I betänkandet behandlas bl.a. regeringens förslag till lag om viltvårdsområ-
den, vilken skall ersätta den nu gällande lagen om jaktvårdsområden.
Den nya lagen om viltvårdsområden innebär att ett viltvårdsområde kan
bildas i syfte att främja viltvården genom en samordning av jakten och andra
åtgärder till skydd och stöd för viltet. Fastighetsägarna inom området bildar
en viltvårdsområdesförening. Jämfört med vad som gäller för jaktvårdsområ-
dena kommer verksamheten inom ett viltvårdsområde att omfattas av en
tydligare reglering. En viltvårdsområdesförening får rätt att fatta beslut i
viltvårdsfrågor med bindande verkan för medlemmarna endast om lagen
innehåller en uttrycklig regel om det. Det nuvarande majoritetskravet för
bildande av ett viltvårdsområde skärps så att fyra femtedelar av fastighets-
ägarna, som också skall äga fyra femtedelar av marken inom området, måste
vara överens om bildandet.
Utskottet föreslår med anledning av motioner (s, v och c) en utvidgning av
den nya lagens räckvidd så till vida att det även i fortsättningen skall vara
möjligt att tvångsansluta mark för att samordna jakten på småvilt. Utskottet
har till skillnad från regeringen gjort den bedömningen att samordningen av
småviltsjakten är ett sådant angeläget allmänt intresse som avses i 2 kap.
18 § regeringsformen. Lagrådet har på utskottets begäran avgett yttrande i
frågan. Utskottets lagförslag med motivering och Lagrådets yttrande finns
intagna som bilagor till betänkandet.
I övrigt tillstyrker utskottet regeringens lagförslag med vissa redaktionella
jämkningar och tillägg.
Den straffbestämmelse som finns i lagen om jaktvårdsområden ersätts med
en rätt för en viltvårdsområdesförening att besluta om avstängning från om-
rådesjakt. De föreslagna ändringarna i jaktlagen innebär bl.a. att besittnings-
skyddet vid vissa jakträttsupplåtelser försvinner. I stället införs regler som
innebär att upplåtelseavtal som löper på ett år eller längre tid skall sägas upp
sex månader före avtalstidens slut.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att Naturvårdsverket blir an-
svarig registermyndighet för jaktkorts- och jägarexamensregistren. Utskottet
har inget att erinra mot vad som i propositionen anförs om statens uppdrag
till Svenska Jägareförbundet att leda delar av viltvården och jakten.
I betänkandet behandlas sammanlagt 111 yrkanden i följdmotioner och fri-
stående motioner från allmänna motionstiden 1998 respektive 1999. I anslut-
ning härtill föreslår utskottet att regeringen lämnar en samlad redovisning till
riksdagen i vissa jaktfrågor och anger vilka åtgärder som planeras på berörda
områden. Vidare föreslår utskottet, med anledning av ett stort antal motioner,
att regeringen tar ett övergripande ansvar och föranstaltar om åtgärder för att
motverka de ekonomiska förluster och andra olägenheter som fiskenäringen
drabbas av till följd av den ökande sälstammen.
Övriga motioner avstyrks, i många fall dock med hänvisning till den av
utskottet förordade redovisningen.
I betänkandet finns 26 reservationer och 4 särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1999/2000:73 att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om viltvårdsområden,
2. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämn-
der,
4. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
5. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,
6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den nuvarande lagen om jaktvårdsområden ersätts
med en ny lag om viltvårdsområden. Dessutom föreslås vissa ändringar i
jaktlagen.
Den nya lagen om viltvårdsområden innebär att ett viltvårdsområde kan
bildas i syfte att främja viltvården genom en samordning av jakten och andra
åtgärder till skydd och stöd för viltet. Fastighetsägarna inom området bildar
en viltvårdsområdesförening. Samordningen inom området skall avse någon
eller några av viltarterna älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, vildsvin, varg,
järv,
lo eller björn. Kravet gäller oavsett om de berörda fastighetsägarna är över-
ens om att bilda området eller inte. Som ytterligare krav för att ett viltvårds-
område skall bildas gäller att fyra femtedelar av fastighetsägarna, som också
skall äga fyra femtedelar av marken inom området, är överens om bildandet.
Jämfört med vad som gäller för jaktvårdsområdena kommer verksamheten
inom viltvårdsområde att omfattas av en tydligare reglering. En viltvårdsom-
rådesförening får rätt att fatta beslut i viltvårdsfrågor med bindande verkan
för medlemmarna endast om lagen innehåller en uttrycklig regel om det.
Föreningen är dock oförhindrad att fatta beslut också i andra viltvårdsfrågor
än de som anges i lagen, t.ex. i sådana frågor som rör småvilt, om förening-
ens beslut inte medför att enskilds rätt kränks.
Den straffbestämmelse som finns i lagen om jaktvårdsområden ersätts med
en rätt för en viltvårdsområdesförening att besluta om avstängning från om-
rådesjakt. De föreslagna ändringarna i jaktlagen innebär bl.a. att besittnings-
skyddet vid vissa jakträttsupplåtelser försvinner. I stället införs regler som
innebär att upplåtelseavtal som löper på ett år eller längre tid skall sägas upp
sex månader före avtalstidens slut. Samma uppsägningstid föreslås gälla för
avtal som löper på obestämd tid.
Slutligen föreslås en ändring i sekretesslagen (1980:100). Ändringen inne-
bär att sekretess skall gälla vad avser förande av eller uttag ur jaktkorts- och
jägarexamensregistren, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara
för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.
I propositionen föreslås att Naturvårdsverket blir ansvarig registermyndig-
het för jaktkorts- och jägarexamensregistren. I en förordning preciseras re-
gistrens innehåll och ändamål. Kostnaderna för registren betalas med medel
ur jaktvårdsfonden, som i fortsättningen benämns viltvårdsfonden. Länssty-
relsens länsviltnämnd skall i fortsättningen benämnas viltvårdsnämnd.
Regeringen gör i propositionen den bedömningen att statens uppdrag till
Svenska Jägareförbundet att leda delar av viltvården och jakten bör bestå.
Tydliga krav på mål och syften skall dock ställas och effekterna av bidraget
ur viltvårdsfonden skall fortlöpande utvärderas. Även övrig bidragsgivning
ur viltvårdsfonden kommer att stramas upp. Jägarorganisationerna kommer
att erhålla ett fast och ett medlemsreglerat bidrag.
Jägarorganisationerna bör intensifiera ansträngningarna att få in fler perso-
ner i befintliga jaktlag och verka för att fler jakttillfällen skapas för den
som
vill jaga.
Prisnivån vid upplåtelse av jakt ligger på en godtagbar nivå. Det finns ing-
et skäl att överväga förbud mot anbudsförfarande vid jakträttsupplåtelser.
Länsstyrelserna skall även i fortsättningen avgöra jaktens omfattning på
allmänt vatten och avgöra om jakt på allmänt vatten skall tillåtas i större
utsträckning än i dag.
Den nya lagen om viltvårdsområden och ändringarna i övriga lagar före-
slås träda i kraft den 1 januari 2001.
Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1999/2000:MJ23 av Kent Olsson och Lars Björkman (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Svenska Jägareförbundets och Jägarnas Riksförbunds roll och
ansvarsförhållanden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jägarorganisationerna för den allmännyttiga verksamheten
årligen tilldelas bidrag ur viltvårdsfonden.
1999/2000:MJ24 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om slopande av de nuvarande inskränkningarna i
den enskildes rätt att avtala om jakträttsupplåtelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Svenska Jägareförbundets särställning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringsutsedda styrelseledamöter i Svenska Jägareförbundet
och Jägarnas Riksförbund,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om politiska företrädare i länsviltnämnden.
1999/2000:MJ25 av Lennart Gustavsson (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att även småviltet skall utgöra sådant angeläget
allmänt intresse som kan ligga till grund för bildandet av viltvårdsområden,
2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om före-
slagna röstningsregler för bildande och upphävande av viltvårdsområden.
1999/2000:MJ26 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ändring i enlighet med vad i motionen anförts
om frivillighet som bärande element för samordning av viltvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda förutsättningarna för att stärka äganderätten ytterligare,
3. att riksdagen beslutar att en viltvårdsområdesförening skall få upplösas
utan att någon tidsfrist inväntas,
4. att riksdagen i fråga om uteslutning av fastighet beslutar i enlighet med
vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar om likställighet mellan jägarorganisationerna av-
seende ansvaret för information och utbildning inom jakt och viltvård,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till jägarorganisationerna.
1999/2000:MJ27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jägarorganisationernas ansvar för information till jägare, mark-
ägare och allmänhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skälig ersättning.
1999/2000:MJ28 av Lennart Beijer och Lennart Värmby (v) vari yrkas att
riksdagen beslutar att 36 § i förslaget till ny jaktvårdslag skall ändras från
en
femtedel till två femtedelar vad gäller hur stor del av jaktvårdsområdets
medlemmar eller areal som fordras för upplösande av området.
1999/2000:MJ29 av Yvonne Ångström (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
om en särreglering av småviltsjakten i Norrlands inland i enlighet med vad
som i motionen anförts.
1999/2000:MJ30 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund i samver-
kan skall ansvara för information och utbildning om viltvård och jakt samt
lämna råd om viltvård och djurskyddsfrågor till jägarna, markägarna och
allmänheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jägarorganisationerna årligen skall få skäligt anpassade bidrag
ur viltvårdsfonden för detta.
1999/2000:MJ31 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordningen av jakten även vad avser småviltet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det administrativa ansvaret för jaktkorts- och jägarexamensregist-
ren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ordningen för viltforskning och viltövervakning inte bör för-
ändras,
4. att riksdagen avslår förslaget om statlig representation i de centrala jä-
garorganisationerna,
5. att riksdagen avslår förslaget att utse politiska företrädare i länsvilt-
vårdsnämnderna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på allmänt vatten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till ny älgförvaltning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda möjligheten till att upplåta ytterligare jakt på statliga
marker.
1999/2000:MJ32 av Olle Lindström och Per-Richard Molén (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ändring i lagförslaget i enlighet med vad i
motionen anförts om tvångsanslutningen till viltvårdsområden,
2. att riksdagen avvisar förslaget om viltvårdsområdesföreningens besluts-
befogenheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvisa förslaget om administration och viltvård.
1999/2000:MJ33 av Karl Gustav Abramsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ändring i lagförslaget i enlighet med vad i
motionen anförts om de föreslagna röstningsreglerna för bildande och upp-
hävande av viltvårdsområden,
2. att riksdagen beslutar om ändring i lagförslaget i enlighet med vad i
motionen anförts om att även småviltet skall utgöra sådant angeläget allmänt
intresse som kan grunda bildandet av viltvårdsområden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om viltvårdsområdens bestånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering.
1999/2000:MJ34 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga representanter i jägarorganisationernas styrelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om politisk representation i viltvårdsnämnderna,
3. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om viltvårdsområden med an-
ledning av vad i motionen anförts om villkoren för bildande av viltvårdsom-
råden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av jaktvårdsfondens medel.
Motioner från allmänna motionstiden 1998
1998/99:MJ406 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på säl, skarv och ejder.
1998/99:MJ410 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsjakt på säl,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skarvstammarnas storlek.
1998/99:MJ711 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om balans mellan vild-
levande arter.
1998/99:MJ762 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett
faunaråd.
1998/99:MJ901 av Kent Olsson och Inger René (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsjakt på säl,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av ersättningsreglerna för viltskador.
1998/99:MJ902 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på enkelbeckasin i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en undersökning för att klarlägga varför enkelbeckasinen har
minskat så kraftigt i antal.
1998/99:MJ903 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt av mor-
kulla under häckningstiden.
1998/99:MJ905 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyddsjakten på storskarv bör utvidgas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att allmän jakttid på storskarv bör återinföras.
1998/99:MJ906 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerad jakt på
säl.
1998/99:MJ907 av Patrik Norinder och Anne-Katrine Dunker (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om snara åtgärder för att rädda det kustnära fisket längs Gästrike- och
Hälsingekusterna.
1998/99:MJ908 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen hos rege-
ringen begär en utredning av om det finns anledning att återinföra en be-
stämmelse i jaktstadgan om rätt till ersättning vid skada orsakad av björn.
1998/99:MJ909 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på dykänder,
det vill säga alfågel, sjöorre, knipa, svärta och vigg ovan odlingsgränsen och
på renbetesfjällen.
1998/99:MJ910 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag till ett
nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgränsen och i renbetes-
fjällen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att småviltsjakten
måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn både till naturskyddets intressen
och jägarnas önskan att få jaga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att tillgodose de i motionen nämnda rovdjurens behov
av ripa och då speciellt de arter som är beroende av ripa under senhösten, i
första hand jaktfalken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ordet viltvård bör bytas mot faunavård för att visa att ett bre-
dare ekologiskt synsätt skall anläggas i jaktfrågor.
1998/99:MJ911 av Majléne Westerlund Panke och Pär Axel Sahlberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskning av skadeverkningarna av den fria småviltsjakten.
1998/99:MJ912 av Agne Hansson och Lena Ek (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmän
jakt på mellanskarv i Kalmarsund.
1998/99:MJ913 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt av ejder och
andra sjöfåglar under vårsträcket.
1998/99:MJ914 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
översyn och revidering av skyddsjakten.
1998/99:MJ915 av Claes-Göran Brandin och Lennart Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om behovet av att införa skyddsjakt på säl längs våra kuster.
1998/99:MJ916 av Kenth Högström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att införa en reglerad skyddsjakt på gråsäl inom de
kustområden vid Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken som drabbats hår-
dast av sälskador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sälskadeersättning.
Motioner från allmänna motionstiden 1999
1999/2000:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om viltskador.
1999/2000:MJ409 av Berit Adolfsson och Kent Olsson (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en allmän jakt på skarv tillåts.
1999/2000:MJ410 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om sälstammens till-
växt, sälens fiskebeteende samt fiskeskyddande åtgärder.
1999/2000:MJ702 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett
faunaråd.
1999/2000:MJ769 av Dan Kihlström (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam
nordisk rovdjurspolitik.
1999/2000:MJ901 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nordiskt samar-
bete i rovdjursfrågor.
1999/2000:MJ902 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag åt Naturvårdsverket att utreda varför enkelbeckasinen
minskar så i antal,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handlingsplan för enkelbeckasinen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jakt på enkelbeckasin upphör.
1999/2000:MJ903 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyddsjakten av storskarv bör utvidgas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att allmän jakttid på storskarv bör återinföras.
1999/2000:MJ904 av Anders Sjölund och Olle Lindström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om reglerad jakt på säl.
1999/2000:MJ905 av Anders Sjölund och Ola Sundell (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en översyn av gällande regler för småviltsjakt.
1999/2000:MJ906 av Gudrun Lindvall och Thomas Julin (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakten på säl,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av sälskyddsområden.
1999/2000:MJ907 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om behovet av utökad skyddsjakt på säl i Östersjön.
1999/2000:MJ908 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fredning
av skedand och stjärtand.
1999/2000:MJ909 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar om ändring i 44 § jaktlagen (1987:905) i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:MJ910 av Åke Sandström och Birgitta Sellén (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att införa jakt på säl.
1999/2000:MJ911 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gryt-
jakt på grävling förbjuds.
1999/2000:MJ912 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakttiden för ripa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt system för ripjakt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att säkerställa att de rovdjur som är beroende av ripa
inte drabbas menligt av ripjakten.
1999/2000:MJ913 av Patrik Norinder m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på säl.
1999/2000:MJ914 av Patrik Norinder m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på skarv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsåtgärder för skarv.
1999/2000:MJ915 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på rådjur
med hagelvapen.
1999/2000:MJ916 av Harald Bergström (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fångst och
jakt med levande lockbete i bur skall förbjudas.
1999/2000:MJ917 av Elizabeth Nyström och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om reglerad jakt på säl.
1999/2000:MJ918 av Viviann Gerdin och Runar Patriksson (c, fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skyddsjakt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rätten till nödvärn utvidgas mot varg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av licensjakt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att ersätta djurägaren för skador som varg orsakar på
tamboskap och husdjur.
1999/2000:MJ919 av Åke Sandström m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av decentraliserad rovdjursförvaltning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kravet på ett väl definierat ersättningssystem.
1999/2000:MJ920 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de
konflikter som anges i motionen bör beaktas i det fortsatta arbetet med en
sammanhållen rovdjurspolitik.
1999/2000:MJ921 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
införa skyddsjakt på gråsäl längs våra kuster.
1999/2000:MJ922 av Dan Ericsson och Erling Wälivaara (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast presentera förslag om jaktens administration och regler
för jaktvårdsområden i linje med vad utredningen Jaktens villkor presenterat,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av älgjaktens bedrivande under de senaste trettio
åren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakttiden på mindre jaktområden.
1999/2000:MJ923 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de långsiktiga målen för rovdjursförvaltningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forma jaktbestämmelserna på länsnivå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av införande av allmän jakttid på skarv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på säl.
1999/2000:N385 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skärgårdsbefolkningen skall ha möjligheter att hålla skarv- och
sälbeståndet på en för fisket acceptabel nivå.
Studiebesök, uppvaktningar m.m.
I samband med studiebesök hos Fiskeriverket, Naturvårdsverket och Sveri-
ges Fiskares Riksförbund har utskottet fått information om sälstammens
utbredning och sälskadorna i yrkesfisket m.m.
Utskottet har uppvaktats av representanter för Svenska Jägareförbundet
och Jägarnas Riksförbund. I ärendet har inkommit ett flertal skrivelser.
Lagrådet
Utskottet har inhämtat yttrande av Lagrådet med anledning av ett inom ut-
skottet upprättat förslag till ändringar i regeringens lagförslag, vilket har
fogats som bilaga 2 till betänkandet. Lagrådet har den 9 maj 2000 yttrat sig i
ärendet. Lagrådets yttrande fogas som bilaga 3 till betänkandet.
Utskottet
En ny lag om viltvårdsområden
Propositionen
Dagens jaktvårdsområden ersätts av en samverkansform som benämns vilt-
vårdsområden. Bestämmelserna om viltvårdsområden tas upp i en ny lag,
lagen om viltvårdsområden.
Från lagens tillämpningsområde undantas kronomark ovanför odlingsgrän-
sen och mark på renbetesfjällen.
Motionen
I motion 1999/2000:MJ922 (kd) anförs att förslag om jaktens administration
och regler för jaktvårdsområden i linje med vad utredningen Jaktens villkor
har föreslagit bör presenteras snarast (yrkande 1).
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att dagens jaktvårdsområden bör
ersättas av en samverkansform som benämns viltvårdsområden. Bestämmel-
serna om viltvårdsområden bör tas upp i en ny lag, lagen om viltvårdsområ-
den. Regeringens förslag innebär att motion 1999/2000:MJ922 (kd) yrkande
1 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Villkor för bildande m.m.
Propositionen
Ett viltvårdsområde skall kunna inrättas endast om samordningen inom om-
rådet avser något av viltslagen älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, vildsvin,
björn, järv, lo eller varg. Bildandet av viltvårdsområdet skall dessutom
främja vården av det berörda viltslaget och vara lämpligt med hänsyn till
områdets belägenhet och omfång samt viltstammen. Kraven gäller oavsett
om fastighetsägarna är överens om att bilda området eller inte.
Majoritetskravet för att bilda ett viltvårdsområde höjs från nuvarande nivå.
Majoriteten skall utgöra fyra femtedelar av samtliga fastighetsägare som
skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets areal. För starkt
ägosplittrade områden införs en särbestämmelse. Bestämmelsen innebär att
minst hälften av de fastighetsägare som äger minst hälften av viltvårdsområ-
dets areal skall vara överens om bildandet.
Frågan om bildandet av ett viltvårdsområde skall prövas vid en förrättning
under ledning av en förrättningsman, om det inte är uppenbart att förutsätt-
ningar för bildandet saknas. Länsstyrelsen får dock besluta att bilda ett vilt-
vårdsområde utan förrättning, om alla fastighetsägare är överens om bildan-
det eller om förrättning inte anses nödvändig.
Motionerna
Enligt motion 1999/2000:MJ25 (v) bör riksdagen besluta att även småviltet
skall utgöra ett sådant angeläget allmänt intresse som kan grunda bildandet
av viltvårdsområden (yrkande 1). Regeringens förslag kommer i flera fall att
försämra möjligheten att bedriva viltvård och småviltsjakt, främst mot bak-
grund av stora regionala skillnader i ägostruktur. Vidare anförs beträffande
de föreslagna röstningsreglerna för bildande och upphävande av viltvårdsom-
råden att den nu gällande ordningen är att föredra framför den som nu före-
slås (yrkande 2). Det förstärkta egendomsskyddet som åberopas för den
föreslagna ändringen behöver inte innebära att röstningsreglerna och areal-
kravet skall ändras.
I motion 1999/2000:MJ26 (kd) anförs att frivillighet bör vara ett bärande
element för samordning av viltvården (yrkande 1). Utgångspunkt bör vara att
det är på frivillig grund som man sluter sig samman för att samordna viltvår-
den. Vidare anförs att förutsättningarna för att ytterligare stärka äganderätte
bör utredas (yrkande 2). Frivillighet bör gälla för att bilda ett vilt-
vårdsområde.
Enligt motion 1999/2000:MJ29 (fp) bör riksdagen besluta om en särregle-
ring av småviltsjakten i Norrlands inland. Det är i Norrland allmogejakten
finns och en stor del av befolkningen har jakten som en mycket viktig fritids-
syssla. Jakten bedrivs i lag och småviltsjakt kan över huvud taget inte bedri-
vas på en markstrimla som är ett par hundra meter bred.
I motion 1999/2000:MJ31 (c) yrkas tillkännagivande i fråga om samord-
ningen av jakten även vad avser småviltet (yrkande 1). Konsekvenserna blir
svåra att överblicka, eftersom de regionala skillnaderna är mycket stora.
Enligt 35 § jaktlagen är det inte tillåtet att med vapen avsedda för jakt färda
över annans jaktområde.
Enligt motion 1999/2000:MJ32 (m) bör riksdagen besluta om ändring i
lagförslagen i fråga om tvångsanslutningen till viltvårdsområden (yrkande 1).
Tvångsanslutningen står i strid med äganderättsskyddet i 2 kap. regerings-
formen och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Enligt motion 1999/2000:MJ33 (s) bör riksdagen besluta om ändring i lag-
förslaget i enlighet med vad i motionen anförts om de föreslagna röstnings-
reglerna för bildande och upphävande av viltvårdsområden (yrkande 1). De
föreslagna röstningsreglerna kommer att ytterligare försvåra bildandet av
viltvårdsområden. Vidare bör riksdagen besluta att även småviltet skall utgö-
ra ett sådant angeläget allmänt intresse som kan grunda bildandet av vilt-
vårdsområden (yrkande 2).
Även enligt motion 1999/2000:MJ34 (m) bör riksdagen besluta om änd-
ring i lagförslaget i fråga om villkoren för bildande av viltvårdsområden
(yrkande 3). Det bör krävas 100-procentig uppslutning från berörda mark-
ägare för att ett viltvårdsområde skall få bildas.
Utskottets överväganden
Såsom regeringen anfört ändrades reglerna om egendomsskyddet i 2 kap.
18 § regeringsformen den 1 januari 1995. Ändringen innebär, såvitt nu är av
intresse, att inte bara expropriation eller liknande förfoganden utan också
inskränkningar i rätten att använda mark och byggnad omfattas av grund-
lagsskyddet. Dessutom innebär ändringen att expropriation eller rådighetsin-
skränkning får ske endast om inskränkningarna är nödvändiga för att tillgo-
dose angelägna allmänna intressen.
Genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inför-
livades nämnda konvention med svensk rätt. Konventionen innehåller bl.a.
bestämmelser om egendomsskydd. Genom avgöranden av Regeringsrätten
har uppmärksamhet riktats mot tillämpningen i svensk rätt av den s.k. pro-
portionalitetsprincipen. Principen innebär att vid prövning av frågan om en
åtgärd vidtagits i allmänt intresse ingår att avgöra om det skett en rimlig
avvägning mellan det enskilda och det allmänna intresset, eller med andra
ord om åtgärden varit proportionerlig.
Utskottet delar regeringens bedömning att för att en enskild fastighetsägare
skall behöva tåla att en sammanslutning av enskilda bestämmer om jakten på
hans mark måste samordningen av jakten vara motiverad av ett angeläget
allmänt intresse. Vidare måste det föreligga proportionalitet mellan vad det
allmänna vinner och vad den enskilde förlorar på grund av sådana beslut. En
tvångslagstiftning om viltvården förutsätter med andra ord att det finns ett
väl underbyggt och ett av starka allmänna intressen motiverat behov av att
tillhandahålla en lagreglerad samordning över fastighetsgränserna.
Regeringen anser i sitt förslag att det finns skäl att särskilja de olika vilt-
arterna vid en bedömning av i vilken utsträckning det kan finnas ett sådant
behov. Utskottet har gjort en annan bedömning och anser att det finns ett
behov av samordning även när det gäller vården av småviltet. Utskottet har
därför under beredningen av ärendet utarbetat en promemoria med förslag till
ändringar i regeringens lagförslag. På utskottets begäran har Lagrådet yttrat
sig över förslaget i promemorian. Promemorian har fogats till betänkandet
som bilaga 2 och Lagrådets yttrande som bilaga 3.
Underlaget för utskottets bedömning framgår av promemorian, bilaga 2.
Utskottet har mot bakgrund av de synpunkter Lagrådet framfört gjort för-
nyade och noggranna överväganden i fråga om samordning av småviltsjak-
ten. Därvid har utskottet särskilt beaktat Lagrådets konstaterande att frågan
om och i vilka hänseenden småviltsjakten är ett angeläget allmänt intresse är
en fråga av mer politisk än rättslig natur.
Enligt utskottets slutliga bedömning är behovet av att samordna även jak-
ten på småvilt ett angeläget allmänt intresse. I förarbetena till 1995 års änd-
ringar i 2 kap. 18 § regeringsformen konstaterades att det inte fanns något
behov av följdändringar i då gällande lagar som tillåter ingrepp i den enskil-
des egendom. Utskottet konstaterar att enligt nu gällande bestämmelser kan
tvångsbildning ske för att samordna vården av allt jaktbart vilt. Det bör där-
för inte möta något hinder mot att även fortsättningsvis samordna vården av
småvilt enligt lagen om viltvårdsområden.
Vid avgränsningen av de angelägna intressen som kan motivera en tvångs-
bildning måste en avvägning göras mellan den inskränkning som den enskil-
de kan få tåla och den betydelse som inskränkningen har i stort. Även om en
ändamålsenlig viltvård avseende småvilt i många fall bör kunna ske utan
samordning över fastighetsgränserna, finns det i flera områden i Sverige en
markarrondering med mycket långsmala fastigheter som är svåra att förvalta
enskilt på ett effektivt sätt, både ur viltvårds- och jaktsynpunkt. Det kan int
heller uteslutas att jakt under vissa förhållanden kan påverka individantalet
även för arter som räknas som småvilt. Vidare bör det ingrepp i markägandet
som samordningen innebär enligt utskottets uppfattning vägas mot det fak-
tum att den berörda markägaren får möjlighet att jaga inom hela det område
som viltvårdsområdesföreningen omfattar. Utskottet anser därför att samord-
ningen av småviltsjakten inte innebär ett oproportionellt intrång.
Utskottet delar regeringens bedömning att bildandet av viltvårdsområdet
dessutom skall främja vården av det berörda viltslaget och vara lämpligt med
hänsyn till områdets belägenhet och omfång samt viltstammen. Kraven gäller
oavsett om fastighetsägarna är överens om att bilda området eller inte.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna
1999/2000:MJ25 (v) yrkande 1, 1999/2000:MJ31 (c) yrkande 1 och
1999/2000:MJ33 (s) yrkande 2 samt med avslag på motionerna
1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 1, 1999/2000:MJ29 (fp), 1999/2000:MJ32
(m) yrkande 1 och 1999/2000:MJ34 (m) yrkande 3 avslår regeringens förslag
till lag om viltvårdsområden såvitt avser 7 och 26 §§ och punkt 3 i över-
gångsbestämmelserna och antar utskottets förslag till lagtext i motsvarande
delar enligt bilaga 4. Motion 1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 2 avstyrks.
Utskottet instämmer i att majoritetskravet bör skärpas och att det bör krä-
vas att minst fyra femtedelar av antalet fastighetsägare, som äger minst fyra
femtedelar av områdets mark, skall ställa sig bakom en områdesbildning.
Utskottet delar uppfattningen att det för starkt ägosplittrade områden bör
införas en särbestämmelse. Majoriteten bör i dessa områden utgöra minst
hälften av fastighetsägarna och dessa skall äga minst hälften av viltvårdsom-
rådets areal. Utskottet anser att ett högt ställt krav på samstämmighet och en
redan vid bildandet positiv inställning hos de berörda fastighetsägarna ökar
utsikterna att få till stånd ett väl fungerande samarbete inom området.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker motio-
nerna 1999/2000:MJ25 (v) yrkande 2 och 1999/2000:MJ33 (s) yrkande 1 i
motsvarande delar.
Viltvårdsområdesföreningens beslutsbefogenheter
Propositionen
En viltvårdsområdesförening får rätt att fatta beslut i frågor som rör den
viltvårdsverksamhet som bedrivs inom området.
I den nya lagen regleras tydligare vilka beslutsbefogenheter en viltvårds-
områdesförening har. Föreningen får rätt att fatta beslut som kan innebära
ingrepp i den enskildes äganderätt endast i de frågor och under de förutsätt-
ningar som anges i lagen. I föreningens stadgar skall det anges hur förening-
en avser att utnyttja sina beslutsbefogenheter.
I den mån det är förenligt med jaktlagstiftningens bestämmelser om jaktti-
der och om tillstånd till jakt, får föreningen en generell rätt att besluta om
områdesjakt, gemensamhetsjakt och avskjutningens omfattning när det gäller
älg, kronhjort och dovhjort. Om det uppenbart behövs för att begränsa ska-
degörelse får en viltvårdsområdesförening också besluta om områdesjakt och
gemensamhetsjakt efter björn, lo, varg, järv, vildsvin och rådjur. Dessutom
får föreningen besluta om avskjutningens omfattning när det gäller rådjur,
om det uppenbart behövs för att inte artens existens skall äventyras.
En ny bestämmelse införs i lagen som innebär att beslut med stöd av lagen
inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras
inom den berörda delen av en fastighet inom området.
Om områdesjakt skall bedrivas får föreningen rätt att ställa innehav av
jakträttsbevis som villkor för att få delta i sådan jakt. Föreningen får därvid
rätt att föreskriva viss areal för att mer än ett jakträttsbevis skall utfärdas
fastighet. Föreningen får också rätt att besluta om områdesjakt och jakträtts-
bevis i fråga om jakt efter småvilt. Sådana beslut gäller dock inte för fastig-
hetsägare som inte vill delta i områdesjakt efter småvilt.
Viltvårdsområdesföreningen får i sina stadgar ställa upp krav på förening-
ens tillstånd för upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom viltvårdsområde
Sådant tillstånd får vägras bara dels om den till vilken jakträtten upplåts ell
överlåts inte förfogar över mark inom viltvårdsområdet av sådan storlek som
anges i föreningens stadgar, dels om upplåtelsen eller överlåtelsen annars kan
anses olämplig med hänsyn till viltvården eller på annat sätt är till avsevärd
olägenhet för medlemmarna.
Den befogenhet som en jaktvårdsområdesförening i dag har att bestämma
vilka handlingsregler för jakten som skall vara straffbara försvinner. Be-
stämmelsen ersätts med en rätt för viltvårdsområdesföreningen att besluta om
tillfällig avstängning från områdesjakt och gemensamhetsjakt för den som
inte följer föreningens regler. Avstängningen får inte vara längre tid än ett å
En ny bestämmelse införs i lagen om att vilt som skjuts i strid mot en vilt-
vårdsområdesförenings avskjutningsregler tillfaller föreningen.
En viltvårdsområdesförening får ta ut avgifter för jakten inom viltvårdsom-
rådet och för villebråd som fälls. En viltvårdsområdesförenings avgifter för
en fastighet som undantagits från områdesjakt efter småvilt får endast avse
stora rovdjur och klövvilt. Enligt regeringens bedömning får föreningen inte
ta ut andra avgifter än avgifter för jakten och vilt som fälls. Inte heller för
slås någon bestämmelse om att avgifterna skall användas för verksamhet som
är förenlig med föreningens ändamål.
En bestämmelse införs om att föreningen inte får bedriva verksamhet som
är främmande för viltvårdsområdets ändamål. Det föreslås ingen bestämmel-
se om att föreningen får rätt att undanta en fastighet från områdesjakt som
under viltvårdsområdets beståndstid ombildats eller nybildats.
Motionerna
I motion 1999/2000:MJ24 (fp) yrkas att riksdagen beslutar att de nuvarande
inskränkningarna i den enskildes rätt att avtala om jakträttsupplåtelser slopas
(yrkande 1). Om inskränkningarna slopas kan markägare som inte själva
utnyttjar sin mark förmås att i större utsträckning än i dag upplåta jakten på
sin mark åt andra. En grund för osämja kan vara att föreningen nekar en
fastighetsägare att upplåta sin mark samtidigt som föreningen själv upplåter
jakt till en utomstående.
Enligt motion 1999/2000:MJ32 (m) bör riksdagen avvisa förslaget om
viltvårdsområdesföreningens beslutsbefogenheter (yrkande 2). Motionärerna
delar Svea hovrätts, Uppsala universitets och Lagrådets uppfattning om att en
viltvårdsområdesförenings rätt att besluta i jaktfrågor får anses vara en otill
låten delegering av normgivningsmakt till ett enskilt rättssubjekt.
Utskottets överväganden
Regeringen anför att vid den genomgång som utredningen gjort av de nuva-
rande bestämmelserna i lagen om jaktvårdsområden har fråga uppkommit
hur den beslutanderätt som en jaktvårdsområdesförening har förhåller sig till
bestämmelserna om normgivning i 8 kap. regeringsformen.
Regeringen har gjort bedömningen att lokalt begränsade föreskrifter som
riktar sig till ägare av vissa bestämda fastigheter eller till vissa därmed jäm
förliga rättshavare inte kan anses ha sådan generell giltighet som karakterise-
rar en norm eller rättsregel. Utskottet delar regeringens bedömning att de
stadgar och beslut som tillkommer inom ett viltvårdsområde och som ju har
rättsverkningar endast för en bestämd personkrets inte har den generella
karaktär som kännetecknar normgivning. Utskottet instämmer i att en vilt-
vårdsområdesförenings beslutsbefogenheter i viltvårdsfrågor har en offent-
ligrättslig karaktär. En viltvårdsområdesförenings beslut kan sålunda betrak-
tas som ett utslag av myndighetsutövning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag. Motion 1999/2000:MJ32 (m) yrkande 2 avstyrks.
Regeringen föreslår att en viltvårdsområdesförening i sina stadgar får ställa
upp krav på föreningens tillstånd för upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt
inom viltvårdsområdet. Sådant tillstånd får vägras bara under vissa i lagtex-
ten angivna förutsättningar om den till vilken jakträtten upplåts eller överlåt
inte förfogar över mark inom viltvårdsområdet av sådan storlek som anges i
föreningens stadgar.
Utskottet kan i viss mån instämma i de synpunkter som framförts i motion
1999/2000:MJ24 (fp) yrkande 1 om att slopande av inskränkningarna i rätten
att avtala om jakträttsupplåtelser kan leda till att markägare som inte själva
utnyttjar sin mark i större utsträckning än i dag kan förmås att upplåta jakten
på sin mark åt andra. Utskottet delar emellertid regeringens bedömning att
det inte är lämpligt att låta småmarkägare utan begränsning upplåta jakträtten
på sina fastigheter, eftersom detta har ansetts leda till sådana olägenheter at
det negativt påverkar intresset för att bilda och hålla samman jaktvårdsområ-
den. Ett alltför starkt jakttryck befaras liksom ett otillbörligt gynnande av
vissa markägare på andra markägares bekostnad. Utskottet tillstyrker rege-
ringens förslag i denna del och avstyrker motion 1999/2000:MJ24 (fp) yr-
kande 1.
Regeringen har föreslagit att i den mån det är förenligt med jaktlagstift-
ningens bestämmelser om jakttider och om tillstånd till jakt, får föreningen
en generell rätt att besluta om områdesjakt, gemensamhetsjakt och avskjut-
ningens omfattning när det gäller vissa angivna arter. Utskottet föreslår, som
framgår av bilaga 4, att denna rätt även skall omfatta småvilt.
Viltvårdsområdets bestånd
Propositionen
Länsstyrelsen skall - tidigast tre år efter bildandet av ett viltvårdsområde -
kunna besluta att en viltvårdsområdesförening skall upplösas om fler än en
femtedel av fastighetsägarna eller fastighetsägare som äger mer än en femte-
del av marken har uttalat sig för en upplösning. Inom omarronderingsområ-
den krävs att fler än hälften av fastighetsägarna eller fastighetsägare som
äger mer än hälften av marken anser att viltvårdsområdet skall upplösas.
Länsstyrelsen kan vidare - även före treårsfristens utgång - besluta om
upplösning om viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse eller om före-
ningen allvarligt missköter förvaltningen av viltvårdsområdet.
En fastighet eller en del av en fastighet som på grund av ändrad använd-
ning eller annars saknar väsentlig betydelse före verksamheten inom vilt-
vårdsområdet skall kunna uteslutas ur området. Detsamma gäller en eller
flera fastigheter med samma ägare, om fastigheten eller fastigheterna lämpli-
gen kan bestå som en egen enhet för viltvård och om kvarvarande fastigheter
utgör ett lämpligt viltvårdsområde.
En viltvårdsområdesförening som försatts i konkurs skall under alla om-
ständigheter anses upplöst när konkursen avslutas.
Motionerna
I motion 1999/2000:MJ25 (v) anförs beträffande de föreslagna röstningsreg-
lerna för bildande och upphävande av viltvårdsområden att den nu gällande
ordningen är att föredra framför den som nu föreslås (yrkande 2). Det för-
stärkta egendomsskyddet som åberopas för den föreslagna ändringen behö-
ver inte innebära att röstningsreglerna och arealkravet skall ändras.
Enligt motion 1999/2000:MJ26 (kd) bör riksdagen besluta att en viltvårds-
områdesförening skall få upplösas utan att någon tidsfrist inväntas (yrkande
3). Det bör vara möjligt att upplösa en viltvårdsförening utan att invänta
någon tidsfrist. Vidare bör riksdagen i fråga om uteslutning av fastighet
besluta att uteslutning skall kunna ske om alla är överens (yrkande 4). En
överprövning eller utfärdande av särskilda villkor för detta bör inte ske.
Propositionen har i denna del frångått utredningsförslaget.
Enligt motion 1999/2000:MJ28 (v) bör en femtedel ändras till två femte-
delar i 36 § förslaget till viltvårdsområdeslag. Det bör enligt motionärerna
inte vara alltför lätt för större markägare att lösa upp ett fungerande vilt-
vårdsområde.
Enligt motion 1999/2000:MJ33 (s) bör riksdagen besluta om ändring i lag-
förslaget i enlighet med vad i motionen anförts om de föreslagna röstnings-
regler för bildande och upphävande av viltvårdsområden (yrkande 1). De
föreslagna röstningsreglerna kommer att ytterligare försvåra bildandet av
viltvårdsområden. Vidare anförs i fråga om viltvårdsområdets bestånd att för
att bygga upp fungerande former av samverkan måste viltvårdsområdesföre-
ningen få rimliga förutsättningar att finna lämpliga arbetsformer och bygga
upp strukturer (yrkande 3). Motionärerna anser att tidsgränsen bör vara fem
år. Vidare föreslås att viltvårdssystemet utvärderas efter den treåriga över-
gångsperioden (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av stor betydelse att det
inom ett viltvårdsområde finns en näst intill enhällig vilja till samarbete. I
likhet med regeringen anser utskottet att det är följdriktigt att beslut om
upplösning skall kunna fattas om det i något avseende brister i den majoritet
som krävs för att bilda ett viltvårdsområde. Motionerna 1999/2000:MJ25 (v)
yrkande 2 i motsvarande del, 1999/2000:MJ28 (v) och 1999/2000:MJ33 (s)
yrkande 1 i motsvarande del avstyrks.
I likhet med regeringen anser utskottet att en viss inkörningsperiod behövs,
men att den kan sättas kortare än de tio år som gäller enligt den nuvarande
lagen. Utskottet delar regeringens uppfattning att övergångstiden bör vara tre
år. Motionerna 1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 3 och MJ33 (s) yrkande 3
avstyrks.
Utskottet instämmer såtillvida i vad som anförs i motion 1999/2000:MJ33
(s) yrkande 4 om att viltvårdssystemet bör följas upp efter en övergångstid.
Utskottet förutsätter därför att regeringen och berörda myndigheter noga
följer tillämpningen av den nya lagen om viltvårdsområden efter ikraftträ-
dandet. Motion 1999/2000:MJ33 (s) yrkande 4 påkallar härmed ingen ytter-
ligare åtgärd.
En fastighet eller en del av en fastighet som på grund av ändrad använd-
ning eller annars saknar väsentlig betydelse för verksamheten inom vilt-
vårdsområdet skall kunna uteslutas ur området. Bestämmelsen tar sikte på
bl.a. det fallet att en fastighet tas i anspråk för bostads-, industri- eller f
ändamål. Om fastighetsägaren och viltvårdsområdesföreningen är ense om
en uteslutning får föreningen enligt 35 § andra stycket i regeringens förslag
till viltvårdsområdeslag besluta i frågan. Utskottet tillstyrker förslaget i de
na del.
Utskottet ansluter sig vidare till regeringens förslag att en fastighet skall
kunna uteslutas om fastigheten kan utgöra en egen enhet för viltvård. Som
villkor bör gälla att kvarvarande fastighet kan bestå som ett lämpligt vilt-
vårdsområde. Vad nu sagts bör omfatta också det fallet att flera fastigheter
tillsammans kan avskiljas som en lämplig viltvårdsenhet. Som ytterligare
förutsättning bör gälla att fastigheterna har samma ägare.
Enligt utredningens förslag skulle det alltid vara möjligt att utesluta en
fastighet om fastighetsägaren och viltvårdsområdesföreningen var överens i
frågan. Utredningen ville med förslaget skapa en möjlighet att utesluta en
fastighet i t.ex. det fallet att osämja uppstått mellan en fastighetsägare och
övriga medlemmar i föreningen. Utskottet anser i likhet med regeringen att
flera skäl talar emot förslaget, bl.a. att det framstår som en tveksam åtgärd a
överlåta till viltvårdsområdesföreningen att pröva i vad mån det är möjligt att
utesluta vissa fastigheter utan att viltvården blir lidande. Med det anförda
avstyrks motion 1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 4.
Överklagande m.m. och övergångsbestämmelser
Propositionen
Den vars rätt berörs av en viltvårdsområdesförenings beslut får rätt att över-
klaga beslutet.
Endast de av en viltvårdsområdesförenings beslut som gäller jakten och
viltvårdsåtgärder, medlemskap i föreningen, uteslutning ur föreningen, av-
gifter samt upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom området kan överkla-
gas.
Länsstyrelsens och den allmänna förvaltningsdomstolens prövning av ett
överklagat beslut skall inte bara omfatta beslutets laglighet utan också dess
lämplighet. I konsekvens härmed skall länsstyrelsen och den allmänna för-
valtningsdomstolen också kunna ersätta det överklagade beslutet med ett nytt
beslut.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Lagen bör tilläm-
pas också på redan existerande jaktvårdsområden. Däremot bör de nya reg-
lerna inte få till följd att de jaktvårdsområden som är bildade enligt lagen om
jaktvårdsområden och vars verksamhet enbart omfattar småviltet måste
upplösas eller ändra sin verksamhet sedan den nya lagen trätt i kraft. Det bör
därför föreskrivas att de krav som gäller för bildandet av ett viltvårdsområde
enligt den nya lagen inte utgör hinder för att ett jaktvårdsområde som bildats
enligt lagen om jaktvårdsområden och som endast samordnar jakten efter
småviltet består efter det att den nya lagen trätt i kraft.
Utskottets överväganden
Utskottets ställningstagande i fråga om samordning av småviltsjakten inne-
bär bl.a. att punkt 3 i övergångsbestämmelserna utgår.
Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag under detta avsnitt.
Ändringar i jaktlagen m.m.
Propositionen
Upplåtelse av jakträtt, begreppet viltvård m.m.
Reglerna om besittningsskydd för nyttjanderättshavare till jakt upphävs.
Jakträttsupplåtelser för viss tid som är ett år eller längre skall alltid sägas
upp för att upphöra att gälla vid avtalstidens utgång. Om inte någon av par-
terna säger upp avtalet förlängs upplåtelsen automatiskt på samma tid som
den ursprungliga upplåtelsetiden, dock längst fem år.
Visstidsavtal på ett år eller längre skall sägas upp sex månader före av-
talstidens slut. Det är dock möjligt att avtala om längre uppsägningstid. För
avtal som löper på obestämd tid skall en uppsägningstid på minst sex måna-
der gälla. Längre uppsägningstid kan dock avtalas.
Tvister som gäller upplåtelseförhållandet skall fortsättningsvis handläggas
vid allmän domstol enligt bestämmelserna om fastighetsforum.
Övergångsbestämmelser föreslås för de avtal som i dag är upplåtna på ett
sådant sätt att nyttjanderättshavaren har besittningsrätt och för de avtal som
ingåtts på en tid om tolv månader. De föreslagna bestämmelserna innebär att
det vid det första förlängningstillfället efter ikraftträdandet finns möjlighet
för nyttjanderättshavaren att få avtalet förlängt mot fastighetsägarens vilja.
Regeringen föreslår att de föreslagna ändringarna träder i kraft den 1 janu-
ari 2001.
Begreppet jaktvård i olika sammansättningar utmönstras ur jaktlagen och
rennäringslagen och ersätts med begreppet viltvård.
Bestämmelsen i 10 a § jaktlagen (1987:259) ändras så att staten inte längre
har jakträtten på kronoparken Fjällveden i Södermanlands län.
Motionen
Enligt motion 1998/99:MJ910 (mp) bör ordet viltvård bytas mot faunavård
för att visa att ett bredare ekologiskt synsätt skall anläggas i jaktfrågor (yr
kande 4).
Utskottets överväganden
När det gäller det yrkande som framställs i motion 1998/99:MJ910 (mp)
yrkande 4 om att ordet viltvård bör bytas mot faunavård konstaterar utskottet
att med vilt avses enligt 2 § jaktlagen vilda däggdjur och fåglar, medan be-
greppet fauna är en beskrivning av ett områdes djurvärld, dvs. även insekter,
groddjur och kräldjur. Som regeringen redovisar i den nu aktuella proposi-
tionen (s. 27) finns i 4 § jaktlagen en allmän bestämmelse om viltvård. Enligt
paragrafens andra stycke ingår i viltvården att genom särskilda åtgärder sörja
för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vi
Utskottet instämmer i regeringens förslag att jaktvårdsområden fortsättnings-
vis bör benämnas viltvårdsområden och att begreppet jaktvård utmönstras ur
jaktlagen och rennäringslagen och ersätts med uttrycket viltvård. Motionen
avstyrks.
Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag i detta avsnitt.
Utskottet har uppmärksammats på att i 2 kap. 2 § första stycket 4 bokfö-
ringslagen (1999:1078) hänvisas till jaktvårdsområdesföreningar och till
lagen om jaktvårdsområden. Utskottet föreslår att lagen ändras så att den
hänvisar till viltvårdsområdesföreningar och till lagen (2000:000) om vilt-
vårdsområden.
Jaktkorts- och jägarexamensregistren
Propositionen
Sekretesslagen (1980:100) ändras så att sekretess skall gälla vad avser föran-
de av eller uttag ur jaktkorts- och jägarexamensregistren för uppgift som har
tillförts registren, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara f
att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.
Jaktkorts- och jägarexamensregistrens förande bör regleras i en förordning
och i myndighetsföreskrifter. Naturvårdsverket bör vara ansvarig register-
myndighet. Kostnaderna för registren bör täckas med medel ur jaktvårdsfon-
den.
Motionen
I motion MJ31 (c) anförs i fråga om det administrativa ansvaret för jaktkorts-
och jägarexamensregistren att handhavandet av registren har hittills fungerat
på ett bra och kostnadseffektivt sätt (yrkande 2). Det finns en uppenbar risk
att kostnaderna ökar med regeringens förslag.
Utskottets överväganden
För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med
syftet med jaktlagen (1987:259) får regeringen enligt 41 § jaktlagen meddela
föreskrifter om skyldighet för den som jagar att betala en årlig avgift, be-
nämnd jaktvårdsavgift. Regeringen anför i propositionen att i början av
1950-talet fick Svenska Jägareförbundet regeringens uppdrag att upprätta
förteckningar över de personer som hade erlagt jaktvårdsavgift. I dag gäller
enligt 50 § jaktförordningen (1987:905) att jaktvårdsavgiften betalas in till
ett postgirokonto som disponeras av Kammarkollegiet. Kammarkollegiet
skall bokföra inkomna medel på jaktvårdsfonden och lämna Jägareförbundet
uppgift om vilka som har betalat avgiften. Svenska Jägareförbundet är fortfa-
rande ansvarigt för registret. År 1974 fick Jägareförbundet tillstånd av Data-
inspektionen att föra jaktkortsregistret.
Sedan år 1985 gäller att den som för första gången vill ha tillstånd att in-
neha jaktvapen, eller tillstånd att inneha jaktvapen av annan typ än han eller
hon redan innehar, skall avlägga ett teoretiskt och ett praktiskt prov. Av 2
kap. 4 § vapenförordningen (1996:70, ändrad senast 2000:149) framgår att
för tillstånd att inneha jaktvapen krävs att sökanden har avlagt prov som
visar att han har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan
handha vapnet. Provet kallas jägarexamen. Med stöd av 11 kap. 2 § vapenla-
gen (1996:67) och 2 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70) har Naturvårds-
verket utfärdat kungörelsen (NFS 1999:9) med föreskrifter om jägarexamen.
I proposition 1977/78:141 om kompetensprov för jägare föreslog regering-
en att registrering av avlagt godkänt prov skulle ske hos polisen i samband
med ansökan om licens. Av 35 § andra stycket kungörelsen (SNFS 1985:2)
med föreskrifter om jägarexamen framgår att avlagda prov skall registreras
på sätt som Naturvårdsverket bestämmer. Några sådana bestämmelser har
enligt regeringen inte utfärdats. Jägarexamensregistret finansieras via avgif-
ter från provverksamheten.
Jägarexamensregistret är enligt regeringen inte ett eget register utan upp-
gifterna om jägarexamen ingår i jaktkortsregistret. Det finns ca 1,6 miljoner
delposter registrerade som rör jägarexamen. Hur många personer registret
omfattar är okänt. Persontabellen är gemensam för de båda registren.
Regeringen konstaterar att för att få utöva jakt måste man betala jaktvårds-
avgift och det kravet är straffsanktionerat. Från allmän synpunkt är det
främsta syftet med jaktkortsregistret därför att redovisa vilka som har erlagt
jaktvårdsavgift, att underlätta kontrollen av att så skett och att underlätta
betalningen av kommande jaktvårdsavgifter genom avisering av nästa års
avgift. Ett krav för att få inneha jaktvapen är att sådan jägarexamen som är
nödvändig har avlagts. Jägarexamensregistrets främsta allmänna syfte är
därför att underlätta kontrollen vid ansökan om vapenlicens.
Regeringen konstaterar att det inte finns någon författning som reglerar
vad registren skall innehålla för att de skall uppfylla det allmännas krav på
kontroll, tillsyn och information. Det finns inte heller någon författningsreg-
lering som garanterar att myndigheterna får ta del av uppgifter ur registret fö
dessa ändamål.
Personuppgiftslagens bestämmelser innebär i och för sig att den personre-
gisteransvarige kan behandla uppgifter helt eller delvis automatiserat om det
är nödvändigt för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras
eller för att arbetsuppgifter i samband med myndighetsutövning skall kunna
utföras. Datoriserade jaktkorts- och jägarexamensregister kan alltså enligt
regeringen föras enbart med stöd av personuppgiftslagens bestämmelser. De
uppgifter som kommer att finnas i registren är inte känsliga i sig. Däremot är
registret känsligt på så sätt att det ger information om vem som kan äga
jaktvapen och vilket slag av vapen det kan vara fråga om.
Utskottet delar regeringens uppfattning att registen inte bör föras enbart
med stöd av personuppgiftslagen. Även om registren omfattar ett stort antal
personer, är innehållet inte så känsligt att en lagreglering är nödvändig. De
bör i stället regleras i en förordning.
Registren förs i dag av Svenska Jägareförbundet. När det gäller förhållan-
det mellan myndigheter och organisationer liksom mellan organisationer får
det inte finnas risk att något särintresse får ett orimligt stort inflytande öv
verksamheten. Förvaltningsuppgifter på jaktens och viltvårdens område som
innebär myndighetsutövning bör inte annat än i undantagsfall fullgöras av
intresseorganisationer. Utskottet delar regeringens uppfattning att Natur-
vårdsverket bör vara ansvarig registermyndighet. Detta innebär att all myn-
dighetsutövning vad avser registren kommer att hanteras av Naturvårdsver-
ket.
Som regeringen anför bör båda registren bekostas av medel ur jaktvårds-
fonden. Utskottet förutsätter i likhet med motionärerna i motion
1999/2000:MJ31 (c) yrkande 2 att kostnadseffektivitet skall råda vid regis-
terhållningen. Motionen påkallar med det anförda ingen ytterligare riksda-
gens åtgärd.
Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag i detta avsnitt. Rege-
ringens förslag till ändringar i 5 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) har ut-
formats med utgångspunkt i förslag i regeringens proposition 1999/2000:27
En skärpt vapenlagstiftning, vilka sedermera beslutats av riksdagen
(1999/2000:JuU9, rskr. 1999/2000:150, SFS 2000:146).
Administrationen av jakten och viltvården
Propositionen
Länsviltnämndens namn bör ändras till viltvårdsnämden.
Statens uppdrag till Svenska Jägareförbundet att leda delar av viltvården
och jakten bör behållas och utvecklas. Tydliga krav på mål och syften bör
dock ställas. Effekterna av bidraget ur jaktvårdsfonden bör fortlöpande ut-
värderas.
Stödet till jägarorganisationerna bör lämnas i form av ett fast bidrag och ett
medlemsrelaterat bidrag. Bidrag kan efter ansökan lämnas för andra aktivi-
teter. Regeringen bör utse en styrelseledamot och en revisor i vardera organi-
sationen.
Naturvårdsverket bör skicka ut information i jakt- och viltvårdsfrågor till
landets samtliga jägare tillsammans med jaktkortsblanketterna. Vid särskilda
behov av information i jakt- och viltvårdsfrågor bör Naturvårdsverket och
andra kunna påräkna visst bidrag ur fonden.
Länsviltnämnderna bör årligen lämna förslag till länsstyrelsen om vilka
viltvårdsåtgärder som skall prioriteras samt utvärdera det gångna årets arbe-
te. Länsviltnämnden bör förstärkas med två politiska företrädare som utses
av länsstyrelsen efter förslag av landstinget. En av dem bör vara nämndens
ordförande.
Motionerna
I motion MJ23 (m) om Svenska Jägareförbundets och Jägarnas Riksförbunds
roll och ansvarsförhållanden framförs att propositionen är otydlig och kan
tolkas olika i fråga om jägarorganisationernas roll och ansvarsförhållande
(yrkande 1). Detta bör förtydligas genom ett tillägg som innebär att Svenska
Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund i samverkan skall ansvara för
information och utbildning om viltvård och jakt samt lämna råd om viltvård
och djurskyddsfrågor till jägarna, markägarna och allmänheten. Vidare an-
förs att jägarorganisationerna för den allmännyttiga verksamheten årligen
tilldelas bidrag ur viltvårdsfonden (yrkande 2). För den allmännyttiga verk-
samheten bör jägarorganisationerna årligen få skäligt anpassade bidrag ur
viltvårdsfonden.
I motion MJ24 (fp) anförs i fråga om Svenska Jägareförbundets särställ-
ning att utanför kretsen av olika myndigheter finns flera frivilligorganisatio-
ner som fullgör administrativa uppgifter och då främst inom den praktiska
viltvården (yrkande 2). Dit hör de båda jägareorganisationerna, Svenska
Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund, samt Naturskyddsföreningen och
Sveriges Ornitologiska Förening. Dessa bör både reellt och formellt ha sam-
ma ställning vid beredningen av dessa frågor som Svenska Jägareförbundet
har. Vidare anförs i fråga om regeringsutsedda styrelseledamöter i Svenska
Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund att motionärerna vänder sig emot
ökat politiskt inflytande över jakt- och viltvårdsfrågorna annat än genom de
ramar lagstiftningen ger (yrkande 3). Motionärerna anför i fråga om politiska
företrädare i länsviltnämnden att inga starka argument har anförts för att
ändra på nuvarande ordning (yrkande 4).
Enligt motion MJ26 (kd) bör likställighet gälla mellan jägarorganisatio-
nerna avseende ansvaret för information och utbildning inom jakt och vilt-
vård (yrkande 5). Formuleringen om att Svenska Jägareförbundet skall ha ett
allmänt uppdrag och ett "huvudansvar" för delar av viltvården och jakten
kommer att medföra tolkningsproblem i olika avseenden. I denna del vore
det bättre om man betonade samverkan mellan Svenska Jägareförbundet och
Jägarnas Riksförbund. Vidare anförs i fråga om bidrag till jägarorganisatio-
nerna att ett årligt bidrag bör utgå, lämpligen i form av ett stort grundbidrag
och härutöver ett som är medlemsbaserat (yrkande 6).
I motion MJ27 (m) anförs i fråga om jägarorganisationernas ansvar för in-
formation till jägare, markägare och allmänhet att i stället för propositionens
formulering om "huvudansvar" bör riksdagen uttala att Svenska Jägareför-
bundet och Jägarnas Riksförbund i samverkan skall ansvara för utbildning
om viltvård och jakt samt lämna information om viltvård och djurskyddsfrå-
gor till jägarna, markägarna och allmänheten (yrkande 1). Vidare anförs i
fråga om skälig ersättning att för den allmännyttiga verksamheten bör jägar-
organisationerna få skäligt anpassad ersättning ur viltvårdsfonden (yrkande
2).
I motion MJ30 (c) anförs att Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riks-
förbund i samverkan skall ansvara för information och utbildning om vilt-
vård och jakt samt lämna råd om viltvård och djurskyddsfrågor till jägarna,
markägarna och allmänheten (yrkande 1). Vidare bör jägarorganisationerna
årligen få skäligt anpassade bidrag ur viltvårdsfonden för sin verksamhet
(yrkande 2).
I motion MJ31 (c) anförs att ordningen för viltforskning och viltövervak-
ning inte bör förändras (yrkande 3). Det är viktigt att viltforskningen och
viltövervakningen av de jaktbara arterna tillförs erforderliga resurser. Regel-
verken bör utformas så att viltövervakningen kan fortsätta med stöd av medel
ur jaktvårdsfonden. Dagens ordning för viltforskning och viltövervakning
infördes 1939, och den bör enligt motionärerna inte ändras. Den värdefulla
kompetens som under åren byggts upp riskerar att gå förlorad om regering-
ens förslag realiseras. Vidare bör riksdagen avslå förslaget om statlig repre-
sentation i de centrala jägarorganisationerna (yrkande 4). I flera organisatio-
ner har den statliga styrelserepresentationen upphört. Även förslaget om
politiska företrädare i länsviltnämnderna bör avslås (yrkande 5).
Enligt motion MJ32 (m) bör förslaget om administration och viltvård avvi-
sas (yrkande 3). Motionärerna instämmer i det förslag som utredningen som
föregått propositionen lämnat, nämligen att Svenska Jägareförbundet inte
skall ha statsmakternas uppdrag att ensam ansvara för ledningen av den
praktiska viltvården och jakten. Det bör i stället vara en gemensam uppgift
för berörda myndigheter, markägare, jägare och andra intressenter att i sin
verksamhet verka för att målen för jakten och viltvården uppnås.
I motion MJ34 (m) anförs i fråga om statliga representanter i jägarorgani-
sationernas styrelser att systemet med att utse styrelserepresentanter i folkrö
relseorganisationer har staten av flera skäl lämnat i andra sammanhang (yr-
kande 1). Viltvårdsnämnderna är rådgivande organ till länsstyrelsen, och de
bör enligt motionärernas uppfattning endast bestå av representanter från de
olika intressegrupperna (yrkande 2). Vidare anförs i fråga om användningen
av jaktvårdsfondens medel att till jaktvårdsfonden inflyter med nuvarande
nivå på det statliga jaktkortet ca 60 miljoner kronor. Dessa av jägarna inbe-
talade medel bör användas i jägarnas intresse (yrkande 4). Regeringens för-
slag att ta medel ur jaktvårdsfonden för att finansiera statens arbete med
direktiv och uppföljning är oacceptabelt. Kostnader som avser åtgärder av
mer allmänt intresse bör enligt motionärernas mening betalas av allmänna
medel. Hit hör t.ex. rovdjursforskning och kostnader för uppspårning och
omhändertagande av trafikskadat vilt.
Enligt motionerna 1998/99:MJ762 (mp) och 1999/2000:MJ702 (mp) bör
ett faunaråd inrättas. I dag bereds jaktfrågor i den s.k. jakttidsberedningen
som avger yttrande till Naturvårdsverket inför regeringsbeslut. Jakttidsbe-
redningen är knuten till Jägareförbundet. Jägareförbundets styrelse har sista
ordet i de synpunkter som lämnas till Naturvårdsverket. Jakttidsberedningen
bör vara fristående utan koppling till någon organisation.
Utskottets överväganden
Mål m.m.
Statsmakternas mål för den svenska jakt- och viltvårdspolitiken anges i 4 §
jaktlagen (1987:259). Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som
tillhör landets viltbestånd och främja en med hänsyn till allmänna och en-
skilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Jakten skall anpassas
efter tillgången på vilt. Det är markägaren och jakträttshavaren som svarar
för att åtgärderna utförs och anpassning sker. Ansvaret för den praktiska
jakten och viltvården tillkommer i första hand dessa personer.
Naturvårdsverket är den centrala förvaltningsmyndigheten för ärenden om
jakt och viltvård medan länsstyrelsen är den regionalt ansvariga myndighe-
ten. Till Naturvårdsverkets uppgifter hör bl.a. att ta initiativ till och följa
forskning som rör viltet samt initiera och genomföra undersökningar och
utredningar i frågor om jakt och vilt. Verket meddelar generella föreskrifter
om viltvård och jakt till ledning för bl.a. länsstyrelsernas beslut och handläg
ger en rad olika ärenden enligt jakt- och naturvårdslagstiftningen.
Länsstyrelsen är prövningsmyndighet i första instans i en mängd olika
jakt- och viltvårdsärenden. Det gäller exempelvis ärenden om bildande av
jaktvårdsområden och om tillstånd till licensjakt efter olika djurslag. Till
länsstyrelsen är knuten en länsviltnämnd som är länsstyrelsens rådgivande
organ i frågor om viltvården. Ledamöterna representerar de areella näringar-
na, frilufts- och naturvårdsintresset samt trafiksäkerheten. Länsstyrelsen
beslutar också om ersättning för skador orsakade av vilda djur. Den utan
jämförelse största ärendegruppen är den som rör administrationen av älgjak-
ten.
På det regionala planet är också andra myndigheter engagerade i administ-
rationen av jakten och viltvården. Det gäller främst polisen och de skogliga
myndigheterna.
Utanför kretsen av olika myndigheter finns flera frivilligorganisationer
som fullgör administrativa uppgifter och då främst inom den praktiska vilt-
vården. Dit hör de båda jägarorganisationerna, Svenska Jägareförbundet och
Jägarnas Riksförbund, samt Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitolo-
giska Förening.
Svenska Jägareförbundets uppdrag m.m.
Svenska Jägareförbundet biträder såväl centralt som genom sina länsjakt-
vårdsföreningar regionalt myndigheterna med sakkunnigutlåtanden och
sammanställningar av uppgifter som underlag för myndigheternas beslut.
Regeringen anför att bakgrunden till Jägareförbundets särställning i det hän-
seendet är att förbundet genom riksdagsbeslut åren 1938 och 1951 anförtrotts
ledningen av jakt- och viltvårdsarbetet i landet.
Såsom regeringen anfört ansåg utredningen att Jägareförbundet inte längre
skall ha statsmakternas uppdrag att ensamt ansvara för ledningen av den
praktiska viltvården och jakten. Utredningen ansåg att det över huvud taget
inte är lämpligt att ett sådant ansvar helt åläggs en enda intresseorganisation
Även om det kan finnas ett visst fog för utredningens slutsatser att de upp-
gifter som ingår i det allmänna uppdraget inte bör läggas på en intresseorga-
nisation, anser utskottet i likhet med regeringen att övervägande skäl talar fö
att Jägareförbundet även i fortsättningen ges huvudansvaret för att leda delar
av viltvården och jakten. Det kan dock inte komma i fråga att förbundet utan
särskilt beslut skall fullgöra några myndighetsuppgifter.
Jägareförbundet, som har drygt 190 000 medlemmar, är en landsomfattan-
de folkrörelse med mycket lång erfarenhet av jakt och viltvård. Utskottet
instämmer i att det är viktigt att ansvar och roller är tydliga för att verksam
heten skall kunna drivas rationellt. Det är därför praktiskt att lägga ansvaret
på en enda organisation. För att arbetet med jakten och viltvården skall bli
effektivt krävs det ett omfattande samarbete med myndigheter och organisa-
tioner. Jägareförbundet bedriver ett sådant organiserat samarbete. Statens
uppdrag till Jägareförbundet har prövats vid flera tillfällen men det har inte
funnits anledning att vidta några större förändringar eftersom uppdraget
ansetts fullgjort på ett tillfredsställande sätt.
Såsom regeringen anfört har Statskontoret haft i uppdrag att följa och be-
skriva hur Jägareförbundet använt de 46,5 miljoner kronor som förbundet
erhöll som bidrag ur jaktvårdsfonden år 1995 för att leda den praktiska jakten
och viltvården i landet. Statskontoret anförde att det inte varit möjligt att
följa användningen av bidraget mer än i mycket grova termer. Bidraget till
Jägareförbundet är enligt Statskontoret ett allmänt verksamhetsbidrag av
samma typ som till andra frivilliga organisationer. Det allmänna uppdraget
till Jägareförbundet att ansvara för den praktiska viltvården och jakten i
landet är enligt Statskontoret vagt formulerat. Uppdraget har av förbundet
beskrivits som en myndighetsuppgift. Denna uppgift har, såsom regeringen
konstaterat, inte stöd i lag eller förordning och har inte preciserats av stats
makterna på något annat sätt. I propositionen anförs att om Jägareförbundet
på statsmakternas uppdrag skall svara för den praktiska jakten och viltvården
bör uppgiften enligt Statskontorets mening preciseras i jaktförordningen och
bidraget redovisas över statsbudgeten.
Regeringens årliga beslut om bidrag till jägarorganisationerna innehåller
inga villkor om användningen av medlen. Utskottet instämmer i att i fortsätt-
ningen bör syften och mål preciseras för att effektivisera bidragsgivningen.
Utskottet anser att det även bör ställas krav på prestationer och effekter och
att det härigenom bör bli möjligt att genomföra en uppföljning och utvärde-
ring.
Utskottet instämmer i regeringens förslag att statens uppdrag till Svenska
Jägareförbundet att leda delar av viltvården och jakten bör behållas och ut-
vecklas. Motionerna 1999/2000:MJ23 (m) yrkande 1, motion
1999/2000:MJ24 (fp) yrkande 2, 1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 5,
1999/2000:MJ27 (m) yrkande 1, 1999/2000:MJ30 (c) yrkande 1 och
1999/2000:MJ32 (m) yrkande 3 avstyrks.
Regeringen uttalade i proposition 1986/87:58 om jaktlag, m.m. att kravet
på insyn från statens sida i Jägareförbundets verksamhet borde tillgodoses på
annat sätt än att regeringen utsåg ordförande i förbundet (prop. s. 72). Sam-
hällets insyn borde i stället garanteras genom att staten representerades i
förbundets ledning samt att staten utsåg revisor för verksamheten. Regering-
en utser numera en revisor för att granska Jägareförbundets räkenskaper.
Däremot har inte någon representant i förbundets ledning utsetts. Regeringen
anför att samhällets insyn i Jägareförbundets verksamhet bör säkerställas
genom att regeringen i fortsättningen utser en ledamot i förbundets styrelse.
På samma sätt som när det gäller Jägareförbundet finns det skäl för att rege-
ringen utser en styrelseledamot och en revisor även i Jägarnas Riksförbund.
Utskottet instämmer i att samhällets insyn i Svenska Jägareförbundets och
Jägarnas Riksförbunds verksamhet bör säkerställas genom att regeringen
utser en ledamot i vardera organisationens styrelse. Utskottets och regering-
ens bedömning om villkoren för bidrag till jägarorganisationerna gör att det
kommer att ställas större krav på båda organisationerna när det gäller beslut
och ekonomisk redovisning. Motionerna 1999/2000:MJ24 (fp) yrkande 3,
1999/2000:MJ31 (c) yrkande 4 och 1999/2000:MJ34 (m) yrkande 1 avstyrks.
I motionerna 1998/99:MJ762 (mp) och 1999/2000:MJ702 (mp) anförs att
ett faunaråd bör inrättas samt att den s.k. jakttidsberedningen bör vara fristå
ende utan koppling till någon organisation. I betänkandet Jaktens villkor
(SOU 1997:91 s. 420) beskrivs det arbete som bedrivs inom den av Jägare-
förbundets förbundsstyrelse utsedda jakttidsberedningen. Jakttidsberedning-
en består av 18 röstberättigade ledamöter från olika organisationer samt en
observatör. Jakttidsberedningen redovisar sina förslag till förbundsstyrelsen
som beslutar om Jägareförbundets förslag till jakttider. Jägareförbundets
förslag till ändringar av jakttiderna ges in till Naturvårdsverket. Jägareför-
bundets förslag remissbehandlas därefter av Naturvårdsverket innan verket
beslutar i frågan. Naturvårdsverkets förslag ges in till Jordbruksdepartemen-
tet, som skickar ut verkets förslag på remiss innan regeringen slutligen be-
slutar i frågan. Utskottet föreslår med denna redovisning att motionerna
lämnas utan vidare åtgärd.
Bidragen till jägarorganisationerna m.m.
Regeringens årliga beslut om bidrag till jägarorganisationerna innehåller inga
villkor om användningen av medlen. Regeringen konstaterar därför att
Statskontorets påpekande att bidraget har karaktär av ett allmänt verksam-
hetsbidrag äger sin riktighet. För att effektivisera bidragsgivningen bör i
fortsättningen syften och mål preciseras. Regeringen har för år 2000 beviljat
Jägareförbundet 50 600 000 kr och Jägarnas Riksförbund 3 333 000 kr ur
jaktvårdsfonden.
Utskottet delar regeringens uppfattning att jägarorganisationerna bör stöd-
jas med medel ur jaktvårdsfonden. Detta bör ske genom att jägarorganisatio-
nerna tills vidare erhåller ett grundbidrag och ett medlemsrelaterat bidrag. På
längre sikt är det emellertid angeläget att det schablonmässigt framräknade
bidraget minskar och ersätts av preciserade uppdrag där ersättningen till
organisationerna bestäms särskilt för varje uppdrag. Utskottet instämmer i de
grundläggande fördelningsprinciper som regeringen redovisat. Som rege-
ringen har anfört skall bidraget vara så stort att statsmakterna skall kunna
ställa vissa krav på jägarorganisationerna. I beslutet om det resultatinriktade
bidraget skall därför preciseras de verksamheter som jägarorganisationerna
skall främja för att erhålla bidrag. För verksamheten bör fastställas mål och
riktlinjer som fortlöpande kan utvärderas.
Naturskyddsföreningen får sedan lång tid tillbaka ett bidrag ur jaktvårds-
fonden. Utskottet instämmer i att även bidragsgivningen till Naturskyddsfö-
reningen i fortsättningen bör bygga på preciserade verksamheter med mål
och riktlinjer samt en uppföljning av att målen nås. Som regeringen anfört
disponerar även Statens veterinärmedicinska anstalt ett årligt bidrag ur jakt-
vårdsfonden för viltverksamheten.
Utskottet delar uppfattningen att det finns flera organisationer som på olika
sätt lägger ned ett värdefullt arbete inom ramen för viltvården. Hit hör exem-
pelvis Världsnaturfonden och Sveriges Ornitologiska Förening. Även dessa
bör ha möjlighet att få bidrag ur jaktvårdsfonden. Bidragen bör kunna lämnas
efter ansökan och då för särskilt preciserade arbetsuppgifter som bedöms
angelägna inom viltvården.
Utskottet instämmer i de överväganden om bidragsgivningen till jägaror-
ganisationerna som regeringen har gjort. Såsom regeringen anfört kommer
dessa överväganden och förslag att innebära att bidraget till Jägareförbundet
minskar. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna
MJ23 (m) yrkande 2, MJ26 (kd) yrkande 6, MJ27 (m) yrkande 2 och MJ30
(c) yrkande 2 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med det anförda.
Bidrag till viltforskningen m.m.
Jaktvårdsfondens inkomster år 1999 uppgick till knappt 62 miljoner kronor i
jaktvårdsavgifter och ca 5,5 miljoner kronor som förs över från de länsvisa
älgvårdsfonderna. Medlen i jaktvårdsfonden skall användas för att främja
viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med
jaktlagen. År 1999 anvisade regeringen knappt 70 miljoner kronor ur fonden.
Utskottet instämmer i att den nyinrättade miljöforskningsnämnden vid Na-
turvårdsverket i fortsättningen bör besluta om medlen för viltforskning.
Viltforskning bedrivs även av Jägareförbundet. Regeringen anför att för-
bundet förutom att använda delar av medlemsavgiften för viltforskning avser
att i år använda medel som anvisats ur jaktvårdsfonden. Utskottet instämmer
i att forskningen, som sker i samarbete med Naturvårdsverket, ger ett värde-
fullt bidrag till en bra svensk viltvård. Utskottet instämmer i vad som anförs
motion MJ31 (c) yrkande 3 om att det är viktigt att viltforskningen och vilt-
övervakningen av de jaktbara arterna tillförs erforderliga resurser och att det
är angeläget att viltövervakningen kan fortsätta. Motionen påkallar ingen
ytterligare åtgärd.
Utskottet har i övrigt inga invändningar mot vad regeringen anfört i detta
avsnitt.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i motion MJ34 (m)
yrkande 4 om att de av jägarna inbetalade medlen bör användas i jägarnas
intresse. Utskottet finner inte någon motsättning mellan denna uppfattning
och vad regeringen har anfört om användningen av medel i viltvårdsfonden.
Motionen avstyrks.
Länsviltnämnden
Av 39 § jaktlagen (1987:259) framgår att till varje länsstyrelse är knuten en
länsviltnämnd med uppgift att vara länsstyrelsens rådgivande organ i frågor
om viltvården. Länsviltnämndens sammansättning är sådan att olika intressen
är företrädda. Utskottet instämmer i att länsviltnämnden årligen bör lämna
förslag till länsstyrelsen om vilka viltvårdsåtgärder som skall prioriteras när
det gäller jakt- och viltvårdsarbetet i länet. Dessa förslag bör överlämnas til
de båda jägarorganisationerna och andra organisationer som underlag för
deras begäran om medel ur jaktvårdsfonden. Om någon av organisationerna
anser att någon åtgärd som nämnden prioriterar kan vara av intresse att utfö-
ra, ges den därigenom möjlighet att i samband med sin ansökan om medel
även innefatta medel för detta. Länsviltnämnden bör årligen utvärdera de
insatser som organisationerna utfört.
Utskottet delar regeringens bedömning att mot bakgrund av dessa nya och
viktiga arbetsuppgifter bör länsviltnämnden förstärkas med två politiska
företrädare. Dessa skall utses av länsstyrelsen efter förslag av landstinget.
Den ena ledamoten skall av länsstyrelsen utses till ordförande i nämnden.
Med det anförda avstyrks motionerna MJ24 (fp) yrkande 4, MJ31 (c) yrkan-
de 5 och MJ34 (m) yrkande 2.
Tillgången på jaktmark m.m.
Propositionen
Det finns ett visst behov av fler jakttillfällen. Någon för jakt outnyttjad mar
finns emellertid inte. En viss möjlighet finns att upplåta kortjakt på försvare
mark. Fler jägare bör kunna beredas plats i befintliga jaktlag. Detta kan un-
derlättas om markägarna upplåter jakten till föreningar eller andra juridiska
personer i stället för till enskilda personer. Regeringen konstaterar att det
ankommer på jägarorganisationerna att intensifiera ansträngningarna att få in
fler jägare i befintliga jaktlag och att även i övrigt verka för att fler jaktt
fällen skapas för den som vill jaga.
Prisnivån vid upplåtelse av jakt ligger på en godtagbar nivå. Markägarnas
och jägarnas organisationer bör gemensamt verka för att prisnivån förblir
oförändrad. Anbudsförfarande vid jakträttsupplåtelser är så ovanligt att några
förändringar av gällande regler inte bör övervägas.
Bestämmelserna om upplåtelse av rätt till jakt på allmänt vatten bör inte
ändras. Det ankommer på länsstyrelserna att avgöra jaktens omfattning och
om jakt på allmänt vatten bör tillåtas i större utsträckning än i dag.
Motionen
Enligt motion MJ31 (c) bör länsstyrelsen i större utsträckning än vad som
sker i dag öppna för jakt på allmänt vatten (yrkande 6). Vidare anförs att
möjligheten att upplåta ytterligare jakt på statliga marker bör utredas (yrkan-
de 8).
Utskottets överväganden
Regeringen konstaterar att det finns ett visst behov av fler jakttillfällen (pr
s. 81). Någon för jakt outnyttjad mark finns emellertid inte. En viss möjlighet
finns att upplåta kortjakt på försvarets mark. Fler jägare bör kunna beredas
plats i befintliga jaktlag. Detta kan underlättas om markägarna upplåter jak-
ten till föreningar eller andra juridiska personer i stället för till enskilda
soner. Utskottet instämmer i att det ankommer på jägarorganisationerna att
intensifiera ansträngningarna att få in fler jägare i befintliga jaktlag och at
även i övrigt verka för att fler jakttillfällen skapas för den som vill jaga. M
det anförda föreslår utskottet att motion MJ31 (c) yrkande 8 lämnas utan
ytterligare åtgärd.
Utskottet instämmer i att bestämmelserna om upplåtelse av rätt till jakt på
allmänt vatten inte bör ändras. Det bör således ankomma på länsstyrelsen att
avgöra jaktens omfattning och om jakt på allmänt vatten bör tillåtas i större
utsträckning än i dag. Som regeringen anfört varierar möjligheterna att jaga
på allmänt vatten mellan länen. Utskottet har således ingen annan uppfatt-
ning än den som framförs i motion MJ31 (c) yrkande 6 om att frågan om jakt
på allmänt vatten bör avgöras på regional nivå. Motionen avstyrks.
En redovisning av arbetet med jaktfrågor m.m.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att det under allmänna motionstiden varje år aktualise-
ras ett stort antal jakt- och viltvårdsfrågor av olika slag. Även om beslutande
rätten i dessa frågor i huvudsak delegerats till regeringen eller behörig myn-
dighet anser utskottet att det kan föreligga behov av en samlad redovisning
från regeringens sida till riksdagen. Det gäller t.ex. frågan om nordisk sam-
ordning av jakttider, A- och B-licenser vid älgjakt, jaktfrågornas koppling til
habitatdirektivet, populationsförändringar inom olika viltarter, jakten på
statens mark ovan odlingsgränsen, dubbelregistreringen av privat jaktmark
(renskötande samers rätt att jaga på privat mark) samt allmänningslagstift-
ningen och jakten m.m. På en del av dessa områden pågår arbete, dels på
myndighets- och verksnivå, dels i pågående utredningar.
Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en samlad
redovisning av regeringens arbete med jaktfrågor och vilka åtgärder som
planeras för dessa frågor. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Skyddsjakt på skarv och säl m.m.
Motionerna
I motion 1998/99:MJ406 (m) anförs i fråga om jakt på säl, skarv och ejder att
stammarna av säl och skarv är så täta att de bör bli föremål för jakt (yrkande
4). En begränsad senvinterjakt på ejder bör övervägas.
I motion 1998/99:MJ410 (m) anförs i fråga om skyddsjakt på säl att in-
venteringar av sälbeståndens utveckling bör ske (yrkande 5). Skyddsjakt
alternativt allmänna jakttider bör enligt motionen införas i områden där det är
biologiskt motiverat. Vidare utgör de snabbt växande bestånden av skarv ett
problem för yrkesfisket på södra ostkusten (yrkande 6). Regeringen bör
skyndsamt vidta åtgärder som gör det möjligt att inte bara hejda den snabba
ökningen utan också decimera den befintliga stammen.
I motion 1998/99:MJ711 (m) framhålls att vissa arter, t.ex. korp, skarv och
säl har ökat i antal och ibland så starkt att olägenheter uppstår. En översyn
bör göras av reglerna för skyddsjakt respektive möjligheter till en utökad
allmän jakt.
Enligt motion 1998/99:MJ901 (m) bör någon form av skyddsjakt på säl
införas (yrkande 1). Därmed skulle två effekter nås, dels avlivas s.k. specia-
lister som gör återkommande skador på fångst och redskap, dels skräms
andra sälar bort från redskapen.
I motion 1998/99:MJ905 (m) anförs att skyddsjakten på storskarv bör ut-
vidgas (yrkande 1). För yrkesfisket, särskilt ålfisket, innebär skarvarna ett
stort avbräck. Vidare anförs att allmän jakttid på storskarv bör återinföras
(yrkande 2). Fram till 1968 var det tillåtet att jaga skarv under hela året. Me
tanke på att antalet skarvar ständigt ökar bör allmän jakttid återinföras.
I motion 1998/99:MJ906 (m) anförs om reglerad jakt på säl att antalet sä-
lar ökar, men sälarna har ändrat beteende. De uppträder ogenerat i och kring
fiskarnas redskap. En lokalt bedriven jakt runt och i anslutning till redskapen
bör lösa problemen. Försök med skyddsjakt på ett litet antal sälar är inte
tillräcklig.
I motion 1998/99:MJ907 (m) framhålls behovet av snara åtgärder för att
rädda det kustnära fisket längs Gästrike- och Hälsingekusterna. Det största
och mest akuta problemet för yrkesfiskarna har kommit som en följd av
fridlysningen av sälarna.
Motionärerna i motion 1998/99:MJ912 (c) anför i fråga om allmän jakt på
mellanskarv i Kalmarsund att den tidsbegränsade skyddsjakten och ägg-
prickningen som länsstyrelsen får ge tillstånd till inte är tillräcklig för att
begränsa och balansera skarvbeståndet. Allmän jakt bör införas under be-
gränsade tidsperioder.
Enligt motion 1998/99:MJ915 (s) bör skyddsjakt på säl införas längs våra
kuster.
Även i motion 1998/99:MJ916 (s) framhålls behovet av att införa en regle-
rad skyddsjakt på gråsäl inom de kustområden vid Östersjön, Bottenhavet
och Bottenviken som drabbats hårdast av sälskador (yrkande 1).
I motion 1999/2000:MJ409 (m) anförs att en allmän jakt på skarv bör till-
låtas (yrkande 3). För att uppnå målsättningen att bevara skarven samtidigt
som förutsättningar skall finnas för ett bärkraftigt och långsiktigt hållbart
insjö- och kustnära fiske, måste konflikten mellan yrkesfiske och skarvar
lösas. Jakt måste tillåtas i de områden där skadorna från skarven är påtagliga.
Enligt motion 1999/2000:MJ410 (kd) bör riksdagen hos regeringen begära
en utredning om sälstammens tillväxt, sälens fiskebeteende samt fiskeskyd-
dande åtgärder (yrkande 5). Behovet av ersättning beräknas nästa år vara
15 miljoner kronor bara för sälskadorna. Man tycker sig se att sälen ändrat
fiskebeteende och att den tappat sin naturliga skygghet.
Även i motion 1999/2000:MJ903 (m) framhålls att skyddsjakten på stor-
skarv bör utvidgas (yrkande 1) samt att allmän jakttid på storskarv bör återin-
föras (yrkande 2).
I motion 1999/2000:MJ904 (m) föreslår motionärerna i fråga om reglerad
jakt på säl att länsstyrelserna bör få i uppdrag att bevilja jakttillstånd på s
samt att vara tillsynsmyndighet.
I motion 1999/2000:MJ906 (mp) anförs i fråga om jakten på säl att
sälstammen fortfarande är hotad och miljösituationen i Östersjön alls inte
löst (yrkande 1). Konflikterna mellan säl och yrkesfisket måste lösas, men på
ett annat sätt än genom jakt. Vidare anförs om utvidgning av sälskyddsområ-
den att sälskyddsområdena bör utvidgas med en zon där man får vistas, men
där fiske får ske på egen risk (yrkande 3). Det är inte rimligt att ett fiske i
närheten av ett sälreservat skall kunna ge ersättning för skador och förlorad
fångst.
I motion 1999/2000:MJ907 (m) framhålls behovet av utökad skyddsjakt på
säl i Östersjön. Åtskilliga uppgifter gör gällande att sälarna utvecklat ett ny
beteende och föredrar att dyka ned till yrkesfiskarnas fångstredskap framför
att själva fånga fisken.
Motionärerna i motion 1999/2000:MJ910 (c) anför i fråga om att införa
jakt på säl att om vi för svensk del skall ha kvar någon fiskenäring längs
berörda kuster måste frågan om förvaltning/begränsning av sälstammen
omedelbart lösas.
Enligt motion 1999/2000:MJ913 (m) bör allmän jakt införas på prov under
två år och därefter bör utvärderas om sälstammen har förändrats i oönskad
omfattning eller om sälskadorna för yrkesfisket har förändrats.
I motion 1999/2000:MJ914 (m) anförs att jakt på skarv bör återinföras i
Sverige (yrkande 1). Skarven har stor reproduktionsförmåga och sprider sig
för närvarande snabbt i Stockholms skärgård och upp över den norrländska
kusten. Detta fordrar att storskarven flyttas från nuvarande lista i EU:s fågel
skyddsdirektiv. Regeringen bör verka för att detta genomförs. Motionärerna
anser vidare att skyddsåtgärder genom s.k. prickning av ägg bör kvarstå även
om allmän jakt införs (yrkande 2).
Enligt 1999/2000:MJ917 (m) bör för en långsiktigt hållbar balans i sys-
temet och för att ändra sälarnas orädda beteende bör en begränsad jakt infö-
ras.
Även i motion 1999/2000:MJ921 (s) framhålls behovet av att införa
skyddsjakt på gråsäl längs våra kuster. En reglerad skyddsjakt på säl bidrar
sannolikt till att sälarna skräms till att hålla sig borta från redskapen, vilk
kan medföra att inte fler djur avlivas än som nu dör genom drunkning i fiske-
redskap.
I motion 1999/2000:MJ923 (c) anförs i fråga om behovet av införande av
allmän jakttid på skarv att den skyddsstatus som gäller för skarv bör ändras
så att allmän jakttid kan medges (yrkande 3). Allmän jakttid måste kunna
medges där skarvjakt tidigare varit en tradition, särskilt som fågeln kanske
aldrig varit talrikare än den är nu. Vidare anförs att sälstammens utbredning
och omfattning är ett allvarligt hot mot våra kustnäringar och i rådande läge
är en balanserad jakt, byggd på viltforskningens och näringens kunskaper, en
metod att minska de omfattande skador som i dag förekommer (yrkande 4).
Enligt motion 1999/2000:N385 (kd) bör skärgårdsbefolkningen ha möjlig-
heter att hålla skarv- och sälbeståndet på en för fisket acceptabel nivå (yr-
kande 3).
Utskottets överväganden
Allmänt om viltstammarna
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion 1998/99:MJ711 (m)
om att det bör vara balans mellan vildlevande arter. Utskottet erinrar om att
det i 4 § jaktlagen stadgas bl.a. att viltet skall vårdas i syfte dels att beva
viltarter som tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt för
kommer naturligt i landet, dels främja en med hänsyn till allmänna och en-
skilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Motionen påkallar
ingen särskild åtgärd när det gäller den mer övergripande frågan om balans
mellan viltstammarna. Motionerna 1998/99:MJ406 (m) yrkande 4 och
1998/99:MJ711 (m) i motsvarande delar avstyrks mot bakgrund av vad ut-
skottet anfört.
Skarv
Utskottet anförde i mars 1998 att den allmänna jakttiden på skarv avskaffa-
des fr.o.m. den 15 juni 1995 till följd av en ändring i jaktförordningen
(1997/98:JoU19 s. 4). Förändringen genomfördes för att anpassa svenska
regler till direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar, fågeldirektivet.
Den 29 juni 1997 ändrades fågeldirektivet på det sättet att den art av skarv
som förekommer i Sverige inte längre upptas i direktivets bilaga 1 (se kom-
missionens direktiv 97/49/EG). Det innebär att det inte längre uppställs lika
stränga krav som tidigare när det gäller åtgärder för bevarande av skarvens
livsmiljö m.m. Eftersom skarv inte upptagits i direktivets bilaga 2 är det dock
inte möjligt att tillåta allmän jakt på skarv. Däremot är skyddsjakt tillåten
enligt vad som beskrivs nedan.
Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för all-
varliga skador av vilt får enligt 7 § jaktlagen (1987:259) den myndighet som
regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa
risker. Med stöd av 24 § jaktförordningen får Naturvårdsverket eller länssty-
relsen besluta om sådan jakt. Enligt 29 § jaktförordningen får länsstyrelsen
ge tillstånd till skyddsjakt på vissa, annars fredade djur om det behövs för at
hindra att dessa orsakar avsevärda skador eller olägenheter på grund av be-
ståndens storlek eller av andra skäl.
Jordbruksministern anförde den 2 september 1997 som svar på fråga
1997/98:1025 om allmän jakt på mellanskarv att före Sveriges medlemskap i
EU gällde allmän jakttid på skarv från den 21 augusti till den sista februari.
Bestämmelserna i EU:s fågeldirektiv medger inte att allmän jakt på skarv
förekommer, eftersom skarven betraktas som en hotad art inom unionen.
Däremot får länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt på skarv för att förhind
ra allvarlig skada på bl.a. skog, fiske och vatten samt för att skydda flora
eller fauna och för att bevara livsmiljöer. I frågesvaret anfördes vidare att
Länsstyrelsen i Kalmar län har beslutat om skyddsjakt på skarv för åren 1998
och 1999. Sverige är berett att stödja förslag till förändringar i EU:s fågeldi
rektiv så att allmän jakt på mellanskarv kan införas.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket har upprättat ett förslag till
förvaltningsplan för mellanskarv och storskarv. Förslaget har remiss-
behandlats och övervägs för närvarande på verket. I förslaget anges att Na-
turvårdsverket skall verka för att allmän jakt införs på skarv. Utskottet förut
sätter att ansvariga myndigheter noga följer utvecklingen av skarvbestånden.
Utskottet utgår också från att den angivna inriktningen på arbetet med en
förvaltningsplan för skarv fullföljs. Den samlade redovisning som utskottet
förordat i ett föregående avsnitt bör kunna ge underlag för fortsatta övervä-
ganden. Utskottet föreslår mot denna bakgrund att motionerna
1998/99:MJ410 (m) yrkande 6, 1998/99:MJ711 (m) i motsvarande del,
1998/99:MJ905 (m) yrkande 1, 1999/2000:MJ903 (m) yrkande 1,
1999/2000:MJ914 (m) yrkande 2 och 1999/2000:N385 (kd) yrkande 3 i
motsvarande del lämnas utan vidare åtgärd. Även motionerna
1998/99:MJ406 (m) yrkande 4 i motsvarande del, 1998/99:MJ905 (m) yr-
kande 2, 1998/99:MJ912 (c), 1999/2000:MJ409 (m) yrkande 3,
1999/2000:MJ903 (m) yrkande 2, 1999/2000:MJ914 (m) yrkande 1 samt
1999/2000:MJ923 (c) yrkande 3 föreslås lämnas utan vidare åtgärd.
Säl
Utskottet har tidigare redovisat att Naturvårdsverket enligt jaktförordningen
(1987:905) har möjlighet att ge tillstånd till skyddsjakt på säl om det bedöms
nödvändigt (1997/98:JoU19 s. 3).
Miljöministern anförde i juli 1999 (svar på fråga 1998/99:799) att Natur-
vårdsverket ansvarar för förvaltningen av sälstammen och samarbetar med
Fiskeriverket om problemet. Naturvårdsverket och Fiskeriverket driver sedan
1993 projektet Sälar och Fiske med syfte att utveckla fiskeredskap och meto-
der som kan användas för att förebygga skador på fångst och redskap. Under
flera år har försök pågått med att utveckla "sälsäkra" redskap och olika me-
toder för att skrämma säl från redskapen. Miljöministern ansåg att detta
arbete måste få fortsätta.
Jordbruksministern har i flera frågesvar m.m. uttalat (fråga 1998/99:582,
fråga 1998/99:91, interpellation 1997/98:167) att Naturvårdsverket på central
nivå handlägger frågor om ersättning för viltskador och att regeringen har
delegerat till Naturvårdsverket att besluta om jakt på bl.a. säl. Vidare anför-
des att forskarnas slutsats av en begränsad jakt under sommaren 1997 är att
en begränsad jakt vid fasta fiskeredskap inte är en effektiv metod för att
minska skadorna på det kustnära fisket.
Naturvårdsverket och Fiskeriverket anförde i en gemensam skrivelse till
regeringen den 9 juli 1999 att Naturvårdsverket tidigare har avvisat krav på
jakt efter säl med hänvisning till Helsingforskommissionens (HELCOM)
rekommendation 9/1 (1988) som påbjuder medlemsländerna att förbjuda all
jakt efter säl. Hösten 1995 begärde dock Naturvårdsverket undantag från
rekommendationen för att kunna genomföra jaktförsök. Helsingforskommis-
sionen beslutade våren 1996 att lämna det begärda undantaget. Samtidigt
begärde också Danmark ytterligare undantag för att kunna medge viss jakt
efter knubbsäl. Även det undantaget beviljades av Helsingforskommissionen.
I skrivelsen anförs vidare att avgörande för förvaltningen av sälarna är givet-
vis beståndens verkliga storlek. Naturvårdsverkets tidigare uppfattning om
att beståndet bör bestå av 8 000-10 000 djur har blivit inaktuell, och den
samlade bedömningen i dag är att beståndet är betydligt större. Inom ramen
för projektet Sälar och Fiske genomförs sedan år 1997 en fångst-
återfångststudie av gråsäl som tidigast år 2001 väntas ge besked om gråsäl-
beståndets verkliga storlek. Enligt skrivelsen orsakar mycket snabbt ökande
sälbestånd sälskador i en sådan omfattning att det kustnära yrkesfisket är
allvarligt hotat. Enligt verkens uppfattning finns det endast två alternativa
möjligheter att temporärt lösa problemet, nämligen antingen att lämna full
ersättning för sälskadorna eller att införa någon form av jakt efter gråsäl och
knubbsäl. I båda fallen borde dock observeras att sälskador ändå kommer att
uppkomma och troligen också att öka. Naturvårdsverket och Fiskeriverket
hemställde om att förutsättningarna för att höja viltskadeanslaget skulle
undersökas.
Utskottet har inhämtat att slutrapport i projektet Sälar och Fiske kan för-
väntas i juni 2000. Under år 2001 kommer ett särskilt åtgärdsprogram för
hotade sälarter att utarbetas.
Utskottet anser att all jakt bör bedrivas på ett ekologiskt hållbart och etiskt
försvarbart sätt. Utskottet erinrar om att det i 4 § jaktlagen stadgas att vilt
skall vårdas i syfte dels att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestå
dels att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig
utveckling av viltstammarna. Naturvårdsverket får enligt 27 § jaktförord-
ningen (1987:905) ge tillstånd till skyddsjakt på bl.a. säl om det behövs för
att förhindra allvarlig skada på bl.a. fiske eller annan egendom. Av 23 a §
jaktförordningen framgår att en förutsättning är att det inte finns någon annan
lämplig lösning för att förhindra skadan och om upprätthållandet av artens
bevarande inte försvåras.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket under innevarande år kommer
att slutföra arbetet med en förvaltningsplan för alla sälarter.
Utskottet konstaterar att enligt de uppgifter som Naturvårdsverket och Fis-
keriverket lämnat är den samlade bedömningen i dag att beståndet av säl har
ökat. Samtidigt har det kustnära fisket stora svårigheter och bl.a. åberopas
det stora sälbeståndet som ett viktigt problem. Utskottet anser att regeringen
bör ta ett övergripande ansvar för att motverka de ekonomiska förluster och
andra olägenheter som fiskenäringen åsamkas på grund av sälbeståndets
storlek. Regeringen bör i samråd med de berörda myndigheterna vidta åtgär-
der som gör det möjligt att bedriva någon form av jakt för att komma till rätta
med de angivna problemen. Detta bör riksdagen med anledning av motioner-
na 1998/99:MJ406 (m) yrkande 4 i motsvarande del, 1998/99:MJ410 (m)
yrkande 5, 1998/99:MJ711 (m) i motsvarande del, 1998/99:MJ901 (m) yr-
kande 1, 1998/99:MJ906 (m), 1998/99:MJ907 (m), 1998/99:MJ915 (s),
1998/99:MJ916 (s) yrkande 1, 1999/2000:MJ410 (kd) yrkande 5,
1999/2000:MJ904 (m), 1999/2000:MJ907 (m), 1999/2000:MJ910 (c),
1999/2000:MJ913 (m), 1999/2000:MJ917 (m), 1999/2000:MJ921 (s),
1999/2000:MJ923 (c) yrkande 4 och 1999/2000:N385 (kd) yrkande 3 i mot-
svarande del som sin mening ge regeringen till känna. Motion
1999/2000:MJ906 (mp) yrkande 1 avstyrks.
När det gäller motion 1999/2000:MJ906 (mp) yrkande 3 om utvidgning av
sälskyddsområden erinrar utskottet om att enligt 15 § viltskadekungörelsen
(SNFS 1996:4, omtryckt NFS 1999:11) får ersättning inte lämnas för skada
på egendom som genom sin koncentrerade och övriga karaktär är särskilt
skadeexponerad och därför kräver att skadeförebyggande åtgärder alltid
genomförs för att inte drabbas av viltskador. Utskottet har tidigare anfört i
denna fråga (1997/98:JoU19 s. 4) att det framgår av naturvårdslagen, numera
7 kap. 12 § miljöbalken, att om det behövs särskilt skydd för en djur- eller
växtart inom ett visst område får regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer meddela föreskrifter som inskränker rätten till bl.a. jakt eller
fiske. Utskottet konstaterar således att dessa frågor hanteras av behöriga
myndigheter i den ordning som gäller för förvaltningsbeslut i enskilda fall.
Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
Vissa frågor om jakttider och jaktmedel m.m.
Motionerna
Enligt motionerna 1998/99:MJ902 (mp) yrkande 1 och 1999/2000:MJ902
(mp) yrkande 3 bör jakt på enkelbeckasin upphöra. Enligt motionerna har
arten minskat med 75 % i Sverige sedan mitten av 70-talet. Vidare anförs i
motionerna 1998/99:MJ902 (mp) yrkande 2 och 1999/2000:MJ902 (mp)
yrkande 1 att Naturvårdsverket bör få i uppdrag att klarlägga varför enkel-
beckasinen har minskat så kraftigt i antal. Enligt motion 1999/2000:MJ902
(mp) bör en handlingsplan upprättas för enkelbeckasinen (yrkande 2). Skall
enkelbeckasinen kunna bevaras i den svenska faunan för framtiden måste
åtgärder till för att återskapa biotoper som gått förlorade.
Enligt motion 1998/99:MJ903 (mp) bör jakten av morkulla under häck-
ningstid upphöra.
I motion 1998/99:MJ909 (mp) anförs att dykänder, det vill säga alfågel,
sjöorre, knipa, svärta och vigg, bör fredas i sina häckningsområden ovanför
odlingsgränsen och i renbetesfjällen. Jakt på alfågel, sjöorre, svärta, vigg oc
knipa infaller mellan 25 augusti och 30 november ovan trädgränsen. Det
innebär att jakten ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen i stor utsträck-
ning bedrivs på ej flygkunniga ungfåglar och honor.
I motionerna 1998/99:MJ910 (mp) yrkande 3 och 1999/2000:MJ912 (mp)
yrkandena 2 och 3 uppmärksammas behovet av att säkerställa att de rovdjur
som är beroende av ripa inte drabbas menligt av ripjakten. Vissa rovdjur har
ett behov av ripa och då speciellt de arter som är beroende av ripa under
senhösten, i första hand jaktfalken. Jakten medför att det blir färre ripor öve
till andra predatorer. Dessa tvingas utnyttja alternativ föda, utvandra eller
svälter ihjäl. Framför allt påverkas de predatorer som lever på ripor under
senhösten och vintern.
Enligt motion 1998/99:MJ913 (mp) bör jakt på ejder och andra sjöfåglar
under vårsträcket inte tillåtas. I EG:s fågeldirektiv slås fast att ingen jakt
förekomma under häckningsperioden och för flyttande fågel under vårsträck-
et till häckplatserna. Enda undantag för dessa regler är om det finns problem
som inte kan lösas på annat sätt. Några sådana problem finns inte för ejder
eller andra sträckande sjöfåglar. På sträck kan antalet individer av en art
verka stort, men det kan vara stora delar av den samlade populationen man
ser.
Enligt motion 1998/99:MJ914 (mp) finns behov av en översyn och revide-
ring av skyddsjakten. Skyddsjakten strider i dag mot EU:s art- och habitatdi-
rektiv och mot fågeldirektivet. Motionärerna anser att jakt under den tid det
finns smått som lämnas att svälta ihjäl inte är etiskt försvarbar.
Enligt motion 1999/2000:MJ31 (c) bör regeringen lägga fram förslag till
ny älgförvaltning. En viktig del i älgförvaltningen är enligt motionärerna att
avskjutningen hålls på en nivå som minimerar betesskador på skogs- och
jordbruksgrödor (yrkande 7).
I motion 1999/2000:MJ306 (m) anförs om viltskador att trots goda inten-
tioner att decentralisera beslutsfattandet och överföra mer av ansvar för vår-
den av viltet på markägarna genom de nyinrättade älgskötselområdena har en
god balans mellan älgvård och skogsvård på alltför många ställen inte upp-
nåtts (yrkande 3).
I motion 1999/2000:MJ908 (mp) anförs att skedand och stjärtand bör fre-
das. Stjärtand finns med i Artdatabankens hotlista och den andra blir alltmer
sällsynt. Båda arterna är svåra att skilja från gräsanden, som är vanlig och
klarar ett jakttryck.
I motion 1999/2000:MJ911 (v) anförs att grytjakt på grävling bör förbju-
das. Att jaga ett djur i dess gryt eller genom att fånga det i fällor är barba-
riskt. Dessutom löper hundarna stor risk att skadas.
I motion 1999/2000:MJ912 (mp) anförs att jakttiden för ripa i dag börjar
den 25 augusti (yrkande 1). Många jägare anser att det inte är ovanligt att
ripkycklingarna inte är flygga vid tiden för jaktstarten i Sverige, framför all
under vädermässigt ogynnsamma år. I Norge anses inte kycklingarna ha nått
tillräcklig storlek och mognad förrän 14 dagar senare. Jakten startar där den
10 september.
I motion 1999/2000:MJ915 (mp) anförs om jakt på rådjur med hagelvapen
att jakt med kula är säkrare än jakt med hagel, framför allt på större djur som
rådjur. En övergång till kulvapen vid rådjursjakt vore därför att föredra.
Enligt motion 1999/2000:MJ916 (kd) bör fångst och jakt med levande
lockbete i bur förbjudas. Det händer inte så sällan att jägare/markägare vill
ha sina bytesdjur i fred för rovfåglar. Om det t.ex. blir för många duvhökar
minskar antalet fasaner och rapphöns. För att fånga t.ex. en duvhök används
en ca 1 kubikmeter stor nätbur med ett innergolv ca 20 cm från marken. I
detta utrymme placeras en levande duva. Taket på buren är utformat som en
fallucka som slår igen om rovfågeln när den dyker ner i buren för att ta du-
van. Denna jakt är inte etiskt försvarbar.
Enligt motion 1999/2000:MJ922 (kd) bör älgjaktens bedrivande under de
senaste trettio åren utvärderas (yrkande 2). En utvärdering i perspektiv av 30
års älgjakt skulle kunna ge underlag för att ta ställning till om den domine-
rande formen av jakt, licensjakt, verkligen är bra för älgstammen. En veten-
skaplig och objektiv utvärdering av de olika jaktsystemen bör göras. Vidare
anförs i fråga om jakttiden på mindre jaktområden att jämfört med licensom-
rådenas tid som kan omfatta flera månader måste det anses vara skäligt att
man på de mindre markerna åtminstone har fem dagar på sig att fälla det
enda djur man har tillstånd att skjuta (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Utskottet har i det föregående förordat att regeringen lägger fram en samlad
redovisning för riksdagen av vissa jaktfrågor. Huvuddelen av de frågor som
nu är aktuella torde omfattas av denna redovisning.
Utskottet har inhämtat att inom Naturvårdsverket pågår ett arbete med att
utarbeta riktlinjer för verkets arbete med viltförvaltning. Riktlinjerna kom-
mer enligt Naturvårdsverkets informationsskrivelse den 19 januari 2000 att
vara vägledande för verket internt, men de kommer även att ha intresse för
allmänhet, intresseorganisationer och myndigheter. Utskottet har inhämtat att
flera av de frågor om jakttider m.m. som behandlas i motionerna övervägs
inom ramen för översynen.
Inom Naturvårdsverket pågår också en översyn av bestämmelserna i ver-
kets föreskrifter, jaktkungörelsen (SNFS 1994:3). Denna översyn görs enligt
av utskottet inhämtade uppgifter i samarbete med en arbetsgrupp bestående
av representanter för Rikspolisstyrelsen, fyra länsstyrelser, LRF och de båda
jägarorganisationerna.
Utskottet har inhämtat att den fråga som omnämns i motion
1999/2000:MJ916 (kd) om fångst och jakt med levande lockbete i bur över-
vägs inom ramen för Naturvårdsverkets tidigare nämnda översyn av jaktkun-
görelsen. Motionen avstyrks i avvaktan på redovisningen av Naturvårdsver-
kets arbete.
Utskottet har tidigare behandlat (jämför bet. 1997/98:JoU19 s. 6) den fråga
som omnämns i motion 1998/99:MJ914 (mp) om skyddsjakt under den tid
djur har ungar. Enligt motionärerna krävs en översyn av de svenska reglerna
mot bakgrund av bestämmelserna i EU:s art- och habitatdirektiv samt fågel-
direktiv. Motionen får anses vara tillgodosedd med vad utskottet anfört om
behovet av en redovisning av regeringens arbete med jaktfrågor.
Även motion 1999/2000:MJ912 (mp) yrkande 1 om jakttid på ripa av-
styrks med det anförda.
Såvitt gäller den fråga som behandlas i motion 1998/99:MJ913 (mp) om
jakt på sjöfågel under vårsträcket anförde utskottet att 4 § jaktlagen ändrats
så att det tydligare framgår att fågeldirektivet samt art- och habitatdirektive
bestämmelser har genomförts i Sverige (bet. 1997/98:JoU19 s. 7 och
1996/97:JoU15). Det framgår av artikel 7 punkt 4 i fågeldirektivet att med-
lemsstaterna särskilt skall se till att jakt inte sker under uppfödningssäsonge
eller under häckningens olika stadier. Beträffande flyttfåglar skall medlems-
staterna särskilt se till att de arter som berörs av jaktbestämmelser inte jaga
under häckningen eller under återvändandet till häckningsplatserna. Motio-
nen får härutöver anses vara tillgodosedd i avvaktan på regeringens redovis-
ning av jaktfrågor.
När det gäller jakt på enkelbeckasin framhöll utskottet vid samma tillfälle
(1997/98:JoU19 s. 5) att riksdagen i 29 § jaktlagen har bemyndigat regering-
en att bl.a. meddela föreskrifter om de tider när olika slag av vilt får jagas
inom skilda delar av landet. Naturvårdsverket har det centrala myndig-
hetsansvaret för både jakt- och faunavårdsfrågorna. Utskottet har inhämtat
från Naturvårdsverket att enligt uppgifter i Övervakning av fåglarnas popu-
lationsutveckling, årsrapport för 1998 (Lunds universitet) minskade antalet
enkelbeckasiner fram till år 1993, men därefter har antalet i stort sett varit
oförändrat. Frågor om jakt på enkelbeckasin övervägs inom ramen för den
översyn av jakttider som för närvarande pågår inom Naturvårdsverket. Mo-
tionerna 1998/99:MJ902 (mp) och 1999/2000:MJ902 (mp) bör lämnas utan
vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med det anförda.
Även de frågor som behandlas i motionerna 1998/99:MJ909 (mp),
1998/99:MJ910 (mp) yrkande 3, 1999/2000:MJ908 (mp) och 1999/2000:
MJ912 (mp) yrkandena 2 och 3 om jakt på dykänder ovan odlingsgränsen,
om fredning av stjärtand och skedand samt om vissa rovdjurs beroende av
ripa har behandlats tidigare (1996/97:JoU19 s. 9, 10, 16). Motionerna är i
huvudsak tillgodosedda genom vad utskottet anfört om en samlad redovis-
ning av jaktfrågor och genom det arbete med riktlinjer för viltförvaltningen
som pågår inom Naturvårdsverket. Motionerna bör lämnas utan vidare åt-
gärd.
Genom beslut den 17 juni 1999 beslutade regeringen att försöken med
sommarjakten på morkulla inte skulle förlängas. Försöken hade pågått under
en tvåårsperiod, men visade sig inte uppfylla vare sig svenska krav på för-
siktighetsprincipen eller EU:s fågeldirektiv. En utvärdering visade nämligen
att avskjutningen var mer än fyra gånger så stor som man trott tidigare. Mo-
tion 1998/99:MJ903 (mp) bör mot denna bakgrund lämnas utan vidare åt-
gärd.
Frågor rörande träning av hund för grytjakt på grävling har behandlats av
utskottet vid flera tillfällen de senaste åren (se bet. 1993/94:JoU27 s. 11,
1995/96:JoU12 s. 8, 1996/97:JoU19 s. 9 och 1997/98:JoU19 s. 7). Statens
jordbruksverk anförde i en skrivelse till regeringen den 16 juni 1999 att
behovet av grytjakt inte står i proportion till det lidande som, enligt Jord-
bruksverkets bedömning, grävlingar utsätts för då de deltar i grytanlagsprov.
Verket föreslog att träning och prov för grythundar med levande djur i gryt
eller konstgryt förbjuds. Vidare anfördes att om ett sådant förbud medför att
grytjakt inte kan bedrivas på ett djurskyddsmässigt acceptabelt sätt anser
Jordbruksverket att även jakt med hund under jord bör förbjudas. Skrivelsen
har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Regeringskansliet.
Motion 1999/2000:MJ911 (v) avstyrks i avvaktan på den fortsatta beredning-
en av ärendet.
Enligt motion 1999/2000:MJ915 (mp) bör rådjur jagas med kulvapen ef-
tersom jakt med kula är säkrare än jakt med hagel, framför allt på större djur
som rådjur. Utskottet erinrar om att dessa frågor beslutas på myndighetsnivå.
Närmare föreskrifter om jaktmedel i form av vapen och ammunition m.m.
finns i Naturvårdsverkets jaktkungörelse (SNFS 1994:3). Vidare stadgas i
27 § jaktlagen att jakten skall bedrivas så att människor och egendom inte
utsätts för fara. Motionen avstyrks.
Enligt motion 1999/2000:MJ306 (m) yrkande 3 om viltskador bör en ut-
redning tillsättas som ser över älgskötselområdena och i motion
1999/2000:MJ31 (c) yrkande 7 föreslås en ny älgförvaltning. Utskottet har
inhämtat från Jordbruksdepartementet att Svenska Jägareförbundet och Jä-
garnas Riksförbund har gett in var sitt förslag till förändringar av älgjakten.
Förslagen har remissbehandlats och övervägs för närvarande i Regerings-
kansliet. Beslut kan förväntas under första halvåret 2000. Som regeringen
anfört i proposition 1999/2000:73 Jaktens villkor är det angeläget att
älgstammen vårdas på ett sådant sätt att man genom anpassningen av av-
skjutningen minimerar älgens skadegörelse på skog och gröda samt håller
antalet trafikolyckor med älg inblandad på lägsta möjliga nivå. Utskottet
förutsätter att flera av de aktuella frågorna kommer att ingå i regeringens
redovisning av arbetet med jaktfrågor. Motionerna 1999/2000:MJ31 (c)
yrkande 7 och 1999/2000:MJ306 (m) yrkande 3 om viltskador bör lämnas
utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts.
Enligt motion 1999/2000:MJ922 (kd) bör en utvärdering göras i perspek-
tiv av 30 års älgjakt (yrkande 2). Motionen avstyrks i avvaktan på den begär-
da redovisningen.
På utskottets initiativ (1986/87:JoU15 s. 41, 64) infördes vid riksdagsbe-
handlingen av förslaget till jaktlag (1987:259) ett sista stycke i 33 § jaktlag
som innebär att ett område får registreras som licensområde med tilldelning
av ett valfritt djur om året om det finns särskilda skäl för en sådan registre-
ring, s.k. B-områden. När det gäller jakttiden på mindre jaktområden anförde
jordbruksministern i juni 1999 i svar på fråga 1998/99:745 att länsstyrelsen
beslutar om det antal älgar som får fällas på de s.k. A-områdena. Tilldelning-
en baserar sig på att älgstammens storlek skall anpassas till betestillgången,
de areella näringarna och trafiksäkerheten. För att jägarna skall ha god tid på
sig att fälla de tilldelade älgarna, har regeringen i jaktförordningen
(1987:905) bestämt att jakttiden som huvudregel skall vara minst 70 dagar.
På de s.k. B-områdena är tilldelningen bestämd i jaktförordningen och utgör
ett valfritt djur, dvs. en vuxen älg eller en kalv. B-områdena är enligt jord-
bruksministern så små att de inte medger en årlig avskjutning av en älg.
Jakttiden där är därför begränsad till fem dagar eller den kortare tid som
länsstyrelsen bestämmer. Det blir därigenom slumpen som avgör inom vilka
B-områden en älg kommer att fällas. Jordbruksministern anförde att hon inte
hade för avsikt att föreslå regeringen någon ändring av den tiden utan utgår
från att länsstyrelsen bestämmer jakttiden på B-områdena på ett sådant sätt
att riksdagens intentioner när det gäller den svenska älgstammen uppfylls.
Motion 1999/2000:MJ922 (kd) yrkande 3 bör lämnas utan vidare åtgärd i
avvaktan på den begärda redovisningen.
Rovdjur
Motionerna
I motion 1999/2000:MJ769 (kd) anförs att det är av största vikt att frågorna
kring rovdjurspolitiken löses gemensamt i de nordiska länderna. Regeringen
bör initiera ett djupare samarbete om rovdjursfrågorna. Även i motion
1999/2000:MJ901 (c) anförs om en nordisk rovdjurspolitik att Sverige, Nor-
ge och Finland har likartade rovdjursstammar och liknande intressekonflikter
vad avser förhållandet mellan t.ex. de areella näringarna och det berättigade
behovet av livskraftiga rovdjursstammar. Gemensamma forskningsprojekt
och liknande förekommer. Samarbetet borde fördjupas för att så långt möjligt
samordna insatserna vad gäller t.ex. bedömningar avseende behov av
skyddsjakt, bekämpning av brott mot lagstiftning relaterad till rovdjuren
samt andra frågor om gränsöverskridande karaktär.
I motion 1999/2000:MJ909 (mp) anförs att 44 § jaktlagen (1987:905) bör
ändras. Straffen för grovt jaktbrott bör skärpas så att sex månader blir det
lägsta straff som kan dömas ut.
Motionärerna i motion 1999/2000:MJ918 (c, fp) anser att beslut om
skyddsjakt på varg bör flyttas från Naturvårdsverket till länsstyrelserna (yr-
kande 1). Vidare anförs att rätten till nödvärn mot varg bör utvidgas (yrkande
2). Nödvärnsrätten bör klargöras. Dagens lagstiftning kräver att angreppet
skall ha påbörjats innan rätt att ingripa föreligger. Motionärerna anser också
att det bör vara möjligt att utlysa licensjakt på varg (yrkande 3). Det är vik-
tigt att få rovdjursstammarna accepterade hos den lokala befolkningen.
I motion 1999/2000:MJ919 (c) anförs om behovet av decentraliserad rov-
djursförvaltning att rovdjursstammarna bör regleras genom jakt som baseras
på en biologisk grund (yrkande 1). När stammarna av de stora rovdjuren nått
en sådan utbredning och numerär att deras långsiktiga överlevnad kan ga-
ranteras är de jaktbara viltarter. Jakten bör bedrivas som licensjakt och av-
lysningsjakt och beslut om jakt bör fattas på länsnivå.
Enligt motion 1999/2000:MJ920 (s) bör de konflikter som anges i motio-
nen beaktas i det fortsatta arbetet med en sammanhållen rovdjurspolitik.
Motionärerna anser att den skyddsjakt på varg som föreslagits är en del i att
öka förtroendet för rovdjurspolitiken. Men även det avstånd som i dag upp-
levs mellan myndigheter som handhar rovdjursfrågorna och befolkningen
måste överbryggas.
I motion 1999/2000:MJ923 (c) anförs i fråga om de långsiktiga målen för
rovdjursförvaltningen att det bör vara ett mål för det svenska samhället att ha
livskraftiga stammar av björn, järv, lo och varg (yrkande 1). Stammarna skall
ha en sådan utbredning att arternas långsiktiga överlevnad i Sverige kan
garanteras. När dessa grundläggande mål uppnåtts skall stammarnas numerär
och utbredning genom jakt balanseras till nivåer som är acceptabla för lokal-
befolkningen, de areella näringarna inklusive rennäringen samt de jägare
som beskattar de viltstammar som de stora rovdjuren påverkar genom sin
jakt. Vidare anförs att jaktbestämmelserna bör formas på länsnivå (yrkande
2). Rovdjursstammarna skall regleras genom jakt som baseras på en biolo-
gisk grund. När stammarna av de stora rovdjuren nått en sådan utbredning
och numerär att deras långsiktiga överlevnad kan garanteras är de jaktbara
viltarter.
Utskottets överväganden
Rovdjursutredningens betänkande (SOU 1999:146) Sammanhållen rovdjurs-
politik remissbehandlas under våren 2000 och proposition planeras i höst.
Rovdjursutredningen (s. 15) anger att som mål för rovdjurspolitiken bör
miniminivåer slås fast för antalet rovdjur i Sverige av de olika arterna. Innan
en art uppnått miniminivån bör endast skyddsjakt i begränsad omfattning
tillåtas.
Bernkonventionen samt EG:s art- och habitatdirektiv (rådets direktiv
92/EEG) sätter upp ramar för den svenska rovdjurspolitiken. Konventionen
och direktiven innebär att jakt endast kan tillåtas i vissa fall. Utredningen
anför att stammarna av björn och lodjur har utvecklats på ett sådant sätt att
det i vart fall på längre sikt inte är motiverat i Sverige med ett så starkt sk
som Bernkonventionen och art- och habitatdirektivet föreskriver. Syftet skall
enligt utredningen vara att Sverige skall ha frihet att bedriva en rent förval-
tande jakt på arterna. Utredningens förslag tillgodoser huvudsakligen yrkan-
det i motion 1999/2000:MJ923 (c) yrkande 1. Motionen avstyrks i avvaktan
på den fortsatta beredningen av förslaget.
Utredningen anför i fråga om nordiskt samarbete i rovdjursfrågor att det
finns starka skäl för att ytterligare utveckla samarbetet om rovdjursförvalt-
ningen, särskilt med Norge. Samtidigt bör också samarbetet med Finland
utökas. Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1999/2000:
MJ769 (kd) om en nordisk rovdjurspolitik och 1999/2000:MJ901 (c) om
nordiskt samarbete i rovdjursfrågor om att Sverige, Norge och Finland har
likartade rovdjursstammar och liknande intressekonflikter när det gäller
rovdjuren. Motionerna avstyrks i avvaktan på den fortsatta beredningen av
Rovdjursutredningens förslag.
Enligt Rovdjursutredningen uppgick den gemensamma svensk-norska
vargstammen under våren 1998/99 till 59-75 djur. Utredningen har föreslagit
200 individer som minimital för vargstammen. Stammen tillförsäkras ett
genetiskt utbyte med vargar från Finland. Utredningen anser att man bör
eftersträva en långsam tillväxt av vargstammen. Människor får då bättre
förutsättningar att lära sig leva med vargen, vilket gör det lättare att accept
dess närvaro. Avgörande för vargstammen är enligt utredningens bedömning
att man får förståelse hos lokalbefolkningen för utvecklingen.
Redan innan stammen nått miniminivån bör skyddsjakt enligt utredningen
kunna tillåtas i begränsad omfattning, främst inom renskötselområdet. Utan-
för detta bör skyddsjakten inriktas på vargar som skapar särskilt stora pro-
blem. Också i områden där det visar sig att hundar utsätts för angrepp i sär-
skilt stor utsträckning bör skyddsjakt kunna tillåtas liksom i områden med
stora koncentrationer av varg. På så sätt kan problemen och konflikterna i ett
område minskas. I en situation där vargstammens ökningstakt är snabb bör
man enligt utredningen vara mer generös med tillstånd till skyddsjakt än
annars.
Beträffande varg utanför renskötselområdet och beträffande björn, järv och
kungsörn har utredningen (s. 249) föreslagit olika mål för förvaltningen.
Utredningen har pekat på att skyddsjakt bör kunna tillåtas respektive ökas
under olika förutsättningar. Jaktförordningens nuvarande lydelse ger möjlig-
het att genomföra utredningens förslag avseende dessa arter. Mot bakgrund
av arternas nuvarande antal och utbredning står också tillämpningen i över-
ensstämmelse med de föreslagna målen. Det bör därför ligga på de förval-
tande myndigheterna, dvs. Naturvårdsverket och enligt utredningens förslag
också länsstyrelsen, att i framtiden förverkliga förslagen. Det innebär t.ex. a
skyddsjakt på varg bör kunna tillåtas i vissa situationer om vargstammens
tillväxt fortsätter. Att i författning reglera alla de olika situationer som ka
uppkomma skulle enligt utredningen innebära en olämplig detaljreglering.
Motion 1999/2000:MJ918 (c, fp) yrkande 3 om licensjakt på varg avstyrks.
Enligt 27 § jaktförordningen gäller från den 1 april 2000 att om det behövs
för att förhindra att björn, varg, järv, lo, säl eller örn orsakar skador får N
turvårdsverket ge tillstånd till jakt. Detsamma gäller om ett enskilt djur av
arterna björn, varg, järv, lo eller örn orsakar allvarliga skador eller olägen-
heter. Rovdjursutredningen föreslår (s. 247) att Naturvårdsverket skall få
delegera till länsstyrelserna att ge tillstånd till jakt på enskilda individer
björn eller lo som orsakar allvarliga skador eller olägenheter. Det är rätten t
skyddsjakt enligt 27 § första stycket andra meningen jaktförordningen som
föreslås kunna delegeras. Utredningen anför att det är just i sådana fall som
god lokalkännedom kan ha stor betydelse. Om t.ex. en närgången björn orsa-
kar skador i en mindre ort i glesbygden upplever säkert många det som mer
naturligt att vända sig till länsstyrelsen än till Naturvårdsverket i Stockholm
Motionerna 1999/2000:MJ919 (c) yrkande 1 och 1999/2000:MJ923 (c) yr-
kande 2 avstyrks i avvaktan på den fortsatta beredningen av förslaget. Även
motion 1999/2000:MJ920 (s) avstyrks i avvaktan på fortsatta överväganden.
Utredningen anför att när Naturvårdsverket delegerar beslutanderätten
måste verket emellertid ändå ha möjlighet att begränsa den samlade omfatt-
ningen av skyddsjakten. Verket bör alltså kunna föreskriva att en länsstyrelse
endast får tillåta jakt på ett visst antal djur under en viss tidsperiod, t.ex.
högst sex djur under tre års tid. Härigenom får verket möjlighet att ta sitt
ansvar som landets högsta naturvårdsmyndighet.
Delegation skall enligt utredningen vara huvudregeln i län med fasta
stammar av björn och lo. I övrigt bör det även i fortsättningen vara Natur-
vårdsverket som fattar beslut om skyddsjakt (s. 248). Enligt 31 § jaktförord-
ningen har länsstyrelsen möjlighet att ge tillstånd till en selektiv jakt efter
litet antal djur under strängt kontrollerade förhållanden om det behövs för att
tillgodose viltförvaltningen. Utredningen föreslår också att det skall anges i
bestämmelsen att den inte skall omfatta björn, järv, lo, varg och kungsörn.
Motion 1999/2000:MJ918 (c, fp) yrkande 1 avstyrks.
Rovdjursutredningen föreslår (a. bet. s. 251) att ägaren eller vårdaren av ett
tamdjur får döda en björn, järv, lo eller varg som är under direkt angrepp på
tamdjuret. Rätten att ingripa gäller till dess angreppet är avslutat. Förföljel
rätten återinförs inte. I stället ändras 5 § jaktlagen så att det blir tillåtet
förfölja och skrämma ett rovdjur i syfte att undvika angrepp på tamdjur.
Utredningen föreslår att villkoren att ett tamdjur redan skall ha skadats eller
dödats och att det skall finnas skälig anledning att befara nytt angrepp tas
bort från 28 § jaktförordningen. Även villkoret att det angripande rovdjuret
får dödas i omedelbar anslutning till angreppet bör enligt utredningen tas
bort. I stället bör föreskrivas att rovdjuret får dödas under ett direkt angrep
på ett tamdjur. Motion 1999/2000:MJ918 (c, fp) yrkande 2 föreslås i avvak-
tan på den fortsatta beredningen av ärendet lämnas utan vidare åtgärd.
Rovdjursutredningen föreslår att minimistraffet för grovt jaktbrott höjs till
sex månaders fängelse. Höjt minimistraff tillsammans med större upptäckts-
risk genom ökad bevakning kan enligt utredarens bedömning ha en preventiv
effekt. Förslagen övervägs för närvarande inom Regeringskansliet. Även
Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen den 11 januari 2000 före-
slagit att minimistraff på sex månaders fängelse införs i 44 och 46 §§ jaktla-
gen vid grova jaktbrott respektive jakthäleri. Även detta förslag övervägs för
närvarande inom Regeringskansliet. I avvaktan på den fortsatta beredningen
av frågan är utskottet inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens
sida med anledning av motion 1999/2000:MJ909 (mp).
Småviltsjakt ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen
Motionerna
I motion 1998/99:MJ910 (mp) anförs att riksdagen bör begära att regeringen
snarast återkommer med förslag till ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt
ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen (yrkande 1). Det är angeläget att
hitta nya former för småviltsjakten ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen
som är ekologiskt anpassade till såväl bytesdjur som dess predatorer. Vidare
anförs att småviltsjakten måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn både till
naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få jaga (yrkande 2).
Enligt motion 1998/99:MJ911 (s) bör skadeverkningarna av den fria små-
viltsjakten minskas. I april 1996 överlämnades en utvärdering av den fria
småviltsjakten, vilken visade på negativa konsekvenser för ekosystemet.
Enligt motionärerna bör regelsystemet ses över.
Enligt motion 1999/2000:MJ905 (m) finns ett behov av en översyn av
gällande regler för småviltsjakt. En harmonisering av jakttiderna mellan
Norge och Sverige skulle innebära en skonsammare jakt med mindre trängsel
på respektive lokal. Ett alternativ kunde vara att införa kvotering av utländ-
ska jägare och/eller arbeta med flexibla avgifter för jaktkorten under den
första perioden.
Utskottets överväganden
Utskottet anförde i mars 1998 (1997/98:JoU19 s. 8) att regeringen hade
uppdragit åt Sametinget att, efter samråd med berörda myndigheter och
intresseorganisationer, ta fram förslag till förändringar av upplåtelsesystemet
för småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på
renbetesfjällen. Uppdraget redovisades den 1 juli 1998. - Utskottet har vid
behandlingen av det nu aktuella betänkandet inhämtat att Sametingets redo-
visning den 1 juli 1998 har remissbehandlats. Under vintern 1999 pågick
överläggningar mellan Jordbruksdepartementet, Sametinget, jägarorganisa-
tionerna och berörda länsstyrelser.
Utskottet erinrade (a. bet. s. 8) också om att 3 § rennäringsförordningen
ändrats på det sättet att rätt till småviltsjakt och handredskapsfiske på state
mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen, som inte bedrivs yr-
kesmässigt, skall upplåtas endast till den som är fast bosatt i Sverige
(1997/98:JoU19 s. 8). Vidare har paragrafen ändrats så att sådan upplåtelse
kan begränsas om jakten eller fisket inverkar menligt på miljön, turismen
eller andra intressen. Vidare anges att vid upplåtelse skall företräde ges åt
sådana personer för vilka jakten eller fisket är av väsentlig betydelse för
deras försörjning. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1998. - Upplåtelsen
skall enligt 34 § rennäringslagen (1971:437) ske mot avgift om inte särskilda
skäl föreligger för avgiftsfrihet.
I betänkandet (SOU 1999:25) Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige anförs
(s. 257) att det krävs en utredning som klarlägger omfattningen av samernas
rätt till jakt och fiske. Det nuvarande rättsläget är oklart och skapar ständig
konflikter framför allt mellan samer och andra jägare. Har samerna rätt till al
jakt och fiske på sådan mark som de av tradition innehar eller delar de denna
rätt med staten?
Utredaren anför vidare (s. 259) att det inte legat inom ramen för hans upp-
drag att väga samernas intressen mot andra intressen och komma med förslag
som underlättar samförståndslösningar mellan berörda parter. Den nu sittan-
de Rennäringspolitiska kommittén (dir. 1997:102) har bl.a. i uppdrag att
granska förhållandet mellan rennäringen och andra areella näringar. I upp-
draget ingår att utforma bestämmelser i fråga om rennäringens rättigheter
och skyldigheter för att minimera konflikterna mellan rennäringen och andra
markanvändare i renskötselområdet. Det finns därför förutsättningar för
kommittén att föreslå regler och andra åtgärder som minskar spänningen
mellan samer och markägare och som underlättar lösningar i samförstånd.
Genom beslut den 9 mars 2000 överlämnade regeringen utredningen SOU
1999:25 Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige i de delar som avser stärkt
skydd mot inskränkningar i renskötselrätten samt ursprungsfolkens rätt till
naturtillgångar, dock ej avseende mineral och torv, till Rennäringspolitiska
kommittén (Jo 1998:03) för vidare bearbetning och förslag. Kommittén skall
redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 2001. I avvaktan på resultatet av
utredningen föreslår utskottet att motionerna 1998/99:MJ910 (mp) yrkandena
1 och 2 samt 1998/99:MJ911 (s) avstyrks. Motion 1999/2000:MJ905 (m)
avstyrks i avvaktan på regeringens redovisning av jaktfrågor.
Ersättning för viltskador
Motionerna
I motion 1998/99:MJ901 (m) begärs en översyn av ersättningsreglerna för
viltskador (yrkande 2). Den statliga ersättningen för viltskador förorsakade
av säl bör ses över. De värst drabbade fiskarna får med nuvarande system
den lägsta ersättningen, eftersom den baseras på bruttointäkterna från fisket
och inte på de faktiska skadorna.
Enligt motion 1998/99:MJ908 (v) bör riksdagen hos regeringen begära en
utredning av om det finns anledning att återinföra en bestämmelse i jaktstad-
gan om rätt till ersättning vid skada orsakad av björn. I dag finns människor
som blivit skadade och invalidiserade för livet efter närkontakt med björn. I
normalfallet skall det svenska socialförsäkringssystemet träda in vid invali-
ditet. När det gäller skador orsakade av björn har det tidigare i 16 § jaktstad
gan funnits en bestämmelse om rätt till ersättning vid skada. Bestämmelsen
upphävdes av regeringen år 1981.
I motion 1998/99:MJ916 (s) anförs om sälskadeersättning att den har frysts
till 1993 års anslagsnivå och uppgår till 6,6 miljoner kronor (yrkande 2).
Diskrepansen mellan ersättningsbehov och faktisk ersättningsnivå ökar.
Enligt motion 1999/2000:MJ918 (c, fp) bör djurägaren ersättas för skador
som varg orsakar på tamboskap och husdjur (yrkande 4). Den enskilde skall
inte behöva drabbas av höga försäkringspremier på grund av att det finns
rovdjur där hundar och tamboskap vistas.
Enligt motion 1999/2000:MJ919 (c) bör ett väl definierat ersättningssy-
stem omfatta alla olika djur, såväl tamboskap som jakthundar och även inne-
fatta veterinär- och medicinkostnader för skadade djur samt för merarbete i
samband med dessa skador (yrkande 2).
Utskottets överväganden
När det gäller ersättning för skador av säl stadgas i 16 § viltskadekungörel-
sen (SNFS 1996:4, ändrad NFS 1999:11) att ersättning lämnas för skada som
orsakats av säl endast till licensierad yrkesfiskare. Ersättning beräknas på de
sätt som länsstyrelsen särskilt beslutar.
Utskottet anförde i februari 2000 (bet. 1999/2000:MJU8 s. 19) att regler
om ersättning för de skador som orsakas av vilt finns i 29 a § jaktförordning-
en (1998:905). Av bestämmelsen framgår att ersättning får i mån av tillgång
på medel lämnas av statsmedel om det är uppenbart oskäligt att den skadeli-
dande själv svarar för den kostnad som skadan föranleder. Vidare framgår av
bestämmelsen att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om sådan ersätt-
ning. Naturvårdsverket fördelar medel på samtliga länsstyrelser som beslutar
om bidrag för att förebygga eller ersätta skada. Inriktningen är att viltskador
så långt möjligt skall förebyggas. Under åren har såväl skador av säl som
annat vilt ökat som följd av ökande populationer. Med anledning härav har
riksdagen, för budgetåret 2000, beslutat att engångsvis anvisa ytterligare
7 miljoner kronor på anslaget för viltskadeersättning (bet. 1999/2000:MJU2
s. 47, rskr. 1999/2000:91 och 1999/2000:92).
I 2000 års ekonomiska vårproposition (1999/2000:100 s. 190) föreslås att
anslaget D 2 Ersättningar för viltskador m.m. ökas med ytterligare 8 miljoner
kronor till 71 miljoner kronor under en treårsperiod. Utskottet har i yttrande
till finansutskottet tillstyrkt förstärkningen (1999/2000:MJU3y). Motion
1998/99:MJ916 (s) yrkande 2 är med det anförda i huvudsak tillgodosedd
och bör lämnas utan vidare åtgärd. Även motion 1998/99:MJ901 (m) yrkan-
de 2 föreslås med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.
Föreskrifter om ersättning för skada på hund finns i 13 § viltskadekungö-
relsen (SNFS 1996:4, NFS 1999:11). Ersättning för tamdjur utgår med ett på
visst sätt beräknat skadevärde. För skadad eller dödad hund utgår ersättning
med vissa angivna belopp samt för veterinärvård. Ersättning för veterinär-
vård utgår för oförsäkrad hund. Motionerna 1999/2000:MJ918 (c, fp) yrkan-
de 4 och 1999/2000:MJ919 (c) yrkande 2 avstyrks.
I betänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146 s. 206) anförs
att det kan inte uteslutas att ett rovdjur, främst björn, under olyckliga om-
ständigheter angriper och skadar eller dödar en människa. För att minska
riskerna för sådana olyckor bör man försöka förhindra att rovdjuren etablerar
sig, eller i varje fall minska antalet individer, i områden där riskerna är som
störst. I betänkandet anförs vidare att Naturvårdsverket och länsstyrelserna
också har ett ansvar för att allmänheten får information om hur man skall
uppträda vid ett möte med björn och andra rovdjur. Utskottet anser att det är
naturligt att frågan om ersättning vid skada orsakad av björn uppmärksam-
mas i den fortsatta beredningen av ärendet i Regeringskansliet. Motion
1998/99:MJ908 (v) bör i avvaktan på den fortsatta beredningen av betänkan-
det lämnas utan vidare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslag om jaktens administration m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ922 yrkande 1,
2. beträffande förutsättningar för bildande av viltvårdsområden
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ25 yrkan-
de 1, 1999/2000:MJ31 yrkande 1 och 1999/2000:MJ33 yrkande 2 och
med avslag på motionerna 1999/2000:MJ25 yrkande 2 i motsvarande
del, 1999/2000:MJ26 yrkande 1, 1999/2000:MJ29, 1999/2000:
MJ32 yrkande 1, 1999/2000:MJ33 yrkande 1 i motsvarande del och
1999/2000:MJ34 yrkande 3,
dels avslår regeringens förslag till lag om viltvårdsområden såvitt av-
ser 7 och 26 §§ samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna,
dels antar regeringens förslag till lag om viltvårdsområden såvitt avser
3, 8, 17, 18, 21-25, 27, 28, 31, 37 och 39 §§ samt övergångsbestäm-
melserna med den ändringen att de angivna paragraferna och över-
gångsbestämmelserna erhåller den i bilaga 4 som utskottets förslag
betecknade lydelsen,
res. 1 (m)
res. 2 (kd) - delvis
res. 3 (mp, fp)
3. beträffande utredning om äganderätten
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ26 yrkande 2,
res. 2 (kd) - delvis
4. beträffande viltvårdsområdesföreningens beslutsbefogenhe-
ter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ32 yrkande 2,
5. beträffande krav på tillstånd för avtal om jakträttsupplåtel-
se
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:MJ24 yrkande 1 an-
tar regeringens förslag till lag om viltvårdsområden såvitt avser 29 §
med den ändringen att paragrafen skall betecknas 27 §,
res. 4 (fp)
6. beträffande uteslutning av fastighet
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:MJ26 yrkande 4 an-
tar regeringens förslag till lag om viltvårdsområden såvitt avser 35 §
med den ändringen att paragrafen skall betecknas 33 §,
res. 5 (kd, c)
7. beträffande majoritetskravet vid upplösande av viltvårdsom-
råde m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:MJ25 yrkande 2
i motsvarande del, 1999/2000:MJ26 yrkande 3, 1999/2000:MJ28 samt
1999/2000:MJ33 yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 3 antar re-
geringens förslag till lag om viltvårdsområden såvitt avser 36 § med
den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 4 som utskottets för-
slag betecknade lydelsen,
res. 6 (kd)
8. beträffande omnumrering av vissa paragrafer i förslaget till
lag om viltvårdsområden
att riksdagen under förutsättning av bifall till utskottets hemställan i
momenten 2 och 5-7 beslutar att 9-16, 19, 20, 30, 32-34, 38 och
40 §§ i regeringens förslag till lag om viltvårdsområden skall beteck-
nas 8-15, 18, 19, 28, 30-32, 36 och 38 §§,
9. beträffande förslaget till lag om viltvårdsområden i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om viltvårdsområden
i de delar som inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
10. beträffande propositionens lagförslag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
b)
c) lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hy-
resnämnder,
d)
e) lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
f)
g) lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,
h)
i) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
j)
11. beträffande ändring i bokföringslagen
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till
lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078),
12. beträffande utvärdering av lagen om viltvårdsområden
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ33 yrkande 4,
13. beträffande begreppet faunavård
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ910 yrkande 4,
14. beträffande jaktkorts- och jägarexamensregistren
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ31 yrkande 2,
res. 7 (c)
15. beträffande Svenska Jägareförbundets uppdrag att leda
delar av viltvården och jakten
16. beträffande styrningen av det allmänna uppdraget
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ24 yrkande 3,
1999/2000:MJ31 yrkande 4 och 1999/2000:MJ34 yrkande 1,
res. 9 (m, c, fp)
17. beträffande faunaråd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ762 och 1999/2000:
MJ702,
res. 10 (mp)
18. beträffande bidrag till jägarorganisationerna
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ23 yrkande 2,
1999/2000:MJ26 yrkande 6, 1999/2000:MJ27 yrkande 2 och
1999/2000:MJ30 yrkande 2,
res. 11 (kd)
19. beträffande viltforskning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ31 yrkande 3,
res. 12 (c)
20. beträffande användning av medel
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ34 yrkande 4,
res. 13 (m, c)
21. beträffande länsviltnämnderna
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ24 yrkande 4,
1999/2000:MJ31 yrkande 5 och 1999/2000:MJ34 yrkande 2,
res. 14 (m, c, fp)
22. beträffande tillgången på jaktmark
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ31 yrkande 8,
23. beträffande jakt på allmänt vatten
att riksdagen avslår motion 1999/2000:M31 yrkande 6,
24. beträffande samlad redovisning av jaktfrågor
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
25. beträffande balans mellan vildlevande arter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ406 yrkande 4 och
1998/99:MJ711 i motsvarande delar,
26. beträffande skyddsåtgärder mot skarv
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ410 yrkande 6,
1998/99:MJ711 i motsvarande del, 1998/99:MJ905 yrkande 1,
1999/2000:MJ903 yrkande 1, 1999/2000:MJ914 yrkande 2 och
1999/2000:N385 yrkande 3 i motsvarande del,
res. 15 (m, kd, c) - delvis
27. beträffande allmän jakt på skarv
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ406 yrkande 4 i motsva-
rande del, 1998/99:MJ905 yrkande 2, 1998/99:MJ912, 1999/2000:
MJ409 yrkande 3, 1999/2000:MJ903 yrkande 2, 1999/2000:MJ914
yrkande 1 och 1999/2000:MJ923 yrkande 3,
res. 15 (m, kd, c) - delvis
28. beträffande jakt på säl
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ406 yrkande
4 i motsvarande del, 1998/99:MJ410 yrkande 5, 1998/99:MJ711 i
motsvarande del, 1998/99:MJ901 yrkande 1, 1998/99:MJ906,
1998/99:
MJ907, 1998/99:MJ915, 1998/99:MJ916 yrkande 1, 1999/2000:
MJ410 yrkande 5, 1999/2000:MJ904, 1999/2000:MJ907, 1999/2000:
MJ910, 1999/2000:MJ913, 1999/2000:MJ917, 1999/2000:MJ921,
1999/2000:MJ923 yrkande 4, 1999/2000:N385 yrkande 3 i motsva-
rande del och med avslag på motion 1999/2000:MJ906 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 16 (v)
res. 17 (mp)
29. beträffande utvidgning av sälskyddsområden
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ906 yrkande 3,
30. beträffande fångst och jakt med levande lockbete i bur
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ916,
31. beträffande skyddsjakt under häckningstid
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ914,
32. beträffande jakttid för ripa
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ912 yrkande 1,
33. beträffande jakt på sjöfågel under vårsträcket
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ913,
34. beträffande jakt på enkelbeckasin
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ902 och 1999/2000:
MJ902,
35. beträffande fredning av dykänder i häckningsområden
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ909,
36. beträffande fredning av skedand och stjärtand
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ908,
37. beträffande ekologiskt anpassad jakt på ripa m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ910 yrkande 3 och
1999/2000:MJ912 yrkandena 2 och 3,
38. beträffande jakt på morkulla
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ903,
39. beträffande grytjakt på grävling
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ911,
40. beträffande jakt på rådjur med hagelvapen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ915,
res. 18 (mp)
41. beträffande ny älgförvaltning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ31 yrkande 7,
42. beträffande viltskador
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ306 yrkande 3
res. 19 (m)
43. beträffande utvärdering av älgjakten
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ922 yrkande 2,
44. beträffande jakttiden på mindre markområden
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ922 yrkande 3,
res. 20 (kd)
45. beträffande mål för rovdjursförvaltningen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ923 yrkande 1,
res. 21 (c)
46. beträffande nordiskt samarbete i rovdjursfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ769 och 1999/2000:
MJ901,
47. beträffande licensjakt på varg
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ918 yrkande 3,
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ918 yrkande 1,
51. beträffande skyddsjakt utan föregående beslut av myndig-
het
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ918 yrkande 2,
res. 23 (m, kd, c)
52. beträffande minimistraff för grovt jaktbrott
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ909,
res. 24 (mp)
53. beträffande upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlings-
gränsen och i renbetesfjällen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ910 yrkandena 1 och 2
samt 1998/99:MJ911,
res. 25 (mp)
54. beträffande översyn av småviltsjakten ovan odlingsgränsen
och i renbetesfjällen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ905,
55. beträffande sälskadeersättningens storlek
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ916 yrkande 2,
56. beträffande översyn av ersättningsreglerna för skador av
säl
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ901 yrkande 2,
57. beträffande ersättning till djurägare för skador på tambo-
skap och husdjur
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ918 yrkande 4 och
1999/2000:MJ919 yrkande 2,
res. 26 (m, kd, c)
58. beträffande ersättning vid skada orsakad av björn
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ908.
Stockholm den 23 maj 2000
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Dan Ericsson
I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka Bohlin (s), Kaj Larsson (s)
Maggi Mikaelsson (v), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefs-
son (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Caroline
Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp), Eskil
Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael Hagberg (s), Lars Lindblad
(m) och Anders G Högmark (m).
Reservationer
1. Förutsättningar för bildande av viltvårdsområden m.m.
(mom. 2)
Carl G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och
Anders G Högmark (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet
delar" och på s. 15 slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag i propositionen Jaktens villkor går generellt i rätt rikt-
ning men har i vissa avseenden betydande brister. Villkoren för bildande av
viltvårdsområden skärps något, men fortfarande finns inslag av tvångsanslut-
ning. Förslaget ger möjlighet till betydande ingrepp i ägande- och förfogan-
derätten för berörda medborgare. Lagrådet har dessutom i sitt yttrande till
regeringen anmält tveksamhet när det gäller grundlagsenligheten av att
överlämna till en viltvårdsområdesförening att utforma stadgebestämmelser
som får karaktär av bindande rättsregler för de berörda fastighetsägarna. Det
finns också skäl att understryka att regleringen av t.ex. älgjakt regleras i
annan ordning, bl.a. baserad på fastigheternas arealstorlek.
Utskottet anser att de föreslagna reglerna för bildande av viltvårdsområde
bör ändras så att det fordras enighet från berörda markägare för att få bilda
ett viltvårdsområde. Ett sådant frivilligt bildande utgör enligt utskottets be-
dömning en garanti för att såväl det framtida viltvårdsarbetet som jaktutöv-
andet kommer att fungera väl. Erfarenheter från verksamheten i såväl jakt-
vårdsområden som fiskevårdsområden som bildats på detta sätt är enligt vad
utskottet erfarit mycket goda. Regeringen bör utarbeta ett nytt förslag med
detta innehåll. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna
1999/2000:MJ32 (m) yrkande 1 och 1999/2000:MJ34 (m) yrkande 3 som sin
mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker motionerna
1999/2000:MJ25 (v) yrkande 1 och yrkande 2 i motsvarande del,
1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 1, 1999/2000:MJ29 (fp), 1999/2000:MJ31 (c)
yrkande 1 och 1999/2000:MJ33 (s) yrkande 1 i motsvarande del samt rege-
ringens förslag till lag om viltvårdsområden i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förutsättningar för bildande av viltvårdsområden
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ32 yrkande
1 och 1999/2000:MJ34 yrkande 3 och med avslag på motionerna
1999/2000:MJ25 yrkande 1 och yrkande 2 i motsvarande del,
1999/2000:MJ26 yrkande 1, 1999/2000:MJ29, 1999/2000:MJ31 yr-
kande 1 och 1999/2000:MJ33 yrkande 1 i motsvarande del och yrkan-
de 2 dels avslår regeringens förslag till lag om viltvårdsområden såvitt
avser 7 och 8 §§, dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Förutsättningar för bildande av viltvårdsområden m.m. och
utredning om äganderätten (mom. 2 och 3)
Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Regeringen
anser" och på s. 15 slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att propositionen tar steg i rätt riktning för att stärka ägan-
derätten och den enskildes möjligheter i de nya viltvårdsområdena, men det
finns ännu en del att önska. Regeringen anför i propositionens förslag om
tvångssammanslutning för samordning av viltvården att de föreslagna kraven
skall gälla oavsett om fastighetsägarna är överens om att bilda området eller
inte.
Detta synsätt hör enligt utskottets uppfattning inte hemma i en modern
rättsstat. Utskottet anser att utgångspunkten bör vara att det är på frivillig
grund som man sluter sig samman för att samordna viltvården. Om man
därefter finner skäl för tvång bör det alltid innebära ett undantag som förut-
sätter särskild argumentation. Utskottet delar uppfattningen att majoritets-
kravet för att bilda ett viltvårdsområde bör höjas.
Utskottet tillstyrker tills vidare regeringens förslag, men anser principiellt
att frivillighet bör vara bärande element för samordning av viltvården. Enig-
het bör därför krävas för att bilda ett viltvårdsområde.
Utskottet anser att regeringen bör utreda förutsättningarna för att stärka
äganderätten ytterligare, vilket således innebär att det skall vara frivilligt
bilda viltvårdsområden och att deltagarna bör vara överens. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag. Detta bör riksdagen med an-
ledning av motion 1999/2000:MJ26 (kd) yrkandena 1 och 2 som sin mening
ge regeringen till känna. Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på mo-
tionerna 1999/2000:MJ25 (v) yrkande 1 och yrkande 2 i motsvarande del,
1999/2000:MJ29 (fp), 1999/2000:MJ31 (c) yrkande 1, 1999/2000:MJ32 (m)
yrkande 1, 1999/2000:MJ33 (s) yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 2
samt 1999/2000:MJ34 (m) yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om
viltvårdsområden i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förutsättningar för bildande av viltvårdsområden
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ26 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ25 yrkande 1 och yrkan-
de 2 i motsvarande del, 1999/2000:MJ29, 1999/2000:MJ31 yrkande 1,
1999/2000:MJ32 yrkande 1 och 1999/2000:MJ33 yrkande 1 i motsva-
rande del och yrkande 2 samt motion 1999/2000:MJ34 yrkande 3, dels
antar regeringens förslag till lag om viltvårdsområden såvitt avser 3, 7,
8, 17, 18, 21-28, 31, 37 och 39 §§ samt övergångsbestämmelserna,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utredning om äganderätten
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ26 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Förutsättningar för bildande av viltvårdsområden m.m.
(mom. 2)
Gudrun Lindvall (mp) och Harald Nordlund (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Regeringen
anser" och på s. 14 slutar med "Motion 1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 2
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens bedömning i proposition 1999/2000:73
Jaktens villkor är väl avvägd och motiverad såvitt gäller förslagen om vilt-
vårdsområden och för vilka arter sådana får bildas. Utskottet instämmer
därför i regeringens föreslag att ett viltvårdsområde skall kunna inrättas
endast om samordningen inom området avser något av viltslagen älg, kron-
hjort, dovhjort, rådjur, vildsvin, björn, järv, lo eller varg. En tvångslagstif
ning om viltvården förutsätter att det finns ett väl underbyggt och ett av
starka allmänna intressen motiverat behov av att tillhandahålla en lagreglerad
samordning över fastighetsgränserna. Det finns därför skäl att särskilja de
olika viltarterna.
Samordning av småviltsjakten behövs enligt utskottets uppfattning inte för
viltvården och tvångslagstiftning är därför inte motiverad. Som anförs i
propositionen är förhållandena för småviltet annorlunda än för de ovan
nämnda viltarterna. Bestånden av småvilt påverkas oftast inte av jakten.
Inom områden där jakt inte förekommer är småviltsbestånden normalt inte
större än inom områden där jakt äger rum. Annan dödlighet än jakt och de
stora reproduktionstalen spelar större roll. Under normala förhållanden bör
en ändamålsenlig viltvård kunna ske utan samordning över fastighetsgrän-
serna.
I Lagrådets yttrande över småviltsjakten och vad som kan anses vara an-
geläget allmänt intresse anförs att begreppet inte bör ges en uttunnad inne-
börd. Lagrådet konstaterar att den argumentation som regeringen framför i
propositionen vad avser avvägning mellan vad som kan anses vara angeläget
allmänt intresse och tvångssammanslutning som en samordning över fastig-
hetsgränserna av jakten är framstår som övertygande. Utskottet delar Lagrå-
dets bedömning.
Utskottet delar i övrigt regeringens bedömning att bildandet av viltvårds-
området dessutom skall främja vården av det berörda viltslaget och vara
lämpligt med hänsyn till områdets belägenhet och omfång samt viltstammen.
Kraven gäller oavsett om fastighetsägarna är överens om att bilda området
eller inte.
Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna
1999/2000:MJ25 (v) yrkande 1 och yrkande 2 i motsvarande del,
1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 1, 1999/2000:MJ29 (fp), 1999/2000:MJ31 (c)
yrkande 1, 1999/2000:MJ32 (m) yrkande 1, 1999/2000:MJ33 (s) yrkande 1 i
motsvarande del och yrkande 2 samt 1999/2000:MJ34 (m) yrkande 3 antar
regeringens förslag till lag om viltvårdsområden i nu aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förutsättningar för bildande av viltvårdsområden
m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:MJ25 yrkande 1
och yrkande 2 i motsvarande del, 1999/2000:MJ26 yrkande 1,
1999/2000:MJ29, 1999/2000:MJ31 yrkande 1, 1999/2000:MJ32 yr-
kande 1, 1999/2000:MJ33 yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 2
samt motion 1999/2000:MJ34 yrkande 3 antar regeringens förslag till
lag om viltvårdsområden såvitt avser 3, 7, 8, 17, 18, 21-28, 31, 37 och
39 §§ samt övergångsbestämmelserna,
4. Krav på tillstånd för avtal om jakträttsupplåtelse (mom. 5)
Harald Nordlund (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "motion 1999/2000:MJ24 (fp) yrkande 1" bort ha föl-
jande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som framförts i motion 1999/2000:MJ24 (fp)
yrkande 1 att om inskränkningarna i rätten att avtala om jakträttsupplåtelser
slopas kan det leda till att markägare som inte själva utnyttjar sin mark i
större utsträckning än i dag kan förmås att upplåta jakten på sin mark åt
andra. De regler som föreslagits av regeringen kan också utgöra en grund för
osämja om föreningen nekar en fastighetsägare att upplåta sin mark samtidigt
som föreningen själv kan upplåta jakt till en utomstående. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i denna del. Detta bör riksda-
gen med anledning av motion 1999/2000:MJ24 (fp) yrkande 1 som sin me-
ning ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker regeringens förslag till lag
om viltvårdsområden i den nu aktuella delen.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande krav på tillstånd för avtal om jakträttsupplåtelse
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ24 yrkande 1
dels avslår regeringens förslag till lag om viltvårdsområden såvitt av-
ser 29 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Uteslutning av fastighet (mom. 6)
Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Eskil Erlandsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Enligt utred-
ningens" och slutar med "motion 1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Enligt utredningens förslag skulle det alltid vara möjligt att utesluta en
fastighet om fastighetsägaren och viltvårdsområdesföreningen var överens i
frågan. I denna fråga har propositionen frångått utredningsförslaget. Utskot-
tet anser i likhet med utredningen att en fastighet skall kunna uteslutas om
alla är överens. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag
i denna del. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ26
(kd) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens förslag
till lag om viltvårdsområden i den nu aktuella delen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande uteslutning av fastighet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ26 yrkande 4
dels avslår regeringens förslag till lag om viltvårdsområden såvitt av-
ser 35 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Majoritetskravet vid upplösande av viltvårdsområde m.m.
(mom. 7)
Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anför:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "I likhet med"
och slutar med "MJ33 (s) yrkande 3 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av regeringen föreslagna tidsfristen för när ett vilt-
vårdsområde får upplösas är ett steg i rätt riktning. Utskottet anser emellerti
inte att det är tillräckligt. Det finns inga skäl för att ha en treårig tidsfri
detta sammanhang. Utskottet anser att det bör vara möjligt att upplösa en
viltvårdsområdesförening utan att invänta någon tidsfrist. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i denna del. Detta bör riksda-
gen med anledning av motion 1999/2000:MJ26 (kd) yrkande 3 som sin me-
ning ge regeringen till känna. Utskottet föreslår att motionerna
1999/2000:MJ25 (v) yrkande 2 i motsvarande del, 1999/2000:MJ28 (v) samt
1999/2000:MJ33 (s) yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 3 samt rege-
ringens förslag till lag om viltvårdsområden i berörd del avslås.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande majoritetskravet vid upplösande av viltvårdsområde
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ26 yrkande 3
och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ25 yrkande 2 i motsva-
rande del, 1999/2000:MJ28 samt 1999/2000:MJ33 yrkande 1 i mot-
svarande del och yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag om vilt-
vårdsområden såvitt avser 36 § samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. Jaktkorts- och jägarexamensregistren (mom. 14)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Regeringen föreslår att jaktkorts- och jägarexamensregistren sekretessbe-
läggs och anför att det är naturligt att en myndighet har det formella ansvaret
för registret. Centerpartiet förutsätter att kostnaderna i de olika registren i
blir högre än vad som är fallet i dag. Högre kostnader för administration slår
ofrånkomligen tillbaka på jägarna. Regeringen bör vidta åtgärder för att
motverka denna utveckling.
Jag anser att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande jaktkorts- och jägarexamensregistren
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ31 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. Svenska Jägareförbundets uppdrag att leda delar av
viltvården och jakten (mom. 15)
Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Harald Nordlund (fp) anför:
Svenska Jägareförbundet är en organisation som har bildats av en viss intres-
segrupp. En sådan organisation bör inte samtidigt ha en ställning som på-
minner om en statlig myndighets. Det finns också åtskilliga andra organisa-
tioner som har synpunkter på jakt- och viltvård. Utanför kretsen finns flera
frivilligorganisationer som fullgör administrativa uppgifter och då främst
inom den praktiska viltvården. Dit hör de båda jägarorganisationerna, Svens-
ka Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund, samt Naturskyddsföreningen
och Sveriges Ornitologiska Förening.
Formuleringen om att Svenska Jägareförbundet skall ha ett allmänt upp-
drag och ett huvudansvar för delar av viltvården och jakten kommer att med-
föra tolkningsproblem i olika avseenden. Vi anser att det vore bättre om man
betonade samverkan mellan Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksför-
bund. Dessa organisationer bör gemensamt ansvara för utbildning och infor-
mation om viltvård och jakt.
Det bör framstå som en självklarhet att de båda jägarorganisationerna skall
kunna fortsätta och vidareutveckla sin allmännyttiga verksamhet med vilt-
vård, djurskydd och information till jägarna och allmänheten. Med kombina-
tion av samverkan och enskilda organisationsinsatser kan de båda förbunden
nå större delen av landets jägare och markägare med bl.a. information och
kursverksamhet.
Vi anser att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande Svenska Jägareförbundets uppdrag att leda delar av
viltvården och jakten
att riksdagen med anledning motionerna 1999/2000:MJ23 yrkande 1,
1999/2000:MJ24 yrkande 2, 1999/2000:MJ26 yrkande 5, 1999/2000:
MJ27 yrkande 1, 1999/2000:MJ30 yrkande 1 och 1999/2000:MJ32
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. Styrningen av det allmänna uppdraget (mom. 16)
Carl G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c),
Harald Nordlund (fp), Lars Lindblad (m) och Anders G Högmark (m) anför:
Vi avvisar förslaget att regeringen skall utse en styrelseledamot i de båda
jägarorganisationernas styrelser. Att utse styrelserepresentanter i folkrörelse
organisationer är ett system som staten av flera skäl lämnat i andra samman-
hang, och vi ser inget skäl att återinföra detta beträffande jaktorganisationer
na. Utvecklingen under 1990-talet har gått i den motsatta riktningen med
större frihet och mindre styrning av folkrörelserna.
Vi vänder oss emot ett ökat politiskt inflytande över jakt- och viltvårdsfrå-
gorna utöver de ramar lagstiftningen ger.
Vi anser att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande styrningen av det allmänna uppdraget
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ24 yrkande
3, 1999/2000:MJ31 yrkande 4 och 1999/2000:MJ34 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. Faunaråd (mom. 17)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I dag bereds jaktfrågor i den s.k. jakttidsberedningen som avger yttrande till
Naturvårdsverket inför regeringsbeslut. I jakttidsberedningen ingår såväl
jägare som representanter för den ideella naturvården. Med dagens konstruk-
tion av beredningen har dock Jägareförbundets styrelse sista ordet när det
gäller de synpunkter som lämnas till Naturvårdsverket. Detta gör att den
ideella naturvårdens synpunkter inte förs vidare till Naturvårdsverket om
man har en annan uppfattning än Jägareförbundet.
Enligt min mening bör en jakttidsberedning med olika organisationer vara
fristående utan koppling till någon organisation. Den kan då fungera som en
naturlig samtalspartner för Naturvårdsverket i frågor som rör vilt-
vård/förvaltande och jakt och alla organisationers synpunkter kan komma
fram och ventileras. Därför bör ett faunaråd inrättas för detta ändamål.
Jag anser att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande faunaråd
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ762 och
1999/2000:MJ702 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
11. Bidrag till jägarorganisationerna (mom. 18)
Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anför:
När det gäller bidrag till jägarorganisationerna anser vi att ett årligt bidrag
bör utgå, lämpligen i form av ett stort grundbidrag och härutöver en del som
är medlemsbaserat.
Vi anser att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande bidrag till jägarorganisationerna
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ23 yrkande
2, 1999/2000:MJ26 yrkande 6, 1999/2000:MJ27 yrkande 2 och
1999/2000:MJ30 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
12. Viltforskning (mom. 19)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Enligt min mening är det viktigt att viltforskningen och viltövervakningen av
de jaktbara arterna tillförs erforderliga resurser. Regelverken bör utformas så
att viltövervakningen kan fortsätta med stöd av medel ur jaktvårdsfonden.
Dagens ordning för viltforskning och viltövervakning infördes 1939 och den
bör inte ändras. Den värdefulla kompetens som under åren byggts upp riske-
rar att gå förlorad om regeringens förslag realiseras.
Jag anser att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande viltforskning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ31 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
13. Användning av medel (mom. 20)
Carl G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c),
Lars Lindblad (m) och Anders G Högmark (m) anför:
Till jaktvårdsfonden inflyter - med nuvarande prisnivå på det statliga jakt-
kortet - ca 60 miljoner kronor per år. Dessa av jägarna inbetalade medel bör
användas i jägarnas intresse. Regeringens förslag att ta medel ur jaktvårds-
fonden för att finansiera statens arbete med direktiv och uppföljning är oac-
ceptabelt. Kostnader som avser åtgärder av mer allmänt intresse bör enligt
vår mening betalas av allmänna medel. Hit hör t.ex. rovdjursforskning och
kostnader för uppspårning och omhändertagande av trafikskadat vilt.
Vi anser att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande användning av medel
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ34 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
14. Länsviltnämnderna (mom. 21)
Carl G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c),
Harald Nordlund (fp), Lars Lindblad (m) och Anders G Högmark (m) anför:
Länsviltnämnderna är länsstyrelsernas rådgivande organ i frågor om viltvår-
den och nämndens ledamöter representerar de areella näringarna, frilufts-
och naturvårdsintresset samt trafiksäkerheten. Arbetet i nämnderna sköts på
ett bra sätt och enligt vår mening finns det ingen anledning att utse politiska
företrädare i dessa. Regeringens förslag i denna del bör avvisas.
Vi anser att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande länsviltnämnderna
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ24 yrkande
4, 1999/2000:MJ31 yrkande 5 och 1999/2000:MJ34 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. Skyddsåtgärder mot skarv och allmän jakt på skarv
(mom. 26 och 27)
Dan Ericsson (kd), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Anders G
Högmark (m) anför:
De snabbt växande bestånden av skarv utgör ett problem för yrkesfisket på
södra ostkusten. Skärgårdsbefolkningen måste ha möjligheter att hålla skarv-
beståndet på en för fisket acceptabel nivå. Enligt vår mening bör regeringen
skyndsamt vidta åtgärder som gör det möjligt att inte bara hejda den snabba
ökningen utan också decimera den befintliga stammen. Skyddsjakten på
storskarv bör utvidgas. Fram till år 1968 var det tillåtet att jaga skarv under
hela året. Med tanke på att antalet skarvar ständigt ökar bör den skyddsstatus
som gäller för skarv ändras så att allmän jakttid kan medges där traditionell
skarvjakt tidigare bedrivits.
Vi anser att utskottets hemställan under 26 och 27 bort ha följande lydelse:
26. beträffande skyddsåtgärder mot skarv
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ410 yrkande
6, 1998/99:MJ711 i motsvarande del, 1998/99:MJ905 yrkande 1,
1999/2000:MJ903 yrkande 1, 1999/2000:MJ914 yrkande 2 och
1999/2000:N385 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening ger re-
geringen till känna vad ovan anförts,
27. beträffande allmän jakt på skarv
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ406 yrkande 4
i motsvarande del, 1998/99:MJ905 yrkande 2, 1998/99:MJ912,
1999/2000:MJ409 yrkande 3, 1999/2000:MJ903 yrkande 2,
1999/2000:MJ914 yrkande 1 och 1999/2000:MJ923 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
16. Jakt på säl (mom. 28)
Maggi Mikaelsson (v) och Kjell-Erik Karlsson (v) anför:
Vi delar utskottets uppfattning att regeringen bör ta ett övergripande ansvar
för att motverka ekonomiska förluster och andra olägenheter för fiskenäring-
en. Vi anser emellertid att de möjligheter till skyddsjakt som Naturvårdsver-
ket har i dag är tillräckliga. Regeringen bör därför tillse att Naturvårdsverke
utnyttjar de möjligheter till skyddsjakt som finns. Naturvårdsverket kommer
under innevarande år att slutföra arbetet med en förvaltningsplan för sälar.
Det finns mot den bakgrunden inte skäl att öppna möjlighet för annan jakt än
den skyddsjakt som Naturvårdsverket redan i dag kan besluta.
Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande jakt på säl
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ410 yrkande
5, 1998/99:MJ901 yrkande 1, 1998/99:MJ915, 1998/99:MJ916 yrkan-
de 1, 1999/2000:MJ410 yrkande 5, 1999/2000:MJ907,
1999/2000:MJ921, 1999/2000:N385 yrkande 3 i motsvarande del och
med avslag på motionerna 1998/99:MJ406 yrkande 4 i motsvarande
del, 1998/99:MJ711 i motsvarande del, 1998/99:MJ906, 1998/99:
MJ907, 1999/2000:MJ904, 1999/2000:MJ906 yrkande 1, 1999/2000:
MJ910, 1999/2000:MJ913, 1999/2000:MJ917, 1999/2000:MJ923 yr-
kande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. Jakt på säl (mom. 28)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Populationerna av de sälar som finns runt de svenska kusterna är i dag en
spillra av vad som en gång fanns. Vissa forskare menar att dagens populatio-
ner är cirka en tiondel av vad som fanns förr. Såväl gråsäl som vikare finns
på Artdatabankens hotlista. Dessutom är miljöproblemen i Östersjön inte
lösta. Eftersom sälar finns i toppen på näringspyramiden är de känsliga för
gifter, som ju anrikas i toppkonsumenterna. Risken är uppenbar att situatio-
ner som den under 1960-talet, då många sälhonor blev sterila och många fick
allvarliga missbildningar i inre organ och skelett av miljögifter, kan upp-
komma igen.
Den försöksjakt som bedrevs under sommaren 1997 visade att det är svårt
att jaga säl och att risken för skadeskjutning är stor. Under försöket avlossa-
des skott mot 27 sälar. Endast 6 djur återfanns, trots att man tror sig ha döda
16 stycken. Jakten blev hårt kritiserad och två sälforskare, som skulle följa
upp försöken, hoppade av i protest. Vi anser att detta visar att en etiskt för-
svarbar jakt svårligen kan bedrivas på säl.
Intressekonflikten mellan säl och yrkesfiske måste dock lösas, men vi an-
ser att konflikten skall lösas på ett annat sätt än genom jakt. Under år 2000
har anslaget till skadeersättning för annat än skador på ren förstärkts med
7 miljoner kronor till 25 miljoner kronor. Under åren 2001-2003 förstärks
anslaget med ytterligare 8 miljoner kronor under en treårsperiod.
Värt att notera är också att under 1998, då sälstammen och störningarna
mellan yrkesfisket och säl var stora, var också antalet laxar som vandrade in i
älvarna rekordstort. Ett levande hav med större populationer av såväl fisk
som säl är alltså biologiskt möjligt och skulle kunna ge utrymme för såväl
det vilda som för fisket.
Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande jakt på säl
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ906 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:MJ406 yrkande 4 i motsva-
rande del, 1998/99:MJ410 yrkande 5, 1998/99:MJ711 i motsvarande
del, 1998/99:MJ901 yrkande 1, 1998/99:MJ906, 1998/99:MJ907,
1998/99:MJ915, 1998/99:MJ916 yrkande 1, 1999/2000:MJ410 yrkan-
de 5, 1999/2000:MJ904, 1999/2000:MJ907, 1999/2000:MJ910,
1999/2000:MJ913, 1999/2000:MJ917, 1999/2000:MJ921, 1999/2000:
MJ923 yrkande 4 och 1999/2000:N385 yrkande 3 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
18. Jakt på rådjur med hagelvapen (mom. 40)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Vilka djur som skall jagas med hagel respektive kula har diskuterats bland
jägare och också dödsorsaken vid hageljakt. Enligt uppgift i Svenska Jägare-
förbundets tidning Svensk Jakt dör djuren enbart om ett vitalt organ träffas
av hagel. Djuren dör inte av allmän chock, vilket varit den tidigare uppfatt-
ningen. Vid undersökningar har det visat sig att många fåglar, t.ex. gäss, har
hagel i kroppen från tidigare jakter och alltså utsatts för lidande. Att risken
för skadeskjutning vid hageljakt är större ju större djuret är torde vara klart
och många jägare menar att jakt med kula på rådjur vore att föredra. I flera
länder, t.ex. Tyskland, tillåts inte rådjursjakt med annan ammunition än kula.
I dag skjuts ca 300 000 rådjur per år. Många av djuren skjuts med kula un-
der smygjakt. Siffror för skadeskjutning vid de olika typerna av rådjursjakt är
inte möjliga att få fram.
För att få erfarenheter anser jag att jakt med enbart kulvapen borde tillåtas
på rådjur under någon eller några jaktsäsonger. En utvärdering under tiden
kan visa fördelar och nackdelar och ligga som underlag för en bedömning för
framtiden.
Jag anser att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande jakt på rådjur med hagelvapen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ915 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
19. Viltskador (mom. 42)
Carl G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och
Anders G Högmark (m) anför:
Trots de goda intentionerna med ett decentraliserat beslutsfattande och ett
utökat ansvar för vården av viltet för markägarna genom de nyinrättade
älgskötselområdena har en god balans mellan älgvård och skogsvård inte
uppnåtts på alla ställen. Staten och myndigheterna måste agera på ett mer
ansvarsfullt sätt än tidigare. Det är viktigt att skogsvårdsorganisationerna
verkligen tar tag i problemet. En utredning bör tillsättas för att se över
älgskötselområdena och eventuellt komma med förslag om sådana föränd-
ringar som främjar syftet med dessa områden. Samtidigt bör det lokala sam-
rådet uppmärksammas.
Vi anser att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande viltskador
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ306 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
20. Jakttiden på mindre markområden (mom. 44)
Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anför:
Jakttiden på licensområdena kan omfatta flera månader. I jämförelse härmed
måste det anses vara skäligt att man på de mindre markerna åtminstone har
fem dagar på sig att fälla det enda djur man har tillstånd att skjuta.
Vi anser att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande jakttiden på mindre markområden
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ922 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
21. Mål för rovdjursförvaltningen (mom. 45)
Eskil Erlandsson (c) anför:
I fråga om den långsiktiga rovdjursförvaltningen bör det vara ett mål för det
svenska samhället att ha livskraftiga stammar av björn, järv, lo och varg.
Stammarna skall ha en sådan utbredning att arternas långsiktiga överlevnad i
Sverige kan garanteras. När dessa grundläggande mål uppnåtts skall stam-
marnas numerär och utbredning genom jakt balanseras till nivåer som är
acceptabla för lokalbefolkningen, de areella näringarna inklusive rennäringen
samt de jägare som beskattar de viltstammar som de stora rovdjuren påver-
kar.
Jag anser att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande mål för rovdjursförvaltningen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ923 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. Decentraliserad rovdjursförvaltning (mom. 48)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Enligt min mening finns det ett behov av en decentraliserad förvaltning av
rovdjursstammarna med jakt som baseras på biologisk grund. När stammarna
av de stora rovdjuren nått en sådan utbredning och numerär att deras lång-
siktiga överlevnad kan garanteras bör de betraktas som jaktbara viltarter.
Sådan jakt bör bedrivas som licensjakt och avlysningsjakt och beslut om jakt
bör fattas på länsnivå.
Jag anser att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ919 yrkan-
de 1 och 1999/2000:MJ923 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
23. Skyddsjakt utan föregående beslut av myndighet (mom. 51)
Dan Ericsson (kd), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Anders G
Högmark (m) anför:
Vi anser att rätten till nödvärn mot varg bör utvidgas och klart framgå av
lagstiftningen. I dag krävs att angreppet skall ha påbörjats innan rätt att in-
gripa föreligger.
Vi anser att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande skyddsjakt utan föregående beslut av myndighet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ918 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
24. Minimistraff för grovt jaktbrott (mom. 52)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Under de senaste åren har ett antal mycket uppmärksammade jaktbrott upp-
dagats. Det gäller olaga jakt på järv och björn. I ett fall jagades järv med
skoter mycket länge, kördes fast under skotern och slogs ihjäl med yxa. I ett
annat fall förföljdes en björnhona med två ungar med skoter under två mil för
att, då de inte orkade fly längre, skjutas och halshuggas. I båda fallen dömdes
till grovt jaktbrott, i det första fallet till 3 månaders och i det andra falle
månaders fängelse. I dag är straffet för jaktbrott böter eller fängelse i högst
månader och för grovt jaktbrott fängelse i högst 2 år. I inget av fallen har
straffen ens varit vad som kan dömas ut för jaktbrott som inte är grovt, trots
att arten som jagats varit hotad (järv i klass EN, starkt hotad, endangered,
och björn i klass VU, sårbar, vulnerable), att motordrivet fortskaffningsme-
del använts och att tillvägagångssättet varit grymt. Det behövs enligt Miljö-
partiets uppfattning ett minimistraff för grovt jaktbrott.
Enligt min mening bör 44 § jaktlagen (1987:905) ändras. Straffet för grovt
jaktbrott bör skärpas så att 6 månader blir det lägsta straff som kan dömas ut.
Jag anser att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande minimistraff för grovt jaktbrott
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ909 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. Upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgränsen och
i renbetesfjällen (mom. 53)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Enligt min mening bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med
förslag till ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgränsen och
i renbetesfjällen. Det är angeläget att hitta nya former för småviltsjakten,
former som är ekologiskt hållbara, baserar sig beräkningar av rippopulatio-
nen och som framför allt smågnagarfattiga år tar hänsyn till de predatorer,
främst jaktfalk och i viss mån kungsörn, som är beroende av ripan. Jakten
måste ta hänsyn både till naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få
jaga. Erfarenhet visar att ett för högt jakttryck kan ödelägga en rippopulation
I Miljöpartiets motion 1998/99:MJ910 framläggs ett förslag till en sådan jakt.
Förslaget har ursprungligen tagits fram av Sveriges Ornitologiska Förening
(SOF) i samråd med forskare och jägare.
Den förändring som gjorts i 3 § rennäringsförordningen säger att jakt på
statens mark skall upplåtas endast till människor boende i Sverige. Det
innebär inte att de länsstyrelser, som administrerar jakten inte får upplåta ja
även till andra. Ändringen i paragrafen ger bara länsstyrelserna en möjlighet
att inte göra detta. Enligt uppgift har länsstyrelsen i Jämtland valt att i år
upplåta jakt under de 2 första veckorna enbart till boende i Sverige. Detta
görs för att förhindra att för många norska jägare, vars ripjakt startar 2 veck
or senare än den svenska, med duktiga hundar utövar ett för stort jakttryck på
den svenska ripstammen. Bestämmelsen påverkar dock nödvändigtvis inte
jakttrycket eftersom den inte reglerar jakten som sådan.
Jag anser att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgrän-
sen och i renbetesfjällen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ910 yrkandena 1
och 2 samt med avslag på motion 1998/99:MJ911 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
26. Ersättning till djurägare för skador på tamboskap och
husdjur (mom. 57)
Dan Ericsson (kd), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Anders G
Högmark (m) anför:
Enligt vår mening bör djurägaren ersättas för skador som varg orsakar på
tamboskap och husdjur. Den enskilde skall inte behöva drabbas av höga
försäkringspremier på grund av att det finns rovdjur där hundar och tambo-
skap vistas.
Vi anser att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande ersättning till djurägare för skador på tamboskap
och husdjur
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ918 yrkande 4
och med avslag på motion 1999/2000:MJ919 yrkande 2 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Särskilda yttranden
1. Utvärdering av älgjakten
Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anför:
Ett område som inte berörts av utredningen Jaktens villkor (SOU 1997:91)
och inte heller finns med i jaktpropositionen 1999/2000:73 är det system som
finns för älgjakten. Sedan man i mitten på 1960-talet började införa särskild
jakttid, dvs. licensjakt, för jakt på älg har systemet för älgjakten varit i st
dig förändring. Motsättningarna kring hur älgjakten skall organiseras har
stundtals varit mycket stora. Främst beroende på den uttalade målsättning
som funnits i vissa kretsar att frånta markägare och jaktarrendatorer med små
och medelstora marker rätten att fälla vuxen älg. Nu har riksdagen på senare
år, trots de propåer som varit om annat, hållit fast vid principen att markägar
med mindre arealer skall ha rätt att jaga vuxen älg. Och det är bra.
För framtiden och kommande diskussioner om hur älgjakten skall bedrivas
är det nödvändigt med en ordentlig utvärdering av hur älgjakten fungerat och
utvecklats i de olika system som funnits alltsedan 1965. En sådan utvärde-
ring - i perspektiv av 30 års älgjakt - skulle exempelvis kunna ge ett under-
lag för att ta ställning till om den dominerande formen av jakt som nu be-
drivs är den optimala för att få en bra älgstam. Då kan man få tydliga jämfö-
relser över tiden av hur olika jaktformer påverkat älgstammens utveckling.
En sådan utvärdering skulle också ta kål på myten om att det är de mindre
jaktmarkerna som står för den stora avskjutningen. Tvärtom kommer det att
visa sig att de mindre jaktmarkerna har trängts tillbaka så att de numera fälle
ett fåtal älgar i förhållande till de stora licensområdena. För framtiden kan
det vara bra om en vetenskaplig och objektiv utvärdering av de olika jakt-
systemen kan göras.
2. Vissa jaktfrågor
Maggi Mikaelsson (v) och Kjell-Erik Karlsson (v) anför:
Upplösande av viltvårdsområden
I motion 1999/2000:MJ28 föreslås skilda majoritetsregler för bildande re-
spektive upplösande av viltvårdsområden. Motionären motiverar detta med
att det inte bör vara alltför lätt för större markägare att upplösa fungerande
viltvårdsområden. Frågan om olika majoritetskrav för bildande och upplö-
sande av viltvårdsområden berörs inte i propositionen och vi har inte ansett
att det är tillräckligt utrett vilka konsekvenser en sådan förändring skulle
medföra. Motionen är därför avslagen. Vi menar dock att detta är en av de
saker som regeringen bör pröva i samband med den uppföljning av den nya
lagen som utskottet förutsätter att regeringen skall göra.
Grytjakt
Jordbruksverket har i en skrivelse till regeringen föreslagit att träning och
prov för grythundar med levande djur i gryt eller konstgryt bör förbjudas.
Om detta innebär att grytjakt inte kan bedrivas på ett djurskyddsmässigt
acceptabelt sätt bör även själva grytjakten förbjudas. Vi anser att så är falle
och förutsätter att regeringen, som nu äger frågan, kommer att fatta beslut
som tillgodoser motionskravet. Vi har därför valt att inte reservera oss i dett
betänkande.
Utskottet har, på förslag från Vänsterpartiet, begärt att regeringen skall
återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av vilka åtgärder man
planerar i ett antal jaktfrågor. I det sammanhanget förutsätter vi att ett förb
för grytjakt aviseras.
Bland de frågor som utskottet pekat på som önskvärda att få redovisade är
t.ex. frågan om nordisk samordning av jakttider, A- och B-licenser vid älg-
jakt, jaktfrågornas koppling till habitatdirektivet, populationsförändringar
inom olika viltarter, jakten på statens mark ovan odlingsgränsen, dubbelre-
gistreringen av privat jaktmark (renskötande samers rätt att jaga på privat
mark) samt allmänningslagstiftningen och jakten m.m.
Vi har, med hänvisning till den redovisning som begärs, även avstått från
att bifalla förslag om förbud mot fångst och jakt med levande lockbete, frå-
gor om begränsning/förbud mot jakt på vissa sjöfåglar, jakttider för ripa och
skyddsjakt under häckningstid. De är alla viktiga frågor att bevaka för att
skydda hotade arter och för att skapa ett regelverk kring jaktfrågorna som
tillgodoser behovet av en ekologiskt hållbar och etiskt försvarbar jakt.
Ersättning vid skada orsakad av björn och övriga rovdjursfrågor
I en motion, 1998/99:MJ908 (v), begärs att riksdagen skall utreda om det
finns anledning att återinföra en bestämmelse i jaktstadgan om rätt till ersätt
ning vid skada orsakad av björn. I dag finns människor som blivit skadade
och invalidiserade för livet efter närkontakt med björn. I normalfallet skall
det svenska socialförsäkringssystemet träda in vid invaliditet. När det gäller
skador orsakade av björn har det tidigare i 16 § jaktstadgan funnits en be-
stämmelse om rätt till ersättning vid skada. Bestämmelsen upphävdes av
regeringen år 1981. Eftersom ett antal motioner i övrigt avstyrkts med anled-
ning av att den s.k. Rovdjursutredningen just nu är på remiss och då utskottet
ansett att det är naturligt att denna fråga uppmärksammats i den fortsatta
beredningen har vi även här avstått från att reservera oss.
3. Frågor om jakttider och jaktmedel m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet anser att utskottets tillkännagivande att regeringen skall åter-
komma till riksdagen med en samlad redovisning över arbetet med jaktfrågor
är lovvärt. Vi väljer därför att inte reservera oss till förmån för de motioner
som berör frågor som återkommer i denna redovisning, men vill ändå anföra
följande.
Skyddsjakt
I dag tillåter svensk jaktlagstiftning att fåglars bon och ägg förstörs, helt
emot EU:s fågeldirektiv. Det gäller kråka, skata, björktrast, gråsparv och
pilfink m.fl. Många fågelarter, t.ex. gråsparv, pilfink, björktrast, koltrast o
stare, får också skjutas under häckningstid, trots att ungar då lämnas till en
plågsam svältdöd i boet. Det kallas skyddsjakt. Det är också tillåtet att skjut
ekorre och hermelin under hela året, även då de kan ha små värnlösa ungar i
boet, trots att framför allt hermelinen, som lever av sork och möss, har mins-
kat kraftigt i antal. Även det kallas skyddsjakt. Vi ifrågasätter nödvändighe-
ten av sådan skyddsjakt och framför allt om detta är etiskt försvarbart. Vad
skall skyddas?
Motiven för att få bedriva skyddsjakt är mycket diffusa i lagstiftningen.
Vad som är skada eller olägenhet anges inte, inte heller vad som skall tillgo-
doses i lantbruk eller viltvård. En art som är föremål för skyddsjakt är med
andra ord fredlös. Det bisarra är att även en rödlistad art som grågås är före-
mål för skyddsjakt!
Miljöpartiet de gröna anser att en översyn och förändring av skyddsjakten
är nödvändig. Dagens lagstiftning är otidsenlig och härrör från en tid då
hänsyn inte togs vare sig till ekologisk kunskap, populationernas utveckling
eller etiska överväganden. All jakt under häckningstid - som ju kan medföra
att värnlösa ungar lämnas att dö - måste bort, liksom jakt på arter, där popu-
lationer minskat kraftigt liksom givetvis jakt på rödlistade arter. Dagens
skyddsjakt strider också mot EU:s art- och habitatdirektiv och mot fågel-
direktivet. Vi förutsätter att detta sker och redovisas i den skrivelse som
skall komma och att de synpunkter som framförs i motion 1998/99:MJ914
(mp) då beaktas.
Jakttid på ripa
I motion 1999/2000:MJ912 (mp) anförs att jakttiden på ripa bör ändras. I
Sverige startar jakten den 25 augusti. I Norge sker starten 14 dagar senare,
den 10 september. Norges skäl att starta senare än Sverige är att ungarna inte
är flygga redan i slutet av augusti alla år. Förhållandena är naturligtvis de-
samma i Sverige, vilket framförts från forskarhåll och från erfarna jägare. Vi
anser att jakten i Sverige måste anpassas till förhållanden för ripan - inte so
i dag - till starten för älgjakten. Jakten på ripa bör senareläggas till omkrin
mitten av september.
Jakten på enkelbeckasin
Enkelbeckasin är en art som haft en stark tillbakagång. I Sverige har arten
minskat med 75 % sedan mitten av 1970-talet. Antalet häckande par av en-
kelbeckasin har minskat kraftigt under de senaste 20 åren i Sverige. Så sker
även i andra länder. I södra och mellersta England har arten gått tillbaka
sedan 1950-talet. Även i Holland, Belgien, Norge, Danmark, Tyskland och
Litauen finns samma tillbakagång dokumenterad. Arten har också uppmärk-
sammats i EU som en art som skall stå under särskild uppsikt.
Enkelbeckasinen är en liten fågel. Bortsett från den långa näbben är den
stor som en stare och väger ca 100 gram. Den skjuts under flytten då den
rastar i sankmarker och får jagas i hela landet från slutet av augusti till slu
av november, i de sydligaste länen till slutet av december. Enligt Jägareför-
bundets statistik sköts under jaktåret 1995/96 600 enkelbeckasiner.
I det förslag till nya jakttider, som Naturvårdsverket presenterade i april
1996, omnämns enkelbeckasinen som en art som flera remissinstanser vill
skall undantas från jakt. Men jakten på enkelbeckasin finns kvar.
Enkelbeckasinen är nära släkt med dubbelbeckasinen, en rödlistad art som
häckar i fjällen. Dubbelbeckasinen jagas naturligtvis inte, men arten är
mycket svår att i fält skilja från enkelbeckasinen och blir troligen skjuten av
misstag. I utvärderingen av småviltsjakten ovan odlingsgränsen, som över-
lämnades till departementet i april 1996, påtalas detta.
Jakten på enkelbeckasin kan i dag inte sägas vara långsiktigt hållbar. Vad
än skälet till den kraftiga tillbakagången är måste det vara uppenbart för var
och en att ett jakttryck knappast hjälper upp situationen. Skall enkelbeckasi-
nen kunna bevaras i den svenska faunan för framtiden måste åtgärder till för
att återskapa biotoper som gått förlorade, men för att arten skall ha en chans
måste den fredas från jakt. I det här fallet måste talet om bevarande av bio-
logisk mångfald leda till handling!
Jakt på stjärtand och skedand
Jakttider regleras i jaktförordningens bilaga 1. De andfåglar (Anantidae) som
får skjutas i landet är: gräsand, kricka, bläsand, stjärtand, skedand, brunand,
alfågel, sjöorre, knipa, storskrake, sothöna, vigg, ejder, svärta, småskrake,
sädgås, bläsgås, grågås och kanadagås. Vi anser att all andjakt borde ses över
och att en grundlig inventering av arternas populationer borde ske. Flera av
ovan nämnda arter minskar i populationsstorlek och flera finns på Artdata-
bankens hotlistor. Två arter vill vi särskilt lyfta fram: stjärtand och skedand
Stjärtanden är klassad som hotad och återfinns i Artdatabankens lista i
kategori 4 Hänsynskrävande. Det finns mellan 1 000 och 2 000 häckande par
i landet. I de övriga nordiska länderna är det bara Finland som har en större
population, men i alla länderna sägs populationen vara minskande. Skedan-
den återfinns ännu inte i Artdatabankens hotlista, men är en art som minskar.
För båda gäller allmän jakt under eftersommaren/hösten, olika för olika delar
av landet.
I avskjutningsstatistiken, som tyvärr inte visat sig vara särskilt pålitlig, an
ges att ca 1 500 fåglar skjuts årligen.
Det skäl som anförs för jakten på dessa arter är att de är svåra att skilja
från gräsanden, som är vanlig och klarar ett jakttryck. Detta måste dock ses
som ett mycket dåligt skäl att ha jakt på stjärtand, som är klassad som en
hotad art, och skedand, där populationen är så liten. Det måste naturligtvis
vara ett krav för att få jaga änder att man klarar av att skilja arter åt. För
många jägare finns inga problem att skilja arterna åt.
Miljöpartiet anser, vilket framförs i motion 1999/2000:MJ908, att det är
dags att freda stjärtand och skedand och att regeringen bör ta det beslutet.
Ripjakten
I motion 1998/99:MJ910 och i motion 1999/2000:MJ912 framför Miljöparti-
et de gröna kritik mot dagens ripjakt, som vi inte anser vara ekologiskt håll-
bar. Vi anser att jakten måste baseras på inventeringar av rippopulationerna.
I motionerna framläggs förslag till en hållbar jakt. Förslaget har tagits fram
av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) i samråd med forskare och jägare.
Förslaget syftar till en ekologiskt anpassad jakt, som tar hänsyn till de andra
arter i fjällvärlden, som är beroende av ripan för sin existens. Dit hör fjäll-
vråk, blå kärrhök, kungsörn, jaktfalk och fjällräv. Så här ser förslaget ut i
korthet:
1. Jaktområdet skall vara högst 100 km2.
2.
3. Populationsuttaget genom jakt skall i ett enskilt jaktområde aldrig över-
stiga 20.
4.
5. Permanent jaktfria områden måste finnas som refugier och referensom-
råden.
6.
7. Jakttrycket skall anpassas efter årets reproduktion hos riporna.
8.
9. Biotopmanipulerande åtgärder som att fälla björkar, gödsla och bränna
ris skall ej förekomma.
10.
11. Rovdjursbekämpning skall normalt ej få förekomma.
12.
13. Jaktstarten bör senareläggas till omkring mitten av september.
14.
15. Jakten bör avslutas senast 31 januari.
16.
17. "Bag limit", dvs. en begränsning av jaktuttaget så att varje jägare bara
får skjuta ett vissa antal fåglar per dag kan övervägas i vissa fall.
18.
19. Fortlöpande årliga inventeringar av jagade arter och predatorer är nöd-
vändiga både i områden där det jagas och i referensområden.
20.
I dag diskuteras inte bara hur jakten skall bedrivas ovan odlingsgränsen utan
även vem som skall administrera jakten. Eftersom den frågan bereds reserve-
rar vi oss inte i detta betänkande, men förutsätter att ovan nämnda förslag,
som tagits fram av initierade forskare och intresserade, beaktas inför den
skrivelse, som riksdagen beställer av regeringen i betänkandet.
Propositionens lagförslag
Miljö- och jordbruksutskottets promemoria
den 4 maj 2000
Fråga om småviltsjakt i regeringens proposition 1999/2000:73
Jaktens villkor
Sammanfattning
Med stöd av 4 kap. 10 § riksdagsordningen har miljö- och jordbruksutskottet
den 27 april 2000 beslutat att yttrande av Lagrådet skall inhämtas över ett
under utskottsbehandlingen och i vissa motioner framfört förslag om ändring
av regeringens förslag till lag om viltvårdsområden.
Denna promemoria har på miljö- och jordbruksutskottets uppdrag utarbe-
tats inom utskottets kansli. I promemorian redogörs för utskottets övervä-
ganden i fråga om småviltsjakten och hur frågan om småviltsjakten har be-
handlats i regeringens förslag till lag om viltvårdsområden. Utskottets förslag
till lagtextändringar redovisas i slutet av promemorian.
Genomgången har skett mot bakgrund av den kritik mot förslaget i rege-
ringens proposition 1999/2000:73 Jaktens villkor som framkommit i motio-
ner och i den allmänna debatten. Ändringarna som föreslås i promemorian
tillgodoser - om de genomförs - i betydande utsträckning de synpunkter som
framförts.
I promemorian föreslås att den nya lagen om viltvårdsområden utformas så
att det i princip skall vara möjligt att tvångsansluta fastigheter även i syfte
samordna jakten efter småvilt.
Bakgrund
Genom ett beslut den 17 november 1994 beslöt regeringen att tillkalla en
särskild utredare för att överväga vilka åtgärder som behövs för att öka möj-
ligheterna att jaga till rimliga priser och för att utvärdera besittningsskydde
vid upplåtelse av rätt till jakt. Även formerna för samverkan mellan mark-
ägare och jägare skulle ses över. Den statliga administrationen av jakten och
rollfördelningen mellan myndigheter och jägarorganisationer skulle utvärde-
ras. Utredningen, som antog namnet Utredningen om vissa jaktfrågor, över-
lämnade i juni 1997 betänkandet Jaktens villkor - en utredning om vissa
jaktfrågor (SOU 1997:91). Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen behandlar i proposition 1999/2000:73 de förslag till ändringar i
jaktlagen (1987:259) och lagen (1980:894) om jaktvårdsområden som be-
handlats i betänkandet. Dessutom behandlas frågan om vissa följdändringar i
lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, i rennäringslagen
(1971:437) och i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt m.m. I propositio-
nen ger regeringen även sin syn på utredningens förslag om administrationen
av jakten och viltvården, tillgången på jaktmark, avgifter för upplåtelse av
nyttjanderätt till jakt samt jakt på allmänt vatten.
Regeringen beslutade den 22 april 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över förslag till lag om viltvårdsområden, ändringar i jaktlagen (1987:259),
lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder samt i rennärings-
lagen (1971:437). Lagrådets yttrande finns i propositionens bilaga 5. När det
gäller förslaget till lag om viltvårdsområden har Lagrådet bl.a. uttalat en
tvekan om grundlagsenligheten hos bestämmelserna om en viltvårdsområ-
desförenings stadgar och anfört att dessa borde föranleda ytterligare analys
under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Frågan behandlas i
avsnitt 4.5.1 i propositionen där regeringen ger uttryck för en uppfattning
som i vissa avseenden avviker från Lagrådets. Synpunkter i övrigt från Lag-
rådet, som i allt väsentligt godtas av regeringen, tas upp i författningskom-
mentarerna till förslaget till lag om viltvårdsområden.
Regeringen beslutade vidare den 3 februari 2000 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över det förslag om ändring i sekretesslagen (1980:100) som finns i
propositionens bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i propositionens bilaga 7.
Nu gällande lagstiftning
Bestämmelser om jaktvårdsområden finns i lagen (1980:894) om jaktvårds-
områden. Enligt lagens 1 § kan två eller flera fastigheter eller delar av fasti
heter sammanföras till ett jaktvårdsområde för att samordna jakten och vilt-
vården och jakträttshavare inom detta bilda en jaktvårdsområdesförening.
Samordningen av jakten och viltvården skall ske i syfte att främja jaktvården
och jakträttshavarnas gemensamma intressen. Med jaktvård avses enligt
förarbetena dels en ändamålsenlig och efter tillgången på vilt väl lämpad
jakt, dels åtgärder för viltets skydd och förkovran (prop. 1979/80:180 s. 28).
Från lagens tillämpningsområde undantas i 2 § kronomark ovanför od-
lingsgränsen samt renbetesfjällen. På annan mark där samerna enligt rennä-
ringslagen (1971:437) har rätt att jaga får någon inskränkning inte ske i den-
na rätt genom bildande av jaktvårdsområden.
I de fall fastighetsägarna inte är eniga om att bilda ett jaktvårdsområde ger
lagen en möjlighet till tvångsbildning genom majoritetsbeslut. Majoriteten
skall utgöra minst två tredjedelar av antalet fastighetsägare och dessa skall
äga minst hälften av den mark det är fråga om. För att ett jaktvårdsområde
skall få bildas krävs att det är lämpligt med hänsyn till områdets belägenhet
och omfång, viltstammen samt förhållandena i övrigt (8 §). Beslut om bil-
dande fattas av länsstyrelsen som i samband därmed skall fastställa stadgar
för jaktvårdsområdesföreningen vad avser dels i vilken utsträckning jakten
skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet och grunderna i övrigt för
jakten och viltvården, dels vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för för-
eningens verksamhet samt grunderna för bestämmande av avgifter till för-
eningen. Länsstyrelsen prövar också om lämplighetskravet i 8 § är uppfyllt.
Vid lämplighetsprövningen skall såväl själva bildandet som stadgarnas inne-
håll prövas mot bakgrund av det i 1 § angivna ändamålet.
Frågan om bildande av ett jaktvårdsområde skall, enligt 16 § lagen om
jaktvårdsområden, utredas vid förrättning under ledning av en förrättnings-
man, om det inte är uppenbart att förutsättningar för bildandet saknas. Läns-
styrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett jaktvårds-
område, om alla fastighetsägare är överens om detta eller om förrättning
annars inte anses nödvändig.
Beslutanderätten i fråga om jaktvårdsområdesföreningens angelägenheter
tillkommer i första hand fastighetsägarna inom området. Dessa skall därför
vara medlemmar i föreningen. Den som har nyttjanderätt till jakt inom områ-
det kan under vissa förutsättningar bli medlem och få rätt att rösta i vissa
frågor. En förutsättning för medlemskap är att upplåtelsetiden för nyttjande-
rätten omfattar minst ett jaktår (3 §).
En jaktvårdsområdesförening har en mycket vidsträckt befogenhet att fatta
beslut angående den jakt som bedrivs inom området. Denna rätt begränsas i
princip endast av den prövning av stadgarnas innehåll som länsstyrelsen gör
mot bakgrund av det i 1 § angivna ändamålet. En jaktvårdsområdesförening
har också, enligt 10 § lagen om jaktvårdsområden, rätt att i stadgarna före-
skriva att det skall krävas tillstånd för upplåtelse eller överlåtelse av jaktr
inom området. Vidare anges i nämnda lagrum att en jaktvårdsområdesför-
ening får upplåta rätt till jakt som skall bedrivas gemensamt inom området
om det finns föreskrifter om det i stadgarna. En jaktvårdsområdesförening får
också, enligt 12 § lagen om jaktvårdsområden, bestämma att avgifter skall
betalas för jakten inom jaktvårdsområdet och för villebråd som fälls.
Länsstyrelsen kan besluta att en jaktvårdsområdesförening skall upplösas.
För ett sådant beslut fordras, enligt 26 § lagen om jaktvårdsområden, att
flertalet av de röstande fastighetsägarna på en jaktstämma uttalat sig för en
upplösning och att detta flertal antingen utgör mer än en tredjedel av antalet
fastighetsägare eller äger mer än hälften av den mark som ingår i jaktvårds-
området. Ett sådant beslut får dock inte meddelas innan tio år förflutit från
det att beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann laga kraft. Vid upp-
lösning av en jaktvårdsområdesförening gäller enligt 31 § lagen om jakt-
vårdsområden bestämmelsen i 62 § lagen om förvaltning av samfälligheter.
Hänvisningen innebär att ett jaktvårdsområde inte får upplösas förrän områ-
dets skulder har betalats eller medel som fordras för betalning har nedsatts
hos länsstyrelsen. På ansökan av styrelsen för de jaktvårdsområdesföreningar
som berörs kan länsstyrelsen, enligt 27 § lagen om jaktvårdsområden, besluta
dels att föra samman flera jaktvårdsområden till ett jaktvårdsområde, dels att
dela upp ett jaktvårdsområde i flera jaktvårdsområden. För sådan ombildning
gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av jaktvårdsområde. På
ansökan av jaktvårdsområdesföreningens styrelse får länsstyrelsen vidare,
enligt 28 §, besluta att en fastighet skall anslutas till jaktvårdsområdet. För
sådan anslutning fordras medgivande av fastighetens ägare och, om fastig-
heten ingår i ett annat jaktvårdsområde, av jaktvårdsområdesföreningen för
det området.
I 29 § lagen om jaktvårdsområden finns regler om uteslutning av fastighet
ur jaktvårdsområdet. Länsstyrelsen får besluta att en fastighet skall uteslutas
om fastigheten på grund av ändrad användning eller annars väsentligen sak-
nar betydelse för jaktvården. Om fastighetsägarna och jaktvårdsområdesför-
eningen är ense om att fastigheten skall uteslutas får föreningen besluta i
frågan. I 32 § lagen om jaktvårdsområden föreskrivs att om den som har rätt
att jaga inom ett jaktvårdsområde bryter mot de regler som enligt stadgarna
eller jaktstämmans beslut gäller för jakten inom området döms han till böter,
om inte gärningen är belagd med straff i annan lag eller författning. Fälls
eller fångas villebråd genom sådant brott skall villebrådet eller värdet därav
förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt. Förverkat villebråd
tillfaller jaktvårdsområdesföreningen.
En medlem, vars rätt berörs av beslut på jaktstämma eller beslut av jakt-
vårdsområdesföreningens styrelse, kan enligt 33 § lagen om jaktvårdsområ-
den överklaga beslutet hos länsstyrelsen. Överklagandebestämmelsen inne-
bär att länsstyrelsens prövning inte skall avse det överklagade beslutets
lämplighet utan endast dess laglighet. Länsstyrelsen har därmed inte heller
befogenhet att ersätta det överklagade beslutet med ett annat. Länsstyrelsens
beslut enligt lagen får enligt 34 § lagen om jaktvårdsområden överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Propositionens lagförslag i huvuddrag
I propositionen föreslås att den nuvarande lagen om jaktvårdsområden ersätts
med en ny lag om viltvårdsområden. Dessutom föreslås vissa ändringar i
jaktlagen.
Den nya lagen om viltvårdsområden innebär att ett viltvårdsområde kan
bildas i syfte att främja viltvården genom en samordning av jakten och andra
åtgärder till skydd och stöd för viltet. Fastighetsägarna inom området bildar
en viltvårdsområdesförening. Samordningen inom området skall avse någon
eller några av viltarterna älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, vildsvin, varg, jä
lo eller björn. Kravet gäller oavsett om de berörda fastighetsägarna är över-
ens om att bilda området eller inte. Som ytterligare krav för att ett viltvårds
område skall bildas gäller att fyra femtedelar av fastighetsägarna, som också
skall äga fyra femtedelar av marken inom området, är överens om bildandet.
Jämfört med vad som gäller för jaktvårdsområdena kommer verksamheten
inom ett viltvårdsområde att omfattas av en tydligare reglering. En viltvårds-
områdesförening får rätt att fatta beslut i viltvårdsfrågor med bindande ver-
kan för medlemmarna endast om lagen innehåller en uttrycklig regel om det.
Föreningen är dock oförhindrad att fatta beslut också i andra viltvårdsfrågor
än de som anges i lagen, t.ex. i sådana frågor som rör småviltet, om för-
eningens beslut inte medför att enskilds rätt kränks.
Den straffbestämmelse som finns i lagen om jaktvårdsområden ersätts med
en rätt för en viltvårdsområdesförening att besluta om avstängning från om-
rådesjakt. De föreslagna ändringarna i jaktlagen innebär bl.a. att besittnings-
skyddet vid vissa jakträttsupplåtelser försvinner. I stället införs regler som
innebär att upplåtelseavtal som löper på ett år eller längre tid skall sägas up
sex månader före avtalstidens slut. Samma uppsägningstid föreslås gälla för
avtal som löper på obestämd tid.
Slutligen föreslås en ändring i sekretesslagen (1980:100). Ändringen inne-
bär att sekretess skall gälla vad avser förande av eller uttag ur jaktkorts- oc
jägarexamensregistren, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara
för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.
Den nya lagen om viltvårdsområden och ändringarna i övriga lagar före-
slås träda i kraft den 1 januari 2001.
Motionerna
I motion MJ31 (c) som väckts med anledning av propositionen har kritik
riktats mot att samordningen av jakten inom ett viltvårdsområde inte omfat-
tar småviltet (yrkande 1). Enligt motionerna MJ25 (v) yrkande 1 och MJ33
(s) yrkande 2 bör samordning av jakt efter småvilt anses utgöra ett sådant
angeläget allmänt intresse som kan ligga till grund för att bilda viltvårdsom-
råden. I motion MJ29 (fp) anförs att småviltsjakten i Norrlands inland bör
särregleras. I Norrlands inland utgör jaktvårdsområden basen för modern jakt
och viltvårdsarbete, och de förslag som förs fram i propositionen upplevs
som en återgång till sekelskiftesvillkor.
Tvångssammanslutning för samordning av viltvården
Regeringens förslag
I propositionen anförs att reglerna om egendomsskyddet i 2 kap. 18 § rege-
ringsformen ändrades den 1 januari 1995. Ändringen innebär, såvitt nu är av
intresse, att inte bara expropriation eller liknande förfoganden utan också
inskränkningar i rätten att använda mark och byggnad omfattas av grund-
lagsskyddet. Dessutom innebär ändringen att expropriation eller rådighetsin-
skränkning får ske endast om inskränkningarna är nödvändiga för att tillgo-
dose angelägna allmänna intressen.
Regeringen anför vidare att genom lagen (1994:1219) om den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund-
läggande friheterna införlivades nämnda konvention med svensk rätt. Kon-
ventionen innefattar bl.a. bestämmelser om egendomsskydd. Genom avgö-
randen av Regeringsrätten har uppmärksamhet riktats mot tillämpningen i
svensk rätt av den s.k. proportionalitetsprincipen. Principen innebär att vid
prövning av frågan om en åtgärd vidtagits i allmänt intresse ingår att avgöra
om det skett en rimlig avvägning mellan det enskilda och det allmänna in-
tresset, eller med andra ord om åtgärden varit proportionerlig.
Regeringen har föreslagit att ett viltvårdsområde skall kunna inrättas en-
dast om samordningen inom området avser något av viltslagen älg, kronhjort,
dovhjort, rådjur, vildsvin, björn, järv, lo eller varg. Bildandet av viltvårdso
rådet skall dessutom främja vården av det berörda viltslaget och vara lämp-
ligt med hänsyn till områdets belägenhet och omfång samt viltstammen.
Kraven gäller oavsett om fastighetsägarna är överens om att bilda området
eller inte.
Regeringen anför att det förslag som utredningen lagt fram innebär att vill-
koren för att tvångsvis bilda ett viltvårdsområde skärps. Om fastighetsägarna
inte är överens skall ett viltvårdsområde kunna bildas endast om det inbegri-
per vård av stora rovdjur eller klövvilt.
Enligt regeringens redovisning är den föreslagna ändringen motiverad av
det skärpta egendomsskyddet och av Europakonventionens proportionalitets-
regel. Regeringen anför att ett viltvårdsområde enligt utredningen skall
kunna bildas mot en fastighetsägares vilja endast om det föreligger ett starkt
allmänt behov av samordning kring viltvården. Det behov av samordning
som finns måste vägas mot intresset att enskilds egendom skall vara tryggad
mot rådighetsinskränkning. För att en enskild fastighetsägare skall behöva
tåla att en sammanslutning av enskilda bestämmer om jakten på hans mark
måste samordningen av jakten vara motiverad av ett angeläget allmänt in-
tresse. Vidare måste det föreligga proportionalitet mellan vad det allmänna
vinner och vad den enskilde förlorar på grund av sådana beslut. Regeringen
anför vidare att behovet av samordning av viltvården enligt utredningen
varierar mellan olika viltslag. Utredningen gör den bedömningen att jakten
efter stora rovdjur och klövvilt, med undantag för rådjuret, utgör ett angelä-
get allmänt intresse i hela landet. För rådjurets del föreligger ett sådant in-
tresse i de nordligaste delarna i landet. För småviltet finns det däremot, enli
utredningens uppfattning, inte samma behov av samordning. Djuren rör sig
över små områden och beståndet påverkas oftast inte av jakt. Vården av
småviltet kan därför enligt utredningens mening inte anses utgöra ett sådant
angeläget allmänt intresse som kan motivera ingrepp i den enskildes ägande-
rätt.
Vidare anförs i propositionen att utredningens förslag skiljer sig från rege-
ringens förslag huvudsakligen genom att utredningen inte ställer upp något
krav på att samordningen inom området skall avse vissa viltslag, om fastig-
hetsägarna är överens om att bilda ett viltvårdsområde. Majoriteten av re-
missinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Flera re-
missinstanser, däribland ett antal länsstyrelser och Svenska Jägareförbundet,
anser att tvångsbildning skall kunna ske även för jakt efter småvilt. Vägver-
ket och Skogsstyrelsen anser att även vården av rådjur generellt sett skall
kunna motivera tvångsbildning. Några remissinstanser anser att tvångsbild-
ning över huvud taget inte bör komma i fråga utan förordar att viltvården
samordnas genom frivilliga insatser.
Regeringen anför slutligen beträffande småviltet att viltforskningen och
allmänna erfarenheter har visat att bestånden av småvilt oftast inte påverkas
av jakt. Dödligheten som jakten svarar för är ofta väsentligen mindre än
annan dödlighet. Inom områden där jakt inte förekommer är småviltsbestån-
den normalt inte heller större än inom områden där jakt äger rum. Dessutom
har småviltet normalt höga reproduktionstal. Detta innebär att om ett alltför
högt uttag skulle göras vid jakt, kommer skadan snart att läkas genom den
höga reproduktionen. Regeringen delar alltså utredningens bedömning att det
för småviltet inte finns samma behov av samordning av jakten som för de
större viltslagen.
Utskottet
En ny lag om viltvårdsområden
Utskottet instämmer i vad regeringen anfört om att lagstiftningen om jakt-
vårdsområden fyller ett angeläget behov. Utskottet anser alltså i likhet med
regeringen att det även fortsättningsvis bör finnas särskilda bestämmelser för
en samordning av viltvården över fastighetsgränserna.
Utskottet delar även uppfattningen att det finns skäl att se över stora delar
av regleringen och göra åtskilliga ändringar - både sakliga och redaktionella.
Såsom regeringen har föreslagit bör bestämmelserna om samverkan i viltvår-
den därför tas upp i en ny lag. Utskottet instämmer i att den nya lagen bör ha
rubriken lagen om viltvårdsområden samt att området bör administreras
genom en viltvårdsområdesförening. I den nya lagen bör därmed också be-
greppet jaktvård genomgående ersättas med uttrycket viltvård. Regeringen
hänvisar i denna fråga bl.a. till 4 § jaktlagen (1987:259) där det finns en
allmän bestämmelse om viltvård. Regeringen anser inte att det finns något
hinder mot att det företas traditionella viltvårdsåtgärder inom det samver-
kansområde som bildas.
För bildandet av ett jaktvårdsområde krävs det enligt gällande rätt att bil-
dandet är lämpligt med hänsyn till områdets belägenhet och omfång, vilt-
stammen samt förhållandena i övrigt. Samma krav gäller oavsett om fastig-
hetsägarna är överens om att bilda området eller inte. Det finns inte heller
några begränsningar vad gäller vilka viltslag samordningen kan omfatta.
Tvångsbildning kan alltså enligt gällande rätt ske för att samordna vården
av allt jaktbart vilt. Utskottet anser, som närmare utvecklas i det följande, a
dessa förutsättningar skall gälla också i den nya lagen om viltvårdsområden.
Angelägna allmänna intressen
Som konstaterats i det föregående får ingrepp i den enskildes rådighet ske
endast när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Såsom
regeringen har anfört förutsätter därför en tvångslagstiftning om viltvården
att det finns ett väl underbyggt och ett av starka allmänna intressen motiverat
behov av att tillhandahålla en lagreglerad samordning över fastighetsgrän-
serna.
I förarbetena till 2 kap. 18 § regeringsformen (prop. 1993/94:117 s. 15)
anges att med angelägna allmänna intressen avses främst sådana ingrepp som
är motiverade med hänsyn till naturvårds- och miljöintressen men även till
totalförsvarsintressen och ingrepp för att tillgodose samhällets behov av
mark för bostäder och gator och andra kommunikationsleder m.m. Vidare
anförs att det slutliga ställningstagandet till vad som är ett angeläget allmän
intresse får göras från fall till fall i enlighet med vad som kan anses vara
acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Regeringen anförde att den gällande
lagstiftningen som medger ingrepp i annans egendom av de slag som regleras
i bestämmelsen kan i enlighet med vad kommittén funnit anses uppfylla det
uppställda kvalifikationskravet. Vidare anfördes att något behov av följdänd-
ringar i gällande lagar som tillåter ingrepp i den enskildes egendom därför
inte finns. Konstitutionsutskottet anförde att det slutliga ställningstagandet
till vad som är allmänt intresse får göras från fall till fall i enlighet med v
som kan anses vara acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Det är alltså
enligt konstitutionsutskottet här fråga om ställningstaganden i den politiska
beslutsprocessen (1993/94:KU24 s. 28 f.).
Viltvård som ett angeläget allmänt intresse
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i det nu aktuella betänkandet
(SOU 1997:91 s. 318) att vården av viltet i vårt land är ett allmänintresse.
Jaktvårdsområdena har fyllt en viktig funktion, främst genom att jakten
kunnat samordnas inom områdena. Härigenom har jaktuttaget anpassats till
den aktuella stammens storlek. Utskottet delar regeringens uppfattning att
den samverkan över fastighetsgränserna som sker enligt lagen om jaktvårds-
områden generellt sett är mycket betydelsefull från viltvårdssynpunkt. Mark-
ägandet omfattar i stor utsträckning enheter som med hänsyn till storlek och
form inte är lämpliga för vård av allt vilt. Lagstiftningen fyller därför även
enligt utskottets uppfattning ett angeläget behov.
För ett stort antal människor, särskilt i glesbygd, är jakten en väsentlig del
livskvaliteten. Då jaktvårdsområdena för dessa människor i många fall är en
förutsättning för en meningsfull jakt, kan de även ha betydelse för männi-
skors vilja att stanna kvar i eller söka sig till glesbygd. Jakten är även en d
av vårt kulturarv, vilket tryggas av jaktvårdsområdena eftersom många speci-
fika svenska jakttraditioner och jaktformer, t.ex. jakt med drivande hund,
spårningsjakt och toppskytte på skogsfågel, kräver stora sammanhängande
arealer.
Det är också angeläget att säkerställa en föryngring av jägarkåren för att
även på sikt säkra en god viltvård. Det är därför viktigt att även personer som
inte har tillgång till egen jaktmark kan beredas möjlighet till jakt.
Utskottet anser att det finns stora fördelar i en samordnad jakt över större
områden även när det gäller jakttillfällen. En splittrad jakt leder i allmänhet
till att färre jägare kan utnyttja småviltsjakten. En samordnad småviltsjakt
bör kunna öka utbudet av jakttillfällen eftersom en samordning är en förut-
sättning för att området skall kunna upplåta jakt genom försäljning av små-
viltskort till marklösa jägare. Svenska Jägareförbundet pekar på den möjlig-
het till nya jakttillfällen, framför allt på småvilt, som skapas genom vilt-
vårdsområdena. Jägareförbundet påpekar också att jakt efter småvilt vidare
under vissa förhållanden kan påverka individantalet. Om en art minskat
kraftigt till följd av t.ex. en epizooti kan en total avlysning eller en begrän
ning av jakt på en art under lång tid påverka artens möjlighet till snabb åter-
hämtning.
Vid en skadskjutning under enskilda jakter kan finnas behov av att spåra
det skadade djuret över flera fastigheter. Småviltsjakten saknar inte heller
betydelse för stammarnas individtäthet, utan denna fråga bör ses i ett längre
perspektiv. Förhållandena kan ändras och faktorer som hårda vintrar, sjuk-
domsutbrott och plötslig ökning av vissa viltslag kan leda till att viltvårdsin
satser över större områden behövs.
Genom bildandet av jaktvårdsområden skapas förutsättningar för god vilt-
vård och ett klokt och långsiktigt nyttjande av viltstammarna genom jakt.
Regeringen har föreslagit att ett viltvårdsområde skall kunna inrättas endast
om samordningen inom området avser något av viltslagen älg, kronhjort,
dovhjort, rådjur, vildsvin, björn, järv, lo eller varg. Förslaget innebär sam-
ordning av jakt efter stora rovdjur och klövvilt.
Utskottet instämmer i vad regeringen anfört om behovet av en lagreglerad
samordning över fastighetsgränserna beträffande de av regeringen förordade
viltarterna. När det gäller rådjuret kan jakten såsom regeringen anfört under
speciella omständigheter påverka populationen. Som regeringen anför är
rådjursstammen i vissa delar av landet hotad, och i dessa delar kan det därför
finnas ett angeläget intresse av att rådjursstammen sköts på ett sådant sätt at
dess existens inte äventyras. Även om rådjurens skadegörelse normalt är av
ringa betydelse har överstora stammar under senare år förorsakat skadegörel-
se på skogsföryngringar, framför allt i södra Sverige. Utskottet instämmer
därför i att det finns behov av en lagligt stödd samordning för att komma till
rätta med dessa problem.
Utskottet anser att regeringens synsätt i fråga om småviltsjaktens ställning i
övrigt inom viltvårdsområdena är alltför snävt. Målsättningen bör vara att ha
en rik och varierad fauna med goda och välmående viltstammar samtidigt
som balans skall uppnås i förhållande till de areella näringarnas intressen och
till trafiksäkerhetsintresset. Utskottet anser att denna målsättning även bör
omfatta våra småviltstammar. Olika arter av småvilt kan för det fall de till si
numerär inte är anpassade till de nämnda intressena orsaka stora olägenheter,
t.ex. rådjur och bäver.
Utskottet anser således att det finns ett behov av samordning även när det
gäller vården av småviltet. Viltforskningen och allmänna erfarenheter har
visserligen visat att bestånden av småvilt ofta inte påverkas av jakt, men
jakten kan ha betydelse för småviltstammarnas individantal under speciella
förhållanden. Den av utskottet förordade ordningen bör också leda till ett
ökat utbud på jakttillfällen när det gäller småvilt.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det bör betraktas som ett
angeläget allmänt intresse att samordna jakten på småvilt. Detta ställningsta-
gande bygger även på behovet av att vidmakthålla en ekologisk balans i
naturen. I förarbetena till 1995 års ändringar i 2 kap. 18 § regeringsformen
konstaterades att det inte fanns något behov av följdändringar i då gällande
lagar som tillåter ingrepp i den enskildes egendom. Såsom regeringen då
anförde ansågs inskränkningarna i gällande lagstiftning uppfylla kravet på att
det finns ett angeläget allmänt intresse. Utskottet konstaterar att tvångsbild-
ning enligt nu gällande bestämmelser kan ske för att samordna vården av allt
jaktbart vilt. Det bör därför inte möta något hinder att också fortsättningsvis
samordna vården av småvilt enligt den föreslagna lagen om viltvårdsområ-
den.
Vid avgränsningen av de angelägna intressen som kan motivera en tvångs-
bildning måste en avvägning göras mellan den inskränkning som den enskil-
de kan få tåla och den betydelse som inskränkningen har i stort. Även om en
ändamålsenlig viltvård avseende småvilt i många fall bör kunna ske utan
samordning över fastighetsgränserna, anser utskottet att samordningen av
småviltsjakten inte innebär ett oproportionellt stort intrång. I denna bedöm-
ning har utskottet beaktat att en fastighetsägare som av ideella skäl motsätter
sig jakt har en ovillkorlig rätt att få sin fastighet undantagen från både områ
desjakt och gemensamhetsjakt.
Det ingrepp i markägandet som samordningen innebär bör enligt utskottets
uppfattning vägas mot det faktum att den berörda markägaren får möjlighet
att jaga inom hela det område som viltvårdsområdesföreningen omfattar.
Förslag till lagtextändringar
Förslag till lag om viltvårdsområden
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
7 §
Ett viltvårdsområde får bildas en-
dast om samordningen enligt 1 §
första stycket avser någon eller några
av viltarterna älg, kronhjort, dov-
hjort, rådjur, vildsvin, björn, lo, järv
eller varg.
8 §
7 §
För att ett viltvårdsområde skall få
bildas krävs dessutom att bildandet
1. främjar vården av den eller de
viltarter enligt 7 § som samordningen
avser,
2. är - - - omfång,
3. medges - - - inom området.
För att ett viltvårdsområde skall få
bildas krävs att bildandet
1. främjar vården av den eller de
viltarter som samordningen avser,
2. är - - - omfång,
3. medges - - - inom området.
Majoriteten skall utgöra minst fyra femtedelar av antalet fastighetsägare
och dessa skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets areal. I ett
omarronderingsområde enligt 1 § jordförvärvslagen (1979:230) gäller i stället
att majoriteten skall utgöra minst hälften av antalet fastighetsägare och att
dessa skall äga minst hälften av viltvårdsområdets areal.
Vid omröstning har varje fastighetsägare, oavsett om han äger en eller flera
fastigheter, en röst. Personer som äger en fastighet med samäganderätt har en
röst tillsammans.
Redaktionella ändringar: 9-23 §§ skall betecknas 8-22 §§ och hänvisningar
till paragrafer skall ändras i förekommande fall.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
24 §
23 §
I den utsträckning det är förenligt
med jaktlagstiftningens bestämmelser
om jakttider och om tillstånd till jakt
får en viltvårdsområdesförening, om
det behövs med hänsyn tagen till
viltvården, besluta att älg, kronhjort
och dovhjort får jagas
1. inom hela viltvårdsområdet obe-
roende av fastighetsgränserna (områ-
desjakt)
2. och därvid bara tillsammans med
andra jakträttshavare inom området
(gemensamhetsjakt).
I den utsträckning det är förenligt
med jaktlagstiftningens bestämmelser
om jakttider och om tillstånd till jakt
får en viltvårdsområdesförening, om
det behövs med hänsyn tagen till
viltvården, besluta att älg, kronhjort
och dovhjort samt rådjur och annat
småvilt får jagas
1. inom hela viltvårdsområdet obe-
roende av fastighetsgränserna (områ-
desjakt)
2. och därvid bara tillsammans med
andra jakträttshavare inom området
(gemensamhetsjakt).
Om områdesjakt skall bedrivas får en viltvårdsområdesförening besluta om
avskjutningens omfattning och inriktning.
25 §
24 §
I den utsträckning det är förenligt
med jaktlagstiftningens bestämmelser
om jakttider och om tillstånd till jakt
får en viltvårdsområdesförening
vidare besluta om
1. områdesjakt och gemensamhets-
jakt efter björn, järv, varg, lo, vild-
svin och rådjur om det uppenbart
behövs för att begränsa skador av
sådant vilt,
2. avskjutningens omfattning och
inriktning i fråga om rådjur om det
uppenbart behövs för att bevara
rådjursstammen.
I den utsträckning det är förenligt
med jaktlagstiftningens bestämmelser
om jakttider och om tillstånd till jakt
får en viltvårdsområdesförening
vidare besluta om områdesjakt och
gemensamhetsjakt efter björn, järv,
varg, lo och vildsvin om det uppen-
bart behövs för att begränsa skador av
sådant vilt.
26 §
En viltvårdsområdesförening får
besluta om områdesjakt efter småvilt.
Beslut enligt första stycket gäller
dock inte fastigheter vars ägare an-
mält till föreningen att de inte vill
delta i sådan jakt.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
27 §
25 §
En viltvårdsområdesförening får
besluta att det skall krävas tillstånd
(jakträttsbevis) för områdesjakt och
gemensamhetsjakt enligt 24-26 §§.
Föreningen får kräva visst minsta
arealinnehav för att en fastighetsägare
skall tilldelas fler än ett jakträttsbevis.
Beslut om jakträttsbevis för småvilt
gäller dock inte fastigheter som un-
dantagits från områdesjakt med stöd
av 26 § andra stycket.
En viltvårdsområdesförening får
besluta att det skall krävas tillstånd
(jakträttsbevis) för områdesjakt och
gemensamhetsjakt enligt 23 och 24
§§. Föreningen får kräva visst minsta
arealinnehav för att en fastighetsägare
skall tilldelas fler än ett jakträttsbevis.
Redaktionella ändringar: 28-40 §§ skall betecknas 26-38 §§ och hänvis-
ningar till paragrafer skall ändras i förekommande fall.
______________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 då lagen (1980:894) om jakt-
vårdsområden upphör att gälla.
2. Ett jaktvårdsområde - - - med de
undantag som anges i 3-4.
2. Ett jaktvårdsområde - - - med det
undantag som anges i 3.
3. Bestämmelsen i 7 § hindrar inte
att ett viltvårdsområde som bildats
enligt äldre bestämmelser och vars
verksamhet endast omfattar vården
av småvilt består efter ikrafttträdan-
det. Bestämmelsen hindrar inte heller
att viltvårdsområdet fortsätter med
sin tidigare verksamhet.
4. Bestämmelsen i 28 § får endast
tillämpas på sådana överträdelser som
skett efter det att lagen trätt i kraft.
5. Om en - - - som behövs.
6. Om bestämmelserna - - - upp
avtalet på denna grund.
3. Bestämmelsen i 26 § får endast
tillämpas på sådana överträdelser som
skett efter det att lagen trätt i kraft.
4. Om en - - - som behövs.
5. Om bestämmelserna - - - upp
avtalet på denna grund.
Riksdagens miljö- och jordbruksutskott har den 4 maj 2000 beslutat inhämta
Lagrådets yttrande över ett inom utskottet utarbetat förslag till viss ändring
det i proposition 1999/2000:73 Jaktens villkor framlagda förslaget till lag om
viltvårdsområden.
Utskottets förslag har inför Lagrådet föredragits av föredraganden i utskottet
Madeleine Holst.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Kärnpunkten i utskottsförslaget är att jakträttsinnehavare, till skillnad från
vad regeringen föreslagit, skall kunna tvingas in i jaktvårdsområden som
reglerar även småviltsjakten, så att rådjur och annat småvilt får jagas inom
hela viltvårdsområdet oberoende av fastighetsgränserna. Detta föranleder
frågan om ett sådant intrång i markägarens jakträtt är förenligt med 2 kap.
18 § första stycket regeringsformen och artikel 1 i första tilläggsprotokollet
till Europakonventionen.
Enligt 2 kap. 18 § första stycket regeringsformen är varje medborgares
egendom tryggad genom att ingen kan tvingas att bl.a. tåla att det allmänna
inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att
tillgodose angelägna allmänna intressen. Begreppet "angelägna allmänna
intressen" infördes 1994 som ett led i strävandena att anknyta egendoms-
skyddet till Europakonventionens principer. I fråga om begreppet anförde
Fri- och rättighetskommittén (SOU 1993:40, del A, s. 90) följande.
Den närmare innebörden av begreppet angelägna allmänna intressen är inte
möjlig att precisera. Det är emellertid främst fråga om sådana ingrepp som är
motiverade med hänsyn till naturvårds- och miljöintressen. - - - Det slutliga
ställningstagandet till vad som är ett angeläget allmänt intresse får göras frå
fall till fall i den politiska beslutsprocessen enlighet med vad som kan anses
vara acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Vi vill här framhålla att den
genomgång som vi har gjort av gällande författningar som tillåter ingrepp i
annans egendom inte har givit oss anledning att på något sätt sätta i fråga
denna lagstiftning utan den är enligt vår uppfattning väl anpassad till de
allmänna intressen som gör sig gällande i dessa sammanhang.
I anslutning till utredningens sist återgivna uttalande bör understrykas att
lagen om jaktvårdsområden omfattar och vid tiden för uttalandet omfattade
även småviltsjakten. Lagen synes dock inte höra till dem som särskilt upp-
märksammats av kommittén vid dess genomgång av författningsbestämmel-
ser som berör äganderätten (a. bet. s. 47 f.).
Kommitténs uttalande på förevarande punkt stod sig i allt väsentligt under
det fortsatta lagstiftningsarbetet (se prop. 1993/94:117 s. 15 f., 48, KU24
s. 29). Innebörden av begreppet angelägna allmänna intressen har i doktrinen
behandlats utförligt av Bertil Bengtsson i Grundlagen och fastighetsrätten,
1996, se särskilt s. 69 f. och 82. Se även NJA 1996 s. 110.
Om och i vilka hänseenden småviltsjakten är ett angeläget allmänt intresse är
en fråga av mer politisk än rättslig natur. Frågan kan i och för sig underkasta
domstols prövning, t.ex. av Regeringsrätten efter överklagande av en vilt-
vårdsområdesförenings beslut om jakt och annan viltvård. Det är dock föga
sannolikt att en domstol skulle underkänna en bedömning som riksdagen
gjort i frågan om det föreligger ett angeläget allmänt intresse.
Respekten för grundlagen och hänsynen till konsekvenser för framtiden
kräver emellertid att i riksdagens lagstiftningsarbete begreppet angelägna
allmänna intressen inte ges en uttunnad innebörd. Lagrådet kan inte ha någon
på egna insikter grundad uppfattning om huruvida småviltsjakten utgör ett
angeläget allmänt intresse. Lagrådet kan endast väga de argument som an-
förts för och emot en sådan uppfattning. Därvid kan Lagrådet inte undgå att
konstatera att den argumentation som regeringen framför i propositionen
(s. 31 f.) framstår som övertygande.
Vad angår förhållandet till Europakonventionens egendomsskydd bygger
detta enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet på en avvägning mellan all-
männa och enskilda intressen av liknande slag som den regeringsformen
föreskriver. Såväl enligt sin ordalydelse som enligt Europadomstolens praxis
vid tillämpningen av artikeln (se Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i
europeisk praxis, 1997, s. 316 f.) synes denna ge vidare utrymme för att
tillgodose allmänna intressen än den svenska regleringen. Hur nämnda praxis
kan komma att utveckla sig är osäkert. Det kan inte uteslutas att domstolen
skulle kunna finna att den föreslagna regleringen av småviltsjakten utgjorde
ett oproportionerligt intrång i markägarens rätt till jakt. Lagrådet har dock
inte underlag för antagande att så skulle bli fallet.
Utskottets förslag till lydelse av vissa paragrafer i
förslag till lag om viltvårdsområden.
Förslag till ändring i bokföringslagen (1999:1078)
1. Förslag till lag om viltvårdsområden
Regeringens förslag
Utskottets förslag
3 §
Länsstyrelsen beslutar om bildan-
de av ett viltvårdsområde. I samband
med detta skall länsstyrelsen pröva
och fastställa stadgar för viltvårds-
områdesföreningen i de hänseenden
som anges i 17 §.
Länsstyrelsen beslutar om bildan-
de av ett viltvårdsområde. I samband
med detta skall länsstyrelsen pröva
och fastställa stadgar för viltvårds-
områdesföreningen i de hänseenden
som anges i 16 §.
7 §
Ett viltvårdsområde får bildas en-
dast om samordningen enligt 1 §
första stycket avser någon eller
några av viltarterna älg, kronhjort,
dovhjort, rådjur, vildsvin, björn, lo,
järv eller varg.
8 §
7 §
För att ett viltvårdsområde skall få
bildas krävs dessutom att bildandet
1. främjar vården av den eller de
viltarter enligt 7 § som samordning-
en avser,
2. är lämpligt med hänsyn till om-
rådets belägenhet och omfång,
3. medges av en majoritet av fas-
tighetsägarna inom området.
För att ett viltvårdsområde skall få
bildas krävs att bildandet
1. främjar vården av den eller de
viltarter som samordningen avser,
2. är lämpligt med hänsyn till om-
rådets belägenhet och omfång,
3. medges av en majoritet av fas-
tighetsägarna inom området.
Majoriteten skall utgöra minst fyra femtedelar av antalet fastighetsägare
och dessa skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets areal. I ett
omarronderingsområde enligt 1 § jordförvärvslagen (1979:230) gäller i stäl-
let att majoriteten skall utgöra minst hälften av antalet fastighetsägare och a
dessa skall äga minst hälften av viltvårdsområdets areal.
Vid omröstning har varje fastighetsägare, oavsett om han äger en eller fle-
ra fastigheter, en röst. Personer som äger en fastighet med samäganderätt har
en röst tillsammans.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
17 §
16 §
I en viltvårdsområdesförenings
stadgar skall anges
1. om sådan jakt som avses i 24 §
första stycket skall bedrivas inom
området,
2. i vilken utsträckning föreningen
skall ha rätt att besluta i frågor som
avses i 24-28 §§,
3. de förutsättningar som skall
gälla för föreningens beslut i frågor
som avses i 24-27 §§,
4. vilka riktlinjer i övrigt som skall
gälla för föreningens verksamhet,
5. grunderna för bestämmande av
avgifter till föreningen,
6. grunderna för beslut om tillfäl-
lig avstängning från områdesjakt och
gemensamhetsjakt.
I en viltvårdsområdesförenings
stadgar skall anges
1. om sådan jakt som avses i 23 §
första stycket skall bedrivas inom
området,
2. i vilken utsträckning föreningen
skall ha rätt att besluta i frågor som
avses i 23-26 §§,
3. de förutsättningar som skall
gälla för föreningens beslut i frågor
som avses i 23-25 §§,
4. vilka riktlinjer i övrigt som skall
gälla för föreningens verksamhet,
5. grunderna för bestämmande av
avgifter till föreningen,
6. grunderna för beslut om tillfäl-
lig avstängning från områdesjakt och
gemensamhetsjakt.
18 §
17 §
Ett beslut om ändring av stadgarna
i de hänseenden som avses i 17 § får
inte tillämpas innan det har fastställts
av länsstyrelsen.
Ett beslut om ändring av stadgarna
i de hänseenden som avses i 16 § får
inte tillämpas innan det har fastställts
av länsstyrelsen.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
21 §
20 §
I fråga om rösträtt och beslut på
föreningsstämman gäller, om inte
annat följer av särskild bestämmelse
i denna lag,
1. att rösträtt i frågor som avses i 24-
27 och 29-31 §§ tillkommer endast
medlemmar som är fastighetsägare,
som därvid har en röst vardera, om
inte någon sådan medlem begär att
röstetalet i stället skall beräknas efter
fastighetens areal,
2. att varje medlem har en röst i
övriga frågor,
3. att ingen får rösta för mer än en
femtedel av det röstetal som före-
träds på stämman,
4. att den mening som har fått det
högsta röstetalet gäller som stäm-
mans beslut,
5. att vid lika röstetal val avgörs
genom lottning och i andra frågor
den mening gäller som stöds av de
flesta röstande eller, om antalet
röstande är lika, av stämmans ordfö-
rande,
6. att ett beslut om ändring av
stadgarna är giltigt om det har fattats
på två på varandra följande stämmor
och inte bestrids av mer än en fem-
tedel av fastighetsägarna eller av de
fastighetsägare som äger mer än en
femtedel av viltvårdsområdets areal,
7. att beslut om ändring av stad-
garna är giltigt endast om ändrings-
förslaget funnits med i kallelsen till
stämman.
I fråga om rösträtt och beslut på
föreningsstämman gäller, om inte
annat följer av särskild bestämmelse
i denna lag,
1. att rösträtt i frågor som avses i
23-25 och 27-29 §§ tillkommer
endast medlemmar som är fastig-
hetsägare, som därvid har en röst
vardera, om inte någon sådan med-
lem begär att röstetalet i stället skall
beräknas efter fastighetens areal,
2. att varje medlem har en röst i
övriga frågor,
3. att ingen får rösta för mer än en
femtedel av det röstetal som före-
träds på stämman,
4. att den mening som har fått det
högsta röstetalet gäller som stäm-
mans beslut,
5. att vid lika röstetal val avgörs
genom lottning och i andra frågor
den mening gäller som stöds av de
flesta röstande eller, om antalet
röstande är lika, av stämmans ordfö-
rande,
6. att ett beslut om ändring av stad-
garna är giltigt om det har fattats på
två på varandra följande stämmor
och inte bestrids av mer än en fem-
tedel av fastighetsägarna eller av de
fastighetsägare som äger mer än en
femtedel av viltvårdsområdets areal,
7. att beslut om ändring av stad-
garna är giltigt endast om ändrings-
förslaget funnits med i kallelsen till
stämman.
22 §
21 §
En viltvårdsområdesförenings be-
slut enligt 24-27 och 29-31 §§ skall
fattas på en föreningsstämma.
En viltvårdsområdesförenings be-
slut enligt 23-25 och 27-29 §§ skall
fattas på en föreningsstämma.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
23 §
22 §
En viltvårdsområdesförenings be-
slut i andra viltvårdsfrågor än de
som anges i 24-28 §§ får inte mot
någons vilja medföra inskränkning i
dennes rätt att jaga eller på annat sätt
nyttja en fastighet inom viltvårdsom-
rådet.
En viltvårdsområdesförening får
fatta beslut enligt 24-29 §§ endast
om det anges i stadgarna.
En viltvårdsområdesförenings be-
slut i andra viltvårdsfrågor än de
som anges i 23-26 §§ får inte mot
någons vilja medföra inskränkning i
dennes rätt att jaga eller på annat sätt
nyttja en fastighet inom viltvårdsom-
rådet.
En viltvårdsområdesförening får
fatta beslut enligt 23-27 §§ endast
om det anges i stadgarna.
24 §
23 §
I den utsträckning det är förenligt
med jaktlagstiftningens bestämmel-
ser om jakttider och om tillstånd till
jakt får en viltvårdsområdesförening,
om det behövs med hänsyn tagen till
viltvården, besluta att älg, kronhjort
och dovhjort får jagas
1. inom hela viltvårdsområdet obe-
roende av fastighetsgränserna (om-
rådesjakt)
2. och därvid bara tillsammans
med andra jakträttshavare inom
området (gemensamhetsjakt).
I den utsträckning det är förenligt
med jaktlagstiftningens bestämmel-
ser om jakttider och om tillstånd till
jakt får en viltvårdsområdesförening,
om det behövs med hänsyn tagen till
viltvården, besluta att älg, kronhjort
och dovhjort samt rådjur och annat
småvilt får jagas
1. inom hela viltvårdsområdet obe-
roende av fastighetsgränserna (om-
rådesjakt)
2. och därvid bara tillsammans
med andra jakträttshavare inom
området (gemensamhetsjakt).
Om områdesjakt skall bedrivas får en viltvårdsområdesförening besluta om
avskjutningens omfattning och inriktning.
25 §
24 §
I den utsträckning det är förenligt
med jaktlagstiftningens bestämmel-
ser om jakttider och om tillstånd till
jakt får en viltvårdsområdesförening
vidare besluta om
1. områdesjakt och gemensam-
hetsjakt efter björn, järv, varg, lo,
vildsvin och rådjur om det uppen-
bart behövs för att begränsa skador
av sådant vilt,
2. avskjutningens omfattning och
inriktning i fråga om rådjur om det
uppenbart behövs för att bevara
rådjursstammen.
I den utsträckning det är förenligt
med jaktlagstiftningens bestämmel-
ser om jakttider och om tillstånd till
jakt får en viltvårdsområdesförening
vidare besluta om områdesjakt och
gemensamhetsjakt efter björn, järv,
varg, lo och vildsvin om det uppen-
bart behövs för att begränsa skador
av sådant vilt.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
26 §
En viltvårdsområdesförening får
besluta om områdesjakt efter små-
vilt.
Beslut enligt första stycket gäller
dock inte fastigheter vars ägare
anmält till föreningen att de inte vill
delta i sådan jakt.
27 §
25 §
En viltvårdsområdesförening får
besluta att det skall krävas tillstånd
(jakträttsbevis) för områdesjakt och
gemensamhetsjakt enligt 24-26 §§.
Föreningen får kräva visst minsta
arealinnehav för att en fastighetsäga-
re skall tilldelas fler än ett jakträtts-
bevis.
Beslut om jakträttsbevis för små-
vilt gäller dock inte fastigheter som
undantagits från områdesjakt med
stöd av 26 § andra stycket.
En viltvårdsområdesförening får
besluta att det skall krävas tillstånd
(jakträttsbevis) för områdesjakt och
gemensamhetsjakt enligt 23 och 24
§§. Föreningen får kräva visst minsta
arealinnehav för att en fastighetsäga-
re skall tilldelas fler än ett jakträtts-
bevis.
28 §
26 §
En viltvårdsområdesförening får
besluta att en medlem eller en jakt-
rättshavare som bryter mot en regel
som har beslutats med stöd av 24-27
§§ skall avstängas från områdesjakt
och gemensamhetsjakt. Ett sådant
beslut får inte avse längre tid än ett
år.
En viltvårdsområdesförening får
besluta att en medlem eller en jakt-
rättshavare som bryter mot en regel
som har beslutats med stöd av 23-25
§§ skall avstängas från områdesjakt
och gemensamhetsjakt. Ett sådant
beslut får inte avse längre tid än ett
år.
Vilt som dödats i strid med viltvårdsområdesföreningens avskjutnings-
regler tillfaller föreningen.
31 §
29 §
En viltvårdsområdesförening får
bestämma att avgifter skall betalas
för jakten inom viltvårdsområdet och
för vilt som fälls. För fastigheter
som undantagits från områdesjakt
med stöd av 26 § andra stycket får
avgift endast tas ut för stora rovdjur
och annat klövvilt än rådjur.
En viltvårdsområdesförening får
bestämma att avgifter skall betalas
för jakten inom viltvårdsområdet och
för vilt som fälls.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
36 §
34 §
Länsstyrelsen kan besluta att viltvårdsområdet skall upphöra och vilt-
vårdsområdesföreningen skall upplösas om
1. fler än en femtedel av fastighetsägarna, eller de fastighetsägare som äger
mer än en femtedel av viltvårdsområdets areal, på en föreningsstämma utta-
lar sig för en upplösning,
2. viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse, eller
3. viltvårdsområdesföreningen allvarligt missköter förvaltningen av vilt-
vårdsområdet.
Om viltvårdsområdet finns inom ett omarronderingsområde enligt 1 § jord-
förvärvslagen (1979:230) gäller i stället för vad som sägs i första stycket 1 a
fler än hälften av fastighetsägarna, eller de fastighetsägare som äger mer än
hälften av viltvårdsområdets areal, skall ha uttalat sig för en upplösning.
Vid omröstning i frågan om upp-
lösning gäller 8 § tredje stycket.
Vid omröstning i frågan om upp-
lösning gäller 7 § tredje stycket.
Beslut om upplösning enligt första stycket 1 får meddelas tidigast tre år
från det att beslutet om bildande av viltvårdsområdet vann laga kraft.
37 §
35 §
Länsstyrelsen får förordna att frå-
gor som avses i 33, 35 eller 36 §§
skall utredas vid förrättning innan
länsstyrelsen beslutar.
Länsstyrelsen får förordna att frå-
gor som avses i 31, 33 eller 34 §§
skall utredas vid förrättning innan
länsstyrelsen beslutar.
För förfarandet vid sådan förrätt-
ning gäller 13-16 §§ i tillämpliga
delar.
För förfarandet vid sådan förrätt-
ning gäller 12-15 §§ i tillämpliga
delar.
39 §
37 §
Beslut av viltvårdsområdesföre-
ningens stämma eller styrelse får
överklagas hos länsstyrelsen av den
vars rätt berörs av beslutet, om be-
slutet gått honom eller henne emot, i
frågor som gäller
1. jakt och annan viltvård,
2. medlemskap i föreningen enligt
4 §,
3. avstängning från områdesjakt
enligt 28 §,
4. upplåtelse och överlåtelse av
jakträtt enligt 29 §,
5. avgift enligt 31 §, eller
6. uteslutning ur föreningen enligt
35 § andra stycket.
Beslut av viltvårdsområdesföre-
ningens stämma eller styrelse får
överklagas hos länsstyrelsen av den
vars rätt berörs av beslutet, om be-
slutet gått honom eller henne emot, i
frågor som gäller
1. jakt och annan viltvård,
2. medlemskap i föreningen enligt
4 §,
3. avstängning från områdesjakt
enligt 26 §,
4. upplåtelse och överlåtelse av
jakträtt enligt 27 §,
5. avgift enligt 29 §, eller
6. uteslutning ur föreningen enligt
33 § andra stycket.
Överklagandet skall ha kommit in till länsstyrelsen inom fyra veckor från
dagen för beslutet. I fråga om överklagande av styrelsens beslut räknas dock
tidsfristen från den dag klaganden fick del av beslutet.
Föreningsstämmans eller styrelsens beslut skall gälla även om det har
överklagats, om inte länsstyrelsen beslutar annat.
______________
Regeringens förslag
Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 då lagen (1980:894) om jakt-
vårdsområden upphör att gälla.
2. Ett jaktvårdsområde som finns
vid lagens ikraftträdande skall anses
som ett viltvårdsområde bildat enligt
denna lag. För ett sådant jaktvårdsom-
råde och den förening som förvaltar
området gäller lagen med de undantag
som anges i 3-4.
2. Ett jaktvårdsområde som finns
vid lagens ikraftträdande skall anses
som ett viltvårdsområde bildat enligt
denna lag. För ett sådant jaktvårds-
område och den förening som för-
valtar området gäller lagen med det
undantag som anges i 3.
3. Bestämmelsen i 7 § hindrar inte
att ett viltvårdsområde som bildats
enligt äldre bestämmelser och vars
verksamhet endast omfattar vården
av småvilt består efter ikraftträdan-
det. Bestämmelsen hindrar inte
heller att viltvårdsområdet fortsätter
med sin tidigare verksamhet.
4. Bestämmelsen i 28 § får endast
tillämpas på sådana överträdelser som
skett efter det att lagen trätt i kraft.
5. Om en förenings stadgar strider
mot bestämmelserna i lagen skall
styrelsen utan dröjsmål lägga fram
förslag till föreningsstämman om den
ändring som behövs.
6. Om bestämmelserna i den nya
lagen innebär ändrade förutsättningar
för upplåten jakträtt och värdet av
upplåtelsen därigenom minskas, får
nyttjanderättshavaren säga upp avta-
let. Den som vill säga upp avtalet skall
göra det inom tre månader från det att
denna lag trätt i kraft. Om han inte gör
det inom denna tid har han förlorat
rätten att säga upp avtalet på denna
grund.
3. Bestämmelsen i 26 § får endast
tillämpas på sådana överträdelser
som skett efter det att lagen trätt i
kraft.
4. Om en förenings stadgar strider
mot bestämmelserna i lagen skall
styrelsen utan dröjsmål lägga fram
förslag till föreningsstämman om den
ändring som behövs.
5. Om bestämmelserna i den nya
lagen innebär ändrade förutsättningar
för upplåten jakträtt och värdet av
upplåtelsen därigenom minskas, får
nyttjanderättshavaren säga upp avta-
let. Den som vill säga upp avtalet
skall göra det inom tre månader från
det att denna lag trätt i kraft. Om han
inte gör det inom denna tid har han
förlorat rätten att säga upp avtalet på
denna grund.
2. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 2 § första stycket 4 bokföringslagen
(1999:1078) ordet "jaktvårdsområdesföreningar" skall bytas ut mot
"viltvårdsområdesföreningar" och orden "lagen (1980:894) om jaktvårds-
områden" skall bytas ut mot "lagen (2000:000) om viltvårdsområden".