
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1998/99:5</div>
<div class="sidhuvud_datum">Tisdagen den 13 oktober</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 10.00 - 10.15</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>13.00 - 15.57</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>-------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Förslag om antalet ledamöter i utskotten
och EU-nämnden</pre><pre>Talmannen meddelade att valberedningen föresla-
git att antalet ledamöter i samtliga utskott samt EU-
nämnden skulle utgöra 17.</pre><pre>Kammaren biföll valberedningens förslag.</pre><pre>2 §  Val av ledamöter i utskotten</pre><pre>Anf.  1  SVEN HULTERSTRÖM (s):
Fru talman! Valberedningen har godkänt gemen-
samma listor för valen av ledamöter och suppleanter i
utskotten, ledamöter och suppleanter i EU-nämnden
samt ledamöter och suppleanter i riksdagens förvalt-
ningsstyrelse. I egenskap av ordförande i valbered-
ningen ber jag att till talmannen få överlämna de
gemensamma listorna.</pre><pre>Anf.  2  LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Jag vill anmäla att de moderata leda-
möterna har reserverat sig till valberedningens proto-
koll mot beslutet att fastställa antalet platser i utskot-
ten till 17. Vi har upprepade gånger vid motsvarande
tillfällen anfört såväl principiella som praktiska in-
vändningar mot en ordning med fler utskottsledamö-
ter än 15. Det problem som kan uppstå, att mindre
partier blir orepresenterade i utskotten, kan enligt vår
mening lösas genom att de får utse extra suppleanter
vilka ges rätt att anmäla särskild meningsyttring en-
ligt tidigare prövad modell.
När kammaren förrättat val av ledamöter och
suppleanter i utskotten skall dessa konstitueras och
inom sig välja ordförande och vice ordförande. Praxis
är att majoritetssidan tar nio ordförandeskap och
överlämnar sju åt majoriteten medan fördelningen blir
spegelvänd när det gäller vice ordföranden, dvs. nio
till minoriteten. Under beredningsarbetet har det
framkommit att partierna till vänster vill införa en ny
ordning med andre vice ordförande i fyra utskott.
Detta används för att säkerställa att även Socialde-
mokraterna blir företrädda i de utskottspresidier där
Vänsterpartiet är representerat.
Vi är medvetna om att såsom riksdagsordningen
är skriven kan en majoritet bestämma i frågor som
gäller fördelningen av alla presidieposter liksom
antalet vice ordförande i utskott. Vad som gjort att
praxis hittills kunnat upprätthållas har varit vetskapen
om att man vid ändrat majoritetsförhållande kan bli
behandlad - dvs. misshandlad - på motsvarande sätt.
Vi moderater beklagar starkt det nu planerade
brottet mot praxis vad avser antalet vice ordförande-
poster och deras fördelning. Att utan föregående
grundliga överväganden inrätta fyra nya poster som
andre vice ordförande - inte för att t.ex. arbetsbelast-
ningen motiverar det utan för att tillförsäkra ett visst
parti representation i alla utskottspresidier - är prin-
cipvidrigt. Den moderata riksdagsgruppen vill på
detta sätt markera och registrera sin skarpa protest.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>Företogs val av 17 ledamöter i utskotten.</pre><pre>De av Sven Hulterström för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkändes av kammaren, var-
vid följande personer, vilkas namn här i angiven ord-
ning upptagits på respektive listor, befanns valda till
ledamöter i</pre><pre>konstitutionsutskottet
Göran Magnusson (s)
Per Unckel (m)
Ingegerd Sahlström (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Kenneth Kvist (v)
Ingvar Svensson (kd)
Jerry Martinger (m)
Mats Berglind (s)
Inger René (m)
Kerstin Kristiansson (s)
Tommy Waidelich (s)
Mats Einarsson (v)
Björn von der Esch (kd)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Per Lager (mp)
Åsa Torstensson (c)
Helena Bargholtz (fp)</pre><pre>finansutskottet
Jan Bergqvist (s)
Lars Tobisson (m)
Bengt Silfverstrand (s)
Lisbet Calner (s)
Johan Lönnroth (v)
Mats Odell (kd)
Lennart Hedquist (m)
Sonia Karlsson (s)
Fredrik Reinfeldt (m)
Carin Lundberg (s)
Sven-Erik Österberg (s)
Siv Holma (v)
Per Landgren (kd)
Anna Åkerhielm (m)
Peter Eriksson (mp)
Lena Ek (c)
Karin Pilsäter (fp)</pre><pre>skatteutskottet
Arne Kjörnsberg (s)
Bo Lundgren (m)
Anita Johansson (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Per Rosengren (v)
Holger Gustafsson (kd)
Carl Fredrik Graf (m)
Per Erik Granström (s)
Carl Erik Hedlund (m)
Ulla Wester (s)
Lena Sandlin (s)
Marie Engström (v)
Helena Höij (kd)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Yvonne Ruwaida (mp)
Rolf Kenneryd (c)
Johan Pehrson (fp)</pre><pre>justitieutskottet
Lars-Erik Lövdén (s)
Gun Hellsvik (m)
Märta Johansson (s)
Margareta Sandgren (s)
Alice Åström (v)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Anders G Högmark (m)
Ann-Marie Fagerström (s)
Maud Ekendahl (m)
Helena Frisk (s)
Morgan Johansson (s)
Yvonne Oscarsson (v)
Ragnwi Marcelind (kd)
Jeppe Johnsson (m)
Kia Andreasson (mp)
Gunnel Wallin (c)
Siw Persson (fp)</pre><pre>lagutskottet
Marianne Carlström (s)
Stig Rindborg (m)
Rune Berglund (s)
Karin Olsson (s)
Tanja Linderborg (v)
Rolf Åbjörnsson (kd)
Henrik S Järrel (m)
Marina Pettersson (s)
Elizabeth Nyström (m)
Roland Larsson (s)
Christina Nenes (s)
Tasso Stafilidis (v)
Kjell Eldensjö (kd)
Berit Adolfsson (m)
Anders Berglöv (s)
Vivianne Gerdin (c)
Ulf Nilsson (fp)</pre><pre>utrikesutskottet
Viola Furubjelke (s)
Göran Lennmarker (m)
Sören Lekberg (s)
Berndt Ekholm (s)
Lars Ohly (v)
Ingrid Näslund (kd)
Bertil Persson (m)
Urban Ahlin (s)
Liselotte Wågö (m)
Carina Hägg (s)
Agneta Brendt (s)
Murad Artin (v)
Jan-Erik Ågren (kd)
Sten Tolgfors (m)
Marianne Samuelsson (mp)
Marianne Andersson (c)
Karl-Göran Biörsmark (fp)</pre><pre>försvarsutskottet
Tone Tingsgård (s)
Henrik Landerholm (m)
Christer Skoog (s)
Karin Wegestål (s)
Stig Sandström (v)
Åke Carnerö (kd)
Olle Lindström (m)
Britt Bohlin (s)
Rolf Gunnarsson (m)
Ola Rask (s)
Håkan Juholt (s)
Berit Jóhannesson (v)
Margareta Viklund (kd)
Anna Lilliehöök (m)
Lars Ångström (mp)
Erik Arthur Egervärn (c)
Runar Patriksson (fp)</pre><pre>socialförsäkringsutskottet
Berit Andnor (s)
Margit Gennser (m)
Maud Björnemalm (s)
Anita Jönsson (s)
Ulla Hoffmann (v)
Rose-Marie Frebran (kd)
Ulf Kristersson (m)
Mariann Ytterberg (s)
Gustaf von Essen (m)
Lennart Klockare (s)
Ronny Olander (s)
Carlinge Wisberg (v)
Fanny Rizell (kd)
Göran Lindblad (m)
Kerstin-Maria Stalín (mp)
Birgitta Carlsson (c)
Bo Könberg (fp)</pre><pre>socialutskottet
Susanne Eberstein (s)
Chris Heister (m)
Margareta Israelsson (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Ingrid Burman (v)
Chatrine Pålsson (kd)
Leif Carlson (m)
Hans Karlsson (s)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Conny Öhman (s)
Elisebeht Markström (s)
Rolf Olsson (v)
Lars Gustafsson (kd)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Thomas Julin (mp)
Kenneth Johansson (c)
Kerstin Heinemann (fp)</pre><pre>kulturutskottet
Åke Gustavsson (s)
Elisabeth Fleetwood (m)
Björn Kaaling (s)
Agneta Ringman (s)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Inger Davidson (kd)
Lennart Fridén (m)
Annika Nilsson (s)
Jan Backman (m)
Eva Arvidsson (s)
Paavo Vallius (s)
Peter Pedersen (v)
Dan Kihlström (kd)
Gunnar Hökmark (m)
Ewa Larsson (mp)
Birgitta Sellén (c)
Lennart Kollmats (fp)</pre><pre>utbildningsutskottet
Jan Björkman (s)
Beatrice Ask (m)
Eva Johansson (s)
Inger Lundberg (s)
Britt-Marie Danestig (v)
Yvonne Andersson (kd)
Lars Hjertén (m)
Majléne Westerlund Panke (s)
Tomas Högström (m)
Torgny Danielsson (s)
Tomas Eneroth (s)
Lennart Gustavsson (v)
Erling Wälivaara (kd)
Per Bill (m)
Gunnar Goude (mp)
Sofia Jonsson (c)
Barbro Westerholm (fp)</pre><pre>trafikutskottet
Monica Öhman (s)
Per-Richard Molén (m)
Jarl Lander (s)
Hans Stenberg (s)
Karin Svensson Smith (v)
Johnny Gylling (kd)
Tom Heyman (m)
Krister Örnfjäder (s)
Lars Björkman (m)
Monica Green (s)
Inger Segelström (s)
Stig Eriksson (v)
Tuve Skånberg (kd)
Birgitta Wistrand (m)
Mikael Johansson (mp)
Sven Bergström (c)
Kenth Skårvik (fp)</pre><pre>miljö- och jordbruksutskottet
Sinikka Bohlin (s)
Göte Jonsson (m)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Maggi Mikaelsson (v)
Dan Ericsson (kd)
Ingvar Eriksson (m)
Alf Eriksson (s)
Carl G Nilsson (m)
Ingemar Josefsson (s)
Ann-Kristine Johansson (s)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Caroline Hagström (kd)
Catharina Elmsäter Svärd (m)
Gudrun Lindvall (mp)
Eskil Erlandsson (c)
Harald Nordlund (fp</pre><pre>näringsutskottet
Barbro Andersson Öhrn (s)
Per Westerberg (m)
Reynoldh Furustrand (s)
Mats Lindberg (s)
Lennart Beijer (v)
Göran Hägglund (kd)
Karin Falkmer (m)
Sylvia Lindgren (s)
Ola Karlsson (m)
Nils-Göran Holmqvist (s)
Marie Granlund (s)
Gunilla Wahlén (v)
Inger Strömbom (kd)
Ola Sundell (m)
Matz Hammarström (mp)
Åke Sandström (c)
Eva Flyborg (fp)</pre><pre>arbetsmarknadsutskottet
Johnny Ahlqvist (s)
Mikael Odenberg (m)
Ingvar Johnsson (s)
Martin Nilsson (s)
Hans Andersson (v)
Stefan Attefall (kd)
Kent Olsson (m)
Laila Bjurling (s)
Patrik Norinder (m)
Sonja Fransson (s)
Kristina Zakrisson (s)
Camilla Sköld (v)
Maria Larsson (kd)
Christel Anderberg (m)
Barbro Johansson (mp)
Margareta Andersson (c)
Elver Jonsson (fp)</pre><pre>bostadsutskottet
Lennart Nilsson (s)
Knut Billing (m)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Lilian Virgin (s)
Owe Hellberg (v)
Ulf Björklund (kd)
Sten Andersson (m)
Carina Moberg (s)
Inga Berggren (m)
Anders Ygeman (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Sten Lundström (v)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Carl-Erik Skårman (m)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Rigmor Ahlstedt (c)
Yvonne Ångström (fp)</pre><pre>3 §  Val av suppleanter i utskotten</pre><pre>Företogs val av 17 suppleanter i utskotten.</pre><pre>Sedan de av Sven Hulterström avlämnade gemen-
samma listorna godkänts av kammaren befanns föl-
jande personer, vilkas namn här i angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till suppleanter i</pre><pre>konstitutionsutskottet
Kent Högström (s)
Per-Samuel Nisser (m)
Britt-Marie Lindkvist (s)
Elisebeht Markström (s)
Alice Åström (v)
Inger Strömbom (kd)
Karin Enström (m)
Carina Hägg (s)
Carl-Erik Skårman (m)
Martin Nilsson (s)
Michael Hagberg (s)
Peter Pedersen (v)
Maria Larsson (kd)
Ola Karlsson (m)
Peter Eriksson (mp)
Marianne Andersson (c)
Barbro Westerholm (fp)</pre><pre>finansutskottet
Kjell Nordström (s)
Gunnar Axén (m)
Jörgen Andersson (s)
Cinnika Beiming (s)
Lars Bäckström (v)
Göran Hägglund (kd)
Catharina Hagen (m)
Reynoldh Furustrand (s)
Per Bill (m)
Alf Eriksson (s)
Agneta Brendt (s)
Marie Engström (v)
Rose-Marie Frebran (kd)
Carl Erik Hedlund (m)
Birger Schlaug (mp)
Agne Hansson (c)
Lars Leijonborg (fp)</pre><pre>skatteutskottet
Lars U Granberg (s)
Catharina Hagen (m)
Per Olof Svensson (s)
Conny Öhman (s)
Claes Stockhaus (v)
Kenneth Lantz (kd)
Stefan Hagfeldt (m)
Sven-Erik Österberg (s)
Ola Sundell (m)
Carina Moberg (s)
Britt-Marie Lindkvist (s)
Lennart Värmby (v)
Stefan Attefall (kd)
Inga Berggren (m)
Peter Eriksson (mp)
Eskil Erlandsson (c)
Karin Pilsäter (fp)</pre><pre>justitieutskottet
Göran Norlander (s)
Anita Sidén (m)
Yilmaz Kerimo (s)
Eva Johansson (s)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Rolf Åbjörnsson (kd)
Cecilia Magnusson (m)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Christel Anderberg (m)
Paavo Vallius (s)
Nalin Baksi (s)
Sture Arnesson (v)
Kjell Eldensjö (kd)
Lars Björkman (m)
Thomas Julin (mp)
Margareta Andersson (c)
Johan Pehrson (fp)</pre><pre>lagutskottet
Raimo Pärssinen (s)
Anne-Katrine Dunker (m)
Per Erik Granström (s)
Eva Arvidsson (s)
Lena Olsson (v)
Chatrine Pålsson (kd)
Anders Sjölund (m)
Ann-Kristine Johansson (s)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Anders Ygeman (s)
Kia Andreasson (mp)
Per Rosengren (v)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Tomas Högström (m)
Yvonne Ruwaida (mp)
Agne Hansson (c)
Siw Persson (fp)</pre><pre>utrikesutskottet
Agneta Lundberg (s)
Karin Enström (m)
Marianne Jönsson (s)
Inger Lundberg (s)
Berit Jóhannesson (v)
Fanny Rizell (kd)
Roy Hansson (m)
Ronny Olander (s)
Birgitta Wistrand (m)
Christina Axelsson (s)
Anders Berglöv (s)
Eva Zetterberg (v)
Åke Carnerö (kd)
Gustaf von Essen (m)
Lars Ångström (mp)
Agne Hansson (c)
Elver Jonsson (fp)</pre><pre>försvarsutskottet
Laila Bäck (s)
Björn Leivik (m)
Berndt Sköldestig (s)
Nils-Göran Holmqvist (s)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Amanda Grönlund (kd)
Lars Lindblad (m)
Ulla Wester (s)
Gunnar Hökmark (m)
Ingegerd Sahlström (s)
Majléne Westerlund Panke (s)
Mats Einarsson (v)
Erling Wälivaara (kd)
Liselotte Wågö (m)
Marianne Samuelsson (mp)
Rigmor Ahlstedt (c)
Eva Flyborg (fp)</pre><pre>socialförsäkringsutskottet
Mona Berglund Nilsson (s)
Cecilia Magnusson (m)
Göte Wahlström (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Claes Stockhaus (v)
Kenneth Lantz (kd)
Björn Leivik (m)
Karin Wegestål (s)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Sonja Fransson (s)
Yilmaz Kerimo (s)
Kalle Larsson (v)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Carl G Nilsson (m)
Matz Hammarström (mp)
Rolf Kenneryd (c)
Barbro Westerholm (fp)</pre><pre>socialutskottet
Catherine Persson (s)
Lars Elindersson (m)
Tullia von Sydow (s)
Kent Härstedt (s)
Lena Olsson (v)
Maj-Britt Wallhorn (kd)
Henrik Westman (m)
Ola Rask (s)
Göran Lindblad (m)
Urban Ahlin (s)
Marina Pettersson (s)
Stig Sandström (v)
Rosita Runegrund (kd)
Maud Ekendahl (m)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Gunnel Wallin (c)
Harald Nordlund (fp)</pre><pre>kulturutskottet
Birgitta Ahlqvist (s)
Roy Hansson (m)
Lars Wegendal (s)
Torgny Danielsson (s)
Willy Söderdahl (v)
Gunilla Tjernberg (kd)
Anne-Katrine Dunker (m)
Rune Berglund (s)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Maud Björnemalm (s)
Märta Johansson  (s)
Tasso Stafilidis (v)
Ingvar Svensson (kd)
Patrik Norinder (m)
Per Lager (mp)
Erik Arthur Egervärn (c)
Kenth Skårvik (fp)</pre><pre>utbildningsutskottet
Nalin Baksi (s)
Anders Sjölund (m)
Nils-Erik Söderqvist (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Kalle Larsson (v)
Helena Höij (kd)
Anita Sidén (m)
Krister Örnfjäder (s)
Catharina Elmsäter Svärd (m)
Catherine Persson (s)
Agneta Lundberg (s)
Camilla Sköld (v)
Gunilla Tjernberg (kd)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Kerstin-Maria Stalín (mp)
Birgitta Sellén (c)
Ulf Nilsson (fp)</pre><pre>trafikutskottet
Claes-Göran Brandin (s)
Jan-Evert Rådhström (m)
Christina Axelsson (s)
Lisbeth Calner (s)
Sture Arnesson (v)
Magnus Jacobsson (kd)
Lars Elindersson (m)
Anita Jönsson (s)
Jeppe Johnsson (m)
Berndt Sköldestig (s)
Leif Jakobsson (s)
Lars Ohly (v)
Amanda Grönlund (kd)
Elisabeth Nyström (m)
Gunnar Goude (mp)
Viviann Gerdin (c)
Elver Jonsson (fp)</pre><pre>miljö- och jordbruksutskottet
Michael Hagberg (s)
Lars Lindblad (m)
Carina Ohlsson (s)
Berndt Ekholm (s)
Jonas Ringqvist (v)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Per-Samuel Nisser (m)
Inger Segelström (s)
Berit Adolfsson (m)
Agneta Ringman (s)
Raimo Pärssinen (s)
Karin Svensson Smith (v)
Mikael Oscarsson (kd)
Inger René (m)
Mikael Johansson (mp)
Birgitta Carlsson (c)
Lennart Kollmats (fp)</pre><pre>näringsutskottet
Anne Ludvigsson (s)
Stefan Hagfeldt (m)
Karl Gustav Abramsson (s)
Inge Carlsson (s)
Lennart Värmby (v)
Harald Bergström (kd)
Jan-Evert Rådhström (m)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Sten Tolgfors (m)
Lilian Virgin (s)
Tommy Waidelich (s)
Lennart Gustavsson (v)
Mikael Oscarsson (kd)
Jan Backman (m)
Barbro Johansson (mp)
Birgitta Carlsson (c)
Runar Patriksson (fp)</pre><pre>arbetsmarknadsutskottet
Anders Karlsson (s)
Henrik Westman (m)
Cinnika Beiming (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Rosita Runegrund (kd)
Ewa Thalén Finné (m)
Christer Skoog (s)
Anna Åkerhielm (m)
Sylvia Lindgren (s)
Ann-Marie Fagerström (s)
Carlinge Wisberg (v)
Magnus Jacobsson (kd)
Rolf Gunnarsson (m)
Ewa Larsson (mp)
Agne Hansson (c)
Runar Patriksson (fp)</pre><pre>bostadsutskottet
Carina Adolfsson (s)
Ewa Thalén Finné (m)
Leif Jakobsson (s)
Ingvar Johnsson (s)
Ulla Hoffmann (v)
Harald Bergström (kd)
Gunnar Axén (m)
Karin Olsson (s)
Anna Lilliehöök (m)
Annika Nilsson (s)
Mats Berglind (s)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Tuve Skånberg (kd)
Fredrik Reinfeldt (m)
Per Lager (mp)
Agne Hansson (c)
Kerstin Heinemann (fp)</pre><pre>4 §  Val av ledamöter och suppleanter i EU-
nämnden</pre><pre>Företogs val av 17 ledamöter och 17 suppleanter i
EU-nämnden.</pre><pre>Sedan de av Sven Hulterström avlämnade gemen-
samma listorna godkänts av kammaren befanns föl-
jande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till ledamöter
respektive suppleanter i EU-nämnden.</pre><pre>ledamöter
Sören Lekberg (s)
Lars Tobisson (m)
Johnny Ahlqvist (s)
Sinikka Bohlin (s)
Maggi Mikaelsson (v)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Lennmarker (m)
Reynoldh Furustrand (s)
Gun Hellsvik (m)
Christina Axelsson (s)
Marianne Carlström (s)
Willy Söderdahl (v)
Ingrid Näslund (kd)
Per Westerberg (m)
Yvonne Ruwaida (mp)
Åsa Torstensson (c)
Karl-Göran Biörsmark (fp)</pre><pre>suppleanter
Sonja Karlsson (s)
Carl G Nilsson (m)
Paavo Vallius (s)
Hans Karlsson (s)
Johan Lönnroth (v)
Mats Odell (kd)
Gustaf von Essen (m)
Ulla Wester (s)
Mikael Odenberg (m)
Märta Johansson (s)
Göran Magnusson (s)
Lars Ohly (v)
Dan Ericsson (kd)
Per Bill (m)
Kia Andreasson (mp)
Lennart Daléus (c)
Helena Bargholtz (fp)</pre><pre>5 §  Val av ledamöter och suppleanter i riksda-
gens förvaltningsstyrelse</pre><pre>Företogs val av  åtta ledamöter och åtta supple-
anter i riksdagens förvaltningsstyrelse.</pre><pre>Sedan de av Sven Hulterström avlämnade gemen-
samma listorna godkänts av kammaren befanns föl-
jande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till ledamöter
respektive suppleanter i riksdagens förvaltningssty-
relse:</pre><pre>ledamöter
Mats Lindberg (s)
Inger René (m)
Jarl Lander (s)
Marianne Jönsson (s)
Ingrid Burman (v)
Harald Bergström (kd)
Knut Billing (m)
Eskil Erlandsson (c)</pre><pre>suppleanter
Anita Johansson (s)
Per Bill (m)
Martin Nilsson (s)
Sven Hulterström (s)
Lars Bäckström (v)
Chatrine Pålsson (kd)
Kenth Skårvik (fp)
Thomas Julin (mp)</pre><pre>6 §  Kallelse till konstituerande sammanträ-
den</pre><pre>Talmannen kallade samtliga utskott till konstitue-
rande sammanträde denna dag kl. 11.00 i respektive
utskotts sammanträdesrum.</pre><pre>Talmannen kallade EU-nämnden till konstitue-
rande sammanträde onsdagen den 14 oktober
kl. 13.00.</pre><pre>7 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollen för den 5, 6 och 7 oktober.</pre><pre>8 §  Ledighet m.m.</pre><pre>Talmannen meddelade att Karin Pilsäter (fp) an-
sökt om föräldraledighet under tiden den 13 oktober-
31 december 1998.</pre><pre>Kammaren biföll denna ansökan.</pre><pre>Talmannen meddelade att Camilla Dahlin-
Andersson (fp) skulle tjänstgöra som ersättare för
Karin Pilsäter.</pre><pre>9 §  Återkallelse av motion</pre><pre>Talmannen meddelade att Lars Tobisson (m) i
skrivelse den 6 oktober återkallat den av honom
väckta motionen 1997/98:L29 med anledning av
prop. 1997/98:166 Ny associationsrätt för bankaktie-
bolag m.m.</pre><pre>Talmannen meddelade att hon avskrivit denna
motion.</pre><pre>Skrivelsen lades till handlingarna.</pre><pre>10 §  Meddelande om frågestund</pre><pre>Talmannen meddelade att vid frågestunden tors-
dagen den 15 oktober kl. 14.00 skulle följande stats-
råd närvara:
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, finansmi-
nister Erik Åsbrink, statsrådet Pierre Schori, statsrå-
det Maj-Inger Klingvall, statsrådet Leif Pagrotsky,
statsrådet Ulrica Messing samt statsrådet Lars
Engqvist</pre><pre>11 §  Meddelande om plan för kammarens
sammanträden hösten 1998</pre><pre>Talmannen meddelade att plan för kammarens
sammanträden hösten 1998 delats ut till kammarens
ledamöter.</pre><pre>12 §  Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från den Europeiska kommissionen</pre><pre>Talmannen meddelade att följande faktaprome-
moria om förslag från den Europeiska kommissionen
inkommit och delats ut till kammarens ledamöter:
Förslag till rådets direktiv om revidering av direktiv
om begränsning av utsläpp till luften av vissa för-
oreningar från stora förbränningsanläggningar
KOM (98) 415
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade på förslag av talmannen
kl. 10.15 att ajournera förhandlingarna till kl. 13.00
då debatten med anledning av budgetpropositionen
skulle börja.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 13.00.</pre><pre>13 §  Debatt med anledning av budgetproposi-
tionen</pre><pre>Anf.  3  Finansminister ERIK ÅSBRINK (s):
Fru talman! Ingen torde ha undgått den betydande
internationella finansiella turbulensen under senare
tid. Allvarliga kriser förekommer i Ryssland, i Japan
och flera andra asiatiska länder och även i Latiname-
rika. En sak är klar: De länder som har instabila och
handlingsförlamade regeringar drabbas hårdare än
andra. Därför är det utomordentligt viktigt att den
budgetproposition som i dag presenteras är en frukt
av ett samarbete mellan tre partier som tillsammans
har en klar majoritet i riksdagen: Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Samarbetet berör fem områden: ekonomi, syssel-
sättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Andra om-
råden, som Europapolitiken och säkerhetspolitiken,
omfattas däremot inte av samarbetet.
Samarbetet vilar på att respekt visas för tidigare
överenskommelser. Hit hör uppgörelserna om pen-
sionsreformen, Riksbankens ökade självständighet
och försvarspolitiken. De uppgörelserna ligger fast.
Samarbetet visar att det finns en bred uppslutning
kring en stabil ekonomisk politik. Utgiftstaken ligger
fast. Budgetmålen ligger fast - utom för år 2000, där
överskottsmålet skärps. Politiken inriktad på prissta-
bilitet ligger också fast. Det är en politik för ökad
sysselsättning, ökad rättvisa, förbättrad jämställdhet
och förbättrad miljö. Det är en politik som är bra för
Sverige.
Regeringen har tidigare formulerat ett mål som
innebär att den öppna arbetslösheten skall nedbringas
till 4 % år 2000. I takt med att vi närmar oss det året
och arbetslösheten faller finns det skäl att höja ambi-
tionen och förlänga tidsperspektivet. Regeringen
föreslår därför att ett kompletterande mål för syssel-
sättningen fastställs. Andelen sysselsatta av befolk-
ningen mellan 20 och 64 år skall öka från 74 % år
1997 till 80 % år 2004. Därigenom minskar behovet
av sociala ersättningar. Det motsvarar ungefär
375 000 nya arbetstillfällen netto under sju år, eller i
genomsnitt närmare 55 000 nya arbetstillfällen per år.
I fredags presenterade SCB sysselsättningen i
september. Årstakten på sysselsättningsökningen var
då 69 000 personer. Det visar att det nya målet är
möjligt att nå.
I budgetpropositionen föreslås ökade resurser till
skolan, vården och omsorgen genom successiva höj-
ningar av statsbidragen 1999, 2000 och 2001 samt
genom att de 200 kr som betalas i statlig skatt under
1999 i stället överförs till den kommunala sektorn.
Förutom att dessa resurser medger förbättrad kvalitet
och ökad standard inom skolan, vården och omsorgen
möjliggör de också en förbättrad sysselsättning.
I budgeten föreslås en rad åtgärder för att öka
rättvisan i Sverige. Pensionärernas ekonomi förstärks
med 4 miljarder kronor 1999. De förvärvsarbetandes
ekonomi förstärks genom en tillfällig skattereduktion
som främst gynnar låginkomsttagarna. Fastighets-
skatten för hyresbostäder sänks tillfälligt 1999. Barn-
och studiebidragen höjs i två etapper: år 2000 och
2001. Insatser görs för att förbättra situationen för de
hemlösa. Biståndet höjs successivt 1999, 2000 och
2001.
I budgeten föreslås en rad åtgärder för att Sverige
skall behålla och förstärka sin position som världens
mest jämställda land. Jämställdhetsombudsmannen
tillförs ökade resurser. Statistiska Centralbyrån får
medel bl.a. för att förbättra lönestatistiken och meto-
derna för jämställdhetsbokslut. Utredningen om jäm-
ställdhetslagen får i uppdrag att analysera frågor som
rör arbetsvärdering. De statliga myndigheterna får i
uppdrag att arbeta mera aktivt med jämställdhetsfrå-
gor, inklusive lönefrågor.
Dessutom föreslår regeringen en rad åtgärder som
gynnar miljön. Ytterligare resurser tillförs för att
kunna förvärva värdefulla skogsområden. Mera resur-
ser tillförs även för naturvårdsavtal och biotopskydd i
skog. Särskilda medel anvisas för marksanering. De
lokala investeringsprogrammen vidgas till att även
omfatta stöd för allergisanering. Naturvårdsverket får
i uppdrag att i samverkan med Forskningsrådsnämn-
den göra en samlad bedömning av miljöforskningen.
Fru talman! Ett centralt område i en framtidsin-
riktad politik är Europapolitiken. Medlemskapet i
Europeiska unionen ger Sverige möjligheter att verka
för ett Europa präglat av demokrati, jämställdhet,
solidaritet och öppenhet. Samarbetet gagnar vårt land
och ger oss goda möjligheter till inflytande.
Regeringen avser att bedriva en aktiv och framåt-
syftande EU-politik som kan bidra till att lösa gemen-
samma problem och forma Europas framtid. Vi skall
även i fortsättningen verka för en inriktning av den
ekonomiska politiken i EU som gynnar sysselsättning
och välfärd, stärker konkurrenskraften och utvecklar
frihandeln. Kampen mot arbetslösheten skall även i
fortsättningen stå i centrum för en aktiv svensk Euro-
papolitik. De politiska förutsättningarna för gemen-
samma insatser är bättre än någonsin tidigare.
Under de närmaste åren står EU inför stora, ja,
omvälvande förändringar. Medlemskap för länder i
Central- och Östeuropa, som nu förbereder sitt inträde
i unionen, innebär en historisk möjlighet att trygga
fred, demokrati och välfärd i det nya Europa som
växer fram. Som EU-medlem kommer Sverige att
arbeta för att den ekonomiska och monetära unionen
blir framgångsrik. Att så blir fallet ligger också i vårt
eget intresse. För att bevara vår handlingsfrihet skall
vi även i fortsättningen uppfylla de ekonomiska vill-
koren för fullt deltagande.
För att öka kunskapen och stimulera en bred de-
batt om den ekonomiska och monetära unionen på-
börjas ett vittomfattande och opartiskt informations-
och folkbildningsarbete. Ett beslut om svenskt delta-
gande skall underställas det svenska folket för pröv-
ning i val eller i folkomröstning.
Ett annat centralt område i en framtidsinriktad
politik är utbildning och forskning. Utbildning är
nyckeln till långsiktig tillväxt och ökad sysselsätt-
ning. Den är avgörande för individers möjligheter till
ett rikt liv både i och utanför arbetslivet, som med-
borgare och konsument.
En utbildning på gymnasienivå är i dag oftast ett
minimikrav på arbetsmarknaden. För att motverka att
kvinnor och män slås ut till följd av för låg utbildning
har vi i Sverige de senaste åren genomfört en bred
satsning på utbildning i vuxen ålder. Detta sker både i
form av reguljär utbildning, kunskapslyftet, och i
form av den mera yrkesinriktade arbetsmarknadsut-
bildningen.
Hela Sverige skall ta steget in i 2000-talet med
kunskap och kompetens. Antalet studenter inom ci-
vilingenjörs-, högskoleingenjörs- samt naturvetarut-
bildningen kommer särskilt att öka. Genom att de
mindre och medelstora högskolorna byggs ut och
förstärks med fasta forskningsresurser blir de allt
starkare krafter även för den regionala utvecklingen.
Sverige skall vara en ledande forskningsnation.
Universitet och högskolor skall ges goda förutsätt-
ningar att också fortsättningsvis göra Sverige till en
ledande forskningsnation. Forskningen har inte bara
ett värde i sig. Forskning och högre utbildning hör
samman. En utbyggnad av forskningsresurserna ska-
par också möjligheter att långsiktigt säkerställa kva-
litet i utbildningen.
Ett tredje centralt område i en framtidsinriktad
politik är företagandet. Sverige skall vara ett land
som kännetecknas av ett gott och stabilt företagskli-
mat, både för små och för stora företag. Skatterna
skall vara utformade så att företagande och expansion
gynnas. Småföretagsperspektivet måste än mer sättas
i fokus. Reglerna skall förenklas.
Fru talman! Med den starkare grund som har lagts
för svensk ekonomi genom budgetsaneringen och
låginflationspolitiken skapas större utrymme för
framtidssatsningar på en rad områden. Det handlar
bl.a. om att verka för en uthålligt hög ekonomisk
tillväxt, en stigande sysselsättning, en förstärkt gene-
rell välfärd, en bättre utbildning och en fortsatt ut-
veckling mot ekologisk hållbarhet.
Ett viktigt led i en framtidsinriktad politik är att se
över skattesystemet. Regeringen kommer därför inom
kort att inbjuda riksdagens partier till överläggningar
om skattepolitikens framtida inriktning. Min utgångs-
punkt är att skattesystemet skall vara enkelt och lik-
formigt, med låga skattesatser och breda skattebaser.
Det är något som jag hoppas att alla partier kan ställa
upp bakom.
Sverige blir starkare av samarbete, inte av splitt-
ring. Låt oss tillsammans visa det under mandatperio-
den. Nu när vi har en bred uppgörelse om 1999 års
budgetproposition är det också viktigt att den fortsatta
behandlingen sker i enlighet med förslaget.
Jag överlämnar nu budgetpropositionen i all dess
glans och härlighet till riksdagen för fortsatt hante-
ring.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  4  BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Regeringens budgetförslag präglas av
det förgångna. Det ger inte lösningarna på dagens
problem, och det svarar inte mot framtidens krav.
Budgeten kan också sägas vara dubbelt världs-
frånvänd. Regeringen noterar den internationella
finansoron, men räknar inte med att den påverkar
Sveriges utveckling mer än marginellt och redovisar
inga åtgärder för att lindra effekterna om det skulle
bli annorlunda.
Jag måste säga att jag känner mig ganska bekym-
rad, därför att ingen i dag riktigt kan se var det som
händer i världen slutar. Vi vet inte riktigt hur banker-
nas och finansinstitutens balansräkningar ser ut. Vi
upplevde själva i Sverige situationen efter 80-talet
med de svåra problem som kom. Då diskuterade man
också vändpunkter. Då underskattade man också
svårigheter. Jag hoppas att det inte blir som den
gången. Men vi måste ha beredskap. Vi kan inte
överinteckna en positiv, alltför rosenröd bedömning.
Och det tar man inte hänsyn till i sin bedömning av
den ekonomiska utvecklingen.
Man gör också en annan bedömning som oroar
mig. För att få budgetens optimistiska antaganden att
gå samman gör man bedömningen att hushållssparan-
det, jämfört med vad man trodde i våras, kommer att
bli väsentligt mindre, i princip noll. Det är en drama-
tisk omvärdering av hushållens sparbenägenhet. Ock-
så detta var ett av misstagen som den dåvarande soci-
aldemokratiska regeringen gjorde i slutet av 80-talet
och början av 90-talet, när man hela tiden talade om
den vändpunkt som aldrig kom, i vart fall inte förrän
1993.
Men hur kan vi i dag veta att hushållen inte alls
skall spara år 2000 eller år 2001? Hur ser konjunk-
turläget i Sverige ut om det skulle visa sig att de ock-
så påverkas av oron och dessutom sparar för att skaf-
fa sig den buffert som åtminstone vi moderater
egentligen tycker att man skall ha? Vi kan inte ha en
ekonomi i Sverige som bygger på att hushållen inte
skall kunna spara. Här finns stora osäkerheter, som vi
alla borde vara bekymrade för.
Vad skall man göra för att kunna hantera den situ-
ationen? Man skall naturligtvis försöka att öka stabi-
liteten, gå från den instabilitet som Sverige ensamt i
världssamfundet drabbas av, eftersom vi inte har valt
att gå med i det europeiska valutasamarbetet. Att vara
en del av det europeiska valutasamarbetet ger oss en
större stabilitet. Det är en ingrediens i en politik som
gör det lättare att klara den här typen av turbulens.
Än viktigare blir det också att genomföra de
strukturförändringar i svensk ekonomis sätt att funge-
ra som har varit önskvärda under lång tid. Det är den
ena delen av att vara världsfrånvänd. Den andra är att
regeringen inte heller inriktar politiken på att ta till
vara de möjligheter till en god utveckling som den
allt snabbare internationella integrationen långsiktigt
ger. I stället strävar man efter att i det längsta bevara
den socialdemokratiska samhällsmodellen, som fak-
tiskt håller på att haverera.
Utgångspunkten för budgeten tycks således vara
att vi lever i den bästa av världar, där hög tillväxt är
en självklarhet, där de nya jobben växer fram av sig
själva och där viktiga gemensamma uppgifter, som
exempelvis vården, fungerar bra, med samma organi-
sation som har lett till att Sverige i dag, trots världens
högsta skatter, fått se växande vårdköer. Men så är
det inte.
Långsiktigt hög och stabil tillväxt, grunden för
välstånd och trygghet, uppnås genom att fler arbetar
och genom att arbetet får ett allt större kunskapsinne-
håll, att produktiviteten ökar. För att lägga grunden
till en sådan utveckling räcker det inte med en till-
växtminister och hurtfriska uttalanden. Det krävs en
tillväxtpolitik och konkreta åtgärder. Men en sådan
politik har inte regeringen. Man skriver själv i finans-
planen att arbetsmarknad och lönebildning skall fun-
gera väl. Men det finns inga förslag, inte nu, inte för
ett år sedan, inte för två år sedan.
Man talar återigen om minskat krångel, men det
enda konkreta som finns i budgetförslaget är att man
avvisar Riksskatteverkets förslag om att det skulle bli
enklare att få F-skattesedel, enklare att bli företagare.
Det konkreta förslaget avvisades.
Man talar om förslag i vårpropositionen nästa år
för att stärka möjligheterna till en ökad sysselsättning.
Men om det nu finns sådana tankar, varför skall för-
slagen vänta?
Vi hade en sommarsession i riksdagen 1996 när
arbetslösheten var hög, liksom den fortfarande är. Då
skulle det komma förslag. De kom aldrig. Det hände
ingenting.
Björn Rosengren, vår nye superminister, sägs det,
är i uttalanden positiv till de moderata förslagen om
sänkt skatt på arbete och slopad dubbelbeskattning.
Men i dag avvisar samarbetspartnern Gudrun Schy-
man, liksom Göran Persson i valrörelsen, sådana
åtgärder. Vilken linje gäller egentligen? Det skulle
vara intressant att höra Johan Lönnroth och Erik Ås-
brink klara ut det. Vad är det som gäller? Är det
Björn Rosengren, ministern, eller Gudrun Schyman,
partnern, som skall avgöra? Blir det någon politik?
Hur ser den ut?
Svaret är tyvärr ganska enkelt. Den försvagade
socialdemokratiska regeringen kommer inte att förmå
att lägga om politiken. Det är naturligtvis därför man
också försöker dölja att massarbetslösheten perma-
nentas. Även med regeringens optimistiska antagan-
den kommer den totala arbetslösheten alla år t.o.m. år
2001 att ligga över 10 % enligt regeringens egna
bedömningar. Den totala arbetslösheten kommer
alltså att ligga över 10 % alla överblickbara år, även
när man tar hänsyn till att man vidtar arbetsmark-
nadspolitiskt motiverade utbildningsåtgärder.
Genom fokuseringen på att minska den öppna ar-
betslösheten med dessa åtgärder håller redan flaskhal-
sar på att uppstå på arbetsmarknaden på grund av att
den fortfarande är stel och alltför reglerad. Detta i sin
tur riskerar naturligtvis att leda till att lönebildningen
slår igenom och att vi kommer tillbaka till de problem
som vi borde ha lämnat bakom oss. Det beror på att
regeringen under dessa år inte har vidtagit åtgärder,
inte heller nu aviserar några åtgärder och sannolikt
heller inte med sina vänsterpartner kan få förutsätt-
ningar att vidta sådana åtgärder.
En annan viktig förutsättning för en god ekono-
misk utveckling är långsiktigt stabila statsfinanser.
Det är därför oroande hur regeringen urholkar den
nya budgetprocessen. Den budgeteringsmarginal som
vi moderater tycker är alldeles för stor var och är inte
avsedd att ge utrymme för att man, om inkomsterna
växer snabbare än man har tänkt sig, skall kunna öka
utgifterna i motsvarande mån. Det har blivit så. Den
budgeteringsmarginal som år 1998 sattes till 18 mil-
jarder är nu bara 1 miljard. Nästan 17 miljarder har
tagits i anspråk. 1999 års marginal var ursprungligen
22 miljarder. Kvar är litet drygt 3 miljarder. Resten
har tagits i anspråk. Marginalen för år 2000 var ur-
sprungligen 20 miljarder, och den är nu knappt 7
miljarder. Redan i våras minskade budgeteringsmar-
ginalen för år 2001 från 27 till 20 miljarder.
Det är inte så budgetprocessen är tänkt att funge-
ra. Man kan möjligtvis klara det kortsiktigt när in-
komsterna kommer snabbare än beräknat. Men när
det vänder går det inte att leva på brott mot budget-
processen. Det är djupt oroande. Det är alldeles bort-
sett från att man inte heller tar hänsyn till t.ex. kost-
naderna för den förtida miljöförstörande avveckling-
en av Barsebäck.
En hög skattekvot bibehålls. En stor utgiftskvot är
kvar. Bara under detta år har beslut fattats om nya
åtaganden på 28 miljarder kronor. 24 miljarder är
ökade offentliga utgifter, och 4 miljarder är skatte-
sänkningar. Det rör sig liksom tidigare framför allt
om utgiftsökningar.
Fru talman! Budgeten innebär också att barnfa-
miljerna har blivit blåsta. Det var mycket tal i valrö-
relsen om att barnfamiljerna är utsatta. Så är det. Men
ingenting händer före 1999 om ekonomin skall tillåta
en höjning av barnbidragen år 2000 och år 2001 med
en hundralapp vartdera året. Det blir inget förslag om
enhetstaxa. Det blir i stället fortsatt bidragsberoende.
Den lilla skattesänkningen som motsvarar ungefär
hälften av den höjning av egenavgiften som genom-
förs i år är tillfällig. Den höjer dessutom marginalef-
fekterna. Debatten i valrörelsen gällde att minska
marginaleffekterna. Fram-och-tillbaka-politik eller
tvärtompolitik.
Också en tillfällig sänkning av fastighetsskatten
genomförs. Vi tycker att det skall vara permanenta
sänkningar av fastighetsskatten, inte bara för flerfa-
miljshusen utan också för villorna. Vi vill slopa fas-
tighetsskatten. Det är intressant att regeringen i våras
sade att man nu skall ned till 1,5 % fastighetsskatt. Då
läggs en stabil grund. Med Centerns hjälp blir det en
situation där det aldrig mer blir lägre fastighetsskatt.
Nu är det konstant 1,5 %, liksom att taxeringsvärdena
fryses. Tillfälligt är det 1,3 % för vissa kategorier.
Detta är inte en konsistent, logisk politik. Det en-
da man vet är att det också i fortsättningen kommer
att vara svårt att försörja sig på egna arbetsinkomster.
I valrörelsen avvisades vårdgarantin. I budgeten
finns inga tankar på att ta till vara idéer om förnyelse
och förändring av organisationen för att få ut mer av
vårdapparaten. Eva Fernvall och andra föreslog det
för drygt ett år sedan. I stället skall den politiskt styr-
da organisationen behållas, dvs. den som lett till
brister i vården på samma sätt som den lett till brister
i äldreomsorgen och skolan.
Fru talman! Sverige behöver en ny politik som
kan skapa förutsättningar för ett samhälle, där den
som kan arbeta också har ett arbete och där den som
har ett arbete också kan försörja sig på sina arbetsin-
komster. Det skall vara ett samhälle där politiken är
tillräckligt stark för att klara de uppgifter som måste
lösas gemensamt, men samtidigt så begränsad att
människorna själva tillåts klara de uppgifter de bäst
klarar själva.
Fru talman! En sådan politik kommer vi modera-
ter att redovisa i riksdagen om två veckor.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  5  JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Valet är över. Vänsterpartiet har gjort
en valframgång. Då kan man i glädjeyran glömma
bort att verkligheten ser likadan ut den 21 september
som den såg ut den 19 september. Vi lever fortfaran-
de i ett samhälle där klassklyftorna har ökat.
Många människor i Sverige får inte pengarna att
räcka till när månaden börjar ta slut. Skillnaderna i
löner mellan könen är fortfarande mycket stora.
Vi hade ett lågt valdeltagande. Det uttrycker bl.a.
det faktum att det är stora skillnader i den alldeles för
höga arbetslösheten i stadsdelar som Bergsjön i Gö-
teborg, Rinkeby här i Stockholm och Rosengård i
Malmö. Valdeltagandet var förfärande lågt. Den situ-
ation som gav grunden till detta lever kvar i dag.
De globala klyftorna mellan fattiga och rika är
fortfarande förfärande stora. Det internationella ka-
pitalets makt är fruktansvärt stor.
Men det politiska landskapet i Sverige är föränd-
rat. Valet gav uttryck för att väljarna vill ha ökad
rättvisa och flera jobb. Vi har också en annan situa-
tion i det budgetarbete vi diskuterar i dag. I dag är de
offentliga finanserna i ordning. Minns hur det såg ut
för fyra år sedan. Nu är de i ordning, och det är en
helt annan förutsättning för dagens budgetdebatt.
Väljarna har också gett oss ett mandat för ett lång-
siktigt, hållbart samarbete mellan de tre partierna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Partiledarna och språkröret från Miljöpartiet gav
uttryck för i ett pressmeddelande att det finns en stark
ambition att samarbetet skall hålla mandatperioden
ut. Vi är glada för det i Vänsterpartiet.
I många kommuner och landsting finns det uppgö-
relser mellan socialdemokrater, vänsterpartister och
ofta miljöpartister. Det är vi också glada för. Vi tror
att det samarbetet bildar en bra grund för det samar-
bete som skall utvecklas i riksdagen.
Budgeten är bara ett första steg i samarbetet. Vi
ser det inte som det viktigaste steget. Det är ett viktigt
steg, men det är inte det viktigaste steget. Det skall
komma sedan.
De tre partierna har kunnat visa upp en unik styr-
ka, dvs. att vi har gått i land med budgetarbetet trots
finansiell oro runt om i världen och trots att vi har en
budgetordning som egentligen motverkar möjlighe-
terna att få genomslag för ett valresultat. Jag välkom-
nar den debatt som bl.a. finansministern har deltagit i
om huruvida det verkligen är rimligt att ha en valdag
som ligger så att vi i oerhört forcerat tempo skall
genomdriva ett nytt budgetförslag baserat på valut-
slaget. Det har naturligtvis inte varit möjligt att få
fullt genomslag för valresultatet i denna budget. Det
är vi fullt medvetna om i Vänsterpartiet. Detta är nu
en uppgörelse. Den kommer vi att stå fast vid, ta
ansvar för och vårda att den skall hålla i fortsättning-
en.
Vi måste ha en rejäl diskussion om denna budget-
process verkligen ger demokratiska möjligheter att få
genomslag för väljarnas vilja. Vi måste ha en sådan
debatt.
Vi är särskilt glada för ett antal inslag i den bud-
get vi diskuterar i dag. Jag skall börja med att nämna
det operativa sysselsättningsmålet som vi har enats
om. Vi kunde inte enas om detta i våras i finansut-
skottet, men nu har vi klarat av att enas. Det är väl-
digt bra.
Jag vill också notera att vi är överens om att om
konjunkturen inte skulle bli så positiv som vi hoppas
på, får vi tolerera att överskotten inte blir riktigt lika
stora. Då måste vi sätta sysselsättningen i första
rummet; den måste komma först.
Vi är naturligtvis glada för att det bli mer pengar.
Det är inte så mycket, men det blir ändå mer pengar
till skola, vård och omsorg samt till kommuner och
landsting.
Vi är naturligtvis också glada för att sänkningen,
om än temporär, av fastighetsskatten för flerbostads-
hus möjliggör att hyrorna blir lägre än de annars
skulle ha blivit.
Jag har ett märke på mig där det står "Sänk hy-
ran", som jag fick av Hyresgästföreningen i går. De
uttryckte den frustration som de känner över att hela
det politiska systemet rör sig blixtsnabbt när villa-
ägarna går ut på gator och torg, att det blir oerhört
mycket turbulens både i medierna och i det politiska
systemet. När hyresgästerna går ut på gator och torg -
hör och häpna; de har också varit ute på gator och
torg - hörs det mycket litet. Nu är det dags för rättvi-
sa. Nu är det dags att göra saker och ting som innebär
att hyresnivåerna går ned.
Det är också mycket bra att vi har fått skarpare
redskap för att bekämpa lönediskriminering och för
att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Vi
skall fortsätta detta arbete.
Det är bra att det gamla fackliga kravet på utbild-
ning på arbetsplatserna skall förverkligas.
Det är också bra att vi sänker skatten på de lägsta
inkomsterna. Det är också en åtgärd för fler jobb. Vi
har under hela valrörelsen hävdat att rättvisan är pro-
duktiv. Om man flyttar pengar från dem som lägger
pengar på hög och ger till dem som har litet är det
också en stimulans till köpkraft och efterfrågan. Det
får fart på jobben. Rättvisan är alltså produktiv.
Nu har det varit en debatt de senaste veckorna där
bl.a. företrädare för LO har frågat om detta med att
sänka skatten för låginkomsttagare så här litet verkli-
gen är det viktigaste och om det inte är viktigare att
se till att barnomsorgen blir bättre eller att ge dessa
pengar till kommuner och landsting, så att man t.ex.
kan hålla låga dagistaxor. Jo visst! Vi är ganska över-
ens om att vården, skolan och omsorgen är det allra
viktigaste,  men nu har vi i dessa samtal accepterat
dessa utgiftstak, som vi ville ändra, och nu ligger de
där de ligger. Inom dessa utgiftstak har inget av de
partier som har fört dessa samtal kunnat prestera en
finansiering av sänkta dagistaxor. I och med det får vi
nöja oss med att fortsätta de här samtalen för framti-
den. Vi i Vänsterpartiet är starka anhängare av en
barnomsorg som ingår i den generella välfärden och
låga dagistaxor, och vi skall nog kunna komma fram
den vägen också.
Vi har inte i dessa samtal klarat ut frågan om
EMU, utan den har lagts åt sidan. Vi har säkert olika
uppfattningar i fråga om EMU, men jag tror att vi är
ganska eniga om en hel del andra saker som har att
göra med EU och EMU. Vi är eniga om att det vore
bra att satsa mer på sysselsättningspolitiken i ett sam-
arbete mellan de olika EU-länderna och över huvud
taget i länderna i Europa.
Eftersom Moderaterna har gått ut väldigt hårt och
sagt att om vi hade varit med i EMU från början hade
skakningarna, den svenska räntan och aktiebörsfallet
osv., inte alls varit så problematiska. Det är bara att
studera verkligheten för att se att det inte alls är så.
Bo Lundgren talar om den verklighetsfrämmande
budgeten och om de alltför låga budgeteringsmargi-
nalerna. Jag har tagit med mig ett aktstycke hit, och
det är den moderata motionen från i våras. Tala om
verklighetsflykt! För det första innehåller den grova
felräkningar, där man har tagit bort i storleksordning-
en 20 miljarder kronor i kostnader för kommuner och
landsting. För det andra innehåller motionen en vä-
sentligt svagare budget. Om denna budget hade gällt
hade vi fått verkliga skakningar på de finansiella
marknaderna. Det är en budget för finansiell oro och
oansvarighet. Det är en lycka att vi inte kan bygga
budgeten på denna motion.
Vi vänsterpartister vill att svenska folket skall ar-
beta mer, men vi vill fördela denna merarbetstid på
ett jämnare sätt. Vi tror att det är nödvändigt att se
till, inte bara avtalsvägen utan också lagstiftningsvä-
gen, att äntligen få en rejäl arbetstidsreform. Vi har i
dessa samtal inte kommit så långt i denna fråga, men
vi har i alla fall enats om att vi skall driva frågan
vidare. Vi skall sitta tillsammans och utbyta tankar,
och vi skall komma fram denna väg. Det är en myck-
et viktig fråga.
Vi skall också samtala om den sysselsättningspro-
position som skall läggas i vår. Jag tror att de här tre
partierna är eniga om att vi behöver en offensiv,
framtidsinriktad näringspolitik, en grön näringspoli-
tik, dvs. motsatsen till den moderata, konservativa,
bakåtblickande näringspolitiken. Vi behöver en fram-
åtblickande näringspolitik, som verkligen ställer om
den svenska ekonomin så att den passar till framtiden.
Till sist skall jag bara återvända till verkligheten,
till den mycket allvarliga situation som trots allt fort-
farande råder. Det låga valdeltagandet speglar att en
mycket stor del av svenska folket inte känner sig
tillhöriga, inte känner att de är del av det demokratis-
ka systemet tillräckligt mycket för att välja att gå och
rösta. Det är i längden det allra svåraste och djupaste
problem som vi har att komma till rätta med. Jag
hoppas och tror att denna riksdag inte enbart skall
ägna sig åt budgetfrågor och politikens vanliga frå-
gor, utan också skall ta en djup diskussion om hur vi
skall vidga och fördjupa demokratin, så att vi i nästa
val kan säga att vi har fått en stegring och att alla
människor känner sig mera delaktiga i det politiska
och demokratiska systemet.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  6  MATS ODELL (kd):
Fru talman! Arbetslösheten kostar i år de svenska
offentliga budgetarna uppåt 150 miljarder kronor.
Men arbetslöshet kostar också, och kanske först och
främst självkänsla och förlorad framtidstro för de ca
886 000 människor som helt saknar ett arbete, som
vill arbeta mer eller som vill ha riktiga jobb, som
månad efter månad, ofta år efter år, får gå och be om
ett arbete men som besvikna får gå hem igen. Inte
minst allvarligt är det för de ca 50 000 unga männi-
skor som kunnat konstatera att ingen i Sverige i dag
behöver deras kunskap eller arbetskraft.
Faktum är, fru talman, att budgetpropositionen
saknar både trovärdighet och konkretion i den fråga
som är helt avgörande för att trygga den svenska
välfärden, nämligen hur bästa möjliga förutsättningar
skapas för ökad tillväxt och sysselsättning, för hur
företag och näringsliv skall kunna växa och utveck-
las. När tar regeringen t.ex. ställning till Småföreta-
gardelegationens förslag?
Det är ganska uppseendeväckande att budgetpro-
positionen inte innehåller mer av konkreta förslag
som skulle kunna öka tillväxten i den svenska eko-
nomin och därmed antalet nya jobb. Det lilla som nu
till äventyrs görs och föreslås är typiskt nog av till-
fällig karaktär eller av engångskaraktär. Regeringens
strategi har alldeles uppenbarligen varit följande:
statsfinanser i balans och fortsatt god konjunktur
kommer automatiskt att leda till ökad sysselsättning
utan att de långsiktiga strukturella problemen behöver
tas upp och skapa split och söndring inom arbetarrö-
relsen. Bland annat därför är regeringens mycket
optimistiska antaganden om den ekonomiska utveck-
lingen byggda på lösan sand.
Fru talman! Man får en ganska kuslig deja-vu-
upplevelse när man läser finansplanen. Årets budget-
proposition har det gemensamt med samtliga budget-
propositioner - oavsett om man kallar dem vår-, till-
växt- eller sysselsättningspropositioner - att förslagen
anges komma i nästa proposition. De kommer inte nu,
utan i nästa proposition. Nu har vi väntat på en sys-
selsättnings- och tillväxtpolitik sedan hösten 1994.
Det hette precis likadant då. Vi kan läsa på s. 2 i fi-
nansplanen: Regeringen avser att i vårpropositionen
komma med de konkreta förslagen. Så hette det inför
1995. Så hette det inför 1996. Så hette det inför 1997.
Så hette det inför 1998, och så heter det inför 1999.
När kommer förslagen? Varför har ni inga idéer?
Varför har ni ingen politik som kan åstadkomma
bättre förutsättningar för arbete och sysselsättning?
Detta är inte rimligt. Vad väntar egentligen regering-
en på?
Man kan fråga sig vad denna väntan har kostat i
form av onödigt hög arbetslöshet och därmed natur-
ligtvis också i form av ökade kostnader för både en-
skilda och samhället.
När kommer förslagen? Hinner ni förhandla fram
dem till april? Det har verkat ganska svettigt med
förhandlingar på nätterna. Räcker antalet nätter?
Räcker krafterna för att värka fram en politik mellan
dessa tre partier som kan skapa nya jobb ute i ICA-
butiker, på mekaniska verkstäder, i IT-företagen -
nya företag som t.ex. riktar sig till hushållssektorn -
och i de stora börsföretagen? Kommer ni att klara av
detta till april, eller kommer det att heta likadant då,
dvs. att regeringen avser att komma med förslag nästa
gång? Den som lever får se.
Det är i alla fall så att svenska och internationella
nationalekonomer, OECD och EU-kommissionen
gemensamt har en diger lista med förslag som borde
sättas in för att kraftigt öka sysselsättningen och få
ned massarbetslösheten i Sverige. Vi kristdemokrater
hade ändå hoppats att regeringen hade haft något av
detta att komma med som hopp för de arbetslösa.
Nu gav valet vissa förutsättningar för en socialis-
tisk och tillväxtskeptisk regering. Vänstern och Mil-
jöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk till-
växt över huvud taget. Socialdemokraterna vill nog
gärna se tillväxt om näringslivet kan leverera den
med bevarade regelverk och skattenivåer. Däremot
har socialdemokraterna aldrig i den egna rörelsen
vågat ta en rejäl diskussion om Sveriges djupgående
problem i form av t.ex. dåligt fungerande lönebild-
ning, dåligt fungerande arbetsmarknad och tillväxt-
hämmande skatter på arbete, sparande och företagan-
de. Under de gångna fyra åren har därför tillväxtpoli-
tiken helt lyst med sin frånvaro. Regeringen har inte
ens försökt att ta upp och åtgärda Sveriges under
snart 30 år notoriskt låga tillväxt eller ens - för att ta
ett konkret färskt exempel - ge konkurrensneutralitet
till näringar som lantbruket och sjöfarten och åkerinä-
ringen, som man ändå har utlovat. Det som finns är
inte tillräckligt för att stoppa den snabba utflaggning
av svenska fartyg och åkeriföretag, bl.a., som nu
pågår. Nu har man organiserat och bemannat ett nytt
stort departement för tillväxt. Nu är det bara politiken
som saknas.
Det var, fru talman, ganska intressant att lyssna
till näringsministern i lördagens ekointervju. Det är
uppenbarligen lättare att byta näringsminister än att
byta näringspolitik. Då slipper man blanda in partiap-
paraten och LO och alla de nyckfulla motkrafterna
som finns i de sammanhangen. Det är bara att byta ut
folk. Det framgick, tycker jag, av intervjun att Björn
Rosengren ännu inte hade fått några näringspolitiska
riktlinjer att hålla i handen. Han hade förmodligen
letat förgäves i Anders Sundströms skrivbordslådor,
och där mötts av tomhet och ödslighet. Därför fick
han också famla i blindo och lita på uppfattningarna
från sitt tidigare liv, där han fortfarande kunde tänka
ganska fritt. Men ett tomt näringsdepartement kan
aldrig ersätta en tillväxtpolitik. Nu har vi sett statsrå-
den, men var finns den nya närings- och tillväxtpoli-
tik med positiva och stabila regelverk som skulle
kunna få landets företagare att våga börja satsa, in-
vestera och nyanställa?
Ett annat område, fru talman, där man ser att rege-
ringen och dess stödpartier är pålitligt kollektivistiska
är synen på familjen och familjepolitiken. Omsorgen
och värmen för de små barnen skall alltså enbart
levereras på institution - punkt slut. Det är i varje fall
otänkbart att subventionerna skulle fördelas så att
också föräldrarna fick mer tid att ge närvärme till de
egna små barnen under de första känsliga åren. Detta
är för oss kristdemokrater en fullständigt oacceptabel
politik som vi snarast vill ändra på.
Jag märker också att ni hellre höjer en skatt än
sänker ett bidrag. Ni ökar, hellre än minskar, den
politiska styrningen över medborgarnas vardag. Vi
kristdemokrater litar mer på medborgarna. Vi vill i
stället reformera välfärdssystemet så att både trygg-
heten och det personliga ansvarstagandet kan öka i
framtiden.
Ett exempel på förlamande inre splittring är att
regeringen inte heller den här gången har kunnat
samla sig till ett förslag som öppnar den tjänstesektor
som riktar sig till hushållen, trots att vi vet att det
kostar väldigt litet, trots att vi vet att man behöver
minska den svarta sektorn och att det nu är en situa-
tion där fler och fler vänjer sig vid att både köpa och
sälja svart och trots att vi nu har två statsråd på Nä-
ringsdepartementet som har uttalat att de önskar en
sådan utveckling. Det vore ynkedom om dessa två
statsråd icke ens skulle kunna driva igenom denna
enkla och jobbskapandereform och öppna den tjänste-
sektor som riktar sig också till hushållen.
Det framgick av gårdagens nyhetsrapportering,
och det framgår också för övrigt av budgetpropositio-
nen, att socialdemokraterna nu tänker sig att ta strid
för taken för dagisavgifterna. Man skall strida till
sista blodsdroppen. Det är väl hedervärt. De som nu
lurades att rösta på Socialdemokraterna av denna
anledning känner sig naturligtvis besvikna. Det kan
jag förstå. Men det är litet märkligt att ni inte vill ta
strid för de verkligt höga avgifterna, nämligen de som
drabbar de handikappade, de gamla och de långvarigt
sjuka som i dag finns i särskilda boenden med avgif-
ter som skinnar dem in på bara benen. Varför tar ni
inte den striden, Erik Åsbrink? Varför kämpar ni inte
för att sänka de avgifterna? Ni bryr er om högin-
komsttagarnas dagisavgifter, men icke dessa höga
och orättfärdiga avgifter som tas ut av gamla och
långvarigt sjuka. Den matchen måste ni börja ta.
På kort sikt, fru talman, handlar det naturligtvis
om ökade statsbidrag till kommunsektorn om vi skall
klara av detta. Men om vi skall klara välfärden i stort
- också inför framtiden - måste Sverige få ett lång-
siktigt och positivt stabilt klimat för arbete och före-
tagande. Här skiljer sig Socialdemokraternas politik
på ett avgörande sätt från Kristdemokraternas. Stabi-
la, positiva och långsiktiga villkor är en nödvändighet
om vi skall få framtidstro och livskraft i hela Sverige
och om vård, skola, omsorg och rättsväsende skall få
stabila resurser också i nästa lågkonjunktur. Detta har
ännu inte på långt när uppfyllts med dagens förslag
från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet.
Fru talman! Vi i Kristdemokraterna kommer om
två veckor - den 28 oktober - att redovisa vårt alter-
nativ för ett tryggare, friare och mänskligare Sverige.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  7  LENA EK (c):
Fru talman! I dag är budgetpropositionen fram-
lagd. Här finns förslag som berör barnomsorg, skola,
utbildning, företagande och pensioner samt om vi
skall kunna bo kvar i lägenheter och villor eller på vår
hemort. Här finns forskning och universitet, uteligga-
re och direktörer, jordbrukare och vårdbiträden, ar-
betslösa och alla andra. Det som är ekonomi i dag är
verklighet i morgon.
Vi står nu inför ett sekelskifte och ett nytt årtu-
sende samt den psykologiska tröskel som det innebär
att försöka tänka framåt förbi en sådan barriär.
Tyvärr, fru talman, måste jag konstatera att da-
gens förslag inte ger hållbara framtidslösningar. Inte
heller ges människor en grund att tro på framtiden
och på att vi konstruktivt skall kunna lösa de problem
som ligger framför oss.
Centerpartiet är ett modernt icke-socialistiskt
mittenparti som på väg in i det nya seklet vill skapa
ett miljömässigt och ekonomiskt hållbart samhälle
med utveckling och tillväxt i hela landet. Sverige
skall visa ett starkt ledarskap internationellt och spela
en ledande roll i arbetet för solidaritet, fred och social
utveckling och mot fattigdom och stora mil-
jöproblem.
Den internationella ekonomin ger oss en sorts
otrygghet som vi måste förhålla oss till. I Östeuropa
och Ryssland råder en ekonomisk och mänsklig kris.
Människor kan inte på familjens samlade löner ens
skaffa mat eller tak över huvudet utan att dessutom ha
ett eget potatisland; detta för att vara säker på att det
över vintern skall finnas mat på bordet. Den senaste
tiden har vi upplevt kraftiga fall på börserna och en
försvagning av den svenska kronan.
Den stora risken är att marknadens inre rädsla
sprids ut till den reala ekonomin. Därför krävs det
stabilitet genom ett seriöst ekonomiskt ansvarstagan-
de, med realistiska utgiftsförslag, rimliga skattesänk-
ningar och möjligheter till fler arbetstillfällen.
Varje skattekrona som tas till de offentliga utgif-
terna är tagen ur någons ficka. Det måste då finnas ett
förtroende hos medborgarna för att vi på rätt sätt
använder pengarna till utveckling av samhället.
I september i år var 257 000 personer öppet ar-
betslösa, vilket betyder 6 % av arbetskraften. Det är
en lägre siffra än förut men det är fortfarande en
orimligt hög siffra. Vi i Centerpartiet sätter tillväxten
och sysselsättningen i fokus. Vi tror, till skillnad från
Miljöpartiet, att det är både möjligt och nödvändigt
att kombinera tillväxt och miljöhänsyn.
Centerpartiet vill jämna vägen för nyföretagande
och utvecklande mot enklare regler och bättre förut-
sättningar för små och medelstora företag. Den mo-
derna arbetsmarknaden kräver en flexibel och moder-
niserad arbetsrätt. Många på dagens arbetsmarknad
har uppgifter som vi för fem eller tio år sedan inte
kunde drömma om och arbetsvillkor som inte passar
in i de avtal och fyrkantiga regelsystem som har vuxit
fram under vår industriella period.
Stora delar av Sverige avfolkas. Statistik över
flyttning inom landet visar att år 1997 hade bara stor-
stadsregionerna med Halland och Blekinge en inflytt-
ning som var större än utflyttningen. 1997 var t.ex.
Östergötlands län ett utflyttningslän. Vem kunde tro
att det skulle gå så? Hela Sverige måste leva! Center-
partiet har en politik för en offensiv och långsiktig
utveckling av hela landet.
Fru talman! Centerpartiet står fortsatt fast vid en
trygg och ansvarsfull ekonomisk politik. Statsskul-
den, som i dag är 1 400 miljarder kronor, skall i ökad
takt betalas av. Det ger en grund för en stark ekonomi
och möjlighet att skapa flexibilitet och handlingsfri-
het genom att stå utanför den ekonomiska monetära
unionen, EMU.
Genom en förnyad och långsiktig skattepolitik
skall skatterna sänkas på företagande, för dem som
har låga eller medelstora inkomster samt på boendet.
Skatteväxling för en bättre miljö med sänkt skatt på
arbete och höjd skatt på miljöstörande verksamhet är
ett återkommande centerkrav. Vi fortsätter att vara
pådrivande i fråga om omställningen av energisys-
temet och utvecklingen och effektiviseringen av al-
ternativa energikällor.
Klimatet för näringslivet måste förbättras. Småfö-
retagardelegationen har en hel rad förslag åt det hål-
let. Varför inte börja realisera dessa?
Det finns en rad framtidsbranscher där företag ut-
vecklas med en svindlande hastighet. Vad gäller
svenska IT-företag, som för några år sedan hade drygt
170 000 anställda, har det skett en rejäl ökning sedan
dess. Vidare kan nämnas musik- och nöjesbranschen,
samarbetet mellan företagande och jordbruket där det
finns ordentliga utvecklingsmöjligheter.
För några år sedan exporterade vi råvara från sko-
gen för 8 miljarder kronor till Danmark som sedan
förädlade och sålde motsvarande produkter för 80
miljarder kronor! Vidare har byalagsrörelsen många
förslag om tillväxt och jobb, både utanför och i stä-
der. De förslagen måste tas till vara.
Fru talman! Samarbetet i regeringsunderlaget
grundas på fem områden. Inom det första området,
ekonomin, tilldelas den kommunala ekonomin resur-
ser. Det bygger i själva verket på vårens överens-
kommelse mellan Centerpartiet och Socialdemokra-
terna. Det som läggs till är sammanlagt 2 miljarder
kronor om tre år. Omräknat i verkligheten innebär det
för t.ex. min hemkommun, Valdemarsviks kommun i
Östergötland, 1 miljon kronor om tre år - skolbudge-
ten netto innehåller 114 milj kr! Detta är ingen gi-
gantisk kommunsatsning - det är en stor besvikelse.
Trots tiopunktsplanen saknar regeringen en politik
för att utveckla skolan och ge elever tillräckliga kun-
skaper. Det behövs mer konkreta åtgärder och en
större fokusering på kvalitet och kunskaper i skolan.
Centerpartiet har varit med om att bygga ut hög-
skolan med ca 60 000 nya platser. Nu måste detta
följas upp med en kvalitetssatsning - resurser till
lärare och forskarutbildning samt en genomgång av
jämställdhetsfrågan på högskolan. En studiemedelsre-
form som innebär att det tas ett helhetsgrepp måste
fram. Forskningens infrastruktur runt om i landet
måste byggas ut. Det är en av de allra viktigaste åt-
gärderna för företagen och industrin i vårt land.
När utbyggnaden av högskolorna skedde var
Miljöpartiet konsekvent emot. Kan Socialdemokra-
terna och Miljöpartiet samarbeta om en offensiv ut-
bildningspolitik för utveckling i det här landet?
Det andra området är sysselsättningen. Regering-
en är på rätt väg vad gäller arbetsmarknadspolitiken
men det är återigen för litet och för tamt. Det finns
skrivningar om decentralisering och lokalt inflytande
och om Arbetsmarknadsverkets organisation men
många och stora frågetecken återstår kring a-kassan
och hur regeringen avser att förstärka den som en
omställningsförsäkring. Vad anser Vänsterpartiet och
Miljöpartiet i den frågan? Är det här återigen en av de
stora stenar som kan välta regeringsunderlaget?
För en vecka sedan sade statsministern i denna
talarstol: "Jordbruket skall ges villkor som är likvär-
diga med andra näringars". Men det finns inte med ett
enda ord om Björks utredning i budgetpropositionen
- det var bara tomma ord.
Jämställdheten nämns också som ett av de stora
samarbetsområdena. Johan Lönnroth var glad över att
här kom skarpare redskap för jämställdhet mellan
män och kvinnor. De skarpare redskapen består i ett
litet tillskott till Jämställdhetsombudsmannen och en
bättre statistik. Vidare skall man nästa år återkomma
för att rapportera.
Jag tror att de kvinnor som har följt valrörelsen
efterlyser tuffare åtgärder för lika lön, för tuffare
åtgärder när det gäller våld mot kvinnor, för en noll-
vision när det gäller kvinnors hälsa och, faktist, för att
JämO får en rejäl chans att använda den jämställd-
hetslagstiftning som finns i det här landet och de EU-
direktiv som finns i frågan.
Rättvisa talas det också mycket om i samarbets-
underlaget, regeringsunderlaget. Vi välkomnar de
föreslagna skattesänkningarna för låg- och medelin-
komsttagare. Vi har medverkat när det gäller att höja
anslaget till landstingen. Vi vill också att äldre skall
kunna åldras i trygghet och att de skall ha tillgång till
god vård och omsorg. Det kan ske genom införandet
av en vårdgaranti.
Många äldre får inte den hjälp som de behöver,
vilket återigen förbigås av regeringen. Centerpartiet
föreslår ett speciellt servicestöd för äldre som kan
användas till att köpa hemservicetjänster.
Vi har också ett förslag om RUT-avdrag, som
även har den fördelen att det ger rättvisa mellan man-
liga och kvinnliga branscher. Det skulle samtidigt ge
den privata tjänstesektorn en stimulans.
Centerpartiet vill höja pensionstillskottet, vilket
gynnar pensionärer med låg pension, främst kvinnor.
Sammantaget innebär dock det här materialet ett
lappande och lagande inom socialförsäkringssektorn,
samtidigt som 750 000 personer uppbär socialbidrag.
Det är inte rimligt. Ni inbjuder till överläggningar om
skattesystemet. Är det inte på tiden, och lika angelä-
get, att inbjuda till överläggningar om socialförsäk-
ringssystemet?
Socialdemokratins vallöfte om ett tak för dagis-
taxan har redan försvunnit. Det finns ett alternativ till
det orättvisa dagistaxeförslaget. Det är Centerpartiets
utvecklade vårdnadsbidrag, barnkontot, som värderar
alla barn lika och ger föräldrarna mycket större val-
frihet att välja den form av barnomsorg som passar
familjen bäst.
Vidare gäller det miljön. Det sägs att underlaget
har en miljöprofil. Här finns inga åtgärder för att
utveckla skatteväxling. Förslaget innebär stor passi-
vitet på miljöområdet. Miljöparitet har inte fått ige-
nom särskilt mycket i utbyte mot att stödja budgeten.
De ökade naturvårdssatsningar som görs för inköp av
urskog är i verkligheten inga nya pengar utan en om-
fördelning av resurser. Miljöpartiets stolta utrop ter
sig tyvärr ganska svaga. Det är väl bra med återan-
vändning, men här liknar det mer kompostering.
Våren 2001 tar Sverige över ordförandeskapet i
EU. Det är en ansvarsfull uppgift och en utmaning för
Sverige som kräver noggranna förberedelser. Där
behövs det resurser. Var finns viljan att leda EU-
samarbetet? Av detta finns inga spår i budgetförsla-
get.
Däremot gör man ett rättvisenummer av att bi-
ståndet höjs med 100 miljoner kronor. Och det be-
hövs! Trots höjningen i underlaget från 0,7 % till
0,705 % blir det i realiteten i stället en minskning av
biståndet med 5 miljoner - när situationen ser ut som
den gör i världen. Det är en av de saker som ser be-
tänkliga ut.
Fru talman! Den budgetproposition som har lagts
fram är ingen budget för framtiden. Den är en bra
historieskrivning. Tyvärr förmår inte regeringen att
möta framtidsfrågorna eller hitta lösningarna. Det
finns inte heller några förslag om hur tillväxten skall
öka - det som är hela grundstenen för de små, nya
detaljförslag som finns.
Det är mycket som är oklart. Det är bl.a. oklart
vad överenskommelsen mellan s, v och mp egentligen
innehåller i de ekonomiska frågorna. I de stora frå-
gorna som påverkar den nationella ekonomin är parti-
erna inte överens. Europafrågan är ett sådant exem-
pel. Vad är regeringsmajoritetens egentliga stånd-
punkt på det här området?
Centerpartiet samarbetade med socialdemokratin
om sanering av ekonomin i ett krisläge. Vi hade ett
tydligt uppdrag som resulterade i att räntorna halve-
rades och förtroendet för den svenska ekonomin åter-
skapades. Här utgör en instabil överenskommelse
regeringsunderlag, vilket ger en mycket osäker situa-
tion. Budgeten vilar helt på förhoppningen att kon-
sumtionen skall öka och arbetslösheten halveras. Men
åtgärderna för att säkra den utvecklingen fattas.
För några år sedan myntade Carl Bildt uttrycket
rödgrön röra. Det var många som skrattade åt det.
Min åsikt är att den s.k. röran åstadkom många bra
resultat som har lagt grunden för en möjlig framtids-
politik och för tillväxt. Dagens diskussion, både i
kammaren och i massmedierna, förtjänar en annan
matterm: en riktig soppa.
Om det inte skapas ett stabilt regeringsunderlag,
som med trovärdighet kan visa på framtidslösningar,
riskerar vi att både privatpersoner och små som stora
företag byter valspråk, från "För Sverige i tiden" till
"Ur Sverige i tid".
(Applåder)</pre><pre>Anf.  8  LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! I dag var det meningen, om folket ha-
de velat, att jobballiansens ekonomisk-politiska stra-
tegi skulle ha presenterats. Den hade också innehållit
ett ambitiöst nytt sysselsättningsmål: 300 000 nya
jobb på fyra år. Men i övrigt hade kontrasten mot det
som verkligen har presenterats i dag varit mycket
slående.
Det målet hade följts av ett antal konkreta förslag:
sänkt skatt på arbete, sänkt skatt på riskkapital och
åtgärder för att verkligen lyfta tjänstesektorn. Hade vi
i Folkpartiet fått bestämma hade det också gärna
innehållit ett klart ställningstagande för eurosamar-
betet och mycket annat. Då hade det funnits ett pro-
gram för att göra något för att få fart på jobben och
tillväxten. Det hade inte accepterats att vi år efter år
framöver skall ligga kvar på en total arbetslöshet
kring 10 %.
Det är en sådan politik Sverige skulle behöva. Vi
behöver inte glädjekalkyler. Sanningen är ju att
mycket av det som har presenterats i den här budge-
ten är överoptimistiskt och frånsprunget av verklig-
heten redan innan det läggs fram. Asienkrisen för-
väntas passera helt obemärkt. Lönebildningen antas
plötsligt börja fungera mycket väl, trots att det inte
finns några konkreta åtgärder.
Jag har kallat den regeringskonstellation vi nu har
för stoppalliansen. Jag tycker att det begreppet har
fått en intressant innebörd när man läser budgetpro-
positionen. Det verkar som om Erik Åsbrink ganska
framgångsrikt har stoppat sina samarbetspartners
idéer. Det tror jag i långa stycken är mycket bra.
Men man måste också fundera på vad Vänster-
partiets och Miljöpartiets väljare tycker om detta.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkar dessutom ha
lyckats stoppa de jobb- och tillväxtidéer som Social-
demokraterna möjligen kan ha haft undangömda
någonstans. De fanns visserligen inte i valmanifestet,
men kanske hade man ändå en och annan idé. Det har
ju poppat upp några idéer nu efter valet.
I stället för att lägga fram något av det här skjuts
det som vanligt på framtiden. Nu är det 1999 som
förslagen skall komma. Men de arbetslösa har inte tid
att vänta. Det är nu vi hade behövt förslagen.
Ett stort nummer var detta med sänkta marginalef-
fekter för barnfamiljer. Om det som Johan Lönnroth
sade här i talarstolen är sant så är det en praktskandal.
Han sade att inget av de tre partierna hade råd med
enhetstaxa på dagis inom gällande utgiftsramar.
Men då är det ju tydligen återigen så, Erik Ås-
brink, att ni, som Kjell-Olof Feldt har skrivit i sina
memoarer, har gripits av valfeber. När ni skrev det
där i valmanifestet i augusti måste ni ha vetat - så
snabbt förändras ju ändå inte läget - att ni inte hade
råd. Detta måste redas ut! Om det var så att ni gick ut
till väljarna med ett förslag som ni på förhand visste
att ni inte hade råd med så är det verkligen, som sagt,
en praktskandal.
Det som nu sker är, som redan har påpekats, mot-
satsen. Nu läggs det fram ett skatteförslag som i och
för sig är mycket bra i det nedre skiktet. Men alla vi
som har sysslat med skattesänkningar känner till
matematikens järnhårda lagar. De är sådana att om
man sänker skatterna i de nedre skikten och inte fort-
sätter uppåt så skärps marginaleffekterna.
Det är precis det som sker. I Vänsterpartiets eko-
nomiska motion talar man om skärpta marginalef-
fekter över 20 000 kr. Men nu skärps de också under
20 000 kr, framför allt mellan 11 000 kr och
20 000 kr. Det är precis som det har sagts från LO-
håll: Då fastnar inte minst många kvinnor och andra
låginkomstagare i en fattigdomsfälla. Det är precis
tvärtemot vad som sägs i den offentliga retoriken.
Det talas t.ex. om att människor i vården skall gå
upp från deltids- till heltidstjänster. Men de som gör
det kommer att finna att de inte alls får ut så mycket
som de räknar med och som de hittills har fått ut.
Björn Rosengren talar om att man skall återgå till
skattereformen. Där talas det om 30-50 som en prin-
cip. Men med detta förslag fjärmar man sig från mar-
ginalskattenivån på 30 % i stället för att närma sig
den.
Inrättandet av Tillväxtdepartementet, superdepar-
tementet, tycks inte ha lett till några tillväxtåtgärder
än så länge. Snarare tycks det ha varit ett sätt att slip-
pa ifrån att lägga fram konkreta förslag.
Det saknas ju inte oroande signaler. Det har skett
en intressant förändring av tonen efter valet. AMS-
chefen, som tidigare har varit regeringens främsta
propagandageneral, skriver nu att många av de ar-
betslösa har så dålig utbildning att de aldrig kommer
att kunna få något jobb. Antalet företagare har sjunkit
stadigt sedan 1995, och det görs ingenting åt detta.
Det finns tendenser till att den sysselsättningsökning
som vi onekligen har sett faktiskt håller på att mattas.
Tillväxtprognoserna justeras ned.
Inga konkreta åtgärder läggs fram för att korta
vårdköerna, för att säkra en värdigare vård för våra
äldsta eller för att minska problemen i skolan. Tvärt-
om är det som sägs mycket vilseledande, både i rege-
ringsförklaringen och t.ex. i det inlägg som Johan
Lönnroth höll. Det talas om mer pengar till kommu-
nerna. Vad avser man med det? Är det de 1,3 miljar-
derna? De går ju praktiskt taget helt till höjda kom-
munala pensioner enligt den dom som nyligen av-
kunnades. Eller är det de 2 miljarderna? Men de
kommer ju först år 2001. En del av dem som nu lider
i vårdköer eller vanvårdas på vårdhem och servicehus
kommer aldrig att få någon glädje av dessa pengar
över huvud taget, eftersom de kommer för sent.
Av tabellerna framgår det att kommunerna kom-
mer att få ökade skatteintäkter den vanliga vägen.
Men det förutsätter återigen att regeringens syssesätt-
ningsprognos är trovärdig. Eftersom alla konkreta
åtgärder för fler jobb saknas är den inte trovärdig. De
som kommer att få betala priset - förutom de arbets-
lösa - är just de som skulle ha behövt en bättre vård
och en bättre skola.
Trots att det nu satsas en del belopp på ökade ut-
gifter - budgeteringsmarginalen krymper när man gör
insatser på olika håll - finns det minsann inga pengar
till änkorna, denna grupp som har behandlats så
skandalöst. Och det finns inget tal om att man skall
återupprätta handikappreformen. Jag tycker att dessa
båda exempel säger en hel del om hur regeringen och
samverkanspartierna ser på detta med fördelningspo-
litik.
Det har nu gått en vecka sedan vi fick det tunna
papperet med deklarationen från de tre partierna.
Sedan dess befinner sig regeringsmakten i förfall.
Varje dag får vi nya exempel på att dessa partier drar
åt olika håll och att de är djupt oense. Jag vill ställa
en grundläggande fråga till Vänsterpartiet och Miljö-
partiet: Accepterar ni denna à la carte-politik?
Jag satt i en soffa i ett morgonprogram och prata-
de med Gudrun Schyman och Marianne Samuelsson
häromveckan. De sade absolut nej till detta. De
kommer inte att acceptera att göra upp om vissa saker
och att regeringen söker sig till andra partner när det
passar. Men nu är det uppenbarligen den upplägg-
ningen som regeringen tänker sig. Försvarsministern
sade i dag att han vill göra upp med mittenpartierna
om försvaret.
Regeringen säger att Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet inte skall vara inblandade i Europapolitiken. För-
visso vore det bäst för sakernas skull, men kan ni
bekräfta att ni har accepterat att när det inte passar är
regeringen fri att välja andra samarbetspartner?
Det var ju en ganska oblyg invit i regeringsdekla-
rationen när man talade om sänkta dagistaxor. Det
står att man skall söka parlamentariskt stöd för att få
igenom sådana, och det måste uppenbarligen vara
fråga om något annat parlamentariskt stöd än det som
man redan har i sin samarbetsallians.
Jag har bläddrat litet i Vänsterpartiets och i Miljö-
partiets motioner för att få ett begrepp om hur mycket
de har fått igenom. Sanningen är att de har fått ige-
nom oerhört litet. Det blir ingen höjd bolagsskatt,
som Vänsterpartiet har krävt, ingen värnbolagsskatt,
ingen höjd elskatt, inga höjda arbetsgivaravgifter för
företag med mer än tio anställda, ingen höjd dubbel-
beskattning för företag med mer än tio anställda, osv.
Jag tycker att allt detta är strålande, men det finns ju
de som rekvirerade er ekonomiska motion och tyckte
detta var strålande och som röstade på er, och de
måste vara oerhört besvikna.
Miljöpartiet krävde 7-8 miljarder i höjd energis-
katt som det första steget i en skatteväxling. Men det
finns ju ingenting av det. Kan Peter Eriksson se sina
väljare i ögonen?
Jag vill avsluta med det exempel som bl.a. Lena
Ek redan har varit inne på, nämligen detta med jäm-
ställdheten.
För första gången har nu ett parti som kallar sig
feministiskt fått direkt inverkan på en budgetproposi-
tion. Vad leder detta till? Behovet av nya djärva
grepp på detta område är mycket stort. Kvinnor har
orättvisa löner. Problemet med kvinnovåldet är stort
och växande. Kvinnor förvägras rätten att starta eget
på många områden där de är verksamma för att de är
monopoliserade och byråkratiserade inom den of-
fentliga sektorn. Nu pekar ni ut detta som ett av era
samarbetsområden, och det låter ju väldigt lovande.
När jag sedan läser vad det blev av det hela börjar
jag fundera över om Erik Åsbrink inbillar sig att han
är 30 år yngre och tillhör den ironiska generationen.
Vad är det som han har kommit fram till? Jo, en bud-
getförstärkning på 0,002 miljarder kronor, ett uppdrag
till Statistiska centralbyrån att se över statistiken, ett
nytt uppdrag till en gammal utredning, en uppmaning
till myndigheterna att göra det som de redan är skyl-
diga att göra och till sist: en ny utredning som skall se
över kvinnors situation på museer. Detta är Erik "den
ironiska generationen" Åsbrinks bidrag till jämställd-
heten. Man häpnar.
Sverige skulle behöva någonting helt annat, både
på jämställdhetspolitikens område och i övrigt. Folk-
partiet kommer som aktivt oppositionsparti att se till
att ett bättre alternativ hela tiden finns tydligt och
tillgängligt i riksdagsarbetet.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  9  PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Det finns en oro i världsekonomin
inom framför allt finansmarknaderna. Därför är det
viktigt att vi, både regering och opposition, kan visa
en stabilitet och inte skapar nya underskott genom
ofinansierade skattesänkningar eller utgifter. Det är
därför en glädje att kunna presentera en stark budget
med framtidstro och förändring i grön riktning.
Jag vill också säga några ord om världsläget, som
ger en litet annorlunda bild och som inte diskuteras
lika ofta i de stora medierna och i de stora debatterna.
Det kom en rapport från FN:s utvecklingsprogram
UNDP i höstas, mitt under valrörelsen i Sverige. Det
visade sig att inköpen av glass i Europa motsvarar
vad det skulle kosta i extraresurser att ge alla barn i
världen en grundutbildning. Den fattigaste femtedelen
av världens befolkning svarar, enligt FN:s rapport, för
1,3 % av all privat konsumtion. Den rikaste femtede-
len, där vi ingår, svarar för 86 % av all privat kon-
sumtion - tre femtedelar av all energi och nästan
hälften av allt kött och all fisk som äts.
Köpfesten i den rika världen håller på att tömma
jordens resurser, samtidigt som bristen på vatten och
odlingsbar mark blir alltmer akut. FN-organet UNDP
föreslår att de perversa subventioner av jordbruk,
transporter och energisystem som vi har i den rika
världen tas bort och att vi höjer miljöskatterna för att
minska belastningen på miljön och skapa utrymme
för en mer jämlik levnadsstandard i världen, globalt
sett.
Det finns stora skillnader och klyftor i världseko-
nomin, och det finns stora problem, stora mil-
jöproblem t.ex. Men det går att skapa en förändring.
Det viktiga som vi håller på med politik har att göra
är att också visa att vi vill och kan skapa en föränd-
ring.
Rapporten från FN refererades i svenska medier
mitt under valrörelsen - den i och för sig inte särskilt
brinnande valrörelsen. Men någon plats där fanns det
inte för någon internationell utblick. Det svenska
riksdagsvalet handlade över huvud taget inte om
något internationellt, om solidaritet eller om globala
miljöproblem. Det handlade om kommunala frågor,
om skola, vård och omsorg. Huvudnumret var max-
taxa på dagis. Och det är nog så viktiga frågor.
Miljöpartiet drev också kommunala frågor inför
riksdagsvalet. Vi har under hela den föregående man-
datperioden pekat på stora brister i vård och skola,
och vi har krävt ett stopp för nedskärningspolitiken.
Men vi hade den goda smaken att lägga fram vårt
huvudkrav som en begäran om att höja det statliga
bidraget till kommunerna och låta kommunpolitiker-
na avgöra hur pengarna skall fördelas. Det kan ju vara
så att de vet bättre var resurserna behövs än vi politi-
ker i riksdag och regering.
Jag tror att vi kommer att bli tvungna att införa
skilda valdagar. Risken är annars uppenbar att kom-
munalvalen helt kommer att överflygla riksdagsvalen
i framtiden. Jag tycker faktiskt att vi skall hjälpas åt
för att finansminister Åsbrink och statsminister Pers-
son i nästa valrörelse skall slippa basunera ut sitt
stora valbudskap om t.ex. gratis blöjor på dagis.
De kommunala frågorna är oerhört viktiga, men
det finns också riksfrågor och internationella frågor
som behöver diskuteras före valdagen. Det är litet
pinsamt att det skall behöva påpekas.
Efter valet har vi fört diskussioner med Socialde-
mokraterna. Det finns en ny spännande trend i Euro-
pa, där de nya gröna partierna möter de gamla social-
demokraterna och tillsammans försöker hitta en väg
ut ur 1900-talet och in i framtiden. Miljörörelsen och
arbetarrörelsen har en gemensam grundidé om att
använda politikens möjligheter till att skapa ett bättre
samhälle. Där har vi kanske en gemensam utmaning.
Att återskapa en tro på demokratin och politiken
kräver mycket av ny- och omtänkande. Vi måste t.ex.
i högre utsträckning myndigförklara människor i
stället för att fortsätta med en förmyndarattityd. Vi
måste också visa att det går att genomföra viktiga
förändringar.
Nu efter valet har vi förhandlat fram en budget.
Det är helt klart att det utrymme som fanns genom
den nya budgetprocessen var mycket begränsat. Möj-
ligheterna att på kort tid driva fram en stor förändring
i svensk politik var med den nya budgetprocessen
praktiskt taget obefintliga. I det handlingsutrymme
som alla partier, oavsett vilka som skulle bilda rege-
ring, var tvungna att hamna i tycker jag att vi har nått
en stor framgång. Vi kan peka på ett trendbrott mot
minskade klyftor i stället för, som under en lång rad
av år, ökade klyftor. Vi kan peka på gröna framgång-
ar.
När det skall prövas, Leijonborg, hur det här går i
framtiden blir först nästa år. Då kommer långsiktig-
heten i samarbetet att prövas. 1999 får vi göra en
djupare titt i budgeten, i ekonomin. Det här är bara en
början.
Jag kan också instämma i det som Johan Lönnroth
var inne på tidigare och som finansministern också
har uttryckt, att för framtiden håller inte modellen
med ett val där budgeten praktiskt taget redan är fär-
dig. Skall den nuvarande budgetprocessen behållas
måste valdagen ändras. Annars måste budgetproces-
sen ändras. Någon av dessa förändringar måste vi
genomföra ganska raskt.
Det här är början på ett samarbete. Långsiktighe-
ten prövas senare.
Vi har nått en framgång när det gäller minskade
klyftor, vilket är ett trendbrott. Vi har fått en satsning
på låginkomsttagare, som var väldigt viktigt för Mil-
jöpartiet. Vi tyckte att de ökade klyftorna i Sverige
måste åtgärdas och att vi måste rikta förändringar till
dem som behöver dem mest. Vi har fått in mer pengar
till skola, vård och omsorg - det som hela valrörelsen
handlade om. För första året är det 1,3 miljarder kro-
nor. Utan dessa pengar hade kommunerna naturligtvis
fått mindre än tidigare, och det här är inga pengar
som var utlovade. Vår avsikt är att pengarna skall
permanentas och skickas vidare in i år 2000 och år
2001, men det är också en fråga för vidare överlägg-
ningar senare. För 2001 har vi också fått in 2 miljar-
der ytterligare till kommunerna. Därigenom kan vi
garantera att en rad människor slipper bli avskedade.
Kommunerna kan i stället i många fall nyanställa för
viktiga behov inom skola, vård och omsorg. Även om
man inte får hela summan i årets budget, räcker det
ofta att man som kommunalpolitiker vet att de kom-
mer nästa eller nästnästa år, för vi vet att vi då lång-
siktigt klarar budgeten i alla fall.
De gröna avtrycken är rejäla. Jag tror att den
svenska miljörörelsen är särskilt glad över att vi fak-
tiskt har lyckats få in 1 300 miljoner kronor över tre
år för att skydda naturområden i Sverige. Det är ett
akut problem att det varje vecka avverkas skog i Sve-
rige i mycket värdefulla naturområden, som vi åt-
minstone delvis kan åtgärda på det här sättet. Redan i
morgon kan generaldirektören för Naturvårdsverket
lyfta luren och säga: Vi får nu pengarna i framtiden
och kan se till att inte den eller den avverkningen
behöver genomföras, utan vi kan spara skog.
Det här är någonting som kommer att synas över
hela landet. Vi slipper en minskad biologisk mång-
fald, vilket är mycket viktigt.
Vi har också fått in ett nytt anslag i budgeten, 170
miljoner kronor, som handlar om sanering av mark.
Syftet är att påbörja en minskning av miljöskulden,
vilket är oerhört viktigt.
Jag vill gärna säga till Centern, som kanske inte
tycker att de här åtgärderna är så stora och att de
skulle kunna vara mycket större, att det är bättre för
miljön att man väljer att samarbeta om miljön och får
genomslag för en bättre miljöpolitik än att man ställer
sig utanför, som Centern gjorde förra mandatperio-
den. Då sade man ju tydligt ifrån att man inte ville
samarbeta i miljöfrågorna, och man lyckades inte
heller nå några framgångar.
Miljöforskningen skall stärkas, står det i finans-
planen. Vi får också in gröna nyckeltal i finansplanen
i framtiden. Det är ett trendbrott, något mycket viktigt
som gör att alla politiska kommentatorer, journalister
och beslutsfattare när de läser finansplanen framför
näsan får reda på hur det går med miljöskulden och
på hur utvecklingen är globalt och i Sverige. Det är
mycket viktigt. Vi får in barnkonsekvensanalyser
inför politiska beslut. Vi får också en fortsatt garanti
för att statsskulden skall betalas. Vi skall inte lämpa
över det här på framtida generationer. Det ser vi ock-
så som en grön framgång.
Det här samarbetet är, till skillnad från det tidigare
samarbetet mellan Centern och Socialdemokraterna,
framtidsinriktat. Vi tillsätter arbetsgrupper för att lösa
frågor om arbetslösheten och arbetstiden. Vi har ock-
så från Miljöpartiets sida idéer om hur vi skall ut-
veckla det här samarbetet. När det gäller miljö- och
tillväxtfrågorna, som många av talarna också har varit
inne på här, vill vi göra en genomgripande analys. Vi
vill göra en utredning av hur frågorna om tillväxt och
miljö hänger ihop. Hur skall vi i framtiden klara att
både ha en god ekonomisk utveckling och samtidigt
rejält minska miljöproblemen? Det är en stor utma-
ning.
Jag tycker att vi skulle ta initiativ till en statlig ut-
redning som skulle kunna gå igenom hela det här
områdets bredd och som också skulle kunna lägga
fram förslag om vilka åtgärder som skall genomföras
och inom vilka områden vi i framtiden kan satsa på
tillväxt utan att det skadar vår gemensamma framtid
och miljö. Det är ett förslag som jag lägger fram till
finansministern just nu, ett förslag om en sådan bred
utredning för att granska frågorna om tillväxt och
miljö.
Ett annat område som jag ber finansministern att
fundera på litet längre innan han svarar är frågan om
säkerhetspolitik. Vi har tidigare sagt att vi i dag inte
skall ha något direkt samarbete i de frågorna. Men det
visar sig ju allt mer att överbefälhavaren och Miljö-
partiet har oerhört stora gemensamma intressen och
idéer om hur vi skall förändra det svenska försvaret i
framtiden. Det gäller värnplikten, det gäller hoten
mot vår säkerhet och det gäller det övergripande
uppdraget för det  militära försvaret.
I det skenet tycker jag att vi, under den komman-
de mandatperioden och till en början redan 1999 när
försvarsplanen skall ses över, borde ta en ordentlig
funderare på om inte Miljöpartiets eller ÖB:s planer
är värda att tas på allvar och kanske också på att inle-
da ett samarbete mellan Socialdemokraterna och
Miljöpartiet på det här området. Vi bjuder naturligtvis
gärna också in Vänstern. Övriga riksdagspartier har
ännu inte något riktigt grepp, tycker jag, om den nya
världsbilden efter att muren föll för tio år sedan.
Fru talman! Det var en liten inledning om den nya
budgeten. Jag tycker att den har varit en framgång.
Det fanns egentligen små möjligheter att lyckas med
det här, men vi har ändå tagit steg i rätt riktning, och
det är det som har varit avgörande för Miljöpartiet i
det här arbetet hittills.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  10  Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Flera talare har uppehållit sig vid den
oroliga internationella situationen. Det är en viktig
fråga. Det finns all anledning att följa utvecklingen
nära. Det gör jag. Jag har ägnat mycket tid under de
senaste veckorna åt att studera dessa frågor med kol-
leger från andra länder i olika internationella sam-
manhang. Det här måste vi ta på stort allvar. Jag vill
minst av allt skönmåla läget. Jag menar att det finns
allvarliga risker i den internationella situationen. Dem
kan vi inte negligera även om det är på det sättet att
påverkan på den svenska ekonomin hittills har varit
mycket liten.
Många inlägg karakteriseras av en viss grälsjuka.
Det kan man möjligen ha förståelse för så här nära
efter ett val. Nu är jag inte på särskilt grälsjukt humör
själv, så jag tänker inte återgälda särskilt mycket av
detta. Men det var ändå ett inlägg som fick mig att
baxna. Det var när Bo Lundgren talade om, och jag
citerar, den instabilitet som Sverige ensamt i världs-
samfundet har drabbats av. Jag trodde inte att jag
hörde rätt, men så sade han faktiskt.
Då måste jag fråga: Har inte Bo Lundgren märkt
någonting av det som händer i Ryssland? Har han inte
märkt någonting av det som sker i Japan och en rad
andra asiatiska länder, alltså i de s.k. tigerekonomier-
na som höjdes till skyarna tidigare - inte minst i mo-
derata kretsar? Det gäller Indonesien, Malaysia,
Thailand osv. Har han inte märkt någonting av det
som händer i Latinamerika - i Brasilien och andra
länder? Kan det ha undgått honom vilken utomor-
dentligt allvarlig situation som dessa länder har råkat
in i?
Är det orkan i världssamfundet så är det väl möj-
ligt att en mild bris har drabbat Sverige, och den skall
vi i och för sig ta på allvar. Jag tänker bara med stor
oro på vad som skulle ha hänt om vi hade mött den
här internationella krisen för säg fyra år sedan när vi
hade de jättelika underskotten, arvet efter Bo Lund-
gren och hans kolleger, och när vi var så oerhört illa
ute redan som läget var då. Hade vi inte nu kunnat
genomföra denna omfattande budgetsanering, fått
överskott i stället för underskott, fått en låg inflation
och fått räntorna till mindre än hälften av vad de var
på Bo Lundgrens tid, då hade vi verkligen varit illa
ute i dag.
Att vi trots denna mycket omfattande sanering än-
då påverkas av omvärlden visar ju att vi måste fort-
sätta arbetet med att ytterligare stärka svensk ekono-
mi och med att stärka förtroendet för svenska ekono-
mi. Det är en av huvuduppgifterna. En annan uppgift
är naturligtvis att mycket noga följa vad som sker
internationellt, att ha en hög handlingsberedskap för
att snabbt kunna ingripa med åtgärder om så behövs.
En tredje viktig uppgift är att Sverige, som visserli-
gen är ett litet land, fullt ut efter vår förmåga skall
delta i internationellt samarbete för att tillsammans
med andra länder - det må vara inom EU, det må vara
inom valutafonden eller i andra forum - möta de här
problemen. Vi skall ta oss ur de problem som nu
råder och förebygga framtida kriser.
Det var mycket klagan i Bo Lundgrens inlägg. Det
enda som inte direkt utsattes för klagomål var väl
äppelskörden på Österlen. Annars hade  det mesta
gått snett. Det får man väl leva med. Jag noterar en
annan typ av kritik från flera talare. Det gäller att en
del av de skatteåtgärder vi vidtar är tillfälliga. Det var
inte bra. De borde ha varit permanenta. Jag får höra
Lars Leijonborg tala om de marginaleffekter som
byggs upp genom skattereduktionen. Det är riktigt att
man kan räkna fram en sådan marginaleffekt på drygt
1 %. Men just genom att åtgärden är tillfällig, ettårig,
är inte den effekten särskilt viktig med förlov sagt.
Det var faktiskt av respekt för övriga partier -
som vi skall bjuda in till överläggningar om skattepo-
litiken - som de här åtgärderna gjordes tillfälliga.
Detta gjordes för att vi skulle ha rent bord, för att vi
inte nu skulle binda upp oss långsiktigt i skattepoliti-
ken. Hade vi gjort det så är jag övertygad om att vi
hade fått kritik för just detta. Nu gör vi inte det. Om
herrarna ägnar det hela en smula eftertanke tror jag
faktiskt att de inser att det kan vara en fördel att vi
gör de här åtgärderna tillfälliga för att därmed behålla
ett handlingsutrymme inför framtiden.
Dagistaxorna har också många talare tagit upp
från litet olika utgångspunkter. Det är ju väl känt att
det finns olika uppfattningar bland partierna när det
gäller synen på dagistaxorna och på om det är önsk-
värt eller inte att kraftigt sänka dem. Jag kan konsta-
tera att i de överläggningar som vi har haft med två
andra partier har det inte varit möjligt att nu enas om
ett förslag att sänka dagistaxorna. Samarbetar tre
partier - och det behövs tre partier för att nå majoritet
i riksdagen - får man acceptera att de förslag man
inte är överens om i varje fall för tillfället får föras åt
sidan.
Jag är för min del förtröstansfull om att detta är
något som vi kommer att kunna genomföra under
mandatperioden. Jag märker ett oerhört starkt stöd
hos svenska folket och hos en mycket stor del av
landets barnfamiljer att genomföra en sänkning av
dagistaxorna. Jag tror t.o.m. att det stödet börjar
tränga in i ett och annat av de partier som hittills har
motsatt sig den reformen. Därför känner jag en stark
optimism. Vi kommer att kunna genomföra detta.
Politiska förutsättningar kommer att kunna skapas,
och de ekonomiska förutsättningarna kommer också
att föreligga. Jag är alldeles övertygad om den saken.
Detta är en bra reform som vi socialdemokrater fort-
sätter att kämpa för. Sänkta dagistaxor är framför allt
viktigt för barnen. Men det är också viktigt därför att
det underlättar förvärvsarbete, inte minst för kvinnor.
Det ökar jämställdheten. Det minskar den svarta
barnomsorgen. Det är ett led i den generella välfärds-
politiken. Vi skall genomföra detta under mandatpe-
rioden. Jag är övertygad om att vi kommer att få till-
räckligt stöd för att kunna göra detta.
Sedan har många på goda grunder diskuterat sys-
selsättningen och arbetslösheten. Vi har nu i budget-
propositionen formulerat ett operativt sysselsätt-
ningsmål. Det är glädjande att både Vänsterpartiet
och Miljöpartiet ställer upp bakom detta. Och jag vet
att Vänsterpartiet har pläderat för detta redan tidigare.
Jag kan lägga till att detta också är ett arbete som vi
under lång tid har drivit inom Regeringskansliet.
Bakom denna formulering ligger ett omfattande ana-
lysarbete. Detta är inte tillkommet på en höft. Det är
inte som med de 300 000 jobben under mandatperio-
den, nämligen bara en löst framkastad siffra. Detta
bygger på genomarbetade analyser. Vi vet att detta är
ett mycket ambitiöst men likväl genomförbart mål.
Och det kommer med all sannolikhet att prägla ut-
vecklingen under de kommande åren.
Vi vet av erfarenhet att precisa mål i den ekono-
miska politiken får en oerhörd genomslagskraft och
präglar politiken. Det har gällt budgetsaneringen, det
har gällt inflationsbekämpningen, och det har gällt
både i Sverige och i andra länder. Nu kan vi utsträcka
samma teknik till det viktiga sysselsättningsområdet.
Och jag är övertygad om att det kommer att få myck-
et stor kraft under de kommande åren.
Men det är inte på det sättet att det är först nu som
vi börjar arbeta med sysselsättningen och att det är
först nästa år som de konkreta förslagen kommer. Vi
har redan gjort en hel del. Att sysselsättningen nu
ökar - den har ökat med 69 000 under det senaste året
- är ju ett tecken på att politiken börjar bära frukt.
Återigen: att ha starka statsfinanser, att ha låg infla-
tion, att ha räntor som är mindre än hälften vad de var
för några år sedan är oerhört viktigt för att stärka
tilltron till svensk ekonomi, att få konsumenter och
företagare att känna ökad framtidstro. Det är ju detta
som ligger bakom den sysselsättningsökning som vi
nu ser. Den räcker inte. Den måste förstärkas och
förlängas flera år fram i tiden. Men utvecklingen har
redan börjat.
Jag kan tänka mig att när vi nu skall gå vidare och
arbeta med ytterligare åtgärder att det kan gälla ett
brett spektrum av åtgärder. Det kan gälla inom skat-
tepolitiken. Det kan gälla de ökade resurser som vi
tillför vården, skolan och omsorgen. Det gör vi natur-
ligtvis framför allt för att förbättra standarden inom
dessa områden. Men det får ju också positiva syssel-
sättningseffekter. Det handlar om att ytterligare för-
bättra klimatet för företagande i Sverige. Det handlar
om att fortsätta våra insatser för att stärka utbildning,
forskning och IT-satsningen. Det handlar om ett ak-
tivt Europasamarbete, där vi nu har bättre politiska
förutsättningar än någonsin tidigare att få en samsyn
och ett ökat samarbete på sysselsättningsområdet. Det
handlar också om att förbättra förutsättningarna för
lönebildningen. Det finns en lång rad områden som vi
skall arbeta med, och jag ser gärna ett bredare samar-
bete på dessa områden. Om det nu är så att vi har en
så bred uppslutning kring sysselsättningsmålet, då
välkomnar jag att flera partier ställer sig bakom dessa
insatser.</pre><pre>Anf.  11  BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Det gläder mig att finansministern är
positiv till trädgårdsnäringen och äppelskörden på
Österlen. Det vore bra om han var lika positiv till
övriga näringar och försökte skapa bättre förutsätt-
ningar för företagande och jobb.
Det är ganska givet, Erik Åsbrink, att om Sverige
står ensamt i den stora turbulens som vi har är vi mer
utsatta och risken för instabilitet är större. Det är mot
den bakgrunden som man måste vidta åtgärder. En är
att delta i det europeiska valutasamarbetet. Men det
gäller också att kunna genomföra de strukturreformer
som också av andra skäl är nödvändiga. En är att
minska konjunkturkänsligheten. Ni går i andra rikt-
ningar än vad man rekommenderar genom att  genom
politiska beslut öka de offentliga utgifterna med 24
miljarder enligt er egen proposition. Ni borde i stället
gå i en annan riktning och minska utgifts- och skatte-
kvoterna.
Det gäller att följa budgetprocessen. Det gäller att
inte utnyttja det utrymme som budgeteringsmargina-
lerna ger på det sätt som ni faktiskt har gjort och
tydligen också kommer att fortsätta att göra. Och det
gäller, återigen, att skapa de bättre förutsättningar för
företagande och nya jobb ute i näringslivet som är
förutsättningen för både välstånd och trygghet. Och
där saknas mycket. Det som är märkligt är att det
enda konkreta som ni föreslår på det området i denna
budgetproposition är att inte genomföra den lindring
av reglerna för att få ut F-skattesedel som t.o.m. Riks-
skatteverket har föreslagit. Ni har gått emot denna
lilla lindring som skulle kunna ge litet bättre förut-
sättningar för nyföretagande.
Erik Åsbrink, av vilket skäl väntar ni och väntar,
precis som Mats Odell sade, med att vidta dessa åt-
gärder? Varför skall de arbetslösa människorna lida?
Varför skall alla andra betala den kostnad som vi har
för den extremt höga arbetslösheten?
Jag måste ställa en fråga. Det sägs ju i budgetpro-
positionen att uppgörelsen med Vänsterpartiet, Johan
Lönnroths och Gudrun Schymans parti, och Miljö-
partiet skall ge en stabil och förutsägbar ekonomisk
politik. Men samma morgon som budgetpropositio-
nen läggs fram läser man i Dagens Nyheter att Väns-
terpartiets tilltro till Socialdemokraterna rubbas och
att statsministern bör ta avstånd från Mona Sahlins
och Björn Rosengrens uttalanden, dvs. om att vi mo-
derater har rätt, nämligen att skatten på arbete bör
sänkas och att dubbelbeskattningen bör slopas.
Den stora frågan är då: Vilken politik är det som
gäller? Detta är viktigt för tilltron till det parlamenta-
riska systemet. Se till att nu klara ut vad som gäller.
Är det Vänsterpartiets linje eller Björn Rosengrens
linje?
Johan Lönnroth säger här i debatten att sysselsätt-
ningen måste sättas före överskott i de offentliga
finanserna. Det visar ju vad det är för politik som han
strävar efter. Vanliga jobb ute i näringslivet ger ju
nämligen ökade överskott, inte minskade överskott.
Det är ingen motsättning mellan dessa saker. Men
han talar ju om att ytterligare öka de offentliga utgif-
terna. Men det intressanta är: Står finansministern
bakom Johan Lönnroths uttalande här nu som innebär
att man sätter sysselsättningen före ökade överskott?</pre><pre>Anf.  12  Finansminister ERIK ÅSBRINK (s)
replik:
Fru talman! Johan Lönnroth får tala för sig. Det är
jag övertygad om att han kan göra. Jag nöjer mig med
att konstatera att vi nu har en uppgörelse mellan tre
partier om ett mycket omfattande dokument. Det är
inte det tunna dokument som Lars Leijonborg talar
om utan även kvantitativt ett mycket omfattande
dokument där vi faktiskt lägger fast politiken - bud-
geten för 1999 och riktlinjer också för en längre
framtid. Det är är oerhört viktigt.
Jag noterar med glädje att vi också har fått ett po-
sitivt mottagande i dag. Jag noterar att kronan har
stärkts kraftigt i dag, räntorna har gått ned kraftigt,
och t.o.m. aktiekurserna har gått upp något under
dagen. Det är i varje fall från marknaderna en något
annan bedömning än den som Bo Lundgren gör.
Sedan är det litet patetiskt att höra Bo Lundgren
bekymrat tala om budgeteringsmarginal och offentli-
ga finanser. Det var ju ändå på den tiden då Bo Lund-
gren satt i regeringen som den statsfinaniella katastro-
fen inträffade. Och när jag nu hörde klagovisan för en
stund sedan, att vi inte höjde utgifterna snabbare för
barnfamiljerna, att vi inte sänkte skatterna mycket
mera och att vi samtidigt inte hade en mycket större
budgeteringsmarginal än den som vi har, ja då är det
ungefär samma logik, eller snarare brist på logik och
sammanhang, som när ni hade ansvar för politiken
ledde till statsfinansiell katastrof.
Är det någonting som vi inte behöver lära oss av
moderaterna är det hur man hanterar en statlig bud-
get. Jag tycker faktiskt att ni borde gå hem, göra
hemläxan och fundera litet på varför det gick så illa
förra gången och vad ni skall göra för att undvika en
likadan katastrof om ni skulle få ansvaret i framtiden.</pre><pre>Anf.  13  BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Tack så mycket, finansministern, för
de klargörande svaren på de frågor jag ställde. Även
svenska folket förutom riksdagsledamöterna här
skulle vara intresserade av dem. Vi kan ta debatten
om 80-talet då Erik Åsbrink hade ansvaret för den
spekulationsekonomi, den dåliga politik som ledde
till ras och avgrund, för att citera Erik Åsbrinks chef
Kjell-Olof Feldt, vid ett annat tillfälle. Låt oss se
framåt nu i stället.
Johan Lönnroth får tala för sig. Har ni hört det?
Johan Lönnroth får tala för sig! Den ekonomiske
talesmannen för det parti med vilket Erik Åsbrink har
slutit en pakt, möjligen en stabilitetspakt, som är
underlaget för den regering som nu sitter och för den
budgetproposition vi skall diskutera och som skall
gälla i fyra år får tala för sig. Kunde ni möjligen inte
tala med varandra och klara ut vilken politik ni fak-
tiskt står för? Ni får nog klara ut för oss alla vem det
är som har rätt - Johan Lönnroth eller Erik Åsbrink,
Gudrun Schyman eller Björn Rosengren. Vad är det
som gäller? Jag tror jag vet vad som gäller. Det är ett
vänstersamarbete. Det innebär att vi har kvar de höga
skatterna på företagande och de starka regleringarna,
att vi inte kommer få de förutsättningar för de nya
jobben som behövs. Det i sin tur skapar problem för
de människor som i dag lider av arbetslöshet.
Sedan en diskussion kring marknaden, Erik Ås-
brink. Vi har i dag en mycket rörlig, osäker och orolig
situation. Det är viktigt att vi får ett förtroende för
den ekonomiska politiken. Men det är också viktigt
att vanliga människor i Sverige känner att de kan få
jobb, att de kan leva på sitt arbete och att det som är
och måste vara gemensamt fungerar väl. Det har ni
svikit och sviker fortfarande. Ge besked om hur det är
med vänstersamarbetet: Vem är det som bestämmer?
Vad är det som skall gälla? Hur skall ni bära er åt för
att genomföra de förändringar som behövs på skatte-
området och inom arbetsrätten och som ju Björn
Rosengren talar om? Han håller med om det vi sade i
valrörelsen. Hur skall ni klara av att genomföra detta?
När kommer förslagen? När blir det förutsättningar
för nya jobb?
(Applåder)</pre><pre>Anf.  14  Finansminister ERIK ÅSBRINK (s)
replik:
Fru talman! När jag talar om att Johan Lönnroth
får svara för sig är det naturligtvis ett mycket enkelt
konstaterande, att när Bo Lundgren kommer med
angrepp eller frågor som riktas mot Johan Lönnroth
är det han och ingen annan som skall svara. Jag upp-
träder som talesman för regeringen och regeringspo-
litiken. Det är möjligt att Bo Lundgren inte har hunnit
ta del fullt ut av budgetpropositionen. Jag kan ha
förståelse för detta med tanke på den korta tid han
haft på sig. Men ta då litet mer tid, läs dokumentet,
läs vad vi har kommit överens om och utforma sedan
er kritik eller ert beröm utifrån detta. Då kan ni också
notera på vilka punkter som vi inte har samarbete
utan där vi socialdemokrater lägger fram vår politik
och kommer att arbeta för den framöver. Det är ing-
enting konstigt med detta. Jag är nöjd och belåten
med att vi har ett samarbete, för det skapar en stabi-
litet och en styrka som vi behöver, inte minst i den
oroliga tid som vi lever i, även om jag inte är nöjd
med vad vi ser på arbetsmarknaden. Jag skulle natur-
ligtvis kunna säga att det hade varit bra om det hade
gått mycket fortare och om vi hade kommit mycket
längre. Men det är ändå en oerhörd kontrast mot den
situation som rådde när Bo Lundgren hade ansvaret.
Det är klart roligare att kunna registrera att sysselsätt-
ningen ökat med 69 000 på ett år i stället för minska
med kanske ännu större tal, som den gjorde på Bo
Lundgrens tid. Det är klart att jag känner en tillfreds-
ställelse över att vi nu har överskott i statsfinanserna
och en bred uppslutning kring detta överskott och inte
industrivärldens största underskott - den katastrofala
utveckling som vi hade för några år sedan med sky-
höga räntor och investeringar som var körda i botten.
Det har skett oerhörda förbättringar under den här
tiden. Det är naturligtvis oerhört viktigt att vi har ett
så mycket starkare läge nu när den internationella
oron är betydande än vad som var fallet för några år
sedan. Tack och lov att den internationella krisen
först kommer nu och inte kom för några år sedan när
vi var så oändligt mycket mera sårbara.</pre><pre>Anf.  15  MATS ODELL  (kd) replik:
Fru talman! Det hade varit väldigt bra om vi hade
kunnat utnyttja den här tiden till att få konkreta be-
sked. Historieskrivningarna har säkert sitt värde för
de nya ledamöter som inte har hört det, men för oss
som har hört det här i fyra år kan det bli litet trött-
samt. Det kan gärna inte vara så att vi om fyra år skall
få höra att ni för åtta år sedan fick överta ett moras.
Jag tittar i Statistiska centralbyråns arbetskrafts-
undersökning för september. Vi har alltså 886 000
människor som antingen är öppet arbetslösa eller i
konjunkturåtgärder. Antalet personer i konjunkturåt-
gärder är 165 000, på toppen av en högkonjunktur!
Latent arbetssökande är 145 000, undersysselsatta,
alltså människor som skulle vilja arbeta mer om det
fanns tjänster för dem, 319 886. Är det inte litet upp-
seendeväckande att regeringen inte tar itu med detta
genom konkreta åtgärder? Jag vill gärna fråga: Blir
det någon utvärdering från regeringens sida av Små-
företagardelegationens förslag, de 71 senaste kon-
kreta förslagen för att minska byråkratin för landets
småföretagare och nyföretagare? Kommer det några
förslag om detta? Hur blir det med tjänstesektorn i
fråga om hushållen? Kommer de två näringsminist-
rarna att få genomföra det de vill genomföra på detta
område? Får de göra det för Gudrun Schyman, Johan
Lönnroth och andra, eller vem är det som bestämmer
på det här området? Det vore väldigt intressant att få
reda på detta.
Det är väldigt spännande att läsa de positiva tex-
terna om Europasamarbetet och tillväxtpolitiken. Men
nu skall ni sitta i samma båt som de mest Europas-
keptiska och tillväxtskeptiska partier som går att
uppbringa i norra Europa, Erik Åsbrink. Skall ni ro åt
var sitt håll i denna båt? Vad blir Sveriges kurs? Hur
skall ni gå i land - om uttrycket tillåts - med den här
uppgiften? Det är inte särskilt lätt att se.
Jag skulle gärna vilja fråga om en sak som har
slagit mig. Det gäller de mål som ni sätter upp. De
sätts nästan alltid upp - det gällde 4 % öppen arbets-
löshet år 2000 - vid en tidpunkt när det inte är möjligt
för väljarna att utvärdera det före valet. Det ligger
alltid efter ett riksdagsval. Nu är det samma teknik
igen. Nu gäller det år 2004, alltså två år efter det
riksdagsval där man skulle kunna utvärdera regering-
ens politik. Varför väljer ni alltid mål som gör att
väljarna inte kan utvärdera er politik på valdagen?</pre><pre>Anf.  16  Finansminister ERIK ÅSBRINK (s)
replik:
Herr talman! Varför väljer vi alltid mål som ligger
efter ett riksdagsval? Man kan vända på det, Mats
Odell, och säga att vi alltid väljer mål som ligger före
ett riksdagsval. I båda fallen är det väl lika sant.
Vi har möjlighet och vi kommer att stämma av det
här fortlöpande, inte så att sysselsättningen skall öka
med exakt 55 000 om året - det är genomsnittssiffran.
Det kommer säkert att bli fler vissa år, som nu. Nu
ligger vi klart över den takten. Det kan bli mindre
under lågkonjunkturår, men jag kan lova att vi fortlö-
pande skall stämma av hur utvecklingen går. Så det är
ingen risk att väljarna inte kommer att få information
om hur det går för att kunna uttrycka sina synpunkter
på det.
I stället för att komma med den typen av miss-
tänkliggöranden tycker jag att det är bättre om vi kan
få en bred uppslutning kring en politik som syftar till
att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Det är klart att man kan få väldigt höga tal om man,
som Mats Odell, lägger ihop alla människor som inte
kan jobba fullt ut så mycket som de vill. Det är ett
stort problem, men det är också så - med risk för att
jag anklagas för att blicka tillbaka i tiden - att man
måste se åt vilket håll utvecklingen går.
Då kan man inte bara titta på ögonblicksbilden.
Det är ändå så att vi har en klar förbättring av arbets-
marknaden. Arbetslösheten har minskat kraftigt, oav-
sett om vi mäter den öppna eller den totala arbetslös-
heten. Det är många människor som nu är i åtgärder.
Men de var ännu fler för några år sedan.
Den reguljära sysselsättningen, framför allt i den
privata delen av näringslivet, ökar kraftigt. En takt på
69 000 är en ganska bra takt. Jag vill att vi skall hålla
oss på ungefär den nivån också under kommande år.
Det gör vi genom att slå vakt om stabila statsfinanser,
låga räntor och låg inflation men också genom att vi
kan utforma konkreta förslag på en rad olika områ-
den.
Småföretagen är ett viktigt exempel. Jag kommer
mycket aktivt att tillsammans med ministrarna i det
nya näringsdepartementet arbeta för att vi skall kunna
förenkla olika regelsystem. Det finns nu en omfattan-
de förslagslista framtagen av den socialdemokratiska
regeringen, och på dess initiativ. Nu finns förslag på
bordet. Vi skall gå igenom dem. Jag är övertygad om
att vi kommer att kunna genomföra många av de
förslagen.</pre><pre>Anf.  17  MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Det var många trevliga och positiva
förhoppningar i det som finansministern nu kommer
med. Dock är det litet illavarslande att tiden hittills
från valet har gått åt till att kapsla in och mellanlagra
de mest tillväxtfientliga elementen i samarbetsparti-
ernas politik. Men att det inte är fråga om någon sorts
slutförvaring av dessa politiska delar förstod vi när vi
läste debattartikeln i dag.
Jag tycker att Erik Åsbrink litet lättvindigt glider
över frågan. Han säger att vi måste kunna ena oss om
en politik och kunna utforma konkreta förslag. Nu
frågar jag för jag tror tionde gången: När kommer
dessa förslag? Jag tycker ändå att det är en rimlig
ordning att säga det.
Nu har ni i fyra år ropat: Skott kommer! när det
gäller tillväxt- och sysselsättningspolitik, och det har
inte hänt någonting. Nu skall ni vara ihop med ett i
varje fall ur tillväxtsynpunkt väldigt skotträtt gäng
från Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Blir det någonting? Kommer ni till skott med
konkreta och skarpa åtgärder som förbättrar läget för
landets företagare? Blir det något förslag om hushåll-
stjänster? Det skulle vara mycket intressant att få det
utrett av finansministern i hans sista replik.</pre><pre>Anf.  18  Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag får inte tala om det förflutna.
Men Mats Odell talar om det förflutna och säger att
det inte har hänt någonting på fyra år. Det är en fan-
tastisk historieskrivning! Det har hänt massor. Inte
nog med att vi fick sanera industrivärldens största
budgetunderskott. Vi har också vidtagit en lång rad
andra åtgärder.
Även budgetsaneringen är en viktig tillväxt- och
sysselsättningsfrämjande åtgärd. Glöm inte det! Den
har gjort det möjligt för oss att minska räntorna till
mindre än hälften av vad de var förut och att få ned
inflationen på en låg nivå. Det är det som gör att
framtidstron har återvänt. Det är det som gör att vi nu
har en mycket kraftig investeringsökning i år och att
konsumenterna vågar spendera och att detaljhandeln
ökar.
Detta är sysselsättningsfrämjande åtgärder. De är i
själva verket viktigare än många av de förslag till
insatser av subventioner och annat som skall främja
sysselsättningen som man kan se i den politiska de-
batten. Budgetsaneringen är oerhört mycket viktigare
än varje tänkbart förslag om att subventionera hus-
hållstjänster, bara för att ta ett exempel.
Nu skall jag inte polemisera för mycket på det
området. Jag skall bjuda in till skatteöverläggningar,
och där skall även Kristdemokraterna få vara med.
Jag vill inte nu låsa upp mig på olika sätt redan i
förväg. Jag tycker att vi skall ha en öppen attityd när
vi går in i de förhandlingarna. Sedan får vi se vad
som kommer ut av det hela.
Jag tycker i varje fall att Mats Odell kunde ta
kontakt med min danska kollega, ekonomiminister
Marianne Jelved. Det är för övrigt ett borgerligt parti
hon representerar. Man har genomfört sådana åtgär-
der i Danmark. Hennes omdöme är inte särskilt posi-
tivt. Hon menar att det var mycket små effekter, och
det kostade förfärligt mycket pengar. Sysselsättning-
en får nog gå fram på mycket bredare front och om-
fatta långt fler insatser.
Vi har också gjort annat. Vi har genomfört skat-
telättnader för småföretag. Vi har inlett - den är inte
färdig ännu - en mycket kraftig utbyggnad av utbild-
ningen i landet. Det gäller den högre utbildningen,
lärlingsutbildning, yrkesutbildning och mycket annat.
Det är klart att detta får positiva effekter på syssel-
sättningen. Vi skall nu förstärka det genom att också
lägga fram förslag - det ligger för all del något fram i
tiden - om kompetensutveckling i arbetslivet.
Jag är positiv och gläds åt den utveckling vi i dag
har i landets ekonomi med en god tillväxt och en
snabb sysselsättningsökning. Jag vill förstärka och
förlänga den genom att vidta ytterligare åtgärder. Det
är vad vi skall arbeta med under de kommande åren.</pre><pre>Anf.  19  LENA EK (c) replik:
Herr talman! Jag har två frågor till finansminis-
tern. Den första gäller jordbrukspolitiken i den propo-
sition som nu har lagts fram.
Statsministern sade i sin regeringsförklaring för
en vecka sedan att jordbruket var en framtidsnäring.
Dagens regler innebär i praktiken att vi straffar ut
hela branschen trots att den skapar jobb, trots att den
har framtidsprodukter, trots att den finns i hela landet
och trots att den har rätt miljöprofil. Är det så Social-
demokraterna behandlar en framtidsnäring?
Min andra fråga handlar om dagistaxorna. Där har
Kommunförbundet räknat ut att sänkningen av da-
gistaxorna kommer att kosta 5,3 miljarder. Kommu-
nerna får 1,3 miljarder som täcker felräkningar i pen-
sioner och 2 miljarder om tre år. Detta trots att kom-
munerna skall betala barnomsorg, skola och äldreom-
sorg, samtidigt som befolkningsunderlaget minskar i
nästan varenda kommun i hela detta land och lönerna
höjs. Hur går detta ihop?</pre><pre>Anf.  20  Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är riktigt att befolkningen under
senare tid har minskat i de flesta av landets kommu-
ner. Det beror på att befolkningen i hela Sverige
praktiskt taget har stått still, och det får med matema-
tisk nödvändighet ett visst genomslag också på lan-
dets kommuner.
Låt mig ta upp frågan om jordbrukssektorn. Det är
riktigt att jordbruket är ett viktigt område som vi från
socialdemokratisk sida omhuldar. Det som är sagt i
regeringsdeklarationen gäller givetvis. Vi har i bud-
getpropositionen lagt fram ett konkret förslag om
exportfrämjande åtgärder på jordbruksområdet. Det är
ett konkret uttryck för det synsättet.
När man sedan diskuterar olika branscher kan
man konstatera att det finns vissa skillnader i skatte-
regler. Det är riktigt. Men det finns också andra skill-
nader. Vi får inte glömma att vi genom vårt EU-
medlemskap bidrar med mycket omfattande subven-
tioner till jordbrukssektorn i Sverige och i övriga
Europa.
Halva EU-budgeten går till stöd åt en näring som
sysselsätter några få procent av arbetskraften. Redan i
dag görs oerhört omfattande insatser på området. Men
vi skall också pröva Gunnar Björks förslag och åter-
komma till detta senare.
När det sedan gäller dagistaxorna har Kommun-
förbundet presenterat uppgifter om vad det kostar.
Det vill inte jag se som en vetenskaplig sanning. Man
skall ha klart för sig att Kommunförbundet är en part
som skall - och det helt i sin rätt - tillvarata kommu-
nernas intressen.
Jag har många gånger förr varit med om att när
man skall bedöma vad saker och ting kostar hamnar
vi på litet olika uppfattningar. Det hör till saken. Där-
för är jag inte beredd att så där utan vidare skriva
under på Kommunförbundets bedömningar. Men
visst kostar detta.
Skall vi genomföra sänkta dagistaxor - och det är
min bestämda föresats att vi skall göra det - är tanken
att staten tar på sig merkostnaderna för detta förslag.
Det handlar inte om några 5 miljarder, utan det är
betydligt mindre. Men det är en kostnad, och den
skall vi naturligtvis ta på oss.</pre><pre>Anf.  21  LENA EK (c) replik:
Herr talman! Vi vet allihop att vi hämtar hem en
del av medlemsavgifterna till EU, bl.a. till jordbruket.
Men vi vet också - vi som arbetar med de här frågor-
na i praktiken som företagare, eller för att utveckla
och skapa jobb - att väldigt stora summor av det vi
kunde hämta hem inte kommer tillbaka till Sverige
utan riskerar att frysa inne på grund av att den offent-
liga medfinansieringen, där staten är den största par-
ten, inte fungerar och att man inte lägger till de medel
som behövs. Det är bl.a. de medel som i regionalpoli-
tiken går till länsstyrelserna, och där drar man ned på
pengarna. Det är också en ironi i det här samman-
hanget.
Även om Kommunförbundet anses som en part i
det här sammanhanget, har de räknat ut att det kostar
5,3 miljarder att förändra dagistaxorna. De är möjligt
att man kanske kan dra ned med några hundra miljo-
ner där. Det ifrågasätter jag inte alls, men det kvarstår
ju ändå väldigt stora summor som inte finns med i det
material som har lagts på riksdagens bord i dag. Jag
konstaterar alltså att det här förslaget inte är finansie-
rat.
De två miljarder som kommunerna skall få om tre
år innebär en miljon kronor om tre år för en kommun
som Valdemarsvik, som jag kommer ifrån, med åtta
och ett halvt tusen invånare. Vem tror att det betalar
en sådan här stor reform?
Alla vi som har barn i barnomsorgen vill gärna ha
sänkta dagistaxor. Självklart är det så. Men vi har
också barn i skolan, och vi har också grannar, släk-
tingar och vänner i äldreomsorgen. Det skall kommu-
nerna också betala. Vi vet att kostnaderna ökar där
också. Den här ekvationen går inte ihop, varken på
den ena ledden eller på den andra ledden.</pre><pre>Anf.  22  Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Nu tycker jag att Lena Ek var litet
för bitsk och bara talade om de sista 2 miljarderna.
De är i och för sig viktiga. Men tidigare, och det är
inte särskilt länge sedan, var Socialdemokraterna och
Centern överens om 20 miljarder i tillskott från år
2000 och framåt. Jag tycker inte att vi skall glömma
bort dem eller förringa dem. De har ännu inte hunnit
betalas ut, men de kommer. Om vi sedan kan lägga på
ytterligare 2 miljarder gör ju det inte saken sämre.
Rimligtvis gör det saken ytterligare bättre. Totalt sett
är det ändå betydande summor som tillförs kommu-
ner och landsting. Även Valdemarsviks kommun -
jag var för övrigt där i valrörelsen - kommer att mär-
ka av och har redan märkt av de tillskott som nu är på
gång.
Däremot har vi inte särskilt avdelat pengar för
sänkta dagistaxor. Dessa 2 miljarder år 2001 är inte
öronmärkta. Om man vill kan man använda dem som
en delfinansiering av sänkta dagistaxor, men de räck-
er inte. Även om jag inte tror på Kommunförbundets
uppgifter på över 5 miljarder kommer det att kosta
mer än 2 miljarder. Det kan vi vara överens om. Om
och när vi genomför den reformen - och jag och
Socialdemokraterna vill genomföra den så snart som
möjligt - skall vi naturligtvis se till att erforderliga
pengar anvisas. Det är oerhört viktigt samtidigt som
de ökade tillskotten som i övrigt går till skolan, sjuk-
vården och äldreomsorgen också strömmar till under
de kommande åren så att vi kan genomföra standard-
förbättringar där.</pre><pre>Anf.  23  LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Herr talman! Jag noterade att Socialdemokrater-
nas etikexpert Arne Kjörnsberg infann sig på med-
hjälparbänken. Jag tycker att det är intressant. Vi
efterlyser ju ett sanningsenligt besked om hur det gick
till när maxtaxan för dagisavgifter försvann ur för-
handlingarna. Två parter har versionen att Socialde-
mokraterna släppte det efter en timme och såg jätte-
lyckliga ut. Finansministern har tidigare sagt att Soci-
aldemokraterna kämpade in i det sista. Jag tycker inte
att den versionen är trovärdig. Jag noterar att Erik
Åsbrink inte gav något svar på denna fråga. Därför
vill jag ställa den igen.
Erik Åsbrink sade att man har lagt ned stort arbete
på att utforma sysselsättningsmålet och avfärdade
vårt ambitiösare mål som väldigt lösligt. Varför är det
ambitiösare att ha ett mål på 55 000 än ett på 75 000?
Vi har efter måttet av våra utredningsresurser lagt ned
åtskilligt arbete på att utforma ett mål. Vi har sett vad
man har nått i en del andra länder, och vi har sett vad
vi har nått när ekonomin har gått bra i Sverige. Tänk
om ni hade lagt ned en del av den kraft som Erik
Åsbrink påstår att ni har lagt ned på själva målut-
formningen på att fundera på vad som krävs av kon-
kreta åtgärder för att nå målet.
Jag minns när Göran Persson lade fram sin första
vårbudget våren 1995. Då skrev han så här: 80 000
jobb har tillkommit det senaste året.
Han räknade alltså med en hel del av den borger-
liga tiden. Då hade vi vänt utvecklingen. Då kom de
nya jobben.
Vidare skrev han: Regeringen räknar med att nya
jobb kommer att tillkomma i samma takt de närmaste
åren.
Sedan dess tillkom det inte ett nytt jobb på två och
ett halvt år. De 80 000 försvann i själva verket. Tänk
om det är exakt likadant nu, dvs. att vi har haft en
ketchupeffekt genom en uppskjuten konsumtion av
kapitalvaror och annat i hushållen och att avmatt-
ningen av ökningen fortsätter! Det fortsätter kanske
inte alls i den takt som ni tror. Då står ni ju där i pre-
cis samma situation igen. Ni har ert mål, men ni har
inga konkreta åtgärder.
Till sist. Jag skrev också upp den här meningen:
Johan Lönnroth får tala för sig.
Den är ju helt central. Om Johan Lönnroth har an-
slutit sig till det här sysselsättningsmålet därför att
han tolkar det så, att om åtgärderna inte räcker får
överskottsmålet ge vika och vi använder de pengar
som vi skulle betala av statsskulden med till att öka
den offentliga sysselsättningen har ju stoppalliansen
helt olika uttolkningar av detta mål. Det är en central
ekonomisk-politisk fråga som Erik Åsbrink bara
viftar undan. Vi måste ha ett svar också på den
punkten.</pre><pre>Anf.  24  Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag tänker på Lars Leijonborgs anfö-
rande för en stund sedan. Han uppehöll sig mycket
vid samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänster-
partiet och Miljöpartiet. Det var ju fel på alla de sätt. I
vissa skeden i inlägget var det för mycket samarbete.
Det sträckte sig över för vida områden och lade en
förkvävande hand över det mesta här i tillvaron. I
nästa andetag var det för litet samarbete. Då konstate-
rade Lars Leijonborg skadeglatt eller undrande varför
samarbetet inte även gällde en rad andra områden. Vi
samarbetar alltså både för mycket och för litet. Det är
alldeles uppenbart.
Jag märker det enorma intresset för vad som har
hänt i förhandlingarna. Jag har en känsla av att det
inte vägleds av en rent kylig nyfikenhet utan möjligen
av försök att utså kiv och split. Jag tänker inte med-
verka till detta. Jag har förklarat väldigt tydligt i olika
sammanhang vad som har hänt. Jag behöver inte
upprepa detta i talarstolen.
Jag säger att Johan Lönnroth får tala för sig. Jag
förstår inte varför Lars Leijonborg tycker att det är ett
så oerhört märkligt uttalande. Jag tycker faktiskt att
Johan Lönnroth får tala för sig om det riktas angrepp
mot honom eller ställs frågor till honom. Jag skall
inte uppträda som Johan Lönnroths privata talesman.
Jag har fullt nog med att uppträda som talesman för
regeringen och för Socialdemokraterna.
När det gäller dagistaxorna tycker jag kanske att
Lars Leijonborg skall tänka sig för litet innan han
raljerar och kritiserar det alltför mycket. Jag är näm-
ligen övertygad om att Folkpartiet är ett av de partier
där stora grupper är mycket positiva till de här försla-
gen, om man nu kan tala om stora grupper längre i
folkpartisammanhang. Vi kanske skall säga en stor
andel. Det är kanske inte så väldigt klokt att gå ut i
stenhård konfrontation i den här frågan. Jag tror inte
att Lars Leijonborg får sina kvarvarande väljare med
sig om han gör detta.</pre><pre>Anf.  25  LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Herr talman! Poängen är ju att Johan Lönnroth
talar för sig och Erik Åsbrink talar för sig, men ni
talar ju båda för samarbetsalliansen. Ni gör olika
uttolkningar av en central ekonomisk-politiska fråga.
Det är klart att jag som medborgare i Sverige har ett
intresse av att få utrett vad som ligger bakom de olika
resonemangen.
Vi är mycket för enhetstaxa på dagis. Vi har i
själva verket jobbat för det i årtionden. Vi har dock
sagt alldeles klart i valrörelsen att för oss kommer de
gamla och de sjuka först. Där är det mycket vilsele-
dande tal. Ni talar om en miljard hit och en miljard
dit, men sanningen är att den dryga miljard ni nu
tillför helt och hållet kommer att gå åt till höjda
kommunala pensioner.
För alltså inte de gamla och sjuka bakom ljuset än
en gång! Ni tillför för närvarande inga ytterligare
pengar och har inga systemförändringar som skulle
kunna hjälpa de gamla och sjuka. Så dystert är det.</pre><pre>Anf.  26  Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag har nu för fjärde gången i rad va-
rit med om att öka statsbidragen till skolan, vården
och omsorgen. Det började våren 1997, det fortsatte
hösten 1997, det kom en tredje påspädning våren
1998 och nu i budgetpropositionen sker det för fjärde
gången. Att då som Lars Leijonborg säga att vi lurar
de gamla och inte prioriterar de här områdena är milt
talat en märklig uttolkning av vad som faktiskt sker.
Om nu Lars Leijonborg kan bryta sig loss ur samar-
betet med Moderaterna, som ju hela tiden har velat
satsa mindre på det här området, och stödja våra ut-
ökningar av statsbidragen välkomnar jag detta.
Jag vill också tillägga att de 1,3 miljarder som vi
tillför är ett rent nettotillskott till kommuner och
landsting. Som bekant gäller domstolsutslag i landet,
och det är redan en realitet att kommuner och lands-
ting har dessa kostnader. Vad vi nu gör är att förhind-
ra att detta går ut över andra områden i den kommu-
nala ekonomin. Det fanns ingen formell skyldighet att
göra detta, men vi tyckte att det var viktigt att tillföra
de här pengarna - och vi gör det t.o.m. med råge - för
att vara säkra på att dessa pengar inte tas från vården,
skolan och omsorgen. Det tycker jag att Lars Leijon-
borg borde välkomna. Kan vi sedan utöka resurserna
ytterligare år 2001 är väl det också en bra signal som
Lars Leijonborg borde värdesätta.
Sedan vill jag säga att vi har genomfört en lång
rad förslag som underbygger en starkt positiv utveck-
ling på sysselsättningsområdet. Det var svårt under
några år, när vi var tvungna att genomföra den mest
omfattande budgetsanering som har skett i något land
och dessutom drabbades av en internationell kon-
junktursvacka som slog till 1995 och varade under
1996 och in på 1997. Detta är saker som vi tyvärr inte
kan göra någonting åt annat än att fortsätta att arbeta
för att stärka den svenska ekonomin, och det är precis
det vi gör nu också. Vi har på nytt en oro internatio-
nellt, och den oron försvinner inte bara därför att man
förordar folkpartipolitik. Detta är någonting som vi
alla får leva med.
Vi skall fortsätta arbetet med att stärka svensk
ekonomi. Vi skall ha en hög beredskap att anpassa
oss till omvärlden. Vi skall också samarbeta med
andra länder för att förebygga internationella kriser.
Det är saker vi skall göra och kommer att göra.</pre><pre>Anf.  27  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag ställde en fråga till finansminis-
tern under mitt huvudanförande. Det gällde om vi
kunde få ett stöd för tanken att genomföra en genom-
gripande utredning kring frågan om tillväxt och miljö.
Det är en av huvudfrågorna för ekonomisk politik i
framtiden, menar vi i Miljöpartiet, att visa att det går
att ha en bra ekonomisk utveckling och ändå minska
användningen av naturresurser och belastningen på
miljön. Här tror jag att Sverige skulle kunna göra en
insats genom att använda det svenska utredningsvä-
sendet och göra en bred genomgång och också försö-
ka hitta vägar in i framtiden för att lösa de här pro-
blemen.
Jag och Miljöpartiet föreslår att vi tillsätter någon
form av utredning kring det här. Jag undrar om fi-
nansministern kan vara med och bidra till att lösa den
frågan.</pre><pre>Anf.  28  Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag lägger nu tillbaka den penna som
jag tog med mig från talarstolen och som tillhör nå-
gon av mina meddebattörer.
Till Peter Eriksson vill jag säga att jag är positivt
inställd till att vi på något sätt, t.ex. utredning eller
arbetsgrupp, ser över de här frågorna. Tillväxten är
viktig, och jag tror att det blir svårt att nå våra ambi-
tiösa sysselsättningsmål om vi inte har en hög tillväxt
under de kommande åren. Men jag tycker också att
det är viktigt att tillväxten sker i former som inte
försämrar miljön utan tvärtom gör det möjligt att
spara resurser, att ha mindre rovdrift på naturen och
att ha en ekologiskt hållbar tillväxt. Kan vi få en ökad
samsyn här tror jag att det vore värdefullt.
Jag är alltså positiv till att vi bedriver ett sådant
arbete. De exakta formerna för detta vill jag fundera
på, men jag återkommer gärna i den här frågan och
bjuder in till ett bredare samarbete.
Den andra fråga som Peter Eriksson tog upp i sitt
inledande anförande gällde säkerhetspolitiken. Jag
måste säga att jag inte var medveten om att överbe-
fälhavaren i så hög grad hade miljöpartistiska böjel-
ser. Men jag föredrar att inte ge mig in i den debatten
utan överlåter åt försvarsministern att hantera detta
även i fortsättningen.</pre><pre>Anf.  29  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag tar pennan.
Jag får tacka för svaret. Jag tror att det var bra att
finansministern inte gav något besked i dag om hur vi
gör med säkerhetspolitiken i framtiden. Jag är per-
sonligen övertygad om att vi kommer att ha mer av en
samsyn kring de frågorna de närmaste åren.</pre><pre>Anf.  30  BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Låt mig inleda med att instämma
med Lars Leijonborg i frågan om det underlag den
socialdemokratiska regeringen måhända har för sin
politik. Det är av stort intresse för både ekonomin,
väljarna och riksdagen, och det är därför frågan är
vem som talar för vem. Då måste också Erik Åsbrink
svara på frågan: Delar han Johan Lönnroths uppfatt-
ning om avvägningen överskott-sysselsättning?
Sedan måste jag hålla med Erik Åsbrink i debat-
ten mot Mats Odell. Visst har ni gjort mycket som har
påverkat företagandet de sista fyra åren. Ni har höjt
skatten på arbete med 40-50 miljarder. Ni har återin-
fört dubbelbeskattningen. Ni har ändrat momsbetal-
ningsreglerna så att det har blivit svårare för företa-
gen. Ni har ändrat reglerna för skatteinbetalning så att
det har blivit krångligare och besvärligare. Ni har
återreglerat arbetsrätten. Nu aviserar ni att ni inte
skall lindra reglerna vad gäller F-skattsedeln. Visst
har ni genomfört åtgärder som har lett till att arbets-
lösheten i dag i princip är lika hög som när den soci-
aldemokratiska regeringen tillträdde. Det är detta som
har inträffat, och detta är den anklagelse som vi och
svenska folket har rätt att rikta mot er.
Frågan kvarstår: Vad är det för åtgärder ni tänker
vidta för att vända utvecklingen och skapa bättre
förutsättningar för tillväxt och nya jobb?</pre><pre>Anf.  31  JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag vänder mig till Bo Lundgren och
Lars Leijonborg. Den mening i finansplanen som jag
syftade på i mitt första anförande lyder så här: "Om
tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle
avvika från denna", dvs. den prognostiserade, "skall
motsvarande avvikelse från de angivna målen tolere-
ras".
Vi står bakom denna budget. Vi har accepterat
budgetmålen, och vi har självklart starkt ställt oss
bakom sysselsättningsmålet. Sedan har vi i Vänster-
partiet samma uppfattning som den socialdemokratis-
ka partikongressen, dvs. att om det skulle uppstå
målkonflikter är sysselsättningsmålet det allra vikti-
gaste.
Vi kommer säkert att få en diskussion mellan de
olika parterna i det här samarbetet. Den kommer
säkerligen att leda till en ökad samsyn. Men en sak
skall jag till slut lova Bo Lundgren, oavsett var vi
landar i denna diskussion kan jag garantera att vi
kommer att klara av att amortera mer på statsskulden
än Bo Lundgren någonsin klarar med sin ekonomiska
politik.
Till Lena Ek vill jag säga att det är klart att det
inte är några underverk som vi har åstadkommit i
jämställdhetsarbetet på denna korta tid. Vi har sett till
att det blir tilläggsdirektiv till den utredning som
pågår och som handlar om att JämO skall få starkare
redskap mot lönediskriminering. Det här var förslag
som vi inte fick något stöd för i våras i utskotten. Det
är mycket glädjande att Lena Ek nu, om jag förstår
henne rätt, ställer sig bakom de här förslagen, om än
blygsamma. Jag ser fram emot att Lena Ek och jag
skall kunna samarbeta i finansutskottet för att äntli-
gen driva jämställdhetsarbetet framåt. Det har varit
ganska trögt tidigare.
Vi hade också i våras förslag om ökade anslag till
regionalpolitiken, ungefär 1 miljard. Men det har inte
rymts under det utgiftstak som Socialdemokraterna
och Centerpartiet har varit eniga om. Men jag emot-
ser även där ett samarbete mellan Centern och Väns-
terpartiet för att få ökad slagkraft i regionalpolitiken.
Lars Leijonborg talade om matematikens järnhår-
da lagar. Vi har inte tid med denna debatt i dag, men
jag skulle väldigt gärna vilja få en tolkning av för-
hållandet 50/30 i skattereformen. Ni har ju varit med
om att ställa er bakom en pensionsöverenskommelse
som innebär att de egenavgifter på 7 % som gäller i
dag skall höjas ytterligare.
Vi har nu marginaleffekter på 39 %, alltså 32 % i
kommunalskatt och 7 % i egenavgifter för lågin-
komsttagare. Ni är själva långt borta från 50/30. De
förslag ni lägger fram innebär stora skattesänkningar
för framför allt höginkomsttagarna. Er skattepolitik är
förödande för kvinnor. Den innebär totalt sett väsent-
ligt mycket större skattesänkningar för män än för
kvinnor. Detta är en mycket viktigare jämställdhets-
fråga än de mindre saker som Lars Leijonborg tog
upp att vi har lyckats få igenom i denna budget.
Lars Leijonborg raljerar också om de blygsamma
5,3 miljarder som vi har lyckats lägga på kommuner
och landsting. Det må han gärna göra, men Folkparti-
ets politik innebär ännu mindre pengar till kommuner
och landsting. Hur han skall lyckas växla en hundra-
lapp i tre femtiolappar, vilket han tydligen alltid gör,
begriper inte jag. Det är för övrigt också en sak som
är mycket negativ för kvinnors arbetsmarknad att
Folkpartiet föreslår mindre pengar till kommuner och
landsting än den nu liggande budgeten innebär.
Mats Odell, är det en sak i fråga om tillväxten
som kristdemokraterna inte har förstått är det vilken
betydelse, framför allt i offentlig sektor, det har haft
att kvinnorna har kunnat gå ut på arbetsmarknaden
och försörja sig själva. Barnomsorg som innebär att
en kvinna kan gå ut i arbete är samhällsekonomiskt
lönsamt. Det ger mer i skatteintäkter än vad barnom-
sorgen kostar. Det har Mats Odell och kristdemokra-
terna aldrig förstått. Ni är ett bakåtsträvande parti när
det gäller jämställdhet och den här typen av kvalitativ
uthållig tillväxt.
Vi kan aldrig hindra enskilda socialdemokrater att
föredra Lars Leijonborg och Mats Odell före Gudrun
Schyman eller Johan Lönnroth. Men vi är ändå över-
tygade om att man i de djupa leden, inom fackföre-
ningsrörelsen, inom socialdemokratin, har väldigt
svårt att tänka sig ett samarbete med partier som vill
föra arbetsrätten tillbaka till det som gällde på den
tiden då arbetsgivarna hade all makt på arbetsplatser-
na. Det är också väldigt svårt att tro att utvecklingen
skulle kunna leda till att vi får ett annat sorts samar-
bete, med dem som jag brukar kalla bröderna Bakåt:
Lundgren, Odell, Leijonborg. De vill föra oss tillba-
ka. De framsteg som har gjorts, inte minst på jäm-
ställdhetens område, vill ni föra tillbaka i tiden. Men
det kommer inte att ske. Den majoritet som nu har
bildats kommer att hålla mandatperioden ut. Jag är
full av tillförsikt inför att detta skall kunna inträffa.</pre><pre>Anf.  32  BO LUNDGREN (m) replik:
Herr talman! Det är Johan Lönnroths problem att
han endast har åtta sekunders taletid kvar.
Låt mig konstatera, eftersom Erik Åsbrink har
drygt en minut kvar, att vi nu har fått klart för oss att i
den väsentliga frågan om hur man i vissa olika scena-
rier skall hantera de offentliga finanserna skiljer sig
synen avsevärt mellan två av de partier som har sagt
att de skall regera tillsammans under fyra år.
Vi fick heller inget svar på eller någon kommentar
till frågan om det är Björn Rosengren som gäller eller
om det är Johan Lönnroth, som stängde varje dörr till
förändring av arbetsrätten, vilket skulle kunna vara ett
försök att få en mindre reglerad arbetsmarknad. Erik
Åsbrink är skyldig svenska folket det svaret.</pre><pre>Anf.  33  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Repliken gällde Johan Lönnroth.</pre><pre>Anf.  34  LENA EK (c) replik:
Herr talman! Vi kan gärna samarbeta om jäm-
ställdheten. Problemet är att Vänsterpartiet och Cen-
terpartiet har helt olika utgångspunkter i de här frå-
gorna.
En kollektivistisk 68-syn på jämställdheten, som
t.ex. karakteriseras av att det bara är barnomsorg i
form av dagis som skall finnas, kan vi inte ställa upp
på. Inte heller på att man, när man tittar närmare på
regionalpolitiken, inte undersöker att könskriterierna
uppfylls inom det regionala utvecklingsstödet. Vi har
länsstyrelser som fördelar regionalt utvecklingsstöd
till företag med siffrorna 90 % till manliga företag
och 10 % till kvinnliga. Det finns ett oändligt antal
exempel.
Men vi skall gärna samarbeta. Det finns säkert
vissa hållpunkter där vi kan vara överens, våld mot
kvinnor t.ex.</pre><pre>Anf.  35  LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Herr talman! Johan Lönnroth skulle behöva åt-
skilligt mer än åtta sekunder för att reda ut allt egen-
domligt han sade om jämställdhet i sitt inlägg. San-
ningen är att Vänsterpartiet har uppnått mycket litet i
det här samarbetet, särskilt på jämställdhetsområdet.
Folkpartiet går självfallet inte bakåt, eftersom det
är vi som har medverkat till de flesta framstegen på
detta område. Vänsterpartiet har i närtid inte tillfört
kommunerna några medel. Allt de nu får kommer att
gå åt till höjda pensioner. Det är sanningen. Vi har ett
antal förslag som skulle förbättra vården, omsorgen
och skolan. Det är centralt, inte minst ur jämställd-
hetssynpunkt.</pre><pre>Anf.  36  MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Så kom i debattens sista skälvande
sekunder ett tilläggsförslag från Johan Lönnroth.
Såvitt jag förstod gick det ut på att de av landets små-
barnsföräldrar som själva har valt att vårda sina egna
barn snarast bör lämna in dem på närmaste daghem
för att öka tillväxten.
Johan Lönnroth, kristdemokraterna vill myndig-
förklara landets småbarnsföräldrar, skapa en valfrihet.
Att barnen får så trygga uppväxtmiljöer som över
huvud taget är möjligt är för oss t.o.m. överordnat den
ekonomiska tillväxten.</pre><pre>Anf.  37  JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Jag slutar med att uttala förhopp-
ningen att när Lena Ek har befunnit sig en tid i fi-
nansutskottet skall hon förstå att hon i jämställdhets-
frågorna ligger oändligt mycket närmare mig än Mats
Odell.</pre><pre>Anf.  38  BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Ingen sekund skall slängas bort. Jag
upprepar den försynta fråga som gäller fyra år in i
framtiden till Erik Åsbrink. Han kan utveckla sin
uppfattning inte bara om vad regeringen tänker göra
för att förbättra förutsättningarna för företagande - ni
har under fyra år visat att ni kan försämra dem - utan
också om Johan Lönnroths syn på statsfinanserna.
Hur är det med Björn Rosengren kontra Gudrun
Schyman i den avgörande frågan om skatterna? Hur
är det mellan Lönnroth och Åsbrink om arbetsrätten?
Det skulle vara bra om vi fick ett svar på de frågorna
på den 1 minut och 12 sekunder som finansministern
har på sig.</pre><pre>Anf.  39  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Bo Lund-
gren, men som också gäller Leijonborg och Odell.
Den handlar om EMU - den gemensamma valutan.
Man har från regeringens sida klargjort att man
inte vill ha ett direkt samarbete mellan Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och regeringen i Europafrågorna. EMU
är en sådan viktig Europafråga. Regeringen vill inte
samarbeta - jag tror att det beror på att regeringen
inte vet så väl vad man vill och då är det alltid svårt
att samarbeta. Den borgerliga oppositionen har en
klar inställning - i varje fall låter det så.
Är ni beredda att i Sveriges riksdag fatta beslut
om en folkomröstning om EMU - valutaunionen?
Kan ni tänka er att samarbeta med de EU-kritiska
partierna för att få ett avgörande i EMU-frågan och
på sikt i EU-frågan? EU-frågan är fortfarande en
brännande fråga, och vi har svårt att få en lösning på
den.</pre><pre>Anf.  40  MATS ODELL (kd):
Herr talman! Låt mig börja med det sista som Pe-
ter Eriksson sade. Det är ett strålande exempel på den
paradox jag pekade på tidigare.
Här kommer Peter Eriksson som representant för
de EU-kritiska partierna och frågar oppositionen om
man är beredd att samarbeta med dem om krav på
folkomröstning. Vi kristdemokrater har sagt - och vi
håller med regeringen - att frågan om ett svenskt
medlemskap i EMU:s tredje fas skall avgöras av
svenska folket antingen i val eller i folkomröstning.
Så över till dagens ämne. Debatten har gett svar
på att regeringen står tomhänt - jag måste säga detta,
Erik Åsbrink - och saknar idéer och en konkret poli-
tik om hur vi skall identifiera och uppmuntra driv-
krafterna i företagande, dvs. att få fler människor i
arbete genom fler och växande företag. Ni har inte
heller begärt något mandat av väljarna på området. Ni
har begärt mandat om att sätta ett tak för dagisavgif-
terna. Vi har hört hur det har gått med det i dag. Vi
får se hur det går i framtiden.
Nu skall en politik utformas. Det har vi fått be-
sked om. Det är dock ganska oklart hur det skall gå
till. Vi har för närvarande ett gnisslande treparti-
samarbete. Vi kommer att få en inbjudan till över-
läggningar om den ekonomiska politiken - eller bara
skattepolitiken. Låt mig säga att vi kristdemokrater
kommer att med stort intresse komma till dessa över-
läggningar. Men vi kommer inte att ställa upp som
något slags stödtrupper om samarbetet med Vänstern
och Miljöpartiet havererar utefter vägen. Om rege-
ringen misslyckas är det min uppfattning - och jag
förstår även Folkpartiets uppfattning - att då får rege-
ringen vända sig till jobballiansen. Den är ett alterna-
tiv och har lagt fram en politik om regeringen inte
klarar att sköta landets ekonomi tillsammans med
dessa två partier.</pre><pre>Anf.  41  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Svaret från Mats Odell på min fråga
om EMU och folkomröstning visar tydligt att det inte
bara är regeringen som är starkt splittrad i EMU- och
Europapolitiken utan också Kristdemokraterna. Man
vet inte på vilken fot man skall stå, om man skall
skjuta på frågan helt, om man möjligen skall ha en
folkomröstning eller om beslutet skall fattas i ett
allmänt val. Jag ställde frågan för att få klarhet på den
punkten. Men Kristdemokraterna har tydligen inte
tagit ställning.
Jag vill uppmana Mats Odell att gå hem till de si-
na och försöka komma underfund med var ni står och
hur ni skall agera i frågan i framtiden. Det kommer
att behövas ett tydligare ställningstagande för att veta
hur den svenska linjen skall bli framöver.</pre><pre>Anf.  42  MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! I vårt valmanifest inför årets riks-
dagsval, Peter Eriksson, stod det att frågan bör avgö-
ras i en folkomröstning.</pre><pre>Anf.  43  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Då kanske ni kan komma överens
med oss om att ha en folkomröstning i EMU-frågan.
Hör gärna med de borgerliga bröderna och systrarna
om den saken, så kanske vi kan fatta beslut i kamma-
ren det närmaste året.</pre><pre>Anf.  44  LENA EK (c):
Herr talman! Jag vill komma tillbaka till ett av de
största bekymren som jag ser med den budgetpropo-
sition som har lagts fram i dag, nämligen att så myck-
et grundas på att vi har en reell tillväxt i landet samti-
digt som det i förslaget saknas rejäla nyskapande
förslag just om tillväxten.
Allra först regionalpolitiken. Det bekymmersam-
ma är i och för sig inte att ett nytt anslag inrättas men
att ramen blir lägre. Dessutom inrättas ett bemyndi-
gande för regeringen. På så sätt lyfts stora delar av
frågan från riksdagen till regeringen. Vi har sett hur
det har gått med de miljömiljarder som har fördelats
de senaste åren. Man kan undra om regionalpolitiken
kommer att skötas på samma sätt som Anna Lindh
har skött miljömiljarderna. Det blir i så fall synd om
de delar av Sverige som ligger utanför storstäderna.
Jag vill påpeka att regionalpolitiska anslag i da-
gens läge av länsstyrelserna används på ett sådant sätt
att de inte fyller av riksdagen beslutade könskriterier.
Medlen fördelas i de flesta länsstyrelserna så att den
övervägande delen går till företag drivna av män.
Företag drivna av kvinnor missgynnas. Det behöver
göras något åt detta.
Den allvarligaste kritiken i sammanhanget handlar
om utbildning och högskola. Det behövs ett nytt stu-
diemedelssystem. Vi i Centerpartiet har sagt att vi är
villiga att skjuta till 2 miljarder mer än regeringen till
detta. Anledningen är förstås enskilda människors
utveckling, arbetslösheten och företagens behov av
utbildad arbetskraft.
I förra veckan kom en rapport från NUTEK där
det påpekades att företagen behöver 80 000 civilin-
genjörer inom de närmaste åren. Det finns ingen
möjlighet att tillfredsställa det behovet, som systemet
ser ut i dag. För de nya platser som vi gemensamt har
tillskapat på högskolorna, och som säkert är till stor
nytta för hela landet, behövs dessutom ett tillskott vad
gäller forskning för att få fram kvalificerade lärare.
Med detta vill jag sluta. Jag konstaterar att det i
budgeten saknas reella förslag vad gäller tillväxten.</pre><pre>Anf.  45  Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Mats Odell sade att om det samar-
bete som har inletts skulle misslyckas skall vi vända
oss till den s.k. jobballiansen. Jobballiansens samlade
verk består ju av en tidningsartikel i sju punkter, och
jag funderar litet på vad det skulle innebära att vända
sig till jobballiansen. Det kanske är höjd bolagsskatt,
som Kristdemokraterna vill genomföra, mindre peng-
ar till vården, skolan och omsorgen, som Moderaterna
vill genomföra, och nej till sänkt inkomstskatt för att i
stället kunna sänka arbetsgivaravgifterna, som Folk-
partiet vill göra. Är det kanske ja till EMU, som några
partier vill, eller nej till EMU, som Kristdeomkrater-
na vill? Detta är inte mycket att luta sig mot.
Nu går vi inte in i ett samarbete med sikte på att
det skall misslyckas, utan med sikte på att det skall
lyckas och bli en framgång. Det är viktigt för Sverige
att vi har nått den här uppgörelsen. Det skänker en
stabilitet och styrka åt den ekonomiska politiken. Det
är lika viktigt att uppgörelsen genomförs och att ef-
tervården fungerar bra. Det är förutsättningen för ett
fortsatt bra samarbete.
Jag tycker med förlov sagt att det är ganska oint-
ressant med den typ av bisarra kannstöperier och
konspirationsteorier som Bo Lundgren och andra
ägnar sig åt, och frågor om hur det ena statsrådet
förhåller sig till den andra politiken. Var lugn! Vi
kommer att hantera detta på ett bra sätt. Resultaten av
den ekonomiska politiken kommer att visa sig. Vi
samarbetar på viktiga områden, men det finns också
områden där varje parti står för sin egen politik.</pre><pre>Anf.  46  MATS ODELL (kd):
Herr talman! Det var inte några direkt imponeran-
de argument som Erik Åsbrink hade för att inte vända
sig till jobballiansen. Han har ju satt sig i samma bås
som Vänsterpartiet och Miljöpartiet och tror att han
tillsammans med dessa partier skall kunna nå dit han
nu vill, och nu har han lagt ned mycken kraft på att
formulera ett mål om vart man skall komma till år
2004.
Jag uppfattar det så att regeringen kommer att in-
bjuda till samtal, och då är ju alla partier på jämbör-
dig basis. Jag har också uppfattat det så att socialde-
mokratin står med ganska rent bord i de här frågorna
- det finns ju ingen politik. Jag tycker därför att det
skulle vara en ganska bra utgångspunkt om man vill
förhandla. Men vi får se hur det går med den här
stoppalliansen.
På tal om tidningsartiklar är ju dagens artikel inte
någon direkt bra start på det som skulle vara bröl-
lopsdagen för detta samarbete. Men den som lever får
se.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>Budgetpropositionen bordlades.</pre><pre>14 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Propositioner
1998/99:7 Koncernbeskattningsfrågor för ideella
föreningar och stiftelser, m.m.
1998/99:11 Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsin-
trång
1998/99:12 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Albanien m.m.
1998/99:14 Nya överenskommelser om Nordiska
investeringsbanken, Nordiska utvecklingsfonden
och Nordiska miljöfinansieringsbolaget
1998/99:15 Omstrukturering och beskattning
1998/99:16 Avdrag för vissa pensionskostnader, m.m.</pre><pre>Skrivelser
1998/99:5 Hållbara Sverige - uppföljning och fort-
satta åtgärder för en ekologisk hållbar utveckling
1998/99:8 Investeringsplaner för trafikens in-
frastruktur
1998/99:9 Migration och asylpolitik</pre><pre>Motioner
med anledning av prop. 1997/98:145 Svenska miljö-
mål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige
1998/99:Jo1 av Märta Johansson m.fl. (s)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:156 Kassettersätt-
ning
1998/99:L1 av Ewa Larsson (mp)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:159 Genomförande
av Europaparlamentets och rådets direktiv om
gemensamma regler för den inre marknaden för
el, m.m.
1998/99:N1 av Karin Olsson m.fl. (s)
1998/99:N2 av Lennart Beijer (v)
1998/99:N3 av Matz Hammarström och Birger
Schlaug (mp)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:160 Kontoföring av
finansiella instrument och kostnadsinformation till
fondandelsägare
1998/99:Fi1 av Lars Tobisson m.fl. (m)
1998/99:Fi2 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:164 Ändringar i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
1998/99:Fi4 av Lars Tobisson m.fl. (m)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:165  Utveckling och
rättvis - en politik för storstaden på 2000-talet
1998/99:A1 av Gudrun Schyman m.fl. (v)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:168 Godtrosförvärv
1998/99:L2 av Rolf Åbjörnsson och Göran Hägglund
(kd)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola
i utveckling - kvalitet och likvärdighet
1998/99:Ub1 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
1998/99:Ub2 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:177 Ny lag om åt-
gärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet
1998/99:A2 av Yvonne Ruwaida (mp)
1998/99:A3 av Dan Ericsson m.fl. (kd)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:179 Lag om förbud
mot diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder
1998/99:A4 av Elver Jonsson m.fl. (fp)
1998/99:A5 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1998/99:A6 av Dan Ericsson m.fl. (kd)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:180 Lag om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexu-
ell läggning
1998/99:A7 av Tone Tingsgård och Elisebeth Mark-
ström (s)
1998/99:A8 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
1998/99:A9 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1998/99A10 av Dan Ericsson m.fl. (kd)</pre><pre>med anledning av prop. 1997/98:181 Ökade möjlig-
heter att ingripa mot vissa mc-klubbar, m.m.
1998/99:Ju1 av Kia Andreasson (mp)</pre><pre>med anledning av skr. 1997/98:66 Skrivelse med
meddelande om kommande förslag om ändring av
reglerna för beskattning av aktievinster i bolags-
sektorn
1998/99:Sk1 av Bo Lundgren m.fl. (m)</pre><pre>med anledning av skr. 1997/98:163 Redovisning av
Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1997
1998/99:Fi3 av Peter Eriksson (mp)</pre><pre>med anledning av skr. 1997/98:171 Filmavtalet
1998/99:Kr1 av Charlotta L Bjälkebring och Peter
Pedersen (v)
1998/99:Kr2 av Ewa Larsson (mp)</pre><pre>med anledning av skr. 1997/98:172 En narkotikapoli-
tisk redogörelse
1998/99:So1 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörns-
son (kd)
1998/99:So2 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
1998/99:So3 av Ingrid Burman m.fl. (v)</pre><pre>med anledning av skr. 1997/98:176 Lärandets verktyg
- nationellt program för IT i skolan
1998/99:Ub3 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v)</pre><pre>15 §  Anmälan om interpellation</pre><pre>Anmäldes att följande interpellation framställts</pre><pre>den 13 oktober</pre><pre>1998/99:3 av Elver Jonsson (fp) till näringsministern
Förnyelse av arbetslivet</pre><pre>Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 oktober.</pre><pre>16 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 9 oktober</pre><pre>1998/99:4 av Kenneth Johansson (c) till socialminis-
tern
Utsatta barn och ungdomar
1998/99:5 av Inger René (m) till justitieministern
Förbudet mot personuppgifter på Internet
1998/99:6 av Jonas Ringqvist (v) till statsministern
MAI-avtalet
1998/99:7 av Jonas Ringqvist (v) till statsministern
Riksdagens delaktighet i utformandet av MAI-avtalet
1998/99:8 av Christer Skoog (s) till statsrådet Mona
Sahlin
Företagsetableringar i Östersjöregionen</pre><pre>den 13 oktober</pre><pre>1998/99:9 av Carl Fredrik Graf (m) till finansminis-
tern
Styrelse för regionskattemyndigheterna
1998/99:10 av Ewa Larsson (mp) till statsrådet Pierre
Schori
Abortmotståndares lobbyverksamhet med EU:s bi-
ståndsmedel</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 20 oktober.</pre><pre>17 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit</pre><pre>den 12 oktober</pre><pre>1997/98:1099 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Malaysia och de mänskliga rättigheterna
1997/98:1102 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Kärnvapenstopp</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 20 oktober.</pre><pre>18 §  Kammaren åtskildes kl. 15.57.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 13 §
anf. 15 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>