Regeringens proposition
1999/2000:1

Budgetpropositionen för 2000

Förslag till statsbudget för budgetåret 2000, reviderad finansplan,
budgetpolitiska mål, ändrade anslag för budgetåret 1999,
skattefrågor m.m.

Regeringens proposition
1999/2000:1

Budgetpropositionen för 2000

Regeringen överlämnar härmed enligt 9 kap. 6 § regeringsformen sitt förslag till
statsbudget för
budgetåret 2000 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om
utgifter för staten i
enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget.

Stockholm den 9 september 1999

Göran Persson

Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller regeringens förslag till 2000-talets första
statsbudget. Förslaget till
statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som
påverkar statens
lånebehov, visar en omslutning på 700 miljarder kronor. Statens lånebehov för
budgetåret 2000
beräknas till -82,5 miljarder kronor, vilket innebär att statsskulden amorteras.

I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, budgetpolitiska
mål, en prognos för
budgeten för 1999 samt lämnar förslag till ändrade och nya anslag på
tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1999.
Regeringen redovisar förslag till utgiftstak för staten för åren 2000 - 2002
fördelat på de av
riksdagen fastställda utgiftsområdena och ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. I bilaga 1
redovisas specifikation av statsbudgetens anslag och inkomsttitlar för
budgetåret 2000.

Förslag till statsbudget för budgetåret 2000
Utgifter m.m.
Tusental kronor

Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
4 460 583
Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 578 345
Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 921 618
Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
22 667 103
Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 983 393
Utgiftsområde 6
Totalförsvar
46 648 614
Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
13 236 909
Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
4 900 562
Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
25 362 652
Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
92 470 469
Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
33 618 800
Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
44 755 500
Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
30 573 000
Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
46 130 042
Utgiftsområde 15
Studiestöd
20 981 447
Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
32 572 588
Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 570 486
Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
15 592 068
Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
3 310 433
Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
1 721 371
Utgiftsområde 21
Energi
1 445 526
Utgiftsområde 22
Kommunikationer
25 532 440
Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
9 726 327
Utgiftsområde 24
Näringsliv
2 983 313
Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
97 666 700
Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
81 810 000
Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
23 083 000

Summa utgiftsområden
699 303 289
Minskning av anslagsbehållningar
6 000 000
Summa utgifter
705 303 289
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto
39 509 681
Överföring från AP-fonden
-45 000 000
Summa
699 812 970

Inkomster m.m.
Tusental kronor

Inkomsttyp 1000
Skatter m.m.
617 097 070
Inkomsttyp 2000
Inkomster av statens verksamhet
48 868 900
Inkomsttyp 3000
Inkomster av försåld egendom
95 031 000
Inkomsttyp 4000
Återbetalning av lån
2 653 500
Inkomsttyp 5000
Kalkylmässiga inkomster
9 017 000
Inkomsttyp 6000
Bidrag m.m. från EU
9 645 500

Summa inkomster
782 312 970
Beräknat lånebehov
-82 500 000
Summa
699 812 970

Innehållsförteckning

1 Reviderad finansplan 17
1.1 2000-talets första statsbudget 17
1.2 Den ekonomiska utvecklingen 19
1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling 20
1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling 20
1.2.3 Sysselsättning och arbetslöshet 21
1.2.4 Kalkyl för 2001 och 2002 22
1.3 Den ekonomiska politiken 23
1.3.1 Sunda offentliga finanser 23
1.3.2 Stabila priser 25
1.3.3 Lönebildning 27
1.4 Tillväxt och rättvisa 28
1.4.1 En politik för full sysselsättning 28
1.4.2 En uthållig tillväxt 32
1.5 Rättvisa skatter för vård, skola och omsorg 34
1.5.1 Vård, skola och omsorg 35
1.5.2 Skatter för jobb och rättvisa 37
1.6 Fördelningseffekter 38
2 Förslag till riksdagsbeslut 43
3 Lagförslag 51
3.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 51
3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt 52
3.3 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) 54
3.4 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster vid
2001 års taxering 56
3.5 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 57
3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på
energi 58
3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild
skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk 62
3.8 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 63
3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder 67
3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
68
3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift 70
3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift 71
3.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster 72
3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift 75
3.15 Förslag till lag om underlag för fastighetsskatt i vissa fall vid
2001 års taxering 77
3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt 78
3.17 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2002 års taxering, m.m. 79
4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten 83
4.1 Budgetpolitiska mål 83
4.1.1 Utgiftstak 83
4.1.2 Överskott i den offentliga sektorns finanser 84
4.2 Makroekonomiska förutsättningar 85
4.3 Politiska prioriteringar 86
4.4 Statsbudgetens utveckling 89
4.4.1 Statsbudgetens inkomster 89
4.4.2 Statsbudgetens utgifter 90
4.4.3 Statsbudgetens saldo, statens finansiella sparande och
statsskuld 96
4.5 Kommunsektorns finanser 100
4.6 Ålderspensionssystemet 100
4.7 Den offentliga sektorns finanser 101
5 Prognos och tilläggsbudget 1999 105
5.1 Inledning 105
5.2 Utgiftsprognos 1999 105
5.2.1 Budgetsaldo och statsskuld 1999 105
5.2.2 Takbegränsade utgifter 1999 106
5.2.3 Utgiftsprognoser per utgiftsområde 107
5.3 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för 1999 111
5.3.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 111
5.3.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 113
5.3.3 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 113
5.3.4 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 114
5.3.5 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 115
5.3.6 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar 115
5.3.7 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 116
5.3.8 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp 117
5.3.9 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 118
5.3.10 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 119
5.3.11 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 119
5.3.12 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 120
5.3.13 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 120
5.3.14 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande 121
5.3.15 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling 122
5.3.16 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 122
5.3.17 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar 123
5.3.18 Utgiftsområde 24 Näringsliv 125
6 Inkomster 129
6.1 Inledning 129
6.2 Offentliga sektorns skatter periodiserad redovisning 130
6.2.1 Antaganden om den makroekonomiska utvecklingen m.m. 130
6.2.2 Regeländringar 130
6.2.3 Inkomstskatt hushåll 131
6.2.4 Inkomstskatt bolag 134
6.2.5 Socialavgifter och allmän pensionsavgift 135
6.2.6 Egendomsskatter 136
6.2.7 Skatt på varor och tjänster 137
6.3 Offentliga sektorns inkomster enligt nationalräkenskaps-
systemet 139
6.4 Statsbudgetens inkomster kassamässig redovisning 140
6.4.1 Övergången från periodiserad till kassamässig redovisning 140
6.4.2 Skatter m.m. 140
6.4.3 Övriga inkomster 145
6.4.4 Ändrad redovisning av titlar 147
6.5 Kommunskatter 147
6.6 Skattekvoten 148
7 Utgifter åren 2000-2002 151
7.1 Utgifternas fördelning på utgiftsområden 151
7.2 Budgeteringsmarginalen och utnyttjande av saldoutrymme 157
7.3 Beräkning av utgifterna för den offentliga sektorn 158
7.4 Beskrivning av utgiftsområden 158
7.5 Avgiftsbelagd verksamhet 176
7.6 Finansiering av investeringar och rörelsekapital 178
7.7 Garantier 181
7.8 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser 181
7.9 Bemyndigande för ramanslag 183
8 Skattefrågor 187
8.1 Inledning 187
8.2 Beskattning av förvärvsinkomster 188
8.2.1 Allmän inriktning av en reform 188
8.2.2 Inkomstskatten för år 2000 193
8.2.3 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster 196
8.3 Företagsskattefrågor 196
8.3.1 Beskattning av bolagsinkomster 196
8.3.2 Utvidgade reserveringsmöjligheter 198
8.3.3 Befrielse från kupongskatt vid näringsbetingat innehav 199
8.3.4 Slopade stoppregler 200
8.3.5 Återköp av egna aktier 201
8.3.6 Beskattning av utländska nyckelpersoner 201
8.3.7 Kontantmetod för småföretagare 201
8.4 Förändrade avgiftsnivåer för socialavgifterna m.m. 202
8.5 Fastighetsskattefrågor 205
8.5.1 Underlaget för fastighetsskatt vid 2001 års taxering 205
8.5.2 Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus 207
8.5.3 Nytt stickår 207
8.5.4 Begränsad fastighetsskatt 207
8.6 Energi- och trafikskattefrågor 208
8.6.1 Jordbrukets energibeskattning 208
8.6.2 Skatteväxling 208
8.6.3 Fordonsskatt för tunga bussar 209
8.6.4 Lättnad i beskattningen av miljövänliga bilar 210
8.6.5 Övriga punktskattefrågor 211
8.7 Andra förslag i särpropositioner under hösten 1999 211
8.8 Finansiella effekter m.m. 212
8.8.1 Förslag i budgetpropositionen 212
8.8.2 Förslag i andra propositioner 214
9 Ekonomisk styrning 223
9.1 Inledning 223
9.2 Utvecklingsbehov 223
9.3 Framtida utvecklingsinsatser 224
10 Inriktningen av förvaltningspolitiken 229
10.1 Utvecklingen inom statsförvaltningen 229
10.1.1 Halvering av antalet myndigheter 229
10.2 Verkschefer i staten 230
10.3 Bättre service genom IT 231
10.4 Anpassningen till år 2000 233

Bilagor

Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster
budgetåret 2000
Bilaga 2 Svensk ekonomi
Bilaga 3 Avstämning av målet om en halverad arbetslöshet till år 2000
Bilaga 4 Fördelningspolitisk redogörelse

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 september 1999

Tabellförteckning

Utgifter m.m. 4
Inkomster m.m. 5
1.1 Försörjningsbalans 1999 2000 20
1.2 Nyckeltal 1999 2000 21
1.3 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling 22
1.4 Tre kalkyler för BNP de följande åren 22
1.5 Offentliga finanser 1993 2000 23
1.6 BNP-tillväxt 23
1.7 Nu föreslagna utgifts- och skatteförändringar, netto 24
1.8 Ökade resurser till vård, skola och omsorg 36
2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och
nya anslag för budgetåret 1999 46
4.1 Utgiftstak för staten 84
4.2 BNP-tillväxt 85
4.3 Makroekonomiska förutsättningar 85
4.4 Nu föreslagna utgifts- och skatteförändringar 87
4.5 Statsbudgetens inkomster 89
4.6 Statsbudgetens utgifter 1998-2002 91
4.7 Förändring i fasta priser för utgifterna exklusive statsskuldsräntor
1998-2002 91
4.8 Takbegränsade utgifter 1998-2002 94
4.9 Kassamässiga statsskuldsräntor 95
4.10 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor 96
4.11 Statsbudgetens saldo och statsskulden 97
4.12 Statsbudgetens saldo efter överföring till hushållen samt justering för
större engångseffekter 98
4.13 Statsbudgetens saldo och statens finansiella sparande efter beräknings-
teknisk överföring till hushållen 99
4.14 Kommunsektorns finanser 100
4.15 Ålderspensionssystemet 101
4.16 Den offentliga sektorna finanser 102
5.1 Budgetsaldo och statsskuld år 1999 106
5.2 Takbegränsade utgifter år 1999 107
5.3 Användning av medel 1999 110
6.1 Offentliga sektorns skatter, periodiserad redovisning och redovisning
enligt nationalräkenskaperna, samt statsbudgetens inkomster 129
6.2 Antaganden och förändringar jämfört med 1999 års ekonomiska
vårproposition (VP99) 130
6.3 Bruttoeffekter av regeländringar 131
6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter 1997 2002 132
6.5 Effekter på inkomstskatten av periodiseringsfonder 134
6.6 Arbetsgivaravgifter 1999 och 2000. 135
6.7 Prisutveckling på småhus 136
6.8 Fastighetsskatt fördelat på fastighetstyp 137
6.9 Intäkter från energiskatter 139
6.10 Offentliga sektorns skatter redovisade enligt nationalräkenskaperna,
sektorsvis 139
6.11 Offentliga sektorns skatter redovisade enligt nationalräkenskaperna,
skatteslag 140
6.12 Statens skatteintäkter och statsbudgetens skatteinkomster 1997 2002
142
6.13 Statsbudgetens inkomster 1998 2002 142
6.14 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad skatt - Fysiska personers
inkomstskatt 143
6.15 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad skatt - Juridiska personers
inkomstskatt 144
6.16 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad skatt - Socialavgifter och
allmän pensionsavgift 144
6.17 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad skatt - Mervärdesskatt
145
6.18 Skattepliktiga transfereringars inverkan på skattekvoten 148
6.19 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR) och periodiserad
skattekvot 148
7.1 Utgiftstak och takbegränsade utgifter 2000 2002 152
7.2 Förändring av takbegränsade utgifter mellan 1999 års ekonomiska
vårproposition och budgetpropositionen för år 2000. 153
7.3 Teknisk korrigering av utgiftstaket år 2000 157
7.4 Utgiftstak för den offentliga sektorn 158
7.5 Totala avgiftsintäkter som myndigheterna får disponera 1997 2000 177
7.6 Avgiftsintäkter som myndigheterna får disponera per utgiftsområde åren
1999 och 2000 177
7.7 Låneram för budgetåret 2000 178
7.8 Lån och låneramar 1997 1999 179
7.9 Kreditram för budgetåret 2000 179
7.10 Övriga låneramar i Riksgäldskontoret 180
7.11 Sammanfattande redovisning av beställningsbemyndiganden avseende
år 2000 182
8.1 Den allmänna pensionsavgiften, brutto och netto med hänsyn till
avdragsgillhet mot inkomstskatt vid olika inkomstnivåer år 2000. 189
8.2 Skatteförändringar för löntagare i olika inkomstintervall år 2000
enligt föreslagna regler med eller utan beaktande av förlängd tillfällig
skattereduktion. 195
8.3 Avgiftssatser enligt gällande regler 203
8.4 Nya avgiftssatser fr.o.m. år 2000 205
8.5 Budgeteffekter av åtgärder på skatteområdet i och i anslutning till BP 2000.

Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för staten och offentliga sektorn
år 2000 2002 samt varaktiga effekter för offentlig sektor 215
8.6 Antal företag och anställda med indelning i storleksklasser, näringsgrenar
och efter ägarkategori. 217
8.7 Vinster och förluster i företag med indelning i storleksklasser och efter
ägarkategori. 218
8.8 Vinster och skatter för företag av olika storlek. 218
8.9 Avsättningar till periodiseringsfond i stora, medelstora och små företag
219
10.1 De största myndigheterna i staten 1998, antal och andel anställda 230

Diagramförteckning

1.1 De statliga utgiftstaken 25
1.2 Hushållens inflationsförväntningar samt KPI utfall 1995 1999 26
1.3 Växelkurs mot euron 1999 27
1.4 Nominell löneökningstakt och real löneökningstakt 1980 2000 28
1.5 Total energianvändning resp. BNP 1970 1996 34
1.6 Förändring i disponibel inkomst, justerad för försörjningsbörda, till följd
av höjda barnbidrag och sänkta skatter 1 januari 2000 39
1.7 Förändring i disponibel inkomst för män och kvinnor 39
4.1 Statsbudgetens saldo 1989-2002 89
4.2 Statsskuldsräntor 1993-2002 95
4.3 Statsskuldsräntor som andel av statsbudgetens utgifter 1998-2002 95
4.4 Statsskuldens utveckling 1993-2002 100
6.1 Skattepliktiga inkomster år 2000 131
6.2. Mervärdesskatt och hushållens konsumtionsutgifter i löpande priser,
årlig förändring 138
6.3 Kommunernas och landstingens skatter. Periodiserad redovisning,
redovisning enligt nationalräkenskaperna (NR) samt kassamässig
redovisning 147
7.1 Myndigheternas lån perioden juni 1993 juni 1999 179
10.1 Statliga myndigheter fördelade efter antalet anställda 1990 och 1998
229
10.2 Fördelning av generaldirektörernas månadslöner i januari 1998 231

1
Reviderad finansplan

1 Reviderad finansplan

1.1 2000-talets första statsbudget
Med denna budgetproposition sätts punkt för
1900-talets ekonomiska politik i Sverige. Under
de gångna hundra åren har vårt land utvecklats
från ett fattigt jordbrukssamhälle till ett
högteknologiskt välfärdssamhälle. Det svenska
1900-talets historia är historien om hur
utveckling och jämlikhet har gått hand i hand
och varit varandras förutsättningar.
Med denna proposition sätts också punkt för
1990-talets ekonomiska kris. Många enskilda
människor, hushåll och företag for illa under
krisåren, som vi nu har bakom oss. Genom en
kraftfull ekonomisk politik för full sysselsättning
kan folkhushållet för första gången på ett
decennium självt välja hur vägen in i framtiden
skall gestalta sig.
Sverige lämnar 1900-talet i en ekonomisk
styrkeposition. Vi kan se fram emot 2000-talet
med välgrundade förväntningar, i en känsla av
växande framtidstro.

* * *
Utveckla den goda ekonomin
Sveriges ekonomi utvecklas väl. Sysselsättningen
stiger och arbetslösheten faller. Utmaningen för
den ekonomiska politiken är nu att nå full
sysselsättning. För detta krävs att den
ekonomiska uppgången blir långvarig och
uthållig. Nyckeln ligger i att vårda den goda
ekonomin och att fokusera på framtidens
möjligheter. Sverige skall ta steget in i nästa
århundrade med en politik för utveckling och
jämlikhet som bygger på allas delaktighet.
Politiken är inriktad på att:
- arbetslösheten skall betvingas och
sysselsättningen öka. Trygghet för barn och
äldre skall säkras genom en god kvalitet i
vården, skolan och omsorgen. Därmed kan
välfärden stärkas och rättvisan öka i Sverige.
- nå full sysselsättning och ökat välstånd
genom en god och uthållig ekonomisk
tillväxt. Den öppna arbetslösheten skall
halveras till 4 procent 2000, och andelen
reguljärt sysselsatta skall 2004 vara 80
procent av befolkningen i åldrarna 20 till 64
år. Målen är ambitiösa men möjliga att nå.
- säkra fortsatt sunda offentliga finanser och
stabila priser. Det är en förutsättning för
hög och uthållig tillväxt. Regeringen har
därför sedan 1994 arbetat med ambitiösa
budgetpolitiska mål. Samtliga mål har
överträffats, i de flesta fall med bred
marginal. Därmed har grundläggande
förutsättningar skapats för en hög och stabil
tillväxt.

Regeringens ekonomisk-politiska strategi sedan
1994 har varit framgångsrik. De offentliga
finanserna är sanerade. De budgetpolitiska målen
ligger fast. Genom att hålla kontroll över
utgifternas utveckling kan den goda ekonomiska
utvecklingen göras uthållig och nedskärningar i
nästa lågkonjunktur undvikas. Starka offentliga
finanser är en förutsättning både för stabila
trygghetssystem och för att alla skall få del av
välfärdens kärna vården, skolan och omsorgen.
Efter budgetsaneringen kan politiken nu
koncentreras på framtidens utmaningar. De
vidgade klyftorna måste minskas, omställningen
till ett ekologiskt hållbart samhälle påskyndas,
arbetsutbudet och utbildningsmöjligheterna
ökas. Segregationen skall minska och
integrationen öka för att allas kompetens skall
tas tillvara. Samtidigt måste marginaleffekterna
minskas för att ekonomin skall fungera bättre
och konkurrensen på produktmarknaden skärpas
för att priserna skall pressas ned till fördel för
konsumenterna. Villkoren för företagande skall
förbättras. Jämlikhet och utveckling skall prägla
hela Sverige. Den regionala obalansen och
segregationen skall motverkas.
För att uppnå allt detta måste den ekonomiska
politikens framgångar befästas och göras
varaktiga under de kommande åren. Bättre
förutsättningar skall skapas för att öka syssel-
sättningen så att alla får del av utvecklingen på
arbetsmarknaden. Risken för att den fortsatt
höga efterfrågan skall övergå i ökad inflation
skall begränsas. Åtgärder skall vidtas för att
ytterligare öka effektiviteten på såväl produkt-,
tjänste- och finansmarknaderna som på
arbetsmarknaden.
Sverige på rätt väg
Den tydliga och strama budgetsaneringen som
har genomförts har lyft Sverige ur krisen. Det
går bra för Sverige och svensk ekonomi:
- Arbetslösheten minskar. Arbetslösheten
beräknas falla till 5,4 procent innevarande år.
Målet om 4 procents öppen arbetslöshet
under 2000 ligger inom räckhåll.
- Sysselsättningen stiger. Jämfört med förra
året har 100 000 jobb tillkommit. De flesta
av dessa har tillkommit i den privata sektorn.
Målet om 80 procents sysselsättning 2004
ligger inom räckhåll.
- Tillväxten är god. Den beräknas både i år
och nästa år bli minst 3 procent.
- Priserna är stabila. Inflationsförväntningarna
är låga. Sverige har en av de lägsta
inflationstakterna i Europa. Reallönerna
stiger.
- Bytesbalansen är positiv och växande.
Sveriges stora utlandsskuld minskar.
- De offentliga finanserna är sanerade. I år
väntas överskottet i de offentliga finanserna
bli 1,7 procent av BNP, dvs. målet om 0,5
procents överskott 1999 överträffas med
bred marginal.
- Den offentliga skulden amorteras i snabb
takt. Nettoskulden är så gott som borta
2002. Redan 2000 kommer den offentliga
sektorns bruttoskuld att understiga 60
procent av BNP.
Nya insatser för tillväxt och rättvisa
Regeringen föreslår nu en rad åtgärder för att
stärka tillväxten och rättvisan. Årets
budgetproposition innehåller en bred och
uthållig satsning på jobb genom att på en och
samma gång stärka den reala köpkraften och
människors möjlighet att bo och att försörja sig
genom arbete och genom att utveckla Sveriges
goda näringsklimat. Sverige skall byggas
ekologiskt hållbart.
- Barnbidragen höjs i enlighet med tidigare
beslut med 100 kronor såväl den 1 januari
2000 som den 1 januari 2001. Flerbarns-
tilläggen höjs på motsvarande sätt.
- Ett utrymme har skapats för att fr.o.m. 2001
stegvis genomföra en allmän förskola och
maxtaxa inom barnomsorgen.
- Biståndet höjs. De nya
nationalräkenskaperna och den goda
tillväxten medför en höjning av både BNP
och BNI. Regeringen föreslår nu att
biståndet 2000 ökar med ca 1,3 miljarder
kronor. Därigenom nås målet om en
biståndsram på 0,72 procent av BNI.
Dessutom får drygt 2 miljarder kronor av
sparade medel användas. Sammantaget
innebär detta en väsentlig expansion av
biståndet med ca 3 miljarder kronor.
- Under 2000 och 2001 disponeras
sammanlagt närmare 4 miljarder kronor för
de kommuner och landsting som har störst
ekonomiska problem och som drabbats
hårdast av de regionala obalanserna.
- Vården och omsorgen tillförs ett extra
tillskott på 1 miljard kronor 2001.
- De 200 kronor som betalas i statlig
inkomstskatt skall även under 2001 tillföras
kommuner och landsting.
- Regeringen avser i en särskild proposition
att återkomma med förslag som innebär att
personer som beviljats assistansersättning
före 65 års ålder skall få behålla denna
ersättning även efter fyllda 65 år. Avsikten är
att kunna presentera propositionen hösten
2000 så att lagändringen skall kunna träda i
kraft vid årsskiftet 2000/2001. Innan en
proposition kan läggas måste dock förslaget
utredas i en arbetsgrupp eller utredning.
Vidare måste förhandlingar genomföras och
överenskommelse ha träffats med Svenska
Kommunförbundet. Detta kan komma att
påverka tidsschemat.
- Anslagen har ökats kraftigt för såväl mark-
inköp, biotopskydd, marksanering och
kalkning som miljöforskning och
miljöövervakning.

Den goda tillväxten i kombination med de ökade
statsbidragen till kommuner och landsting
innebär kraftiga resurstillskott till vård, skola och
omsorg. Utöver de höjda statsbidragen ökar den
kommunala sektorns skatteintäkter med cirka 25
miljarder kronor mellan 1999 och 2000.
De förbättrade utsikterna för svensk ekonomi
möjliggör inom ramen för budgetmålen
dessutom skattesänkningar som både ökar
tillväxten och stärker rättvisan. Skatteförslagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 och skall
ses som ett första steg i en omfattande
skattereform.
- Skatten sänks med särskild inriktning mot
låg- och medelinkomsttagare. Ett utrymme
har skapats för att fr.o.m. 2001 stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa
inom barnomsorgen. Detta minskar
marginaleffekterna ytterligare. Därmed kan
arbetsutbudet öka samtidigt som löntagarna
kompenseras till en fjärdedel för effekterna
av egenavgifterna.
- Gränsen för statlig inkomstskatt höjs så att
färre löntagare betalar statsskatt. Målet är att
andelen förvärvsinkomsttagare som betalar
statlig skatt åter skall närma sig 15 procent,
vilket var riksdagens ambition i
skattereformen 1990 1991.
- Regeringen föreslår att ett ytterligare steg
tas i en grön skatteväxling genom att
dieselskatten, elskatten och
kärnkraftsskatten höjs. De ökade
skatteintäkterna används för
skattereduktion i samband med individuell
kompetensutveckling i arbetslivet samt för
att skattemässigt likställa jordbruket med
industrin i fråga om energibeskattningen.
- Reserveringsmöjligheterna ökas bl.a. genom
att avsättningstiden för
periodiseringsfonderna förlängs från 5 till 6
år. Kupongskatten för utdelning på
näringsbetingade aktier till utländska ägare
avskaffas från årsskiftet. Publika aktiebolag
ges en möjlighet att återköpa egna aktier. Ett
utrymme avsätts för att införa en lättnad i
beskattningen av utländska experter.
Flertalet av de s.k. stoppreglerna för
fåmansföretagare avskaffas.
- Fastighetsskatten för hyreshus sänks till 1,2
procent 2000 för att möjliggöra lägre hyror.
Dessutom förlängs skatterabatten för de s.k.
krisårgångarna ytterligare ett år.
- Det förstärkta anställningsstödet för arbets-
lösa med långa inskrivningstider utökas till
att omfatta personer som har varit öppet
arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under minst 2 år.

Genom dessa åtgärder markeras att
budgetpropositionen är en del i en långsiktig
politik som på en och samma gång tar sikte på
både att stärka rättvisan och tillväxten och att
bidra till jämlikhet, jämställdhet och utveckling.
Sverige skall präglas av samarbete
Regeringen avser att under mandatperioden
försöka skapa största möjliga uppslutning för en
politik för full sysselsättning. Arbetsmarknadens
parter har en viktig roll i detta sammanhang.
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för
den ekonomiska politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999, anslagen
för 2000 och de nu föreslagna
skatteförändringarna för 2000.
Samarbetet berör fem områden ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö
och innefattar både konkreta förslag och
åtaganden inför framtiden. Genom detta
samarbete bekräftas att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är
inriktad på full sysselsättning, ett offentligt
överskott om 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel och prisstabilitet.
Regeringen eftersträvar en bred förankring av
en kommande skattereform. Samtliga
riksdagspartier deltar i överläggningarna.
Huvudsyftet är att utifrån krav på rättvis
fördelning skapa stabila regler för tillväxt och
sysselsättning, en ekologiskt hållbar utveckling
samt garantera välfärden och dess finansiering.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen
Den internationella ekonomiska konjunkturen
pekar uppåt. Med ekonomiska fundamenta i
ordning kan Sverige utnyttja uppgången fullt ut.
Sverige kan därmed ta steget in i nästa sekel med
god tillväxt, låg inflation, minskande statsskuld,
stigande sysselsättning, sjunkande arbetslöshet
och en offensiv miljöpolitik.
1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling
Efter en period av svag tillväxt är utsikterna för
en global återhämtning gynnsamma. Därmed har
förutsättningarna för svensk export förbättrats
markant jämfört med början av året.
Tillväxten i EU bedöms under de närmaste
åren öka efter avmattningen i slutet av förra året
och under inledningen av 1999. Gynnsamma
förutsättningar i form av låga räntor och stigande
förtroende hos såväl företag som hushåll väntas
bidra till ökad efterfrågan inom EU, samtidigt
som exporten ökar. Arbetslösheten i EU bedöms
minska något framöver. Den genomsnittliga
arbetslösheten väntas under 1999 hamna på 10,1
procent.
Den amerikanska ekonomin har fortsatt att
utvecklas starkt, samtidigt som inflationen varit
låg. Den framgångsrika penningpolitiken har
spelat en central roll för den gynnsamma
utvecklingen. Som en följd av bl.a. stigande
räntor och ett ökat sparande väntas emellertid
konjunkturen mattas av något framöver.
Arbetslösheten i Förenta staterna väntas 1999 bli
4,3 procent.
Utsikterna för den japanska ekonomin har
förbättrats något under senare tid. Någon
uthållig återhämtning kan dock ännu inte
skönjas. Den ekonomiska politiken förutses
därmed även fortsättningsvis inriktas på att
stimulera ekonomin. Det är av stor vikt för hela
regionen att reformeringen av den japanska
ekonomin fortskrider. Arbetslösheten i Japan
beräknas i år stiga till 4,9 procent.
I de tidigare krisdrabbade asiatiska länderna
syns tydliga tecken på att en återhämtning har
inletts. Efter förra årets kraftiga
produktionsminskning förväntas i år en positiv
tillväxt för regionen som helhet. För att
säkerställa en hållbar återhämtning är det
emellertid viktigt att fortsätta reformarbetet även
vid en gynnsammare ekonomisk utveckling.
Efter att ha ökat kraftigt under 1998 väntas
arbetslösheten sjunka under andra halvan av 1999
och 2000 i takt med att den ekonomiska
aktiviteten ökar i de tidigare krisdrabbade
ekonomierna.
Trots politisk instabilitet och en långsam
reformprocess har en viss stabilisering av den
ryska ekonomin skett. För att åstadkomma en
långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt krävs
emellertid att reformprocessen fortsätter och att
åtgärder vidtas för att hantera problemen i den
ryska ekonomin.
1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling
Svensk ekonomi har utvecklats starkt under
första halvåret. Trots ett svagt konjunkturläge på
Sveriges viktigaste marknader har exporten
fortsatt att stiga samtidigt som den inhemska
ekonomin vuxit snabbt.
Exportökningarna under det första halvåret
kan främst hänföras till fortsatt mycket stora
framgångar för tele- och läkemedelsindustrin
medan konjunkturläget inom andra
exportnäringar varit svagt. Den internationella
återhämtning som förutses under hösten och
nästa år medför dock en bred uppgång inom hela
exportsektorn.
De svenska hushållens ekonomiska situation
har förbättrats de senaste åren. Den ekonomiska
politikens inriktning på att sanera de offentliga
finanserna och därmed möjliggöra låga räntor
och låg inflation har lagt grunden för den goda
utvecklingen och ökade reallöner. Stigande
sysselsättning bidrar också till att hushållens reala
disponibla inkomster utvecklas fördelaktigt.
Efter de senaste årens låga nivå på hushållens
inköp av varaktiga konsumtionsvaror, finns ett
stort behov av att ersätta förslitna kapitalvaror.
Sammantaget kommer dessa förhållanden att
bidra till en stark konsumtionsuppgång de
närmaste åren.

Tabell 1.1 Försörjningsbalans 1999 2000

Mdkr
Procentuell

volymförändring

1998
1999
2000
Hushållens konsumtionsutgifter
951
3,1
3,0
Offentliga konsumtionsutgifter
499
1,6
1,0
Statliga
147
1,5
0,5
Kommunala
352
1,7
1,3
Fasta bruttoinvesteringar
296
6,4
5,6
Näringsliv exkl. bostäder
227
6,9
5,2
Bostäder
24
14,8
14,3
Myndigheter
44
0,8
2,4
Lagerbidrag
17
0,4
0,1
Export
816
5,0
6,7
Import
705
3,2
7,1
BNP
1 873
3,6
3,0
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Den totala investeringsaktiviteten väntas öka
kraftigt såväl i år som nästa år. Särskilt
bostadsbyggandet väntas växa snabbt framöver.
Ett högt kapacitetsutnyttjande i näringslivet
medför ett fortsatt stort behov av att bygga ut
kapaciteten. Investeringsökningarna väntas dock
mattas av något i takt med att kapaciteten höjs.
Sammantaget väntas BNP växa med 3,6
procent i år och med 3,0 procent nästa år.
Produktionstillväxten under innevarande år blir
mycket god inom framför allt tjänstesektorn.
Nästa år väntas tillväxten i högre grad ledas av
exporten i takt med att den internationella
konjunkturen förstärks. Byggsektorn förutses
expandera kraftigt under hela perioden, även om
det sker från en låg nivå. Den gynnsamma
utvecklingen på arbetsmarknaden medför att
kommunsektorns finanser förbättras kraftigt.
Vården, skolan och omsorgen prioriteras.

Tabell 1.2 Nyckeltal 1999 2000
Procent

1999
2000
KPI, årsgenomsnitt
0,3
1,2
Kostnadstimlön
3,4
3,2
Öppen arbetslöshet1
5,4
4,5
Arbetsmarknadspolitiska program1
3,3
3,5
Antal sysselsatta
2,7
1,6
Real disponibel inkomst2
4,2
2,6
Hushållens nettosparkvot, nivå2
4,4
3,9
Bytesbalans 3
1,4
1,7
Tysk ränta 10-års statsobligation4
4,4
4,9
Svensk ränta 10-års statsobligation4
4,9
5,4
TCW-index4
125
122
1 Andel av arbetskraften, årsgenomsnitt
2 Nytt sparbegrepp, nya beräkningar. Enligt de nya nationalräkenskaperna ingår
hushållens nettosparande i avtalspensioner i sparbegreppet. Sparkvotens nivå har

därmed höjts med 2,9 procentenheter för 1998.
3 Procent av BNP
4 Årsgenomsnitt
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges Riksbank och

Finansdepartementet
1.2.3 Sysselsättning och arbetslöshet
Det långsiktiga målet för den ekonomiska
politiken är full sysselsättning. Regering och
riksdag har ställt upp två mål på vägen mot full
sysselsättning.
- Den öppna arbetslösheten skall halveras till
4,0 procent under 2000.
- Den reguljära sysselsättningen som andel av
befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka
från ca 74 procent 1997 till 80 procent 2004.
Därigenom minskar behovet av sociala
ersättningar.

Sysselsättningen har under det senaste året ökat
kraftigt. Första halvåret i år ökade antalet
sysselsatta med drygt 100 000 jämfört med
motsvarande period förra året. Sedan våren 1997
har den öppna arbetslösheten minskat med ca 3
procentenheter. Den största
sysselsättningsökningen har skett inom den
privata tjänstesektorn, men även inom de
kommunala verksamheterna har antalet
arbetstillfällen ökat kraftigt till följd av de ökade
resurserna.
Tillväxten har varit sysselsättningsintensiv
under det första halvåret i år. Sett i ett historiskt
perspektiv blir därmed produktivitetstillväxten
för ekonomin som helhet låg under 1999. Nästa
år förutses produktivitetstillväxten åter öka när
industrin står för en större andel av
produktionsökningen.
Sammantaget beräknas sysselsättningen stiga
med 4,3 procent mellan 1998 och 2000, vilket
motsvarar en ökning med ca 170 000 personer.
Sysselsättningsnivån hamnar därmed betydligt
högre än vad som bedömdes i den ekonomiska
vårpropositionen. Den reguljära
sysselsättningsgraden för personer mellan 20 64
år beräknas uppgå till ca 77 procent 2000, att
jämföra med 75,6 procent som prognostiserades i
den ekonomiska vårpropositionen.
Andelen sysselsatta väntas således öka med ca
3 procentenheter mellan 1997 och 2000. För att
uppnå det av regeringen uppsatta
sysselsättningsmålet krävs en ytterligare ökning
av andelen sysselsatta med 3 procentenheter
under perioden 2001 2004. För att detta skall
vara möjligt måste löneökningstakten vara
fortsatt låg samtidigt som den ekonomiska
politiken måste inriktas på att öka
arbetskraftsutbudet och förstärka arbets- och
kompetenslinjen.
Framstegen på arbetsmarknaden blir än mer
påtaglig om man beaktar att fler söker sig ut på
arbetsmarknaden. I samband med att
sysselsättningen har stigit har sålunda även
arbetskraftsutbudet ökat. Sammantaget väntas
utvecklingen av sysselsättningen och
arbetskraftsutbudet leda till att den öppna
arbetslösheten som årsgenomsnitt minskar från
6,5 procent 1998 till 4,5 procent 2000.

Tabell 1.3 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling

1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Antal sysselsatta1
3 964
3 927
3 986
3 963
3 922
3 979
4 085
4 151
varav privat sektor1
2 630
2 633
2 697
2 698
2 695
2 735
2 813
2 864
varav offentlig sektor1
1 328
1 290
1 287
1 263
1 223
1 240
1 268
1 282
Andelen sysselsatta mellan 20 och 64 år2
75,9
74,2
74,8
74,6
73,9
74,6
76,2
77,1
Öppen arbetslöshet3
8,2
8,0
7,7
8,1
8,0
6,5
5,4
4,5
Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program3
4,3
5,3
4,4
4,5
4,3
3,9
3,3
3,5
Kostnadstimlön4
2,9
2,4
3,3
6,0
4,5
3,8
3,4
3,2
Produktivitetsutveckling i näringslivet5

3,9
2,6
1,5
2,9
1,0
0,7
1,9
1 Tusental personer
2 Reguljärt sysselsatta i åldern 20 64 år i procent av befolkningen i den
åldersgruppen
3 I procent av arbetskraften
4 Årlig procentuell förändring
5 Räknat från användningssidan
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet

Det förbättrade konjunkturläget har haft positiva
effekter i de allra flesta delar av landet och på de
flesta grupper på arbetsmarknaden.
Arbetslösheten har sjunkit i hela landet och
nedgången i arbetslösheten har varit störst i
Stockholm, Sydsverige, Västsverige och mellersta
Norrland. De regionala skillnaderna i
arbetslöshetsnivåerna består och arbetslösheten
är som högst i norra Mellansverige och
Norrland.
Arbetslösheten har sjunkit för nästan alla
utbildningsgrupper, men ligger fortfarande på en
hög nivå för personer med kortare utbildning.
Arbetslösheten för högutbildade har däremot
sjunkit till en relativt låg nivå.
Målet om 4 procents öppen arbetslöshet ligger
fast. Enligt nuvarande bedömning kommer den
öppna arbetslösheten i slutet av 2000 ligga strax
ovanför 4,0 procent. Målet ligger inom räckhåll.
Regeringen kommer noga att följa
utvecklingen och, om det visar sig nödvändigt,
föreslå ytterligare åtgärder mot arbetslösheten
utöver dem som föreslås i denna proposition.
Arbetslösheten skall betvingas. Sverige skall åter
till full sysselsättning.
1.2.4 Kalkyl för 2001 och 2002
Utöver prognosen för 1999 och 2000 presenteras
kalkyler för de två följande åren. Kalkylerna är
inga prognoser. Den första och mest
genomarbetade kalkylen baseras på att svensk
ekonomi utvecklas i enlighet med den långsiktiga
produktionsökningen efter det att svensk
ekonomi har återhämtat sig från de förlorade
åren i början av 1990-talet.
Åren 2001 och 2002 antas, i den första
kalkylen, tillväxten närma sig en långsiktigt
normal tillväxttakt kring 2,0 procent per år.
Kalkylmässigt innebär det att den öppna
arbetslösheten minskar till 4,2 procent som
årsgenomsnitt 2001 för att 2002 ligga kvar på
samma nivå. Den reguljära sysselsättningsgraden
för personer mellan 20 64 år skulle med dessa
tekniska antaganden uppgå till 77,3 procent.
Svensk ekonomi har under 1990-talet
genomgått stora förändringar. Osäkerheten om i
vilken omfattning det finns lediga resurser kvar i
ekonomin efter 2000 är därför stor. Därför
redovisas ytterligare två alternativa kalkyler där
arbetsmarknaden fungerar väl och där
produktion och sysselsättning kan växa snabbare
samtidigt som löner och priser utvecklas på ett
hållbart sätt.

Tabell 1.4 Tre kalkyler för BNP de följande åren

1999
2000
2001
2002
Kalkyl 1
3,6
3,0
2,2
2,0
Kalkyl 2
3,6
3,0
2,5
2,5
Kalkyl 3
3,6
3,0
2,8
2,8
Källa: Finansdepartementet

I den andra kalkylen ökar BNP med 2,5 procent
per år, vilket innebär att den öppna
arbetslösheten kan minska till 3,8 procent som
årsgenomsnitt 2002 och sysselsättningsgraden
för personer mellan 20 och 64 år stiger till 78,0
procent.
I den tredje kalkylen stiger BNP med 2,8
procent per år vilket leder till en öppen
arbetslöshet på 3,5 procent 2002 och en
sysselsättningsgrad som uppgår till 78,5 procent
2002.

Tabell 1.5 Offentliga finanser 1993 2000
Procent av BNP

1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Utgiftskvot
70,1
67,6
64,6
62,7
60,9
58,4
57,5
56,2
Inkomstkvot
58,3
56,6
56,7
59,2
59,1
60,7
59,2
58,3
Skattekvot1
48,5
47,5
48,2
51,1
51,8
53,9
53,0
52,3
Finansiellt sparande
11,8
11
7,9
3,6
1,8
2,3
1,7
2,1
Överskottsmål

3,0
0,0
0,5
2,0
Nettoskuld
10,7
21,2
22,8
19,5
18,3
15,4
12,2
5,7
Konsoliderad bruttoskuld
73,7
76,5
75,4
74,4
73,6
71,7
66,1
58,8
1 Inklusive skatter till EU
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Med en långsiktig politik för tillväxt och rättvisa
inriktad på ett ökat arbetskraftsutbud och en väl
fungerande lönebildning ligger de två sistnämnda
kalkylerna inom räckhåll.
1.3 Den ekonomiska politiken
Utgångspunkten för den ekonomiska politiken
är att sunda offentliga finanser och stabila priser
utgör grunden för en hög och uthållig tillväxt
och sysselsättning. Detta synsätt har präglat den
ekonomiska politiken sedan 1994. Resultaten av
den förda politiken för både tillväxt och
sysselsättning har varit goda.
1.3.1 Sunda offentliga finanser
Med flytande växelkurs och inflationsmål är
finanspolitikens främsta syfte att skapa goda
betingelser för tillväxt och sysselsättning genom
att säkerställa ett överskott i de offentliga
finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel
och hålla utgifterna under kontroll. Detta skapar
förutsättningar för låga räntor vilket i sin tur
leder till
höga investeringar, god tillväxt, ökad
sysselsättning och ökade möjligheter till en god
fördelningspolitik.
Regeringen har sedan 1994 styrt
finanspolitiken med fleråriga och preciserade
budgetpolitiska mål. Budgetpolitiken styrs av två
övergripande mål. De offentliga finanserna skall
uppvisa överskott på i genomsnitt 2 procent av
BNP över en konjunkturcykel och utgifterna
skall ej överskrida de uppsatta utgiftstaken.
Utifrån dessa övergripande mål har fleråriga
precisa budgetmål lagts fast. Resultatet har varit
gott. Samtliga år har de uppfyllts med bred
marginal. Detta har bidragit till att hålla ner stats-
skuld, räntesatser och därmed räntekostnaderna,
vilket i sin tur har möjliggjort ökade resurser till
prioriterade områden som vården, skolan och
omsorgen.
Överskott i de offentliga finanserna
Det långsiktiga budgetmålet är ett överskott på 2
procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Utifrån detta mål fastställs
sedan preciserade mål för varje år.
I 1997 års ekonomiska vårproposition
fastslogs att målet för 1999 skall vara ett
överskott om 0,5 procent av BNP, för 2000 1,5
procent av BNP och för 2001 2,0 procent av
BNP. Målen gäller vid den tillväxt som
kalkylerades i 1997 års ekonomiska
vårproposition. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl väsentligen avviker från
denna skall motsvarande avvikelse tolereras.
Enligt nuvarande prognoser för 1999 och 2000
beräknas den sammanlagda tillväxten bli något
högre än vad som prognostiserades 1997.
Regeringen gör bedömningen att detta inte är en
väsentlig avvikelse. I 1999 års ekonomiska
vårproposition beräknades den sammanlagda
tillväxten bli något lägre än vad som
prognostiserades 1997. Även då gjorde
regeringen bedömningen att detta inte var en
väsentlig avvikelse.

Tabell 1.6 BNP-tillväxt
Procent

1997
1998
1999
2000
Totalt
BP 00
1,8
2,6
3,6
3,0
11,5
VP 97
2,3
2,5
2,8
2,7
10,7
Differens
0,5
0,1
0,8
0,3
0,8
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Tabell 1.7 Nu föreslagna utgifts- och skatteförändringar,
netto

2000
2001
2002
Utgiftsökningar

Ordförandeskapet inom EU m.m.
190
190
0
Kosovo
400

Assistansersättning

150
200
Storstadssatsning, skolor
45

Folkbildning
10

Regionalpolitiska insatser
306

Kalkning, kemikalieinspektionen
23

Småskalig elproduktion
250

Viltskador och nyckelbiotoper
27

Näringslivsutv. Östersjön
50
50

Fordonsskatt, kommunkomp.
100
100
100
Vården

1 000

Särskilda insatser, kommuner och
landsting

0

700

Övrigt
370
130
130
Summa utgifter
931
2 060
170

Inkomstminskningar

Hushåll
12 040
15 800
15 800
Företag m.m.
2 780
4 150
1 800
Energi
1 350
1 150
1 150
Kompetensutveckling
1 350
1 150
1 150
200-kronan till kommunerna

1 270

Pensionsuppgörelsen
650
700
700
Fastighetsskatter
0
600
600
Förstärkt anställningsstöd
90
150
150
Övrigt
10
10
20
Summa inkomstminskningar
15 550
22 660
19 030
TOTALT
16 481
24 720
19 200
Källa: Finansdepartementet

De offentliga finanserna beräknas 1999 att
uppvisa ett överskott på 1,7 procent av BNP,
dvs. klart över målet om 0,5 procent. För ett år
sedan föreslog regeringen att målet för 2000
skulle höjas till 2,0 procent av BNP, vilket senare
också beslutades av riksdagen. Denna
ambitionshöjning ligger fast. Då tillväxten
beräknas bli god både 1999 och 2000 är detta
enligt regeringens bedömning en väl avvägd
finanspolitik.
Målet om 2,0 procents överskott 2000 i
kombination med att det finns ett utrymme för
fortsatt ökat resursutnyttjande innebär att det
finns ett utrymme för att sänka skatterna med
inriktning mot framför allt låg- och
medelinkomsttagare och på företagande.
Den offentliga skulden minskar i snabb takt.
Den konsoliderade offentliga sektorns
bruttoskuld, den s.k. Maastrichtskulden,
kommer under 2000 att hamna under 60 procent
av BNP. Nettoskulden är så gott som borta år
2002.
Överskottsmålen för 2001 och 2002 ligger fast
på 2,0 procent av BNP. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt
starkare eller svagare skall motsvarande avvikelse
tolereras.
Med en god ekonomisk tillväxt bedöms det
finnas ett visst utrymme de kommande åren för
fortsatt sänkta skatter för framförallt låg- och
medelinkomsttagare och på företagande.
Utrymmet är dock betingat av att
arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar. En
lönebildning som medför att inflationstrycket
ökar och att sysselsättningsökningen avtar
omöjliggör fortsatta utgiftsökningar och
skattesänkningar. Sverige skall inte åter hamna i
en pris- och lönespiral. Resultaten från slutet av
1980-talet och inledningen av 1990-talet
avskräcker.
Utgiftstaken
Utvecklingen med kraftigt växande
budgetunderskott i början av 1990-talet
förvärrades av den dåliga budgetdisciplinen. För
att inte åter hamna i samma situation
reformerades budgetprocessen i mitten av 1990-
talet. Genom en stramare budgetprocess kan nu
regering och riksdag tydligare göra politiska
prioriteringar om hur utgifterna skall användas.
Ett av de viktigaste inslagen i den nya
budgetprocessen är att regeringen i samband
med den ekonomiska vårpropositionen
presenterar förslag till nominella utgiftstak för
tre år framåt. De statliga utgifterna måste sedan
hållas under utgiftstaken. Utgiftstaket för 1997
klarades med bred marginal. Även taket för 1998
klarades med marginal.
I 1999 års ekonomiska vårproposition gjorde
regeringen bedömningen att det fanns en viss
risk för att utgiftstaket för 1999 skulle
överskridas om inga åtgärder vidtogs.
Regeringen föreslog därför vissa besparingar.
Dessutom beslutade regeringen om så kallade
begränsningsbelopp för vissa anslag. Det innebär
att utgifterna inte får överskrida dessa belopp.
Enligt regeringens bedömning är dessa åtgärder
tillräckliga för att klara utgiftstaket för 1999. För
1999 beräknas budgeteringsmarginalen till
ungefär 1 miljard kronor.
Även för år 2000 är situationen ansträngd.
Regeringen förbereder därför vissa
utgiftsbegränsande åtgärder. Enligt regeringens
bedömning kommer utgiftstaket för 2000
därmed att hållas.
Budgeteringsmarginalen för 2000 beräknas
efter dessa åtgärder uppgå till ca 1,5 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen för 2001 är ca
3,7 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen
för 2002 är 22,6 miljarder kronor. Om dessa
marginaler skulle visa sig vara otillräckliga avser
regeringen att vidta ytterligare åtgärder.
Utgiftstaken skall hållas.
En översyn av budgetprocessen har påbörjats
såväl i riksdagen som av regeringen. Regeringens
utgångspunkt är att dess principer om
budgetdisciplin och ordning och reda i de
offentliga finanserna skall ligga fast. Den nya
budgetprocessen har på ett avgörande sätt
förbättrat betingelserna för en ansvarsfull
ekonomisk politik och därmed stärkt
förutsättningen för att de svenska offentliga
utgifterna hålls på en rimlig nivå under en hel
konjunkturcykel.

Diagram 1.1 De statliga utgiftstaken
Procent av BNP

EU:s budgetpolitik
Budgetpolitiken inom EU ges fortsatt hög
prioritet. Vid Europeiska rådets extra
sammanträde i Berlin i mars 1999 fattades beslut
om en ny långtidsbudget. Regeringen drev en
generellt restriktiv budgethållning, en minskad
svensk nettobörda, en anpassning av budgeten
för att klara utvidgningen samt en reformering av
jordbrukspolitiken.
Resultatet blev en årlig budgetram 2000 2006
om i genomsnitt 92 miljarder euro. Detta
innebär en betydande reduktion i förhållande till
Kommissionens förslag. Ett ekonomiskt
utrymme för att möjliggöra en anslutning av nya
medlemmar till unionen skapades.
Reformeringen av jordbrukspolitiken blev inte
lika radikal som Sverige hade önskat men innebar
ändå ett steg i rätt riktning.
Det är av stor vikt för svenska folkets
förtroende för EU att de pengar som inbetalas
till unionen används på ett avsett sätt. Därför
behövs insatser för att motverka missbruk av
EU:s medel. Bedrägeridelegationen har sedan
1996 haft i uppdrag att samordna åtgärder mot
bedrägerier, missbruk och annan oegentlig och
ineffektiv hantering av EU-medel i Sverige.
Samordningen har inneburit en effektiv
bedrägeribekämpning. Verksamheten bör därför
permanent föras över till
Ekobrottsmyndigheten.
1.3.2 Stabila priser
Den övergripande uppgiften för
penningpolitiken är prisstabilitet. Riksbanken
bedriver penningpolitiken självständigt.
Riksbanken har definierat prisstabilitet som att
ökningen av konsumentprisindex skall begränsas
till 2 procent med en tolerans på 1 procentenhet
uppåt och nedåt. Regeringen stöder
penningpolitikens inriktning och står bakom
inflationsmålet.
Stabila priser är en grundläggande
förutsättning för en framgångsrik ekonomisk
politik. Hög inflation försämrar
förutsättningarna för en uthållig hög tillväxt och
därmed också för en stabilt hög sysselsättning.
En hög och svårförutsedd inflation har dessutom
negativa fördelningseffekter.
Under de senaste decennierna har tillväxten
efter perioder med alltför snabb inflations- och
kostnadsutveckling snabbt övergått i nedgång
och budgetunderskott, med påföljande
nedskärningar i välfärden. Detta får inte ske igen.
Flera skäl talar dock för att riskerna för en
upprepning är begränsade jämfört med tidigare
decennier. En rad strukturella reformer har
vidtagits under de senaste åren för att minska
inflationsbenägenheten i den svenska ekonomin:
- De offentliga finanserna är sanerade.
Budgetmålen och utgiftstaken bidrar till att
trovärdigheten för den ekonomiska
politiken är hög.
- Den uppnådda trovärdigheten för
prisstabilitetspolitiken och Riksbankens
självständiga ställning innebär fortsatt låga
inflationsförväntningar.
- Frivilliga överenskommelser på delar av
arbetsmarknaden medför ökade
förutsättningar för fortsatta låga
löneökningar samtidigt som
sysselsättningen stiger. Behovet av
ytterligare reformer kvarstår dock.
- Ett ökat konkurrenstryck begränsar
möjligheterna till prishöjningar. Skärpt
konkurrenslagstiftning och avregleringar på
t.ex. el- och telemarknaderna samt inom
transportsektorn har bidragit till att minska
inflationsbenägenheten i ekonomin. Arbetet
med att förbättra konkurrensen även på
andra marknader fortgår.
- Den internationella konkurrensen har
tilltagit bl.a. genom EU-medlemskapet.
Sverige arbetar dessutom aktivt för att
återstående hinder för den fria rörligheten
inom den inre marknaden skall tas bort.
- Sverige ligger främst i Europa vad gäller
internetanvändning, nästan varannan svensk
har i dag tillgång till Internet i hemmet.
Ökad elektronisk handel begränsar
möjligheterna för prishöjningar på lokala
marknader.

För att säkerställa att den goda tillväxten och
höga efterfrågan kan fortgå under lång tid utan
att leda till överhettning på arbetsmarknaden och
påföljande uppgång i arbetslösheten behövs dock
ytterligare utbudsreformer på arbetsmarknaden.
Bland dessa kan nämnas lönebildningen,
arbetslöshetsförsäkringens tillämpning och
arbetsmarknadspolitikens omfattning och
inriktning. På produktmarknaderna måste
konkurrensen öka ytterligare.

Diagram 1.2 Hushållens inflationsförväntningar samt KPI
utfall 1995 1999
Procent

Inflationen är för närvarande utomordentligt låg.
I år beräknas KPI öka med 0,3 procent, ett fall
med en tiondels procentenhet jämfört med
föregående år. De prishöjningar som kan noteras
är i stort sett administrativa prishöjningar och
något högre oljepriser. Någon tendens till ett
ökat inflationstryck är, trots den goda
ekonomiska tillväxten, svårt att skönja.
Räntan
Den låga inflationen och de sanerade offentliga
finanserna har medfört att Riksbanken kunnat
sänka sin styrränta, den s.k. reporäntan, till under
3 procent. Det är den lägsta styrränta Sverige
haft sedan den moderna kreditmarknaden
började ta form under 1980-talet.
Sedan årsskiftet har den internationella
räntenivån stigit relativt kraftigt. Bakgrunden är
bl.a. en fortsatt stark amerikansk tillväxt och
förbättrade utsikter för de europeiska och
asiatiska ekonomierna. I Förenta staterna har den
10-åriga obligationsräntan stigit med ca 1,3
procentenheter.
De svenska räntorna ligger i ett historiskt
perspektiv på låga nivåer trots den internationella
uppgången. Under tidigare perioder med
internationell osäkerhet och stora
ränteförändringar har Sverige drabbats mycket
hårt. Ränteskillnaden gentemot Tyskland har
sedan den ekonomiska vårpropositionen stigit
med endast ett par tiondels procentenheter trots
oro på de finansiella marknaderna. Saneringen av
de offentliga finanserna och penningpolitikens
inriktning på prisstabilitet är de viktigaste
förklaringarna till att Sverige återvunnit stabilitet
även i en internationellt turbulent miljö.
Valutan
Kronan har stärkts väsentligt under året. Jämfört
med ett konkurrensvägt genomsnitt av valutor
har kronan stärkts med drygt 5 procent sedan
årsskiftet. Detta speglar styrkan i svensk
ekonomi men är också ett uttryck för att
förtroendet för svensk ekonomisk politik är
starkt.
Den starkare svenska kronan begränsar ett
redan måttligt internationellt inflationstryck och
minskar riskerna för överhettning inom
exportindustrin samtidigt som importpriserna
hålls tillbaka.

Diagram 1.3 Växelkurs mot euron 1999
Kronor per euro

Den 1 januari infördes EU:s gemensamma
valuta, euron. Införandet av euron utgör ett
historiskt och betydelsefullt steg i den
europeiska integrationen. Valutaunionen
påverkar i hög utsträckning Sverige ekonomiskt
och politiskt. Det är viktigt också för Sverige att
projektet blir en framgång.
Sverige har valt att inte delta i valutaunionen
från starten. Ett eventuellt beslut om deltagande i
valutaunionen måste ha ett brett folkligt stöd.
Sverige håller dörren öppen för ett senare inträde
i valutaunionen. Ett beslut om ett svenskt
deltagande i valutaunionen skall underställas
svenska folket för prövning i val eller i
folkomröstning. Det är angeläget att ett framtida
ställningstagande om deltagande i valutaunionen
föregås av ordentlig debatt och analys. För att
öka kunskapen och stimulera en bred debatt om
ett eventuellt svenskt deltagande har ett
informations- och folkbildningsarbete påbörjats.
Regeringens uppfattning är att det inte är
aktuellt att delta i det europeiska
växelkurssamarbetet ERM2. Erfarenheterna från
den nuvarande politiken inriktad på prisstabilitet
i kombination med rörlig växelkurs är goda.
1.3.3 Lönebildning
En fortsatt förbättring av lönebildningen är av
avgörande betydelse för att den goda
sysselsättningsutvecklingen skall bli bestående.
Under de senaste åren har den nominella
löneökningstakten sänkts betydligt. Samtidigt är
de genomsnittliga lönekostnadsökningarna
fortfarande högre än i våra viktigaste
konkurrentländer.
För att klara arbetslöshets- och
sysselsättningsmålen måste en fortsatt hög
efterfrågan på arbetskraft kunna förenas med
måttliga nominella löneökningar. Regeringen
kommer därför att under hösten att lägga en
proposition med åtgärder i syfte att förbättra
förutsättningarna för att lönebildningen skall
fungera på ett sätt som är förenligt med en
bestående god sysselsättningsutveckling.
En mer effektiv arbetsmarknad är viktig för
att den nuvarande positiva ekonomiska
utvecklingen skall fortsätta och leda till en
varaktigt högre sysselsättning och minskad
arbetslöshet. En effektiv matchning mellan
arbetssökande och lediga platser bidrar till att
sysselsättningen kan öka utan att
inflationsdrivande flaskhalsar uppstår.
Under 1970- och 1980-talen var den
nominella löneökningstakten betydligt högre än
dagens. Den låga inflationen under 1990-talet har
dock inneburit att reallöneutvecklingen under de
senaste åren varit betydligt högre än under 1970-
och 1980-talen. Fortsatt måttliga nominella
löneökningar även under de kommande åren är
en avgörande förutsättning för en fortsatt
förstärkning av löntagarnas köpkraft parallellt
med stigande sysselsättning och fallande
arbetslöshet.
Då det övergripande målet för den
ekonomiska politiken är full sysselsättning, är
fortsatta sänkningar av skatten betingade av att
lönebildningen fungerar väl. Om löneökningarna
blir högre än vad den svenska ekonomin klarar av
skulle skattesänkningar leda till överhettning av
ekonomin. Detta måste undvikas.
Huvudansvaret för lönebildningen ligger på
arbetsmarknadens parter. Legitimiteten för de
överenskommelser som träffas blir större om de
förhandlas fram utan statlig inblandning.
Dessutom har parterna själva de bästa
förutsättningarna för att hitta effektiva lösningar
på de problem som diskuteras. Det gäller även
reformeringen av lönebildningen. Men om
parterna ej förmår ta det nödvändiga ansvaret
vilar det slutliga ansvaret på riksdag och regering.

Diagram 1.4 Nominell löneökningstakt och real
löneökningstakt 1980 2000
Procent

Riksdag och regering har ett övergripande
samhällsekonomiskt ansvar som går utöver det
ansvar för lönebildningen som parterna har. En
dåligt fungerande lönebildning undergräver väl-
färden för alla medborgare, även för dem vars
intressen inte i första hand företräds av parterna
på arbetsmarknaden. Statsmakterna bör
dessutom bidra till att skapa goda förutsättningar
för en aktiv dialog mellan olika grupper på
arbetsmarknaden i syfte att undvika en situation
där en grupp tar för sig på andra gruppers
bekostnad.
Riksdag och regering har dessutom ett
speciellt ansvar för att motverka löneskillnader
på grund av kön. Det är en av
jämställdhetspolitikens viktigaste frågor. De
uppdrag och åtgärder som redan beslutats inom
detta område följs nu upp och analyseras av
regeringen. Regeringen har dessutom under
våren haft överläggningar med arbetsmarknadens
parter i syfte att påskynda det arbete som
parterna bedriver för att motverka
lönediskriminering. Regeringen avser att
återkomma i frågan under hösten.
1.4 Tillväxt och rättvisa
Tillväxt och rättvisa står inte i konflikt med
varandra. Tvärtom, tillväxt och rättvisa går hand i
hand. En stabil och uthållig tillväxt bygger på
delaktighet, att alla bidrar efter sin förmåga.
Rättvisa handlar om att ge alla samma möjlighet
att utvecklas och försörja sig och att
välfärdsresurserna fördelas efter behov.
1.4.1 En politik för full sysselsättning
Det övergripande målet för den ekonomiska
politiken är full sysselsättning. För att målet skall
kunna uppnås måste arbetsmarknaden fungera
väl. Med offentliga finanser i överskott och
stabila priser finns nu en unik möjlighet att
varaktigt pressa ned arbetslösheten mot de nivåer
som fanns innan 1990-tals krisen. Nyckeln är en
politik som mobiliserar Sveriges resurser och gör
alla delaktiga i tillväxten.
Den goda utvecklingen innebär att
sysselsättningspolitiken ändrar perspektiv. Nu
handlar det om att prioritera tillsättningen av de
lediga platserna, utbilda arbetskraften så att
flaskhalsarna motverkas och öka utbudet av
kompetent arbetskraft för att förhindra att
tillväxten bromsas upp till följd av brist på
arbetskraft innan målet om full sysselsättning
uppnåtts. Nu handlar det om att genomföra
skattesänkningar som gynnar företagande och
därmed tillväxten.
Europasamarbete
Kampen mot arbetslöshet och för full
sysselsättning utgör även i fortsättningen ett
viktigt inslag i en aktiv svensk Europapolitik. De
politiska förutsättningarna för ett stärkt
samarbete är goda. Regeringen avser att arbeta
för att riktlinjerna för sysselsättningspolitiken
och dess övervakning ges samma vikt som
motsvarande instrument på det ekonomiska
området samt att sysselsättningspakten som
beslutades i Köln i juni blir en framgång.
Sysselsättningspolitiken är en central del av den
ekonomiska politiken.
Den nya avdelningen om sysselsättning i EG-
fördraget har medfört att sysselsättningsfrågan
har fått en förstärkt position i EU:s samarbete.
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken och de gemensamma
sysselsättningsriktlinjerna är viktiga instrumentet
för ekonomisk-politisk samordning i EU. Ett
starkt europeiskt samarbete skapar bättre
förutsättningar för ett samlat agerande och kan
därmed stödja de nationella ansträngningarna för
ökad tillväxt och sysselsättning.
De allmänna riktlinjerna pekar på vikten av att
medlemsstaterna bedriver en sammanhållen
strategi för att skapa goda förutsättning för en
hög tillväxt och sysselsättning. Strategin bygger
på en sund makroekonomisk politik, åtgärder för
att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt
samt ekonomiska reformer i syfte att öka
effektiviteten på varu-, tjänste- och
kapitalmarknaderna.
Sysselsättningsriktlinjerna för 1999 delas i
likhet med föregående års riktlinjer in i fyra
huvudområden:
- att förbättra anställbarheten,
- att utveckla företagarandan,
- att uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga, samt
- att stärka jämställdheten.

Inom varje område finns ett antal riktlinjer som
anger vad medlemsstaterna bör göra. I vissa fall
finns konkreta mål som länderna skall sträva
efter att uppnå. Rekommendationerna har stärks
vad gäller utformning av skatte- och
bidragssystem, tillgång till livslångt lärande,
åtgärder mot diskriminering av svaga grupper,
undanröjande av hinder för sysselsättning i
tjänstesektorn samt åtgärder för ökad
jämställdhet.
Sveriges sysselsättningspolitik stämmer väl
med riktlinjernas rekommendationer.
Arbetskraftens anställbarhet måste främjas
genom aktiva åtgärder, med betoning på
utbildning och kompetensutveckling. Sådana
åtgärder skall prioriteras framför passivt
kontantstöd. Skatte- och bidragssystem skall
vara så utformade att det lönar sig att arbeta.
Jämställdhetsfrågorna är en självklar del av
reformarbetet inom arbetsmarknadspolitiken.
Sverige uppfyller i de flesta fall de mål och
intentioner som riktlinjerna ger uttryck för. I
flera fall är regeringens ambition mer
långtgående än vad riktlinjerna anger, t.ex. när
det gäller att motverka långtidsarbetslöshet bland
ungdomar.
Arbetslinjen
Alltför många människor utestängs idag från den
sociala gemenskap, det inflytande och den känsla
av att vara behövd som ett arbete medför. Det
innebär att alla människors erfarenheter och
kompetens inte tillvaratas.
Den viktigaste vägen för att motverka risken
för att människor stängs ute är åtgärder som
höjer kompetensen och sysselsättningen. Den
klassiska svenska arbetslinjen går därmed allt mer
över i en arbets- och kompetenslinje. Alla måste
ständigt vara beredda att lära nytt och skola om.
De förslag som regeringen aviserade i den
ekonomiska vårpropositionen och som nu
preciseras riktas i hög grad till dem som under en
längre tid varit utan arbete.
Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken
för att öka kvaliteten och minska risken för
flaskhalsar gynnar tillväxt. De fortsatt
omfattande satsningarna på utbildning och ett
reformerat studiemedelssystem bidrar till att
minska den sociala snedrekryteringen.
Skattereduktionen vid anställning av arbetslösa
med långa inskrivningstider ökar möjligheten för
utsatta grupper att få in en fot på
arbetsmarknaden. För att öka andelen som
omfattas av detta stöd föreslår regeringen nu att
stödet skall omfatta alla som varit öppet
arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i minst två år. Det är en utvidgning då
det tidigare förslaget krävde minst tre år. Det är
angeläget att arbetsförmedlingarna
fortsättningsvis prioriterar långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna. Utsatta grupper skall
prioriteras. Arbetsmarknadssituationen för
invandrare är särskilt problematiskt och
sysselsättningsgraden har fallit markant sedan
början av 1990-talet.
Genom en effektiv rehabilitering och
fördjupad samverkan skall fler
långtidssjukskrivna kunna återgå i arbete.
Genom rätten till vilande förtidspension ges
förtidspensionärer möjlighet att få pröva
eventuell arbetsförmåga.
Regeringen bedriver dessutom ett långsiktigt
arbete för att minska marginaleffekter och ta
bort fattigdomsfällor. Arbete har ett egenvärde
och ger självkänsla. Systemen bör utformas så att
utbildning och arbete lönar sig bättre.
Kompensation för egenavgifterna är en viktig del
i denna politik. I detta syfte har också
ekonomiskt utrymme skapats för att fr.o.m.
2001 stegvis igenomföra en allmän förskola och
maxtaxa inom barnomsorgen. Regeringen
kommer också att genomföra en översyn av de
familjeekonomiska stöden.
De höga marginaleffekter som finns i
kombinationen av skatte- och bidragssystemen
och kommunala avgifter utgör ett stort hot mot
integration och social rättvisa.
Marginaleffekterna drabbar särskilt hårt utsatta
grupper i samhället. De gör att människor inte
nämnvärt kan påverka sina ekonomiska
förhållanden genom att arbeta mer och öka sina
inkomster. Att ta kortvariga arbeten, att övergå
från arbetslöshet till arbete och att gå från deltid
till heltid lönar sig ibland inte alls.
Arbetslöshetsersättningens roll som
omställningsförsäkring måste säkerställas för att
den ökade efterfrågan på arbetskraft skall kunna
mötas. Inom Regeringskansliet pågår ett arbete
med att förtydliga kraven på omställning
samtidigt som de arbetslösas rättstrygghet
förstärks. Förslagen kommer att skickas ut på
remiss varefter regeringen avser att återkomma
till riksdagen.
Regeringen ser mycket allvarligt på den
alarmerande utgiftsutvecklingen inom
sjukförsäkringen. Detta gäller såväl ur ett
hälsoperspektiv som ur ett
arbetsmarknadsperspektiv med avseende på
tillgången på arbetskraft. Utgifterna för
sjukförsäkringen riskerar dessutom med den
nuvarande utvecklingen att tränga undan andra
viktiga statliga insatser.
Kompetenslinjen
Kunskap och utbildning är nyckeln till en hög
sysselsättning och tillväxt som inte sker på
bekostnad av ökade orättvisor och fördjupade
klyftor. Därför behövs fortsatta offensiva
investeringar i kunskap. Kunskap är en central
faktor för tillväxt, utveckling och modernisering.
Sverige skall konkurrera med kompetens och
välutbildad arbetskraft. Sverige skall vara en
ledande kunskapsnation.
Förskolan utgör det första steget i det
livslånga lärandet. Det är ett av skälen till att
regeringen skapat ett budgetutrymme för att
fr.o.m. 2001 stegvis genomföra en allmän
förskola och maxtaxa inom barnomsorgen.
Grundskolan och gymnasieskolan skall ge alla
elever en god grund för det livslånga lärandet.
Skolans viktigaste resurs är välutbildade lärare
och skolledare, som kan leda den pedagogiska
utvecklingen. Regeringen fortsätter att prioritera
arbetet med kvalitet och likvärdighet i skolan.
Kommunerna tillförs de närmaste åren ökade
resurser för att stärka skolan och öka
måluppfyllelsen. Dessutom medför den goda
tillväxten att kommunernas skatteinkomster
växer kraftigt.
Kunskapslyftet är nu inne på sitt tredje
verksamhetsår sedan starten hösten 1997. I dag
studerar över 200 000 i vuxenutbildning på
gymnasial nivå. Under femårsperioden fram till
2002 kommer Kunskapslyftet att ha nått över
800 000 nya studerande, varav majoriteten är
kvinnor. Genom Kunskapslyftet har
hundratusentals, i huvudsak tidigare arbetslösa,
fått möjlighet att öka sin kompetens och
förbättra sin ställning på arbetsmarknaden.
Utvecklingen på arbetsmarknaden och den
internationella konkurrensen kräver att fler har
en högskoleutbildning. Utbyggnaden av
högskolan fortsätter. Studiestödet reformeras
med början under 2001.
Målet för forskningspolitiken är att Sverige
skall vara en framstående forskningsnation, där
forskningen håller hög kvalitet och där
forskningsinsatserna ger utrymme för både
bredd och specialisering. Resurserna för
grundforskning ökas för att bidra till
kunskapssamhällets infrastruktur. Staten är
garant för fri grundforskning med långsiktig och
obunden finansiering.
Sverige behöver också fler forskarutbildade så-
väl för högskolans eget behov som för att möta
efterfrågan på forskarutbildade inom näringslivet
och i offentlig verksamhet. En successiv satsning
sker därför på grundforskning och
forskarutbildning. Anslagshöjningarna för 2000
används framför allt till att utveckla
verksamheten vid de nya universiteten.
Regeringen föreslår att ytterligare steg skall tas
i en grön skatteväxling. Genom att höja diesel-,
el- och kärnkraftsskatten kan en god miljö
gynnas samtidigt som medel tillförs
kompetensutveckling i arbetslivet. Hela Sverige
skall lära.
Generell välfärd för kvinnor och män
Målet för den generella välfärdspolitiken är
rättvisa och jämlika livsvillkor för kvinnor och
män. Den generella välfärden minskar klyftor
och gränser mellan olika samhällsgrupper och
fungerar som en sammanhållande kraft.
Barnbidraget leder till att många slipper bli
beroende av behovsprövade bidrag och därmed
hamna i en fattigdomsfälla. Den obligatoriska
försäkringen som utgår i från
inkomstbortfallsprincipen garanterar tryggheten
för en stor majoritet av människor.
Socialförsäkringen skapar drivkrafter för
arbete eftersom det är sysselsättningen som ger
delaktighet. De svenska socialförsäkringarna
främjar ett högt arbetskraftsdeltagande.
Föräldraförsäkringen har stora positiva effekter
för kvinnornas möjligheter att komma in och
stanna kvar på arbetsmarknaden. Det nya
pensionssystemet är ett annat bra exempel på
detta. Sverige har som ett av få länder reformerat
pensionssystemet. Det nya systemet är av stor
betydelse för tilltron till svensk ekonomi.
Hela Sverige skall växa
Den höga omvandlingstakten i näringslivet och
på arbetsmarknaden ställer nya krav på politiken
inom flera områden. För att kunna hantera
konsekvenser av de snabba
strukturförändringarna i samhället behöver
politiken bli mer långsiktig och bättre på att ta
till vara tillgängliga resurser. Politiken behöver
även på ett bättre sätt anpassas till varierande
regionala och lokala behov. De senaste årens
befolkningsminskning i flera regioner är ett
allvarligt hot mot en balanserad regional
utveckling och möjligheter för att uppnå
riksdagens regionalpolitiska mål. Regeringen har
därför tillsatt en parlamentarisk kommitté med
uppgift att lämna förslag om den framtida
inriktningen och utformningen av den framtida
regionalpolitiken.
Riksdagen beslutade om en ny regional
näringspolitik under våren 1998. Målet är att
utifrån de regionala förutsättningarna stimulera
en hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till
fler och växande företag och därmed ökad
sysselsättning för både kvinnor och män.
Regionala tillväxtavtal är det bärande
instrumentet i den nya näringspolitiken.
Tillväxtavtalen innebär en samordnad tillväxt-
och sysselsättningspolitik under stort regionalt
och lokalt inflytande. Den första avtalsperioden
omfattar perioden 2000 2002.
Samtliga län har tagit fram utkast till regionala
tillväxtavtal. Arbetet med tillväxtavtalen har lett
till att breda partnerskap har etablerats.
Näringslivets engagemang är stort. De åtgärder
som prioriteras spänner över ett stort antal
ämnesområden. Utbildning,
kompetensutveckling och företagsfrämjande
åtgärder dominerar. Flertalet län har lämnat
förslag som syftar till att förbättra samordningen
av insatser mellan olika politikområden och att
öka statliga myndigheters engagemang i
processen.
Regeringen tydliggör nu förutsättningarna för
berörda statliga myndigheter och organ inför
deras förhandlingar med partnerskapen om
genomförande och finansiering av tillväxtavtalen.
I budgetpropositionen föreslås bl.a. att
arbetsmarknadspolitiken blir mer
tillväxtorienterad. Vidare klarläggs hur vissa
nationella program, t.ex. för utveckling inom
storstadsregionerna samt näringslivsutveckling i
Östersjöregionen, knyts an till tillväxtavtalen.
Regionalpolitiken och de nya
strukturfondsprogrammen skall samordnas med
genomförandet av tillväxtavtalen för att ge större
effekt.
Sverige en ledande IT-nation
Sverige skall stärka sin ställning som en av de
ledande IT-nationerna. I regeringens vision om
det digitala Sverige används den nya
informationstekniken av alla. Ingen lämnas
utanför, varken gamla, arbetslösa,
funktionshindrade eller andra.
Informationstekniken ökar människors frihet
att välja bostad, arbete och studier. Därmed
motverkas dagens regionala obalanser. IT gör
företagen mer effektiva och ger näringslivet ökad
internationell slagkraft. IT-utvecklingen leder
också till att nya företag uppstår och att nya
arbetstillfällen skapas.
Regeringen kommer att vidta en rad åtgärder
för att stärka Sveriges position som en
världsledande IT-nation. Tre områden är
prioriterade: regelverken, utbildningen och
infrastrukturen.
Det måste finnas tydliga spelregler och hög
säkerhet. Elektroniska affärer skall stimuleras.
Regler som förhindrar utvecklingen av ett
digitalt samhälle skall tas bort.
I det digitala samhället är kunskap en
strategisk resurs. En fortsatt satsning görs därför
på utbildning och kompetensuppbyggnad.
Insatserna skall ske både på bredden i t.ex.
skola och företag och på spetskompetens
genom högskoleutbildning och forskning.
Sverige skall ta tillvara och bygga vidare på de
framgångar som vi nu har bl.a. genom Ericsson,
Telia. och de nya små växande IT-företagen.
Informationsteknikens betydelse för Sveriges
konkurrenskraft framgår bl. a. av den kraftiga
expansionen av företagens IT-investeringar och
tillväxten inom IT-sektorn under 1990-talet. Det
är av särskild betydelse för den regionala
tillväxten och de mindre företagens
utvecklingskraft och konkurrensförmåga.
En hög teknisk tillväxt och internationell
konkurrenskraft är en förutsättning för stark
ekonomisk tillväxt. En väl utvecklad IT-infra-
struktur har stor betydelse för att svenska
företag skall bibehålla sin framskjutna position
både som IT-användare och som producenter av
program och exempelvis
telekommunikationsprodukter. IT-
infrastrukturen är väsentlig för hela näringslivets
utveckling. Regeringen avser att fortlöpande ta
initiativ inom området och avser även att
återkomma i den IT-proposition som planeras
till början av år 2000.
Regeringen anser att staten har ett ansvar för
att en väl fungerande IT-infrastruktur finns
tillgänglig genom att möjliggöra investering i
öppen ledning, som säkerställer konkurrens
mellan skilda operatörer. Detta kan t.ex. ske i
form av ett stomnät mellan landets alla
kommuner som ett första steg mot högre
kapacitet i nätet som helhet. Det kräver nya
investeringar i bredbandig IT-infrastruktur vilket
kan ske både i privat och offentlig regi.
1.4.2 En uthållig tillväxt
Produktmarknaderna spelar en central roll i en
politik för uthållig tillväxt. Väl fungerande
marknader förbättrar de långsiktiga
tillväxtförutsättningarna ytterligare.
Ökad konkurrens leder till snabb
produktivitetstillväxt, hög standardutveckling
och ett internationellt konkurrenskraftigt
näringsliv. Detta främjar en hög sysselsättning.
Konkurrensen gynnar också konsumenterna i
form av lägre priser, bättre kvalitet och större
urval av varor och tjänster. En ökad konkurrens
bidrar till att motverka de tendenser till ökat
inflationstryck som kan uppkomma när
efterfrågan i ekonomin är hög.
En rad strukturreformer har genomförts
under 1990-talet som påverkar stora delar av den
svenska ekonomin:
- En konkurrenslag som innehåller ett
uttryckligt förbud mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan
företag och missbruk av dominerande
ställning har införts.
- En elmarknadsreform har genomförts.
Produktion och försäljning av el har
omvandlats till konkurrensmarknader.
- Sverige har idag en av Europas mest
avreglerade telemarknader. Post- och
Telestyrelsens agerande har medfört sänkta
samtrafikavgifter för mobiltelefoni, vilket
bör leda till ännu bättre konkurrens.
- Postens ensamrätt till brevbefordran har
slopats och en rad följdreformer har
genomförts för att öka andra aktörers
tillgänglighet till den postala infrastrukturen.
- Inrikesflyget, järnvägstransporterna och den
långväga busstrafiken har avreglerats.
- En lag om offentlig upphandling har
tillkommit.
- Rådet för konkurrens på lika villkor mellan
privat och offentlig sektor har inrättats i
syfte att förbättra konkurrensen mellan
privata och offentliga aktörer.
- Inom EU har Sverige bland de lägsta
nivåerna på statsstöd till företag.

Regeringens arbete med att förbättra
konkurrensen och öka effektiviteten på varu-,
tjänste- och finansmarknaderna kommer att
fortgå med oförminskad styrka:
- Flera branscher kännetecknas i dag av
bristande konkurrens. Regeringen har
uppdragit åt Konkurrensverket att närmare
kartlägga, analysera och utvärdera hur
konkurrensförhållandena utvecklats på den
svenska marknaden under 1990-talet.
Regeringen avser att i en särskild
proposition återkomma med konkreta
förslag om hur konkurrensen skall öka
samtidigt som konsumentens ställning
stärks.
- De få kvarvarande hinder för konkurrens i
gränslandet mellan offentlig och privat
verksamhet skall undanröjas. Statskontoret
har fått i uppdrag att snarast se över hur de
statliga myndigheterna agerar på
konkurrensutsatta marknader.
- En väl fungerande konkurrens inom bygg-
sektorn är av stor betydelse för att minska
risken för ökat inflationstryck. Den kan
dessutom leda till att boendekostnaderna
blir lägre även i det nuvarande
bostadsbeståndet.
Byggkostnadsdelegationens fortsatta arbete
skall intensifieras och fokuseras enligt de
tilläggsinstruktioner som regeringen
överlämnade till delegationen i maj.
Byggkostnaderna skall sänkas och
konkurrensen på bygg- och
byggmaterialmarknaden förstärkas.
- Eventuella hinder för en fortsatt snabb
ökning av bostadsbyggandet i de expansiva
regionerna bör undanröjas. På regeringens
uppdrag har länsstyrelserna i
tillväxtregionerna tillsammans med berörda
kommuner kartlagt och analyserat plan- och
markberedskapen och vad som kan göras för
att klara ett ökat bostadsbyggande.
- Sveriges deltagande i den inre marknaden
ger konsumenterna ett bredare utbud och
lägre priser. Regeringen arbetar för att
ytterligare stärka konsumentintresset i
handelspolitiken bl.a. genom ökad
importkonkurrens. Ett exempel på detta är
frågan om utvidgad parallellimport.
- Regeringen har nyligen gett i uppdrag åt
Statistiska centralbyrån att undersöka
prisskillnaden mellan svenska och utländska
varor. Underlaget kommer att utgöra en
viktig bas för regeringens fortsatta
ansträngningar att sänka prisnivån i Sverige.

En förutsättning för det civila samhällets
utveckling är att rättsväsendet fungerar väl.
Rättsväsendet befinner sig mitt i en period av
reformarbete. Regeringens ambition är att med
fortsatt kraft driva moderniseringen,
förändringen och effektiviseringen av
rättsväsendet. Regeringen avser därför att i 2000
års ekonomiska vårproposition återkomma till
riksdagen när det gäller vilka ytterligare
resursförstärkningar som behövs för att fullfölja
statsmakternas intentioner i fråga om
utvecklingen av rättsväsendet.
De svenska produktmarknaderna är starkt
beroende av den internationella omgivningen.
För att effektivisera produkt- och
kapitalmarknaderna måste det ske ett ökat
samarbete inom EU om fortsatta reformer på
dessa marknader.
Det är viktigt att fördelarna av den inre
marknaden kommer EU:s konsumenter till del
på ett tydligt sätt genom lägre priser, ökat urval
och bättre kvalitet på produkter och tjänster. De
svenska miljö- och konsumentintressena skall tas
tillvara.
Sverige är mycket positiv till EU-samarbetet
kring reformer av produkt- och
kapitalmarknader, den s.k. Cardiff-processen.
Syftet är att förbättra den inre marknadens
funktionssätt. EU:s medlemsländer skall årligen
presentera rapporter om hur viktigare inhemska
marknader fungerar, vilka reformer som
genomförts, identifiera återstående brister för
effektiv konkurrens och slutligen presentera det
fortsatta reformarbetet.
En viktig marknad för Sverige är
Östersjöregionen som har goda förutsättningar
att bli en dynamisk tillväxtregion och
marknadsplats även i ett globalt perspektiv. Till
regionen räknas även Öresundsregionen där den
nya fasta förbindelsen över sundet möjliggör
ytterligare integration och ekonomisk aktivitet
över nationsgränserna. Genom sitt läge i
förhållande till kontinentala Europa,
tillväxtmarknaderna österut samt övriga Norden
bör Öresundsregionen kunna få stor betydelse
för utvecklingen i hela Östersjöområdet.
Hållbara Sverige
Regeringens övergripande mål för miljöpolitiken
är att till nästa generation kunna lämna över ett
samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är
lösta. Sverige skall vara ett föregångsland i
omställningen till hållbar utveckling.
Omställningen till ett ekologiskt hållbart sam-
hälle skapar en sysselsättningspotential. Denna
skall tas till vara. Framsynta krav på att skydda
naturen och människors hälsa och att gradvis öka
resurseffektiviteten skapar tryck på teknisk
utveckling och ger därmed möjligheter för ny
företagsamhet. Det bidrar till det
omvandlingstryck som driver på den
ekonomiska utvecklingen. Därmed kan
ytterligare resurser avsättas för en hållbar
utveckling.
Den ekonomiska politiken måste därför
kombineras med en effektiv miljöpolitik baserad
på såväl en skarp och tydlig lagstiftning som på
ekonomiska styrmedel och andra stimulanser.
Regeringens förslag på skatteområdet om grön
skatteväxling är en del i denna strategi.
Arbetet med att ställa om Sverige till ett
föregångsland för den ekologiska hållbarheten
skall fortgå och följs upp årligen genom
skrivelser som presenteras i anslutning till
budgetpropositionen. Årets skrivelse presenteras
i början av oktober. Skrivelsen kommer att
innehålla en redovisning av vilka åtgärder som
har vidtagits och en bedömning av vilka effekter
de har haft för omställningsarbetet.
Redovisningen innefattar också en
sammanställning av nya åtgärder som följer av
förslag som regeringen presenterat i
propositioner som lagts under året eller i
samband med andra beslut.
Anslagen för miljöpolitiken har ökat.
Kommunerna är brett engagerade genom bland
annat de lokala investeringsprogrammen.
Energiöverenskommelsen innebar ett stort
investeringsprogram för att ställa om
energisektorn. Ytterligare åtgärder gäller
forskning, teknikutveckling och miljöanpassad
upphandling, främjandet av export av svensk
miljöteknik, osv. Alla samhällssektorer är
berörda och samarbetet med näringslivet i dessa
frågor måste intensifieras.
Det internationella samarbetet inom bl.a. EU
är centralt. Arbetet med att skydda miljön,
stimulera lokala initiativ och främja
kretsloppstänkandet skall fortsätta. Åtgärder för
ekologisk hållbarhet skall stimulera teknisk
utveckling och nyföretagande och därmed också
samtidigt stärka ekonomi och sysselsättning.
Under de senaste två åren har regeringen gjort
stora satsningar på bl.a. naturvård,
miljöövervakning, marksanering och
miljöforskning.
Regeringen föreslår ytterligare åtgärder för att
stimulera omställningen till ett Hållbart Sverige:
- Ytterligare 20 miljoner kronor till
kalkningsverksamheten.
- Ytterligare 20 miljoner kronor till
biotopskyddet för att uppnå en god balans
mellan de olika statliga insatserna för att
bevara den biologiska mångfalden i skogen.
- Ytterligare 3 miljoner kronor till Kemikalie-
inspektionen.
- 500 miljoner kronor till ett sexårigt
samarbete med svenska biltillverkare för
forskning och utveckling av teknik för
framtidens miljövänliga fordon.
- 5 miljoner kronor till särskild satsning för
att underlätta svenska företags export av
varor och tjänster med hög miljöprestanda.
- Ett tidsbegränsat investeringsstöd till
termisk solvärme införs under förutsättning
att man kan åstadkomma ett avtal mellan
staten och solvärmebranschen. Inom ramen
för avtalet bör principer utformas för
åtgärder för att sänka kostnaderna för
tekniken.
Gröna nyckeltal
Som ett av de första länderna i världen
presenterade regeringen gröna nyckeltal i den
ekonomiska vårpropositionen. Gröna nyckeltal
är ett av regeringens instrument att följa det
övergripande målet för det miljöpolitiska arbetet
att till nästa generation kunna lämna över ett
samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.
Nyckeltalen kan användas som vägledning för
politiska beslut och som underlag för
samhällsdebatt på samma sätt som de
ekonomiska nyckeltalen.
Utvecklingen av nyckeltal är en process där
nyckeltalen måste anpassas efter de mål de avser
följa, relevanta miljöproblem och
samhällsutvecklingen i övrigt. Regeringen
kommer därför att fortsätta arbetet med att
vidareutveckla nyckeltalen. Regeringen studerar
även möjligheterna att i framtiden presentera
prognoser för vissa av nyckeltalen. Regeringen
avser också att regelbundet presentera gröna
nyckeltal för riksdagen.
Den ekonomiska utvecklingen skall vara
ekologiskt hållbar. I vissa fall finns goda
möjligheter att nå fastställda miljökvalitetsmål
utan väsentliga kostnader eller uppoffringar. I
andra fall är det väsentligt svårare och förenat
med stora kostnader. Sambandet mellan miljö
och tillväxt är inte entydigt. Regeringen anser det
angeläget att undersöka hur sambanden ser ut
och har därför tillsatt en särskild utredning för
översyn av sambandet mellan tillväxt och miljö
samt utredning av behov av åtgärder för en
effektivare användning av naturresurser i syfte
att nå en hållbar utveckling .
Energianvändningen i Sverige de senaste 30
åren visar att den tekniska utvecklingen
möjliggjort en stabil nivå på energianvändningen
samtidigt som en ekonomisk tillväxt har skett.
Detta visas i nedanstående diagram.
Diagram 1.5 Total energianvändning resp. BNP 1970
1996
1991 års priser

Energianvändningen har en stark koppling till
flera miljöproblem, där sättet att producera
energin har stor betydelse. En fortsatt förbättrad
effektivitet i användningen av energi är också
nödvändig för att en positiv ekonomisk
utveckling skall kunna förenas med minskade
miljöproblem. Ökad energieffektivitet och
övergång till miljövänliga energislag kan
stimuleras på flera sätt, bland annat genom en
ökad användning av ekonomiska styrmedel.
Regeringens förslag i budgetpropositionen om
en grön skatteväxling är ett led i ett sådant
arbete.
Energianvändningen är ett av de elva gröna
nyckeltalen som beskrivs under utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård . Där presenteras
ytterligare gröna nyckeltal som alla beskriver en
utveckling i samhället inom områden av stor
betydelse för miljön.
1.5 Rättvisa skatter för vård, skola
och omsorg
Skatternas främsta syfte är att finansiera
välfärden. Ytterst bestäms nivåerna på
skatteuttaget av samhällets välfärdsambitioner.
Väljer medborgarna ett välfärdssamhälle med bra
vård, skola och omsorg för alla, trygga
försäkringar mot inkomstbortfall vid sjukdom
och arbetslöshet, en bra utbildning för alla o.s.v.
då måste erforderliga skatter tas ut för att
finansiera välfärden.

1.5.1 Vård, skola och omsorg
Regeringen har sedan den tillträdde 1994
konsekvent prioriterat vård, skola och omsorg. I
takt med framgångarna i saneringen av de
offentliga finanserna har ökade resurser kunnat
tillföras den kommunala sektorn. Den goda
tillväxten medför dessutom att den kommunala
sektorn får markant ökade skatteintäkter de
närmaste åren
I år är statsbidragen till kommuner och
landsting 16 miljarder kronor högre än de var
1996. Regeringen föreslår i enlighet med tidigare
aviseringar att statsbidragen nästa år höjs med
ytterligare 4 miljarder kronor. Därutöver får
kommuner och landsting i enlighet med tidigare
beslut ytterligare 1,3 miljarder kronor både 1999
och 2000 genom att de 200 kronor i statlig
inkomstskatt som alla löntagare betalar förs över
till den kommunala sektorn. Sammanlagt innebär
det att vård, skola och omsorg 2000 tillförs 21,3
miljarder kronor.
För 2001 har regeringen aviserat att ytterligare
4 miljarder kronor kommer att tillföras
kommuner och landsting.
Regeringen föreslår nu att ytterligare en
miljard kronor tillförs vård- och omsorgssektorn
redan 2001. Därutöver förelås nu att de 200
kronor i statlig inkomstskatt som alla löntagare
betalar omförs till den kommunala sektorn även
2001, vilket innebär 1,3 miljarder kronor.
Dessutom föreslås att ytterligare 0,7 miljarder
kronor tillförs anslaget för särskilda insatser för
kommuner och landsting. Därmed kommer
vården, skolan och omsorgen att tillföras
sammanlagt 27 miljarder kronor mer 2001
jämfört med 1996. I detta belopp ingår en viss
finansiering för att stegvis genomföra en allmän
förskola och en maxtaxa i barnomsorgen.
Vården, skolan och omsorgen prioriteras.
Sammantaget ger detta goda förutsättningar för
fler jobb och en ökad kvalitet på den svenska
välfärden.
Försvarsuppgörelsen innebär dessutom att
totalt ca 8 miljarder kronor bedöms kunna
frigöras för insatser inom vård- och
omsorgssektorn under perioden 2002 2004. Av
dessa resurser skall en första miljard kronor
utbetalas 2002, 3 miljarder kronor 2003 och 4
miljarder kronor 2004.
Även om utvecklingen i den kommunala
sektorn i sin helhet är god finns det en grupp
kommuner och landsting som halkar efter.
Många kommuner och landsting har ekonomiska
problem på grund av utflyttning, obalanser i
åldersstrukturen, fortsatt hög arbetslöshet och
låg tillväxt. Detta är yttre strukturella faktorer
som till stor del inte går att påverka, men som
delvis kompenseras genom det nuvarande
utjämningssystemet för kommuner och
landsting. För dessa kommuner och landsting
kan krävas särskilda insatser.
Regeringen har därför inrättat en delegation
som skall bereda ärenden om stöd till vissa
kommuner och landsting för åtgärder så att de
kan nå ekonomisk balans. Sedan tidigare används
en del av de ökade resurserna till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting.
Regeringen föreslår nu att resurserna för detta
ändamål ökas med 700 miljoner kronor år 2001.
År 2000 och 2001 kommer de sammanlagt att
uppgå till ca 4 miljarder kronor.
Många kommuner har ekonomiska problem
trots att man effektiviserat verksamheten och har
höga skatter på grund av utflyttning och stora
bestånd av outhyrda lägenheter. Generellt höjda
statsbidrag är emellertid inte alltid verkningsfulla
för att stödja just de kommuner och landsting
som har de största ekonomiska problemen.
Staten kan aldrig överta det ansvar som åligger
kommunerna att tillse att medborgarnas vilja
genomförs beträffande de kommunala skatterna
och den kommunala servicen. Skatteintäkterna
utgör omkring två tredjedelar av de totala
inkomsterna, resten utgörs av kommunala
avgifter och av statsbidrag.
Därför är långsiktigt ökade skatteinkomster
som uppstår genom tillväxt och ökad
sysselsättning viktigare för kommunernas
ekonomi än ökade statsbidrag. En god
utveckling av Sveriges ekonomi innebär att
kommunernas inkomster ökar. En ökad privat
sysselsättning bidrar till en direkt och kraftig
förstärkning av kommunernas och landstingens
resurser. Den goda tillväxten innebär att
kommunernas och landstingens skatteinkomster
beräknas öka med omkring 25 miljarder kronor
2000 och med ytterligare omkring 16 miljarder
kronor 2001.
Genom bidragen till vården, skolan och
omsorgen omfördelas stora belopp över livet och
mellan grupper. I den fördelningspolitiska
redogörelsen i bilaga 4 behandlas
fördelningseffekterna av den offentliga
konsumtionen.
Resultaten visar att de resurser som fördelas
genom offentliga tjänster bidrar till en jämnare
fördelning. Resurserna är högre för personer
med låg ekonomisk standard än för välbeställda.
Kvinnor gynnas mer än män i den offentliga
sektorn. De offentliga tjänsterna omfördelar
dessutom inkomster över livet. En omfördelning
sker från de välbeställda till de ekonomiskt svaga.
Skillnaderna i utnyttjande av barnomsorgen
mellan olika grupper har minskat under 1990-
talet. Barnomsorgen utnyttjas fortfarande i något
högre grad av välutbildade föräldrar. Ändå
innebär barnomsorgssubventioner som
finansieras med skatter en omfördelning från
välbeställda föräldrar till dem med låga
inkomster. Förskoleverksamheten stimulerar
och utvecklar barn. Den underlättar för föräldrar
att förena barn, arbete och studier. Det är en
politik för barns utveckling, för arbete och
jämställdhet, för tillväxt och rättvisa som
intresserar allt fler andra länder.
De nuvarande barnomsorgsavgifterna för
dock med sig problem. De inkomst- och
tidsberoende avgifterna minskar många
föräldrars möjlighet att påverka sin ekonomi.
Ofta lönar det sig dåligt för arbetslösa föräldrar
att börja arbeta, att ta korttidsjobb eller att gå
från deltidsarbetande till heltid. Regeringen har
därför skapat ett utrymme för att fr.o.m. 2001
stegvis genomföra en allmän förskola och en
maxtaxa i barnomsorgen.
Kunskap och utbildning är i den nya globala
ekonomin avgörande för tillväxt, sysselsättning
och rättvisa. Utbildningen är nyckeln till en
långsiktig politik för rättvisa och jobb. Den har
en stor betydelse för den framtida lönen,
utvecklingen och risken för arbetslöshet. För att
korrigera de bakomliggande orsakerna till en
ojämn inkomstfördelning är det effektivare med
en jämnare spridning av utbildningsmöjligheter
och kunskaper än att omfördela ekonomiska
resurser i efterhand. En gymnasieskola för alla,
fler högskoleplatser i hela landet, kunskapslyft
och ett reformerat studiemedelssystem bidrar till
att ge alla mer likvärdiga möjligheter.
Analyserna visar att de stora satsningarna har
medfört att klyftan i antalet utbildningsår
minskat markant de senaste åren. Sverige har en
jämnare fördelning av kunskaper än de flesta
andra länder. Utbildningssubventionerna för
grundskola och gymnasium är rättvist fördelade.
De är lika stora för föräldrar med olika
inkomster och social bakgrund.
Ett stort problem är att snedrekryteringen till
den högre utbildningen består. Subventionerna
till högskolan gynnar därför främst barn till
högutbildade och tjänstemän. Det kompenseras
delvis av att subventionerna i
arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning
gynnar dem med lägre utbildning och inkomster.
Totalt sett får dock barn till personer med lägre
utbildning något lägre utbildningssubventioner
än barn till högutbildade.
Social rättvisa kan aldrig nås om gamla och
sjuka får stå tillbaka, om deras livsvillkor
försämras och om vården gynnar den som har
goda resurser. Det finns oroande tecken. De
stora skillnaderna i dödlighet och ohälsa mellan
olika sociala grupper minskar inte. Det finns
forskning som tyder på att välutbildade och
höginkomsttagare numera utnyttjar vården mer
än andra och detta även med hänsyn till
hälsoskillnader.
Men livslängden ökar och åtskilliga
indikatorer pekar på en bättre folkhälsa. Det
mest grundläggande i livet, livslängden, är allt
jämnare fördelad. Allt färre dör i förtid.
Subventionerna för sjukvård och äldreomsorg är
betydligt högre för låginkomsttagare än
välbeställda. Allt talar dessutom för att behoven
av offentliga tjänster ökar till följd av att Sveriges
befolkning blir äldre.

Tabell 1.8 Ökade resurser till vård, skola och omsorg
Miljarder kronor

1997
1998
1999
2000
2001
2002
1997 års ekonomiska vårproposition
4
8
8
8
8
8
Budgetpropositionen för 1998

4
8
8
8
1998 års ekonomiska vårproposition

4
4
4
4
4
Budgetpropositionen för 1999

1,3

2
2
1999 års ekonomiska vårproposition

1,3
2
3
Budgetpropositionen för 2000

31

Summa
4
12
17,3
21,3
272
252
Skatteintäkter jämfört med 19963
1
5
13
38
54
57
1 1 vårdmiljard+1,3 miljarder kronor för 200-kronan +0,7 miljarder kronor för
särskilda insatser
2 I detta belopp ingår en viss finansiering av införandet av en maxtaxa inom
barnomsorgen samt allmän förskola
3 På grund av skattereduktion för egenavgifterna ändras såväl skatteintäkten som
statsbidrag. Detta har ej beaktats i tabellen för en rättvis jämförelse.
Utbetalda skattemedel,
exklusive statsskatten om 200 kronor

Regeringen prioriterar en bred och långsiktig
rättvisepolitik. Den syftar både till en jämn
fördelning och förbättringar för de mest utsatta.
Den innefattar medborgarnas grundläggande
livsvillkor i vid mening och en utjämning av de
ekonomiska resurserna. Den ger stor tyngd till
en rättvis vård, skola och omsorg med god
kvalitet.
1.5.2 Skatter för jobb och rättvisa
De överskott som nu uppstår i de offentliga
finanserna är resultatet av en ansvarsfull och
målmedveten politik som syftat till att rädda
välfärdssamhället. Alla medborgare har fått bära
tunga bördor när skatter höjts och besparingar
genomförts för att rädda välfärden.
I takt med att de offentliga finanserna har
utvecklats positivt har det skapats utrymme för
att kompensera flera av de åtgärder i saneringen
som drabbade även de mest utsatta grupperna.
Ersättningsnivån i arbetslöshets-, föräldra- och
sjukförsäkringen har höjts till 80 procent,
pensionerna har höjts, speciella åtgärder för de
sämst ställda pensionärerna har vidtagits,
barnbidragen har höjts och beslut har fattats om
ytterligare höjningar. Dessutom har värnskatten
avvecklats i enlighet med riksdagsbeslutet hösten
1994. Justeringar har också gjorts i exempelvis
fastighetsskatten.
Som en följd av budgetsaneringen har
brytpunkten för statlig skatt inte räknats upp i
den takt som ursprungligen var avsikten och
egenavgifterna har höjts för alla löntagare. När
ett utrymme nu växer fram, prioriterar
regeringen därför att sänka skatten på ett sådant
sätt att den kompenserar löntagarna för de
egenavgifter som även framdeles kommer att tas
ut eftersom de nu är en del av det nya
ålderspensionssystemet. Löntagarna bör få en
återbäring på de skattehöjningar som
egenavgifterna i själva verket har inneburit.
Denna åtgärd sänker marginalskatterna för låg-
och medelinkomsttagare och har dessutom en
positiv fördelningsprofil eftersom egenavgifterna
är en tyngre börda för låginkomsttagare än för
andra.
För att ytterligare förbättra de
fördelningspolitiska effekterna föreslår
regeringen för 2000 dessutom en förlängning av
den temporära skattereduktionen riktad mot
låginkomsttagare. Avsikten är att en förlängning
skall ske för åren därefter. En alternativ metod
för att åstadkomma ett likvärdigt resultat kan
dock komma att övervägas. Regeringen föreslår
dessutom för 2000 en sänkning av
fastighetsskatten för hyreshus till 1,2 procent.
Förslaget om sänkta skatter gynnar den kom-
munala sektorn genom att öka tillväxten och de
kommunala skatteintäkterna. Regeringens
förslag innebär att en fjärdedel av egenavgifterna
ej blir avdragsgilla och samtidigt kompenserade
genom en skattereduktion. Därmed uppnås två
effekter. En fjärdedel av egenavgifterna
neutraliseras för alla som betalar dem samtidigt
som den kommunala sektorns skatteintäkter
ökar. Statsbidragen för kommunerna sänks i
motsvarande grad. Resultatet är neutralt för
kommunerna.
Dessutom innebär förslaget ökat stöd för
arbetslinjen genom att arbetsutbud och
arbetsmarknadsdeltagande främjas, vilket ökar
sysselsättningen och tillväxten ytterligare. När
inkomsterna ökar i samhället växer även
skatteinkomsterna för kommuner och landsting.
För att undvika att en kompensation för
egenavgifterna innebär att fler löntagare kommer
att betala statlig inkomstskatt föreslås samtidigt
att skiktgränsen för den statliga inkomstskatten
höjs. På sikt bör skiktgränsen höjas så att
målsättningen om att endast 15 procent av
skattebetalarna skall omfattas av den statliga
inkomstskatten uppfylls.
Regeringen har under våren bedrivit samtal
med övriga riksdagspartier för att undersöka om
det finns förutsättningar för en bred förankring
av en kommande skattereform. Regeringen avser
att under hösten fortsätta skattesamtalen för att
inom ramen för en fortsatt ansvarsfull
budgetpolitik stärka rättvisan och tillväxten i
Sverige.
Grön skatteväxling
Miljörelateringen av skattesystemet fortsätter.
De första stegen i en grön skatteväxling togs i
samband med skattereformen 1990 1991.
Regeringen föreslår nu ett ytterligare steg i en
grön skatteväxling. Dieselskatten föreslås från
den 1 januari 2000 höjas med 25 öre, elskatten
med 1 öre och kärnkraftsskatten med 0,5 öre.
Detta ger ökade skatteintäkter på i
storleksordningen 1,7 miljarder kronor.
Dessa ökade resurser används för två ändamål.
Dels för skattereduktion i samband med
individuell kompetenshöjning i arbetslivet och
dels för att skattemässigt likställa jordbruket
med industrin.
Sverige tar därmed ett ytterligare steg i att
strukturera omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle.
I en särskild proposition föreslår regeringen
en ändring av förmånsbeskattningen av
miljöbilar för att på så sätt underlätta
introduktionen av nya bränslen och ny teknik i
personbilar. Vidare höjs fordonsskatten för
bussar, vilket tidigare aviserats i den
transportpolitiska propositionen. Därmed
uppnås neutralare konkurrensförhållanden
mellan olika transportslag.
Inom Regeringskansliet bedrivs ett arbete som
syftar till en övergripande reform av
energibeskattningen. Arbetet har som
utgångspunkt den principskiss som togs fram i
Skatteväxlingskommitténs betänkande.
Energibeskattningens miljöstyrande effekter är
en viktig aspekt i arbetet. På grundval av detta
arbete kommer energibeskattningen att
diskuteras i de pågående skattesamtalen mellan
regeringen och riksdagspartierna.
Skattepolitik för företagsamhet
En rad åtgärder föreslås för att stimulera
företagsamheten i Sverige.
Reserveringsmöjligheterna ökas genom att
avdragstaket för periodiseringsfondsavsättningar
höjs från 20 till 25 procent av inkomsten för
aktiebolag och andra juridiska personer. För
enskilda näringsidkare och handelsbolag höjs
taket från 25 till 30 procent. Dessutom förlängs
avsättningstiden från fem till sex år. Jordbrukets
energibeskattning likställs med vad som gäller
för annan industri. Flertalet av de så kallade
stoppreglerna för fåmansföretagare föreslås
avskaffas.
Kupongskatten för utdelning på
näringsbetingade aktier till utländska ägare
avskaffas från årsskiftet för att inte utländska
investeringar i Sverige skall missgynnas i
förhållande till investeringar i andra länder.
Regeringen avser också att föreslå en lättnad i
beskattningen av utländska experter. Regeringen
kommer under hösten att föreslå att
dröjsmålsavgift vid betalning av tull skall sänkas.
Reglerna vid beskattning av fåmansföretag, de
s.k. 3:12 reglerna, kommer att ses över.
Sverige stödjer aktivt ansträngningarna att
bekämpa skadlig skattekonkurrens, d.v.s. att
motverka att länder vid sidan om det ordinarie
skattesystemet erbjuder särskilda skatteförmåner
för att locka till sig företag från andra länder.
Inom EU har Sverige bidragit till att en s.k.
uppförandekod har antagits för
företagsbeskattningen. Vidare har på svenskt
initiativ ett operativt samarbete inletts på
skatteområdet mellan Östersjöländerna och
Norge. Syftet är att genom samordning försöka
förbättra skattekontrollen i regionen.
1.6 Fördelningseffekter
Sverige har en jämnare fördelning av inkomster
än nästan alla andra länder. Barn i Sverige har en
bättre relativ ekonomisk standard än i de flesta
andra länder. Andelen hushåll med en svag
ekonomi är förhållandevis låg. De äldre har
jämförelsevis mycket god ekonomisk standard.
Men under 1990-talet har inkomstklyftorna
fortsatt att öka. De ekonomiskt välbeställda får
en större del av de disponibla inkomsterna. Fler
har låga inkomster och behöver socialbidrag.
Liknande tendenser finns i många andra
länder, exempelvis i Norge och Finland.
Globalisering, teknologiska förändringar och
ökad konkurrens skapar nya
fördelningsproblem. De med högre utbildning
har arbete och får allt högre löner. Personer med
kortare utbildning och brist på yrkeserfarenheter
riskerar att bli långvarigt beroende av sociala
ersättningar.
Den ökade spridningen i marknadsinkomster
har hittills till stor del kompenserats av det
ekonomiska trygghetssystemen och utjämning
via skattesystemet. Regeringens förslag om
sänkta skatter till låg- och medelinkomsttagare
skall ses i ljuset av detta.
De höjda barnbidragen och studiebidragen
och förslagen om sänkta skatter 2000 har en
gynnsam fördelningsprofil. Sammantaget gynnas
framförallt hushåll med en låg ekonomisk
standard (diagram 1.6). Den femtedel av
hushållen som har lägst ekonomisk standard
(decilgrupp 1 och 2) får en ökning av den
disponibla inkomsten med över ca 2,6 procent
medan den femtedel av befolkningen som har
högst standard (decilgrupp 9 och 10) får en
ökning med ca 1,5 procent. Förslaget gynnar
kvinnor något mer än män.

Diagram 1.6 Förändring i disponibel inkomst, justerad för
försörjningsbörda, till följd av höjda barnbidrag och sänkta
skatter 1 januari 2000
Decilgrupp

Diagram 1.7 Förändring i disponibel inkomst för män
och kvinnor
Procent

Men fördelningspolitik handlar inte bara om att
omfördela inkomster genom skatter och
transfereringar. Alltför många människor har
inte arbete. De är utestängda från den sociala
gemenskap som ett arbete skapar och saknar
ekonomiskt oberoende.
Nu ökar sysselsättningen och tillväxten.
Hushållens inkomster och kvaliteten i
utbildning, vård och omsorg förbättras. Men
fortfarande försörjs nära var tionde i
förvärvsaktiv ålder varaktigt med sociala
transfereringar. En rättvis fördelning kan nås
bara när alla arbetar efter sin förmåga.
Regeringens långsiktiga arbete för att ta bort
fattigdomsfällor och minska marginaleffekter
fortsätter. Det är viktigt också för en väl
fungerande lönebildning. Arbete och utbildning
skall löna sig bättre.
Den minskade arbetslösheten ger både en
jämnare fördelning av arbetsinkomster och
bättre resurser för att stödja de sämst ställda.
Ökad sysselsättning är avgörande för att
motverka ökade inkomstklyftor.
Politiken för rättvisa grundas på utbildning,
arbete och den generella välfärden. Människors
förutsättningar och livets risker är ojämnt
fördelade. Det klarar inte marknaden av att
utjämna. Den generella välfärden ger alla
likvärdig tillgång till offentliga tjänster oavsett
plånbok, bostadsort och social bakgrund. Det
utjämnar faktiska levnadsförhållanden. Om alla
har goda möjligheter till bra utbildning ger det
en jämn fördelning av kunskaper. Behov, inte
ekonomiska förhållanden, bestämmer vården
och omsorgen. Det utjämnar livsvillkoren mellan
friska och sjuka eller funktionshindrade. Ytterst
handlar det om delningen av livets
grundläggande värden, om hur länge man får
leva, hälsa, kunskaper och därmed
arbetsmöjligheter. Ytterst handlar det om både
tillväxt och rättvisa.

2
Förslag till
riksdagsbeslut

2 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 2000

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen
förordar (kapitel 1),
2. med anledning av förslagen om höjd statlig
ålderspensionsavgift, ändrad finansierings-
princip för avtalsförsäkringar på det statliga
området och sänkt statsbidrag till
kommunerna till följd av begränsad
avdragsrätt för allmän pensionsavgift
fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderpensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för år 2000 till 765 miljarder
kronor, för år 2001 till 790 miljarder kronor
och för år 2002 till 814 miljarder kronor
(avsnitt 4.1.1, tabell 4.1),
3. bemyndigar regeringen att under
budgetåret 2000 ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning (avsnitt 4.4.3),
4. godkänner beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för budgetåret 2000
samt beräkningen av överföring av medel
från AP-fonden för budgetåret 2000
(avsnitt 4.4.3, tabell 4.11),
5. godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 2000 (avsnitt 6.4
samt bilaga 1),
6. beslutar om fördelning av utgifterna för
budgetåret 2000 på utgiftsområden i
enlighet med vad regeringen föreslår
(avsnitt 7.1, tabell 7.1),
7. godkänner beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningar för budgetåret 2000
(avsnitt 7.1, tabell 7.1),
8. godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2001 och 2002 som riktlinje för
regeringens budgetarbete (avsnitt 7.1, tabell
7.1),
9. godkänner beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 2000 - 2002 (avsnitt 7.3),
10. bemyndigar regeringen att för budgetåret
2000 besluta om lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar som
används i statens verksamhet intill ett
belopp av 18 700 000 000 kronor (avsnitt
7.6),
11. bemyndigar regeringen att för budgetåret
2000 besluta om krediter för myndigheters
räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett
belopp av 14 200 000 000 kronor (avsnitt
7.6),
12. bemyndigar regeringen att för budgetåret
2000 vad avser sjunde AP-fondstyrelsens
verksamhet dels besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
verksamheten intill ett belopp av 22 000 000
kronor, dels besluta om kredit på
räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett
belopp av 49 300 000 kronor (avsnitt 7.6),
13. bemyndigar regeringen att under
budgetåret 2000, med de begränsningar
som följer av 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten, besluta att
ett ramanslag, med undantag för anslag
anvisade för förvaltningsändamål, får
överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag
på tilläggsbudget inte hinner inväntas samt
om överskridandet ryms inom utgiftstaket
för staten (avsnitt 7.9),
14. godkänner de riktlinjer för den fortsatta
utvecklingen av den ekonomiska styrningen
i staten som regeringen förordar (avsnitt
9.3),

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1999
15. godkänner vad regeringen förordar om
användningen av medel för att täcka
avvecklings- och underskottskostnader i
samband med avvecklingen av
verksamheten vid Riksförsäkringsverkets
sjukhus (avsnitt 5.3.8),
16. bemyndigar regeringen att under år 1999,
såvitt avser det under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv uppförda
ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 14 000 000 000 kronor
under åren 2000 - 2002 (avsnitt 5.3.10),
17. bemyndigar regeringen att under år 1999,
såvitt avser det under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv uppförda
ramanslaget A3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst 6 700
000 000 kronor under åren 2000 - 2002
(avsnitt 5.3.10),
18. bemyndigar regeringen att under år 1999,
såvitt avser det under utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar uppförda ramanslaget B11 Från
EG-budgeten finansierade regionala stöd till
jordbruket, ikläda staten ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst
180 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt
5.3.16),
19. bemyndigar regeringen att under år 1999,
såvitt avser det under utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar uppförda ramanslaget B15
Intervention och exportbidrag för
jordbruksprodukter, ikläda staten
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden uppgår till högst 1
600 000 kronor efter år 1999 (avsnitt
5.3.16),
20. bemyndigar regeringen att under år 1999,
såvitt avser det under utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar uppförda ramanslaget E3
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande
åtgärder, ikläda staten ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden uppgår till högst 1 600 000
kronor efter år 1999 (avsnitt 5.3.16),
21. på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1999 godkänner ändrade ramar
för utgiftsområden samt anvisar ändrade
och nya anslag i enlighet med specifikation i
bifogade tabell,

såvitt avser skattefrågor
22. antar regeringens förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),
23. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
24. antar regeringens förslag till lag om ändring
i skattebetalningslagen (1997:483),
25. antar regeringens förslag till lag om
skattereduktion på förvärvsinkomster vid
2001 års taxering,
26. antar regeringens förslag till lag om ändring
i kupongskattelagen (1970:624),
27. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
28. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1983:1104) om särskild skatt på
elektrisk kraft från kärnkraftverk,
29. antar regeringens förslag till lag om ändring
i fordonskattelagen (1988:327),
30. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder,
31. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter,
32. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift,
33. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
34. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster,
35. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift,
36. antar regeringens förslag till lag om
underlag för fastighetsskatt i vissa fall vid
2001 års taxering,
37. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
38. antar regeringens förslag till lag om
beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomst vid 2002 års taxering, m.m.

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att
riksdagen

på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1999
1. till det under utgiftsområde 1 Rikets
styrelse uppförda ramanslaget B1
Riksdagens ledamöter och partier m.m.
anvisar ytterligare 9 355 000 kronor.

1.

Tabell 2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och
nya anslag för budgetåret 1999
Tusental kronor
Utgifts-
område
Anslags-
nummer

Belopp enligt
statsbudgeten
1999 + TB1 1999
Förändring av
ram/ anslag
Ny ram/
ny anslagsnivå
1

Rikets styrelse
4 181 704
1 437
4 183 141

B1
Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag
489 000
9 355
498 355

C3
Allmänna val, ramanslag
100 000
-10 000
90 000

D3
Sametinget, ramanslag
13 661
165
13 826

E1
Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag
4 601
-1 500
3 101

E2
Presstöd, ramanslag
531 579
9 117
540 696

E3
Stöd till radio- och kassettidningar, ramanslag
127 300
-6 700
120 600

F1
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen,
reservationsanslag
nytt
1 000
1 000
2

Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 707 333
-692
1 706 641

B4
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning, ramanslag.
535 000
-692
534 308
4

Rättsväsendet
21 929 269
9 808
21 939 077

A1
Polisorganisationen, ramanslag
11 460 196
-2 220
11 457 976

B1
Åklagarorganisationen, ramanslag
620 140
9 428
629 568

B2
Ekobrottsmyndigheten, ramanslag
199 197
2 600
201 797

F4
Brottsoffermyndigheten, ramanslag
12 588
1 000
13 588

F5
Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag
75 074
-1 000
74 074
6

Totalförsvar
44 107 565
58 456
44 166 021

A1
Förbandsverksamhet och beredskap m.m., ramanslag
19 384 738
-3 559
19 381 179

A2
Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag
392 376
92 015
484 391

B1
Funktionen Civil ledning, ramanslag
491 020
-5 000
486 020

B3
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst,
ramanslag
967 141
-41 200
925 941

B6
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag
129 665
-10 000
119 665

C5
Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor,
ramanslag
417 103
26 200
443 303
7

Internationellt bistånd
11 899 604
0
11 899 604

A1
Biståndsverksamhet, reservationsanslag
10 731 461
40 000
10 771 461

A2
Biståndsförvaltning, ramanslag
418 143
-40 000
378 143
8

Invandrare och flyktingar
4 324 184
255 100
4 579 284

A2
Mottagande av asylsökande, ramanslag
875 350
408 000
1 283 350

A3
Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag
298 079
-152 900
145 179

B4
Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag
2 183 958
35 000
2 218 958

B5
Hemutrustningslån, ramanslag
81 442
-35 000
46 442
9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg
24 087 459
167 000
24 254 459

A1
Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag
1 992 000
226 000
2 218 000

A2
Bidrag för läkemedelsförmånen, ramanslag
13 491 000
167 000
13 658 000

A9
Smittskyddsinstitutet, ramanslag
108 750
5 000
113 750

A12
Hälso- och sjukvårdsnämndens ansvarsnämnd, ramanslag
22 421
-5 000
17 421

Utgifts-
område
Anslags-
nummer

Belopp enligt
statsbudgeten
1999 + TB1 1999
Förändring av
ram/ anslag
Ny ram/
Ny anslagsnivå

B2
Vissa statsbidrag inom handikappområdet,
reservationsanslag
275 000
-68 750
206 250

B8
Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag
4 653 000
-157 250
4 495 750
10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
80 502 205
7 474 590
87 976 795

A1
Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag
20 035 000
7 439 590
27 474 590

A2
Förtidspensioner, ramanslag
37 896 000
35 000
37 931 000
11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom
34 315 009
121 000
34 436 009

A1
Ålderspensioner, ramanslag
11 536 000
37 609
11 573 609

A2
Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag
12 734 000
2 000
12 736 000

A3
Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag
9 841 000
26 000
9 867 000

A4
Delpension, ramanslag
204 009
55 391
259 400
12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn
39 896 045
461 000
40 357 045

A3
Underhållsstöd, ramanslag
2 473 000
461 000
2 934 000
14

Arbetsmarknad och arbetsliv
47 971 400
-5 000
47 966 400

B2
Arbetslivsinstitutet, ramanslag
145 733
-5 000
140 733
16

Utbildning och universitetsforskning
29 129 747
8 000
29 137 747

A11
Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och
gymnasieskola, ramanslag
122 531
-18 629
103 902

C3
Centrala studiestödsnämnden, ramanslag
313 566
61 194
374 760

D1
Forskningsrådsnämnden: Forskning och forsknings-
information, ramanslag
90 585
-960
89 625

D3
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning, ramanslag
206 546
-9 000
197 546

D9
Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag
241 402
-5 000
236 402

D10
Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning,
ramanslag
8 415
-3 505
4 910

E1
Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m.,
ramanslag
37 162
-3 300
33 862

E2
Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område
m.m., ramanslag
19 959
-12 800
7 159
17

Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 453 147
-497
7 452 650

H1
Centrala muséer: Myndigheter, ramanslag
603 287
420
603 707

I3
Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,
obetecknat anslag
25 533
-132
25 401

I4
Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen
och till europeiskt mediesamarbete, ramanslag
821
-785
36
18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
20 503 080
-5 438
20 497 642

A7
Byggforskning, ramanslag
64 356
-6 850
57 506

A11
Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag
6 000
692
6 692

C1
Länsstyrelser m.m., ramanslag
1 757 893
720
1 758 613
19

Regional utjämning och utveckling
2 742 897
26 266
2 769 163

A4
Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag
320 000
26 266
346 266
22

Kommunikationer
25 501 314
-720
25 500 594

A1
Vägverket: Administration, ramanslag
1 125 242
-140 000
985 242

A2
Väghållning och statsbidrag, ramanslag
12 479 738
55 000
12 534 738

A4
Banverket: Banhållning, ramanslag
6 689 600
-720
6 688 880

B4
Bidrag till sjöfarten, ramanslag
405 000
85 000
490 000

Utgifts-
område
Anslags-
nummer

Belopp enligt
statsbudgeten
1999 + TB1 1999
Förändring av
ram/ anslag
Ny ram/
ny anslagsnivå

B6
Vissa kostnader med anledning av M/S Estonias förlisning,
obetecknat anslag
10 600
9 800
20 400

D2
Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.,
ramanslag
394 400
-9 800
384 600
23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
11 973 865
12 000
11 985 865

D1
Främjande av rennäringen m.m., ramanslag
37 000
-165
36 835

H5
Skogsvårdsavgiftsprojekt, reservationsanslag
Nytt
12 165
12 165
24

Näringsliv
2 897 947
11 850
2 902 747

A2
Småföretagsutveckling, ramanslag
196 062
5 000
201 062

C1
Konkurrensverket, ramanslag
62 465
6 850
69 315

E2
Exportfrämjande verksamhet, ramanslag
157 656
1 500
159 156

G4
Avgifter till vissa internationella organisationer,
ramanslag
16 810
-1 500
15 310

Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget

8 594 160

3
Lagförslag

3 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

50 § §
Den taxerade förvärvsinkomsten
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgift enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsav-
gift, kommunalt grundavdrag och,
såvitt avser skattskyldig som uppbu-
rit sjöinkomst som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 49 §, sjöinkomst-
avdrag i nu nämnd ordning. Det som
därefter återstår utgör
beskattningsbar förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomsten
minskas med 75 procent av på
beskattningsåret belöpande avgift
enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift, kommunalt
grundavdrag och, såvitt avser
skattskyldig som uppburit
sjöinkomst som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 49 §,
sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Avdraget för allmän
pensionsavgift skall avrundas uppåt till
helt hundratal kronor. Det som
därefter återstår utgör
beskattningsbar förvärvsinkomst.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången
vid 2001 års taxering.

3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 9 och 10 §§ lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Den taxerade förvärvsinkomsten
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgift enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensions-
avgift, statligt grundavdrag och sjö-
inkomstavdrag i nu nämnd ordning.
Det som därefter återstår utgör
beskattningsbar förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomsten
minskas med 75 procent av på
beskattningsåret belöpande avgift
enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift, statligt grundavdrag
och sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Avdraget för allmän
pensionsavgift skall avrundas uppåt till
helt hundratal kronor. Det som
därefter återstår utgör
beskattningsbar förvärvsinkomst.

10 §
För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt enligt följande.
Skatt på förvärvsinkomst utgör
200 kronor,
20 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten
som överstiger en skiktgräns på
214 900 kronor vid 1999 års taxering,
och
fem procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten
som överstiger en skiktgräns på
360 000 kronor vid 2000 års taxering.
20 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten
som överstiger en skiktgräns på
232 600 kronor vid 2001 års taxering,
och
fem procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten
som överstiger en skiktgräns på
374 000 kronor vid 2001 års taxering.
Vid följande taxeringar uppgår skiktgränserna till skiktgränserna för
föregående taxeringsår multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i
procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året
före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret med
tillägg
av två procentenheter. Skiktgränserna fastställs av regeringen före utgången av
andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Skatt på kapitalinkomst utgör 30 procent av inkomsten av kapital enligt 3 §
14 mom.
För dödsbon beräknas skatten enligt andra-fjärde styckena med följande
undantag. Från och med beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet
inträffade tas det i andra stycket angivna beloppet 200 kronor ut bara om den
beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar
grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Från och
med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade utgör

skatten på förvärvsinkomst 20 procent av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger
ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom.
kommunalskattelagen tas dessutom 200 kronor ut.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas första gången
vid 2001 års taxering.

3.3 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § och 11 kap. 11§ skattebetalningslagen
(1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
3 §
De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika
inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att
1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,
2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i
tabellen,
3. arbetstagaren inte skall betala
någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster,
begravningsavgift enligt begrav-
ningslagen (1990:1144), avgift enligt
lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift och avgift som avses i
lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund, och att
4. arbetstagaren vid
inkomsttaxeringen inte medges
något annat avdrag än avdrag för
avgift enligt lagen om allmän
pensionsavgift och grundavdrag.
3. arbetstagaren inte skall betala
någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster,
begravningsavgift enligt begrav-
ningslagen (1990:1144), avgift enligt
lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift och avgift som avses i
lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund,
4. arbetstagaren vid
inkomsttaxeringen inte medges
något annat avdrag än avdrag för 75
procent av avgift enligt lagen om
allmän pensionsavgift och
grundavdrag, och att
5. arbetstagaren medges
skattereduktion för allmän
pensionsavgift enligt 11 kap. 11 §.
Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att
kommunal inkomstskatt, begravningsavgift enligt begravningslagen och avgift
som avses i lagen om avgift till registrerat trossamfund beräknas efter en
sammanlagd skatte- och avgiftssats i hela krontal.
Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig
att betala allmän pensionsavgift.

11 kap.
11 §
Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital enligt 3 §
14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen skall
uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor
och 21 % av resten.

Skattereduktion medges en
skattskyldig för allmän pensionsavgift
enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift som belöper sig på
beskattningsåret. Skattereduktionen
skall beräknas till 25 procent av
avgiften och avrundas nedåt till helt
hundratal kronor.
Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges skattereduktion
med 9 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart
och med 14 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i
fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under en del av ett år medges
skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som anges i
föregående mening för varje dag med sjöinkomst.
Skattereduktion sker i första hand
för sjöinkomst och därefter för
underskott i kapital. Skattereduktion
sker endast i fråga om kommunal
inkomstskatt, statlig inkomstskatt
och statlig fastighetsskatt.
Skattereduktion sker i första hand
för sjöinkomst, därefter för allmän
pensionsavgift och sist för underskott i
kapital. Skattereduktion sker endast i
fråga om kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt och statlig
fastighetsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för inkomståret 2000 och slutlig skatt enligt 2001 års

taxering.

3.4 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster
vid 2001 års taxering
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i landet under hela
beskattningsåret, har vid 2001 års taxering rätt till skattereduktion enligt 2 §

skattepliktiga förvärvsinkomster som utgör sådan inkomst av anställning eller
sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren har haft i arbetet i den utsträckning kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
Vid beräkning av inkomst som avses i första stycket skall inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.

2 § Skattereduktionen uppgår till 1 320 kronor när förvärvsinkomsten enligt
1 § uppgår till högst 135 000 kronor. Om inkomsten överstiger 135 000
kronor minskas skattereduktionen med 1,2 procent av den överskjutande
inkomsten. Skattereduktionen får inte överstiga ett belopp motsvarande vare
sig förvärvsinkomsten enligt 1 § multiplicerad med den kommunala
skattesatsen eller den debiterade kommunala inkomstskatten.

3 § Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i landet endast under en
del av beskattningsåret, har rätt till skattereduktion med en tolftedel av den
skattereduktion som skulle ha tillgodoförts honom om han varit bosatt i
landet under hela beskattningsåret, för varje kalendermånad eller del därav
under vilken han varit bosatt här i landet. I övrigt gäller 1 och 2 §§ i
tillämpliga
delar.
Avlider den skattskyldige under beskattningsåret skall bestämmelserna i
53 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) om taxering av
dödsbo tillämpas på motsvarande sätt vid beräkning av skattereduktion.

4 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller i fråga

om sådan skattereduktion som avses i 11 kap. 11 § skattebetalningslagen
(1997:483) om inte annat är föreskrivet i denna lag.
Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före
annan skattereduktion.

5 § Skattetabellerna skall, förutom vad som framgår av 8 kap. skattebetalnings-
lagen (1997:483), grundas på att den skattskyldige har rätt till skattereduktion

enligt denna lag.

6 § Vid beräkning av F-skatt enligt 6 kap. skattebetalningslagen (1997:483)
skall om möjligt hänsyn tas till skattereduktion enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

3.5 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)
Härigenom föreskrivs att 4 § kupongskattelagen (1970:624) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad, om denne är fysisk
person, som ej är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, dödsbo efter
sådan person eller utländsk juridisk person, och utdelningen ej är hänförlig
till
inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket.
Skattskyldighet föreligger dock inte för utdelningsberättigad utländsk juridisk
person för den del av utdelningen som enligt punkt 10 andra stycket av
anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) har beskattats hos
delägaren.
För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommandit-
bolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av utdelningen som ej är

hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe
här i riket och som belöper på delägare eller medlem som ej är bosatt eller
stadigvarande vistas här.
Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som innehar
aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen beredes
förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt.
Skattskyldighet föreligger icke för person, som avses i 17 § eller 18 §
1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en främmande
stat som är medlem i Europeiska gemenskapen, om den innehar 25 procent
eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget och uppfyller villkoren i
artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna
direktivet om en gemensam ordning för beskattning avseende moder- och
dotterbolag i olika medlemsstater i direktivets lydelse den 1 januari 1995
(90/435/EEG).

Skattskyldighet föreligger inte heller
för utländskt bolag som avses i 16 § 2
mom. andra eller tredje stycket lagen
om statlig inkomstskatt för utdelning
på aktier och andelar, om det
utländska bolaget innehar 25 procent
eller mer av andelskapitalet i det
utdelande bolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas i fråga om
utdelning som lämnas efter ikraftträdandet.

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi att 2
kap. 1 och 10 §§ och 11 kap. 3 § skall ha följande lydelse

2 kap.
1 §

Nuvarande lydelse

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp

Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för

a) miljöklass 2
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter

b) miljöklass 3

3 kr 68 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 54 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1

4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller ger mindre än
85 volymprocent destillat
vid 350oC,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350o C,
tillhörig

miljöklass 1
1 614 kr per m3
1 058 kr per m3
2 672 kr per m3

miljöklass 2
1 840 kr per m3
1 058 kr per m3
2 898 kr per m3

miljöklass 3
2 138 kr per m3
1 058 kr per m3
3 196 kr per m3
4.
ur 2711 12 11
2711 19 00
Gasol som används för

a) drift av motordrivet fordon,
fartyg eller luftfartyg
1 kr 01 öre
per liter
56 öre
per liter
1 kr 57 öre
per liter

b) annat ändamål än som avses
under a
145 kr per
1 000 m3
1 112 kr per 1 000
m3
1 257 kr per 1 000
m3

5.
ur 2711 29 00
Metan som används för

a) drift av motordrivet fordon,
fartyg eller luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som avses
under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00,
2711 21 00
Naturgas som används för

a) drift av motordrivet fordon,
fartyg eller luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som avses
under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702 eller
2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00-
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg

Föreslagen lydelse

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp

Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för

a) miljöklass 2
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter

b) miljöklass 3

3 kr 68 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 54 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1

4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller ger mindre än
85 volymprocent destillat
vid 350oC,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350o C,
tillhörig

miljöklass 1
1 864 kr per m3
1 058 kr per m3
2 922 kr per m3

miljöklass 2
2 090 kr per m3
1 058 kr per m3
3 148 kr per m3

miljöklass 3
2388 kr per m3
1 058 kr per m3
3 446 kr per m3

4.
ur 2711 12 11
2711 19 00
Gasol som används för

a) drift av motordrivet fordon,
fartyg eller luftfartyg
1 kr 01 öre
per liter
56 öre
per liter
1 kr 57 öre
per liter

b) annat ändamål än som avses
under a
145 kr per
1 000 m3
1 112 kr per 1 000
m3
1 257 kr per 1 000
m3
5.
ur 2711 29 00
Metan som används för

a) drift av motordrivet fordon,
fartyg eller luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som avses
under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00,
2711 21 00
Naturgas som används för

a) drift av motordrivet fordon,
fartyg eller luftfartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som avses
under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702 eller
2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00-
2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 §
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika
användningssätt.
För kalenderåret 1999 och
efterföljande kalenderår skall de i
första stycket angivna
skattebeloppen räknas om enligt 10
§.
För kalenderåret 2001 och
efterföljande kalenderår skall de i
första stycket angivna
skattebeloppen räknas om enligt 10
§.

10 §
För år 1999 och efterföljande
kalenderår skall energiskatt och
koldioxidskatt betalas med belopp
som efter en årlig omräkning
motsvarar de i 1 § angivna
skattebeloppen multiplicerade med
det jämförelsetal, uttryckt i procent,
som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i oktober månad
året närmast före det år beräkningen
avser och prisläget i oktober 1997.

För år 2001 och efterföljande
kalenderår skall energiskatt och
koldioxidskatt betalas med belopp
som efter en årlig omräkning
motsvarar de i 1 § angivna
skattebeloppen multiplicerade med
det jämförelsetal, uttryckt i procent,
som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i oktober månad
året närmast före det år beräkningen
avser och prisläget i oktober 1999.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till hela kronor och ören.

11 kap.
3 §
Energiskatten utgör
1. 0 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas i
industriell verksamhet i
tillverkningsprocessen eller vid
yrkesmässig växthusodling,
2. 9,6 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i
kommuner som anges i 4 §,
3. 12,9 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vattenförsörjning i
andra kommuner än de som anges i 4
§, och
4. 15,2 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas i övriga
fall.
För elektrisk kraft som under
tiden den 1 november-den 31 mars
förbrukas i elektriska pannor som
ingår i en elpanneanläggning vars
installerade effekt överstiger 2
megawatt, utgör dock energiskatten
1. 11,9 öre per kilowattimme vid
förbrukning i kommuner som anges
i 4 § för annat ändamål än industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen
eller yrkesmässig växthusodling, och
2. 15,2 öre per kilowattimme vid
förbrukning för el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning i andra kommuner
än de som anges i 4 §.
För kalenderåret 1999 och
efterföljande kalenderår skall de i
första och andra styckena angivna
skattebeloppen räknas om på det sätt
som i fråga om skatt på bränslen
anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges
i tiondels ören skall dock avrundas
till hela tiondels ören.
Energiskatten utgör
1. 0 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas i
industriell verksamhet i
tillverkningsprocessen eller vid
yrkesmässig växthusodling,
2. 10,6 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i
kommuner som anges i 4 §,
3. 13,9 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vattenförsörjning i
andra kommuner än de som anges i 4
§, och
4. 16,2 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas i övriga
fall.
För elektrisk kraft som under
tiden den 1 november-den 31 mars
förbrukas i elektriska pannor som
ingår i en elpanneanläggning vars
installerade effekt överstiger 2
megawatt, utgör dock energiskatten
1. 12,9 öre per kilowattimme vid
förbrukning i kommuner som anges
i 4 § för annat ändamål än industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen
eller yrkesmässig växthusodling, och
2. 16,2 öre per kilowattimme vid
förbrukning för el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning i andra kommuner
än de som anges i 4 §.
För kalenderåret 2001 och
efterföljande kalenderår skall de i
första och andra styckena angivna
skattebeloppen räknas om på det sätt
som i fråga om skatt på bränslen
anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges
i tiondels ören skall dock avrundas
till hela tiondels ören.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1104) om
särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1983:1104) om särskild skatt på
elektrisk kraft från kärnkraftverk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Skatten tas ut med 2,2 öre per
kilowattimme.
Skatten tas ut med 2,7 öre per
kilowattimme.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

3.8 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)
Härigenom föreskrivs att 14 a § fordonsskattelagen (1988:327) och
punkten C i bilaga 1 till nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

14 a §
För en personbil, en buss med en
skattevikt av högst 3 500 kilogram
eller en lastbil med en skattevikt av
högst 3 500 kilogram, som uppfyller
kraven för miljöklass 1, 1 E eller 1 H
enligt 2 a § bilavgaslagen
(1986:1386), tas fordonsskatt inte ut
under de fem första åren från det
fordonet blir skattepliktigt första
gången.
För en personbil, en buss med en
skattevikt av högst 3 500 kilogram
eller en lastbil med en skattevikt av
högst 3 500 kilogram, som uppfyller
kraven för miljöklass 1 E eller 1 H
enligt 2 a § bilavgaslagen
(1986:1386), tas fordonsskatt inte ut
under de fem första åren från det
fordonet blir skattepliktigt första
gången.

Nuvarande lydelse

Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)
Fordonsskatt
Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor

grundbelopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal
kilogram över
den lägsta
vikten i
klassen

C Bussar

1 Bussar som inte kan drivas med dieselolja
0-
1 601-
3 001-

1 600
3 000
390
430
984
0
40
0
2 Bussar som kan drivas med dieselolja
0-
1 601-
3 001-
1 600
3 000
720
775
1 545
0
55

D Lastbilar

Föreslagen lydelse

Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)
Fordonsskatt
Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor

grundbelopp
tilläggsbelopp för
varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

C Bussar

1 Bussar som inte kan drivas med
dieselolja
0-
1 601-
3 001-
1 600
3 000
390
430
984
0
40
0
2 Bussar som kan drivas med dieselolja

2.1 Bussar med en högsta skattevikt av
3 500 kilogram som kan drivas med
dieselolja

2.2 Bussar med en skattevikt
överstigande 3 500 kilogram som kan
drivas med dieselolja

2.2.1 med två hjulaxlar

2.2.2 med tre hjulaxlar

2.2.3 med fyra eller flera hjulaxlar

0-
1 601-
3 001-

3 501-
6 001-
10 001-
13001-
16 001-

3 501-
6 001-
13 001-
18 001-
19 001-
20 001 -
22 001-
23 001-
24 001-
3 501-
6 001-
13 001-
24 001-

1 600
3 000
3 500

6 000
10 000
13 000
16 000

6 000
13 000
18 000
19 000
20 000
22 000
23 000
24 000

6 000
13 000
24 000

720
775
1 545

2 510
3 089
4 037
6 303
14 893

2 315
2 819
4 169
12 397
13 492
15 583
21 382
22 675
25 701
2 315
2 819
4 169
15 185

0
55
0

21
24
76
289
460

20
19
165
109
209
290
132
302
240
20
19
100
147
D Lastbilar

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. I fråga om personbil, buss med en skattevikt av högst 3 500 kilogram eller
lastbil med en skattevikt av högst 3 500 kilogram, som uppfyller kraven för
miljöklass 1 enligt bilaga 4 till bilavgasförordningen (1991:1481) i dess
lydelse
före den 15 juli 1999, gäller 14 a § i sin äldre lydelse. Detta gäller dock
endast
om ett sådant fordon blivit skattepliktigt före den 1 januari 2000.

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
För juridisk person får avdrag för
avsättning till periodiseringsfond
uppgå till högst 20 procent av
inkomsten för beskattningsåret före
avdraget. Vad som sagts nu gäller
dock ej dödsbo.
I fråga om fysisk person och
dödsbo får avdraget uppgå till högst
25 procent av ett positivt belopp som
motsvarar inkomsten eller
underskottet av förvärvskällan enligt
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt före avdrag för
avsättning till periodiseringsfond
med följande justeringar.
För juridisk person får avdrag för
avsättning till periodiseringsfond
uppgå till högst 25 procent av
inkomsten för beskattningsåret före
avdraget. Vad som sagts nu gäller
dock ej dödsbo.
I fråga om fysisk person och
dödsbo får avdraget uppgå till högst
30 procent av ett positivt belopp som
motsvarar inkomsten eller
underskottet av förvärvskällan enligt
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt före avdrag för
avsättning till periodiseringsfond
med följande justeringar.

Som tillkommande poster räknas avdrag för egenavgifter enligt punkt 19 av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), avdrag för premie för
pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto enligt punkt 21 av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen samt beräknad särskild löneskatt
enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader avseende
dessa poster och avdrag på grund av ökning av expansionsmedel enligt 2 §
lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Som avgående poster räknas sjukpenning och liknande ersättningar, återfört
avdrag för egenavgifter enligt punkterna 11 och 13 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen och intäkt på grund av minskning av expansionsmedel
enligt 2 § lagen om expansionsmedel.

4 §
Avdrag för avsättning till
periodiseringsfond återförs till
beskattning senast femte
beskattningsåret efter det
beskattningsår för vilket avdrag
medgetts.
Avdrag för avsättning till
periodiseringsfond återförs till
beskattning senast sjätte
beskattningsåret efter det
beskattningsår för vilket avdrag
medgetts.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1999. Bestämmelserna i 3 §
tillämpas första gången vid 2002 års taxering. Bestämmelserna i 4 § tillämpas
första gången vid 2000 års taxering.

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 § och 4 kap. 3 § lagen
(1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år
betala

1. sjukförsäkringsavgift med 7,50
procent,
2. efterlevandepensionsavgift med
1,70 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med 8,50
procent,
3. ålderspensionsavgift med 6,40
procent,
3. ålderspensionsavgift med 10,21
procent,

4. föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 5,84 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande
ersättning som avses i 2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension betala endast ålderspensionsavgift.

3 kap.
1 §
En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i
3-5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 8,23
procent,
2. efterlevandepensionsavgift med
1,70 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med 9,23
procent,
3. ålderspensionsavgift med 6,40
procent,
3. ålderspensionsavgift med 10,21
procent,
4. föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.

4 kap.
3 §
Fördelningen av influtna ålders-
pensionsavgifter skall göras enligt
följande. Den andel som beräknas
utgöra avgifter för inkomster som
överstiger 8,06 förhöjda
prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
förs till staten. Den andel som
beräknas motsvara pensionsrätt för
premiepension för samma år förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig
förvaltning. Återstoden förs till
Allmänna pensionsfonden med vars
tillgångar kostnaderna för
försäkringen för inkomstpension
och tilläggspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i
form av ålderspension enligt lagen
om allmän försäkring skall täckas.
Fördelningen av influtna ålders-
pensionsavgifter skall göras enligt
följande. Den andel som beräknas
utgöra avgifter för inkomster som
överstiger 8,07 förhöjda
prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
förs till staten. Den andel som
beräknas motsvara pensionsrätt för
premiepension för samma år förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig
förvaltning. Återstoden förs till
Allmänna pensionsfonden med vars
tillgångar kostnaderna för
försäkringen för inkomstpension
och tilläggspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i
form av ålderspension enligt lagen
om allmän försäkring skall täckas.
Regeringen skall för varje år fastställa de andelar som anges i första stycket
efter förslag från Riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan beräknade belopp
och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras vid
en
kommande överföring.
Medel som regleras gentemot staten skall beräknas med sådan ränta som
anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) och medel som regleras
gentemot Riksgäldskontoret med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 §
första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig
ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 2000.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som uppbärs
från och med den 1 januari 2000. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som
efter utgången av år 1999 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del

av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år
1999 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
3.11

3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på
avgiftsunderlaget för varje år betala
allmän pensionsavgift med 6,95
procent.
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på
avgiftsunderlaget för varje år betala
allmän pensionsavgift med 7 procent.

3 §
Avgiften beräknas dels på sådan inkomst av anställning som avses i 2 kap.
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, dels på sådan inkomst av
annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. nämnda lag om den enskilde är
skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst
av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig
avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren har haft i arbetet i den utsträckning kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
Vid beräkning av avgiften bortses
från inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete till
den del summan av inkomsterna
överstiger 8,06 gånger det förhöjda
prisbasbeloppet som anges i 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Därvid skall i första hand
bortses från inkomst av annat
förvärvsarbete.
Vid beräkning av avgiften bortses
från inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete till
den del summan av inkomsterna
överstiger 8,07 gånger det förhöjda
prisbasbeloppet som anges i 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Därvid skall i första hand
bortses från inkomst av annat
förvärvsarbete.
Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar på
50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid
2001 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på inkomst som uppbärs från och med
den 1 januari 2000.
3. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1999
skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets
inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1999 som svarar mot
förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid
och hela beskattningsåret.

3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Allmän löneavgift tas ut med 8,04
procent av underlaget och tillfaller
staten.
Allmän löneavgift tas ut med 3,09
procent av underlaget och tillfaller
staten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1 §
som betalas ut från och med den 1 januari 2000.
3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 2000. Omfattar beskattningsåret tid såväl
före som efter utgången av år 1999 skall, om den avgiftsskyldige inte visar
annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter

utgången av år 1999 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

3.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Särskild löneskatt skall för varje år
betalas till staten med 18,09 procent
på lön eller annan ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång är
65 år eller äldre och i övrigt med
24,26 procent på
Särskild löneskatt skall för varje år
betalas till staten med 16,16 procent
på lön eller annan ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång är
65 år eller äldre och i övrigt med
24,26 procent på
1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för
arbetstagare,
2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, det för kommunerna och landstingen gemensamma
organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare,
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och
att borgen eller liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund,
Svenska Kommunförbundet eller Landstingsförbundet,
3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,
5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp
som inte utgör kompensation för mistad inkomst,
6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en
annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag
som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som
avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt i
form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet
eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger
till
grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är
den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen. I fråga om sådan för
mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av en förmån eller ersättning
som getts ut eller anses utgiven av fysisk person som är bosatt utomlands eller
av utländsk juridisk person, skall den hos vilken mottagaren är anställd i
Sverige anses som skattskyldig enligt denna lag, om förmånen eller
ersättningen kan anses ha sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns

något anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen
och mottagaren.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-
5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 13
och 5 § andra stycket första meningen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall bortses
från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om
ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän
försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte
överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.


En enskild person eller ett dödsbo
skall för varje år till staten betala
särskild löneskatt med 24,26 procent
på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) av
annan näringsverksamhet här i landet
än sådan aktiv näringsverksamhet
som avses i 2 kap. 6 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension (passiv
näringsverksamhet) samt på
ersättning som utges enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som avses
i punkt 12 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som avses
i nämnda anvisningspunkt till den
del ersättningen utges i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Om en skattskyldig före årets början
har fyllt 65 år eller inte har fyllt 65 år
men under hela året uppburit hel
ålderspension skall särskild löneskatt
betalas med 18,09 procent eller, om
en skattskyldig avlidit under året,
med 24,26 procent på inkomst som
avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Bedömningen om
näringsverksamhet är aktiv eller
passiv görs för en förvärvskälla enligt
kommunalskattelagen.
En enskild person eller ett dödsbo
skall för varje år till staten betala
särskild löneskatt med 24,26 procent
på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) av
annan näringsverksamhet här i landet
än sådan aktiv näringsverksamhet
som avses i 2 kap. 6 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension (passiv
näringsverksamhet) samt på
ersättning som utges enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som avses
i punkt 12 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som avses
i nämnda anvisningspunkt till den
del ersättningen utges i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Om en skattskyldig före årets början
har fyllt 65 år eller inte har fyllt 65 år
men under hela året uppburit hel
ålderspension skall särskild löneskatt
betalas med 16,16 procent eller, om
en skattskyldig avlidit under året,
med 24,26 procent på inkomst som
avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Bedömningen om
näringsverksamhet är aktiv eller
passiv görs för en förvärvskälla enligt
kommunalskattelagen.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. De nya bestämmelserna i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning som
betalas ut från och med den 1 januari 2000.
3. De nya bestämmelserna i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och
med den 1 januari 2000. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter
utgången av år 1999 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av

beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1999
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller
under denna tid och hela beskattningsåret.
4. För lön eller annan ersättning till arbetstagare som är födda 1937 eller
tidigare tillämpas 1 § i dess lydelse enligt lag (1998:340) om ändring i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
5. För skattskyldiga som är födda 1937 eller tidigare tillämpas 2 § i dess
lydelse enligt lag (1997:940) om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Avgiften utgör 6,40 procent av
ersättning i form av
Avgiften utgör 10,21 procent av
ersättning i form av
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 2
kap.
3 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1-3 nämnda lag,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den
utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar
egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid
generationsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och
ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de
grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den
utsträckning som regeringen så föreskriver.

4 §
Vid beräkning av avgift på
ersättning enligt 2 § skall det bortses
från en försäkrads inkomster som
överstiger 8,06 förhöjda
prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring i
följande ordning:
Vid beräkning av avgift på
ersättning enligt 2 § skall det bortses
från en försäkrads inkomster som
överstiger 8,07 förhöjda
prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring i
följande ordning:
1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
2. annan inkomst av annat förvärvsarbete,
3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning,
4. annan inkomst av anställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

3.15 Förslag till lag om underlag för fastighetsskatt i vissa fall
vid 2001 års taxering
Härigenom föreskrivs följande.

Vid beräkning av fastighetsskatt vid 2001 års taxering för värderingsenhet
som avses i 3 § första stycket b lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
skall, i stället för det taxeringsvärde som avses i nämnda punkt, som underlag
för skatten vara det närmast föregående beskattningsårets taxeringsvärde för
värderingsenheten om det är lägre. Gäller olika värden för skilda delar av ett
beskattningsår skall jämförelsen göras utifrån det genomsnittliga
taxeringsvärdet under beskattningsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt att punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1998:526)
om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5. I stället för det procenttal som
föreskrivs i 3 § första stycket b skall
procenttalet vid 2001 års taxering
utgöra 1,3.
5 . I stället för det procenttal som
föreskrivs i 3 § första stycket b skall
procenttalet vid 2001 års taxering
utgöra 1,2. På bostadsdelen för
fastighet som utgör hyreshusenhet och
som har värdeår 1989 eller 1990 skall
endast halv fastighetsskatt utgå vid
2001 års taxering. Om fastighetsskatt
skall beräknas enligt olika grunder för
skilda delar av fastigheten skall 3 §
femte stycket tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

3.17 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2002 års taxering, m.m.
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid 2002 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga
inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 10 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra
en
kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning
av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt.
2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent
utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall
en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även
utgjorde ett landsting.
En preliminär utbetalning av den sammanlagda inkomstskatten skall göras
av skattemyndigheten i januari 2001 i samband med slutavräkningen av 1999
års kommunalskattemedel. Detta belopp skall fastställas av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer. Utbetalning skall ske till kommunerna
respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november
2000.
En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år
2002 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller
slutavräkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

3 § Skattemyndighetens beslut enligt 2 § får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1999.

4
Budgetpolitiska mål
och statsbudgeten

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten

I detta kapitel redovisas budgetpolitiska mål,
politiska prioriteringar och förslag till reviderade
utgiftstak. Vidare redovisas makroekonomiska
förutsättningar, statsbudgetens utveckling samt
den offentliga sektorns finanser.
4.1 Budgetpolitiska mål
De budgetpolitiska mål som regeringen
föreslagit och som riksdagen ställt sig bakom
ligger fast. Målen kan sammanfattas på följande
sätt:

- De takbegränsade utgifterna skall rymmas
inom beslutade utgiftstak för staten.
- Den offentliga sektorns finansiella sparande
skall uppgå till 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel.

De takbegränsade utgifterna omfattar
utgiftsramarna för 26 utgiftsområden (nr 1- 25
samt 27), utgifterna för ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten samt minskning av
anslagsbehållningar. Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i de
takbegränsade utgifterna eftersom regeringen
och riksdagen i mycket begränsad omfattning
kan påverka dessa utgifter på kort sikt.
Minskning av anslagsbehållningar ingår som en
post under utgiftstaket, vilket innebär att den är
medräknad i såväl statsbudgetens saldo som den
offentliga sektorns finansiella sparande.
Budgeteringsmarginalen utgör skillnaden mellan
utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna.
Den offentliga sektorns finansiella sparande
visar den förändring i den offentliga sektorns
finansiella nettoförmögenhet som beror på reala
transaktioner. Finansiella transaktioner, som köp
och försäljning av aktier och andra finansiella
tillgångar, påverkar således inte den offentliga
sektorns finansiella sparande. Detsamma gäller
värdeförändringar på tillgångar och skulder. Den
offentliga sektorns bruttoskuld påverkas
däremot av anskaffning och försäljning av
finansiella tillgångar samt värdeförändringar.
4.1.1 Utgiftstak

Regeringens förslag: Med anledning av förslagen
om höjd statlig ålderspensionsavgift, ändrad
finansieringsprincip för avtalsförsäkringar på det
statliga området och sänkt statsbidrag till
kommunerna till följd av begränsad avdragsrätt
för allmän pensionsavgift fastställs utgiftstaket
för staten inklusive ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten till 765 miljarder kronor
år 2000, 790 miljarder kronor år 2001 och 814
miljarder kronor år 2002.

Regeringen presenterade i 1999 års ekonomiska
vårproposition ett förslag till utgiftstak för år
2002. Riksdagen har fastställt utgiftstaket för
staten och ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till 753 miljarder kronor år 1999,
761 miljarder kronor år 2000, 786 miljarder
kronor år 2001 och 810 miljarder kronor år 2002.
Regeringen föreslår nu att en teknisk justering
av utgiftstaken görs för åren 2000 2002.
Ändringen av utgiftstaken föranleds av följande
faktorer:
- Förslaget om en höjning av en statliga
ålderspensionsavgiften från 6,27 procent till
10,01 procent på pensionsgrundande
transfereringar som är belagda med allmän
pensionsavgift.
- Förslaget om en ändrad finansieringsprincip
för avtalsförsäkringar inom det statliga
området.
- Förändringen av det generella statsbidraget
till kommunerna till följd av föreslagna
inkomstskattesänkningar.

Den föreslagna höjningen av den statliga ålders-
pensionsavgiften innebär att de takbegränsade
utgifterna ökar med 3,8 miljarder kronor år 2000,
3,7 miljarder kronor år 2001 och med 3,6
miljarder kronor år 2002. Däremot påverkas inte
den offentliga sektorns konsoliderade utgifter
och inkomster eftersom statsbudgetens ökade
utgifter motsvaras av en lika stor inkomstökning
i ålderspensionssystemet.
Ålderspensionssystemets utgifter påverkas inte
heller av förändringen. Förändrade utgifter till
följd av höjda statliga ålderspensionsavgifter är
därmed att betrakta som en teknisk justering.
Förslaget om en ändrad finansieringsprincip
för avtalsförsäkringar är en saldoneutral
förändring som inte påverkar statens finansiella
sparande. Anslagen för förvaltningsändamål ökar
med 5,0 miljarder kronor år 2000, 5,1 miljarder
kronor år 2001 och med 5,2 miljarder kronor år
2002 till följd av denna förändring. Storleken på
utbetalda statliga avtalsförsäkringar påverkas inte
av förändringen.
Som en följd av den föreslagna begränsningen
av avdragsrätten för allmän pensionsavgift sänks
statens bidrag till kommunsektorn med 4,8
miljarder kronor åren 2000 2002.
Kommunsektorns totala inkomster blir därmed
oförändrad då den föreslagna begränsningen av
avdragsrätten ökar kommunsektorns
skatteinkomster med motsvarande belopp. Inte
heller denna förändring påverkar den offentliga
sektorns konsoliderade utgifter.
Sammantaget uppgår de anslagsförändringar
som motiverar en teknisk justering av
utgiftstaken till 4,1 miljarder kronor år 2000 och
till 4,0 miljarder kronor åren 2001 och 2002. En
redovisning av de tekniska justeringarnas
effekter på utgiftsramarna för olika
utgiftsområden ges i avsnitt 7.1.
I enlighet med tidigare etablerad praxis
avrundas utgiftstaket till hela miljarder kronor.
Regeringen föreslår därför att utgiftstaket höjs
med 4 miljarder kronor per år under perioden
2000 2002. Genom den föreslagna förändringen
begränsas de takbegränsade utgifterna
exklusive de nu tillkommande
interntransaktionerna inom den offentliga
sektorn till en nivå som överensstämmer med
de av riksdagen tidigare fastställda utgiftstaken.

Tabell 4.1 Utgiftstak för staten
Miljarder kronor

2000
2001
2002
Nuvarande utgiftstak
761
786
810
Statliga ålderspensionsavgiften
3,8
3,7
3,6
Statliga avtalsförsäkringar
5,0
5,1
5,2
Förändrat statsbidrag
-4,8
-4,8
-4,8
Summa tekniska justeringar
4,1
4,0
4,0
Förslag till justerat utgiftstak
765
790
814
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av
summan av det fastställda utgiftstaket för staten
och den beräknade kommunala utgiftsnivån med
avdrag för interna transaktioner mellan staten,
kommunsektorn och ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Den tekniska justering av
utgiftstaket för staten som sker till följd av
förändrade statliga ålderspensionsavgifter och
förändrade bidrag till kommunsektorn påverkar
därför inte utgiftstaket för den offentliga
sektorn. En reviderad beräkning av utgifterna för
den offentliga sektorn redovisas i avsnitt 7.3.
4.1.2 Överskott i den offentliga sektorns
finanser
Regering och riksdag har beslutat att ett centralt
långsiktigt budgetpolitiskt mål är att den
offentliga sektorns finansiella sparande skall
uppgå till 2 procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel. En gradvis anpassning mot
detta mål uppnås genom ett målsatt överskott i
de offentliga finanserna på 0,5 procent av BNP år
1999 och 2,0 procent av BNP år 2000. Riksdagen
har tidigare fastställt målet för det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn för åren 2001
2002 till 2,0 procent av BNP.
Målen för åren 1999 och 2000 gäller vid den
tillväxt som beräknades i 1997 års ekonomiska
vårproposition. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika
från denna skall motsvarande avvikelse tolereras.
Tillväxten beräknas nu bli betydligt starkare år
1999 och något starkare år 2000 än vad som
prognostiserades i 1997 års ekonomiska
vårproposition. I 1999 års ekonomiska
vårproposition beräknades den ackumulerade
tillväxten för åren 1997 2000 istället bli 1,0
procentenheter lägre jämfört med beräkningen i
1997 års ekonomiska vårproposition. Regeringen
gjorde då bedömningen att avvikelsen inte var
väsentlig och att den därför inte föranledde en
nedjustering av det målsatta sparandet på
2,0 procent av BNP för år 2000. Den starkare
tillväxt som nu förutses för åren 1999 och 2000
innebär att den ackumulerade tillväxten under
perioden 1997 2000 är ca 0,8 procentenheter
högre jämfört med beräkningen i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Inte heller denna
avvikelse kan betraktas som väsentlig. Avvikelsen
föranleder därför ingen justering av målet om ett
överskott på 2,0 procent av BNP år 2000.

Tabell 4.2 BNP-tillväxt
Procent

1997
1998
1999
2000
Totalt
BP2000
1,8
2,6
3,6
3,0
11,5
VP1999
1,8
2,9
2,2
2,6
9,7
VP1997
2,3
2,5
2,8
2,7
10,7
Diff.BP2000-VP1997
-0,5
0,1
0,8
0,3
0,8
Diff VP1999-VP1997
-0,5
0,4
-0,6
-0,1
-1,0

Den övergång till det europeiska
nationalräkenskapssystemet ENS 95 som nu har
genomförts innebär att
bruttonationalproduktens nivå höjs med ca 70
miljarder kronor, vilket innebär att
överskottsmålet uttryckt i kronor höjs med ca
1,4 miljarder kronor vid ett mål på 2 procent av
BNP. Förändringen innebär också en ändrad
periodisering av skatter och statsskuldsräntor.
Under perioden 2000 2002 innebär
omläggningen att de statsskuldsräntor som ingår
i beräkningen av den offentliga sektorns
finansiella sparande blir något högre. Denna
effekt motverkas dock av att omläggningen leder
till högre beräknade skatteinkomster för åren
2000 2002.
4.2 Makroekonomiska förutsättningar
De makroekonomiska förutsättningarna är av
stor betydelse vid beräkningen av den offentliga
sektorns inkomster och utgifter.
Förutsättningarna återfinns i sin helhet i bilaga 2
Svensk ekonomi. I tabell 4.3 anges några faktorer
av särskild betydelse för de offentliga finanserna.
I fasta priser prognostiseras BNP växa med i
genomsnitt 3,6 procent år 1999 och med 3,0
procent år 2000. För åren 2001 och 2002
presenteras istället för en prognos en kalkyl med
olika antaganden om hur BNP-tillväxten
utvecklas. Den kalkyl som ligger till grund för
beräkningarna innebär en långsiktig tillväxttakt
kring 2,0 procentenheter per år, vilket medför att
den ackumulerade BNP-tillväxten under
perioden 1999 2002 uppgår till 11,2 procent. En
mer utförlig redovisning ges i avsnitt 1.1.4.
Jämfört med 1999 års ekonomiska
vårproposition revideras tillväxten upp med
1,4 procentenheter år 1999 och med
0,4 procentenheter år 2000. Den ekonomiska
tillväxten påverkar de totala inkomsterna i
ekonomin och är därför av central betydelse för
skatteinkomsternas storlek.

Tabell 4.3 Makroekonomiska förutsättningar
Värden från 1999 års ekonomiska vårproposition anges inom parentes

1998
1999
2000
2001
2002
BNP1
2,6
(2,9)
3,6
(2,2)
3,0
(2,6)
2,2
(2,5)
2,0
(2,5)
Prisbasbelopp2
36,4
(36,4)
36,4
(36,4)
36,6
(36,5)
36,9
(36,8)
37,6
(37,3)
KPI1
Årsgenomsnitt
0,4
(0,4)
0,3
(0,2)
1,2
(0,8)
1,9
(1,7)
2,0
(2,0)
Hushållens
konsumtionsutgifte
r1
2,4
(2,6)
3,1
(2,6)
3,0
(2,4)
2,2
(1,8)
2,1
(1,8)
Utbetald löne-
summa3
6,5
(6,6)
5,9
(4,2)
4,6
(3,7)
3,5
(3,8)
3,2
(3,7)
Sysselsättnings-
grad4
74,6
(74,6)
76,2
(75,3)
77,1
(75,6)
77,3
(76,1)
77,3
(76,5)
Öppen
arbetslöshet5
6,5
(6,5)
5,4
(5,8)
4,5
(5,4)
4,2
(5,1)
4,2
(5,0)
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder5
3,9
(3,9)
3,3
(3,6)
3,5
(3,6)
3,5
(3,5)
3,5
(3,5)
Ränta 5 år
Årsgenomsnitt
4,7
(4,7)
4,3
(3,7)
4,8
(3,9)
5,0
(4,3)
5,0
(4,6)
Ränta 6 månader
Årsgenomsnitt
4,3
(4,3)
3,2
(3,2)
3,6
(3,3)
4,1
(3,6)
4,4
(4,0)
1 Årlig procentuell förändring.
2 Tusental kronor,
3 Årlig procentuell förändring i löpande priser
4 Andel av befolkningen mellan 20 och 64 år i reguljär sysselsättning
5 Andel av arbetskraften

Inflationen under perioden 1999 2001 beräknas
bli något högre än vad som antogs i
vårpropositionen, vilket medför att
prisbasbeloppet beräknas bli 100 kronor högre
åren 2000 och 2001 och 300 kronor högre år
2002. Inflationen beräknas, i likhet med vad som
antogs i 1999 års ekonomiska vårproposition,
öka till 2,0 procent år 2002. Prisbasbeloppet
påverkar framför allt statens och AP-fondens
utgifter för basbeloppsanknutna transfereringar
samt grundavdragen vid beräkningen av fysiska
personers inkomstskatt.
I fasta priser beräknas hushållens
konsumtionsutgifter öka med 3,1 procent år
1999 och med 3,0 procent år 2000.
Ökningstakten dämpas därefter och antas uppgå
till 2,1 procent år 2002. Detta innebär en viss
uppjustering av hushållens konsumtionsutgifter
åren 1999 2002 jämfört med beräkningen i
vårpropositionen. I löpande priser beräknas
hushållens konsumtionsutgifter nu bli 1,3
procent högre år 2000 och 1,8 procent högre år
2001 jämfört med bedömningen i
vårpropositionen. Hushållens
konsumtionsutgifter ligger framför allt till grund
för beräkningen av inkomster från
mervärdesskatt.
Den öppna arbetslösheten beräknas minska
successivt under perioden, från 6,5 procent år
1998 till 4,2 procent år 2002. Den öppna
arbetslösheten beräknas nu bli 0,9
procentenheter lägre åren 2000 2001 jämfört
med den tidigare bedömningen, vilket innebär
lägre utgifter för arbetslöshetsförsäkringen. De
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna beräknas åren 1999 och 2000 omfatta
en något mindre del av arbetskraften än vad som
beräknades i 1999 års ekonomiska
vårproposition.
I budgetpropositionen för 1999 presenterade
regeringen ett mål för sysselsättningsgraden som
innebär att den andel av befolkningen i åldrarna
20 64 år som är reguljärt sysselsatt skall uppgå
till minst 80 procent år 2004.
Sysselsättningsgraden var 74,6 procent år 1998
och beräknas nu stiga till 77,3 procent år 2002.
Sysselsättningsgraden beräknas nu bli väsentligt
högre under perioden 2000 2002 än vad som
antogs i vårpropositionen. Den högre
sysselsättningen innebär bl.a. att utbetald
lönesumma revideras upp. För åren 1999 2002
beräknas utbetald lönesumma bli omkring 2
procentenheter högre än vad som redovisades i
vårpropositionen, vilket leder till högre
skatteinkomster.
Den femåriga marknadsräntan väntas stiga
mot slutet av perioden. Jämfört med
beräkningen till vårpropositionen är den
femåriga räntan högre för de kommande åren.

4.3 Politiska prioriteringar
I 1999 års ekonomiska vårproposition föreslogs
en rad åtgärder för ökad tillväxt, sysselsättning
och rättvisa samt förbättrad jämställdhet och
miljö. I den beräkning av statsbudgetens
inkomster som redovisas i kapitel 6 och i den
fördelning av utgifterna på utgiftsområden som
föreslås i kapitel 7 har dessa åtgärder beaktats. I
tabell 4.4 finns en sammanfattning av effekterna
på de offentliga finanserna av de förslag till nya
satsningar, utgiftsminskningar och
utgiftsförskjutningar som regeringen presenterar
i denna proposition. Samtliga åtgärder ingår i
regeringens förslag till statsbudget för år 2000
samt i beräkningen av utgifterna för åren 2001
och 2002. Åtgärderna på skatteområdet ingår i
beräkningarna av inkomsterna. De nya
satsningarna är även medräknade i de förslag till
utgiftsramar som presenteras i kapitel 7.

Tabell 4.4 Nu föreslagna utgifts- och skatteförändringar
Nettoförsvagning av offentliga finanser och effekter på takbegränsade
utgifter.
Miljoner kronor
2000
2001
2002
Utgifter
UO1 Ordförandeskapet 2001,
regeringskansliet
190
190

UO6 Kosovo
400

UO9 Assistansersättning

150
200
UO14 Europeiska socialfonden*
140
60
80
UO16 Storstadssatsning, skolor
45

UO17 Folkbildning
10

UO19 Europeiska regionala
utvecklingsfonden*
360
500
400
UO19 Regionalpolitiska insatser
306

UO20 Kalkning, kemikalie-
inspektionen
23

UO21 Småskalig elproduktion
250

UO23 Förskjutning av
arealersättning*
-3 720

UO23 Agenda 2000*
85
775
910
UO23 Kompletterande
kompensationsstöd*
440

UO23 Viltskador, nyckelbiotoper
27

UO24 Näringslivsutv. östersjö-
regionen, miljöexport
-50
50

UO25 Fordonsskatt, kommun-
kompensation
100
100
100
UO25 Vårdmiljard

1 000

UO25 Särskilda insatser till
kommuner och landsting

700

Övrigt
-370
-130
-130
Summa ökning av
takbegränsade utgifter
-1 764
3 395
1 560
Summa försvagning av
offentliga finanser, utgifter
931
2 060
170
Inkomster
Hushåll
12 040
15 800
15 800
Företag m.m.
2 780
4 150
1 800
Energi
-1 350
-1 150
-1 150
Fastighetsskatter

600
600
Kompetensutveckling
1 350
1 150
1 150
Pensionsuppgörelsen
650
700
700
Förstärkt anställningsstöd
90
150
150
200-kronan till kommunerna

1 270

Övrigt
-10
-10
-20
Summa inkomstminskning, netto
15 550
22 660
19 030
Nettoförsvagning offentliga
finanser
16 481
24 720
19 200
*Påverkar ej finansiellt sparande i offentlig sektor.

Regeringen föreslår att regeringskansliets anslag
tillförs ytterligare medel åren 2000 och 2001 bl.a.
för genomförandet av ordförandeskapet i EU:s
ministerråd år 2001. Utgiftsområde 6
Totalförsvar tillförs 400 miljoner kronor år 2000
för svenskt deltagande med väpnad trupp i
Kosovo. De totala utgifterna för insatsen
beräknas år 2000 till 900 miljoner kronor.
Regeringen avser också att föreslå att personer
som beviljats assistansersättning före 65 års ålder
skall få behålla denna även efter fyllda 65 år.
Avsikten är att kunna presentera en proposition
hösten 2000 så att lagändringen skall kunna träda
ikraft vid årsskiftet 2000/2001.
Vidare sker det inom utgiftsområde 16 och 17
satsningar på skolor i storstadsområden samt på
folkbildningen.
På utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling föreslås ytterligare medel till följd av
att återflödet av medel i EU:s
strukturfondsprogram för perioden 2000 2006
beräknas bli större än tidigare beräknat. På
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
föreslås under år 2000 ytterligare medel för
kalkning av försurade sjöar och vattendrag.
Vidare tillförs Kemikalieinspektionen ytterligare
3 miljoner kronor för arbete med
bekämpningsmedel.
På utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar minskar utgifterna
med 3,7 miljarder kronor år 2000 till följd av att
EG:s regler numera medger att arealersättningen
kan skjutas från november till januari.
Regeringen avser att senarelägga utbetalningen
av arealersättningen till januari. På samma
utgiftsområde ökar utgifterna p.g.a. ökade
direktstöd till följd av Agenda 2000 och
kompletterande kompensationsstöd beroende av
valutakursförändringar. Ytterligare medel
föreslås avsättas till nyckelbiotopskydd och till
ersättning för viltskador.
På utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner föreslås att kommuner och landsting
kompenseras för den föreslagna höjningen av
fordonsskatter för bussar genom att
statsbidragen ökas med 100 miljoner kronor i
enlighet med (prop.1997/98:56). Genom den s.k.
försvarsuppgörelsen kommer sammanlagt 8
miljarder kronor att tillföras vården och
omsorgen under perioden 2002 2004.
Regeringen gör emellertid bedömningen att det
finns behov av ytterligare resurser till vård och
omsorg. Mot den bakgrunden avser regeringen
att föreslå att ytterligare medel, 1 miljard kronor,
skall tillföras vården och omsorgen redan år
2001. Vidare aviserar regeringen att ytterligare
700 miljoner kronor engångsvis tillförs anslaget
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting år 2001.
De takbegränsade utgifterna minskar med
1,8 miljarder kronor år 2000 som en följd av de
föreslagna förändringarna. För åren 2001 och
2002 ökar de takbegränsade utgifterna till följd
av nya satsningar med 3,4 respektive 1,6
miljarder kronor. Effekten på det finansiella
sparandet för den offentliga sektorn skiljer sig
från effekten på de takbegränsade utgifterna
eftersom återflödet från EG-budgeten inte
påverkar det finansiella sparandet.
Som ett första steg i en kompensation för de
effekter på genomsnittsskatter och
marginalskatter som beror av den allmänna
pensionsavgiften föreslås för år 2000 en
skattereduktion med 25 procent av avgiften.
Skiktgränserna för uttag av statlig inkomstskatt
korrigeras, där uppjusteringen av den nedre
skiktgränsen medför att antalet personer som
betalar statlig inkomstsskatt minskar. I 1999 års
ekonomiska vårproposition aviserades en
förlängning av den tillfälliga skattereduktion som
gäller i år med ett motsvarande belopp. Den
tillfälliga skattereduktion som gäller i år föreslås
nu förlängas till att gälla även för år 2000. För
åren 2001 och 2002 har en minskning av
skatteinkomsterna med ett motsvarande belopp
lagts in i beräkningarna. Vidare kommer
regeringen föreslå att den fasta statliga skatten
om 200 kronor skall tillföras kommunerna även
för år 2001.
På företagskatteområdet föreslås ett antal
åtgärder. Företagens reserveringsmöjligheter
utvidgas dels genom att avdragstaken höjs, till 25
procent för aktiebolag och till 30 procent för
egenföretagare, dels genom att den tid inom
vilken periodiseringsfonder skall återföras
förlängs med ett år. Flertalet av de stoppregler
som gäller för fåmansföretagare slopas.
Kupongskatten på näringsbetingade aktier
slopas. Förslag läggs fram om återköp av aktier
och beskattning av utländska nyckelpersoner.
Bland annat som en följd av en uppgörelse
mellan de partier som står bakom
pensionsuppgörelsen föreslås vissa förändringar i
socialavgifterna. Regeringen föreslår vidare att
fastighetskatten på bostadshyreshus sänks till 1,2
procent för år 2000 och att vissa skattelättnader
ges för hyreshus tillhöriga vissa krisårgångar.
En grön skatteväxling sker genom att vissa
energiskatter höjs och där de ökade
skatteintäkterna används för reducerad skatt i
samband med kompetensutveckling i arbetslivet.
Jordbrukets energiskatter reduceras till den nivå
som gäller för industrin.
Nettoförsvagningen av de offentliga finan-
serna till följd av nämnda åtgärder beräknas till
16,5, 24,7 och 19,2 miljarder kronor för åren
2000 2002, varav skattesänkningar, netto,
förklarar 15,6, 22,7 och 19,0 miljarder kronor.
Beräkningen av skatteförslagens budgeteffekter
för de offentliga finanserna i tabell 4.4 har gjorts i
enlighet med nationalräkenskapernas
redovisningsprinciper. I kapitel 8 redovisas en
beräkning av skatteförslagens kassamässiga
effekter.
I den ekonomiska vårpropositionen gjordes
bedömningen att det fanns en risk för att utgifts-
taket för staten skulle överskridas år 1999 om
inga åtgärder vidtogs. Regeringen vidtog därför
utgiftsbegränsande åtgärder motsvarande totalt
ca 8 miljarder kronor för år 1999. I kapitel 5
redovisas regeringens prognos för de
takbegränsade utgifterna för år 1999. Enligt
regeringens bedömning kommer utgiftstaket för
år 1999 att klaras utan att ytterligare åtgärder
behöver vidtas. Regeringen kommer att noga
följa utgifternas utveckling under 1999 och
kommer, om det bedöms som nödvändigt, att
vidta de åtgärder som krävs för att förhindra ett
överskridande av utgiftstaket.
Även för år 2000 gjordes i den ekonomiska
vårpropositionen bedömningen att åtgärder
behövde vidtas för att undvika ett överskridande
av utgiftstaket. I förhållande till de utgiftsnivåer
som följde av en oförändrad politik innebar de
föreslagna besparingarna och satsningarna att de
takbegränsade utgifterna reducerades med ca
8 miljarder kronor år 2000. Regeringen gör nu
bedömningen att de takbegränsade utgifterna för
år 2000 blir högre än vad som beräknades i 1999
års ekonomiska vårproposition. Den beräknade
högre nivån föranleds bl.a. av att utgifterna för
sjukförsäkringen och avgiften till den Europeiska
gemenskapen nu förväntas bli högre år 2000 (se
även kapitel 7). Det är regeringens bedömning
att utgiftstaket för år 2000 riskerar att
överskridas om inga åtgärder vidtas. Regeringen
förbereder därför ett antal åtgärder i syfte att
begränsa utgifterna för år 2000. För att
säkerställa att utgiftstaket för år 2000 kan hållas
har regeringen för avsikt att införa
begränsningsbelopp som säkerställer
förbrukningen på några anslag och
utgiftsområden. De områden som berörs av
utgiftsbegränsningarna är bl.a. totalförsvaret, det
internationella biståndet samt utbildnings- och
energiområdet. Begränsningsbeloppet som gäller
för det internationella utvecklingssamarbetet år
1999 beräknas ha inneburit senareläggningar av
planerade projekt m.m. på ca 2,9 miljarder
kronor. Regeringen kommer att införa
begränsningsbelopp för det internationella
biståndet även år 2000. Begränsningsbeloppet
kommer att sättas på en sådan nivå att de projekt
m.m. som senarelagts till följd av
utgiftsbegränsningen 1999 i stället kan
genomföras år 2000. I den ekonomiska
vårpropositionen nästa år kommer regeringen
närmare informera om de vidtagna åtgärdernas
innebörd och omfattning.
4.4 Statsbudgetens utveckling
Den gynnsamma utvecklingen av de offentliga
finanserna sedan mitten av 1990-talet har burits
upp av en framgångsrik budgetsanering. Det
saneringsprogram som påbörjades 1994 innebär
en varaktig årlig förstärkning av de offentliga
finanserna med 126 miljarder kronor eller ca
8 procent av BNP. Förstärkningen av de
offentliga finanserna har åtföljts av en
förstärkning av statsbudgetens saldo.
Statsbudgetens saldo är sedan 1997 detsamma
som statens lånebehov. Ett positivt budgetsaldo
innebär att staten amorterar på statsskulden. År
1998 var statsbudgetens saldo positivt för första
gången sedan 1989 och staten kunde amortera
knappt 10 miljarder kronor på statsskulden.
Som framgår av diagram 4.1 beräknas
statsbudgeten uppvisa stora överskott under åren
1999 2002. Överskotten möjliggör en snabb
amortering av statsskulden. Totalt beräknas
staten amortera ca 224 miljarder kronor på stats-
skulden under denna period. De stora beräknade
överskotten i statsbudgeten beror på engångsvisa
effekter i samband med införandet av
ålderspensionsreformen och på inkomster från
försäljning av statligt aktieinnehav.

Diagram 4.1 Statsbudgetens saldo 1989-2002
Miljarder kronor

4.4.1 Statsbudgetens inkomster
I tabell 4.5 redovisas utfallet av statsbudgetens
skatteinkomster och övriga inkomster för år
1998 och den förväntade utvecklingen under
perioden 1999 2002. Statsbudgetens totala
inkomster beräknas bli ca 20 miljarder kronor
högre år 2002 jämfört med år 1999, varav 3
miljarder kronor avser högre skatteinkomster
och 17 miljarder kronor högre övriga inkomster.
Under år 2000 bedöms emellertid övriga
inkomster tillfälligt öka till en betydligt högre
nivå, framför allt till följd av högre
försäljningsinkomster. I relation till BNP
beräknas såväl statsbudgetens totala inkomster
som statsbudgetens skatteinkomster vara lägre i
slutet av perioden än år 1999.

Tabell 4.5 Statsbudgetens inkomster

1998
1999
2000
2001
2002
Miljarder kronor

Skatteinkomster
639,7
652,4
617,1
622,7
655,8
Övriga inkomster
66,6
54,4
165,2
70,8
71,1
Totala inkomster
706,3
706,9
782,3
693,5
726,9
Diff. mot 1999 års
ekonomiska
vårproposition

Skatteinkomster

3,3
-34,3
-50,1
-46,0
Övriga inkomster

-41,9
55,1
-15,1
5,0
Totala inkomster

-38,6
20,8
-65,2
-41,0
Procent av BNP

Skatteinkomster1
34,2
33,4
30,2
29,3
29,6
Totala inkomster
37,7
36,2
38,3
32,6
32,8
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1Denna kvot skall inte förväxlas med skattekvoten för hela offentliga sektorn.

Statsbudgetens inkomster beräknas öka med
drygt 75 miljarder kronor mellan år 1999 och år
2000. Ökningen förklaras främst av att
försäljningsinkomster beräknas öka med ca 95
miljarder kronor och av att inkomster från
aktieutdelningar tillfälligt beräknas bli högre år
2000. De minskade skatteinkomsterna år 2000
följer framför allt av den föreslagna
pensionsomläggningen och de i denna
proposition aviserade skattesänkningarna men
även av relativt stora slutregleringar av
kommunalskatter. Minskningen motverkas dock
av ökade inkomster från såväl energiskatt som
mervärdesskatt.
Som framgår i tabell 4.5 så beräknas
skatteinkomsterna bli avsevärt lägre under
perioden 2000 2002 jämfört med vad som
redovisades i 1999 års ekonomiska
vårproposition. Skillnaden mellan beräkningarna
beror till mycket stor del på de i denna
proposition föreslagna skattesänkningarna. De
lägre skatteinkomsterna förklaras till stor del av
följande:

- Inkomster från fysiska personer minskar
dels till följd av den föreslagna
skattereduktionen, dels av den föreslagna
höjningen av skiktgränserna. Vidare
kommer det fasta beloppet om 200 kronor
även år 2001 att utgöra en kommunal
inkomstskatt.
- Förslaget om att höja avsättningen av
obeskattade medel till periodiseringsfonder
samt att den tid inom vilken
periodiseringsfonder skall återföras till
beskattning förlängs med ett år medför
minskade inkomster från juridiska
personer.

I samband med pensionsreformen sker en av-
giftsväxling år 2000. Innebörden är bland annat
att ålderspensionsavgiften höjs medan den
allmänna löneavgiften sänks. Sammanlagt sänks
uttaget av arbetsgivaravgifter med 0,14 procent-
enheter år 2000. Dessa förändringar resulterar i
att inkomsterna från socialavgifter minskar. Sam-
tidigt höjs den allmäna pensionsavgiften från
6,95 till 7,0 procent av avgiftsunderlaget.
Under övriga inkomster är det framför allt
inkomster av försåld egendom som förändrats
sedan 1999 års ekonomiska vårproposition. För
år 1999 beräknas nu inkomster av försåld
egendom uppgå till ca 1 miljard kronor, vilket är
drygt 44 miljarder kronor lägre än vad som
beräknades i vårpropositionen. De i 1999 års
ekonomiska vårproposition planerade
försäljningarna beräknas nu istället genomföras
år 2000, vilket medför att inkomsterna blir drygt
50 miljarder kronor högre detta år. Även
minskningen om 17 miljarder kronor år 2001
förklaras av de ändrade försäljningstidpunkterna.
Under perioden 1999 2002 beräknas
försäljningar om 126 miljarder kronor
genomföras.
En mer utförlig redovisning av statsbudgetens
inkomster presenteras i kapitel 6.
4.4.2 Statsbudgetens utgifter
Utgifterna på statsbudgeten är indelade i 27
utgiftsområden. Därutöver ingår posterna
Minskning av anslagsbehållningar, Kassamässig
korrigering och Riksgäldskontorets
nettoutlåning.
Som framgår av tabell 4.6 uppgick utfallet för
statsbudgetens totala utgifter till ca 697 miljarder
kronor år 1998. År 2002 beräknas statsbudgetens
utgifter uppgå till ca 721 miljarder kronor.
Utgifterna beräknas således öka med cirka
24 miljarder kronor under perioden 1998 2002.
Som andel av BNP minskar emellertid utgifterna
med 4,7 procentenheter.
Ålderspensionsreformen innebär att stats-
budgetens utgifter ökar med ca 15 miljarder
kronor mellan åren 1998 och 1999. De ökade
utgifterna beror på att betalningsansvaret mellan
staten och AP-fonden har ändrats och på att
statliga ålderspensionsavgifter har införts. För att
möjliggöra en rättvisande jämförelse av
utgiftsutvecklingen från 1998 till 2002 kan 1998
års utgifter korrigeras för en tänkt ålders-
pensionsreform detta år. Efter en sådan
korrigering ökar statsbudgetens utgifter med
omkring 10 miljarder kronor mellan 1998 och
2002 eller med i genomsnitt ca 0,3 procent per år.
Av den återstående ökningen på totalt
10 miljarder kronor förklaras knappt 6 miljarder
kronor av att delpensionen och
arbetsskadeförsäkringen fr.o.m. 1999 förts över
från socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten till statsbudgeten.

Tabell 4.6 Statsbudgetens utgifter 1998-2002
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Utgifter exkl.
statsskulds-
räntor1
585,72
616,2
623,5
641,5
640,0
Statsskulds-
räntor3
113,4
92,7
81,8
77,1
62,2
Riksgäldskontor
ets nettout-
låning m.m.4
-2,5
-57,3
-5,5
-106,1
18,9
Totala utgifter
696,65
651,5
699,8
612,5
721,1
Procent av BNP

Utgifter exkl.
statsskulds-
räntor
31,3
31,6
30,5
30,1
28,9
Totala utgifter
37,2
33,4
34,3
28,8
32,5
1 Inklusive minskning av anslagsbehållningar
2 Korrigerat för ålderspensionsreformen motsvarar detta 600,4 mdkr (dvs.
beloppet
skulle ha varit 600,4 mdkr om ålderspensionsreformen genomförts redan 1998).
3 Avser utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
4 Inklusive kassamässig korrigering, finansiell överföring från AP-fonden till
Riksgäldskontoret och beräkningsteknisk överföring till hushållen.
5 Korrigerat för ålderspensionsreformen motsvarar detta 711,3 mdkr.

Utgifter exklusive statsskuldsräntor
Med statsbudgetens utgifter exklusive stats-
skuldsräntor avses samtliga utgiftsområden
förutom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m. Korrigerat för en tänkt
ålderspensionsreform år 1998 ökar dessa utgifter
med knappt 40 miljarder kronor mellan åren
1998 2002 eller med i genomsnitt 1,6 procent
per år. I relation till BNP minskar emellertid
utgifterna exklusive stats-skuldsräntor med 3,2
procentenheter, från 32,1 procent år 1998 till
28,9 procent år 2002. Om korrigering även görs
för att delpensionen och
arbetsskadeförsäkringen fr.o.m. 1999 har lyfts in
på statsbudgeten uppgår ökningen från år 1998
till år 2002 till ca 34 miljarder kronor.
Utgifterna exklusive statsskuldsräntor
minskar realt med i genomsnitt 0,2 procent per
år under perioden 1998 2002. Som framgår av
tabell 4.7 motsvarar detta en minskning av
utgifterna i fasta priser med 4,1 miljarder kronor.
I tabellen redovisas de utgiftsområden som
uppvisar större ökningar eller minskningar i fasta
priser mellan åren 1998 och 2002.

Tabell 4.7 Förändring i fasta priser för utgifterna exklusive
statsskuldsräntor 1998-20021
Miljarder kronor

1998-2002
i % per år
Utgifter exkl. statsskuldsräntor1
-4,1
-0,2 %
större ökningar per utgiftsområde

Uo 10 Ek. trygghet sjukdom/handikapp
5,6
1,7 %
Uo 12 Ek. trygghet för familjer/barn
5,1
3,0 %
Uo 16 Utbildning och univ.forskning
7,6
6,2 %
större minskningar per utgiftsområde

Uo 13 Ek. trygghet vid arbetslöshet
-12,7
-9,3 %
Uo 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
-4,8
-2,6 %
Uo 18 Samhällsplan, bostadsförsörjn.
m.m.
-11,4
-16,3 %
1 Fastprisberäkning med implicitprisindex för statlig konsumtion och
investeringar och
med KPI för övriga delar. För att möjliggöra en jämförelse över tiden har
korrigering
gjorts för en tänkt ålderspensionsreform år 1998. Vidare har hänsyn inte tagits
till den
föreslagna minskningen av statsbidraget till kommunsektorn på 4,8 miljarder
kronor
med anledning av den nu föreslagna skattesänkningen.

I tabell 4.8 redovisas de beräknade utgifterna i
löpande priser per utgiftsområde för åren 1998
2002. I en fotnot till tabellen redovisas en
beräkning av utgifterna per utgiftsområde i de
fall ålderspensionsreformen hade genomförts år
1998.
De största utgiftsökningarna under perioden
1998 2002 återfinns under följande
utgiftsområden:

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Anslagen inom utgiftsområdet ökar med ca
2,8 miljarder kronor under perioden 1998 2002.
Till största delen förklaras förändringen av den
ökade bruttonationalinkomsten (BNI) under
perioden. En del av denna ökning förklaras av
högre BNI på grund av övergången till det nya
europeiska nationalräkenskapssystemet ENS 95.
Vidare ökar anslagen p.g.a. att biståndsramen
som andel av BNI är högre år 2002 jämfört med
år 1998. Den totala biståndsramen som andel av
BNI uppgick år 1998 till 0,70 procent av BNI. I
1999 års ekonomiska vårproposition aviserade
regeringen en höjning av ramen för biståndet år
2002 till 0,74 procent av BNI.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
Jämfört med utfallet år 1998 beräknas utgifterna
inom utgiftsområdet öka med ca 3,1 miljarder
kronor t.o.m. år 2002. Utgifterna för
assistansersättningen ökar med ca 1,8 miljarder
kronor främst p.g.a. ett ökat antal personer och
timmar i ersättningssystemet. Vidare ökar
utgifterna för bidrag till läkemedelsförmånen
med ca 0,8 miljarder kronor under perioden
1998 2002. Utgiftsökningen är bl.a. en effekt av
att nya dyrare läkemedel introduceras på
marknaden och en stigande konsumtion av
läkemedel.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
De totala utgifterna för utgiftsområdet ökar med
16,8 miljarder kronor under perioden 1998 2002
efter det att utgifterna rensats från
ålderspensionsreformens effekter (se fotnot 1 till
tabell 4.8). I fasta priser motsvarar detta en
ökning med i genomsnitt 1,7 procent per år.
Knappt 6 miljarder kronor av ökningen mellan
1998 och 2002 förklaras av utgifter för
arbetsskadeförsäkringen. Denna försäkring
redovisades fram t.o.m. 1998 vid sidan av
statsbudgeten, men fr.o.m. 1999 redovisas den på
anslag under utgiftsområdet. Större delen av den
resterande ökningen, 9,4 miljarder kronor,
förklaras av ökade kostnader för sjukpenning.
Antalet ersatta dagar med sjukpenning ökar med
ca 34 procent under perioden 1998 2002.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Rensat för ålderspensionsreformens effekter
beräknas utgifterna öka med 7,6 miljarder
kronor under perioden 1998 2002 (se fotnot 1
till tabell 4.8). I fasta priser motsvarar detta en
ökning med i genomsnitt 3 procent per år. En
viktig förklaring är de högre utgifterna för
anslaget Allmänna barnbidrag. Ökningen beror
på regeringens förslag att höja barnbidraget med
100 kronor per barn och månad fr.o.m. år 2000
och med ytterligare 100 kronor fr.o.m. år 2001.
Vidare ökar kostnaderna för
föräldraförsäkringen under perioden 1998 2002.

Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Under perioden 1998 2002 ökar utgifterna med
11,2 miljarder kronor. I fasta priser motsvarar
detta en ökning med i genomsnitt 6,2 procent
per år. Utgiftsökningen förklaras främst av de i
1999 års ekonomiska vårproposition aviserade
satsningarna på kunskap och kompetens. I
satsningarna ingår bl.a. nya högskoleplatser, nytt
studiestödssystem och ökade resurser för
forskning och forskarutbildning. Dessutom har
ekonomiskt utrymme avsatts för att med start år
2001 införa en allmän förskola och en rätt till
förskoleverksamhet för barn till arbetslösa
föräldrar samt en maxtaxa i förskoleverksamhet
och skolbarnomsorgen. Förslaget om ändrad
finansieringsprincip för avtalsförsäkringar
förklarar ca 1,7 miljarder kronor av ökningen
under perioden 1998 2002.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommunerna
Mellan åren 1998 och 2002 beräknas utgifterna
öka med 5 miljarder kronor. Beslutade,
föreslagna och aviserade tillskott till kommuner
och landsting uppgår år 2002 till 11,7 miljarder
kronor i förhållande till 1998 års statsbidragsnivå.
Regeringen föreslår att det generella
statsbidraget minskas med 4,8 miljarder kronor
till följd av den föreslagna minskningen av
avdragsrätten för allmän pensionsavgift. Den
förändrade avdragsrätten för allmän
pensionsavgift ökar kommunernas och
landstingens skatteintäkter med motsvarande
belopp. Det generella statsbidraget påverkas
också av vissa andra ekonomiska regleringar.
Även ramen för utjämningsbidraget påverkas av
den förändrade avdragsrätten samt av beslutade
förändringar i det kommunala
utjämningssystemet. Den sammanlagda effekten
blir att ramen för utjämningsbidraget minskar
med 2,7 miljarder kronor år 2000.
Utjämningsbidraget antas sedan ligga kvar på en
oförändrad nivå under resten av perioden. På
statsbudgetens inkomstsida sker en motsvarande
minskning av utjämningsavgiften.

Utgiftsområde 27 Avgiften till EG-budgeten
Avgiften till EU ökar med 2,5 miljarder kronor
under perioden 1998 2002. Ökningen beror
framför allt på den del av avgiften som är baserad
på bruttonationalinkomsten.

De största utgiftsminskningarna återfinns under
följande tre utgiftsområden:

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
År 1998 uppgick den öppna arbetslösheten till
6,5 procent av arbetskraften. Utgifterna för
arbetslöshetsersättning uppgick detta år till
35,3 miljarder kronor eller ca 95 procent av
utgiftsområdets totala utgifter.
Utgifterna inom utgiftsområde 13 beräknas
minska med 11,3 miljarder kronor från år 1998
till år 2002. I fasta priser uppgår minskningen till
i genomsnitt 9,3 procent per år. De lägre
utgifterna härrör huvudsakligen från anslaget
Bidrag till arbetslöshetsersättning. Orsaken till de
lägre utgifterna är att den öppna arbetslösheten
beräknas minska med 2,3 procentenheter till
4,2 procent av arbetskraften år 2002.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet minskar med 1,8 miljarder
kronor mellan åren 1998 och 2002. Minskningen
förklaras till stor del av lägre utgifter för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andelen i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas för år
2002 uppgå till 3,5 procent av arbetskraften. Det
är en minskning med 0,4 procentenheter eller
cirka 17 000 personer jämfört med år 1998.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgifterna beräknas minska med 10,7 miljarder
kronor under perioden 1998 2002. I fasta priser
motsvarar detta en minskning med i genomsnitt
16,3 procent per år. Den främsta anledningen är
att utgifterna för anslaget Räntebidrag m.m.
minskar från 10,8 miljarder kronor år 1998 till
1,6 miljarder kronor år 2002. Den kraftiga
minskningen beror framför allt på en allt lägre
räntenivå och att därmed hela det äldre
räntebidragssystemet snabbt avvecklas samt att
bostadsbyggandet ligger på en låg volym.
Ytterligare en anledning är att det
subventionssystem som infördes år 1993 är
konstruerat så att för varje ny årgång som
påbörjas minskar det statliga bidraget. Vidare
minskar utgifterna för anslaget Statens
bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet.
Utgifterna för år 2002 beräknas till 0,6 miljarder
kronor, vilket är 2,1 miljarder kronor lägre än
utfallet år 1998. Orsaken till de lägre utgifterna
är främst det förbättrade ränteläget.

Minskning av anslagsbehållningar
Minskning av anslagsbehållningar beräknas som
nettot av förbrukningen av sparade medel från
föregående budgetår och sparade medel från
innevarande budgetår samt utnyttjande av
anslagskredit.
I redovisningen av utfallet för år 1998 och i
prognosen för år 1999 ingår minskningen av
anslagsbehållningar och utnyttjande av
anslagskredit under respektive utgiftsområde.
För åren 2000-2002 redovisas motsvarande
förändringar under posten Minskning av
anslagsbehållningar. Minskningen av
anslagsbehållningarna beräknas till 6,0 miljarder
kronor år 2000, 7,5 miljarder kronor år 2001 och
5,0 miljarder kronor år 2002.

Tabell 4.8 Takbegränsade utgifter 1998-2002
Miljarder kronor

19981
1999
Prognos
2000
Beräknat2
2001
Beräknat2
2002
Beräknat2
UO 1
Rikets styrelse
4,3
4,8
4,5
4,8
4,8
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2,0
1,6
1,6
1,6
1,7
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5,9
6,0
5,9
6,0
6,1
UO 4
Rättsväsendet
21,4
22,2
22,7
23,0
23,4
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2,6
3,0
3,0
3,0
3,1
UO 6
Totalförsvar
42,4
44,7
46,6
46,1
45,1
UO 7
Internationellt bistånd
11,5
12,1
13,2
14,4
14,3
UO 8
Invandrare och flyktingar
4,2
4,7
4,9
4,9
4,5
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
23,1
24,8
25,4
25,9
26,2
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
39,7
87,9
92,5
92,5
92,2
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62,7
34,4
33,6
32,7
32,2
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
35,9
40,9
44,8
47,9
48,2
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
37,3
33,5
30,6
28,5
28,3
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47,7
48,8
46,1
46,3
46,6
UO 15
Studiestöd
21,9
19,8
21,0
24,5
24,8
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
27,7
30,1
32,6
36,6
39,0
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7,3
7,6
7,6
7,7
7,9
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
22,4
18,3
15,6
12,3
11,7
UO 19
Regional utjämning och utveckling
3,4
4,0
3,3
3,8
3,1
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1,4
1,8
1,7
1,8
2,0
UO 21
Energi
0,9
1,2
1,4
1,9
1,7
UO 22
Kommunikationer
27,3
25,6
25,5
25,2
25,5
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
11,8
12,2
9,7
14,0
14,1
UO 24
Näringsliv
2,8
3,3
3,0
3,0
2,9
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
96,8
102,5
97,7
101,9
101,8
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
113,4
92,7
81,8
77,1
62,2
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
21,2
20,6
23,1
23,8
23,7

Minskning av anslagsbehållningar
0,0
0,0
6,0
7,5
5,0

Summa utgiftsområden
699,1
708,8
705,3
718,6
702,2

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
585,7
616,2
623,5
641,5
640,0

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
132,3
135,9
140,0
144,8
151,4

Takbegränsade utgifter
718,0
752,0
763,5
786,3
791,4

Budgeteringsmarginal
2,0
1,0
1,5
3,7
22,6

Utgiftstak för staten
720,0
753,0
765,0
790,0
814,0
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1 För att möjliggöra en jämförelse av utgifterna under perioden 1998-2002
redovisas nedan en schablonmässig beräkning av utgifterna för år 1998 i det fall
ålderspensionsreformen
hade genomförts redan 1998:
UO10 75,8 mdkr, UO11 33,3 mdkr, UO12 40,7 mdkr, UO13 39,5 mdkr, UO14 48,0 mdkr,
UO15 22,5 mdkr, Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor 600,4 mdkr,
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 137,1 mdkr och Takbegränsade
utgifter 737,5 mdkr. Om hänsyn också tas till att arbetsskade- och
delpensionsfonden fram t.o.m. 1998 redovisades utanför statsbudgeten beräknas
UO10 till 81,9 mdkr och UO11 till 33,9 mdkr.
2 Enligt förslaget till preliminära utgiftsområdesramar (se tabell 7.1).
Beräknad förbrukning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit
redovisas sammantaget för
samtliga utgiftsområden under posten Minskning av anslagsbehållningar.

Statsskuldsräntor
Räntor på statsskulden ingår under
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgifterna för statsskuldsräntorna påverkas av
ett antal olika faktorer. Viktigast är storleken på
statsskulden, statsbudgetens saldo samt ränte-
och valutakursutvecklingen. Statsskuldsräntorna
påverkas även av tekniska faktorer till följd av
Riksgäldskontorets upplånings- och
skuldförvaltningsteknik.
I diagram 4.2 redovisas statsskuldsräntorna
som andel av BNP för åren 1993 2002. År 1998
uppgick statsskuldsräntorna till 113,3 miljarder
kronor eller 6,0 procent av BNP. Mellan åren
1998 2002 beräknas statsskuldsräntorna som
andel av BNP minska med ca 3,2 procentenheter
för att år 2002 uppgå till 62 miljarder kronor eller
2,8 procent av BNP. De kraftigt minskade
ränteutgifterna under perioden 1999 2002
förklaras främst av den amortering på
statsskulden som sker till följd av överföringar
från AP-fonden till staten i samband med
ålderspensionsreformen och försäljningar av
statligt aktieinnehav. En ytterligare förklaring till
de kraftigt minskade räntebetalningarna är att lån
med höga kupongräntor successivt förfaller och
refinansieras med lån till lägre räntesatser.

Diagram 4.2 Statsskuldsräntor 1993-2002
Procent av BNP

Statsskuldsräntornas andel av statsbudgetens
totala utgifter uppgick år 1998 till 16,3 procent.
Statsskuldsräntorna var därmed statsbudgetens
enskilt största utgiftspost detta år. Som framgår
av diagram 4.3 beräknas andelen av de totala
utgifterna minska med 7,7 procentenheter under
perioden 1998 2002 för att år 2002 uppgå till
8,6 procent av statsbudgetens utgifter.
I relation till statsbudgetens skatteinkomster
minskar statsskuldsräntorna från 17,7 procent år
1998 till 9,5 procent år 2002.

Diagram 4.3 Statsskuldsräntor som andel av
statsbudgetens utgifter 1998-2002
Procent av statsbudgetens utgifter

I statsbudgeten redovisas statsskuldsräntor
utgiftsmässigt. Statsskuldsräntornas olika
komponenter visas i tabell 4.9. Utgiftsprognosen
för år 1999 uppgår till 93 miljarder kronor, vilket
är oförändrat jämfört med den nivå som
prognostiserades i 1999 års ekonomiska
vårproposition. Jämfört med 1998 beräknas
ränteutgifterna minska med ca 20 miljarder
kronor, bl.a. berorende på en lägre räntenivå år
1999 och mindrerealiserade valuta- och
kursförluster.

Tabell 4.9 Kassamässiga statsskuldsräntor
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Räntor på lån i
svenska kronor
73,1
70
58
49
45
Räntor på lån i
utländsk valuta
23,6
21
20
20
19
Räntor på in- och
utlåning
-3,9
-3
-4
-4
-5
Över-/underkurser
vid emission
-5,7
-3
-2
-2
-2
Summa räntor
87,2
85
73
64
58
Valutaförluster/
-vinster
9,8
-3
1
5
1
Kursförluster/
-vinster
15,6
10
8
9
3
Övrigt
0,6
0
0
0
0
Summa ränte-
utgifter
113,3
93
82
77
62
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Det budgetpolitiska målet för den offentliga
sektorn avser det finansiella sparandet redovisat
enligt nationalräkenskaperna. Omläggningen av
nationalräkenskapsstatistiken till det europeiska
nationalräkenskapssystemet (ENS 95) innebär
att det räntemått som nu är relevant för
beräkningen av det finansiella sparandet är de
kostnadsmässiga räntor som redovisas i tabell
4.10. Tidigare baserades de räntor som ingick i
beräkningen av det finansiella sparandet på
delposten summa räntor i tabell 4.9.
Omläggningen innebär att de statsskuldsräntor
som ingår i beräkningen av den offentliga
sektorns finansiella sparande blir högre under
åren 1999 2002.
Kostnadsmässig redovisning innebär att
ränteutgifterna har periodiserats över lånens
löptid. Den kostnadsmässiga redovisningen är
mindre beroende av upplåningstekniken och
förändringar av räntekostnaderna kan lättare
förklaras av den underliggande lånebehovs- och
ränteutvecklingen. Enligt den periodiserade
redovisningen kommer räntekostnaderna att
minska från 93 miljarder kronor år 1998 till
64 miljarder kronor år 2002.

Tabell 4.10 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Summa räntor enligt
tabell 4.9
(tidigare NR-räntor)
87
85
73
64
58
Justering kursdifferenser
vid emission
3
1
0
1
2
Justering nollkupongräntor
3
1
3
3
5
Summa kostnads-
justeringar
6
3
3
4
6
Summa räntekostnader
(nya NR-räntor)
93
88
76
68
64
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
4.4.3 Statsbudgetens saldo, statens
finansiella sparande och statsskuld

Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar
regeringen att under budgetåret 2000 ta upp lån
enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning
och skuldförvaltning.
Riksdagen godkänner beräkningen av
förändringar av myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Rikgäldskontoret för budgetåret 2000
samt beräkningen av överföringen av medel från
AP-fonden för budgetåret 2000 enligt tabell 4.11.

Statsbudgetens saldo
Statsbudgetens saldo är sedan 1997 identiskt med
statens lånebehov. För att statsbudgetens saldo
skall överensstämma med statens lånebehov
redovisas Riksgäldskontorets nettoutlåning och
en kassamässig korrigering på statsbudgeten. I
tabell 4.11 särredovisas dessutom den
lånebehovspåverkande förändring i form av en
finansiell överföring från AP-fonden till staten
som föranleds av pensionsreformen.
Riksgäldskontorets nettoutlåning, kassamässig
korrigering och överföring från AP-fonden ingår
på utgiftssidan vid sidan av de utgifter som är
grupperade på 27 utgiftsområden.
Statsbudgetens saldo förbättrades från
-6,2 miljarder kronor år 1997 till 9,7 miljarder
kronor år 1998. Under perioden 1999 2002
beräknas det ackumulerade budgetöverskottet
uppgå till ca 224 miljarder kronor vilket innebär
en amortering på statsskulden med motsvarande
belopp. I beräkningen av amorteringen har
hänsyn tagits till en beräkningsteknisk
överföring till hushållen år 2002 på 20,6 miljarder
kronor.

Tabell 4.11 Statsbudgetens saldo och statsskulden
Miljarder kronor

1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
600,5
648,9
706,3
706,9
782,3
693,5
726,9
Utgifter exkl. statsskuldsräntor1
559,3
569,2
585,7
616,2
623,5
641,5
640,0
Statsskuldsräntor m.m.2
99,5
98,4
113,4
92,7
81,8
77,1
62,2
Saldo exkl. Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.
-58,3
-18,6
7,2
-2,0
77,0
-25,1
24,6
Riksgäldskontorets nettoutlåning
-125,8
-10,4
-2,8
-12,3
39,5
11,7
8,8
varav In-/utlåning från myndigheter (räntekonto) 3
-1,2
7,2
4,1

Inbetalning av premiepensionsmedel inkl. ränta
-10,5
-12,1
-13,7
-22,6
-19,4
-19,6
-20,2
Utbetalning av premiepensionsmedel

49,5
21,3
19,3
Lönegarantifonden, inkl. ränta
-0,6
-0,7
-0,9

CSN, studielån
8,9
9,9
10,1
10,6
11,3
11,7
11,1
Insättningsgaranti
-1,0
-2,1
-2,1
-2,2
-2,2
-0,7
-0,8
Övrigt, netto
-121,44
-12,7
-0,3
1,9
0,3
-1,0
-0,6
Kassamässig korrigering
88,5
-2,0
0,4
0,0
0,0
0,0
0,0
Överföring från AP-fonden

-45,0
-45,0
-117,8
-10,5
Statsbudgetens saldo före beräkningsteknisk
överföring till hushållen
-21,0
-6,2
9,7
55,3
82,5
81,0
26,3
Beräkningsteknisk överföring till hushållen

20,6
Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen
-21,0
-6,2
9,7
55,3
82,5
81,0
5,7
Skulddispositioner m.m.
4,4
14,7
26,4
-16,8
-7,3
-15,2
-1,0
Statsskuldsförändring
25,4
20,9
16,8
-72,1
-89,8
-96,2
-6,7
Statsskuld vid årets slut efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen
1 411,2
1 432,1
1 448,9
1 376,8
1 287,0
1 190,7
1 184,0
Procent av BNP
80,5
79,4
77,4
70,6
63,0
55,9
53,4
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1Inklusive minskning av anslagsbehållningar
2 Avser hela utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
3 Normalt görs inga prognoser på In/utlåning från myndigheter (räntekonto) utan
här redovisas endast utfallet.
4 Varav Arbetsmarknadsfonden och Kärnbränslefonden förklarar 87 miljarder kronor
respektive 19 miljarder kronor.

Riksgäldskontorets nettoutlåning till myndigheter,
affärsverk och statliga bolag
De största delposterna under Riksgäldskontorets
(RGK) nettoutlåning utgörs av förändringar av
myndigheternas räntekontobehållningar, in- och
utbetalningar av premiepensionsmedel, Centrala
studiestödsnämndens (CSN) upplåning för
finansiering av studielån samt insättningsgaranti-
avgifter.
Sedan 1995 har medel för premiepensionen
avsatts hos RGK. För åren 1999 2002 beräknas
de årliga inbetalningarna till ca 20 miljarder
kronor. Inbetalningarna inklusive ränta kommer
att överföras till Premiepensionsmyndigheten
(PPM) med två års eftersläpning. Utbetalningen
år 2000 till PPM, som avser
premiepensionsmedel för åren 1995 1998,
innebär att RGK:s nettoutlåning ökar med
omkring 50 miljarder kronor mellan år 1999 och
år 2000.
Riksgäldskontorets utlåning till CSN beräknas
uppgå till omkring 11 miljarder kronor per år
under perioden 1999 2002.

Kassamässig korrigering
Kassamässig korrigering utgör skillnaden mellan
å ena sidan saldot av statsbudgetens anslag och
inkomsttitlar och å andra sidan nettot av in- och
utbetalningar över statsverkets checkräkning
(SCR) i Riksbanken. Redovisningen över SCR
är kassamässig.
Utfallet av den kassamässiga korrigeringen
framräknas residualt. Några prognoser redovisas
inte för denna post.

Överföring från AP-fonden till statsbudgeten
Som ett led i den finansiella infasningen av det
nya ålderspensionssystemet kommer medel att
överföras från AP-fonden till RGK. Syftet med
överföringarna är att reducera den ökning av
statens lånebehov som det nya
ålderspensionssystemet annars leder till. För åren
1999 och 2000 har riksdagen beslutat att 45
miljarder kronor skall överföras för vart och ett
av åren. I avvaktan på ett beslut om
överföringens storlek för år 2001 gjordes ett
antagande i 1999 års ekonomiska vårproposition
om ett överföringsbelopp på 235 miljarder
kronor. Den 24 juni 1999 slöts en uppgörelse
mellan företrädare för de partier som stod
bakom uppgörelsen om en reformering av det
allmänna ålderspensionssystemet som bl.a.
innebar att överföringsbeloppet år 2001 fastställs
till 155 miljarder kronor. Överföringsbeloppet
kommer riksdagen att få ta ställning till efter en
särproposition hösten 1999. Den sammanlagda
överföringen åren 1999 till 2001 uppgår därmed
till 245 miljarder kronor. Det slutliga
överföringsbeloppet fastställs enligt
pensionsöverenskommelsen vid en
kontrollstation år 2004.
Då överföringen år 2001 till viss del består av
bostadsobligationer som antas behållas till
förfallotidpunkten påverkas lånebehovet med ca
118 miljarder kronor istället för 155 miljarder
kronor detta år. År 2002 beräknas
bostadsobligationer inklusive kupongräntor till
ett värde av knappt 11 miljarder kronor förfalla
till betalning och därmed minska lånebehovet.
Efter år 2002 beräknas bostadsobligationer till
ett värde av ca 30 miljarder kronor återstå.
Bostadsobligationerna förfaller och minskar
lånebehovet med motsvarande belopp
efterföljande år.

Statsbudgetens saldo justerat för större
engångseffekter
I tabell 4.12 redovisas statsbudgetens saldo
justerat för större engångseffekter. Som framgår
av tabellen är det justerade budgetsaldot negativt
för samtliga år under perioden 1998 2002.
Budgetsaldot justerat för större
engångseffekter uppgick år 1998 till -15,2
miljarder kronor. Engångseffekterna summerar
till 24,9 miljarder kronor varav inkomster från
avvecklingen av Delpensionsfonden (ingår i
posten försäljning av statliga bolag m.m.) svarar
för 8 miljarder kronor. Det justerade
budgetsaldot för år 1999 beräknas till -13,1
miljarder kronor, vilket är ca 68 miljarder kronor
lägre än det ojusterade budgetsaldot.
Engångseffekterna består främst av överföringen
från AP-fonden och inbetalningarna av
premiepensionsmedel till Riksgäldskontoret.

Tabell 4.12 Statsbudgetens saldo efter överföring till
hushållen samt justering för större engångseffekter
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Statsbudgetens saldo
(efter beräknings-
teknisk överföring till
hushållen)
9,7
55,3
82,5
81,0
5,7
varav beräknings-
teknisk överföring till
hushållen

-20,6
Större engångseffekter
24,9
68,4
124,9
132,8
25,5
varav försäljning av
statligt aktieinnehav
11,2
0,8
110,01
15,0
15,0
Överföring från AP-
fonden2

45,0
45,0
117,8
10,5
Premiepensionsmedel,
nettoinbetalningar
13,7
22,6
-30,13

Statsbudgetens saldo
justerat för större
engångseffekter
-15,2
-13,1
-42,4
-51,8
-19,8
1 Beloppet inkluderar aktieutdelning och inbetalning av reavinstskatt från
Förvaltningsaktiebolaget Stattums försäljning av innehavet i Pharmacia&Upjohn.
2 Total överföring år 2001 är 155 mdkr, varav 117,8 mdkr påverkar lånebehovet år
2001
och 10,5 mdkr år 2002. Resterande belopp påverkar lånebehovet först efter år
2002.
3 Varav inbetalning 19,4 mdkr och utbetalning 49,5 mdkr. Utbetalningen avser
premiepensionsmedel för åren 1995-1998.

Efter de åtgärder som regeringen föreslår i denna
proposition beräknas det finansiella sparandet
åren 2000-2001 i stort sett sammanfalla med det
målsatta överskottet på 2 procent av BNP. År
2002 beräknas det finansiella sparandet överstiga
det målsatta sparandet med drygt 20 miljarder
kronor. I tabell 4.12 redovisas det justerade
budgetsaldot under förutsättning att detta
överskott tillförs hushållssektorn så att
saldomålet uppnås exakt. Statsbudgetens saldo
uppvisar ett överskott även efter denna
överföring till hushållssektorn. Som framgår av
tabell 4.12 beror detta på engångsvisa
inkomstförstärkningar till följd av försäljningar
av statliga bolag och överföringar från AP-
fonden.
Engångseffekterna är en viktig förklaring till
de stora budgetöverskotten och den snabba
amorteringen av statsskulden, men det är inte
tack vare dessa effekter som de budgetpolitiska
målen beräknas uppnås. Vid beräkningen av den
offentliga sektorns finansiella sparande
inkluderas varken försäljningsinkomster,
överföringar från AP-fonden eller in- och
utbetalningar av premiepensionsmedel. Inte
heller utgiftstaket påverkas av dessa
engångseffekter.
De negativa justerade budgetsaldona innebär
att statsskulden på sikt nominellt kommer att
vara ungefär oförändrad eller öka vid det
målsatta överskottet i de offentliga finanserna på
2 procent av BNP. En stor del av det målsatta
överskottet i de offentliga finanserna kommer
istället att komma från ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten. Detta är en följd av
att ålderspensionsreformen på lång sikt innebär
en stor omfördelning av det offentliga sparandet
från staten till ålderspensionssystemet.

Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande
Statsbudgetens saldo omfattar allt som påverkar
statens lånebehov, t.ex. Riksgäldskontorets
nettoutlåning och överföringar till eller från AP-
fonden. Statens finansiella sparande däremot
visar endast den förändring av statens finansiella
nettoförmögenhet som sker genom reala
transaktioner.
I tabell 4.13 redovisas de viktigaste
skillnaderna mellan statsbudgetens saldo och
statens finansiella sparande. En viktig förklaring
är överföringen av medel från AP-fonden till
statsbudgeten. Engångsöverföringen år 2001
kommer delvis att bestå av bostadsobligationer
som skall förvaltas av Riksgäldskontoret tills
obligationerna förfaller till betalning. Till den del
dessa obligationer förfaller till betalning efter år
2001 påverkas inte statens lånebehov det året. En
annan viktig förklaring är den utlåning som
Riksgäldskontoret förmedlar till studerande via
Centrala Studiestödsnämnden. Ytterligare en
skillnad finns i försäljningar av statliga
aktieinnehav som förbättrar statsbudgetens saldo
men inte det finansiella sparandet, eftersom byte
av en finansiell tillgång mot en annan inte har
någon effekt på den finansiella
förmögenhetsställningen. Slutligen påverkas
statsbudgetens saldo, men inte det finansiella
sparandet, av kurs- och valutavinster/förluster på
statskulden.

Tabell 4.13 Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande efter beräkningsteknisk överföring till hushållen
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Statsbudgetens
saldo
9,7
55,3
82,5
81,0
5,7
Effekt av överföring
från AP-fonden

37,2
-10,5
CSN studielån1
7,2
7,4
8,6
9,1
8,5
Försäljning av
bolag m.m.
-4,8

-110,0
-15,0
-15,0
Kurs-/valuta
förluster på
statsskulden
26,0
7,3
8,8
13,6
4,4
Delpensionsfonden
-6,3

Periodiserings-
effekter m.m.
-8,8
-6,1
-5,8
3,9
-1,2
Statens finansiella
sparande
23,0
63,9
-15,9
129,8
-8,1
1Nettot inkluderar förutom CSN studielån under Riksgäldskontorets
nettoutlåning
(tabell 4.11) även inbetalningar på inkomsttypen 4000 Återbetalning av lån.

Statsskulden
Statsskulden är den skuld som uppkommer
genom statens upplåning för att täcka underskott
i den löpande verksamheten eller för att
finansiera investeringar och kreditgivning.
Statsskuldens utveckling bestäms framför allt av
saldot för statsbudgeten. Skulden påverkas
emellertid också av valutaförändringar eftersom
nära 30 procent av skulden är upplånad i
utländsk valuta. Denna del av skulden värderas
till aktuella valutakurser.
Statsskulden uppgick vid utgången av 1998 till
knappt 1 449 miljarder kronor vilket motsvarar
ca 77 procent av BNP. Mätt som andel av BNP
minskade skulden med 2 procentenheter jämfört
med 1997. Som framgår av tabell 4.11 beräknas
statsskulden minska med omkring 265 miljarder
kronor under åren 1998 2002 för att vid
utgången av perioden uppgå till 1 184 miljarder
kronor eller 53,4 procent av BNP. Statsskulden
beräknas minska med ca 40 miljarder kronor mer
än den beräknade ackumulerade amorteringen
under perioden 1999 2002. Orsaken är främst
antagande om en starkare krona. Valutaskuldens
förändring till följd av valutakursförändringar
framgår av tabell 4.11 under posten
Skulddispositioner m.m.
I diagram 4.4 redovisas statsskuldens andel av
BNP (skuldkvoten) under perioden 1993 2002.
Stora budgetunderskott i början av 1990-talet
innebar att statsskulden ökade till drygt 75
procent av BNP år 1993. Under åren 1994 1997
stabiliserades skuldkvoten kring 80 procent av
BNP. Från och med 1998 beräknas skuldkvoten
minska med ca 24 procentenheter fram till år
2002. Den kraftiga minskningen av skuldkvoten
beror till största delen på de engångseffekter som
har redovisats ovan och på BNP-tillväxten.

Diagram 4.4 Statsskuldens utveckling 1993-2002
Procent av BNP

4.5 Kommunsektorns finanser
Kommunsektorns finansiella sparande visade ett
underskott på ca 3 miljarder kronor 1998. Från
och med år 2000 gäller att alla kommuner och
landsting skall uppvisa ekonomisk balans.
Vanligtvis krävs ett positivt finansiellt sparande
för att balanskravet skall uppfyllas.
Den kraftiga ökningen av sysselsättningen
medför en stark ökning av den kommunala
sektorns skatteintäkter under åren 1999 och
2000. Detta tillsammans med höjda statsbidrag
ger utrymme för ökade reala
konsumtionsutgifter med 1,7 procent i år och
med 1,3 procent nästa år.
Det finansiella sparandet beräknas till
4,3 miljarder kronor i år och till 14,5 miljarder
kronor nästa år. Det höga sparandet år 2000
beror på tillfälligt höga skatteinkomster till följd
av slutavräkningen av skatterna avseende 1999.
Effekten beräknas till ca 7,5 miljarder kronor.
Detta väntas inte leda till att kommuner och
landsting ökar sina utgifter, utan i stället antas
utgifterna anpassa sig till den varaktiga
inkomstnivån. Inkomstutvecklingen under 2001
och 2002 ger, med uppfyllandet av balanskravet,
utrymme för en fortsatt ökning av de reala
konsumtionsutgifterna.

Tabell 4.14 Kommunsektorns finanser
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
422,2
445,5
475,1
487,4
496,7
Skatter
299,5
315,0
344,6
348,5
358,7
Statsbidrag1
80,5
88,7
86,5
92,6
89,8
Skatter och stats-
bidrag procent
av BNP
20,3
20,7
21,1
20,7
20,2
Övrigt
42,1
41,8
44,0
46,3
48,2
Utgifter
425,3
441,3
460,6
478,1
492,9
Transfereringar
49,3
46,8
47,4
48,2
49,0
Konsumtionsutg.
351,6
370,5
387,8
402,5
414,8
Volymförändring2
1,23
1,7
1,3
1,1
0,5
Investeringar
24,4
24,0
25,4
27,5
29,1
Finansiellt sparande
-3,1
4,3
14,5
9,3
3,7
Justerat finansiellt
sparande4
2,4
9,3
6,8
8,6
3,7
1 Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter
till momsåterbäringssystemet.
2Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser.
3Rensad för övertagandet av kostnadsansvaret för läkemedelssubventionen från
stat till
landsting år 1998.
4Justerat sparande erhålls genom att föra slutavräkningen till det år den avser.
Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
4.6 Ålderspensionssystemet
AP-fondens finansiella sparande uppgick till
24 miljarder kronor 1998 enligt redovisningen i
nationalräkenskaperna. Under 1998 överfördes
AP-fondens fastighetsinnehav till bolagsform,
vilket redovisas som en negativ utgift i tabell
4.15. Detta tillgodoräknas det finansiella
sparandet i nationalräkenskaperna, eftersom
aktier till skillnad från fastigheter betraktas som
en finansiell tillgång. Exklusive effekten av
bolagiseringen av fastigheter uppgick AP-
fondens finansiella sparande till ca 7 miljarder
kronor förra året.
Ålderspensionsreformen innebär att AP-
fonden fr.o.m. 1999 fått en delvis ny roll.
Fonden finansierar numera inkomstbaserade
ålderspensioner inom det reformerade systemets
s.k. fördelningsdel. Finansieringen av
efterlevande- och förtidspensioner sker över
statsbudgeten. Vidare medför reformen att
fondens avgiftsinkomster förstärks genom att
statliga ålderspensionavgifter införs på vissa
transfereringar m.m., som betalas över
statsbudgeten. Avgiftsuttaget höjs nästa år från
6,40 procent till 10,21 procent för
ålderspensionsavgiften och från 6,95 till
7 procent för den allmänna pensionsavgiften.
Vid sidan av AP-fonden sker en
förmögenhetsuppbyggnad inom
premiepensionssystemet. De medel som sedan
1995 avsätts motsvarar intjänad
premiepensionsrätt och placeras först i
Riksgäldskontoret och därefter hos den
fondförvaltare som den enskilde själv väljer.
Genom att den statliga myndigheten
Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är
ägare av fondandelarna inräknas sparandet i
premiepensionssystemet i den offentliga sektorn.
Under den tillfälliga förvaltningen i
Riksgäldskontoret ingår avsättningarna till
premiepensionssystemet i statens sparande och
reducerar statsskulden. Under år 2000 överförs
retroaktiva premiepensionsmedel på
49,5 miljarder kronor avseende inkomståren
1995 98 från Riksgäldskontoret till PPM.
Därefter överförs medel motsvarande
premiepensionsrätten till PPM andra året efter
inkomståret. Det sparande som sker inom
premiepensionssystemet motsvaras således av ett
minskat sparande i staten.
Ålderspensionsreformen medför en ökad
belastning på statens finanser. Som
kompensation överförs under åren 1999 och
2000 ett belopp från AP fonden till staten på 45
miljarder kronor respektive år. År 2001 sker
ytterligare en överföríng på 155 miljarder
kronor.
Den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet påverkar dess finansiella
sparande under perioden 1999 2001. År 2002
beräknas det finansiella sparandet i
pensionssystemet, dvs. AP-fonden och
premiepensionssystemet, uppgå till
48,7 miljarder kronor eller drygt 2 procent av
BNP.

Tabell 4.15 Ålderspensionssystemet
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
132,5
146,7
228,4
203,5
200,1
Avgifter
92,0
109,0
149,1
153,2
157,3
Premie-
pensionsmedel

49,6
21,2
18,9
Räntor,
utdelningar m.m.
40,5
37,7
29,6
29,0
23,7
Utgifter
108,6
180,8
185,0
299,8
151,4
Pensioner
124,9
135,0
139,0
143,6
150,1
Överföring till
staten
0,0
45,0
45,0
155,0
0,0
Övriga utgifter
-16,3
0,8
1,0
1,2
1,3
Finansiellt
sparande
24,0
-34,1
43,4
-96,3
48,7
Procent av BNP
1,3
-1,8
2,0
-5,0
2,2
AP-fonden

-34,1
-8,3
-120,0
26,2
Premiepensions-
myndigheten

51,7
23,7
22,5
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
4.7 Den offentliga sektorns finanser
År 1998 uppgick den offentliga sektorns
finansiella sparande till 43,5 miljarder kronor
eller 2,3 procent av BNP, enligt redovisningen i
nationalräkenskaperna. Av detta överskott beror
emellertid ca 17 miljarder kronor eller 0,9
procent av BNP på att AP-fondens innehav av
fastigheter överfördes till bolagsform (se kapitel
4.6).
I år beräknas det finansiella sparandet uppgå
till ca 34 miljarder kronor eller 1,7 procent av
BNP. Det är en förbättring från 1998 efter det
att hänsyn har tagits till den bokföringsmässiga
effekten av bolagiseringen av AP-fondens
fastigheter förra året.
År 2000 förbättras sparandet ytterligare. Efter
beaktande av de skattesänkningar och andra
åtgärder, som förslås i denna proposition,
beräknas det finansiella sparandet uppgå till 2,1
procent av BNP år 2000. Den offentliga sektorns
inkomster och utgifter sjunker under hela
prognosperioden som andel av BNP. Den
minskade statsskulden leder till att
ränteutgifterna sjunker även nominellt. Även
inkomsterna av räntor och utdelningar faller
eftersom de finansiella tillgångarna minskar,
främst genom AP-fondens överföringar till
staten (se kapitel 4.6), men även till följd av
försäljningar av aktier i statliga bolag.
Inkomsterna från dessa försäljningar räknas inte
in i det finansiella sparandet. Däremot reduceras
den offentliga skulden och ränteutgifterna när
försäljningsinkomsterna används till
amorteringar av statsskulden.
Med hänsyn tagen till beslutade och föreslagna
reglerförändringar väntas det finansiella
sparandet uppgå till 2 procent av BNP år 2001
och sedan förstärkas till 2,9 procent av BNP år
2002. Sparandet år 2002 överstiger målet om ett
överskott på 2 procent av BNP med ca 21
miljarder kronor. Detta överskjutande överskott
antas i föreliggande kalkyl beräkningstekniskt
tillföras hushållssektorn så att budgetmålet för
den offentliga sektorn uppnås exakt.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld defineras enligt de s.k.
Maastrichtkriterierna som det nominella värdet
av skulder minskat med den offentliga sektorns
innehav av egna skulder. För svenska
förhållanden innebär definitionen att
statsskulden och den kommunala sektorns
skulder på kreditmarknaden minskas med AP-
fondens innehav av statliga och kommunala
skulder. Den konsoliderade bruttoskulden är
lägre än statsskulden och uppgick vid utgången
av 1998 till 71,7 procent av BNP. Som andel av
BNP har den konsoliderade skulden sjunkit
sedan 1995. Under prognosperioden minskar
den även nominellt och beräknas understiga
60 procent av BNP år 2000.
Nettoskulden, som är nettot av den offentliga
sektorns samtliga finansiella tillgångar och
skulder, sjunker i takt med de finansiella
överskotten och de värdeförändringar som sker
på tillgångar och skulder. I slutet av
prognosperioden beräknas nettoskulden
understiga 1 procent av BNP

Tabell 4.16 Den offentliga sektorna finanser
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Inkomster
1 136,9
1 155,1
1 189,5
1 212,6
1 252,9
procent av BNP
60,7
59,2
58,3
57,0
56,5
Skatter och avgifter
998,2
1 021,5
1 056,4
1 081,4
1 124,4
procent av BNP
53,3
52,4
51,7
50,8
50,7
Kapitalinkomster
73,5
67,1
64,8
61,0
56,4
Övriga inkomster
64,8
66,5
68,4
70,2
72,1
Utgifter
1 093,0
1 121,0
1 147,6
1 169,8
1 188,0
procent av BNP
58,4
57,5
56,2
55,0
53,6
Transfereringar
456,0
448,1
461,1
467,9
471,7
Konsumtion och investeringar
529,3
569,5
594,6
617,9
637,1
Ränteutgifter
107,8
103,4
91,9
84,0
79,2
Finansiellt sparande före överföring
43,5
34,1
41,9
42,8
64,9
procent av BNP
2,3
1,7
2,1
2,0
2,9
Beräkningsteknisk överföring

20,6
Finansiellt sparande efter överföring
43,5
34,1
41,9
42,8
44,3
procent av BNP
2,3
1,7
2,1
2,0
2,0
Finansiell ställning

Nettoskuld
288,6
237,6
116,5
60,2
15,4
procent av BNP
15,4
12,2
5,7
2,8
0,7
Konsoliderad bruttoskuld
1 342,2
1 289,4
1 199,5
1 152,6
1 152,8
procent av BNP
71,7
66,1
58,8
54,1
52,0

5
Prognos och tilläggs-
budget 1999

5 Prognos och tilläggsbudget 1999

5.1 Inledning
För innevarande budgetår skall regeringen enligt
36 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
redovisa prognoser över utfallet av statens
inkomster och utgifter samt statens lånebehov
vid minst två tillfällen. Väsentliga skillnader
mellan budgeterade belopp och beräknat utfall
skall förklaras.
I denna proposition redovisas nu en andra
prognos för år 1999. Den första prognosen
redovisades i 1999 års ekonomiska
vårproposition. I avsnitt 5.2 redovisas
utgiftsprognosen för 1999, inklusive utgifterna
för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Inkomstberäkningarna för år
1999 redovisas i kapitel 6.
Uppföljningen av budgetåret 1998 skedde i
regeringens skrivelse 1998/99:150. I skrivelsen
lämnade regeringen en redogörelse för det
ekonomiska utfallet i staten under 1998.
Skrivelsen innehåller resultaträkning,
balansräkning och finansieringsanalys för staten
samt det slutliga utfallet på statsbudgetens
inkomsttitlar och anslag.
5.2 Utgiftsprognos 1999
Det av riksdagen beslutade utgiftstaket för staten
år 1999 på 753 miljarder kronor ligger fast.
Regeringen följer noggrant utgiftsutvecklingen.
Kontinuerlig utgiftsuppföljning och granskning
av prognoser är centralt för att i tid kunna vidta
nödvändiga åtgärder om utgiftstaket bedöms
vara hotat. Regeringen gjorde i 1999 års
ekonomiska vårproposition bedömningen att
utgiftstaket för staten 1999 var hotat. För att
undvika ett överskridande beslutade regeringen
därför om ett antal besparingar och
utgiftsbegränsningar. Totalt vidtog regeringen
utgiftsbegränsande åtgärder motsvarande ca
8 miljarder kronor. Regeringen gör nu, i likhet
med Ekonomistyrningsverket, bedömningen att
utgiftstaket år 1999 kan klaras utan ytterligare
åtgärder. Regeringen kommer även i
fortsättningen att följa utgifternas utveckling
under 1999 och vidta åtgärder om det bedöms
nödvändigt för att förhindra ett överskridande av
utgiftstaket.
5.2.1 Budgetsaldo och statsskuld 1999
I budgetpropositionen för 1999 beräknades
budgetsaldot till 16 miljarder kronor 1999.
Aktuell prognos för statsbudgetens saldo är 55,3
miljarder kronor (se tabell 5.1), dvs. en
förbättring med 39,3 miljarder kronor.
Inkomsterna ökar med 10,5 miljarder kronor
jämfört med den beräkning som gjordes i
budgetpropositionen för 1999 och beräknas nu
till 706,9 miljarder kronor. Det är samtidigt
38,6 miljarder kronor lägre än den beräkning
som presenterades i 1999 års ekonomiska
vårproposition. De lägre inkomsterna jämfört
med beräkningen i vårpropositionen beror
främst på att försäljning av aktier i statliga bolag,
som tidigare bedömdes äga rum 1999, kommer
att ske först 2000. Den inkomstökning som ändå
kvarstår, i förhållande till beräkningen i
statsbudgeten, beror främst på ett högre
antagande om lönesummans och därmed
inkomstskatternas utveckling (se avsnitt 6.4 för
en mer detaljerad redovisning av
inkomstprognosen för år 1999).
Statsbudgetens utgifter prognostiseras nu till
651,6 miljarder kronor, vilket är 28,8 miljarder
kronor lägre än vad som angavs i
budgetpropositionen för 1999.
Utgifter exklusive statsskuldsräntor förväntas
öka med 2,4 miljarder kronor i förhållande till
beräkningen i budgetpropositionen för 1999 och
beräknas nu till 616,2 miljarder kronor.
Statsskuldsräntorna under 1999 beräknas
uppgå till 92,7 miljarder kronor. Det är en
ökning med 8,1 miljarder kronor jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 1999.
Utgiftshöjningen beror framför allt på lägre
överkurser vid emission än vad som tidigare
förväntades.
Prognosen för Riksgäldskontorets
nettoutlåning, inklusive den kassamässiga
korrigeringen och överföringen av medel från
AP-fonden, är
-57,3 miljarder kronor. Jämfört med beräkningen
i budgetpropositionen för 1999 visar den aktuella
prognosen att budgetsaldot förbättras med 39,3
miljarder kronor. Detta förklaras till största
delen av att det i budgetpropositionen för 1999
förutsattes att de av Riksgäldskontoret tillfälligt
förvaltade medlen för premiepensionen avseende
inkomståren 1995 1997 skulle överföras till
Premiepensionsmyndigheten under 1999. Över-
föringen har nu senarelagts till år 2000, vilket
förbättrar budgetsaldot med 37 miljarder kronor
år 1999.
Statsskulden beräknas vid utgången av år 1999
uppgå till 1 376,8 miljarder kronor, vilket är 5,5
miljarder kronor lägre än beräkningen i
budgetpropositionen för 1999.

Tabell 5.1 Budgetsaldo och statsskuld år 1999
Miljarder kronor

Differens mot

Aktuell
prognos
Vårpropo-
sitionen
Stats-
budgeten
Inkomster
706,9
-38,6
10,5
varav skatteinkomster
652,4
3,3
21,9
varav övriga inkomster
54,5
-41,9
-11,4
Utgifter
651,6
-0,7
-28,8
varav utgifter exkl.
statsskuldsräntor
616,2
0,2
2,41
varav statsskulds-
räntor
92,7
-0,2
8,1
varav Riksgäldskontorets
nettoutlåning m.m2
-57,3
-0,7
-39,3
Budgetsaldo
55,3
-37,9
39,3
Statsskuld
1376,8
51,4
-5,5
1 Inklusive posten minskning av anslagsbehållningar.
2 Inklusive kassamässig korrigering och den finansiella överföringen från
AP-fonden till
statsbudgeten.
5.2.2 Takbegränsade utgifter 1999
Utgiftstaket för staten omfattar utgiftsområdena
1 25 samt 27. Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. ingår således inte. Till de
takbegränsade utgifterna adderas också
utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten samt i budgeteringen även
posten Minskning av anslagsbehållningar.
Skillnaden mellan det fastställda utgiftstaket och
de takbegränsade utgifterna utgörs av
budgeteringsmarginalen.
Riksdagen har för år 1999 fastställt
utgiftstaket för staten till 753 miljarder kronor.
De takbe-gränsade utgifterna beräknades i
budgetpropositionen för 1999 till 749,7 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen uppgick
därmed till 3,3 miljarder kronor.
I 1999 års ekonomiska vårproposition
reviderades utgifterna under utgiftstaket upp till
751,8 miljarder kronor. Upprevideringen gjordes
bl.a. som en följd av att utgifterna för
sjukförsäkringen ökade kraftigt. Bedömningen
var att utgifterna för sjukförsäkringen skulle
komma att öka med 4,4 miljarder kronor i
förhållande till anvisade medel i statsbudgeten.
Utgiftstaket var hotat och regeringen beslutade
därför om såväl besparingar som
utgiftsbegränsningar. Efter dessa åtgärder
beräknades budgeteringsmarginalen uppgå till
1,2 miljarder kronor.
I den nu aktuella beräkningen bedöms de
takbegränsade utgifterna uppgå till 752 miljarder
kronor, vilket innebär att
budgeteringsmarginalen är 1 miljard kronor.
Detta innebär att budgeteringsmarginalen har
minskat med 0,2 miljarder kronor jämfört med
den beräkningen som redovisades i 1999 års
ekonomiska vårpropositionen. För några
enskilda utgiftsområden skiljer sig de redovisade
utgiftsprognoserna väsentligt mellan denna
proposition och vårpropositionen. Utgifterna för
sjukförsäkringen har reviderats upp med
ytterligare 3 miljarder kronor och utgifterna
inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv beräknas öka med 1,2 miljarder kronor.
Samtidigt motverkas dessa utgiftsökningar av att
avgiften till EU nu beräknas bli ca 2 miljarder
lägre och att utgifterna för utgiftsområde 15
Studiestöd och utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande bedöms minska med drygt 1 miljard
kronor vardera.
Som andel av BNP beräknas de takbegränsade
utgifterna uppgå till 38,5 procent. Jämfört med år
1998, då andelen var 38,3 procent, är de
takbegränsade utgifterna därmed något högre.
Detta beror i huvudsak på att utgiftstaket har
justerats med anledning av de statliga
ålderspensionsavgifter som införts från och med
år 1999 och som uppgår till ca 19 miljarder
kronor eller ca 1 procent av BNP.

Tabell 5.2 Takbegränsade utgifter år 1999
Miljarder kronor

Differens mot

Aktuell
prognos
Vårpropo-
sitionen
Stats-
budgeten
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor
616,2
0,2
2,41
Ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten
135,9
0,0
0,0
Takbegränsade utgifter
752,0
0,2
2,4
Budgeteringsmarginal
1,0
-0,2
-2,4
Utgiftstak för staten
753,0
0,0
0,0
1 Inklusive posten minskning av anslagsbehållningar.
5.2.3 Utgiftsprognoser per utgiftsområde
I tabell 5.3 redovisas prognoserna över utgifterna
per utgiftsområde samt ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten. För samtliga
utgiftsområden har prognoserna reviderats i
förhållande till anvisade medel på statsbudgeten.
De största differenserna mellan prognos och
statsbudget redovisas utgiftsområdesvis. I vissa
fall kommenteras även förändringen mot den
prognos som redovisades i 1999 års ekonomiska
vårproposition.

Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
Den nuvarande utgiftsprognosen innebär att
utgifterna förväntas uppgå till 4,8 miljarder
kronor, vilket är 0,6 miljarder kronor högre än
anvisade medel i statsbudgeten. De högre
utgifterna hänför sig i huvudsak till anslagen
Regeringskansliet m.m. och äldreanslaget
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen
(den s.k. Östersjömiljarden). Den högre
beräknade förbrukningen på dessa två anslag
finansieras med anslagssparande och
reservationer.

Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
I statsbudgeten för år 1999 anvisades
utgiftsområdet 21,9 miljarder kronor. Den
aktuella prognosen visar att utgifterna överstiger
anvisade medel med 0,2 miljarder kronor. Största
delen av avvikelsen härrör från anslagen
Domstolsväsendet m.m. och Kriminalvården.
Utgiftsprognosen för de två anslagen innebär att
tilldelade medel överskrids och att
anslagskrediterna därmed måste utnyttjas.

Utgiftsområde 6
Totalförsvar
I statsbudgeten anvisades totalt 44,1 miljarder
kronor. Aktuell utgiftsprognos för
utgiftsområdet uppgår till 44,7 miljarder kronor
och överstiger därmed anvisade medel med 0,5
miljarder kronor. Störst avvikelse mot anvisade
medel uppvisar anslaget Utveckling och
investeringar. Prognosen för detta anslag är 0,7
miljarder kronor högre än anvisade medel. De
högre utgifterna för anslaget täcks av
anslagssparande och utnyttjande av anslagskredit.
Vidare är utgifterna för anslaget Fredsfrämjande
truppinsatser 0,4 miljarder kronor högre än
beloppet i statsbudgeten. Samtidigt beräknas
anslaget Förbandsverksamhet och beredskap m.m.
beräknas bli 0,8 miljarder kronor lägre än vad
som anvisats i statsbudgeten.

Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
I statsbudgeten anvisades 4,3 miljarder kronor
för detta utgiftsområde. Den nuvarande
prognosen innebär att anvisade medel överskrids
med 0,3 miljarder kronor. Orsaken är krisen i
Kosovo under våren 1999. Utgifterna på
anslagen Mottagande av asylsökande och
Kommunersättningar till flyktingar har ökat mer
än väntat. Utgiftsökningen är en följd av att
Sverige har tagit emot ett större antal personer än
vad som antogs i statsbudgeten och att ett stort
antal asylsökande från Förbundsrepubliken
Jugoslavien har fått tidsbegränsat
uppehållstillstånd och stannat kvar i Sverige.
Anslagskrediten räcker inte för att finansiera
överskridandet. Regeringen föreslår därför i
denna proposition att anslaget Mottagande av
asylsökande under år 1999 tillförs 0,3 miljarder
kronor. Finansieringen sker delvis genom
minskning av anslaget Migrationspolitiska
insatser.

Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
I statsbudgeten anvisades totalt 24 miljarder
kronor. Utgiftsprognosen innebär att
budgeterade medel överskrids med 0,8 miljarder
kronor. Den främsta orsaken till avvikelsen är att
utgifterna för anslaget Bidrag för
läkemedelsförmånen beräknas överstiga beloppet i
statsbudgeten med omkring 0,7 miljarder
kronor. Regeringen föreslår i denna proposition
att anslaget tillförs 0,2 miljarder kronor.

Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet totalt
80,5 miljarder kronor. Nuvarande prognos visar
att utgifterna blir betydligt högre. Bedömningen
är att utgifterna kommer att bli 87,9 miljarder
kronor, vilket är 7,4 miljarder kronor mer än vad
som anvisades på statsbudgeten. Avvikelsen
härrör från anslaget Sjukpenning och
rehabilitering m.m. Prognosen för anslaget
uppgår till 27,4 miljarder kronor och i
statsbudgeten anvisades 20,0 miljarder kronor.
Utgifterna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt
under år 1999. Antalet ersatta sjukpenningdagar
beräknas bli 63,2 miljoner dagar. Det är ca 12,8
miljoner fler än 1998. Trots att anslagskrediten
för anslaget utnyttjas fullt ut kommer tillgängliga
anslagsmedel inte att räcka. Regeringen föreslår
därför i denna proposition att anslaget tillförs 7,4
miljarder kronor på tilläggsbudget.

Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsprognosen uppgår till 40,9 miljarder
kronor och är därmed 1 miljard kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Till största
delen förklaras ökningen av högre utgifter för
anslagen för Föräldraförsäkring och för
Underhållsstöd, vilka ökar med 0,4 miljarder
kronor respektive 0,5 miljarder kronor. De högre
utgifterna inom föräldraförsäkringen leder till att
anslagssparandet utnyttjas. De ökade utgifterna
för underhållsstöd innebär ett överskridande av
anslagskrediten. Regeringen föreslår därför i
denna proposition att anslaget tillförs 0,5
miljarder kronor.

Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Prognosen för den öppna arbetslösheten år 1999
uppgår till 5,4 procent av arbetskraften, vilket är
en minskning med 0,3 procentenheter jämfört
med den bedömning som presenterades i
budgetpropositionen för 1999.
Aktuell utgiftsprognos för utgiftsområdet
uppgår till 33,5 miljarder kronor, vilket är ca 0,3
miljarder kronor lägre än vad som beräknades i
statsbudgeten.

Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsprognosen för år 1999 uppgår till 48,8
miljarder kronor, vilket är 0,5 miljarder kronor
högre än vad som anvisades i statsbudgeten. Till
största delen förklaras ökningen av anslaget
Europeiska socialfonden m.m. I statsbudgeten
anvisades på anslaget 1,8 miljarder kronor. Den
nu aktuella bedömningen tyder på att utgifterna
kommer att uppgå till 2,3 miljarder kronor.
Ökningen täcks helt av anslagssparande.

Utgiftsområde 15
Studiestöd
Aktuell utgiftsprognos för utgiftsområdet
uppgår till 19,8 miljarder kronor. Det är 2,6
miljarder kronor lägre än vad som anvisades i
statsbudgeten. En av orsakerna är att utgifterna
för anslaget Studiemedel m.m. minskar med 1,6
miljarder kronor, delvis p.g.a. en
redovisningsteknisk förändring som innebär att
avräkningsprinciperna för Centrala
studiestödsnämnden gjorts mer enhetliga. I
stället för att som tidigare tillämpa både utgifts-
och kassamässig avräkning för olika slag av
utgifter under anslaget tillämpas efter
förändringen enbart en kassamässig
avräkningsprincip. Förändringen medför att ca
1,1 miljarder kronor avräknas år 2000 i stället för
år 1999. I viss mån förklaras minskningen också
av en något lägre studerandevolym. En annan
orsak till att utgifterna minskar är att utgifterna
på anslaget Vuxenstudiestöd beräknas bli
1 miljard kronor lägre än vad som anvisades i
statsbudgeten.

Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
I statsbudgeten anvisades totalt 29,0 miljarder
kronor. Utgifterna förväntas nu bli 1,1 miljard
kronor högre. Den främsta orsaken till utgifts-
ökningen är att en del av en tidigare beslutad
besparing uppgående till 1,1 miljard kronor
kompenseras genom förbrukning av
anslagsbehållningar med 0,6 miljarder kronor.
För utgiftsområdet uppgår den högsta tillåtna
anslagsbelastningen till 30,1 miljarder kronor.
Begränsningsbeloppet har justerats från 30,0 till
30,1 miljarder kronor till följd av förslag på
tilläggsbudget.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
För år 1999 beräknas utgifterna till 18,3 miljarder
kronor, vilket är 2,2 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Anslaget Stöd
till lokala investeringsbidrag för ekologisk
hållbarhet utgör ca 0,5 miljarder kronor av
minskningen. Den lägre anslagsförbrukningen
beror dels på en besparing på 120 miljoner, dels
på utgiftsminskning till följd av att anslaget
omfattas av ett begränsningsbelopp. Vidare är
utgiftsprognoserna för anslagen Räntebidrag
m.m. och Bostadsbidrag sammanlagt omkring 0,5
miljarder kronor lägre än beloppen i
statsbudgeten. Den största utgiftsminskningen
avser anslaget Statens bostadskreditnämnd:
Garantiverksamhet där utfallet bedöms bli
1,1 miljarder kronor lägre än de medel som
anvisades i statsbudgeten. Orsaken är en låg
ärendetillströmning.

Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
Utgiftsprognosen uppgår till 4,0 miljarder
kronor, vilket är 1,2 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Till största
delen beror avvikelsen på att vissa åtaganden
gjorda före år 1999 skall täckas av
anslagsbehållningar på främst äldreanslaget
Regionalpolitiska åtgärder. För att underlätta
övergången till ett bemyndigandesystem har ett
nytt anslag Allmänna regionalpolitiska åtgärder
förts upp på statsbudgeten år 1999. Anslaget
uppgår under en övergångsperiod till ett lägre
belopp på grund av att anslagsbehållningar på
äldreanslagen istället skall tas i anspråk.
På anslaget Europeiska regionala
utvecklingsfonden anvisades i statsbudgeten 0,8
miljarder kronor. Enligt nuvarande bedömning
kommer utgifterna att bli 0,3 miljarder kronor
högre. Ökningen täcks i sin helhet av
anslagssparande.

Utgiftsområde 21
Energi
Aktuell beräkning för utgiftsområdet uppgår till
1,2 miljarder kronor och understiger därmed
anvisade medel i statsbudgeten med 0,4 miljarder
kronor. Besparingar och utgiftsreduktioner på
grund av beslutade begränsningsbelopp förklarar
ca 0,2 miljarder kronor av minskningen. Vidare
har utgiftsprognosen för anslaget Introduktion av
ny energiteknik reviderats ned med ca 0,2
miljarder kronor jämfört med anvisade belopp i
statsbudgeten. Anledningen till detta är att
verksamheten ännu inte till fullo kommit igång.

Utgiftsområde 22
Kommunikationer
I statsbudgeten anvisades totalt 25,5 miljarder
kronor. Aktuell beräkning av utgifterna uppgår
till 25,6 miljarder kronor, vilket är 0,1 miljarder
kronor högre än anvisade medel. Orsaken är
främst en höjning av prognosen för anslaget
Ersättning till SJ vid utdelning från Swedcarrier.
Ökningen täcks helt av anslagssparande.

Utgiftsområde 24
Näringsliv
I statsbudgeten anvisades totalt 2,9 miljarder
kronor till utgiftsområdet. Den aktuella
utgiftsprognosen överstiger anvisade medel med
0,4 miljarder kronor. De beräknade högre
utgifterna är framför allt hänförliga till de två
anslagen Teknisk forskning och utveckling och
Program för småföretagarutveckling, förnyelse och
tillväxt (anvisades på statsbudgeten budgetåret
1995/96). De högre utgifterna täcks av
anslagssparande.

Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
I statsbudgeten anvisades totalt 103,6 miljarder
kronor till detta utgiftsområde. I den aktuella
prognosen beräknas utgifterna bli omkring
1 miljard kronor lägre. Detta förklaras av att
utgifterna för anslaget Bidrag till särskilda insatser
i kommuner och landsting bedöms bli 0,3
miljarder kronor lägre än vad som anvisades i
statsbudgeten. En annan orsak är att det Statliga
utjämningsbidraget till kommuner och landsting
bedöms minska med ca 0,7 miljarder kronor
jämfört med vad som anvisades i statsbudgeten.

Utgiftsområde 27
Avgiften till EG-budgeten
Sveriges avgift till EU beräknas bli 1,3 miljarder
kronor lägre än vad som anvisades i
statsbudgeten för år 1999. Detta beror på att
slutregleringen av EU-budgeten för 1998, som
tidigare beräknades ske först år 2000, nu istället
beräknas ske redan år 1999.

Minskning av anslagsbehållningar
I statsbudgeten var förbrukningen av
anslagsbehållningar ej fördelad per utgiftsområde
utan redovisades under posten Minskning av
anslagsbehållningar. Förbrukningen
prognostiserades i statsbudgeten till 5 miljarder
kronor. I aktuell prognos ingår emellertid
förbrukningen av an-slagsbehållningar under
respektive anslag och utgiftsområde. Den
nuvarande bedömningen är att
anslagsbehållningarna minskar med ca 7,5
miljarder kronor, dvs. med ca 2,5 miljarder
kronor mer än vad som beräknades i
budgetpropositionen för 1999. De ingående
anslagsbehållningarna var vid 1999 års början
37,5 miljarder kronor. De utgående
anslagsbehållningarna vid årets slut bedöms
uppgå till ca 30 miljarder kronor.

Tabell 5.3 Användning av medel 1999
Miljarder kronor

Stats-
budget
Tilläggs-
budget i
vårpropo-
sitionen
Förslag på
tilläggs-
budget i
BP00
Totalt

Prognos
Differens
prognos
statsbudget
UO 1
Rikets styrelse
4,2
0,0
0,0
4,2
4,8
0,6
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1,7
0,0
0,0
1,7
1,6
-0,1
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5,8

5,8
6,0
0,2
UO 4
Rättsväsendet
21,9
0,0
0,0
21,9
22,2
0,2
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2,9

2,9
3,0
0,1
UO 6
Totalförsvar
44,1
0,0
0,1
44,2
44,7
0,5
UO 7
Internationellt bistånd
11,9

11,9
12,1
0,2
UO 8
Invandrare och flyktingar
4,3
0,0
0,3
4,6
4,7
0,3
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
24,0
0,1
0,2
24,3
24,8
0,8
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
80,5
0,0
7,5
88,0
87,9
7,4
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
34,3

0,1
34,4
34,4
0,0
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
39,9

0,5
40,4
40,9
1,0
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
33,8
0,2

33,9
33,5
-0,3
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
48,3
-0,3
0,0
48,0
48,8
0,5
UO 15
Studiestöd
22,4
-0,1

22,4
19,8
-2,6
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
29,0
0,1
0,0
29,1
30,1
1,1
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7,5
0,0
0,0
7,5
7,6
0,1
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
20,5
0,0
0,0
20,5
18,3
-2,2
UO 19
Regional utjämning och utveckling
2,7

0,0
2,7
4,0
1,2
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1,5
0,0

1,6
1,8
0,2
UO 21
Energi
1,7

1,7
1,2
-0,4
UO 22
Kommunikationer
25,5
0,0
0,0
25,5
25,6
0,1
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
12,0

0,0
12,0
12,2
0,3
UO 24
Näringsliv
2,9
0,0
0,0
2,9
3,3
0,4
UO 25
Allmänna bidrag till kommuner
103,6
0,0

103,5
102,5
-1,0
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
84,6

84,6
92,7
8,1
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
21,9

21,9
20,6
-1,3

Minskning av anslagsbehållningar
5,0

0,0
-5,0

Summa utgiftsområden
698,4
0,0
8,7
702,0
708,8
10,5

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
613,8

617,5
616,2
2,4
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

5.3 Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för 1999
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen
för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en
ny beräkning av statsinkomster samt ändra och
anvisa nya anslag. De förändringar av gällande
statsbudget som nu kan överblickas och andra
frågor som regeringen anser bör tas upp,
redovisas i det följande.
Anslagsförändringarna i detta förslag till
tilläggsbudget innebär att anvisade medel
sammanlagt ökar med 8 594 miljoner kronor.
Inklusive av regeringen beslutade indragningar
av anslagsbehållningar leder åtgärderna till en
ökning av tillgängliga medel med 8 463 miljoner
kronor.
De föreslagna ökningarna av anslagen uppgår
till totalt cirka 9 353 miljoner kronor. I vissa fall
finns förslag till finansiering av den föreslagna
utgiftsökningen genom minskning av 1999 års
anslag. I några fall föreslås indragning av
anslagsbehållningar. Minskningarna av 1999 års
anslag uppgår totalt till cirka 759 miljoner
kronor. Minskningarna till följd av indragningar
av anslagsbehållningar uppgår till 131 miljoner
kronor.
Regeringens ambition är att ökade utgifter
skall finansieras genom motsvarande minskning
av utgifterna samma år. Efter de föreslagna
åtgärderna uppgår budgeteringsmarginalen till
1,0 miljarder kronor för år 1999.
5.3.1 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
B1 Riksdagens ledamöter och partier m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
489 000 000 kronor.

Riksdagens förvaltningsstyrelses förslag: Anslaget
B1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. ökas
med 9 355 000 kronor. Finansiering sker genom
indragning av medel från det för budgetåret
1995/96 uppförda reservationsanslaget A2
Riksdagsutskottens resor utom Sverige med
motsvarande belopp.

Skälen för Riksdagens förvaltningsstyrelses
förslag: Medelsbehovet är större än anvisat
anslag. För att möjliggöra angelägna
verksamhetsförändringar bör anslaget höjas i en
utsträckning som motsvarar befintlig reservation
på ett s.k. äldreanslag som inte får användas efter
utgången av innevarande budgetår.
C3 Allmänna val
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
100 000 000 kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget B1 Åklagarorganisationen under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet minskas anslaget
C3 Allmänna val med 10 000 000 kronor.
D3 Sametinget
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
13 661 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D3 Sametinget ökas
med 165 000 kronor. Finansieringen sker genom
att anslaget D1 Främjande av rennäringen m.m.
under utgiftsområde 23 minskas med
motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Sametinget är
såväl ett folkvalt organ som en statlig myndighet.
Sametinget är nu inne i sin andra mandatperiod.
Nya samepolitiska partier, partiblock och
samepolitiker har tillkommit. För
administrationens del har ny personal
tillkommit. Det föreligger därför ett särskilt
behov att anordna en kurs i
förvaltningslagstiftning, myndighetsfrågor,
mötesteknik och demokrati.

E2 Presstöd
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
531 579 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E2 Presstöd ökas
med 9 117 000 kronor. Finansieringen sker
genom att anslagen E1 Presstödsnämnden och
Taltidningsnämnden minskas med 1 500 000
kronor samt E3 Stöd till radio- och
kassettidningar med 6 700 000 kronor. Dessutom
minskas anslagen I3 Utbyte av TV-sändningar
mellan Sverige och Finland och I4 Bidrag till
dokumentation om den mediepolitiska
utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete
inom utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid med 132 000 respektive
785 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget får
användas i enlighet med bestämmelserna i
presstödsförordningen (1990:524). Enligt Press-
stödsnämndens prognos för år 1999 täcker inte
anslaget beräknade utbetalningar av presstöd
eftersom anslagskrediten använts för att täcka
utgifterna under föregående år. För att täcka
kostnaderna för presstödet för år 1999 föreslår
regeringen därför att 9 117 000 kronor anvisas
anslaget E2 Presstöd. Finansieringen sker genom
att anslagen E1 Presstödsnämnden och
Taltidningsnämnden och E3 Stöd till radio- och
kassettidningar under utgiftsområde 1 samt
anslagen I3 Utbyte av TV-sändningar mellan
Sverige och Finland och I4 Bidrag till
dokumentation om den mediepolitiska
utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete
inom utgiftsområde 17 minskas för innevarande
år med totalt motsvarande belopp. Effekten av
finansieringsåtgärderna bedöms inte påverka
dessa verksamheters nuvarande omfattning och
inriktning.
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen
Något anslag för detta ändamål finns inte
uppfört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Reservationsanslaget
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen
förs ånyo upp på statsbudgeten och 1 000 000
kronor anvisas för år 1999 varigenom de
reservationer som finns under
reservationsanslaget därigenom kan utnyttjas
under den kommande treårsperioden.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen
beslutade (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU
15, rskr. 1995/96:307) att på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anslå 1
miljard kronor för stöd till samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen (den s.k.
Östersjömiljarden). Dessa medel anslogs som ett
reservationsanslag i syfte att stimulera tillväxt
och sysselsättning och för att utnyttjas för
åtgärder och projekt inom bl.a. områdena
livsmedel, energisystem, kunskapsutbyte,
infrastruktur och miljö samt för att öka handeln
och investeringarna och i övrigt stärka
samarbetet mellan stat och näringsliv i
Östersjöregionen.
Genom riksdagens beslut om
budgetpropositionen för budgetåret 1996/97
överfördes 50 miljoner kronor för ändamål inom
jordbrukssektorn varigenom anslaget
reducerades till 950 miljoner kronor.

Regeringens överväganden
Intresset för Östersjömiljarden har varit mycket
stort och antalet inkomna ansökningar och
projektförslag mycket brett. Regeringen har
beslutat om bidrag ur Östersjömiljarden
motsvarande ca 700 miljoner kronor och
utbetalningar har skett med ca 300 miljoner
kronor.
Regeringen har fattat beslut om bidrag för
projekt inom olika sektorer bl.a. miljö, energi,
informationsteknologi (IT), livsmedel,
infrastruktur, kultur och utbildning. Inom IT-
området kan nämnas satsningar på telemedicin
och IT-stöd för räddningsverksamhet. På
livsmedelsområdet har satsningar gjorts bl.a. i ett
demonstrationsjordbruk och mejeri i Sankt
Petersburg. Kulturellt inriktade projekt finns
också representerade genom bl.a. renovering av
kulturhistoriskt värdefulla byggnader i Polen och
kyrkorenoveringar i Tallinn. Särskilda
stipendieprogram, s.k. Visbystipendier, har
finansierats ur Östersjömiljarden och hanterats
av Svenska Institutet. På miljöområdet kan
nämnas ett flertal miljöförbättrande åtgärder
inom luft och vatten i Polen och Baltikum samt
inom energiområdet en satsning på
kollektivtrafiken i Baltikum.
Regeringen avser att i en särskild skrivelse till
riksdagen närmare redovisa erfarenheterna av
Östersjömiljarden och den verksamhet som
finansierats inom ramen för detta anslag.
Flera projekt har inletts först under 1998 eller
1999 och en fullständig utvärdering låter sig ännu
inte göras. Det ligger i sakens natur att projekt
med höga kvalitetskrav tar tid att förbereda och
genomföra. Regeringen bedömer dock att
erfarenheterna av projekten överlag är goda och
att aktiviteterna, även om de i vissa fall kommit
igång med viss fördröjning, ger positiva effekter
både för svenskt vidkommande och i övriga
länder i regionen.
Östersjömiljarden har stärkt Sveriges roll i
Östersjösamarbetet och har utgjort ett värdefullt
instrument för stöd till svensk
näringslivsaktivitet i regionen. En del av de
medel som ursprungligen anslogs av riksdagen
under detta reservationsanslag har ännu inte
förbrukats.
Regeringen föreslår därför att anslaget på nytt
förs upp på statsbudgeten för år 1999 med
1 000 000 kronor varigenom de reservationer
som finns under anslaget kan utnyttjas under
den kommande treårsperioden.
5.3.2 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
B4 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning
och låneförvaltning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
535 000 000 kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A11 Bonusränta för
ungdomsbosparande, under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande, minskas anslaget B4 Riksgäldskontoret:
Kostnader för upplåning och låneförvaltning med
692 000 kronor.
5.3.3 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
B1 Åklagarorganisationen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
620 140 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B1
Åklagarorganisationen ökas med 9 428 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget C3
Allmänna val under utgiftsområde 1 Rikets
styrelse minskas med 10 000 000 kronor. Härvid
har beaktats att anslaget B1
Åklagarorganisationen skall minska med 192 000
kronor till följd av en korrigering av tidigare
genomförd pris- och löneomräkning och med
380 000 kronor till följd av överföring av
verksamhet till Ekobrottsmyndigheten.

Skälen för regeringens förslag: För budgetåret
1999 har åklagarorganisationens anslag ökats
engångsvis med 10 000 000 kronor.
Resurstillskottet används bl.a. till att ytterligare
utveckla samverkan med polisen och till en
satsning på kompetensutveckling. Regeringen
bedömer nu att åklagarorganisationen måste
tillföras ytterligare 10 000 000 kronor engångsvis
för att säkerställa genomförandet av den nyligen
reformerade grundutbildningen för åklagare
samt införandet av en högre utbildning för
åklagare med inriktning på bl.a. bekämpningen
av den grova organiserade brottsligheten med
internationell anknytning.
B2 Ekobrottsmyndigheten
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
199 197 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B2
Ekobrottsmyndigheten ökas med 2 600 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget A1
Polisorganisationen minskas med 2 220 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 juli
innevarande år ingår även
ekobrottsbekämpningen i Hallands län och
Gotlands län i Ekobrottsmyndigheten. Anslaget
ökas nu med ett belopp som motsvarar de
kostnader som Ekobrottsmyndigheten tar över
från polis- respektive åklagarorganisationen i de
berörda länen.
F4 Brottsoffermyndigheten
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
12 588 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F4
Brottsoffermyndigheten ökas med 1 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget F5
Ersättning för skador på grund av brott minskas
med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Antalet
inkomna brottsskadeärenden har ökat drastiskt
under första halvåret 1999, sannolikt till följd av
vidtagna informationsinsatser. Detta förhållande
samt en hög personalomsättning motiverar att
myndigheten redan nu tillförs medel för att
kunna genomföra personalförstärkningar.
Anslaget tillförs därför 1 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget F5
Ersättning för skador på grund av brott minskas
med motsvarande belopp.
5.3.4 Utgiftsområde 6
Totalförsvar
A2 Fredsfrämjande truppinsatser
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
392 376 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Fredsfrämjande
truppinsatser ökas med 92 015 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget B1
Funktionen Civil ledning minskas med 5 000 000
kronor, anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst minskas med 15 000 000
kronor, anslaget B6 Funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. minskas med 10 000 000 kronor
och anslaget A1 Förbandsverksamhet och
beredskap m.m. minskas med 3 559 000 kronor.
Vidare kommer regeringen att dra in
anslagssparande uppgående till 58 456 000
kronor från anslag inom utgiftsområdena 6 och
24.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
godkänt regeringens förslag att ställa en väpnad
styrka till förfogande som ett svenskt bidrag till
en internationell fredsstyrka i Kosovo (prop.
1998/99:112, bet. 1998/99:UFöU2, rskr.
1998/99:252). För att finansiera den bataljon
som Sverige bidrar med behöver anslaget A2
Fredsfrämjande truppinsatser ökas med
92 015 000 kronor.
Regeringen föreslår att anslaget B1
Funktionen civil ledning minskas med 5 000 000
kronor, anslaget B3 Funktionen befolkningsskydd
och räddningstjänst minskas med 15 000 000
kronor, anslaget B6 Funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. minskas med 10 000 000 kronor
och anslaget A1 Förbandsverksamhet och
beredskap m.m. minskas med 3 559 000 kronor.
Vidare avser regeringen dra in anslagssparande
uppgående till 58 456 000 kronor från anslag
inom utgiftsområdena 6 och 24.
C5 Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
417 103 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C5 Statens
räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor ökas
med 26 200 000 kronor. Finansiering sker genom
att anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst minskas med motsvarande
belopp.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
föreslog i budgetpropositionen för 1999 att
Statens räddningsverks utgifter för
förvaltningskostnader och kostnader med
anledning av fredsräddningstjänst skulle anvisas
under förevarande anslag. Till och med
budgetåret 1998 beräknades dessa utgifter under
anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Riksdagen beslutade i enlighet
med förslaget (bet. 1998/99:FiU1, rskr.
1998/99:38.
Regeringen föreslog på tilläggsbudget till
statsbudgeten år 1999 i samband med den
ekonomiska vårpropositionen att anslaget C5
Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor skulle ökas med 88 890 000 kronor.
Finansiering föreslogs ske genom att anslaget B3
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
skulle minskas med 86 390 000 kronor och
anslaget B6 Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
med 2 500 000 kronor. Riksdagen beslutade i
enlighet med förslaget (bet. 1998/99:FiU27, rskr.
1998/99:249). I regeringens förslag skulle
rätteligen ytterligare 26 200 000 kronor ha
beräknats under förevarande anslag, i stället för
under anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst. Regeringen föreslår därför
att anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst minskas med 26 200 000 kronor
och att anslaget C5 Statens räddningsverk:
Samhällets skydd mot olyckor ökas med
motsvarande belopp.
5.3.5 Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
A1 Biståndsverksamhet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag
på 10 731 461 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A1
Biståndsverksamhet ökas med 40 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A2
Biståndsförvaltning minskar med samma belopp.

Skälen för regeringens förslag: I ett
regeringsbeslut den 23 juni 1999 beslutades att
särskilda insatser på västra Balkan skall
finansieras med medel för humanitära ändamål
och från medel avsedda för Europeiska
utvecklingsfonden. Anslaget föreslås förstärkas
med 40 000 000 kronor, vilket finansieras med
medel under anslaget A2 Biståndsförvaltning.
5.3.6 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
A2 Mottagande av asylsökande
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
875 350 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Mottagande av
asylsökande ökas med 408 000 000 kronor.
Regeringen hinner inte avvakta riksdagens beslut
utan måste medge ett överskridande av anslaget.
Re-geringen föreslår att överskridandet regleras
genom att anslaget höjs med samma belopp.
Finansiering sker delvis genom en minskning av
anslaget A3 Migrationspolitiska åtgärder med
152 900 000 kronor.
Därutöver sker finansiering genom indragning av
medel på anslaget A3 Migrationspolitiska åtgärder
med 28 299 000 kronor, anslaget A4
Utlänningsnämnden med 38 000 kronor, anslaget
A5 Offentligt biträde i utlänningsärenden med
6 660 000 kronor, anslaget B1 Integrationsverket
med 855 000 kronor, anslaget B3
Integrationsåtgärder med 4 816 000 kronor och
anslaget B5 Hemutrustningslån med 2 331 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget
finansierar mottagandet av asylsökande och vissa
personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Från anslaget bekostas även asylsökandes resor
från Sverige och kostnaderna för utlänningar
som tagits i förvar enligt Utlänningslagen
(1989:529) samt ersättning till kommunerna för
den ersättning som ges till vissa andra
utlänningar än asylsökande medan de väntar på
beslut om uppehållstillstånd.
Kostnaderna för mottagande av asylsökande
under år 1999 kommer enligt aktuella prognoser
att överstiga anslagna medel. Orsaken till detta är
framförallt långa vistelsetider för asylsökande
från Förbundsrepubliken Jugoslavien på grund
av händelserna där. Ett stort antal tidigare fattade
avvisningsbeslut rörande denna grupp har inte
gått att verkställa, dels på grund av att det
återtagandeavtal som förhandlades fram med
Jugoslavien aldrig ratificerades av Jugoslavien,
dels på grund av den politiska utvecklingen i
provinsen Kosovo. Sammantaget har detta
medfört att fler personer än beräknat vistats i
Invandrarverkets mottagandesystem.
Utfallet på anslaget beräknas bli 1 307 000 000
kronor, vilket innebär ett överskridande med
408 000 000 kronor.
Effekterna av finansieringsåtgärderna är att
regeringen disponerar medel som var
budgeterade för kvotuttagningar på anslaget A3
Migrationspolitiska åtgärder för att täcka
kostnader som hör samman med mottagandet av
de överförda flyktingarna från Kosovo. Ett visst
utrymme lämnades dock kvar för angelägna
kvotuttagningar från andra områden i samarbete
med UNHCR.
B4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
2 183 958 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B4
Kommunersättningar vid flyktingmottagande ökas
med 35 000 000 kronor. Finansiering sker genom
motsvarande minskning av anslaget B5
Hemutrustningslån.

Skälen för regeringens förslag: Det stora
kommunmottagandet av flyktingar åren 1997
och 1998 får utbetalningsmässigt genomslag även
år 1999. Regeringen bedömer att anslaget kan
komma att överskridas med 80-90 miljoner
kronor. Tillgänglig anslagskredit uppgår till 51
miljoner kronor. Vidare finansiering kan ske
genom en minskning av anslaget B5
Hemutrustningslån med 35 miljoner kronor, där
utgifterna för räntesubventioner och
låneeftergifter nu minskar kraftigt.
5.3.7 Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
A1 Sjukvårdsförmåner m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 992 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A1
Sjukvårdsförmåner m.m. ökas med 226 000 000
kronor. Finansieringen sker genom att anslagen
B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet och
B8 Kostnader för statlig assistansersättning
minskas med 68 750 000 respektive 157 250 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Utgifterna
under anslaget avser ändamålen vuxentandvården
(tandvårdsstödet) och ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. Huvudparten av
anslaget avser utgifter för vuxentandvård. Ett
reformerat tandvårdsstöd infördes den 1 januari
1999.
Utgiftsutvecklingen för vuxentandvården
präglades under år 1998 tidvis av en osäkerhet
om hur det reformerade stödet slutgiltigt skulle
utformas. Detta gav upphov till en ökad
efterfrågan på tandvård, främst från patienter
med mer omfattande tandvårdsbehov som
tidigarelade sina behandlingar. Utgifterna för år
1998 blev därför större än beräknat och anslaget
överskreds med 338 miljoner kronor.
Utgiftsutvecklingen för tandvårdsstödet
under år 1999 är fortfarande osäker inte minst
beroende på att många patienter med stöd av
övergångsbestämmelser under år 1999 har rätt att
slutföra sina under 1998 påbörjade behandlingar
enligt de ersättningsregler som då gällde.
Regeringen bedömer att utgifterna kommer att
överskrida de tillgängliga medlen under anslaget
med 326 miljoner kronor under år 1999. För att
delvis täcka detta belopp avser regeringen att
höja anslagskrediten med 100 miljoner kronor
till 200 miljoner kronor. Resterande belopp om
226 miljoner kronor föreslås finansieras inom
utgiftsområdet genom att anslagen B2 Vissa
statsbidrag inom handikappområdet och B8
Kostnader för statlig assistansersättning reduceras
med 68 750 000 kronor respektive 157 250 000
kronor.
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
13 491 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag för
läkemedelsförmånen ökas med 167 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Vid tiden för
budgetpropositionen för 1999 var
förhandlingarna mellan regeringen och
Landstingsförbundet om det särskilda
statsbidraget till landstingen för
läkemedelsförmånens kostnader för år 1999 inte
avslutade. Mot bakgrund av de pågående
förhandlingarna föreslog regeringen ett anslag på
13 491 000 000 kronor, vilket var ett oförändrat
belopp jämfört med utgifterna för 1998. Någon
uppräkning till 1999 års penningvärde har således
hittills inte skett för anslaget. Regeringen
träffade den 22 april 1999 en överenskommelse
med Landstingsförbundet om ett särskilt
statsbidrag till landstingen för
läkemedelsförmånens kostnader år 1999 m.m.
För att kompensera utsatta grupper för den
höjning av beloppsgränsen för
högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel som
införts fr.o.m. den 1 juni 1999, genomfördes
höjningar av pensionstillskottet och det särskilda
bostadstillägget till pensionärer. Detta behandlas
under utgiftsområde 10 och 11 i det följande.
Sammantaget innebär detta att anslaget A2
Bidrag för läkemedelsförmånen bör ökas med
167 000 000 kronor.
A9 Smittskyddsinstitutet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
108 750 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A9
Smittskyddsinstitutet tillförs 5 000 000 kronor.
Finansieringen sker genom att anslaget A12
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd minskas
med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag:
Smittskyddsinstitutet (SMI) prognostiserar i sin
delårsrapport för första halvåret 1999 ett
underskott för år 1999 på 12 250 000 kronor.
Underskottet beror till viss del på
verksamhetsöverskridanden, men i huvudsak av
ökade kostnader till följd av flytten till
Karolinska institutets område samt varsel- och
omställningskostnader beroende på genomförda
förändringar av verksamheten i syfte att klara
budgetramen år 2000.
Med anledning av
verksamhetsöverskridandena har SMI vidtagit
åtgärder för att minska kostnaderna i den
löpande verksamheten. De åtgärder som
vidtagits inkluderar personaluppsägningar,
reduktion av enheternas materialbudgetar,
nedläggning av bibliotek och utläggning av
servicefunktioner på entreprenad. I syfte att
uppnå en jämnare fördelning av kostnader och
intäkter har samarbetet med andra myndigheter
formaliserats. Den samlade besparingseffekten av
åtgärderna beräknas till 6 250 000 kronor som
realiseras under år 2000. En grundlig
verksamhetsöversyn pågår för närvarande inom
SMI för att ge underlag till nödvändiga
prioriteringar i syfte att anpassa verksamheten till
ramen för år 2000. Regeringen kommer noga att
följa den ekonomiska utvecklingen inom
myndigheten samt effekterna av de åtgärder som
SMI genomför i syfte att anpassa verksamheten
till de tilldelade medlen.
Regeringen föreslår att Smittskyddsinstitutet
engångsvis tillförs 5 000 000 kronor för år 1999.
Finansieringen sker genom att anslag A12 Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd engångsvis
minskas med motsvarande belopp. Resterande
beräknade underskott på 7 250 000 kronor
finansierar SMI med sitt anslagssparande på
2 325 000 kronor samt genom att utnyttja
anslagskrediten.
5.3.8 Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
20 035 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. ökas med 7 439 590 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: På grund av den
kraftigt ökade sjukfrånvaron har utgifterna för
sjukpenning ökat kraftigt för år 1999 i
förhållande till budgeterade medel. Även för år
2000 och därefter beräknas en utgiftsökning ske i
förhållande till tidigare budgeterade medel.
Anvisade anslagsmedel inklusive beviljad
anslagskredit förutsågs bli förbrukade i
månadsskiftet augusti/september 1999.
Regeringen har därför beslutat att öka
anslagskrediten. Samtidigt beslutade regeringen
om att medge ett överskridande med högst
7 439 590 000 kronor efter det att utökad
anslagskredit har beaktats.
Regeringen föreslår att anslaget A1
Sjukpenning och rehabilitering, m.m. ökas med
7 439 590 000 kronor för år 1999 för att reglera
det beslutade överskridandet.
A2 Förtidspensioner
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
37 896 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Förtidspensioner
ökas med 35 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
föreslog i prop. 1998/99:106 Vissa ändringar i
läkemedelsförmånen att beloppsgränsen för
högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen
skulle höjas med 500 kronor från 1 300 kronor
till 1 800 kronor. Ändringen skulle gälla fr.o.m.
den 1 juni 1999. För att kompensera ekonomiskt
svaga grupper för denna höjning föreslogs att
pensionstillskottet till ålders- och
förtidspensionärer skulle höjas med 1,4
procentenheter. Riksdagen har beslutat i enlighet
med propositionen.
Höjningen av pensionstillskottet till
förtidspensionärer innebär att utgifterna under
anslaget A2 Förtidspensioner ökar med
35 000 000 kronor för år 1999.
A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
B2 Allmänna försäkringskassor
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för dessa ändamål uppförda ramanslaget A1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. på
20 035 000 000 kronor och ramanslaget B2
Allmänna försäkringskassor på 4 726 394 000
kronor.

Regeringens förslag: För att finansiera kostnader
och för täckning av underskott som föranleds av
att Riksförsäkringsverkets sjukhus avvecklas
medges att medel under anslaget B2 Allmänna
försäkringskassor och anslaget A1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. används.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
gett Riksförsäkringsverket i uppdrag att svara för
den avveckling av Riksförsäkringsverkets
sjukhus som skall ske i samband med inrättandet
av försäkringsmedicinska center samt redovisa
kostnaderna för detta. Riksförsäkringsverket har
i skrivelse till regeringen redovisat de
engångsvisa kostnader avvecklingsarbetet
innebär. Verket beräknar att de totala utgifterna
för avvecklingen kan komma att uppgå till högst
110 miljoner kronor. Dessutom beräknas
inkomsterna vid sjukhusen att minska med 12,5
miljoner kronor under innevarande år.
Beräkningarna är dock i dagsläget behäftade med
osäkerhet. Regeringen anser att den del av
avvecklingskostnaderna som uppkommer under
innevarande budgetår bör finansieras från redan
anvisade anslag.
Regeringen föreslår därför att medel från
anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
som är avsedda för utredningar vid
Riksförsäkringsverkets sjukhus och medel från
anslaget B2 Allmänna försäkringskassor skall
kunna användas för avvecklingskostnader och
för viss underskottstäckning. Högst 60 miljoner
kronor av försäkringskassornas anslag bedöms
behöva användas för att klara dessa
avvecklingskostnader avseende år 1999.
5.3.9 Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
A1 Ålderspensioner
A2 Efterlevandepensioner till vuxna
A3 Bostadstillägg till pensionärer
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för dessa ändamål uppförda ramanslagen A1
Ålderspensioner på 11 536 000 000 kronor, A2
Efterlevandepensioner till vuxna på
12 734 000 000 kronor samt A3 Bostadstillägg till
pensionärer på 9 841 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A1 Ålderspensioner
ökas med 37 609 000 kronor, anslaget A2
Efterlevandepensioner till vuxna ökas med
2 000 000 kronor och anslaget A3 Bostadstillägg
till pensionärer ökas med 26 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
föreslog i prop. 1998/99:106 Vissa ändringar i
läkemedelsförmånen att beloppsgränsen för
högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen
skall höjas med 500 kronor från 1 300 kronor till
1 800 kronor. Ändringen föreslogs gälla fr.o.m.
den 1 juni 1999. För att kompensera ekonomiskt
svaga grupper för denna höjning föreslogs att
pensionstillskottet skall höjas med 1,4 procent-
enheter. Vidare föreslogs att motsvarande
höjning skall göras av det särskilda
bostadstillägget till pensionärerna. Riksdagen har
beslutat i enlighet med förslagen i propositionen.
Höjningen av pensionstillskottet och
justeringen av det särskilda bostadstillägget
innebär att utgifterna under anslaget A1
Ålderspensioner ökar med 93 miljoner kronor för
år 1999. Härav kan 55 391 000 kronor finansieras
inom anslaget varför anslaget netto behöver ökas
med 37 609 000 kronor. För anslaget A2
Efterlevandepensioner till vuxna uppgår
utgiftshöjningen till 2 miljoner kronor och för
anslaget A3 Bostadstillägg till pensionärer till 26
miljoner kronor.
A4 Delpension
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
204 009 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A4 Delpension ökas
med 55 391 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Utbetalning av
delpensioner har minskat under de senaste åren
och på sikt skall anslaget avvecklas. Några nya
delpensioner kommer inte att beviljas efter år
2000. När anslaget fastställdes överskattades
dock den nedåtgående trenden i
volymutvecklingen.
Prognosen för utgifterna för delpension under
år 1999 beräknas till 259 400 000 kronor, vilket
är drygt 55 000 000 kronor mer än som anvisats.
5.3.10 Utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn
A3 Underhållsstöd
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
2 473 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Underhållsstöd
ökas med 461 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Prognosen för
utgifterna för underhållsstöd under år 1999
beräknas till 2 955 miljoner kronor vilket innebär
ett överskridande med 461 miljoner kronor.
En särskild arbetsgrupp inom
regeringskansliet har, enligt vad som angavs i
1998 års vårproposition, analyserat regler och
ekonomiskt utfall av underhållsstödet.
Arbetsgruppens arbete har legat till grund för de
förslag som har lagts fram i regeringens
proposition (1998/99:78) Beräkning av
återbetalningsskyldighet för underhållsstöd till
barn med särlevande föräldrar. De av regeringen
framlagda förslagen beräknas leda till en
statsfinansiell besparing i storleksordningen
160 miljoner kronor per år. Förslagen kan av
administrativa skäl inte träda i kraft den 1 juli
1999, som tidigare avsetts, utan föreslås tillämpas
första gången i fråga om återbetalningsskyldighet
som avser tid efter den 31 januari 2000.
Förslagen påverkar därför belastningen på
anslaget först år 2000.
Regeringen föreslår mot bakgrund av vad ovan
anförts att anslaget A3 Underhållsstöd tillförs 461
miljoner kronor för år 1999.
5.3.11 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändmål uppfört ett ramanslag på
21 069 086 000 kronor. Något bemyndigande för
regeringen att ingå ekonomiska förpliktelser har
inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 1999, såvitt avser ramanslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter på högst
14 000 000 000 under åren 2000-2002.

Skälen för regeringens förslag: Beslut om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under 1999 kan
innebära utfästelser om utgifter för kommande
budgetår. Riksrevisionsverket har
uppmärksammat förhållandet. Regeringen bör
därför få ett bemyndigande som innebär att
beslut kan fattas under 1999 som medför utgifter
under åren 2000-2002.
A3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
6 745 092 000 kronor. Något bemyndigande för
regeringen att ingå ekonomiska förpliktelser har
inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 1999, såvitt avser ramanslaget A3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter på högst
6 700 000 000 under åren 2000-2002.

Skälen för regeringens förslag: Beslut om
särskilda åtgärder för arbetshandikappade under
1999 kan innebära utgifter för kommande
budgetår. Riksrevisionsverket har
uppmärksammat förhållandet. Regeringen bör
därför få ett bemyndigande som innebär att
beslut kan fattas under 1999 som medför utgifter
under åren 2000-2002.
B2 Arbetslivsinstitutet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
145 733 000 kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A2 Småföretagsutveckling under
utgiftsområde 24 Näringsliv minskas anslaget B2
Arbetslivsinstitutet med 5 000 000 kronor.
5.3.12 Utgiftsområde 16
Utbildning och
universitetsforskning
C3 Centrala studiestödsnämnden
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
313 566 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C3 Centrala studi-
estödsnämnden ökas med 61 194 000 kronor. Fi-
nansieringen sker genom att följande anslag
minskas med nämnda belopp: 18 629 000 kronor
från anslaget A11 Bidrag till viss verksamhet
motsvarande grundskola och gymnasieskola,
960 000 kronor från anslaget D1 Forsknings-
rådsnämnden: Forskning och forskningsinfor-
mation, 9 000 000 kronor från anslaget D3 Hu-
manistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning, 5 000 000 kronor från anslaget D9
Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning,
3 505 000 kronor från anslaget D10 Teknikveten-
skapliga forskningsrådet: Förvaltning, 3 300 000
kronor från anslaget E1 Kostnader för Sveriges
medlemskap i Unesco m.m., 12 800 000 kronor
från anslaget E2 Utvecklingsarbete inom Utbild-
ningsdepartementets område m.m. Vidare finansie-
ras höjningen genom indragning av 8 000 000
kronor från äldreanslag inom utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning 1995/96
F2 Utvecklingsarbete.

Skälen för regeringens förslag: Den höjning
som engångsvis föreslås avseende anslaget C3
Centrala studiestödsnämnden avser att täcka
kostnadsökningar som i huvudsak beror på att
kostnader för datadrift och utveckling har ökat
mer än beräknat. Större besparingar har inte
kunna genomföras på grund av att de flesta
kostnader är svåra att påverka på kort sikt.
Höjningen finaniseras inom utgiftsområdets
ram. Effekten av finansieringsåtgärderna bedöms
inte påverka dessa verksamheters nuvarande
omfattning.
5.3.13 Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och
fritid
H1 Centrala museer: Myndigheter
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
603 287 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget H1 Centrala museer:
Myndigheter ökas med 420 000 kronor.
Finansiering sker genom indragning av 420 000
kronor från det under elfte huvudtiteln för
budgetåret 1995/96 uppförda
reservationsanslaget B13 Sysselsättningsinsatser på
kulturområdet.

Skälen för regeringens förslag: Statens
musiksamlingar har detta budgetåret ett anslag
på 31 828 000 kronor. Den 1 juli 1999 överfördes
Svenskt visarkiv från Språk- och
folkminnesinstitutet till Statens musiksamlingar.
För att underlätta genomförandet av denna
förändring av huvudmannaskap bör åtgärder
vidtas för anknytning till nuvarande IT-system i
Statens musiksamlingar, anknytning till ny
telefonväxel, information m.m. Finansiering sker
genom indragning av medel från anslaget
1995/96 B14 Sysselsättningsinsatser på
kulturområdet.
I3 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och
Finland
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag
på 25 533 000 kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget E2 Presstöd under utgiftsområde 1
Rikets styrelse minskas anslaget I3 Utbyte av
TV-sändningar mellan Sverige och Finland med
132 000 kronor.
I4 Bidrag till dokumentation om den
mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt
mediesamarbete
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
821 000 kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget E2 Presstöd under utgiftsområde 1
Rikets styrelse minskas anslaget I4 Bidrag till
dokumentation om den mediepolitiska
utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete
med 785 000 kronor.
5.3.14 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
A7 Byggforskning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
64 356 000 kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget C1 Konkurrensverket under
utgiftsområde 24 Näringsliv minskas anslaget A7
Byggforskning med 6 850 000 kronor.
A11 Bonusränta för ungdomsbosparande
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
6 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A11 Bonusränta för
ungdomsbosparande ökas med 692 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget B4
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning inom utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning minskas
med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Lagen om
ungdomsbosparande trädde i kraft i december
1988. Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och
25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller
sparkassor som kan fortgå till och med det år
spararen fyller 28 år. När kontoinnehavaren har
sparat under tre år och det sparade kapitalet
uppgår till minst 5 000 kronor, blir
kontoinnehavaren berättigad till en årlig
bonusränta på 3 procent från det sparandet
påbörjades. Bonusräntan bekostas av staten och
betalas ut när kontoinnehavaren begär det.
Under 1998 blev utbetalningarna av bonus-
ränta för ungdomsbosparande 691 921 kronor
större än vad som beräknats. De ökade utbetal-
ningarna är en följd av att fler ungdomar än för-
väntat avslutade sina konton och därmed gott-
gjordes bonusräntan. Följden blev att hela
anslagskrediten på anslaget A11 Bonusränta för
ungdomsbosparande om 440 000 kronor utnytt-
jades samt att anslaget överskreds med 251 921
kronor. Anslaget bör därför ökas med 692 000
kronor för innevarande år. För att finansiera
detta föreslår regeringen att anslaget B4 Riks-
gäldskontoret: Kostnader för upplåning och lå-
neförvaltning inom utgiftsområde 2 Samhälls-
ekonomi och finansförvaltning minskas med
692 000 kronor. Effekten av
finansieringsåtgärden är bl.a. att
Riksgäldskontorets marknadsföringsinsatser för
ungdomsbosparandet dras ned.
C1 Länsstyrelserna m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 757 893 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C1 Länsstyrelserna
m.m. ökas med 720 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A4 Banverket:
Banhållning inom utgiftsområde 22
Kommunikationer minskas med motsvarande
belopp.

Skälen för regeringens förslag: Som ett led i
utbyggnaden av Västkustbanan till en
dubbelspårig järnväg, inledde Banverket 1992 ett
tunnelbygge genom Hallandsåsen. Den 6
oktober 1997 stoppades tunnelbygget, sedan det
visat sig att tätningsmedlet Rhoca Gil orsakat
skador på människor, djur och natur. Samma år
beviljade regeringen 1 750 000 kronor till Båstads
kommun för att hantera de extra arbetsinsatser
som krävts av kommunen för att informera
invånarna om giftet och den framtida
hanteringen av bygget. Länsstyrelsen i Skåne har
begärt ytterligare 720 000 kronor för fortsatta
informationsinsatser om bygget. Regeringen
bedömer att dessa informationsinsatser är
välbehövliga och föreslår att Banverkets anslag
A4 Banverket: Banhållning inom utgiftsområde
22 Kommunikationer minskas med motsvarande
belopp.
5.3.15 Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
A4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 320 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A4 Ersättning för
nedsättning av socialavgifter ökas med 26 266 000
kronor. Finansiering sker genom att
regelförändringar genomförs inom åtgärden
nedsättning av socialavgiften.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
bedömer nu att utgifterna på anslaget A4
Ersättning för nedsättning av socialavgifter
kommer att uppgå till 390 000 000 kronor. Den
ökade anslagsbelastningen under år 1999 beror
bl.a. på att antalet stödberättigade ökat i
jämförelse med vad som tidigare beräknats. Då
föreslagna regelförändringar förutsätter
lagstiftning kommer de dock inte att hinna träda
i kraft före den 1 januari år 2000.
Regelförändringarna kommer att medföra
minskade utgifter år 2000. En del av
medelsbehovet kan tillgodoses med
ianspråktagande av anslagskredit men anslaget
behöver också höjas.
5.3.16 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
A2 Väghållning och statsbidrag
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
12 479 738 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag ökas med 55 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A1
Vägverket: Administration minskas med
motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: För att
möjliggöra en ökad satsning på fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder föreslår regeringen att
anslaget A2 Väghållning och statsbidrag ökas med
55 000 000 kronor. Finansiering sker genom en
minskning av anslaget A1 Vägverket:
Administrationskostnader. Förslaget innebär att
Vägverket kan öka sina insatser med fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder för att minska antalet
döda och skadade i trafiken. Minskningen av
anslaget A1 kan ske till följd av rationaliseringar
inom Vägverkets administration.
A4 Banverket: Banhållning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
6 689 600 kronor.
För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget C1 Länsstyrelserna m.m. under
utgiftsområde 18 minskas anslaget A4 Banverket:
Banhållning med 720 000 kronor.
B4 Bidrag till sjöfarten
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
405 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B4 Bidrag till
sjöfarten ökas med 85 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A1
Vägverket: Administration minskas med
motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget är för
närvarande 405 000 000 kronor. Anslaget är
beräknat på en betydligt lägre nivå för bidraget
till sociala avgifter än det som gäller fr.o.m. den 1
januari 1999. Höjningen av bidraget till sjöfarten
för sociala avgifter leder till att anslaget behöver
ökas.
B6 Vissa kostnader med anledning av M/S
Estonias förlisning
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
10 600 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B6 Vissa kostnader
med anledning av M/S Estonias förlisning ökas
med 9 800 000 kronor. Finansiering sker genom
att anslaget D2 Köp av interregional persontrafik
på järnväg m.m. minskas med motsvarande
belopp.

Skälen för regeringens förslag: Sommaren 1996
tömdes M/S Estonia på olja av miljöskäl.
Tömningen genomfördes av finska myndigheter
efter överenskommelse med Sjöfartsverket.
Myndigheterna kom vidare överens om att dela
kostnaderna för saneringen. Den slutliga
kostnaden för Sveriges del uppgår till 6 617 729
FIM, vilket motsvarar ca 9 800 000 kronor.
5.3.17 Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
B11 Från EG-budgeten finansierade regionala
stöd till jordbruket
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
325 000 000 kronor. För innevarande år har
regeringen ett bemyndigande på högst
150 000 000 kronor för ekonomiska förpliktelser
med anledning av beslut om stöd.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 1999, såvitt avser ramanslaget B11 Från
EG-budgeten finansierade regionala stöd till
jordbruket, ikläda staten ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst 180 000 000
kronor efter år 1999.

Skälen för regeringens förslag: Från
ramanslaget B11 Från EG-budgeten finansierade
regionala stöd till jordbruket sker utbetalningar
för bl.a. stöd till mål 6 och mål 5b samt Leader II
som löper över perioden 1995-1999 men där
utbetalningar får ske t.o.m. år 2001. För
innevarande år har regeringen i fråga om beslut
om stöd inom anslaget ett bemyndigande på
högst 150 000 000 kronor. De ackumulerade
åtagandena ryms dock inte inom anvisad
bemyndiganderam utan den behöver höjas med
30 000 000 kronor till totalt högst 180 000 000
kronor efter år 1999.
B15 Intervention och exportbidrag för
jordbruksprodukter
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 550 000 000 kronor. Något bemyndigande för
regeringen att ingå ekonomiska förpliktelser har
inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 1999, såvitt avser anslaget B15 Intervention
och exportbidrag för jordbruksprodukter, ikläda
staten ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter på
högst 1 600 000 kronor efter år 1999.

Skälen för regeringens förslag: EG:s
medfinansiering av stöd till biodlingen
finansieras under ramanslaget B15 Intervention
och exportbidrag för jordbruksprodukter. Den
svenska finansieringen anvisas under anslag E3
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder.
Enligt EG:s regelverk löper detta stödprogram
under EU:s verksamhetsår, som avser perioden
16 oktober till 15 oktober. För att under
innevarande år kunna fatta beslut om stöd för
biodlingen under EU:s verksamhetsår fordras
bemyndigande att ingå förpliktelser som efter år
1999 uppgår till högst 1 600 000 kronor för
anslaget B15.
D1 Främjande av rennäringen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
37 000 000 kronor.
För att bidra till finansiering av höjningen av
anslaget D3 Sametinget under utgiftsområde 1
Rikets styrelse minskas anslaget engångsvis med
165 000 kronor.
E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande
åtgärder
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
20 490 000 kronor. Något bemyndigande för
regeringen att ingå ekonomiska förpliktelser har
inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 1999, såvitt avser anslaget E3
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
ikläda staten ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 1 600 000 kronor efter år 1999.

Skälen för regeringens förslag: Den svenska
finansieringen för stöd till biodlingen anvisas
under anslag E3 Djurhälsovård och
djurskyddsfrämjande åtgärder. EG:s
medfinansiering anvisas under anslaget B15
Intervention och exportbidrag för
jordbruksprodukter. Enligt EG:s regerlverk löper
detta stödprogram under EU:s verksamhetsår,
som avser perioden 16 oktober till 15 oktober
året därpå. För att under innevarande år kunna
fatta beslut om stöd för biodlingen under EU:s
verksamhetsår fordras bemyndigande att ingå
förpliktelser som efter år 1999 uppgår till högst
1 600 000 kronor för anslaget E3.
Skyddsvärda skogsbiotoper m.m.
Något anslag för detta ändamål finns inte
uppfört på statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt reservationsanslag
H5 Skogsvårdsavgiftsprojekt uppgående till
12 165 000 kronor anvisas för budgetåret 1999.
Anslaget bör få disponeras för särskilda projekt
som rör biotopskyddet i skog och för andra
projekt som är av allmänt intresse för svenskt
skogsbruk. Finansiering sker genom indragning
av medel från det under tolfte huvudtiteln för
budgetåret 1995/96 uppförda
reservationsanslaget B6 Bidrag till
skogsfröplantager med 2 268 000 kronor samt
genom indragning av medel från det under
utgiftsområde 23 för budgetåret 1998 uppförda
reservationsanslaget H2 Bidrag till skogsvård
m.m. med 9 897 000 kronor. Anslagen motsvaras
av inbetalda skogsvårdsavgiftsmedel.

Skälen för regeringens förslag: I samband med
1993 års skogspolitiska beslut slopades samtliga
bidrag till skogsbruket utom vissa
naturvårdsbidrag. Efter den 1 juli 1993 har det
sålunda inte varit möjligt att bevilja nya sådana
bidrag. Före denna tidpunkt hade emellertid
omfattande utfästelser om bidrag gjorts, vilka
skulle betalas ut när de aktuella åtgärderna blivit
utförda och godkända av skogsvårdsstyrelsen.
De aktuella åtgärderna har nu i huvudsak
slutförts. Vissa av ursprungligen planerade
åtgärder kommer inte att utföras. Det återstår
därför medel på det under tolfte huvudtiteln för
budgetåret 1995/96 uppförda
reservationsanslaget B6 Bidrag till
skogsfröplantager och det under utgiftsområde 23
för budgetåret 1998 uppförda
reservationsanslaget H2 Bidrag till skogsvård
m.m. Den sammanlagda reservationen uppgår till
ca 12 miljoner kronor. Anslagen motsvarar
inbetalda skogsvårdsavgiftsmedel.
Skogsvårdsavgiften avskaffades i anslutning
till 1993 års skogspolitiska beslut. Återstående
medel som då inte bedömdes vara intecknade
anvisades för inventering av skyddsvärda
skogsbiotoper och sumpskogar.
Skogsvårdsavgiften som togs ut som en viss
andel av skogsbruksvärdet skulle enligt
riksdagens beslut användas för bidrag till
skogsbruket eller för åtgärder som var av allmänt
intresse för skogsbruket.
Mot denna bakgrund bör återstående medel
på de båda äldreanslagen få användas för ändamål
som överensstämmer med principerna för
skogsvårdsavgifternas användning. Exempel på
lämpliga sådana ändamål är särskilda projekt som
rör bioptoskyddet i skog och andra projekt som
är av allmänt intresse för svenskt skogsbruk, t.ex.
sådana som rör de för framtidens
skogsproduktion allvarliga viltskadorna.
5.3.18 Utgiftsområde 24
Näringsliv
A2 Småföretagsutveckling
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
184 062 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2
Småföretagsutveckling ökas med 5 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget B2
Arbetslivsinstitutet, under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv, minskas med
motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
gett Patent- och registreringsverket (PRV) i
uppdrag att utarbeta ett förslag till samordnat
uppgiftskravregister för företagsdata. Syftet är
bl.a. att minska företagens uppgiftsbörda till
myndigheter och göra det möjligt för
myndigheter att återanvända information.
Registret kommer att beröra ett stort antal
myndigheter. PRV och Statskontoret kommer i
januari 2000 att redovisa de totala kostnaderna
för projektet. För att PRV skall ha möjlighet att
redan nu inleda de första delarna av
uppgiftskravregistret måste medel nu reserveras
för en första fas av uppbyggnaden av registret.
Regeringen avser att återkomma i den
ekonomiska vårpropositionen när de totala
kostnaderna för registret är avrapporterade.
Finansiering sker genom att anslaget B2
Arbetslivsinstitutet, under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv, minskas med
5 000 000 kronor.
C1 Konkurrensverket
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
62 465 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C1
Konkurrensverket ökas med 6 850 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A7
Byggforskning, under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande, minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Ett viktigt sätt
att uppnå sänkta boende- och byggkostnader är
att med olika medel stärka konkurrensen inom
byggsektorn. Enligt regeringens uppfattning kan
konkurrensen i byggsektorn främjas genom både
generella och branschspecifika åtgärder. För att
möjliggöra mer generella åtgärder vid sidan av
mer riktade insatser samt för att täcka de utgifter
som uppstår vid Byggkostnadsdelegationens
efterarbete bör anslaget C1 Konkurrensverket
höjas. Finansiering sker genom att anslaget A7
Byggforskning, under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande, minskas med 6 850 000 kronor.
E2 Exportfrämjande verksamhet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
157 656 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E2 Exportfräm-
jande verksamhet ökas med 1 500 000 kronor. Fi-
nansieringen sker genom att anslaget G4 Avgifter
till vissa internationella organisationer minskas
med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: De små och
medelstora företagen i den svenska
exportindustrin möter på den internationella
marknaden en intensifierad
marknadspositionering från andra nationers
aktörer. Det finns därför skäl för regeringen, att
genom strategiska exportfrämjandeåtgärder
medverka till att svenska spjutspetsområdens
möjligheter till framgång inte går förlorade under
den snabba utveckling som sker på
tillväxtmarknaderna. Regeringen anser att
ytterligare medel behövs för nämnda åtgärder.
Finansiering sker genom att anslaget G4 Avgifter
till vissa internationella organisationer minskas
med 1 500 000 kronor.

6
Inkomster

6 Inkomster

6.1 Inledning
I detta kapitel redovisas skatternas utveckling
under prognosperioden enligt tre olika
redovisningsprinciper.
Den periodiserade redovisningen, avsnitt 6.2,
visar de skatter som är hänförliga till ett visst
inkomstår. Dessa skatter har en direkt koppling
till det aktuella årets skatteregler och de
makroekonomiska förutsättningarna i form av
timlön, sysselsättning, inflation m.m.
I avsnitt 6.3 redovisas skatterna enligt det nya
nationalräkenskapssystemet. Dessa skatter utgör
huvuddelen av den offentliga sektorns inkomster
och påverkar därmed offentliga sektorns
sparande. Skillnaden gentemot den periodiserade
redovisningen är att skatterna inte periodiseras
fullt ut samt att vissa avgifter i
nationalräkenskaperna redovisas som skatter. En
ytterligare skillnad är att en del av de skatter som
finansierar avgiften till EU-budgeten inte
redovisas som nationella skatter.
I avsnitt 6.4 redovisas statsbudgetens
inkomster som utgörs av skatter och övriga
inkomster. De senare består främst av inkomster
av statlig verksamhet, försäljning av statlig
egendom samt bidrag från EU. Inkomsterna på
statsbudgeten är i huvudsak kassamässiga.
Skatternas utveckling under prognosperioden
enligt de olika redovisningsprinciperna framgår
av tabell 6.1. De periodiserade skatterna ökar
med mellan 26 och 43 miljarder kronor per år
under prognosperioden. Den svaga utvecklingen
år 2000 förklaras till största delen av de
skatteändringar regeringen avsierar i denna
proposition. Den stora ökningen år 2001
förklaras av bland annat ökade intäkter från
fastighetsskatt, vilket beror på att
omräkningsförfarandet återinförs.
Prisutvecklingen på fastigheter för perioden
1996 2000 får då fullt genomslag.

Tabell 6.1 Offentliga sektorns skatter, periodiserad
redovisning och redovisning enligt nationalräkenskaperna,
samt statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor och procent

1998
1999
2000
2001
2002
Offentlig sektor,
periodiserade
skatter

1 017

1 060

1 086

1 127

1 166
Årlig förändring
procent
43
4,1
26
2,4
41
3,6
39
3,3
Offentlig sektor,
enligt
nationalräkensk
aperna
skatter
övr. inkomster
totalt

998
139
1 137

1 021
134
1 155

1 056
133
1 189

1 081
131
1 212

1 124
129
1 253
Årlig förändring
skatter
procent

23
2,1

35
3,3

25
2,3

43
3,8
Statsbudgetens
inkomster
skatter
övr. inkomster
totalt

640
67
706

652
54
707

617
165
782

623
71
694

656
71
727
Årlig förändring
skatter
procent

12
1,8

-35
-5,7

6
1,0

33
5,0
Anm: Beloppen summerar ej alltid p.g.a avrundning.

Skatterna enligt nationalräkenskaperna (NR)
visar en annan utveckling mellan åren jämfört
med de periodiserade skatterna. Den årsvisa
utvecklingen uppgår till mellan 23 och 43
miljarder kronor. Ökningen år 2000 beror bland
annat på stora slutregleringar till kommunerna
samt att en del av de aviserade skatteändringarna
får genomslag år 2001. Den stora ökningen år
2002 beror främst på att effekten av
omräkningsförfarandet påverkar NR-skatterna
med ett års eftersläpning.
Statsbudgetens skatteinkomster minskar med 35
miljarder kronor år 2000. Nedgången beror
främst på pensionsomläggningen och de
föreslagna skatteändringarna.
Pensionsomläggningen innebär att ytterligare 29
miljarder kronor förs över till pensionssystemet.
Budgetåret 2001 påverkas både av stora
slutregleringar av kommunalskatter samt av de
föreslagna skatteändringarna. Den stora
ökningen av övriga inkomster år 2000 beror på
planerade försäljningar av statligt aktieinnehav.
6.2 Offentliga sektorns skatter
periodiserad redovisning
6.2.1 Antaganden om den
makroekonomiska utvecklingen
m.m.
Prognosen över skatteintäkterna baseras på de
makroekonomiska förutsättningar som finns
redovisade i Bilaga 2, Svensk ekonomi. I
beräkningarna har även hänsyn tagits till de
regeländringar inom skatteområdet som
regeringen lägger fram i denna proposition (se
kapitel 8). I tabell 6.2 redovisas de antaganden
som har störst inverkan på skatteintäkterna samt
förändringar i förhållande till 1999 års
ekonomiska vårproposition.
Inkomståret 1999 har både timlön och antal
arbetade timmar reviderats upp. Den utbetalda
lönesumman beräknas nu öka med 5,9 procent,
vilket är 1,7 procentenheter högre jämfört med
bedömningen i vårpropositionen. Även för år
2000 är upprevideringen relativt stor.
Schablonmässigt innebär en ökning av
lönesumman med en procentenhet att utbetalda
löner ökar med 8 9 miljarder kronor och
skatteintäkterna med 5 6 miljarder kronor.
Hushållens konsumtionsutgifter har i löpande
priser reviderats upp med 0,7 procentenheter,
vilket framförallt påverkar intäkterna från
mervärdesskatt. Den något högre
inflationstakten medför högre prisbasbelopp och
höjda skiktgränser. Prisbasbeloppet påverkar
utbetalda pensioner men även grundavdraget och
det särskilda grundavdraget. De högre
pensionerna ökar skatteintäkterna medan
höjningen av skiktgränsen och grundavdragen
minskar skatteintäkterna. Skiktgränsen har för år
2000 justerats upp med 8 300 kronor jämfört
med vårpropositionen. Den största delen av
uppjusteringen, 4 400 kronor, förklaras av den i
denna proposition föreslagna kompensationen
för begränsningen av avdragsrätten för den
allmänna pensionsavgiften. Regeringen föreslår
dessutom en ytterligare uppjustering med 3 600
kronor för att minska antalet personer som
betalar statlig inkomstskatt. Resterande 300
kronor beror på inflationsskyddet och
förändringen av konsumentprisindex.

Tabell 6.2 Antaganden och förändringar jämfört med 1999
års ekonomiska vårproposition (VP99)
Timlön, arbetade timmar, utbetald lönesumma och hushållens
konsumtionsutgifter: årlig procentuell förändring. Prisbasbelopp och
skiktgräns: kronor.

1999
2000
2001
2002
Timlön
Diff. mot VP99
3,4
0,4
3,2
0,0
3,0
0,0
3,0
0,0
Arbetade timmar
Diff. mot VP99
3,1
1,9
1,5
1,0
0,5
-0,3
0,2
-0,5
Utbet. lönesumma
Diff. mot VP99
5,9
1,7
4,6
0,9
3,5
-0,3
3,2
-0,5
Hushållens
konsumtionsutgifte
r i löpande priser
Diff. mot VP99
4,1

0,7
4,0

0,8
3,8

0,6
3,9

0,5
Prisbasbelopp
Diff. mot VP99
36 400
0
36 600
100
37 000
200
37 600
300
Skiktgräns
Diff. mot VP99
219 300
0
232 600
8 300
239 500
9 400
248 300
10 400
Övre skiktgräns
Diff. mot VP99
360 000
0
374 000
5 800
385 200
7 500
393 700
8 900

I prognosen har hänsyn tagits till det preliminära
taxeringsutfallet avseende inkomståret 1998. I
jämförelse med vårpropositionen har en del
nedjusteringar gjorts, framförallt vad gäller
hushållens löner och ränteinkomster. Dessa
nedjusteringar påverkar skattebaserna och får på
så sätt genomslag på samtliga prognosår. I tabell
6.4 redovisas skatteintäkter för åren 1997 2002.
6.2.2 Regeländringar
Utvecklingen mellan åren för de olika
skatteslagen beror dels på de underliggande
skattebasernas förändring, dels på beslutade eller
föreslagna regeländringar. Som exempel kan
nämnas att den statliga inkomstskatten beräknas
minska med 3,3 miljarder kronor mellan 1998
och 1999 (se avsnitt 6.2.3 Statlig inkomstskatt).
Om hänsyn tas till de regeländringar som
beslutats för 1999 framgår att nedgången till
största delen förklaras av skattesänkningar om
5,7 miljarder kronor. Den underliggande
utvecklingen är således i själva verket positiv, 2,3
miljarder kronor.
För att kunna följa den underliggande
utvecklingen av de olika skatteslagen redovisas
därför i tabell 6.3 effekterna av de viktigaste
regeländringarna under prognosperioden.
Beloppen visar den årligt tillkommande
intäktsförändringen till följd av ändrade
skatteregler.

Tabell 6.3 Bruttoeffekter av regeländringar
Miljarder kronor

1999
2000
2001
Statlig inkomstskatt
Höjd skiktgräns 25% statlig skatt
Allm.pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB
200-kronan
Begränsat avdrag för allm. pensionsavg.
Höjd skiktgräns
-5,7
-4,2
-0,2
-1,3
-0,9

1,4
-2,3

Kommunal inkomstskatt
Allm.pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB
Sänkt medelutdebitering
200-kronan
Begränsat avdrag för allm. pensionsavg.
-0,3
-0,3
-1,3
1,3
5,0

5,0

Skattereduktion
Låg och medelinkomsttagare
Skattereduktion för allm. pensionsavg.
-3,3
-3,3
-15,9

-15,9

Inkomstskatt bolag
Återföring av periodiseringsfonder
Återföring av skatteutjämningsreserv
upphör
Förlängd periodiseringsfond
Höjd periodiseringsfond 20%till 25%
-2,5

-2,5

2,5
2,5

-3,0
1,8
-2,1

-2,7
Socialavgifter o allm. pensionsavgift
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB
Allm. pensionsavgift 6,95% till 7,0%
Sänkt avgiftsuttag 33,06% till 32,92%
Anställningsstöd
-0,3
1,0

-1,3
-0,6

0,4
-1,2
0,2

Fastighetsskatt
Markvärdet vattenkraft 2,21% till 0,5%
Hyreshus 1,5% till 1,3%
Hyreshus 1,3 % till 1,2%
Hyreshus värdeår 89/90 1,2%till 0,6%
Återinfört omräkningsförfarande
-2,0
-1,2
-0,8
-0,6

-0,4
-0,2
6,3

0,8
0,4
0,2
4,9
Energiskatter
Höjda energiskatter
Sänkta energiskatter jordbruk

1,7
1,8
-0,1
-0,1

-0,1
Övrigt
Återköp av egna aktier
Kompentensutveckling

-1,9
-0,5
-1,4
0,2

0,2

Det är viktigt att understryka att redovisade
belopp avser bruttoeffekten, dvs. storleken på
den initiala skatteändringen. Nettoeffekten
beaktar även indirekta effekter på offentliga
utgifter och andra skattebaser via förändringar i
löner, priser och vinster.
De redovisade beloppen avser periodiserade
helårseffekter. Effekterna på de kassamässiga
inkomsterna och NR-inkomsterna är i regel
mindre införandeåret eftersom
uppbördsförskjutningar, jämkningar m.m. måste
beaktas.
6.2.3 Inkomstskatt hushåll
Statlig inkomstskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
29,3
31,9
28,6
29,1
30,2
33,5
Diff. VP99

-1,0
0,0
-0,8
-2,6
-1,4

Mellan åren 1997 och 1998 beräknas den statliga
inkomstskatten öka med 2,6 miljarder kronor.
År 1999 minskar intäkterna med 3,3 miljarder
kronor till följd av att brytpunkten för uttag av
25 procent inkomstskatt ändrats från 245 000 till
389 500 kronor samt att det fasta beloppet om
200 kronor utgör en kommunal inkomstskatt.
År 2000 beräknas intäkterna öka med 0,5
miljarder kronor. Den låga ökningen förklaras av
den föreslagna höjningen av skiktgränsen. De
följande åren ökar inkomstskatten med 1,1
respektive 3,3 miljarder kronor. Den större
ökningen år 2002 beror på att det fasta beloppet
om 200 kronor åter blir en statlig inkomstskatt.
Det statliga skatteunderlaget är relativt litet
jämfört med det totala skatteunderlaget. I
diagram 6.1 visas de totala skattepliktiga
inkomsterna fördelat efter inkomstintervall

Diagram 6.1 Skattepliktiga inkomster år 2000
Skattepliktiga inkomster i miljarder kronor. Inkomstintervall i
tusental kronor

I intervallet upp till och med 100 000 kronor i
årsinkomst återfinns 50 procent av det totala
inkomsterna. I detta belopp ingår även de första
100 000 kronorna för de personer som har
årsinkomster över 100 000 kronor. Upp till och
med den första brytpunkten (254 700 kronor)
finns 89 procent av inkomsterna medan 4
procent av inkomsterna finns över den andra
brytpunkten (398 500 kronor)

Tabell 6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter 1997 2002
Miljarder kronor
Inkomstår
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Inkomstskatter
395,9
408,5
425,1
425,9
439,2
455,7
Personer
334,5
347,9
359,4
357,8
369,5
382,9
Kommunal skatt
292,7
305,8
321,1
337,4
348,8
359,5
Statlig skatt
29,3
31,9
28,6
29,1
30,2
33,5
Skatt på kapital
11,3
9,5
11,8
8,9
8,4
8,0
Skattereduktioner m.m.
1,2
0,7
-2,1
-17,6
-17,9
-18,2
Bolag
57,6
56,5
61,6
64,0
65,4
68,6
Skatt på vinster
46,5
45,9
51,4
53,1
52,5
54,6
Avkastningsskatt
12,3
11,5
10,3
10,7
12,7
13,7
Skattereduktioner m.m.
-1,2
-0,9
-0,1
0,2
0,2
0,2
Övriga inkomstskatter
3,8
4,1
4,2
4,1
4,2
4,3

Socialavgifter och allmän pensionsavg.
302,4
330,3
350,2
364,4
376,8
388,9
Arbetsgivaravgifter
240,7
257,1
272,5
284,6
294,1
303,5
Egenavgifter
6,3
6,7
6,9
7,2
7,5
7,8
Allmän pensionsavgift
46,5
56,9
60,6
63,0
64,8
66,6
Särskild löneskatt
12,8
15,4
16,0
16,7
17,2
17,8
Nedsättningar
-3,8
-5,7
-5,8
-7,1
-6,8
-6,9

Skatt på egendom
37,0
36,6
35,4
35,3
42,7
43,9
Fastighetsskatt
27,1
24,9
23,3
23,1
29,7
30,6
Förmögenhetsskatt
5,5
5,7
6,0
6,0
6,8
6,9
Arvs- och gåvoskatt
1,8
2,0
1,8
1,9
1,9
2,0
Stämpelskatt
2,6
4,0
4,3
4,3
4,4
4,4

Skatt på varor och tjänster
230,3
241,2
249,6
260,7
268,6
277,0
Mervärdesskatt
152,7
160,3
168,8
176,6
184,0
191,8
Tobaksskatt
7,5
7,4
7,0
7,0
7,0
6,9
Skatt på etylalkohol
4,7
4,6
4,6
4,6
4,6
4,6
Skatt på vin m.m.
3,1
3,2
3,4
3,5
3,6
3,7
Skatt på öl
2,0
2,2
2,4
2,3
2,3
2,4
Skatt på energi
47,1
50,3
50,4
51,9
52,1
52,7
Skatt på annonser och reklam
1,2
1,2
1,1
1,1
1,1
1,2
Skatt på vägtrafik
6,2
6,1
6,2
6,4
6,5
6,5
Tullmedel
3,5
3,4
3,1
3,2
3,3
3,5
Övrigt
2,3
2,5
2,6
4,1
4,1
3,9

Offentliga sektorns skatteintäkter
965,6
1 016,6
1 060,3
1 086,3
1 127,3
1 165,5
varav

Kommunalskatt
292,7
305,8
321,1
337,4
348,8
359,5
Avgifter till pensionssystemet m.m.
106,2
112,1
111,1
147,5
152,3
156,9
Statens skatteintäkter
566,8
598,7
628,1
601,4
626,2
649,2

Jämfört med beräkningen till 1999 års ekono-
miska vårproposition har intäkterna år 1998
reviderats ned med drygt 1 miljard kronor.
Revideringen har gjorts med anledning av det
preliminära taxeringsutfallet. Den för höga
prognosen kan troligen förklaras av att
inkomstfördelningen under och över
skiktgränsen har förändrats. Förändringarna åren
2000 och 2002 förklaras främst av den föreslagna
höjningen av skiktgränsen. Förändringen år 2001
beror på den föreslagna höjningen av
skiktgränsen men även på förslaget om att det
fasta beloppet om 200 kronor även år 2001
föreslås vara en kommunal inkomstskatt.
Skatt på kapitalinkomster
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
11,3
9,5
11,8
8,9
8,4
8,0
Diff. VP99

-3,1
1,3
-2,5
-2,4
-3,4

Den statliga skatten på kapitalinkomster utgörs
av nettot av skatt på intäktsräntor, realisa-
tionsvinster m.m. och skattereduktion för ut-
giftsräntor. Skatteintäkterna 1998 beräknas bli
1,8 miljarder kronor lägre jämfört med 1997 och
förklaras av lägre ränteinkomster och
realisationsvinster. År 1999 antas
realisationsvinsterna öka, vilket förklaras av att
aktie- och fastighetsmarknaderna hittills under
året har uppvisat en mycket stark utveckling.
Lägre utgiftsräntor medför minskade
skattereduktioner, vilket sammantaget innebär
att skatteintäkterna beräknas öka med 2,3
miljarder kronor. År 2000 beräknas
skatteintäkterna minska med 2,9 miljarder
kronor, bl. a till följd av att realisationsvinsterna
justerats till en mer långsiktig nivå. Även de
följande åren minskar skatteintäkerna, men då
till följd av högre utgiftsräntor
Jämfört med beräkningen till 1999 års ekono-
miska vårproposition har intäkterna reviderats
ned med 3,1 miljarder kronor år 1998. Enligt det
preliminära taxeringsutfallet blir utfallet för både
inkomsträntor och realisationsvinster lägre. En
förklaring till de lägre ränteinkomsterna kan vara
att reglerna om reducerad skatt på utdelning från
onoterade bolag kan ha använts i större
omfattning än beräknat. Dessutom kan
antagandet om ränteinkomsternas utveckling ha
varit för högt. År 1999 antas realisationsvinsterna
bli högre medan den lägre nivån på
inkomsträntorna även antas påverka de
kommande åren. I den nu aktuella beräkningen
antas hushållens ränteutgifter bli större under
hela prognosperioden, vilket minskar
skatteintäkterna. Sammantaget beräknas skatt på
kapitalinkomster bli 1,3 miljarder högre år 1999
medan intäkterna för resterande år förväntas bli
2 3 miljarder kronor lägre.
Kommunal inkomstskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
292,7
305,8
321,1
337,4
348,8
359,5
Diff. VP99

-1,1
3,7
9,7
10,3
8,1

Den kommunala inkomstskatten beräknas öka
med 13 miljarder kronor år 1998. Detta kan
främst hänföras till en högre lönesumma.
Ökningen 1999 uppgår till 15 miljarder kronor
varvid beaktats dels att det fasta beloppet om 200
kronor tillförts kommuner och landsting, dels att
den genomsnittliga kommunalskattesatsen
sänkts med 0,17 procentenheter. De högre
skatteintäkterna förklaras i huvudsak av en
kraftigt ökad sysselsättning samt av retroaktiva
löneutbetalningar. År 2000 är ökningen drygt 16
miljarder kronor, varav 5 miljarder kronor
förklaras av förslaget om begränsad avdragsrätt
för den allmänna pensionsavgiften. Åren 2001
och framöver beräknas skatteintäkterna öka
något långsammare.
I förhållande till 1999 års ekonomiska vårpro-
position har kommunalskatteintäkterna 1998
justerats ned med drygt 1 miljard kronor med
hänsyn till det preliminära taxeringsutfallet. Åren
1999 2002 är intäkterna högre dels beroende på
en högre sysselsättning, dels på grund av den
begränsade avdragsrätten för pensionsavgiften.
Förändringen år 2001 förklaras även av att det
fasta beloppet om 200 kronor föreslås vara en
kommunal inkomstskatt.
Övriga skatter och skattereduktioner
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
1,2
0,7
-2,1
-17,6
-17,9
-18,2
Diff. VP99

0,0
0,0
-15,9
-19,3
-19,6
Övriga skatter och skattereduktioner utgörs av
nettot av ett antal beloppsmässigt mindre skatter
och skattereduktioner. På intäktssidan redovisas
skattetillägg, förseningsavgift,
expansionsmedelsskatt, avkastningsskatt och
fram till och med år 1998 sjömansskatt.
Skattereduktioner utgörs av reduktion för
reparation, om- och tillbyggnad (ROT),
skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare, reducerad fastighetsskatt
samt den i denna proposition föreslagna
skattereduktionen för den allmänna
pensionsavgiften. Möjligheten att erhålla ROT-
avdrag upphörde den 31 mars 1999.
Skattereduktionen för den allmänna
pensionsavgiften uppgår till 25 procent av den
debiterade avgiften.
De lägre skatteintäkterna 1998 förklaras av att
sjömansskatten inte längre redovisas separat utan
numera ingår som en del av statlig och
kommunal inkomstskatt. Nettot av övriga
skatter och skattereduktioner visar ett
underskott åren 1999 och framöver.
Underskottet år 1999 förklaras av
skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare, vilken uppgår till 3,3
miljarder kronor. År 2000 uppgår denna
reduktion till 3,2 miljarder kronor, men då
tillkommer dessutom den föreslagna
skattereduktionen för den allmänna
pensionsavgiften som beräknas uppgå till 15,9
miljarder kronor.
Förändringen jämfört med beräkningen till
1999 års ekonomiska vårproposition beror på
den föreslagna skattereduktionen för den
allmänna pensionsavgiften samt att
skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare har förlängts.
6.2.4 Inkomstskatt bolag
Inkomstskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
46,5
45,9
51,4
53,1
52,5
54,6
Diff. VP99

-2,0
-4,8
-2,7
-2,8
-4,7

Enligt det preliminära taxeringsutfallet är
inkomstskatten 1998 något lägre än 1997. År
1999 beräknas intäkterna öka med 5,5 miljarder
kronor. Av ökningen kan 2,8 miljarder kronor
förklaras av den realisationsvinst som beräknas
uppkomma vid försäljningen av statens
aktieinnehav i Pharmacia & Upjohn. Resterande
del av ökningen beror på att företagens vinster
antas öka.
År 2000 beräknas intäkterna öka med
1,7 miljarder kronor. Utvecklingen år 2000 och
framöver påverkas i stor utsträckning av
avsättningar till och återföringar från
periodiseringsfonder. Systemet med
periodiseringsfonder infördes 1994 och ger
företagen möjlighet att minska det skattepliktiga
resultatet genom att avsätta 25 procent av vinsten
till en periodiseringsfond. Senast fem år efter
avsättningen måste beloppet återföras till
beskattning. År 1997 begränsades avsättningen
till 20 procent. Enligt det förslag som läggs fram
i denna proposition höjs avsättningen återigen
till 25 procent från och med inkomståret 2001.
Dessutom föreslås att avsättningen skall
återföras till beskattning efter sex år istället för
efter fem år. Den avsättning som gjordes 1994
behöver således inte återföras 1999 utan först
2000 osv.
I tabell 6.5 redovisas den samlade effekten på
inkomstskatten av avsättningar till och
återföringar från periodiseringsfonder under
prog-nosperioden. Den nuvarande beräkningen
skiljer sig från den som gjordes till 1999 års
ekonomiska vårproposition, främst beroende på
de föreslagna regelförändringarna men även på
att ny statistik visar att företagen under åren
1995-1997 frivilligt återfört avsättningar i en
större utsträckning än förväntat, vilket medfört
en nedrevidering av återföringarnas storlek år
2000.

Tabell 6.5 Effekter på inkomstskatten av
periodiseringsfonder
Miljarder kronor

1999
2000
2001
2002
Aktuell beräkning

2,5
1,5
1,3
varav återföringar
varav höjning till 25%

2,5
4,3
-2,7
4,0
-2,7
VP99
4,0
4,3
4,0
4,1
Diff mot VP99
-4,0
-1,8
-2,5
-2,8

Återföringar från periodiseringsfonder ökar
inkomstskatten 2000 med 2,5 miljarder kronor.
Högre vinster i företagen ökar skatten med
ytterligare 2,2 miljarder kronor. Den
sammanlagda ökningen av intäkterna motverkas
emellertid av de stora extraordinära intäkterna
under 1999 till följd av realisationsvinsten vid
försäljningen av statens aktieinnehav i Pharmacia
& Upjohn. Dessutom beräknas inkomstskatten
minska med drygt 0,2 miljarder kronor på grund
av att företagen fr.o.m. år 2000 får rätt att
återköpa egna aktier.
År 2001 beräknas inkomstskatten minska med
0,6 miljarder kronor. Förklaringen till
minskningen trots att de underliggande
vinsterna antas öka är dels att återföringar från
företagens skatteutjämningsreserver upphör
fr.o.m. detta år, vilket beräknas minska
intäkterna med 1,9 miljarder kronor, dels att
företagens möjlighet till avsättning till
periodiseringsfond höjs till 25 procent av
vinsten. År 2002 ökar inkomstskatten med 2,1
miljarder kronor beroende på ett antagande om
högre vinster för företagen.
I jämförelse med 1999 års ekonomiska
vårproposition har inkomstskatten minskat
samtliga prognosår. År 1998 uppgår
minskningen till 2,0 miljarder kronor. Perioden
1999 och framöver har inkomstskatten reviderats
ned med mellan 2,7 och 4,8 miljarder kronor.
Minskningen 1998 är en anpassning till det
preliminära taxeringsutfallet. De lägre intäkterna
1998 har även medfört att framförvarande år
reviderats ned med 0,8 miljarder kronor.
Inkomstskatten 1999-2002 minskar också på
grund av förändrade regler och de reviderade
beräkningarna avseende periodiseringsfonderna.
Intäkterna dessa år påverkas dessutom av
ändrade vinstantaganden.
Avkastningsskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
12,3
11,5
10,3
10,7
12,7
13,7
Diff. VP99

-0,5
-0,5
1,3
2,4
2,4

Avkastningsskatten bestäms av
kapitalunderlagets storlek vid årets ingång och
den genomsnittliga statslåneräntan föregående
år. Under åren 1997 1999 minskar
avkastningsskatten beroende på att den
genomsnittliga statslåneräntan under åren 1996
1998 har fallit kontinuerligt. Från och med år
2000 beräknas avkastningsskatten istället öka,
dels beroende på att statslåneräntan antas stiga,
dels till följd av att utvecklingen av
kapitalunderlaget antas vara positiv.
Jämfört med beräkningen till 1999 års
ekonomiska vårproposition har
avkastningsskatten 1998 minskat med 0,5
miljarder kronor, vilket förklaras av en
anpassning till det preliminära taxeringsutfallet.
Till följd av detta har även avkastningsskatten
1999 reviderats ned med 0,5 miljarder kronor.
Avkastningsskatten 2000 2002 är 1,3 2,4
miljarder kronor högre än i vårpropositionen.
Upprevideringen beror på ett högre antagande
om den genomsnittliga statslåneräntan åren
1999 2001.
6.2.5 Socialavgifter och allmän
pensionsavgift
Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild
löneskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
255,9
273,4
289,7
301,4
312,0
322,3
Diff. VP99

1,2
5,7
7,9
7,3
6,2

Socialavgifter tas ut som arbetsgivaravgifter,
egenavgifter och särskild löneskatt. Av tabell 6.6
nedan framgår avgiftssatserna år 1999 och år
2000. I samband med uppgörelsen om
pensionsreformen sker en avgiftsväxling år 2000.
Sjukförsäkringsavgiften och
ålderspensionsavgiften höjs till 8,5 respektive
10,21 procent medan den allmänna löneavgiften
sänks till 3,09 procent. Totalt sänks därmed
arbetsgivaravgiften med 0,14 procentenheter år
2000. En motsvarande förändring sker
beträffande egenavgifterna. Totalt beräknas
avgiftssänkningarna minska intäkterna med 1,2
miljarder kronor år 2000.

Tabell 6.6 Arbetsgivaravgifter 1999 och 2000.
Procent

1999
2000
Förän-
dring
Sjukförsäkringsavgift
7,50
8,50
1,00
Arbetsmarknadsavgift
5,84
5,84
0,00
Arbetsskadeavgift
1,38
1,38
0,00
Efterlevandepensionsavgit
1,70
1,70
0,00
Föräldraförsäkringsavgift
2,20
2,20
0,00
Ålderspensionsavgift
6,40
10,21
3,81
Allmän löneavgift
8,04
3,09
-4,95
Totalt
33,06
32,92
-0,14

År 1999 beräknas intäkterna från
arbetsgivaravgifterna uppgå till 272,5 miljarder
kronor. Därefter beräknas avgifterna öka med
cirka 10-12 miljarder kronor per år. Ökningen
följer i stort utvecklingen av utbetalda löner.
Egenavgifterna beräknas år 1999 uppgå till 6,9
miljarder kronor och ökar därefter med ungefär
0,3 miljarder kronor per år. Prognosen för
särskild löneskatt år 1999 uppgår till 16 miljarder
kronor. Intäkterna antas därefter öka med cirka
0,5 miljarder kronor per år. I vissa fall medges
nedsättning av avgiftsuttaget, som till exempel
regional nedsättning och företagsstöd. År 1999
beräknas nedsättningarna till cirka 5,8 miljarder
kronor och ökar följande år till 7 miljarder
kronor.
Jämfört med beräkningen till 1999 års
ekonmiska vårproposition ökar intäkterna från
socialavgifterna med 5,7 miljarder kronor år 1999
och med 6-8 miljarder kronor år 2000 och åren
därefter. Ökningen förklaras av att både
timlönen och sysselsättningen har reviderats upp.
Allmän pensionsavgift
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
46,5
56,9
60,6
63,0
64,8
66,6
Diff. VP99

0,0
1,1
1,8
1,7
1,6

Den allmänna pensionsavgiften utgår på lön och
skattepliktiga transfereringar och betalas av
fysiska personer upp till 66 års ålder.
Avgiftssatsen är 6,95 procent år 1999. I samband
med avgiftsväxlingen i pensionsuppgörelsen höjs
avgiften till 7,0 procent.
År 1999 beräknas intäkterna öka med 3,7
miljarder kronor. Av ökningen förklaras cirka 1
miljard kronor av att taket för avgiftsuttaget
höjts från 7,5 till 8,06 gånger det förhöjda
prisbasbeloppet (8,07 fr.o.m år 2000). Höjningen
av avgiftssatsen år 2000 ökar intäkterna med ca
0,4 miljarder kronor. I övrigt följer den årliga
förändringen utvecklingen av lönesumman.
Jämfört med beräkningen till 1999 års
ekonomiska vårproposition har intäkterna för
samtliga prognosår ökat med mellan 1 och 2
miljarder kronor.

6.2.6 Egendomsskatter
Fastighetsskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
27,1
24,9
23,3
23,1
29,7
30,6
Diff. VP99

0,0
0,0
-0,6
0,8
0,4

Fastighetsskatt tas ut på småhus, flerfamiljshus,
lokaler samt industrifastigheter. År 1999
beräknas skatteintäkterna minska med ca 1,6
miljarder kronor på grund av tidigare beslutade
skattesänkningar. I denna proposition föreslås
att skatten på flerfamiljshus sänks till 1,2 procent
år 2000 och att flerfamiljshus med värdeår 1989
och 1990 medges ytterligare ett år med halv
fastighetsskatt. Sammantaget beräknas dessa
åtgärder leda till ett intäktsbortfall om 0,6
miljarder kronor. År 2001, då
omräkningsförfarandet återinförs, beräknas
skatteintäkterna öka med 6,6 miljarder kronor,
varav omräkningsförfarandet svarar för 4,9
miljarder kronor.
I förhållande till beräkningen i 1999 års
ekonomiska vårproposition minskar
skatteintäkterna med 0,6 miljarder kronor år
2000 beroende på ovan nämnda
skatteförändringar. År 2001 och 2002 beräknas
intäkterna öka med 0,8 respektive 0,4 miljarder
kronor främst beroende på en högre
prisutveckling på bostadshus än vad som tidigare
antagits.
Prognosen på fastighetsskatten baseras på
antaganden om prisutvecklingen för de olika
fastighetskategorierna och tillväxten i de olika
fastighetsbestånden. Tabell 6.7 redovisar an-
taganden om prisutveckling på småhus i
nuvarande beräkning jämfört med de antaganden
som har använts i tidigare beräkningar.

Tabell 6.7 Prisutveckling på småhus
Årlig procentuell förändring1

1996-
1997
1997-
1998
1998-
1999
1999-
2000
1996-
2000
Aktuell beräkning
6,8
6,9
9,2
1,5
26,5
Vårproposition 99
6,8
6,9
3,9
1,5
20,4
Budget-
proposition 99
6,8
8,2
1,5
1,5
19,1
1Prisutvecklingen avser perioden juli -juni.

Prisutvecklingen åren 1996 2000 har successivt
justerats upp vid de olika beräkningstillfällena. I
nuvarande beräkning förväntas priserna öka med
drygt 26 procent, vilket är en ökning med cirka 6
procentenheter jämfört med beräkningen till
vårpropositionen. Uppjusteringen förklaras av en
fortsatt stark prisutveckling på småhus under
första halvåret 1999. Enligt gällande regler
påverkas emellertid inte skatteintäkterna förrän
år 2001 då omräkningsförfarandet återinförs.
Tabell 6.8 redovisar skatteintäkterna för de
olika fastighetskategorierna.

Tabell 6.8 Fastighetsskatt fördelat på fastighetstyp
Miljarder kronor

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Småhus
14,7
13,2
13,2
13,2
16,7
17,1
Flerfamiljs-
hus
5,6
5,8
5,2
4,8
7,8
8,1
Lokaler
2,8
2,9
3,1
3,3
3,4
3,5
Industri
1,4
1,4
1,4
1,4
1,4
1,4
Vattenkraft
2,5
1,6
0,4
0,4
0,4
0,4
Not: Skatteintäkterna år 1997 är beräknade utifrån taxeringsutfallet. År 1998
t.o.m. år
2002 är prognoser.

Småhus och bostadsdelen i flerfamiljshus svarar
för 75 80 procent av skatteintäkterna. I samband
med skattesänkningen från 1,7 till 1,5 procent på
småhus år 1998 minskade intäkterna med cirka
1,5 miljarder kronor. Däremot syns inte
motsvarande sänkning på flerfamiljshus i
skatteintäkterna. Istället ökar intäkterna 1998
jämfört med 1997 beroende på att en större andel
av beståndet debiterades hel och halv skatt. Åren
1999 och 2000 sänks skatten på flerfamiljshus,
först till 1,3 och därefter till 1,2 procent, vilket
bidrar till att intäkterna beräknas minska med 0,6
respektive 0,4 miljarder kronor. År 2001
återinförs omräkningsförfarandet vilket beräknas
öka skatteintäkterna med 3,5 miljarder kronor på
småhus och 1,4 miljarder kronor på
flerfamiljshus. Skatteintäkterna på vattenkraft
och lokaler varierar kraftigt under perioden
1996-1999 bl.a. beroende på ändrade skatteregler.

Förmögenhetsskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
5,5
5,7
6,0
6,0
6,8
6,9
Diff. VP99

0
0
0
0
0

Förmögenhetsskatten beräknas 1999 uppgå till 6
miljarder kronor. För åren 1998-2000 har
prisutvecklingen på fastigheter ingen inverkan på
förmögenhetsskatten. I och med att
omräkningsförfarandet av taxeringsvärden för
fastigheter återinförs ökar intäkterna år 2001.
Prognosen är oförändrad jämfört med
beräkningen till 1999 års ekonomiska
vårproposition.
6.2.7 Skatt på varor och tjänster
Mervärdesskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
152,7
160,3
168,8
176,6
184,0
191,8
Diff. VP99

0,1
2,1
3,2
4,1
4,8

Den årsvisa förändringen av mervärdesskatten
uppgår till 7-8 miljarder kronor under hela
prognosperioden. Mervärdesskatten utgörs till
70 procent av mervärdesskatt på hushållens
konsumtion. Till resterande del härrör
mervärdesskatten från investeringar och
förbrukning i både företag och kommunsektorn.
Eftersom mervärdesskattepliktiga företag har
avdragsrätt för ingående mervärdesskatt påverkas
inte intäkterna av investeringar och förbrukning i
dessa företag. Däremot påverkar investeringar
och förbrukning i företag med undantag från
skatteplikt intäkterna. Detsamma gäller för
kommunsektorn, som visserligen har rätt till
återbetalning av ingående mervärdesskatt, men
dessa återbetalningar redovisas inte på
inkomsttiteln.
Varor och tjänster beskattas enligt olika
skattesatser, vilket innebär att även fördelningen
mellan hög- och lågbeskattade varor och tjänster
har betydelse för hur intäkterna utvecklas. Detta
förhållande är särskilt tydligt åren 1998 och 1999,
vilket framgår i diagram 6.2.

Diagram 6.2. Mervärdesskatt och hushållens
konsumtionsutgifter i löpande priser, årlig förändring
Procent

Åren 1998 och 1999 är förändringen av
mervärdesskatten betydligt större än
förändringen av hushållens konsumtionsutgifter.
En del av skillnaden 1998 förklaras dock av en
kraftig ökning av den mervärdesskatt som
betalas av kommunsektorn.
I jämförelse med 1999 års ekonomiska
vårproposition har intäkterna reviderats upp med
2,1 respektive 3,2 miljarder kronor avseende åren
1999 och 2000. De högre intäkterna förklaras
främst av att hushållens konsumtionsutgifter nu
beräknas bli högre, men också av ett ändrat
konsumtionsmönster med en större andel
högbeskattade varor och tjänster. Främst är det
varugrupperna bilar och sällanköpsvaror som
ökar mer än genomsnittet. En högre förbrukning
i kommunsektorn är ytterligare en förklaring till
de högre intäkterna. De följande åren beräknas
intäkterna bli 4,1 respektive 4,8 miljarder kronor
högre jämfört med beräkningen i
vårpropositionen.
Tobaksskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
7,5
7,5
7,0
7,0
7,0
6,9
Diff. VP99

0,3
0,4
0,4
0,4

Intäkterna från tobaksskatten beräknas uppgå till
7 miljarder kronor 1999. För de följande prog-
nosåren beräknas intäkterna minska svagt till
följd av en långsiktigt nedåtgående trend i
tobaksrökningen.
I jämförelse med beräkningen till 1999 års
ekonomiska vårpropositionen har intäkterna
räknats upp med 0,3 till 0,4 miljarder kronor per
år. De högre intäkterna förklaras av att den
skattesänkning på cigaretter som genomfördes
den 1 augusti 1998 har medfört en snabbare
återhämtning av konsumtionen av beskattade
cigaretter dels inom landet, dels via en ökad
gränshandel.
Alkoholskatt
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
9,8
10,0
10,4
10,4
10,5
10,7
Diff. VP99

0,5
0,5
0,5
0,6

Under inkomsttiteln Alkoholskatt redovisas skatt
på etylalkohol, skatt på vin och andra jästa
drycker, skatt på mellanklassprodukter samt
skatt på öl. Under mellanklassprodukter
återfinns i huvudsak starkviner, men även
drycker där alkoholhalten inte enbart
uppkommit genom jäsning, t.ex. sherry.
För 1999 beräknas skatten på alkohol uppgå
till 10,4 miljarder kronor. Intäkterna från skatt
på etylalkohol och öl förväntas under perioden i
stort sett vara oförändrad medan skatt på vin
väntas öka något. De sammanlagda intäkterna
från alkoholskatter beräknas öka med 0,3
miljarder kronor mellan 1999 och 2002.
Jämfört med beräkningen till 1999 års
ekonomiska vårproposition har intäkterna
räknats upp med 0,5 miljarder kronor per år,
vilket till största delen förklaras av en ökad
vinkonsumtion.
Skatt på energi
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
47,1
50,3
50,4
51,9
52,1
52,7
Diff. VP99

-0,2
0,7
0,4
0,4

Under inkomsttiteln Energiskatt redovisas inte
enbart energiskatt, utan även koldioxidskatt och
svavelskatt. Under perioden 1999 2002 beräknas
de sammanlagda skatterna på energi öka med
2,3 miljarder kronor. Fördelningen av intäkterna
på olika skatte- och energislag framgår av tabell
6.9. Till övriga bränslen i tabell 6.9 hänförs bl.a.
oljeprodukter och kolbränslen.

Tabell 6.9 Intäkter från energiskatter
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Energiskatt
37,2
37,2
38,8
39,0
39,5
varav

elektrisk kraft
10,4
10,7
11,2
11,3
11,4
bensin
19,7
19,1
19,6
19,8
20,1
övrigt
7,2
7,4
8,0
8,0
8,0
Koldioxidskatt
12,9
13,1
12,9
13,0
13,0
varav

bensin
4,7
4,6
4,6
4,7
4,7
övrigt
8,3
8,5
8,3
8,3
8,3
Svavelskatt
0,1
0,1
0,1
0,1
0,1
Not: På grund av avrundning summerar inte alltid delsummorna till totalsummorna.

Energiskatten utgör knappt 75 procent av de
totala skatterna på energi medan resten
huvudsakligen består av koldioxidskatt. Av
intäkterna från skatterna på energi utgör skatt på
bensin knappt 50 procent, skatt på elektrisk kraft
drygt 20 procent och skatt på övriga energislag
cirka 30 procent.
År 1999 beräknas intäkterna vara i princip
oförändrade jämfört med 1998. År 2000 ökar
däremot intäkterna med 1,5 miljarder kronor,
vilket främst beror på de skattehöjningar på
energi som regeringen föreslår i denna
proposition. Energiskatten på elektrisk kraft
föreslås höjas med 1 öre/kWh och med 25 öre
per liter för dieselolja. Dessutom föreslås att
jordbruket får samma reduktion av energi- och
koldioxid-skatterna som industrin för
närvarande har. Åren 2001 och 2002 ökar
intäkterna med mellan 0,2 och 0,6 miljarder
kronor per år.
Jämfört med beräkningen till 1999 års
ekonomiska vårproposition är skatteintäkterna
högre för perioden 2000 2002, vilket förklaras av
de föreslagna skatteändringarna.
Övriga skatter
Prognosen för särskild skatt på elektrisk kraft
har utarbetats med hänsyn tagen dels till
Regeringsrättens beslut att driften av reaktorn
Barsebäck 1 upphör vid utgången av november
1999, dels till det förslag om skattehöjning som
regeringen föreslår i denna proposition. Jämfört
med beräkningen till 1999 års ekonomiska
vårproposition är skatteintäkterna något lägre
1999 medan den föreslagna skattehöjningen ökar
intäkterna åren 2000 2002 med 0,3 miljarder
kronor.
6.3 Offentliga sektorns
inkomster enligt
nationalräkenskapssystemet
Skatteinkomsterna svarar för nästan 90 procent
av den offentliga sektorns totala inkomster. De
skatter som ingår i den offentliga sektorns
inkomster enligt nationalräkenskapssystemet
skiljer sig från de periodiserade skatterna av flera
orsaker. I hushållens och företagens skatter ingår
dels de preliminärt debiterade skatterna avseende
inkomståret, dels det över- eller underuttag av
skatt som avser året före inkomståret. De delar
av avgiften till EU-budgeten som avser tullar
samt den momsbaserade delen av avgiften ingår
inte i inkomsterna, eftersom dessa
definitionsmässigt inte är nationella skatter utan
skatter som tillhör Europeiska Gemenskapen. En
ytterligare skillnad är att även en del andra
inkomster i NR redovisas som skatter. Bland
dessa kan nämnas insättningsgarantin, avgifter
till kärnbränslefonden och inlevererat överskott
från AB Svenska Spel. I tabell 6.10 redovisas den
offentliga sektorns skatteinkomster fördelat på
sektorer. Pensionsomläggningen år 2000 minskar
statens inkomster men ökar inkomsterna i
pensionssystemet.

Tabell 6.10 Offentliga sektorns skatter redovisade enligt
nationalräkenskaperna, sektorsvis
Miljarder kronor och procent

1998
1999
2000
2001
2002
Staten
607
613
582
599
628
Pensionssystemet
92
94
129
133
137
Kommunerna
299
315
345
349
359
S:a skatter
998
1 021
1 056
1 081
1 124
Övriga inkomster
139
134
133
131
129
S:a inkomster
1 137
1 155
1 189
1 212
1 253

Utvecklingen av skatterna mellan åren för hela
den offentliga sektorn uppgår till mellan 23 och
43 miljarder kronor. Den stora ökningen år 2000
förklaras av stora slutregleringar av
kommunalskatter och hushållesskatter avseende
inkomståret 1999. Den genomsnittliga ökningen
mellan åren uppgår till 30 miljarder kronor.
Utvecklingen av skatterna fördelat på olika
skatteslag framgår av tabell 6.11. Mellan 1999
och 2002 ökar de totala skatterna med drygt 100
miljarder kronor. Hushållens inkomst- och
kapitalskatter ökar med drygt 30 miljarder
kronor och socialförsäkringar med drygt 70
miljarder kronor. De ökade skatteinkomsterna
kan således till största delen förklaras av
tillväxten i lönesumman.

Tabell 6.11 Offentliga sektorns skatter redovisade enligt
nationalräkenskaperna, skatteslag
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Inkomst- och
kapitalskatter,
hushåll
364
370
381
386
402
Inkomst- och
kapitalskatter,
företag
68
64
64
60
67
Socialförsäkring
o pensionssystem
272
262
314
325
335
Produktskatter
126
127
134
140
147
Produktskatter
exkl. moms mm
82
82
85
86
87
Övriga
produktionsskatt
er
86
115
78
85
87
Totalt
998
1 021
1 056
1 081
1 124
6.4 Statsbudgetens inkomster
kassamässig redovisning

Regeringens förslag: Beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 2000
enligt bilaga 1 godkänns.

6.4.1 Övergången från periodiserad till
kassamässig redovisning
I avsnitt 6.2 redovisas skatterna periodiserat. Det
innebär att de är beräknade utifrån gällande
skatteregler och de inkomster den skattskyldige
har ett visst inkomstår. Statsbudgetens
inkomster redovisas emellertid kassamässigt,
vilket innebär att det är de skatter och avgifter
som under budgetåret betalas in till staten som
redovisas. Dessutom avser redovisningen av de
periodiserade skatterna hela den offentliga
sektorn medan statsbudgeten enbart omfattar
statens skatteinkomster. Skillnaden mellan
intäkter, dvs. periodiserade skatter, och
inkomster, dvs. kassamässiga skatter, förklaras i
huvudsak av förskjutningar i uppbörden och av
att vissa skatter betalas in som preliminära
skatter med slutreglering året efter.
Två inkomsttitlar, fysiska och juridiska
personers inkomstskatt, redovisar
skatteinkomster som avser både flera år och flera
skatter. På titlarna redovisas emellertid inte de
inbetalda skatterna utan debiterade
preliminärskatter och skillnaden mellan slutlig
och preliminär skatt avseende det föregående
inkomståret. Om betalningen avviker från de
deklarerade beloppen redovisas denna skillnad på
inkomsttiteln Betalningsdifferenser. Denna titel
kan således redovisa antingen ett positivt eller ett
negativt belopp. Redovisningsordningen innebär
att vissa titlar redovisar ett mellanting av intäkt
och inkomst medan andra endast redovisar
inkomster. Statsbudgetens totala inkomster blir
däremot alltid kassamässigt redovisade eftersom
även betalningsdifferenser ingår.
6.4.2 Skatter m.m.
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
639,7
652,4
617,1
622,7
655,8
Diff. VP99

3,3
-34,3
-50,1
-46,0
exkl.
pensionso
m-
läggning
639,7
652,4
646,0
655,3
689,5
Diff. VP99

3,3
-5,4
-17,5
-12,2

Under prognosperioden 1999-2002 beräknas
statsbudgetens skatteinkomster öka med 3
miljarder kronor. År 2000 minskar inkomsterna
med 35 miljarder kronor vilket till största delen
förklaras av pensionsomläggningen. Nedgången
beror även på föreslagna skatteändringar år 2000
och relativt stora slutregleringar av
kommunalskatter. Även år 2001 påverkas av
kommunala slutregleringar och ändrade
skatteregler. År 2002 ökar skatteinkomsterna
med 33 miljarder kronor, vilket utöver den
underliggande inkomstutvecklingen förklaras av
att det återinförda omräkningsförfarandet för
fastigheter samt att det fasta beloppet om 200
kronor åter blir en statlig inkomstskatt.
För många inkomsttitlar överensstämmer den
periodiserade skatten i stort sett med den
kassamässiga. Det som i vissa fall skiljer är att
uppbörden sker med en månads eftersläpning.
Denna redovisning gäller för flertalet
inkomsttitlar under Skatt på varor och tjänster,
Övriga inkomstskatter och Övrig skatt på
egendom. Den kassamässiga fastighets- och
förmögenhetsskatten är den periodiserade
skatten två år tillbaka i tiden. Dessa skatter ingår
i den samordnade uppbörden och omförs från
inkomstskattetitlarna andra året efter
inkomståret. För de skatter som redovisas över
skattekontot är redovisningen speciell, varför de
kommenteras nedan. En ytterligare skillnad
mellan de periodiserade skatterna och de
kassamässiga är att tillkommande, restituerade,
indrivna och restförda skatter ingår i den
kassamässiga redovisningen men inte i den pe-
rodiserade. Tillkommande skatter och
restitutioner beror på omprövningsbeslut av
tidigare års taxeringar

Tabell 6.12 Statens skatteintäkter och statsbudgetens skatteinkomster 1997 2002
Miljarder kronor

Utfall
Utfall/Prognos
Prognos

1997
1998
1999
2000
2001
2002
Statens skatteintäkter
566,8
598,7
628,1
601,4
626,2
649,2
Betalningsförskjutningar m.m.
-12,2
19,7
3,8
-2,7
-21,9
-11,8
Kommunal utjämningsavgift
20,7
21,3
20,5
18,4
18,4
18,4
Skatter m.m. på statsbudgeten
575,3
639,7
652,4
617,1
622,7
655,8

Tabell 6.13 Statsbudgetens inkomster 1998 2002
Miljarder kronor
Budgetår
Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
1000
Skatter m.m.
639,7
652,4
617,1
622,7
655,8
1100
Skatt på inkomst
114,2
131,3
94,9
85,8
105,4
varav
1111 Fysiska personers inkomstskatt
39,8
56,9
21,3
14,1
25,5

1121 Juridiska personers inkomstskatt
68,3
68,8
68,6
66,9
75,2

Övriga inkomstskatter
6,1
5,6
5,0
4,8
4,7
1200
Socialavgifter och allmän pensionsavgift
210,9
233,7
219,5
224,9
231,6
varav
Inkomster
322,2
343,6
364,2
375,8
387,9

Utgifter
111,3
109,8
144,7
150,9
156,2
1300
Skatt på egendom
35,1
38,7
36,8
35,5
35,5
varav
1310 Skatt på fast egendom
24,0
27,1
24,9
23,3
23,1

1320 Förmögenhetsskatt
5,1
5,5
5,7
6,0
6,0

1341 Stämpelskatt
4,0
4,3
4,3
4,4
4,4

Övriga egendomsskatter
2,0
1,8
1,9
1,9
2,0
1400
Skatt på varor och tjänster
243,1
248,3
258,9
267,1
275,6
varav
1411 Mervärdesskatt
162,6
167,3
175,1
182,5
190,2

1424 Tobaksskatt
7,5
7,0
7,0
7,0
6,9

1425 Alkoholskatt
10,0
10,4
10,4
10,5
10,7

1428 Energiskatt
49,8
50,6
51,9
52,0
52,6

1452 Annons- och reklamskatt
1,2
1,1
1,1
1,1
1,2

1460 Skatt på vägtrafik
6,1
6,2
6,4
6,5
6,5

1471 Tullmedel
3,4
3,1
3,2
3,3
3,5

Övriga skatter på varor och tjänster
2,6
2,6
3,8
4,1
4,1
1500
Utjämningsavgift
21,3
20,5
18,4
18,4
18,4
1600
Betalningsdifferenser
15,1
-20,1
-11,5
-9,0
-10,8
2000
Inkomster av statens verksamhet
37,5
34,4
48,9
34,6
34,4
varav
2411 Inkomster av statens aktier
8,9
8,6
18,8
5,5
5,2
3000
Inkomster av försåld egendom
11,2
0,8
95,0
15,0
15,0
varav
3312 Övriga inkomster av försåld egendom
11,2
0,8
95,0
15,0
15,0
4000
Återbetalning av lån
2,9
3,2
2,7
2,6
2,6
5000
Kalkylmässiga inkomster
5,2
5,3
9,0
9,0
9,0
6000
Bidrag m.m. från EU
9,6
10,7
9,6
9,7
10,1
7000
Extraordinära medel från EU
0,3
0,0
0,0
0,0
0,0
Statsbudgetens totala inkomster
706,3
706,9
782,3
693,5
726,9

1111 Fysiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor

Prognos
/Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
Periodiserad
redovisning
46,5
43,1
25,5
26,0
28,9
Kassamässig
redovisning
39,8
56,9
21,3
14,1
25,5

I den periodiserade redovisningen utgörs fysiska
personers inkomstskatt av statlig inkomstskatt,
skatt på kapitalinkomster samt en del
beloppsmässigt mindre skatter och
skattereduktioner. Den kassamässiga
redovisningen skiljer sig från den periodiserade
genom att även kommunal inkomstskatt, allmän
pensionsavgift, egenavgifter, fastighets-,
förmögenhets- och mervärdesskatt betalas in på
titeln. Med undantag för kommunal
inkomstskatt omförs dessa till andra
inkomsttitlar på statsbudgeten. Omföringen av
den allmänna pensionsavgiften och
ålderspensionsavgiften görs preliminärt under
inkomståret med en slutreglering två år efter
inkomståret. Mervärdesskatten omförs året efter
inkomståret medan övriga skatter och
egenavgifter omförs andra året efter inkomståret.
Kommunalskatteutbetalningar sker dels med ett
preliminärt belopp, vilket fastställs i december
året innan inkomståret, dels med en
slutavräkning som görs två år efter inkomståret.
I tabell 6.14 görs en jämförelse mellan de
periodiserade och de kassamässiga skatterna.

Tabell 6.14 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Fysiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Skillnad mellan
kassamässig och
periodiserad skatt
-6,6
13,9
-4,4
-12,4
-3,4
varav omföringar
-4,1
-2,6
-5,0
0,2
0,7
varav
kommunalskatt
6,0
11,6
-2,2
-7,4
0,1
varav
betalningsförskjutn
ingar
-5,8
7,9
5,3
-2,7
-0,8
varav övrigt
-2,7
-3,1
-2,5
-2,5
-3,4

Omföringarna påverkar titeln negativt åren
1998 2000 medan de påverkar titeln positivt
2001 och 2002. Det positiva bidraget beror på
fastighetsskatten och förmögenhetsskatten som
båda ökar år 2001 p.g.a. det återinförda
omräkningsförfarandet.
Kommunalskatterna bidrar positivt till titeln
1998 och 1999. Förskotten till kommunerna är
fastställda och eftersom lönesumman har
reviderats upp tillgodoförs titeln de ökade
kommunalskatterna. Effekten blir dock negativ
åren 2000 och 2001 då slutregleringen av
kommunalskatterna betalas ut.
Även avvikelser mellan debiterade och faktiskt
inbetalda skatter, s.k. underuttag, ger upphov till
en skillnad mellan den kassamässiga och
periodiserade redovisningen. Den stora
betalningsförskjutningen 1999 förklaras av
införandet av skattekontosystemet, som medför
att kvarskatten avseende inkomståret 1997 och
underuttaget avseende inkomståret 1998
redovisas på titeln 1999. I skattekontosystemet
debiteras hela underuttaget på titeln året efter
inkomståret. I det gamla uppbördssystemet
redovisas en del av kvarskatten på titeln två år
efter inkomståret. Posten övrigt består av
restitutioner och tillkommande skatt och för
åren 1998 och 1999 även av restförda skatter.
Från och med år 2000 redovisas de restförda
skatterna på titeln Betalningsdifferenser.
1121 Juridiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor

Prognos
Prognos

/Utfall

1998
1999
2000
2001
2002
Periodiserad
redovisning
56,3
61,3
63,7
65,2
68,3
Kassamässig
redovisning
68,3
68,8
68,6
66,9
75,2

Juridiska personers inkomstskatt är högre
kassamässigt än periodiserat samtliga prognosår.
Skillnaden kan främst förklaras av omföringar
och betalningsförskjutningar. Fastighetsskatt,
särskild löneskatt, förmögenhetsskatt och
mervärdesskatt betalas in på titeln Juridiska
personers inkomstskatt men omförs till respektive
titel efter två år, förutom mervärdesskatten som
omförs efter ett år. För samtliga år, utom 2000,
överstiger summan av dessa skatter det som
omförs från titeln.

Tabell 6.15 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Juridiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Skillnad mellan
kassamässig och
periodiserad skatt
12,0
7,5
4,9
1,7
6,9
varav omföringar
5,8
0,3
-0,6
3,7
4,3
varav
betalningsförskjutn
ingar
6,7
4,8
4,1
-3,6
1,0
varav övrigt
-0,5
2,4
1,4
1,6
1,6

Den stora betalningsförskjutningen 1998 beror
främst på stora egna inbetalningar avseende
inkomståret 1997. Från och med budgetåret
1999 redovisas egna inbetalningar på titeln
Betalningsdifferenser. De
betalningsförskjutningar som redovisas för
övriga år beror på skillnaden mellan den slutliga
och den preliminära skatten. Posten övrigt
utgörs av tillkommande skatt och restitutioner.
Åren 1998 och 1999 ingår även restförda skatter i
posten övrigt. Från och med år 2000 redovisas
restförda skatter på titeln Betalningsdifferenser.
1200 Socialavgifter och allmän
pensionsavgift
Miljarder kronor

Prognos
Prognos

/Utfall

1998
1999
2000
2001
2002
Periodiserad
redovisning
218,2
239,1
216,9
224,5
232,0
Kassamässig
redovisning
210,9
233,7
219,5
224,9
231,6

Periodiserade intäkter på titeln består av
arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt, allmän
pensionsavgift och egenavgifter med avdrag för
omföringar till ålderspensionssystemet och
avgiftsnedsättningar. Vid en jämförelse mellan
åren framgår att de periodiserade nettointäkterna
minskar med 22 miljarder kronor mellan 1999
och 2000. Nedgången förklaras i huvudsak av
avgiftsväxlingen i samband med
pensionsuppgörelsen. Höjningen av
ålderspensionsavgiften innebär att
utbetalningarna till pensionssystemet ökar, vilket
minskar nettointäkterna. Den kassamässiga
minskningen motsvarande period är mindre, 14
miljarder kronor, bl.a. beroende på att
uppbörden sker med en månads eftersläpning.
Av tabell 6.16 framgår skillnaden mellan kassa-
mässiga och periodiserade avgifter och olika
faktorers betydelse för differensen.

Tabell 6.16 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Socialavgifter och allmän pensionsavgift
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Skillnad mellan
kassamässig och
periodiserad skatt
-7,3
-5,4
2,6
0,4
-0,4
varav omföringar
-4,3
-4,3
-1,6
-1,8
-2,8
varav
betalningsförskjutn
ingar
-4,0
-2,4
1,3
0,8
1,8
varav utbetalningar
1,0
1,3
2,8
1,4
0,6

Egenavgifterna och särskild löneskatt omförs
från titlarna fysiska och juridiska personers
inkomstskatt två år efter inkomståret.
Omföringarna påverkar titeln negativt samtliga
prognosår. Betalningsförskjutningar, som att
arbetsgivaravgifterna betalas med en månads
fördröjning, påverkar titeln negativt åren 1998
1999, därefter råder det omvända förhållandet.
Utbetalningarna till pensionssystemet påverkar
titeln positivt samtliga år, vilket beror på att
utbetalningarna sker med viss eftersläpning.

1411 Mervärdesskatt
Miljarder kronor

Prognos
Prognos

/Utfall

1998
1999
2000
2001
2002
Periodiserad
redovisning
160,3
168,8
176,6
184,0
191,8
Kassamässig
redovisning
162,6
167,3
175,1
182,5
190,2

Skillnaden mellan den periodiserade och den
kassamässiga mervärdesskatten förklaras i
huvudsak av omföringar och
betalningsförskjutningar. Mervärdesskatt, som
deklareras i fysiska och juridiska personers
inkomstdeklarationer, omförs till inkomsttiteln
året efter inkomståret. Betalningsförskjutningar
utgörs av den tidsförskjutning som uppstår p.g.a.
att mervärdesskatten deklareras och betalas drygt
en månad efter verksamhetsmånaden. För
företag med en årsomsättning över 40 miljoner
kronor är förfallodagen den 26:e i månaden efter
verksamhetsmånaden medan förfallodagen för
övriga företag är den 12:e andra månaden efter
verksamhetsmånaden. Den andel av
mervärdesskatten som betalas av större företag är
cirka 55 procent. I tabell 6.17 redovisas
skillnaden fördelad på olika faktorers betydelse.

Tabell 6.17 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Mervärdesskatt
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002
Skillnad mellan
kassamässig och
periodiserad skatt
2,3
-1,5
-1,4
-1,5
-1,5
varav omföringar
3,9
-0,3
-0,2
-0,2
-0,2
varav
betalningsförskjutn
ingar
-1,7
-1,1
-1,2
-1,2
-1,3

Bortsett från 1998 är den periodiserade
mervärdesskatten högre för samtliga år. År 1998
ändrades tidpunkten för omföringar av
mervärdesskatt från inkomsttitlarna fysiska och
juridiska personers inkomstskatt. Omföringarna
gjordes tidigare i juni månad andra året efter
inkomståret, medan de nu omförs i december
första året efter inkomståret. Under 1998
omfördes således mervärdesskatt avseende både
inkomståret 1996 och 1997, vilket förklarar den
positiva effekten av omföringarna.
1600 Betalningsdifferenser
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
15,1
-20,1
-11,5
-9,0
-10,8
Diff. VP99

2,3
-4,5
-1,1
-2,4

På titeln Betalningsdifferenser bokförs de skulder
respektive fordringar som de skattskyldiga har
gentemot staten. Om de debiterade skatterna är
större än inbetalningarna uppkommer en negativ
betalningsdifferens medan en positiv differens
uppkommer vid det motsatta förhållandet. Detta
innebär att titeln uppvisar stora variationer
mellan både enskilda månader och år. Utfallet för
1998 var 15,1 miljarder kronor och förklaras av
stora egna inbetalningar av preliminär skatt,
inbetalda men ej bokförda skatter samt av
bokförd men ej utbetald negativ mervärdesskatt.
Budgetåret 1999 påverkas titeln dels av
utbetalningar av överskjutande skatter, dels av att
kvarstående skatter, som debiteras fysiska och
juridiska personers inkomsttitlar, enbart till viss
del kommer att betalas under 1999. Av beloppet
om 20 miljarder kronor avser drygt 11 miljarder
kronor fysiska personer och drygt 5 miljarder
kronor juridiska personer. De följande åren
minskar det negativa beloppet till mellan 9 och
11 miljarder kronor och utgörs av restförda
skatter samt betalningsförskjutningar.
I jämförelse med beräkningen till den 1999 års
ekonomiska vårproposition har den negativa
betalningsdifferensen 1999 minskat med 2
miljarder kronor, vilket bl.a. beror på en
upprevidering av fysiska personers
realisationsvinster. Betalningen av den högre
skatten sker som kompletteringsbetalningar och
görs dels i december, dels under våren året efter
inkomståret. Förändringen de kommande åren
är också en följd av skatter som inte
preliminärbeskattas.
6.4.3 Övriga inkomster
Övriga inkomster beräknas öka med ca 18
miljarder kronor mellan åren 1999 och 2002,
vilket motsvarar en genomsnittlig ökningstakt på
ca 10 procent per år. Det är framförallt
förändrade försäljningsinkomster och ökade
inkomster från statliga pensionsavgifter som
förklarar inkomstökningen mellan åren. År 2000
ökar övriga inkomster med drygt 110 miljarder
kronor jämfört med år 1999. Den kraftiga
ökningen följer av stora försäljningar av statligt
aktieinnehav.
2000 Inkomster av statens verksamhet
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
37,5
34,4
48,9
34,6
34,4
Diff. VP99

1,1
0,5
0,1
0,0

Inkomsttitlar med de största inkomsterna är
Riksbankens inlevererade överskott, Inlevererat
överskott från AB Svenska Spel, Inkomster av
statens aktier och Finansieringsavgift från
arbetslöshetskassor.
Mellan budgetåren 1999 och 2002 beräknas
inkomsterna vara oförändrade. Den stora
ökningen om ca 15 miljarder kronor mellan år
1999 och år 2000 förklaras dels av den beräknade
inleveransen på 11 miljarder kronor efter
försäljningen av aktieinnehavet i Pharmacia &
Upjohn AB, dels av att Riksbankens inlevererade
överskott beräknas öka med ca 4 miljarder
kronor.
Jämfört med beräkningen till 1999 års
ekonomiska vårproposition ökar inkomsterna
med ca 1,1 miljarder kronor år 1999. Ökningen
beror bl.a. på uppreviderade aktieutdelningar och
att inkomster från Exportkreditnämnden inte
tidigare har beaktats. Dessa två
inkomstförstärkningar motverkas dock av
minskade inkomster från AB Svenska spel, p.g.a.
ändrade regler för tidpunkter för inleveranser. I
samband med att Statens fastighetsförvaltning
AB sålde delar av sitt fastighetsinnehav
förändrades företagets soliditet. Då inlevererade
medel baseras på företagets soliditet minskar
inkomsterna 1999 med cirka 0,2 miljarder
kronor i jämförelse med 1999 års ekonomiska
vårproposition. Inkomstökningarna åren 2001
och 2002 förklaras av inleveranser från
Exportkreditnämnden och av högre
offentligrättsliga avgifter. De högre inkomsterna
motverkas dock av lägre inlevererade överskott
från AB Svenska spel.
3000 Inkomster av försåld egendom
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
11,2
0,8
95,0
15,0
15,0
Diff. VP99

-44,2
50,0
-20,0
0,0

Försäljningar av statligt aktieinnehav beräknas
under perioden 1999-2002 uppgå till totalt
125 miljarder kronor.
I förhållande till 1999 års ekonomiska
vårproposition beräknas inkomsterna bli cirka 44
miljarder kronor lägre år 1999, 50 miljarder
kronor högre år 2000 och 20 miljarder kronor
lägre år 2001. De stora differenserna beror på att
tidsplanen för försäljningarna har reviderats och
att det är svårt att uppskatta exakta
försäljningsbelopp och när i tiden försäljningarna
kommer att ske.

4000 Återbetalning av lån
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
2,9
3,2
2,7
2,6
2,6
Diff. VP99

0,0
0,0
0,0
0,0

Under perioden 1999-2002 beräknas
inkomsterna minska med närmare 0,6 miljarder
kronor. Minskningen följer av att inkomsterna
endast baseras på återbetalningar av studielån
tecknade före år 1989. Det innebär således att
kapitalstocken minskar över tiden och därmed
återbetalningar av lån.
I jämförelse med beräkningen till 1999 års
ekonomiska vårproposition är prognosen
oförändrad.
5000 Kalkylmässiga inkomster
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
5,2
5,3
9,0
9,0
9,0
Diff. VP99

0,0
3,8
3,8
3,7

Inkomster från statliga pensionsavgifter beräknas
öka med 3,7 miljarder mellan åren 1999 och
2000. Ökningen följer av att statliga myndigheter
fr.o.m. år 2000 skall betala premier som
motsvarar avtalsförsäkringarnas
försäkringsmässiga kostnad. Samtidigt kommer
myndigheternas förvaltningsanslag att anpassas
till de nya premienivåerna. De ökade
inkomsterna är varaktiga, vilket innebär att
förändringarna mellan de kommande åren
beräknas bli oförändrade.
I jämförelse med beräkningarna till 1999 års
ekonomiska vårproposition ökar inkomsterna
med ca 3,7 miljarder kronor per år under
perioden 1999-2002. Ökningen i förhållande till
den tidigare beräkningen beror på den beslutade
avgiftshöjningen.

6000 Bidrag m.m. från EU
Miljarder kronor

Utfall
Prognos

1998
1999
2000
2001
2002
Aktuell
beräkning
9,6
10,7
9,6
9,7
10,1
Diff. VP99

1,2
0,8
1,1
1,1

Under perioden 1999-2002 minskar inkomsterna
med ca 0,6 miljarder kronor, vilket till stor del
förklaras av lägre bidrag från EG:s regionalfond.
Minskningen begränsas dock av att inkomster
från djurbidrag och kompletterande åtgärder
ökar i förhållande till beräknade inkomster år
1999.
I jämförelse med 1999 års ekonomiska
vårproposition är inkomsterna högre för samtliga
år. Ökningen 1999 och 2000 förklaras till stora
delar av högre inkomster från EG:s
jordbruksfonds garantisektion och
utvecklingssektion. Ökningen 2001 och 2002
förklaras till största delen av ökade bidrag från
EG:s jordbruksfonds garantisektion.
6.4.4 Ändrad redovisning av titlar
Följande inkomsttitlar används inte längre och
tas därför bort:
- 1260 Allmänna egenavgifter
- 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
- 2370 Räntor på beredskapslagring
- 2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar
- 2385 Ränteinkomster på lån för
studentkårslokaler
- 2545 Närradioavgifter
- 2626 Inkomster från Banverket
- 5140 Övriga avskrivningar
- 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar
för civilt totalförsvar
- 7000 Extraordinära medel från EU
- 7111 Återbetalning avseende avgiften till
gemenskapsbudgeten

Inkomsttiteln 2524 Bidrag för
arbetsplatsintroduktion namnändras till 2524
Finansieringsbidrag för arbetspraktik.
6.5 Kommunskatter
Kommunernas skatteinkomster är framförallt
beroende på utvecklingen av lönesumman, dvs.
sysselsättning och timlön, men även
utvecklingen av skattepliktiga transfereringar är
viktig. Av skatteunderlaget år 2000 utgörs 72
procent av löner, 18 procent av pensioner, 8
procent utgörs av transfereringar exklusive
pensioner medan inkomst av näringsverksamhet
utgör 2 procent. Nivån på skatterna är även
beroende av den kommunala utdebiteringen.
Medelutdebiteringen år 1999 är 20,55 procent för
kommunerna, 9,74 procent för landstingen och
1,19 procent för kyrkliga församlingar, dvs. totalt
31,48 procent.
Kommunalskatterna kan redovisas enligt tre
olika redovisningsprinciper - periodiserat
avseende inkomståret, kassamässigt avseende
budgetåret och enligt den metod som används i
nationalräkenskaperna. Den kassamässiga
skatten utgörs dels av ett förskott avseende
inkomståret, dels av en slutavräkning som avser
inkomståret två år tidigare. Slutregleringar
påverkar de kassamässiga skatterna till och med
år 2001, då slutregleringen avseende inkomståret
1999 betalas ut. Även NR-skatterna påverkas av
slutregleringarna, men endast med ett års
eftersläpning, vilket innebär att NR-skatterna
överensstämmer med den periodiserade skatten
från och med år 2001. I diagram 6.3 redovisas
kommunernas och landstingens skatter enligt
alla tre redovisningsprinciperna för åren 1998-
2002.

Diagram 6.3 Kommunernas och landstingens skatter.
Periodiserad redovisning, redovisning enligt
nationalräkenskaperna (NR) samt kassamässig redovisning
Miljarder kronor

Mellan år 1999 och 2002 beräknas de
periodiserade skatterna öka med 37 miljarder
kronor, vilket är betydligt mindre än ökningen
av de utbetalda skatterna och NR-skatterna, vilka
ökar med 48 respektive 42 miljarder kronor. Att
ökningen är betydligt större i de senare fallen
beror på slutregleringar av kommunalskatt
avseende tidigare inkomstår. Den periodiserade
skatten påverkas år 2000 av den föreslagna
begränsningen av avdraget för den allmänna
pensionsavgiften. Denna ändring ökar
kommunskatterna med 4,8 miljarder kronor. De
ökade intäkterna medför dock ingen
inkomstförstärkning för kommuner och
landsting, eftersom en motsvarande neddragning
görs av de generella statsbidragen.
6.6 Skattekvoten
Skattekvoten visar förhållandet mellan det totala
skatteuttaget och BNP. Det finns flera olika
definitioner av skattekvoten och i regel är de
internationellt bestämda. Den vanligaste
skattekvoten är den som baseras på de skatter
som redovisas enligt nationalräkenskaperna.
Omläggningen av det svenska
nationalräkenskapssystemet från SNA68 till
SNA93/ENS95 (skillnaderna mellan de olika
systemen finns beskrivna i ett appendix till bilaga
2) har medfört att skattekvoten blivit något
lägre. Den lägre skattekvoten beror i huvudsak
på att BNP har reviderats upp med cirka 70
miljarder kronor. Enligt det gamla systemet var
skatterna kassamässiga, vilket innebar att de
hänfördes till det år då inbetalningen skedde.
Enligt ENS95 är skatterna mer periodiserade.
Den skattekvot som beräknas utifrån
nationalräkenskapernas definition är dock inte
strikt periodiserad, eftersom skillnaden mellan
slutlig skatt och preliminär skatt räknas till
påföljande år. Skattekvoten är således beroende
av när i tiden den skattskyldige väljer att betala
sin skatt, vilket inte är fallet med den skattekvot
som beräknas utifrån en fullständig periodisering
av skatterna. En skatteändring för ett visst år
påverkar den periodiserade skattekvoten för
samma år medan detta inte behöver vara fallet vid
beräkningen av NR:s skattekvot.
Internationella jämförelser av skattekvoter är
svåra att göra, eftersom olika länders
skattelagstiftningar behandlar inkomster och
avdrag på skilda sätt. Ett land som t.ex. ger sitt
stöd till barnfamiljer via en transferering får en
högre skattekvot jämfört med det land som
istället ger sitt stöd som en skattereduktion.
Transfereringar till hushåll behandlas
skattemässigt mycket olika bland OECD-
länderna. I vissa länder är huvuddelen av
transfereringarna skattepliktiga medan det
motsatta förhållandet gäller i andra länder. Ett
alternativ vid internationella jämförelser är därför
att exkludera skatter på offentliga transfereringar
vid beräknig av skattekvoten. Som framgår av
tabell 6.18 tillhör Sverige den grupp av länder
inom OECD som har en hög andel
skattepliktiga transfereringar. Om skatten på
offentliga transfereringar exkluderas kommer
den uppmätta skattekvoten för Sveriges del att
minska med i storleksordningen 5 6
procentenheter.

Tabell 6.18 Skattepliktiga transfereringars inverkan på
skattekvoten
Procent av BNP
0-0,5
0,5-3
5,0-6,0
Australien
Irland
UK
USA
Belgien
Italien
Norge
Tyskland
Danmark
Holland
Sverige

Källa: OECD.

I tabell 6.19 redovisas skattekvoten för perioden
1998 2002 dels enligt NR:s definition, dels
beräknad utifrån de periodiserade skatterna. Vid
beräkningen av skattekvoten ingår även skatter
som tillhör Europeiska Gemenskapen.

Tabell 6.19 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR)
och periodiserad skattekvot
Procent

1998
1999
2000
2001
2002
Skattekvot enl. NR
varav
staten
pensionssystemet
kommunsektorn
EU
53,9

32,4
5,0
16,0
0,7
53,0

31,4
4,8
16,1
0,6
52,3

28,5
6,3
16,9
0,6
51,4

28,2
6,3
16,4
0,6
51,3

28,4
6,2
16,2
0,6
Periodiserad
skattekvot

52,9

53,0

51,9

51,6

51,3

Skattekvoten enligt NR är som högst år 1998
medan den periodiserade skattekvoten är högst
1999. Skattekvoten enligt NR är även fördelad på
olika sektorer. Fram till och med år 1999 är
statens andel drygt 30 procent medan andelen
därefter, till följd av pensionsomläggningen,
sjunker till drygt 28 procent. EU-skatternas
andel av skattekvoten uppgår till 0,6 procent.
Den höga nivån på den periodiserade
skattekvoten år 1999 förklaras bland annat av
hushållens höga kapitalinkomster detta år. De av
regeringen föreslagna skattesänkningarna får
genomslag på skattekvoten år 2000, då
skattekvoten går ned med 1,1 procentenheter .

7
Utgifter åren 2000-2002

7 Utgifter åren 2000-2002

7.1 Utgifternas fördelning på
utgiftsområden
Regeringen presenterade i 1999 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1998/99:150) en
preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 2002. Riksdagen
godkände förslaget (bet. 1998/99:FiU20, rskr.
1998/99:256).
I detta kapitel presenterar regeringen en
reviderad fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för år 2000 och en reviderad
preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2001 och 2002.
Förslaget till utgiftsramar för åren 2000 2002
samt skillnader i förhållande till de preliminära
ramarna i 1999 års ekonomiska vårproposition
redovisas i tabell 7.1. Beräkningarna av
fördelningen på utgiftsområden för åren 2001
och 2002 är baserade på nu kända förutsättningar
vad avser den ekonomiska utvecklingen och
gällande regelsystem och skall betraktas som
preliminära. I bilaga 1 presenteras regeringens
budgetförslag för budgetåret 2000 fördelat på
utgiftsområden och anslag.

Regeringens förslag: Utgifterna för år 2000
fördelas på utgiftsområden enligt tabell 7.1.
Förändringar av anslagsbehållningar under år
2000 beräknas enligt tabell 7.1.
Den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002
godkänns som riktlinje för regeringens budget-
arbete.

Det är flera faktorer som leder till reviderade
utgiftsramar jämfört med beräkningen i 1999 års
ekonomiska vårproposition. Utgiftsramarna har
ändrats till följd av föreslagna satsningar och
utgiftsbegränsningar, reviderade
makroekonomiska förutsättningar, reviderad
preliminär pris- och löneomräkning för åren
2001-2002 och förändrade volymer inom t.ex.
sjukförsäkringen. I tabell 7.2 har förändringen av
de takbegränsade utgifterna för åren 2000 2002
jämfört med beräkningen i 1999 års ekonomiska
vårproposition delats upp på dessa faktorer.

Tabell 7.1 Utgiftstak och takbegränsade utgifter 2000 2002
Tusental kronor 2000, miljoner kronor 2001 - 2002 samt differenser mot den
ekonomiska vårpropositionen

Differens mot vårpropositionen

2000
2001
2002
2000
2001
2002
UO 1
Rikets styrelse
4 460 583
4 750
4 778
246
267
149
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 578 345
1 623
1 678
89
96
98
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 921 618
6 021
6 112
152
185
193
UO 4
Rättsväsendet
22 667 103
23 019
23 382
524
642
675
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
2 983 393
3 027
3 066
155
169
176
UO 6
Totalförsvar
46 648 614
46 061
45 129
1 791
1 533
1 591
UO 7
Internationellt bistånd
13 236 909
14 358
14 326
779
1 060
1 162
UO 8
Invandrare och flyktingar
4 900 562
4 917
4 471
684
485
586
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
25 362 652
25 900
26 209
11
-371
-90
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
92 470 469
92 454
92 247
5 593
5 519
4 241
UO 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
33 618 800
32 691
32 198
173
59
155
UO 12
Ekonomisk trygghet för familj och barn
44 755 500
47 915
48 243
1 288
1 707
1 528
UO 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
30 573 000
28 466
28 273
-1 344
-1 810
-1296
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
46 130 042
46 251
46 642
657
642
711
UO 15
Studiestöd
20 981 447
24 533
24 833
-1 155
372
324
UO 16
Utbildning och universitetsforskning
32 572 588
36 628
38 956
1 748
1 852
1 915
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 570 486
7 672
7 858
46
47
52
UO 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
15 592 068
12 282
11 718
-677
-768
436
UO 19
Regional utjämning och utveckling
3 310 433
3 837
3 094
635
501
401
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
1 721 371
1 830
2 020
51
32
34
UO 21
Energi
1 445 526
1 921
1 738
250
6
9
UO 22
Kommunikationer
25 532 440
25 168
25 534
272
493
533
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
9 726 327
13 969
14 121
-2 999
766
898
UO 24
Näringsliv
2 983 313
3 019
2 934
-28
73
31
UO 25
Allmänna bidrag till kommunerna
97 666 700
101 872
101 792
-4 550
- 2 825
-4 525
UO 26
Statsskuldsräntor m.m.
81 810 000
77 110
62 210
4 405
4 021
9 293
UO 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
23 083 000
23 821
23 677
3 648
2 367
1 408

Minskning av anslagsbehållningar
6 000 000
7 500
5 000
-2 500
2 500
2 000

Summa
705 303 289
718 615
702 238
9 946
19 621
22 690

Summa exkl. statsskuldsräntor
623 493 289
641 505
640 028
5 541
15 600
13 397

Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
140 033 800
144 805
151 390
570
770
1 694

Takbegränsade utgifter
763 527 089
786 310
791 418
6 111
16 370
15 092

Budgeteringsmarginal
1 472 911
3 690
22 582
-2 111
-12 370
-11 092

Utgiftstak
765 000 000
790 000
814 000
4 000
4000
4 000

Tabell 7.2 Förändring av takbegränsade utgifter mellan 1999 års ekonomiska
vårproposition och budgetpropositionen för år
2000.
Miljarder kronor

2000
2001
2002
Takbegränsade utgifter i vårpropositionen 1999
757,4
769,9
776,3
Utgiftsreformer och utgiftsbegränsningar
-1,8
3,4
1,6
Makroekonomiska förändringar exkl. PLO
-2,0
-2,4
-0,8
Pris- och löneomräkning (PLO)

0,6
0,7
Volymeffekter , prognosfel m.m.
8,3
8,3
7,6
Minskning av anslagsbehållningar (förändring)
-2,5
2,5
2,0
Summa takbegränsade utgifter enligt nuvarande definition
759,4
782,3
787,4
Höjning av den statliga ålderspensionsavgiften
3,8
3,7
3,6
Ändrad finansieringsprincip för avtalsförsäkringar
5,0
5,1
5,2
Ändrat kommunbidrag p.g.a. skattesänkning
-4,8
-4,8
-4,8
Summa tekniska justeringar
4,1
4,0
4,0
Takbegränsade utgifter i BP00 enligt ny definition
763,5
786,3
791,4

Satsningar, utgiftsbegränsningar och
utgiftsförskjutningar
Av redovisningen i avsnitt 4.3 framgår att de
satsningar, utgiftsbegränsningar och
senareläggningar av utgifter som nu föreslås eller
aviseras för åren 2000-2002 sammantaget
beräknas minska utgiftsramarna med ca 1,8
miljarder kronor år 2000 och öka utgiftsramarna
med 3,4 respektive 1,6 miljarder kronor åren
2001 och 2002 i förhållande till beräkningen i
den ekonomiska vårpropositionen. För år 2000
är det främst den senareläggning av
utbetalningen av arealersättning från år 2000 till
år 2001 som förklarar förändringen. För åren
2001 och 2002 beror förändringen av
utgiftsramarna till största delen på en oväntad
stor ökning av återflödet för olika ändamål från
EG:s budget och på ökade bidrag till kommuner
och landsting.

Makroekonomiska förändringar
Utgifternas fördelning på utgiftsområden
påverkas av en ändrad bedömning av den
allmänna ekonomiska utvecklingen. De anslag
som är beroende av makroekonomiska
antaganden har för åren 2000 2002 justerats med
hänsyn till nya antaganden om den ekonomiska
utvecklingen jämfört med beräkningen i 1999 års
ekonomiska vårproposition. Denna justering
berör huvudsakligen ett fyrtiotal olika anslag för
transfereringsändamål.
Den öppna arbetslösheten beräknas nu bli 0,9
procentenheter lägre åren 2000 och 2001 jämfört
med beräkningen i den ekonomiska
vårpropositionen. År 2002 beräknas
arbetslösheten bli 0,8 procentenheter lägre. Vid
en oförändrad medel-ersättning per arbetslös
innebär dessa förändringar att utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen minskar med ca 4
miljarder kronor per år. Andra
makroekonomiska förändringar jämfört med
antagandena i den ekonomiska vårpropositionen
medför emellertid att de takbegränsade
utgifterna blir högre. Den genomsnittliga
timlönen beräknas bli högre under samtliga år
vilket innebär ökade utgifter för
inkomstrelaterade transfereringar.
Upprevideringen av tillväxten och den därmed
högre bruttonationalinkomsten innebär att
utgiftsramarna för Internationellt bistånd och
Avgiften till den Europeiska gemenskapen blir
större. En högre nivå på prisbasbeloppet
beräknas öka statens och ålders-
pensionssystemets utgifter för basbelopps-
anknutna transfereringar med ca 0,6 miljarder
kronor åren 2000 och 2001 och med ca 1,8
miljarder kronor år 2002 jämfört med
beräkningen i vårpropositionen. Sammantaget
beräknas förändrade makroekonomiska
förutsättningar minska de takbegränsade
utgifterna med 2,0 miljarder kronor år 2000, 2,4
miljarder kronor år 2001 och med 0,8 miljarder
kronor år 2002 jämfört med beräkningen i den
ekonomiska vårpropositionen.

Pris- och löneomräkning av anslagen till myn-
digheternas förvaltningskostnader
I den inledande fasen av budgetprocessen
hanteras anslag för förvaltningsändamål i fasta
priser. Dessa anslag reflateras till löpande priser
genom att pris- och löneindexar knyts till
anslagen.
I 1999 års ekonomiska vårproposition gjordes
en slutlig pris- och löneomräkning av anslagen
för förvaltningsändamål för år 2000 och en
preliminär omräkning av anslagen för åren 2001
2002. Den preliminära pris- och
löneomräkningen för åren 2001 2002 baserar sig
på bl.a. löneutvecklingen mellan 1998 och år
2000 inom den konkurrensutsatta sektorn. Till
följd av förändrade antaganden om den
förväntade pris- och löneutvecklingen revideras i
denna proposition den preliminära pris- och
löneomräkningen för åren 2001 2002. Totalt
ökar utgiftsramarna med ca 0,6 miljarder kronor
år 2001 och med ca 0,7 miljarder kronor år 2002
till följd av den reviderade preliminära pris- och
löneomräkningen. Förändringen berör främst
utgiftsområdena 4 Rättsväsendet, 6
Totalförsvaret och 16 Utbildning och
universitetsforskning vars utgiftsramar ökar med
0,1-0,2 miljarder kronor vardera till följd av den
reviderade beräkningen.
Omräkningen av lönekostnadsandelen i
myndigheternas anslag för år 2000 baseras på ett
index för arbetskostnadsutvecklingen inom
tillverkningsindustrin under 1998, i enlighet med
av riksdagen godkända riktlinjer.
Från och med år 1995 infördes en allmän
löneavgift och en höjning genomfördes bl.a. av
den särskilda löneskatten på vissa
förvärvsinkomster för att finansiera
medlemsavgiften till EU. Som en
besparingsåtgärd, och i enlighet med vad som
anmälts till riksdagen, har inte myndigheterna
kompenserats för de årliga kostnader som följer
av detta (prop. 1994/95:150, bil. 1, prop.
1996/97:1, vol. 1). För budgetförslaget för år
2000 innebär detta att det arbetskostnadsindex
som används för att räkna upp
lönekostnadsandelen i myndigheternas anslag
blir 1,52 procentenheter lägre än vad det annars
skulle ha blivit.
Under 1999 har den allmänna löneavgiften
höjts till följd av avgiftsväxlingar mellan olika
arbetsgivaravgifter. Om myndigheterna inte
kompenseras för dessa avgiftsväxlingar kommer
det arbetskostnadsindex som används för
budgetförslaget för år 2001 att bli ca 2,9
procentenheter lägre än vad det annars skulle ha
blivit. Eftersom effekterna av 1999 års
avgiftsväxlingar blir så omfattande nästan
dubbelt så stora som föregående år avser
regeringen att kompensera myndigheterna för
detta. Regeringen avser därför att inkludera
förändringen av den allmänna löneavgiften år
1999 i det arbetskostnadsindex som kommer att
utgöra utgångspunkt för löneomräkningen i
budgetförslaget för år 2001.

Volymeffekter, prognosfel m.m.
Övriga förändringar av utgiftsramarna i
förhållande till beräkningen i 1999 års
ekonomiska vårproposition förklaras
huvudsakligen av förändrade volymer, tidigare
prognosfel, tillkommande ny information och
övergången till det nya europeiska
nationalräkenskapssystemet
ENS 95. Dessa faktorer medför att
utgiftsramarna sammantaget ökar med ca 8
miljarder kronor åren 2000 - 2002 jämfört med
beräkningen i den ekonomiska vårpropositionen.
Förändringarna orsakas främst av följande
faktorer:

- Övergången till ENS 95 innebär att
bruttonationalinkomsten, BNI, ökar med
omkring 80 miljarder kronor under de
kommande åren. Denna förändring innebär
att biståndsramen höjs med 0,6-0,7
miljarder kronor per år under den
kommande treårsperioden.
- Jämfört med beräkningen i den ekonomiska
vårpropositionen beräknas kostnaden för
flyktingmottagandet under de kommande
åren bli högre på grund av ett större antal
flyktingar. Utgiftsramen för utgiftsområde
8 Invandrare och flyktingar höjs av detta
skäl med omkring 0,5 miljarder kronor.
- Sjukfrånvaron har ökat under 1998 och
1999. Vid beräkningen av anslaget
Sjukpenning och rehabilitering antas nu
antalet sjukdagar med sjukpenning per
person i arbetskraften bli ca 20 procent
högre år 2000 jämfört med vad som antogs i
den ekonomiska vårpropositionen. Den
beräknade ökningen av antalet sjukdagar
har föranlett en uppjustering av ramen för
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp med ca 4 miljarder
kronor år 2000 jämfört med beräkningen i
vårpropositionen.
- Till följd av nya och förbättrade
beräkningsmetoder har utgiftsramarna för
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn och utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
sammantaget höjts med omkring 2,5
miljarder kronor per år under den
kommande treårsperioden. Utgiftsramen
för utgiftsområde 15 Studiestöd har sänkts
med 1 miljard kronor år 2000 jämfört med
beräkningen i den ekonomiska
vårpropositionen till följd av att kostnaden
för vuxenstudiestödet nu förväntas bli lägre.
- Utgifterna för Bostadskreditnämndens
garantiverksamhet förväntas åren 2000 och
2001 bli lägre jämfört med beräkningen i
vårpropositionen till följd av en lägre
ärendetillströmning. Denna förändring har
medfört att ramen för utgiftsområde 18 har
sänkts med ca 0,7 miljarder kronor dessa år.
- Avgiften till EG-budgeten ökar år 2000
med ca 1,2 miljarder kronor jämfört med
beräkningen i vårpropositionen till följd av
EU-regler för hantering av kommunal
moms i bruttonationalinkomsten.
Förändringen beror dels på en retroaktiv
betalning för åren 1995-99 på ca 1 miljard
kronor, dels på att den årliga avgiften ökar
med ca 0,2 miljarder kronor till följd av
förändringen. Avgiften för år 2000 ökar
också med ca 1,9 miljarder kronor till följd
av att återbetalningen av överskottet i EG-
budgeten från år 1998 nu beräknas ske år
1999 i stället för år 2000. För åren 2001 och
2002 beräknas avgiften bli högre jämfört
med beräkningen i den ekonomiska
vårpropositionen till följd av bl.a. EU-
kommissionens budgetförslag. Till detta
kommer den höjning av avgiften som beror
på den höjning av bruttonationalinkomsten
som uppkommer till följd av högre tillväxt
jämfört med beräkningen i
vårpropositionen och som ingår i effekten
av makroekonomiska förändringar i tabell
7.2.

Minskning av anslagsbehållningar
Statliga myndigheter har tämligen stor frihet att
fördela sina utgifter över tiden. Ramanslag som
inte utnyttjas fullt ut kan sparas till efterföljande
år. På motsvarande sätt kan en myndighet
använda tidigare sparade anslagsmedel som
komp-lement till årets anslag för att finansiera en
större utgift. Myndigheter har också möjligheter
att inom vissa gränser låna av efterföljande års
anslag om medelstilldelningen ett visst år är
otillräcklig. Förskjutningar av detta slag
redovisas som en för alla ramanslag och
reservationsanslag gemensam nettopost kallad
minskning (eller ökning) av anslagsbehållningar.
För kommande budgetår erhålls en prognos på
de takbegränsade utgifterna genom att en
beräknad storlek på minskningen av
anslagsbehållningarna adderas till utgiftsramarna
och ålderspensionssystemets utgifter.
Myndigheternas förbrukning av
anslagsbehållningar är en osäker faktor i
utgiftsberäkningen. Minskningen av
anslagsbehållningarna bedömdes i 1999 års
ekonomiska vårproposition bli ca 8,5 miljarder
kronor år 2000, 5 miljarder kronor år 2001 och 3
miljarder kronor år 2002.
Den aktuella utgiftsprognosen för år 1999
innebär att de utgående anslagsbehållningarna
vid årsskiftet 1999/2000 beräknas uppgå till ca 30
miljarder kronor (se kap. 5). Minskningen av
anslagsbehållningarna under perioden 2000 -
2002 beräknas nu uppgå till sammanlagt 18,5
miljarder kronor, varav 6 miljarder kronor år
2000, 7,5 miljarder kronor år 2001 och 5
miljarder kronor år 2002.
Anledningen till att posten Minskning av
anslagsbehållningar nu revideras ned för år 2000
jämfört med beräkningen i den ekonomiska
vårpropositionen är bl.a. att regeringen har för
avsikt att fatta beslut om begränsningsbeloppp
för att säkerställa att förbrukningen på vissa
anslag och utgiftsområden inte överstiger vissa
bestämda nivåer under år 2000 (se avsnitt 4.3).
Den förändring som införts i
anslagsförordningen (1996:1189) och som
innebär att anslagssparande överstigande 3
procent får användas först efter regeringens
prövning, kommer också att förbättra
regeringens möjligheter att kontrollera
utgiftsutvecklingen under år 2000.
De medel som inte utnyttjas år 2000 till följd
av begränsningsbeloppen kommer inte
automatiskt att dras in utan kan efter regeringens
prövning föras över till efterföljande år i form av
ett anslagssparande eller
reservationsmedelsbehållning. Av denna
anledning har beräkningen av posten Minskning
av anslagsbehållningar reviderats upp för år 2001
och 2002 jämfört med beräkningen i
vårpropositionen.

Tekniska justeringar
I avsnitt 4.1.1 föreslår regeringen att en teknisk
justering görs av utgiftstaken åren 2000 2002.
Ändringen av utgiftstaken föranleds bl.a. av de
statliga ålderspensionsavgifter som införts i det
reformerade ålderspensionssystemet. De statliga
ålderspensionsavgifter som infördes år 1999 och
som förs till ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten innebär att statsbudgetens utgifter
ökar. I budgetpropositionen för 1999 beräknades
de takbegränsade utgifterna öka med 18,7
miljarder kronor år 2000 och med 19,1 miljarder
kronor år 2001 till följd av
ålderspensionsreformen. Eftersom de statliga
ålderspensionsavgifterna utgör en intern
transaktion inom den offentliga sektorn som inte
påverkar sektorns konsoliderade utgifter föreslog
regeringen i budgetpropositionen för 1999 att
utgiftstaken för åren 1999 2001 skulle höjas med
19 miljarder kronor. Riksdagen har beslutat i
enlighet med regeringens förslag.
Den 24 juni i år nådde den s.k.
Genomförandegruppen, bestående av företrädare
för de partier som stod bakom uppgörelsen om
en reformering av det allmänna
ålderspensionssystemet, en uppgörelse i
ålderspensionsreformens utestående frågor.
Uppgörelsen innebär bland annat att de statliga
ålderspensionsavgifterna höjs från dagens
6,40 procent av avgiftsunderlaget till 10,21
procent av avgiftsunderlaget. Eftersom man vid
beräkning av statlig ålderspensiongavgift även i
fortsättningen skall bortse från den del av den
försäkrades inkomst som överstiger 8,07
förhöjda prisbasbelopp skall det schablonmässiga
avgiftsuttaget på hela inkomstersättningen höjas
från 6,27 procent till 10,01 procent för samtliga
berörda anslag.
Regeringen föreslår därför i denna proposition
att den statliga ålderspensionsavgift som tas ut på
pensionsgrundande inkomstersättningar som är
belagda med allmän pensionsavgift höjs från 6,27
procent av inkomstersättningarna till 10,01
procent av inkomstersättningarna. Förändringen
innebär att de statliga ålderspensionsavgifterna
ökar med 3,8 miljarder kronor år 2000 och med
3,7 respektive 3,6 miljarder kronor åren 2001 och
2002, vilket motiverar en höjning av utgiftstaken
för staten med motsvarande belopp åren 2000
2002. Den förändrade beräkningen påverkar
utgifterna inom främst utgiftsområde 10, 12, 13,
14 och 15 (se tabell 7.3).
I budgetpropositionen för 1999 informerade
regeringen om att justeringar hade genomförts
av anslagen för förvaltningskostnader för åren
1998 och 1999. Justeringarna var föranledda av
förändrad finansiering av avtalsförsäkringarna på
det statliga området. Regeringen anmälde att
justeringarna skulle behöva revideras inför år
2000 eftersom regeringen såg vissa problem med
den tillämpade modellen för premieberäkningar
(se vidare volym 7, avsnitt 6.1). En sådan
revidering har nu gjorts, vilket resulterat i en
justering av anslagen (belopp per anslag anges
under respektive anslagsavsnitt). Justeringen har
ingen effekt på statsbudgetens saldo eftersom
inkomsterna på inkomsttitel 5211 Statliga
pensionsavgifter ökar i motsvarande grad.
Storleken på utgående statliga tjänstepensioner
m.m. påverkas heller inte av förändringen. I
budgetpropositionen för 1999 gjordes
bedömningen att dessa justeringar var av den
storleksordningen att de fastställda utgiftstaken
behövde höjas. Höjningen av utgiftstaket med
anledning av denna justering av anslagen är att
betrakta som en teknisk justering. Totalt uppgår
justeringen av anslagen till 5,0 miljarder kronor
år 2000, 5,1 miljarder kronor år 2001 och 5,2
miljarder kronor år 2002.
Regeringen föreslår i denna proposition att
avdragsrätten för allmän pensionsavgift
begränsas till 75 procent fr.o.m. år 2000.
Begränsningen av avdragsrätten innebär att
kommunsektorns skatteinkomster ökar med 4,8
miljarder kronor år 2000. För att
kommunsektorns totala inkomster inte skall
påverkas av förändringen föreslår regeringen att
statens bidrag till kommunerna sänks med
motsvarande belopp. Eftersom den offentliga
sektorns konsoliderade utgifter inte påverkas av
förändringen samtidigt som de takbegränsade
utgifterna minskar bör denna sänkning av
kommunbidraget ingå i beräkningen av den
tekniska justeringen av utgiftstaket.
Totalt uppgår de förändringar av anslagen som
motiverar en teknisk justering av utgiftstaket till
4,1 miljarder kronor år 2000 och till 4,0 miljarder
kronor åren 2001-2002. I enlighet med tidigare
etablerad praxis att avrunda utgiftstaket till hela
miljarder kronor (prop. 1995/96:150 och prop.
1996/97:150) föreslår regeringen att utgiftstaket
revideras upp med 4 miljarder kronor för vart
och ett av åren 2000 2002 till 765, 790 respektive
814 miljarder kronor.

Tabell 7.3 Teknisk korrigering av utgiftstaket år 2000
Miljoner kronor

Statliga
avtalsför-
säkringar
Reviderade
ålders-
pensions-
avgifter
Totalt
Uo1 Rikets styrelse
64
0
64
Uo2 Samhällsekonomi
75
0
75
Uo3 Skatteförvaltning
152
0
152
Uo4 Rättsväsendet
515
0
515
Uo5 Utrikesförvaltning
84
0
84
Uo6 Totalförsvar
1 386
-2
1 384
Uo7 Internationellt bistånd
18
0
18
Uo8 Invandrare och flyktingar
10
0
10
Uo9 Hälso- och sjukvård
61
0
62
Uo10 Sjukdom
19
1 533
1 551
Uo11 Ålderdom
0
4
4
Uo12 Familjer och barn
0
663
663
Uo13 Arbetslöshet
0
869
869
Uo14 Arbetsmarknad
180
457
637
Uo15 Studiestöd
0
294
294
Uo16 Utbildning och forskning
1 590
18
1 644
Uo17 Kultur m.m.
64
3
67
Uo18 Samhällsplanering
75
0
75
Uo19 Regional utjämning
1
0
1
Uo20 Miljövård
29
0
29
Uo22 Kommunikationer
424
0
424
Uo23 Jord- och skogsbruk
106
0
106
Uo24 Näringsliv
26
0
26
Uo25 Kommuner
0
0
0
Uo26 Statsskuldsräntor
0
0
0
Uo27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen
0
0
0
Nya myndigheter
100
0
100
Totalt
5 015
3 840
8 855
Avgår: minskat statsbidrag till
kommunsektorn1

4800
Totalt teknisk justering

4 055
1Avser neutraliseringen av de ökade skatteinkomsterna för kommuner och landsting
till
följd av skattereformen (reducerad avdragsrätt för allmän pensionsavgift).
7.2 Budgeteringsmarginalen och
utnyttjande av saldoutrymme
Förslaget till utgiftsramar, beräkningen av
utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten och beräkningen av posten
Minskning av anslagsbehållningar innebär att de
takbegränsade utgifterna beräknas uppgå till
763,5 miljarder kronor år 2000, 786,3 miljarder
kronor år 2001 och 791,4 miljarder kronor år
2002. Rensat för de utgifter som föranleder en
teknisk justering av utgiftstaket beräknas de
takbegränsade utgifterna bli ca 2 miljarder
kronor högre år 2000 jämfört med beräkningen i
1999 års ekonomiska vårproposition. För åren
2001 och 2002 beräknas de takbegränsade
utgifterna nu bli ca 12 respektive 11 miljarder
kronor högre efter en sådan rensning. Som andel
av BNP beräknas de takbegränsade utgifterna
minska från 38,5 procent år 1999 till 35,7 procent
år 2002. Rensat för de utgifter som föranleder en
teknisk justering av utgiftstaket minskar de
takbegränsade utgifterna till 35,5 procent av
BNP år 2002. Efter denna rensning minskar de
takbegränsade utgifterna realt med i genomsnitt
0,3 procent per år under perioden 1999 2002.
Budgeteringsmarginalen utgör skillnaden
mellan utgiftstaket för staten och de
takbegränsade utgifterna.
Budgeteringsmarginalen beräknas uppgå till 1,5
miljarder kronor år 2000 och till 3,7 miljarder
kronor år 2001. Budgeteringsmarginalen för år
2001 har därmed minskat med 12,4 miljarder
kronor i förhållande till vad som redovisades i
1999 års ekonomiska vårproposition. Enligt 42 §
lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
regeringen vidta sådana åtgärder som den har
befogenhet till eller föreslå riksdagen nödvändiga
åtgärder om det finns risk för att ett beslutat tak
för statens utgifter kommer att överskridas.
Regeringen kommer att följa utgiftsutvecklingen
under åren 2000 och 2001 mycket noga och
kommer att besluta eller föreslå åtgärder om
dessa marginaler inte visar sig vara tillräckliga.
Budgeteringsmarginalen för år 2002 beräknas
uppgå till 22,6 miljarder kronor, vilket är en
minskning med 11,1 miljarder kronor jämfört
med beräkningen i 1999 års ekonomiska
vårproposition. För år 2002 är
budgeteringsmarginalen betryggande stor för att
möta makroekonomisk osäkerhet och den
osäkerhet som följer av systemet med möjlighet
till anslagssparande och utnyttjande av
anslagskredit. Regeringen framhöll i den
ekonomiska vårpropositionen att den särskilda
utredare som skall bedöma den nya
budgetprocessens mål och intentioner även skall
föreslå riktlinjer för budgeteringsmarginalens
minsta nivå för det pågående budgetåret och de
kommande tre åren för att nämnda osäkerheter
skall kunna hanteras.
Det finansiella sparandet i den offentliga
sektorn beräknas åren 2000 och 2001 ungefär
motsvara det målsatta överskottet i de offentliga
finanserna på 2 procent av BNP. Beräkningen av
överskottet i de offentliga finanserna för år 2001
är betingad av en kalkylmässig tillväxt på 2,2
procent av BNP detta år. Det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn beräknas öka
från 2,0 procent av BNP år 2001 till 2,9 procent
av BNP år 2002. Den del av överskottet i de
offentliga finanserna som överstiger målsatta
överskott - det s.k. saldoutrymmet - beräknas
uppgå till 20,6 miljarder kronor år 2002.
Saldoutrymmet för 2002 antas i denna
proposition beräkningstekniskt tillföras
hushållssektorn.
7.3 Beräkning av utgifterna för den
offentliga sektorn

Regeringens förslag: De offentliga utgifterna
beräknas till 1 066 miljarder kronor år 2000, 1
101 miljarder kronor år 2001 och 1 142 miljarder
kronor år 2002.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn beräknas
som summan av det statliga utgiftstaket och de
beräknade kommunala utgifterna med avdrag för
interna transaktioner mellan staten,
kommunsektorn och ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. De interna
transaktionerna består huvudsakligen av olika
former av statsbidrag till kommunsektorn och av
de statliga ålderspensionsavgifter som förs från
staten till ålderspensionssystemet fr.o.m. år 1999.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn påverkas
därför inte av den föreslagna tekniska justering
av utgiftstaket för staten som sker till följd av
höjningen av den statliga ålderspensionsavgiften
och regleringen av statens bidrag till
kommunsektorn till följd av förändrade
skatteregler. Att riksdagen skall godkänna ett tak
för hela den offentliga sektorn kan motiveras
med att det är de offentliga utgifterna som på
sikt är avgörande för skatteuttagets nivå.
Riksdagen fastställde under våren 1999
beräkningen av den offentliga sektorns utgifter
till 1 078 miljarder kronor för år 2000, 1 114
miljarder kronor för år 2001 och 1 152 miljarder
kronor för år 2002. Utgiftstaket för den
offentliga sektorn revideras nu i förhållande till
de beräkningar som gjordes i 1999 års
ekonomiska vårproposition till följd av en
reviderad beräkning av kommunal konsumtion,
reviderade beräkningar av interna transaktioner
inom den offentliga sektorn och till följd av den
tekniska justeringen av utgiftstaket för staten.
Minskningen av de beräknade kommunala
utgifterna jämfört med beräkningen i
vårpropositionen beror på att förändringar i och
med omläggningen av nationalräkenskaperna till
det nya europeiska nationalräkenskapssystemet
ENS 95 har orsakat en väsentlig minskning av
den beräknade nivån på kommunsektorns
utgifter. Utgiftstaket för den offentliga sektorn
åren 2000 2002 beräknas till 1 066, 1 101
respektive 1 142 miljarder kronor. Som andel av
BNP minskar utgiftstaket för den offentliga
sektorn från 52,2 procent år 2000 till 51,5
procent år 2002.

Tabell 7.4 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Miljarder kronor

2000
2001
2002
Staten inkl. ålders-
pensionssystemet
765
790
814
Kommunerna
479
497
511
Interna transaktioner
178
185
183
Summa
1 066
1 101
1 142
Procent av BNP
52,2
51,7
51,5
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.
7.4 Beskrivning av utgiftsområden
I följande avsnitt redovisas regeringens
sammanfattande bedömning av utgiftsområdena.
I tabellform redovisas utfallet för 1998, anvisade
medel för år 1999 (inklusive beslut på
tilläggsbudget i samband med 1999 års
ekonomiska vårproposition), beräknat utfall för
år 1999, förslag till ram för år 2000 samt
preliminära utgiftsramar för åren 2001 och 2002 i
löpande priser.
Utgiftsprognoserna för budgetåret 1999
avviker i vissa fall från anvisade medel på
statsbudgeten. Detta beror bl.a. på att
anslagssparanden och reservationer förbrukas
samt på förändrade antaganden om den
ekonomiska utvecklingen.
För varje utgiftsområde redovisas de viktigaste
målen liksom prioriterade verksamheter och
eventuella omprioriteringar av medel.

Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
4 328
4 182
4 791
4 461
4 750
4 778

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna stats-
chefen, riksdagen och dess myndigheter, rege-
ringen m.m., centrala myndigheter samt medie-
frågor. För år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudget till 4,2 miljarder kronor, varav 2,3
miljarder kronor avser regeringen m.m., 1,1
miljard kronor avser riksdagen och dess
myndigheter samt 0,7 miljarder kronor avser
mediefrågor.
Några övergripande mål för utgiftsområdet
har inte beslutats på grund av att verksamheterna
är så olikartade. Målet för Regeringskansliet är
att det skall vara ett effektivt och kompetent
instrument för regeringen att styra riket och
förverkliga sin politik. Sverige innehar
ordförandeskapet i EU:s ministerråd under det
första halvåret år 2001. Utgångspunkten för såväl
planerings- som genomförandefasen av
ordförandeskapet är att arbetet ges hög prioritet
inom Regeringskansliet. Viktiga mål inom
verksam-hetsområdet mediefrågor är att staten
skall stödja mångfald och reella
yttrandemöjligheter, garan-tera massmediernas
oberoende samt säkerställa tillgängligheten till
massmedierna.
I syfte att stärka regeringens ledning och styr-
ning av statsförvaltningen, öka kvaliteten i Rege-
ringskansliets beredning av regeringsärenden
samt för att förbereda och genomföra det svens-
ka ordförandeskapet i EU:s ministerråd år 2001
m.m. föreslås utgiftsområdet tillföras ytterligare
190 miljoner kronor för år 2000 och 190 miljoner
kronor för år 2001, utöver det som tidigare
tillförts utgiftsområdet för detta ändamål. Övriga
ökningar av ramen för utgiftsområdet åren 1999
2001 hänförs huvudsakligen till en teknisk
justering av finansieringen av avtalsförsäkringar
på det statliga området.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 4 461 miljoner kronor.

Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
1 981
1 707
1 608
1 578
1 623
1 678

Utgiftsområdet omfattar ett antal centrala
myndigheter, bl.a. Riksrevisionsverket,
Ekonomistyrningsverket, Statskontoret,
Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet,
Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens
kvalitets- och kompetensråd, Statens
fastighetsverk, Fortifikationsverket,
Finansinspektionen, Insättningsgarantinämnden
och Premiepensionsmyndigheten. Vidare ingår
vissa kostnader för statens upplåning och
låneförvaltning, vissa särskilda finansierings- och
garantiåtaganden samt Riksdagens revisorer. För
år 1999 uppgår anvisade medel enligt statsbudget
till 1,7 miljarder kronor, varav 889 miljoner
kronor till effektivisering och utveckling av
statlig förvaltning, 751 miljoner kronor till det
finansiella systemet, 49 miljoner kronor till
särskilda finansierings- och garanti-åtaganden
samt 19 miljoner kronor till Riksdagens
revisorer.
Viktiga mål för utgiftsområdet är att statsför-
valtningen skall bedrivas effektivt och i det all-
männas intresse. Statsfinanserna och statens
egendom skall förvaltas och hanteras på ett så
kostnadseffektivt sätt som möjligt. Officiell
statistik och annan statlig statistik skall bidra till
att öka kunskapen om tillstånd, utveckling och
samband i samhället i stort. Myndigheterna skall
erbjudas stöd av hög kvalitet. Det finansiella
systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl
samhällets krav på stabilitet som
konsumenternas intresse av ett gott skydd.
Statens skuld skall förvaltas så att kostnaden för
skulden långsiktigt minimeras samtidigt som
riskerna i förvaltningen beaktas. Administration
och förvaltning av premiepensionerna skall
bedrivas kostnadseffektivt och till nytta för
premiepensionsspararna. Regeringen bedriver
omfattande utredningsarbete bl.a. med
inriktning på den ekonomiska styrningen i
staten.
Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med 1999 års ekonomiska vårproposition
förklaras i huvudsak av ny pris- och
löneomräkning samt teknisk justering av
förvaltningskostnadsanslagen för korrigering av
kompensation för premier för avtalsförsäkringar.
Ökningen av ramen för utgiftsområdet mellan år
2001 och 2002 förklaras av att anslaget A7 Folk-
och bostadsräkning beräknas tillföras ökade
resurser år 2002, i enlighet med den ekonomiska
vårpropositionen för år 1999.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 1 578 miljoner kronor.
Utgiftsområde 3
Skatteförvaltningen och Tullverket
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
5 864
5 811
5 979
5 922
6 021
6 112

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket
(RSV) och skattemyndigheterna (skatte-
förvaltningen) samt Tullverket. För år 1999
uppgår de anvisade medlen enligt statsbudgeten
till ca 5,8 miljarder kronor varav ca 4,7 miljarder
kronor till skatteförvaltningen. Ett gemensamt
mål för myndigheterna inom utgiftsområdet är
att inom ramen för gällande regelverk säkerställa
avsedda skatte-, tull- och avgiftsintäkter.
Tullverket har vidare till uppgift bl.a. att
kontrollera trafiken till och från utlandet så att
bestämmelser om in- och utförsel av varor
efterlevs. Skatteförvaltningen ansvarar för
folkbokföring och fastighetstaxering.
En prioriterad uppgift för skatteförvaltningen
är att fortsätta effektiviseringen av verksamheten
med hjälp av förbättrat IT-stöd. Det gäller bl.a.
arbetet med att slutföra utvecklingen av
skattekontosystemet. Även i övrigt skall insatser
som underlättar för de skattskyldiga och som
syftar till att förebygga fusk och oavsiktliga fel
ges hög prioritet.
Styrning, uppföljning och utvärdering av
kontrollverksamheten skall förbättras med
utgångspunkt från den kontrollpolicy som RSV
har slagit fast. Skatteförvaltningen skall
systematiskt verka för att förbättra
förutsättningarna för samarbete med andra
länder i kontrollarbetet.
Uppbyggnaden av skattebrottsenheterna skall
fortsätta.
Vad gäller Tullverket skall
narkotikakontrollen ges fortsatt högsta prioritet.
Vidare skall kontrollinsatserna mot illegal
införsel av sprit och tobak ges hög prioritet.
Regeringen lägger stor vikt vid utvecklings- och
effektiviseringsarbetet inom tullverksamheten
vilket bl.a. omfattar utveckling av nya
arbetsmetoder, IT-utveckling, förenklingsarbete
samt information. Detta kräver investeringar i
såväl ny teknik som kompetensutveckling. De
olika delarna stöder varandra i utvecklandet av en
modern, effektiv och ändamålsenlig
tullverksamhet.
I enlighet med vad som redovisades i 1999 års
ekonomiska vårproposition görs en besparing på
Tullverket med 10 miljoner kronor år 2000.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 5 922 miljoner kronor.
Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
21 413
21 929
22 168
22 667
23 019
23 382

Utgiftsområdet omfattar polisen,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen,
kriminalvården, exekutionsväsendet,
Brottsförebyggande rådet,
Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket
och Gentekniknämnden. För år 1999 uppgår
anvisade medel enligt statsbudgeten till 21,9
miljarder kronor, varav polisväsendet svarar för
ca 11,8 miljarder kronor, domstolsväsendet för
ca 3,1 miljarder kronor och kriminalvården för ca
3,6 miljarder kronor.
Det överordnade målet för rättsväsendet är att
garantera den enskildes rättstrygghet och
rättssäkerhet. Målet för kriminalpolitiken är att
minska brottsligheten och öka människors
trygghet. Förändringsarbetet inom rättsväsendet
skall intensifieras. Viktiga utgångspunkter är
därvid medborgarperspektiv och samverkan
mellan myndigheterna. Centrala beståndsdelar i
utvecklingsarbetet skall vara frågor om styrning,
kompetensutveckling och personalförsörjning.
Kriminalpolitiken skall utvecklas. Arbetet skall
bygga på kunskap om brottsligheten och präglas
av helhetssyn och humanism. Följande områden
skall prioriteras. Moderniseringen av
rättsväsendet skall fortsätta i syfte att öka
rättstryggheten och rättssäkerheten och för att
rationaliteten och effektiviteten i rättsväsendets
arbete skall öka. Detta ger bättre förutsättningar
för att förebygga och bekämpa brottsligheten
och för att öka tryggheten. Satsningen på det
brottsförebyggande arbetet och verksamheten i
närpolisområden fortsätter med oförminskad
styrka för att, utifrån ett solidariskt
förhållningssätt, ge bättre förutsättningar att
bekämpa den brottslighet som drabbar
människor i deras vardag och påverkar deras
välfärd och livskvalitet. Stödet till brottsoffer
skall stärkas. Rättsväsendets förmåga att bemöta
brottsoffer utvecklas. Skyddet för målsägande
och vittnen skall stärkas. För att minska
återfallen i brott förstärks kriminalvårdens
insatser för att under verkställighetstiden
utveckla de intagnas personliga ansvar och för att
förbättra förberedelserna för frigivning från
kriminalvårdsanstalt.
Kampen mot ekonomisk brottslighet och
miljöbrottslighet fortsätter och ges bättre
förutsättningar. Bekämpningen av bedrägerier
och annat fusk med EU-medel förstärks genom
att EU-bedrägeridelegationens uppgifter
överförs till Ekobrottsmyndigheten och att ett
organ bör inrättas i anslutning till myndigheten
för frågor rörande skyddet av gemenskapernas
finansiella intressen.
Insatserna för kampen mot den
gränsöverskridande brottsligheten förstärks.
Förberedelserna inför Sveriges ordförandeskap i
EU:s ministerråd första halvåret 2001 ger
möjligheter att driva på det internationella
samarbetet.
Liksom under föregående år inriktas en stor
del av rättsväsendets resurser inom det kriminal-
politiska området på att förebygga och bekämpa
den allvarligaste brottsligheten våldsbrott,
särskilt våld mot kvinnor, brott mot barn, brott
med rasistiska, främlingsfientliga eller
homofobiska inslag, ekonomisk brottslighet och
narkotikabrott.
I enlighet med vad som redovisades i 1999 års
ekonomiska vårproposition tillförs
utgiftsområdet 150 miljoner kronor under tre år
från och med år 2000.
Regeringen avser att i 2000 års ekonomiska
vårproposition återkomma till riksdagen när det
gäller vilka ytterligare resursförstärkningar som
behövs för att myndigheterna skall kunna
fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om
utvecklingen av rättsväsendet.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 22 667 miljoner kronor.

Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
2 638
2 871
3 011
2 983
3 027
3 066

Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader
för Utrikesdepartementet och de 106
utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa
internationella organisationer, information om
Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt övriga
utrikespolitiska frågor som bland annat omfattar
strategisk exportkontroll och
europainformation. För år 1999 uppgår anvisade
medel enligt statsbudget till 2,9 miljarder kronor,
varav ca 1,7 miljarder kronor till
utrikesförvaltningen, 1 miljard kronor till bidrag
till internationella organisationer och 0,2
miljarder kronor till övrig verksamhet.
Målet för utgiftsområdet är att säkerställa
Sveriges intressen i förbindelse med andra länder.
Utvidgningen av det regionala samarbetet kring
Östersjön, EU-samarbetet och FN kommer att
vara prioriterade verksamheter även under år
2000.
Ramen för utgiftsområdet har justerats för
premier för statens avtalsförsäkringar samt med
hänsyn till kompensation för vissa
valutakursförändringar. Ramen för
utgiftsområdet har därför ökat med 155 miljoner
kronor jämfört med bedömningen i regeringens
ekonomiska vårproposition.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 2 983 miljoner kronor.
Utgiftsområde 6
Totalförsvar
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
42 399
44 108
44 654
46 649
46 061
45 129

Utgiftsområdet omfattar militärförsvar,
civilförsvar, Kustbevakningen, nämnder samt
totalförsvarsgemensamma verksamheter
(tidigare benämnt stödverksamhet till det
militära och civila försvaret). Vidare ingår även
internationell fredsfrämjande verksamhet med
svensk trupp utomlands, verksamhet som
bedrivs av Kustbevakningen, Statens
räddningsverk avseende fredsräddningstjänst,
vissa nämnder och Sprängämnesinspektionen.
För år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudgeten till 44,1 miljarder kronor, varav
39,8 miljarder kronor till det militära försvaret,
2,4 miljarder kronor till det civila försvaret och
1,9 miljarder kronor till övrig verksamhet.
Nu gällande försvarsbeslutsperiod omfattar
åren 1997 - 2001. En säkerhetspolitisk
kontrollstation genomfördes våren 1999 (prop.
1998/99:74, bet. 1998/99:FöU5, rskr.
1998/99:224, bet. 1998/99:UFöU1, rskr.
1998/99:222). Riksdagen biföll regeringens
förslag som innebär en ändrad inriktning av
totalförsvaret. Den ekonomiska ramen för varje
år under nästa försvarsbeslutsperiod åren 2002 -
2004 skall vara fyra miljarder kronor mindre än
ramen för 2001. Utöver detta anslås ett
omställningsbidrag med 3 miljarder kronor år
2002 och med 1 miljard kronor år 2003. Vidare
utgår den särskilda uppräkningen av anslaget för
anskaffning av materiel, den s.k. teknikfaktorn,
fr.o.m. år 2000.
Mot bakgrund av den säkerhetspolitiska
kontrollstationen har ett förändringsarbete
påbörjats för anpassa verksamheten till de
minskade ekonomiska ramarna. Regeringen
avser att återkomma under hösten 1999 till
riksdagen med en proposition som skall omfatta
förslag till omstrukturering av totalförsvaret.
Riksdagen har den 14 juni 1999 godkänt
regeringens förslag att ställa en väpnad styrka till
förfogande som ett svenskt bidrag till en
internationell fredsstyrka i Kosovo. Som en del
av den totala finansieringen kommer
utgiftsområdet att tillföras 400 miljoner kronor
för år 2000. Från och med år 2000 förs ett nytt
anslag upp under utgiftsområde 6, anslaget C6
Sprängämnesinspektionen. Ramen för
utgiftsområdet har också justerats för premier
för statens avtalsförsäkringar. Ramen för
utgiftsområdet har därför ökat med 1 792
miljoner kronor jämfört med bedömningen i
regeringens ekonomiska vårproposition.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 46 649 miljoner kronor.
Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
11 479
11 900
12 095
13 237
14 358
14 326

Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete
med utvecklingsländer och samarbete med
länder i Central- och Östeuropa. För år 1999
uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten till
11,9 miljarder kronor, varav 11,1 miljarder
kronor till utvecklingssamarbete med
utvecklingsländer och 0,8 miljarder kronor till
samarbete med länder i Central- och Östeuropa.
Målet för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete är att höja de fattiga
folkens levnadsnivå. Riksdagen har lagt fast sex
biståndspolitiska mål: resurstillväxt, ekonomisk
och politisk självständighet, ekonomisk och
social utjämning, demokratisk
samhällsutveckling, en framsynt hushållning med
naturresurser och omsorg om miljön samt
jämställdhet mellan kvinnor och män.
En bred parlamentarisk översyn och fortsatt
modernisering av utvecklingssamarbetet
planeras.
Målen för samarbetet med Central- och
Östeuropa är att främja en säkerhetsgemenskap,
fördjupa demokratins kultur, stödja en socialt
hållbar ekonomisk omvandling samt att stödja en
miljömässigt hållbar utveckling. Härtill har
regeringen beslutat att allt samarbete skall
genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.
I enlighet med vad som angavs i 1999 års
ekonomiska vårproposition är biståndsramen år
2000 0,72 procent av BNI. År 2001 ökas den till
att motsvara 0,73 procent av BNI och år 2002 till
0,74 procent av BNI.
På grund av det förändrade beräkningssättet
för nationalräkenskaperna, den uppreviderade
tillväxtprognosen samt en teknisk justering ökar
biståndsanslaget med 914 miljoner kronor
jämfört med 1999 års ekonomiska
vårproposition. Avräkningarna från
biståndsramen förändras med 135 miljoner
kronor i förhållande till 1999 års ekonomiska
vårproposition. Detta innebär att
biståndsanslaget ökat med 779 miljoner kronor
sedan 1999 års ekonomiska vårproposition.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 13 237 miljoner kronor.
Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
4 186
4 324
4 651
4 901
4 917
4 471

Utgiftsområdet omfattar migrations- och
integrationspolitik. Från och med år 2000
omfattar området också insatser för nationella
minoriteter. För år 1999 uppgår anvisade medel
enligt statsbudgeten till 4,3 miljarder kronor,
varav 1,8 miljarder kronor till
migrationspolitiken och 2,5 miljarder kronor till
integrationspolitiken.
Målen för migrationspolitiken är att verka för
att migration till och från vårt land kan ske i
ordnade former, att värna asylrätten och att
upprätthålla den reglerade invandringen. Vidare
skall verksamheten präglas av rättssäkerhet,
humanitet och respekt för individens mänskliga
rättigheter.
Integrationspolitikens mål är lika rättigheter
och möjligheter för alla oavsett etnisk och kultu-
rell bakgrund, en samhällsgemenskap med sam-
hällets mångfald som grund samt en samhällsut-
veckling som kännetecknas av ömsesidig respekt
och tolerans och som alla oavsett bakgrund skall
vara delaktiga i och medansvariga för. Ytterligare
mål är att bryta den sociala och etniska segrega-
tionen i storstadsregionerna och verka för jämli-
ka levnadsvillkor för storstädernas invånare. En-
ligt regeringens bedömning i den
minoritetspolitiska propositionen (prop.
1998/99:143) skall minoritetspolitiken inriktas
på att ge skydd och stöd för nationella
minoriteter.
Inom området prioriteras en ökning av be-
slutskapaciteten i asylärenden och arbetet med
att bryta segregationen.
I överensstämmelse med vad som redovisades
i budgetpropositionen för 1999 är asylsökande
från Förbundsrepubliken Jugoslavien och Irak
fortfarande de största grupperna. Krisen i pro-
vinsen Kosovo förvärrades under våren 1999. De
krigshandlingar som då bröt ut ledde till en av de
största flyktingkatastroferna under senare tid.
Regeringen utfärdade den 15 april 1999
förordningen (1999:209) om tidsbegränsade
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Den
trädde i kraft den 29 april 1999. Med tillämpning
av förordningen tog Sverige emot 3 865 person
från Kosovoprovinsens närområde, inom den
humanitära evakueringen som genomfördes i
UNHCR:s regi. I förhållande till tidigare
antaganden i budgetpropositionen för 1999 har
ett större antal asylsökande från
Förbundsrepubliken Jugoslavien stannat kvar i
Sverige då de beviljats tidsbegränsade
uppehållstillstånd med stöd av nämnda
förordning. Antalet registrerade i Statens
invandrarverks mottagandesystem kommer
därför att bli högre än vad som tidigare beräknats
för 1999. Orsaken är framförallt de långa
vistelsetiderna i mottagandesystemet för
asylsökande från Förbundsrepubliken
Jugoslavien.
De största utgiftsposterna inom
utgiftsområdet avser mottagande av asylsökande
och statlig ersättning till kommunerna för att ta
emot flyktingar och vissa anhöriga. Dessa
beräknas under åren 2000-2002 öka mer än vad
som antogs i beräkningarna i
budgetpropositionen för 1999. Det innebär även
att anslagen för offentligt biträde och utresor för
utvisade och avvisade ökar.
För att få en effektivare handläggning av den
ökade mängden ärenden föreslås Statens invand-
rarverk och Utlänningsnämnden få utökade ra-
mar för år 2000 med sammanlagt 30 miljoner
kronor. Anslaget A3 Migrationspolitiska åtgärder
föreslås ökas med 15 miljoner kronor för
återvändandeinsatser.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 4 901 miljoner kronor.
Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
23 124
24 088
24 819
25 363
25 900
26 209

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälso-
och sjukvård, social omsorg samt stöd till
sektorsforskning. Landstingen och kommunerna
står för den största delen av de offentliga
utgifterna för hälso- och sjukvård och social
omsorg. Statens utgifter utgör en mindre del av
de samlade offentliga utgifterna för hälso- och
sjukvården och social omsorg. De största
utgiftsposterna inom utgiftsområdet utgörs av
bidrag för läkemedelsförmånen, kostnader för
statlig assistansersättning samt tandvårdsstödet.
Vidare ingår utgifter för flertalet myndigheter
under Socialdepartementet, bidrag till
organisationer samt olika slag av stimulans- och
utvecklingsbidrag inom det sociala området. För
år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudgeten till 24,1 miljarder kronor, varav 17
miljarder kronor avser hälso- och sjukvård, 6,6
miljarder kronor avser social omsorg, 0,4
miljarder kronor avser Socialstyrelsen och 0,1
miljarder kronor avser stöd till forskning.
Målen för utgiftsområdet är att trygga en god
hälsa och goda levnadsvillkor, att se till att hälso-
och sjukvården och den sociala omsorgen
bedrivs med god kvalitet och effektiv
resursanvändning och tillgodoser den enskilde
individens behov av vård, omsorg, stöd och
service.
Regeringen föreslår för år 2000 att 10,3
miljoner kronor flyttas från utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg till
utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Av dessa medel
skall 7,8 miljoner kronor användas för att
förstärka Rättsmedicinalsverkets verksamhet.
Vidare skall i enlighet med förslagen i
alkoholpropositionen (prop. 1998/99:134) 2,5
miljoner kronor av dessa medel användas för att
utöka polisens insatser mot olovlig sprit. Medlen
finansieras via neddragningar på anslagen för
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Alkohol-
och narkotikapolitiska åtgärder samt
Folkhälsoinstitutet. Vidare minskas
Alkoholinspektionens anslag till 7 miljoner
kronor i enlighet med förslagen i
alkoholpropositionen.
Genom den s.k. försvarsuppgörelsen kommer
sammanlagt 8 miljarder kronor att tillföras
vården och omsorgen under perioden 2002-
2004. Regeringen gör emellertid bedömningen
att det finns behov av ytterligare resurser till vård
och omsorg. Mot den bakgrunden avser
regeringen att föreslå att ytterligare medel - en
miljard kronor - skall tillföras vården och
omsorgen redan för år 2001.
Regeringen avser att i en särskild proposition
återkomma med förslag som innebär att
personer som beviljats assistansersättning före 65
års ålder skall få behålla denna ersättning även
efter fyllda 65 år. Avsikten är att kunna
presentera en proposition hösten 2000 så att
lagändringen skall kunna träda ikraft vid årskiftet
2000/2001. Innan en proposition kan läggas
måste dock förslaget utredas i en arbetsgrupp
eller utredning. Vidare måste förhandlingar ha
genomförts och överenskommelse ha träffats
med Svenska kommunförbundet. Detta kan
komma att påverka tidsschemat. Preliminärt har
för ändamålet uppförts 150 miljoner kronor 2001
och 200 miljoner kronor år 2002.
I förhållande till 1999 års ekonomiska
vårproposition ökar utgiftsområdet med 12
miljoner kronor.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 25 363 miljoner kronor.
Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
39 685
80 502
87 873
92 470
92 454
92 247

Utgiftsområdet omfattar två
verksamhetsområden, ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp samt kostnader för
socialförsäkringsadministrationen, dvs.
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Socialförsäkringsförmåner
som lämnas vid ohälsa utges i form av
dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning
samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver
ingår i utgiftsområdet folkpension och
pensionstillskott i form av förtidspension samt
handikappersättning. Sedan 1999 ingår även
utgifterna för ATP i form av förtidspension,
arbetsskadeersättningar, kostnader för
sysselsättning av vissa förtidspensionärer samt
ersättning för kroppskador. Det senare omfattar
det statliga personskadeskyddet i de fall skadan
inträffat under militär verksamhet.
För år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudgeten till 80,5 miljarder kronor varav 5,4
miljarder kronor avser socialförsäkringens
administration. Skillnaden mellan 1998 års utfall
och anslaget för 1999 förklaras av ett flertal
förändringar. Med anledning av
ålderspensionsreformen ökades ramen för
utgiftsområdet för år 1999 och för åren därefter.
Därtill redovisades utgifterna för Allmän
tilläggspension (ATP) i form av förtidspension
samt utgifterna för arbetsskadeförsäkringen vid
sidan av statsbudgeten år 1998. Anslaget A6
Ersättning vid kroppsskador redovisades under
utgiftsområde 6 Totalförsvar år 1998.
Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
trygghet för sjuka och funktionshindrade.
Den kraftiga avvikelsen mellan anslagna medel
1999 och den nuvarande prognosen förklaras
främst av utfallet för anslaget A1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. Under 1999 har utgifterna för
sjukpenning ökat mycket kraftigt p.g.a. en ökad
sjukfrånvaro och utgiftsprognosen har successivt
reviderats. Det finns ett flertal faktorer som kan
antas påverka sjukfrånvaron och därmed
kostnaderna. Under 1998 genomfördes flera
reformer vilka innebar att ersättningsnivån
höjdes från 75 procent till 80 procent,
sjuklöneperioden förkortades från 28 till 14
dagar och de begränsande reglerna för
kompletterande avtalsersättningar togs bort.
Kostnaderna för sjukförsäkringen ökar i takt
med att arbetskraften ökar och varierar även med
konjunktur och arbetslöshet. Antalet nybeviljade
förtidspensioner har också minskat något.
En utredning är under tillsättande som skall
fördjupa analysen av varför sjukfrånvaron och
utgifterna för sjukpenningen har förändrats över
tiden. Utredaren skall därutöver bl.a. klarlägga
sambanden mellan sjukförsäkringen och
förtidspensionssystemet samt belysa effekterna
för framtida förtidspensionering av stigande
sjukfrånvaro. Utredaren skall senast i maj år 2000
lämna förslag till konkreta åtgärder för att
minska sjukfrånvaron och för att reducera
utgifterna inom sjukförsäkringen.
För närvarande bereds inom Regeringskansliet
ett förslag om nya beräkningsregler,
Beräkningsunderlag för dagersättning -
sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds
1999:19). I detta sammanhang kommer inkomna
remissyttranden att beaktas.
I förhållande till 1999 års ekonomiska
vårproposition har utgiftsramarna för år 2000
höjts med 5,6 miljarder kronor. Av dessa
förklaras cirka 1,5 miljarder kronor av den
tekniska justeringen med anledning av ändrade
ålderspensionsavgifter. Resterande del förklaras
huvudsakligen av de under året kraftigt ökade
utgifterna för sjukpenning.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 92 470 miljoner kronor.
Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
62 684
34 315
34 350
33 619
32 691
32 198

Utgiftsområdet omfattar folkpension för de
ålderspensionärer som saknar ATP och
pensionstillskott i form av ålderspension. Vidare
ingår ATP och folkpension i form av
efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till
pensionärer samt delpension. För år 1999 uppgår
anvisade medel enligt statsbudgeten till 34,3
miljarder kronor. Därav svarar ålderspensionerna
för ca 11,5 miljarder kronor,
efterlevandepensionen för ca 12,7 miljarder
kronor samt bostadstillägget till pensionärer för
ca 9,8 miljarder kronor.
Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
trygghet till äldre och efterlevande. Regeringen
anser att det är av stor vikt att ge de äldre en
ekonomisk trygghet som tillgodoser ett
grundläggande konsumtionsbehov och tillgång
till bostad med tillfredsställande standard.
I samband med omställningen till det nya
pensionssystemet har en rad utredningar som
berör utgiftsområdet tillsatts och genomförts,
bl.a. efterlevandepensionsutredningen,
utredningen av systemet för inkomstprövning av
bostadstillägg till pensionärer samt utredningen
av den övergångsvisa garantipensionen. Dessa
utredningar kommer under år 2000 och
kommande år att ligga till grund för ett flertal
förändringar som anpassar anslagen på
utgiftsområdet till övriga delar av det
reformerade ålderspensionssystemet. I samband
med att beslutet togs att införa det nya
ålderspensionssystemet beslutades även att
delpensionen skall avvecklas. I och med att
ålders-pension enligt de nya reglerna kommer att
utbetalas från och med år 2001 skall inga nya
delpensioner beviljas.
För att kompensera ekonomiskt utsatta
grupper för den höjning av högkostnadsskyddet
i läkemedelsförmånen som genomfördes under
1999 (prop. 1998/99:106) beslutades samtidigt
om en höjning av pensionstillsskottet med 509
kronor om året för en pensionär med fullt
pensionstillskott.
Jämfört med 1999 års anslagsnivå beräknas
utgifterna för år 2000 och framöver att minska
något, främst på grund av att andelen
pensionärer med ATP ökar och att färre
pensionärer därmed är berättigade till
pensionstillskott. Av samma anledning minskar
också utgifterna för bostadstillägg till
pensionärer.
I förhållande till vad som angavs för år 2000 i
1999 års ekonomiska vårproposition har dock
utgiftsområdet ökat med 173 miljoner kronor,
vilket beror dels på ovan nämnda höjning av
pensionstillskottet, dels på ett högre
basbeloppsantagande.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 33 619 miljoner kronor.
Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
35 910
39 896
40 893
44 756
47 915
48 243

Utgiftsområdet omfattar ekonomiskt stöd till
barnfamiljer, studiehjälp för gymnasiestuderande
som återfinns under utgiftsområde 15 och
bostadsbidrag som återfinns under
utgiftsområde 18. Stöden utgörs av allmänna
barnbidrag inklusive flerbarnstillägg och förlängt
barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive
havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till
kostnader för internationella adoptioner,
barnpension i form av folkpension och allmän
tilläggspension, vårdbidrag för
funktionshindrade barn och pensionsrätt för
barnår. För år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudget till 39,9 miljarder kronor, varav 16,7
miljarder kronor till allmänna barnbidrag, 14,8
miljarder kronor till föräldraförsäkringen, 2,5
miljarder kronor till underhållsstöd 20 miljoner
kronor till kostnader för internationella
adoptioner, 1 miljard kronor till barnpension, 1,8
miljarder kronor till vårdbidrag för
funktionshindrade barn och 3,1 miljarder kronor
till pensionsrätt för barnår.
Målen inom utgiftsområdet är att utjämna
levnadsvillkoren mellan familjer med och utan
barn, att stödja föräldrarnas möjligheter att
kombinera förvärvsarbete med föräldraskap samt
att lämna särskilt ekonomiskt stöd till familjer i
utsatta situationer.
Regeringen avser att tillsätta en särskild
utredare för att utreda utgiftsutvecklingen inom
underhållsstödet. Utredningen bör ske utifrån
ett samlat familjepolitiskt perspektiv. Syftet med
utredningen är att pröva om det är möjligt att
förändra bidragsgivningen i en riktning som
innebär att marginaleffekter minskar och att
fattigdomsfällorna blir färre samtidigt som den
fördelningspolitiska träffsäkerheten bibehålls.
Regeringen avser att föreslå ändrade regler för
utfyllnadsbidrag vid växelvis boende. Förslaget
beräknas ge minskade utgifter för
underhållsstödet med 50 miljoner kronor per år.
Förslaget beräknas kunna tillämpas för
underhållsstöd som avser tid efter den 30
september år 2000. Besparingen på anslaget år
2000 blir därmed 12,5 miljoner kronor.
För närvarande bereds inom Regeringskansliet
ett förslag om nya beräkningsregler,
Beräkningsunderlag för dagersättning -
sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds
1999:19). I detta sammanhang kommer inkomna
remissyttranden att beaktas.
Regeringen föreslår förändringar i
föräldraförsäkringen som innebär att
förmånsnivån avseende föräldrapenning vid
flerbarnsfödsel för varje barn utöver det andra
barnet för de tillkommande 180
föräldrapenningdagarna utgår med belopp som
motsvarar förälderns sjukpenning. Förslaget
beräknas medföra ökade utgifter med en halv
miljon kronor år 2000.
Regeringen föreslår att barnbidraget höjs med
100 kronor per barn och månad fr.o.m. januari år
2000. Regeringen avser att år 2001 höja
barnbidraget med ytterligare 100 kronor. Fler-
barnstillägget höjs i motsvarande mån. Förslaget
beräknas medföra ökade utgifter med 2 175
miljoner kronor år 2000.
I förhållande till vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen är det en ökning
med
1 288 miljoner kronor. Orsaken är bl.a. en
reviderad prognos för kostnaderna för
föräldraförsäkringen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 44 756 miljoner kronor.
Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
37 331
33 939
33 463
30 573
28 466
28 273

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna bidrag
till arbetslöshetsersättning samt bidrag till
lönegarantiersättning. Från anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning täcks utgifterna även för
åtgärderna tillfällig avgångsersättning och
generationsväxling. Fram till den 30 september
1999 belastar utgifter för den s.k. aktivare
användningen av arbetslöshetsersättningen
anslaget. För år 1999 uppgår anvisade medel
enligt statsbudget till 33,9 miljarder kronor,
varav 32,8 miljarder kronor till
arbetslöshetsersättning och ca 1,1 miljard kronor
till lönegarantiersättning.
Målet för utgiftsområdet är att underlätta och
stimulera omställning och därigenom öka
flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Prioriterade frågor under år 2000 är
fortfarande aktivitet och omställning under
arbetslöshet. En arbetsgrupp med uppgift att se
över vissa frågor inom arbetslöshetsförsäkringen
har tillsatts inom Näringsdepartementet.
Uppdraget skall redovisas senast den 28
september 1999. Arbetsgruppen har i uppdrag att
lämna förslag som säkerställer att arbetslösa
behandlas lika i likartade situationer.
Arbetsgruppen ser över reglerna om
skyldigheten att ta ett anvisat lämpligt arbete och
lämnar förslag till preciseringar av vad detta
innebär mot bakgrund av försäkringens
grundläggande krav på att stå till
arbetsmarknadens förfogande. Arbetsgruppen
analyserar vidare hur arbetsförmedlingens
kontrollfunktion fungerar och föreslår
förbättringar som kan behövas. I uppdraget ingår
också att se över tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen avser att
under år 2000 lämna förslag till riksdagen om
ändringar.
Utgiftsnivån påverkas primärt av den öppna
arbetslösheten vad gäller utgifterna för
arbetslöshetsersättningen och av antalet
konkurser vad gäller utgifterna för
lönegarantiersättningen. Den minskande
arbetslösheten har medfört att utgifterna under
utgiftsområdet sjunkit under det senaste året.
Prognoserna för den öppna arbetslösheten har
successivt reviderats ned. Däremot beräknas
utgifterna inte minska proportionellt med
arbetslösheten. En orsak är att den statliga
ålderspensionsavgiften, som belastar anslag A1
Bidrag till arbetslöshetsersättning har höjts med
0,7 miljarder kronor. En annan orsak kan vara att
de som i störst utsträckning lämnar arbetslöshet
är arbetslösa med låg eller ingen ersättning.
Därtill är beräkningsmetoderna nya och
förbättrade. De beräknade utgifterna för
utgiftsområdet har reviderats ned i förhållande
till beräkningen i 1999 års ekonomiska
vårproposition med 81 miljoner kronor. De
beräknade utgifterna för utgiftsområdet har
reviderats ned med 1 344 miljoner kronor för år
2000, med 1 810 miljoner kronor för år 2001 och
med 1 296 miljoner kronor för år 2002.
Från anslaget Bidrag till lönegarantiersättning
betalas utgifter för lönegarantiersättning.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 30 573 miljoner kronor.

Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
47 668
47 971
48 796
46 130
46 251
46 642

Utgiftsområdet omfattar
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
Arbetsmarknadsverket, Arbetarskyddsstyrelsen
och ytterligare ett antal myndigheters förvaltning
samt forskning och utveckling på
arbetsmarknads- och arbetslivsområdet.
Området omfattar även merkostnadsersättning
till Samhall AB:s verksamhet, vissa utgifter för
jämställdhetspolitiska frågor samt statliga
arbetsgivarfrågor. För år 1999 uppgår anvisade
medel enligt statsbudget till 48,0 miljarder
kronor, varav ca 34,4 miljarder kronor till
arbetsmarknad, 5,4 miljarder kronor till
arbetslivsfrågor, 0,03 miljarder kronor till
jämställdhetsfrågor och 8,1 miljarder kronor till
statliga arbetsgivarfrågor.
Målen för arbetsmarknadspolitiken är att öka
flexibiliteten på arbetsmarknaden, bryta de
obalanser som finns på olika delarbetsmarknader
liksom könsuppdelningen på arbetsmarknaden,
hjälpa personer med särskilda behov och
förebygga permanent utslagning från arbetslivet.
Målet för arbetslivspolitiken är en god och
utvecklande arbetsmiljö, jämställdhet mellan
kvinnor och män samt ett artbetsliv som präglas
av integrering och mångfald.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 2000
även fortsättningsvis dels åtgärder för att
förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och på
så sätt bidra till en ökad sysselsättning, dels
åtgärder för att förbättra effektiviteten och
träffsäkerheten i stödformer som riktas till
arbetshandikappade kvinnor och män. Som ett
led i arbetet med att förenkla det
arbetsmarknadspolitiska regelverket presenterar
regeringen en ny struktur. Regeringen avser att
återkomma med ett utförligt förslag till
riksdagen under våren år 2000.
I syfte att motverka flaskhalsar på
arbetsmarknaden och förstärka
arbetsförmedlingarnas arbete med
företagskontakter disponerar
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) 850 miljoner
kronor för tillfälliga personalförstärkningarna vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut
under 1999. I takt med den förbättrade
situationen på arbetsmarknaden bör dessa medel
reduceras. För år 2000 föreslår regeringen att
AMS disponerar 700 miljoner kr.
I förhållande till vad som angavs 1999 års
ekonomiska vårproposition har ramen för
utgiftsområdet för år 2000 reviderats upp med
657 miljoner kronor, vilket i huvudsak förklaras
av ändrade beräkningar av statliga
ålderspensioner samt en ökning av anslaget A 4
Europeiska socialfonden m.m.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 46 130 miljoner kronor.
Utgiftsområde 15
Studiestöd
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
21 919
22 355
19 820
20 981
24 533
24 833

Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiehjälp
till gymnasiestuderande i form av studiebidrag,
inackorderingtillägg m.m. och studiemedel samt
olika former av vuxenstudiestöd. För år 1999
uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten till
22,4 miljarder kronor, varav studiemedel 10
miljarder kronor, särskilt utbildningsbidrag 7
miljarder kronor och särskilt vuxenstudiestöd
(svux och svuxa) 2 miljarder kronor.
Studiestödet är en viktig del av
utbildningspolitiken och skall bidra till att de
övergripande målen för området uppnås.
Studiestödet skall verka rekryterande och
därmed bidra till ett högt deltagande i
utbildningar samt ha en utjämnande verkan
mellan individer och grupper inom befolkningen
och därmed bidra till ökad social rättvisa.
Prioriterat under budgetperioden 2000 - 2002
är en höjning av studiehjälpen med 100 kronor
per månad från år 2000 och ytterligare 100
kronor från år 2001.
I förhållande till den tidigare beräknade ramen
för år 2000 föreslås en minskning med 1 155
miljoner kronor, beroende på en förändrad
avräkningsprincip för skatter på studiestöd.
Utgiftsramen påverkas också av att utgifterna för
statliga ålderspensionsavgifterna ökar med 294
miljoner kronor, samt en förväntat något lägre
efterfrågan på vuxenstudiestöd
Regeringen kommer senare under hösten att
lämna förslag om ett reformerat sammanhållet
studiestödssystem som avses träda i kraft under
år 2001.
Budgetförslaget för år 2000 utgår vidare från
den pågående utbildningssatsningen inom
vuxenutbildningen och den utbyggnad av
högskolan som regeringen presenterade i den
ekonomiska vårpropositionen (se utgiftsområde
16). Detta innebär att volymen successivt ökar
vad gäller studiemedel.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 20 981 miljoner kronor.
Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
27 737
29 130
30 086
32 573
36 628
38 956

Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets
ansvarsområde. För år 1999 uppgår anvisade
medel enligt statsbudgeten till 29,1 miljarder
kronor, varav 6,8 miljarder kronor avser
barnomsorg, skola och vuxenutbildning, 19,5
miljarder kronor avser utbildning och forskning
vid universitet och högskolor samt 2,2 miljarder
kronor avser forskning.
I beräkningen av ramen för utgiftsområdet har
ekonomiskt utrymme avsatts för att fr.o.m. 2001
stegvis genomföra en allmän förskola och en
maxtaxa inom förskoleverksamhet och
skolbarnomsorg.
Antalet platser i kunskapslyftet ligger i stort
kvar på samma nivå som år 1999 fram till och
med första halvåret 2002. Detta innebär att den
tidigare planerade utbyggnaden inte kommer till
stånd. Under andra halvåret 2002 fortsätter
kunskapslyftet på en lägre nivå. Regeringen avser
att under år 2000 återkomma till riksdagen, efter
det att underlag inhämtats från den
parlamentariska kunskapslyftskommittén,
beträffande perioden efter år 2002.
Genom att den tidigare planerade
utbyggnaden av kunskapslyftet inte genomförs
kan besparingen om 1,1 miljarder kronor inom
Utbildningsdepartementets område tas ut fr.o.m.
år 2000, delvis inom utgiftsområde 15
Studiestöd, delvis inom utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning.
Regeringen aviserade i 1999 års ekonomiska
vårproposition att utbyggnaden av grundutbild-
ningen vid universitet och högskolor skulle
fortsätta efter år 2000. Medel beräknades för 10
000 nya högskoleplatser fr.o.m. den 1 juli 2001
samt ytterligare 10 000 platser fr.o.m. den 1 juli
2002. Regeringen lämnar i denna proposition
förslag till fördelning av nya platser inom den
ekonomiska ram som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Den huvudsakliga delen av
platserna läggs på de naturvetenskapliga och
tekniska utbildningsområdena. Vidare föreslås
viss del av platserna läggas på medicinsk- och
vårdutbildning samt humanistisk och
samhällsvetenskaplig utbildning. Särskilt
uppmärksammas behovet av utbildning inom IT-
området och gränsöverskridande utbildningar
mellan de nämnda områdena.
Satsningen på forskning och forskarutbildning
fortsätter för att bidra till en hög kunskaps- och
kompetensnivå i samhället. I 1999 års
ekonomiska vårproposition aviserades stärkta
resurser till anslagen för grundforskning och
forskarutbildning om totalt 779 miljoner kronor
för perioden 2000-2002. Regeringen lämnar i
denna propostion förslag till fördelning av en
mindre del av dessa medel, främst till de nya
universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro. Hur
resterande del av tillskotten skall disponeras
kommer att redovisas i den forskningspolitiska
propositionen som regeringen avser lämna till
riksdagen under år 2000.
Ramen för utgiftsområdet för år 2000 har ökat
främst med anledning av den tekniska
justeringen avseende ändrad finansieringsprincip
för de statliga avtalsförsäkringarna (1 590
miljoner kronor) samt med anledningen av
satsningen på skolor i storstadsområden (45
miljoner kronor).
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 32 573 miljoner kronor.
Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
7 342
7 453
7 576
7 570
7 672
7 858

Utgiftsområdet omfattar kultur och medier, stöd
till folkbildning, ungdomsfrågor samt folkrörelse
och idrottsfrågor. För år 1999 uppgår anvisade
medel enligt statsbudgeten till 7,5 miljarder
kronor, varav 4,3 miljarder kronor hänför sig till
kulturområdet.
De viktigaste målen på området är att värna
yttrandefrihet, delaktighet i kulturlivet, främja
kulturell mångfald och förnyelse, bevara och
bruka kulturarvet, främja bildningssträvanden,
främja ungdomars levnadsvillkor och delaktighet
samt uppmuntra medborgarnas engagemang i
olika typer av folkrörelser och föreningar.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 2000
bl.a. fortsatta insatser för att litteraturen och
läsandet skall stärkas, att konstnärernas villkor
skall förbättras samt insatser för kulturarvets
demokratiska funktioner och industrisamhällets
kulturarv. Värdefull svensk filmproduktion skall
upprätthållas och utvecklas och en bred
spridning och visning av svensk film skall
främjas. Arbetet inom arkitektur, formgivning
och design är fortsatt prioriterat. Kulturen som
utvecklingsfaktor och mediefrågorna lyfts fram.
Mål och inriktning för dels en nationell
ungdomspolitik, dels en nationell idrottspolitik
har lagts fram och kommer prioriteras i det
fortsatta arbetet.
Folkbildningen tillförs 10 miljoner kronor
engångsvis år 2000.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 7 570 miljoner kronor.
Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
22 371
20 503
18 296
15 592
12 282
11 718

Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bo-
stadsväsendet, geotekniska frågor, länsstyrelser-
na, lantmäteriverksamhet samt stöd till ekologisk
omställning och utveckling. För år 1999 uppgår
anvisade medel enligt statsbudgeten till 20,5 mil-
jarder kronor.
Målet för utgiftsområdet är att skapa förut-
sättningar för alla att leva i goda bostäder till
rimliga kostnader och i en stimulerande och
trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar samt
under jämlika och värdiga levnadsförhållanden.
Vidare skall ekologisk hållbarhet vara grunden
för planering och byggande. Stöd till
kommunerna för investeringsprogram skall bidra
till omställningen till ett hållbart samhälle.
Prioriterat inom området är arbetet med att
stödja utvecklingen mot ekologisk hållbarhet.
Vidare skall fortsatta insatser göras för ett miljö-
och hälsoriktigt byggande och boende. Arbetet
med olika insatser för att sänka
boendekostnaderna och för att undanröja
hindren för ett ökat bostadsbyggande skall
fortsätta. Lantmäteriverket skall fortsätta arbetet
med att säkerställa ekonomisk balans och en
rationell fastighetsbildning.
Utgifterna för räntebidrag fortsätter att mins-
ka de närmaste åren om den nuvarande ränteni-
vån består. På längre sikt kommer utgifterna
dock att öka i takt med att nya bidragsärenden
tillkommer.
Förlusterna inom kreditgarantisystemet för
bostäder bedöms ha kulminerat och väntas i
framtiden bli lägre än vad som beräknats i 1999
års ekonomiska vårproposition under
förutsättningen att det prognostiserade
ränteläget består. Bedömningen grundas på en ny
prognosmodell som under året arbetats fram av
Bostadskreditnämnden.
Införandet av det av riksdagen beslutade bi-
draget till bostadsinvesteringar som främjar
ekologisk hållbarhet senareläggs med ett år till år
2001. Senareläggningen skall ses i kombination
med föreslagen utsträckning av lokala investe-
ringsprogram för ekologisk hållbarhet med ett
år.
Det statliga räntestödet för reparation och un-
derhåll (RBF-stöd) betalas inte ut år 2000.
Ytterligare kommuner har under våren 1999
fått statsbidrag inom ramen för regeringens sats-
ningar på lokala investeringsprogram. De insat-
ser som ges stöd bedöms medföra påtagliga ef-
fekter på miljön och dessutom leda till nya
arbetstillfällen, framför allt i bygg- och anlägg-
ningssektorn. Enligt uppskattningar från kom-
munerna skapas brutto totalt ca 11 500 årsarbe-
ten åren 1998 2001 genom de beslut som hittills
fattats.
Tidsperioden för de lokala investeringsprog-
rammen har utsträckts genom att medlen för pe-
rioden 1999 2001 förskjutits med sammanlagt
1,2 miljarder kronor till år 2002. Därmed beräk-
nas ca 40 kommuner per år få stöd för lokala in-
vesteringsprogram.
Byggandet och förvaltningen av byggnader
skall utvecklas för ökad resurseffektivitet och
kretsloppslösningar. Byggforskningen har därför
fått en förstärkning med 50 miljoner kronor per
år under treårsperioden genom en motsvarande
neddragning på anslaget lokala investeringsprog-
ram. Från byggforskningen tas 13 miljoner från
och med år 2000 eftersom ansvaret för
verksamheten vid Institutionen för byggd miljö
förs över till Högskolan i Gävle.
Regeringen föreslår att fler ges möjlighet att få
stöd till åtgärder mot fukt och mögel. Detta sker
genom att lånesjälvrisken tas bort.
Minskningen av ramen för år 2000 med
knappt 0,7 miljarder kronor jämfört med den
ekonomiska vårpropositionen, förklaras främst
av en minskning av anslaget för
Bostadskreditnämndens garantiverksamhet.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 15 592 miljoner kronor.
Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
3 437
2 743
3 976
3 310
3 837
3 094

Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av
regionalpolitiska företagsstöd och medel som
länsstyrelserna och självstyrelseorganen samt
Närings- och teknikutvecklingsverket förfogar
över för regional projektverksamhet samt en del
av medfinansieringen av EG:s
strukturfondsprogram. Vidare ingår även medel
för utbetalningar från EG:s regionalfond samt
medel för Glesbygdsverket och Statens institut
för regionalforskning. För år 1999 uppgår
anvisade medel enligt statsbudgeten till 2 743
miljoner kronor, varav 950 miljoner kronor på
anslaget för Allmänna regionalpolitiska åtgärder
och 782 miljoner kronor för utbetalning från
EG:s regionalfond, perioden 1995-1999.
Målet för regionalpolitiken är att den skall
skapa förutsättningar för uthållig ekonomisk
tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga
levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela
riket. Målet för utgiftsområdet är att
verksamheten främst skall underlätta för
näringslivet i regionalpolitiskt prioriterade
områden att utvecklas så att det bidrar till att
uppfylla målet för regionalpolitiken.
Utgiftsområdet benämns ofta den "lilla"
regionalpolitiken.
Den "stora" regionalpolitiken omfattar
åtgärder med regionalpolitisk betydelse inom
andra politikområden. Denna politik är
sammantaget av avgörande betydelse för den
regionala utvecklingen.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 2000
även fortsättningsvis arbetet med att öka
samordningen av och effektiviteten i åtgärderna
för utjämning och tillväxt i de regionalpolitiskt
utsatta regionerna samt att förstärka de
regionalpolitiska åtgärderna inom den "stora"
regionalpolitiken. Dessutom kommer
avslutningen av nuvarande strukturfondsperiod
att prioriteras för att Sverige bl.a. skall
tillgodogöra sig återflödet från EG:s
strukturfonder fullt ut. Vidare kommer vikt att
läggas vid framtagandet och starten av de nya
strukturfondsprogrammen samt att införa en
organisation som fungerar effektivt vid
programperiodens början, som omfattar
perioden 2000-2006. Genomförandet av
tillväxtavtalen inom den regionala
näringspolitiken innebär att tillgängliga
tillväxtfrämjande resurser bl.a. inom
regionalpolitiken och i EG:s
strukturfondsprogram, samordnas för att
därigenom ge en större effekt på tillväxt och
sysselsättning. Vidare skall den parlamentariska
kommitté som tillsatts av regeringen lämna
förslag senast den 31 augusti år 2000 om den
framtida inriktningen och utformningen av den
svenska regionalpolitiken.
I 1999 års ekonomiska vårproposition
bedömde regeringen att medelsramen för år 2000
skulle uppgå till 2 675 miljoner kronor.
Regeringen bedömer nu att medelsramen skall
uppgå till 3 310 miljoner kronor, huvudsakligen
beroende på att ett nytt anslag som redovisar
utbetalningarna från Europeiska regionala
utvecklingsfonden avseende programperioden
2000 2006 föreslås upprättas.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 3 310 miljoner kronor.
Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
1 372
1 577
1 759
1 721
1 830
2 020

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande
biologisk mångfald och naturvård, sanering och
återställning av förorenade områden, vatten- och
luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor,
miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning,
kemikaliekontroll, strålskydd och
säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete. För år 1999
uppgår anvisade medel enligt statsbudget till 1,6
miljarder kronor, varav 1,4 miljarder kronor till
miljövård och 0,2 miljarder till strålskydd och
kärnsäkerhet.
Målen för utgiftsområdet är att skydda männi-
skors hälsa, bevara den biologiska mångfalden,
främja en långsiktigt god hushållning med natur-
resurser samt att skydda natur- och kulturland-
skap.
Till grund för det fortsatta miljöarbetet ligger
miljöbalken som trädde i kraft den 1 januari
1999. En viktig utgångspunkt är också den nya
strukturen för miljöarbetet med de 15 nationella
miljökvalitetsmålen, som riksdagen antog våren
1999 (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6,
rskr. 1998/99:183). För att uppnå miljökvali-
tetsmålen avser regeringen återkomma till riks-
dagen med förslag till nya delmål och åtgärds-
strategier samt samhällsekonomiska
konsekvensanalyser under hösten år 2000.
Inom utgiftsområdet prioriterar regeringen
under år 2000 bevarandet av biologisk mångfald
genom kraftigt ökat skydd av värdefulla
naturområden, främst skogsområden,
miljöforskning, sanering och återställande av
förorenade områden samt arbetet med
miljöfrågor inom EU.
I enlighet med vad som angavs i 1999 års eko-
nomiska vårproposition föreslår regeringen att
skyddet av värdefulla naturområden ytterligare
förstärks. Detta omfattar bevarandet av den
biologiska mångfalden genom att medel för
ytterligare markinköp anslås, samt
upprätthållande av en tillräcklig nivå på
verksamheten med kalkning av försurade sjöar
och vattendrag. I förhållande till den ekonomiska
vårpropositionens förslag föreslås att resurserna
för kalkning förstärks med ytterligare 20
miljoner kronor, i avvaktan på re-missbehandling
av Naturvårdsverkets nationella plan för
kalkning av sjöar och vattendrag. Vidare föreslås
anslagen för sanering och återställning av
förorenade mark- och vattenområden öka.
Regeringen föreslår också i enlighet med vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen
att en förstärkning för utgiftsområdet görs avse-
ende miljöforskning och då framför allt för mil-
jöeffektforskning och miljötoxikologisk forsk-
ning. Denna forskning bidrar bl.a. med underlag
för miljökvalitetsnormer som kan införas med
stöd av miljöbalken. Vidare föreslås engångsvis
för år 2000 ett nytt anslag för Investeringsbidrag
för främjande av omställning i ekologisk hållbar
riktning.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 1 721 miljoner kronor.
Utgiftsområde 21
Energi
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
867
1 681
1 246
1 446
1 921
1 738

Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning
och utveckling av energisystemet samt insatser
för att främja utvecklingen av effektiva
energimarknader. För år 1999 uppgår anvisade
medel enligt statsbudget till 1,7 miljarder kronor,
varav 0,1 miljarder kronor till omställning och
utveckling av energisystemet.
De viktigaste målen inom utgiftsområdet är
att på kort och lång sikt trygga tillgången till el
och annan energi på konkurrenskraftiga villkor
för att främja en god ekonomisk och social
utveckling i Sverige, att skapa villkor för en
effektiv energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med
låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat
samt att underlätta omställningen till ett
ekologiskt uthålligt samhälle.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 2000
den fortsatta satsningen på det energipolitiska
programmet som har beslutats av riksdagen
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272). Satsningen uppgår till totalt
9 miljarder kronor och löper fram t.o.m. år 2004.
Merparten av åtgärderna avser insatser för att
genom forskning, utveckling och demonstration
kraftigt sänka kostnaderna för ny och effektivare
teknik. Målet är att under de närmaste tio till
femton åren öka el- och värmeproduktionen från
förnybara energikällor och utveckla
kommersiellt lönsam teknik och
energieffektivisering. En första utvärdering av
det energipolitiska programmet har skett och de
huvudsakliga slutsatserna redovisas i bilagan för
utgiftsområde 21.
Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en
reaktor i Barsebäcksverket ställas av före den 1
juli 1998. Regeringsrätten beslöt den 14 maj 1998
att inhibera regeringens beslut om avställning av
den första reaktorn i avvaktan på ett rättsligt
avgörande. Den 16 juni 1999 meddelade
regeringsrätten att regeringens beslut skall stå
fast. Rätten att driva kärnkraftsreaktorn
Barsebäck 1 skall emellertid inte upphöra förrän
vid utgången av november 1999. Den andra
reaktorn i Barsebäck skall ställas av före den 1
juli 2001. Ett villkor för stängningen av den
andra reaktorn i Barsebäck är dock att bortfallet
av elproduktion kan kompenseras genom
tillförsel av ny elproduktion och minskad
användning av el. Det energipolitiska
programmet innehåller därför åtgärder för att
under en femårsperiod stimulera användningen
av förnybara energislag samt en effektivare
energianvändning.
Leveranskoncessionssystemet för el upphör
den 1 november 1999. Som en följd av detta
avsätts 250 miljoner kronor för år 2000 för att
under en övergångsperiod täcka kostnaderna för
stöd till leverantörerna av småskalig
elproduktion. Regeringen avser att presentera en
långsiktig lösning för de småskaliga
leverantörerna under år 2000.
I förhållande till det beräknade beloppet för år
2000 i 1999 års ekonomiska vårproposition ökar
därmed ramen med 250 miljoner kronor.
Det har gjorts en omfördelning i tiden av
anslagsbelopp. Sammanlagt 420 miljoner kronor
har förts bort som indragning under åren 1999
och 2000, medan utgiftsområdets anslagsvolym
för vart och ett av åren 2001 och 2002 utökas
med 210 miljoner kronor.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 1 446 miljoner kronor.
Utgiftsområde 22
Kommunikationer
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
27 348
25 501
25 580
25 532
25 168
25 534

Utgiftsområdet omfattar väghållning och
banhållning, vägtrafik och järnvägstrafik, sjöfart,
luftfart, postbefordran, telekommunikationer
och övergripande informationsteknikfrågor. I
utgiftsområdet ingår även sektorsforskning och
miljöfrågor. För år 1999 uppgår anvisade medel
enligt statsbudget till 25,5 miljarder kronor,
varav 22,9 miljarder kronor till väg och järnväg.
Målet för transportpolitiken skall vara att
säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgarna och näringlivet i hela landet. Målet
består av delmålen: ett tillgängligt
transportsystem, en hög transportkvalitet, en
säker trafik, en god miljö och en positiv regional
utveckling.
Ett annat mål är att enskilda och myndigheter
i hela landets olika delar skall ha tillgång till
effektiva telekommunikationer samt att det skall
finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet
så att alla kan ta emot brev och paket.
Regeringen konstaterar att
trafiksäkerhetsmålet till år 2000 om högst 400
dödade personer i trafiken inte torde uppnås.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 2000
det fortsatta arbetet med att förbättra
trafiksäkerheten. Som en följd av svårigheterna
att uppnå trafiksäkerhetsmålet kommer ca 400
miljoner kronor per år under åren 1999-2003
omfördelas från Vägverkets administration och
sektorsuppgifter till fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder. Regeringen har under
våren 1999 presenterat ett program med 11
punkter för ökad trafiksäkerhet. Prioriterat är
även åtgärder för att upprätthålla standarden på
vägnätet och att inhämta delar av eftersläpat
underhåll. Även åtgärder som bidrar till ett
ekologiskt hållbart transportsystem och ett
trafiksystem anpassat till de funktionshindrades
behov prioriteras.
Infrastrukturens betydelse för tillväxt
understryks tydligt i de utkast till tillväxtavtal
som lämnats till regeringen under våren. Det är
därför regeringens uppfattning att det är
väsentligt att kunna genomföra de fastställda 10-
åriga infrastrukturplanerna, dock med viss
tidsförskjutning.
Regeringen anser att staten har en roll vad
gäller informationsteknik när det gäller
tillgänglighet, regelverk, förutsättningen för god
konkurrens samt utbildning och kompetens.
Regeringen avser att fortlöpande ta initiativ inom
området och även att återkomma i den IT-
proposition som planeras till början av år 2000.
Den 1 juli 1999 började Rikstrafiken sin
verksamhet. Den nya myndigheten skall bl.a.
verka för utveckling och samordning av den
inter-regionala kollektiva persontrafiken.
Rikstrafiken skall också svara för statens
upphandling av interregional kollektivtrafik som
är transportpolitiskt motiverad som inte
upprätthålls i trafikhuvudmännens regi och där
det saknas förutsättningar för kommersiell drift.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 25 532 miljoner kronor.
Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
11 836
11 974
12 229
9 726
13 969
14 121

Utgiftsområdet omfattar jordbruk och
trädgårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och
djurhälsovård, livsmedelskontroll, viss utbildning
och forskning samt skogsnäring. För år 1999
uppgår anvisade medel enligt statsbudget till 12
miljarder kronor, varav ca 60 procent av beloppet
finansieras av EG-budgeten. Merparten av EG-
stödet avser obligatoriska åtgärder såsom
arealersättning, djurbidrag, intervention och
exportbidrag vilka helt finansieras av EG-
budgeten. Därtill kommer delfinansierade stöd
och ersättningar som förutsätter nationell
medfinansiering. Till dessa hör miljöersättningar,
stöd till mindre gynnade områden och
strukturstöd.
Utgiftsområdet domineras av EG:s
gemensamma jordbrukspolitik vars mål
formuleras i EG-fördraget.
De viktigaste målen för utgiftsområdet är en
reformerad gemensam jordbrukspolitik och
fiskeripolitik, en hållbar livsmedelproduktion för
ökad miljöanpassning, sysselsättning, regional
balans och uthållig tillväxt, en produktion av
säkra livsmedel av hög kvalitet och en
förstärkning av konsumentperspektivet, ett gott
djurskydd och ett gott hälsotillstånd bland djur i
människans tjänst samt ett värnande av
jordbrukets natur- och kulturmiljövärden och en
minimering av jordbrukets negativa
miljöpåverkan.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 2000
konkurrenskraftig miljö- och
djurskyddsanpassad livsmedelsproduktion till
nytta för konsumenterna, reformering av den
gemensamma jordbrukspolitiken med fortsatt
marknadsanpassning och implementering av det
nya landsbygdsprogrammet, förberedelse inför
reformeringen av den gemensamma
fiskeripolitiken och implementering av det nya
strukturfondsprogrammet på fiskets område
samt säkra livsmedel och andra åtgärder för att
stärka konsumentperspektivet inom
livsmedelsområdet. Vidare prioriteras en
förbättrad djurtillsyn och gott hälsotillstånd
bland djur i människans tjänst samt forskning
och utveckling, bl.a. inom området växtgenetiska
resurser.
Utgiftsområdesramen för år 2000 minskar
jämfört med den beräkning som gjordes i 1999
års ekonomiska vårproposition. Minskningen
föranleds framför allt av att utbetalningen av
arealersättningarna fr.o.m. år 2000 förskjuts från
november till januari året efter.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 9 726 miljoner kronor.
Utgiftsområde 24
Näringsliv
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
2 777
2 898
3 313
2 983
3 019
2 934

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
näringspolitik, teknologisk infrastruktur,
konkurrensfrågor, teknisk forskning, och
utveckling, utrikeshandel, export och
investeringsfrämjande, konsumentfrågor och
övriga åtaganden. För år 1999 uppgår anvisade
medel enligt statsbudgeten till 2,9 miljarder
kronor, varav 0,8 miljarder kronor till
näringspolitik, 0,2 miljarder kronor till
teknologisk infrastruktur, 0,1 miljarder kronor
till konkurrensfrågor, 0,7 miljarder kronor till
teknisk forskning och utveckling, 0,6 miljarder
kronor till rymdverksamhet, 0,4 miljarder
kronor till utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande samt 0,1 miljarder kronor
till konsumentfrågor.
Några av de viktigaste målen inom
utgiftsområdet är att förbättra förutsättningarna
för företagande och entrepenörskap och att
stärka drivkrafterna för ökad tillväxt och
sysselsättning, att bidra till ökad kunskap och
kompetens i näringslivet för att stimulera tillväxt
och förnyelse, att verka för väl fungerande
marknader och effektiv konkurrens och att
konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden samt sådana konsumtions- och
produktionsmönster som bidrar till en långsiktig
hållbar utveckling.
Ökad tillväxt förutsätter både att Sverige får
fler företag och att de företag som redan finns
kan växa. Framförallt små och medelstora
företag är centrala för en ökad tillväxt och
sysselsättning. Ett tillväxtfrämjande skattesystem
är också avgörande för att gynna företagande och
expansion.
Regelförenklingsarbetet har under året
intensifierats genom bl.a. inrättandet av
SimpLex-gruppen i regeringskansliet. Företagens
uppgiftsbörda till myndigheter skall minskas och
myndigheters information och service skall
förbättras. En översyn av de statliga insatserna
för fler och växande företag har inletts, varav en
effektivare kapitalförsörjning för små- och
medelstora företag är en viktig del. Ett uppdrag
har getts till Konkurrensverket och
Statskontoret för att analysera hur
konkurrensförhållandena utvecklats under 1990-
talet både i den privata och den offentliga
sektorn att ta fram förslag som stärker
konkurrensen och konsumenternas ställning.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 2000
insatser avseende små- och medelstora företag.
Behovet av att undanröja hinder och genomföra
förenklingar för dessa företag är centralt.
Inom utgiftsområdet avsätts resurser för att
säkerställa och utveckla tillgången på teknik- och
kunskapsöverföring från bl. a. högskolorna till
små- och medelstora företag. Vidare fortsätter
det tidigare aviserade programmet för
småföretagsutveckling (prop. 1995/96:222)
genom att 180 miljoner kronor uppförs på ett
särskilt anslag år 2000.
Regeringen har också avsatt medel för att
främja särskilt de små och medelstora företagens
handel. Vidare avser regeringen att göra särskilda
exportsatsningar på IT, teknikutveckling och
miljöområdet och att förstärka svenska företags
position i Östersjöregionen och att förbättra
förutsättningarna för svenska företags deltagande
i utvecklingen av regionens näringsliv.
Regeringen har också avsatt exportfrämjande
medel för att främja miljöexport.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 2 983 miljoner kronor.
Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
96 784
103 525
102 533
97 667
101 872
101 792

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
bidrag till kommuner och landsting. För år 1999
uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten till
103,5 miljarder kronor, varav 78,7 miljarder
kronor till generellt statsbidrag, 21,3 miljarder
kronor till statligt utjämningsbidrag, 2,6
miljarder kronor till ett tillfälligt bidrag till
kommuners och landstings skatteinkomster år
1997 och ca 1 miljard kronor till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting.
Målet för utgiftsområdet är att så långt som
möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommunerna och landstingen
att uppnå de nationella målen inom olika
verksamheter. De höjda statsbidragen syftar till
att underlätta för kommuner och landsting att
klara det lagstadgade kravet om ekonomisk
balans år 2000 och samtidigt ge utrymme för
fortsatta satsningar inom de prioriterade
områdena skola, vård och omsorg.
Riksdagen har beslutat om tillskott till
kommuner och landsting under åren 1997 till
1999 om sammanlagt 16 miljarder kronor.
Regeringen föreslår för år 2000 att statsbidraget
skall öka med ytterligare 4 miljarder kronor.
Samtidigt minskas det generella statsbidraget
med 4,8 miljarder kronor till följd av regeringens
förslag till skattereform. Denna innebär bl.a. en
reducering av avdragsrätten för allmän
pensionsavgift vilket ökar kommunernas och
landstingens skatteintäkter med motsvarande
belopp. Utgiftsområdesramen år 2000 påverkas
också av regleringar till följd av regeringens
förslag om förändrad fordonsskatt för bussar
och förändringar i utjämningsbidraget till följd
av skattereformen.
Riksdagen har beslutat att den statliga skatt på
200 kronor som utgår för skattskyldiga med
förvärvsinkomster skall utgöra kommunal
inkomstskatt 1999 och 2000.
För år 2001 har regeringen aviserat en höjning
av bidragen till kommuner och landsting med 2,3
miljarder kronor. Beloppet är exklusive de 1,7
miljarder kronor som överförts till utgiftsområde
16. Regeringen föreslår nu att ytterligare medel
tillförs den kommunala sektorn år 2001 genom
att den statliga skatt på 200 kronor även detta år
skall utgöra kommunal inkomstskatt samt
aviserar att ytterligare 0,7 miljarder kronor
engångsvis tillförs anslaget för särskilda insatser.
Genom den s.k. försvarsuppgörelsen kommer
sammanlagt 8 miljarder kronor att tillföras
vården och omsorgen under perioden 2002-2004.
Regeringen gör emellertid bedömningen att det
finns behov av ytterligare resurser till vård och
omsorg. Mot den bakgrunden avser regeringen
att föreslå att ytterligare medel - 1 miljard kronor
- skall tillföras vården och omsorgen redan år
2001.
Beslutade och aviserade tillskott innebär i
förhållande till 1996 års nivå således en
sammanlagd höjning av statsbidragen till
kommuner och landsting med 25 miljarder
kronor år 2002, obeaktat den reglering som sker
till följd av skattereformen. I detta belopp ingår
medel som tillförts utgiftsområde 16 för att från
och med år 2001 stegvis genomföra en allmän
förskola och maxtaxa i barnomsorgen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 97 667 miljoner kronor.
Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
113 405
84 560
92 670
81 810
77 110
62 210

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på
statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riks-
gäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning. Utgiftsom-
rådet statsskuldsräntor m.m. ingår inte under ut-
giftstaket eftersom regeringen och riksdagen i
mycket begränsad omfattning kan påverka dessa
utgifter på kort sikt. För år 1999 uppgår anvisade
medel enligt statsbudgeten till 84,6 miljarder
kronor, varav 84,5 miljarder kronor till
statsskuldsräntor, 0,1 miljarder kronor till
Riksgäldskontorets provisionskostnader i
samband med upplåning och skuldförvaltning
och 10 miljoner kronor till oförutsedda utgifter.
Målet för statsskuldsförvaltningen är att
skulden skall förvaltas så att kostnaden
långsiktigt minimeras samtidigt som risken i
förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske
inom ramen för de krav som penningpolitiken
ställer.
Ränteutgifternas storlek är beroende av ett
flertal olika faktorer. Grundläggande är
statsskuldens storlek, aktuella upplåningsbehov
samt ränte- och valutakursutvecklingen. Dessa
faktorer är avgörande för ränteutgifterna sett
över en längre tidsperiod.
Ramen för utgiftsområdet föreslås år 2000
uppgå till 81 810 miljoner kronor.

Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
Miljoner kronor
Utfall
Anslag
Prognos
Förslag

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
21 210
21 908
20 593
23 083
23 821
23 677

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU-
budgeten. För år 1999 uppgår anvisade medel
enligt statsbudget till 21,9 miljarder kronor.
Utgifterna för 2000 beräknas enligt
kommissionens budgetförslag. Avgiften kan
under året förändras till följd av avvikelser mellan
prognos och faktisk uppbörd av tullar och
importavgifter, utfallet av EU-budgeten tidigare
år, EU:s tilläggsbudgetar, valutakursutvecklingen
samt andra korrigeringar av avgiften.
Sveriges mål är att verka för en effektiv och
återhållsam budgetpolitik inom EU, att bidra till
att närhetsprincipen tillämpas på budgetområdet
samt att verka för förbättrad uppföljning och
kontroll.
Den årliga EU-budgeten fastställs inom ramen
för budgetplanen för 2000-2006, det s.k.
finansiella perspektivet.
Avgiften har reviderats i förhållande till de
beräkningar som presenterades i 1999 års
ekonomiska vårproposition. I vårpropositionen
var det inte möjligt att basera beräkningarna på
EU-budgetdokument för 2000, vilka nu finns
tillgängliga. Denna justering ger upphov till en
ny beräkning av avgiften. Dessutom beaktas
EU:s tilläggsbudget 1 för 1999 vilken för
närvarande behandlas av EU:s
budgetmyndigheter. Härutöver har sedvanlig
justering gjorts till följd av nya antaganden om
den ekonomiska utvecklingen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 2000
uppgå till 23 083 miljoner kronor.
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Miljoner kronor
Utfall
Beräknat
Prognos
Beräknat

Beräknat
1998
1999
1999
2000
2001
2002
132 340
135 849
135 860
140 034
144 805
151 390

Utgifterna omfattar fr.o.m. år 1999
ålderspension i form av allmän tilläggspension
(ATP) och ålderspension i form av folkpension
till pensionärer som även uppbär ATP. För år
1999 prognostiseras utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till 135,9 miljarder kronor.
Utgifterna för ATP styrs i huvudsak av antalet
pensionärer, deras medelbelopp för ATP samt
prisbasbeloppets storlek. Såväl det totala antalet
pensionärer som basbeloppets storlek väntas den
närmaste treårsperioden öka i relativt liten
utsträckning. Den för närvarande mest
betydelsefulla utgiftsdrivande faktorn är i stället
ATP-systemets mognad, dvs. äldre pensionärer
med låg eller ingen ATP ersätts successivt av
nytillkommande pensionärer med avsevärt högre
ATP. De senare har i genomsnitt erhållit fler
ATP-år och även erhållit högre medelpoäng
genom reallöneökningar under ett flertal år. Mot
bakgrund av den utvecklingen beräknas
utgifterna öka för år 2000 och framöver.
I förhållande till 1999 års ekonomiska
vårproposition ökar utgifterna med ca 0,6
miljarder kronor år 2000. Detta är främst en följd
av ett högre basbeloppsantagande.
Ramen för ålderspensionssystemet vid sidan
statsbudgeten beräknas för år 2000 uppgå till 140
miljarder kronor.
7.5 Avgiftsbelagd verksamhet
Enligt 18 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
skall en verksamhet där statens kostnader helt
täcks med verksamhetens intäkter inte budgete-
ras och inte heller redovisas på anslag eller in-
komsttitlar. Detta innebär att avgiftsbelagd verk-
samhet där myndigheterna får disponera
avgiftsintäkterna inte tas upp på statsbudgeten.
Avseende avgiftsbelagd verksamhet innehåller
statsbudgeten endast offentligrättslig verksamhet
där inkomsterna betalas in på inkomsttitel.
Större delen av avgiftsintäkterna i staten får
myndigheterna disponera själva. År 1998 fick
myndigheterna (exklusive affärsverken) dispone-
ra 87 procent av avgifterna, motsvarande knappt
45 miljarder kronor. Av de offentligrättsliga av-
gifterna disponerades dock endast 19 procent av
avgifterna, motsvarande 1,6 miljarder kronor.
Avgifter som tas ut med stöd av 4 § avgiftsför-
ordningen (1992:191), dvs. avgifter för tidskrif-
ter, kursmaterial, uthyrning av lokaler etc., dis-
poneras alltid av myndigheten.
I tabell 7.5 redovisas hur de totala
avgiftsintäkter som myndigheterna får disponera
har utvecklats under 1997 och 1998, prognosen
för 1999 samt budget för 2000. I beloppen
inkluderas inte de avgifter som myndigheterna
får ta ut enligt 4 § avgiftsförordningen.

Tabell 7.5 Totala avgiftsintäkter som myndigheterna får
disponera 1997 2000
Miljarder kronor (löpande priser)
Utfall 1997
Utfall 1998
Prognos 1999
Beräknat 2000
40,3
42,6
33,4
35,6

Prognosen för 1999 och budgeten för 2000 base-
ras på de uppgifter som redovisas i berörda an-
slagsavsnitt. Jämfört med 1998 beräknas en
minskning av avgiftsintäkterna 1999 och 2000,
vilken huvudsakligen är hänföring till för-
svarsområdet. Siffrorna i tabell 7.5 inkluderar de
interndebiteringar som görs inom staten.
Elimineras dessa uppgick avgiftsintäkterna som
myndigheterna får disponera till 11,7 miljarder
kronor 1998. Motsvarande siffror för 1999
prognosticeras till 9 miljarder kronor och för
2000 till 10 miljarder kronor.
I tabell 7.6 görs en redovisning per ut-
giftsområde för åren 1999 och 2000.

Tabell 7.6 Avgiftsintäkter som myndigheterna får disponera
per utgiftsområde åren 1999 och 2000
Miljoner kronor

Prognos
1999
Beräkn.
2000
UO2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
4 030
3 926
UO3
Skatteförvaltning och uppbörd
801
801
UO4
Rättsväsendet
635
634
UO5
Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
71
71
UO6
Totalförsvar
21 0811
22 0271
UO7
Internationellt bistånd
4
4
UO8
Invandrare och flyktingar
6
4
UO9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
225
257
UO 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
394
525
UO 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
433
450
UO 16
Utbildning och
universitetsforskning
350
352
UO 17
Kultur, medier, trossamfund och
fritid
606
619
UO 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och
byggande
892
957
UO 20
Allmän miljö- och naturvård
218
218
UO 22
Kommunikationer
1 867
2 957
UO 23
Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
1 174
1 178
UO 24
Näringsliv
626
613
Summa

33 413
35 594
1 Merparten avser avgiftsintäkterna vid Försvarets materielverk och utgörs till
en
mycket stor del av interndebiteringar inom staten.

I anslagsavsnitten redovisas förutom avgiftsin-
täkter även budgeterade kostnader för den av-
giftsbelagda verksamheten. En uppdelning görs i
offentligrättslig verksamhet och uppdragsverk-
samhet. Även avgifter som betalas in på in-
komsttitel redovisas.

7.6 Finansiering av investeringar och
rörelsekapital

Regeringens förslag: Regeringen får för
budgetåret 2000 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i statens
verksamhet intill ett belopp av 18,7 miljarder
kronor.
Regeringen får vidare för budgetåret 2000
besluta om krediter för myndigheternas
räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp
av 14,2 miljarder kronor.
För sjunde AP-fondstyrelsens verksamhet får
regeringen för budgetåret 2000 dels besluta om
lån i Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
verksamheten intill ett belopp av 22 miljoner
kronor, dels besluta om kredit på räntekonto i
Riksgäldskontoret intill ett belopp av 49,3
miljoner kronor.

Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen
(1996:1059) om statsbudgeten skall riksdagen
årligen fastställa en total låneram i
Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningar som används i statens verksamhet
(20 §). Vidare skall riksdagen årligen fastställa en
total kreditram i Riksgäldskontoret för att täcka
behovet av rörelsekapital (21 §).

Låneramar för år 2000
I tabell 7.7 redovisas för varje utgiftsområde det
beräknade sammanlagda behovet av låneramar
för budgetåret 2000. Behovet avser den totala
skuld som regeringen via myndigheterna högst
får ha i Riksgäldskontoret under år 2000.

Tabell 7.7 Låneram för budgetåret 2000
Miljoner kronor

Låneram
2000
U01
Rikets styrelse
538
UO2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 452
UO3
Skatteförvaltning och uppbörd
922
UO4
Rättsväsendet
2 578
UO5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
186
UO6
Totalförsvar
2 607
UO7
Internationellt bistånd
62
UO8
Invandrare och flyktingar
49
UO9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
152
UO10
Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp
2 012
UO14
Arbetsmarknad och arbetsliv
759
UO16
Utbildning och universitetsforskning
5 566
UO17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
360
UO18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning
341
UO19
Regional utjämning och utveckling
2
UO20
Allmän miljö- och naturvård
45
UO21
Energi
20
UO22
Kommunikationer
177
UO23
Jord- och skogsbruk, fiske
615
UO24
Näringsliv
161
För oförutsedda behov
96
Summa
18 700

Som framgår av tabellen beräknar regeringen att
det behövs en sammantagen låneram på 18,7
miljarder kronor för budgetåret 2000. För att
kunna möta oförutsedda behov kommer preli-
minärt 96 miljoner kronor inte att fördelas till
myndigheterna.
Myndigheternas totala skuld avseende lån i
anläggningstillgångar uppgick till 9,7 miljarder
kronor vid halvårsskiftet 1999, vilket är 1,8
miljarder kronor mer än vid samma tidpunkt ett
år tidigare.

Diagram 7.1 Myndigheternas lån perioden
juni 1993 juni 1999

Diagram 7.1 visar att lånevolymen ökar kraftigt
mellan 1993, då systemet infördes, och 1996.
Ökningen har därefter fortsatt, även om
ökningstakten har avtagit något. De senaste två
årens ökningar beror till stor del på den nyligen
inrättade Premiepensionsmyndigheten (utgifts-
område 2), investeringar till följd av det
reformerade ålderspensionssystemet
(utgiftsområde 10), samt den fortsatta
utbyggnaden av högskolans grundutbildning och
forskning (utgiftsområde 16).
Som framgår av tabell 7.8 har marginalen
mellan låneramen och de av myndigheterna
upptag-na lånen per den 30 juni minskat under
perioden 1997-1999.

Tabell 7.8 Lån och låneramar 1997 1999
Miljoner kronor

Lån per den
30 juni
Låneram
Marginal mellan lån per
den 30 juni och låneram1
1997
8 498
14 700
6 202 (42%)
1998
9 716
15 337
5 621 (37%)
1999
11 525
16 700
5 175 (31%)
1 Procenttalen anger marginalen som andel av låneramen.

Uttryckt som andel av låneramen har marginalen
minskat med 11 procentenheter under perioden.
Anledningen till detta är att regeringens pröv-
ning av myndigheternas låneramar successivt har
blivit mer grundlig, då omotiverat stora lå-
neramar kan resultera i investeringar som visar
sig betungande att betala tillbaka.

Räntekontokredit för 1999
Myndigheterna placerar överskottslikviditet och
finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i
Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för dessa
ändamål ett räntekonto med kredit. Ramen
förräntekontokrediten varierar men ligger
normalt i intervallet 5-10 procent av respektive
myndighets omslutning. Beräknat behov av
kreditramar för budgetåret 2000 redovisas per
utgiftsområde i tabell 7.9.

Tabell 7.9 Kreditram för budgetåret 2000
Miljoner kronor

Kreditram
2000
U01
Rikets styrelse
385
UO2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
336
UO3
Skatteförvaltning och uppbörd
664
UO4
Rättsväsendet
1 971
UO5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
177
UO6
Totalförsvar
4 701
UO7
Internationellt bistånd
21
UO8
Invandrare och flyktingar
31
UO9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
141
UO10
Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp
551
UO14
Arbetsmarknad och arbetsliv
560
UO16
Utbildning och universitetsforskning
1 495
UO17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
165
UO18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning
405
UO19
Regional utjämning och utveckling
3
UO20
Allmän miljö- och naturvård
37
UO21
Energi
6
UO22
Kommunikationer
2 039
UO23
Jord- och skogsbruk, fiske
305
UO 24
Näringsliv
170
Ej fördelat
37
Summa
14 200

Som framgår av tabellen beräknar regeringen att
det behövs en räntekontokreditram på 14,2
miljarder kronor för budgetåret 2000. För att
kunna möta oförutsedda behov kommer
preliminärt 37 miljoner kronor inte att fördelas
till myndigheterna.
Eftersom det stora flertalet myndigheter har
inlåning på räntekontot var den sammanlagda
ställningen vid halvårsskiftet 1999 positiv (ca 20
miljarder kronor). De 23 myndigheter som vid
halvårsskiftet hade ett negativt saldo på
räntekontot hade då tillsammans en skuld om 5,2
miljarder kronor. Försvarets materielverk
(FMV) stod för nästan hela skulden (4,7
miljarder kronor).

Sjunde AP-fondstyrelsen
Inom ramen för det reformerade systemet för
inkomstgrundad ålderspension har en sjunde
fondstyrelse inom Allmänna pensionsfonden
inrättats. Styrelsen skall förvalta en särskild fond,
Premiesparfonden. Fonden skall förvalta pre-
miepensionsmedel för de försäkrade som inte
gör ett aktivt val av fondförvaltare. Kostnaderna
för förvaltningen av Premiesparfonden skall tas
ur de förvaltade medlen. Sjunde AP-
fondstyrelsen kommer att få medel till
verksamheten tidigast under senare delen av år
2000, när den första överföringen av medel
beräknas ske till förvaltare inom
premiepensionssystemet. För att täcka utgifterna
fram till denna tidpunkt bör sjunde
fondstyrelsen, i likhet med vad som gällt under
1998 och 1999, ges möjlighet att erhålla lån och
kredit i Riksgäldskontoret (jfr. bet. 1997/98:
SfU13 och bet. 1998/99:FiU01).

Övrig utlåning från Riksgäldskontoret
Enligt 23 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
kan riksdagen för en viss myndighet eller för viss
anskaffning besluta att finansieringen skall ske på
annat sätt än genom ovan beskrivna låneramar
eller kreditramar. I tabell 7.10 presenteras en
översikt av övriga låneramar i Riksgäldskontoret.

Tabell 7.10 Övriga låneramar i Riksgäldskontoret
Miljoner kronor

Ställning
1999 (30/6)2
Låneram 2000
Banverket
7 735
8 410
Fortifikationsverket
2 510
3 900
Luftfartsverket1
887,5
6 000
Sjöfartsverket1
0
110
Statens fastighetsverk
4 850
7 000
Statens järnvägar1
800
10 700
Svenska kraftnät1
1 500
1 500
Vägverket
2 466,5
3 659
Omstrukturering av vissa statliga
bolag
0
150
Centrala studiestödsnämnden
75 154,6
91 100
Försvarets materielverk
12 481,6
30 000
Överstyrelsen för civil beredskap
330
472
Statens räddningsverk
0
1 240
Exportkreditnämnden
0
obegränsad
RGK garantiverksamhet
0
obegränsad
BKN garantiverksamhet
0
obegränsad
Socialstyrelsen
0
445
Riksskatteverket3
1 705,5
obegränsad
Jordbruksverket
319,2
5 500
1Låneramarna för LFV, Sjöfartsverket, SJ och Svenska kraftnät avser ramar både i
och
utanför Riksgäldskontoret.
2Ställningen per den 30 juni 1999 kan i vissa fall ge en missvisande bild då
variationen
under året kan vara stor.
3Kommunernas mervärdesskattekonton.

Förslagen till beslut om nya eller utökade
låneramar och övriga bemyndiganden återfinns
inom respektive utgiftsområde.

7.7 Garantier
Under 1997 infördes en ny garantimodell för
statliga garantier. Garantisystemet innebär att
risken beräknas i varje garantiengagemang eller
grupp av engagemang och utifrån beräkningen
fastställs sedan en avgift för garantin. Avgiften
skall spegla garantins finansiella risker och
administrativa kostnader. Till den del
garantitagaren inte betalar en avgift som helt
täcker garantins risker och kostnader är det en
statlig subvention. En sådan subvention skall
belasta ett anslag. De avgifter, och i
förekommande fall anslagsmedel, som
garantiverksamheten genererar reserveras på ett
konto - en garantireserv - i Riksgäldskontoret.
Reserven finansierar infrianden, administration
och andra kostnader som är förknippade med
garantierna. Eventuella återvinningar vid
infrianden tillförs garantireserven. Till reserven
är en obegränsad kredit kopplad.
Som tidigare aviserats skall regeringen införa
liknande principer för de garantier som
utfärdades innan den nya garantimodellen trädde
i kraft (prop. 1996/97:1, prop. 1997/98:1 och
prop. 1998/99:1). Merparten av de äldre
garantierna administreras av Riksgäldskontoret. I
detta skede fokuseras därför arbetet på de
garantier som administreras av
Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret har i uppdrag att beräkna
subventionsvärden för de äldre garantierna.
Subventionsvärdet för ett enskilt garantiåtagande
kan sägas utgöra ett nuvärde av den möjliga
framtida budgetbelastning som åtagandet kan
komma att medföra. När dessa
subventionsvärden har beräknats och garantins
kostnad fastställts skall motsvarande värden föras
upp på anslag inom respektive utgiftsområde, om
inte respektive garantis avgifter kan höjas i
motsvarande grad. Riksgäldskontorets arbete
med att invärdera de äldre garantierna bör vara
slutfört senast den 31 december 2001. Om ett
infriande av en äldre garanti blir aktuellt innan
dess subventionsvärde har fastställts och
anslagsmedel har anvisats, skall infriandet
finansieras genom anslagsmedel från det
utgiftsområde till vilket den verksamhet som
garantin omfattar kan hänföras. I ett sådant fall
avser regeringen att återkomma till riksdagen
med förslag till finansiering.
Införandet av dessa principer kan komma att
medföra att en separat garantireserv behöver
bildas, huvudsakligen för vissa äldre garantier
som sammanhänger med Sveriges medlemskap i
internationella organisationer. Till en sådan
reserv skall då befintliga garantianslag och
avgifter för äldre garantier föras. Anslagsmedel
skall tillföras garantireserven senast då ett
permanent underskott har uppstått. Regeringen
avser att ge Riksgäldskontoret i uppdrag att
föreslå bedömningsgrunder för vad som skall
anses vara ett permanent underskott.
I regeringens skrivelse Årsredovisning för
staten 1998 (skr. 1998/99:150, kap. 7) finns en
redovisning av garantiverksamhetens omfattning
under 1998.
7.8 Bemyndigande om ekonomiska
förpliktelser
Enligt 12 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
får regeringen, för det ändamål och med högst
det belopp som riksdagen bestämmer, beställa
varor eller tjänster samt besluta om bidrag, er-
sättning, lån eller liknande som medför utgifter
även under senare budgetår än det statsbudgeten
avser.
Regeringen begär bemyndiganden i anslagsav-
snitten för de anslag som berörs. Där redovisas
tabeller med information om bland annat nya
och infriade förpliktelser under åren 1998-2000. I
tabell 7.11 görs en sammanfattning per
utgiftsområde av begärda bemyndiganden för år
2000.
I kolumnen Ingående förpliktelser 2000
redovisas de åtaganden staten beräknas ha i form
av beställningar av varor och tjänster, beslut om
bi-drag m.m. vid ingången av år 2000. I nästa
kolumn anges de Nya förpliktelser av denna typ
som staten förväntas ikläda sig under år 2000.
Kolumnen Infriade förpliktelser 2000 visar de
gjorda förpliktelser som förväntas innebära ut-
gifter under år 2000. Kolumnen Utestående för-
pliktelser 2000 utgör summan av ingående och
nya förpliktelser minus infriade förpliktelser. I
den sista kolumnen, Begärda bemyndiganden
2000, redovisas omfattningen av de bemyndi-
ganden som regeringen begär i denna budget-
proposition. Dessa bemyndiganden avser
normalt maximalt utstående förpliktelser i slutet
av år 2000. Bemyndigandena innebär att
riksdagen medger att regeringen får ikläda staten
förpliktelser som innebär utgifter efter år 2000.
Förpliktelserna innebär i många fall utgifter både
år 2001 och åren därefter.
Av tabellen framgår att regeringen begär
bemyndiganden om totalt 161 miljarder kronor.
Utgiftsområde 14 uppvisar den största
förändringen jämfört med redovisningen av
bemyndiganden i budgetpropositionen för år
1999. Förklaringen är det nya
bemyndigandesystem som föreslås införas under
1999 avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
En avvikelse finns även i år mellan beräknade
utestående förpliktelser och begärda
bemyndiganden på utgiftsområde 7
Internationellt bistånd. Denna avvikelse beror på
de schabloner som används i det bilaterala

utvecklingssamarbetet. Bland annat finns ett
bemyndigande att ingå åtaganden som motsvarar
högst fem gånger landramen för programländer.
Förklaringen till att begärda bemyndiganden
inom utgiftsområde 17, 18 respektive 23
understiger beräknade utestående förpliktelser
vid utgången av år 2000 är att vissa ekonomiska
förpliktelser har täckning i anslagssparanden,
dvs. i redan anvisade medel.

Tabell 7.11 Sammanfattande redovisning av beställningsbemyndiganden avseende år
2000
Miljoner kronor
Utgifts-
område

Ingående
förpliktelser
2000
Nya förpliktelser
2000
Infriade
förpliktelser
2000
Utestående
förpliktelser
2000
Begärda
bemyndiganden
2000
UO 1
Rikets styrelse
0
485
0
485
485
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
0
50
0
50
50
UO6
Totalförsvar
84 385
15 125
-22 038
77 472
77 633
UO7
Internationellt bistånd
14 359
11 154
-10 837
14 676
38 157
UO9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
530
307
-307
530
638
UO10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
9
3
-3
9
9
UO14
Arbetsmarknad och arbetsliv
21 300
23 465
- 21 045
23 720
23 770
UO15
Studiestöd
1
27
-25
3
3
UO16
Utbildning och universitetsforskning
1 918
1 298
-1 201
2 014
2 049
UO17
Kultur, medier och trossamfund
107
332
-343
96
71
UO18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande
2 430
2 705
-1 112
4 023
2 744
UO19
Regional utjämning och utveckling
3
5
-2
5
5
UO20
Allmän miljö- och naturvård
120
76
-60
136
136
UO21
Energi
1 587
3 051
-1 095
3 543
3 543
UO22
Kommunikationer
407
400
-324
484
550
UO23
Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
5 639
7 654
-3 707
9 586
9 282
UO24
Näringsliv
2 142
981
-1 353
1 770
1 900
Summa

134 937
67 117
-63 452
138 602
161 025

7.9 Bemyndigande för ramanslag

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under budgetåret 2000 besluta att ett ramanslag
som inte avser förvaltningsändamål får
överskridas om
1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget
inte hinner inväntas, samt
2. överskridandet ryms inom det fastställda
utgiftstaket för staten.

Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten får regeringen med riksdagens
bemyndigande besluta att ett ramanslag får över-
skridas, om detta är nödvändigt för att i en verk-
samhet täcka särskilda utgifter som inte var kän-
da då anslaget anvisades eller för att ett av
riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall
kunna uppfyllas.
För de flesta ramanslag kan oundvikliga ut-
giftsökningar i förhållande till anvisade medel
rymmas inom den högsta tillåtna anslagskrediten
på 10 procent som föreskrivs i 6 § första stycket
budgetlagen. I allmänhet sätter regeringen kre-
diten för anslag för förvaltningsändamål till
3 procent och för de flesta övriga ramanslag till
5 procent. I fråga om ramanslag för förvaltning-
sändamål är det nästan aldrig aktuellt att över-
skrida anslaget mer än vad som ryms inom den
tillåtna högsta anslagskrediten. Något särskilt
bemyndigande som ger regeringen befogenhet
att besluta om överskridande av ramanslag som
anvisats för förvaltningsändamål behöver därför
inte inhämtas. Vid behov kommer ytterligare
medel att begäras på tilläggsbudget. I avvaktan på
riksdagsbeslut om ytterligare medel kan likvidi-
tetsbehovet undantagsvis behöva klaras genom
att regeringen tillfälligt utökar myndighetens
kredit på räntekonto inom ramen för den av
riksdagen beslutade samlade kreditramen.
När det däremot gäller ramanslag som anvisats
för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-
relaterade utgifter, infriande av garantier samt
oförutsedda utgifter kan så stora förändringar
inträffa att utgifterna inte ryms inom den högsta
tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i såda-
na fall att i första hand återkomma till riksdagen
med förslag om anslag på tilläggsbudget. Föränd-
ringarna kan dock inträffa snabbt och betalning-
arna kan behöva göras utan dröjsmål. Om anslag
på tilläggsbudget inte hinner anvisas bör rege-
ringen bemyndigas att besluta om överskridande
när de förutsättningar som anges i 6 § andra
stycket budgetlagen är uppfyllda, dvs. om det är
nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskil-
da utgifter som inte var kända då anslaget anvisa-
des eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall kunna uppfyllas. Överskri-
dandet får inte vara större än att det ryms inom
det fastställda utgiftstaket för staten. Bemyndi-
gandet begärs för ett budgetår i sänder. Rege-
ringens avsikt är att även fortsättningsvis på
tilläggsbudget föreslå förändringar av berörda
anslag som ersätter det medgivna överskridandet.
I årsredovisningen för staten 1998 (skr.
1998/99:150, sid 64) lämnades en redovisning för
vilka anslag som regeringen medgivit överskri-
dande under år 1998. Innevarande år har rege-
ringen medgivit ett överskridande med högst 7,4
miljarder kronor på anslaget Sjukpenning och
rehabilitering under utgiftsområde 10 Ekono-
misk trygghet vid sjukdom och handikapp. Vida-
re har regeringen medgivit ett överskridande på
407,9 miljoner kronor på det under utgiftsområ-
de 8 Invandrare och flyktingar anvisade anslaget
Mottagande av asylsökande. På tilläggsbudget
(avsnitt 5.3) föreslås förändringar av dessa an-
slag.
En fullständig redovisning av hur
bemyndigandet har utnyttjats under innevarande
år kommer att lämnas i årsredovisningen för
staten 1999.
I anslutning till utgiftsområde 21 Energi samt
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. åter-
kommer regeringen med förslag om bemyndi-
ganden rörande överskridanden av vissa anslag.

8
Skattefrågor

8 Skattefrågor

8.1 Inledning
Regeringen redovisar här ett antal förslag på
skatte- och socialavgiftsområdet med effekter för
budgetåret 2000 och de därpå följande åren.
För beskattningen av förvärvsinkomster
föreslås ett första steg i en reform med bl.a.
kompensation för uttaget av allmän
pensionsavgift.
På företagsskatteområdet föreslås bl.a.
utvidgade reserveringsmöjligheter för företagen.
För socialavgifterna lämnas förslag om
förändrad struktur bl.a. med anledning av
överenskommelser på pensionsområdet. Vidare
redovisas vissa förslag om fastighetsskatten för år
2000.
En grön skatteväxling sker genom att vissa
energiskatter höjs. Jordbrukets
energibeskattning föreslås reduceras till
industrins nivå. Vidare lämnas förslag på
fordonsskatteområdet. De ökade
skatteintäkterna används för reducerad skatt i
samband med kompetensutveckling.
I ett avslutande avsnitt redovisas de finansiella
effekterna av de skatteförslag som lämnas i
denna proposition och dessutom av de förslag i
andra propositioner som lämnas i anslutning till
budgetpropositionen.

Ärendet och dess beredning
Lagförslag har upprättats i enlighet med
förteckningen i kapitel 3 Lagförslag. Samtliga
lagförslag har under hand beretts med
Riksskatteverket.
Under våren 1999 har inom
Finansdepartementet utarbetats en promemoria
Vissa skattefrågor med anledning av att
aktiebolag skall kunna förvärva egna aktier, m.m.
I den promemorian behandlades även frågan om
kupongskatt vid näringsbetingat innehav.
Promemorian har remissbehandlats.
Promemorian och en sammanställning av
remissyttrandena finns tillgängliga i
lagstiftningsärendet (dnr Fi 1999/2419).
Inom Finansdepartementet har även
utarbetats en promemoria med förslag om hur en
höjning av basvärdena avseende hyreshus
(bostadsdelen) vid 2000 års fastighetstaxering
inte skall slå igenom på fastighetsskatteuttaget
vid 2001 års taxering. Promemorian har
remissbehandlats. Promemorian och en
sammanställning av remissyttrandena finns
tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi
1999/2400).
Vad gäller höjningen av fordonsskatten för
tunga bussar har det bakomliggande förslaget
från Trafikbeskattningsutredningen, Bilen,
miljön och säkerheten (SOU 1999:62)
remissbehandlats och under hand även beretts
med Vägverket. Remissinstansernas yttranden
finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi
1999/2011).

Lagrådet
Förslaget till lag om skattereduktion på
förvärvsinkomster vid 2001 års taxering
motsvarar i princip den lag som reglerar samma
åtgärd vid 2000 års taxering. Den lagen
granskades av Lagrådet hösten 1998 (SFS
1998:1476). Även förslaget till lag om beräkning
av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
2002 års taxering är i princip likalydande med
den under hösten 1998 lagrådsgranskade lagen i
samma ämne (SFS 1998:1477). Det finns därför
inte skäl att höra Lagrådet över de nu framlagda
förslagen. Förslaget till lag om underlag för
fastighetsskatt i vissa fall vid 2001 års taxering är
dock av sådan karaktär att Lagrådets yttrande
normalt borde inhämtas. En lagrådsgranskning i
denna del skulle emellertid innebära att ett
förslag inte skulle kunna lämnas i sådan tid att
det är möjligt att åstadkomma en avslutad
riksdagsbehandling under hösten. Det är av
synnerlig vikt att den åsyftade lindringen av
fastighetsskatten kan börja tillämpas snarast
möjligt. Med hänsyn till att Lagrådets hörande
skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling
har något yttrande inte inhämtats. Övriga förslag
är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande
saknar betydelse.
8.2 Beskattning av förvärvsinkomster
8.2.1 Allmän inriktning av en reform

Regeringens bedömning: Med början inkomståret
2000 inleds en reform av
förvärvsinkomstbeskattningen som innebär att
löntagare och övriga personer med
pensionsgrundande inkomst kompenseras för
effekterna av den allmänna pensionsavgiften på
genomsnittsskatter och marginalskatter. Fullt
utbyggd innebär reformen en skattereduktion
för den allmänna pensionsavgift som skall betalas
för beskattningsåret. Skattereduktionen
kombineras med en slopad avdragsrätt för den
allmänna pensionsavgiften vid beräkningen av
underlaget för kommunal och statlig
inkomstskatt.
Samtidigt påbörjas en förändring som minskar
antalet skattskyldiga som betalar statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster med
inriktning på att andelen skall sjunka till 15
procent av de skattskyldiga med
förvärvsinkomster.
I vilken takt en reform av detta slag kan
genomföras blir beroende av den löpande
bedömning som görs av de offentliga finanserna
och det konjunkturpolitiska läget och också på
en avvägning i förhållande till de behov som
finns att säkerställa en tillfredsställande kvalité i
de offentliga åtagandena, särskilt för vården,
skolan och omsorgen.

1990 års skattereform innebar en genomgripande
förändring av beskattningen av
förvärvsinkomster. Skattesatserna sänktes och
skattebasen breddades. Det gav ett reducerat
skatteuttag som till betydande del finansierades
genom bl.a. höjda indirekta skatter. För alla
inkomsttagare sänktes såväl det genomsnittliga
skatteuttaget som marginalskatterna. Den
statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
som i reformen sattes till 20 procent sänktes
kraftigt vilket innebar att den absoluta
majoriteten av personer med förvärvsinkomster
enbart kom att betala kommunal inkomstskatt.
I den skatteskala som infördes genom
skattereformen var avsikten att såväl
grundavdrag som olika skiktgränser skulle
justeras upp i takt med förändringar i det
allmänna prisläget. För grund-avdraget liksom
för de olika gränser som styr grundavdraget
skedde detta genom en koppling till basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För den skiktgräns som utgör den nedre gränsen
för uttag av statlig inkomstskatt gjordes
kopplingen direkt till utvecklingen av
konsumentprisindex. För att förhindra att
antalet personer med statlig inkomstskatt skulle
öka infördes en extra uppräkning med 2
procentenheter. I praktiken innebar denna regel
att först vid en ökning av reallönen före skatt
med mer än 2 procent skulle antalet personer
som betalade statlig skatt öka.
Sedan skattereformen har
inkomstskattereglerna förändrats i olika
avseenden. Grundavdraget har reducerats såväl
genom att dess andel av basbeloppet sänkts från
32 procent till 24 procent som genom att
indexeringen av själva basbeloppet under vissa år
ej fullt ut beaktat inflationen. För uttaget av
statlig inkomstskatt har på ett liknande sätt
korrigeringar skett genom att uppräkningen av
skiktgränsen också reducerats genom en partiell
och temporär avindexering. Därutöver har
uttaget av statlig inkomstskatt förändrats genom
att ett extra skalsteg införts i skatteskalan som en
fördelningspolitisk korrigering av
skattereformen (se vidare 1998 års ekonomiska
vårproposition).
De förändringar som har gjorts i skatteskalan
sedan skattereformen innebär att för år 2000
kommer grundavdraget, såvitt gäller dess
normala nivå, att ligga på 8 700 kronor. Detta
kan jämföras med de 11 900 kronor som skulle
ha gällt om avdragets grundnivå i procent av
basbeloppet behållits och uppräkning skett enligt
de ursprungliga intentionerna. För en person
med genomsnittlig kommunalskatt innebär detta
ett förhöjt skatteuttag med ca 1 000 kronor om
denne enbart betalar kommunalskatt och med ca
1 600 kronor om även 20 procent i statlig skatt
tas ut.
Den nedre skiktgränsen för uttaget av statlig
skatt beräknas för år 2000 ligga på 224 600
kronor vilket kan jämföras med de 247 000
kronor som skulle ha gällt vid full uppräkning
enligt ursprungliga intentioner. Enligt
skattelagstiftningen avser skiktgränsen den
beskattningsbara inkomsten. För att erhålla
brytpunkten, dvs. motsvarande taxerad inkomst
(ung. = lön) måste hänsyn tas till inverkan av
grundavdraget och, vilket är av större betydelse,
till den avdragsgilla allmänna pensionsavgiften
som för år 2000 föreslås uppgå (se avsnitt 8.4) till
7 procent av den pensionsgrundande inkomsten
före avdrag för avgiften. Vid oförändrade regler
för år 2000 innebär det att brytpunkten detta år
ligger vid ca 250 800 kronor. Med grundavdrag
enligt skattereformen (11 900 kronor) och vid en
skiktgräns på 247 000 kronor skulle brytpunkten
i stället ha legat på 258 900 kronor.
I detta sammanhang kan noteras betydelsen av
de sedan skattereformen införda allmänna egen-
avgifterna (numera den allmänna
pensionsavgiften). Genom att dessa är
avdragsgilla vid beräkningen av bl.a. statlig
inkomstskatt har de successivt införda avgifterna
bidragit till att hålla uppe brytpunkten för statlig
skatt. I frånvaro av egenavgifter och vid ett
grundavdrag på 8 700 kronor och en skiktgräns
på 224 600 kronor skulle brytpunkten i stället ha
legat på 233 300 kronor, dvs. 17 500 kronor lägre
än vad som gäller nästa år i frånvaro av åtgärder.
Allmänna egenavgifter introducerades som en
del av den krisuppgörelse som gjordes hösten
1992, då en allmän sjukförsäkringsavgift om 0,95
procent infördes fr.o.m. år 1993. År 1994
kompletterades denna med en allmän
arbetslöshetsförsäkringsavgift på 1,0 procent.
1995 höjdes, omvandlades och lades den senare
avgiften samman med den tidigare
sjukförsäkringsavgiften till en total
sjukförsäkringsavgift på 2,95 procent. Samma år
infördes en allmän pensionsavgift på 1,0 procent
vilket gav ett totalt egenavgiftsuttag detta år på
3,95 procent. Som en del av det ekonomiska
saneringsprogrammet beslutade riksdagen att
sjukförsäkringsavgiften skulle höjas med 3
procentenheter under åren 1996-1998 vilket
skulle ge en sjukförsäkringsavgift år 1998 på 5,95
procent. Inför detta år omvandlades emellertid
sjukförsäkringsavgiften till allmän pensionsavgift
vilket gav en total egenavgift till
pensionssystemet detta år på 6,95 procent. I
avsnitt 8.4 föreslås efter en uppgörelse mellan de
partier som står bakom pensionsuppgörelsen att
denna avgift höjs till 7 procent inför nästa år.
Även om den allmänna pensionsavgiften till
betydande del ger sociala förmåner genom
pensioner i framtiden uppfattas den ändå av
många som en skatt och bidrar till att höja den
"synliga" marginalskatten och
genomsnittsskatten. Effekterna mildras dock av
att avgiften är avdragsgill vid beräkningen av
underlagen för kommunal och statlig
inkomstskatt. Nettobelastningen av
pensionsavgiften vid några olika inkomstnivåer
framgår av tabell 8.1.

Tabell 8.1 Den allmänna pensionsavgiften, brutto och netto
med hänsyn till avdragsgillhet mot inkomstskatt vid olika
inkomstnivåer år 2000.
Kronor per år och i procent av inkomst.
Inkomst
Avgift
brutto
Kr/år
Avgift
netto
Kr/år
Avgift
netto
procent av
inkomst
30 000
2 100
1 439
4,8
60 000
4 200
2 878
4,8
90 000
6 300
4 317
4,8
120 000
8 400
5 766
4,8
150 000
10 500
7 195
4,8
180 000
12 600
8 634
4,8
210 000
14 700
10 072
4,8
240 000
16 800
11 511
4,8
270 000
18 900
9 170
3,4
300 000
21 000
10 189
3,4
330 000
21 000
10 189
3,1
360 000
21 000
10 189
2,8
390 000
21 000
10 189
2,6
420 000
21 000
9 139
2,2

Av tabellen framgår att nettobelastningen i
kronor ökar med inkomsten upp till
brytpunkten för uttag av statlig skatt. När
inkomsten närmar sig brytpunkten sjunker
nettobelastningen i kronor som en följd av att
avgiften i tilltagande grad blir avdragsgill mot
den statliga skatten. Därefter stiger återigen
nettobelastningen i kronor upp till taket för
uttag av pensionsavgift (301 000 kronor).
Därefter ligger nettobelastningen i kronor
konstant upp till brytpunkten för uttag av
förhöjd statlig skatt (398 500 kronor) för att där
sjunka något p.g.a. den högre avdragseffekten.
Ser man till effekterna av pensionsavgiften på
det genomsnittliga skatteuttaget kan noteras att
denna har en viss regressiv effekt då belastningen
sjunker vid brytpunkterna och vid taket för
avgiften. Men det framgår också att den allmänna
pensionsavgiften bidrar till att höja
marginalskatten upp till taket för uttag av
avgiften och att den marginalskattehöjande
effekten är störst 4,8 procentenheter för de
som enbart betalar kommunal inkomstskatt. För
de med statlig skatt höjer avgiften
marginalskatten med 3,4 procentenheter (för de
med statlig skatt på 20 procent) respektive 3,1
procentenheter (för de med statlig skatt på 25
procent).
Regeringen anser det angeläget såväl av
fördelningspolitiska skäl som för att stödja
arbetslinjen genom att gynna arbetsutbud,
arbetsmarknadsdeltagande och utbildning att
på sikt eliminera de effekter den allmänna
pensionsavgiften har på såväl genomsnittsskatter
som marginalskatter. För regeringen framstår
pensionsavgiften som den mest besvärande av-
vikelsen i förhållande till de skatteregler som
infördes genom skattereformen och följaktligen
den som det är mest angeläget att korrigera.
Regeringen återkommer senare till andra
angelägna förändringar.
Åtgärder som syftar till att korrigera för den
allmänna pensionsavgiften kommer av naturliga
skäl att begränsas till de som betalar den. Detta
omfattar personer med löneinkomster, inkomst
av aktiv näringsverksamhet och olika slag av
inkomstberoende transfereringar som
sjukpenning, föräldrapenning och
arbetslöshetsersättning. Däremot omfattas inte
pensionärerna om de inte har pensionsgrundande
inkomster.
Frågan är då på vilket sätt en kompensation
för pensionsavgiften skall ske. I den allmänna
debatten har ofta tanken på ett förvärvsavdrag
förts fram.
Ett förvärvsavdrag skulle i princip innebära att
man knöt ett särskilt avdrag till samma bas som
gäller för uttag av pensionsavgiften, nämligen
den pensionsgrundande inkomsten (före uttag av
pensionsavgift, den s.k. brutto-PGI). Vid
konstruktionen av ett avgiftskompenserande
förvärvsavdrag ställs man inför ett antal frågor.
Som framgår av tabell 8.1 beror
pensionsavgiftens nettobelastning på
inkomstnivån dels, genom att en stigande
inkomst (under avgiftstaket) leder till en högre
nettobelastning, dels genom att
nettobelastningen beror av huruvida personen
betalar statlig inkomstskatt eller ej. Särskilt det
senare förhållandet innebär att ett perfekt
kompenserande avdrag skulle få ett
förhållandevis komplicerat utseende.
Det skulle i princip vara nödvändigt att enbart
medge avdrag vid beräkningen av underlaget för
kommunal inkomstskatt. Ett avdrag mot såväl
kommunal som statlig inkomstskatt skulle
utan korrigeringar i övrigt ge en större
skattelättnad för personer med statlig skatt, dvs.
personer för vilka nettobelastningen av
pensionsavgiften är lägre.
Men även om avdraget enbart skulle göras
mot kommunalskatt blir det komplicerat vilket
beror på att det skattemässiga värdet av
pensionsavgiftsavdraget varierar kring de olika
brytpunkterna i skatteskalan. Ett perfekt
kompenserande avdrag skulle behöva delas in i
inte mindre än sex olika intervall där olika
procentsatser skulle behöva tillämpas för
inkomsten i varje enskilt intervall Det första
skiktet skulle sträcka sig upp till den inkomstnivå
där avdraget för avgiften börjar påverka den
statliga skatten. För år 2000 ligger denna gräns
vid 233 300 kronor summan av nedre
skiktgräns på 224 600 kronor och grundavdraget
på 8 700 kronor. Därefter skulle avdraget behöva
trappas av för inkomster upp till den nedre
brytpunkten, 250 800 kronor. Efter detta skulle
avdraget i ett tredje skikt återigen öka upp till
avgiftstaket, 301 000 kronor, varefter avdraget i
ett fjärde skikt skall vara konstant i kronor. I ett
femte skikt, för inkomster mellan 377 400
kronor summan av den övre skiktgränsen på
368 700 kronor och grundavdraget på 8 700
kronor och den övre brytpunkten, 398 500
kronor, skall avdraget trappas ned (jfr.
situationen under nedre brytpunkten). Därefter
skall i det sjätte skiktet, för inkomster över 398
500 kronor, avdraget återigen vara konstant.
Att införa ett avdrag av det slaget är av
naturliga skäl inte lämpligt. I princip är det
möjligt att åstadkomma vissa förenklingar och
minska antalet skikt genom att exempelvis
justera skiktgränserna för att undvika avtrappade
bidrag kring brytpunkterna. Men även efter
sådana justeringar kvarstår betydande problem.
Ett har att göra med att det inte råder full
överensstämmelse mellan den
pensionsgrundande inkomsten och den taxerade
inkomsten. Ett betydligt större problem har att
göra med att avdragets värde kommer att variera
beroende på vilken kommun individen bor i. Ett
enhetligt avdrag uttryckt som olika procenttal
av den pensionsgrundande inkomsten i olika
skikt kommer att få ett större skattemässigt
värde för personer i högskattekommuner än för
personer i lågskattekommuner. En sådan effekt
blir felaktig med tanke på att pensionsavgiftens
nettobelastning är lägre vid en och samma
inkomst för personer i högskattekommuner.
Problemet kan mildras genom att man i stället
för ett inkomstberoende förvärvsavdrag
använder en inkomstberoende skattereduktion.
Men även vid en sådan konstruktion kvarstår
behovet av att arbeta med olika intervall för
skattereduktionen.
Av ovanstående skäl framstår inte ett
förvärvsavdrag som en framkomlig väg om man
önskar att kompensera för den allmänna
pensionsavgiften på ett träffsäkert sätt. Till detta
kommer att ett förvärvsavdrag skulle vara ett helt
nytt inslag i inkomstskattesystemet som skulle
lagras över det existerande regelverket som redan
är förhållandevis komplicerat, bl.a. genom
förekomsten av ett variabelt grundavdrag i vissa
inkomstintervall.
En betydligt enklare metod är att utgå från att
det är pensionsavgiftens nettobelastning för varje
enskild individ som skall kompenseras. Antag att
avgiften uppgår till 100 och att kommunalskatten
ligger på 30 procent. Detta innebär att
nettobelastningen uppgår till 70. Denna
nettobelastning kan elimineras genom två
samtidiga åtgärder. Den första innebär att
avdragsrätten för avgiften vid beräkning av
underlaget för inkomstskatt tas bort vilket
isolerat betraktat innebär en skatteskärpning på
30. Men denna åtgärd kombineras med en
skattereduktion motsvarande hela avgiften på
100. Därmed har nettobelastningen på 70
eliminerats.
Detta slag av kompensation fungerar
tillfredsställande även för personer som betalar
statlig skatt i vilket fall nettobelastningen på 50
(eller 45) elimineras genom den slopade
avdragsrätten (-50 eller -45 för den enskilde) och
skattereduktionen på 100. Metoden fungerar
även tillfredsställande för personer som bor i
kommuner med olika kommunalskatt. Vid en
kommunalskatt på 34 procent är
nettobelastningen 66 som elimineras genom
slopad avdragsrätt (-34) och skattereduktion på
100 medan vid en kommunalskatt på 27 procent
nettobelastningen är 73 som elimineras genom
slopad avdragsrätt (-27) och skattereduktion på
100.
Metoden innebär att den allmänna
pensionsavgiftens effekter på såväl det
genomsnittliga skatte- och avgiftsuttaget som på
individens marginalskatt elimineras. Detta sker
utan att uttaget av allmän pensionsavgift
påverkas i något avseende. Avgiften tas liksom
tidigare ut på ett oförändrat underlag upp till ett
visst avgiftstak och avgiftsintäkterna tillförs
pensionssystemet i ograverad omfattning. Det
som händer är att den enskilde krediteras ett
belopp motsvarande beskattningsårets
pensionsavgift i form av en skattereduktion som
minskar hans eller hennes övriga skatter.
Den finansiella belastningen av
skattereduktionen faller i sin helhet på
statsbudgeten. För statens del uppkommer dock
en motverkande effekt genom att intäkterna av
den statliga skatten på förvärvsinkomster ökar
(se dock nedan). Den slopade avdragsrätten
innebär också att de kommunala skatteintäkterna
ökar. Regeringens utgångspunkt är att detta skall
regleras.
Eftersom metoden inte påverkar uttaget av
allmän pensionsavgift och intjänad pensionsrätt
är den väl förenlig med pensionsuppgörelsen.
Mot den slopade avdragsrätten kan möjligen
invändas att denna bryter en grundläggande
symmetriprincip i skattesystemet genom att de
avgifter som är avdragsgilla grundar pensioner
som vid utbetalning är skattepliktiga. Så är fallet i
fråga om privat pensionsförsäkringssparande där
avdragsrätt föreligger inom vissa ramar medan
utfallande pensionsbelopp beskattas. En annnan
symmetri finns mellan den avdragsgilla
pensionsavgiften och motsvarande
arbetsgivaravgift, ålderspensionsavgiften, som
också är låt vara indirekt genom effekter på
lönerna avdragsgill mot inkomstskatten.
Denna invändning skulle vara relevant om den
slopade avdragsrätten utgjorde en isolerad
åtgärd. Nu kombineras den emellertid med en
skattereduktion som tillsammans med den
slopade avdragsrätten resulterar i samma
situation som skulle ha gällt i frånvaro av
avgiftsuttag överhuvudtaget.
En annan invändning som kan komma att
riktas mot metoden är att den innebär en slags
öronmärkning av en viss del av det samlade
skatte- och avgiftsuttaget och att, som en
konsekvens därav, det vore mer naturligt att föra
samman uttaget av allmän pensionsavgift och det
allmänna skatteuttaget. Vid en sådan lösning
skulle det emellertid vara nödvändigt att
bibehålla ett dubbelt inkomstskattesystem med
hänsyn till det framtida pensionssystemet och
kravet att en viss del av avgiften till detta skall
baseras på inkomster av visst slag upp till ett visst
tak. Det ena systemet skulle motsvara dagens
gällande inkomstskattesystem och det andra
innebära att en viss del av skatten tas ut på vissa
inkomster upp till viss nivå. En sådan ordning
skulle knappast vara enklare och inte heller på
något bättre sätt uppfylla de krav på transparens
som bör gälla för ett skatte- och avgiftssystem.
Metoden innebär att underlaget för den
statliga inkomstskatten ökar genom den slopade
avdragsrätten och därmed att antalet personer
som betalar statlig inkomstskatt ökar. Utan
åtgärder i övrigt skulle detta vid ett hypotetiskt
fullt genomförande år 2000 innebära att den
nedre brytpunkten skulle sjunka från 250 800
kronor till 233 300 kronor. Enligt regeringens
bedömning är denna effekt inte acceptabel. För
att eliminera denna effekt krävs att den nedre
skiktgränsen höjs med ett belopp motsvarande
avgiftsuttaget vid en inkomst på 250 800 kronor
som uppgår till 17 500 kronor. För att hålla
antalet personer med statlig skatt konstant krävs
alltså en höjning av den nedre skiktgränsen från
224 600 kronor till 242 100 kronor. Tillsammans
med grundavdraget ger detta en oförändrad
nedre brytpunkt på 250 800 kronor.
Den slopade avdragsrätten får i princip samma
effekt för den övre brytpunkten. För att inte
antalet personer som betalar den högre statliga
skatten skall öka år 2000 krävs återigen vid ett
hypotetiskt fullt genomförande detta år att den
övre skiktgränsen höjs med ett belopp
motsvarande den maximala pensionsavgiften,
dvs. med 21 100 kronor eller från 368 700 kronor
till 389 800 kronor. Tillsammans med
grundavdraget på 8 700 kronor skulle detta ge en
oförändrad övre brytpunkt på 398 500 kronor.
De just skisserade skiktgränsjusteringarna kan
ses som en med kompensationen för
pensionsavgiften sammanhängande del. Såvitt
gäller den nedre skiktgränsen finns anledning till
ytterligare överväganden. I anslutning till arbetet
med 1990 års skattereform uttalades önskemål
om att andelen skattskyldiga med
förvärvsinkomster som skulle betala statlig
inkomstskatt skulle ligga på en viss nivå. I
anslutning till de analyser som gjordes av
Kommittén för utvärdering av skattereformen
(KUSK, SOU 1995:104) beräknades denna
andel till 15 procent. En detaljerad redovisning
av utvecklingen av denna andel, liksom för andra
grupper av skattskyldiga, har lämnats i
regeringens utvärdering av skattereformen
(prop. 1997/98:1, bilaga 1, underbilagan).
För närvarande kan för år 2000 andelen
skattskyldiga till statlig inkomstskatt beräknas
till ca 19 procent eller till ca 1,3 miljoner
skattskyldiga. I förhållande till en andel på 15
procent är det överskjutande antalet
statsskattebetalare ca 300 000 personer.
Regeringen anser det angeläget att minska
andelen skattskyldiga som betalar statlig
inkomstskatt. Framför allt handlar det om att ge
goda skattemässiga villkor för vidareutbildning
och karriärutveckling. En höjning av den nedre
skiktgränsen bidrar i kombination med den
föreslagna kompensationen för den allmänna
pensionsavgiften till en förhållandevis likformig
reduktion av det genomsnittliga skatteuttaget för
stora delar av löntagarna. Detta är betydelsefullt
för utbildningsval då den s.k. utbildningspremien
är kopplad till inkomsten efter (genomsnitts-
)skatt efter genomgången utbildning i
förhållande till inkomsten efter skatt före
utbildning.
Uttryckt i de ekonomiska förhållandena för år
2000 skulle en minskning av andelen
skattskyldiga med statlig inkomst till 15 procent
motivera en höjning av skiktgränsen från den
nivå som följer av den slopade avdragsrätten för
egenavgifter, 242 100 kronor, till 260 200 kronor.
Tillsammans med grundavdraget skulle detta ge
en nedre brytpunkt på 268 900 kronor, dvs.
personer med upp till 22 400 kronor i månadslön
skulle enbart betala kommunal inkomstskatt.
De två åtgärder som här kortfattat beskrivits
en kompensation för pensionsavgiften enligt den
föreslagna metoden och en höjning av den nedre
brytpunkten är för regeringen de mest
angelägna korrigeringarna av den framtida
inkomstskatten. Den tredje avvikelsen i
förhållande till skattereformens skatteskala den
lägre nivån för det allmänna grundavdraget har
också bidragit till ett ökat skatteuttag. En
uppjustering av grundavdragets nivå skall inte
uteslutas men framstår i förhållande till de två
övriga åtgärderna som mindre angelägen.
En inkomstskattereform av det slag som
skisserats ovan skulle innebära betydande
skattesänkningar. Beräkningar för förhållandena
år 2000 visar på en total offentlig-finansiell
kostnad på ca 46 miljarder kronor. Regeringen
lämnar i nästa avsnitt förslag om ett första steg i
den skisserade inkomstskattereformen.

8.2.2 Inkomstskatten för år 2000

Regeringens förslag: För år 2000 ges en
skattereduktion motsvarande 25 procent av den
allmänna pensionsavgiften för beskattningsåret.
Vid beräkningen av underlaget för kommunal
och statlig inkomstskatt medges avdrag med 75
procent av den allmänna pensionsavgiften. Vid
uttaget av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster skall den nedre skiktgränsen
sättas till 232 600 kronor och den övre
skiktgränsen till 374 000 kronor. Den tillfälliga
skattereduktion som gällt för 1999 förlängs till
att gälla även för år 2000. Avsikten är att en
förlängning skall ske även för åren därefter. En
alternativ metod för att åstadkomma ett
likvärdigt resultat kan dock komma att
övervägas.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 8.2.1
har regeringen redovisat de allmänna riktlinjerna
för en reformering av inkomstskatten för de
närmaste åren. Ett huvudinslag vid denna
reformering utgörs av en kompensation för den
allmänna pensionsavgiften i form av en
skattereduktion kombinerad med en slopad
avdragsrätt för avgiften vid beräkningen av
underlaget för kommunal och statlig
inkomstskatt. Ett annat centralt inslag är en
uppjustering av den nedre skiktgränsen vid
beräkningen av statlig inkomstskatt så att på sikt
enbart 15 procent av de skattskyldiga med
förvärvsinkomster skall betala statlig
inkomstskatt.
Som framgår av avsnitt 8.2.1 medför en
reform med ovanstående utformning en
betydande offentlig-finansiell kostnad.
Kostnaden uppgår till ca 46 miljarder kronor (i
de ekonomiska förhållandena för år 2000).
Genomförandet bör därför ske under ett antal år
efter en löpande bedömning av det ekonomiska
läget och efter sammanvägning av olika
angelägna resursanspråk.
För år 2000 bedömer regeringen att det är
möjligt att som ett första steg genomföra en
fjärdedel av reformen vilket innebär en
skattesänkning med ca 11,8 miljarder kronor. De
olika inslagen innebär följande.
Såvitt gäller kompensationen för allmän
pensionsavgift utformas den i enlighet med vad
som beskrivits i avsnitt 8.2.1 som en
kombination av två åtgärder. För det första får
skattskyldiga som betalar allmän pensionsavgift
en skattereduktion motsvarande 25 procent av
avgiften. Samtidigt begränsas avdragsrätten för
allmän pensionsavgift till 75 procent av avgiften.
Innebörden av dessa regler kan illustreras med
ett exempel:
Antag att pensionsavgiften uppgår till 100. Vid
en kommunalskatt på 30 procent uppgår
nettobelastningen för individen till 70. De
föreslagna reglerna innebär att skattereduktion
medges med 25. Samtidigt uppkommer ett ökat
uttag av kommunalskatt genom att avdrag inte
medges för 25 av avgiften. Det senare leder till en
skattehöjning på 7,5. Individens inkomst efter
allmän pensionsavgift, skatter och
skattereduktion kommer därmed att öka med
17,5 (25-7,5) vilket utgör en fjärdedel av den
totala nettobelastningen på 70. En person som
utöver kommunalskatt på 30 procent även
betalar statlig inkomstskatt på 20 procent och
för vilken den totala nettobelastningen uppgår
till 50 får en ökning av inkomsten efter allmän
pensionsavgift, skatter och skattereduktion på
12,5 (25-12,5), dvs. även i detta fall sker en
kompensation med en fjärdedel av
nettobelastningen.
Den begränsade avdragsrätten för allmän
pensionsavgift innebär att brytpunkten för uttag
av statlig inkomstskatt sjunker. Därmed kommer
antalet personer som betalar statlig inkomstskatt
att öka. Vid gällande regler för år 2000 ligger
brytpunkten vid 250 800 kronor. Vid denna
inkomst uppgår den allmänna pensionsavgiften
till 17 500 kronor. Genom att avdrag vägras för
en fjärdedel av denna avgift, dvs. för 4 375
kronor, krävs en uppjusterering av den nedre
skiktgränsen med samma belopp, dvs. med 4 375
kronor från 224 600 kronor till (efter viss
avrundning) 229 000 kronor. Denna
uppjustering av skiktgränsen beräknas minska
inkomsterna från den statliga inkomstskatten
med ca 1,3 miljarder kronor.
Ovanstående uppjustering av skiktgränsen kan
ses som en med kompensationen för allmän
pensionsavgift sammanhängande del. För att
minska andelen personer som betalar statlig
inkomstskatt utifrån målsättningen att den på
sikt skall sjunka till 15 procent krävs en
ytterligare uppjustering av den nedre
skiktgränsen. Om justeringen baseras på en
fjärdedel av den beräknade totalkostnaden för
den fulla uppjusteringen av skiktgränsen erhålls
som resultat att den nya nedre skiktgränsen skall
ligga på 232 600 kronor vilket ger en brytpunkt
på 254 600 kronor. Denna ytterligare
uppjustering beräknas medföra att antalet
personer med statlig inkomstskatt kommer att
sjunka med ca 75 000 i förhållande till vad som
följer av gällande regler. Kostnaden för denna
uppjustering beräknas uppgå till ca 0,9 miljarder
kronor.
Den begränsade avdragsrätten för allmän
pensionsavgift medför också att antalet personer
som på marginalen betalar statlig
inkomstskatt med 25 procent kommer att öka.
För att hålla antalet personer som betalar denna
skatt konstant krävs alltså en liknande
uppjustering som den som föreslås för den nedre
skiktgränsen. Vid den aktuella inkomstnivån
utgår allmän pensionsavgift med 21 100 kronor
(se avsnitt 8.4). Följaktligen krävs en
uppjustering av övre skiktgränsen med 5 275
kronor vilket efter viss avrundning ger en ny
övre skiktgräns på 374 000 kronor. Kostnaden
för denna åtgärd beräknas till 0,08 miljarder
kronor.
För år 1999 gäller en särskild skattereduktion
som utgår till personer med pensionsgrundande
inkomst. Reduktionsbeloppet uppgår till 1 320
kronor för inkomster upp till 135 000 kronor
och trappas därefter av med 1,2 procent för
överskjutande inkomst, vilket innebär att
reduktionen upphör vid en inkomst på 245 000
kronor.
Denna reduktion infördes i avvaktan på en
större inkomstskattereform. För att ge ett
tillfredsställande fördelningspolitiskt utfall av de
samlade regeländringar som föreslås för år 2000
behålls reduktionen med oförändrad utformning
även för inkomståret 2000. Avsikten är att en
förlängning skall ske även för åren därefter. Ett
belopp motsvarande skattereduktionen för år
2000 har därför avsatts i inkomstberäkningarna
för åren 2001 och 2002. En alternativ metod för
att åstadkomma ett likvärdigt resultat kan dock
komma att övervägas.
Effekterna för löntagare i olika inkomstskikt
av de olika regeländringarna framgår av tabell 8.2.
Redovisningen görs både med och utan
beaktande av förlängningen av den tillfälliga
skattereduktionen.
Uppgifterna i tabellerna baseras på
beräkningar för faktiska individgrupper efter
framskrivning av inkomster hämtade från
taxeringsutfallet för inkomståret 1997 till år
2000. Löntagarna (=individer utan
folkpensionskod) har grupperats i 20 000-
kronors intervall upp till en taxerad inkomst på
440 000 kronor. För individer utöver denna
gräns blir effekterna i kronor ungefär desamma
som de för individer i det högsta redovisade
skiktet de föreslagna åtgärderna innebär ju att
skattesänkningen i kronor blir densamma över
vissa inkomstgränser.
Avdrag för allmän pensionsavgift tillgodoförs
skattskyldiga genom att den taxerade
förvärvsinkomsten minskas med på
beskattningsåret belöpande avgift enligt 50 §
kommunalskattelagen (1928:370). Förslaget
innebär alltså att detta avdrag begränsas till 75
procent av avgiften. Avdraget föreslås avrundas
uppåt till helt hundratal kronor.
Skattereduktion för allmän pensionsavgift kan
regleras antingen i en särskild lag eller i
skattebetalningslagen (1997:483).
Skattereduktion för sjöinkomst och underskott
av kapital medges enligt den lagen. Den
föreslagna reformen med kompensation för
allmän pensionsavgift genom en skattereduktion
bör ses som ett permanent inslag i
beskattningssystemet. Reglerna om
skattereduktion för den allmänna
pensionsavgiften bör därför tas in i
skattebetalningslagen och inte i en särskild lag.
Skattereduktionen beräknas till 25 procent av
den allmänna pensionsavgift som belöper sig på
beskattningsåret. För att avdraget för allmän
pensionsavgift vid beskattning tillsammans med
skattereduktionen skall motsvara den avgift som
skall betalas föreslås att skattereduktionen
avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Skattereduktionen för allmän pensionsavgift får
göras mot kommunal och statlig inkomstskatt
samt statlig fastighetsskatt.
Förslaget om höjda skiktgränser medför
ändringar i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

Tabell 8.2 Skatteförändringar för löntagare i olika inkomstintervall år 2000
enligt föreslagna regler med eller utan
beaktande av förlängd tillfällig skattereduktion.
Kronor per månad och i procent av taxerad inkomst.
Inkomst
1000-tal kronor
Taxerad inkomst
(genomsnitt)
Antal personer i
skiktet
Utan skattereduktion
Med skattereduktion

Skillnad i skatt i
kronor per månad
Skillnad i skatt i
procent av
inkomst
Skillnad i skatt i
kronor per månad
Skillnad i skatt i
procent av
inkomst
20 - 40
29 145
204 000
30
1,22
137
5,64
40 - 60
49 586
140 000
50
1,20
158
3,82
60 - 80
69 863
130 000
70
1,20
177
3,04
80 - 100
90 338
139 000
90
1,20
197
2,62
100 - 120
110 324
168 000
110
1,20
218
2,37
120 - 140
130 551
233 000
130
1,19
236
2,17
140 - 160
150 245
334 000
147
1,17
247
1,97
160 - 180
170 153
358 000
167
1,18
249
1,76
180 - 200
190 248
440 000
187
1,18
251
1,59
200 - 220
209 856
454 000
208
1,19
254
1,45
220 - 240
229 636
397 000
227
1,19
256
1,34
240 - 260
249 525
326 000
267
1,29
278
1,34
260 - 280
269 545
249 000
326
1,45
327
1,46
280 - 300
289 475
172 000
338
1,40
340
1,41
300 -320
309 219
122 000
345
1,34
346
1,34
320 - 340
329 555
87 000
346
1,26
347
1,26
340 - 360
349 541
70 000
346
1,19
347
1,19
360 - 380
369 412
54 000
346
1,12
347
1,13
380 - 400
389 612
44 000
345
1,06
347
1,07
400 - 420
409 552
36 000
346
1,01
347
1,02
420 - 440
429 451
29 000
347
0,97
349
0,97
Källa: SCB och Finansdepartementet, 1997 års storurval framskrivet till år 2000.

8.2.3 Det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster

Regeringens förslag: Den statliga skatt om
200 kronor som utgår på förvärvsinkomster för
fysiska personer och som vid 2000 och 2001 års
taxeringar utgör en kommunal inkomstskatt
skall även vid 2002 års taxering utgöra en
kommunal inkomstskatt.

Skälen för regeringens förslag: Statlig
inkomstskatt för fysiska personer utgår dels med
en fast skatt om 200 kronor, dels med 20 procent
av den del av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten som överstiger en nedre
skiktgräns samt med 25 procent av den del av
den beskattningsbara inkomsten som överstiger
en övre skiktgräns. Vid 2000 års taxering skall
den fasta skatten om 200 kronor utgöra en
kommunal skatt enligt lagen (1998:1477) om
beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2000 års taxering, m.m.
Av den sammanlagda inkomstskatten skall 66,5
procent utgöra skatt till kommuner och 33,5
procent skatt till landsting. Överföringen av
skatten motiverades med att kommunerna och
landstingen under senare tid hade fått kostnader
som ledde till att utrymme för vård, skola, och
omsorg minskat.
I den ekonomiska vårpropositionen 1999
konstaterade regeringen att den kommunala
sektorn fortfarande var i behov av en ekonomisk
förstärkning. Regeringen föreslog därför att det
fasta beloppet om 200 kronor även vid 2001 års
taxering skulle utgöra en kommunal
inkomstskatt. Riksdagen beslutade i enlighet
med regeringens förslag (SFS 1999:648). Även
för år 2001 kan konstateras att kommunerna har
ett visst behov av medelsförstärkning.
Regeringen föreslår därför att den fasta skatten
om 200 kronor också vid 2002 års taxering skall
utgöra en kommunal inkomstskatt.

8.3 Företagsskattefrågor
8.3.1 Beskattning av bolagsinkomster
Skattesatsen för aktiebolag och andra juridiska
personer är 28 procent. Med hänsyn till de
reserveringsmöjligheter som skattesystemet
tillåter, främst avsättning till periodiseringsfond
och överavskrivningar på inventarier m.m., är
den effektiva skatten lägre. Internationellt sett
har Sverige efter 1990 års skattereform en
konkurrenskraftig bolagsskatt. Sverige har
tillsammans med Finland och Norge, vilka också
har 28 procent i bolagsskatt, den lägsta nominella
skattesatsen inom OECD-området. I fråga om
effektiv skatt ligger Sverige också relativt väl till
men intar inte någon tätposition.
Likväl hävdas det ofta i den allmänna debatten
att villkoren för företagande i Sverige är
oförmånliga. Det som då stått i förgrunden är att
Sverige tillämpar ett så kallat klassiskt system för
beskattning av bolagsvinster där vinsten först
beskattas en gång med bolagsskatt i företagsledet
och sedan en andra gång som kapitalinkomst på
ägarnivå när vinsten delas ut eller ägaren avyttrar
aktierna. Denna s.k. dubbelbeskattning har
under det senaste året ofta angetts som en orsak
till utflyttningen av svenska företag och har
dessutom i övrigt ansetts medföra negativa
effekter för näringslivet.
Vid en diskussion kring effekterna av
nuvarande system för beskattning av
bolagsinkomster och av en förändring av detta
finns i den allmänna debatten en oklarhet kring
vilken samhällsekonomisk fråga diskussionen
rör. Det är nödvändigt att skilja mellan möjliga
effekter på realinvesteringar i Sverige, på det
svenska sparandet, särskilt hushållssparandet,
och på företagens lokalisering av sina
huvudkontor.
Anledningen till att det är nödvändigt att hålla
isär olika frågeställningar är att det för en liten
öppen ekonomi som den svenska med i
tilltagande grad internationaliserade
kapitalmarknader finns en skillnad mellan
verkningarna av, å ena sidan beskattningen av
fysiska personers kapitalinkomster, å andra sidan
beskattningen av juridiska personers inkomster.
Beskattningen av fysiska personers
kapitalinkomster liksom för övrigt
förmögenhetsskatten påverkar i första hand
sparandet i ekonomin medan
bolagsbeskattningen påverkar
realinvesteringarna.
Frågan om s.k. enkelbeskattning och dess
inverkan på företagsinvesteringarna utreddes
ingående av 1992 års företagsskatteutredning. I
sitt betänkande En lättnad i dubbelbeskattningen
av mindre företags inkomster (SOU 1996:119)
avvisade utredningen ett generellt slopande av
dubbelbeskattningen som ett medel att förbättra
villkoren för företagande. Anledningen är att
avkastningskravet på investeringar är
internationellt bestämt. En lindrad
ägarbeskattning leder visserligen till att
aktiekurserna initialt stiger men kursstegringen
blir inte bestående. Internationella placerare som
inte beskattas i Sverige och därför inte får del av
skattelättnaden liksom i Sverige skattebefriade
institutioner kommer p.g.a. de höjda
aktiekurserna att finna det oförmånligt att
placera i svenska aktier och kommer att sälja
svenska aktier. Detta kommer i sin tur att leda
till att aktiekurserna tenderar att återgå till sin
ursprungliga nivå. Slopad dubbelbeskattning är
därför inte effektivt som medel att sänka
företagens kostnader för kapitalanskaffning.
Dessa skäl är fortfarande bärkraftiga.
Den personliga kapitalinkomstbeskattningen,
bl.a. av utdelningsinkomster och reavinster på
aktier, är alltså i ekonomisk mening i första hand
en skatt på sparande vilket innebär att
förändringar endast i begränsad omfattning
skulle påverka realinvesteringar och
sysselsättning.
För små och medelstora företag som för sin
kapitalförsörjning, särskilt med externt
riskkapital, i vissa avseenden kan anses vara mer
eller mindre avskärmade från de internationella
kapitalmarknaderna, är situationen delvis
annorlunda. För dessa företag och dess ägare,
särskilt för företagaren/entreprenören, är den
personliga kapitalinkomstbeskattningen till viss
del också en skatt på företagets investeringar. I
skattelagstiftningen har detta förhållande
beaktats genom de särskilda lättnader som sedan
1997 gäller vid beskattningen av utdelningar och
reavinster på onoterade aktier.
De små och medelstora företagen har alltså en
delvis annorlunda situation än vad som gäller för
större företag. Till den del dessa företag har ägare
som är verksamma i företaget omfattas de av de
s.k. 3:12-reglerna som innehåller vissa
bestämmelser om hur utdelningar och reavinster
skall beskattas. Regeringen har idag utfärdat
direktiv till en särskild utredare med uppgift att
bl.a. se över dessa regler med inriktning att
förbättra de skattemässiga villkoren för
expansion och investeringar.
I huvudsak är alltså skatten på
utdelningsinkomster och aktiereavinster en skatt
på hushållens sparande. Ett lägre skatteuttag på
detta slag av kapitalinkomster än på övriga
kapitalinkomster, särskilt ränteinkomster, skulle
innebära en olikformig beskattning av sparande.
De samhällsekonomiska motiven för att
introducera en sådan olikformighet är svaga. En
sannolik effekt av en utvidgad lättnad i
ägarbeskattningen till att avse alla aktier skulle bli
en förändrad sammansättning av hushållens
förmögenhetsportföljer med en högre andel
aktier eftersom avkastningen efter skatt på
aktieplaceringar skulle stiga. Till en betydande
offentlig-finansiell kostnad skulle alltså
hushållens sparmönster förändras med
betydande inkomstförstärkningar för aktieägarna
men med begränsade effekter på
företagsinvesteringar och sysselsättning.
Såvitt gäller kapitalbeskattningens effekter på
företagens lokalisering av sina huvudkontor, en
under det senaste året omdiskuterad fråga, kan
följande sägas. Gällande svenska regler, dvs. det
klassiska systemet för beskattning av
bolagsvinster, är neutralt visavi lokaliseringen av
huvudkontor då det likabehandlar ägare i Sverige
och ägare i utlandet. Det är även neutralt mellan
investeringar i Sverige och investeringar i
utlandet. Diskussionen om skatternas betydelse
för huvudkontorens lokalisering har sin egentliga
bakgrund i spänningen mellan detta neutrala
system och de skattemodeller som tillämpas i
vissa andra länder. De senare modellerna bygger
på lättnader i ägarledet vid beskattningen av
inhemska ägare, vanligtvis genom s.k.
avräkningssystem. Dessa innebär att man
regelmässigt diskriminerar såväl utländska ägare
som investeringar i utlandet. Det har har
ifrågasatts om dessa system är förenliga med EG-
rätten. Ett antal länder i vår omvärld har också,
bl.a. mot denna bakgrund, minskat eller avser att
minska eller avveckla sina avräkningssystem. Två
aktuella exempel på detta är Storbritannien och
Tyskland. I det läget framstår det som oklokt att
införa ett sådant system i Sverige.
Avräkningssystemen har i hög grad sin
bakgrund i en annan ekonomisk och
skattesystematisk miljö än den som gäller i dag.
Tidigare var de nationella ekonomierna slutna
mot omvärlden vilket bl.a. innebar att skatter
på utdelningsinkomster då i högre grad än vad
som gäller i dag påverkade
företagsinvesteringarna. I skattesystematiskt
avseende infördes också flertalet
avräkningsmodeller i en miljö där
utdelningsinkomster beskattades tillsammans
med förvärvsinkomster enligt en progressiv
skatteskala. Sedan dess har en tendens mot att
beskatta kapitalinkomster separat gjort sig
gällande.
Motiven för avräkningssystem på ägarnivå
inkl. system med motsvarande egenskaper har
alltså försvagats i takt med den ekonomiska och
skattesystematiska utvecklingen. Detta gör i
kombination med de effekter som kan förväntas
uppkomma vid övergången till ett sådant system
att denna metod att reducera skatteuttaget på
bolagsinkomster inte framstår som någon
lämplig väg.
Företagsskatteutredningen ansåg att det mest
effektiva medlet att förbättra villkoren för
företagande är sänkt skattesats. En
bolagsskattesatssänkning sänker
avkastningskravet på investeringar med eget
kapital.
Internationellt finns en tydlig trend för sänkta
bolagsskattesatser. Danmark och Storbritannien
har nyligen sänkt bolagsskatten. Tyskland har
aviserat att bolagsskatten skall sänkas till 25
procent. Detta balanseras med andra åtgärder.
Tyskland begränsar bl.a. sin lättnad på utdelad
vinst. Storbritannien har radikalt minskat
lättnaden i ägarbeskattningen.
Denna internationella trend kan förklaras med
effektivitetsskäl. I en mer internationell värld är
det alltmer viktigt att ett lands skattesystem ter
sig begripligt och transparent för utländska
betraktare för att landet i fråga skall vara
attraktivt och dra till sig investeringar. Vidare
krävs givetvis att vinster inte låses in i företaget
utan kan tas hem. Länder med låg nominell
skattesats eller låg effektiv skatt är mer attraktiva
än länder som har ett högt nominellt eller reellt
skatteuttag.
Sänkt bolagsskatt sänker som framgått
företagens kapitalkostnader, vilket gör
investeringar i Sverige billigare. Detta är givetvis
inte bara av värde i ett internationellt perspektiv
utan även för företag som enbart arbetar på
svenska marknader samt för svenska investerare.
En sänkt skattesats skulle också vara mycket
betydelsefull för mindre företag. Som framgår av
ett appendix till detta kapitel betalar små företag
som kollektiv en något större andel av sin vinst i
skatt än kollektivet stora företag. Skillnaderna i
skattebelastning torde bl.a. kunna förklaras av att
stora företag oftare har skilda verksamheter med
olika konjunkturcykler och därigenom bättre
kvittningsmöjligheter. Nuvarande högre relativa
skattebelastning på små företag innebär att dessa
skulle få ett relativt större utbyte av sänkt
skattesats än stora företag.
Företagarnas riksorganisation har i en
skrivelse till regeringen (dnr Fi1999/2758)
begärt lättnader för småföretag i form av sänkt
skattesats och vidgade reserveringsmöjligheter.
Regeringen föreslår i denna proposition utökade
reserveringsmöjligheter för företagen. Enligt
regeringens mening är dock selektiva åtgärder
inte lämpliga på företagsskatteområdet. Bortsett
från svårigheter att finna korrekta
storlekskriterier medför selektiva åtgärder
tröskeleffekter, konkurrenssnedvridningar samt
risk för uppdelning av företag.
Med de bedömningar som nu kan göras av de
offentlig-finansiella överskotten under de
kommande åren prioriterar regeringen åtgärder
vid beskattningen av fysiska personers
förvärvsinkomster enligt de riktlinjer som
redovisas i avsnitt 8.2.1.
8.3.2 Utvidgade reserveringsmöjligheter

Regeringens förslag: Möjligheterna att sätta av till
periodiseringsfond förstärks fr.o.m. 2002 års
taxering (inkomståret 2001). För aktiebolag och
andra juridiska personer höjs avdragstaket från
20 till 25 procent av inkomsten. För enskilda
näringsidkare och fysiska personer som är
delägare i handelsbolag höjs avdragstaket från 25
till 30 procent av inkomsten. Tiden inom vilken
återföring av periodiseringsfond skall ske
förlängs från fem till sex år för alla
företagsformer fr.o.m. 2000 års taxering.

Skälen för regeringens förslag: Vid
beräkning av inkomst av näringsverksamhet
finns sedan 1995 års taxering en generell
reserveringsmöjlighet, nämligen avdrag för
avsättning till periodiseringsfond enligt lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder.
Avsättningsmöjligheten gäller både för juridiska
och fysiska personer. Avdrag medges för
juridiska personer med högst 20 procent av
beskattningsårets inkomst före avdrag. För
enskilda näringsidkare medges avdrag med högst
25 procent av ett motsvarande underlag.
Avdraget skall återföras till beskattning senast
femte beskattningsåret efter avsättningsåret. Vid
2000 års taxering skall de avsättningar som gjorts
beskattningsåret 1994 (1995 års taxering)
återföras.
Systemet med periodiseringsfonder har i
huvudsak två funktioner. För det första sänker
det skatteuttaget på sådana investeringar som
finansieras med internt genererade inkomster.
För det andra möjliggör det för företagen att
under år med goda inkomster göra avsättningar
som kan användas för att täcka förluster under
senare år. När reglerna infördes ansågs ett
avdragsutrymme om 25 procent av årsinkomsten
med en återföringsskyldighet på fem år innebära
ett lämpligt avvägt reserveringsutrymme. Som ett
led i finansieringen av ägarlättnaden för aktier i
onoterade bolag och mot bakgrund av då
rådande statsfinansiella situation sänktes taket till
20 procent år 1997. I 1998 års ekonomiska
vårproposition föreslogs en utvidgning till nu
gällande 25 procent för enskilda näringsidkare.
Förslaget motiverades i första hand med att en
ökad avsättningsmöjlighet för enskilda
näringsidkare sannolikt medför att skatten på
internfinansierade investeringar sänks. Därmed
förbättras också lönsamheten efter skatt på dessa
investeringar. Förslaget genomfördes med
verkan fr.o.m. 1999 års taxering.
Rent allmänt får reserveringsmöjligheterna för
de svenska företagen anses vara goda. Det finns
också tecken som tyder på att
reserveringsmöjligheterna inte används fullt ut.
Vidare visar tillgänglig statistik att mindre
företag tycks utnyttja systemet i något mindre
utsträckning än storföretag.
Reserveringsmöjligheten torde vara av särskilt
värde för den kategorin företag som har
svårigheter eller begränsade möjligheter att få
externt riskkapital. I frånvaro av externt
riskkapital är den gruppen av företag hänvisade
till att finansiera sina investeringar med
vinstmedel som har genererats i den egna
verksamheten. Detta gäller i särskilt hög grad för
enskilda näringsidkare och fysiska personer som
är delägare i handelsbolag samt generellt för
nystartade företag. Enligt regeringens mening är
det därför angeläget att återgå till det tidigare
avsättningsutrymmet på 25 procent för
aktiebolag och andra juridiska personer. Även
för fysiska personer bör avdragstaket höjas.
För att göra periodiseringsfondssystemet mer
attraktivt för företagen bör tidsperioden för att
återföra avdraget till beskattning förlängas. Detta
är av särskilt värde för mindre företag som ofta
är mer konjunkturkänsliga än storföretag vilket
förklaras av att småföretag till skillnad från
storföretag mer sällan har skilda verksamheter
med olika konjunkturcykler. Regeringen föreslår
därför att tidsperioden utsträcks till sex år. Det
motsvarar bättre vad som är en normal
konjunkturcykel och bör vara till fördel för
mindre företag.
Förslagen föranleder ändringar i 3 och 4 §§
lagen om periodiseringsfonder.
8.3.3 Befrielse från kupongskatt vid
näringsbetingat innehav

Regeringens förslag: Kupongskatten slopas på
utdelning till utländska bolag som innehar minst
25 procent av andelskapitalet i ett svenskt bolag.

Promemorians förslag: Överenstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som
har uttalat sig har tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Sedan många
år tillbaka har det varit en svensk policy att vid
förhandlingar om skatteavtal föreslå ett
ömsesidigt avstående av källskatt på utdelning
(kupong-skatt) på näringsbetingade innehav av
en viss storlek. Redan innan Sveriges inträde i
EU hade detta uppnåtts gentemot några
europeiska länder. Genom medlemskapet i EU
uppnås detta gentemot övriga medlemsstater
genom att den svenska lagstiftningen anpassats
till rådets direktiv (90/435/EEG) den 23 juli
1990 om ett gemensamt beskattningssystem för
moderbolag och dotterbolag hemmahörande i
olika med-lemsstater.
Dessutom har kupongskatten på näringsbe-
tingat innehav av viss storlek avskaffats i skatte-
avtal med några viktigare länder utanför EU.
Som exempel kan nämnas Norge (SFS 1989:933
och SFS 1996:1512), Schweiz (SFS 1992:856)
och Japan i ett protokoll undertecknat den 19
februari 1999. Vid omförhandlingarna av skatte-
avtalet med USA föreslogs från svensk sida att
kupongskatten i denna del ömsesidigt skulle av-
skaffas. Det är emellertid en fast amerikansk po-
licy att kupongskatt skall tas ut med fem procent
på sådana innehav. USA har inte gentemot något
land, och således inte heller gentemot Sverige,
accepterat att helt slopa kupongskatten på dessa
innehav.
Under senare år har källskatten på bl.a. utdel-
ning kommit att bli allt lägre dels genom intern
lagstiftning i många länder och dels genom skat-
teavtal. Det är önskvärt att en sänkning av skat-
ten sker ömsesidigt genom skatteavtal. Flera län-
der har emellertid valt att ensidigt avskaffa
kupongskatten. Det senaste exemplet är
Danmark som fr. o. m. den 1 januari 1999
generellt avskaffat kupongskatten på
näringsbetingade innehav. Ett annat exempel är
Luxemburg som i skatteavtalet med USA
ensidigt valt att avstå från att ta ut kupongskatt.
Det är angeläget att utländska företags inves-
teringar i Sverige inte skattemässigt missgynnas
när vinstmedel delas ut från Sverige. Därför före-
slås att kupongskatten på utdelning till utländskt
bolag som innehar minst 25 procent av
andelskapitalet i ett svenskt bolag avskaffas fr. o.
m. den 1 januari 2000.
En förutsättning för skattefrihet är således att
mottagaren av utdelningen är ett utländskt bolag
enligt den definition som anges i 16 § andra eller
tredje stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL. Som utländskt bolag anses ett
bolag som är hemmahörande och skattskyldigt
till inkomstskatt i något av de länder med vilket
Sverige har ett skatteavtal och som finns med i
uppräkningen i 16 § tredje stycket SIL. Detta
gäller under förutsättning att bolaget omfattas av
avtalets regler om begränsning av beskatt-
ningsrätten. En utländsk juridisk person som är
hemmahörande i ett land med vilket Sverige inte
har något skatteavtal, i ett land med vilket
Sverige har ett skatteavtal men som inte finns
med i uppräkningen eller i ett land som finns
med i uppräkningen men som inte omfattas av
avtalets regler om begränsning av
beskattningsrätten anses också som ett utländskt
bolag om den juridiska personen i den stat där
den är hemmahörande är föremål för en
beskattning som är likartad den som svenska
företag är underkastad.
En förutsättning för befrielse från kupong-
skatt är att det mottagande bolaget innehar minst
25 procent av det utdelande bolagets aktiekapital
vilket överensstämmer med vad som gäller enligt
rådets direktiv (90/435/EEG) som nämnts ovan.
8.3.4 Slopade stoppregler

Regeringens bedömning: Flertalet av stoppreglerna
kan slopas. En ny regel om beskattning av
förbjudna lån som intäkt av näringsverksamhet
bör införas. Definitionerna av fåmansföretag,
fåmansägt handelsbolag och företagsledare bör
förtydligas. Uppgiftsskyldigheten bör bibehållas
i sin nuvarande form.

Utredningens förslag: Stoppreglerna tar sikte på
transaktioner mellan fåmansägda företag och
deras ägare. Syftet är att förhindra att
intressegemenskapen mellan företaget och
ägaren missbrukas skattemässigt.
Stoppregelutredningen har haft till uppdrag att se
över reglerna för att om möjligt slopa dessa så att
beskattningen i stället kan ske enligt allmänna
regler.
Utredningen föreslår i betänkandet
Stoppreglerna (SOU 1998:116) att de flesta
stoppreglerna slopas. Vid sidan om stoppreglerna
föreslås att kopplingen mellan det civilrättsliga
låneförbudet och skattereglerna slopas. I stället
föreslås särskilda skatterättsliga bestämmelser
om beskattning av lån från fåmansägda
aktiebolag. Vidare föreslår utredningen bl.a. att
definitionerna av fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag och företagsledare förtydligas.
Dessutom föreslås att uppgiftsskyldigheten som
gäller för vissa transaktioner i fåmansägda företag
utvidgas till att avse i princip samtliga
transaktioner mellan sådana företag och
delägarna.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är
övervägande positiva till utredningens förslag
men det finns kritiska inslag.
Näringslivsföreträdarna tillstyrker förslagen
men vill avskaffa ännu fler regler än utredningen.
Vidare motsätter man sig utvidgningen av
uppgiftsskyldigheten. Flera instanser motsätter
sig att kopplingen mellan det civilrättsliga
låneförbudet och den skattemässiga regleringen
slopas. LO är mest negativt och avstyrker
förslaget i dess helhet. Handelshögskolan vid
Göteborgs universitet anser att bestämmelserna
om företags anskaffning av egendom för
företagsledarens privata bruk respektive
införsäljning av onyttig egendom till företaget
bör behållas. Förbundet Civilekonomerna
avstyrker huvuddelen av förslagen och
ifrågasätter om den föreslagna
uppgiftsskyldigheten är realistisk med hänsyn till
den kraftiga ökning av antalet förmånsvärden
och transaktioner de materiella förslagen medför.
RSV avstyrker att reglerna om företags
anskaffning av egendom för företagsledarens
privata bruk, delägares införsäljning av onyttig
egendom och den särskilda begränsningen för
fåmansföretags rätt till avdrag för avsättning till
personalstiftelse slopas. I övrigt tillstyrker eller
motsätter sig RSV inte de framlagda förslagen
men lämnar kritiska synpunkter och
betänkligheter i skilda frågor.
Skälen för regeringens bedömning: Ett
grundläggande drag i regeringens ekonomiska
politik är att förbättra förutsättningarna för de
små och medelstora företagen. Skattesystemet
skall vara neutralt och skattereglerna enkla och så
långt som möjligt generella. Regeringen anser
därför att det är en viktig åtgärd att så långt som
möjligt avskaffa de särregler som finns för de
fåmansägda företagen. En förutsättning för att
regler skall kunna slopas är dock att en korrekt
beskattning ändå kan ske och att inte obehöriga
skatteförmåner kan befaras uppkomma i alltför
stor utsträckning.
Regeringen bedömer att de allra flesta
stoppreglerna kan slopas. Efter en genomgång av
reglerna, deras syften och möjligheterna till
beskattning enligt allmänna regler anser
regeringen i likhet med utredningen att endast
regler om kostnader för personalavveckling bör
behållas. Till skillnad från utredningen anser
regeringen att kopplingen mellan skattereglerna
och det civilrättsliga låneförbudet bör behållas.
Det bör dock klargöras att även lån som lämnats
till juridiska personer skall beskattas.
För att förbättra rättssäkerheten och
förutsebarheten vid taxeringarna anser
regeringen att definitionerna av fåmansföretag,
fåmansägt handelsbolag och företagsledare bör
förtydligas.
Regeringen bedömer att den
uppgiftsskyldighet som redan gäller för
transaktioner i fåmansföretag och fåmansägda
handelsbolag är tillräcklig för att tillgodose det
kontrollbehov som kommer att uppstå när de
flesta stoppreglerna slopas. Något behov av att
utöka uppgiftsskyldigheten kan inte anses
föreligga. Slopandet av stoppreglerna bör dock
noga följas upp och utvärderas för att minska
riskerna för en inte önskvärd utveckling.
Sammanfattningsvis bedömer regeringen att
de föreslagna förändringarna av reglerna för
fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag
kommer att förbättra förutsättningarna för
verksamheten och tillväxten i små och
medelstora företag.
En lagrådsremiss kommer att överlämnas till
Lagrådet inom kort. Regeringen avser att snarast
återkomma till riksdagen med ett förslag.
8.3.5 Återköp av egna aktier
Aktiebolagskommittén har i delbetänkandet,
SOU 1997:22, Aktiebolagets kapital, föreslagit
regler om att svenska aktiebolag under vissa
förutsättningar skall kunna återköpa eller på
annat sätt förvärva egna aktier. Frågan om de
ändringar av aktiebolagslagstiftningen som
behövs för att möjliggöra återköp av egna aktier
bereds inom Justitiedepartementet. I 1999 års
ekonomiska vårproposition berördes frågan om
anslutande skatteregler (avsnitt 8.3.2).
Regeringen aviserade att ett skatteförslag med
denna inriktning skulle presenteras under hösten
1999. Det angavs att förslaget skulle avse publika
bolag. Det aviserades samtidigt att ett sådant
förslag också skulle omfatta frågan om uttag av
kupongskatt för utländska aktieägare i samband
med omstruktureringar. En inom
Finansdepartementet upprättad promemoria
Vissa skattefrågor med anledning av att
aktiebolag skall kunna förvärva egna aktier,
m.m., dnr Fi1999/2419 har remissbehandlats
under sommaren. Beredningen i
Justitiedepartementet siktar på att ändringarna i
aktiebolagslagstiftningen skall träda i kraft den 1
mars 2000. Skattereglerna bör träda i kraft vid
samma tidpunkt. Arbetet i Finansdepartementet
sker med denna inriktning.
8.3.6 Beskattning av utländska
nyckelpersoner
För att Sverige skall kunna behålla sin position
som ett högteknologiskt och kunskapsintensivt
land är det angeläget att svenska företag även i
framtiden kan anställa utländska företagsledare,
experter och forskare med hög kompetens. En
departementspromemoria angående beskattning
av utländska nyckelpersoner, Ds 1999:25, har
nyligen remissbehandlats. Remissutfallet är i
huvudsak positivt. Regeringen avser att lägga
fram förslag om skattelättnader för utländska
experter, forskare, företagsledare och andra
nyckelpersoner vid tidsbegränsad vistelse i
Sverige. Innan ett förslag läggs fram för
riksdagen bör förslagets förenlighet med EU:s
statsstödsregler stämmas av.
8.3.7 Kontantmetod för småföretagare
Förenklingsutredningen har i delbetänkandet
Kontantmetod för småföretagare (SOU
1999:28) lämnat ett förslag till hur en
kontantmetod för mindre tjänsteföretag skulle
kunna utformas. En utgångspunkt för förslaget
är att näringsidkarens redovisning enligt
skattelagstiftningen och
redovisningslagstiftningen bör stämma överens.
Annars måste redovisningen göras enligt två
system, vilket skulle försvåra arbetet för
företagen. Enligt förslaget skall de näringsidkare
som väljer att tillämpa kontantmetoden vid
inkomstberäkningen inte ta hänsyn till in- och
utgående balanser avseende varuinköp, pågående
arbeten, fordringar och skulder etc. Inkomster
och utgifter skall alltså inte periodiseras utan
avgörande för beskattningstidpunkten är när
betalning har skett. Kontantmetoden föreslås
även tillämpas när det gäller utgifter för
anskaffning av inventarier. Konkret innebär
förslaget att direktavdrag får göras med högst ett
prisbasbelopp per år för sådana utgifter. Reglerna
om räntefördelning, expansionsmedel och
periodiseringsfond skall inte få tillämpas
samtidigt med kontantmetoden. Vidare skall
räntekostnader dras av i inkomstslaget kapital.
Genom den föreslagna kontantmetoden skulle
en möjlighet öppnas att tillämpa ett enklare
regelsystem vid inkomstberäkningen. Enklare
regler för inkomstberäkningen har ett värde i sig
och ger den enskilde näringsidkaren bättre
förutsättningar att själv klara av sin bokföring
och deklaration. Mot metoden talar den
omständigheten att skattesystemet, sett i sin
helhet, blir mer komplext om ett alternativt sätt
att beräkna inkomst av näringsverksamhet
införs. Regeringen delar utredningens
uppfattning att det vid en slutlig bedömning av
om det är lämpligt eller inte att införa
kontantmetoden bör läggas avgörande vikt vid
berörda näringsidkares inställning.
Förslaget har remissbehandlats. Många
remissinstanser är positiva till
förenklingsutredningens strävan att åstadkomma
enkla och lätthanterliga regler för
inkomstredovisningen. Den allmänna
uppfattningen är emellertid att förslaget har fått
en sådan inriktning att det har begränsat värde
för den tänkta målgruppen. Mot den bakgrunden
anser regeringen att det nu vore olämpligt att
införa den föreslagna kontantmetoden. Ett
slutligt ställningstagande är inte
aktuellt utan ytterligare beredning av frågan.
8.4 Förändrade avgiftsnivåer för
socialavgifterna m.m.

Regeringens förslag: Den allmänna
pensionsavgiften höjs från 6,95 till 7 procent av
avgiftsunderlaget. Taket för uttag av avgiften
höjs från 8,06 till 8,07 förhöjda prisbasbelopp.
I fråga om socialavgifterna höjs
ålderspensionsavgiften från 6,40 till 10,21
procent av avgiftsunderlaget. Den andel av
influtna ålderspensionsavgifter som förs till
staten skall beräknas för inkomster överstigande
8,07 i stället för 8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs från
7,50 till 8,50 procent och för dem som har
inkomst av annat förvärvsarbete från 8,23 till
9,23 procent.
Den statliga ålderspensionsavgiften höjs från
6,40 till 10,21 procent av det beräknade
underlaget. Vid beräkningen av avgiften skall
bortses från i sig pensionsgrundande inkomster
som överstiger 8,07 förhöjda prisbasbelopp.
Den allmänna löneavgiften sänks från 8,04 till
3,09 procent av avgiftsunderlaget, vilket innebär
att det sammantagna uttaget av socialavgifter och
allmän löneavgift sänks med 0,14
procentenheter.
Den särskilda löneskatten för arbetstagare
respektive försäkrade som vid årets ingång är 65
år eller äldre sänks från 18,09 till 16,16 procent
av avgiftsunderlaget.
Förändringarna skall träda i kraft den 1 januari
2000.

Skälen för regeringens förslag: I juni 1998
fattade riksdagen beslut om införande av ett nytt
ålderspensionssystem (prop. 1997/98:151 och
152, bet. 1997/98:SfU13 och 14, rskr. 1997/98:-
315 och 320). Som redovisas under avsnitt 3.3.2
under Utgiftsområde 11 - Ekonomisk trygghet
vid ålderdom, volym 6, återstår alltjämt vissa
frågor att reglera, bl.a. fördelningen av avgifterna
allmän pensionsavgift respektive socialavgifter
för finansieringen av ålderspensionerna. Som
framgår av nämnda redogörelse har de fem
partierna bakom pensionsöverenskommelsen
kommit överens om vilka avgifter som skall gälla
för finansiering av pensionerna år 2000.
Regeringen lämnar nu förslag till avgiftsuttag i
enlighet med denna överenskommelse.
Socialförsäkringarna finansieras av allmän
pensionsavgift, socialavgifter, statlig
ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel.
Allmän pensionsavgift tas ut enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift för
finansiering av försäkringen för inkomstpension
och tilläggspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension och
tilläggspension i form av ålderspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgiften
betalas av den enskilde och beräknas på ett
underlag som består av inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete till den del
summan av inkomsterna inte överstiger 8,06
förhöjda prisbasbelopp enligt lagen om allmän
försäkring.
Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen, ålderspensioneringen och
vissa andra sociala ändamål. Avgifterna tas ut
som arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och
beräknas på ett underlag som består av lön och
andra skattepliktiga förmåner som en
arbetsgivare utger till anställda. Egenavgifter
betalas främst av den som bedriver
näringsverksamhet och beräknas på ett underlag
som består av inkomst av annat förvärvsarbete.
För närvarande finns det sex olika
arbetsgivaravgifter och egenavgifter (se tabell
8.3).
De statliga ålderspensionsavgifterna tas ut
enligt lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift för finansiering av
försäkringen för inkomstgrundad ålderspension
enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Denna avgift betalas endast för vissa
socialförsäkringsersättningar m.m. till den del
dessa ersättningar tillsammans med övriga
pensionsgrundande inkomster inte överstiger
8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Därutöver tas allmän löneavgift ut enligt lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift.
Avgiftssatserna enligt gällande regler framgår av
tabell 8.3.

Tabell 8.3 Avgiftssatser enligt gällande regler
Procent
Socialavgifter
Arbetsgivar-
avgifter
Egenavgifter
Ålderspensionsavgift
6,40
6,40
Sjukförsäkringsavgift
7,50
8,23
Arbetsskadeavgift
1,38
1,38
Arbetsmarknadsavgift
5,84
3,30
Efterlevandepensionsavgift
1,70
1,70
Föräldraförsäkringsavgift
2,20
2,20
Summa
25,02
23,21

Allmän löneavgift
8,04
8,04
Summa
33,06
31,25

Särskild löneskatt
24,26
24,26
Särskild löneskatt > 65 år
18,09
18,09

Allmän pensionsavgift
6,95
6,95

Den allmänna pensionsavgiften
Allmän pensionsavgift tas för närvarande ut med
6,95 procent av avgiftsunderlaget. Influtna
allmänna pensionsavgifter förs till Allmänna
pensionsfonden.
I samband med införandet av det nya
pensionssystemet beslutades att den allmänna
pensionsavgiften skall dras av vid beräkningen av
den pensionsgrundande inkomsten. Samtidigt
höjdes inkomsttaket för uttag av den allmän
pensionsavgiften till 8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Den nu träffade överenskommelsen om
finansieringen av ålderspensionerna innebär att
den allmänna pensionsavgiften skall höjas från
6,95 till 7 procent av avgiftsunderlaget och att
taket för uttag av avgifter skall höjas från 8,06 till
8,07 förhöjda prisbasbelopp. Regeringen föreslår
därför att den allmänna pensionsavgiften höjs till
7 procent av avgiftsunderlaget och att det vid
beräkningen bortses från inkomster överstigande
8,07 förhöjda prisbasbelopp. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

Ålderspensionsavgiften
Fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter
skall enligt gällande regler (4 kap. 3 § lagen om
socialavgifter) göras enligt följande. Den andel
som beräknas utgöra avgifter för inkomster som
överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp förs till
staten. Den andel som beräknas motsvara
pensionsrätt för premiepension för samma år
förs till Riksgäldskontoret för tillfällig
förvaltning. Återstoden förs till Allmänna
pensionsfonden med vars tillgångar kostnaderna
för försäkringen för inkomstpension och
tilläggspension enligt lagen om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i form av
ålderspension enligt lagen om allmän försäkring
skall täckas. Regeringen skall för varje år
fastställa dessa andelar efter förslag från
Riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan
beräknade belopp och de belopp som slutligt
framräknas för det aktuella året skall regleras vid
en kommande överföring.
Regeringen föreslår i enlighet med
pensionsöverenskommelsen från juni 1999 att
ålderspensionsavgiften för såväl arbetsgivare som
för den som har inkomst av annat förvärvsarbete
höjs från 6,40 till 10,21 procent av
avgiftsunderlaget. Regeringen föreslår vidare att
andelen som beräknas utgöra avgifter för
inkomster överstigande 8,07 förhöjda
prisbasbelopp förs till staten. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

Sjukförsäkringsavgiften
Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för
finansiering av bl.a. kostnader för sjukpenning,
folkpension i form av förtidspension för
personer som har rätt till tilläggspension i form
av förtidspension, tilläggspension i form av
förtidspension, och rehabiliteringsersättning, allt
enligt lagen om allmän försäkring.
Sjukförsäkringsavgiften skall även finansiera
Centrala studiestödsnämndens kostnader med
anledning av att sådana studielån som belöper på
en studerandes sjukperiod enligt
studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,
vissa av de allmänna försäkringskassornas
förvaltningskostnader, samt kostnader enligt
lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård. Sjukförsäkringsavgiften uppgår
för närvarande till 7,50 procent för arbetsgivare
och 8,23 procent för den som har inkomst av
annat förvärvsarbete.
Ett syfte med den förändrade avgiftsstruktur
som riksdagen beslutat med anledning av
budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1 bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:36)
var att inom ramen för ett i princip oförändrat
avgiftsuttag skapa bättre samstämmighet mellan
inkomster och utgifter i bl.a.
sjukförsäkringssystemet. Genom de
strukturförändringar på avgiftssidan som
infördes i samband med pensionsreformen gick
arbetet vidare i den riktningen (prop.
1997/98:151). För år 2000 beräknas de kostnader
som sjukförsäkringsavgiften avser att täcka
uppgå till 72,7 miljarder kronor. Mot bakgrund
härav föreslår regeringen att
sjukförsäkringsavgiften från och med den 1
januari 2000 höjs till 8,50 procent för
arbetsgivare och till 9,23 procent för den som har
inkomst av annat förvärvsarbete.

Den statliga ålderspensionsavgiften
Fördelningen av de statliga
ålderspensionsavgifterna skall enligt gällande
regler (8 § lagen om statlig ålderspensionsavgift)
göras enligt följande. Den andel som beräknas
motsvara pensionsrätt för premiepension för
samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig
förvaltning. Återstoden förs till Allmänna
pensionsfonden. Regeringen skall för varje år
fastställa dessa andelar efter förslag från
Riksförsäkringsverket.
Den statliga ålderspensionsavgiften skall i
princip motsvara den ålderspensionsavgift som
arbetsgivare och den som har inkomst av annat
förvärvsarbete skall betala (prop. 1997/98:151).
Regeringen föreslår därför att den statliga ålders-
pensionsavgiften höjs från 6,40 till 10,21 procent
av det beräknade underlaget. Vidare föreslår
regeringen att det vid beräkning av avgiften skall
bortses från i sig pensionsgrundande inkomster
överstigande 8,07 i stället för 8,06 förhöjda
prisbasbelopp. Ändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 2000.

Förändringar av det sammantagna uttaget av
socialavgifter och allmän löneavgift
Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter
och allmän löneavgift skall enligt
pensionsuppgörelsen från juni 1999 sänkas med
0,14 procentenheter, dvs. från 33,06 till 32,92
procent av avgiftsunderlaget. Enligt den
ursprungliga pen-sionsuppgörelsen år 1994 skall
pensionerna till hälften finansieras via
socialavgifter, vilket innebär en
ålderspensionsavgift på 8,47 procent. För år 2000
föreslås dock att ålderspensionsavgiften tas ut
med 10,21 procent av avgiftsunderlaget. Härmed
överskrids den ursprungligen överenskomna
nivån med 1,74 procentenheter. Vid
pensionsuppgörelsen i juni 1999 bedömdes att
lönesumman över 8,07 förhöjda prisbasbelopp
uppgick till 70,2 miljarder kronor och att det
därigenom fanns ett utrymme att sänka det
sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift med 0,14 procentenheter. Till
följd av de ovan föreslagna förändringarna
avseende ålderspensionsavgiften och
sjukförsäkringsavgiften föreslår regeringen
därför att den allmänna löneavgiften för såväl
arbetsgivare som den som har inkomst av annat
förvärvsarbete sänks från 8,04 procent till 3,09
procent av avgiftsunderlaget. Ändringen föreslås
träda i kraft den 1 januari 2000.

Den särskilda löneskatten
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till
staten enligt lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Den
särskilda löneskatten är avsedd att motsvara
skattedelen av socialavgifterna. Denna skatt
beräknas för närvarande schablonmässigt enligt
de principer som fastslogs i samband med
skattereformen (prop. 1989/90:110).
Det nya ålderspensionssystemet innebär bl.a.
att pensionsrätt kan intjänas även av den som har
fyllt 65 år och att socialavgifter i form av ålders-
pensionsavgift och allmän pensionsavgift därför
även skall betalas efter det att arbetstagaren
respektive den försäkrade fyllt 65 år. En lägre
nivå för den särskilda löneskatten på
förvärvsinkomster infördes av denna anledning
samtidigt för dessa personer. Särskild löneskatt
skall enligt nu gällande regler betalas med 18,09
procent i dessa situationer. I övriga fall tas
särskild löneskatt ut med 24,26 procent. Mot
bakgrund av de nya nivåer för
ålderspensionsavgiften och den allmänna
pensionsavgiften som följer av
pensionsöverenskommelsen från juni 1999 bör
den särskilda löneskatten för dessa personer
justeras. Med tillämpning av nuvarande
beräkningsschablon utgör skattedelen 8,10
procentenheter (0,5 x (10,21 + 7-1) = 8,10) av
det sammantagna uttaget på 17,21 procent av
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift.
Regeringen föreslår därför att den särskilda
löneskatten för personer som vid årets ingång är
65 år eller äldre sänks till 16,16 procent av
avgiftsunderlaget (24,26 - 8,10 = 16,16). Liksom
tidigare skall dessa bestämmelser inte gälla för
personer som är födda 1937 eller tidigare
eftersom de inte omfattas av det nya
pensionssystemet. De nya reglerna föreslås träda
i kraft den 1 januari 2000.

Sammanfattning av förslagen om förändrade
avgiftsnivåer
Förslagen till nya nivåer på socialavgifter m.fl.
avgifter sammanfattas i tabell 8.4.

Tabell 8.4 Nya avgiftssatser fr.o.m. år 2000

Socialavgifter
Arbetsgivar-
avgifter
Egenavgifter
Ålderspensionsavgift
10,21
10,21
Sjukförsäkringsavgift
8,50
9,23
Arbetsskadeavgift
1,38
1,38
Arbetsmarknadsavgift
5,84
3,30
Efterlevandepensionsavgift
1,70
1,70
Föräldraförsäkringsavgift
2,20
2,20
Summa
29,83
28,02

Allmän löneavgift
3,09
3,09
Summa
32,92
31,11

Särskild löneskatt
24,26
24,26
Särskild löneskatt > 65 år
16,16
16,16

Allmän pensionsavgift
7,00
7,00
8.5 Fastighetsskattefrågor
8.5.1 Underlaget för fastighetsskatt vid
2001 års taxering

Regeringens förslag: Vid beräkning av
fastighetsskatt vid 2001 års taxering skall i fråga
om hyreshus (bostadsdelen) skatten beräknas på
det lägsta av 1999 och 2000 års taxeringsvärden.

Promemorians förslag: Överensstämmer
med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser
är positiva till den föreslagna ändringen. Några
remissinstanser anser dock att åtgärden inte skall
begränsas till hyreshus vid 2001 års taxering.
Skälen för regeringens förslag: Allmän
fastighetstaxering sker vart sjätte år räknat
fr.o.m. år 1988 för hyreshus och industrienheter,
år 1990 för småhusenheter och år 1992 för
lantbruksenheter. Vid allmän fastighetstaxering
bestäms för varje taxeringsenhet ett basvärde
som skall motsvara 75 procent av dess
marknadsvärde. Detta bestäms med hänsyn till
det genomsnittliga prisläget under andra året
före det år då allmän fastighetstaxering sker.
Prisutvecklingen mellan de allmänna
fastighetstaxeringarna beaktas genom ett särskilt
årligt omräkningsförfarande. Detta innebär att
basvärdet omräknas med hjälp av ett
omräkningstal som fastställs av RSV med hänsyn
till det genomsnittliga prisläget i olika
prisutvecklingsområden under
tolvmånadersperioden mellan den 1 juli andra
året före taxeringsåret och den 30 juni året före
taxeringsåret.
I samband med besluten om omräkningstal till
1996 och 1997 års omräkningar
uppmärksammade RSV vissa tekniska brister i
förfarandet. Dessa hade i första hand att göra
med det förhållandet att omräkningstalen inte
kunde bestämmas med beaktande av andra
faktorer än prisutvecklingen för samtliga
fastigheter av ett visst slag. När det gällde
hyreshus grundades den redovisade
prisutvecklingen i vissa områden uteslutande på
försäljningar av äldre fastigheter eftersom yngre
fastigheter från de s.k. krisårgångarna inte alls
hade avyttrats i dessa områden. Ett
omräkningstal baserat på dessa uppgifter kunde
för yngre fastigheter leda till oriktiga värden. I
fråga om småhus innebar omräkningen år 1996
att de redan höga taxeringsvärdenivåerna i vissa
attraktiva områden ytterligare skulle höjas.
Mot bakgrund härav begärde riksdagen under
hösten 1996 hos regeringen en översyn av
reglerna om fastighetstaxeringsförfarandet. I
avvaktan på en sådan översyn beslöt riksdagen
om en begränsning av omräkningstalen för 1997
års taxeringsvärden i vissa fall, bet. 1996/97:
SkU14, rskr. 1996/97:134, SFS 1996:1615. I mars
1997 förordnade regeringen en särskild utredare
som har till uppgift att se över förfarandet vid
fastighetstaxeringen
(Fastighetstaxeringsutredningen, dir. 1997:36).
För 1998 års omräkningstal ansåg regeringen
mot bakgrund av kritiken mot i första hand
reglerna om omräkningsförfarandet och i
avvaktan på vad den särskilde utredaren skulle
komma till för slutsatser att förfarandet inte
borde leda till några förändringar av
taxeringsvärdena för hyreshus (bostadsdelen)
eller för småhusenheter. Detta innebar att
omräkningstalen för dessa fastighetstyper skulle
vara desamma för år 1998 som de som gällde för
år 1997. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli
1997 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20,
rskr. 1996/97:284, SFS 1997: 441).
I 1998 års ekonomiska vårproposition
föreslog regeringen en förlängning för år 1999.
Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1998 (bet.
1997/98: FiU20, rskr.1997/98:318, SFS
1998:525).
I 1999 års ekonomiska vårproposition
föreslog regeringen en förlängning även för år
2000 för småhusens del (avsnitt 8.2.1).
Lagstiftningen trädde i kraft den 1 augusti 1999
(bet. 1998/99:FiU20, rskr. 1998/99:256, SFS
1999:637). Något förslag till förlängning för
hyreshusens del lämnades inte i
vårpropositionen. Detta motiverades med att
förhållandena inför år 2000 för hyreshusen är
annorlunda och mer komplicerade än tidigare.
Detta beror på att hyreshusen skall göras till
föremål för en allmän fastighetstaxering under år
2000. Det finns skäl att anta att detta för många
hyreshus kommer att innebära höjda basvärden.
Taxeringsvärdena för hyreshus kommer därmed
att höjas, även med oförändrade omräkningstal.
Regeringen ansåg därför att den förväntade
höjningen av basvärdena avseende hyreshus
(bostadsdelen) inte skulle tillåtas slå igenom på
fastighesskatteuttaget vid 2001 års taxering och
uttalade sin avsikt att återkomma med ett förslag
med den angivna inriktningen. Inom
Finansdepartementet har utarbetats en
promemoria med förslag till lagstiftning.
Promemorian har remissbehandlats och
remissutfallet var övervägande positivt, jfr.
avsnitt 8.1.
Som framkommit av det ovan sagda fungerar
en "frysning" av omräkningstalen år 2000 för
hyreshusen (bostadsdelen) inte på samma sätt
som tidigare år på grund av den allmänna
fastighetstaxering av hyreshus som sker detta år.
Oförändrade omräkningstal ger inte oförändrade
taxeringsvärden eftersom basvärdena ändras. I
och för sig kan det göras gällande att en höjning
av taxeringsvärdena som beror på att basvärdena
höjts vid en allmän fastighetstaxering inte står i
strid mot de ställningstaganden som regeringen
och riksdagen gjort till tidigare år. Kritiken har i
första hand tagit sikte på omräkningsförfarandet
och inte på taxeringsförfarandet i allmänhet.
Det finns emellertid skäl som talar för att den
förväntade höjningen år 2000 av basvärdena
avseende hyreshus (bostadsdelen) inte skall
tillåtas slå igenom på taxeringsvärdena vid 2001
års taxering till fastighetsskatt. Det går i
sammanhanget inte att bortse från det
förhållandet att tidigare ställningstaganden i fråga
om omräkningstalen i realiteten tagit sikte på att
förhindra ett ökat uttag av fastighetsskatt.
Hittills har oförändrade omräkningstal inneburit
i princip oförändrade taxeringsvärden och till
följd därav inga förändringar av
fastighetsskatteuttaget mellan åren.
Fastighetsskatteuttaget bör därför inte bara när
det gäller småhus utan även i fråga om
hyreshusen (bostadsdelen) med bortseende
från den sänkning av fastighetsskatten som
betingas av förslagen i avsnitt 8.5.2 vara
oförändrat också vid 2001 års taxering. Till
bilden hör också att frågan om fastighetsskattens
framtida utformning är föremål för
Fastighetsbeskattningskommitténs (dir.
1998:20) överväganden och att
taxeringsförfarandet utreds av
Fastighetstaxeringsutredningen.
Mot denna bakgrund föreslås att
fastighetsskatten vid 2001 års taxering skall
beräknas på ett underlag motsvarande det lägsta
av 1999 och 2000 års taxeringsvärden.
I sammanhanget bör dock följande påpekas.
Metoden att förhindra ett ökat
fastighetsskatteuttag genom att skatten beräknas
på det lägsta av de två aktuella taxeringsvärdena
är principiellt annorlunda än att med samma
verkan i princip oförändrad fastighetskatt
"frysa" omräkningstalen. Det beror på att ett
högre taxeringsvärde för år 2000 i jämförelse
med året innan inte uteslutande behöver avspegla
den allmänna prisutvecklingen. Till skillnad mot
omräkningstalen som endast återspeglar just
prisutvecklingen kan ett förändrat basvärde
förklaras av att fastighetsägaren t.ex. har byggt ut
fastigheten. Det skulle emellertid vara alldeles för
komplicerat att avgöra hur skillnaderna i
basvärden mellan de aktuella åren fördelar sig på
den allmänna prisutvecklingen och andra
faktorer. Något förslag som tar hänsyn till detta
läggs därför inte fram. Den nya metoden innebär
även att det lägre underlaget knyts till den
aktuella taxeringen till fastighetsskatt och inte till
kalenderåret. Den föreslagna ordningen skall
tillämpas även om värderingsenheten har ändrat
storlek till följd av ägarbyte eller
fastighetsbildning o.d.
Vad nu sagts innebär att hyreshusens
taxeringsvärden för år 2000 på vanligt sätt
kommer att bestämmas av basvärdena och det
omräkningstal som enligt riksdagens beslut har
satts till 1,00. Det är endast fastighetsskatten vid
2001 års taxering som kan beräknas på det lägsta
av de två årens respektive taxeringsvärden. I
andra sammanhang där taxeringsvärdena är av
betydelse får de nya taxeringsvärdena genomslag
enligt vanliga regler.
8.5.2 Sänkt fastighetsskatt för
bostadshyreshus

Regeringens förslag: Fastighetsskattesatsen sänks
för hyreshus (bostadsdelen) vid 2001 års taxering
från 1,3 till 1,2 procent. På bostadsdelen för
hyreshus som har värdeår 1989 eller 1990 skall
endast halv fastighetsskatt utgå vid samma
taxering.

Skälen för regeringens förslag: I 1999 års
ekonomiska vårproposition föreslog regeringen
att sänkningen av fastighetsskattesatsen för
hyreshus under år 1999 från 1,5 till 1,3 procent
skulle förlängas ytterligare ett år (avsnitt 8.5.2).
Lagstiftningen trädde i kraft den 1 augusti 1999
(bet. 1998/99:FiU20, rskr. 1998/99:256, SFS
1999:636). Sänkningen från 1,5 till 1,3 procent
gjordes i avvaktan på de ställningstaganden som
regering och riksdag kan göra med anledning av
de förslag Fastighetsbeskattningskommittén kan
komma att lägga fram. Regeringen har nu gjort
den bedömningen att fastighetsskattesatsen för
hyreshus (bostadsdelen) vid 2001 års taxering
kan sänkas från 1,3 till 1,2 procent.
För hyresfastigheter med värdeår 1989 och
1990 gäller vid 2000 års taxering att halv
fastighetsskatt utgår. Sådana fastigheter hör till
de s.k. krisårgångarna. Enligt huvudregeln gäller
för dessa fastigheter vid 2001 års taxering att det
för första gången utgår full fastighetsskatt.
Regeringen anser att för hyresfastigheter med de
nämnda värdeåren skall halv fastighetsskatt utgå
även vid 2001 års taxering. Syftet med de nu
föreslagna åtgärderna är att skapa förutsättningar
för lägre hyresnivåer.

8.5.3 Nytt stickår

Regeringens bedömning: Med hänsyn till det
skattebortfall som förslaget att flytta stickåret
från 1952 till 1975 skulle medföra bör det nu inte
läggas fram några förslag

Skälen för regeringens bedömning: Vid
reavinstbeskattningen av fastigheter gäller
särskilda regler för fastigheter som förvärvats
före år 1952. Som anskaffningsvärde skall
användas 150 procent av 1952 års taxeringsvärde
om inte den skattskyldige kan visa att det
verkliga anskaffningsvärdet är högre. I 1999 års
ekonomiska vårproposition aviserades att
regeringen skulle återkomma med ett förslag om
att flytta det s.k. stickåret från 1952 till ett senare
år (avsnitt 8.2.2). Frågan har beretts inom
Finansdepartementet och en promemoria (dnr
Fi1999/2400) i ämnet har remissbehandlats. I
promemorian föreslås att den nya stickårsregeln
skall ta sikte på förvärv före år 1975 och att
anskaffningsvärdet i så fall skall anses utgöra 133
procent av 1975 års taxeringsvärde om inte den
skattskyldige kan visa att det verkliga
anskaffningsvärdet är högre. I promemorian
redovisas att förslaget är förenat med visst
skattebortfall. Förslaget har rönt ett blandat
mottagande. Promemorian och en
sammanställning av remissvaren finns tillgänglig
i lagstiftningsärendet. Regeringen gör den
bedömningen att det med hänsyn till det
skattebortfall som förslaget skulle medföra inte
nu bör läggas fram något förslag om ett nytt
stickår.
8.5.4 Begränsad fastighetsskatt
Regeringen tillsatte under våren 1998 en
parlamentarisk kommitté,
Fastighetsbeskattningskommittén, som enligt
sina direktiv (Dir. 1998:20) skall se över och
utvärdera reglerna om fastighetsskatt m.m. I
kommitténs uppdrag ingår att ta ställning till
frågan om en undantagsreglering med sikte på
fastighetsskatten i attraktiva områden. I
direktiven nämns skärgårdarna på ost- och
västkusten och fjällområdena. Utgångspunkten
är de svårigheter för de fastboende som kan
uppkomma när kapitalstarka fritidsboende driver
upp taxeringsvärdena och därmed
fastighetsskatten. Frågeställningen har
behandlats med förtur av kommittén som i mae
1999 avlämnade ett delbetänkande, SOU
1999:59, Begränsad fastighetsskatt. I betänkandet
presenteras ett förslag till en begränsningsregel
för fastighetsskatten. Förslaget tar sikte på
hushåll med låga inkomster och som är bosatta i
småhus med höga taxeringsvärden.
Begränsningsregeln föreslås omfatta småhus på
både småhusenheter och lantbruksenheter.
Regeln innebär att uttaget av fastighetsskatt
under vissa förutsättningar begränsas så att den
inte överstiger en viss andel av
hushållsinkomsten. Kommittén har valt att
redovisa två olika modeller. Den ena har getts en
generell utformning och föreslås gälla alla hushåll
som uppfyller vissa villkor. Den andra modellen
är regional och bygger på att man först fastställer
inom vilka områden begränsningsregeln
överhuvudtaget skall kunna tillämpas.
Avgörande är den genomsnittliga
taxeringsvärdenivån och den genomsnittliga
inkomstnivån inom området. Inom ett sådant
område kan begränsningsregeln tillämpas av de
fastighetsägare som uppfyller villkoren avseende
hushållets inkomster och taxeringsvärdet på det
egna småhuset. Remisstiden för delbetänkandet
går ut den 13 september 1999. Regeringen
kommer därefter att ta ställning i frågan
8.6 Energi- och trafikskattefrågor
8.6.1 Jordbrukets energibeskattning

Regeringens förslag: Jordbruket ges från den 1 juli
2000 samma reduktion av energi- och
koldioxidskatten som industrin f.n. har.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
tidigare i regeringsförklaringen och i 1999 års
ekonomiska vårproposition uttalat sig för att
jordbruket skall ges villkor som är likvärdiga
med andra näringars. Regeringen avser att i
vårpropositionen 2000 lägga fram ett förslag om
att jordbruket skall få tillämpa samma
skattereduceringar som finns för
tillverkningsindustrins förbrukning av el och
bränslen för uppvärmning, dvs. att ingen
energiskatt tas ut och att koldioxidskatten är
nedsatt till hälften. Förändringarna avses träda i
kraft den 1 juli 2000.

8.6.2 Skatteväxling

Regeringens förslag: I enlighet med vad som
angavs i 1999 års ekonomiska vårproposition tas
ytterligare ett steg i en skatteväxling genom att
energiskatten på dieselolja höjs med 25 öre per
liter, energiskatten på el höjs med 1 öre per kWh
och produktionsskatten på kärnkraftsel höjs med
0,5 öre per kWh från den 1 januari 2000. Den
särskilda skatten på kärnkraftsel görs om till en
effektskatt. Omläggningen avses äga rum den 1
juli 2000.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
redovisade i vårpropositionen i år att den delade
Skatteväxlingskommitténs bedömning att den
ökade miljörelateringen av skattesystemet under
de senaste årtiondena bör fortsätta. Nu
återkommer därför regeringen med förslag om
höjda energiskatter på dieselolja och el. För
produktionsskatten på kärnkraft föreslås också
en höjning av skatteuttaget. Avsikten är att till
vårpropositionen 2000 återkomma till riksdagen
med förslag om en omläggning av skatten så att
den i framtiden tas ut med kärnkraftverkets
termiska effekt som grund.
Som ett nytt steg i den ökade
miljörelateringen av skattesystemet föreslås att
energiskatten på dieselolja höjs med 25 öre per
liter (250 kronor per m3) och att energiskatten på
el höjs med 1 öre per kWh.
Dieselskattehöjningen kan bidra till att minska
de miljöskadliga utsläppen på så sätt att
försäljningen av dieselolja på sikt minskar. Detta
gäller all användning, dvs. såväl i personbilar som
inom transportsektorn i övrigt. Detta underlättar
möjligheterna att nå kväveoxidmålet.
Naturvårdsverket har i en rapport, Vad blir
konsekvenserna för miljö och hälsa av en ökad
andel dieselbilar i den svenska bilparken?, dnr
M98/1689/7, hösten 1998 visat att
dieselpersonbilar i vissa avseenden är sämre för
miljön än bensinbilar. De har betydligt högre
utsläpp av kväveoxider, partiklar och
cancerframkallande ämnen. En viktig styreffekt
av denna skattehöjning kan således bli minskade
utsläpp av dessa ämnen. Utsläppen av koldioxid
är dock normalt mindre från dieselbilar.
Regeringen har för avsikt att följa effekterna av
skattehöjningen med avseende på miljöpåverkan
och konkurrenskraften för jordbruket,
åkerinäringen och näringslivet i övrigt. En
skattehöjning på el ger incitament till en ökad
hushållning och bidrar till energieffektivisering.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
2000.
Regeringen föreslår också att den särskilda
produktionsskatten på kärnkraftsel skall höjas
som ett led i skatteväxlingen. Skatten bör höjas
med 0,5 öre per kWh och i likhet med höjningen
av energiskatten bör den träda i kraft den 1
januari 2000. Skatten bör vidare omformas från
den nuvarande rörliga skatten som baseras på
energiproduktionen till en fast skatt som baseras
på den termiska effekten hos
kärnkraftsreaktorerna. I regeringens proposition
(prop. 1996/97:84) En uthållig energiförsörjning,
uttalades bl.a. att produktionsskatten på
kärnkraft kan medföra snedvridningar i
elproduktionssystemet. Eftersom de rörliga
kostnaderna påverkas av den nuvarande skatten
snedvrids den kostnadsmässiga rangordningen av
elproduktionsanläggningarna med ett sämre
resursutnyttjande som följd. Ändrade
produktionskostnader i någon del av systemet
får genomslag på utnyttjandet av hela
produktionskapaciteten. Detta kan motverkas
genom en övergång till en fast skatt som utgår
oberoende av produktionsnivån. Skatten skall
utformas så att den begränsar störningar i driften
av kärnkraftverk. En övergång kan också bidra
till den del produktionsskatten övervältras på
elkonsumenterna på en marknad som dock i
tilltagande grad avregleras och kännetecknas av
ökad konkurrens till att störningarna i
konsumentledet minskar.
Höjningarna inom energiskatteområdet
finansierar reducerad skatt för satsningar på
kompetensutveckling i arbetslivet.
8.6.3 Fordonsskatt för tunga bussar

Regeringens förslag: Fordonsskatten för
dieseldrivna tunga bussar skall höjas. Skatten
viktdifferentieras på samma sätt som redan sker
för tunga lastbilar. Det innebär att bussarna
indelas i olika skatteklasser beroende på vikt och
antalet axlar.

Utredningens förslag:
Trafikbeskattningsutredningen har i sitt
slutbetänkande, Bilen, miljön och säkerheten
SOU 1999:62, lämnat förslag på den närmare
utformningen av en höjning av fordonsskatten
för tunga bussar. Utredningen föreslår att en
höjning av fordonsskatten för tunga bussar
endast bör omfatta dieseldrivna bussar.
Fordonsskatten för dessa bussar bör
viktdifferentieras på samma sätt som för tunga
dieseldrivna lastbilar. Enligt utredningen bör
bussarna indelas i olika skatteklasser beroende på
om de har två, tre eller fyra eller flera axlar.
Vidare kan storleken på en höjning av
fordonsskatten, med vissa mindre justeringar,
bestämmas utifrån beräkningar av Statens
Institut för KommunikationsAnalys (SIKA).
Bakgrunden till regeringens förslag:
Regeringen har i proposition 1997/98:56,
Transportpolitik för en hållbar utveckling,
bedömt att fordonsskattesystemet för tunga
bussar, dvs. bussar med skattevikter över 3 500
kg, bör omarbetas för att ta hänsyn till de externa
kostnaderna som busstrafiken medför.
Regeringen uttalade att skattesystemet borde
utformas på samma sätt som fordonsskatten för
tunga lastbilar, dvs. med olika skatteklasser
beroende på vikt och axelkonfiguration. En
omarbetning av skattesystemet borde, enligt
regeringen, ske utifrån de beräkningar som gjorts
av SIKA. Riksdagen har beslutat i enlighet med
propositionen i denna del (bet. 1997/98:TU10,
rskr. 1997/98:266).
Skälen för regeringens förslag:
Trafikbeskattningsutredningen anser att det kan
ifrågasättas om en höjning av fordonsskatten
skall omfatta både bensin- och dieseldrivna
bussar. Regeringen delar denna åsikt. Avgörande
för en bedömning om en höjning av
fordonsskatten skall omfatta både bensin- och
dieseldrivna bussar bör vara om busstyperna kan
jämställas i beskattningshänseende. Det kan
konstateras att det finns vissa olikheter mellan
diesel- respektive bensindrivna bussar.
Energiskatten för bensin är högre än för
dieselolja. Vidare har bensindrivna bussar en
högre bränsleförbrukning än dieseldrivna bussar.
Körsträckorna är dessutom ofta längre för
dieseldrivna bussar än för de bensindrivna
bussarna. Sammantaget anser därför regeringen
att en höjning endast bör ske av fordonsskatten
för dieseldrivna bussar.
Det har inte framkommit skäl för att välja
någon annan viktdifferentiering för tunga
dieseldrivna bussar än den som gäller för tunga
dieseldrivna lastbilar, dvs. hundrakilosintervaller.
Däremot bör vissa förändringar göras av
indelningen i olika skatteklasser beroende på
antalet axlar. För tunga lastbilar med anordning
för påhängsvagn eller annan draganordning finns
i dag två skatteklasser. Till en klass förs tvåaxlade
lastbilar, medan lastbilar med tre eller flera axlar
hänförs till en annan klass. De flesta bussar är
visserligen tvåaxlade, men antalet tre- och
fyraxlade bussar förväntas öka. I likhet med
Trafikbeskattningsutredningen föreslår därför
regeringen att bussarna delas in i tre olika
skatteklasser beroende på om de har två, tre eller
fyra eller flera axlar.
SIKA:s beräkningar av storleken på
fordonsskatten för tvåaxlade bussar visar att
erforderlig skattehöjning varierar i de skilda
viktintervallen. Som exempel kan nämnas att
höjningen i intervallet 12 000 till 13 000 kg
beräknats till 1 107 kronor medan höjningen i
intervallet 13 000 till 14 000 kg beräknats till 10
079 kronor. För det fall dessa beräkningar skulle
ligga till grund för en höjning av fordonsskatten
skulle skatteskalan stiga brant från 13 000 till 14
000 kg för att sedan plana ut och återgå till en
mer jämn stigning vid 17 000 kg. Skatteskalorna
bör dock inte stiga alltför brant i
viktintervallerna. Regeringen föreslår därför, i
likhet med Trafikbeskattningsutredningen, att
skatteskalan för tvåaxlade bussar utjämnas i
intervallet 13 000 till 17 000 kg och i övrigt
utformas i enlighet med SIKA:s beräkningar.
För treaxlade bussar omfattar SIKA:s
beräkningar inte bussar i de lägre
viktintervallerna. Regeringen anser emellertid att
för bussar med en relativt låg skattevikt kan
förhållandet mellan tvåaxlade och treaxlade
bussar antas vara detsamma som förhållandet
mellan motsvarande tvåaxlade respektive tre-
eller fleraxlade lastbilar. Med anledning härav bör
fordonsskatten för treaxlade bussar med
skattevikt från 3 501 till 13 000 kg beräknas med
utgångspunkt från fordonsskatten för tvåaxlade
bussar, justerat med ledning av skillnaden i
fordonsskatten för motsvarande tvåaxlade och
tre- eller fleraxlade lastbilar. För skattevikter i
intervallet 13 001 till 18 000 kg bör skatteskalan
utjämnas så att den vid skattevikten 23 001 kg är
i nivå med SIKA:s beräkningar.
För fyraxlade bussar har SIKA beräknat vad
fordonsskatten bör uppgå till såvitt avser
skattevikter från 24 000 till 26 000 kg. För
skattevikter från 3 501 till 13 000 kg bör
fordonsskatten beräknas på samma sätt som för
treaxlade bussar. Skatteskalorna för treaxlade och
fyr- eller fleraxlade bussar sammanfaller därför i
dessa viktintervaller. Bussar med fyra eller flera
axlar har dock lägre externa kostnader vid högre
vikter. Från 13 001 kg bör därför skatteskalorna
skiljas åt och skattesatsen för bussar med fyra
axlar eller fler föreslås vara lägre än den skattesats
som skall utgå för treaxlade bussar med
motsvarande vikt. Vid skattevikten 24 000 kg bör
skatteskalan vara i nivå med SIKA:s beräkningar.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1
januari 2000.
8.6.4 Lättnad i beskattningen av
miljövänliga bilar

Regeringens bedömning: En skattelättnad kan
införas i trafikbeskattningen för alla bilar i
miljöklass 1.

Regeringen har i 1999 års ekonomiska
vårproposition föreslagit att en skattelättnad
skall införas i trafikbeskattningen för lätta bilar
som uppfyller de framtida avgaskraven i EG:s
direktiv 98/69EG om åtgärder mot
luftföroreningar genom avgaser från
motorfordon och om ändring av direktiv 70/220
EEG (EGT L 350, 28.12.98, s. 1, Celex
398L0069).
De framtida skärpta kraven på utsläpp av
avgaser för lätta bilar i det nämnda direktivet har
nyligen införlivats i bilavgasförordningen som
nya krav för miljöklass 1 och 2. Enligt direktivet
kan en skattelättnad införas för personbilar och,
under förutsättning att den skattegrundande
vikten inte överstiger 1 305 kg, lätta lastbilar från
den 1 januari 2000 och för övriga lätta bilar från
den 1 januari 2001. Regeringen föreslår att en
skattelättnad om 3 500 kronor införs den 1 juli
2000, med retroaktiv verkan från den 1 januari
2000, för personbilar samt lätta lastbilar med en
skattegrundande vikt om högst 1 305 kg som
uppfyller de nya avgaskraven i miljöklass 1. Från
den 1 januari 2001 kan även övriga lätta bilar i
miljöklass 1 omfattas av en skattelättnad.
Finansiering av en sådan skattelättnad skall enligt
regeringens uppfattning ske inom
trafikbeskattningen. I enlighet med direktivet
kommer skattelättnadsbeloppet att behöva
minskas till 1 500 kronor när avgaskraven i
miljöklass 2 blir obligatoriska för alla nya bilar.
Den föreslagna skattelättnaden ersätter den nu
gällande femåriga befrielsen från fordonsskatt
för bilar i den tidigare miljöklass 1 som därmed
skall upphöra att gälla från den 1 januari 2000.
De bilar som dessförinnan fått en sådan
skattebefrielse är dock befriade från fordonsskatt
till dess att befrielsen upphör efter fem år.
Eftersom avgaskraven för lätta bilar i den nya
miljöklass 2 blir obligatoriska inom en snar
framtid bedömer regeringen att en skattelättnad
för dessa har mycket begränsad miljöeffekt. Mot
denna bakgrund föreslår inte regeringen någon
skattelättnad för dessa fordon.
8.6.5 Övriga punktskattefrågor
Regeringen avser att i anslutning till
budgetpropositionen föreslå att enhetliga
energiskattesatser för gasol, metan och naturgas
införs motsvarande de nivåer som i dag tas ut för
respektive bränsle när det används för
uppvärmning samt att den i dag övergångsvis
gällande begränsningsregeln avseende
energibeskattningen för kalk- och
cementbranscherna m.m. förlängs ytterligare ett
år.
Regeringen avser även att återkomma under
hösten med förslag om korrigeringar av miljö-
klassystemet för bensin och dieselolja med
anledning av ett EG-direktiv. I samband därmed
kommer en ny miljöklass för bensin att föreslås.
Avsikten är att de differentierade skattesatser
som finns för dessa miljöklasser skall justeras
samtidigt.
8.7 Andra förslag i särpropositioner
under hösten 1999
I detta avsnitt redovisas kortfattat innehållet i
andra propositioner på skatteområdet som
lämnas under hösten 1999 och som har
budgetpåverkan för budgetåret 2000.

Förmånsbeskattning av miljöbilar
I en särskild proposition (prop. 1999/2000:6),
som överlämnas till riksdagen samtidigt som
budgetpropositionen, föreslår regeringen att
beskattningen av s.k. miljöbilar skall lindras, om
bilen används som förmånsbil av en anställd.
Med en miljöbil förstås en bil som helt eller
delvis körs på ett miljövänligare drivmedel än
bensin eller dieselolja eller med elektricitet. En
sådan bil har idag ett nybilspris som överstiger
nybilspriset för en motsvarande bensin- eller
dieseldriven bil. Därigenom blir förmånsvärdet
för miljöbilen högre än det förmånsvärde som
åsätts en motsvarande, konventionellt driven bil.
Förslaget innebär att det förmånsvärde som skall
påföras den anställde beräknas till ett belopp som
motsvarar förmånsvärdet för en motsvarande bil
som drivs konventionellt. Finansieringen av en
sådan skattelättnad skall ske inom ramen för
trafikbeskattningen. Den föreslagna ändringen
underlättar introduktionen av miljöbilar på
marknaden. Förslaget har aviserats i årets
ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100 s
168).

Öresundsförbindelsen
Regeringen avser att senare lägga fram en
proposition om att belägga avgifter för trafik
över bro eller genom tunnel mellan Sverige och
annat land med mervärdesskatt. Det innebär att
mervärdesskatt med 25 procent kommer att tas
ut på de avgifter som skall betalas för passage
över Öresundsförbindelsen.
Beskattningsåtgärderna utgör en anpassning till
de regler som gäller inom EU och som Danmark
redan infört. Eftersom förbindelsen till viss del
ligger i Danmark och till viss del i Sverige, skall
endast en del av avgiften beskattas i Sverige.
Beräkningarna i budgetpropositionen grundas på
antagandet att 50 procent av avgiften kommer att
beskattas i Sverige.
Regeringen avser att under hösten ingå en
överenskommelse med danska regeringen som
bl.a. skall reglera hur stor del av avgiften som
skall beskattas i respektive land. Vidare skall av-
talas om vissa förenklingar avseende hanteringen
av mervärdesskatten. Den aviserade propositio-
nen kommer att lämnas till riksdagen efter det
att denna överenskommelse ingåtts.

Dröjsmålsränta vid för sen betalning av tull
Av artikel 232 i förordning (EEG) nr 2913/92
(tullkodexen) framgår att dröjsmålsränta skall tas
ut vid för sen betalning av tull. Enligt 30 §
tullagen (1994:1550) skall om tull och annan
skatt eller avgift som tas ut vid import inte
betalas i rätt tid dröjsmålsavgift tas ut enligt
lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Såväl
Tullverket som företrädare för näringslivet har
framfört att tillämpningen av räntesatserna i
lagen om dröjsmålsavgift leder till att
dröjsmålsavgift ibland tas ut med oskäligt höga
belopp, särskilt vid korta dröjsmål. Detta är
särskilt kännbart för småföretagen. Tullverket
har i en framställning till regeringen som genom
beslut den 16 oktober 1997 (Dnr Fi 98/1418)
överlämnades till Tullagsutredningen hemställt
om att dröjsmålsräntan i stället skall beräknas
enligt 19 kap. 8 § skattebetalningslagen.
Tullagsutredningen har i sitt slutbetänkande
SOU 1999:54 En ny tullag föreslagit en sådan
ändring. Utredningen menar att en på så sätt
beräknad ränta skulle framstå som rimligare och
påpekar också fördelen med att dröjsmålsräntan
vid för sen betalning av tull och annan skatt eller
avgift som tas ut vid import skulle komma att
beräknas enligt samma bestämmelser som
kostnadsräntan vid för sen betalning av
exempelvis mervärdesskatt vid omsättning inom
landet. Regeringen delar Tullagsutredningens
bedömning och finner det angeläget att den
föreslagna ändringen kommer till stånd.
8.8 Finansiella effekter m.m.
Den inkomstberäkning för år 2000 som
redovisas i kapitel 6 och bilaga 1 baseras förutom
på bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen m.m. även på de förslag till
förändrade skattteregler som presenteras i denna
proposition och i ett antal propositioner som
överlämnas samtidigt med budgetpropositionen,
senare under hösten eller, i ett fall, under början
av år 2000. I detta avsnitt redovisas de olika
förslagens offentlig-finansiella effekter och
innebörden av förslagen i de övriga
propositionerna.
Fokusering sker på de förslag som påverkar
statsbudgetens saldo för år 2000.
Tidsperspektivet är dock förlängt genom att
förslag med budgeteffekter för år 2001 och
framåt redovisas.
Budgeteffekterna för åren 2000-2002
redovisas i tabell 8.5. Redovisade effekter är av
olika slag. Först anges bruttoeffekterna (räknat
på helår) dock med undantag för de åtgärder
som har en temporär karaktär som beskriver
den statiskt beräknade effekten av åtgärden utan
beaktande av eventuella indirekta effekter.
Därefter redovisas kalenderårseffekterna för
statsbudgeten och för den offentliga sektorn.
Redovisningen sker i kassamässiga termer vilket
innebär att att olika slag av
uppbördsförskjutningar i skatte- och
avgiftsuttaget har beaktats. Därigenom kan
effekten för ett enskilt år inkludera flöden av
skatter och avgifter som avser inkomster från ett
tidigare år. Vid bedömningen har hänsyn också
tagits till olika slag av indirekta effekter på andra
skattebaser och på offentliga utgifter.
Slutligen redovisas varaktiga
nettobudgeteffekter för den offentliga sektorn av
de olika förslagen. Avvikelser mellan varaktiga
effekter och olika årseffekter kan bero bl.a. på
fördröjd övervältring av vissa skatter på andra
skattebaser. Vid temporära åtgärder utgörs den
varaktiga effekten av räntan på nuvärdet av
framtida saldoförändringar.
8.8.1 Förslag i budgetpropositionen
Förslaget om ett första steg i en inkomstreform
innehåller bl.a. en kompensation för uttag av
allmän pensionsavgift. Den beräknade
nettobudgetförsvagningen av denna åtgärd
uppgår till 9,5 miljarder kronor som utgör nettot
av en skattereduktion om 15,9 miljarder kronor
motsvarande 25 procent av allmän pensionsavgift
för år 2000, en p.g.a den begränsade
avdragsrätten för pensionsavgiften motverkande
ökning av kommunalskatteinkomsterna med 5
miljarder kronor och av samma skäl en ökning
också av statlig inkomstskatt med 1,4 miljarder
kronor. För det första året år 2000 blir den
kassamässiga belastningen för stat och offentlig
sektor något mindre p.g.a.
uppbördsförskjutningar. Inkomstförstärkningen
för kommunsektorn regleras genom minskade
statsbidrag till kommuner och landsting vilket
innebär att statsbudgetens saldo förstärks med 5
miljarder kronor.
Uppjusteringarna av skiktgränserna år 2000 för
uttag av statlig inkomstskatt ger en
budgetförsvagning om 2,3 miljarder kronor. Som
tidigare har kommenterats är 1,4 miljarder av
detta belopp hänförligt den uppjustering som
sker för att antalet personer i de olika
inkomstskikten ej skall påverkas. Resterande del
med en budgetbelastning på 0,9 miljarder
kronor beror på att den nedre skiktgränsen
justeras upp ytterligare för att minska andelen
individer som betalar statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster.
Förlängningen av 1999 års tillfälliga
skattereduktion till att avse även år 2000 beräknas
ge en budgetförsvagning på 3,3 miljarder kronor.
Den kassamässiga belastningen år 2000 blir något
lägre på grund av förskjutningar i uppbörden.
Dessa belopp har tidigare redovisats i 1998 års
ekonomiska vårproposition och redovisas inte
därför i tabell 8.5. För åren 2001 och 2002
redovisas budgetbelopp för en förlängning
genom åtgärder med likvärdig inriktning.
Förslaget om att det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster om 200 kronor
även skall tillfalla kommunerna för år 2001
beräknas försvaga såväl statsbudget som offentlig
sektor med 1,25 miljarder kronor detta år.
Förslaget om förlängning av återföringstiden för
periodiseringsfond från fem till sex år beräknas ge
en varaktig budgetbelastning på 0,14 miljarder
kronor. De kassamässiga budgetbelastningen blir
högre och uppgår år 2000 till 2,5 miljarder
kronor. Året därpå år 2001 uppkommer en
dubbeleffekt dels genom att företagen ej betalar
in skatt på i frånvaro av regeländringar återförda
fonder för inkomståret 2000, dels genom att
preliminärskatten för år 2001 som styrs av
slutskatten år 1999 sjunker. År 2002
uppkommer en motverkande
budgetförstärkning bl.a. genom att den vid
taxeringen år 2000 uppskjutna fondåterföringen
nu återförs till beskattning.
Förslaget om höjt tak för maximal avsättning
till periodiseringsfond fr.o.m. 1 januari 2001
beräknas ge en varaktig budgetförsvagning med
0,7 miljarder kronor. Den kassamässiga
belastningen är högre 2,7 miljarder kronor
men uppkommer först inkomståret år 2002 p.g.a
förskjutningar i uppbörden genom att företagen
antas ej jämka preliminärskatten för år 2001
vilket förskjuter budgetbelastningen till år 2002.
Förslaget om slopande av kupongskatten på
näringsbetingade aktier beräknas ge en
budgetförsvagning på 0,23 miljarder kronor.
Förslaget om höjd allmän pensionsavgift
beräknas ge en varaktig budgetförstärkning för
offentlig sektor på 0,26 miljarder kronor. För
statsbudgeten uppkommer en viss försvagning
p.g.a att underlaget för statlig inkomstskatt
sjunker något. I förhållande till bruttoeffekten på
0,46 miljarder kronor uppkommer en liknande
försvagning också för offentlig sektor beroende
på att underlaget för kommunal inkomstskatt
sjunker.
Förslaget om sänkt allmän löneavgift ger en
varaktig nettobudgetförsvagning på 0,59
miljarder kronor varvid i enlighet med gällande
beräkningskonventioner har antagits att
avgiftssänkningen leder till ökade löner vilket
ökar underlaget för socialavgifter och
inkomstskatt. Effekterna de första åren blir
större beroende på att denna löneabsorption
antas ta viss tid.
Förslaget om höjd energiskatt på el beräknas ge
en varaktig nettobudgetförstärkning med 0,57
miljarder kronor. Budgetförstärkningen de första
åren blir något större beroende på att indirekta
effekter via bl.a. KPI-beroende offentliga utgifter
och ändrad indexering av skatteskalan inte
hinner få fullt genomslag.
Förslaget om höjd produktionsskatt för
kärnkraftsproducerad el beräknas ge en varaktig
nettobudgetförstärkning med 0,24 miljarder
kronor. De kassamässiga effekterna de första
åren blir högre beroende på att de antagna
indirekta effekterna på kärnkraftsföretagens
inkomstskatt får genomslag med viss
fördröjning.
Den höjda energiskatten på diesel beräknas ge
en varaktig nettobudgetförstärkning med 0,55
miljarder kronor. Även i detta fall blir den
kassamässiga förstärkningen de första åren något
högre beroende på att indirekta effekter får
genomslag med viss fördröjning.
De sänkta energiskatterna för jordbruket
beräknas ge en nettobudgetförsvagning med 0,26
miljarder kronor. Den kassamässiga försvagning
år 2000 begränsas dock, i första hand beroende
på att skattesänkningarna sker först fr.o.m. den 1
juli 2000.
För reducerad skatt i syfte att främja
kompetenshöjande åtgärder i arbetslivet redovisas
en ram om 1,35, 1,15 respektive 1,15 miljarder
kronor för åren 2000-2002.
Förslaget om förändrad fordonsskatt för bussar
beräknas ge en varaktig nettobudgetförstärkning
med 0,15 miljarder kronor. I tabellen redovisas
de isolerade effekterna av den höjda
fordonskatten. Inkomstförstärkningen för det
offentliga blir dock mindre eftersom kommuner
och landsting skall kompenseras för
skattehöjningen.
Förslaget om nedsatt fordonsskatt för
miljövänliga bilar innebär en temporär
skatterabatt för dessa slag av fordon. För år 2000
beräknas budgetförsvagningen för staten,
liksom för offentlig sektor, till 0,03 miljarder
kronor. Den varaktiga
nettobudgetförsvagningen beräknas uppgå till
0,02 miljarder kronor.
Förslaget om en sänkning av fastighetsskatten
för hyreshus till 1,2 procent för år 2000 beräknas
ge en bruttobudgetförsvagning på 0,43 miljarder
kronor (inkl. effekt av omräkning). I
kassamässiga termer uppkommer den finansiella
belastningen först år 2001 p.g.a. förskjutningar i
skatteuppbörden. Den varaktiga effekten för
offentlig sektor av denna temporära åtgärd,
beräknad som en ränteeffekt på den engångsvisa
budgetförsvagningen, uppgår till 0,01 miljarder
kronor.
Sänkningen av fastighetsskatten för
bostadshyreshus med värdeår 1989 och 1990
beräknas försvaga såväl statsbudget som den
offentliga sektorns finanser med 0,23 miljarder
kronor år 2001.
Vad i övrigt gäller fastighetsskatten för år 2000
aviserade regeringen i budgetpropositionen för år
1999 att omräkningstalen för småhus m.m. skulle
vara oförändrade. Effekterna av detta beaktades i
den inkomstberäkning som lämnades i denna
proposition och redovisas därför inte här. I den
ekonomiska vårpropositionen för år 1999
lämnades förslag om att den sänkning av
skatteuttaget på hyreshus till 1,3 procent som
gäller i år skulle förlängas till att avse även år
2000 och effekterna av detta redovisades och
beaktades i den inkomstberäkning som lämnades
i vårpropositionen. Detsamma gäller det nu
preciserade förslaget om oförändrad
fastighetsskatt för hyreshus med anledning av
2000 års allmänna fastighetstaxering för
hyreshus.
8.8.2 Förslag i andra propositioner
I en proposition senare i höst föreslås förändrade
stoppregler för fåmansföretag. Förändringarna
beräknas ge en varaktig budgetförsvagning med
0,04 miljarder kronor.
Det aviserade förslaget om sänkt skatt för vissa
utländska nyckelpersoner beräknas ge en varaktig
nettobudgetförssvagning med 0,04 miljarder
kronor.
I en proposition i början av år 2000 kommer
enligt vad som aviserades i den ekonomiska
vårpropositionen för år 1999 att föreslås att
företag ges rätt att förvärva egna aktier. Förslaget
beräknas ge en varaktig nettobudgetförsvagning
med 0,47 miljarder kronor. År 2000 beräknas
budgetbelastningen bli större beroende på att
bortfall av preliminärskatt på
utdelningsinkomster (möjligen att förvärva egna
aktier antas till begränsad del medföra att
återköp ersätter utdelningar i förhållande till
läget i frånvaro av regeländring) ej balanseras av
ökade skatteintäkter på reavinster på återköpta
aktier (de senare skatteintäkterna uppkommer
först taxeringsåret).
I proposition 1999/2000:06 föreslås
nedjusterade värde vid förmånsbeskattning av
miljövänliga bilar. Åtgärden beräknas medföra en
varaktig nettobudgetförsvagning med 0,01
miljarder kronor. Budgetbelastningen
uppkommer fr.o.m. budgetåret 2001.
I en senare proposition kommer att föreslås att
mervärdesskatt tas ut på avgifter för passage över
broar m.m. till utlandet. Detta beräknas ge en
varaktig nettobudgetförstärkning med 0,09
miljarder kronor. Effekten för staten och den
offentliga sektorn beräknas för år 2000 uppgå
till 0,05 miljarder kronor.
I en proposition senare under hösten 1999
föreslås förändringar vid beräkningen av
dröjsmålsavgifter vid uttag av tull. Detta beräknas
ge en budgetförsvagning med 0,02 miljarder
kronor.

Tabell 8.5 Budgeteffekter av åtgärder på skatteområdet i och i anslutning till
BP 2000.
Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för staten och offentliga sektorn år
2000 2002 samt varaktiga effekter för offentlig
sektor
Miljarder kronor i ikraftträdandeårets priser och volymer

Staten

Offentlig sektor

I kraft

Brutto
effekt

2000

2001

2002

2000

2001

2002
Varaktig
effekt
off sekt
I. Förslag i budgetpropositionen

Kompensation för egenavgift
1/1 2000
-9,5
-8,3
-9,5
-9,5
-8,3
-9,5
-9,5
-9,5
varav skattereduktion
1/1 2000
-15,9
-14,6
-15,9
-15,9
-14,6
-15,9
-15,9
-15,9
varav ökad kommunalskatt
1/1 2000
5,0
5,0
5,0
5,0
5,0
5,0
5,0
5,0
varav ökad statlig skatt
1/1 2000
1,4
1,3
1,4
1,4
1,3
1,4
1,4
1,4
Uppjustering av skiktgränser
1/1 2000
-2,3
-2,1
-2,3
-2,3
-2,1
-2,3
-2,3
-2,3
Förlängd tillfällig skattereduktion
1/1 2000
-3,2
0
-2,9
-3,2
0
-2,9
-3,2
-3,2
Omvandling av 200-krona
1/1 2000

0,0
-1,25
0,0
0,0
-1,25
0,0
0,0
Förlängd period periodiserings-
fond
1/1 2000
-2,5
-2,5
-4,3
1,0
-2,5
-4,3
1,0
-0,14
Höjt tak periodiseringsfond
1/1 2001
-2,7
0
0
-2,7
0
0
-2,7
-0,7
Ej kupongskatt
näringsbetingade aktier
1/1 2000
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
Höjd allmän pensionsavgift
1/1 2000
0,43
-0,03
-0,03
-0,03
0,24
0,26
0,26
0,26
Sänkt allmän löneavgift
1/1 2000
-1,2
-0,96
-0,94
-0,87
-0,62
-0,59
-0,52
-0,59
Höjd energiskatt el
1/1 2000
0,75
0,8
0,75
0,73
0,69
0,58
0,56
0,57
Höjd skatt kärnkraftsel
1/1 2000
0,34
0,31
0,24
0,15
0,31
0,24
0,15
0,24
Höjd energiskatt diesel
1/1 2000
0,7
0,7
0,63
0,59
0,64
0,58
0,54
0,55
Sänkta energiskatter jordbruket
1/7 2000
-0,33
-0,14
-0,28
-0,26
-0,14
-0,27
-0,25
-0,26
Ram reducerad skatt
kompetensåtgärder
1/1 2000
-1,35
-1,35
-1,15
-1,15
-1,35
-1,15
-1,15
-1,15
Förändrad fordonsskatt bussar
1/1 2000
0,19
0,18
0,16
0,14
0,18
0,16
0,14
0,15
Nedsatt fordonsskatt miljö-
vänliga fordon
1/1 2000

-0,03
-0,08
-0,11
-0,03
-0,08
-0,11
-0,02
Fastighetsskatt hyreshus år 2000
1,2 procent
1/1 2000

0
-0,37
-0,5
0
-0,32
-0,55
-0,01
Sänkt fastighetsskatt för
hyreshus med vissa värdeår
1/1 2000

0
-0,23
0
0
-0,23
0
-0,01
Delsumma

-20,90
-13,65
-21,78
-18,24
-13,21
-21,30
-17,86
-16,34

Staten
Offentlig sektor

I kraft

Brutto-
effekt

2000

2001

2002

2000

2001

2002
Varaktig
effekt
off sekt
II. Förslag i andra
propositioner

Förändrade stoppregler
fåmansföretag
1/1 2000
-0,04
0
-0,04
-0,04
0
-0,04
-0,04
-0,04
Sänkt skatt utländska
experter
1/1 2000
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
Företags förvärv av
egna aktier
1/1 2000

-0,72
-0,50
-0,55
-0,72
-0,50
-0,55
-0,47
Förmånsbeskattning
miljöbilar
1/1 2000
-0,01
0
-0,01
-0,01
0
-0,01
-0,01
-0,01
Momsavgifter
Öresundsbron
1/1 2000
0,08
0,05
0,07
0,08
0,05
0,07
0,08
0,09
Ändrade
dröjsmålsavgifter tull
1/1 2000
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
Delsumma

-0,03
-0,73
-0,54
-0,58
-0,73
-0,54
-0,58
-0,49

Summa tot

-20,93
-14,38
-22,32
-18,82
-13,94
-21,84
-18,44
-16,83

Appendix Skattebelastning m.m. för
företag av olika storlek
I detta appendix beskrivs skattebelastning m.m.
för svenska aktiebolag med utgångspunkt i
uppgifter från 1998 års taxering (inkomståret
1997). Uppgifterna är hämtade från FRIDA, en
företagsregister- och individdatabas, utvecklad
vid Finansdepartementet. Företagen delas upp i
små, medelstora och stora bolag enligt de
kriterier som används inom EU, bl.a. vid arbete
med statsstöd. Denna uppdelning sker enligt tre
kriterier, nämligen antalet anställda, företagens
omsättning och deras balansomslutning .
Redovisningen gäller här endast aktiebolag.
Denna associationsform står dock för merparten
av skatteinkomsterna från samtliga företag.
Generellt sett gäller att redovisningen avser
enskilda juridiska personer, dvs.
koncernrelationer m.m. har ej beaktats.
De svenska aktiebolagen är enligt EU:s
definition nästan uteslutande småföretag. Endast
2 procent räknas som medelstora och 0,4 procent
som räknas som stora. Tabell 8.6 visar dock att
de företag som räknas som stora är den kategori
som har flest antal anställda. Vidare redovisas
antalet företag och anställda på respektive
storlekskategori samt antalet företag inom
tjänste- respektive varuproduktion.
Storleksklasserna är vidare indelade efter
ägarstruktur i börsbolag, fåmansaktiebolag och
övriga bolag. Om bolaget återfinns på börsen
eller ägs av ett börsnoterat bolag kategoriseras
företaget som börsnoterat bolag. I gruppen
fåmansaktiebolag återfinns de bolag som ägs av
ett begränsat antal fysiska personer. Tabell 8.6
visar att den enskilt största kategorin, både
avseende antal bolag och antal anställda, är små
fåmansaktiebolag.

Tabell 8.6 Antal företag och anställda med indelning i
storleksklasser, näringsgrenar och efter ägarkategori.

Antal
företag
Tjänste-
företag
Varu-
företag
Antal
anställda
Stora företag
1 071
507
516
815 699
Börsnoterade
bolag
289
105
159
235 007
Fåmans-
aktiebolag
235
136
87
130 883
Övriga bolag
547
266
270
449 809
Medelstora
företag
5 371
3 189
1909
385 556
Börsnoterade
bolag
886
511
345
74 326
Fåmans-
aktiebolag
2 855
1 690
967
197 388
Övriga bolag
1 630
988
597
113 842
Små företag
249 724
169 393
26 536
782 246
Börsnoterade
bolag
2 811
1 928
406
21 697
Fåmans-
aktiebolag
240 906
163 122
2 5245
718 476
Övriga bolag
6 007
4 343
885
42 073
Totalt
256 166
173 089
28 961
1 983 501
Källa: Finansdepartementet, FRIDA 1997

Majoriteten av alla aktiebolag var 1997
tjänsteproducenter. Detta är mest tydligt för små
företag men gäller även medelstora företag.
Bland de stora företagen är fördelningen jämnare
med lätt övervikt för varuproduktion. De bolag
som inte klassas som varu- eller
tjänsteproducenter ingår i gruppen samtliga
företag. Dessa har huvudsakligen sin verksamhet
inom jakt, fiske eller byggnadsrörelse.

Tabell 8.7 Vinster och förluster i företag med indelning i
storleksklasser och efter ägarkategori.
Antal och miljoner kronor.

Vinst
företag
Vinster i
Mkr
Förlust
företag
Förluster i
Mkr
Stora företag
914
10 3248
158
30 568
Börsnoterade
bolag
240
40 126
50
21 930
Fåmans-
aktiebolag
215
11 228
21
804
Övriga bolag
459
51 894
87
7 834
Medelstora
företag
4 561
84 026
809
13 312
Börsnoterade
bolag
641
33 884
214
5 495
Fåmans-
aktiebolag
2 504
24 139
350
4 917
Övriga bolag
1 416
26 003
245
2 900
Små företag
210 704
16 0492
39 021
37 773
Börsnoterade
bolag
1 972
47 810
840
8 345
Fåmans-
aktiebolag
204 240
80 843
36 666
18 070
Övriga bolag
4 492
31 839
1 515
11 358
Totalt
216 179
347 766
39 988
81 653
Källa: Finansdepartementet, FRIDA 1997

Tabell 8.7 återger samtliga svenska aktiebolags
justerade resultat, definierat som resultatet före
bokslutsdispositioner med avdrag för
utdelningar från dotterbolag . Detta justerade
resultat skall i största möjliga mån avspegla den
ekonomiskt korrekta vinsten. Företagen har
delats in i grupper baserat på huruvida de
redovisat vinst eller förlust. Tabellen visar antalet
företag inom respektive grupp samt det
summerade justerade resultatet.
Beskrivningen i tabell 8.7 avser samtliga
aktiebolag. Fortsättningsvis behandlas de bolag
som betalat bolagsskatt, dvs. har en positiv
taxerad inkomst. I tabell 8.8 redovisas alltså de
justerade resultatet för de företag med positiv
taxerad inkomst. Det totala justerade resultatet
uppgick till cirka 214 miljarder kronor år 1997.
De små bolagen stod för den största andelen av
vinsten, 42 procent, medan de stora bolagen stod
för 34 procent. Med vinstandel menas respektive
kategoris andel av total vinst. Med skatteandel
menas motsvarande mått för skatt. De stora
bolagens skatteandel är densamma som deras
vinstandel till skillnad från de små bolagens andel
som överstiger deras andel av de totala vinsterna.
De små bolagen betalar därmed mer skatt i
förhållande till deras vinst än de stora företagen.
Detta syns tydligt i kolumnen för effektiv skatt.
Den effektiva skattesatsen beräknas här genom
att faktisk betald skatt sätts i relation till det
justerade resultatet. Detta ger en uppfattning
om den skatt som belastar den ekonomiskt
korrekta vinsten.

Tabell 8.8 Vinster och skatter för företag av olika storlek.
Miljoner kronor och procent.

Vinst i Mkr
Skatt i
Mkr
Vinst-
andel
Skatte-
andel
Effekti
v skatt
Stora företag
73 187
12 820
34
34
17,5
Medelstora
företag
50 195
6 704
24
18
13,4
Små företag
90 747
1 8436
42
48
20,3
Totalt
214 129
37 960

17,7
Källa: Finansdepartementet, FRIDA 1997

Eftersom den nominella skattesatsen är
densamma för alla aktiebolag beror skillnaden på
beräkningen av skatteunderlaget. Detta är i
normalfallet lägre än den verkliga vinsten
eftersom man vid beräkning av beskattningsbar
inkomst skall ta hänsyn till bokslutsdispositioner
och skattemässiga justeringar. Dessa poster gör
det möjligt för företagen att påverka
skattebelastningen.
De skattemässiga justeringarna är i första hand
korrigeringar av resultatet för skattemässigt icke
avdragsgilla kostnader och ej skattepliktiga
intäkter. Bland bokslutsdispositionerna ligger
överavskrivningar, koncernbidrag och
periodiseringsfonder. Det är i första hand genom
att använda dessa som företagen kan påverka
skattebelastningen. Större företag ingår därtill
ofta i koncerner varvid de får möjlighet att kvitta
vinster i en verksamhet mot förluster i en annan
verksamhet samma år. Denna möjlighet till
direkt resultatutjämning har de små bolagen
endast i undantagsfall.

Tabell 8.9 Avsättningar till periodiseringsfond i stora,
medelstora och små företag
Miljoner kronor och procent.

Avsatt 1997
Utnyttjandegrad
i procent
Ackumulerad
avsättning
Stora företag
8 998
82
38 527
Medelstora
företag
5 437
92
26 170
Små företag
11 675
75
44 335
Totalt
26 110
81
103 533
Källa: Finansdepartementet, FRIDA 1997

Skillnader i företagens beteende med avseende på
utnyttjandet av periodiseringsfondsreglerna kan
ge ytterligare en förklaring till skillnaderna i
skattebelastning. Dessa regler tillkom
inkomståret 1994 och enligt de regler som gällde
1997 har företagen möjlighet att sätta av 20
procent av beskattningsbar inkomst till en fond
som senast fem år därefter skall återföras till
beskattning. Detta system ger företagen en
möjlighet till resultatutjämning över tiden
genom att vinster under goda år kan kvittas mot
eventuella förluster under senare år.
I tabell 8.9 redovisas företagens avsättningar
till periodiseringsfond 1997, den beräknade
utnyttjandegraden av dessa fonder samt de i 1997
års bokslut ackumulerade fondavsättningarna.
Utnyttjandegraden för år 1997 beräknas genom
att den faktiska avsättningen detta år relateras till
beräknad maximal avsättning. De små företagen
gör totalt sett en större avsättning 1997 än de
större företagen, men de större företagen har
utnyttjat reglerna i något större utsträckning (82
procent) än de små företagen (75 procent).

En förklaring till de små företagens höga
skatteandel och därmed deras höga effektiva
skatt är att de inte utnyttjat
bokslutsdispositioner i mindre omfattning än de
stora företagen. Det finns flera teorier om skälen
till det senare förhållandet. En som framförts är
bl.a. att det är viktigare för små företag att
redovisa vinst och på så vis skicka en god signal
till kreditgivare. De små företagen saknar också
ofta möjlighet till förlustutjämning via
koncernbidrag. De stora företagens relativt sett
låga skattebelastning förklaras av deras
möjligheter till både direkt resultatutjämning och
utjämning över tiden.

9
Ekonomisk styrning

9 Ekonomisk styrning

9.1 Inledning
I årsredovisning för staten 1998 (skr.
1998/99:150) behandlades det arbete som
bedrivits under de senaste åren med utveckling
av den ekonomiska styrningen i staten, det
utvecklingsbehov som finns samt en rad
principiella frågeställningar. Regeringen
återkommer nu med förslag till riktlinjer för det
fortsatta utvecklingsarbetet.
Förslagen till riktlinjer har diskuterats med
den parlamentariska referensgrupp som följer
arbetet med utveckling av den ekonomiska
styrningen i staten.
Ekonomisk styrning ett verktyg för
politikens förverkligande
Den ekonomiska styrningens främsta uppgift är
att vara ett verktyg för politikens förverkligande.
Det innebär att den måste skapa förutsättningar
för
- god kontroll av statens finanser,
- resursfördelning i enlighet med politiska
prioriteringar, samt
- hög produktivitet och effektivitet i
användandet av statens resurser.

Regeringen har i budgetpropositionen för 1998
(prop. 1997/98:1) angett att den ekonomiska
styrningen i staten omfattar såväl planering som
uppföljning och utvärdering, och såväl finansiell
styrning som resultatstyrning.
Finansiell styrning avser de delar av den
ekonomiska styrningen som är inriktade på de
resurser som används i verksamheten, medan
resultatstyrning avser de delar av den
ekonomiska styrningen som är inriktade på de
prestationer och effekter som blir resultatet av
verksamheten.
I samma proposition betonade regeringen att
resultatstyrningen och den finansiella styrningen
måste stödja varandra om den ekonomiska
styrningen skall bli effektiv.
9.2 Utvecklingsbehov
De senaste årens utvecklingsarbete har bidragit
till att långsiktigt förbättra den ekonomiska
styrningen i staten. Bland annat har den
reformerade budgetprocessen skapat
förutsättningar för ökad budgetdisciplin.
Utvecklingen av den statliga
redovisningsmodellen, myndigheternas
årsredovisningar och årsredovisningen för staten
har vidare bidragit till att förbättra
uppföljningsinformationen på olika nivåer i
staten. Samtidigt finns det områden inom vilka
det finns ett fortsatt utvecklingsbehov som
hänger samman med bl.a. två förhållanden.
För det första har enskilda delar i den
ekonomiska styrningen getts stort utrymme i
utvecklingsarbetet, medan samverkan mellan
delarna har fått mindre uppmärksamhet.
För det andra har styrningen av
myndigheterna getts stort utrymme i
utvecklingsarbetet, medan
verksamhetsperspektivet har fått mindre
uppmärksamhet.

Mot den bakgrunden är målen för
utvecklingsarbetet bl.a. att förbättra
möjligheterna att
- utifrån statsbudgeten få en god bild av den
statliga ekonomin,
- relatera den budgeterade
resursförbrukningen till fastställda mål så
att prioriteringsdiskussioner underlättas,
- ställa resultatet av en verksamhet mot de
resurser som förbrukats inom
verksamheten.
9.3 Framtida utvecklingsinsatser

Regeringens förslag: Utgångspunkten för
utvecklingsarbetet:
Statsbudgeten skall kunna presenteras i termer
av intäkter och kostnader, inbetalningar och
utbetalningar samt tillgångar och skulder.
I statsbudgeten skall utöver mål även
kostnadsramar föreslås för statlig verksamhet.
Styrningen av enskilda myndigheter och deras
sakverksamheter skall verksamhetsanpassas.

Det utvecklingsbehov som lyfts fram i avsnitt 9.2
har till stor del att göra med budgeteringens och
redovisningens avgränsning, principer,
presentation samt de mål och ekonomiska ramar
som sätts för olika delar av den statliga
verksamheten.
Regeringen avser att ytterligare fördjupa
analysen av hur den ekonomiska styrningen skall
kunna utvecklas i enlighet med de redovisade
utgångspunkterna för arbetet. Resultatet av
analysen, som bl.a. kommer att redovisas i en
rapport i departementsserien, kommer att ges en
bred förankring i förvaltningen.
Regeringen kommer fortlöpande att
informera den parlamentariska referensgruppen
om utvecklingsarbetet.
Principer för budgetering och redovisning
Principerna för budgetering och redovisning
handlar om vilka aspekter som beaktas i den
ekonomiska styrningen.
För närvarande är anslag för
förvaltningsändamål och investeringar inkomst-
och utgiftsmässiga i statsbudgeten, medan
transfereringar m.m. presenteras enligt
kassamässiga principer. I redovisningen baseras
olika dokument på olika principer.
Myndigheternas årsredovisningar och
årsredovisningen för staten är uttryckta i termer
av intäkter och kostnader, in- och utbetalningar
samt tillgångar och skulder. Redovisningen mot
anslag och inkomsttitlar i statsbudgeten är
däremot uttryckt i termer av inbetalningar och
utbetalningar respektive inkomster och utgifter
beroende på vilken grund budgeten beslutats.
Utgångspunkten för utvecklingsarbetet är att
principerna för statsbudgeten bör ändras så att
budgeteringen och redovisningen konsekvent
kan uttryckas i termer av intäkter och kostnader,
inbetalningar och utbetalningar samt tillgångar
och skulder.
En budgetering som uppfyller dessa krav gör
det möjligt att presentera utvecklingen av den
statliga ekonomin på ett bättre sätt. En
resultatbudget kan upprättas som visar
resursförbrukning och resurstillskott, en
finansieringsbudget kan upprättas som visar
betalningsflöden mellan staten och övriga
samhällssektorer, en balansbudget kan upprättas
som visar förändringar i statens tillgångar och
skulder, en driftsbudget kan upprättas som visar
kostnader för olika verksamheter och en
investeringsbudget kan upprättas som
komplement till finansieringsbudgeten.
Budgeteringens och redovisningens
avgränsning
Budgeteringens och redovisningens avgränsning
handlar om hur staten avgränsas i de olika
budget- och redovisningsdokumenten.
För närvarande tillämpas olika avgränsningar
av staten i olika dokument. Statsbudgeten och
redovisningen mot statsbudgeten omfattar de
statliga verksamheter som anslagsfinansieras.
Årsredovisningen för staten omfattar både
anslagsfinansierad verksamhet och verksamhet
som finansieras på annat sätt. Därmed
kompliceras presentationen av den statliga
ekonomin och sambandet mellan olika
dokument blir oklart.
Utgångspunkten för val av den framtida
avgränsningen bör vara att budgeten och
redovisningen skall omfatta alla delar av den
statliga verksamheten som det är relevant att
beakta i budgetprocessen.
Budgeteringens och redovisningens
presentation
Budgeteringens och redovisningens presentation
handlar om vilka indelningar som görs av
informationen.
Utgångspunkten för valet av framtida
presentationsformer är att de skall bidra till att
budget- och redovisningsdokumenten till
riksdagen och regeringen belyser den statliga
verksamheten och ekonomin på ett sätt som ger
ett fullgott beslutsunderlag.
För närvarande innehåller budget- och
redovisningsdokumenten en blandning av
verksamhetsmässiga och organisatoriska
indelningar.
Utgångspunkten för utvecklingsarbetet är att
budgeten på ett mera renodlat sätt bör
presenteras i en verksamhetsmässig och en
organisatorisk indelning.
Mål och ekonomiska ramar för verksamheter
Budgetering enligt de principer som presenteras
ovan möjliggör förbättrad koppling mellan
finansiell styrning och resultatstyrning.
En viktig förutsättning för en sådan koppling
är den översyn av mål och målstrukturer som
regeringen aviserade i budgetpropositionen för
1999 (prop. 1998/99:1, volym 1, s. 150), och som
skall genomföras under åren 1999 och 2000.
Denna s.k. tvåårsöversyn lägger grunden för en
verksamhetsindelning i statsbudgeten.
Utgångspunkten för utvecklingsarbetet är att
statsbudgeten skall innehålla förslag till såväl mål
som kostnadsramar för den statliga
verksamheten. När det gäller resultatstyrningen
av enskilda myndigheter är regeringens
inriktning att verksamhetsanpassningen måste
öka dvs. att målen måste anpassas till vad som är
mest lämpligt med avseende på förutsättningarna
för den enskilda verksamheten.
Målöversynen
Tvåårsöversynen omfattar samtliga
utgiftsområden. Regeringen har tillsatt en
arbetsgrupp med representanter från samtliga
departement som har till uppgift att utveckla
resultatstyrningen inom ramen för översynen. I
uppdraget till gruppen betonar regeringen dock
att gemensamma principer endast kan fastställas
för målen som presenteras i
budgetpropositionen.
Under innevarande år inriktas
tvåårsöversynens arbete på att fastställa
gemensamma principer för mål och målstruktur
för utgiftsområdena. När översynen är avslutad i
december år 2000 bör det också finnas uttalade
strategier för hur målen skall följas upp och
utvärderas. Detta för att bl.a. säkerställa att
resultatinformationen till riksdagen förbättras.
Resultatet av översynen av mål och
målstrukturer kommer att märkas successivt i
kommande budgetpropositioner. Förändringar i
resultatinformationen till riksdagen dröjer
ytterligare två år.
Förutom det utvecklingsarbete som bedrivs
inom tvåårsöversynen finns även en arbetsgrupp
i regeringskansliet som utvecklar uppföljningen
av kommuner och landsting. Gruppens uppgift
är bl.a. att med utgångspunkt från befintliga
nationella mål för vård, skola och omsorg
bedöma hur målen kan följas upp.

10
Inriktningen av
förvaltningspolitiken

10 Inriktningen av förvaltningspolitiken

10.1 Utvecklingen inom
statsförvaltningen
Riksdagen har betonat vikten av att få en
kontinuerlig och samlad uppföljning av
förändringarna inom statsförvaltningen. Bland
annat har riksdagen uttryckt önskemål om att
omfattningen och inriktningen av genomförda
strukturförändringar redovisas fortlöpande.
Statskontoret har därför regeringens uppdrag
att årligen göra en översiktlig redovisning av
utvecklingen inom statsförvaltningen. I likhet
med tidigare år behandlar Statskontorets rapport
Staten i omvandling de strukturella föränd-
ringarnas inverkan på ekonomi och
sysselsättning m.m. I regeringens skrivelse
1998/99:150 Årsredovisning för staten 1998
informerades riksdagen om delar av innehållet i
rapporten, bl.a. konsumtion av statliga tjänster
och sysselsättning. Nedan redogörs för
utvecklingen när det gäller den statliga
myndighetsstrukturen, verkschefer i staten,
bättre service genom IT och an-passningen till år
2000. Redogörelsen bygger på Statskontorets
rapport, som kommer att publiceras under
hösten. Efter avsnittet ger regeringen sin
bedömning av den utveckling som rapporten
visar.

10.1.1 Halvering av antalet myndigheter
Antalet statliga myndigheter har mer än halverats
sedan 1990, från 1 360 till 590 år 1998 . Såväl
små som stora myndigheter har blivit färre. Det
är bara de allra största, de med minst 1 000
anställda, som i absoluta tal blivit något fler
under 1990-talet. Det är framför allt
myndigheter med mellan tjugo och hundra
anställda, som har minskat (diagram 10.1).

Diagram 10.1 Statliga myndigheter fördelade efter antalet
anställda 1990 och 1998
Procent

Huvudorsaken till minskningen av antalet
myndigheter är enligt Statskontoret att flera
"myndighetskoncerner", som har en regional or-
ganisation, har slagits samman till färre och
större enheter. Skälet till detta är ett ökat behov
av samordning mellan myndigheter och en
önskan att rationalisera genom att minska
administrationskostnaderna.
Minskningen av antalet myndigheter beror
också på att de lagts ned och att
arbetsuppgifterna, i de allra flesta fall, övertagits
av en annan myndighet. Det är endast i
undantagsfall som själva verksamheten har
upphört. Ytterligare ett skäl till att statliga
myndigheter avvecklats är att verksamhet som är
konkurrensutsatt har bolagiserats. Vid sidan av
bolagiseringen av fem affärsverk under perioden
1991 1994 är AMU-Gruppen och
Byggnadsstyrelsen exempel på ombildningar till
aktiebolag som berört många anställda.

Trettio stora myndigheter
I dag finns det ett trettiotal myndigheter som har
fler än 1 000 anställda. De svarar tillsammans för
närmare 60 procent av de statsanställda. Hälften
av dem har en sysselsättning på mer än 3 000
personer (tabell 10.1).

Tabell 10.1 De största myndigheterna i staten 1998, antal
och andel anställda

Myndighet

Antal anställda
Andel av total
sysselsättning %
Försvarsmakten
22 540
11,8
Vägverket
7 490
3,9
Banverket
7 090
3,7
Lunds universitet
5 960
3,1
Polismyndigheterna i
Stockholm

5 390

2,8
Uppsala universitet
4 780
2,5
Göteborgs universitet
4 300
2,2
Regeringskansliet
4 290
2,2
Stockholms universitet
3 520
1,8
Polismyndigheten i Västra
Götaland

3 280

1,7
Kungliga tekniska högskolan
3 170
1,7
Umeå universitet
3 160
1,7
Karolinska institutet
3 110
1,6
Sveriges lantbruksuniversitet
3 060
1,6
Totalt
81 140
42,3
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik

De största minskningarna av antalet statliga
myndigheter har skett inom området
samhällsskydd och rättskipning. Kulturområdet
är det enda exemplet på statlig verksamhet inom
vilket antalet myndigheter ökat något under
1990-talet.
10.2 Verkschefer i staten
Statskontoret har gjort en studie av statens
verkschefer avseende ålder, kön, utbildning,
arbetslivserfarenhet m.m. Studien baseras på en
enkät till 100 av drygt 200 regeringstillsatta
myndighetschefer.

Tre fjärdedelar är män
Av de undersökta verkscheferna är drygt tre
fjärdedelar män. Det stora flertalet av dem är
över 50 år gamla enligt Statskontorets rapport.
Medelåldern för männen är 55 år medan
kvinnorna är något yngre, 52 år.
Nästan 90 procent av verkscheferna
rekryterades ur den statliga sektorn, där de
verkat i stort sett i hela sin yrkesverksamma
karriär. Andelen verkschefer som rekryterats
från statsförvaltningen har successivt ökat under
de senaste tjugo åren.
Omkring 70 procent av verkscheferna hade en
annan chefsbefattning eller en professionell
befattning närmast före utnämningen till
verkschef. Var fjärde verkschef hade en politisk
befattning - riksdagsledamot, statsråd,
kommunal/landstingråd, statssekreterare - som
närmast föregående befattning. Går man längre
tillbaka i tiden finner man att närmare 40 procent
av verkscheferna någon gång har innehaft en
politisk befattning.

Påtaglig ökning av kvinnliga verkschefer
Jämförelser med två studier som genomfördes
1971 och 1990 visar att andelen kvinnliga
generaldirektörer har ökat markant. I dag är
nästan var fjärde verkschef kvinna mot några få
procent i början av 1970-talet. Hela denna
ökning har infallit under 1990-talet. År 1990 var
andelen kvinnliga verkschefer fortfarande så låg
som 3 procent. Den aktiva politik för att öka
andelen kvinnor på högre chefspositioner som
förts under 1990-talet har alltså givit utslag på
detta område.
Regeringens insatser för att uppnå målet att
minst hälften av de nya myndighetscheferna
inom den civila statsförvaltningen skall vara
kvinnor har givit resultat enligt Statskontoret. År
1997 uppnåddes det nästan helt när andelen
kvinnor bland de nyutnämnda cheferna uppgick
till 43 procent. År 1998 minskade dock andelen
till 27 procent.

Medelåldern har inte minskat
Verkschefernas medelålder har inte ändrats sedan
1970-talets början enligt Statskontorets rapport.
Den låg på 55 år såväl för trettio år sedan som
1998. Spridningen över åldrarna har dock
förändrats. Idag finns ett par verkschefer, som är
40 år eller yngre, mot ingen år 1971.
Mellangruppen, de mellan 41 50 år, var dock
större bland verkscheferna vid 1970-talets
början. Den svarade då för 30 procent medan
den idag endast uppgår till 20 procent.

Anställningstiden har blivit kortare
I början av 1990-talet var den genomsnittliga
anställningstiden i samma verkschefsbefattning
omkring åtta år. Denna tid har successivt
förkortats under 1990-talet och uppgick år 1998
till omkring tre år. Detta beror bl.a. på att
riksdagen 1987 tog ett principbeslut om att
förlängning av ett förordnande som verkschef
normalt skulle omfatta tre år istället för sex år
som tidigare varit normen.

Diagram 10.2 Fördelning av generaldirektörernas
månadslöner i januari 1998
Procent

Kvinnliga verkschefers löner
Diagram 10.2 visar att de kvinnliga
verkschefernas löner är jämnare fördelade över
hela löneskalan jämfört med de manliga
kollegornas. I de två lägsta samt i intervallet 55
70 000 kronor i månaden är kvinnornas andel
högre än männens. De allra högsta lönerna
innehas dock alla av män, vilket bidrar till att
kvinnornas genomsnittslön är 4 000 kronor
lägre än männens.
Diagrammet visar förhållandena för år 1998.
Det relativa/genomsnittliga löneläget för
kvinnliga verkschefer har dock förbättrats under
år 1999. Anledningen är främst att ett flertal
kvinnor nyrekryterats till relativt tunga
verkschefsposter. Härtill kommer att vissa
kvinnliga verkschefer fått väsentliga
lönehöjningar i samband med den revision av
verkschefslönerna som skett under året.

10.3 Bättre service genom IT
I regeringsförklaringen 1998 slås fast att Sveriges
tätposition som IT-land skall befästas.
Myndigheterna skall vara föregångare inom IT-
utvecklingen genom högt ställda krav på
tillgänglighet av offentlig information och aktiv
användning av tekniken.
Regeringens krav har enligt Statskontoret fått
genomslag i förvaltningen. Myndigheternas
tillgänglighet elektroniskt och kommunikation
via Internet ökar och myndigheter utvecklar
successivt sin elektroniska förvaltning. Under de
senaste två åren har de flesta myndigheter
etablerat sig på nätet och erbjuder kontakt med
medborgare och företag.
Enligt Statskontoret fortsätter utvecklingen av
redan befintliga tjänster och introduktionen av
nya informations- och servicetjänster via
Internet och telefoni. Några av de större
myndigheterna som Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), Riksskatteverket (RSV), och Centrala
studiestödsnämnden (CSN), utmärker sig med
mycket höga nyttjandesiffror. Nya
grundläggande tjänster, s.k. portaler, gör också
att det blir lättare att ta en första kontakt med
myndigheterna.

SverigeDirekt - en ingång till det offentliga Sverige
SverigeDirekt är den gemensamma ingångssidan,
portalen, till det offentliga Sverige. Arbetet drivs
i projektform och är ett samarbete mellan
riksdagen, Regeringskansliet,
Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet. SverigeDirekt förväntas bli
permanent och målet är att samtliga kommuner
och statliga myndigheter skall finnas med.
Sommaren 1999 fanns länkar till ca 240
myndigheter, vilket innebär att så gott som alla
större statliga myndigheter nu är anslutna.
Utan särskild marknadsföring har antalet
besökare vid Sverige Direkt ökat från ca 30 000
per månad år 1998 till omkring 50 000 år 1999. I
dag förutsätter tjänsten kunskap om
myndighetens verksamhetsområde för att hitta
rätt. Framöver förväntas dock möjligheten till
kvalificerad sökning vara utbyggd och nyttan av
tjänsten kommer därmed att öka.

90 procent av myndigheterna finns nu på nätet
En förutsättning för att den elektroniska
förvaltningen ska kunna utvecklas är att de
statliga myndigheterna finns på nätet. Fler och
fler myndigheter ansluter sig nu till Internet och
skaffar sig en publik webbplats. En genomgång
av ca 280 myndigheter visar att närmare 90
procent hade egen webbplats år 1999, en ökning
med en femtedel jämfört med året innan. Det är
främst mindre myndigheter som tillkommit
under senare tid.
Hos nästan alla fanns en myndighetsbrevlåda
för elektronisk post år 1999. Det var endast sju,
eller knappt 3 procent, som saknade en sådan
kontaktmöjlighet. Det innebär också en ökning
under senare år. I början av 1997 hade 70-80
procent av de statliga myndigheterna åtminstone
någon e-post adress. I den s.k. IT-propositionen
har regeringen satt upp som mål att alla
myndigheter ska ha brevlåda för e-post. Det
målet bör vara uppfyllt under år 2000.

Många surfar sig till jobben
De mest centrala IT-tjänsterna hos
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är Platsbanken
och Sökandebanken. Platsbanken presenterar
lediga arbeten och i Sökandebanken kan både
arbetstagare och företag registrera sig. Båda
tjänsterna redovisar mycket höga besökssiffror
och ökningen i april 1999 jämfört med samma
månad året innan var kraftig enligt Statskontoret.
Över en miljon surfade till Platsbanken, vilket
innebär att Platsbanken är en av de mest besökta
webbplatserna i Sverige.
AMS har fått särskilda medel av regeringen för
Internetsatsningen och målsättningen på ca
200 000 registrerade sökande i slutet av 1999
skall nås med annonskampanjer och nya
interaktiva lösningar där företag och sökande
snabbt skall kunna hitta varandra.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) erbjuder
svar på frågor om ansökan och utbetalning m.m.
både via deras webbplats, CSN Direkt, och
datasvar via telefon. CSN Direkt hade 1998 ca
900 000 anrop och beräknas få 1,6 miljoner år
1999. De allra flesta, 90 procent, ställer frågor
som rör just ansökan och utbetalning. På
webbplatsen kan man också få information om
statusen på ansökan, uppgift om utbetalning och
möjlighet att räkna på återbetalning.

Riksskatteverket ger service via Fyrklövern
Riksskatteverket erbjuder självbetjäning inom
det sammanhängande konceptet Fyrklövern, dvs
Skattemyndighetens servicetelefon, RSV:s
webbplats, Servicejouren och
Serviceterminalerna. De sistnämnda är ett
försöksprojekt där även AMS, RFV och CSN
ingår. Publika terminaler där medborgare kan gå
direkt in på de fyra myndigheternas webbsidor är
nu utplacerade i en testverksamhet.
Fyrklövern inriktar sig främst på
självbetjäning, men ett komplement är den nya
Servicejouren som tar emot och svarar på e-post.
I framtiden är det tänkt att den också skall kunna
ta emot telefonförfrågningar.
I april 1999 laddades hela 560 000 blanketter
eller instruktioner ned så att personen kunde
skriva ut den på sin skrivare. Bara 16 000
skickades med post från myndigheten.

Helt elektronisk ärendehantering vid Tullverket
Ett omfattande kvalitetsarbete vid Tullverket,
där näringslivet också deltar, syftar till att
informationen inom tulldatasystemet skall
utnyttjas än mer effektivt. Nya arbetsmetoder
innebär att man använder informationen i
systemet till riskanalyser. Ju mer information
som finns om ett företag och dess handel desto
fler kvalitetssäkrade rutiner går att genomföra
vilket ger en effektivare klarering.
Tullverket har målsättningen att senast år 2005
nå en helt elektronisk ärendehantering. Under
1999 beräknas att 4,5 miljoner deklarationer
kommer att behandlas i tulldatasystemet. I
systemet expedieras 80 procent helt papperslöst
och 50 procent av det totala antalet kan
behandlas utan kontroll. Målsättningen att nå en
helt elektronisk ärendehantering är helt
beroende av tillförlitligheten i informationen
som finns lagrad i tulldatasystemet.

Ett datoriserat folk
En elektronisk förvaltning kan bara byggas upp
om tjänsterna efterfrågas. En förutsättning för
detta är att medborgare och företag har tillgång
till dator och Internet.
Andelen datoranvändare har ökat kraftigt i
Sverige sedan 1995. Över 3,8 miljoner personer
hade år 1998 en dator antingen hemma, på
arbetet eller i skolan, vilket motsvarar över 70
procent av den vuxna befolkningen. Det är en
ökning med mer än 10 procentenheter under
treårsperioden. Två tredjedelar hade tillgång till
persondator på arbetet mot drygt hälften år
1995. Det är framför allt andelen som har
hemdatorer som stigit kraftigt under perioden.
På tre år ökade den med hela 24 procentenheter.
År 1998 hade över hälften av den vuxna
befolkningen en dator hemma.

Mer än hälften har tillgång till Internet
Mer än hälften av Sveriges befolkning i åldern
18-64 år hade i maj 1998 tillgång till Internet på
arbetet och/eller i bostaden.
De uppgifter som i dag finns pekar mot en
fortsatt ökning för Internet. Antalet som
använder nätet i åldrarna mellan 12 och 79 år
uppgick till 3,5 miljoner år 1999, en ökning med
nästan en miljon, eller 40 procent, jämfört med i
maj året innan.
10.4 Anpassningen till år 2000
Risken för allvarliga störningar är liten
Enligt förordningen (1997:30) om översyn av
statliga myndigheters informationssystem inför
år 2000 skulle anpassningen av system av
väsentlig betydelse för statlig verksamhet vara
avslutad senast den 1 juni 1999. Knappt hälften
av de 108 myndigheter, som följts upp av
Statskontoret, klarade detta krav. Av dem som
inte var färdiga vid denna tidpunkt återstod ett
mer omfattande arbete vid ett tiotal
myndigheter. I ett par fall var marginalerna
mellan den i juni beräknade färdigtidpunkten
och årsskiftet mycket knappa.
Flera myndigheter har alltså råkat ut för
förseningar i anpassningsarbetet. Störst
senareläggning redovisade de myndigheter som
arbetade med att utveckla helt nya system som
ersättning för befintliga. I många fall hade man,
för säkerhets skull, parallellt även påbörjat en
anpassning av de gamla systemen.
Samtliga myndigheter bedömde dock i juni
1999 att anpassningen av de verksamhetskritiska
systemen skulle hinna fullföljas i tid före
årsskiftet. System som är av betydelse för den
enskildes försörjning eller grundläggande välfärd
hade prioriterats högt och arbetet med dessa var
redan avslutat. Risken för störningar som medför
allvarliga konsekvenser för allmänheten i
samband med millennieskiftet borde därmed
vara liten enligt Statskontorets bedömning.

Kostnad upp till två miljarder
Anpassningsarbetet har involverat merparten av
myndigheternas IT-personal och annan
utveckling har fått stå tillbaka eller dragits ned.
Sammantaget räknade de myndigheter som följts
upp av Statskontoret med en kostnad för år
2000-anpassningen på 1,6 miljarder kronor. Vissa
myndigheter påpekade dock vid uppföljningen
att den summa de uppgivit även omfattar
kostnader för investeringar och uppgraderingar
som med största sannolikhet ändå skulle ha
genomförts. På grund av svårigheterna att isolera
effekterna av millennieskiftet från annat har
andra myndigheter helt avstått från att uppskatta
kostnaderna.
Anpassningsarbetet innehåller också inslag
som innebär positiva effekter. Mest uppenbart är
att nödvändiga byten till år 2000-säkrade
standardsystem och utrustningar också resulterat
i modernare tekniska lösningar och i att ny
funktonalitet och ökad kapacitet tillförts
myndigheterna.

Särskilda regeringsuppdrag
Myndigheter med tillsynsansvar skall för
regeringen redovisa en bedömning av
anpassningsarbetet inom sitt område. När det
gäller de viktigaste samhällsfunktionerna har
dessutom ett antal myndigheter fått särskilda
regeringsuppdrag att bedöma risker och föreslå
åtgärder. Dessa myndigheter har ofta tagit egna
initiativ till erfarenhetsutbyte, anordnande av
seminarier och utveckling av gemensamma
informationsstrategier.

Regeringens bedömning: Statskontorets rapport är
ett viktigt underlag för bedömningen av
konsekvenserna av de förändringar som har
genomförts i statsförvaltningen. Regeringen
avser att fortsätta att se över
myndighetsstrukturerna. Bland annat bör antalet
nämndmyndigheter minska. Nämnd- och
småmyndigheter har svårt att möta de krav som
regeringen har anledning att ställa på en
myndighets förmåga att tillämpa de för
statsförvaltningen gemensamma regelverken. Få
anställda ger också en sårbar organisation. När så
är möjligt bör särskilda beslutsfunktioner inom
vanliga förvaltningsmyndigheter användas i
stället för nämndmyndighetsformen. Regeringen
kommer att lägga större vikt vid att de
verksamhetsmässiga konsekvenserna av
strukturförändringarna följs upp och analyseras.
Det fortsatta effektiviseringsarbetet kommer i
första hand att inriktas mot att mer systematiskt
pröva det statliga åtagandet. De uppgifter som är
artfrämmande för staten bör avvecklas eller
överlåtas till annan huvudman. Regeringens
förvaltningspolitiska arbete syftar till att
förbättra kvaliteten i den statliga förvaltningen
bl. a. genom en förstärkt styrning och ledning av
förvaltningen. Inrikningen är också att höja de
statsanställdas kompetens och etik samt att
utnyttja informationstekniken för att öka
kvalitet och tillgänglighet.

Regeringens slutsats
Statskontorets rapport visar att
statsförvaltningen utvecklas i enlighet med de av
riksdagen och regeringen fastlagda riktlinjerna.
Inte minst blir detta tydligt inom IT-området.
De krav som regeringen har ställt på
myndigheterna, nämligen att de skall vara
föregångare inom IT-utvecklingen, har fått
genomslag i förvaltningen.
2000-talet ställer emellertid staten och därmed
den statliga förvaltningen inför ökade krav. En
fortsatt stram finanspolitik i kombination med
ökade krav hos medborgarna på offentliga
tjänster av hög kvalitet utgör en utmaning som
sätter ramarna för det fortsatta
utvecklingsarbetet. En annan utmaning är den
tilltagande internationaliseringen av företagande,
handel och politiska beslut, som placerar det
viktiga i att ha en god förvaltning i ett nytt
sammanhang.
Myndigheter som har förmågan att vara
snabba, handlingskraftiga, lättillgängliga, öppna
och korrekta samt arbetar med enkla och
begripliga regler spelar en viktig roll för såväl
svenska företags internationella konkurrenskraft
som för att locka utländska investeringar till
Sverige. Myndigheter har således en viktig roll att
spela i regeringens arbete med att skapa bättre
villkor och förutsättningar för småföretagens
tillväxt.
Regeringen har i enlighet med propositionen
En statlig förvaltning i medborgarnas tjänst
(prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr.
1997/98:294) inlett genomförandet av ett
flerårigt handlingsprogram som syftar till
förbättra kvaliteten i den statliga förvaltningen
genom att förstärka styrningen och ledningen av
förvaltningen, höja de statsanställdas kompetens
och etiska förhållningssätt samt förbättra
servicen till medborgarna.
Centralt för regeringen i detta arbete är att
förvaltningen skall genomsyras av sitt
medborgaruppdrag vilket bl.a. innebär
myndigheter som förmår anpassa
tillhandahållandet av sina tjänster till
medborgarnas olika behov och förutsättningar.
Ett av de främsta redskapen för att uppnå detta
är informationstekniken. Informationstekniken
skall användas för att förenkla och förbättra
enskilda individers och företags kontakter med
myndigheterna både i fråga om
deltagande/delaktighet och ärendebehandling,
för att skapa bättre förutsättningar för insyn och
kontroll, för att öka kunskapen om statlig
verksamhet samt för att effektivisera samverkan
mellan myndigheterna. En webbplats med
information anpassad till medborgarens olika
livssituationer och händelser genom portalen
SverigeDirekt skall underlätta kontakterna med
förvaltningen.
Särskilda uppdrag har getts i regleringsbreven
till myndigheter med omfattande
företagskontakter att förkorta
handläggningstider och förbättra öppettider och
information. Uppföljning kommer att ske
genom särskilda kundundersökningar och
återrapportering i myndigheternas
årsredovisning.
Chefsförsörjningen är av vital betydelse för
statsförvaltningen och bör i ökad grad
uppmärksammas på alla nivåer inom
förvaltningen. Stor omsorg bör ägnas åt en
kvalificerad beredningsprocess inför
utnämningar och åt balans i rekryteringarna.
Regeringen ser mot bakgrund av
utnämningsmaktens ökade betydelse i dagens
statsförvaltning löpande över sin chefspolicy och
riktlinjer för beredningsprocessen. Särskild upp-
märksamhet ägnas åt att bredda
rekrytringsbasen. Arbetet med att öka antalet
kvinnliga myndighetschefer kommer att
intensifieras ytterligare.
Att stödja och stimulera systematiskt kvali-
tetsarbete och benchmarking på myndigheterna
är en annan viktig del i regeringens
förvaltningspolitiska arbete, och där den sedan
årsskiftet nyinrättade myndigheten Statens
kvalitets- och kompetensråd spelar en viktig roll.
Vad gäller arbetet med IT-omställningen inför
år 2000 går det nu in i en slutfas. Omfattande
åtgärder har vidtagits för att den statliga
verksamheten och viktiga samhällsfunktioner
inte skall drabbas av några allvarligare störningar.
Arbetet intensifieras inom områden som ännu
inte är klara och ytterligare kontroller genomförs
under hösten. En utvärdering av
omställningsarbetet kommer att genomföras för
att dra lärdomar inför framtiden.

Förslag av Riksdagens förvaltningsstyrelse.
Senaste lydelse 1997:951.
Senaste lydelse 1997:944.
Senaste lydelse 1998:593.
Senaste lydelse 1999:315.
Senaste lydelse 1997:1145.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
Senaste lydelse 1994:1868.
Senaste lydelse 1997:450.
Senaste lydelse 1997:449.
Senaste lydelse 1998:289.
Senaste lydelse 1996:1222.
Senaste lydelse 1999:692.
Senaste lydelse 1997:1138.
Senaste lydelse 1998:594.
Senaste lydelse 1994:785.
Lagen omtryckt 1989:633.
Senaste lydelse 1998:679.
Senaste lydelse 1998:679.
Senaste lydelse 1998:679.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.
Senaste lydelse 1998:680.
Senaste lydelse 1998:680.
Senaste lydelse 1998:700.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
Lydelse enligt prop. 1998/99:124.
Senaste lydelse 1998:685.
Senaste lydelse 1999:636.
Brytpunkten erhålls som (224 600 + 8 700)/(1-0,07).
Det bör noteras att varje bedömning av andelar och antalet personer
med statsskatt för framtida år även om det handlar om nästa år är
förknippad med viss osäkerhet beroende på osäkerhet om
inkomstfördelningens utveckling.
För en utförlig beskrivning av kriterier och gränsvärden se
publikationen EGT nr L107, 30.4.96, s. 4. Vid redovisningen i denna
bilaga har dock inte angivna kriterier om ägande kunnat beaktats.
Detta avdrag görs för att jämförelsen av skattebelastning mellan olika
bolag skall bli mer rättvisande. Dessa utdelningar är skattefria hos
mottagaren men den bakomliggande inkomsten har beskattats i tidigare
led.
I dessa uppgifter ingår inte affärsverken, försäkringskassor och de ca
150 statliga nämndmyndigheter som saknar egna anställda. Myndigheter
som ingår i myndighetskoncerner har räknats in även om dessa inte
lämnar egna årsredovisningar till regeringen.
PROP. 1999/2000:1

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

10

13

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

38

39

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

233

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

46

47

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

233

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

78

79

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

233

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

102

101

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

233

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

122

121

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

233

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

142

139

PROP. 1998/99:100

PROP. 1998/99:100

148

147

PROP. 1998/99:100

PROP. 1998/99:100

233

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

182

179

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

233

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

218

219

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

233

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

224

225

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

233

233

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

228

229

PROP. 1999/2000:1

PROP. 1999/2000:1

230

231