med anledning av prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m.
Skärpt tillsyn på
alkoholområdet
Dagens samhälle med en ökad internationalisering och nya
levnadsmönster i kombination med ett ökat kommersiellt
tryck på alkoholområdet kräver en aktiv och seriös tillsyn.
När det gäller alkoholreklamen visar erfarenheterna att marknadsförarna
tänjer allt hårdare på det lagutrymme som finns och i realiteten har över-
skridit dess gränser. Den alkoholpolitiska kontroll som Alkoholinspektionen
med stor oväld och engagemang har upprätthållit föreslås bli förändrad och
inspektionen avskaffad. Båda dessa fenomen kan medföra att oseriös affärs-
verksamhet fortgår och vidgas samtidigt som kontrollen av efterlevnaden av
gällande bestämmelser äventyras. Ur ett socialt folkhälsoperspektiv vore
detta förödande, inte minst när det gäller den utsatthet som den unga
generationen drabbas av.
Enligt propositionen menar regeringen att den kommersiella handeln
utanför detalj- och serveringsledet inte ges några alkoholpolitiska förtecken.
Den uppfattningen måste anses sensationell med tanke på de iakttagelser som
kunnat göras när det gäller kommersiell marknadsföring och handel på
alkoholområdet. Att det över huvud taget finns monopol på dessa sektorer
har ju under hela den moderna socialpolitiken varit alkoholpolitiskt betingat.
En ytterligare uppluckring sker när det gäller partihandelstillstånd som
innebär att alla företag kan få rätten att bedriva partihandel med alkohol-
drycker om man uppfyller vissa miniförutsättningar i alkoholskattelagen. I en
sådan situation blir Alkoholinspektionens roll än viktigare.
Att ha en myndighet med hög integritet, som kan agera med oväld är ur
socialpolitisk synpunkt ovärderligt. Ingen torde betvivla att det blir lättare
för
oseriösa företag att agera på ett sätt som motverkar socialt ansvarstagande.
Denna centrala roll bör bibehållas för vår alkoholpolitik och därmed är
alkoholinspektionens tillsyn högst motiverad.
I en tid då inköpsmarknaden är synnerligen instabil är det nödvändigt att
inte bara ha statistiska noteringar skattemässigt säkerställda utan också att
hävda det sociala ansvarets roll. Alla seriösa företag skulle, i likhet med det
allmänna samhällsintresset, gynnas och en god efterlevnad av lagen skulle
upprätthållas.
Reklam till döds
En allmän iakttagelse som kan göras när det gäller att tänja
på alkohollagens gränser är ölreklamen. Lagen tillåter endast
allmän reklam och information om öl klass 1 vilket torde
vara det enda kravet som konsekvent har upprätthållits
genom en diskret text om att det skulle gälla vår svagaste
ölsort.
Undersökningar gjorda av opinionsinstitut bekräftar emellertid att det stora
flertalet upplever ölreklaminslaget med en tydlig syftning på det som nu sägs
i annonstermer "en stor stark". Ingen tv-tittare tror naturligtvis på allvar på
t.ex. ett tv-inslag där ett antal unga män i bästa kostymen i störtregn cyklar
iväg för att i en busskur dela några lättöl. Att hävda att detta skulle vara att
genuint leva upp till marknadsföringsreglerna är så naivt att det också borde
kunna övertyga tillsynsmyndigheten om att något är på tok.
Alkoholreklamutredningen noterar att de ärenden som avgjorts av
Konsumentverket - som nu har ansvaret - inte i något fall meddelat förbud
enligt 14 § marknadsföringslagen. Ändå läggs inget förslag om att flytta
tillsyn från Konsumentverket till Alkoholinspektionen. I utredningen och
propositionen föreslås ett delat tillsynsansvar.
När Alkoholinspektionen tar upp marknadsföringsfrågor skall samråd ske
med Konsumentverket. Självfallet kan Alkoholinspektionen dra nytta av
allmän kompetens i fråga om den marknadsföringslagstiftning som finns hos
Konsumentverket. Det är också bra att kommunerna får ett tillsynsansvar för
marknadsföringsåtgärder på serveringsställena. Men för att få en god rätts-
praxis och för att den skall utvecklas bör kommunens beslut kunna över-
prövas av Alkoholinspektionen.
När det nu enligt propositionen finns planer på att lägga ner Alkohol-
inspektionen upplevs förslaget än mer motsägelsefullt. I en tid då det föreslås
ett antal "lättnader" för den enskilde att inköpa alkohol med fler system-
bolag, mer lördagsöppet och möjlighet att göra inköp via Internet är det
ingen tvekan om att vikten av att upprätthålla lagar och förordningar har ökat
i betydelse. I den allmänna debatten har det också från politiskt håll
föreslagits skattesänkningar på alkohol. Med det tveksamma motivet att
minska användandet av "svartsprit".
Låt sociala skäl dominera
Den erkända alkoholforskaren Sven Andreasson i Stockholm
har gjort beräkningar som visar på konsekvenser om Sverige
skulle bli mer anpassat till en alkoholpolitik där man införde
s.k. "lättnader och större frihet". Hans beräkningar visar att
en sådan anpassning och mindre restriktiv hållning torde ge
runt 3 000 fler dödsfall i alkoholrelaterade sjukdomar per år i
Sverige. Till det kommer hans påstående att ökat våld och
misshandel också torde bli följden.
Inför ett sådant scenario är det angeläget att pröva alkoholpolitiken utifrån
såväl medicinska som sociala och humana intressen. Svensk alkoholpolitik -
främst manifesterad i 1977 års riksdagsbeslut - har av många internationella
bedömare fått ett gott betyg. 1995 års WHO-konferens i Paris tog fasta på
mycket av det som finns i den restriktiva och socialt ansvarsfulla
alkoholpolitik som vårt land haft sedan lång tid och som gjort att vi kunnat
begränsa såväl konsumtionen som dess skadeverkningar.
Ett litet tankeexperiment: vi kommer att ha en obligatorisk lag om
användande av dubbdäck från kommande vinter. Det beräknas rädda 10-20
människoliv om året. En självfallet nödvändig åtgärd. Men att förändra en
alkoholpolitik som forskare och andra seriösa bedömare anser skulle orsaka
en för tidig död för tusentals människor kan knappast riksdagen av
humanskäl tillåta. Att det dessutom skulle vara en samhällsekonomiskt stor
utgift gör inte saken mindre plågsam. Slutsatsen blir att medicinska, sociala
och ekonomiska skäl måste vägas in då vi reformerar alkoholpolitiken.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att upprätthållandet av lagstiftningen på alkohol-
området fortsatt skall i tillämpliga delar handläggas av Alkohol-
inspektionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ansvaret för lagen om alkoholreklam där ett delat
ansvar mellan Konsumentverket och Alkoholinspektionen kom-
pletteras med att Alkoholinspektionen har rätt att överpröva,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en reformerad alkoholpolitik väger in
effekterna såväl av medicinska och sociala som ekonomiska följder.