Regeringens proposition
1999/2000:116

Subjektiva rekvisit i vissa straffbestämmelser på
sjöfartsområdet

Prop.
1999/2000:116

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 maj 2000

Göran Persson
Björn Rosengren
(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det i straffbestämmelser på sjöfartens område
uttryckligen skall anges när oaktsamhet skall grunda straffansvar. För-
slagen är föranledda av en tidigare ändring i 1 kap. 2 § brottsbalken som i
korthet innebär att om inget särskilt är föreskrivet i ett straffstadgande så
krävs det att gärningen har begåtts uppsåtligen för att den skall vara
brottslig. Vidare föreslås att vissa numera obehövliga bestämmelser skall
upphävas och slutligen föreslås en del ändringar av redaktionell och
språklig art.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:299) om
förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av far-
tyg m.m. 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa
bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg 7
2.3 Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282) 9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:126) om
åtgärder till skydd för svensk sjöfart 11
2.5 Förslag till lag om ändring i kungörelsen (1952:581)
med vissa föreskrifter angående räddning ur sjönöd och
avvärjande av sjötrafiken hotande fara m.m. (sjönöds-
kungörelse) 12
3 Ärendet och dess beredning 13
4 Införande av uttryckliga krav på subjektiva rekvisit inom
specialstraffrätten på sjöfartens område. 14
4.1 Lag (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse
eller upplåtelse av fartyg m.m. 14
4.2 Lag (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart
med svenska fartyg 16
4.3 Sjömanslagen (1973:282) 17
4.4 Lag (1985:126) om åtgärder till skydd för svensk sjö-
fart 18
4.5 Kungörelsen (1952:581) med vissa föreskrifter
angående räddning ur sjönöd och avvärjande av sjö-
trafiken hotande fara m.m. (sjönödskungörelse) 19
5 Ikraftträdande 19
6 Ekonomiska konsekvenser 19
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna 20
Bilaga 2 Promemorians förslag 21
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 27
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 37
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj 2000 41

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot över-
låtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om
fraktfart med svenska fartyg,
3. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),
4. lag om ändring i lagen (1985:126) om åtgärder till skydd för svensk
sjöfart,
5. lag om ändring i kungörelsen (1952:581) med vissa föreskrifter
angående räddning ur sjönöd och avvärjande av sjötrafiken hotande fara
m.m. (sjönödskungörelse).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:299) om
förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av
fartyg m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1939:299) om förbud i vissa
fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.1
dels att 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 § 1 mom. samt 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 § 1 mom.
Utan tillstånd av Konungen eller
den Konungen därtill bemyndigat
må ej
a) svenskt fartyg eller andel däri
överlåtas till utlänning eller till
svenskt aktiebolag, vars aktiebrev
må ställas till innehavaren, eller
vars aktiekapital enligt vad aktie-
boken utvisar till mer än en tredje-
del är i utländsk ägo;
b) teckning av aktie i svenskt
aktiebolag, som äger fartyg eller
andel däri, verkställas för ut-
länning eller svenskt aktiebolag,
som avses under a), ej heller
överlåtelse av dylik aktie äga rum
till utlänning eller till bolag, som
sist nämnts;
c) svenskt fartyg upplåtas till
utlänning genom tidsbefraktning
eller till nyttjande, ej heller rätt till
tidsbefraktning av svenskt fartyg
eller nyttjanderätt därtill överlåtas
å utlänning.
Utan tillstånd av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer får inte
a) ett svenskt fartyg eller en
andel i fartyget överlåtas till en
utlänning eller till ett svenskt
aktiebolag vars aktiekapital till
mer än en tredjedel är i utländsk
ägo;

b) en aktie i ett svenskt aktie-
bolag som äger ett fartyg eller en
andel i ett fartyg, tecknas för eller
överlåtas till en utlänning eller ett
sådant svenskt aktiebolag som
avses under a);

c) ett svenskt fartyg upplåtas till
en utlänning genom tidsbefrakt-
ning eller till nyttjande;

d) rätt till tidsbefraktning av ett
svenskt fartyg eller nyttjanderätt
till det överlåtas till en utlänning.

5 §2
Har i strid mot bestämmelserna i
2 § 1 mom. överlåtelse eller upp-
låtelse skett, döms överlåtaren
eller upplåtaren till böter eller
fängelse i högst ett år.

Fälles någon, som i strid mot
bestämmelserna i 2 § 1 mom. a)
eller b) överlåtit egendom, till an-
svar enligt första stycket, må dom-
stolen, efter ty skäligt finnes, för-
klara egendomen förverkad eller,
om den ej kan tillrättaskaffas, för-
plikta honom att utgiva ersättning
för egendomens värde. Den som
eljest förbrutit sig som i första
stycket sägs må, efter ty skäligt
finnes, dömas att utgiva betingat
vederlag.
Har överlåtelse av aktie för-
medlats av någon, som yrkes-
mässigt i kommission köper och
säljer fondpapper, skall vad i
denna paragraf är stadgat om
överlåtare äga tillämpning å
kommissionären; hava såväl
överlåtaren som förvärvaren
anlitat kommissionär, skall vad nu
sagts gälla den som handlat för
förvärvarens räkning.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet överlåter eller upp-
låter egendom i strid med be-
stämmelserna i 2 § 1 mom. döms
till böter eller fängelse i högst ett
år.
Om någon döms till ansvar en-
ligt första stycket för att i strid med
2 § 1 mom. a) eller b) ha överlåtit
egendom, får domstolen förklara
egendomen förverkad efter vad
som kan anses skäligt. Om egen-
domen inte finns i behåll, får i
stället värdet förklaras förverkat.
Domstolen får förplikta den som i
annat fall döms enligt första
stycket att, efter vad som är
skäligt, betala avtalad ersättning
till staten.
Har överlåtelse av en aktie för-
medlats av någon som yrkes-
mässigt i kommission köper och
säljer fondpapper, skall vad som
sägs i denna paragraf om över-
låtare i stället tillämpas på kom-
missionären, eller om såväl över-
låtaren som förvärvaren anlitat
kommissionär, skall vad som nu
sagts i stället gälla den som hand-
lat för förvärvarens räkning.

6 §3
Har vad i 3 § föreskrivs inte
iakttagits vid utfärdande av teck-
ningslista, skall stiftare eller, där
fråga är om ökning av aktiekapi-
tal, ledamot i bolagets styrelse
dömas till böter.

Har på grund av aktieteckning,
som skett i strid mot bestämmel-
serna i denna lag, aktiebrev utgetts
till utlänning eller bolag, som i 2 §
1 mom. a) är nämnt, skall styrel-

seledamot, med vars medgivande
brevet utgetts, dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
Har det som föreskrivs i 3 §
uppsåtligen eller av oaktsamhet
inte iakttagits vid utfärdande av en
teckningslista, skall stiftaren eller,
om det rör sig om ökning av aktie-
kapital, ledamot i bolagets styrelse
dömas till böter.
Har på grund av aktieteckning i
strid med bestämmelserna i denna
lag aktiebrev utgetts till en ut-
länning eller till ett sådant bolag
som sägs i 2 § 1 mom. a) skall den

styrelseledamot, som uppsåtligen
eller av oaktsamhet medgett att
brevet utgetts, dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1940:176) med
vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1940:176) med vissa be-
stämmelser om fraktfart med svenska fartyg
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §1
Företages med fartyg resa utan
tillstånd, då sådant erfordras, eller
iakttas inte för tillstånd uppställt
villkor, döms befälhavaren till
böter eller fängelse i högst ett år.

Har någon bjudit, legt, trugat
eller eljest uppsåtligen förlett be-
fälhavaren till förseelsen eller med
råd eller dåd främjat densamma
eller har redare eller annan, som i
redares ställe haft befattning med
fartyget, med vetskap om förseel-
sen underlåtit att, såvitt det stått i
hans makt, hindra dess utförande,
dömes han till straff som i första
stycket sägs.
Där frakt för godsets fort-
skaffande eller ersättning för bog-
sering skolat enligt därom träffat
avtal tillkomma den brottslige, må
domstolen, efter ty skäligt finnes,
förplikta honom att utgiva fraktens
eller ersättningens belopp. Är den,
vilken frakten eller ersättningen
skolat tillkomma, ej förfallen till
straff efter ty ovan sägs, må han
förpliktas att av frakten eller er-
sättningen utgiva det belopp, var-
till för honom uppkommen vinst å
den olovliga åtgärden högst kan
skattas.
Har uppläggning, avrustning
eller avmönstring av fartyg skett i
strid mot vad i 3 § är föreskrivet,
döms fartygets ägare eller den,
som annars äger förfoga över far-
tyget, till böter eller fängelse i
högst ett år.
En befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet utan tillstånd
företar en resa med ett fartyg trots
att tillstånd krävs eller som upp-
såtligen eller av oaktsamhet inte
iakttar villkoren för ett sådant till-
stånd, döms till böter eller
fängelse i högst ett år.
Har en redare, eller någon annan
som i redarens ställe haft befatt-
ning med ett fartyg, känt till en
sådan gärning som avses i första
stycket men inte förhindrat gär-
ningen trots att han haft möjlighet
till det, döms han till böter eller
fängelse i högst ett år.

Om den som gjort sig skyldig till
brott enligt första eller andra
stycket på grund av avtal har rätt
till ersättning för godsbefordran
eller bogsering får domstolen,
efter vad som kan anses skäligt,
förplikta honom att till staten be-
tala ett belopp som motsvarar er-
sättningen.

Har uppsåtligen eller av oakt-
samhet uppläggning, avrustning
eller avmönstring av fartyg skett i
strid med 3 §, döms fartygets ägare
eller den som annars har rätt att
förfoga över fartyget till böter eller
fängelse i högst ett år.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.3 Förslag till lag om ändring i sjömanslagen
(1973:282)
Härigenom föreskrivs att 62 66 §§ sjömanslagen (1973:282) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

62 §1
Till böter döms den som bryter
mot 15 § första eller andra stycket,
20 § första stycket, 21 § första
stycket jämfört med 22 24 §, 26 §
andra stycket, 27 § tredje stycket
eller 37 §.

Till böter döms befälhavare som
bryter mot 45 §.

Sker förseelse mot 15 § första
eller andra stycket och visar
arbetsgivaren att han gjort vad på
honom skäligen ankommit för att
förhindra förseelsen, är han fri
från ansvar.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 15 § första
eller andra stycket, 20 § första
stycket, 21 § första stycket jämfört
med 22 24 §§, 26 § andra stycket,
27 § tredje stycket eller 37 § döms
till böter.
En befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot
45 § döms till böter.

63 §
Bryter befälhavare mot 37 §
första eller andra stycket eller
45 §, dömes sjömannens arbets-
givare till böter, om han känt till
eller bort känna till förseelsen och
ej visar att han gjort vad på ho-
nom skäligen ankommit för att för-
hindra förseelsen.
Åsidosättes 15 § första eller
andra stycket, 37 § första eller
andra stycket eller 45 § i fråga om
arbetstagare som är anställd av
annan än redaren, dömes redaren
till böter, om han ej visar att han
gjort vad på honom skäligen an-
kommit för att förhindra förseel-
sen.

Användes arbetstagare i fartygs-
arbete i strid mot 45 §, dömes
vårdnadshavaren till böter, om han
känt till förseelsen.
Bryter en befälhavare mot 37 §
första eller andra stycket eller
45 §, döms sjömannens arbets-
givare till böter om han uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som skä-
ligen kunnat krävas av honom för
att förhindra förseelsen.
Om 15 § första eller andra
stycket, 37 § första eller andra
stycket eller 45 § åsidosätts i fråga
om en arbetstagare som är anställd
av annan än redaren, döms redaren
till böter, om han uppsåtligen eller
av oaktsamhet har underlåtit att
göra vad som skäligen kunnat krä-
vas av honom för att förhindra för-
seelsen.

Om en arbetstagare används i
fartygsarbete i strid med 45 §,
döms vårdnadshavaren till böter,
om han känt till förseelsen.

64 §2
Till böter eller fängelse i högst
sex månader dömes ledamot av
fartygsnämnd, som vid sin med-
verkan i nämnden är partisk eller
brister i omsorg.
Ledamot av fartygsnämnd får ej
obehörigen yppa vad han har er-
farit i denna egenskap.
En ledamot av fartygsnämnden,
som vid sin medverkan i nämnden
är partisk eller brister i omsorg,
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
En ledamot av fartygsnämnden
får inte obehörigen yppa vad han
har fått veta i denna egenskap.

65 §
Medtager sjöman i strid mot
51 § första stycket gods, som kan
utsätta fartyget, ombordvarande
eller last för äventyr eller vålla
oordning ombord, dömes till böter
eller fängelse i högst sex månader.
En sjöman som i strid med 51 §
första stycket uppsåtligen eller av
oaktsamhet tar med sig gods, som
kan utsätta fartyget, ombordva-
rande eller last för fara eller vålla
oordning ombord, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.

66 §
Till böter eller fängelse i högst
sex månader dömes den som miss-
brukar rätten att bruka våld enligt
53 § första stycket eller att taga
någon i förvar ombord enligt 54 §.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet missbrukar rätten att
bruka våld enligt 53 § första
stycket eller att ta någon i förvar
ombord enligt 54 §, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:126) om
åtgärder till skydd för svensk sjöfart
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1985:126) om åtgärder till skydd
för svensk sjöfart skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Den som bryter mot en
föreskrift som har meddelats med
stöd av denna lag döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Åtal får väckas endast efter
förordnande av regeringen.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot en före-
skrift som har meddelats med stöd
av denna lag döms till böter eller
fängelse i högst sex månader. Åtal
får väckas endast efter
förordnande av regeringen.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2.5 Förslag till lag om ändring i kungörelsen (1952:581)
med vissa föreskrifter angående räddning ur sjönöd
och avvärjande av sjötrafiken hotande fara m.m.
(sjönödskungörelse)
Härigenom föreskrivs att 13 och 14 §§ kungörelsen (1952:581) med
vissa föreskrifter angående räddning ur sjönöd och avvärjande av sjö-
trafiken hotande fara m.m. (sjönödskungörelse)1 skall upphöra att gälla
den 31 december 2000.

3 Ärendet och dess beredning
Den 1 juli 1994 trädde en ändring av 1 kap. 2 § brottsbalken (BrB) i kraft
som innebär att en gärning, om inte annat är föreskrivet, skall anses som
brott endast då den begås uppsåtligen (prop. 1993/94:130). Tidigare
gällde bestämmelsen endast gärningar som var beskrivna i brottsbalken
men med den nya lydelsen omfattas även specialstraffrätten av 1 kap. 2 §
BrB. Detta betyder att för att ett oaktsamt handlande skall bedömas som
brottsligt måste detta vara särskilt föreskrivet.
Med anledning av ändringen i brottsbalken har det inom Närings-
departementet upprättats en promemoria den 24 augusti 1999 med en
översyn av de subjektiva rekvisiten i straffbestämmelserna på sjöfartsom-
rådet. I promemorian föreslås att det uttryckligen skall anges när oakt-
samhet skall grunda straffansvar. I promemorian föreslås även andra
smärre ändringar av huvudsakligen språklig och redaktionell karaktär,
men också att vissa föråldrade bestämmelser upphävs.
Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissin-
stanserna finns i bilaga 1. Promemorian och remissyttrandena finns i
Näringsdepartementets ärende N1999/9697/RS.
Promemorians lagförslag överensstämmer med de förslag som rege-
ringen har remitterat till Lagrådet, utom såvitt avser de lagförslag som
redovisas i avsnitt 2.1 2.3. Promemorians förslag till ändringar i dessa
lagar finns i bilaga 2.
Lagrådet
Regeringen har den 23 mars 2000 beslutat att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Lagrådet har föreslagit ändringar i regeringens förslag avseende 5 och
6 §§ lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upp-
låtelse av fartyg m.m., 4 § lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om
fraktfart med svenska fartyg, 62 och 63 §§ sjömanslagen (1973:282)
samt i 14 § sjönödskungörelsen (1952:581).
Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Regeringens
kommentarer till Lagrådets synpunkter i dessa delar återfinns under
motiveringen till respektive lag.
Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i
lagtexten.
Lagrådet har vidare föreslagit att 4 § lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg skall utformas på samma sätt som motsvarande
regel i 10 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) som i sin nuvarande
lydelse inte kriminaliserar oaktsamma gärningar. Regeringen delar
uppfattningen att bestämmelserna i de båda lagarna skall ha samma
innehåll och utformning. Regeringen planerar en översyn av
utlänningslagen och kommer då att överväga en ändring av
straffbestämmelserna i utlänningslagen med innebörd att oaktsamma
gärningar straffbeläggs också enligt de reglerna. Översynen av
utlänningslagen kommer dock att ske i ett senare sammanhang och
regeringen väljer därför att avvakta med den i lagrådsremissen föreslagna
ändringen i 4 § lagen om tillstånd för anställning på fartyg så att
förslagen kan behandlas i ett sammanhang.
Lagrådet har slutligen avstyrkt ändring i lagen (1996:19) om begräns-
ning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland bl.a. med motiveringen
att lagen har tillkommit efter det att 1 kap. 2 § BrB fick sin nuvarande
lydelse och det får därför förutsättas att avsikten varit att endast uppsåt-
liga brott skall vara straffbara. Med beaktande av vad Lagrådet anfört
avstår regeringen från att lämna något förslag till ändring i lagen om be-
gränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland.
4 Införande av uttryckliga krav på subjektiva
rekvisit inom specialstraffrätten på sjöfartens
område.
4.1 Lag (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse
eller upplåtelse av fartyg m.m.
Regeringens förslag: Uttryckliga krav på vilka subjektiva rekvisit
som krävs för att en gärning skall utgöra brott skrivs in i lagtexten.
Vidare görs vissa mindre redaktionella ändringar och vissa språk-
liga moderniseringar. Slutligen upphävs vissa numera obehövliga be-
stämmelser.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker i
huvudsak förslagen eller lämnar dem utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Lagen ingår i beredskapslagstift-
ningen och skall tillämpas vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga
förhållanden. Enligt 2 och 3 §§ är det under sådana förhållanden bl.a. inte
tillåtet att utan regeringens tillstånd överlåta eller upplåta svenska fartyg
eller andelar av sådana till utlänning eller aktiebolag med utländska
ägarintressen av viss storlek. Förarbetena, prop. 1939:286, ger inte någon
ledning i frågan om vilket subjektivt rekvisit som är tänkt att gälla för att
ett sådant handlande skall vara brottsligt.
Lagen är en beredskapslag som skall tillämpas under mycket speciella
förhållanden. Mot den bakgrunden ligger det delvis i sakens natur att
man ser allvarligt på de förhållanden som regleras. Vid krig och krigsfara
är det naturligt att särskilda krav ställs på ett försiktigt agerande även vid
enskildas affärsuppgörelser. Kontroller i olika avseenden krävs under
sådana förhållanden inom olika områden. Dessa omständigheter talar
enligt regeringens bedömning för att avsikten varit att även oaktsamma
överträdelser skall vara straffbara. Regeringen föreslår därför att detta
skrivs in i lagen.
Hovrätten för Västra Sverige har föreslagit att tillståndskravet i 2 §
1 mom., för överlåtelse av ett svenskt fartyg till ett svenskt aktiebolag
vars aktiebrev får ställas till innehavaren, tas bort. Enligt aktiebolags-
lagen (1975:1385) får aktiebrev inte ställas till innehavare. En sådan
möjlighet fanns emellertid i 1944 års aktiebolagslag men endast efter
medgivande av regeringen eller den myndighet regeringen bestämde. Av
prop. 1975:103 med förslag till ny aktiebolagslag framgår att något så-
dant medgivande inte lämnats under den äldre aktiebolagslagens giltig-
hetstid. Regeringen delar hovrättens bedömning att tillståndskravet i 2 §
1 mom. för överlåtelser till sådana aktiebolag är obehövligt och föreslår
att denna bestämmelse tas bort.
Enligt nuvarande lydelse av 2 § 1 mom. krävs det också tillstånd för
fartygsöverlåtelse till ett svenskt aktiebolag vars aktiekapital, enligt
aktieboken, till mer än en tredjedel är i utländsk ägo. Det är i dag osäkert
om det är möjligt att ur aktieboken utläsa en aktieägares nationalitet. I
s.k. avstämningsbolag är det dessutom möjligt att, i stället för aktie-
ägaren, registrera den som för ägarens räkning förvaltar innehavet. Kra-
vet på att det utländska ägandet skall framgå av aktieboken synes därför
inte ändamålsenligt och regeringen föreslår därför att också det tas bort.
Hovrätten för Västra Sverige har också anfört att det i promemorian
föreslagna straffstadgandet i 5 § första stycket har riktats in på att straff-
belägga endast uppsåtliga och oaktsamma förfaranden med avseende på
förvärvarens egenskaper och uppger att det kan förekomma fall där en
överlåtare förfarit oaktsamt i förhållande till, exempelvis, kravet på till-
stånd. Regeringen delar bedömningen att bestämmelsen bör ges en annan
formulering som bättre stämmer överens med lagens nuvarande lydelse
och detta gäller även 6 § andra stycket.
Enligt 5 § andra styckets nu gällande lydelse kan domstolen förplikta
den som döms för att ha brutit mot första stycket att, efter vad som är
skäligt , utge betingat vederlag. Lagrådet påpekar att det i den föreslagna
lydelsen inte finns någon anknytning till det avtalade vederlaget, vilket
innebär en skärpning, och förordar att bestämmelsen ges en annan ut-
formning. Lagrådet anför vidare att det är oklart om bestämmelserna i
paragrafens tredje stycke innebär att såväl överlåtaren som kommissionä-
ren kan ställas till ansvar och framhåller att också det andra ledet i tredje
stycket är svårtolkat. Lagrådet ifrågasätter om inte syftet med
bestämmelsen kan uppnås genom medverkansreglerna i brottsbalken.
Regeringen har ändrat bestämmelsens utformning så att den inte
innefattar någon skärpning. Vidare har paragrafen förtydligats utifrån
Lagrådets påpekanden bl.a så att frågan om medverkansreglernas
tillämplighet inte längre är aktuell. Regeringen följer också Lagrådets
förslag att inte byta ut ordet utgetts mot utlämnats i 6 §.
Enligt 7 § skall förverkad egendom tillfalla staten. Eftersom detta
framgår redan av 36 kap. 17 § BrB kan 7 § upphävas.
Vidare föreslår regeringen vissa redaktionella och språkliga ändringar.

4.2 Lag (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart
med svenska fartyg
Regeringens förslag: Uttryckliga krav på vilka subjektiva rekvisit
som krävs för att en gärning skall utgöra brott skrivs in i lagtexten.
Regleringen om anstiftan och medhjälp tas bort. Föreskrifterna i 5 §
om att böter tillfaller staten upphävs. Vidare görs språkliga justeringar
i 4 §.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig har i huvudsak
tillstyrkt eller lämnat förslagen utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Även denna lag ingår i beredskaps-
lagstiftningen och skall tillämpas under krig, krigsfara eller andra utom-
ordentliga förhållanden.
Enligt 4 § första stycket straffas den befälhavare som vidtar en resa
utan tillstånd när sådant erfordras, eller som inte iakttar ett för resan upp-
ställt villkor. Med tanke på att lagen är en beredskapslag som skall till-
lämpas under mycket speciella förhållanden och av samma skäl som an-
förts ovan i avsnitt 4.1 anser regeringen att såväl uppsåtliga som oakt-
samma gärningar bör straffbeläggas. Befälhavaren bör inte undgå ansvar
genom att hävda att han trodde att erforderligt tillstånd fanns eller att han
inte kände till ett visst villkor, såvida han inte gjort vad som skäligen kan
krävas av honom för att kontrollera detta. Straffbarhet för oaktsamhet bör
av samma skäl gälla för de handlingar som avses i paragrafens fjärde
stycke.
I 4 § andra stycket första meningen straffbeläggs anstiftan av och med-
hjälp till brott. Att dessa förfaranden är straffbara framgår av 23 kap. 4 §
BrB, som även gäller specialstraffrätten. Det är därför inte nödvändigt att
ha en särskild bestämmelse om detta. I andra ledet av meningen är det
fråga om underlåtenhetsbrott och det bör räcka att uppsåtlig underlåten-
het är straffbar.
I det till Lagrådet remitterade förslaget och i nuvarande lydelse av 4 §
tredje stycket ges en möjlighet för domstol att förplikta den som är be-
rättigad till ersättning för godsbefordran eller bogsering att betala visst
belopp till staten. Det gäller dels när den ersättningsberättigade har gjort
sig skyldig till brott enligt första eller andra styckena i paragrafen men
även i det fallet den ersättningsberättigade inte fälls till ansvar enligt
dessa två stycken. Lagrådet menar att det kan ses som en regel om för-
verkande av vinning, något som normalt förutsätter att ett brott föreligger
och det kan därför sättas i fråga om inte bestämmelsen innebär en alltför
långtgående möjlighet att ålägga betalning. Regeringen delar Lagrådets
bedömning att bestämmelsen i 4 § tredje stycket andra meningen kan an-
ses leda orimligt långt och föreslår därför att den tas bort.
Av 5 § följer att böter som döms ut med stöd av lagen, eller ersättning
som den vilken dömts till ansvar eller annan förpliktas att utge, skall till-
falla staten. Av 25 kap. 7 § BrB framgår emellertid redan att böter till-
faller staten. Med hänsyn härtill och då det av den föreslagna formule-
ringen av 4 § tredje stycket framgår att utdömd ersättning skall betalas
till staten föreslår regeringen att 5 § upphävs.
I övrigt föreslås ändringar av språklig karaktär.
4.3 Sjömanslagen (1973:282)
Regeringens förslag: Uttryckliga krav på vilka subjektiva rekvisit
som krävs för att en gärning skall utgöra brott skrivs in i lagtexten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt
eller lämnat förslagen utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Sjömanslagens 62 71 §§ innehåller
straffbestämmelser. I de flesta av paragraferna anges inte uttryckligen
något subjektivt rekvisit och inte heller lagens förarbeten ger någon väg-
ledning (prop. 1973:40). I 62 § tredje stycket och i 63 § första och andra
styckena sägs emellertid att en arbetsgivare respektive en redare i vissa
fall kan gå fria från ansvar om de kan exculpera sig. Därav följer att de
annars, dvs. om de inte kan visa att de inte varit oaktsamma, kan fällas
till ansvar för såväl oaktsamt som uppsåtligt handlande. Avsikten har
alltså varit att oaktsamhet skall kunna vara ansvarsgrundande i dessa fall.
Regeringen gör som en följd därav bedömningen att oaktsamhet skall
vara ansvarsgrundande även beträffande övriga straffbestämmelser i 62
66 §§ och föreslår att detta anges uttryckligen. I 64 § första stycket är
dock oaktsamhet straffbar redan genom nuvarande lydelse och av 63 §
tredje stycket framgår att det för tillämpning av den straffbestämmelsen
krävs uppsåt. Någon ändring behöver därför inte göras i dessa
bestämmelser.
Enligt 62 § första stycket föreskrivs att den som bryter mot bl.a. 15 §
första eller andra stycket döms till böter. I det till Lagrådet remitterade
förslaget kan arbetsgivaren, enligt paragrafens tredje stycke, dömas till
böter om han uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra vad som
skäligen kan krävas av honom för att förhindra brott mot 15 §. Lagrådet
anför att när det nu införs ett oaktsamhetsrekvisit i första stycket, vilket
även omfattar arbetsgivaren, synes inte tredje stycket längre fylla någon
funktion. Regeringen delar Lagrådets bedömning att det underlåtenhets-
brott som i det remitterade förslaget regleras i tredje stycket torde kunna
hanteras genom den föreslagna lydelsen av första stycket, och föreslår
därför att tredje stycket tas bort.
I 68 och 70 §§ anges redan i nuvarande lydelser att de handlingar som
är straffbara skall ha begåtts med uppsåt och i 71 § straffbeläggs såväl
uppsåtliga som oaktsamma handlingar. Någon ändring i dessa be-
stämmelser behövs därför inte.
Av 67 § framgår att det är straffbart för en sjöman att med våld eller
hot om våld förgripa sig på befälhavaren eller annan förman på fartyget i
dennes tjänsteutövning eller, för att tvinga honom till eller hindra honom
från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd. Ett sådant agerande kan
troligen inte ske utan uppsåt. Bestämmelsen behöver inte ändras. Det-
samma gäller 69 § som handlar om försök och stämpling till vissa brott.
Denna bestämmelse hänvisar till 23 kap. brottsbalken som handlar om
försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott. I det kapitlet
regleras också frågan om subjektiva rekvisit för sådana brott och det är
av denna anledning inte aktuellt att ange något subjektivt rekvisit i 69 §.
I 63 § första och andra styckena föreslås att arbetsgivar- respektive
redaransvaret ändras så att det inte ankommer på arbetsgivaren
respektive redaren att exculpera sig utan att det även i dessa fall åligger
åklagaren att visa att uppsåt eller oaktsamhet har förekommit. Förslaget
har sin grund i att en omvänd bevisbörda bör undvikas inom straffrätten
och det ligger även i linje med ändringar som har skett beträffande
ägaransvaret på trafiklagstiftningens område (se t.ex. 5 a och 107 §§
fordonskungörelsen [1972:595]). Lagrådet anför att om en befälhavare
bryter mot vissa angivna bestämmelser döms enligt första stycket
sjömannens arbetsgivare till böter om han känt till eller bort känna till
förseelsen och inte visar att han gjort vad som krävs av honom för att
förhindra förseelsen. Lagrådet anser att såsom bestämmelsen föreslås
utformas kommer emellertid oaktsamhetsrekvisitet att gälla även i fråga
om arbetsgivarens vetskap om förseelsen. Lagrådet menar vidare att det
inte framgår av motiven om detta varit avsikten och att syftet med regeln
måste klargöras, men förordar att bestämmelsens utformning övervägs på
nytt. Det är emellertid regeringens avsikt att med den föreslagna
formuleringen åstadkomma just det förhållandet som Lagrådet beskriver
och som föreligger med den nuvarande lydelsen, nämligen att
oaktsamhetsrekvisitet skall gälla även arbetsgivarens kännedom om
förseelsen. Regeringen avser därför inte att ändra förslaget.
4.4 Lag (1985:126) om åtgärder till skydd för svensk
sjöfart
Regeringens förslag: Ett uttryckligt krav på vilket subjektivt rekvisit
som krävs för att en gärning skall utgöra brott skrivs in i lagtexten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig tillstyrker eller
lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Lagen är en ramlag som ingår i den
näringsrättsliga lagstiftningen. Den ger regeringen rätt att i vissa fall
meddela föreskrifter till skydd för svenska intressen i internationell sjö-
fart och den är inte tänkt att tillämpas av Sverige isolerat, utan ett beslut
om skyddsåtgärder förutsätter samverkan mellan flera länder (prop.
1984/85:95 s. 8). Några gällande regeringsföreskrifter finns inte.
I 3 § finns en bestämmelse enligt vilken den som bryter mot en före-
skrift meddelad med stöd av lagen döms till böter eller fängelse i högst
sex månader. Åtal får endast väckas efter förordnande av regeringen. Vad
som gäller i subjektivt avseende uttalas inte. Det faktum att lagstiftningen
skall tillämpas endast under vissa speciella förhållanden talar för att man
bör se allvarligt på brott mot föreskrifterna. Regeringen föreslår därför att
såväl oaktsamma som uppsåtliga förfaranden straffbeläggs.
4.5 Kungörelsen (1952:581) med vissa föreskrifter
angående räddning ur sjönöd och avvärjande av sjö-
trafiken hotande fara m.m. (sjönödskungörelse)
Regeringens förslag: 13 och 14 §§ skall upphöra att gälla.

Promemorians förslag: I promemorian har föreslagits att endast 13 §
skall upphävas genom lag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig tillstyrker eller
lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Redare som underlåter att följa före-
skriften i 11 § att hos Kommerskollegium numera Sjöfartsverket an-
mäla de vägar som ett fartyg kommer att följa i reguljär fart över norra
Atlanten, döms enligt 13 § till böter. Enligt uppgift från Sjöfartsverket
har 11 § troligen aldrig tillämpats, sannolikt på grund av att anmälan sak-
nar praktisk betydelse och att vägarna över Atlanten bestäms med mycket
kort varsel beroende på aktuella väderförhållanden och isläge. Rege-
ringen kommer därför att upphäva bestämmelsen genom förordningsänd-
ring.
Till följd av att 11 § kommer att upphävas bör även
straffbestämmelsen i 13 § upphävas. Eftersom denna bestämmelse
tidigare har ändrats genom lag (1991:272) krävs nu riksdagens
medverkan för att upphäva paragrafen. Lagrådet föreslår att även 14 §
upphävs genom lag eftersom denna paragraf innehåller en bestämmelse
om domstol i mål om brott mot 13 §. Det är även regeringens uppfattning
att 14 § skall upphävas och regeringen föreslår därför att så sker med
riksdagens medverkan. Frågan om upphävande av 14 § har inte varit
föremål för sedvanlig beredning men eftersom det rör sig om en ändring
helt till följd av förslagen att upphäva 11 och 13 §§ gör regeringen
bedömningen att detta inte är behövligt.
5 Ikraftträdande
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
6 Ekonomiska konsekvenser
Lagförslagen torde inte få några ekonomiska konsekvenser.

Förteckning över remissinstanserna
Följande remissinstanser har beretts möjlighet att yttra sig över Närings-
departementets promemoria Översyn av subjektiva rekvisit i straffbe-
stämmelser på sjöfartsområdet, dnr N1999/9697/RS: Hovrätten för
Västra Sverige, Gotlands tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Handens
tingsrätt, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten,
Sjöfartsverket, Sveriges Fartygsbefälsförening, Sveriges Redareförening
för mindre passagerarfartyg (SWEREF), Sveriges Redarförening och
SEKO sjöfolk.

Promemorians förslag
Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse av fartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1939:299) om förbud i vissa
fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.1
dels att 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 § 1 mom. samt 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 § 1 mom.
Utan tillstånd av Konungen eller
den Konungen därtill bemyndigat
må ej
a) svenskt fartyg eller andel däri
överlåtas till utlänning eller till
svenskt aktiebolag, vars aktiebrev
må ställas till innehavaren, eller
vars aktiekapital enligt vad aktie-
boken utvisar till mer än en tredje-
del är i utländsk ägo;
b) teckning av aktie i svenskt
aktiebolag, som äger fartyg eller
andel däri, verkställas för
utlänning eller svenskt aktiebolag,
som avses under a), ej heller
överlåtelse av dylik aktie äga rum
till utlänning eller till bolag, som
sist nämnts;
c) svenskt fartyg upplåtas till ut-
länning genom tidsbefraktning eller
till nyttjande, ej heller rätt till tids-
befraktning av svenskt fartyg eller
nyttjande därtill överlåtas å ut-
länning.
Utan tillstånd av regeringen eller
den myndighet som regeringen be-
stämmer får inte
a) ett svenskt fartyg eller en andel
däri överlåtas till en utlänning eller
till ett svenskt aktiebolag vars
aktiebrev får ställas till innehava-
ren, eller vars aktiekapital enligt
vad aktieboken utvisar till mer än
en tredjedel är i utländsk ägo;
b) en aktie i ett svenskt aktie-
bolag som äger ett fartyg eller en
andel i ett fartyg, tecknas för eller
överlåtas till en utlänning eller ett
sådant svenskt aktiebolag som av-
ses under a);

c) ett svenskt fartyg upplåtas till
en utlänning genom tidsbefraktning
eller till nyttjande; inte heller får
rätt till tidsbefraktning av ett
svenskt fartyg eller nyttjanderätt till
det överlåtas till en utlänning.

5 §2
Har i strid mot bestämmelserna i
2 § 1 mom. överlåtelse eller upp-
låtelse skett, döms överlåtaren eller
upplåtaren till böter eller fängelse i
högst ett år.

Fälles någon, som i strid mot be-
stämmelserna i 2 § 1 mom. a) eller
b) överlåtit egendom, till ansvar
enligt första stycket, må domstolen ,
efter ty skäligen finnes förklara
egendomen förverkad eller, om den
ej kan tillrättaskaffas, förplikta
honom att utgiva ersättning för
egendomens värde. Den som eljest
förbrutit sig som i första stycket
sägs må, efter ty skäligt finnes, dö-
mas att utgiva betingat vederlag.
Har överlåtelse av aktie förmed-
lats av någon, som yrkesmässigt i
kommission köper och säljer fond-
papper, skall vad i denna paragraf
är stadgat om överlåtare äga till-
lämpning å kommissionären; hava
såväl överlåtaren som förvärvaren
anlitat kommisssionär, skall vad nu
sagts gälla den som handlat för
förvärvarens räkning.
Den som i strid mot bestämmel-
serna i 2 § 1 mom. överlåtit eller
upplåtit egendom trots att han in-
sett eller borde ha insett att för-
värvaren var utlänning döms till
böter eller fängelse i högst ett år.
Om någon döms till ansvar enligt
första stycket för att i strid mot 2 §
1 mom. a) eller b) ha överlåtit
egendom, får domstolen förklara
egendomen förverkad efter vad som
kan anses skäligt. Om egendomen
inte finns i behåll, får i stället vär-
det förklaras förverkat. Domstolen
får förplikta den som i annat fall
döms enligt första stycket att betala
ett skäligt belopp till staten.

Har överlåtelse av en aktie för-
medlats av någon som yrkesmässigt
i kommission köper och säljer
fondpapper, skall vad som sägs i
denna paragraf om överlåtare till-
lämpas på kommissonären, eller
om såväl överlåtaren som
förvärvaren anlitat kommissionär,
den som handlat för förvärvarens
räkning.

6 §3
Har vad i 3 § föreskrivs inte
iakttagits vid utfärdande av teck-
ningslista, skall stiftare eller där
fråga är om ökning av aktiekapital,
ledamot i bolagets styrelse dömas
till böter.

Har på grund av aktieteckning,
som skett i strid mot bestämmel-
serna i denna lag, aktiebrev utgetts
till utlänning eller bolag, som i 2 §
1 mom. a) är nämnt, skall styrelse-
ledamot, med vars medgivande
brevet utgetts, dömas till böter eller
fängelse i högst ett år.
Har det som föreskrivs i 3 § upp-
såtligen eller av oaktsamhet inte
iakttagits vid utfärdande av en
teckningslista, skall stiftaren eller,
om det rör sig om ökning av aktie-
kapital, ledamot i bolagets styrelse
dömas till böter.
Har på grund av aktieteckning i
strid mot bestämmelserna i denna
lag aktiebrev utlämnats till en ut-
länning eller till ett sådant bolag
som sägs i 2 § 1 mom. a) skall den
styrelseledamot, som medgett att
brevet utlämnats och som insett att
förvärvaren var utlänning eller
sådant bolag som nyss nämnts,
dömas till böter eller fängelse i
högst ett år.

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1940:176) med vissa bestäm-
melser om fraktfart med svenska fartyg
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §1
Företages med fartyg resa utan
tillstånd, då sådant erfordras,
eller iakttas inte för tillstånd
uppställt villkor, döms
befälhavaren till böter eller
fängelse i högst ett år.

Har någon bjudit, legt, trugat
eller eljest uppsåtligen förlett be-
fälhavaren till förseelsen eller med
råd och dåd främjat densamma
eller har redare eller annan, som i
redares ställe haft befattning med
fartyget, med vetskap om förseel-
sen underlåtit att, såvitt det stått i
hans makt, hindra dess utförande,
dömes han till straff som i första
stycket sägs.
Där frakt för godsets fort-
skaffande eller ersättning för bog-
sering skolat enligt därom träffat
avtal tillkomma den brottslige, må
domstolen, efter ty skäligt finnes,
förplikta honom att utgiva fraktens
eller ersättningens belopp. Är den,
vilken frakten eller ersättningen
skolat tillkomma, ej förfallen till
straff efter ty ovan sägs, må han
förpliktas att av frakten eller er-
sättningen utgiva det belopp, var-
till för honom uppkommen vinst å
den olovliga åtgärden högst kan
skattas.

Har uppläggning, avrustning
eller avmönstring av fartyg skett i
strid mot vad i 3 § är föreskrivet,
döms fartygets ägare eller den,
som annars äger förfoga över far-
tyget, till böter eller fängelse i
högst ett år.
En befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet utan tillstånd
företar en resa med ett fartyg trots
att tillstånd krävs eller som upp-
såtligen eller av oaktsamhet inte
iakttar villkoren för ett sådant till-
stånd, döms till böter eller fängelse
i högst ett år.
En redare, eller någon annan
som i redarens ställe haft befatt-
ning med ett fartyg, som känt till
en sådan förseelse som avses i
första stycket men inte förhindrat
resan trots att han haft möjlighet
till det, döms till böter eller fäng-
else i högst ett år.

Om den som gjort sig skyldig till
brott enligt första eller andra
stycket på grund av avtal har rätt
till ersättning för godsbefordran
eller bogsering får domstolen,
efter vad som kan anses skäligt,
förplikta honom att till staten be-
tala ett belopp som motsvarar er-
sättningen. Om den som är be-
rättigad till ersättningen inte fälls
till ansvar enligt första eller andra
stycket får domstolen förplikta
honom att till staten betala det
belopp som hans vinst på grund av
den olovliga åtgärden högst kan
uppskattas till.
Har ett fartyg uppsåtligen eller
av oaksamhet i strid mot vad som
sägs i 3 § lagts upp, avrustats eller
mönstrats av, döms fartygets
ägare eller den som annars har
rätt att förfoga över fartyget till
böter eller fängelse i högst ett år.

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1940:176) med vissa be-
stämmelser om fraktfart med svenska fartyg
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §1
Företages med fartyg resa utan
tillstånd, då sådant erfordras,
eller iakttas inte för tillstånd
uppställt villkor, döms
befälhavaren till böter eller
fängelse i högst ett år.

Har någon bjudit, legt, trugat
eller eljest uppsåtligen förlett be-
fälhavaren till förseelsen eller med
råd och dåd främjat densamma
eller har redare eller annan, som i
redares ställe haft befattning med
fartyget, med vetskap om förseel-
sen underlåtit att, såvitt det stått i
hans makt, hindra dess utförande,
dömes han till straff som i första
stycket sägs.
Där frakt för godsets fort-
skaffande eller ersättning för bog-
sering skolat enligt därom träffat
avtal tillkomma den brottslige, må
domstolen, efter ty skäligt finnes,
förplikta honom att utgiva fraktens
eller ersättningens belopp. Är den,
vilken frakten eller ersättningen
skolat tillkomma, ej förfallen till
straff efter ty ovan sägs, må han
förpliktas att av frakten eller er-
sättningen utgiva det belopp, var-
till för honom uppkommen vinst å
den olovliga åtgärden högst kan
skattas.

Har uppläggning, avrustning
eller avmönstring av fartyg skett i
strid mot vad i 3 § är föreskrivet,
döms fartygets ägare eller den,
som annars äger förfoga över far-
tyget, till böter eller fängelse i
högst ett år.
En befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet utan tillstånd
företar en resa med ett fartyg trots
att tillstånd krävs eller som upp-
såtligen eller av oaktsamhet inte
iakttar villkoren för ett sådant till-
stånd, döms till böter eller fängelse
i högst ett år.
En redare, eller någon annan
som i redarens ställe haft befatt-
ning med ett fartyg, som känt till
en sådan förseelse som avses i
första stycket men inte förhindrat
resan trots att han haft möjlighet
till det, döms till böter eller fäng-
else i högst ett år.

Om den som gjort sig skyldig till
brott enligt första eller andra
stycket på grund av avtal har rätt
till ersättning för godsbefordran
eller bogsering får domstolen,
efter vad som kan anses skäligt,
förplikta honom att till staten be-
tala ett belopp som motsvarar er-
sättningen. Om den som är be-
rättigad till ersättningen inte fälls
till ansvar enligt första eller andra
stycket får domstolen förplikta
honom att till staten betala det
belopp som hans vinst på grund av
den olovliga åtgärden högst kan
uppskattas till.
Har ett fartyg uppsåtligen eller
av oaksamhet i strid mot vad som
sägs i 3 § lagts upp, avrustats eller
mönstrats av, döms fartygets
ägare eller den som annars har
rätt att förfoga över fartyget till
böter eller fängelse i högst ett år.

Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i
vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1939:299) om förbud i vissa
fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.
dels att 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 § 1 mom. samt 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 § 1 mom.
Utan tillstånd av Konungen eller
den Konungen därtill bemyndigat
må ej
a) svenskt fartyg eller andel däri
överlåtas till utlänning eller till
svenskt aktiebolag, vars aktiebrev
må ställas till innehavaren, eller
vars aktiekapital enligt vad aktie-
boken utvisar till mer än en tredje-
del är i utländsk ägo;
b) teckning av aktie i svenskt
aktiebolag, som äger fartyg eller
andel däri, verkställas för utlänning
eller svenskt aktiebolag, som avses
under a), ej heller överlåtelse av
dylik aktie äga rum till utlänning
eller till bolag, som sist nämnts;
c) svenskt fartyg upplåtas till ut-
länning genom tidsbefraktning eller
till nyttjande, ej heller rätt till tids-
befraktning av svenskt fartyg eller
nyttjanderätt därtill överlåtas å ut-
länning.
Utan tillstånd av regeringen eller
den myndighet som regeringen be-
stämmer får inte
a) ett svenskt fartyg eller en andel
i fartyget överlåtas till en utlänning
eller till ett svenskt aktiebolag vars
aktiekapital till mer än en tredjedel
är i utländsk ägo;

b) en aktie i ett svenskt aktie-
bolag som äger ett fartyg eller en
andel i ett fartyg, tecknas för eller
överlåtas till en utlänning eller ett
sådant svenskt aktiebolag som av-
ses under a);

c) ett svenskt fartyg upplåtas till
en utlänning genom tidsbefraktning
eller till nyttjande, inte heller får
rätt till tidsbefraktning av ett
svenskt fartyg eller nyttjanderätt till
det överlåtas till en utlänning.

5 §2
Har i strid mot bestämmelserna i
2 § 1 mom. överlåtelse eller upp-
låtelse skett, döms överlåtaren eller
upplåtaren till böter eller fängelse i
högst ett år.
Fälles någon, som i strid mot be-
stämmelserna i 2 § 1 mom. a) eller
b) överlåtit egendom, till ansvar
enligt första stycket, må domstolen
, efter ty skäligt finnes, förklara
egendomen förverkad eller, om den
ej kan tillrättaskaffas, förplikta
honom att utgiva ersättning för
egendomens värde. Den som eljest
förbrutit sig som i första stycket
sägs må, efter ty skäligt finnes,
dömas att utgiva betingat vederlag.
Har överlåtelse av aktie för-
medlats av någon, som yrkes-
mässigt i kommission köper och
säljer fondpapper, skall vad i denna
paragraf är stadgat om överlåtare
äga tillämpning å kommissionären;
hava såväl överlåtaren som för-
värvaren anlitat kommissionär,
skall vad nu sagts gälla den som
handlat för förvärvarens räkning.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet överlåter eller upplåter
egendom i strid mot bestämmel-
serna i 2 § 1 mom. döms till böter
eller fängelse i högst ett år.
Om någon döms till ansvar enligt
första stycket för att i strid mot 2 §
1 mom. a) eller b) ha överlåtit
egendom, får domstolen förklara
egendomen förverkad efter vad som
kan anses skäligt. Om egendomen
inte finns i behåll, får i stället
värdet förklaras förverkat. Dom-
stolen får förplikta den som i annat
fall döms enligt första stycket att
betala ett skäligt belopp till staten.

Har överlåtelse av en aktie för-
medlats av någon som yrkesmässigt
i kommission köper och säljer
fondpapper, skall vad som sägs i
denna paragraf om överlåtare till-
lämpas på kommissionären, eller
om såväl överlåtaren som förvärva-
ren anlitat kommissionär, den som
handlat för förvärvarens räkning.

6 §3
Har vad i 3 § föreskrivs inte
iakttagits vid utfärdande av teck-
ningslista, skall stiftare eller, där
fråga är om ökning av aktiekapital,
ledamot i bolagets styrelse dömas
till böter.

Har på grund av aktieteckning,
som skett i strid mot bestämmel-
serna i denna lag, aktiebrev utgetts
till utlänning eller bolag, som i 2 §
1 mom. a) är nämnt, skall styrelse-
ledamot, med vars medgivande
brevet utgetts, dömas till böter eller
fängelse i högst ett år.
Har det som föreskrivs i 3 § upp-
såtligen eller av oaktsamhet inte
iakttagits vid utfärdande av en
teckningslista, skall stiftaren eller,
om det rör sig om ökning av aktie-
kapital, ledamot i bolagets styrelse
dömas till böter.
Har på grund av aktieteckning i
strid mot bestämmelserna i denna
lag aktiebrev utlämnats till en ut-
länning eller till ett sådant bolag
som sägs i 2 § 1 mom. a) skall den
styrelseledamot, som uppsåtligen
eller av oaktsamhet medgett att
brevet utlämnats dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.

____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa be-
stämmelser om fraktfart med svenska fartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1940:176) med vissa be-
stämmelser om fraktfart med svenska fartyg
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §1
Företages med fartyg resa utan
tillstånd, då sådant erfordras, eller
iakttas inte för tillstånd uppställt
villkor, döms befälhavaren till
böter eller fängelse i högst ett år.

Har någon bjudit, legt, trugat
eller eljest uppsåtligen förlett be-
fälhavaren till förseelsen eller med
råd eller dåd främjat densamma
eller har redare eller annan, som i
redares ställe haft befattning med
fartyget, med vetskap om förseelsen
underlåtit att, såvitt det stått i hans
makt, hindra dess utförande, dömes
han till straff som i första stycket
sägs.
Där frakt för godsets fort-
skaffande eller ersättning för bog-
sering skolat enligt därom träffat
avtal tillkomma den brottslige, må
domstolen, efter ty skäligt finnes,
förplikta honom att utgiva fraktens
eller ersättningens belopp. Är den,
vilken frakten eller ersättningen
skolat tillkomma, ej förfallen till
straff efter ty ovan sägs, må han
förpliktas att av frakten eller er-
sättningen utgiva det belopp, vartill
för honom uppkommen vinst å den
olovliga åtgärden högst kan skattas.
Har uppläggning, avrustning eller
avmönstring av fartyg skett i strid
mot vad i 3 § är föreskrivet, döms
fartygets ägare eller den, som
annars äger förfoga över fartyget,
till böter eller fängelse i högst ett
år.
En befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet utan tillstånd
företar en resa med ett fartyg trots
att tillstånd krävs eller som upp-
såtligen eller av oaktsamhet inte
iakttar villkoren för ett sådant till-
stånd, döms till böter eller fängelse
i högst ett år.
Har en redare, eller någon annan
som i redarens ställe haft befattning
med ett fartyg, känt till en sådan
förseelse som avses i första stycket
men inte förhindrat förseelsen trots
att han haft möjlighet till det, döms
han till böter eller fängelse i högst
ett år.

Om den som gjort sig skyldig till
brott enligt första eller andra
stycket på grund av avtal har rätt
till ersättning för godsbefordran
eller bogsering får domstolen, efter
vad som kan anses skäligt, förplikta
honom att till staten betala ett be-
lopp som motsvarar ersättningen.
Om den som är berättigad till er-
sättningen inte fälls till ansvar en-
ligt första eller andra stycket får
domstolen förplikta honom att till
staten betala det belopp som hans
vinst på grund av den olovliga åt-
gärden högst kan uppskattas till.
Har uppläggning, avrustning eller
avmönstring av fartyg skett, upp-
såtligen eller av oaktsamhet, i strid
med vad som sägs i 3 §, döms far-
tygets ägare eller den som annars
har rätt att förfoga över fartyget till
böter eller fängelse i högst ett år.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)
Härigenom föreskrivs att 62 66 §§ sjömanslagen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

62 §1
Till böter döms den som bryter
mot 15 § första eller andra stycket,
20 § första stycket, 21 § första
stycket jämfört med 22 24 §, 26 §
andra stycket, 27 § tredje stycket
eller 37 §.

Till böter döms befälhavare som
bryter mot 45 §.

Sker förseelse mot 15 § första
eller andra stycket och visar
arbetsgivaren att han gjort vad på
honom skäligen ankommit för att
förhindra förseelsen, är han fri
från ansvar.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 15 § första
eller andra stycket, 20 § första
stycket, 21 § första stycket jämfört
med 22 24 §§, 26 § andra stycket,
27 § tredje stycket eller 37 § döms
till böter.
En befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot
45 § döms till böter.
Om en förseelse sker mot 15 §
första eller andra stycket döms
arbetsgivaren till böter om han
uppsåtligen eller av oaktsamhet
har underlåtit att göra vad som
skäligen kunnat krävas av honom
för att förhindra förseelsen.

63 §
Bryter befälhavare mot 37 §
första eller andra stycket eller
45 §, dömes sjömannens arbets-
givare till böter, om han känt till
eller bort känna till förseelsen och
ej visar att han gjort vad på
honom skäligen ankommit för att
förhindra förseelsen.
Åsidosättes 15 § första eller
andra stycket, 37 § första eller
andra stycket eller 45 § i fråga om
arbetstagare som är anställd av
annan än redaren, dömes redaren
till böter, om han ej visar att han
gjort vad på honom skäligen an-
kommit för att förhindra förseel-
sen.

Användes arbetstagare i far-
tygsarbete i strid mot 45 §, dömes
vårdnadshavaren till böter, om han
känt till förseelsen.
Bryter en befälhavare mot 37 §
första eller andra stycket eller
45 §, döms sjömannens arbets-
givare till böter om han uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som skäli-
gen kunnat krävas av honom för
att förhindra förseelsen.
Om 15 § första eller andra
stycket, 37 § första eller andra
stycket eller 45 § åsidosätts i fråga
om en arbetstagare som är anställd
av annan än redaren, döms redaren
till böter, om han uppsåtligen eller
av oaktsamhet har underlåtit att
göra vad som skäligen kunnat
krävas av honom för att förhindra
förseelsen.

Om en arbetstagare används i
fartygsarbete i strid mot 45 §,
döms vårdnadshavaren till böter,
om han känt till förseelsen.

64 §
Till böter eller fängelse i högst
sex månader dömes ledamot av
fartygsnämnd, som vid sin med-
verkan i nämnden är partisk eller
brister i omsorg.
Ledamot av fartygsnämnd får ej
obehörigen yppa vad han har er-
farit i denna egenskap.
En ledamot av fartygsnämnden,
som vid sin medverkan i nämnden
är partisk eller brister i omsorg,
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
En ledamot av fartygsnämnden
får inte obehörigen yppa vad han
har fått veta i denna egenskap.

65 §
Medtager sjöman i strid mot
51 § första stycket gods, som kan
utsätta fartyget, ombordvarande
eller last för äventyr eller vålla
oordning ombord, dömes till böter
eller fängelse i högst sex månader.
En sjöman som i strid mot 51 §
första stycket uppsåtligen eller av
oaktsamhet tar med sig gods, som
kan utsätta fartyget, ombord-
varande eller last för fara eller
vålla oordning ombord, döms till
böter eller fängelse i högst sex
månader.

66 §
Till böter eller fängelse i högst
sex månader dömes den som miss-
brukar rätten att bruka våld enligt
53 § första stycket eller att taga
någon i förvar ombord enligt 54 §.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet missbrukar rätten att
bruka våld enligt 53 § första
stycket eller att ta någon i förvar
ombord enligt 54 §, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1985:126) om åtgärder till
skydd för svensk sjöfart
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1985:126) om åtgärder till skydd
för svensk sjöfart skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Den som bryter mot en
föreskrift som har meddelats med
stöd av denna lag döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Åtal får väckas endast efter
förordnande av regeringen
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot en före-
skrift som har meddelats med stöd
av denna lag döms till böter eller
fängelse i högst sex månader. Åtal
får väckas endast efter
förordnande av regeringen
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1989:532) om tillstånd för anställ-
ning på fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
Den som har en utlänning i sin
tjänst trots att utlänningen inte har
föreskrivet anställningstillstånd
döms till böter eller, när omstän-
digheterna är försvårande, till
fängelse i högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet har en utlänning an-
ställd trots att utlänningen inte har
föreskrivet anställningstillstånd
döms till böter eller, när omstän-
digheterna är försvårande, till
fängelse i högst ett år.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:19) om begränsning
av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland
Härigenom föreskivs att 2 § lagen (1996:19) om begränsning av rätten
att bedriva linjesjöfart på Gotland skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Den som bryter mot föreskrift
som har meddelats med stöd av
1 § döms till böter.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot en före-
skrift som har meddelats med stöd
av 1 § döms till böter.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i kungörelsen (1952:581) med vissa
föreskrifter angående räddning ur sjönöd och avvärjande av
sjötrafiken hotande fara m.m. (sjönödskungörelse)
Härigenom föreskrivs att 13 § kungörelsen (1952:581) med vissa före-
skrifter angående räddning ur sjönöd och avvärjande av sjötrafiken
hotande fara m.m. (sjönödskungörelse)1 skall upphöra att gälla den
31 december 2000.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-04-04

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 23 mars 2000 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot över-
låtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om
fraktfart med svenska fartyg,
3. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),
4. lag om ändring i lagen (1985:126) om åtgärder till skydd för svensk
sjöfart,
5. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på
fartyg,
6. lag om ändring i lagen (1996:19) om begränsning av rätten att be-
driva linjesjöfart på Gotland,
7. lag om ändring i kungörelsen (1952:581) med vissa föreskrifter
angående räddning ur sjönöd och avvärjande av sjötrafiken hotande fara
m.m. (sjönödskungörelse).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Agneta
Pålsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om förbud i vissa fall mot över-
låtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.
5 §
I andra stycket sista meningen föreskrivs att den som eljest förbrutit sig
som i första stycket sägs må efter ty skäligt finnes dömas att utge
betingat vederlag. I remissen föreslås att lagtexten ändras så att
domstolen får förplikta den som i annat fall döms enligt första stycket att
betala ett skäligt belopp till staten.
Ändringarna har angetts vara av språklig art. Som meningen utformats
har den emellertid kommit att innebära ändring i sak. Bl.a. har anknyt-
ningen till det avtalade vederlaget för upplåtelse av fartyg eller över-
låtelse av vissa rättigheter fallit bort. Som bestämmelsen nu utformats
kan domstolen förplikta den som brutit mot bestämmelsen i första stycket
att utge ett högre belopp än det avtalade vederlaget. Lagändringen inne-
bär således en skärpning. Lagrådet förordar att bestämmelsen ges en
annan utformning.
I tredje stycket av paragrafen finns bestämmelser om ansvar för kom-
missionär som medverkat vid överlåtelse av aktie. Det är emellertid
oklart om bestämmelsen innebär att såväl kommissionären som överlåta-
ren kan ställas till ansvar eller om detta i förevarande fall endast gäller
kommissionären. Även det andra ledet av bestämmelsen, vilket tar sikte
på det fallet att såväl överlåtaren som förvärvaren anlitat kommissionär,
är svårtolkat. Ordalydelsen ger närmast vid handen att det i sådant fall
endast är den kommissionär som anlitats av förvärvaren som kan ställas
till ansvar. Det kan dessutom ifrågasättas om inte syftet med bestämmel-
sen kan uppnås redan genom tillämpning av medverkansbestämmelserna
i 23 kap. 4 § brottsbalken (jfr vad som anförs i avsnitt 4.2 i remissen).
Lagrådet anser att bestämmelsen, om den anses böra behållas, i vart fall
måste ses över i det fortsatta lagstiftningsarbetet så att de angivna oklar-
heterna undanröjs.

6 §
I andra stycket straffbeläggs utgivande av aktiebrev till utlänning på
grund av aktieteckning i strid med bestämmelserna i denna lag. I den nu
föreslagna lydelsen har av språkliga skäl ordet utgetts bytts ut mot
utlämnats . Orden utge och utlämna är emellertid i detta sammanhang
inte synonyma. I aktiebolagslagen (1975:1385), ABL, är ordet utge när-
mast synonymt med emittera (se t.ex. 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § ABL).
Ordet utlämnas används i ABL när det gäller att beteckna ett fysiskt
överlämnande av en aktie. Enligt Lagrådets mening bör samma termino-
logi användas i förevarande lag som i ABL. Lagrådet förordar att ordet
utgetts behålls i stycket.
Förslaget till lag om ändring i lagen med vissa bestämmelser om frakt-
fart med svenska fartyg
I 4 § tredje stycket finns för närvarande och enligt förslaget
bestämmelser om att domstol får förplikta den som är berättigad till
ersättning för godsbefordran eller bogsering att betala visst belopp till
staten. I styckets första mening avses det fallet att den
ersättningsberättigade gjort sig skyldig till brott enligt första eller andra
stycket i paragrafen. Andra meningen gäller det fallet att den
ersättningsberättigade inte fälls till ansvar enligt något av dessa två
stycken. Då kan han förpliktas betala det belopp som hans vinst på grund
av en olovlig åtgärd kan uppskattas till. Bestämmelsen kan ses som en
regel om förverkande av vinning, något som normalt förutsätter att ett
brott föreligger (jfr 36 kap. 1 § brottsbalken och 6 § första stycket
narkotikastrafflagen 1968:64). Med hänsyn till att det för
betalningsskyldighet enligt andra meningen i 4 § tredje stycket
förevarande lag inte krävs att det föreligger ett brott, kan det sättas i fråga
om inte bestämmelsen innebär en alltför långtgående möjlighet att ålägga
betalning.
Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen
62 71 §§ innehåller straffbestämmelser. I remissen föreslås att i 62
64 §§ förs in vilka subjektiva rekvisit som krävs för att en gärning skall
utgöra brott. Lagrådet har inget att erinra mot att så sker. Lagrådet vill
dock tillägga att den straffrättsliga regleringen i sjömanslagen är svår-
överskådlig och den ter sig i vissa fall föråldrad. Bestämmelserna i 62
71 §§ bör därför i lämpligt sammanhang bli föremål för en översyn.

62 §
I första stycket föreskrivs att den som bryter mot bl.a. 15 § första eller
andra stycket döms till böter. Bestämmelsen föreslås kompletteras med
de subjektiva rekvisiten uppsåt och oaktsamhet.
Enligt tredje stycket i den nu föreslagna lydelsen kan, om förseelse
sker mot ovannämnda lagrum, arbetsgivaren dömas till böter om han
uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som skäligen
kunnat krävas av honom. Första stycket omfattar emellertid även för-
seelse av en arbetsgivare. När nu i första stycket införs ett uttryckligt
oaktsamhetsrekvisit synes tredje stycket inte längre fylla någon funktion.
Lagrådet föreslår därför att i det fortsatta lagstiftningsarbetet närmare
övervägs om tredje stycket kan utgå ur paragrafen.

63 §
Om en befälhavare bryter mot vissa angivna bestämmelser döms enligt
första stycket sjömannens arbetsgivare till böter om han känt till eller
bort känna till förseelsen och inte visar att han gjort vad som krävs av
honom för att förhindra förseelsen. I remissförslaget byts nu exculpa-
tionsregeln ut mot ett ansvar för såväl uppsåtlig som oaktsam underlåten-
het att ingripa. Såsom bestämmelsen utformats kommer emellertid oakt-
samhetsrekvisitet att gälla även i fråga om arbetsgivarens vetskap om
förseelsen. Om detta varit avsikten framgår inte av motiven till be-
stämmelsen. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör därför syftet med be-
stämmelsen klargöras. Lagrådet förordar att bestämmelsens utformning
övervägs på nytt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder till skydd för svensk
sjöfart
Lagrådet lämnat förslaget utan erinran.
Förslaget till lag om ändring i lagen om tillstånd för anställning på far-
tyg
4 § föreslås att den som har en utlänning anställd utan att denne har före-
skrivet anställningstillstånd skall kunna ställas till ansvar inte endast då
gärningen begåtts med uppsåt utan även då den begåtts av oaktsamhet.
Förslaget sammanhänger med bestämmelsen i 1 kap. 2 § första stycket
brottsbalken, enligt vilken en gärning, om inte annat är särskilt före-
skrivet, skall anses som brott endast om den begåtts uppsåtligen. 4 § har
sin motsvarighet i 10 kap. 1 § tredje stycket utlänningslagen (1989:529),
vari föreskrivs ansvar för den som har en utlänning i sin tjänst fastän ut-
länningen inte har föreskrivet arbetstillstånd. Denna senare bestämmelse
synes inte ha ändrats och omfattar således endast uppsåtliga gärningar.
Enligt Lagrådets mening bör det subjektiva rekvisitet utformas på likartat
sätt i utlänningslagen respektive i den nu aktuella lagen. Om ingen änd-
ring övervägs av 10 kap. 1 § tredje stycket utlänningslagen bör sålunda
den föreslagna ändringen inte genomföras. Lagrådet vill dessutom till-
lägga att vad som anförs i remissen om ett starkt samhällsintresse av att
bestämmelserna om den reglerade invandringen inte kringgås inte i sig
visar att det finns ett behov av att straffbelägga även oaktsamma gär-
ningar. En mera noggrann analys bör göras i det fortsatta lagstiftnings-
arbetet.
Förslaget till lag om ändring i lagen om begränsning av rätten att be-
driva linjesjöfart på Gotland
Denna lag har stiftats efter det att 1 kap. 2 § första stycket brottsbalken
fick sin nuvarande lydelse, vilken har föranlett förslaget. Det får därför
förutsättas att avsikten vid lagens tillkomst har varit att endast uppsåtliga
brott skall vara straffbara (jfr prop. 1995/96:44 s. 16). Det är också svårt
att se att det skulle vara aktuellt med straffsanktion för den som av oakt-
samhet underlåter att göra föreskriven anmälan till Sjöfartverket, den
situation som den utvidgade kriminaliseringen åsyftar enligt remissen
(avsnitt 4.6). Lagrådet kan därför inte tillstyrka den föreslagna ändringen
av 2 §.
Förslaget till lag om ändring i sjönödskungörelsen
Lagrådet har ingen erinran mot att 13 § upphävs men vill sätta i fråga om
inte också 14 § bör upphävas genom lag, eftersom denna paragraf inne-
håller en bestämmelse om domstol i mål om brott mot 13 § (jfr 11 kap.
4 § regeringsformen).

Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon,
Lövdén och Ringholm.

Föredragande: statsrådet Rosengren

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:116 Subjektiva rekvisit i
vissa straffbestämmelser på sjöfartsområdet.

1 Senaste lydelse av 7 § 1991:254.
2 Senaste lydelse 1991:254.
3 Senaste lydelse 1991:254.
1 Senaste lydelse 1991:256.
1 Senaste lydelse 1982:342.
2 Senaste lydelse 1975:739.
1 Senaste lydelse av
13 § 1991:272
14 § 1995:352.
1 Senaste lydelse av 7 § 1991:254.
2 Senaste lydelse 1991:254.
3 Senaste lydelse 1991:254.
1 Senaste lydelse 1991:256.
1 Senaste lydelse 1991:256.
Senaste lydelse av 7 § 1991:254.
2 Senaste lydelse 1991:254.
3 Senaste lydelse 1991:254.
1 Senaste lydelse 1991:256.
1 Senaste lydelse 1982:342.
Senaste lydelse 1975:739.
1 Senaste lydelse av 13 § 1991:272.
Prop. 1999/2000:116

19

1

Prop. 1999/2000:

41

41

Prop. 1999/2000:116
Bilaga 1

20

42

41

41

Prop. 1999/2000:116
Bilaga 2

26

42

42

42

41

41

Prop. 1999/2000:116
Bilaga 3

36

42

41

41

Prop. 1999/2000:116
Bilaga 4

40

42

41

41

Prop. 1999/2000:116

41

41

Prop. 1999/2000:116

42

41