Utskottet behandlar i detta betänkande proposition
1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av
anknytning jämte fem motioner som väckts med
anledning av propositionen samt två motionsyrkanden
från allmänna motionstiden 1999.
I propositionen föreslås vissa ändringar i
utlänningslagen i syfte att undvika att utländska
medborgare söker sig till Sverige på grund av
anknytning till en här bosatt person, när risken
bedöms som påtaglig att den utländske medborgaren
kan komma att utsättas för misshandel eller annan
allvarlig kränkning. Innan uppehållstillstånd
beviljas på grund av sådan anknytning bör
utgångspunkten vara att bedöma om förhållandet är
att anse som seriöst eller inte. I normalfallet
skall därvid krävas att såväl sökanden som
referenspersonen hörs muntligen. En ansökan skall
kunna avslås även om förhållandet framstår som
seriöst om särskilda skäl talar mot att tillstånd
ges. Ett sådant skäl kan vara att det finns en
påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas
för våld eller allvarlig kränkning i förhållandet.
För att någon riskbedömning skall kunna göras, krävs
det att kontrollen av framför allt
referenspersonerna ökar. Referenspersoner i Sverige
skall därför i samband med utredningen alltid
tillfrågas om tidigare äktenskap eller
samboförhållanden och om eventuella domar för brott.
Utdrag ur polisens register skall kunna hämtas in
rörande referenspersonen, om det finns särskilda
skäl till det. Utdrag bör dock endast avse påföljder
för brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken,
dvs. brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och
frid samt sexualbrott, uppgift om besöksförbud samt
i vissa fall uppgifter ur misstankeregistret.
Statens invandrarverk avses få rätt till
terminalåtkomst till polisens register. Uppgifter om
äktenskap skall kontrolleras i det lokala
folkbokföringsregistret, om det finns anledning till
det. Någon skyldighet för utlandsmyndigheten att
kommunicera material i ärendena bör enligt
regeringen inte införas. Sökandena bör i stället på
lämpligt sätt göras uppmärksamma på möjligheten att
begära att få del av uppgifter och material i
ärendet.
Den nuvarande ordningen med uppskjuten
invandringsprövning för s.k. snabba anknytningar
skall behållas och framgå direkt av utlänningslagen.
I normalfallet innebär det att ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd ges två gånger under en
tvåårsperiod.
Om ett förhållande upphört under den nämnda
perioden skall fortsatt uppehållstillstånd trots
detta kunna beviljas, om sökanden eller sökandens
barn utsatts för våld eller för handlingar som
innefattar allvarlig kränkning av sökandens eller
barnets frihet eller frid. Regleringen skall framgå
av utlänningslagen. I de fall det görs sannolikt att
sökanden eller dennes barn utsatts för övergrepp av
allvarlig art under sammanboendet och förhållandet
upphört främst på grund av detta skall
uppehållstillstånd i regel beviljas. Detta
förutsätter dock dels att sammanboendet inte varit
helt kortvarigt, dels att det från början varit
fråga om ett seriöst förhållande. Regeringens
uppfattning är att när de nämnda principerna får ett
tydligt stöd i utlänningslagen kommer de att få en
helt annan tyngd än tidigare och att de kommer att
leda till en ändring i praxis.
Regeln om att uppehållstillstånd skall ha beviljats
före inresa här i landet skall behållas. Undantag
skall dock kunna göras om utlänningen har stark
anknytning till en i Sverige bosatt person och det
skäligen inte kan krävas att utlänningen återvänder
till ett annat land för att ge in ansökan där.
I propositionen föreslås också att den centrala
utlänningsmyndigheten, Statens invandrarverk, skall
byta namn till Migrationsverket.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2000.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.
I betänkandet finns 17 reservationer och 2
särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på
grund av anknytning har regeringen
(Utrikesdepartementet) föreslagit att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap,
3. lag om ändring i lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor,
6. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll,
7. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande och flyktingar m.fl.,
8. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1999/2000:Sf14 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om arrangerade
äktenskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts vad gäller fortsatt
uppehållstillstånd trots att förhållandet upphört
och behovet av tydligare definition i förarbetena av
begreppen våld och allvarlig kränkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
prövningsprocessen gällande om kvinnan eller barnen
utsatts för våld eller kränkning skall vara
oberoende av vid vilken tidpunkt kvinnan och/eller
barnen berättar om händelsen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
uppehållstillstånd bör förlängas trots att
förhållandet upphört om en vårdnadsprocess pågår,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att "mycket lång
värnpliktstjänstgöring" bör definieras till omkring
18 månader vad gäller uppehållstillstånd efter
inresan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att längre än sex
månaders väntetid för att få göra en ansökan hos en
svensk ambassad alltid skall vara skäl nog för att
frångå huvudregeln om att uppehållstillstånd skall
ha lämnats in och beviljats före inresa till
Sverige,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de fall då
utlänningen har barn i Sverige eller väntar barn
tillsammans med en person bosatt i Sverige alltid
skall vara skäl nog för att frångå huvudregeln om
att uppehållstillstånd skall ha lämnats in och
beviljats före inresa till Sverige.
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om risken för
diskriminering av vissa folkgrupper om ansökan i
regel bör avslås om identiteten inte kan klarläggas
om inte skyddsbehov åberopats,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Invandrarverket,
i sitt arbete med att arbeta fram riktlinjer och
sprida kunskap bland sin personal om kvinnors
asylskäl, bör inkorporera utbildning om FN:s
konvention om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor och kvinnors rätt att
fritt välja make.
1999/2000:Sf15 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om möjlighet till
uppehållstillstånd även om förhållandet har upphört.
1999/2000:Sf16 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att prövning skall
genomföras utan dröjsmål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
svenskundervisning och tolkhjälp skall vara
obligatorisk,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
en ansökan om uppehållstillstånd skall kunna avslås
om det föreligger särskilda skäl för detta,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det endast skall
vara kvinnan själv som, efter att ha fått en adekvat
information på sitt eget språk om förhållandena
rörande referenspersonen, fattar beslutet om att hon
vill fullfölja ansökan om uppehållstillstånd eller
inte,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till
att byta namn på Statens invandrarverk till
Migrationsverket.
1999/2000:Sf17 av Kerstin-Maria Stalin och Barbro
Feltzing (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om seriositetsprövning,
2. att riksdagen beslutar avslå förslaget om
undantag för arrangerade äktenskap gällande
seriositetsprövningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om kontroll av
referenspersoner genom utredningar och
registerutdrag,
4. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att
uppehållstillstånd med uppskjuten invandrarprövning
skall behållas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om förslaget om
fortsatt uppehållstillstånd trots att förhållandet
upphört.
1999/2000:Sf18 av Magda Ayoub m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en precisering av
vad som avses med "positiva indikationer" vid
seriositetsprövning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en muntlig
utredning även skall hållas med part som befinner
sig i hemlandet i närvaro av auktoriserad tolk av
samma kön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den muntliga
utredningen, vid arrangerade äktenskap, skall
likställas med seriositetsprövning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
uppehållstillstånd skall nekas i det fall
referenspersonen tidigare dömts för misshandel eller
övergrepp mot tidigare sambo eller maka/make,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en tredje
ansökan om uppehållstillstånd på grund av
anknytningsförhållande skall avslås,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utdrag ur
brottsregistret avseende brott mot 3, 4 och 6 kap.
brottsbalken samt meddelande om besöksförbud alltid
skall inhämtas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skriftligt
medgivande av registersökning,
8. att riksdagen avslår förslaget om att kontroll
av misstankeregistret sker,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att sökanden samt
referensperson alltid skall få ta del av information
som ligger till grund för utredningen och att vid
användande av tolk denna skall vara auktoriserad och
av samma kön,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att man, om
förhållandet upphör innan två år gått, bör beakta om
det i hemlandet anses stigmatiserat att vara
frånskild kvinna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att undantag
från huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall
beviljas före inresa skall göras när utlänningen har
barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar
barn,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att undantag
från huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall
beviljas före inresa skall göras om sökanden med all
sannolikhet skulle få sin ansökan beviljad,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att det inte
kan anses skäligt att kräva att någon återvänder för
att ge in ansökan om väntetiderna är längre än sex
månader,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
precisering görs av begreppen "stark anknytning"
samt "skäligen inte kan krävas".
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999
1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att prövning om
att få stanna i Sverige bör kunna genomföras utan
dröjsmål för misshandlade kvinnor med utländskt
medborgarskap som ingått äktenskap med en svensk
man.
1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Invandrarverkets
rutiner vid anknytningsärenden.
Utskottet
Uppehållstillstånd i anknytningsfall
Gällande ordning
Enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 utlänningslagen
(1989:529), UtlL, får uppehållstillstånd ges till en
utlänning som är gift med eller sambo till någon som
är bosatt i Sverige eller har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning här. En utlänning
som vill komma hit för att ingå äktenskap eller
inleda ett samboförhållande utan att parterna
tidigare sammanlevt kan beviljas uppehållstillstånd
med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL. Enligt
den punkten får uppehållstillstånd beviljas en
utlänning som annars har särskild anknytning till
Sverige.
I praxis gäller följande. En förutsättning för att
tillstånd skall beviljas på grund av anknytning
genom make, maka eller sambo i ett förhållande som
inte är etablerat sedan tidigare är att förhållandet
bedöms som seriöst. Vid den bedömningen beaktas
bl.a. hur länge parterna känt varandra, deras
kontakter under den tiden och kunskap om varandra,
förmågan att kommunicera på ett gemensamt språk m.m.
Hänsyn tas också till kulturellt betingade
traditioner i hemlandet. Homosexuella förhållanden
jämställs med heterosexuella. Presumtionen är att
tillstånd skall beviljas, om det inte finns
omständigheter som talar emot det, t.ex. att det
framstår som sannolikt att det rör sig om ett
skenförhållande.
Månggifte accepteras inte och i princip inte heller
förhållanden mellan minderåriga.
Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd
skall enligt 2 kap. 4 § beaktas om utlänningen kan
förväntas föra en hederlig vandel. Styrkta
vandelsanmärkningar kan därför leda till att en
ansökan avslås. Även hänsyn till rikets säkerhet kan
leda till avslag trots att anknytningen i sig bedöms
som seriös.
När det gäller utredningen om huruvida ett
förhållande skall anses som seriöst eller inte
godtas numera en utredning som innebär att
referenspersonen i Sverige skriftligen får besvara
ett antal frågor. En muntligt utredning med båda
parter förekommer normalt först i samband med
ansökan om förlängning av uppehållstillståndet (s.k.
uppskjuten invandringsprövning).
För nordiska medborgare och EU-medborgare gäller
särskilda regler. År 1954 träffades en
överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och
Sverige om en gemensam arbetsmarknad. Samtidigt
träffades en överenskommelse om befrielse för
medborgare i dessa länder från kravet på att ha
pass, arbets- och uppehållstillstånd vid vistelse i
de övriga avtalsslutande länderna. Senare har också
Island anslutit sig till överenskommelsen.
EU-medborgare är formellt endast undantagna från
skyldigheten att ha arbetstillstånd; om vistelsen i
Sverige överstiger tre månader måste de ha
uppehållstillstånd. Reglerna gäller även för
medborgare i länder som är anslutna till EES-
avtalet. Rätten att flytta till annat EU-land gäller
även EU-medborgarens nära anhöriga, oavsett
medborgarskap. När det gäller anhöriga till nordbor
får reglerna den konsekvensen att en medborgare i
Norden alltid har rätt att få hit sin make eller
maka oavsett medborgarskap. Rätten till
familjeåterförening enligt EU-reglerna gäller enbart
EU-medborgare som flyttat till annat EU-land.
Utgångspunkter för regeringens överväganden
Enligt propositionen utgör en utgångspunkt för
regeringens överväganden att en utlänning som gifter
sig eller inleder ett samboförhållande med någon här
i riket bosatt person skall ha rätt att bosätta sig
här och att detta är en självklar del av svensk
invandringspolitik. Samtidigt måste dock beaktas att
det är mycket angeläget att så långt möjligt söka
förhindra att uppehållstillstånd beviljas när det
kan misstänkas att det finns risk för våld eller
allvarliga kränkningar i förhållandet. Det är också
liksom i dag av vikt att motverka att
uppehållstillstånd beviljas på grund av
skenäktenskap och skenförhållanden.
De personer som kommer till Sverige på grund av
äktenskap eller samboförhållande till en här bosatt
person utan att förhållandet dessförinnan närmare
har etablerats är inte någon enhetlig grupp. De
kommer från många olika länder och många olika
sociala miljöer.
Bland kvinnorna finns det de som lurats och
lockats hit, de som gifts bort av sina föräldrar och
de som söker möjlighet till en bättre tillvaro i
Sverige. Det stora flertalet har dock flyttat hit
av egen uttalad vilja på grund av en känslomässig
bindning till mannen i Sverige och hoppas på ett bra
liv tillsammans med honom. Mannen i Sverige kan vara
en infödd svensk, en landsman eller en invandrare av
annan nationalitet än den egna.
Det är viktigt att hålla i minnet att det stora
flertalet anknytningsförhållanden fungerar utan
andra problem än sådana som uppstår även i andra
förhållanden. Enligt en undersökning som SCB gjort
för Anknytningsutredningens räkning (SOU 1997:152)
är det i ca 14 % av fallen som det uppkommer problem
och det är nästan uteslutande kvinnor och i
förekommande fall barn som råkar illa ut. Det
innebär emellertid samtidigt att kvinnor i
anknytningsförhållanden löper en större risk att
utsättas för våld eller kränkande behandling av sin
make eller sambo än andra kvinnor.
Seriositetsprövningen
Propositionen
Enligt propositionen förs det ibland fram i den
allmänna debatten att det skulle vara omöjligt att
från början avgöra om det rör sig om ett
skenäktenskap eller skenförhållande eller inte och
att man därför i princip skulle godta parternas egna
uppgifter om äktenskap eller sammanboende vid det
första ansökningstillfället. Liknande tankegångar
framkommer enligt propositionen också i något
remissyttrande. Enligt regeringen får ett
avslagsbeslut inte grundas på någon form av
subjektivt tyckande om att det inte rör sig om ett
seriöst förhållande. Enligt regeringen finns det
dock objektiva grunder som kan användas som stöd för
bedömningen.
Enligt den praxis som i dag råder ställs krav på
att förhållandet varat någon tid, att parterna har
träffats i viss utsträckning, att de har god
kännedom om varandra och att de har ett gemensamt
språk att kommunicera på. Hänsyn tas också till om
parterna har eller väntar barn tillsammans. De
faktorer som nämnts och som i dag läggs till grund
för att bedömningen om det rör sig om ett seriöst
förhållande eller inte bör enligt regeringen också
beaktas i fortsättningen. En sådan ordning ligger
också väl i linje med EU:s resolution om att bekämpa
skenäktenskap (EGT 97/C 382/01). Enligt resolutionen
kan bl.a. följande omständigheter tala för att det
rör sig om ett skenäktenskap. Parterna lever inte
tillsammans, parterna tar inte på ett lämpligt sätt
det ansvar som följer av äktenskapet, makarna har
inte träffat varandra före äktenskapet, makarna har
inget gemensamt språk eller ekonomiskt vederlag har
utgetts för att äktenskapet skall ingås.
En seriositetsprövning kräver enligt propositionen
en bra och utförlig utredning. I normalfallet
innebär det att såväl sökanden som referenspersonen
måste höras muntligt. Det är i regel betydligt
svårare att lämna oriktiga uppgifter vid en muntlig
utredning än att sätta namn på ett papper som inte
innehåller hela sanningen. Endast en muntlig
utredning ger möjlighet till relevanta följdfrågor.
I undantagsfall kan enligt regeringen en skriftligt
utredning med ena parten vara tillfyllest.
Enligt regeringen måste sålunda utgångspunkten vara
att med en bra utredning bedöma om det är fråga om
ett seriöst förhållande eller inte. Den enda
avslagsgrunden, utöver vandelsbestämmelsen i 2 kap.
4 § UtlL, som skulle kunna leda till ett sådant
resultat är kravet på att förhållandet skall ha
varat en tid. I ett sådant fall kan sökanden efter
någon tid ge in ytterligare en ansökan som då kan
beviljas om förhållandet fortfarande består.
Enligt regeringen kommer grundligare utredningar
sannolikt att leda till att fler än i dag kommer att
få avslag på en ansökan om uppehållstillstånd som
grundas på anknytning genom äktenskap eller
sammanboende med någon som är bosatt i Sverige. Det
innebär dock inte i sig någon strängare bedömning
utan endast att det i fler fall efter en grundlig
utredning kan komma fram omständigheter som talar
mot att uppehållstillstånd beviljas.
Motioner
I motion Sf18 yrkande 1 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att uttrycket
"positiva indikationer" vid seriositetsprövningen
inte preciserats och att ett förtydligande bör göras
av vad den skärpning som regeringen förordar
innebär. Det får inte förekomma någon form av
subjektivt tyckande. I yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om att när en tredje ansökan med
anknytning till samma referensperson ges in skall
ansökan avslås. Genom registren hos Invandrarverket
kan myndigheten konstatera vilka referenspersoner
som förekommer flera gånger när det gäller
uppehållstillstånd på grund av anknytning. Det är
enligt motionärerna inte acceptabelt att utländska
kvinnor på ett systematiskt sätt utnyttjas och
lämnas åt sitt öde innan de fått permanent
uppehållstillstånd. En sådan regel skall vara
könsneutral.
Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) begär
i motion Sf17 yrkande 1 ett tillkännagivande om att
det finns en inbyggd problematik i förfarandet med
seriositetsprövning. Motionärerna ifrågasätter om
en utredning kan avgöra huruvida ett förhållande är
seriöst eller inte och om en myndighet skall få
avgöra huruvida människors kärleksrelation är seriös
eller inte.
Utskottets ställningstagande
I Anknytningsutredningens betänkande
Uppehållstillstånd på grund av anknytning (SOU
1997:152) föreslogs att det skall finnas positiva
indikationer på att förhållandet är allvarligt menat
från båda parternas sida. Enligt regeringens
bedömning är det emellertid i allmänhet inte möjligt
att ställa upp krav på att det skall föreligga några
särskilda positiva indikationer på att förhållandet
är seriöst. I regel torde det få bedömas som
sannolikt att förhållandet är seriöst, om det inte
finns några indikationer på att det är frågan om ett
skenäktenskap eller skenförhållande och det inte
heller i övrigt föreligger några omständigheter som
talar för att förhållandet inte är seriöst. Således
behöver i princip inte några särskilda positiva
indikationer föreligga på att ett förhållande är
seriöst. Att exempelvis sätta en precis gräns för
avslag på en ansökan beroende på hur många gånger en
referensperson förekommer i förhållande till olika
sökande låter sig enligt utskottets mening inte
göras. Det kan däremot ingå i den samlade
bedömningen.
Utskottet tillstyrker mot bakgrund av det anförda
regeringens förslag och avstyrker motion Sf18
yrkandena 1 och 5.
Utskottet avstyrker också motion Sf17 yrkande 1.
Arrangerade äktenskap
Propositionen
När det är fråga om förhållanden som kan konstateras
ha sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster
bör uppehållstillstånd enligt regeringen kunna
beviljas, trots att parterna träffats i begränsad
omfattning och kanske saknar närmare kunskap om
varandra. I propositionen uppges att
Anknytningsutredningens egna undersökningar tyder på
att det finns kvinnor i arrangerade äktenskap som
far mycket illa. Enligt regeringen skulle det vara
ett alltför stort ingrepp i människors liv att
generellt vägra godta arrangerade äktenskap med
bakgrund i ett traditionellt kulturmönster.
Samtidigt är det självfallet angeläget att i
möjligaste mån förhindra att någon mot sin vilja
tvingas in i ett äktenskap. För att förhindra det
senare är det enligt regeringens bedömning av stor
vikt att särskilt grundliga muntliga utredningar
görs när det är fråga om arrangerade äktenskap. Vid
den utredningen är det mycket angeläget att den part
som är bosatt i Sverige hörs utan att någon släkting
är närvarande och att en eventuell nödvändig tolk är
opartisk. På så sätt torde man kunna fånga upp fall
där det kommer fram att kvinnan eller mannen känner
sig tvingad att gå med på äktenskap. Enbart
sökandens motivering att äktenskapet grundar sig på
en traditionell sedvänja bör inte accepteras. Endast
i de fall förhållandet verkligen kan konstateras ha
sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster och
där äktenskapet ingåtts med parternas fria samtycke
bör uppehållstillstånd beviljas, trots att parterna
träffat varandra i mycket begränsad omfattning och
kanske saknar kunskap om varandra.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) framhåller i motion Sf14
att alla ärenden som rör uppehållstillstånd på grund
av anknytning skall behandlas på ett likvärdigt
sätt. Förhållanden som kan konstateras ha sin
bakgrund i ett traditionellt kulturmönster bör inte
ges någon särställning. Arrangerade äktenskap
bottnar i ett patriarkaliskt system som innebär att
kvinnor fråntas sin rätt att fritt välja make.
Förslaget strider också mot FN:s konvention om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
som bl.a. garanterar kvinnorna rätt att fritt välja
make. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om det
anförda. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om
att Invandrarverket i sitt arbete med att arbeta
fram riktlinjer och sprida kunskap bland sin
personal om kvinnors asylskäl också skall inkludera
utbildning om den nämnda konventionen.
Även Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp)
framför i motion Sf17 yrkande 2 kritik mot
regeringens uppfattning. Motionärerna anser att
arrangerade äktenskap inte skall särbehandlas utan
genomgå en grundlig seriositetsprövning särskilt med
syftet att utröna om äktenskapet från båda parters
håll ingåtts frivilligt. Samma krav på seriositet
skall således gälla oavsett vilka traditionella
kulturmönster de sökande lever efter.
Magda Ayoub m.fl. (kd) framhåller i motion Sf18 att
det är viktigt att respektera olika gruppers kultur
och religion. Inom ramen för svensk lagstiftning bör
varje individ få utrymme att utöva sin religion och
ge uttryck för sin tradition. Oavsett kultur får
dock ingen tvingas in i ett äktenskap. Det är därför
väsentligt att genom en muntlig utredning fastställa
hur parterna ser på ingående av äktenskap och därvid
undanröja tveksamhet huruvida äktenskapet ingås
frivilligt. Den muntliga utredningen bör likställas
med seriositetsprövningen men frågorna bör anpassas
till det förhållandet att parterna träffat varandra
i begränsad omfattning och därför saknar närmare
kunskap om varandra. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om det anförda. I yrkande 2 begärs
ett tillkännagivande om att en tolk av samma kön som
sökanden skall vara närvarande när den muntliga
utredningen genomförs vid svensk beskickning och att
tolken även skall vara auktoriserad.
Utskottets ställningstagande
Äktenskap som arrangeras av föräldrar och släktingar
och där parterna kanske inte ens har fått tillfälle
att träffa varandra före ingåendet av äktenskapet
står i strid med många människors etikuppfattning
och anses också diskriminerande mot i första hand
kvinnor.
Utskottet delar dock regeringens uppfattning att
när det är fråga om förhållanden som kan konstateras
ha sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster
bör uppehållstillstånd kunna beviljas trots att
parterna träffats i begränsad omfattning och kanske
saknar närmare kunskap om varandra. Utskottet vill
framhålla att uppehållstillstånd inte skall beviljas
vid tvångsäktenskap. Därvidlag blir, såsom också
framhålls i propositionen, den muntliga utredningen
av mycket stor betydelse och måste omgärdas med
olika åtgärder för att säkerställa att det verkligen
är parternas fria vilja som kommer till uttryck vid
arrangerade äktenskap. Att tolk används när så
erfordras anser utskottet självklart och även att
eventuellt behov av en tolk av samma kön beaktas.
I regleringsbrev för budgetåret 2000 avseende
anslag till Statens invandrarverk anges att verket
skall utarbeta riktlinjer för hur kvinnors
skyddsbehov bättre skall uppmärksammas samt sprida
kunskap om dessa bland berörd personal. Utskottet
utgår från att Invandrarverket bland sin personal på
lämpligt sätt sprider kunskap om all den
lagstiftning och de konventioner och andra
bestämmelser som kan vara av betydelse för verkets
uppgifter.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf14
yrkandena 1 och 9, Sf18 yrkandena 2 och 3 samt Sf17
yrkande 2.
Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om
arrangerade äktenskap och hur seriositetsprövningen
eventuellt kan förbättras att belysas i den kommande
utredningen om anhöriginvandring och utredningen
skall om så erfordras lägga fram förslag i frågan.
Utskottet vill i detta sammanhang också peka på
att statsrådet Ulrica Messing i februari i år i ett
skriftligt svar på en fråga om tvångsäktenskap
huvudsakligen när det gäller flickor boende i
Sverige anfört bl.a. följande. Det är inte känt i
vilken omfattning unga kvinnor utsätts för
påtryckningar för att gifta sig mot sin vilja.
Regeringen har givit Integrationsverket i uppdrag
att i samarbete med bl.a. Barnombudsmannen,
Skolverket och Socialstyrelsen studera i vilken
omfattning det förekommer generations- och
kulturkonflikter som får till följd att flickor med
annan etnisk och kulturell bakgrund än
majoritetsbefolkningen söker samhällets stöd för att
flytta hemifrån och hur vanligt det är att de till
följd av det drabbas av psykisk ohälsa. I uppdraget
ingår också att ta reda på hur vanligt det är att
flickor avbryter sin skolgång till följd av
äktenskap, graviditet eller andra familjeskäl.
Integrationsverket skall också redovisa åtgärder och
metoder som kan användas för att stärka ställningen
hos utsatta flickor med utländsk bakgrund.
Statsrådet framhåller också att det är av vikt att
frågorna om tvångsäktenskap debatteras inom grupper
där arrangerade äktenskap förekommer. Flera av
invandrarnas egna organisationer har också
uppmärksammat frågan och inlett ett
attitydpåverkande arbete bland sina medlemmar.
Risk för våld eller kränkning i förhållandet
Propositionen
I propositionen framhålls att regeringen i likhet
med Anknytningsutredningen bedömer att det inte kan
komma i fråga att avslå en ansökan om
uppehållstillstånd i Sverige enbart på grund av att
den i Sverige bosatta personen är kriminell, lika
litet som ansökan kan avslås på den grunden att den
som bor i Sverige exempelvis har missbruksproblem.
Hur välmenande mot den utländska parten ett sådant
beslut än skulle kunna tyckas vara, skulle det
innebära en otillbörlig inblandning i parternas
privatliv. Rättssäkerhetsskäl talar också mot en
sådan ordning eftersom det är ofrånkomligt att det
skulle bli fråga om subjektiva värderingar. Det är
samtidigt inte möjligt att bortse från att det finns
fall där den i Sverige bosatta partens bakgrund kan
läggas till grund för bedömningen att det finns en
påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas
för våld eller allvarliga kränkningar i
förhållandet. Det skulle i sådana fall kunna te sig
stötande om myndigheterna med kännedom om dessa
förhållanden ändå skulle bevilja sökanden
uppehållstillstånd. Det gäller då främst fall där
män upprepade gånger inlett förhållanden med
utländska kvinnor som de sedan kränkt eller
misshandlat. Av Anknytningsutredningens
undersökningar framgår att sådana fall förekommer i
dag. Det finns starka skäl som talar för att
myndigheterna bör ha möjlighet att beakta uppgifter
om att referenspersonen tidigare behandlat
närstående illa.
Vid en avvägning mellan de skäl som talar för och
de som talar emot att i ett ärende om
uppehållstillstånd beakta uppgifter om
referenspersonen i Sverige, finner regeringen att
skälen som talar för en sådan ordning väger tyngst.
Regeringen anser att det är mycket angeläget att det
vid tillståndsprövningen finns möjlighet att undvika
att en sökande, som annars med stor sannolikhet
skulle komma att fara illa i ett förhållande, lämnar
sitt hemland för en osäker tillvaro i Sverige.
Avslag bör dock komma i fråga endast när risken för
att sökanden skall fara illa är påtaglig. Det bör
självfallet gälla oavsett om sökanden vistas i
Sverige eller inte.
En påtaglig risk för att sökanden kommer att fara
illa kan ofta bedömas föreligga, om det kommer fram
att referenspersonen tidigare gjort sig skyldig
exempelvis till våldsbrott mot närstående eller till
sexualbrott. Sådana uppgifter bör beaktas i ärendet
om uppehållstillstånd. Vid prövningen bör hänsyn tas
till när i tiden de föreliggande omständigheterna
inträffat, vilken omfattning de haft och i vad mån
de kan innebära risk för att sökanden skall fara
illa. Om förhållandet är seriöst har i och för sig
inte med risken för våld att göra. Det finns ändå
skäl att väga in också hur länge förhållandet varat.
I prövningen måste också vägas in om kvinnan vid ett
avslag skulle hamna i ett mycket svårt och utsatt
läge i hemlandet.
För att någon riskbedömning skall kunna göras krävs
att kontrollen av framför allt referenspersonen
ökar.
Motioner
I motion Sf18 yrkande 4 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att ansökan om
uppehållstillstånd skall avslås om referenspersonen
dömts för misshandel eller övergrepp mot tidigare
make/maka eller sambo. Enligt motionärerna finns det
i dessa fall en uppenbar risk för sökanden att i
framtiden utsättas för en liknande handling.
Helena Bargholtz m.fl. (fp) begär i motion Sf16
yrkande 3 att riksdagen avslår regeringens förslag
om att en ansökan om uppehållstillstånd skall kunna
avslås om det föreligger särskilda skäl för detta.
Enligt regeringen sägs sådana skäl vara om det
bedöms finnas en risk för våld eller allvarlig
kränkning i förhållandet. Motionärerna anser inte
det vara skäl nog för avslag på ansökan om
uppehållstillstånd. I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om att det endast skall vara
kvinnan själv som, efter att ha fått en adekvat
information på sitt eget språk om förhållanden
rörande referenspersonen, fattar beslutet om hon
vill fullfölja ansökan om uppehållstillstånd eller
inte.
Utskottets ställningstagande
Som framgått ovan är en grundförutsättning för att
uppehållstillstånd skall beviljas på grund av s.k.
snabba anknytningar att förhållandet skall framstå
som seriöst. Det kan dock finnas anledning att såsom
framhålls i propositionen ändå avslå ansökan. I
propositionen uttrycks det så att om särskilda skäl
talar mot att uppehållstillstånd beviljas skall
ansökan avslås. Ett sådant skäl kan vara att det
finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att
utsättas för våld eller allvarlig kränkning i
förhållandet. En sådan påtaglig risk kan bedömas
föreligga om referenspersonen tidigare gjort sig
skyldig exempelvis till våldsbrott mot närstående
eller sexualbrott. Utskottet delar regeringens
bedömning att sådana uppgifter måste beaktas men
också att hänsyn bör tas till när i tiden de
föreliggande omständigheterna inträffat, vilken
omfattning de haft och i vad mån de kan innebära
risk för att sökanden far illa. Den bedömning som
skall göras blir mycket grannlaga och kommer att
kräva stor uppmärksamhet av de tillämpande
myndigheterna.
Utskottet som delar regeringens bedömningar
avstyrker motion Sf18 yrkande 4.
Utskottet kan däremot inte dela den uppfattning som
förs fram i motion Sf16. Att det alltid är sökanden
som avgör om hon eller han skall fullfölja denna är
självklart, oavsett vilken information som sökanden
tagit eller inte tagit del av. Ingen annan kan fatta
ett sådant beslut. Även om en sökande fått sådan
information som talar till nackdel för
referenspersonen kan det på grund av relationens art
och djup i många fall vara lätt att rationalisera
bort denna med argument som att "det är annorlunda
den här gången" etc. Enligt utskottets mening måste
ändå en riskbedömning göras utifrån de kriterier som
tidigare diskuterats.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
motion Sf16 yrkandena 3 och 4 och tillstyrker
propositionen.
Kontroll genom utredningar och registerutdrag och
information till sökanden
Propositionen
Om det finns uppgifter i ett ärende som tyder på att
det finns en påtaglig risk för våld eller allvarlig
kränkning i förhållandet, är det enligt regeringen
angeläget att det finns möjlighet för
utlänningsmyndigheterna att kontrollera riktigheten
av dessa uppgifter. Om risken grundar sig på
uppgifter om att referenspersonen är kriminellt
belastad, bör det gå att kontrollera den uppgiften.
Det bör därför finnas möjlighet för
utlänningsmyndigheterna att hämta in uppgifter från
olika register rörande referenspersonerna.
Enligt 7 § lagen (1998:620) om belastningsregister
skall en myndighet som har rätt att få uppgifter ur
registret i varje särskilt fall noga pröva behovet
av information. En begäran om att få ta del av
uppgifter ur registret får göras endast om skälet
till det uppväger den olägenhet som det innebär för
den som berörs. Motsvarande bestämmelse finns i 6 §
lagen (1998:621) om misstankeregister.
Bestämmelserna ger uttryck för att vad som kallas
behovs- och proportionalitetsprinciperna skall
tillämpas då uppgifter begärs ur registret.
Behovsprincipen innebär att en myndighet alltid
skall pröva om uppgifter om en persons kriminalitet
behövs i det aktuella ärendet eller om ärendet
kanske kan avgöras ändå. Proportionalitetsprincipen
innebär att uppgifter inte skall hämtas in, om det
kommer att innebära ett med hänsyn till motstående
intressen oförsvarligt intrång i den personliga
integriteten. Myndigheten skall med andra ord pröva
om de uppgifter som är nödvändiga kan hämtas in på
något annat sätt.
Enligt regeringen bör det av integritetsskäl och
med beaktande av de behovs- och
proportionalitetsprinciper som skrivits in i
registerlagarna inte komma i fråga att regelmässigt
hämta in utdrag ur polisens register rörande alla
referenspersoner i anknytningsärenden.
Ett särskilt skäl att hämta in utdrag ur polisens
register kan vara att det vid utredningen i ärendet
kommit fram att referenspersonen är kriminellt
belastad. Det kan komma fram genom uppgifter från
någon av parterna. Om referenspersonen inte är
svensk medborgare, kan också uppgifter om
brottslighet framgå av Invandrarverkets akt i
ärendet.
För att minska risken för otillbörliga kränkningar
av den personliga inte-griteten bör enligt
regeringen myndigheternas möjligheter att hämta in
utdrag ur polisens register rörande referenspersoner
begränsas till uppgifter som avser brott mot 3, 4
och 6 kap. brottsbalken, dvs. brott mot liv och
hälsa, brott mot frihet och frid samt sexualbrott.
Utdrag bör också innehålla uppgift om någon
meddelats besöksförbud enligt lagen (1988:688) om
besöksförbud. Den omständigheten att
referenspersonen gjort sig skyldig till brott i
allmänhet skall däremot inte ha någon betydelse vid
tillståndsprövningen. Det kan exempelvis inte komma
i fråga att avslå en ansökan om uppehållstillstånd
på den grunden att referenspersonen i Sverige gjort
sig skyldig till förmögenhetsbrott eller
trafikbrott.
Regeringens uppfattning är att den utredande
myndigheten alltid skall upplysa referenspersonen om
att registerutdrag kommer att hämtas in. Avsikten är
också att Invandrarverket skall få direktåtkomst
till registren.
Enligt 16 § förvaltningslagen (1986:223) har part
rätt att ta del av det som tillförts ett ärende som
gäller myndighetsutövning mot någon enskild.
Sekretess hindrar normalt inte detta. Vidare skall
enligt 17 § förvaltningslagen part underrättas om
alla uppgifter som tillförs ärendet och få tillfälle
att yttra sig innan ärendet får avgöras. Såvitt
gäller uppgifter i ärenden om visering,
tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd
och återkallelse av permanent uppehållstillstånd
skall, enligt 11 kap. 2 § UtlL, 17 §
förvaltningslagen endast tillämpas när utlänningen
är bosatt i Sverige. I förarbetena till denna
bestämmelse (Ds 1971:5, prop. 1971:155) framhölls
som grund för bestämmelsen bl.a. att de praktiska
svårigheterna att delge utlänningen utomlands skulle
innebära avsevärd tidsutdräkt innan ärendet kunde
avgöras. Samtidigt framhölls att bestämmelsen om
undantag från skyldigheten att kommunicera material
inte innebar något förbud mot kommunikation, om det
var önskvärt t.ex. därför att personliga
förhållanden berörs.
I propositionen framhålls att de nuvarande reglerna
om partsinsyn och kommunikation sammantaget ger
sökanden ett tillfredsställande skydd mot att det
förekommer uppgifter av betydelse för
tillståndsprövningen och som sökanden inte känner
till. Någon skyldighet för utlandsmyndigheten att
kommunicera material i ärendena, exempelvis
registerutdrag, bör inte införas. Sökanden bör i
stället på lämpligt sätt göras uppmärksamma på
möjligheten att begära att få del av uppgifter och
material i ärendet.
Enligt regeringen bör Invandrarverket genom de
svenska utlandsmyndigheterna ge alla sökande
skriftligt informationsmaterial där ordningen med
den uppskjutna invandringsprövningen och dess
konsekvenser beskrivs på ett utförligt och
lättförståeligt sätt. Den grundläggande
samhällsinformation som tillställs alla invandrare i
samband med ankomsten till Sverige bör lämna
upplysning om vart den som utsätts för våld kan
vända sig för att få stöd och hjälp.
Motioner
I motion Sf18 yrkande 6 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att utdrag ur
belastningsregistret rörande referenspersonen
avseende brott mot 3, 4 och 6 kap. brottsbalken samt
beslut om besöksförbud alltid skall inhämtas. Enligt
motionärerna är det i annat fall ovisst hur och på
vilket sätt en misstanke kan uppkomma. En
referensperson som tillfrågas om eventuella tidigare
domar kommer sannolikt att dölja detta faktum. I
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att
skriftligt medgivande skall behövas för sökning i
register. Om referenspersonen inte medger en sådan
sökning skall ansökan om uppehållstillstånd avslås.
I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att
sökning i misstankeregistret inte skall få
förekomma. En misstänkt person skall anses oskyldig
till dess en fällande dom meddelas. Vidare begär
motionärerna i yrkande 9 ett tillkännagivande om att
sökanden och referenspersonen alltid skall få ta del
av den information som ligger till grund för
beslutet. Materialet skall lämnas ut muntligen vid
det svenska konsulatet eller ambassaden med hjälp av
auktoriserad tolk av samma kön. Motionärerna menar
att det finns en risk med att endast upplysa den
sökande parten om att det finns material som denne
kan få ta del av, sökanden kan nämligen av
känslomässiga skäl avstå från att begära in
uppgifterna.
Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp)
framhåller i motion Sf17 att regeringens intentioner
är bra men man borde ha gått längre. Enligt
motionärerna bör utdrag ur de föreslagna registren
alltid inhämtas rörande referenspersonen. Vidare
skall uppgifter om tidigare äktenskap alltid
inhämtas från folkbokföringsregistret. Anledningen
till att utdrag alltid skall inhämtas är att ingen
skall känna sig särskilt utpekad och diskriminerad.
I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om det
anförda.
I motion Ju721 yrkande 7 av Lena Ek m.fl. (c, m,
kd, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om att det
trots kravet på integritet bör vara möjligt att
avläsa om referenspersonen till den utländska kvinna
som ansöker om uppehållstillstånd förekommit som
referensperson vid upprepade tillfällen.
Informationen bör komma kvinnan till del. Kvinnan
bör dessutom redan vid ansökan få information om
vilka rättigheter och möjligheter hon har om hon
skulle råka illa ut i Sverige.
Utskottets ställningstagande
En bedömning av om en sökande i ett
anknytningsförhållande kan löpa risk för att
utsättas för våld eller allvarlig kränkning skulle
kunna bli verkningslös om myndigheterna inte får
möjlighet att göra vissa kontroller. Sådana
omständigheter kan komma fram vid den muntliga
utredning som skall göras i samband med ansökan. Det
finns dock påtagliga risker för att referenspersonen
kan komma att utelämna sådana uppgifter som han
eller hon bedömer vara till förfång i ärendet. Såsom
framhålls i propositionen bör det därför finnas
möjlighet för myndigheterna att ur olika register
inhämta vissa uppgifter. Uppgifter ur registren bör
inhämtas när det finns särskilda omständigheter i
ärendet som ger anledning att befara att
referenspersonen kan komma att utsätta sökanden för
våld eller annan allvarlig kränkning i förhållandet.
En sådan bedömning bör göras av myndigheterna
utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Något
särskilt medgivande från referenspersonen skall inte
behöva föreligga.
Att någon förekommer i misstankeregistret innebär
att det föreligger en skälig misstanke om att en
person begått brott. För att åklagaren skall väcka
åtal med anledning av misstanken skall åklagaren ha
anledning att förvänta sig en fällande dom. Om åtal
väckts föreligger således en stark misstanke om att
vederbörande gjort sig skyldig till den brottslighet
som omfattas av åtalet. I propositionen framförs den
uppfattningen att det vore otillfredsställande att
det inte skulle vara möjligt att beakta att
referenspersonen är misstänkt för ett grovt
våldsbrott. Att vederbörande är misstänkt för ett
grovt våldsbrott bör dock enligt regeringen inte
omedelbart medföra ett avslag på ansökan om
uppehållstillstånd. I allmänhet bör utgången av en
domstolsprövning avvaktas eller att åklagaren väckt
åtal. Utskottet delar dessa bedömningar och att
referenspersonen alltid skall upplysas om att utdrag
kommer att inhämtas.
Utskottet anser också att uppgifter om tidigare
äktenskap skall kunna inhämtas ur
folkbokföringsregistret, om det finns anledning till
det.
I propositionen gör regeringen den bedömningen att
ingen ändring bör göras av reglerna om kommunikation
i ärenden om uppehållstillstånd. I ärenden om
tidsbegränsat uppehållstillstånd skall det således
inte heller i fortsättningen finnas någon skyldighet
att kommunicera material i andra fall än när
sökanden är bosatt eller annars vistas i Sverige.
Sökanden har rätt att i alla ärenden själv begära
att få ta del av samtliga handlingar. Den rätten
gäller även i fråga om registerutdrag. Den
tillståndsgivande myndigheten bör på lämpligt sätt
underrätta sökanden om möjligheten att begära att få
del av uppgifter och material i ärendet. Som
framgått tidigare skall referenspersonen alltid
upplysas om att registerutdrag inhämtas. Att tolk
anlitas där så erfordras har utskottet ovan ansett
som en självklarhet och likaså att behovet av en
tolk av samma kön beaktas.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag
och avstyrker motionerna Sf17 yrkande 3 och Sf18
yrkandena 6-9. Motion Ju721 yrkande 7 får anses i
huvudsak tillgodosedd med anledning av vad som
föreslås i propositionen.
Uppehållstillstånd med uppskjuten
invandringsprövning
Gällande ordning
I juni 1977 beslöt Invandrarverkets styrelse att den
som beviljades uppehållstillstånd på grund av s.k.
snabb anknytning inte skulle accepteras som
invandrare förrän efter två års vistelse med
tillstånd. Tillståndet skulle då tidsbegränsas till
sex månader de fyra första gångerna. Enligt praxis i
dag ges oftast två tillstånd om vartdera ett år
innan permanent uppehållstillstånd beviljas.
Propositionen
Enligt regeringen bör den nuvarande ordningen
behållas, som innebär att uppehållstillstånd med
uppskjuten invandringsprövning beviljas för personer
som ansöker om uppehållstillstånd på grund av en i
Sverige bosatt make, maka eller sambo eller blivande
sådan, när relationen nyligen etablerats. Av såväl
rättssäkerhetsskäl som praktiska skäl bör denna
centrala princip framgå direkt av UtlL. Av det
totala antalet personer som kommer till Sverige som
make, maka eller sambo till en i Sverige bosatt
person är det ungefär en tredjedel som får
uppehållstillstånd med uppskjuten
invandringsprövning. Det är enligt regeringen
otillfredsställande att en konsekvent tillämpad
princip som är av stor betydelse för den enskilde
och som berör en stor grupp av människor inte går
att utläsa av lagregleringen.
Regeringen vill stryka under att de tillämpande
myndigheterna måste ha frihet att välja att ge
uppehållstillstånd även för andra tidsperioder än
två år beroende på omständigheterna i det enskilda
fallet. Endast huvudregeln att permanent
uppehållstillstånd i normalfallet får beviljas efter
två år bör enligt regeringen läggas fast i lag.
Regeringen vill också framhålla att permanent
uppehållstillstånd enligt lagförslaget får beviljas
före tvåårsperiodens utgång om det finns särskilda
skäl till det. Ett sådant skäl kan vara att parterna
har gemensamt barn.
Motion
I motion Sf17 yrkande 4 av Kerstin-Maria Stalin och
Barbro Feltzing (mp) begärs avslag på förslaget om
att uppehållstillstånd med uppskjuten
invandringsprövning skall kvarstå. Motionärerna
anser att det med den nuvarande ordningen sker
fortlöpande kontroller av att ett förhållande
verkligen existerar och att det i samband därmed
ställs frågor av mycket stor privat karaktär.
Motionärerna anser att det innebär ett alltför stort
intrång i privatlivet och att frågorna snarare
ställs i syfte att kunna utvisa människor än att
skydda dem. Förfarandet bör enligt motionärerna ses
över.
Utskottets ställningstagande
För att upprätthålla en reglerad invandring är
systemet med uppskjuten invandringsprövning en
nödvändig del. Genom den uppskjutna
invandringsprövningen prövas en anknytnings
seriositet och hållbarhet vid flera tillfällen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en så
central princip av såväl rättssäkerhetsskäl som
praktiska skäl bör framgå direkt av lagstiftningen.
Därigenom ges också en möjlighet för regeringen att
meddela närmare föreskrifter i
utlänningsförordningen. Utan ett system med
uppskjuten invandringsprövning, där förhållandets
seriositet och hållbarhet prövas vid flera
tillfällen, skulle det enligt utskottets mening bli
nödvändigt med en mycket strikt och restriktiv
prövning av ansökningar om uppehållstillstånd i
dessa fall. Systemet med uppskjuten
invandringsprövning har vid många tillfällen
kritiserats, och kritiken har framför allt tagit
sikte på att särskilt kvinnor av rädsla för att bli
utvisade kan känna sig tvingade att stanna kvar i
förhållanden, där de blir misshandlade eller på
annat sätt illa behandlade. Se härtill i det
följande varav framgår att regeringen föreslår en
mjukare tillämpning vad avser spruckna anknytningar.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker motion Sf17
yrkande 4.
Fortsatt uppehållstillstånd trots att
förhållandet upphört
Gällande ordning
Den ordning som i dag gäller om fortsatt
uppehållstillstånd skall beviljas trots att
förhållandet upphört innan tiden för den uppskjutna
invandringsprövningen gått till ända är inte
reglerad genom lagstiftning utan bestäms av praxis.
Enligt nu gällande praxis skall, när ett förhållande
upphör innan tiden för den uppskjutna
invandringsprövningen gått ut, beaktas sådana
omständigheter av humanitär natur som talar för att
fortsatt tillstånd skall beviljas trots att
förhållandet upphört. Vägledande vid den bedömningen
är uttalanden i proposition 1983/84:144 (s. 73). Där
uttalas att hänsyn i det enskilda fallet bör tas
till samtliga omständigheter, främst till om
sökanden har misshandlats eller annars blivit illa
behandlad under sammanboendet, om det finns barn i
förhållandet, om utlänningen riskerar att bli
socialt utstött vid återkomsten till hemlandet eller
om han eller hon har hunnit bli väl etablerad i
arbetslivet. Ju närmare tvåårsgränsen äktenskapet
eller sammanboendet har kommit att vara, desto lägre
krav bör enligt propositionen kunna ställas på
tyngden av sådana omständigheter av humanitär natur
som talar för att sökanden skall tillåtas stanna
kvar trots att förhållandet har upphört. Enligt
Anknytningsutredningen har utredningens genomgång av
Utlänningsnämndens praxis visat att det ställs
mycket stora krav på misshandelns svårighetsgrad och
övriga skäl för att fortsatt uppehållstillstånd
skall beviljas när ett förhållande upphör före
tvåårstidens utgång. Särskilt höga var enligt
utredningen kraven i de fall där förhållandet varat
endast en kort tid eller när sökandens anknytning
till hemlandet bedömdes vara starkare än
anknytningen till Sverige.
Propositionen
Enligt regeringen är det angeläget, inte minst av
rättssäkerhetsskäl, att de principer som lades fast
i den ovan nämnda propositionen kommer till uttryck
i lag. Genom att principerna nu får ett tydligare
stöd i UtlL kommer de också att få en helt annan
tyngd än tidigare. Regeringens bedömning är att de
också kommer att leda till en uppmjukning av praxis.
Bestämmelsen bör först och främst gälla fall där
utländska personer eller deras barn i förhållandet
utsatts för fysiskt våld eller för handlingar som
innefattar allvarliga kränkningar av deras frihet
eller frid. Om varje slag av våldshandling eller
kränkning som sökanden eller sökandens barn utsatts
för skulle medföra en obetingad rätt till fortsatt
uppehållstillstånd, skulle regeln emellertid lätt
kunna missbrukas för att kringgå
invandringsbestämmelserna. Regeringen anser därför
att enstaka mindre allvarliga våldshandlingar inte i
sig bör medföra att sökanden beviljas fortsatt
uppehållstillstånd i Sverige. I varje ärende bör
hänsyn tas till under vilka omständigheter
övergreppet har ägt rum, hur allvarligt det varit
och om det rört sig om en enstaka episod eller om
systematiska övergrepp. För att det skall komma i
fråga att bevilja fortsatt uppehållstillstånd på
grund av att det förekommit våld eller allvarliga
kränkningar under sammanboendet, bör
omständigheterna också vara sådana att det kan antas
att förhållandet upphört huvudsakligen på grund
härav. Det bör enligt regeringen vidare krävas dels
att sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels
att det från början varit fråga om ett seriöst
förhållande. De två senare förutsättningarna är
nödvändiga för att förhindra missbruk av rätten till
invandring.
Enligt regeringen måste en samlad bedömning göras i
varje enskilt fall, om fortsatt uppehållstillstånd
skall beviljas trots att ett förhållande upphört.
Vid den bedömningen måste självfallet liksom
hittills beaktas, om det finns andra starka skäl än
våld eller allvarliga kränkningar som talar för att
sökanden bör tillåtas stanna här, exempelvis om
sökanden riskerar att bli socialt utstött vid ett
återvändande eller om sökanden har stark anknytning
hit. Hänsyn bör också tas till om referenspersonen
avlidit eller om sökanden är allvarligt sjuk eller
svårt handikappad.
För att hänsyn skall tas till våld eller handlingar
som innefattar allvarliga kränkningar i förhållandet
bör det enligt regeringen vara tillräckligt att det
görs sannolikt att sådana övergrepp förekommit. Det
bör inte ställas upp några formella krav på vilken
dokumentation som skall föreligga. Polisanmälningar,
läkarintyg eller intyg från sociala myndigheter bör
kunna vara till ledning. Också i denna situation bör
det vara möjligt att inhämta registerutdrag rörande
referenspersonen.
Om ett påstående om våld eller kränkning i
förhållandet framställs först i samband med att
utvisningsbeslutet överklagas, bör det krävas en
rimlig förklaring till varför omständigheterna inte
framförts tidigare för att påståendet skall bedömas
som trovärdigt.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf14 att de
föreslagna reglerna innebär att invandrade kvinnor
och barn kan komma att få stå ut med för hög grad av
kränkning innan de kan åtnjuta lagligt skydd. För
att öka rättssäkerheten och minska myndigheternas
tolkningsutrymme bör begreppen våld och allvarlig
kränkning också definieras tydligare. Beträffande
allvarlig kränkning hänvisar motionärerna till
NIPU:s betänkande Ökad rättssäkerhet i asylärenden
(SOU 1999:16) och de frågor som ställdes vid en
undersökning av SCB till de kvinnor som ingick i
undersökningen och som inte var direkt relaterade
till våld. Motionärerna begär i yrkande 2 ett
tillkännagivande om det anförda. I yrkande 3 begärs
ett tillkännagivande om att prövningsprocessen
gällande om kvinnan eller barnen varit utsatta för
våld eller kränkning skall vara oberoende av vid
vilken tidpunkt de berättar om händelsen. Vidare
begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om att
uppehållstillstånd bör förlängas trots att
förhållandet upphört om en vårdnadsprocess om barn
pågår. En utländsk far som har uppehållstillstånd
med uppskjuten invandringsprövning riskerar att inte
få detta förlängt om förhållandet upphört, och han
kan komma att utvisas även om en vårdnadsprocess
pågår.
I motion Sf18 yrkande 10 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att om förhållandet
upphört inom tvåårsperioden bör det beaktas om det i
kvinnans hemland anses stigmatisera henne att vara
frånskild. Det vore enligt motionärerna beklagligt
om kvinnan i fråga måste återvända till ett land där
äktenskapsskillnad bryter mot en stark samhällelig
norm.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) anser i motion Sf15 att
lagen bör vara "mjukare". Det bör tas stor hänsyn
till förhållandena i hemlandet. Det faktum att
parten en gång varit gift kan i vissa länder leda
till total social uteslutning, även från den nära
familjen. I andra länder kan kännedom om
homosexualitet leda till förföljelse och hot mot liv
och hälsa. Motionärerna menar också att
formuleringen i 2 kap. 4 § e andra stycket 3 "andra
starka skäl" bör ändras till "andra skäl".
Motionärerna begär ett tillkännagivande om det
framförda.
I motion Sf16 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
framhålls att det viktigaste är att de kvinnor som
får problem i Sverige och utsätts för våld och
misshandel verkligen får det stöd och den hjälp de
behöver. Motionärerna ser det som en självklarhet
att rättsskyddet för en kvinna som kommer till
Sverige förbättras. Prövningen om hon skall få
fortsatt uppehållstillstånd måste ske utan dröjsmål.
I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om det
anförda. Vidare framhåller motionärerna att
svenskundervisning borde vara obligatorisk så att
hon får möjlighet att kommunicera med omvärlden. När
kvinnan söker hjälp skall tolk vara obligatorisk. I
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det
anförda. Även i motion A807 yrkande 16 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
att prövning om fortsatt uppehållstillstånd skall
ske utan dröjsmål trots att förhållandet upphört.
Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) anser
i motion Sf17 yrkande 5 att utrymmet för att ge
fortsatt uppehållstillstånd bör breddas och göras
mer flexibelt, och syftet bör i första hand vara att
skydda de kvinnor och män som råkar illa ut. Enligt
motionärerna bör fortsatt uppehållstillstånd
beviljas om sökanden eller sökandens barn utsatts
för kränkning. Kränkningen skall således inte behöva
vara allvarlig. Även andra faktorer bör beaktas vid
prövningen av om fortsatt uppehållstillstånd skall
beviljas trots att förhållandet upphört. Sådan
faktorer kan exempelvis vara påbörjad skolgång och
relationen till hemlandet.
Utskottets ställningstagande
Enligt huvudregeln får en utlänning som i
anknytningsfall beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd ges ett förlängt sådant eller
permanent uppehållstillstånd endast om förhållandet
består.
Regeringen föreslår att det i 2 kap. 4 e § tredje
stycket skall anges omständigheter som kan utgöra
skäl för undantag från huvudregeln. Enligt punkt 1 i
tredje stycket skall uppehållstillstånd, trots att
förhållandet upphört, liksom tidigare enligt praxis
ges till en utlänning som har särskild anknytning
till Sverige. Under bestämmelsen ryms såväl
familjeanknytningsfall som andra fall där sökanden
har särskild anknytning till det svenska samhället.
Anknytning till det svenska samhället kan exempelvis
föreligga när sökanden kommit in på den svenska
arbetsmarknaden. Vid bedömningen av om särskild
anknytning till Sverige skall anses föreligga görs i
praxis alltid en samlad bedömning av samtliga
omständigheter i ärendet, där det exempelvis också
vägs in hur länge sökanden kommit att vistas här.
I punkt 2 i den föreslagna bestämmelsen anges att
uppehållstillstånd beviljas om förhållandet upphört
främst på grund av att utlänningen eller dennes barn
utsatts för våld eller för annan allvarlig kränkning
i förhållandet. Regeringen har som framgått ovan
redogjort för hur den anser att ifrågavarande
bestämmelse bör tolkas vilket innebär en uppmjukning
av tidigare praxis. Utskottets mening är att den
föreslagna bestämmelsen skall tolkas så att det inte
kan ställas lika stora krav som tidigare på
misshandelns svårighetsgrad för att fortsatt
uppehållstillstånd skall beviljas.
I propositionen har anförts bl.a. att det måste
beaktas om det finns andra starka skäl än våld eller
allvarliga kränkningar som talar för att sökanden
bör få stanna här, exempelvis om sökanden riskerar
att bli socialt utstött vid ett återvändande eller
har stark anknytning hit. Det uttalandet bör i vart
fall delvis tillgodose syftet med motionerna Sf15
och Sf18 yrkande 10.
Utskottet anser det vara rimligt att om ett
påstående om att övergrepp eller allvarlig kränkning
framställs först i samband med att ett
utvisningsbeslut överklagas det bör krävas en rimlig
förklaring för att påståendet skall bedömas som
trovärdigt. Ett sådant i sent skede framfört
påstående kan ha många olika orsaker, sökandens
rädsla, kommunikationssvårigheter m.fl. orsaker. Det
är dock viktigt att orsaken härtill blir ordentligt
utredd och inte slentrianmässigt bedöms som en
efterhandskonstruktion.
I de fall där förhållandet upphört före
tvåårsperiodens utgång och där en vårdnadsprocess om
barn pågår kan det enligt utskottets mening finnas
skäl att i avvaktan på processens utgång bevilja
förlängt uppehållstillstånd. Någon obligatorisk
bestämmelse med denna innebörd bör dock inte införas
utan det får ankomma på de tillämpande myndigheterna
att i det enskilda fallet avgöra denna fråga vid en
samlad bedömning.
Att prövningen om uppehållstillstånd sker utan
onödigt dröjsmål och att den drabbade får nödvändig
hjälp så att utlänningen kan kommunicera med
omvärlden förutsätter utskottet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionerna Sf14 yrkandena 2 och 3, Sf16
yrkandena 1 och 2, Sf17 yrkande 5 och A807 yrkande
16.
Uppehållstillstånd efter inresa
Gällande ordning
Enligt 2 kap. 5 § UtlL skall en utlänning som vill
ha uppehållstillstånd i Sverige i normalfallet ha
utverkat ett sådant tillstånd före inresan i landet.
Från huvudregeln finns dock några undantag. I 2 kap.
5 § tredje stycket UtlL stadgas således att
uppehållstillstånd får beviljas efter inresan med
stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1-4 UtlL, om det
är uppenbart att utlänningen skulle ha fått
uppehållstillstånd om prövningen hade skett före
inresan i Sverige.
I 2 kap. 4 § första stycket 1-4 anges att
uppehållstillstånd får ges till
1. en utlänning som är gift med eller sambo till
någon som är bosatt i Sve- rige eller har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning här,
2. en utlänning som är under 18 år och ogift och
som är eller har varit hemmavarande barn till någon
som är bosatt i Sverige eller som har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning här,
3. en utlänning som på något annat sätt än som
avses under 1 och 2 är nära anhörig till någon som
är bosatt i Sverige eller som har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning här och som ingått
i samma hushåll som den personen, eller
4. en utlänning som annars har särskild anknytning
till Sverige.
I de flesta fall där undantagsregeln aktualiseras
rör det sig om anhöriga som avses i punkterna 1
eller 2 ovan och särskilt då anknytning genom
äktenskap eller sammanboende enligt punkt 1. Punkt 4
kan avse såväl anknytning till Sverige genom
tidigare vistelse här som anknytning till en person,
men där anknytningen inte helt fyller de krav som
ställts upp i punkterna 1-3.
Krav på uppehållstillstånd före inresa infördes i
och med 1980 års utlänningslag och bestämmelserna
överfördes i stort sett oförändrade till 1989 års
utlänningslag. Den lagreglering och praxis som
utvecklades kom att kritiseras på flera punkter och
socialförsäkringsutskottet tog vid flera tillfällen
med anledning av motioner i ämnet upp frågan. I
betänkande 1993/94:SfU27 ansåg utskottet att det
fanns anledning för regeringen att skyndsamt se över
hur anknytningar som uppkom under asyltid eller
därefter hanteras och att överväga förändringar.
Regeringen tog därefter upp frågan i proposition
1994/95:179 Ändringar i utlänningslagen. Regeringen
anförde i propositionen bl.a. att de
undantagsbestämmelser i lagen som anger när
uppehållstillstånd får beviljas efter inresan hade
fått en alltför snäv utformning. Det gällde framför
allt i de fall utlänningen söker asyl här men efter
någon tid också åberopade familjeanknytning som skäl
för bosättning i Sverige. Det framstod enligt
propositionen som stötande att någon som sökt
uppehållstillstånd efter inresa i landet, och som
uppenbart skulle ha beviljats tillstånd om
prövningen gjorts före inresan, skulle tvingas
återvända till ett kanske avlägset hemland för att
därifrån ge in ansökan. Regeringen framhöll vidare i
den nämnda propositionen att undantag från
huvudregeln även i fortsättningen borde göras i de
fall som tidigare angetts, således bl.a. när
utlänningen efter inresan ingått äktenskap med eller
inlett ett samboförhållande med någon här bosatt
eller parterna har eller väntar barn tillsammans.
Regeringen fortsatte sedan: Till skillnad mot vad
som tillämpas i dag bör i det senare fallet i
fortsättningen något krav inte ställas på att
parterna skall ha sammanbott viss tid. Det avgörande
bör i stället, som utredningen föreslagit, vara om
förhållandet kan bedömas vara seriöst och om det är
uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om
prövningen skett före inresan i Sverige. Den
omständigheten att parterna känt varandra endast en
kort tid kan dock givetvis medföra att anknytningen
inte bedöms vara av sådan karaktär att det framstår
som uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha
beviljats om ansökan gjorts före inresan. Tveksamhet
när det gäller sökandens skötsamhet och hederlighet
kan också medföra att det inte är uppenbart att
tillstånd skulle ha beviljats om ansökan gjorts från
ett annat land. Liksom hittills bör s.k. uppskjuten
invandringsprövning tillämpas när tillstånd beviljas
på grund av ett äktenskap eller sammanboende som
varat endast kort tid.
Socialförsäkringsutskottet godtog i betänkande
1994/95:SfU16 förslaget i propositionen på denna
punkt. Utskottet påpekade att förslaget innebar att
prövningen skulle avse hur den anknytning som
förelåg vid beslutstillfället skulle ha bedömts om
prövningen avsett en utlänning som inte vistades i
Sverige. Utskottet framhöll vidare att huvudregeln
att uppehållstillstånd skall ha erhållits före
inresan i Sverige var nödvändig för en reglerad
invandring. Det var enligt utskottet viktigt att de
nya undantagsreglerna inte missbrukades. Utskottet
förutsatte därför att regeringen noga skulle följa
tillämpningen av den nya ordningen. Riksdagen följde
utskottet, och lagändringarna som innebar vidgade
möjligheter att efter inresan få uppehållstillstånd
på grund av anknytning trädde i kraft den 1 juli
1995. Lagändringarna innebar bl.a. att vid
bedömningen av om uppehållstillstånd skulle beviljas
efter inresa skulle i viss utsträckning beaktas de
svårigheter en sökande kunde möta när det gällde att
återvända till hemlandet för att ge in ansökan
därifrån.
Propositionen
Enligt regeringen skall en utgångspunkt vara att
Sverige även i fortsättningen skall ha ett
principiellt krav på att uppehållstillstånd för
andra än skyddsberättigade skall ha beviljats före
inresan.
Utlänningsnämnden har i en utvärdering framfört att
de ändringar i lagstiftningen som trädde i kraft den
1 juli 1995 i vissa fall lett till oklarheter.
Nämnden har vidare pekat på att den nya
lagstiftningen i några fall lett till att
uppehållstillstånd vägrats där tillstånd tidigare
skulle ha beviljats därför att parterna bott
tillsammans minst ett år. Tillstånd har nu vägrats
eftersom det inte bedömts som uppenbart att
tillstånd skulle ha beviljats om ansökan prövats
före inresan.
Den kritik som förts fram mot det gällande
regelsystemet har enligt regeringen praktiskt taget
uteslutande gällt att personer, som finns här i
Sverige och åberopar anknytning till någon här i
landet, skulle tvingas återvända till andra länder
för att där ge in ansökan, trots att de i det landet
skulle riskera förföljelse eller att de skulle ha
svårigheter att där ge in ansökan och att parterna
därför skulle tvingas leva åtskilda under lång tid.
I den mån det här är fråga om betydande problem bör
de enligt regeringen inte lösas genom att kravet på
uppehållstillstånd före inresan luckras upp
generellt.
Regeringens slutsats blir att till skillnad mot i
dag huvudvikten när det gäller undantag från kravet
på uppehållstillstånd före inresan bör läggas vid om
det är skäligt att kräva att utlänningen återvänder
till ett annat land för att ge in ansökan där och
inte vid om det är uppenbart att tillstånd skulle ha
beviljats om prövningen gjorts före inresan.
Enligt regeringen rör det sig här om fall där
utlänningen inte sällan åberopar såväl någon form av
politiska skäl som anknytning till någon här bosatt.
Myndigheterna kommer då att först pröva de politiska
skälen. Ansökan om uppehållstillstånd på grund av
anknytning hit bör då inte beviljas enbart av den
anledningen att sökanden uppger att han eller hon
vid en återkomst skulle komma att bli utsatt för
trakasserier eller förföljelse. Utgångspunkten måste
vara att myndigheten gör en riktig bedömning av
asylskälen. Om sökanden efter återkomsten riskerar
att utsättas för trakasserier, utan att dessa
bedömts utgöra asylskäl, kan detta utgöra skäl att
bevilja uppehållstillstånd efter inresan.
Enligt regeringen bör enbart den omständigheten att
sökanden kan antas få svårigheter att få pass eller
utresetillstånd inte automatiskt leda till att
ansökan beviljas här i landet. Om orsaken exempelvis
är att sökanden gjort sig skyldig till brott eller
har obetald underhållsskyldighet i hemlandet, bör
ansökan inte beviljas efter inresan här i landet.
Inte heller bör ansökan regelmässigt beviljas, om
det rör sig om en man som inte får resa ut på nytt
innan han gjort sin värnplikt. Förhållandena kan
dock vara sådana på grund av att det är fråga om
mycket lång värnpliktstjänstgöring eller
tjänstgöring under osedvanligt stränga förhållanden,
att det inte kan anses skäligt att kräva att
sökanden återvänder till hemlandet för att ge in en
ansökan där. Regeringen poängterar att de redovisade
situationerna endast utgör exempel och att andra
situationer är tänkbara.
Regeringen pekar också på att det förekommer
omständigheter som kan inverka på bedömningen och
som knappast kan aktualiseras på ansökningar före
inresan. En sådan omständighet är illegal vistelse
här i landet. Regeringen vill stryka under att det
är väsentligt att utlänningar som vistas illegalt i
landet inte kommer i ett bättre läge än de som
följer myndigheternas beslut och återvänder för att
ansöka om tillstånd från hemlandet.
En annan omständighet som kan föreligga när en
ansökan prövas efter inresan men knappast när
prövningen görs före inresan är att sökandens
identitet är oklar. Regeringen har i proposition
1997/98:36 Återkallelse av uppehållstillstånd anfört
att en lika självklar som viktig utgångspunkt är att
asylsökandes identitet i så stor utsträckning som
möjligt skall klarläggas innan uppehållstillstånd
beviljas. Regeringen anser att detsamma måste gälla
när grunden för ansökan om uppehållstillstånd är
annan än skyddsbehov. Om identiteten inte kan
klarläggas, bör ansökan i regel avslås, när
utlänningen inte har rätt till skydd här.
Även stark anknytning till hemlandet såsom att
sökanden har barn där kan vara ett skäl att kräva
att sökanden återvänder dit för att ge in ansökan om
uppehållstillstånd därifrån.
Enligt regeringens bedömning bör större tonvikt i
framtiden läggas vid de svårigheter en sökande kan
möta när det gäller att återvända till hemlandet för
att ge in ansökan därifrån. Det bör också komma till
uttryck genom en ändring av lagtexten. Det kan
lämpligen ske genom att undantagsregeln ändras från
"om det är uppenbart att utlänningen skulle ha fått
uppehållstillstånd om prövningen skett före inresan"
till "om utlänningen har stark anknytning till en i
Sverige bosatt person och det inte skäligen kan
krävas att utlänningen återvänder till ett annat
land för att ge in ansökan där".
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf14 att de
ställer sig bakom regeringens förslag vad gäller vid
vilka tillfällen ansökan om uppehållstillstånd kan
beviljas efter inresa men anser dock att vissa
klarlägganden krävs. De begär i yrkandena 5-7
tillkännagivanden om att med mycket lång värnplikts-
tjänstgöring skall tidsgränsen utgöra 18 månader,
att en väntetid längre än sex månader för att göra
ansökan hos svensk ambassad är skäl att frångå
huvudregeln och att de fall då utlänningen har eller
väntar barn med en person bosatt i Sverige alltid
skall utgöra skäl att frångå huvudregeln. Vidare
framhåller motionärerna att de har förståelse för
att avsaknad av styrkt identitet kan försvåra bifall
till en ansökan som gjorts efter inresan.
Motionärerna kan dock inte godta att ansökan i regel
bör avslås om inte skyddsbehov åberopats. Ett sådant
förhållningssätt skulle kunna innebära att hela
folkgrupper kommer att utsättas för diskriminering,
eftersom människor från vissa länder eller områden
oftast saknar möjlighet att styrka sin identitet på
ett för svenska myndigheter godtagbart sätt. I
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om det
anförda.
Magda Ayoub m.fl. (kd) framhåller i motion Sf18 att
det, även om det är viktigt att vidmakthålla
principen om att uppehållstillstånd skall ha
beviljats före inresan, bör finnas undantag från
huvudregeln i större utsträckning än vad som anförs
i propositionen. I yrkandena 11-13 begärs
tillkännagivanden om att undantag skall göras när
utlänningen har eller väntar barn med någon i
Sverige bosatt person, om sökanden med all
sannolikhet skulle ha fått ansökan beviljad om den
getts in i hemlandet samt att en väntetid längre än
sex månader för att göra ansökan hos svensk ambassad
är skäl att frångå huvudregeln. Motionärerna anför
vidare att en precisering om vad som avses med de i
2 kap. 5 § tredje stycket föreslagna uttrycken
"stark anknytning" och "om det inte skäligen kan
krävas att utlänningen återvänder till annat land
för att ge in ansökan där" och de begär i yrkande 14
ett tillkännagivande härom.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att det även
fortsättningsvis skall finnas kvar ett principiellt
krav på att uppehållstillstånd skall ha beviljats
före inresan och att detta även bör gälla för den
som har stark anknytning hit. Undantag skall dock
kunna göras om utlänningen har stark anknytning till
en i Sverige bosatt person och det skäligen inte kan
krävas att utlänningen återvänder till ett annat
land för att ge in ansökan där.
I propositionen anges ett antal olika fall där
undantag från huvudregeln kan tänkas förekomma. Det
betonas dock att dessa endast utgör exempel. Att i
förarbetena uttömmande redogöra för undantagen låter
sig inte göra. Det får enligt utskottets mening
ankomma på de tillämpande myndigheterna att vid sin
bedömning av de enskilda fallen och med beaktande av
lagstiftningen och de uttalanden som görs i
förarbetena avgöra när undantag skall kunna göras.
Att, såsom föreslås i motion Sf14, sätta upp några
särskilda tidsgränser för vad som kan avses med
exempelvis "mycket lång värnpliktstjänstgöring" kan
utskottet inte ställa sig bakom. Sådana bedömningar
får göras i de enskilda fallen. Vad gäller de
situationer när utlänningen har eller väntar barn
med någon person bosatt i Sverige kan inte heller
detta undantagslöst innebära att huvudregeln skall
frångås men bör liksom tidigare i de flesta fall
innebära att uppehållstillstånd beviljas, i dessa
fall då med uppskjuten invandringsprövning.
Vad gäller klarläggande av sökandens identitet
anför regeringen att identiteten i så stor
utsträckning som möjligt skall klarläggas innan
uppehållstillstånd beviljas. Om identiteten inte kan
klarläggas, bör ansökan i regel avslås, när
utlänningen inte har rätt till skydd här. Enligt
regeringen kan det finnas fall där förhållandena är
sådana att det skäligen inte kan krävas att sökanden
återvänder till ett annat land för att ge in ansökan
därifrån.
Utskottet instämmer i de uttalanden som görs i
propositionen och tillstyrker regeringens förslag
samt avstyrker motionerna Sf14 yrkandena 5-8 och
Sf18 yrkandena 11-14.
Namnbyte på Statens invandrarverk
Propositionen
Statens invandrarverk inrättades år 1969 sedan
riksdagen fattat beslut om att det statliga
myndighetsansvaret för invandrings- och
invandrarpolitiken borde samlas under en myndighet.
Under de senaste årtiondena har Invandrarverkets
arbetsuppgifter radikalt förändrats, bl.a. har
invandrarfrågorna förts över till det nyinrättade
Integrationsverket. Regeringen föreslår därför i
enlighet med Invandrarverkets förslag att
myndighetens namn skall vara Migrationsverket.
Motion
Helena Bargholtz m.fl. (fp) anför i motion Sf16 att
riksdagen tidigare beslutat ändra beteckningen för
flyktingpolitik till migrationspolitik. Folkpartiet
kritiserade den ändringen som ett försök att maskera
en stramare flyktingpolitik. Mot bakgrund härav
saknas anledning att stödja regeringens förslag till
namnändring på Invandrarverket. I yrkande 5 begärs
avslag på regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande
Såsom anförts i propositionen har under senare tid
genomförts ett omfattande reformarbete på det
invandringspolitiska området. Arbetet har varit en
fortsättning på en tidigare utveckling att
koncentrera ansvaret för utlänningsfrågor till färre
myndigheter. Genom propositionen Svensk
migrationspolitik i globalt perspektiv (prop.
1996/97:25) kom invandringen att sättas i ett
politiskt helhetsperspektiv som omfattar flykting-,
invandrings-, invandrar- och återvändandepolitiken.
Utskottet delar regeringens uppfattning att verkets
nuvarande namn inte längre ger några associationer
till verkets viktigaste arbetsuppgifter. Det
föreslagna namnet, Migrationsverket, beskriver
enligt utskottets mening på ett bättre sätt verkets
nuvarande arbetsuppgifter.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motion Sf16 yrkande 5.
Lagförslagen
I propositionen föreslås att lagändringarna skall
träda i kraft den 1 juli 2000.
I den mån regeringens förslag inte behandlats ovan
tillstyrker utskottet dessa. Beträffande förslaget
till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap, som innebär att orden Statens
invandrarverk och Invandrarverket skall bytas ut mot
Migrationsverket, har utskottet dock noterat att
benämningen Statens invandrarverk även finns i 8 §.
Utskottet har vidare noterat att i proposition
1999/2000:42 Utlänningar i en massflyktsituation,
sociala förmåner m.m. föreslogs bl.a. införande av
en ny bestämmelse, 3 a §, i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Propositionen
har sedermera återkallats av regeringen. I den
föreslagna bestämmelsen föreslås i nu behandlade
proposition att orden Statens Invandrarverk bytas ut
mot Migrationsverket. Bestämmelsen 3 a § i LMA bör
således utgå.
Utskottet föreslår också en annan lydelse av
förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 § första stycket 1.
Den av regeringen föreslagna lydelsen innebär att
undantag från huvudregeln att uppehållstillstånd
skall ha beviljats före inresa inte gäller i de fall
"utlän-ningen har rätt till uppehållstillstånd här
med stöd av 4 a § eller enligt 3 kap. 4 §" i UtlL.
I nämnda 2 kap. 4 a § anges att regeringen i fråga
om en viss grupp utlänningar får meddela
föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd
med stöd av 3 kap. (skyddsbehövande) och som bedöms
ha ett behov av tillfälligt skydd här i landet får
ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Enligt
utskottets uppfattning kan det ifrågasättas om
utlänningen med stöd av nämnda bestämmelse kan sägas
ha en rätt motsvarande den som föreligger enligt 3
kap. UtlL. Utskottet anser därför att bestämmelsen
bör ges lydelsen: "utlänningen kan beviljas
uppehållstillstånd här med stöd av 4 a § eller har
rätt till uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 §".
Utskottets förslag innebär ingen materiell ändring
av regeringens förslag.
Ekonomiska konsekvenser
Regeringen bedömer att förslagen inte kommer att ge
upphov till ökade kostnader som föranleder
förändringar av berörda anslag. De föreslagna
ändringarna skall således finansieras inom ramen för
Invandrarverkets anslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande seriositetsprövning
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag
på motionerna 1999/2000:Sf17 yrkande 1 och
1999/2000:Sf18 yrkandena 1 och 5 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 1 (kd)
2. beträffande arrangerade äktenskap
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag
på motionerna 1999/2000:Sf14 yrkandena 1 och 9,
1999/2000:Sf17 yrkande 2 och 1999/2000:Sf18
yrkandena 2 och 3 godkänner vad utskottet
anfört,
res. 2 (kd)
3. beträffande risk för våld eller
allvarlig kränkning
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag
på motionerna 1999/2000:Sf16 yrkandena 3 och 4
och 1999/2000:Sf18 yrkande 4 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 3 (kd)
res. 4 (fp) - delvis
4. beträffande inhämtande av utdrag ur
misstankeregistret
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag
på motionerna 1999/2000:Sf17 yrkande 3 i denna
del och 1999/2000:Sf18 yrkande 8 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 5 (m, kd, c, fp)
res. 6 (mp)
5. beträffande medgivande till
registersökning
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag
på motion 1999/2000:Sf18 yrkande 7 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 7 (kd)
6. beträffande utredningsförfarandet i
övrigt
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag
på motionerna 1999/2000:Sf17 yrkande 3 i denna
del, 1999/2000:Sf18 yrkandena 6 och 9 samt
1999/2000:Ju721 yrkande 7 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 8 (kd, mp)
res. 9 (c)
7. beträffande lagförslag om
uppehållstillstånd vid anknytning
att riksdagen med anledning av vad utskottet hemställt under
1-6 antar regeringens förslag till lag om
ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt
avser 2 kap. 4 §,
res. 4 (fp) - delvis
villk.
8. beträffande uppskjuten
invandringsprövning
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Sf17 yrkande 4
antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4
d §,
res. 10 (mp)
9. beträffande fortsatt
uppehållstillstånd
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Sf14
yrkandena 2-4, 1999/2000:Sf15, 1999/2000:Sf16
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Sf17 yrkande 5,
1999/2000:Sf18 yrkande 10 och 1999/2000:A807
yrkande 16 antar regeringens förslag till lag om
ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt
avser 2 kap. 4 e §,
res. 11 (v)
res. 12 (c)
res. 13 (fp)
res. 14 (mp)
10. beträffande uppehållstillstånd efter
inresa
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motionerna 1999/2000:Sf14 yrkandena 5-8 och
1999/2000:Sf18 yrkandena 11-14 antar regeringens
förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 § med den
ändringen att andra stycket 1. skall erhålla
följande lydelse: utlänningen kan beviljas
uppehållstillstånd här med stöd av 4 a § eller
har rätt till uppehållstillstånd här enligt 3
kap. 4 §,
res. 15 (v, mp)
res. 16 (kd)
11. beträffande namnbyte på Statens
invandrarverk
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motion 1999/2000:Sf16 yrkande 5 antar
regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i
den mån förslaget inte berörts under 7-10,
2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap med det tillägget att ändring även
skall göras i 8 §,
3. lag om ändring i lagen (1972:260) om
internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor,
6. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll,
7. lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande och flyktingar m.fl.
med den ändringen att 3 a § skall utgå,
8. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar.
res. 17 (fp)
Stockholm den 7 mars 2000
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo
Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm
(s), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Rose-
Marie Frebran (kd), Mariann Ytterberg (s), Gustaf
von Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander
(s), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),
Birgitta Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m), Kalle
Larsson (v) och Magda Ayoub (kd).
Reservationer
1. Seriositetsprövning (mom. 1)
Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Seriositetsprövningen som börjar med "I
Anknytningsutredningens" och slutar med "yrkandena 1
och 5" bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att det vid
seriositetsprövningen fortsättningsvis skall ställas
strängare krav. En bedömning av hur seriöst ett
förhållande är får inte lämnas till ett subjektivt
tyckande, och enligt utskottets mening bör vad som
avses härmed preciseras och förtydligas och
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
härom. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utskottet anser vidare att om en ansökan till en
och samma referensperson ges in för tredje gången
skall ansökan om uppehållstillstånd avslås. Det är
inte acceptabelt att utländska kvinnor utnyttjas på
ett systematiskt sätt och lämnas åt sitt öde innan
tvåårsperioden förflutit och de därmed löper stor
risk att utvisas.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande seriositetsprövning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkandena
1 och 5 och med anledning av propositionen och
motion 1999/2000:Sf17 yrkande 1
dels godkänner vad utskottet anfört,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om precisering av strängare
krav vid seriositetsbedömning,
2. Arrangerade äktenskap (mom. 2)
Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Arrangerade äktenskap som börjar med "Äktenskap som"
och slutar med "Sf17 yrkande 2" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det viktigt att
respektera olika invandrargruppers kultur och
religion. Inom ramen för svensk lagstiftning bör
varje individ få ge uttryck härför. Oavsett kultur
skall dock ingen tvingas in i ett äktenskap. Vid den
muntliga utredning som skall föregå ett beviljande
av uppehållstillstånd blir det därför av mycket stor
vikt att utreda frågan om parterna frivilligt går
med på äktenskap. Utredningen som görs bör
likställas med seriositetsprövningen, men frågorna
anpassas till att parterna har träffat varandra i
begränsad omfattning och således saknar närmare
kunskap om varandra. Om den ena parten befinner sig
i hemlandet skall utredningen göras vid svensk
beskickning och därvid skall en auktoriserad tolk av
samma kön vara närvarande.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande arrangerade äktenskap
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkandena
2 och 3 och med anledning av propositionen och
motionerna 1999/2000:Sf14 yrkande 1 och
1999/2000:Sf17 yrkande 2 samt med avslag på
motion 1999/2000:Sf14 yrkande 9 godkänner vad
utskottet anfört,
3. Risk för våld eller allvarlig kränkning
(mom. 3)
Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Risk för våld eller kränkning i
förhållandet börjar med "Som framgått" och slutar
med "Sf18 yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är syftet med
regeringens förslag bra, nämligen att skydda
kvinnan. Däremot kan det föreslagna
tillvägagångssättet framstå som tveksamt. Det måste
på ett tydligt sätt visas att det är
referenspersonen som ifrågasätts och inte den som
ansöker om uppehållstillstånd. I de fall där det
genom den företagna utredningen framkommer att
referenspersonen dömts för misshandel eller
övergrepp mot tidigare make/maka eller sambo skall
uppehållstillstånd nekas sökanden. I dessa fall
anser utskottet att det finns en uppenbar risk för
sökanden att i framtiden utsättas för en liknande
handling.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande risk för våld eller allvarlig
kränkning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkande 4
och med anledning av propositionen samt med
avslag på motion 1999/2000:Sf16 yrkandena 3 och
4 godkänner vad utskottet anfört,
4. Risk för våld eller allvarlig kränkning
och lagförslag om uppehållstillstånd vid
anknytning (mom. 3 och 7)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Risk för våld eller kränkning i
förhållandet börjar med "Utskottet kan" och slutar
med "yrkandena 3 och 4" bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att en ansökan om
uppehållstillstånd skall kunna avslås om det
föreligger särskilda skäl för detta. I propositionen
sägs sådana skäl vara om det bedöms finnas en
påtaglig risk för våld eller allvarlig kränkning i
förhållandet. Enligt utskottets mening skall det
endast vara kvinnan själv som, efter ha fått en
adekvat information på sitt eget språk om
förhållandena rörande referenspersonen, fattar
beslut om hon vill fullfölja ansökan eller inte.
Möjligheten att avslå en ansökan vid särskilda skäl
skall således inte finnas enligt 2 kap. 4 §
utlänningslagen.
dels att utskottets hemställan under 3 och 7 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande risk för våld eller allvarlig
kränkning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf16 yrkandena
3 och 4 samt med avslag på propositionen och
motion 1999/2000:Sf18 yrkande 4 godkänner vad
utskottet anfört,
under förutsättning av bifall till reservation 4
mom. 3
7. beträffande lagförslag om
uppehållstillstånd vid anknytning
att riksdagen med anledning av vad utskottet hemställt under
1-6 antar regeringens förslag till lag om
ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt
avser 2 kap. 4 §, med den ändringen att i andra
stycket orden "och särskilda skäl inte talar mot
att tillstånd ges" utgår,
5. Inhämtande av utdrag ur
misstankeregistret (mom. 4)
Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie
Frebran (kd), Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad
(m), Birgitta Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m)
och Magda Ayoub (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Kontroll genom utredningar och
registerutdrag och information till sökanden börjar
med "Att någon" och slutar med "kommer att inhämtas"
bort ha följande lydelse:
Att inhämta utdrag ur misstankeregistret bör i
ärenden om uppehållstillstånd inte kunna komma i
fråga. En sådan kontroll skulle kunna få stora
negativa konsekvenser om det vid en efterföljande
rättegång visas att den tilltalade inte är skyldig
till det eller de brott han var misstänkt för.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande inhämtande av utdrag ur
misstankeregistret
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkande 8
och med anledning av propositionen samt med
avslag på motion 1999/2000:Sf17 yrkande 3 i
denna del godkänner vad utskottet anfört,
6. Inhämtande av utdrag ur
misstankeregistret (mom. 4)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Kontroll genom utredningar och
registerutdrag och information till sökanden börjar
med "Att någon" och slutar med "kommer att inhämtas"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skall utdrag ur
misstankeregistret alltid hämtas in, inte bara om
det föreligger särskilda skäl härför. Anledningen
till detta är dels ur diskrimineringssynpunkt - om
inhämtande av utdrag görs för alla referenspersoner
kan ingen känna sig särskilt utpekad - dels för att
förhindra att något otillbörligt slipper genom
utredningen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande inhämtande av utdrag ur
misstankeregistret
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf17 yrkande 3
i denna del och med anledning av propositionen
samt med avslag på motion 1999/2000:Sf18 yrkande
8 godkänner vad utskottet anfört,
7. Medgivande till registersökning (mom. 5)
Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Kontroll genom utredningar och
registerutdrag och information till sökanden börjar
med "En bedömning" och slutar med "anförs i
propositionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att referenspersonen skall
tillfrågas om han eller hon skriftligen medger att
registersökning görs. Om vederbörande nekar till ett
sådant förfarande skall den sökandes ansökan om
uppehållstillstånd avslås.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande medgivande till registersökning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkande 7
och med anledning av propositionen godkänner vad
utskottet anfört,
8. Utredningsförfarandet i övrigt (mom. 6)
Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp)
och Magda Ayoub (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Kontroll genom utredningar och
registerutdrag och information till sökanden börjar
med "En bedömning" slutar med "anförs i
propositionen" bort ha följande lydelse:
För att kunna utreda om det finns skäl att
misstänka att mannen i fråga kan komma att förgripa
sig på kvinnan i framtiden eller för att fastställa
att han tidigare förgripit sig på sambo eller maka
bör enligt utskottets mening en grundlig utredning
göras genom inhämtande av registerutdrag. Utdrag
från brottsregistret avseende brott mot 3, 4 och 6
kap. brottsbalken skall alltid hämtas in för
samtliga referenspersoner när det gäller
ifrågavarande anknytningsärenden. Även meddelande om
besöksförbud skall hämtas in. Utskottet anser att
det annars är alldeles för ovisst hur det av
utredningen skall framkomma att brott tidigare
begåtts. Utöver ovannämnda utdrag ur brottsregistret
skall en kontroll utifrån folkbokföringsregistret
samt Statens invandrarverks register om tidigare
anknytningsförfrågningar alltid ske. Härigenom kan
man enligt utskottets mening få en bättre bild av om
referenspersonen varit gift tidigare samt om någon
tidigare ansökt om uppehållstillstånd på grund av
anknytning till personen i fråga. På detta sätt kan
ingen sätta i system att inleda förhållanden med
utländska kvinnor och sedan överge dem.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande utredningsförfarandet i övrigt
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf17
yrkande 3 i denna del och 1999/2000:Sf18
yrkandena 6 och 9 samt med anledning av
propositionen och motion 1999/2000:Ju721 yrkande
7 godkänner vad utskottet anfört,
9. Utredningsförfarandet i övrigt (mom. 6)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Kontroll genom utredningar och
registerutdrag och information till sökanden börjar
med "En bedömning" och slutar med "anförs i
propositionen" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Invandrarverkets
rutiner kunna ändras och förbättras. Det bör trots
kravet på integritet vara möjligt att kunna avläsa
om referenspersonen till den utländska kvinnan som
söker uppehållstillstånd förekommer som
referensperson vid upprepade tillfällen.
Informationen bör komma kvinnan till del. Dessutom
bör kvinnan när hon ansöker om uppehållstillstånd
vid ambassaden i sitt hemland få information om
vilka rättigheter och möjligheter hon har om hon
råkar illa ut i Sverige.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande utredningsförfarandet i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ju721 yrkande 7
och med anledning av propositionen och
motionerna 1999/2000:Sf17 yrkande 3 i denna del
och 1999/2000:Sf18 yrkandena 6 och 9 godkänner
vad utskottet anfört,
10. Uppskjuten invandringsprövning (mom. 8)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Uppehållstillstånd med uppskjuten
invandringsprövning börjar med "För att" och slutar
med "Sf17 yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Ett system med uppskjuten invandringsprövning
innebär att det fortlöpande sker kontroller av om
ett förhållande existerar och att det därvid ställs
frågor av mycket privat natur. Enligt utskottets
uppfattning är detta ett alltför stort intrång i
privatlivet. Frågor ställs också i syfte att utvisa
vederbörande i stället för att skydda denne.
Utskottet avstyrker således regeringens förslag och
tillstyrker motion Sf17 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande uppskjuten invandringsprövning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf17 yrkande 4
och med anledning av propositionen godkänner vad
utskottet anfört samt antar regeringens förslag
till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
såvitt avser 2 kap. 4 d §,
11. Fortsatt uppehållstillstånd (mom. 9)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avnittet Fortsatt uppehållstillstånd trots att
förhållandet upphört börjar med "I punkt 2" och
slutar med "A807 yrkande 16" bort ha följande
lydelse:
Regeringen föreslår att om sökanden eller sökandens
barn utsätts för våld eller för handlingar som
innefattar allvarlig kränkning av sökandens eller
barnets frihet eller frid skall fortsatt
uppehållstillstånd kunna beviljas trots att
förhållandet upphört. Enligt utskottets mening kan
det anförda komma att innebära att för hög grad av
våld och allvarlig kränkning accepteras. Begreppen
våld och allvarlig kränkning skulle behöva
definieras för att öka rättssäkerheten och minska
tolkningsutrymmet för de myndigheter som handlägger
dessa ärenden. Enligt utskottets mening skall det
inte finnas några särskilda regler gällande
övergrepp. Alla övergrepp utgör en kränkning
inklusive ringa misshandel vid ett tillfälle.
För vad som i annat fall skall anses som allvarlig
kränkning hänvisar utskottet till den uppräkning som
återfinns i NIPU:s betänkande (s. 384).
Av vissa utredningar framgår att den långa väntetid
som föregår ett beslut om uppehållstillstånd är så
psykiskt påfrestande att förhållanden spricker.
Finns det då barn i förhållandet kan en
vårdnadsprocess komma att inledas som drar ut på
tiden. Under den tiden kan förälderns tillfälliga
uppehållstillstånd löpa ut och han eller hon
riskerar att utvisas. Utskottet anser att om en
vårdnadsprocess pågår bör uppehållstillståndet
förlängas. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande fortsatt uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf14 yrkandena
2 och 4 och med anledning av propositionen och
motion 1999/2000:Sf17 yrkande 5 samt med avslag
på motionerna 1999/2000:Sf14 yrkande 3,
1999/2000:Sf15, 1999/2000:Sf16 yrkandena 1 och
2, 1999/2000:Sf18 yrkande 10 och 1999/2000:A807
yrkande 16
dels godkänner vad utskottet anfört och antar
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4
e §,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om uppehållstillstånd vid
vårdnadsprocess.
12. Fortsatt uppehållstillstånd (mom. 9)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Fortsatt uppehållstillstånd trots att
förhållandet upphört börjar med "I punkt 2" och
slutar med "A807 yrkande 16" bort ha följande
lydelse:
I propositionen anförs att den sökandes anknytning
till hemlandet och de förhållanden den sökande
återvänder till skall vara en del i en samlad
bedömning. Enligt utskottets mening bör det vara en
del i en bedömning på likvärdiga grunder om den
sökande varit utsatt för våld eller allvarlig
kränkning. Till många länder är det över huvud taget
inte möjligt att återvända utan risk för social
utstötning om man en gång varit gift.
Utskottet anser vidare att den föreslagna
formuleringen till lagtext vad gäller 2 kap. 4 e §
bör mjukas upp genom att formuleringen "andra starka
skäl talar för" ändras till "andra skäl talar för".
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande fortsatt uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf15 och med
anledning av propositionen samt med avslag på
motionerna 1999/2000:Sf14 yrkandena 2-4,
1999/2000:Sf16 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Sf17
yrkande 5, 1999/2000:Sf18 yrkande 10 och
1999/2000:A807 yrkande 16 antar regeringens
förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 e § med den
ändringen att i sista stycket 3. skall ordet
"starka" utgå,
13. Fortsatt uppehållstillstånd (mom. 9)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Fortsatt uppehållstillstånd trots att
förhållandet upphört börjar med "I punkt 2" och
slutar med "A807 yrkande 16" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det av stor
betydelse att de kvinnor som utsätts för våld eller
annan kränkning får det stöd och den hjälp de
behöver. Det måste var en självklarhet att
rättsskyddet för de kvinnor som kommer till Sverige
på grund av anknytning förbättras. En viktig del i
detta sammanhang är att kvinnan under sin vistelse
här får undervisning i svenska språket och det bör
övervägas om denna inte skall vara obligatorisk. Om
hon söker hjälp skall hjälp av tolk vara
obligatorisk. Prövningen om den sökande skall få
stanna här i landet trots att förhållandet upphört
måste genomföras utan dröjsmål.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande fortsatt uppehållstillstånd
att riksdagen
dels med avslag på motionerna 1999/2000:Sf14
yrkandena 2-4, 1999/2000:Sf15, 1999/2000:Sf17
yrkande 5 och 1999/2000:Sf18 yrkande 10 antar
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4
e §,
dels med bifall till motionerna 1999/2000:Sf16
yrkandena 1 och 2 och 1999/2000:A807 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om svenskundervisning m.m.,
14. Fortsatt uppehållstillstånd (mom. 9)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Fortsatt uppehållstillstånd trots att
förhållandet upphört börjar med "I punkt 2" och
slutar med "A807 yrkande 16" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening bör utrymmet för att
bevilja den som utsatts för övergrepp fortsatt
uppehållstillstånd trots att förhållandet upphört
göras mer flexibelt. Därför bör det av regeringen
föreslagna uttryckssättet mjukas upp. Regeringen
anför att kränkningen av sökanden eller sökandens
barn skall vara av allvarlig art för fortsatt
uppehållstillstånd, men enligt utskottets mening
skall även övergrepp eller kränkningar som inte är
allvarliga omfattas. Även andra faktorer måste få ha
en avgörande roll för möjligheten till fortsatt
uppehållstillstånd såsom barns påbörjade skolgång
och relationen till hemlandet.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande fortsatt uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf17 yrkande 5
och med anledning av propositionen och motion
1999/2000:Sf14 yrkandena 2 och 3 samt med avslag
på motionerna 1999/2000:Sf14 yrkande 4,
1999/2000:Sf15, 1999/2000:Sf16 yrkandena 1 och
2, 1999/2000: Sf18 yrkande 10 samt
1999/2000:A807 yrkande 16 godkänner vad
utskottet anfört och antar regeringens förslag
till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
såvitt avser 2 kap. 4 e §,
15. Uppehållstillstånd efter inresa
(mom. 10)
Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och
Kalle Larsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Uppehållstillstånd efter inresa börjar med
"I propositionen" slutar med "Sf18 yrkandena 11-14"
bort ha följande lydelse:
Utöver vad som anförs i propositionen anser
utskottet att ytterligare klarläggande beträffande
vilka skäl som kan utgöra grund för
uppehållstillstånd efter inresa bör göras. Utskottet
anser därför att med uttrycket mycket lång
värnpliktstjänstgöring skall avses en tjänstgöring
om 18 månader eller längre. Väntetider längre än 6
månader för att få göra en ansökan hos en svensk
ambassad skall också vara ett skäl att frångå
huvudregeln. Vidare anser utskottet att det alltid
skall vara skäl nog för att frångå huvudregeln om
utlänningen har barn i Sverige eller väntar barn
tillsammans med en person bosatt i Sverige.
Att avsaknad av styrkt identitet försvårar ett
bifall till en ansökan om uppehållstillstånd på
grund av anknytning kan vara förståeligt. Utskottet
kan dock inte godta att ansökan i regel bör avslås
om identiteten inte kan klarläggas om inte
skyddsbehov åberopats, det vill säga i första hand
när det gäller familjeåterföreningsfall. Detta
skulle kunna innebära att hela folkgrupper kommer
att utsättas för en faktisk diskriminering, eftersom
människor från vissa länder eller områden oftast
saknar möjlighet att styrka sin identitet på ett
sätt som svenska myndigheter godtar.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande uppehållstillstånd efter
inresa
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf14 yrkandena
5-8 och med anledning av propositionen samt med
avslag på motion 1999/2000:Sf18 yrkandena 11-14
godkänner vad utskottet anfört och antar
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5
§ med den ändringen att andra stycket 1. skall
erhålla följande lydelse: utlänningen kan
beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 4 a
§ eller har rätt till uppehållstillstånd här
enligt 3 kap. 4 §,
16. Uppehållstillstånd efter inresa
(mom. 10)
Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Uppehållstillstånd efter inresa börjar med
"I propositionen" slutar med "Sf18 yrkandena 11-14"
bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att undantag från
huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall kunna
göras för de utlänningar som har "stark anknytning"
till en i Sverige bosatt person eller om det
"skäligen inte kan krävas" att utlänningen
återvänder till hemlandet för att ge in ansökan där.
Utöver vad som anförs i propositionen vill utskottet
framhålla att undantag bör göras när utlänningen har
barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar
barn. Utskottet anser inte heller att det är skäligt
att kräva att man återvänder till hemlandet för att
där ge in en ansökan om väntetiderna är längre än
sex månader. I propositionen preciseras inte
uttrycket "mycket lång värnplikts-tjänstgöring".
Utskottet anser också att en tjänstgöringstid om 18
månader eller längre skall ha till följd att det
inte kan anses skäligt kräva att sökanden återvänder
till hemlandet för att där ge in en ansökan om
uppehållstillstånd.
Vidare skall uppehållstillstånd även kunna beviljas
efter inresan om det står klart att sökanden skulle
ha beviljats uppehållstillstånd om ansökan getts in
i sökandens hemland.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande uppehållstillstånd efter
inresa
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf14
yrkande 5 och 1999/2000:Sf18 yrkandena 11-14
och med anledning av propositionen samt med
avslag på motion 1999/2000:Sf14 yrkandena 6-8
godkänner vad utskottet anfört och antar
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5
§ med den ändringen att andra stycket 1. skall
erhålla följande lydelse: utlänningen kan
beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 4 a
§ eller har rätt till uppehållstillstånd här
enligt 3 kap. 4 §,
17. Namnbyte på Statens invandrarverk
(mom. 11)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Namnbyte på Statens invandrarverk börjar
med "Såsom anförts" och slutar med "Sf16 yrkande 5
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i
motion Sf16 att det saknas anledning till namnbyte
på Invandrarverket. Ett namnbyte bidrar till att
legitimera den stramare flyktingpolitik som förs av
regeringen. Utskottet tillstyrker således motion
Sf16 yrkande 5 och avstyrker regeringens förslag.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande namnbyte på Statens
invandrarverk
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf16 yrkande 5
avslår regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i
den mån förslaget inte berörts under 7-10,
2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap,
3. lag om ändring i lagen (1972:260) om
internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor,
6. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll,
7. lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande och flyktingar m.fl.,
8. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar.
Särskilda yttranden
1. Seriositetsprövning (mom. 1)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anför
Enligt Miljöpartiets mening finns det en inbyggd
problematik i att försöka avgöra om ett förhållande
är seriöst eller inte och om en myndighet kan avgöra
om ett förhållande är seriöst eller inte. En
seriositetsprövning bör emellertid göras men på ett
sådant sätt att den får till följd att risken för
att kvinnor utsätts för kränkande behandling
minskar. I diskussionen huruvida grundligare
utredningar leder till fler avslag på ansökningar om
uppehållstillstånd vill Miljöpartiet poängtera att
syftet är att skydda kvinnorna och inte att motverka
invandring.
2. Arrangerade äktenskap (mom. 2)
Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och
Kalle Larsson (v) anför:
I artikel 16 i FN:s konvention om avskaffande av all
slags diskriminering av kvinnor står att
konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga
åtgärder för att tillförsäkra kvinnor lika rätt att
fritt välja make. Sverige har ratificerat
konventionen. Arrangerade äktenskap och
tvångsäktenskap strider mot denna grundläggande syn
på kvinnors rätt att själva få bestämma vem de vill
gifta sig med.
Tvånget bakom arrangerade äktenskap varierar mellan
olika nationer. I vissa länder dödas den kvinna som
vägrar att gifta sig med den man som föräldrarna
utsett, i andra länder förskjuts kvinnan ur
familjegemenskapen. I en del länder existerar
fortfarande s.k. resonemangsäktenskap, dvs.
äktenskapet ingås därför att det är bra för de båda
familjerna eftersom de därmed förstärker sin
position. Äktenskap inom vissa kungahus kan tas som
exempel.
Vi inser att socialförsäkringsutskottet inte kan
förbjuda arrangerade äktenskap i andra länder.
Däremot ligger det inom utskottets kompetensområde
att föreslå vilken lagstiftning som skall gälla i
Sverige.
Sverige har tagit ställning mot vissa traditionella
kulturmönster som t.ex. månggifte, äktenskap mellan
minderåriga och könsstympning. Vänsterpartiet och
Miljöpartiet anser att Sverige även bör ta avstånd
från arrangerade äktenskap. Vi anser att arrangerade
äktenskap bör genomgå samma seriositetsprövning som
andra anknytningsärenden.
Regeringen menar att det inte bör ställas samma
krav på att parterna i ett arrangerat äktenskap har
träffats och har kännedom om varandra som vid andra
anknytningsärenden. Regeringen anser vidare att det
räcker med en grundlig muntlig utredning. Om en
kvinna vet att hon kommer att mördas om hon inte
accepterar arrangemanget är det knappast troligt att
hon vid en grundlig utredning skulle avslöja att det
förekommit tvång.
Enligt vad utskottet erfarit kommer den utredning
om anhöriginvandring som riksdagen givit regeringen
i uppdrag att tillsätta, att i tilläggsdirektiv få
uppgiften att se över hanteringen av arrangerade
äktenskap och framför allt seriositetsprövningen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i motioner rest
kravet att alla ärenden som rör ansökan om
uppehållstillstånd på grund av anknytning skall
behandlas på likvärdigt sätt. Förhållanden som kan
konstateras ha sin bakgrund i traditionella
kulturmönster bör inte ges någon särställning.
Eftersom frågan om arrangerade äktenskap och
seriositetsprövning enligt uppgift till oss kommer
att utredas vidare avstår vi i detta läge från att
reservera oss.