med anledning av prop. 1999/2000:35 Upphovsrätten och offentlighetsprincipen
Demokratin och offentlighetsprincipen
Den svenska handlingsoffentligheten fyller flera funktioner. Regeringen
noterar själv i propositionen att den utgör en garanti för rättssäkerhet,
effektivitet i förvaltningen och effektivitet i folkstyret. Den är således en
omistlig del av den svenska förvaltningen och ett oundgängligt inslag i
den svenska demokratin.
Då alla handlingar som inkommer till en myndighet omfattas av
handlingsoffentligheten finns givetvis en risk att enskildas integritet sätts på
spel och att undantag från principen därför är motiverade och måste göras.
Det säger sig dock självt att undantag och förändringar av offentlighets-
principen måste göras med stor varsamhet och med så små undantag som
möjligt. Vidare står det klart att förändringar bör göras först sedan möjliga
konsekvenser blivit noga utredda och värdet av förändringarna kan mätas
mot den demokratiska kostnaden av ytterligare inskränkningar. Detta är
också Centerpartiets utgångspunkt i fråga om den nu föreliggande
propositionen.
Propositionen
Frågan om behovet av undantag från handlingsoffentligheten för
upphovsrättsskyddade handlingar har vid några tillfällen aktualiserats i
riksdagen, senast riksdagsåret 1997/98, då en motion med anledning av
den s.k. Scientologibibelns offentliggörande väcktes. Motionären menade
att det var orimligt att material på detta sätt kunde lämnas ut, utan
upphovsrättsinnehavarens samtycke. Denna problematik låg också till
grund för en offentlig utredning: Offentlighets- och sekretesskommittén,
som fick i uppdrag att belysa detta som en av flera frågor.
Då en utredning var tillsatt avstod riksdagen från att i sak behandla
yrkanden i fråga om "Scientologibibeln" i sitt betänkande 1997/98:KU19.
Riksdagen nöjde sig med att avvakta utredningen. Det förefaller mot denna
bakgrund vara ett anmärkningsvärt förfarande att regeringen ett år senare
föregriper samma utredning med en departementspromemoria och låter den
senare, som utsatts för stark kritik av många remissinstanser, ligga till grund
för propositionen.
Kritiken handlade i många avseenden om att de möjliga följderna av
lagändringen var omöjliga att överblicka och farhågor restes för att
utlämning av offentliga handlingar skulle vägras i stor utsträckning. Bl.a.
Tidningsutgivarna och Föreningen Grävande Journalister invände att det kan
finnas tillfällen då det är angeläget att också upphovsrättsligt skyddat
material görs offentligt, som då material från t.ex. nazistiska organisationer
offentliggörs. Regeringens anmärkning att sammanfattningar, då sådana kan
göras, blir offentliga täcker inte in de fall då själva källmaterialet bör göras
offentligt, eller då sammanfattningar, t.ex. av videoinspelningar, inte är
möjliga att göra.
Efter den kritik Lagrådet riktade i sin granskning 1999-09-13 omarbetades
förslaget och den nya versionen accepterades av Lagrådet 1999-11-22. Det är
emellertid svårt att se vari den faktiska skillnaden mellan de två förslagen
finns. Lagrådet konstaterar också att fallet brådskar, mot bakgrund av det
aktuella fallet med "Scientologibibeln" och godtar därför de förslagna
lagändringarna "som ett provisorium".
Det måste ifrågasättas om det är acceptabelt att i så viktiga frågor som
handlingsoffentligheten arbeta med provisoriska lösningar, i synnerhet mot
bakgrund av det sätt som frågan beretts, då en offentlig utredning föregripits
och riksdagsarbetet försvårats på det sätt som beskrivits ovan. Frågan är
varför fallet nu plötsligt blivit så brådskande att en lag, som förefaller
stadfästa nya principer för hur undantag från handlingsoffentligheten får
göras, ska beslutas och träda i kraft med så kort varsel. Denna brådska torde
rimligen ha funnits redan då riksdagen behandlade frågan senast, i det ovan
nämnda betänkandet.
Centerpartiet kan ha förståelse för de skäl regeringen anför till stöd för
förslagen. Detta förändrar dock inte den grundläggande invändningen att den
föreslagna ändringen, genom otillräcklig utredning, har oklara konsekvenser
och innebär, som Lagrådet också ursprungligen konstaterar, ett principiellt
tvivelaktigt lagstiftningsförfarande. Centerpartiet kan därför inte komma till
annan slutsats än att den föreliggande propositionen bör avslås.
Som Lagrådet konstaterar, är det möjligt att också handlingar som inte
omfattas av de nu föreslagna förändringarna bör undantas från offentlighet.
Utan att ta ställning i sak menar Centerpartiet att dessa frågor rimligen bör
belysas i ett sammanhang, då också TF:s bestämmelser i sammanhanget
granskas och eventuella följder av en lagändring blir noggrant utforskade och
kan debatteras innan ett beslut fattas. Detta kan rimligen göras inom ramen
för Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:6). Denna utredning bör
också ges ett tilläggsdirektiv att, om utredningen finner att förändringar bör
göras i fråga om upphovsrätt och offentlighet, föreslå sådana förändringar
genom ändringar i grundlag. I uppdraget bör också ingå att överväga en
proportionalitetsregel, som sätter den skada upphovsmannen riskerar i
proportion till det allmänintresse som finns att ta del av uppgifterna. Detta
bör ges regeringen till känna.
Inskränkningar av offentlighetsprincipen
Propositionen, och den modell för lagstiftningen regeringen valt, upp-
märksammar en viktig principfråga vad gäller offentlighetsprincipen: Är
det riktigt att den offentlighetsprincip som är fastslagen i grundlag ska
kunna urholkas genom beslut i vanlig lag, eller genom förordning? Det
har ingalunda alltid varit självklart att undantag från
offentlighetsprincipen skulle kunna göras i en vanlig lag. Först 1936
bröts sekretessbestämmelserna ut till en vanlig lag, och så sent som 1966
föreslog Offentlighetskommittén att regleringen skulle göras i grundlag
för att stärka offentligheten.
Genom det enkla förfarandet att utöka sekretessen har den offentliga
debatten kring utökningar också i stor utsträckning uteblivit. Sekretesslagen
har sedan den antogs 1980 ändrats mer än 220 gånger, och sekretessför-
ordningen från samma år har ändrats åtminstone 90 gånger. Det har
säkerligen många gånger varit angelägna ändringar och ändringar som
påkallats av förändrad numrering i andra lagar, men de frekventa ändringarna
måste rimligen ändå aktualisera frågan om behovet av att diskutera huruvida
processen att utöka sekretesslagen bör göras trögare.
I många fall är det självfallet påkallat med sekretess, som t.ex. i fråga om
personlig integritet. Det finns säkerligen också tillfällen då detta skydd bör
stärkas. Det är alltså inte sekretess i sig som är fel, utan det faktum att man
med stor lätthet kan utöka undantagen från en grundlagsfäst rättighet. Ett
sådant förfarande innebär också att debatten kring vilka undantag som bör
finnas och hur de bör göras försvåras, inte minst med tanke på hur ofta
lagstiftningen ändras.
Mot denna bakgrund finns det skäl att låta en utredning överväga om
åtgärder bör vidtas för att göra det svårare att ändra i sekretesslagen t.ex.
genom att kräva att undantag från offentlighetsprincipen bör beslutas på
samma sätt som grundlag. Centerpartiet avser återkomma i denna fråga.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:35 Upphovsrätten
och offentlighetsprincipen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett tilläggsdirektiv till Offentlighets- och sekre-
tesskommittén.