsminskningen i de drabbade länderna,
ökade sin produktion. Produktionen minskade
emellertid inte med mer än en procent, vilket
fick till följd att priserna sjönk kraftigt under år
1998. Under år 1998 ökade svenskarna sin kon-
sumtion av griskött med 6,2 procent till 37,7 kilo
per person.
Konsumtionen av nöt- och kalvkött har ökat
med 2,5 procent för att år 1998 ligga på närmare
21 kilo per person. Även konsumtionen av fjä-
derfäkött har fortsatt att öka och uppgår nu till
9,7 kilo per person att jämföra med 9,2 kilo år
1997.
Mjölkkonsumtionen har fortsatt att minska
och uppgick år 1998 till ca 142 liter per person
och år. Av den totala mjölkkonsumtionen sva-
rade lätt- och mellanmjölk samt lättfil för 52
procent.
Den totala konsumtionen av fisk i Sverige
minskade år 1998 från 122,7 miljoner kilo till
119,8 miljoner kilo.
De svenska livsmedelspriserna sjönk med 2,6
procent från år 1990 till år 1998 och enbart jord-
bruksreglerade produkter sjönk med 9,6 procent.
Om effekten av momsändringar borträknas visar
det sig däremot att priserna på jordbruksregle-
rade livsmedel steg nominellt med 0,2 procent
under samma period. Samtidigt visar KPI totalt
att priserna på samtliga varor totalt har ökat med
23,8 procent mellan åren 1990 1998, vilket inne-
bär att realt har livsmedelspriserna sjunkit med
21,4 procent varav de jordbruksreglerade livs-
medlen realt sjunkit med 27,1 procent. Under
perioden justerades också momssatsen för livs-
medel. I januari 1992 sänktes matmomsen från
25 till 18 procent. Matmomsen höjdes till
21 procent i januari 1993 och sänktes sedan år
1996 till 12 procent.
År 1998 var livsmedelspriserna i Sverige
ungefär 10 procent högre än den genomsnittliga
livsmedelsprisnivån i EU. Mellan åren 1990 1998
har prisutvecklingen på livsmedel i Sverige varit
långsammare än i övriga EU-länder.
Utrikeshandeln
Utrikeshandeln med livsmedel och jordbruks-
råvaror är liten i förhållande till den totala utri-
keshandeln med varor, 7 procent av importen
och 3 procent av exporten. Under år 1998 var
exporten i stort sett oförändrad till värde, medan
importen ökade med 9 procent jämfört med år
1997. Värdet på exporten var 18 447 miljoner
kronor och på importen 39 193 miljoner kronor.
Importen är således ungefär dubbelt så stor som
exporten.
Över 60 procent av exporten gick till övriga
EU-länder och 68 procent av importen kom från
dessa länder. Av enskilda länder är det liksom
under år 1997 USA, Finland, Norge och Dan-
mark som är de största exportmarknaderna.
Stora svenska exportprodukter är fisk och skal-
djur (17 % av livsmedelsexporten), spann-
målsprodukter (17 %), diverse livsmedel (12 %)
samt starksprit (12 %). Märkbart är att
starkspritens roll som viktig exportvara har gått
ned från 18 procent år 1995 till 12 procent år
1998. De fyra länder som står för störst andel av
importen är liksom de var år 1997 Danmark,
Nederländerna, Norge och Tyskland. De största
importprodukterna är frukt och grönsaker (25 %
av livsmedelsimporten), fisk och skaldjur (13 %)
samt kaffe, te och kakao m.m. (12 %).
22.3.2 Viktiga statliga insatser inom
utgiftsområdet samt information om
effekter
Reformerad gemensam jordbrukspolitik och
fiskeripolitik
En stor del av verksamheterna inom utgiftsom-
rådet jord- och skogsbruk samt fiske med anslu-
tande näringar sker inom ramen för den gemen-
samma jordbrukspolitiken och den gemensamma
fiskeripolitiken. I skrivelse 1998/99:60 till riks-
dagen har regeringen redogjort för verksamheten
i EU under år 1998.

Den gemensamma jordbrukspolitiken
Den gemensamma jordbrukspolitiken
(Common Agricultural Policy, CAP) är som
helhet EU:s mest omfattande samarbetsområde.
Politiken genomförs med stöd av gränsskydd
mot tredje land, interna marknadsregleringar,
exportsubventioner samt miljö-, struktur- och
landsbygdsåtgärder. Politikens övergripande mål
formuleras i artiklarna 32 37 i EG-fördraget.
Riksdagen har beslutat om riktlinjerna för
Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedels-
politiken inom Europeiska unionen (prop.
1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr.
1997/98:241). Av beslutet framgår att Sverige
skall verka för en jordbruks- och livsmedelspoli-
tik inom EU vars övergripande mål är att:
- främja ett brett och varierat utbud av säkra
livsmedel till skäliga priser,
- främja en hållbar jordbruks- och livs-
medelsproduktion,
- bidra till global livsmedelssäkerhet.

För att nå dessa tre övergripande mål krävs att
jordbrukspolitiken reformeras i en marknads-
orienterad riktning. Marknadsordningarna i den
gemensamma jordbrukspolitiken bör avvecklas
och i stället bör politiken bygga på riktade insat-
ser för att säkerställa miljövärden och minska
negativa miljöeffekter från jordbruket, landsbyg-
dens utveckling, ett stärkt djurskydd och vissa
regionala mål. En ny jordbruks- och livsmedels-
politik bör också medföra lägre samhällsekono-
miska kostnader och på sikt lägre budgetkostna-
der.

I mars 1998 presenterade EG-kommissionen sitt
förslag till en reform av den gemensamma jord-
brukspolitiken. Detta gjorde kommissionen
inom ramen för sitt förslag Agenda 2000. Syftet
med den föreslagna reformen var bl.a. att öka
jordbrukets konkurrenskraft genom en ökad
marknadsorientering med sänkta administrativa
priser. Ytterligare utgångspunkter var att under-
lätta utvidgningen av unionen samt att stärka
EU:s ställning inför kommande WTO-förhand-
lingar.
Den svenska uppfattningen var att kommis-
sionens förslag var ett steg i rätt riktning. Resul-
tatet av förhandlingarna om Agenda 2000 som
avslutades under våren 1999 blev emellertid inte
lika långtgående som förslaget.
För jordbruksgrödor innebär reformen att
interventionspriset för spannmål sänks med
15 procent. Dessutom har kommissionen fått i
uppdrag att noga följa marknaden för att se om
det behövs ytterligare sänkning av interventions-
priset. Lantbrukarna kompenseras för prissänk-
ningen genom att arealersättningen höjs. Areal-
stödet till oljeväxter sänks i tre steg fr.o.m.
skörden år 2000 för att år 2002 vara på samma
nivå som för spannmål.
På nötköttsområdet sänks de institutionella
priserna med totalt 20 procent i tre steg fr.o.m.
den 1 juli 2000 och interventionsuppköpen ges
en minskad betydelse. Som kompensation för att
priserna sänks höjs direktbidragen, bl.a. genom
att det införs två nya stödformer; dels generella
slaktbidrag, dels s.k. nationella kuvert som inne-
bär att varje medlemsstat får ett visst belopp som
kan fördelas enligt nationella önskemål inom
vissa givna ramar.
På mjölkområdet innebär beslutet om Agenda
2000 att kommissionen skall lägga fram en rap-
port år 2003 i syfte att avveckla nuvarande kvot-
system efter år 2006. Kvoterna i EU höjs med
totalt 2,4 procent och interventionspriserna på
smör- och skummjölkspulver sänks i tre etapper
med sammanlagt 15 procent. Prissänkningen in-
leds under regleringsåret 2005/06. Som kompen-
sation för de sänkta priserna införs ett system
med direktbidrag och nationella kuvert som ba-
serar sig på mjölkkvoten.
Beslutet om Agenda 2000 innebär att en ny
landsbygdsförordning börjar gälla den 1 januari
2000. Landsbygdsförordningen är en samman-
slagning och förenkling av ett antal befintliga
förordningar och omfattar både struktur- och
miljöåtgärder i jordbruket inklusive skogsåtgär-
der samt åtgärder för att främja ekonomisk
diversifiering och sysselsättning på landsbygden.
Endast de delar i landsbygdsförordningen som
omfattar miljöersättningar i jordbruket är obli-
gatoriska för medlemsländerna. Mellan övriga
åtgärder skall det vara balans och valet av åtgär-
der får inte snedvrida konkurrensen mellan re-
gioner. Medlemsstaten skall göra program på den
geografiska nivå som den anser vara lämplig.
Landsbygdsprogrammet tas även upp under av-
snitt 5.6.
Den horisontella förordningen, som träder i
kraft år 2000, är något helt nytt i den gemen-
samma jordbrukspolitiken. Förordningen ställer
bl.a. krav på medlemsstaterna att vidta miljöåt-
gärder. Detta kan varje land välja att göra genom
allmänna obligatoriska miljökrav i lagstiftningen,
stöd till miljöåtaganden i jordbruket eller genom
att ställa särskilda miljökrav som ett villkor för
att betala ut direktstöd, s.k. cross-compliance.
Den horisontella förordningen ger också möjlig-
het för medlemsstaterna att införa s.k. module-
ring, vilket innebär att medlemsstaten får dra in
direktstöd om sysselsättningen på ett jord-
bruksföretag är under en viss nivå, om inkoms-
ten överstiger en viss nivå eller om direktstöden
överstiger en viss nivå. Väljer medlemsstaten att
tillämpa cross-compliance och/eller modulering
skall de indragna direktstöden användas till åt-
gärder för landsbygdsutveckling.
Specifikt för Sverige innebär beslutet om
Agenda 2000 stöd till gräsensilage och ersättning
för torkningskostnader för spannmål i norra
delarna av landet. Sverige fick också gehör för
sitt krav på en ökning av antalet bidragsrätter för
såväl am- och dikor som för handjur i för-
hållande till kommissionens förslag. Sverige får
därmed behålla de nivåer som fastställdes i an-
slutningsfördraget. En förhandlingsframgång för
Sverige är att producenter, i motsats till kommis-
sionens förslag, dessutom får räkna vall som an-
vänds för produktion av vinterfoder som under-
lag vid beräkning av extensifieringsbidrag.
Syftet med de prissänkningar som beslutet om
Agenda 2000 innebär är bl.a. att EU:s jordbruks-
produktion skall bli konkurrenskraftig på
världsmarknaden och att därmed behovet av in-
tervention och exportbidrag skall minska. Jord-
brukarna kompenseras för prissänkningarna
genom högre direktstöd. Det är emellertid inte
sannolikt att de beslutade prissänkningarna är
tillräckliga för att kostnaderna för intervention
och exportbidrag skall minska lika mycket som
kostnaden för direktstöd ökar. Europeiska rådet
satte dock vid beslutet om Agenda 2000, årliga
tak för jordbruksutgifterna under det finansiella
perspektivet för åren 2000 2006. Vid risk för att
dessa tak överskrids kommer därför åtgärder att
vidtas.
En mer detaljerad beskrivning av reformens
tillämpning och dess effekter i Sverige ges i av-
snitt 5 Jordbruk och trädgårdsnäring.

Sverige verkar för en jordbruks- och livsmedels-
politik inom EU vars övergripande mål bl.a. är
att främja en hållbar jordbruks- och livsmedels-
produktion. I rådsslutsatserna från toppmötet i
Cardiff i juni 1998 pekas jordbrukssektorn sär-
skilt ut som en av de sektorer inom vilka en
strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar
utveckling skall utvecklas. Vid toppmötet i Wien i
december 1998 avlämnade EU:s jordbruks-
ministrar en inledande rapport. I slutsatserna
från Wienmötet uppmanas bl.a. jordbrukssek-
torn att fortsätta det påbörjade arbetet med att ta
fram strategier för att integrera miljöhänsyn och
hållbar utveckling. Sektorn uppmanas också att
ta fram en uppsättning indikatorer. Arbetet med
strategin och indikatorer skall redovisas vid
toppmötet i Helsingfors i december 1999.

Den gemensamma fiskeripolitiken
Den gemensamma fiskeripolitiken (Common
Fisheries Policy, CFP) är en fullt utvecklad
gemenskapspolitik, vilken i likhet med jord-
brukspolitiken innebär att alla gemenskapens
länder omfattas av samma bestämmelser. CFP
reglerar alla aspekter på fisket från havet till kon-
sumenten.
Fiskeripolitikens övergripande mål formuleras
i artiklarna 32 37 i EG-fördraget. Politiken be-
står av tre delar: resurspolitik, strukturpolitik och
marknadspolitik samt bestämmelser om kontroll
i syfte att övervaka efterlevnaden av regelverket.
Grundförordningen, (EEG) nr 3760/92, anger
de allmänna målen för den gemensamma fiskeri-
politiken. Målen är att skydda och bevara de le-
vande marina akvatiska resurser som är tillgäng-
liga och får utnyttjas. Dessa resurser skall
långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt och
ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala
förhållanden som passar sektorn.
I den pågående översynen av CFP skall rege-
ringen verka för att producenterna ges en möj-
lighet att utveckla sin näring genom en ökad
marknadsanpassning och en förenkling av regel-
verket, samtidigt som hänsyn tas till konsumen-
ternas behov samt till följderna för det marina
ekosystemet.
År 2002 kommer ett beslut avseende fiskeri-
politikens framtida inriktning att fattas. Kom-
missionen har dock på många områden inte velat
avvakta till dess utan har redan föreslagit eller ta-
git upp till diskussion sådana förändringar som
man har ansett och anser vara nödvändiga för att
få fiskeripolitiken att fungera bättre.
Inom ramen för integrering av miljöhänsyn
och hållbar utveckling i EG:s fiskeripolitik verkar
Sverige för ett långsiktigt och ekonomiskt bär-
kraftigt fiske genom tillämpningen av försiktig-
hetsprincipen. I rådsslutsatserna från toppmötet i
Köln i juni 1999 utpekas fisket som en av de
sektorer inom vilka en strategi för integrering av
miljöhänsyn och hållbar utveckling skall utveck-
las. Arbetet skall redovisas under år 2000. Vidare
skall kommissionen i enlighet med sin strategi
för bevarande och uthålligt nyttjande av biolo-
gisk mångfald före februari 2000 presentera en
aktionsplan för bevarande och hållbart nyttjande
inom fiskesektorn.

Huvudsyftet med strukturpolitiken är att komma
till rätta med den överkapacitet som råder inom
gemenskapens flotta. För detta har s.k. fleråriga
utvecklingsprogram (FUP) upprättats för re-
spektive medlemsstat.
I det för perioden 1997 2001 löpande fleråriga
utvecklingsprogrammet (FUP IV) för dimen-
sionering av fiskeflottans kapacitet har över-
föringar skett mellan olika segment av den
svenska fiskeflottan. Efter denna omfördelning
ligger den svenska fiskeflottans kapacitet inom
ramen för programmet.
Det stöd som i enlighet med EU:s struktur-
politik har beviljats till fiskerinäringen under
perioden 1995 1999 speglar det uppdämda in-
vesteringsbehovet inom näringen. I hela EU har
ansökningarna vida överskridit tillgängliga
medel. I Sverige har 187 miljoner kronor utbeta-
lats från Fonden för fiskets utveckling (FFU)
under perioden januari 1995 april 1999. Den
svenska totalramen för perioden är ca 360 miljo-
ner kronor.
Det förhandlingsarbete som bedrivits avse-
ende gemenskapens framtida regional- och
strukturpolitik (Agenda 2000) har delvis berört
fiskeområdet. Även i nästkommande program-
period för strukturfonderna, åren 2000 2006,
kommer FFU att finansiera strukturåtgärder
inom fiskerinäringen i hela gemenskapen.

Inom resurspolitiken har under året förändringar
genomförts i förordningen om tekniska beva-
randeåtgärder i Västerhavet. Besluten avser bl.a.
begränsning i antalet typer av nät med olika
maskstorlekar. De nya tekniska regleringarna
innebär en väsentlig förbättring i skyddet av ung
icke lekmogen fisk och är därmed ett stort steg
framåt mot förbättrad fiskevård.
Beslut har tagits om en förvaltningsplan för
östersjötorsk. Gemenskapen har även enats om
en långsiktig förvaltningsplan för sill i Nordsjön
och konsultationer pågår om andra viktiga be-
stånd. Förberedelser för en plan angående sill
och skarpsill i Östersjön har inletts. Genom för-
valtningsplanerna har strategier för nyttjande och
vård av bestånden upprättats.
Under år 1998 beslutades om omfattande för-
ändringar i kontrollförordningen. Ändringarna
avser bl.a. kontroll av tredje lands fartyg, kon-
troll efter landning och utökat kontrollsamarbete
mellan EU:s medlemsstater och kommissionen.
Ändringarna träder i kraft under år 1999 och
förväntas ge en ökad snabbhet och kvalitet i
kvotadministrationen samt ökade möjligheter till
effektiv kontroll av tredje lands fiskefartyg vid
fiske i svenska vatten och vid landning i Sverige.

Inom marknadspolitiken har diskussionerna
kring ett kommissionsförslag om en ny mark-
nadsordning för fiske och vattenbruk inletts.
Förslaget presenterades vid rådet i mars 1999 och
behandlas nu i rådsarbetsgruppen för interna fis-
keripolitiska frågor.
Målsättningen i förslaget är förbättrad över-
skådlighet, ökad marknadsanpassning och för-
bättrad balans mellan tillgång och efterfrågan.
Förslaget innebär bl.a. ökade bidrag till föräd-
lingsindustrin för att kunna ta till vara det
överutbud som eventuellt kan uppstå vid ned-
dragna ersättningsnivåer enligt återtagssystemet.
En bättre balans mellan tillgång och efterfrågan
är tänkt att uppnås genom att producentorgani-
sationerna ges ett ökat ansvar. De skall bl.a. upp-
rätta s.k. operativa program med fångstplaner,
preliminära saluföringsplaner och förebyggande
åtgärder för att anpassa utbudet. Producentorga-
nisationerna är berättigade till bidrag för de ad-
ministrativa kostnader som blir följden av nya
ålägganden.

Livsmedelsekonomiska institutet
Behovet av samhällsekonomiska analyser på
jordbruks- och livsmedelsområdet har ökat avse-
värt de senaste åren. Alltsedan Sverige blev med-
lem i EU bedrivs jordbruks- och livsmedelspoli-
tiken inom ramen för EU:s gemensamma
jordbrukspolitik. Detta innebär att alla större
förändringar av politiken som Sverige önskar
genomföra kräver överenskommelser med övriga
medlemsländer. En av förutsättningarna för att
på lång sikt kunna påverka den gemensamma
politiken är att Sverige kan presentera genom-
arbetade samhällsekonomiska utredningar och
analyser. Tillgången till denna typ av beslutsun-
derlag är en nödvändighet även i andra samman-
hang, t.ex. inför de kommande förhandlingarna
inom Världshandelsorganisationen (WTO) och
den förestående utvidgningen av EU. Rege-
ringen har därför inrättat Livsmedelsekonomiska
institutet som påbörjade sin verksamhet den 1
juli 1999. En annan viktig uppgift för institutet är
att bistå regeringen med samhällsekonomiska ut-
värderingar av olika styrmedels effektivitet.
Genom att marknadsordningarna inom jord-
brukspolitiken sannolikt kommer att få en
mindre roll medan de riktade stödens betydelse
ökar finns också ett behov av kvalificerade analy-
ser av dessa stöds effektivitet. Institutet skall
också öka kunskapen om dessa frågor bland all-
mänheten. Livsmedelsekonomiska institutets
verksamhet utgör således ett komplement till
den verksamhet som bedrivs av andra myndig-
heter inom jordbruks- och livsmedelsområdet.
Produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet
och förstärkning av konsumentperspektivet
Delar av de statliga insatserna på detta område
redovisas i avsnitt 8 om djurskydd och djurhälsa.
För att en konsument skall kunna göra ett
medvetet val krävs att denne besitter en viss kun-
skapsnivå och har tillgång till information. Livs-
medelsverket har under år 1998 genomfört en
undersökning av språket i märkningen av im-
porterade livsmedel. Resultatet visar att det är
vanligt att livsmedel inte är märkta på svenska.
Det finns dock möjlighet att påverka detta
genom att informera om gällande märkningskrav
och att utnyttja detaljhandelns möjlighet att på-
verka tidigare handelsled.
Sverige har på det internationella planet bl.a.
arbetat för obligatorisk märkning av vissa aller-
giframkallande ingredienser samt utförligare
deklaration av sammansatta ingredienser.
Codexkommissionen, som är Codex
Alimentarius beslutande organ, fattade i juli 1999
beslut om en lista med allergiframkallande ingre-
dienser som måste innehållsdeklareras och beslöt
vidare att sänka gränsen från 25 till 5 procent för
sammansatta ingredienser som inte behöva dek-
lareras. I praktiken innebär det senare exempelvis
att om en pytt-i-panna innehåller 5 procent falu-
korv eller mer måste även falukorvens ingredien-
ser deklareras. För allergiker och även för andra
konsumenter innebär detta en utförligare in-
formation om produkten. Sverige kommer att
arbeta för att dessa regler också skall ingå i EG:s
märkningsregler.
EU har nyligen avslutat arbetet med ett regel-
verk för märkning av genmodifierad soja och
majs. Reglerna innehåller krav på märkning av
alla produkter framställda av genmodifierade
organismer, där DNA eller protein som härrör
från genmodifieringen kan påvisas.
Under år 1998 inleddes ett nordiskt projekt
som går ut på att jämföra märkningen av livs-
medel i de nordiska länderna och undersöka hur
konsumenterna använder märkningen.
Utredningen Livsmedelstillsyn i Sverige
(SOU 1998:61) behandlar ett antal frågor om
organisation, ansvarsfördelning och finansiering
av tillsynen. Den 22 juli 1999 gav regeringen i
uppdrag åt Livsmedelsverket att senast den 1 juni
2000 lämna en utförlig redovisning av de eko-
nomiska konsekvenserna av de förslag som förs
fram i utredningen. Frågan om livsmedelstillsy-
nen uppmärksammas även i länens regeländ-
ringsförslag inom ramen för de regionala tillväxt-
avtalen.
Inom EU har ett omfattande arbete påbörjats
med att ta fram gemensamma hygienregler för
samtliga livsmedel samt för att göra reglerna mer
lättillgängliga genom att samla dem i en rättsakt.
För närvarande finns reglerna spridda i flera olika
förordningar och direktiv som dessutom till-
kommit vid olika tidpunkter, vilket gör regelver-
ket svåröverskådligt.
Sverige har nått flera framgångar i EU-arbetet
med gränsvärden för rester av bekämpnings-
medel.
Dåliga matvanor och osund livsstil är stora hot
mot folkhälsan. Enligt den senaste riksom-
fattande kostundersökningen "Riksmaten 1997
98" har fettintaget minskat sedan den förra
undersökningen år 1989 medan fiberintaget är
oförändrat. Det arbete som Livsmedelsverket
och andra aktörer har utfört på området bedöms
ha haft en icke obetydlig effekt på svenskarnas
matvanor.
Under våren 1999 tillsatte Jordbruksdeparte-
mentet en prisarbetsgrupp som fick till uppgift
att närmare studera hur konsumentpriserna har
utvecklats sedan början av 1990-talet i för-
hållande till avräkningspriserna. Arbetsgruppens
resultat publicerades i en rapport. Av denna rap-
port framgår att en rad händelser har haft bety-
delse för prisutvecklingen på livsmedel under
perioden: 1990 års beslut att avreglera svenskt
jordbruk, Sveriges medlemskap i den Europeiska
unionen 1995 och momsförändringarna på livs-
medel, senast en sänkning från 21 procent till 12
procent den 1 januari 1996.

Livsmedelsindustrin
Sedan år 1996 har den som förädlar eller saluför
produkter från jord- eller skogsbruket kunnat
söka ett särskilt stöd. Under år 1998 användes ca
60 miljoner kronor av statliga medel för att i hu-
vudsak förbättra hygienen, djurskyddet och
miljöstandarden i livsmedels- och jordbruks-
företag. De sektorer som erhållit mest stöd är
nöt-, gris- och fårkött samt mjölk och mejeri-
produkter. Finansieringen av stöden kommer
från statliga medel till knappt 30 procent och
resterande drygt 70 procent från EG:s jord-
bruksfond.
Särskilda satsningar görs med statliga medel
för att främja export av livsmedelsprodukter.
Verksamheten bedrivs i ett särskilt projekt, Food
From Sweden. Målsättningen med verksamheten
är att medverka till en ökad export av livsmedel,
som främst är baserade på svenska råvaror och
som är förädlade i Sverige. Huvudinriktningen
på verksamheten är kompetens- och kun-
skapsutveckling, mässdeltagande och åtgärder
för att profilera den svenska jordbruks- och
livsmedelsmodellen.
Gott hälsotillstånd och gott djurskydd bland djur i
människans tjänst
Genom en omorganisation inom Jordbruksver-
ket, som innebär att en djurskyddsenhet inrät-
tats, breddas kompetensen och ett samlat ansvar
för tillämpningen av djurskyddslagen uppnås,
vilket innebär att djurskyddet förstärks. Även
förutsättningarna för att stödja länsstyrelser och
kommuner i deras djurskyddsarbete förstärks
genom inrättandet av den nya djurskyddsen-
heten.
Inom ramen för det landsomfattande
transportprojekt som Jordbruksverket bedriver
på djurskyddsområdet genomförs för närvarande
regional utbildning av tillsynspersonal och sys-
tematisk kontroll av djurtransporter. Projektet
skall avslutas och utvärderas under år 2000.
En åtgärdsplan har utarbetats av Jordbruks-
verket och Centrala försöksdjursnämnden för att
stärka djurskyddet för försöksdjuren. Detta
kommer bl.a. att leda till bindande föreskrifter
till stöd för de djurförsöksetiska nämnderna vid
den etiska bedömningen av djurförsök och ett
starkare skydd för djur som används i djurför-
sök.
Riksdagen antog den 1 mars 1998 regeringens
proposition Ändringar i djurskyddslagen (prop.
1997/98:28). Ändringarna innebär bl.a. skärpta
krav vad gäller användningen av försöksdjur. För
sådan användning krävs inte bara tillstyrkande
utan även ett godkännande av en djurförsöks-
etisk nämnd. Bestämmelsen om att djur skall
hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett
sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger
dem möjlighet att bete sig naturligt utvidgades
till att även omfatta försöksdjur.
Riksdagen har den 20 maj 1999 beslutat en
zoonoslag samt en ny epizootilag (prop.
1998/99:88). Zoonoslagen innehåller bestämmel-
ser om sådana sjukdomar eller smittämnen hos
djur som kan spridas naturligt genom smitta från
djur till människa, eller tvärtom, men som inte är
av den karaktären att de faller under epizooti-
lagen. Mer om detta framgår under anslag E5
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar.
Värnande av jordbrukets natur- och
kulturmiljövärden samt minimering av jordbrukets
negativa miljöpåverkan
Jordbrukets miljöersättningsprogram
Riksdagens ställningstagande till propositionen
Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2,
bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) är ett av
de viktigaste underlagen för regeringens bedöm-
ningar och förslag till åtgärder för att uppnå ett
ekologiskt hållbart jordbruk och fiske.
Ett av de viktigaste styrmedlen för att uppnå
miljöeffekter i jordbruket, är miljöersättnings-
programmet som verkar i full omfattning sedan
år 1998 med en kostnadsram av 2 800 miljoner
kronor per år. Miljöersättningsprogrammet har
fr.o.m. år 1999 utökats avseende delprogrammet
för miljökänsliga områden till att omfatta även
de utrotningshotade husdjursraserna lin-
derödssvin och finullsfår. Dessutom har ett del-
program för bevarande av värdefulla natur- och
kulturmiljöer i renskötselområdet införts från
och med år 1999.
Erfarenheterna av miljöersättningsprogram-
met är positiva. Anslutningen till de olika åtgär-
derna är god, särskilt för att bevara den biolo-
giska mångfalden och kulturmiljövärden i
odlingslandskapet. Miljöersättningsprogrammet
har också bidragit till den positiva utvecklingen
inom den ekologiska produktionen. Anslut-
ningen är dock lägre för åtgärder som syftar till
att minska växtnäringsförlusterna. Anslutningen
till åtgärden för resurshushållande jordbruk har
t.ex. varit mycket låg.

Ekologisk produktion
Regeringens bedömning är att målet att minst 10
procent av Sveriges åkerareal skall vara ekolo-
giskt odlad år 2000 kommer att uppnås. Till-
sammans med en ökad efterfrågan av ekologiska
livsmedel har miljöersättningsprogrammet sti-
mulerat den positiva utvecklingen. Jordbruks-
verket har på regeringens uppdrag tagit fram ett
förslag till ett nytt mål för den ekologiska pro-
duktionen efter år 2000.
Hållbar livsmedelsproduktion för ökad
miljöanpassning, sysselsättning, regional balans
och uthållig tillväxt
EU:s strukturfondsprogram
EU:s gemensamma struktur- och regionalpolitik
är det viktigaste medlet för att minska regionala
obalanser och skillnader i ekonomisk utveckling
mellan regionerna i unionen. Under innevarande
programperiod för strukturfonderna (åren 1994
1999) tillfaller ca 12 miljarder kronor Sverige
från EG-budgeten. Av dessa medel skall 39 pro-
cent användas inom de geografiskt avgränsade
målområdena 2, 5b och 6 medan 11 procent av-
ser s.k. 5a-åtgärder inom jordbruk och fiske.
Besluts- och utbetalningstakten har under en
stor del av programperioden varit låg vad avser
projektstöden inom mål 5b och 6 samt gemen-
skapsinitiativen. Detta kan bl.a. förklaras med en
förhållandevis sen programstart och att det tar
tid att lära sig och sprida kännedom om ett nytt
system. Under den senare tiden av perioden har
dock beslutstakten ökat betydligt. Genom om-
fördelningar mellan åtgärder och ihopslagningar
av åtgärder under år 1999 beräknas i princip hela
den avsatta ramen förbrukas. Även utbetal-
ningstakten har ökat och utbetalningar kan
fortgå t.o.m. år 2001.

Skördeskador
Sverige upplevde år 1998 en ovanligt kylig, sol-
fattig och nederbördsrik växtodlingssäsong. Mot
bakgrund av en skrivelse från Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF) med önskemål om en kart-
läggning av skördeutvecklingen och en diskus-
sion om möjliga åtgärder, tillsattes i november en
särskild arbetsgrupp med uppdrag att dels kart-
lägga omfattningen av de ekonomiska förlus-
terna till följd av 1998 års skördeskador, dels re-
dovisa möjligheterna för berörda företag att
hantera den uppkomna situationen med hänsyn
tagen till de åtgärder som vidtagits eller vidtas
inom ramen för tillgängliga medel.
Arbetsgruppen presenterade sin rapport i mars
1999. Rapporten visade att det inte var fråga om
någon katastrofal situation för lantbruket och
trädgårdsnäringen i stort. Däremot kan enskilda
lantbrukare och trädgårdsföretag ha drabbats
mycket hårt. Situationen bedömdes dock inte
vara sådan att staten har ett ansvar för eventuella
ekonomiska förluster på grund av väderleksför-
hållandena år 1998. Regeringen undersökte ändå
i samråd med LRF möjligheterna att vid utbetal-
ning av medel från EU för valutaförändringar få
rikta medlen till företag som drabbats av omfat-
tande skördeskador, utan att staten därigenom
skulle ta på sig något särskilt ansvar för de in-
träffade skadorna. EG-kommissionen medgav
emellertid inte ett sådant förfarande.
22.3.3 Regeringens bedömningar och
slutsatser
Reformerad gemensam jordbrukspolitik och
fiskeripolitik
Den gemensamma jordbrukspolitiken
Regeringens bedömning av beslutet om Agenda
2000 är att reformen av jordbrukspolitiken är ett
steg i rätt riktning mot en mer marknadsinriktad
politik. Sannolikt är reformen emellertid inte till-
räckligt omfattande för att uppnå de mål som
sattes upp för reformen, dvs. öka jordbrukets
konkurrenskraft genom en ökad marknads-
orientering med sänkta administrativa priser, un-
derlätta utvidgningen av unionen samt stärka
EU:s ställning inför kommande WTO-förhand-
lingar. Det kan därför inte uteslutas att det
kommer att bli nödvändigt med en ytterligare
och mer genomgripande reform tidigare än pla-
nerat.
I slutet av år 1999 inleds en ny förhandlings-
runda inom ramen för Världshandelsorganisatio-
nen (WTO) med syftet att underlätta handeln
med bl.a. jordbruksprodukter. EU har åtagit sig
att i kommande förhandlingar fortsätta reform-
processen mot långtgående successiva sänk-
ningar av stöd och skydd i jordbruket. Dessutom
kommer redan nuvarande WTO-åtaganden i
vissa sektorer att ge EU svårigheter om inte be-
slut fattas om mer långtgående reformer än vad
beslutet om Agenda 2000 innebär. Genom att
den s.k. fredsklausulen inom WTO löper ut år
2003 sätts EU under tryck att, om ingen för-
längning förhandlas fram, reformera jordbruks-
sektorn ytterligare för att inte riskera att hamna i
handelstvister. I Sverige har under året arbetet
med att ta fram underlagsmaterial till förhand-
lingarna intensifierats. I arbetet deltar förutom
de olika departementen även berörda myndig-
heter. På uppdrag av Jordbruksdepartementet
och Utrikesdepartementet har Jordbruksverket
tillsammans med Kommerskollegium gjort en
rapport om jordbruket i de kommande WTO-
förhandlingarna.
Även ur ett utvidgningsperspektiv är reformen
sannolikt otillräcklig. De sänkta interventions-
priserna på spannmål, nötkött och mejeripro-
dukter är inte tillräckliga för att möta de nya
medlemsstaternas prisnivå. Enligt svensk upp-
fattning borde överenskommelsen om Agenda
2000 vidare ha innehållit ett beslut om degressiva
direktstöd, dvs. de direktstöd till jordbruket som
är en kompensation för prissänkningar borde
trappas ned successivt över tiden. Detta skulle
bl.a. ha underlättat utvidgningsförhandlingarna
eftersom EU ännu inte har beslutat om dessa
stöd skall utgå till de blivande medlemsländerna.
Det bör i sammanhanget understrykas att
EU:s jordbrukspolitik påverkar handelsström-
marna redan innan utvidgningen kommit till
stånd. Europaavtalen mellan EU och kandidat-
länderna utformades med avsikten att de skulle
vara till kandidatländernas fördel. Resultatet har
dock visat sig vara motsatsen, mycket på grund
av att EU med hjälp av exportbidrag ökat sin ex-
port till kandidatländerna betydligt. Den ökade
exporten från EU i kombination med en förlorad
marknad på grund av bl.a. nedgången i den ryska
ekonomin har ytterligare försvårat konkurrens-
situationen för kandidatländerna.
Det är även svårt för kandidatländerna att
hävda sig i konkurrensen till följd av EG:s kvali-
tetsnormer för livsmedelsprodukter. Det är där-
för viktigt att Sverige, under förmedlemskaps-
perioden, stödjer kandidatländerna i bl.a. dessa
avseenden. Detta sker exempelvis i form av pro-
jekt, seminarier och praktik i Sverige och i kan-
didatländerna.
Regeringens bedömning är alltså att beslutet
om Agenda 2000 inte är tillräckligt för att
underlätta utvidgningen av unionen och för-
stärka EU:s ställning inför WTO-förhandling-
arna. Regeringen gör dessutom den
bedömningen att reformen av jordbrukspolitiken
sannolikt inte kommer att få tillräckligt långtgå-
ende effekter för att ett hållbart jordbruk skall
kunna uppnås. Sverige bör därför på olika sätt
även fortsättningsvis verka för en jordbrukspoli-
tik vars övergripande mål är hållbar jordbruks-
och livsmedelsproduktion, global livsmedelssä-
kerhet och säkra livsmedel till skäliga priser.

Den gemensamma fiskeripolitiken
Fisket måste bedrivas på ett långsiktigt hållbart
sätt. Den gemensamma fiskeripolitiken bör ut-
vecklas så att den bättre bidrar till detta mål. I
samband med den förestående översynen av den
gemensamma fiskeripolitiken bör Sverige aktivt
verka för en sådan utveckling. De beslut som
fattats inom EU och som rör frågor om nyttjan-
det av fiskresurserna har tagit sin utgångspunkt i
att genomföra den internationellt stadfästa för-
siktighetsprincipen, vilken Sverige ställer sig
bakom. Två av de huvudsakliga instrumenten
som gemenskapen använder sig av är långsiktiga
förvaltningsstrategier och införandet av nya tek-
niska bevarandeåtgärder. För att säkerställa
efterlevnaden av regelverket är det viktigt med
en effektiv fiskerikontroll. Regeringens bedöm-
ning är att arbetet och de beslut som fattats
under år 1998 ligger i linje med den övergripande
målsättningen och främjar ett ansvarsfullt nytt-
jande av resurserna. Regeringens förslag för att
åstadkomma ett hållbart fiske har redovisats i
propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop.
1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr.
1997/98:116).

Sveriges ordförandeskap i EU
Under det första halvåret 2001 kommer Sverige
att inneha ordförandeskapet i EU. Det svenska
ordförandeskapet skall genomföras på ett sådant
sätt att det väcker respekt hos och bidrar till goda
relationer med övriga medlemsländer. Jord-
bruksdepartementets del av Regeringskansliets
samlade EU-arbete är mycket omfattande och
ordförandeskapet kommer därför att i hög grad
innebära nya och ökade arbetsuppgifter. Förbe-
redelsearbetet har pågått under en längre period
och går nu in i en mer intensiv fas för att fram-
över ta mer omfattande resurser i anspråk. En
viktig del är arbetsprogrammet under ordföran-
deskapsperioden med bl.a. förhandlingar om
nästa fleråriga program för fiskeflottan och om
en reform av marknadsordningen för olivolja. En
annan resurskrävande uppgift inför ordförande-
skapet är planeringen och genomförandet av
jordbruksministrarnas informella rådsmöte.
Produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet
och förstärkning av konsumentperspektivet
Konsumenternas intressen skall stärkas. Det är
av oerhörd vikt att konsumenterna kan ha för-
troende för de varor som erbjuds och kan lita på
att de produkter som de köper är säkra.
De svenska konsumenterna blir alltmer med-
vetna om olika produktionsmetoder som an-
vänds inom jordbruket och efterfrågar produkter
som tagits fram på ett hygieniskt och etiskt
acceptabelt sätt. Detta gäller i särskilt hög grad
de animala livsmedlen, där konsumenterna ställer
höga krav på ett gott djurskydd och en god djur-
hälsa.
Arbetet med att följa och analysera prisut-
vecklingen på livsmedel från jord till bord får be-
dömas vara intressant ur ett konsumentperspek-
tiv. I en nära framtid kommer effekterna av
Agenda 2000, den kommande utvidgningen av
EU och den förestående förhandlingsrundan i
WTO att få betydelse för prisutvecklingen på
livsmedel. För konsumenterna är det viktigt med
saklig och riktig information om livsmedel och
prisutvecklingen på dessa. Det är därmed av be-
tydelse att fortsätta arbetet med att följa och
analysera prisutvecklingen i de olika leden samt
lönsamhetsutvecklingen i förädlingsledet. Det
nybildade Livsmedelsekonomiska institutet
kommer att ha en viktig roll i ett sådant analys-
arbete.
Regeringen föreslår därför att särskilda resurser
avsätts för åtgärder inom livsmedelsområdet.

Livsmedelsindustrin
Svensk jordbruks- och livsmedelsproduktion har
av tradition varit inriktad på att förse hemma-
marknaden med livsmedel. Konkurrenssituatio-
nen och exportmöjligheterna har kraftfullt
ändrats för den svenska livsmedelsindustrin i och
med medlemskapet i EU. Det är viktigt att
möjligheterna till svensk livsmedelsexport tas till
vara, inte bara för att skapa sysselsättning inom
livsmedelssektorn, utan också för att behålla den
sysselsättning som redan finns. Regeringen
föreslår en tidsbegränsad satsning för att
förbättra möjligheterna för export av livsmedel
som är producerade i Sverige.
Gott hälsotillstånd och gott djurskydd bland djur i
människans tjänst
I Sverige anser vi att det föreligger ett tydligt
samband mellan det sätt på vilket jordbruket och
djurhållningen bedrivs och kvaliteten hos de
livsmedel som blir resultatet. Detta innebär bl.a.
att ett bra foder, god djurhållning och ett gott
djurskydd kombinerat med god hygien i djur-
hanteringen ger hög livsmedelskvalitet. Detta har
betydelse för hur konsumenterna värdesätter
livsmedlen. Ett gott hälsotillstånd och gott djur-
skydd bland husdjuren är därför viktiga faktorer
för att hela kedjan inom livsmedelsproduktionen
skall leda till en god slutprodukt, dvs. ett bra
livsmedel till nytta för konsumenterna. I begrep-
pet livsmedelskvalitet ingår alltså inte enbart
slutprodukternas beskaffenhet, utan också om-
ständigheterna under vilka de producerats. Såväl
av omsorg om djuren som av denna anledning är
ytterligare förbättringar av djurskyddstillsynen
fortsatt prioriterade.
Sverige har internationellt sett en erkänt god
smittskydds- och djurhälsosituation. Det är av
största vikt att även fortsättningsvis förhindra att
allvarliga smittsamma djursjukdomar kommer
till Sverige.
Arbetet med frågan om antibiotikatillsatser är
högt prioriterad. Statens veterinärmedicinska an-
stalts vetenskapliga arbete med att dokumentera
den svenska antibiotikaresistenssituationen är
betydelsefullt och ökar trovärdigheten för den
officiella svenska antibiotikapolicyn.
Värnande av jordbrukets natur- och
kulturmiljövärden samt minimering av jordbrukets
negativa miljöpåverkan
Jordbrukets miljöersättningsprogram
Erfarenheterna av miljöersättningsprogrammet
är goda. Miljöåtgärder bör därför även fortsätt-
ningsvis tillämpas under kommande program-
period. Miljöprogramutredningen har i betän-
kandet Jordbruk och miljönytta (SOU 1999:78)
lämnat förslag till fortsatt inriktning på och
innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram för
jordbruket för perioden 2001 2005. Betänkandet
har remitterats. Förslaget kommer att hanteras
inom ramen för ett kommande samlat lands-
bygdsprogram (se även avsnitt 5.6). Inom lands-
bygdsprogrammet kan olika former av miljöåt-
gärder integreras så att miljönyttan förstärks och
administrativa förenklingar uppnås.
Hållbar livsmedelsproduktion för ökad
miljöanpassning, sysselsättning, regional balans
och uthållig tillväxt
EU:s strukturfondsprogram
Under år 1999 har inom ramen för Agenda 2000
framförhandlats en ny strukturfondsförordning,
en förordning för landsbygdens utveckling samt
en förordning avseende Fonden för fiskets ut-
veckling (se även avsnitten 5.6 och 6.6) som
omfattar strukturfondsperioden 2000 2006. Så-
väl landsbygdsåtgärder, medfinansierade av
Jordbruksfondens utvecklingssektion, som
strukturåtgärder inom fiskerinäringen skall in-
tegreras i mål 1-programmen, men programme-
ras horisontellt utanför mål 1-området. Under år
1999 har regeringen uppdragit åt berörda länssty-
relser inom respektive mål 1-program att ut-
arbeta förslag till utvecklingsplaner för mål 1-
regionerna. Bland insatsområden som bör
övervägas har bl.a. angivits insatser inom jord-
bruk, skog, fiske och renskötsel. Införande och
utformning av en särskild åtgärd för det fjällnära
jordbruket skall övervägas. Genom kopplingar i
uppdraget till såväl de horisontella landsbygds-
och fiskeprogrammen som de länsvisa priorite-
ringar som lyfts fram i de regionala tillväxtavta-
len är avsikten att åtgärder för landsbygdens och
fiskerinäringens utveckling inom mål 1 skall an-
passas till regionala behov och strategier som på
ett naturligt sätt utgör en del av helheten för en
effektiv landsbygdsutvecklings- och fiskeripoli-
tik i Sverige.
Den nya strukturfondsförordningen innebär att
gemenskapsinitiativet LEADER+ till fullo
kommer att finansieras av Jordbruksfonden.
Interreg-programmen kommer även fortsätt-
ningsvis att kunna innefatta åtgärder för lands-
bygdens utveckling även om finansieringen helt
sker genom EU:s regionala fond. Programarbete
för de två gemenskapsinitiativen inleds under
hösten 1999. Gemenskapsinitiativet Pesca kom-
mer inte att fortsätta under nästa programperiod
utan liknande åtgärder kommer att integreras i
det horisontella stödet till fiskerinäringen.
Regeringen avser att utse länsstyrelserna i
Norrbottens och Jämtlands län till förvaltnings-
myndigheter för norra respektive mellersta
Norrlands mål 1-program enligt den definition
av uppgiften som anges i artikel 9n, Rådets för-
ordning (EG) nr 1260/99 om allmänna bestäm-
melser för strukturfonderna (se utg.omr. 19).
Förvaltningsmyndigheterna kommer att vara be-
slutande och utbetalande myndigheter för pro-
jektstöd avseende landsbygdsutveckling finansie-
rade av Jordbruksfondens utvecklingssektion.
För att uppnå en enhetlig och för lantbrukarna
översiktlig organisation kommer strukturstöd
inom mål 1 även fortsättningsvis att beslutas av
länsstyrelserna och Jordbruksverket och utbeta-
las av Jordbruksverket. Vad avser strukturåtgär-
der inom fiskerinäringen kommer beslut att fat-
tas av länsstyrelserna och Fiskeriverket och
utbetalas av Fiskeriverket. För insatsområdet för
samer kommer Sametinget att vara beslutande
instans.
22.4 Skatteavvikelser
Avvikelser från en enhetlig beskattning kan
uppfattas som en skatteförmån om t.ex. en viss
grupp av skattskyldiga omfattas av en skattelätt-
nad i förhållande till den enhetliga normen. En
förmån av samma storlek som den som erhålls
genom avvikelsen från en enhetlig beskattning
skulle i princip kunna upnås med hjälp av en
offentlig transferering. Genom en sådan analys
kan skatteavvikelser kvantifieras. Nedan redovi-
sas nettoberäknade, saldopåverkande skatteavvi-
kelser åren 1999 och 2000 inom utgiftsområdet, i
syfte att ge en total bild av det samlade stödet till
utgiftsområdet.

Tabell 22.6 Skatteavvikelser
Miljoner kronor
Avvikelse
Skatteavvikelse netto

1999
2000
Uttag av bränsle m.m.
150
150
Avverkningsrätt till skog1

Avgångsvederlag till jordbrukare1

Anläggning av skog m.m.
210
220
Skogsavdrag1

Skogs- och upphovsmannakonto
30
30
Ingående skatt på jordbruksarrende1

Bränsleförbrukning inom
växthusnäringen
70
70
Elförbrukning inom växthusnäringen
20
20
Summa
480
490
1 Summa saknas då någon korrekt summa ej kan beräknas för skatteavvikelsen.

Uttag av bränsle
Enligt huvudregeln i kommunalskattelagen (KL
22 § 1 st 1 p anv) är uttag ur näringsverksamhet
skattepliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning
är dock undantaget från skatteplikt om fastighe-
ten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteavvi-
kelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall
erläggas under flera år
Enligt god redovisningssed uppkommer intäkten
när bindande avtal träffats. Enligt gällande lag-
stiftning (KL 24 § 5 st p 1 anv) tillämpas dock i
detta fall kontantprincipen, vilket innebär att be-
skattningen uppskjuts, varför en räntefri kredit
uppstår i näringsverksamhet. Räntan på krediten
bör utgöra underlag för inkomstskatt och sär-
skild löneskatt.

Avgångsvederlag till jordbrukare
I vissa fall är avgångsvederlag till jordbrukare inte
skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomst-
skatt och särskild löneskatt.

Anläggning av ny skog
Utgifter för anläggning av ny skog och dikning
som främjar skogsbruk får omedelbart kost-
nadsföras. Samma avdragsmöjligheter gäller även
för bär- och fruktodlingar för inköp och plante-
ring av träd och buskar. Skatteavvikelsen utgörs
av ränteeffekten på den omedelbara avskriv-
ningen.

Tabell 22.7 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor

Utfall
1998
Anslag
1999 1
Utgifts-
prognos
19992
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Internationellt samarbete
38
38
38
38
38
38
Jordbruk och trädgårdsnäring
9 483
9 084
9 712
7 119
11 270
11 403
Fiske
147
190
185
196
197
199
Rennäring m.m.
88
95
104
100
95
95
Djurskydd och djurhälsovård
301
279
333
282
285
289
Livsmedel
187
176
194
202
194
197
Utbildning och forskning
1 254
1 290
1 311
1 396
1 432
1 456
Skogsnäring
338
351
368
394
458
445
Totalt för utgiftsområde 23
11 836
11 974
12 245
9 726
13 969
14 121
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåren 1995/96, 1997 och
1998.

Skogsavdrag
Vid avyttring av skog medges fysisk person
under innehavstiden avdrag med högst 50 pro-
cent av anskaffningsvärdet, medan avdraget för
juridiska personer är begränsat till 25 procent.
Vid taxeringen för ett visst beskattningsår med-
ges avdrag med högst halva den avdragsgrund-
ande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är
att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å
andra sidan saknas anledning att medge avdrag
när värdeökningen på skogstillväxten överstiger
gjorda uttag. Skatteavvikelsen uppkommer
genom den schablon som är vald för beräkning
av avdragets storlek och avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.

Skogs- och upphovsmannakonto
Skogskontolagen ger möjlighet till uppskov av
beskattning av de intäkter som är hänförliga till
skogsbruk. De medel som sätts in på skogskonto
utgör underlag för avdrag vid taxeringen. Av-
sättningen begränsas i tid till 10 år på skogskonto
och 20 år på skogsskadekonto. Avkastningen på
skogskonto beskattas med 15 procent. Skatteav-
vikelsen avser räntan på skattekrediten. Räntan
på krediten bör utgöra underlag för inkomstskatt
och särskild löneskatt.

Ingående skatt på jordbruksarrende
Avdragsrätten omfattar hela den ingående skat-
ten på jordbruksarrende, även om värdet av
bostad ingår i arrendet.

Bränsleförbrukning inom växthusnäringen
Från och med år 1996 är växthusnäringen skatte-
befriad från energiskatt för all användning av fos-
sila bränslen. Före år 1996 debiterades 15 pro-
cent av energiskattesatserna. Normen utgörs av
full skattesats på dessa bränslen.

Elförbrukning inom växthusnäringen
Växthusnäringen är skattebefriad för all använd-
ning av elektrisk kraft. Normen utgörs av nor-
malskattesatsen på el.
22.5 Utgiftsutveckling

Prognosen för innevarande år tyder på att utgif-
terna blir 0,4 miljarder kronor högre än år 1998.
Utfallet förklaras i huvudsak av de nya miljöer-
sättningar som införts samt att anslutningen till
vissa stödformer inom miljöersättnings-
programmet har ökat. Miljöstödet fick en ökad
anslutningsgrad under år 1998 men utbetalning-
arna av stöden sker på grund av en viss eftersläp-
ning mellan beslut om och utbetalning av stöd
delvis först under år 1999 och följande år. Ytter-
ligare skäl till de högre prognostiserade utgif-
terna är ökad intervention samt ökade export-
bidrag på grund av låga världsmarknadspriser.

Tabell 22.8 Avvikelser från den ekonomiska
vårpropositionen
Miljoner kronor

Ekonomisk vårproposition
12 725
B1
Statens jordbruksverk
+1
B3
Djurregister
+2
B8
Miljö-, struktur- och regionala åtgärder
-29
B12
Räntekostnader för förskotterade arealer-
sättningar m.m.

-0,3
D1
Främjande av rennäringen m.m.
-1,3
D2
Ersättningar för viltskador m.m.
+7
E1
Statens veterinärmedicinska anstalt
+2
E2
Bidrag till distriktsveterinärorganisatio-
nen
-5,2
E3
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande
åtgärder
+1,7
E4
Centrala försöksdjursnämnden
+1
F1
Statens livsmedelsverk
+9
F3
Kostnader för livsmedelsberedskap
-7,2
F4
Livsmedelsstatistik
-2,2
F6
Åtgärder inom livsmedelsområdet
+20
G3
Skogs- och jordbrukets forskningsråd
+9,2
H2
Insatser för skogsbruket
+20
Tekniska justeringar 1
-3 026 373
Budgetpropositionen för 2000
9 726 327
1 Teknisk justering av förvaltningsanslag (se bilaga 1, avsnitt 4),
valutakursföränd-
ringar, förändrad utbetalningstidpunkt för arealersättning år 2000.

Ovan framgår vilka rampåverkande anslagsjuste-
ringar som görs i denna proposition.

23 Internationellt arbete

23.1 Omfattning
Verksamhetsområdet internationellt arbete inom
jordbruks- och fiskeområdet omfattar framför
allt verksamheten inom Förenta nationernas
jordbruks- och livsmedelsorganisation (FAO),
övriga FN-organ, OECD samt regionala organ
och nordiskt samarbete.
23.2 Utgiftsutveckling
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
1999
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
38
38
38
37
37
37
Verksamhetsutfall
FAO har en avgörande roll för att övervaka de
globala naturresurserna avseende jordbruk, fiske
och skog. Verksamheten syftar bl.a. till att före-
slå politiskt relevanta förbättringar i förvaltning-
en av naturresurserna och organisationen utgör
ett forum för mellanstatligt samarbete och för-
handlingar. Exempel härpå är de under år 1999
färdigförhandlade handlingsplanerna avseende
fiskerikapacitet, bifångst av sjöfågel och hajfiske,
samt de pågående förhandlingarna om ett revide-
rat internationellt åtagande för växtgenetiska
resurser, där avsikten är att harmonisera åtagan-
det med konventionen om biologisk mångfald.
Ytterligare exempel är det arbete som bedrivits
av FAO-kommittén sedan Världslivsmedels-
toppmötet år 1996 med att följa upp toppmötets
handlingsplan. Sverige har under ett antal år
arbetat för att stärka FAO:s normativa verksam-
het, bl.a. genom att förbättra analyskapaciteten.
Med denna utgångspunkt har Sverige spelat en
aktiv och framträdande roll inom flera av FAO:s
arbetsområden och bidragit till att stärka FAO:s
arbete i ovannämnda avseenden. Uppföljningen
av världslivsmedelstoppmötet har även varit en
del av det nordiska samarbetet genom uppfölj-
ningen av den nordiska handlingsplanen för
livsmedelssäkerhet.
Mål
Sveriges internationella samarbete på jordbruks-,
fiske- och livsmedelsområdet följer samma rikt-
linjer som lagts fast för Sveriges arbete inom
Europeiska unionen inom dessa områden. I det
globala perspektivet är det framför allt två olika
aspekter av jordbrukspolitiken och dess målsätt-
ningar som är av betydelse. Produktionen skall
dels genom riktade åtgärder utvecklas till att bli
långsiktigt hållbar från både ekologisk och eko-
nomisk utgångspunkt, dels skall produktionen
ske på marknadens villkor i enlighet med frihan-
delns principer. Båda dessa målsättningar är bl.a.
nödvändiga delar av arbetet med att förbättra den
globala livsmedelssituationen. Det internationella
samarbetet, bl.a. inom FAO, bör främst syfta till
att skapa ett långsiktigt hållbart nyttjande av de
globala naturresurserna på jordbrukets, fiskets
och skogens områden samt en friare handel med
livsmedel.

Prioriteringar
I det svenska arbetet främst inom ramen för
FAO prioriteras uppföljningen av världslivs-
medelstoppmötet och genomförandet av Upp-
förandekoden för ansvarsfullt fiske, bl.a. för-
stärkning av de regionala fiskekommissionerna
samt förbättring av den globala beståndsöver-
vakningen.
23.3 Resultatbedömning och
slutsatser
Regeringen anser att den internationella verk-
samhet som ligger inom Jordbruksdepartemen-
tets verksamhetsområde är av central betydelse
för departementets arbete avseende hållbart glo-
balt resursutnyttjande i enlighet med interna-
tionella åtaganden och regeringens målsättning. I
detta sammanhang spelar arbetet med FAO en
betydande roll. Sverige har bl.a. genom EU ver-
kat för att innehållet i FAO:s nya strategiska
långsiktsplan överensstämmer med regeringens
syn på FAO som fackorgan.
Inom verksamhetsområdet återfinns en rad
andra internationella samarbeten. Inom OECD
stöder Sverige den kontinuerliga uppföljningen
av den jordbrukspolitiska utvecklingen, mot
bakgrund av uppgjorda åtaganden om reforme-
ring av jordbrukspolitiken. Detta inbegriper vik-
tiga frågor som bl.a. strävan mot ökad konsu-
ment-, miljö- och djurhänsyn genom jordbruks-
politiska reformer. Inom OECD:s fiskeverk-
samhet stöder Sverige främst arbetet med att
analysera dels fiskesubventionernas effekter på
bestånden, dels de ekonomiska effekterna av en
övergång till ansvarsfullt fiske, särskilt när det
gäller effekterna på yrkesfiskarnas inkomster av
ett återuppbyggande av överutnyttjade bestånd.
Jordbruk och fiske är två av de sju sektorer som
ingår i Baltic 21 (Agenda 21 för Östersjön) vars
mål är en uthållig utveckling. Sverige har aktivt
tagit del i det pågående arbetet. Arbetet har även
bedrivits inom ramen för Helcom. De båda
sektorerna omfattas också av nordiska stats-
ministrarnas deklaration om ett hållbart Norden.
Svenskt deltagande i Internationella havsforsk-
ningsrådets (ICES) verksamhet sker främst i
arbetsgruppsmöten för att utarbeta underlag för

beslut om förvaltning av fiskbestånd. Det nor-
diska samarbetet har bl.a. avsett foderantibiotika
och salmonella, förvaltning av genetiska resurser,
utbildning och forskning samt miljöaspekter
knutna till jord- och skogsbrukssektorn. Gen-
bankens arbete i närområdet har hittills bl.a. bi-
dragit till att dessa länder kunnat ta sitt ansvar att
följa biodiversitetskonventionen i en svår eko-
nomisk situation. Den nordiska kontaktgruppen
för internationell skogspolitik vars mandat
utvidgades år 1997 till att omfatta alla internatio-
nella skogsfrågor inklusive handel har bl.a. tagit
initiativ till en nordisk studie för att bygga upp
en kunskapsbas om livscykelanalys och trä-
produkter, som skall kunna utnyttjas av nordisk
träindustri.
23.4 Anslag
A1 Bidrag till vissa internationella
organisationer m.m.
Tabell 23.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

37 560

Anslags-
sparande

178

1999

Anslag

37 989

Utgifts-
prognos

38 167
2000
Förslag
37 089

2001
Beräknat
37 089

2002
Beräknat
37 089

De utgifter som belastar anslaget är huvudsak-
ligen medlemsavgifter och kostnader för delta-
gande i olika möten som de internationella orga-
nisationerna anordnar. Den dominerande posten
är kostnaden för FAO-medlemskapet.
Vidare används anslaget till att finansiera del-
tagande i vissa internationella konferenser och
dylikt. En del av anslaget avser kostnader för
bilateralt forskarutbyte med länder i Central-
och Östeuropa.
Regeringens överväganden
Regeringen bedömer anslagsbehovet till
37 089 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven
för åren 2001 och 2002 beräknas vara oföränd-
rade.

24 Jordbruk och trädgårdsnäring

24.1 Omfattning
Verksamhetsområdet jordbruk och trädgårdsnä-
ring omfattar vegetabilie- och animalieproduk-
tion, miljö-, struktur- och regionalpolitiska åt-
gärder samt jordbruksadministration på jord-
bruksområdet. Verksamhetens tyngdpunkt är
genomförande och tillämpning av EG:s gemen-
samma jordbrukspolitik (CAP).
Jordbruksverket är central förvaltningsmyn-
dighet inom verksamhetsområdet. Länsstyrelsen
svarar för den regionala administrationen. Vidare
har Fiskeriverket, Tullverket, Naturvårdsverket,
Riksantikvarieämbetet och Skogsvårdsorganisa-
tionen visst ansvar inom området. Övriga myn-
digheter med ansvar inom verksamhetsområdet
är Statens utsädeskontroll och Statens växtsort-
nämnd.
24.2 Utgiftsutveckling
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1998
Anslag
1999
Utgifts-
prognos
19991
Förslag
anslag
2000
Beräknat
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
9 483
9 554
9 712
7 119
11 270
11 403
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret
1999 i samband med 1999 års ekonomiska vårproposition.
Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
Direktstöden, vilka främst består av utbetalning
av arealersättning och djurbidrag, utgör en del av
EG:s marknadsordningsåtgärder. År 1998 fick ca
57 000 jordbrukare arealersättning och 34 000
djurbidrag.
Direktstöd utgår också i form av bl.a. miljöer-
sättningar och regionala stöd. Som en följd av
EU-medlemskapet har direktstöden ökat vä-
sentligt. Utbyggnaden av miljöersättnings-
programmet och en successivt ökad anslutning
har inneburit en ytterligare ökning av stöden.
Direktstöden ökade år 1997 på grund av utbetal-
ning av miljöersättningar för bevarande av biolo-
gisk mångfald och värdefulla kulturmiljöer
(infördes år 1996). Ökningen år 1998 berodde
huvudsakligen på utbetalning av miljöersätt-
ningar för flerårig vallodling (infördes år 1997).
Den totala nivån på direktstöden som den redo-
visas i Jordbruksverkets sektorskalkyl framgår av
tabell 5.2.

Tabell 24.2 Direktstöd, miljöstöd, miljöersättning m.m.
Miljoner kronor
1995
1996
1997
1998
1999
(prognos)
2000
(prognos)
5 140
5 766
6 523
7 158
7 320
3 764

Sverige har alltsedan tidpunkten för EU-med-
lemskapet fullt ut tagit del av EG:s obligatoriska
stödsystem. Det nationellt medfinansierade
stödsystemet har successivt byggts ut och blivit
mer komplext, vilket har medfört en ökad admi-
nistration. Detta har inneburit återkommande
inkörningsproblem. Informationsbehovet, såväl
mellan olika myndigheter som mellan myndig-
heterna och jordbrukarna, har varit mycket stort.
Administrationen på såväl central som på re-
gional nivå har ökat i och med medlemskapet i
EU. För Jordbruksverket har det inneburit att ca
80 procent av verkets förvaltningskostnader ex-
klusive distriktsveterinärverksamheten är EG-
relaterade. Motsvarande siffra för länsstyrelserna
är ca 15 procent. Lantbruksverksamheten utgör
20 procent av länsstyrelsernas totala kostnader
varav 82 procent är EG-relaterade.
Förändringar
I mars 1999 fattade Europeiska rådet ett beslut
om Agenda 2000. Den 17 maj 1999 beslutade
EU:s ministerråd (jordbruksrådet) om de för-
ordningar som skall gälla på jordbruksområdet.
(Se avsnitt 3.3.2 Viktiga statliga insatser inom ut-
giftsområdet samt information om effekter och
5.3 Resultatbedömning.)
Prioriteringar
Regeringen lägger inom ramen för budgetpropo-
sitionen ett särskilt förslag till riksdagen om att
ändra villkoren för handeln med mjölkkvoter.
Förslaget innebär att ett system med fri handel
med mjölkkvoter införs.
Det är av särskild vikt att kontroll- och till-
synsverksamheten kan bedrivas på ett effektivt
sätt och att systemen och kontrollfunktionerna
utvecklas och effektiviseras kontinuerligt. Brister
på dessa områden eller överskridanden av tids-
frister för utbetalningar kan medföra att Sverige
inte ersätts fullt ut från EG:s jordbruksfond för
redan utbetalade bidrag.
Regeringen bereder ett svenskt förslag till nytt
landsbygdsprogram (se avsnitt 5.6 Hållbart jord-
bruk).
24.3 Resultatbedömning
Jordbrukets produktionsresurser i Sverige har
generellt utnyttjats i hög grad. Sedan EU-inträ-
det har produktionen av spannmål, socker, stär-
kelse, mjölk, griskött, fågelkött och ägg ökat
eller uppnått en hög andel av tilldelad kvot i de
fall då produktionen begränsas. Produktionen av
oljeväxter följer dock inte denna trend utan hal-
verades år 1998, men har under år 1999 åter-
hämtat sig.
En stor del av EG:s regelverk är tvingande och
baseras på generella regler som skall tillämpas
inom hela gemenskapen. I dessa fall har rege-
ringen mycket små möjligheter, åtminstone på
kort sikt, att påverka regelverkets tillämpning
och ambitionsnivå.
Tillämpningen av Agenda 2000
I följande avsnitt redogörs för Agenda 2000 och
effekterna för direktstöden på vegetabilie- och
nötköttssidan. Vad gäller medfinansierade stöd
på miljö- och landsbygdsområdet tas dessa upp
under avsnitt 5.6 Hållbart jordbruk samt anslag
B8 och B9.

Jordbruksgrödor spannmål, oljeväxter m.m.
Beslutet om Agenda 2000 innebär en sänkning av
det garanterade interventionspriset för spannmål
i två steg med sammanlagt 15 procent. Produ-
centerna kompenseras till hälften via höjd areal-
ersättning. För oljeväxter och oljelin sker en ut-
fasning under tre år av de hittillsvarande stöden
så att det år 2002 utgår samma arealersättning
som för spannmål, medan ersättningar för utta-
gen areal redan år 2000 är på samma nivå som för
spannmål.
För spannmåls- och oljeväxtodlingen i norra
Sverige (stödområdena 1 3) erhåller odlaren
dessutom torkningsersättning motsvarande 19
euro per ton spannmål, vilket innebär ett tillägg
för dessa grödor om 30 procent utöver den ordi-
narie arealersättningen. Sverige erhöll även, inom
ramen för en oförändrad total basareal, rätt att
betala ut arealersättning för gräsensilage på
samma villkor som för jordbruksgrödor.

Basarealer
Basarealen för gräsensilage har fastställts till 0,13
miljoner hektar och den för jordbruksgrödor till
1,6 miljoner hektar. Om endera av basarealerna
inte utnyttjas fullt ut får outnyttjad areal föras
över till den andra basarealen. Detta innebär att
hela den svenska basarealen beräknas kunna ut-
nyttjas fullt ut, vilket innebär ett ökat återflöde
av EG-medel med ca 300 miljoner kronor.

Regionalisering jordbruksgrödor
För jordbruksgrödor, exklusive oljeväxter, har
Sverige alltsedan medlemskapet varit indelat i
fem avkastningszoner där en utjämning av av-
kastningsskillnaderna över landet har skett
genom att endast 55 procent av den faktiska av-
kastningsskillnaden för de olika zonerna jämfört
med medelnivån har slagit igenom i arealersätt-
ningen.
Beslutet om Agenda 2000 har ändrat förut-
sättningarna för regionaliseringen av arealersätt-
ningen för övriga grödor, spannmål, oljelin,
proteingrödor och uttagen areal. För att ta hän-
syn till detta avser regeringen att senare under
hösten genomföra förändringar av nuvarande re-
gionalisering.

Gräns för frivilligt uttag av mark ur produktion
I beslutet om Agenda 2000 ingår ett obligato-
riskt uttag av mark om 10 procent för större
producenter om de vill komma i åtnjutande av
arealersättningen. Dessutom är frivilligt uttag
möjligt. Varje medlemsstat skall fastställa en övre
gräns för hur stor andel av arealen som en lant-
brukare har möjlighet att frivilligt ta ur produk-
tion. Den gränsen får dock inte sättas lägre än 10
procent.
Regeringen bereder för närvarande frågan om
vilken gräns för frivilligt uttag som skall gälla för
år 2000. Vid odling av s.k. non-food grödor
kommer det som tidigare finnas möjlighet att
lägga hela arealen som uttagen areal. Markan-
vändningen är då fortfarande aktiv. Undantag
kan även komma att beviljas av miljöskäl.

Nötkött
På nötköttsområdet träder Agenda 2000 i kraft
den 1 januari 2000. Tillämpningen av Agenda
2000 kommer på nötköttsområdet att innebära
introduktion av två nya bidragsformer, nationella
kuvert och slaktbidrag. Dessutom ändras reg-
lerna för extensifieringsbidraget. Troligen kom-
mer den centrala djurdatabasen att utnyttjas för
bl.a. beräkning av djurtäthet när det gäller exten-
sifieringsbidraget. I samband med tillämpningen
av Agenda 2000 kommer det s.k. 90-taket samt
begränsningen för mjölkproducenter med mer
än 120 000 kilo mjölkkvot avseende rätt att
inneha bidragsrätter att tas bort. (Se anslag B10
Arealersättning och djurbidrag m.m.)
Miljöfrågor
Under året har anslutningen till miljöersättning-
arna för att främja biologisk mångfald och kul-
turmiljövärden samt genetisk variation ökat.
Därmed ökar förutsättningarna för att bevara,
tydliggöra och utveckla dessa värden. Verksam-
heten med utbildning, information och demon-
strationsprojekt har medverkat till att skötselåt-
gärderna i miljöstöden förbättrats samt bidragit
till bättre kunskaper hos lantbrukarna om värdet,
bevarandet och skötseln av den biologiska
mångfalden och kulturmiljövärden.
Preliminära bedömningar av anslutningen till
miljöersättningar för ekologisk produktion
under år 1999 visar att ca 9 procent av åkerarea-
len nu odlas ekologiskt och förutsättningarna är
goda för att nå målet 10 procent till år 2000.
De indikatorer som Jordbruksverket använt
sig av för att bedöma jordbrukets miljöpåverkan
bedömer regeringen vara användbara. Jordbruks-
verkets analys av dessa visar att effektiviteten av
insatta fosforgödselmedel har ökat markant
under perioden 1985 1995, främst beroende på
rådgivning om behovsanpassad gödsling. Kväve-
effektiviteten har däremot inte förbättrats under
samma tidsperiod. Åtgärder för att minska kvä-
veförlusterna från jordbruket bedöms inte ha på-
verkat situationen i någon större utsträckning.
Kväveutlakningen kan därför sägas vara på
samma nivå som år 1995. Mängden kadmium i
mängden försåld handelsgödsel ligger på en låg
nivå, särskilt vid en internationell jämförelse.
Jordbruksverket har av regeringen fått i uppdrag
att utarbeta ett förstärkt åtgärdsprogram med
sektorsmål mot växtnäringsförluster från jord-
bruket före den 31 december 1999. En lägesbe-
skrivning av uppdraget skall lämnas till den par-
lamentariska beredningen om mål i
miljöpolitiken före den 1 oktober 1999. Jord-
bruksverket har också regeringens uppdrag att
göra en översyn av vilka delmål och åtgärder som
behövs för att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt
odlingslandskap och del av miljökvalitetsmålet
Bara naturlig försurning . Förslagen skall redo-
visas senast den 1 oktober 1999.
Analysen visar också att användningen av be-
kämpningsmedel har åter ökat efter en längre
tids minskning. Orsaken är delvis en förändrad
prisrelation mellan bekämpningsmedel och me-
kanisk bekämpning, delvis ett resultat av den
gemensamma jordbrukspolitiken, t.ex. trädes-
regler, ökad odlingsareal. Kemikalieinspektionen
har av regeringen fått i uppdrag att inom ramen
för miljökvalitetsmålet "Giftfri miljö" föreslå åt-
gärdsstrategier.
Den statliga jordbruksadministrationen
De svenska myndigheternas kostnader för hante-
ring av EG-stöden inom jordbruksområdet upp-
gick år 1998 till 465 miljoner kronor netto.
Jämfört med året innan är det en minskning med
43 miljoner kronor. Minskningen beror bl.a. på
att övriga kostnader, som t.ex. kostnaden för
uppbyggnaden för blockdatabasen, var lägre.
Mellan åren 1997 och 1998 ökade emellertid
kostnaderna främst för kontrollinsatser, admi-
nistration av den s.k. blockdatabasen och infö-
randet av miljöersättningen för resurshushål-
lande konventionellt jordbruk. Även kostnader
för offentlig lagring av i huvudsak spannmål
ökade betydligt under året. Hanteringskostna-
derna som andel av utbetald ersättning varierade
år 1998 mellan 2,7 procent för arealersättning
och 11,4 procent för miljöersättning. I genom-
snitt har hanteringskostnadernas andel varit 5,1
procent både år 1998 och år 1997.
Betänkandet Effektivare hantering av EU:s
direktstöd till jordbruket (SOU 1998:147) från
utredningen om myndighetsorganisation på
jordbrukets område mot bakgrund av det
svenska EU-medlemskapet presenterades i
december 1998. Utredningen konstaterade att
det råder stora skillnader i länsstyrelsernas admi-
nistrativa effektivitet vid hanteringen av EG:s
jordbruksstöd. Betänkandet behandlades vid en
hearing i april 1999. I betänkandet redovisas och
föreslås olika rationaliserings- och besparingsåt-
gärder. Vidare anges att de administrativa kost-
naderna för direktstöden till följd av Agenda
2000 antas öka med 70 miljoner kronor, oaktat
möjliga rationaliseringsåtgärder, och att utveck-
lingskostnaderna för miljöersättning och struk-
turstöd antas uppgå till 100 150 miljoner kronor.
Under åren 1997 1999 har särskilda medel an-
visats till Jordbruksverket och länsstyrelserna för
att täcka kostnaderna för den ökade administra-
tionen. Vid beräkningen av anslagsbehovet för
administration år 1999 har den tidigare nämnda
utredningens bedömning av rationaliserings- och
besparingsmöjligheter beaktats så långt som
möjligt. Vissa inkörningsproblem kvarstår fort-
farande, främst inom de stödsystem som införts
vid en senare tidpunkt. För att få till stånd en
mer enhetlig och effektivare handläggning be-
slutade regeringen i juli 1998 en förordningsänd-
ring som bl.a. innebär att Jordbruksverket i
egenskap av utbetalande myndighet, får rätt att
meddela föreskrifter om handläggning av
stödärenden och om det underlag som krävs för
utbetalning av stöd. Jordbruksverket har därefter
utarbetat gemensamma rutiner för hanteringen
av EG-stödansökningarna i syfte att förenkla
handläggningen och bidra till lika behandling av
ärendena.
År 1998 ålades tio medlemsstater finansiella
sanktioner av EG-kommissionen på sammanlagt
motsvarande 129 miljoner kronor på grund av
överskridna tidsgränser vid utbetalning av EG-
stöd. Sverige ålades ingen sanktion i denna del. I
dessa siffror ingår dock inte för sent gjorda
tilläggsbetalningar för BSE, vilka har behandlats
separat. Härvid ålades Sverige skyldighet att kor-
rigera felaktiga tilläggsutbetalningar för BSE på
sammanlagt 33 000 kronor eftersom Jordbruks-
verket inte hade följt den strikta tidsgränsen för
utbetalningar. Sverige har under år 1999 drabbats
av sin första sanktion på grund av att en länssty-
relse felaktigt godkänt en arealersättningsutbe-
talning på 2,3 miljoner kronor under räkenskaps-
året 1996. För att sanktioner skall kunna
undvikas krävs en stark kontrollfunktion. Jord-
bruksverket har under verksamhetsåret gjort
uppföljningsbesök på länsstyrelser och tullkon-
tor. Inom ramen för den speciella satsning som
görs för att stärka kontrollfunktionen av
medelshanteringen inom staten har Jordbruks-
verket beviljats anslag till fem sådana projekt för
år 1999.
Behovet av information från myndigheterna
till jordbrukarna har visat sig vara fortsatt
mycket stort. Den höga felprocenten i bl.a. de
inkomna stödansökningarna har inneburit att
Jordbruksverket i enlighet med gällande EG-
regler beslutat att behålla utökade kontrollfrek-
venser, vilket medförde ett fortsatt extra resurs-
behov för länsstyrelserna år 1999. Jordbruks-
verket och länsstyrelserna arbetar även med
kvalitetshöjande åtgärder i kontrollarbetet. Som
ett led i arbetet med att effektivisera kontroller
gav regeringen Jordbruksverket i uppdrag att på
nytt tillämpa fjärranalys i kontrollarbetet fr.o.m.
år 1999.
24.4 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen för år 1998 avseende
Jordbruksverket, Statens utsädeskontroll och
Statens växtsortnämnd.
24.5 Bedömning av
personalkonsekvenser
Vid årsskiftet 1998/99 var 821 personer anställda
vid Jordbruksverket varav distriktsveterinäror-
ganisationen tog i anspråk 267 personer. Medel-
åldern bland de anställda var 42 år och perso-
nalomsättningen 9 procent. Av verkets anställda
(utom distriktsveterinärerna) var 55 procent
kvinnor och 45 procent män. Av distriktsveteri-
närerna var 38 procent kvinnor och 62 procent
män.
För åren 2000 2002 kommer Jordbruksverket
med stor sannolikhet att få en rad nya arbets-
uppgifter i samband med Agenda 2000, det
svenska ordförandeskapet i EU, den kommande
WTO-förhandlingen och EU-utvidgningen. Det
kommer därmed att finnas ett behov av att fort-
sätta med kompetensförsörjande åtgärder.
24.6 Hållbart jordbruk

Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riks-
dagen bemyndigar regeringen att tillämpa ett
svenskt landsbygdsprogram i enlighet med för-
ordning (EG) nr 1257/99.

Skälen för regeringens förslag: Som en del i den
nya jordbrukspolitiken har en ny förordning
(EG) nr 1257/99 om stöd till utveckling av
landsbygden antagits. Rådsförordningen ersätter
nio nuvarande förordningar om struktur-, miljö-
och landsbygdsåtgärder med anknytning till den
gemensamma jordbrukspolitiken. Följande
stödformer ingår: Investeringar i jordbruksföre-
tag, startstöd, kompetensutveckling, förtidspen-
sionering, kompensationsbidrag i mindre gyn-
nade områden, miljövänligt jordbruk, förbättrad
bearbetning och saluföring av jordbrukspro-
dukter, skogsbruk samt åtgärder för att främja
anpassning och utveckling av landsbygden.
Medlemsländerna skall senast sex månader efter
det att förordningen trädde i kraft den 3 juli
1999, lämna förslag till EG-kommissionen om
hur man inom ramen för ett landsbygdsprogram
för den kommande budgetperioden 2000 2006
avser att tillämpa förordningens åtgärder. Åtgär-
der för miljövänligt jordbruk är obligatoriska för
medlemsländerna.
Regeringen tillsatte år 1998 en utredning med
uppgift att lämna förslag till fortsatt inriktning
för och innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram
för jordbruket för perioden 2001 2005. Mil-
jöprogramutredningen lämnade sitt betänkande i
juni 1999. En promemoria har tagits fram inom
Jordbruksdepartementet och Näringsdeparte-
mentet som syftar till att utgöra ett underlag för
arbetet med det samlade landsbygdsprogrammet
i vilken förutom miljöåtgärder även struktur-
och landsbygdsåtgärder ingår. Miljöpro-
gramutredningens förslag och departe-
mentspromemorian har remitterats.
Vid tidpunkten för regeringens beslut om
budgetpropositionen har EG-kommissionens
beslut om fördelning av medel till landsbygdsåt-
gärder ännu inte delgivits regeringen. Regeringen
har på grund härav för avsikt att närmare redo-
göra för innehållet i ett svenskt landsbygds-
program genom en skrivelse om hållbart jord-
bruk i anslutning till att ett förslag överlämnas
till EG-kommissionen.

Ekologisk produktion
Det nuvarande miljöersättningsprogrammet har
tillsammans med en ökad efterfrågan av ekolo-
giska livsmedel stimulerat den positiva utveck-
lingen av den ekologiska produktionen och det
är regeringens bedömning att målet, att minst 10
procent av Sveriges åkerareal skall vara ekolo-
giskt odlad år 2000, kommer att uppnås. Jord-
bruksverket har på regeringens uppdrag tagit
fram ett förslag till ett nytt mål för den ekolo-
giska produktionen efter år 2000 och förslaget
har remitterats. Regeringen har för avsikt att när
det gäller frågan om den ekologiska produktio-
nen återkomma till riksdagen i den kommande
skrivelsen om hållbart jordbruk.
24.6.1 Ändringar i lagen (1994:1708) om
EG:s förordningar om miljö- och
strukturstöd

Regeringens förslag: Lagen (1994:1708) om EG:s
förordningar om miljö- och strukturstöd ändras
så att bestämmelserna i lagen, utöver stöd från
strukturfonderna, kommer att gälla stöd från
Europeiska utvecklings- och garantifonden för
jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbyg-
den.

Ärendet och dess beredning
Lagändringen innebär endast en anpassning till
ändringarna i EG:s regelverk och har därför inte
varit föremål för någon särskild beredning.

Skälen för regeringens förslag: Antagandet av
rådets förordning (EG) 1257/1999 om stöd från
Europeiska utvecklings- och garantifonden för
jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbyg-
den föranleder ändringar i lagen (1994:1708) om
EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd.
Regeringen föreslår att 1, 2, 6 och 7 §§ lagen änd-
ras så att bestämmelserna i lagen, utöver stöd
från strukturfonderna, kommer att gälla stöd
från Europeiska utvecklings- och garantifonden
för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av lands-
bygden. Vidare föreslås att lagens rubrik ändras.
24.7 Ändringar i lagen (1994:1710)
om EG:s förordningar om
jordbruksprodukter

Regeringens förslag: Lagen (1994:1710) om EG:s
förordningar om jordbruksprodukter ändras så
att det i 1 § 2 hänvisas till bilaga I i stället för till
bilaga II.

Ärendet och dess beredning
Lagändringen innebär endast en anpassning till
en ändring i EG:s regelverk och har därför inte
varit föremål för någon särskild beredning.

Skälen för regeringens förslag: Genom
Amsterdamfördraget omnumrerades EG-för-
dragets artiklar. Även bilagorna till fördraget fick
en annan nummerordning. Således har förutva-
rande bilaga II nu blivit bilaga I. Med anledning
härav bör den hänvisning som finns i 1 § lagen
(1994:1710) om EG:s förordningar om jord-
bruksprodukter ändras.
24.8 Handel med mjölkkvoter

Regeringens bedömning: Ett system med fri han-
del med mjölkkvoter som även fortsättningsvis
tar hänsyn till mjölkproduktionens betydelse för
jordbruket i norra Sverige bör införas.

Bakgrund
Sedan den 1 januari 1995 tillämpar Sverige EG:s
mjölkreglering. Regelverket innebär bl.a. att
mjölkproduktionen i EU begränsas med hjälp av
s.k. mjölkkvoter. Systemet regleras i rådets för-
ordning (EEG) nr 3950/92 samt i kommissio-
nens förordning (EEG) nr 536/93.
Sverige har tilldelats en total mjölkkvot om
3 303 000 ton vid 4,33 procent fetthalt. Mjölk-
kvoterna är fördelade på gårdsnivå. Systemet
innebär att en mjölkproducent som överskrider
sin kvot skall betala en s.k. tilläggsavgift om
mjölkproduktionen i landet som helhet över-
skrider den totala mjölkkvoten.
Riksdagen har fastslagit att handel med kvoter
bör hanteras inom ramen för ett system med
administrativt fastställda priser (bet.
1994/95:UU5, rskr. 1994/95:63). Jordbruksver-
ket har ansvaret för att administrera handeln med
mjölkkvoterna och för att fastställa det administ-
rativa priset på mjölkkvot. Handel med mjölk-
kvoter sker sedan den 1 juni 1997 inom två
regioner . Region 1 motsvarar stödområdena 1,
2a, 2b och 3 och region 2 övriga landet.
Resultat av handeln med mjölkkvoter
Sverige har alltså valt införa ett administrativt
system för handel med mjölkkvoter. Jordbruks-
verket administrerar systemet och mjölkprodu-
center kan en gång om året lämna bindande
intresseanmälningar för att köpa eller sälja
mjölkkvot. Jordbruksverket fastställer priset på
mjölkkvot och detta har sedan starten uppgått
till 1,50 kr per kilo. Handeln får inte innebära att
mjölkkvoter förs över från den ena kvotregionen
till den andra.
Sedan systemet med mjölkkvoter infördes har
fem handelsomgångar med kvoter genomförts.
Utvecklingen visar på en allt större skillnad mel-
lan utbud och efterfrågan. Vid vissa tillfällen har
efterfrågan varit större än utbudet i en kvotre-
gion samtidigt som det motsatta förhållandet har
rått i en annan region. Trenden är dock att utbu-
det av kvot blir allt större i förhållande till efter-
frågan. Resultatet av årets handelsomgång visar
på en kraftig obalans mellan utbud och efterfrå-
gan. Skillnaden mellan utbud och efterfrågan i
hela landet uppgick till 137 miljoner kilo. Mot-
svarande skillnad året dessförinnan var 55,4 mil-
joner kilo.
Utfallet av kvothandeln har lett till att köpare
och säljare fått en tilldelning av kvot som har av-
vikit från deras önskemål. Vid vissa tillfällen har
köpare i kvotregion 1 fått köpa mindre än vad de
har anmält. Vid flera tillfällen har säljare inte
kunnat sälja hela den kvot som de har önskat av-
yttra. Systemet har också medfört att mjölkpro-
ducenter har "spekulerat" i utfallet av kvothan-
deln och därför angivit kvantiteter i köpanmälan
som inte motsvarar de verkliga önskemålen.
Eftersom värdet på kvoten har fastställts i förväg
har marknadsjämvikt ej uppnåtts. I stället har det
resulterat i obalans mellan utbud och efterfrågan.
Någon kapitalisering av kvoterna har inte kunnat
äga rum i detta system. I företag med god lön-
samhet har kapitaliseringen skett genom ökat
markvärde eller höjda arrenden.
Jordbruksverkets utredning
Mot bakgrund av den allt starkare obalansen i
handeln med mjölkkvoter gav regeringen den 18
februari 1999 Jordbruksverket i uppdrag att ut-
värdera nuvarande system och tillämpning vid
handeln med mjölkkvoter i Sverige. Jordbruks-
verket skulle också komma med förslag på sys-
tem som leder till att balans mellan utbud och
efterfrågan kan uppnås i handeln med mjölk-
kvoter. Efter det att utredningen lämnats över till
regeringen har LRF och Svensk Mjölk beretts
möjlighet att yttra sig över utredningen.
Jordbruksverket anser i sin utredning att det
nuvarande systemet för handel med mjölkkvoter
har flera brister. Erfarenheterna har, enligt Jord-
bruksverket, visat att det är förenat med be-
tydande svårigheter att skapa balans mellan ut-
bud och efterfrågan. Jordbruksverket anser också
att svårigheterna har ökat över tiden.
En annan modell för handel med mjölkkvoter
är att införa en kvotbörs, en form av administra-
tiv handel. I Danmark finns en sådan börs sedan
år 1998. Kvotpriset fastställs genom att mjölk-
producenterna får anmäla hur mycket de önskar
köpa och sälja och till vilket pris. Anbuden ger en
utbuds- och efterfrågekurva. I skärningspunkten
mellan kurvorna finns jämviktspriset som sedan
utgör det administrativt fastställda priset på
kvoten. Resultatet av en handelsomgång genom
en kvotbörs är att producenter som har angivit
att de vill sälja till ett pris lägre eller lika med
jämviktspriset får sälja till jämviktspriset. Produ-
center som har angivit att de vill köpa till ett pris
högre eller lika med jämviktspriset får köpa till
jämviktspriset. Övriga sälj- respektive köpbud
avvisas och berörda producenter får försöka igen
vid nästa tillfälle. I Danmark anordnas två han-
delsomgångar per år.
Jordbruksverket konstaterar att balans kan
skapas mellan utbud och efterfrågan med en
kvotbörs. Det är producenterna själva som avgör
till vilket pris de är beredda att köpa eller sälja
kvot. Jordbruksverket anser emellertid att om en
kvotbörs genomförs två eller fler gånger per år
kan det medföra administrativa svårigheter.
Vidare blir det förmodligen ett antal producenter
som inte får köpa eller sälja alls.
Ett system med fri handel med mjölkkvoter
innebär att mjölkproducenterna genom avtal
sinsemellan kommer överens om den kvantitet
mjölkkvot som skall köpas och säljas och till vil-
ket pris. Handel med kvoter kan genomföras
löpande under året. Eftersom värdet på kvoten
kan variera leder detta till balans mellan utbud
och efterfrågan. Kapitalisering av markvärdet
undviks genom detta förfarande. Däremot kan
värdet på kvoten öka vid förbättrad lönsamhet.
Genom en övergång från administrativt sys-
tem till ett system där köpare och säljare avgör
priset kommer fördelningen av kvoterna och
därmed strukturutvecklingen att i viss utsträck-
ning påverkas. Jordbruksverket gör bedöm-
ningen att detta kommer att gynna mjölkpro-
duktionens långsiktiga konkurrensförmåga.
Jordbruksverket bedömer inte att en friare han-
del med mjölkkvoter i någon högre grad kom-
mer att påskynda en strukturutveckling som av
regionalpolitiska eller miljömässiga skäl kan vara
mindre gynnsam.
Jordbruksverket anser att de administrativa
vinsterna kommer att vara begränsade oavsett
vilket system som väljs. De största vinsterna
skulle enligt Jordbruksverket uppstå vid en över-
gång till ett frihandelssystem.
Jordbruksverket förordar i utredningen en
övergång till frihandel med kvoter. Jordbruks-
verket anser att ett sådant system bäst uppfyller
kravet att skapa balans mellan utbud och efter-
frågan. Det ger, enligt Jordbruksverket, den en-
skilde jordbrukaren den bästa informationen och
minskar därigenom osäkerheten.
LRF och Svensk Mjölk har beretts möjlighet
att yttra sig över utredningen. Svensk Mjölk an-
ser, mot bakgrund av den kraftiga obalans som
rått i de två de senaste handelsomgångarna för
mjölkkvoter, att det är angeläget att göra föränd-
ringar i det nuvarande regelverket. Svensk Mjölk
påpekar att en viktig utgångspunkt är att hitta en
prisnivå som ger långsiktig balans mellan utbud
och efterfrågan på kvot och förordar i sitt ytt-
rande en övergång till ett system med fri handel
med mjölkkvoter. Även LRF tillstyrker i sitt ytt-
rande en övergång till fri handel med mjölkkvo-
ter.

Regeringens bedömning: EG:s mjölkreglering tilll-
lämpas från den 1 januari 1995. Systemet med
mjölkkvoter leder till begränsningar i jordbru-
kets möjligheter att utveckla sin konkurrenskraft
och därmed skapa långsiktigt livskraftiga jord-
bruksföretag. Regeringen arbetar därför tillsam-
mans med flera medlemsstater för att avveckla
kvotsystemet. EG-kommissionen skall också
lägga fram en rapport år 2003 i syfte att avveckla
nuvarande kvotsystem. Så länge systemet kvar-
står bedömer regeringen emellertid att ett system
med fri handel med mjölkkvoter är bäst lämpat
att begränsa den negativa påverkan av kvotsys-
temet och i stället gynna effektiviteten och kon-
kurrenskraften i mjölkproduktionen. Det ligger
även i konsumenternas intresse att produktionen
sker så effektivt och till en så låg kostnad som
möjligt. Systemet med fri handel med mjölk-
kvoter bör samtidigt ges en sådan utformning så
att det även fortsättningsvis tas hänsyn till
mjölkproduktionens stora betydelse för jord-
bruket i norra Sverige.

24.9 Anslag
B1 Statens jordbruksverk
Tabell 5.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

206 053

Anslags-
kredit

14 079

1999

Anslag

229 907

Utgifts-
prognos

250 000
2000
Förslag
249 096

2001
Beräknat
252 868
1

2002
Beräknat
256 821
1

1 Motsvarar 249 096 tkr i 2000 års prisnivå.

Anslaget för verksamheten år 1998 var drygt 220
miljoner kronor. Skillnaden mellan utgifter och
anslag för budgetåret 1998 beror på senarelagda
systemutvecklingsarbeten m.m. samt på en rela-
tivt hög personalomsättning, vilket i sin tur har
medfört att ärendebalanser uppstått. Jordbruks-
verket har till följd av EU-medlemskapet ålagts
ansvar för en mängd nya verksamheter utan att
medel har tillskjutits till förvaltningsanslaget i
motsvarande utsträckning. Under år 1998 till-
kom ytterligare arbetsuppgifter i form av nya
miljöersättningar (resurshushållande konventio-
nellt jordbruk). Dessutom har kostnaderna ökat
för utveckling av IT-baserade stödsystem. För
budgetåret 1999 har verket liksom tidigare fått
disponera medel från anslaget B12 Komplette-
rande åtgärder inom jordbruket för att täcka de
ökade administrationskostnaderna. Från och
med budgetåret 1999 har Jordbruksverket över-
tagit ansvaret för jordbruksstatistiken från Livs-
medelsekonomiska samarbetsnämnden (LES).
Jordbruksverket har även haft ansvaret för av-
vecklingen av LES.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Jordbruksverkets del av effektmålen inom ut-
giftsområde 23 är att verka för en konkurrens-
kraftig, miljö- och djurskyddsanpassad livsme-
delsproduktion till nytta för konsumenterna.
Jordbruksverket är vidare funktionsansvarig
myndighet för funktionen Livsmedelsförsörj-
ningar m.m. inom det civila försvaret (se anslag
F3 Kostnader för livsmedelsberedskap).
Mot bakgrund av de stora förändringar som
EU-medlemskapet föranlett och de krav som
ställts på Jordbruksverket anser regeringen att
verket har klarat sina uppgifter väl. Jordbruks-
verkets verksamhet exklusive distriktsveterinär-
verksamheten har i huvudsak kommit att inrikta
sig mot tillämpningen av EG:s regleringar och
stödsystem. Utformningen och fördelningen av
stöd skall bidra till ett livskraftigt jordbruk i
mindre gynnade områden, till en konkurrens-
kraftig miljöanpassad produktion samt till ut-
veckling av landsbygden. Verksamheten skall
bedrivas genom att korrekt och effektivt hantera,
kontrollera och betala ut stöd enligt regelverket.
Detta skall ske på ett sådant sätt att finansiella
sanktioner från EG-kommissionen undviks. Av
detta följer bl.a. att Jordbruksverket har till upp-
gift att vara fondkoordinator för EG-stöden.
Verket skall även arbeta för enhetlighet och lika-
behandling genom att sprida information och
kunskap om regelverket.
Under året distribuerades till jordbrukarna
informationsbroschyrer. Information om de
olika EG-stöden till jordbruket gjordes tillgäng-
liga via internet. En kvalitativ utredning under
verksamhetsåret 1998 har uppskattat att ca 90
procent av jordbrukarna har tagit del av infor-
mationsmaterialet. Flertalet anser att materialet
var tillräckligt för att de skulle kunna ansöka om
stöd på egen hand.
Under år 1998 erhöll ca 76 400 lantbrukare
någon typ av jordbruksstöd (revalveringsstöd
och pristillägg ej inräknat). Motsvarande andel år
1997 uppgick till ca 75 100. Ökningen år 1998
beror bl.a. på det nya stödet för flerårig vall-
odling.
För att undvika sanktioner är det enligt rege-
ringens uppfattning bl.a. angeläget att verket
även fortsättningsvis bedriver en omfattande in-
formationsverksamhet gentemot såväl jordbru-
kare som mot länsstyrelser. Åtgärder bör också
vidtas för att effektivisera kontrollverksamheten
samtidigt som åtgärder vidtas för att begränsa
kontrollbehoven.
Anslutningsgraden för miljöersättningarna har
generellt varit god men varierar mellan olika åt-
gärder. En närmare redovisning av miljö-
programmets resultat lämnas under anslaget B8
Miljö-, struktur- och regionala åtgärder.
Förberedelsearbetet för tillämpningen av
Agenda 2000 har påbörjats. En stor kostnad i
detta utgörs av översyn och stora ombyggnader
av IT-systemen.
Den 1 oktober 1999 träder den nya epizooti-
lagen och den nya zoonoslagen i kraft. Zoo-
noslagen kommer enligt regeringens bedömning
att innebära ökade kostnader på grund av nya
arbetsuppgifter för Jordbruksverket, som skall
vara tillsynsmyndighet och ha en ledande roll i
arbetet med att förebygga och bekämpa zoo-
noser. (Se även anslag E5 Bekämpande av smitt-
samma husdjurssjukdomar.)

Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Tabell 24.4 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentligrättslig
verksamhet 1
Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt
kostnad)
Utfall 1998
33 080
30 122
2 958
Prognos 1999
32 000
29 000
3 000
Budget 2000
33 800
30 800
3 000
1 Den offentligrättsliga verksamheten gäller områdena växtinspektion,
kvalitetsinspek-
tion av frukt och grönsaker, foderkontroll, införsel av djur,
köttklassificering, m.m.
Distriktsveterinärorganisationens offentligrättsliga avgifter redovisas under
anslaget
E2 Bidrag till distriktsveterinräorganisationen.

Tabell 24.5 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet1
Intäkter
Kostnader
Resultat
(intäkt
kostnad)
Utfall 1998
8 829
8 555
274
Prognos 1999
9 000
9 000
0
Budget 2000
9 100
9 100
0
1 Uppdragsverksamheten utgörs av vattenhushållning.
Distrikvsveterinärverksamheten
redovisas under anslaget E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen.

Avgiftsinkomsterna härrör från växtinspektion,
kvalitetskontroll av frukt och grönt, vattenhus-
hållning, foderkontroll, införsel av djur, köttklas-
sificering m.m. Under år 2000 skall den avgifts-
finansierade verksamheten bedrivas i oförändrad
omfattning. För denna period beräknas intäk-
terna och kostnaderna till 34 respektive 31 mil-
joner kronor.
Eftersom utbetalningar av EG-stöd ersätts i
efterskott från EG-budgeten uppstår ett kredit-
behov för Jordbruksverket. Regeringen bedömer
detta kreditbehov till 5,5 miljarder kronor för år
2000.
Slutsatser
Implementeringen av Agenda 2000 och det nya
landsbygdsprogrammet ställer fortsatta krav på
utveckling och effektivisering av administratio-
nen. Jordbruksverket och länsstyrelserna bör i
likhet med innevarande år inom ramen för anvi-
sade medel på anslag B8 Miljö-, struktur- och
regioinala åtgärder få disponera resurser för så-
dana åtgärder.
Regeringen bedömer att 1 000 000 kronor bör
tillföras anslaget på grund av Jordbruksverkets
ökade arbetsuppgifter enligt ny lagstiftning inom
områdena epizooti och zoonos.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 19 070 000 kro-
nor.
Regeringen bedömer anslagsbehovet till
249 096 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven
för åren 2001 och 2002 beräknas vara oföränd-
rade i fasta priser.

Tabell 24.6 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor

Anslag 1999
229 907
Pris- och löneomräkning
+1 119
Justering av premier
+19 070
Justering av tillfällig nivåökning 1999
-2 000
Överföring från E2
+1 000
Förslag 2000
249 096
B2 Stöd till jordbrukets
rationalisering m.m.
Tabell 5.7 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

18 084

Anslags-
sparande

13 317

1999

Anslag

22 000

Utgifts-
prognos

24 408
2000
Förslag
22 000

2001
Beräknat
22 000

2002
Beräknat
22 000

Från anslaget betalas bidrag till yttre och inre
rationalisering enligt förordningen (1978:250)
om statligt stöd till jordbrukets rationalisering
(omtryckt 1988:999). Enligt tidigare regerings-
beslut lämnas även statsbidrag för åtgärder mot
översvämningar i Emån. Bidrag lämnas också en-
ligt förordningen (1987:606) om statligt regio-
nalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag.
Jordfondens verksamhet regleras i förordningen
(1989:281) om jordfonden.

Regeringens överväganden
Resultatinformation
Bidrag till jordbrukets rationalisering
Från anslaget görs utbetalningar endast för tidi-
gare beslutade stödåtgärder. Stöd lämnas framför
allt till vissa omarronderingsprojekt i Dalarnas
län. Projektens slutförande är bl.a. beroende av
om fastighetsbildningsförättningarna överklagas
till domstol. Från tidigare års bidragsramar finns
reserverade medel som ingår som upparbetade
kostnader i framför allt de äldre projekten. Jord-
bruksverket har i en rapport, daterad den 22 feb-
ruari 1996, redovisat att avvecklingen av om-
arronderingsprojekten för berörda län kan
beräknas ta fem år för Västra Götalands och
Gävleborgs län samt tio år för Dalarnas län.
Behovet av medel för utbetalning av tidigare
beslutade stöd bedöms bli begränsat. Regeringen
beräknar kostnaderna till 5 miljoner kronor för
år 2000.

Täckande av förluster på grund av
statlig kreditgaranti
Från anslaget finansieras utgifter för att täcka
förluster på grund av statlig garanti för lån till
jordbrukets yttre och inre rationalisering, förvärv
och drift av jordbruk, maskinhållning inom
jordbruket, trädgårds- och rennäringens rationa-
lisering, regionalt stöd till trädgårdsföretag i
norra Sverige m.m.
Det finns en möjlighet att lämna kreditgaran-
tier till trädgårds- och rennäringsföretag. Det är
dock för närvarande mycket liten efterfrågan på
dessa lånegarantier. Garantilånestocken minskar i
dagsläget nästan lika mycket som det amorteras,
dvs. i ökande takt eftersom amorteringarnas re-
lativa andel ökar med tiden.
Regeringen beräknar kostnaderna till 17 mil-
joner kronor.

Jordfonden
På jordfonden bokförs kostnader för länsstyrel-
sernas förvärv, överlåtelse och förvaltning av
jordfondsfastigheter samt köpeskilling för sålda
fastigheter. Överskott och underskott i verk-
samheten regleras mot statsbudgetens inkomst-
sida. Så länge det finns en inlösenskyldighet vid
vissa fall av vägrat förvärvstillstånd måste jord-
fonden finnas kvar. Bokföringsrutinerna för
fonden ändrades fr.o.m. den 1 januari 1998 för
att ge en klarare överblick av fondens innehav av
fastigheter och pengar. Bokfört värde beräknas
uppgå till ca 130 miljoner kronor.
Riksdagen har beslutat att utvärdera vissa be-
stämmelser i jordförvärvslagen och fastighets-
bildningslagen. Regeringen har därefter beslutat
om kommittédirektiv (dir. 1999:40) till en sär-
skild utredare som skall redovisa resultatet senast
den 1 juni år 2000.

Ströängar
Från anslaget finansieras utgifter i samband med
ströängsindragningen.
Riksdagen behandlade år 1990 flera motioner
med yrkanden om en översyn av avvittringens
slutförande i Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker (bet. 1989/90:BoU12, rskr.
1989/90:209). Riksdagen ansåg inte att en sådan
översyn var motiverad men uttalade bl.a. att de
problem som sammanhänger med ströängarna
borde undersökas närmare. Riksdagen påpekade
särskilt vikten av att klarhet skapas om vilka rät-
tigheter som finns för dem som bor i området.
Mot bakgrund av riksdagens uttalande har inom
Jordbruksdepartementet en översyn gjorts av
vissa frågor som rör ströängarna. Översynen har
redovisats i en departementspromemoria (Ds
1997:37) Ströängar.
I promemorian beskrivs de rättigheter som är
knutna till ströängarna och konsekvenserna av
att det finns ströängar. Det konstateras att strö-
ängarna orsakar endast begränsade problem för
skogsbruket och i övrigt. En avveckling föreslås
ske genom fastighetsreglering. För att underlätta
genomförandet av fastighetsregleringar föreslås
att staten avstår från sin återlösningsrätt.
Förslagen i promemorian har remissbehand-
lats. En sammanställning av remissyttrandena
finns i Jordbruksdepartementet (dnr Jo97/1275).
Flertalet remissinstanser instämmer i den be-
dömning och de förslag som redovisas i prome-
morian. Hovrätten för Övre Norrland och
Sametinget förespråkar dock att ett
indragningsförfarande skall genomföras. Same-
tinget påpekar att en utebliven avveckling av
ströängarna medför att oklarheter kvarstår om
ströängarnas rättsställning och därmed också om
hur de förhåller sig till de samiska rättigheterna.
Som konstateras i promemorian medför före-
komsten av ströängar i praktiken endast begrän-
sade problem varför något omedelbart behov av
åtgärder inte föreligger. Mot bakgrund av det
arbete som i andra sammanhang för närvarande
bedrivs angående samernas rätt till mark anser
regeringen att promemorians förslag för närva-
rande inte bör genomföras.
Slutsatser
Regeringen bedömer anslagsbehovet till
22 000 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och
2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade.
B3 Djurregister
Tabell 5.8 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

20 521

Anslags-
sparande

3 924

1999

Anslag

14 000

Utgifts-
prognos

16 800
2000
Förslag
15 993

2001
Beräknat
16 310
1

2002
Beräknat
16 655
1

1 Motsvarar 15 993 tkr i 2000 års prisnivå.

Anslaget skall täcka investeringskostnader och
driften för en databas för registrering av nötkrea-
tur. Jordbruksverket har på regeringens uppdrag
träffat avtal med Svensk Mjölk om arbetsfördel-
ningen m.m. mellan verket och Svensk Mjölk.
Jordbruksverket har ett kontor i Söderhamn för
den del av hanteringen som bedrivs av verket.
Kontoret har under år 1999 ca 17 fast anställda
för hanteringen av djurregistret. Databasen är i
drift sedan den 1 januari 1998. Delar av system-
utvecklingsarbetet som skall underlätta och
effektivisera hanteringen genomförs under år
1999. Registret finansieras med avgifter som in-
levereras på inkomsttitel.
Under år 2000 fortsätter arbetet med att ut-
veckla ett grisregister över förflyttningar av
grupper av grisar. Syftet med grisregistret är
främst att möjliggöra en spårning av smittade
djur vid eventuella sjukdomsutbrott.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Kostnaderna för driften av databasen för regist-
rering av nötkreatur har belastat anslaget fr.o.m.
budgetåret 1998. Under år 1999 kommer arbetet
med att införa ett grisregister att påbörjas. An-
slaget för år 1999 kommer att tas i anspråk för
uppbyggnaden av grisregistret. Grisregistret upp-
rättas i enlighet med direktiv 97/12/EG av den
17 mars 1997 om ändring och uppdatering av di-
rektiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som
påverkar handeln med nötkreatur och svin inom
gemenskapen. Regeringen har även fortsätt-
ningsvis för avsikt att ta anslaget i anspråk för
fortsatt investering och drift av grisregistret. I
likhet med databasen för registrering av nötkrea-
tur kommer grisregistret att finansieras genom
att avgifter inlevereras på inkomsttitel. Ett be-
myndigande att ta ut sådana avgifter finns i lagen
(1994:1710) om EG:s förordningar om jord-
bruksprodukter. Kostnaden för investering och
drift år 2000 beräknas uppgå till ca 4 miljoner
kronor. Finansieringen av gjorda investeringar
och drift sker genom att intäkterna från avgiften
inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten.
Slutsatser
Regeringen bedömer anslagsbehovet till
15 993 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och
2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade i
fasta priser.

Tabell 24.9 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor

Anslag 1999
14 000
Pris- och löneomräkning
-7
Ökat resursbehov
+2 000
Förslag 2000
15 993
B4 Statens utsädeskontroll
Tabell 24.10 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

583

Anslags-
sparande

790

1999

Anslag

1 002

Utgifts-
prognos

1 400
2000
Förslag
1 058

2001
Beräknat
1 074
1

2002
Beräknat
1 091
1

1 Motsvarar 1 058 tkr i 2000 års prisnivå.

Statens utsädeskontroll är centralt organ för cer-
tifiering av utsädesvaror. Denna verksamhet
finansieras med avgifter.
Statens utsädeskontroll utför också viss kvali-
tetskontroll utanför certifieringssystemet. Denna
verksamhet är anslagsfinansierad liksom myn-
dighetens internationella verksamhet.
Statens utsädeskontrolls del av effektmålen
inom utgiftsområde 23 är att bidra till att ett full-
gott utsäde används i landet med syfte bl.a. att
minska användningen av bekämpningsmedel för
att på så sätt främja en effektiv och hållbar växt-
odling i landet.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Statens utsädeskontrolls årsredovisning uppvisar
ett negativt resultat för år 1998. Jämfört med
föregående år innebär resultatet dock en bety-
dande förbättring. I resultatet ingår vidare en-
gångskostnader för speciella projekt avseende
utökade analyser av eget utsäde. Den andel av det
totala utsädesbehovet som täcks av certifierat ut-
säde varierar mellan olika växtslag. De senaste tre
åren har den totalt certifierade kvantiteten av
fröburna växtslag ökat konstant medan certifie-
ringen av utsädespotatis har varit i stort sett
oförändrad. Ökad användning av certifierat ut-
säde innebär att sundare utsäde används, vilket
får antas vara ett sätt att påverka behovet av be-
kämpningsmedel i jordbruket.
Den anslagsfinansierade verksamheten om-
fattade under budgetåret 1997 ca 2,4 procent av
den totala omsättningen, samma andel som
under föregående år. Denna består huvudsakli-
gen av internationell verksamhet och av kvali-
tetskontroll av prydnadsväxter, som ligger
utanför certifieringssystemet.
Den avgiftsfinansierade verksamheten skall
drivas med full kostnadstäckning. Under år 1998
har fördelningen av omkostnader ändrats för att
få fram ett mer rättvisande påslag. Samtidigt har
omkostnaderna minskat kraftigt till följd av att
1997 års engångskostnader för utredning avse-
ende ett nytt ADB-system har fallit bort.

Tabell 24.11 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentligrättslig
verksamhet
Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
19 355
18 877
478
Prognos 1999
20 145
20 000
145
Budget 2000
20 145
20 000
145

Tabell 24.12 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet
Intäkter
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
5 963
6 706
-743
Prognos 1999
5 930
6 000
-70
Budget 2000
4 830
5 000
-170
Slutsatser
Statens utsädeskontroll har under 1990-talet
genomfört omfattande kostnadsreduktioner. I
syfte att ytterligare öka kostnadseffektiviteten
diskuteras nu bl.a. möjligheten att samutnyttja
personal med andra organisationer. Statens utsä-
deskontrolls andel av den totala certifieringen
har ökat samtidigt som den totala certifieringen i
absoluta tal har ökat jämfört med tidigare år. En-
ligt regeringens bedömning finns inte någon an-
ledning att ändra inriktning på verksamheten.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensation för premierna för avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har tillförts 50 000 kronor.
Regeringen bedömer anslagsbehovet till
1 058 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven
beräknas vara oförändrade i fasta priser åren 2001
och 2002.

Tabell 24.13 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor

Anslag 1999
1 002
Pris- och löneomräkning
+6
Justering av premie
+50
Förslag 2000
1 058

B5 Statens växtsortnämnd
Tabell 24.14 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

1 476

Anslags-
sparande

716

1999

Anslag

1 371

Utgifts-
prognos

1 587
2000
Förslag
1 410

2001
Beräknat
1 432
1

2002
Beräknat
1 455
1

1 Motsvarar 1 410 tkr i 2000 års prisnivå.

Statens växtsortnämnd handlägger ärenden om
växtförädlarrätt enligt växtförädlarrättslagen
(1997:306) och är behörig myndighet i frågor
som rör Internationella unionen för skydd av
växtförädlingsprodukter (UPOV). Växtsort-
nämnden fullgör vidare de uppgifter som får ut-
föras av ett nationellt organ enligt rådets förord-
ning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens
växtförädlarrätt. Nämnden handlägger också
ärenden enligt utsädesförordningen (1993:1375)
om intagning av växtsorter i sortlistan.
Växtsortnämndens del av effektmålen inom
utgiftsområde 23 är att bidra till att växtodlingen
i landet har tillgång till sådana växtsorter som
möjliggör en anpassning till de allmänna od-
lingsförutsättningarna i landet och till behovet av
en uthållig växtodling. Nämnden skall därför
pröva ärenden i fråga om godkännande av
växtsorter för intagning i sortlistan med ut-
gångspunkt i dessa kriterier. Växtsortnämnden
skall erbjuda en kostnadseffektiv service i ären-
den om växtförädlarrätt och sortlista.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Växtsortnämndens verksamhet för år 1998 visar
ett negativt resultat, 59 000 kronor. Nämnden
har ett ackumulerat anslagssparande på 716 000
kronor. Under år 1998 godkände nämnden 30
sorter för intagning i sortlistan. En påtaglig ten-
dens är att andelen utländska sorter ökar.
Växtsortnämnden har vid godkännande tagit
hänsyn till sådana förbättringar som innebär
ökad anpassning till odlingsförutsättningarna i
landet.
Intäkterna från årsavgifter för växtförädlar-
rätten och från ansökningsavgifterna för sortlis-
tan har varit högre än beräknat. Det försämrade
resultatet beror på ADB-kostnader för ett nytt
ansökningssystem.

Tabell 24.15 Offentligrättslig verksamhet
Tusental kronor
Offentligrättslig
verksamhet

Intäkter
som får
disponeras
Kostnader
Resultat
(intäkt -
kostnad)
Utfall 1998
1 312
1 497
-185
Prognos 1999
1 300
1 350
-50
Budget 2000
1 300
1 350
-50
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
I och med att sortlisteprövningen avgiftsbelagts
drivs nämndens hela verksamhet med full kost-
nadstäckning. För 98 procent av nämndens upp-
drag är annan än staten uppdragsgivare.
Slutsatser
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kom-
pensation för premierna för avtalsförsäkringarna.
Anslaget har tillförts 33 000 kronor.
Enligt regeringens bedömning finns inte
någon anledning att ändra inriktning på
Växtsortnämndens verksamhet. Regeringen be-
dömer anslagsbehovet till 1 410 000 kronor för
år 2000. Anslagsbehoven beräknas vara oföränd-
rade i fasta priser åren 2001 och 2002.

Tabell 24.16 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor

Anslag 1999
1 371
Pris- och löneomräkning
+6
Justering av premie
+33
Förslag 2000
1 410

B6 Miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket
Tabell 24.17 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

43 710

Anslags-
sparande

44 415

1999

Anslag

26 740

Utgifts-
prognos

38 900
2000
Förslag
26 934

2001
Beräknat
27 391
1

2002
Beräknat
27 877
1

1 Motsvarar 26 934 tkr i 2000 års prisnivå.

Anslaget disponeras av Jordbruksverket för att
inom skilda handlingsprogram, huvudsakligen
genom försöks- och utvecklingsverksamhet,
styra utvecklingen inom jordbruket och träd-
gårdsnäringen mot minskat växtnäringsläckage,
minskad ammoniakavgång, säkrare och minskad
användning av kemiska bekämpningsmedel, be-
varande av biologisk mångfald och ökad andel
ekologisk produktion. Likaså disponeras anslaget
för uppföljning och utvärdering av den gemen-
samma jordbrukspolitikens miljöeffekter.
Anslagsbehållningen som under åren 1997
2001 skall utnyttjas för försöks- och utvecklings-
verksamhet avseende miljöförbättrande åtgärder
är för perioden intecknad för flerårig verksamhet
och kommer löpande att utnyttjas.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
För budgetåret 1999 har anvisats 26,7 miljoner
kronor. Från anslaget har medel använts för för-
söks- och utvecklingsverksamhet inom vardera
bekämpningsmedelsprogrammet och program-
met för minskat växtnäringsläckage. Anslaget har
även använts för försöks- och utvecklingsverk-
samhet samt marknadsstödjande åtgärder för
ekologisk produktion. Dessutom har medel an-
vänts för funktionstest av lantbrukssprutor och
utvärdering och uppföljning av den gemen-
samma jordbrukspolitikens miljöeffekter.
Målet med handlingsprogrammet för be-
kämpningsmedel är att hälso- och miljöriskerna
skall fortsätta att minska. Resultatet av hand-
lingsprogrammet åren 1986 1996 är att miljö-
och hälsoriskerna reducerats med 65 procent
respektive 76 procent (beräknat som miljö- samt
hälsoindex gånger försåld volym bekämpnings-
medel). Under åren 1997 och 1998 har dock an-
vändningen av bekämpningsmedel ökat. Orsa-
ken är delvis en förändrad prisrelation mellan
bekämpningsmedel och mekanisk bekämpning,
delvis ett resultat av den gemensamma jord-
brukspolitiken, t.ex. ökad odlingsareal.
Förutsättningarna är goda för att uppnå målet
tio procent ekologiskt odlad åkerareal år 2000.
Anslutningen till miljöprogrammet år 1999
pekar mot att ca 9 procent av åkerarealen nu od-
las ekologiskt.
Växtnäringsförluster genom kväveläckage och
ammoniakavgång är ett av jordbrukets största
miljöproblem. Miljömålen har inte nåtts trots
arbete inom befintliga åtgärdsprogram.
Slutsatser
Enligt Jordbruksverkets bedömning kommer det
att krävas åtgärder utöver de som anges i hand-
lingsprogrammet för bekämpningsmedel för att
de uppställda målen skall nås till år 2001. Kemi-
kalieinspektionen har regeringens uppdrag att
inom ramen för miljökvalitetsmålet "Giftfri
miljö" föreslå åtgärdsstrategier.
Jordbruksverket har på regeringens uppdrag
föreslagit ett nytt mål för den ekologiska pro-
duktionen efter år 2000.
Regeringen har gett Jordbruksverket i upp-
drag att till den 31 december 1999 redovisa ett
förstärkt åtgärdsprogram för att minska kväve-
läckaget till jordbruket. Jordbruksverket har
dessutom i uppdrag att föreslå delmål och sek-
torsmål för jordbruket vad gäller miljökvalitets-
målen "Bara naturlig försurning" och "Ingen
övergödning" till den 1 oktober 1999.
Regeringen anser att medel inom anslaget skall
användas för att genomföra handlingsprogram-
men vad avser försöks- och utvecklingsverksam-
het m.m. För år 2000 innebär det att försöks-
och utvecklingsverksamheten bör omfatta åtgär-
der motsvarande 8,5 miljoner kronor inom be-
kämpningsmedelsprogrammet och 8,5 miljoner
kronor inom programmet för minskat växt-
näringsläckage. Försöks- och utvecklingsverk-
samhet samt marknadsstödjande åtgärder inom
området ekologisk produktion skall kunna om-
fatta åtgärder motsvarande 14 miljoner kronor,
varav högst 2 miljoner kronor för marknads-
stödjande åtgärder. Kostnader avseende mark-
nadsstödjande åtgärder bör få belasta anslaget,
men på sikt är det rimligt att marknadsaktörerna
tar det fulla ansvaret för sådana åtgärder. Utöver
dessa ändamål bör medel kunna rymmas för ut-
värdering och uppföljning av den gemensamma
jordbrukspolitikens miljöeffekter, för utbildning
om utrustning i anslutning till verksamheten
med funktionstester av lantbrukssprutor samt
för internationellt standardiseringsarbete.
Regeringen bedömer anslagsbehovet till
26 934 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven
beräknas vara oförändrade i fasta priser åren 2001
och 2002.
B7 Bekämpande av växtsjukdomar
Tabell 5.18 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall

2 114

Anslags-
sparande

496

1999

Anslag

2 629

Utgifts-
prognos

3 125
2000
Förslag
2 629

2001
Beräknat
2 629

2002
Beräknat
2 629

Anslaget belastas med kostnader för åtgärder
mot växtskadegörare enligt växtskyddslagen
(1972:318) samt för vissa förluster till följd av
sådana åtgärder. Kostnaderna för beredskapsåt-
gärder mot karantänskadegörare finansieras
också med detta anslag, liksom kostnaderna för
undersökningar av växtprover som av Jord-
bruksverkets växtinspektion överlämnas för
laboratoriemässig diagnostisering. Vidare har
efter medlemskapet i EU tillkommit kostnader
för verifiering av de svenska skyddade zonerna
och marknadskontroll.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Det fytosanitära läget är i stort sett gott. Växt-
material som når Sverige är generellt av hög
sundhetsstatus och få avvisningar har behövt
göras i importkontrollen. Genom god samverkan
med tullverket har en sundhetsmässig uppfölj-
ning av införd matpotatis från kontinenten kun-
nat ske. Detta mot bakgrund av en allt för hög
förekomst av potatissjukdomar i flera länder. Ett
nytt system för exportkontroll av virke har in-
förts som förbilligar exportförfarandet för före-
tagen. Produktionskontrollen fungerar väl och
systemet med s.k. växtpass accepteras av de flesta
aktörerna. Arbetet med att göra marknadskon-
trollen mer effektiv och mer riskstyrd har ut-
vecklats vidare under året men är fortfarande
under uppbyggnad. Arbetet med kartläggning
och bekämpning av vissa potatissjukdomar fort-
skrider eftersom kunskapen om smittoläget
fortfarande i vissa hänseenden är otillräcklig.
Slutsatser
Regeringen bedömer anslagsbehovet till
2 629 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven
för åren 2001 och 2002 beräknas vara oföränd-
rade.
B8 Miljö-, struktur- och regionala
åtgärder
Tabell 24.19 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall 1

1 740 106

Anslags-1
sparande

975 174

1999

Anslag 1

2 194 500

Utgifts-1
prognos

2 060 200
2000
Förslag
2 118 000

2001
Beräknat
2 118 000

2002
Beräknat
2 118 000

1 Redovisningen baseras på en sammanslagning av de tidigare anslagen B8, B10
samt
B12.

Anslaget ersätter de tidigare anslagen B8, B10
och B12 genom att strukturstöden inom livsme-
delssektorn, de regionala stöden till jordbruket
och de kompletterande åtgärderna kommer att
ingå i ett nytt svenskt landsbygdsprogram (se
även avsnitt 5.6). Till anslaget förs även det na-
tionella stödet till jordbruket i norra Sverige i
likhet med tidigare.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Nedan redovisas utvecklingen av 1999 års anslag
som motsvarar de åtgärder som kommer att ut-
göra basen för det nya landsbygdsprogrammet.

1999 års anslag B8 Strukturstöd inom
livsmedelssektorn

Tabell 24.20 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B8)
Tusental kronor

1998

Utfall

80 631

Anslags-
sparande

113 905

1999

Anslag

107 500

Utgifts-
prognos

108 000

Under anslaget har anvisats medel för de av
Sverige tillämpade horisontella strukturstöden
inom jordbruket som ingår i EG:s strukturstöd
för mål 5a (investeringsstöd till lantbrukare,
startstöd till yngre jordbrukare samt stöd till be-
arbetning och avsättning av jord- och skogs-
bruksprodukter). Bestämmelser om strukturstö-
den finns i förordningen (1995:1195) om
startstöd till yngre företagare med jordbruks-,
trädgårds- och renskötselföretag, förordningen
(1995:1271) om investeringsstöd till den som
förädlar eller saluför produkter från jordbruket
eller skogsbruket och förordningen (1996:1431)
om investeringsstöd till företagare med jord-
bruks-, trädgårds- eller renskötselföretag. Målet
för åtgärderna är att bidra till en rationell pro-
duktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och
att utveckla livsmedelsproduktionen så att ökad
sysselsättning, regional balans och uthållig till-
växt erhålls.
För samtliga stöd under anslaget gäller att ut-
betalningar oftast sker senare än under ansök-
ningsåret. Vad gäller investeringsstöd till lant-
brukare och stöd till bearbetning och avsättning
av jord- och skogsbruksprodukter beror utbetal-
ningstakten på den faktiska investeringstakten.
Detta gör det svårt att årsvis budgetera utbetal-
ningarna under anslaget. Åtaganden ingångna år
1999 kommer alltså att belasta anslaget under
den kommande perioden.
Investeringsstöd till lantbrukare började tilläm-
pas under år 1997. Intresset för stödet har varit
relativt stort. Under år 1998 beviljades totalt
1 229 stöd, vilket kommer att ge investeringar
om totalt ca 640 miljoner kronor.
Beslut om startstöd till yngre jordbrukare inne-
bär ett åtagande för en femårsperiod. År 1998
beviljades 182 startstöd till företag. Detta mot-
svarade en ökning med 30 beviljade stöd jämfört
med år 1997. Av dessa företag hade hälften
mjölkproduktion som huvudsaklig produk-
tionsinriktning. Under år 1998 genomförde
Jordbruksverket en enkätundersökning om
startstödet och investeringsstödet.
Intresset för att ansöka om stöd för bearbetning
och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter
har hittills varit mycket stort, främst inom
mjölk- och köttsektorerna. Inom mål 6-området
har dock intresset varit mindre än förväntat.
Totalt har under programperioden fram till maj
1999 stöd om 275 miljoner kronor beviljats.
Under 1999 års ansökningsperiod har ansök-
ningar inkommit om totalt mer än 260 miljoner
kronor. Resterande belopp att bevilja är endast ca
70 miljoner kronor.

1999 års anslag B10 Regionala stöd till jordbruket

Tabell 24.21 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B10)
Tusental kronor

1998

Utfall

728 102

Anslags-
kredit

-35 122

1999

Anslag

717 000

Utgifts-
prognos

739 600

Under anslaget har medel anvisats för det av EG
medfinansierade kompensationsbidraget till
norra respektive södra Sverige samt för det na-
tionella stödet till jordbruket i norra Sverige.
Bestämmelser om de regionala stöden finns i
förordningen (1995:1174) om kompensationsbi-
drag till jordbruk i bergsområden och mindre
gynnade områden samt i förordningen (1996:93)
om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige.
Kompensationsbidrag lämnas som areal- eller
djurbidrag i de områden som fastställts som
bergsområden eller mindre gynnade områden
(s.k. LFA-områden). Stödet säkerställer fortsatt
markanvändning för jordbruksändamål och bi-
drar därmed till en livskraftig landsbygd. Vidare
är stödet viktigt för bevarandet av landskapet.
Kompensationsbidraget integreras genom be-
slutet om Agenda 2000 i EG-förordningen för
landsbygdens utveckling och kommer därmed
att ingå i det svenska landsbygdsprogrammet
fr.o.m. år 2000.
Enligt anslutningsfördraget får Sverige lämna
nationellt stöd för att upprätthålla produktionen
i norra Sverige (stödområdena 1 3). Stöd kan
lämnas för slaktsvin, suggor, getter, ägg, potatis,
bär och grönsaker samt som pristillägg och
transportstöd för mjölk. Stödet är beräknat
utifrån förutsättningen att den totala stödnivån
före EU-medlemskapet skall kunna upprätthål-
las.
Anslaget överskreds under år 1998 huvudsak-
ligen beroende på ökade stödvolymer för kom-
pensationsbidraget i norra Sverige. Så beräknas
även ske under år 1999. År 2000 träder det nya
landsbygdsprogrammet i kraft varvid stödnivå-
erna för kompensationsbidraget kommer att an-
passas för att underskott skall undvikas.

1999 års anslag B12 Kompletterande åtgärder
inom jordbruket

Tabell 24.22 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B12)
Tusental kronor

1998

Utfall

931 373

Anslags-
sparande

896 392

1999

Anslag

1 370 000

Utgifts-
prognos

1 212 600

Anslaget har använts i huvudsak för att finansiera
de kompletterande åtgärderna inom den gemen-
samma jordbrukspolitiken, vilka är obligatoriska
för Sverige som medlemsstat i EU. Dessa är dels
miljöåtgärder inom jordbruket, vilka är förenliga
med miljöskydds- och naturvårdskraven och
som utformats i enlighet med rådets förordning
(EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om pro-
duktionsmetoder inom jordbruket, dels skogs-
bruksåtgärder inom jordbruket i enlighet med
rådets förordning (EEG) nr 2080/92 av den 30
juni 1992 om en gemenskapsordning för stöd till
skogsbruksåtgärder inom jordbruket. Bestäm-
melser finns även i förordningen (1997:1336) om
miljöstöd och förordningen (1997:22) om stöd
till skogliga åtgärder inom jordbruket. Knappt
hälften av kostnaderna för åtgärderna finansieras
av EG.
Inom anslaget har också finansierats ett natio-
nellt anläggningsstöd för plantering av
energiskog i enlighet med rådets förordning
(EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upp-
rättande av ett stödsystem för producenter av
vissa jordbruksgrödor. Närmare bestämmelser
finns i förordningen (1997:75) om anläggnings-
stöd till plantering av fleråriga grödor för pro-
duktion av biomassa.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Startstöd till yngre jordbrukare, stöd till bear-
betning och avsättning av jord- och skogsbruks-
produkter, (tidigare anslag B8, post 2 repektive
3), samt kompletterande åtgärder (tidigare anslag
B12, post 1) är stödformer som bygger på fler-
åriga åtaganden mellan staten och stödmotta-
garna.

Tabell 24.23 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
3 150 000
2 706 611
2 532 111
-
-
Nya förpliktelser
936 000
1 050 000
1 747 500
-
-
Infriade förpliktelser 1
-1 379 389
-1 224 500
-1 618 500
-1 359 500
-1 354 500
Utestående förpliktelser vid årets slut
2 706 611
2 532 111
2 661 111
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam2
3 255 000
2 532 000
2 555 000
-
-
1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
2 Differensen mellan utestående förpliktelser vid årets slut och föreslagen
bemyndiganderam täcks av anslagssparande.

Det innebär att staten åtar sig framtida eko-
nomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen
för redan anvisade anslagsmedel, vilket framgår
av tabell 5.23. Beräkningen grundar sig på anta-
gandet om en oförändrad omfattning av lands-
bygdsprogrammet. Av denna anledning föreslås
riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna
beslut om stöd som innebär utgifter på högst
2 555 miljoner kronor efter år 2000.
Slutsatser
Regeringen har för avsikt att överlämna ett för-
slag till landsbygdsprogram till EG-kommissio-
nen.
Mot bakgrund av vad som anförts i avsnitt 5.6
Hållbart jordbruk bör det nya anslaget motsvara
tidigare nivåer. Eventuella förändringar av anslag
och bemyndiganderamar kommer att föreslås
riksdagen i 2000 års ekonomiska vårproposition.
Vid beräkning av anslaget för budgetåret 2000
skall dock hänsyn tas till vad regeringen anfört i
1999 års ekonomiska vårproposition (prop.
1998/99:100) om engångsvis minskning av an-
slaget för kompletterande åtgärder inom jord-
bruket. Anslaget bör därutöver tillfälligt sänkas
för att finansiera åtgärder vad avser växtgenetiska
resurser samt åtgärder inom livsmedelsområdet.
Implementeringen av Agenda 2000 och nya
landsbygdsprogrammet ställer fortsatta krav på
utveckling och effektivisering av administratio-
nen. Jordbruksverket och länssyrelserna bör i
likhet med innevarande år inom ramen för anvi-
sade medel få disponera resurser för sådana åt-
gärder.

Regeringen bedömer anslagsbehovet till
2 118 000 000 kronor för år 2000. För åren 2001
och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oföränd-
rade.

Tabell 24.24 Beräkning av anslaget för 2000
Tusental kronor

Överföring från anslaget B8
110 000
Överföring från anslaget B10
717 000
Överföring från anslaget B12
1 320 000
Överföring till anslaget F1
-5 000
Överföring till anslaget F6
-20 000
Överföring till anslaget G3
-4 000
Förslag 2000
2 118 000
B9 Från EG-budgeten finansierade
miljö-, struktur- och regionala
åtgärder
Tabell 24.25 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor

1998

Utfall 1

1 223 298

Anslags-1
sparande

1 152 094

1999

Anslag 1

1 760 000

Utgifts-1
prognos

1 616 200
2000
Förslag
1 717 500

2001
Beräknat
1 717 500

2002
Beräknat
1 717 500

1 Redovisningen baseras på en sammanslagning av de tidigare anslagen B9, B11
samt
B13.

Anslaget ersätter de tidigare anslagen B9, B11
och B13 genom att strukturstöden inom livsme-
delssektorn, de regionala stöden till jordbruket
och de kompletterande åtgärderna kommer att
ingå i ett nytt svenskt landsbygdsprogram (se
även avsnitt 5.6). Till anslaget förs även Jord-
bruksfondens utvecklingssektions finansiering av
mål 1- och LEADER+-programmen.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Här redovisas utvecklingen av 1999 års anslag
som motsvarar de åtgärder som kommer att ut-
göra basen för det nya landsbygdsprogrammet
enligt beskrivning under anslaget B8 Miljö-,
struktur- och regionala åtgärder.

1999 års anslag B9 Från EG-budgeten
finansierade strukturstöd

Tabell 24.26 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B9)
Tusental kronor

1998

Utfall

89 782

Anslags-
sparande

129 021

1999

Anslag

127 500

Utgifts-
prognos

122 200

Under anslaget har anvisats ett belopp motsva-
rande EG:s finansiering av strukturstöden inom
livsmedelssektorn; investeringsstöd till lantbru-
kare, startstöd till yngre jordbrukare och stöd till
bearbetning och avsättning av jord- och skogs-
bruksprodukter, som redovisas under 1999 års
anslag B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn.
Vad gäller stöd till bearbetning och avsättning av
jord- och skogsbruksprodukter så har en ökning
av EG-medel skett för att kompensera de valu-
taförändringar som skett.

1999 års anslag B11 Från EG-budgeten
finansierade regionala stöd

Tabell 24.27 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B11)
Tusental kronor

1998

Utfall

256 471

Anslags-
sparande

185 512

1999

Anslag

325 000

Utgifts-
prognos

343 500

Under anslaget har anvisats ett belopp motsva-
rande EG:s finansiering av regionala stöd till
jordbruket dels kompensationsbidrag till norra
respektive södra Sverige, dels övriga regionala
stöd till den del de finansieras av EG:s jord-
bruksfond och är hänförliga till den struktur-
fondsperiod som löper mellan åren 1995 1999.
I regionala stöd innefattas stöd till lands-
bygdsutveckling inom nuvarande mål 5b, mål 6
och de s.k. gemenskapsinitiativen, Leader II och
Interreg II, som delfinansieras av Jordbruksfon-
den. År 1999 är sista år för att fatta beslut om
dessa projektstöd. Utbetalningar av beslutade
medel fortgår t.o.m. år 2001. Utbetalningstakten
har under större delen av programperioden varit
låg, vilket resulterat i ett stort anslagssparande.
Beslutsramen beräknas dock intecknas i sin hel-
het och utbetalningstakten öka betydligt under
tiden fram t.o.m. år 2001.
Kompensationsbidraget kommer fr.o.m. år
2000 att ingå i det svenska landsbygdsprogram-
met. Ökade stödvolymer har medfört att an-
slagsposterna för kompensationsbidrag över-
skreds år 1998. Så beräknas även ske under år
1999. År 2000 träder det nya landsbygds-
programmet i kraft varvid stödnivåerna för
kompensationsbidraget kommer att anpassas för
att underskott skall undvikas.
Under strukturfondsperioden 2000 2006
kommer Jordbruksfonden att ge stöd till insatser
för landsbygdsutveckling i mål 1 och gemen-
skapsinitiativet LEADER+. De projekt som
under innevarande strukturfondsperiod med-
finansierats av Jordbruksfonden i nuvarande mål
5b motsvaras under perioden 2000 2006 av åt-
gärder för landsbygdsutveckling inom ramen för
landsbygdsprogrammet.

1999 års anslag B13 Från EG-budgeten
finansierade kompletterande åtgärder

Tabell 24.28 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B13)
Tusental kronor

1998

Utfall

877 046

Anslags-
sparande

837 561

1999

Anslag

1 307 500

Utgifts-
prognos

1 150 500

Anslaget har använts för att anvisa ett belopp
motsvarande EG:s finansiering av komplette-
rande åtgärder inom jordbruket. Även informa-
tions-, utbildnings- och rådgivningsinsatser för
jordbrukare och skogsägare med jordbruksmark
har omfattats. Den nationella finansieringen av
vissa informations-, utbildnings- och rådgiv-
ningsinsatser för skogsägare sker över 1999 års
anslag B12 Kompletterande åtgärder inom jord

Tabell 24.29 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor

1998
utfall
1999
prognos
2000
beräknat
2001
beräknat
2002
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
3 120 000
3 023 608
2 952 108
-
-
Nya förpliktelser
896 000
1 329 000
1 897 000
-
-
Infriade förpliktelser 1
-992 392
-1 400 500
-1 882 500
-1 679 500
-1 504 500
Utestående förpliktelser vid årets slut
3 023 608
2 952 108
2 966 608
-
-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam2
3 339 000
2 589 000
2 769 000
-
-
1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
2 Differensen mellan utestående förpliktelser vid årets slut och föreslagen
bemyndiganderam täcks av anslagssparande.

bruket och anslaget H1 Skogsvårdsorganisatio-
nen: Förvaltningskostnader.
Anslaget har också använts för EG:s med-
finansiering avseende stöd till vitaliseringsgöds-
ling av försurningsdrabbad skogsmark. Detta in-
går som en del i det svenska programmet för
stöd till skogsbruksåtgärder enligt rådets förord-<