Regeringens proposition
1999/2000:105

Vissa punktskattefrågor

Prop.

1999/2000:105

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 april 2000

Göran Persson

Bosse Ringholm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom en ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker förtydligas att
kravet att verksamheten i en exportbutik skall bedrivas av en godkänd
upplagshavare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt och lagen
(1994:1564) om alkoholskatt, endast gäller i fall alkohol- eller tobaksva-
ror säljs i butiken. Det är endast i sådana fall butiken skall vara ett god-
känt skatteupplag enligt dessa lagar. Vidare föreslås det bli tillåtet att i
exportbutikema sälja andra beskattade varor än alkoholdrycker till EU-
resenärer. Leveranser av varor som ingår i exportbutikssortiment skall
kunna ske mervärdesskattefritt till exportbutikema även om varorna sena-
re kommer att säljas med mervärdesskatt till EU-resenärer.

I propositionen föreslås att skattefrihet skall gälla för alkohol- och to-
baksvaror som provianterats utan skatt och som därefter förstörts genom
olyckshändelse eller force majeure. Ändringen utgör en anpassning till
vad som gäller i Danmark och Finland.

I propositionen föreslås också lagändringar i anledning av riksdagens
beslut om att punktskatteverksamheten organisatoriskt skall föras över till
Riksskatteverket.

Den nuvarande produktionsskatten på kärnkraft läggs om till en effekt-
skatt som baseras på den termiska effekten i kämkraftsreaktorema. Om-
läggningen från en rörlig skatt till en fast skatt är avsedd att minska ris-
ken för snedvridningar i elproduktionssystemet. Skatteintäkterna antas bli
i stort sett oförändrade.

För personbilar och lätta bussar med en tjänstevikt om högst 2 470 ki-
logram samt lätta lastbilar med en tjänstevikt om högst 1 275 kilogram
som uppfyller kraven för miljöklass 1 enligt 2 a § bilavgaslagen
(1986:1386) föreslås en skattelättnad i fordonsskattelagen (1988:327).

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 105

Skattelättnad ges med 3 500 kronor om skatteplikt inträder för första
gången under år 2000 och med 1 500 kronor om skatteplikt inträder för
första gången under år 2001. För personbilar och lätta bussar med en
tjänstevikt överstigande 2 470 kilogram samt lätta lastbilar med en tjäns-
tevikt överstigande 1 275 kilogram som uppfyller kraven för miljöklass 1
enligt 2 a § bilavgaslagen föreslås en skattelättnad i fordonsskattelagen
med 3 500 kronor om skatteplikt inträder för första gången under år 2001
och med 1 500 kronor om skatteplikt inträder för första gången under år
2002.

Ett avtal mellan Sverige och övriga länder i EU som tar ut en vägavgift
föranleder att det i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga for-
don införs en bestämmelse om att det tas ut en 50 procent lägre vägavgift
under två års tid för grekiska tunga fordon. Det föreslås också att det in-
förs en möjlighet till nedsättning av obetald vägavgift när vägavgiftsplikt
upphört, innebärande att det endast är vägavgift för den tid fordonet varit
avgiftspliktigt som skall utkrävas. Vidare föreslås att vägavgiften även
kan sättas ned när ett fordons beskaffenhet ändras så att avgift skall tas ut
med annat belopp. Slutligen föreslås att återbetalning av vägavgift sker
från tidpunkten när avgiftsplikten upphörde och inte som för närvarande
från tidpunkten när vägavgiftsbeviset kom in till beskattningsmyndighe-
ten.

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 aviserat att jordbru-
ket från och med den 1 juli 2000 skall ges samma reduktion av energi-
och koldioxidskattema som industrin och växthusnäringen för närvarande
för förbrukning av el och bränslen för uppvärmning. I propositionen be-
handlas lagstiftningsfrågor i anledning av denna omläggning.

Företag som bedriver jord-, skogs- och vattenbruksverksamhet föreslås
omfattas av skattelättnaderna. Företagen får del av skattelättnaderna för
bränslen och el genom att ansöka om återbetalning av skatt. Återbetal-
ningen av skatt på bränslen sker per kalenderkvartal. De villkor som i dag
gäller för industrin föreslås tillämpas även för jord-, skogs- och vatten-
bruksverksamhetema, dvs. rätt till återbetalning föreligger endast när
ersättningen för ett kalenderkvartal uppgår till minst 1 000 kr. För skatten
på el föreslås som huvudregel att återbetalningen sker på årsbasis, med
möjlighet för företag med förbrukning i större omfattning att få återbetal-
ning kvartalsvis. Vad gäller återbetalning av elskatt införs det en admi-
nistrativ gräns, som innebär att endast den del av skattebeloppet som
överstiger 1 000 kr per år betalas tillbaka.

Prop. 1999/2000:105

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:105

1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................7

2 Lagtext...............................................................................................8

2.1 Förslag till lag om skatt på termisk effekt i

kämkraftsreaktorer..............................................................8

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter..............................9

2.3 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)........................................................................ 19

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam............................................20

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:820) om

skatt på spel.......................................................................21

2.6 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

(1980:343)........................................................................22

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om

skatt på gödselmedel.........................................................23

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter..........24

2.9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327)........................................................................25

2.10 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen

(1990:137)........................................................................27

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om

skatt på ränta på skogskontomedel m.m...........................28

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 30

2.13 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)........................................................................31

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import, m.m.......................................35

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt........................................................................36

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt.......................................................................38

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av viss privatinförsel.....................................40

2.18 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)... 41

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi...................................................................43

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) om

mervärdesskattekonton för kommuner och landsting.......48

2.21 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483)........................................................................49

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift för vissa tunga fordon.......................................50

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om

förhandsbesked i skattefrågor...........................................52

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om

punktskattekontroll m.m. av alkoholvaror,
tobaksvaror och mineraloljeprodukter..............................53

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om

exportbutiker.....................................................................54

2.26 Förslag till lag om upphävande av vissa lagar om

lagerskatt på bränslen.......................................................56

2.27 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:40) om

tillfällig kompensation for viss energiskatt.......................57

3 Ärendet och dess beredning............................................................58

4 Justeringar i regelsystemet för exportbutiker..................................61

5 Skattefrihet för proviantvaror som förstörts genom

olyckshändelse eller force majeure.................................................66

6 Omläggning till effektskatt..............................................................68

6.1 Skattebasen.......................................................................69

6.2 Vem som skall vara skattskyldig......................................70

6.3 Skattenivå.........................................................................70

6.4 Betalning av effektskatten................................................71

6.5 Skattebefrielse vid onormala driftsstopp..........................71

6.6 Offentlig-finansiella effekter............................................72

7 Punktskatteverksamhetens organisatoriska inplacering..................73

7.1 Bakgrund..........................................................................73

7.2 Omprövning och överklagande.........................................73

7.3 Överprövning av beslut....................................................75

7.4 Besvärsordningen vid vissa punktskattebeslut.................75

7.5 Punktskatterevision...........................................................77

7.6 F örhandsbesked................................................................78

8 Trafikbeskattning............................................................................79

8.1 Skattelättnad för bilar i miljöklass 1.................................79

8.2 Vägavgiftens storlek samt nedsättning och

återbetalning av vägavgift.................................................85

8.3 Offentlig-finansiella effekter............................................88

9 Omläggning av jordbrukets energibeskattning...............................89

9.1 Begreppet jordbruksnäringen m.m...................................89

9.2 Skattelättnaderna på bränslen...........................................93

9.2.1 Bakgrund........................................................93

9.2.2 Valet mellan försäkrans-och

återbetalningssystem.......................................95

9.2.3 Närmare regler för återbetalning av skatt på

bränslen som förbrukats inom jordbruket.......96

9.3 Skattelättnaderna på el......................................................98

9.3.1 Elförbrukning.................................................98

9.3.2 Val av system för skatteåterföringen..............99

9.3.3 Regler för återbetalning av energiskatten på

el som förbrukats inom jordbruket...............102

9.4 Ikraftträdande m.m.........................................................105

9.5 Offentlig-finansiella effekter..........................................105

Prop. 1999/2000:105

10 Offentlig-finansiella effekter.........................................................106

11 F örfattningskommentar.................................................................107

11.1 Förslaget till lag om skatt på termisk effekt i

kämkraftsreaktorer..........................................................107

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter..........................108

11.3 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)...................................................................... 110

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam..........................................111

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:820) om

skatt på spel.....................................................................111

11.6 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen

(1980:343)...................................................................... 111

11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om

skatt på gödselmedel.......................................................112

11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter........112

11.9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327)...................................................................... 112

11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om

skatt på ränta på skogskontomedel m.m.........................113

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt for utomlands bosatta artister m.fl.l 13

11.12 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)...................................................................... 114

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import..............................................115

11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt......................................................................116

11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt.....................................................................117

11.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av privatinforsel...........................................117

11.17 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen

(1994:1738).................................................................... 117

11.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi.................................................................118

11.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1518) om

mervärdesskattekonton for kommuner och landsting.....121

11.20 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483)...................................................................... 121

11.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift for vissa tunga fordon.....................................122

11.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189) om

förhandsbesked i skattefrågor.........................................122

11.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.....123

Prop. 1999/2000:105

11.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:445) om

exportbutiker...................................................................123

11.25 Förslaget till lag om upphävande av vissa lagar om

lagerskatt på bränslen.....................................................123

11.26 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:40) om

tillfällig kompensation för viss energiskatt.....................123

Bilaga 1 Lagförslagen i promemorian Justeringar i

regelsystemet för exportbutiker......................................124

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande

promemorian Justeringar i regelsystemet för

exportbutiker..................................................................134

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser beträffande

promemorian Skattefrihet för provianterade varor som
förstörts genom olyckshändelse och force majeure........135

Bilaga 4 Lagförslaget i promemorian Skatt på termisk effekt

vid kämkraftsreaktorer...................................................136

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser till

Trafikbeskattningsutredningens delbetänkande Bilen,
miljön och säkerheten (SOU 1997:126) och
slutbetänkande Bilen, miljön och säkerheten

(SOU 1999:62)............................................................... 137

Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag...........................................138

Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag...........................................177

Bilaga 8 Lagrådets yttranden........................................................181

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1999.........189

Rättsdatablad.........................................................................................190

Prop. 1999/2000:105

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om skatt på termisk effekt i kämkraftsreaktorer,

2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,

3. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

4. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

5. lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel,

6. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

7. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

8. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,

9. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

10. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),

11. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskon-
tomedel m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för ut-
omlands bosatta artister,

13. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

14. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,

15. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

16. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

17. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss priva-
tinförsel,

18. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

19. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

20. lag om ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting,

21. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:438),

22. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon,

23. lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrå-
gor,

24. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av
transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,

25. lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker,

26. lag om upphävande av vissa lagar om lagerskatt på bränslen,

27. lag om upphävande av lagen (1994:40) om tillfällig kompensation
för viss energiskatt.

Prop. 1999/2000:105

Lagtext

Prop. 1999/2000:105

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om skatt på termisk effekt i kärn-
kraftsreaktorer

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skatt skall betalas till staten enligt denna lag på den termiska ef-
fekten i en kämkraftsreaktor. Med termisk effekt avses i denna lag
kämkraftsreaktoms värmeproduktionsförmåga.

2 § Skatt skall betalas för varje kalendermånad som tillstånd fmns att
inneha och driva en kämkraftsreaktor. Om driftstillståndet har löpt ut
eller återkallats före slutet på en kalendermånad, upphör skattskyldig-
heten vid denna tidpunkt.

Skatten utgör för varje kalendermånad 5 514 kronor per megawatt
av den högsta tillåtna termiska effekten i kämkraftsreaktom. Om den
högsta tillåtna termiska effekten inte har fastställts, får beskattnings-
myndigheten beräkna effekten efter jämförelse med reaktorer för vilka
sådan effekt har fastställts.

3 § Skattskyldig är den som har tillstånd att inneha och driva en käm-
kraftsreaktor.

Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattnings-
myndigheten.

4 § Regler för förfarandet vid beskattningen fmns i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter.

5 § Om en kämkraftsreaktor har varit ur drift under en sammanhäng-
ande period av mer än 90 kalenderdygn, far avdrag med 181 kronor
per megawatt av den termiska effekten göras för det antal kalender-
dygn som överstiger 90.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Genom lagen upphävs
lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraft-
verk.

2. Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen.

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1, 5 och 7 §§, 2 kap. 1, 2, 3, 6, 7,och 8
§§ 3 kap. 6 a och 16 §§, 5 kap. 1 och 5 §§ samt 8 kap. 1, 6, 8 och 9 §§
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

1 kap.

Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen

(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss
elektrisk kraft, lagen (1983:1053)
om skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)
om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen

(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,

1 §‘

Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, bil-
skrotningslagen (1975:343), lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel, lagen
(1984:410) om skatt på bekämp-
ningsmedel, 2 § första stycket 6
lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel, lagen
(1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m.,
lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt, la-
gen (1994:1776) om skatt på ener-
gi, lagen (1995:1667) om skatt på
naturgrus, lagen (1999:673) om
skatt på avfall, lagen (2000:000)
om skatt på termisk effekt i kärn-
kraftsreaktorer.

Senaste lydelse 1999:674.

lagen (1988:1567) om miljöskatt
på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, la-
gen (1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel, lagen (1990:662) om skatt
på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vis-
sa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m.,
lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1992:1479) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:1438) om die-
seloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:1439) om lagerskatt på die-
selolja, lagen (1994:1563) om to-
baksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776)
om skatt på energi, lagen
(1995:1132) om lagerskatt på die-
selolja för förbrukning i vissa
motordrivna fordon, lagen
(1995:1667) om skatt på naturgrus,
lagen (1999:673) om skatt på av-
fall.

2. lagen (1967:340) om pris-
reglering på jordbrukets område,
lagen (1974:226) om prisreglering
på fiskets område, lagen
(1990:615) om avgifter på vissa
jordbruksprodukter m.m., lagen
(1990:616) om införande av lagen
(1990:615) om avgifter på vissa
jordbruksprodukter m.m., lagen
(1994:1704) om lageravgift på
vissa jordbruksprodukter, lagen
(1982:349) om återvinning av
dryckesförpackningar av alumini-

Prop. 1999/2000:105

2. lagen (1982:349) om återvin-
ning av dryckesförpackningar av
aluminium, lagen (1994:1704) om
lageravgift på vissa jordbrukspro-
dukter.

um.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som ut-
färdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker
från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

Prop. 1999/2000:105

Den myndighet som i första instans skall besluta om beskattning enligt

denna lag (beskattningsmyndighet)

1. när det gäller författningarna i
1 § första stycket 1, Skattemyndig-
heten i Gävle,

2. när det gäller lagen
(1974:226) om prisreglering på
fiskets område, fiskeriverket samt
när det gäller övriga författningar i
1 § första stycket 2, statens Jord-
bruksverk, med undantag för de
fall då Skattemyndigheten i Gävle
förordnats till beskattningsmyn-
dighet enligt lagen (1990:615) om
avgifter på vissa jordbrukspro-
dukter m.m.

Hos Jordbruksverket eller Fis-
keriverket skall det finnas ett all-
mänt ombud som för det allmännas
talan hos förvaltningsdomstol i
mål och ärenden enligt denna lag i
vilka Jordbruksverket eller Fiske-
riverket är beskattningsmyndighet.

Regeringen eller den myndighet
det allmänna ombudet och ersättare

7§³

Hos Statens Jordbruksverk skall
det finnas ett allmänt ombud som
för det allmännas talan hos för-
valtningsdomstol i mål och ären-
den enligt denna lag i vilka Statens
Jordbruksverk är beskattnings-
myndighet.

som regeringen bestämmer förordnar
för denne.

2 kap.

1 §⁴

Den som är skattskyldig skall
redovisa skatten till beskattnings-
myndigheten genom att lämna de-
klaration. Särskilda bestämmelser
gäller i fråga om skatt enligt lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier och lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.

Om deklarationsskyldighet i visst
skattskyldig föreskrivs i 6 § första st?

1. när det gäller författningarna i

1 § första stycket 1, Riksskatte-
verket,

2. när det gäller författningar i
1 § första stycket 2, Statens Jord-
bruksverk.

Den som är skattskyldig skall
redovisa skatten till beskattning-
smyndigheten genom att lämna
deklaration. Särskilda bestämmel-
ser gäller i fråga om lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon.

fall för den som är registrerad som

2§⁵

Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda tidsperioder
(redovisningsperioder).

Första stycket gäller dock inte i Första stycket gäller dock inte i

² Senaste lydelse 1998:236.

³ Senaste lydelse 1998:190.

⁴ Senaste lydelse 1994:1791.

⁵ Senaste lydelse 1994:1786.

fråga om skatt på lotterivinster,
skatt enligt lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m. eller
stämpelskatt på aktier och inte
heller for avgifter som tas ut enligt
författningarna i 1 kap 1 § första
stycket 2 i den mån Jordbruksver-
ket eller Fiskeriverket meddelar
avvikande bestämmelser.

fråga om skatt på lotterivinster,
skatt enligt lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m. och
inte heller för avgifter som tas ut
enligt författningarna i 1 kap 1 §
första stycket 2 i den mån Statens
Jordbruksverk meddelar avvikande
bestämmelser.

Prop. 1999/2000:105

Särskilda bestämmelser gäller för vissa skattskyldiga enligt lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och la-
gen (1994:1776) om skatt på energi.

För skatt enligt författningarna i
1 kap. 1 § första stycket 1 är ka-
lendermånad redovisningsperiod.
Särskilda bestämmelser gäller i
fråga om skatt enligt lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om
skatt på spel, lagen (1982:691) om
skatt på vissa kassettband, lagen
(1983:1053) om skatt på omsätt-
ning av vissa värdepapper, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-
miebetalningar, lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel och lagen (1999:673) om
skatt på avfall.

För avgifter enligt författningar-
na i 1 kap. 1 § första stycket 2 är
kalendermånad redovisningsperiod
om Jordbruksverket eller Fiskeri-
verket inte föreskriver något annat.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far för
sådana skattskyldiga som kan be-
räknas redovisa skatt med låga
belopp medge att redovisningspe-
rioden tills vidare skall vara ett
halvt eller ett helt beskattningsår.
Riksskatteverket, Jordbruksverket
eller Fiskeriverket får meddela
föreskrifter om redovisningsperiod
för fall då den skattskyldige har
försatts i konkurs.

3§⁶

För avgifter enligt författningar-
na i 1 kap. 1 § första stycket 2 är
kalendermånad redovisningsperiod
om Statens Jordbruksverk inte
föreskriver något annat.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far för
sådana skattskyldiga som kan be-
räknas redovisa skatt med låga
belopp medge att redovisningspe-
rioden tills vidare skall vara ett
halvt eller ett helt beskattningsår.
Riksskatteverket eller Statens
Jordbruksverk far meddela före-
skrifter om redovisningsperiod för
fall då den skattskyldige har för-
satts i konkurs.

Senaste lydelse 1999:674.

6§⁷

Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om skatteredo-
visningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig händelse
lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskattningsmyndig-
heten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för
redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa.

Prop. 1999/2000:105

Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket,
Jordbruksverket eller Fiskeriver-
ket. Efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller skattemyn-
dighet som Riksskatteverket be-
stämmer far deklaration avges i
form av ett elektroniskt dokument.

Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket eller
Statens Jordbruksverk. Efter sär-
skilt medgivande av Riksskatte-
verket eller skattemyndighet som
Riksskatteverket bestämmer får
deklaration avges i form av ett
elektroniskt dokument. En sådan

deklaration far tas emot av Riks-
skatteverket för skattemyndighe-
tens räkning.

En sådan deklaration får tas emot
av Riksskatteverket för skatte-
myndighetens räkning.

Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som

gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och ut-
ställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

Deklarationen skall ta upp be-
skattningsvärde, beskattningsvikt
eller annan grund som gäller för
beräkning av skatten, skattens
bruttobelopp och yrkade avdrag
samt skattens nettobelopp. Riks-
skatteverket, Jordbruksverket eller
Fiskeriverket far föreskriva att
grunderna för skatteberäkningen,
bruttobeloppen och de yrkade av-
dragen skall delas upp på särskilda
poster. Riksskatteverket, Jord-
bruksverket eller Fiskeriverket far
vidare föreskriva att deklarationen
skall innehålla uppgift om varula-
ger.

I fråga om avgifter enligt för-
fattningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 2 får Jordbruksverket eller
Fiskeriverket föreskriva att uppgift
enligt första stycket inte skall tas
upp i deklarationen.

Deklarationen skall ta upp be-
skattningsvärde, beskattningsvikt
eller annan grund som gäller för
beräkning av skatten, skattens
bruttobelopp och yrkade avdrag
samt skattens nettobelopp. Riks-
skatteverket eller Statens Jord-
bruksverk får föreskriva att grun-
derna för skatteberäkningen, brut-
tobeloppen och de yrkade avdra-
gen skall delas upp på särskilda
poster. Riksskatteverket eller Sta-
tens Jordbruksverk får vidare före-
skriva att deklarationen skall inne-
hålla uppgift om varulager.

I fråga om avgifter enligt för-
fattningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 2 får Statens Jordbruksverk
föreskriva att uppgift enligt första
stycket inte skall tas upp i deklara-
tionen.

Senaste lydelse 1997:492.

Senaste lydelse 1993:462.

Skattens nettobelopp skall i deklarationen avrundas till närmast lägre
hela krontal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far före-
skriva att till deklarationen skall fogas en förteckning med uppgifter om
de varor som omfattas av deklarationen.

De deklarationsskyldiga bör utöver vad deklarationsformuläret föran-
leder meddela de upplysningar som kan vara av betydelse för att skatten
skall kunna bestämmas till ett riktigt belopp.

Prop. 1999/2000:105

Deklarationer som avser skatt
enligt författningarna i 1 kap. 1 §
första stycket 1 skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten se-
nast den tjugofemte i månaden
efter redovisningsperiodens slut
eller, när skatteredovisningen inte
avser redovisningsperioder, senast
tjugofem dagar efter den skatte-
pliktiga händelsen. Deklarationer
som avser skatt enligt lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt eller
lagen (1994:1776) om skatt på
energi skall dock ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
den tjugonde i månaden efter re-
dovisningsperiodens slut. Särskil-
da bestämmelser gäller i fråga om
skatt enligt lagen (1984:351) om
totalisatorskatt och enligt lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier samt för vissa skattskyldiga
enligt lagen om tobaksskatt, lagen
om alkoholskatt och lagen om
skatt på energi.

I fråga om avgifter enligt för-
fattningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 2 bestämmer Jordbruks-
verket eller Fiskeriverket deklara-
tionstiden.

8§⁹

Deklarationer som avser skatt
enligt författningarna i 1 kap. 1 §
första stycket 1 skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten se-
nast den tjugofemte i månaden
efter redovisningsperiodens slut
eller, när skatteredovisningen inte
avser redovisningsperioder, senast
tjugofem dagar efter den skatte-
pliktiga händelsen. Deklarationer
som avser skatt enligt lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt eller
lagen (1994:1776) om skatt på
energi skall dock ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
den tjugonde i månaden efter re-
dovisningsperiodens slut. Särskil-
da bestämmelser gäller för vissa
skattskyldiga enligt lagen om to-
baksskatt, lagen om alkoholskatt
och lagen om skatt på energi.

I fråga om avgifter enligt för-
fattningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 2 bestämmer Statens Jord-
bruksverk deklarationstiden.

3 kap.

6a§¹⁰

Uppgifter som en myndighet Uppgifter som en myndighet
förfogar över och som behövs för förfogar över och som behövs för

⁹ Senaste lydelse 1994:1980.

¹⁰ Senaste lydelse 1998:507.

skattekontroll skall på beskatt- skattekontroll skall på beskatt-
ningsmyndighetens begäran till- ningsmyndighetens begäran eller
handahållas denna. på begäran av myndighet som an-

ges i 3 kap. 16 § tillhandahållas
denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om
uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller
3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken
hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Prop. 1999/2000:105

Om sekretess gäller för uppgift
enligt någon annan bestämmelse i
sekretesslagen och ett utlämnande
skulle medföra synnerligt men för
något enskilt eller allmänt intresse
föreligger uppgiftsskyldighet en-
dast om regeringen på ansökan av
beskattningsmyndigheten beslutar
att uppgiften skall lämnas ut.

Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om upp-
giftsskyldighet enligt 5 § eller
skatterevision enligt 3 kap. i dess
ställe.

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 3 kap. I förekommande
fall tar verket därmed över den
befogenhet som annars skatte-
myndigheten har.

§"

Skattemyndigheten i Stockholm,
Skattemyndigheten i Malmö,
Skattemyndigheten i Göteborg
eller Skattemyndigheten i Gävle
får fatta beslut om uppgiftsskyl-
dighet enligt 5 § eller besluta och
genomföra skatterevision enligt
3 kap. i Riksskatteverkets ställe.

5 kap.

1 §'²

Skatten för varje redovisningsperiod eller, när skatteredovisningen inte
avser redovisningsperioder, varje skattepliktig händelse skall vara inbe-
tald senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 2 kap. 8 §
eller, om anstånd har medgetts enligt 2 kap. 9 §, senast den dag då dekla-
rationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet.

För avgift enligt författningarna
i 1 kap. 1 § första stycket 2 får

jordbruksverket eller fiskeriverket Statens Jordbruksverk föreskriva

För avgift enligt författningarna
i 1 kap. 1 § första stycket 2 får

¹¹ Senaste lydelse 1998:236.

¹² Senaste lydelse 1991:702.

föreskriva att inbetalning skall ske att inbetalning skall ske vid annan Prop. 1999/2000:105

vid annan tid än som anges i första tid än som anges i första stycket.

stycket.

Skatt som har fastställts på annat sätt än enligt 4 kap. 2 § skall betalas
inom den tid som beskattningsmyndigheten bestämmer. I sådana fall kan
beskattningsmyndigheten, om synnerliga skäl föreligger, besluta att be-
talningen av skatten far delas upp på flera betalningstillfallen under högst
ett år.

Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning, Riksskatteverket an-
sökt om förhandsbesked enligt la-
gen (1998:189) om förhandsbe-
sked i skattefrågor eller det i andra
fall kan antas att skatten kommer
att sättas ned, kan den skattskyldi-
ge av beskattningsmyndigheten fa
anstånd med att betala skatten.
Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9
och 11 §§ skattebetalningslagen
(1997:483) gäller då i tillämpliga
delar.

Beskattningsmyndighetens be-
skattningsbeslut i en fråga som kan
ha betydelse för beskattningen
samt beslut om anstånd med att
lämna deklaration eller betala
skatt, om uppdelning av skattebe-
talning, om återbetalning av skatt
och om att avvisa en begäran om
omprövning av beskattningsbeslut
eller att avvisa ett överklagande far
överklagas hos länsrätten av den
skattskyldige och, i fråga om
skatter och avgifter enligt 1 kap.
1 § första stycket 1, av Riksskatte-
verket samt, i övriga fall, av det
allmänna ombudet.

Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det i andra fall
kan antas att skatten kommer att
sättas ned, kan den skattskyldige
av beskattningsmyndigheten fa
anstånd med att betala skatten.
Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9
och 11 §§ skattebetalningslagen
(1997:483) gäller då i tillämpliga
delar.

8 kap.

1§¹⁴

Beskattningsmyndighetens be-
skattningsbeslut i en fråga som kan
ha betydelse för beskattningen
samt beslut om anstånd med att
lämna deklaration eller betala
skatt, om uppdelning av skattebe-
talning, om återbetalning av skatt
och om att avvisa en begäran om
omprövning av beskattningsbeslut
eller att avvisa ett överklagande far
överklagas hos länsrätten av den
skattskyldige och, i fråga om av-
gifter enligt 1 kap. 1 § första
stycket 2, av det allmänna ombu-
det.

Beslut om skatterevision och föreläggande av vite far inte överklagas.

Skattemyndighetens övriga be-
slut enligt denna lag överklagas
hos Riksskatteverket. Riksskatte-

Riksskatteverkets övriga beslut
enligt denna lag får inte överkla-
gas.

¹³ Senaste lydelse 1998:190.

¹⁴ Senaste lydelse 1998:190.

verkets beslut får inte överklagas.

Prop. 1999/2000:105

6§

i¹⁵

Överklagande av det allmänna
ombudet skall vara skriftligt och
ha kommit in inom tidsfrist som
enligt 4 kap. gäller för beslut om
omprövning på initiativ av be-
skattningsmyndigheten eller efter
sådan tid men inom två månader
från den dag det överklagade be-
slutet meddelades.

Överklagande av Riksskattever-
ket eller det allmänna ombudet
skall vara skriftligt och ha kommit
in inom tidsfrist som enligt 4 kap.
gäller för beslut om omprövning
på initiativ av beskattnings-
myndigheten eller efter sådan tid
men inom två månader från den
dag det överklagade beslutet med-
delades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning och yr-
kas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kom-
mit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Om Riksskatteverket eller det
allmänna ombudet har överklagat
ett beskattningsbeslut, skall därav
föranledd talan om särskild avgift
föras samtidigt.

Om det allmänna ombudet har
överklagat ett beskattningsbeslut,
skall därav föranledd talan om
särskild avgift föras samtidigt.

Ett beslut av länsrätten om ut-
dömande av vite far överklagas
hos kammarrätten av den som har
förpliktats utge vitet och av Riks-
skatteverket eller det allmänna

ombudet.

Överklagande av länsrättens beslut om anstånd med att lämna deklara-
tion eller betala skatt far prövas av kammarrätten endast om den har
meddelat prövningstillstånd.

9§

Bestämmelserna i 6 kap. 10, 13,
14 samt 17-24 §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller i tillämpliga de-
lar för mål enligt denna lag. Vad
som i taxeringslagen sägs om
Riksskatteverket skall i tillämpliga
fall gälla det allmänna ombudet. I
fråga om skatter och avgifter en-
ligt 1 kap. 1 § första stycket 1 gäl-
ler dessutom 6 kap. 11, 12, 15 och
16 §§ taxeringslagen i tillämpliga
delar.

Ett beslut av länsrätten om ut-
dömande av vite far överklagas
hos kammarrätten av den som har
förpliktats utge vitet och av det
allmänna ombudet.

¹⁵ Senaste lydelse 1993:462.

¹⁶ Senaste lydelse 1994:474.

¹⁷ Senaste lydelse 1995:620.

Prop. 1999/2000:105

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraft-
trädandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

3. Om Skattemyndigheten i Gävle före ikraftträdandet har fattat ett be-
slut som avses i den äldre lydelsen av 8 kap. 1 § sista stycket första me-
ningen får beslutet överklagas hos Riksskatteverket.

4. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall
fortfarande tillämpas beträffande skatter och avgifter enligt de upphävda
lagar som anges i den äldre lydelsen av 1 kap. 1 § första stycket 1.

2.3

Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)

Prop. 1999/2000:105

Härigenom föreskrivs att 6, 2
(1970:624) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Ärende om kupongskatt prövas
av Skattemyndigheten i Gävle.
Riksskatteverket leder och har det
övergripande ansvaret för skatte-
förvaltningens verksamhet enligt
denna lag.

För kontroll av kupongskatten
kan beskattningsmyndigheten eller
Riksskatteverket meddela beslut
om skatterevision hos aktiebolag.
Därvid gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) om taxeringsrevision.

Beslut av beskattningsmyndighet
eller skattemyndighet enligt denna
lag utom i fråga om vite får över-
klagas hos länsrätten av, förutom
den som beslutet rör, Riksskatte-
verket. Överklagandet skall ha
kommit in inom två månader från
den dag då klaganden fick del av
beslutet.

Beskattningsmyndighetens be-
slut enligt 22 § första stycket eller
24 § far inte överklagas.

1 och 29 §§ kupongskattelagen

Föreslagen lydelse

§’ ..

Ärende om kupongskatt prövas
av Riksskatteverket.

§²

För kontroll av kupongskatten
kan Riksskatteverket meddela be-
slut om skatterevision hos aktie-
bolag. Därvid gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i taxerings-
lagen (1990:324) om taxeringsre-
vision.

§³

Beslut av Riksskatteverket eller
skattemyndighet enligt denna lag
utom i fråga om vite far överklagas
hos länsrätten av den som beslutet
rör. Överklagandet skall ha kom-
mit in inom två månader från den
dag då klaganden fick del av be-
slutet.

Riksskatteverkets beslut enligt
22 § första stycket eller 24 § får
inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i
Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har över-
klagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvalt-
ningsdomstol.

¹ Senaste lydelse 1998:242.

² Senaste lydelse 1993:463.

³ Senaste lydelse 1993:463

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs att 10 och 32 §§ lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam skall ha följande lydelse

Prop. 1999/2000:105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Delägare i enkelt bolag är skatt-
skyldig i förhållande till sin andel i
bolaget. Efter ansökan av samtliga
delägare kan beskattningsmyndig-
heten besluta, att den av delägar-
na som dessa föreslår tills vidare
skall anses som ensam skattskyldig
för bolagets hela skattepliktiga
verksamhet.

10 §*

Delägare i enkelt bolag är skatt-
skyldig i förhållande till sin andel
bolaget.

I fråga om kommanditbolag eller annat handelsbolag är bolaget
skattskyldigt. I fråga om europeisk ekonomisk intressegruppering är
grupperingen skattskyldig. Har skattskyldig avlidit, är dödsboet skatt-
skyldigt. Har skattskyldig försatts i konkurs, är konkursboet skattskyl-
digt.

Beslut enligt 10 § första stycket
eller 24 § andra eller tredje stycket
får överklagas hos Riksskattever-
ket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas. Beslut enligt 9 a §
får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.

32 §²

Beslut enligt 24 § andra eller
tredje stycket far inte överklagas.
Beslut enligt 9 a § far överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i
Gävle före ikraftträdandet har fattat ett beslut som avses i den äldre lydel-
sen av 10 § första stycket eller 24 § andra eller tredje stycket far beslutet
överklagas hos Riksskatteverket.

Senaste lydelse 1994:1870

Senaste lydelse 1998:597

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:820) om Prop. 1999/2000:105
skatt på spel

Härigenom föreskrivs att 5 och 22 §§ lagen (1972:820) om skatt på
spel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§‘

Delägare i enkelt bolag är skatt-
skyldig i förhållande till sin andel i
bolaget

Delägare i enkelt bolag är skatt-
skyldig i förhållande till sin andel i
bolaget. Efter ansökan av samtliga
delägare kan beskattningsmyndig-
heten besluta att den delägare som
dessa föreslår skall anses som en-
sam skattskyldig för bolagets hela
skattepliktiga verksamhet.

I fråga om kommanditbolag eller annat handelsbolag är bolaget skatt-
skyldigt. I fråga om europeisk ekonomisk intressegruppering är gruppe-
ringen skattskyldig. Har skattskyldig avlidit, är dödsboet skattskyldigt.
Har skattskyldig försatts i konkurs, är konkursboet skattskyldigt.

Beslut av beskattningsmyndig-
heten enligt 5 § första stycket eller
11 § får överklagas hos Riksskatte-
verket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas.

22 §²

Beslut av beskattningsmyndig-
heten enligt 11 § far inte överkla-
gas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i
Gävle före ikraftträdandet har fattat ett beslut som avses i den äldre lydel-
sen av 5 § första stycket eller 11 § får beslutet överklagas hos Riksskatte-
verket.

¹ Senaste lydelse 1994:1871

² Senaste lydelse 1994:1003

2.6 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen Prop. 1999/2000:105

(1980:343)

Härigenom föreskrivs att i 3 § skatteregisterlagen (1980:343)' orden
”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas ut mot ”Riksskatteverket”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

¹ Lagen omtryckt 1983:143.
Senaste lydelse av 3 § 1998:348.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel

Härigenom föreskrivs att 8 d och 9 §§ lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om före-
läggande enligt 8 b § eller revision
enligt 8 c § i dess ställe.

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 8 b och 8 c §§. I före-
kommande fall tar verket därmed
över den befogenhet som annars
skattemyndigheten har.

d§²

Skattemyndigheten i Stockholm,
Skattemyndigheten i Malmö,
Skattemyndigheten i Göteborg
eller Skattemyndigheten i Gävle
får fatta beslut om föreläggande
enligt 8 b § eller besluta och ge-
nomföra revision enligt 8 c § i be-
skattningsmyndighetens ställe.

Prop. 1999/2000:105

9§³

Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt
denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Riksskatteverket får överklaga
beslut som avses i första stycket
andra meningen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i allmän förvaltnings-
domstol.

¹ Lagen omtryckt 1995:616.

² Senaste lydelse 1998:1676.

³ Senaste lydelse 1998:1676.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om Prop. 1999/2000:105
avräkning vid återbetalning av skatter och avgi fiter

Härigenom föreskrivs att i 1 § första stycket 1 lagen (1985:146) om av-
räkning vid återbetalning av skatter och avgifter¹ orden
”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas ut mot ”Riksskatteverket”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Senaste lydelse av 1 § 1998:513.

2.9

Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

Prop. 1999/2000:105

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327)
dels att 14 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 14 b och 14 c §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §'

För en personbil som hör hem-
ma i en kommun som anges i bila-
ga 2 till denna lag skall fordons-
skatt betalas endast till den del
fordonsskatten, efter avräkning
enligt 14 b eller 14 c §, för år räk-
nat överstiger 384 kronor.

den kommun där den skattskyldige

För en personbil som hör hem-
ma i en kommun som anges i bila-
ga 2 till denna lag skall fordons-
skatt betalas enligt bilaga 1 endast
till den del fordonsskatten för år
räknat överstiger 384 kronor.

En personbil anses höra hemma

har sin adress enligt bilregistret vid den tidpunkt som anges i 16 § första
eller andra stycket eller vid ingången av den tid som anges i 16 § tredje
stycket. Saknas sådan adress gäller i stället den adress som borde vara
antecknad i bilregistret.

Första stycket tillämpas endast i samband med att fordonsskatt skall
betalas enligt vad som i övrigt gäller enligt denna lag.

Om skatteplikt inträder för
första gången under år 2000för

1. en sådan personbil eller buss
som har en tjänstevikt av högst
2 470 kilogram, eller

2. en sådan lastbil som har en
tjänstevikt av högst 1 275 kilogram

och som uppfyller kraven för
miljöklass 1 enligt 2 a § bilav-
gaslagen (1986:1386), skall ett
belopp om 3 500 kronor avräknas
från fordonsskatten. Om skatteplikt
inträder för första gången under
år 2001 skall i motsvarande fall ett
belopp om 1 500 kronor avräknas.

Belopp som avses i första stycket
avräknas efter hand vid påförandet
av fordonsskatt, dock längst till
och med den 31 december 2005.

Senaste lydelse 1992:1440.

14 c §

Om skatteplikt inträder för
första gången under år 2001 för

1. en sådan personbil eller buss
som har en tjänstevikt överstigan-
de 2 4 70 kilogram men en högsta
totalvikt om 3 500 kilogram, eller

2. en sådan lastbil som har en
tjänstevikt överstigande 1 275 ki-
logram men en högsta totalvikt om
3 500 kilogram

och som uppfyller kraven för
miljöklass 1 enligt 2 a § bilav-
gaslagen (1986:1386), skall ett
belopp om 3 500 kronor avräknas
från fordonsskatten. Om skatteplikt
inträder för första gången under
år 2002 skall i motsvarande fall ett
belopp om 1 500 kronor avräknas.

Belopp som avses i första stycket
avräknas efter hand vid påförandet
av fordonsskatt, dock längst till
och med den 31 december 2006.

Prop. 1999/2000:105

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Bestämmelserna i 14 b § tillämpas på bilar som blir skattepliktiga
första gången från och med den 1 januari 2000. För dessa bilar återbeta-
las erlagd fordonsskatt för perioden den 1 januari-30 juni 2000 till den
som är skattskyldig när lagen träder i kraft, med avdrag för belopp som
under denna period återbetalats på grund av avställning och avregistre-
ring. Understiger återbetalningsbeloppet 100 kronor skall ingen återbe-
talning ske.

2.10 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen
(1990:137)

Härigenom föreskrivs att i 3 § första stycket 10 tullregisterlagen
(1990:137)' orden ”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas ut mot
”Riksskatteverket”.

Prop. 1999/2000:105

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Senaste lydelse 1999:418.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.

dels att i 6-9 och 11 §§' orden ”Skattemyndigheten i Gävle” skall by-
tas ut mot ”Riksskatteverket”,

dels att 4, 12 och 13 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Nuvarande lydelse

Ärenden om skatt enligt denna
lag prövas av Skattemyndigheten i
Gävle.

Riksskatteverket leder och har
det övergripande ansvaret för
skatteförvaltningens verksamhet
enligt denna lag.

För kontroll beträffande skatten
kan skattemyndigheten eller Riks-
skatteverket meddela beslut om
skatterevision hos banken. Därvid
gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i taxeringslagen
(1990:324) om taxeringsrevision.

Skattemyndighetens beslut enligt
denna lag far överklagas hos läns-
rätten av den skattskyldige, banken
eller Riksskatteverket. Beslut om
skatterevision enligt 12 § får dock
inte överklagas.

Överklagandet skall ha kommit in
klaganden fick del av beslutet.

Föreslagen lydelse

§² ..

Ärenden om skatt enligt denna
lag prövas av Riksskatteverket.

§³

För kontroll beträffande skatten
kan Riksskatteverket meddela be-
slut om skatterevision hos banken.
Därvid gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) om taxeringsrevision.

§⁴

Riksskatteverkets beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
rätten av den skattskyldige och
banken. Beslut om skatterevision
enligt 12 § far dock inte överkla-
gas.

inom två månader från den dag då

¹ Senaste lydelse av

6 § 1998:248.

7 § 1998:248.

8 § 1998:248.

9 § 1998:248.

11 § 1998:248.

² Senaste lydelse 1998:248.

³ Senaste lydelse 1993:464.

⁴ Senaste lydelse 1993:464.

Prop. 1999/2000:105

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

dels att 11 §’ skall upphöra att gälla,

dels att i 10 och 23 §§² orden ”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas
ut mot ”Riksskatteverket”,

dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den skattskyldige, den som är
redovisningsskyldig enligt 14 §
och Riksskatteverket far överklaga
beslut av beskattningsmyndigheten
enligt denna lag hos länsrätten.

21 §³

Den skattskyldige och den som
är redovisningsskyldig enligt 14 §
far överklaga beslut av beskatt-
ningsmyndigheten enligt denna lag
hos länsrätten.

¹ Senaste lydelse 1993:466.

² Senaste lydelse av

10 § 1998:253.

23 § 1998:696.

³ Senaste lydelse 1993:466.

2.13 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)

dels att i 3 kap. 26 a §, 12 kap. 1 a § samt 19 kap. 1 och 6 §§' orden
”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas ut mot ”Riksskatteverket”,

dels att 5 kap. 9 §, 12 kap. 2 § och 20 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

9§²

En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en om-
sättning utomlands, om

1. säljaren levererar varan till en plats utanför EG,

2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EG ombesörjs av en spe-
ditör eller fraktförare,

3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet
och hämtar den här i landet för direkt utförsel till en plats utanför EG,

4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för
bruk ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsätt-
ning som anges i 1 § tredje stycket,

4 a. varan levereras till ett fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i
2 b § för försäljning ombord och avser sådana livsmedel eller livsme-
delstillsatser som anges i livsmedelslagen (1971:511), dock inte punkt-
skattepliktiga varor,

5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för
konsumtion ombord,

6. varan levereras för försälj-
ning eller försäljs i en sådan butik
som avses i lagen (1999:445) om
exportbutiker,

6. det är fråga om en leverans
av varor av de slag som avses i 3 §
lagen (1999:445) om exportbutiker
och varorna är avsedda för för-

säljning i en sådan butik,

6 a. det är fråga om en sådan
försäljning som avses i 1 § andra
stycket lagen om exportbutiker,

7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i
exportvagnförteckning,

8. varan levereras för en sådan utländsk företagares räkning som inte är
skattskyldig för omsättningen och leveransen görs inom ramen för ett
garantiåtagande som företagaren gjort, eller

9. varan levereras här i landet till en fysisk person som är bosatt eller
stadigvarande vistas i ett annat land än ett EG-land, under förutsättning

att

¹ Senaste lydelse av

3 kap. 26 a § 1998:255.

12 kap. 1 a§ 1998:255.

19 kap. 1 § 1998:255.

19 kap. 6 § 1998:255.

² Senaste lydelse 1999:450.

a. ersättningen utgör minst 200 kronor, och

b. säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats
utanför EG före utgången av tredje månaden efter den månad under vil-
ken leveransen av varan gjordes.

Vid leverans av en vara inom landet till en fysisk person som är bosatt i
Norge eller på Åland anses omsättningen som en omsättning utomlands
endast om

1. leveransen avser en vara eller en grupp av varor som normalt utgör
en helhet och ersättningen utgör minst 1 000 kronor efter avdrag för skatt
enligt denna lag som hänför sig till ersättningen och

2. säljaren kan visa att köparen i nära anslutning till leveransen fört in
varan eller varorna till Norge eller till Åland och därvid enligt tullräkning
eller liknande handling betalat skatt motsvarande skatt enligt denna lag.

En leverans av varor till fartyg på linjer mellan Sverige och Norge eller
mellan Sverige och Åland skall anses som en omsättning utomlands en-
dast om leveransen begränsas på det sätt som anges för proviantering i 5
och 6 §§ lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg.

En leverans som avses i första stycket 4 av punktskattepliktiga varor
skall anses som en omsättning utomlands endast om leveransen uppfyller
de villkor som gäller för proviantering i 7-9 §§ lagen om proviantering
av fartyg och luftfartyg.

En försäljning som avses i första
stycket 6 skall anses som en om-
sättning utomlands endast om för-
säljningen uppfyller de villkor som
gäller enligt 3 § lagen om export-
butiker.

Prop. 1999/2000:105

12

Riksskatteverket prövar frågor
om betalningsskyldighet enligt 3
kap. 26 b §, om återbetalning en-
ligt 10 kap. 1-8 §§ och om betal-
ningsskyldighet och avräkning
enligt 19 kap. 7 §. I fråga om åter-
betalning enligt 10 kap. 9-13 §§
tillämpas 1 § första stycket.

Skattemyndigheten i Gävle prö-
var frågor om betalningsskyldighet
enligt 3 kap. 26 b §, om godkän-
nande av upplagshavare och av
skatteupplag enligt 9 c kap. 7 J
eller om återkallelse av sådant
godkännande enligt 9 c kap. 8 §
andra stycket, om återbetalning
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om be-
talningsskyldighet och avräkning
enligt 19 kap. 7 §. I fråga om åter-
betalning enligt 10 kap. 9-13 §§
tillämpas 1 § första stycket.

Frågor om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § eller om ändring eller
avregistrering enligt 6 a kap. 5 § prövas av skattemyndigheten i den regi-
on som, i fråga om grupphuvudmannen, är beslutande myndighet enligt
2 kap. 1-3 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483).

³ Senaste lydelse 1998:1675.

Bestämmelserna om beslutande myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§ skat-
tebetalningslagen är tillämpliga även i de fall den skattskyldige skall re-
dovisa mervärdesskatt i en självdeklaration.

20 kap.

Prop. 1999/2000:105

Vid överklagande av beslut enligt
klagande enligt andra stycket, gäller
talningslagen (1997:483).

Beslut som Skattemyndigheten i
Gävle har fattat om betalnings-
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om
godkännande enligt 9 c kap. 7 £
eller om återkallelse av sådant
godkännande enligt 9 c kap. 8 §
andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § far
överklagas hos Länsrätten i Dalar-
nas län. Beslut som en skattemyn-
dighet fattat om gruppregistrering
enligt 6 a kap. 4 §, om ändring
eller avregistrering enligt 6 a kap.
5 § eller om innehållet i en faktura
eller jämförlig handling enligt 11
kap. 5 § fjärde stycket far överkla-
gas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Beslut om avräkning far
överklagas särskilt på den grunden
att avräkningsbeslutet i sig är fel-
aktigt men i övrigt endast i sam-
band med överklagande av beslut
om betalningsskyldighet. Ett över-
klagande enligt detta stycke skall
ha kommit in inom två månader
från den dag klaganden fick del av
beslutet.

Ett beslut enligt 9 c kap. 7 / el-
ler 8 § andra stycket eller 6 a kap.
4 eller 5 § får även överklagas av
Riksskatteverket. Om en enskild
part överklagar ett sådant beslut
förs det allmännas talan av Riks-
skatteverket.

§’

denna lag, med undantag för över-
bestämmelserna i 22 kap. skattebe-

Beslut som Riksskatteverket har
fattat om betalningsskyldighet en-
ligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i Dalar-
nas län. Beslut som en skattemyn-
dighet fattat om gruppregistrering
enligt 6 a kap. 4 §, om ändring
eller avregistrering enligt 6 a kap.
5 § eller om innehållet i en faktura
eller jämförlig handling enligt 11
kap. 5 § fjärde stycket får överkla-
gas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Beslut om avräkning får
överklagas särskilt på den grunden
att avräkningsbeslutet i sig är fel-
aktigt men i övrigt endast i sam-
band med överklagande av beslut
om betalningsskyldighet. Ett över-
klagande enligt detta stycke skall
ha kommit in inom två månader
från den dag klaganden fick del av
beslutet.

Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller
5 § får även överklagas av Riks-
skatteverket. Om en enskild part
överklagar ett sådant beslut förs
det allmännas talan av Riksskatte-
verket.

⁴ Senaste lydelse 2000:143

2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 105

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Prop. 1999/2000:105

2. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraft-
trädandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

3. Den äldre lydelsen av 5 kap. 9 § gäller fortfarande i fråga om för-
hållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om Prop. 1999/2000:105
frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §*

Frihet från mervärdesskatt vid import skall medges för

1. varor som levereras till fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik för så-
dana ändamål som medför att skatt inte skall tas ut enligt 5 kap. 9 § första
stycket 4, 4 a och 5 mervärdesskattelagen (1994:200), och

2. varor som levereras för för-
säljning i en sådan butik som avses
i lagen (1999:445) om exportbuti-
ker.

2. varor av de slag som avses i 3
§ lagen (1999:445) om exportbuti-
ker och som levereras för försälj-
ning i sådan butik.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1999:451.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Prop. 1999/2000:105

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 4, 31 c och 35 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 b §, av följande lydel-

se.

Nuvarande lydelse

Cigaretter får inte tillhandahål-
las för försäljning annat än i origi-
nalförpackning försedd med sär-
skild märkning med uppgift om
detaljhandelspriset.

Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om före-
läggande enligt 31 a § eller revi-
sion enligt 31 b § i dess ställe.

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 31a och 31 b §§. I före-
kommande fall tar verket därmed
över den befogenhet som annars
skattemyndigheten har.

Beslut enligt 31a och 31 b §§

Föreslagen lydelse

Cigaretter får inte tillhandahål-
las för försäljning annat än i origi-
nalförpackning försedd med sär-
skild märkning med uppgift om
detaljhandelspriset. Detta gäller
dock inte cigaretter som upplags-
havare tillhandahåller för försälj-
ning i exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker.

9b§

Skattskyldighet enligt 9 § första
stycket 7 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 e § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re.

c§‘

Skattemyndigheten i Stockholm,
Skattemyndigheten i Malmö,
Skattemyndigheten i Göteborg
eller Skattemyndigheten i Gävle
får fatta beslut om föreläggande
enligt 31 a § eller besluta och ge-
nomföra revision enligt 31 b § i
beskattningsmyndighetens ställe.

§²

Beslut enligt 31a och 31 b §§

Senaste lydelse 1998:1678.

får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden, säljare
som avses i 5 § och Riksskattever-
ket.

Om en skattskyldig, sökande el-
ler säljare som avses i 5 § över-
klagar beslut enligt denna lag, förs
det allmännas talan av Riksskatte-
verket.

får inte överklagas. Övriga beslut Prop. 1999/2000:105
enligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och säljare

som avses i 5 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraft-
trädandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

3. De nya bestämmelserna i 9 b § gäller inte för förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Prop. 1999/2000:105

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 31 c § och 35 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 b §, av följande lydel-
se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8b§

Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 8 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 f § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re.

31 c§

Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om före-
läggande enligt 31 a § eller revi-
sion enligt 31 b § i dess ställe.

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 31a och 31 b §§. I före-
kommande fall tar verket därmed
över den befogenhet som annars
skattemyndigheten har.

Beslut enligt 31a och 31 b §§
far inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och Riks-
skatteverket.

Om en skattskyldig eller sökan-
de överklagar beslut enligt första
stycket, förs det allmännas talan
av Riksskatteverket.

Beslut enligt 31 a och 31 b §§
far inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige och sökanden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

¹ Senaste lydelse 1998:1679.

² Senaste lydelse 1998:1679.

2. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraft- Prop. 1999/2000:105
trädandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det

allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

3. De nya bestämmelserna i 8 b § gäller inte för förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av
viss privatinförsel¹

dels att i 4 §² orden ”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas ut mot
”Riksskatteverket”,

dels att 17 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Beslut enligt denna lag får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Riksskatteverket får över-
klaga beslut enligt denna lag.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Överklagas beslut enligt denna
lag av annan än Riksskatteverket
förs det allmännas talan av be-
skattningsmyndigheten.

Riksskatteverket får från be-
skattningsmyndigheten ta över
uppgiften att i allmän förvalt-
ningsdomstol föra det allmännas
talan i visst ärende eller viss grupp
av ärenden.

Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.

17 §³

Beslut enligt denna lag far över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol.

Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrät-
ten.

Beslut som meddelats av Tull-
verket enligt denna lag får över-
klagas av Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i
Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och har beslutet över-
klagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvalt-
ningsdomstol.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1999:1329.

² Senaste lydelse 1998:508.

³ Senaste lydelse 1998:508.

2.18 Förslag till lag om ändring i alkohollagen
(1994:1738)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 1 a och 4 §§ samt 12 kap. 8 § alkohol-
lagen (1994:1738) skall ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

8 kap.

1 a§*

För tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna för marknadsföring i
4 kap. 8-11 och 13 §§ finns särskilda regler i marknadsföringslagen
(1995:450). Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i 4 kap. 8-
11 §§ gentemot den som har serveringstillstånd far, i fråga om mark-
nadsföring på serveringsställen, utövas också av kommunen. För kom-
munens tillsyn gäller inte 4 kap. 12 §.

Beskattningsmyndigheten
(Skattemyndigheten i Gävle) ut-
övar tillsyn över efterlevnaden av
bestämmelserna i 4 kap. 5 §. Be-
skattningsmyndigheten får uppdra
åt Skattemyndigheten i Stockholm,
Skattemyndigheten i Göteborg
eller Skattemyndigheten i Malmö
att utöva tillsyn z dess ställe.

4§²

Om en tillsynsmyndighet begär det skall en tillståndshavare lämna till-
träde till driftsställe med tillhörande lokaler och tillhandahålla handlingar
som rör verksamheten samt utan ersättning hjälpa till vid tillsynen, lämna
varuprover som behövs och redovisa uppgifter om verksamhetens om-
fattning och utveckling.

Vad som sägs i första stycket
gäller även i förhållande mellan
den som är berättigad att bedriva
partihandel enligt 4 kap. 1 § första
stycket och skattemyndighet som
anges i 1 a § andra stycket.

Riksskatteverket utövar tillsyn
över efterlevnaden av bestämmel-
serna i 4 kap. 5 §. Skattemyndig-
heten i Stockholm, Skattemyndig-
heten i Malmö, Skattemyndigheten
i Göteborg eller Skattemyndighe-
ten i Gävle får utöva tillsyn i ver-
kets ställe.

Vad som sägs i första stycket
gäller även i förhållande mellan
den som är berättigad att bedriva
partihandel enligt 4 kap. 1 § första
stycket och myndighet som anges i
1 a § andra stycket.

¹ Senaste lydelse 1999:1001.

² Senaste lydelse 1999:1001.

12 kap.

8§³

Nuvarande lydelse

Uppgifter i registret far lämnas ut på medium för automatisk databe-
handling för de ändamål och i den utsträckning som anges nedan till föl-
jande mottagare

Mottagare	Uppgifter	Ändamål
Polismyndighet	Uppgift om miss- tanke om brott enligt denna lag	Utredning lagföring	och
Skattemyndighet	Uppgift om verk-	Beskattning	eller
och Tullverket	samhet som omfattas	påförande av tull

av denna lag

Föreslagen lydelse

Uppgifter i registret får lämnas ut på medium för automatisk databe-
handling för de ändamål och i den utsträckning som anges nedan till föl-
jande mottagare

Mottagare	Uppgifter		Ändamål
Polismyndighet	Uppgift om	miss-	Utredning	och
	tanke om brott	enligt	lagföring
	denna lag
Skattemyndighet,	Uppgift om	verk-	Beskattning	eller
Riksskatteverket och	samhet som omfattas		påförande av tull
Tullverket	av denna lag

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

³ Senaste lydelse 1999:430.

Prop. 1999/2000:105

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om Prop. 1999/2000:105
skatt på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi

dels att 7 kap. 4 §, 9 kap. 2, 5, 9 och 15 §§ samt 12 kap. 1 § skall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 12 och

13 §§, samt närmast före 11 kap. 12 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

4§^z

tordrivna fordon vid tillverknings-
processen i industriell verksamhet
eller i yrkesmässig jord-, skogs-
eller vattenbruksverksamhet.

tordrivna fordon vid till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på råtallolja, dock att
avdrag far göras för energiskatt med ett belopp som motsvarar den ener-
giskatt och hälften av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Avdrag enligt första eller andra stycket far göras även för skatt på
bränsle som sålts för förbrukning för växthusuppvärmning vid yrkesmäs-
sig växthusodling.

Bestämmelserna i första stycket gäller även sådan oljeprodukt som av-
ses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och som förbrukats vid tillverknings-
processen i gruvindustriell verksamhet för drift av andra motordrivna
fordon än personbilar, lastbilar och bussar.

Har bränsle sålts för förbrukning till någon som meddelats ett beslut
om preliminär skattesats enligt 9 kap. 9 b § far avdrag enligt tredje styck-
et göras enligt den lägre koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja,
energiskattesats som följer av beslutet.

Om någon som inte är skattskyl-
dig har förbrukat bränsle, dock
inte bensin, råtallolja eller bränsle

9 kap.

2§³

Om någon som inte är skattskyl-
dig har förbrukat bränsle, dock
inte bensin, råtallolja eller bränsle

² Senaste lydelse 1998:1699.

³ Senaste lydelse 1998:1699.

som avses i 2 kap. 1 § första styck-
et 3 b, för annat ändamål än drift
av motordrivna fordon vid till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
återbetalning av energiskatten och
hälften av koldioxidskatten på
bränslet.

som avses i 2 kap. 1 § första styck-
et 3 b, för annat ändamål än drift
av motordrivna fordon vid till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet, i annan yrkesmässig
jordbruksverksamhet än växt-
husuppvärmning vid växthusodling
eller i yrkesmässig skogs- eller
vattenbruksverksamhet, medger
beskattningsmyndigheten efter
ansökan återbetalning av energi-
skatten och hälften av koldioxid-

Prop. 1999/2000:105

skatten på bränslet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på råtallolja, dock att
återbetalning medges av energiskatt till ett belopp som motsvarar den
energiskatt och hälften av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får
återbetalning enligt första eller andra stycket medges enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som föl-
jer av beslutet.

Om värme har levererats för till-

5§⁴

Om värme har levererats för till-

verkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
av den som framställt värmen

verkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för yrkesmässig
jord-, skogs- eller vattenbruks-
verksamhet, medger beskattnings-
myndigheten efter ansökan av den
som framställt värmen åter-

återbetalning av betalning av

1. energiskatten på elektrisk kraft, och

2. energiskatten och hälften av koldioxidskatten på bränsle, dock inte
bensin, råtallolja eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
som förbrukats vid framställning av värmen.

Bestämmelserna i första stycket 2 tillämpas även på råtallolja, dock att
återbetalning av energiskatt medges till ett belopp som motsvarar den
energiskatt och hälften av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § med-
ges återbetalning enligt den lägre koldioxidskattesats eller, beträffande
råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet.

Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 §, inköp mot för-
säkran enligt 8 kap. 3 a § eller
återbetalning enligt 9 kap. 2 §

9§⁵

Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 §, inköp mot för-
säkran enligt 8 kap. 3 a § eller
återbetalning enligt 9 kap. 2 §

⁴ Senaste lydelse 1998:1699.

⁵ Senaste lydelse 1998:1699.

gäller följande. Har bränsle, dock
inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för-
brukats vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet eller för
växthusuppvärmning vid yrkes-
mässig växthusodling, medger be-
skattningsmyndigheten efter ansö-
kan nedsättning av koldioxidskat-
ten eller, beträffande råtallolja,
energiskatten för den del av skat-
ten som överstiger 0,8 procent av
de framställda produkternas för-
säljningsvärde. Nedsättning med-
ges med sådant belopp att den
överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 procent av det
överskjutande skattebeloppet för
bränslet. Nedsättning far dock inte
medges för skatt på bränsle som
förbrukats för drift av motordrivna
fordon.

Bestämmelserna i första stycket
gäller även mottagare av värmele-
veranser om värmen har använts
vid tillverkningsprocessen i indust-
riell verksamhet eller för växt-
husuppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling. I sådana fall avses
med bränsle det bränsle som för-
brukats för framställning av vär-
men.

gäller följande. Har bränsle, dock
inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för-
brukats vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet eller i yr-
kesmässig jord-, skogs- eller vat-
tenbruksverksamhet, medger be-
skattningsmyndigheten efter ansö-
kan nedsättning av koldioxidskat-
ten eller, beträffande råtallolja,
energiskatten för den del av skat-
ten som överstiger 0,8 procent av
de framställda produkternas för-
säljningsvärde. Nedsättning med-
ges med sådant belopp att den
överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 procent av det
överskjutande skattebeloppet för
bränslet. Nedsättning får dock inte
medges för skatt på bränsle som
förbrukats för drift av motordrivna
fordon.

Bestämmelserna i första stycket
gäller även mottagare av värmele-
veranser om värmen har använts
vid tillverkningsprocessen i indust-
riell verksamhet eller i yrkesmäs-
sig jord-, skogs- eller vatten-
bruksverksamhet. I sådana fall av-
ses med bränsle det bränsle som
förbrukats för framställning av
värmen.

Prop. 1999/2000:105

Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den
koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas ned

mer än att den motsvarar minst

a) 160 åt per kubikmeter diesel-
brännolja (KN-nr 2710 00 69) el-
ler fotogen (KN-nr 2710 00 51

eller 2710 00 55),

b) 125 kr per kubikmeter eld-
ningsolja (KN-nr 2710 00 74-
2710 00 78), och

a) 160 kronor per kubikmeter
dieselbrännolja (KN-nr 2710 00
69) eller fotogen (KN-nr 2710 00
51 eller 2710 00 55),

b) 125 kronor per kubikmeter
eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-
2710 00 78), och

c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av sta-
tionära motorer.

Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eld-
ningsolja och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande skatt
skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§.

Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta
en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattnings-
myndigheten senast inom ett år efter kalenderårets utgång.

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 13 och 14 §§. I före-
kommande fall tar verket därmed
över den befogenhet som annars
skattemyndigheten har.

15 §

Skattemyndigheten i Stockholm,
Skattemyndigheten i Malmö,
Skattemyndigheten i Göteborg
eller Skattemyndigheten i Gävle
får fatta beslut om föreläggande
enligt 13 § eller besluta och ge-
nomföra revision enligt 14 § i be-
skattningsmyndighetens ställe.

Prop. 1999/2000:105

Senaste lydelse 1998:1680.

11 kap.

Återbetalning av energiskatt

m.m.

12 §

Om elektrisk kraft har för-
brukats i annan yrkesmässig jord-
bruksverksamhet än vid växthus-
odling eller i yrkesmässig skogs-
eller vattenbruksverksamhet, be-
slutar beskattningsmyndigheten
efter ansökan om återbetalning av
energiskatten på den elektriska
kraften.

Ansökan om återbetalning skall
omfatta perioden den 1 juli-den 30
juni (årsperiod). Om sökanden
beräknas förbruka elektrisk kraft i
större omfattning, får dock be-
skattningsmyndigheten medge att
ansökan görs per kalenderkvartal.
Ett sådant beslut får återkallas om
sökanden begär det eller för-
utsättningar för medgivande inte
finns.

Rätt till återbetalning föreligger
endast för den del av skatte-
beloppet som överstiger 1 000
kronor per årsperiod.

Ansökan om återbetalning av

energiskatt skall lämnas in till be-
skattningsmyndigheten inom ett år
efter utgången av årsperioden res-
pektive kalenderkvartalet.

13 §

I fråga om återbetalning av
energiskatt enligt 12 § gäller be-
stämmelserna i 9 kap. 12-15 §§.

Prop. 1999/2000:105

12 kap.

Beslut enligt 9 kap. 13 och
14 §§ får inte överklagas. Övriga
beslut enligt denna lag får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den skattskyldige, sö-
kanden och Riksskatteverket.

1 §'

Beslut enligt 9 kap. 13 och
14 §§ får inte överklagas. Övriga
beslut enligt denna lag får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den skattskyldige och
sökanden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraft-
trädandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

3. De äldre lydelserna av 7 kap. 4 §, 9 kap. 2, 5 och 9 §§ gäller fort-
farande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

⁷ Senaste lydelse 1998:1680.

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1518) om mervärdes-
skattekonton för kommuner och landsting

dels att i 8 §’ orden ”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas ut mot
”Riksskatteverket”,

dels att 9 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Nuvarande lydelse

Skattemyndighetens eller Riks-
skatteverkets beslut enligt denna
lag far överklagas hos regeringen.

Föreslagen lydelse

9§

Riksskatteverkets beslut enligt
denna lag far överklagas hos rege-
ringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Senaste lydelse 1998:257.

2.21 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 4 § och 10 kap. 32 §’ skattebetalning-
slagen (1997:483) orden ”Skattemyndigheten i Gävle” och
”skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”Riksskatteverket”,

Prop. 1999/2000:105

¹ Senaste lydelse av

2 kap. 4 § 1998:232.

10 kap. 32 § 1998:232.

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift for vissa tunga fordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon

dels att 11 och 17 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 a §, av följande ly-
delse.

Prop. 1999/2000:105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

U §

För motorfordon eller ledad motorfordonskombination med högst tre
axlar tas vägavgiften ut med 6 314 kronor per år, 631 kronor per månad,
168 kronor per vecka och 50 kronor per dag. För motorfordon eller ledad
motorfordonskombination med fyra eller flera axlar tas vägavgiften ut
med 10 524 kronor per år, 1 052 kronor per månad, 277 kronor per vecka
och 50 kronor per dag.

För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar och den högsta totalvikten som fordonskom-
binationen kan ha.

För fordon registrerade i Grek-
land skall vägavgiften tas ut med
50 procent av belopp som anges i
första stycket, under förutsättning
att vägavgiftsbevis köps före den
1 juli 2002.

17 §

Vägavgift skall betalas tillbaka om

1. avgiftsplikt upphör för ett fordon under tid för vilken vägavgift har
betalats, eller

2. ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med an-
nat belopp.

En förutsättning för återbetalning är att vägavgiftsbeviset ges in till be-
skattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats.

I fall som avses i första stycket 1 I fall som avses i första stycket 1

återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten upphörde. Vägav-
giften betalas tillbaka med ett be-
lopp som motsvarar den del av
avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka
avgift har betalats, räknat från det
att vägavgiftsbeviset kom in till
beskattningsmyndigheten. Från det
belopp som skall återbetalas dras
en avgift på 210 kronor.

återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten upphörde. Vägav-
giften betalas tillbaka med ett be-
lopp som motsvarar den del av
avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka
avgift har betalats, räknat från det
att avgiftsplikten upphörde. Från
det belopp som skall återbetalas
dras en avgift på 210 kronor.

I fall som avses i första stycket 2 återbetalas överskjutande belopp till
den som var avgiftsskyldig när registreringsbesiktning skedde. Återbetal-
ning skall ske med ett belopp som motsvarar den del av avgiften som
belöper på antalet återstående hela månader för vilka avgift har betalats,
räknat från den dag registreringsbesiktning skedde.

Har avgiftsplikten upphört in-
nan avgiften är betald eller har ett
fordons beskaffenhet ändrats så att
vägavgift skall tas ut med annat
belopp får avgiften sättas ned.

Beslut enligt första stycket fattas
genom automatisk databehandling
på grundval av uppgifter i bilre-
gistret, i enlighet med vad som
anges i 17 § tredje och fjärde
styckena.

Om avgiften sätts ned på grund
av att avgiftsplikten har upphört
skall samma avgift tas ut som en-
ligt 17 § tredje stycket.

Prop. 1999/2000:105

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Vid återbetalning enligt 17 § tillämpas bestämmelsen i dess äldre ly-
delse om avgiftsplikten upphört eller fordonets beskaffenhet ändrats före
ikraftträdandet.

3. Bestämmelsen i 17 a § tillämpas inte när avgiftsplikt upphört eller
fordonets beskaffenhet ändrats före ikraftträdandet.

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om Prop. 1999/2000:105
förhandsbesked i skattefrågor

Härigenom föreskrivs att 1 och 10 §§ lagen (1998:189) om förhands-

besked i skattefrågor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller förhandsbesked om

1. skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen
(1990:324),

2. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter,

3. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), och

4. taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Förhandsbesked lämnas av Förhandsbesked lämnas av
Skatterättsnämnden efter ansökan Skatterättsnämnden efter ansökan

av en enskild eller Riksskattever-

av en enskild. Förhandsbesked

ket.

enligt första stycket 1, 3 och 4
lämnas även efter ansökan av
Riksskatteverket.

10 §

Riksskatteverkets ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första
stycket 1 eller 4 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången
av året efter taxeringsåret.

Riksskatteverkets ansökan rö-
rande en fråga som avses i 1 §
första stycket 2 eller 3 skall ha
kommit in till Skatterättsnämnden
före utgången av andra året efter
utgången av det kalenderår under
vilket redovisningsperioden har
gått ut eller, om skatteredovisning-
en inte avser redovisningsperioder,
den skattepliktiga händelsen har
inträffat.

Riksskatteverkets ansökan rö-
rande en fråga som avses i 1 §
första stycket 3 skall ha kommit in
till Skatterättsnämnden före ut-
gången av andra året efter utgång-
en av det kalenderår under vilket
redovisningsperioden har gått ut
eller, om skatteredovisningen inte
avser redovisningsperioder, den
skattepliktiga händelsen har in-
träffat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Vid begäran om förhandsbe-
sked i en fråga där skattemyndigheten fattat beslut före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser.

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll m.m. av alkoholvaror, tobak s-
varor och mineraloljeprodukter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § lagen (1998:506) om punktskatte-
kontroll m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral oljeprodukter
skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

En särskild avgift (transporttillägg) skall påföras en avsändande upp-
lagshavare om

1. ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte följer med
transporten i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §, eller

2. säkerhet inte ställts för transporten i den utsträckning som följer av
1 kap. 6 §.

Transporttillägg skall påforas en skattskyldig om

1. anmälningsskyldighet eller
skyldighet att ställa säkerhet som
följer av 17 § lagen (1994:1563)
om tobaksskatt, 16 § lagen

(1994:1564) om alkoholskatt eller
4 kap. 1 § fjärde stycket lagen
(1994:1776) om skatt på energi

inte iakttagits, eller

2. säkerhet enligt 16 § lagen om tobaksskatt, 15 § lagen om alkohol-
skatt eller 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi inte ställts på föreskrivet

1. anmälningsskyldighet eller
skyldighet att ställa säkerhet som
följer av 17 § lagen (1994:1563)
om tobaksskatt, 16 § lagen

(1994:1564) om alkoholskatt eller
4 kap. 11 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi inte iakttagits, eller

sätt.

Transporttillägget är tjugo procent av de punktskatter som belöper på
eller kan antas belöpa på de varor för vilka bestämmelserna i första och
andra styckena inte iakttagits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om
exportbutiker

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1999:445) om exportbuti-
ker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

1 §

Regeringen far bevilja flygplatshållare tillstånd att inrätta exportbutik

på flygplats.

I en exportbutik får obeskattade
gemenskapsvaror, med de be-
gränsningar som anges i 3 §, säljas
till flygpassagerare som reser till
en plats utanför EG:s skatteområ-
de. Annan försäljning får inte ske i
en exportbutik.

Verksamheten i en exportbutik
skall bedrivas av en godkänd upp-
lagshavare enligt lagen
(1994:1563) om tobaksskatt och
lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt. Exportbutiken skall vara ett
godkänt skatteupplag enligt dessa
lagar.

I en exportbutik får obeskattade
gemenskapsvaror, med de be-
gränsningar som anges i 3 §, säljas
till flygpassagerare som reser till
en plats utanför EG:s skatteområ-
de.

Om alkohol- och tobaksvaror
skall säljas i en exportbutik skall
verksamheten bedrivas av en god-
känd upplagshavare enligt lagen
(1994:1563) om tobaksskatt och
lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt. Exportbutiken skall i sådana
fall vara ett godkänt skatteupplag
enligt dessa lagar.

Försäljningen får endast avse
följande varor och i angivna fall
följande kvantiteter av dessa varor
till varje resande:

3§

Försäljning av obeskattade ge-
menskapsvaror till flygpassagera-
re som reser till en plats utanför
EG:s skatteområde får endast avse
följande varor och i angivna fall
följande kvantiteter av dessa varor
till varje resande:

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter spritdryck eller två liter starkvin,

två liter vin,

två liter starköl, och

3. parfym, luktvatten och andra kosmetiska preparat samt choklad- och
konfektyrvaror och andra tobaksvaror än sådana som anges ovan.

Till den som avreser med bestämmelseort i Norge får försäljning inte
ske till större mängder än vad resande får införa tullfritt till det landet.

Vid tillämpning av första stycket förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,

vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent,
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

Prop. 1999/2000:105

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2.26 Förslag till lag om upphävande av vissa lagar om
lagerskatt på bränslen

Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid ut-
gången av juni 2000, nämligen

1. lagen (1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter,

2. lagen (1992:1439) om lagerskatt på dieselolja,

3. lagen (1992:1479) om lagerskatt på viss bensin,

4. lagen (1995:1132) om lagerskatt på dieselolja för förbrukning i vis-
sa motordrivna fordon.

Prop. 1999/2000:105

De upphävda lagarna gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före den 1 juli 2000.

2.27 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:40) Prop. 1999/2000:105
om tillfällig kompensation för viss energiskatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:40) om tillfällig kompensation

för viss energiskatt skall upphöra att gälla vid utgången av juni 2000.

Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före den 1 juli 2000.

Ärendet och dess beredning

Exportbutiker och proviantering

Den 1 juli 1999 upphörde möjligheterna till skattefri försäljning i ex-
portbutiker till den som reser inom EU. I samband därmed trädde en ny
lag om exportbutiker i kraft, lagen (1999:445) om exportbutiker.

SAS Trading har i skrivelser till Finansdepartementet påpekat att den
nya lagstiftningen inte gör det möjligt att organisera exportbutiksverk-
samheten på ett från kommersiell synpunkt effektivt sätt (dnr
Fil999/2467 och Fi 1999/2503). Med anledning härav beslutade rege-
ringen den 23 september 1999 att det inom Regeringskansliet skulle till-
sättas en arbetsgrupp med uppgift att se över reglerna om exportbutiker.

Arbetsgruppen redovisade den 27 januari 2000 promemorian Juste-
ringar i regelsystemet för exportbutiker. Promemorians lagförslag finns i
bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över re-
missinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2000/268).

Sveriges Skeppshandlarförbund och Margell Shipping Service har i
skrivelser till Finansdepartementet påpekat att Finlands regler om be-
skattning av svinn avseende varor som provianterats skattefritt är libera-
lare än de svenska (dnr Fil999/4315 och Fi 1999/4038). I skrivelserna
framförs att detta utgör en konkurrensnackdel för den svenska skepps-
handeln. Med anledning härav har en promemoria utarbetats inom Fi-
nansdepartementet. Promemorians lagförslag stämmer överens med rege-
ringens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över re-
missinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fil999/4315 och
Fil 999/403 8).

Regeringen avser nu att ta upp promemoriornas förslag.

Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer

Enligt lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärn-
kraftverk tas skatt i dag ut med 2,7 öre per kilowattimme på el produce-
rad i kärnkraftverk. I budgetpropositionen för år 2000 aviserade rege-
ringen att skatten bör omformas från den nuvarande rörliga skatten som
baseras på elproduktionen till en fast skatt som baseras på den termiska
effekten i kämkraftsreaktorema.

Finansdepartementet har tidigare i en promemoria Skatt på termisk ef-
fekt vid kärnkraftsreaktorer 1997-07-01 (dnr Fi97/2150) lagt fram ett
förslag till hur en kämkraftsskatt som tas ut efter termisk effekt skulle
kunna utformas. Promemorian, som har remitterats, finns tillgänglig i
Finansdepartementet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. De re-
missinstanser som har yttrat sig över promemorian är Riksskatteverket,
Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens kämkraftsinspektion, Sve-
riges Industriförbund, Svenska Kraftverksföreningen, Sydkraft AB och
Vattenfall AB.

En konsult har i februari 2000 på Regeringskansliets uppdrag utrett
vilka effekter som uppkommer vid en övergång till en effektskatt. Rap-

Prop. 1999/2000:105

porten Utredning om effekter för kämkraftsföretag vid övergång till ef- Prop. 1999/2000:105
fektskatt (dnr N2000/1412) finns tillgänglig i Näringsdepartementet.

Punktskatteverksamhetens organisatoriska inplacering i skatteförvaltningen

Finansdepartementet lämnade den 9 december 1998 i uppdrag till
Statskontoret att utreda frågan om punktskatteverksamhetens organisato-
riska inplacering i skatteförvaltningen. I rapporten Punktskatteorganisa-
tionen inom skatteförvaltningen (1999:19) har Statskontoret lämnat för-
slag till en förändrad punktskatteorganisation. Statskontorets rapport
finns tillgänglig i Finansdepartementet, dnr Fil998/3344. Regeringen
föreslog i budgetpropositionen för 2000 i enlighet med vad Statskontoret
föreslagit att punktskatteverksamheten från och med den 1 juli 2000 or-
ganisatoriskt skall hänföras till Riksskatteverket (prop. 1999/2000:1 ut-
giftsområde 3). Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag, bet.
1999/200:SkUl och rskr. 1999/2000:63. I propositionen lämnas förslag
på de lagändringar som föranleds av Riksdagens beslut om en förändrad
organisation. Utformningen av lagförslagen har skett i samråd med Riks-
skatteverket.

Riksskatteverket har i rapporten Bättre riskanalyser för att förhindra
angrepp mot system för indirekta skatter m.m. bl.a. föreslagit att punkt-
skatterevisoremas befogenheter inte bör vara kopplade till ett uppdrag
från beskattningsmyndigheten. Rapporten finns tillgänglig i Finansde-
partementet, dnr Fi 1998/3480. Regeringen avser nu ta upp förslaget.
Utformningen av lagförslagen har skett i samråd med Riksskatteverket.

Trafikbeskattning

Trafikbeskattningsutredningen (dnr Fi 1999/2011), som har haft i uppdrag
att se över den samlade vägtrafikbeskattningen, föreslog i sitt slutbetän-
kande Bilen, miljön och säkerheten (SOU 1999:62) att ett ekonomiskt
incitament bör införas för vissa miljövänliga bilar. Utredningen har dock
inte lämnat något författningsförslag. Betänkandet har remissbehandlats.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepar-
tementet (dnr Fil999/2011). En förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 5.

Efter det att Trafikbeskattningsutredningen överlämnat sitt slutbetän-
kande i maj 1999 beslutade Riksdagen att en skattelättnad för bilar som i
förtid uppfyller de strängaste framtida avgaskraven i Europaparlamentets
och rådets direktiv 98/69/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga
godsfordon för användning av vissa infrastrukturer, miljöklass 1 i svensk
lagstiftning, skall införas i trafikbeskattningen för att ersätta den tidigare
gällande femåriga befrielsen från fordonsskatt. Regeringen har därefter
under hösten 1999 bedömt att ett sådant lättnadsbelopp för bilar i miljö-
klass 1 skall uppgå till 3 500 kronor och sänkas till 1 500 kronor när de
framtida avgaskraven i miljöklass 2 blir obligatoriska (prop.
1999/2000:1, volym 1, sid. 208). Vidare har det bedömts att en sådan
skattelättnad skall införas under år 2000, om bilen inte överstiger en viss
vikt. För övriga bilar har det bedömts att en skattelättnad skall införas

först under år 2001 med 3 500 kronor, till dess att kraven i miljöklass 2
blir obligatoriska, och därefter med 1 500 kronor. Riksdagen har anslutet
sig till regeringens bedömning (bet. 1999/2000:FiUl sid. 176). Regering-
en lämnar nu forslag på den närmare utformningen av en sådan skatte-
lättnad.

Riksskatteverket, Svenska Åkeriförbundet och Lantbrukarnas Riksför-
bund har i skrivelser (dnr Fil999/1429, Fil999/722, Fi97/3717 och
Fi98/792) påpekat att det förekommer vissa problem vid administrationen
av vägavgiften. Riksskatteverket har föreslagit att det införs en möjlighet
till nedsättning av obetald vägavgift och att återbetalning av överskjutan-
de skatt sker från den tidpunkt när avgiftsplikten upphörde och inte från
tidpunkten när vägavgiftsbeviset kom in till beskattningsmyndigheten.
Dessa frågor har även behandlats i samband med fastställandet av en
handlingsplan för åkerinäringen. Handlingsplanen har utarbetats i samar-
bete mellan Näringsdepartementet, Finansdepartementet, Justitiedepar-
tementet, Svenska Åkeriförbundet, Transportarbetarförbundet och Bilar-
betsgivamas Riksförbund. Regeringen beslöt den 17 februari 2000 att
anta handlingsplanen. Mot denna bakgrund föreslås därför vissa ändring-
ar i vägavgiftslagen.

Omläggning av jordbrukets energibeskattning

Jordbrukets energiförbrukning beskattas i dag på samma sätt som annan
energiförbrukning inom den s.k. övrigsektom. Det innebär att full energi-
och koldioxidskatt tas ut på fossilbränsleanvändningen och att energiskatt
tas ut på elförbrukningen efter den generella skattesatsen, dvs. med 10,6
öre per kWh i vissa kommuner i norra och mellersta Sverige och med
16,2 öre per kWh i övriga landet.

Regeringen har i budgetpropositionen for år 2000 hänvisat till tidigare
uttalanden om att jordbruket skall ges villkor som är likvärdiga med and-
ra näringars och har aviserat att jordbruket från den 1 juli 2000 skall ges
samma reduktion av energi- och koldioxidskattema som industrin och
växthusnäringen har for närvarande (prop. 1999/2000:1, volym 1, sid.
208). Riksdagen har anslutit sig till regeringens bedömning (bet.
1999/2000:FiUl sid. 176). Jordbruket skall således fa tillämpa samma
skattereduceringar som finns for industrins och växthusnäringens för-
brukning av el och bränslen för uppvärmning och drift av stationära mo-
torer, dvs. att ingen energiskatt tas ut och att koldioxidskatten på bränslen
sätts till hälften av den generella nivån.

Lagstiftningsfrågor i anledning av att jordbruksnäringen skall ges
samma energiskattemässiga behandling som tillverkningsindustrin och
växthusnäringen har behandlats i en departementspromemoria, som har
remissbehandlats. Yttrande över promemorian har lämnats av Riksskatte-
verket, Energimyndigheten, Sveriges Lantbruksuniversitet, Jordbruks-
verket, Fiskeriverket, Skogsstyrelsen, Sveriges Elleverantörer, Svenska
KraftverksfÖreningen, Lantbrukarnas Riksförbund, Riksförbundet Svens-
ka Lantmännen, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Svenska Petroleum
Institutet, Grönsaksodlamas Riksförbund, Vattenbrukamas Riksförbund
samt Matfiskodlamas Producentorganisation. Närings- och teknikutveck-
lingsverket, Naturvårdsverket och Sveriges Industriförbund har beretts

Prop. 1999/2000:105

tillfälle, men har avstått från att yttra sig över promemorian. En samman- Prop. 1999/2000:105
ställning över remissyttrandena fmns tillgänglig i Finansdepartementet,
dnr Fil999/4872. Härutöver har Statistiska centralbyrån (SCB) under
hand beretts tillfälle att lämna synpunkter på promemorian. Regeringen
avser nu att ta upp promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 9 mars 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som fmns i bilaga 6. Den 16 mars beslutade regering-
en att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som fmns i bilaga 7.

Lagrådets yttranden fmns i bilaga 8. Regeringens lagförslag har utfor-
mats i enlighet med vad Lagrådet förordat. Lagrådet har dock ansett att
vissa rättsliga och principiella frågor bör övervägas ytterligare. Vi åter-
kommer till detta och Lagrådets övriga synpunkter i det följande. I för-
hållande till lagrådsremissen har också gjorts vissa ändringar i lagtexten
av redaktionell karaktär.

De förslag som inte remitterats är av sådan lagteknisk enkel beskaffen-
het att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4 Justeringar i regelsystemet för exportbutiker

Regeringens förslag: I exportbutikema skall andra beskattade varor
än alkoholdrycker fa säljas till EU-resenärer. Genom ett förtydligande
klargörs att kravet att verksamheten i en exportbutik skall bedrivas av
en godkänd upplagshavare enligt lagen om tobaksskatt och lagen om
alkoholskatt, endast gäller i fall alkohol- eller tobaksvaror säljs i buti-
ken. Det är endast i sådana fall butiken skall vara ett godkänt skatte-
upplag enligt dessa lagar.

Leveranser av varor som ingår i exportbutikssortiment skall kunna
ske mervärdesskatteffitt till exportbutiken även om varorna senare
skall säljas med mervärdesskatt till EU-resenärer.

Promemorians förslag: Alternativ 1 stämmer överens med regering-
ens förslag. I promemorian presenteras två alternativa förslag till förbätt-
ringar. Enligt alternativ 2 slopas kravet att en exportbutik skall vara
skatteupplag samtidigt som förbudet mot att sälja beskattade varor till
EU-resenärer upphävs. Genom ett förtydligande klargörs att kravet att
verksamheten i en exportbutik skall bedrivas av en godkänd upplagsha-
vare enligt lagen om tobaksskatt och lagen om alkoholskatt, endast gäller
i fall alkohol- eller tobaksvaror säljs i butiken. Vidare föreslås att leve-
ranser till exportbutiker skall ske med mervärdesskatt.

Remissinstanserna: Alkoholinspektionen, Luftfartsverket, Inflight Ser-
vice, Kristianstad Airport, SAAB (Linköpings Flygplats), SAS Trading,
Stockholm Skavsta Airport, Västerås Flygplats, Växjö Flygplats och Öre-
bro läns Flygplats förordar alternativ 1 i promemorian. Riksskatteverket
tillstyrker alternativ 2 och anser att alternativ 1 inte bör läggas till grund

för lagstiftning. Luftfartsverket, Inflight Service, SAAB, SAS Trading,
Västerås Flygplats, Växjö Flygplats och Örebro läns Flygplats anser att
de kvantitativa begränsningarna for skattefri försäljning av alkohol- och
tobaksvaror till tredjelandsresenärer skall slopas och att samtliga lagänd-
ringar skall ges retroaktiv verkan från den 1 juli 1999.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1999 upphörde möjlighe-
terna till skattefri försäljning i exportbutiker till den som reser inom EU. I
samband därmed trädde en ny lag om exportbutiker i kraft, lagen
(1999:445) om exportbutiker. Exportbutikema reglerades tidigare genom
bestämmelser i tullagstiftningen. En av nyheterna i lagen om exportbuti-
ker är att verksamheten skall bedrivas av en godkänd upplagshavare en-
ligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt och lagen (1994:1564) om alko-
holskatt och att butiken skall vara ett godkänt skatteupplag enligt dessa
lagar. Syftet med dessa krav var att dels skapa goda kontrollmöjligheter,
dels möjliggöra för den som bedriver verksamheten att ta emot och lagra
varor skattefritt (se prop. 1998/99:86, s. 66-69).

I en exportbutik far obeskattade gemenskapsvaror säljas till flygpassa-
gerare som reser till en plats utanför EG:s skatteområde. Annan försälj-
ning far inte ske. Det är alltså förbjudet att i en exportbutik sälja beskat-
tade varor till EU-resenärer. Det varusortiment som far säljas i exportbu-
tikema, det s.k. exportbutikssortimentet, är begränsat till alkoholvaror,
tobaksvaror, parfym m.m., choklad och konfektyrvaror. När det gäller
alkohol och tobaksvaror är försäljningen dessutom begränsad till följande
kvantiteter för varje resande: 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50
cigarrer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning av des-
sa tobaksvaror, en liter spritdryck eller två liter starkvin, två liter vin och
två liter starköl. Till den som reser till Norge far försäljning inte ske till
större mängder än vad som tullfritt far föras in till Norge.

Det bör inledningsvis framhållas att det nuvarande regelsystemet för
exportbutiker är uppbyggt efter i stort sett samma mönster som det regel-
system som gällde före taxffeeförsäljningens avskaffande. En avgörande
skillnad, som dock inte har med själva regelsystemet att göra, är att det
numera endast är tredjelandsresenärer som har rätt att handla skattefritt.
Detta gör att man i dag vid försäljning av varor som ingår i exportbu-
tikssortimentet måste skilja på försäljning som är skattefri och försäljning
som skall beskattas. Det är därför inte förvånande att aktörerna anser att
dagens system är mer komplicerat.

Regeringen delar dock bedömningen i promemorian att kravet på att en
exportbutik skall vara godkänd som skatteupplag och förbudet mot att i
butiken sälja beskattade varor till EU-resenärer skapat problem för de
näringsidkare som driver exportbutiker. Kravet på att exportbutiken skall
vara godkänd som skatteupplag och nämnda försälj ningsförbud har lett
till att beskattade och obeskattade varor inte kan bjudas ut till försäljning
i samma butik, vilket gör det svårt för näringsidkarna att organisera verk-
samheten på ett från kommersiell synpunkt effektivt sätt. Det bör påpekas
att dessa problem inte aktualiseras vad gäller alkoholvaror eftersom be-
skattade alkoholvaror endast får säljas av Systembolaget, se 3 kap. 2 §
andra stycket och 5 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). Däremot hindrar
nuvarande ordning att både beskattade och obeskattade tobaksvaror bjuds
ut till försäljning i samma butik. Problemet gäller även övriga exportbu-

Prop. 1999/2000:105

tiksvaror, dvs. choklad- och konfektyrvaror, parfymer m.m. Beskattad
choklad kan t.ex. inte tillhandahållas i samma butik som obeskattade al-
koholvaror. Detsamma gäller självfallet varor som inte ingår i exportbu-
tikssortimentet.

Även om problemen inte är alltför allvarliga går det inte att bortse från
att det nuvarande regelsystemet i vissa avseenden gör det svårt för ex-
portbutiksinnehavama att bedriva verksamheten på ett från kommersiell
synpunkt effektivt sätt. Detta gäller särskilt de butiksinnehavare som
önskar sälja beskattade varor till EU-resenärer. Regeringen anser därför
att det finns skäl att föreslå ändringar i nuvarande regelsystem.

När det gäller kravet på att en exportbutik skall vara godkänd som
skatteupplag och förbudet mot att i butiken sälja beskattade varor till EU-
resenärer lämnas i promemorian två alternativa förslag till förbättringar. I
alternativ 1 föreslås det bli tillåtet att i exportbutikema sälja beskattade
varor till EU-resenärer. Butikerna skall dock precis som i dag vara god-
kända som skatteupplag. Enligt alternativ 2 slopas kravet att en export-
butik skall vara skatteupplag. Den som bedriver verksamheten skall dock
i likhet med dagens regler vara godkänd som upplagshavare. Beskattade
varor skall få säljas till EU-resenärer.

Nästan samtliga remissinstanser förordar alternativ 1. Riksskatteverket,
som förordar alternativ 2, anser dock att alternativ 1 är tveksamt i för-
hållande till EG-rätten på området. Verket framhåller dock att EG-rätten
på området inte är helt klar men att det kan vara oförenligt med rådets
direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av
sådana varor (EGT L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k. cir-
kulationsdirektivet, att bedriva detaljhandelsförsäljning i ett skatteupplag.

Beträffande Riksskatteverkets invändning bör det påpekas att nuvaran-
de ordning föreskriver att försäljningen skall ske i skatteupplag. Lagstif-
taren har alltså redan godtagit att detaljhandelsförsäljning får ske i skatte-
upplag som är exportbutiker. Alternativ 1 innebär därför inget nytt i för-
hållande till nuvarande ordning vad gäller frågan om detaljhandelsför-
säljning bör få ske i skatteupplag.

Det finns inga regler för exportbutiker på gemenskapsnivå. Däremot
fmns det regler om skatteupplag i cirkulationsdirektivet. En lagstiftning
enligt alternativ 1 skulle leda till att beskattade varor förvaras i upplagen.
Enligt cirkulationsdirektivet skall upplagshavares lagring m.m. av obe-
skattade varor äga rum i ett godkänt skatteupplag. Skatteupplag skall
godkännas enligt de villkor som gäller i respektive medlemsstat. Syftet
med skatteupplagsinstitutet är självfallet att möjliggöra lagring av obe-
skattade alkohol- och tobaksvaror. Det synes inte finnas något direkt hin-
der enligt cirkulationsdirektivet mot att tillåta att varor som inte omfattas
av direktivet lagras i skatteupplag. Detta är dock ingen given tolkning
utan rättsläget far, som Riksskatteverket påpekat, betraktas som oklart.

Av de varor som ingår i exportbutikssortimentet är det endast alkohol-
och tobaksvaror som omfattas av cirkulationsdirektivets regler om skat-
teupplag. Att tillåta försäljning av beskattade varor i exportbutikema
kommer dock inte att leda till att både beskattade och obeskattade alko-
hol- och tobaksvaror kommer att förvaras i butikerna. Eftersom butikerna
även i fortsättningen skall vara skatteupplag kan varorna förvaras punkt-

Prop. 1999/2000:105

skattefritt i butiken fram till försäljningstillfallet, då det avgörs om för-
säljningen skall beskattas eller inte. Ett annat sätt att uttrycka detta är att
varorna blir skattepliktiga först när de lämnar upplaget. Det uppkommer
alltså ingen risk för att beskattade och obeskattade alkohol- och tobaksva-
ror sammanblandas.

Det som sker om exportbutikema far sälja beskattade varor till EU-
resenärer är alltså att obeskattade alkohol- och tobaksvaror kommer att
förvaras i ett skatteupplag tillsammans med andra varor. Eftersom dessa
andra varor helt saknar koppling till lagarna om skatt på alkohol och to-
bak finns det inget som direkt talar för att en sådan ordning skulle försvå-
ra kontrollen av de alkohol- och tobaksvaror som förvaras i upplaget.

Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att alter-
nativ 1 kan läggas till grund för ändringar i regelsystemet för exportbuti-
ker. Fråga uppkommer då om alternativ 1 är att föredra framför alternativ
2.

Enligt alternativ 2 skall butikerna inte längre vara skatteupplag. Den
som bedriver verksamheten skall även i fortsättningen vara godkänd som
upplagshavare. Exportbutiksinnehavama förutsätts ha ett skatteupplag i
anslutning till butiken eller någon annanstans. Det innebär att skyldighe-
ten att betala punktskatt kommer att inträda när varorna tas in i butiken.
Avdrag kan sedan yrkas för de varor som säljs till tredjelandsresenärer.
En avgörande skillnad mellan alternativ 2 och dagens system är att skatt-
skyldigheten och avdragsrätten skulle inträda vid olika tidpunkter. Skatt-
skyldigheten inträder när varan flyttas från upplaget till butiken men rätt
till avdrag föreligger först när varan levereras till en tredjelandsresenär.
Butiksinnehavaren behöver dock betala skatten först i och med att den
skall deklareras. Eftersom han är upplagshavare innebär det att varor som
flyttas från upplaget till butiken en månad skall redovisas och betalas den
tjugonde i månaden efter. Skatten på de varor som under redovisningspe-
rioden har sålts till tredjelandsresenärer får dras av i deklarationen. Det
kan naturligtvis tänkas att varor inte säljs under samma redovisningsperi-
od som de flyttats från upplaget till butiken. Avdrag för skatt på sådana
varor kan dock medges för senare redovisningsperioder, givetvis under
förutsättning att de sålts till tredjelandsresenärer under den period som
avdraget avser. Överstiger avdragen för en redovisningsperiod skattens
bruttobelopp för perioden, skall det överskjutande beloppet återbetalas.

Det som sagts i föregående stycke innebär att butiksinnehavaren kan
komma att fa ligga ute med punktskatt för varor som i slutändan inte skall
beskattas. Alternativ 2 kan därför till skillnad från alternativ 1 leda till att
exportbutiksinnehavama drabbas av likviditetspåfrestningar. Det synes
vidare vara en onödig omgång att först ta ut skatt på samtliga varor för att
sedan medge avdrag för de varor som säljs till tredjelandsresenärer. En-
ligt alternativ 1 kan varorna förvaras i obeskattat skick fram till försälj-
ningstillfallet då det avgörs om skatt skall betalas för varorna. Från admi-
nistrativa och redovisningsmässiga utgångspunkter framstår därför alter-
nativ 1 som enklare än alternativ 2. Med hänsyn till det nu sagda föredrar
regeringen alternativ 1 framför alternativ 2. Vi föreslår därför att det i
exportbutikema, som även i fortsättningen skall vara skatteupplag, skall
bli tillåtet att sälja andra beskattade varor än alkoholdrycker till EU-
resenärer.

Prop. 1999/2000:105

Varor som ingår i exportbutikssortimentet kan enligt nuvarande lag-
stiftning levereras mervärdesskattefritt till exportbutikema. Denna skat-
tefrihet gäller dock endast om varorna är avsedda för försäljning till
tredjelandsresenärer. Skattefriheten är alltså kopplad till att det i export-
butikema inte far förekomma annan försäljning än försäljning av obe-
skattade gemenskapsvaror till tredjelandsresenärer. Förslagen ovan inne-
bär att denna begränsning slopas. Det kommer alltså bli tillåtet att i ex-
portbutikema sälja beskattade varor till EU-resenärer. En exportbutiksin-
nehavare som vill sälja både beskattade och obeskattade varor kommer
då, om nuvarande regler för mervärdesskatten behålls, att i exportbutiken
behöva ha två lager av varje varukategori, nämligen ett lager som levere-
rats mervärdesskattefritt för försäljning till tredjelandsresenärer och ett
lager som levererats med mervärdesskatt för försäljning till EU-resenärer.
Detta är ingen lämplig ordning från kontrollsynpunkt. Även kommersi-
ella skäl talar mot en sådan ordning.

Dubbla lager kan dock undvikas genom att mervärdesskatteffiheten för
leveranser till exportbutiker utvidgas till att omfatta även varor ur ex-
portbutikssortimentet som skall säljas med mervärdesskatt till EU-
resenärer. Regeringen föreslår därför att leveranser till butikerna av såda-
na varor skall vara generellt skattefria. Precis som dag skall dock mer-
värdesskatt tas ut vid försäljning till EU-resenärer.

Bestämmelsen om att verksamheten i en exportbutik skall bedrivas av
en godkänd upplagshavare enligt lagarna om tobaksskatt och alkoholskatt
har enligt vad som uttalas i promemorian tolkats så att kravet även gäller
i fall den som skall bedriva verksamheten inte har för avsikt att sälja al-
kohol- eller tobaksvaror. Även de som enbart tänkt sälja choklad- och
konfektyrvaror har alltså varit tvungna att ansöka om att bli godkända
som upplagshavare enligt nämnda lagar. För att bli godkänd som upp-
lagshavare för alkohol- eller tobaksvaror krävs självfallet att man avser
att hantera sådana varor. Bestämmelsen har alltså tolkats på ett sätt som
innebär att en enskild måste sälja alkohol- och tobaksvaror för att över
huvud fa driva en exportbutik. Detta är ingen lämplig ordning. Regering-
en anser därför att det bör förtydligas att kravet på att butiksinnehavaren
skall vara godkänd upplagshavare endast gäller i fall denne har för avsikt
att sälja alkohol- och tobaksvaror.

Enligt 3 § lagen om exportbutiker är den skattefria försäljningen av al-
kohol- och tobaksvaror till tredjelandsresenärer begränsad till vissa
kvantiteter per resande, som t.ex. en liter spritdryck. Avdragsrätten för
skatt på alkohol- och tobaksvaror som sålts till tredjelandsresenärer är
begränsad på samma sätt. Ett flertal remissinstanser anser att dessa be-
gränsningar bör slopas och anför som skäl att inget annat EU-land tilläm-
par sådana begränsningar och begränsningarna därför försämrar svenska
exportbutikers konkurrenskraft.

I förarbetena till lagen om exportbutiker anfördes som skäl för be-
gränsningarna dels att de skulle möjliggöra kontroll i efterhand av för-
säljningen i exportbutikema, dels att flertalet länder tillämpar importre-
striktioner för i vart fall alkohol- och tobaksvaror (se prop. 1998/99:86, s.
69). Regeringen är för närvarande inte beredd att ompröva begränsning-
arna.

Prop. 1999/2000:105

3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 105

En rad remissinstanser anser att föreslagna ändringar bör ges retroaktiv Prop. 1999/2000:105
verkan från den 1 juli 1999. Regeringen anser dock att det inte kommit
fram något i ärendet som motiverar retroaktiv lagstiftning.

Förslagen föranleder ändringar i 1 och 3 §§ lagen om exportbutiker,

5 kap. 9 § mervärdesskattelagen och 2 kap. 4 § lagen om frihet från skatt
vid import. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

När det gäller förslagens offentlig-finansiella effekter bör det noteras
att det skattefria området för försäljning i exportbutiker inte utvidgas.
Varor som ingår i exportbutikssortimentet skall dock enligt förslagen
kunna levereras mervärdesskattefritt till butikerna. I likhet med vad som
gäller i dag skall mervärdesskatt tas ut vid försäljning av sådana varor till
EU-resenärer. Förslagen leder alltså inte till att mervärdesskatteintäktema
minskar.

5 Skattefrihet för proviantvaror som förstörts
genom olyckshändelse eller force majeure

Regeringens förslag: Skattefrihet skall gälla för alkohol- och tobaks-
varor som provianterats utan skatt och som därefter förstörts genom
olyckshändelse eller force majeure.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Riksskatteverket, Tullverket och Sveriges Redar-
förening tillstyrker förslaget. Sveriges Skeppshandlarförbund och Mar-
gell Shipping Service anser att skattefriheten även bör omfatta stöld, out-
redda lagerbrister m.m. Som stöd härför anförs att man i Finland och
Danmark medger skattefrihet för sådant svinn.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1999 infördes nya regler
för skattefri proviantering av fartyg och luftfartyg. Reglerna fmns i lagen
(1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, provianteringsla-
gen (prop. 1998/99:86, bet. 1998/99:SkU21, rskr. 1998/99:243). Enligt
dessa regler far den som beviljats tillstånd proviantera obeskattade alko-
hol- och tobaksvaror för förbrukning ombord vid resa till utländsk ort.
Skattefri proviantering far även ske för försäljning ombord vid resa till
tredje land. En tillståndshavare som provianterat skattefritt blir dock
skattskyldig om varorna används för annat ändamål än det som var förut-
sättningen för skattefriheten. Skattskyldighet uppkommer vid varje situa-
tion som inte täcks av de skattefria ändamålen. Att varor säljs i en butik
på en EU-intem resa innebär således att skattskyldighet inträder. Även
svinn eller stölder av resande eller personal utlöser beskattning. Detsam-
ma gäller om varorna förstörs genom olyckshändelser eller force majeure
(se prop. 1998/99:86, s. 61 och 62).

Vid kontakter med finska finansdepartementet och danska skattemi-
nisteriet har det framkommit att Danmark och Finland inte beskattar al-
kohol- och tobaksvaror som provianterats skattefritt och som därefter
förstörs genom olyckshändelse eller force majeure. När det gäller Dan-
mark är det en regel som utbildats i praxis. I Finland framgår det dock

uttryckligen av den finska lagstiftningen att så är att fallet. Den finska
lagstiftningen innehåller dock ingen ovillkorlig rätt till skattefrihet utan
avgörande är de konkreta omständigheterna i varje enskilt fall. Myndig-
heterna kan vägra skattefrihet om det inte föreligger en godtagbar utred-
ning av omständigheterna. Som redogjorts för i föregående stycke före-
skriver dock den svenska lagstiftningen att skatt skall tas i nu aktuella
situationer. Det kan alltså konstateras att Danmark och Finland har libe-
ralare regler än Sverige. Skattefriheten i dessa länder är dock inte så vid-
sträckt som vissa remissinstanser påstår. Fråga uppkommer då om Sveri-
ge bör anpassa sina regler till vad som gäller i Danmark och Finland.

Det råder inget tvivel om att de svenska reglerna utgör en konkur-
rensnackdel för de svenska skeppshandlama. Det är tämligen självklart
att rederier väljer att proviantera i Danmark och Finland där man, till
skillnad från i Sverige, slipper att betala skatt för varor som förstörs ge-
nom olyckshändelser och force majeure. Det far vidare betraktas som
värdefullt att Sveriges regler på provianteringsområdet i så stor utsträck-
ning som möjligt stämmer överens med reglerna i våra närmaste grann-
länder. Olika regler i olika länder leder automatiskt till konkurrenssned-
vridningar. Detta är särskilt påtagligt i fråga om skeppshandel eftersom
rederier utan svårigheter kan välja att proviantera i ett land med förmån-
ligare regler. Det nu sagda talar för att Sverige bör anpassa sina regler till
vad som gäller i Danmark och Finland.

I förarbetena till provianteringslagen uttalade regeringen att rådets di-
rektiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punkt-
skattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana
varor (EGT L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k. cirkula-
tionsdirektivet, inte medgav att man lät bli att ta ut skatt på varor som
provianterats skattefritt och som därefter förstörts genom olyckshändelse
eller force majeure. Skälen för ställningstagandet var att direktivets regler
om skattebefrielse för varor som förstörts genom olyckshändelse och for-
ce majeure inte ansågs kunna omfatta varor som lämnat den s.k. suspen-
sionsordningen. Varor som släppts för konsumtion, dit varor som provi-
anterats skattefritt ansågs höra, skulle alltså falla utanför området för
skattebefrielse (se prop. 1998/99:86, s. 61 och 62).

Enligt artikel 23.5 i cirkulationsdirektivet får emellertid medlemssta-
terna behålla sina nationella bestämmelser om proviantering av fartyg
och luftfartyg till dess att rådet enhälligt på kommissionens förslag har
infört gemenskapsbestämmelser på området. Regler om proviantering av
fartyg och luftfartyg omfattas alltså av medlemsstaternas nationella kom-
petens. Det innebär att medlemsstaterna själva far välja om man vill till-
låta proviantering med obeskattade varor. En rimlig tolkning är att denna
frihet även inkluderar en frihet att bestämma hur varor som provianterats
skattefritt och som förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
skall hanteras skattemässigt. Slutsatsen blir då att cirkulationsdirektivets
regler om varor som förstörts genom olyckshändelse och force majeure
inte gäller i fråga om proviantering.

Lagrådet har anfört att det är tveksamt om artikel 23.5 i cirkulationsdi-
rektivet kan tolkas så att den tillåter införande av helt nya bestämmelser
på provianteringsområdet och att frågan om de rättsliga möjligheterna att
införa en bestämmelse av föreslagen innebörd därför bör övervägas yt-

Prop. 1999/2000:105

terligare. Inledningsvis bör det påpekas att regeringen i prop. 1998/99:86
Ändrade skatteregler med anledning av taxfreeförsäljningen inom EU
upphör uttalade att det med stöd av artikel 23.5 skulle vara möjligt att
infora helt nya bestämmelser avseende proviantering med obeskattade
cigaretter för förbrukning ombord (s. 78). En tolkning helt i linje med
vad Lagrådet antyder skulle innebära att medlemsstaterna sedan den 1
januari 1993 har varit förhindrade att ändra huvuddragen i sina proviante-
ringsbestämmelser. En sådan tolkning hade förefallit rimlig i fråga om ett
område där medlemsstaterna far behålla nationella bestämmelser som
avviker från en gemenskap snorm. Så är dock inte fallet här, eftersom det
helt saknas gemenskapsbestämmelser på provianteringsområdet. Rege-
ringen anser därför att artikel 23.5 i cirkulationsdirektivet inte hindrar
den nu föreslagna lagändringen.

Med hänsyn till att nuvarande regler utgör en konkurrensnackdel för
svensk skeppshandel och till att en anpassning av reglerna till vad som
gäller i Danmark och Finland inte synes strida mot cirkulationsdirektivet
föreslår regeringen att skatt inte skall tas ut på alkohol- och tobaksvaror
som efter att de provianterats skattefritt förstörs genom olyckshändelse
eller force majeure. Detta föranleder ändringar i lagen om tobaksskatt
och lagen om alkoholskatt. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2000.

Det är svårt att beräkna de offentlig-finansiella effekterna av föreslagna
ändringar. Sedan de nya reglerna om skattefri proviantering av fartyg och
luftfartyg trädde i kraft har endast ett fåtal rederier redovisat skattepliktigt
svinn till skattemyndigheten. Det är dock sannolikt att endast en mindre
del av de redovisade beloppen avser olyckshändelser och force majeure.
Vidare finns det ännu inget fall där beskattningsmyndigheten på eget ini-
tiativ påfört skatt för varor som förstörts genom olyckshändelse eller for-
ce majeure. Sammantaget anser regeringen att förslaget inte kommer att
få annat än försumbara offentlig-finansiella effekter.

Prop. 1999/2000:105

6 Omläggning till effektskatt

Regeringens förslag: Den nuvarande produktionsskatten på käm-
kraftsel läggs om till en effektskatt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund, Svenska Kraftverksfö-
reningen, Sydkraft och Vattenfall avstyrker att någon ändring görs av
kämkraftsskatten. I stället föreslås att ändringar av kämkraftsskatten
samordnas med den pågående översynen av energibeskattningen. Nä-
rings- och teknikutvecklingsverket ifrågasätter om den föreslagna föränd-
ringen av skatten kommer att innebära en annan fördelning av skattebör-
dan än den nuvarande. Riksskatteverket anser att den i promemorian före-
slagna lagen utan nämnvärda problem bör kunna ersätta den befintliga
lagen. Statens kärnkraftsinspektion har inget att erinra mot förslagen.

Skälen for regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 2000,
när omläggningen till en effektskatt aviserades, hänvisades till regering-
ens proposition (prop. 1996/97:84) En uthållig energiförsörjning, i vilken
uttalas bl.a. att produktionsskatten på kärnkraft kan medföra snedvrid-
ningar i elproduktionssystemet. Eftersom de rörliga kostnaderna påverkas
av skatten snedvrids den kostnadsmässiga rangordningen av elproduk-
tionsanläggningama med ett sämre resursutnyttjande som följd. Ändrade
produktionskostnader i någon del av systemet far genomslag på utnytt-
jandet av hela produktionskapaciteten. Detta kan motverkas genom en
övergång till en fast skatt som tas ut oberoende av produktionens storlek.
Skatten skall utformas så att den begränsar störningar i driften av kärn-
kraftverken. En övergång kan också bidra till att störningarna i konsu-
mentledet minskar. Detta gäller till den del produktionsskatten övervält-
ras på elkonsumentema. Risken för övervältring minskar dock eftersom
elmarknaden i tilltagande grad avregleras och kännetecknas av ökad kon-
kurrens. En fast skatt på den termiska effekten har den fördelen framför
en rörlig skatt på elproduktionen att effektivitetshöjande investeringar i
energiomvandlingen inte får någon skattepåverkan.

Regeringen avser att noga följa vilka konsekvenser en övergång till en
fast skatt far, för att säkerställa att det inte uppkommer några icke avsed-
da effekter.

6.1 Skattebasen

Regeringens förslag: Skatt skall tas ut för den högsta tillåtna effekten
för varje kämkraftsreaktor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Bakgrund till regeringens förslag: I de tillstånd till drift av käm-
kraftsreaktorer som meddelas av regeringen anges normalt den högsta
uttagbara termiska effekten för reaktorn. För Ringhals 4 anges dock en-
dast en elektrisk effekt. Av ansökan framgår dock att aggregaten 3 och 4
har i huvudsak identiskt samma utförande. Ringhals 3 har en högsta ut-
tagbar termisk effekt på 2 783 megawatt (MW). 1 den ursprungliga ansö-
kan för Oskarshamn 1 angavs den termiska effekten till omkring
1 250 MW men efter provdrift fastställde dåvarande Delegationen för
atomenergifrågor den effekten till 1 375 MW.

Skälen för regeringens förslag: Det är lämpligt att knyta basen för en
effektskatt till vad som i regeringens driftstillstånd anges som den högsta
uttagbara termiska effekten. Ett alternativ vore att i stället knyta skatten
till den elektriska effekt som kan produceras. Denna effekt framgår dock
mera sällan av tillstånden. Vidare skulle ett sådant alternativ endast i
mindre grad påverka skatteuttaget för de olika reaktorerna. Förhållandet
mellan elektrisk nettoeffekt och termisk effekt uppgår till i genomsnitt
33 % och varierar mellan 32 och 35 %.

Den termiska effekten för varje reaktor bör baseras på de driftstillstånd
som har meddelats av regeringen. Eftersom tillståndet för reaktorn Ring-

Prop. 1999/2000:105

hals 4 inte innehåller uppgift om termisk effekt bör effekten för denna Prop. 1999/2000:105
reaktor baseras på den identiska reaktorn Ringhals 3. För reaktorn Os-
karshamn 1 som inte heller har den termiska effekten angiven i tillståndet
bör effekten baseras på den effekt som har beräknats av den dåvarande
Delegationen for atomenergifrågor.

I promemorian beräknades den högsta uttagbara termiska effekten till
sammanlagt 29 957 MW när reaktorn Barsebäck 1 med effekten
1 800 MW fortfarande var i drift. Eftersom driftstillståndet for den reak-
torn numera har återkallats reduceras den sammanlagda effekten till
28 157 MW.

6.2 Vem som skall vara skattskyldig

Regeringens förslag: Skattskyldig skall vara den som har tillstånd att
inneha eller driva en kämkraftsreaktor. Den som är skattskyldig skall
vara registrerad hos beskattningsmyndigheten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som gäller för den
nuvarande lagen om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk är
det naturligt att reaktorinnehavaren skall vara den som är skyldig att be-
tala skatt. Vidare bör den skattskyldige, såsom gäller punktskatter gene-
rellt, vara registrerad hos beskattningsmyndigheten, för närvarande
Skattemyndigheten i Gävle, men såsom framgår av avsnitt 7 föreslår re-
geringen att Riksskatteverket skall vara beskattningsmyndighet fr.o.m.
den 1 juli 2000.

6.3 Skattenivå

Regeringens förslag: Effektskatt skall på månadsbasis tas ut med
5 514 kr per megawatt av den högsta tillåtna termiska effekten.

Promemorians förslag överensstämmer i princip med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Avsikten är att omläggningen skall
vara statsfinansiellt neutral när det sker ett byte av skattebas från produ-
cerad kilowattimme till tillståndsgiven megawatt.

Som har framgått i avsnitt 6.1 utgör den totala tillståndsgivna termiska
effekten numera 28 157 MW. En normal årsproduktion av kämkraftspro-
ducerad el i Sverige beräknades före stängningen av reaktorn Barsebäck
1 uppgå till ca 70 000 000 megawattimmar (MWh). Efter denna stäng-
ning väntas den samlade årsproduktionen i kärnkraftverken minska, men
dock inte i samma utsträckning som effekten reduceras därför att den
tillgängliga energiproduktionen ger utrymme för ett relativt sett större
energiutnyttjande. Regeringen beräknar att årsproduktionen kommer att
minska till 69 000 000 MWh, vilket med dagens skattesats, 27 kr per

MWh (2,7 öre/kWh), ger en beräknad årlig skatteintäkt på 1 863 miljoner
kr.

Om effektskatten skall ge intäkter motsvarande den nuvarande rörliga
skatten bör effektskattesatsen bestämmas till 5 514 kr per tillståndsgiven
megawatt och månad (1 863 000 / 28 157 / 12 = 5 514). Därmed beräknas
intäkterna från effektskatten och den nuvarande produktionsskatten i stort
sett överensstämma.

6.4 Betalning av effektskatten

Regeringens förslag: Effektskatt skall betalas för varje kalendermå-
nad som det finns tillstånd att inneha och driva en kämkraftsreaktor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Till skillnad mot den nuvarande pro-
duktionsskatten på kärnkraft finns för effektskatten ingen leverans eller
annan liknande händelse som kan medföra att skattskyldigheten inträder.
I stället är det själva tillståndet att inneha och driva en reaktor som med-
för skattskyldighet. Effektskatten bör därför beräknas för varje tidsperiod
som det finns ett sådant tillstånd.

Redovisningen och betalningen av produktionsskatten sker i dag för
varje kalendermånad. Någon anledning att ändra den redovisningsperio-
den finns inte. Härigenom uppkommer inga nämnvärda ränteförluster
eller räntevinster vare sig för staten eller reaktorinnehavama genom en
övergång till ett nytt system.

6.5 Skattebefrielse vid onormala driftsstopp

Regeringens förslag: Om en kämkraftsreaktor har varit ur drift under
en sammanhängande period av mer än 90 kalenderdygn, får avdrag
med 181 kronor per megawatt av den termiska effekten göras för det
antal kalenderdygn som överstiger 90.

Promemorians förslag skiljer sig från regeringens förslag. I prome-
morian föreslås att avdrag skall medges först när reaktorn har varit ur
drift under en sammanhängande period av minst 180 dygn och att avdra-
get då får omfatta hela stilleståndsperioden.

Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund har synpunkter på av-
draget för driftsstopp som man anser leder till stora tröskeleffekter. För-
bundet anser att avdrag bör medges för varje driftsstopp. Svenska Kraft-
verksföreningen anser att en förändring av skatten till en effektskatt
skulle undanröja snedvridningen i den dagliga normaldriften. Emellertid
ersätts denna snedvridning med en allvarlig tröskeleffekt i samband med
oplanerade avställningar. Tröskeleffekten är av liknande storleksordning
som den snedvridning som dagens beskattning ger. Sydkraft instämmer i
de synpunkter som har framförts av Svenska Kraftverksföreningen. Vat-

Prop. 1999/2000:105

tenfall delar Svenska Kraftverksforeningens synpunkter på tröskeleffek-
ten vid avställning av produktionen.

Skälen for regeringens förslag: En omläggning av skattesystemet
syftar till att göra den nya skatten oberoende av produktionen och skatten
skall således inte vara relaterad till de rörliga kostnaderna. Enbart utgå-
ende från den principen borde någon skattemässig kompensation inte
förekomma om reaktorerna inte är i drift. Detta skulle dock kunna medfö-
ra oskäliga effekter vid långa driftsstopp och även kunna medföra en hår-
dare beskattning än dagens produktionsskatt. Det kan t.ex. nämnas att
reaktorn Oskarshamn 1 åren 1992-1995 var ur drift i drygt tre år efter det
s.k. femreaktorstoppet. Femreaktorstoppet berodde på brister i systemen
för härdsprinkling och inneslutningssprinkling vid de fem äldsta
kokvattenreaktorema.

En möjlighet bör därför finnas att befria reaktorinnehavaren från skatt
vid onormala, långvariga driftsstopp. Till onormala driftsstopp bör dock
vanligen inte räknas de s.k. revisionsavställningama i samband med byte
av bränsle och annan översyn. Dessa brukar ta ungefar en månad men
kan även sträcka sig uppemot tre månader.

Förutom reaktorn Oskarshamn 1 stod vid femreaktorstoppet under åren
1992 och 1993 också Oskarshamn 2 och Ringhals 1 stilla under längre tid
än sex månader i sträck. Under 1990-talet har det endast vid ett ytterliga-
re tillfälle förekommit att en reaktor har varit ur drift under längre tid än
sex månader. Detta inträffade när Ringhals 2 under 1993 togs ur drift
under ett drygt halvår på grund av problem med reaktortanklocket.

Mot den angivna bakgrunden bör skattebefrielse medges vid långvari-
ga, onormala driftsstopp. Promemorians förslag i denna del medför dock
tröskeleffekter som flera remissinstanser anser medföra allvarliga nack-
delar for driften. Även av den tidigare nämnda konsultrapporten framgår
att tröskeleffekten kan ge incitament till skatteplanering. För att undvika
denna tröskeleffekt men ändå ge rätt till skatteavdrag när onormala drifts-
stopp inträffar bör en annan lösning väljas. En sådan lösning skulle kunna
vara att endast medge skatteavdrag för den stilleståndstid som överstiger
vad som kan anses vara normalt. Eftersom normala revisionstider kan gå
upp till tre månader bör gränsen for onormala stillestånd lämpligen kunna
sättas vid en sammanhängande period på mer än tre månader, eller när-
mare bestämt mer än 90 dygn.

Ett sådant avdrag blir, med de tidigare nämnda förutsättningarna,
181 kr per megawatt och dygn (1 863 / 28 157 / 365 = 181). Skatteavdrag
bör därför medges med detta belopp för varje helt dygn som stilleståndet
varat över de 90 dygnen.

6.6 Offentlig-finansiella effekter

Övergången från en rörlig skatt till en fast skatt väntas inte nämnvärt på-
verka skatteintäkterna.

Prop. 1999/2000:105

Punktskatteverksamhetens organisatoriska
inplacering

7.1 Bakgrund

Verksamheten på bl.a. punktskatteområdet utlokaliserades år 1988 från
Riksskatteverkets lokaler i Solna till Ludvika. Organisatoriskt förblev
denna verksamhet dock en del av Riksskatteverket. I anslutning till den
fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1993/94-1995/96 före-
slog verket att verksamheten skulle antingen utgöra en egen myndighet
eller föras in under dåvarande Skattemyndigheten i Kopparbergs län.
Riksdagen beslutade i juni 1992 att Riksskatteverkets beskattningsavdel-
ning skulle föras över till Skattemyndigheten i Kopparbergs län den 1 juli
1993 (prop. 1991/92:150 bil 1:5 s. 77, bet. 1991/92:SkU35, rskr.
1991/92:327). Som främsta skäl för beslutet angavs att det ansågs mindre
lämpligt att centralmyndigheten svarade för operativa arbetsuppgifter av
den omfattning som var i fråga.

Sedan beslutet fattades har förutsättningarna för punktskatteverksam-
heten ändrats i flera viktiga hänseenden, vilket medfört krav på en för-
ändrad organisation. Regeringen föreslog därför i budgetpropositionen
för år 2000 att punktskatteverksamheten skulle organisatoriskt inordnas i
Riksskatteverket. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

Överföringen av punktskatteverksamheten till Riksskatteverket bör
även innefatta de övriga funktioner som Särskilda skattekontoret i Ludvi-
ka har med undantag för frågorna om godkännande och återkallelse av
skatteupplag och upplagshavare enligt 9 c kap. mervärdesskattelagen
(1994:200). Som exempel på frågor som överförs kan nämnas återbetal-
ning av mervärdesskatt till utländska företagare, hjälporganisationer och
utländska beskickningar samt beskattning vid införsel av nya transport-
medel. Frågor om godkännande av skatteupplag och upplagshavare förs
över till skattemyndigheterna.

Regeringen redovisar i detta avsnitt de förändringar som bör göras i
lagstiftningen för att den nya organisationen skall kunna fungera från och
med den 1 juli 2000. Förslagen medför inte offentlig-finansiella effekter.

7.2 Omprövning och överklagande

Prop. 1999/2000:105

Regeringens förslag: Det skall inte längre vara möjligt för det all-
männa att väcka talan mot beskattningsmyndighetens beslut.

Statskontorets förslag överensstämmer med regeringens.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande bestämmelser har
Riksskatteverket som regel rätt att överklaga beskattningsmyndighetens
beslut i punktskatteärenden. Rätten att överklaga besluten har sin grund i
verkets övergripande ansvar för skatteförvaltningens område enligt 1 kap.
7 a § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Riks-
skatteverket har dock knappast alls funnit skäl att göra bruk av sin möj-
lighet att överklaga beskattningsmyndighetens beslut. I samband med att

punktskatteverksamheten förs över till Riksskatteverket minskar behovet
för det allmänna att föra upp frågor till domstolsprövning ytterligare.
Punktskatteverksamheten kommer enligt förslaget att handhas av ett litet
antal personer som alla fmns inom samma myndighet varför behovet av
att kunna överklaga beslut för att främja en enhetlig rättstillämpning
sannolikt minskar. Den vidsträckta möjligheten att ompröva beslut i
första instans talar också för att behovet av att kunna väcka talan för det
allmännas räkning är ytterst begränsad. Till följd härav anfördes i bud-
getpropositionen (prop. 1999/2000:1 utgiftsområde 3 s. 13) att möjlighe-
ten för Riksskatteverket att överklaga beskattningsmyndighetens beslut
borde slopas. Lagregleringen av Riksskatteverkets processuella befogen-
heter behöver justeras i enlighet med detta, vilket föranleder ändringar i
bl.a. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. I den mån beskatt-
ningsbeslut fattats av en annan myndighet och Riksskatteverket enligt
gällande bestämmelser har rätt att överklaga besluten, föreslås ingen änd-
ring.

De uppgifter som ankommit på Skattemyndigheten i Gävle i egenskap
av beskattningsmyndighet enligt lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter kommer vid ikraftträdandet att överföras till Riksskattever-
ket. Detta innebär bl.a. att Riksskatteverket från och med ikraftträdandet
kommer att vara den myndighet som är behörig att ompröva beskatt-
ningsbeslut som fattats av Skattemyndigheten i Gävle enligt 4 kap. lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Enligt 8 kap. 9 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter i
dess gällande lydelse jämförd med 6 kap. 15 § taxeringslagen (1990:324)
förs det allmännas talan i läns- och kammarrätt av skattemyndigheten om
beslutet överklagats av en enskild. Överklagar Riksskatteverket skall det
allmännas talan föras av verket. Riksskatteverket för det allmännas talan i
Regeringsrätten. Genom att Riksskatteverket blir beskattningsmyndighet
finns det enligt regeringens mening inte längre något behov av en sär-
skild reglering av det allmännas partsställning i domstol. Att Riksskatte-
verket kommer att vara den enskildes motpart följer i stället av 7 a § för-
valtningsprocesslagen (1971:291). I bestämmelsen anges att den myndig-
het som först beslutat i saken skall vara den enskildes motpart.

En annan fråga är vem som skall föra det allmännas talan i allmän för-
valtningsdomstol i fråga om beslut som fattats av Skattemyndigheten i
Gävle. Om inget annat föreskrivs följer av 7 a § förvaltningsprocessla-
gen att det allmännas talan även efter den 1 juli 2000 skall föras av
Skattemyndigheten i Gävle. Eftersom de uppgifter som Skattemyndighe-
ten i Gävle tidigare fullgjort skall överföras till Riksskatteverket anser
regeringen emellertid att Riksskatteverket även bör ta över uppgiften att
föra det allmännas talan i läns- och kammarrätt i de ärenden där skatte-
myndigheten tidigare varit part. Detta bör särskilt regleras i övergångsbe-
stämmelserna till den föreslagna ändringen. Lagrådet har anfört att över-
gångsbestämmelserna bör förtydligas. Övergångsbestämmelserna har
utformats på det sätt Lagrådet föreslagit.

Prop. 1999/2000:105

Överprövning av beslut

Prop. 1999/2000:105

Regeringens forslag: Beslut i frågor om bl.a. punktskatt och återbe-
talning av mervärdesskatt till utländska företagare skall även fortsätt-
ningsvis överklagas till Länsrätten i Dalarnas län.

Statskontorets förslag överensstämmer med regeringens.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med Statskontorets förslag
har regeringen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1, utgiftsområde
3 s. 13) uttalat att prövningen av bl.a. punktskattemålen bör ligga kvar på
de domstolar som har denna uppgift i dag. En annan ordning skulle för-
utom en omfördelning av arbetsbelastningen mellan berörda läns- och
kammarrätter också innebära att den specialisering och de regionala hän-
syn som är förenade med nuvarande ordning går förlorade. Med hänsyn
till detta bör dessa mål även fortsättningsvis handläggas av Länsrätten i
Dalarnas län och Kammarrätten i Sundsvall.

Enligt bestämmelser i 14 § första och andra styckena lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar är den länsrätt behörig att pröva mål,
inom vars domkrets ärendet först prövats om inte annat särskilt före-
skrivs. Enligt gällande regler prövas de ärenden som avgjorts av Särskil-
da skattekontoret i Ludvika av Länsrätten i Dalarnas län i första instans.
Överklagande sker till Kammarrätten i Sundsvall.

Genom förslaget att överföra ärenden enligt punktskatteförfattningarna
samt även vissa mervärdesskatteffågor till Riksskatteverket framgår det
inte längre direkt av lagtexten att grundbesluten skall fattas vid Ludvika-
kontoret inom Länsrättens i Dalarnas län domkrets. Även om Länsrätten i
Dalarnas län fortsättningsvis kommer att vara behörig domstol i de fall
grundbeslutet meddelats inom domkretsen bör förslaget att överföra de
nu aktuella frågorna till Riksskatteverket ändå kompletteras med en ut-
trycklig bestämmelse enligt vilken Länsrätten i Dalarnas län pekas ut som
behörig domstol i dessa mål.

Bestämmelser om överklagande av beslut i punktskattefrågor finns i ett
antal lagar. Även om ett flertal av dessa lagar hänvisar till förfarandereg-
lema i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter bör för tydlighe-
tens skull även i dessa fall särskilt föreskrivas att besluten överklagas till
Länsrätten i Dalarnas län. Lagrådet har i sitt yttrande anfört att en sådan
reglering kan införas antingen genom en ändring i förordningen
(1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. eller
genom lagbestämmelser. Regeringen anser att regleringen lämpligen bör
införas genom förordningsbestämmelser och avser att utfärda sådana
regler.

7.4 Besvärsordningen vid vissa punktskattebeslut

Regeringens förslag: Beslut i frågor som tidigare överklagats till
Riksskatteverket, skall inte längre kunna överprövas.

Skälen for regeringens förslag: Enligt huvudregeln i 8 kap. 1 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter kan beskattnings-
beslut i en fråga som har betydelse för beskattningen, samt beslut om
anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, uppdelning av skat-
tebetalning och återbetalning av skatt överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Andra beslut än de nu uppräknade kan överklagas till
Riksskatteverket.

Ett antal lagar på punktskatteområdet innehåller särbestämmelser i frå-
ga om besluts överklagbarhet och också till vilken instans besluten över-
klagas. Enligt bestämmelser i 10 § lagen (1972:266) om skatt på annon-
ser och reklam finns t.ex. möjlighet för beskattningsmyndigheten att un-
der vissa förutsättningar avvika från huvudregeln att delägare i ett enkelt
bolag är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget. Dessa beslut
kan enligt gällande rätt överklagas till Riksskatteverket. Regleringen kan,
som påpekats av Lagrådet, te sig främmande för skattesystemet och inne-
bär dessutom ett avsteg från huvudregeln om skattskyldighet i enkla bo-
lag. Mot bakgrund av detta och då regleringen torde sakna praktisk bety-
delse anser regeringen att bestämmelsen bör kunna tas bort.

En liknande möjlighet att överpröva beslut av beskattningsmyndighe-
ten finns också i fråga om befrielse från skyldighet att betala skatt och
återbetalning av skatt enligt 24 § i samma lag. Möjligheten att överklaga
dessa beslut till Riksskatteverket infördes genom en lagändring den 1 juli
1993. Ytterligare bestämmelser om överklagande av vissa beslut till
Riksskatteverket finns t.ex. i lagen (1972:820) om skatt på spel.

När punktskatteverksamheten förs över till Riksskatteverket uppkom-
mer frågan om de beslut som tidigare kunnat överklagas till Riksskatte-
verket även fortsättningsvis skall kunna överprövas. Riksskatteverket har
anfört att det är tveksamt om det är lämpligt att begränsa rätten att över-
klaga beslut enligt 24 § andra och tredje styckena lagen om skatt på an-
nonser och reklam. Regeringen kan konstatera att Riksskatteverket som
tidigare var högsta instans i sådana ärenden, nu förs in i ett tidigare skede
i beslutsprocessen. Verket har erfarenhet av dessa ärenden och har goda
möjligheter att verka för en enhetlig tillämpning av bestämmelserna. Det
finns även möjlighet för den enskilde att genom en ny ansökan få till
stånd en förnyad prövning av Riksskatteverket. Vidare kan konstateras att
i den mån besluten i dessa frågor har betydelse för beskattningen, finns
möjlighet att få besluten överprövade i den ordning som gäller för över-
klagande av beskattningsbeslut i t.ex. 8 kap. 1 § första stycket lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Den enskilde kommer alltså inte
att lida någon rättsförlust. Det finns därför enligt regeringens mening inte
något egentligt behov av att kunna överklaga de beslut som här är i fråga.
Det bör därför inte möta något hinder att Riksskatteverket som enda in-
stans meddelar beslut i dessa frågor.

Bestämmelser i en upphävd lag som ger den skattskyldige rätt att över-
klaga beskattningsmyndighetens beslut i en viss ordning, bör inte föränd-
ras. Beslut som meddelats av en skattemyndighet med stöd av dessa be-
stämmelser bör således även i fortsättningen kunna överklagas till Riks-
skatteverket. Det är i detta sammanhang att märka att bestämmelser om
tvåinstansjäv i 11 § första stycket 3 förvaltningslagen förhindrar att sam-
ma handläggare deltar i handläggningen av ärendet i den överprövande

Prop. 1999/2000:105

instansen. Den omständigheten att Riksskatteverket nu föreslås bli be-
skattningsmyndighet enligt lagen om punktskatter och prisregleringsav-
gifter innebär däremot inte något hinder mot att Riksskatteverket, med
iakttagande av den nämnda jävsbestämmelsen, överprövar beslut med-
delade av skattemyndighet före ikraftträdandet. I fråga om grundbeslut
som Riksskatteverket meddelar kan det i stället bli aktuellt med ompröv-
ning.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.1 fråga om beslut som
meddelats av Skattemyndigheten i Gävle före ikraftträdandet och som
överklagats till Riksskatteverket bör dock även fortsättningsvis äldre be-
stämmelser gälla.

7.5 Punktskatterevision

Prop. 1999/2000:105

Regeringens förslag: Skattemyndigheterna i Stockholm, Malmö,
Göteborg och Gävle ges befogenhet att besluta om uppgiftsskyldighet
och att besluta om och genomföra revision utan att det föreligger nå-
got uppdrag från Riksskatteverket (beskattningsmyndigheten).

Skälen för regeringens förslag: I 3 kap. 16 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter anges att beskattningsmyndighe-
ten får uppdra åt Skattemyndigheten i Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten i Malmö att fatta beslut om uppgifts-
skyldighet enligt 3 kap. 5 § eller skatterevision enligt 3 kap. i dess ställe.
Det innebär att nämnda skattemyndigheter inte kan agera utan att det
fmns ett uppdrag från beskattningsmyndigheten. Riksskatteverket har
anfört att detta hindrar att kontrollarbetet planeras och genomförs effek-
tivt. Mot bakgrund av angivna förhållanden anser regeringen att kravet på
uppdrag i 3 kap. 16 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter
bör slopas och ersättas med en generell befogenhet för skattemyndighe-
terna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle att besluta om uppgifts-
skyldighet och att besluta om och genomföra revisioner. Motsvarande
förändring föreslås även beträffande bestämmelserna om kontroll av an-
sökningar om återbetalning av skatt i lagen (1984:409) om skatt på göd-
selmedel, lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alko-
holskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi samt i fråga om den
tillsyn som skall utövas enligt alkohollagen (1994:1738).

De nu föreslagna förändringarna ställer krav på samordning för att det
skall kunna undvikas att olika skattemyndigheter t.ex. förbereder revision
av samma skattskyldig. Riksskatteverket bör därför inom ramen för sitt
ledningsansvar utarbeta riktlinjer för hur punktskattekontrollen skall
samordnas.

Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

7.6 Förhandsbesked

Prop. 1999/2000:105

Regeringens forslag: Riksskatteverkets möjlighet att begära för-
handsbesked i punktskattefrågor upphör.

Skälen för regeringens förslag: Riksskatteverket har enligt bestäm-
melser i 1 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor möjlighet
att begära förhandsbesked i bl.a. punktskattefrågor. Som ytterligare förut-
sättningar för att förhandsbesked skall lämnas på ansökan av Riksskatte-
verket gäller bl.a. att skattemyndigheten fattat beslut som gått den enskil-
de emot och att det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning att förhandsbesked lämnas. Riksskatteverket har anfört
att möjligheten för verket att begära förhandsbesked bör finnas kvar.
Lagrådet har i sitt yttrande anfört att det är tveksamt om den aktuella
organisationsförändringen motiverar att Riksskatteverkets möjlighet att
begära förhandsbesked tas bort.

Beslutet att inordna punktskatteverksamheten och vissa mervärdes-
skattefrågor organisatoriskt i Riksskatteverket innebär att förutsättningar-
na för förhandsbesked efter ansökan från verket förändras avsevärt. Som
exempel kan nämnas att det i 6 § i lagen om förhandsbesked i skattefrå-
gor föreskrivs att ett förhandsbesked lämnas efter ansökan av verket om
det finns ett beslut av skattemyndighet som gått den enskilde emot. I för-
arbetena till lagen, prop. 1997/98:65 s. 37 uttalas att en grundläggande
förutsättning för att ett förhandsbesked skall kunna lämnas är att den prö-
vade frågan är tvistig. Skattemyndighetens inställning i frågan bör därför
ha föranlett ett ställningstagande i sak. När Riksskatteverket blir beskatt-
ningsmyndighet kommer något beslut av en skattemyndighet inte längre
finnas. Fråga uppkommer då vid vilken tidpunkt och under vilka förut-
sättningar i övrigt Riksskatteverkets ansökan skall göras. Ytterligare ett
krav för att förhandsbesked skall kunna lämnas efter ansökan av Riks-
skatteverket är att den fråga som ansökan avser efter överklagande inte
far vara anhängiggjord vid allmän förvaltningsdomstol innan ansökan
kom in till Skatterättsnämnden, jfr. 12 § andra stycket lagen om för-
handsbesked i skattefrågor. Det kan ifrågasättas om inte den enskildes
ställning i processen blir försvagad i detta hänseende när Riksskattever-
ket blir beskattningsmyndighet.

Som Lagrådet påpekat kan det även fortsättningsvis uppkomma behov
för Riksskatteverket att begära förhandsbesked i syfte att uppnå en en-
hetlig rättstillämpning eller lagtolkning. De nu påpekade problemen gör
dock att det inte nu är lämpligt att föreslå förändringar i lagen om för-
handsbesked i skattefrågor. Frågan om Riksskatteverkets möjligheter att
begära förhandsbesked i punktskattefrågor måste övervägas ytterligare.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Om skattemyndigheten
meddelat beslut i punktskatteärenden före ikraftträdandet skall dock äldre
bestämmelser tillämpas. I dessa ärenden kommer alltså Riksskatteverket
även fortsättningsvis att kunna begära förhandsbesked.

Trafikbeskattning

Prop. 1999/2000:105

8.1

Skattelättnad för bilar i miljöklass 1

Regeringens förslag: För personbilar och lätta bussar med en tjänste-
vikt om högst 2 470 kilogram samt lätta lastbilar med en tjänstevikt
om högst 1 275 kilogram som uppfyller kraven för miljöklass 1 enligt

2 a § bilavgaslagen införs en skattelättnad i fordonsskattelagen. Skat-
telättnad ges med 3 500 kronor om skatteplikt inträder för första gång-
en under år 2000 och med 1 500 kronor om skatteplikt inträder för
första gången under år 2001. Lättnadsbeloppet skall avräknas efter
hand vid påförandet av fordonsskatt, dock längst till och med den 31
december 2005. För personbilar och lätta bussar med en tjänstevikt
överstigande 2 470 kilogram samt lätta lastbilar med en tjänstevikt
överstigande 1 275 kilogram som uppfyller kraven för miljöklass 1
enligt 2 a § bilavgaslagen införs en skattelättnad i fordonsskattelagen
med 3 500 kronor om skatteplikt inträder för första gången under år
2001 och med 1 500 kronor om skatteplikt inträder för första gången
under år 2002. En förutsättning är dock att total vikten inte överstiger

3 500 kilogram. Lättnadsbeloppet skall avräknas efter hand vid påfö-
randet av fordonsskatt, dock längst till och med den 31 december
2006. Någon kompensation enligt glesbygdsreglema i 14 § för bilar
som uppfyller kraven för miljöklass 1, skall inte ges förrän lättnads-
beloppet i sin helhet avräknats.

Utredningens förslag: Miljöklassdifferentierad försäljningsskatt bör
införas så snart nya miljöklasser fastställts i enlighet med EG:s kravnivå-
er. Om det av administrativa skäl inte anses lämpligt att införa en sådan
skatt kan miljöstyrning i stället ske genom att fordon i den bästa miljö-
klassen befrias från fordonsskatt under en kortare tid.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt ett införan-
de av ett ekonomiskt incitament men är oeniga om i vilken lagstiftning ett
sådant incitament lämpligen bör införas. Bilindustriföreningen, Gröna
Bilister, Länsstyrelsen i Örebro, Motorbranschens Riksförbund, Riks-
skatteverket, Statens Institut för Kommunikations Analys, Svenska Vägfö-
reningen, Svensk Handel, Sveriges Motorcykelhandlares Riksförbund,
Särskilda Skattekontoret i Ludvika, Volvo AB och Vägverket anser att en
differentiering av fordonsskatten för att gynna bilar med låga utsläpp av
avgaser bör väljas i stället för ett införande av en försäljningsskatt. Kom-
munförbundet, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Svenska Natur-
skyddsföreningen, Väg- och transportforskningsinstitutet samt Institutet
för Transportforskning anser att försäljningsskatten är ett effektivare
styrmedel än fordonsskatten när det gäller att gynna bilar med låga ut-
släpp av avgaser.

Bakgrunden till regeringens förslag: Sverige införde år 1991 be-
stämmelser i bilavgaslagen om en indelning av bilar i olika miljöklasser.
Syftet var att rangordna bilmodeller efter deras utsläpp av kväveoxider,
kolväten, kolmonoxid och partiklar. Miljöklassindelningen innebar att
nya personbilar, lastbilar och bussar i samband med avgasgodkännandet

skulle placeras i en av tre miljöklasser. Miljöklass 3 omfattade bilar som
endast uppfyllde gällande avgaskrav. Bilar i miljöklass 2 hade väsentligt
lägre utsläpp av avgaser eller uppfyllde högre krav i fråga om avgasre-
ningssystemens hållbarhet. Miljöklass 1 omfattade bilar som dessutom
uppfyllde särskilt höga krav beträffande hållbarhet eller som var särskilt
lämpade for användning i tätortstrafik. Miljöklasserna 1 och 2 skulle så
långt som möjligt anpassas till strängare krav som var beslutade eller pla-
nerade utomlands. För bilar som helt eller delvis drivs med elektricitet
inrättades den 1 juli 1996 miljöklasserna 1E och 1H.

För att underlätta introduktionen av bilar med bättre miljöegenskaper
infördes från och med årsmodell 1993 ett ekonomiskt incitament i för-
säljningsskatten på motorfordon (SFS 1991:608, prop. 1990/91:156, bet.
1990/91 :SkU25). Det ekonomiska incitamentet innebar att försäljnings-
skatten skulle ökas eller minskas beroende på till vilken miljöklass bilen
tillhörde. För personbilar innebar det att försäljningsskatten höjdes med
2 000 kronor i miljöklass 3, var oförändrad i miljöklass 2 samt sänktes
med 4 000 kr i miljöklass 1. Vad gällde kravnivåerna i den bästa miljö-
klassen ansågs det naturligt att utforma dessa med de kaliforniska bilav-
gasbestämmelsema som förebild eftersom de mest långtgående kraven
fanns där. Avsikten var att tillämpa kraven även efter 1996, om eller så
länge EG inte införde lika stränga krav. I propositionen uttalades bland
annat att en anpassning av kravnivåerna i de olika miljöklasserna till
kommande EG-regler bör ske "där så är möjligt med bibehållen miljöam-
bition".

Den 1 januari 1995 avskaffades differentieringen av försäljningsskatten
mellan bilar i miljöklass 1 och miljöklass 2 (SFS 1994:1789, prop.
1994/95:55, bet. 1994/95:SkU5). Anledningen var att reglerna om ned-
sättning av försäljningsskatten på bilar i miljöklass 1 inte var förenliga
med EG-rätten eftersom ekonomiska styrmedel endast far tillämpas på
bensin- och dieseldrivna bilar som uppfyller en standard för avgasrening
som beslutats inom EG. Miljöklass 1 grundades inte på någon sådan
standard. Skattedifferensen mellan miljöklass 1 och 2 utjämnades genom
att bilarna i miljöklass 1 inte längre skulle fa någon nedsättning av för-
säljningsskatten. Ändringen innebar således att försäljningsskatt togs ut
med samma belopp för personbilar och andra lätta bilar i miljöklass 1
som för motsvarande bilar i miljöklass 2. Lätta bilar i miljöklass 1 blev i
stället befriade från fordonsskatt under de fem första åren från det att bi-
len registrerats. Denna befrielse från fordonsskatt omfattade dock inte
miljöklass 1 E och 1 H, dvs. el- och elhybridbilar. Dessa var i stället be-
friade från försäljningsskatt.

Från och med den 12 juni 1996 slopades försäljningsskatten på person-
bilar i miljöklass 1 och 2 och skatten sänktes till 2 000 kronor i miljöklass
3. Syftet var att stimulera till förnyelse av den svenska bilparken.

Sedan den 1 januari 1997 tas ingen försäljningsskatt ut för nya person-
bilar, dvs. inte heller för personbilar i miljöklass 3 (SFS 1996:1410, prop.
1996/97:14, bet. 1996/97:SkU8). Skälet för denna ändring var att nya
personbilar från och med den 1 januari 1997 endast fick säljas om de är
godkända enligt de skärpta avgaskrav som anges i direktiv 94/12/EEG,
vilka motsvarar de krav som tidigare gällde för miljöklass 2.

Prop. 1999/2000:105

Från och med den 1 juli 1999 omfattas även el- och elhybridbilar av
den femåriga befrielsen från fordonsskatt (SFS 1999:692, prop.
1998/99:100, bet. 1998/99:FiU20). Sedan den 1 januari 2000 utgår
emellertid inte någon befrielse från fordonsskatt för bilar i miljöklass 1
(SFS 1999:1065, prop. 1999/2000:1 volym 1 s. 210-211, bet.
1999/2000:FiUl). En bil som uppfyller kraven för miljöklass 1 enligt
bilaga 4 till bilavgasförordningen (1991:1481) i dess lydelse före den 15
juli 1999 och som har blivit skattepliktigt före den 1 januari 2000 får
dock behålla befrielse från fordonsskatten till dess att hela femårsperio-
den löpt ut. Efter den 31 december 1999 är det således endast el- och el-
hybridbilar som kan få en femårig skattebefrielse.

I rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om harmonisering
av medlemsstaternas rättsregler om åtgärder mot luftföroreningar genom
utsläpp från motorfordon (EGT L 76, 6.4.1970, s.l, Celex 394L0220) har
det fastställts gränsvärden för utsläpp av kolmonoxid och oförbrända
kolväten från bilarnas motorer. Genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 94/12/EG av 23 mars 1994 om åtgärder mot luftförorening ge-
nom avgaser från motorfordon och ändring av direktiv 70/220/EG (EGT
L 100, 19.04.94, s. 42, Celex 394L0012) infördes strängare gränsvärden
för alla föroreningar. Bilar som uppfyller denna kravnivå kallas allmänt
för Euro Il-bilar. Euro-begreppet är dock inte legalt förankrat i något av-
gasdirektiv. Tillämpningsområdet för dessa gränsvärden omfattade ur-
sprungligen enbart vissa personbilar. Genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 96/69/EG av den 8 oktober 1996 om ändring av direktiv
70/220/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder
mot luftföroreningar genom avgaser från motorfordon (EGT L 282,
1.11.1996, s. 64, Celex 396L0069) omfattas alla personbilar och lätta
lastbilar av dessa gränsvärden eller gränsvärden som i förhållande till
motorns storlek bedöms vara lika stränga.

I Europaparlamentets och rådets direktiv 98/69/EG av den 13 oktober
1998 om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon
och om ändring av rådets direktiv 70/220/EG (EGT L 350, 28.12.1998, s.
1, Celex 398L0069) har gränsvärdena skärpts ytterligare genom två
framtida nivåer av bindande gränsvärden som införs vid nya typgodkän-
nanden med början år 2000 respektive år 2005. De skärpta avgaskraven
gäller för lätta bilar, dvs. för personbilar samt bussar och lastbilar med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram. Bilar som uppfyller dessa kravnivåer
kallas för Euro III-bilar och Euro IV-bilar beroende på vilka gränsvärden
som avses. De framtida skärpta kraven på utsläpp av avgaser för bilar har
nyligen införlivats i bilavgasförordningen som nya krav för miljöklass 1
och 2.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5 i direktiv 98/69/EG är
det för bilar som uppfyller de ännu inte obligatoriska avgaskraven tillåtet
att ge ett ekonomiskt incitament. Ett sådant incitament får dock endast
motsvara merkostnaden för den teknik som krävs för att uppnå dessa av-
gaskrav. Det är således inte möjligt att ge en ekonomisk stimulans som
grundar sig på en samhällsekonomisk värdering av utsläppen.

Kommissionen beräknade i förarbeten till direktivförslaget, KOM
(96)248, merkostnaden för den teknik som krävs för att uppnå avgaskra-
ven. Beräkningen var ett led i att finna de mest kostnadseffektiva åtgär-

Prop. 1999/2000:105

derna för att förbättra luftkvaliteten. Denna beräkning kan även användas
som ett underlag för att bestämma storleken på ett ekonomiskt incitament
för bilar som uppfyller direktivets avgaskrav.

Kommissionens beräkningar visar att merkostnaden uppgår till olika
belopp beroende på vilka bilkategorier som avses. Beräkningar har gjorts
för små, medelstora och stora personbilar, lätta lastbilar och bussar. Ett
ekonomiskt incitament som ges utifrån en sådan uppdelning ger emeller-
tid en mycket komplex lagstiftning. Någon uppdelning med hänsyn till
slag av bil bör därför inte göras, utan ett incitament bör beräknas utifrån
en medelstor bil.

Enligt kommissionens beräkningar uppgår merkostnaden för den bättre
teknik som krävs för att uppnå avgaskraven till ett större belopp för die-
selbilar än för bensinbilar. Det är således möjligt att ge olika stort eko-
nomiskt incitament för bensin- respektive dieselbilar. Sverige har dock
valt att skattemässigt behandla bensin- och dieselbilar lika. Eftersom die-
selolja beskattas med en lägre skattesats än bensin tas en högre fordons-
skatt ut för dieselbilar som kompensation. Om dieselbilar ges ett större
ekonomiskt incitament innebär detta att skillnaden i fordonsskatten jäm-
nas ut. En sådan differentiering överensstämmer inte med intentionen att
beskatta bensin- och dieselbilar på ett likartat sätt. Olika ekonomiska in-
citament för bensin- och dieselbilar beräknade så att dessa fordon be-
skattas på ett likartat sätt framstår som en alltför komplicerad lösning,
inte minst med beaktande av att fordonsskatten för närvarande tas ut efter
vikt och därmed varierar kraftigt både för bensin- och dieselbilar. Ur
detta perspektiv är det mer lämpligt att ge ett ekonomiskt incitament som
tas ut med lika stort belopp oavsett om bilen drivs med bensin eller die-
selolja. Incitament som ges med lika stort belopp oavsett om bilen drivs
med bensin eller dieselolja innebär att dieselbilar, relativt sett, far en for-
donsskatt som överstiger fördelen av en lägre drivmedelsskatt. Ett enhet-
ligt ekonomiskt incitament för bensin- och dieselbilar får emellertid ändå
anses vara det minst komplicerade sättet att gynna miljövänliga bilar och
är därför att föredra.

Eftersom direktivet 98/69/EG inte tillåter att det ges ett ekonomiskt in-
citament med större belopp än vad det kostar för den teknik som krävs för
att fa bilen att uppfylla avgaskraven är det inte möjligt att utgå från den
högre merkostnaden för dieselbilar vid bestämmandet av ett enhetligt
ekonomiskt incitaments storlek eftersom detta skulle innebära att bensin-
bilar far ett större incitament än vad som är tillåtet enligt direktivet. Ett
incitamentsystem bör därför utformas utifrån de kostnader som är knutna
till den bättre tekniken för en bensinbil.

För en medelstor bensindriven bil som uppfyller de lägsta framtida av-
gaskraven, miljöklass 2 i svensk lagstiftning, beräknade kommissionen
den tekniska merkostnaden till 225 euro. För en medelstor bensindriven
bil som uppfyller de i direktivet högsta framtida avgaskraven, miljöklass
1 i svensk lagstiftning, tillkom ytterligare kostnader om 150 - 200 euro
enligt kommissionens bedömning. Ett ekonomiska incitament måste
därför begränsas till cirka 2 000 kronor i miljöklass 2 och till cirka 3 500
kronor i miljöklass 1.

Enligt direktiv 98/69/EG måste ett gynnande av de bilar som uppfyller
EG:s framtida avgaskrav ske vid olika tidpunkter beroende på vilken re-

Prop. 1999/2000:105

ferensvikt bilen har. Med referensvikt avses en bils vikt i körklart skick Prop. 1999/2000:105
med ett tillägg av 100 kilogram. Begreppet referensvikt används emeller-
tid inte inom den svenska trafikbeskattningen, där skatten bestäms efter
tjänstevikt. Det far i nuläget anses olämpligt att göra någon ändring i
detta avseende eftersom de begrepp som används i svensk trafiklagstift-
ning för närvarande är föremål för en översyn innebärande att dessa skall
harmoniseras med EG-rättens. Det begrepp som nu används far därför
anses vara att föredra som utgångspunkt för att ange vilken vikt som av-
ses, dvs. tjänstevikt. Tjänstevikt motsvarar referensvikt bortsett från att
denna vikt är 30 kilogram lägre än referensvikten. Ett avdrag med 30
kilogram bör därför göras vid omräkning till tjänstevikt från den i direk-
tivet angivna referensvikten.

För de bilar som hänförs till miljöklass 1 har Riksdagen bedömt (prop.
1999/2000:1 volym 1 s. 210-211, bet. 1999/2000:FiUl) att för år 2000
kan storleken av ett ekonomiskt incitament bestämmas till 3 500 kronor
och att ett sådant incitament kan ges från och med den 1 januari 2000. Ett
sådant incitament far emellertid, enligt direktivet, enbart omfatta person-
bilar och lätta bussar med en tjänstevikt om högst 2 470 kilogram samt
lätta lastbilar med en tjänstevikt om högst 1 275 kilogram. För personbi-
lar och lätta bussar med en tjänstevikt överstigande 2 470 kilogram samt
lätta lastbilar med en tjänstevikt överstigande 1 275 kilogram, kan ett
incitament införas först den 1 januari 2001.

Avgaskraven som ligger till grund för miljöklass 2 blir obligatoriska
den 1 januari 2001 för personbilar och lätta bussar med tjänstevikt om
högst 2 470 kilogram samt lätta lastbilar med en tjänstevikt om högst
1 275 kilogram och den 1 januari 2002 för personbilar och lätta bussar
med en tjänstevikt överstigande 2 470 kilogram samt lätta lastbilar med
en tjänstevikt överstigande 1 275 kilogram. Merkostnaden för de åtgärder
som krävs för att uppnå miljöklass 1 far därför anses vara lägre från och
med dessa datum. Riksdagen har också beslutat att ett ekonomiskt inci-
tament bör vara lägre än 3 500 kronor för dessa bilar från och med den 1
januari 2001 respektive den 1 januari 2002. Det lägre incitamentet kan
beräknas till 1 500 kronor utifrån en jämförelse med den beräknade stor-
leken av det incitament som kan utgå för miljöklass 2.

Eftersom avgaskraven för lätta bilar i den nya miljöklass 2 blir obliga-
toriska redan den 1 januari 2001 respektive den 1 januari 2002 har Riks-
dagen även beslutat att ekonomisk stimulans inte skall ges till dessa bilar.
Det är således endast bilar som uppfyller kraven för miljöklass 1 som kan
komma i fråga för ett ekonomiskt incitament.

Trafikbeskattningsutredningen har föreslagit att en stimulans för bilar
med lägre avgasutsläpp i första hand bör utformas som en differentierad
försäljningsskatt, och i andra hand som en nedsättning av fordonsskatten.
Av administrativa skäl är det dock, som Trafikbeskattningsutredningen
också påpekat, olämpligt att införa ett ekonomiskt incitament i form av
försäljningsskatt om det möjliga incitamentet är så begränsat att det får
anses vara en alltför hög kostnad för administrationen i relation till det
belopp som kommer in från en sådan försäljningsskatt. Ett maximalt in-
citament om 3 500 kronor far anses alltför begränsat i förhållande till
administrationskostnaderna. Nedsättning av fordonsskatten får därför

anses vara att föredra framför differentierad försäljningsskatt för att gyn-
na bilar med lägre avgasutsläpp.

Fordonsskattelagen skulle kunna utformas så att bilar i miljöklass 1
befrias från fordonsskatt under en bestämd tidsperiod motsvarande det
belopp som det är tillåtet att ge enligt direktiv 98/69/EG. Detta skulle
dock innebära att incitamentet beloppsmässigt varierar beroende på om
fordonsskatten höjs eller sänks, med åtföljande behov av korrigering och
därmed en svårhanterlig administration av fordonsskatten. Dessutom
skulle bestämmandet av en tidsperiod under vilken skattebefrielse tas ut
bli komplicerad, eftersom fordonsskatt påförs efter vikt och därmed utgår
med mycket varierande belopp. Incitament bör i stället utformas så att en
skattepliktig bil som uppfyller kraven för miljöklass 1 kan tillgodoräknas
ett lättnadsbelopp, som successivt far avräknas vid påförandet av for-
donsskatt. Först när ett belopp motsvarande det totala lättnadsbeloppet
räknats av från påförd fordonsskatt, kan fordonsskatt tas ut. En sådan
utformning av en ekonomisk stimulans är enklare att hantera än en tids-
relaterad skattebefrielse och är därför att föredra.

Syftet med en skattelättnad för miljövänliga bilar är att styra konsu-
menter och tillverkare till att köpa respektive producera sådana bilar. En
skattelättnad för bilar som uppfyller EG:s framtida avgaskrav skall såle-
des endast ges så länge den har en funktion av styrmedel. Avsikten är
således inte att gynna bilar som blivit skattepliktiga innan den 1 januari
2000. Vidare finns det inte längre skäl till att använda styrmedel när EG:s
framtida avgaskrav motsvarande miljöklass 1 närmar sig tidpunkten för
när de blir obligatoriska. Den tidpunkt när det inte längre föreligger ett
behov av en skattelättnad som styrmedel är emellertid svår att bestämma.
Det är därför lämpligt att låta skattelättnaden gälla endast för en kortare
period och därefter överväga om det fortfarande finns ett behov av att
styra. Såvitt kan bedömas uppfyller en skattelättnad en viss styrfunktion
åtminstone de närmaste två åren. En skattelättnad bör därför inlednings-
vis endast ges till och med utgången av år 2001 om skattelättnaden avser
personbilar och lätta bussar med en tjänstevikt om högst 2 470 kilogram
och lätta lastbilar med en tjänstevikt om högst 1 275 kilogram som blir
skattepliktig för första gången under denna tidsperiod. Avser en skatte-
lättnad personbilar och lätta bussar med en tjänstevikt överstigande 2 470
kilogram eller lätta lastbilar med en tjänstevikt överstigande 1 275 kilo-
gram bör denna inledningsvis endast ges till och med utgången av år
2002. Skulle det finnas behov av en fortsatt styrning mot bilar som upp-
fyller EG:s framtida avgaskrav efter utgången av år 2001 respektive år
2002 bör skattelättnaden kunna förlängas.

Det förhållandet att en skattelättnad inte ges efter utgången av år 2001
respektive år 2002 hindrar inte att det därefter sker en fortsatt avräkning
mot fordonsskatten av en redan erhållen skattelättnad. Av praktiska och
administrativa skäl bör emellertid en sådan avräkning inte vara obegrän-
sad i tiden. Avräkning bör kunna ske till dess att avgaskraven i miljöklass
1 blivit obligatoriska dvs. den 31 december 2005 för personbilar och lätta
bussar med tjänstevikt om högst 2 470 kilogram samt lätta lastbilar med
en tjänstevikt om högst 1 275 kilogram respektive den 31 december 2006
för personbilar och lätta bussar med en tjänstevikt överstigande 2 470

Prop. 1999/2000:105

kilogram eller lätta lastbilar med en tjänstevikt överstigande 1 275 kilo-
gram.

Fordonsskatt för personbilar registrerade i vissa glesbygdskommuner
betalas endast till den del den överstiger 384 kr per år. Denna kompensa-
tion tillkom för att säkerställa att de som bor i glesbygd inte skulle fa en i
förhållande till andra försämrad situation när regeringen under 1988 av-
såg att höja bensinskatten (prop. 1987/88:50). Det är således inte me-
ningen att denna kompensation skall påverka någon annan reglering.
Detta innebär att lättnadsbeloppet för miljövänliga bilar bör avräknas
innan det kan ske någon nedsättning på grund av glesbygdsreglema.

Eftersom lättnadsbeloppet räknas av mot påförd fordonsskatt skall
överskjutande belopp vid avställning eller avregistrering återbetalas, trots
att någon faktisk inbetalning av fordonsskatt inte har skett. Detta påver-
kar dock inte storleken av det kvarvarande lättnadsbeloppet. Har exem-
pelvis fordonsskatt erlagts med 1 000 kronor och ett belopp om 400 kro-
nor återbetalats vid en avställning, skall den ursprungliga avräkningen
från skattelättnadsbeloppet med 1 000 kronor kvarstå.

Ovan har föreslagits att en skattelättnad skall gälla från den 1 januari
2000, dvs. retroaktivt. När en eventuell lagändring träder i kraft är det
således nödvändigt med en återbetalning av redan inbetald fordonsskatt
för tiden innan den 1 juli 2000. En sådan återbetalning bör av administ-
rativa skäl ges till den som är ägare till bilen vid ikraftträdandet den 1 juli
2000. Endast erlagt belopp skall återbetalas, dvs. det faktiska belopp som
erlagts efter återbetalning av eventuell överskjutande skatt på grund av
avställning eller avregistrering. Ett belopp motsvarande det som faktiskt
erlagts efter återbetalning av överskjutande skatt skall då avräknas från
lättnadsbeloppet. Har exempelvis fordonsskatt erlagts med 1 000 kronor
och ett belopp om 400 kronor återbetalats vid en avställning, skall från
skattelättnadsbeloppet avräknas endast det belopp om 600 kronor som
faktiskt erlagts. Understiger det belopp som skall återbetalas för tid före
ikraftträdandet 100 kronor bör ingen återbetalning ske.

8.2 Vägavgiftens storlek samt nedsättning och återbeta 1-
ning av vägavgift

Regeringens förslag: För fordon registrerade i Grekland skall vägav-
gift endast tas ut med 50 procent av gällande avgift, under förutsätt-
ning att vägavgiftsbevis köps före den 1 juli 2002. En möjlighet till
nedsättning av obetald vägavgift när vägavgiftsplikten upphört införs,
innebärande att det endast är vägavgift för den tid fordonet varit av-
giftspliktigt som skall utkrävas. Vidare kan vägavgiften sättas ned när
ett fordons beskaffenhet ändras så att avgift skall tas ut med annat be-
lopp. Beslut om nedsättning skall fattas genom automatisk databe-
handling på grundval av uppgifter i bilregistret. Vid nedsättning av
obetald vägavgift när avgiftsplikten upphört skall en administra-
tionsavgift tas ut motsvarande den som tas ut när vägavgift återbeta-
las. Återbetalning av vägavgift skall ske från tidpunkten när av-
giftsplikten upphörde och inte som för närvarande från tidpunkten när
vägavgiftsbeviset kom in till beskattningsmyndigheten.

Prop. 1999/2000:105

Skäl for regeringens förslag: Den 1 januari 1998 trädde lagen Prop. 1999/2000:105
om vägavgift för vissa tunga fordon, LVA, i kraft. Införandet av vägav-
gifter för tunga fordon är en följd av att Sverige numera deltar i det ge-
mensamma vägavgiftssystem som Belgien, Danmark, Luxemburg, Ned-
erländerna och Tyskland tidigare infört, det s.k. Euro vinjettsystemet.
Bakgrunden till detta samarbete är det arbete som bedrivits inom EU med
att skapa likvärdiga konkurrensvillkor mellan medlemsstaterna beträffan-
de tunga lastbilstransporter.

Eurovinj ettsystemet har utformats i enlighet med rådets direktiv
93/89/EEG av den 25 oktober 1993 om medlemsstaters tillämpning av
skatter på vissa fordon som används för godstransporter på väg och tullar
och avgifter för användning av vissa infrastrukturer (EGT nr. L 279,
12.11.1993 s. 32, Celex 393L0089) samt det samarbetsavtal om uttag av
en vägavgift för tunga godstransporter, som Sverige sedan den 1 januari
1999 är anslutet till (SÖ 1997:50). Europeiska gemenskapernas domstol
har emellertid upphävt direktivet eftersom Europaparlamentet inte hade
konsulterats beträffande direktivets slutliga innehåll. Domstolen uttalade
dock att direktivet skulle gälla i sak till dess att direktivet ersatts med ett
nytt direktiv. Den 17 juni 1999 trädde ett nytt direktiv i kraft, Europa-
parlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om
avgifter på tunga godsfordon för användning av vissa infrastrukturer
(EGT nr. L 187, 20.07.1999 s. 42 - 50 Celex 31999L0062). Detta direktiv
ersätter det tidigare direktivet men ändrar inte de grundläggande förut-
sättningarna för att ta ut en vägavgift.

I artikel 7 i direktiv 1999/62/EG anges bl.a. att medlemsstater som till-
lämpar vägavgifter skall inom de två första åren efter det att detta direktiv
trätt i kraft tillämpa en nedsättning på 50 procent för fordon registrerade i
Grekland på grund av landets geopolitiska läge. Av artikel 12 i direktivet
framgår att medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författ-
ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli
2000. Regeringen har den 3 februari 2000 beslutat att underteckna ett
avtal med länderna i vägavgiftssamarbetet i vilket det bland annat be-
kräftas att vägavgiften skall sättas ned med 50 procent från och med den
1 juli 2000. För Sveriges del innebär detta att för fordon som är registre-
rade i Grekland tas vägavgiften ut med 50 procent av det belopp som an-
ges i 11 § första stycket, under förutsättning att vägavgiftsbevis köps före
den 1 juli 2002.

Inom de ramar direktivet och avtalet ställer upp har regeringen ansett
det angeläget att vägavgiftssystemet far en sådan teknisk utformning att
det blir enkelt och billigt att hantera för berörda avgiftsskyldiga och
myndigheter. Sverige har därför beträffande svenska fordon låtit vägav-
giften knyta an till uttaget av fordonsskatt. Härigenom har man uppnått
påtagliga administrativa fördelar genom att bl.a. ADB-rutiner för for-
donsskatt kan utnyttjas även för vägavgiften. Det innebär bl.a. att Väg-
verket svarar för uppbördsrutinema och Skattemyndigheten i Örebro är
beskattningsmyndighet för vägavgiften.

Vägavgift för svenskt fordon betalas för en avgiftsperiod om ett år.
Vägavgiftsplikt inträder när fordonet införs i bilregistret. Om fordonet är
avställt inträder avgiftsplikt då avställningen upphör. När avgiftsplikt
inträder skall vägavgift betalas in till Vägverket inom tre veckor. Väg-
verket skickar ut ett vägavgiftsbevis till fordonsägaren när vägavgiften
betalats.

I 17 § LVA har en möjlighet till återbetalning av vägavgift införts för
fordonsägare som inte avser att bruka sitt fordon under tid för vilken väg-
avgift har betalats eller för det fall ett fordons beskaffenhet ändras så att
vägavgift skall tas ut med annat belopp. En förutsättning för återbetalning
är att vägavgiftsbeviset ges in till beskattningsmyndigheten före utgången
av den period för vilken avgiften har betalats. Vägavgiften betalas tillba-
ka med ett belopp som motsvarar den del av avgiften som belöper på an-
talet återstående hela månader för vilka avgift har betalats, räknat från det
att vägavgiftsbeviset kom in till beskattningsmyndigheten.

Det förekommer att ett fordon ställs av innan vägavgiften betalats. I
dessa fall måste hela vägavgiften betalas in och därefter skickas ett väg-
avgiftsbevis ut. Fordonsägaren måste sedan skicka in vägavgiftsbeviset
till beskattningsmyndigheten för att kunna fa vägavgiften återbetald.
Detta kan i extremfallet innebära att när avgiftsplikten upphört skall for-
donsägaren först betala vägavgiften för ett helt år, för att sedan fa större
delen av avgiften återbetald. Skulle det ske flera av- och påställningar av
fordonet kan beloppen som måste betalas in bli avsevärda eftersom en ny
vägavgift för en period om ett år måste betalas vid varje påställning. De
nuvarande bestämmelserna ger nämligen inte någon möjlighet att i dessa
fall endast begära in den del av vägavgiften som motsvarar den period
fordonet varit påställt.

I fordonsskattelagen (1988:327) fmns en möjlighet att sätta ned for-
donsskatt som skulle ha betalats men där så inte har skett. Har av-
giftsplikten upphört och vägavgiften är obetald bör även vägavgiften
kunna sättas ned och avgift endast tas ut för den tid fordonet varit vägav-
giftspliktigt. Detsamma bör även gälla när ett fordons beskaffenhet änd-
rats så att vägavgift skall tas ut med ett annat belopp. Bestämmelserna om
att det vid återbetalning av vägavgift endast betalas tillbaka ett belopp
motsvarande den del av avgiften som belöper på antalet återstående hela
månader för vilka avgift har betalats, skall även gälla vid nedsättning.
Vidare far en nedsättning, liksom vid obetald fordonsskatt, ske genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret, utan att
beslut meddelas av beskattningsmyndigheten. Möjligheten till nedsätt-
ning av vägavgiften skall inte tillämpas om avgiftsplikt upphört eller for-
donets beskaffenhet ändrats före ikraftträdandet av den föreslagna änd-
ringen.

En nedsättning av obetald vägavgift när avgiftsplikten upphört fyller
samma syfte som när vägavgift återbetalas på grund av att fordonsägare
inte avser att bruka sitt fordon under tid för vilken vägavgift har betalats.
När vägavgift återbetalas tas det ut en administrationsavgift. Motsvarande
avgift skall därför också tas ut när vägavgift sätts ned.

Vid ansökan om återbetalning av vägavgift förekommer att det dröjer
flera veckor efter det att avgiftsplikten har upphört innan vägavgiftsbevi-
set kommer in till beskattningsmyndigheten. Eftersom utgångspunkten

Prop. 1999/2000:105

för hur stor en återbetalning skall bli är när vägavgiftsbeviset kommer in Prop. 1999/2000:105
till beskattningsmyndigheten innebär detta att fordonsägaren i viss ut-
sträckning kan gå miste om återbetalning av vägavgift för tid då fordonet
inte varit avgiftspliktigt. Vid återbetalning av fordonsskatt gäller däremot
att överskjutande skatt återbetalas från den tidpunkt när skatteplikten
upphör. För att skapa en större förståelse bland fordonsägama och för att
få en bättre överensstämmelse med fordonsskattesystemet föreslår rege-
ringen att återbetalning av vägavgift skall räknas från det att avgiftsplik-
ten upphörde och inte från det att vägavgiftsbeviset kom in till beskatt-
ningsmyndigheten. Bestämmelsen om återbetalning av vägavgift skall
dock tillämpas i dess äldre lydelse om avgiftsplikten upphört eller fordo-
nets beskaffenhet ändrats före ikraftträdandet av den föreslagna ändring-
en. Bestämmelserna om att en förutsättning för återbetalning är att väg-
avgiftsbevis skall ges in till beskattningsmyndigheten före utgången av
den period för vilken avgiften har betalats samt att vägavgift endast be-
talas tillbaka med belopp motsvarande den del av avgiften som belöper
på antalet återstående hela månader för vilka avgift har betalats, skall
kvarstå.

8.3 Offentlig-finansiella effekter

Det är komplicerat att beräkna storleken på ett skattebortfall vid införan-
det av en skattelättnad för bilar som uppfyller EG:s framtida avgaskrav,
eftersom det är svårt att uppskatta antalet bilar som kommer att säljas i
framtiden och hur stor andel av dessa bilar som kommer att uppfylla de
framtida avgaskraven. De beräkningar som gjorts av Finansdepartementet
grundar sig på en årlig genomsnittlig fordonsskatt om 1 330 kronor och
en uppskattad försäljning om inledningsvis 45 000 miljöklass 1 bilar un-
der år 2000. En skattelättnad utifrån dessa förutsättningar kommer att ge
ett skattebortfall som uppgår till totalt cirka 210 miljoner kronor under en
period av tre år. Därefter är skattebortfallet obetydligt.

Riksdagen har bedömt (prop. 1999/2000:1, bet. 1999/2000:FiUl) att
skattebortfallet med anledning av införandet av en skattelättnad skall fi-
nansieras inom trafikbeskattningen och att detta lämpligen sker genom en
höjning av fordonsskatten med cirka 1 procent. Trafikbeskattningsutred-
ningen har lämnat förslag på en förändring av uttaget av fordonsskatt och
i samband härmed också en finansiering av bl.a. ett ekonomiskt incita-
ment för bilar som uppfyller EG:s framtida avgaskrav. Utredningens för-
slag är för närvarande föremål för beredning i Regeringskansliet.

De föreslagna ändringarna i vägavgiftslagen förväntas inte ge några
offentlig finansiella effekter.

9.1

Omläggning av jordbrukets energibeskatt- ^ProP-1999/2000:105
ning

Begreppet jordbruksnäringen m.m.

Regeringens förslag: Skattelättnaderna i form av ingen energiskatt
och 50 procent koldioxidskatt tillämpas för energiförbrukning som
sker i yrkesmässig jord-, skogs- och vattenbruksverksamhet.

Promemorians förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan
erinran. Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Vattenbrukarnas Riksförbund och
Matfiskodlarnas Producentorganisation tillstyrker förslaget. Enligt Riks-
skatteverket bör endast vad som normalt anses utgöra j ordbruksverksam-
het omfattas av skattelättnaderna, varför t.ex. skötsel av parker och
grönytor för sportändamål och djurpensionatsverksamhet inte bör omfat-
tas. Jordbruksverket tillstyrker att skattelättnaderna ges för energiför-
brukning i jord-, skogs- och vattenbruksnäringama. Verket är dock tvek-
samt till att låta SNI:s företagsgruppering vara styrande för vilka företag
som skattelättnaderna skall riktas mot, eftersom den i vissa fall kan vara
diffus. Trädgårdsnäringens Riksförbund, Grönsaksodlarnas Riksförbund,
Lantbrukarnas Riksförbund och Riksförbundet Svenska Lantmännen an-
ser att det medför en betydande snedvridning av konkurrensförhållandena
på trädgårdsområdet att skattelättnaderna endast skall tillämpas för ener-
giförbrukning inom SNI 01, 02 och 05.02. Produktionsföretag som valt
att bedriva t.ex. lagring, sortering och packning och därmed samman-
kopplad försäljning av produkter i kooperativa former missgynnas, vilket
bör korrigeras.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt standarden för svensk
näringsgrensindelning (SNI92) hänförs jordbruksnäringen under avdel-
ning A (jordbruk, jakt och skogsbruk). Huvudgrupperna utgör 01 jord-
bruk, jakt och service i anslutning härtill samt 02 skogsbruk och service
till skogsbruk. Undergrupper till 01 är 01.1 växtodling, 01.2 djurskötsel,
01.3 blandat jordbruk (växtodling i kombination med djurskötsel), 01.4
service till jordbruk utom veterinärverksamhet samt 01.5 jakt och viltvård
samt service i anslutning härtill. Ytterligare undergruppering fmns till
dessa grupper. Även 02 är indelat i olika undergrupper. Under avdelning
B, grupp 05, hänförs fiske och vattenbruk, varunder bl.a. ingår fiskodling.
Enligt den statistiska näringsgrensindelningen utgör växthusnäringen en
del av jordbrukssektorn (SNI Avdelning A, nivåerna 01.12 och 01.13).

År 1996 var antalet jordbruksföretag enligt SCB:s lantbruksregister ca
91 000. Av dessa hade omkring 51 000 företag ett arbetsbehov under 800
arbetstimmar. Dessa företag kan anses utgöra fritids-, pensionärs- eller
deltidsjordbruk. En marginell andel av brukarna i dessa företag är helt
beroende av inkomsterna från jordbruket. Sätts gränsen för heltids-
jordbruk vid 1 600 arbetstimmar uppgick antalet heltidsjordbruk till om-
kring 26 000. Endast ca 7 900 företag är så stora, över 4 000 arbets-

timmar, att anställd arbetskraft kan antas spela någon större roll för före-
tagen.

Lantbruksregistret grundar sig på uppgifter som erhålls genom perio-
diska lantbruksräkningar. Registret upptar lantbruksföretag, som brukar
mer än två ha åkermark. En ny lantbruksräkning har gjorts under 1998.
Denna visar på ett antal av ca 85 000 foretag. Ungefar en tredjedel, eller
ca 28 300 foretag, av dessa beräknas enligt SCB utgöra heltidsjordbruk.
SCB:s lantbruksregister väntas dock upphöra inom kort och ersättas med
uppgifter i Jordbruksverkets stödregister.

Vad gäller antalet skogsbrukande foretag anger Skogsstyrelsen i sitt
remissvar en siffra om 245 000. Denna grundar sig på den senast till-
gängliga statistiken, som är 1992 års lantbruksräkning. 179 000 foretag är
sådana, vars brukade åkerareal uppgår till mindre än två ha, medan reste-
rande 66 000 företag bedriver kombinerat jord- och skogsbruk (åkerareal
överstigande två ha). Av de ca 85 000 jordbruksföretagen i lantbruksre-
gistret torde således runt 70 procent även idka skogsbruk.

Till ledning för uppskattningar av antalet företag inom de aktuella nä-
ringarna fmns vidare SCB:s företagsregister, vars uppgifter regelbundet
uppdateras. Följande siffror härrör från 1999. Antalet arbetsställen där
det bedrivs verksamhet, som hänförs till SNI 01 (jordbruk), är 134 906.
Motsvarande siffra för SNI 02 (skogsbruk) är 15 209. Till skillnad från
lantbruksregistret inkluderar företagsregistret även passiv närings-
verksamhet, som t.ex. fall då all mark är utarrenderad. Vidare förs regist-
ret efter antalet arbetsställen och inte efter antalet företag. Ca 1 700 ar-
betsställen är klassade under grupperna 01.4 (service till jordbruk utom
veterinärverksamhet), 01.5 (jakt- och viltvård samt service i anslutning
härtill) och 02.02 (service till skogsbruk).

Vad slutligen gäller företag som bedriver vattenbruksverksamhet, dvs.
främst fiskodling, är antalet företag med den inriktningen begränsat.
SCB:s årliga statistik, som grundar sig på odlingstillstånd, visar på ca 400
företag. Inom den gruppen ryms dock såväl odlingar, som bedrivs yrkes-
mässigt som sådana som drivs som ren hobbyverksamhet och för veten-
skapliga ändamål. Enligt SCB:s företagsregister för 1999 fanns 236 ar-
betsställen där vattenbruksverksamhet bedrivs.

Skälen för regeringens förslag: Vad gäller avgränsningen av skatte-
lättnaderna för tillverkningsindustrin uttalades, i förarbetena till den lag-
ändring där de nuvarande skattelättnaderna föreslogs, att den statistiska
näringsgrensindelningen kunde användas som en allmän vägledning till
vad som bör avses med begreppet industriell verksamhet. Det ter sig na-
turligt att gå till väga på motsvarande sätt när det gäller att söka lägga fast
vad som skall rymmas i begreppet jordbruksnäringen. Härigenom skapas
förutsättningar för en förhållandevis enkel och entydig gränsdragning.
Enligt vad som framkommit vid underhandskontakter med SCB ger SNI-
kodningen på 01- och 02-nivåema en god bild över näringsverksamhe-
tens inriktning, medan däremot indelningen i undemivåer kan ha vissa
brister. Motsvarande invändning har gjorts av Jordbruksverket. Anled-
ningen till bristerna är främst att flertalet företag inom de aktuella näring-
arna bedriver olika slag av verksamheter, t.ex. såväl växtodling som djur-
skötsel och skogsbruk. Underlaget för klassningen härrör i allmänhet från
uppgifter från företagarna själva om verksamhetens huvudsakliga inrikt-

Prop. 1999/2000:105

ning. I dag används klassningen av jordbruksverksamheter i allt väsent-
ligt enbart för statistiska ändamål och inte som grund för att t.ex. visa om
företaget är berättigat till vissa förmåner eller liknande.

I första hand bör en utgångspunkt vara att de jordbruksverksamheter
som ryms under gruppen 01 i SNI92 i energiskattesammanhang bör
hänföras till jordbrukssektorn. Skattelättnaderna bör således inte tilläm-
pas för sådana företag, som visserligen statistiskt är klassade under grup-
pen 01, men vars huvudsakliga verksamhet uppenbarligen inte faller in-
om vad som enligt normalt språkbruk bör avses med jordbruk. Det rör sig
om verksamheter där det bedrivs service till jordbruk samt jakt och vilt-
vård och service i anslutning härtill. I övrigt bör utgångspunkten för be-
skattningsmyndighetens hantering vara att resterande undergrupper till
gruppen 01 (se redogörelsen ovan) ryms inom begreppet jordbruksverk-
samhet i lagtexten. Några remissinstanser har uttryckt farhågor över att
gränsdragningen mellan de olika undergrupperna kan vara diffus. Detta
bedöms dock inte ha någon större praktisk betydelse, eftersom det avgö-
rande bör vara att verksamheten ryms inom huvudgruppen 01 med de
undantag som angetts ovan.

Det är, såväl utifrån företagens som beskattningsmyndighetens synvin-
kel, angeläget att söka skapa en enkel och överskådlig vägledning för vad
som bör avses med begreppet jordbruksverksamhet. Gränsdragnings-
problem bör i möjligaste mån undvikas. Av den anledningen bör en ut-
gångspunkt vara att samtliga verksamheter som klassas inom SNI 01,
med ovan nämnda undantag, omfattas av skattelättnaderna. Det är uppen-
bart att energiförbrukningen - och därmed energibeskattningens effekter
på företagens konkurrenskraft - varierar högst väsentligt mellan olika
näringar inom SNI 01. Motsvarande kan dock sägas gälla även för till-
verkningsindustrin, där utgångspunkten är att samtliga verksamheter in-
om SNI 10-37 omfattas av skattelättnaderna. Regeringen finner, förutom
undantaget för serviceverksamheter och jakt och viltvård som utvecklats
ovan, inte anledning att göra någon annan bedömning vad gäller jordbru-
kets energibeskattning.

Växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling ryms under SNI-
kodema 01.12 respektive 01.13 och faller alltså enligt förslaget in under
begreppet jordbruksverksamhet. Det kan dock alltjämt firmas anledning
att beträffande uppbördsreglema tillämpa olika lösningar för den yrkes-
mässiga växthusodlingen och övriga branscher inom jordbrukssektorn.

Med jordbruk i energiskattesammanhang bör även jämställas närings-
verksamheter som faller under SNI-koden 02.01, dvs. skogsbruk. Där-
emot bör, i likhet med vad anförts ovan beträffande jordbruk, inte servi-
ceföretag till skogsbruk omfattas av skattelättnaderna.

Om verksamheter som klassas som skogsbruk skulle ställas utanför det
område som nu far del av industrins nuvarande energiskattelättnader,
finns, som påtalats av Skogsstyrelsen, risk för gränsdragningsproblem.
Klassificeringen av en verksamhet som jordbruk eller skogsbruk torde
inte alltid vara självklar. Huvuddelen av skogsbrukets energiförbrukning
består visserligen av fordonsbränslen, men i viss utsträckning torde olja
användas för drift av stationära motorer (flismaskiner och liknande) samt
uppvärmning av lokaler. Skogsbruk bedrivs också ofta under liknande
förutsättningar som jordbruk, varför det även av den anledningen finns

Prop. 1999/2000:105

skäl att jämställa de båda näringsverksamheterna. Vidare förekommer Prop. 1999/2000:105
skogsbruk vid den överväganden delen av landets jordbruk, vilket inte
minst riskerar att medföra svårhanterliga administrativa problem om en-
dast energiförbrukning som härrör till en viss del av verksamheten skulle
omfattas av skattelättnaderna.

Under begreppet vattenbruk i SCB:s statistik ryms matfiskodling (kod
05.021), sättfiskodling (kod 05.022), kräftfiskodling (kod 05.023), blöt-
djursodling (musslor m.m., kod 05.024) och vattenväxtodling (kod
05.025). Energiförbrukningen för fiskodlingarna har inte kunnat särskil-
jas, utan ingår i beräkningarna för jordbrukssektorn. Den torde dock vara
förhållandevis låg. Musselodling sker i princip utan energitillförsel, me-
dan odling av fisk och kräftor kan kräva energi beroende på odlingsfor-
men. Främst el används, t.ex. i pumpanläggningar för syretillförsel och
recirkulerande system vid landbaserad odling. Enligt vår uppfattning bör
uppfödning av fisk och vattenväxtodling i energiskattesammanhang jäm-
ställas med jordbrukets djurskötsel respektive yrkesmässig växthusod-
ling. Även energiförbrukningen inom sektorerna fiskodling och liknande
(SNI-kod 05.02) bör alltså omfattas av de skattelättnader som nu kommer
jordbruket till del.

Trädgårdsnäringens Riksförbund m.fl. har påpekat att det inom den
yrkesmässiga trädgårdsodlingen är vanligt att företagen har valt att bedri-
va verksamhetsmoment som syftar till att färdigställa och tillhandahålla
produkterna för försäljning i kooperativa företagsformer, t.ex. ekonomis-
ka föreningar, eller att enskilda trädgårdsföretag utför motsvarande mo-
ment för kollegors räkning i det egna företaget. Det rör sig om t.ex. cen-
tral kyllagring, sortering, packning och försäljning av frukt och grönt.
Förbundet har hävdat att grovt räknat 50 procent av de ca 2 900 företagen
med frilandsproduktion är anslutna till sådan kooperativ verksamhet, som
bedrivs i mellan 15 och 20 företag. Enligt förbundet är dessa kooperativa
företag vanligen klassificerade i SNI 51 (partihandel) eller 52
(detaljhandel), vilket innebär att skattelättnaderna inte tillämpas på ener-
giförbrukning inom dessa företag. Om däremot producenten själv ombe-
sörjer alla led inom ramen för sin SNI 01-kodade verksamhet, kan han få
del av skattelättnaderna.

Varje form av avgränsning av ett förmånsberättigat område medför
viss risk för gränsdragningsproblem och konkurrenssnedvridningar i för-
hållande till närliggande verksamheter, som inte får del av aktuella för-
måner. Vad gäller den statistiska näringsgrensindelningen har beskatt-
ningsmyndigheten tillämpat denna under nära 10 års tid för olika typer av
industriell verksamhet. Den SNI-kodning som av den europeiska stan-
dardiseringskommissionen åsatts en viss verksamhet utgör, som utveck-
lats ovan, enbart en allmän vägledning och myndigheten har strävat efter
att se till verksamhetens reella inriktning. Detta innebär alltså att en verk-
samhet, som i statistiska sammanhang åsatts en viss SNI-kod utanför det
industriella området (SNI 10-37), i energiskattesammanhang ändock kan
räknas som industriell verksamhet. Motsvarande synsätt torde i före-
kommande fall även kunna användas beträffande jordbruksverksamhet.

Däremot skulle det, inte minst med hänsyn till risken för spridning till
andra typer av närliggande verksamheter i t.ex. detaljhandelsledet, enligt
vår uppfattning bära alltför långt att - som Trädgårdsnäringens Riksför-

bund med flera remissinstanser anfört - låta skattelättnaderna generellt Prop. 1999/2000:105
tillämpas för fristående företags lagring, sortering etc. av t.ex. frukt och
grönt.

I energiskattesammanhang bör jordbruksnäringen definieras som yr-
kesmässigjord-, skogs- och vattenbruksverksamhet. I den mån annat inte
särskilt anges, läggs således i denna proposition den innebörden i uttryck
som jordbruk och jordbruksnäringen. Den generella utgångspunkten bör,
med de inskränkningar som angetts ovan, vara att inom begreppen ryms
företag som statistiskt klassats SNI 01 och 02 samt 05.02.

I följande avsnitt diskuteras närmare uppbördsreglema för jordbruksnä-
ringen och som framgår av avsnitten bedöms särskilda regler i den delen
vara erforderliga för den del av jordbruksnäringen, som inte omfattar den
yrkesmässiga växthusodlingen. Definitionen av jordbruk bör således vid
tillämpning av dessa regler vara inskränkt till att inte omfatta växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig växthusodling. Den, som mot försäkran
om sådan förbrukning fatt del av skattelättnaden, kan således inte komma
i fråga för återbetalning av motsvarande skattebelopp.

9.2 Skattelättnaderna på bränslen

9.2.1 Bakgrund

Inledning

Genom skatteomläggningen jämställs, som framgått av föregående av-
snitt, jordbruket i energiskattesammanhang med tillverkningsindustrin.
Detta innebär skattelättnader i form av frihet från energiskatt och en 50-
procentig reduktion av koldioxidskatten för bränslen som används för
uppvärmning och drift av stationära motorer. Vad gäller bränslen som
används för drift av motordrivna fordon sker ingen ändring, utan för des-
sa bränslen betalas även i fortsättningen energi- och koldioxidskatt efter
de nivåer som generellt gäller för drivmedel som förbrukas i motordrivna
fordon i samtliga av samhällets sektorer

Användningen av bränslen för uppvärmning och drift av stationära
motorer består inom jordbrukssektorn i allt väsentligt av eldningsolja.
Andra skattepliktiga bränslen, dvs. gasol, naturgas och kol, förekommer
endast i marginell omfattning.

Förbrukning av eldningsolja

Förbrukningen av eldningsolja inom jordbrukssektorn uppgår till ca
50 000 m³ per år. Enligt beräkningar från LRF torde ca 85 procent av
eldningsoljeförbrukningen kunna hänföras till torkning. Huvudsakligen
rör det sig om spannmål och oljeväxter. Resterande volymer används för
uppvärmning av stallar och andra lokaler. För de flesta lantbruksföretag
är användningen av eldningsolja av mindre ekonomisk betydelse. För
enskilda gårdar med t.ex. slaktkycklingsproduktion kan dock kostnaderna
vara betydande (jfr nedan).

LRF har låtit SCB utföra en uppskalning av en urvalsundersökning be-
träffande förbrukning av eldningsolja i jordbruksföretag. Den ursprungli-

ga undersökningen gjordes av SCB 1994 och finns redovisad i Jordbruks- Prop. 1999/2000:105
statistisk årsbok 1997.

Av SCB:s uppskalade undersökning framgår att av landets ca 90 000
jordbruk har 77 000 stycken över huvud taget ingen förbrukning av eld-
ningsolja i verksamheten. Det rör sig alltså om ca 13 000 jordbruksföre-
tag som förbrukar eldningsolja. Av dessa förbrukar 5 500 företag mindre
än två m³ eldningsolja per år (ca 5 000 m³, eller ca 10 procent av total-
förbrukningen). Omkring 250 företag har en hög årlig förbrukning av
eldningsolja, minst 20 m³ (ca 12 000 m³, eller knappt 25 procent av to-
talförbrukningen). Flertalet av dessa företag återfinns inom kategorierna
slaktkycklingar och spannmål. Resterande eldningsoljevolymer fördelar
sig på majoriteten av de aktuella jordbruksföretagen, med en årsförbruk-
ning mellan två och 20 m³. SCB:s siffror grundar sig på ett antal lantbruk
om ca 90 000, medan den senaste lantbruksräkningen från 1998 visar på
ett något lägre antal, ca 85 000. Det antal lantbruk, inom vars verksamhet
eldningsolja förbrukas, torde dock alltjämt ligga i storleksordningen
13 000.

Tillgänglig särredovisad statistik avseende skogsbruk har inte kunnat
erhållas. Så vitt framkommit förbrukas vanligen endast mindre mängder
eldningsolja i sådan verksamhet, varför det torde vara en rimlig utgångs-
punkt att SCB:s beräkningar även inkluderar skogsbruken. Inte heller vad
gäller vattenbruken finns tillgänglig statistik. Dessa företag torde dock
endast förbruka mycket begränsade mängder eldningsolja i sin närings-
verksamhet.

Dagens regler för tillverkningsindustrin och växthusnäringen

I dag gäller skattelättnader för tillverkningsindustrin och växthus-
näringen. Om förbrukaren är registrerad som skattskyldig får han göra
avdrag i sin energi- och koldioxidskattedeklaration för energiskatten och
hälften av koldioxidskatten på bränsle som förbrukats för annat ändamål
än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling
(se 7 kap. 4 § lagen om skatt på energi). Vissa begränsningar finns vad
gäller bränsleslag. Sålunda omfattas inte bensin och högbeskattad,
omärkt olja av skattelättnaderna. Särskilda regler gäller för att kunna re-
gistreras som skattskyldig. Vad gäller eldningsolja krävs bl.a. att sökan-
den disponerar över en lagerkapacitet för bränslen om minst 500 m³.
Detta torde innebära att endast ett fåtal jordbruksföretag kan komma i
fråga som skattskyldiga.

Om förbrukaren inte är skattskyldig uppnås dock skattelättnaderna på
olika sätt beroende på om det rör sig om industriell förbrukning eller an-
vändning i yrkesmässig växthusodling. En växthusodlare kan, mot att han
till leverantören lämnar en försäkran om att bränslet skall användas för
aktuellt ändamål, erhålla skattelättnaden direkt vid inköpet (se 8 kap.
3 a § lagen om skatt på energi). Om det i stället rör sig om en näringsid-
kare som bedriver industriell verksamhet får han del av skattelättnaderna
för sin bränsleförbrukning genom att ansöka om återbetalning av ener-
giskatten och hälften av koldioxidskatten hos beskattningsmyndigheten.

Rätt till återbetalning föreligger endast om ersättningen för ett kalender- Prop. 1999/2000:105
kvartal uppgår till minst 1 000 kr.

Utöver de generella skattelättnader i form av energiskattefrihet och re-
duktion av koldioxidskatten med 50 procent, kan energiintensiva verk-
samheter fa del av ytterligare skattelättnader genom den s.k. 0,8-
procentsregeln. Om ett företags koldioxidskattebelastning överstiger
0,8 procent av försäljningsvärdet medger beskattningsmyndigheten ned-
sättning av skatten så att den överskjutande skattebelastningen inte över-
stiger ett belopp som motsvarar 12 procent av den generella nivån. Växt-
husnäringens inköp mot försäkran kan ske enligt den lägre skattesats som
följer av ett beslut om preliminär skattesats. För industriföretag som inte
är skattskyldigt, beaktas denna lägre skattesats vid återbetalningen av
skatt. Regler om detta fmns i 7 kap. 4 §, 9 kap. 2 och 9 §§ lagen om skatt
på energi.

Enligt underhandskontakter med LRF bedöms dock 0,8-procentsregeln
normalt inte bidra med någon skattereduktion för vare sig spannmåls-
torkning eller uppvärmning av lokaler och stallar.

Det finns ca 300 tillverkningsföretag som är registrerade som skatt-
skyldiga för energiskatter. Beskattningsmyndigheten hanterar årligen ca
17 000 ansökningar om skatteåterbetalning från tillverkningsföretag. Det
rör sig om företag som regelmässigt ansöker under alla fyra kvartalen,
varför antalet företag alltså rör sig om ca 4 250. Av tillverknings-
företagen ansöker omkring 50 stycken om nedsättning enligt 0,8-
procentsregeln.

Inget företag inom växthusnäringen är registrerat som skattskyldigt. Av
landets ca 1 700 växthusodlare är det ca 500 stycken som ansöker om
nedsättning enligt 0,8-procentsregeln.

9.2.2 Valet mellan försäkrans- och återbetalningssystem

Regeringens förslag: Skattelättnaderna, för annan yrkesmässig jord-
bruksverksamhet än växthusuppvärmning vid växthusodling och för
yrkesmässig skogs- och vattenbruksverksamhet, erhålls genom ett
återbetalningssystem.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket och Svenska Petroleum Institutet
tillstyrker förslaget. Trädgårdsnäringens Riksförbund, Grönsaksodlarnas
Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund och Riksförbundet Svenska
Lantmännen anser att skattelättnader i första hand bör komma företagen
tillgodo genom ett försäkranssystem. Sveriges Lantbruksuniversitet me-
nar att ett återbetalningssystem skulle inverka negativt och störande på
den optimala faktoranvändningen i företagen och förordar i stället infö-
randet av ett system där jordbruksföretagen ansöker om godkännande hos
beskattningsmyndigheten för inköp mot skattelättnad.

Skälen för regeringens förslag: Jordbruksnäringen uppvisar många
likheter med tillverkningsindustrin. Sålunda finns åtskilliga utpräglade
småföretag, men även stora företag med hög energiförbrukning. I prakti-

ken torde dock nästan inget jordbruksföretag komma att registreras som
skattskyldigt för energiskatter. Valet av system för att ge icke skattskyl-
diga del av skattelättnaderna står mellan ett försäkranssystem - som
växthusnäringen har i dag - och ett återbetalningssystem - som nu till-
lämpas för tillverkningsindustrin.

Ett återbetalningssystem är att föredra ur kontrollsynpunkt, samtidigt
som det - särskilt om antalet ansökningar blir många - är administrativt
betungande för beskattningsmyndigheten. Å andra sidan medför ett för-
säkranssystem ett merarbete för bränsleleverantörema. 1998 års Punkt-
skatteutredning (PU98) gör f.n. en översyn av förfarandereglema för bl.a.
eldningsolja och beräknas lämna sitt slutbetänkande under senvåren
2000, dvs. efter det att denna proposition har lämnats. En av frågorna
som utredningen kommer att behandla är försäkranssystemets framtida
utformning, t.ex. i vad mån bränsleleverantörema borde avlastas från
kontrollarbete och att inköp mot försäkran endast borde kunna ske om
kunden blivit godkänd som förbrukare av beskattningsmyndigheten.

Reglerna för jordbrukets skattelättnader har aviserats att träda i kraft
den 1 juli år 2000. Det är viktigt att de uppbördsregler som föreslås för
jordbruksnäringen inte försvårar eventuellt genomförandet av de nya
regler som kommer att föreslås av PU98. Mot den bakgrunden bör inte
ett försäkranssystem enligt nuvarande ordning väljas för att administrera
skattelättnaderna för jordbruksnäringen. I stället bör samma ordning som
gäller för tillverkningsindustrin väljas. Detta innebär således ett system
med ansökan om återbetalning.

9.2.3 Närmare regler för återbetalning av skatt på bränslen
som förbrukats inom jordbruket

Regeringens förslag: Ansökan om återbetalning av skatt på bränslen,
som förbrukats i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än växthus-
uppvärmning vid växthusodling eller i yrkesmässig skogs- och vatten-
bruksverksamhet, görs per kalenderkvartal. Rätt till ersättning förelig-
ger endast när ersättningen för ett kalenderkvartal uppgår till minst
1 000 kr.

Promemorians förslag: Ansökan om återbetalning görs som huvudre-
gel per kalenderår. Möjlighet ges till kvartalsvis återbetalning vid för-
brukning i större omfattning. Rätt till ersättning föreligger endast när er-
sättningen för ett kalenderår uppgår till minst 2 000 kr.

Remissinstanserna: Jordbruksverket ser klara administrativa fördelar
med att sätta upp gränser för olika former av ersättningar, men gör inga
bedömningar av rimligheten i de nivåer som föreslås i promemorian.
Skogsstyrelsen anser att uppsatta administrativa gränser är rimliga. Från
skatteadministrativ synvinkel förordar Riksskatteverket att beloppsgrän-
sen för rätt till återbetalning sätts till 4 000 kr per kalenderår och att möj-
ligheten att ansöka om återbetalning för kalenderkvartal inte införs. Vida-
re anser verket att 0,8-procentsregeln inte bör omfatta jordbruksnäringen.
Trädgårdsnäringens Riksförbund, Grönsaksodlarnas Riksförbund, Lant-
brukarnas Riksförbund och Riksförbundet Svenska Lantmännen anser att

Prop. 1999/2000:105

det inte bör finnas någon administrativ gräns för belopp som återbetalas, Prop. 1999/2000:105
eller i allt fall att gränsen sätts till 1 000 kr. Detta belopp bör enligt för-
bunden få räknas ihop under två kalenderår. De menar även att gränsen
för att medge skatteåterbetalning per kalenderkvartal bör sättas betydligt
lägre än enligt promemorian, förslagsvis till 5 000 kr. Sveriges Lant-
bruksuniversitet anser att beloppsgränsen innebär ett relativt gynnande av
större jordbruksföretag och ett relativt missgynnande av de mindre före-
tagen.

Skälen för regeringens förslag: De föreslagna skattelättnaderna inne-
bär att ingen energiskatt betalas och att endast 50 procent av den gene-
rella koldioxidskattenivån tas ut. Det rör sig således om 1 272 kr
(energiskatt 743 kr + 50 procent koldioxidskatt 529 kr) per m³ eld-
ningsolja som skall betalas tillbaka till företagen. Som framgått ovan be-
räknas ca 13 000 jordbruksföretag förbruka eldningsolja och alltså kom-
ma i fråga för de aktuella skattelättnaderna på bränsleområdet. I BP2000
har regeringen angett att jordbruket skall få tillämpa samma skatte-
reduceringar som i dag finns för tillverkningsindustrin. Administrativa
skäl samt behovet av att behandla nedsättningsberättigade sektorer lika
talar för att det nuvarande systemet för skatteåterbetalning till icke skatt-
skyldiga industriföretag skall tillämpas även på jordbruksnäringen.

Ur skatteadministrativ synvinkel är det önskvärt att ett energiskatte-
system är enkelt och robust uppbyggt, med så få undantag och särbe-
stämmelser som möjligt. I linje med detta ligger en strävan efter att anta-
let ansökningar om skatteåterbetalning begränsas och att endast företag
med en hög energiförbrukning kommer i åtnjutande av de regler om
skattelättnad som gäller. Det är rimligt att tillämpa en administrativ be-
loppsgräns för att minska antalet ansökningar och därmed beskattnings-
myndighetens arbete. Avsikten är att de minsta beloppen, som är av så-
dan omfattning att de inte kan anses utgöra vare sig kraftiga likviditets-
påfrestningar eller mer avsevärd konkurrenssnedvridning för de berörda
företagen, skall undantas från systemet. Ett led i övervägandena av en
sådan begränsning är vilka resurser det är rimligt att statsmakterna skjuter
till för att administrera och kontrollera jordbrukets skattelättnader. En
annan aspekt är i vad mån det är lämpligt att beskattningssystemet utfor-
mas så att företag ges skilda förutsättningar, beroende på hur stor för-
brukning av energi som företaget har.

Det fmns skillnader i förhållandena mellan tillverkningsindustrin och
jordbruksnäringen. Jordbruksnäringen är en utpräglad småföretagar-
bransch. Även om småföretag i icke obetydlig omfattning existerar inom
tillverkningsindustrin, torde ändock energiförbrukningen i dessa företag
inte ligga på en så låg nivå som den gör i många jordbruksföretag. Vidare
är antalet jordbruksföretag med eldningsoljeförbrukning betydligt fler än
motsvarande antal tillverkningsföretag.

Sammantaget anser regeringen ändock att en lika behandling av jord-
bruksnäringen med tillverkningsindustrin bör eftersträvas och mot den
bakgrunden bör samma regler för återbetalning gälla för dessa båda sek-
torer. Detta innebär alltså att jordbruksföretagen skall ansöka om skatte-
återbetalning per kalenderkvartal och att en administrativ gräns om 1 000
kr tillämpas för belopp som betalas tillbaka till företagen. Endast om fö-
retaget har rätt till återbetalning av skattebelopp som uppgår till minst

4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 105

1 000 kr per kalenderkvartal, sker återbetalning. Återbetalning görs i des-
sa fall med hela skattebeloppet. Som Riksskatteverket påtalat talar också
praktiska, administrativa skäl för att tillämpa en och samma ansöknings-
period för alla ansökningar.

Energimyndigheten har, vad gäller elbeskattningen, påtalat risken för
negativa tröskeleffekter som kan uppkomma när återbetalning, om en
viss gräns uppnås, medges med hela skattebeloppet medan ingen återbe-
talning alls medges till företag som inte kommer upp till den angivna
gränsen. Även Sveriges Lantbruksuniversitets remissvar i bränsledelen
far anses innefatta motsvarande invändningar om negativa tröskel-
effekter. Omfattningen av risken för sådana negativa tröskeleffekter, vad
gäller såväl jordbruks- som tillverkningsföretag, bör undersökas närmare
och regeringen har för avsikt att undersöka förutsättningarna för att åter-
komma med förslag som innebär att beloppsgränsens utformning ändras
så att negativa tröskeleffekter undviks. Detta kan ske genom att belopps-
gränsen utformas på sådant sätt att sökanden endast medges återbetalning
med skattebelopp som överstiger ett visst belopp.

Enligt tillgänglig statistik innebär 1 000-kronorsgränsen, som alltså
motsvarar oljeförbrukning av knappt en m³ per kalenderkvartal eller
knappt fyra m³ under ett helt år, att endast ett mindre antal jordbruksfö-
retag far del av skattelättnaden. Uppskattningsvis rör det sig om drygt
10 000 företag som hamnar utanför systemet. Ca 3 000 jordbruksföretag
beräknas således komma upp i förbrukning av sådana bränslevolymer att
de alltså medges återbetalning av skatt. Flertalet av dessa företag har en
så hög årsförbrukning av eldningsolja att de regelmässigt torde komma
över kvartalsgränsen 1 000 kr för återbetalning. Det kan dock inte ute-
slutas att enskilda företag, t.ex. inom spannmålssektom som har en utta-
lad säsongsstyrd energiförbrukning, inte skulle komma upp till gränsen
annat än under vissa av årets kvartal.

Totalt förbrukas inom jordbruksssektom årligen ca 50 000 m³ eld-
ningsolja. De 3 000 mest energiintensiva företagen kan beräknas förbruka
ca 30 000 m³, eller 60 procent, av denna volym. En tillämpning av den
administrativa gränsen för återbetalning om 1 000 kr per kalenderkvartal
innebär alltså att 40 procent av eldningsoljevolymen i praktiken inte
kommer att omfattas av skattelättnaderna.

Samma principer bör, enligt vad som aviserats i BP2000, gälla för
skatteuttaget i industri- och jordbrukssektorerna. Anledning saknas därför
att undanta 0,8-procentsregeln från att kunna tillämpas även för företag
inom jordbrukssektorn. Så vitt kunnat bedömas torde dock mycket fa
jordbruksföretag komma att tillämpa den särskilda nedsättningsregeln.

9.3 Skattelättnaderna på el

9.3.1 Elförbrukning

Inom jordbruksnäringen förbrukas årligen ca 1,6 TWh el. Elförbruk-
ningen är främst kopplad till animalieproduktionen. I mjölkproduktionen
förbrukas el för hötorkning, foderberedning, mjölkning, mjölkkylning
etc. I annan djurproduktion används el främst för foderberedning och för
hötorkning. I smågrisproduktion används värmelampor. Vissa stall kräver

Prop. 1999/2000:105

uppvärmning och då används främst olja, men i viss utsträckning även el.
Uppvärmning av gårdsverkstäder och andra lokaler sker oftast med el.

En stor del av den totala elförbrukningen inom jordbruket går åt till fo-
derberedning med kvarn eller kross. Även mjölkningsmaskiner och till
viss del automatiska utfodringsanläggningar står för en relativt stor elför-
brukning. Härtill kommer också spannmålstorkning, även om det främst
är olja som används i spannmålstorkama ute på gårdarna.

9.3.2 Val av system för skatteåterföringen

Regeringens förslag: Skattebefrielsen för el, som förbrukats i annan
yrkesmässig jordbruksverksamhet än vid växthusodling eller i yrkes-
mässig skogs- eller vattenbruksverksamhet, återförs genom ett åter-
betalningssystem.

Promemorians förslag: Dagens uppbördsregler för energiskatt på el
bör användas som utgångspunkt även för jordbrukets del. Vid blandad
elförbrukning skall, om särskild mätning inte sker av elen, och förbruk-
ningen inte överstiger 10 000 kWh per år, hela förbrukningen anses ha
skett för annat ändamål än jord-, skogs- och vattenbruksverksamhet. Om
årsförbrukningen överstiger 10 000 kWh skall en fördelning ske efter
faktisk förbrukning, dvs. skattefrihet medges endast för den del som av-
ser j ordbruksändamål.

Remissinstanserna: Trädgårdsnäringens Riksförbund, Grönsaks-
odlarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund och Riksförbundet
Svenska Lantmännen har inget att erinra mot den föreslagna modellen.
Sveriges Elleverantörer och Svenska Kraftverksföreningen avstyrker för-
slaget som ogenomförbart för leverantörernas del och anför i huvudsak
följande. Till följd av den avreglerade elmarknaden har i dag elleverantö-
rerna föga kännedom om kundens faktiska förhållanden. Dagens elskatte-
regler bygger på monopolmarknaden och är helt otidsenliga. SNI-
kodema är i många fall föga tillförlitliga och det uppstår stora praktiska
problem vid felaktig klassificering. Förslaget om 10 000 kWh-schablon
hjälper föga, eftersom elleverantörerna ändock genomgående måste
identifiera alla sina jordbrukskunder. Kunderna skulle därvid nödgas av-
ge någon form av informell ”försäkran”, då det på förhand är omöjligt att
avgöra om kunden under året kommer upp till en förbrukning om 10 000
kWh eller inte. Det är orimligt att elleverantörerna under skatterättsligt
ansvar åläggs att utföra fiskala uppgifter för ytterligare minst 90 000
kunder, särskilt om det är ett provisoriskt system. Det upplevs vidare som
stötande när förslagen på bränslesidan har utformats så att antalet återbe-
talningsansökningar som skall hanteras av staten p.g.a. ekonomiska ar-
gument reduceras kraftigt. Föreningarna framhåller att det är mycket an-
geläget med en bred översyn av uppbördssystemet på elskatteområdet
och förordar att ett återbetalningssystem, liknande det på bränslesidan,
väljs för jordbruksskattelättnadema. Alternativt bör övervägas att gene-
rellt låta all förbrukning överstigande 10 000 kWh på en jordbruksfas-
tighet omfattas av skattefriheten. Även ett sådant system innebär dock
omfattande merarbete för leverantörerna och problem med SNI-

Prop. 1999/2000:105

klassificering och förbrukning vid byte av leverantörer kvarstår. Om ing- Prop. 1999/2000:105
et av föreningarnas förslag vinner gehör bör staten åtminstone ge elleve-
rantörerna ett stöd i form av ett formellt försäkranssystem. Energimyn-
digheten anser att schablonregeln bör utformas så att skatt alltid betalas
för minst 10 000 kWh, eftersom det annars finns risk för styreffekter som
motverkar en rationell och effektiv energianvändning. Riksskatteverket
hävdar att schablonregeln är olämplig med hänsyn till praktiska och prin-
cipiella problem med en sådan konstruktion.

Bakgrunden till regeringens förslag: Beskattningsreglerna för ener-
giskatten på el finns i 11 kap. lagen om skatt på energi. I huvudfallet är
elleverantören, dvs. den som tillhandahåller elen till slutkonsumenten,
den som är skyldig att betala skatten. Vid egen förbrukning är dock pro-
ducenten skattskyldig. Dagens skattefrihet för el som förbrukas inom in-
dustrin och växthusodlingen åstadkoms genom att det i 11 kap. 3 § första
stycket 1 lagen om skatt på energi är angivet att energiskatten i dessa fall
utgör 0 öre per kWh.

Det ankommer på den som är skattskyldig att avgöra i vad mån leve-
ransen sker till en förbrukare som är berättigad att förbruka el skattefritt.
Enligt uppgift från elbranschen förekommer ofta att elleverantörerna låter
dessa kunder fylla i en särskild blankett. I denna försäkrar kunden att han
bedriver verksamhet som berättigar honom att erhålla el till en noll-
skattesats. Vidare ges elleverantören, om det vid en skatterevision visar
sig att kundens verksamhet är av sådan art att skattefrihet inte skulle ha
medgetts, rätt att av kunden kräva tillbaka energiskatt som därför påförts
honom i efterhand. Denna blankett, som ofta benämns ”försäkran” är en
juridiskt bindande handling mellan endast elleverantören och kunden och
saknar alltså direkt betydelse för leverantörens skyldighet att betala ener-
giskatt. Blanketten bör inte förväxlas med det försäkransinstitut som
regleras i 8 kap. lagen om skatt på energi. Det förekommer även en lik-
nande blankett för de fall då kunden har delad verksamhet, dvs. kunden
försäkrar vilken procentuell andel av hans elförbrukning som kommer att
användas i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för yr-
kesmässig växthusodling.

Skälen för regeringens förslag: Som framhållits av flera remissin-
stanser finns det behov att göra en översyn av uppbördsreglema för ener-
giskatten på el. Det kan sålunda t.ex. ifrågasättas om det principiellt är
riktigt att ansvaret för att industrin och växthusnäringen far del av sin
noll-skattesats helt ligger på leverantörerna. Denna och andra uppbörds-
mässiga frågor bör utredas i särskild ordning. En sådan utredning aktuali-
serar även andra frågeställningar, inte minst behovet av att utforma skat-
telättnaderna på bränsle- och elsidan på ett likformigt sätt för de sektorer
vilka bedöms vara berättigade till skattelättnader.

En elskatteöversyn bör innefatta såväl den generella uppbyggnaden av
uppbördsreglema för energiskatten på el samt även ta upp och överväga
frågor om utformningen och nivån vad gäller administrativa gränser för
när skattelättnader skall medges. Det bör särskilt undersökas i vad mån
energiskattereglema kan förändras i syfte att skapa ett mer lätthanterligt
och administrativt enklare uppbördssystem för såväl jordbruksnäringen
som tillverkningsindustrin.

100

Det är inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en
sådan mer generell översyn av uppbördsreglema för energiskatten på el,
som utvecklats ovan. Valet mellan på vilket sätt energiskattefriheten för
el skall komma jordbruksföretagen till del står således mellan att bygga
på dagens regelverk eller införa ett återbetalningssystem, liknande det
som föreslås för återföringen av skattelättnaderna på bränslesidan.

Som närmare utvecklats i promemorian är det inte helt enkelt att skapa
ett hanterligt administrativt system för att ge jordbruksföretagen del av
den aktuella skattefriheten. Anledningarna till detta är i huvudsak två,
dels är det ett stort antal jordbruksföretag som beräknas komma i fråga
för skattefrihet, dels har den allt övervägande delen av dessa företag ett
elabonnemang som förser såväl näringsverksamheten som bostad och
annan icke skattefri verksamhet på jordbruksfastigheten med el.

I princip samtliga av landets 180 elleverantörer har jordbruksföretag
bland sina kunder. Det är visserligen så att elleverantörerna redan i dag
hanterar kunder för vilka en noll-skattesats skall tillämpas. Det rör sig om
tillverkningsindustri- och växthusföretag. Antalet sådana företag är dock
betydligt färre än vad gäller jordbruksnäringen. Även om blandad verk-
samhet kan förekomma i samband med industri- och växthusverksamhet
är det inte alls i samma omfattning som inom jordbruket, där det snarare
är regel än undantag att lantbrukaren har sin bostad på den fastighet där
han bedriver näringsverksamheten.

Att administrera återbetalning av energiskatten på el för jordbruksfö-
retagen skulle innebära en kraftig ökning av beskattningsmyndighetens
uppgifter. Med hänsyn till antalet företag och att det i flertalet fall torde
komma att röra sig om förhållandevis små skattebelopp som skall åter-
betalas till en grupp förbrukare som i dag inte ansöker om skatteåterbe-
talning, fmns risk för betydande praktiska administrationsproblem för be-
skattningsmyndigheten.

Det ter sig dock, mot bakgrund av dagens utformning av uppbörds-
reglema för energiskatten på el, inte rimligt att lägga på elleverantörerna
uppgiften att ombesörja att jordbrukskundema redan vid elleveransen far
del av den aktuella skattefriheten. Mot den bakgrunden föreslår regering-
en att ett återbetalningssystem skapas även för att dessa företag skall er-
hålla del av skattefriheten för el. Den närmare utformningen av ett sådant
återbetalningssystem utvecklas i följande avsnitt.

Det bör dock redan nu poängteras att vad som företagen ges rätt till
återbetalning av, är skatten på den el som förbrukats i närings-
verksamheten. Om elen endast mäts vid leveranspunkten in till jord-
bruksfastigheten får i ansökan om återbetalning göras en uppskattning av
hur stor andel som belöper på näringsverksamheten, styrkt med uppgift
om den totala elförbrukningen på fastigheten och en rimlig uppskattning
av förbrukningen i den nedsättningsberättigade verksamheten.

Jordbruksverket påpekar att det många gånger kan vara svårt att bedö-
ma rimligheten i en företagares beräkning över den del av elförbrukning-
en som faller på en verksamhet som omfattas av skattebefrielse. Verket
har dock angett att rimlighetsbedömningar kan göras utifrån basuppgifter
om t.ex. antal djur av visst slag eller antal hektar av viss gröda. Jord-
bruksverkets register kan, efter sekretessprövning, användas för sådana
ändamål.

Prop. 1999/2000:105

101

9.3.3

Regler för återbetalning av energiskatten på el som för- Prop. 1999/2000:105
brukats inom jordbruket

Regeringens förslag: Återbetalning av energiskatten på el som för-
brukats i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än vid växt-
husodling eller i yrkesmässig skogs- eller vattenbruksverksamhet, görs
per årsperioden den 1 juli - den 30 juni. Möjlighet ges till kvartalsvis
återbetalning vid förbrukning i större omfattning. Rätt till återbetal-
ning föreligger endast for belopp som överstiger 1 000 kr per årsperi-
od.

Promemorians förslag: Enligt promemorian skall dagens uppbörds-
regler för energiskatt på el användas som utgångspunkt även för jordbru-
kets del. Den närmare utformningen av ett återbetalningssystem utvecklas
därför inte närmare.

Skälen för regeringens förslag: Som utvecklas ovan avseende regler-
na för återbetalning av skatt på bränslen, fmns det ur skatteadministrativ
synvinkel en strävan efter att antalet ansökningar om skatteåterbetalning
begränsas och att endast företag med hög energiförbrukning kommer i
åtnjutande av de regler om skattelättnad som gäller. Det är mot den bak-
grunden rimligt att tillämpa en administrativ beloppsgräns for att minska
antalet ansökningar och därmed beskattningsmyndighetens arbete.

Samtliga företag som är aktuella for skattefriheten för el, dvs. generellt
sett de vars verksamhet ryms inom SNI-kodema 01, 02 och 05.02, torde
förbruka el i sin näringsverksamhet. Det rör sig om uppskattningsvis ca
85 000 företag. Antalet företag inom SNI 01 och 02, som enligt förslaget
inte bör omfattas av skattelättnaderna, är begränsat och påverkar inte i
nämnvärd utsträckning uppskattningen av det totala antalet foretag som
beräknas vara nedsättningsberättigade. Det rör sig således om företag
som bedriver service till jord- och skogsbruk samt de som idkar jakt- och
viltvård eller service i anslutning härtill.

Förutom vissa elintensiva verksamheter, som t.ex. spannmålstorkning
och kycklinguppfödning, är dock vanligen elförbrukningen för de enskil-
da jordbruksföretagen relativt begränsad. Beaktar man att endast omkring
en tredjedel av de ca 85 000 jordbruksföretagen är heltidsjordbruk, torde
det således endast vara ett mindre antal företag för vilka energibeskatt-
ning av el i dag uppgår till sådana belopp att den medför en påtaglig kon-
kurrensnackdel. I syfte att skapa ett hanterbart administrativt system för
beskattningsmyndigheten är det därför rimligt att som huvudregel tilläm-
pa årsvis återbetalning.

Av såväl praktiska hanteringsskäl som kostnadsmässiga skäl, bör det
inte komma i fråga att tillämpa återbetalningen av energiskatten på el
utan någon form av administrativ gräns för de belopp som skall betalas
tillbaka till de aktuella företagen. Även om tillverkningsindustrin och
växthusnäringen i dag får del av sin skattefrihet direkt via elleverantören
bör, inom ramen av den elskatteöversyn som bör ske på området, övervä-
gas att även för dessa näringar införa vissa miniminivåer for att fa del av
skattelättnaden.

Frågan är vilken administrativ gräns som bör väljas for jordbrukets del.
Jordbruksnäringen är en utpräglad småforetagarbransch. Åtskilliga av de

102

85 000 företagen kan därför beräknas ha mycket små belopp att fordra. I Prop. 1999/2000:105
promemorian presenteras uppgifter, som förmedlats via bransch-
organisationen Sveriges Elleverantörer, om antalet kunder hos vissa ut-
valda medlemsföretag, vars SNI-kodning är 01 respektive 02. Av detta
material kan utläsas att ca 30 procent av dessa kunder har en årlig elför-
brukning som understiger 10 000 kWh. Dessa uppgifter har under bered-
ningen av propositionen bestyrkts av motsvarande uppgifter från med-
lemsföretag i Svenska KraftverksfÖreningen. Tillgängliga statistiska upp-
gifter omfattar dock all el som levereras till jordbruksfastigheter, vilket
innebär att i flertalet fall omfattas såväl el till näringsverksamheten som
el till jordbrukarens privata bostad på fastigheten.

Endast mer undantagsvis torde det förekomma att små- och medelstora
jordbruksföretag har skilda elabonnemang avseende näringsverksamheten
och den privata bostaden, som är belägen på jordbruksfastigheten. Det
kan förekomma s.k. undermätare av el som levereras till en fastighet, men
inte heller detta är enligt uppgift särskilt vanligt förekommande. Det är
dock endast el som förbrukas inom jord-, skogs- och vattenbruksverk-
samheter som skall vara skattefri. Hushållsel, dvs. belysning och drift av
hushållsmaskiner och liknande i bostadshus, skall således alltid beskattas.
Hushållsel kan for ett normalt enfamiljshushåll i småhus uppskattas till
runt 7 000 kWh per år. Även el som används för uppvärmning av bostä-
derna skall alltid beskattas. SCB gör, grundat på uppgifter från nätbola-
gen om jordbrukskundemas totala elförbrukning samt schablonjämförel-
ser med användningen av hushållsel (driftsel) och el för uppvärmning av
småhus inom andra sektorer, uppskattningar om hur stor andel av den
totala elförbrukningen på jordbruksfastigheter som hänförs till uppvärm-
ning av småhus. Denna siffra har under 1990-talet vanligen varierat mel-
lan 1,2 och 1,5 TWh per år. Den allt övervägande andelen av bostadshu-
sen på jordbruksfastigheter torde dock eldas med ved från den egna fas-
tigheten. Värmebehovet for ett eluppvärmt småhus beräknas till ca
25 000 kWh. Även el som används i t.ex. stugor som lantbrukaren hyr ut
till turister skall beskattas, liksom elförbrukning inom även andra delar
av övrigsektom (tjänste- och servicenäringar).

Vid val av en låg gräns uppkommer frågan om var gränsen går for att
det är samhällsekonomiskt rimligt att betala tillbaka även mycket små
skattebelopp till jordbruksföretag. I sammanhanget kan nämnas att Riks-
skatteverket har beräknat beskattningsmyndighetens kostnader for att
administrera den aktuella återbetalningen av elskatten till mellan 70 och
125 kr per ansökan, beroende på graden av kontrollverksamhet som skall
utföras. Det stora antalet jordbruksföretag innebär således att behovet av
administrativa förenklingar gör sig starkt gällande.

Sammantaget anser regeringen att en rimlig nivå för den administrativa
gränsen for återbetalning bör sättas till 1 000 kr per år. Detta motsvarar
en förbrukning om ca 6 000 kWh i näringsverksamheten. Uppskattningar,
som grundar sig på SCB:s statistik över elförbrukningen hos jord-
brukskunder sammantaget med underhandsuppgifter från bransch-
organisationerna på elområdet, ger vid handen att ca 55 000 företag be-
räknas vara berättigade att ansöka om skatteåterbetalning. Resterande ca
30 000 företag bedöms således ha en elförbrukning understigande 6 000
kWh i sin näringsverksamhet. Det är, mot bakgrund av de avsevärda ad-

103

ministrativa resurser som krävs för att hantera återbetalningar av skatte-
belopp till ett stort antal företag, inte rimligt att belopp under 1 000 beta-
las tillbaka. Betalning av skatt uppgående till ett sådant belopp kan näp-
peligen anses medföra en så påtaglig konkurrensnackdel för företagen att
det är samhällsekonomiskt befogat att lägga ner stora administrativa re-
surser för en återföring av beloppet.

Beloppsgränsen på elsidan bör utformas på sådant sätt att sökanden en-
dast medges återbetalning med skattebelopp som överstiger 1 000 kr per
år. Härigenom undviks de negativa tröskeleffekter, som påtalats av Ener-
gimyndigheten och Sveriges Lantbruksuniversitet och som annars riskerar
bli fallet, om 1 000-kronorsgränsen endast skulle vara en administrativ
gräns och den sökande som når upp till denna gräns medges återbetalning
med hela beloppet. Genom att 1 000 kr alltid betalas uppnås en lika be-
handling av små företag, vars elförbrukning inte är av sådan omfattning
att den motsvarar en skattenedsättning om 1 000 kr per år, och stora fö-
retag, som kommer upp i sådana volymer att skatteåterbetalning medges.

De 55 000 företag som beräknas vara berättigade att ansöka om åter-
betalning av energiskatten på el skall alltså alltid betala föll skatt för el-
förbrukning i näringsverksamheten upp till ett skattebelopp om 1 000 kr.
För överskjutande del av elförbrukningen i näringsverksamheten medges
således återbetalning av energiskatten. Det bör än en gång understrykas
att jordbruksföretagen endast ges rätt till skatteåterbetalning för den el
som förbrukats i näringsverksamheten. Den el som på jordbruksfastighe-
ten förbrukas för belysning och uppvärmning av bostäder och liknande
skall alltså beskattas fullt ut och denna skatt återförs inte till jordbruka-
ren.

Den föreslagna regleringen för jordbrukets återföring av skattefriheten
på el avviker från vad som i dag tillämpas för motsvarande skattefrihet
för tillverkningsindustrins och växthusnäringens del. I den kommande
skatteöversynen bör dock detta särskilt beaktas och en ökad harmonise-
ring mellan de olika uppbördssystemen bör därvid eftersträvas. En aspekt
i detta sammanhang är vidare att undersöka möjligheterna av att ändra
reglerna så att de negativa tröskeleffektema av den administrativa be-
loppsgränsen för återbetalning av skatt på bränslen undviks och således
uppnå en likformighet mellan reglerna på el- och bränslesidan i den de-
len. Vidare ter det sig lämpligt att i den kommande översynen även när-
mare analysera förutsättningarna för att, i syfte att skapa ett administrativt
enklare och mer lätthanterligt uppbördssystem, höja den nu föreslagna
beloppsgränsen om 1 000 kr på elsidan.

Som nämnts ovan bör årsvis återbetalning gälla som huvudregel. I
syfte att underlätta beskattningsmyndighetens administration genom att
fördela arbetet med återbetalning på energiskatteområdet, bör dock en
annan period än kalenderår väljas. Sålunda föreslår regeringen att årspe-
rioden den 1 juli-den 30 juni väljs som återbetalningsperiod. I likhet med
vad som i dag gäller för andra former av återbetalning på punktskatteom-
rådet, bör företagen ha ett år efter utgången av den perioden på sig att
lämna in sin ansökan. Ytterligare ett skäl som talar för valet av angiven
återbetalningsperiod är att beskattningsmyndigheten härigenom ges mer
tid för utvecklande av blanketter, rutiner och information till berörda fö-

Prop. 1999/2000:105

104

retag inför det första ordinarie återbetalningstillfållet, som alltså inträder Prop. 1999/2000:105
efter utgången av årsperioden den 1 juli 2000 - den 30 juni 2001.

Systemet med årsvis återbetalning bör dock kompletteras med en dis-
pensmöjlighet som ger företag som har en hög elförbrukning rätt till
kvartalsvis återbetalning. Dessa företag skulle annars drabbas av en lik-
viditetsbelastning av icke obetydlig natur. Dispensregeln bör innebära att
det företag som erhållit rätt till kvartalsvis återbetalning därefter inte har
någon valfrihet avseende ansökningsperiod. Ansökan skall således i dessa
fall ske för varje kalenderkvartal.

Någon strikt gräns för dispens bör inte anges i lagtexten, men regering-
en avser att i förordning ange vissa riktlinjer. Det ter sig rimligt att till-
lämpa en årsförbrukning av el i näringsverksamheten om 150 000 kWh,
som således motsvarar en årlig energiskattebelastning om ca 25 000 kr.
Överslagsberäkningar, utifrån tillgängligt statistikunderlag, ger vid han-
den att detta kan röra sig om ca 1 000 företag.

9.4 Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli
2000.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att ikraftträdandet om möj-
ligt bör flyttas fram till den 1 januari 2001. Övriga remissinstanser har
lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Riksskatteverket förordnar att ikraft-
trädandet flyttas framåt ett halvår, bl.a. för att beskattningsmyndigheten
skall ges möjlighet att möta ett omfattande service- och informationsbe-
hov och för att utveckla erforderligt datastöd.

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 aviserat att jordbru-
ket från den 1 juli 2000 skall ges samma reduktion av energi- och koldi-
oxidskattema som industrin och växthusnäringen har för närvarande.
Riksdagen har anslutit sig till regeringens bedömning. Mot den bakgrun-
den saknas anledning att överväga ett annat datum för ikraftträdandet än
den 1 juli 2000.

Som framgått ovan, föreslår regeringen att årsperioden för ansökningar
om återbetalning av energiskatten på el sätts till den 1 juli - den 30 juni,
vilket i praktiken innebär att beskattningsmyndigheten ges ett års förbe-
redelsetid innan det stora flertalet ansökningar skall börja behandlas. I
övrigt finner regeringen inte skäl att föreslå några särlösningar vad gäller
ikraftträdandet.

9.5 Offentlig-finansiella effekter

105

inte kunnat särskiljas, utan ingår i beräkningarna för jordbrukssektorn.
Nettoeffekten av omläggningen beräknas ge ett skattebortfall för staten
på 190 miljoner kr för år 2001. Motsvarande siffra för offentlig sektor
uppgår till 180 miljoner kr. Hänsyn har tagits till indirekta effekter på
andra skattebaser, se vidare tabell 1 nedan.

Omläggningen väntas inte på sikt medföra några nämnvärt ökade kost-
nader för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Beskattningsmyndighetens kostnader för att administrera den före-
slagna återbetalningen av skatt på bränslen respektive el skall finansieras
inom ramen för skatteförvaltningens befintliga anslag.

Kassamässiga effekter för stat och offentlig sektor åren 2000-2002 samt varaktig net-
toeffekt för offentlig sektor av omläggningen av jordbrukets energibeskattning, miljo-
ner kr

	2000	2001	2002	Varaktig nettoeffekt
Staten	- 95	- 190	- 180
Offentlig sektor	- 90	- 180	- 160	- 180

10 Offentlig-finansiella effekter

Förslagen avseende exportbutiker innebär inte att det skattefria området
för försäljning i exportbutiker utvidgas. När det gäller mervärdesskatt
föreslås dock att varor som ingår i exportbutikssortimentet skall kunna
levereras skattefritt till butikerna. I likhet med vad som gäller i dag skall
mervärdesskatt tas ut vid försäljning av sådana varor till EU-resenärer.
Förslaget leder alltså inte till att mervärdesskatteintäktema minskar.

Det är svårt att beräkna de offentlig-finansiella effekterna av ändring-
arna i alkohol- och tobaksskattelagama. Sedan de nya reglerna om skat-
tefri proviantering av fartyg och luftfartyg trädde i kraft har endast ett
fatal rederier redovisat skattepliktigt svinn till skattemyndigheten. Det är
dock sannolikt att endast en mindre del av de redovisade beloppen avser
olyckshändelser och force majeure. Vidare finns det ännu inget fall där
beskattningsmyndigheten på eget initiativ påfört skatt för varor som för-
störts genom olyckshändelse eller force majeure. Sammantaget anser re-
geringen att förslaget inte kommer att fa annat än försumbara offentlig-
finansiella effekter.

Det är komplicerat att beräkna storleken på ett skattebortfall vid infö-
randet av en skattelättnad för bilar som uppfyller EG:s framtida av-
gaskrav, eftersom det är svårt att uppskatta antalet bilar som kommer att
säljas i framtiden och hur stor andel av dessa bilar som kommer att upp-
fylla de framtida avgaskraven. De beräkningar som gjorts av Finansde-
partementet grundar sig på en årlig genomsnittlig fordonsskatt om
1 330 kronor och en uppskattad försäljning om inledningsvis 45 000
miljöklass 1 bilar under år 2000. En skattelättnad utifrån dessa förutsätt-
ningar kommer att ge ett skattebortfall som uppgår till totalt cirka
210 miljoner kronor under en period av tre år. Därefter är skattebortfallet
obetydligt.

Riksdagen har bedömt (prop. 1999/2000:1, bet. 1999/2000:FiUl) att
skattebortfallet med anledning av införandet av en skattelättnad skall fi-

Prop. 1999/2000:105

106

nansieras inom trafikbeskattningen och att detta lämpligen sker genom en Prop. 1999/2000:105
höjning av fordonsskatten med cirka 1 procent. Trafikbeskattningsutred-
ningen har lämnat förslag på en förändring av uttaget av fordonsskatt och
i samband härmed också en finansiering av bl.a. ett ekonomiskt incita-
ment för bilar som uppfyller EG:s framtida avgaskrav. Utredningens för-
slag är för närvarande föremål för beredning i Regeringskansliet.

Omläggningen till industriskatteregler för jord- och skogsbruks-
sektoremas energibeskattning beräknas innebära ett skattebortfall brutto
på ca 220 miljoner kr per år. Energiförbrukningen för fiskeodlingama har
inte kunnat särskiljas, utan ingår i beräkningarna för jordbrukssektorn.
Nettoeffekten av omläggningen beräknas ge ett skattebortfall för staten
på 190 miljoner kr för år 2001. Motsvarande siffra för offentlig sektor
uppgår till 180 miljoner kr. Hänsyn har tagits till indirekta effekter på
andra skattebaser, se vidare tabell 1 nedan.

Omläggningen väntas inte på sikt medföra några nämnvärt ökade kost-
nader för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Kassamässiga effekter för stat och offentlig sektor åren 2000-2002 samt varaktig net-
toeffekt för offentlig sektor av omläggningen av jordbrukets energibeskattning, miljo-
ner kr

	2000	2001	2002	Varaktig nettoeffekt
Staten	- 95	- 190	- 180
Offentlig sektor	- 90	- 180	- 160	- 180

Några offentlig-finansiella effekter av övriga förslag kan inte förutses.

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om skatt på termisk effekt i kärn-
kraftsreaktorer

1 paragrafen anges vad skatten skall grunda sig på, nämligen den termiska
effekten i varje kämkraftsreaktor. Jämfört med promemorians lagförslag
har grunden inte angetts vara den högsta tillåtna termiska effekten. Skä-
let är att det i denna paragraf lämpligen endast bör anges att det är den
termiska effekten som är grunden för skatten. Att sedan skatteberäkning-
en bör utgå från varje reaktors högsta tillåtna termiska effekt framgår av

2 §■

2§

Av första stycket framgår att skatt skall betalas per kalendermånad så
länge som tillstånd att bedriva verksamheten finns. Om skattskyldigheten
har upphört före slutet på en kalendermånad bör skatten för månaden be-
räknas genom en proportionering mellan antalet kalenderdygn under vil-
ket tillstånd har funnits och antalet kalenderdygn den aktuella månaden.

107

I andra stycket anges skattesatsen för varje kalendermånad och att
grunden för skatteberäkningen är den högsta tillåtna effekten. Denna ef-
fekt framgår för de flesta reaktorerna av regeringens driftstillstånd. I de
fall sådan uppgift saknas kan en jämförbar effekt beräknas. I promemori-
an finns uppgifter om högsta tillåtna effekter och jämförbara effekter för
de olika reaktorerna.

I likhet med vad som i dag gäller för produktionsskatten är det den som
har tillstånd att inneha och driva en kämkraftsreaktor som skall vara
skyldig att betala skatten och som även skall anmäla sig för registrering
hos beskattningsmyndigheten.

4§

Förfarandereglema i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter
skall tillämpas. Detta gäller bestämmelser om beskattningsbeslut, betal-
ning av skatt, överklagande m.m.

5§

Av paragrafen framgår att en möjlighet skall finnas att vid längre, sam-
manhängande driftsstopp fa avdrag från skatten när stoppet har varat mer
än 90 kalenderdygn och att avdraget då endast far göras för de överskju-
tande dygnen.

Ikraftträdandebestämmelserna

Bestämmelserna innebär bl.a. att även om en reaktor inte är i drift när
lagen träder i kraft kommer en sammanhängande period när reaktorn inte
är i drift enligt 5 § att börja räknas först när lagen har trätt i kraft.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

1 kap.

1§

Uppräkningen i punkt 1 kompletteras med den nya lagen om skatt på
termisk effekt i kärnkraftsreaktorer. Samtidigt tas hänvisningar i para-
grafen till lagar som har upphävts eller nu upphävs bort. Övergångsbe-
stämmelserna till de upphävda lagarna innehåller nästan undantagslöst en
övergångsregel som säger att äldre bestämmelser fortfarande gäller i frå-
ga om förhållanden som hänför sig till tiden före upphävandet eller
ikraftträdandet av den nya bestämmelsen. Detta för att t.ex. de skatte-
eller avgiftssatser och av dragsmöjligheter som gällt när en skatte- eller
avgiftspliktig händelse inträffat skall kunna tillämpas även om förhållan-
det upptäcks efteråt, t.ex. vid en revision. Samma princip kan användas
på förfarandereglema. Genom föreslagen övergångsbestämmelse kommer
reglerna om skattekontroll, skattebeslut, överklagande osv. att kunna till-
lämpas även om lagarna tas bort från paragrafen.

Prop. 1999/2000:105

108

I bestämmelsen föreslås att Riksskatteverket skall vara beskattningsmyn- Prop. 1999/2000:105
dighet såvitt avser de författningar som uppräknas i 1 § första stycket 1 i
lagen. Ändringen i 2 är föranledd av ändringen i 1 § första stycket 2.

Ändringen är föranledd av att lagen (1974:226) om prisreglering på fis-
kets område har upphävts. Fiskerieverket är alltså inte längre beskatt-
ningsmyndighet för någon avgift, vilket framgår av ändringen i 5 §. Vi-
dare byts ordet ”Jordbruksverket” ut mot orden ”Statens Jordbruksverk.

2 kap.

1, 2, 3, 6, 7 och 8 §§

När det gäller 2, 3, 6, 7 och 8 §§ se kommentaren till 1 kap. 7 §. Dess-
utom tas hänvisningar i 1, 2, 3 och 8 §§ till lagar som upphävts bort. Se
även kommentaren till 1 kap. 1 §.

3 kap.

Ändringarna ersätter bestämmelser i 29 § förordningen (1984:247) om
punktskatter och prisregleringsavgifter och innebär att också de skatte-
myndigheter som enligt 3 kap. 16 § lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter kan besluta om uppgiftsskyldighet och skatterevision skall
ha rätt att få del av de uppgifter som behövs för skattekontrollen.

16 §

Ändringen i första stycket är en följd av att Riksskatteverket föreslås
överta funktionen som beskattningsmyndighet men innebär dessutom att
skattemyndigheterna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle ges gene-
rell befogenhet att besluta om uppgiftsskyldighet samt att besluta och
genomföra revision, dvs. det krävs inte längre att nämnda myndigheter
har fått i uppdrag av beskattningsmyndigheten att fatta sådana beslut.

Andra stycket i paragrafen har upphävts. Riksskatteverkets befogenhe-
ter far anses följa av att verket blir beskattningsmyndighet.

5 kap.

1§

Se kommentaren till 1 kap. 7 §.

⁵J

Ändringen är en följd av att Riksskatteverkets möjlighet att begära för-
handsbesked i punktskattefrågor enligt lagen om förhandsbesked i skat-
tefrågor avskaffas.

8 kap.

1J

Ändringen i första stycket är en följd av att Riksskatteverket föreslås bli
beskattningsmyndighet och därigenom skall meddela beslut i första in-
stans. Till följd härav finns inte längre något behov för verket att föra upp
beskattningsbeslut till prövning i länsrätt. Genom ändringen tas därför

109

Riksskatteverkets möjlighet att överklaga de beslut verket fattat i första
instans bort.

Ändringen i sista stycket innebär att rätten till överprövning av de be-
slut som tidigare kunnat överklagas till Riksskatteverket upphör. Möjlig-
heten att få andra beslut än beskattningsbeslut överprövade infördes när
Skattemyndigheten i Kopparbergs län blev beskattningsmyndighet enligt
lagen. De beslut som kunnat överklagas till Riksskatteverket är bl.a. be-
slut om redovisningsperioder. Förslaget innebär att rätten till överpröv-
ning av dessa beslut upphör. Om beslutet har betydelse för beskattningen
bör möjlighet finnas att få det överprövat i den ordning som gäller enligt
första stycket.

8§

Bestämmelsen innehåller en uppräkning över vilka som får överklaga ett
beslut om utdömande av vite. Utformningen av bestämmelsen är inte av-
sedd att innebära någon förändring i förhållande till vad som gäller idag.
Att Riksskatteverket som sökande har rätt att överklaga beslut om utdö-
mande av vite följer av 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), jfr RÅ
1986 ref 105.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Övergångsbestäm-
melserna har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Efter
ikraftträdandet kommer uppgifter som tidigare ankommit på Skattemyn-
digheten i Gävle enligt lagen att fullgöras av Riksskatteverket. Verket
skall t.ex. kunna ompröva beslut meddelade av Skattemyndigheten i
Gävle. I övergångsbestämmelserna anges också att Riksskatteverket skall
föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

I beslut som meddelats av Skattemyndigheten i Gävle med stöd av 8
kap. 1 § tredje stycket i dess äldre lydelse och som överklagas hos Riks-
skatteverket skall dock äldre bestämmelser tillämpas.

När det gäller 4 se kommentaren till 1 kap. 1 §.

11.3 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)

6§

Ändringen innebär att ärenden om kupongskatt skall prövas av Riksskat-
teverket.

29 f

Ändringen är en följd av att ärenden om kupongskatt kommer att prövas
av Riksskatteverket och innebär att verket inte kommer att ha möjlighet
att föra upp beskattningsbeslut meddelade av Riksskatteverket till pröv-
ning i domstol.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Efter ikraftträdandet
kommer därför uppgifter som tidigare ankommit på Skattemyndigheten i

Prop. 1999/2000:105

110

Gävle enligt lagen att fullgöras av Riksskatteverket. Vidare föreskrivs att
Riksskatteverket skall föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdom-
stol. Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets
synpunkter.

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam

10 §

Ändringen innebär att möjligheten att efter gemensam ansökan av deläga-
re i enkla bolag utse en delägare som ensamt skattskyldig avskaffas. I
enkla bolag kommer därför fortsättningsvis att gälla att en delägare är
skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget.

32 f

Ändringen innebär att möjligheten att överklaga beslut enligt 24 § andra
och tredje styckena i lagen avskaffas och är en följd av att Riksskattever-
ket som beskattningsmyndighet kommer att fatta beslut i första instans.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Ärenden där beslut
meddelats före ikraftträdandet skall dock överklagas enligt äldre be-
stämmelser.

Prop. 1999/2000:105

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:820) om
skatt på spel

5$

Se kommentaren till 10 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam.

Ändringen innebär att möjligheten att överklaga beslut enligt 11 § i lagen
avskaffas och är en följd av att Riksskatteverket som beskattningsmyn-
dighet kommer att fatta beslut i första instans.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Äldre bestämmelser
skall dock tillämpas i de fall där beslut meddelats före ikraftträdandet.

11.6 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)

Ändringen i 3 § första stycket 2 är en följd av att Riksskatteverket är be-
skattningsmyndighet i de i bestämmelsen uppräknade ärendena.

111

11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om Prop. 1999/2000:105
skatt på gödselmedel

8d§

Se kommentaren till 3 kap. 16 § i förslaget till lag om ändring i lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

9§

Ändringen innebär att Riksskatteverkets möjligheter att överklaga beslut
till länsrätten upphör. Eftersom Riksskatteverket är den myndighet som
kommer att fatta beslut om beskattning kommer verkets rätt att föra det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol att följa av allmänna för-
valtningsrättliga regler. Till följd av detta föreslås att fjärde stycket i pa-
ragrafen upphävs.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Efter ikraftträdandet
kommer de uppgifter som tidigare ankommit på Skattemyndigheten i
Gävle enligt lagen att fullgöras av Riksskatteverket. Vidare föreskrivs att
Riksskatteverket skall föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdom-
stol.

11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Ändringen är en följd av att Riksskatteverket skall vara beskattning-
smyndighet enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

11.9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327)

14 §

I första stycket av paragrafen har det tillförts att lättnadsbeloppet vid till-
lämpningen av de föreslagna 14 b eller 14 c §§ skall avräknas från påförd
fordonsskatt innan det kan ske någon kompensation på grund av gles-
bygdsreglema.

74 H

Paragrafen, som är ny, innebär att en skattelättnad införs för personbilar
och lätta bussar med en tjänstevikt om högst 2 470 kilogram samt lätta
lastbilar med en tjänstevikt om högst 1 275 kilogram som uppfyller kra-
ven för miljöklass 1 enligt 2 a § bilavgaslagen. Skattelättnaden utgår med
3 500 kronor för bilar som blir skattepliktiga under år 2000 och med
1 500 kronor för bilar som blir skattepliktiga under år 2001. Lättnadsbe-
loppet skall avräknas efter hand vid påförandet av fordonsskatt, dock
längst till och med den 31 december 2005.

112

14 c § Prop. 1999/2000:105

Även denna paragraf är ny och innebär att en skattelättnad också infors
för personbilar och lätta bussar med en tjänstevikt överstigande 2 470
kilogram samt lätta lastbilar med en tjänstevikt överstigande 1 275 kilo-
gram som uppfyller kraven för miljöklass 1 enligt 2 a § bilavgaslagen.
Skattelättnad utgår med 3 500 kronor för bilar som blir skattepliktiga
under år 2001 och med 1 500 kronor för bilar som blir skattepliktiga un-
der år 2002. En förutsättning är dock att totalvikten inte överstiger 3 500
kilogram Lättnadsbeloppet skall avräknas efter hand vid påförandet av
fordonsskatt, dock längst till och med den 31 december 2006.

11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

⁴J

Ändringen innebär att Riksskatteverket skall vara beskattningsmyndighet
enligt lagen.

(2#

Ändringen är en följd av att Riksskatteverket föreslås bli beskattnings-
myndighet och innebär att verket blir ensamt behörig att meddela beslut
om skatterevision.

{3#

Ändringen i första stycket innebär att Riksskatteverkets möjlighet att
överklaga beslut enligt lagen tas bort.

Övergångsbestämmelser

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.

70#

Ändringen innebär att Riksskatteverket skall vara beskattningsmyndighet
enligt lagen.

27#

Ändringen innebär att Riksskatteverkets möjlighet att överklaga beslut
slopas och är en följd av att Riksskatteverket föreslås bli beskatt-
ningsmyndighet enligt lagen.

Övergångsbestämmelser

113

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Efter ikraftträdandet Prop. 1999/2000:105
kommer uppgifter som tidigare ankommit på Skattemyndigheten i Gävle
enligt lagen att fullgöras av Riksskatteverket. Vidare föreskrivs att Riks-
skatteverket skall föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

11.12 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

3 kap.

Ändringen är en följd av att den verksamhet rörande mervärdesskatt som
hanteras av det särskilda skattekontoret vid Skattemyndigheten i Gävle
förs över till Riksskatteverket.

5 kap.

9§

Genom en ändring i 1 § andra stycket lagen om exportbutiker föreslås det
bli tillåtet att i exportbutiker även sälja beskattade varor. Det far till följd
att mervärdesskattefriheten enligt punkten 6 för leveranser till exportbu-
tiker utvidgas till att omfatta varor som är avsedda för försäljning till EU-
resenärer. Skattefriheten för leveranser skall dock endast gälla varor ur
exportbutikssortimentet. Det föreskrivs därför att leveransen skall anses
som en omsättning utomlands endast om det är fråga om varor av de slag
som avses i 3 § lagen om exportbutiker. Det bör påpekas att de kvanti-
tetsbegränsningar som fmns i nämnda paragraf inte gäller vid leveranser
till exportbutiker.

Eftersom det föreslås bli tillåtet att sälja beskattade varor i exportbuti-
kema måste även ändringar göras i nuvarande bestämmelse om försälj-
ning i exportbutiker. De ändringar som görs är att det i den nya punkten

6 a uttryckligen föreskrivs att en försäljning av en vara ur exportbu-
tikssortimentet endast är att anse som en omsättning utomlands om varan
säljs till en tredjelandsresenär och i fråga om alkohol- och tobaksvaror
försäljningen håller sig inom vissa kvantiteter per resande, se 3 § lagen
om exportbutiker. Lagtekniskt uppnås detta genom en hänvisning till 1 §
andra stycket nämnda lag.

Till följd av dessa ändringar upphävs paragrafens tidigare femte stycke.

12 kap.

fa/

Jämför kommentaren till 3 kap. 26 a §.

12 kap.

Ändringen i första stycket innebär bl.a. att frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallel-
se av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket skall prövas
av skattemyndigheten i den region där den skattskyldige är registrerad
enligt 3 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) eller, om han inte är
registrerad, av den skattemyndighet som enligt 2 kap. samma lag är be-

114

hörig att besluta om registrering. Propositionens förslag avviker från det
förslag som lämnades i lagförslaget till Lagrådet. Enligt nuvarande ord-
ning handläggs ärenden enligt 9 c kap. 7 och 8 § andra stycket i mervär-
desskattelagen av Skattemyndigheten i Gävle. Enligt förslaget skall dessa
frågor handläggas vid den regionala skattemyndighet där den skattskyldi-
ge är registrerad, eller vid den myndighet som enligt skattebetalningsla-
gens (1997:483) regler är behörig att meddela beslut.

19 kap.

1 och 6 §§

Se kommentaren till 3 kap. 26 a §.

20 kap.

Ändringen i andra stycket är en följdändring med anledning av att Riks-
skatteverket blir beskattningsmyndighet i de frågor som nämns i 12 kap.

2 § mervärdesskattelagen och innebär att beslut i de frågor som räknas
upp även fortsättningsvis far överklagas till Länsrätten i Dalarnas län.
Ändringen innebär också att beslut om godkännande enligt 9 c kap. 7 §
eller om återkallelse av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra
stycket kommer att överklagas enligt reglerna i första stycket. Ändringen

1 tredje stycket är en följdändring av att skattemyndigheten i den region
där den skattskyldige är registrerad kommer att meddela beslut i frågor
om godkännande av upplagshavare och skatteupplag och återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Efter ikraftträdandet
kommer uppgifter som tidigare ankommit på Skattemyndigheten i Gävle
enligt lagen att fullgöras av Riksskatteverket. I punkt 2 föreskrivs att vid
överklagande av beslut meddelade av Skattemyndigheten i Gävle enligt
äldre bestämmelser skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i all-
män förvaltningsdomstol.

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import

2 kap.

4§

Genom en ändring i 1 § andra stycket lagen om exportbutiker blir det
tillåtet att i exportbutiker även sälja beskattade varor. Det får till följd att
mervärdesskatteffiheten i punkten 2 för leveranser till exportbutiker ut-
vidgas till att omfatta varor som är avsedda för försäljning till EU-
resenärer. Skattefriheten för leveranser skall dock endast gälla varor ur
exportbutikssortimentet. Det föreskrivs därför att frihet från skatt vid im-
port endast skall föreligga om det är fråga om varor som avses i 3 § lagen
om exportbutiker. Det bör påpekas att de kvantitetsbegränsningar som
finns i nämnda paragraf inte gäller vid leveranser till exportbutiker.

Prop. 1999/2000:105

115

11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om Prop. 1999/2000:105
tobaksskatt

4§

Enligt 2 § lagen om tobaksskatt tas skatt ut på cigaretter med 20 öre per
styck och 39,2 procent av detaljhandelspriset. Av 4 § nämnda lag följer
att cigaretter inte far tillhandahållas för försäljning annat än i originalför-
packning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhan-
delspriset. Kravet att detaljhandelspriset skall anges på förpackningen
gäller inte cigaretter som säljs skattefritt. I exportbutiker kommer dock
enligt vad som föreslås både obeskattade och beskattade cigaretter att fa
säljas. Det innebär att en exportbutiksinnehavare i ett sådant fall kan be-
höva ha två olika lager av cigaretter i butiken, ett där detaljhandelspriset
anges på förpackningarna och ett där denna uppgift saknas. För att und-
vika detta ändras paragrafen så att kravet att detaljhandelspriset skall an-
ges på förpackningarna inte skall gälla för förpackningar som tillhanda-
hålls för försäljning i exportbutiker. Avslutningsvis bör nämnas att även
när en cigarettförpackning saknar uppgift om detaljhandelspriset finns det
vanligtvis ett fastställt detalj handelspris för cigarettprodukten i fråga. Om
detaljhandelspriset inte anges på förpackningen skall alltså skatt tas ut
enligt det fastställda detaljhandelspriset. Finns det inget fastställt detalj-
handelspris får beskattningsmyndigheten uppskatta priset efter vad som
kan anses skäligt (se 3 § tredje stycket).

9b§

I paragrafen, som är ny, görs undantag från skattskyldigheten enligt 9 §
första stycket 7. Rätt till undantag föreligger i fråga om varor som provi-
anterats skattefritt enligt 31 e § och som förstörts genom olyckshändelse
eller force majeure. Rekvisitet ”olyckshändelse eller force majeure” finns
även i 32 § b). I förarbetena till den bestämmelsen uttalades att avdrag för
skatt på varor som förstörts genom olyckshändelse eller force majeure
skall kunna styrkas genom intyg eller dylikt från försäkringsbolag, polis
etc. Detta bör även gälla vid tillämpningen av förevarande paragraf, såvi-
da det är fråga om situationer där man normalt vänder sig till försäk-
ringsbolag eller polis. Över huvud taget bör stora krav ställas på den do-
kumentation som åberopas som stöd för undantag från skattskyldighet.
Dokumentation bör även ske i den bokföring som innehavare av provi-
anteringstillstånd skall föra enligt 12 § provianteringslagen. Detta är
nödvändigt för att det skall kunna säkerställas att varorna i fråga förstörts
och därigenom inte kommer att konsumeras.

Rekvisitet ”olyckshändelse eller force majeure” omfattar inte stöld el-
ler outredda lagerbrister. Däremot omfattas varor som förstörs i samband
med lastning av fartyg och luftfartyg, t.ex. genom att den truck som an-
vänds vid lastning välter eller tappar varorna. Rekvisitet omfattar även
varor som förstörs ombord på grund av kraftig sjögång eller annan yttre
påverkan. Det är inte möjligt att räkna upp varje situation som täcks av
rekvisitet. Vilka situationer som omfattas far fastställas i praxis.

116

31 c §

Se kommentaren till 3 kap. 16 § lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter.

35 £

Ändringen innebär att Riksskatteverket inte längre kommer att ha rätt att
föra upp ärenden till prövning i domstol.

11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

8b§

Se kommentaren till 9 b § förslaget till lag om ändring i lagen om tobaks-
skatt.

31 c§

Se kommentaren till 3 kap. 16 § lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter.

35 §

Se kommentaren till 35 § lagen om tobaksskatt.

11.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel

17 §

Ändringen innebär att beslut meddelade av Tullverket även fortsättnings-
vis får överklagas av Riksskatteverket. Lagrådet har i sitt yttrande anfört
att det synes oklart om Tullverket meddelar sådana beslut i beskattning-
smyndighetens ställe och i eget namn eller som ”företrädare” för Riks-
skatteverket. I det senare fallet förefaller det, enligt Lagrådets mening,
oegentligt att Riksskatteverket skall få överklaga besluten. Riksskattever-
ket har enligt gällande rätt möjlighet att överklaga beslut av Tullverket
som meddelats med stöd av bestämmelserna i 4 § andra stycket i lagen.
Bestämmelsen är motiverad av praktiska skäl. Det har ansetts lämpligt att
Riksskatteverket även fortsättningsvis har denna möjlighet att överklaga
sådana beslut.

11.17 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen
(1994:1738)

8 kap.

1 a§

Ändringen är en följd av att Riksskatteverket föreslås överta funktionen
som beskattningsmyndighet men innebär dessutom att skattemyndighe-
terna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle ges generell befogenhet

Prop. 1999/2000:105

117

att utöva tillsyn av efterlevnaden av bestämmelserna i 4 kap. 5 §, dvs. det Prop. 1999/2000:105
krävs inte längre att nämnda myndigheter har fatt i uppdrag av beskatt-
ningsmyndigheten att utöva sådan tillsyn.

4§

Ändringen är en följd av att Riksskatteverket föreslås överta funktionen
som beskattningsmyndighet.

12 kap.

8§

Ändringen är en följd av att Riksskatteverket föreslås överta funktionen
som beskattningsmyndighet.

11.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi

7 kap. 4 §

Ändringen i första stycket föranleds av att det område där skattelättnader
enligt paragrafen far tillämpas genom avdrag utvidgas och föreslås om-
fatta yrkesmässig jord-, skogs- och vattenbruksverksamhet. Som närmare
utvecklats i tidigare avsnitt bör som generell utgångspunkt för innebör-
den av dessa begrepp gälla att den aktuella verksamheten är närings-
grenskodad enligt SNI 01, 02 eller 05.02. Skattelättnaderna bör dock inte
tillämpas för sådana företag, som visserligen statistiskt är klassade under
grupperna 01 och 02, men vars huvudsakliga verksamhet uppenbarligen
inte faller inom vad som enligt normalt språkbruk bör avses med jord-
eller skogsbruk. Det rör sig om verksamheter där det bedrivs service till
jord- och skogsbruk samt jakt och viltvård och service i anslutning här-
till.

Enligt den statistiska indelningen utgör växthusnäringen en del av SNI
01 (underavdelningarna 01.12 respektive 01.13). Anledning saknas där-
för längre att specifikt i lagtexten ange ändamålet växthusuppvärmning
för yrkesmässig växthusodling.

Eftersom någon ändring inte föreslås av regeln i 8 kap. 3 a § om icke
skattskyldiga växthusodlares rätt till skattelättnader vid inköp mot försäk-
ran, görs inte heller någon ändring av särbestämmelsen i tredje stycket för
fallet vid försäljning av bränsle för förbrukning för växthusuppvärmning
vid yrkesmässig växthusodling.

9 kap. 2 §

För icke skattskyldiga förbrukare kan skattelättnader enligt lagen om
skatt på energi erhållas genom antingen inköp mot försäkran eller åter-
betalning. Av 8 kap. 3 a § framgår att annan än den som är registrerad
som skattskyldig far köpa bränsle utan energiskatt och hälften av koldi-
oxidskatten om bränslet skall användas för växthusuppvärmning vid yr-
kesmässig växthusodling. Den andra gruppen förbrukare, som i dag har
rätt till motsvarande skattelättnader, är de som förbrukat bränsle vid till-
verkningsprocessen i industriell verksamhet. För dessa finns i 9 kap. 2 §
en möjlighet till återbetalning av motsvarande skattebelopp. Avsikten

118

med skatteomläggningen för jordbrukets del är att inlemma dessa till- Prop. 1999/2000:105
kommande näringar i det regelverk som i dag finns för tillverkningsin-
dustrin. Detta föranleder en ändring i paragrafens första stycke. Eftersom
avsikten dock är att bestämmelsen i 8 kap. 3 a § alltjämt skall gälla för
den del av jordbruksnäringen som utgörs av växthusuppvärmning för
yrkesmässig växthusodling, krävs att denna näring uttryckligen undantas
från regleringen i första stycket.

För ett företag som bedriver såväl yrkesmässig växthusodling som an-
nan jordbruksverksamhet som ryms inom SNI 01 (t.ex. frilandsodling av
grönsaker), tillämpas således skilda uppbördsregler för de olika delarna
av verksamheten. Praktiskt sett torde detta inte innebära några större
skillnader mot dagens system, eftersom även nuvarande regler innebär
särreglering av dessa verksamheter. Skillnaden blir dock att företagaren
genom förslaget ges rätt att ansöka om återbetalning för energiskatten
och hälften av koldioxidskatten på bränslen som förbrukats för verksam-
heten utöver vad som gått åt till växthusuppvärmningen. I dag utgår full
skatt på denna bränsleförbrukning. Företagen torde således redan med
nuvarande ordning hålla i sär de olika bränslemängdema som går åt till
respektive ändamål.

I likhet med vad som i dag gäller för återbetalning av skatt på bränslen
som förbrukats inom tillverkningsindustrin, medges endast återbetalning i
takt med förbrukningen. Om en större mängd bränsle t.ex. köpts in under
januari månad, är det inte möjligt att med fakturan som grund ansöka om
återbetalning av skatt som belöper på hela den volymen för årets första
kalenderkvartal. Detta är endast möjligt om bränslet i sin helhet faktiskt
förbrukats under den kvartalsperiod som ansökan om skatteåterbetalning
avser. Jordbruksföretagen bör alltså ha lagerbokföring i syfte att kunna
visa inköp och förbrukning.

9 kap. 5 §
Ändringen föranleds av att det område där skattelättnader enligt para-
grafen far tillämpas genom avdrag utvidgas och föreslås omfatta yrkes-
mässig jord-, skogs- och vattenbruksverksamhet. I likhet med vad som
utvecklats ovan under 7 kap. 4 § saknas genom ändringen längre anled-
ning att specifikt i lagtexten ange ändamålet växthusuppvärmning för
yrkesmässig växthusodling.

9 kap. 9 §

I likhet med ändringarna i 7 kap. 4 § och 9 kap. 2 § föranleds ändringen i

9 kap. 9 § av att det område där skattelättnader enligt paragrafen far till-
lämpas utvidgas och föreslås omfatta yrkesmässig jord-, skogs- och vat-
tenbruksverksamhet. I likhet med som utvecklats ovan under 7 kap. 4 §
saknas genom ändringen längre anledning att specifikt i lagtexten ange
ändamålet växthusuppvärmning för yrkesmässig växthusodling.

119

9 kap. 15 §

Se kommentaren till 3 kap. 16 § lagen om punktskatter och pris-
regleringsavgifter.

11 kap. 12 §

Av paragrafens första stycke framgår att skattefriheten för el, som förbru-
kats i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än vid växthusodling eller
i yrkesmässig skogs- eller vattenbruksverksamhet, åstadkoms genom att
förbrukaren ansöker om återbetalning. Vad gäller innebörden av den an-
givna förbrukarkategorin hänvisas till vad som sagts under 7 kap. 4 §.
Skattefriheten för el som förbrukats i industriell verksamhet i tillverk-
ningsprocessen och vid yrkesmässig växthusodling administreras även i
fortsättningen via elleverantörerna (se 11 kap. 3 och 7 §§ lagen om skatt
på energi).

Den som är berättigad att ansöka om återbetalning av energiskatten på
el är den som förbrukat elen i sin jordbruksverksamhet. Ingenting bör
dock hindra att, om fördelning av den totala elförbrukningen kan ske på
skälig grund, jordbruksföretaget medges återbetalning trots att det ela-
bonnemang varigenom elen levererats till jordbruksfastigheten innehas
av någon annan. Detta kan t.ex. vara fallet om två makar bor tillsammans
på en jordbruksfastighet och hustrun står som elabonnent, medan mannen
driver jordbruksrörelsen. En annan, sannolikt inte helt ovanlig situation,
är att en fysisk person innehar elabonnemanget medan jordbruks-
verksamheten på fastigheten bedrivs i denne fysiska persons fåmansbo-
lag.

Av andra stycket framgår att ansökan om återbetalning skall omfatta en
annan årsperiod än kalenderår, nämligen den 1 juli-den 30 juni. Möjlig-
het ges dock för beskattningsmyndigheten att medge att ansökan far gö-
ras per kalenderkvartal. Regeringen har till ledning för beskattningsmyn-
digheten för avsikt att i förordning närmare ange innebörden av begrep-
pet förbrukning i större omfattning, eller med andra ord i vilka fall dis-
pens bör medges. Uttrycket att "ansökan görs per kalenderkvartal" inne-
bär att när ett företag väl getts dispens, skall ansökan alltid avse kalen-
derkvartal. Dispensen skall således inte utnyttjas till att t.ex. för ett kvar-
tal ansöka om återbetalning och föra ihop resterande tre kvartal till en
årsvis återbetalning. Anledningen till denna regel är att underlätta den
administrativa hanteringen för beskattningsmyndigheten. Beskattning-
smyndigheten får återkalla ett beslut om kvartalsvis återbetalning om
sökanden - oavsett anledning - begär detta eller om förutsättningar för
medgivande inte finns. I det sistnämnda fallet rör det sig således om fall
då beskattningsmyndigheten fått kännedom om att förbrukningen av el i
näringsverksamheten inte sker i sådan omfattning som bör utgöra grund
för ett dispensbeslut.

I tredje stycket läggs en beloppsgräns fast för rätt till återbetalning av
skatt på el som förbrukats i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än
vid växthusodling eller i yrkesmässig skogs- eller vattenbruksverksam-
het. Denna gräns uppgår till 1 000 kr per årsperiod. Har inte sökanden
detta belopp att fordra i återbetalning äger han inte rätt att fa någon åter-
betalning, även om han i och för sig omfattas av första stycket. Når en

Prop. 1999/2000:105

120

sökande upp till beloppet 1 000 kr per årsperiod, medges återbetalning
endast med belopp som överstiger 1 000 kr för den aktuella perioden.

Det bör ankomma på beskattningsmyndigheten att vid kvartalsåterbe-
talningar beakta att gränsen iakttas, dvs. att endast belopp som överstiger

1 000 kr - sett över hela årsperioden - utbetalas. Vanligen torde detta
ske genom att endast belopp överstigande 1 000 kr utbetalas för det första
kvartal för vilket ansökan om återbetalning görs. För förbrukare med stor
säsongsvariation av elförbrukningen torde det dock kunna uppkomma
situationer då rätten till skatteåterbetalning under ett eller flera av årets
kvartal uppgår till små belopp, trots att förbrukningen sett över hela års-
perioden sker i större omfattning. I dessa fall kan det tänkas att återbetal-
ningsbeloppen är så låga att någon återbetalning, p.g.a. 1 000-
kronorsregeln inte alls görs under de första av årets kvartal i syfte att
uppnå att 1 000 kr alltid betalas. Någon fördelning av de 1 000 kronorna
på årets olika kvartal bör alltså inte ske utan dessa avräknas först, dvs.
innan någon återbetalning alls sker.

Fjärde stycket innehåller regler för inom vilken tidsperiod ansökan om
återbetalning skall göras. Inkommer inte ansökan inom föreskriven tid,
föreligger inte rätt till återbetalning för den aktuella perioden.

13 §

Tidigare har inte regler om återbetalning av skatt funnits beträffande
energiskatten på elektrisk kraft. Genom denna paragraf görs de nuvaran-
de bränsleskattereglema enligt 9 kap. 12-15 §§ för revision, återbetalning
av belopp som sökanden fått för mycket etc. tillämpliga i fråga om åter-
betalning av energiskatt på elektrisk kraft.

15 §

Ändringen är en följd av att Riksskatteverket föreslås bli beskattnings-
myndighet. Verket kommer genom ändringen inte längre att ha rätt att
föra upp beskattningsbeslut till prövning i länsrätt. I fråga om behörig
domstol föreslås ingen ändring i förhållande till gällande rätt.

11.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting

8 och 9 §§

Ändringarna innebär att Riksskatteverket skall vara den myndighet som
beslutar om utbetalning från kontona enligt lagen.

11.20 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

2 kap.

4§

Ändringen innebär att beslut som rör den som är mervärdesskattskyldig
endast på grund av förvärv av sådana varor som avses i 2 a kap. 3 § första

Prop. 1999/2000:105

121

stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall fattas av Riks- Prop. 1999/2000:105
skatteverket.

10 kap.

32 §

Se kommentaren till 2 kap. 4 § denna lag.

11.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon

11 §

För fordon registrerade i Grekland skall vägavgift tas ut med 50 procent
av belopp som anges i paragrafens första stycke, under förutsättning att
vägavgiftsbevis köps före den 1 juli 2002.

Återbetalning av vägavgift skall ske från tidpunkten när avgiftsplikten
upphörde och inte som för närvarande från tidpunkten när vägavgiftsbe-
viset kom in till beskattningsmyndigheten.

En möjlighet till nedsättning av obetald vägavgift när vägavgiftsplikt
upphört införs, innebärande att det endast är vägavgift för den tid fordo-
net varit avgiftspliktigt som skall utkrävas. Vidare skall vägavgiften kun-
na sättas ned när ett fordons beskaffenhet ändras så att avgift skall tas ut
med annat belopp. Beslut om nedsättning skall fattas genom automatisk
databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret i enlighet med 17 §
tredje och fjärde styckena. Vid en nedsättning av obetald vägavgift när
avgiftsplikten upphört skall en administrationsavgift tas ut motsvarande
den som tas ut när vägavgift återbetalas.

11.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189) om
förhandsbesked i skattefrågor

1 och 10 §§

Ändringarna innebär att Riksskatteverkets möjlighet att begära förhands-
besked i punktskattefrågor tas bort. En enskild persons möjlighet att be-
gära förhandsbesked kvarstår och i dessa ärenden får Riksskatteverket
ställning av motpart enligt 11 § i lagen. Se vidare avsnitt 7.6.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. I ärenden där Skat-
temyndigheten i Gävle meddelat beslut före ikraftträdandet skall dock
äldre bestämmelser tillämpas.

122

11.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol-
varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

4 kap.

j.§

Ändringen är föranledd av att de bestämmelser om anmälningsskyldighet
och säkerhet som tidigare fanns i 4 kap. 1 § fjärde stycket lagen om skatt
på energi numer återfinns i 4 kap. 11 § nämnda lag (prop. 1998/99:127,
1999/2000:SkU3, rskr. 1999/2000:64, SFS:1999:1070).

11.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:445) om
exportbutiker

Ändringen i andra stycket innebär att även beskattade varor far säljas i en
exportbutik.

I tredje stycket klargörs att kravet på att den som bedriver verksamhet i
en exportbutik skall vara godkänd upplagshavare enligt nyss nämnda la-
gar endast gäller om alkohol- eller tobaksvaror skall säljas i butiken. Den
som enbart säljer beskattade varor behöver självfallet inte vara godkänd
upplagshavare. Det bör dock påpekas att beskattade alkoholvaror endast
far säljas av Systembolaget.

³J

Ändringen är föranledd av att det föreslås bli tillåtet att i exportbutiker
även sälja beskattade varor till EU-resenärer.

11.25 Förslaget till lag om upphävande av vissa lagar om
lagerskatt på bränslen

Det rör sig om fyra s.k. lagerskatter på energiområdet. En lagerskatt är en
särskild skatt som tas ut på vad de skattskyldiga har i lager ett visst datum
och som efter detta datum i princip har spelat ut sin roll. Lagarna bör
därför upphävas. Lagarna skall dock fortfarande gälla i fråga om förhål-
landen som hänför sig till tiden före den 1 juli 2000.

11.26 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:40)
om tillfällig kompensation för viss energiskatt

Ansökan om kompensation enligt skulle ha getts in före utgången av
september 1995. Lagen har alltså numer spelat ut sin roll och bör därför
upphävas.

Prop. 1999/2000:105

123

Lagförslagen i promemorian Justeringar i regelsyste-
met för exportbutiker

Alternativ 1

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om

exportbutiker

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1999:445) om exportbuti-
ker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Regeringen far bevilja flygplatshållare tillstånd att inrätta exportbutik

på flygplats.

Försäljningen får endast avse
följande varor och i angivna fall
följande kvantiteter av dessa varor
till varje resande:

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter spritdryck eller två liter starkvin, två liter vin, två liter stark-
öl, och

3. parfym, luktvatten och andra kosmetiska preparat samt choklad- och
konfektyrvaror och andra tobaksvaror än sådana som anges ovan.

I en exportbutik far obeskattade
gemenskapsvaror, med de be-
gränsningar som anges i 3 §, säljas
till flygpassagerare som reser till
en plats utanför EG:s skatteområ-
de.

3§

124

Till den som avreser med bestämmelseort i Norge får försäljning inte
ske till större mängder än vad resande får införa tullfritt till det landet.

Vid tillämpning av första stycket förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,

cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

125

2 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)
skall följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

5 kap.

9§

En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en om-
sättning utomlands, om

1. säljaren levererar varan till en plats utanför EG,

2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EG ombesörjs av en spe-
ditör eller fraktförare,

3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet
och hämtar den här i landet för direkt utförsel till en plats utanför EG,

4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för
bruk ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsätt-
ning som anges i 1 § tredje stycket,

5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för
konsumtion ombord,

6. varan levereras för försäljning
eller försäljs i en sådan butik som
avses i lagen (1999:445) om ex-
portbutiker,

6. vara som avses i 3 § lagen
(1999:445) om exportbutiker le-
vereras för försäljning i sådan bu-
tik,

6 a. fråga är om sådan försälj-
ning som avses i 1 § andra stycket
lagen om exportbutiker,

7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i
exportvagnförteckning,

8. varan levereras för en sådan utländsk företagares räkning som inte är
skattskyldig för omsättningen och leveransen görs inom ramen för ett
garantiåtagande som företagaren gjort, eller

9. varan levereras här i landet till en fysisk person som är bosatt eller
stadigvarande vistas i ett annat land än ett EG- land, under förutsättning
att a. ersättningen utgör minst 200 kronor, och

b. säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats
utanför EG före utgången av tredje månaden efter den månad under vil-
ken leveransen av varan gjordes.

Vid leverans av en vara inom landet till en fysisk person som är bosatt i
Norge eller på Åland anses omsättningen som en omsättning utomlands
endast om 1. leveransen avser en vara eller en grupp av varor som nor-
malt utgör en helhet och ersättningen utgör minst 1 000 kronor efter av-
drag för skatt enligt denna lag som hänför sig till ersättningen och 2. säl-
jaren kan visa att köparen i nära anslutning till leveransen fört in varan

126

eller varorna till Norge eller till Åland och därvid enligt tullräkning eller
liknande handling betalat skatt motsvarande skatt enligt denna lag.

En leverans som avses i första stycket 4 av punktskattepliktiga varor
skall anses som en omsättning utomlands endast om leveransen uppfyller
de villkor som gäller for proviantering i 7-9 §§ lagen om proviantering
av fartyg och luftfartyg.

En försäljning som avses i första
stycket 6 skall anses som en om-
sättning utomlands endast om för-
säljningen uppjyller de villkor som
gäller enligt 3 § lagen om export-
butiker.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

127

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

2 kap.

4§

Frihet från mervärdesskatt vid import skall medges för

2. varor som levereras för för-
säljning i en sådan butik som avses
i lagen (1999:445) om exportbuti-
ker.

2. varor som avses i 3 § lagen
(1999:445) om exportbutiker som
levereras för försäljning i sådan
butik.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

128

Alternativ 2

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om

exportbutiker

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1999:445) om exportbuti-
ker att skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

1 §

Regeringen far bevilja flygplatshållare tillstånd att inrätta exportbutik
på flygplats.

I en exportbutik far obeskattade
gemenskapsvaror, med de be-
gränsningar som anges i 3 §, säljas
till flygpassagerare som reser till
en plats utanför EG:s skatteområ-
de. Annan försäljning får inte ske i
en exportbutik.

I en exportbutik far obeskattade
gemenskapsvaror, med de be-
gränsningar som anges i 3 §, säljas
till flygpassagerare som reser till
en plats utanför EG:s skatteområ-
de.

Om alkohol- och tobaksvaror
skall säljas i en exportbutik skall
verksamheten bedrivas av en god-
känd upplagshavare enligt lagen
(1994:1563) om tobaksskatt och
lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt.

Försäljningen far endast avse
följande varor och i angivna fall
följande kvantiteter av dessa varor
till varje resande:

Försäljning av obeskattade ge-
menskapsvaror till flygpassagera-
re som reser till en plats utanför
EG:s skatteområde far endast avse

följande varor och i angivna fall
följande kvantiteter av dessa varor
till varje resande:

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter spritdryck eller två liter starkvin, två liter vin, två liter stark-
öl, och

3. parfym, luktvatten och andra kosmetiska preparat samt choklad- och
konfektyrvaror och andra tobaksvaror än sådana som anges ovan.

Till den som avreser med bestämmelseort i Norge far försäljning inte
ske till större mängder än vad resande far införa tullfritt till det landet.

Vid tillämpning av första stycket förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,

129

5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 105

cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

130

2 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)
skall följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

5 kap.

9§

En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en om-
sättning utomlands, om

1. säljaren levererar varan till en plats utanför EG,

2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EG ombesörjs av en spe-
ditör eller fraktförare,

3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet
och hämtar den här i landet för direkt utförsel till en plats utanför EG,

4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för
bruk ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsätt-
ning som anges i 1 § tredje stycket,

4 a. varan levereras till ett fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2
b § för försäljning ombord och avser sådana livsmedel eller livsmedels-
tillsatser som anges i livsmedelslagen (1971:511), dock inte punktskatte-
pliktiga varor,

5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för
konsumtion ombord,

6. fråga är om sådan försäljning
som avses i 1 § andra stycket la-
gen (1999:445) om exportbutiker.

6. varan levereras för försälj-
ning eller försäljs i en sådan butik
som avses i lagen (1999:445) om
exportbutiker,

7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i
exportvagnförteckning,

8. varan levereras för en sådan utländsk företagares räkning som inte är
skattskyldig för omsättningen och leveransen görs inom ramen för ett
garantiåtagande som företagaren gjort, eller

b. säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats
utanför EG före utgången av tredje månaden efter den månad under vil-
ken leveransen av varan gjordes.

131

En leverans som avses i första stycket 4 av punktskattepliktiga varor
skall anses som en omsättning utomlands endast om leveransen uppfyller
de villkor som gäller för proviantering i 7—9 §§ lagen om proviantering
av fartyg och luftfartyg.

En försäljning som avses i första
stycket 6 skall anses som en om-
sättning utomlands endast om för-
säljningen uppfyller de villkor som
gäller enligt 3 § lagen om export-
butiker.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

132

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Frihet från mervärdesskatt vid
import skall medges för

1. varor som levereras till fartyg
eller luftfartyg i utrikes trafik för
sådana ändamål som medför att
skatt inte skall tas ut enligt 5 kap.
9 § första stycket 4, 4 a och 5 mer-
värdesskattelagen (1994:200), och

2. varor som levereras för för-
säljning i en sådan butik som avses
i lagen (1999:445) om exportbuti-
ker.

4§

Frihet från mervärdesskatt vid
import skall medges för varor som
levereras till fartyg eller luftfartyg
i utrikes trafik för sådana ändamål
som medför att skatt inte skall tas
ut enligt 5 kap. 9 § första stycket 4,
4 a och 5 mervärdesskattelagen
(1994:200).

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

133

Förteckning över remissinstanser beträffande prome- ^ProP-¹999/2000:105
morian Justeringar i regelsystemet för exportbutiker

Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Alkoholinspektionen, Luftfartsverket, Riksskatteverket, Inflight Service,
Kristianstad Airport, SAAB (Linköpings Flygplats), SAS Trading,
Stockholm Skavsta Airport, Västerås Flygplats, Växjö Flygplats och
Örebro läns Flygplats.

Stiftelsen Idre Flygplats har inte hörsammat remissen.

134

Förteckning över remissinstanser beträffande prome-
morian Skattefrihet för provianterade varor som för-
störts genom olyckshändelse eller force majeure

Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Riksskatteverket, Tullverket, Sveriges Redarförening, Sveriges Skepps-
handlarförbund, Margell Shipping Service.

Gate Gourmet Stockholm, Inflight Service och SAS har inte hörsam-
mat remissen.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 3

135

Lagförslaget i promemorian Skatt på termisk effekt
vid kärnkraftsreaktorer

Förslag till lag om skatt på termisk effekt vid kämkraftsreakto-
rer

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skatt (effektskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för den
högsta tillåtna termiska effekten i en kämkraftsreaktor.

2 § Effektskatt skall betalas för varje kalendermånad som tillstånd fmns
att inneha och driva en kämkraftsreaktor.

Effektskatten utgör för varje kalendermånad 4 285 kronor per mega-
watt av den termiska effekten i kämkraftsreaktom.

3 § Skattskyldig är den som har tillstånd att inneha och driva kämkrafts-
reaktorer.

Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattningsmyn-
digheten.

4 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

5 § I en deklaration som avser effektskatt far avdrag göras med 141 kro-
nor per megawatt av den termiska effekten för varje kalenderdygn som
reaktorn varit ur drift.

Avdrag enligt första stycket medges endast om den sammanhängande
tid som reaktorn varit ur drift överstiger 180 dygn.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Genom lagen upphävs
lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

2. Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen.

136

Förteckning över remissinstanser till Trafikbeskatt-
ningsutredningens delbetänkande Bilen, miljön och
säkerheten (SOU 1997:126) och slutbetänkande Bi-
len, miljön och säkerheten (SOU 1999:62)

Följande remissinstanser har lämnat yttrande över trafikbeskattningsut-
redningens betänkanden: AB Svensk Bilprovning, Riksorganisationen
Bilfront, Bilindustriföreningen, Buss och Samhälle, Club MC-
veteranema, Frivilliga Motorcykelkåremas Riksförbund, Försvarets Mo-
torklubb, Gold Wing Club Sweden, Gröna Bilister, Högskolan Dalarna,
Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening, Industriförbundet, Insti-
tutet för Transportforskning, Konsumentverket, Kungliga Automobil-
klubben, Lantbrukarnas Riksförbund, Linköpings universitet, Länsstyrel-
sen i Skåne Län, Länsstyrelsen i Örebro Län, Länstrafiken i Jämtlands
Län, Länstrafiken Norrbotten, Moped- och Motorcykelbranschens Riks-
förbund, Motorbranschens Riksförbund, Motorföramas Helnykterhets-
förbund, Motorhistoriska Riksförbundet, Motormännens Riksförbund,
MC-sällskapet STRIX, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främ-
jande, Naturvårdsverket, OK-Bilistema, Paul Wirkstedt, Rikspolisstyrel-
sen, Riksskatteverket, Skattemyndigheten i Örebro, Släpvagnsbranschens
Riksförbund, SMC Senior, Statens Institut för Kommunikations Analys,
Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska Naturskyddsföreningen,
Svensk Handel, Svenska Kommunförbundet, Svenska Lokaltrafikföre-
ningen, Svenska Petroleum Institutet, Svenska Taxiförbundet, Svenska
motorcykel- och snöskoterförbundet, Svenska Vägföreningen, Svenska
Åkeriförbundet, Sveriges Bilskrotares Riksförbund, Sveriges Kvinnliga
Bilkårers Riksförbund, Sveriges Motorcykelhandlares Riksförbund, Sve-
riges Motorcyklisters Centralorganisation, Sveriges Transportindustriför-
bund, Särskilda skattekontoret i Ludvika, Tullverket, Umeå Universitet,
Volvo AB, Womens International Motorcycle Association, Väg- och
transportforskningsinstitutet samt Vägverket.

Följande remissinstanser har beretts tillfälle men avstått från att yttra
sig över betänkandena: AB Storstockholms Lokaltrafik, ASG AB, Bil-
spedition AB, Gotthard Nilsson AB, Göteborgsregionens Lokaltrafik,
Göteborgs universitet, Handelshögskolan i Stockholm, Institutet för vat-
ten och luftvårdsforskning, Linjebuss AB, Länsstyrelsen i Stockholm,
SAAB Automobile AB, Scania AB, Stena Bilfragmentering, Svenska
Fordonskomponentgruppen och Swebus AB.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 5

137

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om skatt på termisk effekt i kämkraftsre-
aktorer

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skatt (effektskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för den
termiska effekten i en kämkraftsreaktor.

2 § Effektskatt skall betalas för varje kalendermånad som tillstånd
finns att inneha och driva en kämkraftsreaktor.

Effektskatten utgör för varje kalendermånad 5 514 kronor per me-
gawatt av den högsta tillåtna termiska effekten i kämkraftsreaktom.
Om den högsta tillåtna termiska effekten inte har fastställts får be-
skattningsmyndigheten uppskatta effekten efter vad som kan anses
skäligt.

3 § Skattskyldig är den som har tillstånd att inneha och driva en käm-
kraftsreaktor.

Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattnings-
myndigheten.

4 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter.

5 § I deklaration far avdrag får göras med 181 kronor per megawatt av
den termiska effekten för varje kalenderdygn under vilket reaktorn har
varit ur drift.

Avdrag enligt första stycket medges endast om reaktorn har varit ur
drift under en sammanhängande tidsperiod av mer än 90 kalender-
dygn. Avdrag får dock endast göras för det antal dygn som överstiger
90.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Genom lagen upphävs
lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraft-
verk.

2. Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen.

138

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 5 §§, 3 kap. 6 a och 16 §§,
5 kap. 5 § samt 8 kap. 1, 6, 8 och 9 §§ lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

1 kap.

Denna lag gäller for skatter och
avgifter som tas ut enligt

(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,
lagen (1988:1567) om miljöskatt

1 §‘

Denna lag gäller for skatter och
avgifter som tas ut enligt

Senaste lydelse 1999:674.

139

på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, la-
gen (1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel, lagen (1990:662) om skatt
på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vis-
sa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m.,
lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1992:1479) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:1438) om die-
seloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:1439) om lagerskatt på die-
selolja, lagen (1994:1563) om to-
baksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776)
om skatt på energi, lagen
(1995:1132) om lagerskatt på die-
selolja för förbrukning i vissa
motordrivna fordon, lagen
(1995:1667) om skatt på naturgrus,
lagen (1999:673) om skatt på av-
fall.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

2. lagen (1982:349) om återvin-
ning av dryckesförpackningar av
aluminium, lagen (1994:1704) om
lageravgift på vissa jordbrukspro-
dukter.

um.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som ut-
färdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker
från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

140

Den myndighet som i första instans skall besluta om beskattning enligt

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

denna lag (beskattningsmyndighet) ä

1. när det gäller författningarna i
1§ första stycket 1, Skattemyndig-
heten i Gävle,

2. när det gäller lagen
(1974:226) om prisreglering på
fiskets område, fiskeriverket samt

1. när det gäller författningarna i

1 § första stycket 1, Riksskatte-
verket,

2. när det gäller författningar i
1 § första stycket 2, Statens jord-
bruksverk.

när det gäller övriga författningar i

1 § första stycket 2, statens jord-
bruksverk, med undantag för de
fall då Skattemyndigheten i Gävle
förordnats till beskattningsmyn-

dighet enligt lagen (1990:615) om
avgifter på vissa jordbrukspro-
dukter m. m.

Uppgifter som en myndighet
förfogar över och som behövs för
skattekontroll skall på beskatt-
ningsmyndighetens begäran till-
handahållas denna

3 kap.

6a§³

Uppgifter som en myndighet
förfogar över och som behövs för
skattekontroll skall på beskatt-
ningsmyndighetens begäran eller
på begäran av myndighet som an-
ges i 3 kap. 16 § tillhandahållas
denna

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock mte i fraga om
uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller
3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken
hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

16 §⁴

Skattemyndigheten i Gävle får Skattemyndigheten i Gävle,
uppdra åt Skattemyndigheten i Skattemyndigheten i Stockholm,
Stockholm, Skattemyndigheten i Skattemyndigheten i Göteborg

² Senaste lydelse 1998:236.

³ Senaste lydelse 1998:507.

⁴ Senaste lydelse 1998:236.

141

Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om upp-
giftsskyldighet enligt 5 § eller
skatterevision enligt 3 kap. i dess
ställe.

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 3 kap. I förekommande
fall tar verket därmed över den
befogenhet som annars skatte-
myndigheten har.

eller Skattemyndigheten i Malmö
får fatta beslut om uppgiftsskyl-
dighet enligt 5 § eller besluta och
genomföra skatterevision enligt
3 kap. i Riksskatteverkets ställe.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

5 kap.

5§⁵

Beskattningsmyndighetens be-
skattningsbeslut i en fråga som kan
ha betydelse för beskattningen
samt beslut om anstånd med att
lämna deklaration eller betala
skatt, om uppdelning av skattebe-
talning, om återbetalning av skatt
och om att avvisa en begäran om
omprövning av beskattningsbeslut
eller att avvisa ett överklagande far
överklagas hos länsrätten av den
skattskyldige och, i fråga om
skatter och avgifter enligt 1 kap. 1
§ första stycket 1, av Riksskatte-
verket samt, i övriga fall, av det
allmänna ombudet.

8 kap.

1 §*

Beskattningsmyndighetens be-
skattningsbeslut i en fråga som kan
ha betydelse för beskattningen
samt beslut om anstånd med att
lämna deklaration eller betala
skatt, om uppdelning av skattebe-
talning, om återbetalning av skatt
och om att avvisa en begäran om
omprövning av beskattningsbeslut
eller att avvisa ett överklagande får
överklagas hos länsrätten av den
skattskyldige och, i fråga om av-
gifter enligt 1 kap. 1 § första
stycket 2, av det allmänna ombu-
det.

⁵ Senaste lydelse 1998:190.

⁶ Senaste lydelse 1998:190.

142

Riksskatteverkets beslut i fråga
som avses i första stycket överkla-
gas hos Länsrätten i Dalarnas län.
Beslut om skatterevision och föreläggande av vite får inte överklagas.
Skattemyndighetens övriga be-
slut enligt denna lag överklagas
hos Riksskatteverket. Riksskatte-
verkets beslut får inte överklagas.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Riksskatteverkets övriga beslut
enligt denna lag får inte överkla-
gas.

⁶§^? ..

Om Riksskatteverket eller det
allmänna ombudet har överklagat
ett beskattningsbeslut, skall därav
föranledd talan om särskild avgift
föras samtidigt.

Om det allmänna ombudet har
överklagat ett beskattningsbeslut,
skall därav föranledd talan om
särskild avgift föras samtidigt.

Ett beslut av länsrätten om ut-
dömande av vite får överklagas
hos kammarrätten av den som har
förpliktats utge vitet och av Riks-
skatteverket eller det allmänna

8§⁸

Ett beslut av länsrätten om ut-
dömande av vite far överklagas
hos kammarrätten av den som har
förpliktats utge vitet och av det
allmänna ombudet.

ombudet.

Överklagande av länsrättens beslut om anstånd med att lämna deklara-
tion eller betala skatt far prövas av kammarrätten endast om den har
meddelat prövningstillstånd.

9§

⁷ Senaste lydelse 1993:463.

⁸ Senaste lydelse 1994:474.

⁹ Senaste lydelse 1995:620.

143

fråga om skatter och avgifter en-
ligt 1 kap. 1 § första stycket 1 gäl-
ler dessutom 6 kap. 11, 12, 15 och
16 §§ taxeringslagen i tillämpliga
delar.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Vid överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet skall
Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

3. Överklagas ett beslut som avses i 8 kap. 1 § tredje stycket i dess äld-
re lydelse gäller äldre bestämmelser.

4. De äldre lydelserna av 1 kap. 1 § och 5 § 2 gäller fortfarande för
förhållanden som hänför sig till tiden före ikrafträdandet.

144

3 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)

Härigenom föreskrivs att 6, 24 och 29 §§ kupongskattelagen
(1970:624) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

⁶§' ..

Ärende om kupongskatt prövas Ärende om kupongskatt prövas
av Skattemyndigheten i Gävle. av Riksskatteverket.
Riksskatteverket leder och har det
övergripande ansvaret för skatte-
förvaltningens verksamhet enligt
denna lag.

24 §²

29 S³

Beslut av beskattningsmyndig-
het eller skattemyndighet enligt
denna lag utom i fråga om vite far
överklagas hos länsrätten av, för-
utom den som beslutet rör, Riks-
skatteverket. Överklagandet skall
ha kommit in inom två månader
från den dag då klaganden fick del
av beslutet.

Beskattningsmyndighetens beslut
far inte överklagas.

Beslut av beskattningsmyndig-
het eller skattemyndighet enligt
denna lag utom i fråga om vite far
överklagas hos Länsrätten i Da-
larnas län av den som beslutet rör.
Överklagandet skall ha kommit in
inom två månader från den dag då
klaganden fick del av beslutet.

enligt 22 § första stycket eller 24 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Vid överklagande av beslut
som meddelats före ikraftträdandet skall Riksskatteverket föra det all-
männas talan i allmän förvaltningsdomstol.

¹ Senaste lydelse 1998:242.

² Senaste lydelse 1993:463.

³ Senaste lydelse 1993:463

145

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam skall ha följande lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Beslut enligt 10 § första stycket
eller 24 § andra eller tredje stycket
far överklagas hos Riksskattever-
ket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas. Beslut enligt 9 a §
får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.

Föreslagen lydelse

§'

Beslut enligt 10 § första stycket
eller 24 § andra eller tredje stycket
får inte överklagas. Beslut enligt 9
a § får överklagas hos länsrätten i
Dalarnas län.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre bestämmelser tillämpas
på beslut som meddelats före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1998:597.

146

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om

överlastavgift

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1972:435) om överlastavgift skall
ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Bestämmelserna i 3 kap. 7-15 d
§§ samt 9 kap. 3 § lagen

(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter får tillämpas
även för att inhämta upplysningar
till ledning för beslut om överlas-
tavgift. Beslut att upplysning skall
inhämtas får fattas, utom av läns-
styrelsen, av Riksskatteverket efter
samråd med länsstyrelsen. Det som
sägs i 3 kap. 13, 14 och 15 a §§
nämnda lag om beskattningsmyn-
digheten skall i sådant fall i stället
gälla Riksskatteverket.

10 §'

Bestämmelserna i 3 kap. 7-15 d
§§ samt 9 kap. 3 § lagen

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Senaste lydelse 1995:1203.

147

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:820) om

skatt på spel

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1972:820) om skatt på spel skall
ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Beslut av beskattningsmyndig-
heten enligt 5 § första stycket eller
11 § far överklagas hos Riksskatte-
verket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas.

Föreslagen lydelse

§*

Beslut av beskattningsmyndig-
heten enligt 5 § första stycket eller
11 § far inte överklagas.

Denna lag träder ikraft den 1 juli 2000. Äldre bestämmelser tillämpas
på beslut som meddelats före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1994:1003.

148

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om

skatt på gödselmedel

Härigenom föreskrivs att 8 d och 9 §§ lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel¹ skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 8 b och 8 c §§. I före-
kommande fall tar verket därmed
över den befogenhet som annars
skattemyndigheten har.

Föreslagen lydelse

d§²

Skattemyndigheten i Gävle,
Skattemyndigheten i Stockholm,
Skattemyndigheten i Göteborg
eller Skattemyndigheten i Malmö
får fatta beslut om föreläggande
enligt 8 b § eller besluta och ge-
nomföra revision enligt 8 c § i be-
skattningsmyndighetens ställe.

9§³

Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får
inte överklagas. Övriga beslut en-
ligt denna lag får överklagas hos
Länsrätten i Dalarnas län.

Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får
inte överklagas. Övriga beslut en-
ligt denna lag far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.

Riksskatteverket får överklaga
beslut som avses i första stycket
andra meningen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i allmän förvaltnings-
domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Vid överklagande av beslut
som meddelats före ikraftträdandet skall Riksskatteverket föra det all-
männas talan i allmän förvaltningsdomstol.

Lagen omtryckt 1995:616.

² Senaste lydelse 1998:1676.

³ Senaste lydelse 1998:1676.

149

8 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327)

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327)

dels att 14 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 14 b och 14 c §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

14 §⁸

För en personbil som hör hem-
ma i en kommun som anges i bila-
ga 2 till denna lag skall fordons-
skatt betalas endast till den del
fordonsskatten, efter avräkning
enligt 14 b och 14 c §§, för år räk-

nat överstiger 384 kronor.

En personbil anses höra hemma i den kommun där den skattskyldige
har sin adress enligt bilregistret vid den tidpunkt som anges i 16 § första
eller andra stycket eller vid ingången av den tid som anges i 16 § tredje
stycket. Saknas sådan adress gäller i stället den adress som borde vara
antecknad i bilregistret.

Första stycket tillämpas endast i samband med att fordonsskatt skall
betalas enligt vad som i övrigt gäller enligt denna lag.

14b§

Om skatteplikt inträder för
första gången under år 2000för

1. personbil eller buss med en
tjänstevikt av högst 2 470 kilo-
gram, eller

2. lastbil med en tjänstevikt av
högst 1 275 kilogram

som uppfyller kraven för mil-
jöklass 1 enligt 2 a § bilavgasla-
gen (1986:1386), skall ett belopp
om 3 500 kronor avräknas från
fordonsskatten. Om skatteplikt
inträder för första gången under
år 2001 skall i stället ett belopp
om 1 500 kronor avräknas.

Belopp som avses i första stycket
avräknas efter hand vid påförandet
av fordonsskatt, dock längst till
och med den 31 december 2005.

Senaste lydelse 1992:1440.

150

14 c §

Om skatteplikt inträder för
första gången under år 2001 för

1. personbil eller buss med en
tjänstevikt överstigande 2 470 ki-
logram men med en högsta total-
vikt om 3 500 kilogram, eller

2. lastbil med en tjänstevikt
överstigande 1 275 kilogram men
med en högsta totalvikt om 3 500
kilogram

som uppfyller kraven för mil-
jöklass 1 enligt 2 a § bilavgasla-
gen, skall ett belopp om 3 500
kronor avräknas från fordons-
skatten. Om skatteplikt inträder för
första gången under år 2002 skall
i stället ett belopp om 1 500 kro-
nor avräknas.

Belopp som avses i första stycket
avräknas efter hand vid påförandet
av fordonsskatt, dock längst till
och med den 31 december 2006.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Bestämmelserna i 14 b § tillämpas på bilar som blir skattepliktiga
första gången från och med den 1 januari 2000. För dessa bilar återbeta-
las erlagd fordonsskatt för perioden 1 januari-30 juni 2000 till den som är
skattskyldig när lagen träder i kraft, med avdrag för belopp som under
denna period återbetalats på grund av avställning och avregistrering. Un-
derstiger detta belopp 100 kronor skall ingen återbetalning ske.

151

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om

skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.

dels att i 6-9 och 11 §§¹ orden ”Skattemyndigheten i Gävle” skall by-
tas ut mot ”Riksskatteverket”,

dels att 4, 12 och 13 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Ärenden om skatt enligt denna
lag prövas av Skattemyndigheten i
Gävle.

Riksskatteverket leder och har
det övergripande ansvaret för
skatteförvaltningens verksamhet
enligt denna lag.

Skattemyndighetens beslut enligt
denna lag far överklagas hos läns-
rätten av den skattskyldige, ban-
ken eller Riksskatteverket. Beslut
om skatterevision enligt 12 § får
dock inte överklagas.

Överklagandet skall ha kommit in
klaganden fick del av beslutet.

Föreslagen lydelse

§² ..

Ärenden om skatt enligt denna
lag prövas av Riksskatteverket.

§³

§⁴

Beskattningsmyndighetens be-
slut enligt denna lag far överklagas
hos Länsrätten i Dalarnas län av
den skattskyldige och banken. Be-
slut om skatterevision enligt 12 §
far dock inte överklagas,
inom två månader från den dag då

¹ Senaste lydelse av

6 § 1998:248.

7 § 1998:248.

8 § 1998:248.

9 § 1998:248.

11 § 1998:248.

² Senaste lydelse 1998:248.

³ Senaste lydelse 1993:464.

⁴ Senaste lydelse 1993:464.

152

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Vid överklagande av beslut Prop. 1999/2000:105
som meddelats före ikraftträdandet skall Riksskatteverket föra det all- Bilaga 6
männas talan i allmän förvaltningsdomstol.

153

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

dels att 11 §' skall upphöra att gälla,

dels att i 10 och 23 §§² orden ”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas
ut mot ”Riksskatteverket”,

dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den skattskyldige, den som är
redovisningsskyldig enligt 14 §
och Riksskatteverket far överklaga
beslut av beskattningsmyndigheten
enligt denna lag hos länsrätten.

21 §³

Den skattskyldige och den som
är redovisningsskyldig enligt 14 §
far överklaga beslut av beskatt-
ningsmyndigheten enligt denna lag
hos Länsrätten i Dalarnas län.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Vid överklagande av beslut
som meddelats före ikraftträdandet skall Riksskatteverket föra det all-
männas talan i allmän förvaltningsdomstol.

¹ Senaste lydelse 1993:466.

² Senaste lydelse av

10 § 1998:253.

23 § 1998:696.

³ Senaste lydelse 1993:466.

154

11 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)

dels att i 3 kap. 26 a §, 12 kap. 1 a och 2 §§ samt 19 kap. 1 och 6 §§'
orden ”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas ut mot
”Riksskatteverket”,

dels att 5 kap. 9 §, 9 c kap. 8 § och 20 kap. 1 § skall ha följande lydel-
se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

5 kap.

9§²

En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en om-
sättning utomlands, om

1. säljaren levererar varan till en plats utanför EG,

2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EG ombesörjs av en spe-
ditör eller fraktförare,

3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet
och hämtar den här i landet för direkt utförsel till en plats utanför EG,

4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för
bruk ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsätt-
ning som anges i 1 § tredje stycket,

5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för
konsumtion ombord,

6. varan levereras för försälj-
ning eller försäljs i en sådan butik
som avses i lagen (1999:445) om
exportbutiker,

7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i
exportvagnförteckning,

8. varan levereras för en sådan utländsk företagares räkning som inte är
skattskyldig för omsättningen och leveransen görs inom ramen för ett
garantiåtagande som företagaren gjort, eller

6. det är fråga om en leverans
av en vara som avses i 3 § lagen
(1999:445) om exportbutiker för
försäljning i en sådan butik,

6 a. det är fråga om en sådan
försäljning som avses i 1 § andra
stycket lagen om exportbutiker,

¹ Senaste lydelse av

3 kap. 26 a § 1998:255.

12 kap. 1 a § 1998:255.

12 kap. 2 § 1998:1675.

19 kap. 1 § 1998:255.

19 kap. 6 § 1998:255.

² Senaste lydelse 1999:450.

155

9. varan levereras här i landet till en fysisk person som är bosatt eller
stadigvarande vistas i ett annat land än ett EG-land, under förutsättning
att

a. ersättningen utgör minst 200 kronor, och

b. säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats
utanför EG före utgången av tredje månaden efter den månad under vil-
ken leveransen av varan gjordes.

Vid leverans av en vara inom landet till en fysisk person som är bosatt i
Norge eller på Åland anses omsättningen som en omsättning utomlands
endast om

En försäljning som avses i första
stycket 6 skall anses som en om-
sättning utomlands endast om för-
säljningen uppfyller de villkor som
gäller enligt 3 § lagen om export-
butiker.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

9 c kap.

Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupplag
prövas av skattemyndigheten på
särskild ansökan.

Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag far återkallas
av skattemyndigheten, om förut-
sättningarna för godkännande inte
längre finns.

8§³

Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupplag
prövas av Riksskatteverket på sär-
skild ansökan.

Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag far återkallas
av Riksskatteverket, om förutsätt-
ningarna för godkännande inte
längre fmns.

³ Senaste lydelse 1995:1286.

156

20 kap.

1 §⁴

Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för över-
klagande enligt andra stycket, gäller bestämmelserna i 22 kap. skattebe-

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

talningslagen (1997:483).

Beslut som Skattemyndigheten i
Gävle har fattat om betalnings-
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om
godkännande enligt 9 c kap. 7 §
eller om återkallelse av sådant
godkännande enligt 9 c kap. 8 §
andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § far
överklagas hos Länsrätten i Dalar-
nas län. Beslut som en skattemyn-
dighet fattat om gruppregistrering
enligt 6 a kap. 4 §, om ändring
eller avregistrering enligt 6 a kap.
5 § eller om innehållet i en faktura
eller jämförlig handling enligt 11
kap. 5 § fjärde stycket far överkla-
gas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Beslut om avräkning far
överklagas särskilt på den grunden
att avräkningsbeslutet i sig är fel-
aktigt men i övrigt endast i sam-
band med överklagande av beslut
om betalningsskyldighet. Ett över-
klagande enligt detta stycke skall
ha kommit in inom två månader
från den dag klaganden fick del av
beslutet.

Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § el-
ler 8 § andra stycket eller 6 a kap.
4 eller 5 § far även överklagas av
Riksskatteverket. Om en enskild
part överklagar ett sådant beslut
förs det allmännas talan av Riks-
skatteverket.

Beslut som Riksskatteverket har
fattat om betalningsskyldighet en-
ligt 3 kap. 26 b §, om godkännan-
de enligt 9 c kap. 7 § eller om
återkallelse av sådant godkännan-
de enligt 9 c kap. 8 § andra styck-
et, i ärende som rör återbetalning
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om be-
talningsskyldighet och avräkning
enligt 19 kap. 7 § far överklagas
hos Länsrätten i Dalarnas län. Be-
slut som en skattemyndighet fattat
om gruppregistrering enligt 6 a
kap. 4 §, om ändring eller avregist-
rering enligt 6 a kap. 5 § eller om
innehållet i en faktura eller jäm-
förlig handling enligt 11 kap. 5 §
fjärde stycket far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Beslut
om avräkning far överklagas sär-
skilt på den grunden att avräk-
ningsbeslutet i sig är felaktigt men
i övrigt endast i samband med
överklagande av beslut om betal-
ningsskyldighet. Ett överklagande
enligt detta stycke skall ha kommit
in inom två månader från den dag
klaganden fick del av beslutet.

Ett beslut 6 a kap. 4 eller 5 § far
även överklagas av Riksskattever-
ket. Om en enskild part överklagar
ett sådant beslut förs det allmännas
talan av Riksskatteverket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Vid överklagande av beslut som meddelats av Skattemyndigheten i
Gävle enligt äldre bestämmelser skall Riksskatteverket föra det allmän-
nas talan i allmän förvaltningsdomstol.

⁴ Lydelse enligt prop. 1999/2000:58.

157

3. Den äldre lydelsen av 5 kap. 9 § gäller fortfarande i fråga om för- Prop. 1999/2000:105
hållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Bilaga 6

158

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om Prop. 1999/2000:105
frihet från skatt vid import, m.m. Bilaga 6

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4§

Frihet från mervärdesskatt vid import skall medges för

1. varor som levereras till fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik för så-
dana ändamål som medför att skatt inte skall tas ut enligt 5 kap. 9 § första

stycket 4, 4 a och 5 mervärdesskattelagen (1994:200), och

2. varor som levereras för för-
säljning i en sådan butik som avses
i lagen (1999:445) om exportbuti-
ker.

2. varor som avses i 3 § lagen
(1999:445) om exportbutiker som
levereras för försäljning i sådan
butik.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

159

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 4, 31 c och 35 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 b §, av följande lydel-
se.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Cigaretter far inte tillhandahål-
las för försäljning annat än i origi-
nalförpackning försedd med sär-
skild märkning med uppgift om
detalj handelspriset.

Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om före-
läggande enligt 31 a § eller revi-
sion enligt 31 b § i dess ställe.

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 31a och 31 b §§. I före-
kommande fall tar verket därmed
över den befogenhet som annars
skattemyndigheten har.

Beslut enligt 31a och 31 b §§
far inte överklagas. Övriga beslut

Föreslagen lydelse

9b§

Skattskyldighet enligt 9 § första
stycket 7 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 e § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re.

Skattemyndigheten i Gävle,
Skattemyndigheten i Stockholm,
Skattemyndigheten i Göteborg
eller Skattemyndigheten i Malmö
får fatta beslut om föreläggande
enligt 31 a § eller besluta och ge-
nomföra revision enligt 31 b § i
beskattningsmyndighetens ställe.

§²

Beslut enligt 31 a och 31 b §§
far inte överklagas. Övriga beslut

¹ Senaste lydelse 1998:1678.

² Senaste lydelse 1998:1678.

160

enligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden, säljare
som avses i 5 § och Riksskattever-
ket.

Om en skattskyldig, sökande el-
ler säljare som avses i 5 § över-
klagar beslut enligt denna lag, förs
det allmännas talan av Riksskatte-
verket.

enligt denna lag får överklagas hos Prop. 1999/2000:105
Länsrätten i Dalarnas län av den Bilaga 6
skattskyldige, sökanden och säljare
som avses i 5 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Vid överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet skall
Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

3. De nya bestämmelserna i 9 b § gäller inte för förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

161

6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 105

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 31 c § och 35 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 b §, av följande lydel-
se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8b§

Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 8 föreligger inte for varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 e § och som for störts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re.

Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om före-
läggande enligt 31 a § eller revi-
sion enligt 31 b § i dess ställe.

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 31a och 31 b §§. I före-
kommande fall tar verket därmed
över den befogenhet som annars
skattemyndigheten har.

Beslut enligt 31 a och 31 b §§
far inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och Riks-
skatteverket.

Om en skattskyldig eller sökan-
de överklagar beslut enligt första
stycket, förs det allmännas talan
av Riksskatteverket.

31 c§

Beslut enligt 31 a och 31 b §§
far inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag far överklagas hos
Länsrätten i Dalarnas län av den
skattskyldige och sökanden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

¹ Senaste lydelse 1998:1679.

² Senaste lydelse 1998:1679.

162

2. Vid överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet skall
Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

3. De nya bestämmelserna i 8 b § gäller inte för förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

163

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av
viss privatinforsel¹

dels att i 4 §² orden ”Skattemyndigheten i Gävle” skall bytas ut mot
”Riksskatteverket”,

dels att 17 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Beslut enligt denna lag far över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Riksskatteverket får över-
klaga beslut enligt denna lag.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Överklagas beslut enligt denna
lag av annan än Riksskatteverket
förs det allmännas talan av be-
skattningsmyndigheten.

Riksskatteverket får från be-
skattningsmyndigheten ta över
uppgiften att i allmän förvalt-
ningsdomstol föra det allmännas
talan i visst ärende eller viss grupp
av ärenden.

Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.

17 §³

Beslut enligt denna lag far över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Om det överklagade be-
slutet meddelats av Riksskattever-
ket överklagas beslutet hos Läns-
rätten i Dalarnas län.

Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrät-
ten.

Beslut som meddelats av Tull-
verket enligt denna lag får över-
klagas av Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft en 1 juli 2000.

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik 1999:1329.

² Senaste lydelse 1998:508.

³ Senaste lydelse 1998:508.

164

16 Förslag till lag om ändring i alkohollagen
(1994:1738)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 1 a och 4 §§ samt 12 kap. 8 § alkohol-
lagen (1994:1738) skall ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

8 kap.
la§‘

Beskattningsmyndigheten
(Riksskatteverket) utövar tillsyn
över efterlevnaden av bestämmel-
serna i 4 kap. 5 §. Skattemyndig-
heten i Gävle, Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö får utöva tillsyn i beskatt-
ningsmyndighetens ställe.

4§²

Vad som sägs i första stycket
gäller även i förhållande mellan
den som är berättigad att bedriva
partihandel enligt 4 kap. 1 § första
stycket och myndighet som anges i
1 a § andra stycket.

Senaste lydelse 1999:1001.

165

12 kap.

8§³

Nuvarande lydelse

Uppgifter i registret far lämnas ut på medium för automatisk databe-
handling for de ändamål och i den utsträckning som anges nedan till föl-
jande mottagare

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Mottagare	Uppgifter		Ändamål
Polismyndighet	Uppgift om tanke om brott denna lag	miss- enligt	Utredning lagföring	och
Skattemyndighet och Tullverket	Uppgift om verk- samhet som omfattas av denna lag		Beskattning påförande av tull	eller

Föreslagen lydelse

Uppgifter i registret får lämnas ut på medium för automatiskdatabe-
handling för de ändamål och i den utsträckning som anges nedan till föl-
jande mottagare

Mottagare	Uppgifter		Ändamål
Polismyndighet	Uppgift om	miss-	Utredning	och
	tanke om brott	enligt	lagföring
	denna lag
Skattemyndighet,	Uppgift om	verk-	Beskattning	eller
Riksskatteverket och	samhet som omfattas		påförande av tull
Tullverket	av denna lag

Denna lag träder ikraft den 1 juli 2000.

³ Senaste lydelse 1994:430.

166

17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § och 12 kap. 1 § lagen
(1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Riksskatteverket har samma be-
fogenhet som skattemyndigheten
har enligt 13 och 14 §§. I före-
kommande fall tar verket därmed
över den befogenhet som annars
skattemyndigheten har.

15 §*

Skattemyndigheten i Gävle,
Skattemyndigheten i Stockholm,
Skattemyndigheten i Göteborg
eller Skattemyndigheten i Malmö
får fatta beslut om föreläggande
enligt 13 § eller besluta och ge-
nomföra revision enligt 14 § i be-
skattningsmyndighetens ställe .

Beslut enligt 9 kap. 13 och
14 §§ far inte överklagas. Övriga
beslut enligt denna lag får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den skattskyldige, sö-
kanden och Riksskatteverket.

Om en skattskyldig eller en sö-
kande överklagar ett beslut enligt
första stycket förs det allmännas
talan av Riksskatteverket.

12 kap.

1 §

Beslut enligt 9 kap. 13 och
14 §§ far inte överklagas. Övriga
beslut enligt denna lag far över-
klagas hos Länsrätten i Dalarnas
län av den skattskyldige och av
sökanden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Vid överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet skall
Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

¹ Senaste lydelse 1998:1680.

² Senaste lydelse 1998:1680.

167

18 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)

dels att i 2 kap. 4 § och 10 kap. 32 §' orden ”Skattemyndigheten i
Gävle” och ordet ”skattemyndigheten” skall bytas ut mot
”Riksskatteverket”,

dels att 22 kap. 1 § skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 kap.

1§²

Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket far, utom i de fall
som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt-
skyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos
regeringen. Skattemyndighetens beslut far, utom i de fall som avses i
andra stycket, överklagas också av Riksskatteverket.

Skattemyndighetens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter far
överklagas också av Riksförsäkringsverket. Vad som sägs i denna lag om
överklagande av Riksskatteverket skall då i stället gälla Riksförsäkrings-
verket. Vid sådant överklagande gäller dessutom 13 kap. 22 § första och
tredje styckena lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Riksskatteverkets beslut enligt 2
kap. 4 § får överklagas hos Läns-
rätten i Dalarnas län.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

¹ Senaste lydelse av

2 kap. 4 § 1998:232.

10 kap. 32 § 1998:232.

² Senaste lydelse 1998:681.

168

19 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon

dels att 11, 17 och 23 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 a §, av följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

11 §

För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar och den högsta total vikten som fordonskom-
binationen kan ha.

För fordon registrerade i Grek-
land skall vägavgiften sättas ned
med 50 procent under förutsätt-
ning att vägavgiftsbevis som anges
i 20 § köps före den 1 juli 2002.

17 §

Vägavgift skall betalas tillbaka om

1. avgiftsplikt upphör för ett fordon under tid för vilken vägavgift har
betalats, eller

2. ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med an-
nat belopp.

En förutsättning för återbetalning är att vägavgiftsbeviset ges in till be-
skattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats.

I fall som avses i första stycket 1
återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten upphörde. Vägav-
giften betalas tillbaka med ett be-
lopp som motsvarar den del av
avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka
avgift har betalats, räknat från det
att vägavgiftsbeviset kom in till

beskattningsmyndigheten. Från det
belopp som skall återbetalas dras
en avgift på 210 kronor.

I fall som avses i första stycket 2 återbetalas överskjutande belopp till

169

den som var avgiftsskyldig när registreringsbesiktning skedde. Återbetal-
ning skall ske med ett belopp som motsvarar den del av avgiften som
belöper på antalet återstående hela månader for vilka avgift har betalats,
räknat från den dag registreringsbesiktning skedde.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Har avgiftsplikten upphört in-
nan avgiften är betald eller har ett
fordons beskaffenhet ändrats så att
vägavgift skall tas ut med annat
belopp får avgiften sättas ned.

Beslut enligt första stycket fattas
genom automatisk databehandling
på grundval av uppgifter i bilre-
gistret, i enlighet med vad som
anges i 17 § tredje och fjärde
styckena.

Om avgiften sätts ned på grund
av att avgiftsplikten har upphört
skall en administrations av gift tas
ut motsvarande den administra-
tionsavgift som dras vid återbetal-
ning enligt 17 § tredje stycket.

De belopp i svenska kronor som
anges i 11, 17 och 22 §§ omräknas
per den 1 januari varje kalenderår.
Beloppen i svenska kronor mot-
svarar de belopp i ecu som anges i
artikel 8 och 10 i det i 21 § nämn-
da avtalet.

23 §

De belopp i svenska kronor som
anges i 11, 17 och 22 §§ omräknas
per den 1 januari varje kalenderår.
Beloppen i svenska kronor mot-
svarar de belopp i euro som anges
i artikel 8 och 10 i det i 21 §
nämnda avtalet.

Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av ecu som gällde
den första vardagen i oktober året
innan och som offentliggörs i Eu-
ropeiska gemenskapernas officiella
tidning. Om ett belopp som beräk-
nas for ett visst år fore avrundning
avviker från föregående års belopp
med mindre än 5 procent eller 5
ecu, skall föregående års belopp
fortsätta att gälla.

Regeringen fastställer fore november månads utgång de omräknade
belopp som enligt denna lag skall tas ut under påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas nedåt.

Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av euro som gäll-
de den första vardagen i oktober
året innan och som offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas offi-
ciella tidning. Om ett belopp som
beräknas för ett visst år före av-
rundning avviker från föregående
års belopp med mindre än 5 pro-
cent eller 5 euro, skall föregående
års belopp fortsätta att gälla.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

170

2. Vid återbetalning enligt 17 § tillämpas bestämmelsen i dess äldre ly-
delse om avgiftsplikten upphört eller fordonets beskaffenhet ändrats fore
ikraftträdandet.

3. Bestämmelsen i 17 a § tillämpas inte när avgiftsplikt upphört eller
fordonets beskaffenhet ändrats före ikraftträdandet.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

171

20 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om
förhandsbesked i skattefrågor

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i
skattefrågor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

1 §

Denna lag gäller förhandsbesked om

1. skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen
(1990:324),

2. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter,

3. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), och

4. taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Förhandsbesked lämnas av Förhandsbesked lämnas av

Skatterättsnämnden efter ansökan
av en enskild eller Riksskattever-

Skatterättsnämnden efter ansökan
av en enskild. Förhandsbesked

ket.

enligt första stycket 1, 3 och 4
lämnas även efter ansökan av
Riksskatteverket.

10 §

Riksskatteverkets ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första
stycket 1 eller 4 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången
av året efter taxeringsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Vid begäran om förhandsbe-
sked i en fråga där skattemyndigheten fattat beslut före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser.

172

21 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om
exportbutiker

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1999:445) om exportbuti-
ker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

1 §

Regeringen får bevilja flygplatshållare tillstånd att inrätta exportbutik

på flygplats.

I en exportbutik far obeskattade
gemenskapsvaror, med de be-
gränsningar som anges i 3 §, säljas
till flygpassagerare som reser till
en plats utanför EG:s skatteområ-
de.

Försäljningen får endast avse
följande varor och i angivna fall
följande kvantiteter av dessa varor
till varje resande:

3§

Försäljning av obeskattade ge-
menskapsvaror till flygpassagera-
re som reser till en plats utanför
EG:s skatteområde far endast avse
följande varor och i angivna fall
följande kvantiteter av dessa varor
till varje resande:

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter spritdryck eller två liter starkvin,

två liter vin,

två liter starköl, och

3. parfym, luktvatten och andra kosmetiska preparat samt choklad- och
konfektyrvaror och andra tobaksvaror än sådana som anges ovan.

Till den som avreser med bestämmelseort i Norge far försäljning inte
ske till större mängder än vad resande far införa tullfritt till det landet.

Vid tillämpning av första stycket förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,

173

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

174

22 Förslag till lag om upphävande av vissa lagar om la-
gerskatt på bränslen

Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid ut-
gången av juni 2000, nämligen

1. lagen (1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter,

2. lagen (1992:1439) om lagerskatt på dieselolja,

3. lagen (1992:1479) om lagerskatt på viss bensin,

4. lagen (1995:1132)-om lagerskatt på dieselolja för förbrukning i vissa
motordrivna fordon.

De upphävda lagarna gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före den 1 juli 2000.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 6

175

23 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:40) Prop. 1999/2000:105
om tillfällig kompensation för viss energiskatt Bilaga 6

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:40) om tillfällig kompensation
för viss energiskatt skall upphöra att gälla vid utgången av juni 2000.

Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före den 1 juli 2000.

176

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på
energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 7 kap. 4 § samt 9 kap. 2, 5, och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 12 och
13 §§, samt närmast före 11 kap. 12 § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Avdrag far, i den mån avdrag
inte har gjorts enligt 1-3 §§, göras
även för energiskatten samt för
hälften av koldioxidskatten på
bränsle, dock inte bensin, råtallolja
eller bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b, som förbrukats
för annat ändamål än drift av mo-
tordrivna fordon vid till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig

4§⁹

Avdrag far, i den mån avdrag
inte har gjorts enligt 1-3 §§, göras
även för energiskatten samt för
hälften av koldioxidskatten på
bränsle, dock inte bensin, råtallolja
eller bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b, som förbrukats
för annat ändamål än drift av mo-
tordrivna fordon vid tillverknings-
processen i industriell verksamhet
eller i yrkesmässig jord-, skogs-
eller vattenbruksverksamhet.

växthusodling.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på råtallolja, dock att
avdrag får göras för energiskatt med ett belopp som motsvarar den ener-
giskatt och hälften av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Avdrag enligt första eller andra stycket far göras även för skatt på
bränsle som sålts för förbrukning för växthusuppvärmning vid yrkesmäs-
sig växthusodling.

9 kap.

2§¹⁰

Om någon som inte är skattskyl- Om någon som inte är skattskyl-
dig har förbrukat bränsle, dock dig har förbrukat bränsle, dock

⁹ Senaste lydelse 1998:1699.

¹⁰ Senaste lydelse 1998:1699.

177

inte bensin, råtallolja eller bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första styck-
et 3 b, för annat ändamål än drift
av motordrivna fordon vid till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet, medger beskattning-
smyndigheten efter ansökan åter-
betalning av energiskatten och
hälften av koldioxidskatten på
bränslet.

inte bensin, råtallolja eller bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första styck-
et 3 b, för annat ändamål än drift
av motordrivna fordon vid till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet eller i annan yrkes-
mässig jord-, skogs- eller vatten-
bruksverksamhet än växthusupp-
värmning vid yrkesmässig växthus-
odling, medger beskattnings-
myndigheten efter ansökan åter-
betalning av energiskatten och
hälften av koldioxidskatten på
bränslet.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 7

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § far
återbetalning enligt första eller andra stycket medges enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som föl-
jer av beslutet.

Om värme har levererats för till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
av den som framställt värmen

Om värme har levererats för till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för yrkesmässig
jord-, skogs- eller vattenbruks-
verksamhet, medger beskattnings-
myndigheten efter ansökan av den
som framställt värmen återbetal-

återbetalning av ning av

1. energiskatten på elektrisk kraft, och

Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 §, inköp mot för-
säkran enligt 8 kap. 3 a § eller

¹¹ Senaste lydelse 1998:1699.

¹² Senaste lydelse 1998:1699.

178

återbetalning enligt 9 kap. 2 §
gäller följande. Har bränsle, dock
inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för-
brukats vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet eller för
växthusuppvärmning vid yrkes-
mässig växthusodling, medger be-
skattningsmyndigheten efter ansö-
kan nedsättning av koldioxidskat-
ten eller, beträffande råtallolja,
energiskatten för den del av skat-
ten som överstiger 0,8 procent av
de framställda produkternas för-
säljningsvärde. Nedsättning med-
ges med sådant belopp att den
överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 procent av det
överskjutande skattebeloppet för
bränslet. Nedsättning far dock inte
medges för skatt på bränsle som
förbrukats för drift av motordrivna
fordon.

Bestämmelserna i första stycket
gäller även mottagare av värmele-
veranser om värmen har använts
vid tillverkningsprocessen i indust-
riell verksamhet eller för växthu-
suppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling. I sådana fall avses
med bränsle det bränsle som för-
brukats för framställning av vär-
men.

återbetalning enligt 9 kap. 2 §
gäller följande. Har bränsle, dock
inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för-
brukats vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet eller i yr-
kesmässig jord-, skogs- eller vat-
tenbruksverksamhet, medger be-
skattningsmyndigheten efter ansö-
kan nedsättning av koldioxidskat-
ten eller, beträffande råtallolja,
energiskatten för den del av skat-
ten som överstiger 0,8 procent av
de framställda produkternas för-
säljningsvärde. Nedsättning med-
ges med sådant belopp att den
överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 procent av det
överskjutande skattebeloppet för
bränslet. Nedsättning far dock inte
medges för skatt på bränsle som
förbrukats för drift av motordrivna
fordon.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 7

Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket far den
koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas ned
mer än att den motsvarar minst

a) 160 kr per kubikmeter diesel-
brännolja (KN-nr 2710 00 69) el-
ler fotogen (KN-nr 2710 00 51
eller 2710 00 55),

b) 125 kr per kubikmeter eld-
ningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710
00 78), och

a) 160 kronor per kubikmeter
dieselbrännolja (KN-nr 2710 00
69) eller fotogen (KN-nr 2710 00
51 eller 2710 00 55),

b) 125 kronor per kubikmeter
eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-
2710 00 78), och

c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av sta-
tionära motorer.

Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eld-
ningsolja och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande skatt
skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§.

179

Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta Prop. 1999/2000:105
en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattnings- Bilaga 7
myndigheten senast inom ett år efter kalenderårets utgång.

Ansökan om återbetalning

11 kap.

12 §

Om elektrisk kraft har förbru-
kats i annan yrkesmässig jord-,
skogs- eller vattenbruksverksamhet
än vid yrkesmässig växthusodling,
beslutar beskattningsmyndigheten
efter ansökan om återbetalning av
energiskatten på den elektriska
kraften.

Ansökan om återbetalning skall
omfatta perioden den 1 juli-den 30
juni (årsperiod). Om sökanden
beräknas förbruka elektrisk kraft i
större omfattning, får dock be-
skattningsmyndigheten medge att
ansökan får göras per kalender-
kvartal. När sådant medgivande
har lämnats, skall ansökan göras
per kalenderkvartal.

Rätt till återbetalning föreligger
endast för den del av skatte-
beloppet som överstiger 1 000
kronor per årsperiod.

Ansökan skall lämnas in till be-
skattningsmyndigheten inom ett år
efter utgången av årsperioden res-
pektive kalenderkvartalet.

13 §

Bestämmelserna i 9 kap. 12—
15 §§ gäller i fråga om återbetal-
ning av energiskatt enligt 12 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.

180

Lagrådets yttranden

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-23

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet
Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 8

Enligt en lagrådsremiss den 9 mars 2000 (Finansdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer,

2. lag om ändring i lagen (1984:151)om punktskatter och pris-
regleringsavgifter,

3. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

4. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam,

5. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

6. lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel,

7. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

8. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

9. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs-
kontomedel m.m.,

10. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta artister,

11. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

12. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid

import,

13. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

14. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

15. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss

privatinförsel,

16. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

17. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

18. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:438),

19. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa

tunga fordon,

20. lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skatte-

frågor,

21. lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker,

22. lag om upphävande av vissa lagar om lagerskatt på bränslen,

23. lag om upphävande av lagen (1994:40) om tillfällig kompensa-

tion för viss energiskatt.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av finanssakkunnige Lars Lund-
holm, departementssekreteraren Jan Larsson, kammarrättsassessorn Pet-
ter Classon och kammarrättsassessorn Viktoria Sjögren.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

181

Förslaget till lag om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreakto-
rer

1§

I lagrådsremissen föreslås att produktionsskatten på kärnkraft läggs om
till en skatt som baseras på den termiska effekten i kämkraftsreaktorema.
Vad som avses med termisk effekt framgår inte av lagförslaget eller av
författningskommentaren. Under lagrådsföredragningen har upplysts att
med termisk effekt i lagförslaget avses kämkraftsreaktoms värmepro-
duktionsförmåga. Enligt Lagrådets mening bör denna definition tas in i
förevarande paragraf. Lagrådet förordar att till paragrafen fogas en andra
mening av följande lydelse. ”Med termisk effekt avses i denna lag käm-
kraftsreaktoms värmeproduktionsförmåga.”

2§

Enligt första stycket skall skatt betalas för varje kalendermånad som till-
stånd finns att inneha och driva en kämkraftsreaktor. Lagrådet anser att
stycket bör kompletteras med en bestämmelse som anger att, om
driftstillståndet har löpt ut eller återkallats före slutet på en kalendermå-
nad, skattskyldigheten upphör vid denna tidpunkt.

Av andra stycket framgår att skatten beräknas med utgångspunkt i den
högsta tillåtna termiska effekten i kämkraftsreaktom. För de flesta av
reaktoma framgår denna effekt av regeringens driftstillstånd. Om den
högsta termiska effekten inte har fastställts far enligt andra meningen
beskattningsmyndigheten uppskatta effekten efter vad som kan anses
skäligt. Som bestämmelsen utformats ger den intryck av att beskattnings-
myndigheten skall kunna göra en helt fri skälighetsbedömning. Detta har
emellertid inte varit avsikten. Av motiven framgår att beskattningsmyn-
digheten bör beräkna den högsta tillåtna termiska effekten efter jämförel-
se med andra reaktorer för vilka en sådan effekt har fastställts. Enligt
Lagrådets mening bör detta framgå av lagtexten.

Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen ges föl-
jande lydelse.

”Skatt skall betalas för varje kalendermånad som tillstånd finns att in-
neha och driva en kämkraftsreaktor. Om driftstillståndet har löpt ut eller
återkallats före slutet på en kalendermånad upphör skattskyldigheten vid
denna tidpunkt.

Skatten utgör för varje kalendermånad 5 514 kronor per megawatt av
den högsta tillåtna termiska effekten i kämkraftsreaktom. Om den högsta
tillåtna termiska effekten inte har fastställts får beskattningsmyndigheten
beräkna effekten efter jämförelse med reaktorer för vilka sådan effekt har
fastställts.”

5§

I paragrafen har tagits in bestämmelser om möjlighet att vid längre drifts-
stopp få skatteavdrag. Lagrådet har inget att invända mot det sakliga in-
nehållet i paragrafen men anser att den bör ges en annan utformning.
Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse.

”Om en kämkraftsreaktor har varit ur drift under en sammanhängande
period av mer än 90 kalenderdygn, får avdrag med 181 kronor per me-

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 8

182

gawatt av den termiska effekten göras för det antal kalenderdygn som
överstiger 90.”

Förslaget till lag om ändring i lagen om punktskatter och pris-
regleringsavgifter

1 kap. 7 §

Med anledning av ändringen i 1 kap 5 § 2 bör Fiskeriverket inte längre
nämnas i 7 § i samma kapitel. Lagrådet föreslår att paragrafen ändras i
enlighet med det sagda och att ”Jordbruksverket” byts mot ”Statens Jord-
bruksverk”. Motsvarande ändringar bör göras i andra lagrum där de två
verken nämns.

8 kap. 1 §

I det föreslagna nya andra stycket i paragrafen föreskrivs att Riksskatte-
verkets beslut i fråga som avses i första stycket överklagas hos Länsrätten
i Dalamas län. I sak har Lagrådet inget att invända mot att överklaganden
i en sådan fråga liksom hittills sker hos den angivna länsrätten. Att det är
denna länsrätt som är behörig framgår för närvarande i första hand av 14
§ andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Där föreskrivs att ett beslut överklagas till den länsrätt inom vars dom-
krets ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst slag av mål
föreskriver annat. Av förordningen (1977:937) om allmänna förvalt-
ningsdomstolars behörighet m.m. framgår att det är Länsrätten i Dalarnas
län som är behörig att pröva överklaganden av beslut som har fattats av
Särskilda skattekontoret i Ludvika.

Nuvarande lagstiftningssystematik bygger alltså på att det är regering-
en som skall föreskriva om undantag från huvudregeln om att behörig
länsrätt är den inom vars domkrets ett ärende först prövats. Det finns
visserligen i 20 kap. 1 § andra stycket mervärdesskattelagen redan en
bestämmelse om överklagande som direkt pekar ut Länsrätten i Dalarnas
län som överinstans (jfr också 9 kap. 3 § LPP). Att nu införa motsvarande
bestämmelse i en rad andra lagar gör dock lagstiftningen alltför inkon-
sekvent.

Valet står mellan att antingen - i enlighet med 14 § andra stycket lagen
om allmänna förvaltningsdomstolar - reglera behörigheten för Länsrätten
i Dalarnas län genom bestämmelser i förut nämnda förordning eller gå
vidare med lagbestämmelser i saken. I det förra fallet behövs inte den i
remissen föreslagna lagändringen som anger att överklagande av Riks-
skatteverkets beslut skall ske hos nämnda länsrätt. I det senare fallet bör
14 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ändras så att
det framgår att huvudregeln där gäller om det inte för ett visst slag av mål
föreskrivs annat i lag eller förordning.

Det som nu har anförts gäller också föreslagna ändringar i 29 § ku-
pongskattelagen, 32 § lagen om skatt på annonser och reklam, 9 § lagen
om skatt på gödselmedel, 13 § lagen om skatt på ränta på skogskontome-
del m.m., 21 § lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ar-
tister m.fl., 35 § lagen om tobaksskatt, 35 § lagen om alkoholskatt, 17 §
lagen om beskattning av viss privatinförsel, 12 kap. 1 § lagen om skatt på

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 8

183

energi och 22 kap. 1 § skattebetalningslagen samt dessutom 20 kap.l § Prop. 1999/2000:105
andra stycket mervärdesskattelagen (jfr det inte till Lagrådet remitterade Bilaga 8
men i remissen upptagna förslaget till lag om ändring i lagen om försälj-
ningsskatt på motorfordon).

Övergångsbestämmelser

I punkt 2 anges att vid överklagande av beslut som meddelats före ikraft-
trädandet Riksskatteverket skall föra det allmännas talan i allmän förvalt-
ningsdomstol. Avsikten med bestämmelsen är att skära av möjligheten
för Skattemyndigheten i Gävle att efter ikraftträdandet föra det allmännas
talan. För att avsikten klarare skall framgå av lagtexten bör punkten en-
ligt Lagrådets mening ges följande lydelse. ”2. Om skattemyndigheten i
Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har över-
klagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvalt-
ningsdomstol.”

Övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i kupongskattelagen,
lagen om ändring i lagen om skatt på gödselmedel, lagen om ändring i
lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m m, lagen om ändring i
lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., lagen
om ändring i mervärdesskattelagen, lagen om ändring i lagen om tobaks-
skatt (punkten 2), lagen om ändring i lagen om alkoholskatt (punkten 2)
och lagen om ändring i lagen om skatt på energi bör ges en motsvarande
lydelse. En övergångsbestämmelse med motsvarande lydelse bör vidare
fogas till lagen om ändring i lagen om beskattning av viss privatinförsel
och lagen om ändring i skattebetalningslagen.

Lagrådet förordar att punkt 3 i förtydligande syfte ges följande lydel-
se.”3. Om skattemyndigheten i Gävle före ikraftträdandet har fattat ett
beslut som avses i den äldre lydelsen av 8 kap. 1 § sista stycket första
meningen får beslutet överklagas hos Riksskatteverket.”

Övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen om skatt på
annonser och reklam och lagen om ändring i lagen om skatt på spel bör
utformas på motsvarande sätt.

I punkt 4 anges att de äldre lydelserna av 1 kap. 1 § och 5 § 2 gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
Vad som avses härmed ter sig något svårgripbart. Mot bakgrund av vad
som framkommit vid lagrådsföredragningen förordar Lagrådet att punk-
ten ges följande lydelse. ”4. Lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter skall fortfarande tillämpas beträffande skatter och av-
gifter enligt de upphävda lagar som anges i den äldre lydelsen av 1 kap. 1
§ I”

Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på annonser och
reklam

I remissen föreslås vissa följdändringar till förslaget om att Riksskatte-
verket skall bli beskattningsmyndighet enligt bl.a. den nu nämnda lagen.
I den aktuella paragrafen anges bl.a. att beslut enligt 10 § första stycket
inte får överklagas. Enligt den sistnämnda bestämmelsen är delägare i
enkelt bolag skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget. Efter ansö-

184

kan av samtliga delägare kan dock beskattningsmyndigheten besluta att
den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall anses som ensam
skattskyldig för bolagets hela skattepliktiga verksamhet.

Enligt 1 kap. 4 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag
kan ett handelsbolag men inte ett enkelt bolag förvärva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter. På beskattningsområdet gäller att enkla bolag inte
taxeras för inkomst. Denna beskattas i stället hos delägarna efter vars och
ens andel av inkomsten.

Enligt Lagrådets mening ter sig en regel av innebörd att skattemyndig-
heten utan närmare kriterier kan besluta om att skattskyldigheten skall
åvila någon arman än enligt lagens huvudregel som främmande för skat-
tesystemet. Det kan även diskuteras hur den förhåller sig till 8 kap. 3 §
regeringsformen. Vid lagrådsföredragningen har upplysts att bestämmel-
sen numera knappast tillämpas. Lagrådet anser mot den angivna bak-
grunden att det bör övervägas att utmönstra bestämmelsen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om överlastavgift

I lagrådsremissen föreslås att vissa laghänvisningar utmönstras ur 10 §.
Under lagrådsföredragningen har regeringskansliet anmält att hänvis-
ningarna alltjämt behövs och att den föreslagna lagändringen därför inte
bör göras. Med hänsyn till det anförda avstår Lagrådet från att yttra sig
om lagförslaget.

Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på spel

Förslaget aktualiserar samma frågor som tagits upp under förslaget till
lag om ändring i lagen om skatt på annonser och reklam. Lagrådet hänvi-
sar till vad som där anförts.

Förslaget till lag om ändring i lagen om tobaksskatt

I en ny 9 b § föreslås att skattskyldighet enligt 9 § första stycket 7 inte
skall föreligga för varor som förvärvats skattefritt enligt 31 e § och som
förstörts genom olyckshändelse eller force majeure. Bestämmelsen tar
sikte på den skattefria provianteringen för fartyg och flygplan i EU-intem
trafik. Denna omfattar varor som förbrukas ombord. Enligt 9 § första
stycket 7 föreligger emellertid skattskyldighet för den som använder va-
ror som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsätt-
ning för skattefriheten. Syftet med remissförslaget är att skattskyldighet
inte skall inträda om varor som provianterats skattefritt förstörs genom
olyckshändelse eller force majeure.

Till grund för de nuvarande reglerna låg överväganden i prop.
1998/99:86, vari bl.a. anfördes följande. Enligt det s.k. cirkulations-
direktivet skall skatt inte tas ut i det fallet att varor som omfattas av sus-
pensionsordningen förstörs genom olyckshändelse eller force majeure.
Något motsvarande undantag för varor som lämnat suspensionsordning-

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 8

185

en, dvs. släppts för konsumtion, finns inte. Varor som en tillståndshavare
köper utan skatt är att betrakta som släppta för konsumtion och har alltså
lämnat suspensionsordningen, trots att skatt inte tagits ut. Mot den angiv-
na bakgrunden ansåg regeringen att något undantag för varor som för-
störts genom olyckshändelse eller force majeure inte kunde göras i före-
varande fall.

I lagrådsremissen framhålls nu att artikel 23.5 i cirkulationsdirektivet
ger möjlighet för medlemsstaterna att ha nationella regler om proviante-
ring av fartyg och luftfartyg. I remissen dras slutsatsen att cirkulationsdi-
rektivets regler om varor som förstörts genom olyckshändelse eller force
majeure inte gäller i fråga om proviantering.

I den angivna artikel 23.5 anges följande. Till dess att rådet enhälligt
på kommissionens förslag har infört gemenskapsbestämmelser om turne-
ring för fartyg och luftfartyg far medlemsstaterna bibehålla sina natio-
nella bestämmelser i detta ämne.

Lagrådet konstaterar att den aktuella direktivbestämmelsen talar om att
”bibehålla sina nationella bestämmelser”. Det synes tveksamt om denna
formulering kan tolkas så att den också tillåter införande av helt nya na-
tionella bestämmelser. Den omständigheten att andra medlemsstater har
andra regler än Sverige kan knappast tas till intäkt för att medlemsstater-
na fritt kan bestämma hur varor som provianterats skattefritt och som
förstörts genom olyckshändelse eller force majeure skall hanteras skatte -
mässigt. Enligt Lagrådets mening bör därför frågan om de rättsliga möj-
ligheterna att nu göra ett undantag av den föreslagna innebörden övervä-
gas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Förslaget till lag om ändring i lagen om alkoholskatt

Den föreslagna nya 8 b § ger upphov till samma frågeställningar som
tagits upp under förslaget till lag om ändring i lagen om tobaksskatt. Lag-
rådet hänvisar till vad som där anförs.

Förslaget till lag om ändring i lagen om beskattning av viss
privatinförsel

I det föreslagna tredje stycket i 17 § föreskrivs att beslut som meddelats
av Tullverket enligt denna lag får överklagas av Riksskatteverket. De
beslut som avses torde vara de som meddelas enligt 4 § andra stycket och
som Tullverket fattar ”för beskattningsmyndighetens räkning”. Det synes
oklart om Tullverket meddelar sådana beslut i beskattningsmyndighetens
ställe och i eget namn eller som ”företrädare” för Riksskatteverket. I det
senare fallet förefaller det oegentligt att Riksskatteverket skall fa över-
klaga besluten. Lagrådet förordar att frågan övervägs ytterligare.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 8

186

Förslaget till lag om ändring i lagen om vägavgift för vissa
tunga fordon

Beträffande 23 § föreslås att ”ecu” skall bytas mot ”euro”. Med hänsyn
till att det är ecu som anges i de avtalsartiklar som nämns i första stycket
synes utbytet vara mindre lämpligt. Att ecu ersatts av euro framgår av
EG-rättsliga regler, varför lagändringen inte är nödvändig. Vid lagrådsfö-
redragningen har upplysts att det nuvarande avtalet skall ersättas av ett
nytt. Lagrådet förordar att ändringen i 23 § utgår. I så fall behöver inte
heller rubriken närmast före paragrafen ändras på grund av att ”ecu” fö-
rekommer också där.

Förslaget till lag om ändring i lagen om förhandsbesked i
skattefrågor

I 1 § föreslås den ändringen att Riksskatteverkets möjlighet att ansöka om
förhandsbesked tas bort såvitt gäller de skatter som avses i 1 kap. 1 §
första stycket 1 LPP. Förslaget är en följd av att punktskattefrågoma och
vissa mervärdesskatteffågor organisatoriskt förs till Riksskatteverket. I
remissen anförs (avsnitt 7.6) att det då i de flesta fall inte längre finns
något ursprungligt beslut av en skattemyndighet, och att det inte heller
längre torde finnas något behov för verket att begära förhandsbesked i
syfte att uppnå en enhetlig rättstillämpning eller lagtolkning.

Möjligheten för Riksskatteverket att begära förhandsbesked infördes
1998. Syftet med reformen vara att skapa förutsättningar för snabbare
besked i skattefrågor av allmänt prejudikatintresse. Enligt Lagrådets me-
ning är det svårt att se varför behovet av prejudikat skulle minska som
resultat av organisatoriska förändringar inom skatteförvaltningen. Om
olika meningar råder mellan en enskild och Riksskatteverket i en beskatt-
ningsfråga synes i sak samma situation föreligga som om en skattemyn-
dighet först tagit ställning till den enskildes yrkande. Behovet av för-
handsbesked från Skatterättsnämnden och eventuellt Regeringsrätten sy-
nes främst sammanhänga med svårigheten att bedöma den aktuella fråge-
ställningen och inte med vilken myndighet som är beskattningsmyndig-
het. Lagrådet ställer sig därför tveksamt till om den aktuella organisa-
tionsförändringen motiverar att Riksskatteverkets möjlighet att begära
förhandsbesked tas bort. Skulle denna kvarstå bör emellertid en ändring
göras i 6 §, med hänsyn till att punkt 2 i nämnda paragraf förutsätter att
skattemyndigheten fattat ett beslut som gått den enskilde emot. Lagrådet
förordar att frågan övervägs ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Ställningstagandet till frågan om Riksskatteverkets möjlighet att begära
förhandsbesked berör även förslaget till ändring i 10 § samt förslaget till
ändring i 5 kap. 5 § LPP.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 8

187

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-24

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet
Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 16 mars 2000 (Finansdepartementet) har re-
geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om änd-
ring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet
Susanne Åkerfeldt.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Lagrådet förordar att i 11 kap. 12 § andra stycket tas in en föreskrift om
återkallelse av medgivandet. Enligt Lagrådets mening bör stycket ges
följande lydelse:

”Ansökan om återbetalning skall omfatta perioden den 1 juli - den 30 juni
(årsperiod). Om sökanden beräknas förbruka elektrisk kraft i större om-
fattning, far dock beskattningsmyndigheten medge att ansökan görs per
kalenderkvartal. Ett sådant beslut far återkallas om sökanden begär det
eller förutsättningar för medgivande inte finns.”

Prop. 1999/2000:105

Bilaga 8

188

F inansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky,
Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Prop. 1999/2000:105

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:105 Vissa punktskattefrågor.

189

Rättsdatablad

Prop. 1999/2000:105

Författningsrubrik

Bestämmelser som Celexnummer för bak-
inför, ändrar, upp- omliggande EG-regler

häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande

Lag om ändring i for-
donsskattelagen

398L0069

190

Eländers Gotab 59972, Stockholm 2000

Regeringens proposition1999/2000:105

Vissa punktskattefrågor

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

Lagtext

2.1 Förslag till lag om skatt på termisk effekt i kärn-kraftsreaktorer

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) ompunktskatter och prisregleringsavgifter

1 kap.

3 kap.

6a§10

5 kap.

i15

Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen(1970:624)

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) omskatt på annonser och reklam

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:820) om Prop. 1999/2000:105skatt på spel

2.6 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen Prop. 1999/2000:105

(1980:343)

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) omskatt på gödselmedel

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om Prop. 1999/2000:105avräkning vid återbetalning av skatter och avgi fiter

Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen(1988:327)

2.10 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen(1990:137)

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) omskatt på ränta på skogskontomedel m.m.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) omsärskild inkomstskatt för utomlands bosatta artisterm.fl.

2.13 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen(1994:200)

5 kap.

12

20 kap.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om Prop. 1999/2000:105frihet från skatt vid import, m.m.

2 kap.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) omtobaksskatt

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) omalkoholskatt

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) ombeskattning av viss privatinförsel

2.18 Förslag till lag om ändring i alkohollagen(1994:1738)

8 kap.

12 kap.

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om Prop. 1999/2000:105skatt på energi

7 kap.

11 kap.

12 kap.

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) ommervärdesskattekonton för kommuner och landsting

2.21 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen(1997:483)

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) omvägavgift for vissa tunga fordon

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om Prop. 1999/2000:105förhandsbesked i skattefrågor

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) ompunktskattekontroll m.m. av alkoholvaror, tobak s-varor och mineraloljeprodukter

4 kap.

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) omexportbutiker

2.26 Förslag till lag om upphävande av vissa lagar omlagerskatt på bränslen

2.27 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:40) Prop. 1999/2000:105om tillfällig kompensation för viss energiskatt

Ärendet och dess beredning

4 Justeringar i regelsystemet för exportbutiker

5 Skattefrihet för proviantvaror som förstörtsgenom olyckshändelse eller force majeure

6 Omläggning till effektskatt

6.1 Skattebasen

6.2 Vem som skall vara skattskyldig

6.3 Skattenivå

6.4 Betalning av effektskatten

6.5 Skattebefrielse vid onormala driftsstopp

6.6 Offentlig-finansiella effekter

Punktskatteverksamhetens organisatoriskainplacering

7.1 Bakgrund

7.2 Omprövning och överklagande

Överprövning av beslut

7.4 Besvärsordningen vid vissa punktskattebeslut

7.5 Punktskatterevision

7.6

Förhandsbesked

Trafikbeskattning

Skattelättnad för bilar i miljöklass 1

8.2 Vägavgiftens storlek samt nedsättning och återbeta 1-ning av vägavgift

8.3 Offentlig-finansiella effekter

Omläggning av jordbrukets energibeskatt- ProP-1999/2000:105ning

Begreppet jordbruksnäringen m.m.

9.2 Skattelättnaderna på bränslen

9.3 Skattelättnaderna på el

9.4 Ikraftträdande m.m.

9.5 Offentlig-finansiella effekter

10 Offentlig-finansiella effekter

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om skatt på termisk effekt i kärn-kraftsreaktorer

Regeringens proposition
1999/2000:105

2.1 Förslag till lag om skatt på termisk effekt i kärn-
kraftsreaktorer

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter

6a§¹⁰

i¹⁵

Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:820) om Prop. 1999/2000:105
skatt på spel

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om Prop. 1999/2000:105
avräkning vid återbetalning av skatter och avgi fiter

Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

2.10 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen
(1990:137)

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.

2.13 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om Prop. 1999/2000:105
frihet från skatt vid import, m.m.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel

2.18 Förslag till lag om ändring i alkohollagen
(1994:1738)

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om Prop. 1999/2000:105
skatt på energi

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting

2.21 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift for vissa tunga fordon

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om Prop. 1999/2000:105
förhandsbesked i skattefrågor

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll m.m. av alkoholvaror, tobak s-
varor och mineraloljeprodukter

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om
exportbutiker

2.26 Förslag till lag om upphävande av vissa lagar om
lagerskatt på bränslen

2.27 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:40) Prop. 1999/2000:105
om tillfällig kompensation för viss energiskatt

5 Skattefrihet för proviantvaror som förstörts
genom olyckshändelse eller force majeure

Punktskatteverksamhetens organisatoriska
inplacering

8.2 Vägavgiftens storlek samt nedsättning och återbeta 1-
ning av vägavgift

Omläggning av jordbrukets energibeskatt- ^ProP-1999/2000:105
ning

11.1 Förslaget till lag om skatt på termisk effekt i kärn-
kraftsreaktorer

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

⁵J

11.3 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:820) om
skatt på spel

11.6 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)

11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om Prop. 1999/2000:105
skatt på gödselmedel

11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

⁴J

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.

11.12 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import

11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om Prop. 1999/2000:105
tobaksskatt

11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

11.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel

11.17 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen
(1994:1738)

11.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi

11.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting

11.20 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

11.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon

11.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189) om
förhandsbesked i skattefrågor

³J

Lagförslagen i promemorian Justeringar i regelsyste-
met för exportbutiker

Förteckning över remissinstanser beträffande prome- ^ProP-¹999/2000:105
morian Justeringar i regelsystemet för exportbutiker

Förteckning över remissinstanser beträffande prome-
morian Skattefrihet för provianterade varor som för-
störts genom olyckshändelse eller force majeure

Lagförslaget i promemorian Skatt på termisk effekt
vid kärnkraftsreaktorer

Förslag till lag om skatt på termisk effekt vid kämkraftsreakto-
rer

1 Förslag till lag om skatt på termisk effekt i kämkraftsre-
aktorer

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om Prop. 1999/2000:105
frihet från skatt vid import, m.m. Bilaga 6

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt