Regeringens proposition

1999/2000:145

Penningtvätt och betalningsöverföring

Prop.

1999/2000:145

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 25 maj 2000

Göran Persson

Bosse Ringholm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det har under senare tid uppmärksammats att det finns andra företag än
banker som sysslar med betalningsöverföring men som, till skillnad från
bankerna, inte omfattas av bestämmelserna i lagen (1993:768) om åtgär-
der mot penningtvätt (penningtvättslagen). 1 denna proposition föreslås
därför att penningtvättslagen utvidgas till att omfatta alla företag som yr-
kesmässigt ägnar sig åt betalningsöverföring. För att uppnå syftet föreslås
att valutaväxlingslagen (1996:1006) även skall gälla för företag som äg-
nar sig åt betalningsöverföring. I likhet med vad som nu gäller för va-
lutaväxlingsrörelse blir då företag som ägnar sig åt betalningsöverföring
skyldiga att anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen för registre-
ring. Genom att penningtvättslagen gäller för verksamhet som enligt va-
lutaväxlingslagen kräver anmälan till Finansinspektionen kommer pen-
ningtvättslagen att gälla för all yrkesmässig betalningsöverföring.

Det föreslås att huvuddelen av valutaväxlingslagens bestämmelser
skall gälla för betalningsöverföring. Det rör sig om bestämmelser om
skyldighet att lämna Finansinspektionen upplysningar, möjligheter för
Finansinspektionen att ingripa genom att meddela förelägganden samt
bestämmelser om överklaganden och avgifter. Valutaväxlingslagens be-
stämmelser om konsumentskydd föreslås dock inte gälla för betalnings-
överföring. För att tydliggöra att valutaväxlingslagen också utvidgas till
betalningsöverföring föreslås att lagens rubrik ändras till lagen om va-
lutaväxling och betalningsöverföring.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 145

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:145

1    Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4

2   Lagtext...............................................................................................5

2.1      Förslag till lag om ändring i valutaväxlingslagen

(1996:1006).........................................................................5

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om

åtgärder mot penningtvätt...................................................7

2.3     Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).....8

2.4     Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen

(1991:601).........................................................................10

3   Ärendet och dess beredning.............................................................11

4   Nuvarande ordning..........................................................................12

4.1     EG-direktivet mot penningtvätt.........................................12

4.2     Förslag till utvidgning av EG-direktivet mot

penningtvätt.......................................................................12

4.3      Internationella åtaganden..................................................13

4.3.1      Narkotikabrotts- och

förverkandekonventionerna............................13

4.3.2     Financial Action Task Force on money

laundering (FATF)..........................................13

4.3.3     Arbete inom FN..............................................13

4.4     Penningtvättslagen............................................................14

4.5     Valutaväxlingslagen..........................................................15

4.6     Lagen om betalningsöverföringar.....................................16

5   Vad är betalningsöverföring?..........................................................18

6   Lagstiftning om betalningsöverföring och penningtvätt..................19

6.1     Penningtvättslagens tillämpningsområde..........................19

6.2     Definition av betalningsöverföring...................................21

6.3     Lagteknisk lösning............................................................21

6.4     Närmare utformning av lagen...........................................22

6.5     Konsumentskydd...............................................................25

7   Ikraftträdande...................................................................................26

8   Ekonomiska effekter........................................................................27

9   Författningskommentar....................................................................28

9.1      Förslaget till lag om ändring i valutaväxlingslagen

(1996:1006).......................................................................28

9.2     Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:768) om

åtgärder mot penningtvätt.................................................30

9.3     Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 30

9.4     Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen

(1991:601).........................................................................30

Bilaga 1 Remissinstanser som har yttrat sig över promemorian

Penningtvätt och betalningsöverföring..................................31

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag..................................................32

Bilaga 3 Lagrådets yttrande.................................................................38

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 2000...........39

Rättsdatablad............................................................................................40

Prop. 1999/2000:145

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1999/2000:145

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i valutaväxlingslagen (1996:1006),

2. lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).

Lagtext

Prop. 1999/2000:145

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i valutaväxlingslagen
(1996:1006)

Härigenom föreskrivs att rubriken till valutaväxlingslagen (1996:1006)
samt 1-4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Valutaväxlingslag (1996:1006)

I denna lag avses med valuta-
växlingsrörelse yrkesmässig han-
del med utländska sedlar och mynt
samt resecheckar utställda i ut-
ländsk valuta.

Företag som driver valutaväx-
lingsrörelse i väsentlig omfattning
skall anmäla verksamheten till
Finansinspektionen. Anmälan be-
höver inte göras av företag som
avses i 2 § första stycket 1-4 lagen
(1993:768) om åtgärder mot pen-
ningtvätt.

Finansinspektionen skall föra ett
mält verksamhet enligt första stycke

Bestämmelser om skyldighet för
företag som driver valutaväxlings-
rörelse i väsentlig omfattning att
medverka till att förhindra pen-
ningtvätt finns i lagen (1993:768)
om åtgärder mot penningtvätt.

Föreslagen lydelse

Lag (1996:1006) om valutaväx-
ling och betalningsöverföring

§

I denna lag avses med
valutaväxlingsrörelse: yrkemäs-
sig handel med utländska sedlar
och mynt samt resecheckar utställ-
da i utländsk valuta,

betalningsöverföring: yrkesmäs-
sig överföring av pengar för an-
nans räkning,

företag: juridisk eller fysisk per-
son som driver valutaväxlingsrö-
relse eller ägnar sig åt betalnings-
överföring.

Företag som driver valutaväx-
lingsrörelse i väsentlig omfattning
eller ägnar sig åt betalningsöver-
föring skall anmäla verksamheten
till Finansinspektionen. Anmälan
behöver inte göras av företag som
avses i 2 § första stycket 1-4 och 6
lagen (1993:768) om åtgärder mot
penningtvätt.

register över de företag som har an-

Bestämmelser om skyldighet för
företag som driver valutaväxlings-
rörelse i väsentlig omfattning eller
ägnar sig åt betalningsöverföring
att medverka till att förhindra pen-
ningtvätt finns i lagen (1993:768)

1* Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 145

om åtgärder mot penningtvätt.

Företag som driver valutaväxlingsrörelse skall tydligt informera om
tillämpade växelkurser och avgifter samt tillhandahålla avräkningsnota
som anger företagets namn, köp- respektive säljkurs samt avgifter.

I lagen (1999:268) om betal-
ningsöverföringar inom Europeis-
ka ekonomiska samarbetsområdet
finns bestämmelser om konsument-
skydd m.m. vid sådana överföring-
ar.

Prop. 1999/2000:145

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om
åtgärder mot penningtvätt

Härigenom föreskrivs1 att 2 § lagen (1993:768) om åtgärder mot pen-
ningtvätt2 skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:145

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i denna lag gäller företag som driver

1. bankrörelse och annan verksamhet som består i att från allmänheten

låna upp medel och att lämna krediter,

2. livförsäkringsrörelse,

3. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,

4. verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn och som hu-
vudsakligen består i att utföra en eller flera av de verksamheter som an-
ges i 3 kap. 1 § 2-13 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,

5. verksamhet som kräver an- 5. verksamhet som kräver an-

mälan till Finansinspektionen en-
ligt           valutaväxlingslagen

(1996:1006), samt

mälan till Finansinspektionen en-
ligt lagen (1996:1006) om valuta-
växling och betalningsöverföring,

samt

6. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 § lagen (1989:508) om för-
säkringsmäklare.

Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i
första stycket och som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet för vissa andra företag finns i
9a§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 91/308/EG av den 10 juni 1991 om åtgärder för
att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 166,
28.6.1991, s. 77, Celex 31991LO3O8).

2 Lagen omtryckt 1999:162.

2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.

Prop. 1999/2000:145

Lydelse enligt prop. 1999/2000:94 Föreslagen lydelse

8 kap.

Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i till-
ståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet,
värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om

1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,

2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.

I ärende hos statlig myndighet om innehav av

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag
eller försäkringsaktiebolag,

2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3. aktier eller andelar i börs, auktoriserad marknadsplats eller clearing-
organisation

gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretess gäller inte för beslut av myndigheten och inte
heller för uppgift som erhållits från annan myndighet om uppgiften inte
är sekretessbelagd där.

Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som be-
står i övervakning enligt insiderla-
gen (1990:1342), övervakning
enligt lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument eller
kontroll enligt valutaväxlingslagen
(1996:1006), för sådan uppgift om
enskilds ekonomiska eller person-
liga förhållanden, vilken på begä-
ran har lämnats av någon som är
skyldig att lämna uppgifter till
myndigheten. Rör uppgiften den
uppgiftsskyldige gäller dock sek-
retess endast om denne kan antas
lida skada eller men om uppgiften
röjs och sekretess inte motverkar
syftet med uppgifts skyldigheten.

Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som be-
står i övervakning enligt insiderla-
gen (1990:1342), övervakning
enligt lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument eller
kontroll enligt lagen (1996:1006)
om valutaväxling och betalnings-
överföring, för sådan uppgift om
enskilds ekonomiska eller person-
liga förhållanden, vilken på begä-
ran har lämnats av någon som är
skyldig att lämna uppgifter till
myndigheten. Rör uppgiften den
uppgiftsskyldige gäller dock sek-
retess endast om denne kan antas
lida skada eller men om uppgiften
röjs och sekretess inte motverkar
syftet med uppgiftsskyldigheten.

Lagen omtryckt 1992:1474.

Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk-
samhet som avses i första-tredje styckena för sådan uppgift om affärs-
eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som
myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finansin-
spektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från
utländsk myndighet eller utländskt organ erhållit uppgifter enligt annat
avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess
tillämpas i strid med avtalet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften läm-
nas.

Utan hinder av sekretess får uppgift enligt första stycket lämnas till en
börs om uppgiften behövs för att börsen skall kunna fullgöra sina upp-
gifter enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller an-
nan författning.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Prop. 1999/2000:145

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.4 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen
(1991:601)

Härigenom föreskrivs att 3 § prisinformationslagen (1991:601) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:145

Särskilda föreskrifter om infor-
mation till konsumenter finns i
konsumentkreditlagen (1992:830),
konsumentförsäkringslagen
(1980:38), valutaväxlingslagen
(1996:1006) lagen (1999:268) om
betalningsöverföringar inom Eu-
ropeiska ekonomiska samarbets-
området och lagen (2000:274) om
konsumentskydd vid distansavtal
och hemförsäljningsavtal.

3§‘

Särskilda föreskrifter om infor-
mation till konsumenter finns i
konsumentkreditlagen (1992:830),
konsumentförsäkringslagen
(1980:38), lagen (1996:1006) om
valutaväxling och betalningsöver-
föring och lagen (1999:268) om
betalningsöverföringar inom Eu-
ropeiska ekonomiska samarbets-
området och lagen (2000:274) om
konsumentskydd vid distansavtal
och hemförsäljningsavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

1 Senaste lydelse 2000:276.

10

Ärendet och dess beredning

Prop. 1999/2000:145

Med penningtvätt förstås åtgärder som företas i syfte att dölja eller om-
sätta vinsten från brottslig verksamhet. Administrativa bestämmelser av-
seende penningtvätt finns i lagen (1993:768) om åtgärder mot penning-
tvätt (penningtvättslagen), vilken trädde i kraft den 1 januari 1994. Däri-
genom tillskapades ett system för att hindra att det finansiella systemet
utnyttjas för penningtvätt.

Den 1 januari 1997 trädde valutaväxlingslagen (1996:1006) i kraft. Fö-
retag som driver valutaväxlingsrörelse skall enligt den lagen anmäla
verksamheten till Finansinspektionen. Verksamheten omfattas av pen-
ningtvättslagens bestämmelser.

Under senare tid har, såväl nationellt som internationellt, uppmärk-
sammats att det finns en risk för att företag som ägnar sig åt betalnings-
överföring utnyttjas för penningtvätt. Penningtvättslagen gäller redan i
dag för sådan betalningsöverföring som äger rum inom ramen för ban-
kernas eller andra finansiella instituts verksamhet.

I en promemoria utarbetad inom Finansdepartementet (Penningtvätt
och betalningsöverföring) behandlas frågan om även annan betalnings-
överföring bör omfattas av penningtvättslagen. Promemorian har remiss-
behandlats. En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig finns i
bilaga 1. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets lag-
stiftningsärende (dnr Fi2000/650).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 maj 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2.

Lagrådet har den 17 maj 2000 lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets
yttrande finns i bilaga 3. Ett par redaktionella ändringar i lagförslagen
har gjorts.

11

Nuvarande ordning

Prop. 1999/2000:145

Regelverket mot penningtvätt utgörs av ett EG-direktiv, av internatio-
nella åtaganden och av svensk lagstiftning. I det följande ges en beskriv-
ning av dessa regelverk. Den svenska lagstiftningen mot penningtvätt
bygger dels på straffrättsliga bestämmelser i 9 kap. brottsbalken, dels på
penningtvättslagen, vilken kan karaktäriseras som en administrativ lag-
stiftning. Förslagen i propositionen får inga effekter på den straffrättsliga
lagstiftningen. Med hänsyn till att förslagen anknyter till valutaväx-
lingslagen och lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet beskrivs även dessa lagar i det
följande.

4.1      EG-direktivet mot penningtvätt

EG:s ministerråd antog den 10 juni 1991 ett direktiv om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar
(91/308/EEG). Direktivet gäller för samtliga länder inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES). Sverige har genomfört direktivet
genom penningtvättslagen.

Om kreditinstitut och finansiella institut utnyttjas för penningtvätt kan
detta, enligt direktivet, allvarligt äventyra sundheten och stabiliteten i
instituten och minska allmänhetens förtroende för hela det finansiella
systemet. Om inte åtgärder för samordning på gemenskapsnivå vidtas kan
de som tvättar pengar, för att underlätta sin brottsliga verksamhet, kom-
ma att försöka dra nytta av den frihet för kapitalrörelser och den frihet att
tillhandahålla finansiella tjänster som hör till det finansiella området.

4.2      Förslag till utvidgning av EG-direktivet mot
penningtvätt

EG-kommissionen föreslog den 14 juli 1999 (KOM 1999 352 slutlig) att
penningtvättsdirektivet skall skärpas. Europeiska rådet behandlade vid ett
särskilt möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 frågor rörande
brottsbekämpning och penningtvätt. I slutsatserna från mötet understry-
ker rådet vikten av att direktivförslaget antas så snart som möjligt. Kom-
missionen föreslår bl.a. att det tydligt anges att växlingskontor, företag
som ägnar sig åt betalningsöverföring (överföringskontor, enligt den
svenska språkversionen) och investeringsföretag omfattas av direktivet.

Direktivet, som föreslås träda i kraft den 31 december 2001 (artikel 3 i
förslaget), förhandlas i en rådsarbetsgrupp. Allmänt sett har Sverige ställt
sig positivt till den föreslagna skärpningen av direktivet.

12

4.3      Internationella åtaganden

4.3.1     Narkotikabrotts- och förverkandekonventionerna

På det straffrättsliga området finns ett internationellt samarbete mellan
rättsvårdande organ. Samarbetet regleras i Förenta nationernas konven-
tion den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psy-
kotropa ämnen (narkotikabrotts- eller Wienkonventionen). Narkoti-
kabrottskonventionen har undertecknats och ratificerats av Sverige (prop.
1990/91:127, bet. 1990/91 :JuU32, rskr., 1990/91:323).

Vidare har inom Europarådet den 8 november 1990 upprättats en kon-
vention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vin-
ning av brott (förverkande- eller Strasbourgkonventionen). Konventionen
innehåller regler om internationellt samarbete vid brottsutredningar och
vid förverkande av brottsligt förvärvade tillgångar och brottsverktyg.
Konventionen har undertecknats och ratificerats av Sverige (prop.
1995/96:49, bet. 1995/96:JuU10, rskr. 1995/96:59). Sedan Sverige den
10 juni 1999 beslutade att med verkan fr.o.m. den 1 juli 1999 återkalla en
förklaring till artikel 6 (dnr Jul999/2704/L5) gäller konventionen fullt ut
i Sverige såvitt avser dess bestämmelser om penningtvättsbrott.

4.3.2     Financial Action Task Force on money laundering (FATF)

Financial Action Task Force on money laundering (FATF), som bildades
år 1989, är det världsledande organet när det gäller internationell sam-
verkan mot penningtvätt. Totalt är 26 stater och två organisationer an-
slutna till FATF. Sverige har sedan starten deltagit i FATF:s arbete.

FATF har utfärdat 40 rekommendationer om penningtvätt som syftar
till att förbättra de nationella rättssystemen samt förstärka det finansiella
systemets roll och det internationella samarbetet. Sverige har beaktat
FATF:s rekommendationer, men eftersom dessa till stor del överens-
stämmer med det av Sverige genomförda EG-direktivet har de inte för-
anlett särskild lagstiftning.

4.3.3     Arbete inom FN

Inom FN pågår arbete med att förhandla fram en konvention om gräns-
överskridande organiserad brottslighet. Bestämmelser om penningtvätt
kan komma att få en framskjuten plats i konventionen. Vidare har
UNDCP (United Nations International Drug Control Programme) disku-
terat penningtvättsfrågor och vid Förenta Nationernas Generalförsam-
lings 20:e extramöte den 8-10 juni 1998 antogs en handlingsplan mot
penningtvätt. Handlingsplanens underliggande budskap är att de 40 re-
kommendationer som FATF utarbetat skall betraktas som vägledande av
alla stater, också av dem som inte är medlemmar i FATF.

Prop. 1999/2000:145

13

4.4 Penningtvättslagen

EG-direktivet om penningtvätt har genomförts i Sverige genom pen-
ningtvättslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1994 (prop.
1992/93:207, bet. 1992/93:JuU37, rskr. 1992/93:375). Betydande änd-
ringar i lagen trädde i kraft den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:19, bet.
1998/99:JuU8, rskr. 1998/99:134).

Enligt 1 § avses med penningtvätt sådana åtgärder med avseende på
egendom som har förvärvats genom brott som kan medföra att denna
egenskap hos egendomen döljs, att den brottslige får möjlighet att undan-
dra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras
samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, inne-
hav eller brukande av egendomen. Med penningtvätt avses även åtgärder
med annan egendom än som nyss sagts, om åtgärderna är ägnade att dölja
att någon har berikat sig genom brottslig gärning. Detta innebär att lagen
även omfattar skattebrott och tullbrott.

Lagen omfattar enligt 2 § företag som driver bankrörelse, livförsäk-
ringsrörelse, värdepappersrörelse, valutaväxlingsrörelse, verksamhet en-
ligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet samt verksamhet som
bedrivs enligt lagen (1989:508) om försäkringsmäklare.

Enligt 3 § får företag som omfattas av lagens tillämpningsområde inte
medvetet medverka vid transaktioner som kan utgöra penningtvätt.

Företag som omfattas av lagens tillämpningsområde skall enligt 4 §
kräva att kunden legitimerar sig när en affärsförbindelse inleds. Därmed
avses ett affärsförhållande av mer stadigvarande slag och exempelvis inte
att en person vid ett enstaka tillfälle växlar sedlar eller mynt. Identitets-
kon troll skall alltid utföras vid transaktioner som överstiger 110 000 kro-
nor. Detsamma gäller om transaktionen inte överstiger detta belopp men
kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med
denna överstiger beloppet. Om summan inte är känd vid tidpunkten för
en transaktion skall identiteten kontrolleras så snart summan överstiger
det angivna värdet. Identitetskontroll behöver dock inte utföras beträf-
fande företag som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 §
första stycket, om företaget är hemmahörande inom EES. Detsamma
gäller om transaktionen görs till ett konto som tillhör någon vars identitet
tidigare har kontrollerats enligt denna lag.

Identitetskontroll skall enligt 7 £ alltid ske, oavsett beloppets storlek,
om det kan antas att en transaktion utgör penningtvätt. Vid bedömningen
av om transaktionen är av sådant slag skall dess art och omfattning be-
aktas, men även andra omständigheter som t.ex. kundens uppträdande.
Med transaktionens art avses sättet på vilket transaktionen genomförs och
med omfattningen beloppets storlek.

Enligt 9 § första stycket skall företagen granska alla transaktioner som
skäligen kan antas utgöra penningtvätt och anmäla tveksamma transak-
tioner till Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen
bestämmer. Regeringen har inte beslutat om någon särskild polismyndig-
het. I praktiken har anmälningarna gjorts till Finanspolisen. Om anmälan
sker skall företaget enligt förbudsregeln i 3 § avstå från att utföra trans-
aktionen. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 9 § bryter tystnadsplik-
ten i bl.a. 1 kap. 10 § bankrörelselagen (1987:617), dvs. bestämmelsen

Prop. 1999/2000:145

14

om banksekretess. När upplysningar lämnas med stöd av lagen skall detta
nämligen enligt 10 § inte betraktas som brott mot någon sekretessregel,
om den som lämnade uppgiften hade anledning att räkna med att uppgif-
terna borde lämnas. Om ett företag lämnar uppgifter enligt 9 § första
stycket skall även andra företag som avses i 2 § lämna de uppgifter för
utredningen om penningtvätt som myndigheten begär.

Enligt 9 a § skall den som yrkesmässigt bedriver handel med antikvi-
teter, konst, ädelstenar, metaller, skrot eller transportmedel, förmedling
av fastigheter eller bostadsrätter eller också lotteri- eller spelverksamhet
på begäran av Rikspolisstyrelsen eller den myndighet som regeringen
bestämmer lämna de uppgifter som myndigheten anser vara av betydelse
vid utredning om penningtvätt.

Enligt 11 § får företaget inte röja för kunden eller någon utomstående
att det rapporterat misstanke om penningtvätt eller att polisen genomför
en undersökning.

Företaget skall enligt 13 § ha rutiner till förhindrande av att företaget
utnyttjas för transaktioner som har samband med brottsliga förvärv. Fö-
retaget skall svara för att de anställda får information och utbildning för
ändamålet. Finansinspektionen har genom föreskrifter och allmänna råd
angett vilka rutiner som skall följas och vilken information och utbild-
ning som skall tillhandahållas.

I 14 § föreskrivs att den skall dömas till böter som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet åsidosätter gransknings- eller uppgiftsskyldighet enligt
9 §, eller bryter mot meddelandeförbudet i 11 §.

4.5 Valutaväxlingslagen

Valutaväxlingslagen trädde i kraft den 1 januari 1997 (prop.
1995/96:216, bet. 1996/97:NU5, rskr. 1996/97:11). Det huvudsakliga
syftet med lagen är att företag som bedriver valutaväxlingsrörelse skall
omfattas av bestämmelserna om penningtvätt. Detta åstadkoms genom att
penningtvättslagen gäller för verksamhet som kräver anmälan till
Finansinspektionen enligt valutaväxlingslagen.

17^ definieras begreppet valutaväxlingsrörelse. Med sådan rörelse av-
ses yrkesmässig handel med utländska sedlar och mynt samt resecheckar
utställda i utländsk valuta. Enligt 2 § skall företag som driver valutaväx-
lingsrörelse i väsentlig omfattning anmäla verksamheten till Finansin-
spektionen. Anmälan behöver inte göras av företag som avses i 2 § första
stycket 1-4 penningtvättslagen. Finansinspektionen för ett register över
de företag som har anmält verksamhet enligt första stycket.

I 3 § finns en erinran om att bestämmelserna i penningtvättslagen gäl-
ler för företag som driver valutaväxlingsrörelse i väsentlig omfattning.

Bestämmelser om konsumentskydd finns i 4 och 5 ££. Det sägs där att
företag som driver valutaväxlingsrörelse tydligt skall informera om till-
lämpade växelkurser och avgifter samt tillhandahålla avräkningsnota som
anger företagets namn, köp- respektive säljkurs samt avgifter. Om ett
företag som driver valutaväxlingsrörelse inte lämnar sådan information
skall marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas. Informationen i fråga

Prop. 1999/2000:145

15

skall därvid anses vara sådan information av särskild betydelse från kon-
sumentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket marknadsföringslagen.

Företag som har anmält sin verksamhet enligt 2 § skall på begäran
lämna Finansinspektionen de upplysningar om verksamheten som behövs
för att inspektionen skall kunna kontrollera att penningtvättslagen följs.

Om ett företag driver verksamhet som är anmälningspliktig enligt 2 §
utan att ha gjort anmälan, skall Finansinspektionen enligt 7 f förelägga
det att göra anmälan. Om företaget inte rättar sig efter föreläggandet,
skall inspektionen förelägga det att upphöra med verksamheten. Är det
osäkert om anmälningsskyldighet föreligger beträffande viss verksamhet,
får Finansinspektionen förelägga företaget att lämna de upplysningar om
verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.

Om ett företag inte lämnar erforderliga upplysningar enligt 6 §, får Fi-
nansinspektionen enligt 8 § förelägga företaget att upphöra med verk-
samheten. Vid överträdelse av penningtvättslagens regler får Finansin-
spektionen enligt 9 § förelägga företaget att göra rättelse. Om rättelse inte
sker, får inspektionen förelägga företaget att upphöra med verksamheten.
Förelägganden enligt 7-9 §§ får förenas med vite. Enligt 11 § får Finans-
inspektionens beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

4.6 Lagen om betalningsöverföringar

Lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (prop. 1998/99:53, bet. 1998/99:FiU19, rskr.
1998/99:194), trädde i kraft den 14 augusti 1999. Syftet med lagen är att
betalningsöverföringar till och från utlandet skall bli snabbare och säkra-
re. Regleringen får i huvudsak anses vara konsumentinriktad. Lagen, som
är subsidiär i förhållande till penningtvättslagen, bygger på EG-direktivet
(97/5/EG) av den 27 januari 1997 om gränsöverskridande betalningar.

Lagen innehåller bestämmelser om betalningar som fysiska eller juri-
diska personer gör från Sverige till en mottagare i en annan stat inom
EES, eller från en sådan stat till en mottagare i Sverige. Betalningen skall
därvid utföras av en bank eller ett annat företag, som utför betalnings-
överföringar till utlandet, genom att beloppet överförs till en bank eller
annat motsvarande företag som betalningsmottagaren anlitar.

Lagen är endast tillämplig på betalningar i euro eller någon annan av
EES-statemas valutor till ett högsta belopp motsvarande 50 000 euro.
Lagen gäller inte betalningar som görs på uppdrag av banker eller andra
liknade företag.

Enligt 3 § skall banker, liksom övriga företag som omfattas av lagen,
som verkställer betalningsöverföringar informera kundema om villkoren
för en betalningsöverföring. Informationen skall lämnas skriftligen eller i
elektronisk form. Den skall innehålla bl.a. 1) den tid det tar att överföra
ett belopp till den bank som betalningsmottagaren anlitar, med angivande
av hur tiden beräknas, och den tid det tar från det att betalningsmottaga-
rens bank har tagit emot ett belopp till dess att betalningsmottagarens
konto krediteras, 2) hur kundens kostnader för överföringen skall beräk-
nas, 3) den dag banken debiterar beställarens konto respektive krediterar

Prop. 1999/2000:145

16

betalningsmottagarens konto och 4) hur de växlingskurser som används
beräknas.

En bank som har verkställt en betalningsöverföring eller tagit emot ett
överfört belopp skall enligt 4 § lämna beställaren respektive betalnings-
mottagaren tydlig information om överföringen. Informationen skall
lämnas skriftligen eller i elektronisk form. Den skall innehålla 1) uppgif-
ter som gör det möjligt för beställaren och betalningsmottagaren att iden-
tifiera betalningen, 2) det belopp som betalningsöverföringen avsåg,

3) samtliga kostnader för beställaren respektive betalningsmottagaren och

4) den dag banken debiterat beställarens konto respektive krediterat be-
talningsmottagarens konto. Om beställaren har angett att kostnaderna helt
eller delvis skall bäras av betalningsmottagaren, skall den bank som be-
talningsmottagaren anlitar informera honom om detta. Om valuta har
växlats, skall den bank som har utfört växlingen informera sin kund om
den kurs som har använts. Information behöver inte lämnas enligt denna
paragraf om beställaren eller betalningsmottagaren förklarar att han av-
står från den. I 5 § erinras om att bestämmelser om underlåtelse att lämna
information finns i marknadsföringslagen.

I övrigt finns i lagen bl.a. bestämmelser om överenskommelse om tid
och kostnader för en betalningsöverföring (6 §), tid för utförande av en
betalningsöverföring och ersättning vid försening (7-10 §§), förbud mot
avdrag för kostnader (11 §) och om ersättningsskyldighet när en betal-
ningsöverföring inte har genomförts (14—17 § §).

Prop. 1999/2000:145

17

Vad är betalningsöverföring?

Med betalningsöverföring kan avses en rad olika typer av överföringar av
pengar. Det kan röra sig om överföringar mellan olika personer eller fö-
retag som befinner sig antingen på samma plats eller på olika platser. Det
kan vidare röra sig om kontobaserade överföringar eller överföringar som
inte är kontobaserade. En överföring kan dessutom vara gränsöverskri-
dande eller göras inom landets gränser.

En betydande del av samtliga överföringar utgörs av kontobaserade
betalningar inom ramen för bankernas betalningssystem. Denna typ av
betalningsöverföring omfattas redan i dag av penningtvättslagens be-
stämmelser eftersom lagen gäller för banker och andra finansiella institut.

En särskild typ av överföringar utförs av vad som kan kallas för över-
föringskontor. Denna typ av verksamhet bygger på att man snabbt skall
kunna föra över pengar från ett kontor inom företaget till ett annat eller
från ett av företagets ombud till ett annat ombud. I allmänhet sker detta
genom att man hos ett kontor mot en avgift överlämnar en summa pengar
för att motsvarande summa skall bli tillgänglig hos ett annat kontor för en
betalningsmottagare i samma land eller utomlands. Betalningsmottagaren
kan vara samma person som den som beställer överföringen. Denna typ
av verksamhet finns i stort sett över hela världen. I Sverige handlar det
uppskattningsvis om ca 200 kontor och ombud som överför pengar på
detta sätt. Huvudsakligen är det valutaväxlingskontor, kreditkortsföretag,
reseföretag, turistbyråer och tobakshandlare som ägnar sig åt denna verk-
samhet. En förklaring till att så olikartade typer av företag ägnar sig åt
betalningsöverföring är att många av företagen är ombud för ett betal-
ningsöverföringsföretag. Dessa ombud kan ägna sig åt betalningsöverfö-
ring endast som en del av företagets huvudsakliga verksamhet. Detta le-
der till att gruppen företag som ägnar sig åt betalningsöverföring är täm-
ligen heterogen.

Till denna typ av överföringar kan även räknas de som görs av perso-
ner eller företag som inte är anslutna till någon större kedja av överfö-
ringskontor.

Penningtvättslagen gäller i dag inte för dessa överföringskontor eller
för andra företag eller personer som på liknande sätt ägnar sig åt betal-
ningsöverföring.

Prop. 1999/2000:145

18

Lagstiftning om betalningsöverföring och
penningtvätt

Prop. 1999/2000:145

6.1

Penningtvättslagens tillämpningsområde

Regeringens förslag: Penningtvättslagen skall gälla för alla företag
som ägnar sig åt betalningsöverföring.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva
till förslaget att utvidga penningtvättslagen till betalningsöverföring. Fz-
nansinspektionen anser att det finns behov av en skyndsam reglering,
vilken bör genomföras utan att avvakta resultatet av pågående arbete med
att utvidga EG:s penningtvättsdirektiv. Ekobrottsmyndigheten är tveksam
beträffande behovet av att nu genomföra den föreslagna regleringen.
Ekobrottsmyndigheten anser sig på grundval av det i promemorian pre-
senterade materialet inte kunna ta ställning till behovet av att nu genom-
föra den föreslagna lagstiftningen. En lämplig ordning kan enligt myn-
digheten i stället vara att ta ställning till frågorna i promemorian i sam-
band med att kommande ändringar i EG:s penningtvättsdirektiv och Be-
taltjänstutredningens betänkande Betaltjänster (SOU 1995:69) behandlas.
Konkurrensverket ställer sig tveksamt till tidpunkten för ikraftträdande.
Verket pekar på betydelsen av att företag inom den gemensamma mark-
naden omgärdas av så långt möjligt homogena regelverk som skapar lika
förutsättningar för konkurrens på den gemensamma marknaden. Sådana
hänsyn bör innefatta att medlemsstaternas lagstiftning harmoniseras
tidsmässigt.

Skälen for regeringens förslag: Penningtvättsfrågor har fått stor upp-
märksamhet på senare tid, inte minst genom Europeiska rådets toppmöte i
Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999. I slutsatserna från mötet sägs
att penningtvätt är en central del i den organiserade brottsligheten och bör
bekämpas varhelst den förekommer. Det allmänna syftet med en regle-
ring av penningtvätt är att förhindra att det finansiella systemet och även
annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt och därmed motverka
att vinster från brott flyter in i den legala ekonomin. Om ett institut som
verkar på den finansiella marknaden utnyttjas för tvättning av pengar i
större omfattning kan detta allvarligt äventyra sundheten och stabiliteten i
det ifrågavarande institutet och minska allmänhetens förtroende för det
finansiella systemet.

Ett annat huvudsyfte är att bekämpa den ekonomiska och organiserade
brottsligheten. Eftersom dessa brott ofta inbringar stora vinster för de
kriminella och därmed utgör en drivande kraft för den brottsliga verk-
samheten är det viktigt att åtgärderna mot penningtvätt är effektiva.

Under de senaste åren har det uppmärksammats, såväl internationellt
som nationellt, att andra yrkesgrupper och företag än banker och finansi-
ella institut utnyttjas för penningtvätt. Att hitta effektiva sätt att hindra
penningtvätt utanför bankerna och de finansiella instituten är en viktig
uppgift för lagstiftaren. Ett skäl för detta, förutom de redan angivna skä-
len att skydda det finansiella systemet och motverka brottslighet, är att

19

allmänhetens förtroende riskerar att minska för den bransch inom vilken
företag som utnyttjas för penningtvätt är verksamma. En effektiv be-
kämpning av penningtvätt fordrar således att regelverket är heltäckande.

En typ av verksamhet som bedömts ligga i riskzonen för penningtvätt
är valutaväxling. Detta föranledde att bestämmelserna i penningtvättsla-
gen utvidgades till att omfatta valutaväxlingsrörelse, vilket skedde genom
att valutaväxlingslagen infördes. I samband med detta uppmärksammades
att betalningsöverföring är en sektor som är sårbar för penningtvätt. I
motiven till valutaväxlingslagen framhålls att risken för penningtvätt tor-
de vara lika stor vid betalningsöverföring som vid valutaväxling (prop.
1995/96:216 s. 36). Det bedömdes emellertid att en reglering av betal-
ningsöverföring lämpligen borde avvakta ett ställningstagande till Betal-
tjänstutredningens slutbetänkande Betaltjänster, vari föreslås att denna
typ av verksamhet skall stå under tillsyn. Förslagen i betänkandet har
ännu inte lett till lagstiftning.

Nyligen har både Finanspolisen, vilken är den avdelning inom Rikspo-
lisstyrelsen som har det operativa ansvaret för penningtvätt, och Finans-
inspektionen, vilken är den myndighet som har tillsynsansvar för frågor
som rör penningtvätt inom det finansiella området, uttalat att det finns ett
behov av att reglera betalningsöverföring.

Finanspolisen har den 4 oktober 1999 (dnr EUFI1999/3162), yttrat sig
över de föreslagna ändringarna av EG-direktivet mot penningtvätt. Fi-
nanspolisen pekar på att ”utlandstransfereringar, som kan utföras säkrare
och till lägre kostnad hos en bank, numera i tilltagande omfattning, om än
i mindre belopp vid vaije tillfälle, görs via betalningsöverföringsföretag”.
Det finns enligt regeringens mening skäl för att ifrågasätta det legitima
syftet med vissa av dessa transaktioner.

FATF, som är det världsledande internationella organet när det gäller
att bekämpa penningtvätt, har i sina senaste årsrapporter (1997-1998 och
1998-1999) pekat på att betalningsöverföring, inte minst via överfö-
ringskontor, är en sårbar sektor när det gäller penningtvätt. Under år 1999
bedömde FATF för första gången att betalningsöverföring är en
”nyckelsektor” för penningtvätt.

Konkurrensverkets påpekande har innebörden att lagstiftning inte bör
genomföras i Sverige på ett sådant sätt att det snedvrider konkurrensen
till nackdel för svenska företag i förhållande till andra företag på den ge-
mensamma marknaden. Emellertid har flertalet medlemsstater i EU redan
infört krav på att företag som ägnar sig åt betalningsöverföring skall om-
fattas av regler som syftar till att bekämpa penningtvätt. Dessutom påpe-
kar Konkurrensverket i sitt remissyttrande att lagförslaget inte är av så-
dan karaktär att de företag som kommer att omfattas av lagens bestäm-
melser påtagligt hämmas i sin näringsutövning.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser regeringen att det finns
ett påtagligt behov av att utvidga penningtvättslagens tillämpningsområ-
de i fråga om betalningsöverföring så snart som möjligt. Utvidgningen
bör därför inte anstå till de föreslagna ändringarna i EG-direktivet slutbe-
handlats. Regleringen bör inte heller avvakta ett slutligt ställningstagande
till förslagen i Betaltjänstutredningens slutbetänkande Betaltjänster.

Prop. 1999/2000:145

20

6.2

Definition av betalningsöverföring

Prop. 1999/2000:145

Regeringens förslag: Betalningsöverföring definieras som yrkesmäs-
sig överföring av pengar för annans räkning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Svenska Bankföreningen anser att kraven på yr-
kesmässighet inte bör vara för strikta, eftersom det förekommer att
”ideella” föreningar ägnar sig åt betalningsöverföringar utan vinstsyfte.
Det är vidare enligt Bankföreningen viktigt att relativt nystartade företag
täcks av lagstiftningen. Finansinspektionen anser att termen betalnings-
överföring är mindre lyckad därför att den kan ge intryck av ett mer vid-
sträckt tillämpningsområde än vad som avses. Termen penningöverföring
bör i stället användas.

Skälen för regeringens förslag: Definitionen av betalningsöverföring
är avgörande för lagens tillämpningområde. De verksamheter som träffas
av definitionen kommer att omfattas av åliggandena enligt penning-
tvättslagen, medan motsatsen gäller för de verksamheter som faller utan-
för definitionen. Såsom har påpekats gäller penningtvättslagen redan i
dag för betalningsöverföring som utförs av banker.

Definitionen bör utformas på ett sådant sätt att den träffar alla som yr-
kesmässigt ägnar sig åt betalningsöverföring. Detta bör gälla oberoende
av om överföringen sker inom landet eller över gränsen och oberoende av
om överföringen är kontobaserad eller inte. Definitionen bör vidare ut-
formas så att den inte omfattar betalningar för varor och tjänster inom
t.ex. dagligvaruhandeln och bensinhandeln. Inte heller fysiska transporter
av kontanter bör omfattas av definitionen. Den senare frågan kan komma
att övervägas på nytt när arbetet med EG-kommissionens förslag till änd-
ringar i penningtvättsdirektivet slutförs. Regeringen anser mot denna
bakgrund att betalningsöverföring bör definieras som yrkesmässig över-
föring av pengar för annans räkning.

Vad gäller Finansinspektionens synpunkter på terminologin kan kon-
stateras att betalningsöverföring till skillnad från penningöverföring är ett
begrepp som redan används i lagstiftning (lagen om betalningsöverfö-
ringar inom EES). Dessutom undanröjs eventuella oklarheter eftersom
begreppet betalningsöverföring genom regeringens förslag blir klart av-
gränsat genom en särskild definition. Användningen av begreppet bör
inte leda till några oklarheter beträffande tillämpningsområdet.

6.3 Lagteknisk lösning

Regeringens förslag: Betalningsöverföring skall regleras i valuta-
växlingslagen. Lagens rubrik ändras till lagen om valutaväxling och
betalningsöverföring.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

21

Skälen for regeringens forslag: Penningtvättslagen är uppbyggd på så
sätt att den inte innehåller definitioner av de företag som faller under dess
tillämpningsområde. I stället hänvisar lagen till annan lagstiftning, t.ex.
valutaväxlingslagen, som i sin tur innehåller definitioner av de verksam-
heter som är underkastade penningtvättslagens bestämmelser. Systema-
tiskt skulle det därför inte passa att definiera och reglera betalningsöver-
föring direkt i penningtvättslagen. I stället bör betalningsöverföring reg-
leras i särskild lagstiftning till vilken penningtvättslagen hänvisar. Man
kan då tänka sig antingen att betalningsöverföring definieras och regleras
i en egen lag eller att bestämmelser om betalningsöverföring tas in i en
befintlig lag. För att undvika att i onödan tillskapa ny reglering bör betal-
ningsöverföring i första hand regleras i en befintlig lag. Lagen om betal-
ningsöverföringar inom EES passar inte för det ändamålet, eftersom den
har ett annat syfte än att förhindra penningtvätt. En tänkbar lag är där-
emot valutaväxlingslagen. Den infördes huvudsakligen just för att ansluta
en viss typ av rörelse, valutaväxling, till penningtvättslagen. Valutaväx-
lingslagen innehåller, till skillnad från övriga lagar som penningtvättsla-
gen hänvisar till, inte bestämmelser som till övervägande del har andra
syften än att tillse att penningtvättslagen skall gälla för en viss typ av
verksamhet. Betalningsöverföring bör därför definieras och regleras i
valutaväxlingslagen.

Penningtvättslagen blir tillämplig på betalningsöverföring genom den
hänvisning till valutaväxlingslagen som finns i 2 § penningtvättslagen.
En erinran om att penningtvättslagen gäller finns i valutaväxlingslagen.

För att tydliggöra att lagen även omfattar betalningsöverföring bör den
byta rubrik till lagen om valutaväxling och betalningsöverföring.

6.4 Närmare utformning av lagen

Prop. 1999/2000:145

Regeringens förslag: Valutaväxlingslagens bestämmelser om anmäl-
ningsplikt, åtgärder mot penningtvätt, upplysningsskyldighet, ingri-
panden m.m., överklaganden och avgifter skall gälla även för företag
som ägnar sig åt betalningsöverföring. Skyldigheten att anmäla verk-
samheten till Finansinspektionen skall dock inte vara begränsad till fö-
retag som ägnar sig åt betalningsöverföring i väsentlig omfattning.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak försla-
gen eller lämnar dem utan erinran. Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten,
Rikspolisstyrelsen, Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen pe-
kar dock på att förslaget i promemorian att begränsa kretsen av anmäl-
ningsskyldiga till sådan företag som bedriver verksamhet i väsentlig om-
fattning skulle leda till tillämpningssvårigheter och brister i lagstiftning-
en. Riksåklagaren, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och
Global Refund/Western Union menar att förslaget behöver preciseras när
det gäller frågan om ett ombud eller en agent skall vara skyldig att an-
mäla sin verksamhet till Finansinspektionen. Om förslaget skall ha den

22

lydelse som föreslås i promemorian leder detta enligt Svea hovrätt och
Svenska Bankföreningen till att följdändringar krävs i penningtvättslagen.
I annat fall skulle lagen inte vara tillämplig på ombud eller agenter i er-
forderlig utsträckning.

Skälen för regeringens förslag: För att lagstiftningen skall bli effektiv
fordras att en ansvarig myndighet har överblick över vilka företag som
yrkesmässigt ägnar sig åt betalningsöverföring. En första fråga är därför
om betalningsöverföring bör vara underkastad krav på tillstånd eller om
det är tillräckligt med anmälningsplikt. Frågan berördes av Betaltjänstut-
redningen, vilken föreslog att tillstånd skulle krävas av företag som ägnar
sig åt betalningsöverföring. Frågan om krav på tillstånds- eller anmäl-
ningsplikt för valutaväxlingsrörelse behandlades därefter utförligt i förar-
betena till valutaväxlingslagen (prop. 1995/96:216, s. 37-39). Det ansågs
där inte motiverat att ställa valutaväxlingsrörelse under samma omfattan-
de tillsyn som gäller för banker och andra kreditinstitut eftersom valuta-
växlingsrörelse inte har påverkan på det finansiella systemets stabilitet.
Det bedömdes därför vara tillräckligt med ett anmälningsförfarande för
valutaväxlingsrörelse. Något skäl för att nu ändra den bedömningen har
inte framkommit.

Resonemanget avseende valutaväxlingsrörelse är tillämpligt även på
betalningsöverföring. Detta leder till slutsatsen att det för valutaväxlings-
rörelse liksom för betalningsöverföring räcker med att ålägga respektive
verksamhet en anmälningsplikt.

Förslaget i promemorian att anmälningsskyldigheten, i likhet med vad
som gäller för valutaväxlingsrörelse, endast skall avse företag som driver
verksamhet i väsentlig omfattning har kritiserats av flera remissinstanser.
Finansinspektionen pekar bl.a. på att marknaderna för valutaväxling och
betalningsöverföring skiljer sig åt och att det därför kan finnas behov av
att utforma regelverket med hänsyn till dessa olikheter. Inspektionen
framhåller att valutaväxling normalt tillhandahålls i egen regi, medan
betalningsöverföring typiskt sett bedrivs via underagenter eller ombud.
Företagen på respektive marknad kan därför, menar inspektionen, komma
att behandlas olika vid tillämpningen av valutaväxlingslagen och pen-
ningtvättslagen beroende på hur verksamheten organiserats.

Riksåklagaren menar att promemorians lagförslag innebär att företag
som ägnar sig åt betalningsöverföring i en omfattning som är inte är vä-
sentlig - och som därför enligt promemorians förslag inte skulle omfattas
av penningtvättslagen - kan befaras komma att utnyttjas för penningtvätt.

Regeringen menar att det är viktigt att den nya lagstiftningen blir så
effektiv som möjligt. För att komma tillrätta med det problem som bl.a.
Riksåklagaren pekat på, anser regeringen att anmälningsskyldigheten inte
bör begränsas till verksamhet som bedrivs i väsentlig omfattning. Kon-
sekvensen av det anförda blir att alla företag som yrkesmässigt ägnar sig
åt betalningsöverföring skall anmäla verksamheten till Finansinspektio-
nen. Härigenom undanröjs oklarheterna avseende anmälningsplikt för
ombud och agenter, eftersom dessa blir anmälningsskyldiga så snart de
yrkesmässigt ägnar sig åt betalningsöverföring

Med hänsyn till de av Finansinspektionen beskrivna skillnaderna mel-
lan marknaderna för valutaväxling och betalningsöverföring finns det i
dagsläget inte skäl att ta bort väsentlighetskravet i fråga om valutaväx-

Prop. 1999/2000:145

23

lingsrörelse. Genom att lagen behålls oförändrad på denna punkt krävs
inte heller i fortsättningen att t.ex. hotell som i begränsad utsträckning
erbjuder en möjlighet att växla pengar anmäler verksamheten till
Finansinspektionen.

En konskvens av att anmälningsplikten gäller för alla företag som yr-
kesmässigt ägnar sig åt betalningsöverföring blir att alla dessa företag,
också ombud och agenter, underkastas bestämmelserna i penningtvättsla-
gen. Detta är en fördel eftersom det är de företag som har direktkontakt
med kunden som har störst förutsättningar att bedöma om det finns skäl
att misstänka penningtvätt. Härigenom tillgodoses Svea hovrätts och
Bankföreningens synpunkt att penningtvättslagen bör kompletteras i frå-
ga om de ombud som enligt promemorians förslag inte skulle ha omfat-
tats av penningtvättslagstiftningen trots att de ägnar sig åt betalnings-
överföring.

När det gäller frågan om vem som skall fullgöra anmälningsskyldig-
heten har Finansinspektionen framfört att det är möjligt att betrakta avtal
mellan huvudagent/huvudman och underagent/ombud som entreprenad-
verksamhet i analogi med regleringen av banktjänster genom ombud samt
att ansvaret för tillämpningen av penningtvättslagen i sådana fall bör falla
på huvudagenten/huvudmannen. Detta är emellertid en svårffamkomlig
väg. För det första vore det svårt att på ett rimligt sätt definiera den grupp
av företag som i så fall skulle betraktas som huvudagenter/huvudmän.
Det finns nämligen betydande skillnader mellan dessa olika företag vad
gäller organisationsform och uppgifter inom betalningsöverföringen.
Detta beror bl.a. på att gruppen torde behöva innefatta såväl företag som
driver den huvudsakliga verksamheten, dvs. det egentliga betalnings-
överföringsföretaget, som ombud och agenter. För det andra riskerar den
av Finansinspektionen skisserade lösningen att medföra problem i de fall
betalningsöverföring bedrivs från ett företag som inte har fast etablering i
Sverige utan endast avtal med ombud. I dessa fall saknas praktiska möj-
ligheter att tvinga huvudmannen att anmäla ombudens verksamhet. Slut-
satsen är att samtliga företag, även ombud och agenter, som yrkesmässigt
ägnar sig åt betalningsöverföring bör vara skyldiga att anmäla verksam-
heten till Finansinspektionen.

Även om anmälningsskyldigheten åvilar ombud och agenter finns det
naturligtvis inget som hindrar att en huvudman för dessa faktiskt ombe-
söijer anmälan.

Liksom när det gäller valutaväxlingsrörelse bör Finansinspektionen fö-
ra ett register över de företag som anmält att de ägnar sig åt betalnings-
överföring.

Huvuddelen av valutaväxlingslagens bestämmelser bör gälla för betal-
ningsöverföring. I valutaväxlingslagen finns, förutom bestämmelser om
anmälningsplikt, en föreskrift om att lämna uppgifter till Finansinspek-
tionen samt möjligheter för inspektionen att ingripa genom föreläggan-
den. Därutöver finns regler om överklaganden och avgifter. Dessa regler
bör gälla även för företag som ägnar sig åt betalningsöverföring. I flerta-
let paragrafer behöver inga ändringar göras. De paragrafer som föreslås
ändras kommenteras närmare i författningskommentaren.

Prop. 1999/2000:145

24

6.5

Konsumentskydd

Prop. 1999/2000:145

Regeringens bedömning: Valutaväxlingslagens bestämmelser om
konsumentskydd bör inte utvidgas till betalningsöverföring.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning.

Remissinstanserna: Lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Valutaväxlingslagens 4 och 5 §§
innehåller bestämmelser om konsumentskydd. Bestämmelserna innebär
krav på företag som omfattas av valutaväxlingslagen att lämna informa-
tion till kunden om tillämpade växelkurser och avgifter samt tillhanda-
hålla avräkningsnota. Om så inte sker skall marknadsföringslagen tilläm-
pas.

Frågan är då om betalningsöverföring bör omfattas av valutaväxlings-
lagens regler om konsumentskydd. I denna del gör sig följande synpunk-
ter gällande. Gränsöverskridande betalningsöverföringar inom EES om-
fattas av konsumentskyddsbestämmelsema i lagen (1999:268) om betal-
ningsöverföringar inom EES. Den lagen täcker en avsevärd del av de
överföringar som berörs i denna lagrådsremiss. Emellertid gäller lagen
om betalningsöverföring inom EES varken för betalningar inom landet
eller för betalningar till eller från länder utanför EES-området. Dessa
betalningar omfattas således inte av lagens konsumentskyddsbestämmel-
ser. Dessutom omfattar lagen endast betalningar upp till ett belopp om
50 000 euro. I lagmotiven anförs att frågan om lagen bör omfatta även
inhemska betalningar kräver ytterligare överväganden (prop. 1998/99:53
s. 21).

Att nu i valutaväxlingslagen tillskapa bestämmelser om konsument-
skydd som gäller särskilt för inhemska betalningar och för betalningar till
eller från länder utanför EES-området skulle leda till en svåröverskådlig
lagstiftning när det gäller krav på information vid betalningsöverföringar.
Detta talar mot att införa nya konsumentskyddsbestämmelser i valuta-
växlingslagen. Dessutom torde bestämmelserna i prisinformationslagen
(1991:601) gälla för betalningsöverföring i den mån lagen om betal-
ningsöverföringar inom EES inte är tillämplig.

Betaltjänstutredningen har i betänkandet Betaltjänster föreslagit vissa
konsumentskyddsregler för betaltjänster. Förslaget är under beredning i
Regeringskansliet. Frågor om information och konsumentskydd vid be-
talningsöverföringar behandlas också av Konsumentpolitiska kommittén
2000 i betänkandet Starka konsumenter i en gränslös värld (SOU
2000:39) och inom ramen för EG-kommissionens förslag den 23 juli
1999 till direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster (KOM
1999 385 slutlig). Dessa ärenden är ännu inte avslutade. Detta talar för att
det är lämpligt att avvakta med den slutliga bedömningen av om ett sam-
lat grepp bör tas om skyldigheten att lämna information vid betalnings-
överföringar.

Dessa synpunkter sammantagna gör att det nu inte finns skäl att låta
valutaväxlingslagens bestämmelser om konsumentskydd gälla för betal-
ningsöverföring.

25

Ikraftträdande

Prop. 1999/2000:145

Regeringens forslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari
2001.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser ställer sig positiva eller
lämnar förslaget utan erinran. Synpunkter från Ekobrottsmyndigheten och
Konkurrensverket avseende behovet av att nu genomföra lagändringarna
har behandlats i avsnitt 6.1.

Skälen för regeringens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft sna-
rast möjligt. Detta kan ske den 1 januari 2001.

26

Ekonomiska effekter

Prop. 1999/2000:145

Såsom redan framgått torde det röra sig om ca 200 företag (inklusive
ombud) som ägnar sig åt betalningsöverföring. I flera fall torde det röra
sig om ett enskilt företag som bedriver verksamhet på flera platser, i vil-
ket fall anmälningsskyldighet inte föreligger för respektive lokalkontor.
Finansinspektionens ökade kostnader för att hålla ett register över dessa
beräknas bli marginella. I övrigt torde förslagen inte föranleda någon
nämnvärd ökning av inspektionens arbetsuppgifter. De ökade kostnader-
na beräknas därför kunna finansieras inom Finansinspektionens ekono-
miska ramar fr.o.m. år 2001.

Finanspolisen kommer att få utökade arbetsuppgifter till följd av hante-
ring och utredning av anmälningar från betalningsöverföringsföretagen
motsvarande en årsarbetskraft. Detta finansieras inom polisväsendets
ekonomiska ramar fr.o.m. år 2001.

27

Författningskommentar

Prop. 1999/2000:145

9.1 Förslaget till lag om ändring i valutaväxlingslagen
(1996:1006)

Utgångspunkten för definitionen av betalningsöverföring är vad själva
verksamheten avser, nämligen yrkesmässig överföring av pengar för an-
nans räkning. Beställaren av överföringen och mottagaren kan vara sam-
ma person. För att ett företag skall omfattas av definitionen krävs att det
ägnar sig åt betalningsöverföring på yrkesmässig grund. I begreppet yr-
kesmässig ligger att det är fråga om en verksamhet som bedrivs med
självständighet, regelbundenhet och varaktighet samt i regel även i vinst-
syfte. Avsikten är att även nystartad verksamhet skall täckas av lagstift-
ningen om den är tänkt att drivas på varaktig grund.

Svenska Bankföreningen har i sitt remissyttrande pekat på att kravet på
varaktighet inte bör drivas alltför långt. Det kan, enligt Bankföreningen,
tänkas att verksamhet startas och avvecklas med korta intervall och där-
med inte anses som yrkesmässig eftersom verksamheten inte är varaktig.
Kravet på varaktighet skall dock inte drivas alltför långt. I de fall ett sär-
skilt företag sätts upp för att förmedla betalningar i vinstsyfte torde det så
gott som alltid röra sig om yrkesmässig verksamhet. I de fall Bankföre-
ningen pekar på rör det sig dessutom om att man medvetet förkortar
livslängden på den juridiska person inom vilken verksamheten bedrivs
för att därefter fortsätta samma verksamhet inom ramen för en annan ju-
ridisk person. Ett sådant förfarande, som endast syftar till att kringgå lag-
stiftningen, kan inte medföra att verksamheten inte skall anses vara yr-
kesmässig. Även dessa fall omfattas således av lagstiftningen.

Betalningar för varor och tjänster inom t.ex. dagligvaruhandeln och
bensinhandeln omfattas inte av definitionen av betalningsöverföring ef-
tersom kunden i dessa fall inte kan sägas ta initiativ till en överföring av
pengar. Det rör sig i dessa fall i stället om betalning för en vara eller
tjänst. Avsikten är inte heller att definitionen skall täcka fysiska trans-
porter av pengar av det slag som t.ex. värdetransportföretag ägnar sig åt.
Detta tydliggörs i bestämmelsen genom att ordet överföring används, och
inte t.ex. ordet transport.

Av bestämmelsen framgår att med företag avses såväl juridiska som
fysiska personer (se prop. 1995/96:216, s. 39 och 40).

Som framgår av kommentaren till 2 § valutaväxlingslagen skall anmäl-
ningsskyldighet till Finansinspektionen inte föreligga i de fall en verk-
samhet redan omfattas av penningtvättslagen. Innebörden av detta är att
en verksamhet som i och för sig omfattas av definitionen av betalnings-
överföring, t.ex. bankernas betalningsöverföring, inte omfattas av valuta-
växlingslagens bestämmelser i de fall penningtvättslagen redan gäller för
verksamheten.

Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 6.2.

28

Anmälningsskyldighet skall föreligga för samtliga företag som ägnar sig
åt betalningsöverföring på yrkesmässig grund. Det innebär att samtliga
företag som driver verksamhet i Sverige skall anmäla verksamheten till
Finansinspektionen, oavsett om det rör sig om betalningsöverföringsfö-
retag eller ombud för dessa. Bestämmelserna omfattar givetvis även and-
ra mellanmän än ombud, så länge dessa yrkesmässigt ägnar sig åt betal-
ningsöverföring.

Av bestämmelsen framgår att företag som omfattas av penningtvättsla-
gen, t.ex. banker, är undantagna från anmälningsskyldighet. Undantaget
från anmälningsplikten omfattar såväl de svenska som de utländska före-
tag som penningtvättslagen är tillämplig på (se prop. 1995/99:216 s. 53).

Finansinspektionen skall föra ett register över företag som har anmält
sin verksamhet.

Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 6.4.

Prop. 1999/2000:145

Av förslaget till ändring av 2 § penningtvättslagen framgår att bestäm-
melserna i den lagen blir tillämpliga på betalningsöverföring enligt va-
lutaväxlingslagen. Penningtvättslagen gäller redan i dag för betalnings-
överföring som äger rum inom ramen för bankernas och de finansiella
institutens verksamhet.

Penningtvättslagen skall gälla i sin helhet för företag som ägnar sig åt
betalningsöverföring. Företagen skall därmed identifiera sina kunder,
bevara handlingar, granska transaktioner och rapportera misstankar om
penningtvätt. Anställda i företagen blir även underkastade penning-
tvättslagens ansvarsbestämmelser och förbudet mot att röja för en kund
att denne rapporteras. Även kraven på att ha interna rutiner och utbild-
ning i syfte att förhindra penningtvätt kommer att gälla för företagen. Det
kan emellertid förutsättas att kraven på interna rutiner och utbildning
kommer att få en flexibel tillämpning beroende på företagens storlek. Det
är naturligtvis inte rimligt att ställa samma krav i dessa avseenden på en
enskild tobakshandlare som på en stor bank.

Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 6.3.

I ett nytt andra stycke har förts in en hänvisning till bestämmelserna om
konsumentskydd m.m. i lagen om betalningsöverföringar inom EES. Den
lagen, som avser gränsöverskridande betalningar inom EES innehåller
konsumentskyddsbestämmelser om bl.a. informationsskyldighet för fö-
retag som förmedlar betalningar. Några särskilda bestämmelser om kon-
sumentskydd som avser betalningsöverföring tas inte in i valutaväxlings-
lagen.

Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 6.5.

29

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:768) om
åtgärder mot penningtvätt

Prop. 1999/2000:145

Ändringen i punkten 5 innebär att bestämmelserna i penningtvättslagen
blir tillämpliga på betalningsöverföring enligt valutaväxlingslagen. Se
även kommentaren ovan till 3 § valutaväxlingslagen.

9.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

8 kap. 5 §

Bestämmelsen ändras enbart till följd av att valutaväxlingslagen ändrar
rubrik till lagen om valutaväxling och betalningsöverföring. Utvidgning-
en av valutaväxlingslagen innebär att sekretessreglerna i denna bestäm-
melse blir tillämpliga på Finansinspektionens kontroll av betalnings-
överföring enligt valutaväxlingslagen.

9.4 Förslaget till lag om ändring i
prisinformationslagen (1991:601)

Prisinformationslagen ändras enbart som en följd av att valutaväxlingsla-
gen ändrar rubrik till lagen om valutaväxling och betalningsöverföring.

30

Remissinstanser som har yttrat sig över promemorian
Penningtvätt och betalningsöverföring

Efter remiss har yttrande inkommit från Sveriges riksbank, Svea hovrätt,
Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Finansinspek-
tionen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Svenska Bankföreningen,
Global Refund/Westem Union.

Prop. 1999/2000:145

Bilaga 1

31

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i valutaväxlingslagen (1996:1006)

Härigenom föreskrivs att rubriken till valutaväxlingslagen (1996:1006)
samt 1-4 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:145

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Valutaväxlingslagen
(1996:1006)

I denna lag avses med valuta-
växlingsrörelse yrkesmässig han-
del med utländska sedlar och mynt
samt resecheckar utställda i ut-
ländsk valuta.

Företag som driver valutaväx-
lingsrörelse i väsentlig omfattning
skall anmäla verksamheten till
Finansinspektionen. Anmälan be-
höver inte göras av företag som
avses i 2 § första stycket 1—4 lagen
(1993:768) om åtgärder mot pen-
ningtvätt.

Föreslagen lydelse

Lag (1996:1006) om valutaväx-
ling och betalningsöverföring

I denna lag avses med
valutaväxlingsrörelse: yrkemäs-
sig handel med utländska sedlar
och mynt samt resecheckar utställ-
da i utländsk valuta,

betalningsöverföring: yrkesmäs-
sig överföring av pengar för an-
nans räkning,

företag: juridisk eller fysisk per-
son som driver valutaväxlingsrö-
relse eller ägnar sig åt betalnings-
överföring.

Företag som driver valutaväx-
lingsrörelse i väsentlig omfattning

eller ägnar sig åt betalningsöver-
föring skall anmäla verksamheten
till Finansinspektionen. Anmälan
behöver inte göras av företag som
avses i 2 § första stycket 1-4 och 6
lagen (1993:768) om åtgärder mot
penningtvätt.

Finansinspektionen skall föra ett register över de företag som har an-
mält verksamhet enligt första stycket.

Bestämmelser om skyldighet för
företag som driver valutaväxlings-
rörelse i väsentlig omfattning att
medverka till att förhindra pen-
ningtvätt finns i lagen (1993:768)
om åtgärder mot penningtvätt.

Bestämmelser om skyldighet för
företag som driver valutaväxlings-
rörelse i väsentlig omfattning eller
ägnar sig åt betalningsöverföring
att medverka till att förhindra pen-
ningtvätt finns i lagen (1993:768)
om åtgärder mot penningtvätt.

32

Företag som driver valutaväxlingsrörelse skall tydligt informera om
tillämpade växelkurser och avgifter samt tillhandahålla avräkningsnota
som anger företagets namn, köp- respektive säljkurs samt avgifter.

1 lagen (1999:268) om gräns-
överskridande betalningsöverfö-
ringar inom Europeiska ekonomis-
ka samarbetsområdet finns be-
stämmelser om konsumentskydd
m.m. vid sådana överföringar.

Prop. 1999/2000:145

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

33

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot
penningtvätt

Härigenom föreskrivs1 att 2 § lagen (1993:768) om åtgärder mot pen-
ningtvätt2 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:145

Bilaga 2

Bestämmelserna i denna lag gäller företag som driver

1. bankrörelse och annan verksamhet som består i att från allmänheten

låna upp medel och att lämna krediter,

2. livförsäkringsrörelse,

3. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,

4. verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn och som hu-
vudsakligen består i att utföra en eller flera av de verksamheter som an-
ges i 3 kap. 1 § 2-13 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,

5. verksamhet som kräver an- 5. verksamhet som kräver an-

mälan till Finansinspektionen en-
ligt           valutaväxlingslagen

(1996:1006), samt

mälan till Finansinspektionen en-
ligt lagen (1996:1006) om valuta-
växling och betalningsöverföring,
samt

6. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 § lagen (1989:508) om för-
säkringsmäklare.

Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i
första stycket och som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet för vissa andra företag finns i
9 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 91/308/EG av den 10 juni 1991 om åtgärder för
att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT nr L 166,
28.6.1991, s. 77, Celex 31991L0308).

2 Lagen omtryckt 1999:162.

34

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100)’ skall ha
följande lydelse.

Lydelse enligtprop. 1999/2000:94 Föreslagen lydelse

8 kap.

Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i till-
ståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet,
värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om

1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,

2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.

I ärende hos statlig myndighet om innehav av

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag
eller försäkringsaktiebolag,

2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3. aktier eller andelar i börs, auktoriserad marknadsplats eller clearing-
organisation

gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om

Prop. 1999/2000:145

Bilaga 2

uppgiften röjs. Sekretess gäller inte
heller för uppgift som erhållits från
är sekretessbelagd där.

Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som be-
står i övervakning enligt insiderla-
gen (1990:1342), övervakning
enligt lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument eller
kontroll enligt valutaväxlingslagen
(1996:1006), för sådan uppgift om
enskilds ekonomiska eller person-
liga förhållanden, vilken på begä-
ran har lämnats av någon som är
skyldig att lämna uppgifter till
myndigheten. Rör uppgiften den
uppgiftsskyldige gäller dock sek-
retess endast om denne kan antas
lida skada eller men om uppgiften
röjs och sekretess inte motverkar
syftet med uppgiftsskyldigheten.

för beslut av myndigheten och inte
annan myndighet om uppgiften inte

Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som be-
står i övervakning enligt insiderla-
gen (1990:1342), övervakning
enligt lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument eller
kontroll enligt lagen (1996:1006)
om valutaväxling och betalnings-
överföring, för sådan uppgift om
enskilds ekonomiska eller person-
liga förhållanden, vilken på begä-
ran har lämnats av någon som är
skyldig att lämna uppgifter till
myndigheten. Rör uppgiften den
uppgiftsskyldige gäller dock sek-
retess endast om denne kan antas
lida skada eller men om uppgiften
röjs och sekretess inte motverkar
syftet med uppgiftsskyldigheten.

Lagen omtryckt 1992:1474.

35

Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk-
samhet som avses i första-tredje styckena för sådan uppgift om affärs-
eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som
myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finansin-
spektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från
utländsk myndighet eller utländskt organ erhållit uppgifter enligt annat
avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess
tillämpas i strid med avtalet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften läm-
nas.

Utan hinder av sekretess får uppgift enligt första stycket lämnas till en
börs om uppgiften behövs för att börsen skall kunna fullgöra sina upp-
gifter enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller an-
nan författning.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Prop. 1999/2000:145

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

36

Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)

Härigenom föreskrivs att 3 § prisinformationslagen (1991:601) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:145

Bilaga 2

Särskilda föreskrifter om infor-
mation till konsumenter finns i
konsumentkreditlagen (1992:830),
konsumentförsäkringslagen
(1980:38), valutaväxlingslagen
(1996:1006) och lagen (1999:268)
om betalningsöverföringar inom
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet.

3 §*

Särskilda föreskrifter om infor-
mation till konsumenter finns i
konsumentkreditlagen (1992:830),
konsumentförsäkringslagen
(1980:38), lagen (1996:1006) om
valutaväxling och betalningsöver-
föring och lagen (1999:268) om
betalningsöverföringar inom Eu-
ropeiska ekonomiska samarbets-
området.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

1 Senaste lydelse 1999:269.

37

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-05-17

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet

Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 11 maj 2000 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i valutaväxlingslagen (1996:1006),

2. lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hjalmar
Forsberg.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1999/2000:145

Bilaga 3

38

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén,
Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Prop. 1999/2000:145

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:145 Penningtvätt och betal-
ningsöverföring.

39

Rättsdatablad

Prop. 1999/2000:145

Författnings rubrik

Bestämmelser som      Celexnummer for bak-
inför, ändrar, upp-       omliggande EG-regler

häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande

Lagen om åtgärder mot
penningtvätt (1993:768)

31991L0308

Eländers Gotab 60215, Stockholm 2000

40