Finansutskottets betänkande
1999/2000:FIU01

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna, m.m. (prop. 1999/2000:1, skr. 1998/99:150)


Innehåll

1999/2000
FiU1

Sammanfattning

Förslag till rambeslut
Finansutskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag till
2000-talets första statsbudget. Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna. Samarbetet berör ekonomi, sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö. Överenskommelsen fullföljs genom de
ställningstaganden finansutskottet gör i betänkandet och visar att det
finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken. Utskottet lägger fram förslag om ramar för
utgiftsområden och en beräkning av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2000 i enlighet med den beslutsordning som riksdagen
fastställt för sin behandling av den statliga budgeten. När riksdagen
behandlat detta betänkande och fattat beslut om ramarna för de 27
utgiftsområden som budgeten indelas i är dessa utgiftsramar styrande för
riksdagens fortsatta behandling av budgetförslagen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av inkomsterna och
fördelning av utgifterna på utgiftsområden (se appendix 1). Det innebär att
inkomsterna för 2000 beräknas till 782,3 miljarder kronor. Statsbudgetens
utgifter beräknas till 699,8 miljarder kronor. Statsbudgeten omfattar alla
inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens
lånebehov. För budgetåret 2000 visar således statsbudgeten ett överskott om
82,5 miljarder kronor, vilket innebär att statsskulden amorteras.
Konjunkturen och den ekonomiska politiken
Utskottet bedömer att utsikterna för en hög svensk tillväxt under de
närmaste åren är mycket goda. Sysselsättningen stiger snabbt samtidigt
som arbetslösheten sjunker. Den inhemska efterfrågan utvecklas väl.
Hushållens konsumtion ökar kraftigt, till följd av bl.a. den förbättrade
arbetsmarknaden och kraftigt stigande inkomster. Samtidigt är hushållen
mycket optimistiska om den ekonomiska framtiden. Den offentliga
sektorns finanser visar växande överskott. Inflationen är en av de lägsta i
EU-området och bytesbalansen visar på stora och tilltagande överskott,
trots den starka uppgången i den inhemska efterfrågan.
Efter en avmattning under inledningen av 1999 stiger nu också
industriföretagens optimism om utvecklingen framöver. Uppgången är
dessutom relativt bred, så gott som samtliga branscher rapporterar stigande
orderingång och ökad produktion. I tjänstesektorn är konjunkturläget fortsatt
mycket gott.
Återhämtningen i den internationella ekonomin har gått snabbare än vad
flertalet bedömare räknade med i slutet av förra året. Den starka finansiella
oro som präglade andra halvåret 1998 och inledningen av 1999 har i stort sett
försvunnit. Exportindustrin gynnas under de närmaste åren av en högre
ekonomisk aktivitet och en ökad efterfrågan i både Europa och
världsekonomin som helhet.
Den svenska ekonomin utvecklas väl. Sysselsättningen stiger kraftigt och
arbetslösheten sjunker. Under förutsättning att det inte blossar upp någon ny
oro på finansmarknaderna, t.ex. i form av en snabb och omfattande nedgång
på aktiebörserna i Förenta staterna, kan den årliga tillväxten i den svenska
ekonomin under de närmaste åren bli omkring 3 % eller mer.
Sverige lämnar 1900-talet från en ekonomisk styrkeposition. Utmaningen
är nu enligt utskottets mening att ånyo uppnå full sysselsättning. För att det
skall vara möjligt måste den nu kraftiga uppgången och höga tillväxten i den
svenska ekonomin göras långvarig och uthållig. Den ekonomiska politiken
skall därför inriktas på starka offentliga finanser, låg inflation och att
ytterligare förbättra förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt. På
samma gång skall rättvisan stärkas genom en aktiv fördelningspolitik. Enligt
utskottets mening går tillväxt och rättvisa hand i hand. Tillväxten skall också
vara ekologiskt hållbar.
Ytterligare åtgärder vidtas för att öka konkurrensen och effektiviteten på
produkt-, tjänste- och finansmarknaderna. Förslag skall också läggas för att
förbättra förutsättningarna för den svenska lönebildningen. Lönebildningen
måste fungera på ett sätt som är förenligt med en fortsatt stark
sysselsättningstillväxt och låg inflation.
Budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna visar att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är
inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett offentligt överskott på
i
genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.
Utskottet delar regeringens bedömning att det utrymme som nu växer fram
bör användas för att stegvis kompensera löntagarna för de i samband med
budgetsaneringen höjda egenavgifterna, vilka har kommit att bli en del av det
nya ålderspensionssystemet. Det bör ske i form av en skattereduktion.
Därutöver bör den tillfälliga skattereduktionen för låginkomsttagare
förlängas med ytterligare ett år. Avsikten är att en förlängning skall ske även
för åren därefter. En alternativ metod för att åstadkomma ett likvärdigt
resultat kan dock komma att övervägas. Fastighetsskatten för hyreshus sänks
till 1,2 % vid 2001 års taxering. En grön skatteväxling bör också genomföras
innefattande bl.a. höjd energiskatt på el.
Överskotten i de offentliga finanserna och de gynnsamma utsikterna för
den svenska ekonomin gör det också möjligt att öka överföringarna till
kommunsektorn. Det bör ske genom att det fasta belopp på 200 kr som alla
skattskyldiga med förvärvsinkomster betalar i statlig inkomstskatt omvandlas
till en kommunal skatt även 2001 samt genom engångsvisa överföringar
samma år med 700 miljoner kronor för särskilda insatser och med 1 000
miljoner kronor för vården. Dessutom bör kommunerna kompenseras med
100 miljoner kronor för den höjda fordonsskatten på bussar.
Barnfamiljernas situation kommer att förbättras genom att man under 2000
och 2001 höjer barnbidraget, vardera gången med 100 kr per barn och månad
och genom att utrymme skapas för att fr.o.m. 2001 stegvis genomföra en
allmän förskola och s.k. maxtaxa inom barnomsorgen. Dessutom ökas
anslagen till miljöförbättrande verksamhet.
Statsbudgeten kommer under de närmaste åren att uppvisa betydande
överskott vilka skall användas för att amortera av statsskulden. De stora
överskotten är emellertid i allt väsentligt en följd av att budgeten kommer att
tillföras betydande engångsvisa belopp från planerade företagsförsäljningar
samt en överföring från AP-fonden föranledd av pensionsreformen. Utan
dessa engångsvisa tillskott skulle budgeten ha gått med underskott. Även om
de närmaste årens statsfinansiella utveckling ter sig gynnsam, bör med
hänsyn härtill nivån på det underliggande saldot ses som en markering av att
det ännu inte finns anledning att ge avkall på kravet på en stram
utgiftsprövning.
Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger
budgetpolitiken en riktig inriktning och att den därför bör utgöra grund för
budgetpolitiken under såväl 2000 som under de båda efterföljande åren.
Det innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om en teknisk
omräkning av utgiftstaket för staten för perioden 2000-2002 föranled bl.a. av
effekterna av ålderspensionsreformen samt förslaget till fördelning av
utgifter på utgiftsområden 2000. Utskottet anser också att riksdagen skall
godkänna regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete.
Beräkningen av statens inkomster och skatteförslagen
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till inkomstberäkning och
förslagen på skatte- och avgiftsområdet. Inkomståret 2000 påbörjas en
reformering av inkomstbeskattningen. En skattereduktion införs som
eliminerar 25 % av den allmänna pensionsavgiften, och andelen
skattskyldiga som endast betalar kommunal inkomstskatt ökas. Låg- och
medelinkomsttagarna får behålla sin särskilda skattereduktion på 1 320
kr. Företagens möjligheter att använda periodiseringsfonderna förstärks
genom att avsättningstaket höjs 5 procentenheter och genom att
avsättningsperioden förlängs från fem till sex år. Internationella
investeringar i Sverige underlättas genom att kupongskatten på
näringsbetingade innehav slopas. Socialavgifterna och den allmänna
pensionsavgiften utformas på det sätt som överenskommits mellan de
fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen, och sjukför-
säkringsavgiften höjs till följd av ökade kostnader. Som en finansiering
av en kommande skattereduktion för kompetensutveckling höjs
energiskatten på el, skatten på kärnkraftsproducerad el och energiskatten
på diesel den 1 januari 2000. Avsikten är vidare att sänka jordbrukets
energiskatter till industrins nivå den 1 juli 2000. Det trafikpolitiska
beslutet fullföljs genom att fordonsskatten för bussar höjs.
Kollektivtrafiken kompenseras fullt ut för denna skattehöjning.
Nedsättningen av fordonsbeskattningen för miljövänliga fordon kommer
att få en ny utformning och ett första steg tas genom att de äldre reglerna
nu upphör att gälla. Det tidigare beslutet att sänka fastighetsskatten för
hyreshus till 1,3 % under år 2000 förstärks genom att skatten sänks
ytterligare, till 1,2 %. Vissa s.k. krisårgångar får kvarstå i halv
fastighetsskatt även vid 2001 års taxering. Frysningen av bostädernas
taxeringsvärden under år 2000 säkras även för hyreshusen. Kommunerna
tillförs 1,3 miljarder kronor genom att de första 200 kronorna av den
statliga inkomstskatten på fysiska personers inkomster skall utgöra
kommunal inkomstkatt även vid 2002 års taxering.
Ekonomisk styrning och statlig redovisning
I betänkandet behandlas också regeringens skrivelse Årsredovisning för
staten 1998 (skr. 1998/99:150) samt ett antal motioner om den statliga
förvaltningspolitiken. Utskottet framhåller att regeringens
återrapportering till riksdagen om det ekonomiska utfallet i staten har
förbättras sedan föregående år. När det gäller redovisningens
avgränsning, omfattning och struktur förutsätter utskottet att
utvecklingsarbetet fortsätter. Bland de frågor som särskilt bör övervägas
märks enligt utskottet en förbättrad koppling till statsbudgeten liksom
möjligheterna att komplettera redovisningen med information om
uppnådda resultat i den statliga verksamheten. Utskottet pekar också på
att informationen i årsredovisningen om den statliga garantiverksamheten
bör byggas ut.
Samtliga motioner som behandlas i betänkandet avstyrks.
Till betänkandet har fogats 32 reservationer och 5 särskilda yttranden.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1999/2000:1 Budgetpropositionen för 2000, i vad avser
förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 1-13 om den
ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 2000
samt yrkandena 22-38 om skattefrågor,
dels proposition 1998/99:124 i vad avser förslaget till lag om ändring i
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster som
av konstitutionsutskottet överlämnats till finansutskottet,
dels regeringens skrivelse 1998/99:150 Årsredovisning för staten 1998,
dels de under allmänna motionstiden 1999 väckta motionerna
1999/2000:Fi204 av Lars Tobisson (m),
1999/2000:Fi205 av Sten Tolgfors (m),
1999/2000:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1999/2000:Fi207 av Karin Pilsäter m.fl. (fp),
1999/2000:Fi208 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp),
1999/2000:Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-10,
14 och 15,
1999/2000:Fi210 av Alf Svensson m.fl. (kd),
1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1-6,
11 och 12,
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-7
och 23,
1999/2000:Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 1-5,
1999/2000:Fi302 av Berndt Ekholm (s),
1999/2000:Fi502 av Lars Tobisson (m),
1999/2000:Fi505 av Runar Patriksson (fp),
1999/2000:Fi508 av Siv Holma m.fl. (v) i vad avser yrkandena 4-6,
1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vad avser yrkande 7,
1999/2000:Fi901 av Hillevi Larsson (s),
1999/2000:Fi903 av Lars Tobisson (m),
1999/2000:Sk301 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) i vad av-
ser yrkande 1,
1999/2000:Sk302 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m),
1999/2000:Sk303 av Anita Sidén och Jeppe Johnsson (m),
1999/2000:Sk304 av Berit Adolfsson och Inger René (m) i vad avser
yrkande 1,
1999/2000:Sk305 av Per-Samuel Nisser och Lennart Fridén (m),
1999/2000:Sk306 av Roy Hansson (m),
1999/2000:Sk308 av Catharina Elmsäter-Svärd (m),
1999/2000:Sk309 av Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (m),
1999/2000:Sk312 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m, kd, fp),
1999/2000:Sk313 av Inger Strömbom (kd),
1999/2000:Sk314 av Anne-Katrine Dunker (m),
1999/2000:Sk315 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m),
1999/2000:Sk316 av Catharina Hagen (m),
1999/2000:Sk317 av Hans Stenberg m.fl. (s),
1999/2000:Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1999/2000:Sk319 av Mikael Oscarsson (kd),
1999/2000:Sk320 av Mikael Oscarsson (kd),
1999/2000:Sk321 av Lars Björkman (m),
1999/2000:Sk322 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m),
1999/2000:Sk323 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c),
1999/2000:Sk324 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1-6,
9-12, 16-24, 26 och 27,
1999/2000:Sk325 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 1, 2, 5,
6, 9, 11-16, 19, 21-24 och 26-36,
1999/2000:Sk326 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) i vad avser yrkandena
1-5, 9, 11, 16 och 17,
1999/2000:Sk327 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp) i vad avser yr-
kandena 1-8, 10, 11 och 16-19,
1999/2000:Sk625 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström (m) i vad avser
yrkande 4,
1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-3, 5,
7-9 och 29,
1999/2000:Sk695 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m) i vad avser
yrkande 3,
1999/2000:Sk696 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m) i
vad avser yrkande 5,
1999/2000:Sk709 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m),
1999/2000:Sk771 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 2
och 3,
1999/2000:Sk772 av Kent Olsson och Inger René (m) i vad avser yrkande-
na 2 och 3,
1999/2000:Sk773 av Per Landgren och Holger Gustafsson (kd) i vad avser
yrkandena 1-3,
1999/2000:Sk826 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1
och 3,
1999/2000:L713 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vad avser yrkande 5,
1999/2000:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkandena 4
och 5,
1999/2000:U306 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkande 5,
1999/2000:U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 5,
1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 3,
1999/2000:U515 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 6
och 8,
1999/2000:U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 2,
1999/2000:Fö214 av Henrik Landerholm m.fl. (m) i vad avser yrkande 6,
1999/2000:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 10,
1999/2000:Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) i vad avser yrkande 8,
1999/2000:Sf638 av Margit Gennser m.fl. (m) i vad avser yrkande 3,
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) i vad avser yrkande 4,
1999/2000:Kr318 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) i vad avser yrkande 18,
1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) i vad avser yrkande 10,
1999/2000:T465 av Viviann Gerdin och Sven Bergström (c) i vad avser
yrkandena 1 och 2,
1999/2000:MJ212 av Göte Jonsson m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1
och 2,
1999/2000:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) i vad avser yrkandena 6
och 7,
1999/2000:MJ605 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1
och 2,
1999/2000:MJ752 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) i vad avser yrkan-
de 4,
1999/2000:N272 av Karin Falkmer och Tomas Högström (m) i vad avser
yrkandena 3 och 5,
1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) i vad avser yrkan-
de 39,
1999/2000:N274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser yrkande 7,
1999/2000:N383 av Inger Strömbom m.fl. (kd) i vad avser yrkande 6,
1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 4,
1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 4 och
17 samt
1999/2000:Bo206 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 7.
Finansplanens avsnitt 7 Prognos och tilläggsbudget 1999 (yrkandena 15-
21) behandlas i finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU11.
Finansplanens avsnitt 9.3 Framtida utvecklingsinsatser (yrkande 14)
behandlar finansutskottet i betänkande 1999/2000:FiU2.
Regeringens lagförslag
De lagförslag som regeringen lägger fram i budgetpropositionen
återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
I regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster (yrkande 34) finns bl.a. ett förslag till
ändring i 1 §. En ändring i samma lagrum föreslås i den till
konstitutionsutskottet remitterade propositionen 1997/98:124 (lagförslag
2.13). Konstitutionsutskottet har beslutat att överlämna lagförslag 2.13 i
proposition 1998/99:124 till finansutskottet. Lagförslaget återfinns i bilaga 1
till betänkandet.
Utskottets förslag till ändringar i förhållande till regeringens förslag
återfinns i hemställan under moment 23.
Lagrådets yttrande
Finansutskottet har under ärendets behandling inhämtat Lagrådets
yttrande över det i budgetpropositionen under yrkande 36 framlagda
förslaget till lag om underlag för fastighetsskatt i vissa fall vid 2001 års
taxering.
Yttrandet återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Yttranden över budgetpropositionens förslag jämte motioner i de delar som
berör respektive utskotts beredningsområde har inkommit från
- konstitutionsutskottet (KU1y),
- skatteutskottet (1999/2000:SkU1y),
- justitieutskottet (1999/2000:JuU1y),
- utrikesutskottet  (1999/2000:UU1y),
- försvarsutskottet  (1999/2000:FöU3y),
- socialförsäkringsutskottet (1999/2000:SfU1y),
- socialutskottet (1999/2000:SoU1y),
- kulturutskottet (protokollsutdrag 1999/2000:4.5),
- trafikutskottet (protokollsutdrag 1999/2000:2.4),
- näringsutskottet (protokollsutdrag 1999/2000:2.5),
- arbetsmarknadsutskottet (protokollsutdrag 1999/2000:5.5) och
- bostadsutskottet (1999/2000:BoU1y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 3-14 i betänkandets del 2.
Utbildningsutskottet samt miljö- och jordbruksutskottet har avstått från
att yttra sig.
Utfrågningar
Utskottet anordnade den 6 oktober 1999 en offentlig utfrågning om den
aktuella penningpolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström. Vid
utfrågningen redovisade vice riksbankschef Kerstin Hessius Riksbankens
förberedelser inför millennieskiftet.
Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 15 i betänkandets del 2.
Den 26 oktober 1999 hade utskottet en intern utfrågning där statssekreterare
Peter Lagerblad och departementsrådet Åke Hjalmarsson,
Finansdepartementet, kommenterade vissa förslag i budgetpropositionen.
Propositionernas förslag, m.m.
Budgetpropositionen för 2000
I proposition 1999/2000:1 Budgetpropositionen för 2000 föreslår
regeringen
dels i förslag till statsbudget, finansplan m.m.
såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för
budgetåret 2000
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som regeringen förordar (kapitel 1),
2. att riksdagen med anledning av förslagen om höjd statlig
ålderspensionsavgift, ändrad finansieringsprincip för avtalsförsäkringar på
det statliga området och sänkt statsbidrag till kommunerna till följd av
begränsad avdragsrätt för allmän pensionsavgift fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år
2000 till 765 miljarder kronor, för år 2001 till 790 miljarder kronor och för år
2002 till 814 miljarder kronor (avsnitt 4.1.1, tabell 4.1),
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000 ta upp
lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning
(avsnitt 4.4.3),
4. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters
m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 2000 samt
beräkningen av överföring av medel från AP-fonden för budgetåret 2000
(avsnitt 4.4.3, tabell 4.11),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2000 (avsnitt 6.4 samt bilaga 1),
6. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000
på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen föreslår (avsnitt 7.1, tabell
7.1),
7. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningar för budgetåret 2000 (avsnitt 7.1, tabell 7.1),
8. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinje för regeringens
budgetarbete (avsnitt 7.1, tabell 7.1),
9. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002 (avsnitt 7.3),
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 2000 besluta
om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som
används i statens verksamhet intill ett belopp av 18 700 000 000 kr (avsnitt
7.6),
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 2000 besluta
om krediter för myndigheters räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett
belopp av 14 200 000 000 kr (avsnitt 7.6),
12. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 2000 vad avser
sjunde AP-fondstyrelsens verksamhet dels besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i
verksamheten intill ett belopp av 22 000 000 kr, dels besluta om kredit på
räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 49 300 000 kr (avsnitt
7.6),
13. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000, med de
begränsningar som följer av 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten, besluta att ett ramanslag, med undantag för anslag anvisade
för förvaltningsändamål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas samt om överskridandet ryms  inom
utgiftstaket för staten (avsnitt 7.9),
såvitt avser skattefrågor
22. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
23. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
24. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483),
25. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om skattereduktion på
förvärvsinkomster vid 2001 års taxering,
26. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kupong-
skattelagen (1970:624),
27. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi,
28. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983:1104) om särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk,
29. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327),
30. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder,
31. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,
32. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift,
33. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift,
34. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
35. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,
36. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om underlag för
fastighetsskatt i vissa fall vid 2001 års taxering,
37. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
38. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 2002 års taxering, m.m.
Proposition 1998/99:124 i viss del
I proposition 1998/99:124 Staten och trossamfunden - stöd, medverkan
inom totalförsvaret, m.m. föreslår regeringen att riksdagen antar
regeringens förslag till
13. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster.
Regeringens skrivelse 1998/99:150
I regeringens skrivelse 1998/99:150 lämnar regeringen en redogörelse för
det ekonomiska utfallet i staten budgetåret 1998.
Motionsyrkandena
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999
1999/2000:Fi204 av Lars Tobisson (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en nationell övergångsplan till
euron skyndsamt utarbetas i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att förhandlingar snarast upptas om
en svensk anslutning till ERM2 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär att gällande konvergensprogram
omarbetas i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Fi205 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall gå med i den gemensamma valutan, euron,
2. att riksdagen begär att regeringen kallar till partiöverläggningar för att
avgöra formerna och en tidsplan för beslutet om svenskt medlemskap i den
gemensamma valutan, euron,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det bör göras möjligt för människor i statlig tjänst att få sin
lön
helt eller delvis i euro,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det bör göras möjligt att betala skatt i euro.
1999/2000:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett svenskt inträde i EMU måste föregås av ett beslut i en
folkomröstning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en parlamentarisk förberedelsekommitté.
1999/2000:Fi207 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige avser att gå med i EMU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nationell övergångsplan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en folkomröstning om EMU.
1999/2000:Fi208 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ett beslut om svenskt inträde i EMU:s tredje fas så snart som
möjligt måste underställas en folkomröstning.
1999/2000:Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen med beaktande av Moderata samlingspartiets förslag om
nationell skolpeng fastställer utgiftstaket för staten, inklusive
ålderspensionssystemet, vid sidan om statsbudgeten till 755 miljarder kronor
år 2000, 768 miljarder kronor år 2001 och 781 miljarder kronor år 2002,
3. att riksdagen beslutar fastställa ett långsiktigt mål om balans i de
offentliga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel enligt vad som
anfört i motionen,
4. att riksdagen beslutar att målet för budgetpolitiken skall vara att
bruttoskulden i den konsoliderade offentliga sektorn skall minska till högst
50 % av BNP vid utgången av 2002,
5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002 och fastställer utgiftstaket för den offentliga sektorn till 1 042
miljarder kronor år 2000, 1 042 miljarder kronor år 2001 och 1 054 miljarder
kronor år 2002 enligt vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000 ta upp
lån i enlighet med lagen (1998:1387) om statens upplåning med högst det
belopp som motsvarar ett beräknat lånebehov med de moderata utgifts- och
skatteförslagen enligt vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2000 av förändrade skatte- och avgiftsregler enligt vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om fördelningen av utgifterna budgetåret 2000 på
utgiftsområden enligt vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen godkänner beräkningen Förändringar av
anslagsbehållningar för 2000 enligt vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den preliminära fördelningen på utgiftsområden för budgetåren
2001 och 2002 som riktlinjer för regeringens budgetarbete,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att skapa förutsättningar för en successiv och uthållig
sänkning av de kommunala skatterna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyndsamt lägga förslag om stimulans till kommunala
skattesänkningar,
1999/2000:Fi210 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen (avsnitt 4),
2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 757
miljarder kronor, för år 2001 till 774 miljarder kronor och för år 2002 till
789 miljarder kronor,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2000 (avsnitt 5.1, 5.2 och 8.1),
4. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000
på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 9,
tabell 9.1),
5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinje för regeringens
budgetarbete (avsnitt 9.1, tabell 9.1),
6. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002 (avsnitt 9.5, tabell 9.2).
1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer för en ekonomisk politik
för trygghet, decentralisering och miljö som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges relation till den ekonomiska monetära unionen,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2000 enligt vad som anförts i motionen (tabell 1),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av ett moratorium för realt ökade anslag till statliga
verk och myndigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av att stärka statens kontrollfunktioner,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av översyn av organisationen inom statlig förvaltning,
11. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000
på utgiftsområden enligt vad i motionen anförts (tabell 2),
12. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinjer för regeringens
arbete enligt vad i motionen anförts (tabell 2).
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som Folkpartiet liberalerna förordar enligt vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen - med avslag på regeringens förslag om sänkt statsbidrag
till kommunerna till följd av begränsad avdragsrätt för allmän pensionsavgift
och med anledning av förslagen om höjd statlig ålderspensionsavgift, ändrad
finansieringsprincip för avtalsförsäkringar på det statliga området -
fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten för år 2000 till 748 miljarder kronor, för år 2001 till 770
miljarder kronor och för år 2002 till 791 miljarder kronor,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2000 enligt vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000
på utgiftsområden enligt vad som anförts i motionen (bilaga 1),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningar för budgetåret 2000 (bilaga 1),
6. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete (bilaga 1),
7. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002,
23. att riksdagen beslutar om skatteförändringar enligt vad i motionen
anförts.
1999/2000:Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen fr.o.m. statsbudgeten för år 2001
redovisar ISEW bland de ekonomiska nyckeltalen i finansplanen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att balansera globaliseringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att motverka ekonomismen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utforma fastare tillämpningsregler för tiden efter år
2000, för målet om överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 %
av BNP över en konjunkturcykel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det sociala kapitalets betydelse för ett gott företagsklimat,
1999/2000:Fi302 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
att mer rationellt balansera variationer i kostnaderna för
socialförsäkringarna.
1999/2000:Fi502 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen uppdrar
åt regeringen att skyndsamt privatisera Vasakronan AB.
1999/2000:Fi505 av Runar Patriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
effektivare marknadsanpassning av myndighetsutövning genom att
verksamheter i fler fall än nu finansieras direkt genom de uttagna
avgifterna i stället för med omvägen genom anslag.
1999/2000:Fi508 av Siv Holma m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konsekvensanalyser bör göras ur ett genusperspektiv rörande
budgetpropositionens förslag till förändringar av nivåerna på
utgiftsområdena,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att finansplanen kompletteras ytterligare med nyckeltal och
konsekvensanalyser ur ett genusperspektiv,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konsekvensanalyser görs ur ett genusperspektiv när
utgiftstakens andel av BNP förändras,
1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nej till projektbidrag och förhandlingsekonomi,
1999/2000:Fi901 av Hillevi Larsson (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att utreda vad som i motionen anförts om
införande av obligatorisk samhällsekonomisk kalkyl vid nedskärningar
inom kommuner, landsting, statliga och kommunala bolag samt
uppmaning till det privata näringslivet att göra likaledes.
1999/2000:Fi903 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
skyndsamt privatisera SBAB.
1999/2000:Sk301 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om en höjning av dieselskatten enligt vad i
motionen anförts.
1999/2000:Sk302 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den höjda dieselskatten.
1999/2000:Sk303 av Anita Sidén och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag om höjd skatt på diesel.
1999/2000:Sk304 av Berit Adolfsson och Inger René (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förslaget att dieselskatt höjs med 25 öre avvisas.
1999/2000:Sk305 av Per-Samuel Nisser och Lennart Fridén (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om drivmedelsskatter.
1999/2000:Sk306 av Roy Hansson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
dieselskatten för Sveriges jordbruk sänks till en nivå som är lägre än
medelskatten inom EU, samt att elskatten för jordbruksföretag jämställs
med andra industriföretag vad gäller elskatt.
1999/2000:Sk308 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt skatt på diesel.
1999/2000:Sk309 av Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkta skatter på dieselbränsle.
1999/2000:Sk312 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till sänkt skatt på hushållsnära tjänster.
1999/2000:Sk313 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av skattereglerna för beskattning av reavinst
vid avyttring av fastighet som ägs av fysisk person.
1999/2000:Sk314 av Anne-Katrine Dunker (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
dieselskatten.
1999/2000:Sk315 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att förlänga giltighetstiden för den s.k. 1,2-procentregeln för
cement- och kalkindustrin t.o.m. den 31 december 2000.
1999/2000:Sk316 av Catharina Hagen (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmögenhetsskattens konfiskatoriska effekter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
skattelagstiftningen att förmögenhetsskattens konfiskatoriska effekter
avskaffas fr.o.m. inkomståret 2000,
3. att riksdagen beslutar avskaffa förmögenhetsskatten fr.o.m. inkomståret
2000 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Sk317 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
kompensation för de höjda fordonsskatterna på bussar bör ges direkt till
trafikhuvudmännen.
1999/2000:Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om om inriktningen av skattepolitiken,
2. att riksdagen beslutar införa ett förvärvsavdrag på 6 % för år 2000,
3. att riksdagen beslutar införa ett förvärvsavdrag på 9 % år 2001 och på
12 % år 2002,
4. att riksdagen beslutar höja det lägsta beloppet för grundavdraget och det
särskilda grundavdraget med 1 300 kr,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en växling av sänkt
kommunal utdebitering mot statligt övertagande av kommunala kostnader
fr.o.m. år 2001 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar om en slopad samordning av arbetsskadelivränta
och det särskilda grundavdraget i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av familjepolitiken,
8. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten skall vara 20 %
fr.o.m. den 1 januari år 2000,
9. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten för småhus till 1,2 %
fr.o.m. den 1 januari år 2000,
10. att riksdagen beslutar att fr.o.m. år 2000 undanta hälften av markvärdet
från uttag av fastighetsskatt,
11. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,1 %
år 2001 och 1,0 % år 2002,
12. att riksdagen beslutar frysa underlaget för fastighetsskatten på
nuvarande nivå,
13. att riksdagen beslutar sänka bensinskatten med 20 öre per liter i
enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen beslutar höja avdraget för resor till och från arbetet till
16 kr per mil fr.o.m. den 1 januari år 2000,
15. att riksdagen beslutar sänka det icke avdragsgilla beloppet för
arbetsresor till 6 000 kr fr.o.m. den 1 januari år 2000,
16. att riksdagen beslutar höja avdraget för pensionssparande till ett
basbelopp fr.o.m. den 1 januari år 2000.
1999/2000:Sk319 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta
skatter för lantbruket.
1999/2000:Sk320 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nettobeskattning av hemservice.
1999/2000:Sk321 av Lars Björkman (m) vari yrkas att riksdagen avslår
en höjning av fordonsskatten på bussar i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1999/2000:Sk322 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar införa ett grundavdrag för barn i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1999/2000:Sk323 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förlängning av nuvarande
reavinstskattebestämmelser och om nytt förslag till reavinstbeskattning.
1999/2000:Sk324 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den framtida skattepolitiken som
redovisas i motionen,
2. att riksdagen beslutar att för inkomståret 2000 sänka inkomstskatten
med 10,5 miljarder kronor genom höjning av grundavdraget,
3. att riksdagen avslår den föreslagna höjningen av den nedre skiktgränsen
för uttag av statlig skatt,
4. att riksdagen river upp den beslutade förlängningen av den särskilda
skattereduktionen,
5. att riksdagen avslår förslaget om överförande av det fasta skattebeloppet
på förvärvsinkomst till kommunerna,
6. att riksdagen beslutar om sänkta arbetsgivaravgifter enligt vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar om förbättrade konkurrensvillkor för svenskt
jordbruk enligt vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att förlänga nuvarande reavinstregler med två år
för fastigheter i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar om skattesubvention för hushållstjänster enligt
vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar om att avskaffa den särskilda löneskatten på
avsättning till anställdas vinstandelar enligt vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av ett yrkesfiskeavdrag,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grön skatteväxling,
18. att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna höjningen av
dieselskatten,
19. att riksdagen beslutar om höjd produktionsskatt på el från kärnkraft
enligt vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen beslutar om återinförd fastighetsskatt på vattenkraft,
21. att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna höjningen av
energiskatten på el,
22. att riksdagen beslutar om minskad reduktion av industrins koldioxid-
skatt enligt vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen beslutar att införa en kväveoxidskatt enligt vad som
anförts i motionen,
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöskatt på inrikes flyg
enligt vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen avslår förslaget om tillfälligt sänkt fastighetsskatt för
hyresfastigheter,
27. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag för
att lösa problemen för fastboende i attraktiva områden,
1999/2000:Sk325 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringarna av
statsbudgetens inkomster för år 2000 (tabellerna 1.1 och 8.1),
2. att riksdagen antar de mål och riktlinjer för skattepolitiken som anförts i
motionen,
5. att riksdagen beslutar att royalty på patenterade uppfinningar skall vara
skattebefriade under två år i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att avskaffa dubbelbeskattningen på utdelning på
aktier i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar om höjd avdragsrätt för pensionssparande i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar om att stimulera tjänstesektorn med en
femtioprocentig skattereduktion i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skatteväxling för miljön och jobben,
13. att riksdagen beslutar att högsta skattesats för statlig inkomstskatt
sänks till 20 %,
14. att riksdagen beslutar att sänka gränsen för avdrag för kostnader för
resor mellan bostaden och arbetsplatsen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
15. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten för villor/egna hem till
1,2 % av taxeringsvärdet i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten enbart skall beräknas på en
tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,
19. att riksdagen beslutar om sänkt mervärdesskatt på barnböcker i
enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om
skatteavdrag för yrkesfiskare,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en effektivare skatteindrivning,
23. att riksdagen beslutar om en ny trafikförsäkring och sänkt fordonsskatt
i enlighet med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukets konkurrensneutralitet,
26. att riksdagen beslutar om höjt grundavdrag från år 2000 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om skattereduktion på
förvärvsinkomster,
28. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om tillfällig och
förlängd tillfällig skattereduktion,
29. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om sänkt skatt för
utländska experter,
30. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om avdrag för
utbildningskonton,
31. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjd skatt på
kärnkraftsel,
32. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjd skatt på diesel,
33. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om skattesänkning vid
återköp av egna aktier,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individuella utbildningskonton,
35. att riksdagen beslutar sänka arbetsgivaravgifterna i enlighet med vad
som anförts i motionen,
36. att riksdagen beslutar om höjd bolagsskatt i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:Sk326 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av den totala skattenivån,
2. att riksdagen beslutar att den statliga skatten skall vara 20 % fr.o.m. den
1 januari 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att avskaffa skatten på aktieutdelning fr.o.m.
inkomståret 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar slopa sambeskattningen fr.o.m. inkomståret 2000 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar höja fribeloppet vid förmögenhetsbeskattning till
1,2 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att beskatta inkomster av royaltyinkomster från
patent som inkomst av kapital i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att avveckla den särskilda löneskatten på vinst-
andelsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar slopa skatten på reklam fr.o.m. den 1 januari
2000,
17. att riksdagen beslutar att moms på dagstidningar och tidskrifter skall
utgå med 25 % i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Sk327 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitikens inriktning,
2. att riksdagen beslutar att ersättning för tjänster som utförs i det egna
hemmet skall berättiga till skattereduktion i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgifterna i enlighet med vad
som anförts i motionen,
4. att riksdagen - vid avslag på yrkande 3 - beslutar att avslå regeringens
förslag till höjd dieselskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att statsskatten skall vara högst 20 % i enlighet
med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att avskaffa dubbelbeskattningen av aktier i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar om en sänkning av förmögenhetsskatten i enlighet
med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om ändrade regler för fåmansbolagen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att ändra reglerna för momsbetalningar i enlighet
med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att avskaffa sociala avgifter på vinstandelar i
företagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en återgång till skattereformens intentioner,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt fastighetsskatt,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en grön skatteväxling,
1999/2000:Sk625 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström (m) vari  yrkas
4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om dieselskattehöjning
från den 1 januari 2000.
1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa skatten på aktieutdelningar fr.o.m.
inkomståret 2000,
2. att riksdagen beslutar slopa sambeskattningen fr.o.m. inkomståret 2000,
3. att riksdagen beslutar höja fribeloppet vid förmögenhetsbeskattning till
1,2 miljoner kronor fr.o.m. inkomståret 2000,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skattereduktion av
hushållsnära tjänster i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd skatt på elkraft,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd skatt på el producerad i
kärnkraftverk,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd skatt på diesel,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt medlemskap i EMU:s tredje steg.
1999/2000:Sk695 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om borttagande av
förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Sk696 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m)
vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dieselskatten och konsumtionsskatten på el.
1999/2000:Sk709 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om sänkt ölalkoholskatt i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1999/2000:Sk771 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten på villor/egna hem till
1,3 % fr.o.m. år 2001 och till 1,2 % fr.o.m. år 2002,
3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten endast skall beräknas på en
tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr fr.o.m. den
1 januari 2000,
1999/2000:Sk772 av Kent Olsson och Inger René (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att sänka fastighetsskatten för småhus till 1,2 %
den 1 januari 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att enbart hälften av det taxerade marknadsvärdet
skall räknas in i underlaget för fastighetsskatten i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:Sk773 av Per Landgren och Holger Gustafsson (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar om en sänkning av fastighetsbeskattningen för
villor/egna hem till 1,3 % av taxeringsvärdet fr.o.m. den 1 januari 2001 och
till 1,2 % fr.o.m. den 1 januari 2002,
2. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten endast skall beräknas på en
tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr fr.o.m. den
1 januari 2000,
3. att riksdagen beslutar att successivt avskaffa förmögenhetsskatten till år
2002.
1999/2000:Sk826 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga övergångsregeln vid
fastighetsförsäljning i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skattereduktion på
förvärvsinkomster vid 2001 års taxering i enlighet med vad som anförts i
motionen,
1999/2000:L713 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt deltagande i EMU,
1999/2000:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Samarbete med Central-
och Östeuropa anslå 825 000 000 kr för år 2000 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen för år 2000 beslutar om ett nytt anslag C Fredsfrämjande
verksamhet inom utgiftsområde 7 till vilket anslås 1 047 499 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:U306 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar avveckla anslaget B 4 Fredsfrämjande
verksamhet, som förs till utgiftsområde 7 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1999/2000:U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör delta i det europeiska valutasamarbetet fr.o.m. den
1 januari 2002.
1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastställandet av en tidsplan för Sveriges närmande till och inträde
i EMU.
1999/2000:U515 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU verkar
för att systemet med gröna nyckeltal införs även på EU-nivå,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU
presenterar en plan för hur systemet med ekologiska fotavtryck skall kunna
implementeras i EU:s ekonomiska politik.
1999/2000:U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella initiativ för att minimera skattekonkurrens och
införa en global skatt på valutatransaktioner.
1999/2000:Fö214 av Henrik Landerholm m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överföra av regeringen föreslagna medel från anslag A 2 till
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
1999/2000:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattereduktion för hushållsnära tjänster.
1999/2000:Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar återställa grundavdraget för förtidspensionärer
fr.o.m. den 1 januari 2000.
1999/2000:Sf638 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar överföra Diskrimineringsombudsmannen från
utgiftsområde 8 till utgiftsområde 14 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattesänkning för pensionärer.
1999/2000:Kr318 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
18. att riksdagen beslutar att överföra bidrag till folkhögskolorna från
utgiftsområde 17 till utgiftsområde 16 enligt vad som anförts i motionen.
1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd dieselskatt.
1999/2000:T465 av Viviann Gerdin och Sven Bergström (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att inte höja den planerade dieselskatten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att sänka arbetsgivaravgifterna.
1999/2000:MJ212 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar sänka dieselskatten för jordbruket, skogsmaskiner
och arbetsredskap till 0,53 kr att träda i kraft den 1 januari 2000,
2. att riksdagen beslutar att den i budgetpropositionen föreslagna
skattesänkningen på el och olja skall träda i kraft den 1 januari 2000.
1999/2000:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dieselskatten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reavinstbeskattningen.
1999/2000:MJ605 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av de konkurrenssnedvridande el- och
eldningsoljeskatterna från den 1 januari 2000,
2. att riksdagen beslutar att sänka dieselskatten till 0,53 kr per liter för
jordbruket, skogsmaskiner och arbetsredskap.
1999/2000:MJ752 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att i nästa års budget inarbeta
miljökonsekvensbeskrivningar i de olika förslagen i statsbudgeten.
1999/2000:N272 av Karin Falkmer och Tomas Högström (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den privata tjänstesektorn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elskatter.
1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av hushållstjänster.
1999/2000:N274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energibeskattningen.
1999/2000:N383 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari yrkas
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd produktionsskatt på
kärnkraftsel.
1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av skattereduktion på hemnära tjänster,
1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade skatteregler för ett rikt utbud av hushållsnära tjänster,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkta arbetsgivaravgifter.
1999/2000:Bo206 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten för småhus till 1,2 %
fr.o.m. den 1 januari 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen.
Budgetpropositionen
Med denna budgetproposition sätts punkt för 1900-talets ekonomiska politik
i Sverige. Under de gångna hundra åren har vårt land utvecklats från ett
fattigt jordbrukssamhälle till ett högteknologiskt välfärdssamhälle. Det
svenska 1900-talets historia är historien om hur utveckling och jämlikhet har
gått hand i hand och varit varandras förutsättningar.
Med denna proposition sätts också punkt för 1990-talets ekonomiska kris.
Många enskilda människor, hushåll och företag for illa under krisåren, som
vi nu har bakom oss. Genom en kraftfull ekonomisk politik för full
sysselsättning kan folkhushållet för första gången på ett decennium självt
välja hur vägen in i framtiden skall gestalta sig.
Sverige lämnar 1900-talet i en ekonomisk styrkeposition. Vi kan se fram
emot 2000-talet med välgrundade förväntningar, i en känsla av växande
framtidstro.
Utveckla den goda ekonomin
Sveriges ekonomi utvecklas väl. Sysselsättningen stiger och arbetslösheten
faller. Utmaningen för den ekonomiska politiken är nu att nå full
sysselsättning. För detta krävs att den ekonomiska uppgången blir långvarig
och uthållig. Nyckeln ligger i att vårda den goda ekonomin och att fokusera
på framtidens möjligheter. Sverige skall ta steget in i nästa århundrade med
en politik för utveckling och jämlikhet som bygger på allas delaktighet.
Politiken är inriktad på att:
? arbetslösheten skall betvingas och sysselsättningen öka. Trygghet för
barn och äldre skall säkras genom en god kvalitet i vården, skolan
och omsorgen. Därmed kan välfärden stärkas och rättvisan öka i
Sverige.
?
? nå full sysselsättning och ökat välstånd genom en god och uthållig
ekonomisk tillväxt. Den öppna arbetslösheten skall halveras till 4 %
år 2000, och andelen reguljärt sysselsatta skall 2004 vara 80 % av
befolkningen i åldrarna 20 till 64 år. Målen är ambitiösa men
möjliga att nå.
?
? säkra fortsatt sunda offentliga finanser och stabila priser. Det är en
förutsättning för hög och uthållig tillväxt. Regeringen har därför
sedan 1994 arbetat med ambitiösa budgetpolitiska mål. Samtliga mål
har överträffats, i de flesta fall med bred marginal. Därmed har
grundläggande förutsättningar skapats för en hög och stabil tillväxt.
?
Sysselsättningen har under det senaste året ökat kraftigt. Första halvåret i
år ökade antalet sysselsatta med drygt 100 000 jämfört med motsvarande
period förra året. Sedan våren 1997 har den öppna arbetslösheten minskat
med ca 3 procentenheter. Den största sysselsättningsökningen har skett
inom den privata tjänstesektorn, men även inom de kommunala
verksamheterna har antalet arbetstillfällen ökat kraftigt till följd av de
ökade resurserna. Sammantaget beräknas sysselsättningen stiga med 4,3
% mellan 1998 och 2000, vilket motsvarar en ökning med ca 170 000
personer. Sysselsättningsnivån hamnar därmed betydligt högre än vad
som bedömdes i den ekonomiska vårpropositionen. Den reguljära
sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och 64 år beräknas uppgå
till ca 77 % år 2000, att jämföra med 75,6 % som prognostiserades i den
ekonomiska vårpropositionen.
Regeringens ekonomisk-politiska strategi sedan 1994 har varit framgångsrik.
De offentliga finanserna är sanerade. De budgetpolitiska målen ligger fast.
Genom att hålla kontroll över utgifternas utveckling kan den goda
ekonomiska utvecklingen göras uthållig och nedskärningar i nästa
lågkonjunktur undvikas. Starka offentliga finanser är en förutsättning både
för stabila trygghetssystem och för att alla skall få del av välfärdens kärna -
vården, skolan och omsorgen.
Efter budgetsaneringen kan politiken nu koncentreras på framtidens
utmaningar. De vidgade klyftorna måste minskas, omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle påskyndas, arbetsutbudet och
utbildningsmöjligheterna ökas. Segregationen skall minska och integrationen
öka för att allas kompetens skall tas tillvara. Samtidigt måste
marginaleffekterna minskas för att ekonomin skall fungera bättre och
konkurrensen på produktmarknaden skärpas för att priserna skall pressas ned
till fördel för konsumenterna. Villkoren för företagande skall förbättras.
Jämlikhet och utveckling skall prägla hela Sverige. Den regionala obalansen
och segregationen skall motverkas.
För att uppnå allt detta måste den ekonomiska politikens framgångar
befästas och göras varaktiga under de kommande åren. Bättre förutsättningar
skall skapas för att öka sysselsättningen så att alla får del av utvecklingen
på arbetsmarknaden. Risken för att den fortsatt höga efterfrågan skall övergå i
ökad inflation skall begränsas. Åtgärder skall vidtas för att ytterligare öka
effektiviteten på såväl produkt-, tjänste- och finansmarknaderna som på
arbetsmarknaden.
Sverige på rätt väg
Den tydliga och strama budgetsaneringen som har genomförts har lyft
Sverige ur krisen. Det går bra för Sverige och svensk ekonomi:
? Arbetslösheten minskar. Arbetslösheten beräknas falla till 5,4 %
innevarande år. Målet om 4 % öppen arbetslöshet under år 2000
ligger inom räckhåll.
?
? Sysselsättningen stiger. Jämfört med förra året har 100 000 jobb
tillkommit. De flesta av dessa har tillkommit i den privata sektorn.
Målet om 80 % sysselsättning år 2004 ligger inom räckhåll.
?
? Tillväxten är god. Den beräknas både i år och nästa år bli minst 3 %.
?
? Priserna är stabila. Inflationsförväntningarna är låga. Sverige har en
av de lägsta inflationstakterna i Europa. Reallönerna stiger.
?
? Bytesbalansen är positiv och växande. Sveriges stora utlandsskuld
minskar.
?
? De offentliga finanserna är sanerade. I år väntas överskottet i de
offentliga finanserna bli 1,7 % av BNP, dvs. målet om 0,5 %
överskott 1999 överträffas med bred marginal.
?
? Den offentliga skulden amorteras i snabb takt. Nettoskulden är så
gott som borta år 2002. Redan år 2000 kommer den offentliga
sektorns bruttoskuld att understiga 60 % av BNP.
?
Nya insatser för tillväxt och rättvisa
Regeringen föreslår nu en rad åtgärder för att stärka tillväxten och rättvisan.
Årets budgetproposition innehåller en bred och uthållig satsning på jobb
genom att på en och samma gång stärka den reala köpkraften och människors
möjlighet att bo och att försörja sig genom arbete och genom att utveckla
Sveriges goda näringsklimat. Sverige skall byggas ekologiskt hållbart.
? Barnbidragen höjs i enlighet med tidigare beslut med 100 kr såväl
den 1 januari 2000 som den 1 januari 2001. Flerbarnstilläggen höjs
på motsvarande sätt.
?
? Ett utrymme har skapats för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en
allmän förskola och maxtaxa inom barnomsorgen.
?
? Biståndet höjs. De nya nationalräkenskaperna och den goda
tillväxten medför en höjning av både BNP och BNI. Regeringen
föreslår nu att biståndet år 2000 ökar med ca 1,3 miljarder kronor.
Därigenom nås målet om en biståndsram på 0,72 % av BNI.
Dessutom får drygt 2 miljarder kronor av sparade medel användas.
Sammantaget innebär detta en väsentlig expansion av biståndet med
ca 3 miljarder kronor.
?
? Under åren 2000 och 2001 disponeras sammanlagt närmare 4
miljarder kronor för de kommuner och landsting som har störst
ekonomiska problem och som drabbats hårdast av de regionala
obalanserna.
?
? Vården och omsorgen tillförs ett extra tillskott på 1 miljard kronor år
2001.
?
? De 200 kr som betalas i statlig inkomstskatt skall även under år 2001
tillföras kommuner och landsting.
?
? Regeringen avser att i en särskild proposition återkomma med
förslag som innebär att personer som beviljats assistansersättning
före 65 års ålder skall få behålla denna ersättning även efter fyllda
65 år. Avsikten är att kunna presentera propositionen hösten 2000 så
att lagändringen skall kunna träda i kraft vid årsskiftet 2000/2001.
?
? Anslagen har ökats kraftigt för såväl markinköp, biotopskydd,
marksanering och kalkning som miljöforskning och
miljöövervakning. Bland annat aviseras 500 miljoner kronor till ett
sexårigt samarbete med svenska biltillverkare för forskning och
utveckling av teknik för framtidens miljövänliga fordon.
?
Som ett av de första länderna i världen presenterade regeringen gröna
nyckeltal i den ekonomiska vårpropositionen. Gröna nyckeltal är ett av
regeringens instrument att följa det övergripande målet för det
miljöpolitiska arbetet att till nästa generation kunna lämna över ett
samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Nyckeltalen kan användas
som vägledning för politiska beslut och som underlag för samhällsdebatt
på samma sätt som de ekonomiska nyckeltalen.
Den goda tillväxten i kombination med de ökade statsbidragen till kommuner
och landsting innebär kraftiga resurstillskott till vård, skola och omsorg.
Utöver de höjda statsbidragen ökar den kommunala sektorns skatteintäkter
med ca 25 miljarder kronor mellan 1999 och 2000.
De förbättrade utsikterna för svensk ekonomi möjliggör inom ramen för
budgetmålen dessutom skattesänkningar som både ökar tillväxten och stärker
rättvisan. Skatteförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 och skall
ses som ett första steg i en omfattande skattereform.
? Skatten sänks med särskild inriktning mot låg- och
medelinkomsttagare. Ett utrymme har skapats för att fr.o.m. år 2001
stegvis genomföra en allmän förskola och maxtaxa inom
barnomsorgen. Detta minskar marginaleffekterna ytterligare.
Därmed kan arbetsutbudet öka samtidigt som löntagarna
kompenseras till en fjärdedel för effekterna av egenavgifterna.
?
? Gränsen för statlig inkomstskatt höjs så att färre löntagare betalar
statsskatt. Målet är att andelen förvärvsinkomsttagare som betalar
statlig skatt åter skall närma sig 15 %, vilket var riksdagens ambition
i skattereformen 1990-1991.
?
? Regeringen föreslår att ett ytterligare steg tas i en grön skatteväxling
genom att dieselskatten, elskatten och kärnkraftsskatten höjs. De
ökade skatteintäkterna används för skattereduktion i samband med
individuell kompetensutveckling i arbetslivet samt för att
skattemässigt likställa jordbruket med industrin i fråga om
energibeskattningen.
?
? Reserveringsmöjligheterna ökas bl.a. genom att avsättningstiden för
periodiseringsfonderna förlängs från fem till sex år. Kupongskatten
för utdelning på näringsbetingade aktier till utländska ägare
avskaffas från årsskiftet. Publika aktiebolag ges en möjlighet att
återköpa egna aktier. Ett utrymme avsätts för att införa en lättnad i
beskattningen av utländska experter. Flertalet av de s.k.
stoppreglerna för fåmansföretagare avskaffas.
?
? Fastighetsskatten för hyreshus sänks till 1,2 % år 2000 för att
möjliggöra lägre hyror. Dessutom förlängs skatterabatten för de s.k.
krisårgångarna ytterligare ett år.
?
? Det förstärkta anställningsstödet för arbetslösa med långa
inskrivningstider utökas till att omfatta personer som har varit öppet
arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst två
år.
?
Genom dessa åtgärder markeras att budgetpropositionen är en del i en
långsiktig politik som på en och samma gång tar sikte på både att stärka
rättvisan och tillväxten och att bidra till jämlikhet, jämställdhet och
utveckling.
Ett av regeringens mål är att Sverige skall stärka sin ställning som en av
de ledande IT-nationerna. En väl utvecklad IT-infrastruktur har stor
betydelse för att svenska företag skall bibehålla sin framskjutna position.
Regeringen kommer att fortlöpande ta initiativ inom området och avser
att återkomma i den IT-proposition som planeras till början av år 2000.
Hela Sverige skall växa. En parlamentarisk kommitté har tillsatts om
inriktningen och utformningen av den framtida regionalpolitiken. De senaste
årens befolkningsminskning i flera regioner är ett allvarligt hot mot en
balanserad utveckling. Regionala tillväxtavtal är det bärande instrumentet i
den regionala näringspolitiken. Avtalen innebär en samordnad tillväxt- och
sysselsättningspolitik under stort regionalt och lokalt  inflytande. Samtliga
län har nu tagit fram utkast till regionala tillväxtavtal. Arbetet har lett
till att breda partnerskap har etablerats. Flertalet län föreslår att
samordningen av
insatser inom olika politikområden förbättras och att statliga myndigheters
engagemang i processen höjs. Regeringen tydliggör nu förutsättningarna för
berörda statliga myndigheter inför förhandlingarna om genomförande och
finansiering av tillväxtavtalen. Till exempel föreslås att
arbetsmarknadspolitiken blir mer tillväxtorienterad. Vidare klarläggs hur
vissa nationella program, som t.ex. utvecklingen i storstadsregionerna samt
näringsutvecklingen i Östersjöregionen, knyts an till tillväxtavtalen.
Regionalpolitiken och de nya strukturfondsprogrammen skall samordnas
med genomförandet av tillväxtavtalen.
Målet för den generella välfärdspolitiken är rättvisa och jämlika livsvillkor
för kvinnor och män. Den generella välfärden minskar klyftor och gränser
mellan olika samhällsgrupper och fungerar som en sammanhållande kraft.
Barnbidraget leder till att många slipper bli beroende av behovsprövade
bidrag och därmed hamna i en fattigdomsfälla. Den obligatoriska
försäkringen som utgår ifrån inkomstbortfallsprincipen garanterar tryggheten
för en stor majoritet av människor. Socialförsäkringen skapar drivkrafter för
arbete eftersom det är sysselsättningen som ger delaktighet. De svenska
socialförsäkringarna främjar ett högt arbetskraftsdeltagande.
Föräldraförsäkringen har stora positiva effekter för kvinnornas möjligheter
att komma in och stanna kvar på arbetsmarknaden. Det nya pensionssystemet
är ett annat bra exempel på detta. Sverige har som ett av få länder reformerat
pensionssystemet. Det nya systemet är av stor betydelse för tilltron till
svensk ekonomi.
Sverige har en jämnare fördelning av inkomster än nästan alla andra
länder. Barn i Sverige har en bättre relativ ekonomisk standard än i de flesta
andra länder. Andelen hushåll med en svag ekonomi är förhållandevis låg.
De äldre har jämförelsevis mycket god ekonomisk standard.
Nu ökar sysselsättningen och tillväxten. Hushållens inkomster och
kvaliteten i utbildning, vård och omsorg förbättras. Men fortfarande försörjs
nära var tionde i förvärvsaktiv ålder varaktigt med sociala transfereringar. En
rättvis fördelning kan nås bara när alla arbetar efter sin förmåga. Regeringens
långsiktiga arbete för att ta bort fattigdomsfällor och minska marginaleffekter
fortsätter. Det är viktigt också för en väl fungerande lönebildning. Arbete och
utbildning skall löna sig bättre. Den minskade arbetslösheten ger både en
jämnare fördelning av arbetsinkomster och bättre resurser för att stödja de
sämst ställda. Ökad sysselsättning är avgörande för att motverka ökade
inkomstklyftor. Ytterst handlar det om delningen av livets grundläggande
värden, om hur länge man får leva, ha hälsa, kunskaper och därmed
arbetsmöjligheter. Ytterst handlar det om både tillväxt och rättvisa.
Sverige skall präglas av samarbete
Regeringen avser att under mandatperioden försöka skapa största möjliga
uppslutning för en politik för full sysselsättning. Arbetsmarknadens parter
har en viktig roll i detta sammanhang.
Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står
bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999, anslagen för 2000 och de nu
föreslagna skatteförändringarna för 2000.
Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden
inför framtiden. Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, ett
offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel
och prisstabilitet.
Regeringen eftersträvar en bred förankring av en kommande skattereform.
Samtliga riksdagspartier deltar i överläggningarna. Huvudsyftet är att
utifrån krav på rättvis fördelning skapa stabila regler för tillväxt och
sysselsättning, en ekologiskt hållbar utveckling samt garantera välfärden
och dess finansiering.

Motionerna och inriktningen av den ekonomiska

politiken
Moderata samlingspartiets partimotion
I motion Fi209 (m) anger Moderata samlingspartiet att de övergripande
målen för den ekonomiska politiken bör vara att skapa förutsättningar för
ekonomisk tillväxt och full sysselsättning. Sveriges ekonomi måste
kunna gå igenom en långvarig tillväxt med stabila statsfinanser. Ett
växande inflationstryck måste hållas tillbaka genom offentliga
besparingar och ökat privat sparande. Hög tillväxt måste kunna förenas
med låg inflation och sund löneutveckling. Detta ställer enligt
motionärerna krav på en politik för avregleringar och en moderniserad
arbetsmarknad förutom sänkta skatter och lägre offentliga utgifter. Den
ekonomiska politiken måste vara utbudsorienterad och undanröja de
stora strukturella hinder som finns för en fortsatt tillväxt i den svenska
ekonomin.
De offentliga finansernas sårbarhet för konjunkturella svängningar måste
minskas för att ge den privata sektorn goda förutsättningar att växa över
tiden. Den enskilde medborgarens beroende av offentliga utgifter bör
minska. Saneringen av de offentliga finanserna bör fortsätta genom att de
offentliga utgifterna tas ned. Den sneda balansen mellan privat och offentlig
sektor måste förbättras.
Sveriges höga skattetryck bör under den kommande tioårsperioden sänkas
till nivåer som ger den svenska ekonomin konkurrenskraft, inte bara i ett
europeiskt utan även i ett globalt perspektiv. De stora marginaleffekter som
dämpar den ekonomiska utvecklingen bör tas bort; konkurrenstrycket skall
förstärkas genom avregleringar inom skilda områden och genom att Sverige
fullt ut deltar i EU:s inre marknad och den gemensamma valutan, euron.
Som ett långsiktigt mål bör reallöneutvecklingen i samhället vara sådan att
Sverige kan återföras till den position bland de rikaste länderna inom OECD-
området som vi förlorat sedan mitten av 1970-talet.
Enligt Moderata samlingspartiets mening bör Sverige så snart som möjligt
vinna fullt medlemskap i EMU. Ett första steg bör vara ett deltagande i
ERM2. Därmed begränsas de kostnader som hittills varit förknippade med att
Sverige stått utanför EMU, t.ex. ett högre ränteläge, en större
valutainstabilitet, minskat politiskt inflytande och andra kostnader, som t.ex.
utflyttning av huvudkontor, som är svåra att kvantifiera.
Ett kreativt och företagsamt Sverige
En reformpolitik för att ge kreativiteten utrymme måste genomföras för
att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Sverige har enorma
möjligheter om de rätta förutsättningarna ges. Att förutsättningarna inte
existerar i dagsläget illustreras av en hög arbetslöshet trots en god
konjunktur, utflyttning av företag, brist på arbetskraft och stor
segregation. Förutom ett införande av euron handlar det om att skapa ett
individ- och företagsklimat i världsklass. Viktiga åtgärder är bl.a.:
? Sänkta och slopade skatter på företagande och arbete.
?
? Minskat företagskrångel genom färre och enklare regler.
?
? Åtgärder för att åstadkomma en fungerande lönebildning.
?
? Tryggad energiförsörjning genom att kärnkraften bibehålls.
?
? Förbättrade betingelser för kapitalförsörjningen.
?
? Sänkt skatt på hushållsnära tjänster.
?
? Ny utbildningspolitik.
?
? Förstärkt forskning.
?
? Förändrad arbetsmarknadspolitisk struktur och lagstiftning.
?
? Slopad förmögenhetsskatt och värnskatt.
?
Trygghet i förändring - skatter och social omsorg
Grundstenarna för välstånd är arbete och högklassiga kunskaper och
färdigheter. Har man ett arbete skall man kunna försörja sig på sin lön.
Därtill skall man kunna bygga upp ett sparande. Ett hinder för detta är de
höga skatterna. Det svenska skattetrycket är mycket högt. Även på små
och måttliga inkomster är skattebelastningen hög. Skatterna är för de
flesta hushåll den allra största utgiften. Detta är inte en rimlig situation.
Skattesystemet får inte stjälpa människors möjligheter till försörjning.
Att sänka det totala skatteuttaget är därför nödvändigt för att
skattesystemet skall bli rättvist.
Motionärerna lägger fram ett antal förslag om skattesänkningar de
kommande åren. Förslagen innebär bl.a. följande:
? Ett förvärvsavdrag införs så att löntagarna kompenseras för
egenavgiften till pensionssystemet. Avdraget föreslås vara 6 % år
2000, 9 % 2001 och 12 % 2002. Avdraget beräknas som en viss
andel av den pensionsgrundande avgiften upp till taket för
egenavgiften.
?
? Kommunalskatten sänks med 1 kr år 2001 och ytterligare 1 kr 2002
genom att staten tar över kostnader från kommunerna. Långsiktigt
bör ett utrymme skapas för att sänka kommunalskatten med 5 kr i
genomsnitt för hela landet.
?
? Grundavdragets lägsta nivå höjs till 10 000 kr, vilket gäller såväl det
allmänna grundavdraget som det särskilda grundavdraget för
pensionärer. På sikt bör grundavdraget höjas så att det blir lika stort
för alla inkomsttagare.
?
? Ett grundavdrag på 10 000 kr per barn vid den kommunala
beskattningen införs fr.o.m. år 2000, utöver barnbidraget.
?
? Värnskatten avskaffas.
?
? Fastighetsskatten avvecklas successivt. Underlaget för
skatteberäkningen fryses på dagens nivå och endast hälften av
markvärdet skall tas upp till beskattning. År 2000 sänks skatten för
småhus till 1,2 % så att den blir densamma som för hyreshus. År
2001 sänks skatten till 1,1 % och år 2002 till 1,0 %.
?
Vidare bör bensinskatten omedelbart sänkas med 20 öre och avdraget för
resor till och från arbetet höjas till 16 kr per mil och inkludera resor till
och från barnomsorg. Motionärerna avvisar höjningen av skatten på
diesel.
Sammantaget föreslås i motionen skattesänkningar som uppgår till 38
miljarder kronor år 2000, 74 miljarder kronor 2001 och 103 miljarder kronor
2002. Samtidigt finansieras sänkningarna med besparingar, varav en del
påverkar hushållsekonomin. Enligt motionärerna täcks de ökade kostnaderna
för hushållen av skattesänkningarna.
Enligt Moderata samlingspartiet behöver Sverige en social- och
välfärdsreform, som syftar till att medborgarna skall bli mindre beroende av
det offentliga och mer kunna förlita sig på det egna arbetet, den egna
kompetensen, det egna sparandet och de egna sociala nätverken. En
välfärdsreform bör inkludera skatterna, socialförsäkringarna, socialtjänsten
och sjukvården. Reformen skall bygga på en kombination av offentliga och
privata försäkringar och enskilt sparande. Under de kommande åren bör
åtgärder för en kvalitetspräglad och värdig äldreomsorg vidtas och en
ovillkorlig vårdgaranti införas. Vidare bör rätten till assistansersättning för
handikappade återställas och inkomstprövningen av änkepensioner upphöra.
Vidare bör en större familjepolitisk reform genomföras. Syftet skall vara
att öka valfriheten för barnfamiljerna samt underlätta deras ekonomiska
situation. Alla barn bör få lika stor del av det offentliga stödet. Vid sidan av
det ovan redovisade grundavdraget för barn bör föräldraförsäkringen under
barnets första år ges flexiblare regler. Upp till skolåldern vill motionärerna
förena avdrag för styrkta barnomsorgskostnader med en barnomsorgspeng,
lika för alla. Barnomsorgspengen utgår till alla föräldrar.
Kommunal ekonomi för tillväxt och trygghet
Basen för den kommunala ekonomin är skatteintäkterna och deras
tillväxt. Det bästa sättet att stärka kommunernas ekonomi och skapa
utrymme för god service och lägre skatter är genom en politik som leder
till att fler jobb växer fram i företagen och att kunskapsinnehållet - och
därmed också lönebetalningsförmågan och arbetsinkomsterna - ökar.
Kommunalskatten är den tyngsta skatten att bära, särskilt för låg- och
medelinkomsttagare. Det gäller inte minst pensionärer. Därför måste
kommunalskatten sänkas, bl.a. genom att staten tar över kostnader från
kommunerna.
Socialdemokraterna hade under mandatperioden 1994-1998
regeringsansvaret och dessutom makten i omkring 200 kommuner. Ansvaret
för de stora brister i den kommunala sektorn som uppmärksammats under de
senaste åren faller därmed på Socialdemokraterna. Oförmågan att prioritera
och kontrollera resursanvändningen i kommunerna är i många fall uppenbar.
Kommunerna drar på sig utgifter som inte tillhör kommunal verksamhet i
stället för att prioritera kärnverksamheterna - skolan och omsorgen.
Kommunernas satsningar på verksamheter utanför kärnuppgifterna har ofta
inneburit effektivitetsförluster. Kommunala bostadsföretag har t.ex. i vissa
fall allvarligt rubbat kommunernas ekonomiska ställning. En konsekvens av
detta är att medborgarna fått sämre service på de viktigaste kommunala
serviceområdena.
Genom avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig
prioritering av kärnuppgifterna kan medborgarna få ut mer av varje
skattekrona. Det krävs dock långsiktiga reformer för att åtgärda systemfelen i
den offentliga sektorn. Enligt motionärerna bör en översyn genomföras av de
uppgifter som kommunerna bör ha ansvar för, i syfte att minska
kommunernas obligatoriska åtaganden. Vidare bör det tydligare fastställas
vilka uppgifter en kommun får ha.
Det inomkommunala utjämningssystem som finns i dag har skadliga
effekter för samhällsekonomin. Motionärerna föreslår att en utredning
tillsätts med uppdrag att skyndsamt presentera ett nytt bidragssystem.
Ett mål för finanspolitiken bör enligt motionärerna vara att uppnå balans
i de offentliga finanserna över konjunkturcykeln. Till skillnad från om
målen sätts till ett permanent offentligt överskott kan då tillväxten bli
snabbare och ekonomin som helhet expandera, samtidigt som den
offentliga skulden som andel av ekonomin krymper. Det statsfinansiella
målet får därför formuleras som en minskning av statsskulden till en viss
nivå. Målet bör vara att skuldkvoten skall uppgå till högst 50 % av BNP
vid utgången av 2002. Det innebär att överskottet bör vara positivt de
närmaste åren för att statsskulden skall minska. Moderata
samlingspartiets budgetalternativ innebär ett överskott i de offentliga
finanserna på drygt 49 miljarder kronor år 2000, knappt 48 miljarder
kronor 2001 och knappt 44,5 miljarder kronor 2002. I motionen föreslås
nettobesparingar på 25 miljarder kronor 2000, 56 miljarder kronor 2001
och 67 miljarder kronor 2002, vilka bidrar till att ge utrymme till de
skattesänkningar som redovisats ovan.
Moderata samlingspartiet står bakom finansieringsprincipen. Det innebär
att kommunernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga
beslut. Kommunerna kompenseras fullt ut för minskat skatteunderlag och
ökade kostnader som följer av motionärernas förslag.
Kristdemokraternas partimotion
I motion Fi210 (kd) konstateras att det ekonomiskt sett går bättre för
Sverige och att fler nu får jobb. Men tyvärr går det inte bra för alla
invånare eller i alla delar av landet. Det allvarliga är, enligt motionärerna,
att regeringen inte vårdar grunden för en långsiktigt hållbar välfärd. Det
är oacceptabelt att gamla fortsätter att fara illa, att barnen inte får gå i en
trygg och bra skola, att rättssamhället förfaller och att företag, kapital och
kunskap flyr landet. Otrygg blir den välfärd som vilar på världens högsta
skatter och på lättflyktiga och redan flyende skattebaser.
Nu när både den internationella och den svenska konjunkturen stiger borde
regeringen ha tagit chansen att rätta till de djupgående strukturella problem
som gjort att Sverige fallit från 4:e platsen i industriländernas välfärdsliga
1970 till en 17:de plats i år. Men i likhet med tidigare propositioner
innehåller inte heller budgetpropositionen för 2000 de konkreta förslag som
behövs för att öka tillväxten och antalet nya jobb i den svenska ekonomin.
Till skillnad från regeringens förslag tar Kristdemokraternas
budgetalternativ sikte på att öka sysselsättningen så kraftfullt att välfärden
kan tryggas för alla. Sex områden som är särskilt prioriterade i den
ekonomiska politiken pekas ut i motionen. Det gäller långsiktigt goda
tillväxtförutsättningar genom ett bättre företagarklimat, skattepolitiken för
låg- och medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas
ekonomiska situation, vården, omsorgen och skolan samt vikten av ett
återupprättat rättssamhälle. På dessa områden är den socialdemokratiska
regeringens politik utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.
Tillväxtpolitik för nya jobb
Grunden i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda
villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen,
minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta uppnås genom en
balanserad finans- och penningpolitik i kombination med strukturella
åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de
seglivade bromsmekanismer som i 25 år underminerat den svenska
ekonomins utvecklingskraft. Förslagen är bl.a. följande:
? Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter genom skattereduktion på 50
% av arbetskostnaden för de privata hushållens köp av tjänster i det
egna hemmet.
?
? Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kr per år från år 2001 och för egenföretagare på
lönesummor upp till 250 000 kr per år.
?
? En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa
konkurrensvillkor för jordbruksnäringen samt åkeri- och
transportsektorn.
?
? Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med
1 procentenhet och från 2002 avvecklas den helt.
?
? Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande
avskaffas.
?
? Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under
två år och beskattas därefter som inkomst av kapital.
?
? Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.
?
Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra
lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa med
en 33-procentig egenfinansiering. Förslaget kommer att skapa rakare rör
mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den
enskilde.
En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön
I motionen föreslås en rad åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla
en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få
kontroll över sin egen ekonomiska situation.
? Grundavdraget i den kommunala beskattningen höjs med 9 600 kr
nästa år, vilket ger en sammanlagd sänkning av inkomstskatten med
17 miljarder kronor. Grundavdragshöjningen omfattar även
skattepliktiga transfereringar och gäller för pensionärer i de fall
deras särskilda grundavdrag understiger det föreslagna avdraget. År
2001 stiger kostnaden för grundavdraget med 3 miljarder kronor när
samtliga pensionärer till följd av den nya pensionsreformen kommer
in i det vanliga skattesystemet. Förslaget ger förutsättningar för en
bättre fungerande lönebildning och förbättringar för sommar- eller
extraarbetande ungdomar.
?
? Avdragsrätten för pensionssparande höjs och en avdragsrätt för
sparande på individuella utbildningskonton införs.
?
? Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från
7 000 till 6 000 kr.
?
? Fastighetsskatten på hyreshus sänks år 2000 varaktigt till 1,2 %. På
egna hem sänks skatten till 1,3 % 2001 och 1,2 % 2002. Dessutom
skall den från år 2000 endast beräknas på en tredjedel av markvärdet
överstigande 150 000 kr.
?
? Regeringens nya värnskatt avvisas.
?
? Från år 2002 införs en skattereduktion på inkomst av lönearbete på
2,4 % av den taxerade inkomsten. Reduktionen beräknas från de
kommunalt taxerade inkomsterna.
?
En reformerad familjepolitik
Familjefrågorna har alltid haft en central ställning i Kristdemokraternas
politiska arbete och följande förändringar på familjeområdet föreslås:
? Garantinivå i föräldraförsäkringen höjs från dagens 60 kr per dag till
120 kr per dag och kontaktdagarna återinförs.
?
? Ett förbättrat vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet (3 660 kr) per
månad och barn mellan 1 och 3 år införs vid halvårskiftet 2000. De
90 garantidagarna i föräldraförsäkringen kan därmed slopas. År 2001
påbörjas en ytterligare höjning av vårdnadsbidraget, till 4 000 kr per
månad. År 2002 avsätts medel för att ge föräldrarna till barn i
åldrarna 3-6 år ett belopp som kan användas fritt under 360 dagar
under den fyraårsperiod då barnet har fyllt 3 men inte 7 år.
?
? Avdragsrätt på maximalt 10 % av basbeloppet per månad för styrkta
barnomsorgskostnader för alla barn mellan 1 och 3 år införs.
?
? Regeringens höjning av barnbidraget senareläggs ett år. I stället höjs
det särskilda bostadsbidraget (dvs. den del som beror på antalet barn)
med 100 kr per månad och barn. De individuella inkomstgränserna i
bostadsbidraget avskaffas och ytnormen för den
bostadsbidragsgrundande ytan utökas med 10 kvadratmeter i
respektive kategori. År 2001 förs medel motsvarande 50 kr per barn
över från det generella barnbidraget till förbättringar i
bostadsbidraget.
?
? Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) beräknas som
genomsnittet av de senaste två årens inkomster.
?
? Regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala
barnomsorgen avvisas främst med anledning av att
fördelningspolitiska missförhållanden ytterligare förstärks.
?
Bättre pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer
hårt och i motionen föreslås bl.a. att hela inkomstprövningen av
änkepensionen slopas. Pensionstillskottet bör också höjas med 200
kr/månad från den 1 januari år 2000. Bostadstillägget för pensionärer
höjs 2001 och inkomstprövningen av tillägget skall inte innehålla
fritidsfastighet. Omställningspensionen för efterlevande återställs till 12
månader. Den föreslagna grundavdragshöjningen omfattar även
pensionärer, vilket från 2001 leder till en skattesänkning på omkring 250
kr per månad för alla pensionärer.
Vården, omsorgen och skolan
Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting
kommer att få 3,5 miljarder kronor i ytterligare resurser de närmaste tre
åren jämfört med regeringens förslag. Motionärerna vill också förbättra
tandvårdsförsäkringen från halvårsskiftet 2000.
Ett återupprättat rättsväsende
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom
rättsväsendet. I motionen föreslås att rättsväsendet tillförs ytterligare 810
miljoner kronor de kommande tre åren. Bland annat skall polisväsendet,
åklagar- och domstolsväsendet förstärkas. Även kriminalvården,
skattemyndigheterna, tullen och Kustbevakningen är i behov av
förstärkningar.
Kristdemokraterna anser att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget
med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens
finanser. En svårbedömd konjunktur och den stora statsskulden gör att
behovet av en snabb avbetalning av statsskulden och av en god
säkerhetsmarginal för att klara en kommande konjunkturnedgång är stort.
Kristdemokraterna anser att statsskulden bör betalas av i en snabbare takt
än den som regeringen föreslår. Argumenten för en snabbare amortering
har också, enligt motionärerna, ökat under det senaste halvåret. Detta
uppnås enligt motionen genom en något stramare finanspolitik än den
som regeringen presenterar och genom en snabbare utförsäljning av
statligt ägda företag. Dessutom bör endast drygt hälften av
överföringsbeloppet utöver regeringens överskottsmål på 2 % år 2002
användas till reformer och ytterligare skattesänkningar.
Centerpartiets partimotion
I motion Fi211 (c) konstateras att det går bra för Sverige. Motionärerna
är också stolta över att Centerpartiet var med och tog ett betydande
ansvar för att skapa de ekonomiska förutsättningar som nu gör att
tillväxten ökar, sysselsättningen stiger och arbetslösheten sjunker. I
motionen konstateras dock att det inte är alla människor som kan delta i
tillväxten. Tillväxten är mycket ojämnt fördelad. I vissa regioner ökar
tillväxten mycket kraftigt och sysselsättningen stiger snabbt, och i andra
regioner är tillväxten fortfarande mycket svag och arbetslösheten hög.
Det långsiktiga målet för Centerpartiets ekonomiska politik är en
miljömässigt och socialt hållbar ekonomi. Företagande och kreativitet måste
få goda möjligheter att blomstra. De hinder som finns för företagande måste
rivas genom sänkt skatt, enklare regler och ökad flexibilitet. Företagande och
sysselsättning måste frodas i hela landet och socialt ansvar och gemenskap
skall prägla samhället och ge trygghet år alla. Jämställdheten och jämlikheten
måste öka inom alla områden i samhället. Decentralisering, trygghet och
miljöhänsyn skall vara ledorden i den ekonomiska politiken. Statsfinanserna
skall karakteriseras av stabilitet och balans och återbetalningskravet på 2 %
över en konjunkturcykel skall uppnås. Avbetalningen av statsskulden bör
vara högre i högkonjunktur för att skapa handlingsutrymme i lågkonjunktur.
Centerpartiet har aktivt medverkat till beslutet att Sverige står utanför den
europeiska valutaunionen, EMU. Enligt motionen har det hittills varit bra för
Sverige att inte delta i denna. Centerpartiet kommer dock att noga följa
utvecklingen av valutaunionen. Sveriges långsiktiga relationer till EMU får
sedan värderas utifrån vunna erfarenheter. Motionärerna avvisar också en
s.k. halvfast växelkursregim för Sverige. Dörren till EMU får inte öppnas
genom en anslutning av kronan till ERM. För Centerpartiet är en utvidgning
av EU österut mycket viktig. Därför är det av central betydelse att Sverige
agerar så att genomförandet av EMU inte tillåts bromsa tempot i den redan
långsamma utvidgningsprocessen.
Den starka konjunkturen innebär att det just nu existerar ett gyllene
tillfälle att genomföra de strukturreformer som behövs för att komma till
rätta med de stora underliggande problemen i den svenska ekonomin.
Uppgörelsen om överföring av pengar från försvaret till vård och omsorg
är ett första av flera nödvändiga strukturgrepp. Centerpartiet går nu
vidare med förslag till förnyelse av skattesystemet, reformer inom
arbetsmarknadspolitiken, lönebildningen, socialförsäkringarna och den
offentliga förvaltningen.
I motionen utpekas speciellt tre viktiga områden med strukturella problem
som måste lösas:
? Lönebildningen och arbetsmarknaden. Den svagaste punkten i
svensk ekonomi är lönebildningen. För att säkra en fortsatt hög
tillväxt och en stigande sysselsättning måste det skapas ett
lönebildningssystem som bidrar till en löneökningstakt som är
förenlig med en god ekonomisk utveckling. Enligt motionärerna
måste balansen mellan parterna på arbetsmarknaden förbättras.
Bland annat bör medlingsinstitutet förstärkas med möjligheter att
förbjuda varsel om stridsåtgärder under pågående medling.
Dessutom bör det införas ett förbud mot sympati- och stridsåtgärder
riktade mot enmans- och familjeföretag. Vidare bör en s.k.
proportionalitetsregel införas, dvs. att syftet med stridsåtgärder på
arbetsmarknaden står i proportion till den skada som uppstår för
företag och samhälle. Åtgärder måste enligt motionärerna vidtas nu.
Det är farligt att vänta - rätt som det är kan ekonomin vara
överhettad och lågkonjunkturen vara på väg. Nu när konjunkturen
snabbt vänder uppåt måste också arbetsmarknadspolitiken förändras,
enligt motionärerna. Tyngdpunkten måste i högre grad än i dag ligga
på att öka sysselsättningsgraden och mindre på att minska den öppna
arbetslösheten till 4 %. Centerpartiet skisserar tre spår i
arbetsmarknadspolitiken. Inom ramen för en utbildningsgaranti bör
en utbildning upp till gymnasiekompetens garanteras.
Volymåtgärderna bör fasas ut till fördel för mer kvalificerade
arbetsmarknadsåtgärder. En övergångsarbetsmarknad bör skapas i
partnerskap mellan staten, regionala myndigheter och offentliga
arbetsgivare. Flexibiliteten måste öka, vilket underlättas om allt
försörjningsstöd till arbetslösa koncentreras under utgiftsområde 13 i
statsbudgeten. Individuella s.k. kompetenskonton bör införas och
förändringar i arbetsrätten måste genomföras.
?
? Sjukförsäkringen. En mycket alarmerande situation är att
kostnaderna för sjukförsäkringen skenar samtidigt som insatserna för
rehabilitering minskar. Motionärer föreslår en satsning på
rehabilitering. Dessutom bör en sjukförsäkringskommission inrättas
med syfte att göra en genomgripande analys av situationen och ta
fram förslag till strukturella åtgärder för att minska sjukfrånvaron.
?
? Näringslivet. En av de stora bristerna i det svenska näringslivet är att
det finns för få medelstora företag. Näringslivet ser ut som ett
timglas, med många små företag och relativt många stora företag.
Den strukturen hindrar bl.a. svenska företag att ta andelar på de
internationella marknaderna, t.ex. den stora  internationella
miljöteknikmarknaden. För att förbättra den svenska
företagsstrukturen föreslår motionärerna enklare regler för företagare
och sänkta arbetsgivaravgifter med en tydlig inriktning på små och
medelstora företag. Dessutom föreslås en storsatsning på export av
miljöteknik.
?
Centerpartiets långsiktiga målsättning är att sänka skattetrycket i
samhället. Sänkningen skall ske i takt med vad ekonomin medger. De
prioriterade områdena är sänkt inkomstskatt för låg- och
medelinkomsttagare samt sänkt skatt på företagande och boende. Nedan
redovisas en del av motionärernas skatteförslag.
? Inkomstskatterna. Inkomstskatterna sänks för låg- och
medelinkomsttagare genom ett höjt grundavdrag. Höjningen
konstrueras så att den trappas upp till en viss nivå för att därefter
trappas ned så att just låg- och medelinkomsttagare omfattas av
reformen. Till skillnad från regeringens metod att sänka
inkomstskatterna innebär Centerpartiets förslag om ett höjt
grundavdrag att alla, även studenter och pensionärer, får sänkt skatt.
Inkomstskatten förslås sänkas med 10,5 miljarder kronor år 2000.
Kommuner och landsting kompenseras för den minskade
beskattningsbara inkomsten.
?
? Sänkta arbetsgivaravgifter. För att förbättra företagsklimatet i
Sverige bör en skatteväxling genomföras med sänkta skatter på
arbetskraft och höjda skatter på miljöskadliga verksamheter.
Centerpartiet har under senare år aktivt medverkat till att
arbetsgivaravgifterna sänkts, särskilt för de mindre företagen. Enligt
motionärerna bör arbetsgivaravgifterna också i fortsättningen sänkas
enligt den tidigare modellen. För år 2000 bör lönesummegränsen
höjas till 2 miljoner kronor och för egenföretagare till 300 000 kr.
Åren 2001 och 2002 reduceras skattesatsen ytterligare i två steg.
Vidare bör företagen i Norrlands inland även i fortsättningen ges rätt
till reducerade arbetsgivaravgifter.
?
? Miljöskatter. Miljörelateringen av skattesystemet måste långsiktigt
öka. Netto föreslås i motionen en höjning av miljöskatterna med 1
560 miljoner kronor, bl.a. genom en återinförd fastighetsskatt på
vattenkraft, minskad nedsättning av CO2-skatten för industrin,
produktionsskatt på kärnkraftverk och miljöskatt på inrikesflyg.
Dessa intäkter växlas i en äkta skatteväxling mot sänkta
arbetsgivaravgifter.
?
Vidare föreslås att en del av de särskatter som drabbar jordbruket tas
bort. Enligt motionärerna missgynnar dessa skatter tillväxten,
företagandet och sysselsättningen på landsbygden. Dessutom föreslås en
skattereduktion på s.k. hushållsnära tjänster i syfte att skapa fler jobb och
företag i tjänstesektorn. Lättnader i fastighetsskatten genomförs för de
fastboende i attraktiva skärgårdsområden eller fritidshustäta områden.
Utbildningen är en väsentlig del i Centerpartiets tillväxtpolitik. Den högre
utbildningen måste fortsätta att byggas ut genom fler utbildningsplatser och
genom ett nytt studiefinansieringssystem som bl.a. bör bygga på målet om
50 % bidrag och 50 % lån.
Motionärerna föreslår också en genomgripande förnyelse av den statliga
förvaltningen. Till att börja med bör ett moratorium för reala anslagsökningar
till statliga verk och myndigheter införas under år 2000. Detta för att ge ett
rådrum för att se över kontrollfunktionerna i förvaltningen. I samband
därmed bör också genomföras en översyn av hela den statliga förvaltningen.
Det svenska välfärdssystemet bör enligt motionärerna förnyas. Bland annat
bör en samordnad trygghetsförsäkring, som skall ersätta dagens försäkringar
vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension, införas.
I motionen föreslås vidare en stor satsning på utbyggnaden av bredband så
att den nya informationstekniken blir tillgänglig för alla människor i olika
delar av landet. I förhållande till regeringens förslag i budgetpropositionen
föreslår motionärerna en utförsäljning av statlig egendom på ytterligare 10
miljarder kronor, bl.a. genom försäljning av Apoteksbolaget, Vasakronan
och den mark som finns i det statliga bolaget Sveaskog.
Folkpartiet liberalernas partimotion
I motion Fi212 (fp) anförs att ett decennium av krispolitik nu börjar ge
resultat. De senaste kvartalen har tillväxten - äntligen och flera år senare
än nödvändigt - nått i närheten av de nivåer som krävs för att Sverige
uthålligt skall kunna pressa tillbaka massarbetslösheten, återta en
topposition i välfärdsligan och få ner statsskulden till en mer hanterlig
nivå. Särskilt glädjande är det att strukturreformerna nu också får
genomslag på arbetsmarknaden genom att antalet nya jobb ökar mer än
väntat. Det är slående att de inslag i krispolitiken som värderas högst är
några av dem som Folkpartiet varit djupt inblandat i: skattereformen,
budgetreformen och det nya pensionssystemet.
Den rimliga slutsatsen är vidare, enligt motionärerna, att reformeringen av
den svenska ekonomin måste fortsätta. Det lönar sig. Den allra bästa tiden
för att gå vidare med fler strukturreformer är nu - mitt i högkonjunkturen.
Det svenska skattetrycket är fortfarande rekordhögt. Det lönar sig för dåligt
att arbeta. Företagsklimatet är inte tillräckligt gott och arbetsmarknaden
fungerar inte bra. Motionärerna pekar ut två företeelser i den svenska
ekonomin som långsiktigt kan få allvarliga konsekvenser:
? Företagsflykten. De senaste åren har huvudkontor och/eller ägande i
mängder av svenska företag flyttat utomlands. Detta sker utan att de
politiker som är satta att hävda svenska intressen reser ett finger.
Följden kommer att bli färre och lägre betalda jobb i Sverige.
?
? Nyföretagandet. Statistik från olika källor tyder på att
nyföretagandet fortsätter att sjunka. Det är en lika allvarlig
larmsignal som att de stora företagen väljer att lämna Sverige med
sina ledningsfunktioner. Det enda som kan klara sysselsättning i ett
längre perspektiv är en sjudande småföretagsamhet.
?
De stora uppgifterna för den ekonomiska politiken bör enligt motionen
vara att nu skapa förutsättningar för en långsiktigt god tillväxt och
sysselsättning, att göra statsfinanserna mindre konjunkturkänsliga, att
skapa goda förutsättningar för företagande och öka friheten genom bl.a.
avregleringar. I motionen presenteras en nationell handlingsplan för att
Sverige skall kunna bli ett första rangens företagarland och inte
förvandlas till ett land fullt med dotterbolag. Den politik som presenteras
skiljer sig kraftigt från den nuvarande regeringens och
huvudingredienserna i planen presenteras nedan:
? En marginaleffektsreform bör genomföras. Motionärerna avvisar
regeringens förslag till skattesänkningar. I stället bör det utrymme
som skapas genom att dels avvisa regeringens förslag, dels skapa
ytterligare utrymme genom ytterligare besparingar användas för att
skapa ett långsiktigt robust skattesystem, byggt på principen om
"hälften kvar" och att de allra flesta enbart skall betala
kommunalskatt på 30 %. De tre stora marginalskatteproblemen i den
svenska ekonomin måste åtgärdas. Den s.k. brytpunkten för statlig
skatt bör höjas i två steg. I det första steget så att antalet
inkomsttagare som betalar statlig inkomstskatt återställs till den nivå
på 15 % som var tanken i skattereformen. I det andra steget så att
brytpunkten överensstämmer med en inkomst på 7,5 basbelopp, dvs.
den nivå då de obligatoriska försäkringsavgifterna upphör. Den s.k.
LO-puckeln bör avskaffas. I inkomstlägen mellan 150 000 kr och
200 000 kr finns i dag en marginaleffekt genom att grundavdraget
trappas av. Denna avtrappning bör avskaffas, vilket leder till en
sänkning av marginalskatter för främst vissa LO-grupper. Vidare bör
värnskatten avskaffas. Den förändring som föreslås i motionen
sänker marginalskatten i aktuella inkomstlägen med fem
procentenheter. För att garantera att alla får del av en skattesänkning
bör också en skattereduktion - lika för alla - införas. För att
ytterligare minska marginaleffekterna föreslås en växling av de
inkomstprövade bostadsbidragen mot ett ökat generellt barnstöd.
Eftersom kommunalskatten i genomsnitt ligger över 30 % föreslås
också att staten tar över vissa kommunala utgifter, som t.ex. halva
kostnaden för socialbidragen. Marginal- och inkomstskattereformen
bör genomföras under en period på tre till fyra år. Principen bör vara
att de delar som betyder mest för tillväxten skall genomföras först
och finansieras genom besparingar. Takten i genomförandet av
övriga delar bör bli beroende av konjunkturen och statsfinansernas
utveckling. Det första steget nästa år bör innehålla en
skattereduktion om närmare 1 200 kr per skattebetalare. Vidare bör
det första steget mot en höjd brytpunkt genomföras och värnskatten
avskaffas. Det gör att inkomstskatten år 2000 sänks med ca 4
miljarder kronor mer än i regeringens förslag.
?
? Arbetsgivaravgifterna bör sänkas. För att öka antalet nya jobb måste
det bli billigare att anställa. Arbetsgivaravgifterna i den privata
tjänstesektorn bör sänkas med 5 procentenheter. Motsvarande
sänkning görs för egenföretagarnas avgifter. Eftersom konjunkturen
i tjänstesektorn just nu är god bör sänkningen införas vid
halvårsskiftet då tillväxttakten enligt regeringens bedömning
dämpas.
?
? Hushållsnära tjänster måste bli billigare. Det borgerliga förslaget
om skattelättnad i hushållssektorn bör genomföras. Lättnaden bör
utformas som en skattereduktion motsvarande 50 % av den totala
arbetskostnaden och uppgå till maximalt 25 000 kr per hushåll.
?
? Statsskulden bör amorteras snabbare. Ett budgetpolitiskt mål om ett
tvåprocentigt överskott över konjunkturcykeln är rimligt. Men enligt
motionärerna bör det innebära att överskottet under högkonjunkturen
är större. Regeringen däremot tolkar målet som att överskottet skall
ligga på 2 % även på toppen av högkonjunkturen. Folkpartiets
budgetalternativ innebär ett överskott på 2,5 % år 2000.
?
? Besparingarna i statsutgifterna måste fortsätta. Sverige har
fortfarande mycket höga offentliga utgifter och höga skatter. Det gör
att konjunkturkänsligheten i den svenska ekonomin och de svenska
statsfinanserna fortfarande är mycket hög. Besparingarna på sådant
som är mindre angeläget måste fortsätta.
?
? Den offentliga sektorn måste reformeras. Folkpartiet föreslår
omfattande utförsäljningar av statliga och kommunala bolag.
Kommunernas resurser måste koncentreras till kärnverksamheterna
och för att stimulera förnyelsen måste kommunal och
landstingskommunal verksamhet i ökad utsträckning utsättas för
konkurrens och privata initiativ. Valfriheten måste öka inom skolan
och vården. Att enbart satsa ytterligare pengar på kommunal
verksamhet är inte hållbart. Verksamheten måste förändras och
effektiviseras om de allvarliga kvalitetsproblemen i skolan och
vården skall kunna lösas. En reformering av de offentligt styrda
verksamheterna är avgörande för jämställdhet  i arbetslivet och
rättvisa löner.
?
? En trygghetsförsäkring bör införas som bygger på principen om raka
rör mellan avgifter, premier och förmåner. Dagens socialförsäkringar
bör göras om till tre självständiga försäkringar. En allmän
pensionsförsäkring (det nya pensionssystemet), en allmän
sjukförsäkring (inklusive förtidspension) och en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Alla tre skall vara obligatoriska, men
fristående från statens budget och även i övrigt så långt som möjligt
fristående från staten.
?
? Företagsklimatet måste förbättras och arbetsrätten moderniseras.
Vid sidan av åtgärder som redovisats ovan bör den s.k.
dubbelbeskattningen på aktier och aktieandelar tas bort för att hejda
företagsflykten och uppmuntra expansion i näringslivet. Vidare bör
förmögenhetsskatten på sikt försvinna. I ett första steg avskaffas
sambeskattningen. För att uppmuntra företagande bör bl.a. en
förenklad och enhetlig företagsregistrering införas. Alla som vill bör
få s.k. F-skattsedel. Systemet med en i förväg uträknad F-skatt bör
slopas. Företagaredeklarationen och reglerna för skattekonto bör
förenklas, skattetillägget vid periodiseringsfel i momsredovisningen
bör slopas etc.
?
? Bejaka globaliseringen och fortsätt att utveckla frihandeln. Vårt
välstånd bygger i hög utsträckning på att Sverige som nation tidigt
välkomnade frihandeln. Detta måste vidareutvecklas och
Europasamarbetet bör inriktas på att reformera jordbrukspolitiken.
Den kommande s.k. WTO-rundan, den s.k. millennierundan, måste
utmynna i att världens handel med jordbruksprodukter blir en del av
frihandeln.
?
Enligt Folkpartiet liberalerna bör Sverige snarast möjligt gå in i den
europeiska valutaunionen, EMU. En tågordning i fem steg för Sveriges
närmande till EMU presenteras. Först bör regeringen avge en
avsiktsförklaring om att Sverige avser att gå med i EMU.
Avsiktsförklaringen bör avges tidigt inför Sveriges ordförandeperiod i
EU första halvåret 2001. Därefter bör en nationell övergångsplan snarast
formuleras. Vidare bör en folkomröstning om EMU genomföras hösten
2000. Efter ett ja i folkomröstningen bör en förhandling om svenskt
inträde i ERM inledas med de andra EU-länderna och den europeiska
centralbanken, ECB. Sedan bör Sverige gå med i EMU:s tredje fas, 15-
24 månader efter folkomröstningen.
Skolan och utbildningen är en viktig del i Folkpartiet liberalernas
tillväxt- och välfärdspolitik. Skolan är i starkt behov av en ny kurs. Till
exempel bör en tioårig grundskola införas och lärarnas status måste höjas
genom lärarlegitimation, fler karriärvägar och höjda löner. Mångfald
inom skolsystemet bör uppmuntras. Utvärdering av kvalitet och resultat
bör utvidgas och en från Skolverket fristående statlig skolinspektion bör
skapas. För att utöka möjligheterna till studier senare i livet bör bl.a.
barntillägget i svux och svuxa återinföras, vilket är särskilt viktigt för
kvinnor. Vidare behövs bl.a. ett nytt system med individuella
utbildningskonton för att människor vid vuxenstudier skall klara sin
försörjning. Det kan konstrueras så att avdragsrätten till
pensionssparande kraftigt breddas till ett pensions- och
utvecklingssparande. Det bör också bli möjligt att i viss utsträckning låna
ur det allmänna pensionssystemet för att finansiera utbildning eller start
av eget företag. Den reduktion av pensionen som detta innebär kan
återvinnas genom pensionssparande, annat sparande eller senare
pensionsuttag.
Motionärerna föreslår vidare en stegvis höjning av biståndet, till 0,86 %
av BNI 2002, vilket kan jämföras med regeringens förslag om 0,74 % av
BNI 2002. Med den takt i uppräkning som motionärerna föreslår nås
enprocentsmålet av BNI inom en tioårsperiod. Med regeringens takt
dröjer det 30 år. Motionärerna avvisar regeringens förslag om maxtaxa,
eftersom avgiftssättningen inom barnomsorgen är en kommunal
angelägenhet och därmed inte en uppgift för riksdagen. Däremot föreslås
en familjepolitisk reform som ger mer makt till föräldrarna, underlättar
att förena förvärvsarbete med föräldraskap, ökar det generella
ekonomiska stödet och minskar marginaleffekter och styrning.

Utskottet

1. Den ekonomiska politiken
1.1 Den internationella ekonomiska utvecklingen
1.1.1 Högre tillväxt i världsekonomin
I slutet av 1998 präglades världsekonomin av kriserna i Asien,
Latinamerika och Ryssland. Industrikonjunkturen i EU försämrades
kraftigt, nedgången i Asien fördjupades och allmänt förväntades en
avmattning i den amerikanska ekonomin. Så gott som alla bedömare
räknade med en ytterst svag internationell konjunktur under större delen
av 1999.
Det senaste halvåret har dock världsekonomin utvecklats bättre än
förväntat. Tillväxten i Förenta staterna fortsatte att vara hög under första
halvåret i år. I EU har det under sommaren och hösten kommit alltfler tecken
på en stigande ekonomisk aktivitet. Återhämtningen i flertalet av
krisländerna i Asien har varit snabbare och starkare än vad de flesta
bedömare räknade med i slutet av 1998. Även i delar av Latinamerika och i
Ryssland har utvecklingen varit något gynnsammare. Så här i efterhand kan
man konstatera att Asienkrisens negativa effekter på industriländerna blev
mindre än vad många befarade i slutet av förra året och början av 1999.
Den internationella konjunkturen fortsätter att successivt förbättras under
de närmaste åren, enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen. I
världen som helhet väntas produktionen öka med 2,7 % i år, jämfört med en
tillväxt under 1998 på 2,3 %. Under år 2000 ökar tillväxttakten ytterligare,
till 3,4 %. Till följd av den svaga konjunkturen under inledningen av 1999
avtar emellertid tillväxten i  EU-området från knappt 3 % 1998 till 2 % i år.
De relativt låga räntorna, den svagare euron och den stigande optimism om
framtiden hos de europeiska företagen gör att tillväxttakten förutses stiga
under nästa år, till 2,6 %. I USA väntas tillväxttakten sjunka från 3,7 % i år
till  omkring 2,5 % år 2000. Det bidrar bl.a. till att tillväxten i OECD-
området under nästa år blir lägre än i år och drygt 1 procentenhet lägre än i
världen som helhet. I Japan stiger BNP något i år efter en nedgång i fjol på
nästan 3 %, men enligt regeringens bedömning innebär bl.a. den stigande
arbetslösheten att den japanska tillväxten kommer att vara förhållandevis låg
under flera år framöver. I de mest drabbade länderna i Asien - Filippinerna,
Indonesien, Malaysia, Sydkorea och Thailand - stiger tillväxten redan i år,
efter en nedgång på nära 10 % för regionen som helhet i fjol. Under nästa år
ökar tillväxttakten ytterligare.
Tillväxten i världsekonomin ligger på omkring 3,5 % per år under 2001 och
2002, enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen. Till följd av en
svagare tillväxt i bl.a. Förenta staterna och Japan under de närmaste åren
kommer tillväxten i OECD- området att vara lägre, drygt 2 % per år under de
tre första åren på det nya årtusendet.
Tabell 1. BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet

1.1.2 Utvecklingen i Förenta staterna
Styrkan i den amerikanska ekonomin fortsätter att överraska. Under
första halvåret i år steg BNP med 4 %, samtidigt som arbetslösheten och
inflationen var fortsatt låg. Den ekonomiska expansionen i Förenta
staterna är nu inne på sitt nionde år. Nu, liksom tidigare, är tudelningen i
den amerikanska ekonomin tydlig. Tillväxten drivs uppåt av hushållens
konsumtion och investeringsverksamheten. Utrikeshandelns bidrag är
däremot kraftigt negativt på grund av den starka inhemska efterfrågan,
dollarkursens appreciering och den ljumma konjunkturen i omvärlden.
Trots sommarens räntehöjningar från den amerikanska centralbanken,
Federal Reserve, är hushållens förtroende för den ekonomiska
utvecklingen fortfarande högt på grund av stigande realinkomster och en
växande förmögenhet till följd av de högt uppdrivna priserna på aktier.
Regeringen räknar emellertid i budgetpropositionen med att tillväxttakten i
den amerikanska ekonomin avtar under de kommande åren. Investeringarna
dämpas av det relativt låga kapacitetsutnyttjandet i industrin, de stigande
ränte- och lönekostnaderna och den fortsatta internationella prispressen på
varor och tjänster. De högre räntorna och en förväntad svagare
börsutveckling gör också att hushållen ökar sitt sparande och drar ned på
konsumtionen. BNP väntas stiga med 3,7 % i år och med 2,5 % år 2000.
Åren därefter bedöms ekonomin växa med omkring 2,2 % per år, vilket är
något lägre än den uppskattade s.k. potentiella tillväxten.
1.1.3 Utvecklingen i Japan och övriga Asien
Under det senaste halvåret har det kommit flera tecken på återhämtning i
den japanska ekonomin. Regeringens olika stimulanspaket och
saneringsprogram för finanssektorn har, i kombination med de låga
räntorna, höjt optimismen om den ekonomiska utvecklingen hos de
japanska hushållen och företagen. Som framgår av tabell 1 räknar
regeringen med att BNP i år växer med 0,3 %, efter nedgången i fjol på
knappt 3 %. Återhämtningen väntas dock bli svag och utdragen. En
anledning är att arbetslösheten fortfarande är rekordhög med japanska
mått mätt och att den fortsätter att öka. I juli låg arbetslösheten på 4,9 %,
vilket är den högsta uppmätta nivån i ett historiskt perspektiv. Trots
förväntningar om nya finanspolitiska stimulansåtgärder räknar
regeringen i budgetpropositionen med att tillväxttakten knappt går över
nollstrecket nästa år för att öka till enbart knappt 1 % per år under
perioden 2001-2002.
I övriga Asien har återhämtningen varit mycket tydlig under det senaste
halvåret. Situationen på de tidigare så turbulenta finansmarknaderna har
stabiliserats, räntorna har sänkts, exporten har stigit och inflödet av
utländskt investeringskapital har på nytt börjat öka. I motsats till
tidigare förväntningar kommer flertalet av länderna i regionen att redan
under 1999 redovisa positiva tillväxttal. Variationen är dock stor.
Tydligast märks förbättringen i Sydkorea medan utvecklingen i t.ex.
Indonesien är fortsatt svag bl.a. till följd av den oroliga politiska
situationen. Regionen som helhet väntas växa med 4,5 % i år och ytterligare
5,5 % år 2000. En förutsättning för en mer varaktig återhämtning är dock
att arbetet med att reformera och stärka finans- och företagssektorerna
fortsätter.
Trots stora offentliga investeringar kommer tillväxttakten i den kinesiska
ekonomin att sjunka under de närmaste åren. Behovet av reformering av
finans- och företagssektorerna är överhängande och risken för en devalvering
av den kinesiska valutan, renminbin, är stor. Den tilltagande stabiliteten i
Asien innebär dock att en kinesisk devalvering inte längre förväntas få
speciellt kraftiga effekter på de övriga länderna i regionen.
1.1.4 Utvecklingen i EU och Norden
Efter en svag inledning 1999 har konjunkturutsikterna för länderna i det s.k.
euroområdet förbättrats under de senaste halvåret. Till följd av bl.a. den euro
centralbanken, ECB:s, räntesänkningar under våren och försvagningen av euron på
valutamarknaderna sedan årsskiftet har företagens optimism om den ekonomiska
framtiden ökat under våren och sommaren. Som framgår av diagram 1 har även
konsumenternas framtidstro åter börjat stiga efter en liten nedgång under inled
av 1999.
Diagram 1. Hushållens och företagens framtidstro i euroområdet

Källa: EG-kommissionen.
Konjunkturen förstärks successivt under hösten och vintern, men på
grund av den svaga tillväxten i början av året faller tillväxttakten i
euroområdet till 2,1 % i år, från 2,8 % i fjol, enligt regeringens
bedömning i budgetpropositionen.
Skillnaden mellan länderna är emellertid relativt stor. I Tyskland och
Italien, som drabbats hårdast av kriserna i Asien och Latinamerika, faller
tillväxttakten i år till 1,5 % respektive 1,3 %. I t.ex. Frankrike,
Nederländerna och Belgien, där en svagare export i stor utsträckning
kompenserats av en stark hushållsefterfrågan, sjunker tillväxten från omkring
3 % i fjol till omkring 2,5 % under 1999. I de snabbväxande euroländerna -
Spanien, Portugal, Irland och Finland - ökar BNP i år med över 3 %.
Under nästa år förbättras konjunkturen ytterligare och den sammantagna
produktionen i euroområdet väntas stiga med 2,6 % år 2000. I takt med att
tillväxten ökar stiger också inflationen något bland euroländerna, och
regeringen räknar med att ECB under loppet av nästa år höjer styrräntan med
0,75 procentenheter, från dagens nivå på 2,5 %.
Danmark, Norge och Storbritannien är vid sidan av Tyskland några av de
viktigaste marknaderna för den svenska exportindustrin. På samtliga dessa
marknader har avmattningen varit tydlig hittills under 1999. Regeringen
bedömer också att tillväxten i dessa länder både i år och under nästa år
kommer att vara lägre än t.ex. det förväntade genomsnittet för EU. Men
utsikterna för en återhämtning har förbättrats jämfört med situationen
tidigt i våras. Det starka pundet, en stram finans- och penningpolitik och
den svagare internationella utvecklingen bidrog till att den brittiska
konjunkturen mattades av relativt kraftigt under förra året.
Räntesänkningarna under förra hösten och återhämtningen i världsekonomin
gör att BNP nästa år stiger med 2,3 % efter en tillväxt i år på omkring 1,2
%. Utsikterna för den norska ekonomin har ljusnat en hel del under våren
och sommaren på grund av stigande oljepriser, lägre räntor och en starkare
norsk krona. Efter en nedgång i tillväxttakten i år till 0,7 % väntas
Norges BNP nästa år öka med drygt 2 %, för att stiga ytterligare under 2001
och 2002.  En fortsatt stram finanspolitik och en försämrad konkurrenskraft
gör att den danska tillväxttakten sjunker till 1,6 % i år och 1,8 % nästa
år, efter flera år av hög tillväxt.
Diagram 2. Arbetslösheten i euroområdet, Norden och OECD

Källa: Finansdepartementet.
Trots den svagare konjunkturen i år gör regeringen bedömningen att
arbetslösheten i euroområdet går ned något under prognosperioden, bl.a.
på grund av offentliga sysselsättningsprogram i Tyskland och Frankrike.
Förbättringen är dock sammantaget inte speciellt stor. Under 2002 väntas
arbetslösheten i genomsnitt ligga på knappt 10,5 %, en nedgång med en
dryg procentenhet från utfallet i fjol. Detta visar att arbetslösheten och
bristen på nya jobb fortsätter att vara EU:s stora politiska och
ekonomiska problem en bra bit in i det nya årtusendet.
1.1.5 Utvecklingen i Ryssland och Östersjöområdet (exklusive EU)
Trots att den statsfinansiella krisen i Ryssland fortfarande är i stort sett
olöst har ekonomin i år utvecklats bättre än vad som i allmänhet
förväntades i slutet av 1998 och början av 1999. En ökad nettoexport på
grund av bl.a. stigande oljepriser och en minskad import till följd av
deprecieringen av rubeln under 1998 gör att nedgången i BNP i år
begränsas till 1 %, efter ett tillväxtfall i fjol på omkring 5 %. En viss
tillväxt väntas under nästa år.
Konjunkturen i de baltiska länderna - Estland, Lettland och Litauen -
förbättras under hösten och vintern, enligt regeringens bedömning. I år blir
tillväxten i de tre länderna omkring 1 %, men under nästa år stiger
tillväxttakten till omkring 5 %. I likhet med de baltiska länderna har Polen
drabbats relativt hårt av den ryska krisen. Inflödet av utländskt kapital är
dock fortfarande stort, och regeringen räknar med att den polska tillväxten
stiger till 5 % nästa år efter en tillväxt i år på omkring 3,5 %.
1.1.6 Osäkerheter i den internationella bedömningen
Sammanfattningsvis räknar regeringen med att den internationella
konjunkturen förbättras under de närmaste åren. Återhämtningen i Asien
och Latinamerika väntas fortsätta och i EU stiger den ekonomiska
aktiviteten till följd av en ökad inhemsk efterfrågan och en ökad export.
Bedömningen bygger bl.a. på en s.k. mjuklandning av den amerikanska
ekonomin, dvs. att  Förenta staternas ekonomi efter de senaste årens
mycket höga tillväxt under ordnade former närmar sig en lägre och
långsiktigt mer uthållig tillväxttakt.
Den främsta risken i bedömningen av den internationella utvecklingen är
sannolikt att nedväxlingen av den amerikanska tillväxten kan få ett mer
dramatiskt förlopp. T.ex. kan ett snabbt och stort fall i de högt uppdrivna
kurserna på de amerikanska aktiebörserna leda till en kraftig dämpning av
både de amerikanska hushållens konsumtion och företagens
investeringsverksamhet. En sådan händelse skulle sprida sig till övriga
världen via den internationella finansmarknaden och genom försämrade
utsikter för export till den amerikanska marknaden. En utlösande faktor kan
vara att inflationen, på grund av t.ex. ökande arbetskraftsbrist, framöver
stiger mer än förväntat och att den amerikanska centralbanken därmed
tvingas höja styrräntorna oväntat kraftigt för att dämpa inflationstrycket.
Å andra sidan har styrkan i den amerikanska ekonomin överraskat många
bedömare under de senaste åren. Möjligheten finns att aktiviteten i den
amerikanska ekonomin fortsätter att vara hög under de närmaste åren. Det
ekonomiska utfallet hittills under 1999 visar inga tecken på någon omedelbar
avmattning i den amerikanska ekonomin.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1.2.1 Den svenska konjunkturen åren 1999 och 2000 och utsikterna fram
till år 2002
Trots den försämrade industrikonjunkturen i slutet av 1998 och under
inledningen av 1999 steg Sveriges BNP under första halvåret i år med 3,7
% jämfört med samma period i fjol, enligt Statistiska centralbyråns
(SCB) s.k. snabbversion av nationalräkenskaperna för andra kvartalet.
Precis som under förra året var det den inhemska efterfrågan som ökade
starkt. Hushållens konsumtionsutgifter, som är den nya benämningen på
privat konsumtion enligt den omläggning av nationalräkenskaperna som
SCB genomförde i våras (se vidare avsnitt 1.2.6), steg med 3,4 %. Detta
kan jämföras med en uppgång under helåret 1998 på 2,4 %.
Investeringarna ökade med 7,8 % jämfört med första halvåret i fjol, och
sammantaget ökade den statliga och kommunala konsumtionen med 1,5
%.
Exporten av varor och tjänster steg med 5,5 % under första halvåret, trots
en dämpning av den ekonomiska aktiviteten hos flera av Sveriges viktigaste
handelspartners. Importen var relativt låg, bl.a. till följd av en relativt
stor lageravveckling under perioden. Sammantaget innebär detta att
utrikeshandeln, till skillnad från i fjol, gav ett positivt bidrag till
tillväxten under första halvåret i år.
Sammansättningen av tillväxten, med en kraftigt stigande inhemsk
efterfrågan och en ökad produktion i tjänstesektorn, har gjort att läget på
arbetsmarknaden har förbättrats markant under det senaste halvåret.
Sysselsättningen stiger snabbt och den öppna arbetslösheten faller. Ökningen
av antalet sysselsatta hittills i år är den högsta som registrerats sedan SCB:s
arbetsmarknadsundersökningar startade i början av 1960-talet.
Svensk ekonomi är inne i en starkt expansiv fas, och regeringen räknar i
budgetpropositionen med att konjunkturen fortsätter att förstärkas.
Sysselsättningen stiger ytterligare under hösten och under nästa år. Detta
understöds bl.a. av det faktum att hushållens optimism om den ekonomiska
framtiden stigit till rekordnivåer under våren och sommaren, vilket framgår av
diagram 3. I diagrammet framgår också att företagens framtidsoptimism nu
börjat stiga på nytt efter en ganska kraftig nedgång under andra halvan av 1998
och inledningen av 1999.
Diagram 3. De svenska hushållens och företagens framtidstro1

1 Skillnaden mellan andelen positiva och negativa.
Källa: Statistiska centralbyrån.
Enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen stiger Sveriges BNP
i år med 3,6 % och med ytterligare 3 % under 2000. Det är en kraftig
upprevidering jämfört med den prognos som regeringen gjorde i
vårpropositionen. Uppjusteringen beror framför allt på den snabbt
stigande sysselsättningen, den starka konsumtionen och den
återhämtning i den internationella ekonomin som varit tydlig under våren
och sommaren.
Tabell 2. Bidrag till BNP-tillväxten

Som framgår av tabell 2 är det den inhemska efterfrågan som kommer att
vara den främsta tillväxtmotorn i svensk ekonomi även under de
kommande åren. Den stigande sysselsättningen, hushållens rekordhöga
förväntningar om den ekonomiska framtiden, en god inkomstutveckling
- som ytterligare förstärks genom t.ex. de skattesänkningar som föreslås i
budgetpropositionen - gör att hushållens konsumtionsutgifter fortsätter
att stiga. Investeringsverksamheten dämpas något under de närmaste åren
efter den mycket kraftiga ökningen i fjol, men investeringarna brutto
väntas ändå ge ett hyggligt bidrag till tillväxten under både 1999 och
2000. Framför allt kommer investeringarna att fortsätta att öka i de
näringar som är nära kopplade till hushållskonsumtionen. I synnerhet
gäller det bostadsinvesteringarna som väntas stiga snabbt framöver, om
än från en låg nivå i utgångsläget. I fjol byggdes lagren upp i en relativt
hög omfattning. I år finns därför ett stort behov inom framför allt
industrin att avveckla och sälja från lager, vilket ger ett negativt bidrag
till tillväxten. I takt med att konjunkturen förbättras både i Sverige och
internationellt minskar detta behov, och nästa år väntas den s.k.
lagerposten på nytt ge ett positivt tillväxtbidrag. Trots den svagare
internationella konjunkturen i början av året bedöms utrikeshandeln i år
ge ett relativt stort bidrag till tillväxten, dock främst tack vare en kraftig
dämpning av importen.
För åren efter år 2000 presenterar regeringen tre olika kalkyler för
utvecklingen. Kalkyl 1 är den mest genomarbetade kalkylen och det är
resultaten i kalkyl 1 som redovisas i tabellerna ovan och nedan för åren
2001 och 2002. I kalkyl 1 antas att den svenska ekonomin efter de
närmaste två årens höga tillväxt närmar sig fullt kapacitetsutnyttjande
och en långsiktigt normal tillväxttakt. Tillväxten bedöms öka med 2,2 %
2001 och 2 % 2002 (kalkyl 2 och 3 beskrivs nedan under avsnitt 1.2.2).
1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal
Regeringens prognos bygger på den information som fanns tillgänglig
t.o.m. den 10 september 1999. Bedömningarna baseras vidare på
underlag från SCB, OECD, IMF och den prognos som
Konjunkturinstitutet (KI) publicerade den 25 augusti 1999. En viktig
förutsättning i prognosen är att den s.k. löneglidningen i år och nästa år
ökar med endast 1,1 respektive 0,5 % och att de totala löneökningarna
för 2001 och 2002 begränsas till 3 % per år. Det bör understrykas att
bedömningarna för 2001 och 2002 inte är prognoser utan kalkyler som
bygger på grundantagandet att tillväxten närmar sig den långsiktiga
tillväxttakten i svensk ekonomi på ungefär 2 %. Som redovisades ovan
har regeringen gjort tre olika beräkningar för åren 2001 till 2002 - kalkyl
1, 2 och 3. Det är resultaten i den mer genomarbetade kalkyl 1 som
redovisas i tabellerna nedan och ovan. I kalkyl 2 och 3 antas att den
svenska arbetsmarknaden fungerar väl och att BNP- och
sysselsättningstillväxten därför blir högre än i kalkyl 1. Löneökningarna
förutsätts ligga på en låg nivå och inga allvarliga brister på arbetskraft i
olika yrkesgrupper väntas uppkomma, trots en hög tillväxt. I kalkyl 2
antas att tillväxten blir 2,5 % per år under 2001 och 2002, vilket bl.a. får
till följd att den öppna arbetslösheten under 2002 sjunker under 4 %. I
kalkyl 3 sätts tillväxten till 2,8 % per år, vilket ger en öppen arbetslöshet
år 2002 på 3,5 %.
I tabellerna 3 och 4 redovisas förutsättningarna för och nyckeltalen i
regeringens prognos. I punkterna nedan sammanfattas de viktigaste
förutsättningarna samt de viktigaste skillnaderna mot de bedömningar
som regeringen gjorde i vårpropositionen:
? Till följd av den fortsatt höga tillväxten i den amerikanska ekonomin
och en snabbare återhämtning än väntat i t.ex. Asien har regeringen,
jämfört med vårpropositionen, skrivit upp tillväxten i OECD-
området i år och under nästa år med 0,5 respektive 0,2
procentenheter. Den starkare världskonjunkturen gör också att den
internationella inflationen stiger. En fortsatt stark internationell
prispress bidrar dock till att uppgången begränsas till någon eller
några tiondelar ytterligare per år under perioden 2000-2002. I
genomsnitt bedöms inflationen i de 16 viktigaste OECD-länderna
uppgå till ungefär 1,6 % per år under de närmaste åren.
?
Den starkare konjunkturen och ett högre pristryck innebär vidare att både de
svenska och internationella räntorna blir högre än vad som tidigare antagits.
Sedan i våras har obligationsräntorna i världen stigit med mellan 1 och 1,5 %.
Regeringen räknar med att de svenska obligationsräntorna stiger ytterligare
något framöver, efter vårens och sommarens uppgång. Regeringen väntar sig
också att Riksbanken under nästa år höjer den s.k. reporäntan för att hålla
inflationen inom inflationsmålet - dvs. en inflation på 2 % med ett
toleransintervall på ± 1 %. Likaså förväntar sig regeringen att ECB höjer sin
styrränta för att stävja det stigande inflationstrycket. Jämfört med tidigare
agerande under samma konjunkturförlopp under t.ex. 1980- och 1990-talen är
dock den nu förväntade åtstramningen av penningpolitiken relativt måttlig.
Tabell 3. Prognosförutsättningar 1999-2002

? Den svenska kronan har hittills i år utvecklats svagare än vad
regeringen bedömde i vårpropositionen, bl.a. till följd av den
amerikanska dollarns kraftiga uppgång. En starkare tillväxt, en i
utgångsläget undervärderad krona och en förväntad försvagning av
dollarn gör att regeringen räknar med att kronans värde på den
internationella valutamarknaden stiger under de närmaste åren.
?
? Trots den starkare tillväxten gör regeringen bedömningen att den
svenska inflationen fortsätter att vara låg. I år förväntas
konsumentprisindex, KPI, stiga 0,9 % (räknat som skillnaden
december till december respektive år). Nästa år stiger KPI till 1,3 %.
Eftersom Riksbanken antas höja styrräntan framöver för att dämpa
prishöjningarna väntas inflationen under 2001-2002 ligga i linje
med inflationsmålet på 2 %.
?
? Bl.a. den kraftigt ökade sysselsättningen och den låga inflationen gör
att hushållens inkomster i år stiger snabbare än väntat. Inkomsterna
fortsätter att växa under de kommande åren, men i en något lägre
takt. T.ex. stiger räntorna från de senaste årens mycket låga nivåer,
vilket påverkar hushållsinkomsterna negativt. Detta kompenseras till
viss del av de skattesänkningar som föreslås i budgetpropositionen.
?
? Hushållens sparande väntas ligga kring 4 % av den disponibla
inkomsten under kommande år. Dessa siffror kan dessvärre inte
jämföras med uppgifterna i vårpropositionen eftersom en ny
definition av sparandet infördes i och med omläggningen av
nationalräkenskaperna sent i våras. Efter omläggningen ingår
nettosparandet i avtalspensioner i hushållssparandet (se vidare
avsnitt 1.2.6).
?
Jämfört med vårpropositionen har regeringen skrivit ned talen för den öppna
arbetslösheten. I våras räknade regeringen med att den öppna arbetslösheten
skulle sjunka till 5,4 % år 2000. Nu gör man bedömningen att den går ned
till i genomsnitt 4,5 % år 2000. Nedjusteringen beror bl.a. på de
förbättrade konjunkturutsikterna och den kraftiga ökningen av
sysselsättningen hittills i år. Uppgången i sysselsättningen väntas också
fortsätta under nästa år, om än i en lägre takt.
Tabell 4. Nyckeltal 1999-2002

? Ett annat område där regeringen relativt kraftigt justerat sina
prognoser är utrikeshandeln. Handelsbalansen väntas nu under hela
perioden 1999-2002 ge ett betydligt större överskott än vad som
förväntades i vårpropositionen. En av anledningarna är årets svaga
import och de gynnsammare utsikterna för den svenska
exportindustrin.
?
1.2.3 Försörjningsbalansen
Under förutsättning att den internationella konjunkturen fortsätter att
förbättras och den amerikanska ekonomin utvecklas utan större negativa
överraskningar växer den svenska ekonomin med i genomsnitt 3,3 % per år
under de kommande två åren, enligt regeringens bedömning. Historiskt sett
är det en relativt hög tillväxt. Under endast 7 år har tillväxttakten under
de senaste 30 åren överstigit 3 % - 3 år på 1970-talet, 2 år på 1980-talet
och 2 år hittills under 1990-talet. Regeringen räknar också med att den
svenska ekonomin under 1999 och 2000 växer snabbare än det förväntade
genomsnittet i både OECD och EU. Sverige väntas också ligga över den
genomsnittliga tillväxten i våra grannländer i Norden. Tillväxttakten i
Finland har under de senaste åren legat en bra bit över den svenska. Om
regeringens bedömning av Sverige och Finland visar sig riktig kommer den
svenska tillväxten under 1999 och 2000 att nästan ligga i nivå med den
finländska.





Tabell 5. Försörjningsbalansen 1999-2002

De olika delarna av försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringens
bedömning på följande sätt  (se tabell 5):
? Som redovisats tidigare och som även framgår av tabell 2 är det den
inhemska efterfrågan som kommer att vara den främsta drivkraften i
den svenska ekonomin de kommande åren. Den snabbt stigande
sysselsättningen, hushållens optimistiska syn på den ekonomiska
framtiden och de kraftigt ökande inkomsterna efter ett par år av
nolltillväxt i inkomsterna i samband med konsolideringen av de
offentliga finanserna gör att hushållens konsumtionsutgifter stiger
med 3,1 % i år och 3 % nästa år, efter en uppgång på 2,4 % 1998.
Även investeringarna fortsätter att ge relativt stora bidrag till
tillväxten.
?
? De offentliga konsumtionsutgifterna ökar under de närmaste åren
mer än vad regeringen räknade med i vårpropositionen. Framför allt
är det de kommunala konsumtionsutgifterna som stiger, bl.a. på
grund av ökade statsbidrag och markant högre skatteintäkter i spåret
av den högre tillväxten.
?
? Trots den relativt svaga utvecklingen på vissa viktiga
exportmarknader ökar den svenska exporten av varor och tjänster
under 1999 och 2000 mer än vad som förväntades i
vårpropositionen. Anledningen är bl.a. att efterfrågan på vissa
svenska mindre konjunkturkänsliga varor varit högre än väntat
hittills i år. Återhämtningen internationellt gynnar också svensk
export genom att efterfrågan på investeringsvaror ökar. Den svenska
exportindustrin väntas ta marknadsandelar på världsmarknaden både
i år och under nästa år. På lite längre sikt väntas den starkare kronan
försämra konkurrenskraften och dämpa exporttillväxten något.
?
1.2.4 Den svenska exporten
I fjol steg den svenska varuexporten relativt kraftigt, trots Asienkrisen
och turbulensen på den internationella finansmarknaden. Den svagare
exporten till Asien och Japan kompenserades bl.a. av en högre export till
Europa. Handeln hittills i år följer ett liknande mönster. Trots en dämpad
ekonomisk aktivitet i flera av de viktigaste handelsländerna i Europa och
en fortsatt svag importefterfrågan i stora delar av Asien, steg den svenska
exporten oväntat mycket under första halvåret i år. Den svagare
utvecklingen i t.ex. Tyskland, Storbritannien och Norge kompenserades genom
en ökad export till t.ex. Förenta staterna, Spanien, Portugal, Grekland,
Mexiko och Kina. Som framgår av tabell 6 har den svaga internationella
efterfrågan på t.ex. insatsvaror också ersatts av en kraftigt stigande
export inom ett fåtal kunskapsintensiva branscher, som t.ex. lastbilar,
teleprodukter och läkemedel.
Tabell 6. Bidrag till exporttillväxten
Procentenheter


1995
1996
1997
1998
1999 1 kv.
Teleprodukter
3,9
3,7
3,5
1,8
3,3
Motorfordon
3,2
-0,9
0,9
2,1
2,6
Läkemedel
-0,2
0,6
0,6
0,6
0,9
Övrigt
7,2
1,1
7,0
2,4
-2,5
Total
14,1
4,5
12,0
6,9
4,3
Källa: Finansdepartementet.



Förbättringen av den internationella konjunkturen under hösten och nästa
år gör att den totala svenska exporten stiger med 5 % i år och med
ytterligare nästan 7 % nästa år. Svensk exportindustri gynnas också av att
efterfrågan på investeringsvaror ökar relativt starkt. Detta innebär att
svenska exportföretag kommer att fortsätta att ta marknadsandelar på
världsmarknaden 1999 och 2000. Därmed skulle exportindustrin år 2000
ta marknadsandelar för nionde året i rad. För åren 2001 och 2002
bedömer regeringen att exporten utvecklas något sämre än
världsmarknadstillväxten, till följd av en starkare krona.
Det finns flera faktorer som talar för att svensk exportindustri under de
senaste åren och under det senaste decenniet minskat något av sin tidigare
relativt höga konjunkturkänslighet. För det första kan de senaste årens
spridning av exporten till flera länder innebära att exportens känslighet för
regionala kriser och konjunkturnedgångar har minskat. För det andra, vilket
framgår av diagram 4, har de mer konjunkturokänsliga och
kunskapsintensiva näringarna, som t.ex. teleprodukt-, läkemedels-, data-,
transport- och maskinindustrin sedan 1980-talet ökat sin andel av svensk
export, medan de mer cykliskt betingade branscherna minskat sin andel av
exporten.



Diagram 4. Andelar av svensk export
Källa: Finansdepartementet.
1.2.5 Arbetsmarknaden
Den främsta drivkraften bakom den senaste tidens starka uppsving i
konjunkturen är det förbättrade läget på arbetsmarknaden. Under första
halvåret i år, från december 1998 till juni 1999, ökade sysselsättningen
med omkring 60 000 personer, rensat för säsongsvariationer. Historiskt
sett är det en mycket snabb uppgång. Samtidigt har den öppna
arbetslösheten fortsatt att sjunka. Hittills i år har den svenska tillväxten
varit sysselsättningsintensiv. Uppgången har framför allt kommit i den
privata tjänstesektorn och i de kommunala verksamheterna.
Som framgår av diagram 5 har sysselsättningen fortsatt att stiga under de
senaste månaderna (enligt SCB är den sista markeringen i diagrammet för
augusti 1999 en underskattning av den verkliga  utvecklingen  på grund av en
Diagram 5. Sysselsättningen 1995-augusti 1999

förskjutning i mätveckor). Att döma av utvecklingen i antal nyanmälda
lediga platser till arbetsförmedlingarna kan sysselsättningstillväxten bli
något svagare framöver. Ökningstakten i antalet nyanmälda platser har
avtagit något de senaste månaderna och traditionellt har utvecklingen av
antalet lediga platser varit en god indikator på
sysselsättningsutvecklingen under de kommande sex till tolv månaderna.
Regeringen gör också i budgetpropositionen bedömningen att ökningstakten i
sysselsättningen dämpas en aning framöver, bl.a. till följd av att
produktiviteten i ekonomin väntas öka snabbare när den stigande efterfrågan
i större utsträckning än hittills riktas mot s.k. högproduktiva delar av
ekonomin, som t.ex. delar av industrin. Sammantaget väntas antalet
sysselsatta i år öka med omkring 105 000 personer och med ytterligare 65
000 personer nästa år, mätt som årsgenomsnitt. Mellan åren 1998 och 2000
ökar därmed antalet sysselsatta med drygt 170 000 personer. Det är en
betydande uppgång jämfört med bedömningen i  vårpropositionen, då
regeringen räknade med 150 000 nya sysselsatta under femårsperioden
1998-2002. Stämmer den nya prognosen kommer sysselsättningsgraden för
personer i åldrarna 20-64 år att öka från 74,6 % år 1998 till 77,1 % år
2000. Regeringens och riksdagens sysselsättningsmål är att
sysselsättningsgraden för dessa åldersgrupper skall stiga till 80 % år
2004. Den öppna arbetslösheten väntas enligt regeringens bedömning att
fortsätta att sjunka, till i genomsnitt 4,5 % år 2000.
Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden

Till följd av en svagare tillväxt under åren efter millennieskiftet väntar sig
regeringen att även sysselsättningen utvecklas svagare. Sysselsättninggraden
år 2002 bedöms vara ungefär densamma som i slutet av år 2000.
Arbetslösheten sjunker några tiondelar till 4,2 % som genomsnitt under år
2002. Om lönebildningen och arbetsmarknaden fungerar väl kan dock både
tillväxten och sysselsättningen stiga mer under perioden 2001-2002 och
arbetslösheten sjunka under 4 %, enligt regeringens bedömning i de
alternativa kalkylerna 2 och 3 i budgetpropositionen.


Tabell 8. Den branschfördelade sysselsättningen
Tusental personer


1998
1999
2000
2001
2002
Privat sektor
2735
2813
2864
2877
2884
Jord- och skogsbruk
102
103
103
Industri
803
798
803
Byggnadsverksamhet
220
228
236
Privata tjänster
1610
1683
1722
Offentliga myndigheter
1240
1268
1282
1291
1297
Staten
188
189
190
Kommunerna
1053
1080
1092
Totalt
3979
4085
4151
4172
4185
Arbetskraft totalt
4255
4320
4347
4357
4370
Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.



Som framgår av tabell 8 bedöms sysselsättningen i den privata sektorn
öka med omkring 129 000 personer mellan åren 1998 och 2000. Den
kraftigaste uppgången finns i den privata tjänstesektorn. Antalet
sysselsatta i kommunerna väntas under samma period stiga med 39 000
personer.
1.2.6 Omläggningen av nationalräkenskaperna
I våras anpassades de svenska nationalräkenskaperna till det nya
europeiska nationalräkenskapssystemet (Europeiska
Nationalräkenskapssystemet 1995, ENS 1995). ENS 1995 bygger på
FN:s riktlinjer från 1993 (System of National Accounts, SNA 1993),
vilka FN utarbetat i samarbete med EU, OECD, IMF och Världsbanken.
Alla medlemsländer i EU skall senast under 1999 presentera kompletta
nationalräkenskaper enligt ENS 1995, och syftet med det nya systemet är
bl.a. att öka kvaliteten och jämförbarheten mellan länderna. Vid sidan av
anpassningen till ENS 1995 har Statistiska centralbyrån (SCB) och
övriga inblandade i uppgiftsinsamlandet även gjort en omfattande
översyn av beräkningskällor och metoder. Dessutom infördes en ny
metod för fastprisberäkning av nationalräkenskaperna, från den tidigare
s.k. fastbasmetoden till kedjeindexmetoden. Metoden med kedjeindex
innebär kortfattat att basåret vid fastprisberäkningen ändras årligen, t.ex.
ligger 1998 års priser till grund för beräkningen av 1999 års
nationalräkenskaper till fasta priser. Tidigare byttes basår normalt vart
femte år. Fördelen med kedjeindex är bl.a. att volymberäkningarna
baseras på aktuella vikter eller priser. Det gör att förändringar i
relativpriserna fångas in i beräkningarna.
Resultatet av framför allt anpassningen till ENS 1995 är att nivån på
Sveriges BNP justerats upp med i genomsnitt 3,6 % för den tidsperiod -
1993 till 1998 - som hittills beräknats. För 1998 höjdes BNP-nivån med 69
miljarder kronor, eller 3,8 %. Däremot innebar inte omläggningen några
större justeringar av den historiska tillväxttakten i den svenska ekonomin.
Den största förändringen återfinns 1994, för vilken den årliga BNP-tillväxten
skrivits upp med 0,7 procentenheter, från tidigare beräknade 3,3 % till nu 4,0
%. För 1995 och 1998 har tillväxttakten justerats ned med några tiondelar.
Höjningen av BNP-nivån beror till stor del på ändrade definitioner av den
offentliga konsumtionen och bruttoinvesteringarna. Enligt ENS 1995 skall
t.ex. vissa betalningar från den offentliga sektorn som tidigare bokförts som
subventioner nu klassas som konsumtion, t.ex. läkemedelssubventionerna
och ersättningarna till privata läkare och tandläkare. Det gör att den
sammantagna offentliga konsumtionen stiger. Vidare skall även
kapitalförslitningar av vägar, broar och annan infrastruktur betraktas som
offentlig konsumtion. Tidigare var inte kapitalförslitningar inräknade i
nationalräkenskaperna.
Nivån för bruttoinvesteringarna har höjts bl.a. genom att den tidigare s.k.
treårsregeln för investeringar har ersatts av en ettårsregel. Det innebär att
varor med mer än ett års livslängd nu betraktas som investeringar. Tidigare
krävdes en livslängd på tre år. Dessutom skall, till skillnad från tidigare,
inköp eller egen produktion av dataprogramvara behandlas som
investeringar.
Som en anpassning till de engelska uttryck som används i de
internationella räkenskapsmodellerna har vissa begrepp i de svenska
nationalräkenskaperna fått nya officiella benämningar. T.ex. har privat
konsumtion döpts om till hushållens konsumtionsutgifter och offentlig
konsumtion heter nu offentliga konsumtionsutgifter. Indirekta skatter har bytt
namn till produktionsskatter och varuanknutna indirekta skatter har ändrats
till produktskatter.
Den största förändringen när det gäller den offentliga sektorns finansiella
sparande är att registreringen av inkomster och utgifter nu sker först när den
bakomliggande aktiviteten äger rum, inte som tidigare när betalningen
utfördes. Detta innebär att det sker betydande omperiodiseringar mellan olika
år, framför allt vad gäller skatter och räntor. Regeringen anger i
budgetpropositionen att det fortfarande råder stor osäkerhet om de nya
redovisningsprinciperna. Det innebär att de i budgetpropositionen redovisade
uppgifterna om den offentliga sektorns finansiella sparande kan komma att
revideras.
En annan förändring som påverkar den offentliga sektorns inkomster och
utgifter är att transaktioner med EU nu registreras som betalningar direkt
mellan EU och de svenska företagen. Tidigare kanaliserades huvuddelen av
betalningarna via svenska staten. Följden blir att omslutningen för staten
minskar.
I hushållssektorn innebär omläggningen till ENS 1995 bl.a. att hushållens
sparande ökar kraftigt. Anledningen är att nettosparandet i avtalspensioner
förts över från företagen till hushållen. Vidare har nya definitioner,
omperiodiseringar och omklassificeringar av inkomster och utgifter påverkat
nivån på hushållssparandet.
1.2.7 Ny information efter att prognosen lämnats
Sedan regeringen avslutade sitt prognosarbete har ny information
presenterats om både den internationella och svenska
konjunkturutvecklingen.
De senaste månadernas statistikflöde från Förenta staterna visar att
aktiviteten i den amerikanska ekonomin är fortsatt hög. Hushållens
konsumtion fortsätter att öka och tillverkningsindustrin visar tecken på
återhämtning, enligt de konjunkturrapporter som de regionala
centralbankerna presenterade i slutet av september. De amerikanska
inköpschefernas konjunkturindex, det s.k. NAPM-index, steg också oväntat
mycket i september. Vissa mindre tendenser till ett ökat inflationstryck har
registrerats den senaste tiden. Producentpriserna steg relativt kraftigt i
september. Under samma månad ökade de amerikanska konsumentpriserna
med 0,4 % jämfört med augusti, till följd av bl.a. stigande energi- och
cigarettpriser. Uppgången var den största på fem månader och
inflationstakten, september 1998 till september 1999, uppgick till 2,6 %.
I Japan har företagens framtidstro ökat något, visar den japanska
centralbankens rapport om näringslivets förväntningar, den s.k. Tankan.
Rapporten omfattar bedömningar från omkring 10 000 företag i olika
sektorer av ekonomin. Under september hade nettotalet för
tillverkningsindustrin stigit till
-22 (för varje 100 optimistiska företag fanns det 122 pessimistiska). Det är
den bästa siffran på nära två år. I juni i år var nettotalet -37. I de övriga
krisdrabbade länderna i Asien fortsätter den ekonomiska aktiviteten att stiga.
I t.ex. Sydkorea steg industriproduktionen i juli och augusti med 33 %
respektive 30 % jämfört med samma månader i fjol. Detalj- och
grossisthandelsförsäljningen steg under samma period med 19 % respektive
18 % jämfört med juli och augusti förra året.
I EU och länderna i EMU-området som helhet fortsätter återhämtningen,
visar den senaste tidens statistikskörd. Enligt EG-kommissionens senaste
konjunkturbarometer steg optimismen hos framför allt de europeiska
företagen i september. I EU:s största enskilda ekonomi, Tyskland, fortsatte
emellertid konjunkturindex att falla något. Under de senaste månaderna har
det emellertid kommit uppgifter som tyder på en ökad fart i den tyska
ekonomin. Industriproduktionen ökade i augusti något mer än väntat
samtidigt som orderingången till den tyska tillverkningsindustrin under
samma månad steg mycket kraftigt.
Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer för tredje kvartalet 1999, som
presenterades i slutet av oktober, visar att även uppgången i den svenska
industrikonjunkturen fortsätter. Orderingången från såväl export- som
hemmamarknaden ökade påtagligt under tredje kvartalet samtidigt som
produktionen steg. Företagen räknar också med en fortsatt stark tillväxt på
både order- och produktionssidan under resten av året. Framför allt väntas
en tydlig uppgång i orderingången från utlandsmarknaderna. Även
produktionsplanerna för första halvåret 2000 är mycket optimistiska.
Sysselsättningen ökar, men enligt företagen har även bristen på
yrkesarbetare fortsatt att stiga. Ungefär vart fjärde företag anger nu
brist på yrkesarbetare. I tjänstesektorn är konjunkturen fortsatt mycket
god, enligt den del av KI:s barometer som avser tjänstenäringarna. I
detaljhandeln är ca 90 % av företagen nöjda med försäljningssituationen. En
lika stor andel av företagen i datakonsultbranschen, partihandeln och inom
uppdragsverksamheten är nöjda med konjunkturläget i sina respektive
branscher. Bland datakonsulterna har aktiviteten dämpats under tredje
kvartalet och därmed också den tidigare rapporterade bristen på
kvalificerad arbetskraft. Trots nedgången är emellertid bristen fortfarande
stor. Tjänsteföretagen som helhet är också optimistiska om utvecklingen
under resten av året.
Uppgången i industrikonjunkturen bekräftas också av de svenska inköps-
chefernas konjunkturindex, det s.k. ICI. Den förstärkning av konjunkturen
som noterats sedan tidigt i våras fortsatte i september, och företagen är
optimistiska om orderingången och produktionsutvecklingen det kommande
halvåret.
I slutet av september reviderade SCB de preliminära beräkningarna av
nationalräkenskaperna för andra kvartalet 1999. BNP-tillväxten justerades
ned med 0,5 procentenheter, från 3,7 % i de första preliminära beräkningarna
i början av augusti till nu 3,2 %. Framför allt är det den s.k. lagerposten som
skrivits ned, dvs. försäljningen från lager var större än vad som tidigare
beräknats. Dessutom reviderades den offentliga konsumtionen ned med 0,8
procentenheter och importen skrevs upp med 0,7 procentenheter jämfört med
den preliminära statistiken. Exporten däremot uppjusterades med 0,4
procentenheter, till 6,8 %. Även investeringarna skrevs upp, med 0,9
procentenheter till 8,6 %. Hushållens konsumtionsutgifter lämnades i stort
sett oförändrade, vilket innebär att hushållens konsumtion steg med hela 3,2
% andra kvartalet i år.
SCB:s uppgifter om hushållens inköpsplaner, den s.k. hippen,  visar också
att de svenska hushållens optimism om framtiden  fortsätter att stiga. I
september nådde den s.k. konsumenttillförsiktsindikatorn, CCI, vilken är en
sammanvägning av hushållens syn på den egna ekonomin, den svenska
ekonomins utveckling och förväntningarna om inköp av kapitalvaror, det
högsta värde som noterats sedan mätningarna inleddes 1993. Enligt SCB:s
senaste handelsstatistik ökade försäljningen i den totala detaljhandeln under
augusti med 8,1 % jämfört med augusti i fjol. Därmed var omsättningen i
detaljhandeln under perioden januari till augusti i år 5,6 % högre än under
motsvarande period i fjol. Handelns Utredningsinstituts (HUI:s) s.k.
snabbindex tyder emellertid på en liten dämpning av konsumtionen under
september.
Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) fortsatte sysselsättningen
att stiga och arbetslösheten att sjunka under augusti och september. I augusti
beräknades omkring 100 000 fler personer vara sysselsatta jämfört med
augusti i fjol.  Andelen arbetslösa sjönk till 6,1 % jämfört med 7,3 % samma
månad förra året. I september var emellertid sysselsättningstillväxten lite mer
dämpad jämfört med tidigare i år. Antalet sysselsatta ökade med 65 000
personer i förhållande till samma månad i fjol. Den svagare tillväxten kan till
viss del bero på tekniska effekter i undersökningen. Arbetslösheten sjönk i
september till 5,5 % jämfört med 6,1 % i september förra året.
Till följd av den ljusare utvecklingen både i Sverige och internationellt
har KI vid ett flertal tillfällen den senaste månaden aviserat att man
tänker skriva upp sin bedömning av den svenska tillväxten för de närmaste
två åren. Framför allt handlar det enligt KI om en uppjustering av
tillväxttakten under år 2000. I den prognos som KI presenterade den 25
augusti 1999, och som utgjorde underlag för regeringens bedömning i
budgetpropositionen, bedömdes BNP stiga med 3,8 % i år och 3,2 % nästa år.
KI:s nästa prognos publiceras i slutet av november.
1.2.8 Finansutskottets syn på budgetpropositionens och partimotionernas
konjunkturbedömningar
Utskottet delar regeringens uppfattning att utsikterna för en hög svensk
tillväxt under de närmaste åren är mycket goda. Sysselsättningen stiger
snabbt samtidigt som arbetslösheten sjunker. Den inhemska efterfrågan
utvecklas väl. Hushållens konsumtion ökar kraftigt, till följd av den
förbättrade arbetsmarknaden, kraftigt stigande inkomster och ett behov
av att ersätta kapitalvaror efter en följd av år med svag konsumtion.
Samtidigt är hushållen mycket optimistiska om den ekonomiska
framtiden.
Till detta kommer att den offentliga sektorns finanser visar växande
överskott och att den svenska inflationen är en av de lägsta i EU-området,
trots den stigande aktiviteten i ekonomin. Företagens och hushållens
förväntningar om den framtida inflationen är låga och ligger väl inom
Riksbankens inflationsmål om en inflation på 2 % med ett s.k.
toleransintervall på ? 1 %. Räntorna ligger kvar på en historiskt sett relativt
låg nivå. Det samlade resultatet av utrikesaffärerna, dvs. bytesbalansen, visar
på stora och tilltagande överskott, trots den starka uppgången i den inhemska
efterfrågan.
Efter en avmattning under inledningen av 1999 stiger nu också
industriföretagens optimism om utvecklingen framöver. Uppgången är
dessutom relativt bred, så gott som samtliga branscher rapporterar stigande
orderingång och ökad produktion. I tjänstesektorn är konjunkturläget fortsatt
mycket gott och företagen räknar med ytterligare förbättring.
Återhämtningen i den internationella ekonomin har gått snabbare än vad
flertalet bedömare räknade med i slutet av förra året. Den starka finansiella
oro som präglade andra halvåret 1998 och inledningen av 1999 har i stort sett
försvunnit. I flertalet av de asiatiska länderna finns tydliga tecken på en
uppgång i den ekonomiska aktiviteten. I vissa av länderna är uppgången
relativt kraftig. I Japan har hushållens och företagens tidigare mycket starka
misstroende mot den ekonomiska utvecklingen så sakta börjat vända mot en
ökad optimism. Trots återkommande prognoser om försvagning är tillväxten
i Förenta staterna fortsatt hög. Den senaste tidens utveckling signalerar inte
heller någon nära förestående dämpning av aktiviteten i den amerikanska
ekonomin. I EU och euroområdet fortsätter återhämtningen efter den svaga
utvecklingen i slutet av 1998 och inledningen av 1999. Optimismen hos både
hushållen och företagen är i stigande, enligt olika konjunkturindikatorer.
Förbättringen i världskonjunkturen under våren och sommaren har något
ökat förväntningarna om en ökad internationell inflation. Det har i sin tur
resulterat i stigande räntor både i Sverige och omvärlden. Globaliseringen
och en fortsatt internationell prispress tyder emellertid på att uppgången i
inflationen och räntorna blir relativt begränsad jämfört med tidigare
konjunkturuppgångar under 1980- och 1990-talen.
Under förutsättning att det inte blossar upp någon ny oro på
finansmarknaderna, t.ex. i form av en snabb och omfattande nedgång på den
amerikanska aktiebörsen, stiger den svenska tillväxttakten relativt kraftigt de
närmaste åren. Den svenska exportindustrin gynnas av en högre ekonomisk
aktivitet och en ökad efterfrågan i t.ex. Europa samtidigt som den inhemska
efterfrågan och sysselsättningen i Sverige fortsätter att utvecklas gynnsamt.
I partimotionerna görs inga allvarliga invändningar mot den kortsiktiga
konjunkturprognosen för 1999 och 2000 som redovisas i
budgetpropositionen. Samtliga partier instämmer i bilden att den
ekonomiska aktiviteten stiger både internationellt och i Sverige. I motion
Fi209 (m) skriver motionärerna att budgetpropositionens prognos för
1999 och 2000 är optimistisk men inte omöjlig. I motion Fi212 (fp)
framhålls att det inte är uteslutet att regeringens prognos uppfylls eller
t.o.m. överträffas.
Den främsta risken för en sämre internationell och svensk konjunktur
ligger framför allt i den amerikanska utvecklingen, menar samtliga
partier.
"Betydande räntehöjningar i USA kan komma att leda till ett ras i de högt
uppdrivna börskurserna, vilket i sin tur kan förväntas få återverkningar på
börskursernas utveckling också i andra länder och på den realekonomiska
utvecklingen", skriver motionärerna i motion Fi209 (m). Folkpartiet menar i
motion Fi212 att om den amerikanska börsen skulle gå ned kraftigt, skulle
det dels innebära att hushållen skulle spara mer och konsumera mindre, dels
att återverkningarna runt om i världen blir stora. I Centerpartiets partimotion
Fi211 anges att risken för en sämre utveckling av världsekonomin framför
allt är förknippad med utvecklingen på den amerikanska börsen. Risken för
ett ras på börsen skall dock inte överdrivas. På det hela taget ser den
internationella ekonomin ut att vara i en stabil uppgång, menar Centerpartiet.
Som utskottet redovisat ovan under avsnittet 1.1.6 är en av de främsta riskerna
för en sämre utveckling i världskonjunkturen de närmaste åren att aktiepriserna
på de amerikanska börserna börjar falla snabbt och kraftigt.
Diagram 6: P/E-tal i Förenta staterna under 1900-talet

Källa: Global findata.
Som framgår av diagram 6 är värderingen av företagen på de
amerikanska aktiebörserna högt uppdriven, sett i ett historiskt perspektiv.
Många oberoende bedömare hävdar att en korrigering är oundviklig. En
justering kan komma till stånd på många olika sätt. T.ex. kan
aktiekurserna sjunka sakta och kontrollerat under en period. En annan
möjlighet är att kurserna står stilla under en längre tid, eller rör sig så att
säga sidledes. Effekterna på den reala ekonomin av en sådan utveckling
torde vara relativt begränsad, åtminstone i det korta perspektivet.
Den största risken för återverkningar på den reala ekonomin finns vid ett
kraftigt och snabbt fall i börskurserna. En sådan nedgång skulle t.ex.
kunna utlösas av att inflationen i den amerikanska ekonomin framöver stiger
kraftigt och att den amerikanska centralbanken därmed höjer räntorna
oväntat mycket. Det skulle i sin tur kunna leda till en relativt stark
dämpning av aktiviteten i den amerikanska ekonomin, genom en svagare
konsumtions- och investeringsverksamhet. Den höga amerikanska konsumtionen
under de senaste åren har till en stor del varit styrd av en växande
förmögenhet hos de amerikanska hushållen till följd av den kraftiga
börsuppgången. En svagare amerikansk ekonomi skulle bl.a. innebära minskad
exportförsäljning till Förenta staterna för Sverige och övriga länder.
Eftersom börserna i Förenta staterna är tongivande på den internationella
finansmarknaden är det troligt att ett ras på t.ex. börsen i New York
skulle sprida sig till övriga börser runt om i världen, med negativa
effekter även i dessa länder vad gäller konsumtion och investeringar.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att en börskrasch i Förenta staterna
endast är ett möjligt riskscenario, som dessutom diskuterats under mer än ett
års tid. Den mest troliga utvecklingen är att den amerikanska ekonomin
fortsätter att utvecklas relativt hyggligt framöver och att en kommande
nedväxling av den amerikanska tillväxten blir ganska odramatisk.
Statistikflödet från de senaste månaderna tyder också på att så är fallet.
Dessutom har kurserna på börsen i New York under de senaste två
månaderna i en relativt god ordning sjunkit med närmare 10 %.
1.3 Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna
ekonomiska politiken
Den svenska ekonomin utvecklas väl. Sysselsättningen stiger kraftigt och
arbetslösheten sjunker. Förutsatt att det inte blossar upp någon ny oro på
de internationella finansmarknaderna kan den årliga tillväxten i den
svenska ekonomin under de närmaste åren bli omkring 3 % eller mer.
Sverige lämnar 1900-talet från en ekonomisk styrkeposition. De offentliga
finanserna är sanerade, inflationen och räntenivån är historiskt låg, den
inhemska ekonomin växer starkt och bytesbalansen visar på stora överskott.
Alltfler deltar i arbetslivet. Under 1999 har fram t.o.m. augusti antalet
sysselsatta varit 100 000 personer fler i stort sett varje månad.
Utmaningen är nu enligt utskottets mening att ånyo uppnå full
sysselsättning. Den stora svagheten är att Sverige ännu inte har hämtat sig
från det stora sysselsättningsfallet under början av 1990-talet. För att det
skall vara möjligt måste den nu kraftiga uppgången och höga tillväxten i den
svenska ekonomin göras långvarig och uthållig. Den ekonomiska politiken
skall därför inriktas på starka offentliga finanser, låg inflation och att
ytterligare förbättra förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt. På
samma gång skall rättvisan stärkas genom en aktiv fördelningspolitik. Enligt
utskottets mening går tillväxt och rättvisa hand i hand. En stabil och uthållig
ekonomisk tillväxt bygger på delaktighet, att alla bidrar efter sin förmåga.
Tillväxten skall också vara ekologiskt hållbar.
Överskotten i de offentliga finanserna och de gynnsamma utsikterna för
den svenska ekonomin innebär, enligt utskottets mening, att det nu är möjligt
att föreslå en rad åtgärder för att stärka tillväxtförutsättningarna och
rättvisan. Barnbidragen höjs såväl 2000 som 2001 och utrymme skapas för
att fr.o.m. 2001 stegvis genomföra en allmän förskola och s.k. maxtaxa inom
barnomsorgen. Bidragen till kommuner och landsting höjs ytterligare för
vård, skola och omsorg och mer resurser avsätts för de kommuner och
landsting som har störst ekonomiska problem. Förslag skall läggas fram för
att de som före 65 års ålder beviljats s.k. assistansersättning skall kunna
behålla den även efter fyllda 65 år. Dessutom ökas anslagen till
miljöförbättrande verksamhet.
Som ett första steg i en mer omfattande skattereform sänks t.ex. skatten
med särskild inriktning på låg- och medelinkomsttagare. Sänkningen är
utformad som en skattereduktion så att löntagarna till att börja med
kompenseras för motsvarande en fjärdedel av de egenavgifter som tas ut
för att finansiera det nya ålderspensionssystemet. Inriktningen är att
kompensationen skall fullföljas under kommande år. I vilken takt detta
kan genomföras avgörs av de offentliga finansernas utveckling,
efterfrågeläget i ekonomin och på en avvägning i förhållande till de
behov som finns att säkerställa en tillfredsställande kvalitet i de
offentliga verksamheterna, t.ex. vården, skolan och omsorgen. Gränsen
för statlig inkomstskatt höjs. Ett ytterligare steg tas i en grön
skatteväxling genom att diesel-, el- och kärnkraftsskatten höjs. De ökade
skatteintäkterna används för skattereduktion i samband med individuell
kompetensutveckling i arbetslivet samt för att skattemässigt likställa
jordbruket med industrin i fråga om energibeskattningen. Vidare ökas
reserveringsmöjligheterna för företagen, kupongskatten för utdelning på
näringsbetingade aktier till utländska ägare avskaffas, publika bolag ges
möjlighet att återköpa egna aktier, beskattningen av utländska experter
mildras och flertalet stoppregler för fåmansföretag avskaffas. Vidare
sänks fastighetsskatten för hyreshus.
Enligt utskottets mening bidrar dessa åtgärder till att stärka rättvisan
och öka ekonomins förutsättningar för uthållig tillväxt. Ytterligare
åtgärder vidtas också för att öka konkurrensen och effektiviteten på
produkt-, tjänste- och finansmarknaderna. Förslag skall också läggas fram
för att förbättra förutsättningarna för den svenska lönebildningen.
Lönebildningen måste fungera på ett sätt som är förenligt med en fortsatt
stark sysselsättningstillväxt och låg inflation.
Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att även
budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet
berör ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Vänsterpartiet
och Miljöpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken,
budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999, anslagen för 2000
och de nu föreslagna skatteförändringarna för 2000. Samarbetet visar att det
finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Finansutskottets ställningstagande till Moderata samlingspartiets förslag
I Moderata samlingspartiets motion Fi209 kritiseras regeringen för att
budgetpropositionen saknar de förslag till reformer som såväl regeringen
själv som OECD, Världsbanken, IMF och EU anser nödvändiga för att
rätta till de grundläggande bristerna i den svenska ekonomin.
Propositionen saknar de utbudsstimulanser som måste genomföras för att
motverka en överhettning och förbättra Sveriges position i OECD:s
välståndsliga. Inte heller redovisar regeringen några åtgärder för att
vända på ägande- och företagsflykten från Sverige. Snarare skärper
regeringen skatter som missgynnar svenskt företagande och ägande. Mitt
i högkonjunkturen driver regeringen en konjunkturförstärkande politik,
enligt motionen. Därmed bäddar man för ett växande inflationstryck
vilket med en oberoende riksbank och ett tydligt inflationsmål leder fram
till stigande räntor, lägre tillväxt, svagare sysselsättning och högre
arbetslöshet. För att öka konkurrens- och tillväxtkraften, förhindra ett
stigande inflationstryck och återföra Sverige till en position bland de
rikaste länderna i OECD-området krävs att skatter på företagande och
arbete sänks, att företagskrånglet minskas, att skatten på hushållstjänster
sänks och förmögenhets- och värnskatterna slopas. Dessutom måste
åtgärder vidtas så att lönebildningen fungerar. Arbetsmarknadspolitiken
måste förändras och moderniseras och betingelserna för
kapitalförsörjning förbättras. Vidare bör utbildningspolitiken förnyas och
forskningen förstärkas. Enligt motionärerna måste också
energiförsörjningen tryggas genom att kärnkraften bibehålls. Sverige bör
också snarast möjligt införa euron för att begränsa de kostnader som
hittills varit förknippade med utanförskapet, t.ex. högre räntor, större
valutainstabilitet och utflyttning av huvudkontor.
Utskottet vill först kort kommentera frågan om försäljningar av företag
till utlandet och den pågående internationella omstruktureringen i
bransch efter bransch. Det är utomordentligt viktigt att globaliseringens
och det ökade utlandsägandets effekter på näringslivet och
sysselsättningen noga analyseras. Enligt utskottets uppfattning är inte
frågan unik för Sverige. Runt om i både Europa och övriga världen pågår
en intensiv debatt om utländska förvärv, företagsutflyttningar,
sammanslagningar och företagsklimat. Debatten är emellertid ofta
osaklig och behäftad med undergångstoner. Enligt utskottets mening
finns det mycket som tyder på att de utländska investeringarna i Sverige
kan spela en viktig roll för utvecklingen i svensk ekonomi. I många fall
tillför nya internationella ägare nytt kapital, ny kompetens och nya
förutsättningar för en ökad expansion.
Till bilden hör också att svenska företag i stor utsträckning köper
utländska företag för att stärka sin ställning och kompetens. Riksbankens
betalningsbalansstatistik visar att svenska företag direktinvesterade i
utlandet under första halvåret i år för 65 miljarder kronor. Under samma
period köpte utländska företag svenska företag för 408 miljarder kronor. Av
dessa 408 miljarder kronor svarade emellertid fusionen mellan Astra och
Zeneca för 330 miljarder kronor. (Siffran är uppblåst eftersom Astras
innehav i Zeneca är bokfört som ett s.k. portföljinnehav, medan Zenecas
innehav av Astra betecknas som en direktinvestering.) Rensas Riksbankens
siffror från Astra- Zeneca-affären uppgår utlandets direktinvesteringar i
Sverige under första halvåret i år till 78 miljarder kronor, dvs. ungefär i
nivå med de svenska utlandsinvesteringarna under samma period. Riksbankens
siffror visar också att ingående och utgående direktinvesteringar i stort
sett varit i balans under 1990-talet. Sedan 1992 har svenska företag gjort
direktinvesteringar i utlandet för omkring 518 miljarder kronor, medan
utländska företag direktinvesterat i Sverige för omkring 531 miljarder
kronor. Utskottet vill erinra om att situationen på 1980-talet var
annorlunda. Då var de svenska direktinvesteringarna i utlandet betydligt
större än utlandets investeringar i Sverige och den svenska
ekonomisk-politiska diskussionen handlade då bl.a. om Sveriges bristande
förmåga att attrahera utländskt kapital.
Avgörande för Sverige och den svenska tillväxten är att
konkurrenskraften är hög och företagsklimatet gott. Enligt utskottets
mening är också det grundläggande klimatet för företagande, expansion
och högre sysselsättning nu bättre än någonsin tidigare under 1990-talet.
De offentliga finanserna har sanerats, vilket har gett en stabil och hållbar
ekonomisk situation. Räntorna har sjunkit kraftigt både i förhållande till
tidigare under 1990-talet och till räntenivån under 1970- och 1980-talen. De
historiskt låga räntorna innebär en mycket betydelsefull stimulans av
företagens investeringsverksamhet och den inhemska efterfrågan. Nivån på
näringslivets investeringar är mycket hög, efter bl.a. en kraftig uppgång i
fjol. Investeringarna fortsätter att stiga i år, trots den internationella
avmattningen i slutet av förra året och inledningen av 1999. Speciellt stark är
expansionen i de sektorer som styrs av hushållens efterfrågan. De låga
räntorna, den starkt stigande sysselsättningen och de ökade
hushållsinkomsterna bidrar nu också till att öka aktiviteten på
byggmarknaden. Antalet påbörjade lägenheter var t.ex. under första halvåret
1999 37 % högre jämfört med första halvåret 1998.
Inflationen har fallit mycket kraftigt under senare år, till en nivå som
understiger den i våra viktigaste konkurrentländer. Som redovisades
tidigare under avsnitt 1.2.4 har svenska företag kraftigt ökat sina andelar
på världsmarknaden under 1990-talet samtidigt som icke konjunkturkänsliga
kunskapsintensiva branscher ökat sina andelar av svensk export. Denna
utveckling har fortsatt i år. De senaste avtalsrörelserna tyder också på
att arbetsmarknadens parter börjat anpassa lönekraven till den låga
inflationen. Det är en avgörande utveckling för att företagens
konkurrenskraft skall kunna bevaras och förstärkas. En låg och stabil
inflation innebär samtidigt att företagens möjligheter att planera för
framtiden förbättras. Regeringen föreslog i vårpropositionen en rad
effektiviseringar av arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitiken för att
begränsa flaskhalsar, hålla inflationen nere och därmed öka
konkurrenskraften. I budgetpropositionen preciseras åtgärderna ytterligare
och vidare annonseras att det pågår ett arbete med att förtydliga
arbetslöshetsersättningens roll som omställningsförsäkring. Dessutom
aviseras att regeringen under hösten kommer att lägga fram en proposition
med åtgärder för att förbättra lönebildningen. Det är väsentligt att
systemet för lönesättning är förenligt med en fortsatt starkt stigande
sysselsättning i den svenska ekonomin.
Utskottet vill vidare erinra om att ett stort antal reformer genomförts under
1990-talet för att förbättra tillväxtvillkoren. Vid sidan av omläggningen av
pensions- och skattesystemen och reformeringen av den statliga
budgetprocessen har ett antal åtgärder vidtagits för att förbättra
konkurrensklimatet på varumarknaderna. T.ex. har en ny
konkurrenslagstiftning införts och el- och telemarknaderna har reformerats.
Den svenska telemarknaden är i dagsläget en av de mest avreglerade i
Europa. Inrikesflyget, järnvägstransporterna och den långväga busstrafiken
har öppnats för konkurrens samtidigt som delar av postens tidigare monopol
hävts. Den offentliga upphandlingen har reglerats i en ny lag, och ett råd för
konkurrens på lika villkor mellan privat och offentlig sektor har inrättats. I
budgetpropositionen föreslås också ytterligare åtgärder för att förbättra
konkurrensen och öka effektiviteten på varu-, tjänste- och
finansmarknaderna.
Enligt utskottets mening är den svenska företagsbeskattningen som helhet
konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och kunskaps-
nivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare genom de
satsningar på kunskap och kompetens som regeringen gör i alla delar av
utbildningssystemet. Sverige skall konkurrera med kompetens och
välutbildad arbetskraft. Förutom satsningar på skolan, den högre
utbildningen, forskningen och kompetensutvecklingen föreslår regeringen i
budgetpropositionen att skatteintäkterna från höjningen av diesel-, el- och
kärnkraftsskatten bl.a. används för en skattereduktion i samband med
individuell kompetensutveckling i arbetslivet. Regeringens utgångspunkt är
också att Sverige även i fortsättningen skall tillhöra de ledande länderna när
det gäller utnyttjandet av den tillväxtpotential som ligger i IT-samhället.
En annan viktig del i näringsklimatet är att den inhemska svenska
efterfrågan nu stiger starkt efter en svag utveckling under i stort sett hela
1990-talet. Det är speciellt gynnsamt för de mindre och
hemmamarknadsinriktade företagen.
I den offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen
första gången presenterade i vårpropositionen 1998, och som nu senast följs
upp i budgetpropositionen, spelar företagande och småföretagande en
avgörande roll. Därför har riksdagen under de senaste åren beslutat om en
rad förbättringar för företagen och då framför allt för de mindre företagen.
Exempelvis har enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag fått
regler som är mer likvärdiga dem som gäller för aktiebolag. För nystartad
enskild näringsverksamhet har möjlighet införts att kvitta underskott i aktiv
näringsverksamhet mot tjänsteinkomster. Dessutom har lättnader i
ägarbeskattningen för ägare till onoterade aktiebolag genomförts.
Arbetsgivaravgifterna har reducerats för att särskilt gynna de mindre
företagen. Reglerna för s.k. F-skattsedel har mjukats upp och reglerna för
skattetillägg vid periodiseringsfel i momsredovisningen har lindrats. Vidare
har reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare och handelsbolag
förstärkts ytterligare. Den särskilda skatten på vattenkraft har avskaffats.
Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen av personaloptioner
och avdraget för pensionssparande för enskilda näringsidkare har förenklats
etc. Informationen kring nyföretagande och stödet till kooperativ utveckling
har utökats. En samlad översyn av de statliga insatserna på
riskkapitalområdet genomförs. Dessutom undersöks möjligheterna att införa
en patentintrångsförsäkring. För att säkerställa och utveckla tillgången på
kunskap och kompetens vidareutvecklas teknik och kunskapsöverföring från
bl.a. högskolor till små och medelstora företag.
I budgetpropositionen föreslås en rad skatte- och avgiftsförändringar för att
ytterligare stimulera den svenska företagsamheten.
Reserveringsmöjligheterna ökas genom att avdragstaket för avsättningar till
periodiseringsfonder höjs från 20 till 25 % för aktiebolag och andra juridiska
personer. För enskilda näringsidkare och handelsbolag höjs taket från 25 till
30 %. Dessutom förlängs avsättningstiden från fem till sex år. Den
beskattning av energi som gäller jordbruket likställs med vad som gäller för
annan industri. Vidare avskaffas flertalet av de s.k. stoppreglerna för
fåmansföretagare. Kupongskatten för utdelning på näringsbetingade aktier
till utländska ägare avskaffas från årsskiftet för att inte utländska
investeringar i Sverige skall missgynnas i förhållande till investeringar i
andra länder. Ett utrymme avsätts för en lättnad i beskattningen av utländska
experter. Under hösten avser regeringen också att föreslå en sänkning av
dröjsmålsavgiften vid betalning av tull. Vidare aviseras i
budgetpropositionen en översyn av reglerna vid beskattning av
fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna.
En annan viktig del i sammanhanget är att Sverige aktivt stödjer
ansträngningarna att bekämpa skadlig skattekonkurrens, dvs. att motverka att
länder vid sidan om det ordinarie skattesystemet erbjuder särskilda
skatteförmåner för att locka till sig företag från andra länder. Inom EU har
Sverige bidragit till att en s.k. uppförandekod har antagits för
företagsbeskattningen.
I motion Fi209 (m) framhålls att det är en satsning på ekonomisk tillväxt
som skall stärka kommunernas ekonomi och att förnyelsen av den
offentliga sektorn bl.a. handlar om att utsätta kommunal och
landstingskommunal verksamhet för avreglering och ökad konkurrens
samt att kraftigt koncentrera resurserna till de viktigaste
kärnverksamheterna. Den kommunala sektorn levererar i dagsläget inte
tillräckligt mycket för varje betald skattekrona. Regeringen för en farlig
och kortsynt politik när man ger sken av att problemen kan lösas genom
ökade statsbidrag till kommunerna. Vad som krävs är politiker som
förmår prioritera och se till att de resurser som finns utnyttjas effektivt.
Oförmågan att prioritera och kontrollera resursanvändningen i
kommunerna är i många fall uppenbar. Kommunalskatten bör sänkas,
inte höjas, enligt motionärerna. Regeringen bör driva en politik som
skapar förutsättningar för och stimulerar kommunerna att sänka
skattenivån, bl.a. genom ökad konkurrensutsättning, avregleringar och att
staten övertar kostnader som i dag belastar den kommunala
verksamheten. Förslag om att staten skall ta över kostnader från
kommunerna för att skapa utrymme för skattesänkningar framförs även i
motion Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m).
I motion Fi209 framhålls vidare att det behövs en stor välfärdsreform som
gör medborgarna mindre beroende av det offentliga, där medborgarna mer
kan förlita sig på det egna arbetet, det egna sparandet och de egna sociala
nätverken. Det höga bidragsberoendet måste brytas, bl.a. genom lägre
skatter. Anledningen till att den reformpolitik som lagt grunden till
förbättring av den svenska ekonomin nu bryts är att regeringen formar sin
politik tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, enligt motionärerna.
Dessa både partier har konsekvent motarbetat de strukturreformer som
genomförts och i stället verkat för ökade statsutgifter, sagt nej till
besparingar och nej till Europasamarbetet. De har också sett ett stabilt
penningvärde som en begränsning för sin politik och hög inflation som ett
enklare och attraktivare alternativ till en krävande strukturpolitik.
Enligt utskottets mening skulle de förslag till omfattande avregleringar och
privatiseringar i den kommunala sektorn som framförs i motion Fi209 (m)
leda till en dramatisk förändring av den kommunala verksamheten. Följden
skulle sannolikt bli en mycket instabil situation till skada för medborgarna.
Effektiviteten och produktiviteten inom t.ex. vården, omsorgen och skolan
skulle drabbas hårt. I motionen föreslås också mycket stora skattesänkningar
bl.a. genom sänkningar av den kommunala utdebiteringen. Det är utskottets
övertygelse att skattesänkningar av denna omfattning oundvikligen leder till
stora nedskärningar av viktig och angelägen offentlig verksamhet. Dessutom
får stora skattesänkningar av den här typen helt oacceptabla
fördelningspolitiska konsekvenser. Skadorna på den svenska generella
välfärden skulle bli omfattande. Utskottets uppfattning är vidare att stora
skattesänkningar kan leda till instabila statsfinanser med negativa effekter på
både företagsklimatet och den ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna av den
snabba försämringen av statsfinanserna i början av 1990-talet avskräcker.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på den studie av fördelningen av
offentliga bidrag till barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård som
redovisas i bilaga 4 i budgetpropositionen. Undersökningen visar tydligt att
de resurser som fördelas via de offentliga verksamheterna klart bidrar till en
jämnare fördelning i samhället. Framför allt blir omfördelningen över livet
tydlig när effekterna av de subventionerade offentliga tjänsterna undersöks.
T.ex. beräknas personer i 85-årsåldern få vård och omsorg för i genomsnitt
103 000 kr per år. Ungdomar erhåller ca 20 000 kr per år i form av främst
utbildning, medan personer i 55-årsåldern endast utnyttjar offentliga tjänster
för 13 000 kr. När det gäller subventioner av utbildning visar studien att
snedrekryteringen till den högre utbildningen fortfarande är betydande.
Subventionerna till högskolan gynnar framför allt barn till högutbildade och
tjänstemän. Däremot har klyftan i antalet utbildningsår mellan olika grupper i
samhället minskat markant de senaste åren. Andra resultat är t.ex. att
barnfamiljer och pensionärer gynnas och att subventionerna påtagligt
minskar inkomstspridningen. Personer med relativt låg ekonomisk standard
erhåller mer, både i absoluta och relativa termer, än de välbeställda. Vidare
gynnas kvinnor mer än män av den offentliga tjänstesektorn.
De senaste årens omfattande och lyckade sanering av den offentliga
ekonomin har skapat utrymme för satsningar på att förbättra kvaliteten inom
skolan, vården och omsorgen av barn och gamla. Den nu höga tillväxten i
den svenska ekonomin innebär dessutom att skatteintäkterna i den
kommunala sektorn ökar markant under de närmaste åren.
Jämfört med situationen 1996 är statsbidragen till kommuner och landsting
i år 16 miljarder kronor högre. I enlighet med tidigare aviseringar höjs
statsbidragen nästa år med ytterligare 4 miljarder kronor. Därutöver får
kommunsektorn ytterligare 1,3 miljarder kronor både i år och nästa år genom
att de 200 kr som alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt överförs till
kommuner och landsting. Sammantaget innebär det att skola, vård och
omsorg år 2000 tillförs 21,3 miljarder kronor jämfört med år 1996.
Men ytterligare förstärkning behövs. Behoven inom vården, skolan och
omsorgen är fortfarande stora. I enlighet med tidigare utfästelser tillförs
kommunsektorn ytterligare 4 miljarder kronor år 2001. Regeringen föreslår
nu också att bidraget höjs med ytterligare 1 miljard kronor för vården och
omsorgen plus att den s.k. 200-kronan även under år 2001 tillfaller
kommuner och landsting. I budgetpropositionen föreslår regeringen också att
anslaget för särskilda insatser till kommuner och landsting höjs med 0,7
miljarder kronor. Vid sidan av dessa resursförstärkande insatser vidtas också
en rad andra åtgärder för att öka kvaliteten och effektiviteten inom t.ex.
skolan och vården.
Sammantaget innebär detta att den kommunala sektorn år 2001 tillförs 27
miljarder kronor jämfört med år 1996. I beloppet ingår viss finansiering av
ett stegvis införande av maxtaxa i barnomsorgen och en allmän förskola.
Utskottet vill också erinra om att försvarsuppgörelsen mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet frigör resurser för en satsning på vård
och omsorg under perioden 2002-2004 på omkring 8 miljarder kronor. Av
dessa pengar skall 1 miljard kronor utbetalas år 2002, 3 miljarder kronor
2003 och 4 miljarder kronor år 2004.
Till följd av den demografiska utvecklingen med alltfler äldre i
befolkningen fortsätter behoven av kommunal verksamhet att öka framöver.
Det ställer stora krav på en stark offentlig sektor med starka och sunda
offentliga finanser. Men framför allt krävs en hög ekonomisk tillväxt och en
ökad sysselsättning. Enligt utskottets mening är ökade kommunala
skatteintäkter till följd av hög tillväxt och fler människor i arbete långt
viktigare för kommunernas ekonomiska styrka än de bidrag staten ger över
statsbudgeten. Det framgår inte minst av utvecklingen under de närmaste
åren. Till följd av den gynnsamma svenska konjunkturen, den höga tillväxten
och den historiskt sett mycket snabbt stigande sysselsättningen bedöms
kommunernas och landstingens skatteinkomster öka med ca 25 miljarder
kronor år 2000 och ytterligare omkring 16 miljarder kronor år 2001.
Vid sidan av detta är det enligt utskottets mening också mycket viktigt att
de resurser som redan finns i den kommunala sektorn används mer effektivt.
Den pågående omdaningen och effektiviseringen av den kommunala
verksamheten måste fortsätta även om statsbidragen till kommunerna och
skatteintäkterna ökar.
Beträffande vad som i motion Fi209 (m) sägs om skatter och
lönebildning hänvisas till utskottets ställningstagande till innehållet i
motion Fi212 (fp). För behandling av frågor kring regeringsunderlag och
det motionärerna kallar OECD:s välfärdsliga hänvisas till behandlingen
av motion Fi210 (kd). För behandling av arbetsmarknadspolitiken
hänvisas till utskottets behandling av motion Fi211 (c).
Sammanfattningsvis anser utskottet att den politik som presenteras i
motion Fi209 (m) allvarligt skulle försvaga välfärden och rättvisan och leda
till negativa effekter på den ekonomiska tillväxten.
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna Fi209
(m) yrkandena 1 och 15 och Sk318 (m) yrkande 5.
Finansutskottets ställningstagande till Kristdemokraternas förslag
I Kristdemokraternas motion Fi210 kritiseras regeringen för att
budgetpropositionen är en i raden av propositioner som saknar de
konkreta förslag som behövs för att öka tillväxten och antalet nya jobb
och förhindra att företag, kapital och kunskap flyr landet. Nu när
konjunkturen stiger borde regeringen ha tagit chansen att rätta till de
djupgående strukturella problem som gjort att Sverige fallit från
fjärdeplatsen i industriländernas välfärdsliga 1970 till en sjuttonde plats i
år. En mängd strukturella förändringar måste genomföras som avlägsnar
de bromsmekanismer som i 25 år underminerat den svenska ekonomins
konkurrenskraft, skriver motionärerna. I motionen föreslås
skattesänkningar, bl.a. genom en skattereduktion på 50 % av
arbetskostnaderna för hushållens köp av tjänster i det egna hemmet, att
grundavdraget i den kommunala beskattningen höjs och att
arbetsgivaravgifterna sänks för mindre företag. Företagsklimatet måste
förbättras, bl.a. genom att dubbelbeskattningen på risksparande
avskaffas, förmögenhetsskatten avvecklas och den nya värnskatten tas
bort. Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt måste
förbättras. Även Kristdemokraterna kritiserar regeringen för valet av
samarbetspartners. Motionärerna anser vidare att budgetsaneringen varit
okänslig och misslyckad ur ett fördelningsperspektiv. Saneringen har
slagit hårt mot utsatta grupper. Regeringen har också lämnat
pensionärerna i sticket. De är de stora förlorarna nu när det går bra för
den svenska ekonomin. Kristdemokraterna kritiserar överskottsmålet i de
offentliga finanserna på 2 % i överskott över en konjunkturcykel. I
budgetpropositionen fastställs överskottet till 2 % av BNP år 2000, 2001
och 2002. Om genomsnittet skall var 2 % över konjunkturcykel borde
överskottet vara högre under de år tillväxten är hög, men regeringen
nöjer sig med 2 % även under goda år, skriver motionärerna.
Utskottet vill till att börja med kommentera frågan om pensionärerna och
pensionerna. Regeringen gjorde redan tidigt klart att situationen först
skall stärkas för de grupper i samhället som drabbats extra hårt av de
svåra tiderna när statsfinanserna förbättras och ekonomin börjar växa.
Redan i budgetpropositionen för 1999 föreslog regeringen en förbättring
av pensionärernas ekonomi med omkring 4 miljarder kronor. Det
reducerade prisbasbeloppet för pensionärer ersattes fr.o.m. 1999 av det
fulla prisbasbeloppet samtidigt som bostadstillägget till pensionerna
höjdes för att gynna de sämst ställda pensionärerna.
Utskottet vill i sammanhanget också peka på att de satsningar som nu görs
och planeras inom vården och omsorgen är av stor betydelse för alla
medborgare, inte minst för äldre och pensionärer. Som tidigare redovisades
ovan under behandlingen av Moderata samlingspartiets partimotion går en
stor del av de offentliga tjänsterna inom vården och omsorgen till personer i
de högre åldersgrupperna.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat budgetkonsolideringens
effekter på fördelning i samhället (senaste i bet. 1998/99:FiU20). Enligt
utskottets uppfattning fanns det inte något alternativ till saneringen av
de offentliga finanserna. Den var nödvändig för att återställa förtroendet
för svensk ekonomi och få ned de höga räntor som allvarligt dämpade
tillväxtkraften, inte minst i de mindre och medelstora företagen. Den var
också nödvändig för att säkra den framtida välfärden. Enligt utskottet är
det också viktigt att inse att effekten på svensk ekonomi och de svenska
hushållen av t.ex. den kraftiga finansiella oron för ett år sedan hade
varit betydligt större än vad den i själva verket blev om inte
budgetsaneringen varit framgångsrik. Sveriges motståndskraft mot
internationell oro har till följd av den förda ekonomiska politiken
förbättrats betydligt jämfört med situationen i början och mitten av
1990-talet.
Sedan regeringsskiftet hösten 1994 har regeringen löpande redovisat
undersökningar av fördelningseffekterna av saneringen av de offentliga
finanserna. Under senare år har studierna breddats till att även omfatta
undersökningar av t.ex. den regionala inkomstfördelningen,
inkomstfördelningen i olika länder och hur utnyttjandet av offentliga tjänster
ser ut mellan olika grupper i samhället.
I budgetpropositionen redovisas en genomgång av fördelningsprofilen av
de förslag om höjt barnbidrag och skattesänkningar år 2000 som läggs fram i
propositionen. Sammantaget är profilen gynnsam. Den femtedel av hushållen
som har lägst ekonomisk standard får en ökning av den disponibla inkomsten
med 2,6 %, medan den femtedel av befolkningen som har den högsta
ekonomiska standarden får en höjning av den disponibla inkomsten med
ungefär 1,5 %.
Regeringens mål är att under mandatperioden försöka skapa en så stor
uppslutning som möjligt för en politik för full sysselsättning. Enligt
utskottets mening är det därför tillfredsställande att även
budgetpropositionen för år 2000 kunde bygga på en överenskommelse
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. I
likhet med i budgetpropositionen för 1999 och 1999 års vårproposition
berör samarbetet i budgetpropositionen fem områden - ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Enligt utskottets mening
ger samarbetet en signal till omvärlden om att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning,
ett offentligt överskott om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och
prisstabilitet.
Avslutningsvis vill utskottet passa på att kommentera OECD:s
köpkraftskorrigerade BNP-statistik per capita. Denna statistik kallas
ibland något oegentligt för "OECD:s välfärdsliga" (senast behandlad av
utskottet i bet. 1998/99:FiU20). Sverige har, enligt Kristdemokraterna,
halkat ned från fjärde plats i ligan 1970 till sjuttonde plats i år.
Som utskottet tidigare påpekat är OECD:s statistik så osäker att man bör
vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av uppgifterna.
Möjligheten till jämförelser mellan länderna är därför mycket begränsad,
enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter. Dessutom har måttet stora brister som
mått på den ekonomiska välfärden. Den omläggning av
nationalräkenskaperna som nu t.ex. sker i länderna i EU bidrar emellertid till
att något förbättra kvaliteten och öka möjligheten att jämföra utvecklingen
mellan länderna.
Bortsett från alla statistiska invändningar kan utskottet ändå konstatera
att Sverige totalt sett tappat i relativ position under de senaste 30 åren.
Nedgången har dock inte varit jämn, utan nedgången var särskilt kraftig
från mitten av 1970-talet och några år framåt samt i början av 1990-talet.
Den största nedgången kom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll
samtidigt som flera andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.
Utskottet vill erinra om att en hög ekonomisk tillväxt är en viktig del av
regeringens ekonomiska politik. Det bör i sammanhanget också tilläggas att
tillväxten skall vara ekologiskt hållbar.
Utskottet vill i sammanhanget passa på att kort redogöra för en intressant
beräkning av den köpkraftskorrigerade BNP-statistiken som EU:s
statistikorgan, Eurostat, publicerade tidigare i år. Eurostat har undersökt
den köpkraftskorrigerade produktionsnivån för olika regioner inom
EU-länderna under perioden 1994-1996. Resultatet visar på en ganska stor
skillnad mellan de fattigaste och rikaste regionerna i flertalet länder.
Den största spridningen finns enligt Eurostat i Tyskland (inklusive östra
Tyskland), där skillnaden i BNP per invånare (köpkraftskorrigerat) mellan
den fattigaste och rikaste delen av landet uppgick till nästan 140
indexenheter. Näst störst var spridningen i Österrike (drygt 95
indexenheters skillnad), följt av Belgien (drygt 90 indexenheter),
Frankrike (80 indexenheter) och Italien (omkring 75 enheter). Enligt
Eurostats uppgifter är Sverige det land som har den minsta spridningen
mellan olika regioner. Skillnaden mellan den region med lägst BNP per
capita och den med högst BNP per capita uppgick till ungefär 30
indexenheter. I likhet med OECD:s BNP-mått är även Eurostats beräkningar
behäftade med stora statistiska problem. Men enligt utskottets mening tyder
resultaten ändå på att de regionala klyftorna i Sverige är mindre jämfört
med situationen i flertalet övriga länder i EU.
Slutligen vill utskottet erinra om att det finns andra undersökningar som
kan komplettera OECD:s mått och därmed bidra till att fördjupa
diskussionen om ekonomisk välfärd. En sådan undersökning är den rapport
om utvecklingsnivån i världen som FN:s utvecklings- och biståndsorgan,
UNDP, publicerar varje år. Även om den statistiska osäkerheten också är hög
i de mått UNDP tar fram, kan det nämnas att Sverige i 1998 års rapport får
högsta betyg när det gäller bedömningen av i vilket land fattigdomen är lägst.
Sverige hamnar även i topp när det handlar om jämställdheten i samhället. I
UNDP:s generella mått över utvecklingsnivån i länderna placerar sig Sverige
på tionde plats. Utvecklingsnivån mäts genom en sammanvägning av tre
indikatorer - förväntad livslängd hos nyfödda, utbildningsnivå i form av
läskunnighet hos vuxna och andelen inskrivna på grundskole-, gymnasie-
och eftergymnasial nivå samt den köpkraftskorrigerade
bruttonationalprodukten per capita.
Med anledning av vad som i motion Fi210 (kd) sägs om strukturella
åtgärder och åtgärder för företagande hänvisas till utskottets behandling
av motion Fi209 (m). För ytterligare behandling av skattefrågorna och
överskottsmålet i de offentliga finanserna hänvisas till behandlingen av
motion Fi212 (fp). När det gäller arbetsmarknadens funktionssätt och
lönebildningen hänvisas till behandlingen av motion Fi211 (c).
Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion Fi210
(kd) yrkande 1.
Finansutskottets ställningstagande till Centerpartiets förslag
I Centerpartiets motion Fi211 framhålls att Centerpartiet var med och
tog ett betydande ansvar för att skapa de ekonomiska förutsättningar som
nu gör att tillväxten ökar, sysselsättningen stiger och arbetslösheten
sjunker. Tillväxten är emellertid ojämnt fördelad. Den starka uppgången
gör att det nu finns ett gyllene tillfälle att genomföra de strukturreformer
som behövs för att komma till rätta med de stora underliggande
problemen i den svenska ekonomin. Skattetrycket bör successivt sänkas
under mandatperioden, bl.a. genom att inkomstskatterna för låg- och
medelinkomsttagare sänks via ett höjt grundavdrag och att
arbetsgivaravgifterna minskas. De särskatter som drabbar jordbruket
skall tas bort och en äkta skatteväxling bör genomföras som sänker
skatten på arbete och höjer den på sådant som är skadligt för miljön.
Vidare bör dubbelbeskattningen tas bort och förmögenhetsskatten fasas
ut ur det svenska skattesystemet. En skattereduktion på s.k. hushållsnära
tjänster bör införas. Den svagaste punkten i svensk ekonomi är, enligt
motionärerna, lönebildningen och arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras i grunden, volymåtgärderna
fasas ut och arbetsrätten förändras. Som ett viktigt första steg bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag om att mindre företag
skall kunna göra undantag för två nyckelpersoner vid uppsägningar.
Lönebildningen måste förbättras. Staten måste vidare se till att alla
medborgare får tillgång till den nya informationstekniken. Staten måste
också skapa förutsättningar för en regional balans med företagande och
sysselsättning i hela landet. Enligt motionärerna måste åtgärder vidtas för
att komma till rätta med de skenande sjukförsäkringskostnaderna. Bland
annat bör en påtaglig satsning på rehabilitering genomföras. Även
Centerpartiet kritiserar regeringen för att studenter och pensionärer inte
får del av skattesänkningarna.
Utskottet konstaterar att läget på den svenska arbetsmarknaden
förbättrats markant under de senaste åren. Sysselsättningen har ökat
mycket kraftigt samtidigt som både den öppna och den totala
arbetslösheten sjunkit rejält. De regionala skillnaderna i
arbetslöshetsnivåerna består dock och arbetslösheten är som högst i norra
Mellansverige och Norrland. Enligt SCB:s senaste s.k.
arbetskraftsundersökning (AKU) var 65 000 fler sysselsatta i september
1999 jämfört med september 1998 (det är emellertid betydligt lägre än
under månaderna januari till augusti 1999 då jämförelsen mot samma
månad året innan stadigt visat en sysselsättningsökning på omkring
100 000 personer. Nedgången i september kan till viss del förklaras av
tekniska effekter i undersökningen). Den öppna arbetslösheten uppgick
till 5,5 % mot 6,1 % samma månad i fjol. Samtidigt var 127 000 personer
sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, vilket
är 38 400 färre än i september i fjol.
För att skapa utrymme för en fortsatt stark återhämtning och förhindra
olika typer av arbetskraftsbrist är det enligt utskottets mening utomordentligt
viktigt att den svenska arbetsmarknadens sätt att fungera förbättras. I
traditionell svensk arbetsmarknadspolitisk anda måste arbetslinjen hävdas.
Det är väsentligt att alla kan förbättra sin ekonomi genom eget arbete.
Matchningen mellan arbetssökande och lediga platser måste effektiviseras så
att sysselsättningen kan fortsätta att öka utan att inflationsdrivande och
tillväxthämmande flaskhalsar uppstår. Arbetsförmedlingarnas verksamhet
måste i ännu högre grad inriktas på att förhindra bristsituationer och
förmedla lediga jobb. Vakanstiderna måste kortas och långtidsarbetslösheten
minskas. Förmedlingarna måste dock även fortsättningsvis prioritera
personer som är långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna och riskerar
utförsäkring.
Utskottet konstaterar också att regeringen i budgetpropositionen
presenterar en rad åtgärder för att göra arbetsmarknaden och
arbetsmarknadspolitiken mer effektiv. Skattesänkningarna för särskilt låg-
och medelinkomsttagare minskar marginaleffekterna för dessa grupper och
bidrar till att öka utbudet av arbetskraft. På samma sätt verkar höjningen av
gränsen för statlig inkomstskatt. Det avsatta utrymmet för maxtaxa inom
barnomsorgen fr.o.m. 2001 minskar marginaleffekterna ytterligare. I
budgetpropositionen föreslås vidare att anställningsstödet för arbetslösa med
långa inskrivningstider utökas till att omfatta personer som varit öppet
arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst två år
(tidigare krävdes en arbetslöshetstid på minst tre år). Som utskottet redovisat
tidigare pågår också ett arbete inom Regeringskansliet med att förtydliga
arbetslöshetsersättningens roll som omställningsförsäkring. Förslag till
förändringar kommer att lämnas under första halvåret 2000. Vidare fortsätter
arbetet med att reducera det arbetsmarknadspolitiska regelverket. Det handlar
t.ex. om mindre detaljstyrning och att åtgärderna mer skall anpassas till den
enskildes behov och de lokala och regionala förutsättningarna. Utskottet kan
i detta sammanhang erinra om att regeringens tidigare krav på att vissa
åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken skulle uppnå en viss volym eller
utgöra en viss genomsnittlig kostnad har tagits bort.
För att snabbt motverka flaskhalsar genomförs en försöksverksamhet med
riktad arbetsmarknadsutbildning till redan anställda. Dessutom initieras ett
pilotprojekt för att införa ett system för värdering av utländsk
yrkeskompetens. Ytterligare resurser satsas för att fler arbetshandikappade
skall erhålla en lönebidragsanställning, och en försöksverksamhet initieras
med inriktningen att pröva nya vägar och metoder för att förmedla arbeten
till arbetslösa invandrare.
Till dessa åtgärder skall enligt utskottets mening också läggas de reformer
och de medel som satsas för att effektivisera och öka utbildningen och
kompetensutvecklingen. Inom ramen för Europeiska socialfondens nya mål 3
satsas t.ex. 2,4 miljarder kronor under åren 2000-2002 på
kompetensutveckling för anställda. Dessutom införs en skattereduktion i
samband med individuell kompetensutveckling i arbetslivet.
När det gäller arbetsrätten är det utskottets uppfattning att det finns en
överdriven tro på att förändringar i arbetsrättslagstiftningen skall ge
betydande effekter på tillväxten och sysselsättningen. Denna uppfattning
styrks också av den nya studie av arbetsrätten i olika OECD-länder som
OECD publicerade i Employment Outlook i slutet av juni 1999. Enligt
OECD visar jämförelsen att arbetsrättens utformning har inga eller
endast begränsade effekter på den totala sysselsättningen och den totala
arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan utformningen av arbetsrätten,
enligt OECD, i viss mån påverka den demografiska sammansättningen
av arbetslösheten och sysselsättningen, t.ex. att en viss grupp av
människor i högre grad än andra drabbas av arbetslöshet om t.ex.
arbetsrätten är kraftigt reglerande. Enligt OECD är dock den effekten
statistiskt sett osäker.
Regeringens mål när det gäller informationstekniken (IT) är att stärka
Sveriges ställning som en av världens ledande IT-nationer. Stora insatser
görs för att sprida IT-användandet i skolan, och bl.a. systemet med
skattesubventionerade s.k. personaldatorer har medfört att Sverige i
dagsläget är ett av världens datortätaste länder. En viktig förutsättning för
att näringslivet och medborgarna skall kunna utnyttja de möjligheter som
informationstekniken ger är att IT-infrastrukturen är väl utbyggd och att
förutsättningarna är lika i olika delar av landet. Frågan om hur
infrastrukturen skall byggas upp för att ge en regional och social täckning
har under våren utretts av en särskild utredare, och ärendet bereds för
närvarande inom Regeringskansliet. I budgetpropositionen uppger
regeringen att den avser att återkomma i frågan i den s.k. IT-proposition
som är planerad till i början av år 2000.
Ett annat viktigt mål i den ekonomiska politiken är enligt utskottets
mening att hela Sverige skall växa. Satsningarna på IT är en del av
åtgärderna för att skapa möjligheter runt om i hela landet.
Decentraliseringen av högskolan och satsningarna inom infrastrukturen
är andra betydelsefulla delar. Men samtidigt är det enligt utskottets
mening tydligt att utmaningarna inom regional- och näringspolitiken är
stora. Folkmängden har på senare år minskat inte bara i små och
medelstora kommuner i glesbygden utan även i många större
industriorter. Denna utveckling är enligt utskottets mening ett allvarligt
hot mot en balanserad regional utveckling i landet. Det är bl.a. i det här
ljuset som t.ex. de ökade resurser som föreslås i budgetpropositionen för
särskilda insatser i kommuner och landsting skall ses. Nyligen tillsattes
också en parlamentarisk kommitté med uppgift att lämna förslag om den
framtida inriktningen och utformningen av regionalpolitiken.
Utskottet vill erinra om att samtliga län nu har tagit fram utkast till
regionala s.k. tillväxtavtal. Syftet med avtalen är att ta fram en samordnad
tillväxt- och sysselsättningspolitik med ett stort regionalt och lokalt
inflytande. En genomgång av avtalen visar att de åtgärder som föreslås
spänner över ett stort antal områden, men förslag om utbildningsinsatser,
kompetensutveckling och åtgärder som befrämjar företagsamheten
dominerar. Inom regeringen pågår nu ett arbete med att för berörda
myndigheter ange förutsättningarna för finansiering av avtalen och hur de
bör utveckla den regionala samverkan.
Utgiftsutvecklingen inom sjukförsäkringen är enligt utskottets mening
alarmerande, både ur ett budget- och arbetskraftsutbudsperspektiv men också
ur hälsosynpunkt. Med nuvarande utveckling riskerar de stigande
sjukförsäkringskostnaderna att tränga undan andra viktiga statliga
insatser. Utskottet vill för tillfället nöja sig med att konstatera att
regeringen nyligen tillsatt en utredare med uppgift att analysera orsakerna
till den ökade sjukfrånvaron och dess kostnader samt lämna förslag till
förändringar.
För ytterligare behandling av beskattningen och lönebildningen hänvisar
utskottet till behandlingen av motion Fi212 (fp). I frågor om förenklingar
för företagande, strukturella åtgärder och företagsklimat hänvisas till
behandlingen av motion Fi209 (m).
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrks motion Fi211 (c)
yrkande 1.
Finansutskottets ställningstagande till Folkpartiet liberalernas förslag
I Folkpartiet liberalernas motion Fi212 anförs att ett decennium av
krispolitik nu börjar ge resultat. De senaste kvartalen har tillväxten nått i
närheten av de nivåer som krävs för att Sverige uthålligt skall kunna
pressa tillbaka massarbetslösheten, återta en topposition i välfärdsligan
och få ner statsskulden till en mer hanterlig nivå. Enligt motionärerna är
det också slående att de inslag i krispolitiken som värderas högst är några
av dem som Folkpartiet varit djupt inblandat i: skattereformen,
budgetreformen och det nya pensionssystemet. Den rimliga slutsatsen är
att reformeringen av den svenska ekonomin måste fortsätta. Det lönar
sig. Den allra bästa tiden för att gå vidare med fler strukturreformer är nu
- mitt i högkonjunkturen. Motionärerna föreslår kraftiga
skattesänkningar under perioden bl.a. för att begränsa
marginalskatteproblemen i den svenska ekonomin. En skattereduktion
lika för alla införs och brytpunkten för statlig skatt höjs i två steg.
Avtrappningen i grundavdraget avskaffas. Kommunalskatten bör sänkas
bl.a. genom att staten tar över kommunala utgifter. En skattereduktion på
hushållsnära tjänster införs och arbetsgivaravgifterna i privat
tjänstesektor sänks. Den s.k. extra värnskatten bör tas bort,
dubbelbeskattningen på aktier och aktieandelar slopas och reglerna för
företagande förenklas. Förmögenhetsskatten bör på sikt helt avskaffas,
och för att ytterligare minska barnfamiljernas marginaleffekter bör det
generella barnstödet höjas på bekostnad av bostadsbidragen.
Lönebildningen och den svenska arbetsmarknadens funktionssätt måste
förbättras. Folkpartiet kritiserar regeringen för att den sätter överskottet i
de offentliga finanserna till 2 % av BNP under ett högkonjunkturår. Då
borde överskottet vara högre för att 2 % över en konjunkturcykel skall
nås.
Utskottet vill erinra om att budgetpolitiken styrs av två övergripande mål.
De sammantagna offentliga finanserna skall visa ett överskott på 2 % av
BNP över en konjunkturcykel och de statliga utgifterna skall hållas inom
de uppsatta utgiftstaken.
I samband med 1997 års ekonomiska vårproposition fastställdes målen för
de offentliga finanserna fram t.o.m. 2001. Till följd av den pågående
konsolideringen av statsfinanserna och de då relativt svaga ekonomiska
utsikterna beslutades om en infasning av målet för att dämpa eventuella
negativa effekter på samhällsekonomin. För 1998 skulle de offentliga
finanserna vara i balans. För 1999 bestämdes att överskottet skulle uppgå till
0,5 % av BNP. Åren 2000 och 2001 skulle överskottet uppgå till 1,5 %
respektive 2 % av BNP. I anslutning till budgetpropositionen för 1999 höjdes
ambitionen och målet för 2000 höjdes från de tidigare 1,5 % till 2 % av BNP.
I  samband med behandlingen av 1999 års vårproposition beslutade
riksdagen att fastställa målet för 2002 till ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 % av BNP.
Utskottet kan konstatera att erfarenheten hittills av preciserade budgetmål
är mycket god. Målen har uppnåtts och ibland överskridits med bred
marginal. Förra året visade de offentliga finanserna ett överskott på 2,3 % av
BNP, dvs. 2,3 procentenheter över målet för 1998. I år förväntas ett överskott
på 1,7 % jämfört med målet på 0,5 %. Utvecklingen har bidragit till att
pressa ned statsskulden, sänka räntenivån i samhället och därmed även
räntekostnaderna i budgeten. Detta har i sin tur bl.a. skapat utrymme för
satsningen på vården, skolan och omsorgen och de förslag till
skattesänkningar som framförs i budgetpropositionen.
Som framgår av sammanfattningen ovan av motion Fi212 (fp) kritiseras
regeringen för att inte uppnå målet om ett överskott i de offentliga finanserna
på 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Överskottet borde ha satts högre än
2 % under de kommande åren, enligt motionärerna. Folkpartiet anser i sitt
budgetalternativ att överskottet 2000 skall uppgå till 2,5 % av BNP.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Enligt utskottets mening
ligger de mål som fastlagts för de enskilda åren 2000-2002 i linje med det
övergripande målet om ett överskott på 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Hur lång en konjunkturcykel är kan visserligen diskuteras,
men de undersökningar som gjorts inom t.ex. Konjunkturinstitutet visar att
den svenska cykeln i genomsnitt varit knappt 5 år lång under de senaste
dryga 50 åren, räknat från den ena botten av konjunkturcykeln till nästa.
Använder man detta som utgångspunkt och räknar genomsnittet av utfallet
av den offentliga sektorns finanser 1998 och det preliminära för 1999 och de
uppsatta målen på 2 % av BNP 2000-2002 blir resultatet ett överskott i de
offentliga finanserna på ganska exakt 2 % av BNP under femårsperioden
1998-2002. Om man för den aktuella femårsperioden 1998-2002 även tar
hänsyn till att riksdag och regering när målen först fastställdes bedömde att
det behövdes en infasning av målet för perioden 1998-2000 framstår
måluppfyllelsen som ännu bättre.
Det är utskottets övertygelse att förutsättningarna skulle ha varit mycket
små att ens klara målet om 2 % i överskott över en konjunkturcykel med det
budgetalternativ som Folkpartiet liberalerna presenterat för perioden 1998-
2002.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att regeringen i
budgetpropositionen anger att avvikelser från de fastlagda överskottsmålen
för 2001 och 2002 kan tolereras om tillväxten i ekonomin blir väsentligt
starkare eller svagare än förväntat.
De allt gynnsammare utsikterna för den svenska tillväxten under de
närmaste åren och de starka statsfinanserna gör att det nu, inom ramen för
budgetmålen, är möjligt att börja sänka skatterna i den svenska ekonomin.
Utgångspunkterna för skattesänkningarna är att ytterligare förbättra
förutsättningarna för hög svensk tillväxt och stärka rättvisan i samhället.
Därför ligger tyngdpunkten i skatteförändringarna på låg- och
medelinkomsttagare och på företagande. Utskottet vill dessutom påminna om
att regeringen i budgetpropositionen anger att de skattesänkningar som nu
föreslås skall ses som ett första steg i en omfattande skattereform. Från den 1
januari 2000 sänks skatterna så att löntagarna till att börja med kompenseras
för motsvarande en fjärdedel av de egenavgifter som tas ut för att finansiera
det nya ålderspensionssystemet. Regeringens inriktning är att
kompensationen fullföljs under kommande år. Gränsen för statlig
inkomstskatt höjs så att färre betalar statlig skatt. Fastighetsskatten för
hyreshus sänks till 1,2 % år 2000 för att möjliggöra lägre hyror. Dessutom
förlängs för år 2000 den mot låginkomsttagare riktade temporära
skattereduktionen. Avsikten är att en förlängning skall ske även under
kommande år. Vilken metod som skall användas kan dock övervägas.
Som utskottet redovisat under behandlingen av Moderata samlingspartiets
partimotion föreslås i budgetpropositionen även en rad skattesänkningar som
riktar sig mot företagen.
En viktig effekt av skattesänkningarna är, enligt utskottets mening, att de
minskar de marginaleffekter som slår hårt mot låg- och medelinkomsttagare.
Därmed skapas bl.a. förutsättningar för ett ökat utbud av arbetskraft,
vilket är en nödvändig utveckling om vi skall kunna bibehålla och förstärka
den kraftiga återhämtningen i den svenska ekonomin. Förslaget om en maxtaxa
i barnomsorgen verkar, enligt utskottets uppfattning, i samma riktning.
Men enligt utskottets mening är det också viktigt att kommande
skatteförändringar noga avstäms mot utvecklingen i de offentliga finanserna
och konjunktur- och efterfrågeläget i den svenska ekonomin. Regeringen
anger också i budgetpropositionen att möjligheten till fortsatta
skattesänkningar bl.a. är betingad av att lönebildningen fungerar väl. Om
löneökningarna framöver blir högre än vad svensk ekonomi tål kan
skattesänkningar leda till överhettning av ekonomin och stigande inflation.
Utskottet delar regeringens uppfattning att detta är en situation som måste
undvikas.
Samtidigt kan utskottet konstatera att den låga inflationen och de låga
inflationsförväntningarna skapar förutsättningar för en bra reallönetillväxt
även vid relativt låga nominella lönepåslag. Det framgår inte minst av
utvecklingen under de senaste åren då reallönetillväxten varit hög samtidigt
som de nominella löneökningarna historiskt sett varit små. Under 1970- och
1980-talen och de första åren på 1990-talet var situationen nästan den
omvända. Höga nominella löneökningar gav nära nog obefintliga
reallöneökningar.
Det helt avgörande ur sysselsättnings- och tillväxtsynpunkt är att
lönebildningen fungerar väl. Den totala svenska lönekostnadsutvecklingen
måste, enligt utskottets mening, anpassas till vad som gäller i våra viktigaste
konkurrentländer. Alltför höga löneökningar ger dämpad tillväxt och lägre
sysselsättning. För att klara inflationsmålet tvingas Riksbanken föra en stram
penningpolitik och höja räntorna.
Enligt utskottets mening är det viktigt att lönebildningssystemet är så
konstruerat att det ger rimliga löneökningar även i den situation som nu
råder, med en snabbt stigande sysselsättning och sjunkande arbetslöshet. De
diskussioner om tillväxtallianser som arbetsmarknadens parter förde förra
hösten ledde inte till någon enighet om t.ex. spelreglerna för lönebildningen.
De två samsynsmän som regeringen tillsatte rapporterade i mars i år att det
finns betydande motsättningar mellan parterna, men att det även existerar en
samsyn om vissa principer för lönebildningen. Regeringen anger därför i
budgetpropositionen att den under hösten avser att lägga fram förslag till
åtgärder som syftar till förbättra förutsättningarna för lönebildningen.
Utgångspunkten är att lönebildningen skall fungera på ett sätt som är
förenligt med en bestående god sysselsättningsutveckling.
I frågor om näringsklimat och åtgärder för företagande och kommunal
skattesänkning hänvisar utskottet till behandlingen av motion Fi209 (m).
Vad gäller OECD:s s.k. välfärdsliga hänvisas till utskottets
ställningstagande i samband med behandlingen av motion Fi210 (kd).
Med anledning av vad som i motion Fi212 (fp) sägs om
arbetsmarknadens funktionssätt hänvisas till utskottets behandling av
motion Fi211 (c).
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion Fi212
(fp) yrkande 1.
1.4 Det europeiska valutasamarbetet
Motionerna
I motion Fi204 av Lars Tobisson (m) framhålls att regeringens oförmåga
att ta ställning till eurons införande i Sverige skapar en osäkerhet som är
skadlig för svensk ekonomi och medborgarnas välfärd. Ett minimikrav
är, enligt motionären, att regeringen inom kort följer de brittiska
socialdemokraternas exempel och lägger fram en plan för övergången till
den gemensamma valutan. En första punkt i en sådan plan måste vara att
visa hur Sverige skall kunna uppnå den valutastabilitet som krävs för en
euroanslutning. Den bästa vägen är via ett inträde i ERM 2. En svensk
anslutning till ERM 2 måste föregås av förhandlingar med övriga
medlemsländer om t.ex. kursrelationen till euron. Eftersom dessa
förhandlingar kan bli svåra och segdragna bör de inledas omgående.
Utarbetandet av en övergångsplan och förhandlingar om ett ERM-inträde
bör dessutom innebära en omarbetning av Sveriges konvergensprogram.
I det befintliga konvergensprogrammet, som gäller fram t.o.m. 2001,
ägnas mycket liten uppmärksamhet åt valutapolitiken.
I motion Fi205 av Sten Tolgfors (m) framhålls att Sverige bör införa den
gemensamma valutan, euron. Frågan om ett införande av euron måste på
något sätt underställas folkets prövning. Det kan ske i ordinarie val eller
extra val till riksdagen eller genom folkomröstning. Men eftersom
utanförskapet är kostsamt bör frågan avgöras snabbt. Regeringen bör
därför kalla till partiöverläggningar om hur och när frågan skall avgöras.
Motionären anser också att det redan nu bör vara möjligt att få sin lön i
euro och betala skatt i euro. Regeringen bör därför föregå med gott
exempel och öppna för möjligheten för människor i statlig tjänst att få
hela eller delar av lönen i euro.
I motion Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls att frågan om
EMU skall avgöras direkt av folket i en folkomröstning. Enligt
motionärerna borde folkomröstningen ha genomförts innan riksdagen
fattade beslut om grundlagsändring om Riksbankens oberoende. För att
väljarna skall få en allsidig bild av de bedömningar som ligger bakom de
olika alternativen i en folkomröstning bör, enligt motionärerna, en
parlamentarisk kommitté tillsättas med uppgift att förbereda
folkomröstningen. Kommittén skall bestå av representanter från samtliga
riksdagspartier och stå som garant för att det officiella
upplysningsmaterialet blir allsidigt utformat.
I motion Fi207 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) anförs att Sverige bör gå med i
EMU och att en tidtabell för närmandet och inträdet fastställs. Den bör
innehålla följande fem steg. I ett första steg bör regeringen utan dröjsmål
uttala sin avsikt att Sverige avser att gå med i EMU. Det är viktigt att
avsiktsförklaringen görs tidigt och tydligt inför Sveriges ordförandeskap
i EU första halvåret 2001. I ett andra steg bör en nationell handlingsplan
för inträde i ERM och EMU utarbetas. Detta arbete bör starta omedelbart
och omfatta såväl offentlig förvaltning som banker och företag. I ett
tredje steg bör en folkomröstning om EMU genomföras. Datum för
folkomröstningen bör fastställas snarast och siktet bör vara inställt på
hösten år 2000. Efter ett ja i folkomröstningen bör en förhandling inledas
med de andra EU-länderna och ECB om ett svenskt inträde i ERM. 15-
24 månader efter folkomröstningen bör Sverige kunna gå med i EMU:s
s.k. tredje fas.
I motion Fi208 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) framhålls att EMU-frågan
är av så stor betydelse att ett beslut om svenskt inträde i EMU:s tredje fas
måste föregås av en folkomröstning. En folkomröstning bör genomföras
så snart som möjligt, så att beslut finns när Sverige blir ordförandeland i
EU första halvåret 2001.
I motion Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) framhålls att Centerpartiet
aktivt medverkat till beslutet att Sverige står utanför EMU. Enligt
motionärerna bör Sveriges långsiktiga relationer till EMU utvärderas
utifrån vunna erfarenheter. Hittills har erfarenheten visat att det varit bra
för Sverige att stå utanför EMU. Centerpartiet avvisar en s.k. halvfast
växelkursregim för Sverige. Att öppna dörren till EMU genom en
anslutning till ERM bör inte ske.
I motion U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att Sverige bör
fastställa en tidsplan i fem steg för närmande och inträde i EMU. Steg ett
innebär att regeringen avger en avsiktsförklaring att Sverige avser att gå
med i EMU. Steg två innebär att en nationell övergångsplan upprättas
snarast. Steg tre innebär att en folkomröstning om EMU genomförs. Steg
fyra innebär att Sverige efter ett ja i folkomröstningen snarast tar upp
förhandlingar med de andra EU-länderna och ECB om ett svenskt inträde
i ERM. Steg fem innebär att Sverige 15-24 månader efter
folkomröstningen går med i EMU:s tredje fas.
I motion Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att ett deltagande i EMU
är en viktig åtgärd i Sveriges integrationsarbete. Dessutom är införandet
av den gemensamma valutan ett viktigt steg i fullbordan av en verklig
gemensam marknad och ett värdefullt hjälpmedel för att bekämpa
arbetslösheten. Det tar bort valutaosäkerhet och ger lägre ränta. Den
största fördelen är att det blir mycket lättare för privatpersoner och
småföretag att agera över gränserna när de skall resa, handla, göra
affärer, spara, låna, investera, köpa hus, studera eller pensionera sig.
I motion L713 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhålls att den gemensamma
valutan, euron, skapar transparens. Olika priser för samma eller
likvärdiga produkter avslöjas. En större prispress uppstår på framför allt
de varor och tjänster som lätt kan beställas över nationsgränserna. För att
de svenska konsumenterna fullt ut skall kunna utnyttja dessa fördelar är
det viktigt att Sverige deltar i EMU.
I motion U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) framhålls att Moderata
samlingspartiets uppfattning är att Sverige borde ha varit med i det
europeiska valutasamarbetet redan från början. Som läget nu är bör
Sverige söka delta i EMU:s tredje steg fr.o.m. den 1 januari 2002, dvs.
den tidpunkt då sedlar och mynt sätts i cirkulation.
Finansutskottets ställningstagande
I utskottets betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska
och monetära unionen fastslog utskottet att Sverige inte bör införa EU:s
gemensamma valuta euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1
januari 1999. Utskottet framhöll vidare att Sverige bör behålla största
möjliga handlingsfrihet och handlingsberedskap inför ett eventuellt
framtida deltagande i valutaunionen.
Utskottet anförde också att om det efter den 1 januari 1999 bedöms lämpligt
att Sverige deltar i valutaunionen skall frågan underställas svenska folket
för prövning. Vidare menade utskottet att det är önskvärt att en sådan
prövning sker i allmänt val, men att det inte kan uteslutas att det i
stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter
ankommer det på riksdagen att fatta slutligt beslut.
Utskottet har i t.ex. utskottets betänkande med anledning av
vårpropositionen (bet. 1998/99:FiU20) inte sett någon anledning att ändra
uppfattning i frågan. Inte heller nu ser utskottet någon anledning till
omprövning.
När det handlar om lön i euro vill utskottet anföra följande. Så länge det
inte finns något beslut om att Sverige skall delta i valutaunionen finns det
enligt utskottets mening ingen anledning att uppmuntra att personer i t.ex.
statlig tjänst skall kunna få sin lön utbetald i euro.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi204 (m), Fi205
(m), Fi206 (v), Fi207 (fp), Fi208 (mp), Fi211 (c) yrkande 2, Sk692 (m) yrk-
ande 29, L713 (fp) yrkande 5, U503 (m) yrkande 5 och U505 (fp) yrkande 3.
1.5 Övriga ekonomisk-politiska motionsyrkanden
1.5.1 Utrymme för kommunal skattesänkning
Motionen
I motion Fi209 (m) anförs att staten bör medverka till att skapa utrymme
för kommunerna att sänka kommunalskatter, även om de faktiska
besluten fattas i kommunerna. Den relativt starka ökningen av de
kommunala skatteinkomsterna 1999-2001 ger ett tydligt utrymme för
sänkt kommunalskatt, särskilt när även staten marginellt möjliggör detta
genom att också öka sina bidrag till kommunerna. För att säkerställa att
alla kommunerna därutöver kan sänka kommunalskatten föreslår
motionärerna att staten tar över vissa kostnader som i dag belastar den
kommunala sektorn. Det kan ske på olika sätt men genomförs i Moderata
samlingspartiets budgetalternativ i samband med att en nationell
skolpeng införs. Långsiktigt ger denna åtgärd ett utrymme för en
skattesänkning på 5 kr i genomsnitt för hela landet. De förslag till
privatiseringar och avregleringar av kommunal verksamhet, statligt
övertagande av vissa verksamheter och den koncentration till
kärnverksamheten som efterlyses i motionen ger enligt motionärerna ett
uthålligt utrymme för en sänkning av kommunalskatten i flertalet
kommuner.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill till att börja med erinra om att den kommunala ekonomin
stärks under de kommande åren. Genom tillskotten de senaste åren och
de planerade ökningarna för åren framöver tillförs kommunerna 27
miljarder kronor i ökade statsbidrag för vård, skola och omsorg år 2001
jämfört med situationen 1996 (inklusive viss finansiering av ett stegvis
införande av allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen). Till följd av
den högre tillväxten och den snabbt stigande sysselsättningen bedöms
dessutom kommunernas och landstingens skatteintäkter öka med ca 25
miljarder kronor år 2000 och ytterligare 16 miljarder kronor år 2001.
Den demografiska utvecklingen med alltfler äldre personer i befolkningen
gör att behoven av kommunal och landstingskommunal verksamhet ökar.
Det kommer i sin tur att ställa stora krav på starka och sunda offentliga
finanser. Enligt utskottets mening är det viktigt att finansieringen av t.ex.
vården och omsorgen sker gemensamt, så att alla människor, oavsett var de
bor eller vilken inkomst de har, får samma tillgång till vård och omsorg av
hög kvalitet. Erfarenheten visar att en gemensamt finansierad vård ger den
bästa och bredaste utvecklingen av hälsan i ett samhälle.
Det är utskottets bestämda uppfattning att de förslag till omfattande
avregleringar, privatiseringar och utförsäljningar som presenteras i motion
Fi209 dramatiskt skulle påverka den kommunala verksamheten och
möjligheterna att på lite längre sikt upprätthålla en hög kommunal
servicenivå. Effektiviteten och produktiviteten inom t.ex. vården, skolan och
omsorgen skulle drabbas hårt. Moderata samlingspartiets omfattande
skattesänkningar skulle oundvikligen leda till stora nedskärningar av viktig
och angelägen offentlig verksamhet. Den inriktning av politiken som
motionärerna stakar ut leder till att samhället på lite längre sikt inte kommer
att klara en gemensamt finansierad vård, skola och omsorg. Därmed kommer
inte samhället heller att klara kravet på en rättvis skola, vård och omsorg.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi209 (m) yrkande 14.
1.5.2 Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen
Motionerna
I motion Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) framförs att BNP-måttet är
direkt missvisande om det används som ett välfärdsmått. Ett användbart
alternativt eller åtminstone kompletterande mått är ISEW (Index of
Sustainable Economic Welfare). ISEW utgår från BNP men kostnader
för bl.a. bilolyckor, pendling, föroreningar och förluster i miljökapital
dras bort. Dessutom vägs sociala effekter av inkomstfördelningen i
samhället in i måttet. Enligt motionen bör regeringen ges i uppdrag att
fr.o.m. statsbudgeten för år 2001 redovisa ISEW bland de ekonomiska
nyckeltalen i finansplanen.
I motion U515 av Birger Schlaug m.fl. (mp) anförs att Sverige under sin
tid som ordförandeland i EU bör ta initiativ till att utveckla systemet med
s.k. gröna räkenskaper eller grön BNP där även slitage på det naturliga
kapitalet finns med i kalkylen. I Sverige har Miljöpartiet de gröna fått
igenom gröna nyckeltal i budgeten. Ett liknande system bör även införas
på EU-nivå. Vidare framhålls att miljöorganisationer över hela Europa
har introducerat ett system för s.k. ekologiska fotavtryck. Dessa visar hur
mycket den enskilda individens aktiviteter påverkar miljöns tillstånd.
Systemet bör utvecklas till att gälla företag och myndigheter. Enligt
motionärerna bör Sverige under sin tid som ordförandeland i EU lägga
fram en plan för hur systemet med ekologiska fotavtryck skall kunna
genomföras i unionens ekonomiska politik.
I motion MJ752 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) framförs att ett
direktiv om bedömning av vissa planers och programs inverkan på
miljön är under utarbetande i EU. Förslaget innebär att
miljökonsekvenserna identifieras och bedöms innan ekonomisk-politiska
planer och program antas. Gröna nyckeltal är enligt motionärerna ett
försök att belysa miljöutvecklingen i anslutning till budgeten. Men det
räcker inte. Miljöaspekterna måste bli mer integrerade i beslutsprocessen.
Därför bör regeringen fr.o.m. nästa års budget följa upp förslagen i
budgeten med miljökonsekvensbeskrivningar.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan om alternativa BNP-
mått och miljöräkenskaper (senast i bet. 1998/99:FiU2).
Till att börja med vill utskottet anföra att dagens system för
nationalräkenskaper (NR), i vilken totalmåttet bruttonationalprodukt (BNP)
ingår, successivt har byggts upp under de senaste 50-60 åren. Räkenskaperna
har också alltmer samordnats mellan olika länder i t.ex. FN:s och OECD:s
regi. Detta gör att NR och BNP är ett mycket användbart redskap när det
gäller att analysera och belysa ekonomisk tillväxt och konjunkturen i olika
länder samt hur ländernas utveckling samvarierar via t.ex. världshandel och
kapitalrörelser. Existensen av ett räkenskapssystem som ger jämförbarhet
över tiden och mellan länder är enligt utskottets mening ovärderligt när det
gäller möjligheterna att ge underlag för ekonomisk-politiska åtgärder och
frågeställningar. För närvarande pågår också inom EU en omläggning av
respektive lands nationalräkenskaper till det nya europeiska
nationalräkenskapssystemet, ENS 95. Syftet är bl.a. att ytterligare öka
kvaliteten och jämförbarheten mellan länderna. För svensk del genomfördes
omläggningen i maj i år (se vidare avsnitt 1.2.6).
Enligt utskottets mening är det dock uppenbart att BNP-måttet har tydliga
brister om det används som ett mått på välfärden i samhället. Viktiga delar
av välfärden, som t.ex. skador på miljön, fångas inte upp i BNP-
beräkningarna. Men enligt utskottets mening är det inte möjligt att skapa ett
samlat och enhetligt BNP-mått som inkluderar och värderar all ekonomisk
aktivitet och korrigerar för alla effekter som tillväxten skapar. Risken med en
sådan utveckling är bl.a. att värdet av BNP-måttets ursprungliga roll som ett
makroekonomisk analysverktyg försämras drastiskt.
Internationellt har i stället trenden de senaste tio åren varit att vid
sidan av BNP-måttet utveckla kompletterande räkenskaper inom speciella
områden, s.k. satelliträkenskaper. Ett belysande exempel på detta är den
pågående utvecklingen av miljöräkenskaperna, som för svensk del är ett
gemensamt projekt mellan Naturvårdsverket (NV), Konjunkturinstitutet (KI)
och Statistiska centralbyrån (SCB). Enligt utskottets mening är detta ett
mycket viktigt och intressant projekt. Projektet är emellertid långsiktigt
och arbetet är fortfarande inriktat på forskning och metodutveckling, även
om stora praktiska framsteg gjorts under de senaste två åren. Under 1998
presenterades elva olika rapporter i ämnet och hittills i år har SCB
publicerat tre rapporter, bl.a. en studie om skogsräkenskaper. Enligt
utskottets mening finns i sammanhanget anledning att erinra om att
utvecklingen av miljöräkenskaper i hög grad också är ett internationellt
projekt, där EU och ett flertal av de enskilda länderna i EU inklusive
Sverige ligger långt framme i processen.
Enligt utskottets mening finns det inget som i princip hindrar att
kompletterande räkenskaper även tas fram för andra ekonomiskt
betydelsefulla faktorer. Utskottet kan dock konstatera att utvecklandet av den
här typen av räkenskaper är en mycket långsiktig och resurskrävande
process. Insamlings- och beräkningsmetoder som är hållbara för ett nationellt
system måste utvecklas och tas fram, och helst skall dessa vara möjliga att
översätta i en internationell miljö.
Som ett av de första länderna i världen presenterade regeringen s.k. gröna
nyckeltal i vårpropositionen. De gröna nyckeltalen, som även redovisas i
budgetpropositionen, är ett av regeringens instrument för att följa det
övergripande målet i miljöpolitiken - att till nästa generation kunna lämna
över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Nyckeltalen kan
användas som vägledning för politiska beslut och som underlag för
samhällsdebatt på samma sätt som andra ekonomiska nyckeltal. Regeringen
anger också i budgetpropositionen att arbetet med att vidareutveckla
nyckeltalen skall fortsätta. Bl.a. studeras möjligheten att i framtiden
presentera prognoser för vissa nyckeltal. De gröna nyckeltalen kommer
också att löpande presenteras för riksdagen.
Tidigare i år tillsattes även en särskild utredare för att genomföra en
översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt och behovet av åtgärder för
en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en hållbar
ekonomisk utveckling. Uppdraget skall avrapporteras till regeringen
sommaren 2000.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringens mål är att göra
Sverige ekologiskt hållbart och att, som redovisades ovan, till nästa
generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Det
inbegriper givetvis att regeringen kartlägger konsekvenser för miljön av olika
politiska förslag. Här finns även anledning att påminna om det s.k.
miljöledningssystem som är under införande i Regeringskansliet,
myndigheterna, kommunerna och landstingen. Miljöledningssystem innebär i
korthet ett systematiserat miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål i bl.a.
centrala styrdokument, integrering av miljöhänsyn i den ordinarie
verksamheten, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning samt
redovisning av resultat. Vidare är samarbetet inom EU en central del av den
svenska miljöpolitiken. Utskottet vill också erinra om att regeringen uttalat
att miljön är ett av de områden som regeringen avser att prioritera under
Sveriges ordförandeskap första halvåret 2001.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi213 (mp) yrkande
1, U515 (mp) yrkandena 6 och 8 och MJ752 (v) yrkande 4.
1.5.3 Vidgat perspektiv på ekonomisk politik
Motionen
I motion Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) framförs att det är
nödvändigt att balansera den skenande globaliseringen med ökande
självtillit, uppbyggande av en social ekonomi, spelregler för valuta- och
finansmarknaderna, ökad tröghet i kapitalrörelserna, genom t.ex. avgifter
på valutatransaktioner, och med ekologiska och sociala klausuler som ett
viktigt inslag i frihandeln. Vidare måste ekonomismen motverkas.
Ekonomismen är den nya religion där det mesta underställs avkastnings-
och förräntningskrav. Människan reduceras stegvis till en producent och
konsument, vars uppgift är att vara kugge i ett maskineri som snurrar allt
snabbare. Den gröna rörelsens uppdrag är vända denna utveckling.
Uppdraget handlar om att genom opinionsbildning och politiska beslut
förändra strukturer, system och normer i samhället,  så att människan och
hennes liv tas på allvar. Det sociala kapitalet måste få större betydelse än
det finansiella.
Finansutskottets ställningstagande
Med anledning av motionen vill utskottet anföra att den sociala
ekonomin spelar en viktig roll i den svenska ekonomin. Den sociala
ekonomin har en lång och stark tradition i Sverige i form av kooperativ,
medarbetarägda företag, föreningar, stiftelser med allmännyttiga mål,
nätverk och byalag. Gemensamt för dessa sammanslutningar är att de
bygger på demokratiska värden och att vinstintresset inte är det
viktigaste.
Regeringen arbetar i olika former med frågor kring den sociala ekonomin.
Inom Regeringskansliet har en arbetsgrupp arbetat med att bl.a. belysa och
kartlägga den sociala ekonomins betydelse i samhället. En slutrapport från
gruppen presenteras mot slutet av året eller i början av 2000. Nyligen
tillsattes också en nationalkommitté för social ekonomi. Kommittén leds av
statsrådet Ulrica Messing och dess syfte är att synliggöra den sociala
ekonomin som ett viktigt område inom politiken och få alltfler att engagera
sig i denna sektor. Nationalkommittén skall också genomföra en stor
europeisk konferens om social ekonomi under våren 2001 då Sverige är
ordförandeland i EU.
Utskottet kan vidare konstatera att det i direktiven till utredningen om den
framtida regionalpolitiken påpekas att en särskild utvecklingsfaktor som kan
få betydelse i glesbygden och på landsbygden är de möjligheter som finns
inom den sociala ekonomin (dir. 1999:2). Kommittén skall bedöma vilken
betydelse denna kan få och lämna de förslag som den finner befogade för att
de regionalpolitiska målen skall uppnås.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi213 (mp) yrkandena 2,
3 och 5.
1.5.4 Global skatt på valutamarknaderna
Motionen
I motion U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att Sverige bör bli
mer pådrivande för ett utvidgat samarbete i globalekonomiska frågor.
Bl.a. bör regeringen ta initiativ på skatteområdet. En effekt av
globaliseringen är att fler nationer har låga skatter på kapital och företag
för att locka till sig utlandsinvesteringar. Genom låg skatt på energi,
bensin och miljöfarlig produktion kan länderna t.ex. locka till sig
miljöfarlig produktion från länder med en mer progressiv miljöpolitik.
Därför bör regeringen i internationella institutioner verka för åtgärder för
att minska sådan skadlig skattekonkurrens och för minimiskattenivåer.
Regeringen bör också verka för en global skatt på valutatransaktioner.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare behandlat förslag om skatter och avgifter, som t.ex.
den s.k. Tobinskatten, i syfte att hantera och begränsa snabba
svängningar i internationella kapitalflöden (bet. 1994/95:FiU20, bet.
1995/96:FiU10, bet. 1997/98:FiU1 och bet. 1998/99:FiU20). Utskottet
kan nu, i likhet med tidigare, konstatera att en skatt av Tobinkaraktär
kräver en internationell samordning som knappast är genomförbar.
Skattepolitik och skatteadministration måste samordnas internationellt
för att skatten skall bli effektiv. Dessutom krävs att i princip alla världens
länder inför skatten, eftersom det skulle räcka med att något land eller
finanscentrum inte deltar för att det skall öppnas vägar för
kapitalströmmar utanför skattesystemet.
När det gäller skattekonkurrens vill utskottet erinra om att Sverige aktivt
stödjer ansträngningarna att bekämpa skadlig skattekonkurrens, dvs. att
motverka att länder vid sidan av det ordinarie skattesystemet erbjuder
särskilda skatteförmåner för att t.ex. locka till sig företag från andra
länder. Inom EU har Sverige också bidragit till att en s.k. uppförandekod
har antagits för företagsbeskattningen. Vidare har på svenskt initiativ ett
operativt samarbete inletts på skatteområdet mellan Östersjöländerna och
Norge. Syftet är att genom samordning försöka förbättra skattekontrollen
i regionen.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motion U903 (v)
yrkande 2.
1.5.5 Konsekvensanalyser i ett genusperspektiv
Motionen
I motion Fi508 av Siv Holma m.fl. (v) anförs att det är männen som
beskriver hur den ekonomiska verkligheten ser ut. Mannen är det
"normala", kvinnan är det "avvikande". Motionärerna vill synliggöra de
olika verkligheter som män och kvinnor lever i. Alla ekonomiska
definitioner bör beskrivas ur ett genusperspektiv. Förslagen på budgetens
utgiftsområden saknar med några få undantag genusperspektiv, enligt
motionärerna. Enligt motionärerna bör konsekvensanalyser ur ett
genusperspektiv genomföras vad gäller budgetpropositionens föreslagna
förändringar av nivåerna på utgiftsområden. Motionärerna anser vidare
att nyckeltal, statistik, konsekvensbeskrivningar etc. i finansplanen bör
kompletteras utifrån ett genusperspektiv. T.ex. bör statistik kring
arbetsmarknaden innehålla uppgifter om hur många av de sysselsatta och
arbetslösa som är män respektive kvinnor. Statistiken över
löneutvecklingen bör kompletteras med en beskrivning över hur den ser
ut för kvinnor respektive män. Vidare bör konsekvensanalyser göras ur
ett genusperspektiv när utgiftstakens andel av BNP förändras. Det är inte
självklart att t.ex. en nedgång i takens andel av BNP påverkar kvinnor
och män på samma sätt.
Finansutskottets ställningstagande
Men anledning av motionen vill utskottet anföra följande:
Jämställdhet och genusperspektiv är ett prioriterat område i regeringens
arbete. Utgångspunkten för arbetet är vad man med ett internationellt
begrepp brukar kalla "gender mainstreaming". Enkelt uttryckt beskriver
mainstreaming att arbetet med jämställdhet flyttas från en tidigare
sidoordnad position till att ingå i verksamhetens alla delar. Detta innebär att
såväl den politiska som den verkställande delen av regeringens arbete skall
genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv på alla nivåer och inom alla
områden. T.ex. gäller att olika förhållanden och villkor för kvinnor och män
skall synliggöras, att varje fråga som berör individer skall prövas ur ett
jämställdhetsperspektiv och att konsekvenserna av hur förändringar kan
tänkas utfalla för kvinnor respektive män skall analyseras.
I budgetfrågor arbetar regeringen med genusperspektivet på flera olika
plan. T.ex. har en arbetsgrupp med bl.a. representanter från olika
departement tillsatts med uppgift att utveckla ett s.k. jämställdhetsbokslut. I
praktiken innebär det bl.a. att metoder arbetas fram för att införliva
genusperspektivet i alla delar av budgetprocessen. Målet är bl.a. att enskilda
anslag i budgeten skall delas upp och analyseras utifrån hur det drabbar
kvinnor respektive män. Utskottet vill erinra om att detta är ett omfattande
arbete som kommer att ta lång tid att genomföra. Frågeställningarna är
många. Hur delar man t.ex. upp företagsstöden på kvinnor och män? Vad
inom olika myndigheters anslag drabbar särskilt kvinnor och vad drabbar
särskilt män? Under 1999 har också Statistiska centralbyrån (SCB) tillförts
ytterligare resurser för att utveckla lönestatistik för kvinnor och män och för
att ta fram nödvändigt statistiskt underlag för jämställdhetsbokslut.
Inför varje viktig regelförändring i skatte- och transfereringssystemet
genomförs också i regeringen en analys av de olika åtgärdernas
fördelningseffekter. Det har varit rutin i ungefär tio års tid, och
beräkningarna omfattar t.ex. utfallet för kvinnor respektive män samt hur
åtgärden sammantaget påverkar inkomstspridningen. Resultaten redovisas
löpande i bl.a. utredningsbetänkanden och propositioner. Analyserna
omfattar visserligen inte samtliga åtgärder som föreslås i olika propositioner
eller utredningar, men en grov genomgång visar att en kärna av de viktigaste
förslagen utsätts för en genomlysning ur ett genusperspektiv. I
budgetpropositionen för 2000 redovisas t.ex. fördelningseffekterna av de
höjda barn- och studiebidragen och förslagen om skattesänkningar år 2000. I
ett diagram och i text i den reviderade finansplanen framgår att kvinnor
gynnas mer än män av de föreslagna åtgärderna.
Även i andra fördelningspolitiska studier som utarbetas av
Finansdepartementets fördelningspolitiska enhet sker en rutinmässig
uppdelning av resultaten på kvinnor respektive män.
Utskottet vill understryka att det är viktigt att jämställdhet och genusper-
spektivet även i fortsättningen är en fråga med högsta prioritet. Mycket
återstår att göra. Utskottet vill emellertid framhålla att arbetet med att
införliva genusperspektivet i t.ex. budgeten och budgetprocessen är en
omfattande process och att perspektivet därför bör vara långsiktigt. I takt
med att arbetet fortskrider bör emellertid resultat kunna utläsas i form av en
mer uttömmande beskrivning av utvecklingen för kvinnor respektive män
inom t.ex. de enskilda utgiftsområdena i budgeten.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen avlämnade
en skrivelse till riksdagen om jämställdhetspolitiken inför 2000-talet.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi508 (v) yrkandena 4-6.
2 Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för
staten
2.1 Utformningen av utskottets förslag till rambeslut
Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) skall riksdagen i ett och samma
beslut fastställa ramarna för de olika utgiftsområdena och en beräkning
av statsbudgetens inkomster. Av detta följer att i beslutet också ingår att
ta ställning till hur stora förändringar som kommer att ske av
anslagsbehållningarna under året. Vidare ingår att ta ställning till vilka
förändringar som skall göras av olika skatte- och avgiftsregler och
beräkna effekterna av dessa inkomstförslag. Utifrån de regler som
kommer att gälla under nästa år görs en beräkning av hur stora
inkomsterna på statsbudgeten blir. För att kunna beräkna
upplåningsbehovet görs också en bedömning av hur nettot av
myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret utvecklas
under budgetåret. Genom att riksdagen tar ställning till dessa storheter
framkommer budgetsaldot som en restpost, och detta saldo visar statens
amorteringar/upplåningsbehov under året.
Beslutsordningen innebär alltså att riksdagen tar ställning till alla dessa
poster genom ett beslut.
Mot denna bakgrund har utskottet i en beslutspunkt sammanfört alla
förslag som avser utgiftsramar m.m. och beräkningen av statsbudgetens
inkomster.
Följande yrkanden i propositionen behandlas i detta sammanhang:
? yrkande 2 om utgiftstak för staten inklusive ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten för åren 2000-2002,
?
? yrkande 9 om reviderad beräkning av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002,
?
? yrkande 4 om beräkning av förändringarna av myndigheternas m.fl. in-
och utlåning i Riksgäldskontoret samt beräkningen av överföring av
medel från AP-fonden för 2000,
?
? yrkande 5 om beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret
2000,
?
? yrkande 6 om fördelning av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret
2000,
?
? yrkande 7 om beräkningen av förändringarna av anslagsbehållningarna
för budgetåret 2000 och
?
? yrkandena 22-38 om lagförslag som avser skattefrågor med budgeteffekt
för budgetåret 2000.
?
Partimotionernas yrkanden avseende motsvarande punkter behandlas
också i detta sammanhang, och ställning tas således även till dessa samlat
i ett beslut.
Motiven till utskottets ställningstagande redovisas på de efterföljande
sidorna under rubriken 2.5 Budgetpolitikens inriktning efter det att utskottet
först behandlat 2.2 Budgetutvecklingen, 2.3 Mål för budgetpolitiken och 2.4
Buffertfonder för reglering av variationer i socialförsäkringens utgifter.
Utskottet tar i detta sammanhang ställning till regeringens respektive
motionernas olika budgetförslag parti för parti och bedömer därvid
förslagens samlade effekter under rubriken 2.5.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen.
I avsnitt 2.6 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn behandlar
utskottet den samlade nivån för statsutgifterna som den kommer till uttryck
i utgiftstaket. Utskottet tar därefter ställning till vilka ramar som skall
gälla för de olika utgiftsområdena när riksdagen i andra steget av
budgetprocessen fördelar utgifterna på anslagen. Det görs i avsnitt 2.7
Fördelning av utgifter på utgiftsområden budgetåret 2000.
I två avsnitt behandlar utskottet de förslag som gäller 2.9
Anslagsbehållningar och 2.10 Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret.
Därefter redovisar utskottet sitt ställningstagande mer i detalj vad gäller
olika inkomstförslag (avsnitt 3) och de olika utgiftsområdena (avsnitt 4.1).
I avsnitt 3 Inkomster behandlar utskottet olika inkomstförslag. Avsnittet är
disponerat på följande sätt. Under rubriken 3.1 Skattepolitikens inriktning tar
utskottet först ställning till de samlade förslagen i kommitté- och
partimotionerna, vilka utgör oppositionspartiernas samlade alternativ till
inkomstförslaget i budgetpropositionen. Därefter går utskottet över till att
behandla de specifika förslagen i propositionen och de i det sammanhanget
väckta motionerna. Förslag om inkomstförändringar som tagits upp i olika
motionsyrkanden avseende inkomståret 2000 behandlas i huvudsak i den
ordning respektive inkomsttitel redovisas i statsbudgeten.
I avsnitt 4 Utgifter behandlar finansutskottet de förslag i propositionen och
motionerna som gäller utgiftsområden. Det görs under rubriken 4.1
Fördelning av utgifter på utgiftsområden år 2000. I detta sammanhang
behandlas bl.a. yrkanden om att omfördela resurser från ett utgiftsområde till
ett annat.
Finansutskottets förslag till beslut beträffande budgetförslagen för år 2000
återfinns i moment 10 i hemställan. De lagförslag som omfattas av beslutet
behandlas i moment 23, men deras materiella innehåll har dessförinnan
godkänts i moment 10. I moment 10 hänvisas dessutom till två appendix till
hemställan.
Utskottets och reservanternas förslag till fördelning av utgifter på
utgiftsområden m.m. redovisas i appendix 1.
I samma appendix redovisas på motsvarande sätt också utskottets och
reservanternas förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster fördelat på
inkomsttitlar i tabellform.
I appendix 2 redovisas samtliga motionsyrkanden, uppräknade
ämnesområdesvis, som finansutskottet avstyrker i moment 10.
I bilaga 1 återges de lagförslag i budgetpropositionen som utskottet
behandlar i detta betänkande. En hänvisning görs i moment 23 till denna
bilaga.
2.2 Budgetutvecklingen
Regeringen räknar med att man utan ytterligare åtgärder nu skall kunna
klara det utgiftstak som lagts fast för 1999. Tidigare i år bedömdes
utgiftstaket vara hotat, vilket föranledde regering och riksdag att fatta
beslut om besparingar och utgiftsbegränsande åtgärder på sammanlagt 8
miljarder kronor. Kvarstående budgeteringsmarginal för 1999 beräknas
nu till 1 miljard kronor. Av propositionen framgår att regeringen kommer
att följa hur utgifterna utvecklas under återstoden av 1999 och är beredd
att vidta de åtgärder som behövs för att utgiftstaket skall hållas.
De ökade utgifterna för sjukförsäkringen och EU-avgifter medför enligt
regeringens bedömning att utgiftstaket för 2000 riskerar att överskridas om
inga åtgärder vidtas. För att hindra detta kommer regeringen att införa
begränsningsbelopp som säkerställer medelsförbrukningen på några anslag
och utgiftsområden, däribland totalförsvaret, det internationella biståndet
samt utbildnings- och energiområdet. Begränsningsbeloppet på biståndets
område kommer enligt regeringen att sättas på ett sådan nivå att de projekt
m.m. som senarelagts till följd av årets utgiftsbegränsningar i stället kan
genomföras 2000.
För åren framöver görs nu en något försiktigare bedömning av
budgetutvecklingen än den som redovisades i årets vårproposition. Medan
regeringen alltså räknar med en klart mer gynnsam allmänekonomisk
utveckling än tidigare, väntas således förbättringen av statsfinanserna bli
något svagare än tidigare prognoser. Den högre tillväxten bidrar till att
överskottet i de offentliga finanserna överstiger tvåprocentsmålet med 15
miljarder kronor, och detta utrymme har regeringen utnyttjat för
skattesänkningar. I övrigt förklaras den svagare statsfinansiella utvecklingen
av att budgetens inkomster begränsas av framför allt effekterna av
sommarens fempartiuppgörelse om ålderspensionssystemet, och dess utgifter
späds på till följd av bl.a. ett kraftigt ökat utnyttjande av sjukförsäkringen
och för framför allt år 2000 av högre EU-avgifter. Dessutom påverkas de nya
inkomstprognoserna av att bolagsförsäljningar som var planerade att
genomföras 1999 nu i stället beräknas komma till stånd ett år senare. Till
följd härav har 1999 års försäljningsinkomster räknats ned med drygt 44
miljarder kronor medan motsvarande inkomster väntas bli drygt 50 miljarder
kronor högre under 2000. Försäljningens omfattning under hela
fyraårsperioden 1999-2002 är i den nya prognosen också något mindre än i
den bedömning som gjordes i vårpropositionen.
De nya prognoserna till trots kvarstår emellertid bilden av en mycket
gynnsam budgetutveckling. På bara några få år har ett av industrivärldens
största underskott i de offentliga finanserna vänts till ett överskott. År 1993
uppvisade de offentliga finanserna ett underskott på 12,3 % av BNP. Fem år
senare hade detta ersatts av ett överskott på 2,2 % av BNP.
Den gynnsamma utvecklingen har burits upp av en framgångsrik
budgetsanering. Ambitiöst formulerade budgetmål har uppnåtts, i vissa fall
med bred marginal, och även för åren framöver förutses fortsatt stigande
överskott i de offentliga finanserna. För åren 2000-2002 väntas dessa
överskott motsvara 2,1, 2,0 respektive 2,9 % av BNP.
Som mål för budgetpolitiken gäller att det finansiella sparandet i den
offentliga sektorn skall motsvara 2 % av BNP under närmast efterföljande år.
För 2002 väntas detta mål överträffas med ca 21 miljarder kronor. I
budgetpropositionens kalkyler har regeringen förutsatt att detta
överskjutande belopp skall tillföras hushållssektorn i en eller annan form så
att budgetmålet uppnås exakt. Eftersom det ännu inte avgjorts hur detta skall
ske har beloppet lagts in i propositionens tabeller som en beräkningsteknisk
överföring till hushållen.
För första gången på flera år uppvisade statsbudgeten för 1998 ett
överskott på närmare 10 miljarder kronor. Överskottet användes för att
amortera av statsskulden, som emellertid trots detta ökade med närmare
17 miljarder kronor under året. Förklaringen härtill är att ungefär en
fjärdedel av statsskulden är upplånad i utländsk valuta och denna del av
skulden ökade till följd av en försvagad krona.
Under perioden 1999-2002 väntas emellertid statsskulden minska med 265
miljarder kronor till ca 1 184 miljarder kronor. Delvis beror detta på att
kronan åter antas bli starkare, men framför allt förklaras minskningen av de
mycket stora budgetöverskott som förutses för åren framöver på grund av
vissa större transaktioner av extraordinär karaktär.
Som ett led i pensionsreformen kommer under fyraårsperioden närmare 220
miljarder kronor att överföras från AP-fonden till statsbudgeten.
Försäljningen av statliga bolag m.m. väntas ge ett tillskott på ytterligare
140 miljarder kronor, och slutligen påverkas budgetsaldot också av stora
in- och utbetalningar av premiepensionsmedel som stått under
Riksgäldskontorets förvaltning. Utan dessa transaktioner av extraordinär
karaktär skulle statsbudgeten under närmast efterföljande år ha uppvisat
underskott på mellan 20 och drygt 50 miljarder kronor. Det framgår av
efterföljande tabell som är hämtad ur budgetpropositionen.
Tabell 9. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till
hushållen samt efter justering för större engångseffekter 1998-2002
Miljarder kronor

1998
1999
2000
2001
2002


Statsbudgetens saldo
+9,7
+55,3
+82,5
+81,0
+5,7
Beräkningsteknisk överföring till hushållen
-
-
-
-20,6
Statsbudgetens saldo (efter beräknings-
teknisk överföring till hushållen)
+9,7
+55,3
+82,5
+81,0
-14,9
Större engångseffekter
+24,9
+68,4
+124,9
+132,8
+25,5
varav Försäljning av statliga bolag m.m.
+11,2
+0,8
+110,0
+15,0
+15,0
Överföring från AP-fonden
-
+45,0
+45,0
+117,8
+10,5
Premiepensionsmedel, netto
+13,7
+22,6
-30,1
-
-
Underliggande budgetsaldo
-15,2
-13,1
-42,4
-51,8
-19,8


2.3 Mål för budgetpolitiken
Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för budgetpolitiken som
innebär att de offentliga finanserna skall uppvisa ett överskott på i
genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Som delmål gäller
att överskottet skall motsvara 0,5 % av BNP 1999 samt 2 % för vart och
ett av åren 2000-2002. Målen för 1999 och 2000 gäller vid de
prognosförutsättningar som redovisades i 1997 års ekonomiska
vårproposition, och skulle tillväxten avvika väsentligt från vad man då
räknade med skall motsvarande avvikelser godtas för överskotten.
De som mål angivna överskotten skall användas för att minska den
offentliga nettoskulden.
Riksdagen lägger varje år också fast ett utgiftstak för de närmaste tre
åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan dra på
sig. Utgifts- taket omfattar dels de egentliga utgifterna på statsbudgeten
exklusive statsskuldsräntor, dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår i utgiftstaket en
budgeteringsmarginal.
Enligt tidigare riksdagsbeslut skall utgiftstaket för staten uppgå till 761
miljarder kronor 2000 samt till 786 resp. 810 miljarder kronor för de därpå
följande åren.
Budgetpropositionen
Regeringen bedömer att den ekonomiska tillväxten nu blir högre än vad
man räknade med i 1997 års ekonomiska vårproposition. Avvikelsen
bedöms dock inte som väsentlig och något skäl att ompröva de tidigare
fastlagda målen anses därför inte föreligga.
De svenska nationalräkenskaperna har nu anpassats till det europeiska
nationalräkenskapssystemet ENS 95. Övergången har lett till att nivån på
bruttonationalprodukten höjts med ca 70 miljarder kronor, och som en följd
härav har överskottsmålet uttryckt i kronor blivit ca 1,4 miljarder kronor
högre.
Normalt omprövas inte ett en gång fastlagt utgiftstak. I
budgetpropositionen föreslår emellertid regeringen att de tidigare
fastställda nivåerna på utgiftstaket för 2000-2002 skall anpassas till tre
budgettekniska förändringar. Justeringen som inte ökar utrymmet under
utgiftstaket är föranledd av dels förslaget att höja den statliga
ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande transfereringar med
närmare fyra procentenheter, dels förslaget till ändrad
finansieringsprincip för avtalsförsäkringar inom det statliga området, dels
även förändringen av det generella statsbidraget till kommunerna till
följd av föreslagna inkomstskatteändringar. De båda förstnämnda
förslagen höjer utgiftstaket med 8,8 miljarder kronor. Den sistnämnda
förändringen sänker nivån med 4,8 miljarder kronor.
Regeringen föreslår sålunda att utgiftstaken för åren 2000-2002 fastställs
till 765, 790 respektive 814 miljarder kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att de offentliga
finanserna skall vara i balans över en konjunkturcykel (yrkande 3) och att
skuldkvoten vid utgången av 2002 skall få uppgå till högst 50 % av BNP
(yrkande 4).
Är de offentliga finanserna i balans sett över en konjunkturcykel kommer
den offentliga bruttoskulden att vara oförändrad mätt i nominella termer men
minska jämfört med BNP i takt med att denna växer. I nuvarande
konjunkturläge bör vi enligt motionärerna under några år ha överskott i
budgeten för att därefter kunna tillåta oss underskott i nästa lågkonjunktur.
Det moderata budgetalternativet leder enligt motionärerna till ett högre
finansiellt sparande och en bättre ekonomisk tillväxt än regeringens politik.
Medan regeringen räknar med att den konsoliderade bruttoskulden skall
motsvara 52 % av BNP vid utgången av 2002, bedömer motionärerna att den
med det moderata alternativet kommer att understiga 50 % detta år.
Moderata samlingspartiet anser dessutom att utgiftstaket för staten bör
fastställas till nivåer som för de tre närmaste åren understiger regeringens
förslag med 11, 22 respektive 34 miljarder kronor.
Kristdemokraterna erinrar i motion Fi210 om att partiet tidigare föreslagit
att överskottet i den offentliga sektorn skall begränsas till 1,5 % under
perioden 2000-2002. Något sådant yrkande framförs emellertid inte nu.
Däremot påpekar motionärerna att regeringen nöjer sig med ett överskott på
högst 2 % även under goda år trots att man då kunde väntat sig att
överskottet skulle vara högre för att genomsnittet över en konjunkturcykel
skall kunna bli 2 %. Dessutom, påpekar de, ligger under åren framöver hela
det offentliga sparandet i ålderspensionssystemet, och eftersom regeringen
inte fritt kan använda dessa medel finns det inte någon extra marginal som
kan användas för att möta en budgetförsvagning vid en konjunkturavmattning.
Av detta följer att lånebehovet och statsskulden kommer att öka direkt om
utvecklingen skulle bli sämre än den regeringen räknat med. Regeringen är -
framhåller motionärerna - med andra ord tillbaka på ruta ett när det gäller
möjligheten att undvika en finanspolitik som förstärker
konjunktursvängningarna. En annan direkt följd av regeringens sätt att
sköta statsfinanserna är enligt motionärerna att statsskulden vid utgången
av 2002 nu beräknas bli 135 miljarder kronor högre än vad som beräknades i
vårpropositionen.
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för åren 2000-2002 understiger
regeringens med 8, 16 respektive 25 miljarder kronor.
Centerpartiet kommenterar i motion Fi211 inte närmare överskottsmålet.
Motionärerna säger sig dock eftersträva stabilitet och balans i statens
finanser och att återbetalningskravet på 2 % över en konjunkturcykel skall
uppnås. De anser också att avbetalningen på statsskulden bör vara högre i en
högkonjunktur för att skapa handlingsutrymme i lågkonjunktur.
Centerpartiets förslag till utgiftstak för de tre efterföljande åren
överensstämmer med regeringens.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi112 att det är rimligt med ett
budgetpolitiskt mål på 2 % överskott i "statsfinanserna" sett över en
konjunkturcykel. Vi befinner oss nu på toppen av konjunkturcykeln, men
trots det anser Socialdemokraterna och deras stödpartier att det är
tillräckligt med ett överskott på 2 %, påpekar motionärerna, som dessutom
inte betraktar överskottet som reellt eftersom en stor del av inkomsterna
är pensionsinkomster. I motionen framhålls att Folkpartiets eget
budgetalternativ kommer att ge ett överskott på 2,5 % av BNP.
Folkpartiets förslag till utgiftstak understiger för de tre närmaste åren
regeringens med 17, 20 respektive 23 miljarder kronor.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 att man skall utforma fasta
föreskrifter för hur målet om ett överskott i de offentliga finanserna på i
genomsnitt 2 % skall tillämpas för tiden efter 2000 (yrkande 4).
Motionärerna framhåller att de står bakom de ekonomiska mål som riksdagen
har lagt fast och partiet anser att det är viktigt att upprätthålla detta
överskottsmål. Det ger stabilitet och trovärdighet och det gör det möjligt
att successivt minska den offentliga skuldsättningen, vilket ökar
frihetsutrymmet för nästa generation. Motionärerna föreslår därför att
regering och riksdag skall diskutera fördelar och eventuella nackdelar med
att ta fram tydliga regler för hur överskottsmålet skall tillämpas i
praktiken.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot ett antal fleråriga mål,
som har det gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa.
Hittills uppnådda mål har överträffats med bred marginal. Överskottet i
de offentliga finanserna beräknas 1999 motsvara 1,7 % av BNP, dvs. det
kommer att ligga klart över målet på 0,5 %, och för kommande år visar
prognoserna att de offentliga finanserna kommer att utvecklas så
gynnsamt att överskottsmålet på 2 % kommer att överträffas med 20,6
miljarder kronor 2002. Även för nästa år väntas överskottet bli
överträffat om än i mer begränsad omfattning. Till bilden hör emellertid
att målet för detta år höjdes från 1,5 till 2,0 % av BNP i samband med
behandlingen av förra årets budgetproposition.
Större delen av det målsatta överskottet i de offentliga finanserna kommer
efter några år från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten medan
de till synes stora överskotten i statsbudgeten under de närmaste åren i stor
utsträckning härrör från försäljning av statliga företag och från överföringar
från AP-fonden.
Främst Kristdemokraterna men också Folkpartiet kritiserar regeringen för
att den i nuvarande högkonjunktur nöjer sig med ett överskott på 2 % fastän
det då borde ha varit högre för att genomsnittet över en konjunkturcykel
skall kunna nå denna nivå. Utskottet vill med anledning härav erinra om att
överskottsmål för enskilda år hittills har lagts fast för perioden
1999-2002 och under vart och ett av dessa fyra år har eller väntas dessa
mål antingen bli uppnådda eller överträffade. Även 1998 var överskottet
betryggande. Det framgår av följande sammanställning.
Tabell 10. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn 1999-2002
Målsatta respektive beräknade finansiella överskott

1998
1999
2000
2001
2002


Beräknat finansiellt sparande i miljarder kronor
43,9
34,1
41,9
42,8
64,9


Beräknat finansiellt sparande i % av BNP
2,3
1,7
2,1
2,0
2,9
Målsatt finansiellt sparande i % av BNP
-
0,5
2,0
2,0
2,0
Överskjutande finansiellt sparande i % av BNP
-
+1,2
+0,1
±0,0
+0,9



Regeringen har aviserat att den 2002 ämnar ta i anspråk det
överskjutande sparande som då förutses. Men även om så sker kommer
överskottet i de offentliga finanserna under åren 1998-2002 att ha varit
så stort att det uppgått till i genomsnitt 2 % under en sammanhängande
femårsperiod, dvs. en period som i stort motsvarar en normal
konjunkturcykel.
Enligt utskottets mening bör finanspolitiken utformas på ett sådant sätt att
det uppställda genomsnittsmålet uppnås. Den bör dock inte ges en stramare
inriktning än vad som krävs för att uppnå detta mål, eftersom den
ekonomiska tillväxten då får en onödig hämsko. Mot bakgrund av
utvecklingen sedan 1998 framstår enligt utskottets mening den av regeringen
valda uppläggningen som väl avvägd.
Miljöpartiet de gröna vill öppna för en dialog mellan regering och riksdag
om hur överskottsmålet skall tillämpas i praktiken och anser att riksdagen
skall göra ett tillkännagivande av denna innebörd. Enligt utskottets mening
får det förutsättas att de etappmål för överskottet som regeringen föreslår för
varje enskilt år följer en strategi som säkerställer att det övergripande
överskottsmålet för en hel konjunkturcykel kommer att uppnås. Självklart
måste en sådan strategi alltid kunna anpassas till de förändringar som
inträffar i konjunkturbilden, och det är därför enligt utskottets mening mindre
lämpligt att låsa fast dess tillämpning i ett en gång för alla givet regelverk.
En diskussion om överskottsmålets tillämpning kan förvisso, enligt utskottets
mening, vara värdefull. Utskottet är dock inte berett att föreslå ett särskilt
tillkännagivande och avstyrker därför motionen.
Kristdemokraterna kritiserar också regeringen för att statsskulden vid
utgången av 2002 nu beräknas bli 135 miljarder kronor högre än i
motsvarande prognos i vårpropositionen. I motionen ses detta som en annan
direkt följd av regeringens sätt att sköta statsfinanserna.
Såsom motionärerna mycket riktigt påpekar räknar regeringen nu med att
statsfinanserna under åren framöver skall utvecklas något svagare än i
vårpropositionens prognoser och att detta i slutet av 2002 kommer till uttryck
i en något större statsskuld. Det är framför allt två omständigheter som har
bidragit till detta, nämligen sommarens uppgörelse om
ålderspensionssystemet och en något minskad försäljning av statliga företag.
Statsskulden beräknas vid utgången av 2002 nu bli 135 miljarder kronor
större än man tidigare räknade med. Härav svarar sommarens
pensionsuppgörelsen ensam för 105 miljarder kronor eller närmare 80 %.
Bakom uppgörelsen står fem av riksdagens partier, däribland
Kristdemokraterna. Uppgörelsen innebär bl.a. att överföringarna från AP-
fonden minskar (61 mdkr), att en tidigare beslutad avgiftsväxling mellan
allmän löneavgift och ålderspensionsavgift tidigarelagts ett år (30 mdkr), att
uttaget av arbetsgivaravgifter begränsats (3 mdkr) samt att den statliga
ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande transfereringar höjts (11
mdkr).
Den försvagning av statsfinanserna som är direkt föranledd av pensions-
uppgörelsen motsvaras i huvudsak av en lika stor förstärkning av AP-fonden.
Uppgörelsen har således medfört att sparandet inom den offentliga sektorn
omfördelats från statsbudgeten till AP-fonden.
Den nu noterade statsskuldökningen förklaras till en del också av att
regeringen vid en förnyad bedömning räknar med att försäljningen av statliga
bolag kommer att bli 14 miljarder kronor lägre under fyraårsperioden 1999-
2002.
Pensionsuppgörelsen och minskad försäljning av statliga bolag svarar
således tillsammans för närmare 120 miljarder kronor av den nivåhöjning på
135 miljarder kronor som nu noterats för statsskulden 2002.
Moderata samlingspartiet föreslår att riksdagen som mål för
budgetpolitiken skall lägga fast dels att den offentliga bruttoskulden skall
motsvara högst 50 % av BNP 2002, dels att de offentliga finanserna skall
vara i balans över en konjunkturcykel.
I ett av Maastrichtfördragets konvergenskriterier föreskrivs att den
offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld skall motsvara högst 60 % av
BNP. För Sveriges del uppgick denna skuld vid utgången av 1998 till 71,7 %
av BNP. I slutet av innevarande år beräknas skulden motsvara 66,1 % och år
2000 kommer Sverige sannolikt att uppfylla även skuldkriteriet i och med att
bruttoskulden då väntas ha sjunkit till 58,8 % av BNP. Två år senare, i slutet
av 2002, är bruttoskulden nere i 52 % av BNP, och på endast fyra år har den
alltså minskat med närmare 20 % av BNP. Vad Moderata samlingspartiet
begär är således att bruttoskulden skall minskas med ytterligare två procent-
enheter och att detta skall slås fast som ett nytt budgetpolitiskt mål.
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Nivån på den
offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld har under senare år haft sitt
speciella intresse just på grund av att den varit en del av EU:s
konvergenskriterier. Eftersom Sverige väntas uppfylla skuldkriteriet nästa år
blir frågan om bruttoskuldens storlek inte längre av samma intresse, förutsatt
att den offentliga skulden inte återigen växer. Mot bruttoskulden kan ställas
den offentliga sektorns tillgångar i bl.a. AP-fonden, och sammantagna visar
dessa den offentliga sektorns finansiella ställning. Undantaget några få år
omkring 1990 har denna under lång tid varit negativ. Nettoskulden minskar
emellertid nu snabbt från 15,4 % av BNP 1998 och väntas vid utgången av
2002 understiga 1 % av BNP.
Enligt utskottet är det inte motiverat att införa ytterligare ett
budgetpolitiskt mål, bl.a. med hänsyn till att ett nytt skuldmål kan innebära
en överbestämning av överskottsmålet.
Utskottet finner inte heller anledning att ompröva det tidigare fastlagda
målet för sparandet i den offentliga sektorn på i genomsnitt 2 % sett över en
konjunkturcykel.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi209 (m) yrkandena 3
och 4 samt Fi213 (mp) yrkande 4.
2.4 Buffertfonder för reglering av variationer i
socialförsäkringens utgifter
Motionen
I motion Fi302 efterlyser Berndt Ekholm (s) en metod som gör det
möjligt att på ett mer rationellt sätt balansera variationer i kostnaderna
för socialförsäkringen. Utgifterna för sjukförsäkringen har överskridits,
och eftersom dessa utgifter omfattas av utgiftstaket har överskridandena
tvingat fram besparingar på andra områden. För att komma till rätta med
dessa variationer föreslår motionären att underskott och överskott i
socialförsäkringarna i första hand regleras mot särskilt avsatta
buffertfonder eller stabilitetsfonder.
Finansutskottets ställningstagande
De över anslag A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. på utgiftsområde
10 redovisade utgifterna har ökat mycket kraftigt. Anslaget för
innevarande budgetår har på tilläggsbudget räknats upp från 20,0 till 27,5
miljarder kronor, dvs. med 37 %. Det är helt uppenbart att oförutsedda
överskridanden av denna omfattning förorsakar problem, i synnerhet som
det rör sig om regelstyrda utgifter som inte utan vidare kan begränsas.
I motionen föreslås att man vid den översyn av budgetprocessen som nu
inletts skall överväga att inrätta särskilda buffertfonder för att möta
denna typ av fluktuationer i socialförsäkringarna. En sådan lösning
förutsätter, som utskottet ser det, att en ökad belastning på något av
socialförsäkringssystemen alltid åtföljs av en lika stor avlastning så att
fonden långsiktigt kan hållas intakt. I annat fall kommer bufferten enbart
att fungera som ett anslag för oförutsedda utgifter. I det nu aktuella
fallet finns det inget som entydigt talar för att den registrerade
utgiftsökningen skulle vara enbart temporär.
Därtill kommer att det redan finns en form av buffertsystem inbyggt i den
nuvarande budgetprocessen. Anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m. är ett ramanslag, och för sådana anslag gäller enligt 6 § budgetlagen
(1996:1059) att regeringen tillfälligt får överskrida dem genom att ta i
anspråk en anslagskredit motsvarande högst 10 % av det anvisade
anslagsbeloppet.
Dessutom finns en budgeteringsmarginal som är avsedd att fånga upp
oförutsedda utgiftsökningar av det nu aktuella slaget.
Finansutskottet vill i detta sammanhang också erinra om att regeringen
nyligen tillkallat landshövding Jan Rydh som särskild utredare för att göra en
analys av sjukförsäkringen. Han skall därvid närmare undersöka varför
sjukfrånvaron och sjukpenningen förändras över tiden samt så långt möjligt
också identifiera vilka faktorer som direkt eller indirekt är avgörande för
sjukpenningförsäkringens kostnadsutveckling.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi302 (s).
2.5 Budgetpolitikens inriktning
2.5.1 Trepartiöverenskommelse om budgetpolitiken
Av budgetpropositionen framgår att regeringen avser att under
mandatperioden försöka skapa största möjliga uppslutning för en politik
för full sysselsättning. Arbetsmarknadens parter har en viktig roll i detta
sammanhang.
Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står
bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999, anslagen för 2000 och de nu
föreslagna skatteförändringarna för 2000.
Samarbetet mellan regeringen och de båda andra partierna berör fem
områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö - och
innefattar både konkreta förslag och åtaganden inför framtiden. Enligt
propositionen bekräftas genom detta samarbete att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning,
prisstabilitet och ett offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett
över en konjunkturcykel.
Av propositionen framgår också att regeringen eftersträvar en bred
förankring av en kommande skattereform. Samtliga riksdagspartier deltar i
de pågående överläggningarna. Huvudsyftet är att utifrån krav på rättvis
fördelning skapa stabila regler för tillväxt och sysselsättning, att uppnå en
ekologiskt hållbar utveckling samt att garantera välfärden och dess
finansiering.
2.5.2 De politiska alternativen
Budgetpropositionen
För 2000 gäller som mål att överskottet i de offentliga finanserna skall
motsvara 2 % av BNP. Regeringen föreslår att överskjutande överskott
skall användas för att sänka skatten för framför allt låg- och
medelinkomsttagare samt företagande. Även under efterföljande år
kommer det enligt regeringens bedömning att finnas ett visst utrymme
för fortsatta skattesänkningar. Det förutsätter emellertid att
arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar. Skulle lönebildningen leda till
ökad inflation och avtagande sysselsättningsökning omöjliggörs fortsatta
skattesänkningar och utgiftsökningar, framhåller regeringen.
Skattesänkningen bör enligt regeringen genomföras på ett sådant sätt att
löntagarna kompenseras för de egenavgifter som även framdeles kommer att
tas ut eftersom avgifterna nu är en del av det nya ålderspensionssystemet.
Det bör ske i form av en skattereduktion som är lika stor som egenavgiften.
Genom denna koppling kommer marginalskatterna för låg- och
medelinkomsttagare att sänkas. Förslaget har dessutom en positiv
fördelningsprofil eftersom egenavgifterna är en tyngre börda för
låginkomsttagare än andra.
I ett första steg föreslås att löntagarna ges en skattereduktion som under
2000 motsvarar 25 % av den allmänna pensionsavgiften för beskattningsåret.
Samtidigt föreslås att avdraget för egenavgiften vid den kommunala och
statliga beskattningen skall begränsas med 25 %.
När avdragsrätten för egenavgiften begränsas kommer fler löntagare att få
betala statlig skatt. För att undvika detta föreslås även att skiktgränsen för
den statliga inkomstskatten höjs.
Regeringen föreslår dessutom att den temporära skattereduktion som riktar
sig mot låginkomsttagare skall förlängas till att gälla även nästa år.
Regeringen räknar med att en förlängning skall ske även för åren därefter
men håller dörren öppen för att man då kan överväga alternativa lösningar
som ger samma resultat.
Uttaget av fastighetsskatt för hyreshus bör enligt regeringens mening
sänkas från 1,3 till 1,2 % vid 2001 års taxering.
Som inslag i en grön skatteväxling föreslås fr.o.m. nästa år också en
höjning av dieselskatten med 25 öre, elskatten med 1 öre och
kärnkraftsskatten med 0,5 öre. Höjningarna väntas öka skatteintäkterna med
ca 1,7 miljarder kronor, och detta belopp används för att skattemässigt
likställa jordbruket med industrin och för att införa en skattereduktion för
individuell kompetenshöjning i arbetslivet.
Regeringen föreslår också att förmånsbeskattningen av miljöbilar lindras
och att fordonsskatten för bussar skärps.
För att stimulera företagsamheten föreslås bl.a. utökade
reserveringsmöjligheter och att flertalet s.k. stoppregler för fåmansbolag
avskaffas. Vidare föreslås att kupongskatten för utdelning på
näringsbetingade aktier till utländska ägare avskaffas samt att
beskattningen av utländska experter lindras.
Tabell 11. Regeringens förslag till skattesänkningar 2000-2002
Belopp i miljoner kronor

2000
2001
2002
Hushåll
12 040
15 800
15 800
Företag m.m.
2 780
4 150
1 800
Energi¹
-1 350
-1 150
-1 150
Kompetensutveckling och jordbruk
1 350
1 150
1 150
200-kronan till kommunerna
-
1 270
-
Pensionsuppgörelsen
650
700
700
Fastighetsskatter
0
600
600
Förstärkt anställningsstöd
90
150
150
Övrigt
-10
-10
-20
Summa inkomstminskningar
15 550
22 660
19 030
¹ Inkomstökning som redovisas med negativt tecken
Regeringens budgetförslag innehåller också satsningar som främst
påverkar budgetens utgiftssida. Mest betydelsefullt är därvid att
kommunsektorn tillförs ytterligare resurser dels genom att det fasta
belopp på 200 kr som alla skattskyldiga med förvärvsinkomster betalar i
statlig inkomstskatt omvandlas till en kommunal skatt även 2001, dels
genom engångsvisa överföringar samma år med 700 miljoner kronor för
särskilda insatser och med 1 000 miljoner kronor för vården. Dessutom
kompenseras kommunerna med 100 miljoner kronor för den höjda
fordonsskatten på bussar.
De föreslagna utgiftsökningarna uppgår under perioden 2000-2002 till
931, 2 060 respektive 170 miljoner kronor.
Sammantaget väntas således de utgiftsökningar och skatteförändringar som
redovisas i budgetpropositionen leda till en nettoförsvagning av den
offentliga sektorn med 16,5 miljarder kronor 2000, med 24,7 miljarder
kronor 2001 och med 19,2 miljarder kronor 2002.
Trots detta räknar regeringen med att den offentliga sektorns finansiella
sparande kommer att utvecklas på ett sådant sätt att uppställda budgetpolitiska
mål inte bara uppnås utan för 2002 även överträffas. Av den i propositionen
lämnade redovisningen framgår att överskotten väntas bli av följande storlek.
Tabell 12. Den offentliga sektorns finansiella sparande 2000-2002 i regeringens
budgetalternativ
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002


Inkomster
+1 189,5
+1 212,6
+1 252,9
Utgifter
-1 147,6
-1 169,8
-1 188,0
Finansiellt sparande
+41,9
+42,8
+64,9
Finansiellt sparande i % av BNP
+2,1
+2,0
+2,9¹
Målsatt överskott i % av BNP
+2,0
+2,0
+2,0


¹ Härav har regeringen för avsikt att ta i anspråk 0,9 procentenheter för
en överföring till hushållen
Den gynnsamma utvecklingen inom den offentliga sektorn återspeglar
sig också i statens finanser. Statsbudgetens inkomster väntas 1999
överstiga utgifterna med 55 miljarder kronor. Eftersom budgetsaldot
definitionsmässigt är liktydigt med statens lånebehov innebär detta att
staten kommer att amortera statsskulden med ett lika stort belopp.
Regeringens nu redovisade inriktning av budgetpolitiken väntas enligt
propositionen få följande effekt på statsbudgeten under de närmaste tre åren.
Tabell 13. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag 1999-2002
Belopp i miljarder kronor

1999
2000
2001
2002


Inkomster
+706,9
+782,3
+693,5
+726,9
Utgifter exkl. statsskuldsräntor
-616,2
-623,5
-641,5
-640,0
Statsskuldsräntor m.m.
-92,7
-81,8
-77,1
-62,2
Netto
-2,0
+77,0
-25,1
+24,6
Riksgäldskontorets nettoutlåning
+12,3
-39,5
-11,7
-8,8
Överföring från AP-fonden
+45,0
+45,0
+117,8
+10,5
Beräkningsteknisk överföring
-
-
-
-20,6
Amortering av statsskulden
55,3
82,5
81,0
5,7



Regeringen har vid utformningen av sitt budgetförslag förutsatt att
tidigare beslutade utgiftstak för 1999-2002 i princip skall ligga fast.
Dock föreslås att man skall göra en teknisk anpassning av utgiftstaket med
hänsyn till att utgifterna på statsbudgeten nu dels ökar med anledning av
höjningen med närmare fyra procentenheter av den statliga
ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande transfereringar liksom av
förslaget till ändrad finansierings- princip för avtalsförsäkringar inom
det statliga området, dels minskar med anledning av förändringen av det
generella statsbidraget till kommunerna till följd av föreslagna
inkomstskatteändringar. De båda förstnämnda förslagen höjer utgiftstaket
med 8,8 miljarder kronor. Den sistnämnda ändringen sänker nivån med 4,8
miljarder kronor. Efter denna anpassning har utgiftstaket för staten
följande sammansättning i regeringens budgetförslag.
Tabell 14. Utgiftstak för staten 2000-2002 enligt regeringens budgetförslag
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
617,5
634,0
635,0
Minskning av anslagsbehållningar
6,0
7,5
5,0
Ålderspensionssystemet utanför statsbudgeten
140.0
144,8
151,4
Summa takbegränsade utgifter
763,5
786,3
791,4
Budgeteringsmarginal
1,5
3,7
22,6
Utgiftstak
765,0
790,0
814,0

Motionerna
Utgångspunkten för Moderata samlingspartiets budgetpolitik är enligt
motion Fi209 att ge människor ett ökat inflytande över sina liv och att
skapa förutsättningar för en långvarigt hög tillväxt. Partiets skattepolitik
syftar till att minska bidragsberoendet och öka förutsättningarna för
arbete och företagande. De redovisade besparingarna är avsedda att göra
den offentliga ekonomin mindre sårbar för konjunkturella svängningar.
De föreslagna utgiftsökningarna har enligt motionen en tydlig inriktning
på strategiska tillväxtområden som forskning och IT samtidigt som
partiet vill slå vakt om de utsatta grupper i samhället som inte har något
annat än stat och kommun att förlita sig på.
Stabila offentliga finanser kräver enligt motionärerna att den offentliga
sektorn blir mindre. Den politiska sektorns omfattning och inflytande måste
minska för att utrymmet för privat verksamhet och individuellt ansvar skall
kunna öka.
De offentliga finanserna bör enligt motionärerna vara i balans över en
konjunkturcykel. Målet bör vara att skuldkvoten skall uppgå till högst 50 %
av BNP vid utgången av 2002.
Ett viktigt inslag i den moderata strategin är att sänka skatten på
arbetsinkomster. Skattesänkningarna bör omfatta alla men framför allt riktas
mot låg- och medelinkomsttagare. Skattesänkningar ger människor bättre
möjlighet att försörja sig på egna arbetsinkomster och minskar samtidigt
deras behov av bidrag.
Moderata samlingspartiet föreslår skattesänkningar som för 2000 uppgår
till 38 miljarder kronor, 2001 till 74 miljarder kronor och 2002 till drygt 103
miljarder kronor. Partiets skattesänkningar är för dessa år därmed 23
miljarder kronor respektive 56 miljarder kronor och cirka 90 miljarder
kronor större än regeringens.
Liksom regeringen anser Moderata samlingspartiet att löntagarna skall
kompenseras för egenavgifterna. Partiet förordar dock en annan lösning än
regeringen och föreslår att ett förvärvsavdrag införs vilket beräknas på den
pensionsgrundande inkomsten upp till taket för egenavgiften. År 2000 skall
förvärvsavdraget motsvara 6 % av detta underlag och de båda efterföljande
åren 9 respektive 12 %.
Den kommunala utdebiteringen bör enligt motionärerna sänkas med en
krona 2001 och med ytterligare en krona 2002. För att skapa utrymme för
dessa sänkningar föreslås att staten tar över kommunernas kostnader för
grundskolan genom ett system med en nationell skolpeng.
Grundavdragets lägsta nivå föreslås i motionen bli höjd till 10 000 kr. En
motsvarande höjning skall också göras av pensionärernas särskilda
grundavdrag.
Moderata samlingspartiet motsätter sig regeringens förslag till
barnbidragshöjning på 100 + 100 kr och förordar i stället att ett extra
grundavdrag på 10 000 kr per barn och år införs vid den kommunala
beskattningen.
Därutöver föreslår Moderata samlingspartiet att uttaget av statlig skatt
begränsas till 20 %, att regeringens förslag om förlängd tillfällig
skattereduktion för låginkomsttagare avvisas liksom förslaget om höjd
dieselskatt, att bensinskatten sänks med 20 öre (25 öre inklusive moms),
att avdraget för resor till och från arbetet vidgas och att en
skattereduktion införs för hushållsnära tjänster.
Vidare skall med början nästa år fastighetsskatten fram till år 2002
successivt trappas ner till 1,0 % och markvärdet tas upp med enbart halvt
belopp vid beräkning av skatten.
Avdrag för pensionssparande bör enligt motionärerna åter få göras med ett
basbelopp. Dessutom skall dubbelbeskattningen avvecklas samtidigt som
förmögenhetsskatten stegvis slopas.
Regeringens förslag till lättnader i energibeskattningen för
jordbrukssektorn bör enligt motionärerna träda i kraft redan den 1 januari
2000, dvs. tidigareläggas ett halvt år samt ges större omfattning än förslagen
i propositionen.
De moderata skattesänkningarna finansieras genom besparingar som under
de närmaste tre åren uppgår till netto 25, 56 respektive 67 miljarder kronor.
Till en del leder besparingarna till att kostnaderna för hushållen ökar. Det
sker genom att en ny avgiftsbelagd läkemedelsförsäkring införs, genom
högre egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen, genom att kostnaderna för
trafikolycksfall förs över på den obligatoriska trafikförsäkringen, genom att
ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen samt genom att
ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen sänks till 75 %.
Motionärerna föreslår också besparingar som inte direkt påverkar
hushållens ekonomi. Det görs bl.a. i form av minskat företagsstöd, sänkt
partistöd, slopat presstöd, minskade utgifter för energiåtgärder samt
besparingar till följd av en effektivare arbetsmarknadspolitik. Biståndet bör
enligt deras mening minskas, och vidare föreslår de att det generella
statsbidraget till kommuner sänks med fem respektive nio miljarder kronor
under åren 2001 och 2002 samt att bidraget till särskilda åtgärder i
kommuner, den s.k. kommunakuten, avvecklas helt.
Regeringens förslag om en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen
avvisas av motionärerna.
Ökade utgifter föreslås bl.a. för ett återinfört vårdnadsbi-
drag/barnomsorgspeng, för ökat stöd till handikappade och för återställd
änkepension.
De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade
offentliga sektorn kan för de kommande tre åren sammanfattas på
följande sätt.
Tabell 15. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budgetförslag
2000-2002
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002

Utgiftsminskningar, netto
+24,9
+56,4
+67,3
Skattesänkningar, netto
-23,0
-55,6
-90,3
Privatiseringar som finansierar engångsutgifter
+5,3
+4,2
+2,5
Effekt på finansiellt sparande enligt (m)
+7,2
+5,0
-20,5
Nivån på finansiellt sparande i offentlig sektor enligt (m)
49,1
47,8
44,4
Nivå i förhållande till regeringens mål om 2 % överskott
+9,2
+5,0
+0,1


Moderata samlingspartiet avvisar användningen av en budgeteringsmarginal.
Om man till de moderata besparingarna på statsbudgetens utgifter lägger
effekten av detta ställningstagande får man fram nivån på det av motionärerna
förordade utgiftstaket för staten.
Tabell 16. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten
2000-2002
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002

Regeringens förslag till utgiftstak
765,0
790,0
814,0
Föreslagna utgiftsminskningar
-9,4
-18,4
-11,4
Nej till budgeteringsmarginal
-1,5
-3,7
-22,6
Avrundningseffekt
+0,9
+0,1
+1,0
Utgiftstak för staten enligt (m)
755,0
768,0
781,0


Moderata samlingspartiet föreslår att staten skall ta över kommunernas
kostnader för skolan. Förslaget innebär att kommunerna fr.o.m. år 2001
kommer att avlastas en utgift på drygt 50 miljarder kronor samtidigt som
belastningen på statsbudgeten ökar med ett lika stort belopp.
Omfördelningen höjer nivån på det av Moderata samlingspartiet föreslagna
utgiftstaket för staten men har ingen effekt på utgiftstaket för hela den
offentliga sektorn. Skillnaderna mellan Moderata samlingspartiets och
regeringens budgetalternativ framkommer därför tydligare i utgiftstaket för
den offentliga sektorn.
Tabell 17. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för den offentliga
sektorn 2000-2002
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002

Regeringens förslag till utgiftstak
1 066,0
1 101,0
1 142,0
M:s lägre nivå på det statliga utgiftstaket
-10,0
-22,0
-33,0
M:s lägre nivå för kommunsektorn
±0,0
-51,0
-51,0
M:s justering av nivån för interna transaktioner
-14,0
+14,0
-4,0
Utgiftstak för offentlig sektor enligt (m)
1 042,0
1 042,0
1 054,0
Avvikelse från regeringen
-24,0
-59,0
-88,0


Kristdemokraterna uppger i motion Fi210 att partiets budgetpolitik är
inriktad på att få till stånd ett bättre finansiellt sparande i staten och en
snabbare avbetalning av statsskulden. Det åstadkoms enligt motionärerna
genom en något stramare finanspolitik än den regeringen förordar och
genom en snabbare utförsäljning av statliga företag.
Statsskulden bör enligt deras mening minskas eftersom de stora
räntekostnaderna tränger undan annan offentlig verksamhet och förstärker
statsbudgetens konjunkturkänslighet.
Kristdemokraterna är starkt kritiska till vad man kallar det svenska
högskattesamhället vilket enligt partiets uppfattning nått orimliga
proportioner. Den av regeringen föreslagna skattereduktionen för
egenavgifter avvisas liksom förslaget att förlänga den tillfälliga
skattereduktionen för låginkomsttagare. I stället föreslår Kristdemokraterna
att grundavdraget i den kommunala beskattningen i princip fördubblas vilket
år 2000 ger en skattesänkning med drygt 3 000 kr per år. Uttaget av statlig
skatt skall fr.o.m. samma år begränsas till 20 % då också en skattereduktion
på 50 % skall införas för hushållsnära tjänster.
I motionen föreslås vidare att skatten på aktieutdelningar skall avvecklas i
två steg fram till 2001 då uttaget av bolagsskatt å andra sidan bör höjas till
30 %.
Motionärerna vill också höja avdragsrätten för pensionssparande till ett
basbelopp samt sänka den nedre gränsen för rätt till reseavdrag från dagens
7 000 till 6 000 kr. I motionen föreslås också en större begränsning av
skatteuttaget inom jordbruket än vad regeringen föreslagit samt att dessa
skattesänkningar genomförs redan vid årsskiftet, dvs. ett halvår tidigare än
förslaget i propositionen.
Arbetsgivaravgifterna på lönesummor upp till 900 000 kr bör enligt
motionärernas mening sänkas med tio procentenheter från 2001. Förslaget
gäller alla arbetsgivare men gynnar främst småföretagare, påpekar de.
I motionen förordas att fastighetsskatten på villor och egnahem sänks till
1,3 % 2001 och till 1,2 % 2002. Vidare skall fr.o.m. nästa år endast en
tredjedel av markvärdet över 150 000 kr tas upp till beskattning.
För barnfamiljerna föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag införs i tre steg
samt att en del av barnbidraget används för att höja nivån på de
inkomstprövade bostadsbidragen. Vidare föreslås avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader. För att omedelbart kunna genomföra dessa
förbättringar för de sämst ställda barnfamiljerna förespråkar motionärerna att
de av regeringen planerade höjningarna av barnbidraget senareläggs ett år.
För pensionärerna föreslås att inkomstprövningen av änkepensioner slopas
och att pensionstillskottet nästa år höjs med 200 kr per månad. Vidare
föreslås att innehav av fritidsfastighet inte längre skall beaktas vid
inkomstprövningen av bostadstillägget som dessutom föreslås bli höjt fr.o.m.
2001.
Kristdemokraterna vill också sänka fordonsskatten kraftigt, men detta
förslag är direkt kopplat till en av partiet föreslagen obligatorisk
trafikolycksfallsförsäkring som fullt utbyggd väntas bidra till att
sjukförsäkringen kan avlastas 4 miljarder kronor. Den sänkta fordonsskatten
är avsedd att kompensera bilägarna för de ökade försäkringskostnaderna.
Kommunsektorn tillförs i Kristdemokraternas budgetalternativ 1,1
miljarder kronor 2000 och 2001 samt 1,3 miljarder kronor 2002. Dessutom
påverkas statsbidragsnivån av att flera av partiets förslag har effekt på
kommunernas finanser och att dessa effekter föreslås bli neutraliserade i
enlighet med finansieringsprincipen.
De nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli finansierade genom
att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen, genom att den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett nytt sätt och genom att
medlemmarnas egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen höjs till 33 %.
Kristdemokraterna motsätter sig dessutom regeringens planer på en maxtaxa
i barnomsorgen. Minskat fusk och förbättrad skatteindrivning samt utbyggd
rehabilitering förutsätts också bidra till finansieringen, liksom minskat
presstöd. Kristdemokraterna räknar också med att en av dem förordad ökad
utförsäljning av statliga företag skall leda till minskade utgifter för
statsskuldsräntor.
Den finansiella effekten av Kristdemokraternas förslag kan med ledning av de
uppgifter som lämnas i motionen sammanfattas på följande sätt.
Tabell 18. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetförslag 2000-2002
Effekt på statsbudgeten
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002

Utgiftsminskningar, netto
+9,2
+17,6
+19,4
Skattesänkningar, netto
-8,8
-17,4
-31,0
Försäljning av statliga företag
+10,0
+20,0
+30,0
Regeringens beräknade överföringsbelopp 2002
-
-
+20,6
Minskat lånebehov, amortering av statsskulden
-10,3
-20,2
-39,0
Effekt på statens finansiella sparande (kd)¹
+0,3
+0,2
+9,0


¹ Exklusive försäljning av statliga företag eftersom sådana transaktioner
inte ingår i det finansiella sparandet.
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för de tre åren avviker från
regeringens på följande sätt.
Tabell 19. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för staten 2000-2002
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002

Regeringens förslag till utgiftstak
765,0
790,0
814,0
Föreslagna utgiftsminskningar¹
-8,9
-16,4
-17,2
Ändrad budgeteringsmarginal
+0,9
+0,4
-7,8
Utgiftstak för staten enligt (kd)
757,0
774,0
789,0


¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.
Centerpartiet vill i motion Fi211 långsiktigt sänka skattetrycket, framför
allt för låg- och medelinkomsttagare samt företagande och boende.
I enlighet härmed föreslår Centerpartiet att inkomstbeskattningen nästa år
skall lindras genom ett förhöjt grundavdrag. Höjningen bör utformas på ett
sådant sätt att grundavdraget trappas av med stigande inkomster så att låg-
och medelinkomsttagare får störst del av skattesänkningen, vilken skall
uppgå till sammanlagt 10,5 miljarder kronor. Regeringens förslag till
kompensation för egenavgiften avvisas av Centerpartiet.
Partiet avvisar samtidigt regeringens förslag om fortsatt förlängning av den
tillfälliga skattereduktionen för låginkomsttagare liksom förslaget att genom
en skattereduktion kompensera löntagarna för egenavgifterna. I motionen
avvisas också regeringens förslag till uppjustering av de skiktgränser som
används vid den statliga beskattningen.
Arbetsgivaravgifterna bör stegvis sänkas, och redan nästa år bör den årliga
lönesumma som undantas från avgift höjas från nuvarande 850 000 kr till
2 miljoner kronor. Under de båda därpå följande åren bör också uttagsnivån
sänkas i två steg.
Den sänkta skatten på arbete skall finansieras genom en skatteväxling som
innefattar höjda energi- och miljöskatter. Bland annat föreslås att
produktionsskatten på el från kärnkraftverk höjs, liksom kväveoxidskatten.
Av samma skäl bör enligt motionärernas mening miljöskatten på inrikes flyg
liksom fastighetsskatten på äldre vattenkraft återinföras. Vidare bör indu-
strins nedsättning av koldioxidskatt begränsas.
De av regeringen framförda förslagen om höjd dieselskatt och höjd allmän
energiskatt avvisas däremot av Centerpartiet som tvärtom vill begränsa
uttaget av dieselskatt inom jordbruket.
Centerpartiet anser att beskattningen av avsättningar till anställdas vinst-
andelsstiftelser bör slopas. Vidare bör en skattereduktion på 50 % införas för
hushållsnära tjänster upp till 20 000 kr per år räknat från den 1 juli 2000.
Regeringens förslag om tillfälligt sänkt fastighetsskatt för hyresfastigheter
avvisas av motionärerna som i stället begär att regeringen snabbt skall
återkomma med ett förslag om hur lättnader i fastighetsskatten kan införas
för sådana fastboende som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden i
attraktiva områden.
Vidare bör enligt deras mening nuvarande dubbelbeskattning avskaffas på
sikt. Ett yrkesfiskeavdrag enligt dansk modell skall också införas.
Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att med ytterligare ett år
förlänga överföringen till kommunerna av det fasta belopp på 200 kr som
alla skattskyldiga betalar i statlig skatt. Kommunerna bör enligt motionen
kompenseras på annat sätt.
På familjepolitikens område föreslår Centerpartiet att man inför ett system
med barnkonton i stället för den av regeringen föreslagna maxtaxereformen.
Enligt motionärerna bör ett utökat familjepolitiskt stöd komma alla
barnfamiljer till del och inte ensidigt gynna en viss omsorgsform. Partiet vill
dessutom höja garantinivån i föräldrapenningen till 150 kr.
Motionärerna vill också införa en allmän trygghetsförsäkring som skall
täcka oväntat inkomstbortfall under de förvärvsaktiva åren. Den föreslagna
försäkringen är avsedd att ersätta nuvarande allmänna försäkringar vid
sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Försäkringen skall
bestå av en lägsta ersättningsnivå - en grundpenning - och därutöver en
inkomstrelaterad del.
På arbetsmarknadspolitikens område föreslås att en generell
utbildningsgaranti införs. Garantin skall säkerställa att de som tidigare inte
fått någon utbildning upp till gymnasienivå ges möjlighet till detta. Partiet
vill också fasa ut volymåtgärder från den arbetsmarknadspolitiska arsenalen
för att i stället satsa på kvalificerade åtgärder som banar väg för ett
återinträde på arbetsmarknaden. Dessutom vill man etablera ett partnerskap
mellan staten, regionala myndigheter samt privata och offentliga arbetsgivare
vilka gemensamt skall tillskapa vad som i motionen kallas en
övergångsarbetsmarknad.
För att främja kompetensutvecklingen bland dem som redan har ett arbete
skall individuella kompetenskonton införas på vilka arbetstagare och
arbetsgivare kan göra skattesubventionerade insättningar.
Samordningen av försörjningsstödet kommer i det centerpartistiska
budgetalternativet bl.a. till uttryck i en betydande omfördelning av medel
från utgiftsområdena 14 Arbetsmarknad och arbetsliv samt 15 Studiestöd till
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.
I motionen föreslås också att pensionärer med låg eller ingen ATP skall få
en höjning av pensionstillskottet med 2 500 kr per år den 1 juli 2000.
Gränsen för högkostnadsskyddet för läkemedel bör enligt motionärerna
sänkas från 1 800 till 1 300 kr den 1 juni 2000.
I motionen föreslås en kraftig förstärkning av resurserna till polis och
rättsvårdande myndigheter.
Centerpartiet vill dessutom öka antalet högskoleplatser med 10 000 under
perioden 2001-2002 och vill därutöver höja kvaliteten inom den högre
utbildningen.
I motionen förordas också att ett nytt studiefinansieringssystem införs i
vilket bidrag och lån utgör vardera 50 % av stödet. Återbetalningen bör
utformas som ett modifierat annuitetslån på 20-25 år och fribeloppet bör
höjas med två basbelopp.
Centerpartiet vill sälja statliga företag och använda inkomsterna till att
amortera statsskulden. I motionen förespråkas en försäljningsnivå som
överstiger regeringens med 10 miljarder kronor. Bl.a. vill motionärerna
avyttra enskilda apotek samt sådana statligt ägda bolag som Sveaskog, Telia,
MeritaNordbanken och Vasakronan.
Någon samlad redovisning av de finansiella effekterna av Centerpartiets
budgetalternativ lämnas inte i motionen.
Nivån på det av motionärerna föreslagna utgiftstaket för staten under de tre
närmast efterföljande åren sammanfaller med regeringens förslag. Centerpartiet
föreslår dock en något högre budgeteringsmarginal, vilket framgår av följande
sammanställning.
Tabell 20. Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2000-2002
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002

Regeringens förslag till utgiftstak
765,0
790,0
814,0
Föreslagna utgiftsminskningar¹
-0,3
-3,5
-5,7
Ändrad budgeteringsmarginal
+0,3
+3,5
+5,7
Utgiftstak för staten enligt (c)
765,0
790,0
814,0


¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.
Folkpartiet liberalerna erinrar i motion Fi212 om att Sverige har de mest
konjunkturkänsliga offentliga finanserna i industrivärlden. För att minska
känsligheten och få upp den långsiktiga tillväxten krävs enligt
motionärerna dels ett sänkt utgifts- och skattetryck, dels olika reformer
som gör budgeten mer slagtålig. Bl.a. krävs en rejäl
socialförsäkringsreform där a-kassa och sjukförsäkring görs mer
försäkringsmässiga genom att överföras till mer autonoma system.
Motionärerna förordar en skattereform som innebär att skatten på arbete
och risksparande sänks. Regeringes förslag till sänkning av inkomstskatten
avvisas av dem. Skatteförändringarna bör enligt deras mening koncentreras
på marginalskatterna. Genom att avskaffa värnskatten, höja brytpunkten för
statlig skatt och ta bort den s.k. LO-puckeln vill Folkpartiet återupprätta de
principer som låg till grund för 1992 års skattereform, dvs. att flertalet
skattskyldiga skall ha en marginalskatt på högst 30 % och att marginalskatten
i övrigt skall begränsas till högst 50 %.
I ett första steg föreslår motionärerna för nästa år att uttaget av statlig
skatt begränsas till 20 % och att brytpunkten höjs med motsvarande 9
miljarder kronor. För att ytterligare sänka inkomstskatten vill de
därutöver införa en skattereduktion lika för alla på 1 200 kr fr.o.m. år
2000. Med dessa förslag sänks skatten med 4 miljarder kronor mer än
regeringen föreslagit, uppger motionärerna.
Marginaleffekterna bör dessutom minskas genom att barnfamiljernas
inkomstprövade bostadsbidrag växlas mot ett generellt barnstöd.
En kommande utökning av barnstödet bör enligt motionärerna ha formen
av en skattereduktion. Sett i ett längre perspektiv bör kommunalskatterna
sänkas till i genomsnitt 30 %, och för att möjliggöra detta föreslår
motionärerna att staten skall ta över vissa kommunala utgifter, bl.a. halva
kostnaden för socialbidrag.
Motionärerna räknar med att deras förslag till inkomstskattereform
kommer fullt genomförd att leda till skattesänkningar på sammanlagt 55
miljarder kronor.
Folkpartiets skatteförslag påverkas emellertid också av att partiet vill
införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en självfinansiering på
25 %. För att den höjda premien inte skall leda till ökade kostnader för de
försäkrade bör de vanliga skatterna sänkas i motsvarande mån. Dessa båda
åtgärder som enligt motionärerna skall ses i ett sammanhang är emellertid
inte medräknade i Folkpartiets kalkyl.
Härutöver föreslås att en skattereduktion på 50 % skall införas fr.o.m.
nästa år för hushållsnära tjänster upp till 25 000 kr per år.
Regeringens förslag om en skattereduktion som kompensation för
egenavgifter avvisas av motionärerna som tycker att det är bra att man nu fått
ett system med synliga försäkringsavgifter för pensionerna i stället för
anonyma skatter.
Folkpartiet vill också minska arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn med
fem procentenheter redan under 2000. Lägre arbetsgivaravgifter ses i
motionen som den enskilda åtgärd som snabbast kan leda till nya arbeten.
Motionärerna ser också sänkta arbetsgivaravgifter som ett inslag i en grön
skatteväxling och är därför beredda att tillstyrka regeringens förslag till
skärpt beskattning av diesel, bara om deras eget förslag om lägre
arbetsgivaravgifter får stöd av riksdagen.
Skatten på aktieutdelningar bör avskaffas fr.o.m. 2000. Även
förmögenhetsskatten bör avskaffas. I ett första steg bör fribeloppet vid
förmögenhetsbeskattningen höjas till 1,2 miljoner kronor och
sambeskattningen av makar avskaffas. I motionen efterlyses även rimligare
skatteregler för fåmansföretag.
Folkpartiet vill införa ett system med kompetenskonton som kan användas
för studier m.m. och som finansieras med hjälp av förtida uttag av
pensionssparande. I motionen förordas därför att avdragsrätten för
pensionssparande höjs.
Folkpartiet avvisar regeringens förslag till en statligt finansierad
maxtaxa inom barnomsorgen. För att begränsa marginaleffekterna för
barnfamiljer föreslås i stället en stegvis växling av bostadsbidraget mot
sänkt skatt. Enligt tidigare beslut skall barnbidraget höjas med 100 kr per
barn och månad såväl 2000 som 2001. Dessa båda höjningar vill Folkpartiet
förstärka med 50 kr, bl.a. genom en överflyttning från det
marginaleffektshöjande bostadsbidraget till det generella barnbidraget.
I motionen föreslås också att barntillägget i svux och svuxa återinförs och
att vuxna som studerar på gymnasienivå med särskilt utbildningsbidrag bör
finansiera sina studier till 20 % med studielån.
Enligt Folkpartiet bör sjukförsäkringens kostnader för trafikolycksfall
föras över på trafikförsäkringen, vilket skulle kunna avlasta statsbudgeten
med 4 miljarder kronor. Bilisterna kommer enligt motionen att kompenseras
för premieökningen genom den skattereduktion vid inkomstbeskattningen
som Folkpartiet samtidigt föreslår.
Folkpartiet vill sälja ut statligt ägda bolag i större omfattning än
regeringen. Statsskulden kan därigenom amorteras snabbare vilket enligt
motionärernas redovisning leder till att statsskuldsräntorna under de tre
närmaste åren minskar med 2,5, 3,0 respektive 3,5 miljarder kronor.
I motionen tillförs skattemyndigheterna ytterligare resurser vilket i partiets
budgetförslag väntas ge utdelning i form av minskat skattefusk. Även tullen
tillförs extra medel för att bekämpa sprit- och narkotikasmuggling. Dessa
insatser avsedda att motverka fusk och svartjobb uppgår till sammanlagt 150
miljoner kronor per år.
I övrigt skall Folkpartiets satsningar finansieras genom att AMS
verksamhet minskas och volymen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder
begränsas, genom lägre volym i Kunskapslyftet och genom besparingar i
studiefinansieringen. I motionen avvisas planerna på en stängning av ett av
kärnkraftsaggregaten i Barsebäck. Vidare föreslås att inga ytterligare medel
anvisas till vare sig den s.k. kommunakuten eller de lokala
investeringsprogrammen.
Folkpartiets budgetalternativ sammanfattas i motionen på följande sätt:
Tabell 21. Finansiella effekter av Folkpartiet liberalernas budgetförslag 2000
Belopp i miljarder kronor

2000
Utgiftsminskningar
+40,4
Utgiftsökningar
-4,6
Skattesänkningar
-28,5
Effekt på finansiellt sparande enligt (fp)
+7,3

Folkpartiet föreslår för de tre närmast efterföljande åren ett utgiftstak
som är 17-23 miljarder kronor lägre än vad regeringen föreslagit.
Utgiftstaket är därvid framräknat på följande sätt.
Tabell 22. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak 2000-2002
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002
Regeringens förslag till utgiftstak
765,0
790,0
814,0
Föreslagna utgiftsminskningar¹
-16,9
-19,7
-16,9
Ändrad budgeteringsmarginal
±0,0
±0,0
-6,0
Avrundningseffekt
-0,1
-0,3
-0,1
Utgiftstak för staten enligt (fp)
748,0
770,0
791,0


¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.
2.5.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen
De tidigare mycket stora underskotten i statsfinanserna har ersatts av
överskott och 1998 kunde vi åter börja amortera av statsskulden.
Saneringen av statsfinanserna fortskrider planenligt och uppställda
budgetpolitiska mål uppnås, i vissa fall med bred marginal.
När tidigare underskott nu ersätts av överskott är det viktigt att
budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila
statsfinanser kan upprätthållas. Statsskuldsräntorna har länge varit den
största enskilda utgiftsposten på budgeten men väntas snabbt minska i
omfattning i takt med att statsskulden på fyra år sjunker från 1 450 till 1
185 miljarder kronor. I rådande situation med en minskande statsskuld och
en gynnsam räntenivå kan dessa utgifter hållas under kontroll. Men med
nuvarande storlek på statsskulden kan redan små höjningar av räntenivån
eller förändringar av kronkursen få långtgående återverkningar på
ränteutgifterna. De offentliga finanserna är också starkt
konjunkturkänsliga. Samhället måste stå rustat för att på ett bättre sätt
än tidigare kunna möta sådana påfrestningar. Redan nu står det också klart
att kraven på samhället kommer att växa ytterligare i början av 2000-talet
då antalet äldre ökar kraftigt. Det är därför viktigt att statens finanser
har sådan stadga att de kan klara påfrestningar av detta slag.
Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda utgångspunkt för
utskottets prövning av de olika budgetalternativen.
Utgiftstaken för åren 2000-2002 uppgår enligt tidigare riksdagsbeslut till
761, 786 respektive 810 miljarder kronor. I utgiftstaket ingår utgifterna
för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten samt en
budgeteringsmarginal. Däremot ingår inte utgifterna för
statsskuldsräntor.
I propositionen föreslås att en teknisk anpassning skall göras av de tidigare
beslutade nivåerna för utgiftstaket. Justeringen är föranledd av dels förslaget
att höja den statliga ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande
transfereringar med närmare fyra procentenheter, dels förslaget till ändrad
finansieringsprincip för avtalsförsäkringar inom det statliga området, dels
även förändringen av det generella statsbidraget till kommunerna till följd av
föreslagna inkomstskatteändringar. De båda förstnämnda förslagen höjer
utgiftstaket med 8,8 miljarder kronor. Den sistnämnda förändringen sänker
nivån med 4,8 miljarder kronor.
Bakom regeringens budgetförslag står även Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna. Med stöd av dessa båda partier föreslår således regeringen att
utgiftstaket för 2000-2002 fastställs till 765, 790 respektive 814 miljarder
kronor.
Centerpartiets förslag till utgiftstak för treårsperioden sammanfaller med
de nivåer som regeringen och de båda samarbetspartierna förordar.
Det av Kristdemokraterna föreslagna utgiftstaket understiger regeringens
nivå med 8-25 miljarder kronor, medan Folkpartiet liberalernas föreslag är
17-23 miljarder kronor lägre.
Moderata samlingspartiets förslag för de tre åren ligger grovt räknat 11, 22
respektive 34 miljarder kronor under propositionens förslag.
Moderata samlingspartiet föreslår mycket omfattande skattesänkningar
varav ungefär två tredjedelar direkt påverkar kommunernas inkomster. I det
moderata budgetalternativet kompenseras kommunerna för detta bortfall
genom höjda statsbidrag, vilket höjer nivån på de statliga utgifterna och
därmed också nivån på det statliga utgiftstaket i motsvarande grad.
Nivåhöjningen slår däremot inte igenom på utgiftstaket för den samlade
offentliga sektorn, vilket också framgår av tabell 17 där skillnaden mellan
regeringens och Moderata samlingspartiets förslag under de tre åren uppgår
till 24, 59 respektive 88 miljarder kronor. Med sina långtgående krav på
inkomst- och utgiftsminskningar intar Moderata samlingspartiet därmed en
särställning bland riksdagspartierna.
De olika alternativen framgår av följande diagram.
Diagram 7. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak för
staten 2000-2002

Källa: Finansutskottet
Moderata samlingspartiet vill begränsa den offentliga sektorns storlek
och lägger i detta syfte fram förslag till mycket omfattande
skattesänkningar, vilka förutsätts bli finansierade med kraftiga
utgiftsnedskärningar. I motionen beräknas skattesänkningarna under år
2000 leda till ett inkomstbortfall utöver regeringens på ca 23 miljarder
kronor för den konsoliderade offentliga sektorn, samtidigt som
utgiftsminskningarna anges till ett ungefär lika stort belopp. Mot
periodens slut får skattesänkningarna fullt genomslag och uppgår då till
90 miljarder kronor. Utgiftsminskningarna begränsas emellertid detta år
till knappt 67 miljarder kronor, och således tar Moderata samlingspartiet
i anspråk en del av det befintliga överskottet på statsbudgeten för att
finansiera sina skattesänkningar.
Med sina förslag skiljer sig Moderata samlingspartiets budgetalternativ
markant från övriga partiers förslag. Partiet förespråkar långtgående
skattesänkningar som ger upphov till starkt negativa fördelningspolitiska
effekter. De medborgare som är i störst behov av samhällets stöd är de som i
första hand tvingas bidra till finansieringen genom uteblivna eller försämrade
förmåner. Samtidigt får de själva ett förhållandevis begränsat utbyte av de
sänkta skatterna på grund av låga inkomster. Med hjälp av skatter och bidrag
sker en inkomstutjämning mellan individer till förmån för de sämst ställda i
samhället. Skatter och bidrag har för den enskilde också en
inkomstutjämnande effekt över tiden, och genom denna omfördelning får
medborgarna samhällets stöd i de skeden av livet då de inte aktivt
förvärvsarbetar på grund av studier, sjukdom, arbetslöshet, ålderdom m.m.
Enligt utskottets mening kan man alltså inte på det sätt Moderata
samlingspartiet gör se skatter och bidrag som kommunicerande kärl. Vad
som statsfinansiellt kan te sig som ett nollsummespel i det moderata
budgetalternativet får mycket långtgående återverkningar för de enskilda
individerna. Särskilt påtagligt blir detta då skattesänkningarna i stor
utsträckning förutsätts bli finansierade genom minskade transfereringar och
besparingar i sådana trygghetssystem som a-kassa samt sjuk- och
föräldraförsäkringen. Av de moderata besparingsförslagen på 31 miljarder
kronor år 2000 riktar sig merparten mot olika typer av transfereringssystem.
Så t.ex. vill Moderata samlingspartiet inte bara sänka ersättningsnivån från
80 till 75 % för sjukpenning- och föräldraförsäkringarna samt
arbetslöshetsförsäkringen. Partiet vill också införa ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen. Dessutom vill man tidsbegränsa arbetslöshetsförsäkringen
genom att införa en bortre parentes. Besparingar skall också göras i sådana
transfereringssystem som förtidspensioner, underhållsstöd, räntebidrag och
bostadsbidrag.
Genom sänkta skatter och minskade utgifter skall den offentliga sektorns
storlek minskas. Men några av de besparingar partiet tillgodoräknar sig
uppnås till priset av att medborgarna tvingas betala obligatoriska
försäkrings- premier, som för den enskilde har stora likheter med en skatt.
Så t.ex. räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara 4 miljarder
kronor genom att från statsbudgeten lyfta ut kostnader för sjukskrivningar
förorsakade av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem via en
obligatorisk trafikskadeförsäkring vid sidan av statsbudgeten. Detta leder
självklart till en minskad belastning på statsbudgeten, men de
skattesänkningar det ger utrymme för torde inte uppväga de ökade
försäkringspremier den enskilde bilisten får betala. Hur en så
genomgripande förändring skall kunna genomföras redan nästa år anges inte i
motionen. På snarlikt sätt skall den egna avgiften till
arbetslöshetsförsäkringen höjas kraftigt samt arbetsskadeförsäkringen
avskaffas i sin nuvarande form för att i stället ersättas av en
obligatorisk arbetsskadeförsäkring helt utanför statsbudgeten och helt
anpassad till företagens skadeutfall. Moderata samlingspartiet anser sig
också kunna göra stora besparingar genom en ny typ av högkostnadsskydd för
läkemedel utformat som en frivillig försäkring.
Riksdagens budgetkontor har för finansutskottets räkning beräknat hur
stora besparingar som kan uppkomma med en på detta sätt utformad
försäkring för läkemedel. Budgetkontorets beräkning visar att förslaget inte
torde minska belastningen på statsbudgeten.
I det moderata budgetalternativet förutsätts den nya
arbetsskadeförsäkringen samt en ökad satsning på rehabilitering och kontroll
ge snabb utdelning i form av minskade utgifter för förtidspensioner och
arbetsskador. Redan år 2000 uppgår den uppgivna besparingseffekten till
sammanlagt 4,3 miljarder kronor men växer därefter snabbt till närmare 10
miljarder kronor 2002. Hur det är möjligt att uppnå en så stor
besparingseffekt redan nästa år framgår inte av motionen.
Den offentliga sektorns omslutning föreslås också minska genom att
bidrag ersätts med skatteavdrag. Så t.ex. motsätter sig Moderata
samlingspartiet regeringens förslag till barnbidragshöjning i två steg och
föreslår att man i stället inför ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per
barn och år vid inkomstbeskattningen. När bidrag ersätts med skatteavdrag
leder detta formellt till att såväl skatte- som utgiftskvot minskar, men i
realiteten ligger kostnaden fortfarande kvar på samhället och åtgärden ger
inte upphov till någon samhällsekonomisk vinst.
Moderata samlingspartiet vill även avveckla de offentliga monopolen. Med
bibehållen offentlig finansiering skall sådana samhällssektorer som vård,
omsorg och skola öppnas för privata initiativ. Några begränsningar skall
inte finnas annat än då det är frågan om ren myndighetsutövning. Genom
avregleringar och koncentration på kärnverksamheter skapas ett utrymme för
sänkt skatt i kommunerna. De kommunala skatterna skall också sänkas genom
att staten tar över kostnaderna för kommunal verksamhet. Det viktigaste
medlet för att åstadkomma detta är införandet av en nationell skolpeng.
Förslaget kan ses som ett försök att kombinera en offentlig finansiering
med de valmöjligheter en marknad erbjuder. Den nationella skolpengen sägs
ge alla elever och föräldrar verklig möjlighet att fritt välja skola, och
enligt moderaterna kommer detta enbart att vara till gagn för såväl
verksamheten som den kommunala ekonomin. Det finns dock inga belägg för att
så skulle vara fallet. Som utskottet ser det kan förslaget om nationell
skolpeng tvärtom komma att urgröpa kommunernas möjlighet att prioritera
resurser till de elever som har störst behov. Genom att alla får en
"skolpeng" som skall finansiera den egna skolgången ges inget utrymme för
sådana särskilda insatser som svaga elever behöver. På en marknad styrs
resurserna av medborgarnas vilja att betala för olika varor och tjänster.
Marknaden fungerar just därför att de som uppträder på den gör sina
prioriteringar utifrån egna behov och med användning av egna tillgångar.
Offentligt finansierad verksamhet kan emellertid inte fungera på det
sättet. Den har kommit att utnyttjas inom områden där man ansett att
verksamhetens uppläggning skall styras av användarnas behov och inte av
deras ekonomiska möjligheter att efterfråga tjänster. Störst behov av hjälp
och stöd i skolan har ofta barn till föräldrar med ansträngd ekonomi,
föräldrar som därmed också har små möjligheter att i verklig mening utöva
någon ekonomisk efterfrågan. I sådana sammanhang måste enligt utskottets
mening det offentliga inte bara stå som finansiär utan också kunna
prioritera och styra de resurser man tar in från medborgarna i form av
skatt.
I motionen berömmer sig Moderata samlingspartiet för att kommuner med
långvarig moderat ledning lyckats hålla nere kommunalskatten genom
avregleringar och medvetna satsningar på kärnverksamheter. Enligt
utskottets mening ger emellertid en sådan beskrivning bara halva sanningen.
I många fall har nämligen de kommunala ansträngningarna att hålla nere
skatten lett till kraftiga avgiftshöjningar i t.ex. barnomsorgen.
Marknadstänkandet är också en ledstjärna för motionärerna när de vill att
den svenska sjukvården skall bli en dynamisk framtidsbransch. Detta
affärsmässiga sätt att se på sjukvården är enligt utskottets mening något
artfrämmande för en human välfärdspolitik. Målet för svensk sjukvård kan
inte vara att vården skall omvandlas till en framtidsbransch. Målet måste i
stället vara att i möjligaste mån försöka begränsa människors behov av
läkarvård genom satsningar på framför allt förebyggande vård och att, i de
fall det trots allt krävs läkarvård, tillgodose patienternas behov på ett
professionellt sätt med hjälp av kompetent personal. Det måste vara
patienternas behov som skall stå i blickpunkten, inte någon diffus vilja att
utveckla en konkurrenskraftig sjukhusvård.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata
samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.
I Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås skattesänkningar som
under 2000 och 2001 uppges vara ungefär lika stora som de besparingar
motionärerna tillgodoräknar sig. Det beloppsmässigt mest betydande
skatteförslaget är därvid en i det närmaste fördubbling av det kommunala
grundavdraget, vilket nästa år väntas minska kommunernas
skatteinkomster med 17 miljarder kronor. För detta bortfall skall
kommunerna kompenseras fullt ut genom att ett lika stort belopp
tillgodoräknas dem från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt,
och i praktiken blir det således staten som svarar för finansieringen av
detta avdrag vid den kommunala beskattningen. Avräkningsförfarande
med en nettoredovisning mot en inkomsttitel ger emellertid samtidigt en
skev bild av Kristdemokraternas budgetalternativ. Om Kristdemokraterna
i överensstämmelse med budgetlagens krav på bruttoredovisning i stället
hade redovisat kompensationen till kommunerna som en utgift på
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner skulle partiets förslag
till utgiftstak ha hamnat på helt andra nivåer. Nu föreslår
Kristdemokraterna ett utgiftstak för staten som för 2000 och 2001
understiger regeringens förslag med 8 respektive 16 miljarder kronor.
Med en mer korrekt redovisad kompensation till kommunerna hade
partiets utgiftstak under dessa båda år i stället överstigit regeringens
förslag med 9 respektive 4 miljarder kronor.
Kristdemokraterna hävdar i motionen att partiets övriga regleringar av
statsbidragen till kommunerna kommer att tillföra kommunsektorn 1,1
miljarder kronor mer än i regeringens budgetalternativ. Enligt utskottets
mening är detta dock inte en korrekt beskrivning av budgetalternativet, för
med motionärernas förslag kommer överföringarna till kommunsektorn
tvärtom att begränsas. I motionen avvisar nämligen Kristdemokraterna
regeringens förslag till kompensation för egenavgifter, ett förslag som
förutom själva skattereduktionen innebär att en reglering även görs av
kommunernas skatteinkomster. Eftersom de skattskyldiga inte längre skall få
göra avdrag vid beskattningen för 25 % av egenavgifterna kommer
kommunernas skatteinkomster under år 2000 att öka med 4,8 miljarder
kronor, och för att neutralisera denna effekt har regeringen i sitt
budgetalternativ föreslagit att det generella statsbidraget till kommunerna
skall minskas med ett lika stort belopp. Kristdemokraterna motsätter sig de
av regeringen föreslagna skatteförändringarna men tar inte tillbaka
regeringens förslag om reducerad statsbidragsnivå och begränsar därigenom
överföringen till kommunerna med netto (4,8-1,1=) 3,7 miljarder kronor.
Utmärkande för Kristdemokraternas budgetalternativ är enligt utskottets
mening att finansieringen av nya budgetåtaganden ofta är svagt underbyggd.
Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska skatter är sålunda
tämligen väl specificerade medan regeländringar avsedda att minska utgifter
eller öka inkomster är mer otydliga. Partiet har dessutom en övertro på
dynamiska effekter som förutsätts ge stora bidrag till finansieringen av de
nya utgifterna.
Kristdemokraterna anser t.ex. att statens bidrag till a-kassorna bör
begränsas och att medlemmarnas egenavgifter till kassorna skall höjas i
motsvarande utsträckning. I detta syfte föreslår partiet att en ny, allmän
och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs med en egenfinansiering
motsvarande en tredjedel av kostnaderna. Den nya försäkringen väntas redan
år 2000 begränsa statens utgifter med 5,8 miljarder kronor. De gynnsamma
effekter som Kristdemokraternas förslag till tillväxt- och
företagsfrämjande åtgärder sägs ge upphov till begränsar utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen med ytterligare en miljard kronor. Sammantaget
leder detta till att Kristdemokraterna räknar med att redan år 2000 kunna
minska utgifterna inom utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
med 6,8 miljarder kronor eller med närmare en fjärdedel. Av motionen
framgår däremot inte hur ett vagt formulerat a-kasseförslag skall kunna
omsättas i praktisk tillämpning redan nästa år, ej heller vilket eller
vilka inslag i Kristdemokraternas politik som på så kort tid väntas ge
upphov till dessa mycket betydande dynamiska effekter. Utskottet anser för
egen del att det inte är möjligt att på detta sätt och redan nästa år
begränsa utgifterna för arbetslöshetsersättningen i den omfattning som
motionärerna föreslår. Däremot är det, räknat från samma tidpunkt, fullt
möjligt att höja grundavdraget i enlighet med Kristdemokraternas förslag. I
det kristdemokratiska budgetalternativet skall alltså en distinkt
formulerad skattesänkning under nästa år åtminstone delvis finansieras med
en ej genomförbar besparing.
Genomslagseffekten för några av förslagen framstår också som
anmärkningsvärt hög. Så t.ex. kritiserar Kristdemokraterna regeringen för
att ha minskat anslaget till rehabilitering och föreslår för egen del att
ytterligare 200 miljoner kronor skall anvisas för detta ändamål. Dessutom
vill man satsa 300 miljoner kronor på kompetensutveckling inom
socialförsäkringens administration. Dessa tämligen vagt formulerade
satsningar förutsätts i motionen leda till att belastningen på inte bara
utgifterna för sjukpenning och förtidspension utan också anslaget för
statlig ålderspensionsavgift redan nästa år minskar med sammanlagt 1 340
miljoner kronor.
Samma kraftfulla och mycket snabba genomslag tillgodoräknar sig
Kristdemokraterna för sitt förslag att avsätta 200 miljoner kronor för
förstärkt skattekontroll vilket ger utdelning på statsbudgeten med 600
miljoner kronor redan år 2000. I likhet med motionärerna anser utskottet
att det är angeläget att komma till rätta med skattefusk i alla dess
former, och på initiativ av regeringen har också olika åtgärder vidtagits
för att nå detta syfte. Utskottet anser dock att det är orealistiskt att
tro att en ökad satsning på skattekontroll redan samma år skall kunna ge en
så betydande utdelning i form av ökade inkomster på statsbudgeten. Eftersom
allmänna rättssäkerhetsregler alltid måste upprätthållas kan det dröja både
ett och flera år innan ett uppdagat skattefusk resulterar i en betalning
till staten.
Utan närmare förberedelsearbete skall man dessutom redan nästa år införa
en ny metod för att fastställa den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
vilket under år 2000 förutsätts leda till minskade utgifter i sjuk- och
föräldraförsäkringen samt arbetsskadeförsäkringen med sammanlagt 1 270
miljoner kronor. Hur det skall vara möjligt att så snabbt ställa om
datorsystem m.m. förklaras inte av motionärerna.
Därtill kommer att några av de förslag som Kristdemokraterna för fram är av
samma budgetavlastande karaktär som återfinns i det moderata
budgetalternativet, dvs. verksamheter lyfts ut ur statsbudgeten för att i
stället finansieras vid sidan av den. Det innebär att flera av de utlovade
skattesänkningarna för hushållen omedelbart kommer att ätas upp av ökade
obligatoriska avgifter.
Så t.ex. föreslår Kristdemokraterna att kostnaderna för trafikolycksfall
inte längre skall finansieras över sjukförsäkringen utan via den
obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten. I motsats till
Moderata samlingspartiet föreslår emellertid Kristdemokraterna att
bilisterna till en del skall kompenseras för premiehöjningen genom att
fordonsskatten sänks med halva detta belopp. Uppenbarligen förutsätter
motionärerna att förslaget skall kunna genomföras utan några mer omfattande
förberedelser redan den 1 juli 2000, och de räknar också med att det samma
år skall minska belastningen på statsbudgeten med 2 miljarder kronor. Även
i detta fall ställs alltså en osäker besparing mot en distinkt formulerad
skattesänkning.
I motionen avvisas regeringens förslag om en allmän förskola och maxtaxa
i barnomsorgen. I stället återkommer Kristdemokraterna till sitt tidigare
förslag om ett vårdnadsbidrag. Utskottet noterar att motionärerna är starkt
kritiska mot regeringen för de historiskt låga sysselsättningsnivåer som nu
etablerats. Samtidigt förespråkar de alltså själva en familjepolitisk reform
som har det uttalade syftet att föra undan främst kvinnor från arbetskraften.
Allvarligare är dock att den kristdemokratiska familjepolitiken inte tar
hänsyn till de pedagogiska effekterna av en allmän förskola.
Förskoleverksamhet och skolbarnomsorg har kommit att bli en del av
utbildningsväsendet och kan ses som första steget i ett livslångt lärande.
Många barn är emellertid i dag utestängda från denna verksamhet på grund
av föräldrarnas arbetslöshet eller på grund av alltför höga avgifter.
Avgiftsskillnaderna mellan kommunerna är för närvarande mycket stora och
kan för en tvåbarnsfamilj med genomsnittsinkomst på ett år överstiga 25 000
kr. Det är dessa orättvisor som införandet av en maxtaxa och en allmän
förskola skall avhjälpa, orättvisor som kommer att bestå med
Kristdemokraternas politik.
Kristdemokraterna anser att den förestående höjningen av barnbidraget i
två steg med sammanlagt 200 kr per barn och månad skall begränsas och
senareläggas ett år. Motionärerna är kritiska mot förslaget eftersom
socialbidragstagare inte får del en sådan höjning i och med att socialbidraget
minskas med samma belopp som barnbidraget höjs. I stället vill
motionärerna höja det särskilda, behovsprövade bostadsbidraget till
barnfamiljer med 100 kr per månad och barn. Deras förslag i detta avseende
är enligt utskottets mening ett brott mot principerna för den generella
välfärdspolitiken och går emot den breda enighet som råder om att vi i
Sverige skall ha generella, inte behovsprövade bidrag. Generella bidrag kan
vinna stöd även hos grupper som inte skulle få ut något av ett behovsprövat
bidrag, marginaleffekterna begränsas och den stigmatisering som en
behovsprövning innebär motverkas. En socialbidragstagare får visserligen
inte mer i handen av en barnbidragshöjning eftersom socialbidragsinkomsten
minskar lika mycket, men för de berördas självkänsla är det av stor
betydelse. Kristdemokraternas politik på detta område är som utskottet ser
det ett stort kliv bakåt.
Sammanfattningsvis ligger Kristdemokraternas budgetalternativ långt
ifrån vad som kan anses vara en ansvarsfull budgetpolitik. Utskottet
avstyrker därför Kristdemokraternas förslag till inriktning av
budgetpolitiken.
Centerpartiet föreslår för de kommande tre åren samma utgiftstak för
staten som regeringen. Med några få undantag är partiets avvikelser från
regeringens förslag till utgiftsramar också tämligen begränsade.
De tre största ramavvikelserna är föranledda av att partiet vill sammanföra
det stöd som i dag lämnas till dem som är arbetslösa, i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller i vuxenutbildning till ett enhetligt
försörjningsstöd. I motionen föreslås därför att de medel som regeringen satt
av i sitt budgetförslag för detta ändamål på anslagen A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning på utgiftsområde 13, A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder på utgiftsområde 14 samt  A 3 Vuxenstudiestöd m.m. på
utgiftsområde 15 skall sammanföras på det förstnämnda anslaget. Till detta
anslag på 29,7 miljarder kronor förs sålunda 13,4 miljarder kronor från
utgiftsområde 14 och 7,5 miljarder kronor från utgiftsområde 15.
Centerpartiet går inte närmare in på hur det tilltänkta systemet med ett
enhetligt försörjningsstöd skall vara utformat. Till det skall man återkomma
längre fram. Motionärerna säger sig också vara medvetna om att erforderliga
regeländringar och den samordning som är nödvändig inte kan införas över
en natt. Syftet med att redan från budgetåret 2000 sammanföra allt
försörjningsstöd på ett anslag uppges i stället vara att man vill möjliggöra
större förändringar fr.o.m. 2001. Fram till dess behålls alltså nuvarande
regelverk och motionärerna förutsätter också att regeringen under år 2000
skall fördela medlen på det sammanförda anslaget på myndigheter i enlighet
med den indelning som finns i budgetpropositionen.
Trots avsaknaden av regeländringar och medvetenheten om att den
nödvändiga samordningen inte kan genomföras över en natt räknar
Centerpartiet med att det nya sammanförda anslaget under 2000 skall kunna
reduceras med en miljard kronor på grund av "en mer effektiv förvaltning då
försörjningsstödet samordnas".
Centerpartiet föreslår också att regeringen skall utforma ett förslag till
skärpt kontroll av hur a-kassans regler efterlevs och hur fusk skall kunna
beivras och tillgodoräknar sitt budgetalternativ en besparing på 0,5 miljarder
kronor för detta förslag.
Finansutskottet kan för sin del inte genomskåda vilka närmare
omständigheter det är som föranleder motionärerna att tillgodoräkna sig en
besparing på tillsammans 1,5 miljarder kronor för dessa båda förslag.
En del av den statliga inkomstskatten utgår med ett fast belopp på 200 kr
per skattskyldig och under 1999 och 2000 är denna del tillfälligt omvandlad
till en kommunal skatt. Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att
låta denna överföring gälla även under 2001 och föreslår i stället att
kommunerna skall kompenseras på annat sätt. Hur denna kompensation är tänkt
att utgå är emellertid oklart, eftersom motionärerna i sitt förslag till
utgiftsramar för 2001 inte har anpassat nivån på utgiftsområde 25 till
detta förslag.
Centerpartiet motsätter sig regeringens samtliga förslag till
inkomstskattesänkningar för år 2000 och föreslår i stället att grundavdraget
höjs för dem med små eller medelstora inkomster. Hur det nya
grundavdraget skall vara utformat mer i detalj redovisas inte trots att
ändringen är avsedd att börja tillämpas redan nästa år. Av motionen framgår
dock att höjningen skall motsvara en inkomstskattesänkning på totalt 10,5
miljarder kronor för år 2000 och att den skall konstrueras så att
grundavdraget trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ner så att
"just låg- och medelinkomsttagare får störst del av den sänkta
inkomstskatten".
Riksdagens budgetkontor har för finansutskottets räkning beräknat
effekten av två alternativt utformade förslag till grundavdragshöjningar vilka
båda tillgodoser de av motionärerna angivna kriterierna. I det ena fallet har
hela grundavdragshöjningen lagts på den s.k. LO-puckeln och är därmed helt
inriktad på just låg- och medelinkomsttagare. I det andra fallet börjar det
förhöjda grundavdraget på nivån 15 000 och trappas därefter upp till ca
43 000 kr varefter det successivt trappas ner för att helt upphöra där LO-
puckeln tar slut. Båda alternativen leder till marginalskattehöjningar
föranledda av att ett förhöjt grundavdrag måste trappas av i snabbare takt än
vad som erfordras för grundavdraget enligt nuvarande regler. Beroende på
hur avtrappningen utformas kan marginalskatten för dem med årsinkomster
understigande ca 205 000 komma att öka till närmare 50 %.
Marginalskattehöjningar riktade mot låg- och medelinkomsttagare bör
enligt utskottets mening undvikas, i synnerhet om de uppgår till den angivna
nivån.
Av motionen framgår att kommuner och landsting skall kompenseras för
de skattebortfall som den av motionärerna föreslagna grundavdragshöjningen
ger upphov till. Även i detta fall lämnas emellertid i motionen ingen uppgift
om hur kompensationen skall utgå, men under hand har företrädare för
Centerpartiet uppgivit att avsikten är detta skall ske genom att ett lika stort
belopp avräknas mot inkomsttiteln för fysiska personers inkomstskatt. Någon
sådan avräkning har dock inte gjorts i Centerpartiets förslag till
inkomstberäkning för år 2000. Görs en sådan avräkning får det till följd att
statens finansiella sparande försämras med 10,5 miljarder kronor i
Centerpartiets budgetalternativ.
Såsom nyss nämnts motsätter sig Centerpartiet regeringens
inkomstskatteförslag och därmed även förslaget att avdrag i fortsättningen
bara skall få göras för 75 % av den erlagda egenavgiften, ett förslag som
leder till att kommunernas skatteinkomster ökar med 4,8 miljarder kronor.
För att neutralisera denna ökning har regeringen i sitt budgetalternativ
föreslagit att det generella statsbidraget till kommunerna skall minskas med
ett lika stort belopp. Finansutskottet noterar att Centerpartiet inte återtagit
denna bidragsminskning och inte heller på annat sätt kompenserar kommuner
och landsting för denna indragning. Överföringarna till kommunsektorn
begränsas därigenom i Centerpartiets budgetalternativ med ytterligare 4,8
miljarder kronor.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom
Centerpartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Folkpartiet liberalerna vill genom skattesänkningar främja tillkomsten
av nya arbeten. I motionen redovisas ett förslag till skattereform som
innebär att vissa av de principer som låg till grund för 1992 års
skattereform återupprättas. I ett första steg föreslås för år 2000 att uttaget
av statlig skatt begränsas till 20 %, att brytpunkten höjs så mycket att
bortfallet på statsbudgeten blir 9 miljarder kronor samt att en
skattereduktion på 1 200 kr införs lika för alla. Den sammanlagda
budgeteffekten av dessa förslag uppgår enligt motionärerna till 16
miljarder kronor under första året. Fullt genomförd beräknas
skattereformen kosta 55 miljarder kronor.
För att främja tillkomsten av nya arbeten föreslår Folkpartiet dessutom att
arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn skall minskas med fem procentenheter.
Detta förslag väntas leda till att inkomsterna på statsbudgeten minskar med 6
miljarder kronor.
Sammantaget uppgår de av Folkpartiet föreslagna skattesänkningarna och
nya utgiftsåtagandena till drygt 40 miljarder kronor år 2000.
Budgetförsvagningarna föreslås bli finansierade genom besparingar,
effektiviseringar och extra inleveranser samt genom att verksamheter lyfts ut
från statsbudgeten för att i ställer finansieras vid sidan av den.
Enligt utskottets mening framstår emellertid effekten av några av de
besparingar som motionärerna tillgodoräknar sig som starkt överdrivna.
Så t.ex. framgår det av budgetpropositionen att regeringen har för avsikt
att nästa år sälja ut statliga bolag m.m. för 95 miljarder kronor.
Folkpartiet anser att det finns möjligheter till ytterligare
företagsförsäljningar och tillgodoräknar sig av denna anledning en
besparing på utgifterna för statsskuldsräntor med 2,5 miljarder kronor
under år 2000.
Erfarenhetsmässigt tar det tid att genomföra en bolagsförsäljning. Om man
emellertid rent hypotetiskt tänker sig att försäljningen kan genomföras vid
nästa års halvårsskifte krävs, för att statsskuldsräntorna skall kunna minska i
denna omfattning, en försäljning på mellan 175 och 200 miljarder kronor.
Det framstår inte som realistiskt att en så omfattande försäljning av aktier
skall kunna genomföras under närmast efterföljande år, åtminstone inte om
man eftersträvar att få ett så bra pris som möjligt för varje försålt bolag.
Folkpartiet vill satsa mindre på traditionell arbetsmarknadspolitik och mer
på att generellt förbättra villkoren för företagandet. I en
arbetsmarknadspolitisk motion säger sig de folkpartistiska motionärerna vara
övertygade om att partiets politik inom andra områden är sådan att om den
fick genomföras skulle den ge ett sådant tillskott av nya arbeten att
efterfrågan på traditionell arbetsmarknadspolitik blev avsevärt mindre. Utan
annan motivering än denna föreslår motionärerna att de
arbetsmarknadspolitiska anslagen på utgiftsområde 14 skall minskas med 3,3
miljarder kronor nästa år. Den lägre nivån skall dessutom rymma utökade
åtgärder för arbetshandikappade. Partiets gynnsamma politik förutsätts också
slå igenom på arbetslöshetsersättningen som till följd härav kan minskas med
0,6 miljarder kronor.
För finansutskottet, som inte har samma tilltro till Folkpartiets politik som
motionärerna själva, framstår det som orealistiskt att de åtgärder
motionärerna föreslår skall ha så gynnsam effekt på sysselsättningen att de
angivna besparingseffekterna kan uppnås.
Även Folkpartiet föreslår nu att sjukvårdens kostnader för trafikolycksfall
skall föras över till den obligatoriska trafikförsäkringen och tillgodoräknar
sig redan nästa år en besparing på 2 miljarder kronor för detta förslag. Med
tanke på att det inte finns något konkret utarbetat förslag till sådan
omläggning ter det sig som orealistiskt att en så genomgripande förändring
skulle kunna leda till besparingar av denna omfattning redan nästa år.
På utgiftsområde 18 vill motionärerna redan nästa år minska utgifterna för
bostadsbidrag, lokala investeringsprogram, räntebidrag och vissa
myndigheter med sammanlagt 3,1 miljarder kronor. Det inkomstprövade
bostadsbidraget skall minskas eftersom det ger upphov till negativa
marginaleffekter för barnfamiljerna. I stället vill partiet lägga motsvarande
utgift på en uppräkning av det allmänna barnbidraget. Enligt finansutskottets
mening är det önskvärt att man på olika sätt försöker begränsa
barnfamiljernas marginaleffekter. Det måste dock ske på ett
fördelningspolitiskt godtagbart sätt. För de berörda barnfamiljerna skulle
motionärernas förslag i detta avseende fullt genomfört efter två år innebära
att ett behovsprövat bostadsbidrag på 200 kr per barn och månad omvandlas
till ett icke inkomstprövat barnbidrag på 50 kr per barn och månad. Det är
enligt utskottets mening inte en godtagbar lösning.
Liksom Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna vill Folkpartiet
minska på utgifterna för räntebidrag genom att trappa av den garanterade
räntan. Folkpartiets föreslår för sin del att anslaget skall minskas med 0,5
miljarder kronor. En besparing av denna omfattning skulle enligt
bostadsutskottet (BoU1y) leda till krav på höjda hyror i den del av
bostadsbeståendet som redan i dag har de högsta boendekostnaderna.
Nedskärningen skulle drabba inte minst bostäder i de s.k. krisårgångarna,
framhåller bostadsutskottet.
Dessutom vill Folkpartiet att stödet till lokala investeringsprogram skall
avvecklas och föreslår därför att det för ändamålet uppförda anslaget på 1,8
miljarder kronor inte skall beviljas för 2000. Som bostadsutskottet framhåller
i sitt yttrande avser emellertid detta anslag till största delen redan beviljat
men ännu inte utbetalat stöd, och en total avveckling av anslaget skulle
därför medföra att staten inte kan fullfölja redan gjorda åtaganden.
Bostadsutskottet kommenterar också Folkpartiets förslag till mycket
kraftiga nedskärningar av vissa myndigheters anslag redan nästa år. Bl.a.
föreslås att Boverkets anslag skall minskas med 40 miljoner kronor eller med
omkring 40 %. Finansutskottet instämmer helt i bostadsutskottets uppfattning
att det med tanke på gällande avtal och trygghetslagar är helt orealistiskt med
en så stor nedskärning under närmast kommande budgetår för en myndighet
vars anslag till största delen avser personalkostnader.
Enbart för att tillgodose kravet på budget-teknisk genomförbarhet skulle,
enligt bostadsutskottets bedömning, Folkpartiets förslag till ram för
utgiftsområde 18 behöva revideras med över en miljard kronor.
I likhet med övriga oppositionspartier avvisar Folkpartiet regeringens
förslag till skattereduktion utan att samtidigt neutralisera den avräkning
regeringen gör på kommunbidraget med anledning av detta förslag. På grund
härav ligger Folkpartiets överföringar till kommunsektorn på en 4,8 miljarder
kronor lägre nivå än vad som framgår av partiets budgetalternativ.
I motionen har man inte heller beaktat att de förslag till skattesänkningar
man själv för fram medför att kommunernas skatteinkomster minskar.
Riksdagens budgetkontor har beräknat detta bortfall till 5,5 miljarder kronor
år 2000. Folkpartiets företrädare i utskottet har emellertid förklarat att
avsikten är att kommunerna skall kompenseras för detta bortfall genom att
man gör en lika stor avräkning mot inkomsttiteln för fysiska personers
inkomstskatt. Detta innebär således att även Folkpartiet väljer att
nettoredovisa en överföring till kommunerna mot en inkomsttitel.
Även i övrigt utmärks Folkpartiets budgetalternativ av att vagt
underbyggda förslag förväntas ge betydande besparingar redan nästa år. På
trafikområdet vill partiet bl.a. börja en stegvis avveckling av rederistödet
samt omedelbart avreglera all persontrafik på järnväg. Avregleringen medför
att Folkpartiet anser att Banverkets anslag för banhållning kan minskas med
en fjärdedel redan nästa år, dvs. med 1,6 miljarder kronor.
På motsvarande sätt förutsätts en ökad satsning på försäkringskassorna
med 50 miljoner kronor bana väg för en bättre rehabilitering vilket redan
nästa år minskar behovet av medel för förtidspension med 0,9 miljarder
kronor. Totalt tillgodoräknar sig Folkpartiet för nästa år besparingar på 1,6
miljarder kronor för sina satsningar på effektivare rehabilitering m.m.
Samma satsning med 50 miljoner kronor på försäkringskassorna förbättrar
dessutom kassornas möjligheter att bekämpa fusk och överutnyttjande i
socialförsäkringssystemen. Anslaget för sjukpenning kan med hänsyn härtill
minskas med 0,5 miljarder kronor, anser Folkpartiet.
En tämligen begränsad satsning med 50 miljoner kronor kommer således i
Folkpartiets budgetalternativ att ge omedelbar utdelning med minst 1,4 milj-
arder kronor, dvs. för varje satsad krona får man igen 28.
Med en så god utdelning ter det sig enligt utskottets mening närmast
anmärkningsvärt att motionärerna nöjer sig med att avdela 50 miljoner
kronor för detta ändamål.
Folkpartiet tar fasta på att produktivitetsutvecklingen i hela beskattnings-,
uppbörds- och indrivningskedjan har bromsats upp och föreslår att ytterligare
100 miljoner kronor skall anvisas till skattemyndigheterna för
nästkommande budgetår. Anslaget ökar därmed från 4,4 till 4,5 miljarder
kronor eller med 2 %. Även denna satsning förutsätts ge god utdelning redan
samma år för skatteinkomsterna väntas då öka med 1,1 miljarder kronor till
följd av minskat fusk m.m.
Enligt utskottets mening visar dessa exempel att det finns anledning att
ifrågasätta trovärdigheten i finansieringen av Folkpartiets förslag till
skattesänkningar och nya utgiftsåtaganden. Flera av de mest betydelsefulla
besparingsförslagen har inte den styrka och varaktighet som krävs för en
ansvarsfull budgetpolitik.
Med Folkpartiets budgetförslag skulle vi således snart vara tillbaka till det
förhållande som rådde i början av 1990-talet då ofullständigt finansierade
skattesänkningar bidrog till den snabba försvagningen av statsfinanserna.
Med hänsyn härtill kan finansutskottet inte ställa sig bakom Folkpartiets
förslag till budgetalternativ.
Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att de förslag till alternativ
inriktning av budgetpolitiken som förs fram av Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna inte kan
läggas till grund för riksdagens beslut i frågan. Moderata samlingspartiet
föreslår lösningar som visserligen innebär att utgifterna ligger under
regeringens förslag till utgiftstak för åren 2000-2002, men partiets
förslag är inte fördelningspolitiskt godtagbart. Även Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna redovisar i sina motioner förslag som
innebär att utgifterna skulle komma att ligga under regeringens förslag
till utgiftstak, men som utskottet redovisat är dessa bedömningar alltför
löst underbyggda för att kunna ligga till grund för en statsbudget.
Såväl Moderata samlingspartiet som Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna föreslår att trafikförsäkringen skall överta kostnaderna för
trafikskadade från år 2000, två av partierna räknat från den 1 juli 2000. Inget
av partierna redovisar emellertid något konkret förslag till hur detta tekniskt
skall lösas. Man anvisar därmed en osäker och tekniskt komplicerad
finansiering för sina förslag till skattesänkningar för år 2000.
Samma tre partier vill också satsa på rehabilitering och skärpt kontroll av
bl.a. utnyttjandet av socialförsäkringsförmåner och förutsätter att även
tämligen begränsade tillskott på dessa områden skall ge inte bara omedelbar
utan också mycket riklig utdelning i form av minskade utgifter och ökade
skatteinkomster.
På utgiftsområdena 13 och 14 föreslår de dessutom omfattande reduceringar
av utgifterna för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitik.
Flertalet av dessa förslag är emellertid så vaga till sin karaktär att de
redovisade besparingseffekterna för år 2000 framstår mer som förhoppningar
än som realistiskt underbyggda förslag.
Exempel som dessa visar att de tre partiernas budgetalternativ bygger på
en finansiering som är ofullständig eller så osäker att stabiliteten i
statsfinanserna återigen skulle hotas.
Finansutskottet har av dessa skäl inte kunnat ställa sig bakom deras förslag
till uppläggning av budgetpolitiken.
Centerpartiets förslag till utgiftstak överensstämmer med regeringens men
innehåller i övrigt lösningar som utskottet inte kan godta.
Under förra mandatperioden genomförde regeringen ett omfattande
konsolideringsprogram och kunde med dess hjälp återställa balansen i den
offentliga sektorn. I konsolideringsprogrammet var besparingar och
skattehöjningar kombinerade på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna
fick en - enligt utskottets mening - efter omständigheterna rimlig
fördelningsprofil. Utan denna kombination av skattehöjningar och
besparingar hade saneringen av statsfinanserna ensidigt kommit att drabba de
sämst ställda i samhället. Ansträngningarna att komma till rätta med de stora
budgetunderskotten hade då inte vunnit den respekt och fått den breda
uppslutning som krävts för att driva arbetet vidare i den takt som nu skett.
Saneringsarbetet påskyndades också av att man snabbt kunde besluta om
skattehöjningar, och att dessa förändringar i allmänhet också fick ett snabbt
genomslag. Vid utformningen av besparingarna försökte regeringen
dessutom i möjligaste mån undanta välfärdens kärna - vård, omsorg och
utbildning - vilket enligt utskottets mening var angeläget.
Med den nu framlagda budgetpropositionen med förslag till statsbudget för
budgetåret 2000 fullföljer regeringen denna politik. Förslagen i
budgetpropositionen stöds av Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna som
träffat en överenskommelse med regeringen. Den innebär att tre
riksdagspartier står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken. Utskottet noterar med tillfredsställelse att det alltså
finns en bred enighet i dessa frågor vilket ger stadga och är en god grund
för en fortsatt stabil utveckling.
Samarbetet mellan regeringspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna berör fem områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö. Såsom också framhålls i propositionen bekräftas
genom detta samarbete att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk
politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett
offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en
konjunkturcykel.
Sedan 1998 finns det ett överskott i de offentliga finanserna, och för de
närmast följande åren förutses så stora överskott att uppställda saldomål
kommer att uppnås eller överträffas.
Även statsbudgeten kommer att uppvisa betydande överskott vilka under
de närmaste åren kommer att användas för att amortera av statsskulden. De
stora överskotten är emellertid i allt väsentligt en följd av att budgeten
kommer att tillföras betydande engångsvisa belopp från planerade
företagsförsäljningar samt en överföring från AP-fonden föranledd av
pensionsreformen. Av en i propositionen redovisad sammanställning (tabell
4.12 s. 98) framgår att utan dessa extraordinära tillskott hade budgetsaldot
varit negativt under hela perioden 1998-2002. Även om de närmaste årens
statsfinansiella utveckling ter sig gynnsam, bör enligt finansutskottets
mening nivån på det underliggande saldot ses som en markering av att det
ännu inte finns anledning att ge avkall på kravet på en stram utgiftsprövning.
Sammanlagt 12 utskott har yttrat sig över budgetpropositionens förslag till
utgiftsramar och de motioner som väckts med anledning av propositionen.
Två utskott - utbildningsutskottet samt miljö- och jordbruksutskottet - har
avstått från att yttra sig. Av de utskott som yttrat sig i ärendet har samtliga
utom arbetsmarknadsutskottet tillstyrkt regeringens förslag.
Arbetsmarknadsutskottet yttrar sig endast beträffande arbetsmarknadsläget,
uppföljningen av sysselsättningsmålet, regionala variationer i
arbetsmarknadssituationen samt förslag rörande reformering av
arbetslöshetsförsäkringen.
Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger
budgetpolitiken en riktig inriktning. Regeringens förslag är även i övrigt
väl avvägda och bör, enligt utskottets mening, därför ligga till grund för
budgetpolitikens inriktning under såväl år 2000 som de båda
efterföljande åren.
I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella förslag
till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om utgiftstak (2.6),
beräkning av statsbudgetens inkomster m.m. (3) samt fördelning av utgifter
på utgiftsområden (4).
2.6 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn
2.6.1 Utgiftstak för staten
Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen (avsnitt 4.1.1) att nivån på de
tidigare fastställda utgiftstaken för 2000-2002 skall anpassas till tre
budgettekniska förändringar. Justeringen som inte ökar utrymmet under
utgiftstaket är föranledd av dels förslaget att höja den statliga
ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande transfereringar med
närmare fyra procentenheter, dels förslaget till ändrad
finansieringsprincip för avtalsförsäkringar inom det statliga området, dels
även förändringen av det generella statsbidraget till kommunerna till
följd av förslaget om begränsad avdragsrätt för egenavgifter. De båda
förstnämnda förslagen höjer utgiftstaket med 8,8 miljarder kronor. Den
sistnämnda förändringen sänker nivån med 4,8 miljarder kronor.
Regeringen föreslår sålunda att utgiftstaken för åren 2000-2002 fastställs
till 765, 790 respektive 814 miljarder kronor (yrkande 2).
Motionerna
Av den tidigare redogörelsen framgår att tre partier förordar andra nivåer
för utgiftstaket. Formella förslag för de tre åren framförs av Moderata
samlingspartiet i motion Fi209 (yrkande 2), Kristdemokraterna i motion
Fi210 (yrkande 2) samt Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 (yrkande
2). De olika partiernas förslag framgår av efterföljande sammanställning.
Tabell 23. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive
ålderspensionssystemet 2000-2002
Belopp i miljarder kronor



År

Oppositionspartiernas förslag till alternativa nivåer
Nivå enligt
regeringen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna





2000
765,0
-11,0
-8,0
±0,0
-17,0
2001
790,0
-22,0
-16,0
±0,0
-20,0
2002
814,0
-34,0
-25,0
±0,0
-23,0
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i föregående avsnitt (2.5.3) ställt sig bakom
regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken och därmed också
regeringens förslag till utgiftstak för staten. Finansutskottet tillstyrker
således propositionens yrkande 2 samt avstyrker de förslag till utgiftstak
för staten som framförs i motionerna Fi209 (m) yrkande 2, Fi210 (kd)
yrkande 2 samt Fi212 (fp) yrkande 2.
2.6.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Om man till utgiftstaket för staten lägger en beräkning av de samlade
kommunala utgifterna exklusive interna transaktioner mellan stat och
kommun får man fram utgiftstaket för den offentliga sektorn. Nivån på
detta utgiftstak är således en funktion av det utgiftstak som gäller för
staten.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 7.3) att riksdagen skall godkänna en i
propositionen redovisad beräkning av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002 (yrkande 9). Beräkningen framgår av efterföljande tabell.
Tabell 24. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn 2000-2002
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002
Utgiftstak för staten inkl. ålderspensionssystemet
765
790
814
Den kommunala sektorn
479
497
511
Interna transaktioner
-178
-185
-183
Summa offentlig sektor
1 066
1 101
1 142
Procent av BNP
52,2
51,7
51,5
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att riksdagen i stället
skall godkänna detta partis beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande
5). Enligt motionen påverkas taket av partiets förslag om nationell
skolpeng samt skatteförändringar. Skatteförändringarna påverkar främst
de kommunala skatteinkomsterna varför en ekonomisk reglering mellan
staten och kommunsektorn måste ske. De nivåer som partiet föreslår är
1 042 miljarder kronor för såväl 2000 som 2001 samt 1 054 miljarder
kronor för 2002.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi210 (yrkande 6) att de beräkningar
av de offentliga utgifterna som redovisas i motionen skall godkännas av
riksdagen. Kristdemokraternas förslag innebär att ett något större utrymme
för kommunsektorn kombineras med partiets föreslag till lägre utgiftstak för
staten. Enligt de beräkningar som redovisas i motionen blir taket för den
offentliga sektorn 1 059, 1 087 respektive 1 118 miljarder kronor för 2000-
2002.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 (yrkande 7) att riksdagen
skall godkänna detta partis beräkningar av de offentliga utgifterna. I
motionen anges nivåerna till 1 049, 1 082 respektive 1 125 miljarder kronor
för 2000-2002.
Finansutskottets ställningstagande
Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit tillstyrker utskottet
regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 9).
Utskottet avstyrker därmed de förslag till alternativ beräkning av de
offentliga utgifterna och utgiftstak för den offentliga sektorn som
framförs i motionerna Fi209 (m) yrkande 5, Fi210 (kd) yrkande 6 samt
Fi212 (fp) yrkande 7.
2.7 Fördelning av utgifter på utgiftsområden budgetåret 2000
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 7.1) att statsbudgetens utgifter för budgetåret
2000 skall fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av
efterföljande tabell (yrkande 6).
Motionerna
De fyra borgerliga partierna avvisar regeringsförslaget och förordar i
stället sina respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa
förslag framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion Fi209 (yrkande 8),
- Kristdemokraterna i motion Fi210 (yrkande 4),
- Centerpartiet i motion Fi211 (yrkande 11) samt av
- Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 (yrkande 4).
Övriga utskotts yttranden
Sammanlagt tolv utskott har yttrat sig över budgetpropositionens förslag
till utgiftsramar för budgetåret 2000 och de motioner som väckts med
anledning av propositionen. Två utskott - utbildningsutskottet samt
miljö- och jordbruksutskottet - har avstått från att yttra sig. Av de utskott
som yttrat sig i ärendet har samtliga utom arbetsmarknadsutskottet
tillstyrkt regeringens förslag. Arbetsmarknadsutskottet har valt att i sitt
yttrande endast ta upp fyra frågor och att redovisa sin syn på dem. Det
gäller arbetsmarknadsläget, uppföljningen av sysselsättningsmålet,
regionala variationer i arbetsmarknadssituationen samt förslag rörande
reformering av arbetslöshetsförsäkringen.
Till yttrandena har oppositionspartiernas företrädare anmält avvikande
meningar med alternativa förslag till ramnivåer eller reserverat sig till
förmån för respektive partis motionsförslag. Efterföljande tabell återger
regeringens förslag samt de avvikelser oppositionspartierna har i sina
motionsvis framförda förslag.
Tabell 25. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar
för 2000
Belopp i miljoner kronor


Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har i avsnitt 2.5 redovisat sin syn på de budgetförslag och
prioriteringar som regeringen och de borgerliga partierna gör.
Ovanstående tabell visar i ett koncentrat hur dessa prioriteringar kommer
till uttryck i Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas,
Centerpartiets och Folkpartiet liberalernas budgetalternativ.
Noteras bör dock att för oppositionspartiernas del är de angivna värdena
inte helt jämförbara på alla punkter beroende på att dessa partier dels
använder sig av olika metoder för att kompensera kommunsektorn för
effekterna av sina skatteförslag, dels framlägger vissa förslag som innebär att
anslag i varierande omfattning flyttas från ett utgiftsområde till ett annat.
Så t.ex. föreslår Moderata samlingspartiet att ramen för utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner skall räknas upp med 12,5 miljarder kronor
främst beroende på att kommunsektorn föreslås få kompensation för det
skattebortfall som det moderata budgetalternativet ger upphov till. Eftersom
partiets förslag till neutraliseringar uppgår till sammanlagt 13,6 miljarder
kronor föreslår Moderata samlingspartiet i realiteten en neddragning av
överföringarna till kommunerna med 1,1 miljarder kronor. Därtill kommer
att Moderata samlingspartiet avvisat regeringens förslag till
inkomstskattesänkning, dock utan att återställa en till detta förslag knuten
minskning av det generella statsbidraget till kommunerna. Neddragningen av
överföringarna till kommunsektorn blir därigenom i det moderata
budgetalternativet i praktiken större än vad som framgår av motionen, eller
totalt 5,9 miljarder kronor.
I motsats till Moderata samlingspartiet föreslår de tre övriga partierna att
effekten på kommunsektorn av deras respektive inkomstskatteförslag skall
neutraliseras genom en avräkning mot en inkomsttitel. Ett sådant förfarande
strider emellertid mot budgetlagens krav på att alla inkomster och utgifter på
statsbudgeten skall bruttoredovisas. Om - för jämförbarhetens skull -
motsvarande reglering i stället görs på utgiftsområde 25 kommer utgifterna
på detta utgiftsområde att öka med för Kristdemokraterna 17 miljarder
kronor, Centerpartiet 10,5 miljarder kronor och Folkpartiet 5,5 miljarder
kronor. En motsvarande justering bör då också göras av respektive partis
förslag till utgiftstak för år 2000.
Även dessa partier förkastar emellertid regeringens förslag till
inkomstskattesänkning utan att återställa nivån på statsbidragen. Den senare
effekten är inte beaktad i deras respektive budgetalternativ, vilket alltså i
praktiken innebär att även de minskar på överföringarna till kommunsektorn
med 4,8 miljarder kronor mer än vad som kan utläsas av deras motioner.
Vid en jämförelse mellan de olika partiernas förslag till utgiftsramar bör
man också vara medveten om de omfördelningar av anslag som främst
Moderata samlingspartiet och Centerpartiet föreslår.
Så t.ex. föreslår Moderata samlingspartiet att insatserna för
fredsfrämjande truppinsatser inte längre skall belasta utgiftsområdena 5
och 6 utan i stället utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Korrigerar
man för denna rena omfördelning av anslag, visar det sig att Moderata
samlingspartiet föreslår en betydligt större satsning på försvar - 4,3 i
stället för 3,4 miljarder kronor - och en betydligt större minskning av
biståndet - 2,1 i stället för 1,1 miljarder kronor - än vad som framgår av
sammanställningen.
Moderata samlingspartiet föreslår också att ersättningen till dem som
deltar i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall redovisas över
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Vad som skenbart ser
ut som en kraftig satsning på detta utgiftsområde är således endast en
omfördelning av medel från utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Tagna tillsammans föreslår Moderata samlingspartiet att medelstilldelningen
till de båda utgiftsområdena skall begränsas till drygt 6 miljarder kronor.
Som utskottet tidigare har berört (avsnitt 2.5.3) föreslår Centerpartiet på
motsvarande sätt att stora omfördelningar skall göras mellan
utgiftsområdena 13, 14 och 15. Omfördelningen kan ses som första steget mot
ett enhetligt försörjningsstöd som Centerpartiet vill införa fr.o.m. 2001.
Korrigerat för dessa omfördelningar uppgår på de tre utgiftsområden
Centerpartiets förslag till följande belopp.
Tabell 26. Centerpartiets förslag till omfördelning mellan utgiftsområdena
13, 14 och 15 i budgetförslaget för 2000
Belopp i miljoner kronor

¹ Överföringsbeloppen är hämtade från tre olika motioner A274, A275 och
Ub716. I motion A274 anges felaktigt att överföringen till UO 13 uppgår
till +20 466 mkr. Rätt överföringsbelopp skall enligt vad företrädare för
Centerpartiet uppgivit vara det som framgår av tabellen.
Vad som i Centerpartiets förslag kan tolkas som en mycket kraftig
satsning på utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
motsvaras alltså i själva verket av en ramminskning på 1,6 miljarder
kronor. Å andra sidan är också de föreslagna neddragningarna på
utgiftsområdena 14 och 15 av en helt annan omfattning än vad som
framgår av partiets förslag till utgiftsfördelning.
En konsekvens av utskottets tidigare ställningstagande till de olika
budgetalternativen är att utskottet även biträder regeringens förslag till
fördelning av utgifter på utgiftsområden. Utskottet tillstyrker således
yrkande 6 i propositionen.
De motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Det
gäller Fi209 (m) yrkande 8, Fi210 (kd) yrkande 4, Fi211 (c) yrkande 11 och
Fi212 (fp) yrkande 4.
2.8 Redovisning av statsbudgetens inkomster för 2000
Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning
av budgetpolitiken. Till grund för detta förslag ligger den
inkomstberäkning som regeringen redovisar för 2000. Finansutskottet
redovisar längre fram i betänkandet i avsnitt 3.8 regeringens och
oppositionspartiernas alternativa förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för 2000 och tar där formellt ställning till de olika yrkandena.
Utskottet biträder därvid regeringens förslag till inkomstberäkning som
för 2000 summerar till 782,3 miljarder kronor.
I efterföljande sammanställning redovisas regeringens och oppositionspartiernas
förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för 2000.
Tabell 27. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till beräkning av
statsbudgetens samlade inkomster för 2000
Belopp i miljarder kronor

Regeringens
förslag
m
kd
c
fp


Summa inkomster
782 313
-3 480
-12 222
±0
-12 510
Det bör noteras att redovisningen av budgeteffekten av
oppositionspartiernas skatte- och avgiftsförslag grundas på en
sammanställning som finansutskottet gjort. Huvudprincipen har varit att
redovisa förslagens rent statsfinansiella effekter men undantag från detta
förekommer. Vissa av partiernas förslag till skatteförändringar påverkar
främst kommunernas och landstingens skatteinkomster vilka förutsätts
bli kompenserade för det inkomstbortfall detta ger upphov till. På
statsbudgeten syns dessa förändringar för Moderata samlingspartiets del
som en anslagsökning på utgiftsområde 25, för övriga partier som
negativa poster på inkomsttiteln 1111 Fysiska personers inkomstskatt.
2.9 Anslagsbehållningar
Medel som anvisats på ett reservationsanslag kan enligt vissa regler
sparas till efterföljande budgetår. I den mån ett ramanslag inte förbrukats
får på motsvarande sätt kvarstående behållning föras över till ett senare
år. Förskjutningar i det samlade anslagssparandet påverkar
statsbudgetens utgifter och redovisas på budgetens utgiftssida som en
nettopost, benämnd Ökning/minskning av anslagsbehållningar.
Budgetpropositionen
I årets budgetproposition räknar regeringen med att de samlade
anslagsbehållningarna skall minska med netto 6,0 miljarder kronor under
nästa år, dvs. att utgifter av denna omfattning väntas bli finansierade av
medel som finns tillgängliga på anslagen vid årets början. Regeringen
föreslår att riksdagen skall godkänna den gjorda beräkningen av
förändringarna i anslagsbehållningarna (yrkande 7).
Motioner
Moderata samlingspartiet begär i motion Fi209 att riksdagen skall
godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna i enlighet
med vad som redovisas i motionen (yrkande 9). Av den tabell som
motionärerna hänvisar till framgår att partiets förslag överensstämmer
med regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 att riksdagen skall
godkänna en i motionen redovisad beräkning av förändringar i
anslagsbehållningar (yrkande 5). Folkpartiet föreslår att förändringen av
anslagsbehållningar skall beräknas till 3,5 miljarder kronor år 2000.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet finner för egen del inte anledning att göra någon annan
bedömning av förbrukningen av anslagsbehållningarna än regeringen.
Utskottet tillstyrker således yrkande 7 i propositionen. Då förslaget i
motion Fi209 (m) överensstämmer med regeringens förslag skulle ett
tillstyrkande inte tjäna något syfte. Utskottet avstyrker således
motionerna Fi209 (m) yrkande 9 samt Fi212 (fp) yrkande 5.
2.10 Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret
I sitt förslag till statsbudget för budgetåret 2000 räknar regeringen med
att myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret skall uppgå
till netto 39,5 miljarder kronor under året. Saldot på denna budgetpost
har fram t.o.m. 1999 varit negativt, dvs. inlåningen har överstigit
Riksgäldskontorets utlåning. Att nettot under år 2000 väntas bli positivt
förklaras främst av att Riksgäldskontoret då väntas börja föra över
premiepensionsmedel på närmare 50 miljarder kronor till
Premiepensionsmyndigheten för placering i värdepappersfonder enligt
den försäkrades val.
Belastningen på statsbudgeten kommer att öka påtagligt till följd av ålders-
pensionsreformen, samtidigt som det sker en motsvarande förstärkning av
ålderspensionssystemets sparande. Riksdagen har med anledning av
proposition 1997/98:151 beslutat att en kompenserande överföring av medel
från AP-fonden på 45 miljarder kronor skall ske vardera året 1999 och 2000.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.4.3 och tabell 4.11)
att riksdagen skall godkänna den gjorda beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret budgetåret 2000
samt beräkningen av överföringen av medel från AP-fonden för
budgetåret 2000 (yrkande 4).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens förslag och tillstyrker således yrkande 4 i
propositionen.
2.11 Budgetens sammansättning i stort
Utskottet har i de närmast föregående avsnitten tagit ställning till
utgifternas fördelning på utgiftsområden samt till förändringar av
anslagsbehållningar och Riksgäldskontorets in- och utlåning till
myndigheter m.fl. I avsnitt 3.8 nedan redovisar utskottet sitt
ställningstagande till beräkningen av statsbudgetens inkomster. Utskottet
har därmed övergripande behandlat de delposter som statsbudgeten är
uppbyggd av.
Skillnaden mellan å ena sidan statsbudgetens inkomster och å andra sidan
summan av samtliga utgifter på utgiftsområden inklusive förändringar av
anslagsbehållningar, nettot av myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret och överföringen av medel från AP-fonden utgör
budgetsaldot, vilket definitionsmässigt är liktydigt med statens lånebehov.
Lånebehovet framkommer alltså som en restpost, vars nivå riksdagen inte tar
ställning till. Utskottets ställningstaganden framgår schematiskt av följande
förenklade budgetuppställning. Det innebär att statsbudgetens inkomster
överstiger utgifterna och att amorteringen av statsskulden före
skulddispositioner uppgår till 82,5 miljarder kronor.
Tabell 28. Utskottets förslag till statsbudget för budgetåret 2000
Belopp i miljarder kronor

Utskottet övergår därmed till att behandla
sammansättningen av statsbudgetens inkomster på
mer detaljerad nivå samt olika förslag och
synpunkter med anknytning till de 27
utgiftsområdena inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten.
3 Inkomster
3.1 Skattepolitikens inriktning
Budgetpropositionen
I propositionen anförs (avsnitt 1.5) att skatternas främsta syfte är att
finansiera välfärden och att det ytterst är samhällets välfärdsambitioner
som bestämmer nivåerna på skatteuttaget. Ett samhälle med bra vård,
skola och omsorg för alla, trygga försäkringar mot inkomstbortfall vid
sjukdom och arbetslöshet samt en bra utbildning för alla, kräver att
tillräckliga skatter tas ut för  finansieringen.
Regeringen har konsekvent prioriterat vård, skola och omsorg. I takt med
framgångarna i saneringen av de offentliga finanserna har ökade resurser
tillförts den kommunala sektorn. Bidragen till kommunerna ökar med
4 miljarder kronor år 2000 och med ytterligare 5,7 miljarder kronor år 2001.
Härtill kommer de 1,3 miljarder kronor som tillförs genom att de första 200
kronorna av den statliga inkomstskatten fördelas till kommuner och landsting
åren 1999-2000 och enligt förslag även år 2001. Vidare anförs att den goda
tillväxten medför markant ökade skatteintäkter för kommunerna under de
närmaste åren. Kommunernas och landstingens skatteinkomster beräknas öka
med ca 25 miljarder kronor år 2000 och med ytterligare 16 miljarder kronor
år 2001 som en följd av tillväxten.  Försvarsuppgörelsen gör dessutom att
8 miljarder kronor frigörs för insatser inom vård- och omsorgssektorn åren
2002-2004.
Regeringen prioriterar en bred och långsiktig rättvisepolitik som syftar till
en jämn fördelning och förbättringar för de mest utsatta.
De överskott som uppstår i de offentliga finanserna är resultatet av en
ansvarsfull och målmedveten politik som syftar till att rädda välfärds-
samhället. Alla medborgare har fått bära tunga bördor när skatter höjts och
besparingar genomförts för att rädda välfärden. I takt med att finanserna
förbättrats har det skapats utrymme för att kompensera flera av de åtgärder
som drabbat även de mest utsatta. Ersättningsnivån i arbetslöshets-, sjuk- och
föräldraförsäkringen har höjts till 80 %, pensionerna har höjts, speciella
åtgärder har vidtagits för de sämst ställda pensionärerna, barnbidragen har
höjts och fortsätter att höjas enligt framlagda förslag. Dessutom har
värnskatten avvecklats. Justeringar av fastighetsskatten har också gjorts och
för år 2000 föreslås en sänkning av fastighetsskatten för hyreshus med 1,2 %.
Budgetsaneringen har enligt vad regeringen anför inneburit att
egenavgifterna höjts för alla löntagare och att brytpunkten inte har räknats
upp i den takt som ursprungligen var avsikten. När ett utrymme nu växer
fram prioriterar regeringen därför att skatten sänks på ett sådant sätt att den
kompenserar löntagarna  för de egenavgifter som även framdeles kommer att
tas ut eftersom de utgör en del av det nya ålderspensionssystemet.
Löntagarna bör enligt regeringen (avsnitt 8.2.1) få en kompensation för de
skattehöjningar som egenavgifterna i själva verket inneburit. Åtgärden
sänker marginal- och medelskatterna för låg- och medelinkomsttagarna och
har dessutom en positiv fördelningsprofil eftersom egenavgifterna är en
tyngre börda för låginkomsttagarna än för andra. För att antalet skattebetalare
som endast betalar kommunalskatt inte skall minska krävs dessutom en
motverkande uppjustering av skiktgränserna vid den statliga inkomst-
beskattningen. Vidare bör den nedre skiktgränsen på sikt höjas så att endast
15 % av skattebetalarna omfattas av den statliga inkomstskatten.
Fördelningsprofilen bör dessutom enligt regeringen förstärkas genom att
den särskilda skattereduktionen om 1 320 kr som är riktad speciellt till
låginkomsttagare förlängs år 2000. Avsikten är att en förlängning skall ske
för åren därefter. En alternativ metod för att åstadkomma ett likvärdigt
resultat kan dock komma att övervägas.
I vilken takt en reform av detta slag kan genomföras blir beroende av den
löpande bedömning som görs av de offentliga finanserna och det konjunktur-
politiska läget och också på en avvägning i förhållande till de behov som
finns att säkerställa en tillfredsställande kvalitet i de offentliga
åtagandena, särskilt för vården, skolan och omsorgen.
En rad åtgärder föreslås för att stimulera företagsamheten i Sverige.
Reserveringsmöjligheterna ökas genom att taket för avsättning till periodi-
seringsfond höjs från 20 % till 25 % av inkomsten för aktiebolag och andra
juridiska personer. För enskilda näringsidkare och handelsbolag höjs taket
från 25 % till 30 %. Dessutom förlängs avsättningstiden från fem till sex år.
Jordbrukets energibeskattning likställs med vad som gäller för industrin.
Flertalet av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretagare kommer att avskaffas.
Kupongskatten för utdelning till utländska ägare som innehar minst 25 %
av andelskapitalet i ett svenskt bolag avskaffas från årsskiftet för att inte
utländska investeringar i Sverige skall missgynnas i förhållande till
investeringar i andra länder. Regeringen avser också föreslå en lättnad i
beskattningen av utländska experter. Regeringen kommer under hösten att
föreslå att dröjsmålsavgiften vid betalning av tull skall sänkas. Reglerna vid
beskattning av fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna, kommer att ses över.
Sverige stöder aktivt ansträngningarna att bekämpa skadlig
skattekonkurrens, dvs. att motverka att länder vid sidan om det ordinarie
skattesystemet erbjuder särskilda skatteförmåner för att locka till sig företag
från andra länder. Inom EU har Sverige bidragit till att en s.k. uppförandekod
har antagits för företagsbeskattningen. Vidare har på svenskt initiativ ett
operativt samarbete inletts på skatteområdet mellan Östersjöländerna och
Norge. Syftet är att genom samordning försöka förbättra skattekontrollen i
regionen.
Miljörelateringen av skattesystemet fortsätter. Härigenom påskyndas
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. De första stegen i en
grön skatteväxling togs i samband med skattereformen 1990-1991. Regeringen
föreslår nu ett ytterligare steg i en grön skatteväxling. Dieselskatten
föreslås från den 1 januari 2000 höjd med 25 öre/liter, elskatten med 1
öre/kWh och kärnkraftsskatten med 0,5 öre/kWh. Detta ger enligt vad
regeringen anför ökade skatteintäkter på i storleksordningen 1,7 miljarder
kronor.
Dessa ökade resurser används för två ändamål. Dels för en skattereduktion
i samband med individuell kompetenshöjning i arbetslivet, dels för att
skattemässigt likställa jordbruket med industrin.
På trafikområdet tas ytterligare steg i en strukturförändring mot ett
ekologiskt hållbart samhälle. I en särskild proposition föreslår regeringen en
ändring av förmånsbeskattningen av miljöbilar för att på så sätt underlätta
introduktionen av nya bränslen och ny teknik i personbilar. Förmåns-
beskattningen av miljöbilar ändras för att underlätta introduktionen av nya
bränslen och ny teknik i personbilar, och fordonsskatten för bussar höjs för
att skapa neutralare konkurrensförhållanden mellan olika transportslag.
Inom Regeringskansliet bedrivs ett arbete som syftar till en övergripande
reform av energibeskattningen. Arbetet har som utgångspunkt den princip-
skiss som togs fram i Skatteväxlingskommitténs betänkande. Energibeskatt-
ningens miljöstyrande effekter är en viktig aspekt i arbetet. På grundval av
detta arbete kommer energibeskattningen att diskuteras i de pågående skatte-
samtalen mellan regeringen och riksdagspartierna.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motionerna Sk318 yrkandena 1, 3 och 7
av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk326 yrkande 1 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m) och Sk322 av samma motionärer att sänkta skatter har en avgörande
betydelse för människors kontroll över sin egen välfärd och att  Sverige
behöver en politik som frigör de enskilda människorna och hushållen. I
ett samhälle där medborgarna själva kontrollerar en större del av
välfärden än i dag uppnås enligt motionärerna en större trygghet och en
ökad frihet. Skattepolitiken har också avgörande betydelse för tillväxt
och företagande. Genom sänkta skatter skapas enligt motionärerna ett
ökat utrymme för investeringar och förbättrad konkurrenskraft.
Förutsättningarna för nya jobb och ökat företagande förbättras.
Motionärerna föreslår att ett förvärvsavdrag vid den kommunala
beskattningen skall kompensera löntagarna för uttaget av egenavgifter.
Avdraget skall beräknas på den pensionsgrundande inkomsten upp till taket
för den allmänna pensionsavgiften, ca 295 000 kr. Avdraget uppgår till 6 %
av inkomsten under år 2000, 9 % år 2001 och 12 % år 2002. Vidare bör
åtgärder vidtas som sänker kommunalskatten, som särskilt tynger låg- och
medelinkomsttagare. Motionärerna föreslår att kommunalskatten sänks genom
att staten tar över kostnadsansvaret för viss verksamhet, och de reserverar
utrymme för en sänkning av kommunalskatten med 1 kr år 2001 och med
ytterligare 1 kr år 2002. I den statliga inkomstskatteskalan slopas det
andra steget på 25 % fr.o.m. år 2000. Vidare höjs grundavdraget från 8 700
kr till 10 000 kr år 2000. På sikt bör grundavdraget höjas så att det blir
lika stort för alla inkomsttagare. Barnfamiljernas ekonomi stärks genom att
det fr.o.m.  år 2000 införs ett extra grundavdrag på 10 000 kr för varje
barn vid den kommunala beskattningen. Uppkommer underskott sker en
motsvarande månadsvis kontantutbetalning. För pensionärerna föreslår
motionärerna dessutom att arbetsskadelivränta inte skall reducera det
särskilda grundavdraget.
För att öka möjligheterna att ta arbete på större avstånd från hemmet och
öka rörligheten på arbetsmarknaden föreslår motionärerna att bensinskatten
sänks med 20 öre (25 öre inklusive moms) och att avdraget för resor till
och från arbetet höjs till 16 kr per mil och får inkludera resor till
barnomsorg. Det icke avdragsgilla beloppet, som främst berör
kollektivresor, sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Motionärerna motsätter
sig regeringens förslag om höjd skatt på diesel.
Villkoren för pensionssparande bör enligt motionärerna förbättras och de
föreslår en fördubbling av avdragsutrymmet till ett basbelopp och att avdrag
medges för makes pensionsförsäkring.
Fastighetsskatten skall enligt motionärerna successivt avvecklas. Under-
laget för skatteberäkningen fryses på dagens nivå, och för år 2000 sänks
skattesatsen även på småhus till 1,2 %. År 2001 sänks skattesatsen till 1,1 %
år 2001 och år 2002 till 1 %. Underlaget för skatten bestäms till byggnads-
värdet och halva markvärdet, vilket löser en del av problemen med ökningar-
na av de totala taxeringsvärdena i attraktiva områden. Påfrestningarna för
krisårgångarna bör mötas med sänkt fastighetsskatt i stället för en långsam
avveckling av räntebidragen. Fastigheter med värdeåren 1989-1992 bör
därför inte fasas in i fastighetsskatt nästa år.
Dubbelbeskattningen av ett bolags vinstutdelningar  innebär enligt
motionärerna att riskkapital beskattas i det närmaste dubbelt så högt som
riskfria placeringar och måste därför avskaffas. Även skatten på realisations-
vinster i aktier bör slopas i framtiden. Småföretagen är viktiga delar av
svenskt näringsliv, och motionärerna reserverar medel för lindring av de
regler som gäller småföretagen. Det finns enligt motionärerna få sakliga skäl
för de flesta av stoppreglerna för fåmansföretag, och huvudregeln vid
beskattning av utdelning till aktiv ägare i ett fåmansbolag bör vara att all
utdelning från bolaget anses som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön
som minst motsvarar den som en anställd person på motsvarande nivå och i
samma yrke har. Särbestämmelserna för fåmansbolag när det gäller
beskattning av utdelning på aktier och realisationsvinster bör också ändras
på ett sådant sätt att en marknadsmässig avkastning beskattas som
kapitalinkomst. Även andra förbättringar bör enligt motionärerna
genomföras, bl.a. av reglerna om beskattning för lön till anhörig i fåmans-
företag. Förmögenhetskatten avvecklas. I ett första steg avskaffas sam-
beskattning av förmögenhet, och fribeloppet höjs till 1,2 miljoner kronor år
2000. Därefter skall förmögenhetsskatten avskaffas helt.
Motionärerna ser positivt på att jordbrukets energiskatt sänks till
industrinivå, men anser att förändringen bör ske redan den 1 januari 2000.
Samtidigt bör skatten på jordbrukets diesel sänkas till 53 öre/liter. Miljö-
argumentet har enligt motionärerna ingen bärighet när det gäller jordbrukets
användning av skogsmaskiner och arbetsredskap.
Motionärerna motsätter sig höjningen av energiskatten på el och skatten på
kärnkraftsproducerad el. Vidare bör enligt motionärerna den särskilda
skattereduktionen för cement- och kalkindustrin vara kvar.
Ytterligare förändringar gäller beskattningen av royalty som enligt
motionärerna bör tas upp som inkomst av kapital. Löneskatten vid avsättning
till vinstandelsstiftelse bör slopas för att stimulera sådana system.
Reklamskatten skall slopas och lämnar utrymme för en höjning av mer-
värdesskatten på tidningar till 25 %, så att konkurrensneutralitet mot
tidskrifter uppnås. Motionärerna avvisar förslaget om höjd fordonsskatt på
bussar.
Moderata samlingspartiet lägger tillsammans med Kristdemokraterna och
Folkpartiet fram ett förslag om en skattereduktion för hushållstjänster på
50 %.
Motionärerna avsätter vidare ett utrymme för sänkning av skatten på
områden där den internationella integrationen medför en betydande risk för
urholkning av rörliga skattebaser som kapital, öl och drivmedel, och de begär
i motion Sk709 en sänkning av ölskatten med motsvarande 500 miljoner
kronor fr.o.m. den 1 januari år 2000 för att göra den illegala ölförsäljningen
och privatinförseln mindre attraktiv.
Sammantaget föreslår motionärerna skattesänkningar utöver regeringens
förslag som år 2000 uppgår till 22,9 miljarder kronor, år 2001 till drygt 55,5
miljarder kronor och år 2002 till drygt 90 miljarder kronor.
Kristdemokraterna begär i motion Sk325 yrkandena 2, 12, 29, 33 och 36
av Alf Svensson m.fl. (kd) ett tillkännagivande om en skattepolitik som
syftar till att skapa bättre förutsättningar för nya jobb, bättre
förutsättningar för ett livslångt lärande, ett mindre hårt beskattat boende
för alla samt en rad skatteförändringar som gör att alla får behålla mer av
sin egen lön eller inkomst. Motionärerna föreslår ett kraftigt höjt
grundavdrag vid den kommunala beskattningen. Grundavdraget höjs till
18 300 kr redan år 2000 och ersätter regeringens skattereduktion för
egenavgifter och den särskilda skattereduktionen för låginkomsttagare.
Från år 2002 tillkommer en skattereduktion för inkomst av lönearbete på
2,4 % av löneinkomster upp till 8,06 prisbasbelopp. Skattereduktionen
beräknas utifrån de kommunalt taxerade inkomsterna. Det andra steget
på 25 % i den statliga inkomstskatteskalan slopas. Motionärerna håller
också fast vid den tidigare gränsen på 6 000 kr för avdrag för bl.a.
kollektiva resor under tjänst.
På sikt bör systemet med statlig fastighetsskatt avvecklas. I stället bör
kommunerna ges möjlighet att ta ut avgift för gatuunderhåll, brandförsvar
och annan kommunal service som är kopplad till fastigheten. Som ett första
steg godtar motionärerna regeringens sänkning av fastighetsskatten för
hyreshus från 1,3 % till 1,2 % år 2000. Därutöver föreslår de att skatten på
villor/egnahem sänks till 1,3 % år 2001 och till 1,2 % år 2002.
Vidare reserverar motionärerna medel för att lindra den orimligt höga
fastighetsbeskattningen i vissa storstadsområden samt i attraktivt kustnära
boende. Motionärernas krav är att fastighetsskatten enbart skall beräknas på
en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr.
Motionärerna föreslår vidare att en avdragsrätt för individuella
utbildningskonton införs fr.o.m. år 2000. Ökad personlig kompetens är helt
avgörande för att Sverige skall kunna hävda sig med höga löner på världs-
marknaden. De anser att skattelagstiftningen bör ge möjlighet att med
avdragsrätt sätta in medel på ett för arbetsgivaren och den enskilde
gemensamt utbildningskonto.
Gränsen för reseavdrag sänks från 7 000 kr till 6 000 kr, och avdraget för
pensionssparande höjs till ett basbelopp.
Det är enligt motionärerna av största vikt att Sverige får ett mer småföre-
tagarvänligt klimat än hittills, särskilt för små och medelstora företag.
Motionärerna föreslår att arbetsgivaravgifterna sänks fr.o.m. år 2001 med 10
procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr per år. För egenföretagare
utökas lönesumman till 250 000 kr per år. Förslaget gäller alla företag
(arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen.
Vidare skall personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ha
möjlighet till riskkapitalavdrag med upp till 100 000 kr. Avdragsrätten skall
ses som en kompensation för den större risk som det innebär att köpa aktier i
små, onoterade företag. Det skall vara möjligt att kvitta underskott i aktiv
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst under de fem första åren av en
nystartad näringsverksamhet. Royaltyinkomster befrias från skatt de två
första åren, för att därefter beskattas som inkomst av kapital.
Skatten på jordbrukets diesel sänks till 53 öre/liter, och regeringens förslag
om industribeskattning av eldningsolja och el inom jordbruket får träda i
kraft redan den 1 januari år 2000. Skattehöjningen på diesel med 25 öre/liter
avstyrks i avvaktan på långsiktiga åtgärder för åkerinäringens konkurrens-
neutralitet. Även skattehöjningen på kärnkraftsel avstyrks.
Motionärerna bedömer det så angeläget att kunna ta bort dubbel-
beskattningen på utdelningsinkomster för både fysiska och juridiska personer
och att kunna slopa förmögenhetsskatten att de förordar att nivån på
bolagsskatten höjs till 30 % som delfinansiering av dessa båda förslag.
Dubbelbeskattningen på avkastning på aktier avvecklas helt. Avvecklingen
sker i två steg med en sänkning av skattenivån till 15 % år 2000 och till 0 %
år 2001. Förmögenhetsskatten fasas ut ur det svenska skattesystemet med en
skattenivå på 0,5 % år 2001 och slopas sedan. Sambeskattningen av gifta par
och sammanboende med barn avskaffas. Löneskatten på avsättningar till
vinstandelsstiftelse slopas.
Tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet föreslår motionärerna att
en skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners betalning av arbets-
kostnaden för hushållstjänster som utförs i det egna hemmet upp till 25 000
kr per år. Ett kompletterande förslag gäller en utveckling av formerna för
hemservice som löneförmån.
Momsen på barnböcker sänks till 6 % redan år 2000, och år 2002 sänks
momsen på samtliga böcker till samma nivå.
Ett särskilt skatteavdrag för yrkesfiskare tillsammans med ett fiskekonto
för resultatutjämning införs.
Samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen, och detta gör att fordonsskatten kan sänkas med 1 miljard
kronor år 2000 och med 2,3 miljarder kronor åren 2001 och 2002.
Motionärerna motsätter sig regeringens kommande förslag om återköp av
egna aktier liksom det aviserade förslaget om sänkt skatt för utländska
experter.
Centerpartiet föreslår i motion Sk324 yrkandena 1 och 17 av Lennart
Daléus m.fl. (c) en politik för ett decentraliserat och ekologiskt samhälle
med en stark ekonomi. Centerpartiet har en långsiktig målsättning att
sänka skattetrycket i den takt ekonomin medger och prioriterar sänkt
inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare samt sänkt skatt på
företagande och boende. Centerpartiets skatteprofil innebär ökad tillväxt,
bättre miljö och socialt ansvar. Centerpartiet arbetar för att långsiktigt
öka miljörelateringen i skattesystemet. Verksamheter som påverkar
miljön skall inte vältra över miljö- och hälsorelaterade kostnader på
samhället. Principen om att föro-renaren betalar skall gälla.
Skattesystemet skall gynna arbete och kunskap och stärka bl.a.
människors ställning på arbetsmarknaden.
Inkomstskatterna sänks genom ett kraftigt höjt grundavdrag för människor
med små och medelstora inkomster. Avdraget ersätter regeringens skatte-
reduktion och konstrueras så att det trappas upp till en viss nivå och
därefter ned så att just låg- och medelinkomsttagare får störst del av den
sänkta inkomstskatten. Centerpartiet avser att sänka inkomstskatten med
10,5 miljarder kronor för år 2000. En uppjustering av den nedre
skiktgränsen för uttag av statlig skatt är inte en prioriterad
skatteförändring. Detta särskilt som stora grupper som studenter och
pensionärer ställs utanför regeringens inkomstskattesänkning. Även
förlängningen av den särskilda skattereduk- tionen för låginkomsttagare
avstyrks.
Centerpartiet avvisar regeringens förslag om att den statliga skatt om 200
kr som utgår på förvärvsinkomst skall tillfalla kommunerna år 2001,
eftersom man anser att kommunerna bör tillföras medel på annat sätt.
En riktig grön skatteväxling bör enligt motionärerna genomföras där
intäkterna från höjda miljöskatter går till en stegvis sänkning av arbets-
givaravgifterna. För år 2000 föreslås att lönesummegränsen höjs till
2 miljoner kronor för arbetsgivare och till 300 000 kr för egenföretagare. År
2001 utökas reduktionen med 1 procentenhet för att år 2002 utökas med
2 procentenheter till totalt 8 procentenheter. Procentenhetsreduktionen
föreslås omfatta även egenföretagarnas egenavgifter. För att företag med
stora säsongsvariationer  inte skall missgynnas bör reduktionen beräknas på
den årliga lönesumman. Vidare föreslås att arbetsgivaravgifterna åter
reduceras för vissa näringar i Norrlands inland.
Svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri är enligt motionärerna en
sektor med stora framtidsmöjligheter. De anser det förvånande att regeringen
inte förmår jämställa jordbrukets el- och eldningsoljebeskattning med
industrins förrän den 1 juli 2000. Centerpartiet avsätter även medel som skall
användas till en nedjustering av dieselskatten eller användas för annan
kompensation för den i jämförelse med konkurrentländerna högre skatten på
diesel. För fortsatt utveckling av svensk trädgårdsnäring föreslås en generell
nedsättning av koldioxidskatten på olja för växthusuppvärmning och grön-
fodertorkar. Tillsammans med andra förslag tillförs jordbruket och trädgårds-
näringen knappt 1,2 miljard kronor per år för att förstärka den internationella
konkurrenskraften.
Centerpartiets förslag om RUT-avdrag innebär en skattereduktion på 50 %
av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster som utförs i hemmet med ett
belopp upp till 20 000 kr per hushåll och år. Begreppet hushållstjänster
omfattar tjänster som utförs i hemmet som tvätt, städning, omsorg och
trädgårdsskötsel. Avdraget införs den 1 juli 2000.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om
yrkesfiskeavdrag i likhet med det som finns i Danmark. Centerpartiet säger
ett absolut nej till en höjning av dieselskatten, så länge det inte finns
alternativa bränslen att tillgå i tillräcklig mängd och till konkurrenskraftiga
priser. Höjd dieselskatt innebär att betydelsefulla näringar som åkerier,
rederier och jordbruk får sämre möjligheter att konkurrera på lika villkor som
sina europeiska konkurrenter.
Även höjningen av energiskatten på el avstyrks eftersom den kommer att
märkas direkt i elkonsumenternas plånböcker. Löneskatten på avsättning till
anställdas vinstandelsstiftelser bör avskaffas.
Fastighetsskatten skall sänkas successivt. Centerpartiet anser att
fastighetsskattesystemet bör ersättas av ett system med en schablonintäkt mot
vilken avdrag får göras för fastighetens kostnader. Utöver räntekostnader
skall avdrag få göras för andra kostnader som underhåll och reparation. En
del av denna avdragsrätt åstadkoms genom att ROT-avdraget permanentas.
Den sänkning av fastighetsskatten på hyreshus som regeringen föreslår
avstyrks eftersom det enligt motionärerna är föga troligt att sänkningen
kommer hyresgästerna till godo.
För att lösa problemen för fastboende i attraktiva skärgårdsområden och
andra fritidshustäta områden bör regeringen samla sig till ett förslag som tar
sikte på att lösa frågan inom ramen för taxeringsförfarandet. Förslaget bör
utformas så att det får retroaktiv verkan även för 1999.
Centerpartiet är pådrivande i arbetet för omställningen till ett ekologiskt
hållbart energisystem. Fastighetsskatten på äldre vattenkraft återinförs och
produktionsskatten på el från kärnkraft höjs med 1 öre per kWh för år 2000.
En kväveoxidskatt tas ut med 10 kr per kg kväveoxid för pannor med en
större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20
GWh. Flygtrafiken orsakar stora utsläpp i luften och bör därmed stå för en
del av miljökostnaderna. Centerpartiet anser att man bör överväga att införa
differentierade landningsavgifter för att minska miljöfarliga utsläpp och
buller och att en miljöskatt på flyg bör införas med ett belopp per passagerare
och resa, vilket innebär att de största flygplanen med flest resenärer får bära
de största kostnaderna.
Folkpartiet föreslår i motion Sk327 yrkandena 1, 8, 16, 17, 18 och 19 av
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp) att skattepolitiken läggs om och
inriktas på att skapa förutsättningar för ett växande och dynamiskt
näringsliv. Skattesänkningar genomförs med tyngdpunkten på de lägsta
inkomstskikten och skattereformens principer återupprättas. Folkpartiet
vill fullfölja skattereformen och står fast vid principen om "hälften kvar".
Gränsen för uttaget av statlig inkomstskatt höjs i två steg. Först återställs
den till den nivå där 15 % betalar statlig skatt. Därefter tas ytterligare ett
steg till den nivå där den allmänna pensionsavgiften upphör. En sådan
skattereform kan enligt motionärerna genomföras över en tre- till
fyraårsperiod och kostar med ett förstärkt barnstöd ca 55 miljarder
kronor. I inkomstlägen mellan ca 150 000 kr och 200 000 kr finns en
marginaleffekt genom att grundavdraget avtrappas. Denna avtrappning
avskaffas. Vidare slopas det andra steget på 25 % i den statliga
inkomstskatteskalan. Staten bör vidare överta vissa kommunala utgifter
för att möjliggöra en sänkning av kommunalskatten. En skattere-duktion
som är lika för alla bör införas. I stället för regeringens förslag införs en
skattereduktion om närmare 1 200 kr per skattebetalare. Den höjda
brytpunkten och det slopade andra steget sänker skatten med ca 4
miljarder kronor mer än i regeringens förslag. De tyngst vägande
inslagen är höjningen av brytpunkten om ca 9 miljarder kronor och
skattereduktionen om ca 7 miljarder kronor.
Eftersom den största potentialen för nyföretagande och jobb finns i den
privata tjänstesektorn föreslår motionärerna att arbetsgivaravgifterna i
tjänstesektorn sänks från ca 33 % till ca 28 % redan under 2000.
Problemen med de höga skatterna på arbete är särskilt stora när det gäller
jobben i den hushållsnära tjänstesektorn. Folkpartiet föreslår tillsammans
med Kristdemokraterna och Moderaterna att en skattereduktion på 50 %
införs för privatpersoners betalning av arbetskostnaden för hushållstjänster
som utförs i det egna hemmet upp till 25 000 kr per år och hushåll.
Svårigheter att erhålla riskvilligt kapital är enligt motionärerna en
ständig källa till bekymmer för många småföretagare. Den enskilt viktigaste
åtgärden för att öka tillgången till riskvilligt kapital är därför att
slopa dubbelskatten på aktier. Dubbelskatten gör det inte bara svårare för
småföretagen att anskaffa riskkapital, den hindrar dessutom de små
företagen att växa med eget kapital. När det gäller förbättringarna för
företagen genom regeringens förslag om ökade möjligheter till periodisering
är dessa självklart bättre än ingenting. Skattevillkoren för fåmansbolagen
förbättras. Motionärerna är positiva till att flertalet stoppregler kommer
att slopas, men avvaktar det konkreta förslag som skall presenteras. De
s.k. 3:12-reglerna är ett problem och det är inte rimligt att en företagare
som under ett startskede med begränsad lönsamhet tagit ut låga löner blir
hårdare beskattad när han säljer företaget, jämfört med om han under de
tidigare åren hade kunnat ta ut lön upp till en viss brytpunkt. I avvaktan
på ett förslag från regeringen föreslår motionärerna att utdelning i
fåmansbolag skall beskattas som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön
motsvarande ungefär vad en anställd i branschen tjänar.
Förmögenhetsskatten avskaffas stegvis under mandatperioden. I ett första
steg bör sambeskattning av makar slopas och fribeloppet höjas till 1,2
miljoner kronor.
Övervägande skäl talar enligt motionärerna för att fastighetsskatten bör
övergå till en beskattning där en schablonintäkt läggs som inkomst av kapital
och kapitalkostnaderna (främst räntor) dras av. Fastighetsskatteutredningen
bör utarbeta och lägga fram ett sådant förslag. Ett utrymme avsätts för en
provisorisk lösning för de värst drabbade fastboende i attraktiva fritids-
områden.
Avdragsrätten för pensionssparande bör höjas till ett och ett halvt bas-
belopp och medlen skall kunna används för kompetensutveckling. Vidare bör
betalningstiderna för momsen ändras så att inbetalningstidpunkten räknas för
företagaren. En höjd miljöskatt bör införas på handelsgödsel.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att den allmänna pensions-
avgiften utgör en besvärande avvikelse från de regler som infördes
genom skattereformen och att det är angeläget att denna avvikelse
korrigeras. Den allmänna pensionsavgiften har höjt medelskatten för låg-
och medelinkomsttagarna på ett sätt som i viss mån utjämnat
progressiviteten i skatteskalan. Effekten har uppkommit eftersom
avgiften är avdragsgill vid beskattningen och därför har en större tyngd
hos låginkomsttagarna än hos höginkomsttagarna. Skatteutskottet delar
regeringens bedömning att det är angeläget att på sikt eliminera de
effekter som den allmänna pensionsavgiften har på inkomstskatteskalan.
När det gäller tekniken med en skattereduktion och en motsvarande
minskning av avdragsrätten torde denna enligt skatteutskottets
bedömning ge det bästa resultatet eftersom den gör det möjligt att helt
eliminera effekten av avgiften utan sidoeffekter. Utskottet har således
inte någon invändning mot den valda tekniken utan anser att den är väl
avpassad för ändamålet.
Skatteutskottet instämmer vidare i regeringens bedömning att det finns
skäl att söka återställa skattereformens mål när det gäller andelen
statsskattebetalare.
En reform med denna inriktning är enligt skatteutskottets mening
angelägen inte minst därför att den allmänna egenavgiften i dag medför en så
stor avvikelse från den önskade inkomstbeskattningen. Ett mått på
avvikelsens storlek ges av kostnaden för en fullt genomförd reform med
denna inriktning. Denna uppgår enligt regeringens beräkningar till ca 46
miljarder kronor. I likhet med regeringen anser skatteutskottet att det i detta
sammahang kan övervägas att återställa grundavdraget.
Enligt skatteutskottet är det en förutsättning för en så genomgripande
reform att den kan genomföras inom ramen för en i övrigt ansvarsfull politik
med en fortsatt god utveckling för vård, skola och omsorg. Ansvaret för den
gemensamma sektorns utveckling och kraven på en ekonomi i god balans gör
också att genomförandet måste vara beroende av den ekonomiska
utvecklingen.
Skatteutskottet ställer sig med det anförda bakom den av regeringen
förordade inriktningen av skattepolitiken.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Center-
partiet och Folkpartiet  liberalerna biträder i avvikande meningar sina respek-
tive partiers förslag till inriktning av skattepolitiken.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU1y) godtagit regeringens
beräkning såvitt avser socialavgifter och allmän pensionsavgift.
När det gäller frågan om ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per barn
och år i stället för höjning av barnbidraget liksom frågan om en rätt till
avdrag för styrkta barnomsorgskostnader kombinerat med ett återinförande
av vårdnadsbidraget framåller socialförsäkringsutskottet liksom föregående
år (1998/99:SfU1y) att en höjning av barnbidragen med dess omfördelande
effekter och stora träffsäkerhet är att föredra framför de nu nämnda alter-
nativen. Höjningarna av barnbidraget åren 2000 och 2001 medför enligt
socialförsäkringsutskottet behövliga förbättringar av det ekonomiska stödet
till barnfamiljerna.
Företrädarna för Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet biträder i var
sin avvikande mening sina partiers respektive förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt finansutskottets mening är den inriktning av skattepolitiken som
regeringen föreslår en del i en politik som värnar om en gemensam
sektor som kan erbjuda alla medborgare vård, skola och omsorg och
stabila trygghetssystem. Även om Sveriges ekonomi nu har en betydande
styrka är det viktigt att politiken inriktas på att säkra den framtida
grunden för full sysselsättning och välstånd. En grundläggande
förutsättning är därför även i framtiden att politiken förs inom ramen för
fortsatt sunda offentliga finanser och stabila priser.
Med den inriktning som budgetpropositionen har förstärks den
gemensamma sektorn samtidigt som utrymme skapas för en reformering av
inkomstbeskattningen och andra viktiga förändringar inom skatte- och
avgiftsområdet. Det finns skäl att påbörja en reformering av inkomst-
beskattningen med inriktning på att framför allt sänka skatten för låg- och
medelinkomsttagare som skatteutskottet tillstyrkt. Andra förändringar som
föreslås på skatteområdet kan bidra till att stärka Sveriges ekonomi och öka
vår internationella konkurrenskraft. Företagen får ökade reserverings-
möjligheter och strategiska hinder för internationella investeringar i Sverige
avlägsnas.
En viktig faktor för en fortsatt stark svensk ekonomi är satsningen på
kunskap och utbildning. I regeringens skattepolitik ingår en satsning på
kompetensutveckling i yrkeslivet. Medel för en långsiktig satsning på ökad
kompetens för starkare svensk internationell konkurrenskraft avsätts och
finansieras genom höjningar av skatten på energi m.m. Finansieringen bidrar
till omställningen till en långsiktigt hållbar energiförsörjning.
Finansutskottet ställer sig med det anförda i likhet med skatteutskottet och
socialförsäkringsutskottet bakom den av regeringen förordade inriktningen
av skattepolitiken. Utskottet är således inte berett att tillstyrka något av de
förslag om en alternativ inriktning som läggs fram i motionerna från
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet eller Folkpartiet.
Utskottet avstyrker därför motionerna Sk318 (m) yrkandena 1, 3 och 7,
Sk322 (m), Sk324 (c) yrkandena 1 och 17, Sk325 (kd) yrkandena 2, 12, 29,
33 och 36, Sk326 (m) yrkande 1, Sk327 (fp) yrkandena 1, 8 och 16-19 samt
Sk709 (m).
I det följande går utskottet närmare in på de övriga förslag som läggs fram
av regeringen och motionärerna.
3.2 Fysiska personers inkomstskatter
Belopp i tusental kronor
Inkomsttitel
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1111
Fysiska personers
inkomstskatt
21 286 115
+3 850 000
-10 790 000
+1 800 000
-9 080 000
Kompensation för egenavgift
-8 300 000
+8 300 000
+8 300 000
+8 300 000
+8 300 000
Uppjustering av skiktgränser
-2 100 000
+2 100 000
+2 100 000
Förlängd tillfällig
skattereduktion 2001
±0
±0
±0
+2 980 000
Omvandling av 200-krona
±0




Inkomsttitel
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
Ram för reducerad skatt på
kompetensåtgärder
-1 350 000


Sänkt skatt utländska experter
-40 000
+40 000

Förmånsbeskattning miljöbilar
±0


Kompensation via inkomst-
titeln till kommunerna för
inkomstbortfall till följd av
förslag om sänkt skatt


-17 000 000

-10 560 000

-5 500 000
Skattereduktion mot kommunalskatt
2,4 % på löneinkomster

±0

Sänkt skatt på hushållstjänster
(inkl. ROT-tjänster)
-1 480 000
-1 480 000
-1 480 000
Avskaffad värnskatt
-2 130 000
-2 130 000

Royaltyinkomster från
patenterade uppfinningar
befrias från skatt

-20 000

Yrkesfiskeavdrag
-40 000
-20 000
Avdragsrätt för individuella
utbildningskonton

+1 150 000

Sänkt gräns för reseavdrag till
6 000 kr
-60 000
-60 000

Riskkapitalavdrag (tak vid
100 000 kr)

±0

Slopad dubbelbeskattning på
utdelning

±0
±0

-3 000 000
Höjd avdragsrätt för
pensionssparande (1bb)

-150 000
-150 000

Effektivare skatteindrivning
(även 1121 och 1410)

+600 000

Mindre fusk, ökade inkomst-
skatter


+1 100 000
Justerad brytpunkt, skattereduktion och
slopad värnskatt


-10 600 000
Förvärvsavdrag som kompen-
sation för egenavgift
±0

Höjt grundavdrag och särskilt
grundavdrag med 1 300 kr
-380 000

Höjt reseavdrag till 16 kr/mil
-50 000

Grundavdrag med 10 000
kr/barn
±0

Ram för familjepolitiska
reformer
±0

Återställ särskilt grundavdrag för
förtidspensionärer med arbetsskadelivränta
±0

Förlängning av vissa regler i
reavinstbeskattningen
-100 000

Lägre beskattning av
royaltyinkomster
-100 000

Sänkt skatt hushållsnära tjänster
-1 000 000
3.2.1 Inkomstskatten för år 2000
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.2) att en skattereduktion införs som
motsvarar 25 % av den allmänna pensionsavgiften för beskattningsåret.
Vid beräkningen av underlaget för kommunal och statlig inkomstskatt
reduceras avdraget för den allmänna pensionsavgiften med ett
motsvarande belopp. Vid uttaget av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster bestäms den nedre skiktgränsen till 232 600 kr och
den övre skiktgränsen till 374 000 kr.
Den tillfälliga skattereduktionen på 1 320 kr för låginkomsttagare förlängs
till att gälla även för år 2000. Avsikten är enligt regeringen att en
förlängning skall ske även för åren därefter. En alternativ metod kan dock
komma att övervägas.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motionerna Sk318 yrkandena 2, 4
och 8 av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk326 yrkande 2 av Carl Fredrik Graf
m.fl. (m) och Sk826 yrkande 3 av samma motionärer att regeringens
förslag om en skattereduktion för egenavgifter ersätts med ett
förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen. Avdraget skall uppgå
till 6 % av inkomsten upp till avgiftstaket. Vidare föreslår motionärerna
att grundavdraget höjs till 10 000 kr och att det andra steget på 25 % i
den statliga inkomstskatteskalan avskaffas.
Kristdemokraterna lägger i motion Sk325 av Alf Svensson m.fl. (kd) fram
förslag om en alternativ utformning av inkomstskatten år 2000. Motionärerna
föreslår att såväl skattereduktionen för egenavgifter (yrkande 27) som den
särskilda skattereduktionen för låginkomsttagare (yrkande 28) ersätts med ett
kraftigt höjt grundavdrag på 18 300 kr vid den kommunala beskattningen
(yrkande 26). Även dessa motionärer föreslår att det andra steget på 25 % i
den statliga inkomstskatteskalan avskaffas (yrkande 13).
Även Centerpartiet går i motion Sk324 av Lennart Daléus m.fl. (c) emot
förslaget om en skattereduktion för egenavgifter och förslaget om en fortsatt
tillfällig skattereduktion för låginkomsttagarna (yrkande 4). Motionärerna
ersätter dessa förslag med ett kraftigt höjt grundavdrag för låg- och
medelinkomsttagarna. Det nya grundavdraget skall vara utformat så att det
sänker inkomstskatten för denna grupp med 10,5 miljarder kronor (yrkande
2). Härigenom bortfaller behovet av en kompenserande justering av
skiktgränserna. Motionärerna anser inte heller att det finns anledning att
prioritera en höjning av gränsen för uttag av statlig inkomstkatt och avstyrker
därför regeringens förslag även i den delen (yrkande 3).
Folkpartiet föreslår i motionerna Fi212 yrkande 23 delvis av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och Sk327 yrkande 5 av Johan Pehrson och Karin
Pilsäter (fp) att gränsen för uttag av statlig inkomstskatt höjs så att endast
15 % betalar statlig inkomstskatt år 2000. Motionärerna avsätter 9 miljarder
kronor för detta ändamål. Vidare ersätts regeringens förslag om
skattereduktioner med en enhetlig skattereduktion på 1 200 kr för alla.
Motionärerna föreslår också att det andra steget på 25 % i den statliga
inkomstskatteskalan slopas. I motion So323 yrkande 4 av Kerstin Heinemann
m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att Folkpartiets skattereduktion för
alla gäller även pensionärer.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att regeringens förslag
innebär att ett första steg nu tas i den av regeringen redovisade
reformeringen av inkomstbeskattningen. En fjärdedel av den allmänna
pensionsavgiften lyfts bort från inkomstbeskattningen, och gränsen för
uttaget av statlig inkomstskatt höjs. Genom att den särskilda
skattereduktionen för låginkomsttagare bibehålls motverkas enligt
skatteutskottets mening det i förhållande till skattereformen något högre
kommunala skatteuttaget. Skatteutskottet anser att förslaget utgör ett
första steg i en rättvis och fördelningspolitiskt rimlig återställning av
inkomstbeskattningen. Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker övriga alternativ.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag
om en skattereduktion för egenavgifter, en förlängning av
skattereduktionen för låginkomsttagare och justering av skiktgränserna i
den statliga inkomstskatteskalan (yrkandena 22-25). Utskottet avstyrker
motionerna Fi212 (fp) yrkande 23 delvis, Sk318 (m) yrkandena 2, 4 och
8, Sk324 (c) yrkandena 2-4, Sk325 (kd) yrkandena 13, 26-28, Sk326 (m)
yrkande 2, Sk327 (fp) yrkande 5, Sk826 (m) yrkande 3 och So323 (fp)
yrkande 4.
3.2.2 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster
Bakgrund
Riksdagen beslutade hösten 1998 att den statliga skatten om 200 kr som
utgår på fysiska personers förvärvsinkomster skulle utgöra kommunal in-
komstskatt vid 2000 års taxering. På detta sätt överfördes 1,3 miljarder
kronor till kommuner och landsting. Härigenom undveks en minskning
av utrymmet för skola, vård och omsorg som en följd av de ökade
kostnader som den s.k. Törlingdomen kunde väntas medföra (bet.
1998/99:FiU1, prop. 1998/99:1). Våren 1999 har riksdagen beslutat om
en motsvarande överföring vid 2001 års taxering (bet. 1998/99:FiU20,
prop. 1998/99:100).
Budgetpropositionen
Regeringen konstaterar att kommunerna har ett visst behov av
förstärkning även under år 2001 och föreslår (avsnitt 8.2.3) därför att den
statliga skatt om 200 kr som utgår på förvärvsinkomster för fysiska
personer skall förmedlas till kommuner och landsting även vid 2002 års
taxering.
Motionen
Centerpartiet hemställer i motion Sk324 yrkande 5 av Lennart Daléus
m.fl. (c) om avslag på regeringens förslag och föreslår att anslaget till
kommunerna i stället ökas.
Skatteutskottets yttrande
Enligt vad skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) bedöms omdiri-
geringen av skattemedel inte ge upphov till några negativa effekter när
det gäller de regler som styr beskattningen. Skatteutskottet har således
utifrån sina utgångspunkter inte någon erinran mot regeringens förslag
utan tillstyrker detta.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt finansutskottets mening är det viktigt att kommunerna tillförs
ökade resurser. Av budgetpropositionen framgår att bidragen till
kommunerna ökar med 4 miljarder kronor år 2000 och med ytterligare
5,7 miljarder kronor år 2001. Den goda tillväxten medför också markant
ökade skatteintäkter för kommunerna under de närmaste åren.
Kommunernas och landstingens skatteinkomster beräknas öka med ca 25
miljarder kronor år 2000 och med ytterligare 16 miljarder kronor år 2001
som en följd av tillväxten.  Försvarsuppgörelsen gör dessutom att
8 miljarder kronor kan frigöras för insatser inom vård- och
omsorgssektorn åren 2002-2004.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att kommunerna har behov
av förstärkning även under år 2001 och tillstyrker därför regeringens förslag
om att det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster skall utgöra
kommunal inkomstskatt vid 2002 års taxering (yrkande 38) och avstyrker
motion Sk324 (c) yrkande 5.
3.2.3 Resor till och från arbetet
Bakgrund
Riksdagen har höjt det avdragsgilla beloppet för kostnad för resor med
egen bil mellan bostad och arbetsplats och i tjänsten från 13 kr till 15 kr
fr.o.m. inkomståret 1998. Samtidigt höjdes gränsen för avdragsgilla
kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen från 6 000 kr till 7
000 kr per år (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1).
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk318 av Bo Lundgren m.fl.
(m) att  avdraget för resor till och från arbetet höjs till 16 kr per mil
fr.o.m. år 2000 (yrkande 14) och att det icke avdragsgilla beloppet för
arbetsresor sänks till 6 000 kr (yrkande 15).
Kristdemokraterna anför i motion Sk325 yrkande 14 av Alf Svensson m.fl.
(kd) att man motsatt sig höjningen av gränsen för avdrag för resor mellan
arbete och bostad och yrkar att den sänks till 6 000 kr fr.o.m. år 2000. Den
högre gränsen missgynnar enligt motionärerna kollektivresenärer och de som
har relativt korta resor med egen bil till arbetet.
Skatteutskottets yttrande
Av skatteutskottets yttrande (SkU1y) framgår att det avdragsgilla
beloppet för resor med egen bil hade legat på 13 kr sedan 1993 när
riksdagen under hösten 1997 justerade upp detta på grund av ökade
rörliga kostnader, bl.a. för bensin, och att uppjusteringen bestämdes till 2
kr för att den nya nivån skulle kunna bestå under flera år. Av hänsyn till
statsfinanserna och för att ge åtgärden en tillfredsställande
fördelningsprofil höjdes samtidigt gränsen för avdragsgilla kostnader för
resor till och från arbetet från 6 000 kr till 7 000 kr. Konstruktionen
innebar enligt vad skatteutskottet anför att åtgärden fick en inriktning
mot dem med förhållandevis långa avstånd mellan bostaden och
arbetsplatsen.
Enligt vad skatteutskottet anför har avsikten varit att fastställa avdrags-
beloppet för resor med en viss marginal för att på det sättet undvika årliga
justeringar. När det gäller avdragsgränsen för resor har denna utöver sin
fördelningspolitiska innebörd också en praktisk betydelse genom att den
bidrar till att förenkla taxeringsarbetet.
Skatteutskottet ser mot denna bakgrund inte någon anledning att nu
överväga någon justering av de aktuella beloppen och avstyrker därför
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk318
(m) yrkandena 14 och 15 samt Sk325 (kd) yrkande 14.
3.2.4 Pensionärernas särskilda grundavdrag
Bakgrund
Den som under ett beskattningsår uppburit folkpension med minst 6 000
kr kan vid taxeringen ha rätt till särskilt grundavdrag för pensionärer.
Maximalt avdrag motsvarar summan av folkpension och ett
pensionstillskott för ålderspensionär.
I budgetpropositionen 1997/98:1 anfördes att livräntan täcker hela
inkomstbortfallet för en person som uppbär både arbetsskadelivränta och
förtidspension samtidigt som personen med anledning av förtidspensionen
kan ha rätt till särskilt grundavdrag. Detta leder till en överkompensation där
nettoinkomsten kan bli högre än vid förvärvsarbete. Regeringen ansåg att ett
sådant system är orimligt eftersom det skapar felaktiga incitament och
motverkar arbetslinjen. Regeringen föreslog i budgetpropositionen att egen
arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspension skall reducera det
särskilda grundavdraget, och förslaget bifölls av riksdagen (bet. 1997/98:
FiU1 s. 131 f.).
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motionerna Sk318 yrkande 6 av Bo
Lundgren m.fl. (m) och Sf306 yrkande 8 av Margit Gennser m.fl. (m) att
förtidspensionärernas särskilda grundavdrag återställs så att en arbets-
skadelivränta inte reducerar avdraget.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening finns det inte anledning att ändra
riksdagens beslut om att arbetsskadelivränta som är samordnad med
förtidspension skall reducera det särskilda grundavdraget. Utskottet
anmärker att ålderspensionsreformen innebär att det särskilda
grundavdraget för pensionärer inom några år kommer att ersättas med
olika garantipensioner.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk318
(m) yrkande 6 och Sf306 (m) yrkande 8.
3.2.5 Pensionssparande
Bakgrund
Möjligheten att göra avdrag för premie för makes pensionsförsäkring
slopades 1973 som ett led i 1970 års särbeskattningsreform. Härigenom
hindrades ett utnyttjande av makars skilda marginalskattesatser.
Som ett led i finansieringen av EU-medlemskapet begränsades det
allmänna avdragsutrymmet för privata pensionsförsäkringspremier och
insättningar på pensionssparkonton till ett halvt basbelopp fr.o.m. den 8 april
1995. Avdragsutrymmet för den som har pensionsrätt i anställning
minskades till 5 % av inkomsten mellan tio och tjugo  basbelopp (prop.
1994/95: 203, bet. 1994/95:SkU28).
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk318 yrkande 16 av Bo
Lundgren m.fl. (m) att avdraget för pensionssparande höjs från ett halvt
till ett helt basbelopp fr.o.m. år 2000. Avdrag bör dessutom enligt
motionärernas mening medges för pensionssparande för makes räkning.
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk325 yrkande 9 av Alf Svensson
m.fl. (kd) att avdraget för pensionssparande höjs till ett basbelopp fr.o.m.
2000.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anser i sitt yttrande (SkU1y) att principen om
särbeskattning av makar bör upprätthållas även när det gäller möjligheten
att göra avdrag för eget pensionssparande och att möjligheten att göra
avdrag för makes kostnad för pensionering därför inte bör återinföras. De
skatteregler som gäller för eget pensionssparande lämnar ett utrymme för
att skapa ett efterlevandeskydd för make och barn genom förmåns-
tagarförordnanden. Intresset av att skapa ett pensionsskydd för bl.a. make
bör enligt skatteutskottets mening kunna tillgodoses inom ramen för
dessa regler.
Förslagen om en ytterligare höjning av avdraget för eget pensionssparande
kräver finansiering och avstyrks därför av skatteutskottet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk318
(m) yrkande 16 och Sk325 (kd) yrkande 9.
3.2.6 Kompetensutveckling m.m.
Bakgrund
Regeringen har i vårpropositionen 1999 avsatt 2,4 miljarder kronor under
perioden 2000-2002 för en stimulans av kompetensutveckling i
arbetslivet. Satsningen görs med utgångspunkt från det förslag som
Arbetsgruppen för kompetensutveckling i arbetslivet överlämnade till
arbetsmarknadsministern i september 1998. Avsikten är att
finansieringen delvis skall ske inom ramen för nya mål 3 inom EG:s
socialfond. En särskild utredare har i betänkandet Nya mål 3 för
utvecklingen av de mänskliga resurserna i arbetslivet (SOU 1999:107)
lagt fram förslag om den närmare utformningen av stimulansen.
Utredarens förslag har en utformning som innebär en prioritering av små
och medelstora företag. Förslaget bereds för närvarande inom
Regeringskansliet och avsikten är att mål 3-programmet skall träda i
kraft vid årsskiftet. Programmet kräver EG-kommissionens
godkännande.
Småföretagsdelegationen har i rapporten Kompetens i småföretag (SOU
1998:77) bl.a. föreslagit ett system med individuella kompetenskonton där
företaget och de anställda får göra avsättningar av medel för kompetens-
utveckling under skattemässigt gynnade avsättningar.
Budgetpropositionen
Regeringen har i sitt budgetförslag avsatt över 3 miljarder kronor för
reducerad skatt vid kompetensutveckling i arbetslivet under perioden
2000-2002. Syftet är att stimulera till kontinuerlig individuell
kompetensutveckling i arbetslivet, vilket kan öka individens möjligheter
att välja och byta arbete. Ett system för individuell kompetensutveckling
i arbetslivet skulle därmed enligt vad regeringen anför kunna öka
anställbarheten och tryggheten i arbetslivet. Regeringen avser att ge en
utredare i uppdrag att föreslå hur stimulansen för kompetensutveckling
kan utformas.
De beräknade medlen för kompetensutveckling ingår i den skatteväxling
som regeringen föreslår och finansieras således genom de förslag om höjda
energiskatter som regeringen lägger fram.
Motionerna
Kristdemokraterna anför i motion Sk325 av Alf Svensson m.fl. (kd) att
ökad personlig kompetens är helt avgörande för att Sverige skall kunna
hävda sig på världsmarknaden med höga löner, och de anser att
skattelagstiftningen bör ge möjlighet för arbetsgivaren och den enskilde
att med avdragsrätt sätta in medel på ett gemensamt utbildningskonto.
Med denna lösning skulle det gemensamma ansvaret och den
individuella drivkraften gynna alla parter. Riksdagen bör fatta beslut om
en sådan möjlighet redan fr.o.m. år 2000 (yrkande 30) i stället för att
avvakta regeringens aviserade förslag (yrkande 34).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anser i likhet med motionärerna att kunskap och
utbildning är viktiga för Sveriges möjlighet att konkurrera med
kompetens och välutbildad arbetskraft och konstaterar att
kompetenslinjen i regeringens politik bl.a. innebär omfattande satsningar
på kompetens i arbetslivet.
Skatteutskottet framhåller att en satsning på 2,4 miljarder kronor under
perioden 2000-2002 genomförs inom ramen för det nya socialfonds-
programmet, att ett förslag om utformningen finns och att inriktningen är
att stimulansen skall träda i kraft vid årsskiftet. Medlen används för att
stimulera kompetensanalyser i små och medelstora företag och
verksamhetsrelaterad kompetensutveckling av anställda.
Genom den skatteväxling som regeringen föreslår skapas enligt vad
skatteutskottet anför ett utrymme för ytterligare satsningar på kompetens-
utveckling, och regeringen kan i sitt budgetalternativ avsätta över 3 miljarder
kronor för en sådan stimulans under perioden 2000-2002. För år 2000
avsätts 1,35 miljarder kronor.
Enligt skatteutskottets mening bör regeringens förslag om utformningen av
den stimulans för kompetensutecklingen som aviseras nu avvaktas.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk325 (kd)
yrkandena 30 och 34 .
3.2.7 Skatt på hushållsnära tjänster
Bakgrund
Frågor om särskilda skatteregler för tjänstesektorn har behandlats i
Tjänsteutredningens betänkande Uppskattad sysselsättning (SOU
1994:43) och i  Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter,
tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17).
Skattereduktion för utgifter för reparation och underhåll samt utgifter för
om- och tillbyggnad av bostadshus (s.k. ROT-avdrag) kan, under
förutsättning att arbetena utförts före den 1 april 1999, medges enligt lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus.
Reduktionen motsvarar 30 % av utgifterna och får för småhus inte överstiga
14 000 kr. För hyreshus och bostadsrätter gäller andra belopp. Det föreligger
inte någon rätt till skattereduktion för andra hushållstjänster.
Motionerna
I en gemensam motion från Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna föreslås en permanent
skattereduktion för ROT-arbeten och hushållstjänster. Skattereduktion
skall medges med 50 % av kostnaden inklusive moms för arbete som
utförs i hemmet eller på den egna tomten. Skattereduktionen begränsas
till 25 000 kr per hushåll och år. För att skattereduktion skall kunna utgå
direkt vid köp är det företaget som tillhandahåller tjänsten som medges
reduktionen vid sin månatliga skattedeklaration. Om tjänsten
tillhandahålls av en privatperson anmäls den överenskomna ersättningen
till skattemyndigheten som beräknar totalkostnaden och drar av 50 %
skattereduktion. Överskrider ett hushåll den maximala skattereduktionen
debiteras mellanskillnaden som kvarskatt.
Det gemensamma förslaget läggs fram i motion Sk312 av Carl Fredrik Graf
m.fl. (m, kd, fp). Yrkanden till stöd för detta förslag framställs i motionerna
Sk692 yrkande 5 av Bo Lundgren m.fl. (m), N272 yrkande 3 av Karin
Falkmer och Tomas Högström (m), N273 yrkande 39 av Per Westerberg
m.fl. (m), A805 yrkande 4 av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk320 av Mikael
Oscarsson (kd), Sk325 yrkande 11 av Alf Svensson m.fl. (kd), Sk327 yrkande
2 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp), Sf305 yrkande 10 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och A807 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Centerpartiet föreslår i motion Sk324 yrkande 11 av Lennart Daléus m.fl.
(c) att ett RUT-avdrag införs. Enligt förslaget skall skattereduktion medges
med 50 % av arbetskostnaden för hushållsnära tjänster som utförs i hemmet
och med upp till 20 000 kr per hushåll och år. Begreppet hushållstjänster
omfattar tjänster som utförs i hemmet som tvätt, städning, omsorg och
trädgårdsskötsel. Avdraget bör införas den 1 juli 2000.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande (BoU1y) att utskottet behandlat ett
flertal motioner rörande de nu förespråkade skattereduktionerna i
betänkande 1997/98:BoU10 och att utskottet därvid erinrade om att
ROT-avdragen hade använts i betydande utsträckning och att detta
innebar att de också i hög grad torde ha fått sin avsedda effekt på
sysselsättningen. Utskottet anför vidare att det då aktuella
regeringsförslaget om att bl.a. förlänga rätten till ROT-avdrag till den 1
april 1999 angavs vara grundat på en strävan att begränsa
byggarbetslösheten under vintern 1998/99 - detta i avvaktan på att
byggverksamheten skulle komma i gång under år 1999. Utskottet fann
sig därför inte vara berett att ställa sig bakom motionsförslag om att
införa någon form av permanent skattereduktion för byggnadsarbeten
eller andra hushållstjänster utan ansåg att denna fråga borde bedömas i
ett större skattesammanhang. Bostadsutskottet finner i sitt yttrande inte
skäl att nu inta en annan ståndpunkt och avstyrker motionerna.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att införandet av en särskild
stimulans för tjänstesektorn i den form motionärerna föreslår skulle
innebära ett avsteg från de principer om en likformig och neutral
beskattning som ligger till grund för skattereformen och som enligt
utskottets mening bör gälla. Det är också enligt skatteutskottets mening
kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en tjänsteproduktion som
kan konkurrera med hushållens egen tjänsteproduktion. Risken är att
effekterna på sysselsättningen blir mycket små eller inga alls samtidigt
som kostnaderna blir stora. De erfarenheter som man har gjort i Danmark
talar för en sådan utgång.
Skatteutskottet anför att även om utskottet inte är berett att tillstyrka de
aktuella förslagen så hindrar inte detta att olika förslag kring bl.a. tjänste-
sektorns beskattning kommer att diskuteras i de pågående skattesamtalen.
Skatteutskottet avstyrker med det anförda förslagen om en särskild
skattereduktion för hushållstjänster.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med bostadsutskottet och
skatteutskottet motionerna Sk312 (m, kd, fp), Sk320 (kd), Sk324 (c)
yrkande 11, Sk325 (kd) yrkande 11, Sk327 (fp) yrkande 2, Sk692 (m)
yrkande 5, Sf305 (fp) yrkande 10, N272 (m) yrkande 3, N273 (m)
yrkande 39, A805 (m) yrkande 4 och A807 (fp) yrkande 4.
3.2.8 Reavinstbeskattning av fastigheter
Bakgrund
När reavinstreglerna för fastigheter ändrades vid 1990 års skattereform
infördes en möjlighet att fortsätta att tillämpa äldre regler fram t.o.m.
utgången av år 1999. Avsikten var att övergången till en nominell
beräkningsmetod inte skulle ge tröskeleffekter för skattskyldiga som
genom indexuppräkning m.m. kunde påräkna en låg reavinstskatt vid
tillämpning av de äldre reglerna. Övergångsregeln innehåller inte någon
möjlighet till fortsatt indexuppräkning. Under den tid övergångsregeln
funnits har skatteuttaget vid fastighetsavyttringar avseende privatbostads-
fastigheter sänkts från 30 % till 15 % samtidigt som regler om uppskov
införts.
Reavinstreglerna innehåller en bestämmelse som tar sikte på fastighetsför-
värv före år 1952 (det s.k. stickåret). Ingångsvärdet får bestämmas till 150 %
av 1952 års taxeringsvärde om den skattskyldige inte kan visa att den verk-
liga anskaffningskostnaden är högre. Syftet med regeln är att förenkla vinst-
beräkningen eftersom det efter hand blir allt svårare att känna till och hålla
reda på relevanta uppgifter. Detta gäller särskilt om fastigheten är ärvd eller
om man fått den i gåva. Fram till 1999 års utgång kan den skattskyldige
alternativt använda en regel som gör det möjligt att bestämma ingångsvärdet
till 133 % av 1970 års taxeringsvärde.
I 1999 års ekonomiska vårproposition aviserade regeringen ett förslag om
att flytta det s.k. stickåret från 1952 till ett senare år.
Inom Finansdepartementet har en promemoria med föreslag om en ny
stickårsregel tagits fram. Den nya regeln tar sikte på förvärv före år 1975,
och anskaffningsvärdet skall i dessa fall anses utgöra 133 % av 1975 års
taxeringsvärde, om inte den skattskyldige kan visa att det verkliga
anskaffningsvärdet är högre. I promemorian redovisas att förslaget är förenat
med visst skattebortfall. Promemorian har remissbehandlats.
Budgetpropositionen
Regeringen anför att förslaget om ett nytt stickår 1975 har fått ett blandat
mottagande och gör bedömningen att det med hänsyn till det
skattebortfall som förslaget skulle medföra inte nu bör läggas fram något
förslag om ett nytt stickår.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk826 yrkande 1 av Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) att riksdagen förlänger de nuvarande reglerna för
reavinstbeskattning av fastigheter till den 31 december 2001 och begär
ett förslag hos regeringen som innebär att det skall finnas alternativ till
huvudregeln som gör det möjligt att sälja äldre fastigheter under
skattemässigt rimliga villkor och att de problem som uppstår vid
generationsskiften löses. I motion MJ306 yrkande 7 av Göte Jonsson
m.fl. (m) anförs att effekterna blir förödande vid familjeskogsbrukets
generationsskiften om inget görs, och motionärerna begär en ettårig
förlängning av de nuvarande reglerna.
Kristdemokraterna begär i motion Sk313 av Inger Strömbom (kd) en snabb
och grundlig översyn av beskattningen vid avyttring av fastigheter som ägs
av fysisk person. Enligt motionären kommer reavinstbeskattningen att bli
ännu mer rättsosäker och godtycklig om övergångsreglerna får löpa ut vid
årsskiftet. Detta gäller särskilt vid långa innehav.
Centerpartiet begär i motion Sk324 yrkande 10 av Lennart Daléus m.fl. (c)
en tvåårig förlängning av nuvarande regler i avvaktan på en utredning.
Motionärerna anför att en övergång till nya regler kommer att ge upphov till
svårigheter vid generationsskiften för  familjeföretag och i bostäder. I motion
Sk323 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) begärs en ettårig för-
längning i samma syfte.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening i SkU1y måste en utgångspunkt vara att
de äldre indexanknutna reglerna för reavinstbeskattning av fastigheter
bör få löpa ut med utgången av år 1999. En fortsatt parallell tillämpning
av nya och äldre regler efter den långa övergångsperiod som beslutades
vid 1990 års skattereform kan annars resultera i en permanentning av en
situation med två parallella regelkomplex.
När det gäller önskemålen om ett nytt stickår anför skatteutskottet att
regeringen har utarbetat ett förslag om en flyttning av stickåret från 1952
till 1975 men att regeringen efter remissbehandling gör bedömningen att
skattebortfallet blir så stort att förslaget inte bör genomföras.
Skatteutskottet delar regeringens bedömning när det gäller förslaget om ett
nytt stickår och anser att övergångstiden med en parallell tillämpning av nya
och äldre regler nu bör tillåtas löpa ut med 1999 års utgång. Skatteutskottet
avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk313
(kd), Sk323 (c), Sk324 (c) yrkande 10, Sk826 (m) yrkande 1 och MJ306
(m) yrkande 7.
3.3 Juridiska personers inkomstskatter
Belopp i tusental kronor
Inkomsttitel
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1121
Juridiska personers inkomstskatt
68 632 557
+400 000
+720 000
+400 000
Förlängd period periodiseringsfond
-2 500 000


Höjt tak periodiseringsfond
0


Ej kupongskatt näringsbetingade aktier
-230 000


Förändrade stoppregler fåmansföretag
0


Företags förvärv av egna aktier
-720 000
+720 000

Höjd bolagsskatt (30 %)
±0

Ändrade uttagsregler för fåmansbolag
+400 000
+400 000
3.3.1 Beskattning av bolagsinkomster
Bakgrund
Frågan om s.k. enkelbeskattning och dess inverkan på företagsinveste-
ringarna har utretts av 1992 års företagsskatteutredning. Utredningen
avvisade i betänkandet En lättnad i dubbelbeskattningen av mindre
företags inkomster (SOU 1996:119) ett generellt slopande av
dubbelbeskattningen som ett medel att förbättra villkoren för
företagande.
Genom lagstiftning under hösten 1996 (prop. 1996/97:45, bet. 1996/97:
SkU13), som har kompletterats under våren 1997 (prop.  1996/97:
150, bet. 1996/97:FiU20), har riksdagen genomfört lättnader i beskattningen
av utdelning och reavinst på aktier i onoterade företag fr.o.m. 1998 års
taxering. Lättnaderna ersatte det riskkapitalavdrag som införts tidigare.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motionerna Sk692 yrkande 1 av Bo
Lundgren m.fl. (m) och Sk326 yrkande 3 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
att skatten på aktieutdelningar avskaffas fr.o.m. år 2000.
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk325 av Alf Svensson m.fl. (kd) att
skatten på aktieutdelningar sänks till 15 % år 2000 för att slopas helt år 2001
(yrkande 6).
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk327 av Johan Pehrson och
Karin Pilsäter (fp) att skatten på aktieutdelningar avskaffas fr.o.m. år 2000
(yrkande 6).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att de utredningar som gjorts
på området visar att en slopad skatt på aktieutdelningar inte är ett
verksamt medel för att förbättra de större företagens villkor. Tillgången
till en internationell kapitalmarknad gör att beskattningen av sparande
endast i begränsad omfattning inverkar på företagens investerings-
benägenhet. För små och medelstora företag som inte i alla avseenden
har tillgång till den internationella kapitalmarknaden kan emellertid inte
bortses från att den personliga kapitalbeskattningen inverkar på
avkastningskravet och därmed i viss mån fungerar som en skatt på
företagens investeringar. I skattelagstiftningen har detta förhållande
beaktats genom de särskilda lättnader som sedan 1997 gäller vid
beskattningen av utdelningar och reavinster på onoterade aktier.
Skatteutskottet anser att en generell sänkning av skatten på ägarnas
sparande i aktier inte är en effektiv metod för att förbättra villkoren för
företagandet och avstyrker därför motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk325
(kd) yrkande 6, Sk326 (m) yrkande 3, Sk327 (fp) yrkande 6 och Sk692
(m) yrkande 1.
3.3.2 Utvidgade reserveringsmöjligheter
Bakgrund
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet finns sedan 1995 års
taxering en möjlighet att göra avdrag för avsättning till
periodiseringsfond. Avsättningsmöjligheten gäller både för juridiska och
fysiska personer. Avdrag medges för juridiska personer med högst 20 %
av beskattningsårets inkomst före avdrag. För enskilda näringsidkare
medges avdrag med högst 25 % av ett motsvarande underlag. Avdraget
skall återföras till beskattning senast femte beskattningsåret efter
avsättningsåret. Vid 2000 års taxering skall de avsättningar som gjorts
beskattningsåret 1994 (1995 års taxering) återföras.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.3.2) att möjligheterna att sätta av till
periodiseringsfond förstärks fr.o.m. 2002 års taxering (inkomståret
2001). För aktiebolag och andra juridiska personer höjs avsättningstaket
från 20 till 25 % av inkomsten. För enskilda näringsidkare och fysiska
personer som är delägare i handelsbolag höjs avsättningstaket från 25 till
30 % av inkomsten.
Vidare föreslås att tiden för återföring av periodiseringsfond förlängs från
fem till sex år för alla företagsformer fr.o.m. 2000 års taxering.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har ingen erinran mot förslaget om en höjning av taket
och en förlängning av perioden för avsättning till periodiseringsfond.
Denna reserveringsmöjlighet har enligt vad skatteutskottet anför i sitt
yttrande (SkU1y) ett särskilt värde för små och medelstora företag med
begränsade möjligheter att dra till sig externt riskkapital. Detta gäller i
särskilt hög grad för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är
delägare i handelsbolag och för nystartade bolag.
När det gäller förslaget om en förlängning av avsättningsperioden från fem
till sex år konstaterar skatteutskottet att avsikten är att de nya reglerna
skall tillämpas  redan fr.o.m. 2000 års taxering. När det gäller företag
med brutet räkenskapsår har dessa i många fall redan hunnit upprätta det
bokslut som skall ligga till grund för 2000 års taxering. Avsikten är att
även denna grupp företag skall ha en möjlighet att bibehålla avsättningen
ytterligare ett år, och de omfattas därför av de nya reglerna. Av de
allmänna reglerna för avsättning till periodiseringsfond följer dock att
beskattning skall ske om avsättningen återförts i bokslutet. Företag i
denna situation kommer därför att behöva  göra om bokslutet för kunna
förlänga avsättningsperioden.
Med detta klargörande vad gäller tillämpningen tillstyrker utskottet
regeringens förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet inte någon erinran mot
förslaget. Det har som skatteutskottet framhåller ett särskilt värde för små
och medelstora företag med begränsade möjligheter att dra till sig externt
riskkapital.
När det gäller tillämpningen kan det som skatteutskottet framhåller finnas
skäl att klargöra att förlängningen av avsättningsperioden även gäller företag
med brutet räkenskapsår och att det i dessa fall kan bli nödvändigt för
företagen att göra om sitt bokslut för att få en förlängning av avsättnings-
perioden.
Med detta klargörande tillstyrker utskottet regeringens förslag om en
förstärkning av möjligheten att sätta av till periodiseringsfond (yrkande 30).
3.3.3 Befrielse från kupongskatt vid näringsbetingat innehav
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.3.3) att kupongskatten slopas på utdelning
till utländska bolag som innehar minst 25 % av andelskapitalet i ett
svenskt bolag. Bakgrunden är att flera länder har valt att ensidigt
avskaffa kupongskatten. Det senaste exemplet är Danmark som fr.o.m.
den 1 januari 1999 generellt avskaffat kupongskatten på
näringsbetingade innehav. Ett annat exempel är Luxemburg som i
skatteavtalet med USA ensidigt valt att avstå från att ta ut kupongskatt.
Det är enligt regeringen angeläget att utländska företags investeringar i
Sverige inte skattemässigt missgynnas när vinstmedel delas ut från
Sverige. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har i sitt yttrande (SkU1y) inte funnit någon anledning till
erinran mot regeringens förslag och tillstyrker därför propositionen i
denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag
om slopad kupongskatt i vissa fall (yrkande 26).
3.3.4 Yrkesfiske
Bakgrund
Utredningen (Jo 1998:05) om konkurrenssituationen för det svenska
yrkesfisket lade i januari 1999 fram betänkandet Yrkesfiskets
konkurrenssituation (SOU 1999:3). Utredningen föreslår att det nu
gällande avdraget för ökade levnadskostnader vid fiske ersätts av ett nytt
avdrag benämnt yrkesfiskaravdrag. Vidare lägger utredningen fram
förslag på metoder för att möjliggöra resultatutjämning vid fartygsbyte.
Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Motionerna
Kristdemokraterna tar i motion Sk325 yrkande 21 av Alf Svensson m.fl.
(kd) upp yrkesfiskarnas situation. Det svenska fisket verkar enligt
motionärerna på en internationell marknad där fiskefartygen lägger till
och säljer fisk i ett flertal länder med påföljd att konkurrensen blir hård.
Det svenska fisket måste därför ha likvärdiga skattevillkor med sina
konkurrentländer. Sveriges bristande tillträde till Nordsjön innebär i sig
en konkurrensnackdel gentemot Norge och Danmark vilken ytterligare
förvärras av dessa länders gynnsammare skattevillkor. Motionärerna
föreslår att ett särskilt skatteavdrag för yrkesfiskare införs.
Även Centerpartiet tar i motion Sk324 yrkande 16 av Lennart Daléus m.fl.
(c) upp yrkesfiskarnas situation och framhåller att de svenska yrkesfiskarna
har en konkurrensnackdel gentemot viktiga konkurrentländer såsom Norge
och Danmark. Motionärerna anser att de licensierade yrkesfiskarna i Sverige
måste få ett skatteavdrag efter dansk modell eftersom denna godkänts av EG-
kommissionen. De föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
sådant avdrag.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att frågan om det svenska
yrkesfiskets konkurrenssituation har utretts av Utredningen om
konkurrenssituationen för det svenska yrkesfisket som lagt fram ett
förslag i betänkandet Yrkesfiskets konkurrenssituation (SOU 1999:3).
Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Enligt skatteutskottets mening finns det anledning att avvakta regeringens
fortsatta beredning av utredningens förslag. Utskottet avstyrker motions-
yrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk324
(c) yrkande 16 och Sk325 (kd) yrkande 21.
3.3.5 Beskattning av royaltyinkomster
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk326 yrkande 9 av Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) att riksdagen beslutar beskatta royaltyinkomster
som inkomst av kapital.
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk325 yrkande 5 av Alf Svensson
m.fl. (kd) att royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias i
två år.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att det bör undvikas att
införa särskilda skattestimulanser för viss typ av verksamhet. Förslag om
skattefrihet under begränsad tid för royaltyinkomster har tidigare före-
slagits av Innovationsutredningen (SOU 1993:84), men har inte ansetts
vara aktuella att genomföra. Motionsförslag om skattelättnader för
royalty och patenterade uppfinningar har vid upprepade tillfällen
avslagits av riksdagen och senast under våren 1999 i anslutning till
vårpropositionen (yttr. 1998/99:SkU5y).
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk325
(kd) yrkande 5 och Sk326 (m) yrkande 9.
3.4 Social- och arbetsgivaravgifter
Belopp i tusental kronor
Inkomsttitel
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1262
Allmän pensionsavgift, netto
0


Höjd allmän pensionsavgift
-30 000

1281
Allmän löneavgift
31 134 917


Sänkt allmän löneavgift
-960 000

1291
Särskild löneskatt
15 570 768
-100 000
-100 000
-100 000
-100 000
Slopad särskild löneskatt på
vinstandelar
-100 000
-100 000
-100 000
-100 000
1298
Allmänt socialavgifter och
allmänna egenavgifter

+1 185 000
-1 560 000
-5 000 000
Bibehållna regler för anställ-
ningsstöd (3 år)

+65 000

Reglering p.g.a. minskat sjuk-
löneansvar, höjda arbetsgivar-
avgifter (0,13 p.e.)

+1 120 000

Sänkta arbetsgivaravgifter

-1 470 000
-6 000 000
Sänkta arbetsgivaravgifter
Norrland


-90 000
Slopa anställningsstöd riktat till
företag


+1 000 000
3.4.1 Förändrade avgiftsnivåer för socialavgifter m.m.
Bakgrund
Socialförsäkringarna finansieras av allmän pensionsavgift, socialavgifter,
statlig ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel.
Allmän pensionsavgift tas ut enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift för finansiering av försäkringen för inkomstpension och
tilläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Avgiften betalas av den enskilde och beräknas på ett
underlag som består av inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna inte överstiger 8,06
förhöjda prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Avgiften utgör för
närvarande 6,95 % av avgiftsunderlaget. Avgiften är avdragsgill vid
taxeringen och betalas inte av den vars inkomster för året understiger 24 %
av prisbasbeloppet.
Socialavgifter betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) för
finansiering av den allmänna försäkringen, ålderspensioneringen och vissa
andra sociala ändamål. Avgifterna tas ut som arbetsgivaravgifter och egen-
avgifter.
Arbetsgivaravgifter beräknas på ett underlag som består av lön och andra
skattepliktiga förmåner som en arbetsgivare utger till anställda. Den totala
avgiftssumman för år 1999 är 25,02 % av avgiftsunderlaget, varav sjukför-
säkringsavgiften utgör 7,50 % och ålderspensionsavgiften 6,40 %. Enligt 2
kap. 5 a § SAL får en arbetsgivare vid beräkning av arbetsgivaravgifter varje
månad göra avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kr,
vilket motsvarar en lönesumma om 850 000 kr.
Egenavgifter betalas på ett underlag som består av inkomst av annat
förvärvsarbete. En egenföretagare betalar för närvarande socialavgifter med
23,21 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgift 8,23 % och ålders-
pensionsavgiften 6,40 %. Vid beräkningen av egenavgifter enligt 3 kap. 5 a §
SAL får avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000
kr per år, vilket motsvarar en lönesumma om 180 000 kr.
Statlig ålderspensionsavgift tas ut enligt lagen (1998:676) om statlig ål-
derspensionsavgift för finansiering av försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension. Denna avgift
betalas med 6,40 % på vissa socialförsäkringsersättningar m.m. till den del
dessa ersättningar tillsammans med övriga pensionsgrundande inkomster inte
överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Dessutom skall statlig ålders-
pensionsavgift betalas på pensionsgrundande belopp (fiktiv inkomst som
grundar pensionsrätt bl.a. för föräldrar till små barn) med 18,5 %.
Därutöver betalar arbetsgivare för varje år allmän löneavgift enligt lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift med 8,04 % av underlaget, dvs. av
arbetsgivaren utgiven lön m.m.
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Den särskilda
löneskatten är avsedd att motsvara skattedelen av socialavgifterna. Det nya
ålderspensionssystemet innebär bl.a. att pensionsrätt kan intjänas även av den
som har fyllt 65 år och att socialavgifter i form av ålderspensionsavgift och
allmän pensionsavgift därför även skall betalas efter det att arbetstagaren
respektive den försäkrade fyllt 65 år. En lägre nivå för den särskilda
löneskatten på förvärvsinkomster infördes därför för dessa personer och
utgör 18,09 % i dessa situationer. I övriga fall tas särskild löneskatt ut med
24,26 %. Dessa bestämmelser gäller inte för personer som är födda 1937
eller tidigare eftersom de inte omfattas av det nya pensionssystemet.
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om införande av ett nytt ålderspen-
sionssystem (prop. 1997/98:151 och 152, bet. 1997/98:SfU13 och 14, rskr.
1997/98:315, 316 och 320). Vissa frågor återstår alltjämt att reglera, bl.a.
fördelningen av avgifterna - allmän pensionsavgift respektive socialavgifter
- för finansieringen av ålderspensionerna. De fem partierna bakom pensions-
överenskommelsen (s, m, kd, c och fp) kom i juni 1999 överens om vilka
avgifter som skall gälla för finansiering av pensionerna år 2000.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.4) att avgiftsuttaget ändras i enlighet med
överenskommelsen i juni 1999 om vilka avgifter som skall gälla för
finansiering av pensionerna år 2000. Den allmänna pensionsavgiften höjs
från 6,95 % till 7 % av avgiftsunderlaget, och taket för uttag av avgiften
höjs från 8,06 till 8,07 förhöjda prisbasbelopp. I fråga om
socialavgifterna höjs ålderspensionsavgiften från 6,40 % till 10,21 % av
avgiftsunderlaget. Den andel av influtna ålderspensionsavgifter som förs
till staten skall beräknas för inkomster överstigande 8,07 i stället för 8,06
förhöjda prisbasbelopp. På motsvarande sätt höjs den statliga
ålderspensionsavgiften från 6,40 % till 10,21 % av det beräknade
underlaget, och vid beräkningen av avgiften skall bortses från i sig
pensionsgrundande inkomster som överstiger 8,07 förhöjda
prisbasbelopp.
Regeringen föreslår att samstämmigheten mellan utgifter och inkomster i
sjukförsäkringssystemet förbättras genom en höjning av sjukförsäkrings-
avgiften från 8,23 % till 9,23 % för den som har inkomst av förvärvsarbete.
Enligt pensionsöverenskommelsen från juni 1999 skall det sammanlagda
uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift sänkas med 0,14 %, till
32,92 % av underlaget. Därför föreslås att den allmänna löneavgiften för
såväl arbetsgivare som den som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks
från 8,04 % till 3,09 % av avgiftsunderlaget.
Slutligen föreslås en följdjustering av den särskilda löneskatten. Den
särskilda löneskatten för arbetstagare respektive försäkrade som vid årets
ingång är 65 år eller äldre sänks från 18,09 % till 16,16 % av avgiftsunder-
laget i överensstämmelse med nuvarande schablon för beräkning av
avgifternas skattedel.
Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Motionerna
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk325 yrkande 35 att arbetsgivar-
avgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000
kr per år fr.o.m. år 2001. För egenföretagare bör egenavgiften sänkas
med 10 % på ett underlag som utökas till 250 000 kr per år. Enligt
motionärerna innebär förslaget att statens inkomster minskar med 6,9
miljarder kronor.
Centerpartiet anför i motion Sk324 yrkande 6 av Lennart Daléus m.fl. (c)
att en fortsatt sänkning av arbetsgivaravgifterna bör ske. Motionärerna anser
att sänkningen bör ske stegvis och inledas med ett första steg år 2000 genom
att lönesummegränsen höjs till 2 miljoner kronor. För egenföretagare höjs
gränsen till 300 000 kr. År 2001 utökas nedsättningen, som för närvarande är
5 %, av arbetsgivaravgifterna, med 1 procentenhet och året därefter med
ytterligare 2 procentenheter. Nedsättningen blir därmed totalt 8 % år 2002.
Enligt motionärerna minskar förslaget statens inkomster för år 1999 med
1 470 miljoner kronor. I motion T465 yrkande 2 av Viviann Gerdin och Sven
Bergström (c) begärs ett tillkännagivande om vikten för åkerinäringen av att
arbetsgivaravgifterna sänks.
Folkpartiet liberalerna anför i motionerna Sk327 yrkande 3 av Johan
Pehrson och Karin Pilsäter (fp) och A807 yrkande 17 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) att arbetsgivaravgifterna skall sänkas med fem procentenheter inom
den privata tjänstesektorn fr.o.m. den 1 juli 2000. Motsvarande sänkning
genomförs för egenföretagare. Förslaget minskar enligt motionärerna statens
inkomster med 6 miljarder kronor.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU1y) att flera av
regeringens förslag om ändrade socialavgifter är ett resultat av en
överenskommelse mellan de fem partier som står bakom
pensionsuppgörelsen. Socialförsäkringsutskottet har inte något att
invända mot regeringens förslag i dessa delar.
Vad gäller höjningen av sjukförsäkringsavgiften noterar utskottet att de
kostnader avgiften skall täcka för år 1999 beräknades till knappt 61 miljarder
kronor. En arbetsgivaravgift på 7,50 % respektive en egenföretagaravgift på
8,23 % förväntades inbringa knappt 61 miljarder kronor. Med denna
utgångspunkt var således en avgift på 7,50 % tillräcklig. Av budget-
propositionen framgår att kostnaderna för år 2000 beräknas uppgå till drygt
72 miljarder kronor. En höjning av sjukförsäkringsavgiften synes därför
enligt socialförsäkringsutskottet vara nödvändig. Även den föreslagna
höjningen av den statliga ålderspensionsavgiften, som är tänkt att motsvara
den ålderspensionsavgift som skall betalas av arbetsgivare och egen-
företagare, synes motiverad. Mot bakgrund härav accepterar utskottet de
föreslagna höjningarna av såväl sjukförsäkringsavgiften som den statliga
ålderspensionsavgiften.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till ändringar i
lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift och lagen (1998:659) om statlig ålderspensionsavgift och
avstyrker bl.a. motionsyrkandena om sänkta arbetsgivaravgifter m.m.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet
regeringens förslag om ändrade avgiftsnivåer för socialavgifter m.m.
(yrkandena 31-35). Utskottet avstyrker motionerna Sk324 (c) yrkande 6,
Sk325 (kd) yrkande 35, Sk327 (fp) yrkande 3, A807 (fp) yrkande 17 och
T465 (c) yrkande 2.
3.4.2 Särskild löneskatt på vinstandelar
Bakgrund
Sedan den 1 januari 1997 tas särskild löneskatt ut på bidrag som en
arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse (prop. 1996/97:21, bet.
1996/97: FiU1). I propositionen framhölls att en av grundtankarna
bakom skattereformen är att alla typer av förvärvsinkomster skall
behandlas likformigt.
Vad beträffar utbetalning från en vinstandelsstiftelse finns sedan den 1
januari 1993 en möjlighet till befrielse från socialavgifter (i vissa fall
särskild löneskatt). Villkoren är att de bidrag som arbetsgivaren lämnat
skall ha varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår,
tillkomma en betydande del av de anställda och lämnas till dem på likartade
villkor. Om dessa villkor inte är uppfyllda eller om ersättning lämnas till
bl.a. delägare eller företags- ledare i ett fåmansbolag gäller i princip
inte sådan avgiftsfrihet.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Sk326 yrkande 11 av Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) att det är viktigt att möjlighet ges för alla anställda
att få ett ekonomiskt utbyte som är relaterat till företagets framgång, och
de föreslår att den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel avvecklas.
Även Centerpartiet föreslår i motion Sk324 yrkande 12 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att den särskilda löneskatten på avsättning till anställdas vinst-
andelar avskaffas. Motionärerna anför att avsättningar till vinstandels-
stiftelser är något positivt som bidrar till ökat engagemang och ökad del-
aktighet.
Folkpartiet liberalerna anför i motion Sk327 yrkande 11 av Johan Pehrson
och Karin Pilsäter (fp) att avsättningar till vinstandelsstiftelser ökar
arbetsglädjen och motivationen på arbetsplatserna, och de föreslår att de
sociala avgifterna på vinstandelar i företagen avskaffas.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att uttaget av särskild
löneskatt på avsättningar till vinstandelsstiftelser är en följd av
principerna om likformig beskattning och att utskottet vid ett antal
tillfällen har avstyrkt yrkanden om ett slopande av löneskatten på dessa
avsättningar. Utskottet framhåller att en särskild stimulans för
vinstandelsstiftelserna har införts genom att utbetalningarna under vissa
villkor är undantagna från socialavgift och avstyrker med det anförda de
aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk324
(c) yrkande 12, Sk326 (m) yrkande 11 och Sk327 (fp) yrkande 11.
3.5 Skatt på egendom
Belopp i tusental kronor
Inkomsttitel
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1312
Fastighetsskatt
24 876 491
-1 740 000
-100 000
+1 000 000
-100 000
Fastighetsskatt hyreshus år
2000 1,2 procent
0


Sänkt fastighetsskatt för
hyreshus med vissa värdeår
0


Sänkt fastighetsskatt
±0

Fastighetsskatt på 1/3 av
markvärdet över 150 000 kr

-100 000

Lindring av fastighetsskatten

-30 000
-100 000
Sänkt fastighetsskatt m.m.
-1 040 000

Ingen infasning av
krisårgångarna

-700 000

Återinförd fastighetsskatt på
vattenkraft


+1 030 000
1321
Fysiska personers
förmögenhetsskatt
5 595 240
-800 000
±0

-500 000
Slopad förmögenhetsskatt
-800 000
±0

Avskaffad sambeskattning

-500 000

3.5.1 Underlaget för fastighetsskatt vid 2001 års taxering
Bakgrund
Allmän fastighetstaxering sker vart sjätte år räknat fr.o.m. år 1988 för
hyreshus och industrienheter, år 1990 för småhusenheter och år 1992 för
lantbruksenheter. Mellan de allmänna fastighetstaxeringarna beaktas
pris-utvecklingen genom ett särskilt årligt omräkningsförfarande. Vid
omräkningen av 1996 års taxeringsvärden uppmärksammades vissa
tekniska brister i omräkningsförfarandet när det gäller hyreshus och för
småhusen uppmärksammades att omräkningen innebar att redan höga
taxeringsvärden i vissa attraktiva områden skulle stiga ytterligare. Som
en följd härav begärde riksdagen en översyn av
fastighetstaxeringsförfarandet. I avvaktan på en sådan utredning
beslutade riksdagen under hösten 1996 om en begränsning av
omräkningen av 1997 års taxeringsvärden för hyreshus och småhus.
Fastighetstaxeringsutredningen fick under våren 1997 i uppdrag att se
över taxeringsförfarandet. Riksdagen har härefter löpande fattat beslut
om begränsningar av omräkningen av taxeringsvärdena för hyreshus och
småhus.
Våren 1999 fattade riksdagen beslut om att begränsa omräkningen av 2000
års taxeringsvärde för småhus. När det gäller hyreshusen innebär de
grundläggande reglerna att en allmän fastighetstaxering skall verkställas
under år 2000. Något enkelt beslut om en begränsning av omräkningen av
dessas taxeringsvärde för år 2000 kunde därför inte läggas fram. Regeringen
aviserade i stället att ett förslag skulle läggas fram som innebär att den
förväntade höjningen av hyreshusens taxeringsvärde inte tillåts slå igenom
vid fastighetsskatteuttaget vid 2001 års taxering.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.1) att fastighetsskatten för hyreshusens
bostadsdel vid 2001 års taxering skall beräknas på ett underlag som mot-
svarar det lägsta av 1999 och 2000 års taxeringsvärden. Regeringen anför
att metoden är principiellt annorlunda än den som använts tidigare och
bl.a. leder till att värdeförändringar som beror på utbyggnad av
fastigheten eller på att värderingsenheten ändrat storlek  inte kommer att
beaktas. Det skulle enligt vad regeringen anför vara alltför komplicerat
att ta sådana hänsyn vid utformningen av reglerna. Vidare kommer de
nya taxeringsvärdena att få genomslag i andra sammanhang än vid
uttaget av fastighetsskatt.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Sk318 yrkande 12 av Bo
Lundgren m.fl. (m) att följderna av att något begränsningsbeslut inte
fattas för omräkningen av taxeringsvärdena för år 2001 och framåt  blir
helt oacceptabla, och de föreslår att riksdagen fattar beslut om att frysa
underlaget för fastighetsskatten på nuvarande nivå.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande (BoU1y) att inte minst
bostadssociala skäl talar för regeringens förslag och tillstyrker detta. När
det gäller motionsyrkandena på området anför bostadsutskottet att frågan
om fastighetsbeskattningens framtida utformning är föremål för två
utredningars arbete och att några förändringar av fastighetsbeskattningen
utöver de som regeringen föreslår inte nu bör genomföras. Utskottet
avstyrker motionsyrkandena.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att utskottet inte har funnit
anledning till erinran mot regeringens förslag om en begränsning av
fastighetsskatteuttaget för hyreshusens bostadsdel under år 2000 och
tillstyrker propositionen i denna del.
När det gäller förslaget om en fortsatt begränsning av fastighetstaxerings-
värdena konstaterar skatteutskottet att Fastighetstaxeringsutredningen och
Fastighetsbeskattningskommittén beräknas avsluta sitt arbete under våren
2000 och att det således kommer att finnas förslag som gör det möjligt att ta
ställning till den framtida utformningen av beskattningen på detta område
under år 2000. I avvaktan på dessa förslag finns det enligt skatteutskottets
mening inte anledning att gå längre än vad regeringen föreslagit när det
gäller begränsningen av omräkning av taxeringsvärden. Skatteutskottet
avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med bostadsutskottet och
skatteutskottet regeringens förslag om beräkning av fastighetsskatten för
hyreshusens bostadsdel vid 2001 års taxering (yrkande 36) och avstyrker
motion Sk318 (m) yrkande 12.
3.5.2 Fastighetsskatt m.m. för bostäder år 2000
Bakgrund
Riksdagen beslutade under hösten 1998 att sänka fastighetsskatten på
hyreshus (bostadsdelen) från 1,5 % till 1,3 % (prop. 1998/99:1, bet.
1998/99: FiU1) vid 2000 års taxering. Bakgrunden var att boende i
bostadshyreshus kunnat tillgodogöra sig de senaste årens räntesänkningar
i mindre utsträckning än villaägarna. Våren 1999 förlängdes beslutet att
gälla även under 2001 års taxering i avvaktan på de förslag som
Fastighetsbeskattningskommittén kan komma att lägga fram (prop.
1998/99:100, bet. 1998/99:FiU20).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.2) att fastighetsskattesatsen för hyreshus
(bostadsdelen) sänks från 1,3 % till 1,2 % vid 2001 års taxering.
Sänkningen är utformad på ett sådant sätt att den gäller alla
beskattningsår som tas upp till beskattning vid 2001 års taxering och kan
således omfatta del av kalenderåret 1999 i de fall då ägaren tillämpar
brutet räkenskapsår.
Vidare föreslås (avsnitt 8.5.2) att hyreshus som har värdeår 1989 eller
1990 skall kvarstå i halv fastighetsskatt vid samma taxering.
Motionerna
Moderata samlingspartiet lägger i motionerna Sk318 yrkandena 9-11 av
Bo Lundgren m.fl. (m) och Bo206 yrkande 7 av samma motionärer fram
förslag om en successiv sänkning av fastighetsskatten. År 2000 sänks
fastighetsskatten för småhus till 1,2 % och halva markvärdet undantas
vid beskattningen.  Vidare föreslås att fastighetsskatten på bostäder sänks
till 1,1 % år 2001 och till 1,0 % år 2002. Motsvarande yrkanden läggs
fram i motion Sk772 yrkandena 2 och 3 av Kent Olsson och Inger René
(m).
Kristdemokraterna föreslår i motionerna Sk325 yrkandena 15 och 16 av
Alf Svensson m.fl. (kd), Sk771 yrkandena 2 och 3 av Holger Gustafsson m.fl.
(kd)  och Sk773 yrkandena 1 och 2 av Per Landgren och Holger Gustafsson
(kd) att fastighetsskatten för villor och egnahem sänks till 1,3 % år 2001 och
till 1,2 % år 2002.  Vidare skall endast en tredjedel av den del av markvärdet
som överstiger 150 000 kr ligga till grund för beskattningen fr.o.m. år 2000. I
motion Sk773 yrkande 3 begärs att förmögenhetsskatten på permanent-
boende begränsas till en tredjedel av taxeringsvärdet över 150 000 kr och att
lägenhetsfaktorns genomslag på byggnadsvärdet begränsas till tabell-
nivåvärdet 5 fr.o.m. år 2000. Motionärerna föreslår vidare att förmögenhets-
skatten på permanentboende avskaffas år 2002.
Centerpartiet hemställer i motion Sk324 yrkande 26 av Lennart Daléus m.fl.
(c) om avslag på förslaget om tillfälligt sänkt fastighetsskatt för hyres-
fastigheter. Det är enligt motionärerna föga troligt att sänkningen kommer
att slå igenom så att den kommer hyresgästerna till godo. De anser att det
är bättre att ta ett samlat grepp om fastighetsbeskattningen än att göra
tillfälliga sänkningar för de boende.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet ställer sig i sitt yttrande (BoU1y) bakom regeringens
förslag om sänkt fastighetsskattesats för hyreshus och om speciella regler
om halv fastighetsskatt för de s.k. krisårgångarna. Enligt bostadsutskottet
skapas härigenom förutsättningar för lägre hyresnivåer. När det gäller
motionsyrkandena på området anför bostadsutskottet att frågan om
fastighetsbeskattningens framtida utformning är föremål för två
utredningars arbete och att några förändringar av fastighetsbeskattningen
utöver dem som regeringen föreslår inte nu bör genomföras. Utskottet
avstyrker motionsyrkandena.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att när saneringsprogrammet
slutförts och Sveriges ekonomi åter befann sig i balans och med goda
förutsättningar för en fortsatt tillväxt kunde det under hösten 1998
konstateras att övergången från en inflationsekonomi till en stabil
ekonomi med låga inflationsförväntningar och låg ränta i många fall
medfört förändringar. Boende i hyreshus hade i mindre utsträckning
kunnat tillgodogöra sig räntesänkningarna, och det fanns mot den
bakgrunden anledning att söka bidra till en sänkning av boendekostnaden
för dessa grupper. Eftersom fastighetsbeskattningen ses över av
Fastighetsbeskattningskommittén infördes en tillfällig sänkning av
hyreshusens fastighetsskatt under år 1999. Det stod dock klart att en
förlängning till år 2000 var aktuell om det fanns statsfinansiellt utrymme.
Våren 1999 fattades också beslut om en sådan förlängning sedan det
konstaterats att sänkningen haft avsedd effekt.
Skatteutskottet har mot den angivna bakgrunden inte någon erinran mot att
den tillfälliga sänkningen av hyreshusens fastighetsskatt till 1,3 % förstärks
genom att skattesatsen sänks till 1,2 % vid 2001 års taxering och har inte
heller någon erinran mot att den nya skattesatsen tillämpas även i de fall då
ett brutet räkenskapsår redovisas vid denna taxering. Skatteutskottet
tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motion Sk324
yrkande 26.
När det gäller förslagen om mer långtgående omläggningar av fastighets-
beskattningen finns det enligt skatteutskottets mening anledning att avvakta
de förslag som Fastighetstaxeringsutredningen och Fastighetsbeskattnings-
kommittén kommer att lämna. Utskottet är således inte berett att tillstyrka de
förslag som läggs fram i motionerna och avstyrker därför motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med bostadsutskottet och
skatteutskottet regeringens förslag om en sänkning av fastighetsskatten
för hyreshus (bostadsdelen) från 1,3 % till 1,2 % vid 2001 års taxering
och om halv fastighetsskatt för hyreshus med värdeår 1989 och 1990 vid
samma taxering (yrkande 37). Utskottet avstyrker motionerna Sk318 (m)
yrkandena 9-11, Sk324 (c) yrkande 26, Sk325 (kd) yrkandena 15 och 16,
Sk771 (kd) yrkandena 2 och 3, Sk772 (m) yrkandena 2 och 3, Sk773 (kd)
yrkandena 1-3 och Bo206 (m) yrkande 7.
3.5.3 Fastighetsskatten i attraktiva områden
Bakgrund
Fastighetsbeskattningskommittén har i delbetänkandet Begränsad
fastighetsskatt (SOU 1999:59) redovisat hur fastighetsskatten kan
begränsas för när hushåll med låga inkomster är permanent bosatta i
småhus med höga taxeringsvärden. Den begränsningsregel som föreslås
innebär att fastighetsskatten under vissa förutsättningar begränsas så att
den inte överstiger en viss andel av hushållsinkomsten. Två olika förslag
läggs fram. Enligt det ena skall begränsningsregeln endast tillämpas i
områden som uppfyller vissa kriterier när det gäller genomsnittligt
taxeringsvärde och inkomstnivå. Enligt det andra förslaget skall
begränsningsregeln tillämpas generellt. Remisstiden för delbetänkandet
gick ut den 13 september 1999.
Motionerna
Centerpartiet anför i motion Sk324 yrkande 27 av Lennart Daléus m.fl.
(c) att regeringen bör få i uppdrag att återkomma med ett förslag som
löser problemen för fastboende i attraktiva områden. Motionärerna
avsätter i sitt budgetalternativ medel för en sådan åtgärd under år 2000.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 yrkande 23 delvis av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag om
lindring av fastighetsskatten i särskilt utsatta områden med snabb
värdestegring. Även dessa motionärer avsätter medel för en sådan åtgärd i
sitt budgetalternativ för år 2000.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (BoU1y) motionsyrkandena
med hänvisning till att frågan om fastighetsbeskattningens framtida
utformning är föremål för två utredningars arbete och till att regeringen
överväger de förslag som lagts fram i betänkandet Begränsad
fastighetsskatt. Några andra förändringar av fastighetsbeskattningen än
de regeringen föreslagit bör inte nu övervägas.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att Fastighetsbeskattnings-
kommitténs delbetänkande Begränsad fastighetsskatt nyligen remiss-
behandlats och nu är föremål för beredning inom Regeringskansliet och
att såväl Fastighetstaxeringsutredningen som Fastighetsbeskattnings-
kommittén kan väntas lägga fram förslag under år 2000. Skatteutskottet
anser att regeringens ställningstagande i frågan nu bör avvaktas och
avstyrker därför motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med bostadsutskottet och
skatteutskottet motionerna Fi212 (fp) yrkande 23 delvis och Sk324 (c)
yrkande 27.
3.5.4 Förmögenhetsskatten
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motionerna Sk692 yrkandena 2 och 3
av Bo Lundgren m.fl. (m) och Sk326 yrkandena 4 och 5 av Carl Fredrik
Graf m.fl. (m) att fribeloppet vid förmögenhetsbeskattning höjs till 1,2
miljoner kronor år 2000. Samtidigt skall sambeskattningen slopas. I
motion Sk316 av Catharina Hagen (m) anförs att utdelningen för många
aktieägare inte räcker till för att betala både utdelningsskatt och
förmögenhetsskatt på aktieinnehavet (yrkande 1) och motionären begär
förslag om ändring av skattelagstiftningen så att förmögenhetsskattens
konfiskatoriska effekter upphör fr.o.m. år 2000 (yrkande 2). Vidare
hemställs att förmögenhetsskatten avskaffas fr.o.m. år 2000 (yrkande 3).
Också i motion Sk695 yrkande 3 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson
(m) begärs förslag som innebär att förmögenhetsskatten avskaffas.
Folkpartiet liberalerna hemställer i motion Sk327 yrkande 7 av Johan
Pehrson och Karin Pilsäter (fp) att sambeskattningen av makar slopas fr.o.m.
år 2000.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att det inte finns utrymme
för den typ av långtgående förändringar som föreslås i flertalet motioner.
När det gäller förslagen om slopad sambeskattning och ändrade fribelopp
är också detta förändringar som kräver en finansiering. Utskottet anser
inte att denna typ av förändringar bör prioriteras men utgår ifrån att det
finns utrymme för diskussion kring dessa frågor inom ramen för de
pågående skattesamtalen.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk316
(m) yrkandena 1-3, Sk326 (m) yrkandena 4 och 5, Sk327 (fp) yrkande 7,
Sk692 (m) yrkandena 2 och 3 och Sk695 (m) yrkande 3.
3.6 Skatt på varor och tjänster
Belopp i tusental kronor
Inkomsttitel
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1411
Mervärdesskatt, netto
175 137 055
-60 000
-120 000
Momsavgifter Öresundsbron
50 000


Sänkt moms på barnböcker och
kultur

-60 000

Generell kulturmoms (6 %) inkl.
böcker

±0

Ändrade inbetalningstider

-120 000
1425
Alkoholskatt
10 434 000
-500 000

Sänkt skatt på rörliga skattebaser
-500 000

1428
Energiskatt
51 860 527
-3 580 000
-1 400 000
-1 640 000
Höjd energiskatt el
800 000
-800 000
-800 000
Höjd energiskatt diesel
700 000
-700 000
-700 000
-700 000
Sänkta energiskatter jordbruket
-140 000
-880 000
-700 000
-1 140 000
Sänkt bensinskatt 20 öre/liter
-1 200 000

Inför kväveoxidskatt

+100 000
Minskad nedsättning av
koldioxidskatt för industrin


+900 000
1431
Särskild skatt på elektrisk
kraft från kärnkraftverk
1 803 667
-310 000
-310 000
+310 000
-310 000
Höjd skatt kärnkraftsel
310 000
-310 000
-310 000
+310 000
-310 000
1438
Miljöskatt på inrikesflyg

+190 000
Inför miljöskatt på inrikesflyg

+190 000



Inkomsttitel
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1452
Skatt på annonser och reklam
1 077 805
-200 000

Slopad reklamskatt, höjd
tidningsmoms

-200 000

1461
Fordonsskatt
6 443 952
-180 000
-1 000 000

Förändrad fordonsskatt bussar
180 000
-180 000

Nedsatt fordonsskatt miljö-
vänliga fordon
-30 000


Sänkt fordonsskatt
-1 000 000
1481
Övriga skatter på varor och
tjänster
128 143
-320 000
-320 000
+100 000
Sänkt kväveskatt på handels-
gödsel
-320 000
-320 000

Höjd kväveskatt på handels-
gödsel


+100 000
3.6.1 Mervärdesskatt på barnböcker
Bakgrund
I Sverige beskattas böcker och tidskrifter med normal skattesats, 25 %.
EG-direktivet tillåter reducerad skattesats på bl.a. böcker och tidskrifter
men Sverige har avstått från att använda denna möjlighet till
differentiering (se bl.a. bet. 1996/97:SkU6 s. 29).
Motionen
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk325 yrkande 19 av Alf Svensson
m.fl. (kd) att riksdagen fattar beslut om sänkt moms på barnböcker år
2000 för att särskilt främja barnlitteraturens tillgänglighet för barnen.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att det är mindre lämpligt att
införa regler som innebär att skattemyndigheterna behöver ta ställning till
och bedöma innehållet i litterära alster som ett led i beskattningsbesluten.
Behovet att främja barnlitteraturen bör därför enligt skatteutskottets
mening i första hand tillgodoses på annat sätt. Frågan om mer generella
förändringar av mervärdesskatten på detta område bör dock enligt
utskottets mening kunna tas upp inom ramen för skattesamtalen.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk325 (kd)
yrkande 19.
3.6.2 Inbetalning av mervärdesskatt
Bakgrund
Sedan skattekontoreformen infördes skall företag med ett beskattnings-
underlag om högst 40 miljoner kronor (exklusive gemenskapsinterna
förvärv och import) inbetala mervärdesskatt den 12:e i andra månaden
efter redovisningsperioden (i januari och augusti den 17:e). Företag med
ett underlag över denna nivå skall inbetala mervärdesskatt den 26:e i
månaden efter redovisningsperioden (i december den 27:e).
Motionerna
Folkpartiet liberalerna begär i motion Sk327 yrkande 10 av Johan
Pehrson och Karin Pilsäter (fp) en återgång till äldre regler när det gäller
inbetalning av mervärdesskatt. Det är enligt motionärerna orimligt att
företagare tvingas betala in mervärdesskatten innan de fått betalt av sina
kunder.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att skattekontoreformen
innebar att enhetliga regler infördes för företagarnas skatteinbetalningar.
Skatter redovisades tidigare var för sig, i många fall med skilda
förfallodagar och med olika regler för ansvar för betalningsöverföringen.
De nya redovisnings- och betalningstidpunkterna valdes med beaktande
av ett flertal olika faktorer, bl.a. och i hög grad de statsfinansiella
aspekterna men också den betalningsskyldiges behov av rimlig tid att
åstadkomma en korrekt redovisning och få fram nödvändiga medel.
Beträffande inbetalningen av mervärdesskatt har de nya tidpunkterna
enligt vad skatteutskottet anför inneburit en viss senareläggning i
förhållande till tidigare regler. Senareläggningen har kunnat genomföras
utan negativa konsekvenser för statsinkomsterna bl.a. därför att
innebörden av begreppet förfallodag ändrats.
Skatteutskottet är mot den angivna bakgrunden inte berett att överväga
förändringar i dessa regler och avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk327 (fp)
yrkande 10.
3.6.3 Mervärdesskatt på dagstidningar
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk326 yrkandena 16 och 17
av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) att skatten på reklam växlas mot en
höjning av mervärdes-skatten på dagstidningar fr.o.m. år 2000 för att
uppnå neutralitet mot  tidskrifter.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att utskottet inte är berett att tillstyrka förslaget och
därför avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk326 (m)
yrkandena 16 och 17.
3.6.4 Industrins och jordbrukets energibeskattning
Budgetpropositionen
Regeringen avsätter i budgetpropositionen medel för en sänkning av
jordbrukets energiskatter till industrins nivå under år 2000 och anför att
ett förslag om en sådan förändring kommer att läggas fram i
vårpropositionen (avsnitt 8.6.1). Förslaget kommer att innebära att
jordbruket får tillämpa samma skattereduceringar som finns för
industrins förbrukning av el och bränslen för uppvärmning, dvs. ingen
energiskatt kommer att tas ut och koldioxidskatten är nedsatt till hälften.
Förändringarna avses träda i kraft den 1 juli 2000.
Motionerna
Moderata samlingspartiet yrkar i motionerna MJ212 yrkandena 1 och 2
av Göte Jonsson m.fl. (m) och MJ605 yrkandena 1 och 2 av Ingvar
Eriksson m.fl. (m) att jordbrukets industribeskattning sätts i kraft redan
den 1 januari 2000 och att dieselskatten för jordbruket, skogsmaskiner
och arbetsredskap samtidigt sänks till 0,53 kr/liter. I motion Sk306 av
Roy Hansson (m) framställs ett yrkande med samma inriktning.
Även Kristdemokraterna yrkar i motion Sk325 yrkande 24 av Alf Svensson
m.fl. (kd) att jordbrukets industribeskattning sätts i kraft vid års-
skiftet och att skatten på jordbrukets diesel samtidigt sänks till 0,53
kr/liter.
Centerpartiet föreslår i motion Sk324 av Lennart Daléus m.fl. (c) en höj-
ning av industrins koldioxidskatt från 50 % till 75 % av den normala nivån
fr.o.m. den 1 januari 2000 (yrkande 22). Vidare föreslås en nedjustering av
jordbrukets dieselskatt samt en generell nedsättning av koldioxidskatten på
olja för växthusuppvärmning och grönfodertorkar (yrkande 9).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anser i sitt yttrande (SkU1y) att regeringens förslag om en
nedsättning av jordbrukets energiskatt till den nivå som gäller för
industrin bör avvaktas och avstyrker därför yrkandena om en
tidigareläggning av ikraftträdandet.
De ökade miljökraven på motordrivna fordon gör enligt vad skatteutskottet
anför i sitt yttrande att det blir allt viktigare att inte vissa kategorier
lämnas utanför. Arbetsfordonen hade tidigare av olika skäl inte kommit att
omfattas av kravet på användning av miljöklassat drivmedel, och tillfälliga
lösningar måste tillgripas för att komma till rätta med detta förhållande.
Beslutet att även arbetsfordon skall omfattas av kravet på användning av
högbeskattad miljöklassad dieselolja löste dessa problem (prop.
1994/95:203, bet. 1994/95:SkU28). Skatteutskottet ser inte någon anledning
att nu göra ett särskilt undantag för denna fordonskategori och avstyrker
därför motionsyrkandena i denna del.
Skatteutskottet är inte heller berett att tillstyrka en höjning av industrins
energibeskattning eller en återgång till särskilda regler för växthusnäringens
beskattning.
Skatteutskottet avstyrker även övriga motionsyrkanden.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk306
(m), Sk324 (c) yrkandena 9 och 22, Sk325 (kd) yrkande 24, MJ212 (m)
yrkandena 1 och 2 och MJ605 (m) yrkandena 1 och 2.
3.6.5 Skatteväxling
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.2) att en skatteväxling genomförs i
enlighet med de principer som aviserats i 1999 års ekonomiska
vårproposition. Förslaget innebär att miljöstyrande punktskatter på energi
höjs, att en mindre del används för en omläggning av jordbrukets
energiskatter och att återstoden används för en reduktion av skatten vid
kompetensutveckling. Sammanlagt kan härigenom över 3 miljarder
kronor avsättas för kompetensutveckling under perioden 2000-2002.
Något färdigt förslag till utformning av stimulansen för
kompetensutveckling finns inte utan en utredning kommer att tillsättas
med uppgift att utforma en sådan stimulans. Förslaget finansieras genom
att energiskatten på dieselolja höjs med 25 öre per liter, energiskatten på
el med 1 öre per kWh och produktionsskatten på kärnkraftsel med 0,5 öre
per kWh, allt från den 1 januari 2000.
Avsikten är vidare enligt vad regeringen anför att den särskilda skatten på
kärnkraftsel skall göras om till en effektskatt. Omläggningen avses äga rum
den 1 juli 2000.
Motionerna
Moderata samlingspartiet hemställer avslag på dessa förslag i
motionerna Sk692 yrkandena 7-9 av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk301
yrkande 1 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m), Sk303 av Anita
Sidén och Jeppe Johnsson (m), Sk304 yrkande 1 av Berit Adolfsson och
Inger René (m), Sk625 yrkande 4 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström
(m) och MJ306 yrkande 6 av Göte Jonsson m.fl. (m). I motion Sk302 av
Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m) anförs att den höjda
dieselskatten leder till en ökad användning av den smutsigare diesel som
används på kontinenten. I motion Sk305 av Per-Samuel Nisser och
Lennart Fridén (m) hemställs att drivmedelsskatterna i stället sänks så att
familjer och enskilda får råd att äga och köra bil. I motion Sk308 av
Catharina Elmsäter-Svärd (m) begärs ett uttalande om att dieselskatten i
stället borde sänkas för att motverka en utflaggning av svensk
åkerinäring. I motion Sk309 av Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (m)
anförs att en höjning av skatten på diesel leder till ökade utsläpp, färre
jobb, dyrare transporter och drabbar Norrlands inland hårdast. I motion
Sk314 av Anne-Katrine Dunker (m) anförs att en höjning av dieselskatten
försämrar miljön och ger den konkurrensutsatta åkerinäringen högre
kostnader. I motion Sk696 yrkande 5 av Anne-Katrine Dunker och Ewa
Thalén Finné (m) anförs att förslaget om höjd skatt på diesel och el
ensidigt drabbar tjänsteföretagen eftersom industrin är befriad från
energiskatt. I motion Sk318 yrkande 13 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
en sänkning av bensinskatten med 20 öre per liter. I motion N272
yrkande 5 av Karin Falkmer och Tomas Högström (m) anförs att
förslaget om en höjning av kärnkraftsskatten måste avvisas för att inte
försämra för svensk industri.
Kristdemokraterna avvisar i motion Sk325 yrkandena 31 och 32 av Alf
Svensson m.fl. (kd) förslagen om höjd skatt på diesel och om höjd skatt på
kärnkraftsel. Sådana avslagsyrkanden framställs också i motionerna N383
yrkande 6 av Inger Strömbom m.fl. (kd) och T210 yrkande 10 av Johnny
Gylling m.fl. (kd). I motion Sk319 av Mikael Oscarsson (kd) anförs att en
höjning av dieselskatten ökar lantbrukets kostnader.
Centerpartiet hemställer i motion Sk324 av Lennart Daléus m.fl. (c) om
avslag på förslagen om höjd dieselskatt (yrkande 18) och höjd skatt på el
(yrkande 21) samt om en höjning av skatten på kärnkraftsel med 1 öre per
kWh (yrkande 19). Vidare yrkas att fastighetsskatten på vattenkraft återinförs
(yrkande 20) och att en kväveoxidskatt införs med 10 öre per kg NOx för
pannor med en större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord
energiproduktion större än 20 GWh  (yrkande 23). I motion T465 yrkande 1
av Viviann Gerdin och Sven Bergström (c) anförs att det är viktigt för
åkerinäringen att dieselskatten inte höjs.
Folkpartiet liberalerna avvisar i motionerna Fi212 yrkande 23 delvis av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Sk327 yrkande 4 av Johan Pehrson och Karin
Pilsäter (fp) regeringens förslag om höjd skatt på kärnkraftsel och om höjd
dieselskatt (det senare vid avslag på motionärernas förslag om sänkta arbets-
givaravgifter).
Miljöpartiet de gröna anför i motion N274 yrkande 7 av Birger Schlaug
m.fl. (mp) att med en strategi för avveckling av kärnkraften som bl.a. bygger
på ekonomiska styrmedel blir kostnaderna lägre för vissa stöd till åtgärder
för att ställa om energisystemet.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att regeringens förslag om en
växling mellan å ena sidan höjda energiskatter och å andra sidan en
reduktion av skatten vid kompetensutveckling visar att det finns ett
utrymme för att öka miljörelateringen av skattesystemet samtidigt som
skatten på arbete sänks. Den satsning på kompetensutveckling som de
höjda energiskatterna finansierar är enligt skatteutskottets mening viktig
som en långsiktig satsning för ökad kompetens och konkurrenskraft inom
det svenska näringslivet.
Enligt skatteutskottets mening är det en fördel att finansieringen har
kunnat ges en utformning som stämmer med de långsiktiga miljömålen om
minskade koldioxidutsläpp och en omställning till en långsiktigt hållbar
energiförsörjning.
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker de olika
avslagsyrkandena och önskemålen om olika tillkännagivanden om de
negativa effekterna i olika hänseenden. När det gäller förslagen om olika
skattehöjningar utgör dessa en del i motionärernas olika budgetalternativ och
avstyrks av utskottet.
Även övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag
om en höjning av energiskatten på dieselolja med 25 öre per liter,
energiskatten på el med 1 öre per kWh och produktionsskatten på
kärnkraftsel med 0,5 öre per kWh den 1 januari 2000 (yrkandena 27 och
28). Utskottet avstyrker motionerna Fi212 (fp) yrkande 23 delvis, Sk301
(m) yrkande 1, Sk302 (m), Sk303 (m), Sk304 (m) yrkande 1, Sk305 (m),
Sk308 (m), Sk309 (m), Sk314 (m), Sk318 (m) yrkande 13, Sk319 (kd),
Sk324 (c) yrkandena 18-21 och 23, Sk325 (kd) yrkandena 31 och 32,
Sk327 (fp) yrkande 4, Sk625 (m) yrkande 4, Sk692 (m) yrkandena 7-9,
Sk696 (m) yrkande 5, T210 (kd) yrkande 10, T465 (c) yrkande 1, MJ306
(m) yrkande 6, N272 (m) yrkande 5, N274 (mp) yrkande 7 och N383
(kd) yrkande 6.
3.6.6 Cement- och kalkindustrins energibeskattning
Budgetpropositionen
Regeringen aviserar (avsnitt 8.6.5) att den i dag övergångsvis gällande
begränsningsregeln avseende energibeskattningen för kalk- och cement-
branscherna m.m. kommer att förlängas ytterligare ett år och avsätter
medel för detta ändamål.
Motionerna
Moderata samlingspartiet hemställer i motion Sk315 av Carl Fredrik
Graf m.fl. (m) att giltighetstiden för 1,2-procentsregeln för cement- och
kalkindustrin förlängs till den 31 december 2000.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att regeringen i proposition
1999/2000:9 Vissa punktskatte- och tullfrågor har lagt fram det aviserade
förslaget om en ettårig förlängning av cement- och kalkindustrins
övergångsregler och att förslaget kommer att behandlas av skatteutskottet
inom kort.
Enligt skatteutskottets mening bör den fortsatta beredningen av regering-
ens förslag avvaktas. Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk315 (m).
3.6.7 Fordonsskatt för tunga bussar
Bakgrund
I proposition 1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar utveckling
bedömdes att fordonsskattesystemet för tunga bussar, dvs. bussar med
skattevikter över 3 500 kg, borde omarbetas för att ta hänsyn till de
externa kostnader som busstrafiken medför. I propositionen uttalades att
skattesystemet borde utformas på samma sätt som fordonsskatten för
tunga lastbilar, dvs. med olika skatteklasser beroende på vikt och
axelkonfiguration. En omarbetning av skattesystemet borde ske utifrån
de beräkningar som gjorts av Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA). Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen i denna del
(bet. 1997/98:TU10).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.3) att fordonsskatten för dieseldrivna
tunga bussar höjs och att skatten viktdifferentieras på samma sätt som
redan sker för tunga lastbilar. Det innebär att bussarna indelas i olika
skatteklasser beroende på vikt och antalet axlar. De nya reglerna föreslås
träda i kraft den 1 januari 2000.
Kommuner och landsting kompenseras för den ökade fordonsskatten
genom att statsbidragen ökas med 100 miljoner kronor i enlighet med det
trafikpolitiska beslutet (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10). Regeringen
avser att följa utvecklingen inom kollektivtrafiken med avseende på
effekterna av den föreslagna fordonsskattehöjningen.
Motionerna
Moderata samlingspartiet hemställer i motion Sk321 av Lars Björkman
(m) att förslaget avslås. Motionärerna anför att förslaget endast kommer
att leda till högre avgifter för kollektivtrafiken och inom turistnäringen.
Skattehöjningen kan enligt motionärerna försätta entreprenörer med
redan ingångna avtal i en ohållbar situation.
Kristdemokraterna lägger i motion Sk325 yrkande 23 av Alf Svensson
m.fl. (kd) fram ett förslag till en omläggning som innebär att ett ökat ansvar
för trafikförsäkringen får finansiera en sänkning av fordonsskatten med
1 miljard kronor år 2000 och med 2,3 miljarder kronor åren 2001 och 2002.
I motion Sk317 av Hans Stenberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om
att kompensationen till kommuner och landsting för den höjda dieselskatten
bör ges direkt till trafikhuvudmännen.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att 1998 års trafikpolitiska
beslut innebar att den långväga busstrafiken släpptes fri och att fordons-
skattesystemet för bussar skulle omarbetas med sikte på att nå en
internalisering av busstrafikens externa effekter (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10). Trafikbeskattningsutredningen har härefter utarbetat ett
förslag efter de riktlinjer som antagits.
Enligt skatteutskottets mening har den nu föreslagna höjningen av fordons-
skatten för bussar aviserats sedan länge och innebär endast att den långväga
busstrafiken får bära sina kostnader efter samma principer som gäller för
övrig trafik. Kommuner och landsting kompenseras fullt ut för den inverkan
som den höjda skatten kan ha på kollektivtrafiken. Skatteutskottet har ingen
erinran mot regeringens förslag och tillstyrker propositionen i denna del.
När det gäller utbetalningen av kompensationen till landsting och
kommuner ser skatteutskottet inte något skäl att invända mot den valda
ordningen, utan förutsätter, liksom regeringen, att landsting och kommuner
kommer att föra dessa medel vidare till trafikhuvudmännen så att den lokala
och regionala kollektivtrafikens förutsättningar inte försämras. Därmed
avstyrker skatteutskottet även motion Sk317.
Skatteutskottet avstyrker förslaget om att skjuta över en väsentlig del av
ansvaret på trafikförsäkringen för att därmed möjliggöra en sänkning av
fordonsskatten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag
om en höjning och viktdifferentiering av fordonsskatten för dieseldrivna
tunga bussar (yrkande 29 delvis) och avstyrker motionerna Sk317 (s),
Sk321 (m) och Sk325 (kd) yrkande 23.
3.6.8 Lättnad i beskattningen av miljövänliga bilar
Budgetpropositionen
Regeringen bedömer (avsnitt 8.6.4) att en skattelättnad efter hand kan
införas i fordonsbeskattningen för alla bilar i miljöklass 1 och föreslår i
anslutning härtill att den planerade skattelättnaden får ersätta den nu
gällande femåriga befrielsen från fordonsskatt för bilar i den tidigare
miljöklass 1 fr.o.m. den 1 januari 2000. De bilar som dessförinnan fått en
sådan skattebefrielse är dock befriade från fordonsskatt till dess att
befrielsen upphör efter fem år.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har i sitt yttrande (SkU1y) inte funnit någon anledning till
erinran mot regeringens förslag och tillstyrker propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag
om att den femåriga befrielsen från fordonsskatt för bilar i den tidigare
miljöklass 1 upphör den 1 januari 2000 (yrkande 29 delvis) för att senare
ersättas med en ny skattelättnad för alla bilar i miljöklass 1.
3.6.9 Miljöskatt på inrikesflyg
Bakgrund
Sverige tillämpade tidigare ett system med avgasskatt inom inrikes
luftfart. Systemet avvecklades sedan EU funnit att det inte var förenligt
med det s.k. mineraloljedirektivet.
Avgasrelaterade landningsavgifter infördes den l januari 1998. Systemet
tillämpas för flygplan över 9 ton maximal startvikt samt vid flygplatser med
fler än 300 000 passagerare eller mer än 30 000 ton frakt per år. Systemet
bygger på en klassificering av flygplanens avgasutsläpp under landning och
start. Uppgifter om avgasutsläpp hämtas från en särskild databank som ICAO
upprättat. Utifrån därifrån erhållna värden för kolväte och kväveoxider
indelas flygplansmotorerna i sju klasser (0-6) där de mest miljövänliga
flygplanen hänförs till klass 6. I övriga klasser belastas landningsavgiften
med ett procentuellt tillägg, från 5 % för klass 5 till 30 % för klass 0. Under
år 1998 har systemet med avgasrelaterade landningsavgifter tillämpats vid
nio flygplatser.
Motionerna
I motion Sk324 yrkande 24 av Lennart Daléus m.fl. (c) förelås en
miljöskatt på inrikes flyg som utgår med ett belopp per passagerare och
resa.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet är i sitt yttrande (SkU1y) inte berett att tillstyrka att en
skatt ånyo införs på den inrikes luftfarten. Skatteutskottet avstyrker
motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk324 (c)
yrkande 24.
3.7 Inkomster av statens verksamhet
Belopp i tusental kronor
Inkomsttitel
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
2119
Extra inleveranser

+2 200 000
Inleverans från Vattenfall och
Terracom


+2 200 000
2555
Kartavgifter för jordbrukets
blockdatabas
28 000

-28 000

Slopad avgift till blockdatabas
-28 000
2556
Djurregisteravgifter
18 500
-18 500

Slopad avgift till djurdatabas
-18 500
2711
Dröjsmålsavgifter
512 000


Ändrade dröjsmålsavgifter tull
-20 000

3.7.1 Förslag beträffande beräkningen av inkomster från statens
verksamhet
Propositionen
För beräkningen av inkomsterna under 2000 Inkomster från statens
verksamhet har regeringen beaktat effekterna av förslaget om ändrade
dröjsmålsavgifter för tull. Detta förslag (prop. 1999/2000:9) är remitterat
till skatteutskottet.
Motionerna
Kristdemokraterna har i sin motion Fi210 yrkande 3 av Alf Svensson
m.fl. (kd) delvis beaktat effekterna av motionsförslag om slopad avgift
till blockdatabas och djurdatabas. Dessa motionsyrkanden har remitterats
till miljö- och jordbruksutskottet.
Folkpartiet liberalerna kritiserar i sin motion Fi212 yrkande 23 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) delvis nedläggningen av Barsebäck och eftersom
statens kostnader för en nedläggning inte redovisats i propositionens förslag
till inkomstberäkning för år 2000 tillgodogör sig Folkpartiet i sitt motförslag
högre inkomster genom ett krav på extra inleverans till staten från Vattenfall.
Folkpartiet har i sitt förslag till inkomstberäkning också beaktat ett krav på
ökad inleverans från Terracom AB. Enligt Folkpartiets mening bör Terracom
inte längre subventionera mottagarutrustning för marksänd digital-TV.
Finansutskottets ställningstagande
Vad gäller de förslag som remitterats till andra utskott bedömer inte
finansutskottet att det finns skäl att, i avvaktan på riksdagsbehandlingen,
föra upp någon annan beräkning av de aktuella inkomsttitlarna än vad
regeringen har gjort i propositionen.
Detsamma gäller Folkpartiets förslag om extra inleveranser från Vattenfall
och Terracom. Finansutskottet konstaterar att nedläggningen av Barsebäck
fortskrider och att förändringen beträffande Terracom inte är aktuell.
Motionerna Fi210 yrkande 3 delvis och Fi212 yrkande 23 delvis avstyrks.
3.8 Beräkning av statsbudgetens inkomster
Budgetpropositionen
Regeringen redovisar i propositionen sin beräkning av statsbudgetens
inkomster budgetåret 2000 och hemställer att inkomstberäkningen på
statsbudgeten godkänns (yrkande 5).
I propositionens kapitel 6 redovisas skatternas utveckling under prognos-
perioden 1998-2002 enligt tre olika redovisningsprinciper. Den periodi-
serade redovisningen visar de skatter som är hänförliga till ett visst
inkomstår. För det andra redovisas skatterna enligt det nya nationalräken-
skapssystemet. Dessutom redovisas statsbudgetens inkomster av skatter och
övriga inkomster. Inkomsterna på statsbudgeten är huvudsakligen kassamäs-
siga.
Skatternas utveckling under prognosperioden enligt de olika redovisnings-
principerna framgår av tabell 29. De periodiserade skatterna ökar med mellan
26 och 43 miljarder kronor per år under prognosperioden. Den svaga utveck-
lingen år 2000 förklaras till största delen av de skatteändringar regeringen
föreslår. Den stora ökningen år 2001 förklaras av bl.a. ökade intäkter från
fastighetsskatt, vilket beror på att omräkningsförfarandet återinförs. Prisut-
vecklingen på fastigheter för perioden 1996-2000 får då fullt genomslag.
Tabell 29. Offentliga sektorns skatter, periodiserad redovisning och
redovisning enligt nationalräkenskaperna, samt statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor och procent
1998
1999
2000
2001
2002
Offentlig sektor,
periodiserade skatter
1 017
1 060
1 086
1 127
1 166
Årlig förändring
procent
43
4,1
26
2,4
41
3,6
39
3,3
Offentlig sektor, enligt
nationalräkenskaperna
skatter
övr. inkomster
totalt
998
139
1 137
1 021
134
1 155
1 056
133
1 189
1 081
131
1 212
1 124
129
1 253
Årlig förändring skatter
procent
23
2,1
35
3,3
25
2,3
43
3,8
Statsbudgetens
inkomster
skatter
övr. inkomster
totalt
640
67
706
652
54
707
617
165
782
623
71
694
656
71
727
Årlig förändring skatter
procent
12
1,8
-35
-5,7
6
1,0
33
5,0
Anm: Beloppen summerar ej alltid p.g.a. avrundning.
Källa: proposition 1999/2000:1 s. 129.
Skatterna enligt nationalräkenskaperna (NR) visar en annan utveckling
mellan åren jämfört med de periodiserade skatterna. Den årsvisa
utvecklingen uppgår till mellan 23 och 43 miljarder kronor. Ökningen år
2000 beror bl.a. på stora slutregleringar till kommunerna samt att en del
av de aviserade skatteändringarna får genomslag år 2001. Den stora
ökningen år 2002 beror främst på att effekten av omräkningsförfarandet
påverkar NR-skatterna med ett års eftersläpning.
Statsbudgetens skatteinkomster minskar med 35 miljarder kronor år 2000.
Nedgången beror främst på pensionsomläggningen och de föreslagna skatte-
ändringarna. Pensionsomläggningen innebär att ytterligare 29 miljarder
kronor förs över till pensionssystemet. Budgetåret 2001 påverkas både av
stora slutregleringar av kommunalskatter samt av de föreslagna skatteänd-
ringarna. Den stora ökningen av övriga inkomster år 2000 beror på planerade
försäljningar av statligt aktieinnehav.
En specificering av statsbudgetens inkomster på huvudtitlar för
prognosperioden redovisas i tabell 30.
Tabell 30. Statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor
Utfall
1998
Prognos
1999
2000
2001
2002
1000
Skatter m.m.
639,7
652,4
617,1
622,7
655,8
2000
Inkomster av statens
verksamhet
37,5
34,4
48,9
34,6
34,4
3000
Inkomster av försåld
verksamhet
11,2
0,8
95,0
15,0
15,0
4000
Återbetalning av lån
2,9
3,2
2,7
2,6
2,6
5000
Kalkylmässiga inkomster
5,2
5,3
9,0
9,0
9,0
6000
Bidrag m.m. från EU
9,6
10,7
9,6
9,7
10,1
7000
Extraordinära medel från
EU
0,3
0,0
0,0
0,0
0,0
Statsbudgetens totala
inkomster
706,3
706,9
782,3
693,5
726,9
Källa: propositon 1999/2000:1
I propositionen beräknas inkomsterna år 2000 att uppgå till 782,3
miljarder kronor. I beräkningarna har hänsyn tagits till budgeteffekter av
föreslagna åtgärder på skatteområdet. Dessa effekter redovisas i tabell
31.
Motionerna
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna begär i sina motioner Fi209 yrkande 7 av Bo
Lundgren m.fl. (m), Fi210 yrkande 3 delvis och Sk325 yrkandena 1 och
22 av Alf Svensson m.fl. (kd), Fi211 yrkande 3 av Lennart Daléus m.fl.
(c) och Fi212 yrkande 3 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) godkännande av de
egna inkomstberäkningarna.
Skatteutskottets och socialförsäkringsutskottets yttranden
Skatteutskottet har i sitt yttrande (SkU1y) inte funnit någon anledning till
erinran mot den inkomstberäkning som regeringen redovisar och
tillstyrker att den godkänns såvitt avser skatter.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) på motsvarade
sätt propositionens inkomstberäkning på de områden som berör socialförsäk-
ringsutskottets beredningsområde.



Tabell 31. Budgeteffekter av åtgärder på skatteområdet i och i anslutning
till BP 2000. Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för staten och
offentliga sektorn år 2000-2002 samt varaktiga effekter för offentlig
sektor
Miljarder kronor i ikraftträdandeårets priser och volymer
Staten
Offentlig sektor

Brutto
effekt
2000
2001
2002
2000
2001
2002
Varaktig
effekt
off sekt
1. Förslag i budget-
propositionen



Kompensation för egenavgift
-9,5
-8,3
-9,5
-9,5
-8,3
-9,5
-9,5
-9,5
varav skattereduktion
-15,9
-14,6
-15,9
-15,9
-14,6
-15,9
-15,9
-15,9
varav ökad kommunalskatt
5,0
5,0
5,0
5,0
5,0
5,0
5,0
5,0
varav ökad statlig skatt
1,4
1,3
1,4
1,4
1,3
1,4
1,4
1,4
Uppjustering av skiktgränser
-2,3
-2,1
-2,3
-2,3
-2,1
-2,3
-2,3
-2,3
Förlängd tillfällig
skattereduktion
-3,2
0
-2,9
-3,2
0
-2,9
-3,2
-3,2
Omvandling av 200-krona
0,0
-1,25
0,0
0,0
-1,25
0,0
0,0
Förlängd period
periodiseringsfond
-2,5
-2,5
-4,3
1,0
-2,5
-4,3
1,0
-0,14
Höjt tak periodiseringsfond
-2,7
0
0
-2,7
0
0
-2,7
-0,7
Ej kupongskatt
näringsbetingade aktier
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
-0,23
Höjd allmän pensionsavgift
0,43
-0,03
-0,03
-0,03
0,24
0,26
0,26
0,26
Sänkt allmän löneavgift
-1,2
-0,96
-0,94
-0,87
-0,62
-0,59
-0,52
-0,59
Höjd energiskatt el
0,75
0,8
0,75
0,73
0,69
0,58
0,56
0,57
Höjd skatt kärnkraftsel
0,34
0,31
0,24
0,15
0,31
0,24
0,15
0,24
Höjd energiskatt diesel
0,7
0,7
0,63
0,59
0,64
0,58
0,54
0,55
Sänkta energiskatter
jordbruket
-0,33
-0,14
-0,28
-0,26
-0,14
-0,27
-0,25
-0,26
Ram reducerad skatt
kompetensåtgärder
-1,35
-1,35
-1,15
-1,15
-1,35
-1,15
-1,15
-1,15
Förändrad fordonsskatt
bussar
0,19
0,18
0,16
0,14
0,18
0,16
0,14
0,15
Nedsatt fordonsskatt miljö-
vänliga fordon
-0,03
-0,08
-0,11
-0,03
-0,08
-0,11
-0,02
Fastighetsskatt hyreshus år
2000 1,2 procent
0
-0,37
-0,5
0
-0,32
-0,55
-0,01
Sänkt fastighetsskatt för
hyreshus med vissa värdeår
0
-0,23
0
0
-0,23
0
-0,01
Delsumma
-20,90
-13,65
-21,78
-18,24
-13,21
-21,30
-17,86
-16,34




Staten
Offentlig sektor

Brutto-
effekt
2000
2001
2002
2000
2001
2002
Varaktig
effekt
off sekt
II. Förslag i andra
propositioner




Förändrade stoppregler
fåmansföretag
-0,04
0
-0,04
-0,04
0
-0,04
-0,04
-0,04
Sänkt skatt utländska
experter
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
-0,04
Företags förvärv av
egna aktier
-0,72
-0,50
-0,55
-0,72
-0,50
-0,55
-0,47
Förmånsbeskattning
miljöbilar
-0,01
0
-0,01
-0,01
0
-0,01
-0,01
-0,01
Momsavgifter
Öresundsbron
0,08
0,05
0,07
0,08
0,05
0,07
0,08
0,09
Ändrade dröjsmåls-
avgifter tull
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
-0,02
Delsumma
-0,03
-0,73
-0,54
-0,58
-0,73
-0,54
-0,58
-0,49




Summa totalt
-20,93
-14,38
-22,32
-18,82
-13,94
-21,84
-18,44
-16,83
Källa: proposition 1999/2000:1
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har i det föregående tagit ställning till de olika skatteförslagen.
Det finns mot denna bakgrund också anledning att ta ställning till
förslagens samlade effekter på statsbudgetens inkomster.
I tabell 32 redovisas partiernas inkomstberäkningar i deras respektive budget-
alternativ. Utskottet vill inledningsvis göra några kommentarer med anledning
av den.
Tabell 32. Inkomstberäkningar enligt respektive partis budgetförslag
Belopp i 1000-tal kronor
Oppositionspartiernas inkomstförslag
Inkomsttyp
Regeringens
förslag
m
kd
c
fp
1000
Skatter m.m.
617 097 070
-3 480 000
-12 175 000
±0
-14 710 000
2000
Inkomster av statens verksamhet
48 868 900
-46 500
+2 200 000
3000
Inkomster av försåld egendom
95 031 000

4000
Återbetalning av lån
2 653 500

5000
Kalkylmässiga inkomster
9 017 000

6000
Bidrag m.m från EU
9 645 500

Summa inkomster
782 312 970
-3 480 000
-12 221 500
±0
-12 510 000
Moderata samlingspartiet föreslår mycket omfattande skattesänkningar
varav ungefär två tredjedelar direkt påverkar kommunernas inkomster. I
det moderata budgetalternativet kompenseras kommunerna för detta
bortfall genom höjda statsbidrag. I motionen beräknas
skattesänkningarna under år 2000 leda till ett inkomstbortfall utöver
regeringens på ca 23 miljarder kronor för den konsoliderade offentliga
sektorn. Mot periodens slut får skattesänkningarna fullt genomslag och
uppgår då till 90 miljarder kronor. Utgiftsminskningarna begränsas
emellertid detta år till knappt 67 miljarder kronor, och således tar
Moderata samlingspartiet i anspråk en del av det befintliga överskottet på
statsbudgeten för att finansiera sina skattesänkningar.
Med sina långtgående förslag skiljer sig Moderata samlingspartiets
budgetalternativ markant från övriga partiers förslag. Partiet förespråkar en
drastisk skattesänkningspolitik som ger upphov till starkt negativa fördel-
ningspolitiska effekter.
De medborgare som är i störst behov av samhällets stöd är de som i första
hand tvingas bidra till finansieringen genom uteblivna eller försämrade
förmåner. Samtidigt får de själva förhållandevis begränsat utbyte av de
sänkta skatterna på grund av låga inkomster. Med hjälp av skatter och bidrag
sker en inkomstutjämning mellan individer till förmån för de sämst ställda i
samhället. Skatter och bidrag har för den enskilde också en inkomst-
utjämnande effekt över tiden.
Den offentliga sektorns omslutning föreslås också minska genom att bidrag
ersätts med skatteavdrag. Så t.ex. motsätter sig Moderata samlings- partiet
regeringens förslag till barnbidragshöjning i två steg och föreslår att man
i stället inför ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per barn och år vid
inkomstbeskattningen. När bidrag ersätts med skatteavdrag leder detta
formellt till att såväl skatte- som utgiftskvot minskar, men i realiteten
ligger kostnaden fortfarande kvar på samhället, och åtgärden ger inte
upphov till någon samhällsekonomisk vinst. Ett sådant avdrag vid den
kommunala beskattningen skulle dessutom ge olika utfall beroende på hur hög
den kommunala utdebiteringen är. Avsikten med barnbidraget är dock att ge
ett i kronor lika stort bidrag per barn till alla barnfamiljer.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata
samlingspartiets förslag till beräkning av statsinkomsterna, varför motion
Fi209 (m) yrkande 7 avstyrks.
Det beloppsmässigt mest betydande skatteförslaget i Kristdemokraternas
budgetalternativ är en i det närmaste fördubbling av det kommunala
grundavdraget, vilket nästa år väntas minska kommunernas
skatteinkomster med 17 miljarder kronor. För detta bortfall skall
kommunerna kompenseras fullt ut genom att ett lika stort belopp
tillgodoräknas dem från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt,
och i praktiken blir det således staten som svarar för finansieringen av
detta avdrag vid den kommunala beskattningen. Avräkningsförfarande
med en nettoredovisning mot en inkomsttitel ger emellertid samtidigt en
skev bild av Kristdemokraternas budgetalternativ. Med en kompensation
till kommunerna redovisad enligt budgetlagens principer om
bruttoredovisning hade partiets utgiftstak under dessa båda år i stället
överstigit regeringens förslag med 9 respektive 4 miljarder kronor.
Utmärkande för Kristdemokraternas budgetalternativ är att finansieringen
av nya budgetåtaganden ofta är svagt underbyggd. Regeländringar som syftar
till att öka utgifter och minska skatter är sålunda tämligen väl specificerade
medan regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka inkomster är mer
otydliga. Partiet har dessutom en övertro på dynamiska effekter som
förutsätts ge stora bidrag till finansieringen av de nya utgifterna.
Sålunda tillgodoräknar sig Kristdemokraterna i motion Sk325 yrkande 22 för
sitt förslag att avsätta 200 miljoner kronor för förstärkt skattekontroll
en utdelning på statsbudgeten med 600 miljoner kronor redan år 2000. I
likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att komma till
rätta med skattefusk i alla dess former och på initiativ av regeringen har
också olika åtgärder vidtagits för att nå detta syfte. Utskottet anser dock
att det är orealistiskt att en ökad satsning på skattekontroll redan samma
år skall kunna ge en så betydande utdelning i form av ökade inkomster på
statsbudgeten. Eftersom allmänna rättssäkerhetsregler alltid måste
upprätthållas kan det dröja både ett och flera år innan ett uppdagat
skattefusk resulterar i en betal- ning till staten.
Vidare föreslår Kristdemokraterna t.ex. att kostnaderna för
trafikolycksfall inte längre skall finansieras över sjukförsäkringen utan
via den obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten. I
motsats till Moderata samlingspartiet föreslår emellertid Kristdemokraterna
att bilisterna till en del skall kompenseras för premiehöjningen genom att
fordonsskatten sänks med halva detta belopp. Uppenbarligen förutsätter
motionärerna att förslaget skall kunna genomföras utan några mer omfattande
förberedelser redan den 1 juli 2000, och de räknar också med att det samma
år skall minska belastningen på statsbudgeten med 2 miljarder kronor Även i
detta fall ställs alltså en osäker besparing mot en distinkt formulerad
skattesänkning.
Utskottet kan mot bakgrund av vad som här redovisats inte ställa sig
bakom  Kristdemokraternas förslag till beräkning av statsinkomsterna varför
motionerna Fi210 (kd) yrkande 3 delvis och Sk325 (kd) yrkandena 1 och 22
avstyrks.
Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att låta det fasta beloppet
på 200 kr per skattskyldig vid den statliga beskattningen överföras till
kommunerna även under 2001. De föreslår i stället att kommunerna skall
kompenseras på annat sätt. Hur denna kompensation är tänkt att utgå är
emellertid oklart.
Centerpartiet motsätter sig regeringens samtliga förslag till
inkomstskattesänkningar för år 2000 och föreslår i stället att grundavdraget
höjs för dem med små eller medelstora inkomster. Hur det nya grund-
avdraget skall vara utformat mer i detalj redovisas inte. Av motionen framgår
dock att höjningen skall motsvara en inkomstskattesänkning på totalt 10,5
miljarder kronor för år 2000. Beroende på hur avtrappningen av grund-
avdraget utformas kan marginalskatten för dem med årsinkomster
understigande ca 205 000 komma att öka till närmare 50 %.
Marginalskattehöjningar riktade mot låg- och medelinkomsttagare bör
enligt utskottets mening undvikas, i synnerhet om de uppgår till den angivna
nivån.
Av motionen framgår att kommuner och landsting skall kompenseras för
de skattebortfall som den av motionärerna föreslagna grundavdragshöjningen
ger upphov till. Även i detta fall lämnas emellertid i motionen ingen uppgift
om hur kompensationen skall utgå, men under hand har företrädare för
Centerpartiet uppgivit att avsikten är att detta skall ske genom att ett lika
stort belopp avräknas mot inkomsttiteln för fysiska personers inkomstskatt.
Någon sådan avräkning har dock inte gjorts i Centerpartiets förslag till
inkomstberäkning för år 2000. Görs en sådan avräkning får det till följd att
statens finansiella sparande försämras med 10,5 miljarder kronor i
Centerpartiets budgetalternativ.
Såsom nyss nämnts motsätter sig Centerpartiet regeringens inkomst-
skatteförslag och därmed även förslaget att avdrag i fortsättningen bara skall
få göras för 75 % av den erlagda egenavgiften, ett förslag som leder till att
kommunernas skatteinkomster ökar med 4,8 miljarder kronor. För att
neutralisera denna ökning har regeringen i sitt budgetalternativ föreslagit att
det generella statsbidraget till kommunerna skall minskas med ett lika stort
belopp. Finansutskottet noterar att Centerpartiet inte återtagit denna
bidragsminskning och inte heller på annat sätt kompenserar kommuner och
landsting för denna indragning. Överföringarna till kommunsektorn
begränsas därigenom i Centerpartiets budgetalternativ med ytterligare 4,8
miljarder kronor.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom
Centerpartiets förslag till beräkning av statsinkomsterna år 2000. Motion
Fi211 (c) yrkande 3 avstyrks därmed av utskottet.
Folkpartiet liberalerna vill genom skattesänkningar främja tillkomsten
av nya arbeten. I motionen redovisas ett förslag till skattereform som
innebär att vissa av de principer som låg till grund för 1992 års
skattereform återupprättas. I ett första steg föreslås för år 2000 att uttaget
av statlig skatt begränsas till 20 %, att brytpunkten höjs till en nivå som
motsvarar en kostnad av 9 miljarder kronor samt att en skattereduktion
på 1 200 kr införs lika för alla. Den sammanlagda budgeteffekten av
dessa förslag uppgår enligt motionärerna till 16 miljarder kronor under
första året. Fullt genomförd beräknas skattereformen kosta 55 miljarder
kronor.
För att främja tillkomsten av nya arbeten föreslår Folkpartiet dessutom att
arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn skall minskas med 5 procentenheter.
Detta förslag väntas leda till att inkomsterna på statsbudgeten minskar med 6
miljarder kronor.
Sammantaget uppgår de av Folkpartiet föreslagna skattesänkningarna till
drygt 28 miljarder kronor år 2000.
I likhet med övriga oppositionspartier avvisar Folkpartiet regeringens
förslag till skattereduktion utan att samtidigt neutralisera den avräkning
regeringen gör på kommunbidraget med anledning av detta förslag. På grund
härav ligger Folkpartiets överföringar till kommunsektorn på en 4,8 miljarder
kronor lägre nivå än vad som framgår av partiets budgetalternativ.
I motionen har man inte heller beaktat att de förslag till skattesänkningar
man själv för fram medför att kommunernas skatteinkomster minskar.
Riksdagens budgetkontor har beräknat detta bortfall till 5,5 miljarder kronor
år 2000. Folkpartiets företrädare i utskottet har emellertid förklarat att
avsikten är att kommunerna skall kompenseras för detta bortfall genom att
man gör en lika stor avräkning mot inkomsttiteln för fysiska personers
inkomstskatt. Detta innebär således att även Folkpartiet väljer att
nettoredovisa en överföring till kommunerna mot en inkomsttitel.
Folkpartiet noterar att produktivitetsutvecklingen i hela beskattnings-,
uppbörds- och indrivningskedjan har bromsats upp och föreslår att ytterligare
100 miljoner kronor skall anvisas till skattemyndigheterna för
nästkommande budgetår. Anslaget ökar därmed från 4,4 till 4,5 miljarder
kronor eller med 2 %. Även denna satsning förutsätts ge god utdelning redan
samma år, för skatteinkomsterna väntas då öka med 1,1 miljard kronor till
följd av minskat fusk m.m.
Enligt utskottets mening visar dessa exempel att det finns anledning att
ifrågasätta trovärdigheten i finansieringen av Folkpartiets förslag till
skattesänkningar. Flera av förslagen har inte den trovärdighet som krävs för
en ansvarsfull budgetpolitik.
Med Folkpartiets budgetförslag skulle vi således snart vara tillbaka till det
förhållande som rådde i början av 1990-talet då ofullständigt finansierade
skattesänkningar bidrog till den snabba försvagningen av statsfinanserna.
Med hänsyn härtill kan finansutskottet inte ställa sig bakom Folkpartiets
förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster och avstyrker motion
Fi212 (fp) yrkande 3.
Finansutskottet har ovan behandlat skattepolitikens inriktning och olika
skatte- och avgiftsförslag och därvid tillstyrkt regeringens förslag. I
konsekvens härmed tillstyrker utskottet budgetpropositionens förslag till
inkomstberäkning (yrkande 5).
3.9 Lagförslagen
Finansutskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över förslaget till lag om
underlag för fastighetsskatt i vissa fall vid 2001 års taxering (yrkande
36), och Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit en språklig justering av
lagtexten. Utskottets förslag till lagtext har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
I proposition 1999/2000:2 Inkomstskattelag finns förslag om en serie lag-
ändringar med formellt ikraftträdande den 1 januari 2000. För att undvika
kollisioner med detta lagkomplex flyttar utskottet i fyra fall (yrkandena 24,
25, 32 och 34) det föreslagna ikraftträdandet från den 1 januari 2000 till den
31 december 1999. När det gäller lagen om statlig inkomstskatt (yrkande 23)
flyttas ikraftträdandet från den 1 december 1999 till den 31 december 1999
för att ge mer tid för författningsutgivningen.
I proposition 1998/99:124 Staten och trossamfunden - stöd, medverkan
inom totalförsvaret, m.m. föreslås bl.a. en ändring i 1 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (lagförslag 13). Ändringen
innebär att lagtextens hänvisning till Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund tas bort som en följd av stat-kyrka-reformen. Ärendet
behandlas av konstitutionsutskottet som tillstyrkt den föreslagna ändringen
men överlämnat det aktuella lagförslaget till finansutskottet för lagteknisk
samordning med motsvarande lagrum i detta ärende (yrkande 34).
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i proposition 1998/99:124 i
denna del och har utformat den i hemställan föreslagna lagtexten i enlighet
härmed.
4 Utgifter
4.1 Fördelning av utgifter på utgiftsområden år 2000
4.1.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar utgifter för verksamheterna riksdagen och dess
ombudsmän (JO), regeringen samt statschefen. Vidare ingår partistöd,
vissa centrala myndigheter och mediefrågor.
För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 4 791 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) föreslås att 190 miljoner kronor för år
2000 och 190 miljoner kronor för år 2001 tillförs utgiftsområdet i syfte
att bland annat stärka regeringens ledning och styrning av
statsförvaltningen, öka kvaliteten i Regeringskansliets beredning av
regeringsärenden och förbereda och genomföra det svenska
ordförandeskapet i EU:s ministerråd år 2001.
I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag
till utgiftsramar.
Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
4 461
-397
-441
-200
-585
2001
4 750
-641
-563
-200
-585
2002
4 778
-641
-263
-290
-585
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att partistödet minskas
till en tredjedel av det nuvarande fr.o.m. budgetåret 2000 och därefter
successivt avvecklas. Vidare bör presstödet avvecklas.
Enligt Kristdemokraternas motion Fi210 bör anslagen för riksdagens
förvaltningskostnader och för Regeringskansliet minskas. Vidare bör det
statliga presstödet omstruktureras, vilket innebär lägre utgifter.
Centerpartiet förordar i motion Fi211 att ramen för utgiftsområdet sätts
200 miljoner kronor lägre än regeringens förslag för åren 2000 och 2001. För
år 2002 föreslås en minskning med 290 miljoner kronor.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 ett lägre anslag till
Regeringskansliet. Vidare föreslås en viss minskning av partistödet och en
besparing när det gäller presstödet.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KU1y) propositionens
förslag och avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna förslagen i
respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Konstitutionsutskottet har för sin del inte haft något att
invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområde 1.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 1 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 4 461 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett antal centrala myndigheter, bl.a.
Riksrevisionsverket, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Statistiska
centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet,
Statens kvalitets- och kompetensråd, Statens fastighetsverk,
Fortifikationsverket, Finansinspektionen, Insättningsgarantinämnden och
Premiepensionsmyndigheten. Vidare ingår vissa kostnader för statens
upplåning och låneförvaltning, vissa särskilda finansierings- och
garantiåtaganden samt Riksdagens revisorer.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 1 608
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med 1999 års ekonomiska vårproposition i
huvudsak förklaras av ny pris- och löneomräkning samt teknisk justering
av förvaltningskostnadsanslagen för korrigering av kompensation för
premier för avtalsförsäkringar. Ökningen av ramen för utgiftsområdet
mellan år 2001 och 2002 förklaras av att folk- och bostadsräkningen
beräknas tillföras ökade resurser år 2002.
I följande tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
1 578
-77
-79
-85
-19
2001
1 623
-85
-81
-130
-16
2002
1 678
-156
-84
-185
-84
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 en minskning av
ramen. Besparingar görs genom motionärernas förslag att det skall bildas
ett nytt obundet revisionsorgan genom en sammanslagning av
granskningsresurser från Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket.
Besparingar görs också genom att Statskontoret avlastas arbetsuppgifter
med anledning av IT-säkringen inför millennieskiftet. Statistiska
centralbyråns (SCB) uppgifter bör begränsas och specificeras och övriga
delar kan med fördel utföras av andra aktörer. Genomförandet av en ny
folk- och bostadsräkning och införandet av ett nytt yrkesregister avvisas.
Statens kvalitets- och kompetensråd avvecklas. Vidare innebär en
minskning av Riksgäldskontorets hushållsupplåning att myndighetens
förvaltningskostnader kan minskas.
Kristdemokraterna anser i motion Fi210 att ramarna kan minskas genom
en generell besparing med 5 % på samtliga myndigheter.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi211 sänkta ramar för utgiftsområdet.
Partiet föreslår att ett moratorium för reala anslagsökningar till statliga
verk och myndigheter införs under år 2000. Motionärerna anser vidare att
det behövs en översyn av den statliga förvaltningen.
Folkpartiet liberalerna motsätter sig i motion Fi212 att en folk- och
bostadsräkning genomförs. Vidare föreslås att SCB:s anslag kan minskas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 2 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 1 578 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.3 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och
Tullverket.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet uppgå till 5 979
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen framhålls (avsnitt 7.4) skatteförvaltningens
fortsatta effektivisering av verksamheten, med hjälp av ett förbättrat IT-
stöd, som en prioriterad uppgift. Insatser som underlättar för de
skattskyldiga och som syftar till att förebygga fusk och oavsiktliga fel
ges också en hög prioritet. Vidare anges att styrning, uppföljning och
utvärdering av kontrollverksamheten skall förbättras med utgångspunkt i
den kontrollpolicy som RSV slagit fast. Inom Tullverket skall
narkotikakontrollen och kontrollen mot illegal införsel av sprit och tobak
ges en hög prioritet. Regeringen lägger också stor vikt vid utvecklings-
och effektiviseringsarbetet inom tullverksamheten.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
5 922
+50
+280
-61
+150
2001
6 021
+50
+280
-161
+150
2002
6 112
+50
+280
-252
+150
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi209 att smugglingen av
cigaretter har ökat och att tullen bör få större resurser för en ökad
kontroll.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi210 ökade medel för skattekontroll
för att hålla tillbaka den svarta sektorn. Även Tullverket föreslås få
ökade resurser för en förstärkt kontroll av och spaning efter illegal
införsel av bl.a. narkotika och vapen.
Centerpartiet föreslår i motion Fi211 en minskad ram jämfört med
regeringen.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 ökade resurser till
skattemyndigheterna för åtgärder som kan medverka till att öka
skatteintäkterna. Ökade resurser föreslås även till Tullen för insatser mot den
illegala införseln av alkohol och narkotika.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet konstaterar i sitt yttrande (SkU1y) att prioriterade
uppgifter inom Tullverket och skatteförvaltningen utgörs av bekämpning
av smuggling, annan ekonomisk brottslighet och skattefusk. Vad gäller
skatteförvaltningen vidhåller skatteutskottet sin uppfattning om behovet
av en grundlig analys av bl.a. skatteförvaltningens långsiktiga
resursbehov och kontrollverksamhetens avvägning. Skatteutskottet kan
därför med tillfredsställelse notera att regeringen aviserat sin avsikt att
återkomma i frågan i den ekonomiska vårpropositionen år 2000. I
avvaktan på förslaget har utskottet inget att erinra mot förslaget till
utgiftsram för utgiftsområdet.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden i här berörda delar och
föreslår att riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet för budgetåret 2000 och i övrigt tillstyrker propositionens
förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområdet för åren
2001 och 2002.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Skatteutskottet har inte haft något att erinra mot den föreslagna ramen för
utgiftsområdet.
Finansutskottet tillstyrker således i likhet med skatteutskottet
propositionens förslag till ram för utgiftsområde 3 för budgetåret 2000 och
föreslår att utgiftsramen fastställs till 5 922 miljoner kronor. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks.
4.1.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet,
Rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande
rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och
Gentekniknämnden.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 22 168
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) anförs att i enlighet med vad som
redovisades i 1999 års ekonomiska vårproposition tillförs utgiftsområdet
150 miljoner kronor under tre år fr.o.m. år 2000. Regeringen avser att i
2000 års ekonomiska vårproposition återkomma till riksdagen när det
gäller vilka ytterligare resursförstärkningar som behövs för att
myndigheterna skall kunna fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om
utvecklingen av rättsväsendet.
I följande tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
22 667
+479
+320
+475
+192
2001
23 019
+670
+290
+400
+222
2002
23 382
+570
+200
+400
+272
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi209 att partiet vill
återupprätta medborgarnas förtroende för rättsstaten och satsar därför ca
2 miljarder kronor mer är regeringen på rättsväsendet under de
kommande tre åren samtidigt som kraven på effektivt resursutnyttjande,
resultatuppföljning och gott ledarskap skärps. I dag finns ett uppdämt
behov av personalförstärkning, kompetensutveckling och
vidareutbildning. Ett effektivt resursutnyttjande förutsätter också att
nödvändiga satsningar görs på IT-teknik och metodutveckling. Det
behövs också mer resurser för att kunna bekämpa den ökande
gränsöverskridande och svårutredda brottsligheten.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi210 att ytterligare resurser skall
tillföras polisen, den nationella insatsstyrkan, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården och Brottsförebyggande rådet.
Centerpartiet förordar i motion Fi211 att resurserna till polisen och de
rättsvårdande myndigheterna kraftigt förstärks.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att polisen, åklagarväsendet,
domstolsväsendet och brottsofferjouren bör tillföras mer resurser. Rätts-
tryggheten måste förstärkas genom stöd till vittnen som utsätts för hot.
Vidare bör möjligheterna att få rättshjälp utökas.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet uppmärksammar i sitt yttrande (JuU1y) att årets
budgetproposition såvitt avser utgiftsområde 4 innehåller en fyllig
resultatredovisning som inkluderar regeringens bedömning i berörda
frågor. Beslutsunderlaget förbättras på väsentliga punkter genom tillgång
till detta material. Justitieutskottet noterar dock samtidigt att det ännu
återstår en hel del att göra när det gäller medelsförbrukningen och
resultatredovisningen. Bland annat avser regeringens bedömningar i hög
grad kvantitativa och inte kvalitativa förhållanden. Enligt justitieutskottet
har riksdagens önskemål från våren 1998 om redovisningar för längre
tidsperioder i fast penningvärde inte heller uppfyllts (se bet.
1997/98:FiU20 s. 215 f).
Justitieutskottet tillstyrker i yttrandet regeringens förslag och avstyrker
motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar
förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet noterar att justitieutskottet påpekar att
budgetpropositionen innehåller en fyllig resultatredovisning avseende
utgiftsområde 4 men att det ännu återstår en hel del att göra.
Finansutskottet kan generellt konstatera att resultatredovisningarna i
budgetpropositionen har blivit bättre men gör också, i likhet med
justitieutskottet, bedömningen att förbättringar kan göras. Beträffande
utvecklingen i fast penningvärde vill finansutskottet framhålla att
regeringen under de flesta anslagen i respektive volym i
budgetpropositionen i tydliga tabeller redovisar hur förslaget till anslag
för år 2000 har beräknats. I tabellerna kan bl.a. utläsas hur mycket av
förändringen som beror på pris- och löneomräkningen. För 2001 och
2002 redovisas i allmänhet vad de angivna beloppen motsvarar i 2000 års
prisnivå. Finansutskottet välkomnar den tydliga redovisningen och
förutsätter att regeringen även framdeles klart redogör för hur olika
belopp har räknats fram och möjliggör jämförelser i reala tal. Det gäller
både på anslagsnivå och utgiftsområdesnivå.
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Justitieutskottet har för sin del inte haft något att
erinra mot den föreslagna ramen för utgiftsområde 4.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 4 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 22 667 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader för Utrikesdepartementet och
de 106 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer,
information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor samt övriga utrikespolitiska frågor som bl.a. omfattar strategisk
exportkontroll och Europainformation.
För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 3 011 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen anges (avsnitt 7.4) att utvidgningen av det
regionala samarbetet kring Östersjön, EU-samarbetet och FN kommer att
vara prioriterade verksamheter även under år 2000. Ramen för
utgiftsområdet har justerats med hänsyn till kompensation för vissa
valutakursförändringar.
I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag till
utgiftsramar.
Förslag till ram för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
2 983
-106
?0
-82
?0
2001
3 027
-108
?0
-126
?0
2002
3 066
-110
?0
-165
?0
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi209 är Utrikesdepartementet
i behov av ständig förnyelse och tillräckliga resurser. Bland annat bör de
medel som ställs till ambassadernas förfogande för främjande av svenskt
näringsliv utomlands ökas. Eftersom partiet föreslår att anslaget för
fredsfrämjande verksamhet bör föras till utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd föreslås sammantaget en minskad ram. Även i motion U306 av
Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkande 5 föreslås att anslaget för
fredsfrämjande verksamhet förs till utgiftsområde 7.
Centerpartiet föreslår i motion Fi210 en minskning av ramen.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UU1y) propositionens förslag
och avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet
och Centerpartiet respektive partis förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Utrikesutskottet har för sin del inte haft något att
invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområde 5.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 5 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 2 983 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Således avstyrks även motion U306 (m) yrkande 5 om att anslaget för
fredsfrämjande verksamhet skall föras till utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd.
4.1.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och civila
försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt totalförsvarsgemensamma
verksamheter och  stödverksamhet till det militära och det civila
försvaret. I utgiftsområdet ingår även internationell fredsfrämjande
verksamhet med svensk militär trupp utomlands. Från och med år 2000
omfattar utgiftsområdet även Sprängämnesinspektionen.
För 2000 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till 46 649
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) anger regeringen att ett
förändringsarbete har påbörjats med syfte att anpassa verksamheten till
de minskade ekonomiska ramarna, som är en följd av den ändrade
inriktningen av totalförsvaret. Regeringen har också för avsikt att under
hösten 1999 återkomma till riksdagen med en proposition som skall
omfatta förslag till omstrukturering av totalförsvaret. Som en del av den
totala finansieringen av Sveriges bidrag till en internationell fredsstyrka i
Kosovo anges att utgiftsområdet kommer att öka med 400 miljoner
kronor år 2000. Från och med år 2000 föreslås vidare att ett nytt anslag
förs upp under utgiftsområdet, anslag C 6 Sprängämnesinspektionen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivåer för
utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 6  Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
46 649
+3 400
+1 390
?0
?0
2001
46 061
+2 748
+400
?0
?0
2002
45 129
+1 892
+1 000
?0
+1 000
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi209 att försvaret bör få en
engångsvis ersättning för effekterna av den fulla tillämpningen av
anslagsförordningen. Dessutom bör anslaget för materiel fortsättningsvis
räknas upp med den s.k. teknikfaktorn. Vidare bör anslag A 2
Fredsfrämjande truppinsatser överföras till utgiftsområde 7
Internationellt bistånd. Även i kommittémotion Fö214 av Henrik
Landerholm m.fl. (m) (yrkande 6) föreslås att föreslagna medel på anslag
A 2 överförs till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi210 att försvaret bör tillföras
ytterligare medel och att den föreslagna ramsänkningen inte accepteras.
Motionärerna föreslår vidare att dagersättningen till totalförsvarspliktiga
höjs med 10 kr per dag och att kustbevakningens resurser förstärks.
Centerpartiet hänvisar i motion Fi211 till överenskommelsen med
Socialdemokraterna vad avser inriktningen och finansieringen av försvaret.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att försvaret behöver
ytterligare medel utöver vad regeringen räknat med för omställning till nya
förutsättningar. Ramen föreslås därför öka med ytterligare 1 miljard kronor
för 2002.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande (FöU3y) att regeringens
förslag för 2000 samt beräknade utgifter för åren 2001-2002 ligger i linje
med riksdagens beslut. Någon omprövning av dessa riktlinjer är enligt
utskottets mening nu inte motiverad. Utskottet ställer sig bakom förslaget
att tillföra utgiftsområdet 400 miljoner kronor. Vad avser Moderata
samlingspartiets förslag om att överföra utgifterna för fredsfrämjande
truppinsatser till utgiftsområde 7 konstaterar utskottet att riksdagen redan
våren 1996 beslutade att dessa utgifter skall finansieras inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar. Försvarsutskottet anser att någon
omprövning av detta beslut inte bör ske inför beredningen av budgeten
för 2000.
Försvarsutskottet anser sålunda att regeringens förslag beträffande ram för
utgiftsområde 6 Totalförsvar och preliminära ramar för åren 2001-2002 bör
bifallas av riksdagen. Motionerna Fi209, Fi210 och Fi212 bör därför avslås i
dessa delar.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Försvarsutskottet har inte haft något att erinra mot den föreslagna ramen
för utgiftsområdet.
Finansutskottet tillstyrker således, i likhet med försvarsutskottet,
propositionens förslag till ramnivå för utgiftsområde 6 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 46 649 miljoner kronor. Partimotionernas förslag
till alternativa ramar avstyrks. Även motion Fö214 (m) yrkande 6 avstyrks.
4.1.7 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med utvecklingsländer och
samarbete med länder i Central- och Östeuropa.
För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 12 095 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen anges (avsnitt 7.4) att en bred parlamentarisk
översyn och fortsatt modernisering av utvecklingssamarbetet planeras. I
enlighet med vad som angavs i 1999 års ekonomiska vårproposition är
biståndsramen 0,72 procent av BNI år 2000. År 2001 ökas den till att
motsvara 0,73 procent av BNI och år 2002 till 0,74 procent av BNI.
På grund av det förändrade beräkningssättet för nationalräkenskaperna,
den uppreviderade tillväxtprognosen samt en teknisk justering ökar
biståndsanslaget med 914 miljoner kronor jämfört med 1999 års ekonomiska
vårproposition. Avräkningarna från biståndsramen förändras med 135
miljoner kronor i förhållande till 1999 års ekonomiska vårproposition. Detta
innebär att biståndsanslaget har ökat med 779 miljoner kronor sedan 1999 års
ekonomiska vårproposition.
I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag till
utgiftsramar.
Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
13 237
-1 063
+1 100
+195
+1 500
2001
14 358
-1 973
+1 355
+400
+2 200
2002
14 326
-2 911
+1 800
+700
+2 600
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi209 visar regeringens
budgetförslag att ett utbetalningsmål för biståndet är irrelevant som
målbeskrivning. Frihandel, fri företagsamhet och respekt för mänskliga
rättigheter är förutsättningar för fattigdomsutrotningen. Vidare anförs i
motionen att den så kallade Östersjömiljarden har försvårat en
samordnad strategi för stödinsatserna till Central- och Östeuropa.
Östersjömiljarden bör därför upplösas och medel tillföras det ordinarie
Central- och Östeuropastödet. Vidare bör en samlad post för
fredsbevarande verksamhet skapas inom utgiftsområdet. Även i motion
U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkandena 4 och 5 föreslås att
medel från den så kallade Östersjömiljarden skall tillföras det ordinarie
Central- och Östeuropastödet och att en samlad post för fredsbevarande
verksamhet skall skapas inom utgiftsområdet.
Kristdemokraterna anför i motion Fi210 att frysta biståndsmedel
(reservationer) tillsammans med övergivandet av enprocentsnivån har
minskat biståndsvolymen med ett antal miljarder kronor. Den låga nivån i
kombination med det utgiftstak som satts för biståndet drabbar det
förebyggande biståndet kraftigt. Kristdemokraterna anser att ramen för
utgiftsområdet bör höjas.
Centerpartiet föreslår i motion Fi211 en högre ram än regeringen för det
internationella utvecklingsbiståndet.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi212 att enprocentsmålet skall
vara något mer än bara vackra ord. I en situation med enorma behov av
katastrofhjälp och omfattande behov av bistånd till stöd för demokratiska
reformprocesser är det inte svårt att se angelägna ändamål för u-hjälpen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås således höjas.
Motion U803 (m) yrkande 9 rör Östersjömiljardens konstruktion och
inriktning. Utskottet behandlar det yrkandet i betänkande 1999/2000:FiU11
om tilläggsbudget.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UU1y) propositionens förslag
och avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna förslagen i
respektive motion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Utrikesutskottet har för sin del inte haft något att
invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområde 7.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 7 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 13 237 miljoner
kronor. Partimotionerna avstyrks i berörda delar. Även motion U222 (m)
yrkandena 4 och 5 avstyrks.
4.1.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande
flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande och
utlänningars rätt att vistas i Sverige samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området.
Utgiftsområdet omfattar också integrationspolitik med frågor rörande
invandrares introduktion i Sverige, ersättning till kommunerna för
mottagande av flyktingar, åtgärder mot etnisk diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism samt insatser för att främja utvecklingen i
utsatta storstadsområden. Från och med budgetåret 2000 omfattar
utgiftsområdet även insatser för nationella minoriteter.
För år 1999 beräknas de totala utgifterna uppgå till 4 651 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) föreslår regeringen att man för
budgetåret 2000 avser att prioritera en ökning av beslutskapaciteten i
asylärenden och arbetet med att bryta segregationen. Vidare skall
kvinnoperspektivet lyftas fram och situationen för unga flickor med
utländsk bakgrund särskilt uppmärksammas. I propositionen föreslås att
en tillfällig statlig ersättning till kommuner och landsting för kostnader
för vissa utlänningar införs fr.o.m. den 1 januari 2000.
I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag till
utgiftsramar.
Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlingspar
tiet

Kristdemok
raterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
4 901
-269
-12
-51
-200
2001
4 917
-573
-312
-81
-200
2002
4 471
-125
-7
-82
?0
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi209 att regeringen väljer att
fortsätta att anslå budgetmedel till vissa bostadsområden. Enligt
motionärerna bör i stället andra vägar prövas som innebär en mindre
belastning på statsbudgeten. De anser att den viktigaste uppgiften är att
göra det svenska samhället så öppet att en ökad social rörlighet blir
möjlig. Detta uppnår man genom att avreglera bl.a. bostadsmarknaden
och arbetsmarknaden, vilket i sin tur får positiva effekter för
integrationsarbetet. Vidare bör enligt motionärerna anslag B 6
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering flyttas till utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv.
Även i motion Sf638 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 3 föreslås att
anslaget för Diskrimineringsombudsmannen överförs från utgiftsområde 8
till utgiftsområde 14.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi210 besparingar på en rad
myndigheters administration och detta bör även gälla Integrationsverket. För
år 2000 uppgår besparingen, såvitt gäller Integrationsverket, till 12 miljoner
kronor. Motionärerna avvisar också den kraftiga höjning (305 miljoner
kronor) av anslag B 2 Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna, som
regeringen beräknat för budgetåret 2001.
Centerpartiet anför i motion Fi211 att en högre grad av frivilliginsatser
och samarbete med frivilligorganisationerna vid flyktingmottagandet samt
effektiviseringar inom Invandrarverket leder till minskade kostnader. Enligt
motionärerna bör Utlänningsnämnden avvecklas och asylärenden överföras
till förvaltningsdomstolarna. De anser vidare att integrationspolitiken måste
bli en del av tillväxtpolitiken och anslår därför, utöver vad regeringen
föreslagit, 10 miljoner kronor till satsningar på företag och ökat inflytande.
Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi212 att vissa av de projekt som
finansieras under anslag B 2 Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna inte
har en tillfredsställande effektivitet och förankring bland de berörda. Enligt
motionärerna kan därför en minskning av anslaget ske.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag till ramnivå för budgetåret 2000 och avstyrker motsvarande
förslag i motionerna. Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande
mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifter på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte funnit
skäl att göra en annan bedömning än regeringen och tillstyrker
regeringens förslag till ram för utgiftsområde 8 för budgetåret 2000.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 8 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 4 901 miljoner
kronor. Partimotionerna avstyrks i berörda delar. Även motion Sf638 (m)
yrkande 3 avstyrks.
4.1.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälso- och sjukvård, social
omsorg samt stöd till sektorsforskning. Vidare ingår utgifter för flertalet
myndigheter under Socialdepartementet, bidrag till organisationer samt
olika slag av stimulans- och utvecklingsbidrag inom det sociala området.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet uppgå till 24 819
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) föreslås att 10,3 miljoner kronor
flyttas från utgiftsområde 9 till utgiftsområde 4 Rättsväsendet genom en
neddragning av anslagen för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder samt Folkhälsoinstitutet. Även
Alkoholinspektionens anslag föreslås minska i enlighet med förslagen i
alkoholpropositionen (prop. 1998/99:134). Vidare föreslås att ytterligare
en miljard, utöver de 8 miljarder kronor som kommer att tillföras vården
och omsorgen under perioden 2000-2004  genom den s.k.
försvarsuppgörelsen, tillförs vården och omsorgen redan 2001.
Regeringen avser också att återkomma i en särskild proposition med
förslag om att de som beviljats assistansersättning före 65 års ålder skall
få behålla den även efter 65-årsdagen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivåer för
utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
25 363
+335
+224
+688
+2 359
2001
25 900
-2 273
+474
+1 258
+2 224
2002
26 209
-4 158
+473
+951
+2 234
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att
läkemedelsförmånen övertas av staten och att en frivillig
läkemedelsförsäkring införs. En bättre konstruktion av
högkostnadsskyddet minskar egenkostnaden för tandvård.  Den statliga
assistansersättningen föreslås tillföras ytterligare medel utöver
regeringens förslag. Vidare föreslås att ett särskilt stimulansbidrag till
kommunerna och ett särskilt bostadsstöd för funktionshindrade införs.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi210 en ökad ram för utgiftsområdet
jämfört med regeringens förslag. I avvaktan på en utredning om att slå
samman sjuk- och tandvårdsförsäkringen föreslås ökade medel för att
möjliggöra sänkta tandvårdskostnader. Vidare föreslås besparingar på en rad
myndigheter genom minskade förvaltningsanslag.
Centerpartiet förordar i motion Fi211 en ökad ram för utgiftsområdet
jämfört med regeringens förslag.
Enligt Folkpartiet liberalernas motion Fi212 kan kostnaderna för
läkemedelsförmånen begränsas genom ett referensprissystem. En ökning av
kostnaderna utöver vad regeringen anger anses dock vara trolig. Vidare
föreslås att handikappreformen återställs och att bidragen till kvinnojourerna
ökar. Motionärerna anser det också vara angeläget att de personer som
beviljats assistansersättning före 65 års ålder också får behålla denna efter
65-årsdagen.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet anser i sitt yttrande (SoU1y) att de ökade resurserna som
tilldelats den kommunala sektorn ger goda förutsättningar för en ökad
kvalitet av den svenska välfärden. Vidare konstaterar socialutskottet med
tillfredsställelse att den föreslagna ramen för 2000 innebär att regeringen
avsatt resurser för att kunna permanenta verksamheten med personliga
ombud för människor med psykiska funktionshinder. Regeringen har
vidare aviserat att den avser att återkomma med förslag om att personer
som beviljats assistansersättning före 65 års ålder skall få behålla denna
ersättning även efter fyllda 65 år. Socialutskottet utgår från att frågan nu
bereds skyndsamt för att möjliggöra ett ikraftträdande den 1 januari
2001.
Socialutskottet anser att regeringens förslag till ram för utgiftsområdet för
budgetåret 2000 bör tillstyrkas och att motionerna Fi209 (m), Fi210 (kd),
Fi211 (c) och Fi212 (fp) bör avstyrkas i denna del.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till utgiftsram
för utgiftsområde 9 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 25 363
miljoner kronor. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks.
4.1.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp samt kostnader för
socialförsäkringsadministrationen, dvs. Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna. Socialförsäkringsförmåner som lämnas
vid ohälsa utges i form av dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa
yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår i utgiftsområdet folkpension och
pensionstillskott i form av förtidspension samt handikappersättning.
Sedan 1999 ingår även utgifterna för ATP i form av förtidspension,
arbetsskadeersättningar, kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer samt ersättning för kroppsskador. Det senare omfattar
det statliga personskadeskyddet i de fall skadan inträffat under militär
verksamhet.
För 1999 beräknas de totala utgifterna uppgå till 87 873 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) redovisar regeringen att utgiftsramen,
i förhållande till 1999 års ekonomiska vårproposition, har höjts med 5,6
miljarder kronor. Av dessa förklaras ca 1,5 miljarder kronor av den
tekniska justeringen med anledning av ändrade ålderspensionsavgifter.
Resterande del förklaras huvudsakligen med de under året kraftigt ökade
utgifterna för sjukpenning. I propositionen anges att det finns ett flertal
faktorer som kan antas påverka sjukfrånvaron och därmed kostnaderna.
Under 1998 genomfördes flera reformer, vilka innebar att
ersättningsnivån höjdes från 75 %  till 80 %, och att sjuklöneperioden
förkortades från 28 till 14 dagar. Reglerna för kompletterande
avtalsersättningar ändrades så att kompletterande ersättning kan utges
med 10 % även efter nittionde dagen i en sjukperiod utan att
sjukpenningen minskas. Vidare ökar kostnaderna för sjukförsäkringen i
takt med att arbetskraften ökar, och kostnaderna varierar också med
konjunktur och arbetslöshet. Antalet nybeviljade förtidspensioner har
också minskat något.
Vad gäller prioriteringar inom utgiftsområdet för budgetåret 2000 avser
regeringen att fortsätta arbetet med att modernisera trygghetssystemen, bl.a.
genom att anpassa dem till en föränderlig arbetsmarknad. Vidare skall
verksamheten utgå både från kvinnors och mäns arbets- och livssituationer
samt beakta den etniska och kulturella mångfalden.
I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag till
utgiftsramar.
Förslag till ram för utgiftsområde 10  Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlingspar
tiet

Kristdemok
raterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
92 470
-12 221
-3 675
-757
-3 100
2001
92 454
-15 385
-6 235
-1 720
-5 100
2002
92 247
-18 360
-6 585
-2 470
-5 100
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi209 bör kompensationsnivån
i sjukpenningförsäkringen vara 75 %, och ytterligare en karensdag bör
införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2000.
Sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas på ett genomsnitt av de
senaste 24 månadernas inkomst och räknas upp med basbeloppet.
Finansiell samverkan av FINSAM-modell bör vidare vara huvudregel vid
rehabilitering och utgöra en naturlig del av arbetet. Riksförsäkringsverket
bör få medel för konkreta samordningsåtgärder. Kontrollen av
sjukpenning och förtidspension bör intensifieras för att ytterligare minska
kostnaderna och öka legitimiteten för socialförsäkringssystemen.
Sjukskrivningar orsakade av trafikolyckor bör enligt motionärerna
bekostas av trafikskadeförsäkringen. Nytillkommande livräntor bör
kunna justeras i syfte att uppnå kostnadsminskningar inom
arbetsskadeförsäkringen. Slutligen bör havandeskapspenning samordnas
med sjukpenningförsäkringen.
Kristdemokraterna anser enligt motion Fi210 att två karensdagar bör
införas i sjukförsäkringen. Vidare bör sjukpenninggrundande inkomst
beräknas på genomsnittsinkomsten under de två senaste åren och
skattepliktiga förmåner liksom semesterersättning vara
sjukpenninggrundande. Därtill föreslås en ökad satsning på rehabilitering,
vilket minskar kostnaderna för sjukpenning och förtidspensioner.
Motionärerna anser att socialförsäkringsadministrationen skall tillföras
medel för kompetensutveckling och för att tillgodose behovet av personella
resurser. Kvalitetshöjning i besluten och förbättrad kontroll ger besparingar
inom sjukpenningen. Finansiell samordning av FINSAM-modell för
samverkan inom rehabiliteringsområdet bör införas för hela landet. Vidare
anser motionärerna att samtliga personskadekostnader till följd av
trafikolyckor skall överföras till trafikförsäkringen.
Centerpartiet anser i motion Fi211 att det bör göras en massiv satsning på
rehabilitering samtidigt som den finansiella samordningen påskyndas och
utökas. FINSAM och SOCSAM bör permanentas och utgöra det naturliga
arbetssättet i hela landet. Vidare anser motionärerna att i princip ingen
person under 30 år skall beviljas förtidspension. Den sjukpenninggrundande
inkomsten bör beräknas delvis utifrån historisk inkomst och ersättningen
prisindexeras.
Enligt Folkpartiet liberalernas motion Fi212 bör närståendevården
förbättras, bl.a. genom att rätten till förmånen och den därtill kopplade
ledigheten förlängs från 60 till 120 dagar. Trafikförsäkringen bör enligt
motionärerna ta ett större ansvar än i dag för t.ex. sjukersättning och viss
rehabilitering. Vidare måste aktiva åtgärder vidtas för att stärka
rehabiliteringen. Försäkringskassorna bör tillföras ytterligare resurser för
kontroll av fusk och överutnyttjande i socialförsäkringssystemen. I
kombination med en effektivare rehabilitering ger detta besparingar för
sjukförsäkringen och förtidspensionerna. Motionärerna anser också att
försäkringspengar måste aktiveras i syfte att korta vårdköer och förbättra
rehabiliteringen (FINSAM).
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Utskottet konstaterar i sitt yttrande (SfU1y) att regeringen i förslaget till
utgiftsram för budgetåret 2000 har beaktat ökningen av sjukfrånvaron.
Utskottet framhåller samtidigt att det är ytterst viktigt att noggranna
analyser görs så att utvecklingen på längre sikt kan bedömas och att
oförutsedda utgiftsökningar som nödvändiggör snabba ingrepp och
förändringar i ersättningssystemen så långt som möjligt kan undvikas.
Utskottet anser också att det är mycket viktigt att komma till rätta med
problemen i rehabiliteringsprocessen. De resurser som satsas på
rehabilitering måste enligt utskottet komma till användning på ett för
både individen och samhället mer effektivt sätt.
Utskottet godtar regeringens förslag till utgiftsram för år 2000. Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening sina respektive partiers förslag till
ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Socialförsäkringsutskottet har för sin del godtagit den
föreslagna ramen för utgiftsområde 10.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 10 och föreslår att utgiftsramen för år 2000 fastställs till
92 470 miljoner kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar fr.o.m. budgetåret 1999 folkpension till
ålderspensionärer som inte har rätt till tilläggspension (ATP),
folkpension och ATP i form av efterlevandepension, pensionstillskott
såväl till ålderspension som till efterlevandepension, bostadstillägg till
pensionärer (BTP) samt delpension. För år 1999 beräknas de totala
utgifterna uppgå till 34 350 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) uppges att nyblivna pensionärer i
genomsnitt har högre ATP-poäng, och därmed högre inkomster än de
som redan finns i kollektivet. Detta höjer för varje år gruppens
inkomststandard. Enligt regeringen har pensionärerna som grupp under
1990-talet  förlorat mindre än vad andra åldersgrupper gjort. Det faktum
att nyblivna pensionärer har en relativt hög inkomststandard leder till att
antalet ålderspensionärer med pensionstillskott stadigt minskar.
För att kompensera ekonomiskt utsatta grupper för den höjning av
högkostnadsskyddet i läkemedelsförmånen som genomförts under år 1999
har samtidigt beslutats om en höjning av pensionstillskottet med drygt 500 kr
om året för en pensionär med fullt pensionstillskott.
Den föreslagna ramen för utgiftsområdet för år 2000 har ökats med 173
miljoner kronor, jämfört med den ekonomiska vårpropositionen. Ökningen
beror enligt regeringen dels på höjningen av pensionstillskottet, dels på ett
högre basbeloppsantagande.
I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag till
utgiftsramar.
Förslag till ram för utgiftsområde 11  Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlingspar
tiet

Kristdemok
raterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
33 619
+1 285
+1 497
+537
+1 122
2001
32 691
+1 285
+1 203
+1 006
+1 128
2002
32 198
+1 285
+1 203
+861
+1 135
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser enligt motion Fi209 att änkepensionerna
fr.o.m. den 1 januari 2000 skall återställas till den nivå som gällde före
den 1 april 1997. Från och med nämnda tidpunkt skall också tiden för
omställningspensionen förlängas från sex till tolv månader. Vidare anser
motionärerna att fritidsfastighet och privat pensionssparande inte bör
räknas in i årsinkomsten vid beräkning av BTP. Denna ändring bör ske
fr.o.m. den 1 januari år 2000.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi210 att änkepensionerna inte skall
inkomstprövas och att omställningspensionen bör utgå under tolv månader.
Vidare föreslår motionärerna ett höjt pensionstillskott med 200 kr per månad
fr.o.m. år 2000. Fritidsfastighet skall inte ingå i årsinkomsten vid beräkning
av BTP. Från år 2001 anslås 460 miljoner kronor för att förbättra
bostadstillägget för de ekonomiskt mest utsatta pensionärerna.
Centerpartiet föreslår i motion Fi211 en höjning av pensionstillskottet med
2 500 kr per år fr.o.m. den 1 juli 2000.
Folkpartiet liberalerna anser enligt motion Fi212 att änkepensionerna inte
bör inkomstprövas och att tiden för omställningspension bör utökas. Vidare
bör hyresgränsen för BTP höjas från 4 000 kr per månad till 4 500 kr. Det
medför enligt motionärerna ca 250 miljoner kronor mer till pensionärerna.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU1y) att man inte har
något att erinra mot regeringens beräkningar. Utskottet tillstyrker den av
regeringen föreslagna utgiftsramen för år 2000 samt avstyrker denna del
av förslagen i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina respektive
partiers förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för år 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något
att erinra mot den föreslagna ramen för utgiftsområde 11.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 11 och föreslår att utgiftsramen för år 2000 fastställs till
33 619 miljoner kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer
(förutom bostadsbidragen och studiebidragen som hör till
utgiftsområdena 18 respektive 15). Förmånerna inom området utgörs av
allmänna barnbidrag inklusive flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd,
bidrag till kostnader för internationella adoptioner, barnpension i form av
folkpension och ATP, vårdbidrag till funktionshindrade barn och
pensionsrätt för barnår.
För år 1999 beräknas de totala utgifterna uppgå till 40 893 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att vid beräkningarna har
beaktats regeringens förslag att höja barnbidraget med 100 kr per barn
och månad fr.o.m. januari år 2000. Vidare har beaktats att regeringen
avser att föreslå ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis boende,
som beräknas ge minskade utgifter för underhållsstödet med 50 miljoner
kronor per år. Eftersom förslaget beräknas kunna tillämpas för
underhållsstöd som avser tid efter den 30 september år 2000 innebär det
en besparing på underhållsstödet år 2000 med 12,5 miljoner kronor.
Dessutom har beaktats att propositionens förslag om förbättrad
förmånsnivå vad gäller föräldrapenning vid flerbarnsfödsel beräknas
medföra ökade utgifter med en halv miljon kronor år 2000.
I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag till
utgiftsramar.
Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlingspar
tiet

Kristdemok
raterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
44 756
-1 140
-641
+260
+116
2001
47 915
-1 640
+1 294
+470
+2 346
2002
48 243
-1 810
+5 351
+470
+4 046
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser enligt motion Fi209 att
kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall sänkas till 75 % av den
förmånsgrundande inkomsten fr.o.m. den 1 januari 2000.
Havandeskapspenningen bör fr.o.m. samma tidpunkt samordnas med
sjukpenningförsäkringen, vilket också påverkar anslaget för sjukpenning
under utgiftsområde 10. Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) bör vidare
ändras så att den beräknas på ett medelvärde av de senaste 24
månadernas inkomst i stället för som nu på en antagen framtida inkomst
samt räknas upp med basbeloppet i stället för löneutvecklingen. Dessa
förändringar av SGI påverkar även föräldraförsäkringen.
I stället för den föreslagna barnbidragshöjningen, som avvisas, föreslås att
barnfamiljerna skall få ett extra grundavdrag vid den kommunala
beskattningen med 10 000 kr per barn och år. Vidare föreslås att
vårdnadsbidraget och avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader
återinförs.
Kristdemokraterna anser enligt motion Fi210 att ett vårdnadsbidrag bör
införas fr.o.m. den 1 juli 2000. Vårdnadsbidrag skall utges med 10 % av
prisbasbeloppet per månad och barn, som fyllt ett men inte tre år. Bidraget
skall vara skattepliktigt och avdrag för barnomsorgskostnader skall få göras
av alla som har barn mellan ett och tre år upp till vårdnadsbidragets belopp.
En utbyggnad av vårdnadsbidraget påbörjas fr.o.m. år 2001.
Inom föräldraförsäkringen anser motionärerna att ersättningen skall
beräknas på genomsnittsinkomsten de senaste två åren samt att skattepliktiga
förmåner och semesterersättning skall ingå. Vidare bör enligt motionärerna
de 90 garantidagarna slopas. Däremot bör garantinivån i föräldrapenningen
höjas från 60 kr per dag till 120 kr per dag och kontaktdagarna i den
tillfälliga föräldrapenningen återinföras. Motionärerna anser att regeringens
förslag om en höjning av barnbidraget skall senareläggas ett år och att medel
motsvarande 50 kr per barn och månad fr.o.m. år 2001 skall föras över till
bostadsbidraget. Barnbidraget skall således höjas till 800 kr per barn och
månad år 2001 och till 900 kr år 2002.
Slutligen bör enligt motionärerna vårdbidrag kunna utges till
biståndsarbetare med funktionshindrade barn och bidraget till kostnader för
internationella adoptioner höjas till 50 000 kr per barn.
Centerpartiet anför i motion Fi211 att garantinivån i föräldrapenningen bör
höjas till 150 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2000 och att
beräkningsunderlaget för SGI bör ändras och delvis grundas på s.k. historisk
inkomst. Motionärerna förordar vidare att ett s.k. barnkonto införs i stället
för det av regeringen aviserade förslaget om maxtaxa.
Folkpartiet liberalerna anser enligt motion Fi212 att barnbidragen bör
höjas både under år 2000 och år 2001 med 125 kr per barn och månad vartdera
året. Vidare bör ersättningsnivån för den s.k. mamma/pappamånaden höjas
till 90 % av den förmånsgrundande inkomsten. För att finansiera detta
föreslås att de dagar i föräldraförsäkringen som ersätts enbart på
garantinivå slopas och att åtgärder vidtas mot fusk och överutnyttjande av
försäkringen. Även inom underhållsstödet kan utgifterna hållas tillbaka
genom markering av det gemensamma föräldraansvaret. Slutligen anser
motionärerna att adoptionsbidraget bör höjas till 40 000 kr.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag till utgiftsram för år 2000 och avstyrker motsvarande förslag  i
motionerna.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina respektive
partiers förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Socialförsäkringsutskottet har för sin del tillstyrkt
regeringens förslag till ram för utgiftsområde 12.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå år
2000 för utgiftsområde 12 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 44 756
miljoner kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.13 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna bidrag till
arbetslöshetsersättning samt bidrag till lönegarantiersättning. Från
anslaget Bidrag till arbetslöshets- ersättning täcks utgifterna även för
åtgärderna tillfällig avgångsersättning och generationsväxling. Fram till
den 30 september 1999 belastar utgifter för den s.k. aktivare
användningen av arbetslöshetsersättningen anslaget.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 33 463
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) anförs att prioriterade frågor under år
2000 fortfarande är aktivitet och omställning under arbetslöshet. En
arbetsgrupp med uppgift att se över vissa frågor inom
arbetslöshetsförsäkringen har tillsatts inom Näringsdepartementet.
Uppdraget skall redovisas under innevarande höst. Regeringen avser att
under år 2000 lämna förslag till riksdagen om ändringar. Vidare anförs
att utgiftsnivån primärt påverkas av den öppna arbetslösheten vad gäller
utgifterna för arbetslöshetsersättningen och av antalet konkurser vad
gäller utgifterna för lönegarantiersättningen. Den minskande
arbetslösheten har medfört att utgifterna under utgiftsområdet sjunkit
under det senaste året. De beräknade utgifterna för utgiftsområdet har
reviderats ned i förhållande till beräkningen i 1999 års ekonomiska
vårproposition med 81 miljoner kronor.
I följande tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
30 573
+9 883
-6 750
+19 266
-600
2001
28 466
+1 117
-8 020
+18 266
-1 500
2002
28 273
+1 149
-8 230
+17 266
-1 500
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att
arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän och obligatorisk med en
högre grad av egenfinansiering som balanseras av skattesänkningar.
Arbetslöshetsförsäkringen skall fungera som en omställningsförsäkring.
Ersättningsnivån föreslås vara 75 %, inlåsningseffekter skall undvikas
och en sund lönebildning skall främjas så att den enskilde ges starka
incitament att söka och acceptera nya jobb. Det föreslås också att
försäkringens varaktighet bör begränsas. Generösare villkor föreslås
gälla för äldre arbetstagare. Motionärerna föreslår att medel överförs till
utgiftsområde 13 från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under
utgiftsområde 14.
Kristdemokraterna bedömer i motion Fi210 att partiets förslag om ökade
resurser för fler tjänster inom t.ex. vård, omsorg och skola samt
kraftfulla företags- och tillväxtfrämjande åtgärder leder till att trycket
på arbetslöshetsförsäkringen kan minska. Motionärerna föreslår att det bör
införas en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i vilken
självfinansieringsgraden höjs till 33 %. Vidare föreslås vissa strukturella
förändringar i arbetsvillkoret för a-kassan, vilket leder till minskade
utgifter. Regelverken måste också förändras så att eventuella hinder för
att ta ett arbete undanröjs.
Centerpartiet förordar i motion Fi211 att allt försörjningsstöd till
arbetslösa skall koncentreras under utgiftsområde 13. Härigenom skapas
bättre förutsättningar för mer flexibla insatser för att underlätta övergången
mellan arbete, arbetslöshet, utbildning, åtgärder och verksamhet på en
övergångsarbetsmarknad. De totala kostnaderna för arbetslösheten tydliggörs
också mer än i dag.
Folkpartiet liberalerna hävdar i motion Fi212 att olika utredningar visar
att arbetslöshetskassorna inte fungerar väl. Motionärerna anser därför att
systemet bör ses över med sikte på att verkligen göra
arbetslöshetsförsäkringen till en omställningsförsäkring. Åtgärder i syfte att
reformera arbetslöshetsförsäkringen gör det möjligt att redan år 2000 räkna
med minskade utgifter.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet har i form av ett protokollsutdrag yttrat sig
beträffande arbetsmarknadsläget, uppföljningen av sysselsättningsmålet
och regionala variationer i arbetsmarknadssituationen samt förslag
rörande reformering av arbetslöshetsförsäkringen.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna har anmält en gemensam avvikande
mening i fråga om arbetsmarknadsläget och sysselsättningsmålet.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna har anmält
avvikande meningar i fråga om arbetslöshetsförsäkringen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 13 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 30 573 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.14 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
Arbetsmarknadsverket, Arbetarskyddsstyrelsen och ytterligare ett antal
myndigheters förvaltningar samt forskning och utveckling på
arbetsmarknads- och arbetslivsområdet. Området omfattar även
merkostnadsersättning till Samhall AB:s verksamhet, vissa utgifter för
jämställdhetspolitiska frågor samt statliga arbetsgivarfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 48 796
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att inom utgiftsområdet
prioriteras även under år 2000 dels åtgärder för att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt och på så sätt bidra till en ökad
sysselsättning, dels åtgärder för att förbättra effektiviteten och
träffsäkerheten i stödformer som riktas till arbetshandikappade kvinnor
och män. Som ett led i arbetet med att förenkla det
arbetsmarknadspolitiska regelverket kommer regeringen att presentera en
ny struktur. Regeringen avser att återkomma med ett utförligt förslag till
riksdagen under våren år 2000. För år 2000 föreslår regeringen att
Arbetsmarknadsverket (AMV) disponerar 700 miljoner kronor för
tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut. I förhållande till vad som angavs i 1999 års
ekonomiska vårproposition har ramen för utgiftsområdet för år 2000
reviderats upp med 657 miljoner kronor, vilket i huvudsak förklaras av
ändrade beräkningar av statliga ålderspensioner samt en ökning av
anslaget till Europeiska socialfonden.
I följande tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
46 130
-15 919
-2 477
-14 672
-3 345
2001
46 251
-16 897
-2 718
-15 672
-3 545
2002
46 642
-17 527
-2 718
-15 672
-3 545
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi209 att
arbetsmarknadspolitiken skall renodlas och fokuseras dels på
arbetsmarknadsutbildning som tillgodoser specifika
arbetsmarknadsbehov, dels på ett modernt lärlingssystem i företagen för
unga arbetslösa. Den del av det arbetsmarknadspolitiska anslaget som
avser transfereringar till hushållen bör överföras till utgiftsområde 13.
Arbetsmarknadsmyndigheternas förvaltningskostnader och
forskningsanslag bör successivt reduceras. Arbetsdomstolens uppgifter
bör överföras till de allmänna domstolarna. Motionärerna motsätter sig
att något nytt medlingsinstitut införs. Jämställdhetsombudsmannen och
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
(HomO) bör sammanläggas med Handikappombudsmannen och
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering till en gemensam myndighet
- Diskrimineringsombudsmannen. Motionärerna föreslår också att medel
bör anslås till en kartläggning av hur kommunerna följer upp FN:s
standardregler för funktionshindrade.
Kristdemokraterna är i motion Fi210 positiva till att volymmålet för de
arbetsmaknadspolitiska åtgärderna avskaffas. Motionärerna anser att det kan
bidra till att åtgärderna blir bättre anpassade till den lokala situationen och
den arbetslöses behov och förutsättningar. Motionärerna avvisar den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden flyttningsbidrag. Däremot är motionärerna
positiva till ett ökat anslag för lönebidrag till arbetshandikappade. Vidare
föreslås vissa besparingar inom anslaget bidrag och upphandlingar inom
arbetslivsområdet samt inom administration på central och regional nivå
inom AMV:s organisation. Besparingar föreslås också på en rad
myndigheters administration. Partiets samlade förslag om ökade resurser för
fler tjänster inom t.ex. vård, omsorg och skola samt kraftfulla företags- och
tillväxtfrämjande åtgärder beräknas också leda till att trycket på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minska något.
Centerpartiet föreslår i motion Fi211 en sänkning av ramen. Detta är en
följd av motionärernas förslag att allt försörjningsstöd till arbetslösa skall
koncentreras under utgiftsområde 13.
Folkpartiet liberalerna bedömer i motion Fi212 att omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minska. Motionärerna anser att en
renodling av AMV:s verksamhet i riktning mot ökad tyngdpunkt på
platsförmedling också gör det möjligt att minska utgifterna. Partiet motsätter
sig att AMV skall få utnyttja 700 miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar. Bara de 100 miljoner kronor som är avsedda för att
bättre integrera invandrare godtas. Vidare kan avsättningen till forskning och
myndigheter inom arbetslivsområdet minska något. Inom den föreslagna
ramen vill motionärerna satsa på utökade åtgärder för arbetshandikappade
och Samhall bör tillföras ytterligare medel.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet har i form av ett protokollsutdrag yttrat sig
beträffande arbetsmarknadsläget, uppföljningen av sysselsättningsmålet
och regionala variationer i arbetsmarknadssituationen samt förslag
rörande reformering av arbetslöshetsförsäkringen.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna har anmält en gemensam avvikande
mening i fråga om arbetsmarknadsläget och sysselsättningsmålet.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna har anmält
avvikande meningar i fråga om arbetslöshetsförsäkringen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 14 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 46 130 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier
på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskola.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 19 820
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen föreslås en minskning av ramen för år 2000,
jämfört med tidigare beräkning, beroende på en förändrad
avräkningsprincip för skatter på studiestöd. Regeringen har senare under
hösten lämnat ett förslag om ett reformerat sammanhållet
studiestödssystem.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområde
under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 15  Studiestöd
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
20 981
-1 722
-555
-7 481
-2 762
2001
24 533
-5 511
-427
-6 472
-2 622
2002
24 833
-3 986
-237
-5 472
-2 489
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 en minskning av
ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens förslag. Den minskade
ramen består av en besparing på vuxenstudiestödet genom att färre
resurser avsätts för studieplatser inom Kunskapslyftet. Utöver detta
förordas ökade resurser till riksrekryterande gymnasieutbildning för vissa
elever med funktionshinder samt för teckenspråksutbildning.
Produktionen av studielitteratur för synskadade, rörelsehindrade eller
dyslektiker föreslås få ökade anslag.
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi210 ett färre antal platser vid
utbyggnaden av högskolan och därmed ett lägre anslag för studiestöd. Vidare
avvisas det särskilda N/T-stödet för vuxenstuderande. Samtidigt föreslås att
studiefinansieringssystemet åtgärdas och finansieras genom att kravet på
studietakt för rätt till fullt studiestöd förändras något.
I Centerpartiets motion Fi211 föreslås ett nytt studiefinansieringssystem
där totalbeloppet skall bestå av lika stora delar bidrag som lån.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en minskning av anslaget
till Kunskapslyftet. Vidare föreslås att en lånedel införs i vuxenstudier, att
det särskilda vuxenstudiestödet finansieras med studiemedel samt att
barntillägget i svux(a) återinförs.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 15 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 20 981 miljoner
kronor. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks.
4.1.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning,
kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt
centrala myndigheter inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 30 086
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) uppges att utrymme avsatts för att
genomföra en allmän förskola och en maxtaxa inom förskoleverksamhet
och skolbarnomsorg. Antalet platser inom Kunskapslyftet år 2000
föreslås ligga kvar på samma nivå som 1999, vilket innebär att den
tidigare planerade utbyggnaden av Kunskapslyftet inte genomförs.
Däremot föreslås en fortsatt satsning på Kunskapslyftet även under andra
halvåret 2002. För perioden efter 2002 avser regeringen att återkomma
till riksdagen.
Den tidigare aviserade utbyggnaden av grundutbildningen vid universitet
och högskolor föreslås fördelas i huvudsak på naturvetenskapliga och
tekniska utbildningsområden. Även den tidigare aviserade
resursförstärkningen för forskning och forskarutbildning föreslås fördelas
främst till de nya universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 16  Utbildning och universitetsforskning
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
32 573
+352
-331
+200
-505
2001
36 628
+48 382
-2 330
-1 300
-2 255
2002
38 956
+46 240
-7 832
-3 000
-4 495
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att en nationell skolpeng
införs. Ytterligare medel anslås för en bättre grundutbildning, forskning
och forskarutbildning samt för att stärka lärarnas IT-kunnande. Vidare
föreslås en utbyggnad av den eftergymnasiala yrkesutbildningen, och för att
bättre följa upp och utvärdera skolverksamhetens resultat föreslås att ett
fristående nationellt kvalitetsinstitut inrättas. Bidraget till
Folkhögskolorna föreslås föras från utgiftsområde 17 till utgiftsområde 16.
Kristdemokraterna anser i motion Fi210 att antalet platser inom
Kunskapslyftet bör öka. Däremot avvisas regeringens förslag om en fortsatt
satsning under hösten 2002. Även utbyggnaden av högskolan bör ske med
höjd kvalitet och i en takt som organisationen mäktar med. Motionärerna vill
också satsa ytterligare medel för att stärka kvaliteten inom delar av den högre
utbildningen. Regeringens förslag om maxtaxa inom barnomsorgen avvisas.
Centerpartiet föreslår i motion Fi211 att antalet  utbildningsplatser för
2000-2002 skall öka med 10 000. Därutöver vill motionärerna satsa på att
stärka kvaliteten inom den högre utbildningen.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att utgifterna för
Kunskapslyftet kan reduceras något, bl.a. till följd av det förbättrade
arbetsmarknadsläget. Regeringens förslag om en maxtaxa avvisas. Däremot
anser motionärerna att satsningar bör göras på kvaliteten inom den högre
utbildningen och forskningen och de anser att fler doktorandtjänster bör
inrättas. Dessutom bör ett permanent sommaruniversitet införas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 16 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 32 573 miljoner
kronor. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks.
4.1.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar kultur och medier, stöd till folkbildning,
ungdomsfrågor samt folkrörelse och idrottsfrågor.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 7 576 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) anges att ytterligare medel kommer
att tillföras folkbildningen. Vidare anges prioriterade områden vara
litteraturen och läsandet, förbättrade villkor för konstnärer samt insatser
för kulturarvets demokratiska funktioner och industrisamhällets
kulturarv. Fortsatta prioriterade områden är arkitektur, formgivning och
design samt svensk filmproduktion.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
7 570
-1 436
+42
+90
+35
2001
7 672
-1 436
+42
+90
+30
2002
7 858
-1 436
+42
+90
+30
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Fi209 föreslås en minskning av
anslagen till Allmän kulturverksamhet och Statens kulturråd. Även till
Riksteatern, Rikskonserter och Ungdomsstyrelsen föreslås minskade
anslag. Dessutom anser motionärerna att statliga medel ej bör utgå till
allmänna samlingslokaler. Däremot föreslås en ny kulturfond och ökade
resurser till kulturmiljövården. Anslaget till Folkhögskolor föreslås
flyttas till utgiftsområde 16. Även i kommittémotion Kr318 av Elisabeth
Fleetwood m.fl. (m) (yrkande 18) föreslås att bidrag till folkhögskolorna
överförs till utgiftsområde 16.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi210 ökade anslag för
trossamfundens lokalbidrag, länsmusiken, vissa regionala kultursatsningar
och Dramaten. Ökade anslag och utökade bidrag föreslås också för allmänna
samlingslokaler och för den ideella sektorn. Motionärerna föreslår vidare att
momsen på barnböcker sänks till 6 % år 2000 och att även momsen på
böcker sänks till sexprocentsnivån från och med år 2002.
Centerpartiet anser i motion Fi211 att extra resurser skall tillföras
Ungdomsstyrelsen och allmänna samlingslokaler/mötesplatser samt att 25 %
av det statliga kulturanslaget bör öronmärkas till kultur för barn och ungdom.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 att ytterligare medel utöver
vad regeringen föreslår satsas på bl.a. länsmusiken, Göteborgsoperan,
Nordiska akvarellmuseet, trossamfunden och idrotten.
Kulturutskottets yttrande
I ett protokollsutdrag från kulturutskottet tillstyrks regeringens förslag till
ram för utgiftsområdet. Representanterna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna reserverar
sig till förmån för respektive partis förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Kulturutskottet har från sina utgångspunkter tillstyrkt förslaget till ram
för utgiftsområdet.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 17 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 7 570 miljoner
kronor. Partimotionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Även motion
Kr318 (m) yrkande 18 avstyrks.
4.1.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, geotekniska
frågor, länsstyrelserna, lantmäteriverksamhet samt stöd till ekologisk
omställning och utveckling.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 18 296
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att utgifterna för
räntebidragen fortsätter att minska de närmaste åren om den nuvarande
räntenivån består. På längre sikt kommer utgifterna dock att öka i takt
med att nya bidragsärenden tillkommer. Förlusterna inom
kreditgarantisystemet för bostäder bedöms ha kulminerat och väntas i
framtiden bli lägre än vad som beräknats i 1999 års ekonomiska
vårproposition under förutsättning att det prognostiserade ränteläget
består. Bedömningen grundas på en ny prognosmodell som under året
arbetats fram av Bostadskreditnämnden. Införandet av det av riksdagen
beslutade bidraget till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet senareläggs med ett år till år 2001. Senareläggningen skall ses
i kombination med föreslagen utsträckning av lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet med ett år. Det statliga
räntestödet för reparation och underhåll (RBF-stöd) betalas inte ut år
2000. Regeringen föreslår att fler ges möjlighet att få stöd till åtgärder
mot fukt och mögel. Detta sker genom att lånesjälvrisken tas bort.
Minskningen av ramen för år 2000 med knappt 0,7 miljarder kronor
jämfört med den ekonomiska vårpropositionen, förklaras främst av en
minskning av anslaget för Bostadskreditnämndens garantiverksamhet.
I följande tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
15 592
-1 287
+230
-665
-3 058
2001
12 282
-2 337
-761
-1 400
-3 015
2002
11 718
-2 960
-670
-1 100
-2 690

Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi209 att bostadsmarknaden
skall styras av efterfrågan och inte av subventioner, detaljregleringar och
politiska ingrepp. Möjligheterna att spara till en egen bostad skall vara
goda och eget ägande skall uppmuntras. Genom avregleringar kan
kostnaderna för Boverket skäras ned. Stödet till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet skall avskaffas. Ett
successivt avvecklande av fastighetsskatten medför att räntebidragen
trappas ned. Bostadsbidragen bör renodlas för att endast gå till
barnfamiljer och växlas på sikt mot sänkt skatt.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi210 att fastighetsskatten bör sänkas.
Vidare föreslås vissa förbättringar i bostadsbidraget som skall finansieras
genom en minskning av det generella barnbidraget med 50 kr per barn och
månad. Vissa besparingar kan också göras på räntebidragen eftersom
fastighetsskatten sänks. Motionärerna föreslår en mer offensiv satsning på
allergisanering av bostäder, förskolor och skolor. Motionärerna avvisar de
lokala investeringsprogrammen fr.o.m. år 2001. Boverket åläggs ett sparkrav
på 5 %.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi211 en minskning av ramen för
utgiftsområdet.
Folkpartiet liberalerna är i motion Fi212 kritiskt till de lokala
investeringsprogrammen och anser att de bör avskaffas. Motionärerna anser
att vissa besparingar kan göras genom en upptrappning av den graderade
räntan i räntebidragen. Besparingar kan också göras på byråkratin inom
utgiftsområdet, Boverket och Lantmäteriverket. Motionärerna föreslår också
en omfördelning mellan selektiva bostadsbidrag och generellt barnstöd.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU1y) regeringens förslag
och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar
förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Bostadsutskottet har för sin del inte haft något att erinra
mot den föreslagna ramen för utgiftsområde 18.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 18 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 15 592 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av regionalpolitiska
företagsstöd och medel som länsstyrelserna och självstyrelseorganen
samt Närings- och teknikutvecklingsverket förfogar över för regional
projektverksamhet samt en del av medfinansieringen av EG:s
strukturfondsprogram. Vidare ingår även medel för utbetalningar från
EG:s regionalfond samt medel för Glesbygdsverket och Statens institut
för regionalforskning.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 3 976
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) anförs att utgiftsområdet ofta
benämns den "lilla" regionalpolitiken. Den "stora" regionalpolitiken
omfattar åtgärder med regionalpolitisk betydelse inom andra
politikområden. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 2000 även
fortsättningsvis arbetet med att öka samordningen av och effektiviteten i
åtgärderna för utjämning och tillväxt i de regionalpolitiskt utsatta
regionerna samt att förstärka de regionalpolitiska åtgärderna inom den
"stora" regionalpolitiken. Dessutom kommer avslutningen av nuvarande
strukturfondsperiod att prioriteras för att Sverige bl.a. skall tillgodogöra
sig återflödet från EG:s strukturfonder fullt ut. Vidare kommer vikt att
läggas vid framtagandet och starten av de nya strukturfondsprogrammen
samt att införa en organisation som fungerar effektivt vid
programperiodens början, som omfattar perioden 2000-2006.
Genomförandet av tillväxtavtalen inom den regionala näringspolitiken
innebär att tillgängliga tillväxtfrämjande resurser, bl.a. inom
regionalpolitiken och i EG:s strukturfondsprogram, samordnas för att
därigenom ge en större effekt på tillväxt och sysselsättning. Vidare skall
den parlamentariska kommitté som tillsatts av regeringen lämna förslag
senast den 31 augusti år 2000 om den framtida inriktningen och
utformningen av den svenska regionalpolitiken.
I följande tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt budgetpropositionen o
motionerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
3 310
-250
?0
?0
-500
2001
3 837
-500
?0
+50
-500
2002
3 094
-900
?0
+50
-500
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi209 en minskning av
utgiftsramen. Motionärerna anser att företagsstöd och andra bidrag i form
av t.ex. regionala utvecklingsbidrag och sysselsättningsbidrag bör trappas
ner de närmaste åren. Utgifterna för de regionalpolitiska åtgärderna bör
minska successivt under de kommande tre åren och bemyndiganderamen
bör minskas i motsvarande mån.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi210 inga utgiftsförändringar som
påverkar regeringens föreslagna ram för utgiftsområdet. Motionärerna anser
att den statliga sektorspolitiken måste ta regionalpolitiska hänsyn.
Regionalpolitiska konsekvensanalyser måste upprättas innan beslut tas som
påtagligt kan komma att förändra förutsättningarna i områden som är
beroende av en aktiv regionalpolitik. För landsbygdens utveckling är det
också av stor betydelse att samhällsservicen hålls på en rimlig nivå. Vidare
bör en översyn göras av den nationella stödområdesindelningen.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi211 att inriktningen måste vara att
skapa goda möjligheter för tillväxt och utveckling både i städer och på
landsbygden. En regional utveckling i hela landet bör understödjas. En
förutsättning för att skapa livskraftiga miljöer är att det finns en
grundläggande samhällsservice i hela landet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 att utgifterna för de
allmänna regionalpolitiska åtgärderna kan minskas med 500 miljoner kronor.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag,
tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna tillstyrker förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Näringsutskottet har för sin del inte haft något att erinra
mot den föreslagna ramen för utgiftsområde 19.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 19 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 3 310 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och
naturvård, sanering och återställning av förorenade områden, vatten- och
luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och
kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor
kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 1 759 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) förelås ökade medel för ytterligare
markinköp, kalkning av försurade sjöar och vattendrag, sanering och
återställande av förorenade mark- och vattenområden samt
miljöforskning. Vidare föreslås ett nytt anslag för år 2000 avseende
främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning. Vad avser de 15
nationella miljökvalitetsmålen som riksdagen antog 1999 avser
regeringen att återkomma till riksdagen under hösten 2000 med nya
delmål och åtgärdsstrategier samt samhällsekonomiska
konsekvensanalyser.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
1 721
+30
+85
+40
+50
2001
1 830
+49
+85
+40
+50
2002
2 020
+47
+100
+40
+50
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att anslaget
Miljöforskning tillförs ytterligare resurser.
Kristdemokraterna anser i motion Fi210 att kalkningsanslagen förstärks
och att kostnaderna för skogskalkning förs in under utgiftsområdet.
Dessutom föreslås ytterligare resurser till Kemikalieinspektionen och ett
extra stöd till det lokala Agenda 21-arbetet.
Centerpartiet anser i motion Fi211 att ytterligare medel skall satsas på att
underlätta svenska företags export av varor och tjänster med hög
miljöprestanda. Medel föreslås omfördelas från ramanslaget för stöd till
lokala investeringsprogram.
Folkpartiet avser i motion Fi212 att avsätta ytterligare medel för att
bevara värdefulla naturområden genom att öka anslaget Åtgärder för att
bevara den biologiska mångfalden.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 20 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 1 721 miljoner
kronor. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks.
4.1.21 Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av
energisystemet samt insatser för att främja utvecklingen av effektiva
energimarknader.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 1 246
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att inom utgiftsområdet
prioriteras under år 2000 den fortsatta satsningen på det energipolitiska
programmet som har beslutats av riksdagen (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Satsningen uppgår till totalt 9
miljarder kronor och löper t.o.m. år 2004. Merparten av åtgärderna avser
insatser för att genom forskning, utveckling och demonstration kraftigt
sänka kostnaderna för ny och effektivare teknik.
Leveranskoncessionssystemet för el upphör den 1 november 1999. Som
en följd av detta avsätts 250 miljoner kronor för år 2000 för att under en
övergångsperiod täcka kostnaderna för stöd till leverantörerna av
småskalig elproduktion. Regeringen avser att presentera en långsiktig
lösning för de småskaliga leverantörerna under år 2000. I förhållande till
det beräknade beloppet för år 2000 i 1999 års ekonomiska vårproposition
ökar därmed ramen med 250 miljoner kronor. Det har gjorts en
omfördelning i tiden av anslagsbelopp. Sammanlagt 420 miljoner kronor
har förts bort som indragning under åren 1999 och 2000, medan
utgiftsområdets anslagsvolym för vart och ett av åren 2001 och 2002
utökas med 210 miljoner kronor.
I följande tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
1 446
-322
-205
+100
-525
2001
1 921
-1 018
-205
+100
-1 060
2002
1 738
-804
-205
+100
-881
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi209 en förtida avveckling
av kärnkraften och motionärerna anser att något statligt stöd för att
ersätta denna elproduktion därmed inte behövs. Omställningsprogrammet
har hittills inte gett avsedd effekt vilket, enligt motionärerna, är
ytterligare en anledning till att göra neddragningar inom programmet.
Detta medför att besparingar kan göras på Energimyndigheten.
Motionärerna minskar också bidragen till etanolforskning.
Kristdemokraterna anser i motion Fi210 att kärnkraften skall avvecklas i
takt med att förnybara energikällor kan fasas in. Forskning och utveckling av
alternativa energislag bör prioriteras. Motionärerna anser att anslaget till
energiforskningen bör minskas med 200 miljoner kronor för ettvart av de
kommande tre åren eftersom det energipolitiska programmet inte givit
förväntad effekt. Vidare föreslås att anslaget till Energimyndigheten skall
minskas med 5 %.
Centerpartiet föreslår i motion Fi211 en ökning av ramen för
utgiftsområdet.
Folkpartiet liberalerna motsätter sig i motion Fi212 att Barsebäck
avvecklas i förtid. En förtida avveckling kan komma att kosta staten
betydande belopp och medföra stora samhällsekonomiska kostnader. Utan en
forcerad avstängning av Barsebäck kan regeringens olika energipolitiska
program fortgå i en mindre forcerad takt.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag,
tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna tillstyrker förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Näringsutskottet har för sin del inte haft något att erinra
mot den föreslagna ramen för utgiftsområde 21.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 21 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 1 446 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar väghållning och banhållning, vägtrafik och
järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer och
övergripande informationsteknikfrågor. I utgiftsområdet ingår också
sektorsforskning och miljöfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 25 580
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) föreslår regeringen att målet för
transportpolitiken skall vara att säkerställa en samhällsekonomiskt
effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet i hela landet.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 2000 det fortsatta arbetet med att
förbättra trafiksäkerheten. Som en följd av svårigheterna att uppnå
trafiksäkerhetsmålet om högst 400 dödade personer i trafiken, kommer ca
400 miljoner kronor per år under åren 1999-2003 att omfördelas från
Vägverkets administration och sektorsuppgifter till fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder.
Infrastrukturens betydelse för tillväxt understryks tydligt i de utkast till
tillväxtavtal som lämnats till regeringen under våren. Det är därför regeringen
uppfattning att det är väsentligt att kunna genomföra de fastställda tio-åriga
infrastrukturplanerna, dock med viss tidsförskjutning.

Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
25 532
-1 392
+240
+1 373
-1 805
2001
25 168
-1 092
+140
+1 350
-1 805
2002
25 534
-785
+60
+1 750
-1 805
Motionerna
I motion Fi209 föreslår Moderata samlingspartiet att under de tre
kommande åren 3 miljarder kronor avsätts för upprustning och
nybyggnation av vägar. Det är en engångssatsning som finansieras
genom omfattande privatiseringar. På Banverkets anslag för banhållning
föreslås besparingar med 700 miljoner kronor för att möjliggöra ökad
konkurrensutsättning av såväl produktion som underhåll av banorna.
Vidare föreslås en återgång till de banavgifter som tidigare fanns.
Subventionerna till Posten för rikstäckande betalningsservice bör
avvecklas. Anslaget för Rikstrafiken bör reduceras.
I motion Fi210 föreslår Kristdemokraterna att 300 miljoner kronor anslås
till ökat vägunderhåll. Vissa besparingar bör enligt motionärerna kunna göras
på Vägverket och Banverket.
Centerpartiet anför i sin motion Fi211 att ett decentraliserat och solidariskt
samhälle kräver ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät. Man vill satsa särskilt
på en upprustning av vägnätet. Inte minst är de mindre vägarna
betydelsefulla för de boende och för industrin.
Folkpartiet liberalerna anför i sin motion Fi212 att vissa besparingar kan
göras på byråkratin inom utgiftsområdet samt inom Banverkets anslag för
banhållning. Rederistödet bör successivt avskaffas.
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag,
tillstyrker regeringens förslag till utgiftsram för utgiftsområdet.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i var sin avvikande
mening sina partiers respektive förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Trafikutskottet tillstyrker för sin del den föreslagna
ramen för utgiftsområde 22.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 22 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 25 532 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.23 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring, fiske, rennäring,
djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll, viss utbildning och
forskning samt skogsnäring.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 12 229
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) anges att ramen för utgiftsområdet är
lägre jämfört med vårpropositionen med anledning av att utbetalningen
av arealersättning från och med år 2000 förskjuts från november till
januari året efter. Prioriterade områden inom utgiftsområdet anges vara
en konkurrenskraftig miljö- och djurskyddsanpassad
livsmedelsproduktion och reformering av jordbruks- och fiskeripolitiken.
Andra prioriterade områden är en förbättrad djurtillsyn samt forskning
och utveckling av bl.a. växtgenetiska resurser.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområde
under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 23  Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
9 726
-9
+598
+761
-39
2001
13 969
-13
+583
+775
-39
2002
14 121
-13
+583
+775
-39
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att
Livsmedelsekonomiska institutet avvecklas och att anslaget till Statens
jordbruksverk minskas. Genom att flytta Livsmedelsekonomiska
institutets uppgifter till Jordbruksverket och genom att förenkla regler
kan effektiviseringar och besparingar inom administrationen uppnås.
Kristdemokraterna anser i motion Fi210 att en kompensation skall utgå för
det s.k. miljöprogrammet inom EU. Motionärerna föreslår vidare att staten
övertar kostnaderna för kartavgifter och djurdatabaser samt att
jordbruksbyråkratin förenklas.
Centerpartiet föreslår i motion Fi211 en ökning av ramen för
utgiftsområdet, utöver regeringen förslag.
Enligt Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 kan besparingar göras på
Jordbruksverket. Därutöver föreslås ytterligare medel tillföras
djurhälsovården, djurskyddsfrämjande åtgärder samt
distriktsveterinärorganisationen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 23 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 9 726 miljoner
kronor. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks.
4.1.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling,
utrikeshandel, export och investeringsfrämjande, konsumentfrågor och
övriga åtaganden.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 3 313
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att inom utgiftsområdet
prioriteras under år 2000 insatser avseende små och medelstora företag.
Behovet av att undanröja hinder och genomföra förenklingar för dessa
företag är centralt. Regelförenklingsarbetet har under året intensifierats
genom bl.a. inrättandet av SimpLex-gruppen i Regeringskansliet.
Företagens uppgiftsbörda till myndigheter skall minskas och
myndigheters information och service skall förbättras. En översyn av de
statliga insatserna för fler och växande företag har inletts, varav en
effektivare kapitalförsörjning för små- och medelstora företag är en
viktig del. Inom utgiftsområdet avsätts resurser för att säkerställa och
utveckla tillgången på teknik- och kunskapsöverföring från bl.a.
högskolorna till små och medelstora företag. Vidare fortsätter det tidigare
aviserade programmet för småföretagsutveckling (prop. 1995/96:222)
genom att 180 miljoner kronor uppförs på ett särskilt anslag år 2000.
Regeringen har också avsatt medel för att främja särskilt de små och
medelstora företagens handel. Vidare avser regeringen att göra särskilda
exportsatsningar på IT, teknikutveckling, att förstärka svenska företags
position i Östersjöregionen samt att förbättra förutsättningarna för
svenska företags deltagande i utvecklingen av regionens näringsliv.
Regeringen har också avsatt medel för att främja miljöexport.
I följande tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
2 983
-57
-153
+111
-149
2001
3 019
-256
-353
+114
-349
2002
2 934
-186
-283
+114
-279
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi209 att
småföretagsutvecklingen bör ges utökade resurser och att kooperativa
frågor därmed kan lösas inom denna ram. Ökade anslag bör ges till
teknisk forskning och utveckling samt Stiftelsen Sveriges teknisk-
vetenskapliga attachéverksamhet. Vidare bör Konkurrensverket stärkas
som ett led i arbetet med att skapa en sundare konkurrenssituation i
Sverige. Besparingar bör göras på anslagen för kooperativ utveckling,
omstrukturering av statliga företag, Konsumentverket och stödet till
konsumentorganisationer.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi210 generella åtgärder för att
förbättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till
vissa företag och vissa regioner. Motionärerna avvisar regeringens förslag
om utökat företagsstöd till Östersjöregionen. Vidare föreslås att
satsningar görs på Konkurrensverket medan besparingar görs på NUTEK:s
förvaltningskostnader och på Konsumentverket. Motionärerna avvisar
regeringens s.k. omstruktureringsbidrag.
Centerpartiet föreslår i motion Fi211 en ramökning. Motionärerna anser
att småföretagande är en av de viktigaste resurserna i samhället. Det måste
skapas goda villkor för företagandet genom låga skatter och minskat krångel.
Företagaren måste stå i centrum för att åstadkomma ett bättre företagsklimat.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi212 att Konkurrensverket
bör förstärkas och ytterligare medel anslås till konkurrensforskningen. Den
s.k. Östersjömiljarden bör återkallas och medel bör i stället anslås till den
farliga kärnkraften i Östeuropa. Motionärerna anser att statliga företag bör
säljas ut i betydande omfattning och kostnader för omstrukturering av de
statliga företagen bör täckas av dessa försäljningsintäkter.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag,
tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna tillstyrker förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena. Näringsutskottet har för sin del inte haft något att erinra
mot den föreslagna ramen för utgiftsområde 24.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 24 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 2 983 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
4.1.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar huvuddelen av statens bidrag till kommuner och
landsting. Bidragen lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till
kommuner och landsting, dels i form av ett bidrag för att åstadkomma
likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive
landsting. Utgiftsområdet omfattar bl.a. även ett bidrag för särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting. Under år 1999 finns också ett
anslag om 2,6 miljarder kronor som avser bidrag till kommunernas och
landstingens skatteinkomster för år 1997.
För år 1999 beräknas de totala utgifterna uppgå till 102 533 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.4) föreslår regeringen att ramen för
utgiftsområdet skall uppgå till 97 667 miljoner kronor. Riksdagen har
beslutat om tillskott till kommuner och landsting under åren 1997 till
1999 om sammanlagt 16 miljarder kronor. Regeringen föreslår för år
2000 att statsbidraget skall öka med ytterligare 4 miljarder kronor.
Samtidigt växlas statsbidrag motsvarande 4,8 miljarder kronor mot
skatteinkomster för kommuner och landsting till följd av regeringens
förslag till skattereform. Denna innebär bl.a. en reducering av
avdragsrätten för allmän pensionsavgift, vilket ökar kommunernas och
landstingens skatteintäkter med motsvarande belopp.  Ramen för
utgiftsområdet påverkas bl.a. också av vissa regleringar till följd av
finansieringsprincipen. I förhållande till år 1999 minskar ramen som
följd av den engångsvisa ersättningen till kommuner och landsting om
2,6 miljarder kronor med anledning av den slutliga regleringen av 1997
års skatteinkomster.
I följande tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlingspar
tiet

Kristdemok
raterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
97 667
+12 492
+463
-369
-2 712
2001
101 872
-20 945
-530
-554
-3 441
2002
101 792
-5 804
-1 170
-558
-2 461
Motionerna
Moderata samlingspartiet uttalar i motion Fi209 att det bästa sättet att
stärka den kommunala ekonomin och skapa utrymme för god service och
lägre skatter är att ha en god tillväxt som ger fler skattebetalare.
Motionärerna hävdar att ett genomförande av den politik som partiet
förordar bl.a. skulle innebära ett ökat skatteunderlag och bättre
produktivitetsutveckling. Detta i kombination med minskade kostnader
för socialbidrag och arbetsmarknads-åtgärder skulle enligt motionärerna
förbättra den kommunala ekonomin med 2,8 miljarder kronor år 2000,
12,4 miljarder kronor år 2001 och 22,4 miljarder kronor år 2002. För att
möjliggöra en sänkt skatt i hela landet föreslås vidare att staten övertar
kostnader som i dag åvilar kommunerna. Enligt motionen innebär detta
att staten övertar finansieringsansvaret för grundskolan år 2001, då
motsvarande drygt 11 miljarder kronor avlastas kommunsektorn. År
2002 avlastas på motsvarande sätt 22 miljarder kronor.
I motionen understryks att Moderata samlingspartiet står bakom
finansieringsprincipen. Det innebär enligt motionen att kommunernas
ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga beslut. De ökade
kostnader som uppkommer genom en ändrad uppgiftsfördelning mellan stat
och kommun liksom genom skattesänkningar som påverkar det kommunala
skatteunderlaget skall kompenseras fullt ut, sägs det. Motionärerna avvisar
regeringens förslag till s.k. kommunakut. De sammantagna effekterna på
ramen för utgiftsområde 25 innebär en ökning av ramen för år 2000 med
12,5 miljarder kronor och en minskning på respektive 20,9 och 5,8 miljarder
kronor för åren 2001 och 2002.
Kristdemokraterna redovisar sitt budgetalternativ i motion Fi210. Enligt
motionärerna har de sedan år 1995 successivt ökade allmänna egenavgifterna
minskat de kommunala skatteintäkterna med drygt 18 miljarder kronor. Till
detta kommer statliga reformer om ett ökat kommunalt ansvarstagande som
inte finansierats av staten enligt finansieringsprincipen, t.ex.
assistansersättningen inom LSS (lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade).
I motionen hävdas att det i budgetpropositionen för år 2000 inte föreslås
nya resurstillskott till kommunsektorn. De extra statsbidrag som tillförs
presenterades redan i våras och är en följd av de avdragsgilla egenavgifter
som infördes år 1995.  När det gäller de ökade skatteinkomsterna för
kommunsektorn uppgår de enligt Kristdemokraterna år 2000 snarare till ca
15 miljarder än de av regeringen redovisade 25 miljarderna. Motionärerna
pekar också på att behoven av utbildning, vård och omsorg kommer att öka
årligen till följd av den demografiska utvecklingen.
Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver de
medel som regeringen anslår för att täcka in den högre ambitionsnivå som
partiet har, bland annat vad gäller antalet vårdplatser. Tillskottet bör
vara 1,1 miljarder för vardera åren 2000 och 2001 samt 1,3 miljarder kronor
för år 2002. Motionärerna understryker att Kristdemokraterna föreslagit en
rad åtgärder som får ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn och som
regleras enligt finansieringprincipen. Detta innebär att ramen för
utgiftsområde 25 minskar för åren 2001 och 2002. Enligt motionen ökar ramen
för år 2000 med 463 miljoner kronor samt minskar med 530 respektive 1 170
miljoner kronor åren 2001 och 2002.
Centerpartiet understryker i motion Fi211 att regeringens budgetförslag,
trots ökade skatteintäkter, inte löser de kortsiktiga problem som finns i
många kommuner och landsting. De ökade skatteintäkterna fördelas inte lika
över landet. Visserligen kompenserar utjämningssystemet en del men i
kombination med befolkningsminskning sjunker enligt motionärerna flera
kommuners och landstings ekonomiska bas de närmaste åren. 210 av landets
289 kommuner minskar i folkmängd. Minskande befolkning innebär i sin tur
att arbetstillfällen försvinner och att skattekraften urholkas. Regeringen gör
inget för att åtgärda dessa strukturella problem utan öppnar i stället en
kommunakut. Motionärerna anser att Sveriges kommuner och landsting inte
behöver någon akutmottagning.
Enligt motionen krävs såväl en omfördelning mellan kommunerna och
landstingen som ett tillskott i form av ökade statsbidrag. Centerpartiet
förutsåg problemen med att finansiera vården och omsorgen redan under
förra riksmötet och träffade därför en överenskommelse med
Socialdemokraterna  om inriktningen och omfattningen av försvaret.
Uppgörelsen innebär att ca 8 miljarder kronor kommer att frigöras under
perioden 2002-2004. Partiet är nu berett att gå vidare med nya strukturella
förändringar och föreslår därför reformer riktade till bl.a. barnfamiljer och
pensionärer. Dessa reformer ger enligt motionärerna kommunerna ökade
skatteintäkter varför statsbidragen inom utgiftsområde 25 kan minskas i
motsvarande mån, år 2000 med -369 miljoner kronor, år 2001 med -554
miljoner kronor och år 2002 med -558 miljoner kronor i förhållande till
propositionens förslag.
Folkpartiet liberalerna redovisar sitt budgetalternativ i motion Fi212. I
motionen understryks att Folkpartiet har delat regeringens bedömning av
volymen på statsbidragen till kommunerna de senaste åren. Samtidigt pekar
motionärerna på att kommunernas situation i mycket har sin grund i
regeringens otillräckliga arbetslöshetsbekämpning och de därigenom ökade
sociala kostnaderna. Motionärerna tillstyrker mot bakgrund av det
ekonomiska läget för kommunsektorn de i budgetpropositionen angivna
utökningarna av statsbidraget. För de senare åren i perioden anges att
definitiv ställning tas när den fortsatta ekonomiska utvecklingen kan
bedömas. I motionen avvisas regeringens förslag till särskilda medel till
kommunakuten.
Sammantaget föreslås i motionen en minskning av utgiftsramen år 2000
med -2,7 miljarder kronor, med -3,4 miljarder kronor år 2001 och med -2,5
miljarder kronor år 2002. Nivån påverkas bl.a. av en föreslagen överföring
till staten av assistansersättningen och att personer över 65 år föreslås få
behålla sina assistenter redan från den 1 januari 2000.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att beslutade och aviserade tillskott innebär en i
förhållande till 1996 års nivå sammanlagd höjning av statsbidragen till
kommuner och landsting med 25 miljarder kronor år 2002, obeaktat den
reglering som sker till följd av skattereformen. I motionerna har partierna
presenterat alternativa förslag till ramar  för utgiftsområdet. Utskottet kan
i likhet med tidigare år konstatera att det finns en hög grad av
samstämmighet i synen på betydelsen av de centrala verksamheter som
kommuner och landsting bedriver. Utskottet återkommer inom kort i sitt
betänkande om anslagen inom utgiftsområde 25 (bet. 1999/2000:FiU3)
till partiernas kommunalekonomiska alternativ.
Finansutskottet har tidigare i betänkandet under avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 25 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 97 667 miljoner
kronor. Motionerna om alternativa ramnivåer avstyrks av utskottet.
4.1.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden, oförutsedda
utgifter samt Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning. Utgifterna på utgiftsområdet omfattas
inte av utgiftstaket.
För 1999 beräknas de totala utgifterna uppgå till 92 670 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen anges att målet för skuldförvaltningen är att
skulden skall förvaltas så att kostnaden långsiktigt minimeras samtidigt
som risken i förvaltningen beaktas. Dessutom skall förvaltningen ske
inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
81 810
?0
-300
-250
-2 500
2001
77 110
?0
-1 200
-500
-3 000
2002
62 210
?0
-2 200
-500
-3 500
Motionerna
I motion Fi210 föreslår Kristdemokraterna en ökad utförsäljning av
statliga företag. Netto beräknas utförsäljningarna ge 10, 20 respektive 30
miljarder kronor mer än regeringen räknar med för åren 2000, 2001 samt
2002. Enligt motionärerna kan ramen för utgiftsområdet sänkas till följd
av den positiva ränteeffekt som den ökade utförsäljningen bidrar till.
Centerpartiet anser i motion Fi211 att inkomster av utförsäljningar lämpar
sig utmärkt för att betala av på statsskulden. Dessutom finns stora
rationaliseringsvinster att göra genom att avveckla Apoteksbolagens
monopolställning. Motionärerna föreslår därför en utförsäljning av
Apoteksbolaget, mark i Sveaskog, Telia, MeritaNordbaken samt Vasakronan.
Den ökade utförsäljningen väntas leda till ränteeffekter som bidrar till att
ramen på utgiftsområdet kan minska.
Enligt Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 kan statens utgifter för räntor
minskas genom större utförsäljningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 26 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 81 810 miljoner
kronor. Partimotionernas förslag till alternativa ramar avstyrks.
4.1.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU-budgeten.
För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 20 593 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Den årliga EU-budgeten fastställs inom ramen för budgetplanen för
2000-2006, det så kallade finansiella perspektivet. Budgetpropositionens
förslag (avsnitt 7.4) baseras på senare uppgifter än dem som fanns
tillgängliga vid tidpunkten för 1999 års vårproposition.
I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag till
utgiftsramar.

Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
23 083
?0
?0
?0
?0
2001
23 821
?0
?0
?0
?0
2002
23 677
?0
?0
?0
?0
Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit
någon annan ram än regeringen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.5.3 och 2.7
redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 27 och föreslår att utgiftsramen fastställs till 23 083 miljoner
kronor.
4.1.28 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Från och med 1999 omfattar utgifterna ålderspension i form av allmän
tilläggspension (ATP) och ålderspension i form av folkpension till
pensionärer som även uppbär ATP.
För 1999 beräknas de totala utgifterna uppgå till 135 860 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Med anledning av ett högre basbelopp beräknas utgifterna för år 2000 öka
jämfört med 1999.

Förslag till ram för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor


År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen

Moderata
samlings-
partiet

Kristdemo-
kraterna

Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna





2000
140 034
?0
?0
?0
?0
2001
144 805
?0
?0
?0
?0
2002
151 390
?0
?0
?0
?0
Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit
någon annan ram än vad regeringen föreslagit.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande (SfU1y) att
regeringens beräkningar inte har föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet har inte något att erinra mot dessa beräkningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.5.3 och 2.7)
redovisat sin bedömning av medelsberäkningen på området för
budgetåret 2000 och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Socialförsäkringsutskottet har inte haft något att erinra mot den
föreslagna medelstilldelningen.
Finansutskottet tillstyrker således i likhet med socialförsäkringsutskottet
propositionens förslag till ramnivå för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten och föreslår att ramen för området fastställs till 140 034
miljoner kronor.
4.2 Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 2001 och 2002
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna den preliminära fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för 2001 och 2002 som finns återgiven i
propositionen (yrkande 8). Fördelningen framgår av efterföljande tabell.
Regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifter på
utgiftsområden för åren 2001 och 2002
Belopp i miljoner kronor

Motionerna
Förslag till alternativ fördelning på utgiftsområdena för åren 2001 och
2002 framförs i följande motioner:
- Moderata samlingspartiet i motion Fi209 (yrkande 10),
- Kristdemokraterna i motion Fi210 (yrkande 5),
- Centerpartiet i motion Fi211 (yrkande 12) samt
- Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 (yrkande 6)
Partiernas alternativ för åren 2001 och 2002 har redovisats i tabellerna under
respektive utgiftsområde i föregående avsnitt.
Finansutskottets ställningstagande
De i detta sammanhang aktuella alternativen avseende åren 2001 och
2002 utgår från fördelning av utgiftsramar för år 2000. Utskottet har
tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för år 2000. Med hänsyn härtill biträder utskottet även
regeringens förslag till preliminär fördelning för åren 2001 och 2002 och
tillstyrker yrkande 8 i propositionen.
Samtidigt avstyrker utskottet motionerna Fi209 (m) yrkande 10, Fi210 (kd)
yrkande 5, Fi211 (c) yrkande 12 samt Fi212 (fp) yrkande 6.
4.3 Bemyndigande om upplåning
Budgetpropositionen
Statsbudgetens saldo är sedan år 1997 identiskt med statens lånebehov.
För att statsbudgetens saldo skall överensstämma med statens lånebehov
redovisas Riksgäldskontorets nettoutlåning och en kassamässig
korrigering. För perioden 1999-2002 påverkas lånebehovet även av en
finansiell överföring från AP-fonden till staten som föranleds av
pensionsreformen. Riksgäldskontorets nettoutlåning, kassamässig
korrigering och överföring från AP-fonden ingår på utgiftssidan vid sidan
av de utgifter som är grupperade på 27 utgiftsområden.
Statsbudgetens saldo förbättrades från -6,2 miljarder kronor år 1997 till 9,7
miljarder kronor år 1998. Under perioden 1999-2002 beräknas det
ackumulerade budgetöverskottet uppgå till ca 224 miljarder kronor vilket
innebär en amortering på statsskulden med motsvarande belopp. Budgetåret
2000 väntas amorteringen av statsskulden uppgå till 82,5 miljarder kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under
budgetåret 2000 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statlig upplåning och
skuldförvaltning.
Motionen
Moderata samlingspartiet begär i motion Fi209 yrkande 6 att riksdagen
skall bemyndiga regeringen att ta upp lån med högst det belopp som
motsvarar ett beräknat lånebehov med utgångspunkt i de moderata
förslagen i motionen till utgifter och skatter.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill i likhet med tidigare framhålla att upplåningsbehovet med
nuvarande budgetordning i praktiken fastställs genom riksdagens beslut
om inkomster och utgifter och därmed ingår som del i riksdagens
budgetprövning. Enligt utskottets uppfattning finns det bl.a. av detta skäl
inte behov att fastställa en viss beloppsgräns för den statliga upplåningen.
Finansutskottet tillstyrker det i finansplanen begärda bemyndigandet
(yrkande 3) och avstyrker motion Fi209 (m) yrkande 6.
4.4 Finansiering av investeringar och rörelsekapital
4.4.1 Lån för myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål
Budgetpropositionen
Regeringen får besluta att anskaffning av anläggningstillgångar som
används i statens verksamhet skall finansieras med lån i
Riksgäldskontoret. Beslut om sådan finansiering får dock endast göras
inom låneramar som riksdagen fastställt. Enligt lagen (1996:1059) om
statsbudgeten skall riksdagen årligen fastställa en total låneram i
Riksgäldskontoret för myndigheternas investeringar i
anläggningstillgångar som används i statens verksamhet (20 §).
Regeringen föreslår i finansplanen (avsnitt 7.6) att låneramen för år 2000
skall uppgå till 18,7 miljarder kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har vid tidigare prövningar av låneramen påpekat att skillnaden
mellan beviljade låneramar och faktiskt utnyttjade belopp varit så stor att
problem kan uppstå för den finansiella styrningen av myndigheterna.
Utskottet kan nu med tillfredsställelse konstatera att det av regeringens
redovisning nu framgår att marginalen mellan låneramen och
myndigheternas upptagna lån successivt har minskat under perioden
1997-1999.
Utskottet tillstyrker förslaget i finansplanen till låneram för
myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar (yrkande 10).
4.4.2 Myndigheternas räntekontokrediter
Budgetpropositionen
Regeringen kan besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall
finansieras med krediter i Riksgäldskontoret inom en kreditram som
riksdagen årligen fastställer. Detta regleras i lagen (1996:1059) om
statsbudgeten (21 §). Myndigheterna placerar överskottslikviditet och
finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret.
Myndigheterna har för detta ändamål ett räntekonto med kredit. Ramen
för räntekontokrediten varierar  men ligger normalt i intervallet 5-10 %
av respektive myndighets omslutning.
I finansplanen (avsnitt 7.6) föreslås att regeringen för budgetåret 2000
skall få besluta om krediter i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 14,2
miljarder kronor (yrkande 11).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i finansplanen om
myndigheternas räntekontokrediter i Riksgäldskontoret (yrkande 11).
4.4.3 Sjunde AP-fondstyrelsens lån och räntekontokredit
Budgetpropositionen
Inom ramen för det reformerade systemet för inkomstgrundad
ålderspension har en sjunde fondstyrelse inom Allmänna pensionsfonden
inrättats. Styrelsen skall förvalta en särskild fond, Premiesparfonden.
Fonden skall förvalta premiepensionsmedel för de försäkrade som inte
gör ett aktivt val av fondförvaltare. Kostnaderna för förvaltningen skall
tas ur de förvaltade medlen. Sjunde AP-fondstyrelsen kommer att få
medel till verksamheten tidigast under senare delen av år 2000, när den
första överföringen av medel beräknas ske till förvaltare inom
premiepensionssystemet. För att täcka utgifterna fram till denna tidpunkt
bör sjunde AP-fondstyrelsen, i likhet med vad som gällt under 1998 och
1999, ges möjlighet att erhålla lån och kredit i Riksgäldskontoret.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att den bemyndigas att för
budgetåret 2000 dels besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i verksamheten intill ett belopp av 22
miljoner kronor, dels besluta om kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret
intill ett belopp av 49,3 miljoner kronor (yrkande 12).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag (yrkande 12).
4.5 Bemyndigande för ramanslag
Budgetpropositionen
Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten får
regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett ramanslag får
överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka
särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett
av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas.
Regeringen begär i finansplanen (avsnitt 7.9) att den bemydigas att under
budgetåret 2000 få besluta att ett ramanslag som inte avser
förvaltningsändamål får överskridas om:
1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas,
2. överskridandet ryms inom det fastställda utggiftstaket för staten.
Enligt regeringens bedömning kan oundvikliga utgiftsökningar i
förhållande till anvisade medel för de flesta ramanslag rymmas inom den
högsta tillåtna anslagskrediten på 10 %. Något särskilt bemyndigande
som ger regeringen befogenhet att besluta om överskridande av
ramanslag som anvisats för förvaltningsändamål anser regeringen inte
behöver inhämtas. Vid behov kommer ytterligare medel att begäras på
tilläggsbudget.
När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke
påverkbara EU-relaterade utgifter, infriande av garantier samt oförutsedda
utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna inte ryms inom den
högsta tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i sådana fall att i första
hand återkomma till riksdagen med förslag om anslag på tilläggsbudget.
Förändringarna kan dock inträffa snabbt och betalningarna kan behöva göras
utan dröjsmål. Om anslag på tilläggsbudget inte hinner anvisas bör
regeringen bemyndigas att besluta om överskridande när de förutsättningar
som anges i 6 § andra stycket är uppfyllda. Överskridandet får inte vara
större än att det ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten.
Regeringen understryker att bemyndigandet begärs för ett budgetår i
sänder och att avsikten även fortsättningsvis är att på tilläggsbudget föreslå
förändringar av berörda anslag som ersätter det medgivna överskridandet. En
fullständig redovisning av hur bemyndigandet har utnyttjats för respektive
budgetår kommer att lämnas i årsredovisningen för staten.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet noterar att det av propositionen framgår att regeringen under år
1999 medgivit ett överskridande med högst 7,4 miljarder kronor på
anslaget Sjukpenning och rehabilitering under utgiftsområde 10 samt
407,9 miljoner kronor på anslaget Mottagande av asylsökande under
utgiftsområde 8 samt att regeringen på tilläggsbudget föreslagit
förändringar av dessa anslag.  Utskottet utgår från att regeringen utnyttjar
bemyndigandet i endast begränsad omfattning och även fortsättningsvis
för riksdagen redovisar hur bemyndigandet utnyttjats samt hur detta har
finansierats.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i finansplanen till bemyndigande
för ramanslag (yrkande 13).
5 Ekonomisk styrning och statlig redovisning
5.1 Årsredovisning för staten 1998
Regeringens skrivelse 1998/99:150
Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall regeringen så snart som
möjligt, dock senast nio månader efter budgetårets utgång, se till att en
årsredovisning för staten lämnas till riksdagen. Enligt lagen skall
årsredovisningen innehålla resultaträkning, balansräkning och
finansieringsanalys samt det slutliga utfallet på statsbudgetens
inkomsttitlar och anslag. Lagen stadgar också att regeringen är
redovisningsskyldig inför riksdagen för statens medel och övriga
tillgångar som står till regeringens disposition. Redovisningsskyldigheten
omfattar även den verksamhet som bedrivs av staten samt statens skulder
och övriga ekonomiska förpliktelser.
I regeringens skrivelse 1998/99:150 lämnar regeringen en redogörelse för
det ekonomiska utfallet i staten för år 1998. Skrivelsen omfattar
resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys samt det slutliga
utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag under året. Vidare lämnas
en redogörelse för avgiftsbelagd verksamhet och statliga garantier. Vissa
generella iakttagelser som Riksrevisionsverket har gjort under året redovisas
och kommenteras i skrivelsen. Myndigheter som har fått revisionsberättelse
med invändning omnämns och skälen för invändningarna anges.
Det är nu andra gången som återrapporteringen till riksdagen sker i en
separat skrivelse. Motsvarande redogörelse har tidigare år lämnats i
budgetpropositionen. I jämförelse med föregående års motsvarande skrivelse
(1997/98:187) har denna gång tillkommit ett makroekonomiskt avsnitt och
en redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen samt en redogörelse
för utvecklingen av den ekonomiska styrningen. Slutligen tar regeringen
även upp frågor om ekonomiska konsekvensanalyser som underlag för
riksdagens och regeringens beslut.
Riksdagens revisorers yttrande
Av yttrandet (1999-09-16) framgår att Riksdagens revisorer i sitt förslag
1996/97:RR9 förordat att en årsredovisning för staten borde revideras på
riksdagens vägnar av revisorerna. Revisorerna konstaterar samtidigt att
frågan om revidering av årsredovisningen nu utreds av
Riksdagskommittén inom ramen för den pågående utvärderingen av
budgetprocessen. I detta läge har revisorerna inte genomfört någon
revision av årsredovisningen. Revisorerna begränsar sig därför till att
avge ett antal generella synpunkter på utformningen och innehållet i den
nu aktuella publikationen.
Riksdagens revisorer konstaterar inledningsvis att redogörelsen på flertalet
punkter förbättrats i förhållande till föregående år. Dispositionen, tabellerna
och diagrammen har blivit mer tydliga och överskådliga. Tidsserier finns för
flertalet ekonomiska data. Nya avsnitt med information om uppföljning av de
budgetpolitiska målen, utvecklingen av den ekonomiska styrningen i staten
samt statlig konsumtion och sysselsättning har lagts till skrivelsen.
Revisorerna noterar att regeringen har uppmärksammat de synpunkter
finansutskottet hade vad gäller förra årets motsvarande skrivelse om
budgetåret 1997. Analysen av avvikelser mellan budget och utfall har
utvecklats, likaså avsnittet om statliga garantier. Dock saknas längre
tidsserier av det ekonomiska utfallet för garantierna. Det finns enligt
revisorerna anledning att se verksamhetens resultat över en längre tidsperiod
eftersom variationerna kan vara stora mellan enskilda år. I
Finansdepartementets cirkulär 1998-04-16 preciseras vad regeringens
redovisning av kreditgarantier skall innehålla. Av cirkuläret framgår bl.a. att
riskbedömningar skall ingå i redovisningen till riksdagen. I Årsredovisning
för staten finns dock ingen sådan riskbedömning. Revisorerna förutsätter att
riskbedömningar för kreditgarantierna framöver kommer att ingå i
Årsredovisning för staten. I ett särskilt avsnitt i Årsredovisning för staten
redogörs för Riksrevisionsverkets iakttagelser under det gångna året.
Riksdagens revisorer anser, i likhet med vad finansutskottet gjorde med
anledning av skrivelsen våren 1998 (bet. 1998/99:FiU20), att redovisningen
av effektivitetsrevisionens iakttagelser bör kunna göras mer utförlig än för
närvarande.
I revisorernas granskning av statens årsredovisning 1996/97:RR9 pekade
revisorerna på ett antal brister i årsredovisningen. Några av dessa brister
kvarstår, bl.a. att förändringar görs i värderingsprinciper vilket försvårar
jämförelser mellan åren. Redogörelsen är enligt revisorerna i vissa avseenden
fortfarande svårbegriplig för användare. Ett exempel på detta är att
resultaträkningen i årets bokslut visar ett underskott på ca 23 miljarder
kronor medan utfallet på statsbudgeten visar ett överskott på ca 10 miljarder
kronor. Orsaken till dessa skillnader är skilda sätt att avgränsa och beräkna
in- och utflödet av pengar i statskassan. Enligt Riksdagens revisorer bör
Årsredovisning för staten inkludera en mer utförlig analys av för- och
nackdelar med att redovisa utfallet av statens finanser i resultat- respektive
statsbudgettermer. Revisorerna utgår från att man inom ramen för det s.k.
VESTA-projektet kommer att söka finna lösningar på de problem som
fortfarande återstår.
Revisorerna kommenterar avslutningsvis frågan om ekonomiska
konsekvensanalyser. I ett förslag till riksdagen (1996/97:RR7) ansåg
revisorerna att regeringen borde redovisa för vilken typ av beslut som
regeringen hade för avsikt att utarbeta ekonomiska konsekvensanalyser.
Finansutskottet ansåg att det inte är meningsfullt att ställa generella krav på
när ekonomiska konsekvensanalyser skall användas eller inte användas.
Utskottet ansåg dock att det kunde vara lämpligt att regeringen om några år
redovisar hur och i vilken omfattning regering och riksdag använt
ekonomiska konsekvensanalyser som del av underlaget för sina beslut. Detta
gavs också regeringen till känna. I årsredovisningen för 1998 ställer sig
emellertid regeringen tvivlande till värdet av en sådan uppföljning. Mot
bakgrund av att regeringen också avfärdat förslaget om att precisera
principer för när ekonomiska konsekvensanalyser bör användas vill
revisorerna peka på risken för att sådana analyser inte får den roll som är
motiverad i regeringens beslutsunderlag. I yttrandet understryks att såväl
riksdagen som Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket vid ett flertal
tillfällen har pekat på betydande brister i de ekonomiska konsekvensanalyser
som ingår i olika former av beslutsunderlag.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet delar det som Riksdagens revisorer anför om att redovisningen
i regeringens skrivelse till riksdagen om det ekonomiska utfallet i staten
har förbättrats sedan föregående år. När det gäller redovisningens
avgränsning, omfattning och struktur förutsätter utskottet att
utvecklingsarbetet fortsätter, närmast inom ramen för det s.k. VESTA-
projektet. Bland de frågor som särskilt bör övervägas märks en förbättrad
koppling till statsbudgeten liksom möjligheterna att komplettera
redovisningen med information om uppnådda resultat i den statliga
verksamheten.
Utskottet anser vidare i likhet med revisorerna att avsnittet om statliga
garantier bör byggas ut med riskbedömningar. Utskottet anser också liksom
revisorerna att garantiverksamheten bör ses över en längre tidsperiod.
Garantier innebär långsiktiga åtaganden för staten. Det årsvisa kassamässiga
resultatet ger därför endast en begränsad vägledning. Det är mot denna
bakgrund enligt utskottet önskvärt att en utförligare redovisning görs av de
förväntade långsiktiga kostnaderna för verksamheten. Utskottet vidhåller
också sin tidigare framförda synpunkt (bet. 1998/99:FiU1 s. 216) att en
tydligare åtskillnad bör göras i redovisningen mellan insättningsgarantier och
andra typer av utfästelser.
I likhet med föregående år vill utskottet peka på det angelägna i att
redogörelsen om möjligt presenteras för riksdagen vid en tidigare tidpunkt.
På sikt bör årsredovisningen för staten enligt utskottet läggas fram samtidigt
som den ekonomiska vårpropositionen för att därmed på  ett bättre sätt kunna
utgöra ett underlag för riksdagens och riksdagspartiernas arbete.
Det är enligt utskottet värdefullt att skrivelsen har kompletterats med olika
avsnitt som belyser utvecklingen av den statliga ekonomin och av statlig
verksamhet.  Utskottet efterlyser emellertid till kommande år en fylligare
redovisning av Riksrevisionsverkets iakttagelser med anledning av verkets
effektivitetsgranskningar. Utskottet återkommer senare i betänkandet till sin
syn på frågan om ekonomiska konsekvensanalyser som underlag för beslut
av riksdag och regering.
I regeringens skrivelse redovisas i bilaga 4 en sammanställning av avgifter
till och bidrag från EU. Där ingår en sammanfattning av det kassamässiga
flödet mellan EU och den svenska statsbudgeten under de år Sverige varit
medlem i unionen. Av bilaga 4 framgår vidare de anslag och inkomsttitlar
som blivit föremål för s.k. särskilt avräkningsförfarande. Där återfinns bl.a.
de bidrag från EU som tillförts olika inkomsttitlar. Regeringen framhåller att
det redovisade materialet inte ger någon helhetsbild  av alla effekter av EU-
medlemskapet på statsbudgeten. Enligt utskottets mening är det värdefullt
om återrapporteringen till riksdagen till kommande år i första hand
kompletteras med en redovisning av de anslag på statsbudgeten som helt
eller delvis finansieras av EU-bidrag.
Efter det att skrivelsen med Årsredovising för staten 1998 överlämnades
till riksdagen har regeringen i budgetpropositionen begärt riksdagens
ställningstagande till vissa riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av den
ekonomiska styrningen i staten (prop. 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 14). Utskottet tar upp detta förslag i samband med
beredningen av förslagen till anslag inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning (bet. 1999/2000:FiU2). I detta sammanhang kan
utskottet även komma att ge ytterligare synpunkter på utformning m.m. av
årsredovisningen för staten.
Med det anförda föreslår utskottet att regeringens skrivelse 1998/99:150
Årsredovisning för staten 1998 läggs till handlingarna.
5.2 Statsförvaltningens utveckling
Motionen
I motion Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) framhävs att
anslagsökningarna till ett flertal av de statliga verken och myndigheterna
i de flesta fall handlar om realt ökade anslag, vilket innebär en svällande
statlig förvaltning. För att motverka detta föreslås att ett moratorium
införs för reala anslagsökningar under 2000. Ett moratorium skulle ge
rådrum för att se över kontrollfunktionen inom den statliga förvaltningen
men också en ordentlig översyn över hela den statliga förvaltningen. En
översyn av den statliga förvaltningen medför att verksamheter som inte
svarar mot de framtida behoven förnyas eller avvecklas. En utökad
demokratisk förankring och kontroll skulle också skapas genom att
resurser och uppgifter flyttas från Riksrevisionsverket till en stärkt
revision under riksdagen.
Finansutskottets ställningstagande
Av budgetpropositionen (1999/2000:1) framgår att den statliga förvaltningen
under perioden 1990-1998 minskat kraftigt. Antalet anställda har minskat
med 12 %. Utgifterna exklusive statsskuldsräntorna minskar dessutom realt
med i genomsnitt 0,2 % per år under perioden 1998-2002, vilket motsvarar en
minskning av utgifterna i fasta priser på 4,1 miljarder kronor. Att besluta
om utgiftsramarna är ett viktigt inslag i regeringens styrning av
myndigheterna men det är nödvändigt att en prövning görs från fall till
fall av anslagsmedlen. Det kan inte uteslutas att det i vissa fall kan vara
befogat med utgiftsökningar utöver en real kompensation. Utskottet anser
därför att det inte är ett lämpligt sätt att bedriva budgetpolitik att
införa ett moratorium för reala anslagsökningar.
Vad avser förändringar inom den statliga förvaltningen redovisar
regeringen årligen en kontinuerlig och samlad uppföljning av dessa
förändringar, enligt önskemål från riksdagen. Redovisningen utgör ett viktigt
underlag för att bedöma konsekvenserna av de förändringar som genomförts
i statsförvaltningen. I budgetpropositionen påtalar regeringen också att den
avser att fortsätta se över myndighetsstrukturen samt att den kommer att
lägga stor vikt vid att följa upp och analysera de verksamhetsmässiga
konsekvenserna. Det fortsatta effektiviseringsarbetet kommer vidare att
inriktas mot att mer systematiskt pröva det statliga åtagandet. Därmed
kommer enligt regeringen de uppgifter som är artfrämmande för staten att
avvecklas eller överlåtas till annan huvudman.
Vad avser den statliga revisionen så har denna varit föremål för flera
utredningar på senare år, bland annat Riksdagens revisionsutredning som
avslutade sitt arbete i oktober 1997. I 1997 års budgetproposition (1997/98:1,
vol. 2, avsnitt 4.2) redovisade regeringen sina överväganden i fråga om en
reformerad stabsorganisation och begärde att riksdagen skulle godkänna bl.a.
att Riksrevisionsverkets verksamhet skulle renodlas och koncentreras till de
revisionella uppgifterna. Statens ekonomistyrningsfunktion skulle renodlas
och en ny myndighet inrättas för ändamålet. Regeringen återkom sedan med
förslag om anslagstilldelning i vårpropositionen (1997/98:150), och den 1
juli 1998 inrättades Ekonomistyrningsverket, medan Riksrevisionsverket fick
en renodlad revisionsuppgift. Riksdagen har vid båda tillfällena beslutat i
enlighet med regeringens förslag och utskottet finner inte skäl att ompröva
dessa beslut så kort tid efter att de tagits. Dessutom pågår ett
utredningsarbete av Riksdagskommittén där kommittén enligt direktiv skall
se på riksdagens roll i relation till motsvarande kontrollfunktioner på
regeringssidan och överväga vilka principer som bör vara vägledande för
organisationen av en revisionsverksamhet under riksdagen. Kommittén skall
överväga behovet av förändringar i riksdagens organisation, arbetsformer
och resurser avsedda för revisionsverksamhet, särskilt effektivitetsrevision.
Med vad utskottet här anfört avstyrks förslagen i motion Fi211 (c)
yrkandena 4, 5 och 6.
5.3 Statlig avgiftsfinansiering
Motionen
I motion Fi505 av Runar Patriksson (fp) framhålls att de avgifter som
vissa myndigheter erhåller också borde få behållas av myndigheten och
inte betalas in till staten. Myndigheterna skulle därmed kunna använda
intäkterna till att direkt täcka sina kostnader. Regeringen bör därför göra
en allmän översyn av reglerna.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen
besluta om disposition av avgiftsinkomster från frivilligt efterfrågade
varor och tjänster, om inkomsterna helt eller delvis skall täcka statens
kostnader för verksamheten. Regeringen får också besluta om hur stor
avgiften skall vara och på vilka grunder den skall beräknas. En
myndighet däremot får endast bestämma avgiftens storlek efter ett
särskilt bemyndigande. Bestämmelser om detta finns i
avgiftsförordningen (1992:191 ändrad senast 1998:1775).
Som huvudregel gäller dock att offentligrättsliga avgifter inte disponeras
av myndigheten utan i stället tillförs staten. Vissa avgifter disponeras dock
av myndigheten, som exempelvis avgifter som myndigheterna tar ut för
kopior. Avgifter som tas ut med stöd av 4 och 15 §§ i avgiftsförordningen får
alltid disponeras av myndigheten.
Att besluta om avgifter och hur avgiftsinkomsterna skall disponeras är
viktiga inslag i regeringens styrning av myndigheten. En bedömning görs
således av regeringen från fall till fall hur avgiftsinkomsterna skall
disponeras.
Med anledning av vad utskottet ovan anfört avstyrks motion Fi505 (fp).
6 Övriga frågor
6.1 Försäljning av statliga tillgångar
Motionerna
I motionerna Fi502 och Fi903 av Lars Tobisson (m) framhålls att staten
inte bör ägna sig åt verksamhet som andra kan sköta lika bra eller bättre.
Vasakronan AB och SBAB föreslås därför skyndsamt privatiseras.
Genom en utförsäljning av statliga bolag skulle inkomsterna exempelvis
kunna användas för en amortering av statsskulden.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att riksdagen 1996 lade fast riktlinjer (Aktiv
förvaltning av statens företagsägande, prop. 1995/96:141, bet.
1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302) för hur staten skall förvalta sitt
ägande. Detta skall bl.a. kännetecknas av att kommersiella och fullt
konkurrensutsatta företag förvaltas med krav på effektivitet, avkastning
och strukturanpassning. Statens ägarroll skall vidare vara professionell,
effektiv och aktiv. Regeringen har också aviserat att den avser att
återkomma till riksdagen med återrapportering och förslag om ägarroller
i en proposition under hösten.
Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning att nu särskilt förorda en
utförsäljning av SBAB och Vasakronan varför motionerna Fi502 (m) och
Fi903 (m) avstyrks.
6.2 Statliga projektbidrag
Motionen
I motion Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhålls att olika typer av
projektbidrag, exempelvis de lokala investeringsprogrammen, gör det
kommunala beslutsfattandet till ett köpslående och förhandlande med
staten. Motinärernas uppfattning är att den lokala utvecklingen bäst
främjas genom goda allmänna villkor för jobb och företagande, genom
ett väl fungerande utjämningssystem som ger likvärdiga kommunala
förutsättningar och genom ett större spelrum för lokala aktörer vid sidan
av den statliga och kommunala verksamheten. Motionärerna säger därför
nej till statliga projektbidrag.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt utskottet bör grundregeln vara den att statliga medel till olika
offentliga verksamheter fördelas i generella former. Den dominerande delen
av statliga bidrag till kommunsektorn utgörs också av generella bidrag till
kommuner och landsting. Utskottet anser dock att det inte kan uteslutas att
det i vissa fall kan vara befogat med ett särskilt statligt stöd i
projektform. Utskottet anser dock att det vid prövning av stödet är
angeläget att målen och kriterierna för bidraget är väl definierade samt
att en kontinuerlig uppföljning sker och att en utvärdering görs efteråt.
Utskottet anser också att en viss restriktivitet bör iakttas vid användning
av stöd i projektform men anser att det kan vara befogat i de fall det är
angeläget att påskynda och stimulera en viss verksamhetsinriktning eller få
till stånd vissa sektorövergripande lösningar. Riksrevisonsverket har
dessutom på regeringens uppdrag granskat de statliga bidragen till lokala
investeringsprogram och funnit ett antal brister i beredningen av
ansökningarna (RRV 1999:37). Även Riksdagens revisorer har granskat stöden
till lokala investeringsprogram (1999/2000:RR3). Regeringen anger också i
budgetpropositionen för år 2000 att en analys av RRV:s rapport och förslag
till ändringar av regelsystem för de lokala investeringsprogrammen kommer
att föreläggas riksdagen under år 2000.
Med vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi610 (fp) yrkande 7.
6.3 Ekonomiska konsekvensanalyser
Motionen
I motion Fi901 av Hillevi Larsson (s) ställs krav på att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om införande av obligatoriska
samhällsekonomiska kalkyler vid nedskärningar i kommunal och statlig
verksamhet. Enligt motionären bör det privata näringslivet uppmanas att
göra motsvarande kalkyler. I motionen påpekas att besparingar i form av
personalneddragningar kan få effekter i form bl.a. av sänkt servicenivå,
ökad belastning på kvarvarande personal samt ökad risk för utbrändhet
och sjukdomar. Besparingar på kommunal nivå får vidare enligt
motionären ofta effekter för staten genom ökade utgifter för
arbetslöshetskassa och omskolning. Det är således inte säkert att
besparingar inom en sektor innebär en besparing för samhället i sin
helhet. Mot denna bakgrund bör man enligt motionären tvinga de
enskilda aktörerna att se till helheten. På samma sätt som man kräver
miljökonsekvensbeskrivningar och jämställdhetsanalys i samband med
beslut bör krav ställas på att en samhällsekonomisk kalkyl genomförs av
planerade nedskärningar och besparingar.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill peka på att regeringen i Årsredovisning för staten 1998
(skr. 1998/99:150, avsnitt 12) redovisat sin syn på ekonomiska
konsekvensanalyser som underlag för riksdagens och regeringens beslut.
Enligt regeringens bedömning är det svårt att gå längre än att som allmän
riktlinje ange att ekonomiska konsekvensanalyser skall användas i de fall
de bedöms ha väsentlig betydelse för beslutet i fråga. Det är enligt
regeringens mening varken möjligt eller lämpligt att införa en ordning
som mer i detalj lägger fast för vilka typer av beslut som ekonomiska
konsekvensanalyser skall användas och ange den närmare arten av
sådana analyser.
Samtidigt understryks i regeringens skrivelse att ett arbete pågår för att
allmänt förbättra kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag.
Som en viktig del i detta arbete ingår att utveckla metoder för och öka
användningen av ekonomiska och andra konsekvensanalyser. Regeringen
framhåller också att kommittéväsendet och remissförfarandet enligt svensk
förvaltningstradition har stor betydelse vid utarbetandet av underlag för
statsmakternas beslut. Vid en nyligen genomförd översyn av reglerna för
kommittéarbetet har kraven på ekonomiska och andra konsekvensanalyser
gåtts igenom och reglerats på ett samlat och mer överskådligt sätt än tidigare.
Utskottet har senast i sitt yttrande till justitieutskottet (1996/97:FiU2y)
uttalat att det inte är meningsfullt att ställa generella krav på ekonomiska
konsekvensanalyser som underlag för riksdagens och regeringens beslut.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och delar det som anförs i regeringens
skrivelse om att frågor om det ekonomiska beslutsunderlaget får prövas från
fall till fall. När det gäller beslut som fattas på kommunal nivå finns vissa
generella regler i kommunallagen. Dessa regler ger kommuner och landsting
stor frihet att inom sitt kompetensområde själva bestämma om underlaget för
sina beslut. Med hänsyn till den kommunala självstyrelsen är utskottet för sin
del inte berett att förorda någon annan ordning.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion Fi901 (s).

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m. yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1999/2000:Fi209 yrkandena 1 och 15, 1999/2000:Fi210 yrkande 1,
1999/2000:Fi211 yrkande 1, 1999/2000:Fi212 yrkande 1 och 1999/2000:Sk318
yrkande 5 godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
regeringen förordar och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 1 (m, kd, fp)
res. 2 (c)
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi204, 1999/2000:Fi205,
1999/2000:Fi206, 1999/2000:Fi207, 1999/2000:Fi208, 1999/2000: Fi211 yrkande
2, 1999/2000:Sk692 yrkande 29, 1999/2000:L713 yrkande 5, 1999/2000:U503
yrkande 5 och 1999/2000:U505 yrkande 3,
res. 3 (m)
res. 4 (v)
res. 5 (c)
res. 6 (fp)
res. 7 (mp)
3. beträffande utrymme för kommunal skattesänkning
att riksdagen avslår motion  1999/2000:Fi209 yrkande 14,
res. 8 (m)
res. 9 (fp)
res. 10 (kd, c) - motiv.
4. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi213 yrkande 1, 1999/2000:U515
yrkandena 6 och 8 samt 1999/2000:MJ752 yrkande 4,
res. 11 (v, mp)
res. 12 (m) - motiv.
5. beträffande vidgat perspektiv på ekonomisk politik
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi213 yrkandena 2, 3 och 5,
res. 13 (v, mp)
res. 14 (fp) - motiv.
6. beträffande global skatt på valutamarknaderna
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U903 yrkande 2,
res. 15 (v, mp)
7. beträffande konsekvensanalyser i ett genusperspektiv
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi508 yrkandena 4-6,
res. 16 (v)
res. 17 (kd, c, fp, mp) - motiv.
res. 18 (m) - motiv.
Budgetpolitikens inriktning
8. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi209 yrkandena 3 och 4 samt
1999/2000:Fi213 yrkande 4,
res. 19 (m)
9. beträffande buffertfonder för reglering av variationer i
socialförsäkringens utgifter
att riksdagen avslår motion  1999/2000:Fi302,
res. 20 (v)
Inkomster och utgifter
10. beträffande budgetförslagen för år 2000
att riksdagen
a)  med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 2 - som följd av förslagen om höjd statlig
ålderspensionsavgift, ändrad finansieringsprincip för avtalsförsäkringar på
det statliga området och sänkt statsbidrag till kommunerna till följd av
begränsad avdragsrätt för allmän pensionsavgift - fastställer utgiftstaket
för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för
år 2000 till 765 miljarder kronor, för år 2001 till 790 miljarder kronor
och för år 2002 till 814 miljarder kronor,
b) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 9 godkänner den reviderade beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren 2000-2002,
c) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 6 beslutar om fördelning av utgifterna för
budgetåret 2000 på utgiftsområden enligt utskottets förslag i appendix 1
till hemställan,
d) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 7 godkänner beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningar för budgetåret 2000,
e) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 4 godkänner beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 2000
samt beräkningen av överföring av medel från AP-fonden för budgetåret 2000,
f) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkandena 22-25, alla i denna del, godkänner vad utskottet
anfört om inkomstskatten för år 2000,
g) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 38 i denna del godkänner vad utskottet anfört om
det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster,
h) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 30 i denna del godkänner vad utskottet anfört om
utvidgade reserveringsmöjligheter,
i) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 26 i denna del godkänner vad utskottet anfört om
befrielse från kupongskatt vid näringsbetingat innehav,
j) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkandena 31-35, alla i denna del, godkänner vad utskottet
anfört om förändrade avgiftsnivåer för socialavgifter m.m.,
k) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 36 i denna del godkänner vad utskottet anfört om
underlaget för fastighetsskatt vid 2001 års taxering,
l) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 37 i denna del godkänner vad utskottet anfört om
fastighetsskatt m.m. för bostäder år 2000,
m) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkandena 27 och 28, båda i denna del, godkänner vad
utskottet anfört om skatteväxling,
n) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 29 i denna del godkänner vad utskottet anfört om
fordonsskatt för tunga bussar,
o) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 29 i denna del godkänner vad utskottet anfört om
lättnad i beskattningen av miljövänliga bilar,
p) med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 5 godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 2000 enligt utskottets förslag i appendix 1 till hemställan,
q) avslår de i appendix 2 till hemställan upptagna motionsyrkandena,
res. 21 (m)
res. 22 (kd)
res. 23 (c)
res. 24 (fp)
11. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 2001 och 2002
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m. yrkande 8 samt med avslag på motionerna
1999/2000:Fi209 yrkande 10, 1999/2000:Fi210 yrkande 5, 1999/2000: Fi211
yrkande 12 och 1999/2000:Fi212 yrkande 6 godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002
som riktlinje för regeringens budgetarbete,
res. 25 (m)
res. 26 (kd)
res. 27 (c)
res. 28 (fp)
12. beträffande bemyndigande om upplåning
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m. yrkande 3 samt med avslag på motion
1999/2000:Fi209 yrkande 6 bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000
ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning,
res. 29 (m)
13. beträffande lån för myndigheternas investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m. yrkande 10 bemyndigar regeringen att för
budgetåret 2000 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i statens verksamhet intill ett belopp av
18 700 000 000 kr,
14. beträffande myndigheternas räntekontokrediter
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m. yrkande 11 bemyndigar regeringen att för
budgetåret 2000 besluta om krediter för myndigheters räntekonton i
Riksgäldskontoret intill ett belopp av 14 200 000 000 kr,
15. beträffande sjunde AP-fondstyrelsens lån och räntekontokredit
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m. yrkande 12 bemyndigar regeringen att för
budgetåret 2000 vad avser sjunde AP-fondstyrelsens verksamhet
dels besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i verksamheten intill ett belopp av 22
000 000 kr,
dels besluta om kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett belopp
av 49 300 000 kr,
16. beträffande bemyndigande för ramanslag
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m. yrkande 13 bemyndigar regeringen att under
budgetåret 2000, med de begränsningar som följer av 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten, besluta att ett ramanslag, med undantag för
anslag anvisade för förvaltningsändamål, får överskridas om ett
riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas samt om
överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten,
Ekonomisk styrning och statlig redovisning
17. beträffande årsredovisning för staten 1998
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:150 till handlingarna,
18. beträffande statsförvaltningens utveckling
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi211  yrkandena 4-6,
res. 30 (c)
19. beträffande statlig avgiftsfinansiering
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi505,
Övriga frågor
20. beträffande försäljning av statliga tillgångar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi502 och 1999/2000:
Fi903,
res. 31 (m, kd, fp)
21. beträffande statliga projektbidrag
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi610 yrkande 7,
res. 32 (fp)
22. beträffande ekonomiska konsekvensanalyser
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi901,
Lagförslag  i proposition 1999/2000:1 och 1998/99:124  (se bilaga 1 till
betänkandet)
23. beträffande lagförslagen
att riksdagen till  följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt
(mom. 10) och med anledning av proposition 1999/2000:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 22-38, alla i denna del, och
proposition 1998/99:124 i denna del antar de i bilaga 1 Regeringens
lagförslag redovisade förslagen till
(1)  lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
(2)  lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, med den
ändringen att bestämmelsen om ikraftträdande erhåller följande som
utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag                     Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft                Denna lag träder i kraft
den 1 december 1999 och                 den 31 december 1999 och
tillämpas första                        tillämpas första
gången vid 2001 års                     gången vid 2001 års
taxering.                               taxering.
(3)  lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), med den ändringen
att bestämmelsen om ikraftträdande erhåller följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag                     Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft                Denna lag träder i kraft
den 1 januari 2000 och                  den 31 december 1999 och
tillämpas första                        tillämpas första
gången i fråga om                       gången i fråga om
preliminär skatt för                    preliminär skatt för
inkomståret 2000 och                    inkomståret 2000 och
slutlig skatt enligt 2001               slutlig skatt enligt 2001
års taxering.                           års taxering.

(4)  lag om skattereduktion på förvärvsinkomster vid 2001 års taxering, med
den ändringen att bestämmelsen om ikraftträdande erhåller följande som
utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag                     Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft                Denna lag träder i kraft
den 1 januari 2000.                     den 31 december 1999.
(5)  lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
(6)  lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
(7)  lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt på elektrisk
kraft från kärnkraftverk,
(8)  lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
(9) lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
(10)  lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
(11)  lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, med den
ändringen att punkt 1 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag                     Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft             1. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 2000 och                  den 31 december 1999 och
tillämpas första                        tillämpas första
gången vid 2001 års                     gången vid 2001 års
taxering.                               taxering.

(12)  lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
(13)  lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, med den ändringen att punkt 1 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller följande som utskottets förslag betecknade
lydelse:
Regeringens förslag                     Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft             1. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 2000.                     den 31 december 1999.
(14)  lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,
(15)  lag om underlag för fastighetsskatt i vissa fall vid 2001 års
taxering, med den ändringen att lagen erhåller följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag                     Utskottets förslag
Vid beräkning av                        Vid beräkning av
fastighetsskatt vid 2001                fastighetsskatt vid 2001
års taxering för                        års taxering för
värderingsenhet som avses i             värderingsenhet som avses i
3 § första stycket b                    3 § första stycket b
lagen (1984:1052) om statlig            lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall, i                fastighetsskatt skall, i
stället för det                         stället för det
taxeringsvärde som avses i              taxeringsvärde som avses i
nämnda punkt, som underlag              nämnda punkt, underlaget
för skatten vara det                    för skatten vara det
närmast föregående                      närmast föregående
beskattningsårets                       beskattningsårets
taxeringsvärde för                      taxeringsvärde för
värderingsenheten om det                värderingsenheten, om det
är lägre. Gäller                        är lägre. Gäller
olika värden för skilda                 olika värden för skilda
delar av ett beskattningsår             delar av ett beskattningsår
skall jämförelsen                       skall jämförelsen
göras utifrån det                       göras utifrån det
genomsnittliga                          genomsnittliga
taxeringsvärdet under                   taxeringsvärdet under
beskattningsåret.                       beskattningsåret.
(16)  lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
(17)  lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2002
års taxering, m.m.
Stockholm den 4 november 1999
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Bengt
Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Fredrik Reinfeldt (m), Siv Holma (v), Per Landgren (kd), Anna
Åkerhielm (m), Matz Hammarström (mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp),
Kjell Nordström (s), Gunnar Axén (m), Hans Hoff (s) och Lars Bäckström (v).
______________ Avsnittet ___________________
SAMMANDRAG AV STATSBUDGETEFFEKTEN 2000 AV DE OLIKA BUDGETALTERNATIVEN
har utgått
i denna textversion. Se den webb-baserade versionen i stället
_____________________________________________________________________
Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden
(mom. 10 i hemställan)
Motion
Motionärer
Yrkanden

Budgetförslagen för år 2000
Utgifter, inkomster och saldo
Utgiftstak för staten  åren 2000-2002
(prop. 1999/2000:1 yrk. 2)  (mom. 10 a)
1999/2000:Fi209
Bo Lundgren m.fl. (m)
2
1999/2000:Fi210
Alf Svensson m.fl. (kd)
2
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
2
Beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002
(prop. 1999/2000:1 yrk. 9)  (mom. 10 b)
1999/2000:Fi209
Bo Lundgren m.fl. (m)
5
1999/2000:Fi210
Alf Svensson m.fl. (kd)
6
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
7
Fördelning av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2000
(prop. 1999/2000:1 yrk. 6)  (mom.10 c)
1999/2000:Fi209
Bo Lundgren m.fl. (m)
8
1999/2000:Fi210
Alf Svensson m.fl. (kd)
4
1999/2000:Fi211
Lennart Daléus m.fl. (c)
11
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
4
Förändringar av anslagsbehållningarna för budgetåret 2000
(prop. 1999/2000:1 yrk. 7)  (mom. 10 d)
1999/2000:Fi209
Bo Lundgren m.fl. (m)
9
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
5

Motion
Motionärer
Yrkanden

Inkomster
Skattepolitikens inriktning
1999/2000:Sk31
8
Bo Lundgren m.fl. (m)
1, 3, 7
1999/2000:Sk32
2
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
1, 17
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
2, 12, 29,
33, 36
1999/2000:Sk32
6
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
1
1999/2000:Sk32
7
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)
1, 8, 16-19
1999/2000:Sk70
9
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
Inkomstskatten för år 2000
(prop. 1999/2000:1 yrk. 22-25, alla delvis)  (mom. 10 f)
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
23 delvis
1999/2000:Sk31
8
Bo Lundgren m.fl. (m)
2, 4, 8
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
2-4
1999/2000:Sk32
5
Alf  Svensson m.fl. (kd)
13, 26-28
1999/2000:Sk32
6
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
2
1999/2000:Sk32
7
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)
5
1999/2000:Sk82
6
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
3
1999/2000:So32
3
Kerstin Heinemann m.fl.  (fp)
4
Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster
(prop. 1999/2000:1 yrk. 38 delvis)  (mom. 10 g)
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
5
Resor till och från arbetet
1999/2000:Sk31
8
Bo Lundgren m.fl. (m)
14, 15
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
14

Motion
Motionärer
Yrkanden

Pensionärernas särskilda grundavdrag
1999/2000:Sk31
8
Bo Lundgren m.fl. (m)
6
1999/2000:Sf30
6
Margit Gennser m.fl. (m)
8
Pensionssparande
1999/2000:Sk31
8
Bo Lundgren m.fl. (m)
16
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
9
Utbildningskonton
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
30, 34
Skatt på hushållsnära tjänster
1999/2000:Sk31
2
Carl Fredrik Graf m.fl. (m, kd, fp)
1999/2000:Sk32
0
Mikael Oscarsson (kd)
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
11
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
11
1999/2000:Sk32
7
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)
2
1999/2000:Sk69
2
Bo Lundgren m.fl. (m)
5
1999/2000:Sf30
5
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
10
1999/2000:N272
Karin Falkmer och Tomas Högström
(m)
3
1999/2000:N273
Per Westerberg m.fl. (m)
39
1999/2000:A805
Bo Lundgren m.fl. (m)
4
1999/2000:A807
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
4
Reavinstbeskattning av fastigheter
1999/2000:Sk31
3
Inger Strömbom (kd)
1999/2000:Sk32
3
Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson
(c)
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
10
1999/2000:Sk82
6
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
1
1999/2000:MJ30
6
Göte Jonsson m.fl. (m)
7

Motion
Motionärer
Yrkanden

Beskattning av bolagsinkomster
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
6
1999/2000:Sk32
6
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
3
1999/2000:Sk32
7
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)
6
1999/2000:Sk69
2
Bo Lundgren m.fl. (m)
1
Yrkesfiske
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
16
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
21
Beskattning av royaltyinkomster
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
5
1999/2000:Sk32
6
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
9
Förändrade avgiftsnivåer för socialavgifter m.m.
(prop. 1999/2000:1 yrk. 31-35, alla delvis)  (mom. 10 j)
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
6
1999/2000:Sk32
5
Alf  Svensson m.fl. (kd)
35
1999/2000:Sk32
7
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)
3
1999/2000:A807
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
17
1999/2000:T465
Viviann Gerdin och Sven Bergström (c)
2
Särskild löneskatt på vinstandelar
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
12
1999/2000:Sk32
6
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
11
1999/2000:Sk32
7
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)
11

Motion
Motionärer
Yrkanden

Underlaget för fastighetsskatt vid 2001 års taxering
(prop. 1999/2000:1 yrk. 36 delvis)  (mom. 10 k)
1999/2000:Sk31
8
Bo Lundgren m.fl. (m)
12
Fastighetsskatt m.m. för bostäder år 2000
(prop. 1999/2000:1 yrk. 37 delvis)  (mom. 10 l)
1999/2000:Sk31
8
Bo Lundgren m.fl. (m)
9-11
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
26
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
15, 16
1999/2000:Sk77
1
Holger Gustafsson m.fl. (kd)
2, 3
1999/2000:Sk77
2
Kent Olsson och Inger René (m)
2, 3
1999/2000:Sk77
3
Per Landgren och Holger Gustafsson
(kd)
1-3
1999/2000:Bo20
6
Bo Lundgren m.fl. (m)
7
Fastighetsskatten i attraktiva områden
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
23 delvis
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
27
Förmögenhetsskatten
1999/2000:Sk31
6
Catharina Hagen (m)
1-3
1999/2000:Sk32
6
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
4, 5
1999/2000:Sk32
7
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)
7
1999/2000:Sk69
2
Bo Lundgren m.fl. (m)
2, 3
1999/2000:Sk69
5
Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m)
3
Mervärdesskatt på barnböcker
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
19
Inbetalning av mervärdesskatt
1999/2000:Sk32
7
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)
10

Motion
Motionärer
Yrkanden

Mervärdesskatt på dagstidningar
1999/2000:Sk32
6
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
16, 17
Industrins och jordbrukets energibeskattning
1999/2000:Sk30
6
Roy Hansson (m)
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
9, 22
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
24
1999/2000:MJ21
2
Göte Jonsson m.fl. (m)
1, 2
1999/2000:MJ60
5
Ingvar Eriksson m.fl. (m)
1, 2
Skatteväxling
(prop. 1999/2000:1 yrk. 27 och 28, båda delvis)  (mom. 10
m)
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
23 delvis
1999/2000:Sk30
1
Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlsson
(m)
1
1999/2000:Sk30
2
Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m)
1999/2000:Sk30
3
Anita Sidén och Jeppe Johnsson (m)
1999/2000:Sk30
4
Berit Adolfsson och Inger René (m)
1
1999/2000:Sk30
5
Per-Samuel Nisser och Lennart Fridén
(m)
1999/2000:Sk30
8
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
1999/2000:Sk30
9
Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (m)
1999/2000:Sk31
4
Anne-Katrine Dunker (m)
1999/2000:Sk31
8
Bo Lundgren m.fl. (m)
13
1999/2000:Sk31
9
Mikael Oscarsson (kd)
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
18-21, 23
1999/2000:Sk32
5
Alf  Svensson m.fl. (kd)
31, 32
1999/2000:Sk32
7
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)
4
1999/2000:Sk62
5
Ingvar Eriksson och Olle Lindström (m)
4
1999/2000:Sk69
2
Bo Lundgren m.fl. (m)
7-9
1999/2000:Sk69
6
Ann-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m)
5

Motion
Motionärer
Yrkanden

1999/2000:T210
Johnny Gylling m.fl. (kd)
10
1999/2000:T465
Viviann Gerdin och Sven Bergström (c)
1
1999/2000:MJ30
6
Göte Jonsson m.fl. (m)
6
1999/2000:N272
Karin Falkmer och Tomas Högström (m)
5
1999/2000:N274
Birger Schlaug m.fl. (mp)
7
1999/2000:N383
Birger Strömbom m.fl. (kd)
6
Cement- och kalkindustrins energibeskattning
1999/2000:Sk31
5
Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
Fordonsskatt för tunga bussar
(prop. 1999/2000:1 yrk. 29 delvis)  (mom. 10  n)
1999/2000:Sk31
7
Hans Stenberg m.fl. (s)
1999/2000:Sk32
1
Lars Björkman (m)
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
23
Miljöskatt på inrikesflyg
1999/2000:Sk32
4
Lennart Daléus m.fl. (c)
24
Beräkningen av inkomster från statens verksamhet
1999/2000:Fi210
Alf Svensson m.fl. (kd)
3 delvis
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
23 delvis
Beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret
2000
(prop. 1999/2000:1 yrk. 5)  (mom. 10 p)
1999/2000:Fi209
Bo Lundgren m.fl. (m)
7
1999/2000:Fi210
Alf Svensson m.fl. (kd)
3 delvis
1999/2000:Fi211
Lennart Daléus m.fl. (c)
3
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
3
1999/2000:Sk32
5
Alf Svensson m.fl. (kd)
1, 22



Motion
Motionärer
Yrkanden

Utgifter
Enskilda utgiftsområden
1999/2000:Fö21
4
Henrik Landerholm m.fl. (m)
6
1999/2000:U222
Göran Lennmarker m.fl. (m)
4, 5
1999/2000:U306
Göran Lennmarker m.fl. (m)
5
1999/2000:Sf63
8
Margit Gennser m.fl. (m)
3
1999/2000:Kr31
8
Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)
18

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
(m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per
Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter (fp) och Gunnar
Axén (m) anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.2 Den ekonomiska
utvecklingen i Sverige bort utgå,
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.3 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande
lydelse:
En ny ekonomisk politik
Enligt utskottets mening är det glädjande att det för närvarande går bättre
för den svenska ekonomin och att fler nu får jobb. En del kan därför
tycka att behovet av att genomföra ekonomiska reformer inte är särskilt
stort. Enligt utskottets mening är det tvärt om just nu som Sverige måste
ta vara på chansen att genomföra ett antal viktiga strukturreformer av den
svenska ekonomin för att vi skall kunna upprätthålla en uthållig och
långsiktigt god tillväxt.
Det handlar bland annat om arbetsmarknaden, som måste göras mer flexibel.
Det handlar om skatterna på arbete och företagande, som måste sänkas och på
sikt anpassas till omvärldens betydligt lägre skattetryck. Det handlar om det
svenska konkurrenstrycket, som måste förbättras. Det handlar om den
offentliga sektorn, som måste förnyas för att bättre möta konsumenternas behov
och bättre tillvarata personalens kompetens och idéer.
Målet med reformerna på dessa områden är att skapa förutsättningar för en
uthållig hög tillväxt, där sysselsättningen kan öka utan att inflationen
tar fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar och välfärd kan
öka utan politisk detaljstyrning, där den offentliga sektorn kan
vitaliseras och möta ökande behov utan att jagas av krympande skattebaser,
och där statens finanser inte säckar ihop vid nästa lågkonjunktur. Den
välfärd blir otrygg som vilar på världens högsta skattesatser på
lättflyktiga, och redan flyende skattebaser.
Enligt utskottets mening är Sveriges problem således strukturella. Det
behövs en ny ekonomisk politik, som syftar till att långsiktigt stärka
incitamenten till företagande, arbete och förkovran. Politiken måste också
präglas av en insikt om de ändrade förutsättningar som följer av en allt
mer integrerad världsekonomi. Det ställer nya krav på den nationella
politiken men öppnar också stora möjligheter. Energipolitiken måste bli
rationell och upphöra med den nuvarande kapitalförstöringen som också
för med sig skadliga effekter på miljön.
Sverige står enligt utskottets mening inför ett vägval. Det ena alternativet
är att fullfölja den inriktning som präglar den socialdemokratiska
politiken i dag. Då klamrar man sig fast vid höga skatter, fortsatta
regleringar och statliga insatser. Det andra alternativet är att skapa de nya
villkor som ett nytt, växande företagande behöver: färre regleringar,
större individuell frihet och lägre skatter på inkomster och företagande.
En viktig strukturreform är att de största kunskapsbranscherna utbildning och
vård öppnas för privata initiativ, konkurrens och friare tjänsteproduktion.
Eftersom dessa sektorer motsvarar en så stor del av den totala ekonomin spelar
utvecklingen i dessa en central roll för hela ekonomins utveckling. Förutom att
patienters och elevers behov bättre kommer att tillgodoses och personalens
arbetsförhållanden förbättras, kommer en ökad mångfald i utbudet att få
positiva effekter för hela ekonomin. Alla erfarenheter från avregleringar visar
att tjänsteutbudet ökar, kostnaderna går ner och funktionen i ekonomin
förbättras. Detta ger också de i dag offentliganställda större
valmöjligheter och möjlighet att förverkliga egna idéer om arbetets
organisation m.m. Inte minst gäller det kvinnor, vars arbetsinsatser i
många fall hämmas i den offentliga
verksamhetens stelhet.
Sist men inte minst måste vårt engagemang i EU stärkas. Inför utvidgningen
bör Sverige spela en aktiv roll. På det ekonomiska området måste de
möjligheter som den gemensamma marknaden ger, utnyttjas. Möjligheter för
företagen att utnyttja eurons fördelar bör tas tillvara och utanförskapets
nackdelar så långt möjligt lindras.
Det ekonomiska läget
Den internationella utvecklingen
Den svenska ekonomin är starkt beroende av vad som händer i vår omvärld. En
illustration till detta ges av ekonomins exportandel:
Tabell. Exportens andel av BNP
1960    1998
Exportens andel av BNP, %        22,7    43,6
Enligt utskottets mening ser förutsättningarna för den internationella
ekonomin gynnsamma ut. De flesta bedömare har nu en betydligt ljusare
syn på den internationella konjunkturen än för ett år sedan. Detta gäller
både för internationella organisationer och inhemska
konjunkturbedömare.
Krisen i de sydostasiatiska länderna fick inte de omfattande följdverkningar
som många befarade. Det fanns för något år sedan farhågor för att den
sydostasiatiska krisen skulle få stora följdverkningar också för de
traditionella industriländerna. Dels skulle efterfrågebortfallet i
Sydostasien kunna bli stort, och därmed utrymmet för industriländernas
export mindre, dels skulle återverkningarna via oro på de finansiella
marknaderna kunna bli betydande.
Effekterna blev dock inte så starka. Efterfrågebortfallet i Sydostasien
blev inte så kraftigt och störningarna från de finansiella marknaderna inte
så allvarliga. Det visade sig under loppet av vintern-våren 1999 att
farhågorna var överdrivna. Återhämtningen i Sydostasien gick fortare än vad
många vågat räkna med, och återverkningarna från de finansiella marknaderna
blev inte heller så kraftiga.
De länder i Sydostasien som klarade sig bäst var de som hade mest av
marknadsekonomisk inriktning. Ett land som Taiwan med mer av
småföretagsamhet och mindre av politisk styrning klarade sig bättre än
Indonesien. I allmänhet utsattes de gamla systemen för en chock, en chock som
inte bara var av ondo. Flera länder kom att ta steg mot en högre grad av
demokrati, marknadsekonomi och öppenhet. Dessa länders kris var inte en följd
av marknadsekonomin, det var en följd av deras gamla strukturer, gamla
sammanblandningar mellan stat, banker och företag och bristande öppenhet.
Till det relativt goda utfallet bidrog säkerligen den implicita garanti
mot större sammanbrott som bl.a. IMF:s insatser utgjorde. Det har förts en
intensiv debatt om IMF:s och andras insatser. Dessa förtjänar förvisso att
diskuteras i sak men det torde ändå vara så att blotta existensen av
möjligheten till stödåtgärder från omvärlden och internationella
organisationer medförde att oron och därmed nedgången inte blev så stor som
den annars skulle kunna ha blivit. Att betalningssystemet inte riskerade
att bryta samman var en viktig faktor bakom att krisen inte blev värre.
Devalveringen och betalningsinställelsen i Ryssland under förra hösten kom
inte heller att få några större internationella återverkningar även om det nog
bidrog till att återhämtningen i enskilda länder med större engagemang i
Ryssland kom att fördröjas. Detta gällde t.ex. Tyskland.
Inte heller den finansiella krisen i Latinamerika i början av året kom att få
några märkbara återverkningar i västvärlden.
Till den gynnsamma utvecklingen har naturligtvis den goda tillväxten i
Förenta staterna bidragit. Förenta staternas obrutna tillväxt är nu inne på
det åttonde året och någon tydlig avmattning tycks inte vara omedelbart
förestående. Under 1990-talet har Förenta staternas ekonomi vuxit med
nästan 30 % och sysselsättningen ökat med bortåt 15 miljoner jobb.
Arbetslösheten har kunnat sjunka till rekordlåga nivåer utan att
inflationen tagit fart. Det har förts en debatt om huruvida detta har att
göra med en rad sammanfallande tillfälliga gynnsamma omständigheter som en
stark dollar, låga råvarupriser, etc. eller är ett tecken på en mera
genomgripande strukturell förändring av den amerikanska ekonomin som skulle
ha att göra med den teknologiska utvecklingen, den flexibla arbetsmarknaden
m.m. Rör det sig om mera tillfälliga faktorer kan den amerikanska
centralbanken efter hand tvingas föra en stramare penningpolitik för att
dämpa inflationstendenser än om ekonomin verkligen förändrats i grunden,
blivit "den nya ekonomin". För Förenta staternas del kan man tala om "den
långa boomen". Sedan början av 1980-talet har tillväxten varit god med den
förhållandevis milda avmattningen 1990-91. I detta perspektiv är det också
en långsiktig, väl avvägd penningpolitik som framstår som en viktig
förklaring. "Den nya ekonomin" är ett begrepp som har sina rötter i
1990-talet.
Samtidigt saknas inte orostecken. Den kan ifrågasättas om den starka
börsutvecklingen är grundad på troliga framtida vinstutsikter. Skulle det
bli ett kraftigt börsfall kan det få återverkningar både i och utanför
Förenta staterna. De amerikanska hushållen har mot bakgrund av den starka
börsutvecklingen känt sig så rika att de sänkt sparkvoten så att den t.o.m.
är negativ, dvs. de konsumerar mera än vad de löpande inkomsterna räcker
till. Skulle börskurserna falla är det troligt att hushållen ökar sparandet
och efterfrågan faller. Den amerikanska draghjälpen skulle upphöra. En
amerikansk börsnedgång skulle också få negativa återverkningar på andra
börser runt om i världen.
Utskottet vill dock erinra om att det hittills har skett en viss försiktig
anpassning nedåt av den amerikanska börsen utan större negativa
återverkningar.
En del av förklaringen till den goda amerikanska utvecklingen under 1990-talet
är penningpolitiken som väl tycks ha balanserat åtgärder för att dämpa
inflationstendenser mot lättare penningpolitik när detta varit motiverat.
Till den ljusare internationella bilden hör att även tillväxten i Japan nu tyck
var på väg upp efter ett svagt 1990-tal.
Tillväxten i Europa har hittills under 1990-talet varit lägre än i Förenta
staterna. Även inom EU gäller samma förhållande som i Sverige, att
prognoserna var mera negativa för ett år sedan, men att bedömningarna blivit
mera optimistiska under våren. Inte heller i Europa blev återverkningarna av
den sydostasiatiska krisen särskilt stark.
Det är främst i Tyskland och Italien som tillväxten varit svag. Men en
återhämtning är på väg och tillväxten i Tyskland väntas enligt utskottets menin
bli ca 2½ % nästa år. Sysselsättningen har dock utvecklats svagt i Västeuropa i
jämförelse med Förenta staterna. Arbetslösheten är fortfarande hög.
Att så många EU-länder ansträngde sig för att uppfylla
Maastrichtvillkoren för medlemskap i EMU bidrog säkerligen till att
nedgången i räntor, inflation  och offentlig skuldsättning blev snabbare än
den annars skulle ha blivit. En viss återgång har dock skett därefter; det
har inom Euroländerna funnits farhågor för en återgång mot ökade
offentliga underskott när väl medlemskapet i EMU var uppnått. De regler
som finns mot offentliga underskott utgör dock i praktiken ett hinder mot
större underskott.
Enligt utskottets mening har introduktionen av euron blivit lyckad. Den
penningpolitik som den europeiska centralbanken, ECB, bedrivit förefaller
hittills ha varit väl avvägd. De skillnader i inflationstakt och aktivitetsnivå
finns inom euroområdet, t.ex. mellan Irland och Spanien, får i stället för att
mötas med en nationell penningpolitik nu mötas med skärpt finanspolitik eller
anpassningsåtgärder på arbetsmarknaden i dessa länder.
Den penningpolitiska diskussionen inom euroområdet har alltmer kommit att
gälla hur snabbt ECB kan komma att ingripa för att dämpa inflationsriskerna.
Denna fråga har fått ett svar genom ECB:s räntehöjning den 4 november 1999.
Frågorna om ECB:s kommunikation med omvärlden och grad av öppenhet har
inte slutligt lösts, denna debatt kommer att pågå ännu en tid. Det finns dock e
tendens till ökad öppenhet från ECB:s sida.
Sammantaget är det troligt att den internationella konjunkturen kommer att
förbättras under nästa år. Den svenska konjunkturen kommer därför att få ett go
stöd av den internationella utvecklingen. Regeringen räknar med en mera positiv
internationell konjunktur än OECD och IMF. Det gäller särskilt länderna utanför
industriländernas krets. Marknadstillväxten för svenska varor och tjänster
kommer enligt Konjunkturinstitutet att öka från ca 4½ % i år till 6½ % nästa år
Att marknadstillväxten varit relativt låg i år sammanhänger med att tillväxten
Norge och Danmark varit svag. Dessa länder väntas få en bättre utveckling år 20
Tabell. BNP-tillväxten 1999 och 2000
Procentuell volymförändring
OECD juni 1999
KI aug. 1999
Regeringen sep. 99
IMF sep. 1999
1999
2000
1999
2000
1999
2000
1999
2000
BNP, världen
2,4
2,9
..
..
2,7
3,4
2,5
..
BNP, OECD
2,1
2,4
2,0
2,4
2,2
2,0
..
BNP, EU
1,9
2,4
2,0
2,7
2,0
2,6
2,5
..
Utvecklingen i Sverige
Även för Sveriges del blev bedömningarna av konjunkturen mera
optimistiska under våren. Det förbättrade internationella läget har ökat
optimismen också i den svenska ekonomin. Både hushåll och företag är nu
mera utgiftsbenägna än under vintern. Sammantaget räknar ett antal
oberoende konjunkturbedömare med en genomsnittlig tillväxt i år på 3,8
% och 3,5 % nästa år. Detta ligger ungefär i linje med vad regeringen
antar.
Det konkurrensläge som blev följden av deprecieringen 1992 har medfört
att exportsektorn under flera år var drivande i den svenska ekonomin.
Sedan 1997 har även den inhemska efterfrågan börjat öka. Näringslivets
investeringar har vuxit och hushållen har börjat öka sina
konsumtionsutgifter.
I den svenska tillväxten finns både konjunkturinslag och mera strukturella
inslag. Det är uppenbart att det finns ett tydligt inslag av traditionell
konjunkturuppgång. Detta är den tionde uppgången efter andra
världskriget; den följs säkert av en tionde konjunkturavmattning. Men
enligt utskottets mening finns det också inslag av en mera strukturell,
långsiktigt stabilare uppgång. Enligt utskottets mening torde förklaringen
till detta vara ett antal förändringar som ägt rum under 1990-talet:
Den budgetsanering som inleddes av den borgerliga fyrpartiregeringen
och som Socialdemokraterna sedan fortsatte har jämte den nya
budgetprocessen medfört en större stabilitet i de offentliga finanserna.
Fyrpartiregeringens saneringsåtgärder och Socialdemokraternas var av
ungefär samma storlek, de senare dock med ett större skatteinnehåll. De
utgiftsminskningar som Socialdemokraterna genomfört har motverkats av
utgiftshöjningar varför de långsiktiga strukturproblemen inte minskat.
Inflationsbekämpningen och den självständiga Riksbanken har medfört ett
nytt klimat vad gäller inflationen. Den kan bekämpas kraftfullt och
denna politik har ett brett stöd trots att inflation så länge var en del
av den svenska vardagen.
Skattereformen vid 1990-talets början gav då Sverige ett robustare
skattesystem och minskade de negativa effekterna av höga
marginalskatter.
Pensionsreformen och åtgärder inom övriga socialförsäkringar har
medfört att dessa nu är mindre känsliga för ekonomiska störningar.
EU-medlemskapet har givit Sverige en fast roll i det europeiska
samarbetet och i den inre marknaden. Det har befäst möjligheterna
för de svenska företagen att ha tillgång till en stor näraliggande
marknad. EU-länderna tar emot 60 % av vår export. Medlemskapet
har vidare bidragit till ett ökat konkurrenstryck och givit en stabil
ram för den ekonomiska politiken.
Betydande strukturförändringar i det svenska näringslivet har stärkt
konkurrenskraften och gjort många företag bättre rustade att möta
den hårda internationella konkurrensen. De avregleringar inom el,
tele, flyg m.m. som nu ger gynnsamma effekter har
Socialdemokraterna och deras stödpartier tidigare i huvudsak
motarbetat.
Enligt utskottets mening har dessa strukturella reformer tillsammans givit
Sverige väsentligt bättre förutsättningar för tillväxt. Denna politiska
inriktning har haft sitt stöd och sin förankring såväl bland borgerliga
partier som bland socialdemokrater även om Socialdemokraterna aldrig
varit pådrivande utan oftast först i efterhand och med misstro accepterat
nödvändiga reformer. Den måste fullföljas med en aktiv politik för tillväxt
och företagande, en fast linje för Sverige vad gäller EU-samarbetet samt
genom fortsatta avregleringar och en modernisering av arbetsmarknaden.
Endast en politik som frigör kapital, ökar investeringar och företagande kan
förena en fortsatt stabil ekonomisk tillväxt med fler jobb. Detta måste ske uta
stigande räntor som förhindrar arbetslösheten att sjunka. Det är mot den
bakgrunden allvarligt att regeringen inte fullföljer arbetet med strukturreform
utan att den förankrar regeringspolitiken med partier som både motarbetat de
gjorda reformerna och som hindrar nya.
Enligt utskottets mening är den avgörande frågan nu hur den ekonomiska
politik skall se ut som kan åstadkomma en långsiktigt stabil ekonomisk
tillväxt på god nivå. Det är enligt utskottets mening uppenbart att
regeringen inte har någon sådan långsiktig politik utan är nöjd med att de
offentliga finanserna tycks vara i balans.
Regeringens prognos bygger på att hushållen kommer att hålla uppe den
privata konsumtionen. Det är troligt att hushållen i år och nästa år kommer
att spara relativt sett lite och öka sin konsumtion. Det finns ett antal års
eftersläpande behov att ta igen. Det är därför troligt att konsumtionen
kommer att öka i ungefär den omfattning regeringen räknat med.
Det som skulle kunna äventyra detta är en eventuell oro på de finansiella
marknaderna. Skulle börsen falla kraftigt skulle detta också få konsekvenser fö
hushållens konsumtion. Försiktigheten och sparandet skulle öka och
konsumtionstillväxten bli lägre. Detta är av stor vikt för den svenska tillväxt
totalt sett eftersom den privata konsumtionen utgör ungefär hälften av BNP.
Regeringen räknar med att näringslivets investeringar kommer att öka med ca 5
% nästa år. Detta beror i hög grad på hur företagen bedömer
konjunkturutsikterna, här hemma och i utlandet. Bostadsbyggandet väntas öka
relativt snabbt men bostadsbyggandet väger lätt i investeringshänseende.
Det är ett memento för den som har stor tilltro till offentlig planering att de
som alla, inklusive regeringen, har svårast att göra prognos för är den offentl
verksamheten. Regeringen räknar med att den offentliga konsumtionen ökar
med drygt 1½ % i år och 1 % nästa år. Även om det är så att flera kommuner har
svårt att klara balanskravet till år 2000 så kan man enligt utskottets mening i
bortse från att det finns en viss sannolikhet att den kommunala konsumtionen
kommer att öka mera nästa år än de 1,3 % regeringen räknar med. Dels är det
inte osannolikt att skatteunderlaget ökar mer än beräknat, dels kan man inte
bortse från risken att ett antal kommuner tar chansen att höja skatten när det
förhandlade "skattestoppet" nu släpps. På olika håll kommer därmed den
skattesänkning som regeringen hävdar att den genomför nästa år att motverkas
av höjda kommunalskatter och avgifter.
Sammantaget är det enligt utskottets mening inte otroligt att tillväxten i år o
nästa år kan ligga kring de 3-3½ % regeringen, och många andra
prognosmakare, räknar med. Hur tillväxten kommer att se ut därefter hänger
bl.a. samman med Sveriges långsiktiga tillväxtpotential. Regeringen räknar i si
huvudalternativ med att denna ligger på ca 2 %. Enligt utskottets mening bör
man föra en sådan politik att denna potential ökar snabbare. Detta är nödvändig
om olika angelägna behov och ambitioner skall kunna tillgodoses.
Tabell. Tillväxten i Sverige 1999 och 2000
Procentuell volymförändring
KI
Regeringen
5 prognosinstitut
1999
2000
1999
2000
1999
2000
BNP-tillväxt
3,8
3,2
3,6
3,0
3,8
3,7
Det är osäkert hur mycket sysselsättningen kommer att öka i år.
Regeringen räknar med 106 000 personer. Även Konjunkturinstitutet och
AMS räknar med en snabb ökning, drygt respektive knappt 100 000. Det
är den snabba ökningen under första halvåret som lett till dessa prognoser.
Under sommaren har dock sysselsättningen stagnerat. T.o.m. LO har mot
denna bakgrund ifrågasatt regeringens prognos och anger att ökningen kan
komma att stanna på ca 70 000. Skulle detta bli fallet kan även nästa års
av regeringen prognoserade sysselsättningsökning på knappt 70 000 vara i
fara. En osäkerhet utgör produktivitetsutvecklingen. Det är något
förvånande att produktivitetstillväxten i år varit så svag, dvs. det har
krävts många sysselsatta för att nå en given produktionsökning. Det är inte
klart vad detta beror på, om det är ett tillfälligt fenomen eller ett mera
långsiktigt som har att göra med att ett ökat inslag av tjänster i ekonomin
innebär lägre produktivitetstillväxt än i traditionella näringar som
industrin. Skulle LO få rätt i sin bedömning innebär det sannolikt att
produktiviteten ökar snabbare än vad regeringen räknat med.
När sysselsättningen ökar kommer också antalet människor som söker sig ut på
arbetsmarknaden att öka, arbetskraftsutbudet stiger. När arbetsmarknaden
förbättras kommer intresset för t.ex. Kunskapslyftet att svalna. Därför är det
enligt utskottets mening inte säkert att arbetslösheten kommer att minska särsk
snabbt. Det är därmed inte särskilt troligt att regeringen kommer att nå sitt m
om 4 procents öppen arbetslöshet nästa år. Det är anmärkningsvärt att
regeringen räknar med att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
kommer att öka nästa år. Det rimliga vore, om arbetsmarknaden utvecklas så
som regeringen räknar med, att minska antalet människor i åtgärder. En
förutsättning för att de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
skall kunna bli effektiva är just att de varierar med konjunkturen, dvs. i dett
minskar när arbetsmarknaden förbättras. Det är orimligt att behålla 3,5 % i
åtgärder, Kunskapslyftet oräknat, när sysselsättningen stiger och den öppna
arbetslösheten sjunker. Med regeringens politik kommer fortfarande 8 % av
arbetskraften att vara i öppen arbetslöshet eller i åtgärder nästa år. Enligt
utskottets mening bör politiken i stället inriktas på att öka den reguljära
långsiktiga sysselsättningen så att både öppen arbetslöshet och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minska. Detta kommer enligt utskottets
mening inte att bli möjligt utan fortsatta strukturella reformer.
Internationaliseringen
Enligt utskottets mening har internationaliseringen kommit att påverka
förutsättningarna för företagen, deras anställda, och politiken. Detta är i
sig inget nytt, under minst 100 år har ett ständigt ökat internationellt
beroende förändrat förutsättningarna. Då och då förefaller det som om
utvecklingen tagit större språng framåt. Det som hänt under de senaste ca
10 åren tycks vara ett sådant språng, dvs. takten i internationaliseringen
har ökat. Det är inte enkelt och självklart vad detta beror på, men det
förefaller uppenbart att den tekniska utvecklingen inom
kommunikationsteknikens område och avregleringar, främst inom de
finansiella sektorerna, har spelat en viktig roll.
Den tekniska utvecklingen har främst visat sig i förändringar på
kommunikationsområdet. IT-tekniken har förmodligen inneburit en revolution
som vi ännu bara sett början av. Alla bedömningar av t.ex. Internetspridningens
hastighet har varit underskattningar. Medan den vanliga telefontrafiken i Sveri
växer med ca 7 % varje år växer Internettrafiken lika mycket varje vecka. 2
miljoner svenskar använder Internet dagligen. Det revolutionerande är att
människor mycket friare kan knyta kontakter och söka information än tidigare.
Detta suddar ut gränser, gör konsumenterna mera välinformerade, ökar
konkurrensen och håller nere priserna.
Efter hand kommer detta också att påverka produktionsstrukturen på ett
mera påtagligt sätt än hittills. Det är när den nya tekniken slår igenom på
konsumtionsmönster och påverkar produktions- och distributionsmönstret
som de mera genomgripande förändringarna kommer att märkas. Detta
leder till ett starkt omvandlingstryck. Kan vi inte möta förändringarna i
världsekonomin med flexibilitet och en dynamisk utveckling riskerar vi att
hamna i bakvatten. Utvecklingen och tillväxten kommer då att ske i andra
länder.
På det internationella planet har avregleringarna av finansmarknaderna
givit mycket större valmöjligheter, en effektivare kapitalmarknad. Stegvis
ger detta både företag och enskilda människor nya placeringsmöjligheter
och nya möjligheter att skaffa kapital.  Samtidigt innebär avreglering och
ökad internationalisering att nya konkurrenssituationer uppstår som
förändrar förhållandena för både företag och enskilda. Denna omställning
kan vara smärtsam på samma sätt som omställningen från jordbruks- till
industrisamhälle i många avseenden var smärtsam. Men alternativet att
försöka stoppa internationaliseringen är som att försöka stoppa tillbaka
tandkrämen i tuben. Vem vill år 2000 ha den standard som rådde för 100
år sedan, år 1900?
Avregleringarna på finansmarknaderna har kraftigt ökat utbudet av
finansieringsmöjligheter. Den som fortfarande har minnen av hur den
svenska marknaden såg ut med kreditmarknadsreglering där den som t.ex.
sökte lån till bostaden vackert fick stå i kö och vänta på att banken fick
ledigt kreditutrymme kan knappast anse att det reglerade systemet var
bättre. Det finns i dag ett mycket mera varierande utbud av tjänster. Även
om det finns ett missnöje med t.ex. bankernas avgifter så är det nu ett helt
annat utbud av tjänster, möjlighet att byta bank och en räntekonkurrens
som det tidigare inte alls var fråga om. Att sedan avregleringen av
finansmarknaden i Sverige kom att ske i fel ordning, där avskaffandet av
valutaregleringen och skattereformen bort komma före avregleringen,
förändrar inte det faktum att den på sikt fick många positiva effekter.
Ett av de övriga områden som avreglerats i Sverige under 1990-talet är
elmarknaden. När regeringen till sist accepterat att undanröja ett hinder mot e
utnyttjande från hushållen - kravet på elmätare - kan också hushållen komma
att få direkt nytta av den friare marknaden. I jämförelse med före avregleringe
har priserna, exklusive skatt, sjunkit med över 30 %. Och detta har skett utan
förändringarna varit så dramatiska vad gäller företagsstrukturen. Telemarknaden
har också genomgått en genomgripande förändring efter avregleringen.
Avregleringarna har lett till större utbud, sjunkande priser, växande export m.
Det som är kännetecknande vid en avreglering, förutom en press nedåt på
priserna, är att utbudet av tjänster-produkter vidgas. Dels kan konsumenterna n
få utlopp för önskemål som det tidigare monopolet inte hade intresse att
tillgodose eller fantasi att kunna tänka sig, dels får producenterna en press p
att ge kunderna ett större utbud och därmed själva bredda intäktsbasen. När t.e
elpriset pressas måste företagen se sig om efter nya intäktskällor och där nya
tjänster med koppling till elförbrukningen ligger nära till hands. Det ligger
samtidigt i marknadsekonomins väsen att det inte går att i förväg veta resultat
av sådana strukturomvandlingar. En del företag och en del affärsidéer kommer
inte att vara bärkraftiga utan kommer att slås ut.
Kraven på den ekonomiska politiken
Internationaliseringen, avregleringarna och strukturomvandlingen - som i
sig betyder att gamla arbetsplatser och arbetsuppgifter försvinner och nya
tillkommer - leder lätt till krav på att politiken skall inriktas på att stoppa
förändringsprocessen.
Enligt utskottets mening är en rimlig politisk linje i stället att föra en poli
som tar vara på det goda som internationaliseringen för med sig. Ett bra
utbildningsväsende, skatter och andra regler som underlättar eller stimulerar
övergång till nya yrken är viktiga politiska medel.
När den svenska politiken lyckades som bäst - när Sverige och Japan var de två
länder som hade den högsta tillväxten per person, från mitten av 1800-talet til
ungefär 1970 - var den inriktad på att underlätta förändringar och göra
människor bättre rustade att möta en förändrad omvärld.
Enligt utskottets mening måste svensk ekonomi kunna genomgå en
långvarig tillväxt med stabila statsfinanser. Ett växande inflationstryck
måste hållas tillbaka genom offentliga utgiftsbegränsningar och ett ökat
sparande. Hög tillväxt måste kunna förenas med låg inflation och sund
löneutveckling. Det ställer också krav på en politik för avregleringar och
en moderniserad arbetsmarknad. De övergripande målen för den
ekonomiska politiken är att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt
och full sysselsättning.
Lägre skatter och offentliga utgifter
För att ekonomin skall fungera bättre måste enligt utskottets mening
skattetrycket sänkas. Förutom att mer makt lämnas till de enskilda
människorna ökar flexibiliteten i ekonomin. Skattepolitiken måste därför
inriktas på att sänka det totala skattetrycket. De skatter på arbete, sparande
och kapitalbildning som försämrar förutsättningarna för jobb, företagande
och investeringar måste enligt utskottets uppfattning avskaffas.
Det är viktigt med ett förbättrat företagsklimat särskilt inom tjänstesektorn.
är önskvärt att skatten på arbete sänks med inriktning på låg- och
medelinkomsttagare. Det är också viktigt att utforma dessa skattesänkningar så
att rimliga avtal mellan arbetsmarknadens parter underlättas. Den exakta
tidpunkten och omfattningen får enligt utskottets mening bland annat
bestämmas av den ekonomiska tillväxten, inflationsbedömningar och
stabiliteten i de offentliga finanserna.
Det är viktigt att de skattelättnader som genomförs har en klar inriktning på a
skapa jobb. Skattesänkningar på arbete bör därför prioriteras. Till skillnad mo
regeringen anser utskottet att hög skatt på arbete leder till mindre arbete pre
som hög skatt på alkohol anses leda till lägre konsumtion.
Av strukturskäl är det viktigt att också sänka eller ta bort skatter på kapital
investeringar. Dubbelbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen är exempel
på skatter som bör tas bort.
Alla skattesänkningar måste enligt utskottets mening finansieras genom
minskade offentliga utgifter. I annat fall riskeras ekonomins stabilitet.
Inflationen kan åter ta fart om den privata efterfrågan ökar utan att motsvaras
en minskning av den offentliga.
Enligt utskottets mening är det ett antal åtgärder inom skatteområdet som
nu behöver vidtas.
Lägre skatt på arbete och företagande. Skatterna på arbete och
företagande måste sänkas. Ett led i detta är att återvända till
skattereformens inriktning, 30 respektive 50 % i marginalskatt. Den
s.k. värnskatten avskaffas.
Fåmansbolagen måste få en enklare och mildare beskattning.
Dubbelbeskattningen måste avskaffas. Den hindrar anskaffande av
riskkapital och expansion i de mindre företagen.
Skatten på hushållstjänster bör sänkas. För att öka välfärden, öppna en ny
arbetsmarknad och minska svartarbete bör en skattereduktion på
50 % för hushållstjänster i det egna hemmet genomföras. Ett tak för
skattereduktionen sätts per hushåll.
Förmögenhetsskatten bör avskaffas. Den bör avskaffas både därför att den
inte är möjlig att upprättahålla i en internationaliserad värld och
därför att den ger orimliga effekter.
Den särskilda löneskatten på vinstandelar bör avskaffas i syfte att
stimulera en bättre fungerande lönebildning.
Därutöver bör självfallet ett antal förenklingar genomföras.
Mindre konjunkturkänsliga offentliga finanser
Enligt utskottets mening är den svenska ekonomin fortfarande mycket
konjunkturkänslig. När konjunkturen förbättras ökar statsinkomsterna
snabbt vilket man just nu ser exempel på. När å andra sidan konjunkturen
försämras eroderas statsfinanserna vilket hände för tio år sedan. En orsak
är den stora offentliga sektorn, en annan är konstruktionen av
socialförsäkringssystemen.
Visserligen har viktiga reformer gjorts för att förbättra ekonomins funktionssä
EU-medlemskapet, Riksbankens friare ställning och pensionsreformen är några
exempel. Ytterligare förbättringar är dock nödvändiga för att minska
konjunkturkänsligheten.
Utgiftstrycket måste enligt utskottets mening sänkas. Detta medför att den
offentliga sektorn inte kommer att belastas lika mycket i konjunkturnedgångar
som i dag. Det är lättare att genomföra förändringar när konjunkturen är god.
Det är nödvändigt att skattetrycket samtidigt sänks så att möjligheter öppnas f
människor att i ökad omfattning klara temporära påfrestningar.
Socialförsäkringarna måste enligt utskottets mening reformeras så att de blir
mera autonoma och medför mindre fluktuationer i de offentliga finanserna.
Även för andra utgiftsområden bör mindre automatiska variationer eftersträvas.
Strategiska skattesänkningar som skapar förutsättningar för fler jobb och ökat
företagande måste genomföras. Det bidrar till att ekonomin blir mer
motståndskraftig vid nästa konjunkturnedgång.
Statsfinanserna i ordning, avbetalning av statsskulden
De offentliga finansernas konjunkturkänslighet medför enligt utskottets
mening att budget- och finanspolitiken måste ägnas stor uppmärksamhet.
Det är framför allt statsbudgetens underliggande saldo som man måste
hålla ögonen på. EU:s stabilitetspakt med sina regler för budgetpolitiken
bör vara ett centralt måldokument också för den svenska regeringen och
ange en lägsta ambitionsnivå.
Dagens statsskuld bör enligt utskottets mening minskas. Regeringens politik
visar här uppenbara brister. I budgetpropositionen räknar regeringen med
betydande intäkter som inte bara är av engångskaraktär utan dessutom inte ens
är redovisade. Regeringen räknar med betydande försäljningsintäkter utan att
ange vilka företag som skall säljas. Vad gäller fastighetsskatten är man osäker
på hur, och om, de fem miljarder kronor skall tas in som nya taxeringsvärden
beräknas medföra. Till osäkerheten kommer att man inte avsätter några medel
för att täcka kostnaderna för Barsebäcks avstängning och man lägger inte heller
förslag till hur de snabbt växande utgifterna för sjukförsäkringen skall kunna
motverkas eller ens hanteras. De intäkter som regeringen uppvisar går i allt fö
stor utsträckning till ökade utgifter i stället för till att amortera statsskul
Detta innebär att budgetsaneringen i praktiken avbrutits. Statsskulden måste
minska, både som andel av BNP och i absoluta tal.  Enligt utskottets mening bör
statsskulden amorteras så att den år 2002 understiger 50 % av BNP.
De offentliga finanserna skall inte uppvisa underskott över en konjunkturcykel.
Först när nästa lågkonjunktur passerats vet man med empirisk visshet hur
känsliga för konjunkturförändringar Sveriges offentliga finanser är.
Välfärdspolitik och behovet av en socialförsäkringsreform
Den nu förda politiken tryggar inte basen för viktiga välfärdsområden.
Kärnområden inom vård och utbildning måste ges goda
utvecklingsförutsättningar. Det sker bl.a. vid en god tillväxt som ökar
kommunernas och landstingens skattebas. Det är då viktigt att
kommunerna får behålla sina ökade skatteintäkter. Kommun och landsting
skall enligt utskottets mening prioritera sina kärnområden. Detta innebär
att verksamhet som inte behöver ske  i kommunal eller landstingsregi
prioriteras ner. Det är viktigt att den offentliga sektorn i högre grad än i
dag använder sig av enskilda entreprenörer för att skapa en
effektivitetshöjande konkurrens och för att ge medborgare valfrihet. Detta
kommer att medföra att fler människor får sina behov tillgodosedda. Den
valfrihetsrevolution som  inleddes under den borgerliga regeringsperioden
måste fullföljas. Utskottet vill också betona behovet av allmän
avreglering, slopande av offentliga monopol samt färre kommunala bolag.
En friare tjänsteproduktion och ett öppnare tjänsteklimat kommer också
att medföra en dynamisk utveckling inom de stora sektorerna utbildning
och vård. Det offentliga måste enligt utskottets mening vara starkt i sina
mest grundläggande uppgifter när det gäller att slå vakt om tryggheten för
dem som inte genom egna aktiviteter kan förbättra sin vardag.
Inskränkningarna i handikappreformen liksom försämringarna av
änkepensionerna bör enligt utskottets mening rivas upp.
Dagens socialförsäkringssystem har brister i flera avseenden. Det medför en
misstro mot systemens långsiktiga hållbarhet. Behovet av att bl.a. reformera
pensionssystemet och resultatet av detta, som i sig är positivt och nödvändigt,
har skapat en osäkerhet om vilka andra offentliga åtaganden som kommer att
gälla i framtiden. De avgifter som tas ut saknar i stor utsträckning direkt
koppling till de förmåner som utgår, vilket gör att de i realiteten har samma
verkan som en skatt. Därmed blir genomsnittsskatten och marginalskatten på
arbete högre. En bättre anknytning mellan avgift och förmån leder till att denn
effekt minskar betydligt.
Mot denna bakrund bör enligt utskottets mening en socialförsäkringsreform
genomföras. Dess syfte bör vara att åstadkomma en starkare koppling mellan
avgifter och förmåner och därmed minska skattekilarna och göra systemen
stabila. Det kan enligt utskottets mening övervägas att frigöra systemen från
dagens beroende av statsbudgeten.
Barsebäck
Den socialdemokratiska politiken med en förtida avveckling av Barsebäck
riskerar att leda till onödiga samhällsekonomiska, miljömässiga och
statsfinansiella kostnader. Det uppstår samhällsekonomiska kostnader
genom att fungerande produktion tas ur drift och måste ersättas med annat
vilket drar resurser ur samhällsekonomin. Den ersättningsproduktion som
blir oundviklig är miljömässigt sämre, t.ex. dansk kolkraft. Hur än
kostnaden för avvecklingen skall täckas, direkt ur budgeten eller genom
lägre avkastnings- och inleveranskrav på Vattenfall, uppstår en kostnad
eller utebliven intäkt för statskassan. Utskottet motsätter sig en förtida
avveckling av Barsebäck.
Företagens villkor
Utan företag förtvinar Sverige. Utan företagare blir det inga långsiktigt
livskraftiga företag. Villkoren för företag och företagare är inte tillräckligt
bra i Sverige i dag.
När Sverige nu går in i en högkonjunktur och de omedelbara statsfinansiella
problemen inte är akuta måste tillfället tas att lägga grunden för en politik s
leder till att tillväxten skall bli god och långsiktig. Nu måste permanent goda
villkor för jobb och företagande skapas. Utskottet är övertygat om att det är
absolut nödvändigt att förbättra villkoren för företagande i Sverige i dag.
Grunden för företagande är det privata ägandet.
Företagandet har utvecklats alldeles för långsamt. Politiken måste ta hänsyn ti
de förändringar i förutsättningar som den ökade internationaliseringen innebär
med ökad konkurrens, rörligare skattebaser, större tryck på avreglering m.m.
Goda villkor för företagande har många dimensioner. Det måste finnas ett bra
företagsklimat både nationellt och regionalt. En god företagspolitik måste till
att det offentliga i princip inte konkurrerar med privata företag.
Avregleringar i konsumentens intresse
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den så kallade
välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och
delvis omfattande regleringar. Medborgarna får enkelt uttryckt ut
förhållandevis lite för sina pengar. I debatten om Sveriges ekonomiska
utveckling fokuseras oftast helt och hållet intresset till ökningstakten i
BNP. Men minst lika viktigt är vad medborgarna kan få ut av de pengar
som används för privat och offentlig konsumtion.
I nedanstående diagram framgår den stora betydelse som det allmänna    pris-
läget, inklusive skatter, i ett land har. Om man jämför Sveriges och Förenta
staternas BNP per capita i gemensam valuta visar det sig att de 1996 var i
princip lika stora, Sverige till och med något högre. Både Sverige och Förenta
staterna hade en BNP per capita som låg drygt 20 % över OECD-genomsnittet.
Men när BNP korrigeras för vilken faktisk köpkraft respektive lands BNP
motsvarar, blir bilden en helt annan. Sverige hamnar 5 % under OECD-
genomsnittet, medan USA med detta mått blir OECD:s näst rikaste land efter
Luxemburg.
Diagram. BNP per capita
0
Den enkla slutsats man kan dra av detta är enligt utskottets mening att en
strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse med
andra länder, med nödvändighet måste innehålla ett antal reformer för att
öka den inhemska konkurrensen, och sänka vårt allmänna prisläge. Enbart
en nominellt god BNP-ökning kommer inte att leda till att Sverige kan
stiga särskilt mycket i välståndsligan.
En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige. Kredit- och
valutamarknaden avreglerades mot slutet av 1980-talet. Utländska bankers rätt
att etablera sig i Sverige kom 1990, den nya telelagen 1993 öppnade många nya
möjligheter, liksom förändringarna inom järnvägstrafiken 1994. Elmarknaden
avreglerades i en första etapp 1996. På senare tid har det även blivit uppenbar
vad den fria telemarknaden betyder för konsumenterna i form av ett ökat utbud
av tjänster och möjligheter att till exempel sänka sina telefon- och
datakommunikationskostnader.
Men inom en del sektorer är enligt utskottets mening konkurrensen fortfarande
bristfällig. Det gäller framför allt de marknader där hushållen är köpare,
exempelvis varudistribution, detaljhandel och tjänsteproduktion, inte minst
offentlig sektor. Byggsektorn är fortfarande reglerad och importkonkurrensen är
liten. Antalet producenter är begränsat både i entreprenadledet och i
byggmaterialindustrin.
Livsmedelssektorn utmärks av att det bara finns ett fåtal aktörer i distributio
och försäljningsledet, och av att jordbrukssektorn är starkt reglerad.
Kommunerna har dessutom en möjlighet enligt plan- och bygglagen att
begränsa etableringen av livsmedelsbutiker, vilket i många fall ytterligare har
begränsat konkurrensmöjligheterna. Denna möjlighet för kommunerna att
stoppa etableringar återinfördes av Socialdemokraterna, efter att
fyrpartiregeringen hade tagit bort den. Som med så många andra förslag
funderar nu Näringsdepartementet på en återställare av denna återställare.
Utbildning och vård är en stor del av Sveriges ekonomi. Om dessa områden
präglades av mångfald, konkurrens och företagande  skulle det medföra positiva
effekter såväl för ekonomin i stort som för de människor som arbetar där samt
för elever, sjuka och gamla. Servicen blir bättre, och jobben fler vilket bidra
en dynamisk utveckling av hela tjänste- och kunskapssektorn.
Nedanstående tabell visar hur de svenska priserna förhåller sig till EU-
genomsnittet. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige ligger för många viktiga
hushållsprodukter mellan 20 och 30 % över genomsnittet för EU-länderna. Från et
konsumentperspektiv finns det uppenbarligen mycket mer att önska av den svenska
konkurrenspolitiken.
Tabell. Prisnivå på olika varugrupper
Varugrupp
Prisnivåindex, EU=100
Kläder och skor
111
Transporter och kommunikationer
121
Hyra, bränsle och el
129
Mat, sprit och tobak
130
Restauranger, hotell etc.
132
Källa: Ds 1999:32
De förslag som presenteras i detta avsnitt kostar i princip ingenting för de
offentliga budgetarna. Tvärt om skulle en bättre konkurrenspolitik i
kombination med avregleringar och ökad upphandling inom offentlig
sektor på sikt leda till avsevärda kostnadsminskningar för de offentliga
budgetarna. I den politiska debatten finns dock fortfarande många
förespråkare som hävdar att det är demokratiskt nödvändigt att det
offentliga skall styra och bestämma över i stort sett allt som ses som
viktigt. Det överpris vi alla har fått, och får, betala för denna politik
uppmärksammas emellertid alldeles för sällan.
Kommunalt och statligt ägande bör enligt utskottets mening avvecklas på
marknader där privata företag konkurrerar eller skulle kunna
konkurrera och där inte sociala eller hälsomässiga restriktioner
motiverar ett offentligt ägande. Vård och utbildning bör vara de enda
generella undantagen.
Kommunallagen bör enligt utskottets mening ändras så att det blir lättare
att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet strider mot
lagen.
Se över kommunallagen i syfte att göra det lättare för företag att överklaga
kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör
också kunna prövas i domstol.
Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör
enligt utskottets mening identifieras och avvecklas.
Småföretagsdelegationens lista över åtgärder borde snarast
genomföras.
Konkurrensverket bör enligt utskottets mening få ökade resurser och en
mer fristående och framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag
bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också
utifrån ett konkurrensperspektiv.
Konsumentombudsmannen bör enligt utskottets mening i samarbete med
Konkurrensverket fungera som en konkurrenspolis, med uppgift att
"jaga" och uppmärksamma sektorer eller branscher med bristande
konkurrens, och sedan komma med förslag till hur konkurrensen kan
förbättras.
Det kommunala planmonopolet beträffande etableringen av nya butiker
bör enligt utskottets mening avskaffas.
Lagen om offentlig upphandling måste enligt utskottets mening göras mer
kraftfull i en sammanhållen översyn i syfte att förverkliga
principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering.
De offentliga resurserna bör i större utsträckning än i dag följa
individernas fria val. Detta kan ske genom att s.k. pengsystem
genomförs i olika sektorer. Skolpengen är ett exempel.
Stora upphandlingar bör delas i fler order så att även mindre företag har
en chans att vara med i budgivningen. När fler företag kan vara med
och tävla ökar konkurrenstrycket och priserna kan pressas.
Reformera arbetsmarknaden
Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste till för att förhindra att
massarbetslösheten permanentas. Politiken måste inriktas på att skapa
förutsättningar för fler riktiga arbeten och växande företag. Sverige
behöver en offensiv tillväxtpolitik för nya arbetstillfällen. Skatterna på
företagande och arbete måste sänkas. Den privata sektorn och inte minst
tjänstesektorn måste få bättre möjligheter att växa.
Utskottet vill understryka vikten av att nödvändiga reformer av
lönebildningen nu kommer till stånd. Löneutvecklingen måste vara
förenlig med en god samhällsekonomisk utveckling.
En reform av lagar och regler på arbetsmarknaden som förbättrar möjligheten
att få och ta jobb och ökar rörligheten på arbetsmarknaden bör genomföras utan
dröjsmål. Det är särskilt viktigt för de mindre företagens utveckling, men
framför allt för att fler arbetslösa skall få möjlighet att komma in på
arbetsmarknaden.
Ett led i arbetet med att skapa förutsättningar för fler jobb är enligt utskott
mening att modernisera arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan skall vara en
allmän och obligatorisk omställningsförsäkring. Parterna på arbetsmarknaden
bör i större utsträckning ha ansvaret för lönebildningen och konsekvenserna av
träffade avtal. Det är rimligt att de som har jobb bär en större del av ansvare
resultatet av sina handlingar. Fackets makt över lönebildningen bör motsvaras
av ett ökat eget ansvar för arbetslöshetsförsäkringens finansiering.
För att lönebildningen skall kunna fungera så att den både ger skälig ersättnin
för arbete och flera jobb måste det råda balans mellan arbetsmarknadens parter.
Staten skall stå neutral mellan parterna, men genom sänkta inkomstskatter
underlättas en sysselsättningsfrämjande lönebildning.
Den svarta ekonomin
Ett allvarligt problem är enligt utskottets mening den svarta ekonomins
utbredning och omfattning. Enligt uppgifter från SCB uppgick de svarta
inkomsterna till  69 miljarder kronor 1996, vilket motsvarar 4 % av BNP.
Effekterna av den svarta ekonomin beräknas innebära ett årligt
skattebortfall på mellan 20 och 40 miljarder kronor. En undersökning
utförd av Riksskatteverket visar att uppemot 800 000 personer någon gång
under år 1997 jobbade svart.
Det finns enligt utskottets uppfattning två huvudförklaringar: För det första h
det moraliska medvetandet och viljan att handla rätt urholkats. För det andra
medför dagens skatteuttag och skattestruktur starka incitament att inte följa d
regler som finns. Dels därför att skatteuttaget upplevs som orimligt högt, dels
därför att reglerna är orimligt krångliga.
En ytterligare grogrund för svartjobb kan vara den misslyckade
sysselsättningspolitiken. Den svarta sektorn innebär även betydande problem för
seriösa företag som redan finns och verkar på den vita marknaden. Vart femte
företag drabbas av konkurrens från den svarta sektorn, i en del branscher betyd
fler. Det leder till att seriösa företagare inte har en chans att konkurrera om
också fuskar med vissa regler. I några branscher har detta blivit en ond cirkel
företag upplever att de "tvingas" fuska för att överleva på marknaden.
Tabell. RSV:s undersökning om den svarta ekonomin
"Vårt företag är i stor utsträckning utsatt för konkurrens från företag inom
branschen som skattefuskar"
Instämmer helt
Frisör
70%
Städning
57%
Taxi
54%
Åkeri
46%
Restaurang
46%
Bygg
39%
Alla
18%
Källa: RSV
Dagens skatte- och regeltryck riskerar att leda till en än mer urholkad
skattemoral. Detta är ett mycket allvarligt problem. Ett fungerande
rättssamhälle bygger på att lagstiftningen är förankrad i människors
rättsuppfattning så att man av egen kraft och vilja lyder lagarna.
Det är därför enligt utskottets mening en viktig politisk uppgift att snabbt
minska skadliga skattekilar och allmänt förbättra incitamenten att köpa och säl
varor och tjänster vitt och lagligt. Det är också av största vikt att företräda
såväl näringsliv som offentlig sektor deltar i opinionsbildningen och i praktis
handling visar vikten av att de regler som beslutas verkligen efterföljs.
Stabila priser
Ett stabilt penningvärde har enligt utskottets mening en grundläggande
betydelse för en väl fungerande ekonomi. Det leder exempelvis till att
osäkerheten kring det framtida värdet av investeringar minskar och att
osäkerheten gentemot andra valutor minskar. Ett trovärdigt inflationsmål
skapar också förutsättningar för en lönebildning som kan inriktas på
produktivitetsaspekter snarare än att kompensera för förväntad högre
inflation, vilket sedan riskerar att bli självuppfyllande. Kort sagt leder
stabila priser till att planeringsförutsättningarna i ekonomin bli mindre
osäkra, vilket är tillväxtfrämjande.
Utskottet ser därför mycket positivt på att en bred politisk enighet nu råder
kring Riksbankens oberoende ställning, och dess uppgift att styra
penningpolitiken på ett sådant sätt att inflationen mätt i termer av årlig KPI-
förändring i genomsnitt ligger på 2 %.
Även om Sverige står utanför eurosamarbetet är utvecklingen av den
gemensamma valutan av största betydelse för oss. Euron kommer att göra det
lättare att resa, studera, handla och driva företag över de gamla gränserna. De
omedelbara uppgiften är enligt utskottets uppfattning att minska utanförskapets
konsekvenser. Företag måste få möjlighet till affärer, bokföring, inklusive
skattebetalning, i euro om de så vill. Svensk ekonomi måste reformeras för att
klara den nya utmaningen.
Vad utskottet anfört om riktlinjerna för de ekonomiska politiken med
anledning av motionerna Fi209 (m) yrkandena 1 och 15, Fi210 (kd)
yrkande 1, Fi212 (fp) yrkande 1 och Sk318 (m) yrkande 5 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i
propositionens yrkande 1 och motion Fi211 (c) yrkande 1 avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Fi209 yrkandena
1 och 15, 1999/2000:Fi210 yrkande 1, 1999/2000:Fi212 yrkande 1 och
1999/2000:Sk318 yrkande 5 samt med avslag på proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkande 1 och
motion 1999/2000:Fi211 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört och
som sin mening ger regeringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
(c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.3 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det nu går bra för Sverige. Utskottet konstaterar
vidare att Centerpartiet var med och tog ett betydande ansvar för att skapa
de förutsättningar som nu gör att tillväxten ökar, sysselsättningen stiger
och arbetslösheten sjunker. Utskottet vill dock erinra om att det inte är alla
människor som får del av tillväxten. Tillväxten är ojämt fördelad. I vissa
regioner ökar produktionen mycket kraftigt och sysselsättningen stiger
snabbt, medan tillväxten i andra regioner fortfarande är mycket svag och
arbetslösheten hög. Det är inte bara med avseende på tillväxttakten som
skillnaderna inom landet är stora, även storleken på
bruttoregionalprodukten visar på stora ekonomiska skillnader.
Enligt utskottets mening bör det långsiktiga målet för den ekonomiska politiken
vara en miljömässigt och socialt hållbar ekonomi. Företagande och kreativitet
måste få goda möjligheter att blomstra. De hinder som finns för företagande
måste rivas genom sänkt skatt, enklare regler och ökad flexibilitet. Företagand
och sysselsättning måste frodas i hela landet och socialt ansvar och gemenskap
skall prägla samhället och ge trygghet år alla. Jämställdheten och jämlikheten
måste öka inom alla områden i samhället. Decentralisering, trygghet och
miljöhänsyn skall vara ledorden i den ekonomiska politiken. Statsfinanserna
skall symboliseras av stabilitet och balans och återbetalningskravet på 2 % öve
en konjunkturcykel skall uppnås. Avbetalningen av statsskulden bör vara högre i
högkonjunktur för att skapa handlingsutrymme i lågkonjunktur.
Genom Centerpartiets aktiva medverkan står Sverige utanför den europeiska
valutaunionen, EMU. Utskottet kan konstatera att det hittills varit bra för
Sverige att inte delta i valutaunionen. Utvecklingen av valutaunionen bör dock
noga följas. Enligt utskottets mening bör Sveriges långsiktiga relationer till
EMU sedan värderas utifrån vunna erfarenheter. I likhet med Centerpartiet
avvisar utskottet också en s.k. halvfast växelkursregim för Sverige. Dörren til
EMU får inte öppnas genom en anslutning av kronan till ERM.
Enligt utskottets mening är utvidgningen av EU österut en mycket viktig
utveckling. Därför är det av central betydelse att Sverige agerar så att
genomförandet av EMU inte tillåts bromsa tempot i den redan långsamma
utvidgningsprocessen.
Den starka konjunkturen innebär att det just nu finns ett gyllene tillfälle att
genomföra de strukturreformer som behövs för att komma till rätta med de
stora underliggande problemen i den svenska ekonomin. Uppgörelsen om
överföring av pengar från försvaret till vård och omsorg är det första av
flera nödvändiga strukturgrepp. Enligt utskottets mening bör man nu gå
vidare med förslag till förnyelse av skattesystemet, reformer inom
arbetsmarknadspolitiken, lönebildningen, socialförsäkringarna och den
offentliga förvaltningen.
Enligt utskottets mening finns det tre speciellt viktiga områden med strukturel
problem som måste lösas:
Lönebildningen och arbetsmarknaden. En svag punkt i svensk ekonomi
är lönebildningen. För att säkra en fortsatt hög tillväxt och en
stigande sysselsättning bör det skapas ett lönebildningssystem som
bidrar till en löneökningstakt som är förenlig med en god ekonomisk
utveckling. Balansen mellan parterna på arbetsmarknaden måste
förbättras. Bland annat bör medlingsinstitutet förstärkas med
möjligheter att förbjuda varsel om stridsåtgärder under pågående
medling. Dessutom bör det införas ett förbud mot sympati- och
stridsåtgärder riktade mot enmans- och familjeföretag. Vidare bör en
s.k. proportionalitetsregel införas, dvs. att syftet med stridsåtgärder
på arbetsmarknaden står i proportion till den skada som uppstår för
företag och samhälle. Åtgärder måste enligt utskottets mening vidtas
nu. Det är farligt att vänta - rätt som det är kan ekonomin vara
överhettad och lågkonjunkturen vara på väg. När det är
högkonjunktur måste också arbetsmarknadspolitiken förändras.
Tyngdpunkten måste i högre grad än i dag ligga på att öka
sysselsättningsgraden och mindre på att minska den öppna
arbetslösheten till 4 %. Enligt utskottets mening skisserar
Centerpartiet tre intressanta spår i arbetsmarknadspolitiken som bör
vara vägledande i förändringen. Inom ramen för en
utbildningsgaranti bör en utbildning upp till gymnasiekompetens
garanteras. Volymåtgärderna bör fasas ut till fördel för mer
kvalificerade arbetsmarknadsåtgärder. En övergångsarbetsmarknad
bör skapas i partnerskap mellan staten, regionala myndigheter och
offentliga arbetsgivare. Flexibiliteten måste öka, vilket underlättas
om allt försörjningsstöd till arbetslösa koncentreras till utgiftsområde
13 i statsbudgeten. Individuella s.k. kompetenskonton bör införas
och förändringar i arbetsrätten måste genomföras.
Sjukförsäkringen. Det är en mycket alarmerande situation att
kostnaderna för sjukförsäkringen skenar samtidigt som insatserna för
rehabilitering minskar. Enligt utskottets mening bör en satsning göras
på rehabilitering. Dessutom bör en sjukförsäkringskommission
inrättas med syfte att göra en genomgripande analys av situationen
och ta fram förslag till strukturella åtgärder för att minska
sjukfrånvaron.
·.
Näringslivet. En av de stora bristerna i det svenska näringslivet är, enligt
utskottets mening, att det finns för få medelstora företag.
Näringslivet ser ut som ett timglas, med många små företag och
relativt många stora företag. Denna struktur hindrar bl.a. svenska
företag från att ta andelar på de internationella marknaderna, t.ex. på
den stora  internationella miljöteknikmarknaden. För att förbättra den
svenska företagsstrukturen bör reglerna för företagare förenklas och
arbetsgivaravgifterna sänkas med en tydlig inriktning på små och
medelstora företag. Dessutom bör en storsatsning göras på export av
varor och tjänster med hög miljöprestanda.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att den långsiktiga
målsättningen bör vara att sänka skattetrycket i samhället. Sänkningen bör
ske i takt med vad ekonomin medger. De prioriterade områdena bör vara
sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare samt sänkt skatt på
företagande och boende. De skatteförändringar som enligt utskottets
mening bör genomföras redovisas nedan.
Inkomstskatterna. Inkomstskatterna bör sänkas för låg- och
medelinkomsttagare genom ett höjt grundavdrag. Höjningen
konstrueras så att den trappas upp till en viss nivå för att därefter
trappas ned så att just låg- och medelinkomsttagare omfattas av
reformen. Till skillnad från regeringens metod att sänka
inkomstskatterna innebär förslaget om ett höjt grundavdrag att alla,
även studenter och pensionärer, får sänkt skatt. Inkomstskatten bör
sänkas med 10,5 miljarder kronor år 2000. Kommuner och landsting
kompenseras för den minskade beskattningsbara inkomsten.
Sänkta arbetsgivaravgifter. För att förbättra företagsklimatet i Sverige
bör en skatteväxling genomföras med sänkta skatter på arbetskraft
och höjda skatter på miljöskadliga verksamheter. Utskottet
konstaterar att Centerpartiet under senare år aktivt medverkat till att
arbetsgivaravgifterna sänkts, särskilt för de mindre företagen. Enligt
utskottets mening bör arbetsgivaravgifterna fortsätta att sänkas enligt
den tidigare modellen. För år 2000 bör lönesummegränsen höjas till
2 miljoner kronor och för egenföretagare till 300 000 kr. Åren 2001
och 2002 bör skattesatsen reduceras ytterligare i två steg. Vidare bör
företagen i Norrlands inland även i fortsättningen ges rätt till
reducerade arbetsgivaravgifter.
Miljöskatter. Miljörelateringen av skattesystemet bör långsiktigt öka.
Netto bör miljöskatterna höjas med 1 560 miljoner kronor, bl.a.
genom en återinförd fastighetsskatt på vattenkraft, minskad
nedsättning av CO2-skatten för industrin, produktionsskatt på
kärnkraftverk och miljöskatt på inrikesflyg. Dessa intäkter växlas i
en äkta skatteväxling mot sänkta arbetsgivaravgifter.
Vidare bör enligt utskottets mening en del av de särskatter som drabbar
jordbruket tas bort. Dessa skatter missgynnar tillväxten, företagandet och
sysselsättningen på landsbygden. Dessutom bör en skattereduktion på s.k.
hushållsnära tjänster införas i syfte att skapa fler jobb och företag i
tjänstesektorn. Lättnader i fastighetsskatten bör vidare genomföras för de
fastboende i attraktiva skärgårdsområden eller fritidshustäta områden.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att utbildningen är en väsentlig del
tillväxtpolitiken. Den högre utbildningen måste fortsätta att byggas ut, genom
fler utbildningsplatser och genom ett nytt studiefinansieringssystem, som bl.a.
bör bygga på målet om 50 % bidrag och 50 % lån.
Vidare bör enligt utskottets mening en genomgripande förnyelse av den statliga
förvaltningen genomföras. Till att börja med bör ett moratorium för reala
anslagsökningar till statliga verk och myndigheter införas under år 2000. Detta
för att få rådrum att se över kontrollfunktionerna i förvaltningen. I samband
därmed bör också utföras en översyn av hela den statliga förvaltningen.
I likhet med Centerpartiet anser utskottet att det svenska välfärdssystemet bör
förnyas. Bland annat bör en samordnad trygghetsförsäkring, som skall ersätta
dagens försäkringar vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension,
införas.
Dessutom bör en stor satsning på utbyggnad av bredband genomföras så att den
nya informationstekniken blir tillgänglig för alla människor i olika delar av
landet. Det är en av statens grundläggande uppgifter att garantera lika tillgån
till en digital infrastruktur för alla medborgare.
I förhållande till regeringens förslag bör enligt utskottets mening utförsäljni
av statlig egendom ske med ytterligare 10 miljarder kronor, bl.a. genom
försäljning av Apoteksbolaget, Vasakronan och den mark som finns i det
statliga bolaget Sveaskog.
Vad utskottet anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med
anledning av motion Fi211 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i
propositionen och motionerna Fi209 (m) yrkandena 1 och 15, Fi210 (kd)
yrkande 1, Fi212 (fp) yrkande 1 och Sk318 (m) yrkande 5 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi211 yrkande 1 samt
med avslag på proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 1 och motionerna 1999/2000:Fi209 yrkandena
1 och 15, 1999/2000:Fi210 yrkande 1, 1999/2000:Fi212 yrkande 1 och
1999/2000:Sk318 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som sin
mening ger regeringen detta till känna,
3. Det europeiska valutasamarbetet (mom. 2) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Gunnar Axén
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Det europeiska
valutasamarbetet bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringen snarast klargöra att den avser att
verka för att Sverige så snabbt som möjligt går med i den europeiska
valutaunionen, EMU. Som en bekräftelse på detta bör regeringen ansöka
om en anslutning till ERM2.
Siktet bör vara inställt på ett avgörande innan Sverige tillträder som ordföran
i EU första halvåret 2001. Därmed blir det möjligt för Sverige att delta i EMU:
tredje steg från och med 1 januari 2002, dvs. den tidpunkt då sedlar och mynt
tas i cirkulation.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi204 (m), Fi205 (m),
Sk692 (m) yrkande 29, U503 (m) yrkande 5, Fi207 (fp), L713 (fp)
yrkande 5 och U505 (fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna Fi206 (v), Fi208 (mp) och Fi211 (c)
yrkande 2 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Fi204,
1999/2000:Fi205, 1999/2000:Fi207, 1999/2000:Sk692 yrkande 29,
1999/2000:L713 yrkande 5, 1999/2000:U503 yrkande 5 och
1999/2000:U505 yrkande 3 samt med avslag på motionerna
1999/2000:Fi206, 1999/2000:Fi208 och 1999/2000:Fi211 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Det europeiska valutasamarbetet (mom. 2) (v)
Siv Holma och Lars Bäckström (båda v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Det europeiska
valutasamarbetet bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör frågan om Sverige skall gå med i den
europeiska valutaunionen, EMU, avgöras direkt av folket i en
folkomröstning.
För att folkomröstningen skall bli så rättvis som möjligt bör frågan formuleras
så att svaret kan bli ett ja eller ett nej. Vidare är det viktigt att medborgar
tillräckligt med tid att diskutera och sätta sig in i frågan. Om folkomröstning
genomförs i flera länder under samma period bör de genomföras på samma dag
för att undvika den "turordningskonsekvens" som tidigare inträffat. Dessutom
måste villkoren för information och propaganda vara rättvisa. Enligt utskottets
mening bör en kommitté tillsättas med uppgift att förbereda folkomröstningen.
Kommittén bör bestå av representanter från samtliga riksdagspartier. Kommittén
skall t.ex. fördela statliga medel för kampanjer till partier och organisatione
vara en garant för att det officiella materialet blir allsidigt utformat.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi206 (v) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi204 (m), Fi205
(m), Fi207 (fp), Fi208 (mp), Fi211 (c) yrkande 2, Sk692 (m) yrkande 29,
L713 (fp) yrkande 5, U503 (m) yrkande 5 och U505 (fp) yrkande 3
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi206 samt med
avslag på motionerna 1999/2000:Fi204, 1999/2000:Fi205, 1999/2000:
Fi207, 1999/2000:Fi208, 1999/2000:Fi211 yrkande 2, 1999/2000:
Sk692 yrkande 29, 1999/2000:L713 yrkande 5, 1999/2000:U503
yrkande 5 och 1999/2000:U505 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Det europeiska valutasamarbetet (mom. 2) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Det europeiska
valutasamarbetet bort ha följande lydelse:
I likhet med Centerpartiet avvisar utskottet ett svenskt medlemskap i EU:s
valutaunion. Nackdelarna med ett svenskt inträde överväger de fördelar
som kan finnas med valutaunionen.
Utskottet avvisar därmed också en halvfast växelkursregim för Sverige. Att
öppna dörren till EMU genom en anslutning till ERM skall inte ske.
Vidare måste enligt utskottets mening valutaunionens utveckling följas noga.
Sveriges långsiktiga relationer till EMU får sedan utvärderas utifrån vunna
erfarenheter. Om en riksdagsmajoritet avser att aktualisera ett medlemskap i de
monetära unionen anser utskottet att frågan skall avgöras av medborgarna i en
folkomröstning. Utskottet kan i anslutning till detta konstatera att det  hitti
varit bra för Sverige att  stå utanför EMU.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi211 (c) yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi204 (m),
Fi205 (m), Fi206 (v), Fi207 (fp), Fi208 (mp), Sk692 (m) yrkande 29, L713 (fp)
yrkande 5, U503 (m) yrkande 5 och U505 (fp) yrkande 3 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi211 yrkande 2 samt
med avslag på motionerna 1999/2000:Fi204, 1999/2000:Fi205,
1999/2000:Fi206, 1999/2000:Fi207, 1999/2000:Fi208, 1999/2000:
Sk692 yrkande 29, 1999/2000:L713 yrkande 5, 1999/2000:U503 yrkande
5 och 1999/2000:U505 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Det europeiska valutasamarbetet (mom. 2) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Det europeiska
valutasamarbetet bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Sverige vara med i valutasamarbetet. Det ger
oss större inflytande i Europasamarbetet, är bra för jobb och företagande i
Sverige och ökar möjligheterna för en god ekonomisk utveckling för såväl
enskilda människor som nationen i sin helhet.
Enligt utskottets mening bör en tågordning fastställas för Sveriges närmande
och inträde i EMU. Tågordningen bör innehålla följande fem steg:
Regeringen bör avge en avsiktsförklaring där avsikten att Sverige avser att gå
med i EMU redovisas. Det är viktigt att denna avsiktsförklaring görs i
god tid inför Sveriges ordförandeperiod i EU första halvåret 2001.
En nationell övergångsplan bör göras upp snarast.
En folkomröstning om EMU bör genomföras. Siktet bör vara inställt på att
den genomförs hösten år 2000.
Snarast efter ett ja i folkomröstningen bör en förhandling om svenskt inträde i
ERM tas upp med de andra EU-länderna och ECB.
Sverige går med i EMU. 15 till 24 månader efter folkomröstningen bör
Sverige kunna gå med i EMU:s tredje fas.
Utskottet tillstyrker således motion Fi207 (fp).
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna U505 (fp) yrkande 3, L713
(fp) yrkande 5, Fi204 (m), Fi205 (m), Sk692 (m) yrkande 29 och U503 (m)
yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
Fi206 (v), Fi208 (mp) och Fi211 (c) yrkande 2 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi207 och med anledning
av 1999/2000:U505 yrkande 3 och 1999/2000:L713 yrkande 5,
1999/2000:Fi204, 1999/2000:Fi205, 1999/2000:Sk692 yrkande 29 och
1999/2000:U503 yrkande 5 samt med avslag på motionerna
1999/2000:Fi206, 1999/2000:Fi208 och 1999/2000:Fi211 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Det europeiska valutasamarbetet (mom. 2) (mp)
Matz Hammarström (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Det europeiska
valutasamarbetet  bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är frågan om medlemskap i EU:s valutaunion
EMU ett av de viktigaste besluten inför framtiden. Ett medlemskap i
valutaunionen skulle innebära ett stort steg mot ett Europas förenta stater
med en centraliserad ekonomisk politik långt bort från medborgarnas
inflytande.
Trots att den officiella linjen är "vänta och se" har riksdagen anpassat den
ekonomiska politiken till de krav som en framtida låsning av kronan till euron
kräver och drivit igenom två omgångar av grundlagsändringar när det gäller
Riksbankens ställning. Utskottet anser att det är orimligt att Sverige på detta
anpassas till EMU, utan att medborgarna fått möjlighet att ta ställning till de
avgörande frågan - om vi skall gå med i EMU eller inte.
Enligt utskottets mening är det därför självklart att ett beslut om ett svenskt
inträde i EMU:s tredje fas bör föregås av en folkomröstning. Vidare bör
folkomröstningen komma till stånd så snart som möjligt. Det finns fördelar med
att ha bestämt sig i denna fråga när Sverige kommer att vara ordförandeland i
EU första halvåret 2001.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi208 (mp) bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi204 (m), Fi205 (m), Fi206
(v), Fi207 (fp), Fi211 (c) yrkande 2, Sk692 (m) yrkande 29, L713 (fp) yrkande
5, U503 (m) yrkande 5 och U505 (fp) yrkande 3 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi208 samt med
avslag på motionerna 1999/2000:Fi204, 1999/2000:Fi205, 1999/2000:
Fi206, 1999/2000:Fi207, 1999/2000:Fi211 yrkande 2, 1999/2000:
Sk692 yrkande 29, 1999/2000:L713 yrkande 5, 1999/2000:U503 yrkande
5 och 1999/2000:U505 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
8. Utrymme för kommunal skattesänkning (mom. 3) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Gunnar Axén
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.1 Utrymme för
kommunal skattesänkning bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör förutsättningar skapas för en successiv och
uthållig sänkning av den kommunala utdebiteringen.
Det handlar bl.a. om avregleringar, ökad konkurrensutsättning och fler privata
initiativ inom delar av kommunernas verksamhet. Kommunerna bör vidare
koncentrera sina resurser till kärnuppgifterna. För att säkerställa att alla
kommuner kan sänka kommunalskatten bör staten också ta över vissa kostnader
som i dag belastar den kommunala sektorn.
De kommande årens relativt starka ökning av de kommunala skatteinkomsterna
bör också, enligt utskottets mening, utnyttjas till en sänkning av den kommunal
utdebiteringen.
Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt lägga fram förslag om en
lämplig modell för att stimulera till att kommunala skattesänkningar genomförs
under de närmaste åren. Risken är annars att den kommunala skatten fortsätter
att stiga. Ett förhållandevis stort antal kommuner, framför allt med
socialdemokratisk ledning, har under hösten aviserat om höjningar av
kommunalskatten, trots att kommunernas skatteintäkter ökar förhållandevis
kraftigt och att regeringen föreslår ytterligare statsbidrag till kommunerna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi209 (m) yrkande 14 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utrymme för kommunal skattesänkning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi209 yrkande 14
godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta
till känna,
9. Utrymme för kommunal skattesänkning (mom. 3) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.1 Utrymme för
kommunal skattesänkning bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör målet med skattepolitiken vara att återgå till
skattereformens princip om "hälften kvar" och att de allra flesta enbart
skall betala kommunalskatt på 30 %, den s.k. 30/50 principen. Ett problem
i det perspektivet är att kommunalskatterna nu i genomsnitt ligger klart
över 30 %. För att möjliggöra att den nivån sänks förordar utskottet att
staten övertar vissa kommunala utgifter, bland annat halva kostnaden för
socialbidrag. Ett första steg i en sådan ändrad kostnadsfördelning bör tas
inom mandatperioden.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi209 (m) yrkande 14 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utrymme för kommunal skattesänkning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi209 yrkande 14 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Utrymme för kommunal skattesänkning (mom. 3,
motiveringen) (kd, c)
Mats Odell (kd), Per Landgren (kd) och Lena Ek (c) anser att
finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.1 Utrymme för kommunal
skattesänkning bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening angeläget att kommunernas ekonomi
förbättras, att utgifterna hålls tillbaka och det egna skatteunderlaget växer.
En sådan utveckling underlättas av avregleringar, ökad
konkurrensutsättning och fler privata initiativ inom delar av den
kommunala verksamheten. Det viktigaste är att det råder god tillväxt i
ekonomin, då växer även skattebasen. Inkomsterna ökar utan att
skattesatserna behöver höjas.
Något tillkännagivande till regeringen med anledning av motion Fi209 (m)
yrkande 14 anser inte utskottet motiverat, varför motionen avstyrks.
11. Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen
(mom. 4) (v, mp)
Siv Holma (v), Matz Hammarström (mp) och Lars Bäckström (v) anser
dels att den del av finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.2
Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen som börjar med
"Enligt utskottets mening finns" och slutar med "i en internationell miljö."
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det dock uppenbart att BNP-måttet har tydliga
brister om det används som ett mått på välfärden i samhället. Viktiga delar
av välfärden, som t.ex. skador på miljön, fångas inte upp i BNP-
beräkningarna. För att få en mer rättvisande bild av den
samhällsekonomiska utvecklingen i Sverige vore det därför enligt
utskottets mening värdefullt att komplettera nationalräkenskaperna med en
redovisning av ISEW (Index of Sustainable Economic Welfare). ISEW
baseras på en metodologi utvecklad av Daly och Cobb 1989 och har i en
pilotstudie vid Stockholm Environment Institute tillämpats på den svenska
välfärdsutvecklingen åren 1950-1992. Vid beräkning av ISEW utgår man
från BNP men drar av kostnader för bl.a. bilolyckor, pendling,
föroreningar och förluster i miljökapital. Dessutom väger man in sociala
effekter av inkomstfördelningen i samhället. Enligt utskottets mening bör
regeringen ges i uppdrag att fr.o.m. statsbudgeten för 2001 redovisa ISEW
tillsammans med de övriga nyckeltalen i finansplanen.
dels att den del av finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.2
Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen som börjar med
"Utskottet vill i sammanhanget" och slutar med "(v) yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill i anslutning till detta erinra om att de gröna nyckeltalen är
ett försök att belysa miljöutvecklingen i anslutning till budgeten. Det är
enligt utskottets mening inte tillräckligt. Miljöaspekterna måste bli mer
integrerade i själva beslutsprocessen. Enligt utskottets uppfattning bör
därför regeringen fr.o.m. nästa års budget följa upp förslagen i budgeten
med miljökonsekvensbeskrivningar.
Enligt utskottets mening bör Sverige också under sin tid som ordförandeland i
EU verka för att systemet med gröna nyckeltal införs även på EU-nivå. Då
skulle det bli lättare att se de ekologiska konsekvenserna av den ekonomiska
politik som förs i EU-länderna.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att miljöorganisationer runt om i
Europa introducerat ett system för s.k. ekologiska fotavtryck i syfte att bättr
synliggöra effekterna av medborgarnas beteenden på miljön. Beräkningarna
visar hur den enskilde individens aktiviteter påverkar miljöns tillstånd, om ho
eller han håller sig innanför eller utanför de ekologiska ramarna. Enligt
utskottets mening är detta ett mycket intressant system som bör utvecklas till
även gälla företag och myndigheter. Enligt utskottets mening bör Sverige under
sin ordförandeperiod i EU lägga fram en plan för hur systemet med ekologiska
fotavtryck skall kunna implementeras i unionens ekonomiska politik. En sådan
reform skulle förenkla arbetet med att följa upp principen i artikel 6 i EG-
fördraget om att integrera principen om hållbar utveckling i unionens alla
sektorer.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi213 (mp) yrkande 1, U515
(mp) yrkandena 6 och 8 samt MJ752 (v) yrkande 4 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Fi213 yrkande 1
och 1999/2000:U515 yrkandena 6 och 8 och 1999/2000:MJ752 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen
(mom. 4, motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Gunnar Axén
(alla m) anser att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.2
Miljökonsekvenser i budgetpropositionen bort ha följande lydelse:
Dagens system för nationalräkenskaper (NR), i vilket totalmåttet
bruttonationalprodukt (BNP) ingår, har successivt byggts upp under de
senaste 50-60 åren. Räkenskaperna har också alltmer samordnats mellan
olika länder i t.ex. FN:s, OECD:s och EU:s regi. Detta gör att NR och
BNP är ett mycket användbart redskap när det gäller att analysera och
belysa ekonomisk tillväxt och konjunkturen i olika länder samt hur
ländernas utveckling samvarierar via t.ex. världshandel och
kapitalrörelser. Existensen av ett räkenskapssystem som ger jämförbarhet
över tiden och mellan länder är enligt utskottets mening ovärderligt när
det gäller möjligheterna att ge underlag för ekonomisk-politiska åtgärder
och frågeställningar.
I motionerna framhålls att NR- och BNP-måttet bör justeras för bl.a.
miljöeffekter av tillväxten. Enligt utskottets mening är det emellertid inte
möjligt att skapa ett samlat och enhetligt BNP-mått som inkluderar och värderar
all ekonomisk aktivitet och korrigerar för alla effekter som tillväxten skapar.
Risken med en sådan utveckling är bl.a. att värdet av BNP-måttets ursprungliga
roll som ett makroekonomiskt analysverktyg försämras drastiskt.
När det gäller miljökonsekvensbeskrivningar av budgetförslag vill utskottet
framhålla att det ingår i regeringens normala beredningsansvar att, där det fin
behov, kartlägga miljökonsekvenserna av olika politiska förslag. Därför finns
det enligt utskottets mening ingen anledning att införa några nya sy-     stem
beredning av miljökonsekvenser.
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker utskottet förslagen i
motionerna Fi213 (mp) yrkande 1, U515 (mp) yrkandena 6 och 8 och MJ752 (v)
yrkande 4.
13. Vidgat perspektiv på ekonomisk politik (mom. 5) (v, mp)
Siv Holma (v), Matz Hammarström (mp) och Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.3 Vidgat perspektiv
på ekonomisk politik bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är nödvändigt med ett
vidgat perspektiv på den ekonomiska politiken bland annat för att
motverka globaliseringens avigsidor. Ökande miljöförstörande
transporter, ökad anonymisering, minskat ansvarstagande, krav på
politiska eftergifter, eroderad demokrati och utarmad delaktighet är
tydliga tecken på att ett ensidigt förräntningskrav överskuggar inte bara
ekologiska värden, utan även sociala, kulturella och demokratiska.
Som motkraft till detta behövs bland annat ett uppbyggande av självtilliten hos
medborgarna och en utveckling av den sociala ekonomin. Det behövs också nya
spelregler på valuta- och finansmarknaderna. En ökad tröghet i kapitalrörelsern
bör skapas genom att t.ex. införa en omsättningsskatt på valutatransaktioner.
Vidare bör ekologiska och sociala klausuler finnas med som ett viktigt inslag i
frihandeln.
Under de senaste decennierna har en ekonomism, där snart sagt allt underställs
förräntningskrav, avkastningskrav och snabbast möjliga vinst, vuxit sig allt
starkare. Människan riskerar att successivt reduceras till en ekonomisk varelse
medborgaren görs till blott och bart konsument. Enligt utskottets mening måste
denna utveckling vändas genom att system, invanda strukturer och normer i
samhället förändras så att människan och hennes liv tas på allvar. Utskottet de
motionärernas uppfattning att det är samhällets skyldighet att verka för att
livsstil, teknik och normer medför att vi kan leva på ett rättvist miljöutrymme
ett globalt framtidsperspektiv.
Utskottet delar också motionärernas uppfattning att diskussionen om
företagandets villkor alltför mycket koncentreras på skattefrågor. En mängd
studier visar att det ofta är annat som avgör konkurrenskraft och
utvecklingsförmåga, så till exempel i Rådet för arbetslivsforsknings rapport
Från Italien till Gnosjö.
Enligt utskottets mening måste den svenska debatten om och politiken för
tillväxt och sysselsättning kompletteras med nya perspektiv. Det måste läggas
större vikt vid det lokala och regionala samt större vikt vid det sociala kapit
roll som utvecklingsmotor i en hållbar ekonomi.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Fi213 (mp) yrkandena 2, 3
och 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande vidgat perspektiv på ekonomisk politik
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi213 yrkandena 2, 3
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Vidgat perspektiv på ekonomisk politik (mom. 5,
motiveringen) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser att det efter den del som avslutas med "målen
skall uppnås" i finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.3 Vidgat
perspektiv på ekonomisk politik bort infogas följande stycke:
Sverige behöver ekonomiska reformer som ökar människors möjligheter
att arbeta och försörja sig. Det är det främsta sättet att skapa social
rättvisa. Vi behöver också reformer som ökar människors möjligheter att
förverkliga sina drömmar och idéer, vare sig dessa är inom den
kommersiella eller ideella sektorn. Villkoren för jobb och företagande
måste förbättras, och möjligheterna till egna initiativ inom
välfärdstjänsterna måste öka. Socialförsäkringssystemen skall ge oss
skydd då vi är förhindrade av sjukdom eller oönskad arbetslöshet att
försörja oss med eget arbete. Dessa system får inte förvandlas till en
allmän medborgarlön för vissa kategorier av människor. Utskottet avvisar
därför de tankar som ofta förs fram om att skapa särskilda regler för
beskattning eller arbete samtidigt som socialförsäkringsförmåner utgår.
Med lägre skatt på arbete, bättre villkor för företagande och en
valfrihetsrevolution inom de offentliga tjänsterna kan människors eget
ansvar och människors egen frihet att skapa sina egna liv öka.
15. Global skatt på valutamarknaderna (mom. 6) (v, mp)
Siv Holma (v), Matz Hammarström (mp) och Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.4 Global skatt på
valutamarknaden bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Sverige bli mer pådrivande för ett utvidgat
samarbete i frågor som rör den globala ekonomins utveckling. Bland annat
bör initiativ tas på skatteområdet.
En synbar effekt av globaliseringen under senare år är tendensen att alltfler
nationer har låga skatter på kapital och företag för att locka till sig
utlandsinvesteringar. Genom låg skatt på energi, bensin och miljöfarlig
produktion kan länderna också locka till sig miljöfarlig produktion från länder
med en mer progressiv miljöpolitik.
Enligt utskottets mening bör regeringen i internationella organisationer verka
för åtgärder för att minska skadlig skattekonkurrens och för minimiskattenivåer
på kapital och energi.
Erfarenheterna under de senaste åren visar också att det globala finansiella
systemet fungerar dåligt; de internationella finansmarknaderna är inriktade
på kortsiktig privatekonomisk effektivitet, och det avreglerade spekulativa
kapitalflödet skadar ekonomin. Enligt utskottets mening måste systemet
förändras så att spekulationskarusellerna under 1980- och 1990-talen kan
förhindras. Ett sätt är att minska omsättningen på marknaderna, dvs. kasta
lite grus i maskineriet, genom att införa en global omsättningsskatt på
valutatransaktioner. Utskottet är medvetet om svårigheterna med att införa
en internationellt täckande skatt, men enligt utskottets mening bör
regeringen ges i uppdrag att i internationella institutioner och
organisationer driva frågan om en global skatt på valutatransaktioner.
Vad utskottet anfört med anledning av motion U903 (v) yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande global skatt på valutamarknaderna
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U903 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Konsekvensanalyser i ett genusperspektiv (mom. 7)
(v)
Siv Holma och Lars Bäckström (båda v) anser
dels att den del av finansutskottets ställningstagande som under avsnitt
1.5.5 Konsekvensanalyser i ett genusperspektiv börjar med "Utskottet vill
understryka" och slutar med "motion Fi508 (v) yrkandena 4-6" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet ser det som värdefullt att regeringen förutom ekonomi,
sysselsättning, rättvisa och miljö prioriterar jämställdhet och
genusperspektiv. Ambitionen att utveckla ett jämställdhetsbokslut är ett
bra initiativ.
Utskottet har förståelse för att budgeten och budgetprocessen är en omfattande
process och att arbetet med fördjupningen av genusperspektivet är ett långsikti
arbete. Utskottet anser dock att till kommande budgetår bör arbetet med de
ekonomiska definitionerna särskilt utvecklas i finansplanen genom att nyckeltal
statistik och konsekvensbeskrivningar görs utifrån ett genusperspektiv. Central
begrepp i finansplanen är de statliga utgiftstakens andel av BNP och BNP-
tillväxtens förändring. Det är inte självklart att förändringar i de statliga
utgiftstakens andel av BNP påverkar kvinnors och mäns ekonomiska verklighet
på samma sätt. Utskottet delar därför den åsikt som förs fram i motion Fi508 (v
att alla ekonomiska definitioner bör beskrivas ur ett genusperspektiv.
Som ett minimum bör t.ex. statistiska uppgifter om sysselsättning, arbetslöshet
och löneutveckling kompletteras med information om hur många av de
sysselsatta och arbetslösa som är kvinnor respektive män. Statistiken över
löneutvecklingen måste kompletteras med en beskrivning av hur den ser ut för
kvinnor respektive män. Även förändringar av inkomstskatten bör beskrivas på
ett tydligt sätt så att det framgår hur de påverkar kvinnors respektive mäns
ekonomiska verklighet. Det är inte tillräckligt att beskriva kvinnor som ett
kollektiv utan beskrivningen bör kompletteras med uppgift uppdelad på
inkomstgrupp (decilgrupp).
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi508 (v) yrkandena
4-6 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande konsekvensanalyser i ett genusperspektiv
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi508 yrkandena 4-6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Konsekvensanalyser i ett genusperspektiv (mom. 7,
motiveringen) (kd, c, fp, mp)
Mats Odell (kd), Per Landgren (kd), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och
Matz Hammarström (mp) anser att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 1.5.5. Konsekvensanalyser i ett genusperspektiv bort ha följande
lydelse:
Såväl genusperspektiv som jämställdhetsperspektiv och analys saknas i
hög grad i den ekonomiska politiken. Genusperspektivet innebär att
analysera verkligheten även utifrån ett könsperspektiv. Det är uppenbart
att det i vårt samhälle finns strukturer som bygger på över- och
underordning av män och kvinnor. Det finns en tydlig könsuppdelning av
samhället, t.ex. återfinns kvinnor i huvudsak på den offentliga
arbetsmarknaden och män i den privata. Det kvinnor gör värderas också
generellt sett lägre än det män gör. Kvinnor har lägre lön för likvärdigt
arbete och kvinnor återfinns mer sällan på ledande positioner.
Den ekonomiska politiken i synnerhet har saknat ett könsperspektiv, kvinnors
verklighet och vardag har ej beaktats. Ekonomisk politik bedrivs fortfarande
alltför mycket av män för män i traditionella mönster. Regeringens arbete med
"mainstreaming" ligger långt efter på de ekonomiska, skattepolitiska och
näringspolitiska områdena. Statistiskt underlag såsom lönestatistik bör förbätt
och analyser ur genusperspektiv genomföras mer konsekvent.
De politiska förslagen bör dock granskas, inte bara utifrån statisk påverkan på
kvinnor och män utan framför allt utifrån hur de gynnar en utveckling mot
jämställda villkor, dvs. att de skall skapa likvärdiga förutsättningar för kvin
och män. Jämställdhetspolitik handlar inte om att ett samhälle med olika världa
för kvinnor och män skall konserveras genom att man utformar politiken så att
den "drabbar" kvinnor och män lika, utan jämställdhetspolitik går ut på att
förändra de olika villkoren till likvärdiga villkor, så att var och en, oberoen
könstillhörighet, har förutsättningar att fritt forma sin vardag och sin framti
Regeringens politik bör därför särskilt på det ekonomiska området inriktas på a
med hjälp av genusanalyser forma förslag som medför att könsskillnaderna och
könsbarriärerna minskar. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi508 (v)
yrkandena 4-6.
18. Konsekvensanalyser i ett genusperspektiv (mom. 7,
motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Gunnar Axén
(alla m) anser att finansutskottets ställningstagande under avsnitt 1.5.5.
Konsekvensanalyser i ett genusperspektiv bort ha följande lydelse:
Regeringen vidtar redan en mängd åtgärder på detta område varför
utskottet avstyrker motion Fi508 (v) yrkandena 4-6.
19. Mål för budgetpolitiken (mom. 8) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Gunnar Axén
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.3 Mål för
budgetpolitiken bort ha följande lydelse:
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att budgetarbetet bör
inriktas på att uppnå balans i de offentliga finanserna sett över en
konjunkturcykel. I nuvarande konjunkturläge innebär detta att man under
några år bör ha överskott i budgeten för att därefter kunna tillåta sig
underskott i nästa lågkonjunktur.
Riksdagen har som långsiktigt mål för budgetpolitiken lagt fast ett krav på
överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Enligt utskottets mening kan ett sådant mål fungera som en
broms och därigenom ge sämre förutsättningar för en hög och stabil tillväxt.
Målet är därigenom kontraproduktivt, eftersom stark tillväxt leder till att
statsskulden minskar snabbare i förhållande till BNP.
Är de offentliga finanserna i balans sett över en konjunkturcykel kommer
bruttoskulden i den konsoliderade offentliga sektorn successivt att minska mätt
som andel av BNP. Som ett nytt mål för budgetpolitiken bör gälla att denna
skuld skall ha minskat till högst 50 % av BNP senast år 2002 på det sätt som
Moderata samlingspartiet anger.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi209 (m) yrkandena 3 och 4
samt avstyrker motion Fi213 (mp) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkandena 3 och 4
samt med avslag på motion 1999/2000:Fi213 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om nya mål för
budgetpolitiken,
20. Buffertfonder för reglering av variationer i
socialförsäkringens utgifter (mom. 9) (v)
Siv Holma och Lars Bäckström (båda v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.4 Buffertfonder för
reglering av variationer i socialförsäkringens utgifter bort ha följande
lydelse:
De över anslag A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. på utgiftsområde
10 redovisade utgifterna har ökat mycket kraftigt. Anslaget för
innevarande budgetår har på tilläggsbudget räknats upp från 20,0 till 27,5
miljarder kronor, dvs. med 37 %. Det är helt uppenbart att oförutsedda
överskridanden av denna omfattning förorsakar problem, i synnerhet som
det rör sig om regelstyrda utgifter som inte utan vidare kan begränsas.
Såsom för övrigt också motionären framhåller har den nya budgetprocessen och
användningen av utgiftstak visat sig vara ett mycket effektivt medel för att få
kontroll över de tidigare mycket stora underskotten i statens finanser. Det är
dock uppenbart att vissa utgifter inte utan betydande svårigheter kan hanteras
ett system med utgiftstak. Redan från början har därför undantag gjorts för vis
utgifter. Detta gäller t.ex. utgifterna för statsskulden eftersom regeringen ha
mycket begränsade möjligheter att på kort sikt kontrollera variationer i
kostnaderna för denna. Stora, icke förutsedda variationer i utgifterna för olik
trygghetssystem kan på motsvarande sätt vålla problem, eftersom de i allmänhet
grundas på lagreglerade rättigheter och därför inte kan begränsas annat än
genom regeländringar. Som motionären framhåller vore inte heller sådana
snabba ändringar lämpliga då värdet med dessa försäkringar bl.a. är att de skal
ge förutsägbarhet och trygghet.  Motionären anser därför att riksdagen bör
överväga olika alternativ för att lösa detta problem och anger att en möjlig
lösning skulle kunna vara att inrätta särskilda buffertfonder eller
stabilitetsfonder.
Finansutskottet anser att motionären tar upp en viktig frågeställning, men vill
samtidigt framhålla att utskottet förutsätter att denna och andra frågor kring
budgetprocessen blir föremål för övervägande inom ramen för den utvärdering
av budgetprocessen som pågår inom den nyligen tillsatta riksdagskommitténs
arbete. Finansutskottet kan dessutom notera att regeringen inom
Regeringskansliet initierat en särskild utvärdering av budgetprocessen
Finansutskottet vill vidare framhålla att en lösning med särskilda buffertfonde
förutsätter att en ökad belastning på något av socialförsäkringsystemen alltid
åtföljs av en lika stor avlastning så att fonden långsiktigt kan hållas intakt.
nu aktuella fallen finns det inget som entydigt talar för att den registrerade
ökningen skulle vara enbart temporär.
Därtill kommer att det redan finns en form av buffertsystem i den nuvarande
budgetprocessen, då t.ex. anslaget A1 Sjukpennning och rehabilitering är ett
ramanslag som regeringen tillfälligt får överskrida med en anslagskredit
motsvarande högst 10 % av det anvisade beloppet. Dessutom finns en
budgeteringsmarginal som är avsedd att fånga upp oförutsedda utgiftsökningar
av det nu aktuella slaget. Finansutskott vill också erinra om att regeringen
tillkallat en särskild utredare för att göra en analys av varför sjukfrånvaron
därmed sjukpenningen varierar över tiden.
Utskottet vill dock inte förneka att den hittillsvarande tillämpningen av
budgetprocessen innebär att om utgifterna för sjukförsäkringen ökar så kraftigt
att givna ramar överskrids kan detta tvinga fram omfattande besparingar på helt
andra områden, t.ex. på internationellt bistånd. En sådan ordning framstår inte
enligt utskottets bedömning som önskvärd eller rationell.
I likhet med vad motionären föreslår bör man därför vid den översyn av
budgetprocessen som nu inletts särskilt uppmärksamma hur man i ett
system med utgiftstak och utgiftsramar skall kunna möta stora ökningar i
utgifterna för sociala trygghetssystem på lämpligaste sätt.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande buffertfonder för reglering av variationer i
socialförsäkringens utgifter
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi302 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet att vid
översynen av budgetprocessen särskilt uppmärksamma hur man i ett
system med utgiftstak skall kunna möta stora ökningar i utgifterna för
sociala trygghetssystem.
21. Budgetförslagen för år 2000 (mom. 10) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Gunnar Axén
(alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.5.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 4.1.28
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten bort ha följande
lydelse:
Regeringens budgetförslag saknar politisk strategi och innehåller inte
heller några förslag till strukturella reformer av det slag som
internationella bedömare, svenska ekonomer och även företrädare för
regeringen själva sett som angelägna. Enligt utskottets mening är det nu, i
rådande högkonjunktur, som sådana reformer borde ha presenterats. I
stället föreslår regeringen åtgärder som innebär att den redan höga
konjunkturen förstärks ytterligare, vilket bäddar för ett växande
inflationstryck och i dess förlängning även stigande räntor.
Enligt utskottets mening saknar regeringen också förmåga att komma till rätta
med de problem vi står inför. De offentliga finansernas konjunkturkänslighet
har befästs och de senaste årens kraftiga skatteskärpningar har urholkat den
långsiktiga tillväxtkraften i ekonomin. Dessutom har budgetsaneringen nu
avstannat trots fortsatta stora underliggande underskott på statsbudgeten. Och
det är endast tack vare extraordinära tillskott till statsbudgeten från allmänn
pensionsfonden och från företagsförsäljningar som man på budgeten kan
redovisa ett överskott.
Man kan inte, som regeringen, försöka tala bort problemen. Det krävs också
handling. Det behövs en radikal politik som ger förnyelse och svarar mot dagens
krav. Skall arbetslösheten kunna begränsas måste den ekonomiska politiken ha
en sådan inriktning att den kan förena en varaktig hög tillväxt med låg inflati
och sund löneutveckling. För det krävs såväl en moderniserad arbetsmarknad
och avregleringar som sänkta skatter och lägre offentliga utgifter.
Moderata samlingspartiet redovisar en politik med en sådan inriktning. Partiet
föreslår i motion Fi209 ett antal strukturella reformer som främjar tillkomsten
nya arbeten och som gör det möjligt för folk att leva på sin egen lön.
Finansutskottet ställer sig bakom Moderata samlingspartiets förslag till
inriktning av budgetpolitiken. Medborgarna måste få valfrihet och rätt att själ
bestämma om sin trygghet. Lägre skatter och lägre utgifter i stat och kommun
betyder större frihet för enskilda och familjer att själva välja. Det ger dem s
möjlighet att prioritera och forma sin framtid, vilket i sig är en utveckling v
att sträva efter.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att budgetpolitiken bör
ges en sådan inriktning att man på medellång sikt når jämvikt mellan privat och
offentlig sektor. De offentliga utgifterna bör därför tas ned mot 50 % av BNP,
vilket samtidigt medför att skattetrycket kan sänkas till genomsnittlig europei
nivå.
De offentliga finanserna är starkt konjunkturkänsliga, framför allt beroende på
den offentliga sektorns storlek. Minskas omfattningen på denna begränsas också
risken för framtida obalanser.
Ett första steg i denna riktning bör enligt utskottet tas på det sätt som Moder
samlingspartiet föreslår i sin motion, där partiet redovisar ett budgetalternat
som innebär att utgifts- och skattekvoterna begränsas med 4 respektive knappt 5
procentenheter fram till år 2002.
I likhet med Moderata samlingspartiet föreslår utskottet besparingar som för
2000 uppgår till netto 24,9 miljarder kronor och för 2001 och 2002 till 56,4
respektive 67,3 miljarder kronor.
I det moderata budgetalternativet ger besparingarna utrymme för sänkta skatter
med 23,0 miljarder kronor år 2000, 55,6 miljarder kronor 2001 och
90,3 miljarder kronor 2002.
I likhet med Moderata samlingspartiet föreslår utskottet en långtgående växling
från subventioner och bidrag till skattesänkningar som särskilt inriktas på de
breda grupperna av låg- och medelinkomsttagare.
Det är framför allt vanliga familjer med låga och medelstora inkomster som har
drabbats av de senaste årens skattechocker. Enligt finansutskottets mening är d
därför naturligt att man - såsom Moderata samlingspartiet förordar - i första
hand sänker skatten på arbetsinkomster för dessa grupper, men även sänker
andra skatter såsom fastighetsskatt samt skatt på bensin och resor med
kollektivtrafik, skatter som begränsar vanliga hushålls marginaler.
Med de konkreta förslag som Moderata samlingspartiet lägger fram sänks
skatten på arbetsinkomster i sådan omfattning att de mål som låg till grund för
1991 års skattereform uppnås, dvs. högst 30 % genomsnittlig kommunalskatt
och högst 50 % marginalskatt. I det moderata budgetalternativet fördelas
skattesänkningarna så att 18,1 miljarder kronor används för att minska skatten
på företagande och kapitalbildning, medan hela 70,4 miljarder kronor, eller
drygt fyra femtedelar, avser lägre skatt på arbete, familj och boende.
Skattesänkningar utformade på detta sätt skapar enligt utskottets mening större
trygghet för enskilda och familjer.
De skattesänkningar som Moderata samlingspartiet föreslår framgår av
efterföljande tabell där angivna värden avser förslagens effekt på den
konsoliderade offentliga sektorn. Utskottet ansluter sig till Moderata
samlingspartiets förslag och förordar att de moderata skattesänkningsförslagen
genomförs och får ligga till grund för beräkningen av statsbudgetens inkomster
under år 2000 och åren närmast därefter.
Tabell. Moderata samlingspartiets förslag till skattesänkningar 2000-2002
Finansiell effekt för konsoliderad offentlig sektor
Belopp i miljarder kronor
0
Utöver regeringens förslag uppgår skattesänkningarna 2002 till totalt 90
miljarder kronor.
Tyngdpunkten ligger i tre förslag som har det gemensamt att de är inriktade på
att sänka den kommunala inkomstskatten, dvs. den skatt som omfattar praktiskt
taget samtliga inkomsttagare.
Det viktigaste inslaget är ett successivt ökat förvärvsavdrag som får göras
endast mot den kommunalt taxerade inkomsten och endast på inkomster under-
stigande 7,5 basbelopp, dvs. 295 000 kr. Avdraget, som är en kompensation för
egenavgifterna till pensionsförsäkringen, omfattar alla typer av
pensionsgrundande inkomster, således även sjukpenning- och a-kasseersättning.
Det införs stegvis och trappas under de närmaste tre åren upp från 6 % till 12
av inkomsten. I och med att inkomstunderlaget är maximerat och avdraget görs
mot en proportionell skatt står avdragets värde i direkt proportion till den
kommunalskatt som en inkomsttagare betalar, men bara för den del av
inkomsten som understiger 295 000 kr. Störst utbyte ger avdraget för dem som
bor i högskattekommuner.
Moderata samlingspartiet föreslår också att utrymme skapas för en statligt
finansierad sänkning av kommunalskatten med 1 kr år 2001 och med ytterligare
1 kr år 2002 genom att staten övertar kostnader motsvarande skattebortfallet fö
kommunerna.
Dessutom vill man införa ett grundavdrag på 10 000 kr per barn vid den
kommunala beskattningen fr.o.m. år 2000. Avdraget skall fungera som ett
komplement till dagens barnbidrag. För familjer vars inkomst inte är tillräckli
stor för att man skall kunna tillgodogöra sig avdraget fullt ut skall ett bidra
utgå.
I övrigt föreslår Moderata samlingspartiet bl.a. att uttaget av statlig inkomst
begränsas till 20 % från 2000, att en permanent skattereduktion införs för
hushållstjänster och ROT samt att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2
av taxeringsvärdet fr.o.m. år 2000 och därefter med ytterligare 0,1 procentenhe
såväl 2001 som 2002. Vid beräkningen av fastighetsskatt skall markvärdet
dessutom tas upp med endast halvt belopp för att lindra de orimliga regionala
skillnaderna. Dessutom föreslås att de s.k. krisårgångarna inte skall fasas in
fastighetsskatten.
De besparingsförslag som Moderata samlingspartiet för fram är enligt
finansutskottets mening väl avvägda. Utskottet noterar särskilt att de grupper
som har svårt att tillgodogöra sig skattesänkningarna är undantagna från partie
besparingar. Tvärtom föreslår man betydande förbättringar i förhållande till
regeringens förslag för exempelvis handikappade och pensionärer. Till detta
kommer det nyss nämnda bidraget som skall utgå till de barnfamiljer som inte
kan tillgodogöra sig det särskilda grundavdraget för barn.
Moderata samlingspartiet föreslår inte heller några besparingar som berör
sjukvård, äldreomsorg eller undervisningen i grundskola och gymnasium.
I stället innebär besparingarna att man skall återgå till den 75-procentiga
ersättningsnivå som användes fram t.o.m. 1997 inom socialförsäkringssystemen
och arbetslöshetsförsäkringen samt införa ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen bör dessutom omvandlas till en
omställningsförsäkring med ökad egenfinansiering för medlemmarna.
Utgiftsminskningar bör också åstadkommas genom minskat företagsstöd,
minskade bidrag till organisationer och politiska partier, en snabbare avveckli
av bostadssubventionerna, slopat presstöd samt slopat stöd till lokala
investeringsprogram, effektivare rehabilitering och besparingar inom den
statliga administrationen.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att sådana grundläggande
samhällsfunktioner som t.ex. rättsväsendet bör tillföras ökade resurser i
förhållande till vad regeringen föreslagit. Partiet vill också anslå 1,4 miljar
kronor mer än regeringen för assistansersättning åt handikappade. Likaså bör
medel avdelas för att stärka IT-kompetensen i skolan.
Enligt utskottets mening kan man inte på det sätt som regeringen föreslår,
nämligen genom utfästelser om ytterligare statsbidrag, åstadkomma en
nödvändig förnyelse av kommunsektorn. Erfarenheterna av vad som skett efter
tidigare tillskott bekräftar detta. Kommunernas ekonomiska problem löses bäst
genom en politik som leder till fler arbeten och till arbeten som innebär mer
kvalificerade uppgifter.
Statens viktigaste uppgift i detta sammanhang bör i stället vara att främja
sysselsättningen och på så sätt bredda kommunernas skatteunderlag. Staten bör
också genomföra omfattande avregleringar och konkurrensutsätta kommunala
verksamheter, som även i övrigt bör effektiviseras och rationaliseras för att
medborgarna skall få valuta för sina skattepengar. I likhet med Moderata
samlingspartiet föreslår utskottet en omfattande avreglering och
konkurrensutsättning. Utskottet biträder också det moderata förslaget om en
översyn av vilka uppgifter en kommun bör få ägna sig åt.
Den kommunala verksamheten bör sålunda renodlas och effektiviseras.
Dessutom bör tidigare tillskott av statsbidrag utnyttjas. Om man därtill beakta
att ekonomin torde utvecklas starkare med den av utskottet här förordade
politiken uppkommer ett utrymme för att sänka den kommunala utdebiteringen.
I vissa kommuner kan skattesänkningar genomföras redan på kort sikt.
Kommunalskatten bör därutöver sänkas genom att staten övertar kostnader som
åvilar kommunerna. Utskottet föreslår att man inför en nationell skolpeng av de
slag som Moderata samlingspartiet förordar för att lyfta över finansie-
ringsansvaret för skolan (men inte ansvaret för undervisningen som sådan) till
staten. För år 2001 skapas därmed ett utrymme som motsvarar en sänkning av
den kommunala utdebiteringen med 1 kr och för år 2002 med ytterligare 1 kr.
Finansutskottet står alltså bakom Moderata samlingspartiets förslag till
besparingar. De utgiftsminskningar som följer av dessa förslag innebär att
utgiftstaket för staten under de kommande tre budgetåren bör bestämmas till
754 miljarder kronor 2000, 768 miljarder kronor 2001 och 780 miljarder kronor
2002. Det är en minskning med 11, 22 respektive 34 miljarder kronor jämfört
med regeringens förslag.
Vid beräkningen av utgiftstaket har utskottet, i likhet med Moderata
samlingspartiet, inte inkluderat någon budgeteringsmarginal eftersom den
påverkar budgetdisciplinen negativt. Om de föreslagna taken för statens utgifte
under de närmaste tre åren behöver överskridas, får regeringen återkomma till
riksdagen med en förklaring och ett förslag till de besparingar som krävs för a
det ursprungligen fastställda taket skall kunna upprätthållas.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn bör på motsvarande sätt beräknas till 1
miljarder kronor såväl 2000 som 2001 och till 1 054 miljarder kronor 2002. Det
en minskning med 24, 59 respektive 88 miljarder kronor jämfört med regeringens
förslag för samma period. Att avvikelsen från regeringens förslag blir större i
fall än för utgiftstaket för staten förklaras främst av att merparten av de mod
skattesänkningarna leder till minskade skatteinkomster för kommunerna och att
dessa kompenseras fullt ut för detta bortfall genom ökade statsbidrag.
Tabell. Finansiellt sparande i den konsoliderade offentliga sektorn med utskott
och Moderata samlingspartiets budgetalternativ
Belopp i miljarder kronor
0
Den finansiella effekten av Moderata samlingspartiets budgetalternativ kan
sammanfattas på det sätt som framgår av ovanstående tabell. Den visar att med d
moderata budgetalternativet kommer sparandet att ligga på en nivå som med god
marginal överstiger även de av regeringen använda budgetmålen de kommande tre
åren. Budgetarbetet bör ha en sådan inriktning att man uppnår balans i de
offentliga finanserna sett över en konjunkturcykel. I nuvarande konjunkturläge
innebär detta att man under några år bör ha överskott i budgeten för att däreft
kunna tillåta sig underskott i nästa lågkonjunktur. Det moderata alternativet ä
utformat i enlighet med detta synsätt.

Tabell. Utskottets och Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak och
utgiftsramar för 2000
Belopp i miljoner kronor
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
0
Sammanfattningsvis anser utskottet således att Moderata samlingspartiets
budgetförslag för 2000 bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det
innebär att utskottet tillstyrker de av detta parti i motion Fi209 föreslagna
nivåerna för utgiftstaket under 2000-2002 (yrkande 2), liksom partiets
förslag till beräkning av de offentliga utgifterna för 2000-2002 (yrkande
5) och beräkning av statsbudgetens inkomster och förändrade skatte- och
avgiftsregler (yrkande 7), vilket finns intaget i appendix 1 till utskottets
betänkande som reservation 21 (m). Vidare tillstyrker utskottet Moderata
samlingspartiets förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden
(yrkande 8) som återfinns dels i ovanstående tabell, dels i reservation 21
(m) i appendix 1. Slutligen biträder utskottet även övriga av Moderata
samlingspartiet i detta sammanhang framförda förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motionerna
- Fi209 (m) yrkandena 2, 5, 7-9,
- Sk301 (m) yrkande 1,
- Sk302 (m),
- Sk303 (m),
- Sk304 (m) yrkande 1,
- Sk305 (m),
- Sk306 (m),
- Sk308 (m),
- Sk309 (m),
- Sk312 (m, kd, fp),
- Sk314 (m),
- Sk315 (m),
- Sk316 (m) yrkandena 1-3,
- Sk318 (m) yrkandena 1-4 och 6-16,
- Sk321 (m),
- Sk322 (m),
- Sk326 (m) yrkandena 1, 3-5, 9, 11 och 16, 17,
- Sk625 (m) yrkande 4,
- Sk692 (m) yrkandena 1-5 och 7-9,
- Sk695(m) yrkande 3,
- Sk696(m) yrkande 5,
- Sk709 (m),
- Sk772 (m) yrkandena 2 och 3,
- Sk826 (m) yrkandena 1 och 3,
- U222 (m) yrkandena 4 och 5,
- U306 (m) yrkande 5,
- Fö214 (m) yrkande 6,
- Sf306 (m) yrkande 8,
- Sf638 (m) yrkande 3,
- Kr318 (m) yrkande 18,
- MJ212 (m) yrkandena 1 och 2
- MJ306 (m) yrkandena 6 och 7,
- MJ605 (m) yrkandena 1 och 2,
- N272 (m) yrkandena 3 och 5,
- N273 (m) yrkande 39,
- A805 (m) yrkande 4,
- Bo206 (m) yrkande 7.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare avstyrks övriga
motioner som är aktuella i detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande budgetförslagen för år 2000
att riksdagen
a) med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkande 2 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 2 fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 755 miljarder
kronor, för år 2001 till 768 miljarder kronor och för år 2002 till 781
miljarder kronor,
b) med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkande 5 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 9 godkänner den i motionen redovisade reviderade beräkningen
av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002,
c) med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkande 8 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 6 beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000 på
utgiftsområden enligt det med reservation 21 (m) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
d) med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkande 9 och proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkande 7
godkänner beräkningen av förändringar av anslagsbehållningar för
budgetåret 2000,
e) om godkännande av beräkningen av förändringar av myndigheters
m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 2000 samt
beräkningen av överföring av medel från AP-fonden för budgetåret
2000,
= utskottet
f) dels med bifall till motionerna 1999/2000:Sk318 yrkandena 2, 4, 6, 8
och 14-16, 1999/2000:Sk326 yrkandena 2, 3 och 9, 1999/2000: Sk692
yrkande 1, 1999/2000:Sk826 yrkandena 1 och 3, 1999/2000: Sf306
yrkande 8 och 1999/2000:MJ306 yrkande 7 samt med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkandena 22, 24 och 25, alla i denna del, samt med anledning av
propositionens yrkande 23 i denna del godkänner vad som anförts i
motionerna om inkomstskatten för år 2000,
dels med bifall till motionerna 1999/2000:Sk312, 1999/2000:Sk692
yrkande 5, 1999/2000:N273 yrkande 39 och 1999/2000:A805 yrkande 4
samt med anledning av motion 1999/2000:N272 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionerna om
hushållsnära tjänster,
g) om det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster,
= utskottet
h) dels om utvidgade reserveringsmöjligheter,
= utskottet
i) om befrielse från kupongskatt vid näringsbetingat innehav,
= utskottet
j) dels om förändrade avgiftsnivåer för socialavgifter m.m.,
= utskottet
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk326 yrkande 11 beslutar att
avveckla den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel i enlighet med
vad som anförts i motionen,
k) med bifall till motion 1999/2000:Sk318 yrkande 12 och med
anledning av proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 36 i denna del beslutar att frysa underlaget för
fastighetsskatten på nuvarande nivå,
l) med bifall till motionerna 1999/2000:Sk318 yrkandena 9-11, och
1999/2000:Bo206 yrkande 7 och med anledning av motion
1999/2000:Sk772 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkande 37 i
denna del beslutar att sänka fastighetsskatten till 1,2 % år 2000, 1,1 % år
2001 och 1,0 % år 2000 samt att fr.o.m. år 2000 undanta hälften av
markvärdet från beskattning,
m) med bifall till motionerna 1999/2000:Sk318 yrkande 13,
1999/2000:Sk692 yrkandena 7-9, 1999/2000:MJ306 yrkande 6 samt
med anledning av 1999/2000:Sk301 yrkande 1, 1999/2000:Sk302,
1999/2000:Sk303, 1999/2000:Sk304 yrkande 1, 1999/2000:Sk305,
1999/2000:Sk308, 1999/2000:Sk309, 1999/2000:Sk314, 1999/2000:
Sk625 yrkande 4, 1999/2000:Sk696 yrkande 5, 1999/2000:N272
yrkande 5 och med avslag på proposition 1999/2000:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 27 och 28, båda i denna del,
godkänner vad som anförts i motionerna om skatteväxling,
n) med bifall till motion 1999/2000:Sk321 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 5 godkänner vad som anförts i motionen om fordonsskatt för
tunga bussar,
o) om lättnad i beskattningen av miljövänliga bilar,
= utskottet
p) med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkande 7 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 29 i denna del godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 2000 enligt det med reservation 21 (m)
betecknade förslaget i appendix 1 till hemställan,
q) dels med bifall till motionerna 1999/2000:Sk318 yrkandena 1, 3 och 7
samt 1999/2000:Sk322, 1999/2000:Sk326 yrkande 1 och
1999/2000:Sk709 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionerna om skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motionerna 1999/2000:Sk326 yrkandena 4 och 5,
1999/2000:Sk692 yrkandena 2 och 3 samt med anledning av motionerna
1999/2000:Sk316 yrkandena 1-3 och 1999/2000:Sk695 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionerna om
sänkt förmögenhetsskatt,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk326 yrkandena 16 och 17 som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionerna om
mervärdeskatt på dagstidningar,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk326 yrkande 16 beslutar att
slopa skatten på reklam fr.o.m. den 1 januari 2000,
dels med bifall till motionerna 1999/2000:Sk306, 1999/2000:MJ212
yrkandena 1 och 2 samt 1999/2000:MJ605 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionerna om
industrins och jordbrukets energibeskattning,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk315 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om cement- och
kalkindustrins energibeskattning,
dels med bifall till motionerna 1999/2000:Fö214 yrkande 6,
1999/2000:U222 yrkandena 4 och 5, 1999/2000:U306 yrkande 5,
1999/2000:Sf638 yrkande 3 och 1999/2000:Kr318 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionerna om
enskilda utgiftsområden,
dels avslår övriga i appendix 2 till hemställan upptagna
motionsyrkanden,
22. Budgetförslagen för år 2000 (mom. 10) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.5.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning t.o.m. avsnitt 4.1.28 Ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten bort ha följande lydelse:
Budgetpolitikens allmänna inriktning
Finansutskottet ansluter sig till det som anförts i Kristdemokraternas
motion Fi210 om att ett antal särskilt prioriterade områden bör styra
inriktningen av budgetpolitiken. Således är det enligt utskottet av största
vikt att skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre
företagarklimat. Den ekonomiska tillväxten kan i sin tur bidra till att
minska arbetslösheten och de kostnader som denna ger upphov till
samtidigt som välfärden kan tryggas.
För att göra det möjligt för flera att leva på sin lön samt öka rättvisan bör
skatterna sänkas för låg- och medelinkomsttagare samtidigt som barnfamiljernas
och pensionärernas ekonomiska situation bör förbättras. Inom kommunsektorn
bör vidare vården, omsorgen och skolan ges bättre förutsättningar. Samtidigt är
det viktigt att slå fast att rättssamhället måste återupprättas. Den bristfälli
direkt felaktiga politik som på dessa områden förs av den socialdemokratiska
regeringen måste enligt utskottet snarast rättas till.
Den statliga budgetpolitiken måste enligt utskottet inriktas på att få till stå
bättre finansiellt sparande och en snabbare avbetalning av statsskulden. Detta
bör bl.a. åstadkommas genom en något stramare finanspolitik och genom en
snabbare utförsäljning av statliga företag. I likhet med Kristdemokraterna kan
utskottet konstatera att riskerna annars ökar för att de stora räntekonstnadern
tränger undan viktig offentlig verksamhet och bidrar till att förstärka de stat
finansernas konjunkturkänslighet.
Utskottet övergår därefter till de sex särskilt prioriterade områdena.
Tillväxtpolitik
Den tillväxtpolitik som utskottet förespråkar karaktäriseras av en
balanserad finanspolitik i kombination med strukturella åtgärder som
förbättrar ekonomins funktionssätt. Bland de viktigaste av dessa
finanspolitiska åtgärder med strukturella effekter märks en kraftig
sänkning av skatten i vanliga inkomstlägen de närmaste åren genom
höjningar av grundavdraget i den kommunala beskattningen. Detta bidrar i
första hand till att fler kan klara sig på sin egen lön, men det medför också
den strukturellt viktiga effekten att kommande lönebildning underlättas.
Vidare bör tjänstesektorn enligt utskottet ges helt nya möjligheter att växa
genom en femtioprocentig skattereduktion för de privata hushållens köp av
tjänster i det egna hemmet. Därutöver bör bl.a. arbetsgivaravgifterna sänkas me
10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr per år från år 2001.
Skattepolitik
Utskottet anser också att det behövs en skattepolitik där alla får behålla
mer av sin egen lön. Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har
till stora delar inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare.
Detta har i kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan
tidigare levde på marginalen tvingats söka socialbidrag.
Socialbidragskostnaderna, liksom antalet socialbidragstagare, ökade under
i stort sett hela den förra mandatperioden. Denna utveckling har i sin tur
belastat kommunerna eftersom det är de som finansierar socialbidragen.
Låginkomsttagare som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av
året betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter. Denna
negativa rundgång måste brytas.
Utskottet ser i likhet med Kristdemokraterna det som en viktig uppgift att skap
en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tving
vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför ställer
sig utskottet bakom en rad åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla en
större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll
över sin egen ekonomiska situation. Den beloppsmässigt mest betydande
åtgärden som bör genomföras är ett kraftigt höjt grundavdrag i den kommunala
beskattningen.
Inkomstskatten bör enligt utskottet sänkas för alla med sammanlagt 17
miljarder kronor nästa år genom en höjning av grundavdraget med 9 600 kr.
Effekten blir en skattesänkning med ca 250 kr/månad, eller drygt 3 000 kr per
år. Grundavdragshöjningen omfattar även skattepliktiga transfereringar och
gäller för pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag understiger de
Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den kommunala beskattningen.
Andra åtgärder som bör vidtas är att förbättra de skattemässiga fördelarna för
hushållen att spara dels genom en höjd avdragsrätt för pensionssparande, dels
genom en avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton samt att
gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 6
kr.
En reformerad familjepolitik
En reformerad familjepolitik handlar enligt utskottets mening både om
synen på familjens ställning och uppgifter i samhället, och om
utformningen av det offentliga familjestödet. Utskottet delar
Kristdemokraternas mening att det gäller att hitta sådana modeller för
valfrihet och mångfald som skapar de bästa förutsättningarna för
föräldrarna och barnen. Genom att styra alla resurser till ett fåtal
barnomsorgsformer har staten i praktiken tagit över beslut som familjerna
själva borde fatta.
Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister från
såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt därfö
att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan resursstarka
hushåll. Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det familjepolitiska stöde
medger flera alternativa barnomsorgsformer. Dessutom strider förslaget om en
nationellt enhetlig maxtaxa mot principen om det kommunala självstyret.
Utskottet avvisar därför regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala
barnomsorgen.
Utskottet tillstyrker Kristdemokraternas förslag till förändringar på
familjeområdet, som bl.a. innebär  en höjd garantinivå i föräldraförsäkringen
från dagens 60 kr per dag till 120 kr per dag och att kontaktdagarna återinförs
föräldraförsäkringen. Ett förbättrat vårdnadsbidrag på 10 % av prisbasbeloppet
(3 660 kr) per månad och barn mellan 1 och 3 år bör återinföras från den 1 juli
år 2000. Till följd av att vårdnadsbidraget gäller från den dag barnet fyller 1
föreslår utskottet att de 90 garantidagarna i föräldraförsäkringen slopas.
Vidare bör en avdragsrätt på maximalt 10 % av prisbasbeloppet per månad
(3 660 kronor) införas från den 1 juli år 2000 för styrkta barnomsorgskostnader
för alla barn mellan 1 och 3 år. Regeringens planerade barnbidragshöjning bör
senareläggas ett år för att i stället möjliggöra omedelbara förbättringar för d
barnfamiljer som har det sämst ställt ekonomiskt. Detta uppnås enligt utskottet
bäst genom förbättringar i bostadsbidraget.
Bättre pensioner
Utskottet vill i likhet med Kristdemokraterna kraftigt understryka att det
också behövs bättre politik för pensionärerna. Regeringens okänsliga
budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt genom
nedskärningarna och bristerna inom äldrevården samt de växande
vårdköerna. Utskottet ställer sig bakom Kristdemokraternas
budgetalternativ, som bl.a. innehåller reformer som innebär en satsning på
rättvisa och bättre ekonomisk situation för pensionärer. Utskottet anser
således att pensionstillskottet bör höjas med 200 kr/månad från den 1
januari 2000. Detta gynnar alla dem som har låg eller ingen ATP.
År 2001 träder det nya pensionssystemet i kraft vad gäller den nya
garantipensionen, som efter skatt kommer att bli ca 100 kr högre per månad än
dagens folkpension och pensionstillskott. Pensionstillskottet försvinner då hel
och hållet. Från och med år 2001 kommer i stället det höjda grundavdrag som
utskottet tidigare förordat att, till följd av pensionsreformen, omfatta hela
pensionärskollektivet, vilket gör att även de pensionärer som har lägst pension
kommer att få sänkt skatt med ca 250 kr per månad. Jämfört med dagens
situation kommer alltså de sämst ställda pensionärerna att få ca 350 kr mer per
månad år 2001 med Kristdemokraternas politik.
Utskottet menar vidare att hela inkomstprövningen av änkepensionen bör
slopas och att bostadstillägget för pensionärer bör höjas från år 2001.
Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastighet.
Omställningspensionen för efterlevande skall återställas från 6 till 12 månader
Utskottet vill också understryka att den grundavdragshöjning som
Kristdemokraterna föreslår omfattar alla skattepliktiga transfereringar och gäl
under år 2000 även för pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag
(SGA) understiger det av Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den
kommunala beskattningen. Ungefär 1,3 miljoner pensionärer kommer därmed
att få sänkt skatt till följd av denna förändring under år 2000.
Vården, omsorgen och skolan
Vården, omsorgen och skolan kräver enligt utskottet på kort sikt mer
resurser genom ökade statsbidrag. Utskottet tillstyrker därför
Kristdemokraternas budgetalternativ, som innebär att kommuner och
landsting kommer att få 3,5 miljarder kronor i ytterligare resurser de
närmaste tre åren jämfört med regeringens förslag. Vidare anser utskottet
att tandvårdsförsäkringen behöver förbättras. I likhet med
Kristdemokraterna anser utskottet att utrymme även kan skapas genom
strukturförändringar inom kommunsektorn. Det kan t.ex. gälla utveckling
av den offentliga upphandlingen, lokal samordning av
arbetsmarknadsmedel samt utförsäljning av kommunala bostadsföretag.
Ett återupprättat rättsväsende
En förstärkning av rättsväsendet är enligt utskottet en prioriterad uppgift.
Utskottet delar därför Kristdemokraternas uppfattning att rättsväsendet
bör tillföras ytterligare 810 miljoner kronor den kommande
treårsperioden. Det bör ske genom att polisväsendet förstärks och
närpoliskontoren och deras verksamhet utvecklas för att bekämpningen av
vardagsbrottsligheten skall lyckas. Åklagarväsendet måste också enligt
utskottet stärkas och domstolsväsendet tilldelas ytterligare medel. Dessa
pengar skall särskilt gå till hovrätterna samt läns- och kammarrätterna där
en andel mål får vänta på domstolens avgörande trots att skriftväxling och
övriga beredningsåtgärder är avslutade.
En fungerande kriminalvård kräver också enligt utskottet utökade resurser
samtidigt som det brottsförebyggande arbetet intensifieras genom ett utökat
samarbete mellan Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och kommunerna. Till detta
kommer förbättrade möjligheter för skattemyndigheterna till uppföljning och
bekämpning av skattefusk samt satsningar på tullen och kustbevakningen.
I följande tabell visas utskottets förslag till fördelning på utgiftsområden fö
2000. Utskottets förslag överensstämmer med det av Kristdemokraterna i motion
Fi210 framlagda förslaget.
Tabell. Utskottets och Kristdemokraternas förslag till utgiftsramar m.m. för
budgetåret 2000
Belopp i miljoner kronor
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
0
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet såldes motionerna
Fi210 (kd) yrkandena 2-4 och 6, Sk325 (kd) yrkandena 1, 2, 5, 6, 9, 11-
16, 19, 21-24 samt 26-36. Motionerna Sk312 (m, kd, fp), Sk313 (kd),
Sk319 (kd), Sk320 (kd), Sk771 (kd) yrkandena 2 och 3, Sk773 (kd)
yrkandena 1-3, T210 (kd) yrkande 10 samt N383 (kd) yrkande 6 får anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört. Regeringens förslag i berörda
delar avstyrks. Vidare avstyrks de motioner i betänkandets appendix 2
som ej tillstyrkts i detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande budgetförslagen för år 2000
att riksdagen
a) med anledning av motion 1999/2000:Fi210 yrkande 2 och med avslag
på proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 2 som följd av förslagen om höjd statlig ålderspensionsavgift,
ändrad finansieringsprincip för avtalsförsäkringar på det statliga området
och sänkt statsbidrag till kommunerna fastställer utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000
till 757 miljarder kronor, för år 2001 till 774 miljarder kronor och för
år 2002 till 789 miljarder kronor,
b) med anledning av motion 1999/2000:Fi210 yrkande 6 och med avslag
på proposition 1999/2000:1 yrkande 9 godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002,
c) med bifall till motion 1999/2000:Fi210 yrkande 4 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 6 beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000 på
utgiftsområden enligt det med reservation 22 (kd) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
d) om förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2000,
= utskottet,
e) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 2000 samt beräkningen av överföring av medel från AP-
fonden för budgetåret 2000,
= utskottet,
f) med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkandena 13 och 26-28 och
med avslag på proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkandena 22-25, alla i denna del, godkänner vad i
motionen anförts om inkomstskatten för år 2000,
g) om det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster,
= utskottet
h) om utvidgade reserveringsmöjligheter,
= utskottet,
i) om befrielse från kupongskatt vid näringsbetingat innehav,
= utskottet,
j) med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkande 35 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkandena 31-35, alla i denna del, godkänner vad i motionen anförts om
förändrade avgiftsnivåer för socialavgifter m.m.,
k) om underlaget för fastighetsskatt vid 2001 års taxering,
= utskottet,
l) med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkandena 15 och 16 samt
med anledning av motionerna 1999/2000:Sk771 yrkandena 2 och 3 samt
1999/2000:Sk773 yrkandena 1-3 och med avslag på proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkande 37 i
denna del godkänner vad i motionen anförts om fastighetsskatt m.m. för
bostäder år 2000,
m) med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkandena 31 och 32 och
med anledning av motionerna 1999/2000:Sk319, 1999/2000:T210
yrkande 10 och 1999/2000:N383 yrkande 6 avslår proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 27 och
28, båda i denna del, godkänner vad i motionen anförts om
skatteväxling,
n) med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkande 23 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 29 i denna del godkänner vad i motionen anförts om
fordonsskatt för tunga bussar,
o) om lättnad i beskattningen av miljövänliga bilar,
= utskottet,
p) med bifall till motion 1999/2000:Fi210 yrkande 3 i denna del och
1999/2000:Sk325 yrkandena 1 och 22 samt med avslag på  proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkande 5
godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret
2000 enligt det med reservation 22 (kd) betecknade förslaget i appendix
1 till hemställan,
q) dels med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkandena 2, 12, 29, 33,
36 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkande 14 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om resor till och från
arbetet,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om pensionssparande,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkandena 30 och 34 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
utbildningskonton,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkande 11 och med
anledning av motionerna 1999/2000:Sk312 och 1999/2000:Sk320 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatt på
hushållsnära tjänster,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk313 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om reavinstbeskattning av
fastigheter,
dels med bifall motion 1999/2000:Sk325 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning av
bolagsinkomster,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkande 21 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesfiske,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning av
royaltyinkomster,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkande 19 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mervärdesskatt på
barnböcker,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk325 yrkande 24 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om industrins och
jordbrukets energibeskattning,
dels med bifall till motion 1999/2000:Fi210 yrkande 3 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
beräkningen av inkomster av statens verksamhet,
dels avslår övriga i appendix 2 till hemställan upptagna
motionsyrkanden,
23. Budgetförslagen för år 2000 (mom. 10) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.5.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 4.1.28
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar Centerpartiets syn på budgetpolitiken. I likhet med
Centerpartiet förespråkar utskottet en hållbar och stark ekonomisk tillväxt
kombinerad med decentralisering, miljöansvar och social grundtrygghet.
Företagande och kreativitet skall ha goda möjligheter att blomstra.
Hindren för företagande skall rivas genom sänkt skatt, enklare regler och
ökad flexibilitet. Det behövs regional balans med företagande och
sysselsättning i hela landet. Socialt ansvar och gemenskap skall prägla
samhället och ge trygghet åt alla. Jämställdheten och jämlikheten bör ökas
inom alla områden i samhället. Decentralisering, trygghet och miljöhänsyn
är ledord.
Utskottet ger inledningsvis sin syn på budgetens inkomstsida och övergår sedan
till att behandla utgifterna.
Den långsiktiga målsättningen är att sänka skattetrycket i takt med vad
ekonomin medger. Sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare samt
sänkt skatt på företagande och boende prioriteras. Centerpartiets skatteprofil,
som utskottet ställer sig bakom, innebär ökad tillväxt, bättre miljö och social
ansvar. Långsiktigt skall miljörelateringen i skattesystemet öka. Verksamheter
som påverkar miljön skall inte vältra över miljö- och hälsorelaterade kostnader
på samhället. Skattesystemet skall gynna arbete och kunskap och stärka bl.a.
människors ställning på arbetsmarknaden.
Inkomstskatterna sänks genom ett kraftigt höjt grundavdrag för människor med
små eller medelstora inkomster. Avdraget ersätter regeringens skattereduktion
och konstrueras så att det trappas upp till en viss nivå och därefter ner så at
låg- och medelinkomsttagare får störst del av den sänkta inkomstskatten.
Inkomstskatten bör sänkas med 10,5 miljarder kronor för år 2000. En
uppjustering av den nedre skiktgränsen för uttag av statlig skatt är inte en
prioriterad skatteförändring, detta särskilt då stora grupper som studenter och
pensionärer ställs utanför regeringens inkomstskattesänkning. Även
förlängningen av den särskilda skattereduktionen för låginkomsttagare avstyrks.
Utskottet avvisar, i likhet med Centerpartiet, regeringens förslag om att den
statliga skatt om 200 kr som utgår på förvärvsinkomst skall tillfalla
kommunerna år 2001. Kommunerna bör tillföras medel på annat sätt.
En riktig grön skatteväxling bör genomföras där intäkterna från höjda
miljöskatter går till en stegvis sänkning av arbetsgivaravgifterna. För år 2000
föreslås att lönesummegränsen höjs till 2 miljoner kronor för arbetsgivare och
till 300 000 kr för egenföretagare. År 2001 utökas reduktionen med 1
procentenhet för att år 2002 utökas med 2 procentenheter till totalt 8 procent-
enheter. Procentenhetsreduktionen föreslås omfatta även egenföretagarnas
egenavgifter. För att företag med stora säsongsvariationer inte skall missgynna
bör reduktionen beräknas på den årliga lönesumman. Vidare föreslås att
arbetsgivaravgifterna åter reduceras för vissa näringar i Norrlands inland.
Svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri är en sektor med stora
framtidsmöjligheter. Det är förvånande att regeringen inte förmår jämställa
jordbrukets el- och eldningsoljebeskattning med industrins förrän den 1 juli
2000. För fortsatt utveckling av svensk trädgårdsnäring föreslås en generell
nedsättning av koldioxidskatten på olja för växthusuppvärmning och grönfoder-
torkar. Tillsammans med andra förslag tillförs jordbruket och trädgårdsnäringen
knappt 1,2 miljarder kronor per år för att förstärka den internationella
konkurrenskraften.
Förslaget om RUT-avdrag innebär en skattereduktion på 50 % av
arbetskostnaden på hushållsnära tjänster som utförs i hemmet med ett belopp
upp till 20 000 kr per hushåll och år. Begreppet hushållstjänster omfattar tjän
som utförs i hemmet som tvätt, städning, omsorg och trädgårdsskötsel. Avdraget
införs den 1 juli 2000.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om yrkesfiskeavdrag i
likhet med det som finns i Danmark. Utskottet säger ett absolut nej till en
höjning av dieselskatten, så länge det inte finns alternativa bränslen att till
tillräcklig mängd och till konkurrenskraftiga priser. Höjd dieselskatt innebär
betydelsefulla näringar som åkerier, rederier och jordbruk får sämre möjlighete
att konkurrera på lika villkor som sina europeiska konkurrenter.
Även höjningen av energiskatten på el avstyrks eftersom den kommer att
märkas direkt i elkonsumenternas plånböcker. Löneskatten på avsättning till
anställdas vinstandelsstiftelser bör avskaffas.
Fastighetsskatten skall sänkas successivt. Fastighetsskattesystemet bör ersätta
av ett system med en schablonintäkt mot vilken avdrag får göras för fastigheten
kostnader. Utöver räntekostnader skall avdrag få göras för andra kostnader som
underhåll och reparation. En del av denna avdragsrätt åstadkoms genom att
ROT-avdraget permanentas. Den sänkning av fastighetsskatten på hyreshus som
regeringen föreslår avstyrks eftersom det är föga troligt att sänkningen kommer
hyresgästerna till godo.
För att lösa problemen för fastboende i attraktiva skärgårds- och andra
fritidshustäta områden bör regeringen samla sig till ett förslag som tar sikte
att lösa frågan inom ramen för taxeringsförfarandet. Förslaget bör utformas så
att det får retroaktiv verkan även för 1999.
Utskottet vill erinra om att Centerpartiet är pådrivande i arbetet för
omställningen till ett ekologiskt hållbart energisystem. Utskottet ställer sig
bakom Centerpartiets förslag även i denna del. Fastighetsskatten på äldre
vattenkraft återinförs och produktionsskatten på el från kärnkraft höjs med 1 ö
per kWh för år 2000. En kväveoxidskatt tas ut med 10 kr per kg kväveoxid för
pannor med en större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion
större än 20 GWh. Flygtrafiken orsakar stora utsläpp i luften och bör därmed st
för en del av miljökostnaderna. Man bör överväga att införa differentierade
landningsavgifter för minskade miljöfarliga utsläpp och buller och att införa e
miljöskatt på flyg med ett belopp per passagerare och resa, vilket innebär att
största flygplanen med flest resenärer får bära de största kostnaderna.
Utskottet övergår nu till att behandla budgetens utgiftssida. Också i denna
del ställer sig utskottet bakom Centerpartiets politik.
På arbetsmarknadspolitikens område bör en generell utbildningsgaranti införas.
Garantin skall säkerställa att de som tidigare inte fått någon utbildning upp t
gymnasienivå ges möjlighet till detta. Utskottet vill också fasa ut volymåtgärd
från den arbetsmarknadspolitiska arsenalen för att i stället satsa på kvalifice
åtgärder som banar väg för ett återinträde på arbetsmarknaden. Ett partnerskap
bör etableras mellan staten, regionala myndigheter samt privata och offentliga
arbetsgivare vilka gemensamt skall tillskapa en övergångsarbetsmarknad.
För att främja kompetensutvecklingen bland dem som redan har ett arbete skall
individuella kompetenskonton införas på vilka arbetstagare och arbetsgivare kan
göra skattesubventionerade insättningar.
En allmän trygghetsförsäkring som skall täcka oväntat inkomstbortfall under de
förvärvsaktiva åren bör införas. Försäkringen är avsedd att ersätta nuvarande
allmänna försäkringar vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och
förtidspension. Försäkringen skall bestå av en lägsta ersättningsnivå - en
grundpenning - och därutöver en inkomstrelaterad del.
Samordningen av försörjningsstödet kommer bl.a. till uttryck i en betydande
omfördelning av medel från utgiftsområdena 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
samt 15 Studiestöd till utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.
Allt försörjningsstöd till arbetslösa bör koncentreras under utgiftsområde 13.
Härigenom skapas bättre förutsättningar för mer flexibla insatser för att
underlätta övergången mellan arbete, arbetslöshet, utbildning, åtgärder och
verksamhet på en övergångsarbetsmarknad. De totala kostnaderna för
arbetslösheten tydliggörs också mer än i dag.
På familjepolitikens område föreslår utskottet, i likhet med Centerpartiet, att
man inför ett system med barnkonton i stället för den av regeringen föreslagna
maxtaxereformen. Ett utökat familjepolitiskt stöd bör komma alla barnfamiljer
till del och inte ensidigt gynna en viss omsorgsform.
Garantinivån i föräldrapenningen bör höjas till 150 kr per dag fr.o.m. den
1 januari 2000 och beräkningsunderlaget för SGI bör ändras och delvis grundas
på s.k. historisk inkomst.
Pensionärer med låg eller ingen ATP skall få en höjning av pensionstillskottet
med 2 500 kr per år den 1 juli 2000. Gränsen för högkostnadsskyddet för
läkemedel bör sänkas från 1 800 till 1 300 kr den 1 juni 2000.
Antalet högskoleplatser bör ökas med 10 000 under perioden 2001-2002. Ett
nytt studiefinansieringssystem bör införas i vilket bidrag och lån utgör varder
50 % av stödet. Återbetalningen bör utformas som ett modifierat annuitetslån på
20-25 år och fribeloppet bör höjas med två basbelopp.
En högre grad av frivilliginsatser och samarbete med frivilligorganisationerna
vid flyktingmottagandet samt effektiviseringar inom Invandrarverket leder till
minskade kostnader. Utlänningsnämnden bör avvecklas och asylärenden
överföras till förvaltningsdomstolarna. Integrationspolitiken måste bli en del
tillväxtpolitiken.
Det internationella utvecklingssamarbetet hör till vårt lands viktigaste och me
konkreta utrikespolitiska verksamheter. Därför bör det internationella
utvecklingsbiståndet anvisas mer medel.
En massiv satsning på rehabilitering bör genomföras samtidigt som den
finansiella samordningen påskyndas och utökas. FINSAM och SOCSAM bör
permanentas och utgöra det naturliga arbetssättet i hela landet. I princip skal
ingen person under 30 år beviljas förtidspension.
I ett demokratiskt samhälle är det avgörande att medborgarna känner tilltro til
och förtroende för rättsväsendet. För att kunna garantera detta bör resurserna
polis och rättsvårdande myndigheter kraftigt förstärkas. Åtgärder kan då inrikt
på att ha polisiär närvaro i varje kommun och i varje stadsdel i de stora städe
dygnet runt, att korta ner handläggningstiderna i domstolarna och hos de övriga
rättsvårdande myndigheterna, att säkra de mindre tingsrätternas existens och at
ge kriminalvården resurser för att förhindra återfall i brott.
Allmänt sett bör dock ett moratorium för realt ökade anslag till statliga
myndigheter införas.
Extra resurser skall tillföras ungdomsstyrelsen och allmänna
samlingslokaler/mötesplatser samt 25 % av det statliga kulturanslaget
öronmärkas till kultur för barn och ungdom.
Inriktningen måste vara att skapa goda möjligheter för tillväxt och utveckling
både i städer och på landsbygden. En regional utveckling i hela landet bör
understödjas. En förutsättning för att skapa livskraftiga miljöer är att det fi
en grundläggande samhällsservice i hela landet.
Ett decentraliserat och solidariskt samhälle kräver ett väl utbyggt väg- och
järnvägsnät. En satsning bör ske på en upprustning av vägnätet. Inte minst är d
mindre vägarna betydelsefulla för de boende och för industrin.
Ytterligare medel skall satsas på att underlätta svenska företags export av var
och tjänster med hög miljöprestanda. Medel föreslås omfördelas från
ramanslaget för stöd till lokala investeringsprogram.
Regeringens budgetförslag löser inte, trots ökade skatteintäkter, de kortsiktig
problem som finns i många kommuner och landsting. De ökade skatteintäkterna
fördelas inte lika över landet. Visserligen kompenserar utjämningssystemet en
del men i kombination med befolkningsminskning sjunker flera kommuners och
landstings ekonomiska bas de närmaste åren. Regeringen gör inget för att
åtgärda dessa strukturella problem. Såväl en omfördelning mellan kommunerna
och landstingen som ett tillskott i form av ökade statsbidrag krävs. Utskottet
erinra om att Centerpartiet förutsåg problemen med att finansiera vården och
omsorgen redan under förra riksmötet och därför träffade en överenskommelse
med regeringen. Man bör nu gå vidare med nya strukturella förändringar och
därför genomföra reformer riktade till bl.a. barnfamiljer och pensionärer.
Reformerna ger kommunerna ökade skatteintäkter varför statsbidragen kan
minskas i motsvarande mån.
Vissa statliga företag bör säljas och inkomsterna bör användas till att amorter
statsskulden. Utskottet ställer sig bakom en försäljningsnivå som överstiger
regeringens med 10 miljarder kronor. Detta kan innebära att enskilda apotek
samt sådana statligt ägda bolag som Sveaskog, Telia, MeritaNordbanken och
Vasakronan avyttras.
Nivån på det av utskottet föreslagna utgiftstaket för staten under de tre närma
efterföljande åren sammanfaller med regeringens förslag. Utskottet föreslår doc
likhet med Centerpartiet, en något högre budgeteringsmarginal, vilket framgår a
följande sammanställning.
Utskottets och Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2000-2002
Belopp i miljarder kronor

2000
2001
2002

Regeringens förslag till utgiftstak
765,0
790,0
814,0
Föreslagna utgiftsminskningar¹
-0,3
-3,5
-5,7
Ändrad budgeteringsmarginal
+0,3
+3,5
+5,7
Utgiftstak för staten enligt (c)
765,0
790,0
814,0


¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.
I följande tabell visas utskottets förslag till fördelning på utgiftsområden.
Utskottets förslag överensstämmer med det av Centerpartiet framlagda förslaget
i motion Fi211.
Tabell. Utskottets och Centerpartiets förslag till utgiftsramar m.m. för budget
2000
Belopp i miljoner kronor
Förändringar i förhållande till regeringens förslag

0
Utskottet ställer sig således bakom de förslag som framförs i
Centerpartiets partimotioner Fi211 yrkandena 3 och 11 samt Sk324
yrkandena 1-6, 9-12, 16-24, 26 och 27.
Motionerna Sk323 (c) och T465 (c) yrkandena 1 och 2 får anses tillgodosedda.
Vidare avstyrks de motioner i betänkandets appendix 2 som ej tillstyrks i detta
avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande budgetförslagen för år 2000
att riksdagen
a) om utgiftstak för staten åren 2000-2002,
= utskottet,
b) om beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002,
= utskottet,
c) med bifall till motion 1999/2000:Fi211 yrkande 11 och med anledning
av proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 6 beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000 på
utgiftsområden enligt det med reservation 23 (c) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
d) om förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2000,
= utskottet,
e) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 2000 samt beräkningen av överföring av medel från AP-
fonden för budgetåret 2000,
= utskottet,
f) med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkandena 2-4 och med avslag
på proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkandena 22-25, alla i denna del, godkänner vad utskottet anfört om
inkomstskatten för år 2000,
g) med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkande 5 avslår proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkande 38 i
denna del om det fasta beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster,
h) om utvidgade reserveringsmöjligheter,
= utskottet,
i) om befrielse från kupongskatt vid näringsbetingat innehav,
= utskottet,
j) med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkande 6 och med anledning
av motion 1999/2000:T465 yrkande 2 avslår proposition 1999/2000:1
Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 31-35, alla i denna
del, och godkänner vad utskottet anfört om förändrade avgiftsnivåer för
socialavgifter m.m.,
k) om underlaget för fastighetsskatt vid 2001 års taxering,
= utskottet,
l) med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkande 26 avslår proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkande 37 i
denna del om fastighetsskatt m.m. för bostäder år 2000,
m) med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkandena 18-21 och 23 och
med anledning av motion 1999/2000:T465 yrkande 1 avslår proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 27 och
28, båda i denna del, och godkänner vad utskottet anfört om
skatteväxling,
n) om fordonsskatt för tunga bussar,
= utskottet,
o) om lättnad i beskattningen av miljövänliga bilar,
= utskottet,
p) med bifall till motion 1999/2000:Fi211 yrkande 3 och med anledning
av proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 5 godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2000 enligt det med reservation 23 (c) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
q) dels med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkandena 1 och 17 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om skatt på
hushållsnära tjänster,
dels med bifall till motionerna 1999/2000:Sk323 och 1999/2000: Sk324
yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna
anförs om reavinstbeskattning av fastigheter,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om yrkesfiske,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om särskild skatt på
vinstandelar,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkande 27 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om fastighetsskatten i
attraktiva områden,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkandena 9 och 22 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om indu-  strins
och jordbrukets energibeskattning,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk324 yrkande 24 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om miljöskatt på
inrikesflyg,
dels avslår övriga i appendix 2 till hemställan upptagna
motionsyrkanden,
24. Budgetförslagen för år 2000 (mom. 10) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.5.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 4.1.28
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten bort ha följande
lydelse:
Budgetpolitikens inriktning - inkomsternas och utgifternas omfattning
Enligt utskottets mening måste budgetpolitiken inriktas mot att skapa
förutsättningar för en långsiktigt god tillväxt, sysselsättning och
företagande,  göra statsfinanserna mindre konjunkturkänsliga samt öka
friheten genom avregleringar. Genom en sådan politik skapas en större
tilltro till den enskilde, fler valmöjligheter, ett bättre företagsklimat,
större ansvarstagande i dag för kommande generationer och mer
solidaritet med människor inom och utom vårt land.
En sådan politik är bättre både ur tillväxt- och fördelningssynpunkt varför den
kraftigt skiljer sig från den nuvarande regeringens. Bland annat föreslår
utskottet flera strukturreformer för att sänka det i dag rekordhöga skattetryck
förbättra företagsklimatet och arbetsmarknaden. Genom en nationell
handlingsplan skall Sverige kunna bli ett första rangens företagarland.
Handlingsplanen bör bestå av en marginalskattereform, sänkta
arbetsgivaravgifter, billigare hushållsnära tjänster, en ökad avbetalning på
statsskulden, fortsatt sparande på utgifterna, ett förbättrat företagsklimat oc
moderniserade arbetsmarknadslagar samt en ökad globalisering och frihandel.
Utskottet anser att detta är riktiga prioriteringar och tillstyrker därför
Folkpartiet liberalernas budgetalternativ.
De föreslagna skattesänkningarna beräknas uppgå till närmare 28,5 miljarder
kronor år 2000. Härav avser 16,1 miljarder kronor en sänkning av
inkomstskatten och 6 miljarder kronor sänkta arbetsgivaravgifter.
På utgiftssidan görs ökade satsningar motsvarande 4,6 miljarder kronor.
Dessutom beräknas 7,3 miljarder kronor användas för amortering av
statsskulden. Totalt sett uppgår skattesänkningar och satsningar till 33,1
miljarder kronor. Dessa skattesänkningar och satsningar föreslås bli
finansierade genom besparingar på 40,4 miljarder kronor, vilket ger utrymme
för en amortering på statsskulden om 7,3 miljarder kronor och leder till ett
överskott i de offentliga finanserna med 2,5 % för år 2000. Med tanke på att
saldot utan extraordinära engångstillskott skulle vara negativt för hela period
1998-2002, och på enbart det faktum att AP-fondernas fastighetsinnehav
bolagiserats, vilket gör att man formellt kan komma upp i ett överskott på 2 %
genomsnitt under denna period, anser vi det angeläget med ett större överskott.
Skattepolitiken
Dagens svenska skatter förhindrar en långsiktigt hållbar tillväxt.
Skattepolitiken måste därför läggas om och inriktas på att skapa
förutsättningar för ett växande och dynamiskt näringsliv. Sverige behöver
inte högre skatter utan fler skattebetalare. Genom en omläggning av
skattepolitiken för att skapa förutsättningar för ett växande och dynamiskt
näringsliv kan skattebaserna växa. Genom en nationell långsiktig strategi
för skattepolitiken skapas goda och stabila förutsättningar för ekonomisk
tillväxt, minskat bidragsberoende och möjligheter för flera att leva på sin
lön.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund Folkpartiet liberalernas föreslag till
inriktning av skattepolitiken som innehåller en skattereform som kan
genomföras över en tre-fyraårsperiod med skattesänkningar på sammanlagt ca
55 miljarder kronor. Reformen skall finansieras genom besparingar, tillväxt och
genom ett nej till regeringens kompensationstänkande. Reformen innebär att de
grundläggande principerna i 1990-91 års skattereform återupprättas. Detta
innebär att de allra flesta enbart skall betala kommunalskatt och att
marginalskatten skall begränsas till 50 %, "hälften kvar". Detta uppnås genom
avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten samt
borttagande av den s.k. LO-puckeln, dvs. att det förhöjda grundavdraget inte
avtrappas. I reformen ingår också en skattereduktion, lika för alla. Av beloppe
på ca 55 miljarder kronor avsätts ungefär 5 miljarder till barnstöd. För många
kommunalskatten den tyngsta skatten. För att på sikt möjliggöra en
nivåsänkning föreslås att staten övertar vissa kommunala utgifter, bl.a. halva
kostnaden för socialbidrag. Ett första steg i en sådan ändrad kostnadsfördelnin
bör tas inom reformperioden.
För år 2000 avvisar utskottet regeringens förslag om "kompensation för
egenavgifter". Utskottet ansluter sig till Folkpartiet liberalernas förslag som
år 2000 innebär en skattereduktion för alla om bortåt 1 200 kr, avskaffande av
värnskatten samt ett första steg mot att höja brytpunkten. Värnskatten på
inkomster över 360 000 kr slopas. Värnskatten är ett brott mot skattereformen
och målet är att återgå till skattereformens princip 30/50. De inkomster som de
höga marginalskatten inbringar står inte i rimlig proportion till de skador den
åsamkar samhällsekonomin och medborgarnas förtroende för de besked de får
från politikerna. För år 2000 innebär förslaget en inkomstskattesänkning om ca
16 miljarder kronor. Folkpartiet liberalerna avvisar regeringens val av
inkomstskattemetoder och anser att de tekniska skillnader i avräkning med
kommunsektorn som därigenom uppstår dels på grund av skattereduktion, dels
på grund av den bibehållna avdragsrätten för pensionspremier i stället för via
statsbidrag skall avräknas mot inkomsttitel.
Därutöver är följande förslag som Folkpartiet liberalerna föreslår angelägna.
· Sänkta arbetsgivaravgifter. Skattereglernas utformning är av central
betydelse för klimatet för att nya företag skall skapas och mindre företag
växa. Det måste bli billigare att anställa. Eftersom den största potentialen
för nyföretagande och jobb finns inom den privata tjänstesektorn skall
hela sänkningen riktas mot denna del av ekonomin. Arbetsgivaravgiften
sänks med 5 procentenheter, från ca 33 % till ca 28 %, under år 2000.
· En skattereduktion för hushållstjänster införs för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden för hushållstjänster som utförs i hemmet.
Skattereduktionen uppgår till 50 % av arbetskostnaden upp till 25 000 kr
per år och hushåll.
· Förbättrade skattevillkor för fåmansbolagen. I avvaktan på underlag för
ett konkret förslag föreslås en temporär lösning. Utdelning i fåmansbolag,
efter det att ägaren tagit ut en lön motsvarande vad en anställd i
branschen tjänar, beskattas som inkomst av kapital.
· Förtida inbetalning av moms slopas. Kravet på förtida
momsinbetalningar upplevs av många småföretagare som helt orimligt.
Utskottet delar denna uppfattning och föreslår att de gamla reglerna
återinförs.
· Skattetillägget för fel i momsredovisningen bör slopas. För
periodiseringsfel i momsredovisningen utgår i dag en "straffavgift" om
momsen betalas för sent. Denna "straffavgift" bör slopas.
· Särskild löneskatt på vinstandelar slopas. Utskottet ser positivt på de
sy-     stem med andel i vinst för de anställda som många företag
tillämpar. Det ökar arbetsglädjen och motivationen på arbetsplatserna och
kan dessutom bidra till att öka förståelsen för företagandets villkor och
möjligheter. Särskild löneskatt bör därför inte utgå på vinstandelar som
erbjuds anställda i ett företag.
· Förmögenhetsskatten slopas. I ett allra första steg bör sambeskattning
av makar slopas.
· Avdragsrätten för pensionssparande bör höjas till ett och ett halvt
basbelopp.
· I avvaktan på Fastighetsskatteutredningen bör utrymme skapas för en
provisorisk lösning för de värst drabbade fastboende i attraktiva
fritidsområden.
· Dubbelskatten på aktier måste slopas. Den enskilt viktigaste åtgärden
för att öka tillgången till riskvilligt kapital är att slopa dubbelskatten på
aktier. Dubbelskatten hindrar dessutom småföretag att växa med eget
kapital.
· I avvaktan på en modell för beräkning av växtnäringsbalanser finns det
av miljöskäl anledning att höja skatten på handelsgödsel från dagens 1,80
kr per kg N till 2,50 kr per kg N.
Utskottet ställer sig också positivt till en s.k. grön skatteväxling. Genom
att växla skatt på arbete mot skatt på miljöförstöring förenas miljömålen
med målen för den ekonomiska politiken. För att uppfylla kriterierna för
begreppet skatteväxling är det viktigt att det sker motsvarande sänkningar
av skatten på andra områden. Annars är det inte grön skatteväxling, utan
snarare en form av svartväxling. Hittills har skatten på energi höjts
kraftigt utan någon motsvarande skattesänkning på arbete. Det är därför
mest angeläget att sänka skatten på arbete.
Utgiftsramarna
Utskottet anser att god vård, värdig äldreomsorg, utbildning med kvalitet
och bättre ekonomiska villkor för barnfamiljerna är viktiga prioriteringar.
Bland annat bör patientinflytandet öka och vårdköerna minska. En
vårdgaranti bör därför införas. Kommunerna måste satsa på utbyggnad av
omsorg och boende för äldre. De ekonomiska villkoren för pensionärer
förbättras bl.a. genom att skattereduktionen gäller för alla,
högkostnadsskyddet för vård och läkemedel förbättras samt
bostadstillägget för pensionärer med låg pension utökas. En ny
trygghetsförsäkring bör byggas upp. Dagens socialförsäkringar utformas
som tre riktiga försäkringar - en allmän pensionsförsäkring, en allmän
sjukförsäkring och en allmän arbetslöshetsförsäkring. Alla tre
försäkringarna bör bli obligatoriska och fristående från statens budget.
Avgifter och förmåner blir därmed tydligare. Vad avser sjukförsäkringen
bör den utformas så att arbetsgivarna uppmuntras till aktiva åtgärder för
rehabilitering av långtidssjuka.
Vidare behöver familjepolitiken reformeras. Ett obeskattat barnkonto bör
införas, med flexibel användning under förskoleåren. Minskade
marginaleffekter uppnås genom en stegvis växling av bostadsbidrag mot
barnbidrag och sänkt skatt. Däremot anser utskottet att den statligt beslutade
maxtaxan inte skall genomföras, utan barnomsorgstaxor skall även
fortsättningsvis beslutas lokalt. För nästa år sker det genom att bostadsbidrag
minskas med 100 kr samtidigt som barnbidraget kan höjas med 125 kr per barn.
För att uppnå full valfrihet mellan kommunala och privata dagis bör en
barnomsorgspeng införas i kommunerna.
Utbildningsväsendet bör vidare stärkas. Utskottet anser det oacceptabelt med
en grundskola som elever kan lämna utan att vara godkända i viktiga ämnen.
Likaså är det alarmerande att så många elever hoppar av gymnasiet i förtid elle
lämnar det utan fullständiga betyg. Lärarna som är skolans viktigaste resurs ha
blivit en bristvara och många platser på lärarutbildningarna står tomma. För at
återskapa respekten för läraryrket bör bl.a. fler karriärmöjligheter skapas,
lärarlegitimation införas och lönerna höjas. Lärarförsörjningen inom den högre
utbildningen måste också tryggas. Därför vill utskottet inrätta fler
doktorandtjänster och mer pengar bör därför avsättas till doktorandtjänster och
forskning. Möjligheterna att utbilda sig senare i livet måste också förbättras.
Barntillägget i Svux och Svuxa bör återinföras. Vidare bör vuxna som läser på
gymnasienivå med särskilt utbildningsbidrag finansiera 20 % med studielån. Ett
livslångt lärande är viktigt och för att möjliggöra detta bör ett nytt system m
individuella utbildningskonton införas. Utskottet tillstyrker Folkpartiet
liberalernas föreslag att det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet skall
kunna utgöra ett "pensions- och utvecklingssparande", där individer får göra
skattefria avsättningar, som senare kan användas för att bekosta studier. Det b
vidare bli möjligt för människor mellan 30 och 55 år att upp till en viss gräns
låna av det allmänna pensionssystemet för att finansiera utbildning. Förslagsvi
kan man få ta ut 60 % av sin årslön. I gengäld reduceras individens
ålderspension med motsvarande belopp. Den som tagit ut ett pensionsår i
förväg kan återvinna denna pensionsrätt genom sparande, exempelvis i en
pensionsförsäkring, annat privat sparande eller genom att gå i pension senare.
Skattemyndigheterna bör tillföras ytterligare resurser för att minska skattefus
En rad regelförändringar och förenklingar, införande av servicecheckar,
schablonbeskattning som möjlighet för småföretag, skattereduktion för
hushållstjänster, F-skattsedel och vidgat näringsbegrepp m.fl. förslag införs
som gör det lättare att göra rätt. Tillsammans med skattemyndigheternas ökade
möjligheter att jaga dem som vill slippa undan räknar vi med att
skatteinkomsterna ökar.
Biståndet bör också höjas från regeringens 0,72 % till 0,80 % av BNI.
Biståndet bör i hög grad inriktas på åtgärder som stärker demokratin. Vi vill
öka volym och kvantitet på biståndsinsatser men samtidigt bör kvalitets-
aspekterna få än större tyngd. Beslutat bistånd skall kunna genomföras och
betalas i den takt som gagnar verksamheten bäst, och inte bli föremål för
drastiska begränsningsbelopp.
De lokala investeringsprogrammen avskaffas och räntebidragen minskas
liksom regeringens kommunakut för bl.a. kommunala bostadsbolag. Bygg- och
bostadssektorn behöver i stället mer marknadsmässiga villkor. Utskottet anser
vidare att det faktum att regeringen redan under hösten beslutat att de medel
som avsätts för lokala investeringsprogram ändå inte skall betalas ut under år
2000 förstärker bedömningen att anslaget bör utgå.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör minskas med 2,5 miljarder kronor,
liksom Kunskapslyftet kraftigt bör begränsas. Detta dels för att finansiera
skattesänkningar som leder till riktiga jobb, dels för att inte låsa in arbetsk
det kraftiga uppgångsläge Sverige just nu befinner sig i. Det är orimligt att
arbeta så kontracykliskt att man låter andelen i arbetsmarknadsmotiverad
utbildning vara som störst på toppen av en konjunkturuppgång. Dessutom visar
alltfler olika utredningar och utvärderingar att kvaliteten i Kunskapslyftet in
alltid är tillräcklig och att arbetsmarknadsåtgärderna sällan leder till riktig
jobb.
Utförsäljningar av statliga bolag bör vidare genomföras i större utsträckning ä
regeringen föreslår. Statens utgifter för räntor kan därigenom minska.
Sammantaget innebär det att utskottet förordar följande fördelning av utgiftern
på utgiftsområdet.
Tabell. Utskottets och Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftsramar m.m.
budgetåret 2000
Belopp i miljoner kronor
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
0
I övrigt hänvisar utskottet till tabellen över förslag till utgiftsramar för
budgetåret 2000. De förslag som utskottet ställt sig bakom återfinns i
Folkpartiet liberalernas partimotioner samt i de avvikande meningar av
Folkpartiet liberalernas företrädare som fogats till utskottens yttranden till
finansutskottet.
Sammantaget innebär detta att utskottet ställer sig bakom Folkpartiet
liberalernas budgetförslag för 2000.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi212 (fp)
yrkandena 2-5, 7 och 23, Sk312 (m, kd, fp), Sk327 (fp) yrkandena 1-8, 10-11
och 16-19, Sf305 (fp) yrkande 10 och A807 ( fp) yrkandena 4 och 17.
Vidare avstyrks de motioner i betänkandets appendix 2 som ej tillstyrks i detta
avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande budgetförslagen för år 2000
att riksdagen
a) med bifall till motion 1999/2000:Fi212 yrkande 2 och med anledning
av proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 2 fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 748
miljarder kronor, för år 2001 till 770 miljarder kronor och för år 2002
till 791 miljarder kronor,
b) med bifall till motion 1999/2000:Fi212 yrkande 7 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 9 godkänner den reviderade beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 2000-2002,
c) med bifall till motion 1999/2000:Fi212 yrkande 4 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 6 beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000 på
utgiftsområdet enligt det med reservation 24 (fp) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
d) med bifall till motion 1999/2000:Fi212 yrkande 5 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 7 godkänner beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningar för budgetåret 2000 enligt vad som anförts i
motionen,
e) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 2000 samt beräkningen av överföring av medel från AP-
fonden för budgetåret 2000,
= utskottet
f) med bifall till motionerna 1999/2000:Fi212 yrkande 23 i denna del och
1999/2000:Sk327 yrkande 5 och med avslag på proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 22-25,
alla i denna del, godkänner inkomstskatten för år 2000 enligt vad som
anförs i motionerna,
g) om det fasta beloppet vid beskattning av förvärvsinkomster
= utskottet
h) om utvidgade reserveringsmöjligheter
= utskottet
i) om befrielse från kupongskatt vid näringsbetingat innehav
= utskottet
j) med bifall till motionerna 1999/2000:Sk327 yrkande 3 och
1999/2000:A807 yrkande 17 och med avslag på proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena
31-35, alla i denna del, godkänner förändrade avgiftsnivåer för
socialavgifter m.m. enligt vad som anförs i motionerna,
k) om underlaget för fastighetskatt vid 2001 års taxering
= utskottet
l) om fastighetsskatt m.m. för bostäder år 2000
= utskottet
m) med bifall till motionerna 1999/2000:Fi212 yrkande 23 i denna del
och 1999/2000:Sk327 yrkande 4 och med avslag på proposition
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 27 och
28, båda i denna del, godkänner skatteväxling enligt vad som anförs i
motionerna,
n) om fordonsskatt för tunga bussar
= utskottet
o) om lättnad i beskattning av miljövänliga bilar
= utskottet
p) med bifall till motion 1999/2000:Fi212 yrkande 3 och med avslag på
proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 5 godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2000 enligt det med reservation 24 (fp) betecknade förslaget
i appendix 1 till hemställan,
q) dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ändrade regler för
fåmanbolagen,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skattesänkningar för
låg- och medelinkomsttagare,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en återgång till
skattereformens intentioner,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 18 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sänkt fastighetsskatt,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 19 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en grön skatteväxling,
dels med bifall till motionerna 1999/2000:Sk312, 1999/2000:Sk327
yrkande 2, 1999/2000:Sf305 yrkande 10 och 1999/2000:A807 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skatt
på hushållsnära tjänster,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beskattning av
bolagsinkomster,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om särskild löneskatt på
vinstandelar,
dels med bifall till motion 1999/2000:Fi212 yrkande 23 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
fastighetsskatten i attraktiva områden,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förmögenhetsskatten,
dels med bifall till motion 1999/2000:Sk327 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inbetalning av
mervärdesskatt,
dels med bifall till motion 1999/2000: Fi212 yrkande 23 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beräkning
av inkomster från statens verksamhet,
dels avslår övriga i appendix 2 till hemställan upptagna
motionsyrkanden,
25. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 2001 och 2002 (mom. 11) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Gunnar Axén
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden för åren 2001 och 2002 bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet biträder Moderata samlingspartiets förslag till preliminär
fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2001 och 2002.
Budgeten syftar till att uppnå de politiska mål som utskottet tidigare
angett. Krav bör ställas på balans såväl i statens finanser som mellan
privat och offentlig sektor. Därför inriktas åtgärderna på
utgiftsminskningar och skattesänkningar. Utgiftstaket för staten bör
minskas med netto 22 miljarder kronor för år 2001 och med 33 miljarder
för år 2002 jämfört med regeringens förslag. Till detta kommer
omfattande skattesänkningar på i första hand arbete och företagande som
netto för år 2001 uppgår till 56 miljarder kronor och för år 2002 till 90
miljarder kronor för den konsoliderade offentliga sektorn.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi209 (m) yrkande 10
och hänvisar till de närmare preciseringar som görs där. Regeringens förslag i
denna del avstyrks (yrkande 8) liksom motionerna Fi210 (kd) yrkande 5, Fi211
(c) yrkande 12 och Fi212 (fp) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2001 och 2002
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkande 10 och
med avslag på proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 8 samt motionerna 1999/2000:Fi210 yrkande
5, 1999/2000:Fi211 yrkande 12 och  1999/2000:Fi212 yrkande 6
godkänner den i motionen föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som
riktlinje för regeringens budgetarbete,
26. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 2001 och 2002 (mom. 11) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden åren 2001 och 2002  bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar Kristdemokraternas uppfattning i motion Fi210 om
den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren
2001 och 2002. Det innebär att anslagen på statsbudgeten bör vara
närmare 17 miljarder kronor lägre än regeringens förslag för år 2001 och
drygt 17 miljarder kronor lägre år 2002. Genom den kristdemokratiska
politiken, som utskottet ställer sig bakom, kan betydande
utgiftsminskningar åstadkommas genom bl.a. minskade kostnader för
arbetslösheten och förändringar i försäkringssystemen. De
beloppsmässigt mest betydande besparingarna kan enligt de framlagda
förslagen göras på utgiftsområdena 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp, 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 14
Arbetsmarknad och arbetsliv.
Satsningar kan samtidigt göras de kommande åren med inriktning mot en
rättvisare fördelning. Bl.a. bör ett nytt vårdnadsbidrag införas, pensionerna
förbättras och u-landsbiståndet höjas. Den kristdemokratiska politiken innebär
också ökade resurser till kommunsektorn för att inte minst trygga
kommuninvånarnas framtida behov av vård och omsorg.
Med vad utskottet ovan anfört tillstyrks förslaget i motion Fi210 (kd) yrkande
5. Utskottet hänvisar samtidigt till de närmare preciseringar som görs i
motionen. Propositionens förslag och övriga motioners förslag i motsvarande
delar avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 2001 och 2002
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi210 yrkande 5 samt med
avslag på proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan
m.m. yrkande 8 och motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 10,
1999/2000:Fi211 yrkande 12 och 1999/2000:Fi212 yrkande 6
godkänner den i motionen föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som
riktlinje för regeringens budgetarbete,
27. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 2001 och 2002 (mom. 11) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Preliminär
fördelning av utgifterna på utgiftsområden åren 2001 och 2002 bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Centerpartiets uppfattning i motion Fi211 om den
preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för åren 2001 och
2002. Det innebär att anslagen på statsbudgeten bör vara 3,5 miljarder
kronor lägre under 2001 och nära 6 miljarder kronor lägre under 2002 än
regeringens förslag. Genom centerpartiets politik, som utskottet ställer sig
bakom, kommer utgifterna för arbetslösheten att sjunka. Utskottet
förordar en grön skatteväxling med sänkt skatt på arbete för ökad
sysselsättning och tillväxt och en höjning av miljö- och energiskatter.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi211 (c) yrkande 12
och hänvisar till de närmare preciseringar som görs i motionen. Propositionens
och övriga motioners förslag i motsvarande delar avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 2001 och 2002
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi211 yrkande 12 samt
med avslag på proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 8 och motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande
10, 1999/2000:Fi210 yrkande 5 och 1999/2000:Fi212 yrkande 6
godkänner den i motionen föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som
riktlinje för regeringens budgetarbete,
28. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 2001 och 2002 (mom. 11) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Preliminär
fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2001 och 2002 bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Folkpartiet liberalernas uppfattning i motion Fi212
om den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren
2001 och 2002. Anslagen på statsbudgeten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten bör minskas med netto
ca 19,7 respektive 22,9 miljarder kronor åren 2001 och 2002. Viktiga
delar av besparingarna är införandet av en trafikförsäkring, en minskad
omfattning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, slopade lokala
investeringsprogram samt minskade utgifter för Kunskapslyftet.
Prioriterade områden under åren 2001 och 2002 är framför allt vård och
omsorg och bistånd.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi212 (fp) yrkande 6
och hänvisar till de närmare preciseringar som görs i motionen. Regeringens
förslag i denna del avstyrks (yrkande 8) liksom motionerna Fi209 (m)
yrkande10, Fi210 (kd) yrkande 5 och Fi211 (c) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 2001 och 2002
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi212 yrkande 6 samt med
avslag på proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan
m.m. yrkande 8 och motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 10,
1999/2000:Fi210 yrkande 5 och 1999/2000:Fi211 yrkande 12
godkänner den i motionen föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som
riktlinje för regeringens budgetarbete,
29. Bemyndigande om upplåning (mom. 12) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Gunnar Axén
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.3 Bemyndigande om
upplåning bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den nuvarande budgetprocessen ställer ökade
krav på uppföljning och kontroll i förhållande till den tidigare ordningen.
Systemet med utgiftstak ger emellertid ingen garanti för att
upplåningsbehovet blir det beräknade eftersom statens inkomster kan bli
mindre än förutsett. Ett lånebemyndigande som är begränsat till det
beräknade lånebehovet skulle utöka riksdagens kontrollmöjligheter,
eftersom en inkomstminskning skulle leda till ett högre upplåningsbehov
utan att utgiftstaket överskridits. Om detta skulle inträffa skulle
regeringen, i motsats till den nuvarande modellen med  ett opreciserat
bemyndigande, behöva gå till riksdagen för ett nytt beslut. Detta skulle
givetvis kunna innebära att riksdagen ger regeringen ett utökat
lånebemyndigande, men det skulle också aktualisera frågan om inte det
ökade lånebehovet skulle kunna mötas med utgiftsminskningar av
motsvarande storlek.
Enligt utskottets mening skulle de folkvaldas kontrollmöjlighet väsentligt öka
om det givna lånebemyndigandet var förenat med en beloppsgräns, eftersom ett
förslag från regeringen om ett nytt bemyndigande om att höja det beslutade
lånebehovet skulle föranleda en debatt i riksdagen.
Mot bakgrund av vad utskottet här anfört bör regeringen bemyndigas att för
budgetåret 2000 ta upp lån med högst det belopp som motsvarar ett beräknat
lånebehov med de moderata utgifts- och skatteförslagen i motion Fi209 (m).
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi209 (m) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande bemyndigande om upplåning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkande 6 samt med
avslag på proposition 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan
m.m. yrkande 3 bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000 ta
upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning med högst det
belopp som motsvarar det i motionen beräknade lånebehovet,
30. Statsförvaltningens utveckling (mom. 18) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 5.2 Statsförvaltningens
utveckling bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att beslut om utgiftsramar är viktiga inslag i regeringens
styrning av myndigheten. Utgiftsramarna bör fastställas efter
förutbestämda mål och kriterier och inte genom skönsmässiga
bedömningar med realt ökade anslag. Därigenom underlättas också
styrning och uppföljning samt kontroll av verksamheten och risken för en
svällande förvaltning minskar.
Som framgår av motion Fi211 (c) har ett flertal anslagsökningar handlat om
realt ökade anslag, och därmed en svällande statlig förvaltning. Ett moratorium
för reala anslagsökningar under år 2000 skulle kunna motverka detta och
samtidigt skapa utrymme för en översyn av kontrollfunktionen inom den
statliga förvaltningen men också en översyn över hela den statliga
förvaltningen. Verksamheter som inte svarar mot de framtida behoven kan
därmed förnyas eller avvecklas. En utökad demokratisk förankring och kontroll
skulle också skapas genom att resurser och uppgifter flyttas från
Riksrevisionsverket till en stärkt revision under riksdagen.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi211 (c) yrkandena 4-6.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande statsförvaltningens utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi211 yrkandena 4-6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Försäljning av statliga tillgångar (mom. 20) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per
Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter (fp) och Gunnar
Axén (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 6.1 Försäljning av
statliga tillgångar bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange
ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att
skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt
uppträder som ägare och som utformare av de regler som gäller för
näringslivets verksamhet finns betydande risker för bl.a.
konkurrenssnedvridning och  icke optimala investeringsbeslut. Staten bör
därför i stället ägna sig åt verksamhet som ingen annan kan sköta lika bra
eller bättre.
Enligt utskottets mening måste grundprincipen vara den att konkurrensutsatt
verksamhet skall bedrivas i privat regi. En privatisering av statliga företag
skapar en tydligare ägarroll, mer kommersiellt kompetenta företag och en ökad
aktiespridning. Utskottet anser därmed i likhet med motionärerna att
Vasakronan AB skyndsamt bör privatiseras. Genom en utförsäljning av statliga
bolag skulle dessutom inkomsterna exempelvis kunna användas för en
amortering av statsskulden.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna Fi502 (m) och Fi903 (m).
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande försäljning av statliga tillgångar
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi502 och
1999/2000:Fi903 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
32. Statliga projektbidrag (mom. 21) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 6.2 Statliga
projektbidrag bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att statliga medel till olika offentliga verksamheter skall
fördelas i generella former, efter förutbestämda mål och kriterier.
Verksamheternas styrning och planering liksom uppföljningen och
kontrollen kan därigenom underlättas. Enligt utskottet bör därmed statliga
stöd i projektform undvikas.
Som framgår av motion Fi610 (fp) medför statliga stöd i projektform att det
kommunala beslutsfattandet blir ett köpslående och förhandlande med staten.
Enligt utskottets mening främjas den lokala utvecklingen bäst genom goda
allmänna villkor för jobb och företagande, genom ett väl fungerande
utjämningssystem som ger likvärdiga kommunala förutsättningar och genom ett
större spelrum för lokala aktörer vid sidan av den statliga och kommunala
verksamheten.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi610 (fp) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande statliga projektbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi610 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
(m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per
Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och
Gunnar Axén (m) anför:
Vår syn på företagandet
Utan företag förtvinar Sverige. Utan företagare blir det inga långsiktigt
livskraftiga företag. Villkoren för företag och företagare är inte
tillräckligt bra i Sverige i dag.
När Sverige nu befinner sig i en högkonjunktur och de omedelbara
statsfinansiella problemen inte är akuta måste tillfället tas att lägga grunden
en politik som leder till att tillväxten skall bli god och långsiktig. Nu måste
permanent goda villkor för jobb och företagande skapas. Våra partier är
övertygade om att det är absolut nödvändigt att förbättra villkoren för
företagande i Sverige i dag. Vi redovisar här de första stegen i en politik som
innebär bättre villkor för jobb och företagande.
Goda villkor för företagande har många dimensioner. Det måste finnas ett bra
företagsklimat både nationellt och regionalt.
Det privata ägandet
Grunden för företagande är det privata ägandet. Det personliga ägandet är
en förutsättning för en väl fungerande ekonomi. Erfarenheten visar att det
i grunden krävs ett personligt ägande för att få långsiktig stabilitet i
viktiga delar av samhällslivet. En del av de problem som uppstår när det
inte finns stabila spelregler och ett stabilt på rättsregler grundat ägande
ser vi i den forna socialistvärlden i Östeuropa, särskilt i Ryssland. Ansvar
och engagemang är en förutsättning för, och ofta ett resultat av, personligt
ägande. Det ansvar och engagemang som ett bra företagande för med sig
har också positiva spridningseffekter till andra delar av samhällslivet.
Synen på det personliga ägandet är en ideologisk skiljelinje i politiken.
Det politiska systemet borde se mycket positivt på företagande. Även om
synen på ägandet allmänt sett förbättrats under senare år är det långt kvar til
bred positiv syn på företag och företagande. Samtidigt måste en strikt linje
hållas mot grå och svart verksamhet, dels av moraliska skäl, dels av ren
självbevarelsedrift. Företag som arbetar utanför lagens ram underminerar
grunden för de seriösa företagen.
Företagen viktiga både för enskilda och den offentliga verksamheten
Drygt 2,25 miljoner människor arbetar i företag. Goda förutsättningar för
företagande är därför livsviktiga för dessa människors och deras familjers
framtida inkomst och sysselsättning.
Det är också den privata verksamheten som utgör den egentliga skattebasen.
Även om de offentligt anställda gör ett viktigt och önskvärt jobb är det den
privata verksamheten som är basen för beskattning. Offentlig verksamhet är
inte en skattebas, den är till 100 % skattefinansierad. Därför är det också vik
för de offentligt anställda och för de offentliga åtaganden som gjorts att det
finns en vital privat sektor, starka företag som är framgångsrika och vars
verksamhet kan ge en god skattebas. Det är därför viktigt att politiska
beslutsfattare förstår drivkrafterna bakom företagande.
Det finns en mängd olika orsaker till att människor startar företag. En
undersökning från SCB och NUTEK visar att för över hälften av de tillfrågade
var möjligheterna att arbeta självständigt och att förverkliga sina idéer de
viktigaste motiven till att starta företag. Kravet på självständighet innebär a
det inte är olika statliga program till stöd för företagen som är det viktigast
som det allmänna kan göra för att företagen skall växa. Det är viktigare att
staten drar upp ramarna inom vilka företag får verka än att utforma olika rikta
stöd till företagen.
Företagen och internationaliseringen
Svenskt välstånd är byggt på att vi under mycket lång tid deltagit i det
internationella utbytet av varor och tjänster. Våra stora internationellt
verksamma företag hade inte kunnat bli så framgångsrika om de inte
kunnat verka i andra länder. Frihandel har alltså varit avgörande för vår
egen välfärd. Sverige kan därför inte heller delta i något byggande av nya
murar mellan människor och länder.
Villkoren är nu annorlunda än när de svenska storföretagen byggdes upp.
Internationaliseringen påverkar i dag förutsättningarna för praktiskt taget all
företag. Därmed blir också frågan om företagsklimatet något som inte bara
angår de stora multinationella företagen. Internationaliseringen inom t.ex. den
svenska bilindustrin har påtagligt demonstrerat hur även mindre företag i
Sverige som fungerat som underleverantörer i högre grad utsätts för
internationell konkurrens och vars prestationer jämförs med både svenska och
utländska konkurrenter. Det är därför viktigt att Sverige har ett internationel
sett gott klimat där företag kan bildas och växa.
Företagandets utveckling
Antalet nystartade företag har sedan 1994 varit ungefär oförändrat. Men
statistik över antalet nya företag säger inte allt. Ser man till antalet
personer som är företagare finner vi att utvecklingen har varit svag.
Under lång tid sjönk antalet i förhållande till den uppgång som hade
startat under 1994. Den förbättrade konjunkturen har lett till en svag
återhämtning under det senaste året.
Det gäller också att företagen är villiga att stanna och växa i Sverige. Det är
därför oroande att många av de nya snabbväxande IT-företagen sålts ut på
grund av att ägarna inte litar på det svenska företagsklimatet i det långa
perspektivet utan skyndar sig att ta hem de värden de byggt upp.
Skattebasernas rörlighet
Internationaliseringen innebär att skattebaserna blir mera rörliga. Detta är
mest tydligt när det gäller kapital, särskilt det finansiella kapitalet. Den
moderna tekniken och avregleringar har gjort det allt svårare för ett
enskilt land att driva något slags nationell politik på området och
samtidigt åtnjuta de positiva effekter som handel och internationella
kapitalrörelser för med sig. Den nedgång i räntorna som skett under
1990-talet har ett samband med att kapitalmarknaderna blivit allt
effektivare, vilket i sin tur hör samman med den ökade
internationaliseringen och den tekniska utvecklingen.
Det är därför högst troligt att vi måste anpassa kapitalskatterna ned mot nivåe
som är mera internationellt konkurrenskraftiga. Ingen kan i dag säga exakt var
en sådan gräns ligger, men det viktiga är att vara medveten om problemet och
beredd att angripa det vid roten. Stora delar av näringslivet är konkurrensutsa
Nu kommer även andra delar av den svenska ekonomin och samhällslivet att
vara utsatt för internationell påverkan och villkoren för t.ex. den offentliga
verksamheten kommer att påverkas av yttre faktorer. Våra förslag om
kapitalbeskattning innebär att vi i första hand vill lätta de delar av skatten
utgör den svåraste belastningen för företagandet och där den internationella
påverkan är tydligast.
Men de rörliga skattebaserna är i dag inte bara kapitalet, i vid bemärkelse. I
högre grad gäller detta människor med ett kunnande som kan nyttiggöras i
andra länder. På sikt kommer detta att gälla alltfler. Därför måste lönerna eft
skatt vara konkurrenskraftiga. Om Sverige inte skall vara ett land som
konkurrerar med låga löner utan ett land som kan bära en verksamhet som ger
goda löner och arbetsförhållanden ställer detta krav på politiken. Långsiktighe
i politiken ligger i att ta itu med en fråga innan den blivit akut. Att t.ex. e
betydande del av de civilingenjörer som arbetat utomlands hittills återvänt til
Sverige efter några år säger ingenting om vad som kommer att ske i framtiden.
Politiken måste vara inriktad på framtiden, ej på det förflutna. Vår politik
innebär ett viktigt steg för att lägga grunden för ett företagande med god
lönebetalningsförmåga.
Skatter är en viktig del av företagsklimatet. I det följande redovisas vilka
omedelbara förändringar som är nödvändiga för att få fart på företagandet. Det
kräver förändringar i många olika delar av skattesystemet.
Avreglering och minskad byråkrati
Men rimliga skatter är bara en, om än viktig, del av en nödvändig
förändring. Företag och företagare måste möta en miljö som inte är
överbyråkratiserad. Det krävs avregleringar på en mängd fält för att
förbättra villkoren för företagande. Regeringen har inte visat en tillräcklig
vilja på detta område. Den s.k. småföretagsdelegationens ca 70 förslag
har i hög grad runnit ut i sanden.
Nedan redovisas en strategi för att minska onödigt krångel och onödig
byråkrati.
Företagen och infrastrukturen
Ett modernt företagande kräver en god infrastruktur. Begreppet
infrastruktur är i dag mer mångfasetterat än det t.ex. var vid seklets
början, då järnvägsbyggandet brukar anges som exempel. En god
infrastruktur innebär bra kommunikationer, inte bara i form av transporter
utan också i form av tillräcklig kapacitet för snabb datatrafik i hela
landet. Infrastruktur är ett vidare begrepp än för några decennier sedan
men finansieringsmöjligheterna är också annorlunda. Det är inte
självklart att staten är den ende finansiären av en infrastrukturinvestering.
Det finns t.ex. möjligheter till olika kombinationer av privat och offentlig
finansiering, möjligheter som regeringen inte tar till vara.
Företagen och regionerna
Företagsklimatet har också en regional sida. Sverige är inte enhetligt när
det gäller företagande. I vissa områden och regioner har företagandet haft
en starkare ställning än på andra håll. En positiv inställning hos
kommunala  och statliga myndigheter i en region bidrar till att underlätta
för företagande. Detta blir självförstärkande. I en region där det privata
företagandet, och inte minst småföretagandet, är starkt är det också lättare
att starta nya företag. Skillnader mellan olika regioner framgår t.ex. av
statistik över de privata löneinkomsternas andel av inkomstsumman, dvs.
privata och offentliga löneinkomster plus tranfereringar, kommunvis.
Småföretagsregioner som Gnosjö-Gislaved har den högsta andelen
privata inkomster jämte delar av Stockholmsregionen. Dessa regioner har
också en större motståndskraft mot sämre tider. Under lågkonjunkturen
var arbetslösheten aldrig så hög i dessa regioner.
Det offentliga skall inte driva företag
Man kan räkna även en väl fungerande offentlig sektor till en del av den
nödvändiga infrastrukturen. Men det är oerhört viktigt att det offentliga
begränsar sig till sina viktigaste uppgifter som främst utgörs av sådana
tjänster som bara det offentliga kan svara för. Det offentliga åtagandet har
för närvarande expanderat in på för många områden. Detta leder till ett
för högt skattetryck med alla de negativa följder detta har. En
koncentration till offentliga kärnuppgifter är därför nödvändig.
Staten och kommunerna skall inte konkurrera med de privata företagen. Det är
inte en offentlig uppgift att driva företag annat än i mycket speciella fall. D
senaste tidens händelser i Telia/Telenor-affären har på ett tydligt sätt
demonstrerat nackdelarna med ett offentligt företagande. Och alla problemen i
den affären är inte lösta än. Staten skall via lagstiftning svara för ramarna f
företagandet, inte delta som företagare. Staten kan inte både vara domare och
spelare på planen.
Det är inte heller en kommunal uppgift att driva företag. Det finns en uppsjö
på exempel där kommunala företag konkurrerat ut privata företag, oftast
småföretag som självklart inte kan konkurrera med ett kommunalt bolag som
ytterst har kommunens skattebetalare som garant för verksamheten. Bristen på
öppenhet i de kommunala bolagen har lett till de skandaler som också ökat
misstron mot politik och politiker i allmänhet.
Konjunkturkänsliga statsfinanser inte bra för företagandet
Det höga skattetrycket leder till att statsfinanserna blir mycket
konjunkturkänsliga. Detta syns för närvarande när konjunkturuppgången
snabbt förbättrar de offentliga finanserna, ofta snabbare än prognoserna
förutser. Men det omvända gäller också. När konjunkturen vänder
kommer också de offentliga finanserna att försämras. Sverige har
fortfarande de mest konjunkturkänsliga finanserna i industrivärlden.
Konjunkturuppgångens positiva effekter på statsfinanserna får inte
invagga oss i en säkerhet att det aldrig blir en sämre konjunktur med
sämre statsfinanser. Detta måste förebyggas redan nu. Våra fyra partier är
medvetna om denna fara och villiga att driva en sådan politik att
konjunkturkänsligheten kan minska. Därigenom läggs en grund för att
företagen också får en mera stabil miljö där inte drastiska förändringar i
skatter och offentliga utgifter måste tillgripas.
Kvinnor och företagande
Monopoliseringen i offentlig regi av ett stort antal arbeten har också
försvårat ett mera jämställt företagande. Genom det offentliga monopolet
inom t.ex. vård och omsorg har ett antal kvinnor utestängts från att i
företagsform förverkliga nya idéer om hur verksamheten skulle kunna
bedrivas. Eftersom det främst är kvinnor som är verksamma inom dessa
områden är det främst kvinnor som drabbas av att andra
verksamhetsformer inte tillåts. Andra hinder är t.ex. att användningen av
de befintliga företagsstöden i praktiken missgynnar kvinnor som
företagare.
Företagande och familjepolitik
Villkoren för jobb och företagande är inte bara en fråga om skattesatser,
om ekonomisk politik på det nationella planet. Det rör också det dagliga
livet, familjeliv, arbete och fritid. Det måste vara möjligt att förena både
yrkesambitioner och ett ansvar för familjen. Det politiska ansvaret ligger
här inte på att det offentliga tar över dessa uppgifter utan på att ge
individer och familjer utrymme att organisera detta efter de egna
önskemålen. En familjepolitik med hög grad av valfrihet och med system
med så få och så låga marginaleffekter som möjligt är också gynnsamt för
möjligheterna att förena familjeliv och företagandets krav. En väl
fungerande barnomsorg är viktig också för företagandet. Därför spelar
familjepolitiken också en roll när det gäller att skapa goda förutsättningar
för jobb och företagande.
Goda villkor för företagande spänner som vi här visat över ett stort fält. För
åstadkomma varaktiga förbättringar kräver detta en politik som leder till
förändringar på många områden.
EU:s inre marknad och EU-medlemskapet är bra för företagen
Sveriges EU-medlemskap har betytt mycket för många svenska företag
genom den stora inre marknad med fri konkurrens som EU-området
utgör. Möjligheterna till frihandel inom, men framför allt utom EU-
området, kan dock förbättras ytterligare. Konsumentintresset bör stå
främst när frihandelsfrågor skall avgöras. Den större marknad som EU-
medlemskapet innebär ökar konkurrensen för de svenska företagen men
öppnar samtidigt nya möjligheter, nya expanderande marknader.
Lägre skatt på arbete och företagande
Skatterna på arbete måste sänkas. Därigenom stärks tillväxtkraften i
ekonomin så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka. Sedan flera
år har bl.a. OECD och Internationella valutafonden förordat att skatten på
arbete måste lindras. Även EU har rekommenderat skattesänkningar på
arbete. Ett viktigt motiv är att hög skatt på arbete leder till mindre arbete
och färre arbetstillfällen. Ytterligare ett skäl för sänkt skatt på arbete är
att göra det möjligt för fler att leva på sin lön så att behovet av bidrag och
offentliga subventioner minskar.
Lägre marginalskatter
Att höga marginaleffekter har negativa effekter på arbetsmarknadens
funktionssätt var en viktig utgångspunkt för skattereformen. Det är viktigt
att gå tillbaka till de slutsatser som då drogs. Det måste vara en strävan
att återvända till skattereformens inriktning: 30 % respektive 50 % i
marginalskatt. Det förutsätter att inkomstskatten sänks för alla
inkomsttagare och att värnskatten avskaffas.
Enklare och mildare beskattning av fåmansbolag
De små fåmansbolagens situation måste underlättas genom en bättre
skattesituation. Dagens skatteregler är särskilt ogynnsamma för växande
mindre företag. Vi föreslår att nuvarande diskriminerande regler ändras
så att avkastning utöver en rimlig arbetsinkomst beskattas som
kapitalinkomst. Att regeringen nu föreslår att de flesta av de s.k.
stoppreglerna skall avskaffas är bra, men inte tillräckligt för att skapa ett
företagarklimat där fler finner det vara mödan värt att starta, driva och
vidareutveckla företagsidéer.
Avskaffad dubbelbeskattning
Dubbelbeskattningen av utdelning på aktier har två nackdelar. Dels
hindrar den anskaffande av riskkapital, dels hindrar den expansion av de
mindre företagen. Utan dubbelbeskattningen skulle utbudet av riskvilligt
kapital vara större, till glädje inte minst för småföretagen.
Dubbelbeskattningens utformning gynnar dessutom utländskt ägande på
bekostnad av svenskt.
Skattebelastningen på att växa med eget kapital är högre än att växa med lånat
kapital. Det naturliga för en företagare är att i första hand expandera med ege
kapital. Detta motverkas nu av dubbelbeskattningen. Dubbelbeskattningen är
inget som bara drabbar en handfull rika personer. Närmare 5 miljoner svenskar
sparar i dag i aktier, direkt eller via fonder. Skatten på aktieutdelning bör d
avskaffas.
Sänkt skatt på hushållstjänster
Det höga svenska skattetrycket drabbar särskilt de verksamheter där det
finns "gråa" eller "svarta" alternativ. Tjänster riktade mot hushållen utgör
ett sådant exempel. Många sådana arbetsuppgifter utförs i dag i form av
"gör-det-själv" eller svart. Att köpa sådana tjänster med full skattebörda
är förbehållet de rika, eller de som kan få någon annan att betala. Den
tredje utvägen är att köpa dessa tjänster svart.
En aktuell undersökning från Arbetarskyddsstyrelsen visar att många är
stressade i dagens arbetsliv. Ändå har svensken en av industrivärldens kortaste
årsarbetstider. En del av förklaringen är att skattetrycket gör det omöjligt at
köpa tjänster som skulle kunna lätta bördan, t.ex. för småbarnsföräldrar.
Vi har i andra sammanhang presenterat förslag som ändrar på detta. För
tjänster utförda i hemmet skall en skattelättnad utgå som halverar det vita pri
direkt vid betalningen. Skattereduktionen på 50 % för hushållstjänster utförda
det egna hemmet utgår ända upp till 20 000-25 000 kr per år och hushåll.
Förslaget kan liknas vid ett väsentligt utvidgat s.k. ROT-avdrag. Förslaget led
till att svarta jobb blir vita, till att valfriheten för hushållen ökar, jämstä
ökar. Effektiviteten ökar genom att valet mellan arbete och fritid inte på samm
sätt som nu snedvrids av extrema skattekilar. Olika undersökningar visar att en
sådan åtgärd har en stor jobbpotential. Tiotusentals nya arbetstillfällen borde
kunna tillkomma på sikt.
Successivt avskaffad förmögenhetsskatt
Sveriges välstånd är byggt på att Sverige tidigt accepterade och
utnyttjade internationaliseringens fördelar. Sveriges stora svenska
multinationella företag var en viktig byggsten när ett välfärdssamhälle tog
form. Detta hade inte varit möjligt utan att acceptera och aktivt delta i
internationaliseringsprocessen.
I dag gör internationaliseringen det svårt för ett enskilt land att driva
skattepolitik utan hänsyn till utvecklingen i omvärlden. Eftersom kapital rör s
obehindrat över gränserna gäller det i synnerhet kapitalskatterna, däribland
förmögenhetsskatten.
Förmögenhetsskatten bör stegvis avskaffas. Med dagens låga räntor är den för
många människor konfiskatorisk, dvs. skatterna på avkastning och beräknad
förmögenhet är större än den faktiska avkastningen. Man måste i dessa fall
förbruka sitt kapital för att få råd att betala skatt. Att förmögenhetsskatten
heller är rättvis är uppenbart när vissa miljardärer får kraftiga skattesänknin
medan vanliga familjer som kanske bott länge i och amorterat ner lånen på sina
hus kan drabbas av förmögenhetsskatt fullt ut. Vi föreslår att
förmögenhetsskatten successivt avskaffas.
Lägre skatt på vinstandelar m.m.
I syfte att bl.a. stimulera en bättre fungerande lönebildning bör den
särskilda löneskatten avskaffas på vinstandelar som en arbetsgivare
lämnar till en vinstandelsstiftelse eller motsvarande. På så sätt stärks
incitamenten för att arbeta effektivare mot företagets målsättningar,
genom att alla kan vara med och dela på den vinst som uppstår.
Därigenom uppnås ett stabilare samband mellan ökad arbetsproduktivitet
och löneökningar.
För att underlätta för företag i kunskapsintensiva branscher att behålla sin
personal utges ofta olika typer av optioner. Grundproblemet som det avser att
lösa är att beskattningen av arbete är alltför hög. Det gör att verksamheter
förläggs till andra länder där beskattningen upplevs som rimligare.
Den svenska beskattningen av optioner bör därför ses över. Inriktningen skall
vara att den svenska beskattningen av dem skall vara internationellt
konkurrenskraftig så att företagen och deras verksamhet behålls i landet.
Förenklingar
Företagandet omgärdas av många regler och lagar. Regelverket har vuxit
i omfång under de senaste åren. Detta är ett tydligt tecken på att
regeringen inte förstår företagens villkor. För främst småföretagen är
regelverken en tung administrativ börda. Reglerna kan också förhindra
expansion och bildandet av nya företag.
Ett antal krångelregler som hindrar tillväxt och nya jobb bör därför tas bort.
Mål för avregleringen skall vara att alla regler som berör företagare skall ha
granskats i syfte att förenkla och minska regelmassan under mandatperioden.
Ett program för avreglering bör innehålla följande punkter:

Genomför Småföretagsdelegationens förslag. Allt i
Småföretagsdelegationens förslag i betänkandet Förslagskatalog (SOU
1998:94) bör övervägas, och allt det som ännu inte är genomfört bör i allt
väsentligt snarast genomföras. Regeringens aktivitet på området är alltför
låg, vilket demonstreras av följande sökande efter dokument som
behandlar Småföretagsdelegationen på regeringens hemsida:
Arbetet med regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet.
Obligatorisk konsekvensanalys bör genomföras. Alla förslag från regeringen
som kan anses påverka företagens villkor skall föregås av en noggrann analys
av verkningarna. Även myndigheter och föreskrifter skall omfattas av kravet att
göra konsekvensanalyser.
En s.k. solnedgångsparagraf bör införas, dvs. regler skall automatiskt
omprövas efter fem år. Om de skall bestå behövs ett aktivt beslut.
Regeringen ändrade efter omfattande kritik de momsinbetalningsregler som
tvingade många företagare att betala in moms till staten innan de själva hade
uppburit den från sina kunder. En regel som fortfarande gör det onödigt svårt
för framför allt småföretag är att den månatliga skattedeklarationen måste vara
bokförd på skattemyndighetens skattekonto senast på förfallodagen, annars tas
en förseningsavgift ut på 1 000 kr och företagaren debiteras dessutom en
kostnadsränta. Det innebär att företagaren varje månad måste räkna och planera
bankdagar för att vara säker på att betalningen kommer in i rätt tid. Inte mins
vid helger kan det innebära stora problem för företag med dålig likviditet. Att
bankerna inte arbetar snabbare bör inte drabba företagaren. Som ett led i att
förbättra företagarklimatet bör det därför räcka om betalningen av företagets
skatter görs senast på förfallodagen.
Lättare att starta och driva företag
Vi presenterar nedan ett antal konkreta förslag för att göra det lättare att
starta och driva företag som bygger på Småföretagsdelegationens
betänkande.
Ett första hinder för en blivande företagare är att det är svårt att starta för
Småföretagsdelegationens enklare modell för registrering av företag, där bara
en myndighet behöver kontaktas, bör genomföras. Det är i dag för svårt att få F
skattsedel. Alla som vill starta företag och inte är belagda med näringsförbud
skall ha rätt att få F-skattsedel.
Det måste även bli enklare att driva befintliga företag. Nästan ingen av landet
cirka halva miljon egenföretagare klarar av att deklarera på egen hand, reglern
är för komplicerade. Målet bör vara att en egenföretagare skall kunna ha en
förenklad självdeklaration precis som löntagaren.
Uppgiftslämnandet måste också bli enklare. En del av uppgiftslämnandet till
försäkringskassan kan exempelvis slopas. SCB bör bli noggrannare i urvalet av
företag i sina undersökningar så att företagen inte störs onödigt mycket. Den
obligatoriska platsanmälan till arbetsförmedlingen bör också slopas.
Tullprocedurerna bör vidare göras så enkla att företagen klarar dem utan
konsulthjälp. Ett enklare patent för uppfinningar bör även införas så att
företagen lättare kan skydda de nya produkter de utvecklar.
Lönebildningen
Det är mycket viktigt att  arbetsmarknadens parter lyckas teckna nya
löneavtal på sådan nivå att inte inflationen tar fart. För att underlätta detta
behövs en förändring av lönebildningsprocessen. Parterna bör ha ett
större ansvar för lönebildningen och för konsekvenserna av träffade avtal.
En reformering av lönebildningen är inte enbart en fråga för arbetsmarknadens
parter. De institutionella ramar som satts genom lagstiftning måste ses över så
att balans vad gäller bl.a. konfliktregler uppnås. En lagstiftning som gör den
enskilde till bärare av arbetets rättigheter är eftersträvansvärd. Genom att
skatterna på arbete sänks blir det lättare att träffa avtal på samhällsekonomis
fördelaktigare nivåer. Förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning kan
också stärkas genom en ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
En allmän arbetslöshetsförsäkring
Arbetslöshetsförsäkringen bör moderniseras. En allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som till större delen än i dag finansieras med
egenavgifter bör införas. Därigenom får den enskilde ett verkligt val när
det gäller hur han eller hon vill ordna sin fackliga tillhörighet och
arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen skall också motverka att löneavtal
som leder till ökad arbetslöshet träffas. Karaktären av
omställningsförsäkring måste understrykas.
Utbildning och kompetensutveckling
Det är av avgörande betydelse att utbildning på alla nivåer från
grundskola till högskola präglas av hög kvalitet för att vidmakthålla och
utveckla den kompetens som är ett viktigt fundament för hög framtida
tillväxt.
Utgångspunkten för en fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen och
fördelningen av platser mellan lärosäten måste vara utbildningens kvalitet.
Betydelsen av kvalitetssäkring innebär att själva takten i utbyggnaden inte får
bli det viktigaste. Det bör mot denna bakgrund övervägas särskilda insatser för
att ge företräde åt kvalitetsinvesteringar i form av bl.a. lärarkompetens och
utrustning.
Personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre
ekonomiska förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och
vidareutbildning. Det kan ske genom att den enskilde medges
skatteavdrag för de medel som avsätts på samma sätt som nu sker för
avsättning till pensionsförsäkringar. Beskattningen sker i stället när den
enskilde använder pengarna för utbildningen. Även arbetsgivaren kan ges
rätt att avsätta lika mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på
kontot kan övervägas för låginkomsttagare. Regeringen är för långsam
och oklar i sitt agerande på detta område.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör enligt utskottets uppfattning ingå som en naturlig del i
såväl ungdoms- som vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad utbildning
integreras mer målmedvetet i företagen förbättras effektiviteten.
Lärlingsutbildningen bör expandera och ersättningarna fastställas till en
nivå som gör lärlingsprogrammen attraktiva också för företagen.
Avveckla kommunal affärsverksamhet
Kommunerna bör inte bedriva affärsverksamhet. Det snedvrider
konkurrensen och försvagar förmågan att utföra kärnuppgifterna inom
vård och utbildning väl. Staten bör därför vidta åtgärder som definierar
den kommunala kompetensen klarare och leder till att konkurrensutsatt
verksamhet på olika områden - inte minst på bostadsmarknaden -
avvecklas. Detta inkluderar kommunala affärsliknande verksamheter som
bedrivs i förvaltningsform.
Privatisering och avveckling av kommunal verksamhet innebär stora
omvandlingsprocesser som måste skötas med stor varsamhet. Det är viktigt att
processen leder till fördelar för alla och att konkurrensen blir mer rättvis.
Verksamheter som avyttras skall betinga ett bra pris och de sålda
verksamheterna skall stärkas genom en privatisering.
Försäljning av statliga företag
Erfarenheterna av staten som ägare av företag är negativa-inte bara inom
banksektorn. De statliga företagen bör därför privatiseras så snabbt
marknadsförhållandena medger det. För vissa företag som exempelvis
Telia är det dessutom en förutsättning för att deras
utvecklingsmöjligheter skall tas till vara.
Under återstoden av mandatperioden bör omfattande privatiseringar
genomföras. Den politik vi förordar underlättar detta. Det är viktigt att
möjliggöra ett spritt svenskt ägande av företagen. De företag som bör
privatiseras de kommande åren är bl.a.:
Telia
Nordbanken Holding AB
Vasakronan
Assi Domän
SAS Sverige AB
Celsius
LKAB
Bekämpa konkurrensen från svart verksamhet
Om det kostar för mycket att köpa en tjänst avstår man eller väljer att
köpa tjänsten svart. Uppemot 10 % av allt arbete är svart. Därmed
kommer många tjänsteföretag i en svår situation. En anledning till att
främst tjänster är så dyra i Sverige är att de s.k. skattekilarna, dvs.
skillnaden mellan vad som måste tjänas in för att kunna ge en rimlig
ersättning till den som utför tjänsten, är alltför stora.
En viktig åtgärd för att krympa den svarta sektorn är således att minska
skattekilarna. Lägre skatter på inkomster och företagande är ett sätt att minsk
dem. En annan åtgärd för att minska utrymmet för den svarta sektorn är att
bekämpa ekonomisk brottslighet. Vi anser att resurserna för detta ändamål
ökas.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Arbetsmarknadsläget
Regeringen tecknar i budgetpropositionen en genomgående ljus bild av
tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2002. Även om antalet
arbetslösa minskat under det senaste året, inte minst tack vare den
internationella högkonjunkturen, kvarstår svåra obalansproblem på den
svenska arbetsmarknaden. Ett stort antal människor står fortfarande
utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Sammantaget fanns det i september 1999 ungefär 750 000 personer som skulle
vilja arbeta men som inte hade denna möjlighet eller som arbetade i mindre
utsträckning än de själva ville. Av de cirka 750 000 personerna fördelar sig 64
på följande grupper:
Tabell. Arbetslösheten i september
Antal personer
Procent av
arbetskraften
Öppet arbetslösa
235 000
5,5
Undersysselsatta1
278 000
6,5
Latent arbetssökande2
132 000
3,1
Summa
645 000
15,1
1) Personer som av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än de skulle vilja.
2) Personer som både velat och kunnat arbeta men som inte sökt arbete, samt
heltidsstuderande som sökt arbete.
Källa: SCB, AKU september 1999
Statistiken medger inte klara avgränsningar, men till de grupper som
redovisas i tabellen kan läggas huvuddelen av dem som ingår i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt de som deltar
i Kunskapslyftet och inte redovisas bland de latent arbetssökande, vilket
är ytterligare minst 100 000 personer. Totalt står alltså drygt 17 % av den
arbetsföra befolkningen helt eller delvis utanför arbetsmarknaden. Vi kan
också konstatera att nära hälften av de latent arbetssökande, eller 62 000
personer, var heltidsstuderande som sökt arbete. Denna grupp redovisas i
internationell statistik som arbetslösa.
Det är högst anmärkningsvärt att så många står utanför arbetsmarknaden när
det samtidigt finns överhettningsproblem. Trots att 235 000 personer är öppet
arbetslösa har många företag problem med att få tag på personal.
Konjunkturinstitutet konstaterar i sin senaste konjunkturbarometer för
industrin (tredje kvartalet 1999) att andelen företag med brist på
yrkesarbetare har fortsatt att öka och nu uppgår till ungefär vart fjärde
företag. Enligt SAF:s senaste rekryteringsenkät redovisade företagen
svårigheter att hitta lämplig personal vid två tredjedelar av alla
rekryteringar under det gångna halvåret. Problemen med flaskhalsar och
arbetskraftsbrist leder i vissa fall till att arbetet inte blir tillsatt. I and
fall medför det att tillsättningen tar längre tid eller till att företaget tvin
sänka kompetenskraven.
Vi anser mot denna bakgrund att regeringen i budgetpropositionen ger en
orimligt positiv bild av dagens arbetsmarknadsläge. Andelen sysselsatta enligt
sysselsättningsmålet har exempelvis gått ned de senaste två månaderna.
I budgetpropositionen saknar vi vidare nödvändiga förslag för att komma till
rätta med strukturproblemen på arbetsmarknaden. Det är bekymmersamt att
regeringen, trots de förutsättningar som erbjuds i rådande konjunkturläge, inte
förmår lägga fram förslag som leder till väsentliga förbättringar av
arbetsmarknadsläget.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Dagens arbetsmarknadspolitik är inte effektiv, varken när det gäller att
minska arbetslösheten eller när det gäller att få fram de medarbetare som
företagen eftersöker. Dagens arbetsmarknadspolitiska åtgärder är
fortfarande alltför talrika och tjänar i många fall enbart till att kvalificera
de arbetssökande till en ny ersättningsperiod i arbetslöshetsförsäkringen.
Utbildning utan förhoppning om arbete ger dålig motivation och innebär
att den arbetsmarknadspolitiska åtgärden enbart kostar pengar, utan att ge
den arbetslöse vare sig arbete eller kompetenshöjning.
Vi menar att arbetslösheten går att bringa ned med hjälp av en klok och samlad
politik för tillväxt, kombinerad med en offensiv arbetsmarknadspolitik. Antalet
sysselsatta måste ökas under lång tid, inte bara när konjunkturen går upp som
för närvarande. För att detta skall kunna ske förutsätts emellertid att man ins
arbetslöshetens bakomliggande orsaker, som bl.a. hänger samman med den
ekonomiska politiken, strukturomvandlingen inom det svenska näringslivet och
lönebildningen. Arbetslösheten har inte enbart konjunkturella utan också
strukturella orsaker.
En förutsättning för full sysselsättning är att det svenska näringslivets
konkurrenskraft upprätthålls gentemot omvärlden. En långsiktig och stabil
ekonomisk politik i samspel med en riktigt inriktad arbetsmarknadspolitik är
därför nödvändig för att skapa ett gott samhälle där alla får möjlighet att del
samhällsbyggandet. Hur många arbetsmarknadspolitiska åtgärder som än sätts
in kan och skall de aldrig ersätta de arbetstillfällen som med riktiga
förutsättningar kan och måste skapas i framför allt den privata sektorn.
Tillväxtpolitiken är sådan att den påverkas av åtgärder på många
politikområden. För att stimulera tillväxten i Sverige måste
arbetsmarknaden reformeras. I dag är just arbetsmarknadsområdet ett av
de mest genomreglerade samhällsområdena. Därför är det välkommet att
regeringen åtminstone delvis lyssnat på vår kritik och genomfört vissa
förenklingar och sammanslagningar av olika åtgärder. Men floran av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är fortfarande för stor. Stela
regelsystem kring varje åtgärd har skapat bristande flexibilitet och rentav
rigiditet. Denna detaljreglering måste ersättas med mer generella och
enkla system.
Renodla arbetsmarknadspolitiken
Det är viktigt att staten nu går vidare med renodlingen av
arbetsmarknadspolitiken. Särskilt intresse bör inriktas på den
flaskhalsproblematik som har berörts i det föregående. Vi förordar en
arbetsmarknadsutbildning som radikalt skiljer sig från vad som gällt
under de gångna åren. Arbetsmarknadsutbildningen bör nu styras mot
klart definierade arbetsmarknadsbehov och erbjuda en kvalitet som
tillmötesgår högt ställda krav både från deltagarna och från de framtida
arbetsgivarna.
Vår gemensamma inriktning är att större ansträngningar än i dag bör riktas mot
arbetsmarknadens efterfrågesida, dvs. hur man skall underlätta för företag att
växa och skapa nya arbetstillfällen. Detta är i hög grad en uppgift för en
förbättrad ekonomisk politik samt en skatte- och näringspolitik, men
arbetsmarknadspolitiken kan bidra. En politik för att stärka efterfrågan bör ut
från en friare regional användning av arbetsmarknadsmedel för att stödja
anställningar och kontakt med den reguljära arbetsmarknaden, i ett partnerskap
mellan arbetsmarknadspolitikens regionala institutioner och regionala
arbetsgivare, såväl offentliga som privata.
När utvecklingen på arbetsmarknaden vänder uppåt måste fokus ligga på att
skapa nya jobb och att ge fler människor tillträde till den reguljära
arbetsmarknaden. De volymåtgärder som användes under den djupaste
lågkonjunkturen behöver inte längre spela samma roll.
Arbetsmarknadspolitiken bör inriktas på att öka kontakten mellan
arbetssökande och den reguljära arbetsmarknaden. Åtgärder skall sättas in
medvetet i enlighet med en individuell handlingsplan för att öka möjligheterna
för den sökande att få ett arbete.
Framför allt måste stor vikt läggas vid att nå de långtidsinskrivna som har svå
att komma i kontakt med arbetsmarknaden. För att bryta rundgången mellan
åtgärder och öppen arbetslöshet måste åtgärder kunna sättas in under längre tid
För merparten av de arbetssökande handlar det således om att, givet friare
former för användningen av arbetsmarknadspolitiska medel, öka kontakten med
den reguljära arbetsmarknaden, medan det för långtidsinskrivna handlar om att
finna de åtgärder som krävs för att över huvud taget möjliggöra återinträde på
arbetsmarknaden.
Enligt budgetpropositionen förefaller regeringen räkna med en oförändrad, och
t.o.m. lätt ökad, andel människor i konjunkturberoende åtgärder för år 2000,
samtidigt som anslagen till åtgärderna minskar. Detta förefaller vara mer i lin
med en ambition att minska den öppna arbetslösheten för att därigenom uppnå
fyraprocentsmålet än att verkligen öka sysselsättningen. Det är orimligt att
räkna med en så hög andel i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, särskilt om
sysselsättningen väntas stiga. Regeringen har tydligen inte modet att minska de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna när konjunkturen förbättras.
När sysselsättningen nu stiger är det angeläget att de konjunkturberoende
åtgärderna inte i sig kommer att utgöra en flaskhals. Det övergripande målet
måste vara att ge fler människor jobb, inte att uppfylla kvantitativa mål.
Målformuleringar får nu inte bli till hinder för att fler nya jobb skapas.
För att få en bättre fungerande arbetsmarknad måste olika politiska åtgärder se
över. Det gäller t.ex. arbetslöshetsförsäkringen. Inriktningen bör vara en refo
där betalningsansvaret mera flyttas från skattebetalarna till dem som har jobb.
Vidare måste lönebildningen reformeras så att sysselsättningen skall kunna öka
uthålligt.
2. Utrymme för kommunal skattesänkning (mom. 3)
(m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per
Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och
Gunnar Axén (m) anför:
Vi har reserverat oss mot finansutskottets ställningstagande under
moment 3 Utrymme för kommunala skattesänkningar. I detta yttrande
redovisar vi bakgrunden till vårt ställningstagande och vår gemensamma
syn på den kommunala verksamheten.
Inledning
Kommuner och landsting tar i dag ungefär 90 % av den totala
inkomstskatten. Utgifterna motsvarar ca 23 % av BNP. Drygt 1 miljon
människor är sysselsatta i kommunsektorn. Kommuner och landsting har i
praktiken monopol på vitala delar av det som brukar kallas välfärd. Vad
som sker i kommuner och landsting är därför av stor betydelse för den
enskilde och för samhällsekonomin.
Det bör råda en rimlig balans mellan stat och kommun. Det kommunala
självstyret är en oundgänglig del av den svenska demokratin. Staten har
ansvaret för att det i tillräcklig utsträckning råder likhet på det nationella
och att inte alltför stora skillnader uppstår mellan landets olika delar. Men d
är viktigt att staten begränsar sig till att sätta ramar för kommuner enbart i
avseenden där det finns ett nationellt intresse eller där enskilda individers
intressen måste skyddas. Det är i allmänhet inte en statlig uppgift att detaljs
verksamhet på det regionala eller lokala planet. Det finns oroande inslag i
regeringens politik i detta avseende under senare tid.
Huvuduppgiften för kommuner och landsting är förutom att svara för den
lokala myndighetsutövningen och lokal infrastruktur att se till att det finns g
tillgång till tjänster inom vård, skola och omsorg. Dessa uppgifter bör
kommunsektorn koncentrera sig på.
Får vi valuta för skatterna?
Försämringen av Sveriges relativa läge vad gäller inkomst eller BNP per
person visar sig också i fråga om välfärdstjänster. Enligt de senaste
OECD- och Eurostatundersökningarna tycks Sverige i och för sig relativt
väl hålla uppe konsumtionsnivån när det gäller de mera genuint kollektiva
tjänsterna som försvar, polis- och rättsväsende m.m. Även om statistiken
således anger att Sverige har en volym på dessa tjänster som ligger högre
än EU:s genomsnitt torde nog många uppleva brister inom området.
Brister i kvalitet och arbetsförutsättningar har blivit uppenbara.
Sverige har en högre offentlig konsumtion per person än flertalet länder i EU.
Den större delen av den offentliga konsumtionen är inte kollektiv utan
individuella tjänster som vi förbrukar som enskilda individer som utbildning,
sjukvård etc. Eftersom dessa är olika organiserade i olika länder har Eurostat
och OECD slagit samman individuella tjänster oberoende av vem som
finansierar dem. I individuell konsumtion av t.ex. sjukvård ingår såväl den
offentligfinansierade vården och enskildas avgifter för utnyttjande av offentli
vård som privat finansierad vård. Om man som i tabell 1 lägger samman privat
och offentlig konsumtion till individuell konsumtion finner man att Sverige
ligger på den nedre halvan.
Underlaget medger inte någon detaljerad uppdelning men av tabellen framgår
att konsumtionsnivån per person är lägre i Sverige än för EU i genomsnitt inom
ett av den kommunala sektorns kärnområden, hälso- och sjukvård.
Sverige ligger över EU-genomsnittet vad gäller konsumtion av undervisning.
Sverige ligger dock påtagligt lägre än de övriga nordiska länderna. Danmark
ligger 63 %, Norge 35 % och Finland 30 % över EU-genomsnittet.
Sammantaget tycks Sverige således inte prestera en nivå på välfärdstjänster som
påtagligt höjer oss över EU-nivån trots den högre skattenivån. På flera viktiga
områden ligger vi lägre än flertalet EU-länder. Det finns därför anledning att
ett självkritiskt sätt granska hur vi sköter välfärden i Sverige. Vad kan göras
bättre, och hur?
Tabell 1. Köpkraftskorrigerad konsumtion per person 1996
Index EU15 = 100
Individuell
konsumtion
per person
Hälso-
och
sjukvård
Utbild
ning
Individuell
konsumtion
per person
Luxemburg
145
Frankrike
143
Danmark
164
145
Danmark
121
Tyskland
119
Portugal
163
121
Tyskland
110
Holland
110
Belgien
137
110
Belgien
109
Belgien
109
Finland
130
109
Österrike
108
Österrike
101
Österrike
123
108
Storbrit.
105
EU15
100
Luxemburg
120
105
Frankrike
102
Italien
95
Irland
112
102
Italien
102
Luxemburg
93
Frankrike
111
102
EU15
100
Storbrit.
87
Sverige
108
100
Holland
99
Irland
86
Italien
103
99
Sverige
97
Danmark
83
Storbrit.
102
97
Finland
90
Finland
82
Holland
102
90
Irland
80
Sverige
78
EU 15
100
80
Spanien
75
Grekland
59
Spanien
83
75
Portugal
74
Spanien
54
Tyskland
79
74
Grekland
72
Portugal
49
Grekland
68
72
Island
125
Island
171
Island
150
125
Norge
106
Norge
89
Norge
135
106

Individuell
konsumtion
per person
Hälso-
och
sjukvård
Utbild
ning
Individuell
konsumtion
per person
Schweiz
119
Schweiz
119
Schweiz
98
119
USA*
152
USA*
165
USA
126
152
* Prel.
Källor: OECD, Eurostat och SCB
Behov och efterfrågan ökar
För många av de tjänster som i Sverige ligger inom den kommunala
sektorn ökar behov och efterfrågan i industrivärlden. Andelen sysselsatta
har ökat och dessa områdens bidrag till BNP har också vuxit. Det finns
flera förklaringar till detta. En är att efterfrågan efter välfärdstjänster öka
när människors inkomster ökar. En annan är att åldersstrukturen påverkar
intresset för mer av välfärdstjänster. Enligt FN:s och OECD:s
beräkningar kommer antalet personer i pensionsåldrarna att öka med 70
miljoner personer inom OECD-området under de närmaste 25 åren
medan antalet i arbetande åldrar bara kommer att öka med 5 miljoner.
Denna förskjutning i ålderssammansättning gäller även Sverige. Men under en
period har vi en tidsfrist när kraven på skattefinansierade tjänster som
utbildning och vård inte ännu ökar så starkt. Detta ger oss en möjlighet att
organisera dessa områden väl innan kraven ökar på nytt.
Enligt beräkningar från HSU 2000 och kommun- och landstingsförbunden
kommer kravet på utbildning samt sjukvård och omsorg att öka med 10-15 %
under perioden fram till 2010.
Större valfrihet i produktionen
Det finns en bred enighet om att dessa tjänster skall finansieras kollektivt.
Detta innebär dock inte nödvändighetsvis att tjänsterna också skall
produceras av stat, kommun eller landsting. Det är viktigt att de resurser
som avsätts för dessa ändamål används så bra som möjligt, dvs. att
användarna får ut så mycket nytta som möjligt av varje använd krona.
De ekonomiska resurser som kommuner och landsting ansvarar för skall
användas så att de ger invånarna bästa möjliga utbud av tjänster. Det är ingen
självklarhet att detta innebär att verksamheten skall bedrivas av kommunerna
själva. Erfarenheten visar att mångfalden och välfärden ökar när möjligheten
öppnas för andra än kommunen att producera välfärdstjänster. Välfärd handlar
inte om att en viss typ av standardiserade tjänster skall tillhandahållas utan
att den enskildes efterfrågan skall tillgodoses. Man måste kunna skilja mellan
myndighetsutövning, som är en uppgift för det offentliga, och  produktion av
välfärdstjänster.
Demoskop gjorde 1997 en undersökning bland personer som tidigare arbetat i
offentlig sektor och sedan bytt till den privata sektorn.
Inte mindre än 58 % av de tillfrågade upplevde att möjligheterna till
vidareutbildning och kompetensutveckling hade förbättrats på den nya
arbetsplatsen.
Så många som 53 % var mycket mer nöjda, och 25 % något mer nöjda,
med den nya arbetsgivaren. Endast 6 % var mindre nöjda.
71 % tyckte att ledningen på arbetsplatsen fungerade bättre, endast 9 %
att den fungerade sämre.
·.
Frågor ställdes också till personer som varit kvar i verksamheter som
privatiserats. Omkring 40 % tyckte att arbetssituationen blivit mycket
bättre, 18 % att den blivit något bättre och 20 % att det inte var någon
skillnad. Endast 16 % upplevde att arbetssituationen försämrats.
Även Kommunal har låtit göra en undersökning där anställda i privata
vårdföretag fått uttala sig i en rad frågor och där jämförelser görs med
motsvarande offentliganställda.
I samtliga de frågor som tagits upp har de privatanställda en mera positiv bild
än de offentliganställda. Det gäller t.ex.:
möjligheter att hinna med sina arbetsuppgifter
möjligheter att ta egna initiativ
möjligheter att påverka sin arbetssituation
möjligheter till kompetensutveckling
chefernas kompetens och ledningsförmåga
chefernas förmåga att lyssna, motivera medarbetare, belöna och ta kritik
förmåga till nytänkande, öppenhet
förmågan att se till varje patients behov
resursutnyttjande
vårdkvalitet
Det är därför viktigt att man kan använda sig av olika verksamhetsformer.
Det bör inte sättas upp hinder för vissa verksamhetsformer, bolag kan
vara en lämplig form i vissa sammanhang, kooperativ elle