I Sverige har vi idag i praktiken en närmast fri tillgång till alkoholdrycker för både missbrukare och ungdomar; en svart marknad som håller öppet tjugofyra timmar om dygnet på tiotusentals platser i landet, både i bostäder och på arbetsplatser. Där råder ständiga rea-priser och total avsaknad av åldersgränser. Allt detta orsakat av en alkoholpolitik som sedan länge har utformats utan hänsyn till medborgarnas behov och egna förutsättningar att hantera alkoholen.
Varken höga priser eller förstärkta polisiära åtgärder har kunnat stoppa den svarta marknadens tillväxt. Tvärtom växer den svarta sektorn på grund av extremt höga alkoholskatter och förmyndaraktiga begränsningar i tillgänglig- heten. Den förda politiken har minskat medborgarnas förståelse för åtgärder mot kriminell alkoholhantering och försummat insatser till direkt hjälp för dem som har missbruksproblem. Detta har varit negativt både för laglydighet och folkhälsa.
Såväl de ökade volymer för resandeinförsel regeringen nu föreslår som öppnandet av Öresundsbron innebär radikalt ändrade förutsättningar för svensk alkoholpolitik. De svenska alkoholskatterna tillhör de högsta i Europa och bordsviner kan köpas i Danmark till mindre än halva det svenska priset. I Tyskland kan vin köpas för 10-15 procent av det svenska priset och öl för en fjärdedel. Det kommer därför att vara mycket lönsamt för oss alla att ta med oss så mycket som möjligt hem. Det gäller både den som är laglydig och håller sig inom den nya ransonen och den som är beredd att ta den lilla risken att åka fast i tullen.
Regeringen står handfallen
Några förberedelser inför de avgörande förändringar som nu sker har dock inte vidtagits från regeringens sida. Från moderat håll har det motionerats om att regeringen borde ta initiativ. Tyvärr har våra förslag inte hörsammats. Upplysningskampanjer och aktivare utbildningsinsatser i skolorna måste till för att förhindra att de nya införselreglerna riskerar folkhälsan. Det finns därför all anledning att rikta kritik mot det sätt som regeringen har hanterat frågan om privat införsel av alkohol från andra medlemsländer.
I föreliggande proposition föreslår regeringen en förändring av mängden öl, vin och cigaretter som en resande från annat EU-land kan föra in till Sverige utan att betala skatt i Sverige. De nya bestämmelserna föreslås gälla från och med 2000-07-01. Regeringen avser att återkomma med förslag till åtgärder inom skatteområdet först i budgetpropositionen för år 2001. Regeringen fortsätter alltså sin strategi att sticka huvudet i sanden så länge det går och inte genomföra några som helst förändringar innan man blir absolut tvungen.
Den största risken för folkhälsan uppkommer enligt min mening just om man gör som regeringen; ökar införselkvantiteterna utan att sänka skatterna. En uppenbar risk finns då att införselmängderna av framförallt öl och sprit ökar dramatiskt, såväl de legala som de illegala. Förutsättningarna för att medborgarna skall ta ett ökat individuellt ansvar för sin alkoholkonsumtion undergrävs systematiskt.
Ett trepunktsprogram som värnar folkhälsan och jobben
Enligt min uppfattning finns nu tre viktiga åtgärder som genast måste genomföras utan fördröjning, om folkhälsan och jobben på bl a svenska bryggerier inte skall riskeras.
1. Riktlinjer för en långsiktig upplysningsverksamhet inriktad på framför allt yngre personer måste utarbetas. Detta bör ske i samarbete med berörda branschaktörer. Man bör här dra erfarenheter från de mycket lyckade alkoholupplysningskampanjer som har drivits i t ex Kanada.
2. De svenska alkoholskatterna måste anpassas till omvärldens. Den danska nivån på alkoholskatter kan tjäna som ett riktmärke. Görs inte detta kommer den svarta marknaden att växa ännu mera. Förutom att folkhälsan då hotas medför det att bryggerier, systembolaget och många andra aktörer i branschen hamnar i ett mycket prekärt läge. Redan i dag förekommer permitteringar hos svenska bryggerier. Ökade skattefria införselkvantiteter - legala och illegala - kommer givetvis att innebära kraftigt försämrade överlevnadsvillkor för många företag, friställningar, nedläggningar och arbetslöshet.
3. Riksdagen bör redan nu lägga fast hur tidtabellen för de höjda införselkvoterna skall se ut. Det skulle för det första medföra att frågan avdramatiseras betydligt. En utgångspunkt bör dessutom vara en jämn upptrappning snarare än att, som regeringen föreslår, lägga de stora höjningarna i slutet av perioden. Regeringens strategi att ändra så lite som möjligt så sent som möjligt är psykologiskt naiv; dramatiken ökar och risken är stor att laglydnaden på detta område försvinner i det närmaste helt. Följande tidsplan för höjda införselkvoter är enligt min uppfattning att föredra framför den av regeringen föreslagna. 4. Tabell 1: (Tidpunkt Sprit Starkvin Vin Öl )
Skatter och budgetkonsekvenser
När det gäller skattesatserna bör dessa, som jag tidigare anfört, ligga ungefär på dansk nivå. Visserligen har Tyskland ännu lägre skattenivåer, men trafiken dit är än så länge av mindre omfattning än den till Danmark. Naturligtvis får man vara beredd att ompröva skattenivån ifall trafiken till Tyskland skulle komma att öka eller om Danmark anpassar sina skatter till tysk nivå.
Vad gäller konsekvenserna för statens inkomster och utgifter om mina förslag genomförs så är de naturligtvis svåra att beräkna på förhand. Den bästa vägledningen vid en bedömning ges f n antagligen i rapporten "EU- anpassning av alkoholpolitiken" av Petter Lundborg, Anna Holmström och Björn Lindgren.
Att statens intäkter från alkoholskatter minskar för den sprit som idag säljs legalt är givet om mina förslag genomförs. Samtidigt kan man dock förvänta sig att delar av den svarta marknaden blir vit, vilket motverkar ett eventuellt skattebortfall. Många människor skulle heller inte med lägre alkoholskatter tycka det är mödan värt att köpa alkoholen utomlands, vilket ger ökade skatteintäkter.
Hur mycket samhället skulle tjäna på att rycka undan förutsättningarna för den organiserade brottsligheten kan omöjligt kvantifieras i kronor och ören. Nedläggning av bryggerier och permitteringar på andra bryggerier skulle även det medföra stora samhällsekonomiska kostnader, vilket också bör beaktas.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Avslutande kommentarer
De nya förutsättningarna i form av större införselkvoter och bättre kommunikationer med kontinenten kan bara hanteras med en väl underbyggd och hos folkets flertal förankrad alkoholpolitik. Vad som behövs är omfattande utbildningssatsningar och opinionsbildning. Tyngdpunkten skall ligga på det positiva som ett ansvarsfullt bruk av alkohol medför.
Det förutsätter myndigheter som inte förbjuder, skuldbelägger eller driver skrämselpropaganda och som har som mål att skapa goda konsumenter istället för storkonsumenter. Det hjälper ungdomar till självkontroll, individ- uellt ansvar och lär ut nöjet av en måttfull alkoholkonsumtion utan "pek- pinnar". Krafterna måste inriktas på att skapa en måttfull konsumtion under individuellt ansvar.
Ur både folkhälso- och arbetsmarknadssynpunkt är det allra bästa om vi kan få till stånd en successiv men odramatisk ökning av införselkvoterna som går hand i hand med skattesänkningar. En sådan politik tar till vara de allra flesta medborgares inneboende vilja att vara laglydiga, istället för att sätta densamma ur spel genom ett orimligt skatteuttag. Man måste nu agera på ett resolut sätt, så att medborgarna återigen får respekt för lagen.
Jag är övertygad om att det är nödvändigt att nu sänka alkoholskatterna. Om införselreglerna utformas på det sätt som jag föreslagit ovan blir konsekvenserna för såväl ekonomi som folkhälsa bättre än om man följer regeringens förslag i föreliggande proposition.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för en långsiktig upplysningsverk- samhet,
2. att riksdagen beslutar om nya regler för resandeinförsel av alkohol från andra EU-länder i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag snarast om sänkta alkoholskatter i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 11 maj 2000
Leif Carlson (m)