Regeringens proposition
1999/2000:100

2000 års ekonomiska vårproposition

Förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak,
ändrade anslag för budgetåret 2000, skattefrågor, kommunernas
ekonomi m.m.

Regeringens proposition
1999/2000:100

2000 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 mars 2000

Göran Persson

Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politiken. Regeringen
föreslår ett utgiftstak för staten på 847 miljarder kronor 2003 samt ett mål för
det finansiella sparandet
i offentlig sektor på 2,0 procent av BNP 2003. Regeringen aviserar inom ramen
för budgetmålen en
politik för jämlikhet och utveckling. Regeringen redovisar även en bedömning av
kommunsektorns
ekonomiska utveckling m.m. samt lämnar förslag till tilläggsbudget för år 2000.

Innehållsförteckning

1 Finansplan 15
1.1 En politik för utveckling och jämlikhet 16
1.2 Det ekonomiska läget 19
1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling 19
1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling 19
1.2.3 Sysselsättning och arbetslöshet 21
1.2.4 Kalkyler till och med 2003 21
1.3 Den ekonomiska politiken 22
1.3.1 Sunda offentliga finanser 22
1.3.2 Stabila priser 24
1.3.3 Lönebildning 25
1.4 Full sysselsättning 26
1.4.1 En offensiv för tillväxt och rättvisa 26
1.4.2 Europasamarbetet 29
1.4.3 Hela Sverige skall växa 30
1.4.4 Livslångt lärande för tillväxt och jämlikhet 31
1.4.5 Ett ekologiskt hållbart Sverige 31
1.5 Rättvisa skatter för god välfärd 33
1.5.1 Skola, vård och omsorg 33
1.5.2 Trygghet mot brott 34
1.5.3 Rättvisa skatter 35
1.6 Lika möjligheter för alla 36
2 Förslag till riksdagsbeslut 41
3 Lagförslag 49
3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk 49
3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning
och kontroll av filmer och videogram 51
3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden 52
3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar
av dokument 53
3.5 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) 55
3.6 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 57
3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande
av inkomstskattelagen (1999:1229) 61
3.8 Förslag till lag om allmän fastighetstaxering av småhusenheter år
2003 62
3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och landsting 63
4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten 67
4.1 Budgetpolitiska mål 67
4.1.1 Utgiftstak för staten 68
4.1.2 Utgiftstak för offentlig sektor 69
4.1.3 Överskott i den offentliga sektorns finanser 70
4.2 Makroekonomiska förutsättningar 71
4.3 Politiska prioriteringar 73
4.4 Statsbudgetens utveckling 78
4.4.1 Statsbudgetens inkomster 78
4.4.2 Statsbudgetens utgifter 79
4.4.3 Statsbudgetens saldo, statens finansiella sparande och
statsskulden 86
4.5 Kommunsektorns finanser 89
4.6 Ålderspensionssystemet 90
4.7 Den offentliga sektorns finanser 92
5 Uppföljning av 1999, prognos och tilläggsbudget för 2000 97
5.1 Inledning 97
5.2 Statsbudgetens preliminära utfall 1999 97
5.2.1 Budgetsaldo 1999 97
5.2.2 Takbegränsade utgifter 1999 98
5.2.3 Statsbudgetens preliminära utgifter 1999 98
5.3 Utgiftsprognos för 2000 103
5.3.1 Utgiftsbegränsande åtgärder 2000 104
5.3.2 Utgiftsprognoser per utgiftsområde 104
5.4 Förslag till tilläggsbudget 108
5.4.1 Teknisk justering av vissa anslag 108
5.4.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 108
5.4.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 109
5.4.4 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd 110
5.4.5 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 111
5.4.6 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan 112
5.4.7 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 112
5.4.8 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 114
5.4.9 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp 117
5.4.10 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 117
5.4.11 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 117
5.4.12 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 118
5.4.13 Utgiftsområde 15 Studiestöd 120
5.4.14 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 121
5.4.15 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 122
5.4.16 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande 123
5.4.17 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling 124
5.4.18 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 126
5.4.19 Utgiftsområde 21 Energi 126
5.4.20 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 127
5.4.21 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar 137
5.4.22 Utgiftsområde 24 Näringsliv 138
5.4.23 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner och landsting 141
6 Inkomster 145
6.1 Inledning 145
6.1.1 Antaganden om den makroekonomiska utvecklingen m.m. 146
6.1.2 Regeländringar 146
6.2 Offentliga sektorns skatter periodiserad redovisning 147
6.2.1 Inkomstskatt hushåll 147
6.2.2 Inkomstskatt företag 150
6.2.3 Övriga inkomstskatter 151
6.2.4 Socialavgifter och allmän pensionsavgift 151
6.2.5 Egendomsskatter 152
6.2.6 Skatt på varor och tjänster 153
6.2.7 Restförda skatter m.m. 156
6.3 Offentliga sektorns inkomster enligt nationalräkenskaperna 156
6.4 Statsbudgetens inkomster kassamässig redovisning 157
6.4.1 Skatter 157
6.4.2 Övriga inkomster 159
6.5 Kommunernas skatter 161
6.6 Uppföljning av statsbudgetens inkomster 1999 162
6.7 Skattekvoten 163
7 Utgiftsramar åren 2001 2003 167
7.1 Utgifternas fördelning på utgiftsområden 167
7.2 De takbegränsade utgifternas förändring jämfört med
budgetpropositionen för 2000 169
7.3 Budgeteringsmarginalen och utnyttjande av saldoutrymme 171
7.4 Beskrivning av utgiftsområden 172
8 Skattefrågor 197
8.1 Inledning 197
8.2 Skattepolitiska prioriteringar 197
8.2.1 Inför budgetpropositionen aktuella åtgärder 198
8.2.2 Internationaliseringens betydelse för svenska skattebaser och
framtida skattestruktur 199
8.3 Företags- och kapitalskattefrågor 199
8.3.1 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor och resor i
näringsverksamhet 200
8.3.1.1 Gällande rätt 200
8.3.1.2 Överväganden och förslag 202
8.3.2 Det utvidgade reparationsbegreppet 204
8.3.3 Ökade möjligheter till kvittning av kapitalförluster på
marknadsnoterade delägarrätter 206
8.4 Allmän fastighetstaxering av småhus 208
8.5 Förslag i särpropositioner m.m. 208
8.6 Effekter på de offentliga finanserna 209
9 Kommunsektorn 213
9.1 Allmänna utgångspunkter 213
9.2 Utvecklingen i kommuner och landsting de senaste åren 214
9.2.1 Kommunsektorns finansiella utveckling 215
9.2.2 Den ekonomiska resultat-utvecklingen 216
9.2.3 De kommunala verksamheterna 217
9.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i kommuner och landsting fram till
år 1999 219
9.2.5 Kommuner och landsting med ekonomiska problem 220
9.3 Förutsättningar för kommuner och landsting under de närmaste
åren 222
9.3.1 Utvecklingen de närmaste åren i enskilda kommuner och
landsting 222
9.3.2 Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn 223
9.3.3 Utvecklingen på längre sikt 223
9.3.4 Sammanfattande bedömning 224
9.4 Satsningar på kommuner och landsting 225
9.4.1 Höjda statsbidrag 225
9.4.2 Förlängning av det åldersbaserade bidraget till kommuner 226
9.4.3 Kommunkontosystemet 226
9.4.4 Utjämning för kostnader för verksamhet enligt LSS 228
9.4.5 Förändringar i det kommunala utjämningssystemet 228
9.4.6 Särskilda insatser i vissa kommuner och landsting 229
9.4.7 Beräkning av ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner år 2001 230
9.5 Utvecklad uppföljning av kommuner och landsting 231
10 Revision av EU-medel 235
10.1 Bakgrund 235
10.2 Uppföljning av ansvarsfrihetsprövningen för genomförandet
av budgeten för 1997 236
10.3 Utgångspunkter för Sveriges agerande rörande revisionsrättens
iakttagelser 236
10.4 Iakttagelser i rapporterna för 1998 presenterade under 1999 samt
svenskt agerande i rådet 236
10.5 Bedömning av iakttagelser som rör Sverige i årsrapporten 238

Bilagor
Bilaga 1 Svensk ekonomi
Bilaga 2 Avstämning av målet om en halverad arbetslöshet
till år 2000
Bilaga 3 Fördelningspolitisk redogörelse
Bilaga 4 Redovisning av skatteavvikelser

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000

Tabellförteckning

1.1 Föreslagna utgifts- och skatteförändringar i förhållande till
budgetpropositionen, netto 18
1.2 Försörjningsbalans 1999 2001 20
1.3 Nyckeltal 1999 2001 20
1.4 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling 21
1.5 Tre kalkyler för BNP åren 2001 2003 22
1.6 Offentliga finanser 1994 2001 22
1.7 Gröna nyckeltal 32
1.8 Ökade resurser till skola, vård och omsorg i förhållande till 1996 års nivå
34
2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya
anslag för budgetåret 2000 44
4.1 Budgetpolitiska mål 68
4.2 Ökat EU-återflöde sedan 1999 års ekonomiska vårproposition 68
4.3 Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten 69
4.4 Utgiftstak för staten 69
4.5 Utgiftstak för offentlig sektor 70
4.6 BNP-tillväxt 71
4.7 Makroekonomiska förutsättningar 72
4.8 Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar 2001 2003 74
4.8 (fortsättning) Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar 75
4.9 Statsbudgetens inkomster 1999 2003 79
4.10 Statsbudgetens utgifter 1999-2003 80
4.11 Takbegränsade utgifter 1999-2003 80
4.12 Förändring i fasta priser för takbegränsade utgifter 1999 2003 81
4.13 Utgifter som omfattas av utgiftstaket för staten 1999 2003 84
4.14 Kassamässiga statsskuldsräntor 85
4.15 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor 86
4.16 Statsbudgetens saldo och statsskulden 87
4.17 Statsbudgetens saldo samt justering för större engångseffekter 88
4.18 Statsbudgetens saldo och statens finansiella sparande 89
4.19 Kommunsektorns finanser 1999-2003 90
4.20 Ålderspensionssystemet 91
4.21 Den offentliga sektorns finanser 1999 2003 93
5.1 Statsbudgetens preliminära utfall 1999 98
5.2 Takbegränsade utgifter 1999 98
5.3 Minskning av anslagsbehållningar 19991 101
5.4 Statsbudgetens utgifter 1999 102
5.5 Statsbudgetens saldo 2000 103
5.6 Takbegränsade utgifter 2000 103
5.7 Begränsningsbelopp 2000 104
5.8 Prognos för takbegränsade utgifter 2000 107
6.1 Offentliga sektorns periodiserade skatter, offentliga sektorns inkomster
enligt NR och statsbudgetens inkomster 145
6.2 Antaganden och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2000
146
6.3 Bruttoeffekter av regeländringar 147
6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter 1998 2003 148
6.5 Genomsnittlig statslåneränta 151
6.6 Prisutveckling på småhus 152
6.7 Fastighetsskatt fördelat på fastighetstyp 153
6.8 Skatt på energi 155
6.9 Periodiserade skatter och skatter enligt NR 157
6.10 Offentliga sektorns totala inkomster 157
6.11 Statsbudgetens skatter 158
6.12 Betalningsförskjutningar fördelade på sektorer 158
6.13 Statsbudgetens inkomster 1999 2003 159
6.14 Skattepliktiga transfereringars inverkan på skattekvoten 163
6.15 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR) och periodiserad skattekvot
163
7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden 2001 2003 168
7.2 Förändring av takbegränsade utgifter mellan budgetpropositionen för 2000
och 2000 års ekonomiska vårproposition till följd av utgiftsreformer m.m.
169
7.3 Saldoutrymme och budgeteringsmarginal 2001 2003. 172
8.1 Skattebaser och skatteintäkter för småhus och hyreshus åren 2000-2001.
198
8.2 Budgeteffekter av i vårpropositionen presenterade skatteförslag m.m.
210
9.1 Kommunsektorns finanser 1995-1999 215
9.2 Kommunernas resultaträkning 1995 1999 216
9.3 Landstingens resultaträkning 1995 1999 216
9.4 Förändring av kommunernas nettokostnader 1996-1998 för olika
verksamheter 217
9.5 Förändring av landstingens nettokostnader 1996-1998 för olika
verksamheter 217
9.6 Antalet hel- och deltidsanställda/anställningar i kommuner och
landsting 1993-1999 (exkl. timanställda) 219
9.7 Resultatutveckling i kommuner och landsting 1999-2002 222
9.8 Kommunsektorns finanser 1999-2003 223
9.9 Höjda statsbidrag till kommuner och landsting 1997-2003 226
9.10 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 2001-2003 231

Diagramförteckning

1.1 Det statliga utgiftstaket 23
1.2 KPI och UND1X 1994 februari 2000 24
1.3 Ränteskillnad mot Tyskland, tioårig statsobligation 25
1.4 Försörjningsbörda. Antal försörjda med sociala ersättningar och bidrag
i procent av antalet förvärvsarbetande 1977 1998 37
1.5 Förändring i disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda, till följd
av
förbättrade pensionstillskott och bostadsbidrag till pensionärer samt
maxtaxa inom barnomsorgen 38
1.6 Förändring i disponibel inkomst för män och kvinnor 38
4.1 Statsbudgetens saldo 1989-20031 78
4.2 Realekonomiskt fördelade takbegränsade utgifter 1999 81
4.3 Statsskuldsräntor som andel av BNP 1980 2003 85
4.4 Statsskuldsräntor som andel av stats- budgetens utgifter 1999 2003 85
4.5 Statsskuldens utveckling 1980 2003 89
6.1 Realisationsvinster 1987-2003 149
6.2 Årlig förändring av inkomstskatten 150
6.3 Mervärdesskatt uppdelad efter användning 154
6.4 Mervärdesskatt och konsumtionsutgifter i löpande priser, procentuell årlig
förändring 154
6.5 Energiskatt 155
6.6 Kommunernas och landstingens skatter 161
7.1 Större förändringar av utgiftsområdesramar åren 2001 och 2002 jämfört
med budgetpropositionen för 2000 173
9.1 Genomsnittlig skattesats i kommuner och landsting 1980-2000 216
9.2 Antal anställda i kommuner och landsting 1995-1999 per kvartal 220
9.3 Spridning av ekonomiskt resultat som andel av nettokostnaderna 2000 222

1
Finansplan

1 Finansplan

Sverige står starkt i början av det nya seklet. I
den globala, informationsintensiva ekonomin har
Sverige lyckats skapa en världsledande position
inom ett antal strategiskt viktiga områden.
Tillväxten är hög, sysselsättningen stiger,
arbetslösheten minskar och priserna är stabila.
Teknisk spetskompetens och bred delaktighet
har gjort att den svenska tillväxten kan komma
att utvecklas starkare än vad som tidigare har
bedömts som möjligt utan att obalanser uppstår.
Den politiska inriktning som bidragit till dessa
framgångar ligger fast. Sverige skall fortsätta att
vara ett land där jämlikhet och jämställdhet är
drivkrafter för utvecklingen. Regeringens politik
syftar till att Sverige skall vara fortsatt starkt,
såväl ekonomiskt, ekologiskt som socialt.
På en stabil ekonomisk grund vill regeringen
fortsätta att modernisera och utveckla Sverige:
1. Sverige skall vara ett land med full
sysselsättning, hög tillväxt och god välfärd.
Grunden för detta är sunda offentliga
finanser och stabila priser.
2. Sverige skall vara ett jämlikt och jämställt
land. Varje människa måste få möjlighet att
använda sin förmåga och vilja till
delaktighet. Därför skall all diskriminering
bekämpas. Lika möjligheter skall gälla för
alla oavsett kön, etnisk eller kulturell
bakgrund.
3. Sverige skall vara ett land där alla barn och
ungdomar får en bra uppväxt. Ingen skall
tvingas att avstå från att bilda familj och
skaffa barn på grund av ekonomisk
osäkerhet.
4. Sverige skall vara ett land som tar tillvara
alla sina resurser. Alla skall få del av den
goda utvecklingen. Hela Sverige skall leva.
5. Sverige skall vara en framstående kunskaps-
nation. Bredd och spets i kompetensen
kommer att avgöra vår framtida
konkurrenskraft. Sverige skall vara ett land
som präglas av företagsamhet och
innovationskraft. Ny teknik, nya kunskaper
och nya idéer är nödvändiga drivkrafter för
samhällets utveckling.
6. Sverige skall vara ett föregångsland i
omställningen till ekologisk hållbarhet.
Dagens levnadsmönster får inte bli ett hot
mot morgondagens livsbetingelser.
7. Sverige skall vara ett land där medborgarna
känner trygghet och delaktighet i
förändringen. Den generella välfärden skall
utvecklas och förstärkas.
8. Sverige skall vara ett land med låg
brottslighet. Orsakerna till brott måste
åtgärdas samtidigt som brottsligheten
bekämpas med kraft.
9. Sverige skall vara ett land där medborgarnas
insyn, inflytande och aktiva deltagande i
samhället värnas och utvecklas. De
demokratiska grundvärderingarna och
folkstyret stärks när människor känner att
de kan påverka.
10. Sverige skall aktivt och engagerat delta i
samarbetet i EU. Sverige skall stå för
solidaritet och samarbete i världen. En
modern och aktiv politik skall främja
demokrati och mänskliga rättigheter och
förebygga och bekämpa svält, fattigdom
och krig.

För att dessa långsiktiga mål skall kunna uppnås
är det av stor vikt att den ekonomiska politiken
utformas så:
- att risken för överhettning motverkas
- att goda förutsättningar skapas för en uthållig
och stark tillväxt.
- att tillväxten kommer alla till del
- att utrymme skapas för att Sverige skall
kunna klara de utmaningar som den ökande
andelen äldre i ett längre perspektiv ställer
samhället inför.

Med de förslag som presenteras i denna
proposition läggs grunden för en politik som på
en och samma gång stärker rättvisan och
tillväxten, och bidrar till jämlikhet, jämställdhet,
utveckling och god miljö.

***
1.1 En politik för utveckling och
jämlikhet
Svensk ekonomi utvecklas väl. Tillväxten är hög.
Sysselsättningen stiger och arbetslösheten faller
samtidigt som inflationen är låg. De offentliga
finanserna uppvisar överskott, bytesbalansen
likaså. Den svenska ekonomiska utvecklingen
har inte sedan i slutet av 1960-talet varit så god
och balanserad.
Svensk ekonomi har sedan mitten av 1990-
talet genomgått stora förändringar.
Budgetsaneringen, låginflationspolitiken och
satsningar på utbildning och företagande samt
framväxten av en världsledande
telekommunikations- och IT-industri är några
förklaringar till att svensk ekonomi utvecklas väl.
Dessa faktorer lägger en god grund för en
fortsatt hög tillväxt.
Full sysselsättning är det övergripande målet.
Som ett delmål skall den öppna arbetslösheten
reduceras till 4 procent under året och andelen
reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år skall
stiga till minst 80 procent 2004.
Utgångspunkten för den ekonomiska
politiken är att sunda offentliga finanser och
stabila priser är en förutsättning för en uthålligt
hög tillväxt och ökad sysselsättning. Regeringen
har därför sedan 1994 arbetat med ambitiösa
budgetpolitiska mål. Samtliga mål har uppfyllts,
de flesta med bred marginal. Därmed kan stora
nedskärningar i nästa lågkonjunktur undvikas
samtidigt som dagens reformer görs uthålliga.
Det är under de goda åren som den offentliga
sektorns finansiella ställning skall konsolideras
och den offentliga skulden minskas. Därför skall
överskotten i den offentliga sektorn bevaras och
utgifterna hållas under kontroll. För detta talar
också stabiliseringspolitiska skäl. De beslutade
budgetpolitiska målen ligger sålunda fast och
skall uppnås.
Starka offentliga finanser är en förutsättning
för stabila välfärdssystem, så att alla skall få del av
välfärdens kärna skolan, vården och omsorgen.
Välfärden skall gå att lita på, också i dåliga tider.
En politik som både syftar till utveckling och
jämlikhet lägger grunden för välstånd och välfärd
för alla. Den fortsatt höga efterfrågan får inte
leda till ökad inflation. Effektiviteten måste
därför öka såväl på produkt-, tjänste- och
finansmarknaderna som på arbetsmarknaden.
Utmaningen för den ekonomiska politiken är
nu att säkerställa att den ekonomiska uppgången
blir långvarig och uthållig samt att den kommer
alla till del. Nyckeln ligger i att vårda den goda
ekonomin och fokusera på framtidens problem
och utmaningar. Svensk ekonomi skall klara en
lång period med hög tillväxt och tillväxten skall
vara ekologiskt uthållig.
En offensiv för tillväxt och rättvisa
Tillväxt och rättvisa står inte i konflikt med
varandra utan är varandras förutsättningar. En
stabil och uthållig tillväxt bygger på delaktighet
och att alla bidrar efter sin förmåga. Rättvisa
handlar om att ge alla samma möjlighet att
utvecklas och försörja sig samt att välfärden skall
omfatta hela befolkningen och fördelas efter
behov.
Regeringen föreslår därför en offensiv för
tillväxt och rättvisa för att Sverige åter skall
närma sig full sysselsättning.
Arbetslösheten skall pressas tillbaka.
Arbetslösheten skall betvingas. Ett brett åtgärds-
program presenteras för att arbetslösheten skall
kunna pressas ned till 4 procent under år 2000.
Bland förslagen kan nämnas att de
arbetsmarknadspolitiska programmen i än högre
grad riktas in mot de långtidsarbetslösa.
Sysselsättningen och arbetskraftsutbudet skall
öka
Den viktigaste vägen för att motverka risken för
att människor stängs ute från arbetsmarknaden
är åtgärder som höjer sysselsättningen. Arbete
har ett egenvärde och ger självkänsla. Ett brett
program presenteras innehållande bl.a. förslag
om maxtaxa inom barnomsorgen som minskar
marginaleffekterna och därmed främjar arbete
och utbildning. Dessutom skall aktiva åtgärder
genomföras för att sjukskrivna och
förtidspensionerade skall kunna återgå till
arbetslivet. Kunskapslyftet förlängs.
Möjligheterna att delta i arbetslivet skall öka för
alla
Människor med invandrarbakgrund har idag en
betydligt högre arbetslöshet och lägre
sysselsättning än övriga svenskar. Detta måste
ändras. Alla behövs på arbetsmarknaden. Ett
program för att öka sysselsättningen bland
invandrare presenteras. Vidare föreslås en
förlängning av storstadssatsningen.
Ökad rättvisa och trygghet
De sämst ställda pensionärernas ekonomi skall
förbättras. Regeringen föreslår därför att
bostadstillägget höjs och att den tillfälliga
höjningen av pensionstillskottet nu permanentas.
Vård, skola och omsorg prioriteras genom att
kommunsektorn inte behöver betala det
underskott på ca 4 miljarder kronor som
uppkommit i det kommunala momssystemet.
Därutöver tillförs kommunsektorn nu ytterligare
resurser för dessa områden i enlighet med
tidigare fattade beslut.
Allt fler upplever en ökad otrygghet i
vardagen. Regeringen föreslår därför ett kraftigt
resurstillskott för rättsväsendet. Även skatte-
och tullväsendet tillförs ökade resurser.
Tandvården tillförs nya resurser från 2002.
Regeringen återkommer med förslag om hur
dessa skall användas.
Barnen vår framtid
En bred familjepolitisk reform införs stegvis.
Barn till arbetslösa ges rätt till barnomsorg den 1
juli 2001. En maxtaxa i barnomsorgen införs
2002 och medel tillförs kommunerna för att
kvalitetssäkra denna verksamhet. Samtidigt
förlängs föräldraförsäkringen en månad. Inom
ramen för den förlängda föräldraförsäkringen
reserveras två månader för mamman respektive
pappan. Detta innebär att ytterligare en s.k.
pappa- och mammamånad införs i
föräldraförsäkringen Dessutom införs rätt till
barnomsorg för barn till föräldrar som är
föräldralediga med yngre syskon. Allmän
förskola för 4- och 5-åringar införs 2003.
Dessutom har regeringen tidigare aviserat
andra åtgärder som träder i kraft under nästa år.
Barnbidraget och studiebidraget höjs den 1
januari med ytterligare 100 kronor i månaden.
Flerbarnstilläggen höjs i motsvarande mån.
Studiestödssystemet reformeras och
studiebidragets andel av studiemedlen höjs
kraftigt.
Sammantaget uppgår tillskotten till
barnfamiljerna till ca 9 miljarder kronor 2003.
Till detta kommer ca 6 miljarder kronor för
studiemedelsreformen.
Ett ekologiskt hållbart Sverige
Den ekologiska omställningen av Sverige drivs
vidare. Utvecklingen av miljövänlig och
resurssnål livsstil och teknik stimuleras med
ekonomiska styrmedel och stöd till forskningen.
En strategi för en grön skatteväxling i
storleksordningen 30 miljarder kronor på tio år
utarbetas. Ett planeringsmål skall snarast
utarbetas för en utbyggnad av vindkraften.
Viktiga järnvägsinvesteringar tidigareläggs.
Utöver tidigare kraftiga ökningar föreslår
regeringen nu ytterligare förstärkningar av
anslagen för markinköp, biotopskydd,
marksanering, kalkning samt miljöforskning,
miljöövervakning och forskning inom
jordbruket. Regeringen föreslår dessutom att de
lokala investeringsprogrammen för att bygga om
Sverige i ekologisk riktning förlängs till 2003.
Internationell solidaritet
Regeringen har ambitionen att Sverige åter skall
uppnå enprocentsmålet för biståndet när de
statsfinansiella förutsättningarna för detta
föreligger. Nu föreslås att biståndet höjs med 1,6
miljarder kronor, från 0,74 procent av BNI 2002
till 0,81 procent 2003. Samarbetet med Central-
och Östeuropa förlängs.

Tabell 1.1 Föreslagna utgifts- och skatteförändringar i
förhållande till budgetpropositionen, netto
Miljoner kronor

2001
2002
2003
Offensiv för tillväxt och rättvisa
1 890
2 210
9 150
Storstadssatsningen

230
Integrationsåtgärder
100
100
100
Kunskapslyftet
-210
-210
4 930
Lönebidrag
120
240
240
A-politiska program m.m.
-780
-670
-470
Företagsskatteområdet
260
460
460
Arbetarskyddsverket
20
20
20
Läsfrämjande insatser
100
100

Utbyggnad av högskolan

500
Forskningsmedel

500
Studentbostäder
280
130

Anställn.stöd, långtidsarbetslösa
750
840
840
IT infrastruktur

200
Skatteavdrag för bredband
800
800
800
Regionalpolitik/försvarsomställn.
210
110
10
Infrastruktur

500
Övrigt
240
290
290
Ökad rättvisa och trygghet
2 350
3 020
3 420
Rättsväsendet
1 000
1 500
1 600
Skatteförvaltning och tull
160
160
160
Tandvård

200
500
Sämst ställda pensionärer
1 130
1 130
1 130
Änkepensioner
30
30
30
Övrigt
30

Barnen vår framtid
-1 550
2 000
1 500
Pappamånad

1 000
1 000
Maxtaxa m.m.
150
4 400
5 600
varav barn till arbetslösa
150
300
300
barn till föräldralediga

200
200
maxtaxa

3 400
3 400
kvalitetssäkring

500
500
allmän förskola

1 200
avgår finans. av maxtaxa m.m.
-1 700
-3 400
-5 100
Ett ekologiskt hållbart Sverige
610
610
2 580
Lokala investeringsprogrammet

900
Miljö och miljöövervakning
180
180
1 150
Barsebäck
340
340
340
Viltskador och biotopskydd
20
20
120
Ekologisk forskning
40
40
40
Skogsinköp
30
30
30
Internationell solidaritet
250
600
2 530
Bistånd

1 630
Samarbete central- och östeuropa

600
900
Internationella insatser
250

Övrigt
990
780
810
Vägstöd, CSN och länsstyrelserna
580
640
640
Demokrati och ordf.skap m.m
310
30
30
Övrigt
100
110
140
Summa
4 520
9 220
19 980
varav utgiftsökningar
1 400
5 700
16 470
varav inkomstminskningar
3 120
3 520
3 510
Arbetstiden
Arbetstidsfrågan rymmer viktiga
välfärdspolitiska val. Arbetstidsförkortning
diskuteras i samhällsdebatten som ett medel för
att minska risken för utbrändhet och ge
utrymme för ett liv som inte enbart kretsar kring
arbetet. Efter flera år med en ökad
medelarbetstid per sysselsatt finns det hos många
en önskan att öka utrymmet för livet vid sidan av
arbetslivet.
Värdet av en arbetstidsförkortning måste dock
alltid vägas mot behovet av andra reformer och
hänsyn måste tas till kostnaderna. Kortar vi
arbetstiden tar vi ut framtida tillväxt i form av
mer fri tid istället för i ökad privat och offentligt
konsumtion. De långsiktiga konsekvenserna av
en arbetstidsförkortning för den offentliga
verksamheten måste särskilt beaktas.
Regeringskansliets arbetsgrupp för
arbetstidsfrågor har haft i uppdrag att bedöma
förutsättningarna för och konsekvenserna av
olika arbetstidsförändringar. Analyserna har
avsett både ekonomiska aspekter och
välfärdseffekter. Rapporten "Kortare arbetstid
för och emot" är nu ute på en bred remiss. Syftet
är att stimulera till debatt och bidra med
underlag till politiska bedömningar av på vilket
sätt - avtal eller lagstiftning som ett första steg
till en arbetstidsförkortning kan tas. Regeringen
avser att återkomma till denna fråga i samband
med höstens budgetproposition.
Tid för demokrati
Demokratin skall utvecklas och folkstyret
stärkas. Det sjunkande valdeltagandet är en
allvarlig varningssignal. Utanförskapet och de
växande klyftorna i samhället är ett hot mot
demokratin. Regeringen avser därför att initiera
ett långsiktigt utvecklingsarbete för folkstyret.
För detta ändamål inrättas en särskild
Demokratidelegation och resurser anvisas.
Sverige skall präglas av samarbete
Regeringen avser att under mandatperioden
försöka skapa största möjliga uppslutning för en
politik för full sysselsättning. Arbetsmarknadens
parter har en viktig roll i detta sammanhang. Den
ekonomiska vårpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, vänsterpartiet
och miljöpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för
den ekonomiska politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2000 och de nu
föreslagna skatteförändringarna.
Samarbetet berör fem områden ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö
och innefattar både konkreta förslag och
åtaganden inför framtiden. Genom detta
samarbete bekräftas att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är
inriktad på full sysselsättning, ett offentligt
överskott om 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel och prisstabilitet.
Politiken syftar vidare till jämlikhet, jämställdhet
och ekologisk hållbarhet.
1.2 Det ekonomiska läget
Den ökade inhemska efterfrågan och den
internationella konjunkturen bidrar till att
svensk ekonomi utvecklas väl. Tillväxten i svensk
ekonomi beräknas bli 3,8 procent i år och 2,9
procent nästa år.
1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling
Utsikterna för världsekonomin är goda. Fortsatt
låg inflation och låga räntor bidrar till ökad
tillväxt i stora delar av världen. Den globala
ekonomiska tillväxten väntas både i år och nästa
år vara runt 4 procent.
Tillväxten i EU förutses stiga från drygt 2
procent 1999 till ca 3 procent både i år och nästa
år. Exporten ökar samtidigt som den inhemska
efterfrågan inom EU är stark. Utvecklingen
understödjs av låga räntor och svag växelkurs,
stigande sysselsättning och ökad
framtidsoptimism såväl hos företag som hushåll.
Utvecklingen i Förenta staterna fortsätter att
överraska positivt. Den nuvarande
högkonjunkturen har pågått i nio år. Högre
räntor och en mer dämpad aktieprisutveckling
väntas dock bidra till en gradvis avmattning.
BNP-tillväxten bedöms avta från 4,2 procent
1999 till 3,8 procent i år och 2,7 procent nästa år.
Utsikterna för den japanska ekonomin är
fortsatt osäkra. Ännu syns inga tecken på en
varaktig återhämtning. Den inhemska efterfrågan
är svag till följd av fortsatt lågt förtroende såväl
bland hushåll som företag. Strukturella reformer
är en nödvändig förutsättning för en bättre
ekonomisk utveckling. Det kan även vara
motiverat att pröva om penningpolitiken kan ge
ytterligare bidrag till en återhämtning.
1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling
Svensk ekonomi växer. Under 1998 ökade BNP
med 3 procent och förra året var tillväxten
närmare 4 procent. Den öppna arbetslösheten
har fallit från 8 procent 1997 till ca 5,5 procent i
början av innevarande år. Samtidigt har
inflationen förblivit låg och reallöneökningarna
varit betydande.
Förutsättningarna är gynnsamma för en
fortsatt god tillväxt. Överskotten i den offentliga
sektorn är stabila och de takbegränsade
utgifterna ryms under utgiftstaken. Sverige är ett
föregångsland på flera områden, bland annat
inom telekommunikation och
informationsteknologi. Den allt starkare tilltron
till Sverige och svensk ekonomi tar sitt uttryck
bl.a. i de i förhållande till omvärlden allt lägre
räntorna.
De senaste årens tillväxt beror i huvudsak på
stigande inhemsk efterfrågan. Reallönerna har
ökat som en följd av den låga inflationen i
kombination med måttliga nominella
löneökningar. Dessutom har de låga räntorna
bidragit till ökande investeringar samt stigande
tillgångs- och fastighetspriser. Hushållens
förmögenhet har ökat ytterligare.
Utvecklingen på arbetsmarknaden har ökat
hushållens tilltro till såväl den egna som Sveriges
ekonomi. Hushållen har åter börjat våga låna
pengar. Sett över en längre period är dock
hushållens skuldsättning fortfarande låg. Detta
gäller framför allt i jämförelse med senare delen
av 1980-talet. Därmed finns det förutsättningar
för en fortsatt stabil ökning av hushållens
konsumtion.

Tabell 1.2 Försörjningsbalans 1999 2001

Mdkr
Procentuell

volymförändring

1999
2000
2001
Hushållens konsumtionsutgifter2
997
4,0
2,7
Offentliga konsumtionsutgifter2
533
1,2
0,6
Statliga
154
1,0
0,5
Kommunala2
378
1,3
0,7
Fasta bruttoinvesteringar
327
5,0
5,4
Näringsliv exkl. bostäder
246
5,4
5,1
Bostäder
32
10,5
11,1
Myndigheter
49
-0,4
3,0
Lagerbidrag 1
6
0,0
0,0
Export
863
7,6
6,9
Import
754
7,2
6,8
BNP
1972
3,8
2,9
1 Bidrag till BNP-tillväxten
2 I denna tabell har effekten av kyrkans avskiljande från staten ej beaktats.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Utsikterna för svensk exportindustri har
förbättrats under det senaste halvåret.
Huvudorsakerna är den starkare efterfrågan i
EU-området och en fortsatt stark utveckling i
Förenta staterna. Under hösten har
orderingången ökat och tillförsikten bland
företagen stärkts. Särskilt tydligt är detta i bas-
och verkstadsindustrierna vilket väntas medföra
en bredare exportuppgång framöver. Även i de
inhemska sektorerna ökar produktionen snabbt.
Ett problem är dock de regionala skillnaderna.
Den starka utvecklingen inom näringslivet
förutses leda till en fortsatt stigande
investeringsaktivitet. Bostadsbyggandet
fortsätter att öka kraftigt, men det sker från en
låg nivå.
Inflationen är fortsatt låg. De prishöjningar
som kan noteras återspeglar i stort sett
administrativa prishöjningar och högre oljepriser.
Den ökning av konsumentpriserna som
redovisas i tabell 1.3 för år 2001 beror till stor del
på ett tekniskt antagande om att
fastighetsskatteuttaget ökar. Som redovisas
längre fram avser regeringen att återkomma med
förslag som begränsar ökningen av
fastighetsskatteuttaget.
Sammantaget bedöms BNP-tillväxten under
innevarande år bli ca 3,8 procent. Nästa år
förväntas tillväxten mattas av något och uppgå
till ca 2,9 procent.

Tabell 1.3 Nyckeltal 1999 2001
Förändring från föregående år i procent om ej annat anges

1999
2000
2001
KPI, årsgenomsnitt
0,3
1,3
2,2
Kostnadstimlön
3,4
3,5
3,5
Öppen arbetslöshet1
5,6
4,6
3,9
Arbetsmarknadspolitiska program1
3,1
3,1
3,1
Antal sysselsatta
2,2
1,7
0,9
Real disponibel inkomst2
3,3
4,0
4,5
Hushållens nettosparkvot, nivå2
2,1
2,4
4,0
Bytesbalans3
2,5
2,6
3,6
Tysk ränta 10-års statsobligation4
4,5
5,4
5,5
Svensk ränta 10-års statsobligation4
5,0
5,7
5,8
TCW-index4
125
123
120
1 Andel av arbetskraften, årsgenomsnitt
2 Effekter av kyrkans avskiljande från staten har ej beaktats.
3 Procent av BNP
4 Årsgenomsnitt
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges Riksbank
och Finansdepartementet

Efter det stora fallet för svensk ekonomi under
början av 1990-talet har det funnits en stor
osäkerhet om hur stor den långsiktigt uthålliga
produktionsförmågan är. Erfarenheten från
andra länder har varit att det efter omfattande
kriser är svårt att komma tillbaka till samma höga
produktionsnivå och låga arbetslöshet som
tidigare. Huvudorsaken till detta är att under
djupa lågkonjunkturer förlorar många arbetslösa
kontakten med arbetsmarknaden. Detta gäller
särskilt den äldre arbetskraften.
I Sverige är dock förutsättningarna
förhållandevis goda för att få tillbaka
arbetskraften i sysselsättning. Sverige har bland
annat satsat stora resurser på aktiv
arbetsmarknadspolitik och grundläggande
utbildning, vilket har minskat risken för
utslagning.
Strukturomställningen av ekonomin,
innefattande bl.a. ny teknik, avregleringar och
ökad konkurrens kan ha medfört att den goda
tillväxten inte bara är en tillfällig
konjunkturuppgång, utan inledningen på en
längre period med högre långsiktigt uthållig
produktionsförmåga än vad som tidigare
bedömts vara möjligt. Det är i så fall en
betydande framgång för de senaste årens
ekonomiska politik inklusive den ibland så
kritiserade aktiva svenska
arbetsmarknadspolitiken.

Tabell 1.4 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling

1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Antal sysselsatta1
3 927
3 986
3 963
3 922
3 979
4 068
4 136
4174
varav näringslivet1
2 633
2 697
2 698
2 695
2 735
2 805
2 862
2891
varav offentliga myndigheter1
1 290
1 287
1 263
1 223
1 241
1 260
1 270
1279
Andelen sysselsatta mellan 20 och 64 år2
74,2
74,8
74,7
73,9
74,6
75,9
76,7
77,3
Öppen arbetslöshet3
8,0
7,7
8,1
8,0
6,5
5,6
4,6
3,9
Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program3
5,3
4,4
4,5
4,3
3,9
3,1
3,1
3,1
Kostnadstimlön4
2,4
3,3
6,0
4,5
3,8
3,4
3,5
3,5
Produktivitetsutveckling i näringslivet5
3,8
2,5
1,3
3,3
1,4
1,2
2,4
2,3
1 Tusental personer
2 Reguljärt sysselsatta i åldern 20 64 år i procent av befolkningen i den
åldersgruppen
3 I procent av arbetskraften
4 Årlig procentuell förändring
5 Räknat från användningssidan
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet

1.2.3 Sysselsättning och arbetslöshet
Svensk arbetsmarknad utvecklas väl även om
problem kvarstår. Den öppna arbetslösheten
bedöms år 2000 hamna på 4,6 procent i
genomsnitt. Under slutet av året bedöms den
hamna nära 4 procent. Målet om 4 procents
öppen arbetslöshet år 2000 ligger därmed inom
räckhåll.
Sysselsättningen väntas fortsätta att öka.
Mellan 1997 och 1999 ökade sysselsättningen
med ca 150 000 personer, eller med 3,7 procent.
De flesta jobben har tillkommit i den privata
tjänstesektorn, men även inom de kommunala
verksamheterna har antalet arbetstillfällen ökat
till följd av ökade resurser till skola, vård och
omsorg.
De flesta indikatorer pekar mot en fortsatt
gynnsam utveckling på arbetsmarknaden.
Sysselsättningen förutses öka med ytterligare
106 000 personer mellan 1999 och 2001. Den
reguljära sysselsättningsgraden för personer
mellan 20 och 64 år beräknas stiga till 77,3
procent 2001. Målet om 80 procent reguljärt
sysselsatta 2004 ligger inom räckhåll.
Arbetskraftsutbudet väntas under kommande
år att öka i takt med att sysselsättningen stiger.
Genom att fler platser vid högskolor och
universitet skapas dämpas utbudsökningen något
på kort sikt. På lite längre sikt är de ökade
utbildningsinsatserna däremot positiva för
arbetskraftsutbudet då antalet kvalificerade
arbetstagare ökar.
Sysselsättningen har ökat och arbetslösheten
har sjunkit i nästan alla delar av Sverige.
Skillnaderna i arbetslöshetsnivåerna är dock
fortfarande stora mellan olika delar av landet.
Arbetslösheten har sjunkit för nästan alla
utbildningsgrupper, men är fortfarande hög för
personer med lägre utbildning. Bland utländska
medborgare har arbetslösheten sjunkit men den
är fortfarande oacceptabelt hög.
1.2.4 Kalkyler till och med 2003
Utöver prognosen för 2000 och 2001 presenteras
tre kalkyler som även innefattar åren 2002 och
2003. De skiljer sig dock åt redan från 2001. Den
grundläggande skillnaden är antagandet om i
vilken mån det finns lediga resurser i ekonomin
som kan tas i anspråk utan att det uppstår
inflationsdrivande löneökningar, dvs. hur stor
den långsiktigt uthålliga produktionsförmågan
är.
I baskalkylen utvecklas svensk ekonomi i takt
med den långsiktiga tillväxttrenden. Som ett
resultat ligger den öppna arbetslösheten kvar på i
stort sett samma nivå under hela perioden.
I överhettningskalkylen utvecklas svensk
ekonomi sämre. Den långsiktigt uthålliga
produktionsnivån visar sig här vara mindre än i
baskalkylen. Inflationsdrivande flaskhalsar
uppkommer tidigt och löneavtalen ger betydligt
högre löner än vad som är förenligt med en
balanserad utveckling. Såväl finans- som
penningpolitiken måste stramas åt, vilket
stabiliserar utvecklingen. Detta medför att
sysselsättningen minskar och arbetslösheten
stiger. Reformutrymmet för 2001 minskar
kraftigt.
I högtillväxtkalkylen utvecklas svensk
ekonomi bättre. Ett stort antal arbetslösa,
personer i arbetsmarknadsprogram och personer
utanför arbetskraften får jobb. Den långsiktigt
uthålliga produktionsnivån är högre. BNP och
sysselsättning kan öka mer än i baskalkylen utan
att det uppstår flaskhalsproblem. De offentliga
finanserna förbättras ytterligare och
reformutrymmet för kommande år blir större än
i baskalkylen.

Tabell 1.5 Tre kalkyler för BNP åren 2001 2003
Procent

2001
2002
2003
Baskalkyl
2,9
2,0
2,0
Överhettningskalkyl
3,1
1,6
1,2
Högtillväxtkalkyl
3,4
2,6
2,4
Källa: Finansdepartementet
1.3 Den ekonomiska politiken
Utgångspunkten för den ekonomiska politiken
är sunda offentliga finanser, stabila priser och en
väl fungerande lönebildning. Detta är grunden
för en hög och uthållig tillväxt och
sysselsättning.
1.3.1 Sunda offentliga finanser
Med en rörlig växelkurs och ett inflationsmål för
penningpolitiken är finanspolitikens främsta
syfte att skapa goda betingelser för tillväxt och
sysselsättning genom att säkerställa ett överskott
i de offentliga finanserna och att hålla utgifterna
under kontroll.
Finans- och budgetpolitiken styrs av två
övergripande mål: De offentliga finanserna skall
uppvisa ett överskott på 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel och
utgifterna skall inte överstiga de uppsatta
utgiftstaken.
Det finns en rad orsaker till att båda dessa mål
är av central betydelse för den ekonomiska
politiken:
- En högkonjunktur varar inte för evigt. Det
måste finnas en säkerhetsmarginal så att nästa
lågkonjunktur kan mötas med en aktivt
motverkande finanspolitik. Alltför stora
underskott skulle även i en lågkonjunktur
kunna leda till en kraftig ränteuppgång.
- Den offentliga skulden skall amorteras ner.
Statsskulden var i inledningen av millenniet
1 374 miljarder kronor. Statens ränteutgifter
1999 uppgick till 90 miljarder kronor. De
skulle kunna användas till viktigare ändamål.
- En stark välfärd kräver starka offentliga
finanser. Som bland annat
Långtidsutredningen visar kommer andelen
äldre att öka kraftigt från omkring 2010.
Detta medför ökade utgifter för såväl
pensioner som vård och omsorg, samtidigt
som deltagandet i arbetskraften blir lägre. Då
bör statens budget inte belastas av
ränteutgifter för 1990-talets upplåning.
- Sparandet i Sverige måste vara högt för att
Sveriges internationella skuldsättning skall
kunna minska samtidigt som
investeringsnivån är hög. Även den offentliga
sektorn måste bidra till ett högt sparande.
- Utgiftstaken hindrar att tillfälligt högre
inkomster används för att bekosta varaktigt
högre utgifter. Därigenom undviks
smärtsamma besparingar när konjunkturen
försämras.
- Sverige har i Stabilitets- och tillväxtpakten
inom EU åtagit sig att ha ett medelfristigt mål
för de offentliga finanserna nära balans eller i
överskott.

Tabell 1.6 Offentliga finanser 1994 2001
Procent av BNP

1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Utgiftskvot

67,3
64,6
62,6
61,1
58,7
58,4
55,3
53,4
Inkomstkvot

56,4
56,7
59,3
59,1
60,6
60,2
58,1
56,7
Skattekvot1

47,3
48,3
51,3
52,0
53,4
53,5
51,8
51,0
Finansiellt sparande

-10,8
-7,9
-3,4
-2,0
1,9
1,9
2,8
3,2
Överskottsmål

-3,0
0,0
0,5
2,0
2,0
Nettoskuld

21,0
22,7
19,4
18,2
15,8
11,4
3,5
0,6
Konsoliderad bruttoskuld2

77,4
76,3
76,0
74,9
72,4
65,5
57,6
52,5
1 Inklusive skatter till EU
2 Mätt enligt Maastricht-reglerna
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartemente

Överskott i de offentliga finanserna
Det långsiktiga målet för de offentliga finanserna
är ett överskott på 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. Ett
uppfyllande av målet leder till att räntorna på
statsskulden tar i anspråk en successivt mindre
del av statens inkomster, vilket frigör utrymme
när den demografiska utvecklingen leder till
ökade resurskrav under kommande decennier.
Utifrån målet fastställs sedan preciserade mål
för varje år. För åren 2001 och 2002 har målet
fastställts till 2,0 procent. Regeringen fastslog att
om tillväxten av konjunkturmässiga skäl
väsentligt skulle avvika från den beräknade skall
motsvarande avvikelse från överskottsmålen
tolereras.
Med innevarande prognos för den
ekonomiska utvecklingen uppkommer ett
betydligt större överskott i de offentliga
finanserna än målen. Skulle detta överskjutande
utrymme i sin helhet utnyttjas för reformer blir
finanspolitiken starkt expansiv under 2001. Detta
år beräknas tillväxten bli god. Med hänsyn till att
osäkerheten är betydande om den långsiktigt
uthålliga produktionsförmågan i svensk ekonomi
avser regeringen att i budgetpropositionen
återkomma till frågan om överskottsmålet och
om hur överskottet skall disponeras.
I avvaktan härpå föreslår regeringen att de
nuvarande målen om ett överskott i de offentliga
finanserna på 2,0 procent av BNP för 2001 och
2002 ligger fast och att målet för 2003 fastställs
till 2,0 procent. Det överskjutande överskottet
har i kalkylerna beräkningstekniskt överförts till
hushållen.
Överskotten i de offentliga finanserna medför
att den offentliga skulden minskar. Dessutom
påverkas skulden av försäljningsinkomster.
Bruttoskulden, mätt enligt Maastrichtreglerna,
förväntas under innevarande år hamna under 60
procent av BNP. Nettoskulden förväntas vara
borta redan 2002.
Utgiftstaken
I den nya budgetprocessen föreslår regeringen i
samband med den ekonomiska vårpropositionen
nominella utgiftstak för tre år framåt. De
takbegränsade statliga utgifterna får sedan inte
överstiga utgiftstaken. Utgiftstaken är en viktig
del av den framgångsrika förtroendeskapande
politiken för ökad sysselsättning. Utgiftstaken
för 1997, 1998 och 1999 klarades.
Enligt regeringens bedömning kommer även
utgiftstaket år 2000 att klaras med en
budgeteringsmarginal på ca 1 miljard kronor.
Det är dock oroande att utgifterna ökar kraftigt
inom vissa socialförsäkringar.
Det för 2001 fastlagda utgiftstaket överstiger
det för år 2000 med 25 miljarder kronor. Dessa
ökade resurser används till reformer som bl.a.
ökat bistånd, förbättrat studiestöd och höjda
barnbidrag. Men även 2001 beräknas utgifterna
bli större på grund av den ökade ohälsan.
Regeringen ser mycket allvarligt på
utvecklingen inom ohälsoområdet, främst ur ett
mänskligt perspektiv. Regeringen kommer
därför att tillsätta en arbetsgrupp som skall
utarbeta en handlingsplan för hela ohälsoarbetet.
Om utgifterna inom hälsoområdet tillåts
fortsätta att öka i samma takt som nu sker
kommer utgifterna att överstiga de av riksdagen
uppsatta utgiftstaken. För att klara utgiftstaken
riskerar andra reformer därmed att inte kunna
förverkligas. Utgiftstaken skall hållas.
För åren 2001 och 2002 ligger utgiftstaken
kvar enligt principen med tak som sätts tre år
framåt i tiden. Vissa tekniska justeringar görs
dock av utgiftstaken till följd av att pensionsrätt
införs för studier och totalförsvarsplikt och till
följd av ökat återflöde från EU:s budget.
Regeringen lägger nu ett förslag om ett tak på
847 miljarder kronor för 2003. Det innebär att
taket ökar med 30 miljarder kronor mellan 2002
och 2003. Som andel av BNP minskar
utgiftstaket något, givet nuvarande prognos för
den ekonomiska utvecklingen.

Diagram 1.1 Det statliga utgiftstaket
Procent av BNP

Reformerna redovisades i tabell 1.1. Detta
utrymme förutsätter dock ett trendbrott för
utgiftsökningen inom ohälsoområdet.
En översyn av budgetprocessen har påbörjats
såväl av riksdagen som av regeringen sedan några
års erfarenheter nu har vunnits. Regeringens
utgångspunkt är att principerna om
budgetdisciplin och ordning och reda i de
offentliga finanserna skall ligga fast. Den nya
budgetprocessen har på ett avgörande sätt
förbättrat betingelserna för en ansvarsfull
ekonomisk politik. Därmed har
förutsättningarna för att de svenska offentliga
utgifterna hålls på en långsiktigt hållbar nivå
ökat.
1.3.2 Stabila priser
Stabila priser är en grundläggande förutsättning
för en framgångsrik ekonomisk politik. Hög
inflation försämrar förutsättningarna för en
uthålligt hög tillväxt och därmed också för en
stabilt hög sysselsättning. En hög och
svårförutsedd inflation har dessutom negativa
fördelningseffekter.
Den övergripande uppgiften för
penningpolitiken är prisstabilitet. Riksbanken
bedriver penningpolitiken självständigt.
Riksbanken har definierat prisstabilitet som att
ökningen av konsumentprisindex skall begränsas
till 2 procent med en tolerans på 1 procentenhet
uppåt och nedåt.
Regeringen stöder penningpolitikens
inriktning och står bakom inflationsmålet.
Inflationen är låg trots den starka efterfrågan i
svensk ekonomi. I år beräknas KPI öka med 1,3
procent trots att världsmarknadspriset på olja
under det senaste året har mer än fördubblats.
Under prognosperioden klingar denna effekt av
och i stället förväntas oljepriset sjunka.
Riksbanken har förtydligat att det för
närvarande är bedömningen av UND1X på upp
till två års sikt som avgör utformningen av
penningpolitiken. UND1X är ett inflationsmått
där de direkta effekterna av förändrade räntor,
skatter och subventioner har exkluderats från
KPI. Inflationen enligt UND1X låg i februari i
år under 2 procent, trots kraftiga prishöjningar
på bensin och diesel.

Diagram 1.2 KPI och UND1X 1994 februari 2000
Procent

Räntan
Under 1999 steg de internationella räntenivåerna
kraftigt. De dämpade globala ekonomiska
utsikterna efter Asien- och Rysslandkriserna
förbyttes under året till en betydligt ljusare
konjunkturbild. Inte minst stärktes de svenska
tillväxtutsikterna. De svenska 10-åriga
obligationsräntorna steg som mest med ca 2
procentenheter under 1999. Sedan oktober 1999
har 10-års räntan fallit från ca 6 till ca 5,5
procent.
Den förväntade låga inflationen medförde att
Riksbanken under 1999 kunde sänka sin
styrränta, den s.k. reporäntan, till under 3
procent. Det är den lägsta styrränta Sverige haft
sedan den moderna kreditmarknaden började ta
form under 1980-talet. Under hösten har
Riksbanken fört penningpolitiken i en mindre
expansiv riktning mot bakgrund av bl.a. det
ljusare konjukturläget och det ökade
resursutnyttjandet i ekonomin. I slutet av mars
2000 var den svenska reporäntan 3,75 procent.
De svenska obligationsräntorna ligger i ett
historiskt perspektiv på mycket låga nivåer
relativt omvärlden. Ränteskillnaden mot
Tyskland på en tioårig obligation har under året
varit nere på någon tiondels procentenhet. Detta
skall jämföras med drygt 4 procentenheter för
fem år sedan. Avgörande för denna utveckling,
som starkt förbättrat hushållens ekonomi, har
varit den omfattande budgetsaneringen. Under
våren har det funnits perioder då Sverige har haft
lägre långräntor än alla andra medlemsländer i
EMU förutom Tyskland.
Mot bakgrund av det starka förtroendet för
svensk ekonomi är det inte otänkbart att den
svenska tioårsräntan kan hamna under den tyska.
Saneringen av de offentliga finanserna, det
minskade lånebehovet och penningpolitikens
inriktning på prisstabilitet är de viktigaste
förklaringarna till detta. En sådan utveckling
ansågs bara för något år sedan som otänkbar.

Diagram 1.3 Ränteskillnad mot Tyskland,
tioårig statsobligation
Procentenheter

Kronan
Kronan har stärkts väsentligt mot euron sedan
början av 1999. Växelkursen noterades till ca 9,50
kronor per euro då den nya valutan
introducerades. Under början av hösten
pendlade kronan kring 8,70 men har sedan dess
stärkts ytterligare.
Jämfört med ett konkurrensvägt genomsnitt
av valutor är kronans förstärkning mera
begränsad. Detta förklaras av den starka
uppgången för dollarn. Den starkare svenska
kronan minskar riskerna för överhettning inom
exportindustrin samtidigt som importpriserna
hålls tillbaka.
EMU
EU:s gemensamma valuta euron har nu funnits i
över ett år. Införandet av euron utgör ett
historiskt och betydelsefullt steg i den
europeiska integrationen. Valutaunionen
påverkar i hög utsträckning Sverige både
ekonomiskt och politiskt, även då vi som hittills
står utanför. Det är viktigt för tillväxten och
stabiliteten i hela EU att projektet blir en
framgång.
Sverige har valt att inte delta i valutaunionen
från starten. Sverige håller dock dörren öppen
för ett senare inträde. Ett beslut om deltagande
måste ha ett brett folkligt stöd och skall
underställas svenska folket för prövning i en
folkomröstning.
En bred debatt om ett svenskt deltagande i
valutaunionen pågår. En utredning kommer att
tillsättas om finanspolitikens förutsättningar vid
ett svenskt deltagande i valutaunionen. Denna
utredning kommer även att analysera behovet av
s.k. buffertfonder för att öka
stabiliseringspolitikens möjligheter.
Regeringens uppfattning är att det för
närvarande inte är aktuellt att delta i det
europeiska växelkurssamarbetet ERM2.
1.3.3 Lönebildning
En väl fungerande lönebildning är av avgörande
betydelse för en fortsatt god
sysselsättningsutveckling. De nominella
löneökningarna måste förbli måttliga även om
efterfrågan på arbetskraft fortsätter att stiga och
den öppna arbetslösheten minskar i snabb takt.
Som de senaste årens utveckling visat ger
måttliga nominella löneökningar i förening med
låg inflation utrymme för en god reallöneökning,
kraftigt stigande sysselsättning och fallande
arbetslöshet.
Det är fortfarande osäkert om lönebildningen
har anpassats fullt ut till de nya krav som ställs i
dagens svenska ekonomi. Under det senaste
årtiondet har de nominella löneökningarna varit
betydligt lägre än tidigare. Dämpningen har
emellertid kommit till stånd på en
arbetsmarknad som präglats av en oacceptabelt
hög arbetslöshet.
Svensk lönebildning ställs inför ett avgörande
prov i 2001 års avtalsrörelse. För första gången
efter den ekonomiska krisen skall nya löner på
huvuddelen av arbetsmarknaden fastställas i en
omgivning av låg arbetslöshet och stark
efterfrågan på arbetskraft.
Svensk ekonomi och välfärd står därmed inför
ett avgörande. Om löneökningarna skulle bli för
höga riskerar arbetslösheten att åter stiga. Med
måttliga löneökningar öppnas däremot vägen
mot full sysselsättning. Arbetsmarknadens parter
skulle då åter medverka till att skapa en svensk
modell i dess bästa mening.
Det har skett betydande förändringar av de
institutionella ramarna för lönebildningen de
senaste åren. Inom industrin och för
tjänstemännen inom handelns område har
samarbetsavtal tecknats utifrån vilka
avtalsförhandlingarna bedrivs. Ett nytt
medlingsinstitut kommer inom kort att inrättas
med uppgift att understödja parterna i deras
strävan att uppnå såväl en stabil
reallöneutveckling som en snabb och uthållig
sysselsättningstillväxt. Vissa förändringar har
även genomförts i det legala ramverk inom vilket
förhandlingarna bedrivs.
För att minska risken för flaskhalsar och
överhettning har arbetsmarknadspolitiken getts
en ny inriktning och satsningar har genomförts
inom utbildningsområdet. Trots de insatser som
görs för att öka utbudet av kompetent och
utbildad arbetskraft kan trycket uppåt på lönerna
för de mest eftertraktade grupperna på
arbetsmarknaden bli stort. Dessa problem måste
kunna hanteras av arbetsmarknadens parter.
Det övergripande målet för den ekonomiska
politiken är full sysselsättning. Detta kan endast
nås vid en stabil makroekonomisk utveckling.
Därför måste finanspolitiken utformas så att
risken för överhettning minskas.
Fortsatta skattesänkningar är betingade av att
lönebildningen fungerar väl. Alltför höga
löneökningar i kombination med
skattesänkningar riskerar att leda till en
överhettningssituation som inte är förenlig med
en uthållig sysselsättningstillväxt.
I budgetpropositionen återkommer
regeringen till om det finns ett utrymme för en
fortsatt skattemässig kompensation av
arbetstagarnas egenavgifter. Då kommer även
risken för en alltför snabb löneökning att vägas
in.
Lönebildningen har en stor påverkan på
många områden. Parterna har ett speciellt ansvar
för att motverka löneskillnader på grund av kön.
Det är en av jämställdhetspolitikens viktigaste
frågor.
1.4 Full sysselsättning
Svensk ekonomi utvecklas för närvarande väl.
Aktiviteten i ekonomin ökar på bred front. De
två målen för arbetsmarknaden att den öppna
arbetslösheten vid slutet av år 2000 skall vara
högst 4 procent och att 80 procent av alla
personer i åldrarna 20 64 år skall vara sysselsatta
2004 ligger inom räckhåll.
Sverige har nu möjlighet att åter uppnå full
sysselsättning. Krisen under 1990-talet innebar
att en stor del av befolkningen i förvärvsaktiv
ålder ställdes utanför arbetsmarknaden. Om inte
den nuvarande konjunkturuppgången leder till
att så många personer som möjligt återkommer
till arbetsmarknaden är situationen dyster inför
nästa konjunkturnedgång. De personer som inte
har fått fotfäste på arbetsmarknaden riskerar då
att aldrig mer komma tillbaka och få ett jobb.
Grunden för att nå full sysselsättning är att
inte slarva bort vad som redan har uppnåtts. För
att nå arbetslöshets- och sysselsättningsmålen
krävs att den ekonomiska politikens framgångar,
bl.a. i form av sunda offentliga finanser och
prisstabilitet, befästs. Därtill krävs ytterligare
insatser för att den ekonomiska uppgången skall
kunna bli långvarig och uthållig och för att den
skall kunna komma alla till del.
Den ekonomiska politikens inriktning
utformas därför utifrån tre övergripande
utmaningar till följd av det nuvarande
ekonomiska läget:
Risken för överhettning skall motverkas. Finans-
politiken måste avpassas så att den sammanlagda
efterfrågetillväxten i ekonomin inte blir för stark
i förhållande till tillväxten i produktionskapacitet
och faktisk produktion. Misslyckas detta läggs
hela den stabiliseringspolitiska bördan på
penningpolitiken, med därtill hörande risk för att
kraftigt högre räntor i förtid bryter
konjunkturuppgången. De budgetpolitiska
målen skall klaras.
Goda förutsättningar för att den nuvarande
konjunkturuppgången skall bli långvarig skall
skapas. En god grund måste läggas för ett antal år
med hög tillväxt utan att inflationen tar fart. För
detta krävs att ekonomins långsiktiga
produktionsförmåga höjs ytterligare. Det
handlar om att mobilisera de lediga
arbetskraftsresurser som finns. Det handlar
också om att fortsätta arbetet med att främja
konkurrens och mer effektivt fungerande
marknader samt de senaste årens betydande
utbildningssatsningar. Detta arbete skall drivas
vidare.
Tillväxten skall komma alla till del. Åtgärder
måste vidtas för att säkerställa att den
ekonomiska återhämtningen bidrar till ökad
rättvisa och integration i samhället. Den
ekonomiska tillväxten måste bidra till regional
balans och ökade utvecklingsmöjligheter för alla
samhällsmedborgare.
1.4.1 En offensiv för tillväxt och rättvisa
Regeringen föreslår en offensiv för tillväxt och
rättvisa. Den innehåller åtgärder som syftar till
att pressa tillbaka arbetslösheten, öka
sysselsättning och tillväxt samt öka
sysselsättningen bland invandrare.
Arbetslösheten skall pressas tillbaka
Målet om 4 procents öppen arbetslöshet skall nås
under året. Regeringen föreslår därför en rad
åtgärder som syftar till att ytterligare pressa
tillbaka arbetslösheten:
- De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under
år 2000 skall i än högre grad koncentreras till
de långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna
vid arbetsförmedlingarna.
- Kraven på aktivitet i
arbetslöshetsförsäkringen tydliggörs. För att
stävja missbruk vid tidiga pensionsavgångar
måste gällande regler i försäkringen tillämpas
strikt. En landsomfattande nystartskampanj,
där arbetslösa kallas in för information om de
nya reglerna kommer att genomföras i
samband med att försäkringen reformeras.
- En aktivitetsgaranti införs för personer som
varit arbetslösa under mycket lång tid.
Därmed stärks deras möjligheter att få arbete
på den reguljära arbetsmarknaden.
- Det förstärkta anställningsstödet som
infördes under 1999 har varit framgångsrikt
när det gäller att få ut arbetslösa i arbetslivet.
Regeringen föreslår nu en utökning av detta
genom att arbetsgivare som anställer personer
som varit arbetslösa i minst 4 år får ett än
högre stöd. Dessutom föreslår regeringen ett
förstärkt särskilt anställningsstöd för
arbetsgivare som anställer äldre personer som
varit arbetslösa i minst 2 år. Därmed riktas
resurserna än mer mot de grupper som har
svårast att komma in på arbetsmarknaden.
Sysselsättningen och tillväxten skall öka
Målet om att andelen reguljärt sysselsatta mellan
20 och 64 år 2004 skall vara minst 80 procent
skall uppnås. Regeringen föreslår därför en rad
åtgärder som syftar till att öka sysselsättningen
och tillväxten:
- En bred familjepolitisk reform införs stegvis.
Den 1 juli 2001 ges barn till arbetssökande
rätt till förskoleverksamhet. Den 1 januari
2002 införs en maxtaxa i barnomsorgen.
Högsta avgiften i förskolan skall vara 1 150
kronor i månaden för det första barnet, 767
kronor för det andra och 383 kronor för
tredje barnet. För ytterligare barn betalas
ingen avgift. Upp till detta tak skall avgiften
vara maximalt 3 procent av hushållets
inkomst för första barnet och 2 respektive 1
procent för därpå följande barn. Rätt till
barnomsorg för barn till föräldrar som är
föräldralediga med yngre syskon införs 1
januari 2002. En allmän förskola för 4- och 5-
åringar införs från 1 januari 2003. Från 2002
avsätts 0,5 miljarder kronor för åtgärder som
förbättrar kvaliteten i barnomsorgen.
- Arbetslöshetsförsäkringen reformeras i syfte
att stärka dess roll som
omställningsförsäkring. Kraven på den
enskilde tydliggörs, en mer strukturerad
sökprocess, med hjälp av bl.a. individuella
handlingsplaner, införs och rundgången
mellan öppen arbetslöshet och
arbetsmarknadspolitiska program bryts.
Successivt kommer kraven på den enskilde att
öka när det gäller den yrkesmässiga och
geografiska rörligheten. Förändringar sker av
de krav som ställs för att deltidsarbetslösa
skall få ersättning. Arbetsgivare skall i ökad
grad medverka till att deltidsarbetslösa
erbjuds önskad arbetstid. Vidare stärks
arbetsförmedlingens kontrollfunktion och
AMS tillsynsroll. Regeringen återkommer
med förslag till riksdagen under 2000.
- Regeringen avser att under året föreslå
lagstiftning som innebär att ingen skall
tvingas att sluta sin anställning före 67-års
ålder.
- Arbetsmarknadsverket ges i uppgift att öka
övergångarna från anställning med lönebidrag
till osubventionerad anställning. Därmed
frigörs utrymme för fler arbetshandikappade
att få ett fotfäste på arbetsmarknaden genom
anställning med lönebidrag. Dessutom
föreslås att anslaget för särskilda åtgärder för
arbetshandikappade förstärks.
- Arbetslivsinstitutet ges i uppdrag att fortsätta
sprida erfarenheter från sitt forskningsprojekt
om tillväxt och utveckling avseende lärande
nätverk. Det skall ske genom förbättrad
informationsspridning i allmänhet och genom
särskilda insatser på orter som berörs av
försvarsnedläggningar.
- Utbildningens kvalitet och effektivitet är
strategisk. Regeringen prioriterar insatser för
en förbättrad måluppfyllelse i
ungdomsskolan. Arbetsmarknadens framtida
behov behöver i högre grad beaktas. I syfte
att motverka eventuella flaskhalsar ges
Högskoleverket i uppdrag att analysera hur
högskolesektorns utbildningsutbud i ökad
utsträckning skulle kunna svara mot arbets-
marknadens behov. Särskilt det
naturvetenskapliga och tekniska området
behöver lyftas fram, eftersom måluppfyllelsen
är svår att nå inom detta område.
- Utvecklingen visar på ökad ohälsa. Detta är
både ur ett mänskligt och ett ekonomiskt
perspektiv allvarligt. Regeringen kommer
därför att tillsätta en arbetsgrupp som skall
utarbeta en handlingsplan för att minska
ohälsan. Arbetet omfattar en översyn av bl.a.
sjukpenning, rehabiliteringspenning,
arbetsskadeförsäkring, tillsynen över
arbetsmiljön och förtidspension. Det är av
största vikt att arbetsförhållanden och
arbetsmiljö inte ger upphov till sjukdom och
arbetsskada. Förebyggande arbete skall därför
prioriteras. Aktiva åtgärder skall genomföras
för att sjukskrivna och förtidspensionerade
skall kunna återgå till ett arbetsliv som inte
ger skador eller sjukdomar och inte sliter ut
människor. Arbetsgruppen skall bl.a. pröva
möjligheten att göra försäkringarna mer
försäkringsmässiga. Det bör även prövas om
inte regelverken kan samordnas i högre grad,
t.ex. vad gäller inkomstbegrepp,
ersättningsnivåer och indexering.
Lagstiftningen inom arbetsskadeområdet
behöver moderniseras och göras mer rättvis
och jämställd.
- I arbetsgruppens uppdrag ingår också att
undersöka olika typer av flaskhalsar, t.ex.
vårdköer inom hälso- och sjukvården som
försvårar rehabiliteringsarbetet. Skillnaden
mellan könen samt regionala och lokala
skillnader skall analyseras och övervägas i
samband med reformförslag.
- Hetsen i arbetslivet ökar. Bakom ökningen av
antalet långtidssjuka och kraftigt stigande
kostnader för samhället döljer sig ett
mänskligt lidande som inte kan accepteras.
Ytterligare medel avsätts till Arbetar-
skyddsverket.
- Statskontoret ges i uppdrag att göra en
kartläggning och genomgång av befintliga
studier inom utbildningsväsendet och
arbetsförmedlingarnas verksamhetsområden
avseende kvalitetsjämförelser.
- Insatser föreslås i syfte att öka
bostadsbyggandet. Ett investeringsbidrag för
anordnande av bostäder till studenter införs.
- Regeringen föreslår ett antal åtgärder för att
utveckla och stimulera utbyggnaden av IT-
infrastruktur med hög överföringskapacitet.
- Regeringen föreslår ytterligare förenklingar
som särskilt bör gynna små och medelstora
företag. Det gäller bl.a. förbättrade och
förenklade regler om ökade avdrag för
levnadsomkostnader för egenföretagare,
förbättrade kvittningsmöjligheter för vinster
på aktier i onoterade företag samt generösare
avdragsregler vid ombyggnader av lokaler.
Arbetet med regelförenkling skall
intensifieras.
- Regeringen föreslår ett antal åtgärder för att
förbättra informationen till små och
nystartade företag bl.a. genom ett
Internetbaserat informationssystem.
- Arbetet med att stärka konkurrensen till
nytta för konsumenterna fortsätter.
Konkurrensverket tillförs ytterligare medel
för det konkurrensfrämjande arbetet.
Regeringen avser att återkomma med förslag
som ger ökad konkurrens och stärker
konsumentens ställning i den
konkurrenspolitiska propositionen senare i
vår.
Möjligheterna att delta i arbetslivet skall öka för
alla
Alla behövs på arbetsmarknaden. Människor
med invandrarbakgrund har idag en betydligt
högre arbetslöshet och lägre sysselsättning än
övriga svenskar. Detta är slöseri med resurser.
Regeringen föreslår därför en rad åtgärder för att
öka arbetskraftsdeltagandet bland invandrare:
- Kompletterande utbildning för arbetslösa
invandrare med utländsk utbildning inom
hälso- och sjukvårdsområdet förstärks.
Denna utbildning vänder sig till läkare och
sjuksköterskor.
- Kompletterande utbildning för personer med
utländsk högskoleutbildning inom läraryrken
och teknik/naturvetenskap genomförs inom
ramen för arbetsmarknadspolitiken.
- Valideringen av utländsk yrkeskompetens
skall öka.
- AMS och vårdhuvudmännen skall
tillsammans ordna utbildningar för tvåspråkig
personal inom primärvård och äldreomsorg.
- Svenskundervisning och introduktion av
nyanlända skall förbättras. Dessutom skall
samverkan mellan kommuner och olika
organisationer öka.
- En försöksverksamhet med alternativ plats-
förmedling för invandrare genomförs.
Inriktningen är att pröva nya metoder och
aktörer i syfte att finna effektivare former för
att förmedla arbeten till arbetslösa invandrare.
- Åtgärder genomförs för att stimulera
etnisk/kulturell mångfald inom offentlig
förvaltning och privata företag. Insatsen skall
främst riktas till personer som har utländsk
erfarenhet/utbildning inom
samhällsvetenskap, ADB, juridik eller
ekonomi.
- Rådgivningsinsatser skall göras för invandrare
som startar och driver småföretag. Insatser
skall göras inom analys och metodutveckling
av befintlig rådgivningsverksamhet riktad till
invandrare som startar eller driver småföretag.
1.4.2 Europasamarbetet
Kampen för full sysselsättning är en central del i
den svenska Europapolitiken. En god ekonomisk
utveckling i våra grannländer bidrar till ökad
sysselsättning i Sverige. Därför är våra
grannekonomiers tillväxtkraft av stor betydelse. I
en internationaliserad ekonomi är förmågan till
omvandling och förändring central. Därför
måste stela strukturer brytas ned och hämmande
tillväxthinder bekämpas. Det ekonomiska
utbytet med omvärlden måste bygga på
öppenhet och beredskap till förändring. Därmed
skapas förutsättningar att leda utvecklingen i
såväl nya som mogna branscher. Genom att
skärpa konkurrensen på hemmaplan rustar den
inre marknaden det europeiska näringslivet att
hävda sig internationellt. Priserna i EU pressas
och bidrar till en låg inflation och därmed bättre
förutsättningar att öka sysselsättningen.
På samma sätt kommer utvidgningen av EU
till att omfatta 100 miljoner fler människor, att
stimulera EU-ländernas ekonomier under lång
tid framöver.
Människor skall inte lämnas åt sig själva att
hantera de utmaningar som
internationaliseringen för med sig.
Gemensamma ansträngningar i EU för att
hantera de förändringar på arbetsmarknaden som
följer av en internationaliserad ekonomi ger stöd
åt varje lands kamp mot nationell arbetslöshet.
En ökad uppföljning av den förda politiken ger
ökat erfarenhetsutbyte och sätter
sysselsättningen högst på dagordningen.
Ambitionsnivån inom EU har höjts. Vid det
extra toppmötet i Lissabon i mars 2000 slogs det
fast att ett av unionens övergripande mål skall
vara full sysselsättning samt att medlemsländerna
skall sätta upp nationella sysselsättningsmål.
Sverige har aktivt bidragit till att dessa mål har
lyfts fram. Ett nytt EU kan vara på väg att växa
fram.
En politik för full sysselsättning i Europa tar
liksom i Sverige sin utgångspunkt i starka
offentliga finanser och stabila priser. En väl
avvägd makroekonomisk politik skall
kombineras med utbildning och andra insatser
för att förbättra arbetsmarknadens förmåga till
anpassning i den internationaliserade ekonomin.
Strukturåtgärder skall genomföras för att göra
produkt- och kapitalmarknaderna mer effektiva
och för att främja en god konkurrens på den inre
marknaden samt reducera statligt stöd.
Sysselsättningspolitiken är en integrerad del av
den ekonomiska politiken. Den svenska
regeringen kommer fortsatt att lyfta fram vikten
av en höjd sysselsättningsgrad inom EU:s
medlemsstater. Detta inte minst mot bakgrund
av de krav på höjt deltagande i arbetslivet som
den demografiska utvecklingen ställer.
Under sommaren 1999 inrättades den
europeiska sysselsättningspakten inom EU.
Pakten vilar på den grund som de allmänna
ekonomiska riktlinjerna,
sysselsättningsriktlinjerna och samarbetet kring
ekonomiska reformer utgör. En
makroekonomisk dialog har inrättats för att
främja informationsutbyte mellan finans- och
arbetsmarknadsministrarna, den europeiska
centralbanken, den europeiska kommissionen
och arbetsmarknadens parter.
Samordningen av sysselsättningspolitiken i
EU sker främst genom de årliga gemensamma
riktlinjerna för sysselsättningspolitiken.
Sysselsättningsriktlinjerna för 2000 har
utformats på grundval av tidigare riktlinjer med
ambitionen att främst befästa och genomföra de
riktlinjer som man enats om. Riktlinjerna ligger
väl i linje med svenska ambitioner och bygger
liksom tidigare på fyra huvudområden:
- att förbättra anställbarheten,
- att utveckla företagarandan,
- att uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga, samt
- att stärka jämställdheten.

De tillägg som har gjorts stämmer väl överens
med svensk ekonomisk politik. Bland annat har
betydelsen av ökade utbildningssatsningar och
vikten av att utbilda elever och lärare i IT-
kunskap och att främja elevers tillgång till
datorer och Internet lyfts fram. Fokus har satts
på arbetsförmedlingens roll i att främja en god
matchning på arbetsmarknaden.
Sverige uppfyller i de flesta fall de mål och
intentioner som riktlinjerna ger uttryck för. I
flera fall är regeringens ambition mer
långtgående än vad riktlinjerna anger, till
exempel vad gäller att motverka
långtidsarbetslöshet bland ungdomar.
Sverige skall under våren 2001 vara ordförande
i EU. Detta ökar Sveriges möjligheter att driva
en politik för full sysselsättning i EU. Sverige
kommer under våren 2001 att ordna ett extra
toppmöte om sysselsättning och ekonomiska
reformer.
1.4.3 Hela Sverige skall växa
Hela Sverige får inte del av de goda tiderna.
Många län brottas med negativ
befolkningsutveckling och stiltje på
arbetsmarknaden. Samtidigt har andra län brist
på arbetskraft och kraftigt stigande
fastighetspriser till följd av ökad inflyttning.
Staten har ett övergripande ansvar för
utvecklingen i hela Sverige. Samtidigt krävs
aktiva lokala insatser i alla delar av landet för att
skapa förutsättningar för tillväxt och nya jobb.
Ett exempel är arbetet med de regionala
tillväxtavtalen. I samtliga län har företrädare för
statliga myndigheter, kommuner, landsting,
regionala självstyrelseorgan, företag,
arbetsmarknadens parter, utbildningsväsendet
och många andra arbetat fram gemensamma
förslag om hur det egna länet kan stärkas genom
ökad tillväxt och sysselsättning. Ett annat
exempel är de lokala utvecklingsavtal som nu
tecknas mellan staten och vissa kommuner om
insatser i storstadsregionernas mest utsatta
bostadsområden. Syftet är att också dessa
områden skall få del av den ökade tillväxten.
För att ytterligare stärka den regionala
utvecklingen har antalet platser inom den högre
utbildningen ökat kraftigt. Stora insatser görs
också för att säkerställa en god kvalitet i vård,
skola och omsorg i hela landet.
Statsbidragen till kommuner och landsting har
ökat markant under de senaste åren. Den
ekonomiska tillväxten har dock en ännu större
betydelse genom att skattebaserna och därmed
kommuners och landstings skatteinkomster ökar
kraftigt. Det kommunala utjämningssystemet
medför att alla Sveriges kommuner får del av den
goda tillväxten. Dessutom görs insatser för att
stödja kommuner och landsting med särskilt
svåra ekonomiska problem samt kommuner som
har svårigheter i det kommunala
bostadsbeståndet.
Regeringen har nyligen lagt förslag om viktiga
investeringar i IT-infrastruktur. Det är
regeringens uppfattning att även hushåll och
företag i gles- och landsbygd måste få tillgång till
snabb dataöverföring till en rimlig kostnad.
Storleken på statens insatser för förbättrad IT-
infrastruktur beräknas till totalt ca 8,3 miljarder
kronor och insatserna skall pågå fram till och
med 2004.
Regelverket kring dessa insatser förutsätter att
marknadens olika aktörer själva investerar lika
mycket. Detta innebär att det sammanlagda
satsningarna på bredband kommer att hamna på
nivån runt 17 miljarder kronor under en
fyraårsperiod.
Det första steget i utvecklingen mot en
tillgänglig infrastruktur med hög
överföringskapacitet tas genom utbyggnad av ett
stomnät för bredbandskommunikation mellan
landets alla kommuner på marknadsmässiga
villkor. Investeringskostnaderna för ett
nationellt optofibernät som når fram till varje
kommunhuvudort har beräknats till ca 2,5
miljarder kronor. Svenska Kraftnäts
investeringar i ett nationellt optokabelnät
beräknas finansieras på marknadsmässiga villkor.
Regeringen föreslår att ca 2,6 miljarder kronor
avsätts för att stödja utbyggnad av transportnät
m.m. i glesbygden. Stödet skall ges till de
sträckor där marknaden inte bedöms genomföra
utbyggnaden. Insatserna finansieras till stor del
genom omprioritering av medel från
arbetsmarknads- och regionalpolitik.
Regeringen avser också att lägga fram ett
förslag om skattereduktion för
bredbandsanslutning. Förslaget kommer att
utformas så att det subventionerar
anslutningskostnaden över ett visst belopp för
såväl hushåll som företag. Genom denna
utformning får skattelättnaden en bra
regionalpolitisk profil och riktas främst till de
regioner som har höga anslutningskostnader.
Även kommuner i glesbygd kommer att kunna
få stöd för bredbandsuppkoppling. Förslaget
skall rymmas inom en ram på 3,2 miljarder
kronor fram t.o.m. 2004.
Samtidigt sker stora satsningar på infra-
struktur i utsatta regioner. Ett exempel är
Botniabanan. Det är en investering på ca 10
miljarder kronor om förbättringarna av
Ådalsbanan inkluderas. Elektrifieringen av
Blekingebanan tidigareläggs. Likaså tidigareläggs
åtgärder för ökad bärighet av godståg.
Regeringen har initierat ett
utvecklingsprogram för kommuner med
särskilda omställningsproblem främst på grund
av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten.
Programmen innebär bl.a. att sammanlagt ca
1 280 statliga arbetstillfällen skall lokaliseras till
nio orter och att förutsättningarna för över 1 000
arbetstillfällen skall skapas.
Det är av stor vikt att länen fullt ut utnyttjar
de växande resurserna från EU:s strukturfonder
som nu ställs till Sveriges förfogande.
Sammanlagt utgör de 20 miljarder kronor under
sju år.
En särskild regionalpolitisk utredning lämnar
under hösten sina analyser och förslag om hur
framtidens regionalpolitik skall utformas.
Regeringen räknar med att förelägga riksdagen
en särskild regionalpolitisk proposition under
våren 2001.
1.4.4 Livslångt lärande för tillväxt och
jämlikhet
En sammanhållen strategi för livslångt lärande är
en central del av regeringens politik för tillväxt
och rättvisa. Målet är att ge fler tillgång till
lärande på alla nivåer och att fokusera på
kvalitetsfrågorna. Alla måste ges möjlighet att
utvecklas utifrån sina förutsättningar.
Förstärkningen av förskolans pedagogiska
uppdrag markerar dess uppgift som bas för det
livslånga lärandet. Reformer som allmän
förskola, maxtaxa inom barnomsorgen och
utökad rätt till förskola för barn till arbetslösa
ger fler tillgång till förskola.
Utvecklingen i samhälle och arbetsliv medför
ökade krav på elevernas lärande. Det nya
betygssystemet fokuserar på måluppfyllelsen i
skolan. Decentraliseringen av skolan förutsätter
ett effektivt kvalitetssäkringssystem med
deltagande av stat och kommun. Kommunernas
resurser ökar vilket ger möjlighet att prioritera
kvaliteten i förskola och skola. För att möta den
moderna skolans utmaningar återkommer
regeringen med förslag till reformering av
lärarutbildningen.
Kunskapslyftet har varit en stor framgång.
Regeringen föreslår därför att kunskapslyftet
förlängs t.o.m. 2003.
Utbyggnaden av högskolan fortsätter i hela
landet. En halv miljard kronor avsätts för en
ytterligare utbyggnad av högskolan 2003. Det
långsiktiga målet är att hälften av en årskull skall
påbörja högskolestudier senast vid 25 års ålder.
Sverige skall vara en framstående
forskningsnation, där forskningen håller hög
kvalitet och där det finns utrymme för både
bredd och specialisering. Staten är garant för fri
och vital grundforskning med långsiktig och
obunden finansiering. Forskarutbildningen har
strategisk betydelse. Behoven av personer med
forskarutbildning ökar. En successiv satsning
sker därför på grundforskning och
forskarutbildning. Regeringen avsätter därför en
halv miljard kronor för 2003 för detta ändamål.
Regeringen avser att återkomma med en
proposition om inriktning och dimensionering
av vuxenutbildningen efter kunskapslyftet.
1.4.5 Ett ekologiskt hållbart Sverige
De övergripande målet för miljöpolitiken är att
till nästa generation kunna överlämna ett
samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är
lösta. Sverige skall vara ett föregångsland i
omställningen till hållbar utveckling. Denna
utmaning kräver insatser som förenar
miljöpolitiken med ekonomi, sysselsättning och
social välfärd. Den kräver också att en grön
teknisk utveckling stimuleras. Även lokala
initiativ måste stimuleras och
kretsloppstänkandet befästas. Den nya
miljöbalken har visat sig vara ett effektivt verktyg
för en ekologisk hållbar utveckling.
Jordens klimat och växthuseffekten tillhör de
globalt viktigaste miljöfrågorna. Utsläppen av
växthusgaser måste enligt FN:s Kyotoprotokoll
minska med minst 5 procent till 2008 2012, i
EU-området med minst 8 procent.
Genom energiöverenskommelsen förverkligas
ett omfattande program för omställning av
energisystemet. I programmet genomförs stora
satsningar på miljövänliga och ekonomiskt
försvarbara alternativ till kärnkraften, samtidigt
som kraftfulla insatser görs för att bättre hushålla
med el och energi. Bland annat handlar det om
satsningar på information , utbildning,
teknikupphandling av energieffektiv teknik,
kommunal rådgivning samt provning, märkning
och certifiering av energikrävande utrustning.
Dessutom görs stora satsningar på forskning och
utveckling. Ett planeringsmål skall snarast
utarbetas för en utbyggnad av vindkraften.
Svensk fordonsindustri har inbjudits till ett
ökat samarbete kring utveckling av mer
miljövänliga fordon. Fordonsindustrins uthålliga
konkurrenskraft är beroende av att
miljöbelastningen såsom utsläpp av växthusgaser
i möjligaste mån begränsas.
Regeringen har under tre år, med början 1998,
gett ca 5 miljarder kronor i stöd till lokala in-
vesteringsprogram för hållbar utveckling i 130
kommuner. Programmen, som minskar
energiförbrukningen, oljeanvändningen och
utsläpp i mark och vatten, förlängs till att gälla
också 2003. Riktlinjer skall utarbetas för en
vidareutveckling av de lokala
investeringsprogrammen.
Utöver tidigare kraftiga ökningar föreslår
regeringen även ytterligare förstärkningar av
anslagen för markinköp, biotopskydd,
marksanering, kalkning samt miljöforskning och
miljöövervakning.
Naturvården är ett central område i politiken
för miljö och hållbar utveckling. Artbevarande på
vetenskaplig grund är och förblir en central
uppgift. Naturvårdens sociala och estetiska
dimensioner behöver emellertid utvecklas liksom
friluftsliv, ekoturism och möjligheterna till lokal
förvaltning av skyddade områden. Regeringen
anser att det därför bör beredas möjligheter för
pilotprojekt för lokal förvaltning av naturreservat
m.m.
Jordbrukssektorn spelar en stor roll i det
ekologiska kretsloppet, upprätthåller natur- och
kulturmiljö, och har en stor betydelse för en
levande landsbygd. Regeringens förslag till miljö-
och landsbygdsprogram har en starkt markerad
miljöprofil. Totalt sett omfattar de
miljörelaterade åtgärderna ca 3 miljarder kronor
per år.
Regeringen initierar nu tillsammans med bl.a.
folkrörelserna en bred, vardagsnära
studieverksamhet, Det gröna kunskapslyftet .
Syftet är att förstärka och förnya det lokala
arbetet med den ekologiska omställningen.
Gröna nyckeltal
Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition
redovisas s.k. gröna nyckeltal som ett
komplement till de ekonomiska nyckeltalen.
Nyckeltalen som redovisas nedan speglar
energianvändningen samt ett antal miljöproblem.

Tabell 1.7 Gröna nyckeltal
Energianvändning (TWh respektive Wh/kr)

1980
1985
1990
1995
1998
Total anv.
439
443
437
469
480
Energi-
effektivitet 1

327

301

263

274

264
Utsläpp till luft (tusentals ton) 2

1980
1985
1990
1995
1998
Klimatpåverkan

Koldioxid
82 438
67 587
59 650
63 475
64 330
Försurning

Svaveldioxid
508
266
136
94
66*
Kväveoxider
448
426
388
354
297*
Belastning på haven (tusentals ton)

1987
1990
1992
1995
1998
Övergödning

Fosfor
5,8
4,6
4,2
4,8
4,9
Kväve
148,2
122,9
132,5
134,5
152,6
Påverkan på luftkvalitet (µg/m3)

1992/93
1994/95
1996/97
1997/98
1998/99
Bensen 3
4,3-10,4
2,4-6,2
1,9-5,1
1,7-4,3
1,9-4,9
1 Energieffektiviteten mäts som total energianvändning i relation till BNP. BNP
är från reviderade Nationalräkenskaper, 1995 års priser.
2Inkluderar bunkring för internationell flyg- och sjöfart (skiljer sig därför
något i
förhållande till Sveriges rapportering till den internationella
klimatkonventionen
som ingår i Sveriges åtaganden gentemot konventionen).
3Bensenhalt i luften, vinterhalvårsmedelvärden i olika tätorter (11, 25, 33, 29
resp. 36 orter).
*Uppgifterna är inte exakt jämförbara med tidigare år p.g.a. att
beräkningsmetodiken för industriutsläpp har förändrats. Detta påverkar dock ej
resultatet att båda utsläppen har minskat.
Källor: Energimyndigheten, Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån

Den totala energianvändningen har ökat de
senaste tjugo åren. Samtidigt har det dock skett
en successiv effektivisering Under perioden
1999 2001 räknar Energimyndigheten med en
ökning av den inhemska energianvändningen
med 15 TWh, vilket motsvarar en ökning med
drygt 3 procent. Energianvändningen är känslig
för konjunktursvängningar och väderlek.
Nyckeltal för utsläppsnivåer och tillståndet i
miljön, visar en till största delen positiv
utveckling ur ett långsiktigt perspektiv. Mellan
1980 och 1998 har koldioxidutsläppen minskat
med 22 procent, även om en ökning skett under
de senaste åren. Under perioden 1999 2001
beräknas koldioxidutsläppen öka med 1,6
miljoner ton enligt Energimyndighetens
bedömning.
Försurande svaveldioxidutsläpp har minskat
avsevärt och riksdagens mål om en 80-procentig
minskning mellan 1980 och 2000 har uppnåtts.
Försurande kväveoxidutsläpp har dock inte
minskat i lika stor omfattning. Nya mål för de
försurande utsläppen har satts upp för perioden
fram till 2010.
Belastningen på haven av fosfor och kväve har
minskat fram till mitten av 1990-talet. Trots att
utsläppen från punktkällor har fortsatt att
minska, har den totala belastningen ökat något
på grund av mer nederbörd. Luftkvaliteten i
tätorter har förbättrats markant under 1990-talet
och den genomsnittliga bensenhalten 1998/99
var mindre än hälften av 1992/93 års nivå. Nivån
ligger dock fortfarande över fastställd
lågrisknivå.
Miljövårdsberedningen har lagt fram ett nytt
förslag rörande gröna nyckeltal. Det omfattar 12
olika områden. Ovan redovisade nyckeltal utgör
ett urval av Miljövårdsberedningens gröna
nyckeltal och är de i dagsläget bäst tillämpbara.
Ett viktigt kriterium är att de skall vara mätbara
och gå att följa över tiden. En del av de
föreslagna nyckeltalen är ofullständiga i detta
avseende. Miljövårdsberedningens förslag
remissbehandlas under våren och bereds därefter
inom Regeringskansliet.
Som en följd av regeringen förslag om femton
svenska miljömål (prop. 1997/98:145) tillsattes
två utredningar:
- Klimatkommittén, som fick till uppgift att
lägga fram ett förslag till en svensk strategi
och ett åtgärdsprogram för att begränsa
klimatpåverkan. Klimatkommitténs
betänkande presenteras under våren och
remissbehandlas sedan.
- Miljömålskommittén, som har till uppgift att
föreslå delmål och åtgärdsstrategier för att
uppfylla de övriga fjorton nationella miljö-
kvalitetsmålen. Miljömålskommittén skall
presentera sitt betänkande senast den 1 juni i
år.
1.5 Rättvisa skatter för god välfärd
Skatternas främsta syfte är att finansiera
välfärden och att styra konsumtion bort från
varor som har negativa effekter på miljö och
hälsa. Ytterst bestäms nivån på skatterna av de
välfärdspolitiska ambitionerna för bl.a. skola,
vård och omsorg. Välfärden måste finansieras.
1.5.1 Skola, vård och omsorg
Regeringen har konsekvent prioriterat vård,
skola och omsorg, först genom
saneringsprogrammets inriktning och sedan
genom att resurser tillförts i kommuner och
landsting i takt med att ekonomin förbättrats.
Den goda tillväxten medför dessutom att den
kommunala sektorn får betydande ökningar av
skatteintäkterna de närmaste åren.
Jämfört med för fyra år sedan har
statsbidragen till kommuner och landsting ökat
med totalt 20 miljarder kronor. Därutöver får
kommuner och landsting ytterligare ca 1,3
miljarder kronor år 2000 genom att de 200
kronor i statlig inkomstskatt som alla löntagare
betalar omförs till den kommunala sektorn.
Vård, skola och omsorg tillförs i år 21,3 miljarder
kronor mer från staten än 1996.
För 2001 har regeringen aviserat att ytterligare
4 miljarder kronor skall tillföras kommuner och
landsting, varav en miljard kronor skall gå till
vård- och omsorgssektorn och 700 miljoner
kronor till särskilda insatser till kommuner och
landsting som har problem med att nå balans.
Omföringen av den statliga inkomstskatten om
200 kronor har förlängts så att ca 1,3 miljarder
kronor även 2001 tillförs den kommunala
sektorn.
Den särskilda satsningen på vård- och
omsorgssektorn utökas. Försvarsuppgörelsen
innebär att totalt ca 8 miljarder kronor bedöms
kunna frigöras för sådana insatser under
perioden 2002 2004. Av dessa resurser skall 1
miljard kronor utgå 2002, 3 miljarder kronor
2003 och 4 miljarder kronor 2004.
En bred familjepolitisk reform genomförs
stegvis. De kommuner som inför maxtaxa får
statsbidrag för detta. Dessutom tillförs dessa
kommuner 0,5 miljarder kronor för
kvalitetssäkring av barnomsorgen.
Totalt innebär de av regeringen aviserade
satsningarna att ca 25,9 miljarder kronor kom-
mer att tillföras den kommunala verksamheten
från staten 2003 jämfört med 1996. Därutöver
tillkommer de ökade resurserna för den
familjepolitiska reformen.
I det kommunala momssystemet har det
uppkommit ett underskott till följd av att
kommunernas och landstingens avgifter har varit
för låga i förhållande till den ersättning som har
betalats ut från systemet. Sammantaget beräknas
underskottet uppgå till ca 4 miljarder kronor
under innevarande år. Regeringen anser det vara
av stor vikt att kommunsektorn prioriterar skola,
vård och omsorg samtidigt som balanskravet
uppfylls. Regeringen aviserar därför att staten tar
över detta underskott som annars skulle ha fått
återbetalas via en högre momsavgift.

Tabell 1.8 Ökade resurser till skola, vård och omsorg i förhållande till 1996
års nivå
Miljarder kronor

1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
1997 års ekonomiska vårproposition
4
8
8
8
8
8
8
Budgetpropositionen för 1998

4
8
8
8
8
1998 års ekonomiska vårproposition

4
4
4
4
4
4
Budgetpropositionen för 1999

1,3

0,3
0,7
0,9
1999 års ekonomiska vårproposition

1,3
2
3
5
Budgetpropositionen för 2000

31

2000 års ekonomiska vårproposition

0,52
0,52
Summa
4
12
17,3
21,3
25,3
24,3
26,4
Utbetalda kommunalskatter
1
5
14
42
64
69
81
1 Detta belopp avser 1 miljard kronor som tillförts för vård och omsorg, 0,7
miljarder kronor för särskilda insatser samt 1,3 miljarder kronor för den s.k.
200-kronan.
2 Detta belopp avser kvalitetssäkring av barnomsorgen för de kommuner som inför
en maxtaxa

De ökade resurserna till vården, skolan och
omsorgen innebär att den kommunala
sysselsättningen värnas. Därmed ges goda
förutsättningar för en god kvalitet i dessa
verksamheter. Åtgärder skall vidtas för att
åstadkomma en väsentlig ambitionshöjning i
uppföljningen av hur den kommunala
verksamheten utvecklas.
Regeringen startade 1998 ett särskilt
utvecklingsarbete vad gäller uppföljningen av
kommuner och landsting. Bland annat skall ett
förslag till en kommunal databas presenteras i
juni i år. Syftet med databasen är att stimulera till
jämförande mellan de olika kommunerna för att
de skall kunna lära av varandra, men också för att
bättre kunna samverka med den nationella
uppföljningen.
På grund av den goda tillväxten och den ökade
sysselsättningen har de kommunala
skatteintäkterna ökat och beräknas att öka
ytterligare de närmaste åren, se tabell 1.8. Den
ekonomiska utvecklingen för sektorn som helhet
bedöms som god och sektorn beräknas klara
kravet på balans i ekonomin. En grundläggande
förutsättning för att på sikt ge kommuner och
landsting likvärdiga förutsättningar att bedriva
sin verksamhet är det kommunala
utjämningssystemet.
Det finns dock enskilda kommuner och
landsting som har svårt att klara balanskravet. En
del kommuner har ekonomiska problem trots
omstruktureringar och effektiviseringar i
verksamheten bl.a. på grund av utflyttning. För
de kommuner som har ekonomiska problem till
följd av stora åtaganden för boendet finns
möjligheter att få stöd i form av medel för
särskilda insatser genom Bostadsdelegationen.
För att stödja kommuner och landsting som
har särskilda problem har regeringen tillsatt
Kommundelegationen som har till uppgift att
bereda ärenden om stöd för åtgärder så att de
kan nå ekonomisk balans. Under åren 2000 och
2001 finns ca 4 miljarder kronor avsatta för
sådana insatser.
1.5.2 Trygghet mot brott
Rättsväsendet befinner sig mitt i en period av
intensivt reformarbete för att bli effektivare och
bättre när det gäller att tillförsäkra medborgarna
trygghet, rättvisa och rättssäkerhet. Det gäller
bl.a. att förebygga och bekämpa
vardagsbrottsligheten, grov och
gränsöverskridande brottslighet, ekonomisk
brottslighet inklusive miljöbrottslighet och IT-
relaterad brottslighet, narkotikabrottslighet och
brottslighet med rasistiska eller politiska
förtecken. Andra viktiga inslag är att fortsätta att
utveckla myndigheternas kompetens och att
utveckla medborgarperspektivet i
myndigheternas arbetssätt.
Rättsväsendet tillförs medel för fortsatt
modernisering. För polisens del handlar det bl.a.
om att öka antalet poliser, säkerställa
närpolisreformen, öka antalet uppklarade brott,
förstärka gränskontrollen och utveckla
teknikstödet. Det redan genomförda,
omfattande reformarbetet inom åklagarväsendet
konsolideras och fullföljs. Domstolarna skall
också i framtiden kunna fungera på det
självständiga och rättssäkra sätt som krävs i ett
modernt samhälle. Kriminalvården ges
möjligheter att möta det ökande platsbehovet
och att fortsätta att utveckla verksamheten.
1.5.3 Rättvisa skatter
Under mandatperioden har ett nytt skede i
skattepolitiken inletts. De förbättrade utsikterna
för svensk ekonomi har i år möjliggjort
skattesänkningar som både stimulerar tillväxten
och ökar rättvisan.
Som ett första steg i en inkomstskattereform
har en skattereduktion införts som kompenserar
för en fjärdedel av egenavgiften. Förutom att öka
köpkraften för främst låg- och
medelinkomsttagare bidrar denna åtgärd också
till att minska marginaleffekterna och stimulera
till ett ökat arbetsutbud. Dessutom höjdes
brytpunkten för statlig skatt samtidigt som den
temporära skattereduktionen riktad mot
låginkomsttagare förlängdes. Sammantaget
innebär dessa förändringar att inkomstskatterna
2001 blir 15,8 miljarder kronor lägre än 1999.
Regeringen avser att i samband med
budgetpropositionen hösten 2000 göra en
bedömning av det samhällsekonomiska
utrymmet för att bl.a. gå vidare med
kompensationen för egenavgifterna.
Skattepolitik för företagsamhet
Ett viktigt mål för skattepolitiken är att
medverka till ett gott företagsklimat.
Företagsskatterna har därför sänkts och många
av åtgärderna har varit särskilt inriktade till små
och medelstora företag. Villkoren för
avsättningar till periodiseringsfond har bättrats.
De allra flesta s.k. stoppregler för fåmansföretag
har avskaffats och de s.k. 3:12-reglerna som
reglerar beskattningen av utdelningen och
reavinst på aktier i fåmansföretag ses över.
Ny lagstiftning som under vissa
förutsättningar tillåter återköp av egna aktier har
trätt i kraft. En sänkning av jordbrukets
energibeskattning genomförs. Regeringen
föreslår också ytterligare förenklingar inom
kapital- och företagsbeskattningsområdet som
särskilt bör gynna små och medelstora företag.
Det gäller förändringar av reglerna om avdrag för
ökade levnadsomkostnader för egenföretagare,
reglerna för kvittning av vinster och förluster på
aktier samt avdragsreglerna vid ombyggnad av
lokaler.
Regeringen avser att fortsätta att förenkla
regler, medverka till sund konkurrens och på
andra sätt förbättra villkoren för företagande och
sysselsättning.
Fastighetsbeskattningen
Fastighetsskatten är en viktig del av
kapitalbeskattningen. År 1997 tillsatte regeringen
Fastighetstaxeringsutredningen med uppdrag att
åstadkomma en större träffsäkerhet i
fastighetstaxeringen. I avvaktan på utredningens
förslag stoppades den årliga omräkningen av
taxeringsvärdena.
År 1998 tillsattes Fastighetsbeskattningskom-
mittén med uppdrag att bland annat åstadkomma
en rättvisare utformning av
fastighetsbeskattningen och en mer likformig
behandling av olika upplåtelseformer.
Utredningen lägger fram sitt slutbetänkande
under våren 2000.
Uttaget av fastighetsskatt har genom en rad
beslut de senaste åren begränsats.
Taxeringsvärdena har i princip varit oförändrade
sedan 1997. Dessutom sänktes skattesatsen 1998
från 1,7 till 1,5 procent. För bostadshyreshusen
har skattesatsen sänkts ytterligare till 1,2 procent
under år 2000.
Såväl frysningen av taxeringsvärdena som den
tillfälligt sänkta skatten för hyreshus upphör
2001. Detta innebär att om inga beslut fattas av
riksdagen kommer fastighetsskatteuttaget att
öka såväl för boende i småhus som i hyreshus.
Detta skulle innebära kraftiga skattehöjningar,
framför allt för många enskilda villaägare i
attraktiva områden i storstäderna där
fastighetspriserna stigit kraftigt under de senaste
åren.
Enligt nuvarande bedömningar skulle detta
innebära ett ökat uttag av fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt med i storleksordningen 8
miljarder kronor. I vissa fall motsvaras inte
skattehöjningen av en lika stor ökning av
köpkraften för det enskilda hushållet.
Regeringen avser därför att återkomma i
budgetpropositionen med förslag som begränsar
ökningen av skatteuttaget.
Grön skatteväxling
I budgetpropositionen för 2000 togs ytterligare
ett steg i miljörelateringen av skattesystemet
genom att skatten på dieselolja höjdes med 25
öre, produktionsskatten på kärnkraft höjdes med
0,5 öre och konsumtionsskatten på el med 1 öre.
Samtidigt utlovades den nyss redovisade
lättnaden i energibeskattningen för jordbruket
och en satsning på kompetensutveckling i
arbetslivet.
En ökad miljörelatering av skattesystemet
genom grön skatteväxling är nödvändig för att
möjliggöra ett förverkligande av de mål
regeringen och riksdag fastställt på
miljöområdet. Skatteväxlingskommittén angav i
sitt betänkande (SOU 1997:11) att ekonomiska
styrmedel har visat sig effektiva för att hejda och
minska miljöhot, och förutsatte att utrymmet för
skatteväxling i ett femtonårsperspektiv var minst
lika stort som det som utnyttjats under 1980-
och 1990-talet. Omräknat i dagens penningvärde
och med hänsyn till dagens BNP-nivå torde
detta utrymme vara ca 30 miljarder kronor under
perioden 2001 2010.
Regeringen avser att i höstens
budgetproposition presentera en strategi för en
successivt ökad miljörelatering av skattesystemet
genom grön skatteväxling. Denna strategi skall
grundas på de slutsatser om storleksordning som
angivits ovan. En särskild arbetsgrupp med
företrädare för regeringen, vänsterpartiet och
miljöpartiet har tillsatts för att bereda frågan.
Arbetsgruppen skall beakta såväl miljö- och
sysselsättningsaspekter som fördelnings- och
regionalpolitiska aspekter på skatteväxlingen.
Det pågår också ett arbete inom
regeringskansliet för att ta fram ett förslag till ett
nytt energiskattesystem baserat på
Skatteväxlingskommitténs modell.
Utformningen av energiskattesystemet kommer
att diskuteras med övriga riksdagspartier innan
ett förslag föreläggs riksdagen.
Internationalisering
Ytterst styrs det svenska skatteuttaget av
medborgarnas vilja att betala för välfärden. Det
svenska skattesystemet ställs dock inför
betydande utmaningar som ett resultat av den
fortgående internationaliseringen där
marknaderna för varor, tjänster liksom arbets-
och kapitalmarknaderna alltmer integreras med
omvärlden. Regeringen kommer därför att
tillsätta en särskild utredning med uppgift att
förbättra kunskapsunderlaget om
internationaliseringens betydelse för olika
skattebaser och den framtida skattestrukturen.
Den ökade rörligheten över gränserna innebär
att förutsättningarna för skattesystemet
förändras de närmaste åren. Avtrappningen av
införselreglerna för alkohol och tobak som inleds
den 1 juli innebär att punktskatterna kommer att
behöva ses över. Även kapitalbeskattningen sätts
under allt hårdare press i takt med att det blir
lättare att utnyttja utländska bankers och
försäkringsbolags tjänster från Sverige.
Sverige bedriver tillsammans med många
andra medlemsstater ett arbete inom bland annat
EU och OECD för att åstadkomma ett
gemensamt handlingsprogram för beskattning på
de områden som är särskilt känsliga för
internationell rörlighet. Motståndet hos vissa
andra länder gör dock att detta arbete kan
komma att gå alltför långsamt. Regeringen anser
därför att det är angeläget att upprätthålla en
beredskap att vidta åtgärder inom de områden
som är särskilt känsliga för rörlighet över
gränserna.
1.6 Lika möjligheter för alla
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under
1990-talet visar tydligt de starka sambanden
mellan tillväxt och välfärd. Den ekonomiska
krisen med hög arbetslöshet undergrävde de
offentliga finanserna. Underskotten steg till
ohållbara nivåer. Räntorna drevs upp. Den
offentliga skulden blev en börda som tvingade
fram försämringar i de sociala transfereringarna
och välfärdstjänsterna.
Kommittén Välfärdsbokslut beskriver i sin
delrapport, Välfärd vid vägskäl (SOU 2000:3),
effekterna av krisen. Välfärden är på många
områden sämre i slutet av 1990-talet än i början.
Det gäller särskilt boendesegregationen och
invandrarnas villkor, barns och ungdomars
ekonomiska standard, beroendet av socialbidrag,
resurserna i skolan, sjukvården och
barnomsorgen, ökad sjukfrånvaro och stress i
arbetslivet osv. Barnafödandet har minskat
kraftigt.
Men bilden är inte enbart negativ. På vissa
områden är välfärdsnivån trots den djupa krisen
oförändrad. Det gäller exempelvis beträffande
hälsa, boendevillkor, tunga och slitsamma
arbeten, alkoholmissbruk. På några områden
visas t.o.m. förbättringar, som t.ex. minskad
dödlighet, utbyggd barnomsorg, IT-satsningar i
skolan, expanderande högskola, förbättringar för
svårt funktionshindrade.
I den fördelningspolitiska redogörelsen i
bilaga 3 visas också att en ökad spridning av
marknadsinkomster har motverkats av en ökad
utjämning genom skatte- och bidragssystemet.
Inkomstspridningen minskade något fram till
1995 men har ökat något därefter. En viss
förbättring för barnfamiljernas kan iakttas under
de senaste åren. Sverige har trots krisen lyckats
bevara en av de jämnaste inkomstfördelningarna
bland OECD-länderna.
Den ekonomiska krisen har gjort fler
människor marginaliserade. De är
långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller beroende
av socialbidrag under längre tider. Invandrare
och andra grupper möter stora svårigheter att få
jobb, även om de har en god utbildning.
I slutet av 1970-talet försörjde fem
helårsarbetande en person på sociala
transfereringar (diagram 1.4). År 1998 var det
mindre än tre förvärvsarbetande per
transfereringsmottagare.
I slutet av 1990-talet var en av tio personer i
åldern 20 64 år till mer än hälften beroende av
sociala transfereringar för sin försörjning. Trots
den ökade efterfrågan på arbetskraft har de
marginaliserade små chanser att få ett varaktigt
jobb. Denna utveckling måste vändas.

Diagram 1.4 Försörjningsbörda. Antal försörjda med
sociala ersättningar och bidrag i procent av antalet
förvärvsarbetande 1977 1998

Den långsiktiga trenden ger anledning till oro.
En ökad andel marginaliserade är ett
fördelningsproblem i sig. Ökningen får också
återverkningar på fördelningen av ekonomiska
resurser. Marginaliserade får inte del av den
ökade standarden som följer av en högre
ekonomisk tillväxt. En omfattande
marginalisering minskar inkomströrligheten.
Lärdomen för välfärdspolitiken är klar och
tydlig. Sverige skall aldrig mer hamna i en
ekonomisk och finansiell kris. Under de
närmaste åren väntar en fortsatt snabb ökning av
efterfrågan på arbetskraft. Sverige måste
mobilisera alla lediga resurser för att undvika
flaskhalsar och överhettning. Om fler
förvärvsarbetar kan hetsen i arbetslivet minska.
En rättvisare fördelning av arbete är avgörande
för en jämn fördelning av landets ekonomiska
resurser.
En hög sysselsättning är dessutom nödvändig
för ett långsiktigt uthålligt välfärdssystem. De
analyser som presenterats i Långtidsutredningen
och i andra rapporter visar att välfärdssystemen
utsätts för stora påfrestningar när befolkningen
åldras. En hög statsskuld innebär att de yngre
generationerna får bära en oproportionellt stor
del av krisens bördor.
Det långsiktiga arbetet för sänkta marginal-
effekter fortsätter. Det bör löna sig bättre att
studera, arbeta och starta egna företag. I den
fördelningspolitiska redogörelsen visas att det
för många hushåll fortfarande lönar sig dåligt att
gå från arbetslöshet till arbete eller att öka sin
arbetstid. De beror på de kombinerade
effekterna av skatter, inkomstprövade bidrag och
avgifter. Marginaleffekterna har dessutom ökat
sedan 1991.
Skattesänkningen i år för låg- och
medelinkomsttagare bidrar till både en jämnare
fördelning och sänkta marginaleffekter. Den 1
juli 2001 ges barn till arbetssökande rätt till
förskoleverksamhet. Den 1 januari 2002 införs
en maxtaxa i barnomsorgen. Samtidigt ges rätt
till barnomsorg för barn till föräldrar som är
föräldralediga med yngre syskon. En allmän
förskola för 4- och 5-åringar införs från 1 januari
2003. Reformen innebär sänkta marginaleffekter
för många barnfamiljer, särskilt för
ensamstående föräldrar. Den ekonomiska
familjepolitiken ses över vad gäller träffsäkerhet
och marginaleffekter.
I sysselsättningspolitiken genomförs nu en
offensiv för tillväxt och rättvisa som innebär att
flera initiativ tas för att särskilt stödja
marginaliserade grupper. Dessutom skall aktiva
insatser, i form av t.ex. rehabilitering,
genomföras i syfte att skapa nya möjligheter för
människor som drabbats av ohälsa att förbli eller
återgå i arbete. Alla medborgare skall kunna ta
del i arbetsliv och ekonomi efter sin förmåga.
Det behövs en bred och samordnad politik som
innefattar många verksamhetsområden.
De förändringar som nu föreslås har en
gynnsam fördelningsprofil (diagram 1.5 och 1.6).
I decil 1, den första stapeln, finns de hushåll som
har den lägsta ekonomiska standarden. I decil 10,
den sista stapeln, finns de hushåll som har den
högsta ekonomiska standarden. Höjda
bostadstillägg och pensionstillskott för de sämst
ställda pensionärerna och införande av en
maxtaxa inom barnomsorgen ger störst relativ
förbättring av de disponibla inkomsterna bland
de 50 procent av befolkningen som har lägst
ekonomisk standard, d.v.s. decil 1 till decil 5.
Förslagen gynnar kvinnor betydligt mer än män.

Diagram 1.5 Förändring i disponibel inkomst justerad för
försörjningsbörda, till följd av förbättrade pensionstillskott
och bostadsbidrag till pensionärer samt maxtaxa inom
barnomsorgen
Procent

Diagram 1.6 Förändring i disponibel inkomst för män och
kvinnor

Riksdagen har tillkännagivit att regeringen vid
lämpligt tillfälle bör redovisa hur arbetet
fortskrider med att utveckla och bredda
fördelningsstatistiken. I bilaga 3 sker en
redovisning av pågående utvecklingsarbete och
olika problem i fördelningsanalyserna.

2
Förslag till
riksdagsbeslut

2 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och utgifts-
taket
1. godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen
förordar (kapitel 1),
2. med anledning av förslagen om pensionsrätt
för studier och totalförsvarsplikt samt ett
ökat återflöde från EU fastställer
utgiftstaket för staten inklusive ålders-
pensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten till 792 miljarder kronor år 2001
och 817 miljarder kronor år 2002 (avsnitt
4.1.1),
3. fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten för år 2003 till 847 miljarder
kronor (avsnitt 4.1.1),
4. godkänner beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 2001 2003 (avsnitt
4.1.2),
5. fastställer målet för det finansiella sparandet
i den offentliga sektorn till 2,0 procent av
bruttonationalprodukten för år 2003
(avsnitt 4.1.3),
6. godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för åren 2001-
2003 enligt tabell 7.1 som riktlinje för
regeringens budgetarbete (avsnitt 7.1),
såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 2000
7. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk (avsnitt
5.4.15),
8. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram (avsnitt
5.4.15),
9. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden (avsnitt
5.4.15),
10. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument (avsnitt 5.4.15),
11. antar regeringens förslag till lag om ändring
i telelagen (1993:597) (avsnitt 5.4.20),
12. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 1 Rikets styrelse
uppförda ramanslaget C3 Allmänna val
(avsnitt 5.4.2),
13. bemyndigar regeringen att för ändamål som
omfattas av det under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
uppförda ramanslaget B4 Riksgäldskontoret:
Vissa kostnader för upplåning och låne-
förvaltning under år 2000 teckna eller
förvärva aktier för högst 2 000 000 kronor i
bolag som driver verksamhet i syfte att
tillhandahålla en elektronisk marknadsplats
primärt för handel i statsobligationer
(avsnitt 5.4.3),
14. bemyndigar regeringen att under år 2000
besluta om en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret om högst 500 000 000
kronor för att tillgodose Premie-
pensionsmyndighetens behov av likviditet i
handeln med fondandelar (avsnitt 5.4.3),
15. godkänner att vissa avgifter i Tullverkets
verksamhet fr.o.m. den 1 juli 2000 redovisas
mot det under utgiftsområde 3 Skatte-
förvaltning och uppbörd uppförda ram-
anslaget B1 Tullverket (avsnitt 5.4.4),
16. godkänner att avgifter i samband med att
polismyndigheterna utfärdar pass fr.o.m.
den 1 juli 2000 redovisas mot det under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet uppförda
ramanslaget A1 Polisorganisationen (avsnitt
5.4.5),
17. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell sam-
verkan uppförda ramanslaget B4 Freds-
främjande verksamhet, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst
150 000 000 kronor efter år 2000 (avsnitt
5.4.6),
18. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 6 Totalförsvar
uppförda ramanslaget C5 Statens räddnings-
verk: Samhällets skydd mot olyckor (avsnitt
5.4.7),
19. godkänner vad regeringen anfört om
reformering av det förstärkta anställnings-
stödet (avsnitt 5.4.12),
20. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv uppförda
ramanslaget B3 Forskning, utveckling, och
utbildning m.m., ingå ekonomiska för-
pliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst
250 000 000 kronor under åren 2001-2004
(avsnitt 5.4.12),
21. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv uppförda
ramanslaget B5 Finansiering av forskning
och utveckling inom arbetslivsområdet, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 420 000 000 kronor under åren 2001-
2005 (avsnitt 5.4.12),
22. bemyndigar regeringen att under år 2000
besluta om en rörlig kredit i Riks-
gäldskontoret om högst 25 000 000 kronor
för att tillgodose Statens pensionsverk
behov av likviditet i pensionshanteringen
(avsnitt 5.4.12),
23. godkänner att avgiften för uppläggning av
lån vid Centrala studiestödsnämnden med
verkan fr.o.m. 1 januari 2000 redovisas mot
det under utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning uppförda ramanslaget
C3 Centrala studiestödsnämnden (avsnitt
5.4.14.),
24. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande uppförda ramanslaget A8 Bidrag
till åtgärder mot radon i bostäder, besluta om
bidrag som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst
7 000 000 kronor under år 2001 (avsnitt
5.4.16),
25. godkänner vad regeringen föreslår om icke
slutbehandlade ärenden om bidrag till
åtgärder mot radon i bostäder (avsnitt
5.4.16),
26. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande föreslagna nya ramanslaget A12
Investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter, besluta om stöd som
inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 400 000 000 kronor under
åren 2001 och 2002 (avsnitt 5.4.16),
27. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det på utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
uppförda ramanslaget A1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder besluta om
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter
på högst 2 588 000 000 kronor under åren
2001-2008 (avsnitt 5.4.17),
28. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård uppförda ram-
anslaget A2 Miljöövervakning m.m., ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter
på högst 46 000 000 kronor under år 2001
(avsnitt 5.4.18),
29. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård uppförda ram-
anslaget A4 Sanering och återställning av
förorenade områden, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst
60 000 000 kronor under år 2001 (avsnitt
5.4.18),
30. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 20
Allmän miljö- och allmän naturvård upp-
förda ramanslaget A5 Miljöforskning, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter
på högst 30 000 000 kronor under år 2001
(avsnitt 5.4.18),
31. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 21
Energi uppförda ramanslaget B5 Energi-
teknikstöd, besluta om stöd till utveckling av
ny energiteknik i företag och branscher
som inklusive tidigare gjorda åtaganden
innebär utgifter på högst 520 000 000
kronor under åren 2001-2005 (avsnitt
5.4.19),
32. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 22
Kommunikationer uppförda ramanslaget
A2 Väghållning och statsbidrag, besluta om
bidrag till enskilda vägar som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 566 000 000 kronor under år 2001
(avsnitt 5.4.20),
33. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 22 Kommunika-
tioner uppförda ramanslaget C1 Post- och
telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter (avsnitt 5.4.20),
34. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar uppförda ramanslaget B 10 Areal-
ersättningar och djurbidrag m.m. besluta om
stöd som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst
4 300 000 000 kronor under år 2001 (avsnitt
5.4.21),
35. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar uppförda ramanslaget D1
Främjande av rennäringen m.m., besluta om
stöd som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst
8 000 000 kronor under år 2001 (avsnitt
5.4.21),
36. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
uppförda ramanslaget D1 Främjande av
rennäringen m.m. (avsnitt 5.4.21),
37. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 24 Näringsliv
uppförda ramanslaget E5 Näringslivs-
utveckling i Östersjöregionen (avsnitt
5.4.22),
38. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner uppförda
reservationsanslaget A2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting
(avsnitt 5.4.23),
39. på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 2000 godkänner ändrade ramar
för utgiftsområden samt anvisar ändrade
och nya anslag i enlighet med specifikation i
tabell 2.1,
såvitt avser skattefrågor
40. antar regeringens förslag till lag om ändring
i inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitt
8.3.1-3),
41. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av
inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitt
8.3.2-3),
42. antar regeringens förslag till lag om allmän
fastighetstaxering av småhusenheter år 2003
(avsnitt 8.4),
såvitt avser kommunfrågor
43. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag
till kommuner och landsting (avsnitt 9.4.2).

1.

Tabell 2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och
nya anslag för budgetåret 2000
Tusental kronor
UTGIFTSOMRÅDE
ANSLAGS-
NUMMER

BELOPP ENLIGT
STATSBUDGETEN
2000
FÖRÄNDRING AV
RAM/ANSLAG
NY RAM/
NY ANSLAGSNIVÅ
1

Rikets styrelse
4 460 583
233 000
4 693 583

C1
Regeringskansliet m.m., ramanslag
2 497 155
233 000
2 730 155
2

Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 578 345
-6 700
1 571 645

A2
Riksrevisionsverket, ramanslag
156 106
-7 542
148 564

A3
Ekonomistyrningsverket, ramanslag
60 960
-1 289
59 671

A6
Statistiska centralbyrån, ramanslag
384 772
1 500
386 272

A10
Statens kvalitets- och kompetensråd, ramanslag
10 184
631
10 815
4

Rättsväsendet
22 667 103
76 882
22 743 985

A1
Polisorganisationen, ramanslag
11 506 881
100 420
11 607 301

B2
Ekobrottsmyndigheten, ramanslag
250 933
13 462
264 395

F6
Rättshjälpskostnader m.m., ramanslag
802 396
-47 600
754 796

F7
Kostnader för vissa skaderegleringar m.m., ramanslag
10 399
10 600
20 999
5

Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 983 393
-175 630
2 807 763

A1
Utrikesförvaltning, ramanslag
1 891 058
-175 630
1 715 428
6

Totalförsvar
46 648 614
11 890
46 660 504

A1
Förbandsverksamhet och beredskap m.m., ramanslag
19 543 954
-700 000
18 843 954

A3
Materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling, ramanslag
22 340 782
700 000
23 040 782

B1
Funktionen Civil ledning, ramanslag
437 983
700
438 683

B3
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst,
ramanslag
691 677
4 931
696 608

D3
Försvarets radioanstalt, ramanslag
428 494
11 190
439 684

D6
Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret, obetecknat anslag
93 196
-4 931
88 265
9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg
25 362 652
2 125 530
27 488 182

A2
Bidrag för läkemedelsförmånen, ramanslag
14 137 000
2 000 000
16 137 000

A9
Smittskyddsinstitutet, ramanslag
131 224
10 000
141 224

A13
Ersättning till steriliserade i vissa fall,
reservationsanslag
90 000
101 530
191 530

A14
Personligt ombud, ramanslag
45 000
-15 000
30 000

B1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken,
ramanslag
260 000
-1 000
259 000

B2
Vissa statsbidrag inom handikappområdet,
reservationsanslag
330 000
-55 000
275 000

B3
Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ramanslag
183 019
-24 450
158 569

B4
Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder, obetecknat anslag
78 394
1 000
79 394

B5
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer,
obetecknat anslag
132 194
20 500
152 694

B9
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m.,
obetecknat anslag
63 000
2 000
65 000

B12
Statens institut för särskilt utbildningsstöd,
ramanslag
8 663
1 500
10 163

B15
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor,
ramanslag
6 908
-250
6 658

B16
Statens institutionsstyrelse, ramanslag
557 032
96 200
653 232
Tusental kronor

UTGIFTSOMRÅDE
ANSLAGS-
NUMMER

BELOPP ENLIGT
STATSBUDGETEN
2000
FÖRÄNDRING AV
RAM/ANSLAG
NY RAM/
NY ANSLAGSNIVÅ

C1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning,
ramanslag
117 655
-10 400
107 255

C2
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning,
ramanslag
9 735
-1 100
8 635
10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
92 470 469
1 500 000
93 970 469

A1
Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag
31 502 036
1 500 000
33 002 036
11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom
33 618 800
0
33 618 800

A2
Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag
12 988 000
-103 000
12 885 000

A4
Delpension, ramanslag
122 800
103 000
225 800
12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn
44 755 500
12 500
44 768 000

A3
Underhållsstöd, ramanslag
2 737 500
12 500
2 750 000
14

Arbetsmarknad och arbetsliv
46 130 042
-212 920
45 917 122

A1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
ramanslag
4 527 565
-3 000
4 524 565

A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag
19 590 591
-100 000
19 490 591

B13
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning, ramanslag
3 018
80
3 098

D2
Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag
7 755 800
-110 000
7 645 800
15

Studiestöd
20 981 447
-539 805
20 441 642

A2
Studiemedel m.m., ramanslag
9 806 499
195
9 806 694

A3
Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag
8 195 998
-540 000
7 655 998
16

Utbildning och universitetsforskning
32 572 588
-38 013
32 534 575

A16
Svenska EU- programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling, ramanslag
17 163
1 500
18 663

B52
Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m.,
ramanslag
1 543 659
487
1 544 146

B53
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m., ramanslag
451 293
-60 000
391 293

C3
Centrala studiestödsnämnden, ramanslag
343 250
20 000
363 250
17

Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 570 486
18 000
7 588 486

A2
Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt
internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag
116 196
12 500
128 696

E2
Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag
252 184
7 500
259 684

N2
Lotteriinspektionen, ramanslag
28 459
-2 000
26 459
18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
15 592 068
-499 000
15 093 068

A10
Bostadsbidrag, ramanslag
5 670 000
-500 000
5 170 000

A12
Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för
studenter, ramanslag
nytt
1 000
1 000
19

Regional utjämning och utveckling
3 310 433
175 036
3 485 469

A1
Allmänna regionalpolitiska åtgärder, ramanslag
1 303 850
-75 000
1 228 850

A4
Ersättning för nedsättning av socialavgifter,
ramanslag
313 734
-150 000
163 734

A7
Statens institut för regionalforskning, ramanslag
8 068
36
8 104

A13
IT-infrastruktur: Regionala transportnät, ramanslag
nytt
400 000
400 000

Tusental kronor

UTGIFTSOMRÅDE
ANSLAGS-
NUMMER

BELOPP ENLIGT
STATSBUDGETEN
2000
FÖRÄNDRING AV
RAM/ANSLAG
NY RAM/
NY ANSLAGSNIVÅ
21

Energi
1 445 526
434 870
1 880 396

A1
Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader,
ramanslag
113 768
4 870
118 638

B10
Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av en
reaktor i Barsebäcksverket, ramanslag
nytt
430 000
430 000
22

Kommunikationer
25 532 440
-13 093
25 519 347

C2
Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag
157 484
-4 000
153 484

C4
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för
alarmeringstjänst enligt avtal, ramanslag
140 000
4 000
144 000

D1
Ersättning till statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag
50 000
-17 000
33 000

D2
Rikstrafiken: Administration, ramanslag
10 000
542
10 542

E1
Statens väg- och transportforskningsinstitut,
ramanslag
30 099
2 000
32 099

E2
Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag
155 851
1 365
157 216
23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
9 726 327
6 610
9 732 937

B1
Statens jordbruksverk, ramanslag
249 096
6 610
255 706

B8
Miljö-, struktur- och regionala åtgärder, ramanslag
2 118 000
-15 000
2 103 000

C1
Fiskeriverket, ramanslag
65 514
2 560
68 074

F3
Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag
16 518
-2 560
13 958

G3
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning samt
kollektiv forskning, ramanslag
208 320
15 000
223 320
24

Näringsliv
2 983 313
17 522
3 000 835

A1
Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader, ramanslag
223 209
300
223 509

A3
Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag
20 000
-300
19 700

A5
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m., ramanslag
139 714
25 000
164 714

A8
Fortsatt program för småföretagsutveckling förnyelse
och tillväxt, reservationsanslag
180 000
-14 100
165 900

B6
Patent- och registreringsverket: Finansiering av viss
verksamhet (likvidatorer), ramanslag
nytt
6 100
6 100

F1
Marknadsdomstolen, ramanslag
4 941
-500
4 441

F2
Konsumentverket, ramanslag
84 340
250
84 590

F4
Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag
7 247
522
7 769

F7
Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat
anslag
3 600
250
3 850

Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget

3 126 679

3
Lagförslag

3 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs att 16 och 26 e §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

16 §
De arkiv och bibliotek som avses i tredje och fjärde styckena har rätt att
framställa exemplar av verk, dock inte datorprogram,
1. för bevarande-, kompletterings- eller forskningsändamål,
2. för utlämning till lånesökande av enskilda artiklar eller korta avsnitt
eller
av material som av säkerhetsskäl inte bör utlämnas i original eller
3. för användning i läsapparater.
I de fall som avses i första stycket 2 och 3 får exemplar framställas endast
genom reprografiskt förfarande.
Rätt till exemplarframställning enligt denna paragraf har
1. de statliga och kommunala arkivmyndigheterna,
2. Arkivet för ljud och bild,
2. Statens ljud- och bildarkiv,
3. de vetenskapliga bibliotek och fackbibliotek som drivs av det allmänna
samt
4. folkbiblioteken.
Regeringen får i enskilda fall besluta att vissa andra arkiv och bibliotek än de

som anges i tredje stycket skall ha rätt till exemplarframställning enligt denna

paragraf.

26 e §
Ett radio- eller televisionsföretag som har rätt att sända ut ett verk får ta
upp
verket på en anordning genom vilken det kan återges, om det görs
1. för användning vid egna utsändningar ett fåtal gånger under begränsad
tid,
2. för att säkerställa bevisning om utsändningens innehåll eller
3. för att en statlig myndighet skall kunna utöva tillsyn över
utsändningsverksamheten.
Upptagningar som avses i första
stycket 2 och 3 får användas endast
för de ändamål som anges där. Om
sådana upptagningar har
dokumentariskt värde, får de dock
bevaras i Arkivet för ljud och bild.
Upptagningar som avses i första
stycket 2 och 3 får användas endast
för de ändamål som anges där. Om
sådana upptagningar har
dokumentariskt värde, får de dock
bevaras i Statens ljud- och bildarkiv.
En statlig myndighet som har till uppgift att utöva tillsyn över reklamen i
ljudradio- och televisionsutsändningar får återge utsändningar i den
omfattning som motiveras av ändamålet med tillsynen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om
granskning och kontroll av filmer och videogram
Härigenom föreskrivs att 16 och 18 §§ lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

16 §
Arkivet för ljud och bild får ha
terminalåtkomst till de uppgifter i
registret som behövs för arkivets
verksamhet.
Statens ljud- och bildarkiv får ha
terminalåtkomst till de uppgifter i
registret som behövs för arkivets
verksamhet.

18 §
Bestämmelser om att biografbyrån
har terminalåtkomst till det register
som Arkivet för ljud och bild för över
pliktexemplar av filmer och
videogram finns i lagen (1993:1392)
om pliktexemplar av dokument.
Bestämmelser om att biografbyrån
har terminalåtkomst till det register
som Statens ljud- och bildarkiv för
över pliktexemplar av filmer och
videogram finns i lagen (1993:1392)
om pliktexemplar av dokument.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.
7 §
I lokalradiolagen (1993:120) och i radio- och TV-lagen (1996:844) finns
ytterligare bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla inspelningar av
radioprogram.
I lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument finns
bestämmelser om skyldighet att
lämna skrifter och upptagningar till
bibliotek eller till Arkivet för ljud och
bild.
I lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument finns
bestämmelser om skyldighet att
lämna skrifter och upptagningar till
bibliotek eller till Statens ljud- och
bildarkiv.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
3.4

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument
Härigenom föreskrivs att 1, 25, 26 och 31 §§ lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
I denna lag ges föreskrifter om
skyldighet att till bibliotek eller
Arkivet för ljud och bild lämna
exemplar av dokument
(pliktexemplar).
I denna lag ges föreskrifter om
skyldighet att till bibliotek eller
Statens ljud- och bildarkiv lämna
exemplar av dokument (pliktex-
emplar).
Pliktexemplar skall bevaras och tillhandahållas för forskning och studier
enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
25 §
Pliktexemplar av film, av annat
dokument för elektronisk
återgivning än sådant som avses i
10 § eller av upptagning av ljudradio-
och televisionsprogram skall lämnas
till Arkivet för ljud och bild.
Pliktexemplar av film, av annat
dokument för elektronisk
återgivning än sådant som avses i
10 § eller av upptagning av ljudradio-
och televisionsprogram skall lämnas
till Statens ljud- och bildarkiv.

26 §
Den som har lämnat pliktexem-
plar av film har rätt att återfå filmen
och skall beredas tillfälle att hämta
filmen sedan Arkivet för ljud och bild
har haft skälig tid för att framställa
en kopia.
Den som har lämnat pliktexem-
plar av film har rätt att återfå filmen
och skall beredas tillfälle att hämta
filmen sedan Statens ljud- och
bildarkiv har haft skälig tid för att
framställa en kopia.

31 §
Arkivet för ljud och bild skall med
hjälp av automatisk databehandling
föra ett särskilt register över
pliktexemplar av videogram som har
lämnats till arkivet. I registret skall
antecknas ett nummer för varje
videogram. Statens biografbyrå får ha
terminalåtkomst till detta register.
Arkivet för ljud och bild skall
underrätta den som har lämnat
pliktexemplar av videogram om de
nummer som videogrammen har fått
i registret.
Den som är skyldig att lämna
pliktexemplar till Arkivet för ljud och
bild skall föra en förteckning över
videogram som omfattas av plikten
och i förteckningen ange de
registernummer som de ingivna
pliktexemplaren har fått.
Statens ljud- och bildarkiv skall
med hjälp av automatisk
databehandling föra ett särskilt
register över pliktexemplar av
videogram som har lämnats till
arkivet. I registret skall antecknas ett
nummer för varje videogram. Statens
biografbyrå får ha terminalåtkomst
till detta register.
Statens ljud- och bildarkiv skall
underrätta den som har lämnat
pliktexemplar av videogram om de
nummer som videogrammen har fått
i registret.
Den som är skyldig att lämna
pliktexemplar till Statens ljud- och
bildarkiv skall föra en förteckning
över videogram som omfattas av
plikten och i förteckningen ange de
registernummer som de ingivna
pliktexemplaren har fått.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

3.5 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)
dels att 64 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

23 b §

Den som innehar ett telenät för
mobila teletjänster och som har
tillstånd att tillhandahålla mobila
teletjänster eller nätkapacitet skall
tillgodose en begäran av en annan
tillståndshavare om att på
marknadsmässiga villkor låta
abonnenter hos denne via detta nät
sända och ta emot telemeddelanden.
Skyldigheten gäller bara under
förutsättning att
1. den andre tillståndshavaren
innehaft tillstånd att tillhandahålla
mobila teletjänster eller nätkapacitet i
högst sju år,
2. fråga är om område där
telemeddelanden inte kan förmedlas
via den andre tillståndshavarens
telenät för mobila teletjänster,
3. fråga är om tjänst som båda
tillståndshavarna tillhandahåller, och
4. fråga är om tjänst för vilken den
som skall tillgodose en begäran har
innehaft tillstånd i mer än fem år.
En begäran enligt första stycket skall
tillgodoses på villkor som är icke-
diskriminerande i förhållande till vad
tillståndshavaren tillämpar för sin egen
verksamhet och, om det finns flera
andra tillståndshavare, är
konkurrensneutrala i förhållandet
mellan dessa.
Tillsynsmyndigheten får i enskilda
fall medge undantag från skyldigheten
enligt första stycket om det finns
särskilda skäl.
Om flera juridiska personer inom
samma koncern beviljats tillstånd skall
de anses som en enda tillståndshavare
vid tillämpning av denna paragraf.

64 §
Tillsynsmyndighetens beslut enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som regeringen har meddelat med
stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Tillsynsmyndighetens beslut enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som inte avser återkallelse av tillstånd eller påförande av avgift,
gäller
omedelbart om inte annat har bestämts.
Tillsynsmyndigheten och domstol som prövar ett överklagande får
bestämma att ett beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om
det finns särskilda skäl för det.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Skyldigheten i 23 b § tillämpas bara på tillståndshavare som efter
ikraftträdandet beviljas ett tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster
eller
nätkapacitet. Skyldigheten gäller inte gentemot tillståndshavare som då har
bedrivit sådan verksamhet i mer än sju år.

3.6 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 48 kap. 22 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 16 kap. 36 § skall betecknas 16 kap. 28 b § och att
nuvarande 16 kap. 37 § skall betecknas 16 kap. 36 §,
dels att 12 kap. 14 16 §§, 19 kap. 2 § samt 48 kap. 19 21, 24 och 27 §§ skall
ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 16 kap. 36 och 37 §§ skall sättas
närmast före 16 kap. 28 b respektive 36 §,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 16 kap. 28 a §, samt närmast
före 16 kap. 28 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

12 kap.
14 §
Om den skattskyldige fått er-
sättning för ökade utgifter för
måltider och småutgifter (dagtrakta-
mente) för en tjänsteresa i Sverige,
skall ett belopp som motsvarar
ersättningen dras av. För varje hel dag
som tagits i anspråk för resan skall
avdraget dock uppgå till högst ett
maximibelopp och för varje halv dag
till högst ett halvt maximibelopp.
Om den skattskyldige fått er-
sättning för ökade utgifter för
måltider och småutgifter (dagtrakta-
mente) för en tjänsteresa i Sverige,
skall avdrag göras för varje hel dag
som tagits i anspråk för resan med ett
maximibelopp och för varje halv dag
med ett halvt maximibelopp.
Visar den skattskyldige att den sammanlagda utgiftsökningen under
samtliga tjänsteresor under beskattningsåret i en och samma tjänst varit större
än det sammanlagda avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i stället ett

belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av.

15 §
Om den skattskyldige fått dag-
traktamente för tjänsteresa utom-
lands, skall ett belopp som motsvarar
ersättningen dras av. För varje hel dag
som tagits i anspråk för resan får
avdraget dock uppgå till högst ett
normalbelopp och för varje halv dag
till högst ett halvt normalbelopp.
Om den skattskyldige fått dag-
traktamente för en tjänsteresa ut-
omlands, skall avdrag göras för varje
hel dag som tagits i anspråk för resan
med ett normalbelopp och för varje
halv dag med ett halvt normalbelopp.
Visar den skattskyldige att utgiftsökningen under en tjänsteresa varit större
än avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i stället ett belopp som
motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av.

16 §
Om den skattskyldige inte fått
dagtraktamente men gör sannolikt
att han haft ökade utgifter för mål-
tider och småutgifter, skall avdrag
göras för varje hel dag med ett halvt
maximibelopp vid tjänsteresa i
Sverige och med ett halvt
normalbelopp vid tjänsteresa
utomlands.
Om den skattskyldige inte fått
dagtraktamente men gör sannolikt
att han haft ökade utgifter för mål-
tider och småutgifter, skall avdrag
göras för varje hel dag med ett
maximibelopp vid tjänsteresa i
Sverige och med ett normalbelopp
vid tjänsteresa utomlands. För varje
halv dag skall avdrag göras med ett
halvt maximibelopp vid tjänsteresa i
Sverige och med ett halvt
normalbelopp vid tjänsteresa
utomlands.

Visar den skattskyldige att den
sammanlagda utgiftsökningen under
samtliga tjänsteresor i Sverige under
beskattningsåret i en och samma tjänst
varit större än det sammanlagda
avdraget, beräknat enligt första stycket,
skall i stället ett belopp som motsvarar
den faktiska utgiftsökningen dras av.

Visar den skattskyldige att ut-
giftsökningen under en tjänsteresa
utomlands varit större än avdraget,
beräknat enligt första stycket, skall i
stället ett belopp som motsvarar den
faktiska utgiftssökningen dras av.

16 kap.

Ökade levnadskostnader vid resor i
näringsverksamheten

28 a §

Om den skattskyldige har ökade
levnadskostnader på grund av sådana
resor i näringsverksamheten som är
förenade med övernattning utanför
den vanliga verksamhetsorten,
tillämpas bestämmelserna om ökade
levnadskostnader vid tjänsteresor i
12 kap. 7 §, 8 § första och andra
styckena samt 10 13 och 16 §§. Vad
som sägs i dessa bestämmelser om
tjänsteresa skall i stället avse resa i
näringsverksamheten.

När arbetet utanför den vanliga
verksamhetsorten varit förlagt till
samma ort under mer än tre månader i
en följd, gäller inte första stycket
längre. En resa i näringsverksamheten
anses pågå i en följd om den inte bryts
av uppehåll som beror på att arbetet
förläggs till en annan ort under minst
fyra veckor.

19 kap.
2 §
Utgifter för reparation och underhåll av en byggnad får dras av ome-
delbart.
Utgifter för sådana ändringsar-
beten på en byggnad som kan anses
normala i den bedrivna verk-
samheten behandlas som utgifter för
reparation och underhåll. Hit räknas
inte åtgärder som innebär en
väsentlig förändring av byggnaden.
Utgifter för sådana ändringsar-
beten på en byggnad som kan anses
normala i den skattskyldiges
näringsverksamhet behandlas som
utgifter för reparation och underhåll.
Hit räknas inte åtgärder som innebär
en väsentlig förändring av
byggnaden.
I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om reparation och underhåll i
samband med statliga räntebidrag.

48 kap.
19 §
Bestämmelserna i 20 24 §§ gäller
för kapitalförluster i inkomstslaget
kapital. Vad som sägs om en tillgång
i dessa bestämmelser skall tillämpas
också på en förpliktelse med sådan
underliggande tillgång.
Bestämmelserna i 20, 21, 23 och
24 §§ gäller för kapitalförluster i
inkomstslaget kapital. Vad som sägs
om en tillgång i dessa bestämmelser
skall tillämpas också på en
förpliktelse med sådan underliggande
tillgång.
Att kapitalförluster på utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta i vissa
fall inte skall dras av följer av 6 §.

20 §
Kapitalförluster på andra mark-
nadsnoterade delägarrätter än an-
delar i svenska värdepappersfonder
skall dras av i sin helhet mot
kapitalvinster på marknadsnoterade
delägarrätter.
Kapitalförluster på andra mark-
nadsnoterade delägarrätter än så-
dana som avses i 21 § samt
kapitalförluster på sådana andelar i
svenska aktiebolag och utländska
juridiska personer som inte är
marknadsnoterade skall dras av i sin
helhet mot ka-pitalvinster på sådana
tillgångar.

21 §
Kapitalförluster på sådana andelar i
svenska aktiebolag och utländska
juridiska personer som inte är
marknadsnoterade, skall dras av i sin
helhet mot kapitalvinster på sådana
tillgångar samt mot kapitalvinster på
sådana marknadsnoterade tillgångar
som avses i 20 § och 22 § första stycket.
Kapitalförluster på marknads-
noterade andelar i svenska värde-
pappersfonder som innehåller bara
svenska fordringsrätter skall dras av i
sin helhet.

24 §
Om inte hela kapitalförlusten skall
dras av enligt bestämmelserna i
20 23 §§, skall 70 procent dras av.
Om inte hela kapitalförlusten skall
dras av enligt bestämmelserna i 20,
21 eller 23 §, skall 70 procent dras av.

27 §
I fråga om kapitalförluster som
uppkommer i svenska handelsbolag
tillämpas 19 24 §§.
I fråga om kapitalförluster som
uppkommer i svenska handelsbolag
tillämpas 19 21, 23 och 24 §§.
Kapitalförluster på sådana delägarrätter och fordringsrätter vars innehav
betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som med
hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan
anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i sin helhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. I fråga om beskattningsår som
påbörjats före ikraftträdandet och som taxeras vid 2002 års taxering skall 48
kap. 19 22, 24 och 27 §§ i deras äldre lydelse tillämpas på avyttringar som
skett före ikraftträdandet till den del detta leder till lägre skatt.

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av
inkomstskattelagen (1999:1229) skall införas två nya paragrafer, 5 kap. 9 och
10 §§, samt närmast före dessa paragrafer nya rubriker av följande lydelse.

5 kap.

Avdrag för kapitalförluster

9 §

I stället för vad som sägs i 27 §
5 mom. första och andra styckena i den
upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall följande gälla.
Förlust på marknadsnoterad tillgång
som avses i 27 § 1 mom. samma lag
samt förlust på aktie i svenskt
aktiebolag som inte är
marknadsnoterad respektive på andel i
utländsk juridisk person som inte är
marknadsnoterad får dras av mot
realisationsvinst på sådana tillgångar.
Detta gäller dock inte sådan tillgång
som avses i 27 § 6 mom. samma lag.

Avdrag för vissa ändringar

10 §

Vid tillämpning av punkt 3 av
anvisningarna till 23 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370)
skall med den bedrivna verksamheten
förstås den skattskyldiges
näringsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas vid 2001 års taxering.
De nya bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ tillämpas på avyttringar som skett
respektive ändringsarbeten som påbörjats från och med den 1 januari 2000.

3.8 Förslag till lag om allmän fastighetstaxering av
småhusenheter år 2003
Härigenom föreskrivs följande.

Allmän fastighetstaxering av småhusenheter som enligt 1 kap. 7 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ske år 2002 skall istället ske år
2003.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Generellt statsbidrag till
kommuner fördelas med ett
enhetligt belopp per invånare i
kommunen den 1 november året
före det år bidraget betalas ut.
För åren 1997-2000 fördelas
därutöver ett generellt åldersbaserat
statsbidrag med ett enhetligt belopp
per invånare inom respektive
åldersgrupp 7-15, 16-18, 65-74, 75-84
samt 85 år och äldre den 1 november
året före det år bidraget betalas ut.
Generellt statsbidrag till
kommuner fördelas med ett
enhetligt belopp per invånare i
kommunen den 1 november året
före det år bidraget betalas ut.
För åren 1997-2001 fördelas
därutöver ett generellt åldersbaserat
statsbidrag med ett enhetligt belopp
per invånare inom respektive
åldersgrupp 7-15, 16-18, 65-74, 75-84
samt 85 år och äldre den 1 november
året före det år bidraget betalas ut.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

4
Budgetpolitiska mål och
statsbudgeten

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten

I detta kapitel redovisas de av riksdagen
beslutade budgetpolitiska målen, regeringens
förslag till tekniska justeringar av utgiftstaken för
staten för åren 2001 2002, regeringens förslag till
utgiftstak för staten och mål för den offentliga
sektorns finansiella sparande för 2003 samt
reviderade beräkningar av utgiftstaket för
offentlig sektor. Vidare redovisas
makroekonomiska förut-sättningar, politiska
prioriteringar, statsbudgetens och statsskuldens
utveckling samt den offentliga sektorns finanser.
4.1 Budgetpolitiska mål
De budgetpolitiska mål som regeringen
föreslagit och som riksdagen ställt sig bakom
ligger fast. Målen kan sammanfattas på följande
sätt:
- De takbegränsade utgifterna skall rymmas
inom beslutade utgiftstak för staten.
- Den offentliga sektorns finansiella sparande
skall uppgå till 2 procent av
bruttonationalprodukten (BNP) i
genomsnitt över en konjunkturcykel.

De takbegränsade utgifterna omfattar utgifts
ramarna för 26 utgiftsområden (nr 1 25 samt
27), utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten samt minskning av
anslagsbehållningar. Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i de
takbegränsade utgifterna eftersom regeringen
och riksdagen i mycket begränsad omfattning
kan påverka dessa utgifter på kort sikt. De
takbegränsade utgifterna utgörs av faktiskt
förbrukade anslagsmedel, vilket innebär att
myndigheternas utnyttjande av ingående
reservationer, anslagssparande och anslagskredit
ingår. Budgeteringsmarginalen utgör skillnaden
mellan utgiftstaket och de takbegränsade
utgifterna. Budgeteringsmarginalens syfte är att
den skall utgöra en buffert mot såväl
makroekonomisk osäkerhet som den osäkerhet
som finns kring de finansiella konsekvenserna av
redan fattade beslut. Om
budgeteringsmarginalen tas i anspråk innebär det
i regel att överskottet i de offentliga finanserna
försämras.
Den offentliga sektorns finansiella sparande
visar den förändring i den offentliga sektorns
finansiella nettoförmögenhet som beror på reala
transaktioner. Finansiella transaktioner, såsom
köp och försäljning av aktier och andra finan-
siella tillgångar, påverkar således inte det
finansiella sparandet. Detsamma gäller
värdeförändringar på tillgångar och skulder.
Däremot påverkas den offentliga sektorns
bruttoskuld av anskaffning och försäljning av
finansiella tillgångar samt värdeförändringar.
De utgiftstak för staten och årsvisa mål för
överskottet i de offentliga finanserna som
riksdagen tidigare fastställt för åren 1999 2002
redovisas i tabell 4.1. Det preliminära utfallet för
1999 innebär att de budgetpolitiska målen
uppfylldes. År 1999 uppgick den offentliga
sektorns finansiella sparande preliminärt till
1,9 procent av BNP, vilket är ca 30 miljarder
kronor över målet på 0,5 procent av BNP.
Utgiftstaket klarades med en budgeterings-
marginal på preliminärt 1,5 miljarder kronor.
Regeringen föreslår i denna proposition att en
teknisk justering görs av utgiftstaken för staten
för åren 2001 2002. Vidare föreslås nivåer för
utgiftstaket för staten och för målet för
överskottet i de offentliga finanserna för 2003.

Tabell 4.1 Budgetpolitiska mål

1999
2000
2001
2002
Utgiftstak för staten, miljarder
kronor
753
765
790
814
Finansiellt sparande i offentlig
sektor, procent av BNP
0,5
2,0
2,0
2,0
4.1.1 Utgiftstak för staten

Regeringens förslag: Med anledning av förslagen
om pensionsrätt för studier och
totalförsvarsplikt samt ett ökat återflöde från EU
fastställs utgiftstaket för staten inklusive ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till
792 miljarder kronor år 2001 och 817 miljarder
kronor år 2002.
För 2003 fastställs utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till 847 miljarder kronor.

Utgiftstak för staten
Utgiftstaket för staten infördes fr.o.m.
budgetåret 1997. Syftet med utgiftstaket är
framför allt att ge riksdagen och regeringen
förbättrad kontroll och styrning över anvisade
medel och utgiftsutvecklingen. Genom att
riksdagen beslutar om ett tak för utgifterna
tydliggörs även behovet av prioriteringar mellan
olika utgiftsområden. Utgiftstaket ger
budgetpolitiken en långsiktig inriktning med hög
förutsägbarhet och främjar därmed
trovärdigheten i den ekonomiska politiken.
Riksdagen har tidigare fastställt utgiftstaket
för staten och ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten till 765 miljarder kronor år
2000, 790 miljarder kronor år 2001 och
814 miljarder kronor år 2002.
Regeringen föreslår nu att en teknisk justering
görs av utgiftstaken för staten för åren 2001
2002. Justeringen beror på att pensionsrätt för
studier och totalförsvarsplikt införs från och med
2001 samt på ett ökat återflöde av medel från EU
för åren 2001 2002. Införandet av pensionsrätt
för studier leder till att utgifterna inom
utgiftsområde 15 Studiestöd beräknas öka med
740 miljoner kronor år 2001 och med 1 530
miljoner kronor år 2002. Det lägre beloppet 2001
förklaras av att det nya studiemedelssystemet
införs från och med den 1 juli 2001. Pensionsrätt
för totalförsvarsplikt inom utgiftsområde 6
Totalförsvar medför att utgifterna ökar med
240 miljoner kronor per år från och med 2001.
Återflödet från EU blir högre i förhållande till
vad som tidigare budgeterats, dvs. innan
förhandlingsresultatet av Agenda 2000 var helt
klart. Det ökade återflödet leder till att utgifterna
inom utgiftsområdena 14, 19 och 23
sammantaget beräknas öka med knappt 1 miljard
kronor per år. Ökningen motsvaras dock, med
vissa periodiseringsavvikelser, av ökade
inkomster under inkomsttyp 6000 Bidrag m.m.
från EU.

Tabell 4.2 Ökat EU-återflöde sedan 1999 års ekonomiska
vårproposition
Miljoner kronor
Differens mot VP1999
2001
2002
Uo 14 Europeiska Socialfonden
60
82
Uo 19 Europeiska Regionala utecklingsfonden
520
400
Uo 23 Europeiska Utvecklings- och
garantifonden för jordbruket
296
453
Total differens
876
935

En teknisk justering av utgiftstaket för staten för
åren 1999 2002 gjordes hösten 1998 och hösten
1999 till följd av den statliga ålderspensionsavgift
som införts på pensionsgrundande inkomster
och pensionsgrundande belopp.
Införandet av pensionsrätt för studier och
totalförsvarsplikt leder till ökade utgifter för
staten och till högre takbegränsade utgifter
samtidigt som inkomsterna i
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten ökar i motsvarande grad. Därmed
påverkas inte den konsoliderade offentliga
sektorns utgifter, inkomster och finansiella
sparande under den kommande treårsperioden
till följd av förändringen. Förändrade utgifter till
följd av att pensionsrätt införs för studier och för
totalförsvarsplikt bör därför motivera en höjning
av utgiftstaket.
Ett ökat återflöde av medel från EU inom
ramen för det fastställda finansiella perspektivet
är önskvärt. Storleken på återflödet ligger dock
utanför regeringens direkta kontroll. Ett ökat
återflöde utgör dessutom en över tiden
saldoneutral förändring för statsbudgeten, under
förutsättning att eventuellt ökad medfinansiering
hanteras genom omprioritering inom befintliga
ramar, och påverkar därför inte det skatteuttag
som krävs för att finansiera de offentliga ut-
gifterna. Detta innebär att ökningen av återflödet
bör föranleda en teknisk justering av
utgiftstaken.
I enlighet med tidigare praxis avrundas
utgiftstaket till hela miljarder kronor. Regeringen
föreslår därför att utgiftstaket höjs med 2
miljarder kronor år 2001 och med 3 miljarder
kronor år 2002.

Tabell 4.3 Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten
Miljarder kronor

2001
2002
Nuvarande utgiftstak
790
814
Pensionsrätt för studier
0,7
1,5
Pensionsrätt för total-
försvarsplikt
0,2
0,2
Ökat EU-återflöde
0,9
0,9
Summa tekniska justeringar
1,9
2,7
Förslag till utgiftstak
792
817
Anm:Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Regeringen föreslår vidare att utgiftstaket för
staten för 2003 skall uppgå till 847 miljarder
kronor. Denna nivå innebär att utgiftstaket ökar
med 30 miljarder kronor i förhållande till utgifts-
taket för 2002 eller med 1,8 procent i fasta priser.
Ökningen av utgiftstakets reala värde 2003 är
något högre än den årliga ökningen under
perioden 2000 2002. Förändringen av
utgiftsramarna mellan 2002 och 2003 till följd av
pris- och löneomräkning av förvaltningsanslagen,
förändrat prisbasbelopp och högre timlön uppgår
till omkring 10 miljarder kronor.

Tabell 4.4 Utgiftstak för staten
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Utgiftstak för
staten
753
765
792
817
847
Procent av BNP
38,2
36,7
36,1
35,8
35,7
Procent av BNP efter
tekniska justeringar1
38,5
36,9
36,1
35,8
35,7
Takbegränsade
utgifter
751,5
764,1
789,7
810,8
826,9
Budgeterings-
marginal
1,5
0,9
2,3
6,2
20,1
1 För att möjliggöra en rättvisande jämförelse över tiden bör utgiftstaken
justeras åren 1999-2001 för de tekniska justeringar som tidigare har gjorts av
utgiftstaken samt de tekniska justeringar som föreslås i denna proposition för
åren 2001-2002. De korrigerade utgiftstaken uppgår till 760, 768 och 793
miljarder kronor för respektive år 1999-2001.

Förslaget till utgiftstak innebär att utgiftstaket i
relation till BNP kommer att minska med
0,1 procentenhet mellan 2002 och 2003. Som
andel av BNP minskar utgiftstaket något
långsammare mellan 2002 och 2003 jämfört med
den genomsnittliga årliga minskningen under
perioden 1999 2002, bl.a. till följd av att BNP-
tillväxten förutsätts vara lägre 2003. Att
utgiftstaket minskar i relation till BNP bidrar till
en successivt fallande utgiftskvot för den
offentliga sektorn.
Utgiftsprognoserna för de kommande åren är
behäftade med osäkerhet, främst till följd av att
de ekonomiska konsekvenserna av redan fattade
beslut kan bli annorlunda än vad som antagits
och att ett relativt stort antal anslag påverkas av
den makroekonomiska utvecklingen. För att ge
flexibilitet och därmed minska risken för
revideringar av utgiftstaken finns därför en
budgeteringsmarginal.
För det tredje kommande budgetåret året bör
en budgeteringsmarginal på omkring 2,5 procent
av de takbegränsade utgifterna finnas för att
möta osäkerhet. Det innebär att en marginal på
omkring 20 miljarder kronor är nödvändig för
2003. Denna bedömning gjordes även i 1996 års
ekonomiska vårproposition där principerna för
budgeteringsmarginalen redovisades för första
gången. Den särskilde utredare som regeringen
har tillsatt (dir. 1999:23) för att utvärdera den
reformerade budgetprocessen skall bl.a. analysera
hur olika former av osäkerhet har hanterats samt
belysa hur budgeteringsmarginalen har använts.
Vidare ingår i detta arbete att föreslå riktlinjer för
den nivå på budgeteringsmarginalen som krävs
för det innevarande året och de kommande tre
åren för att budgeteringsmarginalen skall utgöra
en tillräcklig buffert mot osäkerhet.
4.1.2 Utgiftstak för offentlig sektor

Regeringens förslag: Den offentliga sektorns
utgifter beräknas till 1 108 miljarder kronor år
2001, 1 148 miljarder kronor år 2002 och
1 192 miljarder kronor år 2003.

Utgiftstak för offentlig sektor
Vid varje beslut om ett statligt utgiftstak har
riksdagen även godkänt en beräkning av den
offentliga sektorns utgifter. Utgiftstaket för den
offentliga sektorn beräknas som summan av det
fastställda utgiftstaket för staten och den
beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag
för interna transaktioner mellan staten,
kommunsektorn och ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Den största delen av de
interna transaktionerna utgörs av statsbidrag till
den kommunala sektorn, bl.a. det generella stats-
bidraget.
I enlighet med den kommunala självstyrelsens
princip beslutar kommuner och landsting själva
om sina utgifter. Utgiftstaket för den offentliga
sektorn måste därför ges en annan innebörd än
utgiftstaket för staten. Den lösning som valts
innebär att riksdagen godkänner en beräkning av
de kommunala utgifterna i enlighet med aktuella
ekonomiska bedömningar och regelmässiga
förutsättningar. I det statliga utgiftstaket ingår
dock statens bidrag till kommunerna, vilket
innebär att riksdagen indirekt påverkar de
kommunala utgifternas storlek. Att riksdagen
skall godkänna ett tak för hela den offentliga
sektorn kan bl.a. motiveras med att det är de
totala offentliga utgifterna som på sikt är
avgörande för skatteuttagets nivå.
Det preliminära utfallet 1999 för de utgifter
som omfattas av utgiftstaket för den offentliga
sektorn blev 1 056 miljarder kronor eller
53,5 procent av BNP. I 1996 års ekonomiska
vårproposition redovisade regeringen den första
beräkningen av utgiftstaket för den offentliga
sektorn för 1999. Det preliminära utfallet för
1999 innebär att utgiftstaket för den offentliga
sektorn blev 21 miljarder kronor lägre än denna
beräkning. I regeringens skrivelse avseende
årsredovisningen för staten 1999 kommer
regeringen att redovisa en uppföljning av utfallet
för utgiftstaket för den offentliga sektorn.
Riksdagen godkände i budgetpropositionen
för 2000 beräkningen av den offentliga sektorns
utgiftstak till 1 066, 1 101 och 1 142 miljarder
kronor för åren 2000 2002. Utgiftstaket
revideras nu upp med mellan 5 och 7 miljarder
kronor per år i förhållande till dessa beräkningar.
Det statliga utgiftstaket ökar med 2 respektive
3 miljarder kronor åren 2001-2002 jämfört med
beräkningen hösten 1999. Orsaken är
regeringens förslag i denna proposition om en
teknisk justering av utgiftstaket för staten för
dessa två år. Utgifterna i kommunsektorn är i
stort sätt oförändrade 2000 2001 jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 2000 och
har reviderats upp med 4,5 miljarder kronor
2002. Förändringarna respektive år beror bl.a. på
att den institutionella överföringen av Svenska
kyrkan från kommunsektorn till hushållens
ideella organisationer fr.o.m. 2000 medför att
kommunsektorns utgifter minskar och på ökade
utgifter för kommunsektorn till följd av bl.a.
nytt utfall och nya makroekonomiska
förutsättningar. Posten interna transaktioner
beräknas minska med mellan 4 och 6 miljarder
kronor åren 2000 2001 samt ökar med
1,8 miljarder kronor år 2002 jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 2000.
Större delen av ökningen 2002 förklaras av
införandet av pensionsrätt för studier och
totalförsvarsplikt.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn åren
2000 2003 beräknas till 1 071, 1 108, 1 148, res
pektive 1 192 miljarder kronor. Som andel av
BNP minskar utgiftstaket från 53,5 procent 1999
till 50,3 procent 2003 eller med 3,2 procent-
enheter.

Tabell 4.5 Utgiftstak för offentlig sektor
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Staten inkl. ålders-
pensionssystemet
753
765
792
817
847
Kommunsektorn1
474
480
496
516
534
Interna transaktioner
-171
-174
-180
-185
-189
Summa
1 056
1 071
1 108
1 148
1 192
Procent av BNP
53,52
51,4
50,5
50,3
50,3
Anm:Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1 Kommunsektorn redovisas exkl. Svenska kyrkan fr.o.m. 2000.
2 Exkl. Svenska kyrkan motsvarar det 53,0 % av BNP.
4.1.3 Överskott i den offentliga sektorns
finanser

Regeringens förslag: Målet för det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn fastställs till
2,0 procent av bruttonationalprodukten för år
2003.

Ett centralt mål för finanspolitiken är att
upprätthålla ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel. Därigenom minskar
den offentliga nettoskulden och den framtida
räntebördan. På detta sätt läggs en god grund för
att möta de påfrestningar på de offentliga
finanserna som den långsiktiga demografiska
utvecklingen medför. Ett ambitiöst
överskottsmål ökar också möjligheterna att
motverka en kraftig konjunkturavmattning med
aktiva åtgärder utan att underskottsgränsen på
3 procent av BNP i Stabilitets- och tillväxtpakten
överskrids.
Konjunkturmässiga avvikelser från den
långsiktiga tillväxttrenden bör föranleda
motsvarande justeringar av de årsvisa målen. I en
högkonjunktur bör därför överskottsmålet
överstiga 2 procent. Det motsatta skall gälla i en
lågkonjunktur. Om överskottsmålet sätts till
2 procent oavsett konjunkturläget riskerar
finanspolitiken att förstärka
konjunktursvängningarna.
I budgetpropositionen för 2000 gjordes en
avstämning av överskottsmålen för perioden
2000 2002. Denna avstämning medförde att de
av riksdagen tidigare fastställda årsvisa
överskottsmålen på 2 procent av BNP bibehölls.
Jämfört med budgetpropositionen görs nu en
mer positiv bedömning av tillväxten.
Sammantaget har BNP-nivån år 2001 justerats
upp med 1,7 procent.

Tabell 4.6 BNP-tillväxt

1999
2000
2001
Totalt
VP2000
3,8
3,8
2,9
10,8
BP2000
3,6
3,0
2,2
9,1
Differens
0,2
0,8
0,7
1,7

Trots den högre tillväxten under perioden 1999
2001 bedöms risken för en accelererande
inflation vara begränsade. Bedömningen av
ekonomins långsiktigt hållbara
produktionsförmåga har justerats upp. Något
betydande gap mellan faktisk och potentiell
produktion torde därför inte uppkomma under
år 2001. För åren därefter antas ekonomin växa i
takt med den långsiktiga trenden. Med hänsyn
till att osäkerheten är betydade om den
långsiktigt uthålliga produktionsförmågan i
svensk ekonomi avser regeringen att i
budgetpropositionen för 2001 återkomma till
frågorna om årliga överskottsmål och om hur
överskottet skall disponeras. I avvaktan härpå
föreslår regeringen att de nuvarande målen om
ett överskott i de offentliga finanserna på 2,0
procent av BNP för 2001 och 2002 ligger fast
och att målet för 2003 fastställs till 2,0 procent.
Om den ekonomiska utvecklingen väsentligt
skulle avvika från den nuvarande bedömningen
måste målen omprövas. Det gäller avvikelser från
bedömningen av såväl den faktiska tillväxten som
ekonomins långsiktigt hållbara
produktionspotential. Budgetberäkningarna
bygger på det s.k. basalternativet, som redovisas i
bilaga 1 Svensk ekonomi. I bilagan redovisas
också två alternativa kalkyler för perioden 2001
2003. I överhettningsalternativet ökar löner och
priser kraftigt under 2001 till följd av en mer
pessimistisk bedömning av ekonomins
produktionspotential. Den ökade efterfrågan på
arbets- och varumarknaderna driver upp priser
och löner. Såväl penning- som finanspolitiken
måste stramas åt för att återställa balansen i
samhällsekonomin. Överskottsmålet för de
offentliga finanserna måste därför höjas och
utrymmet för fortsatta reformer begränsas
kraftigt. Överhettningsalternativet visar att
utrymme för permanenta reformer bara kan
skapas genom de överskott som uppkommer vid
den långsiktigt hållbara BNP-nivån. I alternativet
med högre tillväxt antas ekonomins
produktionsförmåga vara bättre än i
basalternativet. Tillväxten blir högre utan att
inflationen tar fart och reformutrymmet blir
större.
4.2 Makroekonomiska förutsättningar
De makroekonomiska förutsättningarna är av
stor betydelse vid beräkningen av såväl
statsbudgetens som den offentliga sektorns
inkomster och utgifter. De offentliga finanserna
påverkas exempelvis starkt av
konjunktursvängningar och
bruttonationalproduktens nivå.
Skatteinkomsterna varierar i stort sett med
bruttonationalprodukten (BNP) i löpande
priser, eftersom viktiga skattebaser (löner, hus-
hållens konsumtionsutgifter m.m.) är relaterade
till BNP, medan merparten av transfererings-
utgifterna inte påverkas alls eller reduceras vid en
högre tillväxt. En tumregel är att 1 procent högre
BNP innebär att överskottet i de offentliga
finanserna, uttryckt som andel av BNP,
förbättras med omkring 0,75 procentenheter
eller med i storleksordningen 15 miljarder
kronor. Även de takbegränsade utgifterna är
känsliga för den makroekonomiska utvecklingen.
En höjning av den öppna arbetslösheten med 0,1
procentenheter eller en höjning av
prisbasbeloppet med 100 kronor innebär
exempelvis att de takbegränsade utgifterna ökar
med drygt en halv miljard kronor.
Svensk ekonomi är inne i en stark
expansionsfas. I förhållande till antagandena i
budgetpropositionen för 2000 har
exportutsikterna förbättrats och hushållens
konsumtion väntas utvecklas snabbare under de
kommande åren.
De centrala makroekonomiska
förutsättningarna för budgetberäkningarna
redovisas i tabell 4.7. Dessa förutsättningar, som
finns återgivna i sin helhet i baskalkylen i bilaga 1
Svensk ekonomi, innebär att BNP-nivån 2001 i
fasta priser revideras upp med sammantaget ca
1,7 procent, jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 2000. Större delen av
denna upprevidering förutsätts också innebära en
upprevidering av ekonomins potentiella
produktionsförmåga.

Tabell 4.7 Makroekonomiska förutsättningar
Värden från budgetpropositionen för 2000 anges inom parentes

1999
2000
2001
2002
2003
BNP1
3,8
(3,6)
3,8
(3,0)
2,9
(2,2)
2,0
(2,0)
2,0

BNP i nivå2
1972
(1951)
2083
(2042)
2195
(2129)
2282
(2217)
2371
Prisbasbelopp3
36,4
(36,4)
36,6
(36,6)
36,9
(36,9)
37,6
(37,6)
38,3

KPI4
Årsgenomsnitt
0,3
(0,3)
1,3
(1,2)
2,2
(1,9)
2,0
(2,0)
2,0

Hushållens
konsumtions-
utgifter1
4,1
(3,1)
5,0
(3,0)
2,7
(2,2)
2,0
(2,1)
2,0

Utbetald löne-
summa5
6,0
(5,9)
5,2
(4,6)
4,4
(3,5)
3,8
(3,2)
3,8
Sysselsätt-
ningsgrad6
75,9
(76,2)
76,7
(77,1)
77,3
(77,3)
77,3
(77,3)
77,3

Öppen
arbetslöshet7
5,6
(5,4)
4,6
(4,5)
3,9
(4,2)
3,9
(4,2)
4,0

Arbetsmark-
nadspolitiska
program7
3,1
(3,3)
3,1
(3,5)
3,1
(3,5)
3,1
(3,5)
3,1

Ränta 5 år
Årsgenomsnitt
4,5
(4,3)
5,6
(4,8)
5,5
(5,0)
5,2
(5,0)
5,0

Ränta 6
månader
Årsgenomsnitt
3,3
(3,2)
4,4
(3,6)
4,7
(4,1)
4,6
(4,4)
4,6

1 Årlig procentuell förändring i fasta priser. Bortsett från effekten av
att Svenska kyrkan institutionellt överförs till hushållssektorn ökar hushållens

konsumtionsutgifter med 4,0 % år 2000.
2 Miljarder kronor i löpande priser.
3 Tusental kronor.
4 Årlig procentuell förändring.
5 Årlig procentuell förändring i löpande priser.
6 Andel av befolkningen mellan 20 och 64 år i reguljär sysselsättning.
7 Andel av arbetskraften.

I fasta priser prognostiseras BNP växa med
3,8 procent 2000 och med 2,9 procent 2001. För
åren 2002 och 2003 presenteras utöver en
baskalkyl alternativa kalkyler med olika
antaganden om hur BNP-tillväxten utvecklas.
Den baskalkyl som ligger till grund för
budgetberäkningarna innebär en långsiktig
tillväxttakt på omkring 2,0 procent per år. I
löpande priser beräknas BNP öka med i
genomsnitt ca 4,7 procent per år under perioden
1999 2003.
Inflationen, beräknad utifrån
konsumentprisindex (KPI), ökar mellan åren
2000 och 2001 med 0,9 procentenheter.
Ökningen förklaras till betydande del av att
frysningen av taxeringsvärdena antas upphöra
2001. För regeringens bedömning av
fastighetsskatten och skatteuttaget 2001 hänvisas
till avsnitt 8.2. Åren därefter beräknas inflationen
stabiliseras på en nivå på omkring 2 procent.
Prisbasbeloppen beräknas bli lika stora under
perioden 2000 2002 som i beräkningen i
budgetpropositionen för 2000. Prisbasbeloppet
påverkar framför allt statens och AP-fondens
utgifter för basbeloppsanknutna transfereringar
samt grundavdragen vid beräkningen av fysiska
personers inkomstskatt.
I fasta priser beräknas hushållens
konsumtionsutgifter öka med 4,0 procent 2000
(bortsett från effekten av att Svenska kyrkan
institutionellt överförs till hushållssektorn) och
med 2,7 procent 2001. En viktig förklaring till
ökningarna är att hushållens reala disponibla
inkomster stiger samt en ökad tilltro såväl till
den egna ekonomin som till den allmänna
ekonomiska utvecklingen. Ökningstakten
dämpas åren därefter och antas uppgå till ca
2,0 procent 2003. Detta innebär en betydande
uppjustering av hushållens konsumtionsutgifter
åren 2000 och 2001, jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 2000. Hushållens
konsumtionsutgifter ligger framför allt till grund
för beräkningen av inkomsterna från
mervärdesskatten.
Den årliga förändringen av den utbetalda
lönesumman revideras upp samtliga år under
per ioden 2000 2002, jämfört med beräkningen
i budgetpropositionen för 2000. Ökningarna
förklaras bl.a. av ett högre antagande om
timlönen, som nu beräknas öka med i
genomsnitt 3,5 procent per år under den
kommande perioden. Utvecklingen av utbetald
lönesumma ligger framför allt till grund för
beräkningarna av såväl fysiska personers
inkomstskatt som socialavgifter.
Den öppna arbetslösheten beräknas minska
successivt under perioden, från 5,6 procent 1999
till 4,0 procent 2003. År 2000 beräknas den
öppna arbetslösheten uppgå till i genomsnitt 4,6
procent. Målet om högst 4 procents arbetslöshet
2000 beräknas dock uppnås i slutet av 2000. Den
öppna arbetslösheten beräknas nu bli 0,3
procentenheter lägre åren 2001 2002 jämfört
med bedömningen i budgetpropositionen för
2000, vilket bl.a. innebär lägre utgifter för
arbetslöshetsförsäkringen. Antalet deltagare i
kon junkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program beräknas under perioden ligga kvar på
samma nivå som utfallet för 1999, vilket innebär
ett genomsnittligt antal deltagare om 135 000 per
år.
I budgetpropositionen för 1999 presenterade
regeringen ett mål för sysselsättningen som
innebär att den andel av befolkningen i åldrarna
20 64 år som är reguljärt sysselsatt skall uppgå
till minst 80 procent 2004. Sysselsättningsgraden
var 75,9 procent 1999 och beräknas i baskalkylen
stiga till 77,3 procent 2003. Sysselsättningsgraden
beräknas bli i stort sett oförändrad under
perioden 2000 2002 jämfört med vad som
antogs i budgetpropositionen för 2000.
Den femåriga marknadsräntan väntas falla
mellan 2000, då den är som högst, och 2003.
Jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000 antas dock både 6-månadersräntan och
den femåriga räntan bli högre samtliga år under
de kommande åren.
4.3 Politiska prioriteringar
I 1999 års ekonomiska vårproposition föreslogs
en rad åtgärder för ökad tillväxt, sysselsättning
och rättvisa, samt ökad jämställdhet och
förbättrad miljö. I budgetpropositionen för 2000
föreslogs sänkt skatt för hushåll och företag på
sammanlagt 15 miljarder kronor 2000 och ca
20 miljarder kronor för de kommande åren. För
2001 föreslogs satsningar på Sveriges
ordförandeskap i EU:s ministerråd,
assistansersättning och ytterligare resurser till
kommuner och landsting.
Regeringen föreslår nu att ytterligare
satsningar görs för högre tillväxt och ökad
rättvisa. Regeringen prioriterar i denna
proposition att skapa goda förutsättningar för
fler jobb så att arbetslöshetsmålet och
sysselsättningsmålet uppnås. De två målen för
arbetsmarknaden, att den öppna arbetslösheten
skall vara högst 4 procent vid slutet av 2000 och
att 80 procent av alla personer i åldrarna 20 64 år
skall vara sysselsatta 2004 är nu inom räckhåll.
Regeringen föreslår ett brett program med
åtgärder som syftar till att minska arbetslösheten,
öka sysselsättningen och tillväxten. Programmet
innhåller också särskilda insatser för att öka
sysselsättningen för invandrare. Insatserna
redovisas i avsnitt 1.4.1. Bland åtgärderna kan
bl.a. nämnas att de arbetsmarknadspolitiska
programmen i än högre grad riktas mot de
långtidsarbetslösa. Större delen av dessa åtgärder
finansieras dock inom befintliga utgiftsramar.
Andra prioriterade områden är insatser för de
sämst ställda pensionärerna samt förstärkning av
familjepolitiken, det internationella biståndet och
miljöområdet. Dessutom föreslås ökade resurser
till statlig myndighetsutövning inom vissa
områden, bl.a. skatteförvaltningen och
rättsväsendet. I tabell 4.8 redovisas de beräknade
effekterna för de offentliga finanserna till följd av
de förslag till nya satsningar och
utgiftsminskningar som regeringen presenterar i
denna proposition. Budget effekterna redovisas
per kalenderår. Dessutom redovisas varaktiga
budgeteffekter för den offentliga sektorn av de
olika förslagen. Vid temporära åtgärder utgörs
den varaktiga effekten av räntan på nuvärdet av
framtida saldoförändringar. Ikraftträdandeårets
volymer används i beräkningen av den varaktiga
budgeteffekten. I tabellen redovisas också
budgeteffekten av de förslag som berör
budgetens inkomstsida. Samtliga åtgärder ingår i
regeringens förslag till utgiftsramar som
presenteras i kapitel 7 och i den beräkning av
statsbudgetens- och den offentliga sektorns
inkomster som presenteras i kapitel 6.
I förhållande till budgetpropositionen för
2000 ökar de takbegränsade utgifterna åren 2001
och 2002 till följd av de föreslagna satsningarna
och utgiftsminskningarna med 2,4 respektive
7,5 miljarder kronor. Totalt innebär de
föreslagna satsningarna 2003 att de
takbegränsade utgifterna ökar med 18,3 miljarder
kronor i förhållande till vad som följer av
gällande regler. Till stor del utgörs dessa utgifter
av förlängningar av olika temporära program.
Den varaktiga budgeteffekten för offentlig
sektor av de föreslagna utgiftsförändringarna
uppgår till 9,4 miljarder kronor.
Försvagningen av de offentliga finanserna till
följd av åtgärderna på budgetens inkomst- och
utgiftssida beräknas sammantaget uppgå till 4,5,
9,2 respektive 20,0 miljarder kronor för åren
2001 2003, varav inkomstminskningar, netto,
förklarar 3,1, 3,5 respektive 3,5 miljarder kronor
av försvagningen. Den varaktiga
budgetförsvagningen för offentlig sektor
beräknas till 12 miljarder kronor.
Nedan redovisas per utgiftsområde de
viktigaste förändringarna jämfört med
budgetpropositionen för 2000.

Tabell 4.8 Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar 2001 2003
Nettoförsvagning av offentliga finanser och effekter på takbegränsade utgifter i
förhållande till budgetpropositionen för 2000.

Miljoner kronor

2001
2002
2003
Varaktig effekt
Uo1 Hovet, demokratimedel, Regeringskansliet

243
13
5
15
Uo3 Skatteförvaltning och tull

135
135
135
135
Uo4 Rättsväsendet

820
1 320
1 420
1 400
Uo5 Utrikesförvaltningen

50

2
Uo6 Internationella insatser och pensionsrätt för totalförsvarsplikt2

490
240
240
250
Uo7 Bistånd

1 632
1 500
Uo7 Samarbete Central- och Östeuropa

600
900
80
Uo8 Integrationsåtgärder

100
100
100
10
Uo8 Storstadssatsning

230
10
Uo9 Tandvård

200
500
470
Uo11 Sämst ställda pensionärer

1 130
1 130
1 130
1 100
Uo11 Änkepensioner

30
30
30
30
Uo12 Växelvis boende i underhållsstödet, mamma/pappamånad

13
1 000
1 000
960
Uo13 Lönegaranti

-220
-220
-220
-220
Uo14 Arbetsmarknadspolitiska program

-775
-665
-465
-475
Uo14 Lönebidrag

120
240
240
230
Uo14 Arbetarskyddsverket

20
20
20
20
Uo15 Vuxenstudiestöd

2 600
120
Uo15 Pensionsrätt för studier2

740
1 530
1 530
1 500
Uo16 Kunskapslyftet och kvalificerad yrkesutbildning m.m.

-100
-100
2 440
200
Uo16 Maxtaxa, allmän förskola, föräldraledigas barn m.m. 1

-1550
1 000
500
400
Uo16 Läsfrämjande insatser

100
100

10
Uo16 Utbyggnad av högskolan

500
450
Uo16 Forskningsmedel

500
450
Uo16 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor

-60
-60
-60
-60
Uo16 Specialskolor

-96
-96
-96
-90
Uo16 CSN

20
20
20
20
Uo17 Konstnärers villkor, kulturinstitutioner

70
70
70
70
Uo18 Administration av skogsinköp, fukt- och mögelskador

35
35
25
3
Uo18 Lokala investeringsprogrammet

900
30
Uo18 Studentbostäder

275
125

10
Uo19 IT-infrastruktur

50
50
250
25
Uo19 Regionalpolitik/försvarsomställningar, resurscentra

210
110
10
20
Uo20 Miljö, miljöövervakning

175
180
1 149
50
Uo21 Barsebäck

337
344
338
140
Uo22 Infrastruktur

500
460
Uo23 Ekologisk forskning, viltskador och biotopskydd

50
50
150
10
Övrigt

-75
-29
14
-4
Summa ökning av takbegränsade utgifter

2 385
7 472
18 267
9 361
Summa försvagning av offentliga finanser, utgifter

1 405
5 702
16 467
9 361
1 Förändring i förhållande till tidigare avsatta medel för maxtaxa m.m. Totalt
avsätts 150 mkr 2001, 4400 mkr 2002 och 5600 mkr 2003.
2 Pensionsrätt för studier och totalförsvarsplikt påverkar ej de offentliga
finanserna åren 2001 2003.

Tabell 4.8 (fortsättning) Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar
Nettoförsvagning av offentliga finanser och effekter på takbegränsade utgifter i
förhållande till budgetpropositionen för 2000.

Miljoner kronor

2001
2002
2003
Varaktig effekt
Anställningsstöd för långtidsarbetslösa

750
840
840
835
Skatteavdrag för IT-installationer

800
800
800
160
Vägverket, offentligrättsliga avgifter

480
540
540
500
Åtgärder på företags- och kapitalbeskattningsområdet

260
460
460
360
Lönegaranti

220
220
220
220
Rättsväsendet och UD, avgiftsinkomster för pass, viseringar m.m.

205
205
205
205
Arbetspraktik

200
200
200
200
Länsstyrelserna, körkort (avgiftsinkomster)

40
40
40
40
Specialskolor, avgiftsinkomster

48
96
96
90
CSN, avgiftsinkomster

80
80
80
80
Tullen, avgiftsinkomster

25
25
25
25
Utvidgning av yrkesfiskaravdrag

10
10
10
10
Flygledarutbildning (Luftfartsverkets inkomster till staten)

-1
-2
-2
-2
Summa inkomstminskning, netto

3 117
3 514
3 514
2 723
Nettoförsvagning av den offentliga sektorns finanser

4 522
9 216
19 981
12 054

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Regeringskansliet beräknas engångsvis tillföras
130 miljoner kronor 2001 i avvaktan på
regeringens samlade överväganden med
anledning av utredningen om Regeringskansliets
dimensionering och verksamhet. Vidare beräknas
ytterligare 100 miljoner kronor för toppmötet
under Sveriges ordförandeskap i EU:s
ministerråd första halvåret 2001.

Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Regeringen aviserade i budgetpropositionen för
2000 att man skulle återkomma med förslag som
syftar till att förbättra effektiviteten i
skatteförvaltningens skattekontroll. Bakgrunden
är att effektiviteten sjunkit de senaste åren. Målet
är att återställa kontrollverksamheten till 1997
års nivå. Skattekontrollen skall förebygga och
åtgärda fel och fusk. För att kontrollen skall få
önskvärd effekt måste den vara synlig. Antalet
revisioner har minskat sedan 1997. När nivån på
skattekontrollen sjunker leder detta
ofrånkomligen till att den preventiva effekten
och lojaliteten med skattesystemet minskar. På
sikt kommer därför bristande skattekontroll att
leda till stora problem. Mot bakgrund av ovan
redovisade skäl beräknas skatteförvaltningen
tillföras ytterligare 125 miljoner kronor per år
fr.o.m. 2001. Tullverket tillförs 10 miljoner
kronor samt ges möjlighet att disponera
avgiftsmedel.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Regeringen har tidigare aviserat att de avser att
återkomma till riksdagen när det gäller
utvecklingen av rättsväsendet. Rättsväsendet
beräknas tillföras 1 000 miljoner kronor fr.o.m.
2001, 1 500 miljoner kronor 2002 samt
1 600 miljoner kronor 2003. Av dessa belopp
belastar 180 miljoner kronor per år
statsbudgetens inkomstsida. Tillskott motiveras
huvudsakligen av polisens mycket
bekymmersamma ekonomiska situation. Medlen
är främst avsedda att säkra närpolisreformen, inte
minst i storstadsområdena, samt att förstärka
gränskontrollen. Därutöver kommer tillskottet
att möjliggöra ett fortsatt moderniseringsarbete
inom domstolsväsendet, en konsolidering av det
reformarbete som utförts inom åklagarväsendet
samt en ökning av platsantalet och fortsatt
verksamhetsutveckling inom kriminalvården.

Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Utrikesförvaltningen tillförs engångsvis 50
miljoner kronor 2001 i avvaktan på regeringens
samlade överväganden med anledning av
utredningen om Regeringskansliets
dimensionering och verksamhet. Från och med
2001 föreslås att utrikesförvaltningen får
disponera 25 miljoner kronor per år av de
offentligrättsliga avgifterna för pass, viseringar
m.m.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet beräknas tillföras 250 miljoner
kronor 2001 för fredsfrämjande truppinsatser.
Från 2001 beräknas 240 miljoner kronor tillföras
för pensionsrätt för totalförsvarsplikt.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Regeringen bedömer att samarbetsprojektet med
Central- och Östeuropa kommer att fortsätta
även efter 2001. Regeringen har preliminärt
beräknat 600 miljoner kronor år 2002 och
900 miljoner kronor 2003, dvs. ett program i
samma omfattning som tidigare. Innan medel
anvisas skall dock en oberoende utvärdering av
verksamheten genomföras.
Regeringen föreslår att biståndsmålet höjs från
0,74 procent av BNI 2002 till 0,81 procent av
BNI 2003. Regeringen har ambitionen att
Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när de
statsfinansiella förutsättningarna föreligger.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
För att öka sysselsättningen bland invandrare
beräknas utgiftsområdet tillföras 100 miljoner
kronor per år 2001 2003. Utvecklingsinsatserna i
storstadsregionerna förlängs vilket innebär att
230 miljoner kronor tillförs detta område 2003.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
Anvisade och beräknande medel under perioden
1999 till 2001 bygger på uppskattningen att 1 000
personer skulle komma att erhålla ersättning för
tvångssterilisering. Den senaste prognosen visar
att närmare 1 700 personer kommer att beviljas
ersättning. Mot bakgrund av detta beräknas
utgiftsområdet tillföras 21 miljoner kronor.
Därutöver beräknas utgiftsområdet tillföras
200 miljoner kronor 2002 och 500 miljoner
kronor 2003 för insatser inom
tandvårdsområdet.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Till utgiftsområdet aviseras att ca 1 100 miljoner
kronor tillförs insatser för pensionärer med låga
inkomster. Av dessa medel avsätts ca 830
miljoner kronor till förändringar inom
bostadstillägget till pensionärer (BTP). BTP
ersätter med nuvarande regler boendekostnader
mellan 100 kronor och 4 000 kronor till 90
procent. Regeringen aviserar i denna proposition
dels att den övre gränsen skall höjas från 4 000
till 4 500 kronor, dels att den undre gränsen vid
100 kronor skall slopas. Vidare avsätts ca
35 miljoner kronor för att höja gränsen för skälig
levnadsnivå i det särskilda bostadstillägget till
pensionärer (SBTP) samt totalt 280 miljoner
kronor (varav cirka 60 miljoner kronor till
utgiftsområde 10) för att den tillfälliga höjningen
av pensionstillskottet (PTS), som riksdagen
beslutade om i juni 1999, skall kunna
permanentas.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn
Utgiftsområdet tillförs 1 000 miljoner kronor
fr.o.m. 2002. Regeringen avser att förlänga
föräldraförsäkringen med 30 dagar fr.o.m. 1
januari 2002. Inom ramen för den förlängda
föräldraförsäkringen kommer sammanlagt 60
dagar att vara reserverade för mamman
respektive pappan.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Det förstärkta anställningsstödet, som infördes
under hösten 1999, har visat sig vara en
verkningsfull åtgärd för de mest utsatta
grupperna. Regeringen föreslår därför att det
förstärkta anställningsstödet skall förbättras för
personer som varit arbetslösa eller deltagit i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i minst fyra år.
Vidare föreslås i regeringens proposition
1999/2000:98 Förnyad arbetsmarknadspolitik
för deltagande och tillväxt ett särskilt
anställningsstöd för äldre personer som varit
arbetslösa i minst två år. Vidare beräknas ramen
för utgiftsområdet att minska med 200 miljoner
kronor till följd av att regeringen i
budgetpropositionen för 2001 avser föreslå
riksdagen att Arbetsmarknadsverket får
disponera avgiftsinkomster för arbetspraktik.

Utgiftsområde 15 Studiestöd
Riksdagen beslöt hösten 1999 att ett reformerat
studiestödssystem skall införas från och med den
1 juli 2001. En del av studiestödsreformen
innebär att studerande som uppbär studiemedel
skall ges pensionsrätt i det reformerade ålders-
pensionssystemet.
Medel för detta ändamål har avsatts inom
utgiftsområdet med 740 miljoner kronor 2001
och 1 530 miljoner kronor för vart och ett av
åren 2002 och 2003, utöver de medel som
avsattes för hela reformen i budgetpropositionen
för 2000.
Regeringen beräknar att kunskapslyftet skall
ha samma omfattning t.o.m. hösten 2002 och
avser att återkomma i en proposition om
vuxenstudiestödets fortsatta inriktning och
dimensionering efter kunskapslyftsperioden. I
avvaktan på denna proposition beräknas medel
om ca 2 600 miljoner kronor avsättas för ett
fortsatt vuxenstudiestöd efter 2002.

Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Regeringen föreslår att ett stegvis införande av
allmän förskola och maxtaxa inom
barnomsorgen påbörjas nästa år. Den 1 juli 2001
föreslås barn till arbetssökande föräldrar få rätt
till förskoleverksamhet. Den 1 januari 2002
föreslås en maxtaxa i barnomsorgen införas.
Vidare föreslås rätt till barnomsorg för barn till
föräldrar som är föräldralediga med yngre
syskon, fr.o.m. den 1 januari 2002. En allmän
förskola för 4- och 5-åringar införs från 1 januari
2003. Från 2002 avsätts 500 miljoner kronor för
åtgärder som förbättrar kvalitén i barnomsorgen
och för 2003 beräknas 5 600 miljoner kronor,
vilket motsvarar en fullt utbyggd reform.
Regeringen förslår vidare att 100 miljoner
kronor avsätts per år under 2001 och 2002 i syfte
att främja ökad måluppfyllelse i grundskolan.
Regeringen prioriterar insatser för att
förbättra gymnasieskolans utbildningar och avser
att återkomma med ett förslag om utökad
undervisningstid i gymnasieskolans samtliga
program i budgetpropositionen för 2001.
För 2003 har ca 2 300 miljoner kronor avsatts
för platser i kunskapslyftet och den kvalificerade
yrkesutbildningen.
Regeringen föreslår vidare att Centrala
studiestödsnämnden (CSN) ges ett
resurstillskott på ca 100 miljoner kronor per år
under perioden 2000 2003. Resurstillskottet
föreslås ske dels i form av att CSN:s anslag ökas
med 20 miljoner kronor genom en omfördelning
inom utgiftsområdet, dels att CSN får disponera
de avgiftsinkomster som tas ut för uppläggning
av lån och som i dag redovisas mot inkomsttitel.
Avgiftsinkomsterna beräknas uppgå till ca
80 miljoner kronor per år.
Regeringen avser att föreslå en fortsatt
utbyggnad av grundutbildningen vid universitet
och högskolor. För 2003 har för detta ändamål
avsatts 500 miljoner kronor (inklusive studie-
stöd). Regeringen avser att senare återkomma till
fördelningen av de nya högskoleplatserna.
Efter förslag i 1999 års ekonomiska
vårproposition har riksdagen beslutat om en
förstärkning av anslagen för grundforskning och
forskarutbildning inom utgiftsområde 16 med
70 miljoner kronor 2000, 470 miljoner kronor
2001 och 779 miljoner kronor 2002. Regeringen
beräknar i föreliggande proposition en ytterligare
förstärkning av anslagen för grundforskning och
forskarutbildning med 500 miljoner kronor för
2003. Regeringen avser att senare återkomma
med förslag till inriktning och fördelning av
resurserna.

Utgiftsområde 17 Kultur, media, trossamfund och
fritid
Regeringen föreslår att utgiftsområdet tillförs
40 miljoner kronor för att förbättra
konstnärernas villkor på arbetsmarknaden.
Dessutom föreslås 30 miljoner kronor för att
stärka den ekonomiska basen för
kulturinstitutionerna.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads-
fösörjning och byggande
Regeringen föreslår att ett tillfälligt
investeringsbidrag införs fram till och med år
2002 för anordnande av studentbostäder på eller
i anslutning till orter där det finns universitet
eller högskola. Bidrag lämnas för ny- och
ombyggnader som påbörjas under perioden
13 april 2000 till 31 december 2002.
Bidragsgivningen rambegränsas så att bidrag
totalt beviljas med högst 400 miljoner kronor.
Finansiering av investeringsbidraget sker genom
att det statliga räntestödet för reparation och
underhåll (RBF-stöd) avvecklas i sin helhet och
genom att utgifterna under utgiftsområde 25
minskar. Regeringen föreslår också att stödet till
lokala investeringsprogram förlängs till att
omfatta även 2003. Regeringen beräknar ett
ytterligare tillskott på 900 miljoner kronor för
denna verksamhet. Resursförstärkningar föreslås
vidare till länsstyrelsernas administation av
skogsinköp och till fonden för fukt- och
mögelskador.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
Regeringen beräknar att 200 miljoner kronor
tillförs utgiftsområdet 2001 och 100 miljoner
kronor 2002 i syfte att förstärka satsningarna på
de orter som drabbas av särskilda
omställningsproblem främst p.g.a.
strukturomvandligar inom försvarsmakten.
Regeringen föreslår ett antal åtgärder för att
utveckla och stimulera utbyggnaden av IT-
infrastruktur med hög överföringskapacitet.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
För att fortsätta den tidigare satsningen på
programmet Hållbara Sverige föreslår regeringen
att tidigare resursförstärkningar inom
utgiftsområdet förlängs till att omfatta även
2003. Det innebär att medel tillförs för bl. a.
fortsatta satsningar på miljöforskning, sanering
och återställande av förorenade områden,
miljöövervakning samt markinköp och kalkning.
Därutöver förstärks utgiftsområdet med
ytterligare 175 miljoner kronor 2001,
180 miljoner kronor 2002 och 310 miljoner
kronor 2003 för bl.a. miljöövervakning,
miljöforskning och marksanering.

Utgiftsområde 21 Energi
Ett nytt ramanslag B10 Ersättning för vissa
kostnader vid avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket föreslås anvisas på
tilläggsbudget för 2000. Anslaget skall kunna
användas för ersättning till Barsebäcks Kraft AB
(BKAB) för de särskilda kostnader som uppstår
vid singeldrift i Barsebäcksverket till följd av
avställningen av den första reaktorn i verket.
Vidare skall anslaget användas för att utbetala
ersättning till BKAB för merkostnader för
avställnings- och servicedrift för den avställda
reaktorn. Dessa kostnader specificeras närmare i
regeringens proposition om godkännande av
avtal om ersättning i samband med stängningen
av Barsebäcksverket m.m. (prop. 1999/2000:63).

Utgiftsområde 22 Kommunikationer
År 2003 beräknas utgiftsområdet tillföras
500 miljoner kronor. Ambitionshöjningen avser i
första hand drift-, bärighet- och
underhållsåtgärder för statliga vägar och
järnvägar. Från och med 2001 föreslås att
vägverkets offentligrättsliga avgifter, som i dag
redovisas mot inkomsttitel, skall budgeteras
netto.
Vidare överväger regeringen en särskild
skattelättnad för utgifter för anslutning för
datakommunikation som innebär en väsentlig
kapacitetshöjning och ett stöd till kommuner för
att möjliggöra abonnentanslutning med hög
överföringskapacitet i glest bebyggda områden.
4.4 Statsbudgetens utveckling
Den gynnsamma utvecklingen av de offentliga
finanserna sedan mitten av 1990-talet har burits
upp av en framgångsrik budgetsanering. Det
saneringsprogram som påbörjades 1994 innebär
en varaktig årlig förstärkning av de offentliga
finanserna med 126 miljarder kronor eller ca
8 procent av BNP. Förstärkningen av de
offentliga finanserna har åtföljts av en
förstärkning av statsbudgetens saldo.
Statsbudgetens saldo är sedan 1997 det samma
som statens lånebehov. Ett budgetöverskott
innebär att staten amorterar på statsskulden. År
1998 var statsbudgetens saldo positivt för första
gången sedan 1989 och staten kunde amortera
knappt 10 miljarder kronor på statsskulden. För
år 1999 uppgick budgetöverskottet till
82 miljarder kronor. Det är ca 27 miljarder
kronor högre än vad som beräknades i
budgetpropositionen för 2000, vilket till största
delen förklaras av högre skatteinkomster.
Som framgår av diagram 4.1 beräknas
statsbudgeten uppvisa ett stort överskott 2000
och därefter mindre under- och överskott för
åren 2001 2003. Det har i beräkningarna av
statsbudgetens saldo förutsatts att den del av de
beräknade överskotten i de offentliga finanserna
som överstiger de målsatta överskotten överförs
till hushållssektorn. Det stora överskottet 2000
förklaras till stor del av försäljningar av statligt
aktieinnehav. Totalt beräknas staten amortera
drygt 80 miljarder kronor på statsskulden under
perioden 2000 2003. Statsskulden skrivs
dessutom ned med knappt 100 miljarder kronor
till följd av den överföring av statsobligationer
som sker från AP-fonden till staten 2001.

Diagram 4.1 Statsbudgetens saldo 1989-20031
Miljarder kronor

1 Statens lånebehov med omvänt tecken för åren 1989-1996
4.4.1 Statsbudgetens inkomster
I tabell 4.9 redovisas det preliminära utfallet av
statsbudgetens skatteinkomster och övriga
inkomster för 1999 samt den förväntade
utvecklingen under perioden 2000 2003. Mellan
1999 och 2003 beräknas statsbudgetens totala
inkomster öka med ca 60 miljarder kronor. Av
ökningen utgörs 46 miljarder kronor av
skatter medan 14 miljarder kronor utgörs av
övriga inkomster och då framför allt
försäljningsinkomster. År 2000 förväntas
försäljningsinkomsterna tillfälligt öka med 94
miljarder kronor. I relation till BNP beräknas
såväl statsbudgetens totala inkomster som
statsbudgetens skatteinkomster vara lägre i slutet
av perioden än 1999.

Tabell 4.9 Statsbudgetens inkomster 1999 2003
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003

Skatteinkomster
672,4
646,7
652,8
686,6
717,9
Övriga inkomster
52,1
162,9
67,8
67,5
66,1
Totala inkomster
724,5
809,6
720,6
754,2
784,0
Diff. mot budget-
propositionen för
2000

Skatteinkomster
20,0
29,6
30,0
30,9

Övriga inkomster
-2,3
-2,3
-3,0
-3,6

Totala inkomster
17,6
27,3
27,0
27,3

Procent av BNP

Skatteinkomster1
34,1
31,1
29,7
30,1
30,3
Totala inkomster
36,7
38,9
32,8
33,1
33,1
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1Denna kvot skall inte förväxlas med skattekvoten för hela offentliga sektorn.

Statsbudgetens inkomster beräknas öka med
drygt 85 miljarder kronor mellan 1999 och 2000.
Ökningen förklaras främst av att
försäljningsinkomsterna beräknas öka med ca 94
miljarder kronor mellan åren och av att
inkomster från aktieutdelningar tillfälligt
beräknas bli högre 2000. De lägre
skatteinkomsterna 2000 i förhållande till 1999 är
framför allt ett resultat av den avgifts växling
som sker till följd av pensionsreformen och den
fr.o.m. 2000 påbörjade kompensationen för den
allmänna pensionsavgiften. Ökningen av
skatteinkomsterna under perioden 2000 2002
förklaras främst av högre skattebaser till följd av
den makroekonomiska utvecklingen och av att
frysningen av taxeringsvärdena för fastigheter
antas upphöra 2001.
Som framgår av tabell 4.9 beräknas
skatteinkomsterna bli avsevärt högre under
perioden 2000 2002 jämfört med vad som
redovisades i budgetpropositionen för 2000. De
högre skatteinkomsterna förklaras främst av en
mer gynnsam utveckling av skattebaserna. Det är
främst inkomstskatt från fysiska personer,
mervärdesskatt och socialavgifter som reviderats
upp jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 2000.
Skatteinkomsterna minskar till följd av förslaget
om förstärkt anställningsstöd vid anställning av
långtidsarbetslösa och av förslaget om särskild
skattelättnad för utgifter för datakommunikation
som innebär en väsentlig kapacitetshöjning.
Under övriga inkomster är det framför allt
inkomster av statens verksamhet som förändrats
sedan beräkningen i budgetpropositionen för
2000. En viktig förklaring till det är Riksbankens
förhållandevis låga nettoresultat 1999 och att
metoden för att prognostisera Riksbankens
inlevererade överskott har förändrats, vilket
medför lägre inkomster under perioden 2000
2003 jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 2000. För 2000
beräknas inkomster av försåld egendom uppgå
till ca 95 miljarder kronor och därefter till
15 miljarder kronor per år. Under perioden
2000 2003 beräknas därmed försäljningar om
140 miljarder kronor genomföras.
En utförlig redovisning av statsbudgetens och
den offentliga sektorns inkomster presenteras i
kapitel 6.
4.4.2 Statsbudgetens utgifter
Statsbudgetens utgifter är indelade i 27
utgiftsområden. Vidare ingår posterna
minskning av anslagsbehållningar, kassamässig
korrigering och Riksgäldskontorets
nettoutlåning på statsbudgetens utgiftssida.
Som framgår av tabell 4.10 uppgick det
preliminära utfallet för statsbudgetens utgifter
till 643 miljarder kronor eller 32,6 procent av
BNP 1999. För 2003 beräknas statsbudgetens
utgifter uppgå till 732 miljarder kronor.
Utgifterna beräknas därmed öka med knappt 90
miljarder kronor under perioden 1999 2003.

Tabell 4.10 Statsbudgetens utgifter 1999-2003
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor1
615,4
624,2
645,0
659,4
668,5
Statsskuldsräntor2
89,9
93,4
69,3
65,7
58,6
Riksgäldskontorets
nettout-
låning m.m.3
-62,7
-3,5
-10,6
-10,6
5,2
Totala utgifter
642,6
714,1
703,6
714,5
732,3
Procent av BNP

Utgifter exkl.
statsskulds-
räntor
31,2
30,0
29,4
28,9
28,2
Totala utgifter
32,6
34,3
32,1
31,3
30,9
1 Inklusive minskning av anslagsbehållningar.
2 Avser utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
3 Inklusive kassamässig korrigering och finansiell överföring från AP-fonden
till
Riksgäldskontoret.

En stor del av ökningen av statsbudgetens
utgifter mellan 1999 och 2003 förklaras av att
Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m. tillfälligt
är lägre 1999 på grund av den överföring från
AP-fonden till statsbudgeten på 45 miljarder
kronor och den inbetalning av
premiepensionsmedel på 26 miljarder kronor
som gjordes 1999.
Utgifterna på statsbudgetens 27
utgiftsområden, inklusive minskning av
anslagsbehållningar och statsskuldsräntor, ökar
med endast 22 miljarder kronor mellan 1999 och
2003. Exklusive statsskuldräntor ökar utgifterna
på statsbudgetens utgiftsområden med 53
miljarder kronor. De förändringar som
föranleder tekniska justeringar av utgiftstaket
under perioden förklarar ca 7 miljarder kronor av
denna ökning.

Takbegränsade utgifter
De utgifter som omfattas av utgiftstaket för
staten, de s.k. takbegränsade utgifterna, beräknas
öka med 75 miljarder kronor mellan åren 1999
och 2003 eller med 2,4 procent per år. I relation
till BNP minskar de takbegränsade utgifterna
1999 och 2003 med 3,2 procentenheter.
Exkluderas ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten uppgår ökningen till 53 miljarder
kronor, vilket motsvarar en årlig ökning på 2,1
procent under perioden 1999-2003.
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten förväntas öka med 22 miljarder
kronor eller med 16,4 procent under denna
period.
För att möjliggöra en mer rättvisande
jämförelse över tiden bör hänsyn tas till de
tekniska justeringar av utgiftstaket för staten
som görs under perioden. Som andel av BNP
minskar då de takbegränsade utgifterna med 3,6
procent enheter under perioden 1999 2003.

Tabell 4.11 Takbegränsade utgifter 1999-2003
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Takbegränsade
utgifter
751,5
764,1
789,7
810,8
826,9
Procent av BNP
38,1
36,7
36,0
35,5
34,9
Procent av BNP efter
tekniska justeringar1
38,5
36,8
36,0
35,5
34,9
1 För att möjliggöra en rättvisande jämförelse över tiden bör de takbegränsade
utgifterna justeras åren 1999-2001 för de tekniska justeringar som tidigare har
gjorts av utgiftstaken samt de som föreslås i denna proposition för åren 2001-
2002. De korrigerade takbegränsade utgifterna uppgår till 758,5, 767,1 och
790,7 miljarder kronor för respektive år 1999-2001.

Av den totala ökningen av de takbegränsade
utgifterna under perioden 1999 2003 på 75
miljarder kronor förklaras 11 miljarder kronor av
pris- och löneomräkningen av
förvaltningsanslagen. Den makroekonomiska
utvecklingen leder till drygt 20 miljarder kronor
högre utgifter. Till följd av högre prisbasbelopp
och högre löner ökar utgifterna för olika
transfereringar till hushållen. Detta kompenseras
endast delvis av lägre utgifter för
arbetslöshetsförsäkringen. Kostnaden för
volymökningar inom utgiftsområdena 9 12
uppgår till ca 15 miljarder kronor under per
ioden. Kostnaderna inom
ålderspensionssystemet utanför statsbudgeten
ökar med ca 15 miljarder kronor under perioden
utöver vad som kan hänföras till högre
prisbasbelopp, främst till följd av högre
genomsnittlig ATP-poäng . Den resterande
förändringen av de takbegränsade utgifterna
under perioden beror främst på reformer och
tekniska förändringar, men också på utfasningen
av det äldre räntebidragssystemet.
Den realekonomiska fördelningen av de
takbegränsade utgifterna beräknas i stort sett
vara oförändrad under perioden 1999 2003. I
diagram 4.2 redovisas den realekonomiska
fördelningen för 1999. Detta år var ca 80 procent
av utgifterna under utgiftstaket
transfereringsutgifter, varav den största delen är
transfereringar till hushållssektorn. Övriga
transfereringar består till större delen av
transfereringar till kommunsektorn men också
av transfereringar till företag, internationellt
bistånd och avgiften till EU. Statlig konsumtion
uppgick 1999 till 128 miljarder kronor, vilket
motsvarar 17 procent av de takbegränsade
utgifterna. Konsumtionen avser till övervägande
del de statliga myndigheternas utgifter för den
löpande verksamheten och består till stor del av
löner och hyror. Som statlig konsumtion
inräknas också försvarets utgifter för sådana
investeringar som saknar alternativ civil
användning, vilka uppgår till 14 miljarder kronor
eller 1,8 procent av de takbegränsade utgifterna.
Investeringarna uppgick 1999 till 13 miljarder
kronor eller till 1,7 procent av utgifterna under
utgiftstaket. Investeringar som belastar stats-
budgeten återfinns till största delen inom
infrastrukturområdet och avser transitvägar och
järnvägar. Slutligen svarade räntor och
amorteringar för 1,2 procent av de takbegränsade
utgifterna. En stor del av ränteutgifterna avser
räntesubventioner för de lån som Centrala
studiestödsnämnden tar upp i Riksgäldskontoret.
Resterande ränteutgifter samt amorteringar avser
myndigheternas räntor och amorteringar för
investeringslån tagna i Riksgäldskontoret.
Räntor på statsskulden ingår inte i de
takbegränsade utgifterna.

Diagram 4.2 Realekonomiskt fördelade takbegränsade
utgifter 1999

De takbegränsade utgifterna ökar realt med
knappt 7 miljarder kronor under perioden 1999
2003, vilket motsvarar en årlig ökningstakt om
0,2 procent. I tabell 4.12 redovisas de
utgiftsområden som uppvisar större ökningar
eller minskningar i fasta priser under denna
period.

Tabell 4.12 Förändring i fasta priser för takbegränsade
utgifter 1999 2003
Miljarder kronor

1999 2003
Procent per år
Takbegränsade utgifter1
6,6
0,2
Större ökningar

Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
11,2
2,0
Uo 7 Internationellt bistånd
4,5
8,0
Uo 9 Hälsa, sjukvård och social omsorg
3,1
3,0
Uo 10 Ek. trygghet sjukdom/handikapp
8,6
2,3
Uo12 Ek. trygghet familjer och barn
5,7
3,3
Uo 15 Studiestöd
3,1
3,8
Uo 16 Utbildning och univ.forskning
7,5
5,9
Större minskningar

Uo 13 Ek. trygghet vid arbetslöshet
-9,9
-7,9
Uo 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
-5,8
-3,1
Uo 18 Samhällsplan, bostadsförsörjn. m.m
-7,2
-12,6
1 Fastprisberäkning av de totala takbegränsade utgifter är gjord med BNP-
deflator. För att möjliggöra en rättvisande jämförelse över tiden har utgifterna

1999 korrigerats för de tekniska justeringar som har gjorts av utgiftstaket. För

fastprisberäkning av respektive utgiftsområde har implicitprisindex för statlig
konsumtion och investeringar använts samt KPI för övriga delar. Belopp i
miljarder kronor är beräknade i 1999 års prisnivå.

I tabell 4.13 redovisas de beräknade utgifterna i
löpande priser per utgiftsområde för åren 1999
2003.
De största utgiftsökningarna under perioden
återfinns under följande utgiftsområden:

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Under perioden 1999 2003 ökar utgiftsområdet
med 5,8 miljarder kronor eller med 46,4 procent.
I fasta priser motsvarar det en årlig ökningstakt
om 8 procent.
Ökningen mellan åren 1999 och 2003
förklaras av bruttonationalinkomstens (BNI)
tillväxt och av att biståndsmålet successivt höjs
under perioden. BNI i löpande priser beräknas
öka med i genomsnitt 4,9 procent per år under
perioden 1999-2003. Biståndsmålet för 1999
uppgår till 0,705 procent av BNI. Regeringen
föreslår i denna proposition att biståndsmålet
2003 höjs till 0,81 procent av BNI. Biståndsmålet
ökar därmed med 0,105 procentenheter mellan
åren 1999 och 2003.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
Utgifterna ökar med 5,2 miljarder kronor under
perioden 1999 2003, vilket i fasta priser
motsvarar en ökningstakt om 3 procent per år.
Anslaget Kostnader för statlig assistansersättning
beräknas öka kraftigt under perioden 1999 2003.
För 1999 uppgick utgifterna för
assistansersättningen till 4,5 miljarder kronor.
Under perioden 1999 2003 förväntas utgifterna
öka med i genomsnitt 17 procent per år för att
2003 uppgå till 8,5 miljarder kronor. Ökningen
beror främst på att antalet personer med
assistansersättning och antalet assistanstimmar
per person och vecka ökar kraftigt under
beräkningsperioden.
Vidare beräknas anslaget Sjukvårdsförmåner
öka med 0,8 miljarder kronor under perioden
1999 2003. Ökningen beror huvudsakligen på
regeringens förslag att tillföra tandvården
200 miljoner kronor år 2002 och 500 miljoner
kronor år 2003.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
Anslagen inom utgiftsområdet beräknas öka
med 16,1 miljarder kronor under perioden 1999-
2003 eller med i genomsnitt 4,3 procent per år. I
fasta priser motsvarar det en ökning på 2,3
procent per år. För 2003 beräknas utgifterna till
totalt 104,7 miljarder kronor, vilket innebär att
utgiftsområdet är det största på statsbudgeten
detta år.
Utgifterna för sjukförsäkringen ökade kraftigt
under 1998. Utvecklingen under 1999 har
inneburit en fortsatt ökning av sjukfrånvaron,
om än i något avtagande takt. Antalet ersatta
nettosjukdagar (hela dagar) ökade med drygt
24 procent under 1999. Beräkningen för åren
2000 2003 bygger bl.a. på att antalet ersatta
sjukdagar under år 2000 kommer att öka med
drygt 20 procent jämfört med 1999 och att
antalet sjukdagar åren därefter ökar i proportion
till arbetskraften. Prognosen är dock osäker.
Anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m.
beräknas öka med 12,8 miljarder kronor 1999
2003 eller med i genomsnitt 9,9 procent per år.
Vidare beräknas anslaget Förtidspensioner öka
med 3,4 miljarder kronor under perioden 1999
2003. Orsaken är bl.a. prisbasbeloppets ökning.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn
Utgifterna beräknas öka med 9,2 miljarder
kronor under perioden 1999 2003. I fasta priser
motsvarar det en genomsnittlig årlig ökning på
3,3 procent.
Huvuddelen av ökningen återfinns på
anslagen Allmänna barnbidrag och
Föräldraförsäkring. Utgifterna för barnbidrag
ökar 2000 och 2001 till följd av att bidraget höjs
med 100 kronor per barn och månad respektive
år. Under perioden 1999 2003 ökar utgifterna
för barnbidrag med totalt 3,9 miljarder kronor.
Utgifterna för föräldraförsäkringen ökar 1999
2003 med 4,8 miljarder kronor. Ökningen
förklaras bl.a. av ökad medelersättning och av
förslaget om en extra s.k. pappa- och
mammamånad i föräldraförsäkringen fr.o.m.
2002.

Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgifterna inom utgiftsområdet ökar med
4,9 miljarder kronor under perioden 1999 2003,
vilket i fasta priser motsvarar en ökning om
3,8 procent per år.
Förändringen under beräkningsperioden
beror till största delen på utvecklingen för
anslagen Studiemedel m.m. och Vuxenstudiestöd
m.m. Utgifterna för studiemedel beräknas öka
med 10,6 miljarder kronor under perioden 1999
2003. De ökade utgifterna är främst en
konskevens av det nya studiestödssystem som
införs den 1 juli 2001 och som beräknas öka
utgifterna på anslaget med 7,8 miljarder kronor
år 2003. De ökade utgifterna kan i övrigt främst
hänföras till högre utgifter för räntor och
avskrivningar om ca 2,7 miljarder kronor.
Utgifterna för vuxenstudiestödet beräknas
minska med 5,8 miljarder kronor mellan åren
1999 och 2003. Minskningen beror på en lägre
efterfrågan på vuxenstudiestöd, delvis till följd av
att det sker en nedtrappning av platsbidraget till
kommunerna för kommunal vuxenutbildning
(kunskapslyftet) på utgiftsområde 16, vilket
medför lägre utgifter för vuxenstudiestödet.

Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Inom utgiftsområdet ökar utgifterna med
11,6 miljarder kronor åren 1999 2003, vilket
motsvarar en genomsnittlig ökning på 5,9
procent per år i fasta priser.
Införandet av en maxtaxa i barnomsorgen
väntas leda till utgifter om totalt ca 5,6 miljarder
kronor vid en fullt utbyggd reform, vilket
inkluderar införande av allmän förskola för fyra-
och femåringar 2003. Under perioden planeras
en betydande utbyggnad av grundutbildningen
vid universitet och högskolor samt en
förstärkning av anslagen till forskning. Totalt har
drygt 5 miljarder kronor tillförts utgiftsområdet
för nya högskoleplatser och forskning. Antalet
platser i kunskapslyftet minskar under perioden
vilket förväntas leda till att utgifterna för
kunskapslyftet minskar med 2,2 miljarder kronor
under perioden 1999 2003. Resterande ökning
av utgifterna på utgiftsområdet förklaras främst
av pris- och löneomräkning av
förvaltningsanslagen samt kostnader för statliga
avtalsförsäkringar.

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Mellan åren 1999 och 2003 beräknas utgifterna
öka med drygt 22 miljarder kronor eller med i
genomsnitt 3,9 procent per år. I fasta priser
motsvarar detta en årlig ökning med i
genomsnitt 2 procent.
Antalet pensionärer ökar i relativt begränsad
utsträckning. Orsaken till den kraftiga
utgiftsutvecklingen beror till stor del på högre
prisbasbelopp och högre genomsnittlig ATP-
nivå. Prisbasbeloppet förväntas öka med 1 900
kronor mellan 1999 och 2003, vilket förklarar
omkring hälften av utgiftsökningen under
perioden 1999 2003. Resterande del förklaras
huvudsakligen av att äldre pensionärer med låg
ATP successivt ersätts av nytillkommande
pensionärer med avsevärt högre ATP. Dessa
nytillkommande pensionärer har i genomsnitt
fler ATP-år och även högre medelpoäng.
De största utgiftsminskningarna under
perioden 1999 2003 finns under följande tre
utgiftsområden:

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Mellan åren 1999 och 2003 beräknas utgifterna
minska med 8 miljarder kronor. I fasta priser
uppgår minskningen till i genomsnitt 7,9 procent
per år.
År 1999 var den öppna arbetslösheten 5,6
procent av arbetskraften, vilket motsvarar
omkring 241 000 personer. Den öppna
arbetslösheten beräknas minska successivt under
perioden för att 2003 uppgå till i genomsnitt 4
procent av arbetskraften. Det motsvarar en
minskning med omkring 66 000 personer
jämfört med 1999. Till följd av lägre antaganden
om den öppna arbetslösheten beräknas
utgifterna för anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning minska med 7,5 miljarder
kronor under perioden 1999 2003.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
De totala utgifterna för utgiftsområdet minskar
med 2,3 miljarder kronor under perioden 1999
2003. I fasta priser motsvaras detta en minskning
med i genomsnitt 3,1 procent per år.
Större delen av minskningen härrör från
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De
relativt sett höga utgifterna 1999 förklaras främst
av höga styckkostnader inom olika
arbetsmarknadspolitiska program. År 1999
uppgick antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska program till 135 000
eller till 3,1 procent av arbetskraften. Åren 2000
2003 beräknas antalet deltagare i de arbets-
marknadspolitiska programmen ligga kvar på
denna nivå.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande
Under perioden 1999 2003 minskar utgifterna
med 6,3 miljarder kronor. I fasta priser
motsvarar detta en minskning med i genomsnitt
12,6 procent per år.
Anslaget Räntebidrag m.m. beräknas minska
med ca 5 miljarder kronor mellan 1999 2003.
Den kraftiga minskningen beror främst på att
det äldre räntebidragssystemet snabbt avvecklas
och på att bostadsbyggandet ligger kvar på en låg
nivå. Ytterligare en anledning till de allt lägre
utgifterna för räntebidragen är att det
subventionssystem som infördes 1993 är
konstruerat på ett sådant sätt att det statliga
bidraget minskar för varje ny årgång som
påbörjas. Resterande del av minskningen under
perioden 1999 2003 förklaras till största delen av
lägre utgifter för anslagen Statens
bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet och
Bostadsbidrag. De minskade utgifterna för
statliga garantier för investeringar i bostäder
förklaras av färre aktualiserade skador inom
resultatområdet äldre garantier. Det minskade
skadeutfallet beror främst på en lägre räntenivå
jämfört med tidigare år och på att garantiärenden
enligt det äldre systemet avslutas.

Tabell 4.13 Utgifter som omfattas av utgiftstaket för staten 1999 2003
Miljarder kronor

1999
2000
Prognos
2001
Beräknat1
2002
Beräknat1
2003
Beräknat1
UO 1
Rikets styrelse
4,5
5,1
5,3
5,1
5,0
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1,5
1,7
1,6
1,6
1,6
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
6,0
6,3
6,2
6,3
6,4
UO 4
Rättsväsendet
22,3
23,5
24,0
25,1
25,7
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2,9
3,1
2,9
2,9
2,9
UO 6
Totalförsvar
44,3
45,9
46,5
45,5
44,5
UO 7
Internationellt bistånd
12,4
15,2
15,0
15,6
18,2
UO 8
Invandrare och flyktingar
4,4
4,7
4,9
4,6
4,9
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
24,5
27,5
27,0
28,3
29,7
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
88,5
97,2
100,1
102,6
104,6
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
34,4
33,4
34,2
33,7
33,4
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
41,2
44,6
48,2
49,6
50,4
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
35,4
30,8
27,4
27,4
27,4
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
48,8
44,7
45,6
45,9
46,5
UO 15
Studiestöd
19,7
18,7
21,9
24,6
24,5
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
29,1
32,2
34,7
39,7
40,7
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7,6
7,6
7,7
7,9
8,1
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
17,2
13,9
12,0
11,3
10,9
UO 19
Regional utjämning och utveckling
3,7
3,7
4,1
3,2
3,3
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1,6
1,7
2,0
2,2
2,4
UO 21
Energi
1,1
1,8
2,3
2,1
1,3
UO 22
Kommunikationer
25,6
25,9
24,7
25,1
26,1
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
11,9
10,3
13,7
13,8
13,9
UO 24
Näringsliv
3,2
3,3
3,2
3,0
2,9
UO 25
Allmänna bidrag till kommuner
102,5
98,2
101,8
101,8
104,2
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
89,9
93,4
69,3
65,7
58,6
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
20,9
23,2
24,1
24,8
24,7

Minskning av anslagsbehållningar

4,0
5,5
4,0

Summa utgiftsområden
705,2
717,6
714,2
725,1
727,1

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
615,4
624,2
645,0
659,4
668,5

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
136,1
139,9
144,7
151,3
158,4

Takbegränsade utgifter
751,5
764,1
789,7
810,8
826,9

Budgeteringsmarginal
1,5
0,9
2,3
6,2
20,1

Utgiftstak för staten
753,0
765,0
792,0
817,0
847,0
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1 Enligt förslaget till preliminära utgiftsområdesramar (se tabell 7.1).
Beräknad förbrukning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit
redovisas
sammantaget för samtliga utgiftsområden under posten Minskning av
anslagsbehållningar.

Statsskuldsräntor
Räntor på statsskulden ingår under
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgifterna för statsskuldsräntorna påverkas av
flera faktorer. Viktigast är storleken på
statsskulden samt ränte- och
valutakursutvecklingen. Statsskuldsräntorna
påverkas även av tekniska faktorer till följd av
Riksgäldskontorets upplånings- och
skuldförvaltningsteknik.
År 1999 uppgick statsskuldsräntorna till
90 miljarder kronor eller 4,5 procent av BNP.
Under perioden 1999 2003 beräknas
statsskuldsräntorna minska med 32 miljarder
kronor för att 2003 uppgå till 58 miljarder
kronor eller 2,5 procent av BNP. De kraftigt
minskade ränteutgifterna förklaras främst av den
amortering på statsskulden som sker till följd av
överföringar från AP-fonden till staten i
samband med ålderspensionsreformen samt
försäljningar av statligt aktieinnehav. En
ytterligare förklaring till de kraftigt minskade
ränteutgifterna är att lån med höga kupongräntor
successivt förfaller och refinansieras med lägre
kupongräntor. I diagram 4.3 redovisas stats-
skuldsräntorna som andel av BNP för åren 1980
2003.

Diagram 4.3 Statsskuldsräntor som andel av BNP
1980 2003
Procent av BNP

Statsskuldsräntornas andel av statsbudgetens
totala utgifter uppgick 1999 till 14,0 procent.
Som framgår av diagram 4.4 beräknas
statsskuldräntornas andel av de totala utgifterna
minska med 6,0 procentenheter under perioden
1999 2003 för att 2003 uppgå till 8,0 procent av
statsbudgetens utgifter.

Diagram 4.4 Statsskuldsräntor som andel av stats-
budgetens utgifter 1999 2003
Procent av statsbudgetens utgifter

I statsbudgeten redovisas statsskuldsräntor
kassamässigt. De kassamässiga statsskuldsräntor-
na redovisas i tabell 4.14.

Tabell 4.14 Kassamässiga statsskuldsräntor
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Räntor på lån i
svenska kronor
68,5
63
47
45
43
Räntor på lån i
utländsk valuta
22,0
21
20
19
18
Räntor på in- och
utlåning
-2,4
-3
-4
-4
-5
Över-/underkurser
vid emission
-2,4
2
0
-2
-3
Summa räntor
85,7
82
62
57
53
Valutaförluster/
-vinster
-6,3
0
6
5
4
Kursförluster/
-vinster
10,2
11
1
3
1
Övrigt
0,2
0
0
0
0
Summa ränte-
utgifter
89,8
93
69
66
58
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

I tabell 4.15 redovisas de kostnadsmässiga stats-
skuldsräntorna.
Kostnadsmässig redovisning innebär att
ränteutgifterna periodiseras över lånens löptid.
De kostnadsmässiga statsskuldsräntorna är
mindre beroende av upplåningstekniken och kan
lättare förklaras av den underliggande
lånebehovs- och ränteutvecklingen. De
kostnadsmässiga stats skuldsräntorna påverkar
beräkningen av statens finansiella sparande.
Enligt den periodiserade redovisningen kommer
räntekostnaderna att minska från 85 miljarder
kronor år 1999 till 58 miljarder kronor år 2003. I
förhållande till bedömningen i
budgetpropositionen för 2000 minskar de
kostnadsmässiga statsskuldsräntorna med 3
respektive 5 miljarder kronor åren 2000 och
2001. För 2002 beräknas de kostnadsmässiga
statsskuldsräntorna uppgå till ungefär samma
nivå som angavs i budgetpropositionen för 2000.
De lägre kostnadsmässiga statsskuldsräntorna
2000 och 2001 förklaras huvudsakligen av en
redovisningsmässig förändring till följd av att
kupongutbetalningar periodiserats (se justering
för övriga räntor i tabell 4.15).
Redovisningsförändringen görs för att nå en
bättre överensstämmelse med
nationalräkenskaperna.

Tabell 4.15 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Summa räntor enligt
tabell 4.13
85,7
82
62
57
53
Justering för
kursdifferenser vid
emission
2,1
-3
-1
3
2
Justering för noll-
kupongräntor
2,7
1
3
4
5
Justering för övriga räntor
-5,9
-7
-2
-2
-3
Summa kostnads-
justeringar
-1,2
-10
1
6
4
Summa räntekostnader
84,6
73
64
63
58
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
4.4.3 Statsbudgetens saldo, statens
finansiella sparande och
statsskulden
Statsbudgetens saldo
För att statsbudgetens saldo skall överensstämma
med statens lånebehov redovisas
Riksgäldskontorets (RGK) nettoutlåning och en
kassamässig korrigering på statsbudgeten.
Riksgäldskontorets nettoutlåning och den
kassamässiga korrigeringen ingår på budgetens
utgiftssida vid sidan av de utgifter som är
grupperade på 27 utgiftsområden.
Riksgäldskontorets nettoutlåning och den
kassamässiga korrigeringen redovisas i tabell
4.16. Den finansiella överföring från AP-fonden
till staten som föranleds av det reformerade
pensionssystemet särredovisas också i tabellen.
Statsbudgetens saldo uppgick till 82 miljarder
kronor 1999. I år beräknas statsbudgetens saldo
uppgå till 96 miljarder kronor. Under perioden
2001 2003 beräknas statsbudgetens saldo uppgå
till 17, 40 respektive 52 miljarder kronor vid
oförändrade regler och politik. Till följd av att
överskotten i de offentliga finanserna beräknas
överstiga den målsatta nivån på 2 procent av
BNP under perioden 2001 2003 uppkommer ett
utrymme som i kalkylerna överförts till
hushållssektorn så att målet för den offentliga
sektorns finansiella sparande uppnås exakt. Om
hela detta utrymme tas i anspråk beräknas
statsbudgetens saldo uppgå till -10, 4 respektive -
7 miljarder kronor åren 2001 2003.

Riksgäldskontorets nettoutlåning
Riksgäldskontorets (RGK) nettoutlåning utgörs
av förändringen av dess utlåning och inlåning till
myndigheter, affärsverk, statliga bolag och vissa
fonder. De största delposterna utgörs av
föränringar av myndigheternas
räntekontobehållningar, in- och utbetalningar av
premiepensionsmedel, Centrala
studiestödsnämndens (CSN) upplåning för
finansiering av studielån samt insättningsgaranti-
avgifter.
Sedan 1995 har medel för premiepension
avsatts i RGK. För åren 1999 2003 beräknas de
årliga inbetalningarna till drygt 20 miljarder
kronor. Inbetalningarna inklusive ränta kommer
att överföras till Premiepensionsmyndigheten
(PPM) med två års eftersläpning. Utbetalningen
år 2000 till PPM, som avser
premiepensionsmedel för åren 1995 1998,
medför att RGK:s nettoutlåning ökar med drygt
50 miljarder kronor mellan 1999 och 2000.
Riksgäldskontorets utlåning till CSN
beräknas uppgå till omkring 11 miljarder kronor
per år under perioden 1999 2003. Underskottet i
det kommunala momssystemet uppgick vid
årsskiftet 1999/2000 till drygt 2 miljarder
kronor. För 2000 beräknas ett ytterligare
underskott på 1,6 miljarder kronor.
Sammantaget beräknas underskottet uppgå till ca
4 miljarder kronor under innevarande år.
Regeringen föreslår att staten tar över detta
underskott som annars skulle fått återbetalas av
kommunsektorn via en högre momsavgift.

Kassamässig korrigering
Kassamässig korrigering utgör skillnaden mellan
å ena sidan saldot av statsbudgetens anslag och
inkomsttitlar och å andra sidan nettot av in- och
utbetalningar över statsverkets checkräkning
(SCR) i Riksbanken. Skillnaden uppstår
eftersom redovisningen över SCR är kassamässig
medan statsbudgeten till viss del redovisas
utgiftsmässigt. Prognoser görs inte för denna
post.

Tabell 4.16 Statsbudgetens saldo och statsskulden
Miljarder kronor

1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
648,9
706,3
724,5
809,6
720,6
754,2
784,0
Utgifter exkl. statsskuldsräntor1
569,2
585,7
615,4
624,2
645,0
659,4
668,5
Statsskuldsräntor m.m.2
98,4
113,4
89,9
93,4
69,3
65,7
58,6
Saldo exkl. Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.
och beräkningsteknisk överföring
-18,6
7,2
19,3
92,0
6,3
29,0
57,0
Riksgäldskontorets nettoutlåning
-10,4
-2,8
-17,9
41,5
9,1
8,5
8,8
varav Kommunmomssystemet
-0,4
1,5
1,2
1,6

In-/utlåning från myndigheter (räntekonto) 3
10,5
2,6
-3,5

Inbetalning av premiepensionsmedel inkl. ränta
-12,1
-13,7
-26,1
-22,8
-22,1
-23,1
-23,9
Utbetalning av premiepensionsmedel

53,4
21,0
21,5
22,3
Lönegarantifonden, inkl. ränta
-0,7
-0,9
-0,4

CSN, studielån
9,9
10,1
11,0
11,0
11,0
10,6
10,6
Insättningsgaranti
-2,1
-2,1
-2,3
-2,3
-0,7
-0,7
-0,8
Övrigt, netto
-15,6
-0,3
2,1
0,6
-0,1
0,2
0,6
Kassamässig korrigering
-2,0
0,4
-44,84

Överföring från AP-fonden

-45,0
-19,7
-19,1
-3,6
Statsbudgetens saldo före beräkningsteknisk
överföring till hushållen
-6,2
9,7
82
95,5
16,9
39,6
51,8
Beräkningsteknisk överföring till hushållen

27,3
35,9
58,9
Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen
-6,2
9,7
82,0
95,5
-10,4
3,7
-7,1
Skulddispositioner m.m.
14,7
26,4
7,3
-22,4
-113,35
-7,0
-4,0
Statsskuldsförändring
20,9
16,8
-74,7
-117,9
-102,9
-10,7
3,1
Statsskuld vid årets slut efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen
1 432,1
1 448,9
1 374,2
1 256,3
1 153,3
1 142,6
1 145,7
Procent av BNP
79,4
76,7
69,7
60,3
52,5
50,1
48,3
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1Inklusive minskning av anslagsbehållningar.
2 Avser hela utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
3 Normalt görs inga prognoser på in/utlåning från myndigheter (räntekonto) utan
här redovisas endast utfallet.
4 Varav 45 mdkr överföring från AP-fonden.
5 Varav nedskrivning av statsskulden p.g.a. statsobligationsöverföring från
AP-fonden 98 mdkr.

Överföring från AP-fonden till statsbudgeten
Som ett led i den finansiella infasningen av det
nya ålderspensionssystemet kommer medel att
överföras från AP-fonden till RGK. Syftet med
överföringarna är att reducera den ökning av
statens lånebehov som det nya
ålderspensionssystemet annars leder till. För åren
1999 och 2000 har riksdagen beslutat att 45
miljarder kronor skall överföras för vart och ett
av åren. För 2001 har riksdagen fastställt
överföringsbeloppet till 155 miljarder kronor.
Den sammanlagda överföringen åren 1999 till
2001 uppgår därmed till 245 miljarder kronor.
Det slutliga överföringsbeloppet fastställs enligt
pensionsöverenskommelsen vid en
kontrollstation 2004.
Överföringen på 155 miljarder kronor år 2001
antas vara portföljneutral för AP-fonden. Detta
innebär, med nuvarande
portföljsammansättning, att statsobligationer till
marknadsvärdet 105 miljarder kronor och
bostadsobligationer till marknadsvärdet 50
miljarder kronor överförs detta år. Till skillnad
från beräkningen i budgetpropositionen för 2000
får överföringen av statsobligationer inte någon
effekt på statsbudgetens saldo. Statsskulden
skrivs i stället direkt ned med
statsobligationernas nominella värde
motsvarande 98 miljarder kronor. Av
bostadsobligationsöverföringen, 50 miljarder
kronor, antas 20 miljarder förfalla 2001,
19 miljarder kronor år 2002 och 4 miljarder
kronor år 2003 vilket förbättrar statsbudgetens
saldo med motsvarande belopp dessa år. Efter
2003 beräknas bostadsobligationer till ett värde
av ca 10 miljarder kronor återstå vilket kommer
att förbättra statsbudgetens saldo kommande år.

Statsbudgetens saldo justerat för större
engångseffekter
I tabell 4.17 redovisas statsbudgetens saldo
justerat för större engångseffekter. Vid
beräkningen av det justerade budgetsaldot
förutsätts det att den del av överskottet i de
offentliga finanserna som överstiger det målsatta
överskottet (2 procent av BNP) överförs till
hushållen.
Av tabellen framgår att det justerade
budgetsaldot uppgick till 10 miljarder kronor år
1999. En justering av budgetsaldot har då gjorts
för engångseffekter i form av inbetalningar av
premiepensionsmedel, försäljning av statligt
aktieinnehav och för överföringar från AP-
fonden till staten på 45 miljarder kronor. Under
perioden 2000 2003 visar det justerade
budgetsaldot underskott under samtliga år. Det
justerade budgetsaldots kraftiga försämring
mellan 1999 och 2000 beror främst på
avgiftsväxlingen till följd av det reformerade
pensionssystemet.

Tabell 4.17 Statsbudgetens saldo samt justering för större
engångseffekter
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Statsbudgetens saldo
före beräkningsteknisk
överföring till hushållen
82
96
17
40
52
Statsbudgetens saldo
efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen
82
96
-10
4
-7
Större engångseffekter
72
122
35
34
19
varav försäljning av
statligt aktieinnehav1
1
108
15
15
15
Överföring från AP-
fonden2
45
45
20
19
4
Premiepensionsmedel,
nettoinbetalningar
26
-313

Statsbudgetens saldo
efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen
och justerat för större
engångseffekter
10
-27
-45
-30
-26
1 Beloppet inkluderar aktieutdelning och inbetalning av reavinstskatt från
Förvaltningsaktiebolaget Stattums försäljning av aktieinnehavet i
Pharmacia&Upjohn.
2 Överföringen år 2001 uppgår till marknadsvärdet 155 mdkr, varav
statsobligationer 105 mdkr och bostadsobligationer 50 mdkr. Statsskulden
skrivs ner 2001 med statsobligationernas nominella värde 98 mdkr medan
statsbudgetens saldo förbättras med 19,7, 19,1 och 3,6 mdkr åren 2001-2003
till följd av överföringen av bostadsobligationer. Efter år 2003 återstår
bostadsobligationer till ett värde av 9,9 mdkr.
3 Varav inbetalning 22,8 mdkr och utbetalning 53,4 mdkr. Utbetalningen avser
premiepensionsmedel för åren 1995-1998.

Engångseffekterna under perioden 2000 2003
uppgår sammantaget till över 200 miljarder
kronor. År 2001 uppstår dessutom en
engångseffekt på statsskulden då
statsobligationer till ett nominellt värde av 98
miljarder kronor skrivs av i samband med den
finansiella överföringen från AP-fonden.
Engångseffekter förklarar därmed hela
minskningen av statsskulden mellan 1999 och
2003 på 230 miljarder kronor.
Medan engångseffekterna förbättrar
statsbudgetens saldo och möjliggör att
statsskulden amorteras, påverkar inte
engångseffekterna överskotten i de offentliga
finanserna och därmed inte heller möjligheterna
att uppnå målsatta överskott. Utgiftstaket
påverkas inte heller av dessa engångseffekter.

Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande
Statsbudgetens saldo omfattar alla transaktioner
som påverkar statens lånebehov, dvs. även
Riksgäldskontorets nettoutlåning och
överföringar till eller från AP-fonden. Statens
finansiella sparande visar däremot endast den
förändring av statens finansiella
nettoförmögenhet som beror på reala
transaktioner. Detta innebär att förändringar av
statsbudgetens saldo inte alltid leder till en
motsvarande förändring av statens finansiella
sparande. Ett exempel på en transaktion som
påverkar statsbudgetens saldo men inte statens
finansiella sparande är försäljning av statligt
aktieinnehav. Försäljning av statligt aktieinnehav
förbättrar statsbudgetens saldo medan statens
finansiella sparande förblir oförändrat eftersom
statens förmögenhet inte förändras genom att en
tillgång (aktier) byts mot en annan tillgång
(pengar).
I tabell 4.18 redovisas de viktigaste
skillnaderna mellan statsbudgetens saldo och
statens finansiella sparande. Den stora skillnaden
2001 beror på att överföringen från AP-fonden
ökar statens finansiella sparande med
155 miljarder kronor medan statsbudgetens
saldo endast ökar med 20 miljarder kronor. En
mer permanent skillnad mellan statsbudgetens
saldo och statens finansiella sparande utgörs av
den årliga utlåning som Riksgäldskontoret
förmedlar till studerande via CSN. Denna
utlåning belastar statsbudgetens saldo med 8 9
miljarder kronor varje år medan statens
finansiella sparande inte påverkas. Ytterligare en
post som påverkar statsbudgetens saldo, men
inte statens finansiella sparande, är kurs- och
valutaförluster på statsskulden.

Tabell 4.18 Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Statsbudgetens
saldo före
beräkningsteknisk
överföring
82,0
95,5
16,9
39,6
51,8
Effekt av överföring
från AP-fonden

0
135,3
-19,1
-3,6
CSN studielån1
7,9
8,4
8,5
8,1
8,2
Försäljning av
aktiebolag m.m.

-108
-15
-15
-15
Kurs-/valuta
förluster på
statsskulden
4,1
11,2
6,8
8,1
5,4
Periodiserings-
effekter m.m.
-17,5
-8,6
5,9
-0,8
-4,1
Finansiellt
sparande i staten
före
beräkningsteknisk
överföring
76,5
-1,5
158,4
20,9
42,7
Beräkningsteknisk
överföring till hus-
hållen

27,3
35,9
58,9
Finansiellt
sparande i staten
efter
beräkningsteknisk
överföring
76,5
-1,5
131,1
-15,0
-16,2
1Nettot inkluderar förutom CSN studielån under Riksgäldskontorets
nettoutlåning (tabell 4.16) även inbetalningar på inkomsttypen 4000
Återbetalning av lån.

Av tabell 4.18 framgår att statens finansiella
sparande på sikt visar ett underskott.
Överskottet i de offentliga finanserna kommer i
stället att genereras i kommunsektorn och i
ålderspensionssystemet vid sidan om
statsbudgeten (se tabellerna 4.19 och 4.20).
Detta är en följd av att ålderspensionsreformen
innebär en omfördelning av det offentliga
sparandet från staten till ålderspensionssystemet.

Statsskulden
Statsskulden uppkommer genom statens
upplåning för att täcka underskott i den löpande
verksamheten eller för att finansiera
investeringar och kreditgivning. Statsskuldens
utveckling bestäms framför allt av statsbudgetens
saldo. Skulden påverkas emellertid också av
valutakursförändringar eftersom nära 30 procent
av skulden är upplånad i utländsk valuta. Denna
del av skulden värderas till aktuella valutakurser.
Statsskulden uppgick vid utgången av 1999 till
1 374 miljarder kronor vilket är 75 miljarder
kronor lägre än föregående år. Som framgår av
tabell 4.16 beräknas statsskulden minska med
228 miljarder kronor under perioden 1999 2003.
Statsskulden beräknas minska med 147 miljarder
kronor mer än det under perioden ackumulerade
budgetsaldot. Den främsta förklaringen till detta
är att statsobligationer till ett nominellt värde av
98 miljarder kronor skrivs av mot statsskulden i
samband med att medel förs över från AP-
fonden 2000 till följd av det reformerande
pensionssystemet. En annan viktig förklaring är
att kronan antas stärkas mot övriga valutor vilket
beräknas minska valutaskulden med cirka
40 miljarder kronor under perioden 1999 2003.
Minskningen av statsskulden till följd av
kronförstärkningen redovisas under posten
skulddispositioner m.m. i tabell 4.16.
I diagram 4.5 redovisas statsskuldens andel av
BNP (skuldkvoten) under perioden 1980 2003.
Stora budgetunderskott i början av 1990-talet
innebar att statsskulden ökade till drygt 75
procent av BNP 1993. Under åren 1994 1997
stabiliserades skuldkvoten kring 80 procent av
BNP. Skuldkvoten minskar åren därefter och
beräknas uppgå till 48 procent 2003. Den kraftiga
minskningen av skuldkvoten beror till största
delen på de engångseffekter som har redovisats
ovan samt på BNP-tillväxten.

Diagram 4.5 Statsskuldens utveckling 1980 2003
Procent av BNP

4.5 Kommunsektorns finanser
Kommuner och landsting är enligt
kommunallagen skyldiga att uppnå ekonomisk
balans från och med 2000. Om utfallet visar att
kostnaderna överstiger intäkterna skall
underskottet täckas inom två år. Bedömningen
av hur kommunsektorns konsumtionsutgifter
utvecklas har gjorts mot beaktande av
balanskravet. Kalkylerna bygger på oförändrade
skattesatser fr.o.m. 2000.
Kommunsektorns konsumtionsutgifter
beräknas öka relativt starkt 1999 och 2000 med
tillväxttal mellan 1,5 procent och 2,0 procent per
år (exklusive den institutionella överföringen av
Svenska kyrkan till hushållssektorn). Under
perioden 2001 2003 dämpas
konsumtionsutvecklingen till drygt 0,5 procent
per år, vilket hänger samman med den svagare
utvecklingen av skattebasen.
Den institutionella överföringen av Svenska
kyrkan till hushållens ideella organisationer
minskar kommunsektorns inkomster och
utgifter med cirka 13 miljarder kronor från och
med 2000. Kommunsektorns finansiella sparande
2001 2002 förutses bli ungefär detsamma som
det som prognostiserades i budgetpropositionen
för 2000. Det finansiella sparandet beräknas till
11 miljarder kronor i år och till 13 miljarder nästa
år.
Om det finansiella sparandet justeras för vissa
skillnader jämfört med den kommunala
redovisningen, bl.a. skatternas periodisering,
årets nyintjänade pensionsrätter, investeringar
och avskrivningar, erhålls ett justerat sparande
som är jämförbart med årets resultat. Det
justerade sparandet förbättras kraftigt fram till
2001. För kommunsektorn som helhet torde
balanskravet vara i huvudsak uppfyllt från och
med 2000.

Tabell 4.19 Kommunsektorns finanser 1999-2003
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
451
472
487
500
518
Skatter
316
337
348
356
370
Statsbidrag1
83
84
87
90
92
Skatter och stats-
bidrag, % av BNP
20,2
20,22
19,8
19,5
19,5
Övrigt
52
51
53
54
55
Utgifter
454
461
477
497
516
Konsumtion
378
384
399
417
433
Volymförändring3
2,0
1,34
0,7
0,4
0,6
Övrigt
75
77
79
81
83
Finansiellt sparande
3
11
10
2
2
Justerat sparande
3
6
8
5
6
Anm: Kommunsektorn redovisas exkl. kyrkan fr.o.m. år 2000.
1 Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.
2 Efter överföringen av kyrkan till hushållssektorn. Inkl. kyrkan uppgår andelen

till 20,8 %.
3 Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser.
4 Effekten av överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer uppgår till 2,7 % av konsumtionsutgifterna. Exkl. överföringen
blir utvecklingstakten 1,3 %.
Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet
4.6 Ålderspensionssystemet
Ålderspensionsreformen innebär att AP-fonden
fr.o.m. 1999 har fått en delvis ny roll. Fonden
finansierar numera inkomstbaserade
ålderspensioner inom det reformerade systemets
s.k. fördelningsdel. Finansieringen av
efterlevande- och förtidspensioner sker över
statsbudgeten. Vidare medför reformen att
fondens avgiftsinkomster förstärks genom
införande av statliga ålderspensionsavgifter på
vissa transfereringar m.m., som betalas över
statsbudgeten. Avgiftsuttaget är fr.o.m. i år 10,21
procent för ålderspensionsavgiften och 7 procent
för den allmänna pensionsavgiften.
Vid sidan av AP-fonden sker en
förmögenhetsuppbyggnad inom
premiepensionssystemet. De medel som sedan
1995 avsätts motsvarar intjänad
premiepensionsrätt och placeras först i
Riksgäldskontoret (RGK) och därefter hos den
fondförvaltare som den enskilde själv väljer.
Genom att den statliga myndigheten
Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är
ägare av fondandelarna inräknas sparandet i
premiepensionssystemet i den offentliga sektorn.
Under den tillfälliga förvaltningen i RGK ingår
avsättningarna till premiepensionssystemet i
statens sparande och reducerar därmed
statsskulden. Under 2000 överförs retroaktiva
premiepensionsmedel avseende inkomståren
1995 1998 från RGK till PPM. Därefter överförs
medel motsvarande premiepensionsrätten till
PPM andra året efter inkomståret. Det sparande
som sker inom premiepensionssystemet
motsvaras således av ett minskat sparande i
staten.
Ålderspensionsreformen medför en påtaglig
belastning för statens finanser. Det är en följd av
ändrad fördelning av avgiftsinkomster och
pensionsutbetalningar mellan staten och
pensionssystemet samt statliga
ålderspensionsavgifter. Som kompensation
överförs under åren 1999 och 2000 ett belopp
om 45 miljarder kronor vardera åren från AP-
fonden till staten. År 2001 sker ytterligare en
överföring på 155 miljarder kronor. Den
finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet påverkar det finansiella
sparandet under perioden 1999 2001. När
infasningen är över beräknas sparandet i
pensionssystemet, dvs. AP-fonden och
premiepensionssystemet, uppgå till 2,6 procent
av BNP åren 2002 och 2003. Det innebär att mer
än hela överskottsmålet för de samlade offentliga
finanserna ligger i pensionssystemet och används
för att bygga upp pensionsfonderna. Överskottet
i ålderspensionssystemet fördelas med omkring
hälften på AP-fonden och hälften på PPM.
Jämfört med vad som beräknades i
budgetpropositionen för 2000 har det finansiella
sparandet, till följd av en större överföring av
premiepensionsmedel från RGK:s förvaltning till
PPM samt högre inkomster av räntor och
utdelningar, reviderats upp med ca 6 miljarder
kronor 2000. Samma faktorer samt högre
avgiftsinkomster medför att det finansiella
sparandet justeras upp med ca 10 miljarder
kronor 2002. För 2001 är sparandet oförändrat
jämfört med prognosen i budgetpropositionen.

Tabell 4.20 Ålderspensionssystemet
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
148
235
203
210
220
Avgifter
111
149
155
162
168
Premiepensionsmedel

53
21
22
22
Räntor, utdelningar m.m.
37
32
27
27
30
Utgifter
185
185
300
152
159
Pensioner
135
139
144
150
157
Överföring till staten
45
45
155

Övriga utgifter
5
1
1
1
1
Finansiellt sparande i ålderspensionssystemet
-37
49
-97
58
61
Procent av BNP
-1,9
2,4
-4,4
2,6
2,6
AP-fonden
-37
-4
-121
33
34
Premiepensionsmyndigheten

53
23
25
27

4.7 Den offentliga sektorns
finanser
Förra året uppgick den offentliga sektorns
finansiella sparande till 38 miljarder kronor
eller 1,9 procent av BNP. Det är nära 30
miljarder kronor över det ursprungligt satta
målet om ett överskott på 0,5 procent av BNP.
År 2000 beräknas sparandet till 2,8 procent
av BNP, vilket överstiger målet på 2 procent av
BNP med en marginal på ca 17 miljarder
kronor. De totala inkomsterna sjunker med
1,5 2 procentenheter som andel av BNP
jämfört med 1999. Av nedgången beror ca 0,5
procentenheter på att Svenska kyrkan från och
med 2000 ej längre räknas in i den offentliga
sektorn och därmed bortfaller kyrkoskatten.
De offentliga utgifterna reduceras i
motsvarande grad av Svenska kyrkans skiljande
från staten. Sammantaget sjunker utgifterna
som andel av BNP med drygt 3
procentenheter. Därav svarar minskade
ränteutgifter för 1 procentenhet.
Vid hittills beslutade och föreslagna regler
ökar det finansiella sparandet som andel av
BNP till 3,2 procent 2001, till 3,6 procent
2002 och till 4,5 procent 2003. Det förbättrade
sparandet beror på en fortsatt nedgång av
utgifterna som andel av BNP, bl.a. genom
sänkta ränteutgifter för statsskulden. Inkomst-
och skattekvoten går ned ytterligare 2001,
delvis till följd av att en del av de från och med
i år genomförda skattesänkningarna påverkar
inkomsterna först nästa år. Den antagna
återföringen av den rullande
fastighetstaxeringen och återställningen av
fastighetsskatten för bostadshyreshus från och
med nästa år får till större delen genomslag på
skatteinkomsterna 2002. Inkomsterna av
räntor och utdelningar minskar eftersom de
finansiella tillgångarna minskar, främst genom
AP-fondens överföringar till staten (se avsnitt
4.4.3), men även till följd av försäljningar av
statligt aktieinnehav. Inkomsterna från dessa
försäljningar räknas inte in i det finansiella
sparandet. Däremot reduceras den offentliga
skulden och ränteutgifterna när
försäljningsinkomsterna används till
amorteringar av statsskulden.
Det prognostiserade finansiella sparandet
åren 2001, 2002 och 2003 överstiger målet om
ett överskott på 2 procent av BNP med 27, 36,
och 59 miljarder kronor. I beräkningarna av
ränteutgifter och statsskuld har detta
finansiella utrymme beräkningstekniskt
överförts till hushållssektorn så att målet för
den offentliga sektorns finansiella sparande
uppnås exakt.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld definieras enligt de s.k.
Maastrichtkriterierna som det nominella
värdet av skulder minskat med den offentliga
sektorns innehav av egna skulder. För svenska
förhållanden innebär definitionen att stats-
skulden och den kommunala sektorns skulder
på kreditmarknaden minskas med AP-fondens
innehav av statliga och kommunala skulder.
Den konsoliderade bruttoskulden är lägre än
statsskulden och uppgick vid utgången av 1999
till 65,5 procent av BNP. Som andel av BNP
har den konsoliderade skulden minskat sedan
1995. Under prognosperioden minskar den
även nominellt och beräknas understiga
60 procent av BNP i år.
Nettoskulden, som är nettot av den
offentliga sektorns samtliga finansiella
tillgångar och skulder, sjunker i takt med de
finansiella överskotten och de
värdeförändringar som sker på tillgångar och
skulder.
Under 2002 beräknas nettoskulden vara
borta och vändas till en positiv finansiell
nettoställning för den offentliga sektorn. De
finansiella tillgångarna, som till största delen
finns i pensionssystemet, kommer då att vara
större än skulderna.
Jämfört med prognosen i
budgetpropositionen för 2000 har det
finansiella sparandet reviderats upp med 17
miljarder kronor 2000, med 28 miljarder
kronor 2001 och med 17 miljarder kronor
2002. Uppjusteringen beror till större delen på
högre skatteinkomster och lägre ränteutgifter
än vad som beräknades i budgetpropositionen.
De offentliga utgifterna exklusive räntor har
också reviderats upp.

Tabell 4.21 Den offentliga sektorns finanser 1999 2003
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
1 188
1 210
1 244
1 292
1 343
Procent av BNP
60,2
58,1
56,7
56,6
56,6
Skatter och avgifter
1 043
1 066
1 106
1 154
1 199
Procent av BNP
52,9
51,2
50,4
50,6
50,6
Kapitalinkomster
70
68
60
58
61
Övriga inkomster
74
76
78
80
83
Utgifter
1 151
1 151
1 173
1 211
1 237
Procent av BNP
58,4
55,3
53,4
53,1
52,2
Transfereringar
464
465
473
485
492
Konsumtion och investeringar
582
599
622
648
673
Ränteutgifter
105
87
77
77
71
Finansiellt sparande offentlig sektor
37
59
71
82
106
Procent av BNP
1,9
2,8
3,2
3,6
4,5
Saldoutrymme

27
36
59
Procent av BNP

1,2
1,6
2,5
Finansiellt sparande enligt mål
10
42
44
46
47
Procent av BNP
0,5
2,0
2,0
2,0
2,0
Finansiell ställning

Nettoskuld
224
73
14
-39
-91
Procent av BNP
11,4
3,5
0,6
-1,7
-3,8
Konsoliderad bruttoskuld
1 292
1 199
1 153
1 130
1 124
Procent av BNP
65,5
57,6
52,5
49,5
47,4

5
Uppföljning av 1999,
prognos och tilläggs-
budget för 2000

5 Uppföljning av 1999, prognos och
tilläggsbudget för 2000

5.1 Inledning
För budgetåret 1999 redovisas ett preliminärt
utfall i avsnitt 5.2. En detaljerad redovisning av
det slutliga utfallet för budgetåret 1999 kommer
att ges i en skrivelse till riksdagen i slutet av maj
2000. En uppföljning av det preliminära utfallet
för inkomsterna återfinns i avsnitt 6.6.
I avsnitt 5.3 redovisas en första
utgiftsprognosen för 2000, inklusive utgifterna
för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. En andra prognos kommer att
redovisas i budgetpropositionen för 2001.
Inkomstberäkningarna för 2000 redovisas i
avsnitt 6.4.
Förslag till tilläggsbudget för 2000 redovisas i
avsnitt 5.4.
5.2 Statsbudgetens preliminära
utfall 1999
5.2.1 Budgetsaldo 1999
Statsbudgetens saldo är detsamma som statens
lånebehov (med motsatt tecken). Ett positivt
saldo innebär att staten amorterar på
statsskulden.
I tabell 5.1 redovisas det preliminära utfallet
för statsbudgeten och en jämförelse görs med
anvisade belopp i statsbudgeten. Budgetsaldot
uppgick 1999 till 82 miljarder kronor. I stats-
budgeten beräknades budgetsaldot till 16
miljarder kronor. Utfallet blev därmed 66
miljarder kronor bättre än beräknat. Jämfört
med utfallet 1998 har statsbudgetens saldo
förbättrats med 72,3 miljarder kronor. Det stora
budgetöverskottet för 1999 beror till stor del på
engångseffekter i form av överföringar från AP-
fonden, 45 miljarder kronor, och inbetalningar
av premiepensionsmedel till Riksgäldskontoret,
26 miljarder kronor. Justerat för dessa större
engångseffekter uppgick statsbudgetens saldo för
1999 till 10 miljarder kronor.
Statsbudgetens inkomster beräknades i
statsbudgeten till 696,4 miljarder kronor. Det
preliminära utfallet blev 724,5 miljarder kronor,
vilket är 28,1 miljarder kronor högre än beräknat.
Ökningen förklaras främst av högre skatte-
inkomster, som preliminärt blev 41,9 miljarder
kronor högre än beräknat, se vidare avsnitt 6.6.
Det preliminära utfallet för statsbudgetens
utgifter blev 642,6 miljarder kronor. Det är 37,8
miljarder kronor lägre än budgeterat. Orsaken är
främst att Riksgäldskontorets nettoutlåning blev
45 miljarder kronor lägre än beräknat, varav den
största delen förklaras av att starten av det nya
premiepensionssystemet försenades. Därmed
genomfördes inte den budgeterade överföringen
på 37 miljarder kronor till
Premiepensionsmyndigheten under 1999.
Dessutom gjordes en extra överföring från AP-
fonden till Riksgäldskontoret för att korrigera
för att Premiepensionssystemet tillfördes för lite
medel under åren 1995 1997.

Tabell 5.1 Statsbudgetens preliminära utfall 1999
Miljarder kronor

Stats
budget

Tilläggs
-budget

Totalt

Preli-
minärt
utfall
Diff
utfall
stats-
budget
Inkomster
696,4

696,4
724,5
28,1
Varav skatte-
inkomster
630,6

630,6
672,4
41,9
Utgifter:
680,4
8,6
688,9
642,6
-37,8
Varav utgifter
exkl. stats-
skuldsräntor
613,81
8,6
622,4
615,4
1,5
Varav stats-
skuldsräntor
84,6
0,0
84,6
89,9
5,3
Varav riks-
gäldskontor-
ets nettoutlå-
ning m.m.2
-18,0
0,0
-18,0
-62,7
-44,7
Budgetsaldo
16,0
-8,6
7,5
82,0
66,0
1 Inkl. posten Minskning av anslagsbehållningar med 5 miljarder kronor.
2 Inkl. kassamässig korrigering och finansiell överföring från AP-fonden till
Riksgäldskontoret.
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
5.2.2 Takbegränsade utgifter 1999
Utgiftstaket för staten omfattar utgiftsområdena
1 25 samt 27. Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i de utgifter
som utgiftstaket omfattar. I de takbegränsade
utgifterna ingår också ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten samt posten
Minskning av anslagsbehållningar. Skillnaden
mellan det fastställda utgiftstaket och de
takbegränsade utgifterna utgörs av
budgeteringsmarginalen.
Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket
för staten för budgetåret 1999 till 735 miljarder
kronor. Med anledning av riksdagsbeslutet om
sänkt fastighetsskatt sänktes utgiftstaket med 1
miljard kronor (bet. 1997/98:FiU20) till 734
miljarder kronor. I budgetpropositionen för
1999 gjordes en teknisk justering av utgiftstaket
till följd av ålderspensionsreformen med 19
miljarder kronor, vilket innebar att utgiftstaket
höjdes till 753 miljarder kronor.
I budgetpropositionen för 1999 beräknades de
takbegränsade utgifterna till 749,7 miljarder
kronor (se tabell 5.2). Budgeteringsmarginalen
beräknades uppgå till 3,3 miljarder kronor.
I 1999 års ekonomiska vårproposition gjorde
regeringen bedömningen att utgiftstaket för
staten var hotat. Främsta orsaken var att
utgifterna för anslaget Sjukpenning och
rehabilitering m.m. under utgiftsområde 10
förväntades bli högre än anvisade medel på
statsbudgeten. Regeringen beslutade därför om
ett antal utgiftsbegränsande åtgärder för att
undvika ett överskridande. Sammantaget
beräknades dessa åtgärder reducera utgifterna
med ca 8 miljarder kronor. Efter dessa åtgärder
beräknades budgeteringsmarginalen uppgå till
1,2 miljarder kronor. I budgetpropositionen för
2000 beräknades budgeteringsmarginalen för
1999 till 1 miljard kronor.
Det preliminära utfallet för de takbegränsade
utgifterna blev 751,5 miljarder kronor. Det
innebär att budgeteringsmarginalen uppgick till
1,5 miljarder kronor, vilket är 1,8 miljarder
kronor lägre än vad som ursprungligen
beräknades i budgetpropositionen för 1999.
Statens utgifter exklusive statsskuldsräntor
beräknas bli 1,5 miljarder kronor högre än vad
som budgeterades i statsbudgeten. Det
preliminära utfallet för ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten är 0,3 miljarder
kronor högre än vad som beräknades i
budgetpropositionen för 1999.
Som andel av BNP uppgick de takbegränsade
utgifterna för 1999 preliminärt till 38,1 procent,
vilket är 0,1 procentenheter högre än 1998.
Justerat för tekniska förändringar
(ålderspensionsreformen) är däremot de
takbegränsade utgifterna som andel av BNP ca
0,9 procentenheter lägre jämfört med 1998.
Jämfört med 1998 ökade de takbegränsade
utgifterna med 33,4 miljarder kronor, varav ca 19
miljarder kronor p.g.a. ålderspensionsreformen.

Tabell 5.2 Takbegränsade utgifter 1999
Miljarder kronor

Stats-
budgeten
Preliminärt
utfall

Differens
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor
613,81
615,4
1,5
Ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten
135,8
136,1
0,3
Takbegränsade utgifter
749,7
751,5
1,8
Budgeteringsmarginal
3,3
1,5
-1,8
Utgiftstak för staten
753,0
753,0
0,0
1 Inkl. posten Minskning av anslagsbehållningar med 5 miljarder kronor.
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
5.2.3 Statsbudgetens preliminära utgifter
1999
Som framgår av tabell 5.1 uppgick det
preliminära utfallet för statsbudgetens utgifter
till 642,6 miljarder kronor.
Avvikelserna per utgiftsområde i förhållande
till anvisade medel på statsbudgeten redovisas i
tabell 5.4. En större förbrukning än anvisade
medel kan finansieras genom att myndigheterna
utnyttjar ingående reservationer/anslagssparande
eller anslagskredit eller genom att regeringen
beslutar om s.k. medgivet överskridande.
Det preliminära utfallet för de 27 utgifts-
områdena är 6,9 miljarder kronor högre än
budgeterat. För utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor blev utfallet 5,3 miljarder
kronor högre än budgeterat.
För tre utgiftsområden där större delen av
utgifterna består av transferingar, utgiftsområde
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp, utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn och utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, blev det
preliminära utfallet sammanlagt 11 miljarder
kronor högre än anvisat på statsbudgeten.
Fyra utgiftsområden redovisar utfall som
underskrider budgeterade belopp i statsbudgeten
med mer än 1 miljard kronor: utgiftsområde 15
Studiestöd, utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner och
utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen. Tillsammans redovisar dessa
utgiftsområden ett preliminärt utfall som är 8,1
miljarder kronor lägre än anvisat på
statsbudgeten.
Nedan kommenteras de större avvikelserna
mellan anvisade belopp i statsbudgeten och det
preliminära utfallet.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 11,9
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
0,5 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är framför allt hänförliga till
anslaget Biståndsverksamhet, vars utfall blev 0,4
miljarder kronor högre än anvisat. Förklaringen
är att regeringen i december 1999 beslutade om
ökade utbetalningar från anslaget för att uppnå
målet om ett biståndsutfall på 0,7 % av brutto-
nationalinkomsten. Den högre förbrukningen
inom utgiftsområdet ryms inom tillgängliga
medel, då reservationer från tidigare budgetår har
nyttjats.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 24
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
0,5 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är framför allt hänförliga till
anslaget Bidrag för läkemedelsförmånen, vars
utfall blev 0,7 miljarder kronor högre än anvisat.
Förklaringen till det högre utfallet är främst att
slutregleringen av utbetalningen till landstingen
avseende 1998 blev högre än väntat. På tilläggs-
budget tillfördes anslaget läkemedelsförmåner
knappt 0,2 miljarder kronor och dessutom
höjdes anslagskrediten. Vid utgången av 1999
hade anslagskrediten utnyttjats med 0,8 miljarder
kronor.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 80,5
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev 8
miljarder kronor högre än budgeterat. De högre
utgifterna är framför allt hänförliga till anslaget
Sjukpenning och rehabilitering, vars utfall blev 7,8
miljarder kronor högre än anvisat. Anslaget
tillfördes i budgetpropositionen för 2000 7,4
miljarder kronor på tilläggsbudget. Därutöver
har anslagskrediten höjts till maximala 10 % och
regeringsbeslut har tagits om medgivet över-
skridande på drygt 0,4 miljarder kronor.
Utgifterna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt
under 1999. Antalet ersatta nettosjukdagar (hela
sjukdagar) blev drygt 24 % högre än 1998 och
medelersättningen per dag ökade med ca 5 %.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 39,9
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
1,3 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är framför allt hänförliga till
anslagen Föräldraförsäkring och Underhållsstöd,
vars utfall blev 0,8 respektive 0,4 miljarder
kronor högre än anvisat. Förklaringen till
ökningen av föräldraförsäkringen är bl.a. att
fäder, som i genomsnitt har en högre
ersättningsnivå, ökade sitt uttag av
föräldraledighet. De högre utgifterna för
underhållsstödet beror bl.a. på att antagandet om
de bidragsskyldigas totala antal barn var för lågt.
Den högre förbrukningen inom utgiftsområdet
finansierades delvis genom utnyttjande av
gällande anslagskrediter och därutöver tilldelades
underhållsstödet 0,5 miljarder kronor på
tilläggsbudget.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 33,8
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
1,7 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är hänförliga till anslaget Bidrag
till arbetslöshetsersättning, vars utfall blev 1,7
miljarder kronor högre än anvisat. Därmed har
anslagskrediten utnyttjats med 1,3 miljarder
kronor. En förklaring till den högre
förbrukningen är att utgifterna tidigare har
underskattats för de personer som räknas som
sysselsatta i SCB:s arbetskraftsundersökning,
men samtidigt uppbär arbetslöshetsersättning,
t.ex. deltidsarbetslösa och tillfälligt anställda.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 48,3
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
0,5 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är framför allt hänförliga till
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utfallet för anslaget blev 0,4 miljarder kronor
högre än vad som anvisades i statsbudgeten och
1,3 miljarder högre än totalt anvisade medel. Den
högre förbrukningen ryms inom tillgängliga
medel, då anslagskrediten för anslaget höjdes
under senare delen av 1999. Vid 1999 års utgång
hade anslagskrediten utnyttjats med 1,3 miljarder
kronor.

Utgiftsområde 15 Studiestöd
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 22,4
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
2,8 miljarder kronor lägre än budgeterat. De
lägre utgifterna är framför allt hänförliga till
anslagen Studiemedel m.m. och Vuxenstudiestöd
m.m., vars utfall blev 1,5 respektive 1,2 miljarder
kronor lägre än anvisat. Den lägre förbrukningen
inom utgiftsområdet förklaras av att
studiemedelsanslaget minskade p.g.a. en
redovisningsteknisk förändring som innebar att
avräkningsreglerna för Centrala
studiestödsnämnden gjorts mer enhetliga. I
stället för att som tidigare tillämpa både utgifts-
och kassamässig avräkning för olika slag av
utgifter under anslaget tillämpas efter
förändringen endast kassamässig avräkning.
Förändringen medför att ca 1,1 miljarder kronor
anslagsavräknas 2000 i stället för 1999. Anslaget
Vuxenstudiestöd m.m. minskade till följd av en
lägre efterfrågan på det särskilda
utbildningsbidraget. Den minskade efterfrågan
beror främst på att regelverket ändrats så att
bidraget nu bara kan uppbäras i ett år, i stället för
som tidigare två år, men även det förbättrade
läget på arbetsmarknaden har haft betydelse.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 20,5
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
3,3 miljarder kronor lägre än budgeterat. De
lägre utgifterna är framför allt hänförliga till
anslagen Statens bostadskreditnämnd: Garanti-
verksamhet och Bostadsbidrag, vars utfall blev 1,8
respektive 0,8 miljarder kronor lägre än anvisat.
Orsaken till den kraftiga minskningen av det
förstnämnda anslaget är att myndigheten haft
lägre tillströmning av skadeärenden än förväntat.
Utgifterna för bostadsbidragen har minskat
främst till följd av högre prognos för hushållens
inkomster.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 2,7
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev 1
miljard kronor högre än budgeterat. De högre
utgifterna är framför allt hänförliga till
äldreanslaget Regionalpolitiska åtgärder från
statsbudgeten 1998, vars utfall blev 0,7 miljarder
kronor. Utgifterna täcks av anslagssparande från
tidigare år.

Utgiftsområde 21 Energi
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 1,7
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
0,6 miljarder kronor lägre än budgeterat. De
lägre utgifterna är framför allt hänförliga till
verksamhetsområdet Omställning och utveckling
av energisystem, vars utfall blev 0,7 miljarder
kronor lägre än anvisat. Förklaringarna är de
utgiftsbegränsningar och besparingar som
regeringen vidtog i 1999 års ekonomiska
vårproposition samt en lägre utbetalningstakt än
förväntat.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 103,6
miljarder kronor och är därmed det största
utgiftsområdet på statsbudgeten. Det preliminära
utfallet blev 1 miljard kronor lägre än budgeterat.
De lägre utgifterna är hänförliga till anslagen
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
landsting och Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting, vars utfall blev 0,7
respektive 0,3 miljarder kronor lägre än anvisat.
Detta förklaras av att Statistiska centralbyråns
slutliga beräkning av utjämningsbidragen blev
lägre än budgeterat och att vissa ärenden
avseende bidrag till särskilda insatser inte hann
färdigbehandlas under 1999.

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 84,6
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
5,3 miljarder kronor högre än budgeterat.
Därmed har det direkt till anslaget kopplade
bemyndigande som riksdagen gett regeringen
utnyttjats. En viktig förklaring till de högre
utgifterna är att överkurser vid emission blev
mindre än budgeterat. Överkurser uppkommer
vid emission av statsobligationer med högre
kupongränta än aktuell marknadsränta.
Överkurserna blev lägre än budgeterat p.g.a.
lägre emissionsvolymer och högre räntenivåer än
beräknat. Större valutavinster än beräknat
reducerade dock en del av ökningen av
ränteutgifterna.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 21,9
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev 1
miljard kronor lägre än budgeterat. De lägre
utgifterna beror framför allt på en tilläggs- och
ändringsbudget från Europeiska kommissionen
där BNI-avgiften minskades med anledning av
överskottet i EU-budgeten 1998 och där också
avgiftsbaser och växelkurser uppdaterades, vilket
minskade den BNI-baserade EU-avgiften.
Denna prognosjustering under löpande år
föregriper och minskar den utfallsjustering som
normalt sker efter avslutat budgetår.

Minskning av anslagsbehållningar
I statsbudgeten för 1999 beräknades
minskningen av anslagsbehållningarna till 5
miljarder kronor. Denna förbrukning
redovisades i den särskilda posten Minskning av
anslagsbehållningar. Posten är ett netto mellan
förbrukning av kvarstående medel från
föregående budgetår och sparade medel från
innevarande budgetår samt utnyttjande av
anslagskredit. I redovisningen av det preliminära
utfallet ingår förbrukningen av
anslagsbehållningar och utnyttjande av
anslagskredit i utgifterna för respektive anslag
och utgiftsområde. Det preliminära utfallet visar
att anslagsbehållningarna minskade med 7,3
miljarder kronor 1999, se tabell 5.3.

Tabell 5.3 Minskning av anslagsbehållningar 19991
Miljarder kronor

1999
Ingående reservation och
ramöverföringsbelopp 1999 01 01

37,6
Anvisat i statsbudget

577,0
Tilläggsbudget

8,6
Medgivna överskridanden

0,6
Indragningar

-7,9
Utfall

-584,5
Indragningar p.g.a. överstigande maximalt
anslagssparande

-1,0
Utgående reservation och
ramöverföringsbelopp 1999 12 31

30,3
Förändring av anslagsbehållningar

-7,3
1 Avseende ram-och reservationsanslag exklusive statsskuldsräntor.
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.
Det preliminära utfallet för Riksgäldskontorets
(RGK) nettoutlåning inklusive den kassamässiga
korrigeringen uppgick till -62,7 miljarder kronor
(minustecknet innebär en nettoinlåning).
Utfallet för RGK:s nettoutlåning m.m. blev
därmed hela 44,7 miljarder kronor lägre än vad
som beräknades i statsbudgeten. Den stora
skillnaden beror främst på att de beräknade
premiepensionsmedel, motsvarande 37 miljarder
kronor, som under 1999 skulle ha betalts ut till
Premiepensionsmyndigheten senarelades till
2000.

Tabell 5.4 Statsbudgetens utgifter 1999
Miljarder kronor

Statsbudget

Tilläggs-
budget

Totalt
anvisat

Preliminärt
utfall
Differens
utfall
statsbudget
UO 1
Rikets styrelse
4,2
0,0
4,2
4,5
0,4
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1,7
0,0
1,7
1,5
-0,2
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5,8
0,0
5,8
6,0
0,1
UO 4
Rättsväsendet
21,9
0,0
21,9
22,3
0,3
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2,9
0,0
2,9
2,9
0,0
UO 6
Totalförsvar
44,1
0,1
44,2
44,3
0,2
UO 7
Internationellt bistånd
11,9
0,0
11,9
12,4
0,5
UO 8
Invandrare och flyktingar
4,3
0,3
4,6
4,4
0,1
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
24,0
0,2
24,3
24,5
0,5
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
80,5
7,5
88,0
88,5
8,0
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
34,3
0,1
34,4
34,5
0,1
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
39,9
0,5
40,4
41,2
1,3
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
33,8
0,1
33,9
35,4
1,7
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
48,3
-0,3
48,0
48,8
0,5
UO 15
Studiestöd
22,4
-0,1
22,4
19,7
-2,8
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
29,0
0,1
29,1
29,1
0,1
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7,5
0,0
7,5
7,6
0,1
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
20,5
0,0
20,5
17,2
-3,3
UO 19
Regional utjämning och utveckling
2,7
0,0
2,8
3,7
1,0
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1,5
0,0
1,6
1,6
0,1
UO 21
Energi
1,7
0,0
1,7
1,1
-0,6
UO 22
Kommunikationer
25,5
0,0
25,5
25,6
0,1
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
12,0
0,0
12,0
11,9
0,0
UO 24
Näringsliv
2,9
0,0
2,9
3,3
0,4
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
103,6
0,0
103,5
102,5
-1,0
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
84,6
0,0
84,6
89,9
5,3
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
21,9
0,0
21,9
20,9
-1,0

Minskning av anslagsbehållningar
5,0
0,0
5,0
0,0
-5,0

Summa utgiftsområden
698,4
8,6
706,9
705,2
6,9

Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.
-18,0

-18,0
-62,7
-44,7

Summa statsbudgetens utgifter
680,4

688,9
642,6
-37,8

5.3 Utgiftsprognos för 2000
I statsbudgeten beräknades budgetsaldot till 82,5
miljarder kronor för 2000 (se tabell 5.5). Aktuell
prognos för statsbudgetens saldo uppgår till 95,5
miljarder kronor, dvs. en förbättring med 13
miljarder kronor. Det förbättrade budgetsaldot
förklaras av att inkomsterna ökar med 27,3
miljarder kronor, samtidigt ökar dock utgifterna
med 14,3 miljarder kronor. Inkomsternas ökning
beror till största delen på att fysiska personers
inkomstskatt beräknas bli ca 14 miljarder kronor
högre och att mervärdesskatten beräknas bli ca 7
miljarder kronor högre jämfört med beräkningen
i statsbudgeten (se kapitel 6.4 för en mer
detaljerad redovisning av inkomstprognoser för
2000).
Statsbudgetens utgifter exklusive
statsskuldsräntor beräknas till 624,2 miljarder
kronor, vilket är en ökning med 0,7 miljarder
kronor jämfört med statsbudgeten. Det är främst
utgifterna för sjukpenning och läkemedel som
ökar, samtidigt som utgifterna för bl.a.
arbetsmarknadspolitiska program och
vuxenstudiestöd minskar.
Aktuell beräkning av statsskuldsräntorna
uppgår till 93,4 miljarder kronor.
Upprevideringen i förhållande till beräkningen i
statsbudgeten på 11,6 miljarder kronor, beror
huvudsakligen på höjt ränteantagande, lägre
beräknade överkurser vid emission och högre
kursförluster. De högre kursförlusterna beror på
att Riksgäldskontoret (RGK) nu beräknas
genomföra en större förtidsinlösen av lån under
2000 jämfört med vad som antogs i beräkningen
i budgetpropositionen.
Prognosen för Riksgäldskontorets
nettoutlåning m.m. uppgår till -3,5 miljarder
kronor, vilket innebär större inlåning än
utlåning. I jämförelse med statsbudgeten innebär
den aktuella prognosen för RGK:s nettoutlåning
att budgetsaldot försämras med 2 miljarder
kronor. Försämringen beror till största delen på
ett beräknat underskott, uppgående till 1,6
miljarder kronor, i det kommunala
momssystemet. Dessutom beräknas nettot av
utbetalningar och inbetalningar av
premiepensionsmedel, öka utlåningen med 0,5
miljarder kronor.

Tabell 5.5 Statsbudgetens saldo 2000
Miljarder kronor

Stats-
budgeten

Prognos

Differens
Inkomster
782,3
809,6
27,3
Utgifter
699,8
714,1
14,3
Varav utgifter exkl.
statsskuldsräntor
623,51
624,2
0,7
Varav statsskuldsräntor
81,8
93,4
11,6
Varav riksgäldskonto
rets nettoutlåning m.m.2
-5,5
-3,5
2,0
Budgetsaldo
82,5
95,5
13,0
1 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar med 6 miljarder kronor.
2 Inklusive kassamässig korrigering och den finansiella överföringen från AP-
fonden till RGK.

Prognos för takbegränsade utgifter 2000
Det av riksdagen beslutade utgiftstaket för 2000
på 765 miljarder kronor ligger fast. Regeringen
följer noggrant utgiftsutvecklingen under
innevarande budgetår. Kontinuerlig
utgiftsuppföljning och granskning av prognoser
är nödvändig för att i tid kunna vidta
korrigerande åtgärder.

Tabell 5.6 Takbegränsade utgifter 2000
Miljarder kronor

Stats-
budgeten

Prognos

Differens
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor
623,51
624,2
0,7
Ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten
140,0
139,9
-0,1
Takbegränsade utgifter
763,5
764,1
0,6
Budgeteringsmarginal
1,5
0,9
-0,6
Utgiftstak för staten
765,0
765,0
0,0
1 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar med 6 miljarder kronor.

De takbegränsade utgifterna beräknades i
statsbudgeten till 763,5 miljarder kronor.
Budgeteringsmarginalen uppgick därmed till 1,5
miljarder kronor. I den nu aktuella prognosen
uppgår de takbegränsade utgifterna till 764,1
miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen
beräknas därmed till 0,9 miljarder kronor.
Budgeteringsmarginalens minskning förklaras till
största delen av kraftigt ökade utgifter för
sjukförsäkringen.
Som andel av BNP beräknas de takbegränsade
utgifterna uppgå till 36,7 procent. År 1999 var
motsvarande andel av BNP preliminärt 38,1
procent. För att möjliggöra en rättvisande
jämförelse över tiden bör emellertid utgifterna
för 1999 justeras för de tekniska förändringar
som höjde utgiftstaket 2000 med 4 miljarder
kronor. Efter en sådan korrigering blir de
takbegränsade utgifternas andel av BNP 1999 i
stället 38,5 %, dvs. 1,7 procentenheter högre än
2000. Jämfört med 1999 ökar nu de utgifter som
omfattas av utgiftstaket för staten med 12,7
miljarder kronor, varav 4,1 miljarder kronor
förklaras av tekniska justeringar. Realt minskar
de takbegränsade utgifterna med ca 0,6 %
jämfört med 1999.
5.3.1 Utgiftsbegränsande åtgärder 2000
Utgiftstaket är ett allvarligt budgetpolitiskt
åtagande för regeringen. Om det finns risk för
att utgiftstaket för staten kommer att
överskridas, skall regeringen för att undvika
detta enligt 42 § lagen (1996:1059) om
statsbudgeten, vidta sådana åtgärder som den har
befogenheter till eller föreslå riksdagen
nödvändiga åtgärder.
I budgetpropositionen för 2000 meddelade
regeringen att den förberedde ett antal åtgärder
för att begränsa utgifterna för 2000.
Regeringskansliets utgiftsprognoser visade att
utgiftstaket för staten riskerade att överskridas
2000 till följd av att framför allt utgifterna för
sjukpenning och avgiften till EU steg mer än vad
som tidigare beräknats.
Mot bakgrund av detta beslutade därför
regeringen att senarelägga utgifter uppgående till
3,7 miljarder kronor, avseende arealersättning
från 2000 till 2001. Vidare redovisade regeringen
i budgetpropositionen för 2000 att ett antal
utgiftsområden skulle komma att beröras av
utgiftsbegränsningar. I budgetpropositionen
preciserades emellertid inte närmare de vidtagna
åtgärdernas omfattning.
Regeringen har bestämt att
begränsningsbelopp skall införas 2000 på
sammanlagt sex utgiftsområden.
Begränsningsbeloppens syfte är att säkerställa att
anslagsförbrukningen inte överstiger en viss
bestämd nivå. I tabell 5.7 redovisas de nu
fastlagda utgiftsbegränsningarna. De nivåer som
anges i tabellen utgör således de maximala
utgifterna för berörda utgiftsområden och
anslag.
Regeringen avser att under året noggrant följa
utgiftsutvecklingen och kommer, om
utgiftstaket för staten är hotat, att i samband
med budgetpropositionen för 2001 vidta
åtgärder.

Tabell 5.7 Begränsningsbelopp 2000
Miljoner kronor

Nivåer som ej
får överskridas
Utgiftsområde/Anslag

Uo 3, B1 Tullverket
1 155
Uo 6 Totalförsvar
46 648
Uo 7, Vo A Bistånd
14 185
Uo 7, Vo B Central- och Östeuropa
975
Uo16 Utbildning och universitetsforskning
32 263
Uo18 E1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet

1 050
Uo 21 Energi
1 959
5.3.2 Utgiftsprognoser per utgiftsområde
I tabell 5.8 redovisas de prognostiserade
utgifterna för respektive utgiftsområde och för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. För vissa utgiftsområden avviker
utgiftsprognoserna kraftigt i förhållande till
anvisade medel på statsbudgeten. Nedan beskrivs
de största skillnaderna utgiftsområdesvis.

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsprognosen uppgår till 5,1 miljarder
kronor och är därmed 0,6 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Avvikelsen
förklaras av att anslagssparande beräknas
förbrukas, bl.a. 0,2 miljarder kronor på
äldreanslaget Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen och 0,1 miljarder kronor på
riksdagens anslag. Vidare beror avvikelsen på att
en justering av kostnaderna för statliga
pensionsavgifter och bildandet av en
sammanhållen IT-organisation i
Regeringskansliet nu inkluderas i prognosen. På
tilläggsbudget tillförs utgiftsområdet sammanlagt
0,2 miljarder kronor avseende anslaget
Regeringskansliet m.m., se avsnitt 5.4.2.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsprognosen uppgår till 23,5 miljarder
kronor och är därmed 0,8 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Utgifterna
för anslaget Polisorganisationen beräknas
överstiga anvisade medel i statsbudgeten med 0,5
miljarder kronor. Polisens ekonomiska situation
är bekymmersam och regeringen föreslår därför
att medel tillskjuts på tilläggsbudget, se avsnitt
5.4.5. Dessutom ökar utgifterna för
Kriminalvården med 0,2 miljarder kronor, till
viss del beroende på en ökad platsbeläggning.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsprognosen uppgår till 15,2 miljarder
kronor och är därmed 1,9 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Avvikelsen
härrör främst från anslaget Biståndsverksamhet. I
den nu aktuella prognosen beräknas det att 1,7
miljarder kronor av reservationerna kommer att
användas under 2000. Delar av utgiftsområdet
omfattas även under 2000 av en
utgiftsbegränsning (se tabell 5.7).

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
Utgiftsprognosen uppgår till 27,5 miljarder
kronor och är därmed 2,2 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Utgifterna
för anslaget Läkemedelsförmånen beräknas bli 1,5
miljarder kronor högre p.g.a. att landstingen
kompenseras för pris- och volymökningar för
1999 samt höjda antaganden om priser och
volymer för 2000. Anslaget tillförs därför 2
miljarder kronor på tilläggsbudget. Vidare
beräknas utgifterna för Kostnader för statlig
assistansersättning nu bli 0,2 miljarder kronor
högre jämfört med beräkningen i statsbudgeten.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
Utgiftsprognosen uppgår till 97,2 miljarder
kronor och är därmed 4,7 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
härrör främst från anslaget Sjukpenning och
rehabilitering m.m., vars utgifter beräknas bli ca
4,6 miljarder kronor högre än tidigare anvisat.
Orsaken är bl.a. att antalet nettosjukdagar (hela
sjukdagar) för 2000 beräknas stiga med 12
procent jämfört med beräkningen i
statsbudgeten. Prognosen för sjukpenningen,
som är behäftad med stor osäkerhet, utgår från
att antalet ersatta nettosjukdagar kommer att öka
i en något långsammare takt än under 1999. En
tendens till en avtagande ökningstakt är synbar
under de sista månaderna 1999. Prognosen utgår
från att medelersättningen ökar i samma takt
som under 1999.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Utgiftsprognosen uppgår till 30,8 miljarder
kronor och är därmed 0,2 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. De högre
utgifterna är hänförliga till anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning och beror på att den öppna
arbetslösheten nu beräknas bli något högre
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsprognosen uppgår till 44,7 miljarder
kronor och är därmed 1,4 miljarder kronor lägre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Den
främsta orsaken till minskningen är att anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas
minska med 1,1 miljarder kronor, vilket förklaras
av en minskad omfattning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsprognosen uppgår till 18,7 miljarder
kronor och är därmed 2,3 miljarder kronor lägre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Den
främsta orsaken till minskningen är att anslaget
Vuxenstudiestöd minskar med 1,7 miljarder
kronor, bl.a. beroende på en minskad efterfrågan
på det särskilda utbildningsbidraget.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostad och
byggande
Utgiftsprognosen uppgår till 13,9 miljarder
kronor och är därmed 1,7 miljarder kronor lägre
än vad som anvisades i statsbudgeten.
Minskningen förklaras av lägre utgifter på
anslagen Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet och Bostadsbidrag, samtidigt
som utgifterna för räntebidragen ökar något.
Anslagsförbrukningen på anslaget Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
minskar till följd av att regeringen beslutat om en
utgiftsbegränsning för anslaget. Utgifterna för
bostadsbidraget beräknas bli lägre på grund av
högre prognos för hushållens inkomster.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
Utgiftsprognosen uppgår till 3,7 miljarder
kronor och är därmed 0,4 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
förklaras huvudsakligen av anslaget Europeiska
regionala utvecklingsfonden perioden 1995 1999. I
den aktuella prognosen beräknas att 0,4 miljarder
kronor av anslagssparandet kommer att användas
under 2000.

Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsprognosen uppgår till 1,8 miljarder
kronor och är därmed 0,4 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
förklaras helt av det nya anslaget Ersättning för
avvecklingen av en reaktor i Barsebäcksverken,
som skall användas för att täcka de särskilda
kostnader som uppstår vid avställning av den
första reaktorn.

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske m.m.
Utgiftsprognosen uppgår till 10,3 miljarder
kronor och är därmed 0,6 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. De högre
utgifterna kan hänföras till anslaget Miljö,
struktur- och regionala åtgärder, som bl.a. används
för nationell medfinansiering av EG-stöd, samt
tre anslag som helt finansieras av EG-budgeten,
Från EG-budgeten finansierade miljö-, struktur-
och regionala åtgärder, Arealersättning och
djurbidrag m.m. och Intervention och exportbidrag
för jordbruksprodukter. Den högre förbrukningen
inom utgiftsområdet ryms inom tillgängliga
medel, då anslagssparande från tidigare budgetår
beräknas förbrukas.

Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsprognosen uppgår till 3,3 miljarder
kronor och är därmed 0,4 miljarder kronor högre
än vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
förklaras huvudsakligen av anslaget Teknisk
forskning och utveckling. I den nu aktuella prog-
nosen beräknas att 0,3 miljarder kronor av
anslagssparandet skall användas under 2000.

Minskning av anslagsbehållningar
I statsbudgeten var förbrukningen av
anslagsbehållningar ej fördelad per
utgiftsområde, utan redovisades under posten
Minskning av anslagsbehållningar. Förbrukningen
prognostiserades i statsbudgeten till 6 miljarder
kronor. I aktuell prognos ingår emellertid
förbrukningen av anslagsbehållningar under
respektive anslag och utgiftsområde. Totalt
beräknas anslagsbehållningarna nu minska med
ca 16 miljarder kronor under 2000. Den kraftiga
minskningen är till största delen en effekt av
indrag till följd av den s.k. 3%-regeln. Under
1999 ändrades anslagsförordningen så att
myndigheterna endast efter ett särskilt beslut av
regeringen får disponera hela eller en del av
ingående anslagssparande som överstiger 3 % av
förra årets tilldelade anslag.

Tabell 5.8 Prognos för takbegränsade utgifter 2000
Miljarder kronor

Statsbudget

Förslag till
tilläggsbudget

Totalt
anvisat

Prognos
Differens
prognos
statsbudget
UO 1
Rikets styrelse
4,5
0,2
4,7
5,1
0,6
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1,6
0,0
1,6
1,7
0,1
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5,9
0,0
5,9
6,3
0,3
UO 4
Rättsväsendet
22,7
0,1
22,7
23,5
0,8
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
3,0
-0,2
2,8
3,1
0,1
UO 6
Totalförsvar
46,6
0,0
46,7
45,9
-0,7
UO 7
Internationellt bistånd
13,2
0,0
13,2
15,2
1,9
UO 8
Invandrare och flyktingar
4,9
0,0
4,9
4,7
-0,3
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
25,4
2,1
27,5
27,5
2,2
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
92,5
1,5
94,0
97,2
4,7
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
33,6
0,0
33,6
33,4
-0,3
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
44,8
0,0
44,8
44,6
-0,2
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
30,6
0,0
30,6
30,8
0,2
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
46,1
-0,2
45,9
44,7
-1,4
UO 15
Studiestöd
21,0
-0,5
20,4
18,7
-2,3
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
32,6
0,0
32,5
32,2
-0,3
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7,6
0,0
7,6
7,6
0,1
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
15,6
-0,5
15,1
13,9
-1,7
UO 19
Regional utjämning och utveckling
3,3
0,2
3,5
3,7
0,4
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1,7
0,0
1,7
1,7
0,0
UO 21
Energi
1,4
0,4
1,9
1,8
0,4
UO 22
Kommunikationer
25,5
0,0
25,5
25,9
0,3
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
9,7
0,0
9,7
10,3
0,6
UO 24
Näringsliv
3,0
0,0
3,0
3,3
0,4
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
97,7
0,0
97,7
98,2
0,5
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
81,8
0,0
81,8
93,4
11,6
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
23,1
0,0
23,1
23,2
0,1

Minskning av anslagsbehållningar
6,0

6,0

-6,0

Summa utgiftsområden
705,3
3,1
708,4
717,6
12,3

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
623,5
3,1
626,6
624,2
0,7

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
140,0

140,0
139,9
-0,1

Takbegränsande utgifter
763,5

766,7
764,1
0,6

Budgeteringsmarginal
1,5

0,9
-0,6

Utgiftstak för staten
765,0

765,0
0,0

5.4

5.4 Förslag till tilläggsbudget
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen
för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en
ny beräkning av statsinkomster samt ändra och
anvisa nya anslag. De förändringar av gällande
statsbudget som nu kan överblickas och andra
frågor som regeringen anser bör tas upp,
redovisas i det följande.
Anslagsförändringarna i detta förslag till
tilläggsbudget innebär att anvisade medel ökar
med 3 127 miljoner kronor netto. De föreslagna
ökningarna av anslagen uppgår till 5 867 miljoner
kronor och de föreslagna minskningarna uppgår
till 2 741 miljoner kronor.
Regeringens ambition är att ökade utgifter
skall finansieras genom motsvarande minskning
av utgifterna samma år. När det gäller de ökade
utgifterna för bidrag för läkemedelsförmånen
och sjukpenning och rehabilitering har
emellertid detta inte varit möjligt. Efter de
föreslagna åtgärderna uppgår
budgeteringsmarginalen till 0,9 miljarder kronor
för år 2000.
5.4.1 Teknisk justering av vissa anslag
Budgetåren 1998, 1999 och 2000 har tekniska
justeringar genomförts av anslagen för
förvaltningskostnader. Justeringarna har varit
föranledda av förändrad finansiering av
avtalsförsäkringarna på det statliga området.
Justeringarna har ingen effekt på statsbudgetens
saldo eftersom inkomsterna på inkomsttitel 5211
Statliga pensionsavgifter ökar i motsvarande
grad. I budgetpropositionen för 2000 höjdes de
fastställda utgiftstaken med anledning av den
tekniska justeringen. I underlaget för
justeringarna inför budgetåret 2000 saknades
vissa uppgifter, vilket medförde att alla
justeringar inte kunde göras på anslagsnivå. I
förslaget till tilläggsbudget ingår de
kompletterande anslagsjusteringarna för
innevarande budgetår. Totalt innebär dessa
justeringar ökade utgifter med drygt 80 miljoner
kronor. Förslagen redovisas under respektive
anslag
nedan.
5.4.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
C1 Regeringskansliet m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 2 497 155 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C1 Regeringskansliet
m.m. ökas med 233 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A1 Utrikesförvaltningen
under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan minskas.

Skälen för regeringens förslag:
Regeringskansliet är sedan den 1 januari 1997 en
myndighet men dess verksamhet finansieras från
två skilda anslag, anslaget C1 Regeringskansliet
m.m. under utgiftsområde 1 och anslaget A1
Utrikesförvaltningen under utgiftsområde 5.
I syfte att få ett effektivare IT-stöd till hela
Regeringskansliet har, från den 1 januari 2000, all
IT-verksamhet inklusive personal flyttats från
UD till Regeringskansliets
förvaltningsavdelning. Anslaget C1
Regeringskansliet m.m. bör av detta skäl ökas med
148 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget A1 Utrikesförvaltningen under
utgiftsområde 5 minskas med motsvarande
belopp.
För att genomföra den i inledningen till
förslaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska
justeringen ökas anslaget C1 Regeringskansliet
m.m. med ytterligare 85 000 000 kronor.
C3 Allmänna val
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 5 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C3 Allmänna val får
även användas för ett tidsbegränsat
utvecklingsarbete för folkstyret.

Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att
utveckla demokratin och att skapa
förutsättningar för att öka medborgarnas aktiva
deltagande i de politiska beslutsprocesserna och i
samhällslivet. Ett utvecklingsarbete för folkstyret
kommer att genomföras fram till valet år 2002.
Namnet på utvecklingsarbetet är Tid för
demokrati. Detta arbete avses inledas redan i år.
Medel under anslaget C3 Allmänna val bör få
användas för ändamålet.
5.4.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
A2 Riksrevisionsverket
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 156 106 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Riksrevisions-
verket minskas med 7 542 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
minskas anslaget A2 Riksrevisionsverket.
A3 Ekonomistyrningsverket
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 60 960 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3
Ekonomistyrningsverket minskas med 1 289 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
minskas anslaget A3 Ekonomistyrningsverket.
A6 Statistiska Centralbyrån
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 384 772 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A6 Statistiska
Centralbyrån ökas med 1 500 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv minskas.

Skälen för regeringens förslag: En tillförlitlig
och heltäckande statistik om vakanser behövs.
En sådan statistik ger information om hur
rekryteringsproblem bidrar till arbetslöshet och
om lönebildningens förutsättningar. Som
exempel kan nämnas att en hög vakanskvot kan
leda till lönekonkurrens och löneglidning. Den
vakansstatistik som finns i dag bygger på lediga
platser som anmälts till arbetsförmedlingen. Den
är bristfällig i flera avseenden. Regeringen
föreslår därför att anslaget A6 Statistiska
centralbyrån ökas med 1 500 000 kronor för att
finansiera förbättrad vakansstatistik. Finansiering
sker genom att det under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv uppförda anslaget
A1 Arbetsmarknadsverket minskas med
motsvarande belopp.
A10 Statens kvalitets- och kompetensråd
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 10 184 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A10 Statens
kvalitets- och kompetensråd ökas med 631 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget A10 Statens kvalitets- och
kompetensråd.
B4 Riksgäldskontoret: Vissa kostnader för
upplåning och låneförvaltning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
425 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
teckna eller förvärva aktier för högst 2 000 000
kronor i bolag som direkt eller indirekt driver
verksamhet i syfte att tillhandahålla en
elektronisk marknadsplats primärt för handel i
statsobligationer.

Skälen för regeringens förslag: Målet för
statsskuldsförvaltningen är att statens skuld skall
förvaltas så att den långsiktiga kostnaden
minimeras samtidigt som risken i förvaltningen
beaktas. Väl fungerande och effektiva
marknadsplatser med hög tillgänglighet för de
aktörer som handlar i svenska statspapper kan
förväntas öka likviditeten och genomlysningen
av marknaden och därmed medföra lägre
upplåningskostnader för staten. För staten som
emittent av statspapper finns det därför skäl att
bidra till väl fungerande och effektiva marknader
för handel med statspapper, inte minst vad gäller
andrahandsmarknaden för statsobligationer.
Denna form av marknadsvård utgör ett naturligt
inslag i strävandena att minimera de långsiktiga
kostnaderna i statens upplåning.
Regeringen anser därför att det under vissa
förutsättningar skulle kunna bli aktuellt för
staten att, via Riksgäldskontoret, gå in som
delägare i ett bolag som administrerar ett
elektroniskt system primärt för handel i
statsobligationer. Om staten går in som delägare
i ett sådant bolag skulle processen med att skapa
en effektivare marknadsplats kunna påskyndas.
På sikt skulle en elektronisk marknadsplats för
statsobligationer kunna förbättra
konkurrensvillkoren för den svenska
statspappersmarknaden.
En kapitalinsats i ett sådant bolag beräknas
uppgå till maximalt 2 miljoner kronor.
Finansiering sker från det under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
uppförda anslaget B4 Riksgäldskontoret: Vissa
kostnader för upplåning och låneförvaltning.
Premiepensionsmyndigheten

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 besluta om en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret om högst 500 000 000 kronor
för att tillgodose Premiepensionsmyndighetens
behov av likviditet i handeln med fondandelar.

Skälen för regeringens förslag:
Premiepensionsmyndigheten (PPM) inrättades
den 1 juli 1998 för att administrera det nya
pensionssystemet. En av PPM:s huvuduppgifter
är att administrera pensionsspararnas konton och
för deras räkning genomföra handel med till
PPM anslutna fondbolag. Under hösten 2000
och våren 2001 skall de premiepensionsrätter
som tjänats in under åren 1995 1999 placeras.
Värdet på dessa pensionsrätter uppgår
sammanlagt till ca 74 miljarder kronor.
Pensionsspararna kommer att kunna välja bland
nästan 500 värdepappersfonder för placering av
sina pensionsrätter och byten mellan fonder.
Av den totala kreditramen behövs huvuddelen
för att täcka de temporära likviditetsunderskott
som kan uppstå i PPM:s handel med
fondandelar. Underskotten kan orsakas av
obalanser i in- och utflöden av betalningar vid
byte mellan olika fonder eller av förseningar av
betalningar från fondsbolag till PPM. För att
PPM i sådana lägen skall kunna fullgöra sina
åtaganden och minska risken i verksamheten kan
en kredit behöva utnyttjas. Under normala
omständigheter bedöms en kredit på 100 200
miljoner kronor behövas för att täcka det
temporära likviditetsbehovet. På motsvarande
sätt kommer kontot att uppvisa behållningar
andra dagar. För att säkerställa genomförande av
fondhandeln även i extrema situationer bedöms
krediten behöva uppgå till 450 miljoner kronor.
Utöver detta behöver PPM en kredit för att
kunna finansiera handel i eget lager av
fondandelar. Syftet med lagret är att effektivisera
fondhandeln och att minska behovet av att
genomföra handel med små belopp. För att hålla
ett tillräckligt stort handelslager bedöms 50
miljoner kronor vara tillräckligt.
Totalt bedömer därmed regeringen att
behovet av kreditutrymme för finansiering av
likviditetsbehovet i fondhandeln uppgår till 500
miljoner kronor.
5.4.4 Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
B1 Tullverket
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 127 027 000
kronor.

Regeringens förslag: Expeditions- och
ansökningsavgifter, tullförrättningsavgifter samt
tullräkningsavgifter vid Tullverket redovisas
fr.o.m. den 1 juli 2000 mot anslaget B1 Tullverket
i stället för mot inkomsttitlarna 2511 och 2541.

Skälen för regeringens förslag: När
Öresundsbron öppnas beräknas Tullverket få en
merkostnad på 25 miljoner kronor per år.
Regeringen kan inte acceptera att Tullverkets
ambitionsnivå sänks. Ett resurstillskott behövs
därför redan innevarande år. Tullverket bör få
disponera medel från de expeditions- och
ansökningsavgifter, tullförrättningsavgifter och
tullräkningsavgifter som för närvarande
redovisas mot inkomsttitlarna 2511 och 2541.
Regeringen gör bedömningen att denna
förändring ökar Tullverkets resurser med 25
miljoner kronor på årsbasis. Statsbudgetens
inkomster minskar med samma belopp.
Avgifternas karaktär av offentligrättsliga avgifter
förändras inte.
5.4.5 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
A1 Polisorganisationen
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 11 506 881 000
kronor för polisen.

Regeringens förslag: Avgifter för pass som
utfärdas av polismyndigheterna redovisas fr.o.m.
den 1 juli 2000 mot anslaget A1
Polisorganisationen i stället för mot inkomsttiteln
2511.
Anslaget A1 Polisorganisationen ökas med
100 420 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget D2 Statliga tjänstepensioner under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
minskas.

Skälen för regeringens förslag: Polisväsendets
ekonomiska situation är bekymmersam. Polisen
beräknas under innevarande år förbruka ca 440
miljoner kronor mer än vad som anvisats på
statsbudgeten. Detta finansieras genom
utnyttjande av anslagssparande och utnyttjande
av anslagskrediten. Polisen måste arbeta aktivt
för att ytterligare effektivisera
resursanvändningen. Regeringen kan dock inte
acceptera att polisens arbete med att genomföra
närpolisreformen stannar av. Ett resurstillskott
redan innevarande år är därför nödvändigt.
Genom att låta polisväsendet få disponera
avgifter från pass utfärdade av
polismyndigheterna kan ca 90 miljoner kronor
tillföras under innevarande år. Regeringen gör
bedömningen att den föreslagna ändringen ökar
polisens resurser med 180 miljoner kronor på
årsbasis. Statsbudgetens inkomster minskas med
motsvarande belopp. Passavgifternas karaktär av
offentligrättslig avgift påverkas inte av denna
ändrade budgetmässiga redovisning.
Anslaget A1 Polisorganisationen bör ökas med
110 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
det under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv uppförda anslaget D2 Statliga
tjänstepensioner minskas med motsvarande
belopp.
För att genomföra den i inledningen till
förslaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska
justeringen bör dessutom anslaget minskas med
9 580 000 kronor.
B2 Ekobrottsmyndigheten
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 250 933 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B2
Ekobrottsmyndigheten ökas med 13 462 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget B2 Ekobrottsmyndigheten.
F6 Rättshjälpskostnader m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 802 396 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F6
Rättshjälpskostnader m.m. minskas med
47 600 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget F6
Rättshjälpskostnader m.m. bör minskas med 47,6
miljoner kronor. Syftet med detta är att bidra till
finansieringen av en ökning av anslaget F7
Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. och av
det under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg uppförda anslaget B16 Statens
institutionsstyrelse. Utgifterna för rättshjälp kan
minskas bl.a. till följd av den reform som har
genomförts på området.
F7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 10 399 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F7 Kostnader för
vissa skaderegleringar m.m. ökas med 10 600 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Med anledning
av kostnadsökningar bl.a. till följd av den nya
lagen (1998:714) om frihetsberövanden och
andra tvångsåtgärder ökar resursbehovet.
Regeringen anser att anslaget bör ökas med 10,6
miljoner kronor. Finansiering sker genom att
anslaget F6 Rättshjälpskostnader m.m. minskas
med motsvarande belopp.
5.4.6 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
A1 Utrikesförvaltningen
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 891 058 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A1
Utrikesförvaltningen minskas med 175 630 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget A1
Utrikesförvaltningen minskas med 148 000 000
kronor för att finansiera motsvarande ökning av
anslaget C1 Regeringskansliet m.m. under
utgiftsområde 1 Rikets styrelse med anledning av
sammanslagningen av Regeringskansliets två IT-
organisationer.
För att genomföra den i inledningen till
förslaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska
justeringen minskas anslaget med ytterligare
27 630 000 kronor.
B4 Fredsfrämjande verksamhet
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 147 416 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts
tidigare.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
för ändamål som omfattas av anslaget B4
Fredsfrämjande verksamhet under år 2000 ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter på högst
150 000 000 kronor efter år 2000.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen kan
utan att inhämta riksdagens godkännande besluta
att med svensk personal delta i internationella
fredfrämjande insatser i första hand inom ramen
för FN och Organsiationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE). Sådana beslut kan
innebära ekonomiska förpliktelser för staten
under kommande budgetår. Regeringen föreslår
därför att riksdagen bemyndigar regeringen att
för ändamål som omfattas av anslaget B4
Fredsfrämjande verksamhet under år 2000 ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter på högst
150 000 000 kronor efter år 2000.
5.4.7 Utgiftsområde 6
Totalförsvar
A3 Materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 22 340 782 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Materiel,
anläggningar samt forskning och teknikutveckling
ökas med 700 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget A1 Förbandsverksamhet och
beredskap m.m. minskas med 700 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Budgetåret 1999
delades det tidigare anslaget A1 Försvarsmakten i
två anslag, nämligen anslaget A1
Förbandsverksamhet och beredskap m.m. och
anslaget A3 Materiel, anläggningar samt forskning
och teknikutveckling. Syftet var att ge bättre
förutsättningar att styra och följa upp
verksamheten. Riksdagen har ställt sig bakom att
en avvägning mellan de olika
verksamhetsområdena borde kunna ske inför
varje budgetår (prop. 1997/98:83, bet.
1997/98:FöU10, rskr. 1997/98:269).
I enlighet med vad regeringen anförde i prop.
1998/99:74 Förändrad omvärld omdanat
försvar har Försvarsmakten under 1999 och 2000
vidtagit åtgärder för att påbörja en
strukturomvandling i syfte att hantera problem
under innevarande försvarsbeslutsperiod och för
att möjliggöra en minskning av den ekonomiska
ramen under nästa försvarsbeslutsperiod. Som
ett led i omställningen har även förskjutningar av
utgifter mellan verksamhetsområden och
budgetår skett.
Fördelningen av utgifter för innevarande
budgetår kommer därmed att förskjutas mellan
anslagen. Anslaget A3 Materiel, anläggningar
samt forskning och teknikutveckling bör därför
ökas med 700 000 000 kronor och anslaget A1
Förbandsverksamhet och beredskap m.m. minskas
med motsvarande belopp.
B1 Funktionen Civil ledning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 437 983 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B1 Funktionen
Civil ledning ökas med 700 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
beslutat att det centrala lednings- och
samordningsansvaret för trossamfundens
verksamhet inom totalförsvaret från och med
2000 skall övergå från Svenska kyrkan till
Överstyrelsen för civil beredskap (prop.
1998/99:124, bet. 1999/2000:KU5, rskr.
1999/2000:45). En minskning med 700 000
kronor gjordes därför av det under
utgiftsområde 17 Kultur, medier trossamfund
och fritid uppförda anslaget K1 Stöd till
trossamfund. Den avsedda ökningen av anslaget
B1 Funktionen Civil ledning kom dock inte att
ske, varför en justering nu bör göras.
B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 691 677 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B3 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst ökas med
4 931 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget D6 Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer minskas med 4 931 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
beslutat om en ändrad uppgiftsfördelning mellan
anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst och anslaget D6 Stöd till frivillliga
försvarsorganisationer (prop. 1998/99:74, bet.
1998/99:FöU5, rskr. 1998/99:224). Anslaget D6
Stöd till frivilliga försvarsorganisationer skulle
rätteligen uppgå till 88 245 000 kronor och
anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst till 696 608 000 kronor.
Sistnämnda anslag bör därför nu ökas med
4 931 000 kronor och anslaget D6 Stöd till
frivilliga försvarsorganisationer minskas med
motsvarande belopp.
C5 Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört en ramanslag på 526 489 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C5 Statens
räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor får
år 2000 användas för att täcka den förlust som
uppkommit i Statens räddningsverks
internationella verksamhet.

Skälen för regeringens förslag: Statens
räddningsverk får mot full kostnadstäckning
genomföra internationella uppdrag på
regeringens uppdrag. Den 6 juni 1996 och 11
september 1997 uppdrog regeringen åt
Räddningsverket att stödja
Europakommissionens arbete med ett
återuppbyggnadsprojekt i Bosnien-Hercegovina.
Räddningsverket utförde ett
bostadsförsörjnings- och infrastrukturprogram i
Bosnien-Hercegovina som inte uppfyllde kravet
på full kostnadstäckning. På grund av brister i
myndighetens styrning och uppföljning uppkom
en förlust på 20 879 000 kronor. Förlusten
behöver regleras. Regeringen har noterat att
Räddningsverket under 1999 har stärkt den
ekonomiska styrningen av verksamheten genom
inrättande av en särskild funktion för kontroll
och uppföljning samt att de ekonomiska
villkoren för den internationella verksamheten
har förändrats under 1999. Regeringen föreslår
att anslaget C5 Statens räddningsverk: Samhällets
skydd mot olyckor år 2000 får användas för att
täcka den angivna förlusten.
D3 Försvarets radioanstalt
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 428 494 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D3 Försvarets
radioanstalt ökas med 11 190 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget D3 Försvarets radioanstalt.
5.4.8 Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 14 137 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag för
läkemedelsförmånen ökas med 2 000 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Utöver
utbetalning av ersättning till landstingen under år
2000 kommer anslaget att belastas av en
förlustdelning avseende 1999 års
läkemedelskostnader. Statens andel av
förlustdelningen beräknas uppgå till knappt
1 215 000 000 kronor. Dessutom är anslaget
belastat av ett underskott från tidigare budgetår
på 828 000 000 kronor. För att täcka
utbetalningarna för förlustdelningen samt det
ackumulerade underskottet föreslås att anslaget
ökas med 2 000 000 000 kronor.
A9 Smittskyddsinstitutet
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 131 224 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A9
Smittskyddsinstitutet ökas med 10 000 000
kronor. Finansieringen sker genom att anslaget
C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
minskas.

Skälen för regeringens förslag: För att möta
Smittskyddsinstitutets ekonomiska svårigheter
har verksamheten tillförts extra resurser, senast i
statsbudgeten för innevarande år. Myndigheten
har fått i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som
krävs för att myndighetens ekonomi skall
komma i balans samt vilka åtgärder som planeras
för att förbättra den ekonomiadministrativa
styrningen av verksamheten.
Smittskyddsinstitutet har rapporterat uppdraget
till regeringen. Regeringen föreslår nu att
myndigheten tillförs ökade medel för att i första
hand kunna vidta de åtgärder som krävs för att få
kontroll över ekonomin och förbättra styrningen
av verksamheten. Av de anslagna medlen skall
800 000 kronor användas för deltagande i EU:s
smittskyddssamarbete.
Regeringen föreslår att anslaget A9
Smittskyddsinstitutet ökas med 10 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget C1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
minskas med motsvarande belopp.
A13 Ersättning till steriliserade i vissa fall
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 90 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A13 Ersättning till
steriliserade i vissa fall ökas med 101 530 000
kronor. En delfinansiering sker genom att
anslaget A14 Personligt ombud minskas med
15 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anvisade och
beräknade medel för perioden 1999 2001 bygger
på uppskattningen att 1 000 personer skulle
komma att erhålla ersättning. Nya prognoser
visar att närmare 1 700 personer kommer att
beviljas ersättning.
För att täcka de beräknade utgifterna under år
2000 måste anslaget A13 Ersättning till
steriliserade i vissa fall ökas med 101 530 000
kronor. En delfinansiering sker genom
minskning av anslaget A14 Personligt ombud
med 15 000 000 kronor.
B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
330 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B2 Vissa statsbidrag
inom handikappområdet minskas med 55 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: I
budgetpropositionen för 2000 beräknade
regeringen 55 000 000 kronor under anslaget B2
Vissa bidrag inom handikappområdet för särskilda
insatser inom handikappområdet. Regeringen
föreslår nu i det följande hur dessa medel bör
fördelas till olika ändamål under utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg.
B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
78 394 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B4 Bidrag till viss
verksamhet för personer med funktionshinder ökas
med 1 000 000 kronor. Finansiering sker genom
att anslaget B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet minskas.

Skälen för regeringens förslag: Rikstolktjänsten
är ett ekonomiskt stöd för den tolktjänst som
förtroendevalda i handikapporganisationernas
riksorganisationer behöver för riksövergripande
och internationella uppdrag som inte bekostas
genom landstingens vardagstolkning. Under
1999 ökade såväl efterfrågan som tillgången på
tolkar och anslaget var förbrukat innan året var
slut. Det större medelsbehovet förväntas
föreligga även år 2000. Regeringen anser därför
att anslaget bör ökas med 1 000 000 kronor för
att bidrag skall kunna lämnas i ökad omfattning.
Finansiering sker genom att anslaget B2 Vissa
statsbidrag inom handikappområdet minskas med
1 000 000 kronor.
B5 Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
132 194 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B5 Bidrag till
handikapp- och pensionärsorganisationer ökas
med 20 500 000 kronor. Finansiering sker genom
minskning av anslaget B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet och genom att anslaget B1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
minskas med 1 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I takt med att
fler handikapporganisationer bildas och ansöker
om ekonomiskt stöd ökar efterfrågan på de
statliga bidragen till handikapporganisationerna.
För att möta det ökade resursbehovet hos
organisationerna och för att underlätta
övergången till en ny fördelningsmodell
avseende bidragen till organisationerna anser
regeringen att ökade resurser behövs för bidrag
till handikapporganisationerna. Det ökade stödet
är ett av förslagen i regeringens proposition
(1999/2000:79) Från patient till medborgare en
nationell handlingsplan för handikappolitiken.
Under senare år har även antalet pensionärs-
organisationer ökat medan anslagsnivån varit
oförändrad. Regeringen anser därför att
ytterligare medel behövs så att ökade bidrag kan
lämnas till pensionärsorganisationerna.
Regeringen anser därför att anslaget
sammantaget bör ökas med 20 500 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget B1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
minskas med 1 000 000 kronor och genom att
anslaget B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet minskas med 19 500 000
kronor.
B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård
m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 63 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B9 Bidrag till
ungdomsvård och missbrukarvård m.m. ökas med
2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget N2 Lotteriinspektionen under
utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund
och medier minskas.

Skälen för regeringens förslag: Med anledning
av propositionen Kasinospel i Sverige m.m.
(prop. 1998/99:80, bet. 1998/99:KrU11, rskr.
1998/99:229) aviserade regeringen att den avsåg
att föreslå riksdagen att ytterligare öka resurserna
för att motverka negativa sociala och
ekonomiska konsekvenser av spel. Detta förslag
lämnas nu.
Under anslaget är medel beräknade för arbetet
mot spelberoende. Hittills har insatserna i
huvudsak tagit sikte på att öka kunskaperna om
spelberoende. Med stöd av de kunskaper som
vunnits finns det nu anledning att gå vidare med
förebyggande insatser mot spelmissbruk och för
att öka medvetenheten om problemen bland de
yrkesgrupper som möter spelmissbrukare i sitt
arbete. Också frågor om hjälp och stöd till
missbrukare bör nu tas upp.
Regeringen föreslår att anslaget B9 Bidrag till
ungdomsvård och missbrukarvård m.m. ökas med
2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget N2 Lotteriinspektionen under
utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund
och medier minskas med motsvarande belopp.
B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 663 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B12 Statens institut
för särskilt utbildningsstöd ökas med 1 500 000
kronor. Finansiering sker genom minskningen
av anslaget B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet.

Skälen för regeringens förslag: I regeringens
proposition (1999/2000:79) Från patient till
medborgare en nationell handlingsplan för
handikappolitiken föreslår regeringen ett
nationellt program för kompetensutveckling av
personal inom olika samhällsområden kring
frågor som rör bemötande av personer med
funktionshinder. Enligt förslaget skall Statens
institut för särskilt utbildningsstöd utarbeta och
ha ansvar för programmet på central nivå.
Regeringen anser därför att ytterligare 1 500 000
kronor bör anvisas på anslaget.
Finansiering sker genom att anslaget B2 Vissa
statsbidrag inom handikappområdet minskas med
1 500 000 kronor.
B16 Statens institutionsstyrelse
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 557 032 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B16 Statens
institutionsstyrelse ökas med 96 200 000 kronor.
Finansiering sker genom minskning av anslaget
B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet samt
genom att anslagen B3 Statsbidrag till vårdartjänst
minskas med 24 450 000 kronor, anslaget B15
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
minskas med 250 000 kronor, anslaget C1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
minskas, anslaget C2 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning minskas med
1 100 000 kronor samt genom att anslaget F6
Rättshjälpskostnader m.m. under utgiftsområde 4
Rättsväsendet minskas.

Skälen för regeringens förslag: Verksamheten
vid Statens institutionsstyrelse (SIS) är mycket
omvärldsberoende och därför svårplanerad.
Verksamheten är uppdelad i tre
verksamhetsgrenar: missbrukarvård,
ungdomsvård och sluten ungdomsvård. Sluten
ungdomsvård är en ny straffpåföljd för
ungdomar i åldrarna 15 till 20 år. Möjligheten att
döma till denna påföljd infördes den 1 januari
1999 och vid SIS inrättades tio årsplatser som
helt finansieras via styrelsens anslag. Antalet
domar till sluten ungdomsvård har dock
kontinuerligt ökat och idag vårdas ungdomar
motsvarande 40 årsplatser. Betydligt fler
ungdomar har således dömts till sluten
ungdomsvård än vad regeringen beräknade när
påföljden infördes. Regeringen bedömer att
platsantalet för sluten ungdomsvård måste
utökas med ytterligare 40 årsplatser, dvs. till
totalt 50 platser. Kostnaderna för 40 nya
årsplatser beräknas till 62 400 000 kronor.
Volymerna i den slutna ungdomsvården ökade
redan under 1999 och därför tillförs anslaget nu
medel för att täcka även kostnaderna för denna
ökade verksamhet.
För ungdomsvården i övrigt avseende
placeringar enligt lagen om vård av unga (LVU)
är SIS i behov av ytterligare 24 årsplatser, dvs.
totalt 646 årsplatser. Orsaken är en ökad
efterfrågan på sådana platser från kommunerna.
Dessa platser finansieras till viss del av
vårdavgifter från kommunerna. Statens kostnad
för en utbyggnad med ytterligare 24 platser
beräknas till 22 100 000 kronor.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen
vid SIS och hur de tillförda resurserna används.
Meningen är att den slutna ungdomsvården skall
utvärderas efter två år och avsikten är att
utvärderingen skall påbörjas under hösten år
2000. Utvärderingen skall även analysera
dimensioneringen av den slutna ungdomsvården
och vad påföljden har haft för konsekvenser för
den ordinarie ungdomsvården.
Regeringen föreslår att anslaget B16 Statens
institutionsstyrelse ökas med 96 200 000 kronor
för år 2000. Utgiftsökningen finansieras genom
minskning av anslaget B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet med 33 000 000 kronor,
anslaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst med
24 450 000 kronor, anslaget B15 Statens nämnd
för internationella adoptionsfrågor med 250 000
kronor, anslaget C1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning med 400 000 kronor
och anslaget C2 Socialvetenskaplig
forskningsrådet: Förvaltning 1 100 000 kronor.
Vidare minskas anslaget F6 Rättshjälpskostnader
m.m. under utgiftsområde 4 Rättsväsendet med
37 000 000 kronor.
C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 117 655 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
minskas med 10 400 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget C1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
minskas med 10 000 000 kronor för att finansiera
ökningen av anslaget A9 Smittskyddsinstitutet
samt med 400 000 kronor för att delfinansiera
ökningen av anslaget B16 Statens
institutionsstyrelse.
5.4.9 Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 31 502 036 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. ökas med 1 500 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: På grund av den
kraftigt ökade sjukfrånvaron har utgifterna för
sjukpenning ökat och de medel som har anvisats
på statsbudgeten för år 2000 har visat sig vara
otillräckliga. För närvarande finns det ingenting
som tyder på att utgifterna kommer att minska
under de närmaste åren.
De prognoser som ligger till grund för
regeringens bedömning av utgiftsutvecklingen
för år 2000 är dock mycket osäkra. Huruvida den
föreslagna ökningen är tillräcklig eller inte för
hela året är därför svårt att förutse. Regeringen
kommer att tillsätta en arbetsgrupp som skall
utarbeta en handlingsplan för att minska ohälsan
samt föreslå åtgärder som bryter den negativa
utvecklingen.
Regeringen föreslår att anslaget A1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. ökas med
1 500 000 000 kronor.
5.4.10 Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
A4 Delpension
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 122 800 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A4 Delpension ökas
med 103 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget A2 Efterlevandepensioner till
vuxna minskas med 103 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Före år 1999
betalades delpensionerna från
delpensionsfonden. Från och med år 1999 betalas
delpensionerna från ett eget anslag. Utbetalning
av delpensioner har minskat under de senaste
åren och på sikt skall anslaget avvecklas. Några
nya delpensioner kommer inte att beviljas efter
år 2000. När anslaget beräknades överskattades
dock den nedåtgående trenden i
volymutvecklingen.
Utgifterna år 2000 beräknas uppgå till
197 600 000 kronor. Efter utnyttjande av
anslagssparandet och en möjlig anslagskredit
behövs ytterligare 103 000 000 kronor.
Regeringen föreslår därför att anslaget A4
Delpension ökas med 103 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A2 Efter-
levandepensioner till vuxna minskas med
motsvarande belopp.
5.4.11 Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
A3 Underhållsstöd
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag 2 737 500 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Underhållsstöd
ökas med 12 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
avser att under maj månad lämna ett förslag till
riksdagen om ändrade regler för utfyllnadsbidrag
vid växelvis boende. Förslaget beräknas kunna
träda i kraft den 1 januari år 2001 och tillämpas
första gången i fråga om underhållsstöd som
avser tid efter den 31 mars 2001. Förslaget
kommer att innebära en besparing på anslaget A3
Underhållsstöd med 37,5 miljoner kronor år 2001
och med 50 miljoner kronor per år för tiden
därefter.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen
för 2000 att detta förslag skulle överlämnas
riksdagen senast i samband med 2000 års
ekonomiska vårproposition för i kraftträdande
den 1 juli år 2000 och tillämpas för
underhållsstöd som avser tid efter den 30
september år 2000. Förslaget skulle då inneburit
en besparing med 12,5 miljoner kronor år 2000.
Beräkningen av anslaget för år 2000 baserades på
denna förutsättning. Det senarelagda
ikraftträdandet gör att anslaget A3
Underhållsstöd behöver ökas med 12 500 000
kronor.
5.4.12 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
A1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 4 527 565 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
minskas med 3 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget A1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
minskas med 3 000 000 kronor för att finansiera
ökningen av det under utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning uppförda
anslaget A16 Svenska EU-programkontoret för
utbildning och kompetensutveckling med
1 500 000 kronor och ökningen av det under
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning uppförda anslaget A6
Statistiska centralbyrån med 1 500 000 kronor.
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 19 590 591 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
100 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
30 000 000 kronor med anledning av regeringens
förslag om reformering av det förstärkta
anställningsstödet. Vidare bör anslaget minskas
med 70 000 000 kronor till följd av regeringens
förslag om att införa ett särskilt anställningstöd
för äldre arbetslösa enligt förslaget i prop.
1999/2000:98 Förnyad arbetsmarknadspolitik
för delaktighet och tillväxt. Sammantaget innebär
regeringens förslag att anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar med
100 000 000 kronor.
Förstärkt anställningsstöd

Regeringens förslag: Det förstärkta
anställningsstödet utvecklas ytterligare.
Det förstärkta anställningsstödet skall för en
person som sedan 48 månader antingen har varit
öppet arbetslös eller har deltagit i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd och omedelbart
före anvisningen under samma tid varit anmäld
som arbetssökande hos den offentliga arbetsför-
medlingen kunna lämnas enligt följande. Stödet
lämnas med 75 procent av lönekostnaden, dock
högst 525 kronor per dag, i 12 månader samt
med 50 procent av lönekostnaden, dock högst
350 kronor per dag, under ytterligare 12
månader.
Det utökade anställningsstödet skall gälla från
och med den 1 augusti 2000.

Skälen för regeringens förslag: En av
arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter är
att motverka långa tider utan reguljärt arbete.
Anställningsstödet har visat sig vara en
framgångsrik åtgärd när det gäller att bryta
arbetslöshet.
Anställningsstödet har fått ökad betydelse
under 1999 genom det förstärkta stödet som
infördes hösten 1999 och de ändringar som
gjordes vid årsskiftet 1999/2000 och som innebär
särskilda hänsynstaganden till bl.a. personer med
arbetshandikapp (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 14,
bet. 1999/2000:AU1, rskr. 1999/2000:83).
Regeringen anser att det nu finns skäl att
ytterligare utvidga det förstärkta
anställningsstödet för att underlätta för personer,
som har varit arbetslösa mycket långa perioder,
att komma in på den reguljära arbetsmarknaden.
Det är viktigt att även dessa grupper får del av
den konjunkturuppgång Sverige nu befinner sig
i. Många arbetsgivare är tveksamma till att
anställa personer som har varit arbetslösa mycket
länge och det är därför extra viktigt att
incitament skapas som underlättar för dessa
personer att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Det förstärkta anställningsstödet bör
utvecklas på sätt som framgår av regeringens
förslag.
De nya bestämmelserna bör gälla från och
med den 1 augusti 2000.
Ersättningen till arbetsgivarna sker i form av
en kreditering av arbetsgivarnas skattekonto på
samma sätt som för det nuvarande allmänna och
förstärkta anställningsstödet. Statens inkomster
beräknas minska med 30 000 000 kronor år 2000.
B3 Forskning, utveckling och utbildning m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 308 585 000
kronor. Regeringen har vidare ett bemyndigande
att under år 2000 besluta om bidrag som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 250 000 000 kronor under åren
2001 2003.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 2000, såvitt avser ramanslaget B3
Forskning, utveckling, och utbildning m.m., ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst
250 000 000 kronor under åren 2001 2004.

Skälen för regeringens förslag: Långsiktiga
samarbetsprojekt behöver kunna bedrivas.
Regeringen bör därför få ett bemyndigande som
innebär att beslut kan fattas under 2000 som
medför utgifter även under år 2004.
B5 Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 218 854 000
kronor. Regeringen har vidare ett bemyndigande
att under år 2000 besluta om bidrag som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 420 000 000 kronor under åren
2001 2003.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 2000, såvitt avser ramanslaget B5
Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 420 000 000 kronor under åren
2001 2005.

Skälen för regeringens förslag: Långsiktiga
forsknings- och utvecklingsprojekt behöver
kunna finansieras och initieras. Regeringen bör
därför få ett bemyndigande som innebär att
beslut kan fattas under 2000 som medför utgifter
även under åren 2004 och 2005.
B13 Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 3 018 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B13
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning ökas med 80 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget B13 Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning.
D2 Statliga tjänstepensioner
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 7 755 800 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D2 Statliga
tjänstepensioner minskas med 110 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget D2
Statliga tjänstepensioner bör minskas med
110 000 000 kronor för att finansiera ökningen
av det under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
upptagna anslaget A1 Polisorganisationen.

Statens pensionsverk

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 besluta om en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret om högst 25 000 000 kronor
för att tillgodose Statens pensionsverks behov av
likviditet i samband med pensionsutbetalningar
för uppdragsgivares räkning.

Skälen för regeringens förslag: Statens
pensionsverk (SPV) får bedriva
uppdragsverksamhet som ligger nära verkets
huvuduppgifter. Detta innebär
pensionsberäkning och utbetalning av pensioner
åt kommuner m.fl. De penningflöden som
härvidlag hanteras är mycket stora. I normalfallet
har SPV rekvirerat medel från uppdragsgivaren
innan utbetalning sker. I liten omfattning gör
dock SPV utbetalningar för uppdragsgivares
räkning innan rekvisition av medel har skett.
SPV anser att ett rörelsekapital i form av en
speciell kredit i Riksgäldskontoret (RGK) bör
skapas. Den räntekontokredit som SPV för
närvarande disponerar är inte avsedd för detta
ändamål och är inte heller tillräckligt stor.
5.4.13 Utgiftsområde 15
Studiestöd
A2 Studiemedel m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 9 806 499 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Studiemedel
m.m. ökas med 195 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Luftfartsverket
utbildar varje år flygledare för att täcka det
nationella behovet av flygtrafikledningstjänst.
Under utbildningstiden får flygledaraspiranterna
en lön från Luftfartsverket som motsvarar
studiemedel och studielån. Luftfartsverkets
kostnad för en certifierad flygledare beräknas i
dag uppgå till drygt två miljoner kronor. I takt
med att flygledningstjänsten i allt högre grad
styrs av internationella regler har verksamheten
och marknaden blivit alltmer global, vilket i sin
tur har lett till att flygledarna i allt större
omfattning rör sig friare mellan länderna. Den
internationella efterfrågan på flygledare har lett
till att de i Sverige utbildade flygledarna, efter
några års verksamhet, flyttar utomlands för att
utöva yrket.
Regeringen anser mot denna bakgrund att det
är rimligt att den enskilde i större utsträckning
får ta ekonomiskt ansvar för utbildningen, vilket
blir fallet om utbildningen finansieras inom
ramen för studiestödssystemet. Studiestödet
kommer att omfatta de elever som påbörjar sin
utbildning från och med hösten 2000. År 2002
kommer samtliga elever i flygledarutbildningen
att omfattas av studiestödet. Den totala utgiften
kommer då att uppgå till uppskattningsvis
1 900 000 kronor per år. En motsvarande höjning
av utdelningen från Luftfartsverket kommer att
ske. Innevarande år bör anslaget A2 Studiemedel
m. m. ökas med 195 000 kronor.
A3 Vuxenstudiestöd m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 195 998 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Vuxenstudiestöd
m.m. minskas med 540 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Efterfrågan på
vuxenstudiestöd förväntas bli mindre än vad som
budgeterats för innevarande år på anslaget A3
Vuxenstudiestöd m.m. Regeringen anser därför
att anslaget skall minskas med 540 000 000
kronor.
Beslut om studiestöd m.m.

Regeringens bedömning: Regeringen avser att
delegera till Statens skolverk att på ett
kostnadsneutralt sätt besluta om rätt till
studiestöd för kompletterande utbildningar på
dels gymnasial, dels eftergymnasial nivå vilka står
under statlig tillsyn som utövas av verket. Därvid
bör gränsdragningen mellan utbildningsnivåerna
ankomma på verket. Omfattningen av de
delegerade studiestödsvolymerna och
anslagspåverkande förändringar i övrigt bör
beredas inom ramen för den årliga
budgetprocessen.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen
har tidigare i propositionen Ett reformerat
studiestödssystem (prop. 1999/2000:10, bet.
1999/2000 UbU7, rskr. 1999/2000:96) redovisat
bedömningen att beslut om
studiestödsberättigande utbildningar bör fattas
av regeringen inom ramen för budgetprocessen
på grundval av ett samlat förslag från berörda
myndigheter.
Regeringen anser nu att det av praktiska skäl
är motiverat att till Statens skolverk delegera att
på ett kostnadsneutralt sätt fatta beslut om rätt
till studiestöd för kompletterande utbildningar
som står under statlig tillsyn som utövas av
verket. Möjligheterna till dialog med
utbildningsanordnarna och att omfördela
statsbidrag mellan utbildningar förbättras om
verket har möjlighet till samordning med
studiestödet. Den utbildningsvolym det hela
motsvarar är ca 4 200 årselevplatser. I volymen
ingår ej utbildningar som hör till
Högskoleverkets ansvarsområde. Förändringar
av volymen kan bli aktuella t.ex. i samband med
att en utbildning genom beslut av regeringen i
stället ställs under statlig tillsyn som utövas av
Högskoleverket.
Som redovisats i propositionen bör
studiemedel i princip kunna lämnas till
studerande under 20 år vid
påbyggnadsutbildning eller motsvarande
utbildning, där det för antagning fordras
slutbetyg från treårig utbildning i
gymnasieskolan och påbyggnadsutbildningen
bygger vidare på dessa kunskaper. Regeringen
avsåg tidigare att utfärda de närmare reglerna om
gränsdragningen. Den ovan nämnda ordningen
för beslut om rätt till studiestöd för
kompletterande utbildningar innebär att
gränsdragningsfrågan för ifrågavarande
utbildningar i stället bör ankomma på
Skolverket.
5.4.14 Utgiftsområde 16
Utbildning och
universitetsforskning
A16 Svenska EU-programkontoret för utbildning
och kompetensutveckling
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 17 163 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A16 Svenska EU-
programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling ökas med 1 500 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
under utgiftsområde 14 minskas.

Skälen för regeringens förslag: Svenska EU-
programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling har fr.o.m. den 1 januari
2000 ett utvidgat ansvarsområde. På grund av
överföring av Europeiska Socialfondens mål 4,
Adapt och Employment, till
Arbetsmarknadsverket har finansieringen av
Svenska EU-programkontorets fasta kostnader
minskat. Regeringen föreslår därför att anslaget
A16 Svenska EU-programkontoret för utbildning
och kompetensutveckling ökas med 1 500 000
kronor och att anslaget A1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv minskas med motsvarande belopp.
B52 Enskilda kommunala högskoleutbildningar
m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 543 659 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B52 Enskilda
kommunala högskoleutbildningar m.m. ökas med
487 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget B52 Enkilda kommunala
högskoleutbildningar m.m.
C3 Centrala studiestödsnämnden
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 343 250 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C3 Centrala
studiestödsnämnden ökas med 20 000 000 kronor.
Avgifter för uppläggning av lån vid Centrala
studiestödsnämnden redovisas från och med
1 januari 2000 mot anslaget C3 Centrala
studiestödsnämnden i stället för mot inkomsttitel
2552.
För att finansiera det ökade anslaget och de
minskade inkomsterna skall anslaget B53
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m. m. minskas med 60 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: En väl
fungerande studiestödsadministration prioriteras
högt av regeringen.
Regeringen anmälde i budgetpropositionen
för 2000 osäkerhet om det framtida
anslagsbehovet för Centrala studiestödsnämnden
(CSN). Regeringen föreslår nu att anslaget C3
Centrala studiestödsnämnden ökas med 20
miljoner kronor.
Därutöver föreslår regeringen att CSN skall få
disponera de avgiftsintäkter som tas ut för
uppläggning av lån och som idag redovisas mot
inkomsttitel 2552. Regeringen gör den
bedömningen att denna förändring ökar CSN:s
resurser med 80 miljoner kronor på årsbasis.
Statsbudgetens inkomster minskas med
motsvarande belopp. Avgifternas karaktär av
offentligrättsliga avgifter förändras dock inte.
Resurstillskottet innevarande år finansieras till
viss del genom att anslaget B53 Särskilda utgifter
inom universitet och högskolor m. m. minskas med
60 000 000 kronor.
5.4.15 Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och
fritid
A2 Bidrag till allmän kulturverksamhet,
utveckling samt internationellt kulturutbyte och
samarbete
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 116 196 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag till
allmän kulturverksamhet, utveckling samt
internationellt kulturutbyte och samarbete ökas
med 12 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Integrations-
och tillväxtfrämjande åtgärder i
Öresundsregionen är en angelägenhet för en rad
politikområden. I anslutning till arbetet med den
fasta förbindelsen över Öresund pågår ett
samarbete mellan den danska och den svenska
regeringen i syfte att främja integration och
dynamisk utveckling i hela Öresundsregionen.
Det bilaterala projektet Kulturbro 2000 syftar
till att stärka samarbetet och bidra till att bygga
upp en ny regional identitet i Öresundsregionen
genom att skapa en dansk-svensk biennal för
bildkonst, design, teater, dans och musik. En
utgångspunkt är att den danska och den svenska
staten bidrar till finansieringen av projektets
första biennal som äger rum under hösten 2000.
För denna åtgärd har (prop. 1999/2000:1,
utg.omr. 17, bet. 1999/2000:KrU1, rskr.
1999/2000:87) under anslaget A2 Bidrag till
allmän kulturverksamhet, utveckling samt
internationellt kulturutbyte och samarbete
beräknats 2 500 000 kronor. För att motsvara
den danska statens insats behövs ytterligare
12 500 000 kronor. Regeringen föreslår därför att
det nämnda anslaget ökas med 12 500 000
kronor.
E2 Ersättningar och bidrag till konstnärer
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 252 184 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E2 Ersättningar och
bidrag till konstnärer ökas med 7 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med
förslag i propositionen Konstnärernas villkor
(prop. 1997/98:87, bet. 1997/98:KrU13, rskr.
1997/98:303) samt i budgetpropositionen för
1999 (prop. 1998/99:1, utg. omr. 17, bet.
1998/99:KrU1, rskr. 1998/99:55) tillfördes
kulturområdet 22,5 miljoner kronor under tiden
1 januari 1999 - 30 juni 2000 (15 miljoner kronor
på årsbasis) för genomförande av flera olika stöd-
insatser riktade till konstnärer. Under samma
period har under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv genomförts försök
med en tredje anställningsform inom teatern
(TeaterAlliansen), med arbetsförmedling vid
centrumbildningarna samt med tydligare
kriterier avseende vilka som skall ha rätt till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med inriktning
mot den konstnärliga arbetsmarknaden. En
utvärdering av försöksverksamheterna har nu
redovisats. Regeringen gör bedömningen att
försöken fallit väl ut och föreslår därför en
förlängning av samtliga försök året ut och
därmed även av de stödinsatser som riktats mot
konstnärer. Mot denna bakgrund föreslår
regeringen att anslagsnivån höjs med 7 500 000
kronor. Därutöver finansieras förlängningen av
försöken med TeaterAlliansen samt försöket
med arbetsförmedling vid centrumbildningarna
inom ramen för utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv.

F5 Arkivet för ljud och bild

Regeringens förslag: Arkivet för ljud och bild skall
byta namn till Statens ljud- och bildarkiv den 1
januari 2001.

Skälen för regeringens förslag: Arkivet för ljud
och bild skall från och med den 1 januari 2001
byta namn till Statens ljud- och bildarkiv för att
det tydligare skall framgå att det är en statlig
myndighet. Med hänsyn till att riksdagens beslut
med anledning av budgetpropositionen fattas så
sent på året, är det av praktiska skäl lämpligt att
frågan behandlas redan nu. Förslaget föranleder
ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk, lagen (1990:886)
om granskning och kontroll av filmer och
videogram, lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden och lagen
(1993:1392) om pliktexemplar av dokument.
N2 Lotteriinspektionen
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 28 459 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget N2
Lotteriinspektionen minskas med 2 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget N2
Lotteriinspektionen bör minskas med 2 000 000
kronor för att finansiera ökningen av anslaget B9
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m.
under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg.
5.4.16 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
A8 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 7 000 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, såvitt avser ramanslaget A8 Bidrag
till åtgärder mot radon i bostäder, besluta om
bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden
innebär utgifter på högst 7 000 000 kronor under
år 2001.
I ärenden där beslut om bidrag fattats tidigare,
men där begäran om utbetalning ännu inte skett,
skall åtgärderna vara slutförda och begäran om
bidrag kommit in senast den 1 juli 2001.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen
beslutade hösten 1998 (prop. 1998/1999:1, bet.
1998/99:BoU1, rskr. 1998/99:59) att
bidragsgivningen till åtgärder mot radon i
bostäder skulle begränsas av en årlig ram. För
budgetåret 1999 och senare även för år 2000
beslutades en ram om 7 miljoner kronor. Som en
följd av denna begränsning kom beviljande av
bidrag att stoppas under 1999.
Regeringen anser att ett stopp på beviljanden
under nuvarande budgetår kan skapa osäkerhet
för enskilda beträffande om och när de kan få
stöd. Vidare kan det antas att sådan osäkerhet
medför att färre kommer att åtgärda sina
radonhus. Åtgärder måste därför vidtas för att
möjliggöra fortsatt beviljande av bidrag under år
2000.
Regeringen föreslår därför att
regeringen bemyndigas att bevilja nya
ansökningar med stöd av ett
beställningsbemyndigande,
ärenden där bidrag redan beviljats skall
slutföras och att begäran om utbetalning skall
komma in senast vid ett visst datum.
Regeringen avser också att ändra
bestämmelserna så att när nya ansökningar
beviljas skall en sista dag bestämmas för när
åtgärden skall ha slutförts respektive när begäran
om utbetalning senast skall ha kommit in.
Enligt regeringens bedömning bör
beställningsbemyndigandet uppgå till 7 000 000
kronor.
A10 Bostadsbidrag
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 5 670 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A10 Bostadsbidrag
minskas med 500 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Utgifterna för
bostadsbidrag är starkt beroende av inkomst-,
boendekostnads- och arbetslöshetsutvecklingen
och därmed av den samhällsekonomiska
utvecklingen i stort. Sjunkande arbetslöshet och
ökade reallöner innebär att samhällets kostnader
för bostadsbidrag minskar. Mot bakgrund av den
senaste ekonomiska bedömningen kan därför
anslaget A10 Bostadsbidrag minskas med
500 000 000 kronor.
A12 Investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål inte uppfört något anslag eller något
bemyndigande att ingå ekonomiska förpliktelser.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande besluta om stöd till investeringar för
anordnande av bostäder för studenter som
innebär utgifter på högst 400 000 000 kronor
under åren 2001 och 2002.
Ett nytt ramanslag A12 Investeringsbidrag för
anordnande av bostäder för studenter på 1 000 000
anvisas.

Skälen för regeringens förslag: Den snabba
utbyggnaden av antalet utbildningplatser vid
högskolor har ökat efterfrågan på ytterligare
studentbostäder och på vissa orter kan kötiden
för en studentbostad vara ca ett år vid
höstterminens start.
Det är angeläget att detta bostadsbehov kan
tillgodoses och att den nyproduktion som
behövs kommer igång snabbt. Regeringen
föreslår därför att ett tillfälligt investeringsbidrag
lämnas för anordnande av nya studentbostäder
genom ny- eller ombyggnad och som medför ett
tillskott av bostadslägenheter. Bidraget bör
lämnas för bostäder som tillkommer genom
sådana ny- och ombyggnader som stöds med
statlig bostadsbyggnadssubvention men för vilka
annat statligt investeringsstöd inte lämnas
samtidigt. Bidrag bör lämnas med upp till 15
procent av bidragsunderlaget för räntebidrag
enligt förordningen (1992:986) om statlig
bostadsbyggnadssubvention. Bidragsunderlaget
för det statliga räntestödet reduceras inte med
bidragsbeloppet. Bidrag bör lämnas med högst
40 000 kronor för varje rum i lägenheter för en
eller två studerande.
Investeringsbidrag bör kunna lämnas för ny-
och ombyggnadsprojekt som påbörjas under
tiden 13 april 2000 31 december 2002 och som
färdigställs inom ett och ett halvt år från
påbörjandet. Regeringen kommer att utfärda
närmare bestämmelser för investeringsbidraget.
Bidragsgivningen rambegränsas så att bidrag
kan beviljas med högst 400 miljoner kronor.
För år 2000 föreslås att regeringen
bemyndigas att besluta om stöd som innebär
utgifter på högst 400 miljoner kronor under åren
2001 2002 med utbetalning tidigast 1 januari år
2001. Utbetalning av stöd avses inte komma att
ske under år 2000. Ett formellt anslagsbelopp bör
anvisas 2000 för att ge bemyndigandet en lämplig
anknytning till statsbudgeten.
5.4.17 Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
A1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 303 850 000
kronor. Regeringen har vidare ett bemyndigande
att besluta om stöd som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst
1 688 000 000 kronor under åren 2001 2008.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 2000, såvitt avser ramanslaget A1
Allmänna regionalpolitiska åtgärder, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter på högst
2 588 000 000 kronor under åren 2001 2008.

Skälen för regeringens förslag: För budgetåret
2000 har riksdagen beslutat att regeringen får
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter på
högst 1 688 000 000 kronor under åren 2001
2008. Anslaget A1 Allmänna regionalpolitiska
åtgärder uppgår till 1 303 850 000 kronor för
budgetåret 2000.
De åtgärder för vilka åtaganden kan göras är
ofta mycket långsiktiga. Det gäller t.ex.
sysselsättningsbidrag och andra regionalpolitiska
företagsstöd.
Även beslut om företagsstöd, som till viss del
medfinansieras av medel från EG:s
strukturfonder, sker med stöd av bemyndigandet
knutet till anslaget A1 Allmänna regionalpolitiska
åtgärder. Detta innebär att medlen blir ett
tillskott till verksamheten dvs. möjliggör en ökad
stödkapacitet för länen. Medel från EG:s
strukturfonder utbetalas i efterskott från anslaget
A9 Europeiska regionala utvecklingsfonden
perioden 2000 2008 till länsstyrelserna och de
regionala självstyrelseorganen sedan kostnaderna
uppstått.
För att undvika snedvridning mellan
långsiktiga och kortsiktiga åtaganden behöver en
lämplig balans finnas mellan anslagets respektive
bemyndigandets storlek. Regeringen anser att
den nuvarande bemyndiganderamen inte i
tillräckligt stor utsträckning möjliggör nya
åtaganden för åren 2001 2008. Bemyndigandet
att ingå ekonomiska förpliktelser bör därför
höjas med 900 000 000 kronor.
A7 Statens institut för regionalforskning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 068 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A7 Statens institut
för regionalforskning ökas med 36 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget A7 Statens institut för
regionalforskning.
A13 IT-infrastruktur: Regionala transportnät
Något anslag för detta ändamål finns inte
uppfört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag A13 IT-
infrastruktur: Regionala transportnät på
400 000 000 kronor anvisas. Finansiering sker
genom att anslaget A1 Allmänna regionalpolitiska
åtgärder minskas med 75 000 000 kronor och
genom att anslaget A4 Ersättning för nedsättning
av socialavgifter minskas med 150 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: I proposition
Ett informationssamhälle för alla (prop.
1999/2000:86) föreslår regeringen att som en del
av ett nationellt IT-infrastrukturprogram skall
stöd kunna lämnas till finansiering av utbyggnad
av regionala transportnät som inte kommer till
stånd på kommersiella grunder. I propositionen
finns en närmare beskrivning av varför
regionalpolitiska medel till en del bör bidra till
att finansiera genomförandet av dessa åtgärder.
Regeringen konstaterar således att tillgång till
modern informationsteknik till
konkurrenskraftiga priser bör finnas för att
näringslivet i hela landet skall kunna utvecklas så
att det bidrar till den ekonomiska tillväxten. För
att hela Sverige skall leva och utvecklas bör även
företag i regionalpolitiskt prioriterade regioner
snabbt få tillgång till denna teknik så att de kan
konkurrera på mer likvärdiga villkor med företag
i övriga landet.
Mot bakgrund av främst den stora betydelsen
av att även företag i de regionalpolitiskt mest
utsatta områdena får del av den moderna
informationsteknikens alla fördelar men även av
att EG-kommissionen har allvarliga invändningar
mot och ännu inte har godkänt stödformen
nedsatta socialavgifter, är regeringens
bedömning att det inte är försvarligt att längre
vänta på att stödformen eventuellt skall komma
att godkännas av EG-kommissionen i en oviss
framtid och i mycket inskränkt omfattning. De
regionalpolitiska medlen som frigörs bör i stället
tills vidare användas för att på andra sätt
förbättra förutsättningarna för näringslivet i de
regionalpolitiskt mest utsatta områdena, dvs. i
huvudsak de områden som tidigare haft nedsatta
socialavgifter. Utnyttjande av delar av befintligt
anslagssparande på Landsbygdslån, som uppstått
i samband med att riksdagen beslutat om
avskaffande av regionala utvecklingslån, samt av
hittills outnyttjade medel för Allmänna
regionalpolitiska åtgärder bedöms inte väsentligt
påverka de hittillsvarande regionalpolitiska
insatsernas omfattning.
Regeringen bedömer vidare att det för
utvecklingen av nuvarande och ett lönsamt
framtida näringsliv i bl.a. de områden där
nedsättning av socialavgifter har gällt, är viktigare
att företagen snabbt tillförsäkras tillgång till ett
transportnät för den moderna
informationstekniken och nättjänster på
konkurrenskraftiga villkor, än att de erhåller den
generella kompensation som nedsatta
socialavgifter hittills inneburit. Detta bör enligt
regeringen bl.a. ske genom stöd till finansiering
av regionala transportnät.
Regeringen föreslår att för det angivna
ändamålet anvisas ett nytt ramanslag benämnt
A13 IT-infrastruktur: Regionala transportnät på
400 000 000 kronor. Dessa utgifter finansieras
genom att anslaget A1 Allmänna regionalpolitiska
åtgärder minskas med 75 000 000 kronor och
anslaget A4 Ersättning för nedsättning av
socialavgifter minskas med 150 000 000 kronor.
Vidare avser regeringen att dra in 175 000 000
kronor av anslagssparandet på anslaget A2
Landsbygdslån.
5.4.18 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
A2 Miljöövervakning m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 132 297 000
kronor. Vidare har regeringen ett bemyndigande
att ingå ekonomiska förpliktelser på högst
16 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A2
Miljöövervakning m.m., ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst 46 000 000
kronor under år 2001.

Skälen för regeringens förslag: Syftet med
miljöövervakningen är att beskriva
miljötillståndet och förändringar av
miljötillståndet. För att förbättra
förutsättningarna för planering och
genomförande av miljöövervakningen är det
nödvändigt att kunna fatta beslut som medför
utfästelser om utgifter för kommande budgetår.
Regeringen bör därför få ett bemyndigande som
innebär att beslut i ökad omfattning kan fattas
under år 2000 som medför utgifter under år
2001. Bemyndigandet bör höjas från 16 miljoner
kronor till 46 miljoner kronor.
A4 Sanering och återställning av förorenade
områden
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 65 000 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A4
Sanering och återställning av förorenade områden,
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter på
högst 60 000 000 kronor under år 2001.

Skälen för regeringens förslag: Enskilda
efterbehandlingsprojekt har ofta
förberedelsetider på 1 3 år och en därpå följande
genomförandetid som är ungefär lika lång. En
flerårsplanering av efterbehandlingsprojekten
förbättrar förutsättningarna för genomförande,
förenklar förhandlingar med ansvariga samt
möjliggör tidsmässiga och ekonomiska fördelar
genom samordning av flera projekt. Regeringen
bör därför få ett bemyndigande som innebär att
beslut kan fattas under år 2000 som medför
utgifter under år 2001.
A5 Miljöforskning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 50 000 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A5
Miljöforskning, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 30 000 000 kronor under år
2001.

Skälen för regeringens förslag: Enskilda
forskningsprojekt har ofta längre
genomförandetid än ett år. För att förbättra
förutsättningarna för projektens planering bör
det vara möjligt att fatta beslut som innebär
utfästelser om utgifter för kommande budgetår.
Regeringen bör därför få ett bemyndigande som
innebär att beslut kan fattas under år 2000 som
medför utgifter under år 2001.
5.4.19 Utgiftsområde 21
Energi
A1 Statens energimyndighet
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 113 768 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A1 Statens
energimyndighet ökas med 4 870 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget A1 Statens energimyndighet.
B5 Energiteknikstöd
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 130 000 000
kronor. Vidare har regeringen ett bemyndigande
att ingå ekonomiska förpliktelser som medför
utgifter på högst 520 000 000 kronor under åren
2001 2004.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 i fråga om ramanslaget B5
Energiteknikstöd besluta om stöd till utveckling
av ny teknik inom energiområde som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter om
högst 520 000 000 kronor under åren 2001 2005.

Skälen för regeringens förslag: I
budgetpropositionen för 2000 bemyndigade
riksdagen regeringen att besluta om stöd som
medför utgifter under åren 2001 2004. Medel
från detta anslag disponeras bland annat för ett
forsknings-, utvecklings-, och
demonstrationsprogram som skall bidra till att
minska vägtrafikens miljöförstöring och därmed
skapa stabila förutsättningar för en långsiktigt
konkurrenskraftig fordonsindustri. Programmet
bedrivs i samarbete mellan staten och
näringslivet under en sexårsperiod med början år
2000 och åtaganden bör kunna göras för hela
programperioden. Riksdagen bör därför
bemyndiga regeringen att besluta om sådana
åtaganden även för år 2005.
B10 Ersättning för vissa kostnader vid avveckling
av en reaktor i Barsebäcksverket
Något anslag för detta ändamål finns inte
uppfört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag B10
Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av en
reaktor i Barsebäcksverket förs upp på
statsbudgeten. Anslaget anvisas med 430 000 000
kronor och skall användas för ersättning till
Barsebäcks Kraft AB (BKAB) för de särskilda
kostnader som uppstår vid singeldrift i
Barsebäcksverket, till följd av avställningen av
den första reaktorn i verket. Vidare skall anslaget
användas för utbetala ersättning till BKAB för
merkostnader för avställnings- och servicedrift
för den avställda reaktorn.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
beslutade den 5 februari 1998 med stöd av lagen
(1997:1320) om kärnkraftens avveckling att
rätten att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1
för att utvinna kärnenergi skulle upphöra vid
utgången av juni år 1998.
Regeringsrätten beslutade den 14 maj 1998 om
inhibition av regeringens beslut om stängning av
Barsebäck 1 före den 1 juli 1998. Den 16 juni
1999 meddelade regeringsrätten att regeringens
beslut skall stå fast. Emellertid skulle rätten att
driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 inte
upphöra förrän vid utgången av november 1999.
Den 30 november 1999 slöts ett förslag till
ramavtal om förtida avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket mellan staten, Sydkraft AB och
Vattenfall AB. Samtidigt ställdes Barsebäck 1 av.
Förslag till åtaganden för staten som följer av
avtalet om ersättning i samband med
stängningen av Barsebäcksverket har underställts
riksdagen för godkännande (prop.
1999/2000:63).
Enligt avtalet har Sydsvenska
Värmekraftaktiebolaget (SVKAB) och
Barsebäck Kraft AB (BKAB) rätt till ersättning i
form av pengar för vissa kostnader som uppstår
till följd av avställningen av Barsebäck 1. Det rör
sig om särskilda merkostnader som uppstår till
följd av att enbart en av kraftverkets reaktorer får
drivas för utvinning av kärnenergi, s.k.
singeldrift. Denna ersättning uppgår till 12
miljoner kronor avseende år 1999 och 170
miljoner kronor för år 2000. Vidare rör det sig
om kostnader för avställnings- och servicedrift
av Barsebäck 1. Denna ersättning uppgår till 20
miljoner kronor för år 1999 och 228 miljoner
kronor för år 2000. Sammantaget beräknas alltså
430 miljoner kronor behöva betalas ut som
ersättning för kostnader som belöper sig på åren
1999 och 2000. Ersättningen skall utbetalas
månadsvis i efterskott och de angivna beloppen
skall uppräknas med nettoprisindex. De första
utbetalningarna blir aktuella i anslutning till
tillträdesdagen, som kan infalla tidigast en månad
efter det slutliga godkännande av avtalet.
5.4.20 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
A2 Väghållning och statsbidrag
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 12 834 719 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A2
Väghållning och statsbidrag, fatta beslut om
bidrag till enskilda vägar som medför utgifter på
högst 566 000 000 kronor under år 2001.

Skälen för regeringens förslag: En mindre del
av anslaget används för bidrag till enskilda vägar.
Beslut om bidrag fattas vanligen ett år innan det
är aktuellt att betala ut bidraget. Sådan beslut om
bidrag bör fattas med stöd av ett bemyndigande.
Regeringen bör därför ges ett bemyndigande att
ingå sådana ekonomiska förpliktelser. Den
föreslagna omfattningen på bemyndigandet
motsvarar den bedömda bidragsvolymen.
C1 Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader
för vissa myndighetsuppgifter
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 11 206 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C1 Post- och
telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter skall också kunna användas
till åtgärder i form av projekt och stöd till
utbyggnad av IT-infrastrukturen.

Skälen för regeringens förslag: I proposition
1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla
presenterar regeringen ett antal förslag till
projekt samt förslag till utbyggnad av IT-
infrastruktur som bedöms som angelägna för att
understödja utvecklingen inom delar av IT-
området. Regeringen anser att anslaget C1 Post-
och telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter skall kunna användas till att
finansiera vissa av dessa projekt och delar av
utbyggnaden av IT-infrastrukturen.
C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för
alarmeringstjänst enligt avtal.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 140 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C4 Ersättning till
SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt
avtal ökas med 4 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget C2 Upphandling av
samhällsåtaganden minskas med 4 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget har
visat sig vara otillräckligt för att SOS Alarm
Sverige AB ska kunna fullgöra sin uppgift enligt
avtal. En förstärkning är nödvändig för att
alarmfunktionen i samhället skall fungera
tillfredsställande. Anslaget C4 Ersättning till SOS
Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal
bör därför höjas med 4 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget C2
Upphandling av samhällsåtaganden minskas med
motsvarande belopp.
D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband
med utdelning från AB Swedcarrier
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 50 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D1 Ersättning till
Statens järnvägar i samband med utdelning från
AB Swedcarrier minskas med 17 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
föreslår att anslaget D1 Ersättning till Statens
järnvägar i samband med utdelning från AB
Swedcarrier minskas med 17 000 000 kronor för
att finansiera ökade utgifter på anslaget A5
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. under
utgiftsområde 24 Näringsliv.
D2 Rikstrafiken
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 10 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D2 Rikstrafiken
ökas med 542 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget D2 Rikstrafiken.
E1 Statens väg- och transportforskningsinstitut
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 30 099 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E1 Statens väg- och
transportforskningsinstitut ökas med 2 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget E1 Statens väg och
transportforskningsinstitut.
E2 Kommunikationsforskningsberedningen
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 155 851 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E2
Kommunikationsforskningsberedningen ökas med
1 365 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget E2
Kommunikationsforskningsberedningen.
Ändringar i telelagen

Regeringens förslag och bedömning: I telelagen
införs en skyldighet för vissa operatörer på
mobiltelemarknaden att låta abonnenter hos
andra operatörer sända och ta emot
telemeddelanden via sitt nät, s.k. nationell
roaming.
Den som har ett telenät för mobila teletjänster
och som innehar ett tillstånd att tillhandahålla
mobila teletjänster eller nätkapacitet skall
tillgodose en begäran om nationell roaming. Nya
till-ståndshavare för mobila teletjänster eller
nätkapacitet skall ha rätt till roaming under sju
år. Rättigheten gäller inte om operatören själv
har täckning i området. Skyldigheten omfattar
bara tjänster som båda tillståndshavarna
tillhandahåller och under förutsättning att det är
en tjänst den operatör som skall tillgodose en
begäran om roaming tillhandahåller enligt ett
tillstånd denne innehaft i mer än fem år. Priser
och övriga villkor för nationell roaming skall
bestämmas på marknadsmässig grund. En
begäran om roaming skall tillgodoses på villkor
som är konkurrensneutrala och
ickediskriminerande. Tillsynsmyndigheten får
meddela undantag från skyldigheten till roaming
om det finns särskilda skäl.
Post- och telestyrelsens förslag om att i sin
tillsyn särskilt uppmärksamma frågor om
nationell roaming enligt 23 b § genomförs inte.
Tillsynsmyndighetens befogenhet att i vissa
frågor dels bestämma när förhandling mellan
parterna skall vara avslutad, dels på ansökan av en
part besluta vad som skall gälla mellan parterna
skall inte omfatta tvister om villkor för nationell
roaming enligt 23 b §.

Ärendet och dess beredning: Regeringen har i
propositionen Ökad konkurrens på
mobiltelemarknaden (prop. 1999/2000:57)
nyligen förelagt riksdagen ett förslag som
innebär att en skyldighet införs för
tillståndshavare som innehar ett telenät för
mobila teletjänster, att i den mån det finns
tillgänglig kapacitet, på marknadsmässiga villkor
upplåta nätkapacitet till andra. Skyldigheten
gäller inte i förhållande till andra tillståndshavare.
Under beredningen av det ärendet har
synpunkter framförts på att det finns ett behov
av s.k. nationell roaming för att komplettera den
föreslagna lagstiftningen. Post- och telestyrelsen
har i en skrivelse den 17 december 1999 i det
syftet föreslagit vissa ändringar i telelagen
(1993:597). Skrivelsen har remissbehandlats. En
sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Näringsdepartementet
(N1999/12996/
ITFoU). Vidare har myndigheten i en skrivelse
den 22 februari 2000 lämnat vissa förtydliganden.
Ett remissmöte har hållits den 2 mars 2000. Ett
protokoll från mötet finns tillgängligt i ärendet.
Remissinstanserna har givits tillfälle att lämna
synpunkter på ett utkast till lagrådsremiss.
Regeringen beslutade den 21 mars 2000 att
inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Några
redaktionella ändringar har gjorts i förhållande
till den lagtext som remitterades till Lagrådet.
Post- och telestyrelsens förslag: Alla
teleoperatörer med tillstånd att tillhandahålla
mobila teletjänster eller nätkapacitet, och som
för verksamheten innehar radioinfrastruktur för
mobila teletjänster, åläggs en skyldighet att på
rimlig begäran ingå avtal om nationell roaming
med annan sådan tillståndshavare. Rättigheten
skall inte vara tidsbegränsad. Det skall framgå av
lagen att myndigheten särskilt skall
uppmärksamma skyldigheten till nationell
roaming i sin tillsyn. Myndigheten skall vidare ha
samma befogenhet att bestämma när förhandling
mellan parterna skall vara avslutad och avgöra
tvister om nationell roaming som i fråga om
tvister om samtrafik-villkor. I övrigt
överensstämmer myndighetens förslag med
regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna stödjer i princip Post- och
telestyrelsens bedömning att inträdesbarriärerna
är så höga att det krävs ingrepp för att minska
dessa. Telia AB, Europolitan AB och Tele2 AB
avstyrker emellertid ändå förslaget med
motiveringen att frågan inte är tillräckligt utredd.
MCI Worldcom AB understryker att åtgärden
bör vara temporär. Länsrätten i Stockholm,
Banverket, Statskontoret, Nutek,
Konsumentverket, IT-kommissionen, MCI
WorldCom AB och Telenordia AB har inga
invändningar mot Post- och telestyrelsens
förslag om vilka som skall ha rättighet respektive
skyldighet att ingå avtal om nationell roaming.
Telia AB och Industriförbundet anser att rätten
till roaming måste begränsas till nya operatörer
som tilldelats UMTS-till-stånd men som inte
innehar en egen GSM-infrastruktur. Europolitan
AB och Tele2 AB anser att rätten bör tillfalla en
ny operatör. Konkurrensverket, Europolitan AB,
Tele2 AB och Telia AB menar att rättigheten bör
infalla först då den nya operatören har uppnått
en viss täckning med sitt eget nät.
Konkurrensverket, Europolitan AB, Tele2 AB,
Telia AB, Sonera AB och IT-företagen anser att
rätten bör vara tidsbegränsad. Europolitan AB,
Tele2 AB och Telia AB anser att skyldigheten
endast bör föreligga då det finns överkapacitet.
Majoriteten av remissinstanserna instämmer i
förslaget att ersättning bör bestämmas på
marknadsmässig grund. Telenordia AB och MCI
WorldCom AB menar emellertid att
ersättningen bör vara kostnadsbaserad.
Europolitan AB, Tele2 AB och Telia AB
avstyrker den föreslagna tvistlösningen.
Bakgrund och utgångspunkter: Utvecklingen på
den svenska mobiltelemarknaden har
karaktäriserats av en kraftig tillväxt. Marknaden
började utvecklas redan i mitten av 50-talet men
det kraftiga genomslaget för mobiltelefonin kom
i samband med att de digitala GSM-näten (GSM
Global System for Mobile Communications)
introducerades hösten 1992. Vid årsskiftet fanns
enligt MobilTeleBranschen, en
branschorganisation för leverantörer, grossister
och distributörer samt återförsäljarorganisationer
inom branschen, ungefär 5 125 000 svenska
mobilabonnemang vilket innebär att Sverige är
bland världens mest mobiltelefontäta länder.
På den svenska marknaden finns för
närvarande tre mobiltelefonioperatörer: Telia
Mobile AB, Europolitan AB och Tele2 AB.
En bidragande orsak till att det inte finns fler
operatörer är att marknaden för mobiltelefoni på
ett avgörande sätt skiljer sig från den övriga
telemarknaden i det att tillgången till frekvenser
är begränsad. Detta innebär att det endast kan
byggas ett visst antal mobila telenät och på så sätt
begränsas antalet nätoperatörer. I dag är
mobiltelefoniföretagen vertikalt integrerade
vilket innebär att det i princip endast är de
operatörer som äger näten som har möjlighet att
erbjuda mobila teletjänster.
Utvecklingen på marknaden går snabbt och
omfattande arbete sker för att öka
överföringshastigheterna i de mobila näten och
att utveckla framtidens system för mobil
kommunikation. Ofta talar man om den tredje
generationens system för mobil kommunikation,
efter det analoga NMT och det digitala GSM.
Inom EU har i december 1998 ett beslut fattats
om ett samordnat införande av ett system för
mobil- och trådlös kommunikation (UMTS
Universal Mobile Telecommunications System)
av tredje generationen inom gemenskapen (nr
128/1999/EG). Med ökade överförings-
hastigheter möjliggörs t.ex. surfning på Internet
och användning av olika typer av
multimedietjänster. Utvecklingen bidrar också
till att underlätta t.ex. distansarbete och
distansutbildning.
I propositionen Ökad konkurrens på
mobiltelemarknaden (prop. 1999/2000:57)
lämnar regeringen en mer utförlig redogörelse av
utveck-lingen på mobiltelemarknaden.
Regeringen gör där bedömningen att
konkurrensen på den svenska
mobiltelemarknaden behöver främjas ytterligare.
Konkurrensen utgör ett viktigt medel för att
uppnå de telepolitiska målen om bl.a. effektiva
telekommunikationer, regional balans samt
mångfald och valfrihet för användarna.
Regeringens bedömning grundar sig bl.a. på det
faktum att de priserbjudanden de tre
operatörerna har i synnerhet på
privatmarknaden är tämligen lika och förefaller
inte förändras nämnvärt över tiden. Vidare har
tjänsteleverantörer haft mycket svårt att få
tillgång till nätkapacitet genom att sluta avtal
med nätoperatörer på frivillig basis. Regeringen
anser att detta med stor sannolikhet innebär att
tillväxten och innovationsförmågan bland
tjänsteleverantörer hämmas. Detta innebär i
dagsläget att användarnas tillgång till mobila
teletjänster i praktiken är begränsat till det utbud
som de tre mobiloperatörerna väljer att erbjuda.
Regeringen konstaterar också att tillgången till
mobil kommunikation generellt blir allt mer
betydelsefullt i samhället. Det är också viktigt att
inte försvåra integre-ringen av fast och mobil
kommunikation.
Under året kommer tillstånd för UMTS att
utfärdas i Sverige. Post- och telestyrelsen har i
februari remitterat förslag till kriterier för urvalet
av företag som skall få tillstånden. Post- och
telestyrelsen föreslår att maximalt fem nya
tillstånd för UMTS utfärdas. Det finns vidare
visst frekvensutrymme för att tilldela ytterligare
tillstånd i GSM 900- och 1800-banden. Två av de
fem tillstånden för UMTS föreslås även ge
möjlighet till GSM-verksamhet. Detta kommer
att innebära ökade möjligheter för nya
nätoperatörer att etablera sig på marknaden.
Regeringen menar att även detta torde ha en
positiv effekt för konkurrenssituationen på
mobiltelemarknaden.
Det finns emellertid inträdesbarriärer som
försvårar etableringen av nya mobila telenät. En
betydelsefull konkurrensfaktor på
mobiltelemarknaden är att kunna erbjuda sina
kunder en god geografisk täckning. Om inte
operatören på ett tidigt stadium kan erbjuda en
sådan täckning försämras kraftigt möjligheterna
att etablera sig på marknaden. Att etablera ett
mobilt telenät är emellertid såväl mycket
kostsamt som tidskrävande. Fysikaliska orsaker
(radiobärvågens utbredningsförmåga) gör också
att en utbyggnad för geografisk täckning blir
flera gånger dyrare för de operatörer som
tilldelas de nya mobilteletillstånden för UMTS
där frekvenserna är i 2000 MHz-bandet i
jämförelse med de operatörer som tidigare byggt
de etablerade GSM-näten i 900- och 1800 MHz-
bandet.
För närvarande sker betydande investeringar
för att öka överföringshastigheterna i de
etablerade GSM-näten. Övergången till den
tredje generationens mobiltelefoni kommer
sannolikt att ske gradvis. I vissa regioner
kommer man inledningsvis att få nöja sig med
den kapacitet som de utbyggda GSM-näten
erbjuder medan man i andra redan tidigt
kommer få tillgång till UMTS. De befintliga
GSM-operatörer som väljer att ansöka om och
som också erhåller UMTS-licenser kommer att
ha en betydande konkurrensfördel i förhållande
till nytillkommande UMTS-operatörer genom
sin redan starka ställning på marknaden och sina
redan utbyggda GSM-nät.
Roaming innebär att två operatörer avtalar om
att respektive operatörs abonnenter skall få
möjlighet att nyttja den andre operatörens nät
när det egna nätet inte är tillgängligt.
Internationell roaming är mycket vanligt
förekommande, dvs. avtal mellan operatörer i
olika länder, vilket innebär att en abonnent hos
en operatör i Sverige kan använda sin
mobiltelefon när han eller hon är på resa i t.ex.
Italien om den svenska operatören har ett
roamingavtal med den italienska operatören.
Internationell roaming kan anses vara en
bidragande orsak till GSM-standardens
framgång.
Genom nationell roaming kan en ny operatör
oavsett om det är på GSM- eller UMTS-
marknaden snabbt etablera sig på marknaden
och övervinna den konkurrensnackdel det
innebär att inte omedelbart ha ett fullt utbyggt
nät.
Skälen för regeringens förslag och
bedömning: Enligt Post- och telestyrelsen kan
två skilda utgångspunkter för att införa en
skyldighet att tillhandahålla nationell roaming
identifieras. Vilken utgångspunkt som anses vara
viktigast får betydelse för förslagets närmare
utformning.
Enligt den första finns det vissa
inträdesbarriärer som försvårar en etablering av
en ny nätoperatör på mobilmarknaden.
Geografisk täckning är en så viktig
konkurrensfaktor att ingen operatör kan ge sig in
på marknaden och få en långsiktigt hållbar
ekonomisk bärighet för verksamheten om man
inte på ett tidigt stadium kan erbjuda sina kunder
en god nationell täckning. Eftersom det både är
tids- och resurskrävande att bygga ett mobilt
telenät kommer ingen ny operatör att etablera sig
om det inte införs en möjlighet att i viss
utsträckning få tillgång till redan etablerade nät.
Den andra utgångspunkten har en bredare
ansats. Enligt denna finns det en
samhällsekonomiskt optimal nivå på
investeringar i mobila telenät som i dag
överträffas av de investeringar som görs av
nuvarande nätoperatörer. Kostnaden för dessa
överinvesteringar betalas av mobiltele-
användarna via samtalsavgifterna. Enligt detta
synsätt har operatörerna i vissa delar av landet
gjort investeringar som knappast kan motiveras
utifrån den trafikmängd den egna kundkretsen
genererar i området. I andra delar finns motsatt
problem då inget nät alls etableras eftersom en
operatör inte räknar med att få tillräcklig
trafikmängd för att motivera en utbyggnad. Om
en skyldighet att tillmötesgå begäran om
nationell roaming införs kan den som investerar i
täckning av ett nytt geografiskt område räkna
med att inte bara de egna abonnenterna trafikerar
nätet utan även abonnenter som tillhör flera
andra nät. Detta leder till en mer effektiv
resursallokering. Nationell roaming bör enligt
detta synsätt vara en permanent åtgärd.
Regeringen anser att det är angeläget att fler
nätoperatörer etableras på den svenska
mobiltelemarknaden. Det gäller såväl nuvarande
GSM-marknad som den kommande marknaden
för UMTS-tjänster. Potentiella nya
nätoperatörer möter dock en mycket hög
etableringströskel. För att främja konkurrensen
anser regeringen att det är angeläget att minska
dessa inträdesbarriärer. Därför bör en skyldighet
till nationell roaming för vissa tillståndshavare
införas i telelagen.
En sådan åtgärd bör leda till att fler operatörer
kan inleda verksamhet och erbjuda tjänster på
marknaden vilket främjar konkurrensen. Kon-
kurrensen utgör ett viktigt medel för att uppnå
de telepolitiska målen om bl.a. effektiva
telekommunikationer, regional balans samt
mångfald och valfrihet för användarna. Det är
inte orimligt att anta att den ökade konkurrensen
också leder till en prispress.
Flera medlemsstater inom EU kommer eller
överväger att införa en skyldighet om nationell
roaming. Enligt en preliminär sammanställning
som UMTS Forum, en internationell
intresseorganisation för operatörer, myndigheter
och tillverkare som arbetar för ett framgångsrikt
införande och utveckling av tredje generationens
system för mobil kommunikation, gjort visar att
i Belgien, Danmark, Frankrike, Spanien och
Storbritannien finns en skyldighet till nationell
roaming. Vissa andra medlemsstater har ännu
inte avgjort om man skall införa en skyldighet
eller inte.
Vad gäller den bredare ansats som Post- och
telestyrelsen framhåller i sitt förslag kan följande
anföras. Regeringen menar att det är angeläget
att användningen av mobila teletjänster har en
god geografisk spridning och att en effektiv
resursallokering sker, vilket gynnar användarna.
Emellertid är regeringen av den uppfattningen
att marknadens aktörer på egen hand har
incitament att t.ex. dela kostnaderna för en
investering i de fall det inte är lönsamt att ensam
etablera ett nät. Då geografisk täckning betraktas
som en betydelsefull konkurrensfaktor finns ett
ömsesidigt intresse att genomföra gemensamma
investeringar. När sådana möjligheter finns
förefaller det mindre sannolikt att en operatör
genomför investeringar som inte är lönsamma.
En tvingande föreskrift bör inte omfatta annat
än vad som är nödvändigt för att uppnå det
avsedda ändamålet. En lagstiftning om roaming
bör således enligt regeringens uppfattning vara
begränsad till att balansera den
konkurrensnackdel som den nyetablerade
nätoperatören under inledningsskedet har av att,
i avsaknad av ett eget utbyggt nät, inte kunna
erbjuda sina abonnenter en god täckning över
landet.
Att införa en skyldighet för teleoperatörer
med tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster
eller nätkapacitet att tillgodose en begäran om
nationell roaming utgör ett komplement till det
förslag regeringen lämnat i propo-sition
1999/2000:57. Båda förslagen syftar ytterst till
att ytterligare främja konkurrensen på den
svenska mobiltelemarknaden. Det sistnämnda
förslaget syftar till att åstadkomma detta genom
att underlätta för tjänsteleverantörer som inte
har tillgång till ett eget mobilt telenät att få
tillgång till kapacitet i mobila telenät. Operatörer
som innehar telenät för mobila teletjänster är
undantagna från rätten att få tillträde till
nätkapacitet. Föreliggande förslag syftar till
främja konkurrensen genom att underlätta för
nya nätoperatörer att etablera sig på marknaden.
Sådana tjänsteleverantörer som inte innehar ett
eget mobilt telenät föreslås inte ha rätt att begära
avtal om nationell roaming.
De nuvarande nätoperatörerna har invänt att
förslaget inte är förenligt med bl.a.
regeringsformen och skyddet för äganderätten i
Europakonventionen för de mänskliga
rättigheterna och har hänvisat till de skäl som
fördes fram vid remissbehandlingen av Post- och
telestyrelsens förslag om tillträde till mobil
nätkapacitet (prop. 1999/2000:57). Såväl
regeringen som Lagrådet fann att det förslaget,
sådant det förelades riks-dagen, kunde godtas
från dessa utgångspunkter. Som flera
remissinstanser påpekat finns stora likheter
mellan det förslaget och det föreliggande.
Nätoperatörerna gör dock gällande att detta
förslag till skillnad från det förra omfattar mer än
bara överkapacitet och därför i det avseendet
innebär ett större ingrepp i näringsverksamheten.
Regeringen delar emellertid inte den
bedömningen. Som utvecklas närmare i det
följande är förslagen i detta avseende inte
jämförbara. Bl.a. är det i föreliggande förslag inte
fråga om upplåtelse av en viss kvantitet
nätkapacitet utan om att i likhet med samtrafik
ställa sitt nät till förfogande på visst sätt för
förmedling av telemeddelanden mellan
abonnenter. Detta förslag innebär enligt
regeringens mening inte en längre gående
förpliktelse än det förra förslaget.
I övrigt företer förslagen sådana likheter i
fråga om syfte förbättra konkurrensen på
mobiltelemarknaden och närmare utformning,
särskilt möjligheten till marknadsmässig
ersättning och formen för tvistlösning, att
regeringen inte finner skäl att komma till en
annan slutsats i fråga om grundlagsenligheten
och förenligheten med Europakonventionen än
den som redovisades i den nu nämnda
propositionen.
Som regeringen anförde ovan bör frågan om
roaming begränsas till att utjämna den
konkurrensnackdel nya nätoperatörer har
gentemot de etablerade nätoperatörerna.
Skyldigheten att möjliggöra roaming föreslås i
enlighet härmed gälla den som har ett telenät för
mobila teletjänster och som innehar ett tillstånd
att tillhandahålla mobila teletjänster eller
nätkapacitet. Som utvecklas nedan är
skyldigheten begränsad på det sättet att den avser
endast tjänster som tillhandahålls enligt ett
tillstånd som innehafts i mer än fem år. Under en
sådan tid kan det generellt antas att nätet byggts
upp i en sådan utsträckning att det är rimligt att
en roamingskyldighet inträder.
Nya tillståndshavare för mobila teletjänster
eller nätkapacitet oavsett för vilket system
tillståndet är meddelat skall ha rätt till roaming.
Flera remissinstanser har framfört att med det
syfte roaming är avsedd att ha, bör rättigheten
dels begränsas i tiden, dels göras beroende av att
den nyetablerade operatören följer ett mer eller
mindre långtgående krav på en snabb utbyggnad
av nätet. Regeringen delar bedömningen att
roamingrättigheten bör tidsbegränsas. När det
gäller frågan om vilka övriga krav som bör ställas
på den nye operatören är det viktigt att dessa inte
skapar ett nytt etableringshinder. Den
förevarande lagstiftningen är ju avsedd att
komma till rätta med existerande
etableringshinder.
När Post- och telestyrelsen meddelar tillstånd
att tillhandahålla mobila teletjänster eller
nätkapacitet för sådana tjänster knyts
regelmässigt vissa villkor om bl.a. krav på
geografisk täckning till tillståndet (jfr numera 15
§ första stycket 4 telelagen). Enligt det utkast till
föreskrifter Post- och telestyrelsen remitterat har
myndigheten vidare för avsikt att använda
geografisk täckning som ett urvalskriterium vid
den kommande inbjudan till ansökan om tredje
generationens mobiltelefonisystem och om nya
GSM-tillstånd. Detta torde ha betydelse för de
ansökande operatörernas åtaganden om
utbyggnadstakt och geografisk täckning av det
nya systemet eller det nya GSM-nätet. Om den
sökande operatören tilldelas ett tillstånd efter ett
urvalsförfarande överförs täckningsåtagandet till
ett till-ståndsvillkor. Om villkoren inte efterlevs
har Post- och telestyrelsen möjlighet att meddela
det föreläggande som behövs. Ytterst har
myndig-heten möjlighet att återkalla tillståndet.
Enligt regeringens bedömning är de
kommande tillståndsvillkoren om täckning i
kombination med en tidsbegränsning av rätten
till roaming en väl avvägd balans mellan å ena
sidan intresset av att inte åstadkomma alltför
höga etableringshinder och intresset av att skapa
incitament till en snabb nätutbyggnad å den
andra. Vid bedömning av rättighetens längd
beaktas att den behövliga tiden kan variera
beroende på vilket mobilsystem det är fråga om.
En relativt snävt bestämd tidsgräns innebär
vidare ett incitament till en snabbare utbyggnad
än om tiden är längre. En sådan kortare
tidsperiod utgör också ett alternativ till att ha ett
särskilt utbyggnadskrav i lagstiftningen som en
förutsättning för roaming. Man slipper därmed
att ha två parallella utbyggnadskrav, ett i
tillståndsvillkoren och ett annat i lagen för den
som vill få möjlighet till roaming. En ytterligare
fördel är att det överlämnas till operatören att
planera sin utbyggnad under roamingtiden och
inom ramen för det givna tillståndsvillkoret om
täckning, vilket i vissa fall grundar sig på det
åtagande operatören själv gjort i sin
tillståndsansökan. Operatören kan då bedöma
vilken täckning som är konkurrenskraftig när
rättigheten till roaming löper ut och denne
därmed kan förlita sig endast till det egna nätet
för den fortsatta verksamheten. Av betydelse är
också från vilken tidpunkt tiden skall beräknas.
Det kan ofta dröja någon tid efter tillståndet
meddelas till dess verksamheten påbörjas. Med
beaktande av dessa omständigheter bör rätten till
roaming lämpligen begränsas till sju år från det
tillståndet meddelas. Därmed kommer en
operatör under en kortare tid att såväl ha en rätt
som en skyldighet till roaming.
Liksom Post- och telestyrelsen anser
regeringen att skyldigheten till roaming bara bör
gälla i områden där den berättigade operatören
saknar egen täckning. Roamingmöjligheten kan i
annat fall användas för att förbättra kapaciteten i
det egna nätet. Detta bör komma till uttryck i
lag-texten.
Skyldigheten i den föreslagna lagstiftningen
föreslås gälla endast tillståndshavare som efter
ikraftträdandet meddelas ett tillstånd att till-
handahålla mobila teletjänster eller nätkapacitet.
De tre etablerade GSM-näten är för närvarande
uppbyggda med stöd av två olika tillstånd enligt
telelagen för tillhandahållande av tjänster, dels i
900 Mhz-bandet, dels i 1800 Mhz-bandet. Telia
har därutöver tillstånd att tillhandahålla tjänster
enligt den analoga NMT-standarden. Om
nätoperatörerna också erhåller tillstånd att
tillhandahålla mobila teletjänster eller
nätkapacitet enligt UMTS eller motsvarande
standard kommer meddelanden i respektive nät
att förmedlas i åtminstone tre olika
frekvensband. För dessa tre etablerade
operatörer innebär den föreslagna regleringen att
den som erhåller ett nytt tillstånd efter
ikraftträdandet, exempelvis ett UMTS-tillstånd,
skall tillgodose en begäran om roaming. Det
framgår nedan att denna skyldighet i vissa
avseenden är begränsad.
Skyldigheten till nationell roaming innebär att
operatören som innehar det besökta nätet skall
möjliggöra för en kund hos en annan operatör att
via det nätet sända och ta emot telemeddelanden.
Frågan uppkommer då vilka tjänster som den
besökta operatören är skyldig att erbjuda.
Regeringen anser att samtliga de tjänster som
en operatör erbjuder i sitt hemmanät skall
kunden kunna använda även när han eller hon
besöker ett annat nät i den utsträckning
motsvarande tjänst också erbjuds i det besökta
nätet enligt ett tillstånd som innehafts i mer än
fem år. Den operatör som är skyldig att bedriva
roaming bör under utbyggnaden av ett nytt
mobilsystem vara fredad från skyldigheten till
roaming i sådana system. Detta innebär
exempelvis att tjänster som tillhandahålls enligt
kommande UMTS-tillstånd under fem år inte
omfattas av roaming. En förutsättning för
roaming är vidare att detta är tekniskt möjligt att
åstadkomma för den besökta operatören. Som
närmare utvecklas nedan föreslår regeringen att
ersättningen för att upplåta sitt nät för nationell
roaming skall bestämmas på marknadsmässig
grund. Så kallad seamless handover, dvs. att
förbindelsen inte bryts vid överkoppling mellan
eget nät och det nät som utnyttjas för roaming,
bör också omfattas av roamingskyldigheten om
det är tekniskt möjligt att införa funktionen.
Erbjuder den besökta operatören samma
tjänster föreligger således inga hinder. Om
emellertid den besökta operatören inte
tillhandahåller en viss tjänst i sitt nät finns heller
ingen omedelbar skyldighet för den operatören
att erbjuda tjänsten till kunder hos en annan
operatör som via roaming utnyttjar nätet.
Parterna kan dock via förhandlingar komma
överens om att även en sådan tjänst skall
erbjudas och vilka villkor för detta som i sådana
fall skall gälla. I det fall operatören som innehar
det besökta nätet erbjuder sina kunder vissa
tjänster som operatören vars kunder via roaming
besöker det nätet inte erbjuder, finns ingen
skyldighet för den besökta operatören att
erbjuda de besökande kunderna dessa tjänster.
Telia AB, Europolitan AB och Tele2 AB anser
att skyldigheten att upplåta sitt nät för roaming
endast bör föreligga i det fall överkapacitet råder.
Europolitan pekar bl.a. på att det förslag om
tillgång till nätkapacitet som regeringen lämnat i
proposition 1999/2000:57 om ökad konkurrens
på mobiltelemarknaden endast gäller i det fall
överkapacitet finns. Vidare understryker bolagen
att nätoperatörerna kan tvingas bygga ut sina nät
för att tillmötesgå en begäran om nationell
roaming.
Regeringen anser att skyldigheten att upplåta
sitt nät för roaming skall gälla vid varje tidpunkt.
Det finns skillnader mellan det förslag om till-
gång till nätkapacitet som lämnades i prop.
1999/2000:57 och föreliggande förslag. Det
förstnämnda förslaget riktar sig till
tjänsteleverantörer som inte har tillgång till ett
eget mobilt telenät och följaktligen inte själv kan
välja att bygga ut sitt nät. Störst efterfrågan
uppkommer därför rimligen i de områden och på
de tider då trafiken i näten är som störst.
Eftersom upplåtelse av nätkapacitet enligt det
förslaget innebär att en viss mängd kapacitet
ständigt eller under vissa bestämda tider skall stå
till förfogande uppkommer omedelbart frågan
om sådan kapacitet redan finns tillgänglig eller
om det krävs kapacitetsinvesteringar.
Föreliggande förslag riktar sig till
nätoperatörer vars nät är under uppbyggnad. Det
är rimligen så att en ny operatör väljer att inleda
utbyggnaden av det egna nätet i de områden där
trafikunderlaget är som störst. Trafiken som
genereras via roaming får därför en annan
geografisk fördelning än den fördelning
operatörens egna kunders trafik har. Ett avtal om
nationell roaming garanterar inte en viss mängd
kapacitet för den operatör vars kunder utnyttjar
roaming. I den mån tillgänglig kapacitet i nätet
inte antas vara tillräcklig för att möta den ökade
trafikmängd som kan bli följden av ett avtal om
roaming blir detta föremål för förhandlingar
mellan parterna.
Som närmare utvecklas nedan föreslås
skyldigheten att sluta sådana avtal ske på
marknadsmässiga villkor. Nationell roaming bör
följaktligen kunna genomföras under för båda
parter gynnsamma villkor. Kan den besökta
operatören visa att kraven på roaming innebär att
investeringskostnaderna ökar bör dessa
kostnader återspeglas i de villkor parterna
kommer överens om.
Frågan om överkapacitet har ett nära samband
med frågan om operatörernas rätt att prioritera
sina egna kunder i nätet framför kunder som
använder nätet via roaming. Om egna kunder har
samma prioritet som gästande kunder så har
dessa samma möjlighet att utnyttja tjänsten. Om
nätoperatören har rätt att prioritera sina kunder
framför de gästande kunderna kommer de
sistnämnda regelmässigt att få sämre
tillgänglighet under tider med stor
trafikanhopning. Regeringen anser att en sådan
situation avsevärt skulle försvåra möjligheterna
att sluta avtal om natio-nell roaming vilket i sin
tur skulle försämra chanserna till nyetableringar.
Rätten till nationell roaming bör därför avse lika
prioritet. Det bör således ankomma på varje
nätinnehavare att erbjuda villkor som är
ickediskriminerande i förhållande till vad denne
tillämpar för sin egen verksamhet och, om det
finns flera andra tillståndshavare, är
konkurrensneutrala i förhållandet mellan dessa.
Se vidare författningskommentaren. Eventuell
roaming med lägre prioritet är dock en
förhandlingsfråga där ersättningen rimligen
anpassas därefter.
Av det anförda framgår att för att syftet med
förslaget skall uppfyllas krävs att skyldigheten att
tillgodose en begäran om nationell roaming
gäller vid varje tidpunkt och med lika prioritet.
Regeringen föreslår att priser och andra villkor
för nationell roaming skall bestämmas på
marknadsmässig grund. Ett viktigt skäl för detta
är att överenskommelser om nationell roaming
så långt möjligt bör ingås utan ingripande av
myndigheter. Ett annat viktigt skäl är att den
föreslagna skyldigheten inte skall utgöra en
ekonomisk börda för nätoperatörerna. Detta
skulle i sin tur kunna innebära en
konkurrensnackdel för dessa i förhållande till
nytillkommande operatörer i stället för att bara
jämna ut konkurrensförhållandena. Ersättningen
kan därför inte baseras på kostnaderna såsom
förordas av Telenordia AB och MCI WorldCom
AB. Regeringen vill emellertid understryka att
det inte är ett marknadsmässigt slutkundpris det
är fråga om. I stället avses ett pris som är
marknadsmässigt i grossistledet.
Marknadsmässiga villkor innebär att en skälig
avkastning på gjorda och framtida investeringar
beaktas. Operatören måste ha möjlighet att
erhålla en skälig ersättning för kostnader och
eventuella kapacitetshöjande investeringar som
blir nödvändiga för att bibehålla servicenivån i
nätet eller liknande. Som regeringen understrukit
ovan bör eventuella ökade investeringskostnader
återspeglas i de villkor parterna kommer överens
om, givet att nätinnehavaren kan påvisa att
utnyttjandet av roaming leder till sådana ökade
kostnader.
Vid bedömning av underlag för fördelning av
kostnader bör ledning kunna hämtas t.ex. från
områden där mobilnätsoperatörer sluter avtal
som innebär ett åtagande gällande en stor mängd
trafik. För att en mobilnätsoperatör skall kunna
erbjuda exempelvis en storkund ett konkurrens-
kraftigt pris, som samtidigt medger en god
lönsamhet, krävs en bedömning av vilka
kostnader som är förknippade med
tillhandahållandet av den efterfrågade
kapaciteten.
Undantag från skyldigheten till roaming bör i
vissa fall kunna medges om det finns särskilda
skäl. Ett sådant undantag kan gälla permanent
eller för en begränsad tid. Ett undantag kan
också vara begränsat i andra avseenden, det kan
t.ex. meddelas för en viss tjänst.
Det kan förekomma mobilteleverksamheter
som i grunden inte har ett kommersiellt syfte
och vars tillkomst är baserat på att ett
kommunikationsbehov skall tillgodoses för en
begränsad krets av användare. Det finns för
närvarande ingen sådan tillståndspliktig
verksamhet etablerad i Sverige. Ett eventuellt
framtida nationellt offentligt mobilradionät för
nödtjänster skulle dock kunna tänkas falla inom
denna kategori. Ett sådant nät skulle kunna
drivas antingen av ett offentligt ägt nätbolag,
eller genom att tjänsten upphandlas av en privat
nätoperatör. Oavsett ägar- och driftform bör ett
sådant nät inte omfattas av skyldigheten.
Det finns även andra omständigheter som kan
medföra att en tillståndshavare bör undantas från
den föreslagna skyldigheten. En sådan kan vara
att telenätets driftsäkerhet skulle äventyras av att
begäran tillgodoses. En förutsättning för att
roaming skall fungera är vidare att det finns
terminaler på marknaden som har
radiogränssnitt som kan utnyttja båda näten.
Saknas teknik för att kunna tillhandahålla
tjänsten är det inte rimligt att en begäran om
roaming skall tillgodoses.
Övriga frågor: I 58 § första stycket telelagen
framhålls ett antal frågor som
tillsynsmyndigheten skall ägna särskild
uppmärksamhet åt vid sin tillsyn. Dessa är att
avtal om samtrafik och om upplåtelse och
sammankoppling av nätkapacitet träffas i
enlighet med lagen och meddelade
tillståndsvillkor samt åt att användningen av
num-merkapacitet sker enligt fastställda
nummerplaner. I förarbetena uttalas att
myndigheten givetvis kommer att behöva ägna
sig även åt andra uppgifter än de som nämns i
denna paragraf. Den inbördes prioriteringen av
de olika uppgifterna får göras av myndigheten
inom ramen för de övergripande syftena med
regleringen. Det förhållandet att dessa frågor
togs upp i paragrafen betingades av den generellt
stora betydelse som dessa frågor har (prop.
1992/93:200 s. 312f).
Post- och telestyrelsen har föreslagit att även
roaming skall vara en prioriterad uppgift i
enlighet med denna paragraf. Enligt regeringen
bör förevarande bestämmelse ses mot bakgrund
av de särskilda förhållanden som rådde vid
telelagens tillkomst. Lagen var den första
heltäckande teleregleringen i Sverige och
myndigheten var nybildad. Det kunde därför
finnas anledning att för myndigheten framhålla
vissa frågor som borde ägnas särskild
uppmärksamhet vid tillsynen. Dessa skäl är inte
längre hållbara. Om paragrafen tillförs alltför
många frågor låt vara av stor betydelse
förlorar dessutom paragrafen snart sitt syfte.
Mot denna bakgrund finns det skäl att närmare
överväga om bestämmelsen bör ut-mönstras ur
lagen. Det bör dock ske i annat sammanhang
efter sedvanligt remissförfarande. I avvaktan
härpå bör myndighetens förslag i denna del inte
genomföras.
Enligt 58 § andra stycket telelagen skall Post-
och telestyrelsen när en tvist om tillämpningen
av lagen uppkommer skyndsamt undersöka för-
hållandena och enligt huvudregeln medla mellan
parterna. I 59 § föreskrivs att myndigheten kan
bestämma när förhandlingar om vissa frågor skall
vara avslutad. Om förhandlingarna inte avslutas
inom den utsatta tiden är myndigheten skyldig
att medla. Denna bestämmelse infördes som ett
led i genomförandet av samtrafikdirektivet
(97/33/EG). I avvaktan på den nära förestående
översynen av gemenskapsregleringen inom tele-
området framstår det som lämpligast att inte nu
utvidga denna bestämmelse utöver vad som
följer av direktivet.
Post- och telestyrelsen har vidare föreslagit att
tillsynsmyndigheten i händelse av tvist ges
befogenhet att på ansökan av någon av parterna
föreskriva vad som skall gälla mellan parterna, i
den utsträckning det behövs för att skyldigheten
enligt 23 b § skall efterlevas. En sådan
befogenhet har tillsynsmyndigheten redan nu vid
tvist om ett flertal frågor enligt telelagen. Med
hänsyn till den kritik som Lagrådet framförde
mot motsvarande förslag till tvistlösning vid
upplåtelse av mobil nätkapacitet enligt den
föreslagna 23 a § (prop. 1999/2000:57) gick
regeringen inte vidare till riksdagen med
förslaget i den delen. Det finns för närvarande
inte skäl att i detta ärende göra en annan
bedömning. Såsom uttalades i den förra
propositionen kan regeringen emellertid komma
att återkomma till frågan i annat sammanhang
efter ytterligare övervägande.
Författningskommentar: 23 b § Paragrafen är
ny. Skälen för förslaget har behandlats i tidigare
avsnitt. De begrepp som används i första stycket
finns definierade i 1 §. Jfr också
författningskommentaren till 23 a § i prop.
1999/2000:57. Av övergångsbestämmelserna
framgår att skyldigheten enligt förevarande
bestämmelse bara tillämpas på tidigare
tillståndshavare om denne beviljas ytterligare ett
tillstånd efter ikraftträdandet. I andra meningen
begränsas i vissa avseenden den skyldighet att
bedriva roaming som följer av första meningen.
Den gäller bara under förutsättning att den andre
tillståndshavaren innehaft tillstånd ett eller flera
i högst sju år. För vissa tillståndshavare
beräknas emellertid tiden på annan grund, se
övergångsbestämmelserna och kommentaren till
dessa. Skyldigheten omfattar vidare inte
områden där den roamingberättigade
tillståndshavaren har täckning med eget telenät.
Vilka tjänster som omfattas av roaming framgår
av punkterna 3 och 4. Om det är fråga om en
tjänst med liknande teknisk funktion som båda
tillståndshavarna tillhandahåller omfattas den av
skyldigheten under den ytterligare
förutsättningen att det är en tjänst som den
operatör som är skyldig att bedriva roaming
tillhandahåller enligt ett tillstånd som innehafts i
mer än fem år.
I paragrafens andra stycke har intagits en
bestämmelse om att en begäran enligt första
stycket skall tillgodoses på villkor som är icke-
diskriminerande i förhållande till vad
tillståndshavaren tillämpar för sin egen
verksamhet och, om det finns flera andra
tillståndshavare, är konkurrensneutrala i
förhållandet mellan dessa. Ett krav på
konkurrensneutrala villkor innebär att
tillståndshavaren inte utan saklig grund får
särbehandla vissa konkurrenter, dvs. gynna eller
missgynna någon konkurrent i förhållande till
hur andra behandlas. Om det sker utan objektivt
godtagbara skäl kan detta komma att snedvrida
förutsättningarna för konkurrens mellan
operatörerna. Vidare krävs att villkoren är icke-
diskriminerande i förhållande till vad
tillståndshavaren tillämpar för sin egen
verksamhet. Om villkoren till sin utformning
eller tillämpning innebär att den
roamingberättigade operatören eller dess
abonnenter behandlas mindre fördelaktigt än
exempelvis de egna abonnenterna kan en
diskriminering föreligga.
Enligt tredje stycket kan tillsynsmyndigheten
bevilja undantag från skyldigheten enligt första
stycket. Detta har behandlats ovan.
I fjärde stycket behandlas den situationen att
flera juridiska personer inom samma koncern har
beviljats tillstånd. Dessa skall anses som en
tillståndshavare vid tillämpning enligt denna
paragraf. Koncernbegreppet finns definierat i
aktiebolagslagen (1975:1385).
64 § Med den föreslagna ändringen blir det
klargjort att tillsynsmyndighetens beslut enligt
varje föreskrift som meddelats med stöd av lagen
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol
och inte enbart enligt en föreskrift meddelad av
regeringen.
Övergångsbestämmelserna I enlighet med
vad regeringen tidigare anfört föreslås
skyldigheten i 23 b § bli tillämplig endast för den
som beviljas ytterligare ett tillstånd efter
ikraftträdandet. Denna skyldighet gäller dock
bara under förutsättning bl.a. att den andre
tillståndshavaren innehaft tillstånd i högst sju år.
De tre befintliga tillståndshavarna meddelades
sina första tillstånd enligt telelagen i april 1995.
De har emellertid sedan långt dessförinnan och
längre än sju år bedrivit tillståndspliktig
verksamhet med stöd av tillstånd enligt äldre
föreskrifter och av övergångsbestämmelser
meddelade vid lagens tillkomst. Det saknas
därför skäl att den föreslagna regleringen skall ge
dem möjlighet till roaming. I
övergångsbestämmelserna bör därför tas in en
föreskrift om att skyldigheten enligt 23 b § inte
gäller gentemot tillståndshavare som vid
ikraftträdandet har bedrivit tillståndspliktig
verksamhet i mer än sju år.
5.4.21 Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
B1 Statens jordbruksverk
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 249 096 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B1 Statens
jordbruksverk ökas med 6 610 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget B1 Statens jordbruksverk.
B10 Arealersättning och djurbidrag m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 321 000 000 kronor. Vidare har regeringen ett
bemyndigande att ingå ekonomiska förpliktelser
på högst 3 800 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 ifråga om ramanslaget B10 Areal-
ersättning och djurbidrag m.m. besluta om stöd
som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 4 300 000 000 kronor under år
2001.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
bemyndigat regeringen att godkänna stöd som
innebär utgifter på högst 3 800 000 000 kronor
efter år 2000. Bemyndigandet avser utbetalning
av arealersättning för år 2000 om ca
3 700 000 000 kronor. Vad gäller djurbidragen
utbetalas dessa som en förskottsbetalning i slutet
av det aktuella stödåret och resterande
slutbetalning sker under första halvåret efter
stödåret. De utestående förpliktelserna för
djurbidragen år 2000 uppskattas till 600 000 000
kronor. Mot bakgrund av detta bör regeringen
bemyndigas att besluta om arealbidrag och
djurbidrag som innebär utgifter på högst
4 300 000 000 kronor under år 2001.
C1 Fiskeriverket
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
65 514 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C1 Fiskeriverket
ökas med 2 560 000 kronor. Finansieringen sker
genom att anslaget F3 Kostnader för
livsmedelsberedskap minskas med 2 560 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Sedan år 1998
pågår ett arbete med att via satellit övervaka
fiskefartyg. Det satellitbaserade övervakningssy-
stemet för fiskerikontroll omfattar ca 100
svenska fiskefartyg. För att kunna vidmakthålla
och anpassa systemet till EU:s och omvärldens
krav krävs fortsättningsvis medel för drift,
underhåll och utveckling av Fiskeriverkets
nuvarande system. För myndighetens
verksamhet bör anslaget C1 Fiskeriverket höjas
med 2 560 000 kronor. Finansiering sker genom
att anslaget F3 Kostnader för livsmedelsberedskap
minskas med motsvarande belopp.
D1 Främjande av rennäring m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 35 700 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, ifråga om ramanslaget D1
Främjande av rennäringen m.m., fatta beslut om
stöd som inklusive tidigare gjorda åtaganden
innebär utgifter på högst 8 000 000 kronor under
år 2001.
Anslaget får även användas för kostnader för
medlare i tvister mellan samebyar och
jordbrukare när det gäller skadeersättning vid
renbetning på åkermark.

Skälen för regeringens förslag: Delar av
anslaget medfinansierar EU-projekt för
utveckling av rennäringen. Under år 2000
kommer beslut att fattas om medfinansiering
som innebär utbetalningar från anslaget år 2001
med ca 7 900 000 kronor. Mot bakgrund av detta
bör regeringen bemyndigas att besluta om
medfinansiering som, inklusive tidigare gjorda
åtganden, innebär utgifter på högst 8 000 000
kronor under år 2001.
Regeringen anser att medlare bör kunna utses
för att medla i tvister mellan samebyar och
jordbrukare om skadeersättning för renbetning
på åkermark. Regeringen avser att senare besluta
om närmare bestämmelser om
medlingsverksamheten. Kostnaden för
verksamheten bör enligt regeringens uppfattning
finansieras från anslaget D1 Främjande av
rennäringen m.m. Kostnaderna som beräknas till
100 000 kronor per år, ryms inom anslaget.
G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd:
Forskning och kollektiv forskning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 208 320 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget G3 Skogs- och
jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv
forskning ökas med 15 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget B8 Miljö-,
struktur- och regionala åtgärder minskas med
15 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
avsatte för åren 1997 1999 46,5 miljoner kronor
av de s.k. revalveringsmedlen för ett
forskningsprogram för ekologisk jordbruks- och
trädgårdsproduktion. Skogs- och jordbrukets
forskningsråd uppdrogs att planera och
genomföra forskningsprogrammet. Regeringen
framhöll som skäl för detta bl.a. att Sverige
genom en kraftfull satsning på forskning och
utveckling kommer ytterligare ett steg mot ett
ekologiskt anpassat samhälle som dessutom
befrämjar en mångfacetterad arbetsmarknad.
Mot bakgrund av regeringens ambition att
20 % av jordbruksarealen fram till år 2005 skall
ställas om till ekologisk produktion är det
angeläget att forskningsprogrammet om
ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion
får en uppföljning. Forskningsrådets anslag bör
därför höjas med 15 000 000 kronor för
forskning om ekologiskt lantbruk. Finansiering
sker genom att anslaget B8 Miljö-, struktur- och
regionala åtgärder minskas med motsvarande
belopp.
5.4.22 Utgiftsområde 24
Näringsliv
A1 Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 223 209 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A1 Närings- och
teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader
ökas med 300 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget A3 Stöd till kooperativ
utveckling minskas med 300 000 kronor.

Skälen till regeringens förslag: Stödet till
kooperativ utveckling fördelades tidigare genom
beslut av regeringen. I budgetpropositionen för
2000 anmäldes att beslut om stödet i
fortsättningen skulle fattas av NUTEK.
Förvaltningsmedel kom dock inte att anvisas vid
detta tillfälle. Detta behöver göras och anslaget
A1 Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader bör därför ökas med
300 000 kronor. En motsvarande minskning görs
av anslaget A3 Stöd till kooperativ utveckling.
A5 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 139 714 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A5 Sveriges
geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. ökas med
25 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget A8 Fortsatt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
minskas och genom att det under utgiftsområde
22 Kommunikationer uppförda anslaget D1
Ersättning till statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier minskas.

Skälen för regeringens förslag: I
budgetpropositionen för 2000 anmälde
regeringen att anslaget inte innehöll medel till
förvaltning av oljelager. Regeringen angav att den
hade för avsikt att föra medel från anslaget A7
Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av
oljelagringsanläggningar m.m. till anslaget A5
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. Regeringen
förbisåg dock att begära riksdagens godkännande
för en sådan överföring. Regeringen tilldelade
genom ett regeringsbeslut 25 000 000 kronor till
förvaltningsanslaget från anslaget A7
Miljösäkring av oljelagringsanläggningar m.m.
Detta beslut skall upphävas av regeringen. Då
behovet av ytterligare medel kvarstår för anslaget
A5 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. föreslår
regeringen att detta anslag ökas med 25 000 000
kronor. Finansiering sker genom att det under
utgiftsområde 22 Kommunikationer uppförda
anslaget D1 Ersättning till statens järnvägar i
samband med utdelning från AB Swedcarrier
minskas med 17 000 000 kronor och genom att
anslaget A8 Fortsatt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
minskas med 8 000 000 kronor.
A8 Fortsatt program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
180 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A8 Fortsatt program
för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
minskas med 14 100 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget A8
Fortsatt program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt minskas för att finansiera
utgiftsökningar på andra anslag inom
utgiftsområdet.
B6 Patent- och registreringsverket: Finansiering
av viss verksamhet (likvidatorer)
Något anslag för detta ändamål finns inte
uppfört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett ramanslag B6 Patent- och
registreringsverket: Finansiering av viss verksamhet
(likvidatorer) bör åter föras upp och anvisas med
6 100 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Från och med
den 1 januari 1999 överfördes ansvaret för frågor
rörande vissa kostnader i samband med
likvidation av företag från Domstolsverket till
Patent och registreringsverket (PRV).
Verksamheten anslagsfinansierades under 1999
från anslaget B7 Patent-och registreringsverket:
Finansiering av viss verksamhet (likvidatorer).
PRV har på regeringens uppdrag utrett
möjligheten att tillämpa avgiftsfinansiering. I
avvaktan härpå fördes anslaget inte upp på
statsbudgeten för år 2000. Efter att ha tagit del av
PRV:s utredning är det regeringens bedömning
att verksamheten även i fortsättningen bör vara
anslagsfinansierad. Ett anslag behövs därmed.
De totala utgifterna för verksamheten år 2000
beräknas till 10 100 000 kronor. Det tidigare
ramanslaget för motsvarande ändamål bör åter
föras upp på statsbudgeten. Ett anslag på
6 100 000 kronor bör nu anvisas. Finansiering
sker genom att anslaget A8 Fortsatt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
minskas med 6 100 000 kronor. För resterande
4 000 000 kronor kan det anslagssparande som
finns kvar på det för samma ändamål år 1999
anvisade anslaget utnyttjas.
Statlig garanti till Volvo Aero AB
Efter förslag i kompletteringspropositionen
våren 1995 (prop. 1994/95:150 bil. 12) beslöt
riksdagen (bet. 1994/95:NU28, rskr.
1994/95:445) att staten skulle kunna medverka i
finansieringen av utvecklingsverksamhet
avseende flygmotorer genom att statliga
garantier på 500 miljoner kronor beviljades
Volvo Aero AB. Ett ramavtal utarbetades av
Näringsdepartementet och Volvo Aero AB.
Avtalet anmäldes till Europeiska kommissionen
som bedömde att det faller under
statsstödsreglerna eftersom avtalet enligt
kommissionen innehåller ett stödelement.
Mot bakgrund av de diskussioner som förts
med Europeiska kommissionen angående
villkoren för garantierna samt statens krav på
avgifter för garantier, vill regeringen informera
riksdagen om att här aktuell statlig garanti inte
kommer att ställas ut.
E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 100 000 000
kronor.

Regeringens förslag: För att finansiera utgifter för
integrationsfrämjande åtgärder i
Öresundsregionen får medel under anslaget E5
Näringslivsutveckling i Östersjöregionen användas.

Skälen för regeringens förslag: Tillkomsten av
förbindelsen över Öresund ger viktiga bidrag till
den ekonomiska utvecklingen, inte bara i
Öresundsregionen utan i hela Östersjöregionen.
Det intensiva integrationssamarbetet med
Danmark i Öresundsregionen har skapat stora
tillväxtmöjligheter som är mätbara redan för år
1999. Inför Öresundsförbindelsens öppnande
den 1 juli 2000 intensifieras det svensk-danska
samarbetet. Stora krav och förväntningar ställs på
att regeringarna aktivt bidrar tillsammans med de
regionala organen för att underlätta
integrationen.
Flera projekt i syfte att främja integrationen i
Öresund är aktuella. Det gäller främst etablering
av en gemensam svensk-dansk
informationsfunktion som skall bidra till att
främja rörligheten i området, inrättandet av ett
informationskontor i Malmö som i samarbete
med lokala myndigheter kan ge service direkt åt
medborgarna och näringslivet och ett projekt för
marknadsföring av Öresundsregionen
internationellt. De angivna projekten medför
utgifter under åren 2000 2003. Den danska
regeringen och lokala myndigheter i Skåne
kommer att svara för en del av finansieringen av
projekten. Även den svenska regeringen behöver
bidra med stöd till verksamheten. Ytterligare
projekt för att främja integrationen i regionen
kommer att bli aktuella. Utgifterna för år 2000
beräknas till 15 000 000 kronor. De samlade
utgifterna för perioden beräknas till 60 000 000
kronor.
F1 Marknadsdomstolen
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 4 941 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F1
Marknadsdomstolen minskas med 500 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget F1
Marknadsdomstolen minskas för att finansiera
utgiftsökningar på andra anslag under
utgiftsområdet.
F2 Konsumentverket
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 84 340 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F2 Konsumentverket
ökas med 250 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget bör
höjas för att Konsumentverket skall kunna
fortsätta arbetet med prisinformation till
konsumenter, bl.a. som ett led i att stärka
konkurrensen på framför allt
dagligvarumarknaden. Ökningen finansieras
genom att anslaget F1 Marknadsdomstolen
minskas med motsvarande belopp.
F4 Fastighetsmäklarnämnden
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 7 247 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F4
Fastighetsmäklarnämnden ökas med 522 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att
genomföra den i inledningen till förslaget till
tilläggsbudget beskrivna tekniska justeringen
ökas anslaget F4 Fastighetsmärklarnämnden.
F7 Bidrag till miljömärkning av produkter
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 3 600 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F7 Bidrag till
miljömärkning av produkter ökas med 250 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att ge SIS
Miljömärkning möjlighet att förbereda det
kommande ordförandeskapet i EU år 2001 och
ordförandeposten i European Union
Ecolabelling Board (EUEB) behövs ytterligare
resurser och anslaget behöver därför höjas.
Finansiering sker genom att anslaget F1
Marknadsdomstolen minskas med motsvarande
belopp.
5.4.23 Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner och
landsting
A2 Särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
1 019 500 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
får användas för vissa utredningsinsatser
avseende en utvecklad uppföljning av kommunal
verksamhet och ekonomi.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
de senaste åren strävat efter att förstärka och
utveckla uppföljningen av verksamheten och
ekonomin i kommuner och landsting. Ett inslag
är det pågående utvecklingsarbetet i syfte att
skapa en kommunal databas. Det finns skäl att
göra ytterligare satsningar för att få ett bättre
underlag för uppföljning och även för att på olika
sätt försöka stimulera effektiviseringsarbetet i
kommuner och landsting. Ett sådant arbete
kräver dock särskilda resurser och måste pågå
under flera år. Regeringen beräknar att 21
miljoner kronor behöver användas under en
fyraårsperiod för sådant arbete. Av dessa medel
beräknar regeringen att högst 3 miljoner kronor
kommer att tas i anspråk under 2000.
Enligt regeringens uppfattning bör medlen på
anslaget kunna användas för vissa
utredningsinsatser. I första hand bör insatserna
ta sikte på att åstadkomma ett utvecklat
uppföljningsarbete utifrån de möjligheter som
den kommunala databasen skapar, bl.a. genom
att verka för en ökad användning av nyckeltal för
att jämföra kommuner och landsting. Andra
insatser som kan göras är att bedriva
tvärsektoriella effektivitetsstudier i den samlade
kommunala verksamheten och att sprida de
erhållna kunskaperna till kommuner och
landsting.

6
Inkomster

6 Inkomster

6.1 Inledning
Offentliga sektorns inkomster består av skatter
och övriga inkomster. Skatterna består till cirka
66 procent av löneskatter, dvs. inkomstskatt och
socialavgifter, 24 procent av skatt på varor och
tjänster och 10 procent av kapitalskatter. Den
stora andelen löneskatter innebär att
utvecklingen av skatterna till stor del beror på
hur sysselsättning och timlön utvecklas.
Utvecklingen av skatterna och övriga inkomster
under prognos perioden framgår av tabell 6.1.
De periodiserade skatterna, som ligger till
grund för offentliga sektorns finansiella sparande
och statsbudgetens inkomster, ökar under prog
nosperioden med 153 miljarder kronor. Den
årliga ökningen varierar mellan 21 och 48
miljarder kronor. Den relativt svaga utvecklingen
2000 förklaras dels av första steget i den
skattereform regeringen aviserade i
budgetpropositionen för 2000, dels att Svenska
kyrkan från och med 2000 inte ingår i den
offentliga sektorn. Korrigerat för dessa båda
ändringar uppgår förändringen till 47 i stället för
redovisade 20 miljarder kronor. Den största
ökningen redovisas 2001, men i beräkningen
förutsätts då att omräkningsförfarandet av
fastigheternas taxeringsvärden återinförs samt att
skattesatsen för hyresfastigheter återgår till 1,5
procent. Sammantaget innebär förändringen av
fastighetsbeskattningen att skatteintäkterna ökar
med cirka 8 miljarder kronor. För regeringens
överväganden om fastighetsskatten för 2001
hänvisas till kapitel 8. I de redovisade
beräkningarna har inte hänsyn tagits till
eventuella ändringar av införselregler och
skattesatser för tobak och alkohol. Jämfört med
beräkningen till budgetpropositionen för 2000
har de periodiserade skatterna ökat med mellan
14 och 24 miljarder kronor per år. En stor del av
ökningen, 7 10 miljarder kronor, förklaras av en
högre prognos för realisationsvinster.

Tabell 6.1 Offentliga sektorns periodiserade skatter,
offentliga sektorns inkomster enligt NR och statsbudgetens
inkomster
Miljarder kronor och procent

1999
2000
2001
2002
2003
Offentlig sektor,
periodiserade
skatter

1 079

1 100

1 148

1 189

1 233
Årlig förändring
Procent
21
2,0
48
4,4
41
3,6
44
3,7
Diff. BP2000
19
14
21
24

Offentlig sektor,
enligt
nationalräkensk
aperna
Skatter
Övr. inkomster
Totalt

1 043
145
1 188

1 066
144
1 210

1 106
138
1 244

1 154
138
1 292

1 199
144
1 343
Årlig förändring
Skatter
Procent

23
2,2

40
3,7

48
4,3

45
3,9
Diff. BP2000
Skatter
Övr. inkomster
Totalt

22
11
33

10
11
21

25
7
32

29
9
39

Statsbudgetens
inkomster
Skatter
Övr. inkomster
Totalt

672
52
725

647
163
810

653
68
721

687
68
754

718
66
784
Årlig förändring
Skatter
Procent

-26
-3,8

6
0,9

34
5,2

31
4,6
Diff. BP2000
Skatter
Övr. inkomster
Totalt

20
-2
18

30
-2
28

30
-3
27

31
-3
27

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

Den offentliga sektorns finansiella sparande,
vilket är ett av regeringens budgetpolitiska mål,
baseras på skatter redovisade enligt
nationalräkenskaperna (NR). Skatterna enligt
NR följer i stort utvecklingen av de
periodiserade skatterna.
Statsbudgetens skatteinkomster ökar under
prognosåren med 46 miljarder kronor. År 2000
minskar däremot inkomsterna med 26 miljarder
kronor. Nedgången beror främst på
pensionsomläggningen och den beslutade
skattereformen. Pensionsomläggningen innebär
att ytterligare 29 miljarder kronor förs över till
pensionssystemet medan skattereformen
minskar inkomsterna med cirka 11 miljarder
kronor. Budgetåret 2001 ökar inkomsterna
endast med 6 miljarder kronor, vilket bl.a. beror
på en stor slutreglering av kommunalskatt om
9,6 miljarder kronor.
Övriga inkomster ökar under
prognosperioden med 14 miljarder kronor. De
årliga förändringarna är däremot mycket stora
och förklaras av planerade försäljningar av
statligt aktieinnehav samt utdelningar på statligt
aktieinnehav. År 2000 planeras försäljningar om
95 miljarder kronor medan endast 15 miljarder
kronor per år planeras för de återstående åren. I
beräkningarna för 2000 ingår även en stor
engångsutdelning om 11 miljarder kronor från
förvaltningsaktiebolaget Stattum.
6.1.1 Antaganden om den
makroekonomiska utvecklingen
m.m.
Prognosen över skatteintäkterna baseras på de
makroekonomiska förutsättningar som finns
redovisade i Bilaga 1, Svensk ekonomi. I tabell
6.2 redovisas de antaganden som har störst
inverkan på skatteintäkterna samt förändringar i
förhållande till budgetpropositionen för 2000.
I jämförelse med budgetpropositionen för
2000 har både timlönen och sysselsättningen
(antal arbetade timmar) justerats upp samtliga år.
Den utbetalda lönesumman beräknas år 2000 öka
med 5,2 procent, vilket är 0,6 procentenheter
högre jämfört med bedömningen i
budgetpropositionen. Schablonmässigt innebär
en ökning av lönesumman med en procentenhet
att utbetalda löner ökar med 8 9 miljarder
kronor och skatteintäkterna med 5 6 miljarder
kronor. Hushållens konsumtionsutgifter har i
löpande priser reviderats upp med 0,8
procentenheter, vilket framför allt påverkar
intäkterna från mervärdesskatt.

Tabell 6.2 Antaganden och förändringar jämfört med
budgetpropositionen för 2000
Timlön, arbetade timmar, utbetald lönesumma, hushållens
konsumtionsutgifter och KPI: årlig procentuell förändring.
Prisbasbelopp och skiktgräns: kronor.

2000
2001
2002
2003
Timlön
Diff. mot BP2000
3,5
0,3
3,5
0,5
3,5
0,5
3,5

Arbetade timmar
Diff. mot BP2000
1,8
0,3
0,9
0,4
0,3
0,1
0,3

Utbet. Lönesumma
Diff. mot BP2000
5,2
0,6
4,4
0,9
3,8
0,6
3,8

Hushållens
konsumtionsutgifte
r i löpande priser
Diff. mot BP2000
4,8

0,8
4,1

0,3
3,7

-0,2
3,6

KPI juni-juni
Diff. mot BP2000
0,8
-0,2
1,9
0,2
1,8
0,0
1,8

Prisbasbelopp
Diff. mot BP2000
36 600
0
36 900
0
37 600
0
38 300

Skiktgräns
Diff. mot BP2000
232 600
0
239 100
-400
248 400
100
257 800

Övre skiktgräns
Diff. mot BP2000
374 000
0
384 400
-800
399 300
-100
414 400

I jämförelse med budgetpropositionen har både
de löne- och konsumtionsbaserade skattebaserna
justerats upp. Den något lägre prisutvecklingen
påverkar skiktgränserna.
6.1.2 Regeländringar
I beräkningarna har hänsyn tagits till regeringens
proposition, Ett informationssamhälle för alla ,
prop. 1999/2000:86, i vilken regeringen bland
annat föreslår en skattereduktion för anslutning
till bredband. Då den exakta utformningen av
stödet och fördelningen mellan olika sektorer
ännu inte är klar har fördelningen gjorts
schablonmässigt. Vad avser omräkningen av
fastigheternas taxeringsvärden samt återgång till
1,5 procent skatteuttag för bostadshyreshus 2001
har regeringen ännu inte tagit ställning (se
kapitel 8). Beräkningen av skatterna baseras
därför på att omräkningen i sin helhet återinförs.
I beräkningen har inte heller hänsyn tagits till
eventuella ändringar i införselregler eller
skattesatser vad avser skatt på alkohol och tobak.
Utvecklingen mellan åren för de olika
skatteslagen beror dels på de underliggande
skattebasernas förändring, dels på beslutade eller
föreslagna regeländringar. Som exempel kan
nämnas att företagens inkomstskatt minskar
med 0,7 miljarder kronor mellan 2000 och 2001,
trots att den underliggande utvecklingen uppgår
till 2,6 miljarder kronor. Tidigare beslutade
regeländringar gällande skatteutjämningsreserv
och periodiseringsfond medför en minskning av
intäkterna med 3,3 miljarder kronor 2001.

Tabell 6.3 Bruttoeffekter av regeländringar
Miljarder kronor

1999
2000
2001
Statlig inkomstskatt
Höjd skiktgräns 25 % statlig skatt
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB
200-kronan
Begränsat avdrag för allm. pensionsavg.
Höjd skiktgräns
-5,7
-4,2
-0,2
-1,3
-0,8

1,4
-2,2

Kommunal inkomstskatt
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB
Allm. pensionsavgift 6,95 % till 7,0 %
Medelutdebitering
200-kronan
Begränsat avdrag för allm. pensionsavg.
Kyrkans skiljande från staten
-0,7
-0,3

-1,7
1,3
-5,9

-0,1
1,0

5,0
-11,8

Skattereduktion
Låg och medelinkomsttagare
Skattereduktion för allm. pensionsavg.
-3,2
-3,2
-15,8

-15,8

Inkomstskatt företag
Återföring av periodiseringsfonder
Återföring av skatteutjämningsreserv
upphör
Förlängd periodiseringsfond
Höjd periodiseringsfond 20 % till 25 %
-2,5

-2,5

2,5
2,5

-3,3
1,5
-2,1

-2,7
Socialavgifter o allm. pensionsavgift
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB
Allm. pensionsavgift 6,95 % till 7,0 %
Sänkt avgiftsuttag 33,06 % till 32,92 %
Anställningsstöd
0,9
0,9

-2,1

0,5
-1,2
-1,4
-0,9

-0,9
Fastighetsskatt
Markvärdet vattenkraft 2,21 % till 0,5%
Hyreshus 1,5 % till 1,3 %
Hyreshus 1,3 % till 1,2 %
Hyreshus värdeår 89/90 1,2 % till 0,6 %
Återinfört omräkningsförfarande
-2,0
-1,2
-0,8
-0,6

-0,4
-0,2
7,3

0,9
0,5
0,2
5,7
Energiskatter
Höjda energiskatter
Sänkta energiskatter jordbruk

1,7
1,8
-0,1
-0,3

-0,3
Övrigt
Avfallsskatt
Återköp av egna aktier
Kompetensutveckling
Bredbandsanslutning

0,8
1,3
-0,5

-2,0

-1,2
-0,8
Anm: BB avser prisbasbelopp. Beloppen avseende periodiseringsfond inkluderar
även egenföretagare.

För att enklare kunna följa den underliggande
utvecklingen av de olika skatteslagen redovisas
därför i tabell 6.3 bruttoeffekterna av de
viktigaste regeländringarna under
prognosperioden. Beloppen visar den årligt
tillkommande intäktsförändringen till följd av
ändrade skatteregler. Det är viktigt att
understryka att redovisade belopp avser
periodiserade bruttoeffekter, dvs. storleken på
den initiala skatteändringen. Nettoeffekter
beaktar även indirekta effekter på offentliga
utgifter och andra skattebaser via förändringar i
löner, priser och vinster. Effekterna på de
kassamässiga inkomsterna och NR-inkomsterna
är i regel mindre införandeåret eftersom bl.a.
uppbördsförskjutningar och jämkningar måste
beaktas.
6.2 Offentliga sektorns skatter
periodiserad redovisning
Den periodiserade redovisningen visar de skatter
som avser ett visst inkomstår. Dessa skatter har
en direkt koppling till det aktuella årets
skatteregler och de makroekonomiska
förutsättningarna i form av timlön,
sysselsättning, inflation m.m. I tabell 6.4
redovisas offentliga sektorns skatteintäkter
1998 2003.
6.2.1 Inkomstskatt hushåll
Statlig inkomstskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
31,9
28,6
29,8
31,6
35,0
37,2
Diff. BP2000
0,0
0,0
0,7
1,4
1,5

Mellan 1998 och 1999 beräknas den statliga
inkomstskatten minska med 3,3 miljarder
kronor. Förklaringen är dels att brytpunkten för
uttag av 25 procent inkomstskatt höjts från 245
000 till 389 500 kronor, dels att det fasta
beloppet om 200 kronor utgör en kommunal
inkomstskatt 1999. Den relativt svaga
utvecklingen 2000 beror på att skiktgränsen för
uttag av både 20 och 25 procents statlig
inkomstskatt justerats upp för att minska antalet
skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt.
Justeringen minskar skatteintäkterna med 2,2
miljarder kronor. Åren därefter beräknas
intäkterna öka beroende på högre reallöner. Den
relativt stora ökningen 2002 förklaras av att det
fasta beloppet om 200 kronor åter blir en statlig
inkomstskatt.

Tabell 6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter 1998 2003
Miljarder kronor
Inkomstår
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomstskatter
411,6
435,1
431,7
447,5
464,9
483,8
Hushåll
350,9
369,4
361,3
374,6
388,9
405,2
Kommunal skatt
306,4
322,8
330,9
344,1
355,7
370,3
Statlig skatt
31,9
28,6
29,8
31,6
35,0
37,2
Skatt på kapital
12,7
20,4
18,5
17,3
16,9
16,8
Skattereduktioner m.m.
-0,1
-2,4
-17,8
-18,3
-18,6
-19,1
Företag
56,5
61,7
66,3
68,9
71,9
74,4
Inkomstskatt
45,8
51,3
53,3
52,6
54,8
57,2
Avkastningsskatt
11,9
10,6
12,8
16,2
16,9
17,1
Skattereduktioner m.m.
-1,1
-0,1
0,2
0,1
0,1
0,1
Övriga inkomstskatter
4,1
4,0
4,0
4,0
4,1
4,2

Socialavgifter och allmän pensionsavg.
330,4
351,9
365,7
380,5
394,5
409,4
Arbetsgivaravgifter
256,8
271,6
284,1
296,7
308,0
319,7
Egenavgifter
6,8
7,3
7,6
8,0
8,3
8,6
Allmän pensionsavgift
56,7
60,3
63,2
65,3
67,4
69,7
Särskild löneskatt
15,9
18,5
17,8
18,6
19,3
19,9
Nedsättningar
-5,7
-5,9
-7,1
-8,1
-8,4
-8,6

Skatt på egendom
36,8
36,6
36,2
44,3
45,5
46,7
Fastighetsskatt
24,8
23,3
23,1
30,4
31,4
32,3
Förmögenhetsskatt
6,0
6,6
6,7
7,4
7,6
7,7
Arvs- och gåvoskatt
2,0
2,2
2,1
2,1
2,2
2,2
Stämpelskatt
4,0
4,5
4,3
4,4
4,4
4,5

Skatt på varor och tjänster
241,4
254,9
268,7
278,0
287,0
296,3
Mervärdesskatt
160,5
173,0
183,5
191,9
199,6
207,6
Tobaksskatt
7,4
7,4
7,4
7,4
7,4
7,5
Skatt på etylalkohol
4,6
4,7
4,7
4,5
4,5
4,4
Skatt på vin m.m.
3,2
3,4
3,4
3,5
3,7
3,8
Skatt på öl
2,2
2,5
2,4
2,5
2,6
2,7
Skatt på energi
50,3
50,4
52,1
52,7
53,4
54,2
Skatt på annonser och reklam
1,2
1,0
1,1
1,1
1,2
1,2
Skatt på vägtrafik
6,1
6,6
6,7
6,8
6,9
7,0
Skatt på import
3,8
3,6
3,7
3,8
4,0
4,3
Övrigt
3,3
3,3
4,9
4,9
5,0
5,0

Restförda skatter m.m.
-0,6
0,4
-2,4
-1,9
-2,7
-3,0

Offentliga sektorns skatteintäkter
1 019,5
1 078,9
1099,9
1148,4
1 189,3
1 233,2
varav

Kommunalskatt
306,4
322,8
330,9
344,1
355,7
370,3
Avgifter till pensionssystemet m.m.
111,8
110,7
145,9
151,6
157,0
162,7
Statens skatteintäkter
601,3
645,4
623,2
652,7
676,6
700,2

Förändringen jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen förklaras av högre
reallöner.
Skatt på kapitalinkomster
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
12,7
20,4
18,5
17,3
16,9
16,8
Diff. BP2000
3,2
8,5
9,6
8,9
8,9

Den statliga skatten på kapitalinkomster utgörs
av nettot av skatt på intäktsräntor,
realisationsvinster och skattereduktion för
utgiftsräntor m.m. Skatteintäkterna 1999
beräknas öka med 7,7 miljarder kronor jämfört
med 1998. Ökningen förklaras av högre
realisationsvinster och ränteinkomster samt lägre
utgiftsräntor. Från och med 2000 beräknas
intäkterna minska främst till följd av högre
utgiftsräntor som medför ökade
skattereduktioner.
Realisationsvinster tillhör de inkomster som
är mycket svåra att prognostisera. Förändringen
mellan åren kan uppgå till 20 miljarder kronor,
vilket framgår av diagram 6.1.

Diagram 6.1 Realisationsvinster 1987-2003
Miljarder kronor

Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen för 2000 har
realisationsvinsterna justerats upp kraftigt. I
beräkningen till budgetpropositionen gjordes en
nedjustering jämfört med 1999 års ekonomiska
vårproposition. Nedjusteringen gjordes utifrån
det preliminära taxeringsutfallet avseende
inkomståret 1998. Det slutliga taxeringsutfallet
visade dock att beräkningen till vårpropositionen
i stort sett var korrekt. För 1999 och framåt har
en ytterligare uppjustering gjorts utifrån de
kompletteringsbetalningar som hushållen gjort
avseende inkomståret 1999 samt
tillgångsprisernas fortsatt starka utveckling.
Kommunal inkomstskatt

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
Exkl. kyrkan
306,4

296,0
322,8

311,8
330,9

344,1

355,7

370,3

Diff. BP2000
0,6
1,8
5,0
7,2
8,5

Anm: Differensen mot BP2000 är exkl. kyrkoskatten.

Den kommunala inkomstskatten är framför allt
beroende av hur timlön, sysselsättning och
beskattade transfereringar utvecklas.
Inkomstskatten beräknas öka med 16 miljarder
kronor mellan 1998 och 1999. Av ökningen
förklaras 1,3 miljarder kronor av att det fasta
beloppet om 200 kronor utgör en kommunal
inkomstskatt 1999.
Från och med 2000 tillhör Svenska kyrkan
organisatoriskt ej längre den offentliga sektorn.
Trots att kyrkoskatten avskaffas, vilket för 2000
innebär ett bortfall om 11,8 miljarder kronor,
beräknas intäkterna öka med 8,1 miljarder
kronor mellan 1999 och 2000. Av denna ökning
förklaras 5 miljarder kronor av den reducerade
avdragsrätten för allmän pensionsavgift och 1
miljard kronor av en högre medelutdebitering
2000. Den underliggande förändringen uppgår
dock till 14 miljarder kronor. Åren därefter
beräknas skatteintäkterna öka med mellan 12 och
15 miljarder kronor per år, vilket främst förklaras
av högre timlöner.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen ökar intäkterna över hela
perioden, bl.a. till följd av högre timlön och ökad
sysselsättning samt högre kommunal
utdebitering.
Skattereduktioner m.m.
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
-0,1
-2,4
-17,8
-18,3
-18,6
-19,1
Diff. BP2000
-0,4
0,0
0,0
-0,1
-0,2

Under skattereduktioner m.m. redovisas nettot
av skattereduktioner och ett antal
beloppsmässigt mindre skatter. På intäktssidan
redovisas skattetillägg, förseningsavgift,
expansionsmedelsskatt och fram till och med
1998 sjömansskatt. Skattereduktioner utgörs av
reduktion för reparation, om- och tillbyggnad
(ROT), skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare, reducerad fastighetsskatt
samt från och med 2000 skattereduktion för
allmän pensionsavgift. Möjligheten att erhålla
ROT-avdrag upphörde den 31 mars 1999.
Skattereduktionen för den allmänna
pensionsavgiften uppgår till 25 procent av den
debiterade avgiften.
Nettot av skattereduktioner och övriga skatter
visar ett underskott under hela perioden.
Underskottet 1999 förklaras av
skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare vilken beräknas till 3,2
miljarder kronor. År 2000 tillkommer
skattereduktionen för allmän pensionsavgift,
som beräknas uppgå till 15,9 miljarder kronor.
Åren därefter stiger underskotten, främst till
följd av högre skattereduktion för allmän
pensionsavgift.
Utfallet för 1998 blev 0,4 miljarder kronor
lägre än i beräkningen till budgetpropositionen
för 2000. Detta förklaras av att ROT-avdraget
blev högre än förväntat. Förändringarna för åren
därefter beror främst på högre skattereduktion
för allmän pensionsavgift.
6.2.2 Inkomstskatt företag
Inkomstskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
45,8
51,3
53,3
52,6
54,8
57,2
Diff. BP2000
-0,2
-0,1
0,2
0,1
0,2

Utvecklingen av inkomstskatten under
prognosperioden påverkas av vinstantaganden,
regelförändringar och extraordinära intäkter.
Mellan 1998 och 1999 ökar inkomstskatten med
5,5 miljarder kronor. Knappt 3 miljarder kronor
av ökningen avser skatt på den realisationsvinst
som uppkom vid det statliga bolaget Stattums
försäljning av aktieinnehavet i Pharmacia &
Upjohn. Resterande del av ökningen förklaras av
förbättrade vinster för företagen.
Trots de extraordinära intäkterna 1999 ökar
inkomstskatten 2000 med 2,0 miljarder kronor.
Återföringar från tidigare avsättningar till
periodiseringsfonder beräknas öka intäkterna
med 2,5 miljarder kronor. Dessutom antas
företagens vinster öka med knappt 6 procent.
Mellan 2000 och 2001 minskar intäkterna med
0,7 miljarder kronor. År 2001 höjs avdragstaket
för avsättning till periodiseringsfond från 20 till
25 procent av inkomsten, vilket beräknas minska
intäkterna med 2,5 miljarder kronor. Intäkterna
minskar med ytterligare 2,1 miljarder kronor på
grund av att återföringar från företagens
skatteutjämningsreserver upphör fr.o.m. 2001.
Detta motverkas dock delvis av att skatt på
återföringar från periodiseringsfonder beräknas
bli 1,5 miljarder kronor högre än föregående år
och att företagens vinster antas öka med 4,7
procent. Åren 2002 och 2003 ökar intäkterna
med 2,2 respektive 2,4 miljarder kronor, vilket
huvudsakligen förklaras av en antagen
vinstförbättring för företagen på 4 5 procent per
år.
I jämförelse med prognosen i
budgetpropositionen för 2000 har intäkterna
endast förändrats marginellt. Taxeringsutfallet
avseende inkomståret 1998 blev 0,2 miljarder
kronor lägre än beräknat. Övriga förändringar
förklaras av nya vinstantaganden.
Intäkter från företagens inkomstskatt är
mycket konjunkturkänsliga och kan variera
kraftigt från ett år till ett annat. I diagram 6.2
visas den årliga förändringen av intäkterna under
perioden 1985 1998.

Diagram 6.2 Årlig förändring av inkomstskatten
Miljarder kronor

Intäktsökningar motsvarande 8 10 miljarder
kronor har förekommit flera gånger under
perioden. Under lågkonjunkturen i början på
1990-talet minskade däremot intäkterna vissa år
med 6 7 miljarder kronor. Om samma
minskning av intäkterna som skedde 1990, -26
procent, skulle ske från 1998 års nivå skulle
intäkterna minska med 12 miljarder kronor. På
motsvarande sätt, om samma ökning som skedde
1997, 28 procent, skulle ske från 1998 års nivå
skulle intäkterna öka med 13 miljarder kronor.
Avkastningsskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
11,9
10,6
12,8
16,2
16,9
17,1
Diff. BP2000
0,4
0,3
2,1
3,5
3,2

Avkastningsskatten 1998 uppgick till 11,9
miljarder kronor. År 1999 beräknas intäkterna
minska med 1,3 miljarder kronor. Åren 2000 och
2001 ökar intäkterna med 2,2 respektive 3,4
miljarder kronor. Intäkterna ökar även
efterföljande år men då i en betydligt
långsammare takt.
Underlaget för avkastningsskatten utgörs av
ett kapitalunderlag vid årets ingång multiplicerat
med den genomsnittliga statslåneräntan
föregående år. Kapitalunderlaget består till
största delen av livförsäkringsföretagens
förmögenhet. Den årliga ökningen av
förmögenheten har under åren 1997 1999
varierat med 18 25 procent. För framförvarande
år görs en mer försiktig framskrivning med en
årlig ökningstakt på 6 7 procent. Nedan visas
den genomsnittliga statslåneräntan 1997 1999
samt en prognos för 2000 2002.

Tabell 6.5 Genomsnittlig statslåneränta
Procent

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
6,47
4,98
4,89
5,76
5,65
5,37
Diff. BP2000

0,19
0,46
0,25
0,17

Den stora räntenedgången på 1,5 procentenheter
1998 förklarar minskningen av
avkastningsskatten 1999. År 2000 beräknas
statslåneräntan stiga med 0,87 procentenheter
vilket förklarar de kraftigt högre intäkterna 2001.
Ränteantagandet i föreliggande beräkning är
högre än i budgetpropositionen för 2000 för
samtliga prognosår. Detta förklarar
huvudsakligen upprevideringen av intäkterna
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

6.2.3 Övriga inkomstskatter
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
3,0
3,9
4,2
4,1
4,2
4,3
Diff. BP2000
0,0
-0,1
-0,1
-0,1
-0,1

Till övriga inkomstskatter hänförs särskild
premieskatt för grupplivförsäkringar, kupong-
och lotteriskatt, artistskatt samt
skattereduktioner för företag. De lägre
intäkterna jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen beror på att prognosen för
kupongskatt har reviderats ned.
6.2.4 Socialavgifter och allmän
pensionsavgift
Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild
löneskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
varav
Arbgiv.avg
Egenavg.
Särsk.lönsk.
Nedsättning
273,7

256,8
6,8
15,9
-5,7
291,6

271,6
7,3
18,5
-5,9
302,5

284,1
7,6
17,8
-7,1
315,1

296,7
8,0
18,6
-8,1
327,2

308,0
8,3
19,3
-8,4
339,7

319,7
8,6
19,9
-8,6
Diff. BP2000
0,3
1,9
1,1
3,2
4,9

Socialavgifterna består av arbetsgivaravgifter,
egenavgifter och särskild löneskatt. År 2000
utgår arbetsgivaravgifter med 32,92 procent,
egenavgifter med 31,11 procent och särskild
löneskatt med 24,26 procent. Utvecklingen av
intäkterna beror i huvudsak på hur timlön och
sysselsättning samt inkomst av
näringsverksamhet utvecklas.
Mellan 1998 och 1999 ökade socialavgifterna
med 18 miljarder kronor. Främst förklaras
ökningen av lönesummans starka tillväxt, men
även av en stor ökning av särskild löneskatt för
pensionsavsättningar. Bland annat gjorde
Svenska kyrkan en större engångsinbetalning
avseende pensionsavsättningar. För åren fram till
och med 2003 beräknas intäkterna öka med cirka
11 13 miljarder kronor per år. Utvecklingen
följer i stort den antagna förändringen i
lönesumman.
Under vissa förutsättningar medges
nedsättning av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter. Nedsättningarna avser
nyanställningar i små och medelstora företag,
anställning av långtidsarbetslösa och regionalt
stöd. År 1999 uppgick nedsättningarna till
knappt 6 miljarder kronor. Ökningen de följande
åren förklaras till största delen av det
anställningsstöd som fr.o.m. 2000 ges som en
skattekreditering till företagen.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen för 2000 ökar intäkterna
med 1,9 miljarder kronor år 1999 och 1,1
miljarder kronor 2000. Ökningarna förklaras
främst av högre intäkter från särskild löneskatt.
År 2001 och 2002 ökar intäkterna med 3,2 och
4,9 miljarder kronor, främst till följd av högre
sysselsättning och timlön.
Allmän pensionsavgift
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
56,7
60,3
63,2
65,3
67,4
69,7
Diff. BP2000
-0,2
-0,3
0,2
0,5
0,8

Allmän pensionsavgift utgår på lön och
skattepliktiga transfereringar och betalas av
fysiska personer. Avgiftssatsen 2000 är 7,0
procent och utgår på inkomster upp till och med
8,07 gånger det förhöjda prisbasbeloppet.
Intäktsförändringen över åren följer i stort
utvecklingen av lönesumman.
Intäkterna 1999 är 0,3 miljarder kronor lägre
än i beräkningen till budgetpropositionen.
Upprevideringen av intäkterna 2000 2003
förklaras av en högre lönesumma.
6.2.5 Egendomsskatter
Förmögenhetsskatt

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
6,0
6,6
6,7
7,4
7,6
7,7
Diff. BP2000
0,3
0,6
0,6
0,6
0,6

Förmögenhetsskatten 1998 uppgick till 6,0
miljarder kronor. År 1999 beräknas intäkterna
öka med 0,6 miljarder kronor. Ökningen
förklaras främst av utvecklingen på Stockholms
fondbörs. Intäkterna väntas öka 2001 med
ytterligare 0,7 miljarder kronor i och med att
omräkningsförfarandet av taxeringsvärden för
fastigheter antas återinfört.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen ökar intäkterna över hela
perioden.
Fastighetsskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
24,8
23,3
23,1
30,4
31,4
32,3
Diff. BP2000
-0,1
0,0
0,0
0,8
0,8

Fastighetsskatt tas ut på småhus, flerfamiljshus,
lokaler och industrifastigheter. Prognosen på
intäkterna baseras på antaganden om
prisutvecklingen på de olika
fastighetskategorierna och tillväxten i de olika
bestånden. Tabell 6.6 redovisar antaganden om
prisutveckling på småhus i nuvarande beräkning
jämfört med antaganden i tidigare beräkningar.
Av tabellen framgår att prisutvecklingen under
perioden 1996 2000 successivt justerats upp vid
de olika beräkningstillfällena. I nuvarande
beräkning förväntas huspriserna öka med 30,8
procent, vilket är en ökning med ungefär 4
procentenheter jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen. Uppjusteringen beror på
en fortsatt stark utveckling av småhuspriserna.

Tabell 6.6 Prisutveckling på småhus
Årlig procentuell förändring

1996-
1997
1997-
1998
1998-
1999
1999-
2000
1996-
2000
Aktuell
beräkning
6,8
6,9
9,2
4,9
30,8
BP2000
6,8
6,9
9,2
1,5
26,5
VP1999
6,8
6,9
3,9
1,5
20,4
Anm: Prisutvecklingen avser juli-juni.

Beräkningen av de totala intäkterna från
fastighetsskatten utgår från nu gällande regler.
Detta innebär att prisutvecklingen 1996 2000 får
fullt genomslag 2001 då omräkningsförfarandet
återinförs och skattesatsen för hyresfastigheter
återgår till 1,5 procent. För regeringens
bedömning av fastighetsskatteuttaget 2001
hänvisas till avsnitt 8.2.
De totala skatteintäkterna minskar 1999 och
2000 med 1,5 respektive 1,7 miljarder kronor
jämfört med 1998, beroende på tidigare
beslutade skattesänkningar. År 2001 beräknas
enligt gällande regler intäkterna öka med 7,3
miljarder kronor. Återstående prognosår
beräknas intäkterna öka med cirka 1 miljard
kronor per år.
Tabell 6.7 redovisar skatteintäkterna för de
olika fastighetskategorierna.

Tabell 6.7 Fastighetsskatt fördelat på fastighetstyp
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Småhus
13,1
13,1
13,1
17,2
17,6
18,0
Flerfamiljshus
5,7
5,2
4,9
8,0
8,4
8,7
Lokaler
3,0
3,2
3,4
3,5
3,7
3,8
Industrier
1,4
1,4
1,4
1,4
1,4
1,4
Vattenkraft
1,5
0,4
0,4
0,4
0,4
0,4

Småhus och bostadsdelen i flerfamiljshus svarar
för ungefär 80 procent av de totala
skatteintäkterna. Intäkterna från lokaler
beräknas öka med 0,8 miljarder kronor mellan
1998 och 2003. Skattereglerna för industrier och
vattenkraft förändrades 1999 vilket minskade
intäkterna med ungefär 1,1 miljarder kronor.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen för 2000 ökar intäkterna
2001 och 2002 med 0,8 miljarder kronor per år
beroende på ett högre antagande om
prisutvecklingen på bostadsfastigheter.
Stämpelskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
4,0
4,5
4,3
4,4
4,4
4,5
Diff. BP2000
0,0
0,2
0,0
0,0
0,0

Stämpelskatt utgår vid förvärv av fast egendom
(lagfart) och beviljande av inteckningar.
Intäkterna är främst beroende av omsättningen
och prisutvecklingen på fastighetsmarknaden.
Mellan 1998 och 1999 ökade intäkterna med 0,5
miljarder kronor och förklaras av den historiskt
sett höga omsättningen och de stigande
fastighetspriserna. För 2000 antas en viss
nedgång i intäkterna då omsättningen förväntas
minska något. Därefter beräknas intäkterna öka
med cirka 0,1 miljarder kronor per år.
Jämfört med budgetpropositionen för 2000
visar utfallet 1999 att intäkterna blev 0,2
miljarder kronor högre än beräknat. Prognosåren
2000 2002 antas ingen förändring i intäkterna
jämfört med budgetpropositionen.
Arvs- och gåvoskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
2,0
2,1
2,1
2,1
2,2
2,2
Diff. BP2000
0,0
0,3
0,2
0,2
0,2

Intäkterna från arvsskatten blev 1,9 miljarder
kronor 1999 vilket är 0,3 miljarder kronor mer
än beräknat i budgetpropositionen för 2000.
Prognosen för åren 2000 2002 har justerats upp
med 0,2 miljarder kronor per år på basis av
utfallet 1999. Prognosen på gåvoskatten är
oförändrad, 0,2 miljarder kronor per år, jämfört
med beräkningen till budgetpropositionen.
6.2.6 Skatt på varor och tjänster
Mervärdesskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
160,5
173,0
183,5
191,9
199,6
207,6
Diff. BP2000
0,2
4,2
6,9
7,9
7,8

Under prognosperioden beräknas intäkterna öka
med 47 miljarder kronor. Intäkterna ökar i
genomsnitt med 9 miljarder kronor per år.
Ökningen är störst 1999 och 2000 då intäkterna
ökar med 13 respektive 10 miljarder kronor
jämfört med föregående år.
I diagram 6.3 visas fördelningen av
mervärdesskatten 1999 uppdelad efter
användning. Utvecklingen av mervärdesskatten
är till stor del beroende av hushållens
konsumtionsutgifter som förklarar 64 procent av
intäkterna. Till resterande del härrör intäkterna
från investeringar och insatsförbrukning i icke
mervärdesskattepliktiga företag samt
insatsförbrukning och investeringar i
kommunsektorn. Fördelningen som visas nedan
är relativt stabil över åren.

Diagram 6.3 Mervärdesskatt uppdelad efter användning

Fördelningen av konsumtionen på olika
varugrupper har betydelse för hur intäkterna
utvecklas, vilket framgår av diagram 6.4.

Diagram 6.4 Mervärdesskatt och konsumtionsutgifter i
löpande priser, procentuell årlig förändring
Procent

År 1999 var skillnaden i utvecklingstakt mellan
hushållens konsumtionsutgifter och intäkter från
mervärdesskatten särskilt stor. Hushållens
konsumtionsutgifter ökade med 4,9 procent
medan intäkterna ökade med hela 6,8 procent.
I jämförelse med budgetpropositionen för
2000 har intäkterna för 1999 reviderats upp med
4,2 miljarder kronor, vilket förklaras av en ökad
konsumtion och av att en större andel av
konsumtionen avsåg högbeskattade varor,
framför allt bilar, sällanköpsvaror och tjänster.
För prog nosåren 2000 2002 har intäkterna
reviderats upp med 7 8 miljarder kronor vilket
förklaras av högre antaganden om hushållens
konsumtionsutgifter samt av en högre andel
högbeskattade varor. Andelen högbeskattade
varor beräknas bli högre än 1999 men ökningen
förväntas inte ske i lika snabb takt.
Tobaksskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
7,4
7,4
7,4
7,4
7,4
7,5
Diff. BP2000
0,0
0,4
0,4
0,4
0,5

Intäkterna från tobaksskatten uppgick till 7,4
miljarder kronor 1999. För de följande
prognosåren antas intäkterna vara i stort sett
oförändrade. I beräkningen har hänsyn inte
tagits till eventuella ändringar i införselregler och
skattesatser.
I jämförelse med beräkningen till
budgetpropositionen för 2000 har intäkterna
räknats upp med 0,4 till 0,5 miljarder kronor per
år, främst beroende på det högre utfallet för
1999.
Alkoholskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
10,0
10,7
10,5
10,6
10,7
10,9
Diff. BP2000
0,0
0,3
0,1
0,1
0,0

Under alkoholskatt redovisas skatt på
etylalkohol, skatt på vin och andra jästa drycker,
skatt på mellanklassprodukter samt skatt på öl.
Med mellanklassprodukter avses i huvudsak
starkviner, men även drycker där alkoholhalten
inte enbart uppkommit genom jäsning, t.ex.
sherry. I beräkningen har hänsyn inte tagits till
eventuella ändringar i införselregler och
skattesatser.
För 2000 beräknas skatten på alkohol uppgå
till 10,5 miljarder kronor, vilket är 0,2 miljarder
kronor mindre än utfallet för 1999. Den
långsiktiga trenden är emellertid svagt
uppåtgående med en substitution av sprit mot
vin och öl. Orsaken till de minskade intäkterna
för 2000 är en särskilt hög vin- och
ölkonsumtion 1999. Sammanlagt beräknas
intäkterna öka med 0,2 miljarder kronor mellan
1999 2003.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen för 2000 har intäkterna
räknats upp med 0,1 miljarder kronor de första
två prognosåren.
Energiskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
50,3
50,4
52,1
52,7
53,4
54,2
Diff. BP2000
0,0
0,0
0,2
0,6
0,7

Under energiskatt redovisas inte enbart energi
skatt, utan även koldioxid- och svavelskatt. Åren
2000 till och med 2003 beräknas de sammanlagda
skatterna på energi öka med 4,1 miljarder
kronor. Den största delen av denna ökning sker
2000 då skatteintäkterna beräknas stiga med 1,7
miljarder kronor. Detta beror i huvudsak på
höjningar av energiskatten på elektrisk kraft och
dieselolja, men även indexeringen av
skattesatserna bidrar till ökningen. Därefter
beräknas den totala skatten på energi öka i
relativt jämn takt med cirka 0,8 miljarder kronor
per år. I diagram 6.5 visas de prognostiserade
energiskatteintäkterna dels enligt nuvarande
beräkning, dels för det fiktiva scenariot att
skattesatserna 2000 bibehålls under hela
prognosperioden.

Diagram 6.5 Energiskatt
Miljarder kronor

Av diagrammet framgår att den underliggande
förbrukningen av olika energislag förväntas
minska under perioden.
Fördelningen av intäkterna på de olika
inkomstslagen framgår av tabell 6.8. Det
beskattade energislag som dominerar i grupperna
övrigt är oljeprodukter. Energiskatten utgör
cirka 75 procent av de totala skatterna på energi.
De resterande skatteintäkterna kommer nästan
uteslutande från koldioxidskatten. Svavelskatten
bidrar endast med 2 promille av de totala
intäkterna.

Tabell 6.8 Skatt på energi
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Energiskatt
varav
Elektrisk kraft
Bensin
Övrigt
37,5

10,8
19,5
7,2
39,0

11,4
19,5
8,1
39,7

11,7
19,8
8,2
40,2

11,9
20,0
8,3
40,9

12,1
20,3
8,4
Koldioxidskatt
varav
Bensin
Övrigt
12,7

4,6
8,1
12,9

4,7
8,3
12,8

4,7
8,1
13,1

4,8
8,3
13,3

4,9
8,4
Svavelskatt
0,1
0,1
0,1
0,1
0,1

Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen för 2000 är intäkterna
högre för hela prog nosperioden.
Fordonsskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
6,1
6,6
6,7
6,8
6,9
7,0
Diff. BP2000
0,0
0,4
0,2
0,3
0,4

Fordonsskatt utgår på personbilar, bussar,
lastbilar, motorcyklar, traktorer, tunga
terrängvagnar, motorredskap och släpvagnar.
Skatten beräknas efter fordonets skattevikt.
I jämförelse med beräkningen till
budgetpropositionen blev 1999 års utfall 0,4
miljarder kronor högre beroende på en hög
tillväxt i fordonsparken. För prognosåren antas
denna återgå till en långsiktig trend med lägre
ökningstakt. Prog nosen justeras därmed upp
med mellan 0,2 och 0,4 miljarder kronor per år.
Skatt på import
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
3,8
3,6
3,7
3,8
4,0
4,3
Diff. BP2000
0,0
0,1
0,1
0,1
0,1

Skatt på import består av tullmedel, särskilda
jordbrukstullar, sockeravgifter samt övriga
skatter på import. Dessa intäkter är till största
delen skatter som tillhör EU. Under
prognosperioden ökar tullmedel med 0,7
miljarder kronor.
I jämförelse med budgetpropositionen för 2000
har intäkterna reviderats upp med 0,1 miljarder
kronor.
Övriga skatter på varor och tjänster
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
3,3
3,3
4,9
4,9
5,0
5,0
Diff. BP2000
0,0
0,0
0,0
0,0
0,3

Under övriga skatter redovisas försäljningsskatt
på motorfordon, skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk, särskild skatt mot försurning,
avfallsskatt, Systembolaget AB:s inlevererade
överskott, skatt på annonser och reklam, skatt på
spel samt övriga skatter på varor och tjänster.
Ökningen 2000 förklaras av avfallsskatten
som infördes den 1 januari 2000. Inkomsterna
från särskild skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk beräknas uppgå till 1,8 miljarder
kronor 2000. Detta är 0,3 miljarder kronor högre
än utfallet år 1999. Orsaken är en höjning av
skatten från 2,2 öre till 2,7 öre per kilowattimme
vilken ökar intäkterna med 0,4 miljarder kronor.
Samtidigt minskar stängningen av Barsebäck 1
intäkterna med 0,1 miljarder kronor. Den 1 juli
planeras den särskilda skatten på elektrisk kraft
från kärnkraftverk omvandlas till en effektskatt
per installerad kapacitet (se vidare kapitel 8).
Denna omläggning antas dock inte påverka
skatteintäkterna.
6.2.7 Restförda skatter m.m.
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
-0,6
0,4
-2,4
-1,9
-2,7
-3,0
Anm: Ej tidigare redovisad, varför differens mot BP2000 saknas.

Under restförda skatter m.m. redovisas dels
ändringar av skatter som gjorts efter taxeringen,
dels restförda skatter. De periodiserade skatterna
är de skatter som debiteras avseende ett viss
inkomstår. Även efter inkomståret ändras
skatterna exempelvis genom revisioner,
omräkningar och överklaganden. Om ändringen
är till den skattskyldiges nackdel redovisas detta
som en tillkommande skatt medan en ändring till
den skattskyldiges fördel redovisas som en
återbetalning. I redovisningen hänförs dessa
skatter inte till ett specifikt inkomstår.
De debiterade skatterna kommer aldrig i sin
helhet in till staten utan en viss del restförs hos
kronofogdemyndigheten. En del av detta belopp
kan kronofogdemyndigheten driva in medan
resterande belopp så småningom skrivs av. En
redovisning av de periodiserade skatterna utan
hänsyn tagen till restitutioner, tillkommande
eller restförda skatter innebär i regel en
överskattning av de totala skatterna.
6.3 Offentliga sektorns inkomster
enligt nationalräkenskaperna
Skatteinkomsterna svarar för nästan 90 procent
av den offentliga sektorns totala inkomster. De
skatter som ingår i den offentliga sektorns
inkomster enligt nationalräkenskaperna (NR)
skiljer sig från de periodiserade skatterna av flera
orsaker, vilket framgår av tabell 6.9.
Mervärdesskatt som betalas av kommuner
samt skatter som tillhör EU ingår inte som en
del av NR-skatterna. De delar av avgiften till
EU-budgeten som avser tullar samt den
momsbaserade delen av avgiften ingår inte i
inkomsterna, eftersom dessa definitionsmässigt
inte är nationella skatter utan skatter som tillhör
Europeiska gemenskapen. Från och med 2001
föreslås företag och anställda få ett
avdrag/skattereduktion för avsättningar till
kompetensutveckling. Formerna för detta stöd
utreds f.n. av utredningen för individuellt
kompetenssparande. I beräkningarna är stödet
inlagt som en kreditering på skattekontot, vilket
minskar de betalda skatterna men inte de
periodiserade. Ytterligare en skillnad är att även
en del andra avgifter enligt NR redovisas som
skatter. Bland dessa kan nämnas
insättningsgarantin, avgifter till
kärnbränslefonden och inlevererat överskott från
AB Svenska Spel. Resterande skillnad utgörs av
periodiseringseffekter, som uppkommer när
betalningen av skatten sker efter det inkomstår
som skatten avser.
Mellan 1999 och 2003 ökar skatterna med
drygt 150 miljarder kronor både enligt NR och
enligt den periodiserade redovisningen.

Tabell 6.9 Periodiserade skatter och skatter enligt NR
Miljarder kronor och procent

Utfall
Prognos

1999
2000
2001
2002
2003
Periodiserade skatter
1079
1100
1148
1189
1233
./. Kommunmoms
./. EU-skatter
./. Kompetensutveckling,
./. Bredband
27
12
28
12
28
13
1
1
29
10
1
1
30
10
1
1
+ Övriga NR-skatter
+ Periodiseringseffekter
8
-5
8
-1
7
-6
7
-1
7
2
Summa NR-skatter
1043
1066
1106
1154
1199
Skattekvot
53,5
51,8
51,0
51,0
51,0
Diff. BP2000
Periodiserade skatter
NR-skatter

22
22

14
10

21
25

24
30

Förändringarna jämfört med
budgetpropositionen är betydligt större för
skatterna enligt NR än för de periodiserade
skatterna. Detta förklaras främst av att
prognosen för mervärdesskatt i NR-termer, i
beräkningen till budgetpropositionen, blev för
låg p.g.a. en felaktig framskrivning. Dessutom
har preliminärskatterna för företagen reviderats
ned fr.o.m. 2000, trots att den periodiserade
skatten beräknas öka. Denna neddragning
minskar skatterna i NR-termer år 2000.
I tabell 6.10 redovisas offentliga sektorns
skatteinkomster fördelat på sektorer samt övriga
inkomster. Pensionsomläggningen år 2000
minskar statens inkomster men ökar
inkomsterna i pensionssystemet.

Tabell 6.10 Offentliga sektorns totala inkomster
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Staten
Pensionssystemet
Kommunerna
S:a NR-skatter
632
95
316
1043
600
129
337
1066
625
134
348
1106
659
139
356
1154
685
144
370
1199
Övriga inkomster
145
144
138
138
144
S:a NR-inkomster
1188
1210
1244
1292
1343
Diff. BP2000
Skatter
Övriga inkomster

22
11

10
11

25
7

30
9

Den statliga sektorns skatter utvecklas snabbare
än kommunsektorns och pensionssystemets
inkomster. De båda senare sektorernas
inkomster följer i stort sett löneutvecklingen.
Den snabbare utvecklingen av statens
skatteinkomster beror på en snabbare utveckling
av konsumtions- och kapitalskatterna. Övriga
inkomster är relativt stabila under perioden med
en liten nedgång 2001 och 2002.
6.4 Statsbudgetens inkomster
kassamässig redovisning
I avsnitt 6.4 redovisas statsbudgetens inkomster
som utgörs av skatter och övriga inkomster. De
senare består främst av inkomster av statlig
verksamhet, försäljning av statlig egendom samt
bidrag från EU. Inkomsterna på statsbudgeten är
i huvudsak kassamässiga.
6.4.1 Skatter
Övergången från periodiserad till
kassamässig redovisning
I avsnitt 6.2 redovisas skatterna periodiserat. Det
innebär att de är beräknade utifrån gällande
skatteregler och de inkomster den skattskyldige
har ett visst inkomstår. De periodiserade
skatterna avser hela den offentliga sektorn.
Statsbudgetens inkomster redovisas
huvudsakligen kassamässigt, vilket innebär att
det är de skatter och avgifter som under
budgetåret betalas in till staten som redovisas.
Statsbudgeten omfattar enbart statens
skatteinkomster. Skillnaden mellan intäkter, dvs.
periodiserade skatter, och inkomster, dvs.
kassamässiga skatter, förklaras i huvudsak av
förskjutningar i den månatliga uppbörden och att
vissa skatter betalas in som preliminära skatter
med slutreglering ett till två år senare.
För enskilda inkomsttitlar finns ytterligare
skillnader genom att de titlar vars skatter
redovisas över skattekontot inte redovisar
inbetalda skatter utan deklarerade/debiterade
skatter. För t.ex. juridiska personers
inkomstskatt innebär detta att underuttaget av
slutlig skatt avseende inkomståret 1998
(kvarstående skatt) redovisas som inkomst
budgetåret 1999 trots att betalningen sker 2000.
Om betalningen avviker från de deklarerade
beloppen redovisas denna skillnad mot
Betalningsdifferenser, skattekonto.
Betalningsdifferensen kan således redovisa
antingen ett positivt eller ett negativt belopp.
Juridiska personers underuttag av slutlig skatt
påverkar betalningsdifferensen negativt 1999. År
2000 när betalningen sker visar differensen ett
positivt saldo.
För de skatter som ingår i den samordnade
uppbörden och som omförs från titlarna fysiska
och juridiska personers inkomstskatt kan
skillnaden bli än större. Den fastighets- och
förmögenhetsskatt som redovisas i statsbudgeten
avser den periodiserade skatten två år tillbaka i
tiden. Detta innebär att den höjning av
fastighetsskatten som sker 2001 redovisas mot
egen inkomsttitel i statsbudgeten först 2003.
Redovisningsordningen innebär att vissa titlar
redovisar ett mellanting av intäkt och inkomst
medan andra endast redovisar inkomster.
Statsbudgetens totala skatter blir däremot alltid
kassamässigt redovisade eftersom även
betalningsdifferenser ingår.
Utöver uppbördsförskjutningar förklaras
skillnaden mellan statens periodiserade skatter
och statsbudgetens skatter av förskjutningar i
utbetalningar till kommunsektorn och
pensionssystemet. Statens utbetalningar av
kommunalskatt avseende inkomståret 2000
baseras på de uppräkningsfaktorer som
regeringen fastställer i september året före
budgetåret. Om det kommunala
skatteunderlaget utvecklas snabbare än
prognosen innebär detta att de högre
kommunalskatterna tillfaller staten 2000 medan
kommunerna får del av denna ökning som en
slutreglering två år senare. I regel är den
kommunala slutregleringen positiv. Även
gentemot pensionssystemet förekommer
slutregleringar. Redovisningen av enskilda
inkomsttitlar framgår av tabell 6.13.
1000 Skatter m.m.
De skatter som i statsbudgeten redovisas under
inkomsttypen Skatter m.m. skiljer sig från de
periodiserade skatterna för staten av flera
orsaker, vilket framgår av tabell 6.11. Den
kommunala utjämningsavgiften, som enbart är
en inomkommunal avgift, bruttoredovisas i
statsbudgeten, vilket innebär att inkomsterna
redovisas på statsbudgetens inkomstsida medan
utgifterna redovisas på statsbudgetens utgiftsida.
De planerade stöden för kompetensutveckling
och bredband minskar inkomsterna. Resterande
skillnader förklaras av betalningsförskjutningar.
Under prognosperioden beräknas statsbudgetens
skatteinkomster öka med 46 miljarder kronor.
År 2000 minskar inkomsterna med 25 miljarder
kronor vilket förklaras av pensionsomläggningen
och den påbörjade skattereformen. Nedgången
beror även på en relativt stor slutreglering av
kommunalskatter. Även 2001 påverkas
inkomsterna av en mycket stor slutreglering av
kommunalskatter om 9,6 miljarder kronor.

Tabell 6.11 Statsbudgetens skatter
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Periodiserade skatter
./. Kommunsektorn
./. Pensionssystemet
1079
323
111
1100
331
146
1148
344
152
1189
356
157
1233
370
163
= Periodiserade skatter,
staten
645
623
653
677
700
+ Utjämningsavgift
./. Kompetensutveckling,
./. Bredband
+ Betalningsförskjutn.
21

6
19

5
18
1
1
-17
18
1
1
-7
18
1
1
1
Statsbudgetens skatter
672
647
653
687
718
Diff. BP2000
20
30
30
31

År 2002 ökar skatteinkomsterna med 34
miljarder kronor, vilket utöver den
underliggande inkomstutvecklingen, förklaras av
att den högre fastighetsskatten 2001 till stor del
betalas som kompletteringsbetalning året efter
inkomståret samt att det fasta beloppet om 200
kronor åter blir en statlig inkomstskatt.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen har skatteinkomsterna ökat
med mellan 20 och 31 miljarder kronor. De
högre inkomsterna beror dels på en högre
lönesumma men även den högre prognosen för
realisationsvinster förklarar en stor del av
ökningen.
I tabell 6.12 finns betalningsförskjutningar
uppdelade på privat sektor, kommunsektor och
pensionssystemet.

Tabell 6.12 Betalningsförskjutningar fördelade på sektorer
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Betalningsförskjutning
varav
Privat sektor
Kommunsektor
Pensionssystemet
6

-9
13
1
5

3
1
1
-17

-9
-9
1
-7

-4
-3
1
1

0
0
1

Av tabellen framgår att
betalningsförskjutningarna påverkar
statsbudgetens skatteinkomster positivt åren
1999 och 2000 medan det motsatta förhållandet
gäller för åren 2001 2002. År 2003 är
betalningsdifferensen åter positiv.

Tabell 6.13 Statsbudgetens inkomster 1999 2003
Miljarder kronor
Budgetår
Utfall
Prognos

1999
2000
2001
2002
2003
1000
Skatter m.m.
672,4
646,7
652,8
686,6
717,9
1100
Skatt på inkomst
136,1
108,8
97,2
115,5
120,5
varav
1111 Fysiska personers inkomstskatt
61,7
35,4
24,1
34,4
37,3

1121 Juridiska personers inkomstskatt
68,7
68,4
68,5
76,6
78,9

Övriga inkomstskatter
5,7
4,9
4,6
4,5
4,4
1200
Socialavgifter och allmän pensionsavgift
232,8
221,7
231,0
237,7
246,8
varav
Inkomster
342,4
364,1
381,2
394,0
408,8

Utgifter
109,6
142,4
150,3
156,3
162,0
1300
Skatt på egendom
39,2
37,2
36,4
36,4
44,5
varav
1310 Skatt på fast egendom
27,1
24,8
23,3
23,1
30,4

1320 Förmögenhetsskatt
5,5
6,0
6,6
6,7
7,4

1341 Stämpelskatt
4,5
4,3
4,4
4,4
4,5

1330 Arvs- och gåvoskatt
2,1
2,1
2,1
2,2
2,2
1400
Skatt på varor och tjänster
252,3
266,2
276,6
285,7
295,0
varav
1411 Mervärdesskatt
170,6
181,9
190,6
198,4
206,3

1424 Tobaksskatt
7,4
7,5
7,4
7,4
7,5

1425 Alkoholskatt
10,6
10,5
10,6
10,7
10,8

1428 Energiskatt
50,5
51,8
52,6
53,3
54,1

1452 Annons- och reklamskatt
1,0
1,1
1,1
1,2
1,2

1460 Skatt på vägtrafik
6,4
6,7
6,7
6,8
6,9

1470 Skatt på import
3,5
3,7
3,8
4,0
4,3

Övriga skatter på varor och tjänster
2,6
3,5
4,1
4,2
4,2
1500
Utjämningsavgift
20,5
18,6
18,6
18,6
18,6
1600
Betalningsdifferenser
-8,5
-5,8
-7,0
-7,2
-7,5
2000
Inkomster av statens verksamhet
33,5
45,8
30,9
29,1
27,9
varav
2411 Inkomster av statens aktier
8,0
16,9
6,3
5,3
5,0
3000
Inkomster av försåld egendom
1,0
95,0
15,0
15,0
15,0
varav
3312 Övriga inkomster av försåld egendom
1,0
95,0
15,0
15,0
15,0
4000
Återbetalning av lån
3,1
2,5
2,5
2,5
2,4
5000
Kalkylmässiga inkomster
5,2
9,0
9,5
9,7
9,9
6000
Bidrag m.m. från EU
9,3
10,6
9,9
11,2
10,9
Statsbudgetens totala inkomster
724,5
809,6
720,6
754,2
784,0

6.4.2 Övriga inkomster
Statsbudgetens övriga inkomster beräknas
minska med cirka 100 miljarder kronor mellan
2000 och 2003. Bortsett från extraordinära
inkomstförstärkningar under 2000, såsom
försäljningsinkomster och aktieutdelningar,
minskar inkomsterna med cirka 5,7 miljarder
kronor under perioden 2000 2003.
2000 Inkomster av statens verksamhet
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
33,5
45,8
30,9
29,1
27,9
Diff. BP2000
-0,8
-3,0
-3,7
-5,3

De största inkomsterna återfinns under följande
inkomsttitlar: Riksbankens inlevererade överskott,
Inlevererat överskott från AB Svenska Spel,
Inkomster från statens aktier samt
Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor.
Mellan budgetåren 2000 och 2003 beräknas
inkomsterna minska med cirka 18 miljarder
kronor. Den enskilt viktigaste förklaringen till
minskningen är tillfälligt höga inkomster av
statens aktier 2000. Det förklaras i sin tur av den
beräknade inleveransen om 11 miljarder kronor
från förvaltningsaktiebolaget Stattums
försäljning av aktieinnehavet i Pharmacia &
Upjohn. Under perioden beräknas inlevererat
överskott från Riksbanken minska från 9,8
miljarder kronor 2000 till 5,6 miljarder kronor
2003. Riksbankens inlevererade överskott
beräknas utifrån Riksbankens genomsnittliga
nettoresultat under de föregående fem åren.
Nettoresultatet under perioden 1998 2002
beräknas nu i genomsnitt bli lägre i jämförelse
med det genomsnittliga nettoresultatet under
perioden 1995 1999. En revidering har nyligen
gjorts av den metod som används för att beräkna
Riksbankens nettoresultat i syfte att förbättra
prognosen. På inkomsttiteln Övriga inkomster av
statens verksamhet redovisar ett hundratal
myndigheter inkomster av extraordinär karaktär.
Dessa inkomster beräknas minska med drygt 1,5
miljarder kronor mellan åren 2000 och 2003.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen för 2000 förväntas
Riksbankens inlevererade överskott bli lägre åren
2000 2003. De lägre inkomsterna 2000 förklaras
också av att inkomster från statens aktier
beräknas bli lägre, vilket bl.a. följer av beräknade
försäljningar av statligt aktieinnehav. Från och
med 2001 föreslås dessutom att avgifter för bl.a.
körkort, motorfordon och finansieringsbidrag
för arbetspraktik, som Vägverket respektive
Arbetsmarknadsverket redovisar mot
inkomsttitel, skall budgeteras netto.
Inkomsterna beräknas därmed bli 0,7 miljarder
kronor lägre samtliga år under perioden 2001
2003. Övriga inkomster av statens verksamhet
beräknas bli 0,9 miljarder kronor lägre såväl 2001
som 2002 i jämförelse med budgetpropositionen
för 2000.

3000 Inkomster av försåld egendom
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
1,0
95,0
15,0
15,0
15,0
Diff. BP2000
0,2
0,0
0,0
0,0

Försäljningar av statligt aktieinnehav beräknas
under perioden 2000 2003 uppgå till 140
miljarder kronor. Större delen av försäljningarna
beräknas ske under 2000. Prognosen är
emellertid behäftad med stor osäkerhet.
I förhållande till bedömningen till
budgetpropositionen för 2000 beräknas
försäljningsinkomsterna bli oförändrade.
4000 Återbetalning av lån
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
3,1
2,5
2,5
2,5
2,4
Diff. BP2000
-0,1
-0,1
-0,1
-0,1

Under denna inkomsttyp redovisas bl.a.
återbetalningar av studiemedel men även
återbetalningar av övriga lån såsom
lokaliseringslån och lån avseende
såddfinansiering. Under perioden 2000 2003
beräknas inkomster från återbetalning av lån bli i
stort sett oförändrade mellan åren.
Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen för 2000 förväntas
återbetalningar av studielån tecknade före 1989
bli lägre.
5000 Kalkylmässiga inkomster
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
5,2
8,9
9,5
9,7
9,9
Diff. BP2000
-0,1
-0,1
0,5
0,8

De kalkylmässiga inkomsterna består av
avskrivningar, amorteringar och statliga
pensionsavgifter. Av de totala inkomsterna
under inkomsttypen utgör inkomster på
inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter en
betydande del. Mellan åren 2000 och 2003
beräknas dessa inkomster öka med 1 miljard
kronor till följd av högre lönesumma.
I jämförelse med bedömningen i
budgetpropositionen för 2000 ökar inkomsterna
med 0,5 miljarder kronor 2001 och med 0,8
miljarder kronor 2002, vilket framför allt
förklaras av antagandet om högre utbetald
lönesumma.
6000 Bidrag m.m. från EU
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1999
2000
2001
2002
2003
Aktuell
beräkning
9,3
10,6
9,9
11,2
10,9
Diff. BP2000
-1,4
0,9
0,2
1,1

Mellan åren 2000 och 2003 beräknas
inkomsterna öka med 0,3 miljarder kronor.
Inkomsterna varierar dock under mellanliggande
år. Det är framför allt Bidrag från EG:s
regionalfond och Bidrag från EG:s socialfond som
varierar under perioden. Det är mycket svårt att
beräkna de kommande årens inkomster. För
regional- och socialfonden ligger osäkerheten
framför allt i att prognostisera kommande års
utbetalningar, vilka i sin tur ligger till grund för
de utbetalande myndigheternas rekvisitioner från
Europeiska kommissionen.
I förhållande till budgetpropositionen för
2000 balanseras i viss mån de lägre inkomsterna
från EG:s socialfond av högre inkomster från
EG:s regionalfond. Totalt är inkomsterna ca 1
miljarder kronor högre såväl 2000 som 2002,
jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen för 2000.
6.5 Kommunernas skatter
Kommunernas skatteinkomster är framför allt
beroende av lönesummans utveckling, dvs.
sysselsättning och timlön. Även utvecklingen av
skattepliktiga transfereringar är viktig. Av
skatteunderlaget 2000 utgörs 70 procent av
löner, 20 procent av pensioner och 7,5 procent av
transfereringar exklusive pensioner medan
inkomst av näringsverksamhet utgör 2,5 procent.
Nivån på skatterna är även beroende av den
kommunala utdebiteringen. Från och med 2000
är Svenska kyrkan skild från staten.
Medelutdebiteringen år 2000 är 20,57 procent för
kommunerna, 9,82 procent för landstingen, dvs.
totalt 30,38 procent. Jämfört med 1999 är det en
ökning med 0,09 procentenheter.
Kommunalskatterna kan redovisas enligt tre
olika redovisningsprinciper periodiserat
avseende inkomståret, enligt
nationalräkenskaperna (NR) och kassamässigt
avseende budgetåret (utbetalt).

Diagram 6.6 Kommunernas och landstingens skatter
Miljarder kronor

Den kassamässiga skatten utgörs dels av ett
förskott avseende inkomståret, dels av en
slutavräkning som avser inkomståret två år
tidigare. Slutregleringar påverkar de kassamässiga
skatterna till och med 2002, då slutregleringen
avseende inkomståret 2000 betalas ut. Även NR-
skatterna påverkas av slutregleringarna, men
endast med ett års eftersläpning, vilket innebär
att NR-skatterna överensstämmer med den
periodiserade skatten från och med 2002. I
diagram 6.6 redovisas kommunernas och
landstingens skatter enligt alla tre
redovisningsprinciperna för åren 1996 2003.
Mellan år 1999 och 2003 beräknas de
periodiserade skatterna öka med 60 miljarder
kronor, vilket är betydligt mindre än ökningen
av NR-skatterna och de utbetalda skatterna, vilka
ökar med 65 respektive 71 miljarder kronor. Att
ökningen är betydligt större i de senare fallen
beror på slutregleringar av kommunalskatt
avseende tidigare år. Den periodiserade skatten
påverkas 2000 av den begränsade avdragsrätten
för den allmänna pensionsavgiften. Denna
ändring ökar kommunskatterna med 5 miljarder
kronor. De ökade intäkterna medför dock ingen
inkomstförstärkning för kommuner och
landsting, eftersom en motsvarande neddragning
görs av de generella statsbidragen.
6.6 Uppföljning av statsbudgetens
inkomster 1999
Statsbudgetens totala inkomster för budgetåret
1999 uppgick till 724,5 miljarder kronor, vilket är
28,1 miljarder kronor högre än vad som
beräknades i statsbudgeten.
1000 Skatter m.m.
Utfallet blev 672,4 miljarder kronor, vilket är
41,9 miljarder kronor mer än i beräkningen till
statsbudgeten. De största avvikelserna avsåg
fysiska personers inkomstskatt med 22 miljarder
kronor, socialavgifter med 6 miljarder kronor,
mervärdesskatt med 8 miljarder kronor, juridiska
personers inkomstskatt med -4 miljarder kronor
samt betalningsdifferenser med 9 miljarder
kronor.

Fysiska personers inkomstskatt
Fysiska personers inkomstskatt blev 21,7
miljarder kronor högre än i statsbudgeten.
Avvikelsen beror dels på högre utfall av utbetalda
löner såväl 1998 som 1999, dels på högre kapital-
inkomster av realisationsvinster.
Utfallet för den slutliga skatten avseende
inkomståret 1998 blev 11 miljarder kronor högre
än i beräkningen till statsbudgeten. Cirka 6
miljarder kronor avsåg realisationsvinster medan
återstoden avsåg en högre lönesumma. Det
högre utfallet medförde högre
kompletteringsbetalningar under 1999.
Ett för lågt antagande om lönesummans
utvecklingstakt för 1999 medförde dessutom att
preliminärskatterna underskattades med cirka 9
miljarder kronor.

Juridiska personers inkomstskatt
Utfallet blev 4,1 miljarder kronor lägre än i
statsbudgeten. Preliminärskatten blev 9,4
miljarder kronor lägre än beräknat. Under 1999
jämkade företagen ned preliminärskatten i en
betydligt större utsträckning än tidigare år. Detta
motverkas dock delvis av att underuttaget av
slutlig skatt (dvs. slutlig skatt minus
preliminärskatt) avseende inkomståret 1998 blev
4,1 miljarder kronor högre än prognostiserat.
Även nettot av tillkommande skatt och
restitutioner blev drygt 1 miljard kronor högre
än beräknat.

Socialavgifter
Utfallet för socialavgifterna blev 5,6 miljarder
kronor högre än i statsbudgeten. Den faktiska
utvecklingen av lönesumman blev högre än
beräknat vilket medförde att inkomsterna
underskattades med 6,8 miljarder kronor. Även
nedsättningarna blev högre än beräknat vilket
minskade inkomsterna med 1,2 miljarder kronor.

Mervärdesskatt
Utfallet för mervärdesskatten blev 8 miljarder
kronor högre än i statsbudgeten. Det högre
utfallet förklaras av att den privata konsumtionen
blev högre än vad som antogs i beräkningen till
statsbudgeten och av att konsumtionen av bilar,
sällanköpsvaror och tjänster blev betydligt högre
än väntat. Även intäkterna från
insatsförbrukning och investeringar i
kommunsektorn blev högre än beräknat.

Betalningsdifferenser, skattekonto
Betalningsdifferensen uppgick till -8,5 miljarder
kronor, vilket är 9 miljarder kronor högre än i
statsbudgeten. Ökningen beror antagligen både
på större realisationsvinster och införandet av
skattekontot. Kompletteringsbetalningarna i
december blev 4 miljarder kronor högre än
beräknat. Tidigare år har inbetalningar under
december månad varit tämligen små men har
sedan 1998 ökat i omfattning. Cirka 3 miljarder
kronor beror på att det i prognosen antogs att
företagen varken skulle ha under- eller överskott
medan utfallen visar att företagen har månatliga
överskott om cirka 3 miljarder kronor.
Resterande del förklaras av att inbetalningar av
underuttaget av slutlig skatt (f.d. kvarstående
skatt) betalas in tidigare i skattekontosystemet,
sannolikt till följd av den nya ränteberäkningen.
2000 Inkomster av statens verksamhet
För 1999 uppgick inkomsterna preliminärt till
33,5 miljarder kronor, vilket är 1,4 miljarder
kronor högre jämfört med vad som beräknades
till statsbudgeten. Förklaringen är framför allt en
underskattning i statsbudgeten av inkomsttiteln
Inkomster av statens aktier med 1,4 miljarder
kronor, Skattetillägg med 0,6 miljarder kronor
och Utförsäljning av beredskapslager med 0,9
miljarder kronor. Inlevererat överskott från AB
Svenska Spel är preliminärt 1,6 miljarder kronor
lägre än det budgeterade beloppet, vilket främst
förklaras av att redovisningen mot inkomsttiteln
är ändrad.
3000 Inkomster av försåld egendom
Utfallet uppgick preliminärt till 1 miljard kronor,
vilket är 14 miljarder kronor lägre jämfört
statsbudgeten. Avvikelsen avser Övriga
inkomster av försåld egendom.
6000 Bidrag m.m. från EU
Det preliminära utfallet uppgick till 9,3 miljarder
kronor, vilket är 0,9 miljarder kronor lägre
jämfört med beräkningen till statsbudgeten.
Avvikelsen förklaras främst av att Bidrag från
EG:s socialfond senarelades.
6.7 Skattekvoten
Skattekvoten visar förhållandet mellan det totala
skatteuttaget och BNP. Det finns flera olika
definitioner av skattekvoten och i regel är de
internationellt bestämda. Den vanligaste
definitionen av skattekvoten är den som baseras
på skatter redovisade enligt NR. Den skattekvot
som beräknas utifrån NR:s definition är dock
inte strikt periodiserad, eftersom skillnaden
mellan slutlig skatt och preliminär skatt räknas
till påföljande år. Skattekvoten är således
beroende av när i tiden den skattskyldige väljer
att betala sin skatt, vilket inte är fallet med den
skattekvot som beräknas utifrån en fullständig
periodisering av skatterna. En skatteändring för
ett visst år påverkar den periodiserade
skattekvoten för samma år medan detta inte
behöver vara fallet vid beräkningen av NR:s
skattekvot.
Internationella jämförelser av skattekvoter är
svåra att göra, eftersom olika länders
skattelagstiftningar behandlar inkomster och
avdrag på skilda sätt. Ett land som t.ex. ger sitt
stöd till barnfamiljer via en transferering får en
högre skattekvot, särskilt om transfereringen är
skattepliktig, jämfört med det land som i stället
ger sitt stöd som en skattereduktion.
Transfereringar till hushåll behandlas
skattemässigt mycket olika bland OECD-
länderna. I vissa länder är huvuddelen av
transfereringarna skattepliktiga medan det
motsatta förhållandet gäller i andra länder. Ett
alternativ vid internationella jämförelser är därför
att exkludera skatter på offentliga transfereringar
vid beräkning av skattekvoten. Som framgår av
tabell 6.14 tillhör Sverige den grupp av länder
inom OECD som har en hög andel
skattepliktiga transfereringar. Om skatten på
offentliga transfereringar exkluderas kommer
den uppmätta skattekvoten för Sveriges del att
minska med i storleksordningen 5 6
procentenheter.

Tabell 6.14 Skattepliktiga transfereringars inverkan på
skattekvoten
Procent av BNP
0-0,5
0,5-3
5,0-6,0
Australien
Belgien
Danmark
Irland
Italien
Nederländerna
Storbritannien
Norge
Sverige
Förenta Staterna
Tyskland

Källa: OECD.

I tabell 6.15 redovisas skattekvoten för perioden
1997 2002 dels enligt NR:s definition, dels
beräknad utifrån de periodiserade skatterna.

Tabell 6.15 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR)
och periodiserad skattekvot
Procent

1998
1999
2000
2001
2002
2003
Skattekvot enl. NR
53,4
53,5
51,8
51,0
51,0
51,0
Periodiserad
skattekvot
53,1
53,7
51,9
51,3
51,1
51,0
Periodiserad
skattekvot exkl.
skatt på trans-
fereringar m.m.
48,4
49,0
47,6
47,1
46,9
46,8

Dessutom redovisas den periodiserade
skattekvoten exklusive skatt på offentliga
transfereringar och för 1998 1999 den frivilliga
delen av kyrkoskatten. Vid beräkningen av
skattekvoten skall även vissa avgifter, som inte
ingår i redovisningen av de periodiserade
skatterna, läggas till. Till dessa hör bland annat
bankgarantiavgifter och avgifter till
kärnbränslefonden. I samtliga nedan redovisade
skattekvoter ingår de ovan nämnda avgifterna.

7
Utgiftsramar åren
2001 2003

7 Utgiftsramar åren 2001 2003

7.1 Utgifternas fördelning på
utgiftsområden

Regeringens förslag: Den preliminära för-
delningen av utgifterna på utgiftsområden för
åren 2001 2003 enligt tabell 7.1 godkänns som
riktlinje för regeringens budgetarbete.

Regeringen presenterade i budgetpropositionen
för 2000 en preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för åren 2001 2002.
Riksdagen godkände förslaget (prop.
1999/2000:1, bet. 1999/2000:FiU1, rskr.
1999/2000:28).
I detta kapitel presenterar regeringen en
reviderad preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2001 2002 och en
preliminär fördelning för 2003. Regeringens
förslag till utgiftsramar för åren 2001 2003 samt
skillnader i förhållande till de preliminära
ramarna i budgetpropositionen för 2000 för åren
2001 2002 redovisas i tabell 7.1. Beräkningarna
av fördelningen på utgiftsområden för åren
2001 2003 är baserade på nu kända förut-
sättningar vad avser den ekonomiska ut-
vecklingen och gällande regelsystem och skall
betraktas som preliminära. Inför budgetpropo-
sitionen för 2001 kan utgiftsramarna komma att
justeras, t.ex. beroende på att pris- och
lönekänsliga anslag kan komma att ändras till
följd av nya antaganden om den ekonomiska
utvecklingen.
Regeringens förslag till utgiftstak för staten
för 2003 och förslag om tekniska justeringar av
utgiftstaken för åren 2001 2002 redovisas i
avsnitt 4.1.1.
Utgångspunkten för förslaget till preliminära
utgiftsramar är att de föreslagna utgiftstaken för
åren 2001 2002 skall hållas och att en tillfreds-
ställande nivå på budgeteringsmarginalen skall
uppnås för 2003.

Tabell 7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden 2001 2003
Miljoner kronor

Differens mot budget-
propositionen för 2000

2001
2002
2003
2001
2002
UO 1
Rikets styrelse
5 313
5 132
5 017
562
354
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 610
1 600
1 622
-14
-77
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
6 173
6 300
6 442
152
187
UO 4
Rättsväsendet
24 032
25 102
25 737
1 013
1 720
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 889
2 863
2 907
-138
-202
UO 6
Totalförsvar
46 529
45 506
44 530
469
377
UO 7
Internationellt bistånd
15 029
15 597
18 181
671
1 272
UO 8
Invandrare och flyktingar
4 875
4 649
4 861
-42
178
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
27 011
28 313
29 737
1 111
2 104
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
100 075
102 610
104 612
7 621
10 364
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
34 164
33 746
33 386
1 473
1 549
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
48 172
49 639
50 400
256
1 397
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
27 447
27 418
27 424
-1 019
-855
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
45 555
45 948
46 540
-696
-694
UO 15
Studiestöd
21 860
24 591
24 530
-2 673
-243
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
34 745
39 683
40 734
-1 884
727
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 711
7 909
8 109
38
50
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
11 984
11 277
10 882
-298
-441
UO 19
Regional utjämning och utveckling
4 067
3 204
3 304
230
110
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
2 016
2 222
2 408
186
202
UO 21
Energi
2 262
2 085
1 302
342
347
UO 22
Kommunikationer
24 651
25 087
26 078
-517
-446
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
13 664
13 854
13 937
-304
-266
UO 24
Näringsliv
3 197
2 977
2 895
178
43
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
101 850
101 827
104 185
-22
35
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
69 270
65 670
58 570
-7 840
3 460
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
24 093
24 795
24 742
272
1 118

Minskning av anslagsbehållningar
4 000
5 500
4 000
-3 500
500

Summa utgiftsområden
714 242
725 106
727 071
-4 372
22 867

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
644 972
659 436
668 501
3 468
19 407

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
144 686
151 337
158 364
-119
-53

Takbegränsade utgifter
789 658
810 773
826 865
3 349
19 354

Budgeteringsmarginal
2 342
6 227
20 135
-1 349
-16 354

Utgiftstak för staten
792 000
817 000
847 000
2 000
3 000

7.2 De takbegränsade utgifternas
förändring jämfört med budget-
propositionen för 2000
Det är flera faktorer som leder till reviderade
utgiftsramar för åren 2001 och 2002 jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 2000.
Utgiftsramarna har ändrats till följd av föreslagna
satsningar och utgiftsminskningar, reviderad
prognos för de makroekonomiska förut-
sättningarna, reviderad pris- och löneomräkning,
förändrade volymer inom regelstyrda bidrags-
system, förändrade prognosmetoder och
förändrade prognoser av myndigheternas
förbrukning av anslagsbehållningar och
utnyttjande av anslagskredit. I tabell 7.2 har
förändringen av de takbegränsade utgifterna för
åren 2001 2002 jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 2000 delats upp på
dessa faktorer. Av tabellen framgår det att
ökningen av de takbegränsade utgifterna åren
2001 2002 främst beror på förändrade volymer i
regelstyrda bidragssystem.

Nya satsningar och utgiftsminskningar
Av redovisningen i avsnitt 4.3 framgår att de
förslag till satsningar och utgiftsminskningar
som nu lämnas eller aviseras för åren 2001 2002
sammantaget beräknas öka utgiftsområdes-
ramarna med 2,4 miljarder kronor 2001 och
7,5 miljarder kronor 2002, i förhållande till
beräkningen i budgetpropositionen för 2000.
Större utgiftsökningar åren 2001 2002 föreslås
inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet, där
satsningarna uppgår till ca 0,8 miljarder kronor
2001 och ca 1,3 miljarder kronor 2002.
Satsningar på bl.a. de sämst ställda pensionärerna
görs inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom på totalt ca 1,1 miljarder kronor
per år. Införandet av pensionsrätt för
totalförsvarsplikt och studier leder till högre
utgifter med sammanlagt 1 miljard kronor 2001
och 1,8 miljarder kronor 2002 inom
utgiftsområdena 6 Totalförsvar och 15
Studiestöd. Införandet av en extra s.k. pappa-
och mammamånad i föräldraförsäkringen
beräknas öka utgifterna inom utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn med 1
miljard kronor per år från 2002. Inom utgifts-
område 16 Utbildning och universitetsforskning
tillförs ytterligare ca 1 miljard kronor 2002 för
finansiering av maxtaxa och vissa andra åtgärder
inom förskola och barnomsorg.
Större utgiftsminskningar föreslås genomföras
på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv där anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskas med ca 0,8 respektive 0,7
miljarder kronor 2001 och 2002, vilket
kompenseras av ett utökat stöd till
långtidsarbetslösa på budgetens inkomstsida.
Införandet av maxtaxa i förskolan väntas ske
först 2002, vilket leder till 1,6 miljarder kronor
lägre utgifter 2001.

Tabell 7.2 Förändring av takbegränsade utgifter mellan budgetpropositionen för
2000 och 2000 års ekonomiska
vårproposition till följd av utgiftsreformer m.m.
Miljarder kronor

2001
2002
Takbegränsade utgifter i budgetpropositionen för 2000
786,3
791,4
Utgiftsreformer och utgiftsminskningar
2,4
7,5
Ändrade makroekonomiska förutsättningar
-0,6
-0,4
Reviderad pris - och löneomräkning
-0,3
0,2
Volymförändringar
5,7
11,1
Prognosfel m.m.
-0,3
0,4
Förändrad prognos för minskning av anslagsbehållningar
-3,5
0,5
Total utgiftsförändring
3,3
19,4
Takbegränsade utgifter i 2000 års ekonomiska vårproposition
789,7
810,8

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte

Makroekonomiska förutsättningar
Utgifternas fördelning på utgiftsområden på-
verkas av en ändrad bedömning av den allmänna
ekonomiska utvecklingen. Anslag som är
beroende av makroekonomiska antaganden har
för åren 2001 2002 justerats med hänsyn till nya
antaganden om den ekonomiska utvecklingen
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000. Denna justering berör huvudsakligen
ett fyrtiotal olika anslag för transfererings-
ändamål.
Den öppna arbetslösheten beräknas bli något
lägre åren 2001 och 2002 jämfört med be-
räkningen i budgetpropositionen för 2000. Vid
en oförändrad medelersättning per arbetslös
innebär detta att utgifterna för arbetslöshets-
försäkringen minskar med ca 2 miljarder kronor
per år. Högre inkomster för hushållen leder till
lägre kostnader för bostadsbidragen. Andra
makroekonomiska förändringar medför
emellertid att de takbegränsade utgifterna blir
högre. Den genomsnittliga timlönen beräknas bli
högre båda åren vilket innebär ökade utgifter för
inkomstrelaterade transfereringar. Upp-
revideringen av tillväxten och den därmed högre
bruttonationalinkomsten innebär att utgifts-
ramarna för utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd och utgiftsområde 27 Avgiften till den
Europeiska gemenskapen blir högre. Högre ränta
leder till högre utgifter för räntebidragen och
ökar statens upplåningskostnader för
finansiering av studiemedel. Sammantaget
beräknas de förändrade makroekonomiska
förutsättningarna medföra att de takbegränsade
utgifterna minskar med 0,6 miljarder kronor
2001 och 0,4 miljarder kronor 2002 jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 2000.

Pris- och löneomräkning av anslagen till
myndigheternas förvaltningskostnader
I den inledande fasen av budgetprocessen
hanteras anslag för förvaltningsändamål i fasta
priser. Dessa anslag räknas om till löpande priser
genom att pris- och löneindex knyts till anslagen.
I budgetpropositionen för 2000 gjordes en
preliminär pris- och löneomräkning av anslagen
för förvaltningsändamål för åren 2001 2002.
Slutlig pris- och löneomräkning för 2001 har
därefter genomförts. Den baserar sig på
konstaterad pris- och löneutveckling mellan 1998
och 1999 inom den konkurrensutsatta sektorn.
För åren 1995 2000 har den allmänna löne-
avgiften exkluderats vid beräkningen av det
arbetskostnadsindex som används i löne-
omräkningen. Från och med den slutliga pris-
och löneomräkningen för 2001 inkluderas
emellertid den allmänna löneavgiften i det
arbetskostnadsindex som används.
För åren 2002 och 2003 görs en preliminär
pris- och löneomräkning av anslagen för
förvaltningsändamål, vilken bl.a. baserar sig på
prognostiserad löneutveckling mellan 1999 och
2001 i den konkurrensutsatta sektorn. Till följd
av förändrade antaganden om den förväntade
pris- och löneutvecklingen revideras den
preliminära pris- och löneomräkning för 2002
som gjordes i budgetpropositionen för 2000.
Till följd av den slutliga pris- och löne-
omräkningen för 2001 och ny preliminär be-
räkning för 2002 minskar utgiftsramarna med
0,3 miljarder kronor 2001 medan anslagen ökar
med 0,2 miljarder kronor 2002 jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 2000.
Förändringen berör främst utgiftsområde 4
Rättsväsendet, vars utgiftsramar ökar med 0,3
respektive 0,4 miljarder kronor per år och
utgiftsområde 22 Kommunikationer, vars ramar
minskar med 0,4 miljarder kronor per år på
grund av reviderad pris- och löneomräkning.
Vid beräkningen av det löneindex som
används för att räkna om förvaltningsanslagen
till löpande priser görs ett avdrag för
produktivitetsutvecklingen. Produktivitetsut-
vecklingen beräknas som genomsnittet av
produktivitetsutvecklingen inom den privata
tjänstesektorn under de 10 år som föregår
aktuellt budgetår. Övergången till de nya
nationalräkenskaperna innebar att ett problem
uppstod med att välja brytår för övergången
mellan de gamla och nya nationalräkenskapernas
beräkning av produktivitetsutvecklingen. För
åren 1993 1998 finns beräkningar enligt både de
gamla och de nya nationalräkenskaperna och
valet av brytår har visat sig ha relativt stor
betydelse. I den pris- och löneomräkning som nu
har genomförts har brytåret 1993 valts, vilket
medför att produktivitetsavdraget blir ca 0,4
procentenheter lägre jämfört med om ett år mot
slutet av perioden hade valts.

Volymer
Den viktigaste orsaken till ökningarna av ut-
gifterna i förhållande till beräkningen i budget-
propositionen för 2000 är nya prognoser för
volymer inom regelstyrda system, främst inom
Socialdepartementets områden. Dessa faktorer
medför att utgiftsområdesramarna sammantaget
ökar med 5,7 respektive 11,1 miljarder kronor
åren 2001 och 2002 jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen. De största volym-
ökningarna prognostiseras inom följande
områden:
- Utgifterna för assistansersättningen be-
räknas bli högre till följd av ett ökat antal
personer med assistansersättning och ett
ökat antal assistanstimmar per person.
Upprevideringen uppgår till ca 1 miljard
kronor 2001 och knappt 2 miljarder kronor
2002.
- Utgifterna för förtidspensionerna beräknas
bli ca 1 miljard kronor högre 2001 och ca
2 miljarder kronor högre 2002, bl.a. till följd
av att fler personer förtidspensioneras än
vad som tidigare antagits.
- Sjukfrånvaron har ökat under 1998 och
1999 och väntas öka ytterligare under år
2000. Utgiftseffekten av denna volym-
ökning samt effekten av att genom-
snittsersättningen för de sjukskrivna ökar
mer än vad som tidigare förväntats,
beräknas uppgå till 6 respektive 8 miljarder
kronor åren 2001 2002.

Prognosfel m.m.
Revideringar av ramarna har också orsakats av
bl.a. nya prognosmetoder, justeringar till följd av
nytillkommande information och regeländringar
utom regeringens omedelbara kontroll (EU).
Dessa revideringar leder till 0,3 miljarder kronor
lägre utgifter 2001 och 0,4 miljarder kronor
högre utgifter 2002.

Minskning av anslagsbehållningar
Statliga myndigheter har viss möjlighet att
fördela sina utgifter över tiden. Medel på ram-
och reservationsanslag som inte utnyttjas fullt ut
kan sparas till efterföljande år. På motsvarande
sätt kan en myndighet använda tidigare sparade
anslagsmedel som komplement till årets anslag
för att finansiera en större utgift. Myndigheter
har också möjligheter att inom vissa gränser låna
av efterföljande års anslag om medels-
tilldelningen ett visst år är otillräcklig. För-
skjutningar av detta slag redovisas som en för alla
ramanslag och reservationsanslag gemensam
nettopost kallad minskning (eller ökning) av
anslagsbehållningar. För kommande budgetår
erhålls en prognos för de takbegränsade
utgifterna genom att en beräknad storlek på
minskningen av anslagsbehållningarna läggs till
utgiftsramarna och ålderspensionssystemets
utgifter. Myndigheternas förbrukning av anslags-
behållningar är en osäker faktor i utgifts-
beräkningen. Minskningen av anslags-
behållningarna bedömdes i budgetpropositionen
för 2000 bli ca 7,5 miljarder kronor 2001 och
5 miljarder kronor 2002.
Den aktuella utgiftsprognosen för 2000
innebär att de utgående anslagsbehållningarna
vid årsskiftet 2000/2001 beräknas uppgå till ca
14 miljarder kronor (se kap. 5). Minskningen av
anslagsbehållningarna under perioden 2001 2003
beräknas nu uppgå till sammanlagt 13,5 miljarder
kronor, varav 4 miljarder kronor 2001,
5,5 miljarder kronor 2002 och 4 miljarder kronor
2003. De områden där minskningen av anslags-
behållningar är störst är bidrag till läkemedels-
förmånen samt internationellt bistånd.
Att posten minskning av anslagsbehållningar
2001 nu väntas bli mindre än vad som be-
räknades i budgetpropositionen för 2000 beror
bl.a. på en skärpt tillämpning av den förordning
som säger att anslagssparande över 3% av före-
gående års tilldelade medel skall dras in om inte
något annat beslutats av regeringen.
7.3 Budgeteringsmarginalen och
utnyttjande av saldoutrymme
Förslaget till utgiftsramar, beräkningen av
utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten och beräkningen av posten
Minskning av anslagsbehållningar innebär att de
takbegränsade utgifterna beräknas uppgå till
789,7 miljarder kronor år 2001, 810,8 miljarder
kronor år 2002 och 826,9 miljarder kronor år
2003. Därmed beräknas de takbegränsade
utgifterna för åren 2001 och 2002 bli drygt 3
respektive 19 miljarder kronor högre jämfört
med beräkningen i budgetpropositionen för
2000. Som andel av BNP beräknas de tak-
begränsade utgifterna minska från 36,7 procent
2000 (36,8 procent om utgifterna 2000 justeras
för de tekniska korrigeringar som presenteras i
denna proposition) till 34,9 procent 2003. De
justerade takbegränsade utgifterna ökar med i
genomsnitt 0,5 procent per år i fasta priser under
perioden 2000 2003.
Budgeteringsmarginalen utgör skillnaden
mellan utgiftstaket för staten och de tak-
begränsade utgifterna. Budgeteringsmarginalen
beräknas uppgå till 2,3 miljarder kronor 2001 och
till 6,2 miljarder kronor 2002. Budgeterings-
marginalen för åren 2001 och 2002 har därmed
minskat med 1,3 respektive 16,4 miljarder
kronor i förhållande till vad som redovisades i
budgetpropositionen för 2000. Enligt 42 § lagen
(1996:1059) om statsbudgeten skall regeringen
vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till
eller föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder om
det finns risk för att ett beslutat tak för statens
utgifter kommer att överskridas. Regeringen
kommer att följa utgiftsutvecklingen under åren
2001 och 2002 mycket noga och kommer att
besluta eller föreslå åtgärder om dessa marginaler
inte visar sig vara tillräckliga.
Budgeteringsmarginalen för 2003 beräknas
uppgå till 20,1 miljarder kronor, vilket motsvarar
2,4 procent av de takbegränsade utgifterna. En
marginal av denna storlek rekommenderades i
1996 års ekonomiska vårproposition för att möta
makroekonomisk osäkerhet och den osäkerhet
som följer av tidigare fattade beslut tre år framåt i
tiden (se avsnitt 4.1.1). Under kommande år kan
ett saldoutrymme ge möjlighet till ytterligare
utgiftsreformer med ikraftträdande 2003, under
förutsättning att dessa reformer är förenliga med
en tillräcklig nivå på budgeteringsmarginalen.
Det finansiella sparandet i den offentliga
sektorn beräknas samtliga år 2001 2003 över-
stiga det målsatta sparandet om 2,0 procent av
BNP. För de tre åren beräknas saldoutrymmet
till 27, 36 respektive 59 miljarder kronor.
Beräkningarna i denna proposition bygger på att
detta saldoutrymme beräkningstekniskt förs
över till hushållssektorn. I tabell 7.3 jämförs
saldoutrymmet med den budgeteringsmarginal
som finns för respektive år.

Tabell 7.3 Saldoutrymme och budgeteringsmarginal 2001
2003.
Miljarder kronor

2001
2002
2003
Budgeteringsmarginal
2,3
6,2
20,1
Saldoutrymme
27
36
59
7.4 Beskrivning av utgiftsområden
I följande avsnitt redovisas regeringens samman-
fattande bedömning av utgiftsområdena och
ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten. I tabellform redovisas det preliminära
utfallet för 1999, anslag 2000, utgiftsprognos för
2000 och preliminära utgiftsramar för åren 2001
2003 i löpande priser.
Utgiftsprognoserna för budgetåret 2000
avviker i vissa fall från anvisade medel på stats-
budgeten. Detta beror bl.a. på att anslags-
sparande och reservationer förbrukas samt på
förändrade antaganden om den ekonomiska
utvecklingen.
Diagram 7.1 visar de utgiftsområdesramar
som förändrats med mer än 1 miljard kronor
jämfört med de preliminära ramarna i budget-
propositionen för 2000.
Som framgår av diagrammet är det utgifts-
område 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp som ökar mest jämfört med tidigare
beräkning. Utvecklingen inom samtliga utgifts-
områden samt ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten presenteras nedan.

Diagram 7.1 Större förändringar av utgiftsområdesramar åren 2001 och 2002
jämfört med budgetpropositionen för 2000
Miljarder kronor

Utgiftsområde 1:
Rikets styrelse
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
4 541
4 461
5 062
5 313
5 132
5 017

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna stats-
chefen, riksdagen och dess myndigheter, rege-
ringen, centrala myndigheter samt mediefrågor.
För 2000 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 4,5 miljarder kronor, varav
2,6 miljarder kronor till regeringen m.m.,
0,9 miljarder kronor till riksdagen och dess myn-
digheter samt 0,7 miljarder kronor till medie-
frågor.
Regeringen beräknar att utgiftsområdet ökar
med 396,4 miljoner kronor 2001 jämfört med
budgetpropositionen. Ökningen förklaras av ett
antal tillskott till olika verksamheter inom
utgiftsområdet.
Regeringen beräknar att Kungliga hov- och
slottsstatens anslagsram höjs med 3 miljoner
kronor från 2001 och med ytterligare 2 miljoner
kronor från 2003. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen för 2001 med
ett mer preciserat förslag när det gäller
finansieringen av denna verksamhet.
Regeringen beräknar att Riksdagens ombuds-
män tillförs 1,4 miljoner kronor från 2001 med
anledning av ökade hyreskostnader.
Regeringskansliets utgifter (exklusive UD
som finansieras av utgiftsområde 5 Utrikes-
förvaltning och internationell samverkan) har de
senaste fyra åren varit större än det årliga
anslaget i statsbudgeten. För att finansiera verk-
samheten har det tidigare ackumulerade anslags-
sparandet samt en del av UD:s anslagssparande
tagits i anspråk. En utredning om Regerings-
kansliets dimensionering och verksamhet har
genomförts. Regeringen avser att återkomma
med en samlad bedömning avseende
utredningen. I avvaktan på regeringens be-
dömning beräknas att Regeringskansliet
engångsvis tillförs 230 miljoner kronor varav
100 miljoner kronor för ett extra toppmöte
under Sveriges ordförandeskap i EU:s
ministerråd första halvåret 2001. Regeringen
beräknar vidare att Regeringskansliet tillförs
150 miljoner kronor från utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
från och med 2001 till följd av att IT-
organisationerna inom Regeringskansliet och
utrikesförvaltningen från 1 januari 2000 är en
gemensam organisation.
I budgetpropositionen för 2000 aviserade
regeringen en sammanslagningen av Regerings-
kansliets och Utrikesdepartementets för-
valtningsanslag från den 1 januari 2002. Anslagen
handhas av två olika utskott och indelningen i
utgiftsområden är reglerad i riksdagsordningen.
Med anledning av detta avser regeringen att
senare återkomma med ett förslag till riksdagen
om nödvändig lagändring, dock senast i 2001 års
ekonomiska vårpropositionen.
Internetprojektet Sverige Direkt skall bedrivas
vidare som en kommitté med uppgift att
ytterligare utreda möjligheterna att samordna
likartad verksamhet samt sköta driften av den
befintliga portalen.
Regeringen beräknar att anslaget C3 Allmänna
val tillförs 10 miljoner kronor per år 2001 och
2002 för utvecklingsarbetet Tid för demokrati.
För detta ändamål inrättas en
demokratidelegation.
Utgiftsområde 2:
Samhällsekonomi och finansförvaltning
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
1 522
1 578
1 670
1 610
1 600
1 622

Utgiftsområdet omfattar bland annat Riks-
revisionsverket, Ekonomistyrningsverket, Stats-
kontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunktur-
institutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet
och Finansinspektionen. Vidare ingår vissa råd
och nämnder, vissa administrativa kostnader för
statsskuldens upplåning och låneförvaltning,
vissa finansierings- och garantiåtaganden samt
Riksdagens revisorer. För 2000 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till 1,6 miljarder
kronor, varav 1,5 miljarder kronor till centrala
myndigheter och nämnder.
Utgiftsområde 3:
Skatteförvaltning och uppbörd
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
5 953
5 922
6 269
6 173
6 300
6 442

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket. För 2000
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till
5,9 miljarder kronor, varav 4,8 miljarder kronor
till skatteförvaltningen.
När det gäller skatteförvaltningens verk-
samhet konstaterade regeringen i budgetpropo-
sitionen för 2000 att det kan komma att krävas
ett resurstillskott för att dels upprätthålla
kontrollintensiteten på önskvärd nivå, dels skapa
visst utrymme för särskilda satsningar när läget
så kräver. Regeringen redovisade också
bedömningen att 1997 års kontrollnivå är en
rimlig utgångspunkt. Regeringen gör nu
bedömningen att skatteförvaltningen inför 2001
bör tillföras ett varaktigt tillskott om
125 miljoner kronor.
Beträffande Tullverket genomgick myndig-
heten en omorganisation under 1999 vilket
innebär att Tullverket har blivit en sammanhållen
myndighet med en central ledning och sex
tullregioner. Under 2000 kommer effekterna av
omorganisationen att kunna bedömas.
Arbetet med förberedelserna inför öppnandet
av Öresundsbron fortlöper. För att finansiera de
merkostnader som uppstår avser regeringen att
inför 2001 tillföra Tullverket 10 miljoner kronor
samt ge Tullverket möjlighet att disponera
avgiftsmedel från vissa av de avgifter som
Tullverket uppbär.
Ombyggnaden av terminalerna på Arlanda
flygplats kommer att påverka tullverksamheten
på sikt. Regeringen har för avsikt att följa
utvecklingen på Arlanda och återkomma till
riksdagen vid behov.
Utgiftsområde 4:
Rättsväsendet
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
22 263
22 667
23 516
24 032
25 102
25 737

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagar-
väsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen,
kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsföre-
byggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rätts-
medicinalverket och Gentekniknämnden. För
2000 uppgår de totala utgifterna enligt
statsbudgeten till 22,7 miljarder kronor, varav
polisväsendet svarar för ca 12 miljarder kronor.
Rättsväsendet tillförs 1 miljard kronor för
2001, 1,5 miljarder kronor för 2002 och
1,6 miljarder kronor för 2003, varav 180 miljoner
kronor avser avgiftsinkomster som polisen får
disponera. Medlen skall användas för fortsatt
modernisering av rättsväsendet. Moderniserings-
arbetet skall leda till ett rationellt strukturerat
rättsväsende som utifrån en helhetssyn på myn-
digheternas verksamhet uppfyller medborgarnas
berättigade krav på snabbhet, rättssäkerhet och
hög kvalitet.
För att uppnå detta krävs verksamhets-
uppföljning och redskap för effektiv budget-
kontroll inom respektive verksamhetsområde. I
de mål som uppställs ingår att öka rättsväsendets
förmåga och effektivitet när det gäller att
förebygga och bekämpa vardagsbrottslighet, den
nya och grövre kriminaliteten i form av bl.a.
ekonomisk brottslighet inklusive miljö-
brottslighet och IT-relaterad brottslighet,
narkotikabrottslighet, våldsbrottslighet, särskilt
våld mot kvinnor och barn, brott med
homofobiska inslag och brott med rasistiska eller
extremistiska förtecken. Ett mycket viktigt
inslag i detta är att öka antalet poliser och att
ytterligare utveckla kompetensen inom hela
rättsväsendet. Bland andra viktiga inslag kan
nämnas att förbättra gränskontrollen och delta i
det EU-relaterade arbetet, utveckla närpolis-
verksamheten och det problemorienterade
arbetssättet, konsolidera och utveckla det om-
fattande reformarbete som genomförts inom
åklagarväsendet, fullfölja moderniseringen av
domstolsväsendet och ge kriminalvården förut-
sättningar att möta ett ökat platsbehov och
fortsätta utveckla verksamheten.
Regeringen avser att noga följa rättsväsendets
verksamhet och resultat och att återkomma till
riksdagen om de ytterligare insatser som
erfordras för att fullfölja statsmakternas
intentioner för utvecklingen av rättsväsendet.
Utgiftsområde 5:
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
2 877
2 983
3 096
2 889
2 863
2 907

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikes-
förvaltningen, dvs. Utrikesdepartementet och de
103 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa
internationella organisationer, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor, information om
Sverige i utlandet samt Europainformation. För
2000 uppgår de totala anslagen enligt stats-
budgeten till 2,9 miljarder kronor, varav anslaget
till utrikesförvaltningen uppgår till 1,9 miljarder
kronor och bidragen till internationella organ-
isationer till 1 miljard kronor.
Till följd av sammanslagningen av Regerings-
kansliets två IT-organisationer, den inom UD
och den för övriga Regeringskansliet, till en
gemensam organisation från den 1 januari 2000
beräknas utgiftsområdet minska med 150
miljoner kronor från och med 2001.
Utrikesförvaltningens verksamhet har de
senaste åren inte till fullo kunnat finansieras
inom ramen för det årliga anslaget. För att
finansiera verksamheten har det tidigare
ackumulerade anslagssparandet tagits i anspråk.
Regeringen beräknar därför att utgiftsområdet
engångsvis bör tillföras 50 miljoner kronor 2001
avseende utrikesförvaltningen i avvaktan på
regeringens samlade överväganden med an-
ledning av utredningen om Regeringskansliets
dimensionering och verksamhet.
I budgetpropositionen för 2000 aviserade
regeringen en sammanslagning av Regerings-
kansliets och Utrikesdepartementets för-
valtningsanslag från den 1 januari 2002. Anslagen
handhas av två utskott och indelningen i utgifts-
områden är reglerad i riksdagsordningen. Med
anledning av detta avser regeringen att
återkomma med ett förslag till riksdagen om
nödvändig lagändring, dock senast i 2001 års
ekonomiska vårproposition.
Utgiftsområde 6:
Totalförsvar
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
44 279
46 649
45 948
46 529
45 506
44 530

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det
militära och civila försvaret, Kustbevakningen,
Statens räddningsverk, Sprängämnes-
inspektionen, nämnder samt stödverksamhet till
det militära och det civila försvaret. I
utgiftsområdet ingår även internationell
fredsfrämjande verksamhet med svensk trupp
utomlands.
För 2000 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 46,6 miljarder kronor, varav
43,7 till det militära försvaret, 1,9 miljarder
kronor till det civila försvaret och 1 miljard
kronor till övrig verksamhet.
I samband med behandlingen av prop.
1999/2000:30 Det nya försvaret har riksdagen
under våren 2000 fattat beslut om hur om-
inriktningen av totalförsvaret skall genomföras
(bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168).
Med anledning av att pliktutredningen i
februari 2000 lämnade sitt betänkande har ålders-
pensionsavgifter för totalförsvarsplikt beräknats.
Utgiftsområdet beräknas därför öka med
240 miljoner kronor fr.o.m. 2001.
För att möjliggöra en fortsatt svensk närvaro i
Kosovo har utgiftsområdets ram för 2001
beräknats öka med 250 miljoner kronor.
Utgiftsområde 7:
Internationellt bistånd
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
12 419
13 237
15 160
15 029
15 597
18 181

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna inter-
nationellt utvecklingssamarbete samt samarbete
med Central- och Östeuropa. För 2000 uppgår
de totala anslagen enligt statsbudgeten till
13,2 miljarder kronor, varav 12,5 miljarder
kronor till utvecklingssamarbetet med utveck-
lingsländerna och 0,7 miljarder kronor till sam-
arbete med Central- och Östeuropa.
Den totala biståndsramen för 2000 uppgår till
14,3 miljarder kronor vilket motsvarar
0,72 procent av bruttonationalinkomsten (BNI).
Ramen för 2001 uppgår till 0,73 procent av BNI,
vilket med nuvarande BNI-prognos beräknas till
15,7 miljarder kronor. Ramen för 2002 uppgår
till 0,74 procent av BNI. För 2003 höjs
biståndsramen kraftigt till 0,81 procent av BNI.
Regeringen har ambitionen att Sverige åter skall
uppnå enprocentsmålet när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. För att
åstadkomma en jämn förbrukning av
biståndsmedel beräknar regeringen att ca
1,7 miljarder kronor respektive 1,6 miljarder
kronor av reservationerna förbrukas 2001 och
2002.
Från biståndsramen avräknas vissa asyl-
kostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd,
vissa FN-bidrag samt administration. Av-
räkningens storlek för 2002 och 2003 beräknas
utifrån vid budgeteringstillfället tillgängligt
prognosunderlag.
En parlamentariskt sammansatt kommitté är
tillsatt med uppgift att utreda hur Sveriges politik
för global utveckling bör vidareutvecklas.
Ett program för samarbetet med Central- och
Östeuropa har beslutats av riksdagen för
perioden 1999 2001 som totalt omfattar
2,4 miljarder kronor. Regeringen kommer i 2001
års ekonomiska vårproposition att lämna förslag
på omfattning och inriktning av samarbetet efter
2001. Regeringen bedömer dock att samarbetet
med Central- och Östeuropa kommer att
fortsätta efter 2001. I avvaktan härpå har
regeringen preliminärt beräknat 600 miljoner
kronor 2002 och 900 miljoner kronor 2003, dvs.
ett program i samma omfattning som nuvarande
program. Innan medel anvisas för samarbetet
med Central- och Östeuropa skall dock en
oberoende utvärdering av verksamheten
genomföras.
Utgiftsområde 8:
Invandrare och flyktingar
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
4 402
4 901
4 651
4 875
4 649
4 861

Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och
integrationspolitik. I området ingår även delar av
storstadspolitiken. För 2000 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till 4,9 miljarder
kronor, varav 2,2 miljarder kronor till mi-
grationspolitiken och 2,7 miljarder kronor till
integrationspolitiken.
I förhållande till antagandena i budget-
propositionen för 2000 bedöms nu att fler av de
personer från Kosovo, som med stöd av den s.k.
massflyktsförordningen beviljats tidsbegränsade
uppehållstillstånd, kommer att söka asyl när
uppehållstillståndet har upphört. Regeringen
bedömer vidare att ett något mindre antal
asylärenden kommer att avgöras än vad som låg
till grund för beräkningarna i budget-
propositionen för 2000. Detta leder samman-
taget till att antalet asylsökande i mottagande-
systemet de kommande tre åren kommer att
överstiga antagandena i budgetproposititionen.
Följden blir att utgifterna för mottagande av
asylsökande ökar och att utgifterna för
kommunersättningar minskar. Regeringen
beräknar att det årliga antalet asylsökande
kommer att ligga på 12 000 från och med 2001.
Beroende på de osäkerheter som föreligger
vad gäller antalet asylsökande och hand-
läggningstider, kommer regeringen att noga följa
utvecklingen inom området vad gäller prognoser
och utgifter och återkomma med förslag om
eventuella omprioriteringar i budgetpropo-
sitionen för 2001.
Storstadspolitiken fortsätter vara ett prio-
riterat område. Av denna anledning förlängs
utvecklingsarbetet i storstadsregionerna och
230 miljoner kronor beräknas för detta område
2003.
Ett av regeringens prioriterade områden är att
skapa förutsättningar för fler att få arbete. För att
öka sysselsättningen bland invandrare beräknar
regeringen 100 miljoner kronor per år under
perioden 2001 2003 för detta ändamål. Medlen
bör enligt regeringens bedömning tills vidare
ligga under utgiftsområde 8. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen för 2001 med
förslag till hur de anvisade medlen skall fördelas.
Utgiftsområde 9:
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
24 519
25 363
27 539
27 011
28 313
29 737

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälso-
vård, sjukvård och social omsorg. För år 2000
uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten till
25,4 miljarder kronor, varav 18,1 miljarder
kronor avser hälso- och sjukvård, 7,1 miljarder
kronor avser social omsorg och 0,1 miljarder
kronor avser forskning.
Statens utgifter för hälsovård, sjukvård och
social omsorg utgör en mindre del av de samlade
offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och
social omsorg. Huvudmannaskapet för dessa
verksamheter ligger huvudsakligen hos
kommuner och landsting. Statens stöd till den
kommunala sektorn utgår till största delen från
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner.
I syfte att likställa läkemedelsbehandling med
andra behandlingsmetoder samt få kontroll över
kostnadsutvecklingen i läkemedelsförmånen
träffades år 1997 en överenskommelse med
Landstingsförbundet om att landstingen skall ta
över kostnadsansvaret för läkemedlen. Under
åren 1998 till 2000 har ett särskilt statsbidrag
utgått till landstingen för läkemedels-
kostnaderna. Enligt den nämnda överens-
kommelsen skall en ny modell för statens
ersättning till landstingen för läkemedels-
kostnader utformas under 2000. Avsikten är att
det nya systemet skall börja gälla från 2001 och
att medlen på anslaget för bidrag för
läkemedelsförmånen fr.o.m. det året skall ingå i
det generella statsbidraget till kommuner och
landsting under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner. Med utgångspunkt i
denna överenskommelse pågår överläggningar
med Landstingsförbundet om hur över-
flyttningen av kostnadsanvaret skall genomföras.
Prognosen över utgiften för det nuvarande
anslaget för bidrag för läkemedelsförmånen är
osäker men tyder på att det finns risk för utgifts-
ökningar under de kommande åren. Mot
bakgrund av denna osäkerhet gör regeringen
dock den bedömningen att de volymantaganden
som låg till grund för de beräknade utgifts-
nivåerna i budgetpropositionen för 2000 tills
vidare bör kvarstå som utgångspunkt för de
beräknade utgiftsnivåerna för perioden 2001 till
2003.
Genom försvarsuppgörelsen kommer
sammanlagt åtta miljarder kronor att tillföras
vården och omsorgen under perioden 2002 till
2004. Regeringen redovisade i budgetpropo-
sitionen för 2000 avsikten att för år 2001 föreslå
att ytterligare en miljard kronor tillförs vården
och omsorgen. Resurstillskottet kommer att
inordnas i det generella statsbidraget till
kommuner och landsting under utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner. Mot
bakgrund av att inriktningen i försvarsupp-
görelsen är primärvård, psykiatri, vård och
omsorg om äldre samt tillgänglighet och mång-
fald föreslår regeringen att resurstillskottet för
samtliga år skall fördelas med 70 procent till
landstingssektorn och 30 procent till
kommunsektorn. Regeringen redovisade vidare i
budgetpropositionen för 2000 avsikten att
presentera en nationell handlingsplan för
utveckling och förnyelse av sjukvården.
Regeringen avser att följa genomförandet av
handlingsplanen kontinuerligt. Därutöver skall
en kontrollstation finnas efter två år. Syftet med
kontrollstationen är att analysera hur de avsatta
medlen har använts inom landstingen och vilken
effekt de har haft i verksamheten. För
uppföljning och utvärdering av den nationella
handlingsplanen kommer vissa medel att
omfördelas från utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner till utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg.
Regeringen avser att återkomma i dessa frågor i
samband med budgetpropositionen för 2001.
Statens kostnader för assistansersättningen
beräknas för år 2001 och framöver att öka
kraftigt. Regeringen bedömer därför att ytter-
ligare medel behöver tillföras anslaget så att det
ökade behovet skall kunna tillgodoses. Rege-
ringen avser också att i en särskild proposition
återkomma med förslag som innebär att
personer som beviljats assistansersättning före
65 års ålder skall ha rätt till denna ersättning även
efter fyllda 65 år. Avsikten är att kunna pre-
sentera en proposition under hösten 2000 så att
ikraftträdandet kan ske den 1 januari 2001.
Regeringen avser vidare att tillföra tandvården
200 miljoner kronor år 2002 och 500 miljoner
kronor år 2003.
Utgiftsområdet beräknas öka med 21 miljoner
kronor 2001 till följd av att prognosen visar att
anslaget Ersättning till vissa steriliserade kommer
att överskridas. Vidare beräknas utgiftsområdet
tillföras 31 miljoner kronor för att bidra till att
täcka Statens institutionsstyrelses kostnads-
ökning, eftersom fler än beräknat döms till
sluten ungdomsvård.
Utgiftsområde 10:
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
88 477
92 470
97 168
100 075
102 610
104 612

Utgiftsområdet omfattar två verksamhets-
områden; ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp samt kostnader för socialförsäkrings-
administrationen, dvs. Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna. Social-
försäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa utges
i form av dagersättningar, t.ex. sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning
samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver
ingår i utgiftsområdet folkpension och
pensionstillskott i form av förtidspension samt
handikappersättning. Sedan 1999 ingår även
utgifterna för ATP i form av förtidspension,
arbetsskadeersättningar, kostnader för syssel-
sättning av vissa förtidspensionärer samt
ersättning för kroppsskador. Den sistnämnda
ersättningen omfattar det statliga personskade-
skyddet i de fall skadan har inträffat under
militär verksamhet.
För 2000 uppgår anvisade medel enligt
statsbudgeten till 92,5 miljarder kronor, varav
87,0 miljarder kronor avser förmåner vid ohälsa
och 5,5 miljarder kronor avser socialförsäkrings-
administrationen.
Utvecklingen under 1999 har inneburit en
fortsatt ökning av sjukfrånvaron. Antalet ersatta
nettodagar (hela dagar) ökade med 24 procent
under 1999. Medelersättningen för sjukskrivna
ökade med 4,6 procent under samma år, vilket är
en större ökning än den genomsnittliga timlöne-
ökningen. Det beror sannolikt på att det har
blivit fler personer med högre inkomster bland
gruppen sjukskrivna under 1999 jämfört med
tidigare år. På grund av den ökade sjukfrånvaron
kommer utgifterna för sjukförsäkringen även
2000 att öka i förhållande till tidigare beräknade
utgifter och därmed överskrida anslagna medel.
Regeringens bedömning är att utgifterna för
sjukpenning 2000 kommer att uppgå till
30,7 miljarder kronor. Prognosen bygger på ett
antagande om att antalet ersatta nettodagar
kommer att öka i en något långsammare takt än
under 1999. En tendens till en avtagande
ökningstakt är synbar under de första månaderna
2000. Prognosen utgår vidare från att
medelersättningen ökar i samma takt som under
1999.
För åren 2001 2003 är prognosen mycket
osäker. Som beskrivs nedan är tre olika ut-
redningar verksamma inom området. De skall
lämna delbetänkanden under 2000.
Regeländringar utifrån utredningsförslagen kan
träda i kraft tidigast under 2001. Dessa om-
ständigheter har påverkat regeringens prognos.
Utredningen om den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen (dir. 1999:44) arbetar med att
kartlägga den arbetslivsinriktade rehabiliterings-
processen. Utredningen skall bl.a. klargöra hur
ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas
mellan olika aktörer i rehabiliteringsarbetet samt
behandla frågor som rör hur drivkrafter i
rehabiliteringsarbetet kan förstärkas. Slut-
betänkande skall lämnas senast den 1 juli 2000.
Utredningen om sjukförsäkringen (dir.
1999:54, dir. 1999:82) skall fördjupa analysen av
varför sjukfrånvaron och utgifterna för
sjukpenning förändras över tiden. Utredningen
skall bl.a. peka på vilka faktorer som direkt och
indirekt är avgörande för sjukpenning-
försäkringens kostnadsutveckling. Vidare skall
utredningen analysera hur incitament för såväl
individ, arbetsgivare m.fl. kan förändras i syfte
att minska kostnaderna. Slutligen skall man
lämna förslag till konkreta åtgärder för att
minska sjukfrånvaron och för att minska ut-
gifterna. Utredningen skall lämna ett del-
betänkande senast den 1 juli 2000 och ett
slutbetänkande senast den 1 december 2000.
Inom Regeringskansliet pågår vidare ett arbete
med att reformera beräkningen av förtids-
pension. Arbetet är en nödvändig följd av det
reformerade ålderspensionssystemet och bedrivs
i enlighet med av riksdagen godkända riktlinjer
(prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension,
m.m.). I propositionen föreslog regeringen bl.a.
vissa riktlinjer för utformningen av reglerna för
medicinskt grundad arbetsoförmåga. Avsikten är
att lämna ett förslag om ersättning vid långvarig
arbetsoförmåga i en särskild promemoria under
våren 2000.
Regeringen ser med oro på utvecklingen inom
utgiftsområdet, framför allt när det gäller antalet
sjukskrivna och de effekter detta kan få på ut-
vecklingen inom förtidspensionsområdet. Denna
oro är stark inte minst mot bakgrund av att en
åldrande befolkning kommer att innebära en stor
utmaning för välfärdssystemen i framtiden, men
också utifrån den enskildes situation. Det är av
största vikt att arbetsförhållanden och arbets-
miljö inte ger upphov till sjukdom eller arbets-
skada. Regeringen har därför för avsikt att, under
Socialdepartementet, tillsätta en arbetsgrupp som
dels skall bereda resultaten från de utredningar
som kommer att färdigställas under året, dels
utarbeta en handlingsplan för hela ohälso-
området. Syftet med arbetet är att bryta den
negativa utvecklingen. Utgångspunkten för
arbetet kommer bl.a. att vara att minska
sjukfrånvaron från arbetslivet. Arbetsgruppen
kommer att rapportera direkt till statsråden för
Social-, Närings- och Finansdepartementen.
Utgiftsområde 11:
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
34 450
33 619
33 356
34 164
33 746
33 386

Utgiftsområdet omfattar dels folkpension för de
ålderspensionärer som saknar allmän tilläggs-
pension (ATP), dels pensionstillskott (PTS) i
form av ålderspension. Vidare ingår såväl ATP
som folkpension i form av efterlevandepension
till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt
delpension. För 2000 uppgår anvisade medel
enligt statsbudgeten till ca 33,6 miljarder kronor.
Därav svarar ålderspension för ca 10,8 miljarder
kronor, efterlevandepension till vuxna för ca
13 miljarder kronor samt bostadstillägg till
pensionärer för ca 9,7 miljarder kronor.
Jämfört med 2000 beräknas ålderspensions-
utgifterna inom utgiftsområdet för 2001 och
framöver minska något, främst på grund av att
andelen pensionärer med ATP ökar och att färre
pensionärer därmed är berättigade till pensions-
tillskott. De höjda genomsnittliga ATP-nivåerna
har dock den omvända effekten på efterlevande-
pensionerna till vuxna vilket innebär att
utgifterna för detta anslag förväntas öka fram-
över. Vidare beräknas utgiftsområdet öka med ca
1,1 miljarder kronor årligen för insatser för
pensionärer med låga inkomster.
I samband med riksdagens beslut angående
Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m.
(prop. 1998/99:106, rskr. 1998/99:201) höjdes
pensionstillskottet med 1,4 procentenheter för
att pensionärer som uppbär pensionstillskott
skulle kompenseras för de förändringar av läke-
medelsförmånen som genomfördes vid samma
tillfälle. Det beslutades då att höjningen skulle
vara tidsbegränsad och att pensionstillskottet i
december 2000 skall återgå till den ordinarie
nivån. Regeringen avser att i en proposition i maj
2000 föreslå att höjningen av pensionstillskottet
permanentas. Förslaget påverkar även utgifts-
område 10.
Regeringen avser vidare att föreslå för-
ändringar vad gäller bostadstillägget till pension-
ärer (BTP). Idag ersätter bostadstillägget bo-
endekostnader mellan 100 kronor och
4 000 kronor per månad med 90 procent av
kostnaden. Regeringen avser att i budget-
propositionen för 2001 föreslå att den undre
gränsen vid 100 kronor slopas och att den övre
gränsen höjs från 4 000 till 4 500 kronor. De
föreslagna förändringarna innebär således att
bostadstillägget från och med 2001 ersätter
90 procent av hela boendekostnaden upp till
4 500 kronor per månad. För de allra flesta
pensionärer med bostadstillägg skulle för-
ändringarna innebära höjd ersättning med mellan
1 080 kronor och 6 480 kronor per år.
Utöver det ordinarie bostadstillägget finns ett
särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP).
Denna förmån är utformad så att pensionären är
garanterad skälig levnadsnivå efter betald
boendekostnad upp till 5 200 kronor i månaden.
Regeringen har för avsikt att i budgetpropo-
sitionen för 2001 föreslå att gränsen för skälig
levnadsnivå i systemet höjs med 6 procent-
enheter från 122 till 128 procent av
prisbasbeloppet samt att den övre hyresgränsen
höjs till 5 700 kronor per månad. För en
pensionär med SBTP skulle förändringen
innebära höjd ersättning med mellan
2 400 kronor och 8 400 kronor per år.
Utgiftsområdet beräknas också tillföras 30
miljoner kronor för åtgärder inom
änkepensionen. Regeringen avser att i
budgetpropositionen för 2001 återkomma med
förslag till regeländringar.
Vidare kommer utgiftsområdet från och med
2003 att påverkas av de förändringar som
regeringen föreslår i propositionen 1999/2000:91
Efterlevandepensioner och efterlevandestöd för
barn samt de förändringar som regeringen avser
att föreslå i en proposition om övergångsvis
garantipension i maj 2000. Regeringen avser att i
budgetpropositionen för 2001 återkomma med
en redovisning av utgiftseffekterna av dessa
förslag.
I samband med att beslutet togs att införa ett
nytt ålderspensionssystem, beslutades även att
delpensionen skall avvecklas. I och med att
ålderspension enligt de nya reglerna börjar
utbetalas 2001 kommer inga nya delpensioner att
beviljas från och med detta år.

Utgiftsområde 12:
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
41 175
44 756
44 589
48 172
49 639
50 400

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska
stöd till barnfamiljer. För 2000 uppgår anvisade
medel enligt statsbudgeten till 44,8 miljarder
kronor. Stödet utgörs av allmänna barnbidrag
18,8 miljarder kronor, föräldraförsäkring
inklusive havandeskapspenning 16,9 miljarder
kronor, underhållsstöd 2,7 miljarder kronor,
bidrag till kostnader för internationella
adoptioner 20 miljoner kronor, folkpension och
ATP i form av barnpension 1,0 miljard kronor,
vårdbidrag för funktionshindrade barn
2,0 miljarder kronor och pensionsrätt för barnår
3,2 miljarder kronor.
Regeringen avser att föreslå att barnbidraget
höjs med 100 kronor per barn och månad från
och med den 1 januari 2001. Flerbarnstillägget
höjs i motsvarande mån.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare
med uppgift att göra en analys av de samlade
effekterna av de allmänna barnbidragen, under-
hållsstödet och bostadsbidraget till barnfamiljer.
Syftet med analysen är att undersöka vilka
möjligheter det finns att inom ramen för den
generella välfärdspolitiken, med bibehållen eller
ökad fördelningspolitisk träffsäkerhet, på ett mer
effektivt sätt stödja barnfamiljerna. Förslag skall
kunna presenteras i budgetpropositionen för
2002. Förslag till utgiftsbegränsande åtgärder
inom underhållsstödet skall kunna lämnas i
budgetpropositionen för 2001.
Regeringen avser att förlänga föräldra-
försäkringen med 30 dagar från och med den
1 januari 2002 till sammanlagt 480 dagar varav
390 dagar med sjukpenninggrundande inkomst.
Inom ramen för den förlängda föräldra-
försäkringen kommer sammanlagt 60 dagar med
ersättning motsvarande förälderns sjukpenning-
grundande inkomst att vara reserverade för
mamman respektive pappan.

Utgiftsområde 13:
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
35 448
30 573
30 792
27 447
27 418
27 424

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbets-
löshetsersättning och lönegarantiersättning. I
huvudsak avser utgifterna inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning samt grundbelopp. Ut-
över detta avser utgifterna även utbetalning av
ersättning till arbetstagare för lönefordringar vid
konkurs. För 2000 uppgår de totala anslagen på
statsbudgeten till ca 30,5 miljarder kronor, varav
ca 29,7 miljarder kronor utgörs av bidrag till
arbetslöshetsersättning och ca 0,9 miljarder
kronor utgörs av bidrag till lönegaranti-
ersättning.
Arbetslöshetsförsäkringen har en betydelsefull
roll för arbetsmarknadens funktionssätt. En
översyn av arbetslöshetsförsäkringen har genom-
förts under det gångna året (Ds 1999:58
Kontrakt för arbete Rättvisa och tydliga regler i
arbetslöshetsförsäkringen). Översynen har visat
att systemets legitimitet ifrågasätts från flera håll.
Tillämpningen av reglerna har visat sig skilja sig
åt mellan olika arbetslöshetskassor och olika
arbetsförmedlingar, vilket är otillfredsställande
ur rättssäkerhetssynpunkt. Arbetslöshets-
försäkringens roll som omställningsförsäkring
skall stärkas. Detta har regeringen nyligen
aviserat tillsammans med förslag som pre-
senterats vad gäller införandet av en aktivitets-
garanti (prop. 1999/2000:98).
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
senare i vår med förslag till ändringar i reglerna
för arbetslöshetsförsäkringen. Syftet är att
försäkringen skall präglas av aktivitet och att en
större tydlighet i reglerna skall skapas. Där-
igenom uppnås en större rättssäkerhet i till-
ämpningen.

Utgiftsområde 14:
Arbetsmarknad och arbetsliv
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
48 796
46 130
44 729
45 555
45 948
46 540

Utgiftsområdet omfattar till största delen
arbetsmarknadspolitiska program, Arbets-
marknadsverkets förvaltningskostnader och
arbetslivsfrågor samt Europeiska socialfonden.
Vidare ingår tillsynsmyndigheter, diskrimi-
neringsmyndigheter och forskningsmyndigheter
inom arbetslivsområdet, Arbetsdomstolen,
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärd-
ering, vissa andra myndigheter samt de av staten
helägda bolagen Samhall AB och Lernia AB. I
utgiftsområdet ingår även utgifter för jäm-
ställdhetspolitiska åtgärder samt statliga arbets-
givarfrågor.
För 2000 uppgår de totala anslagen på
statsbudgeten till ca 46,1 miljarder kronor, varav
utgifterna för arbetsmarknad svarar för ca
32,9 miljarder kronor, arbetsliv och jämställdhet
ca 5,5 miljarder kronor och statlig arbetsgivar-
politik ca 7,8 miljarder kronor.
Arbetsmarknadspolitiken skall enligt rege-
ringen anpassas till de nya förutsättningar som
kommer att gälla under 2000-talet. Arbetslös-
hetsförsäkringen och de arbetsmarknadspolitiska
programmen skall på ett bättre sätt kunna bidra
till fortsatt hög ekonomisk tillväxt och ökad
sysselsättning. Vidare fortsätter arbetet med att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Regeringen har nyligen presenterat förslag till en
reformerad arbetsmarknadspolitik som innebär
en tydligare prioritering av effektiv plats-
förmedling och insatser för de mest utsatta
grupperna (prop. 1999/2000:98). I propositionen
har regeringen föreslagit bl.a. en aktivitetsgaranti
som innebär att personer som är eller riskerar att
bli långtidsinskrivna kan anvisas heltids-
aktiviteter som skall öka deras möjlighet att få ett
reguljärt arbete. Inom ramen för aktivitets-
garantin skall de arbetslösa erbjudas arbete,
praktik eller utbildning. Propositionen innehåller
även ett förslag om ett särskilt anställningsstöd
för äldre arbetslösa som varit arbetslösa mer än
två år. Reformen är också anpassad till de
förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen
som regeringen avser att föreslå riksdagen senare
i vår.
Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska
program och inte har kvalificerat sig till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen får idag
103 kronor per dag. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med förslag om en
höjning av denna nivå. Under utgiftsområdet
beräknas 200 miljoner kronor 2001, 400 miljoner
kronor 2002 och 600 miljoner kronor 2003
avsättas för att finansiera höjningen.
Regeringen avser att i budgetpropositionen
för 2001 föreslå riksdagen att Arbetsmarknads
verket även under 2001 får använda 700 miljoner
kronor för tillfälliga personalförstärkningar inom
ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av
detta belopp skall 100 miljoner kronor användas
för att särskilt stärka ställningen på arbets-
marknaden för personer med utländsk bakgrund.
Regeringen beräknar 100 miljoner kronor per år
2001-2003 för insatser för att öka arbets-
kraftsdeltagandet bland invandrare. Medlen bör
enligt regeringens bedömning tills vidare ligga
under utgiftsområde 8. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen för 2001 med
förslag till hur dessa medel skall fördelas.
Anställningsstödet har visat sig vara en
verkningsfull åtgärd för de mest utsatta
grupperna och regeringen föreslår därför på
tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande
budgetår att det förstärkta anställningsstödet
skall förbättras för personer som varit arbetslösa
eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
minst fyra år.
Arbetshandikappades ställning på arbets-
marknaden måste stärkas. Regeringen avser
därför att i budgetpropositionen för 2001 föreslå
riksdagen att anslaget för särskilda åtgärder för
arbetshandikappade förstärks med 120 miljoner
kronor fr.o.m. 2001 och ytterligare 120 miljoner
kronor fr.o.m. 2002.
Inom utgiftsområdet kommer sammanlagt
800 miljoner kronor att omfördelas under åren
2001-2004 för att användas inom ramen för det
nationella IT-infrastrukturprogrammet.
Riksdagen har nyligen bifallit regeringens
förslag i propositionen Lönebildning för full
sysselsättning (prop. 1999/2000:32). En ny
myndighet, Medlingsinstitutet, kommer därför
att inrättas. Den skall ha i uppgift att medla i
arbetstvister och verka för en väl fungerande
lönebildning.
Regeringen bedömer med anledning av den
kraftiga ökningen av arbetssjukdomar de senaste
två åren att tillsynsverksamheten på det arbets-
organisatoriska området behöver förstärkas.
Dessa problem måste angripas långsiktigt. Rege-
ringen avser därför att i budgetpropositionen för
2001 föreslå riksdagen att anslaget till
Arbetarskyddsverket förstärks med 20 miljoner
kronor fr.o.m. 2001. Ökningen är avsedd för
metod- och kompetensutveckling.
Utgiftsområde 15:
Studiestöd
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
19 676
20 981
18 703
21 860
24 591
24 530

Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för
finansiering av studier på gymnasienivå, vuxen-
studier samt högskola. För 2000 uppgår de totala
anslagen på statsbudgeten till ca 21 miljarder
kronor, varav 2,4 miljarder kronor avser
studiehjälp till gymnasieungdomar, 8,2 miljarder
kronor avser vuxenstudiestöd och 9,8 miljarder
kronor avser studiemedel.
Riksdagen beslöt hösten 1999 att ett
reformerat studiestödssystem skall införas från
och med den 1 juli 2001. Medel har beräknats för
detta ändamål under utgiftsområdet från och
med 2001. I beräkningen ingår även medel för
pensionsrätt för studier och för ett högre
fribelopp.
Regeringen beräknar att kunskapslyftet ligger
kvar på i stort oförändrad nivå fram till femårs-
periodens slut 2002. Regeringen avser att i en
kommande proposition lämna förslag om vuxen-
utbildningens och vuxenstudiestödets fortsatta
inriktning och dimensionering efter kunskaps-
lyftsperioden. I avvaktan på denna proposition
beräknas medel om ca 2,6 miljarder kronor för
ett fortsatt vuxenstudiestöd efter 2002.
Utgifterna för vuxenstudiestöden har be-
räknats utifrån en förväntad förbrukning, vilket
innebär att dessa 2001 blir ca 2,4 miljarder
kronor lägre jämfört med vad som beräknades i
budgetpropositionen för 2000.

Utgiftsområde 16:
Utbildning och universitetsforskning
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
29 149
32 573
32 249
34 745
39 683
40 734

Utgiftsområdet omfattar barnomsorg och skola,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets
ansvarsområde. För 2000 uppgår de totala
anslagen på statsbudgeten till ca 32,6 miljarder
kronor, varav 7,0 miljarder kronor avser förskola,
skola och vuxenutbildning, 22,7 miljarder kronor
avser utbildning och forskning vid universitet
och högskolor samt 2,3 miljarder kronor avser
forskning.
Ett stegvis införande av allmän förskola och
maxtaxa inom barnomsorgen påbörjas nästa år.
Den 1 juli 2001 ges barn till arbetssökande rätt
till förskoleverksamhet. Den 1 januari 2002
införs en maxtaxa i barnomsorgen. Högsta
avgiften i förskolan skall vara 1 150 kronor i
månaden för det första barnet, 767 kronor för
det andra och 383 kronor för tredje barnet. För
ytterligare barn betalas ingen avgift. Upp till
detta tak skall avgiften vara maximalt 3 procent
av hushållets inkomst för första barnet och 2
respektive 1 procent för därpå följande barn. Rätt
till barnomsorg för barn till föräldrar som är
föräldralediga med yngre syskon införs 1 januari
2002. En allmän förskola för 4- och 5-åringar
införs från 1 januari 2003. Från 2002 beräknas
500 miljoner kronor för åtgärder som förbättrar
kvaliteten i barnomsorgen. För 2003 beräknar
regeringen att 5 600 miljoner kronor avsätts,
vilket motsvarar en fullt utbyggd reform.
En framgångsrik inlärning av basfärdigheter
som läsning, skrivning och matematik är
fundamental för den fortsatta skolgången. För
vissa av eleverna i grundskolan finns behov av
omfattande stöd för att uppfylla dessa mål.
Under 1990-talet har t.ex. specialundervisningen
minskat och många skolor saknar nu lärare med
specialpedagogisk utbildning. Det finns behov av
insatser för att stimulera en ökad måluppfyllelse.
Regeringen beräknar därför 100 miljoner kronor
per år för särskilda utvecklingsinsatser under
2001 och 2002.
Regeringen prioriterar insatser för att stärka
gymnasieskolans möjligheter att höja kvaliteten i
utbildningen och nå målen. Den garanterade
undervisningstiden spelar en viktig roll för att
förbättra resultaten; i synnerhet för program
med yrkesämnen. Regeringen avser att åter-
komma med ett förslag om utökad under-
visningstid för samtliga program i gymnasie-
skolan i budgetpropositionen för 2001.
För elever i specialskolan ska hemkommunen
betala ersättning till staten för vissa kostnader.
Avgiften ska fr.o.m. hösten 2001 höjas från
75 000 kronor till 175 000 kronor per elev och
läsår. Enligt den s.k. finansieringsprincipen ska
kommunerna kompenseras för detta. Regeringen
anser att anslaget till specialskolorna bör netto-
budgeteras och specialskolorna således bör få
disponera ersättningen från hemkommunen.
Regeringen avser återkomma till frågan i budget-
propositionen för 2001.
År 1997 inleddes den femåriga satsningen på
vuxenutbildning, kunskapslyftet. Under 1999
har omfattningen av kunskapslyftet legat på
planerad nivå, vilket innebär att ca 100 000
årsstudieplatser har nyttjats av uppskattningsvis
150 000 personer, som därigenom fått möjlighet
att stärka sin kompetens och sin ställning på
arbetsmarknaden. Regeringen beräknar att
kunskapslyftet ligger kvar på i stort oförändrad
nivå fram till och med höstterminen 2002.
Regeringen avser att i en kommande proposition
lämna förslag om vuxenutbildningens fortsatta
inriktning och dimensionering efter kunskaps-
lyftsperioden. I avvaktan på denna proposition
beräknas medel för ca 46 000 platser under 2003.
Därutöver beräknas medel på oförändrad nivå
motsvarande 12 000 platser i den kvalificerade
eftergymnasiala yrkesutbildningen.
En väl fungerande studiestödsadministration
prioriteras högt av regeringen. Regeringen
anmälde i budgetpropositionen för 2000
osäkerhet om det framtida anslagsbehovet för
Centrala studiestödsnämnden (CSN). Rege-
ringen föreslår i denna proposition att CSN ges
ett resurstillskott motsvarande ca 100 miljoner
kronor per år under perioden 2000 2003.
Resurstillskottet föreslås ske dels i form av att
CSN:s anslag ökas med 20 miljoner kronor
genom en omfördelning inom utgiftsområdet,
dels att CSN skall få disponera de avgiftsintäkter
som tas ut för uppläggning av lån och som i dag
redovisas mot inkomsttitel. Dessa intäkter
beräknas uppgå till ca 80 miljoner kronor på
årsbasis.
Regeringen avser att föreslå en fortsatt
utbyggnad av grundutbildningen vid universitet
och högskolor. För 2003 har för detta ändamål
beräknats 500 miljoner kronor (inklusive studie-
stöd). Regeringen avser att senare återkomma till
fördelningen av de nya högskoleplatserna.
I prop. 1999/2000:81 Forskning för framtiden
en ny organisation för forskningsfinaniering,
lämnas förslag som kommer att innebära om-
fördelning av medel på statsbudgeten. Rege-
ringen avser att återkomma i budgetpropo-
sitionen för 2001 med en närmare redovisning av
konsekvenserna på anslags- och eventuellt
utgiftsområdesnivå.
Efter förslag i 1999 års ekonomiska vårpropo-
sition har riksdagen beslutat om en förstärkning
av anslagen för grundforskning och forskar-
utbildning inom utgiftsområdet med 70 miljoner
kronor 2000 och ytterligare 400 miljoner kronor
2001 samt ytterligare 309 miljoner kronor 2002.
Regeringen beräknar i föreliggande proposition
en ytterligare förstärkning av anslagen för
grundforskning och forskarutbildning med
500 miljoner kronor för 2003. Regeringen
kommer i bl.a. den forskningspolitiska
propositionen hösten 2000 och i budget-
propositionen för 2001 att lämna förslag till
inriktning och fördelning av den del av
resurserna för 2001 och 2002 som ännu inte
fördelats samt av resurserna för 2003.
Utgiftsområde 17:
Kultur, medier, trossamfund och fritid
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
7 554
7 570
7 638
7 711
7 909
8 109

Utgiftsområdet omfattar frågor om teater, dans,
musik, bibliotek, litteratur, kulturtidskrifter, bild
och form, konsthantverk, ersättningar och
bidrag till konstnärer, film, arkiv, kulturmiljö,
arkitektur, formgivning och design, museer och
utställningar, vissa medier (se vidare utgifts-
område 1), forskning inom kultur- och medie-
området samt stöd till trossamfund. Vidare
omfattar utgiftsområdet folkbildningen, dvs.
bidrag till folkhögskolorna och studieförbunden,
bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa
handikappåtgärder. Utgiftsområdet omfattar
slutligen ungdoms-, folkrörelse-, frilufts- och
idrottsfrågor. För 2000 uppgår de totala anslagen
för utgiftsområdet enligt statsbudgeten till
7,6 miljarder kronor.
Statens insatser för att förbättra konstnärernas
villkor är en prioriterad del av kulturpolitiken.
Målet är att skapa sådana villkor för de
professionella konstnärerna att de kan basera sin
försörjning på ersättning för utfört konstnärligt
arbete. Åtgärderna inriktas på att stimulera den
konstnärliga arbetsmarknaden. I enlighet med
regeringens förslag i propositionen Konst-
närernas villkor 1999 (prop. 1997/98:87, bet.
1997/98:KrU13, rskr. 1997/98:303) tillfördes
utgiftsområdet 22,5 miljoner kronor under
perioden 1 januari 1999 till den 30 juni 2000 för
att genomföra flera olika stödinsatser riktade till
konstnärer. Under samma period har det under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
genomförts försök med en tredje anställnings-
form inom teatern (TeaterAlliansen), med
arbetsförmedling vid centrumbildningarna samt
med tydligare kriterier för vilka som skall ha rätt
till arbetsmarknadspolitiska åtgärder med in-
riktning mot kulturarbetsmarknaden. Rege-
ringen föreslår utifrån den utvärdering som
genomförts gemensamt av Arbetsmarknads-
styrelsen, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden
och berörda konstnärsorganisationer att såväl
försöken som de tidsbegränsade stödinsatserna
permanentas och att bidraget till TeaterAlliansen
dessutom ökas. Utgiftsområdet beräknas därför
öka med 40 miljoner kronor fr.o.m. 2001, varav
25 miljoner kronor är en överföring från
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
En framgångsrik och långsiktig kulturpolitik
bygger på en infrastruktur av väl fungerande
kulturinstitutioner. Institutionernas ekonomiska
läge är bekymmersamt och den ekonomiska
basen behöver allmänt sett stärkas. För att kunna
behålla en kvalitativt hög nivå på institutionernas
verksamhet föreslår regeringen en höjning av
anslagen till vissa kulturinstitutioner. Regeringen
har tidigare konstaterat att projektet Museum
Vandalorum i Värnamo är ett intressant initiativ
för att stärka de regionala utvecklings-
möjligheterna inom konst- och designområdet.
Förutsatt att projektet realiseras har regeringen
beräknat ett årligt verksamhetsstöd med ca
8 miljoner kronor fr.o.m. 2003. För dessa ökade
satsningar på bland annat museiverksamhet
beräknas utgiftsområdet öka med 30 miljoner
kronor fr.o.m. 2001. Regeringen har dessutom
tillkallat en kommitté för att utreda etablerandet
av ett Forum för levande historia. Kommittén
skall slutföra sitt uppdrag senast den 15
december 2000. Vad gäller Statens museer för
världskultur avser regeringen att återkomma med
förslag till kompletterande finansiering.
Regeringen har även i beräkning av ramen
förutsatt att riksdagen godkänner de i Från
patient till medborgare en nationell handlings-
plan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:78),
föreslagna insatserna för ökad tillgänglighet
inom kultursektorn för funktionshindrade
personer. Det handlar om genomförande och
fortsättning av Statens kulturråds handlings-
program för ökad tillgänglighet, medel till
Talboks- och punktskriftsbiblioteket för över-
föring av analoga talböcker till det nya digitala
mediet samt förstärkt stöd till LL-stiftelsen
(Centrum för lättläst litteratur) för utgivning av
lättläst litteratur riktade till ungdomar i åldrarna
9 14 år. Sammanlagt handlar det om
förstärkningar av utgiftsområdet med 10
miljoner kronor för dessa ändamål.
Riksdagen har vid behandlingen av budget-
propositionen för 2000 begärt att regeringen
2001 skapar utrymme inom utgiftsområdet för
de kostnader som en flyttning av ledningen för
Statens sjöhistoriska museer kan medföra (bet.
1999/2000:KrU1 s. 60). Regeringen avser att
återkomma med förslag i budgetpropositionen
för 2001.
I det livslånga lärandet, som är en nöd-
vändighet för alla, har folkbildningen en viktig
roll att fylla. I samband med de förslag om
vuxnas lärande som regeringen avser att lämna
till riksdagen i en kommande proposition om
den framtida vuxenutbildningen kommer även
folkbildningens roll att beaktas. För 2003
beräknas 10 000 folkhögskoleplatser som en del
av kunskapslyftet.
Sammanlagt beräknas utgiftsområdet öka med
90 miljoner kronor fr.o.m. 2001, varav 80
miljoner kronor i satsningar på kulturen.
Utgiftsområde 18:
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
17 172
15 592
13 895
11 984
11 277
10 882

Utgiftsområdet består främst av plan-, bygg- och
bostadsväsendet, länsstyrelserna, lantmäteri-
verksamhet samt stöd till ekologisk omställning
och utveckling. För 2000 uppgår det totala
anslaget enligt statsbudgeten till 15,6 miljarder
kronor.
Utgifterna för bostadsbidragen beräknas
minska med 820 miljoner kronor 2001 respektive
870 miljoner kronor 2002 jämfört med budget-
propositionen för 2000. Minskningen beror
framför allt på att hushållens inkomster beräknas
bli högre. Regeringen har tillkallat en särskild
utredningsman med uppgift att se över
ekonomiska familjestöd inklusive bostadsbidrag
(dir. 2000:16). Förslag skall kunna presenteras i
budgetpropositionen för 2002.
Utgifterna för räntebidragen beräknas öka
med 278 miljoner kronor 2001 respektive
308 miljoner kronor 2002 jämfört med
prognosen i budgetpropositionen för 2000.
Ökningen beror på att räntenivån beräknas bli
högre.
I utgiftsramarna för 2001 2003 har det av
riksdagen beslutade bidraget till bostadsin-
vesteringar som främjar ekologisk hållbarhet
(prop.1997/98:119, bet. 1997/98:BoU10, rskr.
1997/98:306) beaktats.
Regeringen föreslår i denna proposition att ett
tillfälligt investeringsbidrag införs fram till och
med 2002 för anordnande av studentbostäder på
eller i anslutning till orter där det finns
universitet eller högskola. Bidrag lämnas för ny-
och ombyggnader som påbörjas under tiden den
13 april 2000 till den 31 december 2002. Bidrags-
givningen rambegränsas så att bidrag beviljas
med högst 400 miljoner kronor. Finansiering av
investeringsbidraget sker genom att det statliga
räntestödet för reparation och underhåll (RBF-
stöd) avvecklas i sin helhet och genom att
utgifterna under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner minskas.
Det är angeläget att uppmärksamma pro-
blemen kring höga radonhalter i bostäder.
Radonsanering är nödvändig för att minska de
negativa hälsoeffekterna.
Regeringen beräknar ytterligare 10 miljoner
kronor 2001 och 2002 för Fonden för fukt- och
mögelskador.
Regeringen beräknar 25 miljoner kronor per
år 2001 2003 för länsstyrelsernas administration
av skogsinköp.
Regeringen föreslår att satsningen på lokala
investeringsprogram förlängs till att omfatta även
2003. Regeringen beräknar 900 miljoner kronor
för denna verksamhet. För att utveckla be-
redningsprocessen har kraven på kommunernas
redovisningar av bl.a. miljöeffekter, lönsamhet
och konkurrenssituation skärpts. Dessutom har
samarbetet med länsstyrelser och sektors-
myndigheter utvecklats. För information om och
uppföljning av programmen har en databas
skapats med detaljerade uppgifter om samtliga
program som beviljats stöd.
Utgiftsområde 19:
Regional utjämning och utveckling
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
3 719
3 310
3 745
4 067
3 204
3 304

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika
regionalpolitiska utvecklingsinsatser och före-
tagsstöd samt medel från EG:s regionalfond.
Utgiftsområdet brukar benämnas den lilla
regionalpolitiken. För 2000 uppgår anvisade
medel enligt statsbudgeten till 3,3 miljarder
kronor, varav 1,3 miljarder kronor avser anslaget
för allmänna regionalpolitiska åtgärder.
Sedan Sverige blev medlem i EU redovisas
återflödet från EG:s regionalfond inom utgifts-
området. För innevarande år uppgår detta till ca 1
miljard kronor och avser utbetalningar för två
programperioder. Europeiska regionala ut-
vecklingsfonden delfinansierar för program-
perioden 2000 2006 strukturfondsprogrammen
inom mål 1 och 2 samt gemenskapsinitiativen
Urban och Interreg i sin helhet.
Utgiftsprognosen för 2000 uppgår till
0,4 miljarder kronor mer än vad som anvisats
enligt statsbudgeten. Till största delen beror
avvikelsen på att vissa åtaganden skall täckas av
anslagsbehållningar på s.k. äldreanslag samt
anslagssparande på anslaget för Europeiska
regionala utvecklingsfonden.
Länsstyrelserna i Norrbottens och Jämtlands
län är utsedda till förvaltningsmyndigheter för
strukturfondsprogrammen i mål 1-området.
Regeringen avser vidare att utse länsstyrelserna i
Gävleborg, Örebro och Jönköpings län till
förvaltningsmyndigheter och utbetalande myn-
digheter i mål 2-området och beräknar att
överlämna de fyra programdokumenten för mål
2 till EG-kommissionen i april 2000. För
gemenskapsinitiativet Interreg III A har uppdrag
lämnats att arbeta fram programdokument för i
stort sett samma områden som under program-
perioden 1995 1999 och för Urban har det
lämnats en inbjudan till Göteborgs stad att
utarbeta ett programdokument.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk
kommitté (dir. 1999:2) som skall lämna förslag
om den framtida inriktningen och utformningen
av den svenska regionalpolitiken. Kommittén
skall bl.a. utarbeta en strategi för regional balans.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti
2000. Regeringen avser att under 2001 åter-
komma till riksdagen med anledning av ut-
redningens slutbetänkande.
Inom utgiftsområdet avses 1,5 miljarder
kronor omfördelas under åren 2000-2004 för att
inom ramen för ett nationellt IT-infrastruktur-
program bidra till utbyggnad av regionala
transportnät som inte kommer till stånd på
kommersiella grunder. Regeringen har tillsatt en
särskild utredare som bland annat skall föreslå
vilka transportnätsförbindelser som skall
prioriteras av regional- och näringspolitiska skäl.
EG-kommissionen har ännu inte godkänt stöd-
formen nedsatta socialavgifter. De medel som
därför tills vidare frigörs skall i stället användas
för att på andra sätt förbättra förutsättningarna
för näringslivet i främst de områden som hittills
haft nedsatta socialavgifter. Förutom att delvis
finansiera utbyggnaden av nämnda transportnät
avser regeringen att utarbeta ett särskilt program
för att främja användningen av modern infor-
mationsteknik i företag i dessa områden.
Jämfört med de preliminära utgiftsområdes-
ramarna som redovisades i budgetpropositionen
för 2000 beräknas utgiftsområdet öka med 230
miljoner kronor för 2001 och 110 miljoner
kronor för 2002. Skillnaden förklaras
huvudsakligen av att vissa åtgärder behöver
vidtagas i kommuner med särskilda om-
ställningsproblem främst på grund av struktur-
omvandlingar inom försvarsmakten. Dessutom
förstärks arbetet med att stödja projekt inom
ramen för regionala och lokala resurscentra för
kvinnor inom främst nationella stödområden
och EG:s strukturfondsområden. För att ge stöd
för den fortsatta processen med regionala
tillväxtavtal beräknas således de regionala och
lokala resurscentra som växt fram tillföras
10 miljoner kronor.

Utgiftsområde 20:
Allmän miljö- och naturvård
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
1 631
1 721
1 720
2 016
2 222
2 408

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande bio-
logisk mångfald och naturvård, vatten- och
luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljö-
skydd, miljöforskning, sanering och återställning
av förorenade områden, kemikaliekontroll, strål-
skydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärn-
kraften samt internationellt miljösamarbete. För
2000 uppgår de totala anslagen enligt stats-
budgeten till 1,7 miljarder kronor, varav
1,5 miljarder kronor avser allmän miljö- och
naturvård och 0,2 miljarder kronor avser strål-
skydd och kärnsäkerhet.
Regeringen beräknar att förstärkningar av
utgiftsområdet i enlighet med den nivå som före-
slagits i 1999 års ekonomiska vårproposition om
ca 840 miljoner kronor för 2002 förlängs till att
omfatta även 2003. Det innebär att medel tillförs
för bl.a. fortsatta satsningar på miljöforskning,
sanering och återställning av förorenade
områden, miljöövervakning samt markinköp och
kalkning. Därutöver bedömer regeringen att det
finns behov av ytterligare förstärkningar. Därför
föreslås utgiftsområdet tillföras 175 miljoner
kronor 2001, 180 miljoner kronor 2002 och
310 miljoner kronor 2003. Förstärkningarna
omfattar i första hand miljöövervakning,
miljöforskning, marksanering samt åtgärder för
att bevara den biologiska mångfalden, bland
annat skötsel av befintliga reservat.
Utgiftsområde 21:
Energi
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
1 101
1 446
1 841
2 262
2 085
1 302

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
energiforskning och energiteknisk utveckling,
investeringsbidrag till utbyggnad av el- och
värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för
eleffektivisering och minskad elanvändning för
uppvärmning av bostäder och lokaler. Utgifts-
området omfattar också åtgärder för energi-
effektivisering m.m. i bland annat Baltikum och
Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den
svenska klimatpolitiken. För 2000 uppgår de
totala anslagen enligt statsbudgeten till
1,4 miljarder kronor.
Inom utgiftsområdet prioriteras under 2000
uppföljningen av det energipolitiska program
som beslutats av riksdagen (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Sats-
ningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder kronor
och löper fram t.o.m. 2004. Enligt det energi-
politiska beslutet skall den andra reaktorn i
Barsebäcksverket ställas av senast den 1 juli 2001.
Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn
är att kraftbortfallet kan kompenseras genom
minskad elanvändning och ny elproduktion.
Regeringen avser att i budgetpropositionen för
2001 redovisa sin bedömning av om detta villkor
är uppfyllt.
I samband med införandet av schablon-
beräkning på elmarknaden avskaffades systemet
med leveranskoncession. Av detta skäl har
regeringen tillsatt en utredare som har till uppgift
att kartlägga omfattningen av de dåvarande
leveranskoncessionärernas långsiktiga kraft-
anskaffningsavtal samt avtalens utformning och
karaktär. Utredaren skall bedöma konse-
kvenserna av dessa avtal och om denne finner det
lämpligt föreslå generella lösningar och/eller ta
upp förhandlingar med berörda parter i syfte att
få villkoren justerade. Utredaren skall lämna sitt
förslag till regeringen senast den 1 oktober 2000.
Regeringen avser därefter att ta ställning till
behovet av ytterligare åtgärder. Utredaren skall
lämna ett delbetänkande till regeringen senast
den 1 september 2000 och sitt slutbetänkande i
mars 2001.
En annan viktig fråga vad gäller elmarknadens
funktionssätt är tillgången på effektreserver i det
svenska elsystemet och behovet av åtgärder för
att trygga elförsörjningen vid höglast. Affärs-
verket svenska kraftnät skall bevaka tillgången på
höglastkapacitet i det svenska elsystemet och
förmedla relevant information till marknadens
aktörer. Svenska kraftnät skall också utveckla
marknadsinstrument som kan bidra till att säkra
tillgången på effekt vid toppbelastning.
Resultatet av detta arbete skall rapporteras till
regeringen senast den 15 augusti 2000. Därefter
avser regeringen att ta ställning till behovet av
ytterligare åtgärder.
Ett viktigt led i omställningen av energi-
systemet är att goda ekonomiska förutsättningar
skapas för den förnybara elproduktionen. I detta
sammanhang spelar vindkraften en nyckelroll
och den kan också bidra till att uppfylla flera av
de nationella miljökvalitetsmål som riksdagen
beslutade om förra året. En god handlings-
beredskap för en fortsatt vindkraftsutbyggnad är
därför av strategisk betydelse. Regeringen be-
dömning är att planeringsmål för vindkraften
kan utgöra ett lämpligt verktyg för att främja en
sådan utveckling. Regeringen avser därför att i
enlighet med det förslag som Vindkrafts-
utredningen redovisat i sitt slutbetänkande Rätt
plats för vindkraft (SOU 1999:75) uppdra åt
Statens energimyndighet att redovisa områden
med goda förutsättningar för vindkraft. Vidare
ingår det i Energimyndighetens ansvar att ta
fram uppgifter om områden av riksintresse för
energiproduktion, t.ex. vindkraft. Vindkrafts-
utredningen har också föreslagit att en
övergripande kartläggning av lokaliserings-
förutsättningarna för etablering av vindkraft till
havs och i fjällen genomförs. Ett programarbete
med en sådan inriktning pågår för närvarande
inom Regeringskansliet. Med detta utrednings-
arbete som underlag avser regeringen att
återkomma så snart som möjligt till riksdagen
med förslag om ett lämpligt planeringsmål för
vindkraften och förslag för att möjliggöra att ett
sådant planeringsmål uppfylls.
Med dagens elpriser är en stor del av den el
som produceras med förnybara energikällor inte
lönsam. Riksdagen har efter förslag i budget-
propositionen för 2000 fattat beslut om ett
tillfälligt stöd till den småskaliga elproduktionen.
Stödet ersätter fr.o.m. den 1 november 1999 det
skydd som systemet med leveranskoncession
innebar. Det tillfälliga stödet gäller t.o.m. 2000.
Bidraget uppgår till 9 öre per kWh. Stödet
behandlas för närvarande av Europeiska
kommissionen.
För att bland annat finna en mer långsiktig
lösning vad gäller skyddet för småskalig el-
produktion ser en arbetsgrupp för närvarande
över systemet för stöd till elproduktion från för-
nybara energikällor. Arbetsgruppen skall se över
samtliga stödordningar på området och, om det
bedöms lämpligt, föreslå ett samlat program.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i
denna fråga i maj 2000 eller i budget-
propositionen för 2001.
Statens energimyndighet har på regeringens
uppdrag utrett frågan om biobränslenas
konkurrenskraft vid fjärrvärmeleveranser till
industrin. I rapporten som lämnades den
1 februari 2000 föreslår Energimyndigheten att
ett stöd inrättas till biobränslegenererad värme
som levereras till industrin. Rapporten är för när-
varande under remissbehandling.
Utgiftsområde 22:
Kommunikationer
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
25 631
25 532
25 857
24 651
25 087
26 078

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna invest-
eringar i samt drift och underhåll av vägar och
järnvägar samt även sjöfart, luftfart, post,
telekommunikationer, forskning och över-
gripande informationsteknikfrågor. För 2000
uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten
till 25,5 miljarder kronor, varav ca 23,2 miljarder
kronor till väg och järnväg. Insatserna inom
utgiftsområde 22 har till syfte att bland annat
uppfylla de transportpolitiska målen, antagna av
riksdagen 1998, om att säkerställa en samhälls-
ekonomiskt effektivt och långsiktigt hållbar
transportförsörjning, ett tillgängligt transport-
system, hög transportkvalitet, en säker trafik, en
god miljö och en positiv regional utveckling.
De utgiftsnivåer som regeringen föreslår för
åren 2001 till 2003 innebär i huvudsak ett fortsatt
genomförande av de åtgärder som ingår i den
nationella väghållningsplanen, i stomnätplanen
för järnvägar och i länsplaner för regional
transportinfrastuktur. Anvisade medel för
genomförandet av dessa planer har under 1999
helt förbrukats och såväl Banverket som Väg-
verket har dessutom nyttjat delar av sina
anslagskrediter. Regeringens förslag till utgifts-
nivåer innebär att vissa planerade åtgärder i de
fastställda investeringsplanerna inte kommer att
kunna genomföras under perioden 2001 2003.
Det är dock regeringens ambition att upp-
rätthålla en fortsatt god väg- och järnvägs-
standard genom att anvisa en nivå på drift- och
underhållsinsatser under perioden som mot-
svarar minst ramarna i den nuvarande nationella
väghållningsplanen och stomnätplanen. Rege-
ringen avser även att skapa förutsättningar för
bland annat ökad bärighet, tjälsäkring och
rekonstruktion av det regionala vägnätet.
Regeringen anser att det är angeläget att
påskynda satsningen för höjd bärighet och
utökad lastprofil på järnväg. För att möjliggöra
ett samverkande och effektivt tågsystem i södra
Sverige och på Själland påbörjas planeringen
omgående av elektrifiering av Blekinge kustbana
så att en elektrifiering kan genomföras med
början 2004. Förberedelserna för och byggandet
av Botniabanan fortgår som planerat. Efter den
miljöprövning som för närvarande pågår
kommer regeringen att återkomma till riksdagen
med frågan om ytterligare lånegarantier för
Botniabanan AB vad gäller de två kvarvarande
etapperna mellan Nyland-Örnsköldsvik och
mellan Husum-Umeå.
Regeringens åtgärder för ökad trafiksäkerhet
på vägnätet enligt 11-punktsprogrammet
kommer att fullföljas under perioden. Medel
kommer därför även de närmaste åren att
omprioriteras från byggande av stamvägar till
riktade trafiksäkerhetsåtgärder på stamvägnätet.
Den år 1999 påbörjade satsningen på riktade
trafiksäkerhetsåtgärder på övriga vägnätet, för
400 miljoner kronor, fullföljs.
Regeringen avser att senare presentera en
proposition om inriktningen av åtgärder för
infrastrukturen med förslag till avvägning av
åtgärder såväl mellan väg och järnväg som mellan
åtgärder för säkerställande och bevarande av
nuvarande infrastruktur och åtgärder för att
utveckla ny infrastruktur.
I beräkningen av anslagsnivån på området
ingår att Vägverket får använda de offentlig-
rättsliga avgifter för myndighetsutövning som
verket tidigare inte disponerat för att finansiera
denna myndighetsverksamhet. Skälet till denna
omprövning av tidigare beslut är att volymen för
denna myndighetsverksamhet varierar påtagligt
mellan åren.
I IT-propositionen Ett informationssamhälle
för alla (prop. 1999/2000:86) föreslår regeringen
att statens insatser prioriteras till tre områden i
syfte att skapa ett informationssamhälle för alla.
De tre områdena är regelsystem, utbildning och
infrastruktur för att öka tilliten till IT,
kompetensen att använda IT samt till-
gängligheten till informationssamhällets tjänster.
Regeringen avsätter i anslutning till det
nationella IT-infrastrukturprogrammet
2,6 miljarder kronor i stöd till de delar av
transportnätet som inte kommer till stånd på
kommersiella grunder. Vidare överväger rege-
ringen en särskild skattelättnad för utgifter för
anslutning för datakommunikation som innebär
en väsentlig kapacitetshöjning och ett stöd till
kommuner för att möjliggöra abonnent-
anslutning med hög överföringskapacitet i glest
bebyggda områden genom lokala transport- och
accessnät. Den sammanlagda summan för stödet
till kommunerna och skattelättnaden motsvarar
3,2 miljarder kronor.
På grundval av departementspromemorian
Elektroniska signaturer (Ds 1999:73) har rege-
ringen överlämnat till Lagrådet en lagrådsremiss
med förslag till en lag om elektroniska signaturer
för att underlätta användningen av sådana och
därmed skapa en ökad tillit och en förbättrad
säkerhet för elektronisk kommunikation.
En omfattande översyn av det samlade
regelverket på telekommunikationsområdet
inom EU pågår för närvarande. Kommissionen
kommer under sommaren 2000 att presentera
förslag till nya direktiv inom området. Det är
angeläget att på gemenskapsnivå etablera ett
regelverk som främjar tillväxt och investeringar,
stärker Europas konkurrenskraft samt bidrar till
utvecklingen av ett informationssamhälle med
hög tillgänglighet där alla medborgare har
möjlighet att delta. Ett aktivt arbete bedrivs med
att utarbeta svenska ståndpunkter vad gäller
utformningen av det framtida regelverket.
Arbetet med översynen kommer att vara en
prioriterad fråga under Sveriges ordförandeskap i
EU första halvåret 2001.
Regeringen fortsätter sitt arbete med att på
den inre marknaden främja den elektroniska
handeln i Sverige under kommande år.
Regeringen ser för närvarande över vilken lag-
stiftning som kan behöva ändras med anledning
av ett kommande direktiv om vissa rättsliga
aspekter på informationssamhällets tjänster,
särskilt elektonisk handel, på den inre mark-
naden och avser att återkomma till riksdagen i
dessa frågor.
Näringsdepartementet har under 1999 låtit
göra en översyn av Sjöfartsverkets, Luftfarts-
verkets och Handelsflottans kultur- och fritids-
råds verksamhetsstrukturer i syfte att identifiera
eventuella mål- och rollkonflikter och för att för-
bättra underlaget för statens styrning. Rege-
ringen avser att återkomma med förslag i budget-
propositionen 2001 avseende fartygsförlagda
utbildningsplatser.
Avgifterna för Sveriges medlemskap i de
internationella organisationerna EUMETSAT,
WMO och ECMWF, som finansieras via
SMHI:s anslag, har ökat under senare år. Rege-
ringen ser för närvarande över behoven samt
eventuella möjligheter till omprioriteringar och
avser att återkomma i denna fråga.
Utgiftsområde 23:
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
11 925
9 726
10 310
13 664
13 854
13 937

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jord-
bruk, fiske, trädgårdsnäring, rennäring, djur-
skydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogs-
näring samt högre utbildning och forskning som
rör vård och utnyttjande av biologiska natur-
resurser.
För 2000 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 9,7 miljarder kronor, varav ca
48 procent av beloppet finansieras av EG-
budgeten. Merparten av EG-stödet avser
obligatoriska åtgärder såsom djurbidrag,
intervention och exportbidrag, vilka helt
finansieras av EG-budgeten. Därtill kommer
delfinansierade stöd såsom miljöersättningar,
stöd till mindre gynnade områden och
strukturstöd. För att erhålla dessa stöd fordras
nationell medfinansiering i storleksordningen
2 miljarder kronor per år. Anslagen till forskning
och utbildning uppgår till närmare 1,4 miljarder
kronor per år.
Regeringen har vid beräkningen av utgifts-
områdesramen utgått från att de EG-finansierade
arealersättningarna och djurbidragen höjs till
ca 5,3 miljarder kronor 2001.
Regeringen har i en skrivelse till riksdagen
(skr. 1999/2000:14) presenterat inriktningen av
ett svenskt landsbygdsprogram för perioden
2000 2006. Regeringens förslag till lands-
bygdsprogram har överlämnats till Europeiska
kommissionen för prövning. Ett beslut väntas
senast i juni 2000. Programmet kommer att
genomföras i full omfattning från 2001.
Regeringen har i annat sammanhang bl.a.
föreslagit att energi- och koldioxidskatterna för
elektricitet och eldningsolja inom jordbruket
skall sänkas fr.o.m. den 1 juli 2000 vilket följer
samma princip som inom tillverkningsindustrin.
Åtgärderna är ett led i arbetet med att bevara och
utveckla ett långsiktigt hållbart och konkurrens-
kraftigt jordbruk.
Ytterligare en kostnadsdämpande åtgärd som
nu bör vidtas är att ta bort den årliga avgiften för
de s.k. blockkartorna inom jordbruket. Rege-
ringen har riksdagens bemyndigande att ta ut
avgifter enligt lagen (1994:1710) om EG:s för-
ordningar om jordbruksprodukter. Inkomsterna
på statsbudgeten från dessa avgifter uppgick
1999 till ca 25 miljoner kronor. Avgiften av-
skaffas fr.o.m. innevarande år.
Av avgörande betydelse för företagens kon-
kurrenskraft är, förutom den enskilde jord-
brukarens skicklighet som företagare, den
sammantagna effekten av pris-, stöd- och
kostnadsnivån. Ett fortsatt analys- och ut-
vecklingsarbete vad gäller kostnadsnivån och
kostnadsstrukturen i jordbruket sker inom
Jordbruksverket och Livsmedelsekonomiska
institutet. I detta sammanhang analyseras bland
annat skillnader i den redovisning som publiceras
av Eurostat.
Mot bakgrund av regeringens ambition att
20 procent av jordbruksarealen fram till 2005
skall ställas om till ekologisk produktion är det
angeläget att forskningsprogrammet om
ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion
får en uppföljning. Regeringen kommer därför
att i budgetpropositionen för 2001 föreslå att
35 miljoner kronor per år under tre år avsätts för
ekologisk forskning.
I budgetpropositionen för 2000 har under
anslaget D2 Ersättningar för viltskador m.m.
anvisats 63 miljoner kronor, varav engångsvis
7 miljoner kronor. Rovdjursutredningen
överlämnade i januari 2000 sitt slutbetänkande
Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146).
I betänkandet, som för närvarande remiss-
behandlas, tar utredningen upp frågor om bland
annat rovdjursförvaltning, inventeringar samt
bidrag och ersättningar för de skador som
rovdjuren åstadkommer. Mot bakgrund härav,
och då skadorna även av annat vilt än rovdjur
ökar, avser regeringen att i budgetpropositionen
för 2001 öka anslaget med ytterligare 8 miljoner
kronor till 71 miljoner kronor under en
treårsperiod. Den närmare användningen av
medlen bör övervägas senare.
Beslut har nyligen fattats av Statens energi-
myndighet om att öka de statliga insatserna för
forskning och utveckling av bland annat energi-
skogsproduktion. Regeringen avser att åter-
komma till frågan om fortsatt stöd till energi-
skogsodling i budgetpropositionen för 2001.
Regeringen beräknar att tidigare för-
stärkningar av resurserna för biotopskydd i skog
om 100 miljoner kronor 2002 förlängs till att
omfatta även 2003.
Utgiftsområde 24:
Näringsliv
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
3 255
2 983
3 334
3 197
2 977
2 895

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik,
teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor,
teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel,
export- och investeringsfrämjande samt
konsumentfrågor.
För 2000 uppgår de totala anslagen på
statsbudgeten till 3,0 miljarder kronor, varav ca
0,9 miljarder kronor till näringspolitik,
0,2 miljarder kronor till teknologisk infra-
struktur, bl.a. patentfrågor, teknisk provning och
kontroll, 0,1 miljarder kronor till konkurrens-
frågor, 0,7 miljarder kronor till teknisk forskning
och utveckling, 0,6 miljarder kronor till
rymdverksamhet, 0,4 miljarder kronor till
utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande
samt 0,1 miljarder kronor till konsumentfrågor.
Inom utgiftsområdet avsätts resurser för att
säkerställa och utveckla tillgången på teknik- och
kunskapsöverföring från bl. a. högskolorna till
små och medelstora företag.
I propositionen Vissa organisationsfrågor
inom näringspolitiken (prop. 1999/2000:71)
föreslås en ny myndighetsstruktur på central nivå
för närings- och innovationspolitik. Regeringen
avser att återkomma i budgetpropositionen för
2001 med en närmare redovisning av om-
fördelningar på anslags- och utgiftsområdesnivå.
Regeringen beslutade under hösten 1999 att
satsa 6 miljoner kronor på att utforma ett
internetbaserat informationssystem med myn-
dighetsinformation riktat till företag. En
kundundersökning genomfördes för att ta fram
en samlad bild av hur företag upplever bl.a.
myndigheters information. Undersökningen
skall också vara ett stöd i bl.a. statens styrning av
myndigheterna vad gäller förenklingar och
förbättringar för småföretag. Regeringen avser
att tillföra ytterligare 15 miljoner kronor årligen
under perioden 2001 2003 för dessa satsningar.
I propositionen Ett informationssamhälle för
alla (prop. 1999/2000:86) föreslås en satsning för
att öka IT-kompetensen i småföretag. Satsningen
skall genomföras under en tvåårsperiod med
början 2001.
Regeringen har tillfört Konkurrensverket
resurser för att genomföra mer generella och
branschspecifika åtgärder för ökad konkurrens
bl.a. inom bygg- och boendesektorn. Regeringen
avser att i budgetpropositionen för 2001 tillföra
Konkurrensverket ytterligare 5 miljoner kronor
under perioden 2001 2003 för konkurrens-
främjande arbete. Regeringen avser att åter-
komma med förslag som ger ökad konkurrens
och stärker konsumentens ställning.
Regionala tillväxtavtal är ett instrument i en ny
regional näringspolitik. Utgångspunkten är att
det regionala inflytandet över näringspolitiken
skall öka och att tillgängliga resurser skall
användas mer flexibelt. Program, som innehåller
prioriterade insatser och åtgärder som skall
genomföras under åren 2000 2002, har ut-
arbetats i breda regionala partnerskap. Samtliga
län har lämnat in sina avtal till regeringen.
Regeringen ser mycket positivt på den process
som har utvecklats kring tillväxtavtalen och på
den lokala och regionala mobilisering som nu
sker för tillväxt och sysselsättning.
Konsumentpolitiska kommittén överlämnade
den 3 april 2000 sitt slutbetänkande Starka
konsumenter i en gränslös värld (SOU 2000:29)
om mål och medel för konsumentpolitiken inför
ett nytt sekel. Regeringen avser att under hösten
2000 lägga fram förslag om den framtida
konsumentpolitiken och även behandla frågor
rörande prisinformation till konsumenter.
De totala anslagen för utgiftsområde 24
beräknas öka för 2001. Detta är till övervägande
del en följd av en anslagsteknisk förändring i
samband med fullständig övergång till
användande av bemyndigandetekniken vid
styrning av verksamheten under anslaget D1
Teknisk forskning och utveckling.
Utgiftsområde 25:
Allmänna bidrag till kommuner
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
102 542
97 667
98 200
101 850
101 827
104 185

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
bidrag till kommuner och landsting. För 2000
uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten till
97,7 miljarder kronor, varav 78,0 miljarder
kronor till generellt statsbidrag, 18,6 miljarder
kronor till statligt utjämningsbidrag och
1,1 miljarder kronor till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting.
Målet för utgiftsområdet är att så långt som
det är möjligt skapa goda och likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för kommunerna
och landstingen att uppnå de nationella målen
inom olika verksamheter. De höjda statsbidragen
syftar till att underlätta för kommuner och
landsting att klara det lagstadgade kravet om
ekonomisk balans 2000 och samtidigt ge
utrymme för fortsatta satsningar inom de
prioriterade områdena skola, vård och omsorg.
Riksdagen har beslutat om tillskott till
kommuner och landsting under åren 1997 till
2000 om totalt 20 miljarder kronor. Till följd av
skattereformen minskades det generella
statsbidraget för år 2000 med 4,8 miljarder
kronor samtidigt som reformen innebar att
kommunernas och landstingens skatteintäkter
ökade med motsvarande belopp. För 2000
minskades också anslaget för utjämningsbidraget
med ca 2 miljarder kronor i förhållande till 1999
års utfall på grund av de förändringar som
gjordes i utjämningssystemet för kommuner och
landsting. Förändringarna innebar också att en
lika stor reducering gjordes av den utjämnings-
avgift som kommuner och landsting betalar till
staten.
Beräkningarna utgår från att det generella
statsbidraget ökar 2001 med ytterligare
3,3 miljarder kronor och att statsbidraget till
särskilda insatser ökar med 0,7 miljarder kronor.
I ökningen av det generella statsbidraget ingår en
särskild satsning på vård och omsorg som uppgår
till 1 miljard kronor.
För 2001 har riksdagen också beslutat att den
statliga skatt på 200 kronor som utgår för
skattskyldiga med förvärvsinkomster skall utgöra
kommunal inkomstskatt vilket ger kommun-
sektorn ett resurstillskott som motsvarar ca
1,3 miljarder kronor.
Genom försvarsuppgörelsen kommer
sammanlagt 8 miljarder kronor att tillföras
vården och omsorgen under perioden 2002
2004. För åren 2002 och 2003 innebär detta att
det generella statsbidraget tillförs 1 respektive
3 miljarder kronor.
I det kommunala momssystemet har det
uppkommit ett underskott till följd av att
kommunernas och landstingens avgifter har varit
för låga i förhållande till den ersättning som har
betalats ut från systemet. Sammantaget beräknas
underskottet uppgå till ca 4 miljarder kronor
under innevarande år. Regeringen anser det vara
av stor vikt att kommunsektorn prioriterar skola,
vård och omsorg samtidigt som balanskravet
uppfylls. Regeringen aviserar därför att staten tar
över detta underskott som annars skulle ha
återbetalats via en högre momsavgift. Därmed
frigörs betydande resurser för kommunsektorn.
Beslutade och aviserade tillskott innebär
således en sammanlagd höjning av statsbidragen
till kommuner och landsting med ca 26 miljarder
kronor 2003 i förhållande till 1996 års nivå.
Utgiftsområde 26:
Statsskuldsräntor m.m.
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
89 885
81 810
93 370
69 270
65 670
58 570

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på
statsskulden, oförutsedda utgifter och Riks-
gäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning. Utgifts-
området omfattas inte av det statliga utgiftstaket
med motiveringen att utgifterna inte kan på-
verkas i det korta perspektivet.
För 2000 uppgår de totala anslagen på
statsbudgeten till 81,8 miljarder kronor varav
räntor på statsskulden utgör 81,7 miljarder
kronor. Under perioden beräknas ränte-
utgifterna minska kraftigt för att år 2003 uppgå
till 58,5 miljarder kronor. De kraftigt minskade
ränteutgifterna förklaras framför allt av den stora
amorteringen som görs när utrymme upp-
kommer till följd av överföringar från AP-
fonden i samband med ålderspensionssystemet
samt försäljningar av statligt aktieinnehav.
Statsskulden uppgick vid utgången av 1999 till
1 374 miljarder kronor vilket är 75 miljarder
kronor lägre än föregående år. Under perioden
2000 2003 beräknas statsskulden minska med
228 miljarder kronor för att 2003 uppgå till
1 145 miljarder kronor. Under perioden 2000
2003 uppgår summan av statsskuldens saldo till
82 miljarder kronor. Resterande delar av skuld-
sänkningen uppkommer då statsobligationer till
ett nominellt värde av 98 miljarder kronor skrivs
av mot statsskulden 2001 i samband med att
medel förs över från AP-fonden som ett led i
den nya pensionsreformen. En annan viktig
förklaring är att kronan antas stärkas mot övriga
valutor vilket beräknas minska valutaskulden
med 40 miljarder kronor t.o.m. 2003 års utgång.
I avsnitt 4.4.2 Statsbudgetens utgifter ges en mer
detaljerad redovisning av statsskuldsräntorna.
Utgiftsområde 27:
Avgiften till Europeiska gemenskapen
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
20 884
23 083
23 177
24 093
24 795
24 742

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till
Europeiska gemenskapens allmänna budget
(EU-budgeten). För 2000 uppgår de totala
anslagen på statsbudgeten till ca 23,2 miljarder
kronor.
EU-budgeten omfattar den Europeiska
gemenskapens samtliga förväntade inkomster
och utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen
av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter
från medlemsländerna. Budgeten beslutas årligen
inom ramen för ett fastställt flerårigt budgettak,
s.k. finansiellt perspektiv. Det nuvarande
finansiella perspektivet gäller åren 2000 2006.
Nivån för det finansiella perspektivet grundas på
rådets beslut om gemenskapernas egna medel
(94/728/EG, Euroatom), vilket bland annat
anger taket för medlemsländernas finansierings-
ansvar för budgeten. Inom ramen för Agenda
2000 beslutades, förutom det nya finansiella
perspektivet, att beslutet om egna medel skall
ändras så att det nya beslutet kan träda i kraft
från och med 2002. Kommissionen lade under
sommaren 1999 fram ett förslag till nytt beslut
som genomför förändringarna enligt Europeiska
rådets beslut. Rådsbehandlingen är ännu inte
avslutad. Beslut i frågan kräver enhällighet samt
nationellt godkännande av samtliga medlems-
länder. Regeringen kommer att lägga fram ett
förslag för riksdagen när beslutet antagits.
Eftersom rådsbehandlingen ännu inte är avslutad
kan det innebära att det nya beslutet om egna
medel kan bli försenat. Beslutet kommer dock
att ha en retroaktiv verkan vid en eventuell
försening.
Ändringen av beslutet om egna medel innebär
att uttaget av mervärdesskattebaserad avgift
minskas till 0,75 % 2002 och till 0,50 % 2004.
Samtidigt ökas den nationella ersättningen för
uppbördskostnader avseende s.k. traditionella
egna medel från 10 % till 25 % fr.o.m. 2001.
Dessutom skall finansieringen av den brittiska
budgetreduktion ändras fr.o.m. 2002 så att
finansieringsandelen för Sverige, Nederländerna,
Österrike och Tyskland minskas med 75 % i
förhållande till nuvarande andel. Förändringen av
finansieringsansvaret för den brittiska budget-
reduktion beräknas minska den svenska avgiften
med cirka 600 miljoner kronor år 2002.
Det finansiella perspektivet ligger numera
väsentligt närmare utgiftsnivån för EU-
budgeten. Möjligheten till finansiering av nya
utgifter på EU-budgeten, genom utnyttjande av
marginalen mellan finansiella perspektivet och de
faktiska utgifterna i den årliga EU-budgeten, har
därigenom minskat. Ett fullt utnyttjande av
marginalen kan leda till behov av revidering av
det finansiella perspektivet för att hantera
oförutsedda utgifter.
Beräkningen för utgiftsområde 27 grundas på
fastställd EU-budget för 2000 samt, vad gäller
EU-budgetens utgiftsnivå, på finansiella
perspektivet för 2001 2003 (kommissionens
revidering till 2001 års prisläge). I förhållande till
budgetpropositionen innebär detta en höjning av
prognosen för EU-budgetens utgifter, vilket
påverkar avgiftens nivå särskilt för åren 2002 och
2003. Effekterna av uppgörelsen i Berlin, bl.a.
minskat finansieringsansvar för Storbritanniens
budgetreduktion, har beaktats och påverkar den
svenska EU-avgiften fr.o.m. 2002. Som nämnts
ovan har det formella rådsbeslutet inte fattats,
vilket kan innebära en risk för att beräknad
avgiftsreduktion inte erhålls enligt beslutad
tidplan. Beräkningen beaktar även förutsedda
kurseffekter, utfallskorrigeringar m.m. Kom-
missionens budgetförslag presenteras i maj.
Därigenom kan beräkningen i budgetpropo-
sitionen baseras på kommissionens budgetförslag
för 2001.

Ålderpensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Miljoner kronor
Utfall
Beräknat
Prognos

Beräknat
1999
2000
2000
2001
2002
2003
136 095
140 034
139 904
144 686
151 337
158 364

Utgifterna omfattar ålderspension i form av
allmän tilläggspension (ATP) och ålderspension i
form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. För år 2000 beräknas de totala
kostnaderna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten uppgå till ca
139,9 miljarder kronor.
Utgifterna väntas öka med ca 5 miljarder
kronor år 2001 och med ca 7 miljarder kronor
per år de två därefter följande åren. De
utgiftsbestämmande faktorerna är antalet
pensionärer med ATP (ca 85 % av samtliga
ålderspensionärer), deras genomsnittliga antal
ATP-poäng samt storleken på prisbasbeloppet.
Antalet pensionärer ökar för närvarande i måttlig
takt, med ca 0,5 % per år. De för närvarande
mest betydelsefulla faktorerna för utgifts-
utvecklingen är i stället prisbasbeloppets ut-
veckling samt utvecklingen av den genom-
snittliga ATP-nivån.
Prisbasbeloppet antas mellan åren 2001 och
2003 öka med ca 2 % per år, vilket innebär en
utgiftseffekt på ca 3 miljarder kronor per år.
Ungefär lika stor effekt har ATP-systemets
fortsatta mognad, dvs. att äldre pensionärer med
låg eller ingen ATP successivt ersätts av ny-
tillkommande pensionärer med avsevärt högre
ATP. De senare har i genomsnitt fler ATP-år
och har även fått högre medelpoäng per år
genom reallöneökningar under ett flertal år. För
varje år ökar den genomsnittliga ATP-inkomsten
med ca 0,03 prisbasbelopp eller med ca 2 %.
Även detta innebär de närmaste åren utgifts-
ökningar med ca 3 miljarder kronor per år. Dessa
faktorer förklarar tillsammans den utgifts-
utveckling som förväntas för ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten.
Den ovan redovisade utgiftsutvecklingen
kommer dock att påverkas av att den bo-
sättningsbaserade del av folkpensionen som i dag
utbetalas från AP-fonden år 2003 kommer att
överföras till utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom. Vidare kommer
pensionerna från och med 2002 att räknas upp
med det nya pensionssystemets inkomst-
indexering i stället för ATP-systemets pris-
indexering. Regeringen avser att i budgetpropo-
sitionen för 2001 återkomma med beräkningar
och prognoser för hur dessa faktorer kommer att
påverka utgiftsutvecklingen.
Regeringen avser att i en proposition i maj
2000 lägga fram ett förslag till slutlig utformning
av den automatiska balanseringsmekanism som
kommer att utgöra en integrerad del av det
reformerade ålderspensionssystemet.

8
Skattefrågor

8 Skattefrågor

8.1 Inledning
Regeringen tar i detta kapitel upp skattefrågor.
Inledningsvis anges ett antal skattepolitiska
prioriteringar för de närmaste åren. Därefter
lämnas ett antal förslag på företags- och
kapitalskatteområdet samt ett förslag på
fastighetstaxeringsområdet. Vidare redovisas
några i budgetpropositionen för år 2000
aviserade förslag som kommer att läggas fram i
särpropositioner. Avslutningsvis anges de olika
förslagens offentlig-finansiella effekter.

Ärendet och dess beredning
Inom Finansdepartementet har en promemoria
Vissa skattefrågor för småföretagare utarbetats
med vissa förenklingsförslag inom kapital- och
företagsbeskattningen. Promemorian har
remissbehandlats. Promemorian och en
sammanställning av remissyttrandena finns
tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr
Fi2000/627).
Nästa allmänna fastighetstaxering av småhus
skall ske år 2002. Frågan om att skjuta upp denna
taxering till år 2003 har aktualiserats i samband
med att Fastighetstaxeringsutredningen har
avlämnat sitt betänkande med förslag till
förändringar i de gällande reglerna för
fastighetstaxering (Fastighetstaxering - precision,
påverkansmöjligheter, individuella bedömningar,
SOU 2000:10). Vid beredningen av förslaget har
synpunkter under hand inhämtats från
Riksskatteverket.

Lagrådet
Regeringen beslutade den 23 mars 2000 att
inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i
kapitel 3. Lagrådet har lämnat förslagen utan
erinran. Vissa i huvudsak redaktionella ändringar
har gjorts i förhållande till de lagförslag som
lämnades till Lagrådet.
Förslaget till lag om allmän fastighetstaxering
av småhusenheter år 2003 innebär att tidpunkten
för den allmänna fastighetstaxeringen av småhus
flyttas fram ett år. Förslaget är av sådan enkel
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Något yttrande från Lagrådet har
därför inte inhämtats.
8.2 Skattepolitiska prioriteringar
För att bibehålla de förbättrade offentliga
finanserna krävs en fortsatt hård prioritering
inom skattepolitiken under de närmaste åren.
För det första prioriteras åtgärder som bidrar
till att förbättra de skattemässiga villkoren för
arbete, utbildning och investeringar i Sverige och
som uppfyller kraven på att vara
fördelningspolitiskt rättvisa. Till dessa åtgärder
räknas förbättrade villkor för små och
medelstora företag.
För det andra finns en grupp åtgärder som kan
bli nödvändiga att vidta dels beroende på
internationaliseringen och dess effekter på
skattebasernas rörlighet, dels därför att det finns
interna obalanser i skatteuttaget på vissa
områden. Ett exempel på det senare gäller
fastighetskatteuttaget. Inkomstberäkningen för
2001 förutsätter dels att nuvarande frysning av
taxeringsvärdena upphör, dels att den för åren
1999-2000 tillfälligt sänkta skattesatsen för
bostadshyreshus återgår till 1,5 procent. Den
sammanlagda inkomstförstärkningen har
beräknats till 8 miljarder kronor (jfr kapitel 6).
För att skapa utrymme för det önskvärda och
nödvändiga bör stark återhållsamhet visas
avseende åtgärder som inte stödjer de nämnda
prioriteringarna. Skatteuttaget på trögrörliga
skattebaser bör upprätthållas i största möjliga
utsträckning. Generella åtgärder prioriteras
framför särregler som urholkar skattebaser,
skapar snedvridningar och kontrollproblem och
som försvårar fortsatt förenkling.
Nedan redovisas först ett antal åtgärder där
ställningstaganden kan väntas i eller i anslutning
till budgetpropositionen för 2001. Därefter
kommenteras internationaliseringens betydelse
för svenska skattebaser och framtida skatte-
struktur.
8.2.1 Inför budgetpropositionen aktuella
åtgärder
Fortsatt inkomstskattereform
Genom förslag i förra årets budgetproposition
har en fjärdedel av den reform som innebär
kompensation för egenavgifter och en minskning
av andelen skattskyldiga med statlig
inkomstskatt till 15 procent genomförts.
Fullföljandet av reformen till en tillkommande
budgetkostnad om ca 36 miljarder kronor är
angelägen av både fördelningspolitiska skäl och
för att stödja arbetslinjen.
I budgetpropositionen för 2000 gjordes det
fortsatta genomförandet av reformen beroende
av de löpande bedömningarna av de offentliga
finanserna och av det konjunkturpolitiska läget.
Vidare skall en avvägning göras i förhållande till
de behov som finns att säkerställa en
tillfredsställande kvalité i de offentliga
åtagandena, särskilt för vården, skolan och
omsorgen. Dessa villkor gäller fortfarande.

Fastighetsskatt m.m.
Sedan 1996 har uttaget av fastighetsskatt på
bostäder kraftigt begränsats genom en rad
successiva beslut. Taxeringsvärdena har i princip
varit oförändrade sedan 1997 genom att det
omräkningsförfarande som infördes 1996 ej
tillämpats som avsett. 1998 sänktes skattesatsen
för bostadshus generellt från 1,7 procent till 1,5
procent. För bostadshyreshusen gäller för åren
1999-2000 en tillfällig sänkning; för innevarande
år är skattesatsen 1,2 procent.
Såväl frysningen av taxeringsvärdena som den
tillfälligt sänkta skattesatsen för hyreshus upphör
2001 såvitt inte riksdagen fattar nya beslut.
Som tidigare redovisats innebär detta en
inkomstförstärkning med 8 miljarder kronor. I
tabell 8.1 redovisas en uppdelning av de olika
ingående komponenterna liksom skattebaser och
skatteintäkter för åren 2000-2001.

Tabell 8.1 Skattebaser och skatteintäkter för småhus och
hyreshus åren 2000-2001.
Miljarder kronor och procent

Småhus
Hyreshus
Skattebas (=taxvärden) år 2000,
mdkr
877
405
Skatteintäkter år 2000, mdkr
13,1
4,9
Skattebas (=taxvärden) år 2001,
mdkr
1147
536
Procentuell förändring skattebas
31
32
Skattehöjningar 2000-2001, mdkr*
4,1
3,2
varav p g a förändrad skattebas
4,1
1,6
varav p g a förändrad skattesats
-
1,6
Fastighetsskatteintäkter år 2001,
mdkr
17,2
8,0

Ett fullt genomslag för den mest
betydelsefulla komponenten uppjusteringen av
taxeringsvärdena skulle ge högst varierande
regionala effekter. Enligt nuvarande
bedömningar skulle taxeringsvärdena stiga
kraftigt i vissa regioner; exempelvis skulle de
genomsnittliga taxeringsvärdena för Stor-
Stockholmsområdet höjas med i
storleksordningen 60 procent. I andra regioner
skulle taxeringsvärdena sjunka. Inom ramen för
de olika regionala genomsnitten kan finnas
betydande variationer för olika delområden och
för olika slag av hushåll.
Regeringen bedömer att de effekter som nu
kan förväntas vad gäller förändringar i
skatteuttaget mellan åren 2000 och 2001 inte kan
godtas och avser därför att i
budgetpropositionen för 2001 lämna förslag som
begränsar ökningen av skatteuttaget. I de
fortsatta övervägandena bör vidare beaktas
Fastighetsbeskattningskommitténs arbete som
kommer att presenteras före sommaren liksom
det betänkande som redan överlämnats av
Fastighetstaxeringsutredningen.
8.2.2 Internationaliseringens betydelse
för svenska skattebaser och
framtida skattestruktur
I budgetpropositionen för 1999 redovisade
regeringen en kortfattad bedömning av de krav
på det svenska skattesystemet som kan
uppkomma i framtiden och som redan delvis
gör sig gällande som ett resultat av den
fortgående internationaliseringen av den svenska
ekonomin, där marknaderna för varor och
tjänster, liksom arbetsmarknaden och
kapitalmarknaderna, alltmer integreras
internationellt. I varierande utsträckning
kommer detta att påverka rörligheten hos olika
skattebaser och därmed möjligheterna att
varaktigt finansiera våra gemensamma åtaganden.
I takt med detta aktualiseras centrala frågor om
den svenska skattestrukturens framtida
utformning och vilken avvägning som skall göras
mellan å ena sidan internationaliseringens krav, å
andra sidan interna krav på systematik i
skattesystemet och på en fördelningspolitiskt
rättvis fördelning av det samlade skatteuttaget.
Under senare tid har diskussionen kring dessa
frågor intensifierats och olika bedömningar och
rekommendationer presenterats. Den senaste
långtidsutredningen har uppmärksammat frågan,
bl.a. dess kopplingar till möjligheten att
finansiera de av demografiska förändringar
ökande anspråken på offentligt finansierade
tjänster inom vården och omsorgen.
Finansmarknadsutredningen (SOU 2000:11) har
i sin analys av den framtida konkurrenskraften
hos den svenska finansiella sektorn behandlat
skatternas betydelse, särskilt skatterna på
kapitalinkomster och förmögenheter.
Den internationella integrationen ökar också
konkurrensen om investeringar, företag och
arbetskraft. I Sverige måste därför finnas goda
förutsättningar för riskvilligt kapital,
entreprenörskap och arbete.
De utmaningar den framtida skattepolitiken
kommer att ställas inför gör det angeläget att få
till stånd fördjupade bedömningar och
kartläggningar av olika slag. Det handlar bl.a. om
bedömningar av i vilket tidsperspektiv olika
anpassningskrav kommer att uppstå. Men det
gäller också analyser av de förutsättningar för
skattepolitiken som ges av våra internationella
åtaganden i olika avseenden, EU-medlemsskapet
inkl. ett eventuellt svenskt deltagande i EU:s
valutaunion samt även andra internationella
regelverk av betydelse. Mot denna bakgrund
avser regeringen att inom kort tillsätta en
utredning med uppgift att förbättra underlaget
för den framtida skattepolitiken i dessa
avseenden.
8.3 Företags- och kapitalskattefrågor
Regeringen lämnar i detta avsnitt förslag på vissa
regelförenklingar. Förslagen har särskild
betydelse för de mindre företagen.
Av rättvise- och förenklingsskäl föreslås vissa
ändringar av reglerna om avdrag för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa och resa i
närings-verksamhet. Anställda skall vid
beskattningen behandlas lika oavsett om
traktamente betalas ut eller inte och
näringsidkare skall i princip behandlas på samma
sätt som anställda. De nya reglerna föreslås
tillämpas första gången vid 2002 års taxering.
Vidare föreslås generösare och enklare
avdragsregler för utgifter vid ombyggnad av
lokaler i samband med byte av hyresgäst. Detta
möjliggör ett mer effektivt utnyttjande av det
kommersiella fastighetsbeståndet. De nya
reglerna om ett utvidgat reparationsbegrepp
föreslås gälla ändringsarbeten som påbörjats från
och med den 1 januari 2000.
För att ytterligare förbättra villkoren för
extern kapitalförsörjning till onoterade bolag och
för att förenkla systemet föreslås att
kapitalförluster på marknadsnoterade
delägarrätter skall kunna kvittas mot vinster på
onoterade aktier. Vidare föreslås att kapitalvinst
respektive kapitalförlust vid avyttring av andel i
s.k. blandfond i sin helhet skall ingå i
kvittningssystemet. De nya reglerna föreslås gälla
för vinster och förluster som uppkommit från
och med den 1 januari 2000.
En utgångspunkt för den fortsatta
framställningen är reglerna och terminologin i
inkomstskattelagen (1999:1229), IL, som trädde
i kraft den 1 januari 2000 och som skall tillämpas
första gången vid 2002 års taxering (prop.
1999/2000:2, bet. 1999/2000:SkU2, rskr.
1999/2000:117). Enligt lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen, ILP,
upphörde kommunalskattelagen (1928:370, KL)
och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
SIL att gälla den 1 januari 2000. De upphävda
lagarna skall dock tillämpas vid 2001 års taxering.
8.3.1 Avdrag för ökade levnadskostnader
vid tjänsteresor och resor i
näringsverksamhet
8.3.1.1 Gällande rätt
Inkomstslaget tjänst
Huvudregeln i samtliga inkomstslag är enligt
9 kap. 2 § IL att den skattskyldiges
levnadskostnader och liknande utgifter inte får
dras av. I 12 kap. 6 17 §§ IL finns bestämmelser
om att utgifter för ökade levnadskostnader i
samband med tjänsteresor utanför den vanliga
verksam-hetsorten ändå får dras av om vissa
förutsättningar är uppfyllda. Reglerna innebär i
huvudsak följande.
För att avdrag skall få göras krävs att
tjänsteresan är förenad med övernattning. Som
ökade levnadskostnader räknas utgifter för logi,
ökade utgifter för måltider samt diverse
småutgifter.
Om arbetet utanför den vanliga
verksamhetsorten varit förlagt till samma ort
under mer än tre månader i följd får avdrag i
stället göras en-ligt bestämmelserna om tillfälligt
arbete. En tjänsteresa anses pågå i en följd om
den inte bryts av uppehåll som beror på att
arbetet förläggs till en annan ort under minst fyra
veckor.
Med vanlig verksamhetsort avses ett område
inom 50 kilometer från den skattskyldiges
tjänsteställe. Som vanlig verksamhetsort
behandlas också ett område inom 50 kilometer
från den skattskyldiges bostad. Tjänstestället är
den plats där den skattskyldige utför huvuddelen
av sitt arbete. Utförs detta under förflyttning
eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses
i regel den plats där den skattskyldige hämtar och
lämnar arbetsmaterial eller förbereder och
avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe.
Speci-ella regler gäller för vissa arbeten inom
byggnads- och anläggningsbranschen, för
reservofficerare, nämndemän m.fl. och för
skattskyldiga som under en begränsad tid arbetar
vid någon av Europeiska unionens institutioner
eller organ eller vid Europaskolorna men som får
den huvudsakliga lönen för arbetet från en annan
arbetsgivare.
Vid beräkningen av avdraget används för
tjänsteresa i Sverige ett maximibelopp och för
tjänsteresa utomlands ett normalbelopp för re-
spektive land. Avdraget beräknas för hel eller
halv dag. Som hel dag behandlas också
avresedagen om resan påbörjas före kl. 12.00 och
hemre-sedagen om resan avslutas efter kl. 19.00.
Som halv dag behandlas avresedagen om resan
påbörjas kl. 12.00 eller senare och
hemkomstdagen om resan avslutas kl. 19.00 eller
tidigare. Maximibeloppet är 0,5 procent av
prisbasbeloppet, avrundat till närmaste tiotal
kronor. För 2000 års taxering uppgår det till 180
kr. Normalbeloppet för varje land motsvarar den
normala ökningen av levnadskostnaderna under
en hel dag för frukost, lunch och middag som
består av en rätt på restaurang av normal
standard samt för småutgifter. Om det finns
särskilda skäl, får normalbeloppet avse ökade
utgifter för måltider på en restaurang av bättre
standard.
Om den anställde under en tjänsteresa samma
dag uppehåller sig i mer än ett land bestäms
avdraget efter vad som gäller för vistelse i det
land där han uppehållit sig den längsta delen av
dagen (kl. 06.00 24.00). Avdrag för ökade
levnadskostnader skall minskas med värdet av
kostförmåner som den skattskyldige fått,
förutom sådana kostförmåner på allmänna
transportmedel som enligt 11 kap. 2 § IL inte
skall tas upp av den anställde.
För merutgifter för måltider och småutgifter
gäller olika regler beroende på om den anställde
fått ersättning för sådana merutgifter från sin
arbetsgivare, s.k. dagtraktamente, eller inte.
Om den skattskyldige fått dagtraktamente för
en tjänsteresa i Sverige, skall ett belopp som
motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag
som tagits i anspråk för resan skall avdraget
uppgå till högst ett maximibelopp och för varje
halv dag till högst ett halvt maximibelopp. Visar
den skattskyldige att den sammanlagda
utgiftsökningen under samtliga tjänsteresor
under beskattningsåret i en och samma tjänst
varit större än det schablonmässigt beräknade
avdraget skall i stället ett belopp som motsvarar
den faktiska utgiftsökningen dras av.
Om den skattskyldige fått dagtraktamente för
tjänsteresa utomlands skall ett belopp som
motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag
som tagits i anspråk för resan får avdraget uppgå
till högst ett normalbelopp och för varje halv dag
till högst ett halvt normalbelopp. Visar den
skattskyldige att utgiftsökningen under en
tjänsteresa varit större än avdraget beräknat på
detta sätt skall i stället ett belopp som motsvarar
den faktiska utgiftsökningen dras av.
En skattskyldig som inte fått dagtraktamente
men som gör sannolikt att han haft ökade
utgifter för måltider och småutgifter skall göra
avdrag för varje hel dag med ett halvt
maximibelopp vid tjänsteresa i Sverige och med
ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa
utomlands. Denna kategori anställda har inte rätt
att få avdrag för sina faktiska utgifter och inte
heller rätt att få schablonavdrag för halva dagar.
Reglerna om avdrag för logi är desamma för
båda kategorierna anställda. Utgift för logi skall
dras av. Om den skattskyldige inte kan visa
vilken utgift han har haft, skall ett halvt
maximibelopp per natt dras av vid tjänsteresa i
Sverige och ett halvt normalbelopp vid
tjänsteresa utomlands.
Reglerna om avdrag för logiutgifter ändrades
år 1999 (prop. 1998/99:83, bet. 1998/99:SkU17,
SFS 1999:317). Tidigare hade skattskyldiga som
inte uppbar nattraktamente endast rätt till avdrag
för faktiska logikostnader. Om den faktiska
utgiften inte kunde visas fanns ingen rätt till
avdrag och den skattskyldige fick med
beskattade pengar bekosta den merutgift som
boendet medförde, t.ex. boende i husvagn,
fritidsbostad, olika former av inneboende och
dylikt. Regeringen ansåg att olikheten i den
skattemässiga behandlingen av personer som i
stort sett befann sig i identiska situationer inte
var motiverad. Man borde sträva efter att
skattemässigt likabehandla dem som arbetar
tillfälligt utanför bostadsorten, oavsett om
arbetet utförs inom ramen för en tjänsteresa eller
på annat sätt. Av rättvise- och förenklingsskäl
skulle även anställda som inte uppbar
nattraktamente få göra avdrag för logikostnader
med schablonbelopp. Ett par remissinstanser
ansåg att det av lagtexten skulle framgå att den
skattskyldige måste kunna göra sannolikt att
någon kostnad för logi förekommit för att
avdrag med schablonbelopp skulle få göras.
Regeringen delade inte denna uppfattning.
Grunden för avdragsrätt var att övernattning
skett på arbetsorten. Redan detta förhållande
måste enligt regeringen vara tillräckligt för att
anse det som sannolikt att kostnader för logi har
uppkommit. Däremot måste givetvis den
skattskyldige fullgöra sin bevisbörda i fråga om
att han övernattat på arbetsorten (prop.
1998/99:83 s. 24). Riksdagen godtog detta
synsätt.
Utredningen om ökade levnadskostnader
m.m. har i sitt slutbetänkande Förmåner och
ökade levnadskostnader (SOU 1999:94)
föreslagit att även reglerna om avdrag för
måltider och småutgifter skall bli desamma för
båda kategorierna anställda. Anställda som inte
fått traktamente bör ha rätt till avdrag enligt
samma schablon som anställda som fått
traktamente. De som fått traktamente skall
oavsett traktamentets storlek alltid ha rätt till
avdrag med hela schablonen. Dessutom skall
skattskyldiga som inte fått traktamente kunna få
avdrag för sin verkliga utgiftsökning om de kan
visa att denna är större än schablonavdraget. Som
skäl för förslaget har i huvudsak angetts att båda
kategorierna anställda kan förutsättas ha
likartade merutgifter vid tjänsteresor.

Inkomstslaget näringsverksamhet
I likhet med vad som gäller för anställda kan
näringsidkare få göra avdrag för ökade
levnadskostnader vid resa i näringsverksamheten
utanför den vanliga verksamhetsorten. Det finns
dock, utom för yrkesfiskare, inte några regler om
avdragsrätt i inkomstslaget näringsverksamhet.
Avdragsrätt anses föreligga enligt de allmänna
reglerna i 13 kap. 1 § och 16 kap. 1 § första
stycket IL om att utgifter på grund av
näringsverksamhet räknas till inkomstslaget
näringsverksamhet och att utgifter för att
förvärva och bibehålla inkomster får dras av som
kostnad i inkomstslaget. Det är näringsidkarens
verkliga merutgifter vid resan som är
avdragsgilla. Han måste kunna visa att sådana
utgifter uppkommit och även hur stora de varit.
För yrkesfiskare finns en särskild bestämmelse
i 16 kap. 36 § IL. En yrkesfiskare får göra avdrag
för ökade levnadskostnader på grund av fiske
utanför hemorten om resan är förenad med
övernattning. Riksskatteverket har meddelat
rekommendationer m.m. (RSV S 1994:23) om
sådana avdrag att tillämpas fr.o.m. kalenderåret
1994. Enligt dessa får avdraget beräknas med
utgångspunkt i bestämmelserna om
maximibelopp för avdrag i inkomstslaget tjänst.
Schablonbeloppet per dag uppgår till hälften av
maximibeloppet.
Riksskatteverket har i en framställning till
Finansdepartementet föreslagit att avdrag för
ökade levnadskostnader i form av måltider och
små-utgifter vid resa i näringsverksamheten som
medför övernattning utanför den vanliga
verksamhetsorten skall kunna göras enligt
schablon även i inkomstslaget näringsverksamhet
analogt med vad som gäller för anställda som inte
uppbär traktamente (dnr Fi1999/2994). Av
förslaget framgår att skattemyndigheterna ofta
godtar en schablon för kostfördyring i analogi
med vad som gäller avdrag för löntagare som inte
fått traktamente. Verket anser, främst av
förenklingsskäl, att samma schablonregler bör
gälla för näringsidkare som för anställda som inte
fått traktamente. I den mån näringsidkaren
önskar avdrag med verklig fördyring enligt
bokförda verifikationer skall det vara tillåtet även
i fortsätt-ningen. Samma avdragsprincip skall
dock gälla för samtliga resor samma år. Vidare
anser verket att de särskilda reglerna för
yrkesfiskare kan ut-mönstras om förslaget
genomförs.
8.3.1.2 Överväganden och förslag
Avdrag för skattskyldiga som inte fått traktamente

Regeringens förslag: Skattskyldiga skall
behandlas lika från avdragssynpunkt oavsett om
traktamente betalas ut eller inte. Båda kategori-
erna skattskyldiga skall dra av utgifter för
måltider och småutgifter med de belopp som
gäller för skattskyldiga som fått traktamente.

Promemorians förslag: Stämmer överens med
regeringens.
Remissinstanserna: De flesta
remissinstanserna som yttrat sig i frågan
tillstyrker förslagen. Riksskatteverket vill gå
längre och anser att man bör eliminera den
skattemässiga skillnad som finns mellan
skattskyldiga som fått respektive inte fått
traktamente även efter tre-månadersperiodens
utgång. Hovrätten för Västra Sverige tillstyrker
förslaget för skattskyldiga som inte fått
traktamente men avstyrker en ändring för dem
som fått traktamente. Hovrätten anser att en
viktig invändning mot en ändring är att det synes
kräva ett delvis ändrat be-skattningsförfarande.
Enligt gällande regler föreligger ingen
obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet för
arbetsgivaren så länge traktamentena håller sig
inom schablonbeloppen och arbetsgivaren
behöver inte heller göra skatteavdrag på denna
del av ersättningen till den anställde. Om
promemorians förslag genomförs måste det
förutsättas att skattemyndigheten får tillgång till
uppgifter om antalet tjänsteresor etc. Detta
skulle innebära merarbete både för arbetsgivarna
i form av ökad kontrolluppgiftsskyldighet och
för skattemyndigheterna genom att fler
uppgifter skall granskas. Kammarrätten i
Stockholm har i sak inget att invända mot att
skattskyldiga skall behandlas lika oavsett om
traktamente betalas ut eller inte men anser att
den föreslagna utvidgningen av
avdragsmöjligheterna för skattskyldiga som inte
fått traktamente i någon mån kan komma att
innebära kontrollproblem för
skattemyndigheten. För att begränsa problemen
bör en utökad uppgiftsskyldighet för
arbetsgivare övervägas.
Skälen för regeringens förslag: Numera görs
inte någon skillnad mellan skattskyldiga som fått
respektive inte fått traktamente när det gäller
rätten till avdrag för logiutgifter vid tjänsteresor.
I samband med att de nya reglerna infördes
uttalade regeringen (prop. 1998/99:83 s. 24) att
en olikhet i den skattemässiga behandlingen av
personer som i stort sett befinner sig i identiska
situationer inte är motiverad. Personer som är på
tjänsteresa på samma plats under liknande för-
hållanden kan även förutsättas ha en likartad
situation beträffande merutgifter för måltider
och småutgifter, oberoende av om traktamente
betalas ut eller inte. Det talar för att
avdragsreglerna bör vara desamma för båda
grupperna. Det är exempelvis rimligt att avdrag
för båda kategorierna skattskyldiga skall kunna
göras med de schablon-belopp som utgör
avdragsgräns för skattskyldiga som fått
traktamente.
Skattskyldiga som inte fått traktamente har,
under förutsättning att de gör sannolikt att de
haft merutgifter, för närvarande rätt till avdrag
med hälften av de belopp som utgör
avdragsgräns för skattskyldiga som fått
traktamente. Schablonbeloppen för dessa
skattskyldiga bör höjas till samma nivå som de
nuvarande avdragsgränserna för skattskyldiga
som fått traktamente. Detta innebär även att
skattskyldiga som inte fått traktamente, i
motsats till vad som hittills gällt, kommer att få
avdrag för merutgifter för halva dagar. Liksom
hittills bör det krävas att en skattskyldig som inte
fått traktamente gör sannolikt att han har haft
merutgifter för måltider och småutgifter för att
avdrag skall få göras.
För skattskyldiga som fått traktamente gäller
att schablonavdraget inte får överstiga
ersättningen, även om denna är lägre än de
belopp som utgör avdragsgräns. Av rättviseskäl
bör även dessa skattskyldiga ha rätt till avdrag
med helt schablonbelopp oavsett om
ersättningen uppgått till detta belopp eller inte.
Skattskyldiga som inte fått traktamente har,
till skillnad från dem som fått sådant, inte rätt att
göra avdrag för sina verkliga merutgifter för
måltider och småutgifter. Det finns inte något
skäl till fortsatt särbehandling i det avseendet.
Hädanefter bör därför även dessa skattskyldiga
ha rätt till avdrag för sina verkliga utgifter om de
kan visa att dessa varit högre än
schablonavdraget. Reglerna bör utformas på
samma sätt som för anställda som fått
traktamente. Det bör således krävas att den
verkliga utgiftsökningen för samtliga resor inom
Sverige varit större än avdraget beräknat enligt
schablon. När det gäller en resa utomlands bör
det räcka att de faktiska utgifterna under just den
resan varit högre än schablonavdraget.
Reglerna om avdrag för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa kommer liksom
hittills inte att gälla efter den tidpunkt då arbetet
varit förlagt till samma ort under mer än tre
månader i en följd. Då gäller i stället särskilda
regler om avdrag vid tillfälligt arbete på annan ort
(12 kap. 18 22 §§ IL). Avdragsrätten är inte
utformad på ett likartat sätt för skattskyldiga
som fått traktamente och sådana som inte fått
det. Utredningen om avdrag för ökade
levnadskostnader m.m. har i sitt slutbetänkande
Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU
1999:94) föreslagit ändringar av dessa regler som
bl.a. innebär att de två kategorierna skattskyldiga
skall behandlas på ett likartat sätt. Under
promemorians remissbehandling har önskemål
framförts om att göra sådana ändringar redan nu.
Regeringen delar uppfattningen att inte minst
förenklingsskäl talar för en förändring. Med
hänsyn till bl.a. att utredningens förslag ännu
inte remissbehandlats bör dock frågan om avdrag
vid tillfällig anställning tas upp vid ett senare
tillfälle. Något förslag läggs därför inte fram i
detta lagstiftningsärende.
Skattekontrollutredningen har i
slutbetänkandet Självdeklaration och
kontrolluppgifter förenklade förfaranden
(SOU 1998:12) föreslagit ett flertal ändringar i
reglerna om kontrolluppgifter. Förslagen i
betänkandet bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Frågan om behov av en
utökad kontrolluppgiftsskyldighet vid avdrag för
ökade levnadskostnader, som berörts av vissa
remissinstanser, kommer att ses över i det
sammanhanget.
Förslagen medför ändringar i 12 kap. 14 16 §§
IL.

Avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet

Regeringens förslag: Enskilda näringsidkare och
fysiska personer som är delägare i handelsbolag
skall ha rätt till schablonavdrag för ökade
levnadskostnader vid resa i näringsverksamheten
som varit förenad med övernattning utanför den
vanliga verksamhetsorten. Principerna för
avdragen skall vara desamma som för anställda.

Promemorians förslag: Stämmer i sak överens
med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som
yttrat sig i frågan tillstyrker förslagen.
Riksskatteverket anser dock inte i linje med hur
verket ser på reglerna för anställda att det finns
tillräckliga skäl att avvakta med att införa
särskilda bestämmelser för tid efter tre månader.
Även Näringslivets skattedelegation, Företagarnas
Riksorganisation, Svenska Revisorsamfundet SRS
och Tjänstemännens Centralorganisation anser att
näringsidkare efter tremånadersperiodens utgång
i avdragshänseende bör likställas med anställda
som erhåller traktamente.
Skälen för regeringens förslag: För enskilda
näringsidkare finns inte några regler om rätt till
schablonavdrag för ökade levnadskostnader vid
resa i näringsverksamheten som är förenad med
övernattning utanför den vanliga
verksamhetsorten. Motsvarande gäller fysiska
personer som är delägare i handelsbolag.
Skattemyndigheterna har ändå i praktiken ofta
tillåtit schablonavdrag för merutgifter för kost
och småutgifter med samma belopp som gäller
för anställda som inte fått traktamente. Av
rättvise- och förenklingsskäl bör det införas
lagregler om rätt till schablonavdrag för
näringsidkare. Utgångspunkten vid utformandet
av de nya reglerna bör vara bestämmelserna i
inkomstslaget tjänst, med beaktande av förslagen
avseende skattskyldiga som inte fått traktamente.
För att avdrag enligt schablon skall få göras
bör i första hand krävas att resan skett utanför
den vanliga verksamhetsorten samt att den varit
förenad med övernattning. Begreppet vanlig
verksamhetsort bör ha samma innebörd som i
inkomstslaget tjänst.
Schablonavdrag för merutgifter för måltider och
småutgifter bör få göras med samma belopp som
gäller för anställda. I likhet med vad som gäller
för anställda som inte fått traktamente bör det
för rätt till avdrag krävas att näringsidkaren gör
sannolikt att han har haft merutgifter. Det skall
finnas kvar en möjlighet att få avdrag för de
faktiska utgifterna om näringsidkaren kan visa
att dessa är högre än schablonavdraget. För resa i
Sverige bör krävas att utredningen avser samtliga
resor i näringsverksamheten under året. För resa
utomlands räcker det att utredningen avser den
aktuella resan.
Vidare bör en enskild näringsidkare liksom en
anställd få göra schablonavdrag för logi när han
inte kan visa vilka verkliga utgifter han haft för
övernattning utanför den vanliga
verksamhetsorten. Det bör inte krävas att
näringsidkaren gör sannolikt att han haft utgifter
för logi för att schablonavdrag skall få göras.
Grunden för avdragsrätt är att övernattning skett
på arbetsorten. Däremot måste han givetvis
fullgöra sin bevisbörda i fråga om att han
övernattat på sistnämnda ort (jfr prop.
1998/99:83 s. 24). Schablonavdraget för
näringsidkare bör uppgå till samma belopp som
för anställda.
De föreslagna reglerna bör förutom av
enskilda näringsidkare även kunna tillämpas av
fysiska personer som är delägare i handelsbolag.
Förslagen innebär att en ny bestämmelse om
avdrag för ökade levnadskostnader för
näringsidkare vid resa i näringsverksamheten
utanför den vanliga verksamhetsorten förs in i 16
kap. IL.
Anställda har inte rätt att tillämpa reglerna om
ökade levnadskostnader vid tjänsteresa när
arbetet utanför den vanliga verksamhetsorten
pågått mer än tre månader. I stället gäller
särskilda regler om avdrag vid tillfälligt arbete på
annan ort. Inte heller näringsidkare bör ha rätt
att få göra schablonavdrag enligt de principer
som gäller för tjänsteresa när tre månader har
gått. Liksom för anställda bör en resa anses pågå i
en följd om den inte bryts av uppehåll som beror
på att arbetet förläggs till en annan ort under
minst fyra veckor. Reglerna om avdrag efter
tremånadersperio-dens utgång är inte desamma
för anställda som fått traktamente som för
anställda som inte fått det. Regeringen har gjort
bedömningen (se föregående avsnitt) att en
ändring av de reglerna inte bör ske utan
ytterligare beredning. Eftersom en utgångspunkt
bör vara att reglerna för anställda och
näringsidkare samordnas även i detta avseende
bör frågan om näringsidkarnas avdragsrätt tas
upp i anslutning till att reglerna om avdrag efter
tremånadersperiodens utgång i inkomstslaget
tjänst behandlas.
När generella regler om avdrag för ökade
levnadskostnader införs för samtliga
näringsidkare kan det hävdas att den särskilda
regeln i 16 kap. 36 § IL om yrkesfiskaravdrag
inte längre behövs. Utredningen om
konkurrenssituationen för det svenska
yrkesfisket har i betänkandet Yrkesfiskets
konkurrenssituation (SOU 1999:3) bl.a.
föreslagit ändringar i regeln. En lagrådsremiss
om ett särskilt skatteavdrag för yrkesfiskare
förbereds för närvarande (jfr avsnitt 8.5).

8.3.2 Det utvidgade reparationsbegreppet

Regeringens förslag: Generösare avdragsregler
införs för utgifter vid ombyggnad av lokaler i
samband med byte av hyresgäst. Det s.k. ut-
vidgade reparationsbegreppet ändras så att det
klart framgår att även sådana ändringsarbeten på
en byggnad som kan anses normala i
fastighetsförvaltning omfattas.

Promemorians förslag: Stämmer överens med
regeringens.
Remissinstanserna: De flesta instanserna
tillstyrker förslaget. Riksskatteverket framhåller
att förslaget innebär förenklingar, men efterlyser
ett förtydligande huruvida nyttjanderättshavare
omfattas. Sveriges Byggindustrier, Sveriges
Fastighetsägareförbund och Näringslivets
skattedelegation anser att de generösare
avdragsreglerna även skall omfatta mer
genomgripande ändringar av byggnadens
användningssätt, som att bygga om bostäder till
affärs- och kontorslokaler. Lantbrukarnas
Riksförbund framhåller att det i dagens lantbruk
blir mer och mer vanligt att man ändrar
produktionsinriktning och därigenom
användningen av ekonomibyggnader, t.ex.
övergång från svinproduktion till
hästuppfödning. Skall sådana ändringar av
byggnadens användningssätt inte omfattas av
avdragsrätten bör detta klart anges i lagtexten.
Sveriges Jordägareförbund och KIBRA
Skattejuridiska Byrån AB anför att det är oklart
hur det utvidgade reparationsbegreppet skall
tillämpas på privatbostäder som skattemässigt får
redovisas som näringsfastigheter och föreslår att
frågan klargörs.
Sveriges Advokatsamfund anför att det angivna
syftet att det utvidgade reparationsbegreppet
skall omfatta även s.k. hyresgästanspassningar,
men inte mer genomgripande ändringar av
byggnadens användningssätt bör framgå
klarare av lagtexten.
Bakgrunden till regeringens förslag: I regel
får utgifter för reparation och underhåll av en
byggnad dras av omedelbart medan utgifter för
ny-, till- eller ombyggnad skall räknas in i
anskaffningsvärdet och dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag.
Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt
avskrivningsplan efter en viss procentsats per år
på byggnadens anskaffningsvärde. Procentsatsen
skall bestämmas med hänsyn till byggnadens
ekonomiska livslängd.
För vissa ändringsarbeten gäller ett utvidgat
reparationsbegrepp. Enligt 19 kap. 2 § andra
stycket IL får utgifter för sådana ändringsarbeten
på en byggnad som kan anses normala i den
bedrivna verksamheten behandlas som utgifter
för reparation och underhåll. Hit räknas inte
åtgärder som innebär en väsentlig förändring av
byggnaden.
Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning
vid införandet av IL. I KL hade motsvarande
stadgande en något fylligare lydelse (punkt 3 av
anvisningarna till 23 §). Som exempel på
ändringsarbeten som normalt medför avdrag
angavs där upptagande av nya fönster- och
dörröppningar samt flyttning av innerväggar och
inredning i samband med omdisponering av
lokaler. Vidare angavs som exempel på åtgärder
som innebär en väsentlig förändring att ett
djurstall eller en verkstadsbyggnad byggs om för
att i stället användas för ett helt annat ändamål.
På förslag av Skattelagskommittén ströks
exemplen. Vidare föreslog kommittén att
bestämmelsen skulle omfatta sådana
ändringsarbeten som var normala i
näringsverksamheten. Uttrycket "i den bedrivna
verksamheten" kom dock att behållas eftersom
någon utvidgning av bestämmelsens
tillämpningsområde inte var avsedd (prop.
1999/2000:2 del 2 s. 248).
Många anser att bestämmelsen i rättspraxis
getts en alltför restriktiv tolkning. Avdrag brukar
vägras för ändringsarbeten som fastighetsägaren
bekostar i samband med byte av hyresgäst om
den nye hyresgästen driver annan slags
verksamhet än den föregående. Som exempel på
fall där avdrag vägrats kan nämnas ombyggnad av
en lokal för färghandel till lokaler för två nya
verksamheter, den ena för affärsändamål och den
andra för kontor. Sveriges Byggindustrier,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO)
och Sveriges Fastighetsägareförbund har i en
framställning hos Finansdepartementet föreslagit
att det utvidgade reparationsbegreppet vidgas
ytterligare (dnr. 1631/94). Förbunden framhåller
att det är fråga om utgifter som varje
fastighetsägare måste räkna med att få vidkännas
i sin löpande förvaltning. Avdrag bör enligt
förbunden få göras även för det fall syftet med
ombyggnaden är att bereda en ny hyresgäst
ändamålsenliga lokaler. Detta bör gälla även om
den nya hyresgästen driver en annan slags
verksamhet än den föregående.
Verksamhetsbedömningen bör göras med
utgångspunkt i fastighetsägarens förhållanden.
För den som bedriver fastighetsförvaltning med
uthyrning av lokaler torde det vara normalt att
räkna med skifte av hyresgäster och
ändringsarbeten som föranleds av det.
Skälen för regeringens förslag: Det
nuvarande utvidgade reparationsbegreppet
framstår i vissa avseenden som alltför begränsat.
Många näringsidkare anser att gällande regler är
svåra att förstå och tillämpa. Bedömningen av
vad som kan anses vara normala ändringsarbeten
görs utifrån den verksamhet som bedrivs i den
uthyrda lokalen. Detta kan medföra att många
byggnadsarbeten inte kommer till stånd.
Fastighetsfö-retag kan föredra att låta lokaler stå
tomma långa perioder i avvaktan på en hyresgäst
som inte har behov av reparations- och
ändringsarbeten eller som driver verksamhet av
samma slag som den föregående hyresgästen.
Nuvarande skatteregler kan därför sägas
motverka ett effektivt utnytt-jande av det
kommersiella fastighetsbeståndet. Reglerna bör
ändras så att utgifter för reparations- och
ändringsarbeten får dras av omedelbart även om
arbetena vidtas i samband med byte av hyresgäst.
Det utvidgade reparationsbegreppet bör
utformas så att verksamhetsbedömningen i
stället görs utifrån vad som kan anses normalt i
den skattskyldiges näringsverksamhet. Det bör
således göras en bedömning av antingen
fastighetsägarens eller hyresgästens verksamhet,
beroende på vem av dem som bekostar
ändringsarbetena. Svarar fastighetsägaren för
arbetena och består dennes verksamhet i
uthyrning av lokaler för affärs- och
kontorsändamål bör avdrag således kunna få
göras för sådana ändringsarbeten som man
normalt kan räkna med i näringsverksamheten.
Detta bör gälla även om ändringsarbetena
sammanhänger med ett byte av hyresgäst, en
sammanslagning av två intilliggande lokaler eller
en delning av en lokal.
Bestämmelserna om avdrag för reparation och
underhåll, inklusive det utvidgade
reparationsbegreppet, gäller således även för
arbeten som bekostas av nyttjanderättshavaren.
Detta följer av den allmänna bestämmelsen om
att utgifter för att förvärva och bibehålla
inkomster skall dras av som kostnad (16 kap. 1 §
IL och 23 § KL). Bestämmelserna i 19 kap. 2 25
§§ IL gäller alla näringsidkare och inte enbart
fastighetsägare. Svarar hyresgästen för
ändringsarbetena och är dessa att anse som
normala i dennes näringsverksamhet får avdrag
göras förutsatt att det inte är fråga om en
väsentlig förändring av byggnadsdelen.
Några remissinstanser föreslår att även
väsentliga förändringar i en byggnads
användningssätt skall anses normala och således
omfattas av det utvidgade reparationsbegreppet.
I annat fall föreslås att det i lagtexten klart anges
vilka åtgärder som innebär en väsentlig
förändring av bygg-naden eller dess
användningssätt. En förändring av det utvidgade
reparationsbegreppet till att omfatta mer
genomgripande ändringar av byggnadens
användningssätt, såsom när bostadslägenheter
byggs om till affärs- och kontorslokaler går klart
utöver vad som åsyftas med lagstiftningen.
Detsamma gäller ingrepp i bärande
konstruktioner eller den nya stommen för vatten
och avlopp i annan bemärkelse än utbyte av
befintliga stammar. Enligt regeringens
uppfattning föreligger inte tillräckliga skäl för en
så genomgripande förändring. Det är knappast
heller möjligt att utforma lagtexten på ett sådant
sätt att det exakt går att utläsa vilka arbeten som i
varje givet fall kan komma att omfattas av regeln.
Avgränsningen av reparation och ombyggnad är
till sin karaktär beroende av bedömningar i det
enskilda fallet. Regeringen är därför inte beredd
att föreslå någon ändring av gällande rätt i dessa
hänseenden utan hänvisar till den praxis som
vuxit fram genom åren.
Före 1990 års skattereform gällde det
utvidgade reparationsbegreppet generellt i
inkomstslaget rörelse. För inkomst av
jordbruksfastighet var det begränsat till
ändringsarbeten på ekonomibyggnader. I
inkomstslaget annan fastighet gällde det endast
för den del av fastigheten som inte användes för
bostadsändamål. I samband med skattereformen
gjordes bestämmelsen tillämplig på hela
inkomstslaget näringsverksamhet. Det utvidgade
reparationsbegreppet gäller därför även
näringsfastigheter som innehåller bostäder.
Någon klar praxis har ännu inte utvecklat sig
men utgifter för ändrad rumsindelning i
bostadslägenheter brukar i den praktiska
rättstillämpningen anses omedelbart avdragsgilla
så länge användningen till bostad består (jfr
Riksskatteverkets handledning för beskattning
vid 1999 års taxering s. 518).
Till näringsfastighet räknas också sådana
småhus på lantbruksenhet som, om ägaren begär
det, inte skall räknas som privatbostad (2 kap. 9 §
IL). Bl.a. Sveriges Jordägareförbund efterlyser
klargöranden hur det utvidgade
reparationsbegreppet skall tillämpas i vissa
situationer. Det är även här fråga om
bedömningar som måste göras i det enskilda
fallet. Det är därför inte lämpligt att genom
lagstiftning närmare reglera dessa frå-gor.
Förslaget föranleder en ändring i 19 kap. 2 §
IL samt införande av en ny paragraf, 5 kap. 10 §, i
ILP.
8.3.3 Ökade möjligheter till kvittning av
kapitalförluster på
marknadsnoterade delägarrätter

Regeringens förslag: Kapitalförluster på
marknadsnoterade delägarrätter får även
utnyttjas för kvittning mot vinster på onoterade
aktier.
Kapitalvinster respektive kapitalförluster vid
avyttring av andelar i marknadsnoterade svenska
blandfonder får utnyttjas för kvittning fullt ut
mot vinster respektive förluster på
marknadsnoterade delägarrätter och onoterade
aktier.

Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag med den skillnaden att s.k.
blandfonder även i fortsättningen skulle ligga
utanför kvittningssystemet.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser
som yttrat sig i denna del är samtliga positiva till
förslaget om utökad kvittningsrätt. Vissa remiss-
instanser Riksskatteverket, Fondbolagens
Förening, Svenska Bankföreningen,
Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska
Fakulteten vid Lunds Universitet, Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges
Advokatsamfund anser att
kvittningsmöjligheterna bör ytterligare utökas i
olika avseenden.
Skälen för regeringens förslag: Genom 1990
års skattereform infördes för kapitalförluster
(reaförluster enligt terminologin i SIL) på
finansiella tillgångar en huvudregel som innebär
att sådana förluster skall kvoteras till 70 procent.
Vid en kapitalinkomstskatt på 30 procent
innebär detta att en förlust ger en skattelättnad
på 21 procent. Anledningen till att
kvoteringsregeln infördes var att det ansågs
önskvärt att minska inslaget av skattekrediter i
kapitalinkomstbeskattningen. Sådana
skattekrediter uppkommer bl.a. genom att
sparare i aktier och liknande tillgångar i viss
utsträckning kan välja att realisera förluster före
vinster på liknande tillgångar.
Ett undantag gjordes från den allmänna
kvoteringsregeln. Förluster på
marknadsnoterade aktier och liknande
värdepapperstillgångar får i sin helhet kvittas mot
vinster på sådana tillgångar. Efter förslag från
Företagsskatteutredningen infördes en
motsvarande full kvittningsrätt för onoterade
aktier från och med 1998 års taxering. Samtidigt
infördes en lättnad i ägarbeskattningen för
utdelning och kapitalvinster på sådana aktier
(prop. 1996/97:45, bet. 1996/97:SkU13, rskr.
1996/97:133, SFS 1996:1611).
I samband med 1998 års ekonomiska
vårproposition utvidgades möjligheten att kvitta
förluster på onoterade aktier till att även omfatta
vinster på marknadsnoterade aktier och andelar i
vissa värdepappersfonder (prop. 1997/98:150,
bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS
1997:448). Skälet härför var att förbättra
villkoren för extern kapitaltillförsel till onoterade
företag. För risktagande i näringslivet och
villigheten till nysatsningar ansågs den
skattemässiga behandlingen av förluster vara av
stor betydelse.
I dag kan vinster på onoterade aktier användas
till kvittning i sin helhet endast mot förluster på
sådana tillgångar. En ytterligare förbättring av
villkoren för extern kapitalförsörjning till
onoterade företag torde följa om begränsningen i
kvittningsrätten slopades så att kvittning också
kan ske mellan vinster på onoterade delägarrätter
och förluster på marknadsnoterade delägarrätter.
Reglerna skulle också bli tydligare och olika
investeringsalternativ neutrala i förhållande till
varandra.
Beträffande värdepappersfonder gäller att
vinster och förluster på marknadsnoterade
andelar i svenska värdepappersfonder där värdet
av fondens innehav av delägarrätter inte annat än
tillfälligtvis understigit 75 procent av
fondförmögenheten (s.k. aktiefonder) får kvittas
på samma sätt som marknadsnoterade
delägarrätter i övrigt.
En värdepappersfond som inte utgör en aktie-
fond och inte heller innehåller enbart svenska
fordringsrätter (s.k. räntefond) kallas för
blandfond. För andelar i blandfonder har gällt
med undantag för den period då utdelning från
svenska företag var skattefri att de behandlats
som om de varit onoterade med den följden att
förluster på andelar i sådana fonder inte har fått
kvittas fullt ut mot vinster på andra delägarrätter
och att vinster på sådana fondandelar inte har
ingått bland de vinster mot vilka förluster på
mark-nadsnoterade delägarrätter har kunnat
kvittas helt. Skälet för att vinst respektive förlust
vid avyttring av andelar i blandfonder skulle
hållas utanför möjligheterna till full kvittning var
att sådana fonder regelmässigt ger större löpande
avkastning än fonder vars förmögenhet är
placerad i aktier. Om fonder med en betydande
andel fordringar skulle beskattas enligt
aktievinstreglerna, ansågs skattefördelar kunna
uppnås genom att sådana andelar avyttrades med
vinst strax före en utdelning och att
kvittningsunderlag därigenom kunde tas fram
för att utnyttja en reaförlust på
marknadsnoterade aktier. Sådan skatteplanering
ansågs böra förhindras (prop. 1989/90:110 s. 432
f.).
I IL är en andel i en svensk värdepappersfond
definierad som en delägarrätt (48 kap. 2 §). Med
den ordalydelse som 48 kap. 20 22 §§ IL har fått
kan således förluster på marknadsnoterade
delägarrätter respektive onoterade delägarrätter
fullt ut dras av mot vinster på marknadsnoterade
delägarrätter, dvs. även mot vinster på andelar i
marknadsnoterade blandfonder. En sådan
utvidgning av gällande rätt har inte varit avsedd. I
den remitterade promemorian föreslogs att
inkomstskattelagen skulle justeras i detta
avseende.
De skäl som åberopades vid skattereformen
för att hålla vinst respektive förlust vid avyttring
av en andel i en blandfond utanför kvittnings-
systemet har på grund av de ändringar som skett
i tiden efter 1990 års skattereform väsentligen
förlorat sin betydelse. Regeringen anser därför i
likhet med flera remissinstanser att någon
kvittningsbegränsning när det gäller
blandfonderna inte längre behövs. Reglerna blir
därigenom enklare.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis att
förluster på marknadsnoterade delägarrätter får
kvittas fullt ut mot vinster på sådana andelar i
svenska aktiebolag och utländska juridiska
personer som inte är marknadsnoterade. Vidare
föreslås att vinster respektive förluster vid
avyttring av andelar i marknadsnoterade svenska
blandfonder får kvittas fullt ut mot vinster
respektive förluster på marknadsnoterade
delägarrätter och andelar i svenska aktiebolag
och utländska juridiska personer som inte är
marknadsnoterade.
Förslaget föranleder ändringar i 48 kap. 19-22, 24
och 27 §§ IL samt införande av en ny paragraf, 5
kap. 9 § i ILP.
Förslaget innebär inte någon förändring
beträffande förluster på andelar i räntefonder.
Sådana förluster skall som tidigare dras av i sin
helhet. Däremot bör 48 kap. 20 § IL justeras så
att i enlighet med vad som gällde enligt 27 § 6
mom. SIL kapitalförluster på andra
delägarrätter inte får kvittas mot kapitalvinster på
andelar i marknadsnoterade räntefonder.
Bestämmelserna bör med hänsyn till
riksdagsbehandlingen träda i kraft den 1 juli
2000 men tillämpas på vinster respektive
förluster som uppkommit under
beskattningsåret 2000. I fråga om beskattningsår
som påbörjats före den 1 juli 2000 och som
taxeras vid 2002 års taxering skall den äldre
lydelsen av inkomstskattelagen tillämpas till den
del detta leder till lägre skatt.
8.4 Allmän fastighetstaxering av
småhus

Regeringens förslag: Den allmänna
fastighetstaxeringen av småhus flyttas från år
2002 till år 2003.

Skälen för regeringens förslag: Allmän
fastighetstaxering av småhus sker vart sjätte år
räknat fr.o.m år 1990. Nästa allmänna
fastighetstaxering av småhus skall ske år 2002.
Fastighetstaxeringsutredningen, som har haft i
uppgift att se över förfarandet vid
fastighetstaxeringen, har tidigare i år avlämnat
betänkandet Fastighetstaxering - precision,
påverkansmöjligheter, individuella bedömningar
(SOU 2000:10). I betänkandet lämnas bl.a.
förslag till hur värderingsmodellerna kan
förbättras och till hur fastighetsägarnas
möjligheter till insyn kan öka. Betänkandet
remissbehandlas till och med utgången av juni
månad.
Regeringen anser att det är angeläget att
ställning kan tas till utredningens förslag innan
nästa småhustaxering genomförs. Med hänsyn
till det förberedelsearbete som en allmän
fastighetstaxering kräver är det emellertid inte
möjligt att beakta de ändringar som
Fastighetstaxeringsutredningens betänkande kan
föranleda vid en allmän fastighetstaxering år
2002. I så fall måste småhustaxeringen år 2002
skjutas upp ett år. Alternativet är att genomföra
2002 års allmänna fastighetstaxering enligt
nuvarande regler och att de ändringar som kan
komma att bli aktuella till följd av
Fastighetstaxeringsutredningens förslag får
genomslag först vid 2008 års allmänna
fastighetstaxering av småhus. En sådan ordning
framstår som mindre lämplig. Riksskatteverket
har vid underhandskontakter i denna fråga
förordat att den beslutade fastighetstaxeringen
skjuts upp.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att
småhustaxeringen år 2002 skjuts upp ett år, dvs.
till år 2003. Ändringen bör göras i en särskild lag.
Enligt vad som följer av 1 kap. 7 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) kommer
den därpå följande allmänna fastighetstaxeringen
av småhus att äga rum år 2008. Taxeringsvärdena
för småhus år 2002 kommer därmed att grunda
sig på de basvärden som bestämts vid den
allmänna fastighetstaxeringen av småhus år 1996
eller genom en ny taxering vid en särskild
fastighetstaxering därefter.
8.5 Förslag i särpropositioner m.m.
I en särskild proposition (1999/2000:105) lägger
regeringen fram förslag avseende vissa
punktskattefrågor.

Kärnkraftsskatten läggs om till en effektskatt
I budgetpropositionen för 2000 aviserades en
omläggning av kärnkraftsskatten till en
effektskatt, dvs. en omläggning från en rörlig till
en fast skatt. Regeringen lägger nu fram förslag
om de lagändringar som krävs för att genomföra
omläggningen.

Omläggning av jordbrukets energibeskattning.
I likhet med kärnkraftsskatten aviserades i
budgetpropositionen en omläggning av
jordbrukets energibeskattning som innebär att
jordbruket skall få tillämpa samma
skattereduceringar som finns för
tillverkningsindustrins förbrukning av el och
bränslen för uppvärmning. I propositionen
lägger regeringen fram förslag om de
lagändringar som fordras.

Skattelättnad för bilar i miljöklass 1.
Regeringen föreslår att en skattelättnad införs i
fordonsskattelagen för bilar som uppfyller
kraven för miljöklass 1 i bilavgaslagen. För
personbilar och lätta bussar med en tjänstevikt
om högst 2 470 kilogram samt lätta lastbilar med
en tjänstevikt om högst 1 275 kilogram föreslås
en skattelättnad med 3 500 kronor om
skatteplikt inträder för första gången under år
2000 och med 1 500 kronor om skatteplikt
inträder för första gången under år 2001. För
personbilar och lätta bussar med en tjänstevikt
överstigande 2 470 kilogram samt lätta lastbilar
med en tjänstevikt överstigande 1 275 kilogram
föreslås en skattelättnad med 3 500 kronor om
skatteplikt inträder för första gången under år
2001 och med 1 500 kronor om skatteplikt
inträder för första gången under år 2002.

Exportbutiker och proviantering
Regelsystemet för exportbutiker justeras i syfte
att underlätta för exportbutiksinnehavarna att
organisera verksamheten på ett från kommersiell
synpunkt effektivt sätt. Samtidigt anpassas delar
av provianteringslagstiftningen till vad som gäller
i Danmark och Finland genom att det föreslås att
skattefrihet skall gälla för alkohol- och
tobaksvaror som provianterats utan skatt och
som därefter förstörts genom olyckshändelse
eller force majeure.

Punktskatteverksamhetens organisatoriska
inplacering i skatteförvaltningen
Med anledning av riksdagens beslut om att
punktskatteverksamheten organisatoriskt skall
föras över till Riksskatteverket redovisar
regeringen de förändringar som bör göras i
lagstiftningen för att den nya organisationen
skall fungera från och med den 1 juli 2000.

Yrkesfiskaravdrag
Regeringen avser att inhämta Lagrådets yttrande
över ett förlag till särskilt skatteavdrag för
yrkesfiskare. Sedan godkännande inhämtats från
EU-kommissionen enligt statsstödsreglerna
avser regeringen återkomma till riksdagen med
en proposition.
8.6 Effekter på de offentliga
finanserna
I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna
för statsbudgeten och den konsoliderade
offentliga sektorn av de olika skatteförslagen
(tabell 8.2). För respektive förslag presenteras
bruttoeffekten och den varaktiga effekten för
den offentliga sektorn. Därutöver anges de
kassamässiga effekterna för statsbudgeten och
den offentliga sektorn för kalenderåren 2000-
2003.
Såväl förslaget om utökat avdrag för ökade
levnadskostnader som förslag om ett utvidgat
reparationsbegrepp beräknas ge en varaktig
budgetförsvagning för offentlig sektor om
vardera 0,1 miljarder kronor. Den för enskilda år
under perioden större budgetförsvagningen
beror på att vid en kassamässig redovisning
förskjutningar i skatteuppbörden får genomslag.
Förslaget om ökade kvittningsmöjligheter i
inkomstslaget kapital beräknas ge en
budgetförsvagning på 0,16 miljarder kronor. I
förhållande till redovisningen i lagrådsremissen
utgör detta en tillkommande budgetförsvagning
på 0,01 miljarder kronor genom att
kvittningsrätten utvidgats något.
Förslaget om att den allmänna
fastighetstaxeringen av småhusenheter flyttas
från år 2002 till år 2003 beräknas inte ge några
offentlig-finansiella effekter, eftersom
omräkningsförfarandet enligt gällande regler
skall tillämpas för de berörda åren.
I budgetpropositionen för 2000 aviserades
förslag om omvandling av produktionsskatten på
kärnkraftsel till en effektskatt. Denna
omvandling beräknas inte ge några
offentligfinansiella effekter. I samma proposition
aviserades också vissa förändringar i jordbrukets
energibeskattning med en preliminär redovisning
av de finansiella effekterna. De förslag som
presenteras i proposition 1999/2000:105, Vissa
punktskattefrågor, beräknas ge en varaktig
nettobudgetförsvagning för den offentliga
sektorn på 0,18 miljarder kronor. För år 2000
blir den kassamässiga budgetförsvagningen
mindre beroende på att skattesänkningen sker
först fr.o.m. 1 juli 2000 och uppgår till 0,09
miljarder kronor för offentlig sektor. Nu gjorda
beräkningar avviker från de som redovisades i
budgetpropositionen för 2000. Detta har
beaktats vid inkomstberäkningen(jfr kapitel 6).
Förslaget om lättnader i i fordonsskatten för
miljövänliga bilar aviserades i
budgetpropositionen för 2000, där också de
finansiella effekterna redovisades.
Det kommande förslaget om en utvidgning av
yrkesfiskaravdraget beräknas ge en
budgetförsvagning för offentlig sektor med 0,01
miljarder kronor.
Det kommande förslaget om stöd till
utbyggnad av bredband för att möjliggöra
abonnentanslutning med hög
överföringskapacitet i glest bebyggda områden
samt skattereduktion för abonnenter för
anslutning till hög överföringskapacitet beräknas
ge en årlig budgetförsvagning på 0,8 miljarder
kronor under åren 2001-2004

Tabell 8.2 Budgeteffekter av i vårpropositionen presenterade skatteförslag m.m.
Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för statsbudgeten och för offentlig sektor
åren 2000-2003 samt varaktiga nettoeffekter för offentlig sektor.
Miljarder kronor

Med
verkan
från

Brutto-
effekt
Stats-
budget
2000

2001

2002

2003
Offentlig
sektor
2000

2001

2002

2003

Varaktig
effekt

Förslag i vårpropositionen

Avdrag för ökade
levnadskostnader
1.1.2001
-0,1
0
0,00
-0,02
-0,04
0,00
0
-0,1
-0,2
-0,1
Utvidgat repara-
tionsbegrepp
1.1.2000
-0,1
0
-0,1
-0,2
-0,1
0
-0,1
-0,2
-0,1
-0,1
Ökade
kvittningsmöjligh
eter för
kapitalförluster
1.1.2000
-0,16
0
-0,16
-0,16
-0,16
0
-0,16
-0,16
-0,16
-0,16
Delsumma

-0,36
0,00
-0,26
-0,38
-0,30
0
-0,26
-0,46
-0,46
-0,36

Förslag i särskilda propositioner

Jordbrukets
energibeskattnin
g
1.7.2000
-0,22
-0,1
-0,19
-0,18
-0,19
-0,09
-0,18
-0,16
-0,18
-0,18
Utvidgning av
yrkesfiskar-
avdrag
1.1.2001
-0,01
0
-0,01
-0,01
-0,01
0
-0,01
-0,01
-0,01
-0,01
Skattereduktion
bredband
1.1.2001
-0,8
0
-0,8
-0,8
-0,8
0
-0,8
-0,8
-0,8
-0,16
Utvidgat anställ-
ningsstöd
1.8.2000
-0,84
-0,1
-0,75
-0,84
-0,84
-0,1
-0,75
-0,84
-0,84
-0,84

9
Kommunsektorn

9 Kommunsektorn

9.1 Allmänna utgångspunkter
Kommuner och landsting svarar för
verksamheter som är av stor vikt för samhället,
såsom sjukvård, skola, barnomsorg och
äldreomsorg. Många politikområden påverkas på
olika sätt av kommunernas och landstingens
verksamhet. Förutsättningarna för en ökad
tillväxt förstärks av kommunala insatser när det
gäller utbildning, barnomsorg,
arbetsmarknadsåtgärder och infrastruktur samt
insatser inom ramen för regionalpolitiken.
Förutsättningarna för en god välfärd påverkas
således i hög grad av kommunernas och
landstingens insatser.
Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet
påverkade kommuner och landsting negativt,
bland annat genom en svagare
inkomstutveckling. Samtidigt har behoven av
kommunala tjänster ökat. Trots besparingar och
effektiviseringar har många kommuner och
landsting redovisat underskott i ekonomin under
1990-talet.
Samhällsekonomin utvecklas nu gynnsamt
och skatteinkomsterna ökar. Samtidigt har
riksdagen beslutat att öka statsbidragen till
kommuner och landsting. Därmed är
förutsättningarna goda för kommunerna och
landstingen att klara både nuvarande verksamhet
och det krav på ekonomisk balans som trädde i
kraft vid årsskiftet. Det finns dock fortfarande
ett antal kommuner och landsting för vilka det
kan ta ytterligare något eller några år innan en
ekonomi i balans uppnåtts. Regeringen bedömer
därför att det finns fortsatta behov av särskilda
satsningar i vissa kommuner och landsting för att
dessa skall uppnå långsiktig balans i ekonomin.
Balanskravet kan sägas vara uppfyllt om
intäkter och kostnader balanserar i bokslutet.
Detta skall dock endast ses som ett minimikrav.
Kommunallagens bestämmelse om god
ekonomisk hushållning ställer i princip högre
krav. Begreppet god ekonomisk hushållning har
dock inte preciserats närmare. Regeringen har
därför för avsikt att tillsätta en utredning om
kommunernas och landstingens ekonomiska
förvaltning, som bland annat skall behandla
frågan om god ekonomisk hushållning.
Utvecklingen av den kommunala ekonomin är
starkt beroende inte bara av den
samhällsekonomiska utvecklingen utan även av
de samlade krav som ställs på kommuner och
landsting. I dessa krav inbegrips såväl
förändringar i behovsbilden som följer av den
demografiska utvecklingen och
konjunktursvängningarna, som förändringar till
följd av regeländringar eller höjda
ambitionsnivåer. Enligt den kommunala
finansieringsprincipen skall staten anvisa en
finansiering när nya åtaganden läggs på
kommuner och landsting. Det är också angeläget
att göra en sammanvägd bedömning av de
samlade kraven på kommuner och landsting i
förhållande till de totala resurser som samhället
förfogar över, inte minst mot bakgrund av
balanskravet.
Även om utvecklingen på kort sikt ser
förhållandevis gynnsam ut för kommunsektorn
som helhet, är det viktigt att även beakta faktorer
som kan påverka de kommunala verksamheterna
på längre sikt. Enligt Långtidsutredningen (SOU
2000:7) kommer den demografiska utvecklingen
på 10-15 års sikt att innebära att behoven av
tjänster ökar inom framför allt sjukvården och
äldreomsorgen. Samtidigt kan den demografiska
utvecklingen medföra att tillväxttakten i
ekonomin bromsas upp på längre sikt. De
närmaste åren finns det dock förutsättningar för
en fortsatt stark tillväxt, samtidigt som de
samlade behoven av kommunala tjänster
beräknas öka tämligen långsamt. Inriktningen
bör därför vara att nu konsolidera ekonomin i
kommuner och landsting. Uppenbara brister i
verksamheten bör givetvis rättas till, men
ambitionshöjningar måste vägas mot framtida
finansieringsmöjligheter.
Det är regeringens uppfattning att det
genomsnittliga kommunala skatteuttaget inte
bör öka ytterligare. Staten har vid flera tillfällen
under 1990-talet vidtagit åtgärder i syfte att
motverka kommunalskattehöjningar. Den
genomsnittliga kommunalskattesatsen har ökat
något under 1990-talet, men ökningstakten har
varit lägre jämfört med de närmast föregående
årtiondena. Inför 2000 har dock flera kommuner
och landsting höjt skatten.
I enlighet med vad som tidigare aviserats
bedömer regeringen att statsbidragen till
kommuner och landsting för 2001 bör höjas med
4 000 miljoner kronor. Av dessa medel avser
1 000 miljoner kronor den satsning på vården
och omsorgen som regeringen aviserade i
budgetpropositionen för 2000. Regeringen avser
att återkomma med en nationell handlingsplan
för utveckling och förnyelse av sjukvården.
Vidare ingår i statsbidragshöjningen för 2001
en höjning av anslaget för särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting med 700 miljoner
kronor.
Regeringen föreslår i denna proposition att
den åldersrelaterade delen av det generella
statsbidraget till kommuner förlängs att gälla
även under år 2001.
Ett stegvis införande av allmän förskola och
maxtaxa inom barnomsorgen påbörjas nästa år.
Den 1 juli 2001 ges barn till arbetssökande rätt
till förskoleverksamhet. Den 1 januari 2002
införs en maxtaxa i barnomsorgen. Rätt till
barnomsorg för barn till föräldrar som är
föräldralediga med yngre syskon införs 1 januari
2002. En allmän förskola för 4- och 5-åringar
införs från 1 januari 2003.
Den tidigare angivna inriktningen att
landstingen skall ta över kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen 2001 ligger fast. För
närvarande pågår förhandlingar i frågan mellan
staten och Landstingsförbundet. I och med
överföringen kommer medlen för anslaget för
läkemedelsförmånen att flyttas från
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg till det generella statsbidraget under
utgiftsområde 25.
I den nyligen framlagda IT-propositionen
(1999/2000:86) överväger regeringen bland
annat ett stöd till kommuner för att möjliggöra
abonnentanslutning med hög
överföringskapacitet i glest bebyggda områden.
Under senare tid har tre utredningar arbetat
med och lagt förslag som rör dels det
kommunala momssystemet, dels det kommunala
utjämningssystemet, dels utjämning för
kostnader som avser insatser enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS). Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med förslag i en
särskild proposition senare under våren.
Vad gäller kommunkontosystemet bedömer
regeringen att systemet bör bibehållas ytterligare
ett år. Ett arbete inleds för att ytterligare
analysera systemet. Det underskott som
ackumulerats i systemet till och med utgången av
2000 tas över av staten. Detta betyder att
kommunsektorn engångsvis tillförs medel, som
kommuner och landsting annars skulle ha betalat
in till kommunkontosystemet. Underskottet kan
för närvarande uppskattas till ca 4 000 miljoner
kronor. Regeringen avser att återkomma i denna
fråga i samband med budgetpropositionen för
2001.
Den övergång som gjorts under 1990-talet
från i huvudsak specialdestinerade statsbidrag till
generella statsbidrag ställer ökade krav på
uppföljningen av kommuner och landsting.
Regeringen bedriver sedan något år ett arbete
med att utveckla den nationella uppföljningen.
Inom ramen för detta arbete bedrivs bland annat
ett projekt i syfte att ta fram förslag till
utformning av en kommunal databas, som bland
annat skall kunna användas för jämförelser
mellan kommuner i syfte att öka effektiviteten.
9.2 Utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren
Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition en skrivelse till riksdagen om
utvecklingen i den kommunala sektorn (skr.
1999/2000:102). Skrivelsen avser att ge underlag
för en samlad bedömning av den finansiella
utvecklingen i kommuner och landsting samt av
resursutnyttjandet och måluppfyllelsen i de
verksamheter som kommuner och landsting
ansvarar för.
Det ekonomiska resultatet för kommunerna
har förbättrats under det senaste året. Preliminärt
uppgår resultatet för 1999 till 3,5 miljarder
kronor. Landstingens resultat för 1999 uppgår
preliminärt till -5,4 miljarder kronor.
Sammanfattningsvis bedömer regeringen att
kvaliteten i skolan, vården och omsorgen i allt
väsentligt är god, även om det förekommer
skillnader mellan enskilda kommuner och
landsting.
Allt fler kommuner arbetar inom
äldreomsorgen med kvalitetssäkringssystem. Det
har vidare skett en positiv utveckling vad gäller
kommunernas ambitioner att erbjuda människor
med funktionshinder bra levnadsvillkor. Inom
grundskolan ökade dock andelen elever som ej
når godkänd nivå i ett eller flera ämnen,
samtidigt som andelen elever som erhåller
slutbetyg inom fyra år efter inträdet i
gymnasieskolan har minskat något.
9.2.1 Kommunsektorns finansiella
utveckling
Kommuner och landsting utgör en betydande
del av samhällsekonomin. I nedan redovisade
siffror ingår även kyrkan vad gäller den
finansiella utvecklingen. Svenska kyrkan har
t.o.m. 1999 utgjort en del av den kommunala
sektorn. Kommunsektorns utgifter 1999
motsvarade 23 procent av BNP, varav
kommunala konsumtionsutgifter utgjorde 19,2
procentenheter. Kommunsektorns inkomster
motsvarade 22,9 procent av BNP, varav skatter
och statsbidrag utgjorde 20,2 procentenheter.
Under 1990-talet skedde ett trendbrott vad
gäller den kommunala sektorns resursutveckling.
Efter en mer eller mindre oavbruten expansion
under efterkrigstiden minskade de reala
utgifterna under några år på 1990-talet, främst till
följd av den kraftiga lågkonjunkturen i början av
1990-talet. Till följd av förbättrad tillväxt i
ekonomin och ökade statsbidrag har resurserna
för kommunsektorn som helhet ökat under 1998
och 1999. Därmed är utgifterna i reala termer
tillbaka på ungefär samma nivå som i början av
1990-talet. Det finns emellertid skillnader mellan
enskilda kommuner och landsting.
Kommunsektorns finansiella utveckling 1995-
1999 redovisas i tabell 9.1.
Den kraftiga ökningen av de kommunala
konsumtionsutgifterna mellan 1997 och 1998
beror till stor del på överföringen av
betalningsansvaret för läkemedelsförmånen till
landstingen. Landstingen har kompenserats för
detta genom ett särskilt statsbidrag. Räknas
effekten av det ändrade betalningsansvaret för
läkemedelsförmånen bort, ökade
konsumtionsutgifterna för sektorn som helhet
med 2,8 procent. De kommunala
konsumtionsutgifterna påverkas även av de
satsningar som de senaste åren har gjorts på den
kommunala vuxenutbildningen inom ramen för
kunskapslyftet.

Tabell 9.1 Kommunsektorns finanser 1995-1999
Miljarder kronor

1995
1996
1997
1998
1999
Inkomster
377,2
386,2
395,2
430,0
450,9
Skatter
262,7
287,2
292,7
299,5
316,0
Statsbidrag1
68,1
53,7
57,8
82,6
83,1
Övriga inkomster
46,4
45,3
44,7
47,9
51,8
Utgifter
378,1
391,3
405,4
434,9
453,7
Transfereringar
48,8
47,5
47,6
50,9
48,7
Konsumtionsutg.
303,4
320,7
329,5
358,2
378,3
volymförändring2
-0,1
0,0
-0,2
6,6
2,0
Investeringar
25,9
23,1
28,3
25,8
26,7
Finansiellt sparande
-0,9
-5,1
-10,3
-4,9
-2,9
1Statsbidragen redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.
2Årlig procentuell förändring i fasta priser.
Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Som framgår av tabell 9.1 har det finansiella
sparandet varierat mellan åren. Det är dock inte
det finansiella sparandet som är avgörande för
om kommuner och landsting klarar det s.k.
balanskravet, utan resultatet (jfr. avsnitt 9.2.2).
Det som skiljer det finansiella sparandet och
resultatet åt är bland annat hur investeringar och
framtida pensionsåtaganden redovisas.
Åren 1980-1990 ökade den genomsnittliga
skattesatsen i kommuner och landsting med 1,92
kronor per skattekrona eller 1,92
procentenheter. Under 1990-talet vidtog staten
vid flera tillfällen åtgärder i syfte att förhindra
eller motverka kommunala skattehöjningar.
Åren 1991-1993 tillämpades ett skattestopp. År
1994 fick de kommuner och landsting som inte
höjde skatten särskild ekonomisk kompensation.
Åren 1997-1999 har kommuner och landsting
som höjt skatten fått statsbidragen reducerade. I
praktiken har reglerna tillämpats på fem
kommuner 1999.
Sammantaget ökade den genomsnittliga
skattesatsen i kommuner och landsting mellan
1990 och 2000 med 0,37 procentenheter. Mellan
1998 och 1999 sjönk den genomsnittliga
skattesatsen från 30,48 till 30,29 procent. År
2000 uppgår den genomsnittliga skattesatsen till
30,38 procent, vilket innebär en ökning med 0,09
procentenheter jämfört med 1999. I huvudsak
förklaras ökningen av höjda landstingsskatter.
Vissa kommuner har höjt skatten men samtidigt
har andra sänkt skatten. För kommunerna
uppgår den genomsnittliga skattesatsen 2000 till
20,57 procent och för landstingen till 9,82
procent (på grund av avrundningar summerar
inte skattesatserna för delsektorerna till
genomsnittet för hela sektorn).
Hur den genomsnittliga skattesatsen i
kommuner och landsting utvecklats 1980-2000
framgår av diagram 9.1.

Diagram 9.1 Genomsnittlig skattesats i kommuner och
landsting 1980-2000
Procent

9.2.2 Den ekonomiska resultat-
utvecklingen
Ekonomiskt resultat för kommunerna
Kommuner och landsting skall fr.o.m.
räkenskapsåret 1998 upprätta redovisningen
enligt lagen (1997:614) om kommunal
redovisning. Detta har bland annat inneburit att
principerna för redovisning av
pensionsförpliktelser har ändrats. Dessa skall nu
redovisas enligt den s.k. blandade modellen och
tas upp bland verksamhetens kostnader.
Resultaträkningen är fr.o.m. 1998 därför inte
jämförbar med tidigare års resultaträkningar vad
gäller vissa poster. Årets resultat är dock
jämförbart. I tabell 9.2 redovisas
resultatutvecklingen för kommunerna 1995-
1999.

Tabell 9.2 Kommunernas resultaträkning 1995 1999
Miljarder kronor, löpande priser

År
1995
1996
1997
1998
1999
Verksamhetens intäkter
80,1
75,6
74,9
76,7
78,6
Verksamhetens kostnader
-275,5
-290,8
-297,6
-316,7
-320,3
Avskrivningar

-11,4
-11,7
Verksamhetens netto-
kostnader

-195,4

-215,2

-222,7

-251,4

-253,3
Skatteintäkter
179,9
192,0
197,2
201,9
208,2
Generella statsbidrag och
utjämning

31,3

32,7

37,4

46,2

42,8
Finansnetto
-1,0
-0,1
0,3
0,4
0,4
Resultat före extraordinära
poster1

14,7

9,3

12,2

-2,9

-2,0
Avskrivningar
-10,0
-10,2
-10,7

Förändring av pensionsskuld
-5,3
-5,6
-6,1

Extraordinära poster
3,5
9,0
7,7
2,4
5,5
Årets resultat (förändring
av eget kapital)

2,9

2,5

3,1

-0,5

3,5
exkl. extraordinära poster
-0,6
-6,5
-4,6
-2,9
-2,0
1T.o.m. 1997 benämnt resultat efter skatteintäkter och finansnetto.
Uppställningen av resultaträkningen har ändrats fr.o.m. 1998. Preliminära
uppgifter för 1999.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Preliminära uppgifter från Statistiska
centralbyrån (SCB) för 1999 visar på ett positivt
resultat på 3,5 miljarder kronor för kommunerna
sammanlagt. Ett positivt resultat redovisas av 108
kommuner. Extraordinära poster gav ett positivt
netto på 5,5 miljarder kronor 1999. Ett positivt
resultat exklusive extraordinära poster redovisas
av 100 kommuner.
För enskilda kommuner varierar resultatet
kraftigt. För 1998 varierade årets resultat mellan
-6 023 kronor per invånare och 10 563 kronor
per invånare. För 1999 uppgår motsvarande
siffror till -8 015 respektive 32 632 kronor per
invånare. Till största delen förklaras den stora
skillnaden av extraordinära kostnader och
intäkter. Spridningen i resultat före extraordinära
poster 1998 mätt i kronor per invånare var -3 267
och 6 828 samt 1999 -3 861 och 1 771.
Spridningen har i detta avseende således minskat
mellan 1998 och 1999.

Ekonomiskt resultat för landstingen
Preliminära uppgifter från landstingen för 1999
visar på ett resultat på -5,4 miljarder kronor,
vilket är en förbättring jämfört med 1998, då
resultatet uppgick till -6,2 miljarder kronor.
Exkluderas extraordinära poster har emellertid
resultatet varit oförändrat. I tabell 9.3 redovisas
resultatutvecklingen för landstingen 1995-1999.

Tabell 9.3. Landstingens resultaträkning 1995 1999
Miljarder kronor, löpande priser

År
1995
1996
1997
1998
1999
Verksamhetens intäkter1
24,0
23,2
22,3
38,1
38,9
Verksamhetens
kostnader1

-115,8

-111,5

-113,0

-136,6

-150,1
Avskrivningar

-4,6
-4,8
Verksamhetens netto-
kostnader

-91,8

-88,3

-90,6

-103,2

-116,2
Skatteintäkter
87,2
85,7
86,3
89,0
99,4
Generella statsbidrag
8,5
5,8
6,8
8,5
11,0
Finansnetto
1,1
1,2
0,9
0,6
0,6
Resultat före
extraordinära poster1

4,9

4,5

3,4

-5,1

-5,1
Avskrivningar
-4,4
-4,4
-4,3

Förändring av
pensionsskuld

-3,2

-3,6

-3,0

Extraordinära poster
0,0
-0,2
-0,1
-1,0
-0,3
Årets resultat (förändring
av eget
kapital)

-2,7

-3,7

-4,0

-6,2

-5,4
- exkl. extraordinära poster
-2,7
-3,5
-3,9
-5,1
-5,1
1T.o.m. 1997 benämnt resultat efter skatteintäkter och finansnetto.
Uppställningen av resultaträkningen har ändrats fr.o.m. 1998. Preliminära
uppgifter för 1999.
Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet

Samtliga landsting utom två redovisar ett
negativt resultat 1999. År 1998 redovisade endast
ett landsting ett positivt resultat.
9.2.3 De kommunala verksamheterna
Syftet med den höjning av statsbidragen som
gjordes mellan 1996 och 1998 var dels att
bibehålla och öka sysselsättningen inom den
kommunala sektorn. Dels var syftet att även
bibehålla och stärka kvaliteten i verksamheterna
skola, vård och omsorg. Det är också inom dessa
verksamheter som nettokostnaderna har ökat
mest i löpande priser mellan 1996 och 1998.

Kommunernas nettokostnader
De sammanlagda nettokostnaderna enligt
resultaträkningen uppgick 1999 enligt
preliminära uppgifter till ca 253 miljarder kronor.
Nettokostnaderna för skola, vård och omsorg
utgör två tredjedelar av de totala
nettokostnaderna. Nettokostnaderna enligt
driftredovisningen ökade totalt med ca 7 procent
i löpande priser mellan 1996 och 1998.
Hur kommunernas nettokostnader förändrats
för vissa verksamheter mellan 1996 och 1998
framgår av tabell 9.4

Tabell 9.4 Förändring av kommunernas nettokostnader
1996-1998 för olika verksamheter
Löpande priser

Miljarder kronor
Procent
Barnomsorg
-0,1
-0,3%
Grundskola
4,3
9,0%
Gymnasieskola
1,3
6,8%
Äldreomsorg
6,8
10,7%
Individ- och familjeomsorg
1,4
6,7%
Övrigt
2,3
4,3%
Totalt
16,0
6,7%
Källa: Statistiska centralbyrån

Inom grundskolan ökade nettokostnaderna med
9 procent mellan 1996 och 1998, samtidigt som
barnomsorgskostnaderna minskade med 0,3
procent. Förändringen av nettokostnaderna för
barnomsorgen har, på grund av organisatoriska
förändringar, beräknats exklusive
förskoleklassen (tidigare sexårsverksamheten).
Även nettokostnaderna för äldre- och
handikappomsorgen ökade mellan 1996 och
1998 mer än nettokostnaderna totalt, eller med
närmare 11 procent.

Landstingens nettokostnader
De totala nettokostnaderna enligt
resultaträkningen uppgick enligt preliminära
uppgifter 1999 till ca 116 miljarder kronor, varav
fyra femtedelar utgörs av kostnader för hälso-
och sjukvård (primärvård samt läns- och
regionsjukvård). Landstingens nettokostnader
enligt driftredovisningen ökade i löpande priser
mellan 1996 och 1998 med 9 procent. Hur
landstingens nettokostnader har förändrats för
vissa verksamheter framgår av tabell 9.5.

Tabell 9.5 Förändring av landstingens nettokostnader
1996-1998 för olika verksamheter
Löpande priser

Miljarder kronor
Procent
Läns- och regionsjukvård
4,7
7,0%
Primärvård
3,6
20,5%
Tandvård
0,0
0,4%
Kollektivtrafik
-0,3
-7,6%
Utbildning
0,0
-0,1%
Övrigt
1,6
18,9%
Totalt
9,6
9,0%
Källa: Landstingsförbundet och Finansdepartementet.
Nettokostnaderna för primärvården har under
perioden ökat med ca 21 procent. Förändringen
ligger i linje med riksdagens krav på att
primärvården skall utgöra basen i sjukvården.
Kostnaderna för kollektivtrafiken har sjunkit
med ca 8 procent under perioden. År 1997
upphandlade trafikhuvudmännen ca 85 procent
av all lokal och regional busstrafik i konkurrens,
vilket har möjliggjort kostnadsbesparingar.

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning
Kommunerna håller en hög kvalitet vad avser
tillgängligheten till barnomsorg för
förvärvsarbetande eller studerande föräldrar.
Tillgängligheten är något sämre för arbetslösa
eller föräldralediga. Antalet barn i verksamheten
har fortsatt att minska. Samtidigt har andelen
barn som är inskrivna i barnomsorgen fortsatt att
öka.
Avgifternas andel av bruttokostnaderna har
stigit under hela 1990-talet och uppgår i
genomsnitt till 16,6 procent. År 1990 var den
genomsnittliga avgiftsfinansieringsgraden 10
procent inom barnomsorgen.
Bruttokostnaden per inskrivet barn ökade
mellan 1997 och 1998 med 4,6 procent.
Samtidigt minskade antalet barn med 6,8
procent. Personaltätheten var oförändrad mellan
1997 och 1998 i förskolan, men minskade i
fritidshemmen.
Förskoleklassen är en egen skolform och
ersätter den tidigare sexårsverksamheten.
Verksamheten omfattar minst 525 timmar om
året och är obligatorisk för kommunerna att
anordna men är frivillig för den enskilde att delta
i. Verksamheten är avgiftsfri. Verksamheten är i
hög grad integrerad med grundskolan. Under
1998 deltog 91 procent av sexåringarna i denna
verksamhet.
Ett förändrat betygssystem försvårar
jämförelser bakåt i tiden av de resultat eleverna
har nått i grundskolan. Vårterminen 1999 var det
nära 23 procent av eleverna som inte nådde
godkänd nivå i ett eller flera ämnen.
Motsvarande siffra för tio år sedan kan, i det då
gällande relativa betygsystemet, uppskattas till
20-25 procent. Det föreligger dock relativt stora
variationer mellan enskilda kommuner. Andelen
elever i kommunerna som inte nått godkänt i ett
eller flera ämnen varierar mellan 3,3 och 43,4
procent.
Våren 1999 fick 90,3 procent av eleverna
behörighet att läsa på gymnasiet efter
genomgången grundskola. Andelen var 91,4
procent 1998. Andelen elever som inte fick
godkänt inom svenska, engelska, matematik och
svenska som andraspråk ökade.
Lärartätheten steg mellan 1997 och 1998 med
0,1 lärare per 100 elever, efter att ha minskat
under ett antal år.
Inom gymnasieskolan slutförde 74 procent av
de elever som påbörjade sin utbildning
1994/1995 utbildningen inom fyra år. Det är en
minskning med 6 procentenheter jämfört med
de elever som påbörjade sin utbildning
1993/1994. Övergångsfrekvensen till högskolan
fyra år efter avslutade studier var 45 procent
1998.
Inom den kommunala vuxenutbildningen har
andelen studerande som slutför sina studier ökat.
Antalet studerande har i stort sett fördubblats
efter att kunskapslyftet infördes 1997.

Hälso- och sjukvård
Den utveckling som skett under 1990-talet inom
hälso- och sjukvården har ställt krav på
omfördelningar av resurser, omorganisation och
anpassning till förändrade villkor. Generellt sett
är tillståndet i den svenska hälso- och sjukvården
gott. Antalet läkarbesök ökade med 4 procent
mellan 1997 och 1998. Även kostnaderna ökade
med 4 procent.
Antalet anmälningar till hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd har fördubblats sedan
början av 1990-talet, från 1 500 anmälningar per
år till 3 000. Antalet anmälningar som har lett till
påföljd har dock varit konstant under perioden,
omkring 400 per år.
Läkemedelskostnaderna har ökat kraftigt
under 1990-talet. Orsakerna är bland annat
strukturförändringar som lett till att en allt större
andel av läkemedlen skrivs ut i öppenvård,
tillkomsten av nya och dyrare läkemedel samt de
demografiska förändringarna som inneburit att
antalet äldre har ökat. Regeringen har mot
bakgrund av de fortsatta kostnadsökningarna
tillsatt en utredning för att göra en översyn av
läkemedelsförmånen (dir. 1999:35).

Äldreomsorg
Andelen äldre som erhåller hjälp i ordinärt eller
särskilt boende fortsätter att minska. De
kommunala insatserna koncentreras till de allra
äldsta och de med mest behov av vård och
omsorg. Minskningen av insatser kompenseras i
viss utsträckning av köp av tjänster från privata
företag och med hjälp från anhöriga.
Det bedrivs i stor utsträckning bra
verksamhet, samtidigt som olika rapporter dock
visar på brister i tillgång till hjälp och i kvaliteten
på den hjälp som ges. Kvaliteten på det särskilda
boendet förbättras fortgående, även om det
kvarstår skillnader i kvaliteten.
Antalet personer som är 65 år eller äldre och
som erhåller hjälp av kommunens äldreomsorg
har mellan 1994 och 1998 minskat med ca 7
procent till 258 000 personer. Mellan 1996 och
1998 har antalet personer som får hjälp och som
tillhör åldersgruppen 65-79 år minskat, medan
antalet personer som är 80 år och äldre och som
får hjälp har varit i stort sett oförändrat.
Allt fler kommuner arbetar med
kvalitetssäkringssystem. År 1998 använde
ungefär en tredjedel av kommunerna ett
kvalitetssäkringssystem. Inledningsvis har
rutiner för informationsöverföring mellan olika
personalgrupper och för att stärka den enskildes
rättssäkerhet varit föremål för ett mer
systematiskt kvalitetsarbete. Drygt två
tredjedelar av kommunerna arbetar även aktivt
med att förbättra anhörigstödet.
Sedan 1996 har avgifterna i äldreomsorgen
höjts i drygt hälften av landets kommuner.
Skillnaderna i avgifter är stora såväl mellan olika
vårdtagare, som mellan enskilda kommuner. År
1999 förstärktes skyddet för att en make/maka
inte skall få en oskäligt försämrad ekonomisk
situation när den andra parten endera flyttar till
ett särskilt boende eller på annat sätt har ett
behov av omsorg. Merparten av kommunerna
har inte vidtagit några åtgärder med anledning av
detta.
9.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i
kommuner och landsting fram till år
1999
Den kommunala sektorn i Sverige svarar för ca
25 procent av sysselsättningen. Kvinnor utgör ca
80 procent av antalet sysselsatta i
kommunsektorn. Kommunsektorns resurser,
mätt som bruttoproduktionens förändring i fasta
priser, minskade med cirka 2 procent perioden
1991-1997. Bruttoproduktionen beräknas här
som summan av utgifter för personal, köp av
materiel och tjänster samt en beräknad
kapitalförslitning. Sysselsättningen i
kommunsektorn minskade emellertid betydligt
mer. Medan lönesumman minskade med ca 10
procent i fasta priser, ökade köp av material och
tjänster med ca 20 procent i fasta priser. En
bidragande orsak till denna utveckling är att
verksamheter som tidigare bedrivits i egen regi
har lagts ut på entreprenad.
Ytterligare en orsak till att
sysselsättningsminskningen blivit så pass kraftig
är att personalminskningarna i stor utsträckning
skett bland personalkategorier med en lön som
understiger den genomsnittliga. Det krävs då en
större minskning av antalet årsarbetare för att
åstadkomma en given utgiftsminskning. Detta
har varit särskilt märkbart inom hälso- och
sjukvården.
De ökade statsbidragen till kommuner och
landsting från 1997 och framåt förutsattes av
regeringen bland annat att bidra till en betydande
positiv sysselsättningsutveckling i förhållande till
vad som annars varit möjligt (prop.
1996/97:150). Under senare delen av 1997 vände
den negativa sysselsättningsutvecklingen i
kommunsektorn. Utvecklingen påverkas även av
andra faktorer, t.ex. (som nämnts ovan) att delar
av den kommunala verksamheten lagts på
entreprenad och att allt fler kommuner och
landsting erbjuder sina deltidsanställda
heltidstjänster.
I tabell 9.6 redovisas utvecklingen av antalet
anställda/anställningar i kommuner och
landsting enligt den s.k. novemberstatistiken
från Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet.

Tabell 9.6 Antalet hel- och deltidsanställda/anställningar i
kommuner och landsting 1993-1999 (exkl. timanställda)
Tusental personer
År
1993
1994
1995
1996
1997
1998
19993
Kommuner1
637
627
650
653
633
628
635
Landsting 2
300
281
256
231
235
241
244
1 Inklusive tjänstlediga.
2 Exklusive tjänstlediga.
3 Uppgifterna för år 1999 är preliminära.
Källor: Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet

De båda förbunden tillämpar olika metoder för
redovisning av tjänstlediga, varför uppgifterna i
tabell 9.6 inte bör summeras.
De statistikkällor som finns för kommunal
sysselsättning är i huvudsak Svenska
Kommunförbundets respektive
Landstingsförbundets novemberstatistik,
Arbetskraftsundersökningen (AKU) från SCB
samt den s.k. kortperiodiska statistiken. Den
sistnämnda statistiken hämtades tidigare in av
Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet, men fr.o.m. 1999 har SCB
övertagit ansvaret. Novemberstatistiken tas in
vid ett mättillfälle per år och är
totalundersökningar. AKU är en
urvalsundersökning och rapporteringen sker
både månadsvis, kvartalsvis och årsvis. Syftet
med den kortperiodiska statistiken är att den
skall vara en totalundersökning. Den redovisas
kvartalsvis av SCB.
Valet av statistikkälla för att följa antalet
sysselsatta i kommuner och landsting kan ge
skillnader bland annat när det gäller
utvecklingstakten. Med anledning av det gav
regeringen i november 1999 SCB i uppdrag att
analysera skillnaderna. Analysen visar att olika
definitioner, populationer och uppgiftslämnare
gör det svårt att jämföra de olika
statistikkällorna. SCB konstaterar i den första
delrapporten till regeringen den 15 mars 2000 att
det finns skillnader vid en jämförelse mellan
olika statistikkällor. Nedanstående diagram visar
en jämförelse mellan AKU och den
kortperiodiska statistiken vad gäller antalet
anställda i kommuner och landsting.

Diagram 9.2 Antal anställda i kommuner och landsting
1995-1999 per kvartal
Tusental

Anm: Den kortperiodiska statistiken inkluderar anställda enligt beredskapsavtal
(BEA) och tjänstlediga.
Källor: Statistiska centralbyrån, Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet

Diagram 9.2 visar på en tämligen god
överensstämmelse för kommunsektorn som
helhet mellan AKU och den kortperiodiska
statistiken, även om det finns vissa skillnader.
AKU baseras på ett urval och därmed är behäftat
med en statistisk felmarginal. Den nedgång av
sysselsättningen inom kommunsektorn som
redovisas för 4:e kvartalet 1999 enligt AKU
ligger inom felmarginalen. Den kortperiodiska
sysselsättningsstatistiken redovisar en svag
ökning under det 4:e kvartalet 1999.
SCB har även brutit ner AKU på kommun-
och landstingsnivå och jämfört den med den
kortperiodiska statistiken. Enligt SCB förefaller
det då som att AKU överskattar antalet anställda
i kommunerna jämfört med den kortperiodiska
statistiken, medan antalet anställda i landstingen
snarare underskattas jämfört med den
kortperiodiska statistiken. Även denna
överskattning respektive underskattning beror
främst på att AKU är en urvalsundersökning.
Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att öka i
kommuner och landsting. Ökningen av antalet
nyanmälda platser under 1999 har enligt AMS
skett i hela den kommunala sektorn. För t.ex.
hälso- och sjukvården redovisas en ökning med
19 000 platser eller 18 procent jämfört med
föregående år.
Efter en tid med relativt god tillgång på
personal och uttalad övertalighet för vissa
yrkesgrupper har situationen nu förändrats. De
stora pensionsavgångarna i kombination med
ökade behov i skolan, vården och omsorgen
innebär att det kan uppstå brist på bland annat
lärare, läkare och annan vårdpersonal några år in
på 2000-talet, enligt olika rapporter från SCB,
Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet.
9.2.5 Kommuner och landsting med
ekonomiska problem
Bakgrund
Från och med 1996 har särskilda medel ställts till
regeringens förfogande för att skapa möjligheter
att i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå
kommuner och landsting som på grund av
speciella omständigheter kan hamna i en särskilt
svår ekonomisk situation.
Bakgrunden är främst att 1990-talets
ekonomiska problem skapade
anpassningssvårigheter för vissa kommuner och
landsting som fick stora underskott i ekonomin.
Detta ledde bland annat till att frågan om ett
krav på en ekonomi i balans i kommuner och
landsting aktualiserades. Anslaget för särskilda
insatser inrättades i samband med att det nya
statsbidrags- och utjämningssystemet infördes
1996. Anslaget har kommit att användas för olika
typer av ekonomiska problem i kommuner och
landsting.
Regeringen har från 1996 och fram till nu tagit
emot sammanlagt 175 ansökningar från
kommuner om bidrag för särskilda insatser
(exklusive ansökningar för flyktingkostnader)
och 12 ansökningar från landsting. Ett antal
kommuner och landsting har sökt flera gånger.
Regeringen har beviljat bidrag till 13 kommuner
och avslagit 45 ansökningar. Totalt 111
ansökningar (avseende 86 kommuner och 7
landsting) har lämnats över till
Bostadsdelegationen och Kommundelegationen.
Av anslaget för bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting har regeringen
fram till utgången av 1999 fördelat 650 miljoner
kronor för flyktingkostnader, 185 miljoner
kronor för omstruktureringsprojekt samt 174
miljoner kronor för förebyggande hiv/aids-
verksamhet. Dessutom har bidrag på drygt 340
miljoner kronor utbetalats till 13 kommuner. De
kommuner som beviljats bidrag av regeringen
har haft en svår ekonomisk situation på grund av
flera samverkande faktorer. Flertalet av dessa
kommuner har en negativ befolkningsutveckling
vilket ofta sammanhänger med hög arbetslöshet.
De har i allmänhet genomfört ett antal åtgärder
för att minska underskotten i verksamheten,
men ekonomin visar ändå en negativ utveckling.
Flera kommuner har tillskjutit stora belopp till
bostadsföretagen vilket ytterligare försämrat en
redan svag kommunal ekonomi. I de flesta fall
har ett villkor för regeringens bidrag varit att
kommunen skall upprätta en plan för hur man
skall uppnå en ekonomi i balans.

Bostadsdelegationen
Den 1 juli 1998 inrättade regeringen i enlighet
med riksdagens beslut Delegationen för stöd till
vissa kommuner med bostadsåtaganden
(Bostadsdelegationen) för att tillfälligtvis hantera
frågor om stöd till kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet (prop. 1997/98:119, bet.
1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306). Frågor om
stöd skall i första hand prövas mot kommunens
egna ekonomiska förutsättningar. Endast
kommuner med en särskilt svår ekonomisk
situation kommer därför i fråga för stöd. En
ytterligare förutsättning för stöd är att de
förhållanden som ligger bakom kommunens
svaga ekonomi inte är sådana att de på kort sikt
kan påverkas av kommunen själv och att
kommunen vidtagit nödvändiga åtgärder för att
komma till rätta med sin ekonomiska situation. I
Bostadsdelegationens uppgifter ingår bland annat
att överlägga med enskilda kommuner om
lämpliga åtgärder och villkor för stöd för att t.ex.
möjliggöra en rekonstruktion av kommunens
bostadsföretag.
I mars 2000 hade Bostadsdelegationen tagit
emot sammanlagt 84 ansökningar. Avtal har
hittills träffats med 19 kommuner, 25 kommuner
har fått avslag på sin ansökan och fyra
ansökningar har avskrivits.
För de kommuner som beviljats bidrag av
Bostadsdelegationen har besluten föregåtts av
överläggningar. Mellan kommunfullmäktige i
respektive kommun och Bostadsdelegationen har
därefter avtal träffats om
rekonstruktionsåtgärder i bostadsföretaget, som
en förutsättning för statligt stöd. I de kommuner
som kan få del av stödet, är de kommunägda
bostadsföretagens anspråk på insatser från sina
ägare i allt väsentligt förorsakade av de
uthyrningssvårigheter företagen möter på en
vikande lokal bostadsmarknad. Ett omfattande
hyresbortfall leder till att företagen inte klarar att
betala räntorna på sina lån. I kombination med
en låg soliditet medför detta att företagen ofta
kontinuerligt är i behov av ägartillskott för att
inte bli likvidationsskyldiga.
Staten har genom de 19 avtal som hittills har
träffats åtagit sig att lämna bidrag till de berörda
kommunerna med sammanlagt ca 872 miljoner
kronor, varav ca 858 miljoner kronor avser de
medel som Bostadsdelegationen disponerar.
Bostadsdelegationen förfogar t.o.m. 2000 över
totalt 1 660 miljoner kronor, varav således ca 800
miljoner kronor återstår.

Kommundelegationen
Det finns också kommuner och landsting som
har en så pass problematisk ekonomiska
situation att de kan behöva ett ekonomiskt stöd
för att genomföra rekonstruktiva åtgärder med
en annan inriktning än vad som gäller för det
tillfälliga stöd som i dag kan lämnas av
Bostadsdelegationen.
För att föra en dialog med berörda kommuner
och landsting om vilka åtgärder de kan vidta har
regeringen tillkallat en särskild delegation (dir.
1999:65). Delegationen för stöd till vissa
kommuner och landsting med svårigheter att
klara balanskravet (Kommundelegationen) har
till uppgift att inför regeringens beslut bereda
ärenden om ett ekonomiskt stöd eventuellt skall
utgå till vissa kommuner och landsting för
rekonstruktiva åtgärder i syfte att nå ekonomisk
balans. Delegationen skall därvid överlägga med
berörda kommuner och landsting om villkoren
för ett stöd. Regeringen har hittills beslutat
överlämna 42 ansökningar om stöd till
Kommundelegationen, varav 35 avser kommuner
och sju avser landsting. Därtill kommer 26
ärenden hos Bostadsdelegationen i vilka
Bostadsdelegationen skall samråda med
Kommundelegationen. Det gäller sådana
ansökningar från kommuner som sökt stöd både
från regeringen och Bostadsdelegationen, eller
ansökningar där en del av kommunens problem
är bostadsrelaterade men där det också kan
finnas andra problem.
Kommundelegationen skall senast den 1 juli
2000 rapportera sitt uppdrag till regeringen.

9.3 Förutsättningar för kommuner
och landsting under de närmaste
åren
9.3.1 Utvecklingen de närmaste åren i
enskilda kommuner och landsting
I syfte att kartlägga hur kommunerna och
landstingen själva räknar med att ekonomin
kommer att utvecklas under de närmaste åren
genomförde SCB i december 1999 på uppdrag av
Finansdepartementet en enkätundersökning i
samtliga kommuner och landsting. Uppgifterna i
enkäten omfattar bland annat budgeten för 2000
samt planerna för 2001 och 2002.
Undersökningen har, avseende budgeten för
2000, kompletterats med uppgifter från andra
källor för de kommuner som inte besvarat
enkäten.
Kommunerna har budgeterat ett resultat före
extraordinära poster på totalt 1,8 miljarder
kronor för 2000. I jämförelse med preliminära
uppgifter avseende budgetutfallet för 1999 är
detta en förbättring med 3,8 miljarder kronor.
Landstingen har för 2000 budgeterat ett
sammanlagt resultat före extraordinära poster på
-0,7 miljarder kronor, vilket är en förbättring
med 4,4 miljarder kronor jämfört med 1999.
Enligt planerna för 2001 och 2002 kommer
såväl kommunernas som landstingens resultat att
förbättras väsentligt jämfört med de senaste
årens utfall. Resultatutvecklingen redovisas i
tabell 9.7.

Tabell 9.7 Resultatutveckling i kommuner och landsting
1999-2002
Resultat före extraordinära poster, miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
Kommuner
-2,0
1,8
2,8
2,6
Landsting
-5,1
-0,7
2,4
3,0
Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet

De enskilda kommunernas och landstingens
situation vid ingången av 2000 skiljer sig kraftigt
åt. Variationen i ekonomiskt resultat är stor,
både mellan enskilda kommuner och mellan
enskilda landsting vilket framgår av diagram 9.3.

Diagram 9.3 Spridning av ekonomiskt resultat som andel
av nettokostnaderna 2000
Andel kommuner respektive landsting

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Enligt enkätundersökningen har 44 av 252
svarande kommuner (17 procent) budgeterat ett
negativt resultat för år 2000. Av de 20
landstingen har sju angivit att de i budgeten för
år 2000 räknar med ett underskott.
Det är sammanlagt 57 kommuner som
antingen beräknas behöva minska
nettokostnaderna med minst 5 % i löpande
priser under 2000 för att nå balans, och/eller som
har budgeterat ett negativt resultat 2000. Av
dessa 57 kommuner har 50 sökt bidrag för
särskilda insatser, varav 25 har överlämnats till
Bostadsdelegationen och 19 till
Kommundelegationen. Sex kommuner har fått
avslag på sina ansökningar.
Av enkätundersökningen framgår vidare att
tolv av tjugo landsting enligt budgeten antingen
inte klarar balans 2000 och/eller behöver
reducera nettokostnaderna med mer än 5 % i
löpande priser under 2000. Av dessa har sju
landsting sökt bidrag för särskilda insatser och
ansökningarna bereds av Kommundelegationen.
Ett landsting har fått avslag på sin ansökan av
regeringen.
År 2000 är det första året med ett lagstadgat
krav på ekonomi i balans, vilket innebär att
budgeten skall upprättas så att intäkterna
överstiger kostnaderna. Om utfallet ändå visar
ett negativt resultat skall det egna kapitalet
återställas de två därpå kommande åren. Detta
innebär att ett negativt resultat ett år skall följas
av ett sammanlagt positivt resultat de två följande
åren som minst motsvarar underskottet. Om
synnerliga skäl föreligger kan fullmäktige besluta
om att det egna kapitalet inte skall återställas.
Det är först efter utgången av 2002 som det kan
utläsas om balanskravet uppfyllts eller inte.
Enligt de planer som kommuner och landsting
fastställt för 2001 och 2002 kommer 32 av 44
kommuner och fyra av sju landsting som
budgeterar underskott 2000 inte att återställa det
egna kapitalet de två följande åren. Planerna
indikerar också att spridningen mellan enskilda
kommuner och landsting kommer att vara
fortsatt stor dessa år. Uppgifter saknas dock om
kommunerna och landstingen i sina planer har
beaktat de av regeringen aviserade tillskotten för
2001 och 2002.
Av de ovan nämnda 32 kommunerna som
enligt enkäten inte räknar med att återställa det
egna kapitalet har 29 ansökt om bidrag för
särskilda insatser, varav 14 har överlämnats till
Kommundelegationen och 11 bereds av
Bostadsdelegationen. Fyra har fått avslag på sina
ansökningar av regeringen. Av de fyra landsting
som inte bedöms återställa det egna kapitalet har
tre ansökt om bidrag för särskilda insatser. Dessa
ansökningar bereds av Kommundelegationen.
9.3.2 Den finansiella utvecklingen i
kommunsektorn
Bedömningen av kommunsektorns finansiella
utveckling under de närmaste åren baseras på de
förutsättningar som redovisas i bilagan Svensk
ekonomi (bilaga 1). I de uppgifter som redovisas
i det följande ingår kyrkan för 1999. Fr.o.m.
2000 ingår kyrkan inte längre i kommunsektorn.
Utvecklingen 1999-2003 redovisas i tabell 9.8.
Det justerade sparandet i tabell 9.8 har beräknats
genom att vissa poster har periodiserats i enlighet
med de kommunala redovisningsprinciperna.
Även framtida pensionsåtaganden har beaktats
och vissa andra justeringar har gjorts vid
beräkningen. Det justerade sparandet kan ses
som en uppskattning av resultatet i den
kommunala redovisningen.

Tabell 9.8 Kommunsektorns finanser 1999-2003
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
451
472
487
500
518
Skatter
316
337
348
356
370
Statsbidrag1
83
84
87
90
92
Övriga inkomster
52
51
53
54
55
Utgifter
454
461
477
497
516
Konsumtionsutg.
378
384
399
417
433
volymförändring2
2,0
-1,33
0,7
0,4
0,6
Övrigt
75
77
79
81
83
Finansiellt sparande
-3
11
10
2
2
Justerat sparande
-3
6
8
5
6
Anm: Kommunsektorn redovisas exkl. kyrkan fr.o.m. år 2000.
1Statsbidragen redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.
2Årlig procentuell förändring i fasta priser.
3Överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer sänker de kommunala konsumtionsutgifterna. Exkl. överföringen
blir utvecklingstakten 1,3 procent.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Det kommunala skatteuttaget antas vara
oförändrat efter 2000. Skatteinkomsterna ökar
förhållandevis kraftigt mellan 1999 och 2000.
Det beror på att en relativt stor slutavräkning
beräknas betalas ut till kommuner och landsting i
januari 2001. Slutavräkningen, som avser 1999
års skattemedel, periodiseras i
nationalräkenskaperna till året före
utbetalningsåret, dvs. 2000.
Statsbidragen omfattar både generella och
specialdestinerade bidrag, samt redovisas netto
efter avdrag för den avgift kommuner och
landsting betalar till kommunkontosystemet (jfr.
avsnitt 9.4.3).
Under perioden 2000-2003 beräknas
konsumtionen öka med i genomsnitt 0,8
procent per år. De satsningar på den kommunala
vuxenutbildningen som gjorts inom ramen för
kunskapslyftet antas reduceras efter 2001, vilket
medför att konsumtionsökningen då bromsas
upp.
9.3.3 Utvecklingen på längre sikt
Även om förutsättningarna för kommuner och
landsting ser förhållandevis gynnsamma ut för de
närmaste åren, är det viktigt att beakta
utvecklingen på längre sikt. Långtidsutredningen
(LU) har nyligen presenterat sitt
huvudbetänkade (SOU 2000:7). I betänkandet
redovisas bland annat beräkningar av
demografins påverkan på efterfrågan av
kommunala tjänster. Dessutom presenteras olika
scenarier för den samhällsekonomiska
utvecklingen. Beräkningarna sträcker sig som
längst fram till 2030 och är baserade på en
befolkningsprognos från SCB.
Behoven av kommunala tjänster beräknas öka
tämligen måttligt under de närmaste 10-15 åren
på grund av demografiska förändringar. Därefter
sker en snabbare behovsökning på grund av att
antalet personer i de äldsta åldersgrupperna då
beräknas öka förhållandevis snabbt, vilket främst
påverkar kostnadsutvecklingen inom
äldreomsorgen. För sjukvården visar
beräkningarna på en jämnare behovsökning.
Inom barnomsorgen och skolan (grundskolan
och gymnasieskolan) beräknas behoven på sikt
däremot minska något på grund av fortsatt låga
födelsetal. En mängd andra faktorer påverkar
också behovsutvecklingen. Alltför långtgående
slutsatser bör därför inte dras, men sannolikt
kommer de demografiska förändringarna att få
större genomslag på efterfrågan av kommunala
tjänster först efter 2015.
Samtidigt påverkar den demografiska
utvecklingen även tillväxten i ekonomin. De
olika tillväxtscenarierna som presenterats av LU
visar på den betydelse som tillväxten i ekonomin
har för kommuners och landstings
resursutveckling och möjligheter att klara sina
åtaganden. Antalet personer i arbetsför ålder (16-
64 år) ökar något under de närmaste åren, men
beräknas minska på längre sikt. En ökning av
reallönerna antas leda till att löntagarna minskar
den genomsnittliga arbetstiden. Därmed
kommer tillväxttakten i ekonomin att successivt
avta.
Den framtida ekonomiska politiken kan
därmed enligt LU komma att ställas inför krav
att hantera spänningar mellan ett krympande
utbud av arbetskraft, ökande behov av vård och
omsorg samt växande svårigheter att till fullo
kunna finansiera välfärdssystemet med skatter på
grund av internationaliseringens inverkan på det
svenska skattesystemet.
En väl fungerande arbetsmarknad som
stimulerar arbetskraftsdeltagandet och som på
ett effektivt sätt kan tillgodose
arbetskraftsbehovet inom olika sektorer är av
stor betydelse för att hålla tillväxten på en nivå
som underlättar möjligheterna att finansiera
offentliga åtaganden, såsom skola, vård och
omsorg, utan att öka skatteuttaget. Tillgång till
utbildning och en väl fungerande barnomsorg
kan i sin tur bidra till att stärka tillväxten.

9.3.4 Sammanfattande bedömning
Förutsättningarna för kommuner och landsting
att klara balanskravet har förbättrats. Regeringen
har genom de ökade statsbidragen prioriterat
vård, skola och omsorg, men har samtidigt
betonat vikten av att kravet på balans i ekonomin
uppnås.
De bedömningar som i dag kan göras visar på
en förhållandevis gynnsam utveckling under de
närmaste åren. På längre sikt kommer sannolikt
ökande behov att innebära en utmaning för
kommuner och landsting, men även för övriga
delar av de skattefinansierade välfärdssystemen.
Det genomsnittliga kommunala skatteuttaget
bör inte öka ytterligare. Det är därför av stor vikt
att arbetet med omstruktureringar och
anpassningar fortsätter, så att resurserna i
kommuner och landsting utnyttjas effektivt. Det
är mot den bakgrunden som regeringens arbete
med att utveckla uppföljningen av kommuner
och landsting skall ses.
Att fortsätta arbetet med omstruktureringar
och anpassningar är viktigt inte minst i de
kommuner och landsting som inte kommer att
kunna redovisa ett bokslut i balans för år 2000.
Genom att uppnå ekonomisk balans står
kommuner och landsting bättre rustade för att
klara av de krav som sannolikt kommer att
uppstå framöver på grund av bland annat
demografiska förändringar. Möjligheterna att nå
ekonomisk balans styrs i stor utsträckning av
den enskilda kommunen och det enskilda
landstinget. Att på kort sikt prioritera
verksamheten på bekostnad av en stabil ekonomi
kan medföra negativa konsekvenser för
verksamheten på längre sikt.
Det finns dock kommuner och landsting som
av egen kraft kan ha svårt att klara balanskravet
och samtidigt bibehålla en rimlig ambitionsnivå i
verksamheten. En grundläggande förutsättning
för att på sikt ge kommuner och landsting
likvärdiga förutsättningar att bedriva
verksamheterna är det kommunala
utjämningssystemet. För de kommuner vars
ekonomi påverkats negativt av stora åtaganden
för boendet finns möjligheter att få stöd i form
av medel för särskilda insatser. För att även fånga
upp kommuner och landsting som av andra
orsaker kan ha svårt att klara balanskravet har,
som tidigare nämnts, regeringen tillsatt
Kommundelegationen.
Balanskravet kan sägas vara uppfyllt om
intäkter och kostnader balanserar i bokslutet.
Detta skall dock endast ses som ett minimikrav.
Ett nollresultat innebär i praktiken en real
urholkning av kommunens eller landstingets eget
kapital. Kommunallagens bestämmelse om god
ekonomisk hushållning ställer i princip högre
krav. Begreppet god ekonomisk hushållning har
dock inte preciserats närmare. Regeringen har
därför för avsikt att tillsätta en utredning om
kommunernas och landstingens ekonomiska
förvaltning, som bland annat skall behandla
frågan om god ekonomisk hushållning.
Inriktningen bör mot denna bakgrund vara att
nu konsolidera ekonomin i kommuner och
landsting. Uppenbara brister i verksamheten bör
givetvis rättas till, men ambitionshöjningar måste
vägas mot framtida finansieringsmöjligheter.
Det är mot denna bakgrund också av stor vikt
att finansieringsprincipen beaktas när förslag
lämnas som innebär en utökning av det
kommunala åtagandet.
9.4 Satsningar på kommuner och
landsting
9.4.1 Höjda statsbidrag

Regeringens bedömning: Nivån på statsbidragen
till kommuner och landsting bör höjas med 4 000
miljoner kronor från och med 2001. I detta
belopp ingår en höjning av det generella
statsbidraget till kommuner och landsting med
3 300 miljoner kronor, varav 1 000 miljoner
kronor avser den särskilda satsningen på vård
och omsorg som regeringen aviserade i
budgetpropositionen för 2000. Dessutom bör
bidraget för särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting tillfälligt höjas med 700 miljoner
kronor för 2001.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen
har i föregående avsnitt redovisat sin bedömning
av utvecklingen i kommunsektorn under de
närmaste åren. Regeringen gör mot denna
bakgrund följande bedömning av utgiftsområdet
för de närmaste åren.
Nivån på statsbidragen till kommuner och
landsting bör höjas med 4 000 miljoner kronor
fr.o.m. 2001. Tillskottet förbättrar
förutsättningarna att tillgodose de ökade behov
som kan förutses under de närmaste åren inom
de kommunala kärnverksamheterna vård,
omsorg och skola.
Det generella statsbidraget till kommuner och
landsting bör höjas med 3 300 miljoner kronor
2001, varav 1 000 miljoner kronor avser den
särskilda satsningen på vård och omsorg som
regeringen aviserade i budgetpropositionen för
2000. Hur tillskotten bör fördelas mellan
kommuner och landsting redovisas närmare i
avsnitt 9.4.7.
Anslaget för särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting bör 2001 tillfälligt
höjas med 700 miljoner kronor. En utförligare
redovisning av behoven av särskilda insatser ges i
avsnitt 9.4.6.
Vidare aviserar regeringen att det underskott
som till och med utgången av 2000 ackumulerats
i det s.k. kommunkontosystemet tas över av
staten. Detta betyder att kommuner och
landsting engångsvis tillförs, enligt vad som nu
kan uppskattas, ca 4 000 miljoner kronor, medel
som kommuner och landsting annars skulle ha
återbetalat via höjda avgifter till
kommunkontona. Se vidare avsnitt 9.4.3.
Riksdagen har tidigare beslutat att den statliga
inkomstskatt om 200 kronor på förvärvsinkomst
som alla fysiska personer betalar i stället skall
utgöra kommunal inkomstskatt även 2001, vilket
ger ett ytterligare tillskott till kommuner och
landsting på närmare 1 300 miljoner kronor.
Fördelningen av dessa skattemedel skall ske på
samma sätt som för tidigare år.
I tabell 9.9 redovisas de höjningar av
statsbidragsnivån som hittills beslutats samt de
höjningar som aviseras för 2001-2003. Beloppen i
tabell 9.6 har inte justerats med hänsyn till den
nivåsänkning med 4 800 miljoner kronor som
gjordes 2000 för att reglera effekten av den
reducerade avdragsrätten för den allmänna
pensionsavgiften. Genom reduceringen av
avdragsrätten beräknades de kommunala
skatteinkomsterna öka med 4 800 miljoner
kronor.

Tabell 9.9 Höjda statsbidrag till kommuner och landsting 1997-2003
Miljoner kronor

1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Vårbudget 1997
4 000
8 000
8 000
8 000
8 000
8 000
8 000
Budgetprop. för 1998

4 000
8 000
8 000
8 000
8 000
Vårbudget 1998

4 000
4 000
4 000
4 000
4 000
4 000
Budgetprop. för 19991

300
710
850
Vårbudget 1999

2 000
3 000
5 000
Budgetprop. för 2000

1 700

Ökning jämfört med
19962

4 000

12 000

16 000

20 0002

24 0002

23 7102

25 8502
1Efter avdrag av de medel som i vårbudgeten 1999 fördes till utgiftsområde 16
utbildning och universitetsforskning som en del av finansieringen av en allmän
förskola och maxtaxa inom barnomsorgen.
2Exklusive den i budgetpropositionen för 2000 gjorda reduceringen av
statsbidragsnivån med 4 800 miljoner för att neutralisera effekten av den
reducerade
avdragsrätten för den allmänna pensionsavgiften.

9.4.2 Förlängning av det åldersbaserade
bidraget till kommuner

Regeringens förslag: Bestämmelsen i lagen
(1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting om åldersbaserad
fördelning av en del av det generella statsbidraget
till kommuner förlängs att gälla även 2001.

Skälen för regeringens förslag: Det generella
statsbidraget till kommuner och landsting betalas
i huvudsak ut med ett enhetligt belopp per
invånare. Åren 1997-2000 utgår en del av det
generella statsbidraget till kommunerna i form av
ett åldersbaserat bidrag beräknat utifrån antalet
barn och antalet äldre i respektive kommun. År
2000 uppgår det åldersbaserade bidraget till 6 740
miljoner kronor.
Det åldersbaserade bidraget infördes i
samband med att regeringen i 1997 års
ekonomiska vårproposition föreslog
resursförstärkningar till kommuner och
landsting (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Regeringen
bedömde att främst skolan och äldreomsorgen
skulle komma att vidkännas ett ökat tryck till
följd av att berörda åldersgrupper ökade.
Regeringen konstaterade även att införandet av
det åldersbaserade bidraget innebar ett visst
avsteg från de principer som ligger till grund för
det kommunala utjämningssystemet, men
framhöll samtidigt att bidraget kan förbättra
möjligheterna för kommuner med stor andel
ungdomar och äldre att uppfylla målen för
verksamheterna.
Regeringens förslag innebär att en del av det
generella statsbidraget till kommunerna skall
fördelas efter åldersbaserade kriterier även 2001.
Att regeringen nu föreslår en förlängning av
det åldersbaserade bidraget med ett år skall
främst ses mot bakgrund av att ett omedelbart
avskaffande av bidraget skulle medföra att ett
antal kommuner skulle behöva genomföra stora
anpassningar av verksamheten till följd av de
lägre inkomsterna. Bland dessa kommuner finns
det många som redan har sämre förutsättningar
att klara balanskravet och som även måste
anpassa sig till avtrappningen av
införandereglerna i utjämningssystemet.
Regeringen avser att ytterligare analysera
effekterna av bidraget.
Regeringen bedömer att nivån 2001 på det
ålderbaserade bidraget bör vara densamma som
år 2000.
9.4.3 Kommunkontosystemet

Regeringens bedömning: Kommunkontosystemet
bör bibehållas 2001. Det underskott som
ackumulerats på konton i Riksgäldskontoret till
och med utgången av 2000 tas över av staten.
Detta betyder att kommunsektorn engångsvis
tillförs medel, som kommuner och landsting
annars skulle ha betalat in till
kommunkontosystemet.
Ett fördjupat utredningsarbete startas i syfte
att analysera systemets effekter när det gäller
konkurrensneutralitet samt att förklara den stora
variationen i de belopp som betalas ut från
kommunkontosystemet till olika kommuner och
landsting.
Regeringen avser att återkomma i denna fråga
i samband med budgetpropositionen för 2001.

Bakgrund: Det s.k. kommunkontosystemet
infördes 1996. Systemet bygger på
inomkommunal finansiering. Kommuner och
landsting får tillbaka ingående moms från ett
kommunkonto respektive ett landstingskonto.
Kontona finansieras genom en enhetlig avgift per
invånare från kommuner respektive landsting.
Systemet omslöt totalt 27,2 miljarder kronor
1999. Omslutningen har ökat med 4,7 miljarder
kronor eller 21 procent sedan systemet infördes.
En utredning tillsattes hösten 1998 med
uppgift att analysera och förklara orsakerna till
de ökade utbetalningarna samt den
omfördelningseffekt som uppstår på grund av
den kollektiva finansieringen. Utredningen
lämnade hösten 1999 betänkandet
Kommunkontosystemet och rättvisan (SOU
1999:133). I betänkandet redovisas ett antal
förslag, bland annat tre alternativa lösningar på
hur fortsatta underskott i systemet skall
undvikas och hur den ökade omslutningen i
systemet skall finansieras.
Det första alternativet innebär att
kommunkontosystemet läggs in på
statsbudgetens inkomstsida. Därigenom får
kompensationssystemet för kommuner samma
konstruktion som kompensationssystemet för
statliga myndigheter. Avgifterna tas bort och en
reglering görs genom en minskning av det
generella statsbidraget.
Det andra alternativet innebär att nuvarande
system bibehålls, men med en skärpning av de
institutionella ramarna för avgiftssättningen. Det
innebär att metoden för avgiftsberäkning läggs
fast i lagstiftning så att större ackumulerade
underskott inte skall uppstå.
Det tredje alternativet innebär att
kommunkontosystemet bibehålls, men att
systemet förs in på statsbudgeten. Det innebär
att en bruttoredovisning görs över statsbudgeten
av både de kommunala avgifterna, vilka betalas in
på en inkomsttitel på statsbudgetens
inkomstsida, och ersättningarna till kommuner
och landsting som betalas ut från ett anslag på
statsbudgetens utgiftssida. Avgiften skulle enligt
utredningen därigenom beslutas av riksdagen.
Utredningen har också presenterat vissa
förslag när det gäller konkurrensneutraliteten
inom främst tandvårdsområdet. Vidare har
utredningen redovisat hur en förbättrad
uppföljning och kontroll skulle kunna
åstadkommas.
Utredningens betänkande har remitterats och
remissinstansernas synpunkter finns tillgängliga
hos Finansdepartementet (dnr. Fi2000/4284).
Samtliga kommuner och landsting som besvarat
remissen samt Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet och Föreningen Sveriges
Kommunalekonomer förordar det första
alternativet, dvs. att kommunkontosystemet
läggs in på statsbudgetens inkomstsida.
Riksgäldskontoret, Riksskatteverket,
Ekonomistyrningsverket samt Socialstyrelsen
anser att det andra alternativet, dvs. att bibehålla
dagens system med skärpning av de
institutionella ramarna, är att föredra. Övriga
remissinstanser har valt att inte ta ställning i
finansieringsfrågan.
Skälen för regeringen bedömning: Under
förutsättning att kommunernas och landstingens
inköp av varor och tjänster fortsätter att öka
skulle det första alternativet innebära årligen
indirekta resurstillskott till sektorn jämfört med
om dagens kommunkontosystem bibehålls.
Alternativet innebär också en motsvarande
utebliven inkomstökning för staten.
Statsbudgetens saldo påverkas därmed negativt
av en övergång till detta alternativ, medan
utgifterna inte påverkas.
De andra och tredje alternativen skulle
innebära att en ökande omslutning i systemet
helt och hållet får finansieras av kommuner och
landsting, såvida inte staten beslutar att
delfinansiera ökningar i kommunkontosystemet
genom ökade statsbidrag. Under förutsättning av
att inköpen även fortsättningsvis ökar, kommer
det andra och det tredje alternativet att ge
upphov till en ökande momsavgift.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att
nuvarande system bör bibehållas 2001 samtidigt
som ett fördjupat analysarbete av effekterna av
dagens system genomförs. Det bör bland annat
inriktas på att analysera systemets effekter när
det gäller konkurrensneutralitet samt att förklara
den stora variationen i de belopp som betalas ut
från kommunkontosystemet till olika
kommuner och landsting.
Regeringen aviserar att det underskott som till
och med utgången av 2000 ackumulerats på
konton i Riksgäldskontoret skrivs ned genom att
staten tar över underskotten. Detta betyder att
kommuner och landsting engångsvis tillförs,
enligt vad som nu kan uppskattas, ca 4 000
miljoner kronor, medel som annars skulle ha
återbetalats via höjda avgifter till
kommunkontona. Regeringen avser att
återkomma i denna fråga i samband med
budgetpropositionen för 2001.
9.4.4 Utjämning för kostnader för
verksamhet enligt LSS
Kostnaderna för verksamhet enligt lagen
(1993:287) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) uppvisar stor spridning
mellan kommunerna. I nuläget hanteras
olikheterna mellan kommunerna dels genom
länsvisa mellankommunala utjämningssystem
som avtrappas successivt, dels genom avtal
mellan enskilda kommuner om kostnadsansvaret
för personer som flyttat före den 1 januari 1996,
dvs. innan kommunaliseringen av denna
verksamhet var helt genomförd. Den nuvarande
situationen vad gäller utjämningen för kostnader
avseende LSS är dock inte hållbar i ett längre
tidsperspektiv.
För att lösa frågan om utjämning mellan
kommunerna tillsattes en arbetsgrupp som under
hösten 1999 presenterade sitt förslag (Ds
1999:72) till utformning av en utjämning mellan
kommuner av kostnader för verksamhet enligt
LSS. Arbetsgruppen fann att det saknas underlag
för en kostnadsutjämning som utgår från
strukturella faktorer eftersom
kostnadsskillnaderna mellan kommunerna i
första hand beror på individuella behov och på
att verksamhet har koncentrerats till vissa
kommuner.
Arbetsgruppens huvudsakliga förslag innebär
att ett utjämningssystem, baserat på antal LSS-
insatser och tre kostnadschabloner, införs vid
sidan av det nuvarande inkomst- och
kostnadsutjämningssystemet. Det föreslagna
utjämningssystemet är statsfinansiellt neutralt.
Omslutningen beräknas uppgå till 1 100 miljoner
kronor.
För särskilt dyra insatser skall det enligt
förslaget finnas möjlighet att söka ett särskilt
statsbidrag. Bidraget skulle finansieras genom en
minskning av det generella statsbidraget till
kommunerna. Bidraget skulle riktas mot de
kommuner som efter utjämningen har totala
LSS-kostnader över riksgenomsnittet och som
har en dyrbar verksamhet p.g.a. särskilt stora
behov. Statsbidraget uppskattas till 300 miljoner
kronor.
Förslaget har nyligen remissbehandlats.
Många remissinstanser har framhållit behovet av
ett system som tillgodoser kommuner med höga
kostnader för verksamhet enligt LSS, men också
att det finns andra problem som bör lösas.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
senare under våren med förslag om en
kompensation för kommuner med höga LSS-
kostnader. Förslagen avses träda i kraft 2001.
9.4.5 Förändringar i det kommunala
utjämningssystemet
Utgångspunkten för det kommunala
utjämningssystemet är att alla kommuner och
landsting, genom utjämningen, skall tillförsäkras
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för att
bedriva sin verksamhet, oberoende av skattekraft
och strukturella kostnadsskillnader.

Förändringar inför 2000
I december 1998 överlämnade kommunala
utjämningsutredningen sitt slutbetänkande
Kostnadsutjämning för kommuner och landsting
(SOU 1998:151) till regeringen. Betänkandet
remissbehandlades och i samband med
vårpropositionen 1999 lämnade regeringen
förslag till vissa ändringar i kostnadsutjämningen
för kommuner och landsting i propositionen
Förändringar i utjämningssystemet för
kommuner och landsting (1998/99:89).
Förändringarna trädde i kraft 1 januari 2000 och
medför att omfördelningen i
kostnadsutjämningen minskade med ca 2 000
miljoner kronor.
Förändringarna i kostnadsutjämningen består
av vissa uppdateringar i underlagsdata, vissa
ändringar i befintliga modeller samt en ny
modell för merkostnader för barn och ungdomar
med utländsk bakgrund.
Särskilda införanderegler tillämpas under
perioden 2000 2004. Det innebär dels en
förlängning med ett år av införandeperioden
jämfört med tidigare gällande regler, dels en
ytterligare begränsning av den totala
bidragsminskning som en kommun eller ett
landsting kan vidkännas för hela perioden 1996
2004.
Statens utgifter för utjämningssystemet för
kommuner och landsting minskar till följd av
förändringarna i kostnadsutjämningen. Samtidigt
minskar de avgifter som kommuner och
landsting betalar till systemet i motsvarande
omfattning. De föreslagna förändringarna är
således neutrala för såväl kommunsektorn som
helhet som för statsbudgetens saldo.

Fortsatt utveckling av utjämningssystemet
I prop. 1998/99:89 aviserade regeringen att en
utredning skulle tillsättas med uppdrag att
fortsätta att utveckla utjämningssystemet.
Dessutom aviserade regeringen att en utredning
skulle tillsättas med uppdrag att utreda
möjligheterna att förenkla utjämningssystemet.
Under hösten tillsattes en delegation för fortsatt
utveckling av utjämningssystemet för kommuner
och landsting (Fi1999:11) samt en expertgrupp
för utredning av möjligheterna att förenkla
utjämningssystemet för kommuner och
landsting (Fi1999:10). Båda utredningarna skall
senast den 30 november 2000 lämna förslag till
förändringar i utjämningssystemet.
Delegationen för fortsatt utveckling av
utjämningssystemet för kommuner och
landsting överlämnade i februari 2000 till
regeringen en delrapport med förslag till vissa
förändringar i inkomstutjämningen för
kommuner samt förslag om ett
omställningsbidrag för landsting med
befolkningsminskning (dnr. Fi 2000/607).
Förslaget om inkomstutjämningen innebär att
de negativa marginaleffekter i
inkomstutjämningen som funnits för vissa
kommuner elimineras. Alla kommuner får en
reell möjlighet att påverka sina skatteinkomster.
Förändringen skall enligt delegationen
finansieras inom utjämningssystemet och är
därmed statsfinansiellt neutralt.
Förslaget om befolkningsminskning för
landsting innebär, om bidraget hade funnits idag,
att sex landsting som haft en betydande
befolkningsminskning under den senaste
femårsperioden skulle ha erhållit en särskild
kompensation. Därmed skulle dessa landsting
fått större möjlighet att anpassa sin verksamhet
till den minskande befolkningen. Enligt förslaget
skall bidraget belasta anslaget för särskilda
insatser för kommuner och landsting och
utbetalas 2001 och 2002.
Delrapporten är just nu på remiss och
regeringen avser att under våren återkomma med
ett ställningstagande till utredningens förslag.
9.4.6 Särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting

Regeringens bedömning: Behovet av särskilda
medel kvarstår även de följande åren.

Skälen till regeringens bedömning: I det
föregående har lämnats en redovisning av
hanteringen av ansökningarna från ett antal
kommuner och landsting om stöd för särskilda
insatser. Vidare har en redovisning lämnats av
den förväntade utvecklingen de närmaste åren
när det gäller förutsättningarna för de
kommuner och landsting som 2000 inte har
uppnått balanskravet att göra detta. En slutsats
av denna redovisning är att det fortfarande finns
ett antal kommuner och landsting som med
nuvarande förutsättningar inte räknar med att
klara balans under perioden 2001-2002. Många
av dessa är nu föremål för prövning av
Bostadsdelegationen eller Kommundelegationen,
och de har sannolikt stora behov av att vidta
olika typer av åtgärder. En del av dessa kommer
sannolikt också att behöva statligt stöd. Ett
vanligen förekommande problem är negativa
effekter av befolkningsminskningar.
Som tidigare redovisats så har
Bostadsdelegationen 36 ärenden kvar att
behandla, vartill kommer några ärenden där det
återstår att hantera bostadsrättsföreningar.
Huvuddelen av dessa bedöms av delegationen
kunna bli färdigbehandlade under 2000, och även
kunna rymmas inom de ekonomiska ramar som
delegationen förfogar över. Vissa av de ärenden
som Bostadsdelegationen har kvar att hantera
gäller helt eller delvis frågan om
borgensåtaganden för bostadsrättsföreningar.
Om delegationen så medger kan Statens
bostadskreditnämnd lämna en statlig
kreditgaranti som avlöser kommunens
borgensåtagande. En förutsättning för att detta
skall kunna genomföras är att kreditgivaren
accepterar utbytet. Förhandling måste ske med
varje berörd bostadsrättsförening. Detta innebär
att det kan bli fråga om en tidskrävande process
som staten, i egenskap av tredje part, inte kan
påskynda. Bostadsdelegationen bedömer
medelsbehovet för 2001 för de ärenden som då
återstår, vilket i första hand gäller avlösen av
borgensåtaganden i bostadsrättsföreningar, till
400 miljoner kronor.
Kommundelegationen skall presentera sina
förslag senast den 1 juli. Delegationen har som
tidigare nämnts 42 ärenden att pröva (35
kommuner och sju landsting). Därtill kommer
26 ärenden hos Bostadsdelegationen i vilka
Bostadsdelegationen skall samråda med
Kommundelegationen. Det totala
bidragsbehovet för de ärenden som
Kommundelegationen har att hantera i någon
form kan inte bedömas innan delegationen
presenterar sina slutliga förslag.
De medel som för 2000 står till regeringens
förfogande på anslaget Särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting uppgår till 489
miljoner kronor. Till detta kommer 699 miljoner
kronor genom att staten, efter utnyttjande av sin
köpoption, har sålt aktierna i Haninge Holding
AB till Venantius AB. En del av
fastighetsbeståndet i det av holdingbolaget ägda
bostadsföretaget Haninge Bostäder AB kommer
att avvecklas, varvid ytterligare medel kommer
att kunna återvinnas.
Regeringen gör bedömningen att det
fortfarande kommer att finnas kommuner och
landsting som på grund av speciella
omständigheter kan hamna i en särskilt svår
ekonomisk situation, och att det därför kommer
att finnas ett behov av att avsätta medel till
särskilda insatser i kommuner och landsting även
för åren framöver. Ramen för särskilda insatser
2001 på 1 771 miljoner kronor ligger därför fast
tills vidare. Inför budgetpropositionen för 2001
kommer det att finnas ett mer fullständigt
underlag för en bedömning av behovet av
särskilda insatser till kommuner och landsting de
kommande åren, främst med utgångspunkt från
förslagen från Kommundelegationen.
Både Bostadsdelegationens och
Kommundelegationens ärenden utmynnar i olika
former av avtal eller överenskommelser om de
villkor som respektive kommun eller landsting
skall uppfylla för att erhålla statligt stöd. Dessa
avtal och överenskommelser kommer att behöva
följas upp. Detta gäller även de ärenden där
regeringen tidigare har beviljat bidrag.
Utgångspunkten för prövningen av
ansökningarna om statlig stöd är att ansvaret för
de åtgärder som krävs för att komma tillrätta
med situationen helt vilar på kommunen eller
landstinget, men att det statliga stödet skall
underlätta genomförandet av åtgärderna. I en del
av de ärenden som nu är aktuella hos
Bostadsdelegationen och Kommundelegationen
är åtgärdsbehoven dock mycket stora, vilket
accentuerar behovet av uppföljning av de
överenskommelser som träffas.
I detta sammanhang bör också framhållas de
möjligheter som finns att nå en mer effektiv
verksamhet genom en ökad samverkan mellan
kommuner och landsting. En sådan samverkan
sker redan idag på många håll, men skulle kunna
utvidgas till fler kommuner och fler
verksamhetsområden.
Bostadsdelegationens verksamhet skall
successivt avvecklas. Regeringen kommer inför
budgetpropositionen för 2001 även att överväga
formerna för ett fortsatt arbete med att följa de
kommuner och landsting som får statligt stöd,
samt att undersöka hur en ökad samverkan
mellan kommuner och landsting kan stimuleras.

9.4.7 Beräkning av ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner år 2001
År 2000 omfattar utgiftsområdet sammanlagt
97 667 miljoner kronor, varav 78 003 miljoner
kronor avser generellt statsbidrag till kommuner
och landsting, 1 092 miljoner kronor avser bidrag
för särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting och 18 571 miljoner kronor avser
utjämningsbidrag till kommuner och landsting.
De medel som avser statligt utjämningsbidrag
till kommuner och landsting för 2000 är baserade
på en preliminär bedömning. Efter riksdagens
beslut i december månad avseende
budgetpropositionen för det kommande året gör
SCB definitiva beräkningar av de
utjämningsbidrag respektive utjämningsavgifter
som landets kommuner och landsting skall
erhålla eller betala under året. Beräkningarna kan
leda till att omslutningen i utjämningssystemet
ökar eller minskar.
Beräkningen av SCB i januari 2000 av bidraget
avseende 2000 innebär att utjämningsbidraget
blir 585 miljoner kronor högre än vad riksdagen
beslutat. På motsvarande sätt blir
utjämningsavgiften 585 miljoner kronor högre.
De slutliga utjämningsavgifterna och
utjämningsbidragen för 2000 fastställs dock först
i april 2000. Ytterligare justeringar kan komma
att göras. Regeringen avser att återkomma med
förslag i tilläggsbudget vad gäller medel för
anslaget i samband med budgetpropositionen för
2001 då de slutliga beräkningarna av
utjämningsavgifterna respektive
utjämningsbidragen föreligger.
I tabell 9.10 redovisas en preliminär beräkning
av ramen för 2001-2003 med beaktande av de
tillskott som regeringen aviserade i
budgetpropositionen för 2000. Övriga
förändringar kommenteras nedan.

Tabell 9.10 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner 2001-2003
Miljoner kronor

2001
2002
2003
Ram enligt.
Budgetprop. för 2000

101 872

101 792

104 142
Överföring till UO 1
-8
-8
0
Överföring till UO 18
-35
0
0
Regleringar enligt
finansieringsprincipen

22

43

43
Summa
101 851
101 827
104 185

Regeringen bedömer att ramen för
utgiftsområdet bör höjas med 4 000 miljoner
kronor 2001, i syfte att möjliggöra för
kommuner och landsting att bibehålla en hög
kvalitet i den kommunala verksamheten.
Av tillskottet bör 1 000 miljarder kronor
fördelas med 30 procent till kommunerna och 70
procent till landsting. Denna del av tillskottet är
kopplat till den nationella handlingsplan för
utveckling och förnyelse av sjukvården som
regeringen avser att senare presentera.
Regeringen avser att följa upp handlingsplanen
kontinuerligt. Handlingsplanen skall dock
utvärderas efter två år. Syftet med utvärderingen
är att analysera hur medlen har använts inom
kommunerna och landstingen samt vilken effekt
de har haft i verksamheten.
2 300 miljoner kronor av tillskottet bör
fördelas med 70 procent till kommunerna och 30
procent till landstingen.
Anslaget för särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting bör 2001 tillfälligt
höjas med 700 miljoner kronor.

Regleringar enligt finansieringsprincipen
Enligt skollagen (1985:1110) är elevers
hemkommuner skyldiga att betala ersättning till
staten för vissa kostnader för elever i
specialskolor. I propositionen Elever med
funktionshinder (prop. 1998/99:105) föreslår
regeringen att ersättningsnivån höjs och att de
berörda kommunerna även fortsättningsvis skall
kompenseras av staten. Det generella
statsbidraget till kommunerna bör därför höjas
med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
avgiftsintäkten vid föreslagen avgiftsnivå och
avgiftsintäkten med nuvarande ersättningsnivå.
Skillnaden är för helår beräknad till 43 miljoner
kronor. År 2001 bör bidraget höjas med 21,5
miljoner kronor och 2002 med ytterligare 21,5
miljoner kronor.

Övrigt
Från utgiftsområdet överförs 35 miljoner kronor
2001 till utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande för att bidra till
finansieringen av investeringsbidrag för
anordnande av bostäder för studenter.
Från utgiftsområdet överförs 8 miljoner
kronor 2001 och 2002 till utgiftsområde 1 Rikets
styrelse för att delfinansiera projektet Tid för
demokrati .
9.5 Utvecklad uppföljning av
kommuner och landsting
Utvecklad uppföljning av kommuner och
landsting
Regeringen tillsatte i maj 1998 en arbetsgrupp
för att lämna förslag i syfte att utveckla
uppföljningen av kommuner och landsting.
Arbetsgruppen skall bland annat bedöma hur
uppföljningen av de nationella målen för olika
kommunala verksamheter kan förbättras, om
målen behöver utvecklas eller förtydligas med
hänsyn till uppföljning och utvärdering eller om
det statistiska underlaget behöver förändras.
Det arbete som bedrivits hittills visar bland
annat att nationella mål inte är något entydigt
begrepp. De bestämmelser som i lag benämns
som mål anger ofta mål av mycket övergripande
karaktär, medan de lagparagrafer som innehåller
mer konkreta, målliknande formuleringar i
allmänhet inte benämns som mål för
verksamheten.
En annan fråga som skall behandlas är hur
uppföljningen av målen eller bestämmelserna kan
förbättras, bland annat med utgångspunkt från
en översyn av den samlade statistik om
kommunal verksamhet som samlas in av olika
myndigheter.

En kommunal databas
I 1999 års ekonomiska vårproposition aviserades
ett utvecklingsarbete inom ramen för den
nationella uppföljningen av kommuner och
landsting. I juni 1999 startade ett projekt inom
ramen för den ovan nämnda arbetsgruppens
arbete, med syfte att utarbeta ett förslag till en
kommunal databas som skall innehålla uppgifter
som beskriver verksamhetens volym, kostnader
och kvalitet. Databasen skall bland annat kunna
utgöra ett stöd för förbättringar av statens och
kommunernas uppföljning av verksamhet och
ekonomi utifrån nationella mål och utifrån lokala
prioriteringar. En utbyggd databas skall också
kunna utgöra underlag för mellankommunala
jämförelser i syfte att öka produktivitet och
effektivitet i den kommunala verksamheten.
Databasen är tänkt att så långt som möjligt bygga
på befintlig statistik.
Utgångspunkterna för projektet har varit att
databasen skall utformas utifrån ett kommun-
ledningsperspektiv, dvs. i princip skall alla verk-
samheter kunna följas samlat. Projektet har
avgränsats till att omfatta barnomsorg, skola,
vuxenutbildning samt socialtjänst. Förslag till
nyckeltal som belyser kvalitet och måluppfyllelse
i verksamheten skall utarbetas. Uppgifterna skall
ha hög kvalitet och jämförbarhet samt framför
allt en hög aktualitet för att kunna bli ett bra
underlag för jämförande studier mellan enskilda
kommuner.
Projektorganisationen består av en styrgrupp
med representanter från Finans-, Social- och
Utbildningsdepartementen samt Svenska
Kommunförbundet. Huvuddelen av arbetet
bedrivs i en projektgrupp som består av
företrädare för de tolv deltagande kommunerna
samt av företrädare för Finansdepartementet
(projektledare), SCB, Skolverket, Socialstyrelsen
och Svenska Kommunförbundet. En politisk
referensgrupp med företrädare för de deltagande
kommunerna är också knuten till projektet.

Det utvecklingsarbete som bedrivs i projektet
innebär att en provdatabas skall tas fram.
Provdatabasen skall innehålla de deltagande
kommunernas egna uppgifter som tagits fram i
projektet. Frågor om hur ett sådant material kan
samlas in, analyseras och presenteras i en
fullskalig databas skall också behandlas, liksom
frågor om organisation och finansiering.
Projektet beräknas vara slutfört i juni 2000.
Regeringen kommer, med utgångspunkt från
det framtagna förslaget, att överväga frågan om
det fortsatta arbetet med hur utveckling och
implementering av en kommunal databas kan
ske, samt dess finansiering. Centrala frågor är
därvid att förankra och sprida kunskap om
databasen, att diskutera och att samordna vilka
förutsättningar som behöver vara uppfyllda för
kommuner och myndigheter för att den skall bli
möjlig att förverkliga, och även hur arbetet med
andra närliggande aktiviteter kan bidra.
Regeringen har på tilläggsbudget begärt medel
för vissa utredningsinsatser avseende en
utvecklad uppföljning av kommunal verksamhet
och ekonomi. Dessa insatser bör bland annat ta
sikte på de möjligheter som den kommunala
databasen skapar. Andra tänkbara uppgifter är att
bedriva tvärsektoriella effektivitetsstudier i den
samlade kommunala verksamheten, samt att i
samarbete med kommuner och landsting bedriva
ett utvecklingsarbete för att stimulera
benchmarking i syfte att öka effektiviteten i den
kommunala verksamheten

10
Revision av EU-medel

10 Revision av EU-medel

10.1 Bakgrund
Regeringen skall varje år informera riksdagen om
hur regeringen agerar med anledning av
Europeiska revisionsrättens rapporter (prop.
1994/95:40, bet. 1994/95 FiU5, rskr.
1994/95:67). Regeringen lämnar härmed sin
fjärde redovisning av detta slag till riksdagen.
Revisionsrätten svarar för den externa
revisionen inom EU och presenterar i november
varje år en årsrapport i vilken rätten redovisar
sina iakttagelser från sin granskning av hur EU-
budgeten genomförs. I årsrapporten lämnas
också den s.k. revisionsförklaringen om huruvida
redovisningen varit rättvisande och om de
underliggande transaktionerna har varit lagliga
och korrekta.
Revisionsrätten kan även avge särskilda
rapporter. Som regeringen redovisade föregående
år har revisionsrätten övergått till att redovisa en
större del av sina granskningar i särskilda
rapporter (i stället för i årsrapporten).
Iakttagelser från granskningar rörande
effektivitet och måluppfyllelse vad gäller
användning av EU-medlen återfinns därför
numera främst i de särskilda rapporterna. År
1999 kom emellertid enbart fyra särskilda
rapporter att publiceras.
Som en följd av den nya strategin vad gäller
specialrapporterna har årsrapportens innehåll
koncentrerats till att främst utgöra iakttagelser
rörande finansiell förvaltning och kontroll inom
de olika sektorer som finansierar eller finansieras
av EU-budgeten. Rapporten är indelad efter
utgiftskategori i EU-budgeten. Därutöver
redovisas särskilda avsnitt för finansiella
instrument och banker, Europeiska
utvecklingsfonden samt revisionsförklaringen.
För att kunna uttala sig om de underliggande
transaktionernas laglighet och korrekthet har
revisionsrätten granskat ett urval av
transaktioner. Nytt för i år är att revisionsrätten
har utnyttjat information från sin granskning till
grund för revisionsförklaringen i sin bedömning
av förhållandena inom respektive utgiftsområde.
På så sätt ges en bättre bild av både omfattningen
av samt vilka typer av brister som finns inom
respektive sektor. Revisionsrätten understryker
emellertid att det urval av transaktioner som
gjorts är för litet för att man skall kunna dra
några långtgående slutsatser om t.ex.
omfattningen av antalet felaktiga utbetalningar
inom en viss sektor. Revisionsrätten har också på
ett mer systematiskt sätt i ett särskilt avsnitt för
respektive utgiftsområde följt upp vilka åtgärder
som Europeiska kommissionen vidtagit med
anledning av iakttagelser från föregående år.
Årsrapporten och specialrapporterna skall, vid
sidan av kommissionens ekonomiska
redovisning mot budgeten, utgöra underlaget för
rådets rekommendation till Europaparlamentet
om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen
beträffande genomförandet av budgeten (artikel
276 i fördraget, f.d. artikel 206). Parlamentet kan
sedan inför sitt beslut om ansvarsfrihet, till
skillnad från rådet, också beakta annat underlag
än vad revisionsrätten tagit upp i sina rapporter.
Rådets sakberedning av årsrapporten, med
revisionsförklaringen samt särskilda rapporter
avseende beviljande av ansvarsfrihet, sker i rådets
budgetkommitté och beslutas slutligen av
Ekonomi- och finansministerrådet (Ekofin-
rådet). För år 1998 behandlades
rekommendationen till parlamentet om
ansvarsfrihet med tillhörande slutsatser i
Ekofinrådet den 13 mars 2000.
Europaparlamentet har ännu inte tagit ställning
till rådets rekommendation men det förväntas
ske under april månad.
Parallellt med beredningen av rättens
rapporter avseende budgetåret 1998 har rådet
följt upp kommissionens åtgärder med anledning
av resultatet av föregående års
ansvarsfrihetsprövning. Denna uppföljning har
skett på basen av en rapport från kommissionen
om vilka åtgärder den har vidtagit med anledning
av rådets synpunkter och krav i beslutet från
mars 1999. Rådet har i det sammanhanget också
beaktat de reformer som kommissionen aviserat
i en vitbok som slutligt beslutades av
kommissionen den 1 mars år 2000.
Regeringen redovisar i föreliggande
proposition de viktigaste iakttagelserna i
revisionsrättens rapporter, vilka skall ligga till
grund för rådets rekommendation i
ansvarsfrihetprövningen. Vidare redovisas hur
regeringen agerat vid behandlingen av
revisionsrättens rapporter i rådet samt
regeringens bedömning av de iakttagelser som
berör Sverige
10.2 Uppföljning av ansvarsfrihets-
prövningen för genomförandet av
budgeten för 1997
Rådet beslutade den 15 mars 1999 att - på
grundval av innehållet i revisionsrättens
rapporter och under förutsättning att
kommissionen vidtar de åtgärder som rådet
begär av kommissionen - rekommendera
Europaparlamentet att bevilja kommissionen
ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för
1997. Senare samma dag publicerade den
oberoende expertkommittén sin första rapport
om kommissionens bristande förmåga att
hantera misstänkta oegentligheter som
involverade kommissionsledamöter vilken ledde
till att kommissionen omedelbart beslutade att
avgå.
Parlamentet beslutade i ljuset av
kommissionens avgång att skjuta upp sitt
ställningstagande till genomförandet av 1997 års
budget. I stället beslutade man i juni 1999 om en
resolution med rekommendationer till den nya
kommissionen.
Europeiska rådet i Köln uppmanade samma
månad den nya kommissionen till långtgående
administrativa reformer. Europaparlamentet
beslutade slutligen i januari 2000 att bevilja
kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet
av budgeten för 1997.
10.3 Utgångspunkter för Sveriges
agerande rörande revisions-
rättens iakttagelser
En effektiv och korrekt användning av
gemenskapsmedlen är en prioriterad fråga för
Sverige i EU-samarbetet. Revisionsrätten har en
viktig roll att fylla genom sina granskningar och
regeringen lägger stor vikt vid rättens
iakttagelser och hur kommissionen tar till sig
dessa. Eftersom ca 85 procent av EU:s medel
administreras på nationell nivå i medlemsstaterna
är det också avgörande att medlemsstaterna
åtgärdar de brister som rätten upptäckt i sina
granskningar på plats i medlemsstaterna .
Sverige fäster också stor vikt vid
uppföljningen av vilka åtgärder kommissionen
vidtagit med anledning av revisionsrättens
iakttagelser och de synpunkter och krav som
rådet, men också Europaparlamentet, framfört
till kommissionen i samband med
ansvarsfrihetsprövningen.
10.4 Iakttagelser i rapporterna för
1998 presenterade under 1999
samt svenskt agerande i rådet
Revisionsrättens iakttagelser i årsrapporten för
1998 publicerades i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning 1999/C 349/01. Här ingår också
revisionsförklaringen och en sammanfattning av
de fyra publicerade specialrapporterna samt en
uppföljning av tidigare års granskning.
Kommissionens svar ingår också. Rätten har
sammanfattat de viktigaste iakttagelserna i ett
särskilt informationsmeddelande.
De brister som revisionsrätten har iakttagit
överensstämmer i många stycken med de som
redovisats tidigare år, även om revisionsrätten
noterar att flera åtgärder vidtagits från
kommissionens sida vilka på sikt borde leda till
förbättringar. Revisionsrätten lyfter fram fyra
problem som särskilt bekymmersamma:
- Kommissionen använder allt för ofta
utnyttjandegraden av anslagsmedel som den
viktigaste indikatorn på berört programs
framgång. Måluppfyllelse och resultat måste i
stället sättas i fokus, vilket kräver tydliga och
mätbara mål samt regelbunden uppföljning
och utvärdering.
- Medlemsstaterna har ett delansvar för brister i
förvaltningen och rätten har funnit allvarliga
och ibland bestående svagheter på nationell
nivå. Kommissionen uppmanas därför att öka
sina ansträngningar att säkerställa att
medlemsstaterna åtgärdar bristerna.
- Grundläggande reformering krävs av
kommissionens interna kontroll, ansvaret för
att verkställa EU-budgeten måste läggas på
ansvariga direktorat och internrevisionen
måste stärkas.
- Bemanningen inom kommissionen måste ses
över så att fördelningen av personal
överensstämmer med behovet och de
kunskaper som krävs. Budgetförordningen,
som reglerar budgetprocessen samt
genomförandet och kontrollen av budgeten,
måste moderniseras.

Inte heller för 1998 har rätten ansett sig kunna
avge en positiv revisionsförklaring för
betalningar av anslagsmedel mot bakgrund av att
en för stor andel av de underliggande
betalningarna visat sig vara behäftade med någon
form av väsentligt fel. Revisionsrätten har ej
publicerat information om hur stor denna
omfattning är utan enbart refererat till att den
uppgår till ungefär samma nivå som tidigare år,
vilket talar för en nivå omkring 4-5% av samtliga
utbetalningar. Det skall dock understrykas att
det inte betyder att motsvarande belopp gått
förlorade från EU-budgeten. Det går ej heller att
dra slutsatsen att missbruk av medlen skett, utan
det kan vara allt från misstag och förbiseenden i
handläggningen eller kontrollverksamheten till
avsiktliga försök till bedrägerier. De väsentliga
felen innefattar fel som uppstått i hela kedjan i
kommissionen, i förekommande hand hos
mellanhänder eller medlemsstaternas
administrationer, eller hos bidragsmottagarna.
Merparten av felen återfinns inom jordbruks-
och strukturfondsstödet som svarar för ca 85%
av de totala utgifterna. Om man istället fokuserar
på andelen fel inom respektive sektor så är
problemen störst inom strukturfondsstödet och
den inre politiken (forskning, transeuropeiska
nätverk etc).
Utöver årsrapporten, revisionsförklaringen
och de särskilda rapporterna vilka är föremål för
prövning av ansvarsfrihet för kommissionen har
revisionsrätten också lämnat revisionsrapporter
avseende den ekonomiska förvaltningen under
budgetåret 1998 vid Europeiska fonden för
förbättring av levnads- och arbetsvillkor
(Dublinfonden) och vid Europeiskt centrum för
utveckling av yrkesutbildning i Tessaloniki.
Av kommissionens svar på revisionsrättens
kritik framgår att kommissionen i de flesta fall
instämmer i rättens bedömning. Kommissionen
pekar på att åtgärder redan vidtagits eller är på
väg att vidtas, inte minst inom ramen för det
omfattande reformarbete som den nya
kommissionen inlett under ledning av
vicepresident Neil Kinnock och som också
redovisats för rådet i en vitbok som
kommissionen beslutade den 1 mars 2000.
Kommissionen har också kompletterat dessa
åtgärder med en särskild handlingsplan med
konkreta åtgärder för att bringa ned nivån på
betalningar som är behäftade med väsentliga fel. I
sammanhanget understryker dock
kommissionen, med instämmande av
revisionsrätten, att det tar tid innan åtgärder får
effekt, särskilt inom de områden där
administrationen och kontrollen sker på
nationell nivå. Kommissionen har inte ansett sig
kunna slå fast ett måldatum för när en positiv
revisionsförklaring för utbetalningarna skall
kunna uppnås, men har utfäst att nivån skall ha
minskat väsentligt under den sittande
kommissionens mandatperiod.
Ekonomi- och finansministerrådet beslutade
den 13 mars 2000 att, på grundval av innehållet i
revisionsrättens rapporter och i ljuset av
kommissionens program för att reformera
förvaltningen och kontrollen av EU-medlen
samt administrationen i övrigt, rekommendera
Europaparlamentet att bevilja kommissionen
ansvarsfrihet.
Rådets beslut stämmer väl överens med den
svenska uppfattningen att innehållet i
revisionsrättens rapporter i sig inte ger grund för
att inte bevilja ansvarsfrihet för kommissionen,
även om Sverige i allt väsentligt delar
revisionsrättens iakttagelser. Till detta kommer
dels att ansvarsfrihetsprövningen avser ett år då
den nu sittande kommissionen ännu inte tillträtt,
dels att den nya kommissionen aviserat en rad
reformer och åtgärder vilka i stor utsträckning
tar sikte på de brister och problem som
revisionsrätten identifierat. Sverige har såväl
bilateralt i kontakter med företrädare för
kommissionen som i rådet uttalat starkt stöd för
de aviserade reformerna och förutsätter att
kommissionen genomför dem. Sverige har
samtidigt verkat för att de kommentarer som
rådet bifogat rekommendationen om
ansvarsfrihet inskärper behovet av konkreta
åtgärder från kommissionens, och i
förekommande fall medlemsstaternas, sida.
10.5 Bedömning av iakttagelser som
rör Sverige i årsrapporten
Sedan 1997 omfattas samtliga medlemsstater, i
enlighet med ett beslut av Europeiska rådet i
december 1996, av en skyldighet att till
kommissionen redovisa vilka åtgärder som
vidtagits med anledning av brister revisionsrätten
upptäckt och som är direkt hänförliga till
medlemsstaten i fråga.
I likhet med föregående års årsrapport har
revisionsrätten för årsrapporten avseende 1998
med några enstaka undantag avstått från att
redovisa i vilken eller vilka medlemsstater
iakttagelserna är gjorda. Kommissionen har
därför uppmanat Sverige (och övriga
medlemsstater) att kommentera samtliga de
iakttagelser som revisionsrätten gjort med
hänvisning till medlemsstaterna generellt.
Kommissionen har också uppmanat Sverige att
kommentera tre konkreta fall i Sverige som
revisionsrätten bedömt vara förknippade med fel.
Den följande redogörelsen utgör en
sammanfattning av regeringens bedömning och
vidtagna åtgärder.

Egna medel
Revisionsrätten gör ett flertal påpekanden. Bland
annat konstaterar revisionsrätten att fastställda
fordringar i vissa fall inte ställts till
kommissionens förfogande eller ställts till
förfogande med betydande försening, vilket
enligt rätten bör föranleda betalning av
dröjsmålsränta för medlemsstaterna. Vidare
konstaterar rätten att det finns betydande fel i de
särskilda räkenskaperna (B-bokföring).
Kommissionen och medlemsstaterna har ett
gemensamt ansvar för att säkerställa att tullar och
jordbruksavgifter som bestrids och inte täcks av
säkerheter förs upp i de särskilda räkenskaperna
till korrekt belopp. Endast ca 10% av
tullskulderna som bokförts i de särskilda
räkenskaperna är möjliga att uppbära, anser
rätten. För Sveriges del gäller att systemet för de
särskilda räkenskaperna successivt förbättrats
under de fyra medlemskapsåren och inlemmats i
ordinarie bokföringsrutiner. Av uppgifterna i
rapporten avseende faktiskt uppbörd och
nettoökningen under 1998 för de särskilda
räkenskaperna framgår att B-bokförda belopp
som andel av fastställda belopp under 1998 ökat
till 2,35%. Motsvarande siffra för Sverige uppgår
1998 till 0,07%. Detta innebär att Sverige bokför
i A-bokföringen och därmed också betalar in en
andel av fastställda belopp vilken överstiger EU-
genomsnittet.
Rätten är vidare kritisk till att så få
medlemsstater kan tillhandahålla
realtidsinformation om ställningen på
Kommissionens konto för inbetalningar av egna
medel. Sverige tillhör de länder som överlåtit
administrationen av kommissionens konto för
inbetalningar avseende moms- och BNI-avgifter
till centralbanken. Riksbanken är ansluten till
SWIFT-systemet och kan därmed tillhandahålla
realtidsinformation om ställning på kontot.

Jordbruk
Revisionsrätten föreslår en reform av
bestämmelserna för redovisningen av
månadsrapporterna och uppmanar
medlemsstaterna att redovisa rättelser
(inbetalningar och bokföring av rättelser) som
avser tidigare perioder på rätt månad. Sverige
kan tänka sig en fullständig bruttoredovisning,
d.v.s. att alla utgifter och inkomster redovisas var
för sig den månad de verkställs respektive flyter
in. Vidare riktas kritik mot kommissionen
rörande lagstiftningens komplexitet som gör det
svårt att avslå sent deklarerade utgifter från
medlemsstaterna. Sverige delar revisionsrättens
uppfattning att lagstiftningen bör förenklas så att
svårigheterna med tillämpning och kontroller av
dess tillämpning minskar.
Kritik har riktats mot Sverige vad gäller
dokumentation av de fysiska kontrollerna av
exportbidragsgods som utförs av Tullverket på
uppdrag av Jordbruksverket. För att i möjligaste
mån undvika att det som Sverige kritiseras för
återupprepas har instruktionerna till Tullverket
förtydligats och Jordbruksverket har utökat
utbildningen av tullverkets tjänstemän.
En svensk ansökan om arealersättning från
1997 granskades år 1999 och ingår i årsrapporten
för 1998. Av de nio skiften som ansökan avsåg,
mättes endast tre och med felet från dessa tre
som utgångspunkt extrapolerades en felaktighet
för hela ansökan. Sverige har konstaterat att
granskningen inte är fullständig då för liten
redovisad areal på ett skifte kunnat uppvägas av
för mycket redovisad på ett annat om samtliga
nio hade mätts upp.
Revisionsrätten kommenterar även ett fall i
Sverige där stödmottagare aviserats om
revisionsrättens kontrollbesök betydligt tidigare
än 48 timmar före besöket. Sverige har svarat att
detta vore otänkbart vid en ordinarie fältkontroll
och att den tidiga aviseringen om det aktuella
kontrollbesöket varit betydelselöst eftersom det
var tidigare års ansökningar som skulle granskas.
Jordbruksverket skall dock se över rutinerna
rörande revisionsbesök.
År 1996 ombads medlemsstaterna att ge
detaljer om utestående fordringar i en särskild
tabell till bokslutet och framsteg har gjorts, men
situationen var 1998 fortfarande
otillfredsställande. Revisionsrätten anser att ett
saldobesked borde göras obligatoriskt och att
man måste komma överens om förfarandet för
att avskriva belopp. Jordbruksverket, som är
Sveriges utbetalande organ, har hela tiden
redovisat utestående fordringar på det sätt som
kommissionen har bett om trots att den aktuella
tabellen inte har varit obligatorisk och att
saldobesked rörande utestående fordringar har
gjorts obligatoriskt genom regeländringar först
under 1999.

Strukturella åtgärder
Revisionsrätten konstaterar att det finns en risk
att utgifter för strukturella åtgärder deklarerats
för högt och därmed kan påverka
gemenskapsbudgeten, men dock inte förrän
berörda åtgärder avslutas i slutet av
programperioden. Varje år har revisionsrätten
hittat exempel på att kriterierna för
stödberättigande inte efterlevts eller att viktig
information saknats. Åren 1996 och 1997
träffades ett samarbetsavtal mellan
kommissionen och svenska internrevisorer
eftersom Sverige anser att det är av vikt med ett
nära samarbete för att undvika de problem
revisionsrätten påtalar.
De riktlinjer som utarbetats för att klarlägga
vilka kostnader som är stödberättigande är enligt
svensk uppfattning ett viktigt bidrag för att säkra
en korrekt och enhetlig bedömning. För att
säkerställa genomslag av riktlinjerna bör en
dialog mellan nationella myndigheter,
medlemsländerna och kommissionen utvecklas.
På nationell nivå pågår en fortlöpande
förbättring av kvaliteten på handläggningen.
Revisionsrätten konstaterar att de flesta
väsentliga fel finns på stödmottagarnivå. I
Sverige har de utbetalande myndigheterna för att
undvika fel genomfört utbildningar och
informationsmöten för handläggare i
genomförande organisationer. Information har
lämnats om erfarenheter vid revisionsbesök och
EU-bedrägeridelegationen har arrangerat
utbildningar för handläggare rörande bedrägerier
och vad som ska anmälas till kommissionen.
Sverige betalar normalt inte ut stöd i förskott
utan mot redovisade kostnader vilket bör
motverka risken för väsentliga fel.
Vidare har medlemsstaterna, deras nationella
myndigheter och kommissionen kritiserats av
revisionsrätten för att inte kontrollera åtgärderna
på plats i tillräcklig omfattning och att de
granskningar som utförs är otillräckliga. Sverige
anser att det är av vikt att i första hand förbättra
kvaliteten och inte utöka antalet kontroller.
Dessutom bör man göra en uppföljning av
programmet efter investeringstiden för att på så
sätt säkerställa att medlen har använts på ett
korrekt sätt.
Kritik förs också fram vad gäller
halvtidsutvärderingarna. Det har enligt
revisionsrätten saknats underlag för att kunnat
motivera strategiska ändringar i
programplaneringen och ändringar i
programmen görs varje år och inte i samband
med halvtidsutvärderingen. Statskontoret har
genomfört en studie av de genomförda
halvtidsutvärderingarna för att vinna erfarenheter
och utveckla metoder inför nästa programperiod.
Sverige anser att det är viktigt att det finns
gemensamma metoddokument för
utvärderingar.
Revisionsrätten har redovisat ett substantiellt
fel som rör Sverige i årsrapporten. Rätten anser
att ett projekt i Mål 2 Bergslagen, finansierat från
Europeiska regionala utvecklingsfonden, inte har
någon anknytning till näringslivet utan är vanlig
utbildning och därför inte stödberättigat från
den regionala fonden.
Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) som ansvarar för utbetalningar från
den regionala fonden i Sverige, har vid ett flertal
tillfällen under programperioden varit i kontakt
med kommissionen för att få vissa klargöranden
avseende utbildningar. Kommissionen har
granskat och godkänt projektet vid sitt
revisionsbesök 1997 och det framgick ej att
projektet inte skulle kunna finansieras med
medel från den regionala fonden. Med anledning
av revisionsrättens kritik har kommissionen
inlett en förnyad, ännu ej avslutad granskning av
ärendet

Senaste lydelse 1994:190.
Senaste lydelse 1994:190.
Senaste lydelse 1993:1393.
Lagen omtryckt 1998:1442.
Lagen omtryckt 1999:578.
Senaste lydelse 1997:554.
* Utöver förändrad fastighetsskatt uppkommer en effekt via höjd
förmögenhetsskatt med 0,7 miljarder kronor.

PROP. 1999/2000:100

1

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

10

11

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

38

37

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

44

45

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

46

51

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

62

61

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

18

63

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

92

93

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

140

141

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

144

145

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

158

163

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

22

23

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

168

169

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

172

171

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

194

173

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

210

209

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

220

219

PROP. 1999/2000:100

PROP. 1999/2000:100

238

239