Jakten i Sverige ses över med jämna mellanrum. Avsikten är att utröna
om jakten är ekologiskt långsiktigt hållbar. Utgångspunkten måste
naturligtvis vara om arten ifråga ökar eller minskar i individantal. Jakten
får inte påverka en art negativt eller förstärka ekologiska hot. Många
fågelarter minskar idag såväl i det öppna odlingslandskapet som i skog.
Såväl det moderna skogsbruket som jordbruket missgynnar många arter.
Det är välkänt att så vanliga arter som sånglärka, ladusvala, stare och
sädesärla är arter där populationerna minskar. Men det finns även arter
som gynnas av övergödning och av att biotoper trivialiseras.
Enkelbeckasin är en art som är på stark tillbakagång, faktiskt mer än
någon annan. Eftersom regeringen dels uttryckt vilja att värna vår
biologiska mångfald, dels uttryckt ambition att Sverige skall gå före på
väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle anser vi att frågor som rör
jakttiden på enkelbeckasin bör hanteras skyndsamt.
Enkelbeckasinen minskar
Antalet häckande par av enkelbeckasin minskar hela tiden och har så
gjort under de senaste 20 åren i Sverige. I flera motioner, den senaste i
september 1998, redovisas olika undersökningar av antalet
enkelbeckasiner i landet. Såväl siffror för sträckande enkelbeckasiner,
ringmärkning, jakt och taxeringar visar entydigt att enkelbeckasinen
minskar dramatiskt. Så sker även i andra länder. I södra och mellersta
England har arten gått tillbaka sedan 50-talet. Även i Holland, Belgien,
Norge, Danmark, Tyskland och Litauen finns samma tillbakagång
dokumenterad. Arten har också uppmärksammats i EU som en art som
skall stå under särskild uppsikt.
I Sverige har arten minskat med 75 % sedan mitten av 70-talet. Orsaken
till tillbakagången är osäker, men en trolig orsak tros vara utdikningen av
sumpskog, en mycket produktiv men allt sällsyntare biotop. Under de senaste
20 åren har 350 000 hektar sumpskog försvunnit. Det finns således ingen
"ränta" att ta ut vid jakt på enkelbeckasin och som det ser ut nu är en snabb
återhämtning av arten knappast att vänta.
Jakten i Sverige
Enkelbeckasinen är en liten fågel. Bortsett från den långa näbben är den
stor som en stare och väger ca 100 g. Den skjuts under flytten då den
rastar i sankmarker. Enkelbeckasinen jagas i hela landet från slutet av
augusti till slutet av november, i sydligaste länen till slutet av december.
Enligt Jägarförbundets statistik sköts under jaktåret 1995/96 600
enkelbeckasiner.
I det förslag till nya jakttider, som Naturvårdsverket presenterade i april
1996, omnämns enkelbeckasinen som en art som flera remissinstanser vill ha
undantagen från jakt. I verkets avslag på detta framhålls att det är troligt att
artens situation kommer att förbättras, eftersom fler våtmarker tros komma
att anläggas under kommande år. Efter regeringens beslut juni 1996 kvarstår
jakten på enkelbeckasin.
Förväxling med dubbelbeckasin
Enkelbeckasinen är nära släkt med dubbelbecksinen, en sällsynt art som
häckar i fjällen. Dubbelbeckasinen finns på Artdatabankens rödlista i
hotkategori Hänsynskrävande. Man räknar med att det finns ca 2000
individer av arten. Dubbelbeckasinen jagas naturligtvis inte, men arten är
mycket svår att skilja åt i fält från enkelbeckasinen och blir troligen
skjuten av misstag. I utvärderingen av småviltsjakten ovan
odlingsgränsen, som överlämnades till departementet i april 1996, påtalas
detta.
Freda enkelbeckasinen!
Det finns uppenbarligen ingen "ränta" att ta ut för jakt på
enkelbeckasinen. Om en population hela tiden minskar måste detta vara
skäl att upphöra med jakten annars åderlåts populationen och en
återhämtning blir än svårare. Jakten på enkelbeckasin kan idag inte sägas
vara långsiktigt hållbar. Vad än skälet till den kraftiga tillbakagången är
måste det vara uppenbart för var och en att ett jakttryck knappast hjälper
upp situationen.
Det ter sig mycket märkligt för de ideella krafter som intresserar sig för
djur och natur om all den information man samlar in inte resulterar i beslut.
Under flera år har man påpekat att enkelbeckasinen minskar i antal och
framfört att jakten borde upphöra. En regering som mer värnar om jägarnas
möjlighet till skottillfällen än om att lyssna på de väl underbyggda och
oroande propåer som kommer från den ideella naturvården kan knappast bli
trovärdig i talet om biologisk mångfald. Ska enkelbeckasinen kunna bevaras
i den svenska faunan för framtiden måste åtgärder till för att återskapa
biotoper som gått förlorade. Det kommer säkert att ta tid. För att bevara det
som nu finns måste arten fredas från jakt. I fallet enkelbeckasin måste talet
om att bevara den biologiska mångfalden uttryckas i handling.
Se till att enkelbeckasinen får en chans till återhämtning. Ge
Naturvårdsverket i uppdrag att utreda varför enkelbeckasinen går tillbaka och
att ta fram en handlingsplan för hur arter skall bevaras och återhämta sig.
Under tiden: ta bort jakten på enkelbeckasin!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdrag åt Naturvårdsverket att utreda varför
enkelbeckasinen minskar så i antal,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handlingsplan för enkelbeckasinen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jakt på enkelbeckasin upphör.